Yrkeshögskolan

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

YRKESHÖGSKOLAN

Kvalificerad

eftergymnasial yrkesutbildning

z. .mmrmmwzwrw,m.- e v

ä WW UTBILDNINGSDEPARTEMENTET E531v - ta

Statens offentliga utredningar 1995 38 : Utbildningsdepartementet

Yrkeshögskolan

Kvalificerad eftergymnasial

yrkesutbildning

Betänkande av Utredningen om kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets forvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten boschyr underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - som Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-763 24 81

ISBN 91-38-13924-3 NORSTEDTS TRYCKERI AB ISSN 0375-250x Stockholm 1995 Best.nr 38-30660-3

Till statsrådet Ylva Johansson

Regeringen beslutade den 21 april 1994 att tillkalla särskild utredare en med uppgift att utreda frågor den kvalificerade eftergymnasiala om

yrkesutbildningen. Dåvarande chefen för Utbildningsdepartementet,

statsrådet Unckel, förordnade den 6 juli 1994 utbildningschefen vid Volvo Personvagnar AB, Motor i Skövde Rolf Nordanskog att vara särskild utredare, departementsrådet Sven Erik Wallin sakkunnig att vara samt sakkunnig Anders Franzén sekreterare. Utredningen att vara antog benämningen Utredningen kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildom ning KEY. Som sakkunniga att fr.o.m. 1994-06-27 biträda utredningen förordnades professor Torsten Björkman, civilekonom Anna Gustin, general manager Nils-Gunnar Håkansson, direktör Torsten Lundgren, länsarbetsdirektör Eva Löfgren och civilingenjör Christer Marking.

Gustin har varit förhindrad att delta i arbetet. Undervisningsrådet Leif

Davidsson har fr.o.m 1994-08-15 fungerat biträdande sekreterare som utredningen. Assistenter har varit Inger Leckström och Rauni Paavilainen. Utredningen har i uppdrag att administrera försöksverksamhet en

med aspirantutbildning enligt förordningen SFS 1994:1214

om

statsbidrag till försöksverksamhet med aspirantutbildning på eftergym-

nasial nivå. För att fullgöra uppgifter försöksverksamheten som avser har direktör Lennart Kördel och assistent Inger Leckström förordnats som biträdande sekreterare. I bilaga 2 till betänkandet redovisas de förordnats personer som att som experter ingå i referensgrupper till utredningen. Utredningen får hämed överlämna betänkandet Yrkeshögskolan -

Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Utredningsuppdraget är

därmed slutfört. En lägesrapport rörande försöksverksamheten redovisas separat. Utbildning inom ramen för försöket beräknas pågå under ytterligare ett år.

Stockholm i 1995 mars

Rolf Nordanskog Anders Franzén Leif Davidsson

Innehållsförteckning

Utredningens grundsyn och sammanfattning förslagen 9 av . . . . . .

1 Förändrat arbetsliv förändrade utbildningsbehov 21 - . . . . . .

1.1 Några tendenser och exempel 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Vilka kunskaper skall arbetskraften ha iframtiden 26 . . . . .

2 Vissa förändringar inom det gymnasiala området och av

statsbidragssystemen 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen 29 . . 2.2 Statsbidragen inom skolområdet 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Problem 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Nuvarande utbud 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Bakgrund och förutsättningar 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Resultat av enkäten 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Beräkning av utbildningskostnader 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Kompletterande skolor gymnasial nivå 43 . . . . . . . . . . . .

4 Bilder från några andra länder 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Några gemensamma tendenser 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Berufsakademie 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 IUT och IUP eftergymnasial yrkesutbildning i Frankrike 51 - 4.4 Temporära yrkeshögskolor i Finland 52 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Sammanfattning 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning

ett definitionsförsök . 55 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Näringsliv och offentlig sektor 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Eftergymnasial 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Tillämpning av känd kunskap 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Inte traditionellt akademisk 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Fördjupad yrkeskompetens 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 En lägesbestämning 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Utbildningens särprägel 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Arbetslivsanknytning 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Lärande i arbetet 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 En utvecklingsinriktad pedagogik 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 En yrkeshögskola 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 En första slutsats 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2 Namnfrågan 79

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Gränsdragning mot annan utbildning 81 . . . . . . . . . . . . . . .

8 Planering och resursföndelning inom yrkeshögskolan 89 . . . . 8.1 Ansats 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Utgångspunkter 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Utveckling av ny utbildning 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Fördelning 92 av resurser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Organisation 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6 Nationell samordning 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7 Utbildningens anordnande 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 De studerande 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Behörighet 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Urval och antagning 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Studieñnansiering 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Studiesituationen 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Om utbildningsmiljö och kvalitetssäkring m.m. 113 . . . . . . . .

10.1 Utgångspunkter 113

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Avvägning mellan nationellt och regionalt 114 . . . . . . . . . . . . 10.3 Utveckling beställarkompetens 115 av . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Utbildningsplaner 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Utbildningsmiljön 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 10.6 Uppföljning och utvärdering 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Examina 127 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Parallell med universitet och högskolor 127 . . . . . . . . . . . . 11.2 Kreditering 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 11.3 EU-direktiven erkännande av examina 129 om . . . . . . . . . . . . 11.4 Examensordning 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

12 Finansiering och genomförande av yrkeshögskolan 135 . . . . . . 12.1 Nuläge 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.2 Utgångspunkter 137

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 12.3 Delñnansiering från arbetslivet 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4 Omfördelning inom utbildningssystemet 144 . . . . . . . . . . . . . 12.5 Resursberälcningar 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 12.6 Genomförande våra förslag 148 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor Bilaga I Kommittédirektiv 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Förteckning över utredningens sakkunniga och experter 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Tabeller 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 4 Enkät 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 5 Bilder ur den kvalificerade yrkesutbildningens historiska bakgrund 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 6 Utdrag ur Kanslersämbetets rapport 1993:1 185 . . . . . .

Grundsyn och sammanfattning 9

Utredningens grundsyn och sammanfattning av förslagen

Utgångspunkter

Den internationella lågkonjunkturen under början av 1990-talet har medverkat till en mycket genomgripande omställning inom hela det svenska arbetslivet. Den låga efterfrågan inom näringslivet har, samtidigt som ett mycket stort antal anställda friställts, drivit fram en stark

produktivitetsutveckling. Den nu ökande efterfrågan kan inte sällan

tillgodoses utan att mer personal behöver anställas. Underskotten i den offentliga verksamheten och de besparingar dessa framtvingar, medverkar till en liknande utveckling inom den offentliga sektorn.

Man kan peka på några olika faktorer som gjort denna förändring av

produktionen av varor och tjänster nödvändig och möjlig. En har att göra med den tekniska utvecklingen. Den elektroniska och informationsteknologiska revolutionen och den allt bredare tillämpningen av ny

teknik har i hög grad påverkat både vad som produceras och vilket

sätt det sker. Det gäller såväl tillverkningsindustri som inom tjänstesektom. En annan faktor är utvecklingen mot allt kunskapsintensivare produktion. Kunskapsinnehållet svarar för en allt större del av produkternas värde och allt fler personer arbetar i kunskapsföretag. En tredje faktor avser arbetets organisation. En utveckling mot arbete i lag med stort självständigt ansvar samt platta och lärande organisationer ersätter en mer traditionell, tayloristisk struktur i företagen. De tre faktorerna är inte oberoende, utan de både förutsätter och driver på varandra. Sammantagna medför dessa förändringar, att kraven de anställdas kunskaper och färdigheter ökar. Det gäller alla nivåer i företagen och det gäller såväl yrkesspecifik kompetens, som basfärdigheter i allmänna ämnen liksom också färdigheter av social karaktär. Därmed ställs krav både på fortbildning och vidareutbildning av redan anställda och på en högre utbildningsnivå hos dem går ut arbetsmarknaden för första som

gången. Ingenting talar för att den utveckling vi nu ser är en engångs-

företeelse. Förändringstakten kan förutses förbli hög. Återkommande utbildning

eller snarare ständigt och livslångt lärande

kommer att förbli nödvändigt för den arbetstagare vill hålla sig som

kvar på arbetsmarknaden och för det företag som vill vara kvar på

marknaden. Utbildningsnivån inom arbetskraften måste höjas, inte minst

10 Grundsyn och sammanfattning

att andelen med jämförelsevis kort utbildning blir så liten genom som möjligt, men också genom att den andel som får en kvalificerad utbildning utöver gymnasieskolan ökas. Det gäller både ungdomar och redan yrkesverksamma. Skolans viktigaste uppgift i detta sammanhang är att ge alla barn det självförtroende som växer ur vetskapen att jag har län mig att lära. Grundläggande färdigheter att läsa, skriva, räkna och lära är fundamentet såväl för den fortsatta skolgången som för allt lärande som vuxen. Ett misslyckande något av dessa områden från grundskolans sida ger barnet ett livslångt handikapp. Det är från denna grund som gymnasieskolan skall ge förutsättningar för yrkesverksamhet och fortsatta studier. Det är dessa grundläggande färdigheter som skapar förutsättningarna för att tillgodogöra sig personalutbildning och annan vuxenutbildning. Möjligheten och viljan till fortsatt utbildning efter gymnasieskolan kommer för många ungdomar att vara förutsättningen för en framgångsrik yrkesverksamhet. Den utbildning som nu erbjuds inom universitet och högskolor är inte helt adekvat för viktiga delar av dagens eller morgondagens arbetsmarknad. Högskolans akademiskt präglade studiegångar tillgodoser bara delvis behoven av kvalificerad eftergymnasial utbildning. Många arbetsgivares önskemål om en nära anknytning av utbildningen till produktionen och dess villkor har inte kunnat förenas med institutionemas eller ämnesföreträdamas krav högskoleutbildningens innehåll och utformning. Avståndet mellan den teoribildning och den kunskapssyn präglar högskolan å sidan och å den som ena andra de kunskaper och färdigheter som efterfrågas i produktionen av varor och tjänster är många gånger stort. Den kraftiga kvantitativa utbyggnaden av högskolan under de senaste åren har ökat obalansen mellan den eftergymnasiala utbildningens inriktning och arbetsmarknadens behov. Det är angeläget att också åstadkomma en eftergymnasial utbildning, som är närmare anknuten till arbetsmarknaden. En fortsatt utbyggnad av eftergymnasial utbildning till att ta emot ungefär hälften av den årskull som lämnar gymnasiet behöver därför präglas av ett annat grundkoncept än universitetens och högskolornas. Ett grundkoncept som tar fasta förmågan att arbetsplatsen, tillsammans med kollegor i ett arbetslag analysera och lösa uppkommande problem i produktionen genom tillämpning av känd kunskap. Några nyckelbegrepp i en sådan utbildning blir förtrogenhet med villkoren för yrkesutövningen en arbetsplats, förmåga att samarbeta i och lära av varandra i en grupp, förmåga att analysera och lösa pro-

Gmndsyn och sammanfattning 11

blem samt förmåga att föra kunskap, idé eller åsikt vidare till en en en andra. Denna kompetens kan man inte förvärva genom att läsa en kurs i ett ämne, men man kan ges tillfälle att utveckla sin kapacitet och förmåga dessa områden genom att undervisningen inom ramen för alla ämnen i studiegång utformas på ett genomtänkt sätt och inneen fattar lärande i arbete på en arbetsplats. Undervisningen måste sålunda, om man vill nå dessa mål, genomsyras av en ankytning till arbetslivet. Lärandet behöver redan under grundutbildningen, i alla fall delvis, ske i de former som kommer att prägla yrkesverksamheten, nämligen i arbete arbetsplatser. Lärarrollen behöver förskjutas från envägskommunikation och kunskapsfönnedling till handledning och vägledning. Läraren behöver bli den som anger riktningen för elevernas kunskapssökande, som hjälper dem att hitta tillbaka när de gått fel, stimulerar dem att vidare och stöder dem i analys och kritisk granskning av den kunskap de plockat fram. Informationsteknologins utveckling har skapat nya förutsättningar för förändring av lärarrollen. Den upphäver delvis betydelsen av var en utbildningen anordnas och var deltagarna befinner sig. Den skapar förutsättningar för de studerande att söka kunskap där denna finns och för utbildningsanordnama att nå de studerande där de är. Den skapar möjligheter till nya kombinationer av lärande i arbetet och lärande i skolmiljö samt möjligheter till nya arbetsformer klassrummet. Inforrnationsteknologin kan däremot aldrig förmedla den trygghet och det stöd sammanhållen grupp och mötet människa till människa kan som en skapa. sektor för eftergymnasial yrkesutbildning utvecklas När en ny måste det från början ske med utångspunkt i de förutsättningar informationsteknologin skapat, men också i medvetande om att ingen inlärning sker hos den som är rädd för eller osäker hanteringen av de tekniska hjäpmedlen och att det mänskliga stödet aldrig kan ersättas med teknik. Utveckling av en arbetslivsanknuten eftergymnasial yrkesutbildning skapar möjligheter till yrkesutbildningen för vuxna. Genom tillnya komsten av längre sammanhängande yrkesutbildningar definieras ett utbud av kurser lämpade såväl för fortbildning och vidareutbildning som för arbetsmarknadsutbildning. Anknytningen till arbetslivet utgör en garanti för utbildningens relevans och aktualitet. Modern teknik kan överbrygga rumsliga och tidsmässiga hinder. Att stimulera alla arbetsgivare att utnyttja denna möjlighet till förnyelse och växt mänskligt och ekonomiskt är en uppgift inte minst för de företrädare för arbets- livet som i olika funktioner engageras i verksamheten. En kvalificerad arbetslivsanknuten yrkesutbildning kräver nära samverkan mellan de utbildningsansvariga och arbetslivet vid planering, vid

12 Grundsyn och sammanfattning

utveckling av ny utbildning, vid prioritering inom ramen för knappa resurser samt vid genomförande av utbildningen. Arbetslivet behöver och kräver bättre utbildad arbetskraft, det är arbetslivet som kan formulera kompetenskraven, arbetslivets medverkan är en förutsättning för att genomföra utbildningen och arbetslivet drargliksom det allmänna, nytta av resultaten. Det motiverar att arbetslivet medverkar med finansiering av utbildningen genom att svara för det lärande i arbetet, som ingår i all utbildning. Samverkan mellan utbildningsväsendet och arbetslivet rymmer bl.a. en kulturkollision, som skapat och skapar problem. Svårighetema att förverkliga den arbetsplatsförlagda utbildningen inom gymnasieskolan

är exempel på detta. Också uppfattningar formulerade i en annan tid om

gränslinjen mellan det allmännas och arbetslivets ansvar för utbildning

kan spela in. Vi kan förutse både kvalitativa och kvantitativa svårigheter, som påverkar möjligheterna att snabbt förverkliga våra förslag.

Till en del handlar de därför om att ange riktningen hos en förändring, som det kan ta flera år att helt förverkliga. Men man vinner inget att

avstå från att påbörja förändringsarbetet nu.

Vi har tagit fasta de uttalanden av företrädare för såväl statsmakten som arbetslivet och skilda debattörer, som framhållit att det är nödvändigt att förbättra yrkesutbildningen och höja arbetskraftens kompetens. Utredningen och dess förslag utgör ett erbjudande till de arbetsgivare som krävt snabb utbyggnad av en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Förslagen är ett erbjudande om samverkan för att nå resultat. Finns inte intresse för en sådan samverkan i konkret handling saknas grundläggnade förutsättningar för en förstärkning och utbyggnad av den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen.

Sammanfattning

I direktiven formulerades uppdraget att ge underlag till fortsatta ställ-

ningstaganden i fråga om strukturen för den kvalificerade eftergym-

nasiala yrkesutbildningen. Departementschefen betonade vikten av en tydlig identitet hos den delvis nya utbildningsfonnen, att en struktur måste vara flexibel och anpassningsbar till mångskiftande behov samt att denna bör gynna uppkomsten av kvalificerad yrkesutbildning. I vårt arbete har vi från början tagit fasta den del av uppdraget som handlar att beskriva en flexibel struktur för utveckling av en icke-akademisk om yrkesutbildning, kan bidra till att nå det regeringen angivna som av

Grundsyn och sammanfattning 13

målet att öka antagningen till den eftergymnasiala utbildningen med 20 000 studerande per år. De fyra första kapitlen tillsammans med bilagoma 5 och en ger, bakgrund till uppdraget och förslagen. Kapitel 1 beskriver i största korthet förändringar i arbetslivet och de konsekvenser dessa har för

kraven på arbetskraftens kompetens. I kapitel 2 beskrivs besluten om

förändringar statsbidragssystemen för gymnasieskolan och komvux av

och de konsekvenser detta fått för möjligheterna att anordna påbygg-

nadsutbildningar. Det nuvarande utbudet av kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning beskrivs i kapitel 3 på grundval av en enkät, som genomfördes sommaren 1994. Slutligen ges i kapitel 4 bilder av ut-

vecklingen yrkesutbildning eftergymnasial nivå i några andra

av länder. Några historiska bakgrundsuppgifter om yrkesutbildningen redovisas i bilaga I kapitel 5 gör ett försök att definiera vad kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning är och därmed vad skiljer den från annan som

utbildning. En utgångspunkt är att utbildningen förutsätter att den stude-

rande fullföljt utbildningen ett treårigt program i gymnasieskolan, eller har motsvarande kunskaper. Den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen anknyter till det polytekniska bildningsbegreppet. Utbildningen skall inte vara akademisk i traditionell mening och den skall i väsentliga delar handla om att praktiskt tillämpa känd kunskap och känd teknik. Den skall ge en fördjupad eller specialiserad yrkeskompetens, vilket innebär att eleven skall lära sig att behärska både den teoretiska grunden och den praktiska tillämpningen. Detta kan förverkligas genom en nära knytning av ut-

bildningen till arbetslivet och i många fall genom att lärandet sker i

arbetet i en lärande organisation.

En kvalificerad nivå inom yrkesutbildningen kan uppnås genom ett

lyft i fråga både kunskaper och erfarenheter. Lyftet i kunskaper om innebär att den studerande fått djupare teoretiska insikter och en högre grad förståelse. I många fall kan det innebära att han eller hon når av kompetens inom två skilda områden. Yrkesutbildning handlar ofta om såväl att öka deltagarnas kunskaper inom vissa områden och samtidigt träna deras yrkesfärdigheter, som att utveckla den egna personligheten. Detta sker inom den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen ett integrerat sätt genom ett medvetet val av verksamhetsfonner. Med utgångspunkt i definitionen och direktivens betoning av behovet tydlig identitet beskriver vi i kapitel 6 en pedagogisk ram, som av en kan utbildningen särprägel. Det gäller utbildningens arbetslivsange en

knytning, lärande i arbete och en utvecklingsinriktad pedagogik.

14 Grundsyn och sammanfattning

En kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning har till uppgift att tillgodose arbetslivets behov kvalificerad arbetskraft i första hand för av

att genomföra produktionen. Den behöver därför lyfta fram kunskap

som färdighet och förtrogenhet. Den behöver förmedla både den kunskap som vunnits i produktionen och sådan kunskap som har vetenskaplig grund. För detta krävs att utbildningen har en tydlig förankring både i vetenskap och i arbetslivet. För den kvalificerade eftergymnasiala yrkes-

utbildningen har arbetslivsanknytningen betydelse forsk-

samma som ningsanknytningen skall ha för den grundläggande högskoleutbildningen. Den skall också på ett likartat sätt hela utbildningen. genomsyra Vi ser ett lärande i arbetet som en viktig förutsättning för både en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning och i den kontinuerliga kompetensutvecklingen i arbetslivet. Lärandet i arbetet syftar bl.a. till att deltagarna skall fånga upp och tillgodogöra sig den kunskap som genereras i produktionen samt utveckla sina färdigheter och personliga egenskaper. Ett utvecklingsinriktat lärande innebär att lära sig att ifrågasätta och pröva de givna förutsättningarna samt att lära sig att formulera problem och inte endast att lösa givna problem. I utbildningen bör därför man eftersträva verksamhetsformer, som bidrar till att de studerande lär sig att påverka den omgivning där problemet skall lösas. Förutsättningarna för ett kreativt lärande är att kunna tänja gränserna; att utnyttja frihetsgradema i situationen; att ha förmåga att förlita sig på egna kunskaper, egen förmåga och egen vilja. I kapitel 5 och 6 har vi försökt beskriva och karaktärisera kvalifien cerad eftergymnasial yrkesutbildning av ett delvis nytt slag. Vi prövar olika modeller för att få den önskade utbildningen till stånd. I kapitel 7 förordar vi att en ny struktur kallad Yrkeshögskolan skapas, med - uppdrag att inom ramen för tilldelade resurser ansvara för kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. I enlighet med vad som anges i direktiven föreslår vi, att man inte skapar en ny fast utbildningsorganisation, utan genom uppdrag replierar på de aktörer som redan finns. Yrkeshögskolan kommer då att bestå av en fast organisation för utveckling, planering, prioritering, kvalitetssäkring, utvärdering och finansiering av utbildning, som anordnas av många olika existerande utbildningsanordnare och företag. Yrkeshögskolan avses utgöra en parallell till universitet och högskolor. Med bestämningen parallell vill vi ge uttryck fyra förhållanden. Det första är att det är fråga eftergymnasial utbildning. Vidare att om yrkeshögskolan skall utgöra ett alternativ till högskolan för elever, som avslutat sin utbildning ett nationellt program i gymnasieskolan. För

Gmndsyn och sammanfattning 15

det tredje att det inte som ibland antytts är fråga om ett stadium

- mellan gymnasiet och högskolan. Slutligen vill vi ge uttryck för att högskola och yrkeshögskola är i djupare mening lika värda, men en

också på viktiga punkter väsensskilda.

I kapitel 7 finns även diskussion kring namnet Yrkeshögskola. en Avslutningsvis behandlas avgränsningen mot resp. universitet och hög-

skolor, gymnasieskolan och komvux samt mot personalutbildningen. Vi

har, nämnts, tolkat uppdraget så sätt, att tyngdpunkten ligger som skapa utbildningskapacitet. Att flytta fungerande utbildningar från att ny sektor till i syfte att renodla systematik tillför ingen ny en en annan en kapacitet. Vi har därför valt handlingslinjen, att existerande utbildningar skall flyttas endast i de fall den nuvarande ordningen medför problem eller brister, skulle avhjälpas genom en ändring. som Vi föreslår att all yrkesinriktad utbildning inom gymnasieskolan och komvux, bygger avslutad utbildning nationellt program i som

gymnasieskolan eller motsvarande förkunskaper och som omfattar minst ett års heltidsstudier, skall föras över till yrkeshögskolan. Motivet

innehållsligt, främst finansieringstekniskt. Även de härför är förutom utbildningar har ställning som fristående kompletterande som nu

gymnasieutbildning med statsbidrag bör, med undantag för konst-

skolorna, föras över. Det kommer givetvis att krävas ett omfattande

utvecklingsarbete innan denna utbildning uppfyller de pedagogiska och

organisatoriska krav, som vi vill ställa utbildning i yrkeshögskolan. Genom överföringen markeras emellertid i vilken riktning utvecklingsarbetet skall drivas. Till skillnad från andra delar av det svenska utbildningsväsendet yrkeshögskolan inte bli manifesterad genom ett antal fasta, fysiskt avses

avgränsbara enheter. Det som definierar yrkeshögskolan är i stället

° en pedagogisk ram, ett system för planering och resursfördelning och ° ordning för examination och kvalitetssäkring. - en

I kapitel 8 diskuteras planering och resurstilldelning inom yrkeshögskolan. Vi har eftersträvat ordning, där ansvaret för utveckling, en planering och resursfördelning förs så långt ut i organisationen som det är praktiskt möjligt. Vi har, i enlighet med våra direktiv, valt en pluralistisk modell för anordnande utbildningen: många olika utbildningsav

anordnare skall kunna komma i fråga. Varje utbildningsuppdrag skall

tidsbegränsat; låsningama i lokaler och fast anställd personal minivara Ansvaret för prioritering vilka utbildningar som bör anordnas meras. av

16 Gmndsyn och sammanfattning

och därmed komma i fråga för statsbidrag samt valet anordnare bör av

huvudsakligen ligga regional nivå. Den regionala indelningen bör

ansluta till den dominerande, nämligen länen. En prioriterings- och fördelningsmodell för yrkeshögskolan bör utformas som en kombination av ansöknings- och anbudsförfarande med

betydande inslag dialog och förhandling mellan regional styrelse

av en och anordnama. Möjligheterna och förutsättningarna att genomföra en kvalitativt god utbildning enligt en fastställd utbildningsplan bör vara överordnad. För att möta behovet av ett regionalt organ för yrkeshögskolan föreslår vi att länsstyrelserna får i uppdrag yrkeshögskoleatt utse en styrelse. Styrelsen skulle administrativt knytas till länsstyrelsen och ha ett samlat ansvar för yrkeshögskolan i länet. Länsstyrelsen föreslås vara värdmyndighet, men i sina ställningstaganden rörande yrkeshögskolan skall yrkeshögskolestyrelsen vara suverän. Arbetslivet i regionen ges en stark ställning i yrkeshögskolestyrelsen. Företrädare för arbetslivet skall utgöra styrelsens flertal. Det är viktigt att styrelsen också tillförs kompetens de närings-, utbildnings- och

arbetskraftspolitiska aspekterna av yrkeshögskolans verksamhet. Planering och ledning av yrkeshögskolan kräver insatser också på

nationell nivå. Det gäller bl.a. att planera och besluta utbildning om som

det av några olika anledningar inte är rimligt att hantera regional

nivå, att ta ansvar för ett balanserat utbildningsutbud, samt att för svara

vissa frågor rörande en examensordning, kvalitetssäkring, uppföljning

och utvärdering. Dessa uppgifter skulle kunna fullgöras av det blivande högskolverket, under förutsättning där kan skapa respekt för att man yrkeshögskolans uppdrag och särart. Den tänkta planeringsprocessen presenteras i sammandrag i slutet av kapitlet.

Kapitel 9 tar upp frågor om tillträde, urval och studiefmansiering. Vi anser att det är naturligt att behandla frågorna tillträde till utbild-

om

ningen med utgångspunkt i det regelsystem som nu gäller för högskolan. Det blir enklast och för de studerande mest överskådligt att bygga det

regelverk som redan gäller för huvudelen den eftergymnasiala utav bildningen. Reglerna i 8 kap 1 6 §§ HF kan i princip tillämpas också för yrkeshögskolan.

Även i fråga urval till utbildning inom yrkeshögskolan bör hög-

om skolan kunna utgöra förebild. Det innebär att grunden för urval mellan sökande skall vara den sökandes möjligheter att tillgodogöra sig utbildningen. Ansvaret för antagning av studerande bör ligga på styrelsen för yrkeshögskolan i varje region.

Grundsyn och sammanfattning 17

Utbildningen inom yrkeshögskolan avses berättiga till studiemedel. Den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen, lärandet i arbetet, förutsätts därvid räknas som studietid. Med den utformning av yrkeshögsskolan som vi förordar, måste man ställa särskilda krav på åtgärder som syftar till att säkerställa utbildningens kvalitet och likvärdighet. I kapitel 10 diskuteras insatser tre olika områden, nämligen yrkeshögskolestyrelsens beställarkompetens, utbildningsmiljön hos anordnarna samt uppföljning och utvärdering Utbildningens arbetslivsanknytning är det främsta instrumentet för fortlöpande kvalitetssäkring. Genom växling mellan lärande i arbete och

i skolliknande former skapas ett kvalitetstryck på de inblandade parter-

na. För att säkerställa utbildningens kvalitet finns i övrigt ett nätverk av åtgärder och regler. Genom samverkan med arbetslivets företrädare under planering och utveckling av utbildningen säkerställs dess aktualitet och relevans. Branschemas medverkan leder till viss likformighet mellan regionerna. På nationell nivå fastställs mallar för den utbildningsplan skall som utgöra huvuddokumentet i planerings- och prioriteringsprocessen och som skall ligga till grund för undervisningen. Krav ställs den fysiska

miljön och på den undervisande personalens kompetens och erfarenheter samt på den pedagogiska miljön. Genom en examensordning normeras

kraven på de studerande. Återkommande granskning utbildningen bransch- eller sektorsvis av föreslås ske peer-reviews. Även tillsyn förekomgenom annan typ av mer. Uppföljning och utvärdering genomförs både regionalt och nationell nivå. På nationell nivå främjas erfarenhetsutbyte för att säker-

ställa att kunskaper om aktuell utveckling i arbetslivet når berörda

utbildningsanordnare. En viktig faktor för utbildningens kvalitet utgörs av den utbildning, erfarenheter och pedagogiska skicklighet som den undervisande personalen besitter.För yrkeshögskolan gäller att den undervisande personalen kommer att vara anställd av de myndigheter eller företag, som genomför

utbildningen på uppdrag av yrkeshögskolestyrelsen. Kraven lärarnas kompetens kommer att ha karaktär av krav, som ställs på utbildningsanordnarna. I fråga om teoretisk grund kan de i huvudsak ansluta till

föreskrifterna om behörighet till tjänst i högskoleförordningen, men

doktorsexamen fyller inom yrkeshögskolan ingen roll som instrument att

säkerställa utbildningens forskningsanknytning. För all utbildning inom

yrkeshögskolan bör i stället finnas ett skarpt formulerat krav på.att all

undervisande personal skall ha aktuell erfarenhet av relevant yrkesverksamhet.

18 Gmndsyn och sammanfattning

Yrkeshögskolan föreslås komma till för att tillgodose utbildningsbehov på grund sin natur inte lämpligen kan tillgodoses inom som av universitet och högskolor. I kapitel 11 för fram förslag om kreditering, examensordning och examensfordringar, tar sin utgångspunkt som i att yrkeshögskolan utgör parallell till universitet och högskolor, en likvärdig väsensskild. En sådan ordning motiveras också av EU:s men generella utbildningsdirektiv erkännande av examensbevis. om Vi har eftersträvat en utformning av examensbestämmelsema, som nära ansluter till regelverket för universitet och högskolor. Vi föreslår att beslutet examensrätt t.v. knyts till beslutet om att medge statsom bidrag för viss utbildning i en region. Det innebär att examensrätten knyts till yrkeshögskolestyrelsen i länet och att den utbildningsanordnare fått uppdraget att genomföra utbildningen utfärdar examen i styrelsom Examina skall kunna utfärdas inom yrkeshögskolan enligt sens namn. följande: Efter fullgjord utbildning minst 120 poäng skall yrkesexamina om kunna utfärdas. För att särskilja yrkesexamen från yrkeshögskola bör en examensbenämningen följas bokstäverna YH. Yrkeshögskoleexamen av med viss inriktning skall kunna utfärdas för den som fullgjort kursfordringar sammanlagt minst 80 poäng. Inom yrkeshögskolan komom det också att finnas avslutade yrkesutbildningar, som är kortare än mer två år. Den med godkänt resultat gått igenom en sådan utbildning som skall kunna tilldelas Yrkeshögskolediplom med viss inriktning. Regeringen bör i förordning ange riktlinjer för utformningen av examensbeskrivningama. I de generella och gemensamma examenskrabör kraven på arbetslivsanknytning, lärande i arbete och en utveckven lingsinriktad pedagogik omformuleras till mål för utbildningen, som gäller utöver de yrkesspecifika målen. Den yrkesspecifika delen av examensbeskrivningen fastställs nationell nivå. Det avslutande kapitel 12 behandlar dels finansieringen av yrkeshögskolan, dels frågor genomförande av en reform. Inledningsvis om redovisas uppskattning utbildningskapacitet och kostnader för en av kvalificerad eftergymnasial yrksutbildning i nuvarande system. För att skapa kapacitet behöver nya resurser tillföras. Om man ny önskar att ytterligare 20 procent årskull skall förlänga sin ca av en utbildning från 12 till 13, 14 eller 15 år kräver detta att ytterligare tillförs utbildningssektom. resurser Med de begränsningar de särskilda direktiven om finansiering som reformer ger redovisar vi två vägar att tillföra nya resurser för utav byggnad yrkeshögskolan. Den första gäller det i direktiven angivna av

Grundsyn och sammanfattning 19

ökade ansvarstagandet från avnämarnas sida. Den andra utbyggnad är en av yrkeshögskolan bekostnad av annan utbildning. För ett ökat ekonomiskt ansvarstagande från arbetslivet står princip tre vägar till buds, nämligen beskattning, obligatoriska avsättningar till någon form av utbildningsfonder eller ansvar för att genomföra utbildning. Den väg som ännu inte prövats är att ge arbetslivet ansvar för att genomföra en del av utbildningen. Ett särdrag i yrkeshögskolan är, att en väsentlig del av utbildningen sker i form av lärande i arbete i företag

eller på andra arbetsplatser. Vi räknar med att i genomsnitt 13 av

utbildningstiden sikt skall anordnas på detta sätt. Arbetslivets andel

av finansieringen skulle uppnås genom att ersättning från det allmänna

inte utgår till arbetsgivare, som ställer upp som utbildningsanordnare. Mot bakgrund av de negativa erfarenheterna av genomförandet av arbetsplatsförlagd utbildning inom den nya gymnasieskolan, diskuteras möjligheterna att organisera en väsentlig del av yrkeshögskolan som

lärande i arbete. På några avgörande punkter skiljer sig förutsättningarna

mellan gymnasiets och yrkeshögskolans arbetsplatsförläggning utav bildning. Hela utbildningen inom yrkeshögskolan är utvecklad, planerad och dimensionerad i nära samarbete med de berörda inom arbetslivet, varvid man noga prövat vilka moment som lämpar sig för lärande i arbete.

Icke desto mindre bör man räkna med svårigheter av både kvantitativ

och kvalitativ art. Det kommer därför att ta tid innan all utbildning inom yrkeshögskolan är arbetsplatsförlagd till i genomsnitt 30 procent och att arbetsplatsförläggningen leder till ett lärande i arbetet. Samarbetet med arbetslivet är nödvändigt av både pedagogiska och ekonomiska skäl. Det allmänna och arbetslivet är ömsesidigt beroende av varandra för att en utbildningssatsning, som båda bedömer som viktig, skall bli verklighet. Den andra finansieringsvägen, omfördelning inom utbildningsväsendet, redovisas som två räkneexempel. Det första exemplet gäller omfördelning från universitet och högskolor. Den av oss också som räkneexempel redovisade utbyggnaden - -

under en femårsperiod, ca 20 000 årsutbildningsplatser skulle kostnads-

mässigt motsvara ca 4 procent av de samlade anslagen till grundutbildning vid univeristet och högskolor. Medel av denna omfattning skulle det naturligtvis inte vara möjligt att omfördela från universitet och hög-

skolor under en femårsperiod utan att det fick påtagliga konsekvenser.

Det andra exemplet avser de sysselsättningspolitiskt motiverade satsningarna på utbildning. Med hänsyn till möjligheterna att erbjuda framför allt ungdomar en i förhållande till arbetsmarknadens behov relevant yrkesutbildning inom yrkeshögskolan, förefaller det oss

20 Grundsyn och sammanfattning

riskfritt att binda en mindre del av de resurser som utnyttjas för utbildningssatsningar i en uppbyggnad av yrkeshögskolan. Resursberäkningama kapitel 12 bygger fyra grundläggande antaganden, nämligen rörande Övertagande av befintlig utbildning, utbyggnaden med ny kapacitet, administrationens omfattning och arbetslivsanknytning av utbildningen. Kostnaderna för att genomföra den utbildning som föreslås bli över-

förd till yrkeshögskolan har vi beräknat till ca 560 mkr. Påbyggnadsut-

bildningama i gymnasieskolan och komvux bekostas idag helt med kommunala medel. För att finansiera överföringen bör det kommunala skatteutjämningsbidraget minskas med 495 mkr och motsvarande medel tillföras yrkeshögskolan. Efterhand som utbildningen anordnas i företag minskar statens kostnader för varje elevplats. Efter fem år skulle en oförändrad resursram ge utrymme för 50 procent fler årselevplatser. Möjligheten att snabbt utveckla relevant och kvalificerad utbildning inom yrkeshögskolan är begränsad. Kravet på arbetsplatsförläggning

utgör ytterligare reservation. Resursberäkningama utgår från att

en medel för 2 OOO platser i genomsnittligt tvååriga utbildningar skall

tillföras yrkeshögskolan årligen under fem år. Också detta är en ambitiös

utbyggnadstakt. Det första året uppskattas kostnaden till 70 mkr, det andra till 210 mkr. För 10 OOO intagningsplatser beräknar vi statens kostnader till 700 mkr. Vi föreslår att Yrkeshögskolan införs den 1 juli 1996. Uppbyggnaden

får ske successivt och särskilda åtgärder vidtas för den utbildning som

förs in i yrkeshögskolan bl.a. från gymnasieskolan och komvux.

Kapitel 1 21

l Förändrat arbetsliv förändrade

-

utbildningsbehov

l.l

Några tendenser och exempel

Det finns många beskrivningar av förändringar pågående och kom- mande -i arbetslivet. Frågor som hur framtida arbetsplatser kommer att se ut, vilka arbeten som kommer att utföras, vilka kompetenser som kommer att bli de rätta etc. är svårbesvarade. Alla diskussioner om kommande skeenden är mer eller mindre kvalificerade bedömningar. I detta avsnitt görs ett försök utan anspråk på att heltäckande att - vara återge olika bedömningar av arbetslivets utveckling och konsekvenserna för yrkesutbildning. Dagens förändringar på arbetsmarknaden karaktäriseras av att andelen arbetstillfällen i varuproducerande företag i hög grad inom exportin- dustrin minskar medan andelen i tjänsteproducerande företag ökar. - Inom varuproducerande företag tillkommer förvisso nya produkter men det finns en tydlig tendens att allt färre anställda verkar i företag, som har en växande produktion av varor. Dessa företag satsar mer mekanisering och automatisering och mindre expansion genom rekrytering. Denna tendens visar sig också i Konjunkturbarometern för industrin. Tidigare har behovet av yrkesarbetare följt konjunktursvängningama. Den uppgång i kapacitetsutnyttjandet som skett under år 1994 har inte

följts av en uppgång i behovet av yrkesarbetare. Under år 1994 passera-

de industriproduktionen toppnoteringen från år 1989. Detta trots att industrin sysselsatte 220 000 färre år 1994 än år 1989. ca personer

Ökningen av andelen tjänsteproducerande företag kan illustreras med

tillväxten av företag som ger tjänster som rör administrativ utveckling AU, datamodellering och utbildning för användning av programvaror etc. Vidare växer det upp tjänsteföretag som erbjuder företags- och kontorsservice allt från management for hiring till rent traditionella sekreteraruppgifter. Inom turistnäringen sannolikt en av de mer ex- pansiva sektorerna i Sverige just återfinns allt tjänstepronu - mer av duktion.

22 Kapitel 1

I rapporten Här finns de riktiga jobben redovisas en delvis ny in-

delning kategorierna arbetsmarknaden. Enligt denna indelning av sysselsätts ca 44 procent av arbetskraften inom lokal konsumentservice detaljhandel, hotell, restaurang, barnomsorg, skolor, hälso- och som sjukvård etc. Företag som ger producentservice sysselsätter ca 16 procent t.ex. uppdragsverksamhet såsom konsulter, hantverkare, godstransporter etc. Stationär varuproduktion främst tillverkningsindustri t.ex. tillverkning vitvaror, maskiner, bilar, kemiska produkter, läkemedel, av trähus, cement och plastprodukter sysselsätter ca 18 procent av arbets- kraften. Resterande delen av arbetskraften ca 22 procent sysselsätts huvudsakligen inom bl.a. myndigheter, polisväsende, försvar, byggindustri och distribution av el, vatten, avlopp e.d. De framtida arbetstillfällena har inte sin volymtyngdpunkt i de framgångsrika stora företagen utan kommer framför allt att finnas inom olika typer av lokal konsumentservice. De flesta arbetsuppgifterna förändras från färdighet inom ett snävt område till hantering breda och mer sammansatta uppgifter. Uppgifav terna löses allt mindre genom regler och instruktioner utan kräver förmåga att lösa problem där lösningarna inte är förutsägbara. Den traditionella uppdelningen arbetskraften i arbetare och tjänstemän tenderar av att försvinna idag talar begreppet medarbetare. Det sker - man mer om även överföring av arbetsuppgifter från tjänstemän till verkstadsen golvet vilket medför att dessa medarbetare får vidgade uppgifter Jfr figur l.

Figur 1 f

Tjänstemän Arbetare

Produktionscykel

Giertz och Reitberger, Samarbetskommittén mellan SAF och Ledarna, Stockholm 1995.

Kapitel 1 23

Ett exempel är när bilägaren lämnar in sin bil för service på en märkesverkstad. Bilreparatören mötte tidigare sällan kunden. Genom förändrad arbetsorganisation på flera verkstäder gör kunden bokning av bilservice direkt till sin biltekniker, som sköter kundkontakter, tidsbokning, materialbeställning, service, beräkning av fakturaunderlag och kundleverans. Bilreparatören får därmed större bredd i sina uppgifter en och ökade möjligheter att själv styra uppläggningen av sitt arbete. Det finns en tydlig utveckling mot att företagen blir allt mer kund-

anpassade. Produktionen följde länge de långa seriemas princip och de

anställda hade i produktionskedjan i flera fall vid det löpande bandet bestämda och avgränsade arbetsuppgifter. Idag går utvecklingen mot ett nästan oräkneligt antal modeller. I många sammanhang kan kunden utifrån specifika önskemål om en produkt få den skräddarsydd efter uppställd specifikation. Detta medför att utvecklingen går från masstill-

verkning till fåexemplartillverkning. Genom bl.a. datateknisk utveckling

har detta blivit möjligt. En utveckling är att livscykeln för en produkt, särskilt inom annan elektronik- och dataindustrin, blir allt kortare. Utvecklingen inom mobiltelefoni är ett exempel härpå. Det blir därmed allt kortare tid att skriva av företagens forsknings- och utvecklingskostnader. Kunder som köper produkt idag kan ett halvår senare se att produkten har ersatts med en en nyare modell med allt fler finesser samtidigt som den gamla modellen realiseras för mindre än halva priset. Av främst ekonomiska skäl leder i sin tur detta till att produkter moduliseras dvs. samma komponenter finns i flera olika produktserier men även i andra företags produkter. Arbetets fonner och organisation genomgår stora förändringar. Medarbetarna måste kunna arbeta i organisationer som förändras kontinuertill verksamhetens förändringar. Takten i förändringen ligt och anpassas organisation och uppgifter är dock, beroende bransch, varierande. av

Inom tillverkningsindustrin utgörs en stor del av arbetstillfällena inom

Metallindustriarbetarförbundets medlemsområde av intensiva uppgifter med ingen eller liten egenstyming, t.ex. olika slags tempoarbeten. En annan betydande del arbetar med betjänande uppgifter t.ex. truckförare och lagerpersonal. Traditionella arbetsuppgifter inom tillverkningsindustri med egen styrning av arbetet, t.ex. svarvning och fräsning, utgör en förhållandevis liten del. En allt större del av produktionen genomförs med användning av FMS-anläggningar, industrirobotar och CNC-maski-

ner. Det ställer krav på utökade och fördjupade yrkeskunskaper och hög

teoretisk utbildning hos dem som sköter utrustningen. Antalet arbetstillfällen för med ingen eller låg utbildningsnivå minskar stadigt. personer

Överhuvudtaget är frågan om en ökad automatisering av tillverknings-

24 Kapitel 1

processer en fråga om kostnader eller altemativkostnader. I många fall,

där en del av en tillverkningsprocess mycket väl skulle kunna automatiseras, görs utifrån ekonomiska bedömningar ingen förändring det blir trots allt billigare att ha kvar ett tempoarbete. Förändringar i organisation och tillverkningsmetoder medför att nya faktorer och begrepp tillkommit t.ex. kvalitetsstyming, förkortade tillverkningstider dvs. tiden mellan inflöde av råvaror eller produkter från underleverantörer och leverans, mindre lagerhållning iust-in-time-pro-

duction och lean production. Med resurssnål produktion menas bl.a. att material- och personalkostnader minimeras så långt som möjligt. Detta

innebär att kostnaderna för lagerhållning, transporter, kassation etc. hålls låg nivå. Även produktionstiden försöker reducera. Inom ABB:s man T50-projekt försöker man halvera den totala produktionstiden. Även förändringar mot plattare organisationer dvs. färre mellanchefsnivåer, minskad administration samt nya arbetsformer t.ex. i form teamarbete och självstyrande grupper där var och en tar ansvar för av både sina egna och gruppens uppgifter är ett led i att minska produktionskostnadema. Dessa förändringar har kanske främst tillkommit g.a. tillämpning av ny teknik och ökad internationell konkurrens men även p.g.a. anställdas krav större inflytande. Genom ökad användning av IT ökar människors möjligheter att utbyta information t.ex. i syfte att kommunicera med andra eller att skaffa sig kunskap. Detta sker bl.a. i internationella datanät eller genom att CD-ROM-baserade multimediaprogram används. Genom att allt fler i sina dagliga arbetsuppgifter använder datorer eller system som bygger datorkraft sker en stor kunskapstillväxt och stora strukturella förändringar i arbetslivet. Även i hemmen ökar tillgången till datorer. Ungefär 15 % av hemmen har persondatorer en andel som med all sannolikhet kommer att bli större. Både hårdvaru- och mjukvarusidan inom datatekniksektom ökar som bransch med behov av ett ökat antal anställda med kunskaper dessa områden. Utvecklingen inom IT-området har till stor

del påverkat media- och marknadsföringsområdet. Införandet av ny

teknik har inneburit att en rad nya hjälpmedel, t.ex. avancerade proför produktion av bild och text, står till buds i marknadsgramvaror föring av varor och tjänster. Anställda inom branschen behöver kunna tillämpa tekniken. Detta räcker dock inte. Utöver rena fackkunskaper behövs kunskaper och erfarenheter som rör relationer mellan människor t.ex. mellan kund och producent, kunskaper om organisation och -

planläggning etc. Inom skogs- och lantbruket och trädgårdsnäringen sker idag struk-

turella förändringar. Produktionen och verksamheten blir mer kunskaps-

Kapitel 1 25

intensiv med ökad förfining av användningen av ny teknik. Produktemas kvalitét och miljökraven får allt utslagsgivande betydelse för mer en konsumenternas förtroende. Detta samtidigt som näringen får ökad internationell konkurrens. Sveriges medlemsskap i EU innebär att branschen behöver utvecklas för nya marknader. Företagen inom sektorn utgör i vissa regioner en väsentlig del av näringslivet och har därför en regionalekonomisk betydelse. Sektom domineras av små men kapitalintensiva företag med få eller inga anställda. Samma personer måste behärska flera kunskapsområden t.ex. produktionsteknik, företagsekonomi och marknadsföring. Inom hotell- och restaurangbranschen sker en successiv förändring från produktorientering och låg utbildningsnivå bland personalen till en kompetenshöjande och kundorienterande riktning. Tillväxten inom branschen sker huvudsakligen i storstadsområdena. Inom hantverksområdet finns flera yrken som har sina rötter i skråväsendet t.ex. smed och skomakare. De mer kända hantverksyrkena sedan skråväsendets tid, som Skomakare, smed, tapetserare, körsnär etc., kommer sannolikt att finnas kvar under överskådlig tid. Däremot är frågan hur länge och till vilken omfattning yrken som t.ex. tunnbindare, klockgjutare kommer att finnas. I vart fall kommer yrkesbenämningama att avse något annat än vad de ursprungligen avsåg. Hantverksyrkena kännetecknas av att de oftast inrymmer hela arbetsprocessen allt från idé till en färdig produkt. Ett annat kännetecken för flera hantverksyrken är att arbetet utförs kundens direkta uppdrag. Flera hantverkare arbetar egna företagare. Genom tillgång till nya material, nya som tillverkningsmetoder och olika tillämpningar med hjälp av ny teknik förändras hantverksyrkena successivt. Över huvud taget sker förändringar i arbetsuppgifter och arbetsorganisation allt tätare vilket medför att personalen i företagen måste kompetensutvecklas oftare. Innehållet i arbetsuppgifterna kommer att förändras under anställningsperiodema i olika verksamheter. Det som var den anställdes ingångsyrke är mer sällan det yrke som vederbörande har efter ett antal år åtminstone sker stora förändringar i arbetsuppgifter och ansvar. Behovsprofilen varierar mellan olika arbetsuppgifter och mellan olika företag eller organisationer. Företags strukturer förändras. Delar av stora företag avknoppas och mindre bildas. Dessa i sin tur kan vara underleverantörer av varor och tjänster till större företag men också tillsammans bilda nya typer av företag. Ett exempel de senare är virtuella företag, som egentligen består av ett litet företag som baserar nästan all verksamhet underleverantörer. Framtidens jobb kommer att baseras på och tjänsteproduktion med högkompetent och välutvaru-

26 Kapitel 1

bildad arbetskraft, ständig utveckling av ny teknologi, produktfömyelse och hög förädlingsgrad. Tillväxten av företag kommer att ske inom sektorn små och medelstora kunskapsintensiva företag. Företagen kommer därmed i allt högre grad att stå och falla med sin personal, vilket gör företagen sårbara om de förlorar den kompetens, som egentligen utgör deras marknadsmässiga grund. Flera exempel finns där personal lämnat företag och bildat nya och konkurrerande företag inom samma bransch och med i huvudsak samma kundkrets. En konsekvens av dessa förändringar är att den enskildes egen kompetens kunskaper och erfarenheter blir en allt viktigare trygghetsfaktor att förlita sig jämfört med tryggheten i anställningen i ett visst företag.

1.2 Vilka skall arbetskraften

kunskaper ha i

framtiden

Vilka konsekvenser har förändringarna inom arbetsliv och arbetsorgani-

sationer på yrkesutbildningama Vilka kunskaper kommer att behövas

Hur skall dessa kunskaper erhållas Det är alltid svårt att med hög träffsäkerhet bedöma detta. I den - beskrivning av förändringar inom olika branscher, som gjorts i det föregående, återkommer flera gemensamma nämnare. Dessa knyts ofta till personlig kompetens och personliga egenskaper. Det kan exempelvis

gälla förmåga att kunna dels arbeta självständigt, dels jobba i team. Det

sker allt oftare förändringar i produkt- och tjänsteutbud inom företagen

vilket ofta därtill påverkar företagens interna organisationsstrukturer.

Detta ställer bl.a. krav medarbetarnas förändringsbenägenhet, kvalitetstänkande och förmåga att se helheter i processer och flöden. Kunskaper i ekonomiskt tänkande är också kunskaper som i princip alla yrkeskategorier behöver framgent. I flerarapporter och i diskussioner med olika branschföreträdare om framtida nyckelkompetenser i arbetslivet finns ett gemensamt mönster.

Dessa kan sammanfattas på ett sätt australiensk studiez över

som en framtida nyckelkompetenser i arbetslivet kommit fram till.

2 Employment-related Key Competencies: A Proposal for Consultation, The Mayer Committee, Melbourne.

Kapitel 1 27

The Committee has adopted a broad definition of Competence which

recognises that performance underpinned not only skill but also by knowledge and understanding, and that Competence involves both

the ability to perform in a given context and the capacity to transfer

knowledge and skills to new tasks and situations

Följande kompetensområden förs ofta fram som framtida nyckelkom-

petenser:

Språk och t.ex. förmåga att tala, läsa, skriva,

kommunikation använda information

Tillämpad t.ex. kunskaper om matematiska uttryck och

matematik symboler och mätteknik och förmåga att göra

beräkningar.

Naturvetenskap t.ex. allmänna kunskaper om naturvetenskap och och teknik teknik framför allt inom IT-området och dess till- lämpningar och betydelse för samhällsliv.

Samhälls- och t.ex. kunskaper om problematik som rör nationell kulturkunskap och global miljö, befolkningssituation, sociala prioriteringar, arbetsliv och arbetsmarknad, kulturell och historisk kunskap som underlättar internationella kontakter.

Problemlösning t.ex. kritiskt tänkande, kreativt tänkande, förmåga

att sätta sig in i nya situationer och problem.

Personrelationer t.ex. förmåga att förhandla och jobba i team, förändringsbenägenhet, självständighet och demokratisk hållning.

Genom riksdagsbeslutet om en refonnerad gymnasieskola år 1991

prop l99091:88 lades grunden för en gymnasieskola som förbereder

eleverna för ett framtida arbetsliv. Grundläggande yrkeskompetens får gymnasieelevema genom undervisning i olika käm- och karaktärsämnen.

28 Kapitel 1

På de program som har arbetsplatsförlagd utbildning APU utvecklas elevernas kunnande om praktiska tillämpningar, som stödjer både generella kunskaper och kunskaper i olika yrkesämnen. För många befattningar i arbetslivet räcker gymnasieskolan som grundutbildning. Kompetensutveckling som behövs därutöver sker ofta inom företagen. Som

framgått i det föregående ökar dock behovet av arbetskraft med för-

djupade yrkeskunskaper och erfarenheter.

SOU 1995:33 Kapitel 2 29

2 Vissa inom det

förändringar

området och

gymnasiala av statsbidragssystemen

2.1 och den kommunala

Gymnasieskolan Vuxenutbildningen

Gymnasieskolan

Den gymnasieskola, som nu avvecklas, har funnits i ca 25 år och styrs av 1970 års läroplan för gymnasieskolan Lgy 70. Den består av linjer

och specialkurser. Det finns både tvååriga och treåriga linjer även en

-

fyraårig teknisk linje har funnits. De tvååriga linjerna har i huvudsak en yrkesförberedande inriktning medan de tre- och fyraåriga linjerna har ett

studieförberedande innehåll.

Specialkursema kan delas upp i följande grupper.

a Grundskoleanknutna och linjelika specialkurser. Dessa är oftast

tvååriga och yrkesinriktade t.ex. grafisk inriktning eller utbildning till

frisör.

b Kortare grundskoleanknutna specialkurser som är kortare än två år och ned till ett halvår. Det finns flera kurser i denna kategori bl.a.

inom vårdområdet och jordbruksområdet.

c Specialkurser som har särskilda behörighetskrav och även kallas

påbyggnadsutbildningar tidigare högre specialkurser. I denna kate-

gori finns

specialkurser påbyggnadsutbildningar som har ålderskrav för tillträde. T.ex. förarutbildningar.

30 Kapitel 2

specialkurser påbyggnadsutbildningar som bygger tvååriga linjer och med ett utbildningsinnehåll som nästan undantagslöst ingår i de nationella programmen. T.ex. kurser i finmekanik och verktygsteknik.

specialkurser påbyggnadsutbildningar som bygger tre- eller fyraåriga linjer och innehåller kunskapsmoment som i mycket som liten utsträckning kommer att ingå i de nationella programmen. T.ex. kurser för transportledning, marknadsföring eller tekniker

Utöver nationellt fastställda specialkurser finns lokala av kommunerna fastställda specialkurser, s.k. LA-kurser. Under de två senaste åren har härutöver, som en arbetsmarknadsåtgärd, skapats tredjeåreW-utbildningar vilka har till syfte att ge elever med tvåårig eller kortare gymnasieutbildning en utbildning, som så långt möjligt skall komplettera tidigare utbildning till att motsvara de nationella Dessa utbildningar är många gånger specialkurprogrammen. de flesta har ett innehåll bestående av kurser från de nationella ser men programmen t.ex. kurser i kärnämnen. Riksdagens beslut i juni 1991 om en reformerad gymnasieskola innebar att denna skulle införas successivt under övergångstid en läsåren 199293 199495. Fr.o.m. hösten 1995 skall alla elever tas in i gymnasieskolan. Under övergångstiden får kommuner, som program enligt länsskolnämndemas organisationsbeslut för 199192 hade rätt att anordna linjer eller specialkurser inkl. påbyggnadsutbildningar, övergångsvis anordna dessa utbildningar. Skollagen, Övergångsbestämmelser punkt 6. Till utbildning som anordnas i gymnasieskolan kan endast sökande uppfyller skollagens ålderskrav tas in. Enligt skollagen kan som elever tas in i gymnasieskolan fram t.o.m. det första kalenderhalvår de fyller 20 år Skollagen 5 kap. l §. Detta medför att tillgängligheten för påbyggnadsutbildningar för vuxna över 20 år begränsas till de utbildningar anordnas i komvux. I årets budgetproposition 199495:100 som Bil. 9 föreslår regeringen, efter förslag från utredningen, riksdagen att förlänga övergångsbestämmelsemas giltighet till utgången av budgetåret 199596. Bilden gymnasieskolan är således komplex. Reformeringen av av gymnasieskolan och tillkomsten av 16 nationella program, där alla studievägar är treåriga, gör gymnasieskolan mer överblickbar. Inom för de 16 nationella programmen har eleverna möjligheter att ramen välja grenar och kurser på ett sådant sätt att de flesta studievägar utom -

Kapitel 2 31

de påbyggnadsutbildningar som bygger treåriga gymnasieutbildningar

som finns i den gamla gymnasieskolan täcks. Gymnasieskolan blir därmed till sin form mer enhetlig och lättare att se som en del av ett utbildningssystem för livslångt lärande.

Komvux

Kommunal vuxenutbildning har bedrivits sedan 1968. Från början erbjöds det gymnasiala området kurser i ämnen som var identiska med på gymnasieskolan. År 1982 infördes läroplan ämnena en egen komvux, Lvux 82. De allmänna ämnena var uppbyggda som påbyggbara kurser det s.k. etappsystemet. De yrkesinriktade kurserna i komvux följde samma kursplaner som motsvarande kurser på gymnasieskolans linjer och specialkurser. Härutöver fanns inom komvux särskilda yrkesinriktade kurser, som inte hade någon motsvarighet i gymnasieskolan. Inom yrkesutbildningen dominerades utbudet av kurser inom det ekonomiskt-merkantila området och omvårdnadsområdet. Inom det tekniskt industriella området var antalet kurser förhållandevis litet. Reformeringen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen 1991 innebar för den gymnasiala Vuxenutbildningens del att etappsystemet

ersattes med den kursuppbyggnad som gäller för den nya gymnasiesko-

lan, i sin tur hämtat många drag från Lvux 82. Alla kursplaner som finns i gymnasieskolan får med undantag estetiska ämnen och som av ämnet idrott och hälsa tillämpas i komvux.

I och med reformen fick begreppet påbyggnadsutbildning delvis en ny innebörd. Sålunda får påbyggnadsutbildning förekomma endast inom komvux och utbildningen skall vara yrkesinriktad. Påbyggnadsutbild-

ningar får dock, som nämnts ovan, övergångsvis även anordnas i gymnasieskolan t.o.m. läsåret 199495 med den begränsning som ålderskravet i skollagen anger.

2.2 inom skolområdet

Statsbidragen

Utfonnningen av statsbidragen inom skolsektom har under de senare

åren genomgått stora förändringar. Fram till den 1 juli 1991 hade skol-

sektom ett stort antal specialdestinerade bidrag uppdelade skolformer och delar av skolformer. Genom organisationsbeslut av länsskolnämn-

dema tilldelades kommunerna resurser i form av s.k. årselevplatser för

32 Kapitel 2

gymnasieskolan och undervisningstimmar för den kommunala vuxenutbildningen. Riksdagens beslut med anledning av propositionen om Ansvaret för skolan prop. 199091 : 18 innebar att de specialdestinerade statsbidragen den 1 juli 1991 ersattes med ett bidrag till skolsektom sektorsbidraget. - Härigenom fick kommunen en bidragsram för hela skolsektom. Kommunerna fick själva prioritera resurserna mellan olika skolformer och mellan olika verksamheter inom skolfonnema. Sektorsbidragct grundades ett schabloniserat system för att beräkna huvudmannens behov av finansiellt stöd för den undervisning som följer av gällande bestämmelser. Beslutet om nytt statsbidrag skall ses som ett led i utvecklingen av ett mål- och resultatstyrt statligt styrsystem, där staten i måldokument och med lagstiftning anger vad som skall uppnås i skolväsendet. Skolhuvudmännen har det fulla ansvaret för att genomföra verksamheten och kan val metoder, organisation m.m. finna olika vägar att nå genom av de mål staten angivit. som Sektorsbidragct ersattes den 1 januari 1993 prop. l99192:150 med ett nytt statsbidragssystem, ett statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting. Det primära syftet med detta nya bidragssystem var att utjämna de stora inkomstskillnademai kommunsektom och att garantera alla kommuner ett visst skatteunderlag. Inkomstutjämningen innebär att bidraget relateras till kommunens skattebas istället för den verksamhet som kommunen bedriver. Mot bakgrund av kritik som har riktats mot urvalet av faktorer och deras genomslag i beräkningarna av tillägg och avdrag skall ett nytt systern för strukturkostnadsutjämning komma att gälla fr.o.m. den 1 januari 1996 enligt förslag från den kommunalekonomiska kommittén i betänkandet Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och

landsting SOU 1994:144.

Utanför det nya bidragssystemet ligger bl.a. statsbidrag till riksrekryterande teknisk vuxenutbildning vid Katrineholms Tekniska Skola,

särskilt verksamhetsstöd till vissa gymnasieutbildningar såsom sågverks-

teknik i Hammarö, gjuteriteknik i Jönköping etc. Vidare berörs inte Statens skolor för vuxna av den nya bidragsordningen.

Interkommunal ersättning

I det tidigare bidragssystemet fick kommunerna bidrag från staten som i genomsnitt täckte häften av kommunens kostnader för utbildningsverk-

Kapitel 2 33

samheten. Den resterande delen fick således bekostas kommunerna av själva. För att täcka de kommunala kostnaderna för elev från en en annan kommun fick kommunen s.k. interkommunal ersättning. Hemkommunen var skyldig att betala denna ersättning för de kommuninnevånare som studerade i kommun. annan Det nya statsbidragssystemet syftar till att tillsammans med skatteinkomstema ge kommunerna likvärdiga förutsättningar att finansiera t.ex. den skolverksamhet som kommunen är skyldig att anordna. Kommunen har sålunda skyldighet att erbjuda alla elever lämnar grundskolan som ett brett urval av nationella Skollagen 5 kap. 5-12, 21-26 §§. program I de fall kommunen inte har egen gymnasieskola eller inte inom egen gymnasieskola kan erbjuda ett visst program eller kan kommunen gren genom samverkansavtal med annan kommun tillgodose elevens önske-

mål. Två eller flera kommuner som samverkar gymnasial utbildning

om

bildar ett samverkansområde. Om viss utbildning inte finns i elevens

en hemkommun eller inom samverkansområdet har den kommun tagit som in en elev i sin gymnasieskola rätt till interkommunal ersättning från elevens hemkommun. När riksdagen i juni 1991 beslutade om en refonnerad gymnasieskola

beslutades också att införandet denna skulle ske under övergångs-

av en tid läsåret 199293 199495. Fr.o.m. hösten 1995 skall alla elever - -tas in på i gymnasieskolan. Under tid får de kommuner program samma som enligt länsskolnämndemas organisationsbeslut för 199192 hade rätt att anordna linjer eller specialkurser övergångsvis anordna dessa ut-

bildningar. Skollagen, Övergångsbestämmelser punkt 6. Påbyggnadsut-

bildningar är i detta sammanhang att betrakta specialkurser. Detta som innebär att reglerna om interkommunal ersättning gäller även dessa utbildningar. Vad gäller komvux finns endast för grundläggande vuxenutbildning en rätt för eleven att delta i utbildning. I gymnasial utbildning och

påbyggnadsutbildning i komvux anges i skollagen att kommunen är

skyldig att erbjuda utbildning mot efterfrågan och behov. som svarar Detta innebär inte att elever önskar utbildning har rätt till utbildsom ning. Kommunernas dimensionering gymnasial utbildning i komvux av är ofta sådan att alla sökande inte kommer in den sökta kursen.

Elevers möjlighet att gymnasial utbildning eller påbyggnadsut-

en en

bildning inom komvux i annan kommun är beroende hemkom-

av om munen åtar sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning Skol-

lagen 11 kap. 17-21 §§. Det gäller även om den aktuella utbildningen

inte anordnas i hemkommunen. Regeringen kan meddela föreskrifter om undantag från denna regel. F.n. föreskrivs i förordningen kommunal om

34 Kapitel 2

vuxenutbildning att interkommunal ersättning skall utgå för viss

teknikerutbildning 2 kap. 17 §.

2.3 Problem

Reformeringen gymnasieskolan och statsbidragssystemet har

av av

tillgängligheten till eftergymnasial utbildning. Gymnasial utpåverkat bildning och påbyggnadsutbildning i komvux, i tidigare statsbi-

som

dragssystem garanterades viss volym, har som en följd av det nya

en statsbidragssystemet i förening med kärva ekonomiska villkor i kommu-

fått känna av en minskning. nerna Elevers möjlighet att komvuxutbildning i annan kommun än en hemkommunen är helt beroende hemkommunen är villig att av om

betala interkommunal ersättning. Detta blir särskilt markerat i fråga om påbyggnadsutbildningama. Elever som önskar en påbyggnadsutbild-

ning i komvux i kommun förnekas inte sällan detta genom att en annan hemkommunema vägrar att betala interkommunal ersättning. Detta har i sin fört med sig att anordnande kommun inte fått tillräckligt elevtur underlag för att starta en utbildning. beskrivna situationen har föranlett reaktioner från flera Den här branschorganisationer. Det visar sig i över att angelägna utbilden oro ningar inte kommer till stånd. Kungl. Skogs- och lantbruksakademien framför i skrivelse till utredningen att nuvarande system med inter-

kommunala ersättningar medför problem eftersom ett stort antal kommu-

betala för utbildningar inom naturbruksområdet. Biltrafikens ner vägrar arbetsgivarförbund och Svenska Transportarbetarförbundet beskriver

för yrkesförarutbildningar. Även Arbetsmarknadens samma problem synpunkter på problemen med interkommunal yrkesråd har fört fram

ersättning.

Stockholm bedrivs med stöd övergångsbestämmelserna i skol-

I av

lagen bl.a. teknisk utbildning f.d. STI vid Bandhagens gymnasium som

påbyggnadsutbildning i gymnasieskolan. Kommunen kan under förut-

-

sättning riksdagens bifall till förslagen i budgetpropositionen fram

av till och med läsåret 199596 planera för fortsatt utbildning. Från komhar framförts att att lägga ned utbildningarna om munen man avser frågan interkommunal ersättning inte löses. om

sou 1995:38 Kapitel 3 35

3 Nuvarande utbud

3.1 Bakgrund och förutsättningar

I syfte att ta reda på utbud och omfattning kvalificerad eftergym-

av nasial yrkesutbildning gjorde utredningen i augusti 1994 enkätunderen sökning. Enkäten bilaga 4 skickades till utbildningsanordnare såsom

kommuner, folkhögskolor, högskolor och privata utbildningsföretag. I enkäten efterfrågas en förteckning över vilka kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningar anordnas. Av förteckningen skulle

som

framgå

Utbildningens namn och ev kurskod, läroplans- eller kursplanenummer eller motsvarande,

Utbildningens huvudsakliga inriktning, i den mån detta inte framgår

av beteckningen,

Antalet planerade utbildningsplatserdeltagare läsåren budgetåren

199394 och 199495,

4. I förekommande fall antalet behöriga sökande till utbildningen nämn-

da budgetår,

Forrnella förkunskapskrav och i den mån avvikelsen är betydande

de sist antagna studerandenas förkunskaper. -

Utredningen var även intresserad att ta emot synpunkter och av om i så fall hur förändring tillhörighet, styrning eller

en av finansiering skulle kunna främja utvecklingen någon eller några de utbild-

av av

ningar som tagits i förteckningen.

upp

Kapitel 3

I enkäten defmierades med utgångspunkt i direktiven till utred-

-

ningen kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning som en utbildning,

som

bygger på grundläggande utbildning i gymnasieskolan och ev. på

-

praktik,

fördjupad eller specialiserad yrkeskompetens men inte nöd-

- ger

vändigtvis fárdigutbildning,

i väsentliga delar handlar praktisk tillämpning av känd kunskap

om och teknik,

inte är akademisk i traditionell mening samt -

syftar i första hand till verksamhet inom näringslivet.

Utsändning och databearbetning enkäten utfördes Marknadsfakta av av AB i Härnösand. Enkäten skickades ut till 415 anordnare. Svar kom in från över 200 och landsting, 16 universitethögskolor, 30 folkhögskolor och kommuner 20 privata utbildningsanordnare inalles än 260 svar. En rimlig ca - mer bedömning utbildningsanordnare, inte svarat, har låtit bli det är att som de inte ansett sig ha utbildningar faller innanför angivna om som

kriterier. Ett flertal samtal till utredningen tyder på detta. Utfallet från

enkätundersökningen vad gäller kommunernas visar relativt god svar

överensstämmelse med Skolverkets statistik över påbyggnadsutbild-

Likaså bedöms underlaget från folkhögskolorna tillförlitligt. ningar. som Svårare är det att värdera underlaget från universitethögskolor. Flera högskolor har bedömt att de inte har utbildningar som faller inom ramen

kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning och har därför avstått

för från besvara enkäten. Än svårbedömt är underlaget från privata att mer

utbildningsanordnare vad gäller utbud och utbildningsvolym. I det

följande återkommer vi till denna problematik.

Materialet har bearbetats efter följande principer. För det första har enlighet med utredningsdirektiven endast utbildningar som huvudi sakligen riktas näringslivet tagits med. Utbildningar som syftar till mot verksamhet inom i första hand den offentliga sektorn t.ex. inom vård, utbildning, samt statlig verksamhet t.ex. försvar, polis- och omsorg tullväsende har inte tagits med i sammanställningama.

Kapitel 3 37

Kortare utbildningar eller utbildningar inte har eftergymnasial som karaktär har också uteslutits. Utbildningar är kortare halvår som än ett

har bedömts som för korta för att den fördjupning yrkeskun-

ge av

skapema som en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning bör syfta till. I kommunernas utbud påbyggnadsutbildningar finns även

av ut-

bildningar som bygger på tvååriga gymnasielinjer. I och med gymnasieskolans reformering blev all gymnasieutbildning treårig. Påbyggnadsutbildningar som bygger på de tvååriga linjerna innehåller i omfatt-

stor ning utbildningsmoment, som ligger inom för de nationella ramen

programmen i gymnasieskolan. Dessa påbyggnadsutbildningar, t.ex.

Automatiseringsteknik och ADB och tenninalarbete, har därför uteslutits i sammanställningama. För att få en överblick har utbildningsutbudet sorterats i fyra grupper.

Utgångspunkten har varit att skapa en sorteringsgrund på ett bra

som

sätt återspeglar utbudet. En lämplig indelning har befunnits följan-

vara de fyra grupper.

Dataområdet t.ex. dataingenjör, ADB och ekonomi, ADB- och terminalarbete, Administrativ ADB, PC-samordnare. Tekniska området t.ex. ingenjör, maskintekniker, YTH, tekniker med olika inriktningar, elinstallation. Ekonomiskt-administrativa området t.ex. ekonomi och revision,

internationella transporter, marknadsföring, turism och reseservice,

högre företagsekonomisk utbildning.

Övriga utbildningar t.ex. utbildningar inom jord, skog och trädgårds-

näringar, information och media, journalist, trafiklärare, scenografi.

Vilken indelning som än görs uppkommer gränsdragningsproblem.

Gränslinjen mellan datautbildningar och tekniska utbildningar eller mellan datautbildningar och ekonomiska utbildningar är ibland svår att

dra. Trots dessa reservationer avspeglas utbudet relativt väl med denna gruppering.

3.2 Resultat av enkäten

Det största materialet kom från kommunerna. Svarsfrekvensen tyder

att det huvudsakliga utbudet finns med. En jämförelse med Skolverkets uppgifter om antalet platser i påbyggnadsutbildningar stöder den bedömningen. I kommunmaterialet finns dels Riktiga påbyggnadsutbildningar dvs. sådana bygger på treåriga utbildningar i gymnasieskolan

som

38 Kapitel 3

eller motsvarande, dels utbildningar i praktiken är tredje året i en som

treårig utbildning. De anordnas ofta som arbetsmarknadsåtgärder.

senare Dominerande områden är tekniska och ekonomiska utbildningar.

Från folkhögskoloma fanns ca 30 enkätsvar. Vissa utbildningar, t.ex.

utbildningar till fritidsledare, har sorterats bort skäl som nämnts i det av

föregående. De utbildningar kvarstår är utbildningar inom informa-

som

tion och media samt joumalistutbildning.

Materialet från universitet och högskolor är som antytts ovan relativt svårbedömt. En orsak till detta är att högskolorna har olika syn vilka

utbildningar faller inom definitionen för kvalificerad eftergymnasial

som

yrkesutbildning. Flera högskolor har skickat tillbaka enkäten med ett

konstaterande utbildningar denna nivå inte finns. I underlaget från att andra högskolor finns utbildningar inom YTH samt drifttekniker-, sjö-

befáls-, bokhandels-, skådespelar- samt receptarieutbildningar. Intressant

tekniska högskolan i Stockholm, Linköpings universitet att notera är att och Uppsala universitet samt högskolan i GävleSandviken bedömer att

ingenjörsutbildningar på 80 120 poängsnivå ligger inom ramen för

resp.

definitionen kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning.

av

Utbildningsutbudet hos de fria aktörerna inom utbildningsbranschen,

finns med i enkätmaterialet, är begränsat. Visst material var endast som Utbildningskataloger och broschyrer. En anordnarna som finns med av är AmuGruppen. Om materialet är heltäckande är svårt att bedöma. I utbildningsutbudet finns flera utbildningar med inriktning mot ekonomi, marknadsföring och försäljning, teknik, kvalitetsteknik etc. Antalet utbildningsplatser redovisats i enkäten fördelat efter som

kurslängd och utbildningsområden åskådliggörs i tabell

Tabell 1

I enkäten redovisat antal utbildningsplatser i eftergymnasial yrkesutbildning läsåret 199495 fördelat på utbildningens inriktning och längd.

terminer Data Ekonomi Teknik Övrigt

Ant. ca. Summa 178 201 452 205 1036 1 897 2869 3742 661 8169 2

Kapitel 3 39

Av tabellen framgår att utbildningar inom området teknik dominerar

utbudet. Det är främst ettåriga teknikerutbildningar och redovisade tvååriga ingenjörsutbildningar ligger bakom siffrorna. Av övriga

som

utbildningar är det i många fall utbildningar i kommunerna inom jord-

bruks- och skogsbruksområdet och livsmedelsteknik samt utbildningar inom media och journalism i folkhögskolor dominerar. Vissa som ut-

bildningar med privat anordnare som reklam- och turismutbildningar

ligger här bland övriga utbildningar. Vad gäller utbildningslängden så kan sägas att högskolans utbildningar huvudsakligen ca. 80% ligger på fyra terminer eller och mer kommunernas utbildningar är företrädesvis ettåriga ca. 85%.

Tabell 2

I enkäten redovisat antal utbildningsplatseri eftergymnasial yrkesutbildning läsåret 199495 fördelat utbildningens inriktning och utbildningsanordnare.

Data Ekonomi Teknik Övrigt Summa

I tabell 2 redovisas det uppgivna antalet utbildningsplatser fördelat på inriktning och anordnare. Varje anordnare visar sig ha sin profil. Kommunerna har mest teknik och ekonomi, högskolorna teknik, mest folkhögskolor och utbildningsföretag har företrädesvis övriga utbildningar.

I sammanställningen av enkäten har medtagits de påbyggnadsutbild-

ningar som har klar eftergymnasial karaktär. Påbyggnadsutbildningar,

en

som bygger tvååriga gymnasielinjer har, framgått i det före-

som gående, uteslutits då dessa i stor omfattning har utbildningsmoment, som ligger inom ramen för de nationella i gymnasieskolan. I programmen den statistik redovisas SCB görs inte denna åtskillnad. Alla som av

påbyggnadsutbildningar ligger inom samma studievägsgrupp.

Kapitel 3

Läsåret 199394 deltog, enligt enkäten, ca. 7 800 elever i påbyggnadsutbildningar bygger på treåriga linjer. I statistiken som SCB som gick år 12 257 elever i någon form av påbyggnadsutpresenterar samma bildning eller s.k. regionalt arbetsmarknadsanpassad kurs RA-kurs. Under förutsättning att enkätresultatet har samma validitet som SCB:s

statistik utgörs 64 procent påbyggnadsutbildningama i SCB:s

ca av material utbildningar bygger treårig linje. av som Under perioden 19901991-199394 har antalet elever i påbyggnadsutbildningar och RA-kurser minskat från 14 256 till 12 257. Ett genomsnittligt värde för perioden är 13 700 elever. Under antagandet att ca

andelen påbyggnadsutbildningar bygger treåriga linjer varit

som oförändrat under perioden är det rimligt att anta att 9 000 elever i ca.

genomsnitt gått i sådana påbyggnadsutbildningar. Före läsåret 199394 ingick inte påbyggnadsutbildningar inom komvux i SCB:s statistik.

Detta medför vissa svårigheter att jämföra enkätresultatet med utfallet i SCB:s statistik. Det genomsnittliga antalet elever 9 000 skulle - -

sannolikt ha varit högre om påbyggnadsutbildningar i komvux funnits

med i underlaget.

Tabell 3

Förändring antal utbildrringsplatseri eftergymnasial av yrkesutbildning läsåren 199394 och 199495. Uppgifterna är hämtade från enkäten.

9394 9495 Proc. ändr 1229 1274 3,66 Data 3430 3300 -3,79 Ekonomi 6466 6529 0,97 Teknik Övrigt 976 989 1,33 12101 12092 0 Summa

Av tabell 3 framgår antalet i enkäten redovisade utbildningsplatser läsåren 199394 och 1994195. Antalet utbildningsplatser är nästan oförändrat mellan dessa två läsår. De små skillnader som märks är att antalet utbildningsplatser inom områdena data och teknik har ökat medan den ekonomiska inriktningen har minskat något. Förändringarna ligger huvudsakligen inom det kommunala utbildningsutbudet.

Kapitel 3 41

3.3 Beräkning av utbildningskostnader

Resultatet från enkäten kan användas för bild kostnaderna att ge en av för olika typer av eftergymnasial yrkesutbildning. I följande beräkningar

utgår vi från den utbildningsvolym som framkom genom enkäten dvs.

dels antalet intagningsplatser för olika typer av utbildning områdena data, ekonomi, teknik och övriga, dels utbildningarnas längd. För

beräkningarna behövs därutöver en prisuppgift. Formema för prisangivelse varierar för olika typer av utbildning. För högskoleutbildningar och utbildningar inom kommuner och landsting anges kostnaderna vanligen per heltidsstuderande och år. För arbetsmarknadsutbildning

och folkhögskola anges den per deltagarvecka.

Priset för en årselevplats varierar mellan skolformer och typer av

utbildning. Utbildningar inom t.ex. naturvetenskap, teknik, vård och medicin är dyrare än utbildningar inom t.ex. ekonomi och juridik. Inom ett område kan det också finnas stora variationer beroende bl.a. undervisningens uppläggning, utrustningskrav och lärartäthet. Olika

skolformer har också olika sätt att bedriva undervisning, vilket på-

verkar kostnaderna. Alla kostnadsjämförelser har svagheter bl.a. beroende urvalet av parametrar och behovet av omräkning till jämförbara tal. De följande

kalkylerna utgår från genomsnittskostnader. Vi har valt genomsnittskostnader eftersom syftet är att få ett grepp om storleksordningen på de mot enkätresultatet svarande utbildningskostnadema. Kostnadsberäkningarna baseras i fråga om högskolan statens genomsnittskostnader för utbildningsplatser årselevpris samt i fråga om folkhögskolan kostnaderna

för reguljär utbildning exkl. eventuella internatkostnader. För utbildningar inom kommuner och landsting utgår vi från Skolverkets uppgifter

om genomsnittskostnader3 för utbildning i gymnasieskolan. Detta moti-

veras av att påbyggnadsutbildningar fortfarande främst anordnas i gym-

nasieskolan. Kostnader för utbildning inom privata företag är svårare

att bedöma. Vi utgått från AMS statistik över upphandlad arbetsmark-

nadsutbildning hos privata utbildningsföretag. Denna anger genomsnittligt pris per deltagarvecka i relativt korta utbildningar, med schemabunden tid ca 35 timmar per vecka. Uppgifterna är alltså inte helt jämförbara med de övriga med torde ändå kunna rimlig uppskattning ge en av verksamhetens ekonomiska omfattning. I tabell 4 redovisas kalkyl-e

underlaget dvs. årselevpriset hos olika anordnare.

3 Beskrivande data om skolverksamheten 1994, Skolverkets rapport nr 52

42 Kapitel 3

Tabell 4

Utbildningskoslnader åiselevspris rs.- olika anordnare

Kursanordnare Årselevspris kkr Anm.

Univ.högsk. 67 Naturv. o. tekn. utbildning Kommun 55 Genomsnittl. kostnad Folkhögskola 66 Icke internat Privata utb. företag 80 Beräknat 2000 krelevvecka

I tabell 5 presenteras en kostnadsuppskattning baserad på prisupp-

gifterna i tabell I beräkningarna har vi tagit hänsyn till utbildningar-

nas längd och antagit att elever tas in en gång per år. Det innebär att för tvååriga utbildningar tar vi upp årskostnad dels för elever som går i

årskurs dels elever som går i årskurs

Tabell 5

Kostnader för planerad utbildning i kkr baserat på årselevkostnad enligt tabell 4 läsåret 199495.

Data Ekonomi Teknik Övrigt Summa

Högskolan 0 0 33768 14740 48508 Kommuner 53295 112585 254925 27803 448608 Folkhögskolor 1980 495 0 13860 16335 Övr.anordnare 5680 1 10000 15600 8800 140080 Totalt 653531

sou 1995:38 Kapitel 3 43

Som framgått tidigare, har högskolorna haft olika uppfattning om de

korta 80-120 poäng ingenjörsutbildningama bör klassificeras som kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Mot denna bakgrund ingår inte kostnaderna för dessa utbildningar i tabell Enligt uppgifter från Verket för högskoleservice VHS finns 5 950 antagningsplatser för ca. ingenjörsutbildningar budgetåret 199495, antalet studerande är dock lägre. Om dessa utbildningar inräknades skulle kostnaderna för de berörda högskoleutbildningarna stiga från ca 49 till ca 944 mkr. Med de nämnda förutsättningarna motsvarar det angivna utbudet en

total kostnad på nästan 654 mkr. Kommunernas utbud påbyggnadsut-

av bildningar i gymnasieskolan och komvux, som det beskrivs genom enkäten, kan bedömas ligga relativt nära verkligheten. Den framräknade summan på ca 449 mkr är därför sannolikt rimlig. Högskolans andel av

kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning består huvudsakligen av YTH på några orter och vissa teknikerutbildningar och kostnaderna

uppskattas till 49 mkr. Kostnaderna för kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning inom folkhögskolan kan beräknas uppgå till 16 mkr.

Sammantaget uppgår med de angivna beräkningsförutsättningarna

utbildningskostnadema för utbildning motsvarande kvalificerad efter- gymnasial yrkesutbildning i högskolor, kommuner och folkhögskolor till 514 mkr.

3.4 skolor

Kompletterande gymnasial

nivå

Regeringen beslutar årligen om statsbidrag, uttryckt i årselevplatser, till

fristående skolor. Dessa statsbidrag ligger under anslaget A 15. Bidrag till driften av fristående skolor. Under detta anslag beräknas även medel till bidrag till s.k. kompletterande skolor, vilka bedriver utbildning inom hantverk, konst, dans, teater, musik, reklam etc., nivå i en som realiteten är eftergymnasial. Exempel sådana utbildningar är hant-

verksutbildningar på Carl Malmstens verkstadsskola, Nyckelviksskolan,

Sätergläntan Hemslöjdens gård. Hos dessa utbildningsanordnare finns ett intresse av att få utbildningarna klassade som högskoleutbildningar. Härutöver erhåller ett antal konstskolor grundläggande konstsom ger närlig utbildning statsbidrag. Vidare finns två skolor reklamutsom ger bildning, Beckmans Skola AB och Berghs Reklamskola, samt några ytterligare skolor som ger övrig yrkesutbildning, t.ex. lärlingsutbildning

inom VVS i Katrineholm se tabell 7. Totalt rör det sig 1 515

om ca

44 Kapitel 3

årselevplatser i heltidskurser, tillsammans ger en årlig kostnad för som staten på ca 78 mkr. Vad gäller konstskolor och skolor inom dansteater har Skolverket

med anledning ett regeringsuppdrag lämnat en rapport om översyn

av dessa skolor. I rapporten granskas utbildningens innehåll, samhällsav och organisation. Utbildningens innehåll jämförs bl.a. med läroplanytta

för de frivilliga skolformema Lpf 94 och utbildningsnivå. Enligt

nen rapporten saknar de flesta skolorna övergripande målskrivningar som har anknytning till Lpf 94 och kursplaner som innehåller kursmål. Däremot finns timplaner för nästan alla utbildningar. De flesta skolorna svarar mot allmänna utbildningspolitiska mål men saknar mål som att bevara hantverksskicklighet och arbetsmarknadsanknutna mål. De flesta skolorhar stiftelse huvudman, andra är aktiebolag eller har annan na en som juridisk rättslig grund. Lärarna saknar i allmänhet formell pedagogisk kompetens eller erfarenhet- de flesta lärarna är timlärare. Däremot sägs inget i rapporten lärarnas fackkompetens. Enligt Skolverket skall en om utbildning står under statlig tillsyn och skall erhålla statsbidrag som som uppfylla kriterier vad gäller utbildningens innehåll och organisation samt särskilt nationellt värdefull. I det skall invägas utbildningsvara senare

politiska, kulturpolitiska och regionalpolitiska mål. I de utbildningspolitiska målen skall särskild hänsyn tas till bristyrkesaspekter och

bevarande hantverkstraditioner. av Utöver dessa skolor beräknas under anslaget A8. Särskilda insatser

på skolområdet bidrag på ca 14 mkr till riksrekryterande teknisk ut-

bildning vid Katrineholms tekniska skola KTS samt 915 tkr till

Nordiska Scenograñskolan i Skellefteå.

Det finns även fristående skolor, står under statlig tillsyn, men som inte erhåller statsbidrag. I och med att skolorna står under statlig tillsyn är de studerande studiestödsberättigade. Inom dessa skolor finns sannolikt utbildningar i princip kan betraktas kvalificerade eftergymsom som nasiala. Detta kan gälla t.ex. Nordisk Designskola, Påhlmans Handelsinstitut, Stockholms Tillskärarakademi.

4 Rapport dnr 9321998, 1994-10-13, Skolverket.

Kapitel 3 45

Tabell 6

Kompletterande skolor m.m. med särskilt statsbidrag. Skolor Ram: årselev- statsbidrag Summa platser årselevplats statsbidrag Skolor med hantverkrartknytning

Konstskolor Gerlesborgsskolan Sthlm 74 38500 2849000 - -- Hamburgsund 30 39000 1 170000 -

Dansteatermusik v

Reklam m.m.

Övriga utbildningar

Kapitel 4 47

4 Bilder från länder

några andra

4.1 Några tendenser

gemensamma

Teknisk utbildning och yrkesutbildning har fått en förändrad roll i de flesta länderna inom OECD. Bakomliggande orsaker är gemensamma för alla medlemsländer och anknyter till flera trender i samhällsutvecklingen. En är den demografiska tillväxten med allt större del av årskullarna som erhåller utbildning, en annan är den ekonomiska tillväxten som skett under efterkrigstiden. Den industriella och tekniska utveckling som

skett sedan 60-talet har ökat efterfrågan på välutbildad arbetskraft. Under 70-talet skedde för första gången en relativ minskning i befolk-

ningsutvecklingen och åldersstrukturen förändrades med ökande en andel äldre. En allt större del av den arbetsföra befolkningen, främst kvinnor, fanns i arbetslivet. Under 80-talet fick allt fler länder, främst USA och europeiska länder, problem med att etniska minoriteter och

invandrare hade dålig tillgång till utbildning och därmed sämre möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Effekter av internationell kon-

kurrens och spridning av ny teknologi har under innevarande årtionde medverkat till ett ökat antal arbetslösa i OECD-ländema. Bidragande faktorer har varit omstrukturering av näringslivet, särskilt i minskningen av andelen anställda i industriföretag. Arbetsgivama började också att

se över hur arbetsorganisationen påverkar faktorer som effektivitet, kvalitet och utvecklingsfönnåga, vilket i sin tur påverkade kraven på arbetskraften. Krav på utbildning och personlig fönnåga, som vi i tidiga-

re avsnitt belyst, poängteras numera allt mer.

För att möta ökade krav på yrkesutbildning finns åtminstone tre olika

typer systern inom medlemsländemas. av

D I USA, Storbritannien, Australien m.fl. engelsktalande länder bygger man huvudsakligen en förlängning av den allmänna utbildningen dvs. ingen skolbaserad yrkesutbildning och, för en minoritet av ung-

5 New Approaches to Integraded Learning, Synthesis report, VOTEC, OECD 9-Nov--1994.

48 Kapitel 4

domarna, lärlingsutbildning efter den obligatoriska skolgången. I en Storbritannien finns dock ett antal yrkesutbildningsmöjligheter.

ü Den tyska traditionen som i huvudsak baseras det s.k. duala systemet med yrkesskoleutbildning och lärlingsutbildning i kombination.

D Det systern de flesta andra länder, däribland de nordiska länderna, har dvs. en allmän gymnasieutbildning resp. en skolbaserad yrkesutbildning, den senare med olika typer av praktik på arbetsplatser.

I flera länder, framför allt inom OECD, har utbildning högre nivå, den tertiära nivån, kommit att omfatta en allt större del av åldersgruppen. En väg, som de flesta länder har valt, är att skapa en utbildningssektor parallellt med universiteten. Detta har skett genom att inrätta nya utbildningsinstitutioner eller genom att befintliga yrkesutbildningar har

förlängts eller kompletterats med utbildningar på en påbyggnadsnivå. I det följande beskriver6 vi några länders yrkesutbildningar den efter-

gymnasiala nivån. För enkelhetens skull kallar vi dessa utbildningar för yrkeshögskolor.

I Holland upphöjdes de yrkesskolor som låg kvalificerad nivå till

yrkeshögskolor år 1986, s.k. HBO-institut. Högskolesystemet i Holland består två sektorer en icke universitetssektor och en universitetsav sektor. Båda sektorerna har samma ställning i systemet men har olika inriktning. Yrkeshögskolomas uppgift är undervisning, tillämpad forsk-

ning, utveckling av yrken och utbildning för påbyggnadsexamina inom

områdena teknik, administration och företagsekonomi, hälsovård, konst, lantbruk, socialvård och lärarutbildning. Antalet studerande inom yrkeshögskolesektom utgör redan 59% av alla högskolestuderande. Till skillnad från universiteten är HBO-instituten privata men får statsbidrag om de följer nationella mål och föreskrifter. Statsbidragen är i högre grad kopplat till antalet examinerade än antalet studerande. I Storbritannien inleddes yrkeshögskolereforrnen i slutet av 1960-talet att små och medelstora läroanstalter college sammanslogs till genom större utbildningsinstitutioner, som senare blev yrkeshögskolor polytechnics. Dessa fungerar parallellt med universiteten och gavs möjlighet att ge examen liknande sätt som i universiteten. Yrkeshögskoloma

6 Källa: Finska regeringens proposition med förslag till lag yrkeshögskoleom studier 1994 rd RP 319. -

Kapitel 4 49

lägger dock inte tonvikten forskning utan betonar sambandet med arbetslivet särskilt lokalt och regionalt. Polytecnic-sektom har ökat i betydelse sedan 60-talet. Yrkeshögskolorna är statliga och finansieras huvudsakligen med statliga medel. Under de senaste åren har utveck-

lingen gått mot ett ökad statlig styrning och kontroll. Utbildningarna har

blivit marknadsinriktade och skillnaden mot universiteten har mer minskat. Det har bl.a. medfört att kvalitetskraven blivit mer senare

likartade för hela den postgymnasiala sektorn. Yrkeshögskolesektom i Norge består regionala högskolor och

av

andra utbildningsinstitutioner. Sektom har vuxit snabbare än universi-

tetssektom bl.a. beroende att de bättre kunnat svara mot arbetslivets behov arbetskraft. Studier i yrkeshögskola resp. universitet är av likvärdiga och kan ömsesidigt tillgodoräknas. Yrkeshögskolorna lyder

under regionala råd tillsätts landskapsstyrelsema. På nationell

som av

nivå finns för vissa yrkesområden, t.ex. lärarutbildning och teknisk

utbildning, ett riksomfattande råd för att få enhetliga utbildningar. Yrkeshögskolomas autonomi är snävare än universitetens och de är i högre grad nationellt styrda.

I Tyskland jämställs yrkeshögskoloma Fachhochschule med univer-

siteten. Merparten yrkeshögskoloma härstammar från ingenjörs-,

av handels-, konst- och sjöfartsskolor. Inom yrkeshögskoloma finns även utbildningar inom lantbruk och socialvård. Yrkeshögskolomas uppgift

är att bedriva undervisning högskolenivå som grundar sig på vetenskap praktiskt inriktade än universiteten. I studierna ingår

men är mer

därför halvt till ett års praktik. Samverkan med universiteten har

ett

nästan ingen omfattning och möjligheter till tillgodoräknande mellan

systemen är starkt begränsade.

På uppdrag kongressen har nyligen en utvärdering7 av yrkesut-

av

bildningen i USA genomförts. I rapporten konstateras bl.a. att yrkesut-

bildning måste bli integrerad del ett reformerat utbildningssystem, en av

yrkesutbildningen måste få högre kvalitet och kompetens givande

att vara

med industrin aktiv partner samt att yrkesutbildning skall kunna

som en

tillgänglig för alla elever. I några slutsatserna, som görs i rapp-

vara av mål för ett nytt system för att förbereda framtida arbetsorten, anges kraft:

7 National Assessment of Vocational Education, Final Report to Congress1994, Office of Educational Research and Improvement U.S. Department of Education.

50 Kapitel 4

U Emphasize the development of cognitive skills, broad technical skills, and understanding of industries at the secondary level.

D Emphasize the of applications to teach underlying principles

use

e. g., how electricity works before teaching occupational procedures

e. g., steps in repairing an air conditioner.

D Prepare most students for some form of postsecondary education e.g., two-year college, technical college, four college and

year additional training. E Be Competence-based; be geared to high, external standards; be assessed by valid, reliable methods; and lead to portable Certification.

I rapporten konstateras att de eftergymnasiala yrkesutbildningama

Postsecondary Vocational Education har haft ökande tillströmning

en med början av slutet på 80-talet. Skälen till detta har bl.a. varit ökade chanser att få bättre betalda jobb. Inom ramen för utredningen har vi haft tillfälle att nämnare studera en relativt ny form av yrkeshögskoleutbildning i Tyskland nämligen Berufsakademie BA, viss eftergymnasial utbildning i Frankrike samt en temporär yrkeshögskoleutbildning i Finland.

4.2 Berufsakademie

Beskrivningen av Berufsakademie BA grundar sig på utformningen av utbildningen i förbundsstaten Baden-Württemberg, har ungefär lika som många invånare som Sverige. I utbildningen varvas teoristudier och praktiska studier i företag eller offentliga institutioner. Utbildningen förenar klassisk universitetsutbildning med traditionell lärlingsutbildning enligt den tyska duala modellen. Utbildningen bygger både på vetenskap och beprövad erfarenhet från arbetslivet och utgör grund för ett livslångt lärande. Kostnaderna för utbildningen delas mellan stat och företag. Företagen under svarar den företagsförlagda delen av utbildningen, dels för utbildningskostnadema, dels för lön till de studerande under hela studietiden. BA är en relativt ny utbildningsform den grundades år 1974 och har utvecklats starkt. Nuvarande måldokument och utformning utbildav ningen utvecklades från år 1987 i arbetsgrupper, kommissioner och projektgrupper. Utbildningen fick sin nuvarande form i december 1992. Utbildningen är statlig och lyder under Ministerium für Wissenschaft und Forschung. Utbildningarnas yrkesinnehåll övervakas tre komav missioner inom resp. teknisk, ekonomisk-merkantil och social sektor.

Kapitel 4 51

Utbildningen är attraktiv det går 10-20 sökande per utbildnings- - ca plats 4 000 studerande börjar utbildningen varje år. Trots att ut- - ca bildningen bygger modell som lärlingsutbildningen är det samma ytterst få kommer den vägen nästan alla har studentexamen som - Abitur. Utbildningen har tre huvudinriktningar teknisk, en ekonomisk- - en merkantil social inriktning. Utbildningens längd är maximalt tre samt en år eller terminer heltidsstudier. Även deltidsstudier förekommer. sex Varje termin är indelad i block 12 veckors teoristudier och 12 om veckors praktisk utbildning i företag. Som jämförelse kan nämnas att utbildningens längd för motsvarande utbildning vid Fachhochschule och universitet är 4,5 och 6,5 år. Utbildningen kännetecknas även av resp. undervisningen bedrivs i mindre klasser ca. 30 studerandeklass att - - Fachhochschule, vilket befrämjar projekt- och teamarbete. än t.ex. Det är möjligt att avsluta utbildningen efter två år med en lägre

yrkesexamen i princip alla studerande går vidare till det tredje âret.

men Examinationsfrekvensen är hög 90 % vilket skall jämföras med - ca -

Fachhochschule och universitetsutbildning, som ligger på 60-70 %. Av de avslutar utbildningen får 80-90 % arbete med en gång, medan

som

resten studerar vidare på universitet.

Examen från BA är inom Baden-Württemberg likvärdig med examen från Fachhochschule. Därför finns viss konkurrens mellan dessa två en utbildningsformer. I andra delstater erkänns dock inte alltid diplom från BA. Diplom från BA i Baden-Württemberg erkänns bachelomivå som i USA.

IUP

eftergymnasial

4.3 IUT och

-

yrkesutbildning i Frankrike

Les Instituts Universitaires de Technologie IUT erbjuder en tvåårig teknisk utbildning bygger studentexamen baccalauréat. Utsom

bildningen har klar yrkesinriktad profil. Utbildningen kan även ske

en på distans eller deltid och blir då treårig. Utbildningen omfattar ca 2 000 lektioner l 620-1 800 timmar lärarledd undervisning, ett - varav

projektarbete motsvarande 300 timmar. Utöver detta ingår minst 10

veckors relevant praktik i företag. Det finns även möjlighet att läsa

ytterligare ett år année spéciale och på det viset få universitets-

- diplom i teknik.

52 Kapitel 4

Det finns ca 89 IUT:s som under ett läsår inalles har 505 utbildningsfilialer på olika orter. Utbudet är fördelat 14 tekniska inriktningar och 9 ekonomiskt-merkantila inriktningar. Exempel på de förstnämnda inriktningarna är tillämpad biologi, kemi, telekommunikation, produktionsteknik, miljö och säkerhet samt mätteknik. Exempel på de senare är infonnation- och kommunikationsteknik, administration och handel samt transportlogistik. P.g.a. bristen på främst tekniker kommer IUT att utvecklas radikalt. Antalet platser till år 1995 skall 50 000 och år 2000 minst det vara ca

dubbla antalet. Insatser kommer att göras för återkommande utbildning

inom IUT för yrkesverksamma. Les Instituts Universitaires Professionnalisés IUP är en ny eftergymnasial utbildningsform som startade år 1991 med 29 utbildningsfilialer och hade år 1993 123 institut. Utbildningen börjar nivån ett

år över gymnasienivån och är treårig. Innan utbildningen

startar

genomgår studenterna ett orienteringsår. En viktig del i IUP:s verksam-

het är återkommande utbildning för yrkesverksamma. IUP samspelar med branscher och företag vad gäller utbildning anställda. IUP av garanterar genom en forskningsinriktad miljö god utbildning. Inom en

ramen för utbildningen ges utöver de yrkesinriktade ämnena språkut-

en bildning. Utbildningens kvalitet övervakas oberoende nationell av en kommission Commission Nationale des IUP utgör ett råd för - - som

ministeriet. I kommissionen ingår representanter för näringsliv och

universitet. Utbildningen har god attraktivitet och kan jämföras med Fachhochschulen i Tyskland eller de engelska Polytechnics. Utbildningen har två huvudsakliga inriktningar dels en teknisk-industriell sektor t.ex. inom

mekanik, produktion och industriell informationsbehandling, dels

en

ekonomiskt-merkantil inriktning t.ex. management, finansiell ekonomi, försäkringsekonomi och handel. Halva utbildningstiden sker som praktik

i företag.

4.4 Temporära yrkeshögskolor i Finland

Det finska yrkesutbildningssystemet kännetecknas att det är åtskilt

av från den traditionella gymnasieskolan f.n. sker dock en utveckling mot ett närmare samarbete mellan teoretisk och yrkesinriktad utbildning, vilket bl.a. ger de studerande möjlighet att läsa både allmänna ämnen och yrkesämnen. Utbildningarna har haft en längd på ett till fem år och

varit uppdelade på 26 linjer. De studerande har kommit antingen från

Kapitel 4 53 sou 1995:38

grundskolan eller från gymnasiet. Detta innebär att systemet innehåller flera nivåer både grundläggande och påbyggande. Fördelningen mellan

-

elever mellan gymnasieutbildning och grundläggande yrkesutbildning är

ca 60 procent resp. 30 procent.

De problem haft i Finland kan sammanfattas på följande sätt. som man

Yrkesutbildningama har haft dålig attraktionskraft hos de studen- D en ter som lämnat gymnasiet.

Yrkesutbildningama har varit för snäva till sin inriktning vilket U medfört svårigheter att byta arbetsområden.

Vissa utbildningar, till ingenjör och sjukskötare, har haft svårt U t.ex. hävda sig internationellt då de inte ses som högskoleutbildningar. att

En utgångspunkt för reformeringen av yrkesutbildningen och tillkomsten yrkeshögskolor är internationella strömningar såsom en

av temporära generell höjning kraven på yrkesutbildningama och krav internaav

tionell jämförbarhet. Att skapa polyteknisk utbildning inom en icke-

en

universitetssektor med tydlig avgränsning mot gymnasial yrkesut-

en

bildning har varit viktig utgångspunkt. En tredje utgångspunkt

en annan

har varit att lägga ett antal mindre yrkesutbildningsinstitut till

samman enheter för kunna erbjuda ökad bredd i utbudet. större att en

Försöket med temporära yrkeshögskolor omfattar 22 enheter som

innefattar 85 skolor tidigare legat denna nivå. Varje år tas ca som 000 elever in under år 1995 räknar med att ca 25 000 elever 7 man finns i Försöksverksamheten skall bl.a. ge modeller och systemet.

exempel för de permanenta yrkeshögskolomas utfonnning. F.n. finns en

proposition till den finska riksdagen med förslag till permanenta hög-

skolor med start fr.o.m. år 1996. Ett långsiktigt mål är att ca 25 000

elever skall påbörja yrkeshögskolestudier varje år. Under en övergångs-

tid kommer det att finnas både försöksverksamhet och en permanent en verksamhet.

Syftet med yrkeshögskolerefonnen är att möta nya och ökade krav, arbetslivet ställer, samt öka yrkesutbildningens dragningskraft dvs.

som

yrkesutbildningen ökad status. Vidare ser man en rationaliserings-

ge en möjlighet nuvarande mindre skolor sammanförs till större genom att

yrkeshögskoleenheter. En förändring också kommer att ske är en

som förskjutning beslut utbildningarnas utformning från nationell till av om

54 Kapitel 4

lokal nivå. Yrkeshögskoloma skall i högre grad än tidigare yrkesskolor samverka med arbetslivet.

Omläggningen till yrkeshögskolor innebär också förändring

en av

undervisningsformema. Större ansvar skall läggas på de studerande bl.a. genom självstudier och projektarbeten. Undervisningen skall även få

en

mer internationell karaktär, t.ex. genom viss engelskspråkig undervisning

och deltagande i utbytesprogiam inom EU. Vidare kommer bättre biblioteks-

och informationsservice att större förutsättningar för hög-

ge en mer skoleinriktad undervisning.

Tillträde till yrkeshögskoleutbildning kan ske både från gymnasiet och grundläggande yrkesutbildning. Studier inom yrkeshögskolan skall,

åtminstone i viss utsträckning, kunna tillgodoräknas i universitetsut-

bildningar och tvärtom. Examen från yrkeshögskolan skall jämför-

vara bar med akademisk I yrkeshögskolan ingår både praktik och examen. examensarbete.

4.5 Sammanfattning

En gemensam väg för flera länder inom OECD är öka tillgången till

att

eftergymnasial utbildning tertiary education, dvs. önskan att öka

en andelen av årskullen, forsätter till eftergymnasial utbildning. Det som finns åtminstone två skäl till detta. Det skälet utgörs ökad ena av en

efterfrågan från ungdomarna på eftergymnasial utbildning, bl.a. beroende

av den arbetsmarknadssituation som råder. Det andra skälet är det fram-

tida arbetslivets krav på ökad utbildning och kompetens.

Flera länder, bl.a. Tyskland, Frankrike och Finland, har yrkesutbild-

ning på eftergymnasial nivå, anordnas parallellt med universitetsut-

som

bildning. Ett kännetecknande mönster är att utbildningarna förenar skolundervisning med olika slag av praktisk utbildning arbetsplatser. I vissa fall kombineras lärlingsutbildning med skolförlagd undervisning, i andra fall sker anknytningen till arbetslivet att praktik ingår

genom

som del i utbildningen. Arbetslivsanknytningen förstärks ofta att

genom arbetsmarknadens parter har inflytande över utbildningamas mål och innehåll.

Kaptiel 5 55

5 Kvalificerad eftergymnasial

yrkesutbildning

ett

-

definitionsförsök

I arbetet med enkäten till utbildningsanordnarna i början av utredningsarbetet behövde vi preliminärt definiera och avgränsa begreppet kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Med utgångspunkt i förarbetena

och direktiven till utredningen fonnulerade vi följande definition,

nämligen att kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning:

bygger grundläggande utbildning i gymnasieskolan och ev på

praktik,

fördjupad eller specialiserad yrkeskompetens, men inte nödvän-

r ger digtvis färdigutbildning,

i väsentliga delar handlar praktisk tillämpning känd kunskap om av och teknik,

inte är akademisk i traditionell mening samt

syftar i första hand till verksamhet inom näringslivet.

5.1 och offentlig sektor Näringsliv

Denna definition låg till grund för vår enkät till utbildningsanordnare, redovisas i kapitel Under arbetet har den visat sig någorlunda

som hållbar med undantag väsentlig punkt. Vi har konstaterat att den av en

begränsning till näringslivet inte är möjlig att tillämpa. sista punkten om

Gränserna mellan näringsliv och offentlig verksamhet är alltmer flytan- Verksamheter, traditionellt uteslutande bedrivits inom den de. som

offentliga sektorn, anordnas som konkurrensutsatt näringsverksamhet

nu

56 Kaptiel 5

i privat regi. Samma eller likartade kompetensbehov finns ofta såväl i näringslivet som i statlig och kommunal verksamhet. Tillgång påkvalificerad arbetskraft är en lika viktig förändringsfaktor inom hela arbetslivet. Utveckling av rationella arbetssätt och produktivitet är samhällsekonomiskt sett lika betydelsefullt inom offentlig sektor inom som näringslivet. Vi har mot denna bakgrund valt att diskutera kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning för alla delar arbetslivet där utbildningsbehov av kan identifieras. Därvid har också utbildning för verksamhet inom områden som kanske främst är kulturpolitiskt motiverade varit aktuella. Hit hör områden hantverk, konsthantverk, musik och som teater. Samtidigt har vi kunnat konstatera, att det finns ett utbud yrkesinav riktad utbildning eftergymnasial nivå, huvudsakligen inom högskolan, som det allmänna finansierar och är mycket differentierat såväl som innehållsligt som nivåmässigt. Det riktar sig i hög grad mot funktioner inom traditionellt offentlig verksamhet utbildning, vård och som omsorg, förvaltning. När det gäller t.ex. tillverkningsindustrin eller i än högre grad den privata tjänstesektom är såväl differentieringen utbudet - som väsentligt mindre inom högskolan. En relativt stor volym korta yrkesinriktade utbildningar med denna inriktning finns istället inom gymnasieskolan och komvux. sammansättningen av det existerande utbildningsutbudet bidrar möjligen också till könsuppdelningen av arbetsmarknaden: kvinnoen dominerad offentlig sektor utbildning, vård, och - omsorg - en mansdominerad privat teknik- och ekonomidominerad. I synnerhet gäller denna uppdelning ungdomarnas val av utbildning. Ett differentierat mer utbud av utbildning inriktat inte minst mot den privata tjänstcscktom skulle visa på alternativ till de utbildningsvägar flickor kunde som uppfatta som sina.

5.2 Eftergymnasial

Den första punkten i den preliminära definitionen är entydig och jämförelsevis enkel att hantera praktiskt. Den innebär att utbildningen förutsätter att den studerande fullföljt utbildningen ett treårigt program i gymnasieskolan eller har motsvarande kunskaper. Den är principiellt en mycket betydelsefull utgångspunkt, inte minst i ett intemationellt perspektiv, eftersom den ger en riktpunkt för inplacering den av kvalificerade yrkesutbildningen vid jämförelser mellan utbildningssystem och examina i andra länder.

Kaptiel 5 57 sou 1995:38

känd kunskap

5.3 Tillämpning av

De två fördjupad yrkeskompetens och tillämpning av känd satsema om kunskap anknyter till den klassiska diskussionen om vad bildning

arbetar i sin avhandling Den bildade arbetaren med tre

Thomas Ginner

bildningsideal: medborgarbildningsidealet, nyhumanismens personlig-

hetsbildningsideal och det polytekniska bildningsidealet. Medborgarbildningsidealet grundar sig strömningar från 1600- och

1700-talen i förändringens Europa. Idégrunden var människors lika ett

värde och människors rätt och skyldighet att ta del i det politiska livet. Detta kräver kunskaper och insikter. Upplysningsñlosoñn med en tro

framsteg och utveckling spelade viktig roll. Vidare var kunskaper cen-

trala, yrkeskunskap, särskilt hantverkskunskap och vetenskap,

som

naturvetenskap. Den svenska folkbildningstraditionen från sekel-

särskilt

skiftet anknyter i hög grad till detta bildningideal. Den nyhumanistiska traditionen, som tog fasta personlighetens bildning drog skarp gräns mellan bildning och yrkesutbildning. Den

en

pedagogiken betonade bl.a. antikens litteratur och konst nyhumanistiska språket ett uttryck för tanken. De nyttoinriktade kunskaperna

samt som i andra hand och ansågs inte ha med bildning att göra. Den humakom

nistiska bildningen betraktades kompensatorisk till arbetets krav

som

och Denna tradition återspeglas i den åtskillnad man i nyttotänkandet.

många länder fortfarande gör mellan education och training.

polytekniska bildningsidealet utgår från behovet av ett brett och

Det

användbart kunnande. Det sammanfaller på vissa punkter med praktiskt medborgarbildningsidealet t.ex. vad gäller synen på nyttotanken och

naturvetenskapen. Synen kunskap ett medel i rätten och skyldigsom medverka i samhällets utveckling eller i arbetslivets utveckling heten att

också i huvudsak densamma. Inte heller verkar det finnas någon

är

konflikt mellan den personliga bildningen och medborgarbildningen då

dessa kan komplementära begrepp. ses som

8 Linköping, 1988

58 Kaptiel 5

All yrkesutbildning har uppenbara beröringspunkter med detta bild-

ningsideal.

Med polyteknisk utbildning vi utbildning

menar en som genom att

förbinda undervisning och samhälleligt produktivt arbete förmedlar polyteknisk utbildning, dvs. gör eleverna teoretiskt och praktiskt

förtrogna med de viktigaste näringsgrenarnas allmänna vetenskapliga grundvalar och mest elementära arbetstekniker. 9

Den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen, den definiesom rats i förarbetena, anknyter även det inte uttalas explicit också - om -

till detta klassiska polytekniska bildningsbegrepp. Utbildningen skall inte

vara akademisk i traditionell mening och den skall i väsentliga delar handla om att praktiskt tillämpa känd kunskap och känd teknik. Den skall ge en fördjupad eller specialiserad yrkeskompetens, vilket innebär att behärska både den teoretiska grunden och den praktiska tillämpningen.

5.4 Inte traditionellt akademisk

Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning bygger självfallet i teoretiskt avseende på samma vetenskapliga grund universitets och högskosom lors utbildning. Den teknik som används har ofta utvecklats i ett sam-

spel mellan vetenskaplig kunskapsutveckling i akademisk miljö och

en

utveckling av nya produkter och nya tillverkningsmetoder i anslutning

till produktionen. Att tillämpa känd kunskap och teknik på nivå, en som

kräver förmåga till generalisering och problemlösning, förutsätter för-

trogenhet med en teoretisk grund, förklarar samband och stöd som ger för förståelsen. Det finns emellertid också utveckling kunskap, en av ny som äger rum i produktionen och som också incitament till utger veckling av ny teknik, men som mera sällan uppmärksammas eller bearbetas av den akademiska forskningen . Detta ömsesidiga beroende mellan vetenskaplig kunskapsutvecken ling och kunskap vunnen i produktionen är idag särskilt tydligt i de

moderna kunskapsföretagen, men torde också gälla generellt. I den

mer kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildnin är det central uppgift gen en

9 L Lindström, Forskning om utbildning, 480 28. s.

1995:38 Kaptiel 5 59 SOU

anknyta till den kunskapsutveckling som sker i produktionen och i

att

hög grad utgå från denna i undervisningen. Kraven på kunskapstillämpning och därmed praktiskt inriktad ut-

bildning, i direktiven, innebär alltså att de studerande i den som anges

kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen skall möta en utbildning ömsesidig växelverkan mellan teori och praktisk tillämpning.

med en Detta kan förverkligas bara nära knytning utbildningen till genom en av

arbetslivet och i många fall att lärandet sker i arbete i en lärande

genom

organisation.

5.5 Fördjupad yrkeskompetens

En kvalificerad nivå inom yrkesutbildningen kan uppnås genom ett lyft i fråga både kunskaper och erfarenheter till en högre nivå, som man

om

inte kan uppnå enbart att utöva yrket under lång tid. Lyftet i

genom kunskaper innebär att den studerande fått djupare teoretiska insikter och högre grad förståelse. De kunskaper som den studerande förvärvar en av

kompletterar och fördjupar tidigare kunskaper. I många fall kan det

innebära han eller hon når kompetens inom två skilda områden t.ex. att

ekonomi och teknik eller datateknik och grafisk form. Lyftet i fråga om

erfarenheter består har prövat fler saker inom yrkesav att personen

området och därigenom skaffat sig såväl specialfärdigheter inom yrkesområdet generella kunskaper, ökad problemlösnings-

som mer t.ex. en

och förmåga generalisera utifrån sina kunskaper och förmåga en att

erfarenheter.

Vissa kompetenser har hög relevans i yrkesutbildning för stora delar

arbetsmarknaden, också kvalificerad nivå och får därmed av en mer

generell karaktär. I många sammanhang lyfts följande fram:

en

kommunikativ förmåga, ofta beskriven kunskaper i svenska,

I som

matematik och ett eller flera främmande språk,

kunna lära: dvs att kunna lära nytt, lära om och lära ut I att

social kompetens: dvs förmåga att arbeta i grupp, förmåga till kund-

I

upplevelse och kundkontakt, självständighetsjälvförtroende, kreativi-

tet,

I att kunna använda informationsteknologin inom yrkesområdet,

I förmåga till problemlösning samt I strävan mot ständiga förbättringar och entreprenörskap.

60 Kaptiel 5

Yrkesutbildning handlar därför om att såväl öka deltagarnas kunskaper inom vissa områden och samtidigt träna deras yrkesfärdigheter, att som utveckla den egna personligheten. Detta sker inom den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen på ett integrerat sätt ett medgenom vetet val av verksamhetsformer. Ett tillskott av kunskap behöver relateras till den nivå eleven befinner sig på. Alla kunskapslyft måste ses som relativa ändå klart men som märkbara både för individen och omgivningen. En kan sitt person se kunskapslyft som en förbättrad förmåga att ta på sig vidgade arbetsupp-

gifter, en ökad förmåga att se delarna i yrkesuppgiftema som en helhet,

vidgade förutsättningar att ta större ansvar, ökad initiativfönnåga och ökad insikt i att se hur metoder och arbetssätt i en yrkesuppgift har förändrats över tiden. En annan person kan se lyftet att få insikt genom om att man för att utföra en uppgift ett bra sätt måste förstå varför och hur man löser uppgiften och varför resultatet ibland inte blir det samma som man tidigare har erfarenhet av. I yrkesutövning grundläggande nivå förekommer ett begränsat urval av arbetsuppgifter, huvudsakligen tillämpning av standardmetoder

och små krav på förståelse av olika skeenden. På kvalificerad

en mer nivå ställer arbetsuppgifterna krav förmåga samband och att se helheter och att se kopplingen mellan teori och praktisk tillämpning. Arbetsuppgifterna blir mer kvalificerade, dvs. variationen av moment och metoder som skall utföras ökar. Yrkesutövaren får en ökad rutin och säkerhet i sina arbetsuppgifter och kan använda olika metoder och redskap för att utföra dem och lösa problem. Vidare får han eller hon en

starkare känsla för arbetsplatsens organisation och sin egen roll på denna

och därmed insikter i sambanden mellan organisation och hur uppgifterna praktiskt utförs. Ökad medvetenhet kvalitet och kvaliom

tetstänkande och förbättrad fönnåga att se samband mellan effektivitet

och ekonomi kännetecknar den kvalificerade yrkesmannen. Likaså inser den kvalificerade yrkesutövaren att arbetet kräver engagemang och social kompetens.

1995:38 Kaptiel 5 61 SOU

5.6 En lägesbestämning

Följande figur är ett försök att i grafisk modell placera in den kvalifien

cerade eftergymnasiala yrkesutbildningen yrkeshögskolan.

Figur 2

i Utbildningsnivå Universitet och , högskolor : : i

Yrkeshögskola

ymestmuaning

Utbildningsnivå

Ametslivsanknytning

L

De båda axlarna i figuren uttrycker stigande kompetens- eller uten

bildningsnivå; x-axeln i arbetslivsanknuten utbildning och y-axeln i

en forskningsanknuten. Den gymnasiala yrkesutbildningen har en uten sträckning huvudsakligen efter x-axeln. Forna tiders hantverksmästare befinner sig bit till höger om det streckade fältet utefter x-axeln. Vid en universitet och högskolor fördjupning i första hand efter y-axeln. sker en Forskarkompetensen ligger till vänster i koordinatsystemet. högst upp

I den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen sker fördjupningen

i sektor på ömse sidor bisektrisen, d.v.s den linje som delar

en om vinkeln mitt itu. Kanslersämbetet har i ett antal fall yttrat sig över framställningar till regeringen från utbildningsanordnare om att få rätt att utfärda examen enligt högskoleförordnin I anslutning till prövningen sådana angen. av sökningar från ett antal frikyrkliga teologiska seminarier har en expertunder ledning förre universitetskanslem C G Andrén, som grupp av grundval för sin bedömning ställt vissa kriterier varigenom kvaliupp tetskraven kan tillgodoses. Dtenna analys har därefter åberopats i senare granskningar likartat slag. Som ett komplement till vår framställning av redovisas bilaga 6 ett utdlrag Kanslersämbetets rapport 1993: 1. som ur

sou 1995:38 Kapitel 6 63

6 Utbildningens särprägel

I föregående kapitel gjorde vi ett försök att definiera kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning, ett sätt som gör det praktiskt möjligt att skilja den från yrkesutbildning och eftergymnasial utbildannan annan ning. Det är också viktigt att redan från början nämnare diskutera vad utgör denna utbildnings särskiljande kvaliteter. En sådan diskussion som riktlinjer för utvecklingsarbete och för utvärdering. Den markerar ger också att förslagen både syftar till en kvalitativ förstärkning av yrkesutbildningen och utbyggnad kraftigt underdimensionerad del av en av en

den eftergymnasiala utbildningen.

1 Arbetslivsanknytning

I kapitel 1 har vi redovisat bedömningar arbetslivets förändringar och av generella kraven på kunskaper och erfarenheter dessa förändde mer ringar medför. Behovet arbetskraft med bättre utbildning bedöms öka av i alla näringar. Kunskaper och färdigheter kompetens är viktiga - konkurrensfaktorer såväl för företagen som för samhället och individen. Förändringar i produkt- och tjänsteutbud inom företagen sker allt tätare,

vilket också påverkar företagens organisation. Dessa förändringar med-

för ökade krav bl.a. medarbetarnas förändringsbenägenhet, kvalitetstänkande och förmåga att helheter i processer och flöden. Kunse skaper i matematik och naturvetenskapliga ämnen, kunskap om datatekniken och dess användning den arbetsplatsen samt kunskaper egna i ekonomi och vid ekonomiskt tänkande krävs i ökande utsträckvana ning alla anställda. av

Läroplanskommittén diskuterade kunskapsbegreppet i sitt betänkande

Skola för bildning SOU 1992:4. Kommittén gör åtskillnad mellan fyra olika kunskapsfonner: fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Faktakunskaper beskrivs i betänkandet en kunskapsfonn som insom formation, regler och konventioner. Det är en kunskap som kan mätas

i omfattning, något vi har eller inte har, som vi kommer ihåg eller har

64 Kapitel 6

glömt bort. Förståelsekunskap kan sägas ha kvalitativ dimension

en kunskapen kan bedömas i tenner nivåer. av Kunskap som fakta och kunskap som förståelse är intimt förbundna med varandra. Det finns egentligen inga rena fakta, förståelsen avgör

vilka fakta som har någon mening. Fakta utgör byggstenar i förståelsen.

Att kunna en massa fakta utan att förstå i vilket sammanhang de existerar och tillämpas är relativt meningslöst.

I betänkandet beskrivs färdighet som en kunskap när vi vet hur något

skall utföras.

Medan förståelse är en teoretisk kunskapsfomt så är färdighet

en praktisk. ett mönster av motorisk beteende utfört med- - - - genom veten ansträngning mot ett mål, som är väl känt utföraren, även av om det inte går att uttrycka i or .

Det finns även intellektuella färdigheter t.ex. matematiska och språkliga.

Kunskap som färdighet kan ses i en progression där utförande är ett första steg i lärandet eller den grundläggande kunskapen. Att utföra

något kan ske flera olika sätt och lägger inte några högre krav på

snabbhet och kvalitet. Däremot innebär färdighet att arbetsuppgiften kan

genomföras på ett säkert och självständigt sätt till önskvärda kvali-

tetskrav inom en fastställd tidsram. Kunskap som förtrogenhet beskrivs i betänkandet Skola för bildning

som en mer dold kunskapsforrn, en bakgrundskunskap eller tyst

en

kunskap. Förtrogenhet beskrivs som en mer sinnlig kunskap, vi

ser, luktar, känner etc. Förtrogenhetskunskapen kommer till uttryck i t.ex.

bedömningar. Förtrogenhetskunskap erhålls genom erfarenhet från många olika situationer, vilket gör att man kan göra relevanta bedömningar i

nya

situationer t.ex. förmågan att kunna helheter, göra bedömningar,

se värdera och dra slutsatser. Förtrogenhet är inget kan läsa sig som man till i en bok, utan den kan förvärvas endast att får tillfälle genom man att omsätta teoretiska kunskaper till praktisk handling. Begreppet förtrogenhet har olika innebörd beroende på vilken professionalitet som berörs: sjuksköterskans, möbelsnickarens eller inköparens etc.

Kapitel 6 65

I uppsats Ingela Josefsson återges ett stycke snickaren

en av ur

Thomas Temptes skrift Arbetets ära. Om hantverk, arbete några konstruerade verktyg och maskiner 1982. I denna beskrivs ett utmärkt sätt yrkeskunnande där olika kunskapsfonner samverkar.

Möbelsnickarens uppgift är att göra billiga, lätta möbler till vilka

det krävs liten virkesåtgång. Träet måste väl torkat, rätt och vara slätt. Möblerna skall vara vackra och harmoniska till sina proportioner. Lätta att hålla rena, konstruktionerna får inte samla smuts och

orenlighet. De skall kännas lätta men ändå vara stabila De skall följa tidens modeväxlingar kunna följa ägaren och brukaren

men genom livet. Träet skall väljas med placeras i möbeln .så att omsorg,

andra kan uppfatta detta. Alla hopsättningar skall göras med precision men inte överdrivet. Mätta, och skall prägla de

sans omsorg föremål som tjänar människorna i deras levande.

Detta formade möbelsnickarens yrkesetik. Yrkeshederäratt uppfylla

dessa krav. En mängd precisa regler utarbetades för val och bedömning av virke, proportionering och formning möblemas delar.

av Vården många olika verktyg. Snickaren vet att kärleken till trä av kräver vassa verktyg.

Utbildning till ett yrkeskunnande mäste kombinera teoretiska studier med praktiska tillämpningar och studier. Lärarna måste ha nära en förankring i arbetslivet och i dess vardag och förändringar.

I uppläggningen av en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning är det betydelsefullt att undervisningen ett målmedvetet sätt kopplar ihop det teoretiska och praktiska lärandet. Undervisningen skall präglas

av en realistisk anknytning till den aktuella yrkesverksamheten. Utbildningen måste sträva efter ett gynnsamt närmande till den praktiska verkligheten och inte mot en teoretisering av verkligheten. Ingela

Josefsson skriver i den nyssnämnda uppsatsen med hänvisning till sjuksköterskeutbildningen:

A npassning till högskolan har inneburit en teoretisering utbildav ningen på bekostnad den praktiska kunskapen. Många verksamma av sjuksköterskor oroas av detta. liksom del vårdlärare, anseratt en som

1 Några tankar kring kunskap och kompetens i arbetsliv och universitet, Ingela Josefson, Höj Ribban, SOU 1994:101.

66 Kapitel 6

deras bristande kontakt med det praktiska vårdarbetet försämrar deras undervisning. Konsekvensen detta blir att praktiken ses som av

tillämpad teori istället för att bilda grunden för teori och kunskapsut-

veckling.

Kritik från liknande utgångspunkt har underhand förts fram mot unien versitet och högskolor också företrädare för arbetslivet. Innebörden av har varit bl.a. att det inom universitet och högskolor saknas intresse för,

att i samarbete med företag utforma och genomföra yrkesinriktad hög-

skoleutbildning. Företagens önskemål anknytning till produktionen om och dess villkor har inte kunnat förenas med institutionemas eller

åmnesföreträdamas krav på utbildningens innehåll och utformning.

Bakom konflikter detta slag ligger sällan ovilja från högskolans sida. av De bottnar i stället i att högskolans företrädare slår vakt om dess ställvetenskaplig institution, medan arbetslivets företrädare efterning som

frågar utbildning, förutsätter en annan slags utbildningsanordnare.

som I arbetslivet dominerar kunskapssyn, som betonar kunskap som en färdighet och förtrogenhet. Man värderar kunskap, har omedelbar som

betydelse för produktionen högre än generella teoretiska modeller. Man

värderar erfarenhetsmässigt kunskap väl så högt som den som vunnen härletts vetenskaplig teori. Man värderar förmågan att tillämpa och ur generalisera. Detta är inte uttryck för ovetenskaplighet eller förakt för

forskningen. Det är i stället uttryck för en rationellt pragmatisk syn på

vad bäst främjar de ekonomiska mål är överordnade i praktiskt som som

all produktion. Man markerar skillnaden mellan vad som krävs för

taget

att å sidan utveckla nya produkter och nya produktionsmetoder och

ena å den andra genomföra produktionen. För den senare uppgiften behöver lära sig att tillämpa känd kunskap, för den förra kan det fordras att man också tränats i att utveckla ny kunskap. man En kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning har till uppgift att utbilda för arbetslivets behov kvalificerad arbetskraft i första hand för av

genomföra produktionen. Den behöver därför lyfta fram kunskap som

att färdighet och förtrogenhet. Den behöver förmedla både den kunskap vunnits i produktionen och sådan kunskap som har vetenskaplig som grund. För detta krävs att utbildningen har tydlig förankring både i en vetenskap och i arbetslivet. För den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen har arbetslivsanknytningen betydelse som forsksamma

ningsanknytningen skall ha för den grundläggande högskoleutbildningen.

Den skall också ett likartat sätt genomsyra hela utbildningen. Arbetslivsanknytningen utbildningen tar sig många uttryck: i valet av

lärostoff och uppbyggnaden kurser och längre program; i valet av

av av

Kapitel 6 67

pedagogik och arbetsformer; i formerna för examination samt i valet av läromedel och kraven på lärarnas utbildning och erfarenheter inte samt minst i att delar av utbildningen sker lärande i arbete. - som

Arbetslivsanknytning får inte förväxlas med arbetsplatsanpassning

av

utbildningen. Syftet med arbetslivsanknytningen är inte att ta över

arbetsgivamas ansvar för inskolning personal, utan att lyfta fram av ny

den syn på och förhållningssätt till kunskap krävs för att göra hela

som

yrkesutbildningen relevant för den kommande yrkesverksamheten. Den

bidrar till att stärka de studerandes motivation att knyta genom samman teori och reell produktion till helhet och att skapa djupare fören en ståelse för samband och processer.

6.2 Lärande i arbetet

De förändringar av arbetsorganisation och produktionssystem inom arbetslivet, som vi har beskrivit i kapitel utgår från den kunskap vi har om dagens system och ett antal antaganden utvecklingen. om

Arbetslivet har länge präglats av en arbetsorganisation där varje befattningshavare tilldelats en avgränsad uppgift och en given roll arbetsplatsen. I industriella processer pågår en förändring, som innebär att de anställda i allt större utsträckning får uppgifter, går ut att

som

förebygga driftstömingar, hantera inflöde av material och utflöde

av produkter, utvärdera produktionsresultat etc. Liknande förändringar sker

inom tjänsteproduktion, administration och förvaltning. Medarbetarnas

uppgifter utvecklas mot att omfatta en större bredd när det gäller arbets-

uppgifter och olika befattningshavares uppgifter går in i varandras. Kontorsadministrationens kontoristyrkets dramatiska förändring

- -

sedan slutet på 1970-talet är ett belysande exempel. Inom industrin blir produktionsprocessema komplicerade och

mer

svårare att överblicka. Förhållandet mellan produktionsutrustning och

människa i olika delar i processen gör att det blir svårt att särskilja störningar som hänför sig till utrustning, till operatör eller till samspelet däremellan. Inom industrin blir produktionsprocessema komplicerade och mer

svårare att överblicka. Förhållandet mellan produktionsutrustning och

människa i olika delar i processen gör att det blir svårt att särskilja störningar som hänför sig till utrustning, till operatör eller till samspelet däremellan. Skolans utbildning i hur man hanterar viss industriell utrustning en bedrivs traditionellt åtskild från den produktion där utrustningen an-

68 Kapitel 6

vänds. Vi har bl.a. vid studiebesök sett imponerande laborationsutrustningar, bl.a. dataområdet och FMS-området, där de studerande i

skolmiljö får lära sig simulera produktion. Ett uppenbart problem är då

i skolmiljön är utrustningen isolerad från den miljö som präglar proatt duktionen. Erfarenheter från användning simulering i utbildningssyfte av den till viss nivå fungerar bra för inlärning. Därefter sker är, att upp en endast inlärning hur använder själva simuleringsmiljön. Ett av man

lärande i produktionen, å andra sidan, innefattar hela tiden realistiska

situationer, åskådliggör och dess beroende av samspelet som processen

mellan utrustning och personal.

Ett lärande i arbetet förutsätter att det på arbetsplatsen finns en utvecklande miljö för lärandet att arbetsplatsen är plats för såväl - en

lärande produktion. Lärande för arbetet får inte ensidigt förknippas

som

med medarbetarna skickas på kurs för att lära sig nya tekniker eller

att

metoder. Kurser kan vara en del i en personalutvecklingsstrategi. Av-

utveckling skall komma till stånd är emellertid om

görande för om en lärande utgör naturlig del av verksamheten på arbetsplatsen. Det kan

en bli verklighet arbetet organiseras så, att medarbetarna utgör kunom för varandra; de äldre för de mindre erfarna, och att medskapsresurser arbetarna har möjlighet och stimuleras att utnyttja nyvunnen kunskap

och ta på sig nya uppgifter. På arbetsplatser tillämpar grupporganisation -team för många man -

olika produktionsområden. Genom att formulera mål för gruppemas

bygga in förutsättningar för ett lärande. Dessa mål verksamhet kan man ansvarsområde och kan funktionellt inrikta-

bör utgå från gruppens vara de mot teknik-, kvalitets- och kompetensutveckling. Kompetensutvecklingen inom organisation sker oftast i två plan,

en det planet hänför sig till ett sakorienterat innehåll och där det där ena berör medarbetarnas inbördes relationer jfr figur 3 andra planet mer nedan.

Figur 3

|+|4

, | Ö |

i Utveckling

Relationsplan

sou 1995:38 Kapitel 6 69

Vanligtvis koncentreras kompetensutveckling sakfrågoma, t.ex. ut-

rustningens tekniska handhavande, intern informationshantering, programvarans funktioner. Kompetensutveckling sker oftast att genom medarbetarna skickas kurs eller att interna gruppmöten anordgenom nas. Relationsplanet blir sällan belyst eller diskuterat. Genom varje att se skeende i arbetslivet som en helhet, där sak- och relationsplanet hänger ihop skapas bättre förutsättningar för ett lärande. I Japan innefattar begreppet Kaizen ständig förkovran i arbetet. en

Begreppet inkluderar alla uppgifter och alla nivåer i en organisation. Naturligtvis finns kulturella skillnader mellan japaner och västerlänningar, som gör att man inte kan överföra kaizen-begreppet i sin helhet. Det kan dock konstateras, att japanska företag har varit framgångsrika

även i anläggningar i västländer bemannade med personal från orten. I kaizen-konceptet läggs bl.a. stor vikt vid att arbete i produktionen har hög status, att alla är delaktiga i arbetet och ansvariga för resultatet och

att ingen äger sin uppgift eller funktion. Ledningsñlosoñn i japanska

företag kännetecknas av att medarbetarna, i form av arbetsgrupper, ges ansvar för större områden eller processer, för kvaliteten i produktionen samt för gruppens kompetensutveckling. Japanska företag investerar i högre grad än västerländska företag i medarbetarnas kompetens.

För att ett lärande i arbetet skall bli framgångsrikt fordras att med-

arbetarna är motiverade dvs. att de känner behov utvecklingsinsatser. av

Det kan vara fråga om möjligheter till högre lön, det kan lika väl

men

vara fråga om mindre substantiella motiv som ökad trivsel eller möjlighet till självförverkligande. Insikten om att framtida arbetsliv kräver

mer

utbildning och högre kompetens medverkar till att medarbetarna

ser

kompetensutveckling som en personlig investering för framtiden.

I en lärande organisation krävs att arbetsledama stimulerar medarbetarnas behov av och önskan kompetensutveckling. Ett kompetensom

utvecklingsprogram som utgår från ett reellt behov har större förutsättningar att lyckas än toppstyrd utbildningsinsats. Det finns många

en

exempel på mindre lyckade projekt det slaget. I takt med ökad

av senare

datorisering inom företag och den offentliga sektorn mångfald

har en kurser i programanvändning bjudits ut. Många människor har deltagit i dessa kurser vid tidpunkter då de inte känt behov av dem, t.ex. beroen-

de på att arbetsuppgifterna ännu inte anpassats till den

nya programvaran. Det har medfört att det deltagarna lärt sig har glömts bort till det blivit aktuellt att tillämpa programmen. Delaktighet är en viktig faktor för att ett lärande i arbetet skall lyckas. Delaktighet förutsätter bl.a. följande faktorer.

70 Kapitel 6

Medarbetarna måste har tillgång till information. Det är då fråga om information, upplevs relevant för dem och inte information, som som

någon relevant för de berörda.

som annan anser vara

Medarbetarna skall ha kunskaper och erfarenheter, som ger förutsättningar att lära och utvecklas vidare.

Tillgång till hård- och mjukvara, t.ex. datorer och programvara, som

medarbetarna förutsättningar att utföra arbetsuppgifterna så att ger resultatet upplevs tillfredsställande dvs. ger en god feed-back som individens, gruppens och företagets synvinkel. ur

El Människor behöver människor. Det utvecklande samarbetet och den goda arbetsmiljön förutsätter den sociala stimulans som närhet till

kollegor innebär. Kompetensutveckling med kvalitet kräver den

kollegiala diskussionen arbetets innebörd, dess utförande och om utveckling. I arbetslaget sker de nödvändiga diskussionerna om vad krävs för att utveckla målen och förbättra kvaliteten i resultaten. som

På många arbetsplatser finns ett antal hinder för ett konstruktivt lärande. Det kan fråga brist intresse hos medarbetare, dåliga grund-

vara om kunskaper, arbetsbelastningen eller brist feedback från arbetsledning.

Andra faktorer påverkar lärandet är dåliga arbetsmiljöer, dåliga

som rutiner och revirtänkande. Ett belöningssystem som endast belönar individens resultat mätt i sakplanet stimulerar inte medarbetare att relationsplanet bjuda sina kunskaper och erfarenheter. Viktigare är att individens hela register dels vad gäller det utförda arbetet, dels se se individen tillförare i teamet. För att skapa och utveckla en som en lärande organisation behövs ett antal incitament. Arbetsplatsen måste

utveckla modeller och organisation, som ger individen incitament att

en

sig uppgifter, ta större för processer i produktionen, att

ta nya ansvar dela med sig uppgifter och kunskaper etc. av I lärande organisationer utvecklas ständigt ny kunskap, vilket innebär att äldre kunskap ersätts med ny. Att utveckla ny kunskap innebär att gammal kunskap väljs bort. När kunskap förs in i arbetet en ny arbetsplats finns det risk att den initialt fungerar dåligt, t.ex. när nya datorsystem införs. Medarbetarna väljer då ofta att hålla kvar gamla rutiner. Man känner trygghet i det gamla, och vill gärna hålla sig kvar

där. Ibland är kunskapssprånget för stort att hämta in. Det kan skapa

frustration och bitterhet särskilt om det går så långt att nyanställda eller andra utifrån kommande med bättre grundläggande utpersoner

Kapitel 6 71

bildning tar över. Detta har förekommit bl.a. inom det grafiska området

i samband med övergång från traditionell sätteknik till modern och

datoriserad teknik.

Sammanfattning

Vi ser ett lärande i arbetet som en viktig förutsättning för både en

kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning och i den kontinuerliga kompetensutvecklingen i arbetslivet. Begreppet lärande organisationer

ser vi som arbetsgemenskaper där människor producerar och lär i en gränslös helhet. Utformningen av lärande organisationer skiljer sig från arbetsplats till arbetsplats. Vi kan inte peka generell och given en modell. Däremot tror vi att viktiga förutsättningar för ett lärande i arbetet är att företaget eller institutionen har verksamhetsidé en som

innehåller en medveten kompetensutvecklingsstrategi även

men en personalpolitik, som beskriver hur medarbetarna skall få tillfälle att utveckla sina yrkeskunskaper och erfarenheter både sak- och rela-

tionsplanet. Vi tror att alla människor har fönnåga att behovet ett

se av

ständigt lärande i arbetet för att bli bättre i sina yrkesbefattningar eller

som en förberedelse för nya befattningar. Att utnyttja lärande i arbetet som ett reguljärt inslag i utbildningen ställer bestämda krav de arbetsplatser som utnyttjas. Arbetet måste där ha formats som en lärande process. Detta förutsätter i sin tur en arbetsorganisation, som tar tillvara medarbetarnas hela kapacitet. Läran-

det i arbetet syftar bl.a. till att deltagarna skall fånga och tillgodo-

upp göra sig den kunskap som genereras i produktionen samt utveckla sina färdigheter och personliga egenskaper. Det ställer krav kvalificerad

handledning och på utrymme för eftertanke och reflexion och möjligheter för den enskilde att påverka lärosituationen.

6.3 En

utvecklingsinriktad pedagogik

Per-Erik Ellström har i uppsats utredningen diskuterat begreppen en anpassningsinriktat resp. utvecklingsinriktat lärande. Den formen ena av lärande följer givna mönster och har få frihetsgrader dvs. den studerandes handlingsutrymme är mer begränsat. I den andra formen den ges

l Institutionen för pedagogik och psykologi, Linköpings universitet

72 Kapitel 6

studerande hög grad frihet att ifrågasätta uppgiften, formulera nya

av uppgifter och pröva olika lösningsmetoder. Undervisningen i skolan innebär ofta att de studerande lär sig att lösa

uppgifter eller på annat sätt vidta åtgärder där förutsättningarna är givna.

I matematikundervisning lär sig den studerande lektioner eller i

läroböcker begrepp och lagar. Detta följs upp med några exempel

nya och därefter förutsätts de studerande lösa ett antal uppgifter som bygger de införda begreppen och lagarna. Man kan säga att detta är en form

anpassningsinriktat lärande reproduktiv karaktär. I och för sig

av av behövs även denna form av lärande för att den studerande skall kunna

använda matematiska verktyg. Frågan är om proportionerna mellan olika

former lärande kan och bör förändras i syfte att ge de studerande av

kunskaper som utvecklar kreativitet och problemlösningsfönnåga. Ett utvecklingsinriktat lärande innebär att lära sig att ifrågasätta och

pröva de givna förutsättningarna eller att lära sig att formulera problem och inte endast att lösa givna problem. I utbildningen bör man därför eftersträva verksamhetsforrner, bidrar till att de studerande lär sig som

att påverka den omgivning där problemet skall lösas. Detta kan t.ex. ske

att få de studerande att tänka i nya banor eller genom att byta genom metod i tillverkningsprocess. Förutsättningarna för ett kreativt lärande en

är att kunna tänja på gränserna och utnyttja frihetsgradema i situationen och förmåga att förlita sig egna kunskaper och egen förmåga och

vilja. Figur 4 visar modell för inlärning. När den studerande lär sig en

handla i situation påverkar han omgivningen. Genom att observe-

en ny reflektera och värdera konsekvenserna eller reaktionen från omgivra, ningen påverkas han omgivningen. Den studerande lär sig av omav givningen, dvs. genom erfarenheter, hur samspelet med omgivningen -

i viss situation fungerar och hur den kan påverkas.

en -

Figur 4

Påverkan pá omgivningen --2

4 b Omgivning

4-- Återföring från omgivningen

sou 1995:38 Kapitel 6 73

En inlämingsmiljö, som tar vara erfarenhetsbaserade kunskaper, kännetecknas av att de studerande får lära sig tolka och försöka förstå vad sker och varför detta vad sker, öva sig att värdera och reflektesom

ra olika handlingsalternativ gentemot mål och intentioner för verksam-

heten samt träna sig att lägga upp handlingsplaner. Erfarenhetsbaserat lärande kräver även att man reflekterar över resultatet av sina handlingar i förhållande till de strategier som lagts upp.

I följande sammanställning anges några kännetecken för olika typer

av lärande. För att den studerande skall kunna utvecklas mot den högra spalten i tabellen finns ett antal förutsättningar som rör formerna för lärandet. En förutsättning är själva uppgiften. Kräver uppgiften ett nytt tänkande eller kan vi göra som vi alltid gjort Uppgifter, som är utmaningar för individen och som kräver att individen tillvaratar både andras och sina egna kunskaper och erfarenheter, är i sig kompetenshöjande.

Anpassningsimiktat lärande för Utvecklingsinriktat lärande för att kunna att kunna

utföra arbetsuppgifter som ofta utföra arbetsuppgifter som ofta rör ett avsnitt eller komponent rör helheten eller systemet

lösa typer av problem som man analyserazvarför ett problem

stött tidigare uppstår, hur man kan lösa det

samt kunna formulera problemet

utföra mätning och, kon- bedöma uppmätta värden och t ex

troll vidta adekvata åtgärder

inneha given befattning eller ta ansvar för större områden en ansvara för givna arbetsuppgif- eller processer ter

En förutsättning är att inlärningsmiljön tillåter handlingsutrymme annan dvs. att det är tillåtet att taut svängarna, att uppgifterna är utmanande, att det finns utrymme för olika lösningsstrategier, för felbedömingar, för olika uppfattningar. Den goda inlärningssituationen måste tillåta en kritisk prövning de självklara metoderna och rutinerna. av

74 Kapitel 6

En väg att skapa ett utvecklingsinriktat lärande kan vara att skapa utrymme för undervisning där de studerande får tillfälle att utifrån en målen reflektera och kritiskt granska och pröva undervisningens uppläggning. En annan väg är att konstruera uppgifter, som kräver eftertanke och analys och ställer krav de studerandes förmåga till kreativt tänkande. Utbildningens uppläggning och arbetsformer bör stimulera ett problemorienterat undervisningssätt, där analys och bearbetning av olika lösningsstrategier och agerande utifrån dessa strategier följs upp, prövas och värderas. Vidare bör undervisningssituationen vara sådan att de studerandes tänkande i alternativa banor, just vid undervisningstillsom fället inte kanske acceptabla eller traditionella, stimuleras. anses som I traditionella undervisningssammanhang förekommer ofta utbildning i olika ämnen eller ämnesområden. Vissa ämnen får en bättre konkretion teoriundervisning med laborationer eller praktik. Det finns en om varvas risk att det kan uppfattas att det finns ett motsatsförhållande mellan som traditionell undervisning och ett utvecklingsinriktat lärande. En sådan motsättning finns dock bara i begreppet traditioom man nell lägger konservativ utbildningssyn, för tankarna till katederen som undervisning och envägskommunikation. Inom ramen för traditionell klassundervisning med lärare och studerande kan mycket en en grupp lärande komma till stånd. Detta sker också i väl ett utvecklingsinriktat många gymnasieskolor, i kommunal vuxenutbildning, vid universitet och högskolor etc. Det utvecklingsinriktade lärandet, där de studerande får tillfälle att utveckla kunskaper och egenskaper det slag vi i kapitel 1 beav som skrivit nyckelkompetenser, måste enligt vår uppfattning i allt som - -

högre grad prägla all undervisning. Ett sätt att uppnå detta är att ge de

studerande möjligheter att utveckla sina kunskaper och sin personlighet

i praktisk verksamhet på arbetsplats. I utbildning som sker i arbets-

en livet kan den studerande tillfälle utveckla hela sin kompetens. De ges

för yrkesområdet specifika kunskaperna skall i arbetslivet ges den kon-

kretion och förankring den studerande behöver för framtida som yrkesverksamhet. Andra vägar att utveckla utbildningen är genom projektarbete. I projektarbetet får den studerande möjlighet att utveckla sin förmåga att själv planera, genomföra och redovisa arbetsuppgifter, som kräver tillämpning ett brett spektrum kunskaper. I projektarbetets planeav av ringsfas finns möjligheten att tolka och identifiera frågeställningarna i

uppgiften. Före övergången till genomförande och lösning av uppgiften

bör olika strategier diskuteras, värderas och prioriteras. I denna fas finns

Kapitel 6 75

en möjlighet att experimentera med olika lösningsaltemativ och metoder. I redovisningen av ett projektarbete ges möjligheter att utveckla för-

mågan att strukturera och målgruppsanpassa rapporteringen etc. Genom

såväl projektarbete som andra problemorienterade undervisningsfonner finns således stora möjligheter att främja utveckling av deltagarnas personliga kompetens. Vår bestämda uppfattning är att en ny typ av kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning skall kännetecknas av att den pedagogiska miljön skall främja ett utvecklingsinriktat lärande.

sou 1995:38 Kapitel 7 77

7 En

yrkeshögskola

7.1 En första slutsats

Vi har i de föregående avsnitten sökt beskriva och karaktärisera en

kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning av ett delvis nytt slag. Den kännetecknas för det första att den är arbetslivsanknuten. Det innebär av både att kunskap som genereras i produktionen utgör en väsentlig del den kunskapsmassa deltagarna skall tillgodogöra sig och att kunav skaper och färdigheter, som förvärvats genom arbete i produktionen,

skall kunna utgöra utgångspunkt för de teoretiska studierna. För det

andra präglas utbildningen av ett utvecklingsinriktat lärande, som lägger grund för att den studerande även efter utbildningen fortsätter att en tillgodogöra sig kunskap. Viktiga kunskaper är att kunna identifiera ny och formulera problem i produktionen och därefter kunna bearbeta dem. För det tredje utgör utbildningen en förberedelse för kvalificerade arbetsuppgifter, som förutsätter att den studerande såväl tillägnat sig

fördjupade och ofta breda kunskaper inom yrkesområdet, som utvecklat

personliga egenskaper är väsentliga för att utöva yrket väl. som Utbildningen skall tillgodose behov av yrkesutbildning arbets-

marknaden, inte möts eller som tillgodoses dåligt genom det exi-

som

sterande utbildningssystemet. Den skall planeras med utgångspunkt i

uttalade behov kunskaper och färdigheter i arbetslivet. Den skall ta av

hänsyn både till behovet av fördjupning och breddning av yrkeskunskaper för elever som gått igenom den treåriga gymnasieskolan och till

behov fortbildning och vidareutbildning för redan yrkesverksamma. av

Det är inte fråga i traditionell mening akademisk utbildning,

om en utan utbildning där anknytningen till arbetslivet och en inriktning en mot tillämpning av känd kunskap är viktigare än forskningsanknytning och träning i ett vetenskapligt arbetssätt. Den bygger en annan kunskapstradition än den i det internationella vetenskapssamhället förankrade utbildningen i universitet och högskolor.

Kompetens att meddela sådan utbildning finns på många håll i

samhället. Den finns inom delar av universitet och högskolor, inom det kommunala skolväsendet, inom AmuGruppen och andra kommersiella

78 Kapitel 7

utbildningsföretag samt i anslutning till produktionen inom företag och förvaltningar. Inte sällan krävs att flera aktörer samverkar för att man skall nå de önskade resultaten. Vi har prövat olika modeller för att få den önskade utbildningen till stånd. En av dem är att i konsekvens med principerna från 1970-talets högskolereforrner uppdra universitet och högskolor att genomföra även detta utbildningsuppdrag. Att inordna den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen i högskolan, med de värdesystem och de prioriteringar som dominerar och skall dominera där, skulle motverka det samspel med produk- tionen och dess företrädare som är en förutsättning för att utbildningen skall få den önskade inriktningen. Erfarenheterna av utvecklingen av utbildningsutbudet inom universitet och högskolor efter 1975 års reform styrker denna värdering. Det skulle visserligen teoretiskt sett vara - möjligt att förändra högskolans lednings- och planeringsorganisation,

men de långtgående förändringar som skulle krävas skulle vara till men

för universitetens och högskolornas huvuduppgift. Också ett kommunalt huvudmannaskap i form av en utbyggnad av komvux kan övervägas. I en del större kommuner finns en kompetens,

som redan utnyttjas för bl.a. påbyggnadsutbildningar. Ett nära samspel har några håll utvecklats med företag orten, i syfte att medverka

till att tillgodose företagens utbildningsbehov. En rad skäl talar emellertid mot ett kommunalt huvudmannaskap. För det första är kommunerna, enligt vår bedömning, för små som

planeringsområden för eftergymnasial utbildning och det skulle principi-

ellt sett mycket tveksamt att ett område återinföra någon navara tionell överprövning av kommunernas utbildningsplanering. Endast ett begränsat antal kommuner har en utbildningsorganisation av den omfatt-

ning och kvalitet som skulle krävas. Den utbildningsnivå kvalitativt sett, som åsyftar, är entydigt eftergymnasial, medan den kommunala

Vuxenutbildningens styrka i allmänhet ligger på grundskole- och gymnasienivå. Den kommunala organisationen för planering och prioritering av utbildningsutbudet är inte primärt uppbyggd för att tillgodose behovet

av ett brett inflytande från arbetslivet, något som fäster stor vikt vid.

Det skulle vidare bli avsevärt svårare att förverkliga idén att utnyttja all befintlig kapacitet för kvalificerad eftergymnasial utbildning, om huvudmannaskapet knöts till en av de möjliga aktörerna. Ett kommunalt huvudmannaskap skulle förutsätta ett helt nytt finansieringssystem, frikopplat från de modeller som gäller för gymnasial utbildning i gymnasieskolan och komvux. Vi bedömer det som uteslutet att- som skett för vissa teknikerutbildningar generellt ålägga de studerandes hem- -

Kapitel 7 79

kommuner skyldighet att betala interkommunal ersättning, särskilt om utbildningsvolymen skall ökas kraftigt. Slutligen är det, enligt vår mening, viktigt att markera den kvalificerade eftergymnasiala utbild-

ningens högskolestatus, något som skulle vara svårt att förverkliga inom

komvux Däremot har naturligtvis kommunerna, och då särskilt ett ram. antal större kommuner, en viktig uppgift i systemet som anordnare av utbildning. Vi förordar att struktur skapas, med uppdraget att inom ramen en ny för riksdagen anvisade resurser ansvara för att utbildning av här av antytt slag kommer till stånd. I enlighet med vad som anges i våra direktiv föreslår vi, att man inte bygger upp en ny fast utbildnings-

organisation, utan replierar på de aktörer som redan finns. Uppdrag att

anordna utbildningen läggs den eller de utbildningsanordnare som i det enskilda fallet har bäst förutsättningar att genomföra den. Vi föreslår att för kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning skapas struktur kallas Yrkeshögskolan. Denna kommer alltså att en ny som bestå fast organisation för utveckling, planering, prioritering, av en kvalitetssäkring, utvärdering och finansiering av utbildning, som anordmånga olika existerande utbildningsanordnare och företag. I nas av

följande kapitel beskrivs yrkeshögskolans organisation och verksamhet

närmare.

7.2 Namnfrågan

Valet av benämningen Yrkeshögskolan grundar sig följande över-

väganden.

Den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen är definitions-

mässigt eftergymnasial; den förutsätter liksom universitet och högskolor förkunskaper motsvarande dem erhåller genom att fullfölja som man

utbildningen på ett nationellt program i gymnasieskolan. Den helt domi-

nerande delen den eftergymnasiala utbildningen i Sverige anordnas av sedan mitten av 1970-talet inom högskolans ram. Vi konstaterar nu att

det finns behov att utveckla en sektor eftergymnasial utbildning, som på

grund sin natur inte passar in i en akademiskt präglad organisation. av Den har dock, såvitt gäller ungdomsstuderande, samma rekryteringsbas universitet och högskolor. Genom att utgå från högskolebegreppet som när vi skall den strukturen, vill vi markera parallelliteten namnge nya och likvärdigheten mellan de två utbildningsformema. I debatten har ibland begrepp som mellanskola använts för att karaktärisera denna sektor. Denna benämning är dock missvisande,

80 Kapitel 7

eftersom den antyder att utbildningen skulle utgöra en ytterligare för-

beredelse för högskoleutbildning efter gymnasieskolan eller något

annat sätt ligga under högskolan. Även enskilda måste om personer

kunna bygga på en avslutad kvalificerad yrkesutbildning med studier vid ett universitet eller en högskola, är ändå skoP-formens huvuduppgifter att svara för avslutade yrkesutbildningar, leder ut på arbetsmarkna-

som den samt för fortbildning och vidareutbildning av redan yrkesverksamma. I det förstnämnda avseendet skiljer den sig inte från universitet och högskolor, som svarar för utbildning t.ex. av barnmorskor, grundskollärare, ingenjörer, läkare, optiker, receptarier, socionomer och tand-

hygienister. Däremot är det fråga om andra yrkesområden. Om det i stället skulle förhålla sig så, att någon via benämningen mellanskola

vill ge uttryck för en rangordning mellan olika former av kunskapssyn

eller bildningsideal återspeglar detta endast djupt odemokratisk

en samhälls- och människosyn.

Särskilt när man vill betona parallelliteten och likvärdigheten med de

existerande universiteten och högskolorna krävs att också särarten markeras tydligt. De akademiska idealen skall inte utgöra ledstjärna för utbildningen. Markeringen föreslås ske genom att en förled fogas till ordet högskola och på så sätt markeras att utbildningen har ett annat mål än den akademiska utbildningen. Vi har därvid övervägt bl.a. suffixen arbetslivsg fack- och yrkes-. Alla tre förleden väcker associationer, som varierar från person till person. Vi har stannat vid beteckningen yrkeshögskola. Förebilder från några andra länder har då haft betydelse. En är därvid de tyska Berufsakademie, där just anknytningen till arbetslivet är ett särskiljade drag jämfört med Fachhochschulen och i synnerhet universiteten. En - -

annan förebild är den nya finska yrkeshögskolan wnmattikorkeakoulu,

vilken avses utgöra ett ramverk för eftergymnasial yrkesutbildning, som

hittills anordnats inom yrkesutbildningsanstalter skilda slag. I likhet

av

med den finska yrkeshögskolan bör den svenska på engelska ges be-

nämningen Polytechnics. Ytterligare en aspekt som vi beaktat när det gäller benämningen är EU-direktiven om ömsesidigt erkännande av examina Det första m.m. direktivet avser eftergymnasial utbildning minst tre år, leder till om som reglerade yrken och det andra direktivet erkännande av kortare utbildningar av samma typ. Genom anknytningen till högskolebegreppet

markeras dels utbildningens officiella status, dels att det är fråga

om eftergymnasial utbildning, vilket andra benämningar t.ex. institut som inte självklart gör. Att med Berufsakademie i Tyskland som förebild

Kapitel 7 81

använda ordet akademi skulle vara oegentligt, eftersom särarten är att utbildningen inte är akademisk.

7.3 Gränsdragning mot annan utbildning

Nuläget

Med förslaget yrkeshögskola förordar vi, att man skapar en ny om en eftergymnasial utbildningssektor, parallell till universitet som utgör en och högskolor men som präglas av en annan kunskapssyn och har en annan uppgift. Den är likvärdig men väsensskild.

Att nu på detta sätt definierar en ny sektor innebär inte, att

man det helt skulle saknas utbildning, som mer eller mindre väl ansluter till de kriterier definierar sektorn. I kapitel 3 redovisar vi resultatet av som

en enkät till drygt 400 utbildningsanordnare, som besvarat frågan om

vilka deras utbildningar som anslöt till en preliminär definition av av

kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Svaren beskriver en avsevärd utbildningsvolym och de återspeglar olika syn på vilka utbildningar har den efterfrågade karaktären. En stor del av dessa ut-

som bildningar finansieras helt eller delvis med allmänna medel, men det

finns också ett utbildningsutbud som står under statlig tillsyn och som

är avgiftsfinansierat.

Vidare har Universitetskanslem i några yttranden till regeringen över

framställningar om rätt att utfärda examen enligt högskoleförordningen

förordat, att de aktuella utbildningarna i stället förs till den kvalificerade

eftergymnasiala yrkesutbildningen och den struktur som vi förväntats föreslå. Det gäller bl.a. utbildningar vid RMI-Bergs reklamskola, Företagsekonomiska institutet i Stockholm och Kursverksamhetens Institut för Internationell Utbildning.

Inom ett antal fristående kompletterande gymnasieskolor ges mycket

kvalificerad yrkesutbildning, till sin natur är eftergymnasial, men som

snarast i brist på andra praktiska lösningar får statsbidrag som gym-

som nasieskolor. Inom finns skolor med utbildning bl.a. inom denna grupp reklam, konsthantverk, teater och musik. Bland de fristående

kompletterande gymnasieskolorna finns även ett stort antal konstskolor. I gymnasieskolan och komvux anordnas s.k. påbyggnadsutbildningar,

definitionsmässigt är eftergymnasiala och yrkesinriktade. Gemensom samt för flera dessa utbildningar är, att det kan vara en fördel att av

82 Kapitel 7

finna en ny och mer adekvat struktur för finansiering, kvalitetskontroll och examination. Härutöver finns ett antal kompletterande skolor med statlig tillsyn, som ger eleverna rätt till statligt studiestöd, inte åtnjuter men som statsbidrag. Flera av dessa anordnar kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Också inom universitet och högskolor kan det finnas utbildningar som till sin karaktär och organisation ligger nära den yrkeshögskola som vi försökt att definiera. Genom 1977 års högskolereform inordnades en

lång rad yrkesinriktade eftergymnasiala utbildningar i den högsko-

nya lan, vilka sedan i varierande grad förändrats och utvecklats mot de akademiska idealen. Inte minst vid de mindre högskolorna har efter år

1977 ett stort antal yrkesinriktade utbildningar utvecklats, många utan

traditionellt akademiska karaktärsdrag. Under de senaste åren har vidare den kortare ingenjörsutbildningen, optikemtbildningen samt stallchefsutbildningen vid Flyinge förts över från gymnasieskolan till högskolan.

Förslag

I direktiven anges att utredningsmannen skall bedöma vilka avgräns-

ningar mot annan utbildning som kan vara ändamålsenliga och att det

står honom fritt att föreslå förändringar i tillhörigheten för befintliga utbildningar. Vi har tolkat uppdraget så, att tyngdpunkten ligger att skapa förutsättningar för att ny utbildningskapacitet eftergymnasial

nivå skall utvecklas. Att flytta fungerande utbildningar från en sektor till

en annan endast i syfte att renodla en systematik tillför ingen ny kapaci-

tet. Det är inte ens realistiskt att utgå från att en entydig systematik skulle kunna skapas. Vi har därför valt handlingslinjen, att existerande

utbildningar skall flyttas in i den nya strukturen endast i de fall den

nuvarande ordningen medför problem eller brister, skulle avhjälpas

som genom en ändring. Vi har mot denna bakgrund helt avstått från att pröva och i så om fall i vilka avseenden dagens avgränsning av högskolan bör justeras med hänsyn till att Yrkeshögskolan tillkommer. Vi har också gjort

bedömningen, att ev. förslag om att föra någon eller några utbildningar

från universitet och högskolor till yrkeshögskolan skulle framkalla en

debatt, som riskerar att skymma de mycket väsentligare frågor som vi

försöker belysa i detta betänkande. Vi har emellertid haft anledning att

särskilt överväga den yrkestekniska högskoleutbildningens YTH ställning om och när en yrkeshögskola skapas. Det finns påtagliga likheter

sou 1995:38 Kapitel 7 83

bl.a. i fråga kunskapssyn och arbetslivsanknytning mellan YTH och

om

den föreslagna pedagogiska för yrkeshögskolan. Det finns också

ramen viktiga skillnader, främst när det gäller deltagarnas bakgrund och utbildningens forskningsanknytning. Vi kan för vår del inte se, att det finns några omedelbara fördelar med byta organisatorisk tillhörigatt nu het för YTH. Vi kan och vill inte utesluta, att erfarenheterna under utvecklingen

yrkeshögskolan med tiden kommer att aktualisera frågan om ändrad

av gränsdragning. Utbildningarna inom universitet och högskolor uppvisar hög grad heterogenitet. Med få undantag är utbildningamas anen av knytning till arbetslivet också forskningsanknytningen är svag, men

många gånger ytterst fonnell. En förstärkning arbetslivsanknytningen

av kan inte sällan framstå naturligare utveckling för en viss yrkessom en utbildning akademisering. Detta leder troligen till, att de än en ansvariga för utbildningen i ett antal fall själva tar initiativ till förändring

av tillhörigheten. Gränsen mellan högskola och yrkeshögskola kommer aldrig att vara skarp till utbildningamas mål och innehåll. Tillhörigheten om man ser

kommer att avgöras av vilken långsiktig utveckling av utbild-

snarare ningen önskar. Lika lite all högskoleutbildning var forsksom man som ningsanknuten och akademisk omedelbart efter 1977 års reform,

kommer all utbildning inom yrkeshögskolan att omedelbart fylla alla de

kriterier vi angivit. Tillhörigheten sätter emellertid en avgörande som prägel inriktningen förändringsarbetet. av

Oberoende vårt ställningstagande i denna gränsdragningsfråga

av aktualiserar tillkomsten yrkeshögskola en diskussion, som föreav en

kommit alltsedan högskolereformen, nämligen den om ett antal yrkesin-

riktade utbildningars hemortsrätt i högskolan. Vi föreslår att Utbildningsdepartementet i anslutning till remissbehandlingen av betänkandet anmodar universiteten och högskolorna att avge ett preciserat yttrande

med förslag eventuella justeringar av gränsdragningen.

om Avgränsningen gymnasieskolan och komvux är mindre problemot matisk än den mot universitet och högskolor. Genom den senaste gymnasiereformen renodlades utbildningsutbudet i hög grad. Vi föreslår att

all yrkesinriktad utbildning inom gymnasieskolan och komvux, som bygger på avslutad utbildning nationellt program i gymnasieskolan eller på motsvarande förkunskaper och omfattar minst ett års hel-

som

tidsstudier, skall föras över till yrkeshögskolan. Motivet härför är delvis

finansieringstekniskt det slag beskrivits i kapitel Vi återkomav som i det följande till behovet utveckling innehållsligt och pedagomer av giskt utbildningarna samt till formerna för översyn av utbudet.Förav

84 Kapitel 7

slaget att från ett kommunalt huvudmannaskap överföra påbyggnadsutbildningarna i gymnasieskolan och komvux till yrkeshögskolan kan uppfattas som ett hot mot den kommunala utbildningsorganisationen. Ett skäl till detta är att påbyggnadsutbild-ningama inte sällan bidrar till

att

ge kommunens utbildningsverksamhet profil och och ha hög

en anses prestige inom organisationen.

Utgångspunkten för vårt förslag är att det är nödvändigt att säkerställa finansieringen viktig del utbildningsutbudet på

av en av

eftergymnasial nivå. Bakgrunden har beskrivits i kapitel När övergångsbestämmelsema till skollagen upphör att gälla vid utgången

av nästa läsår kommer, om inget görs, viljan bland kommunerna att betala interkommunal ersättning för en andra gymnasial utbildning i annan

kommun att bestämma verksamhetens omfattning. All erfarenhet efter

1991 års statsbidragsreform talar för att detta skulle få förödande konse-

kvenser. Någon realistisk möjlighet att lösa problemet, att

genom gene-

rellt ålägga hemkommunema skyldighet att betala, föreligger inte. Detta

är omöjligt med dagens volym och än mindre tänkbart efterom man strävar att kraftigt öka volymen.

Vi utgår från, att kommunerna även inom yrkeshögskolans

ram kommer för viktig del utbildningsutbudet med de att svara en av nuva-

rande påbyggnadsutbildningarna bas. I själva verket kommu-

som svarar nerna f.n. för en så stor del av det totala utbudet och kompetensen att

anordna detta, att något realistiskt alternativ inte föreligger på kort sikt. Förändringen öppnar möjligheter till utveckling och förstärkning av utbildningarna, bl.a. genom en utvecklad arbetslivsanknytning, och bör

medverka till att höja deras status. Självfallet innebär den också att kommunerna kommer att ställas mot andra anordnare vid prioriterings-

diskussioner. Vi är för vår del övertygade att många kommuner i

om kraft av en bred pedagogisk och saklig kompetens och ett utvecklat kvalitetsmedvetande därvid kommer att hävda sig väl. Även de utbildningar har ställning fristående komplettesom nu som rande gymnasieutbildning med statsbidrag, med undantag för konstsko-

Ioma, bör föras över till yrkeshögskolan. Det är fråga ofta mycket

om kvalificerade utbildningar, som reellt sett är eftergymnasiala yrkesut-

bildningar. Detsamma gäller ett par riksrekryterande utbildningar som åtnjuter statsbidrag i särskild ordning under anslaget till särskilda insatser på skolområdet. Såvitt gäller de konstskolor som får statsbidrag som kompletterande gymnasieskolor bedömer vi, att varken den peda-

gogiska ram eller det system för planering och prioritering utbildav

ningen som vi förespråkar, skulle innebära en positiv förändring för

skolorna. De bör därför inte föras till yrkeshögskolan. Av skäl samma

1995:38 Kapitel 7 85 SOU

skulle kunna ifrågasätta förändring vore en fördel för några man om en de konstnärligt inriktade hantverksutbildningar vi föreslår skall av som föras över. Avgörande för vår bedömning har varit att det rör sig om kvalificerade yrkesutbildningar. En del den utbildning anordnas vid kompletterande skolor av som med statlig tillsyn, inte åtnjuter statsbidrag, har karaktär av men som kvalificerad eftergymnasial utbildning det slag som vi diskuterar. av Frågan de skall införlivas i yrkeshögskolan får prövas inom ramen om för den planeringsprocess beskrivs i kapitel Detsamma gäller som naturligtvis all övrig utbildning till sin art och kvalitet är jämförbar som med yrkeshögskolans. Sammanfattningsvis innebär våra förslag att följande kommunal

utbildning och kompletterande utbildning med statsbidrag föreslås bli

överförd till yrkeshögskolan

Påbyggnadsutbildningar i gymnasieskolan och komvux

Balettakademin i Stockholm, Balettakademin i Göteborg, Beckmans skola AB, Berghs reklamskola, Bergsskolan teknisk basutbildning,

Carl Malmstens Verkstadsskola, Capellagården, Handarbetets vänners

vävskola, Institutet för optometri, Nordiska scenograñskolan, Nyckelviksskolan, PKI-skolan keramisk-teknisk utbildning, Skara skolscen, Stenebyskolan, Sätergläntan Hemslöjdens skola, Riksrekryterande utbildning vid KTS i Katrineholm. VV S-U i Katrineholm.

Det kommer givetvis att krävas ett omfattande utvecklingsarbete innan

all denna utbildning uppfyller alla de pedagogiska och organisatoriska krav, vill ställa på utbildning i yrkeshögskolan. Genom överfö-

som ringen markeras emellertid i vilken riktning utvecklingsarbetet skall drivas. I fråga bl.a. hantverksutbildning och annan konstnärligt om inriktad utbildning är det möjligt att arbetsplatsförläggningen t.o.m aldrig kommer kunna förverkligas samma sätt som för annan att yrkesutbildning. Inom gymnasieskolan och komvux finns också utbildningar som kortare än ett år. Enligt vår

bygger på treåriga program, men som är

bedömning bör främst kvalitativa skäl sätta en nedre gräns för man av utbildningens längd inom yrkeshögskolan: fullständig kvalificerad en

n D.v.s. specialkurser med genomgånget treårigt gymnasium som förkunskapskrav.

86 Kapitel 7

yrkesutbildning kan knappast vara kortare än ett terminer. Av par huvudsakligen praktiska skäl har vi valt att dra gränsen vid ett läsår. Yrkeshögskolan skall emellertid också kunna för ett utbud svara av kortare fristående kurser lämpade bl.a. för fortbildning och vidareutbild-

ning av yrkesverksamma. En del av de åsyftade utbildningarna är

av denna sistnämnda karaktär och kan föras till yrkeshögskolan. De därefter kvarstående korta utbildningarna bör även fortsättningsvis hanteras inom ramen för gällande regelverk för gymnasieskolan och komvux. Också inom folkhögskolan finns utbildning, bl a inom mediaområdet,

som har karaktär av kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Även

om det i en mening ligger utanför folkbildningens uppdrag att anordna

långa yrkesutbildningar, skapar skolformen som sådan särskilda förut-

sättningar för utbildningen. Vi ser inte heller här något skäl att förorda förändring av gällande ordning av principiella skäl. Däremot bör man

vara öppen för en förändring om de ansvariga för utbildningen begär

det. En fjärde avgränsning återstår, nämligen den mot sådan personalut-

bildning och inskolning arbetsplatsen, som utgör företagens och

andra arbetsgivares ansvar. En förlängning och fördjupning av yrkesutbildningen innebär alltid att gränsen mellan arbetsgivamas och det allmännas ansvar förskjuts. En starkare arbetslivsanknytning av utbildningen innebär deñnitionsmässigt att den blir mer relevant och i högre grad motsvarar arbetsmarknadens och därmed arbetsgivarnas behov.

Därmed minskar uppenbarligen behovet av inskolning på arbetsplatsen. Varje krav längre yrkesutbildning får dock inte tolkas enbart ett

som försök att övervältra kostnader det allmänna. Att avstå från att förbättra yrkesutbildningen med hänvisning till sådan risk är inte ett en rimligt ställningstagande. Enligt vår uppfattning bör man i stället ta fasta

på, att en fördjupad och breddad yrkeskompetens hos de anställda

medverkar till att stärka företagets konkurrenskraft och att höja produktionens kvalitet. Därmed är den också av stor betydelse för samhället. Därvid förutsätts naturligtvis att utbildningen har sådan bredd att den är generellt användbar arbetsmarknaden och inte ensidigt riktar sig till en arbetsgivare eller ett företag. H

Erfarenheterna från flera försök under 1980-talet att med utgångs-

punkt i utbildningens innehåll rensa bort personalutbildning från

komvux kursutbud visar, att detta inte är en framkomlig väg. Om ut-

bildningen är personalutbildning avgörs inte dess innehåll, utan av av vem som väljer ut deltagarna och möjligen av hur dessa finansierar sin utbildning. Det allmänna utbildningsväsendet har också till uppgift att erbjuda enskilda möjlighet till utveckling och förkovran på eget initiativ,

Kapitel 7 87

i synnerhet för dem inte får denna möjlighet av arbetsgivaren. Att som

bort vissa kurser deras innehåll eller popularitet som

sortera p.g.a

personalutbildning skulle ytterst drabba dem som bäst behöver utbildningen, nämligen dem som inte kan få den som personalutbildning.

Yrkesutbildning är anställda i ett företag eller en av personer som myndighet skall normalt bekostas arbetsgivaren, när det är arbetsgiav direkt eller indirekt väljer ut deltagarna. Detta gäller oavsett varen som fullständig yrkesutbildning eller begränsade kurser eller om det är en Om enskild, yrkesverksam person eget initiativ söker sig moment. en

till yrkeshögskolan förberedelse i sin strävan att byta yrke,

t.ex. som en

funktion eller bransch, är det däremot inte fråga om personalutbildning.

utbildning, i former lämpade för fortbildning och Det stora behovet av

vidareutbildning, gör det angeläget att yrkeshögskolans utbildningsutbud

kan utnyttjas såväl för enskilda sökanden som för arbetsgivare, som vill

satsa på personalens utveckling.

Kapitel 8 89

8 och resursfördelning inom Planering

yrkeshögskolan

8.1 Ansats

Till skillnad från andra delar av det svenska utbildningsväsendet avses yrkeshögskolan inte bli manifesterad ett antal fasta, fysiskt

genom

avgränsbara enheter: yrkeshögskolor. I enlighet med vad som anfördes

i direktiven, skall i stället många olika typer av utbildningsanordnare

kunna i anspråk för denna utbildning, både befintliga och nya.

tas

Utbildningen skall i det allra flesta fall anordnas av utbildningsanordna-

också för utbildningsverksamhet, eller av företag re, som svarar annan

motsv. huvudsakligen sysslar med produktion varor eller

som av

tjänster. Det som definierar yrkeshögskolan är i stället

- en pedagogisk ram

ett system för planering och resursfördelning

°

ordning för examination och kvalitetssäkring

0 en

I detta avsnitt skall vi diskutera former och institutioner för planering, utveckling och resursfördelning.

8.2 Utgångspunkter

Utvecklingen inom utbildningsväsendet har sedan 1970-talet gått mot en

alltmer markerad decentralisering och befogenheter. Högskoav ansvar loma har successivt fått vidgade befogenheter och statens direkta inflytande över verksamhetens organisation, former och innehåll är nu-

begränsat. Genom 1991 års beslut Ansvaret för skolan prop

mera om 199091 :18 kommunerna ett odelat för verksamheten inom gavs ansvar

skolväsendet. I båda fallen har delvis detaljerade organisatoriska före-

skrifter och ändamålsindelade budgetramar ersatts med en mål- och

90 Kapitel 8

resultatorienterad styrning. Statsmakten ger detta sätt uttryck för förtroende för dem som har ansvar för att genomföra verksamheten och försäkrar sig om att de krafter för utveckling och förnyelse finns som i varje verksamhet kan tas tillvara. Det är mot denna bakgrund naturligt att också för yrkeshögskolans del eftersträva en ordning där ansvaret för utveckling, planering och

resursfördelning förs så långt ut i organisationen det är praktiskt

som möjligt. Vi har från början avvisat tanken att traditionellt - mer svenskt sätt- förlägga hela ansvaret för utveckling och förnyelse till en

ny nationell myndighet med föreskriftsrätt och sanktionsmöjligheter.

Yrkeshögskolans verksamhet skall genomföras befintliga och av ev. tillkommande utbildningsanordnare, inklusive det stora antalet utbildningsföretag, samt inom företag och förvaltningar. Syftet är därvid dels att ta tillvara den kompetens och organisation redan finns, dels att som

uppnå en hög grad av flexibilitet genom att undvika onödiga bindningar

i fasta institutioner, dels också att säkerställa nära anknytning till en arbetslivet. Därmed krävs också andra former för prioritering och fördelning av resurser till och inom yrkeshögskolan än dem kan som tillämpas när anordnaren av utbildningen är á priori given.

En långtgående decentralisering befogenheter och innebär,

av ansvar

att kraven på uppföljning och utvärdering skärps. En balans måste

skapas mellan den regionala eller lokala nivåns befogenheter och de nationella intressena. Även nationell enhetlighet inte alltid skall om eftersträvas när det gäller utbildningens innehåll, verksamhetsformer

eller mål, ankommer det på staten att utveckla ändamålsenliga metoder

och institutioner för att säkerställa nationell likvärdighet när det gäller utbildningens kvalitet. Dessa frågor kommer att belysas i ett följande kapitel.

Vi har efterstävat att så långt möjligt begränsa den statliga admini-

strationen för att främja utvecklingen av kvalificerad eftergymnasial

yrkesutbildning och för att driva yrkeshögskolan. De uppgifter som ändå slutligen ankommer staten skall utföras på ett så kostnadseffektivt

sätt som möjligt. Vi har därför prövat om det är möjligt att knyta dem till befintliga organ med uppgifter inom angränsande områden i syfte att ta tillvara eventuella synergieffekter. Vi också att det är angeläget anser

att man så långt möjligt, redan vid uppbyggnaden systemet, väljer

av

modern informationsteknologi och, där detta är möjligt, låter den ersätta

traditionella former för administration och utbildning.

Kapitel 8 91

8.3 Utveckling av ny utbildning

Det yttersta motivet för att skapa yrkeshögskola är behovet att uten

veckla utbildningskapacitet och nya utbildningsprogram på eftergym-

ny nasial nivå. Kraven kapacitet kommer från flera håll. Intemationy

nellt går utvecklingen mot att allt större andel av en årskull går

en vidare från sekundär till tertiär utbildning, dvs från gymnasieskolan till eftergymnasial utbildning. Flera västeuropeiska länder har satt målet vid 50 procent. Särskilt för de elever som följt de mer uttalat yrkesförbeca

redande i gymnasieskolan finns i realiteten få möjligheter

programmen

till fortsatt yrkesutbildning. Likaså är utbudet av yrkesutbildning utanför

universitet och högskolor för dem som genomfört ett studieförberedande naturliga skäl mycket begränsat. Samtidigt har allt större program av delar arbetslivet behov personer med mer kvalificerade yrkesav av

kunskaper än vad gymnasieskolan kan ge. Den senaste gymnasiereforhar paradoxalt förstärkt detta problem. Bristen på kompetens

men nog

och allmänt låg utbildningsnivå inom delar arbetslivet begränsar

en av tillväxten och riskerar t.o.m att slå ut industrier och präglar också andra

sektorer arbetsmarknaden. av De utbildningar mot denna bakgrund behövs existerar till stora som delar inte idag. Det offentliga utbildningsväsendet erbjuder, som nyss

nämnts, f.n. jämförelsevis få möjligheter till fördjupning eller breddning, bygger gymnasieskolans yrkesförberedande utbildningar. Inom

som

några områden, t.ex. konsthantverk, reklam och design, finns privata utbildningsanordnare, delvis med statsbidrag ger kvalificerad

som - yrkesutbildning. En avgörande utmaning är att identifiera behov och utveckla utbildning, motsvarar långsiktiga behov arbetsmarknaden. Detta som mer är uppgift kräver förståelse bl.a. för företagens och företagandets en som villkor, insikter den långsiktiga utvecklingen av näringar och om mer branscher kontakter med de företag nationellt och intematiosamt som

nellt ligger vid fronten av utvecklingen av produkter och produktions-

metoder. Uppgiften kräver därför samverkan såväl mellan en rad organ

och instanser, som i sin dagliga gärning sysslar med bedömning av långsiktiga utvecklingstendenser inom företag och arbetsmarknaden,

mellan och utbildningsanordnare. De sistsom dessa organ, företagen nämnda är i sammanhanget viktiga som samarbetspartner eftersom

kunskapen hur omvandlar ett kompetensbehov till ett utbild-

om man ningsprogram sällan finns hos de övriga aktörerna. De kan också mera

bistå företagen med att analysera vilka kompetensbehov man har för att

kunna utveckla produktionen.

92 Kapitel 8

Med hänsyn till de stora skillnaderna i näringsstruktur mellan olika

delar av landet och till variationema i befolkningens utbildningsproñl

sker denna typ av bedömning sannolikt bäst i kontakter mellan enskilda

företag, utbildningsanordnare och skilda planerande och samordnande

organ och organisationer lokal och regional nivå. Ett viktigt incitament för ett sådant arbete att denna nivå också hade inflytande vore över prioriteringarna vid fördelning avde med nödvändighet begränsade resurserna. En stark betoning av ett lokalt och regionalt engagemang och ansvar för utveckling av ny utbildning får naturligtvis inte utesluta att bedömningar görs och att initiativ tas också nationell nivå. Det finns en geografisk rörlighet i arbetskraften, som gör att inte skall överman driva gränserna mellan de regionala arbetsmarknadema. Utbildningsväsendet skall inte genom överdriven regional specialisering moten verka individemas möjlighet att flytta. Det är viktigt att skapa kanaler mellan den nationella och den regionala nivån, så att den överblick och det internationella kontaktnät som finns nationellt kan tillgodogöras i utvecklingsarbete och planering regional nivå. I takt med att kompetensbehov identifieras och omformas till ut-

bildningsbehov initieras ett pedagogiskt utvecklingsarbete, som alltid bör

resultera i en konkret och relativt detaljerad plan för utbildningen.

Denna utbildningsplan avses utgöra ett av de grundläggande styrinstrumenten inom yrkeshögskolan. För att den skall fungera sådant

som

föreslår vi, att utbildningsplanen skall

ange

D utbildningens mål och huvudsakliga inriktning, D de kurser och moment som utbildningen omfattar, D huvudsaklig uppläggning och organisation utbildningen, av

D kompetenskrav den undervisande personalen, D omfattning och inriktning på det lärande i arbete skall ingå,

som

D de krav på förkunskaper ställs för att få påbörja utbildningen,

som D examenskrav samt former för examination och dokumentation. Vi återkommer till frågan utbildningsplanens funktion inom om

yrkeshögskolan i kapitel 10.

8.4 Fördelning av resurser

Utgångspunkt för våra överväganden om hur dessa beslut skall fattas har

varit följande. Vi har, i enlighet med våra direktiv, valt pluralistisk modell för en

anordnande av utbildningen: många olika utbildningsanordnare skall

Kapitel 8 93

kunna komma i fråga. Varje utbildningsuppdrag är tidsbegränsat; låsningama i lokaler och fast anställd personal minimeras. Ansvaret för utvecklingen utbildning skall vara förankrat i arbetslivet i olika av ny delar landet. Utbildningen skall ha en stark anknytning till arbetslivet av bl.a. i form arbetsplatsförläggning väsentlig del av utbildningav av en För att detta skall fungera fordras stark lokal eller regional fören. en ankring i fråga vilka utbildningar bör anordnas och därmed om som

komma i fråga för statsbidrag samt i fråga om valet av anordnare.

Enligt vår bedömning är den lokala nivån, kommunen, inte praktiskt möjlig att utnyttja i detta sammanhang. Skälen är i huvudsak desamma vi anfört i kapitel 7 i fråga ett kommunalt huvudmannaskap. som om

Alltför många kommuner är för små för att utgöra planeringsområde för eftergymnasial utbildning. Dessutom kommer många kommuner att

själva eller önska vara anordnare av utbildning inom vara - yrkeshögskolan, vilket skulle kunna leda till att rollerna blandas

samman.

Däremot bör en regional planeringsnivå kunna fungera för huvuddelen de utbildningar som det kan bli fråga om. För en inte obetydlig

av

del utbildningen inom yrkeshögskolan kommer emellertid också

av

regionen att vara för liten som planeringsområde. Vårt ställningstagande

måste därför kompletteras med krav en omfattande interregional samverkan bl.a. för planering av kvantitativt små utbildningsbehov. Vissa utbildningsbehov kommer att kräva en nationell samordning med

hänsyn till såväl att det realistiska antalet utbildningsplatser är mycket

litet, de investeringar krävs är orimligt stora för enskild som att som en region. Det kan också finnas övergripande nationella intressen att slå vakt viss utbildning t.ex. inom konsthantverksområdet. om

Fördelningmodell

Det är, redan nämnts, angeläget att man för yrkeshögskolan ett

som flexibelt sätt kan utnyttja den samlade kompetens och kapacitet för

yrkesutbildning finns i region. Utbildningsutbudet måste kunna

som en

förändras i takt med att långsiktiga behov identifieras.

nya mer Yrkeshögskolan skall kunna tillgodose utbildningsbehov såväl av mer konstnärlig eller hantverksmässig natur med t.ex. teknisk eller som ekonomisk inriktning. Prioriteringama måste kunna förändras över tid. Vi eftersträvar därför modell, som innebär att tidsbegränsade uten bildningsuppdrag avseende ett antal platser med viss studieinriktning

94 Kapitel 8

kan läggas på olika anordnare eller grupper av anordnare i samverkan

det sätt som bäst svarar mot behoven.

Inom arbetsmarknadsutbildningen har sedan år 1986 tillämpats en

ordning, som innebär att länsarbetsnämndema och arbetsförmedlingarna

upphandlar utbildningsplatser av olika utbildningsanordnare. Detta har bidragit till en ökad flexibilitet och ett ökat kostnadsmedvetande inom arbetsmarknadsutbildningen jämfört med tidigare anslagsñnansierade

system. Samtidigt har frågor om kvalitetsbedömning och kvalitetssäkring

samt om beställarkompetens kommit i förgrunden inom Arbetsmarknadsverket. Den renodlade upphandlingssituation som gäller för arbetsmarknadsutbildningen är inte lämplig att överföra direkt till yrkeshögskolan. Eftersom stora delar av utbildningen skall vara lärande i arbete en arbetsplats, kommer nästan alltid flera parter att vara inblandade som anordnare av en kurs. En utbildning kan inte komma till stånd utan att ett, eller oftast flera, företag är beredda att svara för det lärande i arbete

som alltid skall ingå i denna. Inte sällan kommer dessutom flera utbild-

ningsanordnare att behöva samverka för att tillsammans kunna erbjuda

den lärarkompetens som efterfrågas. Användning av ny teknik och andra

metoder för att överbrygga avstånd i tid och rum förutsätts bli vanliga inslag i utbildningen. Initiativ till nya utbildningar kan förväntas komma såväl från utbildningsanordnare och företrädare för arbetslivet som från den prioriterande instansen. Erfarenheterna från Arbetsmarknadsverket visar, som nyss antytts, att upphandling av utbildning rymmer betydande problem när det gäller beställarnas kompetens ex. i fråga om utformningen av upphandlingsunderlag och bedömning av anbud. Väl fungerande former för kvalitetssäkring återstår fortfarande att utveckla. Det finns därför goda skäl, att avstå från att utforma yrkeshögskolan marknadsstyrd relation som mellan beställare och anordnare, som är underordnad upphandlingsförordningens villkor. En fungerande prioriterings- och fördelningsmodell för yrkeshögskolan skulle istället kunna utformas som en kombination av ansökningsoch anbudsförfarande med betydande inslag av dialog och förhandling mellan en regional styrelse och anordnarna. Möjligheterna och förutsättningarna att genomföra en kvalitativt god utbildning enligt den fastställda utbildningsplanen bör enligt vår bedömning överordnad vara en formell priskonkurrens. Vi kan åtminstone tre motiv för att regional nivå skulle se man

få befogenheter att självständigt fatta beslut i dessa frågor. För det första

förutsätter såväl utveckling som genomförande av utbildningen ett aktivt

Kapitel 8 95

från arbetsgivare och organisationer i regionen. En överengagemang prövning central nivå de regionalt gjorda ställningstagandena kan av snabbt bryta ner ett nödvändigt samarbete och engagemang. Det andra skälet handlar att beslut bör fattas där den reella möjligheten att om

bedöma och påverka det sakliga innehållet finns. För det tredje kommer

det att finnas behov av att relativt snabbt kunna starta utbildning, utan att behöva invänta ett ställningtagande nationell nivå. Det finns emellertid också åtminstone fyra skäl, som talar mot en

långtgående decentralisering beslutanderätten. Det starkaste argu-

av mentet för ett visst mått av centralisering är att de kort sikt fria, tillgängliga kommer att begränsade såväl i varje län som resurserna vara i riket. En nationell överblick över utbud och lokalisering kommer att

nödvändig för att man skall uppnå en rationell resursanvändning.

vara Ett andra skäl ganska betydande utbildningsvolym förs in i är att en yrkeshögskolan från nuvarande skoP-former. Beslutet om att utbildningen skall anordnas har oftast tagits av en lokal Skolmyndighet från

andra utgångspunkter och med andra förutsättningar än dem som avses gälla för yrkeshögskolan. Utbildningama är inbördes mycket olika och

behöver de bedöms motsvara arbetslivets behov utvecklas och - om till de som gäller för yrkeshögskolan. Särskilda överanpassas ramar

gångsregler kan därför behövas för dessa utbildningar. Ett tredje skäl är

att det kommer att ta tid att utveckla de nätverk och och den kompetens kommer att behövas på regional nivå. Ett fjärde skäl har att göra som med rättssäkerhet och nationell likvärdighet. Vi föreslår mot denna bakgrund en beslutsordning där ett starkt lokalt och regionalt inflytande balanseras av nationellt fastställda ramar

och mål möjlighet nationell nivå korrigera ställ-

samt en formell att

ningstaganden i regionema. Skäl att frångå de regionala prioriteringarna

kan t.ex. brister i samordningen mellan länen som skulle leda till vara uppenbar feldimensionering eller obalans i utbudet. Uppenbara annan kvalitetsbrister eller ofullständiga underlag kan givetvis också utgöra skäl att ändra ett regionalt beslut Även vissa formella beslut fattas nationell nivå, bör man där om visa stor respekt för den regionala nivåns bedömningar. Om ledamöterna i de regionala upplever att deras bedömningar och ställningsorganen taganden ständigt negligeras upphör snabbt deras engagemang. Förutsätt-

ningarna att organisera den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen

riskerar då att försämras radikalt. Arbetslivets möjligheter att via sina

företrädare regional nivå påverka inriktning, prioritering och dimen-

sionering utbildningen i yrkeshögskolan är enligt vår bedömning av

96 Kapitel 8

avgörande för deras benägenhet att ställa utbildningsplatser i produk-

tionen till förfogande. Den beslutsordning som vi förordar för sammanhängande utbildningar med karaktär av linjer eller program skulle därmed få följande utseende. Utbildningsbehov identifieras och utbildningsplaner utvecklas i första

hand på regional nivå. Med regionemas äskanden underlag fast-

som ställs nationell nivå för varje region och utbildningsen resursram en volym samt eventuellt vissa riktlinjer för verksamheten. I varje region utarbetas, efter samråd med andra regioner, ett förslag till utbud innefattande utbildningsplaner och en redovisning av möjliga överenskommelser med anordnare. Detta förslag underställs en nationell instans för godkännande. Efter ett godkännande träffas i regionerna avtal med

anordnare och vidtas övriga åtgärder som fordras för att genomföra

verksamheten. Härutöver förutsätts regionerna självständigt förfoga över en ram för fristående kurser avsedda främst för fortbildning och vidareutbildning.

8.5 Organisation

Regionindelning

För planering regional nivå är Sverige indelat i 24 län. Länens m.m.

ändamålsenlighet som planeringsområde ifrågasätts från tid till annan

och för vissa verksamheter har en annan regional indelning valts. För

högskolan skapades på 1970-talet en särskild regionindelning, som

formellt övergivits men som lever kvar bl.a. i avgränsningen av verksamhetsområdena för fakultetema. För närvarande arbetar Regionbe-

redningen C 1992:06 med hithörande frågor.

Enligt vår uppfattning kan man ifrågasätta om länen alltid skulle vara

ändamålsenliga som planeringsenheter för kvalificerad eftergymnasial

utbildning. Vissa län har förmodligen ett alltför litet befolkningsunderlag

för planering av frågor av detta slag, i andra fall delas naturliga regiona-

la arbetsmarknader av länsgränser etc. Enligt vår uppfattning bör man emellertid för yrkeshögskolans del inta en pragmatisk attityd och ansluta till den regionindelning som är den helt dominerande för offentlig verksamhet i Sverige, nämligen länet. Förändras länsgränsema till följd

av pågående utredningsarbete bör detta få konsekvenser också för

yrkeshögskolan. Former för inomregional samverkan över läns gränserna

Kapitel 8 97

finns redan utvecklade inom en rad områden. Några bärande motiv för att skapa en särskild regionindelning för yrkeshögskolan föreligger enligt vår mening inte.

Vi har nyss pekat behovet att engagera många berörda organ och

organisationer i utvecklingen av ny utbildning. Detsamma gäller för prioritering inför fördelning av statsbidrag. I varje län finns en omfattan-

de kompetens, som kan tas tillvara. Länsstyrelse, landsting, länsarbetsnämnd och många kommuner arbetar kontinuerligt med hithörande frågor. Detsamma gäller inom resp. ansvarsområde branschemas, arbets-

givarnas och arbetstagarnas regionala organ, var för sig och ofta i samverkan liksom inom vissa större företag. Inom Allmi Företagsparter f.d. Utvecklingsfondema finns en bred kompetens, liksom i anslutning till de hittillsvarande Arbetslivsfondema. Denna samlade kompetens behöver och kan tas tillvara arbetet med prioritering och resursfördelning. Det innebär också att något nytt expertorgan med en egen utredningskapacitet inte behöver skapas, däremot behöver samverkansfonnema utvecklas och nätverk skapas.

Regionalt organ

De uppgifter skall utföras regional nivå är av tre slag. Den är att som fungera ett för den planering och det utvecklingsarbete som som nav förutsätts ske inom ramen för ett stort antal regionala organ. Det andra

om att svara för den prioritering mellan utbildningsbehov som erfordras. Det tredje är att grundval av ansökningar och anbud genomföra förhandlingar med och träffa avtal med utbildningsanordnare.

Enligt vår uppfattning bör dessa uppgifter i huvudsak kunna utföras

utan att någon omfattande administration byggs upp. Utvecklingen

ny

av de aktuella utbildningarna ligger i hög grad i företagens, organisationernas och myndigheternas intresse, varför man bör kunna utgå från,

att dessa från tid till annan skulle vara beredda att medverka i utvecklingsarbete också det kräver resursinsatser från de medverkanm.m. om des sida. För att en sådan modell skall fungera krävs emellertid en sammanhållande kraft. Det krävs också ett samverkansorgan för rollfördelning och samordning av arbetsinsatsema Länsstyrelserna har redan sedan flera år ett uppdrag att samordna yrkesutbildningen i länet. I länsstyrelsemas arbete med bl.a. de regional-

ekonomiska frågorna spelar utbildning och i synnerhet eftergymnasial

utbildning central roll. Länsstyrelserna förutses också få uppgifter i en samband med fördelning medel från den Europeiska socialfonden. I av

98 Kapitel 8

samband med avvecklingen av Skolöverstyrelsen och länsskolnämndema år 1991 tillfördes länsstyrelserna resurser för en kvalificerad utbildningsexpert som förstärkning av den utbildningsstrategiska bevakningen. Hur dessa resurser används varierar starkt mellan länen. Länsexpertemas formellt reglerade uppgifter begränsas till att de skall avge yttrande över framställningar godkännande av fristående gymnasieskolor. om Vi föreslår att länsstyrelserna får i uppdrag att utse en yrkeshögskolestyrelse. Styrelsen skulle administrativt knytas till länsstyrelsen och dess kanslifunktion ledas av utbildningsexperten vid länsstyrelsen. Styrelsen skall ha ett samlat ansvar för yrkeshögskolan i länet och

behandla frågor om prioritering mellan utbildningsbehov och tilldelning

av statliga medel till viss utbildningsanordnare inom de ramar som statsmakten och den centrala myndigheten ger. Genom att utnyttja länsstyrelsen som värdmyndighet inordnas beredningsarbete och medelshantering i en fungerande statlig struktur. I sina ställningstaganden rörande yrkeshögskolan bör yrkeshögskolestyrelsen dock vara suverän

och inte underställd länsstyrelsen Det bör åligga länsstyrelsen att till-

handahålla erforderliga resurser för beredning av styrelsens beslut. Vi förutsätter dock, som nämnts, att det därvid är möjligt att i hög grad

repliera på den breda kompetens och de resurser som finns inom de in-

stitutioner, organ, företag och organisationer som medverkari utveckling och genomförande av yrkeshögskolan.

Swnmansättning

Yrkeshögskolan skall yrkesutbildning, som svarar mot mer långge siktiga behov i arbetslivet. Det enskilda företaget eller en enskild före-

tagare kan ha svårt att formulera sina långsiktiga kompetensbehov.

Företrädare för branschorganisationer, arbets givarnas och arbetstagarnas lokala och regionala organisationer och andra har emellertid en betydan-

de kompetens på området, behöver tas tillvara i yrkeshögskolesty-

som

relsen. Vidare är arbetslivet långsiktigt beroende av att det finns kvalifi-

cerad arbetskraft, samtidigt som denna arbetskraft inte kan utbildas utan arbetslivets aktiva medverkan och engagemang. Arbetslivet förutsätts i vårt förslag bidra med ungefär en tredjedel av kostnaderna för utbildningen, genom att ta ansvar för ett arbetsplatsförlagt lärande. En förutsättning för att dessa platser skall ställas till förfogande är, enligt vår bedömning, att arbetslivet också har ett reellt inflytande över utbildningarnas inriktning och dimensionering. Slutligen gör vi bedömningen,

att i en tid då det allmännas resurser är knappa och ställer hårda krav på

Kapitel 8 99

prioriteringar, finns det skäl att ge avnämama möjlighet och skyldighet att utifrån ett helhetsperspektiv ta sin del av ansvaret för prioriteringar och val av anordnare. Sammantaget innebär detta, att arbetslivet i regionen bör ges en stark ställning i yrkeshögskolestyrelsen. Vi förordar att företrädare för arbetslivet skall utgöra styrelsens flertal. Företrädarna för arbetslivet måste naturligtvis innefatta företrädare för såväl arbetsgivare som arbetstagare i regionen. Svenska Arbetsgivareföreningen som organisation deltar emellertid av principiella skäl inte i arbetet i beslutande myndighetsorgan. SAF motsätter sig däremot inte medverkan i utrednings- och beredningsarbete. Vi förutsätter därför att arbetslivet i styrelsen representeras genom företrädare för enskilda arbetsgivare i regionen tillsammans med företrädare för arbetstagarna. Också om avnämarna ges en stark ställning i yrkeshögskolestyrelser-

na finns några andra perspektiv utbildningsfrågoma, som behöver företrädas. För länsstyrelse, landsting och kommuner är tillgången

kvalificerad utbildning för arbetskraften en viktig planeringsförutsätt-

ning. Universitet och högskolor kommer för överskådlig tid för

att svara

den större delen av utbildning eftergymnasial nivå. Utbildningsfrå-

goma är centrala också i länsarbetsnämndemas arbete. Det är viktigt att styrelsen tillförs kompetens de närings-, utbildnings- och arbetskraftspolitiska aspekterna av yrkeshögskolans verksamhet. Ledamöterna bör däremot inte vara eller ses som representanter för vissa organ eller intressen. Även styrelsen inte kommer att ha ett direkt driftansvar för om yrkeshögskolan bör en företrädare för de anställda vid de berörda utbildningsanordnarna och en för de studerande inom yrkeshögskolan kunna ingå. Det totala antalet ledamöter bör inte överstiga 11 15. -

Resurser

Ett ansöknings- och anbudsförfarande med tillhörande förhandlingar är

en relativt resurs- och kompetenskrävande uppgift. Sannolikt kommer den i många län att vara begränsad till kanske ett par perioder om ett

par, tre månader per år. Vi förordar att resurser tillförs för att den arbetskraft och den sakkunskap som krävs för att kunna genomföra

dessa uppgifter skall kunna hyras in. Också på denna punkt är det

naturligt att yrkeshögskolestyrelsen, för att få erforderlig kompetens,

replierar på det nätverk som har sitt nav i yrkeshögskolestyrelsen. För

utvecklingsinsatser räknar vi som nämnts med att styrelsen också

100 Kapitel 8

resursmässigt kan förlita sig på de berörda intressentemas engagemang.

Vi återkommer till denna fråga i kapitel 12. Erfarenheterna från länsarbetsnämndemas upphandling av arbetsmarknadsutbildning har, som nämnts, aktualiserat betydelsen av hög

beställarkompetens och förmåga att göra tydliga kravspecifikationer och

kvalitativa bedömningar av inkomna anbud. Utveckling av kompetens inom dessa områden bör ges hög prioritet inom yrkeshögskolan och en

samverkan i hithörande frågor med Arbetsmarknadsverket framstår som

naturlig. Behovet att utveckla beställarkompetensen är vidare ett starkt argument för en successiv uppbyggnad av yrkeshögskolan.

Interregional samverkan

Vi framhöll i det föregående, att valet av länsnivån för planering och

resursfördelning inom yrkeshögskolan förutsätter en fungerande samverkan mellan yrkeshögskolestyrelsema. Det system med planeringsramar för varje län som föreslår bidrar till att skapa incitament till

samverkan för att uppnå en så rationell resursanvändning som möjligt.

En viktig del av planeringsunderlaget i varje län är givetvis den verksamhet som planeras och genomförs i angränsande och andra län. Information om det totala kursbudet och om pågående planering och utvecklingsarbete kan relativt enkelt och snabbt förmedlas med hjälp av modem teknik. Yrkeshögskolestyrelserna bör redan från starten vara sammankopplade i ett datorbaserat informationssystem, som kan ligga till grund både för styrelsemas planering och informationen till de studerande. Erfarenheter som vunnits inom VHS i arbetet med ett informationssystem för högskolan bör därvid kunna tas tillvara. Också inom länsstyrelserna finns, enligt vad erfarit, erfarenheter av utveckling av system av detta slag. Det är, när det gäller samverkan över länsgränsema för att utveckla ett rationellt utbildningsutbud, naturligt att bygga vidare det samarbete som inom skilda områden sedan länge finns mellan planerande organ inom olika län. Enligt vår uppfattning bör det inte möta grupper av

några hinder att dra den yttersta konsekvensen av sådan samverkan,

nämligen att utse en för två eller flera län gemensam yrkeshögskolestyrelse.

sou 1995:38 Kapitel 8 101

8.6 Nationell samordning

Planering och ledning yrkeshögskolan kräver, som framhållits flera av

gånger i det föregående, insatser nationell nivå. Det gäller

I att säkerställa att den kunskap om arbetsmarknadens, branschemas och arbetslivets utveckling finns nationellt också kommer till de som regionala organens kännedom, I att ta ansvar för ett balanserat utbildningsutbud, att planera och besluta utbildning som inte kan hanteras enbart I om

på regional nivå, I att svara för vissa frågor rörande en examensordning, I att svara för åtgärder för kvalitetssäkring, uppföljning och utvärde-

ring, I att för underlag för information. svara

De regionala styrelserna kommer att ha en god förankring i det

lokala arbetslivet. Utvecklingstendenser och trender nationell och

internationell nivå behöver också ingå i deras beslutsunderlag. När det gäller fönnedling kunskap i sådana frågor från central till lokal nivå

av och omvänt, kan användning av ny informationsteknologi spela en betydelsefull roll. Med begränsade personella resurser bör det vara möjligt att skapa förutsättningar för att relevant dokumentation skall finnas tillgänglig i regionerna via datornät. En sådan funktion behöver hållas nationellt. En annan modell för inforrnationsspridning, samman vilken sannolikt kan bära sina egna kostnader, skulle kunna utgöras av yrkeshögskolans läkarstämma. En Sådan årlig träffpunkt kring en

arbetslivets kompetenskrav och utbildningsbehov skulle kunna tydlig-

göra utvecklingstendenser och erfarenheter betydelse för utvecklingen av yrkeshögskolans utbildningar och skapa kontakt mellan utbildningsav anordnare och företag, ligger långt framme när det gäller arbetssom organisation och produktionsmetoder.

En del de utbildningsbehov yrkeshögskolan avses svara för

av som är i kvantitativa termer små, men av strategisk betydelse t.ex. för en bransch. Det finns alltid risk, att sådana intressen inte förmår hävda en sig mot kvantitativt större och röststarkare. Under förutsättning att behovet inte är regionalt begränsat utan spritt över stora delar av landet, är det angeläget nationell samordning kan ske bl.a. i syfte att att en förebygga överetablering, men också för att säkerställa att utbildning kommer till stånd. I andra fall kan etablering av en utbildning vara förenad med kostnader, inte rimligen bör belasta en enskild region. som

102 Kapitel 8

Ytterligare ett skäl för en högre grad av centralisering i vissa fall är, att utbildningen utgör ett i förordning reglerat behörighetskrav för ett visst yrke. Slutligen finns det kvalificerad utbildning t.ex. inom hantverksområdet som vid Sätergläntan och Stenebyskolan, som det kan vara ett nationellt intresse att bevara och utveckla. I den decentraliserade struktur vi föreslår för yrkeshögskolan som blir åtgärder för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av stor

betydelse. De regionla styrelserna har givetvis ett betydande ansvar på dessa områden, men insatser på nationell nivå är nödvändiga bl.a. för att

säkerställa nationell likvärdighet. Också för den examensordning som en vi föreslår i det följande krävs ett centralt beslutande organ. Vi kommer att behandla dessa frågor mera utförligt i kapitel 11.

För uppgifter av dessa slag behöver det finnas resurser på nationell

nivå. Vidare behövs nationell instans för allmän bevakning av saken området och ett stabsorgan regeringen. som Utredningen uppföljning 1993 års universitets- och högskoleom av reform RUT 93 har nyligen fört fram förslag om ett nytt högskoleverk SOU 1994:153. Detta såvitt gäller universitet och högskolor få avses

uppgifter bl.a. rörande uppföljning och utvärdering, prövning av frågor

rörande examensordningen, omvärldsbevakning, analyser och ut-

redningar uppdrag av regeringen eller på eget initiativ samt allmän

information högskolan och dess utbildningutbud. Utredningsmannen om föreslår avslutningsvis att den nya myndigheten skall ges ansvar även för sådan eftergymnasial utbildning ligger utanför universitet och som

högskolor, dvs i första hand yrkeshögskolan. I 1995962165 Ett

prop.

högskoleverk för regeringen fram förslag, som i stor utsträckning följer

utredningen, dock utan att explicit föreslå att verket skall ges ansvar också för sådan eftergymnasial utbildning, som ligger vid sidan av universitet och högskolor. Behovet av en helhetssyn och samlad behandling närliggande verksamheter betonas emellertid. av Vi har prövat den tanke RUT93 för fram och om det finns alternativ till det högskoleverket när det gäller en nationell nivå för yrkesnya högskolan. Principiella skäl, nämligen den markering av yrkeshögskolan såsom med universitet och högskolor likvärdig eftergymnasial uten bildning, knytning till högskoleverket skulle utgöra, talar för som en RUT93:s tanke. Även resursskäl kan möjligen anföras för detta förslag. De alternativ vi diskuterat är dels en ny fristående myndighet, som dels Skolverket. För det alternativet talar, att inom Skolverket senare finns fungerande apparat för uppföljning och tillsyn, som skulle en

kunna värdefull i yrkeshögskola, bygger på många friståen-

vara en som de aktörer. Av väsentligt större vikt och för oss avgörande är dock - -

Kapitel 8 103

inplacering under Skolverket, nationellt och i synnerhet

att en - internationellt, skulle ge en helt felaktig bild av yrkeshögskolans ställdel det svenska utbildningssystemet eftergymnasial ning som en av nivå. Skolverket bör därför inte komma i fråga. Det starkaste argumentet för en ny fristående myndighet är den uppenbara risken att yrkeshögskolan skulle få svårt att hävda sin annars särart. Den skulle riskera att utsättas för en akademisering i en myndighet, verksamhet kvantitativt helt domineras av universiteten vars och högskolorna. En helt fristående myndighet skulle möjligen behöva dubblera en del funktioner, som kommer att finnas inom högskoleverket, och denna lösning skulle så sätt bli dyrare. Vissa sådana svagheter

skulle kunna begränsas genom att högskoleverket eller någon annan

myndighet blev administrativ värdmyndighet för ett fristående organ. -

Enligt vår mening bör högskoleverket kunna komma ifråga endast

inom verket kan skapa respekt för yrkeshögskolans uppdrag om man och särart samt arbetsformer, som ger den en med högskolan likvärdig

behandling. Om det råder någon tveksamhet på denna punkt är en ny

fristående myndighet att föredra.

Även på nationell nivå krävs det- oavsett myndighetsformen -insat-

för att säkerställa en nära anknytning till arbetslivet, detta särskilt ser verket förutsätts pröva och godkänna vissa ställningstaganden av som

de regionala yrkeshögskolestyrelsema. Ett rådgivande organ för arbets-

livsanknytning med samma typ av sammansättning som yrkeshögskolestyrelserna bör därför knytas till den nationella myndigheten.

104 Kapitel 8

PLANERINGSPROCIBSEN TID NIVÅ ÅTGÄRD

Kontinu- Regionallokal Kompetensbehov definieras, utbilderligt ningsplaner utvecklas

ÅR 1 Vinter Regional Förslag utarbetas rörande utbildningvår ens inriktning och omfattning samt medelsbehov kommande verksamhetsår Sommar

Höst Nationell Regeringen och riksdag fastställer grundval av förslagen budget och riktlinjer för yrkeshögskolan

Nationell Planeringsramar fastställs för varje region

Regional En utförlig plan för verksamheten innefattande utbud, utbildningsplaner och redovisning av möjliga anordnare ÅR 2 utarbetas

Vinter Nationell Regionemas planer granskas med av- Vår seende utbildningsutbudet i riket och ev. uppenbara kvalitativa brister och fastställs

Successivt Regional Slutliga avtal träffas med anordnare

Kontinu- Regionallokal Utbildning anordnas erligt

8.7 anordnande

Utbildningens

Genom yrkeshögskolestyrelsens beslut lämnas ett formellt uppdrag till en utbildningsanordnare att genomföra utbildning enligt ett tidigare fastställt underlag, i förekommande fall justerat genom förhandlingar

SOU 199538 Kapitel 8 105

mellan parterna. Underlaget för överenskommelsen innefattar utbildningsplanen och de preciseringar av uppdragsgivarens krav på lärare, utrustning, lokaler, undervisningstid, lokalisering, förläggning av det arbetsplatsförlagda lärandet etc. som är aktuella i det enskilda fallet. Underlaget omfattar också uppgift antalet utbildningsplatser och den tid uppdraget avser samt de utbildningsanordnare och företag som medverkar i utbildning. I underlaget kan också anordnarens åtaganden i förhållande till de studerande, t.ex. studievägledning, preciseras. Man bör räkna med, att de anordnare som får ett utbildningsuppdrag endast i undantagsfall kommer att svara för hela utbildningen. Under alla omständigheter kommer den företagsförlagda delen av utbildningen att med få undantag kräva medverkan av tredje part. Undantagen kan mycket stora företag, har resurser att genomföra alla delar av vara som utbildningen t.ex. Volvo, ABB, SKF och KF samt möjligen vissa branschinstitut. Med hänsyn till att flera utbildningsanordnare ofta kommer att samverka utbildning, är det troligt att kunskapscentra om en och andra former samverkansorgan mellan t.ex. företag kommer att av kunna spela betydande roll som formell huvudman för en del av en yrkeshögskolans utbildning. Under det paraply som en centrumbildning utgör, kan från eljest konkurrerande utbildningsanordnare eller resurser företag samverka för att genomföra en kvalitativt god utbildning. Vi återkommer till den roll kunskapscenter och liknande inrättningar kan spela för de studerande i det följande. Yrkeshögskolan skall också spela en viktig roll för fortbildning och vidareutbildning i främst små och medelstora företag. De verksamhetsformer utvecklas för ungdomsstuderande är inte alltid ändamålsensom

liga i dessa sammanhang. Ofta är det frågat om kortare utbildningsin-

än avslutade yrkesutbildningar; oftare insatser anpassade satser snarare till individers behov. Yrkeshögskolan skall enligt vår än stora gruppers uppfattning, del sitt reguljära utbud, erbjuda kurser anpassade som en av vad gäller såväl innehåll och uppläggning som distributionsfonner till behoven fortbildning och vidareutbildning i små och medelstora av företag. Styrelsema föreslås också disponera en särskild resursram för fristående kurser. För att överbrygga de många hinder som finns för kompetensuppbyggnad i små och medelstora företag måste aktiva åtgärder sättas in från yrkeshögskolans sida. Ett dessa hinder är avstånd i tid och rum av mellan utbildningsanordnare och anställda i företagen. En förutsättning för att ett lärande skall komma till stånd kan vara, att utbildning sker arbetsplatsen på, eller i omedelbar anslutning till arbetstid. För att åstadkomma detta kan rad olika metoder för distansutbildning anen

106 Kapitel 8

vändas och med fördel förenas med de verksamhetsfonner och den pedagogik som utvecklats inom folkbildningen. Utveckling distansutav bildning är jämförelsevis resurskrävande och det kan komma att krävas särskilda resurstillskott för att den önskade utvecklingen skall få någon betydande omfattning. Att anordna utbildning inom ramen för yrkeshögskolan kan också få stor betydelse för de utbildningsanordnare och företag som medverkar. Denna medverkan innebär alltid en förstärkning och utveckling av anordnarens egen kompetens. Inte minst för de kommunala utbildnings-

anordnama innebär förändringen från kommunal påbyggnadsutbildning

till yrkeshögskola möjligheter till en kvalitetshöjning, som också kan komma den kommunala utbildningen tillgodo. Genom medverkan i yrkeshögskolan förstärks och breddas kontakterna med arbetslivet i regionen, vilket kan vara av betydelse för utvecklingen av gymnasieskolan. Utvecklingen av egen kompetens ökar vidare varje utbildningsanordnares förutsättningar att medverkai företagens personalutbildning eller i arbetsmarknadsutbildning. Möjligheten att tillgodoräkna t.ex. personalutbildning i examina inom yrkeshögskolan kan förutses stärka dessa

anordnares ställning på marknaden. Vi återkommer till detta samband

i kapitel ll om examina mm. Utbildningens arbetslivsanknytning innebär, utöver vad vi tidigare

diskuterat, att verksamheten bör följa arbetslivets årsrytm snarare än

skolans. Inom arbetsmarknadsutbildningen har man sedan länge frigjort sig från tenninsindelning och traditionen kurser skall börja i att nya augustiseptember resp. januari månad. Också inom yrkeshögskolan bör verksamheten kunna pågå kontinuerligt under hela året. Såväl individuella starttidpunker inom ramen för system med successiv antagning, som gemensam start för större grupper bör kunna tillämpas. Samordningen mellan utbildningsanordnarna och de arbetsplatser som utnyttjas för lärande kommer att kräva ett betydande hänsynstagande till arbetslivets villkor vid planering av undervisningen. Man bör också räkna med att verksamheten behöver till anpassas

deltagarnas möjligheter att följa utbildningen. Inte minst för att ge något

äldre, yrkesverksamma personer reella möjligheter att delta kan deltidsstudier och kvällsundervisning behöva utnyttjas.

Kapitel 9 107

9 De studerande

Yrkeshögskolan har två lika viktiga uppgifter, nämligen

att erbjuda möjligheter till yrkesutbildning för ungdomar som av- °

slutat gymnasieskolan och

att erbjuda möjligheter till fortbildning och vidareutbildning för yrkesverksamma.

De studerande kommer därmed att grovt sett kunna delas in i två

nämligen ungdomsstuderande med ringa eller ingen arbets-

grupper, livserfarenhet, läser längre, sammanhängande utbildningar, och som vuxenstuderande, är eller varit yrkesverksamma och som föresom trädesvis begränsade studieprogram. I verkligheten kommer det har mer givetvis inte att finnas någon tydlig gräns mellan två grupper och studiemålen kommer inte så schablonmässigt uppdelade mellan att vara och äldre studerande. Också med denna reservation finns det yngre

anledning att markera, att yrkeshögskolan skall utformas organisatoriskt och pedagogiskt så att den kan möta olika målgruppers behov.

9.1 Behörighet

Vårt uppdrag enligt direktiven att skapa förutsättningar för utavser

veckling kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Därmed marke-

av

utgångspunkt, att utbildningen skall bygga gymnasie-

ras, som en

skolan. Genom att vi betonar yrkeshögskolan som en parallell till uni-

versitet och högskolor är det naturligt att behandla frågorna om tillträde

till utbildningen med utgångspunkt i det regelsystem som nu gäller för

universitet och högskolor. Det blir enklast och för de studerande mest

överskådligt att bygga på det regelverk som redan gäller för huvudelen

den eftergymnasiala utbildningen. En förutsättning härför är naturligtav vis, att regelverkets struktur gör det möjligt att tillgodose yrkeshög-

skolans behov.

108 Kapitel 9

Enligt vår bedömning kan regler med i princip lydelse samma som 8 kap 1 6 §§ HF tillämpas också för yrkeshögskolan. Det innebär att en sökande för att bli antagen till utbildning inom yrkeshögskolan skall ha allmän behörighet och dessutom den särskilda behörighet som kan vara föreskriven för viss utbildning. Den allmänna behörigheten kan med fördel definieras samma sätt som för universitet och högskolor och innefatta en 25:4-regel. Den särskilda kan också definieras som för universitet och högskolor, med den justeringen att en eller flera kurser i yrkeshögskolan kan utgöra särskilt förkunskapskrav för viss utbildning, jfr HF 8 kap. 6 § 2. En grundläggande kurs inom yrkeshögskolan skall kunna utgöra förkunskapskrav för en fördjupningskurs inom samma område eller inom samma yrkesutbildning. Däremot är det inte rimligt att en eller flera kurser från universitet och högskolor eller någon annan utbildning utanför gymnasieskolan skall kunna utgöra särskilt förkunskapskrav. Vid utformningen av särskilda behörighetsvillkor är det viktigt att ta hänsyn till att den nya gymnasieskolan är kursutfonnad. Inom ett och

samma program kommer olika elever att ha gått igenom olika kurser.

Skillnaderna mellan vad som hittills benämnts studieförberedande resp. yrkesförberedande program minskar. Kraven bör därför formuleras i termer av ämnen och kurser i stället för fullständiga program.Enligt vår uppfattning är det emellertid principiellt viktigt, att det finns minst en naturlig väg genom gymnasieskolan till varje eftergymnasial utbildning inom yrkeshögskolan. Den som följt denna normalväg skall vara

behörig utan ytterligare utbildning på gymnasial nivå. Kraven för

särskild behörighet för tillträde till utbildning, som syftar till examen

eller diplom, måste därför utformas så att de skall kunna uppnås inom

ramen för minst ett nationellt program i gymnasieskolan. Studerande, som inte uppfyller kraven, skall kunna komplettera sin behörighet inom ramen för komvux. Vi räknar med att yrkeshögskolans utbildningar kommer att vara breda eftersom arbetslivet efterfrågar personal med bred kompetens. Detta får dock inte tas till intäkt för att i behörighetsvillkoren skriva in krav dubbla kompetenser. Det är utbildningen i yrkeshögskolan, mm skall ge bredden. Det kan innebära krav att den studerande förvärvar kunskaper, som i och för sig kan inhämtas inom ett andra gymnasieprogram. Detta måste dock tillgodoses inom ramen för utbildningen i yrkeshögskolan. Även om.behörighetskraven praktiska skäl oftast definieras ned av

utgångspunkt i gymnasieskolan, är det viktigt att yrkeshögskolan godtar

Kapitel 9 109

kunskaper förvärvats annat sätt, i synnerhet genom som yrkesverksamhet. Om yrkeshögskolan skall kunna bli en viktig resurs för fortbildning och vidareutbildning är det nödvändigt att egenvärdering

och studievägledning blir den huvudsakliga metoden att pröva äldre

sökandes behörighet. Detta innebär inte att i praktiken skall ge man avkall formellt uppställda krav. Ingen, allra minst de studerande, skulle betjänt sådan ordning. Däremot är det viktigare, att se vara av en till den sökandes reella förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, än kräva, att förkunskapema skall vara formellt dokumenterade i att form av skolbetyg.

En översyn högskolans behörighetsregler pågår f.n. inom RUT93.

av

Den kan leda till att uppbyggnaden behörighetsreglerna för

av universitet och högskolor förändras. Man bör i så fall eftersträva att

utforma yrkeshögskolans regler så att parallellitet med högskolan

en bibehålls.

9.2 Urval och antagning

Även i fråga urval till utbildning inom yrkeshögskolan bör de regler om gäller för universitet och högskolor kunna utgöra förebild. Det som innebär grunden för urval mellan sökande skall vara den sökandes att möjligheter tillgodogöra sig utbildningen. I den mån det för en viss att utbildning är möjligt att definiera, skulle dessutom förutsättningarna att

utöva och utvecklas inom yrket kunna komma i fråga som urvalsgrund.

gäller inte minst konstnärligt präglade utbildningar. Det senare De kriterier alltid skall kunna användas bör vara betyg, tidigare som utbildning, särskilt och arbetslivserfarenhet. Vilka urvalskriterier prov kan eller bör använda för urval till viss utbildning måste som man en

prövas med utgångspunkt i vad utbildningen och möjligen

- -

yrkesutövandet kräver. Utbildningarnas karaktär yrkesutbildning med

av stark arbetslivsanknytning kan innebära att ett renodlat betygsurval ofta framstår mindre relevant. Generellt sett bedömer vi att inget av de som nämnda kriterierna bör användas ensamt, utan normalt kombineras med

ett eller ett par av de andra.

Vi har med den tid stått till förfogande inte haft möjlighet att

som analysera högskoleprovet skulle lämpligt att använda för urval om vara

till utbildning inom yrkeshögskolan. Denna fråga behöver undersökas

i särskild ordning. Ansvaret för antagning studerande bör ligga styrelsen för av i varje region jfr kap 8. Denna styrelse fattar

yrkeshögskolan som

110 Kapitel 9

beslut om utbildningsutbud, anordnare och dimensionering utgör den enda fasta organisationen inom yrkeshögskolan. Såväl praktiska

som

formella skäl talar därför för sådan lösning. Det ankommer sedan på

en

styrelsen att finna ändamålsenliga former för själva antagningen.

Enligt vår bedömning skulle det medföra oacceptabla risker för

brister i överskådlighet för de sökande och i enhetlighet vid tillämpningen av regelsystemet att överföra ansvaret för antagningen till varje enskild utbildningsanordnare. Däremot är det i många fall förmodligen ändamålsenligt att det praktiska arbetet utförs

av

utbildningsanordnama i synnerhet om det är fråga särskilda

om prov.

Med hänsyn till att yrkeshögskolans utbildning i stor utsträckning

planeras och dimensioneras för att tillgodose regionala behov, saknas undantag för enstaka, centralt reglerade och riksrekryterande utbildningar skäl att centralisera antagningen. Genom redan - att man

från början kan utnyttja de möjligheter modern informationsteknologi

erbjuder i arbetet med planering och infonnation, bör de studerandes

behov av överskådlighet och enkelhet ändå kunna tillgodoses.

9.3 Studiefinansiering

Utbildningen inom yrkeshögskolan bör berättiga till studiemedel. För ungdomsstuderande räknar vi med att detta skall det normala sättet vara att finansiera sin utbildning. Vi ser för vår del inga skäl att diskutera andra ñnansieringsfonner än dem som gäller för studerande inom universitet och högskolor. Den arbetsplatsförlagda delen utbildningen, av lärandet i arbetet, förutsätts därvid räknas studietid och berättiga till som studiemedel på samma sätt som t.ex. klinikperiodema inom

sjuksköterskeutbildningen. Någon lön skall sålunda inte utgå till den

studerande. På denna sistnämnda punkt förutsätts yrkeshögskolan skilja sig från

många andra utbildningar med praktik, där arbetsgivarna betalar praktikeller lärlingslön. Detta skall ses mot bakgrund de precisa krav på

av

lärande i arbete, som vi ställer på arbetslivets medverkan i utbildningen.

Om de kvalitativa kraven inte kan tillgodoses måste ifrågasätta man om momentet skall vara poänggivande och i stället kräva att arbetsgivaren betalar praktik- eller lärlingslön.

För vuxenstuderande kan fler former av studiefinansiering komma i fråga. Studiemedelssystemet stå öppet även för dem. Vi räknar emellertid också med, att åtskilliga kommer att följa den

vuxna teoretiska delen av utbildningen med bibehållen eller delvis bibehållen

1995:38 Kapitel 9 111

SOU

lön inom för företagens och andra arbetsgivares satsning ramen

personalutbildning. För denna blir lärande i arbete någon

grupp arbetsplats än den förmodligen aktuellt endast i undantagsannan egna bör inte heller utesluta att arbetslösa skall kunna få utbildfall. Man ningsbidrag för att gå igenom utbildning inom yrkeshögskolan.

9.4 Studiesituationen

En yrkeshögskola fast, fysiskt påtaglig organsation i form av bygg-

utan nader och lärarkår kan främmande och möjligen skrämmande vara en

tanke för många studerande. Det förtjänar därför att påpekas, att när yrkeshögskolestyrelsen väl fattat beslut utbud, anordnare och dimen-

om sionering finns denna fasta, fysiska organisation för den aktuella plane-

ringsperioden, även inte kan peka på ett hus med skylt och

om man

flaggstång som är yrkeshögskolan.

Det finns mot denna bakgrund anledning att ägna de studerandes

situation inom yrkeshögskolan särskild uppmärksamhet. För den enskil-

de kommer utbildningen att innefatta kurser, som ibland ges av olika lärande i arbete i företag. Även anordnare, och alltid perioder av om det hos varje anordnare finns fysisk miljö, kan bidra till att göra en som tydlig för de studerande, kan det fordras särskilda in-

yrkeshögskolan

motverka rotlöshet och osäkerhet bland de studerande. satser för att

Vi har i det föregående pekat att regionala kunskapscentra eller

studiecentra, inom vilka flera utbildningsanordnare samverkar, skulle

kunna fylla viktig funktion inom yrkeshögskolan. Det gäller inte

en

minst för skapa god studiemiljö för de studerande. Som lokal

att en

anordnare ocheller samordnare utbildningen inom yrkeshögskolan

av sådant också inrymma lokaler för social service, förekan ett center

ningsverksamhet etc.

Vi har redan framhållit olika metoder för distansutbildning bör att

inom yrkeshögsskolan såväl i den utbildning riktar sig utnyttjas som främst till ungdomsstuderande, i det utbildningsutbud som avser

som

fortbildning och vidareutbildning yrkesverksamma. En del former av

av distansutbildning ställer mycket krav deltagarnas studiemotivastora

tion och förmåga arbeta självständigt. De kan ibland användas för

att

utbildning, riktar sig till väl avgränsade och homogena målgrupper.

som Sin betydelse får användningen distansmetoder när de anstora av

vänds i kombination med andra pedagogiska arbetsformer. Vi vill särskilt peka den potential i kombination av kun-

stora som ryms en

skapsöverföring och möjlighet till dialog med läraren via dator eller mer

112 Kapitel 9

traditionell teknik och den trygghet och det sociala stöd studiesom cirkelns pedagogik ger. De utbildningsanordnare inom yrkeshögskolan som använder distansmetoder för att nå deltagare på andra orter eller på arbetsplatser bör mot denna bakgrund eftesträva samarbete med ett studieförbund, en folkhögskola eller en komvuxenhet för att skapa studiesituationer som främjar lärande och stärker studieovana deltagare.

Kapitel 10 113

10 Om

utbildningsmiljö och kvalitetssäkring m.m.

Med den utformning av yrkeshögsskolan som vi förordar, måste man

ställa särskilda krav åtgärder, som syftar till att säkerställa utbild-

ningens kvalitet och likvärdighet oberoende av anordnare. Vi skall i

detta kapitel diskutera insatser tre olika områden, nämligen

0 yrkeshögskolestyrelsens beställarkompetens,

° utbildningsmiljön hos anordnama samt

° uppföljning och utvärdering.

10.1 Utgångspunkter

Yrkeshögskolan skall utgöra en del av det offentliga utbildningssystemet

eftergymnasial nivå. Den utgör en parallell till universitet och högskolor, där utbildningens arbetslivsanknytning utgör ett ideologiskt rikt-

märke av samma karaktär som forskningsanknytningen inom universitet

och högskolor. När det gäller kvalitetsfrågoma direkt jämförelse

är en

med högskola och skola relevant. Härtill kommer att att

genom tydligt definiera en delvis utbildningssektor vill medverka till ny en

kvalitativ förstärkning yrkesutbildning. Överföringen vissa ut-

av av bildningar, som nu anordnas inom gymnasieskolan eller komvux, till den nya sektorn innebär att en kvalitativ utveckling och förstärkning av dessa utbildningar inleds. Inom universitet och högskolor har tidigare detaljerad styrning en av utbildningens innehåll och omfattning successiva förändringar genom sedan 1970-talets mitt begränsats till examensordning. Inom numera en skolans område har en liknande utveckling ägt rum. I båda fallen kan

det för ett och samma utbildningsmål finnas betydande skillnader i fråga

om innehåll, tillämpad pedagogik och utbildningens organisation mellan olika skolor resp. högskolor. I synnerhet skolans område har det varit

114 Kapitel 10

viktig utgångspunkt, att det samlade resultatet ändå skall ha lika

en värde. Den tidigare detaljerade regleringen av alla delar av verksamheten ett uttryck för strävandena att nå denna likvärdighet. I dag var eftersträvas mål inom ett betydligt mer pluralistiskt och tillåtande samma

system. De jämförande internationella undersökningarna av elevernas prestationer i grundskolan och gymnasieskolan IEA visar att dessa strävanden i Sverige hittills i hög grad varit framgångsrika Samma krav på likvärdighet i kvalitativa termer, som ställs skola och högskola, skall enligt vår uppfattning gälla för yrkeshögskolan. Detta krav på likvärdig kvalitet är centralt av flera skäl.

Det första handlar att skydda elevernas intressen i utbildningsom systemet. Den enskilde skall kunna välja studieinriktning och studieort i förvissning att även utbildningarna inte är lika, så är de i om, om

kvalitativt avseende likvärdiga. Han eller hon skall också kunna utgå

från att den valda utbildningen är relevant i förhållande till arbetsmark-

nadens behov om än inte alltid till dess efterfrågan på kort sikt. Det andra handlar yrkeshögskolans ställning nationellt och in-

om ternationellt och därmed värderingen av dess utbildningar på arbets-

marknaden. Det skulle få långtgående konsekvenser både för yrkeshögskolan idé och utbildningsform och för de elever som går

som ny

igenom den, enskilda utbildningar inom yrkeshögskolan eller ut-

om bildningen hos anordnare från tid till skulle visa sig hålla en annan ojämn kvalitet eller t.o.m. vara kvalitativt undermåliga. Det tredje handlar möjligheterna att förverkliga en arbetslivsanom knuten utbildning. Denna förutsätter aktiv medverkan från arbetsen livets sida. Kvalitativa brister skulle minska arbetslivets intresse för samverkan och begränsa möjligheterna till arbetsplatsförläggning av utbildningen, vilket i sin tur ytterligare skulle sänka kvaliteten och slutligen omintetgöra verksamheten.

Mot denna bakgrund intar kvalitetsfrågoma en central plats i allt

arbete med yrkeshögskoloma.

10.2 Avvägning mellan nationellt och

regionalt

Möjligheten att förverkliga den nationella likvärdigheten hänger samman

med hur balansen mellan central, nationell styrning resp. regionalt och

lokalt inflytande utbildningarna utformas. Vår utgångspunkt är som

av -

framgår kapitel 8 att det huvudsakliga ansvaret för identifiering av

av -

Kapitel 10 115

utbildningsbehov samt utveckling och prioritering av ny utbildning skall

ligga regional nivå. En sådan långtgående decentralisering måste

dock i synnerhet under ett uppbyggnadsskede balanseras instru- - - av ment som syftar till att säkerställa kvalitet och likvärdighet. I olika sammanhang i betänkandet för vi fram följande förslag, som syftar till att stärka den nationella enhetligheten och likvärdigheten utan att samtidigt undertrycka den kraft till utveckling och förnyelse finns som lokalt. Den nationella styrningen utövas för det första genom den pedagogiska ram för yrkeshögskolan som vi fonnulerat. Den anger såväl övergripande mål riktlinjer för utbildningens organisation och som anordnande samt därutöver andra villkor. Ett andra instrument för att uppnå nationell likvärdighet är centralt fastställda mallar för de utbildningsplaner som avses ligga till grund för verksamheten inom yrkeshögskolan. Ett tredje är examensbeskrivningar, som också är riksgiltiga, samt prövning av rätten att utfärda yrkeshögskoleexamina. Ett fjärde är ett godkännande på nationell nivå av utbildningsutbudet i varje region. Ett femte är det system med peer-reviews som föreslås i det följande.

Slutligen verkar uppföljning och utvärdering på sikt normerande.

En informell men sannolikt reell normerande kraft är utbildningens starka förankring i arbetslivet. Man kan räkna med att företagen och inte minst branschorganisationema kommer att verka för en relativt hög grad av enhetlighet inom respektive bransch.

10.3 Utveckling

av beställarkompetens

Utredningen om effektivare vuxenutbildning hade i uppdrag

Dir 1992:48 bl.a. att utreda hur. man kunde utveckla statens roll som

beställare vuxenutbildning. Även inte förordar ett upphandav om lingsförfarande för yrkeshögskolans del, kan den analys presentesom ras i utredningens huvudbetänkande SOU 1993:23 Kunskapens krona tjäna som introduktion till frågan. I betänkandet beskrivs innebörden av begreppet beställarkompetens under fyra rubriker, nämligen

Allmän upphandlingskompetens: Hit hör grundläggande

kunskap om upphandlingsförordnin gen och annan lagstiftning som kan beröra offentlig upphandling. Till den allmänna upphandlingskompetensen hör vidare att känna till innebörden av och handla efter god upphandlingssed. Kunskap om marknaden kallas ibland den kommersiella kompetensen och handlar om att känna till utbud och säljare. En annan viktig del av

116 Kapitel 10

den kommersiella kompetensen är överblick över kostnads- och prisstrukturen inom det aktuella området.

Sakkompetens handlar formellt om förmågan att upprätta underlag

för upphandlingen. Den djupare innebörden i begreppet sakkompetens innebär krav att till den mer formella och tekniska delen av beställar-

kompetensen, foga förmågan att ställa krav utbildningarnas inriktning

och utformning. Förmåga att bedöma kvalitet: Det krävs att den som köper in utbildning i förväg kan göra en kvalitativ bedömning såväl av den utbildning skulle mot det aktuella kunskapsbehovet, som den som svara utbildning anordnare erbjuder i samband med upphandlingen. en

Utredningsmannen framhåller att dialogen mellan uppdragsgivare

och uppdragstagare ofta utgör kärnan i upphandlingsprocess. Uten vecklingen beställarens kompetens bör därför, framhåller han, inriktas av att skapa förutsättningar för denne att genomföra en dialog om utbildningarnas inriktning, utformning och kvalitet. Den viktigaste förut-

sättningen för framgångsrik dialog är att uppdragsgivaren har klart

en för sig vilken utbildning han efterfrågar. De konkreta förslagen i betänkandet, när det gäller att stärka staten i dess roll beställare utbildning, tar i första hand fasta på förmåsom av att i förväg bedöma utbildnings kvalitet. Därvid betonar utredagan en att utbildnings kvalitet är inte absolut. Det som är relevant vid ren en upphandling är utbildningens värde i förhållande till den funktion den skall ha i samhället och i förhållande till deltagaren eller deltagarna. Den tilltänkta yrkeshögskolestyrelsens beslut om vilken utbildning skall prioriteras och skall få uppdraget att anordna som om vem som utbildningen rymmer ett upphandlingsliknande moment. Styrelsen komatt behöva föra diskussioner mellan olika intresserade utbildningsmer

anordnare eller grupper av anordnare, varav några kan vara privata

utbildningsföretag, medan andra är kommunala eller statliga skolor. Detta val måste träffas objektiva grunder. Det är för självfallet att omsorgen om utbildningens kvalitet alltid oss måste komma i första rummet vid prioriteringen i dessa situationer. Samtidigt går det aldrig att bortse från kostnadsaspektema. Den ekonomiska ramen kommer med all sannolikhet sällan att räcka till mer än de högst prioriterade önskemålen. Dialogen mellan företrädare för yrkeshögskolestyrelsen och anordnaren-na kommer därför att få av-

13 Dåvarande riksdagsledamoten Larz Johansson c.

Kapitel 10 117

görande betydelse såväl för valet av anordnare som för utbildningens

kvalitet. Styrelsens möjligheter att framgångsrikt genomföra en sådan dialog hänger nära samman med dess förmåga att beskriva den utbildning som man önskar anordna. Nödvändigheten att kunna repliera på ett brett nätverk inom regionen blir i detta sammanhang uppenbar. Styrelsens kompetensbehov vid dialogen med utbildningsanordnama kan inte tillgodoses enbart genom den eller de tjänstemän vid länsstyrelsen, som fullgör sekretariatsuppgifter, utan måste mötas genom att man utnyttjar den samlade kompetens som kan nås via styrelsens medlemmar. Varje enskild förhandling kräver särskild expertis.

Man måste i detta sammanhang vara uppmärksam på de jävssituationer som kan uppstå. Idéerna till utformningen av en utbildning kan ha

växt fram i ett samarbete mellan en utbildningsanordnare och en grupp arbetsgivare, som sikt har behov av personal med vissa kunskaper

och färdigheter. Utbildningsanordnaren är den har förmågan att

som analysera kompetensbehovet och omvandla detta till ett utbildningsprogram. De enda aktörer i regionen som har erforderliga kompetens att bedöma utbildningsbehovet och den föreslagna utbildningen kan de vara som tagit fram förslaget. Deras medverkan förutsätts också utbildom ningen skall genomföras. Direkt eller indirekt kommer intressesamma grupperingar att vara part i dialogen med styrelsen i alla skeden av planeringsprocessen. I andra fall kan styrelsen ha initierat ett utvecklingsuppdrag hos en viss anordnare, som därmed får särställning den en dag projektet skall förverkligas.

Vi bedömer att denna risk för sammanblandning av roller är ofrånkomlig och det pris man får betala för en förankring i regionens arbets-

liv. Denna nackdel balanseras dels att den regionala styrelsen av

representerar hela arbetslivet och har att prioritera i ett helhetsperspek-

tiv, dels av att de slutliga besluten om att anordna viss utbildning i en

region tas på central nivå. Den beskriva situationen är vidare

ett av skälen till att vi talar om en upphandlingsliknande situation och inte om upphandling. Mot denna bakgrund konstaterar att förutsättningar saknas att

applicera en regelrätt upphandling vid beslut att uppdra någon att

om anordna viss utbildning. Lagens 1992:1528 om offentlig upphandling föreskrifter är därför inte tillämplig i detta sammanhang. Däremot bör

styrelserna åläggas att agera i dess anda. EU-medlemskapet lägger ytterligare restriktioner på offentlig

upphandling. Om upphandlingens värde överstiger vissa tröskelvärden angivna i ecu ställs särskilda krav EU:s regelverk och den utsätts genom

118 Kapitel 10

på påtagligt sätt för internationell konkurrens. Ur yrkeshögsko-

ett mer lans synpunkt finns ingen anledning att se negativt att utländska

utbildningsanordnare skulle få utbildningsuppdrag i konkurrens med

svenska aktörer. Det skulle i stället ett positivt sätt kunna medverka till avstämning kvaliteten i ett internationellt perspektiv. Däremot en av blir hanteringen adminitrativt krävande och kraven upphandmer lings- och beställarkompetens skärps avsevärt. Mot denna bakgrund bör redan från början avsätta medel för man

utbildning yrkeshögskolestyrelsema och de tjänstemän och experter

av medverkar i arbetet. Därvid finns det anledning att ta tillvara de som

erfarenheter upphandling av utbildning, som vunnits främst inom

av

Arbetsmarknadsverket också Trygghetsstiftelsen och Riksförsäk-

men ringsverket har bedrivit utvecklingsarbete inom området.

10.4 Utbildningsplaner

Ett dokument med central betydelse för verksamheten inom yrkeshögskolan blir utbildningsplanen. Den avses utgöra en beskrivning av

utbildningen innehållsligt, organisatoriskt och pedagogiskt och är det

konkreta slutresultatet det utvecklingsarbete som leder fram till en av

utbildning. Planen skall ligga till grund för yrkeshögskolestyrelsens

ny

prioriteringar och förhandlingar med intresserade anordnare. Den skall ingå i underlaget för högskoleverkets ställningstagande till det föreslagna utbudet i varje län. Den skall ligga till grund för styrelsens

överenskommelse med anordnaren och den skall slutligen fungera som styrinstrument vid genomförande utbildningen och utgöra utgångsav

punkt vid uppföljning och utvärdering.

Utbildningsplanen blir därigenom de viktigaste instrumenten ett av säkerställa utbildningens kvalitet. Enhetliga och precisa krav bör för att därför ställas dess utfonnning. Mallar för utformningen av utbildningsplaner bör fastställas nationell nivå. I vissa fall, t.ex. när utbildningen skall behörighetsgivande för visst yrke eller kunna vara avslutas med yrkesexamen jfr kapitel 11, kan det finnas skäl att en utbildningsplanen i sin helhet fastställs nationell nivå.

Kapitel 10 119

För att kunna fungera som ett styrinstrument i de sammanhang som vi föreslår i kapitel 8 och 11 behöver utbildningsplanen vara konkret och relativt detaljerad. Som framgått av det föregående bör utbildningsplanen sålunda ange

D utbildningens mål och huvudsakliga inriktning, D de kurser och moment som utbildningen omfattar, D huvudsaklig uppläggning och organisation av utbildningen, D kompetenskrav på den undervisande personalen,

D omfattning och inriktning det lärande i arbete som skall ingå, D de krav på förkunskaper ställs för att få påbörja utbildningen,

som D examenskrav och former för examination och dokumentation.

Utbildningsplanen skall alltså vara relativt detaljerad. Den skall emeller-

tid också lämna utrymme för individuell anpassning av studiegången

med hänsyn till deltagarnas intresseinriktning och den stora variation som finns inom och mellan branscher och företag. Denna möjlighet till variation skall dock inte syfta till att möjliggöra företagsspeciñk utbildning eller att ta över arbetsgivamas ansvar för inskolningen.

10.5 Utbildningsmiljön

Vi har i detta sammanhang valt att ge ordet utbildningsmiljö en vid innebörd. Vi kommer här att behandla följande fyra aspekter beav greppet, nämligen

° den fysiska miljön ° den pedagogiska miljön - den undervisande personalen ° elevinflytande

Dessa aspekter är inte oberoende varandra utan samspelar och skapar av tillsammans ramarna och villkoren för elevernas lärande och har därmed avgörande betydelse för utbildningens kvalitet.

Fysisk miljö

Kraven på den fysiska miljön när det gäller yrkesutbildning varierar av

uppenbara skäl utomordentligt starkt såväl mellan utbildningar med olika inriktning, som mellan olika moment inom en och samma utbild-

120 Kapitel 10

ning. Den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen ställer självfallet särskilda krav i detta avseende. Kraven kan därför inte formuleras annat

än i mycket allmänna termer att man måste ha tillgång till för den

som speciella utbildningen lämpade lokaler och erforderlig utrustning. Inom yrkeshögskolan, i sin kunskapssyn i hög grad betonar som förtrogenhetskunskapen, vilken utvecklas i mötet mellan praktik och

teori, blir utrustningsfrågoma centrala. Detta är också ett av skälen för arbetsplatsförläggning av en väsentlig del av utbildningen. Utrustningens kvalitet och elevernas tillgång till specifik utrustning kan ha en helt

avgörande betydelse för utbildningens kvalitet. Ett uppenbart och enkelt exempel är i vilken omfattning varje studerande inom ramen för en

datorutbildning har tillgång till egen arbetstid vid en dator.

Det kvalificerade lärlingsskapet, lärandet i arbetet under den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen, ställer också stora krav tillgång till tid med den för utbildningen relevanta utrustningen. Ett centralt

motiv för arbetsplatsförläggning av en betydande del av utbildningen är

dessutom, att i många fall är det endast i denna miljö som en förtrogenhetskunskap kan utvecklas i förhållande till den produktion och den

utrustning som är aktuell. Produktionens krav ger självfallet påtagliga

restriktioner en arbetsplats, men aktivt iakttagande av hur andra utför arbetsmoment utgör bara en del av ett lärande i arbetet.

Pedagogisk miljö

Lokaler och utrustning utgör en del av den pedagogiska miljön för en utbildning. Vi har i det föregående-utvecklat innebörden av en utveck-

lingsinriktad pedagogik och argumenterat för att yrkeshögskolan skall

präglas dess idéer. En sådan pedagogik kan bara förverkligas om utav bildningen bedrivs inom en lärande organisation. Detta gäller både den skolförlagda och den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen.

Detta krav utgör, det hävdaskompromisslöst, en restriktione för

om expansionen av yrkeshögskolan. Inte minst för den arbetsplatsförlagda utbildningen kan det varasvårt att hittaarbetsplatser som utvecklats i riktning mot en lärande organisation. Ett kvalificerat lärande i arbetet

kan å andra sidan svårligen komma till stånd i en traditionell, tayloris-

tiskt organiserad miljö. Verkligheten kommer, såvitt vi kan bedöma, att tvinga fram kompromisser detta område, om någon utbildning alls skall kunna anordnas inom rimlig tid. Det gäller inte minst de utbildningar som förs in i yrkeshögskolan från andra. utbildningsformer. På samma sätt som ut-

Kapitel 10 121

bildningens forskningsankytning fått växa fram successivt inom universitet och högskolor sedan reformen år 1977, måste utbildningen inom yrkeshögskolan successivt få växa in i de nya ramar som kan komma att läggas fast. Denna pragmatiska attityd kan dock inte tas till intäkt för att eftersätta kvalitetskraven utbildningen eller avstå från att söka utveckla en god pedagogisk miljö.

Undervisande och handledande personal

En tredje avgörande faktor för utbildningens kvalitet utgörs av den utbildning, erfarenheter och pedagogiska skicklighet som den undervisande och handledande personalen besitter. För yrkeshögskolan gäller att den undervisande personalen kommer att vara anställd av de myndigheter eller företag, som genomför utbild-

ningen på uppdrag av yrkeshögskolestyrelsen. Det kommer alltså inte att

finnas några lärartjänster som adjunkt, lektor eller av annat slag knutna till yrkeshögskolan som sådan. Föreskrifter om behörighet till lärartjänst inom universitet och högskolor måste därför motsvaras av ett krav, som

ställs på de utbildningsanordnare som skall träffa avtal med

yrkeshögskolestyrelsen. I förhandlingarna om ett utbildningsuppdrag

ankommer det på anordnaren att visa att den personal som skall under-

visa har erforderlig kompetens. För all utbildning inom yrkeshögskolan skall i grunden finnas ett

skarpt formulerat krav att den undervisande personalen skall ha

aktuell erfarenhet av relevant yrkesverksamhet. Detta krav och utbild-

ningens karaktär i övrigt får till följd, betydande del den

att en av undervisande personalen inom yrkeshögskolan behöver lånas in från arbetslivet. Utbildningsanordnamas fasta lärarorganisation blir av mer begränsad betydelse för genomförande av yrkeshögskolans utbildningar.

I stället ökar betydelsen av skoP-ledningens fönnåga att utveckla och

styra verksamheten. Enligt föreskrifterna om behörighet till tjänst i 4 kap. högskoleförordningen SFS 1993:100, krävs t.ex. för lektostjänst avslutad grundläggande eftergymnasial utbildning och doktorsexamen eller motsvarande kompetens samt pedagogisk skicklighet. Kravet avlagd doktorsexamen är i högskolan ett viktigt instrument för att säkerställa utbildningens kvalitet och inte minst dess forskningsanknytning. Som instrument att säkerställa utbildningens forskningsanknytning har doktorsexamen uppenbarligen liten betydelse inom yrkeshögskolan. Doktorsexamen kan däremot vara ett relevant krav för att säkerställa den teoretiska utbild-

122 Kapitel 10

ningens kvalitet, det kan vara svårt att uppfylla för många av de

men utbildningar kan bli aktuella inom yrkeshögskolan, eftersom omsom rådena inte är företrädda inom högskolans forskning. Den kompetens fordras för undervisningen kan vara svårare att som dokumentera i formella handlingar inom yrkeshögskolan än inom universitet och högskolor. Ytterst visas den först i praktisk pedagogisk verksamhet. Inte minst under ett uppbyggnadsskede är detta ett område, kräver särskild uppmärksamhet i uppföljning och utvärdering. som Med stor andel inlånad undervisande personal finns risk för att det en uppstår underskott när det gäller pedagogisk skicklighet. Det åligger ett självfallet de berörda skolledningama att vidta sådana åtgärder, att ett utvecklingsinriktat lärande kommer till stånd. Pedagogisk fortbildning såväl för den inlånade personalen för fast anställd personal utgör som då viktiga inslag. Att utveckla den egna verksamheten så att den fungerar som en lärande organisation för alla anställda kan vara ännu viktigare. Det är inte bara i arbetsplatsförlagd utbildning, som utvecklingen mot en lärande organisation är viktig. Den är avgörande för varje utbildningsanordnare, strävar mot att förverkliga en utvecklingsinriktad pedasom

gogik. Det är, som nämnts, endast i praktisk undervisning som det är

möjligt att dokumentera pedagogisk skicklighet och det är endast genom aktiv arbetsledning, som en skolledning kan säkerställa, att verksamen heten hög pedagogisk kompetens. Hos utbildningsgenomsyras av en anordnare, där utbildning än yrkeshögskolans dominerar, är det annan särskilt viktigt att bevaka, att kraven utbildningens arbetslivsanknytning och ett utvecklingsinriktat lärande uppfylls. Det finns i detta sammanhang anledning att betona, att ett utvecklingsinriktat lärande förutsätter ett annat förhållningssätt till deltagarna

och en annan pedagogik än den enkelriktade förmedlingspedagogik som

alltför ofta präglar eftergymnasial utbildning. Lärarens uppgift i yrkeshögskolan skall i hög grad att stimulera, vägleda och stödja de vara studerande i ett självständigt kunskapssökande och problemlösande. Han eller hon skall tillämpa ett arbetssätt, som utvecklar deltagarnas kreativitet och sociala kompetens samt stärker deras självkänsla. Detta är det arbetssätt i hög grad präglar varje lärande organisation. som Kravet arbetslivserfarenhet kan självfallet inte ställas varje undervisar inom yrkeshögskolan eller varje delmoment, person, som lika lite kravet forskarutbildning ställs varje lärare inom som universitet och högskolor. Inom yrkeshögskolans utbildningar kommer det att vara motiverat och rationellt att för vissa moment utnyttja kurser, anordnas reguljär utbildning inom t.ex. högskolan. Att då till som som

Kapitel 10 123

varje pris hävda kravet på arbetslivsefarenhet är inte ändamålsenligt.

Däremot gäller naturligtvis inte att universitet och högskolor generellt

skulle undantas från yrkeshögskolans behörighetskrav på lärarna i den

mån de medverkar som utbildningsanordnare.

Studemndeintlytande

En fjärde viktig aspekt i detta sammanhang är deltagarnas möjlighet till inflytande över utbildningens organisation och uppläggning. En kontinuerlig och öppen dialog mellan utbildningsanordnaren och deltagarna har mycket stor betydelse för både utveckling utbildningen och av avstämning av dess kvalitet. Den utvecklingsimiktade pedagogik som vi

förespråkar innebär i sig att deltagarna har ett stort självständigt

ansvar för sitt lärande. Det är dock rimligt att eleverna också få ett mer

långsiktigt och övergripande inflytande över och ansvar för utbildningen.

Det bör därför krävas, att varje utbildningsanordnare, som anordnar utbildning för yrkeshögskolan, inrättar en nämnd med lika representation för anordnaren, berörda delar av arbetslivet och deltagarna. Denna

nämnd bör ha ett övergripande ansvar för utbildningens organisation och

uppläggning inom de ramar som definieras av yrkeshögskolestyrelsens

beslut. Genom representation i yrkeshögskolestyrelsen får deltagarna

därutöver en direktkanal till det organ som har det yttersta ansvaret för verksamheten.

Utvecklingsarbete

Yrkeshögskolans uppgift är inte att utveckla ny kunskap eller att förbereda de studerande för forskningsverksamhet. Däremot är det viktigt att de som är verksamma inom yrkeshögskolan strävar efter att utveckla den egna verksamheten och medverkar i utvecklingen av det yrkesarbete som man utbildar för. Genom nära kontakter med produktionen av varor och tjänster inom skilda delar av arbetslivet och med forskningen

bl.a. inom universitet och högskolor, har den förutsättningar att fånga upp den nya kunskap som vinns. Det kan vara fråga om frågor som

berör det aktuella yrket, yrkesrollen ocheller centrala funktioner i yrket liksom om den kvalificerade yrkesutbildningens metodik och didaktik. Aktiviteter av detta slag utgör väsentliga inslag i verksamheten och medverkar till att säkerställa utbildningens kvalitet och relevans för arbetslivet.

124 Kapitel 10

10.6 Uppföljning och utvärdering

I betänkandet Ett nytt högskoleverk SOU 1994:153 föreslår Utredningen uppföljning 1993 års universitets- och högskolerefonn om av RUT 93 att den eftergymnasiala utbildningen som helhet skall tillhöra ansvarsområdet för den nya centrala högskolemyndigheten. Ett högskoleverk betonar regeringen behovet I prop. 199596: 165 att länka uppföljning och utvärdering och att integrera de kvantitasamman

tiva och kvalitativa perspektiven i dessa verksamheter så att en helhets-

bild högskolan och dess verksamhet kan presenteras. Det är enligt av regeringens uppfattning viktigt att högskolornas verksamhet följs upp

allsidigt och på ett sådant sätt att det bild av hur den lokala

ger en friheten utnyttjas i förhållande till olika politiskt givna mål. Utbildningens kvalitet skall granskas och bedömas i ett internationellt perspektiv och det är väsentligt att utvärderingen också avser olika processer och strukturella förhållanden både inom högskolan och i dess samspel med samhälle och arbetsliv. Regeringens förslag i den nämnda propositionen avser universitet och högskolor. Man tar inte explicit ställning till eventuell eftergymnasial utbildning utanför högskolan. Enligt vår uppfattning är behoven av uppföljning och utvärdering yrkeshögskolan nationell nivå inte av av annat slag än vad regeringen föreslagit för högskolans del. Högskole-

verkets uppdrag i fråga uppföljning och utvärdering skulle därför

om kunna vidgas till att omfatta även yrkeshögskolan. Därvid förutsätter vi naturligtvis att detta inte skall innebära, att den akademiska utbildningens måttstock används som riktmärke. Den uppföljning och utvärdering genomförs centralt initiativ som kan bara utgöra mindre del av det uppföljnings- och utvärderingsen

arbete måste pågå inom yrkeshögskolan. I varje organisation, som

som

gör anspråk på att svara för ett utvecklingsinriktat lärande, utgör ut-

värdering snarast ett förhållningssätt i den dagliga verksamheten. Det är också denna utvärdering har störst betydelse för att säkerställa som utveckling verksamhetens kvalitet. av För den regionala styrelsen utgör resultaten av uppföljning och utvärdering ett omistligt underlag vid utveckling utbildningsutbudet av och beslut utbildningsuppdrag. Möjligheten att inte förnya ett om nya uppdrag är styrelsens mest kraftfulla instrument för att hävda ett av

kravet på kvalitet i verksamheten. Instrumentets styrka är dock helt

beroende effektiv och relevant uppföljning och utvärdering. av en

Kapitel 10 125

Regeringen betonar i prop. l99596:165 att Högskoleverket skall utöva tillsyn, dvs. kontrollera att högskolorna arbetar i enlighet med de

regler och riktlinjer, som statsmakterna har lagt fast. Frågan om tillsyn

har ännu högre aktualitet när det gäller yrkeshögskolan, skall som

repliera på ett stort antal utbildningsanordnare med olika huvudmän och

associationsfonner. Det handlar då inte bara de regler statsom som makterna lagt fast, utan också de avtal som anordnarna träffat med styrelsen i länet. Denna tillsyn bör i första hand utövas av de regionala yrkeshögskolestyrelsema, som bör tillföras resurser för ändamålet. Också i ett nationellt perspektiv finns det emellertid behov av en tillsyn, som omfattar även yrkeshögskolestyrelsema och som bör kunna utföras av den centrala myndigheten. I likhet med vad regeringen anför i propositionen, förutsätter att eventuella brister, som uppdagas vid granskningen, normalt kan rättas

till inom ramen för en dialog mellan de inblandade parterna. Något

särskilt sanktionssystem torde inte erfordras, men ytterst har en yrkeshögskolestyrelse, som nämnts, alltid möjligheten att fortsättningsvis inte utnyttja en viss anordnare. Ytterligare en metod att använda utvärdering i syfte att säkerställa en hög relevans och kvalitet i yrkeshögskolans verksamhet kan lånas från forskningens område. I syfte att få forskning inom ett område i ett land

avstämd i förhållande till internationell forskning inom området, används

ibland ett system som kallas peer reviews. Det innebär att en liten grupp internationellt ledande forskare ges i uppdrag att granska verksamheten inom området t.ex. i Sverige. Ett sätt att pröva yrkeshögskolans verksamhet vad gäller kvalitet, aktualitet och relevans i

förhållande till kompetensbehoven inom arbetslivet, skulle den bransch-

eller områdesvis regelbundet kunna granskas expertgrupper. Gmpav perna kan bestå av ett litet antal företrädare för arbetslivet, som har god insikt i förhållanden och utvecklingstendenser inom branschen motsv.. Ansvaret för att initiera denna granskning bör kunna ligga den typ av centrala myndigheten och genomföras i samarbete med parterna arbetsmarknaden, branschorgan m.fl.

7-w-Yr*" 7 7

iåmâa 3.4§35i:$-$§27.Ãäa.§§f§3t{ åâöiatâüêâzåqii .aging å Wäükü aøgüimgaâ

øâ-äámá ;etwzågfiâfyasi ;mmm xsszâwiaáiziaåâtl azaâløxmjâxi ;aaêås çüyâñiå y 33:3

- s., M , i u ,. i ige g j

%

ma

a mm

A i

Kapitel 11 127

11 Examina m.m.

11.1 Parallell med universitet och

högskolor

Grunden för våra överväganden i detta betänkande är att det finns behov av en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning, som grund av sin natur inte lämpligen kan tillgodoses inom högskolans ram. För att möta dessa behov föreslår vi att en med universitet och högskolor parallell Yrkeshögskola skapas. Med bestämningen parallell vill vi ge uttryck fyra förhållanden. Det första är att det är fråga om eftergymnasial utbildning. Vidare att yrkeshögskolan skall utgöra ett alternativ till universitet och högskolor för elever, som avslutat sin utbildning ett nationellt program i gymnasieskolan. För det tredje att det inte som ibland antytts är - -

fråga om ett stadium mellan gymnasiet och högskolan. Slutligen vill vi

ge uttryck för att högskola och yrkeshögskola är i djupare mening en lika värda, men också på viktiga punkter väsensskilda. Den grundläggande utbildningen skall i båda fallen vila vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Den skall också, i båda utbildningsfonnema, utöver kunskaper och färdigheter, ge deltagarna förmåga till självständig och kritisk bedömning samt förmåga att självständigt lösa problem jfr 1 kap. högskolelagen . Däremot menar vi att medan högskolans utbildning skall ge deltagar-

na fönnåga att följa kunskapsutvecklingen inom det område utbildning-

en avser och utveckla deras förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig nivå, skall yrkeshögskolans utbildning lägga särskild vikt vid att

ge deltagarna förmåga till yrkesmässig tillämpning i arbetslivet samt fönnåga att i en arbetsgemenskap tydliggöra samband och flöden i en

produktionsprocess. I yrkeshögskolan är utbildningens samband med och anknytning till arbetslivet viktigare än dess forskningsanknytning. De mål och den kunskapssyn som avses prägla yrkeshögskolan har utvecklat närmare i kapitel 5 och

128 Kapitel 11

Av detta följer att studieresultat inom yrkeshögskolan inte automatisk kan eller bör tillgodoräknas inom universitet och högskolor eller tvärt- Däremot bör räkna med att enskilda moment eller kurser kan om. man

och vi förordar i det följande att högskoleutbildning

vara gemensamma viss omfattning och inriktning i begränsad omfattning skall kunna av inräknas i vid yrkeshögskolan. Mot denna bakgrund ser vi en examen det ändamålsenligt att i dessa avseenden utforma yrkeshögskolan som med högskolan som förebild.

11.2 Kreditering

Omfattningen yrkeshögskolans utbildning bör, i likhet med vad som av gäller för högskolans, med ett poängsystem, där varje poäng anges veckas heltidsstudier. Poängsystemet är ett enkelt kvantitamotsvarar en tivt mått har flera praktiska fördelar bl.a. genom dess koppling till som det studiesociala systemet. En veckas heltidsstudier utgör samma

arbetsprestation oberoende utbildningens mål, innehåll eller organisa-

av

tion. Det är däremot inte något kvalitativt mått, som innebär att poäng

alltid skulle kunna läggas till examina oberoende av var utsamman bildningen ägt rum. Inom universitet och högskolor finns redan idag utbildning kurser, åsatts poäng utan att dessa poäng sedan kan läggas samman med som poäng från andra kurser till examina. Mellan högskolan och yrkeshögskolan bör den ordningen gälla att utbildning, är av en sådan som beskaffenhet och har sådan omfattning att den i huvudsak svarar mot en viss utbildning inom den andra utbildningsformen, skall normalt få

tillgodoräknas. Inom båda utbildningsfoimema kommer att förekomma grundläggande utbildning t.ex. i språk och naturvetenskapliga ämnen med mycket likartade utbildningsmål, men med betydande skillnader i den valda pedagogiken. Det är för självklart att sådana kurser skall

oss

kunna tillgodoräknas ömsesidigt. Det måste dock ankomma på den ut-

bildningsanordnare skall utfärda bevis över utbildningen att göra som

prövningen.

Enligt vad erfarit varierar tillämpningen av reglerna i 7 kap 12 -

14 §§ högskoleförordningen tillgodoräknande av kurs m.m. starkt

om mellan institutioner och högskolor. På vissa håll gör man en, vad som de studerande upplever, alltför rigid tolkning av förordningen, medan

andra håll är jämförelsevis generös. Stora variationer vid

man tillämpningen viss bestämmelse mellan olika myndigheter upplevs av en alltid negativt dem berörs besluten och kan ses som och av som av -

sou 1995:38 Kapitel 11 129

utgör enligt vår bedömning ett uttryck för bristande rättssäkerhet. -

Samtidigt är det sannolikt ett ofrånkomligt pris för en långtgående decentralisering av befogenheter och i frågor, till sin natur

ansvar som är sådana att de inte kan förenas med besvärsrätt. Någon möjlighet att överföra beslutanderätten om tillgodoräknande av tidigare utbildning

eller verksamhet till något tredje organ synes inte realistiskt.

På motsvarande sätt bör kunskaper och färdigheter förvärvats i som yrkesverksamhet kunna tillgodoräknas inom yrkeshögskolan. Detta blir särskilt viktigt i yrkeshögskolan eftersom dess kunskapsideal i hög grad

lyfter fram den förtrogenhetskunskap som företrädesvis förvärvas genom

yrkesverksamhet.

Frågan om personalutbildningens och arbetsmarknadsutbildningens meritvärde har länge varit aktuell, men någon tillfredsställande lösning har inte uppnåtts. Man kan förutse att den utbildning som förekommer inom ramen för personalutbildning i företag och inom arbetsmarknadsutbildning oftare har stora likheter med utbildningen i yrkeshögsko-

lan än med högskoleutbildning. Vi förordar att även i personalutbildning

och arbetsmarknadsutbildning förvärvade kunskaper och färdigheter

skall kunna tillgodoräknas inom yrkeshögskolan. Enligt vå.r bedömning skulle en sådan ordning bidra till att underlätta rekryteringen delav tagare till kvalificerad personalutbildning. Möjligheten, att på sikt kunna

lägga samman studieprestationer inom personalutbildning och arbetsmarknadsutbildning med utbildning inom yrkeshögskolan

till en examen, skulle vara ett viktigt argument för att stimulera till deltagande i personalutbildning.

11.3 EU-direktiven om erkännande av

examina

EU:s första generella utbildningsdirektiv handlar om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning, som omfattar minst tre års studier. Det syftar till att examensbevis i ett medlemsland, som ger tillträde till i lag eller författning reglerat yrke, skall accepteras behörighetsgivande andra som av medlemsländer. Det andra generella utbildningsdirektivet har samma innebörd som det första utbildningar kortare än tre år och men avser berör även utbildningar gymnasienivå. Därigenom blir det också tekniskt mer komplicerat.

130 Kapitel 11

Ett centralt begrepp i det första direktivet är examensbevis, som definieras varje examensbevis, intyg eller annat bevis om formella som kvalifikationer, som har utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat i enlighet med landets lagar och andra författningar och som utvisar att innehavaren med godkänt resultat avslutat en postgymnasial utbildning om minst tre år. I den mån behörighetsgivande utbildning om minst tre år för ett reglerat yrke kommer till inom yrkeshögskolan, bör detta omfattas av det första direktivet. Det skulle därvid inte vara utan betydelse om yrkeshögskolan ingick i det föreslagna Högskoleverkets ansvarsområde tillsammans med universitet och högskolor. På detta sätt skulle man

markera att det är fråga om en likvärdig men artskild, statlig eftergym-

nasial utbildning. Vi räknar dessutom med att eventuella i Sverige behörighetsgivande utbildningar för reglerade yrken tillhör den kategori utbildningar inom

yrkeshögskolan som kommer att kräva reglering på nationell nivå. Det

kan finnas anledning att särskilt uppmärksamma utbildningar, som utvecklas inom yrkeshögskolan och som är inriktade mot yrken, vilka är reglerade i andra EU-länder. Syftet skulle då vara att verka för viss likformighet inom landet och avstämning mot utbildningen i de aktuella länderna.

11.4 Examensordning

En nationell examensordning utgör flera instrument för att säkerett av ställa kvalitet och nationell likvärdighet. Ett examenssystem har dess-

utom psykologisk betydelse såväl för den enskilde studeranden, för

en

vilken fungerar som en morot, som för yrkeshögskolan som

en examen

sådan, eftersom parallelliteten med universitet och högskolor markeras. Ett examenssystem inom yrkeshögskolan kan därmed också bidra till att

höja yrkesutbildningens status redan i gymnasieskolan. Examina utgör

vidare utgångspunkterna för det internationella samarbetet i fråga

en av erkännande yrkesutbildning och detta innebär att en viss central om av reglering är nödvändig inte minst i ett i övrigt starkt decentraliserat system. Vi föreslår att utbildningsanordnare inom yrkeshögskolan skall kunna utfärda en examen eller utfärda ett diplom för den som med godkänt resultat slutfört en utbildning. För examina inom universitet och högskolor gäller, att regeringen

i bilaga till högskoleförordningen anger vilka examina som högsko-

en lorna får utfärda. Vidare anges utbildningens omfattning i antal poäng.

Kapitel 11 131

För varje examen anges vilka krav som skall uppfyllas för respektive

examen samt vilka högskolor som har rätt att utfärda respektive examen.

Om ett universitet eller en högskola önskar utöka sitt utbildningsutbud och införa nya examina utöver vad är angivet i förordningen, begär som styrelsen detta hos regeringen, som beslutar efter hörande av

Kanslersämbetet. Kanslersämbetet prövar de kvalitetsmässiga förut-

sättningarna medan regeringen också tar hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna och behovet utökad exarnensrätt i ett nationellt av en perspektiv. I propositionen om ett högskoleverk 199596:165 föreslår regeringen att den kvalitetsmässiga prövningen skall överföras till Högskoleverket. När det gäller utbildningen inom yrkeshögskolan bör man, enligt vår mening, eftersträva en utformning av bestämmelserna, nära som ansluter till regelverket för universitet och högskolor. Detta gäller i princip även examensordningen. Vissa modifieringar torde dock vara ofrånkomliga med hänsyn till den starkt decentraliserade ordningen för initiering och prioritering av ny utbildning. Fömyelsen av utbildningsutbudet

måste så långt möjligt underlättas genom enkla administrativa rutiner.

Av samma skäl är det angeläget att den kvalitativa och kvantitativa prövningen på nationell nivå kopplas samman i beslutsprocess. en Vi har prövat om man i syfte att säkerställa utbildningens kvalitet bör skapa en särskild ordning för godkännande av utbildningsanordnare inom yrkeshögskolan. En prövning som alltså skulle motsvara den som Kanslersämbetet svarar för inom universitet och högskolor. En parallell finns också i den prövning av fristående gymnasieskolor och utbildav ningsanordnare inom ramen för systemet med utbildningscheckar, som

Skolverket genomför. I ett längre perspektiv med begränsad turbulens

i systemet finns uppenbara fördelar med sådan ordning. Däremot en

skulle det möta avsevärda svårigheter att förverkliga förhandspröv-

en

ning av utbildningsanordnare värd namnet i samband med att utbild-

ningsfonnen införs och byggs Vi föreslår därför att åtminstone upp. under uppbyggnadsskedet beslutet examensrätt knyts till beslutet - om om att medge statsbidrag för viss utbildning en region.

Examina

De mer detaljerade fordringarna för kommer med den orden examen ning som vi föreslår att framgå av den aktuella utbildningsplanen och i praktiken formuleras den regionala styrelsen fastställas på av men nationell nivå. Bindande föreskrifter om examensstrukturen och mer

132 Kapitel 11

allmänt utformade examensfordringar bör mot denna bakgrund fastställas regeringen i förordning. Vi föreslår att examina skall kunna av en

utfärdas inom yrkeshögskolan enligt följande:

Efter fullgjord utbildning omfattar minst 120 poäng bör yrkessom examina förekommer inom universitet och högskolor av samma typ som

kunna utfärdas. För att särskilja yrkesexamen från yrkeshögskola från

en

högskolans yrkesexamina bör examensbenämningen också i detta fall

efter tysk och finsk förebild följas bokstäverna YH. - av

Vi föreslår också att yrkeshögskoleexamen med viss inriktning skall

kunna utfärdas för den fullgjort kursfordringar om sammanlagt som minst 80 poäng.

Sammanställning examina och examenskrav i Yrkeshögskolan av

Yrkeshögskolediplom Avslutad yrkesutbildning om

lägst 40 och högst 79 poäng

Yrkeshögskoleexamen Avslutad yrkesutbildning om

lägst 80 och högst 119 poäng

Yrkesexamen, YH Avslutad yrkesutbildning om lägst 120 poäng

Inom yrkeshögskolan kommer det också att förekomma avslutade yrkesutbildningar, är kortare än två år. Vi känner tveksamhet att

som skapa examina för så korta utbildningar. Utbildningarna kommer inte

sällan behov på arbetsmarknaden både regionalt och

att svara mot nationellt och bör räkna med att variationsrikedomen kan bli beman tydande. Att inordna dessa utbildningar i snäva centrala mallar skulle

snarast få karaktär av formellt krångel. Ett formellt bevis över genomgången och godkänd yrkeshögskoleutbildning kortare än två år behöver

dock finnas. Vi föreslår, med förebild bl.a. från Tyskland, att den som med god-

känt resultat gått igenom sådana utbildningar skall kunna tilldelas Yrkeshögskolediplom med viss inriktning. Den regionala styrelsen för

utbildningen bör bemyndigas att fastställa kriterier för diplomen med

Kapitel 11 133

utgångspunkt i riktlinjer som fastställs nationellt. Undantag bör därvid

göras för de fall utbildningen leder till behörighet till ett reglerat yrke, då också kriterierna bör fastställas centralt. En examensordning för yrkeshögskolan bör utformas så att den studerande i begränsad omfattning kan inkludera kurser, som han eller

hon genomfört vid ett universitet eller en högskola. En tvåårig

utbildning till t.ex. säljare skulle inom högskolan kunna kompletteras

med 40 poäng i företagsekonomi eller en tvåårig turismutbildning med

40 poäng i språk, till en allmän yrkeshögskoleexamen motsvarande

högskolans kandidatexamen. Denna skulle kunna benämnas yrkesexamen, utan att inriktningen särskilt anges.

Examensfordringar

Regeringen bör sålunda i förordning ange riktlinjer för utformningen av examensbeskrivningama. Ett huvudsyfte med sådana riktlinjer är att

bidra till viss nationell enhetlighet och likvärdighet i ett system,

som också tillåter stora variationer. De generella och gemensamma examens-

kraven bör utgå från de ställningstaganden rörande utbildningens sär-

prägel som vi redovisat i kapitel Det handlar alltså om att omvandla de generella krav, ställs utbildningen sådan, till krav som som

utbildningsmål, som den studerande skall ha nått. Det är då fråga om att översätta kraven på arbetslivsanknytning, lärande i arbete och ut-

en

vecklingsinriktad pedagogik till mål för utbildningen gäller utöver

som

de yrkesspeciñka målen. Arbetslivsanknytningen, lärandet arbete och den utvecklingsimiktade pedagogiken är inga självändamål, utan de är medel att säkerställa utbildningens kvalitet och karaktär. I de generella examensfordringama

bör därför införas föreskrifter om den arbetsplatsförlagda delen av

utbildningen. Det bör framgå att den studerande genomfört utbildningen

som lärande i arbete under normalt minst 13 av utbildningstiden; dvs.

minst ca 40 av 120 poäng eller ca 25 av 80 poäng. Vidare innebär dessa särdrag att det är naturligt att kräva att den studerande, i de avseenden som har särskild betydelse inom yrkesområdet, skall ha utvecklat sin sociala kompetens, förvärvat en för yrket

adekvat kommunikativ förmåga och tränat förmågan till problemlösning och entreprenörskap. Det är här fråga om kompetenser, som utvecklas

mer som ett resultat av den pedagogik som tillämpas och de verksamhetsformer som väljs för undervisningen, än genom att vissa ämnen eller

kurser ingått i utbildningen. Att införliva krav av detta slag i exarnens-

134 Kapitel 11

fordringarna innebär att man konkretiserar kraven utbildningsanordsätt att bedriva utbildningen. De bör enligt vår mening ställas narnas varje avslutad yrkesutbildning, genom att de införlivas i de av regering fastställa examensfordringama, oavsett om den leder till en yrkesen yrkeshögskoleexamen eller ett diplom. Yrkeshögskolan skall examen, en betydelsefull roll för fortbildning och vidareutbildning också spela en att erbjuda möjlighet att gå kortare kurser, eget initiativ eller genom eller arbetsmarknadsutbildning. Föreskrifterna inom ramen för personalexamensfordringar gäller formellt sett inte för var och en dessa om kurser, samtidigt vi det som väsentligt att sådana kurser kan men ser läggas till examina. Det krävs då att samma principer har samman

präglat all verksamhet inom yrkeshögskolan.

Kapitel 12 135

12 Finansiering och genomförande av yrkeshögskolan

I direktiven framhålls, att det är viktigt att pröva andra finansierings-

källor än offentliga för den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen. Ett skäl härtill är, att denna utbildningssatsning i hög grad tar

direkt sikte på näringslivets omedelbara behov. Ett annat att utbildning

oundvikligen innebär att arbetskraften blir mer omedelbart användbar, vilket minskar inskolningskostnadema. Ett tredje skäl är enligt direktiven, att den som betalar också engagerar sig och för att denna utbild-

ning skall bli ändamålsenlig krävs ett starkt engagemang från arbets-

livets sida.

12.1 Nuläge

Den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildning som nu anordnas och som beskrivits i kapitel finansieras inom de ramar som finns för

respektive utbildningsform. Påbyggnadsutbildningama inom komvux finansieras av kommunerna, men kommunerna åtnjuter ett statsbidrag

för denna verksamhet inom ramen för statens bidrag till kommunerna. Medel motsvarande tidigare statsbidrag till resp. gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning räknades sålunda år 1991 in i sektorsbidra-

get till skolan, som i sin tur ingår i underlaget för nuvarande bidrags-

system. Genom bl.a. enkätstudien samt Skolverkets och SCB:s statistik har vi erhållit underlag för beräkning den utbildningsvolym i dag av som

finns i form av påbyggnadsutbildningar i gymnasieskolan och komvux. Vi uppskattar att det finns ca 9000 årselevplatser i form av påbyggnadsutbildningar, som bygger på treåriga linjer eller motsvarande.

Andelen påbyggnadsutbildningar och s.k. regionalt arbetsmarknadsanpassade kurser RA-kurser har minskat med 14 procent sedan läsåret 199091, dvs. året före det år då det gamla statsbidragssystemet ersattes med ett sektorsbidrag för hela skolsektom jfr kapitel 2. Minsk-

ningen får i betydande grad tillskrivas många kommuners ovilja att

136 Kapitel 12

betala interkommunal ersättning för gymnasial utbildning i annan kom- De lades in i sektorsbidraget motsvarade sålunda en mun. resurser som större volym än den f.n. anordnas. Vi förordar att man som insom

gångsvärde för yrkeshögskolan använder ett medeltal för verksamheten

under läsåren 199091 till 199495.

Någon exakt beräkning av kostnaderna för denna utbildningsvolym

är inte möjligt att utföra. Utifrån tillgänglig statistik är det emellertid rimligt att anta, att ca två tredjedelar av volymen utgörs av dyrare utbildningar med genomsnittlig kostnad per årselevplats 60 000 en kr och tredjedel billigare utbildning nivån 45 000 kr. Detta anen

tagande totalsumma på 495 miljoner kronor. En närmare redo-

ger en visning beräkningarna finns i bilaga 3. av

I form fristående kompletterande gymnasieutbildning finns ett

av antal utbildningar, väl svarar mot yrkeshögskolans tänkta utbildsom ningsuppdrag. Det gäller:

Skolor med hantverksanknytrzing Carl Malmstens verkstadsskola

Capellagården

Nyckelviksskolan Stenebyskolan Handarbetets vänners vävskola Sätergläntan Hemslöjdens skola

Reklam m.m. Beckmans Skola AB Berghs reklamskola

Dans och teater Balettakademin i Stockholm Balettakademin i Göteborg Skara skolscen

Övriga utbildningar

Inst. för optometri VVS-U i Katrineholm

PKI-skolan keramisk-tekn. utb

Bergsskolan tekn.basutb. Riksrekryterande teknisk utbildning vid Katrineholms tekniska skola KTS

Nordiska Scenograñskolan i Skellefteå.

Kapitel 12 137

Dessa utbildningar får idag ett statsbidrag motsvarande 1 400 årselevca platser till ett sammanlagt belopp om ca 68 miljoner kronor.,

Utbildningarna inom folkhögskolan motsvarar 240 årsutbildnings-

platser och med en schablonkostnad per plats 66 000 kronor kan 16

miljoner kronor av folkbildningsanslaget uppskattas användas för kvali-

ñcerad eftergymnasial yrkesutbildning. Inom universitet och högskolor är uppfattningarna delade om vilka utbildningar skulle kunna klassificeras som kvalificerade yrkesutsom

bildningar. Om man som ett räkneexempel skulle föra de tvååriga

- ingenjörsutbildningama, YTH, receptarieutbildningen samt vissa andra utbildningar enligt högskolornas enkätsvar till denna kategori, skulle det

totala statliga anslaget uppgå till uppskattningsvis 950 miljoner kronor.

AmuGruppen redovisar en omfattande utbildningsverksamhet, som kan karaktäriseras som kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Enkätmaterialet omfattar ett 30-tal utbildningar, som är minst 20 veckor

långa, med sammanlagt ca 500 utbildningsplatser. Under antagande att

huvuddelen dessa kvalificerade utbildningar i huvudsak uppav mer handlats Arbetsmarknadsverket och att den genomsnittliga utbildav

ningskostnaden exkl. utbildningsbidrag ligger en bit över den genom-

snittliga kostnaden 1 900 kr per vecka får man en total statlig kostnad över 20 miljoner kronor. Det är dock oklart om redovisningen är heltäckande. Tidsgränsen för utbildningens längd, minst 20 veckor, är tveksam när det gäller AmuGruppens utbildningar, eftersom AMS

eftersträvar att upphandla kortare utbildningar. Beloppet är därför sanno-

likt en underskattning. Sammantaget rör det sig sålunda stora belopp som stat och om

kommun redan satsar på kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning.

nu

12.2 Utgångspunkter

Vi har uppfattat vårt uppdrag så att det i första hand handlar om att

skapa förutsättningar för utbyggnad av utbildningskapaciteten efter-

gymnasial nivå. Mot denna bakgrund har de medel som används till den befintliga verksamheten begränsad betydelse som ñnansieringskälla. Dessa medel bidrar kort sikt inte till att öka antalet utbildningsplatser. I ett längre perspektiv utgör de däremot en del av den bas som står till förfogande vid omprioritering och förnyelse av utbildningsut-

budet, bidrar inte heller då till någon volymökning. Först när man

men

förverkligar tankarna på ett vidgat ekonomiskt ansvarstagande för den

138 Kapitel 12

kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen från arbetslivets sida

skulle medel frigöras, som kan utnyttjas till ny utbildningskapacitet.

I kapitel 7 har vi redovisat våra ställningstaganden till överföring av vissa utbildningar till yrkeshögskolan från andra skolformer. Dessa innebär i korthet, att endast en begränsad utbildningsvolym, som nu finns inom gymnasieskolan och komvux, föreslås bli Överförd. Denna överföring tillför inte omedelbart någon ny kapacitet. På sikt, i takt med att utbildningens arbetslivsanknytning förverkligas och ca en tredjedel av den organiseras som lärande i arbete i arbetslivet, frigörs dock vissa resurser som kan utnyttjas till ny kapacitet. Om man räknar under samma antaganden som i det föregående skulle resurser motsvarande ca

5 000 årselevplatser frigöras under en femårig övergångsperiod.

För att skapa ny kapacitet behöver nya resurser tillföras. Enligt de direktiv som gäller för samtliga kommittéer och särskilda utredare skall våra förslag vara kostnadsneutrala för det allmänna och finansieras inom sektom. Att samtidigt följa dessa direktiv och fullgöra uppdraget att skapa förutsättningar för en ny, jämförelsevis stor volym eftergymnasial utbildning låter sig inte göra. Om man önskar att ytterligare ca 20

procent årskull, dvs. drygt 20 000 ungdomar årligen, skall för-

av en länga sin utbildning från 12 till 13, 14 eller 15 år kräver detta att ytterligare resurser tillförs sektorn. Att omfördela resurser från universitet och högskolor skulle innebära att utbildningen får en annan inriktning och möjligen bli bättre anpassad till arbetsmarknadens behov. Det kan emellertid också innebära att totalvolymen minskar, eftersom den minst arbetsmarknadsanpassade utbildningen i universitet och högskolor tillhör den billigaste. Att omfördela från gymnasieskola, komvux eller grundskola innebär att rycka undan grunden, kvalitetsmässigt eller kvantitativt, för den eftergymnasiala utbildningen. Inte heller en omfördelning från arbetsmarknadsutbildningen innebär med säkerhet, att den totala satsningen utbildning i samhället ökar. Inom sektorn återstår då det studiesociala systemet och folkbildningen. Omfördelning från det förstnämnda skulle direkt

motverka de syften vi vill uppnå. En besparing inom folkbildningen

skulle teoretiskt sannolikt kunna riktas så att den kort sikt inte motverkar utvecklingen mot en förstärkt yrkesutbildning. Vi är emellertid inte beredda att förorda ett sådant alternativ. Med de begränsningar de särskilda direktiven vi två som ger ser teoretiskt möjliga vägar att tillföra nya resurser för utbyggnad av den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen. Den första gäller det i direktiven angivna ökade ansvarstagandet från avnämarnas sida. Den

Kapitel 12 139

andra är en utbyggnad av den eftergymnasiala yrkesutbildningen på

bekostnad av annan utbildning.

12.3 från

Delñnansiering arbetslivet

En ny modell

Direktiven anger, som nämnts, att utredningen skall pröva olika finansieringsformer och därvid också ta upp frågan om ett ekonomiskt an-

svarstagande från arbetslivets sida. Frågan om hur ett sådant ansvarstagande skulle kunna förverkligas har behandlats många gånger tidigare

och har då gällt både gymnasial yrkesutbildning och fortbildning och vidareutbildning av anställda, som inte får del av personalutbildning.

Någon av alla parter accepterad lösning har hittills inte nåtts.

I princip står tre vägar till buds, nämligen beskattning, obligatoriska avsättningar till någon form av utbildningsfonder samt ansvar för att genomföra utbildning. Vi har bedömt att varken beskattningsvägen eller fondvägen är framkomliga. Det som återstår att pröva är att ge arbetslivet ansvar för att genomföra en väsentlig del av utbildningen, utan att någon ersättning utgår från det allmänna. Utbildningen förutsätts vara pedagogiskt sammanhållen helhet, arbetsgivare för en men svarar finansieringen och genomförande av en del och staten svarar ekonomiskt för återstoden. Ett särdrag i yrkeshögskolan är, enligt våra förslag, att en väsentlig del av utbildningen sker i form av lärande i arbete i företag eller på andra arbetsplatser. Vi räknar med att i genomsnitt 13 av utbildningstiden sikt skall anordnas på detta sätt. Arbetslivets andel av finansie-

ringen skulle uppnås genom att ersättning från det allmänna inte utgår

till arbetsgivare, som ställer upp som utbildningsanordnare. Statens kostnader för en utbildningsplats med given längd inom yrkeshögskolan skulle därmed vad gäller undervisningen kunna begränsas till ca två - tredjedelar av kostnaden för motsvarande utbildning bedriven och finansierad i traditionell fonn. För utbildningsplatser som förs över till yrkeshögskolan t.ex. från kommunalt huvudmannaskap inom komvux skulle, som nämnts, i takt med att utbildningen anpassades till yrkeshögskolans villkor och ett lärande i arbete integreras i utbildningen, resurser frigöras, som kan utnyttjas till ny kapacitet.

140 Kapitel 12

Våra kontakter med företrädare för olika grupper arbetsgivare gör oss benägna att tro att det finns förutsättningar för att en sådan ordning skulle accepteras under vissa bestämda förutsättningar. En av de viktigaste av dessa förutsättningar är möjligheterna för arbetsgivare och

arbetstagare i en region att påverka utbildningens innehåll, utformning

och dimensionering. Om man inom en bransch eller en näring uppfattar

att utbildningen tillgodoser angelägna, aktuella eller mer långsiktiga

kompetensbehov och att antalet utbildningsplatser står i rimlig proportion till de behov själv varit med om att bedöma, finns det också man en beredskap att medverka till att den kan genomföras.

Man kan också uttrycka situationen på ett mer drastiskt sätt: Arbets-

livets företrädare ställer relativt precisa krav bättre utbildad arbetskraft. Det allmänna är berett att möta dessa krav med utökade utbildningsinsatser under förutsättning, att berörda arbetsgivare medverkar genom att ställa platser för lärande i arbete till förfogande. Sker inte detta kommer heller ingen utökad utbildning till stånd och det skulle

alla parter förlora på.

Möjligheter och problem

Man har inom många bransch- och arbetsgivarorganisationer insikt om att den av dem själva önskade starkare anknytningen av utbild- - ningen till arbetslivet endast kan åstadkommas genom ett större engagemang från arbetslivets sida såväl direkt i undervisningen som i ekono-

miska tenner. Organisationemas framgångar när det gäller att förankra

detta synsätt hos sina medlemmar blir uppenbarligen av central betydelse för såväl de praktiska som de ekonomiska möjligheterna att förverk-

liga yrkeshögskolan.

Erfarenheterna av genomförandet av den arbetsplatsförlagda utbild-

ningen inom den nya gymnasieskolan kan föranleda tvivel möjlig-

heterna att organisera en väsentlig del av yrkeshögskolan som lärande i arbete. Trots ett stort engagemang från skolförvaltningar och bransch-

organisationer m.fl. har man i många kommuner misslyckats med att

förverkliga läroplanens ambitioner. Det finns flera förklaringar till detta. En är säkert del företag saknar intresse för att medverka eftersom att en det innebär en uppenbar kostnad, medan den kortsiktiga nyttan för företaget är liten. En annan att den nya gymnasieskolan introducerades

i en svår lågkonjunktur. En tredje förklaring är troligen bristande kun-

skap och förståelse för arbetslivets villkor inom skolan, som ibland om ställt krav i stället för att söka gemensamma lösningar.

Kapitel 12 141

En annan väsentlig faktor, som påverkar attitydema till arbetsplats-

förläggning utbildning, är traditionerna inom yrkesutbildningen. av

Genom gymnasiereformen år 1968 ändrades förutsättningarna för före-

tagens befattning med gymnasial yrkesutbildning, ett åtagande som dessförinnan varit naturligt. På 25 år har vad som en gång var självklart blivit främmande i stora delar av arbetslivet. Detta har under denna tid

också i andra avseenden genomgått mycket stora förändringar. I en traditionell organisation, t.ex. i mekanisk tillverkningsindustri, var det

lättare att ta hand praktikanter än i modern, högteknologisk och om resurssnål produktion. Å andra sidan innebär utvecklingen mot självstyrande och lärande organisation, att man utvecklar vana att grupper

hantera olika kompetensnivåer i gruppen och att ständig förkovran blir

ett självklart inslag i arbetet. Förutsättningarna att ta hand om och integrera praktikanter, har god utbildningsbakgrund, ökar då som en åter. I ett antal kommuner har ett nytt samarbetsklimat kunnat skapas mellan skola och arbetsliv och arbetsplatsförlagd utbildning har kunnat genomföras enligt intentionerna. Till en del är detta resultatet av attityd-

förändringar på båda sidor, till en del är det konjunkturberoende.

Den försöksverksamhet med trainee-utbildning som vi administrerar och innebär kombination teoretisk eftergymnasial utbildning som en av och kvalificerad praktik, mötte inledningsvis mycket svagt intresse från både företagens och de tänkta elevernas sida. I mars 1995 har emellertid

den tillgängliga resursramen tecknats in och efterfrågan på platser kan

inte tillgodoses. Det är dock för tidigt att bedöma om de praktikplatser ackvirerats verkligen motsvarar de krav kvalificerat lärlingssom skap som försöket förutsätter. På två avgörande punkter skiljer sig förutsättningarna mellan gym-

nasiets och yrkeshögskolans arbetsplatsförläggning av utbildning. I gymnasieskolan skall alla elever på 14 av de 16 programmen beredas plats. Dimensioneringen av yrkeshögskolan bestäms grundval av

arbetslivets bedömning arbetsmarknadens behov längre sikt. Det av handlar således inte om att bereda utrymme för en stor del av varje åldersklass, utan för det antal som ungefarligen motsvarar rekryterings-

behovet inom något eller några år. För det andra kan man räkna med att eleverna i yrkeshögskolan påbörjat utbildningen efter ett positivt val av

utbildning, varför de är välmotiverade och räknar med att bli yrkesverk-

inom yrket. De är också några år äldre än gymnasieelevema och

samma

mitt i en kvalificerad yrkesutbildning när de kommer ut arbets-

uppe

platserna. De kan därför antas tillföra företaget något värdefullt utöver

sina arbetsinsatser.

142 Kapitel 12

Man kan dessutom räkna med att hela utbildningen är utvecklad och planerad i nära samarbete mellan de berörda parterna, varvid man noga prövat vilka moment, som lämpar sig för lärande i arbete. Icke desto

mindre bör man räkna med att svårigheter kommer att uppstå av både

kvantitativ och kvalitativ art. Man måste därför räkna med att det kommer att ta tid innan all utbildning inom yrkeshögskolan är arbetsplats-

förlagd till ca 30 procent och att arbetsplatsförläggningen leder till ett

lärande i arbetet. Samarbetet med arbetslivet är nödvändigt av både pedagogiska och ekonomiska skäl. Det allmänna och arbetslivet är ömsesidigt beroende av varandra för att en utbildningssatsning, som båda bedömer som viktig, skall bli verklighet.

Kostnadsutjämning mellan företag

En andra viktig förutsättning handlar om att det måste finnas en fungerande modell för utjämning av utbildningskostnadema mellan företag inom näringen eller branschen. Detta gäller inte minst inom områden,

där det är nödvändigt att engagera många små företag i utbildnings-

verksamheten. Att ställa en utbildningsplats och en handledare till förfogande utgör en kostnad och belastning företagets organisation,

som många ledare för små företag bedömer att företaget inte kan bära. Bättre tillgång på välutbildad personal ses som en alltför osäker och

avlägsen fördel. Risken för att konkurrenterna kortsiktigt skulle dra fördel av en satsning upplevs däremot som överhängande. Det egna företagets väl går före branschens. Ett system för kostnadsutjämning torde därför behövas. Det finns emellertid goda skäl att anta, dels att företagets kostnader till en del täcks genom att den studerande utan lön inom ramen för lärandet medverkar i produktionen, dels att kontinuerliga kontakter med yrkeshögskolan liksom de studerande tillför företaget ny kompetens av stor betydelse för dess konkurrenskraft. Exempel finns på sådana utjämningssystem. Enligt vad vi erfarit har t.ex. VVS-branschen, som kännetecknas bl.a. av en stor andel mycket små företag, utvecklat en ordning för att utjämna kostnaderna för lärlingsprov mellan de företag som tar lärlingar och övriga företag inom branschen. Det vore enligt vår mening önskvärt, att kostnadsutj ämningssystem inom branscher eller näringar utvecklades i första hand utan

inblandning av det allmänna. Först om arbetsgivarna visar sig till den grad oförmögna att själva lösa frågan att arbetsplatsförläggningen

av utbildningen hotas bör man överväga initiativ från det allmännas sida.

Kapitel 12 143

En ordning ger arbetslivets organisationer ett betydande ansvar som för att bl.a. utvecklingsarbete och kostnadsutjämning skall fungera har självklart också flera svagheter. Sålunda kan åtskilliga utbildningar förutses tillgodose behov för funktioner, som förekommer inom flera branschernäringar, t.ex. utbildningar inom ekonomi, data, inköp och försäljning. En del mer framåtsiktande utbildningar, upplevs kanske ännu inte relevanta de berörda branschorganen, som inte sällan som av

präglas av en viss konservatism i utbildningsfrågor. Andra funktioner har inga starka företrädare på bransch- eller näringsnivå. Inom flera

områden finns två eller flera konkurrerande organisationer, med olika

policy bl.a. i utbildningsfrågor, inom andra är anslutningsgraden jäm-

förelsevis låg. Ur samhällets synpunkt är det knappast tillfredsställande att medborgarnas möjligheter till adekvat utbildning av hög kvalitet ytterst skall styras av branschorganisationernas styrka och struktur. Ytterligare ett problem hänger samman med att det inte är möjligt eller rimligt att direktiven anger från yrkeshögskolan ä priori - som utesluta utbildningar, som i första hand syftar till att tillgodose behov inom den offentliga sektorn. Frågan om kostnadsutjämning mellan

aktörerna inom den offentliga sektorn är möjligen mindre påträngande

än inom näringslivet, deras kompetensbehov skiljer sig inte från men näringslivets. Allt snävare ekonomiska ramar för den offentliga verksamheten ökar dock kostnadsmedvetandet också där. Viktigare är att kommunala och statliga organ inom många områden konkurrerar med näringslivet den välutbildade arbetskraften. Gränserna och i synnerom het skillnaderna mellan offentlig och privat verksamhet tenderar att bli allt mindre och diffusare. Såväl organisationen av den arbetsplatsförlagda utbildningen som ev., kostnadsutjämningssystem måste ta hänsyn till att näringslivet och den offentliga sektorn arbetar samma arbetsmarknad. En kostnadsutjämfrån eller näringar kan därför sikt visa sig ning som utgår branscher otillräcklig. Enligt vår bedömning råder det stor enighet om behovet av utbildning det slag yrkeshögskolan skall svara för. I det rådande samhällsav ekonomiska läget kan satsning inte komma till stånd utan samverkan en mellan det allmänna och avnämama av de utbildade. Att förena inflytande och befogenheter för arbetslivets företrädare rörande utbildningens innehåll och dimensionering med ett partiellt kostnads- och genomförandeansvar, är väg är värd att pröva för att komma en som

förbi de principiella motsättningar som länge präglat frågan om för-

delningen kostnaderna för yrkesutbildning mellan arbetsgivare och av det allmänna.

144 Kapitel 12

12.4 inom

Omfördelning utbildningssystemet

Den strategiska betydelsen av en stark satsning på en höjning av arbetskraftens utbildningsnivå har påpekats av en rad utredningar under

senare

år. Senast påpekar långtidsutredningen i sitt betänkande SOU 1995:4, att en av de viktiga åtgärderna för att främja den ekonomiska utvecklingen

i Sverige är att satsa det reguljära utbildningsväsendet. Mot denna bakgrund är det, som nämnts, inte helt logiskt att finansiera utbyggnaden av en sektor av den eftergymnasiala utbildningen genom

besparingar inom en annan. Däremot skulle det vara rimligt att ställa kvalificerad yrkesutbildning, som har karaktär av långsiktig investering i kunskap, mot poster i statsbudgeten som har karaktär konsumtion

av eller stöd till konsumtion. Vi vill emellertid

med ett par räkneexempel belysa möjligheterna till omfördelning från utbildningsverksam-

annan het. Utbildningen inom universitet och högskolor omfattar innevarande

budgetår ungefär 270 000 studerande och anslagen över statsbudgeten till grundutbildningen uppgår till drygt 16 000 miljoner kronor. Det räkneexempel beträffande utbyggnadstakten av yrkeshögskolan, som vi redovisar i det följande, innebär att den efter en femårig uppbyggnadsperiod skall omfatta ca 35 000 årsutbildningsplatser, varav

ca 15 000 förts över från främst kommunerna medan 20 000 kräver ett nettotillskott av statliga resurser. Om en tredjedel av kostnaderna för

dessa täcks genom arbetsplatsförläggning utbildningen, motsvarar

av återstoden en årskostnad i storleksordningen 700 miljoner kronor, eller något över 4 procent av kostnaderna för grundläggande utbildning vid universitet och högskolor. Medel av denna omfattning skulle det naturligvis inte vara möjligt att omfördela från universitet och högskolor

utan att det fick påtagliga konsekvenser. Om man därutöver skulle ta i beaktande utbildningens inrikting och relevans för arbetsmarknaden och problemen med kompetensförsörjning

i arbetslivet aktualiserades också en diskussion om överföring av ut-

bildningskapacitet från delar av universiteten och högskolorna till yrkes-

högskolan. Det faller emellertid utanför vårt uppdrag att närmare in

på hithörande frågor. Utbildning som anordnas inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde och de sysselsättningspolitiskt motiverade insatserna inom arbetsmarknadsutbildningen utgör delvis kommunicerande kärl. Många

människor, särskilt ungdomar, väljer studier inom det reguljära utbildningsväsendet framför formell arbetslöshet.. Under år har stora senare

Kapitel 12 145

resurser tillförts högskolan, komvux och folkhögskolan av sysselsätt-

ningspolitiska skäl. Den senaste satsningen innebar att resurser för över

80 000 utbildningsplatser eller 1 800 miljoner kronor ställdes till för-

fogande. Åtgärderna syftar till att minska arbetslösheten och att lätta

trycket på Arbetsmarknadsverkets resurser bl.a. för arbetsmarknadsutbildning. Med nödvändighet medför denna typ av kapacitetsförstärkning en ryckighet i planeringen och att korta utbildningar, som är enkla att

anordna men inte alltid inriktade mot arbetsmarknadens behov - kommer att prioriteras.

Det ligger i sakens natur att sysselsättningsfrämjande åtgärder skall

anpassas till den aktuella arbetsmaknadssituationen. Det förefaller

emellertid råda stor enighet om, att det kommer att ta mycket långt tid innan arbetslösheten är nere på traditionellt svenska nivåer. Med hänsyn

till möjligheterna att erbjuda framför allt ungdomar en i förhållande till arbetsmarknadens behov relevant yrkesutbildning förefaller det oss riskfritt att binda en del av de resurser, som utnyttjas för tillfälliga

förstärkningar av det reguljära utbildnigssystemet, i en uppbyggnad av yrkeshögskolan. Den genomsnittliga kostnaden per utbildningsplats skulle sannolikt ligga något högre än de billigare utbildningarna i komvux och högskolan, men sannolikt lägre än den genomsnittliga kostnaden för en plats inom arbetsmarkndsutbildningen, även om kost-

nadsskillnadema mellan olika utbildningar där är mycket stor. En minsk-

ning av de rörliga resurserna för arbetsmarknadspolitiken med ca 700

miljoner kronor för ett ändamål, direkt bidrar till kompetenssom försäljningen inom bl.a. industri och tjänsteproduktion, borde mot denna bakgrund kunna försvaras.

12.5 Resursberäkningar

Beräkningarna av medelsbehovet för yrkeshögskolan styrs av åtminstone

fyra grundläggande antaganden, nämligen

EI Övertagande av befintlig utbildning CI utbyggnaden med ny kapacitet EI administrationens omfattning El arbetslivsanknytningen av utbildningen

146 Kapitel 12

Befintlig utbildning

Vi har i det föregående redovisat vilken utbildning som bör föras över

till yrkeshögskolan. Kostnaderna för att genomföra denna utbildning i nuvarande system har vi beräknat till ca 560 miljoner kronor. Beräkningsunderlaget redovisas i bilaga För att utbildningen skall kunna fortsätta krävs att yrkeshögskolan tillförs motsvarande medel. I fråga om de utbildningar som anordnats som kompletterande gymnasieskolor utgår f.n. statsbidrag som i princip täcker hela kostnaden.

Motsvarande medel ca 60 mkr bör tillföras yrkeshögskolan.

Påbyggnadsutbildningama i gymnasieskolan och komvux bekostas

idag helt med kommunala medel. I princip är det elevernas hemkommugenom interkommunal ersättning svarar för kostnaderna. Som ner som en följd av det motstånd som numera finns i en del kommuner att betala interkommunal ersättning för gymnasial utbildning, utöver den del som

är lagbunden, svarar anordnarkommunema sannolikt för något mer av

kostnaderna än vad deras andel av elevgruppen skulle motivera.

För att finansiera överföringen påbyggnadsutbildningama till

av yrkeshögskolan bör det kommunala skatteutjämningsbidraget minskas med 495 miljoner kronor och motsvarande medel tillföras yrkeshögsko-

lan. Med utgångspunkt i principerna för finansiering av gymnasieskola

och komvux, bör minskningen kunna fördelas proportionellt mellan kommunerna.

Utveckling av basen

Vi har i våra förslag förutsatt att en tredjedel av utbildningstiden skall förläggas till en arbetsplats i form av lärande i arbete. Kostnaderna för denna del av utbildningen har vi föreslagit att arbetsgivaren skall svara för. Vi gör bedömningen att utvecklingen av denna arbetsplatsförläggning måste ske successivt och räknar med en femårig övergångstid.

I våra beräkningarna antar vi att en årselevplats kostar i genomsnitt

66 000 kronor för utbildning av dyrare slag, t.ex. resurskrävande tekniska utbildningar eller vissa hantverksutbildningar, och genomsnittligt 45 000 kronor för mindre kostnadskrävande utbildningar t.ex. inom ekonomi och administration. Efter hand som utbildningen anordnas som lärande i arbete i företag minskar statens kostnader för varje årselevplats. Den uppkommande besparingen kan utnyttjas till ny utbildnings-

kapacitet Efter en femårsperiod räknat från året efter genomförandeåret

bör en oförändrad resursram ge utrymme för 50 procent fler utbildnings-

Kapitel 12 147

platser, dvs. omkring 15 000 årselevplatser. På sikt bör man dock räkna med en ökande andel längre utbildningar, varför antalet nybörjarplatser

inte nödvändigtvis kommer att öka.

Ny utbildningskapacitet

Vi har förordat att yrkeshögskolan skall tillföras för att utöka resurser kapaciteten från arbetsmarknadshuvudtiteln. Möjligheterna att snabbt utveckla ny relevant och aktuell kvalificerad yrkesutbildning är dock begränsad. Kravet arbetsplatsförläggning av en betydande del av utbildningen lägger också restriktioner ökningstakten. I resursbe-

räkningarna har vi utgått från att medel för 2 000 årselevplatser tillförs yrkeshögskolan för nya utbildningar årligen under fem år. Också denna

utbyggnadstakt är ambitiös. Den innebär ett genomsnitt på ett 80-tal nya platser per år i varje län. Vi räknar vidare med att de nya utbildningarna genomsnittligt kommer att omfatta två år och att resurser tillförs också för det andra året.

Efter en femårsperiod skulle yrkeshögskolan ha tillförts för

resurser

sammanlagt 10 000 utbildningsplatser i tvååriga utbildningar. Beräkningarna av medelsbehovet utgår från att tillskottet till lika delar består av dyra resp. billiga utbildningar och att en tredjedel av

tiden utgörs lärande i arbete. Vi har därvid för statens del räknat med av

beloppen 40 000 resp. 30 000 kronor per årselevplats, belopp som kan jämföras med ca 66 000 för högskolans utbildningar inom naturve-

tenskap, teknologi och farmaci, 50 000 för undervisning och vård samt

25 000 för samhällsvetenskap, humaniora och teologi. Ett tillskott med 2 000 nya årselevplatser under det första verksamhetsåret kan kostnadsberäknas till 70 miljoner kronor. Ytterligare 4 000

dvs. sammanlagt 6 000 platser år två beräknas kosta 210 miljoner

kronor. För 10 000 intagningsplatser till genomsnittligt tvååriga utbildningar beräknar vi kostnaden till sammanlagt 700 miljoner kronor.

Denna volym motsvarar genomsnittligt ca 400 platser per län, men fördelningen mellan länen måste relateras till utbildningsbehoven. Förmodligen bör en relativt sett stor andel ligga utanför storstadsområdena Stockholm-Uppsala, Göteborg och Malmö-Lund. Med den utbildningsvolym som förs över till yrkeshögskolan vid starten och det beräknade nytillskottet skulle det sjätte verksamhetsåret

finnas sammanlagt 35 000 årselevplatser till en sammanlagd kostnad av

ca 1 250 miljoner kronor.

148 Kapitel 12

Administration av yrkeshögskolan

Vi eftersträvar lösningar som minimerar behovet av resurser för att administrera yrkeshögskolan. Utan att exakt kunna förutse den centrala myndighetens arbetsförutsättningar har vi schablonmässigt räknat med 10 miljoner kronor motsvarande uppskattningsvis ett 20-tal medarbetare. Därtill kommer engångsbelopp för utveckling av datorsystem m.m. Resursbehovet regional nivå är också svårt att uppskatta. Genomsnittligt l miljon kronor per län bör enligt vår bedömning kunna utgöra riktpunkt för beräkningar. Det innebär sammanlagt ca 25 miljoner kronor för den regionala administrationen. Det förutsätter att vissa inom länsstyrelserna kan tas i anspråk och att arbetslivet ställer resurser personal till förfogande för berednings- och utvecklingsarbete m.m. Nivån förutsätter vidare att medlen huvudsakligen används till arvodering experter och inte till heltidsanställd, fast personal. av

Genomförande våra

12.6 av förslag

En utökning utbildningskapaciteten eftergymnasial nivå behöver av komma till stånd så snart som möjligt. Av detta skäl är det angeläget att struktur kan främja utvecklingen av den kvalificerade yrkesen ny som utbildningen kan börja fungera snarast. Vi bedömer att det skulle vara formellt och praktiskt möjligt att inleda verksamheten inom ramen för yrkeshögskolan den 1 juli 1996. Det finns också ett formellt skäl för att den nya strukturen skall fungera från läsårsskiftet 199596 199697. I årets budgetproposition -

har regeringen föreslagit att den övergångsbestämmelse p. 6 till skollagen, gör det möjligt att anordna vissa påbyggnadsutbildningar i

som gymnasieskolan jfr avsnitt 2, förlängs att gälla även nästm.m. kommande läsår, dvs. 199596. Inför läsåret 199697 måste ett nytt

regel- och ñnansieringssystem finnas om utbildningarna i fråga inte helt

skall upphöra. Om våra förslag genomförs skapas ett sådant nytt system. Vi föreslår därför att yrkeshögskolan införs den 1 juli 1996. Denna

tidpunkt utgör, på grund av omläggningen av statens budget, inget budgetårsskifte. Det vore emellertid olyckligt att förskjuta uppbyggnaden

utbildning inom yrkeshögskolan ett år enkom för att ansluta till av

budgetårsskiftet den 1 januari 1997, förberedelsetiden då blev

även om längre. Yrkeshögskolan såsom vi vill se den utformad innebär utbyggnad av utbildning, pedagogiskt och organisatoriskt skiljer sig både från som

Kapitel 12 149

gymnasial yrkesutbildning och tradition ell högskoleutbildning. Erfarenheterna av utveckling och genomförande av utbildning, som skall väva samman lärande i arbete och skolförlagd, utvecklingsinriktad och arbetslivsanknuten undervisning är begränsade. Vi har erfarit att intresset för att starta ett förändringsarbete med denna inriktning är stort många håll, inte minst för att höja påbyggnadsutbildningarnas kvalitet. I syfte att vinna erfarenheter inför det utvecklingsarbete rörande den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen som förestår, oavsett ställningstagandena till enskildheter i förslagen i detta betänkande, skulle en försöksverksamhet kunna vara av stort värde. Förutsättningar att redan under det kommande budgetåret inleda sådana försök finns bl.a. i Skellefteå kommun, i Skaraborgs län och i anslutning till telecom-industrin i Blekinge och säkert i många andra kommuner. Vi föreslår därför att försök, som syftar till att vinna erfarenheter av de pedagogiska och studieorganisatoriska modellerna, får inledas redan nästa budgetår.

En övergångstid

Yrkeshögskolan innebär att en ny struktur och ett nytt finansieringssystem skapas. Ett huvudsyfte är att främja utvecklingen av ny utbildningskapacitet eftergymnasial nivå. Läsåret 199697 kommer emellertid väsentlig del av det totala utbudet att bestå av verksamhet, som en yrkeshögskolan övertar från bl. a. gymnasieskolan, komvux och fristående kompletterande gymnasieskolor. Totalt handlar det om ca lO 000

årsutbildningsplatser. De har förts över till yrkeshögskolan för att säkra

finansieringen eftersom hittillsvarande ordning med interkommunal ersättning inte fungerat tillfredsställande. Av detta skäl kan det finnas anledning att åtminstone övergångsvis begränsa de regionala styrelsemas möjligheter att omprioritera och omfördela medel, som berör detta utbildningsutbud. Styrelserna har i uppdrag att prioritera mellan olika avnämares och anordnares förslag till utbildning inom yrkeshögskolan. Inför det första verksamhetsåret har de av tidsskäl knappast någon reell möjlighet att göra en övervägd prioritering. Av planeringsskäl behöver anordnama ibland besked lång tid i förväg om en utbildning skall anordnas eller inte. För kommunernas del kan det i vissa fall vara en fråga som avgörs i budgetarbetet hösten före det aktuella verksamhetsåret. Det befintliga utbildningsutbudet är väsentligen utbudsstyrt. Det är anordnama, som på grundval av överväganden av skiftande slag avgjort vilken utbildning som skall erbjudas. Yrkeshögskolans utbud skall i hög

150 Kapitel 12

grad styras av kvalificerade bedömningar av arbetsmarknadens efter-

frågan på arbetskraft längre sikt, men också av ett kulturpolitiskt

ansvarstagande. Detta perspektiv måste naturligtvis successivt läggas

även på det befintliga utbudet av utbildning. Man får därför räkna med

att styrelserna från år till år kommer att göra andra bedömningar än de hittillsvarande huvudmännen. Det kan gälla såväl kursplan och kurslängd som lokalisering, anordnare och resursnivå samt ytterst om utbildningen alls skall anordnas. Mot denna bakgrund bör styrelserna snarast ta initiativ till en utvärdering av det befintliga utbudet och ställa det i relation till de nya förutsättningarna. I avvaktan denna utvärdering är det rimligt att iaktta återhållsamhet när det gäller omprioriteringar. Det finansieringssystemet innebär således ingen garanti för nya

oförändrad statlig finansiering av en viss utbildning efter budgetåret

199697. En flexibel anpassning till identiñerbara behov kräver att en del verksamhet avvecklas för att ge utrymme för annan. Det finns inte heller någon garanti för att en och samma anordnare får fortsätta att anordna en viss utbildning år från år. Det föreslagna systemet förutsätter konkurrens mellan anordnare där kvalitet och pris är nyckelfaktorer. Däremot bör man förutsätta att drastiska omprioriteringar inte kommer att prägla arbetet innan man skapat fungerande rutiner, vunnit erfarenheter och byggt upp egen kompetens.

Kravet på arbetslivsanknytning och arbetsplatsförläggning av en del

utbildningstiden ändrar naturligtvis också förutsättningarna för att av fortsättningsvis anordna de utbildningar som förs över till yrkeshögskolan. Arbetsplatsförläggning av lärandet under viss tid syftar bl.a. till att fördela kostnaderna för utbildningen mellan det allmänna och avnämarna av den utbildade arbetskraften. I takt med att lärandet flyttas över till arbetsplatser för eleverna i de utbildningar som förs in i yrkeshögskolan, frigörs i princip statliga resurser för ny kapacitet eller för att förbättra utbildningens kvalitet.

Som vi redan påpekat i det föregående är det ytterst få de ut-

av bildningar som förs över till yrkeshögskolans ansvarsområde, som kommer att motsvara kraven arbetslivsanknytning, arbetsplatsförlagd utbildning och utvecklingsinriktat lärandet den 1 juli 1996. För att yrkeshögskolan skall få en identitet och dess särart utvecklas är det angeläget att ett förändringsarbete inleds omgående. Ansvaret för att detta sker delas mellan utbildningsanordnama och yrkeshögskolestyrelsema. De tre nämnda faktorerna är avgörande för utbildningens kvalitet och är därmed viktiga att beakta både vid uppföljning, utvärdering och beslut om anordnare av viss utbildning.

Kapitel 12 151

Det är svårt att bedöma hur lång tid som kommer att krävas för att

alla befintliga utbildningar skall ha nått det mål för utvecklingsnu arbetet, som definieras i det föregående jfr kapitel 5 och 6. Varken arbetslivsanknytningen eller det utvecklingsinriktade lärandet är absoluta

mål, som man en gång för alla kan ha uppnått. De anger i stället riktningen för ett ständigt pågående utvecklingsarbete; mål att sträva mot

för att använda läroplanens formulering. Arbetsplatsförläggningen, som är ett inslag i arbetslivsanknytningen, har en annan karaktär. För denna bör kunna föreskriva att genomsnittligt minst 30 procent av utman bildningstiden skall ske som lärande i arbete senast läsåret 200102, dvs. efter fem år, om inte särskilda skäl motiverar avsteg från principen. Det kan gälla t.ex. vissa konstnärliga utbildningar, där praktiskt taget senare samtliga utbildade är fria yrkesutövare.

Tid för förberedelse

Den tidigaste tidpunkt riksdagen har möjlighet att ta ställning till even-

tuella förslag från regeringen på grundval av detta betänkande är

november eller december 1995. Det ger ett drygt halvår att förbereda en

reform den 1 juli 1996. Av skäl som redan nämnts är det angeläget att förändring verkligen sker vid denna tidpunkt. en På grundval av riksdagsbeslutet bör en organisationskommitté tillsättas dels nationellt, dels i varje län för att förbereda refomren. De regionala kommittéema bör fungera som interimistiska yrkeshögskolestyrelser fram till halvårsskiftet och därför ha en sammansättning som

nära ansluter till denkommande styrelsens. Den nationella kommittén

har att förbereda också det centrala arbete med yrkeshögskolan. Denna nationella kommitté bör också ha ett särskilt ansvar för att snabbt bygga grunderna för det informationssystem, som är en förutsättning för upp

en mycket resursknapp administration av yrkeshögskolan.

Förkortningar 153

Förkortningar

ABB Asea Brown Boveri AES-sektom Sektom för administrativa, ekonomiska och sociala

yrken inom högskolan

AMS Arbetsmarknadsstyrelsen

APU Arbetsplatsförlagd utbildning i gymnasieskolan

BA Berufsakademie CD-ROM Compact Disc Read Only Memory - CNC Computer and numeric control Dir. Direktiv EU Europeiska unionen FMS Flexible manufacturing system

HF Högskoleförordningen

IT Informationsteknologi KEY Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning KF Kooperativa Förbundet KTS Katrineholms tekniska skola

LA-kurser Lokalt anordnade kurser i gymnasieskolan OECD Organisation for Economic Co-operation and

Development

RA-kurser Regionalt anordnade kurser i gymnasieskolan RUT93 Utredningen uppföljning 1993 års universitets-

om av

och högskolereform SAF Svenska arbetsgivareföreningen SCB Statistiska centralbyrån SFS Svensk författningssamling

SKF Svenska kullagerfabriken AB SL Skollagen SOU Statens offentliga utredningar SÖ Skolöverstyrelsen VHS Verket för högskoleservice VVS Värme, vatten och sanitet

YTH Yrkesteknisk högskoleutbildning

sou 1995:38 Bilaga 1 155

Kommittédirektiv

Dir. 1994:36

Utredning om kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning

Dir. 1994:36

Beslut vid regeringssammanträde den 21 april 1994.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall utreda frågor om kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning.

Utredaren skall

beskriva och definiera behovet av kvalificerad yrkesutbildning eftergymnasial nivå, pröva vilka olika insatser som behövs för att stimulera tillväxten av den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen, bedöma behovet av avgränsningar mellan den kvalificerade efter- gymnasiala yrkesutbildningen och andra utbildningssektorer och, om

sådana bedöms behövliga, lämna förslag till sådana avgränsningar,

beakta möjligheterna att inom ett system för kvalificerad yrkesut- bildning tillgodose behoven av kontinuerlig kompetensutveckling för anställda i mindre och medelstora företag,

behandla tillträdesfrågor för påbyggnadsutbildningar inom komvux

med anledning av att antagning till en utbildning i en annan kommun än hemkommunen beror på om hemkommunen vill betala, pröva olika finansieringsmöjligheter och överväga hur statliga stödinsatser kan utformas och administreras. -

Utredaren skall också administrera de statliga insatserna i fråga om trainee-utbildning.

156 Bilaga 1

Bakgrund

Det svenska välståndet är i utomordentligt hög grad beroende av Sveriges internationella konkurrensfönnåga. Många svenska företag intar en internationell tätposition och en stor del av vår tillverkningsindustri är högteknologisk. Den tekniska utvecklingen, den informationsteknologiska utvecklingen och utvecklingen av nya branscher och affärs-

metoder påverkar, på grund av vårt utlandsberoende, Sverige i större

utsträckning än de flesta andra länder. Därmed är också behoven av kompetens i den svenska arbetskraften av särskild betydelse. I propositionen om utbildning och forskning Kvalitet och konkurrenskraft prop. 1993194177 föreslog regeringen att den eftergymnasiala utbildningen borde öka med minst 20 000 helårsstuderande eftergymnasial nivå fram till sekelskiftet. Förstärkningen skulle främst inriktas mot kvalificerad yrkesutbildning.

I propositionen påvisades att andelen av arbetskraften med såväl korta långa eftergymnasiala utbildningar är relativt låg i Sverige

som jämfört med andra länder.

I många andra länder pågår en utveckling av den kvalificerade

yrkesutbildningen. Tysktalande länder har sin tradition av Fackhögskolor

Fachhochschulen och en liknande utveckling har satts i gång i Finland. Många andra OECD-länder har sådan verksamhet i mer eller mindre

hög utsträckning och åtskilliga överväger olika insatser för att främja den kvalificerade yrkesutbildningen, bl.a. som ett alternativ till högre utbildning i traditionell mening.

I det svenska utbildningsväsendet finns inte något egentligt begrepp

täcker in och hanterar den kvalificerade yrkesutbildningen på som

eftergymnasial nivå. En del sådan utbildning erbjuds inom ramen för universitet och högskolor, en del som påbyggnadsutbildning inom komvux och ytterligare del vid fristående kompletterande skolor.

en

Därutöver pågår utbildning denna nivå i näringsliv och organisa-

tioner.

Uppdraget

En särskild utredare skall tillsättas för underlag till fortsatta att ge

ställningstaganden i fråga om strukturen för den kvalificerade eftergym-

nasiala yrkesutbildningen.

x i Bilaga 157

r

Den kvalificerade yrkesutbildningen skall eftergymnasial. Det vara betyder att den kräver en genomgången godkänd gymnasieutbildning eller motsvarande kunskaper förvärvade annat sätt. Den bygger i hög

grad på kunskapstillämpning och är därmed praktiskt inriktad. Organisa-

toriskt kan många olika typer av utbildningsanordnare tas i anspråk, både befintliga och nya. Det bör även kunna innefatta företag eller företag i samverkan med olika utbildningsanordnare. I sådana fall kan de teoretiska delarna upphandlas från befintliga utbildningsanordnare eller även de bedrivas i egen regi. I vårt nuvarande utbildningssystem finns bl.a. hantverksutbildningar och konstnärliga utbildningar på en nivå som svarar mot den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen. I en utbildningsstruktur eftergymnasial men icke akademisk nivå kan också inrymmas utbildning som inte är direkt företagsinriktad. Utredarens uppdrag bör innefatta

även organisatoriska former som inte ansluter direkt till någon arbets-

plats och utbildningar vars innehåll visserligen har en prägel tillämpav ning men därför inte är direkt yrkesförberedande eller färdigutbildande för ett visst yrke. Utredaren bör pröva vilka olika insatser som kan behövas för att stimulera tillväxten av den kvalificerade yrkesutbildningen. Utredaren bör bedöma vilka avgränsningar som kan ändamålsvara

enliga mellan den akademiska högre utbildningen, gymnasieskolan och

komvux å ena sidan och den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen å den andra. Det står därvid utredaren fritt att föreslå föränd-

ringar i tillhörigheten för befintliga utbildningar. En viktig

annan avgränsning bör göras är den mot sådan yrkesutbildning och fortsom bildning rimligen bör vara ett ansvar för företag och arbetsgivare som

och således utgör personalutbildning. En kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning får inte utformas så att den på något sätt reducerar

arbetsgivarens ansvar och incitament för personalutbildning. För att framväxten av en kvalificerad yrkesutbildning skall främjas är med stor säkerhet tydligheten viktig. Det gäller både från den

utbildningssökandes utgångspunkt och från anordnarens. En huvudsaklig infallsvinkel på gränsdragningsfrågoma bör därför vara behovet av en

tydlig identitet hos den delvis nya utbildningsfonnen. Självfallet har en identitet också betydelse från administrativ synpunkt. Utredaren skall pröva vilka ñnansieringsmöjligheter som kan stå till buds för den kvalificerade yrkesutbildningen. Utredaren skall pröva om delar av nuvarande finansieringssystem på utbildningsområdet skulle kunna organiseras om i syfte att åstadkomma ett enhetligt och mer överblickbart system.

158 Bilaga 1

Syftet med en ny struktur för den kvalificerade yrkesutbildningen är att höja arbetskraftens kompetens. Det sker genom innehållsmässiga förstärkningar och större utbildningskapacitet. I prop. l99394zl77 har regeringen satt upp målet att öka den eftergymnasiala utbildningen med 20 000 studerande år. Det är i fråga om den kvalificerade yrkesutper bildningen viktigt att pröva andra finansieringskällor än offentliga. Ett skäl är givetvis att denna utbildningssatsning i hög grad tar direkt sikte näringslivets omedelbara behov. Ett annat att en kvalificerad yrkesutbildning oundvikligen bidrar till att arbetskraften blir mer omedelbart användbar, vilket minskar inskolningskostnadema. Ett tredje skäl är att den betalar också engagerar sig. För att den kvalificerade yrkesutsom

bildningen skall bli ändamålsenlig krävs ett starkt engagemang från

arbetslivets sida. För små och medelstora företag kan kompetensuppbyggnaden inne-

bära särskilda problem. Dels kan det vara fråga om bristande ekono-

miska möjligheter att låta personalen utbilda sig arbetstid, dels kan företagen ha svårt att helt avvara arbetskraften i fråga, dels kan såväl den anställde arbetsgivaren ha svårt att orientera sig i utbildningssom världen och att hitta en utbildning som tillgodoser deras behov. Dessa

praktiska hinder kan vara en bidragande orsak till att de små och medel-

stora företagen har svårt att genomföra sin kompetensuppbyggnad. Utredaren bör mot denna bakgrund också beakta möjligheterna att inom ett system för kvalificerad yrkesutbildning tillgodose behoven av kontinuerlig kompetensutveckling för anställda i mindre och medelstora företag. Behovet av kvalificerad yrkesutbildning kommer att expandera i olika riktningar, många inte låter sig förutses med någon säkerhet. varav

En struktur på området måste därför i hög grad vara flexibel och anpassningsbar till mångskiftande behov i fråga om korta såväl som långa

utbildningsbehov. Inriktningen bör att skapa förhållanden som vara uppkomsten kvalificerad yrkesutbildning och som ger goda gynnar av möjligheter för mångfald producenter att åstadkomma utbildningen. en En dynamisk och vital struktur för kvalificerad yrkesutbildning kan också innebära att existerande utbildningar försvinner eller förvandlas i takt med omvärldens krav och efterfrågan.

För dagens påbyggnadsutbildningar inom komvux är tillträdesfrågor-

ett särskilt problem, eftersom antagning till en utbildning i en annan na kommun än hemkommunen ofta beror om hemkommunen vill betala. Utredaren bör behandla även denna fråga.

Bilaga I 159

Utredaren bör överväga åtgärder för att främja den kvalificerade yrkesutbildningen och hur statliga insatser på området skall kunna administreras. De uppgifter det främst kan bli fråga är kvalitetsom granskning och bedömning av nyttan som underlag för ställningstaganden till statligt stöd och studiestöd. Utredaren bör belysa vilka konsekvenser studiestödssystemet får för eventuell utbildningsform. ny I 1994 års budgetproposition prop. l99394:10O bil. 9 aviserade regeringen sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag bl.a. om en trainee-utbildning inom ramen för de utbildningsinsatser föransom leds av läget arbetsmarknaden. Erfarenheter från denna trainee-utbildning bör kunna till godoföras arbetet med den kvalificerade yrkesutbildningen. Utredaren skall därför också administrera denna trainee-utbildning i enlighet med de bestämmelser regeringen att avser utfärda när riksdagen fattat beslut med anledning av kompletteringspropositionen.

Ramar för utredningens arbete

Utredaren skall senast den 1 september 1994 redovisa uppdraget om trainee-utbildning. Förslag i fråga om den kvalificerade yrkesutbildningen skall lämnas före den 1 november 1994. Kostnader för utredningen skall belasta åttonde huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m. Utredaren skall före den 15 juni 1994 inkomma med en budgetplan över beräknade kostnader för utredningen.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv dir. 1994:23 till samt-

liga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden. Utredaren skall även i tillämpliga delar följa regeringens direktiv dir. 1988:43 till kommittéer och särskilda utredare angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten, samt dir. 1992:50 om regionalpolitiska konsekvenser. Utredaren skall analysera konsekvenserna av förslaget från ett jämställdhetsperspektiv samt samverka med andra kommittéer i frågor som kan beröra uppdraget.

Utbildningsdepartementet

:a: . i

gâiaümáa:rigaáøwzLgxza§zammädmxáiçx

imimåiq§3$glâa ákxâxwâzaâäârâaâxáâ

I

V W1$$.-a{§§w§gzfl11äb©4$i âifåátátgâäüâfáêmâä

Mâiââiâtâaâáiáâáühåâåâwáfââsásâüâwüftká

iáåhd - lXSuVV zvJÄhl u.. .w

f fâiøavgâhlñü :aim

ts-;aiwanjárzâim :nå: bom mirgiirsa i glTäfliliåfhii--üâiliüñ

mi, v ,.r

L ,JH s tak: Äaâeaäåølerüeigârszzameyz.k

m:

Ö klä-Mixin .åiâåâñmâiämiâaüiøâirwüámiâáiâüøzn 5Åä:;%1ÅF4âZ°-:å-Äç ñmüziåüiâfåüiáwüübåtánühaüâñâ

l

ñáiüäáü

.

I mig 115.223 ittülâbâilü .mmnmgninbøaaüf

Lâtágáøxüszâagsriwäiáitsiâåáâsâáâiâlâiáâçâmwâåaâ.

A

:mamma nga regi axxsâámá :ärzavä mm eâtâäåâiráâizláe aim másxámâmánáäâawüá

. L

áâäáugmâxmâáäømøaázeâwáxgxziøgxszmmøaámzággám

;áuánwxmtáiá zuammrrzáamoiøsáamfazgbm

i mümüåüäxgmøâwâäüäâiümüâtküløzaüüiwülmâ

mazñrmznrzxçzgâaiäánáøäâimüi

af§tix${§31å:ana a , ;näazâfäz4:1 af man

Bilaga 2 161

Förteckning över utredningens sakkunniga och experter.

Sakkunniga

Torsten Björkman, professor Anna Gustin, civilekonom Nils-Gunnar Håkansson, general manager Torsten Lundgren, direktör Eva Löfgren, länsarbetsdirektör Christer Marking, civilingenjör

Sven Erik Wallin, departementsråd

Experter i referensgrupper

Per-Ivan Andersson, AmuGruppen Gert Assermark, ALMEGA Eva-Maria Danvind, TCO

Maria Taavo Davidsson, Handelns och Tjänsteföretagens Arbetsgivar-

organisation Ernst Erik Ehnmark, SACO David Englund Carl Magnus Hektor, Sveriges Verkstadsindustrier Lars-Åke Henriksson, LO Lars Hillefors, Högskolan i TrollhättanUddevalla

Anders Höglund, Utbildningsföretagens förening

Christina Lundh, Företagarnas Riksorganisation Kerstin Mattsson, Skolverket Sture Mattsson, Riksförbundet för kommunal och statlig vuxenutbildning Lars Olof Nilsson, Universitetet i Lund Marta Olsson, Landstingsförbundet Per Sandbäck, Sveriges Förenade Studentkårer Levi Svenningsson, Arbetsmarknadsstyrelsen Mats Söderberg, Kommunförbundet

Bilaga 3 163

v N .

0 Q omm

m

0 0 0 0 0 0 n

F aøx

. I 0

0 0

S

0 0 0 0 0 0 å

m 0 0 0 0 0 0

.w . C Au

164 Bilaga 3

r F .

w

5 F .

o o o o o o m

.m

.n F

o o o o o o

z

. .u . . C Au 8

Bilaga 3 165

m

å

å K 8 3

c

S

C a .

c e c r w F v r S w c o c c c c

8 8

v p

c o c N N e c e o b wc . :

a

.E o c F

z wa

.n

F 2. .N AmS. Am

Bilaga 4 167

ENKÃT 12 1994-08-16 Dnr 994

Till Utbildningsanordnare enl lista

Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning

Regeringen har den 21 april 1994 beslutat tillkalla särskild utredare en med uppdrag att ge underlag till fortsatta ställningstaganden i fråga om strukturen för den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen. I uppdraget ingår bla att bedöma vilka avgränsningar den högre mot t ex akademiska utbildningen och mot komvux kan ändamålsenliga; som vara att behandla vissa frågor rörande påbyggnadsutbildningar i komvux; att pröva olika ñnansieringsmöjligheter; samt att överväga hur statliga stödinsatser kan utformas och administreras. Dir 1994:36

En förutsättning för att uppdraget skall kunna fullgöras det befintliga är att utbudet av kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning är någorlunda väl känt. Utredningen har därför beslutat vända sig till offentliga och privata utbildningsanordnare med begäran redovisning utbildningar om en av som anordnas budgetåren 199394 ocheller 199495 och kan bedömas falla som inom ramen för den preliminära definition som anges i det följande.

Det bör redan här påpekas att utredningens primära uppgift är att pröva vilka insatser som kan behövas för att stimulera tillväxten utbildning av inom området. Det föreligger därför inte något primärt uppdrag att föreslå förändrade villkor för väl fungerande verksamheter, de skulle även om rymmas inom definitionen.

tredningen önskar senast den 8 september 1994 förteckning över de en kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningar som ni anordnar.

Av förteckningen skall framgå

utbildningens namn och ev kurskod, läroplans- eller kursplanenummer eller motsvarande,

2. utbildningens huvudsakliga inriktning, i den mån detta inte framgår av beteckningen,

3. antalet planerade utbildningsplatserdeltagare läsårembudgetâren 199394 och 199495,

4. i förekommande fall antalet behöriga sökande till utbildningen nämnda budgetår

5. formella förkunskapskrav och i den mån avvikelsen är betydande - de sist antagna studerandenas förkunskaper.

168 Bilaga4

Utredningen också gärna emot synpunkter och i så fall hur en tar om förändring tillhörighet, styrning eller finansiering skulle kunna främja av utvecklingen någon eller några de utbildningar som tagits upp i av av förteckningen.

Svaren denna enkät insändes i bifogade svarskuvert senast den 8 september 1994. Marknadsfakta AB i Härnösand svarar för distribution och insamling enkäten, samt för bearbetning av svaren. av Ev. förfrågningar med anledning av enkäten kan riktas till utredningens sekreterare telefon 08763 1917.

Med tack på förhand för Er medverkan och med vänliga hälsningar

Rolf Nordanskog Anders Franzén

Med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning

avses utbildning, som

bygger grundläggande utbildning i gymnasieskolan och ev praktik,

fördjupad eller specialiserad yrkeskompetens men

ger

inte nödvändigtvis färdigutbildning,

i väsentliga delar handlar om praktisk tillämpning av

känd kunskap och teknik,

inte är akademisk i traditionell mening, samt

syftar i första hand till verksamhet inom näringslivet.

En preliminär definition kvalificerad eftergymnasial utbildning med utgångspunkt i direktiven och av prop 1994941177.

Bilaga 5 169

Bilder ur den kvalificerade

yrkesutbildningens historiska bakgrund

Sluåväsendet

Yrkesutbildning har funnits i vårt land ända sedan medeltiden. De äldsta

bevarade dokumenten är skråordningar för olika hantverksyrken det

äldsta daterat 1356.

I skråordningama fanns bl.a. bestämmelser om utbildningstiden för

lärlingar och gesäller samt krav för att få mästarbrev. Antalet mästare var ofta maximerat och det hade till följd att gesällerna inte sällan fick vänta länge på att bli mästare. Under 1800-talet fanns ett fåtal skolor för yrkesutbildning vårdsk0lor, handelsskolor, lantbruksskolor och sjömansskolor. Genom riksdagsbeslut år 1846 avskaffades skråväsendet. Vissa bestämmelser om lärlingar och gesäller bibehölls dock fram till år 1864 då riksdagen fattade beslut om näringsfrihet.

Yrkesskolväsendet

Olika utredningar som gjordes i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet framhöll behovet av samhällsinsatser för att yrkesutbildningen

skulle få större omfattning och högre kvalitet. Bl.a. på grundval dessa

av utredningar fattade riksdagen våren år 1918 beslut om att inrätta

praktiska ungdomsskolor för elever som genomgått folkskola och fort-

sättningsskola.

De praktiska ungdomsskoloma var av två slag:

lärlingsskolor för industri och hantverk, för handel och för husligt arbete yrkesskolor som byggde lärlingsskoloma. -

Ansvarig myndighet för ungdomsskoloma blev Kungl. Skolöverstyrelsen. På förslag Skolöverstyrelsen inrättades år 1920 av en yrkespedagogisk anstalt i Stockholm Ypecea för utbildning av yrkeslärare.

170 Bilaga 5

För utvecklingen yrkesskoloma hade bestämmelserna i 1921 års av yrkesskolstadga stor betydelse. Enligt denna stadga utgick statsbidrag till yrkesskolor på heltid för industri och hantverk. Även andra kommunala kommunala yrkesutbildningar fick statsbidrag, bl.a. deltidskurser för

lärlingar. Under 1930-talets ekonomiska kris beslöt riksdagen om vissa ut-

ökningar yrkesskolväsendet. På basis förslag från 1937 års verk-

av av stadsskoleutredning inrättades centrala verkstadsskolor. Vidare inrättades särskild central myndighet för yrkesutbildningen, Kungliga överen

styrelsen för yrkesutbildning KÖY. Denna myndighet verkade under

åren 1944 1964. - År 1939 tillsatte Svenska Arbetsgivareföreningen SAF och Landsorganisationen LO kommitté för över lärlingsutbildningen och en att se rekryteringen till den. Kommittén hade bl.a. i uppdrag att undersöka

vilka åtgärder arbetsmarknadens parter kunde åta sig och vilket ansvar

kunde läggas parterna. Kommitténs arbete resulterade år 1944 som i bildandet Arbetsmarknadens Yrkesråd AY med följ ande uppgifter: av

utreda och följa utbildningsbehovet inom huvudorganisationemas att verksamhetsområden

åtgärder olika slag verka för en ökad och effektivare

att genom av yrkesutbildning inom näringslivet övervaka och samordna lärlingsnämndemas verksamhet att upptaga frågor allmän eller principiell betydelse yrkesut- - att av bildningen område samt hålla kontakt med myndigheternas och andra organisationers att arbete med dessa frågor.

Yrkesskoloma ökade starkt i omfattning inte minst under perioden 1944 1964 från cirka 10 000 till 70 000 elever i heltidskurser om minst fem månader. Utmärkande för yrkesskoloma en stark lokal förankring. Samvar arbetet mellan yrkesskolan och arbetslivet fungerade i regel väl och många yrkesskolekurser inrättades för att tillgodose ett behov av arbetskraft för det lokala arbetslivet. Kursplaner fick beslutas av kommunens skolstyrelse.

Samtidigt växte de centrala yrkesskoloma och allt oftare insåg man

att stod vid skiljeväg: antingen skulle utvecklingen ledas centralt man en eller så skulle lita till att de lokala initiativen skulle vara tillräckliman

På grundval förslagen från 1946 års skolkommission SOU

ga. av

1948:27 och 1952 års yrkesutbildningssakkunniga SOU 1954:11

Bilaga 5 l71

fattade riksdagen år 1955 ett principbeslut om att staten skulle ta huvudansvaret för yrkesutbildningens utveckling. 195 5 års yrkesutbildningssakkunni framhöll i sitt betänkande SOU ga

1962:28 bl.a. att ett 25-tal ämbetsverk hade tillsyn över någon form

av

yrkesutbildning och att frågor om yrkesutbildningen berörde flera depar-

tement. Utredningen ansåg att ett centralt ämbetsverk skulle ha ansvaret

för såväl det allmänna undervisningsväsendet yrkesutbildnings-

som väsendet. Riksdagen beslöt enligt förslagen, vilket medförde att KÖY

upphörde 1964 samtidigt som Skolöverstyrelsen SÖf1ck ansvaret såväl

för yrkesutbildning som för övrig skolutbildning. Av stor betydelse för den fortsatta utvecklingen yrkesutbildningen av

fick de förslag som Yrkesutbildmngsberedningen YB i sina

avgav betänkanden under åren 1966 1970. - YB föreslog att yrkesutbildningen efter grundskolan i princip skulle

ges i form av tvååriga linjer och dimensioneras så att alla ungdomar

som önskade yrkesutbildning skulle få det. YB framhöll att yrkesutbildningen skulle såväl kvantitativt som kvalitativt efter näringslianpassas vets behov. Lokalmässigt och pedagogiskt borde yrkesutbildningen samordnas med gymnasiet och fackskolan till integrerad gymnasieen skola.

Enligt YB var det viktigt att yrkesutbildningen de tvååriga linjerna

var kvalificerande för fortsatt utbildning. Därför föreslogs special-

utbildningar, avsedda såväl för vuxna med några års yrkeserfarenhet som för elever som genomgått tvåårig linje. Dessa påbyggnadsutbildningar borde enligt YB i regel ettåriga.

vara

Gymnasieskolan enligt Lgy 70

Genom beslut vid 1970 års riksdag infördes fr.o.m. höstterminen år 1971 en gymnasieskola i vilken integrerades de tidigare skolformema gymnasium, fackskola och yrkesskola. Yrkesutbildningen kom att ut-

formas i princip efter YB:s grundtankar med tvååriga yrkesinriktade

linjer som ett väsentligt inslag. Reformen innebar för dessa linjer att

omfattningen av de allmänna ämnena ökade medan tiden för yrkesämnena minskade. Gymnasieskolans yrkesutbildning avsågs grund-

vara en

utbildning som normalt skulle fullföljas av en färdigutbildning i arbets-

livet. Under den tid gymnasieskolan tillämpade 1970 års läroplan Lgy 70

visade utvecklingen två huvuddrag:

172 Bilaga 5

ökad dimensionering alltmer splittrad studievägsstruktur - en

Gymnasieskolan ökade i omfattning praktiskt taget årligen efter

-

förslag i SÖ:s anslagsframställningar. Ökningen gällde framför allt den

yrkesinriktade delen gymnasieskolan relativt snart blev mer

av som omfattande än den studieförberedande delen. Som exempel kan nämnas läsåret 198485 gick 76 procent gymnasieskolans 104 800 nyböratt av

jare till yrkesinriktad utbildning.

en Studievägsstrukturen blev alltmer splittrad genom tillkomsten av ett

antal specialkurser vid sidan gymnasieskolans linjer. Under

stort om

1980-talet blev antalet specialkurser mer än 500. Vissa specialkurser byggde fullföljd grundskoleutbildning medan andra högre special-

en

kurserpåbyggnadsutbildningar byggde på genomgången tvåårig

yrkesinrikad linje. Eftersom många specialkurser endast fanns ett Studieorter med gymnasieskola dock fåtal orter var utbudet åtskilliga

inte särskilt stort. År 1976 tillsattes kommitté för att utreda den gymnasiala utbilden

ningen Gymnasieutredningen GU, år 1981 efter ett omfattan-

- som de analysarbete presenterade sitt huvudbetänkande SOU 1981:96. -

GU föreslog bl.a. studievägsstruktur med breda ingångar, dvs.

en ny sex uppdelningen mellan tvååriga yrkesinriktade och treåriga studieförbeatt redande studieprogram skulle ske först efter den första årskursen.

GU:s förslag till studievägsstruktur kom emellertid aldrig till genomförande. I stället resulterade GU:s arbete i försöksverksamhet för att en underlag för ett slutligt ställningstagande. ge En arbetsgrupp för översyn den gymnasiala yrkesutbildningen av ÖGY, tillsattes år 1984 Arbetsgruppen avlämnade i februari år 1986 .

sitt slutbetänkande En treårig yrkesutbildning SOU 1986: 2 3.

-

ÖGY föreslog att gymnasieskolans yrkesutbildningar skulle vara

treåriga. Utökningen utbildningstiden borde användas dels till en av

förstärkning inslaget allmänna ämnen, dels till arbetsplatsförlagd

av av utbildning, framför allt under det tredje året 60 procent av utbildnings-

tiden.

Genom inslaget arbetsplatsförlagd utbildning ökar arbetslivets

av

för Enligt ÖGY borde den arbetsplatsförlagda ansvar yrkesutbildningen.

utbildningen finansieras ett bidrag från arbetslivet motsvarande genom viss del lönesumman. ÖGY föreslog att kursplanerna skulle vara en av

indelade i moduler, dvs. målpreciserade utbildningsavsnitt som motsva-

kompetens i arbetslivet. rar en

Bilaga 5 173

Regeringen SÖ i uppdrag att genomföra försöksverksamhet gav enligt ÖGY:s riktlinjer. Försöksverksamheten omfattande högst som ll 000 intagningsplatser under åren 1987-1990. Försöksverksamheten gav bl.a. skolor, skolhuvudmän och skolmyndigheter erfarenheter bl.a. av arbetsplatsförlagd utbildning. Fastare samarbetsfonner utvecklades mellan skolan och arbetslivet. Handledarutbildningen och lärarfortbildningen bidrog till de förbättrade kontakterna. Ett nyckelproblem var de stora behov av ny och dyrbar utrustning som försöksverksamheten medfört. Ett annat problem var att de detaljerade kursplanerna medförde en alltför hård styrning av den lokala verksamheten.

En gymnasieskola med nationella program

Försöksverksamheten med treåriga yrkeslinjer visade behovet av en

översyn gymnasieskolans studievägsstruktur. Regeringen år 1988 av gav SÖ två uppdrag att utreda tänkbar studievägsstruktur, dels för de en studieförberedande linjerna, dels för yrkesutbildningen. För det s.k.

mittblocket sociala linjen, konsumtionslinjen, musiklinjen och den

estetisk-praktiska linjen tillkallades en särskild utredare. Grunddragen i refonneringen gymnasieskolan och den kommunala av

vuxenutbildningen redovisades i propositionen Växa med kunskaper

199091:85. Reformens syfte är

att höja den allmänna utbildningsnivån och förbereda alla för ett

livslångt lärande, där återkommande utbildningar blir allt vanligare.

Riksdagen fattade år 1991 beslut bl.a. om en treårig gymnasieskola

med 16 nationella program.

För de nationella programmen finns programmål som anger syfte,

strävan och krav utbildningen inom varje program. De av riksdagen fastställda timplanema anger den minsta tid för undervisning som eleskall garanteras. Tiden är angiven i undervisningstimmar â 60 verna minuter. Kommunerna skall erbjuda ett allsidigt urval av nationella program i hemkommunen eller i kommun som man har samarbetsavtal med. Vid organisationen studievägama skall stor hänsyn tas till elevernas av önskemål. Ungdomar inte tagits in nationellt fastställda program skall som erbjudas specialutformade eller individuella program enligt en plan som

174 Bilaga 5

fastställs lokalt för varje elev. Ett Specialutformat program innehåller samma andel kärnämnen som de nationella programmen. I december år 1993 fattade riksdagen beslut med anledning av propositionen En läroplan, 1992932250. Riksdagsbeslutet innehöll b1.a. ny

en starkare betoning på en kursutforrnad gymnasieskola, där alla ämnen

är indelade i kurser, samt beslut om ett nytt mål- och kunskapsrelaterat betygssystem. Efter riksdagsbeslutet fattade regering beslut om en ny läroplan för de frivilliga skolfonnerna, Lpf94, som gäller fr.0.m. läsåret 199495.

Kompetensinriktad vuxenutbildning komvux -

Komvux omfattar grundläggande vuxenutbildning, gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning.

Den gymnasiala vuxenutbildningen avser att erbjuda vuxna utbildning som motsvarar den som ungdomar får i gymnasieskolan. Yrkesutbildning har sedan komvux bildades 1968 kunnat anordnas efter samma

kursplaner som i gymnasieskolan. Efter reforrneringen av gymnasiesko-

lan och vuxenutbildningen år 1993 har de båda skolforrnema samma kursindelning för samtliga ämnen. Detta ger kommunerna större möjligheter än tidigare att öka det totala utbildningsutbudet i kommunen genom en samverkan mellan skolfonnema.Yrkesutbildning i komvux har huvudsakligen inriktats mot ekonomi, handel, omvårdnad och social

service. Därutöver har många vuxna erhållit teknisk utbildning motsva-

rande T-linjen inom komvux. Påbyggnadsutbildning utbildning skall är en som ge vuxna en ny nivå i yrket eller leda till ett nytt yrke. Dessa utbildningar är avsedda

såväl för vuxna med arbetslivserfarenhet som ungdomar som genomgått

gymnasieskolan.

Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildningen är ett aktivt arbetsmarknadspolitiskt instrument som ska underlätta för personer som blivit eller riskerar att bli arbetslösa att få ett nytt arbete. Samtidigt skall arbetsmarknadsutbildningen underlätta omstruktureringen inom näringsliv och offentlig sektor. Arbetsmarknadsutbildningen upphandlas idag av AMS, som blivit Sveriges i särklass största utbildningsupphandlare och har de sista åren köpt utbildning för ca 6 miljarder kronor.

Bilaga 5 175

Under början av 1900-talet uppmärksammades att den ökade industrialiseringen medförde en ökad konjunkturkänslighet. Tider med överfull sysselsättning avlöstes av arbetslöshetsperioder. Statens Arbetslöshetskommission skapades år 1914 för att bl .a. verka för att arbetslösa inom tobaksindustrin och textilindustrin skulle få utbildning. Verksamheten ökade och under 20-talet hölls kurser för arbetslösa relativt allmänt. 30-talet kännetecknades av en ekonomisk kris med ökad arbetslöshet. Kommunerna anordnade yrkesutbildning med statliga bidrag. Viktiga teoretiska inslag yrkestekniska studerades jämsides med var ämnen som praktiska övningar. Kurserna anpassades till näringslivets behov av arbetskraft och utbildningen inriktades speciella yrken. Efter krigsutbrottet år 1939 skapades Statens Arbetsmarknadskommission SAK då staten hade behov av att följa utvecklingen

på den svenska arbetsmarknaden. SAK hade också ansvaret för arbets-

marknadsutbildningen som bestod i omskolning av äldre arbetskraft och fortbildning av yrkesverksamma. Arbetsmarknadsutbildningen fick också rollen att nyutbilda yngre människor. Främsta, skälet till detta var den av strukturella förändringen i arbetslivet som kännetecknades av en om-

vandling från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Bristen på

yrkesutbildad arbetskraft medförde även att vissa företag byggde upp

egna skolor, t.ex. Industriskolan Scania i Södertälje. Organisationen

för arbetsmarknadsutbildningen blev också fastare och kursverksamheten drevs efter bl.a. centralt framtagna kursplanen Samarbetet med parterna på arbetsmarknaden stärktes också. När det nya verket Arbetsmarknadsstyrelsen AMS bildades i slutet av 40-talet överfördes ansvaret,

vad gällde utbildningsinriktning och utbildningsvolym, för arbetslöshets-

åtgärder dit. Samtidig diskuterades tillsynsansvaret för yrkesutbildningen. Inom

Kungliga Överstyrelsen för yrkesutbildning KÖY fanns fristående

en sektion, från år 1945 fick ansvaret för administrativa och tekniska som frågor för omskolningsverksamheten. Den fristående sektionen hade ansvaret för verksamheten ända tills KÖY upplöstes år 1964 och för arbetsmarknadsutbildningen övergick till SÖ. ansvaret Utbildningssamarbetet med kommunerna minskade och istället bildades statliga utbildningscentra. Begreppet AMU infördes inte formellt förrän i början 1970-talet. Antalet deltagare i utbildning ökade snabbt av

och under år 1959 hade 8 500 personer påbörjat någon form av utbild-

ning. År 1961 deltagarantalet 20 000 och år 1963 hade antalet ökat var till 30 000. Samtidigt infördes begreppet bristyrrkesutbildning. Arbetslösa

176 Bilaga 5

eller de ville byta yrke kunde få utbildning de sökte utbildning som om

inom en bransch med brist på yrkeskunniga arbetare.

Invandringen till Sverige tog också fart och antalet arbetssökande ökade. Det gjorde också antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning och verksamheten nådde ett tak under 1978 då 245 000 personer började

någon form av arbetsmarknadsutbildning. AMU hade också en betydande roll i att utbilda invandrare i svenska språket.

År 1986 ändrades ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ. AMS blev nu upphandlare av utbildningen. För utbildningsverksamheten svarar en ny myndighet AMU-gruppen. Samtidigt förändrades regelsystemet för det etablerade skolväsendet och även gymnasieskolor och komvux i kommuner och landsting samt högskolor fick tillsammans

med privata utbildningsföretag genomföra uppdragsutbildning på lik-

nande villkor som AMU-gruppen. AMU-gruppens marknadsandelar har därför stadigt minskat från närmare 90 % i slutet av 80-talet till 50 % under 1994. År 1994 bildades det statliga bolaget AmuGruppen AB.

Yrkesteknisk högskoleutbildning YTH

Yrkesutbildningsberedningen uppmärksammade också behovet av yrkesteknisk vidareutbildning för yrkesverksamma och föreslog därför i ett betänkande SOU 1970:8 inrättande av yrkesteknisk högskoleutbildning, inte minst för att tillgodose industrins behov av kvalificerade yrkesmänniskor. Trots en positiv remissopinion till YB:s förslag dröjde det till år 1975 innan en yrkesteknisk högskoleutbildning YTH inrättades, först försök och senare som reguljär verksamhet. YTH-utbildningar finns f.n. ett tjugotal orter. Organisatoriskt hör dessa utbildningar till ett universitet eller en högskola. Studierna motsvarar 60 högskolepoäng. Antalet studerande är cirka l 000. För att

antas till YTH krävs minst fyra års yrkesverksamhet och kunskaper

motsvarande tvåårig yrkesinriktad linje i gymnasieskolan.

Tekniska gymnasier m.m.

De tekniska utbildningarna blev mer formaliserade i mitten av 1800talet. De första tekniska skolorna tillkom 1820- och 1830-talet. Bland annat tillkom då Teknologiska institutet, som sedermera utvecklades till

Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Den dåvarande rektorn vid

Bilaga 5 177

Teknologiska institutet, Lars Johan Wallmark, föreslog att teknisk utbildning skulle ske i tre olika nivåer, som liknar den organisation som funnits under 1900-talet dvs. teknisk högskola, tekniskt gymnasium och teknisk aftonskola. En nivå var de tekniska elementarskoloma som Malmö, Borås och Örebro. Målet för

tillkom på 1850-talet i Norrköping,

de tekniska elementarskoloma var att ge en teknisk utbildning som vilade på naturvetenskaplig och matematisk grund. På 1870-talet fick de tekniska elementarskoloma en förändrad målsättning, vilket bl.a. innebar att teknisk specialisering, fackindelning, infördes. År 1912 framlade 1907 års tekniska kommitté sitt betänkande. I detta föreslogs att de tekniska elementarskoloma skulle ersättas med

tvååriga tekniska fackskolor efter liknande modell som i Tyskland.

Utbildningen skulle specialiserad och förutsätta att eleverna hade vara minst två års yrkespraktik. Utredningens förslag mötte dock kritik främst vad gällde förslaget att ersätta allmänt inriktad teknisk en mer utbildning hårt specialiserad utbildning. Kommitténs betänkande med en bereddes inom departementet och det beslut 1918-års riksdag fattade innebar att det bildades två skolfonner tekniska fackskolor och tekni- ska gymnasier. De tekniska gymnasiema skulle i motsats till fackskolor-

ha allmän icke specialiserad inriktning. Detta kom redan i början

na en

på 1920-talet att ändras så att även de tekniska gymnasiema genomförde utbildning med en viss fackspecialiseiing. I 1960-års gymnasieutredning GU behandlades, i samråd med

industrins branschorganisationer, de tekniska gymnasiemas möjlighet till

fackspecialiseiing. I betänkandet konstaterades nödvändigheten av en branschanpassad facklig specialisering.

Någon officiell examensbenämning fanns inte för de tekniska utbildningarna varken för de tekniska fackskoloma eller de tekniska gymnasiema. År 1944 infördes benämningarna tekniska fackskolans

ingenjörsexamen tekniska gymnasiets ingenjörsexamen. Därmed

resp.

infördes även begreppet läroverksingenjör på arbetsmarknaden. Stats-

understödda kommunala och privata tekniska läroanstalter fick inte ange

ingenj i sina betygsfonnulär förrän efter ett regeringsbeslut

år 1958. Ingenjörsutbildningama stod fram till 1920-talet under tillsyn av

kommerskollegium. Fram till 1944 låg tillsynsansvaret på den nyin-

rättade myndigheten Skolöverstyrelsen. Därefter förflyttades tillsynsan-

till KÖY. Fr.o.m. 1964, då KÖY lades ned, låg ansvaret åter igen

svaret Skolöverstyrelsen. Parallellt med de statliga tekniska läroanstaltema fanns en omfattande utbildning tekniker och ingenjörer, som gick under beteckningen av

178 Bilaga 5

institutingenjörsutbildningar. I dessa utbildningar hade de studerande i allmänhet ett antal års yrkeserfarenhet bakom sig när de påbörjade

studierna. Utbildningarna gavs bl.a. vid tekniska institut, tekniska skolor och tekniska aftonskolor t.ex. Stockholm Tekniska Institut, STI, Hässleholms Tekniska skola, Katrineholms tekniska skola och Stockholms stads tekniska aftonskola SSTA. Dessa institut bildades i tid då en Sverige i hög grad omvandlades från ett bondesamhälle till ett industrisamhälle och institutingenjörema har haft stor betydelse för utvecklingen inom svensk industri. Två de studieförberedande linjerna i gymnasieskolan enligt Lgy av

70 hade inslag av yrkesutbildning, nämligen treårig ekonomisk linje Elinjen och fyraårig teknisk linje T-linjen. Under slutet av 1970-talet fördes en diskussion om en förstärkning av den tekniska utbildningen som gavs på T-linjen. Det påtalades att

motsvarande utbildningar i andra länder var längre än fyra år och gav en fonnell ingenjörskompetens. För att belysa dessa problem bedrevs en försöksverksamhet med

förlängning av T-linjen med ett femte år. I samband med denna försöksverksamhet uppkom frågan om denna högre tekniska utbildning

skulle tillhöra gymnasieskolan eller högskolan. Det fanns skäl som talade för båda alternativen. En förläggning till gymnasieskolan skulle medföra att befintliga resurser i form av personal, lokaler och utrustning kunde utnyttjas. En förläggning till högskolan skulle ge möjligheter till viss samordning med t.ex. civilingenjörsutbildningen. När regeringen år 1987 tillsatte arbetsgrupp för samordnad ingenen jörsutbildning mellannivå SIM-utredningen innehöll direktiven ett klart uttalande att all teknisk utbildning på mellannivå borde föras om

till högskolan. Så blev också riksdagsbeslutet på grundval utred-

av

ningen. En tvåårig ingenjörsutbildning byggd en treårig gymnasieut-

bildning inrättades fr.o.m. hösttenninen år 1989. Denna ingenjörsutbildning omfattar f.n. närmare 6 000 studenter och finns vid mer än 20 universitet och högskolor. På de flesta orter kan

studenterna efter den tvååriga utbildningen om 80 högskolepoäng fort-

sätta ytterligare ett år och uppnå 120 högskolepoäng.

Bilaga 5 179

Universitet och högskolor

När de europeiska universiteten organiserades 1100-talet var de nära förbundna med kyrkans intressen. När det första svenska universitetet tillkom i Uppsala år 1477 anslöt det sig helt till det gängse medeltida mönstret. Undervisningen var huvudsakligen inriktad rekrytering av högre prästerliga tjänster. När universitetet återupprättades i slutet av 1500-talet det åter landets behov prästutbildning, stod i var av som förgrunden. Under Gustav Adolf stärktes dock universitetets funktion rekryteringsbas för den växande statsförvaltningen och nya universom sitet inrättades i Åbo och Dorpat. Under frihetstiden utvecklades forskningen vid universiteten, men uttryck för professoremas personliga intresse någon mer som än som förväntan från myndigheternas sida att universiteten skulle leverera ny vetenskaplig kunskap. Under nyromantiken i början av 1800-talet framträder utbildningssyn, vänder universitetsutbildningen bort från en som de praktiska näringama. Universitetsutbildningen skall rikta sig till statsämbetsmännen skall bort från all egennytta och inrikta sin som se verksamhet på det allmänneliga. Naturvetenskaperna bedrivs inte för att finna tillämpningar inom industri och hantverk utan för att finna Sanningen. En följd denna boskillnad mellan upphöjd bildning och nyttoinav riktad utbildning att näringsidkare inom industri och hantverk börvar jade kräva utbildning passade deras intressen. På 1820-talet en som tillkom de läroanstalter som skulle utvecklas till tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers i Göteborg. Veterinärhögskolan, skogshögskolan och farmaceutiska institutet tillkom också under 1820- och 30-talen, de institut utgjorde grunden för lantbrukshögskolan något senare. som avancerad teknisk skolning fanns vid det högre artilleriläro- En mer verket på Marieberg för främst militära men också vissa civila behov. Tack tillkomsten Karolinska institutet utanför universiteten vare av utvecklas den praktiska medicinen under 1800-ta1et. Under 1800-talets sista årtionden utvecklas universiteten till verkliga forskningsanstalter. De tekniska högskolorna når då samma vetenskaplinivå universiteten. I Stockholm och Göteborg bildades universiga som tetsliknande kommunalt anknutna högskolor. Under denna tid skedde också breddningen vetenskapema och många ämnen fick den form en av vi känner idag. Kring sekelskiftet tillkom tandläkarhögskolan och handelshögskolan i Stockholm.

180 Bilaga 5

Utbildningen vid universitet och högskolor var länge mycket av

begränsad omfattning. I början av 1930-talet avlade årligen omkring

2 500 personer studentexamen och knappt hälften av dem skrevs in vid universitet och högskolor. Fortfarande år 1950 nettoantalet inskrivna var studerande vid universitet och högskolor sammanlagt bara omkring 18 000. Nästa period av kraftig förändring av den eftergymnasiala utbildningen inträder under 1960- och 70-talen, som präglas av en våldsam kvantitativ expansion. Under 1960-talet tredubblades antalet första

gången inskrivna vid universitet och högskolor. Antalet närvarande

studerande ökade från ca 34 000 till närmare 110 000 under detta

årtionde. Intagningskapaciteten vid de utbildningslinjer låg utanför

som universitetssektom mer än fördubblades till ca 15 000 platser sju år fram till 1967. Socionom- och lärarutbildningarna ökade särskilt starkt. Under denna period tillkommer bl.a. social-, journalist- och bibliotekshögskoloma, de förstnämnda med rötter i socialinstituten startat som några årtionden tidigare. Seminarierna för lärarutbildning omvandlas till lärarhögskolor. En systematisk geografisk spridning av eftergymnasial utbildning inleds med tillkomsten av universitetet i Umeå och universitetsñlialema i Linköping, Växjö, Karlstad och Örebro i mitten 1960av

talet. Kring 1970 tillkom högskolan i Luleå och den högre utbildningen i Linköping sammanfördes till ett sjätte universitet.

Politiken under 1960-talet präglades av en ambition att avlänka

studerande från en alltför teoretisk, akademisk utbildning till något

mer praktiskt och arbetsmarknadsanpassat. Inom de filosofiska fakulteterna

vidtogs åtgärder i form av yrkesinriktade kurser och fasta studiegångar,

för att göra utbildningen bättre anpassad till arbetsmarknadens behov.

1968 års utbildningsutredning U 68 tillsattes bl.a. mot bakgrund

av den starka kvantitativa tillväxten vid främst de filosofiska fakulteterna och avsaknaden av planeringsunderlag för 1970-talet. Ett annat motiv var att reforrnema inom grundskolan och gymnasieskolan krävde en

fortsättning det eftergymnasiala området. I direktiven till utredningen

framhöll departementschefen, statsrådet Palme, att

det eftergymnasiala utbildningsområdet består dels universitet

av 3

och högskolor, dels ett stort antal utbildningslinjer utanför

universitetssektom, vilka vanligen hargymnasium och fackskola

som

grund men som även i betydande utsträckning bygger på enbart grundskola Den hittills tillämpade uppdelningen på akademisk

en och en icke-akademisk sektor bör enligt min mening inte användas längre.

Bilaga 5 181

Utredningsarbetet ledde fram till 1975 års beslut om en högskolereform som genomfördes år 1977. Reformens tre huvudsyften fonnulera-

des på följande sätt i 1975:9:

prop

D att ytterligare öka utbildningens tillgänglighet, särskilt för andra

studerandegrupper än de traditionella, och därmed främja den sociala utjämningen

D att bredda och differentiera det samlade utbildningsutbudet, särskilt med hänsyn till anknytningen till arbetsmarknaden och fömyelsen av arbetslivet D att demokratisera utbildningens organisation och dess verkanpassa

samhetsforrner till en mer allsidig rekrytering studerande.

av

Med reformen introducerades det vidgade högskolebegreppet,

som kom att innefatta all eftergymnasial utbildning. Den enhetligare organisationen hade två syften. Det ena är att ge uttryck för en gemensam

grundsyn utbildningens mål, dess anknytning till yrkesliv och forskning och på sättet för de studerandes och personalens inflytande. Det andra syftet är att ge förutsättningar för ökad lokal frihet i fråga

om

utbildningens innehåll och uppläggning. Organisatoriskt sammanfördes de skilda institutioner för eftergymnasial utbildning fanns ort

som en eller i ett län, ofta med lärarutbildning som kärna, till högskola. en I propositionen slog utbildningsministem fast att högskoleutbildningens primära uppgift är att ge de studerande kunskaper och färdigheter som fordras för yrkesverksamhet samtidigt han förklarar att som

högskolans uppgift inte får begränsas till rena yrkesmotiv. Som karaktäristiskt för all högskoleutbildning anges anknytningen till vetenskaplig verksamhet och träningen i utbildningen och yrkesverksamheten

att se i ett vidare sammanhang, att kritiskt bedöma företeelser, möter i som arbetslivet och samhället, och att medverka till utveckling och förnyelse.

Riksdagsbeslutet innebar också anknytning till forskning skall

att en

finnas för all högskoleutbildning. Två fonner för forskningsanknytning

framhölls i propositionen: är att forskarutbildning skall kunna bygga en

på varje slag av grundläggande högskoleutbildning, att forsk-

en annan

ning och forskarutbildning skall utvecklas i direkt anknytning till olika

grundutbildningars innehåll och problemområden. Forskningsanknytningens innebörd diskuterades dock länge intensivt och kom ofta att kretsa kring konstruktionen av lärartjänster och forskningens lokalisering. I en informationsskrift från 1985 karaktäriseras högskoleutbildningen följande sätt:

182 Bilaga

Utmärkande ärdess koppling till forskning. Utbildningen skall ge kunskap forskningen står och dess metoder och resultat skall om var

basen i all högskoleutbildning. Det är naturligt när det gäller

vara

forskarutbildning gäller även grundutbildningen. De studerande

men

ska inte bara lära sig fakta utan också att kritiskt granska fakta och

kunna urskilja vasentligheter, att analysera och systematisera och att kunna sina förvärvade kunskaper. A lära ut vetenskapligt presentera tänkande i hanteringen och bedömningen av material är en av högskoleutbildningens främsta uppgiften

Under åren efter 1975 års högskolereform och under 1980-talet

fullföljdes den geografiska utbyggnaden av den eftergymnasiala utbild-

ningen. I län saknat högskoleutbildning upprättades nya högskolor. som

Utbildningsutbudet breddades kraftigt de nya högskoleortema.

Längre och kortare utbildningsprogram med uttalad yrkesinriktning

utvecklades. Alltsedan de mindre högskolorna tillkom har krav på att tillföra dessa högskolor fasta för forskning förts fram. Motiven har varit såväl resurser

strävan att säkerställa grundutbildningens forskningsanknytning och

en kvalitet närings- eller regionalpolitisk natur. som av

Ett genomgripande reformarbete avseende högskolan under de första

åren 1990-talet inleddes den socialdemokratiska och fullföljdes av av av den borgerliga regeringen. Den sistnämndas strategi för att förändra det svenska universitets och högskolesystemet bestod av tre delar:

Ökad frihet för och skapande incitament för utveckling och kvaliav tet inom statliga universitet och högskolor, Införandet fasta och entydiga regler för relationerna mellan statens av och fristående universitet och högskolor, Förändrat, icke-statligt, huvudmannaskap för vissa universitet och högskolor.

Sammantaget innebär förändringarna övergång till i huvudsak

en en mål- och resultatorienterad styrning av högskolans utbildning. Friheten för högskolorna att själva fatta beslut om bl.a. studieorganisation, ut-

bildningsutbud, antagning av studenter, institutionell organisation och

disposition till grundutbildningen vidgades kraftigt. Chalmers av resurser

tekniska högskola och högskolan i Jönköping privatiserades.

I detta sammanhang aktualiserades också utbyggnad en kvalifien av cerad eftergymnasial yrkesutbildning vid sidan högskolan. En bakav grund härtill ytterligare kraftig ökning av antalet studerande vid var en

Bilaga 5 183

universiteten och högskolor under 1990-talets början: 40 procent ca

mellan 199091 och 199495. En annan var behovet att möta efterfrågan

utbildad arbetskraft inom de små och medelstora företagen, en uppgift som högskolan haft svårt att tillgodose.

Källor: G Bergendahl: På väg mot en ny högskola

Elfman N.0. 1990, T4-skolomas rektorskonvents jubileumsskrift 40

år. Skola med framtidstro 1994, Stockholms tekniska institut. David Englund, PM 1995 Lennart Kördel, PM 1995

Fakta högskolan, UHÄ och Liber Utbildningsförlaget, 1985.

om Prop 1975:9 Reformering av högskoleutbildningen m.m. Prop 9293:1 Universitet och högskolor Frihet för kvalitet -

Prop 921932169 Högre utbildning för ökad kompetens

SOU 1973:2. Högskolan, prop 1975:9,

Bilaga 6 185

Utdrag ur Kanslersämbetets rapport 1993:1 De frikyrkliga seminariema som högskolor en utredning

-

2 Förutsättningar och kriterier

Uppdraget avser att granska de frikyrkliga teologiska seminariemas högskolemässighet. I det uppdraget ligger att undersöka studerande- och lärarkompetens, relationen mellan forskning och utbildning, utbildningens organisation ämnesbredd och ämnesdjup samt hur stor del av

utbildningen som kan anses ha praktisk övningskaraktär och därmed

konfessionell inriktning. Utbildningsinstitutionemas lokaler och utrust-

ning ingår också i prövningen.

Som grundval för vår bedömning har vissa kriterier uppställts varigenom kvalitetskraven kan tillgodoses.

2.1 Begreppet ämne

Begreppet ämne innehåller flera aspekter. Ett ämne kan för det första utbildning med egen forskarorganisation. Ett sådant ämne förevara en träds eller flera professorer. Inom dessa ämnen finns alltid flera av en disputerade lärare anställda. Ett ämne kan för det andra vara en övergripande kurs är sammansatt av flera olika forskarämnen, t.ex. som afrikanistik eller joumalistutbildning. Det är då det övergripande temat som utgör ämnet medan lärarna kan ha sin förankring i andra forskarämnen. Ett ämne kan för det tredje i praktiken bestå av flera forskningsområden med egna ämnesföreträdare. Biologi, kemi och fysik kan

anföras som exempel i det sammanhanget. Denna genomgång visar att

ämnesbegreppet är sammansatt vilket leder till olika möjliga tolkningar. Vid Teologisk fakultet är det den första ämnesdeñnitionen som är den

gällande. Det gör att forskning och undervisning utövas inom ramen för

de olika examensämnena som är Nya testamentets exegetik, Gamla testamentets exegetik, Religionshistoria, Kyrkohistoria, Missionsveten-

skap, Kyrko- och samfundsvetenskap, Tros- och livsåskådningsveten-

skap, Etik, Religionsñlosoñ, Religionspsykologi och Religionssociologi. Dessutom tillkommer forskarämnena Judaistik och Islamologi. Dessa ämnen grupperades dock samman till fem ämnesområden eller avdel-

186 Bilaga 6

ningar i samband med utbildningsreforrnema på 1970-talet. Något senare

överfördes den konfessionellt orienterade praktisk-teologiska övningskursen till Svenska kyrkan 1979. Från och med 1980-talet finns fem ämnesområden med inriktning mot exegetisk teologi, systematisk teologi, historisk teologi, religionshistoria och religionsbeteendevetenskap. När utbildningsministem i proposition 199293:1 hänvisar till

departementspromemorians förslag att magisterexamen skall få ges vid

universitet och högskolor i de ämnen som har en fast forskarorganisa-

tion, syftas både på redan väl uppbyggda ämnen med egna företrädare och på ämnen är under uppbyggnad eller som hålls samman av

som olika delområden. De frikyrkliga teologiska seminarierna har ingen egen forskarorganisation uppbyggd vare sig kring de olika ämnena som undervisning bedrivs i eller inom de fem olika ämnesområdena. Det är

lämpligt att jämföra seminarierna t.ex. med joumalistutbildning-

snarare där forskarorganisationen är uppbyggd kring det tema som håller en de olika ämnesområdena. samman Liknande aspekter kan anföras då de religionsvetenskapliga avdelningarna vid universiteten i Göteborg, Linköping och Umeå berörs. Dessa avdelningar har ingen fullständig forskarorganisation knuten till enskilda ämnen med ämnesföreträdare utan den professur som är under tillsättning i Göteborg och den professur är knuten till den relisom

gionsvetenskapliga avdelningen i Umeå avser religionsvetenskapen i mer

övergripande mening, men med en egen profil. I dessa fall kan man således och forskningsinstitutioner inriktade tala om undervisningsett ämnesområde, nämligen religionsvetenskapen. Det är snarast denna ämnesdefrnition som är tillämplig de fria seminarierna.

2.2 Lärarkompetens; kompetensutveckling

Högskolelagen HL 1992:1434 föreskriver att verksamheten vid högskolan skall bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning 1 kap 3 §. För högskolans utbildning innebär detta att

den skall vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt beprövad

erfarenhet 2 §. Denna principiella syn högskole- och universitetsutbildning överensstämmer helt med internationell uppfattning och praxis liksom med svensk universitetstradition. Bl.a. kommer denna uppfattning klart till uttryck i universitetens Magna Charta antagen av den europeiska rektorskonferensens ledamöter i Bologna 1988:

Bilaga 6 187

Undervisningen och forskningen vid universiteten får inte åtskiljas

om utbildningen skall kunna motsvara förändrade behov, samhällets krav och vetenskapliga framsteg. Helt i linje med denna uppfattning uppställer HL 4 kap krav som för behörighet till såväl professors- lektorstjänster både vetenskaplig som och pedagogisk skicklighet, dvs avlagd doktorsexamen eller motsvarande 10 §. För adjunktstjänster gäller dock examen från grundläggan-

de högskoleutbildning motsvarande jämte pedagogisk skicklighet.

Dessutom gäller enligt HF att den sökandes allmänna lämplighet för tjänsten måste prövas. Villkor politisk, religiös eller ideologisk av annan art får inte uppställas. Dessa principer har slagit igenom vid högskolan i dag. Även det om finns lärare som inte har avlagt doktorsexamen, eller har motsvarande kompetens, finns det alltid en fast kärna av vetenskapligt kvalificerade

lärare vid institutionen ifråga. I många fall utgör de den helt domineran-

de delen av lärarstaben. Dessutom är flertalet odisputerade lärare ett

eller annat sätt vanligen indragna i forskarutbildning eller forsknings-

arbete. Då vi skall precisera vad som är utmärkande för högskolans undervisning och utbildning är det därför naturligt, att ett särskilt som kriterium markera kravet på lärarnas vetenskapliga kompetens och

kvalitet. Till detta hör också möjligheten att upprätthålla och vidareut-

veckla denna kompetens. Dessutom bör icke forskarutbildade ges möjlighet till forskarutbildning. Förutom krav på vetenskaplig skolning

ställs givetvis också krav på pedagogisk skicklighet och allmän lämplig-

het för tjänsten.

Kraven på vetenskaplig och pedagogisk skicklighet och kompetens är avsedda att så långt som möjligt garantera kvaliteten i utbildningen.

För att en utbildning skall kunna karakteriseras som högskoleutbildning krävs en kvalificerad lärarkompetens. Normalt måste det enligt vår

uppfattning finnas minst två lärare med genomgången forskarutbildning

inom varje ämne om kandidatexamen eller magisterexamen 160poängsnivån skall kunna utfärdas. Denna ordning har redan fastställts av regeringen i högskoleförordningen 1993:100, bilaga 3:2, som grundar sig på utredningen Magisterexamen vid vissa högskolor, Ds 1992: 127. Däremot är det också fullt möjligt att använda sig av begreppet ämnesområde. Med ämnesomåde inom religionsvetenskapen de fem avses avdelningar som nämndes ovan. Vi menar att det är rimligare att använda sig av begreppet ämnesområde då examinationen motsvarande kandidatexamen övervägs. Då kandidatexamen 120-poängsnivån diskuteras räcker det dock med minst en disputerad lärare inom ämnes-

188 Bilaga 6

området och inte forskarämnet. Både kandidat- och magisterexamen med examensarbete 10 eller 20 poäng. Även skall avslutas ett om om dessa arbeten inte nödvändigtvis är av forskarförberedande karaktär är de dock den storleksordningen att handledningen bör omhänderhas av forskarutbildade lärare. För att en utbildning skall kunna karakteriseav

högskoleutbildning måste således ämnet eller ämnesområdet

ras som företrädas disputerade lärare själva bedriver eller har kontakt av som med aktuell forskning. Samtidigt kravet forskarutbildade lärare vid en högskoleutsom bildning är oavvisligt, bör dock antalet lärare med doktorsgrad stå i

proportion till den nivå avser. Det är i detta sammanhang som

examen den ovanstående diskussionen om ämnesbegreppet blir intressant. Det är uppenbart att kravet forskarutbildade lärare är större vid institutioatt utfärda kandidat- eller magisterexamen och där underner som avser visningen är relaterad till enskilda forskarämnen eller ämnesområden jämfört med institutioner framför allt är inriktade undervisning som

kring ett tema eller ämnesområde av typ religionsvetenskap motsvarande 80-poängsnivån. Enligt HF, bilaga anges endast att högskoleexamen uppnås efter fullgjorda kursfordringar om sammanlagt minst 80 poäng

med viss inriktning enligt respektive högskolas närmare bestämmande.

I den mån högskolan att examinera 80-poängsnivån är det

avser acceptabelt att lärare motsvarande adjunktstjänster återfinns, som kan tillsättas efter delvis andra kriterier än lektorstjänster. Det är dock nödvändigt att utbildningsinstitutioner med bredare ämnesdeñnition en också leds minst två forskarutbildade lärare. Dessa skall svara för av

undervisningens forskningsanknytning, bedriva egen forskning och svara

för utvecklingsarbetet vid institutionen ifråga. De skall ha god relation till forskarsamhället i övrigt.

Ett avgörande kriterium vid bedömningen en utbildnings hög-

av

skolemässighet är således att undervisningen bedrivs av disputerade

lärare med för forskning och utveckling inom ämnet eller ämnesansvar

området. Antalet disputerade lärare bör stå i proportion till den nivå

examen avser.

2.3 Behörighet och antagning

I högskoleförordningen HF 8 kap anges vissa generella regler rörande tillträde till grundläggande utbildning vid universitet och högskolor. I

§ föreskrivs:

Bilaga 6 189

För att bli antagen till grundläggande högskoleutbildning krävs att sökanden har allmän behörighet och dessutom den särskilda behörighet som kan vara föreskriven.

Den allmänna behörigheten består i att den sökande fullföljt svensk eller utländsk gymnasieutbildning eller motsvarande. Den särskilda behörigheten består i de krav på särskilda förkunskaper som högskolan

uppställer för den aktuella utbildningen. Ovan angivna behörighetskrav är av grundläggande karaktär och vill

skapa garantier för att den sökande för det första har uppnått en viss given kunskapsnivå av både allmän och särskild art och därmed skall ha möjlighet att följa undervisningen, och för det andra endast kommer att prövas och antas med utgångspunkt i kunskaps- och färdighetskompe-

tens utan hänsynstagande till andra kvaliñkationer. Med andra kvalifikationer avses politisk, religiös eller annan ideologisk uppfattning, som kan anses kvalificera före eller vid sidan om kunskap och färdighet. Detta är en markering som helt ansluter sig till vad som sagts om till-

trädet till högre studier av FN och Europarådet i de olika dokumenten

om mänskliga rättigheter. Ett viktigt kriterium för bedömningen av en utbildnings högskolekaraktär är alltså tillämpningen av HFzs bestämmelser om behörighet och antagning.

2.4 Utvärdering och kvalitetssäkring

Utbildningsministem har i proposition 199293:1 kap 10 kvalitet och utvärdering framhållit att viktig del av högskolans verksamhet är att en den har ett väl fungerande system för kvalitetskontroll. Ministern

skriver: En fungerande kvalitetssäkring för grundutbildningen är en

nödvändig förutsättning för en resurstilldelning som i huvudsak bygger

på kvantitativa resultat. I den interna utvärderingsverksamheten är det viktigt att varje högskolestyrelse tillser att det utarbetas planerprogramstrategier för en systematisk och kontinuerlig ut-

värderingsverksarnhet. Denna typ av utvärderingar är i dag en självklar del av högskolans verksamhet. I propositionens förslag till Lag om tillstånd att utfärda vissa examina föreskrivs också i femte paragrafen: En enskild utbildningsanordnare som fått tillstånd att utfärda examiär skyldig att medverka i uppföljningar och utvärderingar av utbildna ningen.

190 Bilaga 6

2.5 Ämnesdjup och ämnesbmdd

För att fordringarna för examen på kandidat- och magistemivå skall

uppfyllas krävs vidare att undervisningen både innebär breddning och en fördjupning. Kravet fördjupning leder till att de studerande på ett tidigt stadium skall kunna identifiera ett problem som är relaterat till ett ämne. Fördjupningen skall ske både genom ämnesmässi ga fördjupningsstudier och genom ett problemorienterat uppsatsarbete. Kravet ämnesfördjupning bör kompletteras med kravet ämnesbredd. Det handlar om den vetenskapliga totalmiljö i vilken det enskilda ämnet finns. Det innebär att inte bara religionsvetenskapens områden bör belysas väl utan att relationen mellan religionsvetenskap och nära-

liggande vetenskapsområden också hålls öppen. På detta sätt vidgas de

studerandes möjligheter att välja fördjupningsämne. För att en utbildning skall anses vara högskolemässig bör den således organiseras på så sätt att det ämnesområde som skall behandlas blir väl belyst genom att perspektivmängden redovisas samt att en ämnesmässig fördjupning tillåts.

2.6 Kritisk och kreativ miljö

En god och stimulerande arbetsmiljö utgör en förutsättning för att hög-

skolornas lärare och studerande skall fungera på bästa sätt. Detta gäller

såväl den intellektuella som den materiella miljön. I detta avseende råder det i dag stora skillnader inom högskolevärlden. Ett rikt spektrum

av ämnen relaterade till varandra har alltid uppfattats som pådrivande

och stimulerande för att åstadkomma en kvalitativt god utbildning. Därmed bereds lärare och studerande utvecklande kontakter över ämnesoch institutionsgränser. Att sådana kontakter vidgar perspektiven och höjer den andliga spänsten omvittnas allmänt. På så sätt hoppas man också kunna undvika isolering och ensidighet. Det hör till universitetets idé att söka famna så mycket som möjligt av den enorma kunskapsmassan som är grunden för vår världsbild och samtidigt försöka göra så många möjligt särskilt inom den egna lärar- och forskarkåren som - och därmed de studerande delaktiga av denna. Storleken högskolan, dvs. antalet lärare och studerande, är därför inte utan betydelse. På vissa håll, t.ex. inom de konstnärliga utbildningfinns i dag små utbildningsenheter. Trots att de genom ett utarna,

Bilaga 6 191

vecklat kontaktnät försöker brygga över till andra närbesläktade utbildnings- och forskningsområden, kan de uppleva svårigheter med den lilla enheten och den avgränsade miljö som den erbjuder. Det är enligt vår uppfattning viktigt att beakta utbildningsmiljöns förutsättningar, vilka kontakter med angränsande ämnesområden som finns och möjligheten till vidgade perspektiv. Ett betydelsefullt kriterium är därför en kvalitativ intellektuell miljö som i enlighet med HL 1 kap § 9 anger att den grundläggande högskoleutbildningen skall, utöver kunskaper och färdigheter, ge studenterna förmåga till självständig och

kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa problem samt förmåga

att följa kunskapsutvecklingen, allt inom det område som utbildningen

Utbildningen bör också utveckla studenternas förmåga till in-

avser. formationsutbyte vetenskaplig nivå.

2.7 Bibliotek och litteraturföisöijning

Inom alla ämnesområden är god tillgång till vetenskaplig litteratur nödvändig. Det gäller inte endast aktuell facklitteratur inom de ämnes-

områden utbildningen är inriktad på. Det gäller också historiskt

som

material liksom de senaste rönen inom fors.kningen. Tillgång till goda

sökmöjligheter i litteratur- och tidsskriftsdatabaser är numera också en

nödvändighet. Nära tillgång till material ökar förutsättningen för att

studenten får både perspektiv på sina ämnesstudier och djup i sitt

examensarbete. Vi har därför vägt in de Teologiska seminariemas möjligheter att biblioteksservice en vetenskapligt acceptabel nivå. En

ge

god litteraturförsörjning och tillgång till tidskrifter är nödvändig vid en

högskoleutbildning.

2.8 Lokaler och utrustning

Tillgång till ändamålsenliga undervisnin lokaler och adekvat utrustning

gs för att bedriva effektiv undervisning är också viktig. Lärarna bör ha en

tillgång till egna tjänsterum utrustade med persondatorer och de studerande bör, i anslutning till biblioteken, ha tillgång till arbetsplatser och persondatorer. Detta är viktigt för miljöaspekten eftersom lärare och

studenter då kan mötas samma arbetsplats. Goda utrymmen gör att grupparbete och karnratundervisning också stimuleras. En god arbetsmiljö är också viktigt för de studerandes möjlighet att arbeta med redo-

visningar och uppsatser. Åndamålsenliga undervisningslokaler och

192 Bilaga 6

arbetsplatser i relation till biblioteken är viktig för en framgångsrik högskoleutbildning.

2.9 Internationalisering

Vi anser också att ett internationellt, perspektiv i grundutbildningen är en viktig och oeftergivlig kvalitetsaspekt. Dessa aspekter har sin naturli-

utgångspunkt i den forskning bedrivs inom ämnesområdet och

ga som som alltid har en självklar internationell orientering. Den märks dock tydligast i institutionens liv genom ett utvecklat lärarutbyte med motsvarande undervisningsinstitutioner i andra länder. Den bör också ta sig uttryck i ett internationellt utbyte av studerande och avtal som gör att utbildningen vid internationella utbildningsinstitutioner kan tillgodoräknas i Sverige, t.ex. genom Nordplus eller ERASMUS-projekt. Ett kontinuerligt internationellt utbyte av lärare och studenter skapar en internationell miljö som främjar djup och bredd i undervisningen. En högskoleutbildning har därför alltid en naturlig internationell orientering.

2.10 Övergångsmöjligheter uu forskarutbildning

Enligt högskoleförordningens intentioner skall en utbildning som leder till magisterexamen självklart vara relaterad till en forskarutbildning.

Detta markerar fördjupningsstudiemas vetenskapliga sammanhang. Även

dessa krav inte är lika markerade då utbildning till kandidatexamen om diskuteras är intentionen i grunden densamma. En utbildning som leder till kandidatexamen skall genom fördjupningsstudier och examensarbete i princip grunden för forskarutbildning. Därför skall en högskola som ge

meddelar examen på dessa nivåer ha möjlighet att meddela eller

förmedla forskarutbildning. Om institutionen eller högskolan själv inte har uppbyggd forskarorganisation kan sådana möjligheter säkras en egen samverkan med universitet och högskolor med forskarutbildning. genom Det kan t.ex. ske ett eller mindre fonnaliserat samarbete genom mer kring examinationen av fördjupningskurser och examensarbeten. Under-

visning som leder till högskoleexamen SO-poängsnivån har inte direkta krav på relatering till forskarutbildning. Det är en ut-

samma

bildning bör viss profil att 5-10 poäng reserveras för

som ges en genom

fördjupningsstudier och uppsatsarbete. Dessa är dock inte forskarför-

beredande. s. 1 1-1 7

Statens offentliga utredningar 1995

Kronologisk förteckning

Ett renodlat näringstörbud. N. . Arbetsföretag En ny möjlighet for arbetslösa. A. . - Grön diesel miljö- och hälsorisker. Fi. . Umgtidsutredningen1995. Fi. . Vårdens svåraval. . slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen. Muskövarvetsframtid. Fö. . Obligatoriskaarbetsplatskontakterför arbetslösa.A. . Pensionsrättigheteroch bodelning.Ju. . Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar.Fi. 10. . Översyn skattebrottslagen.Fi. av

ll. Nya konsumentregler.Ju. 12. Mervärdesskatt Nya tidpunkter för redovisning och betalning. Fi. 13. Analys av Försvarsmaktens ekonomi. Fö. 14.Ny Elmarknad + Bilagedel. N. l5.Könshandeln. S. 16.Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige.S. 17.Homosexuellprostitution. S. 18. Konst i offentlig miljö. Ku. 19.Ett säkraresamhälle.Fö. 20. Utan stannar Sverige. Fö. 21. Stadenpå vatten utan vatten. Fö. 22. Radioaktiva ämnenslår ut jordbruk i Skåne.Fö. 23. Brist elektronikkomponenter.Fö. 24. Gasmolnlamslår Uppsala.Fö. 25. Samordnad och integrerad tågtrafik på Arlandabanan och i Mälardalsregionen.K. 26. Underhållsbidrag och bidragsförskott, Del A och Del B. S. 27. Regionalframtid + bilagor. C. 28. Lagen om vissa internationellasanktioner en översyn. UD. - 29. Civilt bruk av försvarets resurserregelverken, erfarenheter,helikoptrar. Fö. 30. Alkylat och Miljöklassning av bensin.M. 31. Ett vidareutvecklat miljöklassystemi EU. M. 32. IT och verksamhetsfömyelseinom rättsväsendet. Förslagtill nya samverkansformer.Ju. 33. Ersättningför ideell skadavid personskada.Ju. 34. Kompetens för strukturomvandling.A. 35. Avgifter inom handikappområdet.S. 36. Förmåneroch sanktioner en samladredovisning. - Fi. 37. Vart dagliga blad stöd till svenskdagspress.Ku - 38. Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. U.

1995 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet

Pensionsråttigheter och bodelning. [8] Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa. [2] - Nya konsumentregler.[11] Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa.[7] IT och verksamhetsfömyelseinom rättsväsendet. Kompetens för strukturomvandling. [34] Förslagtill nya samverkansformer.[32]

Ersättningför ideell skada vid personskada.[33] Kulturdepartementet

Konst i offentlig miljö. [18]

Utrikesdepartementet dagspress.[37]

Vårt dagliga blad - Pstödtill svensk Lagen om vissa internationella sanktioner

översyn. [28] Näringsdepartementet

- en Ett renodlat nåringstörbud. [l]

Försvarsdepartementet Ny Elmarlmad + Bilagedel. [14]

Muskövarvets framtid. [6]

Analys Försvarsmaktens ekonomi. [13] Civildepartementet

av Ett säkraresamhälle.[19] Regional framtid + bilagor. [27] Utan stannar Sverige. [20]

Stadenpå vattenutan vatten. [21] Mifödepartementet

Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne.[22] Alkylat och Miljöklassning av bensin. [30] Brist på elektronikkomponenter.[23] Ett vidareutvecklat miljöklassystem i EU. [31] Gasmolnlamslår Uppsala. [24] Civilt bruk av försvarets resurserregelverken, erfarenheter helikoptrar. [29] ,

Socialdepartementet

Vårdenssvåraval. slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.[S] Könshandeln.[15] Socialt arbete mot prostitutioneni Sverige. [16] Homosexuellprostitution. [17] Underhållsbidragoch bidragsforskott, Del A och Del B. [26] Avgifter inom handikappområdet.[35]

Kommunikationsdepartemntet

Samordnadoch integrerad tågtrafik Arlandabanan och i Mälardalsregioncn.[25]

Finansdepartementet

hälsorisker. [3] Grön diesel miljö- och [ángtidsutredningen 1995. [4] Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar.[9] Översyn av skattebrottslagen. [10] tidpunkter for Mervärdesskatt- Nya redovisningoch betalning. [12] Förmåner och sanktioner en samladredovisning. [36] -

Utbildningsdepartementet

Kvalificerad eftergymnasial Yrkeshögskolanyrkesutbildning. [38]