SOU 1999:141

Från Kunskapslyftet till en strategi för livslångt lärande ett perspektiv på svensk vuxenutbildningspolitik : rapport från Kunskapslyftskommittén

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Från

Knnsleapslyftet

ör

till en

Strategi

Lärande

t Liz/slängt

Ett perspektiv vuxenutbildningspolitik

svensk

i .

Kjell Rabenson, Albert Tnijnman och Bjarne Wahlgren

11.111 REGERINGSKANSLIET Utbildningsdepartementet

Statens offentliga utredningar WW 1999:141 W Utbildningsdepartementet

Från

Kunskap slyftet

till en

Strategi

för Lärande

Livslångt

Ett perspektiv på svensk Vuxenutbildningspolitik

J 545

07/19

Ego/Wi

Rapport från Kunskapslyftskommittén Stockholm 1999

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie

svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets lörvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice Box 6430, 113 82 Stockholm Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71 E-post: 0rder@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Information Rosenbad Regeringskansliet 103 33 Stockholm Fax: 08-405 42 95 Telefon: 08-405 47 29

ISBN 91-7610-793-0 NORSTEDTS TRYCKERI AB ISSN 0375-250X Stockholm 2000

Förord

Kunskapslyftskommittén U1995:09 ska enligt sina direktiv Dir. 1995:67, Dir. 1996:71 och Dir. 1997:104 och regeringsbeslut U1999/3858/V sitt slutbetänkande senast den 1 april år 2000.

avge Kommitténs huvuduppgift är att komma med förslag till hur vuxenutbildningssystemet i Sverige långsiktigt ska utvecklas för att bli en effektiv och integrerad del i det livslånga lärandet. Kommittén har regeringens uppdrag att innan slutbetänkandet avlämnas årligen rapportera

utvecklingen vuxenutbildningsområdet, att samordna utvärdeom ringarna det femåriga "Kunskapslyftsprojektet" och att ansvara för

fristående nationella utvärderingar denna satsning kommer till att av stånd.

För att få ett bredare, internationellt perspektiv de svenska refor-

inom vuxenutbildning och livslångt lärande har Kunskapslyftsmema kommittén inbjudit tre framstående forskare och experter att studera utvecklingen i Sverige och komma med synpunkter om starka och sva-

sidor i det svenska systemet för vuxenlärande: Kjell Rubenson, proga fessor vid University of British Columbia, Vancouver, Kanada; Albert Tuijnman, gästprofessor vid Institutet för internationell pedagogik vid Stockholms universitet samt Bjarne Wahlgren, professor vid Danmarks Laererhoj skole och chef för Forskningscenter for Voksenuddannelse.

Experternas uppdrag har varit att mot bakgrund skriftligt material

besök hos nationella och lokala myndigheter, organisationer och samt

skaffa sig uppfattning utvecklingstendenser när det gäller parter en om svensk vuxenutbildning. Expertgruppen har mot denna bakgrund och med utgångspunkt i sina erfarenheter den internationella debatten

livslångt lärande och vuxenpedagogisk förnyelse tagit ställning till om framgångar och brister i vuxenutbildningen i Sverige och övergripande

frågor strategival när det gäller framtidens vuxenutbildningspolitik.

Den internationella expertgruppen överlämnade sin rapport till

Kunskapslyftskommittén i december 1999. Ansvariga för projektet Kunskapslyftskommitténs sekretariat har

varit Åsa Sohlman, Thorbjörn Levin och Mårten Sundmark.

Syftet med att publicera denna rapport är flerfaldigt. För det första

rapporten ett viktigt bidrag till den nationella debatten om formerna ger

för den framtida vuxenutbildningen. För det andra får Kunskapslyftskommittén ett intressant underlag för fortsatta diskussioner inom kommittén infor kommande ställningstaganden då det gäller refonneringen av vuxenutbildningen. För det tredje hoppas kommittén att

genom att rapporten sprids ska även andra aktörer på vuxenutbildningsområdet få bättre förutsättningar för att såväl lokalt regionalt utveckla

som vuxenutbildningen.

För ordningens skull bör påpekas att Kunskapslyftskommittén

genom att publicera rapporten inte tar något for dess innehåll eller

ansvar de slutsatser som de internationella experterna drar.

Stockholm i december 1999

Anders Ameson

/Åsa Sohlman

Thorbjörn Levin

Mårten Sundmark

Inledning

Kunskapslyftskommittén inbjöd hösten 1998 en expertgrupp bestående tre forskare med internationell kännedom om vuxenpedago-

av giska förhållanden att inkomma med synpunkter starka och svaga sidor i det svenska systemet för utbildning och lärande för vuxna. Avsikten att på detta sätt få ett bredare och internationellt perspektiv

var på de svenska vuxenutbildningsformerna.

Expertgruppens uppgift att mot bakgrund föreliggande skrift-

var av ligt material och besök och diskussioner på nationell och lokal nivå hos myndigheter, organisationer och parter skaffa sig överblick över

en Kunskapslyftet och de generella utvecklingstendensema i svensk vuxenutbildning.

Som bakgrund till vår diskussion om en framtida vuxenutbild-

en ningspolitik redogörs inledningsvis kortfattat för hur livslångt lärande behandlas i den internationella debatten och vidare görs ett försök att med utgångspunkt i 1967 års vuxenutbildningsrefonn sätta in de dagsaktuella frågorna i ett historiskt perspektiv. Därefter presenterar våra övergripande intryck beträffande framgångar och brister i nuläget. Frå-

vuxenpedagogisk förnyelse ägnas särskild uppmärksamhet i ka-

gan om pitel fyra. Avslutningsvis redovisas expertgruppens överväganden och rekommendationer beträffande strategival inför den framtida vuxenutbildningspolitiken.

Kjell Rubenson, Universitet i British Columbia Albert T uijnman, Stockholms universitet Bjarne Wahlgren, Danmarks Lärarhögskola

l lärande i den

Livslångt

internationella debatten

1 l Introduktion

I detta kapitel allmän inledning till rapporten. Den innehåller för ges en det första översikt över de tendenser har gjort livslångt lärande en som till prioriterat policyområde i Sverige, liksom inom OECD i stort. ett För det andra kommer OECD:s på samlad politik för livslångt syn en lärande beskrivas kortfattat. Denna avspeglas delvis i de politisatt syn mål, förväntningar och ambitioner tycks ligga bakom 1996 års ka som initiativ till Kunskapslyftet, beskrivs i det tredje avsnittet. Slutlisom ett antal jämförelser vad gäller Vuxenutbildningens vogen presenteras lym. Dessa visar Sverige, vid den tidpunkt då Persson-planen for att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 lanserades, egentligen att redan låg ganska väl till internationellt vad gäller deltagande i vuxenutbildning. Slutsatser i det avslutande avsnittet. ges

1.2 Det svenska kunskapssamhället

Globaliseringen är inte någon eller nystartad process, men hasny ens tigheten och omfattningen integrationsprocessen är Det rör sig i av ny. dag inte enbart gränsöverskridande rörelser av investerat kapital om och i ökande grad också tjänster, konsumtionsmarknavaror utan om der, information och människor med de idéer och den kunskap de har. Utvecklingen drivs framåt i huvudsak fyra faktorer: åldrande av befolkningar, avreglering marknader, sammanslagning av finansav marknader, och spridning informations- och kommunikationsteknoav logi. Tillsammans har dessa faktorer ändrat sociala och ekonomiska förutsättningar i olika länder och gett ett nytt värde mänskligt och socialt kapital. Varken politiker eller administratörer har möjlighet att använda den räcka instrument de brukade lita för att reglera av som nationalekonomin och dämpa ogynnsamma effekter av kapitalströmmar i den gamla industriella välfärdsstaten. Eftersom spelrummet för inter-

10 Livslångt lärande iden internationella debatten

vention i den makroekonomiska sfären har blivit begränsat, förmer söker beslutsfattare i större utsträckning än tidigare använda sig av de nya möjligheter som teknologiska innovationer och mänskligt kapital medför.

Bästa sättet att bemöta utmaningarna är att stärka arbetsmarknadens, företagens och individernas kapacitet sig till förändringar, att anpassa förbättra produktiviteten och dra nytta tekniska innovationer. Men av flexibiliteten och kapaciteten att sig beror anpassa först och främst på kunskaper och färdigheter hos arbetskraften. Den gradvisa ökningen av formell utbildningsnivå skett i Sverige sedan andra som världskriget ändrar inte det faktum, att betydande mängd svenskar har brister en i viktiga färdigheter som läsning och skrivning OECD, l997a. Medan de välutbildade delar det välstånd kunskapsekonomin som genererar, kommer många andra, främst korttidsutbildade och invandrare, att förbli bundna vid avsomnande industrier och arbetsplatser erbjusom der dålig lön, osäkerhet, få förmåner och få tillfällen till kompetens-

utveckling. Vuxenutbildning, personalutbildning och kompetensutveck-

ling på arbetsplatser är därför ekonomiskt, fördelningspolitiskt

och socialt betydelsefulla komponenter i den strategi för kunskapslyft och livslångt lärande Sverige valt för att möta det framtida

som kunskaps-

samhället.

1.3 Grundtankarna i OECD:s

policystrategi

för lärande

livslångt

Livslångt lärande för alla har blivit ett allt viktigare inslag i Sveriges långsiktiga politik. Denna idé förstås bäst individusom en process av ellt lärande och utveckling under ett helt liv, från till vaggan graven från lärande i tidig barndom till lärande under pensionsåldem. Det är ett allomfattande begrepp hänvisar inte bara till utbildning i forsom mella miljöer, såsom skolor, universitet och vuxenutbildningsinstitutioner, utan också till det "livsvida lärandet i informella miljöer, både hemma och på arbetet OECD, 1996.

Det bör nämnas att begreppet livslångt lärande har haft

föregångare

i likartade idéer under slutet 1960-talet. Ett exempel återkomav är mande utbildning, ett begrepp utvecklades i Sverige och formalisom serades av OECD under år 1973. Återkommande hade sina

utbildning

rötter i humankapitalteorin och idéer rullande reformer om och sociingenjörskonst. Tanken att sprida utbildningstillfällen över var en livstid, blandade med arbete och fritid, och alternativ till som ett en förlängning av formell utbildning under den första delen livet. av

Livslångt lärande iden internationella debatten 11

Återkommande utbildning lanserades som en långsiktig strategi, och livslångt lärande se kapitel 2. målet var Mot bakgrund detta möttes utbildningsministrama från de då 27 av OECD-ländema i Paris nästan ett kvarts sekel senare, den 16 januari 1996, för diskutera karaktären på framtida policystrategi för livsatt en långt lärande. I och med att de kom överens om att stegvis göra ett livslångt lärande till en verklighet för alla, satte ministrarna upp en komplex och ambitiös agenda för nästa årtionde. Utmaningen går mycket längre än att andra eller en tredje chans för vuxna. Den ge en omfattar samhällelig och individuell utveckling alla slag, och persav

pektivet är systemtänkande.

Det finns i huvudsak fyra samverkande grundtankar i OECD:s policystrategi för livslångt lärande:

Att stärka förutsättningarna för livslångt lärande, genom förbätt- rad tillgång till förskola, vital, individorienterad grundskola, en gymnasieskola för alla, och ett bredare utbud av andra en genom former utbildning och arrangemang för icke-formellt lärande; av Främja sambandet mellan lärande och arbete, genom att etablera vägar och broar underlättar flexibla övergångar melnya som

lan utbildning, personalutbildning och kompetensförsörjning i

arbetslivet, och att skapa och förbättra instrument för genom validering kunskap och kompetens var dessa än är förav värvade; Att skapa incitament för enskilda, arbetsgivare och anordnare att investera i livslångt lärande och att producera förädlingsmer värde förbättrad kvalitet och effektivitet; genom Att tänka över roller och ansvarsfördelning hos alla parter, sär- skilt arbetsgivare och olika regeringsdepartement och myndighehar inflytande över utbudet och efterfrågan på tillter, som av fällen för lärande.

Även OECD:s arbetsmarknadsministrar möttes i Paris, i oktober 1997, för bland annat diskutera hur deras i strategi för livslångt att ansvar en lärande skulle definieras. De kom överens vad gäller att nå de centrala målen att arbetsmarknadspolitiken borde anpassas på flera sätt: om

Omfattningen arbetsmarknadspolitiken skulle breddas för att - av möta behovet från fler målgrupper än arbetslösa, exempelvis korttidsutbildade och anställda i riskzonen; Vad gäller implementering en sådan bredare arbetsmarknads- - av politik, borde arbetsmarknadsverken fokusera på sina kärnkom-

petenser;

12 Livslångt lärande iden internationella debatten

Ett långsiktigt perspektiv skulle tillämpas for att säkerställa till- gången på ständigt återkommande tillfällen för kvalificerat lä-

rande; och

Nya vägar skulle skapas för att säkra att lärande, när och det - var än äger rum, kan bli värderat och erkänt ett sätt sätter som individerna i stånd att föra lärande och arbete till samman en enhet.

En brett baserad strategi for livslång lärande har således antagits av både utbildningsministrar och arbetsmarknadsministrar, även de om sista tillade . .att inte överbetona kompetensutveckling lösningen som . på arbetsmarknadens alla problem, antingen det är frågan låga löom ner, arbetslöshet eller påtvingad overksamhet OECD, 1997b, 25pp. 26.

Ett antal förslag och rekommendationer implementering livsom av långt lärande har således blivit åtkomliga från OECD-källor på senare år. Listan nedan de mest framträdande faktosummerar gemensamma rema:

Nytt systemtänkande: mer tonvikt på individen, mindre institutioner. Från utbud till efterfrågan och från social till individuell efter- frågan. Motivationens viktiga roll: alla kan och alla skall... -

Målstyming och resultatstyrning.

Fortsatt decentralisering.

- Fortsatt tillhandahållande av mångfald och marknadsorientering. - Partnerskap och tonvikt individuellt - ansvar. Slut den offentliga sektorns monopol utbildning. - Ökat val och individuella utbildningsplaner och utbildnings- kontrakt. Validering och erkännande kunskaper och färdigheter. - av Nya roller för lärare: lagarbete och läraren mentor. - som Ny arkitektur: bygg fler integrerade kunskapscentra. -

Tonvikt på modern kommunikationsteknologi.

Slutligen betonar OECD kommunikationspolitikens viktiga roll. Tillgång till och användning möjligheter för livslångt lärande är till viss av grad beroende av tillgång till informations- och kommunikationsteknologi. För ett effektivt användande denna krävs bra förkunskaper och av färdigheter. Om det finns ojämlik tillgång till sådana teknologier i en ekonomisk, social eller kulturell bemärkelse, blir livslångt lärande inte

"för alla utan exklusivt. Det gäller människor saknar de samma om nödvändigaste förkunskapema. Livslångt lärande tillsammans med

Livslångt lärande i den internationella debatten 13

teknologin kommer då att fördjupa de redan existerande skillnaderna mellan olika sociala livsutsikter, arbetstillfällen och inkomsgruppers Följaktligen förutsätter politik för livslångt lärande att en paralter. en lell strategi antas för att bredda tillträde till informationsteknologins infrastruktur Tuijnman, 1999. Att främja livslångt lärande för alla kommer därför att kräva ett ingripande inte bara på utbildningsmarknaockså inom områden för teknologi, information och kommuniden utan kation.

1.4 Kunskapslyftets tillkomst

De idéer livslångt lärande OECD gett uttryck för har också beom som rörts i den svenska debatten. Redan vid 1980-talets slut fördes en diskussion behovet ett stort kunskapslyft för att radikalt höja utbildom av ningsnivån hos den svenska befolkningen se Abrahamsson och vuxna Tuijnman, 1988. Den då rådande högkonjunkturen tog emellertid död på denna debatt. Några år läget dock ett annat. Landet stod senare var inför snabbt ökande arbetslöshet, relativt svag ekonomi och ringa en en

utsikter till snabb produktivitetstillväxt.

I ett land länge beundrats för sitt engagemang för aktiv som

arbetsmarknadspolitik i strävan att uppnå full sysselsättning med

en bibehållen låg inflation, fanns det stark press regeringen att minska arbetslösheten och öka produktiviteten. Lösningen blev delvis Persson-planen. I denna föreslogs 1995 ett femårigt nationellt vuxenutbildningsinitiativ, med Kunskapslyftet en spjutspets i en som bredare strategi för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 SOU 1996:27. Genomförandet började den l juli 1997. Planen krävde expanderande tillgång platser i vuxenutbilden ning, både vad gällde grundskole- och gymnasiestudier, för att förverknationellt kunskapslyft på bred bas. Kunskapslyftet kom att tjäliga ett flertal mål, i olika avseenden speglar delar av OECD:s na ett som

policystrategi beskrevs För utbildningspolitikens del blev de

som ovan. övergripande målen att förbättra den nationella infrastrukturen för ett

flexibelt och effektivt lärande, genom att:

Införa marknadsvillkor i vuxenutbildningssektom; - nya Ringa in individuella behov och önskemål; - Förstärka Vuxenutbildningens lokala och regionala förankring; - Bredda behörigheten för studier på högskolor och universitet; - Uppmuntra forskning och förnyelse inom vuxenutbildning; - Gynna utveckling och tillämpning pedagogiska metoder; av nya - Stödja nytänkande i frågor kring studiefinansiering. -

14 Livslångt lärande iden internationella debatten

Det står klart, att även förbättrad samordning mellan de olika en departementsområdena, och då främst utbildning och arbetsmarknad, bör betraktas del planen: som en av

Arbetsmarknadspolitik; Minska bördan arbetsmarknadspoliti-

ken genom att frigöra den från uppgifter ligger närmast som den allmänna Vuxenutbildningens område och olika uppmuntra program att fokusera åtgärder nära knutna till arbete och flaskhalsar på arbetsmarknaden.

Ekonomisk politik." Påverka produktivitetsutveckling och ekono- misk tillväxt genom att förbättra tillgången på kunskap och öka flexibilitet och rörlighet.

Industri- och regionalpolitik: Förbättra villkoren för små och medelstora företag och egenföretagare att i viss mån genom styra kompetensutveckling mot de behov som finns lokala arbetsmarknader.

Social- och fördelningspolitik: Minska kunskapsklyftoma i

- samhället och sålunda påverka förutsättningarna för ökad jämlikhet.

Man kan konstatera, att ovannämnda mål och ambitioner för Kunskaps-

lyftet har en oerhört stor räckvidd. Omfattningen gör övergriatt en pande utvärdering i det närmaste blir omöjlighet. Detta torde en vara en del av förklaringen till den innovativa och mångfacetterade satsning på

utvärdering Kunskapslyftskommittén kom att påbörja under arbesom tets gång se Sohlman, 1999.

1.5 Kortfattat om internationellt perspektiv

på svensk vuxenutbildning

Initiativet till Kunskapslyftet kan sägas innebära två i

förskjutningar

policytänkande i Sverige under mitten 1990-talet. Den första kan av beskrivas ett steg från aktiv arbetsmarknadspolitik till "aktiv som

utbildningspolitik". Den andra utvecklingen önskad förskjutning

är en av tyngdpunkten från utbildning till lärande även kapitel 4.

I perspektivet en strategi för livslångt lärande är dessa två förändringar i policysynen inte helt problemfria, eftersom den utbildnya ningspolitiken i Sverige i viss mening kom innebära ytterligare att en förstärkning av orienteringen mot "anordnare, institutioner och

utbildning, och inte mot lärande sådant. som Tabell 1 och 2 bilaga till rapporten visar det totala antalet del-

tagare i vuxenutbildning för hela befolkningen och för arbetskraften i en rad länder. Siffrorna är från perioden 1994-1996 och hämtade är ur

Livslångt lärande i den internationella debatten 15

resultaten från OECD:s undersökning, International Adult Literacy Survey. Resultaten visar stora skillnader länderna emellan. Observebör, Sverige, med deltagarandel på 53 procent befolkras att en av ningen, jämfört med medelvärdet på 36 procent, låg klart i topp vid denna tidpunkt. Generellt är deltagarsiffroma för arbetskraften medeltal 41 procent för de studerade länderna något högre än resultaten för hela befolkningen. Skillnaden mellan de två siffrorna är dock relativt små. Undantagen är Sverige, Storbritannien och USA, där större skillnader observerades. Konstateras kan således att Sverige vid tillkomsten Kunskapslyfav redan låg mycket väl till internationellt vad gäller befolkningens tet deltagande i vuxenutbildning formell karaktär. Motsvarande jämförav bara data befolkningens deltagande i olika former av icke-formellt om och självstyrt lärande utanför utbildningsinstitutioner finns tyvärr inte

tillgängliga. Ambitionen rekrytera flera hundra tusen korttidsutbildade och att långtidsarbetslösa till de olika Kunskapslyftsprogrammen skall ses mot bakgrund de dåtida redan höga deltagarfrekvenserna. Det var vid av denna tidpunkt inte givet att Kunskapslyftet skulle få ett så entusipass astiskt bemötande från allmänheten det faktiskt fick. som Tabell 3 bilaga presenterar data deltagandet i formell

se om

vuxenutbildning mot bakgrund initial utbildningsnivå för en rad länav der eller språkgrupper. Resultaten visar att deltagandet bland de korttidsutbildade redan jämförelsevis högt i Sverige närmare 25 provar vid mitten l990-talet. De närmast jämförbara siffrorna är 15

cent av

för Kanada och 17 procent för Nederländerna. Resultaten är procent sämre i andra länder. För Sveriges del bör vidare noteras det relaännu tivt höga deltagandet i åldersgruppen 45-65 år. Följaktligen var Sveriges meritlista när det gäller att dra till sig de korttidsutbildade bättre vad uppnåtts i de jämförda länderna. Detta är ytterligare ett fakän som bör beaktas med hänsyn till Kunskapslyftets målgrupper, tum som eftersom det generellt har visat sig vara svårare att aktivt rekrytera bland korttidsutbildade än bland med längre utbildning. grupper

l Sammanfattning

Detta kapitel har kort beskrivit både bakgrunden till och de viktigaste delarna i den breda och långsiktiga strategi för livslångt lärande som forrnulerats OECD. För sammanhangets skull har dessutom de olika av målen för och inriktningen det svenska Kunskapslyftet granskats. av Man kan därav dra följ ande slutsatser:

16 Livslångt lärande iden internationella debatten

SOU 1999: 141

Det svenska policytänkandet antas ligga bakom Kunskaps- - som lyftet är i linje med de grundprinciper finns beskrivna

som i filosofin om livslångt lärande. Det är också i linje med OECD:s rekommendationer vad gäller principerna för utbild-

långsiktig ningsplanering.

Målen för Kunskapslyftet är flera och mångfacetterade. - De stäl-

ler stora krav den utvärderingsplan

som Kunskapslyftskommittén har godkänt.

Internationellt sett hade Sverige vid Kunskapslyftets tillkomst

- a

en redan hög nivå deltagande i formell vuxenutbildning,

av b en jämförelsevis hög andel korttidsutbildade och arbetslösa

av bland deltagarna och relativt hög kompetensnivå

c en vad gäller baskunskaper i läsning och matematik.

2 Svensk vuxenutbildningspolitik:

Från återkommande till

utbildning Kunskapslyftet

l Introduktion

Enligt tilläggsdirektiven Dir. 1996:71 skall Kunskapslyftskommittén, utifrån sin utvärdering den femåriga särskilda vuxenutbildningssatsav ningen, presentera ett förslag om den framtida vuxenutbildningen. Som framgår de ursprungliga direktiven Dir. 1995:67 har kommittén till av uppgift att mål för ett nationellt kunskapslyft för vuxna. Därvidlag ange skall kommittén inte bara bedöma om de allmänna målen för den samhällsstödda vuxenutbildningen behöver revideras utan också ta ställning till hur dessa mål skall kompletteras för att omfatta alla former av vuxenutbildning. Vidare skall kommittén, med beaktande ansvaret för utbildningav finansiering, ta ställning till vilket skall vila på den ens ansvar som offentligt finansierade utbildningen och arbetslivet för olika typer av utbildningsinsatser samt vilket ansvar individen bör ta för sin egen

kompetensutveckling. I anslutning till frågan gränsdragning mellan

om olika utbildningsformer och anordnare pekar föredragande statsråd på att arbetsfördelning och samverkan är viktiga inslag, om samhällets reskall kunna användas effektivt. Samspelet mellan arbetsmarksurser nadsutbildning och övrig vuxenutbildning och skolan står i förgrunden liksom möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå. vuxnas Kommittén har också att överväga åtgärder för att stimulera den pedagogiska utvecklingen inom den samhällsstödda vuxenutbildning- Om kommittén konstaterar att det finns hinder i föreskrifter eller en: styrsystem för pedagogisk utveckling, skall kommittén lämna fören slag på lämpliga förändringar SOU 1999:39, s. 453. Vi att diskussionen den framtida vuxenutbildningen och menar om förslag rörande målsättning, gränsdragning och pedagogisk utveckling bör grundas i analys hur Vuxenutbildningens struktur utvecklats en av sedan 1960-talet då de stora reformerna inleddes. Framför allt är det väsentligt att beakta vilka övervägande låg till grund för de noga som

18 Svensk vuxenutbildningspolitik: Från återkommande... SOU 1999: 141

lösningar som valts och konsekvenserna härav för den framtida reformstrategin. Inte minst kan det vara av värde att akt de frågor ge som fått någon tillfredsställande lösning. I detta kapitel vill främst diskutera gränsdragningsfrågoma inom den samhällsstyrda vuxenutbildningen och dess relation till ungdomsskolan samt vidare frågan om relationen mellan den samhällsstyrda vuxenutbildningen och personalutbildningen. Pedagogisk förnyelse behandlas i kapitel

2.2 Inrättandet kommunal

vuxenutbildning

1967 års vuxenutbildningsrefonn Prop. 1967:85 innebar grundlägen gande omdaning av utbildningsfältet och bekräftade att vuxenutbildningen blivit central fråga i svensk utbildningspolitik. en Det föreligger tydliga likheter mellan situationen inför 1967 års reform och de problem som Kunskapslyftskommittén har att brottas med. Båda fokuserar primärt på kompetensgivande vuxenutbildning och utgör en reaktion på de omvälvande förändringar äger i befolksom rum ningens utbildningssammansättning och arbetslivets struktur. 1967 års reform med rötter tillbaka till 1946 års Skolkommission har sin bakgrund i de radikala förändringar under 1950- och 1960som talet genomfördes det allmänna utbildningsväsendet och i arbetsav marknadspolitiken. I Gymnasieutredningens GU betänkande, Vuxenutbildning i gymnasium och fackskola SOU 1965:60, framhålls Vuxenutbildningens komplementerande roll. Det betonas, att trots de reformer som höll på att genomföras grundskolan och gymnasieav skolan, så måste man även framöver räkna med att det skulle komma att finnas personer, som senare i livet behövde möjligheter till studier för att nå sina personliga mål och undvika att hamna i återvändsen gränd. Vidare skulle vuxenutbildningen möjligheter till att bygga på ge och/eller komplettera tidigare utbildning. Den s.k. utbildningsreserven spelade betydande roll i den utbilden ningspolitiska diskussionen. Enligt GU:s beräkningar uppskattades utbildningsreserven för gymnasial utbildning i åldrarna 21-30 år 1963 till 180 000 Att fånga dessa och höja deras formella personer. upp utbildningsnivå sågs som centralt inte bara utifrån ett rättviseperspektiv utan kanske framför allt utifrån nationalekonomiska överväganden. Den rådande föreställningen var att arbetsmarknadens utveckling och snabba förändring krävde satsning på gymnasial vuxenutbildning. I en linje härmed underströk Yrkesutbildningsberedningens betänkande SOU 1966:3 Vuxenutbildningens betydelse för den ekonomiska

Svensk vuxenutbildningspolitik: Från återkommande... 19

utvecklingen. Sådan utbildning sågs som nödvändig för att hålla de specifika yrkeskunskaperna vid liv och för att tillgodogöra sig nya rön och metoder SOU 1966:3, s. 275. I proposition 1967:85 framhöll föredragande att huvudvikten samhällets ökade insatser ligger vid

av sådan vuxenutbildning som kan utgöra ett effektivt bidrag i strävanden att främja framstegstakten i svensk ekonomi. Dessa tankegångar hade sin förankring i ett humankapitaltänkande som, sedan början av 1960talet, fått stark genomslagkraft på utbildningspolitiken inte bara i Sverige utan i hela OECD-världen.

1967 års reform hade ambition att undanröja de institutionella

som hindren tillgång till utbildning, utbildningens innehåll och tillträdesregler och har härigenom bidragit till att en manifesterad efterfrågan på vuxenutbildning kunde omsättas i faktiskt deltagande. De psykologiska hindren litet intresse, då själva utgångspunkten var att

var av det fanns stor efterfrågan och att problemet egentligen var begränsat

en till att bygga ut studiemöjlighetema. Med sitt syfte att tillfredsställa ett uttalat utbildningsbehov hos en studiebegåvad grupp, den s.k. begåvningsreserven, reformen närmast ha varit inspirerad av en elitistisk

syns tolkning jämlikhetsbegreppet Olofsson och Rubenson, 1986. Här-

av med att samhället strävar efter att ge kompetensinriktad utbild-

avses ning dem önskar och förmår att tillgodogöra sig utbildningen i

som fråga. Enligt Lindensjö 1981 det denna syn som genomsyrade den

var genomgripande demokratiseringen som ägde rum av utbildningsväsendet under 1950- och 1960-talet och uttrycktes som lika rätt till

som utbildning oavsett social bakgrund, kön och bostadsort.

Medan det rådde stor enighet om behovet av en utbyggd kompetensinriktad vuxenutbildning, gick åsikterna starkt isär vad gällde dess organisation. Läget inför reformen var att det fanns en lång folkbildningstradition med folkhögskolor och studieförbund, där 1947 års reform hade lagt grunden för en snabb utbyggnad av verksamheten. Den kompetensgivande vuxenutbildningen var svagt utbyggd och förekom sedan 1930-talet i form av korrespondensstudier. 1953 startade Kursverksamheten i Stockholm det första kvällsgymnasiet som sedan följdes liknande verksamhet inom Medborgarskolan och TBV. Under

av slutet l950-talet tillkom ett antal kommunala initiativ som med stöd

staten via Statens kompletteringsgymnasium kom att ta över den av verksamhet till övervägande del drivits av studieförbunden och

som enskilda kvällsgymnasier.

Yrkesutbildningsberedningen föreslog att särskilda vuxenutbildningsinstitut skulle inrättas på varje gymnasieort. Hit skulle man samla inte bara den grundläggande och gymnasiala vuxenutbildningen utan också kurser för motsvarande gymnasieskolans yrkessektor samt

vuxna arbetsmarknadsutbildningen. Härigenom ville man markera vuxenutbildningens särart samtidigt vissa framtida gränsdragningsprob-

som

20 Svensk vuxenutbildningspolitik; Från återkommande... SOU 1999: 141

lem skulle kunna undvikas. Förslaget radikalt och skulle ha innebuvar rit att en helt ny struktur skapades där områdena arbetsmarknad och utbildning integrerades. Gymnasieutredningen var mer försiktig och föreslog att kommunerna skulle vara huvudman för den kompetensgivande utbildningen, då detta skulle underlätta samordningen med ungdomsutbildningen, och lärarna skulle kunna få sin tjänstgöring förlagd såväl till ungdomsgymnasiet som vuxengymnasiet. Förslaget utgick från behovet snarare av att integrera och samordna skolan och den kompetensinriktade vuxenutbildningen och bortsåg från gränsdragningsproblematiken inom vuxenutbildningen. I sin avhandling Undervisning i Komvux framhåller Höghielm 1985 att trots en del diskussioner i bakgrundsanalysema så kom Gymnasieutredningens förslag att innebära att utredarna inte såg några större olikheter mellan att undervisa i de två skolfonnema. Man utgick ifrån att det förhållningssätt till undervisning som var gångbart inom ungdomsskolan skulle också inom den kommunala vuxenutbildpassa nya ningen, dvs. att det egentligen inte någon skillnad mellan att undervar visa vuxna eller barn och ungdomar 51. Liksom Yrkesutbildningsberedningen framhöll också Gymnasieutredningen att de lärare som skulle undervisa måste få god vuxenpedagogisk utbildning. en Skolöverstyrelsen var skeptisk till Gymnasieutredningens förslag och framförde oro rörande möjligheterna att tillgodose de vuxnas utbildningsbehov samt att ta hänsyn till de studiesituation i vuxnas en organisation som till formen hör hemma inom ungdomsutbildningen. Man varnade också för att vuxenpedagogiken inte skulle bli något annat än de traditionella metoder som dominerade ungdomsutbildningen. Trots dessa invändningar var det Gymnasieutredningens förslag som kom att bli styrande och 1967 års reform innebar att den kommunala vuxenutbildningen inrättades. I och med 1967 års reform kom vuxenutbildningen att utgöra ett särskilt policyområde vilket kom till uttryck i den statliga administrationen med särskilda enheter för vuxenutbildning såväl inom utbildningsdepartementet som dåvarande Skolöverstyrelsen. Här samlades planeringen hela den statliga vuxenutbildningen under tre huvudområden, av folkbildning, kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning.

SOU 1999: 141 Svensk vwcenutbildningspolitik: Från återkommande... 21

2.3 Från utbildning till

kompetensinriktad fördelningspolitiska ambitioner

Det skedde emellertid mycket kraftig omsvängning från ambi-

snart en tionen att i första hand tillgodose behoven hos en studiebegåvad grupp till ambition att ställa fördelningspolitiska aspekter i förgrunden. Nu

det inte längre begåvningsreserven utan de resurssvaga grupperna var

stod i centrum för insatserna inom Vuxenutbildningens område. som Under första delen sjuttiotalet följde en rad propositioner som syf-

av tade till att i första hand underlätta för med kort och bristfällig

personer skolgång att höja sin bildningsnivå Prop. 1972:26, s.1. Kronan på verket proposition 1975:23, som resulterade i en rad åtgärder för att

var nå de eftersatta grupperna, en fast organisation för den uppsökande verksamheten, särskilda vuxenutbildningsstöd och kraftig utbyggnad

studieförbundens cirkelverksamhet. Vidare skapades, genom inrätav tandet det särskilda vuxenutbildningsstödet, förbättrade möjligheter

av för korttidsutbildade att bedriva kompetensinriktad vuxenutbildning på heltid.

Betoningen studieförbundens verksamhet bör ses mot bakgrund

den rättvise- och demokratidebatt fördes i Sverige i början av av som 1970-talet. I centrum stod demokratiseringen av arbetslivet och en rättvisare fördelning välfärden. I propositionen understryker föredra-

av gande viktig uppgift för all vuxenutbildning är att stärka indivi-

att en dens ställning i arbetslivet. Medan 1967 års reform främst sett detta

uppgift för den kompetensgivande vuxenutbildningen och som en arbetsmarknadsutbildningen vidgas perspektivet i 1975 års proposition.

Av vad jag anfört följer också att det inte är möjligt att entydigt avgöra hur

dessa uppgifter skall fullgöras inom olika former av vuxenutbildning. Så--

lunda kan t.ex. studier i studiecirkelns form eller vid folkhögskola ge en

god beredskap för att ut på arbetsmarknaden eller för byte av arbetsupp-

gifter trots att dessa studier inte har som primär uppgift att ge yrkesförberedelse Prop. 1975:23.

Betoningen studieförbunden och studiecirkeln bottnar också i den

av vikt lades vid att öka de möjligheter att själva påverka sina

som vuxnas levnadsvillkor. Medel att nå sådana mål får till väsentlig del sökas i utbildningens innehåll och uppläggning op cit..

Den relativa nedtoningen av den kompetensinriktade vuxenutbildningen kommer vid en tidpunkt då humankapitaltänkandet var särskilt framträdande inom utbildningspolitiken. Den snabba expansionen

ungdomsutbildningen och ökade tvivel om utbildningens roll för av ekonomisk tillväxt hade skapat tvivel kring 1960-talets utbildningseufori. I stället det en annan aspekt av arbetslivet som stod i för-

var grunden, den ekonomiska demokratin. Kursändringen inom vuxen-

22 Svensk vuxenutbildningspolitik: Från återkommande... SOU 1999: 141

utbildningen kopplas samman med det omfattande reformarbete

som genomfördes på arbetslivets område och som syftade till att kraftigt öka arbetstagarnas inflytande på och deltagande i beslut rör deras

som arbetsförhållanden.

Förutom arbetslivet stod folkrörelsema i förgrunden. Reformen byggde sålunda på en strävan att koppla vuxenutbildningen närmare folkrörelserna för att härigenom stärka såväl demokratin det civila

som samhället. En underliggande föreställning att vuxenutbildningen,

var oavsett vilken form det rörde sig om, skulle leda till ett större inflytande för individen både över sitt eget liv och samhällsutvecklingen i stort. Under den s.k. fördelningspolitiska eran så var det inte institutionella hinder utan situationella och psykologiska som stod i förgrunden.

1975 års reform var avsedd att vara början till ett åtgärdspaket som skulle byggas upp på sikt men kom, bl.a. av finansiella skäl, snarast att utgöra höjdpunkten för den fördelningspolitiska strävan. Trots ett fortsatt starkt betonande av det fördelningspolitiska perspektivet i efterföljande propositionstexter har de faktiska insatserna varit av mer generell karaktär och de riktade åtgärderna intagit en mer undanskymd roll.

2.4 Finansiell kris och

tilltagande

gränsdragningsproblem

Åttiotalets utbildningspolitik fonnades i hög grad det försämrade

av statsfinansiella läget vilket ledde till ökade krav på effektivisering inom vuxenutbildningsområdet och bättre samplanering mellan kompetensgivande vuxenutbildning och gymnasieskola. Utredning efter utredning framhöll kravet på närmare koppling mellan de olika delarna

av den efterobligatoriska utbildningen se t.ex. Prop. 1983/842116, SOU 1982:29.

I översynen av den gymnasiala yrkesutbildningen framhåller de sakkunniga SOU 1986:2 nödvändigheten närmare samverkan mel-

av en lan de olika sektorerna inom den efterobligatoriska utbildningen och föreslår därför ökad planeringssamverkan mellan Skolöverstyrelsen och Universitets- och Högskoleämbetet UHÄ samt Skolöverstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen.

I propositionen om ny organisation for arbetsmarknadsutbildningen framhölls att kursplanearbetet inom Skolöverstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen skall bedrivas i nära samarbete så att dubblering undviks och att en vidgad jämförbarhet mellan de två utbildningarna åstadkoms Prop. 1984/851100. Sålunda kom en av huvudprincipema i åttiotalets återkommande utbildningsstrategi att vara skapandet samlad

av en

SOU 1999: 141 Svensk vuxenutbildningspolitik: Från återkommande... 23

policystrategi för hela utbildningsområdet. Detta skulle emellertid förutsätta ett centralistiskt beslutssystem, något som gick tvärs emot den rådande utvecklingen, som i stället genomsyrades av ett decentraliseringstänkande.

Synen på samverkan, som den framstår i den offentliga diskussionen, utgår från ett administrativt tekniskt perspektiv där frågan om grundläggande skillnader mellan de tilltänkta samarbetspartema förts sidan. I dessa diskussioner kan man spåra en tendens till att bortse från grundläggande kulturella skillnader och det faktum att de olika vuxenutbildningsformerna styrs av skiftande administrativa ramar. Vid en analys av samverkan bör man beakta hur eventuella skillnader i den materiella apparaten byggnader, lokaler, utrustning, bibliotek etc., personal olika lärarkategorier, funktionsindelning och fördelning av plikter, normer bl.a. regler som styr arbetet aktiviteter, funktioner kulturöverföring, kvalificering, social skiktning försvårar ett närrnande mellan skilda utbildningstraditioner Rubenson, 1987.

I officiella dokument framförs ofta att en ökad samverkan kan ge pedagogiska vinster.

Utvecklingen av vuxenutbildningen och gymnasieskolan på det lokala pla-

net kommer att vitaliseras genom ett ökat erfarenhetsutbyte mellan olika

utbildningar, skolledare och lärare. Aven för eleverna i gymnasieskolan och

deltagarna i vuxenutbildningen kan en sådan samverkan i en positiv mening

påverka studiemiljön SO, 1986, s.5

Den officiella framställningen ger intryck av att man vill legitimera åtgärder som främst görs av ekonomiska skäl genom att framhålla deras pedagogiska vinster.

Under perioden mattades ansträngningama att genom vuxenutbildningen skapa ett rättvisare samhälle och en jämnare fördelning av kulturella, sociala och ekonomiska resurser. Betoningen av folkbildningen och dess roll för demokratin tonades ner. Kommunal vuxenutbildning ökade relativt sett i förhållande till folkbildningen, även om perioden inte kännetecknades av samma betoning av den ena eller andra som varit fallet under tidigare perioder.

2.5 försvinner som

Vuxenutbildningen policyområde

1991 års utbildningsreforrn var ett svar på de allt ökande stymings- och samordningsproblemen och resulterade i en grundläggande omstrukturering av vuxenutbildningsfältet proposition 1990/9l:68 och 1990/91:82. Den utveckling som inletts med 1967 års reform då vuxenutbildningen blev ett eget policyområde bröts. Kommunerna skulle inte längre få ett

24 Svensk vuxenutbildningspolitik: Från återkommande... SOU 1999: 141

särskilt öronmärkt anslag för den kommunala vuxenutbildningen utan detta inlemmades i det allmänna anslaget till det kommunala skolväsendet. Samtidigt fördes folkbildningen ut ur den statliga administrationen och fick ett eget styrorgan under kontroll av sina egna organisationer. Arbetsmarknadsutbildningen hade tidigare brutits ut ur Skolöverstyrelsen och förts till Arbetsmarknadsverket.

Reformen var ett svar på kraven om en ökad sammankoppling mellan gymnasieskola och vuxenutbildning och vidare skulle den leda till en klarare gränsdragning mellan folkbildning och annan vuxenutbildning, främst kommunal vuxenutbildning. Reformen var i linje med den ökade decentralisering som var vägledande för synen på relationen stat-kommun-institution-individ. I stället för en direktstyming skulle statens mål uppnås genom målstyrning, kopplad till en utbyggd utvärdering.

Vad gäller den kommunala vuxenutbildningen torde det inte vara en överdrift att hävda, att 1991 års reform mer var ett sätt att anpassa Komvux till den stora och övergripande förändringen av skolans styrning än ett försök att beakta aktuella problem inom vuxenutbildningen.

I detta sammanhang är det av intresse att beakta OECD:s senaste examination av det svenska utbildningsväsendet. I sin rapport framhåller examinatorerna inledningsvis att det under början av 1990-talet skett en förändring av svensk utbildningspolitik. I anslutning härtill sägs:

There first, even though less explicitly expressed than the others a

new accent on child and youth education, as opposed to adult education.

More generally, a coherent policy for adult education does not appear to be

among the govemmenfs priorities OECD, 1995, s. 188.

Man konstaterar att det tycktes råda påtaglig osäkerhet och delade uppfattningar om den framtida vuxenutbildningspolitiken. Granskarna fann, att det förekom en ökad efterfråga på utbildning av arbetskraften samt närmare koppling mellan allmän utbildning och yrkesutbildning och föreslog, att man skulle överväga att tillsätta en utredning med uppgift att examining the whole field of adult education and its interrelationship with employment training op cit., s. 212.

Det är också värt att notera att OECD-examinationen beskrev den pedagogiska innovationen som: pedagogic innovation the great

absentee OECD, 1995, s. 202.

Decentraliseringen hade, enligt granskama resulterat i en rad intressanta innovationer i organisation och styrning medan de saknade spår av sådana aktiviteter vad gällde pedagogisk förnyelse.

1991 års reform innebar att det inte längre fanns samma beredskap inom statsapparaten att föra fram Vuxenutbildningens talan och att se

SOU 1999: 141 Svensk vuxenutbildningspolitik. Från återkommande... 25

dess olika sektorer inom ramen för en enhetlig vuxenutbildningspolitik. Under 1990-talet fortsatte utvecklingen i Sverige mot en allt otydligare vuxenutbildningspolitik. Medan den samhällsfinansierade vuxenutbildningen stagnerade, skedde en dramatisk ökning av andelen

av vuxenutbildning, anordnad av arbetsgivaren. Så kan nämnas att studieförbundens andel av det totala deltagandet minskade från 41 procent 1975 till 25 procent 1993. Under samma period ökade andelen av deltagare inom kurser anordnade av arbetsgivaren från 16 till 40 procent Rubenson, 1996. Härmed aktualiserades det andra huvudproblemet i vuxenutbildningspolitiken, personalutbildningens roll i ett samlat vuxenutbildningsperspektiv.

2.6 och arbetskraftens

Personalutbildning

kvalificering

I diskussionerna kring vuxenutbildningspolitiken har relationen mellan utbildningsväsendet och arbetsmarknaden alltid intagit en central plats. Under perioden har synen på utbildningens roll för den ekonomiska utvecklingen delvis förändrats. Härvidlag har den svenska synen varit starkt påverkad av OECD:s tänkande kring utbildning och ekonomisk tillväxt.

Mycket förenklat uttryckt genomsyrades det ursprungliga tänkandet av föreställningen, att ett land genom att bygga ut den efterobligatoriska utbildningen och härigenom förse arbetsmarknaden med ett mer kvalificerat humankapital, kunde räkna med en ökad ekonomisk tillväxt. Utbildning var inte bara något i sig värdefullt utan var också en av de främsta faktorerna för ekonomisk tillväxt OECD, 1961. Satsningen på kommunal vuxenutbildning liksom öppnandet av högskolan för vuxna och den kraftiga utbyggnaden av den efterobligatoriska utbildningen hade sina rötter i ett humankapitalistiskt tänkande. Vid denna tidpunkt fördes diskussionerna främst från ett makroekonomiskt perspektiv. Utbildningens innehåll och inriktning liksom vilka speciella kompetenser som skulle utvecklas sågs inte som aktuella frågor. Ingen ifrågasatte värdet den utbildning erbjöds utan frågan gällde dess

av som dimensionering och i vilken takt utbildningsutbudet skulle expandera.

Framväxten av den s.k. informationsekonomin, med de strukturella förändringar detta innebar av arbetsmarknad och arbetsliv liksom utbredningen av vad Thurow benämner den globala kapitalismen, har under de senaste 15 åren förändrat synen på relationen mellan utbildning och ekonomisk tillväxt. Som framhölls vid 1984 och 1989 års OECD-konferenser kräver den teknologiska omvandlingen att man måste se över relationen mellan utbildning och ekonomi. Härvidlag

26 Svensk vuxenutbildningspolitik: Från återkommande...

kom fokus att skifta från ett makroekonomiskt till mikroekono-

ett mer miskt perspektiv. Utbildning och lärande var nu inte bara kopplat till utbildningsväsendet utan blev i lika hög grad fråga kontinuerlig

en om utbildning av den existerande arbetskraften. Vid konferensen 1989 slog man fast, att det är svårt att skilja utbildning och ekonomi åt: education becoming less distinct from that which the economy OECD, 1989, s. 20. Vidare framhölls det allt starkare att lärande är något som sker inte bara i utbildningsinstitutioner utan också i andra sammanhang inte minst i anslutning till arbetsplatsen.

OECD, som mycket inspirerats av de svenska återkommande utbildningsdiskussionerna i anslutning till U68, hade länge framhållit återkommande utbildning som en sammanhållen strategi för all efterobligatorisk utbildning, inkluderande olika former av vuxenutbildning. Mot bakgrund av de stora förändringarna inom arbetslivet kom diskussionen, som framgår av OECD:s utbildningsministrars uttalande om livslångt lärande, att vidgas från att enbart inriktas mot utbildning till att i lika hög rad beakta lärande se kapitel

Under åttiotalets besvärande statsfinansiella läge och allt ökade krav att tillgodose näringslivets behov av utbildningsinsatser ställdes den svenska regeringen inför ett dilemma när det gällde på

att reagera OECD:s nya humankapitalistiska signaler. Lösningen, stadfástandet av uppdragsutbildning Prop. l984/85zl95, innebar ett brott mot tidigare policy. En ytterligare refomi, berörde anställda i företag, det

som var tillfälliga inrättandet av den s.k. fömyelsefonden. Företag med en vinst

minst 500 000 kronor 1985 skulle avsätta 10 procent vinsten till

av förnyelsefond, avsedd för utbildning av företagets anställda och för forsknings- och utvecklingsarbete. Dessa åtgärder reflekterar en ökad betoning av återkommande utbildning som vidareutbildning.

Det stod snart klart att med en ökad vikt vid personalutbildning följde allt mer växande klyftor mellan dem fick del det ökade utbu-

som av det av personalutbildning och de som stod utanför. Detta uppmärksammades bl.a. av LO, som började kräva en jämnare fördelning

av personalutbildning och som efterfrågade inte bara en solidarisk lönepolitik utan också en solidarisk utbildningspolitik LO, 1991. Personalutbildningen sågs inte ett mål i sig utan ett led i utvecklingen

som som av arbetets organisation och miljö, produktiviteten och löneutrymmet.

Förhoppningama var stora när Kompetensutredningen tillsattes 1990. Enligt direktiven skulle utredningen kartlägga personalutbildningens omfattning och fördelning samt analysera personalutbildningens roll och uppgift sedd i ett helhetsperspektiv som även inkluderade den samhälleliga vuxenutbildningen. Utredningen hade också i uppgift att föreslå åtgärder för att stimulera kompetensutvecklingen i företag och förvaltningar, i synnerhet personalutbildning. I arbetet skulle de

SOU 1999: 141 Svensk vuxenutbildningspolitik: Från återkommande... 27

fördelningspolitiska aspekterna särskilt beaktas. I betänkandet Kompetensutveckling SOU 1991:56 presenterar utredningen analys

en av kompetensutvecklingen i ett internationellt perspektiv. Utredningen når emellertid inte fram till ett enhetligt förslag till åtgärder. Flera avgränsade åtgärder med konsekvens för personalutbildningen genomförs men i stort förblev frågan om arbetskraftens kompetensutveckling och personalutbildningens roll inom den samlade vuxenutbildningen olöst.

2.7 Sammanfattning

Dagens diskussion kring gränsdragning inom den samhällsstyrda vuxenutbildningen och dess relation till personalutbildning måste förstås i ett historiskt perspektiv. Sammanfattningsvis kan sägas att 1967 års reform lade grunden till det gränsdragningsproblem Kunskaps-

som lyftskommittén nu har i uppdrag att presentera lösning på. Vidare är

en det av intresse att beakta hur den administrativa lösningen vid tillskapandet av den kommunala vuxenutbildningen förde Vuxenutbildningens eventuella särart i bakgrunden.

I stället för att utgöra en lösning på Vuxenutbildningens stymingsoch samordningsproblemet kom 1991 års reform att ytterligare försvåra situationen. Vuxenutbildningen försvann sammanhållet policy-

som område och utvecklingen gick mot en allt otydligare vuxenutbildningspolitik.

Den historiska genomgången visar vidare hur frågorna personal-

om utbildningens relation till övrig vuxenutbildning och arbetskraftens kontinuerliga kvalificering förblivit olöst. Slutligen står det klart att det fördelningspolitiska målet, som det formulerades i början 1970-talet,

av fått en allt svagare ställning i den faktiska vuxenutbildningspolitiken.

Avslutningsvis bör pekas på framväxten tre problem Kun-

av som skapslyftskommittén har att beakta i sitt förslag till framtida strategi

en för svensk vuxenutbildning: i Vuxenutbildningens försvinnande

som policyområde; ii samverkan mellan personalutbildning

och den samhällsstyrda vuxenutbildningen; och iii gränsdragningsproblem mellan allmän vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning och ungdomsutbildning.

ställningstagande: Framgångar och

brister i nuläget

l Introduktion

I detta kapitel redovisas vår på läget inom svensk vuxenutbildning.

syn Redovisningen är baserad de intryck vi fått vid genomgången det

av rika material som Kunskapslyftskommittén sammanställt, besök i tre kommuner och möten med representanter för organisationer och

myndigheter. Diskussionen är organiserad kring större områden, nämli-

sex gen ansvar och samverkan, styrning, finansiering, dimensionering och målgrupper, kvalitetssäkring samt forskning och utveckling.

3.2 Ansvar och samverkan

I beskrivningen svensk vuxenutbildningspolitik sedan 1960-talet

av pekade vi på framväxten av tre problem Kunskapslyftskommittén har

som att beakta i sitt förslag till framtida strategi for svensk

en vuxenutbildning:

Vuxenutbildningens försvinnande policy område; - som

Samverkan mellan personalutbildning och den samhällsstyrda - vux-

enutbildningen;

Gränsdragningsproblem.

Efter våra möten med representanter från organisationer och myndigheter, besök i tre kommuner samt vår genomgång det rika material,

av som utredningen hittills producerat, står det helt klart att Kunskapslyñsinitiativet på ett kraftfullt sätt åter placerat vuxenutbildningen i politikens centrum. Det sviktande intresset från politiskt håll för

vuxenutbildningen, som OECD-examinatorema konstaterade vid sin

genomgång svensk utbildning i början 1990-talet, har det sär-

av av genom skilda anslaget för Kunskapslyftet intensiv debatt såväl

ersatts av en nationell som lokal nivå.

30 Ställningstagande: Framgångar och brister i nuläget

Vi vill här peka på några förhållanden som bör beaktas inför en framtida strategi for vuxenutbildning. Såväl OECD, vid sin examinering svensk utbildningspolitik, som Kunskapslyftskommittén har

av tangerat frågan kunskapscentra de benämns i direktiven se

om som SOU 1999:39, 223f och 451. Som diskuterade i kapitel 2 var

s. s. detta de modeller övervägdes 1960-talet men som förkas-

en av som tades till förmån för den kommunala vuxenutbildningen. Det finns i dag starka skäl för att åter granska det förslag som Yrkesutbildningsberedningen presenterade redan 1966. På grund av folkbildningens särart att den skall hållas utanför diskussionerna eventuella

anser om framtida kunskapscentra.

1980-talets diskussioner kring vuxenutbildningens gränsdragningsproblem fokuserade framförallt på relationen mellan den kommunala vuxenutbildningen och gymnasieskolan och i viss mån också hur dessa båda utbildningsformer förhöll sig till arbetsmarknadsutbildningen. Eftersom arbetsmarknadsutbildningen ligger under ett annat departement än utbildningen i övrigt inskränkte sig diskussionerna mest till vissa principdiskussioner. Läget i dag är, framgår av di-

som rektiven till Kunskapslyftskommittén, än mer komplicerat. Utredningen har inte bara att analysera samspelet mellan arbetsmarknadsutbildningen, den kommunala vuxenutbildningen och ungdomsskolan utan skall beakta hela den övriga, eftergymnasiala utbildningen för vuxna, inklusive personalutbildningen. Sålunda efterfrågas i direktiven hur de allmänna målen för den samhällsstödda vuxenutbildningen skall kompletteras för att omfatta alla dessa former av vuxenutbildning.

Av Kunskapslyftskommitténs rapport från andra årets verksamhet framgår att det finns flera utmärkta exempel hur den kommunala förvaltningen och arbetsförmedlingen kan samarbeta kring utbildningsfrågor, främst vad gäller information och vägledning också kring

men kursutbud. Detta också något framkom vid våra kommun-

var som besök. Vägledningsinfoteket i Söderhamn och infocentrum i Helsingborg är strålande exempel samverkan. Detta skall emellertid inte dölja det faktum att skola och arbetsförmedling styrs olika regel-

av verk, och detta utgör ett betydande hinder för utveckling av en samlad lokal och regional vuxenutbildningspolitik.

En speciell svårighet uppmärksammats av kommittén och som

som vi också gjordes medvetna vid våra möten gäller kopplingama mel-

om lan den samhällsstödda vuxenutbildningen och näringslivet. Den nära kontakt fanns mellan den kommunalt anordnade vuxenutbild-

som ningen och näringslivet i Vaggeryd är inte det enda undantaget.

Helt uppenbart finns det inga enkla organisatoriska lösningar att tillgå. Vi det dock fruktbart att närmare undersöka om och hur till-

anser växtavtalen kan utgöra modell för att bygga upp en samlad regional

SOU 1999: 141 Ställningstagande: Framgångar och brister i nuläget 31

och lokal strategi för vuxenutbildningen inom för övergriramen en pande nationell målsättning. En av grundtankama i tillväxtavtalen är att finna vägar för att nya engagera såväl lokala, regionala som centrala parter, både inom den offentliga och den privata sektorn Skr 1998/99:96. Enligt skrivelsen förutsätter arbetet samordning mellan flera policyområden och komen mer att kräva harmonisering och ändringar regler inom olika sektoav rer. Snarlika tankegångar framförs i diskussionerna kring hur principen om livslångt lärande skall kunna omsättas i praktiska lösningar

kapitel l. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att tillväxtavtalen ingår i en strategi för att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. I detta sammanhang framhålls regionens förmåga att behålla och utveckla den kunskap som produceras i regionen. Helt klart är att denna målsättning endast beaktar aspekt de mål en av som staten ställt upp för vuxenutbildningen. Det föreligger därför fara i en att helt koppla en framtida strategi för vuxenutbildningen till tillväxtavtalen. Samtidigt måste denna strategi nära integrerad med arbevara tet kring avtalen. En möjlig lösning är att följa deras modell att i men detta sammanhang beakta inte endast de arbetsmarknadsekonomiska aspekterna utan också demokrati, jämlikhets- och kulturrnålen. Ett sådant förfaringssätt kan också bidra till djupgående diskussion en mer kring Vuxenutbildningens kvalificering.

3.3 Resursstyrning

Den stora frågan, vilken ständigt återkom vid våra möten med organisationer och myndigheter, gäller hur skall kunna behålla entusiasman men efter det att det särskilda statsanslaget för Kunskapslyftet upphör. Statlig subventionering av Kunskapslyftet sker för närvarande genom att specialdestinerade bidrag överförs från regeringen till kommunerna. Detta betyder att kommunerna inte är helt fria att besluta över sina mål, anordningsforrner och utbildningens innehåll. Tvärtom egna finns det en del skyldigheter enligt särskilda avtal mellan de och senare staten. Regeringen har klart bestämt hur statsbidragen till Kunskapslyftet skall användas Prop. 1995/961222:

bidraget skall användas till gymnasial vuxenutbildning, att den enskilda individens önskemål, behov och förutsättningar skall styrande, och att vara flexibilitet, kvalitet och nytänkande skall prägla utbildningens utformning, inriktning och innehåll.

32 Ställningstagande: Framgångar och brister i nuläget SOU 1999: 141

Dessutom år fördelningen statsbidragen till Kunskapslyftet låst av

av följande tre kriterier: nivån arbetslöshet och utbildning i varje

kommun, b inriktningen och omfattningen av kommunens vuxenutbildningsprogram, och kvaliteten kommunens program för

förnyelse, innovation och utveckling inom vuxenutbildningssektom.

Staten har stora möjligheter att påverka utvecklingen i kommunerna med nuvarande finansieringssystem. Fördelen är att stadsbidragen har möjliggjort den snabba utbyggnad skett med Kunskapslyftet. Vi

som vill dock peka på att den valda lösningen även medför vissa spänningar. De avtal vi granskade inte alltid tydliga eller enhetliga. Modellen

var leder också till administrativa bekymmer, både för staten och kommunerna. De skulle ökat för att besluta om de

senare ges ansvar medel finns att tillgå vad gäller effektiv vuxenutbildningsverksam-

som het, i praktiken tycks kommunerna inte alltid ha haft möjlighet att

men uppnå detta, eftersom fördelningen de specialdestinerade bidragen

av kontrolleras staten, antingen direkt eller också indirekt med hjälp av

av externa kriterier.

I Finansiering den kommunala vuxenutbildningen/Kunskapsly/Qet

av pekar Statskontoret 1999 för- och nackdelar med olika finansieringsmodeller. Man bl.a. att medan ett generellt bidrag stärker

anger den kommunala självstyrelsen och möjligheterna att bedriva en effektiv verksamhet och förenklar statens uppföljning, finns en risk att vuxenutbildningen ett prioriterat område och att medlen delvis kan

ses som komma att används för annan kommunal verksamhet.

En jämförelse mellan vad hände vid 1991 års reform, då ansla-

som

till kommunal vuxenutbildning inlemmades i det allmänna anslaget gen till det kommunala skolväsendet, och reaktionerna i samband med det riktade anslaget till Kunskapslyftet anledning till att noga fundera

ger

hur statens stöd till vuxenutbildningen skall utformas. Wass 1999,

27 konstaterar att förfarandet kring Kunskapslyftet var sådant att s. satsningen direkt hamnade på högsta kommunala politiska nivå. En

viktig fråga belyses i denna utvärdering är det val, som man annan som inom kommunen gjorde mellan att lägga ansvaret för Kunskapslyftet på

facknämnd eller direkt under kommunstyrelsen. Motiveringen att en låta facknämnden få ansvaret är att det är här kompetensen kring

som utbildningsfrågoma finns. I de fall valde att göra kommunstyrelsen

man direkt ansvarig ville markera att det inte bara rör sig utbild-

man om en ningspolitisk fråga utan att det också finns arbetsmarknadspolitiska aspekter att ta hänsyn till. Ett annat motiv för den senare lösningen är att markera att det inte bara är satsning på kommunal vuxen-

en utbildning i enlighet med direktiven, vill stimulera ansök-

utan att man, ningar också från externa anordnare.

SOU 1999: 141 Ställningstagande: Framgångar och brister i nuläget 33

Det är vår mening, att erfarenheterna av 1991 års reform utgör en varning för att överföra de medel går till Kunskapslyftet till ett

som nu generellt bidragssystem till kommunerna. Om man forfar detta sätt så är det högst troligt att vuxenutbildningen, som tidigare, kommer att utgöra ett mindre delområde inom nämnd med antingen för

en ansvar hela det kommunala utbildningsväsendet eller en nämnd med ansvar för alla frivilliga utbildningar. Om inga särskilda åtgärder vidtas, finns det starka skäl att befara att vuxenutbildningen kommer att ha svårt att hävda sig. Vi vill därför förespråka att inte återgår till en situation

man

liknar följde 1991 års reform. som den som

Vi vill peka på att ekonomiska incitament kan vara viktiga instrument för att påverka takten och inriktningen av förnyelsen i systemet. Ett problem uppstår i samband med tillämpningen blir dock att det

som saknas enkla indikatorer som kan användas av kommun och stat for att bedöma innovation och framför allt för att mäta och styrka uppnått studieresultat.

3.4 Finansiering

Kunskapslyftet är ett enormt vad man än jämför med. Under

program de fem år det är tänkt att programmet ska finnas förväntas det t.ex.

som ha studieplatser för ungefär 500 000 vuxna vilket i stort sett mot-

15 procent arbetskraften. Vid årlig kostnad i medeltal svarar av en 31 900 svenska kronor studerande 1997 års kostnader enligt Stats-

per kontorets beräkningar, l998a, skulle detta betyda en kostnad ungefär 16 miljarder från den 1 juli 1997 till år 2002. Naturligtvis kommer det att behövas ett grundligt ekonomiskt och socialt berättigande för ett

den här storleken, även stor del kostnaderna täcks program av om en av med arbetslöshetsmedel.

Vid starten kritiserades Kunskapslyftet några politiska partier för

av att det enbart skulle representera ett försök att gömma problemet med den höga öppna arbetslösheten. Denna kritik verkar gradvis ha tonats

under de två år programmet har verkat, kanske delvis för att det har ner visat sig populärt hos stor del allmänheten, delvis därför att

vara en av den öppna arbetslösheten har sjunkit sedan programmet startades.

Ett annat spörsmål har tagits i våra diskussioner med olika

som upp

är huruvida Kunskapslyftet skall betraktas investering grupper som en eller kostnad. Med tanke på den stora summa pengar som är inblan-

en dad är detta viktig fråga.

I frånvaro konkreta analyser kostnader individ- och makro-

av av nivå föreligger det inte något starkt underlag for att avgöra Kunskapslyftets investeringspotential och huruvida det kostnadseffektivt,

är mer

2 19-2407Kunskapslyttet

34 Ställningstagande: Framgångar och brister inuläget SOU 1999: 141

vad gäller både sociala och ekonomiska effekter, traditionella än mer former aktiv arbetsmarknadspolitik. Det finns helt enkelt inga speciav fika undersökningar eller annan relevant empirisk information tillgänglig for tillfället. Svaren på frågan kommer delvis beroende på att vara vars och ens mening, t.ex. åsikter värdet bred kunskap jämfört om av med mer specifik yrkesfärdighet. Resultat från tidigare forskning, genomförd i såväl Sverige andsom ra ekonomiskt framstående länder, kan dock användas för indirekt att ge information i denna fråga. Många utbildningsekonomiska studier har gjorts sedan teorin humankapital utformades under 1960-talet. Bra om Översikter finns tillgängliga i exempelvis Carnoy 1995, Sohlman 1996, OECD 1998 och Världsbanken 1999. En betydande del av detta empiriska material styrker hypotesen att individer, arbetsgivare och det övriga samhället skördar betydelsefulla ekonomiska vinster av formell utbildning. För vissa länder finns forskningsresultat, vid jämförelse som en pekar på att återbäringen är större för grundläggande utbildning än for längre högskoleutbildningar Psacharopoulos, 1994. Även for Sveriges del finns det indikationer pekar på att den grundläggande utbildsom ningen lönar sig väl for individ och samhälle Alsalam och Conley, 1995; OECD, 1997. Detta faktum skulle kunna stödja Kunskapslyftets fokusering på de korttidsutbildade i samhället. Noteras bör dock att de tillgängliga beräkningarna främst avkastningen formell initial avser utbildning och att deras relevans for bedömning vad gäller investering i vuxenutbildning är svårtolkad. I ett bredare perspektiv kan tilläggas, att förutom den ekonomiska återbäring kan tillskrivas utbildning så som ger den också social återbäring och indirekta effekter, eftersom utbildning påverkar faktorer som självkänsla, hälsa och deltagande i samhället OECD, 1998. Definitiva bedömningar huruvida Kunskapslyftsinitiativet skall av ses som en samhällskostnad eller en investering föreligger således På basis av tillgängliga indirekta erfarenheter skulle vi vilja tro att Kunskapslyftet bäst bedöms som en långsiktig strategisk investering. Detta skall tolkas som att vi inte är medvetna programmets om omfattande kostnader. Men vi bedömer att de individuella och sociala fördelarna borde större i det långa loppet än de direkta kostnader vara som uppkommer i början. Vi dessutom att det är betydelsefullt för deanser batten i Sverige att tillämpa ett brett och allomfattande perspektiv på utbildningens värde, betydelse och avkastning. Fördelar med och avkastning från vuxenutbildning kan inte mätas endast i makroekonomiska termer. Socialt kapital, demokrati och den enskildes rättigheter kommer också i bilden, såväl den samhällsmässiga fördelen som av att ha välutbildad vuxenbefolkning. en

SOU 1999: 141 Ställningstagande: Framgångar och brister i nuläget 35

Vad gäller studiefinansiering finns det för närvarande ett antal olika sätt kan använda sig För att delta i Kunskapslyftet kan

som vuxna av. arbetslösa mellan 25 och 55 år ansöka om ett speciellt studiebidrag ubs, är jämställt med nivån arbetslöshetsunderstöd, under en

som period på maximalt 12 månader. För att en anställd skall erhålla det speciella studiebidraget måste arbetsgivaren anställa en person som har varit långtidsarbetslös under den period som den anställde studerar. Den arbetslöse måste då registrerad arbetsförmedlingen. Andra

vara sätt att finansiera vuxenstudier är speciellt studiestöd för vuxna svux, stöd för arbetslösa svuxa och vanliga studiemedel.

vuxna

Det svenska systemet för finansiering av vuxenutbildning framstår

generöst och öppet i ett internationellt perspektiv se de olika som länderrapporterna framtagna till OECD:s studie om alternativa former för finansiering livslångt lärande; Utbildningsdepartementet, 1997;

av OECD, 1999. Systemet har fingranskats och kritiserats av olika grup-

inom landet under år. Systemet med speciellt studiebidrag per senare

inte helt i funktion då Kunskapslyftet startade i juli 1997. var

En kontroversiell fråga vad gäller Kunskapslyftet rör användning av arbetsmarknadspolitiska medel för finansiering av vuxenutbildning av allmän karaktär i stället for traditionell arbetsmarknadsutbildning.

mer Fördelen med den aktiva utbildningspolitiken är att den har till-

nya fört färska medel, förnyelse samt en impuls till allmän vuxenutbildning. En nackdel noterats är att den kan sända negativa signaler till

som ungdomar och vuxna gymnasiet och att den inte ökar män-

unga niskors vilja att investera i sin egen utbildning och kompetensutveckling.

Även har åsikten att användningen arbetsmarknadspoli-

om av tiska medel för finansiering av den allmänna vuxenutbildning som bedrivs i Kunskapslyftets regi är både försvarlig och produktiv, så betyder det självklart inte nödvändigtvis att denna lösning skall ingå som en integrerad del i framtida modell för finansiering av livslångt lärande.

en Den främsta anledningen är behovet av att se helheten i det framtida systemet för studiefinansiering.

Det finns förhoppning att finansieringssystemet kan bli mer

en om transparent och sammanhängande. Det handlar inte bara om att Centrala Studiestödsnämnden skall bli mer tillgänglig och flexibel i sina bedömningar får stöd, i vilken form och hur mycket se

av vem som SOU 1998:131. Kanske är frågan om balansen mellan lån och studiestöd viktigare, liksom frågan och hur lånedelen kan tänkas variera

om beroende utbildningsnivå och studieinriktning. Viktigt är också att tydliggöra subventionen i studiemedelssystemet och minska den belastning stor studieskuld kan medföra.

36 Ställningstagande: Framgångar och brister i nuläget SOU 1999: 141

Ytterligare viktig fråga inför framtiden gäller enhetlighet. Kan en ett system uppfinnas som behandlar alla studenter lika oberoende stuav

dieinriktning Ett system som kunde knyta finansieringen nämnare den

studerande snarare än institutionerna anordnar utbildning, och där som man inte behövde göra priori-skillnader mellan studerande i a vuxenutbildning och studerande i högskola eller på universitet, värdevore fullt.

Även regeringen har framhållit behovet ett enkelt system för studieav finansiering: All erfarenhet talar vidare for att studiestödssystemet bör vara så enkelt och lättöverskådligt som möjligt utan att för den skull minska i måluppfyllelse. En effekt av enklare regler är också att informationen underlättas och administrationen blir mindre kostnadskrävande Prop. 1999/2000:10, s. 70.

I proposition 1999/2000: 10, Ett reformerat studiestöd lägger regering-

en fram förslag som innebär att de nuvarande studiestödsforrnema vanlig studiemedel, och ersätts ett nytt samordnat svux svuxa av studiemedelssystem fr.o.m. den l juli 2001. Ur ett perspektiv livsav långt lärande kan förslaget att det systemet skall ha övre om nya en gräns vid 50 år om särskilda skäl finns kan den övre gränsen förlängas, dock längst t.o.m. 55 år i stället för nuvarande 45 år förefalla som ett steg i rätt riktning. Att bidragsnivån föreslås öka till 82 % totalav beloppet för särskilt prioriterade grupper har också uppmärksammats i

detta sammanhang. Dock bör observeras att för den kategori vuxenstuderande som tidigare haft tillgång till eller vilket bevilsvux svuxa, jades utan särskild prövning skäl till 50 års ålder, utgör de av upp nya

bestämmelserna en klar försämring. Dels har återbetalningsreglema

skärpts kraftigt och dels begränsas rätten till studielån successivt från

och med det kalenderår då den studerande fyller 41 år. Även studielängden antalet terminer begränsas redan fr.o.m. 41 år. - - Vi anser det önskvärt att studerande i reguljär högre utbildning och studerande i kommunal vuxenutbildning i princip behandlas lika. Men om fullbordad gymnasieutbildning skall betraktas fundamental som en

medborgarrättighet	och det finns en god grund för detta borde -	-
staten subventionera kostnaderna för korttidsutbildade		söker sig

som till grundläggande utbildning i större utsträckning än kostnaderna för dem som deltar i högre eller eftergymnasial utbildning.

Genom våra diskussioner med olika blev det klart för

grupper oss att det finns en bred förståelse i landet för att det behövs grundlig

en utredning av de olika finansieringsaltemativ finns att tillgå. Det

som finns frågor om huruvida systemet kan utformas så att det förmedlar förstärkta incitament för att öka privata investeringar i vuxenutbildning och kompetensutveckling, reducera kostnader och höja effektivitet och kvalitet. Idén att starta någon sorts individuellt lärandekonto,

SOU 1999: 141 Ställningstagande: Framgångar och brister i nuläget 37

utbildningskonto eller kompetenskonto har nämnts i detta sammanhang. Man hävdar att sådana konton skulle kunna stärka individers förmåga att ta för kompetensutveckling, öka valmöjligheteransvar egen förbättra kostnadseffektiviteten och skapa bättre förutsättningar för na, alla berörda parter att investera mer. Kontona skulle också tillföra en del komplicerande element, t.ex. vad gäller demokrati och rättvise- - kravet, avgörandet hur kostnaderna bör fördelas mellan individ, om arbetsgivare och stat, och huruvida investeringarna och kapitalavkastningen bör beskattas eller Trots att det tycks finnas ett brett stöd för idén är det uppenbart att rad frågor återstår. Det är också tydligt att valet av lämplig etikett en inte alls neutral fråga ett utbildningskonto kan tjäna syften är en är vitt skilda från individuella kompetenskonton. Med hänsyn till som denna oklarhet tycker att det är bra att regeringen nu beslutat om att tillsätta särskild offentlig utredning. Vi anser också att frågan om en utformningen det framtida studiefinansieringssystemet bör betraktas av i ett större sammanhang, där även tar frågor och problem man upp inom hela socialförsäkringsfältet. Många svåra frågor ett framtida system för att finansiera en om samlad strategi för att förverkliga ett livslångt lärande för alla har rests Finansieringen står i brännpunkten diskussionen. Eftersom det ovan. av i nuläget saknas klarhet och konsensus i sakfrågoma, anser det lämpligt att dessa studeras närmare och i ett större sammanhang.

3.5 Inriktning, dimensionering, målgrupper

Syftet med Kunskapslyftet att uppmuntra enskilda individer att tydvar liggöra sina förväntningar och kompetensbehov och att göra sina utbildningsval. Utbildningen skulle organiseras för att tillhandahålla individuella lösningar i form studieval och förläggning i tid och av Dessutom hade staten identifierat de målgrupper främst skulrum. som få använda Kunskapslyftsprogrammen. I princip är Kunskapssig av lyftet därför riktat mot efterfrågan än mot utbudssidan. mer Efterfrågestyming är rätt ny inställning i svensk vuxenutbilden ningspolitik. I debatten har frågan rests huruvida denna inställning har haft den önskade effekten på anordnandet av utbildning. Med hänsyn till de olika utbildningsanordnarna deras etablering och samarbete - verkar det finnas genomgående trend att man principiellt ställer sig en positiv till den konstruktiva konkurrens ett fritt utbildningsval och som fri etablering Det har emellertid också i flera sammanhang getts ger. uttryck för att kvaliteten inte minst hos nyetablerade utbildnings- anordnare inte alltid har nått den önskvärda nivån. Samtidigt visar -

38 Ställningstagande: Framgångar och brister i nuläget SOU 1999: 141

erfarenheterna att produktivt lokalt samarbete mellan olika utbildningsanordnare inte är lätt att åstadkomma det förutsätter rad förhållan- - en den av ekonomisk, organisatorisk och pedagogisk karaktär. Fördelen med mångfald i utbildningsutbudet behåller är att man olikhetema i utbildarnas ämnesinriktning och pedagogiska profil. Det är därför viktigt att mångfalden inte leder till föreställning en om en pedagogisk harmonisering som kan leda till förflackning. Kommunala vuxenutbildningsenheter skall ha en profil som i innehåll och form skiljer sig från till exempel studieförbunden. De enskilda utbildningsanordnarna skall profilera sig mot en bakgrund av sina historiska och traditionella särdrag. En förutsättning för att mångfalden skall kunna fungera konstruktivt är att det skapas en överblick över och samordning en av mångfalden. Information av kvalitativ karaktär som vi fick ta del av under våra besök på fältet pekar att Komvux har blivit mottagligt för de mer studerandes krav än tidigare. Förutom att ha underlättat förnyelse hos kommunal vuxenutbildning så har Kunskapslyftet också lyckats med att driva viss marknadsanpassning. I dag finns det hel räcka en av nya utbildningsanordnare, både offentliga och privata, och detta har ökat omfattningen på valmöjligheterna. Vår bedömning är att svensk vuxenutbildning har fått en kraftfull och önskvärd skjuts framåt grund av detta. Det finns emellertid en fallgrop. Folkbildningen, och särskild folkhögskolorna, har haft svårt att hävda sig i förhållande till Kunskapslyftet. Det finns flera orsaker till detta. En är att man enligt den statliga förordningen inte utfärdar betyg i vanlig mening, är grunden annan principen att folkbildningen skall vara fri och frivillig och inte styrd av arbetsmarknadens villkor. Men kommunerna har också haft hand en med i spelet. De som svarat för upphandlingen har ibland saknat de förutsättningar eller den kompetens som behövs. Eller också har de kommunala vuxenutbildningsenheterna betraktats bekväm och som en ganska självklar partner. Hur det värdefulla bidrag folkbildningen som står för skall kunna behållas och vitaliseras i en framtida strategi är en fråga som måste betraktas som angelägen. Frågan om Kunskapslyftet har lyckats nå de tänkta målgruppema har också ställts. Studier som gjorts eller beställts kommittén antyav der att for nationen som helhet stämmer profilen de studerande som har varit engagerade i Kunskapslyftet ganska bra med det avsiksom var ten med programmet se Skolverket, 1997; 1998; 1999; Wass, 1999. Vad gäller rekrytering visar befintlig statistik att uppemot två tredjedelar av de studerande fick finansiering första året med Kunskapssom lyftet saknade fullständig treårig gymnasieutbildning. Vidare återvände en tredjedel de studerande hade gymnasieutbildning i botten av som en

SOU 1999: 141 Ställningstagande: Framgångar och brister i nuläget 39

för att studera basämnen. Omkring 70 procent av alla Kunskapslyftsstuderande för övrigt registrerade som arbetslösa eller också pas-

var sade de in grund andra arbetsmarknadsrelaterade kriterier.

Antalet korttidsutbildade som antogs till programmet är verkligen imponerande. Resultat från studier som utförts i ett urval av kommuner visar att den stora majoriteten av dessa inte skulle ha återvänt till formell och allmän utbildning om de hade varit tvungna att ta studielån. Kring 80 procent av all genomförd utbildning anordnades av kommunala vuxenutbildningsenheter. 80 procent av de studerande i Kunskapslyftet svarade positivt när de tillfrågades om huruvida de var nöjda med programmet, medan procent tyckte att man borde ha valt andra äm-

sex

Lander Larsson, 1999. Omkring 10 procent av de antagna fullnen följde hela programmet, men av dessa slutade flera på grund av att de fått anställning. Emellertid så pekar fördelningen mellan de studerande vad gäller kön och ålder en viss obalans, med en överrepresentation bland vuxna och kvinnor. De senare deltar i nästan

yngre dubbelt så stor utsträckning som män.

En särskild fråga rör balansen mellan andelen allmänna ämnen och yrkesämnen. Vi har hört påståenden om att fördelningen skulle vara i obalans. Vi vill i detta sammanhang åter peka på att Kunskapslyftet var upplagt så att individernas önskemål i hög grad skulle styra utbildningens inriktning. Arbetsmarknadsperspektivet, att det är efterfrågan på kompetens arbetsmarknaden som bör avgöra innehållet utbildningsområdet, kom i andra hand. Kunskapslyftet hade från början en övervikt mot allmänna program men successivt har utbudet av yrkesinriktade kurser vuxit. Denna utveckling är influerad individuella

av val, reflekterar också de ändrade villkoren arbetsmarknaden i

men Sverige. På så sätt har Kunskapslyftet utvecklats och kommit närmare arbetsmarknadspolitiken. Vi tycker att detta är en naturlig process, även om vi samtidigt känner att initiativets starka utbildningsförankring bör skyddas inför framtiden. Det år därför önskvärt att kompetensutveckling på arbetsplatsen blir integrerad i framtida strategi för

en livslångt lärande.

Under Kunskapslyftets fem år förväntas en stor grupp människor med goda resultat och bibehållen motivation fullgöra sina gymnasiestudier. Även detta innebär att efterfrågan på allmänna kurser tre-

om årig gymnasienivå stegvis kommer att mättas, är det rimligt att anta att

viss efterfrågan kommer att kvarstå även under åren efter att Kunen skapslyftet avslutats. Kommittén bör ta med detta övervägande i planeringsarbetet med den framtida vuxenutbildningsstrategin.

En annan dimensioneringsaspekt som bör belysas är att Kunskapslyftets succé med att nå sina målgrupper betyder, att det kommer att finnas stor med behörighet och intresse för olika

en grupp personer

40 Ställningstagande: Framgångar och brister i nuläget SOU 1999: 141

högskolestudier. Vilka konsekvenserna blir denna bredare rekryteav ringsbas för högre utbildning är svårt att förutsäga. Färsk statistik från Högskoleverket visar inte ännu betydande förändringar i sökande- och antagningsmönster vid landets universitet och högskolor. På sikt borde Kunskapslyftet leda till att fler kommer att söka sig till högskovuxna lan. Redan i dag har Sverige ett i internationellt perspektiv mycket hög andel av vuxna studerande över 30 år, ett faktum medfört att basom lansen mellan enstaka, kortare kurser och de längre utbildningsprogrammen förändrats avsevärt. Sammanfattningsvis kan sägas att Kunskapslyftet mestadels har varit framgångsrikt med att nå sina målgrupper. Det finns dock några punkter som särskilt vill peka på:

Efterfrågestyrningen i svensk vuxenutbildningspolitik har lett till - en viss marknadsanpassning och ökad mångfald i utbildningsutbudet, men man måste beakta, att inte all utbildning är sådan karaktär av att den lämpligen kan styras av marknadens villkor. Det är viktigt, i relation till de nuvarande åldersrestriktioner - som gäller på arbetsmarknads- och vuxenutbildningsprogrammen, att lägga märke till att inte all utbildning är kompetenshöjande och att olika typer av utbildning krävs i olika åldrar. Med hänsyn till den åldrande befolkningen är det viktigt att ta tillvara folkbildningen for att alla målgrupper skall nås. Önskan vuxenstudiernas individanpassning föranleder - om oss att påpeka att det behövs ett visst spelrum och flexibilitet vad gäller reglerna som styr studieinriktning och -längd, eftersom inte alla personer kan väntas avsluta sina studier med nöjaktigt resultat inom samma maximerade tid. Den faktiska profilen Kunskapslyftsstuderande stämmer ganska väl med de målgrupper som programmet riktade in sig mot, även om problem återstår vad gäller rekrytering av främst och korttidyngre sutbildade män, som oftare än kvinnor tycks vara intresserade av yrkesinriktad och arbetslivsrelaterad utbildning. Även arbetsmarknadsrelevans kommer förbli viktig faktor - om att en i rekrytering av män, bedömer det önskvärt att Kunskapslyfsom tets starka utbildningsförankring skyddas inför framtiden, eftersom behovet av ett brett och allmänt utbildningsutbud gymnasienivå kommer att bestå under en följd av år även efter att initiativet har avslutats. Men yrkesinriktning och allmän inriktning bör inte ses som separata delar. Till sist, det är uppenbart angeläget att kopplingen mellan - vuxenutbildning och högskoleutbildning studeras närmare.

SOU 1999: 141 Ställningstagande: Framgångar och brister i nuläget 41

3.6 Kvalitetssäkring och utvärdering

Frågan kvalitet stod i förgrunden under många av de diskussioner om vi hade med både nationell och lokal nivå. Man kan som grupper diskutera denna fråga ett antal nivåer och ur olika synvinklar. På den mest grundläggande nivån handlar det huruvida Kunom skapslyftet sådant valuta för pengama. Denna fråga har dissom ger kuterats i ett tidigare sammanhang. På nästa nivå gäller frågan huruvida alla utbildningsanordnare visat sig hålla ett visst mått av kvalitet. Problemet med denna fråga är att det inte kan besvaras entydigt, av två skäl. För det första verkar Kunskapslyftet, åtminstone under sin inkörningsperiod, ha handlat kvantitet än kvalitet. Tydliga kravmer om om nivåer och kriterier för ackreditering utbildningsanordnare och deras av undervisningsprogram fanns vanligtvis inte tillgängliga. Denna situation kanske kan förklaras önskan från Kunskapslyftets sida att av en driva fram förnyelse och innovationer i systemet, bland annat genom flertal privata anordnare. Eftersom utbildningsatt engagera ett nya anordnare förmodades sakna tillräcklig erfarenhet inom området, var det naturligt dem ett visst spelrum för att de skulle kunna att ge senare visa på sina förtjänster. Fast samtidigt har vi sett exempel att kom-

kvalitetsbedömningsprotokoll i linje med det som

munernas egna krävdes från berörda myndigheter varit baserade traditionella - mer input-kriterier än nya normer för ett utvecklande och nyskapande En fråga vill ställa i detta avseende är huruvida system. som svensk vuxenutbildning skulle att ett nytt överbryggande gagnas av mål- och policydokument utarbetades för hela sektorn. Det andra skälet, är besläktat med det första, är att det i frånsom tydliga kvalitetskriterier, satta förhand, har varit få systevaron av matiska försök igång för att utvärdera effektiviteten eller kvaliteten på de kurser och erbjudits. Kommunerna till stor del program som var ansvariga för upphandlingen kurser från arrangörer, vanligtvis komav munala vuxenutbildningsenheter, och därför bar också kommunerna huvudansvaret för kvalitetssäkringen. Vi det osäkert alla kommuner i realiteten tillämpade enanser om hetliga kriterier och kom till transparenta och enhetliga beslut. Det finns också tvivel att alla utbildningsanordnare faktiskt levde upp till förväntad standard eller till och med kommunerna hade kunen om skapen, viljan och redskapen för att hantera enhetliga procedurer för kvalitetssäkring. En besläktad fråga är om de volymkriterier som fanns tillgängliga och användes kan ha gagnat Komvux oproportionergt, samtidigt underskattade kraven att varje enskild studesom man rande skulle få sina önskemål och behov återspeglade i en individuell

studieplan.

42 Ställningstagande: Framgångar och brister inuläget SOU 1999: 141

Vi vill inte ta denna punkt kritik riktad endast komupp som en mot munerna. Kvalitetssäkring är i realiteten fråga i sista hand måsen som te ligga hos staten och de offentliga myndigheter är ansvariga för som Sveriges utbildningssystem. Med utgångspunkt i diskussionerna förefaller varken staten departementen eller de inblandade myndigheterna vara väl förberedda för att möta kvalitetsfrågoma, följde i Kunsom skapslyftets kölvatten, och bestämma strategi for att handha dem. en Här finns återigen ett antal bidragande faktorer:

Inom staten är ansvaret för att ta beslut livslångt lärande - om uppdelat mellan olika portföljer. Följaktligen är det svårt att åstadkomma transparens. Och att sitta flera stolar samtidigt gör det svårt att komma fram till utbyte mellan sektorer. Detta problem är uppenbart känsliga områden kvalitetssäkring inom utbildningssom väsendet, som riskerar att hamna i ingenmansland mellan jurisdiktionerna. De myndigheter som är ansvariga för systemimplementering och utvärdering, i huvudsak Skolverket, Högskoleverket, Arbetsmarknadsverket och Folkbildningsrådet har också sina strukturer, egna dagordningar och bekymmer. Ibland går dessa isär i stället för att sammanfalla ett konstruktivt sätt. Ett inslag konkurrens kan ha av en välgörande effekt på effektiviteten, det är inte klart huruvida men detta är fallet när det gäller kvalitetssäkring svensk av vuxen-

utbildning.

För det tredje, för att rättvis, det inte helt möjligt varken för - vara var staten eller de nationella myndigheterna att följa den gängse policystrategin att styra med mål och resultat än med volym. Måsnarare len, i den utsträckning som de formulerades vid starten, definievar rade i kvantitativa och inte i kvalitativa termer. Följaktligen gjordes mätningar av resultat och bedömning och tolkning resultat enligt av samma kriterier som för investering och uppnådd volym: hur mycket pengar, hur många deltagare, hur många kurstimmar, och hur många avhopp. Slutligen finns flera nationella myndigheter närvarande också på regional och lokal nivå. Det är inte otänkbart, att känsliga frågor som rör kvalitetssäkring bollas upp och nivåerna emellan. Detta ner kan ha varit fallet med Kunskapslyftet. Kommunerna förväntade sig klara riktlinjer och utvärderings- och bedömningsstöd från regionala centra, vilka i sin tur vände sig till sin nationella storebror för rådgivning.

SOU 1999: 141 Ställningstagande: Framgångar och brister i nuläget 43

Den tredje nivån, den berör den individuelle studeranden, reser som ytterligare frågor. I sista hand förutsätter kvalitetssäkring att det finns klart uttryckta förväntningar vad krävs anordnare, studiesom av och studenter. Detta förutsätter att det finns kriterier som utföprogram rande och framgång i lärande kan mätas och bedömas emot. Vi har tagit del den pågående diskussionen om kunskapsvalideav ring, bedömning tidigare erfarenheter av lärande och tillvaratagande av kompetens. Vi vill hävda att kunskapsvalidering näst efter finansiav eringsfrågan är kärnpunkten i framtida strategi för livslångt läran- - en de i Sverige. Det kom därför överraskning för oss att det tycks som en saknas systematisk inställning till modeller och metoder för been mer dömning kunskap och kompetens uppnåtts både i och utanför av som det formella utbildningsväsendet. Frågan om kunskapsvalidering tas i kapitel Här får det räcka med att understryka att helt och hålupp let instämmer med de överväganden ledde till regeringens beslut som den 4 november 1999 Dir. 1999:86 att inrätta en statlig utredning om validering kunskap och kompetens. om av vuxnas Avsaknaden samlad strategi för kunskapsvalidering avspeglar av en i viss mån parallell avsaknad övergripande strategi för kvalien av en tetssäkring. Kanske kan problemet delvis förklaras med att akademiker från arbetslivet inte kan komma överens för tillfället och representanter det bästa sättet att beskriva och mäta baskompetenser, som man kan om tillägna sig både i formell utbildning och informellt arbete och i vardagsliv. Det borde emellertid inte omöjligt att definiera ett begränvara antal basfärdigheter, lämpar sig för mätning, i operationella tersat som

mer. Med hänsyn till ovanstående vi att följande överväganden bör anser ingå viktiga inslag i diskussionen kring framtida strategi för som en livslångt lärande:

I dag delas ansvaret för övergripande utvärdering och kvalitetssäk- ring i vuxenutbildning mellan olika statliga departement, nationella

myndigheter och deras regionala och lokala filialer, samt kommuner och institutioner. Man skulle kunna spekulera i värdet av att skapa

enda enhet, ansvarig för all kvalitetssäkring, som kunde vara en relativt oberoende staten och andra myndigheter. av I dag saknas det enhet i första hand ansvarar för utveckling en som modeller och metoder för kompetensmätning. Det finns en del av värdefulla erfarenheter i detta avseende, främst hos universitet och

företag även inom Kunskapslyftet. Men det saknas ett centrum men där dessa erfarenheter samlas och tas tillvara i samlad kraften ansträngning för att stärka svensk forskning vad gäller kompetensmätning. Sveriges medverkan i stora internationella undersökningar

44 Ställningstagande: Framgångar och brister i nuläget SOU 1999: 141

som International Adult Literacy Survey och den planerade International Life Skills Survey kan ge värdefulla impulser i detta avseende. Ett annat sätt att främja metodutveckling kan att etablera vara en särskild enhet, precis som man gjorde efter beslutet att ett om svenskt högskoleprov skulle införas.

3.7 och

Forskning utvecklingsarbete

Kunskapslyftskommittén konstaterar utifrån sin kartläggning forskav ning och utveckling inom Vuxenutbildningens område Andersson och Sjösten, 1997, att den ett stort behov riktade insatser när det ser av gäller forskning SOU 1999:39, 165. Vi instämmer helt i denna sluts. sats och vill framföra viss oro vad gäller det aktuella läget inom forskning och utvecklingsarbete kring vuxenutbildning. Anslaget pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet, tillsom kom 1962 i samband med riksdagens beslut grundskolan, avsågs utom göra en viktig resurs för försöksverksamhet och tillämpad forskning. Anslaget kom emellertid också att spela viktig roll för uppbyggandet en av en vetenskaplig kompetens. Under perioden 1960-1979 lades totalt 188 avhandlingar fram i ämnet pedagogik tredjedel helt eller varav en delvis hade sitt i uppdrag från Skolöverstyrelsen och finansieursprung rades via FoU-anslaget Prop. 1980/81:97, s. 76. För vuxenutbildningen kom detta anslag att få en än större betydelse. På grund brist på av basresurser för vuxenpedagogiska studier kom den forskning, växsom te fram i anslutning till de stora vuxenutbildningsreforinerna, att nästan uteslutande finansieras via FoU-anslaget. I samband med omorganisationen i början av 1990-talet, när Skolöverstyrelsen ersattes Skolverav ket och folkbildningen fick ett eget ledningsorgan, minskades anslaget till forskning om vuxenutbildning kraftigt. Under perioden 1991/92 till 1995/96 gick årligen miljon kronor, vilket motsvarade fyra ca en procent av Skolverkets totala forskningsanslaget, till vuxenpedagogisk forskning. Som jämförelse skall nämnas att Skolöverstyrelsen under 1980-talet avsatte ungefär femtedel FoU-anslaget till en av vuxenutbildningsfrågor. Genom omfördelning och allmän drastisk reduceen ring av medel för sektorsforskning är vuxenutbildningens kunskapsförsörjning allvarligt hotad. Samtidigt har de fasta för denna resurserna typ av forskning förblivit i stort sett oförändrade. Resursläget har vidare försämrats de antagningsreglema genom nya till forskarstudier. Genom kravet på full försörjning under studietiden försvåras ytterligare möjligheterna att framöver säkra tillgången kvalificerad expertis inom området.

SOU 1999: 141 Ställningstagande: Framgångar och brister i nuläget 45

Bristerna gäller inte enbart resurserna för högskoleforankrad forskning och forskarutbildning utan i lika hög grad omfattning och inriktdet vuxenpedagogiska utvecklingsarbetet och dess koppling till ning av

forskning och personalutveckling.

I detta sammanhang är det intresse att reflektera över vad som av skett efter 1981 års reform rörande skolforskning och personalutveckling Prop. 1980/81:97. I propositionen anför föredragande statsråd

s. 56:

Vilken nytta har i skolans vardag FoU Svaret har oftast varit negaav tivt. Med denna modell, dvs. ett ökat regionalt ock kommunalt ansvar nya for utvecklingsarbetet, bör de faktorer har orsakat denna negativa attisom tyd kunna undanröjas. Man kommer lokalt att upptäcka de resurser och den kompetens högskolan representerar och forskningsresultaten kommer snabbare och i större utsträckning verksamheten tillgodo. Detta förutsätter dock ett starkt engagemang och en stor öppenhet från forskarnas sida.

Utifrån litteratur inom området se t.ex. Ekholm, 1995; Tydén, senare 1995; Pettersson och Wallin, 1995; Sohlman, 1999 och våra egna observationer finns det inget tyder att problemet skulle vara som mindre i dag än for 20 år sedan. Snarare finns tecken pekar att som decentraliseringen utbildningsväsendet resulterat i större oklarhet av rörande för koppling mellan forskning, utvecklingsarbete och ansvar personalutbildning. Särskilt besvärande är otydligheten rörande högskolans roll för personalutveckling och utvecklingsarbete. Som framgått står svensk vuxenutbildning infor en omfattande ovan utmaning när det gäller att angripa brister inom forskning och utvecklingsarbete. Även forskning, utvecklingsarbete och personalutbildom ning är nära kopplade till varandra vi att de delvis kräver olika anser samtidigt samordnade insatser. men För att stärka den universitetsbaserade forskningen krävs ett riktat resurstillskott garanterar möjligheter att bedriva vital forskarsom en utbildning och sig i kast med långsiktig forskning. Denna skall att ge kunna underlag för utbildningspolitiska beslut samt en allmän kunge skapsuppbyggnad sektorn och dess utveckling. Forskningen skall om kunna analysera nuläge och framtida utvecklingsmönster samt ange alternativa handlingsvägar. Samtidigt skall den fritt pröva mål och förutsättningar, t.ex. for det livslånga lärandet, och kritiskt granska pågående verksamhet, vilket kan leda fram till och ibland okonvennya tionella förslag. De frågor aktualiseras ryms inte inom en disciplin, som pedagogik, utan kräver ett mång- och ofta tvärvetenskapligt angrepps-

sätt. Som observerats i samband med det statliga stödet till pedagogisk utveckling knuten till Kunskapslyftet bör utvecklingsarbetet förläggas i direkt anslutning till det praktiska arbetet. Härigenom aktualiseras frå-

46 Ställningstagande: Framgångar och brister inuläget SOU 1999: 141

gor med anknytning till det dagliga arbetet och utvecklingsarbetet får en direkt koppling till personalutveckling. Utvecklingsarbetet kommer i denna modell att bygga lärarnas praktiska erfarenheter mer än forskningsresultat. Som helhet gäller att motivationen för och kunskaperna om utvecklingsarbete ökar deltagit i sådant arbete mer man Prop. 1980/8l:97. Detta ganska självklara konstaterande kan viss ge inblick i hur forskning och utvecklingsarbete kan kopplas Vi samman. anser sålunda att bör beakta hur forskning och

man forskarutbildning

kan organiseras och finansieras så, att man samtidigt stärker kompetensen för att bedriva utvecklingsarbete lokalt. Ett viktigt led i detta arbete är att stärka de långsiktiga banden mellan vuxenutbildningens utövare och högskolan.

3.8 Sammanfattning

I detta kapitel har vi försökt ta ställning till hur det allmänna läget ser ut inom svensk vuxenutbildning inför framtida reform och har en pekat på, vad vi uppfattar som brister i nuläget. Vårt alldeles övergripande intryck är att Kunskapslyftet på kraftett fullt sätt åter har placerat vuxenutbildningen i politikens Vicentrum. dare framkommer, såväl i det rika utvärderingsmaterialet vid våra som kontakter med olika grupperingar, att reforminitiativet inspiration gett till nya och spännande initiativ på lokal nivå. Tillgänglig statistik visar vidare att ett imponerande sätt lyckats nå viktiga delar målman av gruppen. Den övergripande slutsatsen bör således bli att Kunskapslyftet har lyckats bra, och i viss mening mycket bättre än förväntat, med att rekrytera bland målgrupperna. Ett spörsmål ständigt återkom gälsom ler bidragssystemets utformning och förhållandet mellan generella statsbidrag och specialdestinerade bidrag. Detta är kompliceen ytterst rad fråga, men utifrån tillgängligt material förefaller det finnas starka skäl att behålla någon form ekonomiska incitament för av att styra utvecklingen och stimulera förnyelse systemet. av Trots omfattande diskussioner den framtida studiefinansieringen om för finner att det fortfarande saknas genomarbetad strategi vuxna en för hur ett system med incitament brett stimulerar till

som livslångt

lärande för alla skall utformas. Beträffande styrning och samverkan kan noteras att vid våra besök och möten med olika representanter gjorts uppmärksamma den bristande kopplingen mellan den samhällsstödda vuxenutbildningen och näringslivet. Vidare framhålls att olikheter i regelsystem försvårar utvecklingen av en samlad lokal och regional vuxenutbildningspolitik.

SOU 1999: 141 Ställningstagande: Framgångar och brister inuläget 47

Vårt allmänna intryck är att varken staten, de inblandade myndighe-

eller de lokala utövarna är tillräckligt väl förberedda för att hanteterna

kvalitetsfrågorna. Utvärdering inriktas volym än resultat. ra mer Åtgärder krävs för att få starkare betoning av det senare.

4 Vuxenpedagogisk förnyelse

l Introduktion

Ett väsentligt önskemål i samband med förverkligandet av Kunskapslyftet är att det sker pedagogisk förnyelse. Kunskapslyftskommittén

en skall överväga åtgärder kan stimulera den pedagogiska utveck-

som lingen inom den samhällsstödda vuxenutbildningen dir. 1995:67. Denna fråga studeras närmare i detta kapitel.

Kapitlet inleds med en allmän diskussion om vuxenpedagogik. Därefter tas följande områden kompetenskrav och utbildningsutbud;

upp: flexibel undervisning; förhållandet mellan utbildning och lärande; förhållandet mellan reell och formell kompetens; lärande på arbetsplatsen; och pedagogisk fortbildning.

4.2 på

Perspektiv vuxenpedagogiken

Under vårt arbete har vi inte träffat på några personer, myndigheter, organisationer eller institutioner, inte att pedagogisk fömyel-

som anser

är viktig. Svårigheter, oklarheter eller oenighet uppstår inte förrän se

skall precisera vad fömyelsen innehåller eller omfattar. Det talas man visserligen relevant men på ett ytligt sätt- om att undervisningen skall ha sin utgångspunkt i de erfarenheter och förutsättningar och att

vuxnas

skall undervisa de vuxna som vuxna och inte som bam. Vuxenman undervisningen skall kort och gott vara relevant för de vuxna. De vuxna skall kunna se en mening med undervisningen och de skall kunna använda det de lär sig. Ofta formuleras dessa generella och ambitiösa mål med uttrycket lära att lära.

Man kan finna visst belägg för de här nämnda praxisrelaterade uppfattningama och formuleringama i den internationella vuxenpedagogiska litteraturen I ett framtida strategiskt utbildningsperspektiv bör övervägandena röra sig om huruvida dessa i sig själv riktiga principer konkret kan förverkligas i vuxenutbildamas planläggning och genomförande av undervisning.

50 Vuxenpedagogisk förnyelse

Som utgångspunkt för nedanstående överväganden vill peka på några centrala och aktuella förhållanden har relevans i betraktansom det av vuxenpedagogik.

Samspelet mellan samhällets, verksamheternas och de behov - vuxnas av kunskap är komplext. Det är inte längre möjligt att klart särskilja allmänna, personliga och arbetsspecifika kompetensbehov i förhållande till vissa funktionella sammanhang och bestämda inlärningssituationer. De olika utbildningsutbuden har tradition olika styrka av i förhållande till olika kvalifikationer och kompetenskrav. I en modern vuxenutbildningspolitik ingår att överväga hur de olika utbildningsanordnama kan samarbeta. Vuxna har behov av flexibla former av undervisning kan - som anpassas till deras livssituation. Samtidigt ställer de deltagarna särvuxna skilda krav på de metoder används och det sätt på vilket innesom hållet struktureras. Ett väsentligt perspektiv är därför hur tillman rättalägger undervisningens innehåll så att deltagarnas motivation, deras kunskapsmässiga, erfarenhetsmässiga, arbetsmässiga och sociala förutsättningar bäst kan tas till vara. Lärande är något annat och mer än undervisning. Vuxna lär i rad - en sammanhang i och utanför utbildningssystemet. Dessa olika former av lärande kan både vara ömsesidigt stödjande och stå i konflikt med varandra. De vuxenpedagogiska övervägandena bör omfatta det samlade lärandet. Vuxna har en rad förutsättningar för lärande. De har erfarenheter och kunskaper från arbetsliv, familjeliv eller föreningsverksamhet som medvetet och omedvetet kommer att ingå i läroprocessen. Vuxna har ett antal kvalifikationer och kunskaper måste ingå i den som konkreta utbildningsplaneringen, både i samband med säkerställandet av grundkunskapema och vid tillrättaläggandet undervisav ningen. Lärande är knutet till ett sammanhang, inlärningsmiljö. Det bety- - en der att inlämingssituationen är viktig för vad lärs och vilka som känslor som knyts till lärandet. Arbetsplatsen är viktig inlären ningsmiljö. I en framtida vuxenundervisning ingår lärandet på arbetsplatsen som ett betydelsefullt perspektiv. Hur kopplas det formella lärandet till det informella lärandet i arbetslivet Vuxenundervisningsbegreppet är statt i förändring. Hur kombineras den traditionella fönnedlande lärarrollen med rollen handlesom dare/understödjare av den vuxnes självständiga lärande Vad skall framtidens kunna och hur skall de bäst tillägna sig dessa kvavuxna lifikationer

SOU 1999: 141 Vuxenpedagogisk förnyelse 51

En del dessa förhållanden har man redan uppmärksammat i det

av utbildningspolitiska landskapet. De har också behandlats i Kunskapslyftskommitténs delbetänkande SOU 1999:39, s. 21-33. Vi är eniga med kommittén i många de påpekanden som framförs i delbetänkan-

av det. Flera dem kommer att behandlas i det följande.

av Diskussionen om den pedagogiska fömyelsen bör ha sin utgångspunkti följ ande förhållanden:

Den pedagogiska utvecklingen omfattar både en utveckling av den praxis finns på utbildningsinstitutionema i dag och ett ökat ve-

som tande, motiverar denna praxis. Pedagogisk förnyelse är alltså

som insikten möjligheten till ett samspel mellan en förbättrad praxis

om och ett större vetande om denna praxis. Den pedagogiska vetenskapen pekar på väsentliga perspektiv och principer för hur dessa perspektiv kan hanteras i den konkreta verkligheten. Pedagogik är inte rad föreskrifter hur man undervi-

en om

utan teoretiskt baserad reflexion över vad man gör och varför sar, en man gör det. En ständigt pågående internationell debatt gäller huruvida det finns -

särskild vuxenpedagogik. I det sammanhanget har det framförts en att de olika goda principer kan knytas till vuxenundervis-

- - som ning t.ex. att ha erfarenheter som utgångspunkt eller att undervisningen skall meningsfull, i lika hög grad kan användas i

vara samband med undervisning av barn och unga. Sådana synpunkter framförs t.ex. Lärarutbildningskommittén i betänkandet om lärar-

av utbildningens nya struktur SOU 1999:63, s. 148. Det är sant, att det är svårt att peka på principer för god undervis- ning bara äger giltighet i vuxenundervisningen. Men det är ock-

som så sant, att det finns uppenbara skillnader mellan hur dessa principer används och praktiseras i till exempel grundskoleundervisning och i arbetsplatsanknuten vuxenundervisning. Då en väsentlig del av pedagogiken praktisk tillämpning i konkreta situationer är

består av det meningsfullt att hävda att det finns olika pedagogiker i förhållande till olika inlärnings- och undervisningssituationer. Det finns således mening i att vidhålla att vuxenpedagogik skall utvecklas i

en förhållande till de uppgifter som vuxenutbildningsinstitutio-

nya

skall lösa i framtiden. nema Vuxenpedagogik skiljer sig från annan pedagogik, t.ex. ungdoms- pedagogik de perspektiv som anläggs och de sätt på vilka de

genom pedagogiska principerna förverkligas.

När vi talar utveckling vuxenpedagogiken är det viktigt att fast-

om av slå att vuxenpedagogik inte är särskild sorts pedagogik. Det är inte

52 Vuxenpedagogisk förnyelse

tal om en ny pedagogik som ersätter den existerande. Det finns de som är av den uppfattningen att vuxenpedagogik är projektundervisning eller erfarenhetspedagogik°. Denna uppfattning är felaktig. Vuxenpedagogik är riktlinjer för hur utbildningsplanerare och man som utbildare intar ett reflekterande förhållningssätt till lärande. vuxnas Utvecklingen av det vuxenpedagogiska vetandet sker i växelen verkan mellan forskning, utvecklingsarbete och pedagogisk praxis. Kunskapslyftskommittén pekar på behovet av såväl forskning som utvecklingsarbete. Vi håller med om att det finns ett sådant behov. Både svenska och internationella erfarenheter pekar emellertid på att den pedagogiska förnyelsen i högsta grad fråga vilka möjligheter är en om som finns för att ett pedagogiskt nytänkande skall kunna genomföras i praktiken. Lärarutbildning och -fortbildning ingår del denna som en av praxis se längre fram i denna text. Helt avgörande i detta sammanhang är emellertid de organisatoriska och institutionella ramar som för fömyelsen och för implementering de kunskaper sätts upp av som arbetats fram i forskning och utvecklingsarbete. Politiska överväganden vuxenpedagogisk förnyelse bör därför om handla om hur man på bästa sätt skapar ekonomiska och organisatoriska ramar för en sådan förnyelse.

4.3 och

Kompetensbehov utbildningsutbud

En central fråga i såväl den internationella utbildningsdiskussionen som i Kunskapslyftet är vad utbildningen skall leda fram till. Det råder enighet om att Kunskapslyftet först och främst skall formell ge gymnasiekompetens till korttidsutbildade arbetslösa. Men samtidigt påpekas det, att Kunskapslyftet och vuxenutbildningssystemet generellt skall bidra till en höjning av arbetskraftens kompetens att det alltså skall ske en tätare koppling till arbetslivets kvalifikationskrav. Det framhävs också, att utbildning bland annat vuxenutbildning har ett bredare - demokratiskt samhällsperspektiv Slutligen understryks det att vuxenutbildning har en viktig personlighetsutvecklande funktion På det principiella planet finns det inte nödvändigtvis någon motsättning mellan de olika målen. I den konkreta utbildningen och undervisningen är det emellertid en fråga om prioriteringar. Vad fäster man störst vikt vid På det formellt ämnesmässiga, det personligt utvecklande, på det arbetsrelaterade eller det samhällsmässiga Ett klarläggande vad gäller dessa frågor kräver en högre grad av precisering av vilka uppgifter de enskilda delarna av vuxenutbildningssystemet skall ha.4 Vilka kompetenser förvärvas i vilken del vuxenutbildningsav systemet Är det t.ex. möjligt förvärva gymnasial

att i framtiden en

kompetens studieförbund Är den nuvarande arbetsdelningen hos ett ändamålsenlig I detta sammanhang bör också ingå överväganden beträffande vilka andra kvaliteter de olika delarna vuxenutbildningssystemet har, t.ex. av studieförberedande, utbildningsmotiverande eller socialt och som demokratiskt utvecklande. Sådan utbildning skall uppfylla flera syften formellt kvalificesom rande relaterad till arbetslivet samt personlig och demokratisk utveckling och samtidigt riktar sig mot målgrupp som är ovan vid som en utbildning, kan flera utbildningsanordnare enskilt eller tillsammans - bättre tillfredsställa, än utbildningen bara skulle ges av en instituom tion, t.ex. kommunal vuxenutbildning. I samband med genomförandet av Kunskapslyftet har man varit uppmärksam på behovet av mångfald. Från början har det ingått överväganden vilken roll folkbildningen har spelat såväl kvalitativt som om kvantitativt. Tills vidare har man pekat på den kommunala förpliktelsen att stimulera etablering utbildningstillfällen från nya utbildav nya ningsanordnare. Den övervägande delen aktiviteterna under Kunskapslyftet tillav varatas emellertid den kommunala vuxenutbildningen. Folkhögskoav lorna och studieförbunden tar hand om en del av utbildningen, särskilt i samband med orienteringskurser. Andra utbildare, bland annat privata, har hand ytterligare andra delar. I de enskilda kommunerna har man om valt olika former för samarbete mellan utbildningsanordnarna. Det har skett begränsad ökning av de olika utbuden från Kunskapslyftets en start. Det verkar finnas vissa svårigheter kopplade till de valda lösningsmodellerna. Således finns det en viss osäkerhet med avseende de olika förhållanden råder hos olika utbildningsanordnare, bland ansom nat oklarheter gruppstorlek, på så sätt att antalet deltagare varierar i om undervisningsgruppema. Det verkar också vissa problem med att vara fastställa kvaliteten hos vissa utbildare. Trots dessa svårigheter pekar Kunskapslyftskommittén på det önskvärda i att den mångfald som finns bibehålls och utökas SOU 1999:39, s. 22. Med hänsyn till folkbildningens roll framhävs det att den i synnerhet har funktion att fylla när det gäller rekrytering av nya och icke en studievana deltagargrupper. Det är således särskilt i förbindelse med avvecklingen olika former introduktionskurser som studieförbunav av den har haft uppgift. Samtidigt har det genomförts Kunskapslyftsen kurser på folkhögskolor. Man har poängterat att den relativt blygsamma plats som folkbildningen intagit i detta sammanhang till en del har sin naturliga förklaring i att Kunskapslyftet först och främst satsar på formell kompetens-

54 Vuxenpedagogisk förnyelse

utbildning. En högre prioritering av folkbildningen i detta sammanhang skulle kunna hota dess ställning ett primärt icke-formellt utbild-

som ningssystem. Omvänt finns det inifrån folkbildningens led stund-

egna om en önskan om en mer central placering på Kunskapslyftets utbildningskarta.

Sett mot bakgrund av att Kunskapslyftet också har ett allmänbildande, personligt och demokratiskt syfte, verkar det inte ändamålsenligt att folkbildningen med den styrka den har inom dessa områden inte spelar en mera framträdande och integrerad roll i samband med implementeringen av Kunskapslyftet. Det skulle vara en fördel för den samlade vuxenutbildningssatsningen, om folkbildningen blev integrerad med det övriga vuxenutbildningssystemet, inte minst med tanke på

av andra kompetenser än en snävt formell gymnasiekompe

behosvet

tens.

1 nordiska sammanhang är förhållandet mellan arbetsliv och folkbildning belyst i ett större, nyligen avslutat forskningsprojekt. Projektets huvudresultat är, att det finns möjligheter och intresse för ett sådant tvärgâende samarbete och att såväl folkbildning arbetsliv kan

som ha glädje av detta. Arbetslivets behov av breda och i några samman-

hang allmänt kulturella och idébetonade kvalifikationer motiverar

detta samarbete. Samtidigt påpekas en rad begränsningar i samarbetet, där den traditionella uppfattningen hos såväl deltagare utbildare

som om vad undervisning är, verkar vara en av de viktigaste Wahlgren mil., 1999.

Mot bakgrund av bredden i det framtida kompetensbehovet, och inte minst behovet av allmän, personlig och demokratisk kompetens, ser vi det som ändamålsenligt:

att ett rikt utbud av vuxenundervisning säkras; -

att de enskilda utbildningsanordnama utvecklar och stärker sin äm- -

nesprofil; och

att folkbildningen ingår som en del av den framtida vuxenutbild- -

ningsstrategin.

4.4 och

Undervisningens uppläggning

genomförande

När man talar om undervisning för vuxna är utbildningens utformning och genomförande viktiga faktorer. Dels finns det en avsikt att öka de vuxnas möjligheter att deltaga, dels en avsikt att förbättra deras utbyte av undervisningen och dels en avsikt att minska avhoppen. Det är därför önskvärt att anordna undervisningen med en optimal flexibilitet,

SOU 1999: 141 Vuxenpedagogisk förnyelse 55

det vill utformning som i största möjliga utsträckning tillgodo-

säga en ser de vuxnas behov, sociala förpliktelser och möjligheter.

Kravet på optimal flexibilitet kan infrias på olika sätt. Det kan gälla tidsmässig flexibilitet, t.ex. olika starttider för undervisningen, olika tempo i undervisningen differentierad undervisning eller uppdelning av olika ämnen och studieavsnitt i mindre enheter moduler. Ett annat sätt att tillgodose kravet på flexibilitet är en utformning av studierna, som inte kräver fysisk närvaro, t.ex. olika varianter av IT-stödd undervisning.

Att tillfredsställa kravet på optimal anpassning möter en rad praktiska, sociala och ämnesmässiga svårigheter. Det är förbundet med praktiska svårigheter att ha olika starttider för undervisningen. Dessa svårigheter visar sig i form av lärarscheman, lokalanvändning och administration. Det är förbundet med sociala problem att undervisa korttidsutbildade deltagare, om man inte arrangerar en stödjande studiemiljö i samband med undervisningen. Dessa svårigheter visar sig i form otrygghet, dåligt arbetsklimat och många avhopp. Det är för-

av bundet med ämnesmässiga svårigheter att dela upp särskilt vissa ämnen och studieavsnitt inte minst om detta skall kunna kombineras

med fri och valfri ordningsföljd. Dessa svårigheter har sin grund i

en att vissa ämnen har en inre struktur, som förutsätter att de lärs in i en bestämd ordningsföljd. Erfarenheterna visar emellertid att fruktan för att en uppdelning av studier i mindre enheter skall ut över ämneskunskaperna ofta är överdriven.

I samband med Kunskapslyftet har dessa förhållanden särskild betydelse inte minst därför att en väsentlig del av studerandegruppen

är relativt korttidsutbildad och många inte har varit aktiva i utbildning på länge. För denna grupp är motsättningen mellan kraven på flexibilitet kommer sig de vuxnas livssituation och kraven en

- som av överskådlig och sammanhängande undervisning i ett stabilt socialt sammanhang särskilt tydlig. Det är därför av stor betydelse hur dessa förhållanden löses i praktiken.

Det verkar som man har uppmärksammat dessa förhållanden och det finns exempel på hur man i praktiken stävar efter att lösa motsättningar på ett konstruktivt sätt. Det finns således en rad initiativ i praktiken

att ta hänsyn till vid vilken tidpunkt undervisningen börjar som avser och när på dagen den genomförs. Man finner också exempel på flexibilitet när det gäller att använda teknikstödd distansundervisning, lik-

när det gäller att dela utbildningen i mindre enheter, där som upp undervisningen kan genomföras i förhållande till den enskildes behov och möjligheter. Tydligast såg vi detta i samband med undervisningen i Helsingborg, där man på Folkuniversitetet arbetade med flexibla arran-

56 Vuxenpedagogisk förnyelse

gemang i olika ämnen och där varje kurs är uppdelad i flera ämneselement ÄMEL. Användningen av IT i undervisningen tycks vara en av vägarna mot en mer flexibel utformning av vuxenundervisningen. De möjligheter som teknologin ger låter sig emellertid inte realiseras omedelbart. Internationella och svenska erfarenheter visar att det krävs särskilda kvalifikationer hos undervisare för att kunna överföra ett material från skriftlig och muntlig form till elektronisk form. Här tänker man inte primärt på tekniska svårigheter, och motsvarande kvalifikationer, utan på svårigheter förbundna med strukturering av materialet, t.ex. i samband med användande av hypertext och interaktivitet. Erfarenheterna visar också att den IT-stödda undervisningen ger goda möjligheter till en individualisering av undervisningen och tätare kontakt mellan en undervisare och elev. Dessa möjligheter också ut att förverkligas i ser praktiken och utgör alltså en potentiell möjlighet att tillgodose vuxnas behov av flexibel undervisning. Användandet kräver i hög grad en motivation och en styrning från den anordnande institutionens sida - en uppgift som ofta åligger undervisaren. De möjligheter som teknologin erbjuder för gemensamma gruppdiskussioner till exempel i samband med elektroniska konferenser tycks dock svåra att realisera. En - vara förutsättning för att kunna skapa ett socialt nätverk i elektronisk form är att deltagarna kommer samman vid vissa tillfällen under utbildningens gång. Gruppkommunikationen förutsätter samtidigt en yttre styrning och klar struktur den skall fungera SOU 1998:57, 117en om s. 135. I Distansutbildningskommitténs slutbetänkande, Flexibel utbildning på distans, pekar man bland annat på att det långsiktigt allvarligaste problemet med IT i utbildningen handlar om de pedagogiska tillämpningarna. Kunskapen hur datorer och IT skall användas pedaom som gogiskt redskap är begränsad. Sett ur ett internationellt perspektiv är eniga om dessa slutsatser och kan därför på motsvarande sätt ansluta oss till slutsatsen: behovet av utveckling av pedagogik, metodik och organisation är därför stort SOU 1998:84. Erfarenheterna av IT i undervisningen och distansutbildning pekar således på att det finns stora utvecklingsmöjligheter i den IT-stödda vuxenutbildningen. Dock krävs det mer kunskap om de pedagogiska förhållanden som bildar ramen för IT-stödet. Vidare behöver vuxen-i utbildare fortbildning för att kunna utnyttja teknologin optimalt. Att stärka flexibilitet ingår också som ett av de prioriterade områdena i Utbildningsdepartementets försöksarbete med lärarutbildning

senare avsnitt. Kunskapslyftskommittén föreslår i detta sammanhang bl.a. att dela upp allmänna ämnen i delkurser SOU 1999:39, 30. s.

SOU 1999: 141 Vuxenpedagogisk förnyelse 57

Arbetet med den flexibla anpassningen bör fortsätta. I detta sammanhang bör man fokusera hur de praktiska, sociala och ämnesmässiga begränsningarna kan minimeras. Det är speciellt viktigt att arbeta med:

ämnespedagogiska problem vid modulläsning -

etablering av pedagogiska verkstäder som stöder individuellt lä- -

rande vidareutveckling av ämnen och av individuell handledning

utveckling av kunskaper om integration av IT i undervisningen -

IT-pedagogisk vidareutbildning av lärarkåren -

4.5 Från till lärande

utbildning

Kunskapslyftet är i första hand en utbildningssatsning. Det rör sig om att ett formellt lyft, ett lyft som motsvarar en treårig gymnasial

ge utbildning. Standarden på detta lyft, det mål som anger om satsningen har varit en framgång, är primärt det formella målet. Utgångspunkten kan vara de vuxna kursdeltagarnas erfarenheter och det kan handla om att tillgodoräkna sig dessa i samband med intagning på utbildningen i form validering. Men målet är formellt, och medlet är utbildning

av och undervisning. Informellt lärande, var detta än äger rum i form av självstudier eller i informella inlärningssituationer, ingår inte i någon större utsträckning i föreställningarna om vad Kunskapslyftet skall innehålla eller hur det skall förverkligas.

Vuxna tillägnar sig kunskaper, färdigheter och förhållningssätt utanför det formella utbildningssystemet. Traditionellt sker detta genom studiecirkelverksamhet, biblioteksbesök och genom massmedia, och i nyare utformning genom Internet och genom informella sociala nätverk, t.ex. erfagrupper erfarenhetsutvecklingsgrupper.

Den miljö, som undervisningen försiggår är av minst lika stor betydelse som dess innehåll. Det så kallade medlärandet det läran-

de som följer med det ämnesmässiga lärandet är det som finns kvar, när det ämnesmässiga är glömt Nordiska ministerrådet, 1995, s. 87. Den miljö eller det sociala sammanhang som lärandet försiggår i har överordnad betydelse för det lärande som äger rum.

Medlärande, det lärande som pågår vid sidan av det planlagda och bestämda, bör ingå i de vuxenpedagogiska övervägandena. I flera av de konkreta exempel på utbildning och undervisning som ingick i besöksrundan framhävdes betydelsen av inlärningsmiljön. Det kunde t.ex. röra sig den praktiskt förankrade lärandemiljön i projektet Gamla

om Bygghantverk, om betydelsen av en folkhögskolemiljö på Sörängen

58 Vuxenpedagogisk förnyelse

eller om de studerandes påpekanden vad gäller vuxenmiljön i Söderhamn.

Kunskapslyftet fungerar inom ramen för ett utbildningsperspektiv, där vikten läggs på den formella sidan av lärandet med avsikt att uppnå gymnasiekompetens. Kunskapslyftet lägger således vikten på utbildning och undervisning, medan man i framtiden kan överväga i vilken utsträckning det informella lärandets perspektiv kunde ingå som en integrerad del av lyftet.

Det är inte längre tillräckligt att bara fokusera den formella undervisningen, som försiggår i det institutionaliserade utbildningssystemet, när man vet att en väsentlig del av de vuxnas inlärning försiggår utanför detta. Därför blir några av framtidens centrala vuxenpedagogiska frågor:

Hur kopplas den informella och ofta lågt strukturerade kunskap - som

man tillägnar sig i det praktiska vardagslivet ihop med de formella

och ofta högt strukturerade kunskaper tillägnar sig i

som man utbildningssystemet Vilken betydelse har det medlärande som äger rum i vuxenutbild-

ningssystemet för utbildningsovana vuxna

Hur kan vuxenutbildningssystemet bidra till att den inlärning som -

äger rum utanför undervisningen vardagslärandet stärks

4.6 reell visavi formell

Validering: kompetens

Alla vuxna har kompetenser, som inte omedelbart låter sig beskrivas eller mätas i ett formellt system men icke desto mindre är centrala för personen ifråga och hans eller hennes sätt att fungera i det dagliga livet, i familjen, på arbetsplatsen eller som demokratisk medborgare. Det är väsentligt att dessa kunskaper ingår i ett vuxenpedagogiskt perspektiv och i det konkreta vuxenutbildningssammanhanget.

Vuxnas förutsättningar är ofta kontextbundna, icke formaliserade och ofta tysta, dvs. icke verbaliserade. Vuxna handlar mot en bakgrund av praktiska kunskaper knowing-in-practice.6 Utbildningssystemets krav på kunskaper är att de skall vara generella lösryckta

från konkret användning formaliserade och verbaliserade. Vuxna har

ofta kompetenser som med svårighet låter sig överföras till ett formellt kunskapssystem.

Överväganden som avser verkliga kunskapers betydelse träder tydligast fram i samband med frågan om validering. I hearing-rundan betonades från alla håll det lämpliga i att elevernas verkliga kunskaper mäts

Vuxenpedagogisk förnyelse 59

och valideras. Det underströks samtidigt osäker på hur det

att man var skulle kunna göras.

I ett yttrande från Skolverket säger man om validering: I utformningen av en ny och flexibel vuxenundervisning utgår från den

som enskilde individens önskemål, behov och förutsättningar är validering ett viktigt instrument. Validering aktualiseras i flera olika skeden i vuxenutbildningen och kommer allt mer att aktualiseras. En definition av begreppet validering som diskuteras för närvarande är värdering

av kunskaper och färdigheter som den skaffat sig studier,

vuxne genom samhällsliv, arbetsliv, dvs. både formellt och informellt Dnr 99z507, s. 3. Vi ansluter oss till detta påpekande om vikten att värdera

av vars och ens kompetenser i vid bemärkelse i samband med förverkligandet av Kunskapslyftet och med en framtida flexibel vuxenutbildning.

Ett väsentligt problem för utbildningssystemet är hur man ska kunna överföra icke formaliserade kunskaper och färdigheter till ett formellt uttryck, på en nivå som det går att känna igen och helst i form av

betyg.

Kravet på att reell kompetens skall kunna översättas till formell kompetens har en inbyggd svårighet, då vissa kunskaper är lättare att översätta än andra. Det är förhållandevis enkelt att mäta kunskapsnivån i matematik och främmande språk och omsätta detta i ett formellt uttryck. Det är betydligt svårare att mäta allmänmänskliga kunskaper som studiemotivation, ansvarskänsla, samarbetsvilja och

engagemang. Svårigheterna är både mättekniska och etiska. Följden sådana svå-

av righeter kan leda till att man mäter och betygsätter de kunskaper

som lättast låter sig formaliseras, men som utifrån modern kvalifikationsteori bara utgör en begränsad del av kompetensbilden.

Ett särskilt problem uppstår, när de olika delarna av vuxenutbildningssystemet i framtiden skall ingå i ett tätare och mer förpliktande samarbete. I vilken utsträckning vill man då kunna överföra kunskaper från en principiellt icke formaliserad utbildningsform folkbildning

som till en principiellt starkt ämnesformaliserad vuxenutbildning, t.ex. den kommunala vuxenutbildningen

I dag saknas det en enhet som i första hand ansvarar för oberoende kunskapsvalidering. Det finns en del värdefulla erfarenheter i detta

avseende, främst hos universitet och företag men även inom Kunskapslyftet. Men det saknas ett centrum där dessa erfarenheter samlas och tas tillvara, ett centrum som är fritt tillgängligt för alla vill ha sina

som kunskaper, kompetenser och meriter bedömda.

Det behövs en samlad kraftansträngning för att stärka svensk forskning och utveckling vad gäller kunskap om och beredskap för kompetensanalys och kompetensmätning. En sådan plattform skulle främja diskussioner om morgondagens nödvändiga kunskaper och färdigheter.

60 Vuxenpedagogisk förnyelse

Från alla håll anser man valideringen vara en central fråga, i samband med Kunskapslyftet men också i samband med utveckling

av vuxenutbildning rent generellt. Om detta skall kunna förverkligas förutsätter detta:

att kunskapsbegreppet tolkas brett, och att det således inte nödvän- -

digtvis är enbart det formaliserade utbildningssystemet skall

som fastställa standarden för valideringen att begreppet studiekompetens omvärderas

att professionell kompetens i arbetslivet är något annat än formellt -

teoretiskt vetande

att det etableras en central enhet, som mot bakgrund av kompetens- -

analyser och kompetensmätning är i stånd att utveckla metoder för

validering av reella kompetenser

4.7 Lärande på

arbetsplatsen

I den internationella vuxenpedagogiska diskussionen ingår lärande på arbetsplatsen som en viktig del utifrån föreställningen om att det är en tät koppling mellan den kontext, där man lär sig, och den kontext, där man skall använda det man har lärt se t.ex. Ellström, 1996.

Det överordnade perspektivskiftet från undervisning till lärande får en mycket konkret betydelse i samband med kvalificering till arbetslivet. Här läggs nu stor vikt vid kunskapsinhämtning som äger rum i förbindelse med utförande och utveckling av enskilda arbetsuppgifter. Mästare-lärling-principen har fått en renässans. I ett arbetslivsperspektiv kopplas ytterligare en organisatorisk aspekt in, nämligen i förbindelse med begrepp som det utvecklande arbetet och den lärande organisationen.

Förhållandet mellan lärande i formell utbildning och lärande i arbetet är komplicerat. Som tidigare framhållit är kompetens i arbetslivet något annat än formell teoretisk kompetens. Kompetensen i arbetslivet är ofta knuten till handling, medan den teoretiska kompetensen principiellt är knuten till teoretiskt vetande. De är inte ömsesidigt utbytbara, men detta utesluter ingalunda att de både kan och bör ingå i ett symbiotiskt samspel.

Den praktiska kompetensen utvecklas i samspel med praxis,

genom reflexion kring praktiska handlingar, deras resultat och möjligheter, men förutsättningen för en kvalificerad reflexion är att personen besitter ett omfattande teoretiskt vetande.

En av svårigheterna när det gäller att åstadkomma naturliga kopplingar mellan praktisk och teoretisk kompetens är att de två ofta är skil-

Vuxenpedagogisk förnyelse 61

da åt i tid och Vid tillägnandet teoretiskt vetande spelar prak-

rum. av tiken ofta en underordnad roll. Det omvända gäller i daglig praxis, där problemlösning i förhållande till produktion eller vardagsliv är det primära. Tyvärr är kunskaperna inom pedagogiken om hur teoretiskt och praktiskt lärande bäst kopplas samman otillräckliga. Användandet

av informationsteknologin Lex. i direkt anknytning till arbetsplatsen

- kunde vara ett sätt att länka de två kunskapsformerna, tidsmässigt och organisatoriskt.

Kompetensutveckling i förhållande till arbetslivet är ett genomgående drag i den svenska diskussionen om vuxenutbildningssystemets utveckling.7 Både i hearing-rundan och i besöksrundan arbetslivs-

var perspektivet framträdande. Exempelvis fanns det i Vaggeryds kommun ett etablerat och utbyggt samarbete mellan de lokala utbildningsinstitutionerna och de större företagen i området. Från Kunskapslyftskommitténs sida är man uppmärksam på detta och påpekar nödvändigheten av att man förstärker samarbetet mellan kommunerna och arbetslivet SOU 1999:39, s. 25-26.

Försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning KYutbildningen är ett spännande perspektiv i detta sammanhang. Dels läggs här vikt på kombinationen av bred allmän kompetens och

en kompetens med arbetslivsanknytning. Dels läggs det vikt på att de teoretiska kunskaperna skall användas i anslutning till arbetsplats.

en Dels betonas lärandet på arbetsplatsen. Ny utbildning kvalificerad

yrkesutbildning, 1998. Tre principer som ligger i linje med intemationella föreställningar om hur arbetslivskvalificering förbättras.

Det verkar således finnas visst intresse för att stärka ett sådant lärande inte minst hos arbetsmarknadens parter. Å andra sidan är det

förbundet med en rad svårigheter bland annat de tidigare nämnda

om validering att koppla formell kunskapsinlärning till den infor-

en mera mella fardighetsinläming som sker på arbetsplatsen.

Några mer omfattande initiativ, som främjar en sådan utveckling i Kunskapslyftets regi, har vi inte stött på. När kopplingen mel-

temat lan arbetsliv och utbildning fördes tal det först och främst KY-

- var utbildningen som man pekade på. I vilken utsträckning erfarenheterna härifrån får större genomslagskraft i det totala vuxenutbildningssystemet är det svårt att säga något omg Denna fråga i slutbetänkan-

tas upp det från Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning SOU 1999: 122.

Från centralt håll Utbildningsdepartementet, Näringsdepartementet, Skolverket pekas på det lämpliga i att det sker en tätare koppling mellan arbetsliv och utbildning. Man understryker samtidigt att lösningen på detta problem är lokal angelägenhet avgörs individuella

en som av val i relation till den lokala arbetsmarknadens behov i de enskilda kommunerna. Man kan frukta att en sådan lokal decentralisering trots de

62 Vuxenpedagøgisk förnyelse

uppenbara fördelar den har kan försvåra en mer progressiv satsning

på att koppla utbildning och arbetsliv. Risken är att det i ett lo-

samman kalt sammanhang kommer att bli en större fokusering på det lokala förvärvslivets omedelbara behov av arbetsspeciñka kvalifikationer.

Det är viktigt systematiskt överväger i vilken utsträckning

att man kunskapstillägnelsen Kunskapslyftet kan ske med en tätare kopp-

- ling till arbetslivet, utan att det blir tal om en snävare arbetskvaliñcering. I det sammanhanget verkar de regionala tillväxtavtalen vara möjli-

och användbara instrument, som ännu inte tycks vara utnyttjade i ga tillräcklig omfattning med hänsyn till vuxenutbildningsperspektivetg

SAF:s representanter presenterade för oss ett belysande exempel på hur med hjälp klusteranalyser den regionala industristruk-

man av av turen har arbetat med kort- och långsiktiga kompetensförsörjningsstrategier.

Om det skall bli ett verkligt innehåll i planerna på att stärka arbetsplatsen lärandemiljö kommer det att förutsätta en pedagogisk kun-

som skap hos verksamhetsledama inte minst på verkställande mellannivå-

Det blir framtida uppgift att arbetsledarna en sådan pedagoer. en ge gisk bakgrundskunskap som möjliggör för dem att tänka på och planlägga de möjligheter till lärande som finns i olika arbetsfunktioner.

I samband med lärande på arbetsplatsen bör man:

Arbeta med kopplingen mellan arbetslivets och utbildningsinstitu-

tionernas lärandeformer, insiktsformer och kompetensutbildning,

både praktisk arbete och pedagogisk forskning.

genom genom

Överväga hur verksamheterna och deras ledare bäst kvalificeras -

för att planlägga läroprocesser och integrera formaliserad undervisning i förhållande till arbetsplatsens och medarbetarnas behov.

Säkerställa att satsningen på kvalificering till arbetslivet inte försva- -

Vuxenutbildningens andra funktioner: den personliga utveck-

gar

lingen och den demokratiska.

4.8 Pedagogisk fortbildning

En väsentlig förutsättning för lyckad implementering av en utbild-

en ningsreform är, att de aktörer, skall förverkliga reformen, har de

som nödvändiga kvalifikationerna. Ofta vill man därför knyta ett utbildningsprogram till genomförandet med syfte att säkra närvaron av såda-

kvalifikationer. Utbildningsprogrammet kan ha många former och na det kan vara mer eller mindre formaliserat. Det kan inbegripa grundutbildningskrav för att kunna ingå i programmet. Det kan omfatta utvecklings- och försöksmöjligheter del implementeringen.

som en av

Vuxenpedagogisk förnyelse 63

Det tycks finnas utbredd enighet att det är lämpligt med

en om en vuxenpedagogisk uppgradering av den pedagogiska personalen. I hearing-rundan har således fått mycket massiva rapporter att det är

om viktigt med kompetenshöjning för vuxenlärama. Det har betonats

en från politiskt håll, arbetsmarknadens parter, de olika intresseorga-

av av nisationema, liksom den centrala administrationen. Kunskapslyfts-

av kommittén har noterat att Vuxenutbildningens personal har ett stort behov kompetensutveckling SOU 1999:39, 27-28.

av s.

Det verkar således finnas en bred kunskap att undervisning

om av vuxna kräver särskilda förutsättningar, lärare från grund- eller

som ungdomsutbildning inte nödvändigtvis är i besittning av.

Som ett konkret initiativ har regeringen satt igång ett utvecklingsarbete, riktar sig till lärare i vuxenutbildningen med avsikt att

som utveckla en metodik och pedagogik är anpassad för läran-

en som vuxnas de. Detta kan ske genom:

seminarier -

läramätverk -

utvecklingsprojekt. -

Syftet med satsningen är att ge vuxenlärama möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll, så att de kan möta de krav och behov, det livslånga

som lärandet medför och är i överensstämmelse med de nationella mål-

som sättningarna för vuxenutbildning, inklusive den särskilda satsningen på utbildning av vuxna, sägs i Utbildningsdepartementets meddelande om utvecklingsprojekten U98/3383/V.

I detta sammanhang kan man lägga märke till ett ganska betydande intresse för kompetensutbildning bland lärare. Detta kommer

bland annat till uttryck i det stora antalet ansökningar till satsningen 600

ansökningar till ett samlat belopp på 120 miljoner. Utbildningsdepartementet har prioriterat följande ämnesområden i samband med tilldelning av försöksmedel: ökad flexibilitet i undervisningen, det vill säga att bryta tid och rum modulisering enskilda ämnen, validering

av av kunskaper, nya arbetsformer för målgrupper t.ex. korttidsutbildade

nya män, etablering av nätverk mellan lärare lärarsamarbete, innehålls- Översikter av ämnen och kunskap, samt läs- och skrivsvårigheter

anteckning från Utbildningsdepartementet, 1999-07-05.

De uppräknade ämnena verkar alla vara väsentliga och relevanta ämnen i förhållande till de pedagogiska problem Kunskapslyftet

som aktualiserar. Det är emellertid väsentligt att erfarenheterna från det centralt förankrade utvecklingsarbetet samlas och systematiseras, och att det följs upp med politiska och organisatoriska konstruktioner

som garanterar att erfarenheterna omsätts i praktiken.

64 Vuxenpedagogisk förnyelse

I både det första och det andra delbetänkandet från Kunskapslyftskommittén understryks behovet av kompetensutbildning för lärare. I det andra talas det grundligt om kvaliñceringsperspektivet. Man pekar på olika kompetensbehov för olika grupper av medarbetare: undervisare, handledare och ledare. Det föreslås konkret, att Skolverket följer

den kommunala fort- och vidareutbildningen av vuxenundervisupp ningens personal SOU 1999:39, avsnitt 7.1

Det är emellertid karakteristiskt för den nuvarande lärarfortbildningen, att man ännu inte utformat någon formaliserad och systematiserad vuxenpedagogisk fortbildning, som kan tillgodose de särskilda kvalifikationskrav som en reform som Kunskapslyftet ställer. I de konkreta exempel vi har stött på i vår besöksrunda verkar lärarfortbild-

som ningen inte vara något centralt tema. Man har använt de lärare som funnits tillgängliga, med de kvalifikationer som de besuttit. En systematisk lärarfortbildning är alltså ett förhållande, som tillskrivs stor betydelse,

ännu inte är förverkligat i någon större utsträckning. men som

Det stora intresset av att få del av potten för vuxenläramas fortbildning tycks motsäga den bild vi mött. Den centrala frågan i detta sammanhang är emellertid i vilken utsträckning lärarfortbildningen i framtiden kommer att ingå integrerad del av den vardagliga vuxen-

som en utbildningen, eller om aktiviteterna först och främst knyts till de extra försöksmedel och det ökade intresset för vuxenutbildningsområdet som aktiviteterna omkring Kunskapslyftet generellt har skapat.

Det är därför viktig uppgift i framtiden att försäkra sig om att

en försöksaktiviteterna omkring Kunskapslyftet blir överförda till vanlig praxis, när de extra resurserna inte längre finns kvar. I detta sammanhang är det angeläget:

att man överväger, hur vuxenundervisningens bas- och fortbildning -

skall utformas

att man observerar att också ledning och annan personal ingår i fort- -

bildningen

har satt igång ett lokalt förankrat utvecklingsarbete vad gäl- - att man

ler lärarfortbildning

Vi det ett steg i rätt riktning när man i lärarutbildningsbetänk-

ser som andet föreslår, att kompetensutveckling sker i en växelverkan mellan högskoleförlagd och Verksamhetsförlagd utbildning, att det talas om centrala kunskapsområden och tvärvetenskapliga ämnesstudier, att undervisningen knyts till forskningen inom området, och att det anläggs ett livslångt perspektiv på lärarfunktionen SOU 1999:63, s. 124-149. I vilken utsträckning de särskilda vuxenpedagogiska perspektiven och principerna får nödvändig djupgående behandling inom de förelagda

1999:141 Vwcenpedagøgisk förnyelse 65 SOU

institutionella där vikten läggs vid det och på ramar, gemensamma

helhetsperspektivet, måste uppmärksammas i den konkreta utbild-

ningsutformningen. För att möjliggöra detta krävs särskilda ansträng-

ningar.

Vi finner det problematiskt att vuxenpedagogiken och vuxenutbild-

ningsområdet så liten uppmärksamhet i Lärarutbildningskommitägnas betänkandet SOU 1999:63. Vi tycker motsvarande sätt att det téns bör det skulle önskvärt med särskild inriktning övervägas om vara en vuxenutbildning inte minst tar områdets heterogenitet i mot - om man beaktande. Vi finner också, att de nuvarande medarbetarnas möjlighe-

till kompetenshöjning bör stärkas och att detta bör ske med utgångster punkt från deras dagliga praktik. Som förutsättning for fortsatt kvalificering av vuxenlärarforten en bildningen finner vi det lämpligt:

Att de lokala initiativ redan är igång samlas och systematiseras som med syfte få erfarenhetsbank, kan användas vid faststälatt en som den framtida lärarfortbildningens form och innehåll. landet av initiativen sätta igång systematisk fortbildning främ- Att att en mer jas och denna fortbildning sammanlänkas med den kompetensatt

fortlöpande äger i praktiken på den enskilda

utbildning som rum

utbildningsinstitutionen.

Att lärarnas praktikrelaterade kunskap blir en väsentlig del av en framtida lärarutbildning. blir lärande organisationer, också

Att utbildningsinstitutionema som

lärarna lär och där lärarna får tillfälle att bearbeta sina yrkesav eller pedagogiska kunskaper och erfarenheter i lokala pedagogiska

fora och internationella nätverk.

4.9 Sammanfattning

finns brett intresse för vuxenpedagogisk förnyelse. Däremot fat- Det ett överväganden vilka konsekvenser detta intresse får i en tas konkreta av

konkret vuxenutbildningspraxis.

lokala skolsamarbetet är väsentligt. Den breda allmänna delen Det vuxenutbildningen verkar emellertid inte ha hittat någon central av plats i detta samarbete. Det bör skapas för hur det lokala skolramar samarbetet skall säkras, hur kvalitén skall förbättras i det konkreta utbildningsutbudet och hur mångfalden skall stärkas utan att det går ut

över helheten och sammanhanget. finns initiativ på gång med syftet att få flexibla former för Det undervisningens uppläggning, kan tillgodose de vuxnas behov. som

3 19-2407Kunskapslyftet

66 Vuxenpedagogisk förnyelse

Dessa initiativ bör fortsättas och utvidgas och skall omfatta både ämnesdidaktiska överväganden och utnyttjande

av ny informationsteknologi. Kunskapslyftets huvudperspektiv är formell utbildning. I den framtida vuxenutbildningspedagogiken bör perspektivet

ändras eller utvidgas till att omfatta det totala vuxenlärandet.

Vuxnas verkliga kunskaper bör valideras och ingå i

utbildnings-

planeringen. Valideringen bör omfatta både allmänna och personliga kunskaper. Det bör tagas initiativ till att institutionalisera en systema-

tisk valideringsstrategi.

Som ett led i den samlade Kunskapslyftssatsningen finns det exempel på en utveckling samarbetet mellan det lokala och av regionala

yrkeslivet och existerande utbildningsinstitutioner.

Detta samarbete bör utvidgas och bör arbeta långt systematiskt man mer med det lärande som försiggår på arbetsplatsen del det totala vuxenlärandet. som en av Det har startats ett utvecklingsarbete skall stärka lärarnas komsom petens och det finns pågående diskussion

en om lärarutbildning och fortbildning, där också vuxenundervisningen är medräknad. I detta

sammanhang bör det övervägas, hur lärarfortbildningen kan ett livslångt perspektiv med fast förankring i den dagliga undervisningsen praktiken.

Det existerar ett omfattande vuxenpedagogiskt vetande i dag natio-

nellt och internationellt. Denna kunskap bör utökas

genom kontinuerlig vuxenpedagogisk forskning och systematisk insamling erfarenheav ter från utvecklingsarbeten och goda exempel. I framtida en vuxenutbildningspolitik bör särskilda åtgärder vidtas på nationell och regional nivå som kan garantera att:

Berörda myndigheters och kompetens i valideringsfrågor - ansvar stärks så att enskilda reella kvalifikationerna kan personers mätas och tillgodoräknas och ingå i den enskildes samlade

karriärförlopp.

Erfarenheter från praktiska initiativ och - nya utvecklingsarbeten samlas systematiskt och förmedlas.

Lärarfortbildningen forsiggår fortlöpande del utveckling- - som en av en av den dagliga praktiken och att det avsätts till detta. resurser

Vuxenutbildningsinstitutionernas kvalitet säkras omfördel-

- genom ning av till förnyelse och löpande kvalitetsutvärresurser genom en

dering.

Noter till Kapitel 4

1 finns inte någon internationell uppfattning vad vuxenpeda- Det gemensam om eller vilka grundläggande principer gäller för vuxenutbildning. gogik är, som Jarvis 1995 och Brookfield 1996 samlar rad centrala vuxenpedagogiska en perspektiv. 2 dubbelhet klart och pedagogiskt framställd i LO 1999, s. 18-20. Denna är 3 Detta framgår exempelvis, när Folkbildningsrådet 1998, s. 4 skriver, att det den enskilde bl.a. rör sig att stärka sina möjligheter att påverka de för om livsvillkoren egna 4I det danska utspelet och efterutbildning försöker man att göra en anaom vuxenvilka ämnesmässiga, allmänna och personliga kvalifikationer, som förväntas lys av bli tillägnade i de olika delarna vuxenutbildningssystemet Arbejdsministeriet, av Undervisningsministeriet, Finansministeriet, 1999. 5 demokratiska den kulturella sidan lärandet, oña har sin Såväl den som av som utgångspunkt i informella lärandeprocesser är väsentlig del av folkbildningen. en Dessa förhållanden är bl.a. beskrivna i Folkbildningsrådet 1998, Sammanfattande utvärderingsrapport 1993-1997, del 6 I den internationella diskussionen är ett viktigt tema förhållandet mellan den professionella ofta tysta kunskapen och den formella, teoretiska och verbalisemera rade kunskapen. Se t.ex. Schön 1983. 7 Exemplifierat i rapport SOU 1996:164 från en expertgrupp till Kommittén en nationellt kunskapslyñ för Liknande finns i anslutning till regeringom ett vuxna. vårproposition 1999, "en satsning på kompetensutveckling för anställens om att da genomförs under åren 2000-2002 8I publikationen SOU 1996:188 nämns denna problemställning bara på få ställen ytligt, 80-81. I SOU 1999:39 sägs det, att samarbetet med och relativt t.ex. s. Kunskapslyftet i kommunerna går fortfarande relativt trögt", s. 26. 9 skrivelse 1998/99296, Lägesrapport angående de regionala till- Regeringens växtavtalen, s. 20. O Internationellt tillmötesgås kraven kvalificering av vuxenlärarna olika en Danmark etablerades således 1996 ettårig vuxenundervisningsutbildning sätt. I en påbyggnad till ämnesutbildning. Under 1997 etablerades en ettårig som en en diplomutbildning i vuxenutbildning och utbildningsplanläggning. Det finns även kandidatutbildningar och doktorander med vuxenpedagogiska specialiseringmöjligheter. Det finns därutöver mångfald grundläggande vuxenpedagogisen av mer ka utbildningar Danneskiold-Samsöe, 1999. En internationell översikt över

kvalificering vuxenutbildare finns i Jarvis and Chadwick 1991. av H I Danmark finns det framskridna planer på att etablera Danmarks Paedagogiske Universitet, skall ägna sig pedagogisk forskning i hela utbildningssystemet. som

5 Sammanfattning och strategival

1 Introduktion

Syftet med expertgruppens verksamhet har varit att bedöma brister och styrka i svensk vuxenutbildning och utifrån denna analys diskutera strategival inför framtidens vuxenutbildningspolitik. Expertgruppens överväganden och bedömningar sammanfattas i detta kapitel.

5.2 för hämtade i

Principer strategival °°livslångt-lärande-ñlosoñn

Kunskapslyftet siktar mot att höja den formella utbildningsnivån i landet. Med kunskaper i detta sammanhang formella kunskaper". menas På motsvarande sätt är föreställningen om, hur man tillägnar sig dessa kunskaper tätt knutna till det formella utbildningssystemet. I enlighet med utvecklingen internationellt, där fokus har flyttats från undervisning till lärande, ser vi det i ett framtidsperspektiv som

viktigt, svensk vuxenutbildningspolitik i hög grad baseras på

att en föreställningar om:

Att kompetens är något annat och än formell kompetens. Såväl mer studiekompetens arbetslivskompetens är komplexa kunskasom per, både innehåller formella kompetenser och reella såsom dana. En framtida vuxenutbildningspolitik bör baseras en ny värdering förhållandet mellan reella och formella kunskaper. av Att lärande försiggår på andra ställen än inom formell utbildning. - Det viktiga med detta konstaterande är, att i framtida vuxenen utbildningspolitik bör det klarläggas, hur de olika formerna för inlärning kan stödja varandra. Hur kan det lärande, försiggår i som arbetslivet, stärka det lärande som försiggår i utbildningssystemet och omvänt Hur skall vuxenutbildningssystemet utformas så att det lärande sker där, bäst främjar vardagslärandet som

70 Sammanfattning och strategival SOU 1999: 141

5.3 Olösta inom svensk

frågor vuxenutbildningspolitik

Som tidigare framförts bör diskussionen den framtida vuxenutbildom ningen ta sin utgångspunkt i analys hur vuxenutbildningen har en av växt fram sedan 1960-talet. Härvidlag är det viktigt att beakta huruvida tidigare beslut och lösningar utgör ett hinder för att möta dagens utmaningar. Den fördelningspolitiska målsättningen, i hög grad korn att som karaktärisera svensk vuxenutbildning, formulerades under första delen av 1970-talet och kom att utgöra grunden för den stora vuxenutbildningsreforrnen 1975. Officiella dokument har alltsedan proposition 1975:23 hävdat denna målsättning. Avsikten tidigare påpevar, som kat, att 1975 års reform skulle utgöra början på långsiktig fördelen ningspolitisk satsning. Utvecklingen kom emellertid att gå närmast i motsatt riktning och de fördelningspolitiska ambitionerna har successivt uttunnats. Sedan mitten av 1980-talet har frågan personalutbildningen och om arbetskraftens kvalificering stått i förgrunden. Trots flera utredningar, otaliga rapporter och uttalanden är den fortfarande olöst. I detta sammanhang vill vi uppmärksamma följande:

I enlighet med principen om livslångt lärande bör personalutbild- ningen och kompetensutvecklingen i arbete och vardagsliv ses som delar av en samlad strategi för vuxenutbildningen. Inför den framtida satsningen är det viktigt att klargöra vilken för- delningspolitisk ambition som skall vägledande och att vara anpassa strategivalet härtill. Det är nödvändigt att genomföra organisatoriska förändringar så att vuxenutbildningen åter blir ett samlat policyområde.

5.4 Vad vi har lärt oss av

Kunskapslyftet

Mot bakgrund de upplysningar förvärvat hearingav som genom rundan och studiebesöken samt mot bakgrund det föreliggande av skriftliga materialet, bland annat delbetänkanden från Kunskapslyftskommittén och tidigare utvärderingar vill framföra följande: Kunskapslyftet får betecknas som en mycket ambitiös vuxenutbildningspolitik, vars innehåll och form inte omedelbart har någon motsvarighet i andra länder. Initiativet har på ett förtjänstfullt sätt åter riktat fokus på de fördelningspolitiska frågorna. Kunskapslyftet är en succé på många sätt: Kunskapslyftsaktiviteter har startats och gett nytt engagemang i kommunerna, ofta med bra en

SOU 1999: l 41 Sammanfattning och strategival 71

politisk uppbackning. Kvantitativt har lösningarna fått betydande en omfattning och deltagarna är allmänt tillfreds med den undervisning de fått. Det har etablerats regionala samarbeten mellan olika utbildningsanordnare och i viss utsträckning också mellan arbetsförmedlingar en och utbildningsanordnare. Rådgivnings- och informationscentra, som vägleder mot bakgrund de utbildningsbehov har startats. av vuxnas Omfattande utvecklingsarbeten har satts igång och lösningarna har följts ett brett upplagt utvärderingsarbete. upp av Olika aktiviteter och samarbetsrelationer är emellertid inte alltid lika väl fungerande. Man kunde således förvänta sig ett mer utbyggt samarbete mellan de olika departementen, inte minst mellan Utbildningsdepartementet och Näringsdepartementet. Man kunde förvänta sig utbyggt regionalt samarbete, inte minst ett samarbete där fri ett mer konkurrens mellan utbildningsanordnama fick möjlighet att förverk-

ligas. Genom att Kunskapslyftsinitiativet lagt tonvikten på höjandet av den formella kompetensen har kunskapsbegreppet getts relativt snäv en tolkning. Detta har i viss mån försvårat integreringen av folkbildningen bredare strategi för livslångt lärande. i en Det har också kritik mot kvaliteten på delar den genomförda rests av utbildningen och denna kritik verkar särskilt riktad mot nya utbildvara ningsanordnare. Beträffande kvaliteten har förhållandet mellan gruppstorlekar, studietakt och resurstillgång varit oklar punkt. Vad gäller en denna punkt tycks Komvux och folkbildningens representanter göra olika bedömningar. Osäkerheten Kunskapslyftets framtid, i synnerhet vad gäller om finansieringsformerna, upplevs många problematisk, inte minst av som på det lokala planet. Det har framhållits att de studiestödslösningar som knutits till Kunskapslyftet skulle kunna leda till att unga skjuter upp sina studier i avsikt att få bättre studiestöd. Målgruppen verkar delvis nådd. Men till viss del finns det en vara överrepresentation kvinnor och det är främst de med tvåårig gymnaav sieutbildning rekryterats. Utifrån fördelningspolitiska övervägansom den detta anledning till Vad skall göras för att nå den svagaste ger oro. delen av målgruppen Kunskapslyftets kvantitativa succé anledning till vissa fundeger ringar. Vilka konsekvenser får det stigande antalet personer med treårig gymnasial utbildning för det efterföljande utbildningssystemet Det finns redan initiativ till utvidgning antalet studerande på högnu en av skolor. Spörsmålet är hur den framtida dimensioneringen skall vara, om det skall balansering individuella utbildningsönskningar vara en av utbildning motiverar till utbildning och samhällets behov av kvamer lifikationer.

72 Sammanfattning och strategival SOU 1999: 141

En väsentlig del av Kunskapslyftets framgång och genomförande, så som detta framgår av den löpande skriftliga erfarenhetsdokumentationen i delbetänkandena, beror i hög grad på det mycket systematiska arbete som utförts av Kunskapslyftskommittén och den tidigare Delegationen för Kunskapslyftet.

5.5 Obesvarade och

frågor strategival

Strategi för och samverkan

ansvar

Det är vår uppfattning att den femåriga försöksverksamheten med ett nationellt kunskapslyft gett upphov till många spännande försök till vidgad samordning och koordinering, särskilt på den lokala nivån. Trots detta framstår olikheter i regelsystem och avsaknaden överav en gripande strategi för koordinering på nationell, regional och lokal nivå som en allvarlig svaghet. Mot den bakgrunden vill peka på följande:

Nödvändigheten av att utveckla en övergripande strategi för livs- långt lärande i Sverige. Att ett led härvidlag är att skapa policydialog mellan de olika - en politikområdena, inte minst politikemivå. Att strategin för livslångt lärande bör relateras till de regionala till- växtavtalen men måste ges en bredare ram, där också andra än ekonomiska mål kommer i förgrunden. Att en långsiktig politik för livslångt lärande förutsätter parallell - en strategi utformad för att bredda tillträdet till informationsteknologins infrastruktur.

Strategi för

resursstyrning

Vid våra möten med organisationer och myndigheter återkom ständigt frågan hur skall kunna behålla sin entusiasm, när det särskilda man statsanslaget för Kunskapslyftet så småningom upphör. Staten har stora möjligheter att påverka utvecklingen i kommunerna med nuvarande finansieringssystem. Fördelen är att stadsbidragen har möjliggjort den snabba utbyggnad skett med Kunskapslyftet. Vi som vill dock peka på att den valda lösningen även medför vissa spänningar. Som Statskontoret framhållit finns för- och nackdelar med olika finansieringsmodeller. Medan ett generellt bidrag stärker den kommunala självstyrelsen och möjligheterna att bedriva effektiv verksamen het, samt förenklar statens uppföljning, finns risk att vuxenutbilden

SOU 1999: 141 Sammanfattning och strategival 73

ningen ses som ett prioriterat område och att medlen delvis kan komma att användas för annan kommunal verksamhet. Våra slutsatser har starkt påverkats av en jämförelse mellan vad som hände vid 1991 års reform, då anslagen till kommunal vuxenutbildning inlemmades i det allmänna anslaget till det kommunala skolväsendet, och reaktionerna i samband med det riktade anslaget till Kunskapslyftet. Det är vår mening, att erfarenheterna av 1991 års refonn, ger en vamingssignal när det gäller eventuell överföring av de medel som nu går till Kunen skapslyftet till ett generellt bidragssystem för kommunerna. Mot denna bankgrund vill vi peka på: Nödvändigheten att delvis behålla det riktade statliga stödet. - av Möjligheterna att med specialdestinerade bidrag ge regionerna ut- för styrning de lokala utbildningsmarknaderna genom rymme av ekonomiska incitament och riktade stödåtgärder. Att ekonomiska incitament kan vara viktiga instrument för att på- verka takten och inriktningen av fömyelsen i systemet. Ett problem uppstår i samband med tillämpningen blir dock att det saknas som enkla indikatorer som kan användas av kommun och stat för att bedöma innovation och framför allt för att mäta och styrka uppnått studieresultat.

Strategi för studiefinansiering

Studiefinansiering viktig och kontroversiell fråga i diskussionen är en kring en samlad strategi för livslångt lärande. Denna fråga berör inte enbart utformningen av det framtida kommunala vuxenutbildningssystemet utan hela det formella utbildningsväsendet och även kompetensutvecklingen i arbetslivet. Precis hur ansvaret skall fördelas parteremellan bör i hög grad styras av överväganden om faktiska kostna nader, studietakt och -prestation, slutresultat och förväntad avkastning med hänsyn till olika ekonomiska och sociala kriterier. Treårig gymnasieutbildning framställs allt oftare som ett minimikrav för alla som söker sig till arbetslivet i dag. I den mån detta antagande är korrekt bör därför alla medborgare ha en fundamental rätt till utbildning på gymnasienivå. Stat och kommun bör därmed även fortsättningsvis ha ett övergripande för finansieringen av all utbildansvar ning på grundskole- och gymnasienivå, för såväl ungdomar som vuxna, oavsett utbildningen anordnas i offentlig eller privat regi. om Ansvaret för finansiering all utbildning på eftergymnasial nivå, av oavsett längd och inriktning, bör delas av stat, arbetsgivare och individer. Det framtida systemet bör sålunda kunna användas för finansiering

74 Sammanfattning och strategival SOU 1999: 141

av såväl kortare s.k. spetsutbildningar, längre studier universitet och högskola och kompetensinsatser på arbetsplatser. Personliga utbildnings- och kompetenskonton kan vara ett alternativ på längre sikt, men det förutsätter att man vidtar särskilda åtgärder för svaga grupper och att marknaden kan förses med tillräcklig information. En annan förutsättning är att det finns tydliga regler klargör

som individemas och parternas rättigheter och skyldigheter, såväl i det korta som långa perspektivet. Mot den bakgrunden vill vi påpeka följande:

Vuxenutbildningen och kompetenshöjande insatser mer generellt borde även i framtiden betraktas inte enbart eller primärt

som en kostnad utan också, beroende den volym som uppnås, som en långsiktig strategisk investering. Det framtida finansieringssystemet bör vara enhetligt, överskådligt och enkelt att hantera. Det skall också vara behovs- och prestationsorienterat. Diskriminering på grund av arbetsmarknadsstatus bör motarbetas aktivt. Det framtida systemet borde kunna användas för finansiering av stu- dierna på både gymnasial och eftergymnasial eller på högre nivå, med förstärkta incitament särskilt för korttidsutbildade och arbetslösa. Staten bär det primära ansvaret för finansieringen av all vuxen- utbildning på gymnasienivå, medan staten, arbetsgivarna och individerna har ett gemensamt ansvar för finansiering av all eftergymnasial vuxenutbildning och kompetensutveckling i arbetslivet. Slutligen det framtida studiefinansieringssystemet bör utformas så - att det på ett klart sätt reflekterar den fördelningspolitiska målsättningen.

Strategi för

dimensionering

Det är värdefullt att Kunskapslyftet har lyckats med att bredda utbudet i svensk vuxenutbildning. En väl fungerande marknad

för all vuxenutbildning kan inte uppnås om allt ordnas i offentlig regi. Privata

anordnare kan medverka till att utbudet breddas och effektiviteten höjs. Mot denna bakgrund är det positivt att notera att många nya utbildningsanordnare och -initiativ har tillkommit. Även grundprincipen vad gäller dimensionering i den framtida

om vuxenutbildningsstrategin även fortsättningsvis bör vara låt tusen blommor blomma, är det också viktigt att slå vakt om de många institutioner som under lång tid har erhållit offentligt stöd. Särskilt studieförbunden och folkhögskoloma bör ses i detta sammanhang.

SOU 1999: 141 Sammanfattning och strategival 75

Dimensionering i överväganden bör inte baseras en snäv tolkning

kompetensbegreppet, exempelvis i termer av gymnasiekompetens. av Här bör också ingå överväganden av vilka andra kvaliteter de olika de-

vuxenutbildningen, inte minst folkbildningen, kan bidra med. larna av

Fyra viktiga dimensionsfrågor vad gäller framtidsstrategin för svensk vuxenutbildning rör kopplingen mellan gymnasieskolan för ungdomar och Komvux för kopplingen mellan gymnasieskolan och hög-

vuxna, skolan, kopplingen mellan fristående eftergymnasiala utbildningar och högskolan, och kopplingen allmän vuxenutbildning, olika arbetsmarknadsutbildningar och kompetensutveckling i arbetslivet.

Enligt principerna för livslångt lärande är det de individuella beho-

intressena och förutsättningarna som främst skall vara styrande ven, vad gäller dimensionering. Frågan blir då vad som bäst skulle ligga i individernas intresse inför framtiden. I dag finns separata institutioner och regelverk för gymnasieskola, Komvux, högskola, personalutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Frågan är om detta system är det bästa, eller det kan bli enklare och bättre integrerat.

Betydande och växande delar det vara vuxenutbild-

av som anses ning respektive högskoleutbildning närmar sig varandra allt mer. Den institutionella gränsdragningen blir därmed alltmer svåröverskådlig. Framför allt gäller det att skapa bättre samverkan mellan allmän vuxenutbildning, eftergymnasiala utbildningar och högskoleutbildning.

Mot den bakgrunden vill vi peka följande:

Kunskapslyftet borde med viss fördröjning ha konsekvenser för - - -

högskolan. Vilka dessa blir och hur Sverige kommer att handskas med dem bör studeras närmare. Det är oklart hur efterfrågan på kortare eftergymnasial utbildning

och även olika former spetsutbildningar kommer att tillgodoses i

det framtida systemet, särskilt om de institutionella gränsdragning-

och de olika regelsystemen för allmän vuxenutbildning, arbets-

arna

marknadsutbildning och eftergymnasiala utbildningar som finns i

dagens systern kommer att bestå.

Det är viktigt att slå vakt de funktioner som studieförbunden och - om

folkhögskoloma svarar för. Inför den framtida strategi skall de möjligheter och begränsningar

informationsteknologi medför särskild tillgodogöras.

som ny

76 Sammanfattning och strategival SOU 1999: 141

för och

Strategi kvalitetssäkring utvärdering

Det är vårt intryck att både formen och innehållet i Kunskapslyftet generellt är av hög kvalitet. Regionalt har arbetet realiserats i olika former, som ser ut att fungera. Det finns en rimlig tillfredsställelse med den utbildning som erbjuds och genomförs.

Belåtenheten har dock sina gränser. Det har således framförts kritik av utbildningsutbudet. Förhållandet mellan kvalitet, målgrupper och

resurser har diskuterats. De olika utbildningsanordnama, deras placering i den samlade vuxenutbildningssystemet och samarbetet mellan anordnare har ingått i diskussionerna.

Kvalitetssäkring är en fråga som i sista hand ligger hos staten och de offentliga myndigheter som är ansvariga för Sveriges utbildningssystem. Med utgångspunkt från diskussionerna tycks varken departementen eller de inblandade myndigheterna väl förberedda för att

vara möta kvalitetsfrågoma, som skulle följa i Kunskapslyftets kölvatten, och bestämma strategi för att handha dem.

I sista hand förutsätter kvalitetssäkring att det finns klart uttryckta förväntningar på vad som krävs av anordnare, studieprogram och studenter. Detta förutsätter att det finns kriterier som utförande och framgång i lärande kan mätas och bedömas mot.

Som ett led i den framtida vuxenutbildningsstrategin bör ingå

en framtida kvalitetssäkring, som kan fungera, när de särskilda förhållanden som knyts till Kunskapslyftet inte längre gäller.

Mot den bakgrunden vill vi peka på:

Behovet av en enhet, som på ett nationellt plan och oavhängigt av - -

andra institutionsintressen kan starta utvärderingar av vuxen-

utbildningsaktiviteter, och mot denna bakgrund bidra till en fortsatt

kvalitetssäkring.

Strategi för kunskapsvalidering

Alla vuxna har kompetenser, som inte omedelbart låter sig beskrivas eller mätas i ett formellt system, men som inte desto mindre är centrala för personens sätt att fungera dagligdags i familjen, på arbetsplatsen eller som demokratisk medborgare. Det är viktigt att dessa kompetenser ingår i ett vuxenpedagogiskt tänkande och i de konkreta vuxenutbildningssammanhangen.

Vuxnas kompetenser är ofta bundna till ett visst sammanhang, inte formaliserade och ofta tysta i den betydelsen att de inte är verbaliserade. Utbildningssystemets krav på kompetenser är att de skall vara generella lösryckta från det konkreta användningsområdet fonnali-

- -

SOU 1999: 141 Sammanfattning och strategival 77

serade och verbaliserade. Vuxna har ofta reella kunskaper bara

som med svårighet låter sig överföras till ett formellt kompetenssystem.

Överväganden om de reella kunskapernas betydelse träder tydligast fram i samband med spörsmålet om validering. Vid våra möten lade alla vikt vid det lämpliga i att de reella kunskaper meritvärderas

vuxnas valideras. Man var dock osäker hur detta skulle göras.

Ett särskilt problem uppstår, när de olika delarna vuxenutbild-

av ningssystemet i framtiden skall ingå i ett tätare samarbete. I vilken utsträckning kommer man att kunna överföra kunskaper förvärvats i

som ett icke formellt sammanhang, t.ex. folkbildningen till t.ex. den kommunala vuxenutbildningen eller högskolan är ytterst formalise-

som rade.

Mot den bakgrunden vill vi peka på:

Att kompetensbegreppet måste tolkas brett. Professionell kompetens -

i arbetslivet är annorlunda strukturerad än formellt teoretiskt vetan-

de. Det är därför nödvändigt, att man aktivt söker få fram lärande-

former skapar bästa möjliga samspel mellan den praktikrelate-

som rade kompetensen och den teoretiska kompetensen. Att myndigheters och institutioners kompetens i valideringsfrâgorna

stärks.

Att man utifrån de erfarenheter som vunnits i samband med hög- -

skoleprovets utveckling och tillämpning startar ett projekt i syfte att

utveckla diagnostiska instrument för att mäta olika kompetenser och

kartlägga de generella kompetensprofiler hos den befolkningen.

vuxna

Strategi för forskning och

utvecklingsarbete

Kunskapslyftskommittén konstaterar utifrån sin kartläggning forsk-

av ning och utveckling inom vuxenutbildningsområdet, att den ett stort

ser behov av riktade insatser när det gäller forskning inom detta område SOU 1999:39, s. 165. Vi instämmer helt i denna slutsats och vill framföra viss oro vad gäller det aktuella läget inom forskning och utvecklingsarbete kring vuxenutbildning. Genom allmän drastisk reduce-

en ring av medel för sektorsforskning är Vuxenutbildningens kunskapsförsörjning allvarligt hotad. Samtidigt har de fasta för denna

resurserna typ av forskning förblivit i stort oförändrade, medan möjligheterna till forskarstudier försämrats, varför vi klara problem med att framöver

ser säkra tillgången på kvalificerad expertis inom området.

Som framgått står svensk vuxenutbildning inför omfattande

ovan en utmaning när det gäller att angripa brister inom forskning och utvecklingsarbete. Även forskning, utvecklingsarbete och personalutbild-

78 Sammanfattning och strategival SOU 1999: 141

ning är nära kopplade till varandra anser att de delvis kräver olika men samtidigt samordnade insatser.

Dessa skall kunna underlag för utbildningspolitiska beslut samt

allmän kunskapsuppbyggnad om sektorn och dess utveckling. Forsken ningen skall kunna analysera nuläget och framtida utvecklingsmönster samt ange alternativa handlingsvägar. Samtidigt skall den fritt pröva mål och förutsättningar, t.ex. för det livslånga lärandet, och kritiskt granska pågående verksamhet vilket kan leda fram till nya och ibland okonventionella förslag. De frågor som aktualiseras ryms inte inom en disciplin, pedagogik, utan kräver ett mång- och ofta tvärvetenskapligt angreppssätt.

Mot den bakgrunden vill peka på:

Behovet av att stärka den universitetsbaserade forskningen genom

ett riktat resurstillskott som garanterar möjligheter till att bedriva en

vital forskarutbildning och sig i kast med långsiktig forskning.

att ge Vikten att lägga fast långsiktiga forskningsstrategiska program

- av

med centrala forskningsteman, t.ex. förhållandet mellan utbildning

och demokrati, vuxnas lärandeprocesser, kompetensanalyser och

arbetslivskvaliñcering.

Fördelen med att utforma forskning och forskarutbildning så, att -

kompetensen för att bedriva utvecklingsarbete lokalt samtidigt ut-

vecklas. Ett viktigt led i detta arbete är att stärka de långsiktiga ban-

den mellan vuxenutbildningens utövare och högskolan.

Behovet av att etablera ett mer omfattande statistiskt material som -

möjliggör kvantitativa analyser av vuxenutbildningssystemet dels

med syfte att göra nationella uppföljningsanalyser och utvärderingar

och dels med syfte att göra internationella jämförelser, t.ex. vad

gäller befolkningens kompetensprofiler.

Strategi för pedagogisk förnyelse

Det finns ständig internationell debatt om huruvida det finns en

en särskild vuxenpedagogik. I det sammanhanget har det framförts, att de olika goda principer som kan hänföras till vuxenundervisningen, till

- exempel att ta de studerandes erfarenheter som utgångspunkt, eller att utbildningen skall vara meningsfull, i lika hög grad kan användas i samband med undervisning av barn och unga.

Det är sant att det är svårt att peka på principer för god undervisning, som bara gäller for vuxenundervisning. Men det är också sant, att det är väsentlig skillnad på hur dessa principer används och

en praktiseras i grundskoleundervisningen respektive vuxenundervisningen. Då viktig del pedagogiken består av att den används i

en av

SOU 1999: 141 Sammanfattning och strategival 79

konkreta inlärningssituationer, är det meningsfullt och fruktbart att fastslå, att det finns olika "pedagogiker i förhållande till olika lärande och undervisningssituationer. Det är således bra idé att vidhålla att en vuxenpedagogiken skall utvecklas i förhållande till de uppgifter nya som vuxenutbildningen skall lösa i framtiden. Vuxna har behov av flexibla former för inlärning, kan som anpassas till deras livssituation. Samtidigt ställer de deltagarna särskilda vuxna krav på de metoder används och det sätt vilket innehållet struksom tureras. Ett viktigt perspektiv är därför, hur lägger undervisman upp ningen, så att deltagarnas förutsättningar kan påverka den på bästa möjliga sätt. I ett framtida system för vuxenutbildning kan lärande i arbetet således ingå ett viktigt led. som Mot denna bakgrund vill vi framhålla:

Nödvändigheten av att ytterligare öka flexibiliteten i vuxenutbild- ningsutbudet.

Behovet ökad kunskap hur informationsteknologin bättre kan

- av om integreras i undervisning och lärande. Behovet av bättre koppling mellan det lärande sker i arbete och - som

det lärande som äger rum i utbildningssammanhang.

En önskan att skapa bättre förutsättningar för att samla och systema- tisera pedagogiska erfarenheter från lokalt utvecklingsarbete och bra praxis. Vidare måste ett system finnas för att förmedla dessa insikter till dem som verkar fältet. Detta är funktion skulle kunna en som placeras i ett Vuxenutbildarcentrum i Linköping. Att en viktig del av det pedagogiska utvecklingsarbetet bör ske i den konkreta och dagliga praktiken och att det därför bör finnas ett system för fördelning av lokala utvecklingsmedel.

Strategi för anställda inom

kompetensförsörjning av vuxenutbildningen

En nödvändig förutsättning för att framtidens svenska vuxenutbildningspolitik framgångsrikt ska kunna genomföras är att personalen som arbetar inom utbildningssektorn har de nödvändiga kvalifikationerna. Internationellt pekas det på behovet professionalisering lärare av av och ledare. Detta krav är även relevant för svenska förhållanden. Vi har mött betydande förståelse för att det finns ett stort behov av vidareutbildning av den pedagogiska personalen. Kunskapslyftskommittén har också pekat detta behov liksom Lärarutbildningskom- mittén och ser vuxenpedagogiken specialiseringsmöjlighet i - som en den pedagogiska utbildningen.

80 Sammanfattning och strategival SOU 1999: 141

Det ligger nära till hands att peka på att utbildning och vidareutbildning för den pedagogiska personalen måste förbättras. En ensidig satsning på utbyggnad den institutionella utbildningen är knappast till-

av räcklig. Erfarenheterna visar att det är helt avgörande, om implementeringsproblemet skall kunna lösas, att de kvalifikationer som existerar hos medarbetarna i utbildningssystemet kopplas till de utvecklingspro-

de skall genomföra. cesser, som

Samtidigt är det nödvändigt, att det skapas organisatoriska ramar på de enskilda vuxenutbildningsenhetema, kan främja den pedagogis-

som ka utvecklingen och förnyelsen. Erfarenheterna visar att de största ändringarna sker arbetsplatsen helhet och inte enskilda medarbe-

om som tare -tas utgångspunkt för förändringen.

som

Mot den bakgrunden vill peka på följande:

Den nuvarande nivån för utbildning av vuxenutbildare sett i ett - -

internationellt sammanhang är otillräcklig.

Det föreligger ett särskilt behov av fortbildning i anknytning till in- -

förandet och användandet informationsteknologin i vuxenutbild-

av ningen.

Den vuxenpedagogiska vidareutbildningen bör i hög grad ske i an- -

knytning till det dagliga arbetet. För att möta de kraven krävs att vuxenutbildningsinstitutionema

- nya

strävar efter att bli lärande organisationer. Högskola och universitet bör ges tydligare mandat för vidareutbild-

ning lärare och ledare inom vuxenutbildningen.

Slutord

Experter som kommer utifrån har samtidigt en lätt och en svår uppgift, när de skall studera och Validera kvaliteten på nationella initiativ. Det lätta består inte har några politiska skyldigheter i förhål-

att man lande till de parter som ingår, men rätt att peka angelägna områden

framträder i ett externt perspektiv. Det svåra består i att få tillsom räckligt exakt kunskap de nationella förhållandena för att kunna

om analysera och värdera dem korrekt och att kunna peka förhållanden

både är relevanta och väsentliga i det konkreta sammanhanget. som

Vi har strävat efter att lösa denna för svåra uppgift bästa möj-

oss liga sätt. Vi har gjort det, inte minst mot bakgrund av en uppfattning att den pågående utvecklingen på vuxenutbildningsområdet i Sverige är både nationellt och internationellt spännande och ambitiös. Kunskaps-

lyftet imponerande satsning och arbetet i Kunskapslyftskommit-

är en tén verkar kunna leda till konstruktiva resultat. När vi därför i det föregående har pekat rad områden, där vill föreslå ändringar och

en förbättringar, är det i hopp att stödja utveckling och främja en pågå-

om ende positiv diskussion.

Det är därför vårt förhoppning att de förhållanden som vi har pekat på, analyserat och värderat, och de strategiförslag som vi lagt fram, befinns relevanta och konstruktivt kan ingå i den fortsatta diskussionen

den framtida vuxenutbildningspolitiken i Sverige. om

Det ambitiösa utredningsarbete Kunskapslyftskommittén låtit

som genomföra utgör utmärkt grund för långsiktig svensk strategi för

en en vuxenutbildning och livslångt lärande.

4 19-2407Kunskapslyltet

Referenser

Abrahamsson, K. Tuijnman, A. 1988. Kunskapsklyftan i centrum

vägval och definitioner. I K. Abrahamsson red., Det stora kunskapslyftet: svensk vuxenutbildning inför år 2010. Stockholm: Utbildningsforlaget. Alsalam, N. och Conley, R. 1995. The rate of return to education: a proposal for an indicator. I Education and employment, s. 83-109. Paris: Centre for Educational Research and Innovation, OECD. Arbejdsministeriet Undervisningsministeriet. 1996. Lokalt skolesamarbejde mellem AMU-centre, erhversskoler, Voksenuddannelsecentre daghøjskoler. Köpenhamn: Arbejdsministeriet och Under-

og visningsministeriet. Arbejdsministeriet Undervisningsministeriet. 1997. Lokalt skolesamarbejde. Köpenhamn: Arbejdsministeriet och Undervisningsministeriet. Arbejdsministeriet, Undervisningsministeriet Finansministeriet. 1999. Mål midler i offentligt finansieret voksen- og efteruddannelse.

og Köpenhamn: Schulz. Brookñeld, S. 1996. Understanding and facilitating adult learning. Milton Keynes: Open University Press. Carnoy, M. 1995. International encyclopedia of economics education, second edition. Oxford: Pergamon Press. Danneskiold-Samsøe, 1999. Kortlcegning af almenpaedagogiske løererkvalijiceringsforløb. Undervisningsministeriet: Uddanelsestyrelsen, Forskningscenter for Voksenuddannelse. Direktiv 1995:67, Kommittédirektiv, Ett nationellt kunskapslyft för vuxna. Direktiv 1996:71, Kommittédirektiv, Tilläggsdirektiv till Kunskapslyftskommittén U1995: 09. Direktiv 1999:86, Kommittédirektiv, Värdering av vuxnas kunskap och kompetens. Beslut vid regeringssammanträde den 4 november 1999. Ellström, P-E. 1996. Rutin och reflexion. Förutsättningar och hinder for lärande i dagligt arbete. I P-E. Ellström, B. Gustavsson

Larsson red., Livslångt lärande. Lund: Studentlitteratur.

84 Referenser SOU 1999: 141

Ekholm, M. 1995. Notes educational research in the nordic on countries. I A. Tuijnman och E. Wallin red., School research at the Crossroads: Swedish and Nordic perspectives. Stockholm: HLS Förlag.

Folkbildningsrådet. 1998. Fakta om folkbildning. Stockholm: Folkbild-

ningsrâdet. Höghielm, R. 1985. Undervisning komvux. Stockholm: CWK Gleerup. Jarvis, P. 1995. Adult and continuing education. London: Routledge. Jarvis, P. Chadwick, A. red. 1991. Training adult educators in Western Europe. London: Routledge. Lander, R. Larsson, M. 1999. Val vuxenstudier och erfarenheter av efter ett år. Göteborg: Göteborgs universitet. Lindensjö, B. 1981. Högskolereformen. En studie i offentlig reformstrategi. Stockholm Studies in Politics, No. 20. Stockholm: Stockholms universitet. LO. 1991. Det utvecklande arbetet. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige. LO. 1999. Rådslag Hur ska vår vuxenutbildning ut Stockholm: - se

Landsorganisationen i Sverige.

Nordiska ministerrådet. 1995. Guldtavlene i graesset. Livslang lcering for alle. Köpenhamn: Nordiska ministerrådet, Nord 1995:2. OECD. 1961. Economic growth and investment in education. Paris. OECD. 1989. Education and the in changing society. Paris. economy a OECD. 1995. Reviews of national educational policies for education: Sweden. Paris. OECD. 1996. Lifelong learning for all: Meeting of the education committee at ministerial level, 16-1 7 January 1996. Paris. OECD. l997a. Literacy skills for the knowledge society." Further results of the international adult literacy Paris. survey. OECD. l997b. Lifelong learning to maintain employability: Meeting of the employment, labour and social affairs committee at ministerial level, 14-15 October 1997. Paris. OECD. l997c. Education glance." OECD indicators. Paris. at a OECD. 1998. Human capital investment: An international comparison. Paris: Centre for Educational Research and Innovation, OECD. OECD. 1999. Lifelong learning: Reducing the risk of under-investment in adults. Draft DEELSA/ED9914/PART1, 3 november 1999. Paris. Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning. 1998. Ny utbildning kvalificerad yrkesutbildning. Stockholm. Olofson, L-O. Rubenson, K. 1986. 1970-talets vuxenutbildningsreforrner. Reflexioner kring strategi och utfall. Institutionen för Pedagogik, Rapport 9/85. Stockholm: HLS Förlag. nr

Pettersson, Wallin, E. 1995. The research programme of the Swe-

dish national agency for education. I A. Tuijnman och E. Wallin red., School research at the Crossroads: Swedish and nordic perspectives. Stockholm: HLS Förlag.

Proposition 1967:85. Angående vissa åtgärder inom vuxenutbildning-

ens område m. m.

Proposition 1972:26. Angående vuxenutbildning.

Proposition 1975:23. Om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd till

vuxna m. m. Proposition 1980/81 197. Om skolforskning och personalutveckling. Proposition 1983/842116. Om gymnasieskola i utveckling. Proposition 1984/85: 100. Förslag till statsbudget för budgetåret

1985/86. Proposition 1984/852195. Om uppdragsutbildning. Proposition 1990/91:68. Om ändring i brottsbalken m.m. böter. Proposition 1990/91:82. Om folkbildning. Proposition 1995/96:222. Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten

till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering

m. m. Proposition 1999/2000: 10. Ett reformerat studiestöd. Psacharopoulos, G. 1994. Retums to investment in education: a global

update, World Development, Vol. 20 9, s. 1325-1343, september. Rubenson, K. 1987. Återkommande utbildning: A moving target. I

K. Rubenson red., Återkommande Utbildning. Rapport Li U-PEK, R-111. Linköping: Universitetet i Linköping.

Rubenson, K. 1996. Studieförbundens roll i vuxenutbildningen. I

SOU 1996:154, Tre rapporter om studiecirklar, s. 3-63. Stockholm:

Norstedts. Schön, D.A. 1983. The reflective practitioner. New York: Basic Books. Skolverket. 1997. Kunskapslyftet hösten 1997. En verksamhetsupp-

följning. Stockholm. Skolverket. 1998. Kunskapslyftet och den kommunala vuxenutbild-

ningen. Stockholm. Skolverket. 1999. Första året med Kunskapslyftet. Delrapport nr

Stockholm. Skolöverstyrelsen. 1986. Skolan och vuxenutbildningen. Långtids-

bedömningen, LB 86. Stockholm: SÖ. Sohlman, Å. 1996. Framtidens utbildning: Sverige i internationell kon-

kurrens. Stockholm: SNS Förlag. Sohlman, Å. 1999. Educational research and the evaluation of natio-

nal skills strategy. I A. Tuijnman och T. Schuller red., Lifelong

learning policy and research. London: Portland Press. SOU 1965:60. Vuxenutbildning i gymnasium och fackskola. Stockholm.

86 Referenser SOU 1999: 141

SOU 1966:3. Yrkesutbildningen. Stockholm. SOU 1982:29. Komvux: Kommunal utbildning för Stockholm. vuxna. SOU 1986:2. En treårig yrkesutbildning, del Stockholm. SOU 1991:56. Kompetensutveckling En utmaning. Stockholm. -- SOU 1996:27. En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. Stockholm. SOU 1996:164. Livslångt lärande i arbetslivet- steg på vägen mot ett kunskapssamhälle. Stockholm. SOU 1996: 188. Vuxenutbildare ser på sig själva. Stockholm. SOU 1998:131. CSN- en myndighet i ständig förändring. Stockholm. SOU 1999:39. Vuxenutbildning for alla Andra året med Kunskapslyftet. Stockholm. SOU 1999:63. Att lära och leda. En lärarutbildning för samverkan och utveckling. Stockholm. SOU 1999: 122. Kvalificerad yrkesutbildning. Slutbetänkande från Kommitten för kvalifcerad yrkesutbildning. Stockholm. Statskontoret. 1999. Hur mycket kostar Kunskapslyftet. En analys av kommunernas kostnader och bidrag, Rapport 1999:18. Stocknr holm: Statskontoret. Tydén, T. 1995. red., When school meets science. Stockholm: Stockholm Institute of Education Press. Tuijnman, A. 1999. Lifelong learning policies in technological a new era. In Mitter and M-I. Bastos red., Europe and developing countries in the globalised information London: Routeconomy. ledge United Nations University Press. Utbildningsdepartementet. 1998. Altemative approaches to ñnancing lifelong learning. Draft report to OECD, 2 september 1998. Stockholm: Regeringskansliet. Wahlgren, B., Eidskrem, Sjösten, N-Å. 1999. Arbejdsliv og folkeoplysning. København: Nordisk Ministerråd, Temanord. Wass, K. 1999. Hur formas den nya vuxenutbildningen Nationell utvärdering av Kunskapslyftet. Delrapport 1 april 1999, IPD- rapporter nr 1999:03. Göteborg: Institutionen for pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet. World Bank. 1999. Education sector strategy. Washington, D.C.: The International Bank for Reconstruction and Development.

Bilaga 1 87

Kommittédirektiv

Ett nationellt för

kunskapslyft vuxna

Dir. 1995:67

Beslut vid regeringssammanträde den l juni 1995

Sammanfattning av uppdraget

Huvudstrategin för att bevara och utveckla vår välfärd och förhindra uppkomsten ett tvåtredjedelssamhälle är att Sverige skall utvecklas

ett kunskapssamhälle, där alla människor får reella möjligheter att som vidareutveckla sig. Utbildning spelar en central roll för att stimulera den ekonomiska tillväxten.

En parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallas med uppdrag att i ett första steg föreslå mål för ett nationellt kunskapslyft för vuxna

del i strategi för ett livslångt lärande. Kommittén skall därsom en en vid bedöma

de allmänna målen för den samhällsstödda vuxenutbildningen - om

behöver revideras,

hur dessa mål skall kompletteras för att omfatta alla former av -

vuxenutbildning.

Arbetet skall avspegla hela vuxenutbildningen och visa vilken kontinuerlig utbildning och fortbildning som vuxna behöver i ett samhälle där kraven på kunskap höjs. Kommittén skall

bedöma vilka satsningar det behövs på grundläggande och gymna- -

siala utbildningar och på andra former av fortbildning och vidare-

utbildning,

göra denna bedömning ur den enskildes, samhällets och arbetslivets -

perspektiv.

88 Bilaga J

Kommittén skall i ett andra steg, med beaktande av den centrala frågan om ansvaret för utbildningens finansiering,

ta ställning till vilket ansvar som skall vila på den offentligt finan- sierade utbildningen och på arbetslivet för olika typer utbild-

av ningsinsatser, föreslå vilket ansvar varje individ bör ta för sin egen kompetens- utveckling.

Kommittén skall också analysera i vilken utsträckning nuvarande former för vuxenutbild- ning och organisationen av den samhällsstödda vuxenutbildningen tillfredsställer de ökande behoven återkommande utbildning,

av definiera roller och föreslå en ansvarsfördelning som leder till en rationell användning av samhällets resurser och till att så många vuxna som möjligt kan ta del av den utbildning de behöver och önskar, i samverkan med kommittén om arbetsmarknadpolitikens roll, om- fattning, inriktning och avgränsning dir. 1993:132 och 1995:33 analysera samspelet mellan arbetsmarknadsutbildningen och den Övriga vuxenutbildningen och skolan, pröva möjligheten att påtagligt öka flexibiliteten i utbildningssyste- met genom att föreslå ett arbetssätt som ger möjlighet till successiv intagning, mera individualiserad utbildning, avbrott för arbete m.m.

Kommittén skall vidare bedöma om vuxna har tillfredsställande möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå och föreslå åtgärder, varvid kommittén bl.a. skall överväga om vuxna skall garanteras rätt till utbildning i vissa av gymnasieskolans kärnämnen.

Slutligen skall kommittén överväga åtgärder som kan stimulera den pedagogiska utvecklingen inom den samhällsstödda vuxenutbildningen.

Nya förutsättningar

Kraven på en hög nivå på befolkningens utbildning är i dag större än någonsin tidigare. Det hänger naturligtvis ihop med det moderna samhällets föränderlighet och komplexitet. Utbildning är inte längre någonting som en människa slutför en gång för alla i ungdomsåren. Det

Bilaga 1 89

behövs omfattande satsningar på ett livslångt lärande som ger alla människor reella möjligheter att vidareutveckla sig. En snabbt växande informationsmängd, ökande kontakter och samarbete med omvärlden och förändrade villkor i såväl samhällsliv arbetsliv ställer delvis som krav på människan. Näringslivet konkurrerar allt mera med hjälp nya produktionssystem, än med produktion. Därigenom blir de av snarare anställdas kunskapsnivå allt viktigare går från ett arbets- och -

kapitalintensivt till ett alltmer kunskapsintensivt arbetsliv.

Kunskap för ett utvecklat medborgarskap

Det livslånga lärandet är demokratifråga. Människor måste ha mera en till i sin vardag så att de tillsammans med andra kan forma att säga om framtiden. För att individ bli stark att erövra vardagsmakten är som nog hög utbildningsnivå viktig. Med utbildning växer självförtroende, en självtillit och identitet, och därmed ökar de reella möjligheterna att utinflytande över sin situation, i arbetet och på fritiden. Den utvecköva ling vi de senaste åren där makt har överförts från centrala mynsett digheter och organisationer till individer och lokala bär på möjorgan, ligheter till ökat inflytande och för den enskilda människan. ansvar Samtidigt finns risker att de möjligheterna till stor del kommer att nya utnyttjas välutbildad och etablerad elit. av en Utbildning de viktigaste instrumenten för att skapa rättvisa, är ett av jämlikhet och jämställdhet mellan enskilda människor och mellan olika människor. Utan de omfattande insatser gjorts under grupper av som årtionden skulle vi haft ett långt segregerat samhälle än vi har. För mer många kvinnor med kort utbildning har vuxenstudier varit början till ett liv. För många invandrare utgör svenskundervisning och annan nytt kompletterande utbildning förmedlande länk in i det svenska samen hälls- och arbetslivet. För arbetslösa utgör den samhällsstödda vuxenutbildningen viktig chans att stärka sina möjligheter att på nytt få en fotfäste på arbetsmarknaden. Utvecklingen in i ett samhälle med ökande informationsmängd en bär på rad möjligheter medför också nya problem. Hur mänen men niskor förhåller sig till all den information som finns att tillgå i det moderna samhället är jämlikhetsfråga. När stora människor en grupper av inte har tillgång till information och inte kompetens att omforrna information till kunskap uppstår klasskillnader, där gränsen dras nya mellan dem kan och dem inte kan bearbeta och i sin vardag som som införliva den information finns tillgänglig. som Enligt Statskontorets uppskattning finns nära miljon människor i en åldern 20-54 år i formell mening endast har folkskole- eller som

5 19-2407Kunskapslwtet

90 Bilaga 1

grundskoleutbildning. Det råder fortfarande stora skillnader i utbildningsnivå mellan män och kvinnor, mellan olika kategorier arbetsav tagare, mellan anställda i olika företag och organisationer och mellan befolkning i olika regioner i landet. Om vi inte lyckas jämna ut klyftorna riskerar vi att hamna i ett tvåtredjedelssamhälle, där tredjedel en av befolkningen på grund bristande utbildning är hänvisad till kortav variga lågavlönade arbeten eller långvarig arbetslöshet, ofta med försämrat självförtroende och dålig självkänsla följd. som I tider av hög arbetslöshet är det särskilt viktigt med utbildning för framtiden. Det livslånga lärandet får stå för människors som motto strävan att genom utbildning förbättra sin ställning på arbetsmarknaden, öka inflytandet över det egna arbetet och vidga perspektiven i den personliga utvecklingen. Det är nödvändigt människor tillägatt vuxna nar sig en förmåga både att sig till och att samtidigt kritiskt anpassa granska de nya förhållanden ständigt uppstår i samhället. som

Kunskap för arbetslivet

En god förmåga att arbetslivet och produktionen till och anpassa nya förändrade villkor är avgörande för att ett litet exportberoende land som Sverige skall kunna öka tillväxten och bibehålla välfärd och sysselsättning. Människors kunskaper och arbetsvilja samt deras förmåga att använda och utveckla teknik och aktivt medverka i förändring ny av arbetsorganisation kan de framtida konkurrensfördelarna och därge med de nya jobben. Det ställer krav på ökad kompetens på alla nivåer. Enligt den sysselsättningsstudie genomförts OECD tillsom av kommer det varje år ungefär tio procent arbetstillfällen med krav nya -på högre kvalifikationer, medan lika stor andel arbetstillfällen med en enklare arbetsinnehåll försvinner. Tillskottet till arbetskraften av personer med ny utbildning utgör varje år endast två till tre Återprocent.

kommande kompetensutveckling och utbildning får därmed ökad

en betydelse. Samspelet mellan formell utbildning och lärande i arbetet och på fritiden, är god grund för sådan utveckling. en En förutsättning för att kompetenshöjande insatser skall leda till verklig utveckling i arbetslivet är att dessa går hand i hand med arbetsorganisatoriska förändringar främjar lärande och kräver som ny

kompetens. Det handlar önskvärd maktförskjutning när fram-

om en tidens arbetsplats kännetecknas plattare organisation, inflytande av mer och ansvar för dem arbetar där, ett utvecklat lagarbete, bredare som arbetsuppgifter Än så länge utförs bara del alla arbeten osv. en av på arbetsplatser med arbetsorganisation möjliggör kompeen som en

Bilaga 1 91

tensutveckling i arbetet. Visionen det goda arbetet är ännu inte förom verkligad. Där den lärande organisationen praktiseras visar den sig vara mycket framgångsrik både för den anställde och för arbetsgivaren, såväl i offentlig i privat sektor. Den ett naturligt och kontinuersom ger ligt intresse för kompetensutveckling och den skiljer inte deltagarna i från produktionen på det sätt sker vid traditionell persoprocessen som nalutbildning. Erfarenheter och kunskaper kring dessa frågor finns dokumenterade bl.a. det arbete bedrivits av Arbetsmarkgenom som nadsverket, Arbetslivsfonden och Arbetsmilj öfonden. För utbildning i arbetslivet i första hand arbetsgivarna. Det ansvarar finns emellertid brister i rådande system. Man kan bl.a. peka på att den nuvarande intemutbildningen allt för ofta är begränsad och snävt funktionsinriktad samtidigt den ofta dem som redan har en god som gynnar utbildning. De inte får del utbildning och utveckling fastnar i som av mindre kvalificerade arbetsuppgifter eller riskerar arbetslöshet. Den ojämlika utbildningsnivån riskerar därigenom att förstärkas i det fram-

tida arbetslivet.

Kunskap för vidare studier

Alla ungdomar erbjuds treårig gymnasieutbildning, där alla nanu en tionella gymnasieprogram innehåller kärna studieförberedande en av allmän behörighet till högskolan. Under lång tid framämnen som ger gymnasial vuxenutbildning nödvändig grund för att möjöver utgör en liggöra för fler att studera vid universitet och högskolor. vuxna Den enskilda människans möjligheter och resurser skall vara utgångspunkten för all vuxenutbildning. Vuxenutbildningen skall svara mycket skilda behov och erbjudas på de studerandes villkor. mot Särskilda ansträngningar behöver göras för att förbättra yrkesverkmöjligheter till all utbildning, inte minst till högre utbildning. sammas Det är i detta sammanhang viktigt att utbudet kurser och organisaav tionen utbildningen är sådan att den motsvarar efterfrågan och stiav mulerar till vidareutbildning. Möjligheterna till deltidsstudier bör därvid beaktas liksom utbildningens placering i tid och så att yrkesrum verksammas deltagande underlättas. Detta är också ett sätt att tydliggöra för de studerande i vuxenutbildningen att det på olika sätt är utvecklande att läsa vidare och att olika vägar står öppna till högre ut-

bildning. Samtidigt är det viktigt att undvika oönskade inlåsningseffekter som innebär att lediga platser står tomma i näringslivet medan de som kan fylla dessa vakanser befinner sig i utbildning. Därför krävs mångfald

92 Bilaga 1

och flexibilitet. Vi har och behöver också i framtiden, utbildning nu, av skiftande slag. Det är önskvärt med ökad tillgänglighet till utbilden ning för den vuxna befolkningen. I syfte att överbrygga avstånd och tid kan distansutbildning vara ett viktigt komplement till andra metoder. All erfarenhet visar att kortutbildade och andra är eftersatta i som utbildningsväsendet är svårare att rekrytera till vidare utbildning. En strategi för livslångt lärande måste fokusera de erfarenheter finns som och de förutsättningar krävs för att dessa skall vilja gå in i som grupper

utbildning och kompetensutveckling.

Det bör understrykas att även med ökad tillgänglighet utbilden av ning för den befolkningen måste individen ta betydande del vuxna en av ansvaret för den egna kunskapsutvecklingen. Ingen utveckling kan äga rum vare sig genom utbildning eller kompetensutveckling i arbetet utan den enskildes arbetsvilja och insatser tid och engagemang, av egen utan ekonomiska uppoffringar för den enskilde.

Uppdraget

Mål för ett nationellt kunskapslyft

Vuxenutbildningen har en lång tradition i Sverige och nästan halva befolkningen deltar i vuxenutbildning i någon form. De allmänna målen för den samhällsstödda vuxenutbildningen finns publicerade i 1994 års läroplan för de frivilliga skolforrnema Lpf 94. För de skilda anordnama samhällsstödd vuxenutbildning har dessa av allmänna mål olika tyngdpunkt. För det offentliga skolväsendet för vuxna gäller enligt skollagen dessutom ett fördelningspolitiskt mål, nämligen att främst de fått minst utbildning skall få möjlighet som att stärka sin ställning i arbetslivet och i det kulturella och politiska livet. För den utbildning utanför den samhällsstödda vuxenutbildningen som vänder sig till har samhället hittills inte formulerat några vuxna, mål. Kommittén skall ett första steg utifrån befintliga utredningar som m.m. av nuvarande utbildning för vuxna föreslå mål for ett nationellt kunskapslyft för vuxna som en del i strategi för ett livslångt lärande. en Kommittén skall därvid bedöma dels de allmänna målen för den om samhällsstödda vuxenutbildningen behöver revideras, dels hur dessa mål skall kompletteras för att omfatta alla former vuxenutbildning. av Arbetet med att formulera målen skall ha sin utgångspunkt i att Sverige

skall utvecklas som kunskapssamhälle. En viktig utgångspunkt

annan är utbildningens centrala roll för att stimulera den ekonomiska till-

Bilaga 1 93

Detta huvudstrategin för att bevara och utveckla vår välfärd växten. är och förhindra uppkomsten av ett tvåtredjedelssamhälle. Arbetet skall avspegla hela vuxenutbildningen. Resultatet av arbetet skall och i så fall vilken kontinuerlig utbildning och fortbildvisa om ning behöver i ett samhälle där kraven på kunskap höjs. som vuxna Kommittén skall bedöma vilka satsningar det behövs på grundläggande och gymnasiala utbildningar och på andra former fortbildning och av vidareutbildning. Bedömningen skall göras såväl den enskildes som ur samhällets och arbetslivets perspektiv. Ett flertal utredningar har arbetat med näraliggande frågor inom Arbetsmarknadsdepartementets och Utbildningsdepartementets ansvarsområden. Ytterligare några utredningar avslutas inom kort. En förteckning bifogas direktiven bilaga. I sitt arbete skall kommittén utgå som från statistik, kartläggningar, analyser och statistikbearbetningar som finns från utredningar, myndigheter, organisationer m.fl.

tillgängliga

vikt de resultat presenterats inom området bedöms i Det är av att som sammanhang. detta nya Kommittén skall i sitt arbete även beakta erfarenheter från andra länder inom vuxenutbildningsområdet. Särskilt skall erfarenheter från verksamheterna inom EU-program Sokrates och Leonardo da som Vinci samt Adapt beaktas i sammanhanget.

Frågor ansvarsfördelning och finansiering om

andra skall kommittén ta ställning till vilken ansvarsfördel- I ett steg ning skall gälla mellan den offentligt finansierade utbildningen som och arbetslivet för olika typer utbildningsinsatser. Härvid är frågan av för utbildningens finansiering central. Kommittén skall om ansvaret också föreslå vilket varje individ bör ta för sin egen kompeansvar tensutveckling. Mångfalden och flexibiliteten betraktas av tradition som positiva och omistliga inslag i svensk vuxenutbildning. Olika slag av vuxenutbildning överlappar delvis varandra och olika huvudmän är aktiva inom närliggande eller områden med något olika syften och med samma men skilda former finansiering. Vuxna efterfrågar utbildning eller av som kompetensutveckling har svårt att överblicka utbildningsutbudet och kan därför få svårt att avgöra vart de skall vända sig för att få tillgång till den utbildning de behöver.

Å andra sidan får gränsdragning mellan olika utbildningsformer

en och anordnare inte drivas så långt att utbildningar med likartade mål inte kan erbjudas med väsentligt olika arbetsfonner, exempelvis på disi med lärarhandledning eller med olika artans respektive grupp mer

betstakt. Arbetsfördelning och samverkan är viktiga inslag, om samhällets resurser skall kunna användas effektivt. Utvecklingen av kunskapscentra som bygger på samverkan och gemensamt resursutnyttjande mellan olika utbildningsforrner är ett bra exempel på detta. Kommittén skall analysera i vilken utsträckning nuvarande former för vuxenutbildning och organisationen den samhällsstödda av vuxenutbildningen tillfredsställer de ökande behoven återkommande av utbildning. Kommittén skall definiera roller och föreslå ansvarsfören delning som leder till rationell användning samhällets en av resurser och till att så många vuxna som möjligt kan ta del i den utbildning de behöver och önskar. Kommittén skall, i samverkan med kommittén arbetsmarknadsom politikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning dir. 1993:132 och 1995:33, analysera samspelet mellan arbetsmarknadsutbildning och den övriga vuxenutbildningen och skolan. Det inbegriper också kommunernas ansvar för ungdomar. Kommittén skall även utifrån arbetsmarknadspolitiska överväganden pröva möjligheten att påtagligt öka flexibiliteten i utbildningssystemet genom att föreslå ett arbetssätt möjlighet till som ger successiv intagning, mera individualiserad utbildning, etappavgångar som möjliggör avbrott för arbete, en kombination utbildning och arbete av m.m. Som en tredje del i sitt arbete skall kommittén fördjupa sig på följande områden.

Vuxnas möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå

Den frihet som följer av mål- och resultatstymingen innebär på den gymnasiala Vuxenutbildningens område, till skillnad från grundskolans och gymnasieskolans, en mycket påtaglig frihet att dimensionera utbildningsresurser och utbildningsutbud. Alla kommuner anordnar inte vuxenutbildning på gymnasial nivå i den utsträckning eftersom frågas, och alla kommuner åtar sig inte heller att i enlighet med - systemet med interkommunal ersättning betala för sådan utbildning - i en annan kommun. Frågan är om detta lett till ökade klyftor mellan olika kommuner och vilka effekter det haft på utbud och deltagande. Av arbetsmarknadsskäl har staten under ett antal år satsat betydande extra resurser för att öka möjligheterna for till bl.a. gymnasial vuxna vuxenutbildning. Staten har tydligt markerat att detta varit extra satsningar utöver kommunernas planerade vuxenutbildning. Aktuell statistik över elevantalet i Komvux tyder på att kommunerna har dragit ner på den reguljära utbildningen. En påtaglig koncentration till dagkurser

Bilaga 1 95

har också skett under de senaste åren. Detta försvårar fritidsstudier och kan därmed innebära ökade krav på studiestöd. När arbetsmarknadsläget förbättras kommer kommunala neddragningar i den reguljära vuxenutbildningen inte längre att kunna kompenseras med extraordinära statliga resurser. Kommittén skall bedöma med sina varierande Förutsättom vuxna ningar har tillfredsställande möjligheter att få utbildning i Komvux. Därvid skall kommittén överväga möjligheterna att få vuxenutbildom ning på gymnasial nivå är tillräckliga dels den enskildes, dels ur arur betslivets synvinkel. Om det inte är fallet skall kommittén föreslå åtgärder för att förbättra förhållandena. Kommittén skall bl.a. överväga skall garanteras rätt till utbildning i vissa av gymnasieskoom vuxna lans kärnämnen. Om kommittén finner det motiverat utifrån tidigare bedömningar, kan den även föreslå vissa förändringar beträffande rätten till grundläggande vuxenutbildning.

Pedagogisk utveckling

För det offentliga skolväsendet för innebär det nya styrsystemet vuxna att staten mål och riktlinjer samt följer och utvärderar, meanger upp dan driftansvaret ligger på skolhuvudmännen. De nya förutsättningar förändringarna i samhället och arbetslivet innebär, ställer nya krav som på vuxenutbildningen, på dess elever, lärare och rektorer. Eleverna måste aktivt leda och forma sitt eget lärande, skolan måste alltmer bistå med handledning och inspiration till eleverna i deras eget arbete. Arbetsmetoder, pedagogik och organisation måste utvecklas för att motsvara dagens krav. Kommittén skall överväga åtgärder för att stimulera den pedagogiska utvecklingen inom den samhällsstödda vuxenutbildningen. Om kommittén konstaterar att det finns hinder i föreskrifter eller styrsystem pedagogisk utveckling, skall kommittén lämna förslag på lämpför en liga förändringar. Kommittén skall särskilt överväga hur det faktum att vuxenutbildningen rekryterar hög andel invandrare och en hög andel kvinnor en kan tas till vara.

Samråd

Kommittén skall samråda med utredningarna inom Arbetsmarknadsdepartementet arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning om och avgränsning dir.1993:132 och 1995:33 och invandrarpolitiken

96 Bilaga 1

dir.1994:130 samt utredningarna inom Utbildningsdepartementet

om studiestödssystemet dir. 1994:148, om det inre arbetet i skolan dir. 1995:19 och om distansmetoder inom vuxenutbildningen dir. 1995:69 samt den särskilde utredaren med uppdrag att planera och låta genomföra en statlig utvärdering av folkbildningen dir. 1994: 12.

Ramar för kommitténs arbete

I den del som gäller förslag till mål för ett nationellt kunskapslyft för vuxna och bedömning av behovet av utbildning för vuxna skall kommittén redovisa sina överväganden senast den 1 mars 1996.

I ett andra steg skall kommittén senast den 1 oktober 1996 lägga fram förslag till ansvarsfördelning mellan den offentligt finansierade utbildningen, arbetslivet och individen och till lämplig arbetsfördelning mellan olika anordnare av samhällsstödd vuxenutbildning.

Uppdraget i sin helhet skall vara slutfört senast den l mars 1997.

Kommittén skall beakta regeringens direktiv dir. 1994:23 till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden. Kommittén skall även följa regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare regionalpolitiska konsekvenser dir.

om 1992:50 och jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124.

Förslagen får inte leda till kostnadsökningar för staten eller kommunerna. Eventuella förslag som medför ökade utgifter skall finansieras genom omprioriteringar inom berörda områden. Kommittén får dock inte i sina förslag till finansiering omfördela medel anvisade

av konjunkturskäl till ordinarie verksamhet inom området.

Kommittén skall före den 1 oktober 1995 komma in med budget-

en plan över beräknade kostnader för utredningen.

Utbildningsdepartementet

Bilaga 97

Bilaga

Tidigare och pågående utredningsarbete

Kompetensutredningen har i sitt betänkande Kompetensutveckling en

nationell strategi SOU 1992:7 lagt förslag om kompetensutvecklingen Även Produktivitetsdelegationen SOU 1991:82 har bei arbetslivet. handlat dessa frågor. Utbildningsdepartementet tillkallade Samverkansgmppen U Den av har presenterat rapporten Samverkan mellan gymnasieskolan

l989:D

Vuxenutbildningen 1990:59. Utbildningsdepartementet tilloch Ds 1992 arbetsgrupp med uppgift att stimulera utvecksatte därefter en lingen kunskapscentra. Arbetsgruppen har redovisat två delrapporav kunskapscentra delrapport I 1991/92 och 1992/93. ter, Utveckling av En slutrapport är under utarbetande. Kunskapens krona SOU 1993:23 från Utredningen Betänkandet effektivare vuxenutbildning behandlar statens roll som beställare om en vuxenutbildning och behoven grundläggande baskunskaper för av av distansutbildningen metod for att tillgodose dessa vuxna samt som en behov. Kompletterande databearbetning finns i rapporten Mer om m.m. kunskapens krona Ds 1993:42. analys gjorts i betänkandet Ursprung och utbildning social Den som snedrekrytering till högre studier SOU 1993:85 är stor betydelse av arbete med finna former för att motverka den sociala för ett fortsatt att snedrekryteringen till högre utbildning. Utbildningsdepartementets diskussionsunderlag Agenda 2000 1 - Kunskap och kompetens för nästa århundrade Ds 1994:35 uppställs mål bl.a. skall tillförsäkras rätt till kunskapskompletsom att vuxna motsvarande gymnasieskolans kärnämnen, varvid

tering i princip

svenska, engelska och matematik nämns som de viktigaste. Statskontoret har på regeringens uppdrag kartlagt den målgrupp som utbildning i kämämnena svenska, engelska, matematik och saknar samhällskunskap Statskontoret, PM 1995:3 Vuxna saknar komsom petens i vissa kärnämnen på gymnasienivå.

kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning har

Utredningen om lämnat sitt slutbetänkande Yrkeshögskolan SOU 1995:38. uppdrag Nordiska Ministerrådet har nordisk s.k. tänketank På av en vilka kvalifikationer framtiden kräver också i ett euroövervägt som peiskt En slutrapport har presenterats i februari 1995,

perspektiv.

Guldtavloma i gräset- Livslångt lärande för alla.

98 Bilaga 1

Kommissionen för de europeiska gemenskaperna 1994

Europeisk arbetsmarknads- och socialpolitik framtidsväg för Unionen.

- en Vit-

bok, Stockholm: Finansdepartementet.

Kommissionen för de europeiska gemenskapema 1994 Tillväxt,

konkurrenskraft och sysselsättning. Utmaningama och

vägarna i 2000-talet. Vitbok, Stockholm: Finansdepartementet.

Bilaga 1 99

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Kunskapslyftskommittén

U 1995:09

Dir. 1996:71

Beslut vid regeringssammanträde den 12 september 1996

Sammanfattning av uppdraget

Den nyligen beslutade femåriga särskilda vuxenutbildningssatsningen

innebär förutsättningar för Kunskapslyftskommitténs arbete. nya får i grund för sina slutsatser och Kommittén uppdrag att som en förslag framtida vuxenutbildning följa den femåriga vuxenutbildom och den verksamhet kommer till stånd som en

ningssatsningen som

följd av satsningen. Kommittén får ett samordningsansvar för utvärdering av vuxen- Kommittén skall också senast den 28 februari

utbildningssatsningen.

1997 lägga fram förslag till former för fristående utvärderingar av den

särskilda vuxenutbildningssatsningen.

Kommittén skall årlig avrapportering till regeringen senast göra en 1998 och 1999 för att möjliggöra successiv reformering den 1 april en vuxenutbildningen. I samband därmed kan kommittén föreslå förav ändringar regler m.m. av Uppdraget i sin helhet skall slutfört senast den l 2000 för vara mars kunna ligga till grund för överväganden de förändringar som beatt om hövs för den femåriga satsningen skall kunna leda till reformerad att en vuxenutbildning.

100 Bilaga 1

Bakgrund

Regeringen redovisade i den ekonomiska vårpropositionen med förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, m.m. prop. 1995/96: 150 sin avsikt föreslå att

riksdagen större varaktig vuxenutbildningssatsning.

en I propositionen Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering prop. 1995/96:222 m.m. presenterade regeringen närmare sin på utformningen syn av en särskild vuxenutbildningssatsning. Den skall genomföras under fem år med start den 1juli 1997 och omfatta 100 000 helårsplatser år. per Av propositionen avsnitt 6.3.1 framgår bl.a. att satsningen skall bidra till att utveckla former för att möta utbildningsbehov nya vuxnas i framtiden och därmed efter femårsperioden kunna avlösas av ett nytt

vuxenutbildningssystem.

Riksdagen har bifallit regeringens förslag vuxenutbildningsom en satsning bet. l995/96zFiUl5, rskr. 307.

Regeringen har den 22 augusti 1996 inrättat delegation för den en särskilda vuxenutbildningssatsningen med uppgift förbereda och i att ett inledningsskede leda den, lämna förslag till regeringen fördelom ning av medlen till kommunerna och följa den verksamhet blir som resultatet av satsningen. Delegationen skall samverka med Kunskapslyftskommittén.

I budgetpropositionen för år 1997 beräknar regeringen medel för

den särskilda vuxenutbildningssatsningen. Regeringen

avser senare att meddela föreskrifter kriterier för fördelning medlen under förutom av sättning att riksdagen anslår medel för satsningen.

Vuxenutbildningssatsningens inriktning

Vuxenutbildningen har en central roll för individen, arbetslivet och

samhället. Det är viktigt att vuxenutbildningssatsningen kommer till stånd likvärdigt i hela landet. Den skall bidra till förnyelse och omställning i arbetslivet samt till utveckling vuxenutbildningen.

av Satsningen

kan få särskilt betydelsefull roll för kvinnor och en män i yrken och branscher som drabbas konjunktur- och

av strukturförändringar, t.ex. inom kontor, vård och tillverkningsindustri.

Den kan också bidra till att bryta den könsmässiga snedfördelningen på arbetsmarknaden.

Målgruppen är i första hand arbetslösa helt eller delvis vuxna som saknar treårig gymnasiekompetens. Därutöver skall satsningen också vända sig till anställda helt eller delvis saknar denna kompetens. som Övriga vuxna skall få delta i mån plats. av

Bilaga 1 101

Kommunerna skall ha huvudansvaret för stor del av satsningen, en folkhögskoloma för 10 000 helårsplatser. För att uppnå nödvändig flexibilitet och anpassning till lokala behov och för att klara den stora uppgiften behöver kommunerna utnyttja även utbildningssamordnare utanför sin utbildningsorganisation. För anpassning till arbetslivets beegen hov krävs nära samverkan mellan kommunen, arbetsförmedlingen, en parterna på arbetsmarknaden och flera andra intressenter. femåriga vuxenutbildningssatsningen syftar till förnyelse av Den Vuxenutbildningens organisation, innehåll, arbetsformer och aktörer. former möta utbildningsbehov skall prövas i praktiskt Nya att vuxnas utvecklingsarbete och i konkret tillämpning. Därmed kan grund lägen för det vuxenutbildningssystem skall formas in på 2000-talet. gas som innebär förutsättningar för Kunskapslyftskommitténs arbete. Detta nya

Uppdraget

Kommittén skall följa utformningen den särskilda vuxenutbildningsav satsningen och den verksamhet kommer till stånd. Därigenom som skall kommittén kunna skaffa sig erfarenheter kan ligga till grund som för kommitténs slutsatser och förslag reformering av vuxenom en utbildningen avlöser den särskilda vuxenutbildningssatsningen. som Kommittén skall därvid samverka med Delegationen för den särskilda vuxenutbildningssatsningen, Folkbildningsrådet, Statens skolverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Distansutbildningskommittén U 1995:07 och Statens skolor för vuxna. Kommittén skall årligen 1998 och 1999 avrapportera till regeringen vuxenutbildningen successivt skall kunna reforrneras, och komför att mittén har då möjlighet att lämna delförslag till förändringar och juste-

ringar. Kommittén skall ha ett samordningsansvar för utvärdering, eftersom för den särskilda vuxenutbildningssatsningen är delat mellan ansvaret flera aktörer. Utvärdering kommer att initieras flera av dem, t.ex. av Folkbildningsrådet när det gäller den del folkhögskoloma ansvarar för, Statens skolverk när det gäller de delar satsningen som kommunerna av och Statens skolor för för och Arbetsmarknadsstyrelsen vuxna ansvarar det gäller arbetsmarknadsmyndighetemas insatser i anslutning till när satsningen. De deltagande kommunerna själva för att den ansvarar verksamhet utvärderas de ansvarar för. som viktigt de olika intressentemas utvärderingar planeras så Det är att de tillsammans allsidig belysning och dubbelarbete undviks. att ger en

Behovet samplanering gäller exempelvis tidsplanering, datainsam-

av ling och val vilka områden, geografiskt och innehållsmässigt, som av

102 Bilaga 1

skall utvärderas. Det är viktigt att Kunskapslyftskommittén kan utnyttja resultaten i sitt arbete.

Eftersom så många skilda aktörer kommer att vara engagerade i genomförandet satsningen, bör flera fristående

av utvärderingar ske.

Utvärderingama skall göras med avseende på den samhällsekonomiska

nyttan av vuxenutbildningssatsningen och på kvaliteten i utbildningen

och i de olika utbildningsformema. Härvid är det viktigt beakta att satsningens utfall för kvinnor och män. Kommittén skall den febsenast 28 ruari 1997 till regeringen lämna förslag angående dels

utformning, dels

utförare de utvärderingar enligt kommittén av som bör genomföras.

Ramar för kommitténs arbete

Kommitténs åliggande att redan under hösten 1996 lägga fram förslag

till ansvarsfördelning mellan den offentligt finansierade utbildningen,

arbetslivet och individen och till lämplig arbetsfördelning mellan olika anordnare av samhällsstödd vuxenutbildning, det s.k. andra steget enligt direktiven, skjuts fram tills erfarenheterna den särskilda av vuxen-

utbildningssatsningen gett underlag för ställningstaganden.

nya Kommittén skall göra årlig avrapportering den l april en senast 1998 och den 1 april 1999. I samband därmed kan kommittén

lägga

fram förslag till de förändringar regler kommitténs av m.m. som iakttagelser och slutsatser kan anledning till. ge Uppdraget i sin helhet skall slutfört den l 2000. vara senast mars

Utbildningsdepartementet

Bilaga J 103

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Kunskapslyftskommittén

U 1995:09

Dir. 1997: 104

Beslut vid regeringssammanträde den 18 september 1997

Sammanfattning av uppdraget

U1995:09 skall utreda för stude-

Kunskapslyftskommittén situationen

funktionshinder inom alla former vuxenutbildning. De rande med av föreligger for funktionshindrade att ta del vuxenutbildhinder som av skall kartläggas och analyseras. Kommittén skall analysera omning de samlade anvisas för att möjliggöra för fattningen av resurser som funktionshindrade delta i vuxenutbildning. Kommittén skall analyatt åtgärder kan funktionshindrade möjlighet att studera sera vilka som ge likvärdiga med övriga vuxenstuderandes. Om analypå villkor som är behov åtgärder bör kommittén lämna förslag på sådasen påvisar ett av skall också kartlägga och analysera ansvarsfördelningen na. Kommittén kommun, landsting och den enskilde vad gäller utbildning mellan stat, funktionshindrade vuxenstuderande och omvårdnad i anslutning till för utbildningen. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1999.

Bakgrund

samhälle kraven på kunskaper och kompetens större än nå- I dagens är Såväl arbetsorganisation, infonna-

gonsin. produktionsmetoder som

tionsflöden och kunskapskrav förändras snabbt. Personer med låg utbildningsnivå riskerar att få sämre förutsättningar på arbetsmarknaden samhällslivet. Att studera och få relevant utbildning kan foroch i en funktionshindrad märmiskas hela livssituation. Många funkändra en tionshindrade skulle i dagens samhälle med dess utbud tjänster inom av

104 Bilaga 1

bl.a. teknik, IT och information kunna finna passande arbeten om de fick en passande utbildning. Regeringen har olika åtgärder, t.ex. Kunskapslyftet, genom poängterat vikten av att kunskapsnivån höjs för alla och att det livslånga lärandet blir en realitet. Regeringen framhöll i skrivelsen Utvecklingsplan för förskola, skooch vuxenutbildning kvalitet och likvärdighet skr.1996/97:ll2, att utbildningens kvalitet är ett prioriterat område och att åtgärder måste vidtagas för att höja och säkra kvaliteten. Vuxenstuderande med funktionshinder har rätt till utbildning är likvärdig med den för en som övri ga studerande. Mot denna bakgrund är det oroväckande att Vuxenstuderande med funktionshinder i dag möter rad hinder försvårar eller i praktien som ken omöjliggör studier. Problemen kan t.ex. gälla skollokaler inte som är handikappanpassade eller brist på tolkar för döva. Läromedelskostnadema för en synskadad elev, inte har utbildningsbidrag, kan bli som så höga för kommunen att det i praktiken innebär ett hinder för eleven att bedriva studier. För andra kan anpassade läromedel saknas. grupper Det finns också skillnader i möjligheterna att få assistans vid

folkhög-

skolestudier beroende på vilket slags funktionshinder den studerande har. Invandrare med funktionshinder har ofta särskilda svårigheter och behöver därför extra stöd och uppmuntran i sina studier. Folkbildningsrådet beslöt 1994 att genomföra kartläggning en av studieförbundens och folkhögskolomas insatser och tillgänglighet för deltagare med funktionshinder i kommuner. Uppdraget lämnades sex till Institutionen för pedagogik vid Göteborgs universitet, har lämsom nat två rapporter Rapport 1995:09 och 1995:10 Institutionen för nr pedagogik Göteborgs universitet. En studie planeras under hösten ny 1997. Kunskapslyftskommittén har lämnat ett delbetänkande En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande SOU 1996:27 vilket har remissbehandlats. Flera remissinstanser pekar på funktionshindrades svåra situation inom vuxenutbildningen när det gäller studielokaler, läromedel och studietakt som inte är anpassade till dem. Riksdagen har ansett att frågan finansieringen funkom av vuxna tionshindrades studier vid folkhögskola bör över Kunskapslyftsses av kommittén. Studerande vid folkhögskolor har svårt få ekonomisk att hjälp för åtgärder som är nödvändiga till följd deras funktionshinder, av t.ex. för bostadsanpassning och omvårdnadskostnader. Vid översynen bör, enligt riksdagen, en kartläggning göras de olika stöd och bidrag av som kan ges till studerande med funktionshinder vid folkhögskolor bet. 1996/97:KrU9, rskr. 1996/97:229.

Regeringen har nyligen gett Statens institut för handikappfrågor i skolan SIH i uppgift att bl.a. analysera vilken kompetens lärare behöver inom olika teckenspråksutbildningar och kartlägga behoven av tolkar inom teckenspråksområdet. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1998.

Regeringen tillsatte i november 1995 en utredning U1995:14 om funktionshindrade elever i skolan FUNKIS. Utredningen

har i uppdrag att utreda hur ansvaret för utbildning och omvårdnad i anslutning till utbildning funktionshindrade elever skall fördelas mellan stat,

av kommun och landsting samt vem som skall finansiera verksamheten dir. 1995: 134. Utredningen skall lämna sitt slutbetänkande senast den 15 november 1997. Regeringen har i beslut denna dag förlängt tiden för utredningens arbete till den 15 mars 1998.

Regeringen har i beslut den 19 november 1996 överlämnat frågan om läromedelskostnadema för synskadade vuxenstuderande till Kunskapslyftskommittén att beaktas i det vidare utredningsarbetet.

Tilläggsuppd raget

Kunskapslyftskommittén skall kartlägga och analysera de hinder som finns för funktionshindrade vuxenstuderande inom alla former av vuxenutbildning. Kommittén skall även kartlägga och analysera omfattningen av de samlade resurser som stat, kommun och landsting anvisar för att möjliggöra för studerande med funktionshinder att delta i vuxenutbildning. Kommittén skall analysera vilka åtgärder som kan ge studerande med funktionshinder möjligheter att studera på villkor som är likvärdiga med övriga vuxenstuderandes. Kommittén skall därvid belysa vilka svårigheter studerande med funktionshinder möter när det gäller finansieringen av extrakostnader för bostadsanpassning, omvårdnad m.m. under utbildning på folkhögskola. Om analysen påvisar ett behov av åtgärder bör kommittén lämna förslag på sådana. Inriktningen på kommitténs arbete skall vara att åstadkomma en effektivare användning av de resurser som redan i dag anvisas för ñmktionshindrade. Kommittén skall också kartlägga och analysera ansvarsfördelningen mellan stat, kommun, landsting och den enskilde vad gäller utbildning för funktionshindrade vuxenstuderande och omvårdnad i anslutning till utbildningen. Kommittén skall även analysera om det finns skillnader ur ett könsperspektiv för studerande med funktionshinder inom vuxenutbildningen.

Kommittén skall ta del av slutsatserna från utredningen om funktionshindrade elever i skolan FUNKIS samt vid genomförandet sitt

av uppdrag samråda med berörda myndigheter och organisationer.

106 Bilaga 1

Förslagen får inte leda till kostnadsökningar för staten eller kommunerna.

Uppdraget skall redovisas i samband med den delrapport som kommittén skall lämna till regeringen senast den 1 april 1999.

Utbildningsdepartementet

Bilaga2 107

Om Kunskapslyftet

Kunskapslyftet innebär en enorm satsning på vuxenutbildning i Sverige. Det startade med att en parlamentarisk kommitté tillsattes den l juli 1995 för att utreda målen för ett framtida nationellt vuxenutbildningsprojekt. I anslutning till sysselsättningspropositionen Prop. 1995/962222 beslöt riksdagen att genomföra en särskild satsning på vuxenutbildning under fem år, från starten 1997 till år 2002.

Kunskapslyftskommittén fick tilläggsdirektiv innebar att kom-

som mittén också att skulle följa satsningen under de fem åren. Detta för att utreda om den stora satsningen på vuxenutbildning skulle leda till att man fick nya erfarenheter, som kunde leda till en pedagogisk utveckling. I förlängningen av detta skulle man då även förhoppningsvis få

en möjlighet att reformera vuxenutbildningen och anpassa denna till ett livslångt lärande.

Programmet har finansierats genom ett särskilt statsbidrag och genomförts på kommunal nivå. Kommunerna är ansvariga för utbildningens uppläggning och genomförande. De gör upp planer tillsammans med arbetsförmedlingar och andra parter, när de ansöker om särskilda statsbidrag hos regeringen.

Kommunen har också i uppgift att upphandla utbildningen. När de gör detta skall de välja de kursanordnare som bäst kan uppfylla den aktuella målgruppens krav. Kommunen skall använda platserna de ansöker om utöver sitt vanliga utbud av vuxenutbildning. Denna får inte ersättas av platser erhållna från Kunskapslyftet.

Det var många aktörer inblandade när programmet skulle genomföras. Alla utbildningsanordnare som arbetar med vuxenutbildning i Sverige skulle få möjlighet att komma med förslag och tillsammans eller enskilt, kommunalt eller privat, anordna utbildning. Ett brett spektra av utbildningsanordnare från folkbildning och kommunala vuxenutbildningsenheter till privata initiativ tog tag i målet att lyfta många studerande upptill treårig gymnasienivå.

Vilka skulle då få utnyttja möjligheten att investera i sin utbildning Det var i huvudsak personer som helt eller delvis saknar treårig gymnasiekompetens i första hand arbetslösa. Andra personer anställda

- var som behöver komplettera sina kunskaper för att få en starkare ställning

108 Bilaga2

på arbetsmarknaden. I mån av plats skulle därutöver övriga vuxna kunna delta i utbildning.

En viktig del av utbildningen var, att den skulle ordnas efter varje deltagares önskemål, i form av en individuell studieplan och att det skulle finnas möjligheter att enskilt eller tillsammans med andra studerande och studievägledare planera utbildningen. Regeringen införde också ett speciellt vuxenstudiestöd för deltagare i Kunskapslyftet ubs. Det ger personer mellan 25 och 55 år som är arbetslösa möjlighet att studera under högst ett år på grundskola och/eller gymnasienivå med

en ersättning som motsvarar beloppet i arbetslöshetsförsäkring eller kontant arbetsmarknadsstöd. Anställda mellan 25 och 55 år har för-

som värvsarbetat under minst fem år ges på vissa villkor samma möjlighet. Därefter kan deltagarna söka studiemedel.

Detta innebär att vuxenutbildningen har kunnat utformas mycket olika i kommunerna, beroende på vilka medverkande som funnits och vilka förutsättningar de lokala deltagarna stått inför. Denna möjlighet att få en stor provkarta på vuxenutbildning från olika utbildningsanordnare, organisationer och regioner har också förutsatt en redovisning och uppföljning. Det ingick också i Kunskapslyftskommitténs uppdrag att samordna utvärderingarna av Kunskapslyftet på nationell nivå och att ordna en fristående internationell utvärdering av detta.

Bilaga3 109

Besöksprogram

Organisationer:

Utbildningsdepartementet, 1999-04-26 Medverkande: Johnny Nilsson, Viveka Wetterberg, Dan Andersson, Ulla Carlsson

Näringsdepartementet, 1999-04-26 Medverkande: Eva Johannesson, Johannes Sjögren

Finansdepartementet, 1999-04-26 Medverkande: Sofia Wallström, Ann Sofie Johansson, Fredrik Wiklund, Maria Bergendahl-Gerholm, Helene Ängmo

Riksdagens utbildningsutskott 1999-04-27 Medverkande: Jan Björkman s, Inger Lundberg s, Agneta Lundberg s, Rosmarie Jönsson Ecke s, Camilla Sköld v, Gunnar Gode mp

Riksdagens utbildningsutskott 1999-04-27 Medverkande: Yvonne Andersson kd, Lars Hjertén m, Ulf Nilsson fp

Skolverket, 1999-04-28 Medverkande: Dan Fagerlund, Ingela Nyman, Petra Malm, Helmut Jankowitch

Arbetsmarknadsstyrelsen, 1999-04-28 Medverkande: Gunilla Schwieler-Boija, Ingrid Wehlander, Christina Ahlbeck Nordin

Högskoleverket, 1999-04-28 Medverkande: Lars Brandell, Inger Rydén Bergendahl, Bo Talerud

Kommunförbundet, 1999-04-28 Medverkande: Mats Söderberg

110 Bilaga3

F olkbildn ingsrådet, 1999-04-28 Medverkande: Thomas Aronsson, Lennart Bach, Sven-Åke Pettersson

Svenska arbetsgivareförening, 1999-04-29 Medverkande: Christer Wikfeldt, Gert Assemark, Gunilla Sahlin

Landsorganisationen i Sverige, 1999-04-29 Medverkande: Alf Nilsson, Marie Linder, Lars-Åke Henriksson

Ijänstemännens Centralorganisation, 1999-04-29 Medverkande: Tomas Jansson, Kerstin Mustel

SACO, 1999-04-29 Medverkande: Lars Niklasson, Thomas Johansson, Inga-Britt Lindström, Anders Lönnberg, Åke Lindberg

SFEF Elevorganisationen, 1999-04-29 Medverkande: Robert Hedström, Mattias Åström, Yngve Nord, Jan Ekbrandt

Kommuner:

Kontaktpersoner Kommuner Karin Flood Helsingborg Erling Andersson Vaggeryd Alf Österdal Nässjö, Sörängens folkhögskola Nils-Åke Åhlin Söderhamn

Bilaga 4 1 1 1

Tabeller

Tabell 1 Andel av den totala befolkningen i åldern 16-65 deltog i

som formell vuxenutbildning eller personalutbildning under året före intervjun, 1994-1996.

Deltagarfrekvens standardfel

i %

Australien	38.8	0.7
Belgien Flandern	21.2	1.1
Canada	37.7	LO
Irland	24.3	2.3
Nederländerna	37.4	l .2
Nya Zeeland	47.5	l .2
Sverige	52.5	1 .1
Schweiz Oransktalande	33.7	2. l
Schweiz tysktalande	44.7	l 1 .
Storbritannien	43.9	0.9
USA	39.7	1 .4
Genomsnitt för 12 länder	36.3

Källa: IALS-undersökningen. 1Heltidsstuderande i åldern 16-24 samt vuxna deltagare som läste sammanlagt mindre än sex timmar är medräknade.

112 Bilaga 4

Tabell 2 Andel den arbetande befolkningenl i åldern 25-65 som del-

av tog i formell vuxenutbildning eller personalutbildning under året före intervjun, 1994-1996.

Deltagarfrekvens standardfel

i %

Australien	41.0	0.9
Belgien Flandern	26.5	l .4
Canada	40.1	2.9
Irland	29.2	32
Nederländerna	42.3	1 1 .
Nya Zeeland	49.9	l .6
Sverige	60.2	l .l
Schweiz fransktalande	35.6	2.5
Schweiz tysktalande	47.9	l .7
Storbritannien	5 1.7	1,0
USA	45.4	1 .5
Genomsnitt för 12 länder	40.8

Källa: IALS-undersökningen.

1 deltagare läste sammanlagt mindre

Heltidsstuderande i åldern 16-24 samt vuxna som än sextimmar är medräknade.

Bilaga4 113

Tabell 3 Andel av befolkningen i åldern 16-65 som deltog i formell vuxenutbildning eller personalutbildning under året före intervjun, 1994-1996, och utbildningsnivå.

Deltagarfrekvens i procent samt standardmätfel.

Mindre än Grundskola Gymnasium Kort Universitets-

Grundskola eller högskole- utbildning

motsvarande utbildning Australien 8.4 1,8 28.8 1,0 41.9 1,4 50.0 2.4 60.8 1,7 Belgien

Flandern	4.6 2.2 13.3 2.2 22.0 1,6 37.8 2.2 45.6 3,3
Canada	15.4 4,0 25.6 4,0 33.9 2.4 51.8 7.0 59.5 8,7
Irland	8.6 1,2 17.6 2.9 29.4 2.4 44.1 4,5 51.0 4.0
Nederländernaz 17.2 2,8 29.0 2.4 44.5 1,9	51.4 2.l -
Nya Zeeland	6.8 3.4 37.8 1,9 52.0 2.4 60.4 2,3 71.5 2.9
Sverige	27.0 2,1 46.7 3,3 52.8 1,9 66.6 2,7 70.4 1,9

Schweiz fransktalande 9,5 4,8 15.0 3,3 35.7 3,1 51.0 6,5 51,0 4,0 Schweiz tysktalande 6,7 4,3 22.9 4,4 48,0 2,0 59.1 4,5 63,4 4,7 Storbritannien 23,4 2.9 34.2 1,3 53,2 3,1 60.7 3,2 73.7 2,1 USA 10,3 30 21,0 3,8 30.7 2,3 54.9 2.4 64,2 2.2 Genomsnitt för 12 länder 11,7 25.2 38.7 51.7 58.1 Källa: IALS-undersökningen.

Statistiskt osäkert. 1

Heltidsstuderande i åldern 16-24 samt vuxna deltagare som läste sammanlagtmindre än sextimmar är medräknade. 2

Kategori kort högskoleutbildning ISCEDS finns enligt nederländsk utbildningsklassificering,

KUNGL. BIBL.

2000-02-

STOCKHOLM

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nya fonnånsrättsregler Bilagor. Ju.+ 32 Utvecklingssamarbetepårättsområdet.Ju. . . SteriliseringsfråganiSverige1935-1975. 33 Botryggt Betalarätt.Särskildaboendefonnerför . . - Ekonomiskersättning.S. äldresamtavgifter för äldre-ochhandikappomsorg.

Yrkesfisketskonkurrenssituation.Jo. . Godsedi forskningen.U. 34. Svensktmedborgarskap.Ku. . Effektivavärme-ochmiljölösningar.N. 35. astighetsmäklamämndenF effektivaretillsyn. Fi. . - EffektivareTotalförsvarsstödiÖstersjöområdet.Fö. 36. Likvidation aktiebolag.Ju. . av Märk väl Fi. 37.Underrättelsetjänsten översyn.Fö. . - en Invandrarskapochmedborgarskap. 38 Följdleveranser . . i sambandmedexportav

Demokratiutredningensskriftserie.Ju. krigsmateriel.UD.

Att slaktaettfår i Gudsnamn.Omreligionsfrihet 39. Vuxenutbildningför alla Andraåretmed . ochdemokrati.Demokratiutredningensskriftserie. Kunskapslyñet.U.

Ju. 40. Demokratini denoffentligasektornsförändring.

Rasism,nynazismochfrämlingskap. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 4 Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsför- . Bör demokratinavnationaliseras slagsamtförslagtill ett centrumför dokumentärfilm . Demokratiutredningensskriñserie.Ju. och frlmvårdscentral.Ku. en Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens 42 Ny luñfartslag.N. . . skriftserie.Ju. 43.Oberoende,ägandeochtillsyn i revisions-

Etik ochdemokratiskstatskonst. verksamhet.Ju. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 44 Öppenelmarknad.N. . 14.Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 45. Slutförvaring kämavfall.Kommunernaoch av 15.Nytt systemför prövningavhyres-och platsvalsprocessen.M.

arrendemål.Ju. 46.Ökadesocialbidrag.En studie inkomsteroch om l6. Ökadrättssäkerhetiasylärenden.UD. socialbidragåren1990till 1996.S.

l7. GarantipensionochBosättningstilläggförpersoner 47. Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.Fi. föddaår 1937ellertidigare. 48 Lära Estonia.Denandradelrapportenoch . av 18.Frågortill det industriellasamhället.Ku. slutredovisning.N.

19 Artikel 7 i EG:svarumärkesdirektiv. 49. Invandraresomföretagare.Ku. . Ändringari varumärkeslagen.Ju. 50.Skyddsjaktpåvarg.M.

20. Sverigeochjudamastillgångar.UD. Smittskydd,samhälleochindivid. Del A+B. S. . 21. Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandet 52. Inkomstprövning bostadstilläggtill pensionärer. - av av personermedfunktionshinder.S. S.

22. Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins 53 Ekonomiskbrottslighetochsekretess.Ju. . värdeochvärdighet.Demokratiutredningens 54.En tullag. Fi. ny skriñserie.Ju. 55.Konvergensochförändring.Samordningav

23. Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. lagstiftningenför medie-ochtelesektorema.Ku.

Förslagtill inriktningavnyamål3 inom EG:s 56.Globaliseringenochdemokratin.

strukturfonder.N. Demokratiutredningensskriftserie.Ju.

24. EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeogra- 57.Rikstrafiken Ennymyndighet.N. fiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.N. 58 Löserjuridiken demokratinsproblem . 25 Samema ettursprungsfolki Sverige. Demokratiutredningensskriñserie.Ju. . - 26. Införselavbeskattadevaror.Fi. 59 Begränsadfastighetsskatt.Fi. . 27. Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga 60. Kundvänligaretaxi. N. jobb ocharbetslöshetsersättningen.N. 61. Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.Ju.

28. Kontantmetodför småföretagare.Fi. 62. Bilen, miljön ochsäkerheten.Fi.

29.Internationellkonflikthantering attförberedasig 63.Att läraoch leda Enlärarutbildningförsamverkan - tillsammans.Fö. ochutveckling.U.

30.Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill 64 Representativdemokrati.Demokratiutredningens - . mediekoncentrationslag.m m.Ku. skriftserie.Ju.

31.Tillsyn överadvokaterm m.Ju.

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

65. Barnombudsmannenföreträdareför barnoch 90.Narkotikastatistik.Omsamhälletsbehovav

ungdomar. informationomnarkotikautveckling. 66. Godvårdpå lika villkor omstatensstyrningav 91. Enöversynavjämställdhetslagen.N.

hälso-ochsjukvården+2bilagor. 92.Premiärför personval.Ju. 67.KÄRNAVFALL metod plats 93. Detungafolkstyret.ForskarvolymVI.

- - miljökonsekvens.KASAMsyttrandeöverSKBs Demokratiutredningen.Ju. FUD-program98.M. 94.Förmånerochökadelevnadskostnader.Fi.

68.Brandkatastrofeni Göteborg. 95.Småskaligelproduktionsamtmätningoch

DrabbadeMedierMyndigheter.Ku. debiteringavelförbrukning.N. 69.Individenocharbetslivet.Perspektiv det 96.Statistikreformen.Utvärderingochförslagtill

samtidaarbetslivetkringsekelskiftet2000.N. utveckling.Bilaga: Uppsatserskrivnaför 70.Gentekniknämnden.U. utvärderingenavreformen.Ju. 71.Oseriösabostadsförmedlare. 97.Socialtjänsti utveckling. 72.Boendesocialaeffekteravkonkurseroch DelA ochB Bilagor.

bostadsrättsföreningaroch 98.Likvärdigavillkor U.

rekonstruktioner-

egnahem.S. 99.Översynavstiftelsenför internationell 73.Handikappombudsmannensframtida rapporteringavläkemedelsbiverkningar.

förutsättningarocharbetsuppgifter.S. 100.Bibeln texterna.

- 74.Demokratinochdetgemensammabästa. Gamlatestamentet Volym

Demokratiutredningensskriftserie.Ju. GamlatestamentetII. Volym2. 75. Rättplatsför vindkraften.Del 1och Del M. Tillägg till Gamlatestamentet.Deapokryfa 76. Maktdelning.Forskarvolym ellerdeuterokanoniskaskriftema.Volym

Demokratiutredningen.Ju. Nyatestamentet.Volym Ku. 77.Demokratiteoriochmedborgarskap.Forskar- 10 Olydigamedborgare.Omflyktinggömmare

volymII. Demokratiutredningen.Ju. ochdjurrättsaktivister. 78.Jordbrukochmiljönytta nyttmiljöprogramför Demokratiutredningensskriftserie.Ju.

jordbruket.Jo. 102.Ansvarsfördelningför internationellaprogram 79.Källskattpåutdelningochroyaltytill begränsat påutbildnings-ochungdomsområdet.U.

skattskyldiga.Fi. 103.Regionrefonnpåförsök förstastegenmot

- 80.Demokratiopinioner. ennyregionalsamhällsorganisation.Ju.

Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 104.Nyasamboregler.Ju. 81.Förhandlingsersättningtill hyresgästorganisation. 105.Skatt Tull Exekution Normerför behandling

- - -

Ju. avpersonuppgifter.Fi. 82.Vårdslöskreditgivningsamtsekretessi banker 106.KonsumenternaochIT- enutredningomdatorer,

m.m.Fi. handelochmarknadsföring.Fi. 83.Globalisering.ForskarvolymIX. Demokrati- 107.Nyamål3 förutvecklingavmänskligaresurser

utredningen.Ju. i arbetslivet.N. 84.Civilsamhället.ForskarvolymVIII. 108.Handläggning ungdomsmålav enutvärderingav

Demokratiutredningen.Ju. 1995årsungdomsmålsrefonn.Ju. 85.Bredbandför tillväxt i helalandet. 109.Behandlingavpersonuppgifterinomsocialtjänsten.

Närings-,regional-ochvälfärdspolitiska S. aspekterpåIT-infrastrukturen.N. 110.Ledandeforskning för säkerhetsskull.Fö.

86.PC:närdöd längelevePC:n Nyamöjligheter lll. Att sökakostnadseffektivalösningarinom

för Sverige. klimatområdet.N.

En rapportfrån hearingen"EñerPC:n"anordnad 112.Civilsarnhälletsomdemokratinsarena.

avIT-kommissionenjuni 1999.N. Någrakritiskareflektioner. 87.Vagnbolagför järnvägen.N. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 88.Granskningskommissionensbetänkandei anledning 113.Medborgarnaserfarenheter.ForskarvolymV.

avBrottsutredningeneftermordet statsminister Demokratiutredningen.Ju. Olof Palme.Ju. 114.Matsommedicin.

89.Statsbidragtill handikapporganisationer.S. ll5. Handelmedgasi konkurrens.N.

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l l6.Denregionalasamhällsorganisationeni vissa

europeiskastater. En översättningi urvalavantologinThe

IntermediateLevelof Government European

States.Complexityversusdemocracy Ju. l 17.lT demokratinstjänst.ForskarvolymVll.i

Demokratiutredningen.Ju. l 18.Kommunaluppdragsverksamhetinom

kollektivtrafiken utvärderingav-

försöksverksamheten.Ju. l 19.Utvärderingen KY. U.av 120.Frånenarttill transplantationfrån

enannan-

djur till människa. 121.Avkorporativiseringochlobbyism.

ForskarvolymXIII. Demokratiutredningen.Ju. 122.KY Kvalificeradyrkesutbildning.U.

- 123.Mötesplatsför designochkonsthantverk.Ku. 124.Konsumentprisindex.Ju. 125.NäringslivsutvecklingiÖstersjöregionen.UD. 126.Politikensmedialisering.ForskarvolymIII.

Demokratiutredningen.Ju. 127.Grönanyckeltal följ denekologiska

omställningen.M. 128.Jatill fyrverkerier menmedfärre skador.Fö.

- 129.Demokratinsestetik.FortskarvolymIV.

Demokratiutredningen.Ju. 130.Demokratinstrotjänare-

lokalt partiarbeteförr ochnu.ForskarvolymX.

Demokratiutredningen.Ju. 131.Närmarknadenbestämmer. orskarvolymF XI.

Demokratiutredningen.Ju. 132.Valdeltagandei förändring.ForskarvolymXll.

Demokratiutredningen.Ju. 133.Kommunkontosystemet

ochrättvisan-

momsen,kommunernaochkonkurrensen.Fi. 134.FramtidssäkerIT-infrastrukturför Sverige.N. 135.Stödtill ÖrebrouniversitetetochSödertörns

högskolaför förbättringavledning,kontroll ochekonomiadministrativafunktioner.U.

136.Personval1998.

Enutvärdering personvalsrefonnen.av Ju. 137.Hälsa lika villkor andrastegetmot

nationellafolkhälsomål.S. 138.Fråncallcentertill kontaktcenter.

Trender,möjligheterochproblem.N. 139.Effektivareoffentlig upphandling.

Förfortsattvälfärd,trygghetochtillväxt. 140.Ettnytt resegarantisystem.Fi. 141.FrånKunskapslyñettill enstrategiför livslångt

lärande.U.

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Premiärfor personval.92

Det ungaFolkstyret.ForskarvolymVI. Nya förmånsrättsregler Bilagor.+ 1 Demokratiutredningen.93 Invandrarskapochmedborgarskap.Demokrati- Utvärderingochförslagtill utredningensskriñserie.8 Statistikreformen.-

utveckling.Bilaga: Uppsatserskrivnafor utvärderingen Att slaktaettfår i Gudsnamn.Omreligionsfrihetoch avreformen.96 demokrati.Demokratiutredningensskriñserie.9 Olydigamedborgare.Omtlyktinggömmare Rasism,nynazismochfrämlingskap. och urrättsaktivister. Demokratiutredningensskriñserie.10 Demokratiutredningensskriftserie.101 Bördemokratinavnationaliseras Regionrefonnpåförsök förstastegenmot Demokratiutredningensskriftserie.1 1 ennyregionalsamhällsorganisation.103 Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens Nya samboregler.104 skriñserie.12 Handläggningavungdomsmål-enutvärderingav1995års Etik ochdemokratiskstatskonst. ungdomsmålsreform.081 Demokratiutredningensskriftserie.13 Civilsamhälletsomdemokratinsarena.Någrakritiska Nytt systemfor prövningavhyres-ocharrendemål.15 reflektioner.Demokratiutredningensskriftserie.1 12 Artikel 7i EG:svarumärkesdirektiv. Medborgarnaserfarenheter.ForskarvolymV. Ändringari varumärkeslagen.19 Demokratiutredningen.1 13 Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins Denregionalasarnhällsorganisationeni vissaeuropeiska värdeochvärdighet.Demokratiutredningensskriñserie stater.Enöversättningi urvalavantologinThe 22 IntermediateLevelofGovernment EuropeanState: Tillsyn överadvokatermm.31 Complexityversusdemocracy.1 16 Utvecklingssamarbetepårättsområdet.32 lT i demokratinstjänst.ForskarvolymVII. Likvidation avaktiebolag.36 Demokratiutredningen.1 17 Demokratini denoffentligasektornsförändring. Kommunaluppdragsverksamhetinomkollektivtrafiken Demokratiutredningensskriñserie.40 utvärderingavforsöksverksamheten.l 18 Oberoende,ägandeochtillsyn irevisionsverksamhet.43 - Avkorporativiseringochlobbyism.ForskarvolymXIII. Ekonomiskbrottslighetochsekretess.53 Demokratiutredningen.121 Globaliseringenochdemokratin. Konsumentprisindex.124 Demokratiutredningensskriftserie.56 Politikensmedialisering.ForskarvolymIII. Löserjuridikendemokratinsproblem Demokratiutredningen.126 Demokratiutredningensskriftserie.58 Demokratinsestetik.ForskarvolymIV. Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.61 Demokratiutredningen.129 Representativdemokrati.Demokratiutredningens Demokratinstrotjänare lokaltpartiarbeteförr ochnu. skriftserie.64 - ForskarvolymX. Demokratiutredningen.130 Demokratinochdetgemensammabästa.Demokrati- Närmarknadenbestämmer.ForskarvolymX1. utredningensskriñserie.74 Demokratiutredningen.131 Maktdelning.Forskarvolym Demokratiutredningen. Valdeltagandei förändring.ForskarvolymXII. 76 Demokratiutredningen.132 Demokratiteoriochmedborgarskap.Forskarvolym11. Personval1998. Demokratiutredningen.77 Enutvärderingavpersonvalsrefonnen.136 Demokratiopinioner.

Demokratiutredningensskriftserie.80 Utrikesdepartementet Förhandlingsersättningtill hyresgästorganisation.81 Ökadrättssäkerhetiasylärenden.16 Globalisering.ForskarvolymIX. Demokratiutredningen. Sverigeochjudamastillgångar. 20 33 Följdleveranseri sambandmedexportavkrigsmateriel. Civilsamhället.ForskarvolymVlll. Demokrati- 138 utredningen.84 NäringslivetsutvecklingiÖstersjöregionen.125 Granskningskommissionensbetänkandeianledningav

Brottsutredningeneftermordet statsminister

Olof Palme.88

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Försvarsdepartementet Fastighetsmäklamämnden-effektivaretillsyn.35

EffektivareTotalforsvarsstödiÖstersjöornrådet. Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.47

6 - Internationellkonflikthantering Ennytullag. 54

attförberedasig

tillsammans.29 Begränsadfastighetsskatt.59

Underrättelsetjänsten översyn.37 Bilen, miljön ochsäkerheten.62

- en Ledandeforskning for säkerhetsskull. l 10 Källskattpåutdelningochroyaltytill begränsat-

- skattskyldiga.79 J till fyrverkeriera menmedfärreskador.128

Vårdslöskreditgivningsamtsekretessibankerm.m.82

Socialdepartementet Fönnånerochökadelevnadskosmader.94

Skatt Tull Exekution Normerför behandlingav Steriliseringsfrågani Sverige1935-1975.Ekonomisk - - -

personuppgifter.105 ersättning.2

KonsumenternaochIT- enutredningomdatorer, GarantipensionochBosätmingstilläggfor personer

handelochmarknadsföring.106 födda år 1937eller tidigare.17

Kommunkontosystemetochrättvisan Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandetav -

momsen,kommunernaochkonkurrensen.133 personermedfunktionshinder.21 Bo Effektivareoffentlig upphandling.

tryggt Betalarätt.Särskildaboendeformerför äldre

- Förfortsatt

avgifterfor äldre-ochhandikappomsorg. välfärd,trygghetochtillväxt. 139 samt 33

Ettnyttresegarantisystem.140 Ökadesocialbidrag. studieEn ominkomsteroch

socialbidragåren1990till 1996.46

Utbildningsdepartementet

Smittskydd,samhälleochindivid. Del A+B. 51

Inkomstprövning bostadstilläggtill pensionärer.52 Godsedi forskningen.4

av Barnombudsmannenföreträdareför barnoch Vuxenutbildningfor alla Andraåretmed

ungdomar.65 Kunskapslyñet.39

Godvård lika villkor Att läraochleda Enlärarutbildningfor samverkan

omstatensstyrning -

hälso-ochsjukvården bilagor. ochutveckling.63 av + 2 66 Oseriösabostadsforrnedlare. Gentekniknämnden.70

71 Boendesocialaeffekter konkurseroch Likvärdigavillkor. 98

av rekonstruktioner bostadsrättsföreningar Ansvarsfördelningför internationellaprogram

- och egnahem.72 påutbildnings-ochungdomsområdet.102

Handikappombudsmannens Utvärderingen KY. 119av

framtidaförutsättningaroch arbetsuppgifter.73 KY Kvalificeradyrkesutbildning.122

Stödtill ÖrebrouniversitetochSödertörnshögskola Statsbidragtill handikapporganisationer.89

Narkotikastatistik. för förbättringavledning,kontroll och

Omsamhälletsbehovavinformation

narkotikautveckling.90 ekonomiadministrativafunktioner.135 om Socialtjänsti utveckling.Del A ochB Bilagor.97 FrånKunskapslyñettill enstrategifor livslångtlärande.

- 141 Översynavstiftelsenför internationellrapportering

läkemedelsbiverkningar.99

Behandling personuppgifterinomsocialtjänsten. Jordbruksdepartementet

109 Yrkesfisketskonkurrenssituation.3

Mat sommedicin.114 Samema ettursprungsfolki Sverige.25

- Frånenarttill enannan transplantationfråndjur till Jordbrukochmiljönytta- nyttmiljöprogramför jordbru-

människa.120 ket.7 8

Hälsa lika villkor andrastegetmotnationella

folkhälsomål.137 Kulturdepartementet

Denframtidakommersiellalokalradion.14

Finansdepartementet Frågortill detindustriellasamhället.18

Märk väl 7 Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill

- Införsel beskattade 26 mediekoncentrationslagm. 30m.

av varor. Kontantmetodfor småföretagare.28 Svensktmedborgarskap.34

1999 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsförslag Miljödepartementet samtförslagtill ettcentrumför dokumentärfilmochen och

Slutförvaringavkärnavfall.Kommunerna filmvårdscentral.4 1 platsvalsprocessen.45 Invandraresomföretagare.49 Skyddsjakt 50

varg. Konvergensochförändring.Samordningavlagstiñ- KÄRNAVFALL miljökonsekvens.

- metod plats-ningenförmedie-ochtelesektorema.55 yttrande SKBsFUD-program98.67

KASAMs över BrandkatastrofeniGöteborg. vindkraften.Del och1 Del 75

Rättplatsför DrabbadeMedierMyndigheter.68 nyckeltal följ denekologiskaomställningen.

Gröna - Bibeln texterna.- 127

Gamlatestamentet Volym GamlatestamentetII. Volym Tilläggtill Gamlatestamentet.De apokryfaeller deuterokanoniskaskriftema.Volym Nya testamentet.Volym 4.100

Mötesplatsför designochkonsthantverk.123

Näringsdepartementet Effektivavärme-ochmiljölösningar.5 Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. Förslagtill inriktningavnyamål inomEG:s3 strukturfonder.23 EG:sstrukturstöd.Ny organisationfor degeografiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.24 Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälligajobb

ocharbetslöshetsersättningen.27 Nyluñfartslag.42 Öppenelmarknad.44 LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch slutredovisning.48 Rikstrafiken Ennymyndighet.57

- Kundvänligaretaxi. 60 Individenocharbetslivet.Perspektivpådetsamtida arbetslivetkringsekelskiñet2000.69 Bredbandför tillväxt i helalandet.Närings-,regionalochvälfärdspolitiskaaspekterpåIT-inñastrukturen. 85 Czn ärdöd längelevePC:n Nyamöjligheterfor

- Sverige.Enrapportfrånhearingen"EñerPC:n" anordnadavIT-kommissionenjuni 1999.86 Vagnbolagforjärnvägen.87 Enöversynavjämställdhetslagen.91 Småskaligelproduktionsamtmätningochdebitering avelförbrukning.95 Nyamål för3 utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet.107 Att sökakostnadseffektivalösningarinom klimatområdet.1 1l Handelmedgasi konkurrens.115 FramtidssäkerIT-infrastrukturförSverige. l34 FrånCallcentertill kontaktcenter. Trender,möjligheterochproblem.138

fakta info direkt

Tel 08-587 671 oo. Fax 08-587 671

71.

Box 6430. 113 82 Stockholm.

0rder@faktainfo.se wwwfaktainfose