Utvärdering av distansutbildningsprojekt med IT-stöd delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

f ef.

DUKOM

Distarzsutbildnings/eommittén

Utvärdering av distansutbildningspro/e/et

I T-stöd

med

av Eva Åström

ALAJ E Nc.§iåÃNSI |_ Utbildningsdepartementet

l

Statens offentligautredningar

WW 1998:57

w Utbildningsdepartementet

DUKOM

Distansutbildningskommittén

Utvärdering av

med IT-stöd

distansutbildningsprojekt

Eva Åström av

Delbetänkande

av

Utredningen om Distansmetoder inom utbildningen

Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfaxz 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrádsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20918-7 Stockholm 1998 ISSN 0375-250x

Förord 1

Förord

Distansutbildningskommittén DUKOM har huvuduppgift "att

som föreslå en strategi som långsiktigt främjar utvecklingen i hela landet av de möjligheter till distansutbildning som den moderna informationstekniken erbjuder" Dir 1995:69.

DUKOMs förslag skall bl.a. grunda sig erfarenheterna från ett stort antal projekt som bedrivits i anslutning till utredningsarbetet.

Kommittén inbjöd hösten 1995 i princip alla anordnare vuxenut-

av bildning och högskoleutbildning i landet samt ett betydande antal

organisationer och företag att ansöka om utvecklingsmedel. Totalt inkom ca. 500 projektförslag. Summan de sökta bidragen uppgick till drygt

av 500 milj.kr.

Kommittén överlämnade efter omfattande beredning till

en regeringen förslag om att ca. 100 projekt skulle beviljas bidrag till ett belopp om sammanlagt ca. 90 milj.kr. Urvalet innebar att 35

ca. av projekten hänförde sig till folkbildningens område, 40 till universitet

ca. och högskolor medan återstoden, ca. 25, hänförde sig till främst komvux och vidare till ett begränsat antal organisationer och företag.

Regeringen beslutade helt i enlighet med DUKOMs förslag, och projekten genomfördes sedan i huvudsak under 1996/97 under kornmitténs överinseende.

För att uppnå en god kvalitet och nödvändig enhetlighet i projektens egna utvärderingar utarbetade DUKOM anvisningar för vad dessa utvärderingar borde innehålla och hur de borde utformas. Anvisningama förankrades vid ett antal nationella, regionala och tematiska konferenser till vilka alla projekt inbjöds.

Projektens utvärderingar inlämnades till DUKOM under hösten 1997 och föreliggande rapport utgör sammanfattning och analys

en av dessa. Den har utförts fil. kand. Eva Åström, doktorand i pedagogik

av vid Umeå universitet. Hon har självständigt utfört arbetet

och svarar ensam för innehållet. Dock har hon tagit till synpunkter fram-

vara som kommit vid sammanträden med kommitténs experter.

Rapporten är avsedd att användas som en del underlaget inför ut-

av formningen av DUKOMs förslag. Den döljer inte problem och tillkortakommanden generellt slag förekommit inom projek-

av mera som ten, och i det avseendet kan den tjäna som en kunskapsbank för den

2 Förord

som vill undvika att upprepa andras misstag. Men framför allt söker den lyfta fram de förutsättningar som visat sig vara avgörande för arbetet i projekten och de erfarenheter som beskrivits som centrala.

Till sin omfattning och bredd torde DUKOM-projekten som helhet

unika inom svensk distansutbildning. I själva verket torde det fmvara

få någon motsvarighet också internationellt. Utöver det värnas om ens de som projekten har för DUKOMs arbete bör den samlade erfarenhe-

till stor nytta både för praktikerna på fältet och för forskningen ten vara inom området.

Den samlade och mera generella analysen finns i föreliggande rapport.

Den som vill söka sig till källorna och de mera konkreta erfarenheterna bör söka sig direkt till projekten. Utvärderingama av dem finns samlade på en särskild web-plats som kan nås adressen http://www.duk0m.g0v.se. Där finns också länkar till bl.a. de projektansvariga.

Ansvarig för produktionen av heloriginal har Rauni Westin varit.

Lars Göransson särskild utredare

Innehållsförteckning 3

Innehållsförteckning

Förord 1

1 Inledning 5 1.1 Om DUKOM 5 l.2 Om urvalet projekt 6

av 1.3 Presentation projekten 9

av 1.4 Om utvärderingen 11

2 DUKOMs historiska och nutida sammanhang 15 2.1 Distansutbildningens historia från 1970-talet till i dag 16

- 2.2 Öppenhet i distansutbildningen 27 2.3 Öppenhet bland DUKOMs utvecklingsprojekt 29

3 Pedagogik och IT-stöd inom högskoleprojekten 39 3.1 Pedagogiska idéer 39 3.2 Pedagogiska modeller 41 3.3 IT-stödet 44 3.4 IT-stöd och pedagogisk modell 46 3.5 Tekniska problem 50 3.6 Tillgång till utrustning och nätanslutning 52 3.7 IT-kompetens deltagarnas och lärarnas 53

- 3.8 Organisation och administration 55

4 Pedagogik och IT-stöd inom "k0mmunpr0jekten 63 4.1 Pedagogiska idéer 63 4.2 Pedagogiska modeller 64 4.3 IT-stödet 67 4.4 IT-stöd och pedagogisk modell 70 4.5 Tekniska problem 75 4.6 Deltagamas tillgång till utrustning och nätanslutning 78 4.7 IT-kompetens och teknisk support deltagarnas och

-

lärarnas 79 4.8 Organisation och administration 83

4 Innehållsförteckning

5 Pedagogik och IT-stöd inom folkbildningsprojekten 89 5.1 Pedagogiska idéer 89 5.2 Pedagogiska modeller 90 5.3 IT-stödet 94 5.4 IT-stöd och pedagogisk modell 97 5.5 Tekniska problem 104 5.6 Deltagamas tillgång till utrustning och nätanslutning 106 5.7 IT-kompetens och teknisk support deltagarnas och lärarnas 108

Bilagor

Kommittédirektiv 13 9 Mall för databassökning 149

Inledning 5

Inledning

1.1 DUKOM

Om

Regeringen beslutade i maj 1995 att tillkalla en utredare "med uppgift att föreslå åtgärder kan främja användningen distansmetoder

som av inom främst vuxenutbildningen och högskolan. " Utredarens huvuduppgift var "att föreslå en strategi som långsiktigt främjar utvecklingen i hela landet de möjligheter till distansutbildning som den moderna

av informationstekniken erbjuder. " Utredningen antog namnet Distansutbildningskommittén DUKOM.

-

Detta beslut innebar att det inom utbildningsdepartementet tillsatts tre utredningar eller med anknytning till distansutbildning inom

om loppet av fyra år I direktiven till alla tre utredningarna diskuteras distansutbildningen i relation till svensk vuxenutbildning och högskoleutbildning och även i relation till arbetsmarknaden. Distansutbildning antas kunna bidra till att utjämna regionala och sociala skillnader, effektivisera vuxenutbildningen och överhuvudtaget bidra till att stärka både enskildas och hela landets ekonomiska konkurrenskraft.

En av skillnaderna mellan DUKOM och de två föregående utredningarna, är den betydelse som tillmäts tekniska hjälpmedel i distansutbildningen: I DUKOM görs IT-stödets potential för första gången till en huvudfråga. Distansutbildningen och den moderna inforrnationstekniken står samtidigt i centrum för intresset. I direktiven till de två tidi-

utredningarna nämns antingen tekniken inte alls, eller så behandlas gare den mer i förbigående.

En skillnad mellan utredningarna, är att DUKOMs förslag ska

annan grundas på praktisk erfarenhet och "bidra till att utveckla användningen av distansmetoder i utbildningen. "4 Efter att inledningsvis ha fast-

Dir 1995:69, s. 2I formell mening utgörs kommittén av en person en särskild utredare. Till sin

hjälp har han en referensgrupp och ett kansli. 3De två tidigare Utredningen distansutbildning Dir 1991:47 och Utred-

var om ningen om ejfektivare vuxenutbildning Dir 1992:48. 4 Dir 1995:69, s.

6 Inledning

slagit att tidigare utredningar inom framför allt distansutbildningsområdet bör ligga till grund för utredningsarbetet, beskriver direktiven förutsättningarna för en projektverksamhet som ska genomföras inom ramarna för DUKOM.

I dessa sägs att medel ska anslås till ett antal projekt, som ska användas för att "tillgodose de behov som utredaren efter sin kartläggning bedömer som särskilt angelägna Mer specifikt ska projekten bidra till att göra olika utbildningar mer flexibla och tillgängliga för grupper som har svårigheter att utnyttja andra möjligheter till utbildning som ges i dag. Behovet av stöd till lokala och regionala centra ska också ägnas uppmärksamhet

I direktiven fastslås också att projektmedel i första hand ska tilldelas redan befintliga utbildningsanordnare. Inom departementet fanns sedan tidigare pengar öronmärkta för verksamhet med distansutbildning i anslutning till högskola och folkbildning och ytterligare medel tillfördes för att även möjliggöra distanspedagogisk utvecklingsverksamhet inom framför allt komvux. Sammantaget ställdes cirka 100 miljoner kr till kommitténs förfogande, fördelade på tre områden; högskolan, folkbildningen och, i huvudsak, kommunala utbildningar.

Projektverksamheten kom att utgöra en stor och resurskrävande del av utredningens arbete och den innebar också att DUKOM fick relativt lång tid på sig för att genomföra arbetet. Tre år anslogs för planering, urval, utveckling, genomförande och utvärdering av utvecklingsprojekten.

1.2 Om urvalet av

projekt

Även DUKOMs projektverksamhet i sig kan ha varit omfat-

om anses tande många miljoner kronor har satsats, hundratals människor har

arbetat och tusentals har deltagit i olika kurser och utbildningar- så är den ändå bara ett urval. Projekten visar på ett antal idéer som finns om distansutbildning och IT i det här landet. De visar på möjliga pedagogiska lösningar, på olika sätt att använda sig den informations-

av nya tekniken, på frågeställningar som återstår att besvara och problem och hinder som kan möta den som söker bidra till utveckling inom området.

Men DUKOMs projekt ger ingen heltäckande beskrivning av någonting. Projekten del av en mycket mer omfattande verksamhet

är en och de är inte nödvändigtvis representativa för denna större verksamhet. Troligen är de typiska i ganska många avseenden, men inte alls i

5 Dir 1995:69, s. 7.

Inledning 7

alla. Projekten har valts utifrån de premisser som gällt inom denna särskilda kommitté och de prioriteringar som gjorts har påverkat vilka

resultaten av utvecklingsarbetet blivit.

Detta framkommer tydligt i utvärderingen av projekten. De urvalsprinciper som gällt slår igenom i projektens agerande och i många av resultaten av deras mödor. Därför redogörs nedan för hur urvalet

av projekt gick till.

Urvalet älva arbetsgången

- I slutet av oktober 1995 inbjöds samtliga universitet och högskolor, samtliga kommuner, samtliga studieförbund och folkhögskolor, ett antal andra organisationer samt ett antal företag att ansöka om utvecklingsmedel från DUKOM. Ansökningarna skulle vara inne i början av december 1995 och p.g.a. den korta tid som fanns till förfogande behövde projekten i det här skedet bara komma med en projektskiss. Intresset visade sig stort. När ansökningstiden gick ut fanns ca 370 skrivelser diarieförda, omfattande mer än 500 olika projektförslag. Totalt söktes medel för mer än 500 miljoner kronor- mer än fem gånger så mycket som fanns tillgängligt.

I den första urvalsomgången deltog DUKOMs kansli

och tre experter som anställdes för att hjälpa till just vid urvalet av projekt och för att sedan ha fortsatt kontakt med projekten under utvecklingsarbete och genomförande. Experterna gavs ansvar för varsin projekt; för

grupp av högskoleprojekten, folkbildningsprojekten respektive för kommunernas och de övriga projekten.

Den första grovsållningen tog två månader. I januari 1996 kunde kommittén lämna besked till projekten att de antingen valts bort, eller att de fortfarande bedömdes som intressanta och därför ombads skicka in en ny, fördjupad ansökan. Den utgjordes mall där DUKOMs

av en urvalskriterier formulerats i elva frågeområden. För detta arbete fick projekten ytterligare en månad på sig.

De kompletterande ansökningarna bearbetades inom DUKOM. Sekretariatet gick igenom och tog preliminär ställning till samtliga ansökningar, medan respektive expert gjorde en mer ingående granskning och bedömning sin egen I det skedet togs ytterligare kon-

av grupp. takter med vissa projekt för nämnare information om budgetfrågor, förankring i den egna organisationen och andra eventuella oklarheter i ansökan.

Efter detta interna beredningsarbete överlämnade kommittén i början av april till utbildningsdepartementet sitt förslag på vilka projekt

° Det s.k. sekretariatet utgörs DUKOMs kansli och de tre experterna.

av

8 Inledning

borde beviljas bidrag och vilka belopp de borde tilldelas. Totalt som föreslogs vid detta tillfälle 97 projekt få bidrag till ett sammanlagt belopp nära 84 miljoner kr. Regeringen beslutade i maj 1996 med vissa

av smärre tillägg i augusti och september helt i enlighet med DUKOMs förslag.

Urvalskriterier

Redan i inbjudan till olika utbildningsanordnare att söka projektbidrag7 hade DUKOM formulerat ett antal kriterier skulle tjäna som grund

som för urvalet av projekt.

Det mest grundläggande villkoret var att projekten skulle avse interaktiv distansutbildning med betydande inslag modem informations-

av teknik. Ett annat avgörande kriterium var att projekten skulle kunna resultera i kunskap pedagogisk, didaktisk och/eller organisatorisk

ny av art. Resultaten skulle användbara som underlag för en statlig stra-

vara tegi för att främja utveckling distansutbildning med IT-stöd. Det

en av

också så kommitténs huvudsakliga uppdrag beskrevs i direktiven. var

Mer konkret också att kursdeltagamas ansvar för de egna

angavs studierna och ökade möjligheter för dem att välja studiesätt, tidpunkt för studierna och studietakt skulle utgångspunkten för utveck-

vara lingsarbetet. Med detta i åtanke skulle t.ex. studiehandledningar, innehåll, läromedel och IT-stödet utvecklas och väljas. Av hänsyn till delta-

kunskapsnivå och ekonomiska villkor skulle IT-stödet dessutom garnas helst lättillgängligt. Vidare förklarade man sig från DUKOMs sida

vara intresserad projekt syftade till att öka utbildningsmöjlig-

vara av som heterna för olika grupper av vuxna som har svårigheter att delta i mera traditionellt organiserad utbildning. Vidareutbildning av vuxna prioriterades och helst skulle sådan försöksverksamhet utvecklas i samarbete med berörda arbetsgivare. Det beskrevs som en fördel, om än inte ett krav, projekten innefattade samarbete mellan olika utbildningsan-

om ordnare.

Ansökningama skulle också realistiska. Med detta avsågs att

vara projekten efter projekttidens slut skulle kunna övergå i reguljär verksamhet.

Dessutom skulle ansökningarna endast avse kostnader för själva utvecklingsarbetet. Genomförandekostnader och investeringskosmader för utrustning och dylikt förutsattes utbildningsanordnaren stå för själv.

7Dnr 21/95, daterad 1995-10-19, Inbjudan till Rektorema vid universitet och högskolor, till samtliga folkhögskolor, till samtliga kommuner och landsting samt statens skolor för vuxna samt till fackliga organisationer, branschorganisationer och vissa myndigheter och företag.

Inledning 9

Sådant bekostade DUKOM bara i undantagsfall.

I den andra urvalsomgângen, i den mall som projekten skulle fylla i inför det slutliga urvalet, återkom DUKOM dels till de kriterier

som angetts tidigare, dels tillkom ytterligare två; projekten skulle nu även beskrivas i termer av kostnadseffektivitet och internationalisering. På vilket sätt kunde projektet bidra till att utveckla kunskap

ny om en kostnadseffektiv distansutbildning och vilka internationella kontakter fanns

Totalt inkom ungefär 500 projektförslag, formulerade utifrån ovanstående kriterier. När urvalet var avklarat återstod cirka 100 av dem. Då hade man inom DUKOM tagit till även mer praktiska och handfasta överväganden. Projekt valdes med det uttalade syftet att skapa största möjliga bredd i olika slag av använd teknik, pedagogik/didaktik, organisation, samarbetsformer, målgrupper och valmöjligheter för de studerande. Det innebar att projekt som liknade varandra alltför mycket inte tilläts och i valet mellan två eller flera likartade projekt, tittade man t.ex. på projektledarens tidigare erfarenhet.

Projekt som sökte medel för ren teknikutveckling gallrades bort. DUKOMs huvudsyfte var pedagogisk utveckling, inte teknikutvecklingen i sig. Överhuvudtaget prioriterades realism i teknikvalet. Projekten skulle innehålla IT-stöd som gjorde dem praktiskt möjliga att genomföra, som kunde användas även i en senare reguljär verksamhet och som inte innebar att deltagarna gjordes till försökskaniner för ny och obeprövad teknik.

1.3 Presentation av

projekten

Sammantaget tilldelades 42 högskoleprojekt, 35 folkbildningsprojekt och 23 projekt inom gruppen kommuner och övriga utvecklingsmedel från DUKOM. Dessa 100 projekt fick dela på knappt 85 miljoner kronor.

Högskoleproj ekten Högskoleprojekten erhöll i genomsnitt ungefär 900 000 kronor vardera. Anslagens storlek varierade mellan 2,4 Mkr och 200 000 kronor och 15 av projekten tilldelades 1 miljon kronor eller mer. I huvudsak rörde det sig om kursprojekt projekt inriktade på att utveckla hela eller delar

- av kurser, eller i några fall på att ta fram studiematerial och andra hjälpmedel för kursers genomförande.

Projekten gavs i huvudsak två olika inriktningar: Antingen gick utvecklingsarbetet ut på att ta fram foit- och vidareutbildningar för olika

10 Inledning

yrkeskategorier eller för olika sektorer på arbetsmarknaden, eller så innebar det att utveckla högskolans utbud av reguljära distans- eller campusförlagda kurser. En majoritet av projekten genomfördes i samarbete mellan flera högskolor och universitet sinsemellan eller

parter högskolor och universitet i samarbete med framför allt olika arbetsgivare.

Målgrupperna i de flesta projekten yrkesarbetande vuxna som av

var olika anledningar kunde tänkas ha nytta just distansformen och IT-

av stödet. Och det distansöverbryggande IT-stöd som de flesta högskoleprojekten valde att arbeta med var den datorbuma kommunikationen. Framför allt arbetade man med olika datorkonferenssystem, men även med öppnare kommunikation internet, t.ex. web-baserad epost. Även bildkonferensteknik och CD-rom har provats i ett mindre antal projekt.

"Kommunprojekten" De 23 kommunprojekten fick dela på lite drygt 20 Mkr. Det gjorde dem aningen billigare än högskoleprojekten snittkostnaden blev un-

gefär 880 000 kronor projekt och i faktiska tal varierade anslagen

per mellan 200 000 och 1,9 Mkr. Mer än hälften kommunprojekten

av - 13 stycken fick 1 miljon kronor eller i anslag. Nästan samtliga

- mer dessa dyrare projekt arbetade med bildkonferens som distansöverbryggande medium, eller så arbetade de fram egen CD-rom.

Bildkonferens var det vanligaste IT- stödet bland projekten i denna

även datorbaserad skriftlig kommunikation förekom ofta. grupp, men Bildkonferenserna användes i första hand för att förmedla föreläsningar eller handledning till kursdeltagarna och det gjorde att det distansöverbryggande mediets kunskapsförmedlande funktion placerades i förgrunden. Datorerna användes för dialog och interaktion inom projekten.

Bland kommunprojekten inriktades majoriteten mot arbetsmarknadens behov, mot fort- och vidareutbildning för och yrkesverk-

vuxna

på både privat och offentlig arbetsmarknad. I ett mindre antal samma projekt prioriterades lokala utvecklingsbehov mer, med större tonvikt lagd på att nå människor geografiska eller andra skäl har

vuxna som av svårt att delta i samhällets reguljära utbildningar.

I kommunprojekten samarbetade ofta lokala intressenter och representanter från arbetsliv och arbetsmarknad.

8Beteckningama kommunprojekt, kommungrupp och liknande sätts inom citationstecken för att markera att de refererar till samtliga projekt i denna grupp, inte bara till de projekt som har en kommunal huvudman.

Inledning 1 1

Folkbildningsprojekten

Folkbildningsprojekten relativt billiga. Även anslagens storlek var om rörde sig i ungefär kostnadsintervall i de två andra grupsamma som 170 000 kr 1,4 Mkr blev den genomsnittliga kostnaden bara perna ungefär 675 000 kronor projekt. I sju projekt antingen tangerade per eller översteg anslagen l miljon kronor. Även bland folkbildningsprojekten innehöll dessa kostnadskrävande projekt nästan alltid satsmer ningar på bildkonferensteknik eller produktion av egen CD-rom. Det vanligaste tekniska hjälpmedlet i denna projektgrupp var annars datorn. Datorkommunikation i någon form och sökningar på internet förekom i de flesta projekten. Och datorerna ingick i folkbildningsmässiga distanskurser med folkbildningens vanliga målgrupper som användare. Projektens inriktning att återskapa folkbildning på distans. var Arbetet genomfördes i de flesta projekt av flera samverkande folkrörelse- eller folkbildningsorganisationer.

1.4 Om utvärderingen

DUKOMs utvärderingsstrategi

DUKOMs huvudsakliga syfte med utvecklingsprojekten var att få fram ett underlag att grunda sina senare förslag på. Att projekten skulle utvärderas gjordes därför tidigt klart. Redan i projektens kompletterande ansökan medel ombads och formulera plan för hur utvärom var en en deringen det projektet skulle gå till. av egna DUKOM tillsatte även utvärderingsgrupp vars uppgift var att en hjälpa kommittén att utveckla plan för den övergripande utvärdeen ringen projektverksamheten. Utvärderingsgruppen påbörjade sitt av arbete ungefär samtidigt projekten startade under hösten 1996. som Gruppens arbete resulterade dels i ett mer teoretiskt resonerande PM principerna bakom olika utvärderingsansatser, dels i konkreta råd om och riktlinjer till projekten för deras självvärdering. Projekten fick veta att de förväntades komma med två delrapporteringar under arbetets gång, under hösten 1996 och våren 1997, och omfattande en mer slutrapportering under hösten 1997 då arbetet beräknades vara avslutat. För den löpande dokumentationen uppmanades samtliga dessutom att föra minnesanteckningar, och gärna även loggbok eller dagbok. Projekten informerades även att deras arbete skulle följas de om av tre experter tidigare anställts som projektansvariga. som Den utvärderingsplan fastställdes inledningsvis har i princip som följts. Datumen för projektens delrapporteringar har visserligen ändrats och även riktlinjerna för hur rapporteringen ska utformas har modifie-

12 Inledning

rats, men på det stora hela har den ursprungliga planen gällt och genomförts.

Projektens slutrapportering Under sommaren 1997 anställdes en expert inom kommittén med uppgift att sammanfatta, sammanställa och analysera projektensslutrapporter och i augusti 1997 inbjöds samtliga projekt till ett tvådagars seminarium om hur deras slutrapportering skulle se ut och genomföras.

Det bestämdes att den skulle bestå av två delar. Den första delen utgjordes av en frågemall som utarbetades inom DUKOMs utvärderingsgrupp och senare modifierades av kansliet och utvärderingsansvarig. Mallen skulle samtliga projekt besvara och den innehöll 13 frågeområden, vart och ett belyst med hjälp av ett antal konkreta och relativt avgränsade frågor se bilaga 2.

Mallen användes av två olika skäl. För det forsta behövdes ett redskap för att göra den stora mängden empiri från 100 utvecklingsprojekt praktiskt hanterbar. För att skapa möjligheter till jämförelser mellan projekten var det nödvändigt att de lämnade ifrån sig ungefär jämförbara beskrivningar och redogörelser. Det var också meningen att projektens uppgifter skulle läggas på en databas för att på så sätt göras tillgängliga för en större allmänhet. En någorlunda enhetlig struktur på rapporteringen var därför nödvändig och denna struktur angavs av frågemallen.

Den andra delen av projektens slutrapportering var mer fri. Förutom att svara på mallens frågor skulle också vart och ett av projekten helst skriva och kompletterande slutrapport. Innehållet i denna be-

en egen stämdes projekten. Avsikten var att den fria rapporten skulle använ-

av das för att utveckla de resonemang och beskriva de erfarenheter som inte frågades efter i DUKOMs förbestämda frågor, men som av projekten själva bedömdes vara relevanta.

Dead-line for slutrapporteringen sattes till den 1 okt. 1997. För några projekt drog utvärderingsarbetet ut längre på tiden, men efter hand har nästan samtliga projekt lämnat sina två rapporter.

Föreliggande rapport och analysarbetet bakom den Denna rapport är i första hand en sammanställning och analys av projektens slutrapporter, dvs. av mallama och de friare rapporterna sammantagna. De tidigare delrapportema har tjänat bakgrunds-

som material.

Mallama har bildat stommen i rapporten. I analysens första steg behandlades mallens frågor var för sig, dvs. projektens svar på respektive

Inledning 13

fråga sammanställdes. Resultatet blev en allmänt hållen och neutral första beskrivning av verksamheten, där enskilda projekts karaktäristika suddades ut och bara övergripande mönster och trender

synliggjordes.

I nästa steg var avsikten att återskapa förståelsen för de enskilda projekten. De fria rapporterna analyserades projektvis, alltså som en helhet för sig och denna individualiserade kunskap fogades till den tidigare och mer allmänna beskrivningen. För att illustrera projektens verklighet plockades även många citat från rapporterna. Samtliga citat i den följande texten är, om inte annat anges, hämtade fån projektens slutrapporter.

Slutligen, för att bättre kunna tolka och förstå resultaten, genomfördes vissa litteraturstudier.

Resultatet har blivit en rapport vars innehåll grundas på erfarenheter från 100 utvecklingsprojekt och de nästan 200 slutrapporter som dessa projekt skickat till DUKOM. Men det är inte en rapport som innehåller allt. De frågeställningar som behandlats här har valts utifrån kommitténs uppdrag att föreslå långsiktig utvecklingsstrategi. Frågor och

- en erfarenheter som inte är helt relevanta i just detta sammanhang, annan kunskap och information som projekten lämnat, har utelämnats.

Det är dessutom en rapport i vilken projektens arbete beskrivs i främst utbildningsanordnarnas och lärarnas perspektiv.

DUKOMs historiska och nutida sammanhang 15

2 DUKOMs historiska och nutida

sammanhang

I DUKOMs direktiv fastslås att "Arbetslivets behov och krav är en giutgångspunkt när det gäller utredningen om distansmetoder. Det ven gäller framför allt att underlätta den enskilda människans möjligheter och strävan utbildning förbättra sin ställning på arbetsatt genom marknaden och öka inflytandet över det arbetet. ".° Men detta är egna inget självklart ställningstagande, varken uttryck för en statlig disom stansutbildningspolicy, eller bland de andra aktörer som är verksamma inom distansutbildningsområdet i dag. Utbildningsdepartementets officiella på distansutbildningen har ändrats flera gånger under de sesyn naste 30 åren. Dagens synsätt är inte självklart, utan bör ses som ett tidens tecken. Distansutbildning i Sverige befinner sig i flera avseenden i förändring, idéer och metoder utvecklas och möts. Ur den form av dinya stansutbildning vi vid under den senaste decennierna växsom vant oss pedagogiska lösningar fram. Det är lösningar som sägs vara aner nya passade för nutiden, och kanske för framtidens behov, med ännu mer förändrade syften och metoder. Åtminstone del den utveckling en av pågår återspeglas inom DUKOM. som I det här kapitlet analyseras DUKOMs utvecklingsprojekt ur ett historiskt perspektiv. Avsikten är att relatera projekten både till tidigare och till samtida offentliga satsningar inom distansutbildningsområmer det att placera dem i ett historiskt och nutida utbildningspolitiskt sammanhang för att bättre kunna förklara och förstå inriktningar och resultat. Utvecklingsprojekten analyseras i termer öppenhet i läav randet, i enlighet med teori presenteras Greville Rumble i en som av boken Key issues in open learning a reader. - Kapitlet tjänar också sammanfattning några centrala utsom en av värderingsresultat.

9 Dir 1995:69, s. 4. ° Rumble, G 1989. Open learning, distance learning and the misuse of language.

16 DUKOMs historiska och nutida sammanhang

2.1 historia från

Distansutbildningens -

1970-talet till i dag

Offentliga satsningar på distansutbildning har under de senaste trettio åren i första hand riktats mot högskolan. Inom folkbildningen har inga statliga initiativ tagits och inte heller inom den kommunala gymnasieoch vuxenutbildningen har några bredare satsningar genomförts. Istället för att utveckla distansutbildningen allmänt, inrättades i början 1960-talet två särskilda distansskolor inom den kommunala utbildningen; Statens skola för vuxna i Härnösand och iNorrköping.

Därför fokuseras högskolans distansutbildning i den följande historiska tillbakablicken. Det är inom högskolan statlig distansut-

som en bildningsstrategi mest tydligt kan urskiljas. Dessutom har de flesta av DUKOMs utvecklingsprojekt anknytning till universitet och högskolor

antingen leds projekten därifrån eller så deltar universitet och hög- skolor på annat sätt i projektarbetet.

På 1970-talet är det jämlikhet som gäller

På 1960-talet förändrades inriktningen på den svenska akademiska utbildningen. Förändringen bestod i att de effektivitets-, rationalitets- och prestationsmål styrt universiteten under föregående decennier, er-

som sattes allmänna sociala mål och av politiska principer som riktlinjer

av för verksamheten. Utbildningen började betraktas som ett jämlikhetsskapande instrument skulle stimulera, inte reflektera, utvecklingen

som i samhället. 1 fortsättningen genomfördes planeringen av den högre utbildningen del allmän samhällspolicy vars honnörsord var

som en av en jämlikhet. I det akademiska sammanhanget begreppet två inne-

gavs börder;

social jämlikhet, dvs. lika tillgång till högre utbildning för olika so- -

ciala grupper

och geografisk jämlikhet, dvs. rättvis fördelning av utbildningsresur-

-

ser mellan olika regioner i landet.

Till de studerandegrupper prioriterades hörde de vuxenstude-

nya som rande. Att skulle beredas bättre möjligheter att studera motivera-

vuxna des inte bara med jämlikhetsskäl, även samhällsekonomiska och regionalpolitiska motiv Det moderna samhället ansågs kräva förnyad

angavs. och större kompetens än tidigare sina medborgare och högutbil-

av en dad befolkning förutsättning för den regionala utveck-

ansågs vara en lingen.

DUKOMs historiska och nutida sammanhang 17

l linje med de nya tankegångarna påbörjades inom de svenska universiteten försöksverksamhet med distansutbildning under vårtermi-

en nen 1973. Initiativet till verksamheten kom från 1968 års utbildningsutredning. Med hjälp av distansutbildning skulle nya studerandegrupper erbjudas möjligheter studera vid universiteten. UKÃ, under

att som tidsperioden hade det övergripande ansvaret for distansutbildningen, definierade geografiskt begränsade, förvärvsarbe-

dessa grupper som tande vuxna.

Detta var första gången som man inom universiteten provade på att arbeta med distanskurser. Det var däremot inte första gången som man arbetade med extern utbildning, dvs. utbildning bedriven utanför själva universitetet. Sådan hade erbjudits vid landets universitet sedan 1920talet. Fram till början 60-talet anordnades dock få externa kurser,

av men sedan började verksamheten växa. Läsåret 1967/68 fanns den externa utbildningen på 67 orter runt om i landet, fem år senare återfanns den på 103 orter.

Försöksverksamheten med distansutbildning var en del av förberedelserna infor 1977 års högskolereform och genomfördes inom samtliga universitet under tidsperioden 1973/74-1975/76. Verksamheten utvärderades och resultaten från denna utvärdering analyserades och publicerades i en avhandling av Birgitta Willén l981; Distance Education at Swedish universities.

En första slutsats utvärderingen att distanskurserna i flera av-

av var seenden liknade den reguljära universitetsutbildningen. Liksom i den reguljära undervisningen, byggde kurserna i huvudsak på självstudier, samma litteratur användes som i de ordinarie kurserna och samma examinationer både till form och innehåll hölls. Ur distanspedagogisk synvinkel visades arvet från korrespondensundervisningen tydligt. I distanskurserna användes, samma sätt som i Herrnodskurser, skriftliga studieguider kommenterade läroböckerna och insändnings-

som uppgifter skickades till respektive universitet för kontroll och god-

som kännande. För att överbrygga avståndet mellan lärare och distans-

" Universitetskanslersämbetet, högskoleverkets dåvarande motsvarighet. z Hammarberg Häggström 1974, s. 82. 13Även s.k. systematiserad decentraliserad universitetsutbildning och verksam-

en het i vilken studiecirkeln, självinstruerande studiematerial och videoband kombinerades, ingick i den försöksverksamhet som U 68 initierade.

Hermods startade 1898 och blev både Sveriges första och största korrespondensinstitut. Då de offentliga utbildningssystemen på framför allt gymnasial och akademisk nivå länge var svåra att komma för stora befolkningsgrupper, blev Hermods känt som Det stora folkläroverket. Fram till 1960-talet var Hermods en framträdande, om inte helt dominerande, aktör inom distansutbildningsområdet i Sverige. På 1960-talet kunde man t.ex. registrera mer än 100 000

18 DUKOMs historiska och nutida sammanhang

student arrangerades möten på universitetet flera gånger per termin, användes ljudkassetter i undervisningen och telefonkontakt för handledning.

Några andra tekniska hjälpmedel än telefoner förekom knappast. Den fascination inför teknikens möjligheter som kunde återfinnas på flera håll inom den pedagogiska världen i början på 70-talet som

resulterade bl.a. i försök med programmerad undervisning och undervisningsstudios, uppstod inte inom denna försöksverksamhet. Inte heller användes radio eller TV i undervisningen.

Detta senare val att utesluta radio och TV- var egentligen inte alls

självklart. Samtidigt UKÄ fick direktiv starta de tre experi-

som att mentverksamheterna med extern utbildning i enlighet med förslag från U 68, gavs nämligen TRU-kommittén, i enlighet med en statlig proposition, i uppgift att undersöka möjligheterna att använda etermedier i utbildning. TRU-kommitténs arbete pågick under flera år parallellt med UKÄs försök med distansutbildning inom högskolan. Det förekom dock inget samarbete mellan de två verksamheterna, TRUkommitténs arbete påverkade inte universitetens och i sin avhandling konstaterar Birgitta Willén 1981: "It clear that distance education

moving away from advanced and costly technical aids, which, at the beginning of the 1970s, many thought would increase the eficiency of teaching. Interests tend more and more to rest on the students chances of succeding with their studies and the interaction between student

on and teacher. "°

Efter de tre experimentåren permanentades distansutbildningen i universitetens utbud. Då hade verksamheten vuxit från 21 kurser läsåret 1973/74, till 54 kurser totalt i landet under läsåret 1975/76.

På 1980-talet slår arbetsmarknadsperspektivet igenom Under 1980-talet tog internationaliseringen av de västeuropeiska ekonomierna fart och det svenska samhällets och näringslivets konkurrenskraft ansågs vara av avgörande betydelse för landets möjligheter att

kursanmälningar årligen. Sedan dess har antalet anmälningar minskat till ca 6 500 per år på 1990-talet. Enligt utredningen om distansutbildning kännetecknas en hermodskurs bl.a. av att den inte innehåller några inslag av närundervisning. "Kursen består av ett skriftligt studiematerial, en studiehandledning och ett antal insändningsuppgifter, som eleven skickar till Hermods för rättning och bedömning. Det skriftliga materialet kompletteras ibland och på senare tid med ljudkassetter och videoband. Kontakten med läraren/handledaren sköts brevledes via insändningsuppgifterna. " Ds 1992:3, s. 27. 5 Se fotnot 12. 6 215.

DUKOMs historiska och nutida sammanhang 19

hävda sig i detta internationella sammanhang. I fokus för den ekonomiska debatten hamnade därmed arbetsmarknaden och arbetsmarknadens aktörer. Samtidigt högkonjunkturen växte sig stark krävdes

som ökad effektivitet, flexibilitet och produktivitet av den svenska arbetskraften.

Den starka betoningen arbetslivets behov fick genomslag inom

av högskolepolitiken redan i och med 1977 års högskolerefonn. Ett huvudtema i denna att skapa en bättre koppling mellan arbetslivets

var behov och högskolornas utbildningsutbud." Bergendal 1976 refererar t.ex., med avseende på arbetslivsanknytningen av högskoleutbildning-

till dåvarande utbildningsministern och menar: "Han slår fast att en, högskoleutbildningens primära uppgift är att ge de studerande kunska-

och färdigheter fordras för yrkesverksamhet... ". Högskoloma per som skulle även i större utsträckning än tidigare skapa former för återkommande utbildning. Detta innebar samtidigt satsning på de vuxna stu-

en denterna. Men 60-talets och det tidiga 70-talets diskussioner foku-

om serat på utbildning for ett sätt att minska utbildningsklyftor i

vuxna som samhället och for att skapa jämlika möjligheter till utbildning, och även

den rättvisa fördelningen av utbildningsresursema fortfarande var om aktuell i högskolereformen, så kom diskussionerna under det sena 70talet och under 80-talet mer att handla om vuxenutbildning som ett sätt

höja den svenska arbetskraftens konkurrenskraft. Vuxenutbildning att behövdes för att arbetsmarknaden krävde välutbildade vuxna.

I enlighet med högskolereformen 1977 gjordes distansutbildningen till integrerad del högskolans verksamhet. I Sverige valdes den

en av småskaliga modellen och distansutbildningen framhölls framför allt

ett sätt att yrkesanknyta högskolans utbildningsutbud. Dessutom som ansågs den bra utbildningsfonn för vuxna, en lämplig och mer

vara en tillgänglig utbildningsform för yrkesverksamma personer som p.g.a. bostadsort, familjeförhållanden eller arbetstider inte hade möjligheter att läsa på dagtid vid universitet eller högskolor.

Verksamheten expanderade snabbt. I en rapport från regionstyrel-

från 1983 t.ex. att antalet distanskurser ökat från 54 kurser serna anges läsåret 1975/76 till 244 kurser läsåret 1982/83.

7 De andra huvudmålen for reformen var, enligt Bergendal 1976, att ytterligare öka utbildningens tillgänglighet, särskilt för andra studerandegrup-

än de traditionella" och att "dem0kratisera utbildningens organisation". per

8. s Bergendal 1976, s. 13. 9 Rapporten heter Distansundervisning i högskolan. Inriktning och utvecklingsmöjligheter och är utarbetad regionstyrelsemas arbetsgrupp for distansutbild-

av ning 1983.

20 DUKOMs historiska och nutida sammanhang

Samtidigt distansutbildningen gjordes till reguljär högskoleut-

som bildning 1977, decentraliserades ansvaret för utbildningen från UKÃ till sex nyinrättade regionstyrelser. Dessa det övergripande

gavs ansvaret för planering och samordning distansutbudet vid landets univer-

av sitet och högskolor."

Det var regionstyrelserna som genomförde nästa större analys

av universitetens distansutbildning. I rapporten från 1983" beskrivs hur

en typisk distanskurs inom högskolan såg ut läsåret 1982/83: För det första var den en enstaka kurs som bedrevs på grundkursnivå 78 procent

av alla distanskurser. Den på halvfart och omfattade 20 poäng. Hu-

gavs vuddelen av kursen utgjordes av självstudier. Dessa kombinerades med obligatoriska träffar vid kursorten 4-8 ggr/läsår och med l-3 dagar/mötestillfálle. Ibland användes skriftliga insändningsuppgifter

som en del av kommunikationen mellan lärare och student och oftast förekom även särskilda studiematerial som stöd för självstudiema. I de flesta kurserna fanns möjligheter till telefon- och/eller brevhandledning.

Den typiska distanskursen hade med andra ord inte förändrats särskilt mycket på tio år, sedan försöksverksamhetens dagar i mitten på 1970-talet. Den var fortfarande samma blandning av korrespondensundervisning, vanlig universitetsutbildning och decentraliserad undervisning. Under senare år hade dock en viss ännu så länge marginell-

utveckling Regionstyrelsema beskriver hur vid några

ägt rum. man högskoleenheter organiserat fasta studiegrupper utanför universiteten och universitetsortema och till dessa knutit lokala handledare.

I rapporten sägs att distansutbildningen närmar sig den reguljära undervisningen.

I sina förslag för framtida utvecklingsstrategier för distansutbildningen tog regionstyrelserna fasta på den utveckling redan på-

som var börjad på några håll i landet. l samma rapport föreslog man en fortsatt satsning på etablering av lokala studiecentra, utnyttjande av resurspersoner utanför högskolan, flexiblare planering och lokalisering av kursmöten, samverkan mellan högskoleenheter och med organisationer utanför högskolan, samt ökat utnyttjande telefonteknik och

av annan kommunikationsteknik.

Förslagen innebar att regionstyrelserna uttryck för liknande pri-

gav oriteringar med avseende på distansutbildningen fördes fram i

som högskolereformen 1977, t.ex. presenterades distansutbildningen i första hand som ett medel för att yrkesanknyta högskolans utbildningar. Mål-

Regionstyrelsema avskaffades 1988. Sedan dess har inte staten haft något formellt ansvar för distansutbildningen inom högskolan. 2 Distansundervisning i högskolan Inriktning och utvecklingsmöjligheter.

DUKOMs historiska och nutida sammanhang 21

yrkesverksamma och distansutbildningens stora gruppen var vuxna potential ansågs ligga i dess förmåga att undanröja de fysiska och praktiska studiehinder försvarade för dessa grupper att läsa

som vanligt sätt dagtid och heltid vid universitet och högskolor.

- -

Den på distansutbildning som framfördes av regionstyrelsema

syn

dock nyttoinriktad än tidigare synsätt. Det handlade inte längre var mer så mycket bildning till folket, utan en verksamhet som

om mer om målmedvetet skulle styras till de områden där den gjorde störst samhällsekonomisk nytta och skulle utformas så att den fungerade

som effektivt och ändamålsenligt.

I Sverige inleddes därefter i mitten 1980-talet större satsning

en på utveckling distansutbildningen inom högskolan, det s.k. Distans-

av projektet vid Umeå universitet. Projektet finansierades med hjälp av medel från lndustridepartementet och innehållet i projektet anknöts till den regionalpolitiska offensiv som pågick inom Industridepartementet i och med den regionalpolitiska propositionen och dess förarbeten.

Även Distansprojektet utvärderades och utvärderama fann att det resulterat i verksamhet stämde väl överens med både etablerad

en som distanspedagogisk praxis och med regionstyrelsemas prioriteringar. Den typ distansmetodik dominerade inom Distansprojektet

av som karakteriserades "en decentraliserad uppläggning med inslag av

som distansundervisning och distansöverbryggande metoder 23I undervisningen samlingar i Umeå med träffar vid ett studiecenter till-

varvades

med den lokale handledaren. Vanligen inleddes ett moment sammans eller kurs med att studerandegruppen samlades i Umeå under 2-3

en dagar. Dessa samlingar ägnades i huvudsak åt föreläsningar. För övrigt bedrev studenterna i huvudsak studierna i sina respektive hemkommu-

där ägnade sig självstudier och åt att träffas ungefär en ner, man gång i veckan i studiecentret tillsammans med den lokale handledaren. Det förekom också att universitetets lärare besökte och undervisade vid respektive ort.

I och med Distansprojektet gjordes också det första större försöket att använda IT-stöd i svensk distansutbildning. Den nya tekniken innebar här satsning på datorer och bildkonferensteknik och tyngdpunk-

en ten i användandet låg mer kommunikation än på undervisning.

Från statsmakternas sida emellertid inte nöjda med utfallet

var man

Distansprojektet. En betydande del de satsade anslagen användes av av aldrig till något egentligt utvecklingsarbete. Pengarna gick istället till

n Utvärderingen avrapporterades i rapporten Att vilja, våga, kunna. En utvärde-

Distansprojektet vid Umeå universitet 1987-1993. Utvärderade gjorde ring av Urban Dahllöf, Gunnar Grepperud och Ingar Palmlund. 23Ibid, s. 107.

22 DUKOMs historiska och nutida sammanhang

inköp av teknisk utrustning och till driftskostnader för de kurser som ingick i projektet. Bland annat för att renodla själva distansutvecklingsarbetet för att skilja på kostnaderna för utvecklingsarbete och kurs-

genomförande initierades 1991 den satsning utveckling av distans-

metodik som sedermera gavs namnet Distansutvecklingsprogrammetf även den vid Umeå universitet. Den nya satsningen innebar ett ställningstagande från statsmakternas sida som gick ut på att utvecklingsarbetet i fortsättningen skulle riktas på själva kursutformningen, på att utveckla distansutbildningen i pedagogiskt och metodologiskt avseende. Den regionala inriktningen, framför allt byggandet av tekniska och organisatoriska infrastrukturer studiecentra, gavs betydligt mindre prioritet än tidigare.

I och med Distansutvecklingsprogrammet hade staten under tio-

en årsperiod investerat ett hundratal miljoner kronor i utveckling av distansutbildning inom högskolan Umeå universitet. Men detta verkar inte ha lett till att det hänt särskilt mycket i metodologiskt avseende fram till början av 1990-talet. Utredningen om Distansutbildning beskriver i sitt betänkande från 1992 högskolans distansutbildning på i princip samma sätt som den beskrivits tidigare under åren: Distanskurserna utgörs företrädesvis av reguljära högskolekurser som i varierande utsträckning anpassats till distansform. Det är inte särskilt vanligt med distanskurser med speciellt innehåll och särskilt kursmaterial. I anslutning till distansutbildningarna anordnas veckoslutsträffar några gånger per termin, för det mesta på kursorten hos utbildningsanordnaren, men även lokala träffar förekommer. Mellan träffarna ägnar sig studenten i huvudsak självstudier. Dialogmöjligheter med läraren erbjuds via telefonkontakt och insändningsuppgifter.

På 1990-talet talas allmänt om IT

I slutet på 1980-talet och i början på 1990-talet stod den nya och djupa lågkonjunkturen, den internationella konkurrensen och landets framtida ekonomiska utveckling i centrum i de flesta offentliga utbildningsdiskussioner. Utbildning distansutbildning, högskoleutbildning,

- mer

2 Den nya satsningen distansutvecklingsarbete hade inledningsvis ingen speciell benämning. Det var först då Distansprojektet avslutades som det ansågs nödvändigt att döpa verksamheten. I den fortsatta texten kommer dock för enkelhetens skull begreppet Distansutvecklingsprogrammet att användas genomgående om verksamheten. 25Ds 1992:3. Långt borta och mycket nära En förstudie om svensk distans-

utbildning. 26 slutetI av 1980-talet tillsatte den dåvarande socialdemokratiska regeringen Hera utredningar i syfte att undersöka förutsättningarna för en positiv ekonomisk

DUKOA/s historiska och nutida sammanhang 23

utbildning och bättre utbildning behövdes för att föra Sverige

- upp ur lågkonjunkturen och för att öka landets konkurrenskraft, bland annat genom att skapa förutsättningar för flexibilitet och snabb utveckling inom arbetslivet. Framför allt framhölls den vuxna befolkningens utbildningsbehov.

I både betänkanden och konkreta åtgärdsförslag uttrycktes ut-

en bildningsoptimism knappast skådats i Sverige sedan 50- och 60-

som talens stora utbildningsexpansion. Skillnaden mot tidigare att i

var, början på 1990-talet handlade optimismen framför allt utbildning-

om ens ekonomiska potential för samhälle och individ. Dess eventuella sociala implikationer betonades mindre.

Behovet av att i större utsträckning anknyta den akademiska utbildningen till arbetslivet och till arbetsmarknadens behov hade diskuterats långt innan 1990-talets lågkonjunktur. Denna anknytning t.ex. ett

var huvudsyfte med 1977 års högskolereform. Därmed det alldeles

var följdriktigt att högskolan togs med även i den diskussion som fördes inom statsförvaltningen i början på 90-talet fort- och vida-

om vuxnas reutbildning, kompetensutveckling och behovet utveckling

om om av

utveckling i Sverige. Inom industridepartementet tillkallades t.ex. en utredning "med uppdrag att genomföra en utredning produktivitetens utveckling i

om Sverige" Produktivitetsdelegationen. Andra utredningar fokuserade mer uttalat

på utbildningens betydelse för den svenska konkurrenskraften och på utbildning som drivkraft för landets ekonomiska utveckling. Inom Arbetsmarknadsdepartementet tillsattes exempelvis Kompetensutredningen i uppgift att lämna

som gavs förslag till åtgärder for att stimulera kompetensutveckling i arbetslivet, och inom utbildningsdepartementet tillsattes Högskoleutredningen och Utredningen om distansutbildning, följd av Utredningen om effektivare vuxenutbildning. Efter regeringsskiftet 1991 initierade den nya borgerliga regeringen utredningen Agenda 2000 kunskap och kompetens för nästa århundrade, i syfte att utveckla

en sammanhållen kompetensstrategi for Sverige.

Den bild av den svenska samhällsekonomins ställning och av den svenska arbetsmarknadens dåvarande och framtida behov, som målades i samtliga

upp dessa utredningar, är slående entydig. I utredningamas betänkanden talas allmänt om hur internationaliseringen och integreringen av ländernas ekonomier leder till ett ökat konkurrenstryck inom de flesta samhällssektorer, om snabbare kunskapsutveckling, om ett ökat kunskapsinnehåll i många yrken och arbetsuppgifter och om ökad komplexitet i detta kunskapsinnehåll.

Utredningarna korn även fram till minst en gemensam slutsats, nämligen att den svenska arbetskraften behövde kompetensutvecklas. För att höja den svenska konkurrenskraften, för att skapa flexibilitet och effektivitet och för att öka den enskildes möjligheter att hävda sig på en föränderlig arbetsmarknad, ansågs det krävas en kraftig satsning på grund-, fort- och vidareutbildning av framför allt den vuxna och yrkesverksamma delen av befolkningen.

24 DUKOMs historiska och nutida sammanhang

arbetsmarknaden. Produktivitetsdelegationen kom t.ex. fram till slutsatsen att högskolan måste byggas ut, att långt fler utbildningsplatser behövdes än vad fanns att tillgå. I Agenda 2000, rapport nr dissom kuterades högskolornas och universitetens "kvalificerade fortbildning och vidareutbildning" samt behovet större närhet mellan den akaav demiska världen och arbetslivet. Detta tankegångar som var varken var eller överraskande. nya Det däremot nytt i sammanhanget det stora intresse för som var var distansutbildning både periodens socialdemokratiska och borgerlisom regering visade. Distansutbildningen hade inte utretts, och hade ga knappast diskuterats i offentliga sammanhang, sedan 70-talets ens TRU-utredning. Nu följde utredningarna slag i slag. 1991 tillsattes Utredningen distansutbildning inom utbildningsdepartementet. Den om följdes ett och ett halvt år senare av Utredningen om effektivare vuxenutbildning och det i sammanhanget mindre uppdraget till universiteten i Umeå och Linköping att utreda frågan om organisation av högskolans

distansutbildning. Förutom att dessa utredningsuppdrag i sig visade på

statligt intresse, så ingick det även i förutsättningarna att de tillsattes ett i syfte att utreda hur staten skulle kunna ta ett större ansvar för distansutbildningen. Även i Högskoleutredningens betänkande diskutedistansutbildningen i ett särskilt kapite . ras Distansutbildningen beskrevs i dessa sammanhang fortfarande främst ett sätt att nå ut med utbildning till just den vuxna och yrsom kesarbetande delen befolkningen. Men det under de ca tio föreav om gående åren varit den regionala arbetsmarknadens behov som stått i centrum för intresset, så det under det 80-talet och det tidiga var sena 90-talet istället möjligheterna till ett öppet och flexibelt lärandet som lockade, samt de ekonomiska och effektivitetsvinster som skulle kunna göras fort- och vidareutbildning kunde kombineras med om vuxnas förvärvsarbete. Från centralt håll betonades även behovet av nationell samordning och försök med storskaliga, nationella satsningar distansutbildning genomfördes. Dessutom framställdes IT-stödet allt oftare ett självklart inslag i som distansutbildningen. Den informationstekniken har varit aktuell sedan åtminstone nya mitten 1980-talet i svensk näringspolitisk diskussion. I regeringens av proposition 1984/852115 regional utveckling och utjämning fastom

Dnr 1340/92. Regeringsbeslut fattat 1992-04-15. u SOU 1992:1. Frihet Ansvar Kompetens. 29Sommaren 1990, innan dessa utredningar sattes igång, föreslog dessutom Skolöverstyrelsen SÖ, i sin s.k. fördjupade anslagsframställan, att ett nationellt och utvecklingscentrum för distansutbildning skulle bildas. resurs-

DUKOMs historiska och nutida sammanhang 25

slogs t.ex. att: "Ökad vikt bör under de närmaste åren bl. läggas på

a. insatser för att åstadkomma kunskaps- och teknikspridning till regionalpolitiskt prioriterade regioner Två år när 1990-talets nä-

senare, ringspolitik diskuterades i prop 1986/87:74, fördes liknande tongångar fram: "Bland viktiga förutsättningar för att långsiktigt stärka konkurrenskraften framhålls därvid behovet av att på bred bas delta i internationell teknikutveckling, att gradvis höja kvalitets- och servicenivån samt att utnyttja de efektivitetsfärdelar produktionsteknik

som ny ger. Av speciellt stor betydelse är utvecklingen inom mikroelektroniken och dess olika informationsteknologiska tillämpningar, vilka kommer att starkt påverka den ekonomiska utvecklingen under de närmaste 5-10 åren 13 l början 1990-talet diskuterades i Produktivitetsdelegatio-

av nens betänkande behovet högteknologi i industrin och högtekno-

av av logisk industri och i Kompetensutredningens delrapport 1991 talades om ett ökat omvandlingskrav inom privata tjänsteföretag och offentliga förvaltningar. Detta krav sades delvis bero på ett starkt teknologiskt forändringstryck framför allt via informationstekniken.

I samtliga refererade utredningar talades också arbetskraftens

om

växande behov av utbildning/kompetensutveckling och till det

resonemanget anslöt även Distansutredningen 1992, Utredningen effek-

om tivare vuxenutbildning 1993 och den parallella Högskoleutredningen 1993. Däremot kopplades inte utbildningen särskilt starkt ihop med ny informationsteknik i dessa arbeten. I de näringspolitiskt inriktade utredningarna gjordes överhuvudtaget inte sådan koppling. Där tala-

en des inte om IT-baserad utbildning och kompetensutveckling. I de tre utredningarna från utbildningsdepartementet talas visserligen IT i

om utbildning och undervisning, dock utan att tekniken gjordes till hu-

en vudfråga i något betänkande.

År 1994 tycks däremot ha inneburit något vändpunkt inom

av en åtminstone utbildningsdepartementet. Det året publicerades inom

ramarna för Agenda 2000 rapport nr 10 uteslutande ägnades åt

en som frågan om ny informationsteknologi i undervisningen. I

en annan rapport i samma serie diskuterades informationsteknologins betydelse for den svenska sysselsättningen och tillväxten 9 och i tredje

nr en rapport behandlades högskolornas och universitetens roll i den framtida kompetensutvecklingen och stor vikt lades vid nyttjandet av IT inom högskolan nr 7.

Samma år tillsattes den s.k. IT-kommissionen inom Statsrådsberedningen, "...för att främja en bred användning informationsteknolo-

av gin i Sverige, som ett medel att höja livskvaliteten och öka vårt lands

3°Prop 1984/85:1

15, s. 3 Prop 1986/87:74, s.

26 DUKOMs historiska och nutida sammanhang

internationella konkurrenskraft. "32 och stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling KK-stiftelsen bildades och gavs ansvar för de medel riksdagen avsatt för främjande bred användning av som av en ITT Ett år tillsattes statlig utredning distansutbildsenare en ny om ning DUKOM med huvuduppgift att föreslå nationell strategi för en - utveckling IT-stödd distansutbildning. av Under de senaste åren har med andra 0rd informationstekniken satts i centrum för statsmakternas intresse på ett tydligare sätt än tidigare. Dessutom kopplas den oftare med skolan och utbildningen. samman I utredningarna markeras olika sätt att universitet och högskolor förväntas både nyttja och delta i utvecklingen IT i större utsträckav ning än hittills. Enligt IT-kommissionen bör t.ex. varje universitet och högskola upprätta heltäckande plan för utvecklingen av ITen användningen, studenterna ska beredas god tillgång till datorer, de forskarstuderande ska i sin utbildning göras förtrogna med lTs användning och möjligheter, samtidigt uppgradering universitetssom en av datanätet SUNET ska genomföras. När det gäller distansutbildningen specifikt, sägs i ITkommissionens betänkande även att "Distansutbildning med hjälp av IT skall främjas ".34 I Agenda 2000 behandlas "teknik för distansutbildning och den moderna distansutbildningen presenteras: "Distansutbildning begrepp har gamla i dag innebär distansutsom anor, men bildning mycket än vad den gjorde tack tillgången och den mer vare ständiga utvecklingen informationsteknik och kommunikaav nya tionsmojligheter Och i DUKOMs direktiv hålls teknik fram ett sätt att effekny som tivisera distansutbildningen, något i sin tur antas behövas för att som möjliggöra nödvändig och kontinuerlig höjning av den svenska aren betskraftens kompetens. När DUKOM initierade sin försöksverksamhet 1995 gjordes användningen IT-stöd till ett tvingande kriterium. av

31SOU 1994:118, s. 33Ibid, s. 47. 34Ibid, s. 11. 35Ds 1994:21, s. 11. 3° Ibid, s. 68.

DUKOMs historiska och nutida sammanhang 27

2.2 Öppenhet i

distansutbildningen

Distansutbildning och öppet lärande en distinktion

-

Begreppen distansutbildning och öppet lärande open learning beskriver två principiellt olika företeelser. Det i alla fall Greville

menar Rumble i artikeln Open learning, distance learning ana the misuse of language. Han argumenterar i denna för att distansutbildning ska betraktas som en utbildningsform, medan öppet lärande istället refererar till utbildningens natur. Detta synsätt betyder att distansutbildning

uppfattas som en utbildningsform som i sig kan eller mindre öp-

vara mer pen, eller öppen i vissa avseenden och sluten i andra på sätt

- samma som vilken utbildning som helst kan både öppen och sluten.

vara Rumble för fram sina åsikter i polemik mot ett vanligare synsätt,

som innebär att distansutbildning och öppet lärande två sinsemellan

ses som olika utbildningsformer, där distansutbildningen för det mesta presenteras som en mer sluten, låst eller ålderdomlig studieform än det öppna lärandet.

Rumbles resonemang har fått tjäna inspiration för den analys

som av DUKOM-projekten som genomförs i kapitel två. Öppenhet- i lärandet, i undervisningen, i utbildningen betraktas här ett pedagogiskt

- som kännetecken och inte pedagogisk form.

som en

Olika sorters öppenhet

Öppenhet är inte ett entydigt begrepp. När det handlar om utbildning ges det många innebörder, av vilka de nedan uppräknade kanske är de mest vanliga:

Tillgänglighet: Öppenheten handlar om tillgänglighet till utbildning -

oberoende av deltagarnas ålder, anställning, utbildningsbakgrund, ekonomiska resurser, ålder, bostadsort eller familjeförhållanden.

Tid och rum: Öppenhet i fysisk mening, dvs. deltagarens frihet att -

studera var som helst, när helst och i valfri takt.

som

Studiemodeller/redskap: Öppenheten innebär möjligheter till indivi- -

duellt val av arbetssätt och redskap i studierna eller att arbetssätt och

redskap används som tillåter individualiserade studier.

Innehåll: Öppenheten innebär att deltagaren kan påverka studiernas

-

innehåll.

37Artikeln återfinns i Tait, A, ed 1992. Key learning reader.

issues in open - a

28 DUKOMs historiska och nutida sammanhang

Studerandestäd: Öppenheten innebär att stöd och rådgivning erbjuds i eller i anslutning till studiesituationen, för att göra det möjligt för

individen att tillgodogöra sig utbildningen.

De former öppenhet handlar om studiemodeller, studieav ovan som redskap och studiernas innehåll, kan även beskrivas och analyseras i transaktionell distans. l Rumbles artikel beskrivs den transtermer av aktionella distansen funktion två variabler; dialog och som en av struktur. Dialogen beskriver i vilken utsträckning som deltagare och lärare kan interagera med varandra i studiesituation, medan struktuen i vilken utsträckning studierna är öppna för anpassning ren avser som efter individuella behov. Mycket dialog och lite struktur innebär liten transaktionell distans och hög grad av öppenhet i den pedagogiska en situationen. Och omvänt gäller, att öppenheten minskar och den transaktionella distansen ökar i takt med att dialogutrymmet minskas

och/eller graden av struktur i studierna ökar.

Distansutbildning handlar nästan alltid öppenhet i tid och rum om

Det finns ingen allmänt accepterad definition distansutbildning. Men av när det gäller att avgränsa distansutbildningen från annan, mer klassrumsbunden eller traditionell utbildning, tas i de flesta beskrivningar

fasta på den fysiska öppenheten dvs. friheten i tid och rum. ovan, Enligt t.ex. ICDE International Council for Distance Education är distansutbildning "...a mode education in which the student and the

of

teacher separated in time and/or 3 Den svenska riksorgaare space... nisationen för distansundervisning SVERD att "Distansundermenar visning kännetecknas att den studerande tillägnar sig kunskaper och av färdigheter oberoende tid och ".° Utredningen om distansutav rum... bildning "...väljer alltså att distansutbildning ett samlingsbese som för antal metoder används för att förmedla kunskap och grepp ett som skapa kommunikation när lärare och elever är åtskilda i tid och/eller

m" och i DUKOMs direktiv sägs bl.a. att "Utbildning på distans rum. betydande i tid och "." Graden oberoende varieger en frihet rum... av och de avseenden i vilka oberoendet medges, men den tidsmässiga rar, och rumsliga friheten tjänar ändå för det mesta minsta gemensom nämnare i definitionerna distansutbildning. samma av

3 I enlighet med teori Moore 1983 refereras i Rumbles artikel. en av som 39Ds 1992:3, 19. s. ° Ds 1992:3, 19. s. 4 Ds 1992:3, 22. s. z Dir 1995:69, s.

DUKOMs historiska och nutida sammanhang 29

Sedan diskuteras också andra kännetecken för öppenhet. Distansutbildningen kan utformas så att den även är öppen med avseende på tillgänglighet, transaktionell distans form, medel och innehåll i

studierna

eller studerandestöd. Eller så kan den kritiseras för sluten i att vara somliga av dessa avseenden. Nedan analyseras DUKOMs utvecklingsprojekt med avseende på just öppenhet. Vilken form öppenhet eller slutenhet demonstreras i av dessa Vilka slutsatser framtida distansutbildningsstrategi kan om en dras En analys av projekten visar t.ex. ett möjligt vägval i offentliga satsningar på distansutbildning ett vägval med utbildningspolitiska implikationer. För vem och varför ska hålla på med distansutbildman ning Denna fråga distansutbildningens syfte får även betydelse då om man från offentligt håll vidtar åtgärder påverkar olika aktörers försom

utsättningar att agera distansutbildningsarenan.

Analysen belyser även andra konsekvenser olika strategier för som

distansutbildning får. Inriktningen på distansutbildningen- den roll och

det syfte som den tilldelas hänger nära med både val samman av metoder och med den strategi för själva utvecklingsarbetet möjligsom görs: Ska staten satsa på beprövad erfarenhet och därmed även på relativt stabil, relativt väl utprövad, relativt välkänd och därmed relativt lätt accepterad teknik och dito distansmodeller för att skapa förutsätt- ningar för en bred IT-pedagogisk utveckling inom for existeramarna rande utbildningssystem och genomförd pedagogikens praktiker av Eller är det bättre att investera i osäker, dyrare och potentiellt en mer mer revolutionerande utveckling av IT-stöd i den informationstekniska frontlinjen Den senare satsningen kostar och kräver expertkunmer skaper och innebär därmed troligen att staten måste fortsätta att tillskjuta utvecklingsmedel inom området och möjligen även skapa en 0rganisation för att stötta arbetet.

2.3 bland DUKOMs

Öppenhet

utvecklingsprojekt

DUKOM-projekten kan delas i två utifrån hur de valt upp grupper att prioritera mellan olika former öppenhet i studierna. Två syftav sorters en kan urskiljas och två principiellt olika sätt på utbildningens att se pedagogiska/metodologiska utformning. Med fokus på ökad tillgänglighet skapas andra kurser än det är innehåll och metod trans-

om den

aktionella distansen ska åtgärdas i första hand. som

historiska och nutida sammanhang 30 DUKOMs

Distansutbildning fokus på ökad tillgänglighet -

Syfte

Från 1960-talet till 1980-talet det i första hand distansutbildningens var kompensatoriska potential motiverade satsningar inom området som styrde både reguljär verksamhet och inriktningen på de utoch som vecklingsinsatser initierades statsmakterna. I början av tidssom av perioden det främst visionerna social rättvisa som motiverade var om distansutbildningen. Senare kom den regionala rättvisan att fokuseras i allt utsträckning, det grundläggande synsättet var hela tiden större men detsamma: Inledningsvis med främst fördelningspolitiska förtecken, så småningom i allt högre grad motiverat samhällsekonomi, arbetsav marknad och regionalpolitiska överväganden, var syftet med distansutbildningen i första hand kompensera att utjämna villkoren och att sprida samhällets utbildningsresurser dit de bäst behövdes eller mest

sparsamt återfanns. Distansutbildningen uppgift att öka tillgängligheten till utbildvar ning. Det tradition lever stark inom DUKOM: I en majoritet av är en som utvecklingsprojekten fokuseras utbildningsbehov inom olika sociala

eller i olika regioner landet. Avsikten med projekten är att grupper av eller förbättrade studiemöjligheter för handikappade, arbetsskapa nya lösa, glesbygdsboende, koitutbildade invandrare eller andra vuxna, olika skäl har svårt att få tillgång till eller tillgodogöra grupper som av sig samhällets reguljära utbildningar. Eller så är syftet att sprida mer utbildning och kunskap till olika regioner behöver sådan för att det som lokala näringslivet ska kunna utvecklas och fortleva, för att den lokala

arbetsmarknaden kräver viss kompetens eller överhuvudtaget för att erbjuda regionens befolkning utbildningsmöjligheter de annars inte som tillgång till. Ibland definieras målgruppens eller regionens utbildhar ningsbehov i relation till arbetslivets och arbetsmarknadens krav, men självklart. Det gäller är principen att till de som inte detta är inte som ge har, i enlighet med ideologisk övertygelse eller ett led i det en som samhällsuppdrag respektive utbildningsanordnare har. som

Denna sortens syftesbeskrivningar är vanligare bland folkbildnings-

projekten och de kommunala projekten, än bland andra. Att just dessa

social eller geografisk kompensatorisk inriktning är

projekt ges en knappast förvånansvärt. Både studieförbund och folkhögskolor är för förankrade i olika folkrörelser och har därför någon form av det mesta eller rättviseambition mål för sin verksam-

socialt kompensatorisk som

het. Dessutom verkar gärna lokalt och då inte sällan i områden där man finns få andra utbildningsmöjligheter. Den regionala förankringen det blir även det starkt. Detsamma gäller förstås och det regionala ansvaret

DUKOMs historiska och nutida sammanhang 31

för kommunala projekt- här om någonstans lyser det regionala ansvaret starkt. Möjligen kan sägas att de rent kompensatoriskt motiverade projekten förekommer något mer sällan här än inom folkbildningen, att näringslivets behov och hög arbetslöshet placerat arbetsmarknadsmotiven mer i förgrunden.

Det finns även flera projekt där andra lokala eller regionalt förankrade utbildningsanordnare än kommunen varit inblandade lokala utbildningsföretag, kommunala bolag och där regionala och arbets-

marknadsmässigt motiverade utbildningsbehov ställts i förgrunden.

Projektens utformning hänger samman med deras syften. De DUKOM-projekt som i utvecklingsarbetet prioriterat tillgänglighetsaspekten har i princip och i praktiken getts två olika inriktningar, skilda från varandra sinsemellan och skilda från de projekt som mer syftar till öppenhet i innehåll och metod. Även det finns undantag från den

om allmänna bilden och sådan kategorisering innebär en väl-

även om en digt allmänt hållen beskrivning av projekten, är trenden fullt märkbar:

Den forsta inriktningen innebär att projekten syftat till att i någon mening bygga upp en infrastruktur för regional spridning av distansutbildning. Begreppet infrastruktur har dock getts olika innebörd i olika projekt. I vissa handlar det om att skapa fysiska förutsättningar för attsprida utbildning i regionen. I dessa projekt har lokala studiecentra inrättats och/eller IT-stöd bildkonferensteknik, datorer köpts och installerats. I andra projekt har det handlat om att skapa ett system av utbildningar eller kurser ett sorts modulsystem som bedöms

- relevanta och angelägna i en specifik region, ibland för en specifik social grupp i denna region. Men vanligast har det varit att infrastrukturen bestått i att samarbetskonstellationer eller samarbetsmodeller upprättats mellan olika lokala eller regionala aktörer. Detta har beskrivits som ett uttalat syfte med projekten att identifiera samarbetsparter och få

igång ett fungerande samarbete för att sprida utbildning i området. Inriktningen mot att bygga upp infrastrukturer- oavsett vilken sorts infrastruktur som avses har varit vanligare bland de kommunala pro-

jekten än bland folkbildningsprojekten.

Den andra inriktningen bland tillgänglighetssprojekten har inneburit att distribuera kurser eller utbildningar av betydelse för särskilda grupper eller av särskild betydelse for olika regioner. Utmärkande för dessa projekt är den stora vikt som själva innehållet i kurserna har tillmätts. Det sägs inte rakt ut i något projekt, men intrycket som ges av rapporteringen är ändå att i dessa projekt har kursemas eller utbildningamas innehåll prioriterats framför deras distanspedagogiska eller ITpedagogiska utformning. I forsta hand har det gällt att nå ut till människor i regionen med angelägen kunskap. Ambitionerna med den peda-

2 18-0930

32 DUKOMs historiska och nutida sammanhang

gogiska utformningen tycks i första hand ha handlat om att söka skapa en ändamålsenlig distributionsfonn.

Även bland högskoleprojekten har tagit fasta påtillgänglighets-

man aspekten. Även här markeras ibland ett socialt och regionalt i

ansvar projektens syften. Men det är inte den inriktningen som dominerat. Vanligare är det att högskoleprojekten inriktats själva studie-

mer situationen, dvs. på öppenhet i innehåll och metod- att minska den transaktionella distansen mellan deltagare och lärare.

Pedagogiska modeller

Projektens syften med valet av lT-stöd och av pedagogisk

hör samman modell. Detta visar sig i enskilda DUKOM-projekt, också mer

men allmänt. I de projekt som diskuterats hittills, de som tagit fasta på tillgänglighet och getts en mer kompensatorisk inriktning, har man i regel valt att arbeta metodologiskt på ett sätt känns igen från tidigare

som distansutbildning.

Bakom pedagogiska ambitioner, tekniska hjälpmedel och oväntade organisatoriska lösningar skiner modell igenom som dominerat

samma inom distansutbildningen under åtminstone 30 år vid det här laget. I en majoritet de projekten utgörs den pedagogiska grundstommen av

av litteraturbaserade självstudier som varvas med fysiska möten i grupp centralt hos utbildningsanordnaren, eller lokalt i mindre studiegrupper, styrande studiehandledning, insändningsuppgifter och indivi-

en duell handledning via distansöverbryggande medier.

Tekniken har alltså använts utan att i grunden förändra ett etablerat pedagogiskt koncept. Den har i första hand använts för att förändra HUR arbetet bedrivs i kurserna, men inte så mycket vad man gör. Det datorbaserade IT-stödet har i första hand använts för kommunikation, för handledning och för att sända meddelanden mellan lärare och student. Man har talat med varandra via ett elektroniskt medium och i huvudsak skriftligt, kommunikationens, handledningens och infor-

men mationens innehåll och roll i distansutbildningen har inte förändrats. De bildkonferenser ingått, har mestadels använts för föreläsning och

som handledning. Föreläsningarna har fått förberedas mer omsorgsfullt och göras kortare än i reguljär undervisning, men deras roll har i princip inte heller förändrats. Tekniken har bara sällan ersatt de fysiska träffar-

i de allra flesta projekten man att detta inte heller är möjligt. na, menar Självstudiema med fysiska träffar.

måste varvas

Kurserna har genomförts så att den individuelle studentens frihet begränsats, då något långt drivet oberoende i tid och inte eftersträ-

rum vats. Fysiska träffar, grupparbeten, studiehandledningar som styr och strukturerat studierna uppfattas nödvändiga eller i alla fall önsk-

som

DUKOMs historiska och nutida sammanhang 33

värda på samma sätt som de gjorts och fortfarande görs i distansut-

bildning utan IT-stöd.

Valet och användningen IT-stödet har i huvudsak styrts

av av användarens tidigare erfarenheter. I projekten har man valt att använda den teknik som provats på tidigare, som funnits tillgänglig, som bedömts vara etablerad/spridd och stabil och som varit billig. Det är bara sällan egna tillämpningar utvecklats eller ny och helt ovan teknik provats på.

Dessa projekt illustrerar en evolutionär ansats inom det pedagogiska utvecklingsarbetet. Även de innehåller tekniska distansöver-

om nya bryggande medier, utgörs projektens lösningar modifieringar av

av etablerad distanspedagogisk tradition, snarare än förändringar.

De utgör också en realistisk ansats, med förutsättningar för vid spridning, god förankring och verksamhetsanknytning. Då utvecklingsarbetet bedrivs inom ramarna för etablerad tradition och med teknik som gemene man känner till och kan använda, finns också förutsättningar för pedagogikens praktiker lärare/undervisare att bedriva detta utvecklingsarbete på bred front och möjligheter att låta arbetet finansieras av en utbildningsanordnare utan att några större extra anslag krävs. Verksamheten kan också jämförelsevis enkelt ges en utformning som går att förankra och tillämpa i den egna utbildningsorganisationen.

Men det är dessutom en försiktig ansats. Utvecklingsarbete som bedrivs med sådana förtecken leder knappast till att några avgörande

mer pedagogiska revolutioner sker.

Distansutbildning fokus på öppenhet i innehåll och metod

- Syfte Den fortgående decentraliseringen inom högskolesystemet med till-

en hörande övergång till mer mål- och resultatorienterade styrformer, tillsammans med en lågkonjunktur som medfört mer begränsade ekonomiska och därmed incitament för inre, än yttre, för-

resurser - snarare ändringar av verksamheten har skapat ett utbrett intresse för kvalitets-

och utvecklingsfrågor inom högskolan.

Denna utveckling bör även ha bidragit till att öka högskolornas intresse för det som här kallas distansutbildning med fokus öppenhet i innehåll och metod. Ett drag som kännetecknar denna sortens kursersom de definieras här och demonstreras i flera utvecklingsprojekt- är nämligen den omsorg som ägnas den pedagogiska utformningen. Projekten riktas på att utveckla kurser i IT-pedagogiskt och distans-

som pedagogiskt avseende är så flexibla som möjligt- givet personella, tekniska, ekonomiska och tidsmässiga begränsningar. Största möjliga fri-

34 DUKOMs historiska och nutida sammanhang

het i tid och största möjliga individuella frihet och maximal an-

rum, passning efter varje studerandes behov och förutsättningar är målen.

Oberoendet och flexibiliteten är dock inga mål i sig. De hänger

med de syften som tillskrivs utbildningen i ett större perspeksamman tiv. Detta perspektiv kan definieras i termer av samhällsintresse och Samhällsekonomi samt utifrån allmänt hållen politisk grundsyn

en mer inom samhälle och utbildning:

Ända sedan distansutbildningen allvar introducerades inom den högre utbildningen har dess potentiella bidrag till arbetsmarknadens kompetensförsörjning funnits med i den utbildningspolitiska diskussio-

Med åren har dessutom denna potential tillmätts en allt större benen. tydelse, delvis på bekostnad av andra effekter eller möjligheter som distansutbildningen skulle kunna innebära. Rättvisa anges t.ex. inte längre ett huvudändamål med utbildningen.

som

Istället är det arbetsmarknaden gäller och den arbetsmarknad

som

talas i dag, beskrivs dessutom som en annan än för tio eller som om tjugo år sedan. Den allt differentierad, föränderlig och

ses som mer mer

specialiserad. Distansutbildningen förväntas därmed tillgodose mer både skiftande och ett större antal kunskapsbehov än tidigare och

mer detta leder i sin tur till kvalitativ förändring i synen på vad som kän-

en netecknar eller bör känneteckna utbildningen.

Distansutbildningens värde handlar 1990-talet oftast om dess möjligheter att skapa småskalighet/individualisering och flexibilitet. Från åtminstone 1980-talet och framåt har det blivit allt vanligare att diskutera utbildning i produktionstermer, att beskriva och värdera den utifrån kriterier hämtats från näringslivet. Det gäller för skola och

som utbildning i allmänhet och synnerligen väl för distansutbildningen. I dag handlar distansutbildning i stor utsträckning om ekonomi och om effektivitetsvinster. Småskaligheten, det flexibla arbetssättet och den individualiserade ansatsen är exempel en kvalitativ förändring i syfte att uppnå effektiv utbildning, att ge denna en form som

en mer genom stämmer överens med arbetsmarknad och produktionskrav.

Sökandet efter effektivitet emellertid inte bara denna kvalitativa

ges inriktning. Det gäller också att spara pengar.

Under hela 1990-talets lågkonjunktur har utbildning presenterats

ett kraftfullt redskap för att öka landets, näringslivets och den ensom skildes konkurrenskraft. Men samtidigt har det inte funnits obegränsat med för att tillskapa denna utbildning. Behovet att effektivi-

pengar av

användningen tillgängliga medel har betonats och dessa effektisera av vitetssträvanden har förstärkts ytterligare att skol- och utbild-

genom ningssystemen decentraliserats kraftigt under perioden och nya resurstilldelningssystem har skapats, som inneburit att den offentliga utbildningen kommit att konkurrensutsättas i betydligt större omfattning än

DUKOMs historiska och nutida sammanhang 35

för bara ett tiotal år sedan. Till distansutbildning har det från samhällets sida knutits förhoppningar om att här ha en billig utbildningsform, med vars hjälp det går att nå ut till studerandegrupper och öka antalet

nya utbildningsplatser utan att behöva investera i själva utbild-

mer pengar ningssystemen.

Många DUKOM-proj ekt har en tydlig inriktning mot arbetsmarknadens behov, mot antingen det privata näringslivet t.ex. småföretagarutbildning, utbildning för anställda inom livsmedelsindustri, trätekniskeller skogsindustri eller inom sjöfarten eller mot den offentliga

arbetsmarknaden särskilt grund-, fort- eller vidareutbildning för lärare. Den pedagogiska utformningen står i centrum för utvecklingsarbetet. IT-stödet används först och främst för individualisering studierna,

av och de distanspedagogiska modeller väljs, motiveras utifrån

som graden av flexibilitet och/eller individanpassning som de erbjuder. På så

möjligheter skapas, som tillgodoser både arbetsmarknadens sätt anses behov av specialiserad, diversifierad och mångfacetterad kompetens och den enskildes specifika behov kompetensutveckling. Samtidigt

av försämras tillgängligheten i åtminstone två avseenden. Dels då inriktningen mot fort- och vidareutbildning utestänger

stora grupper av anställda eller arbetslösa från studiemöjligheter, dels då viss ekonomisk förmåga förutsätts eftersom det ofta begärs av deltagarna att de själva ska stå för den tekniska utrustning som behövs i studierna.

Inriktningen mot öppenhet i studiemodell och innehåll återfinns i första hand bland högskoleprojekten och bland de projekt som drivits och genomförts av privata utbildningsanordnare i samarbete med

en offentlig eller privat arbetsgivare.

Pedagogiska modeller När distansutbildningen handlar att tillgodose olika sociala

om gruppers utbildningsbehov eller om att bidra till regioners utveckling, behövs i praktiken inte så många olika pedagogiska modeller. När man i första hand tar fasta på kollektiva behov i utbildningssituationen, kommer både målgrupper och kunskapsbehov att behandlas jämförelsevis

som homogena och dessutom som inte särskilt snabbt föränderliga. Därmed går det att begränsa både antalet distributionsformer och den grad

av öppenhet som byggs in i dem.

Med fokus på en modern arbetsmarknad och det myller av kunskapsbehov och människor som finns där och med utgångspunkten att dessa behov hela tiden förändras och växer, blir kraven på distansutbildningens pedagogiska lösningar helt annorlunda. Då blir öppenheten i studiesituationen ett huvudändamål i utvecklingsarbetet.

36 DUKOMs historiska och nutida sammanhang

I dessa projekt står pedagogikens och teknikens nutida och framtida möjligheter i centrum för uppmärksamheten. Målet är att prova teknikens gränser och med tekniken satt i centrum, följer närmast med automatik centrering kring distansutbildningens oberoende av tid

en och/eller Det är det som tekniken i första hand anses vara bra för-

rum. att möjliggöra denna frihet. Oberoendet av tid och rum implicerar i sin tur individualiserad utbildningsform, dvs. en utbildning som är an-

en passad efter och ens behov och som kan bedrivas enskilt, oberoen-

vars de andra. En teknikens förtjänster anses ligga i dess för-

av annan av måga att skapa möjligheter till kommunikation, framför allt mellan

nya lärare och student, även studenter emellan. Det samarbete eller det

men lärande initieras i det här sammanhanget, i de här projekten, har

som dock kollaborativ än kollektiv karaktär. Deltagarna hjälps och

en mer lär varandra, än de arbetar och lär tillsammans i en kollektiv

av mer process.

En revolutionär ansats prioriterades inte i urvalet utvecklings-

av projekt inom DUKOM. Ett antal projekt som i framför allt tekniskt avseende bedömdes alltför verklighetsfrämmande eller som orealis-

som tiska, sorterades bort eller ombads att omformulera sina syften och sin inriktning. Resultatet urvalet blev ett stort antal projekt där man från

av DUKOMs sida spelade på teknisk säkerhet och ett mindre antal där

tog ut svängarna. I dessa senare projekt var den uttalade ambiman mer tionen undersöka teknikens möjligheter att bidra till öppenhet i innehåll och studiemodell att minska den transaktionella distansen mellan

lärare och kursdeltagare.

I de DUKOM-projekt koncentrerats på att skapa förutsättningar

som för öppna studiesituationer har tekniska tillämpningar arbetats fram

nya eller sätt att använda redan existerande tillämpningar prövats. Inom

nya projekten har t.ex. själva producerat CD-rom, arbetat med satellit-

man Överförd datorkommunikation, utvecklat egna datorkonferensprogram eller hjälpmedel för arbetet med att söka och bearbeta information på internet och har undersökt "bredbandsteknikens möjligheter och var kommunikationskedjans starka och länkar finns i ett samspel

svaga mellan teknik och människa". Man talar om att prova ett "virtuellt klassrum" där deltagarna kan följa kursen oberoende av tid och rum. I andra projekt har provat tillämpningsområden för tekniken,

man nya t.ex. använt TV-program underlag för att skapa interaktiva läro-

som medel eller bedrivit handarbetsundervisning via datorkonferens. Fokuseringen på skriftlig kommunikation är inte lika stark som i den större

tillgänglighetsprojekt, istället blandas ljud, text och bild i gruppen försöken att utveckla och inspirerande utbildningssituationer.

nya

Det är emellertid inte bara de prioriteringar som gjorts i urvalspro-

lett till att dessa projekt blivit få inom DUKOM. Att arbeta cessen som

DUKOMs historiska och nutida sammanhang 37

med teknikstöd på detta sätt kräver expertkunskaper och sådana besitter inte gemene man eller kvinna inom högskolan, folkbildningen eller kommunerna. Det är också dyrt; avancerad teknik kostar, expertis kostar och de tekniska problem nästan säkert följer med och obe-

som ny prövad teknik, kostar också att åtgärda. Det betyder att tekniska och pedagogiska revolutioner åtminstone ännu så länge är dyra och

resurskrävande att iscensätta. Ett långsiktigt utvecklingsarbete syftande till mer omvälvande förändringar av distansutbildningen innebär därmed troligen både att staten behöver tillskjuta medel och särskild

att en 0rganisation måste skapas for att samla resurser och kompetens.

3 och IT-stöd inom

Pedagogik högskoleproj ekten

Det här kapitlet handlar om det IT-stöd som använts inom DUKOMs högskoleprojekt och om pedagogiska idéer eller modeller. Här redovisas utfallen av projekten, erfarenheterna av IT-stödet, samt de förutsättningar beträffande kompetens, utrustning och teknisk infrastruktur som inom projekten definierats som centrala.

De administrativa och organisatoriska förutsättningarna diskuteras i slutet av kapitlet.

1 idéer

Pedagogiska

Problembaserade högskoleprojekt Med få undantag, rör sig högskoleprojekten inom ett brett men homogent spektrum av pedagogiska idéer som benämns PBL Problem- Baserat Lärande, PBI ProblemBaserad Inlärning, problembaserade eller problemorienterade. Inom projekten ges idéerna olika namn men de kan ändå ses som samma andas barn, där gemensamma drag är deltagarfokusering, deltagaransvar, deltagarinitiativ, flexibilitet, praktikorientering och reflexion. Den studeranderoll som erbjuds distansstudenten innebär krav på aktivitet, driftighet och självständighet. Det handlar också om en lärarroll där fokus skiftats från föreläsning till handledning och för det mesta dessutom om studier där tyngdpunkten ligger på den individuella kunskapsutvecklingen, snarare än på den kollektiva.

Inget av kriterierna är dock absolut. Inget av dessa pedagogiska kännetecknen går att återfinna i samtliga projekt. I t.ex. de projekt där man tillämpat PBL "enligt den sjustegsmodell som används vid Hälsouniversitetet i Linköping" ses grupparbetet som grund för deltagarnas lärande. I några kurser formulerar kursledningen och inte deltagarna problem och arbetsuppgifter och i andra antingen startar eller

man övergår efter en tid till strukturerade studier med minskat utrymme för deltagarinitiativ och deltagaransvar. Iytterligare andra kurser bortfaller det gemensamma samtalet som grund för reflexion och lärande.

40 Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten

Men sammantagna handlar projekten om att skapa bästa möjliga Förutsättningar för studenterna att lära sig själva. Läraren ska fungera

handledare och stöd, men det är den enskilda studenten som till som sist väljer vad och på vilket sätt som han eller hon vill lära. I projekten beskrivs detta som en utbildningsmodell som inte minst passar morgondagens skola och arbetsmarknad.

Problemorientering ligger i tiden Förutom framtidsperspektivet- att utbilda för framtida behov går det

att urskilja minst fyra skäl till varför dessa idéer kommit att dominera bland DUKOM-projekten: För det första överensstämmer de väl med den syn på IT och distansutbildning som dominerar inom DUKOMs ledning och kansli, där urvalet av projekt gjorts. De stämmer överhuvudtaget väl överens med den de policyuttalanden som görs från regeringskansliet och från statliga myndigheter och verk i fråga om framtiden, utbildningen och den nya informationstekniken. Den offentliga IT-pedagogiska diskursen ser ut så här.

Ett andra skäl är den tonvikt som inom DUKOM lagts på fort- och vidareutbildning för vuxna eller på grundutbildning för vuxna och yrkesarbetande studenter. I 32 av de 40 högskoleprojekten vände man sig till vuxna och yrkesverksamma målgrupper. För yrkesverksamma är t.ex. praktikorienteringen självklar. Övriga pedagogiska inom projekten kännetecknar dessutom inte bara DUKOM, utan ingår även i vuxenpedagogisk teori. Det är så vuxna anses lära utifrån egna erfa-

renheter, i samtal med andra, problematiserande och reflekterande.

För det tredje, sammankopplas en sådan här pedagogisk grundsyn gärna med IT-stöd i utbildning. De anses höra ihop. IT-stödet- datorbaserad kommunikation, sökning i databaser, interaktiv multimedia-

antingen uppmuntra eller förutsätta initiativtagande, problemorianses entering, eget kunskapssökande och flexibilitet. Informationstekniken beskrivs dessutom både individualiserande och i andra samman-

som hang som lämpad för grupparbete och samtal i grupp.

Slutligen kan diskuteras om inte den sortens studiesituation som målas upp som ideal inom DUKOMs högskoleprojekt, kan ses som en del allmän trend inom högskolan. På framför allt 80-talet

av en mer kritiserades högskolan för den s.k. gymnasiñeringen sades äga

som rum. Nivån på den akademiska utbildningen påstods då ha sjunkit och resulterat i förenklade, snuttifierade och ateoretiska kurser.

Den nu-

Se t.ex. IT-kommissionens olika betänkanden, regeringens proposition 1995/96:125 om åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik, samt RRVs rapport 1997:23. Högskolans IT-stöd vid skiljevägen.

Pedagogik och IT-stöd inom högskoleprojekten 41

varande tonvikten på studerandeinitiativ, studerandeaktivitet och självständiga studier, samt försöken att utveckla en lärarroll i konsekvens med dessa, kan ses som en reaktion på 80-talets kritik och möjligen

ett försök att återgå till traditionella akademiska ideal. Det som mer sägs rakt ut i ett antal projekt, att målet är att med hjälp av IT och distansforrn införa mer studerandeautonomi, kritisk reflexion och individualisering, för att höja utbildningarnas kvalitet."

3.2 Pedagogiska modeller

Men det individuella kunskapssökandet och ansvaret, deltagarfokuseringen, flexibiliteten och den därmed möjliggjorda problemorientering-

är vanliga honnörsord inom de flesta distansutbildningar, inte bara en, inom IT-stödda sådana. Med eller utan tekniska hjälpmedel, anses distansstudier kräva större självständighet av studenten, samtidigt som de medger ökad oberoende.

Det senare begreppet är centralt. Oavsett vilken mer finstilt definition som väljs, är det ganska självklart att distansutbildning i någon mening handlar om studier oberoende av tid och rum. Uppfattningarna om vad detta oberoende innebär i praktiken varierar dock och konsekvensen blir att det som kommer att kallas för utbildning på distans utgörs av en synnerligen heterogen samling kurser. Gemensamt för dem är att de genomförs med lärare och studerande skilda under delar utbildningen och med studenter som i olika grad och bemärkelser

av är lämnade att själva ta sig igenom sina studier. Den totala individuella friheten eller ensamheten existerar emellertid sällan. Olika faktorer i kursemas organisation och uppläggning begränsar det individuella oberoendet i större eller mindre omfattning. Man talar om mer eller mindre struktur. Sådana begränsande faktorer är t.ex. fysiska träffar, grupparbeten, formerna för antagning och eventuell kursplan.

Fysiska träffar i de flesta projekten I ungefär tre fjärdedelar av DUKOMs högskoleprojekt, som resulterat i kurser eller utbildningar, har, fysiska träffar ingått. Vanligast har det varit att dessa använts som introduktion till kursen och att de då pågått under en eller ett par dagar. Avslutande samlingar har också varit vanliga och i en del projekt har man även träffats mitt i kursen, för avstämning, föreläsningar och grupparbeten.

Dessa mellanliggande möten har gärna förlagts lokalt- deltagarna har träffats i lokala studiegrupper. Sådana grupper har arrangerats i ungefär hälften av högskoleproj ekten. För det mesta har man träffats kon-

42 Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten

tinuerligt under kursens gång och då under ledning av en lokal handledare.

I ett kurser har de gemensamma mötena givits karaktären av in-

par tensivläsningsperioder, då man samlats under flera dagar eller hela veckor för studier vid respektive universitet eller högskola. Även andra modeller har förekommit, t.ex. återkommande gemensamma möten varje månad eller oftare.

De fysiska träffarna beskrivs som viktiga eller rentav oundgängliga. De uppges framför allt behövas för att deltagarna ska lära känna varandra, för att det på så sätt ska finnas en personlig kontakt att bygga vidare på i den senare elektroniska kommunikationen. Det sägs sällan rakt ut, men finns där outtalat, att personliga relationer inte skapas via IT-stödet. Möjligen kan de upprätthållas den vägen, men man lär knappast känna varandra via datorn. De inledande träffarna beskrivs därmed som nödvändiga för att pedagogiska idéer om gruppsamverkan och kunskapsutveckling via samtal och diskussion, ska komma till stånd. De behövs också för att ge deltagarna tillfälle att lära sig att använda den teknik ingår i kursen och de behövs för att avlasta kursens lä-

som rare. Individuell handledning är resurskrävande och i något projekt motiverades mötena med att man ville frigöra handledningsresurser.

Grupparbeten ibland men bara då man träffas

- Planerade gruppaktiviteter, företrädesvis grupparbeten, förekom i lite drygt hälften av högskoleprojekten och var då oftast förlagda till de fysiska träffarna, till träffarna i den lokala studiegruppen.I regel undvek att försöka grupparbeta via datorn. De datorbaserade grupp-

man aktiviteter som påbjöds, handlade istället om att deltagarna uppmuntrades att kommentera varandras arbeten eller att samtala på annat sätt.

Att digitala grupparbeten undveks kan bl.a. ha att göra med begränsningar i det digitala mediet: It.ex. den version av datorkonferenssystemet First Class som fanns tillgänglig då projekten genomfördes var det inte möjligt för deltagarna att arbeta samtidigt i ett och samma dokument. Detta var däremot möjligt om man arbetade via WWW, med då var det istället besvärligt att kombinera First Class och webben, eftersom man var tvungen att lämna den ena miljön för att kunna arbeta i den andra.

Att man i nästan hälften av projekten inte planerat några grupparbeten överhuvudtaget, berodde dels på att sådana ansågs strida mot visionen om oberoende studier, dels på den vanligtvis höga avhoppsfrekvensen inom distansutbildningen. Grupparbeten är svåra att genomföra om delar av gruppen försvinner under arbetets gång.

Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten 43

Antagning i enlighet med det ordinarie regelsystemet De flesta projekten tillämpade antagning vid ett enda tillfälle, på samma sätt som görs allmänt inom högskolan med nuvarande antagningssystem. Rullande antagning bedömdes försämra förutsättningarna för grupparbeten och andra gruppaktiviteter och innebar dessutom merarbete inom de projekt som provade. Merarbetet bestod dels av själva antagningsförfarandet som fick skötas inom projektet projektledningen fick anta preliminärt, medan antagningsenheten gjorde den formella antagningen senare, dels av krav på större handledarinsatser då individualiseringen i studierna skulle öka. Dessutom provades i andra projekt grupprekrytering med individuell antagning och antagning efter urvalskriterier som anpassats efter en specifik kurs, något som även det visade sig innebära extra arbete.

Men oberoende i denna bemärkelse inte något eftersträva-

var som des av särskilt många. Vanligen användes det ordinarie antagningssystemet och den vanliga administrativa organisationen utan att detta beskrevs som en kompromiss eller ett nödtvång.

En fast struktur vill både lärare och deltagare ha

I mer än hälften av högskoleprojekten har man arbetat med en ganska fast kursstruktur. Denna har getts olika utformning. Ofta har förproducerade studiehandledningar ingått, i vilka arbetsgång, arbetsuppgiñer, examinationsuppgifter och litteraturlista angetts. Ibland har även en tidsplan för studierna funnits fastställd.

De pedagogiska idéerna om problemorientering, individualisering och deltagarinitiativ har i dessa projekt getts störst utrymme inom ramarna för de olika delmoment som fastställts i kursplan eller beskrivits i studiehandledning. Deltagarna har själva kunnat välja inriktning på arbetsuppgifter och projektarbeten, de kunde själva bestämma i vilken ordning olika moment eller arbetsuppgifter skulle genomföras och i viss utsträckning har de kunnat påverka hur lång tid kursens olika delar har fått lov att ta.

På det stora hela beskrivs det här sättet att organisera studiearbetet som ändamålsenligt och bra. Deltagarna sägs överlag ha varit nöjda och kursemas pedagogiska intentioner anses uppfyllda.

I ett avseende tycks man dock ganska allmänt ha stött på problem, nämligen i fråga om samarbetet deltagarna emellan. Den kollektiva aktiviteten har på många håll tenderat att minska eller helt dö ut. Framför allt gäller detta de gruppdiskussioner och grupparbeten som planerats

Se vidare avsnitt 3.4 IT-stöd och pedagogisk modell- erfarenheter, för en fortsättning av denna diskussion.

44 Pedagogik och I T-stöd inom högskoleprojekten

via IT-stöd, men inte bara där. Det verkar ha funnits en tendens bland deltagarna att överhuvudtaget engagera sig mindre i gruppaktiviteter än i det individuella arbetet.

I projektens rapporter framstår samtidigt gruppaktivitetema som de kursinslag som varit minst strukturerade. Grupperna har gärna tilldelats ansvaret att själva bestämma innehåll och arbetsgång i det gemensamma arbetet.

Troligen har den svaga styrningen spelat roll. Av högskoleprojekten har ett tiotal beskrivit sin kursmodell som lös i strukturen som vis-

serligen genomtänkt och genomarbetad, men med en uppläggning som lämnat så stort utrymme som möjligt för deltagarnas egna initiativ. I mer än hälften av dessa projekt beskrivs också den låga studerandeaktiviteten som ett problem och deltagarna var missnöjda. De efterlyste klarare riktlinjer och en tydligare struktur och i de flesta av dessa projekt stärktes styrningen under kursens gång.

Det sammantagna slutresultatet av DUKOMs högskoleprojekt ser därmed ut att ha blivit relativt starkt styrda och strukturerade distansmodeller.

3.3 IT-stödet

Det IT-stöd som valts Något förenklat kan man säga att IT-stödet använts, eller avsetts att användas, på tre sätt inom DUKOM-projekten: antingen för dialog/interaktion, för kursadministration eller for förmedling/presentation. Förmedlingen/presentationen har inneburit att tekniken antingen använts som uppslagsbok/kunskapsbank eller som lärande/undervisande medium.

Inom högskoleprojekten har IT-stödet för det mesta använts för att skapa dialog eller annan interaktion. Dialogen mellan lärare och student har dominerat, beroende dels på den valda kursmodellen men också för att det visat sig svårt att få igång datorbaserad interaktion studenterna emellan. I den här funktionen som kommunikationsmedium har

- datorkonferenssystemet First Class varit vanligast, andra till-

även om lämpningar också använts. I ett mindre antal projekt har exempelvis web-baserade datorkonferenssystem provats och i andra har e-post använts, framför allt som ersättningar för datorkonferenssystemen när det uppstått problem med att installera, koppla eller koppla ihop dessa

upp till fungerande nätverk.

Det har också varit vanligt att använda tekniken för kursadministration. Deltagarna har funnit information och anvisningar på kursens

Pedagogik och I T-stöd inom högskoleprojekten 45

hemsida på webben. Men när det gäller den kursadministrativa funktionen verkar inte lT-stödet ha getts någon särskilt central betydelse. Kursinformationen har for det mesta också givits i skriftlig form, även

kursen i fråga haft hemsida på internet. IT-stödet har därmed om egen gjorts till överkurs.

Detta gäller även för den datorbaserade förmedlingen/presentationen av kunskapsstoff den mest sällan förekommande använd-

ningen av de ovan uppräknade. Att använda IT-stödet för att söka, utveckla eller presentera information har for det mesta också varit överkurs. Databassökningar har t.ex. sällan varit obligatoriska eller nödvändiga för kursens genomförande. I de projekt där deltagarna uppmuntrats att söka lösningar på olika uppgifter i internets databaser eller i andra inforrnationsfora på nätet, har för det mesta även skriftliga läromedel funnits tillgängliga och det har räckt med att tillgodogöra sig dessa for att klara kursen. I ett mindre antal projekt har CD-rom in-

av gått och använts självinstruerande läromedel.

som

Övriga informationstekniska eller andra tekniska hjälpmedel har använts mer sporadiskt, t.ex. bildkonferenser för visuella elektroniska möten eller scanner för att skicka filer. Fax och telefon har för det mesta använts som ersättning för annat teknikstöd som inte fungerat.

Hur IT-stödet valts Vanligtvis är det praktiska överväganden som tycks ha styrt valet av IT-stöd inom projekten. Bildkonferens, datorkonferens, e-post och andra internetbaserade tillämpningar som använts, har bedömts vara lätt tillgängliga, relativt billiga i inköp och drift, vara stabil teknik och enkla att hantera. Det är dessutom vanligt att den teknik valts, som funnits tillgänglig inom projektet och som provats på tidigare. Att skicka epost, leta i databaser och surfa på nätet är vardagsbestyr för de flesta universitetsanställda på l990-talet. Däremot beskrivs inte vanan att använda bildkonferenser och datorkonferenssystem som lika utbredd. Även fast bild- och datorkonferenser funnits relativt lätt tillgängliga, hade man inte ens i hälften projekten provat på att använda dem ti-

av digare.

Dessutom valdes den teknik som de presumtiva deltagarna kunde antas ha tillgång till och i ett mindre antal projekt har valt bort tek-

man nik som bedömts vara alltför dyr bildkonferens.

I nästa steg har det gällt att anpassa tekniken efter projektets pedagogiska idé. För det mesta tycks det ha varit så teknikvalet gått till. De pedagogiska visioner som uttrycks i syftes- och projektbeskrivningar har man försökt realisera med hjälp teknik bedömts vara prak-

av som tiskt hanterbar för lärare, studenter och enskilda institutioner.

46 Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten

Inom projekten var man över lag nöjda med sitt teknikval. Om något hade varit möjligt att ändra på i efterhand, skulle de flesta antingen ha valt nyare program eller ha velat satsa mer på webbens olika möjligheter, alltså på att skapa öppnare studiemiljöer. Eventuella förändringar skulle ha handlat modifieringar än om att införa ett principiellt

mer om annorlunda stöd. Bland projekten var t.ex. datorkonferenssystemet First Class vanligt och den version som fanns tillgänglig då projekten startade var inte möjlig att arbeta i samtidigt som man var uppkopplad mot WWW. Denna och liknande tekniska begränsningar skulle man ha velat komma ifrån.

Men man valde den teknik som fanns tillgänglig då projekten planerades. Under de dryga gått sedan dess har utvecklingen gått

två år som framåt och tillämpningar tagits fram. Detta påtalas i flera rapporter.

nya

3.4 IT-stöd och pedagogisk modell

Tekniken och pedagogiken samverkar Proj ektens pedagogiska modeller hänger med IT-stödet. I

nära samman slutrapportema talas hur vissa medier antas förutsätta speciella

om arbetssätt och hur införandet av andra medier skapar särskilda studie-

om beteenden. Intemetbaserade kursinslag sägs t.ex. omväxlande förutsätta och skapa ett självständigt och problembaserat kunskapssökande, den datorbaserade kommunikationen beskrivs som individualiserande och datorn i sig sägs uppmuntra nyfikenhet och personligt engagemang.

Kausala samband den sorten kan och bör i och för sig ifrågasät-

av tas, men det är svårt att skilja på teknik och metodiki analysen av projektens utfall. IT-stödet är en integrerad del av kurserna och en del av förklaringen till både negativa och positiva erfarenheter som görs av lärare och deltagare. Dessutom är det för det mesta inte så att vissa kursresultat kan härledas till teknikstödet och andra till kursmodellen, utan studiesituationen består av teknik och metodik som interagerarförstärker, försvagar, modifierar och förändrar varandras effekter och

-

därmed blir omöjliga att särskilja från varandra. som

Denna interaktion har uppmärksammats i flera projekt. I rapporterna talas t.ex. å sidan hur kombination problembaserad inlär-

ena om en av ning och internetsökning av data lett till att studenternas prestationer blivit ovanligt varierade och fantasifulla, och å andra sidan om hur en för deltagarna ny studieform, kombinerad med teknik som också Varit

och inneburit alltför många nyheter på gång för deltagarna, ny ovan, en som inte orkat eller hunnit med sina studier.

Pedagogik och I T-stöd inom högskoleprojekten 47

I slutrapporteringen är det oftast tekniken som pekas ut som boven i dramat om det uppstått problem i en kurs. Så är det t.ex. i deltagarnas kursvärderingar. Där har IT-stödet betydligt oftare beskrivits i negativa ordalag än i positiva, medan det omvända gäller för studieformen. Deltagarna har klagat på tekniska problem, opersonlig kontakt via de elektroniska medierna, på låg aktivitet i datorkonferenssystemen, på bristfällig information och otydliga instruktioner, medan distansform, studiehandledning och kursinnehåll för det mesta uppskattats.

Och visst har tekniken krånglat och varit besvärlig i de flesta projekten. Men samtidigt år dessa tekniska besvär betydligt mer påtagliga och lättare att benämna, än de eventuella svårigheter som uppstår för att studieformen inte fungerar för alla deltagare, för att alltför många pedagogiska nyheter staplas på varandra gång eller för att IT-stöd

en och kursmodell inte passar ihop i pedagogiskt avseende.

Fria eller strukturerade studier Som illustration på denna problematik- relationen mellan pedagogisk form och infonnationstekniska hjälpmedel- går det att använda en fråga som diskuterats länge inom distansutbildningen, alltså även innan de IT-baserade medierna blev aktuella. Den handlar om avvägningen mellan struktur och frihet i studierna. I vilken utsträckning ska delta-

själva styra och för sina distansstudier I och med tillgarna ansvara gången till elektroniska medier, med möjligheter till snabbare och tätare kommunikation än tidigare och med åtminstone till synes större möjligheter till läroboksoberoende och fritt kunskapssökande, tycks denna fråga vara aktuellare än någonsin. Ett allmänt ökat intresse för problematiserande studier, lärande, flexibilitet och deltagarfokusering, förstärker dess aktualitet ytterligare.

Det spontana svaret tycks vara att det ska vara mycket frihet inom distansutbildningen idag och studierna ska baseras deltagarens egna ansvar. Så har man även startat i de flesta av DUKOMs högskoleprojekt, med visioner självstyrt kunskapssökande, flexibilitet och stort

om utrymme för den enskilde studentens önskemål och prioriteringar. Men en lös struktur i en studieform där den direkta kontakten och kontrollen är minimal, där kommunikationen mellan deltagare och handledare antas äga rum via tekniska hjälpmedel som krånglar och känns ovana att hantera, i studier som för det mesta bedrivs i ensamhet och där studenten tilldelats ett eget ansvar för studiernas genomförande, har visat sig svår att få att fungera. I de löst strukturerade kurserna har deltagarnas aktivitet varit låg, studietakten långsam och få har examinerats. Inom ett flertal av dessa projekt kände man sig mer eller mindre tvingade att övergå till en fastare kursstruktur under studiernas gång. I andra talas i

48 Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten

efterhand om att styrningen borde ha varit starkare och strukturen tydligare. För det mesta har visionerna om individuell frihet och deltagaransvar inte varit lätta att omsätta i praktik.

Sådana resultat förklaras inom projekten dels som ett tecken på orealistiska förväntningar den spontant kunskapssökande studenten

skapas inte självklart i en problembaserad distanskurs med IT-stöd. Dels förklaras de utifrån målgruppen. För en yrkesarbetande student är det svårt att få tiden att räcka till både arbete och studier. En tydlig struktur behövs för att underlätta studierna och gör dem lättare att hinna med.

Begränsad gruppkommunikation via datorerna När de lösa kursstrukturerna lett till låg deltagaraktivitet, så har detta varit särskilt märkbart i den elektroniska kommunikationen, framför allt i kommunikationen deltagarna emellan, men även i annan gruppkommunikation.

Den nätburna gruppinteraktionen har bestått nästan uteslutande av samtal och diskussioner och den har för det mesta inte fungerat särskilt bra. Aktiviteten har varit låg eller dött ut helt under kursemas gång. I de fall då man lyckats få igång den har det berott antingen på att lärarna arbetat hårt och idogt med att engagera och påminna, eller på att deltagandet gjorts tvingande på något sätt. Ibland har inte ens det hjälpt. I en kurs bestämdes inledningsvis att de gemensamma diskussionerna via datorn skulle utgöra en del av examinationen, men detta krav fick strykas då aktiviteten visade sig bli så låg att nästan ingen i så fall skulle ha kunnat godkännas på kursen.

Men positiva exempel finns också. I ett projekt tog studenterna själva spontant initiativ till en gruppuppkoppling via datomätet. I ett annat både fungerade den datorbaserade gruppkommunikation och ansågs den innebära en maktförskjutning. "Läraren lägger upp kursen, bestämmer litteratur och arbetsuppgifter och detta är i sanning en

maktposition. Men kommunikationen via e-post och diskussionsforum, chat osv. har visat sig ha en intressant aspekt. Det är nämligen betydligt svårare för en enskild individ inte bara för studenten utan också läraren att dominera en annan i den typen av kommunikation. "

Åtminstone delvis konsekvens det visat sig svårt

som en av att vara att hålla igång en nätburen studerandekontakt, har IT-stödet kommit att få en i huvudsak individualiserande funktion inom DUKOMs högskoleprojekt. Stödet har först och främst använts för lärarens kontakt med

45Påpekas bör kanske att låg studerandeaktivitet förstås förekommer även i distanskurser utan IT-stöd.

Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten 49

enskilda elever, för individuell handledning och kommunikation. Denna del av datoranvändningen har dessutom uppskattats av de flesta deltagare. Möjligheten att få tag i läraren och den mestadels snabba responsen är de fördelar med IT-stödet som framhålls oftast av deltagarna. Några menar att kontakten med läraren rentav förbättrats via ITstödet, i jämförelse med i en reguljär högskolekurs. Den snabba elektroniska kommunikationen anses dessutom bidra till att skapa kontinuitet i lärandet.

Men individualiseringen kan även innebära minskad studerandemakt. "Å andra sidan kan jag mycket väl tänka mig att studenterna tycker att de samtidigt är utlämnade till läraren. Det bör vara svå-

mer rare att snacka skit direkt efter lektionen, att organisera protester eller att komma med synpunkter i Man delar ju direktupplevelser

grupp. när man är spridd i rummet och tiden. "

Examinationen I andra avseenden tycks tekniken och pedagogiken ha påverkats mindre påtagligt varandra. Så är det t.ex. när det gäller formerna för exami-

av nation i kurserna. Här har IT-stödet i allmänhet getts en förmedlande funktion. Det har för det mesta inte använts som en del av examinatio-

eller påverkat formerna för den på något fundamentalt sätt, utan nen examinationen har utgjorts av skriftliga insändningsuppgifter som skickats till läraren via ett distansöverbryggande elektroniskt medium.

Den stora tonvikt som lagts på skriftliga och individuella examinationsuppgifter innebär troligen att det uppstått ett mer stereotypt examinationsmönster bland DUKOM-projekten än inom högskolan i allmänhet. Muntliga examinationer, som annars är relativt vanliga inom högskolan, har t.ex. i princip bara genomförts i de kurser där man träffats fysiskt i slutet och i det fåtalet projekt där examinationen ägt rum via bildkonferens. Samtidigt har individuella examinationsuppgifter använts oftare än giuppexaminationer.

I två avseenden har projekten dock visat hur IT-stödet den skriftli-

-

kommunikationen kan bidra till att utveckla även formerna för ga examination. För det första så innebär skriftlig datorkommunikation även dokumentation. Den skriftliga kommunikationen har sparats och har därmed varit möjlig att analysera i efterhand och att använda som

komplement till annan examination. Bedömningsunderlaget har på en så sätt blivit fylligare. För det andra har skrivprocessen i sig- alltså även examinationen lett till kunskapsutveckling, genom att den inne-

burit att deltagarna satt ord på kunskap och förmågor som annars inte uttrycks verbalt. Detta exemplifieras t.ex. i distanskurs i broderi:

en "Utmärkande för distansutbildning i broderi är att de studerande i 0rd

50 Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten

uttrycker sitt broderande och sin arbetsprocess. Deras gjorda erfarenheter blir synliga och de utvecklar ny kunskap samtliga i

som gruppen kan ta del av. "

3.5 Tekniska problem

All teknik har krånglat till och från

Tekniken har inte fungerat helt problemfritt i något av högskoleprojekten. Problemen har inte alltid upplevts som allvarliga eller ens särskilt störande, men alltid har det strulat något sätt. Den teknik som medfört flesta problem är datorkonferenssystemen, av vilka First Class varit det mest använda. Det har i synnerhet visat sig svårt att få igång konferensen i de olika projekten. Av olika skäl har uppkopplingen varit besvärlig och arbetskrävande. Det har t.ex. hänt att delar av telenätet inte haft tillräcklig kapacitet, att servrar blivit överbelastade, att olika system och olika programvara varit svåra att kombinera i ett och samma nätverk och att den tekniska kompetensen inte räckt till. Det har tagit projekten mellan två veckor och fyra månader att få teknikstödet funktionsdugligt.

Andra och mer enstaka problem har handlat datorvirus 1

om projekt och om problem som uppstått då deltagarnas arbetsgivare inte kunnat erbjuda adekvat teknisk utrustning eller fungerande nätanslut-

ning.

Deltagarna har haft större tekniska problem än lärarna Kursdeltagamas IT-erfarenhet beskrivs som varierande eller begränsad och detta har inneburit problem, i synnerhet i början av kurserna. I projekten förklaras detta dels av externa faktorer, t.ex. att deltagarna inte kunnat få kompetent tekniskt stöd på hemmaplan eller

på sin arbetsplats, dels av brister i den support som erbjudits inom universitetet eller inom den enskilda kursen. Dåliga instruktioner nämns

som en brist, alltför kort introduktion

som en annan.

Strulet har ibland påverkat deltagarna negativt. I projektrapportema talas om hur missnöjet och missmodet vuxit, hur motivationen minskat och risken för avhopp ökat då tekniken lagt sten på börda på distansstudenter som redan innan stressats av dubbelarbete och tidspress. I något projekt menar man att problem med tekniken upplevts sär-

som skilt stressande datorovana studenter, fått svårigheter än

av som mer andra, som inte kunnat lösa problemen själva, känt sig dumma och

som

Se vidare avsnitt 3.8 Organisation och administration.

Pedagogik och I T-stöd inom högskoleprojekten 51

eventuellt också skyldiga till att själva ha orsakat det trassel som uppstått. Andra har sett den krånglande tekniken mer som en utmaning "Jag eller datorn, upp först Och få verkar trots allt ha blivit avvem ger skräckta från att fortsätta att studera med IT-stöd. De övergående tekniska problemen glöms bort och i efterhand uppges många deltagare ha förklarat sig nöjda och beredda på den här sortens studier fler att prova gånger. En analys projektens syftesbeskrivningar ger åtminstone en förav klaring till varför den interna tekniska hjälpen inte alltid varit tillräcklig: Det är bara sällan deltagarnas IT-kunnande framhålls som ett som uttalat syfte med projektet. Troligen skulle mediet ha introducerats mer omsorgsfullt det stått i fokus för kunskapsintresset- om det uppom fattats som ett kunskapsmål i sig. Tidsbristen beskrivs också orsak till de tekniska svårighetersom en I flera projekt har utvecklat, genomfört och utvärderat kurs i na. man en princip samtidigt och det har inte skapat tidsutrymme för genomarbetning och långa tekniska introduktioner. Även överbelastade har servrar kunnat leda till att teknikstödet inte fungerat. Lärarnas eventuella vid tekniken beskrivs för det mesta inte ovana ett stort problem. Ibland har det tagit tid attfå tag i teknisk hjälp, som den IT-fortbildningen har kostat en hel del och tagit tid från utegna vecklingsarbetet, och det har blivit dyrt att köpa teknisk support utanför universitetet, lärarnas tekniska kunnande tycks ändå nästan alltid men ha varit tillräckligt till slut. Problemen med tekniken har aldrig blivit så allvarliga att den fått överges helt eller så att kursen eller projektet gått i stöpet.Däremot har problemen påverkat förutsättningarna för kursemas genomförande på andra sätt. Den strulande tekniken har tagit tid och kostat i och pengar med att den inneburit att extra arbetstid fått satsas att få den att funoch för att den ibland lett till dubbel administration. När denwebgera, eller First Class-baserade informationsspridningen inte fungerat för alla, har den varit tvungen att kompletteras något sätt och detta har lett till dubbelarbete. I minst två projekt har tekniska problem lett till att kursstarten fördröjts.

52 Pedagogik och IT -städ inom högskoleprojekten

3.6 till och

Tillgång utrustning nätanslutning

Deltagarna har själva stått för den tekniska utrustningen

I valet av IT-stöd har man inom de flesta projekt satsat realistiska lösningar. Stödet har valts så att det ska vara lätt tillgängligt, billigt, allmänt känt och mjukvaran ska att använda i många olika och inte alltid så kraftfulla datormiljöer. På det stora hela verkar den strategin ha fungerat bra. I de flesta högskoleprojekten har det varit upp till deltagarna själva att skaffa fram den tekniska utrustningen och imajoriteten av projekten har det fungerat bra.

Denna strategi har däremot inte alltid tillämpats konsekvent. Om antalet sökande inte överskridit antalet platser har mani något projekt antagit samtliga sökande, utan att de tekniska kraven uppfyllts av samtliga. Det handlar ekonomi, att fylla tillgängliga utbildningsplat-

om om ser. Men resultatet har då blivit att inte alla deltagare kunnat delta ide elektroniska diskussionerna eller kommunicera med läraren och alla har inte haft tillgång till den web-baserade informationen. Den pedagogiska processen har försämrats och dubbel administration blivit nödvändig. I ett projekt ändrades målet för hela IT-användningen eftersom en del av deltagarna inte var nätanslutna.

Även det i de flesta högskoleprojekten förutsattes att deltagarna

om själva skulle stå för tekniken, försökte man undvika att utestänga någon bara för att han eller hon inte ägde en dator. I ett projekt löstes detta

att deltagarna fick välja om de ville genomföra kursen med genom hjälp av IT-stöd eller inte.

I ett mindre antal projekt har deltagarna istället erbjudits att låna utrustning. Den snabba tekniska utvecklingen, och den expansion av distansutbildning/IT-stöd i utbildning som förutsätts i flera av projekten, gör dock att flera ifrågasätter enskilda högskolors och universitets möjligheter att regelmässigt tillhandahålla datorer och programvara till studentema.

Många DUKOMs högskoleprojekt har genomförts i samarbete

av mellan olika utbildningsanordnare eller intressenter och detta har komplicerat utrustningsfrågan ytterligare: Vem ansvarar för den tekniska utrustningen i en kurs där flera utbildningsanordnare eller andra intressenter är inblandade I synnerhet de projekt som handlat om lärarfortbildning och som byggt på teknisk samverkan med eller mellan enskilda skolenheter har konfronterats med den problematiken. Tillgången till teknik har varit liten ute på skolorna, utbyggnaden av interna kommunikationsnät har tagit tid och tillgången till tekniskt stöd har varit begränsad.

Pedagogik och 1T-stöd inom högskoleprojekten 53

3.7 IT-kompetens och lärarnas

- deltagarnas

I en majoritet av DUKOM-projekten har deltagarna varit glada över möjligheten att få lära sig att använda den nya informationstekniken. Detta har för det mesta uppfattats som en bonus i studierna.

Den tekniska supporten har inte alltid räckt till Men den positiva inställningen har inte hindrat deltagarna från att få problem. Ibland har dessa berott tekniken i sig, men även deltagar-

bristfälliga eller åtminstone väldigt varierande tekniska kompetens nas har lett till svårigheter i ett antal projekt. Det svåraste var då for det mesta inte att använda datorerna, utan att få tekniken att fungera rent praktiskt att installera och koppla upp den.

-

Den tekniska supporten har därmed blivit en flaskhals i många projekt. I efterhand talar man om att de tekniska instruktionerna inte varit bra, om att behovet av teknisk introduktion och träning underskattats och om att supporten under kursens gång inte fungerat. Vid det här laget finns tekniska stödcentra inrättade vid de flesta- om inte alla uni-

versitet och högskolor, men detta innebär inte automatiskt att ITstudentens svårigheter är över. För det första har dessa centra ofta upplevts vara underdimensionerade för de stödbehov som de förväntas täcka, något som inneburit att det i praktiken varit svårt att få tag i dataexpertema. I synnerhet har det visat sig svårt att nå dem på kvällstid, när dubbelarbetande distansstudenter vanligtvis har tid att ägna sig åt sina studier. För det andra är universitetens stödcentra inte alltid planerade for IT-support distans. De flesta distansstudenter befinner sig på annan ort än utbildningsanordnaren och den support som ges, måste även den gå via ett distansöverbryggande medium. Att detta är en komplicerad uppgift vittnar man om inom flera projekt.

Av lärarna krävs många kompetenser

På projektens lärare ställdes krav på två sorters tekniskt kunnande. De skulle både klara av att hantera tekniken i sig och kunna hantera den i en pedagogisk situation. För det mesta var lärarna ganska ovana vid i alla fall någon del av kursens IT-stöd och det inte alltid alla

var som lärt sig nyttja tekniken efter avslutad kurs, oftast gick det bra

ens men att med hjälp av intern fortbildning, med interna stödenheter eller med tekniskt stöd utifrån täppa till åtminstone de största kunskapsluckoma.

Värre ser det ut att ha varit med ovanan att hantera IT-stödet pedagogiskt. Även de flesta lärare snabbt lärde sig att hantera tekniken i

om praktiken, och även om det fanns distanspedagogisk erfarenheti flera

54 Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten

projekt, visade det sig för många oväntat besvärligt att undervisa på distans via ett elektroniskt medium. Det visade sig inte minst i svårigheterna att få igång den datorbaserade kommunikationen, men även i det utbredda behovet av fasta strukturer och hård styrning för att hålla studietakt och aktivitetsnivå rimlig nivå i kurserna.

på en

Bland DUKOMs högskoleprojekt är man dessutom överens om att det krävs många kompetenser för att utveckla och genomföra en sådan här utbildning så många kompetenser att det inte går att förutsätta att

en enda person ska klara allt. l nästan samtliga projekt har utveckling och genomförande skötts av en grupp medarbetare/lärare med olika kunskaper kompletterat varandra. Här har samsats ämneskunskap

som och ämnesdidaktisk kunskap, mediapedagoger, distanspedagoger, administrativa resurser, lokala stödpersoner, tekniska experter och koordinatorer. Någon form lärarlagsarbete har nästan alltid tillämpats.

av

Den nya handledarrollen Aldrig så många inblandade lärare garanterar dock ändå inte adekvat lärarkompetens inom kursen. Den stora utmaningen, den som man mest allmänt vittnar om bland högskoleprojekten, är förändringen av själva lärarrollen från föreläsning till handledning och vägledning. IT-

stödets största påverkan sägs vara att det i grunden förändrar formerna för lärarnas arbete. I distanskurser, gärna kombinerade med problembaserat lärande, flexibilitet och deltagarinitiativ som riktlinjer för kursgenomförandet, blir lärarens roll att mer jämlikt handleda, än att föreläsa.

I DUKOM-projekten identifieras två drag som skiljer handledarroll-

från den traditionella lärarrollen. Dels arbetar handledaren oftast en med individuell kontakt med studenterna än vad som görs i regul-

mer jära universitetskurser, dels kommunicerar han eller hon textledes. Detta leder till att arbetet tar mer tid. Individualiseringen, skrivprocessen, det större behovet av planering och förberedelser och den tillgänglighet skapas via datorn, gör att handledaren kommer att avsätta

som fler timmar för undervisningen än vad han eller hon lärare i en

gör som vanlig universitetskurs. I något enstaka projekt tidsåtgången ha

anses varit ungefär likvärdig, men däremot uppges den aldrig ha varit mindre i sådan här kurs än i reguljär undervisning. Dessutom har det åt-

en minstone inom DUKOM-projekten gått en hel del lärartid att försöka få tekniken att fungera, att organisera och administrera den samt att lära ut den till kursdeltagarna.

Även lärarens tidigare lärarerfarenhet sägs utmanas i kursmodeller där studerandeinitiativ och deltagarnas autonomi placeras i förgrunden och där skriftlig kurslitteratur ibland ersätts av elektroniska medier som

Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten 55

medel för informationsinhämtning. l något projekt definieras den nya relationen mellan lärare och deltagare i termer av makt: "En gemensam nämnare var dock lärarens minskade makt, vilket upplevdes som positivt". Deltagarnas lösningar på olika uppgifter får dessutom gärna mycket varierande utseenden och det innebär att lärarens etablerade föreställningar om korrekta studieprestationer kommer att ifrågasättas.

I ett projekt efterlyser man nya sätt att beräkna universitetslärar-

par

arbetstid. Med nuvarande system inte distanshandledaren få nas anses full ersättning för all den tid som faktiskt läggs ner arbetet. "Utbildning oberoende tid och rum, frigör inte med nödvändighet

av

tid. Genom att man använder nya metoder som mer baseras på mer eget kunskapssökande, tar också sökandet mycket tid.. " "...Internetbaserad DU kräver minst lika mycket, om inte mer tid, än konventionell undervisning..." "...Någon form nedsättning kan be-

av hövas i utbildningar som denna." Visserligen, påpekas från flera håll, förekommer oavlönat arbete även inom universitetens reguljära utbildningar. Men detta arbete märks inte på samma sätt som då läraren sitter timmar i sträck och handleder framför en dator. Datorn, eller den skriftliga kommunikationen, synliggör lärarens arbete, samtidigt som alltså fler lärartimmar går åt.

En fördel framhålls i sammanhanget är att handledning via

som datorn gör att lärarens frihet att själv disponera sin arbetstid ökar.

3.8 Organisation och administration

Det har förekommit en hel del problem inom DUKOM-projekten, både i utvecklingsarbetet och i genomförandet av kurserna. Något annat var heller inte väntat. Det som däremot kan sägas vara oväntat är att samarbetet med externa parter, den interna förankringen och arbetet inom själva projektorganisationen skulle beskrivas som nästan problemfritt. På det stora hela uppges samarbetet runt och inom högskoleprojekten ha fungerat bra, upplevts som givande och inte alltför sällan gett mersmak inför framtiden.

Externt samarbete Externt samarbete har förekommit i ungefär tre fjärdedelar av högskoleprojekten och det har i ägt rum i tre olika konstellationer. Vanli-

47Som externt samarbete räknas i detta sammanhang allt samarbete i projekten som ägt rum mellan personer som inte arbetar på samma universitet eller högskola.

56 Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten

gast har det varit att flera universitet och högskolor samarbetat både kring utveckling och kring genomförande av en kurs eller en utbildning. För det mesta har det då gällt utbildningar inom universitetens utbud av grundutbildningar.

Det har också varit vanligt att universitet och högskolor samarbetat med representanter från det privata näringslivet eller med offentliga arbetsgivare, framför allt för att utveckla fort- och vidareutbildningar för

speciell anställda. Ett projekt har riktats mot småföretagaen grupp par

och deras anställda och ett annat har inriktats mot att ta fram ett fortre /vidareutbildningsprogram för livsmedelsindustrin. En annan variant på denna sortens samarbete är när universitet och högskolor utvecklat kur-

eller utbildningar riktade till särskilda yrkesgrupper och sedan litat ser på samarbete med berörda arbetsgivare för att kunna genomföra dessa. Arbetsgivarens uppgift har då varit att förse deltagarna med datorer,

fungerande nätanslutning och tid till förfogande för studier. program,

I ytterligare andra projekt har det externa samarbetet inneburit att

köpt teknisk expertis av externa konsulter, använt lokala studieman centra eller använt TV-program utgångspunkt för att utveckla in-

som teraktiva kurser om barn och ungdom.

När det gäller de två första samarbetskategorierna ovan, redovisas i princip bara positiva omdömen. Att samarbeta högskolor eller universitet emellan har sällan upplevts som problematiskt. I projektens rapporter förklaras detta av parternas gemensamma utbildningssyn och utbildningskultur, och deras ganska likvärdiga kunnande inom ITområdet. Någon konkurrens frestat samarbetet inte ha

som uppges förekommit. I kommitténs mall inför slutrapporteringen ombads projekten redovisa regler, förordningar eller organisatoriska förhållan-

om den på något sätt försvårat det externa samarbetet. Inget projekt uppger att detta har skett i någon egentlig utsträckning.

Dessutom byggde arbetet i projekten ofta ett sedan tidigare etablerat samarbete och därmed på redan tidigare identifierade gemensamma intressen.

I de fall då det externa samarbetet har krånglat, tycks det nästan uteslutande ha handlat om problem med eller i anslutning till tekniken. Flest problem redovisas av de projekt där det externa samarbetet har inneburit arbetsgivare förväntats bistå deltagarna med nödvändigt

att en IT-stöd och krånglet har då i första hand gällt den tekniska infrastrukturen.

Dessa projekt har råkat ur för två sorters svårigheter. För det första har arbetsgivarens tekniska utrustning och tekniska kompetens inte alltid varit tillräckliga för kursens behov. Deltagarna har ibland inte fått tillgång till någon teknisk utrustning överhuvudtaget på sin arbetsplats, eller så har de fått felaktig eller inte tillräckligt kraftfull utrustning. De

Pedagogik och I T-stöd inom högskoleprojekten 57

har heller inte alltid erbjudits tillräcklig teknisk support på arbetsplatsen och ofta har nätanslutningarna till utbildningsanordnaren inte fungerat alls eller fungerat dåligt. Samtliga projekt som arbetat med lärarfortbildning förlagd till skolor ute i landet redovisar denna sortens erfarenheter. I ett projekt sköttes dessutom systemadministrationen olika sätt på olika skolor och detta gjorde det svårt att uppskatta hur installationer och förändringar skulle genomföras effektivt.

Den andra sortens problem med den tekniska infrastrukturen har handlat om datorsäkerhet. Tillgång till det interna datornätet på t.ex. företag och sjukhus kan innebära en risk att obehöriga kommer åt känslig information. Inom några av projekten har man därför inte tillåtits att nyttja de interna näten. Detta har inneburit att kurserna har fått genomföras på inte nätverksbaserat sätt.

annat - -

Övriga problem med de externa samarbetet är mer enstaka. I ett projekt hade man t.ex. problem med att få adekvat hjälp de anlitade

av externa tekniska konsulterna och i ett annat fungerade inte samarbetet med arbetsförmedlingen kring rekryteringen till kursen. de

Och i ett av internationella samarbetsprojekten ansåg man att förändringstakten var långsammare, att IT-mognaden var lägre och att den pedagogiska grundsynen avvek så mycket från den svenska att det ibland blev svårt att komma fram till gemensamma förslag eller åtgärder.

Samarbete och förankring inom den egna organisationen Det är få projekt som redovisar att de mötts av verkligt motstånd inom den egna organisationen eller att det interna mottagandet orsakat

problem i projektarbetet. På det stora hela redovisas en positiv bild av både internt mottagande och internt samarbete, men bilden är inte fullt lika entydig som i fråga om det externa samarbetet.

Till att börja med, är det bara i en minoritet av projekten som man anser sig ha mötts av ett uttalat positivt mottagande eller av stort engagemang på den egna institutionen eller enheten, t.ex. kommer bara ungefär hälften av projekten med säkerhet att drivas vidare institutionen eller inom universitet. När en eventuell fortsättning kommer på tal, handlar det i slutrapporterna istället för det mesta om förhoppningar från projektmedarbetarnas sida, som tycker att de utvecklat en kurs eller utbildning väl värd att leva vidare. Konkret intresse, explicita löften om att metoder, kursmaterial eller andra delar DUKOM-projekten

av ska leva vidare, redovisas dessutom oftast i projekt där att någon i led-

Som egen organisation räknas här det universitet eller den högskola som tagit emot DUKOM-medel, oftast det universitet eller den högskola där projektledare och åtminstone någon av de övriga projektmedarbetama är anställda.

58 Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten

ningsposition själv varit inblandad eller annat sätt engagerad i projektet. Projektmedarbetarnas ställning i den interna organisatoriska hierarkin viktig.

sägs vara

En eventuell fortsättning på projekten beskrivs dessutom gärna som en fråga om pengar. IT-baserade utbildningar har visat sig dyra att utveckla och de dessutom genomförs i distansform anses risken vara

om stor att institutionen gör en förlustaffär. Om kursen i fråga går med förlust påverkar det hela institutionens ekonomi och med de kärvare ekonomiska villkor och den finansieringsmodell som gäller i den akademiska världen idag, tas inte gärna några onödiga ekonomiska risker. Ekonomin blir därmed faktor som sägs skapa misstänksamhet mot

en denna sortens tekniktyngda och därmed dyra distansutbildningar.

Även när det gäller eventuella överspridningseffekter, den eventuella påverkan enskilda projekt haft på det ordinarie utbudet, är be-

som skrivningarna allmänt hållna. Här redovisas sällan konkreta positiva rapporter. Ett mindre antal projekt anses inte ha påverkat annan verksamhet i någon som helst bemärkelse.

Men för det mesta DUKOM ha bidragit till allmän kun-

anses en skapshöjning eller allmän intressehöjning i den egna organisationen. Projekten beskrivs delar av en pågående och generell utvecklings-

som

Deras bidrag till denna process består i att de engagerat fler process. människor än tidigare i arbetet med IT och distansutbildning och att de bidragit till att kunskap utvecklats. I ett par fall nämns även ökad

ny intern IT-användning som en effekt och i andra berättas att projekten lett till att kursplaner reviderats i närbesläktade kurser, att helt nya kur-

utvecklats, att kursmaterial eller kursmodell lånats över till andra ser kurser t.ex. kvällskurser som ersätts av internetbaserade distanskurser samt att erfarenheterna från ett projekt kommer att användas som underlag för forskning.

Projekten har dessutom fungerat intern fort- eller vidareutbild-

som ning inom IT-området för projektmedarbetarna själva och denna kunskapshöjning beskrivs värdefull. I flera slutrapporter kopplas över-

som spridningseffekter och projektens fortlevnad till medarbetarnas engage-

De personer som i ett DUKOM-projekt utvecklat ny kunskap om mang. distanspedagogik och IT i utbildning, kommer att kunna ta med sig den kunskapen och använda den i annan utbildning som de är engagerade Distansformen kräva mer omsorgsfulla förberedelser än annan

anses utbildning och därmed tvingar den också läraren att tydliggöra och utveckla både kursmodell och pedagogisk medvetenhet i sitt arbete.

I många projekt framhålls även betydelsen av de nya samarbetskonstellationer skapats i projektarbetet. Dessa anses både ha inne-

som burit att kunskap tillförts den organisationen och att bättre för-

ny egna

Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten 59

utsättningar skapats för både utveckling och genomförande framtida

av IT-baserade distanskurser.

Sammantaget beskrivs dock DUKOM-projekten relativt

som osynliga inom den egna organisationen och för det mesta engångsföre-

som teelser, åtminstone på kort sikt. Troligen beror detta delvis på organisatoriska förutsättningar. Många projekten har vilat på externt

av mer samarbete än på internt, samtidigt som de inriktats mot andra utvecklings- och utbildningsbehov än de institutionsintema. Och med fokus på externa utbildningsbehov och med ibland stora delar både ut-

av vecklingsarbete och genomförandeansvar förlagt externt, minskar kopplingen till den egna organisationen. Då många av högskoleprojekten dessutom genomförts av enskilda eller lärare, än

av grupper av mer som institutionsgemensamma initiativ, har inte heller den egna organisationen fungerat som intressent i arbetet.

En annan möjlig förklaring till projektens anonymitet hemmaplan, men ändå för det mesta svagt positiva mottagande, handlar att

om majoriteten av dem i åtminstone ett avseende beskrivs väl förank-

som rade i det interna verksamheten: De allra flesta projekten

kan ses som naturliga fortsättningar på utvecklingsarbete eller forskning ägt

som eller äger rum på institutionen/enheten, eller så kompletterar de eller vidareutvecklar det befintliga kursutbudet. I slutrapportema talas t.ex. om att "tappa till luckor i institutionens kursutbu " eller att med

om hjälp av IT och den räckvidd som tekniken möjliggör, "rädda" nedläggningshotade kurser genom att öka rekryteringsunderlaget.

Det betyder också att majoriteten av projekten kan sägas handla

mer om pedagogisk evolution än om revolution. Kopplingen till redan existerande verksamhet finns och projekten upplevs hellre nyttiga än

som provocerande, mer som fortsättningar än som utmaningar.

Det har emellertid även förekommit att projekten upplevts

som provocerande. Åtminstone två dem beskrivs direkt utmanande och

av som det som då i första hand uppges ha varit svårsmält har varit den pedagogiska formen. Båda projekten genomfördes i pedagogiska miljöer som enligt projektens slutrapporter karakteriseras traditionella

av undervisningsmetoder, med läraren som föreläsare och mycket fysisk kontakt mellan lärare och student. Båda projekten innebar brott mot dessa traditioner bl.a. att både problemorienterade och

genom vara genom att vila på datorbaserad kommunikation. Ett tredje projekt hamnade i blåsväder eftersom det, enligt slutrapporten, "skapade osäkerhet omkring vad det skulle komma att betyda för den etablerade organisationen

Problem har även uppstått i de flesta projekt försökt frångå

som universitetens ordinarie rutiner för t.ex. antagning, registrering, examination och kåravgift. Att utmana det administrativa systemet har visat

60 Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten

sig väl så arbetskrävande som andra pedagogiska, tekniska utma-

- ningar. I synnerhet har det visat sig besvärligt att försöka frångå antagningsrutinema.

Tre projekt har pågått samtidigt som större omorganisationer genomförts arbetsplatsen. Dessa projekt har arbetat i mot-

på den egna vind. I rapporterna talas allmän turbulens som påverkat alla

om en medarbetare, svårigheter att rekrytera och att få hjälp utifrån och

om

förändringar i institutionernas ledningsfunktioner som gjort att om projektets tidigare stöd och förankring ifrågasätts.

Arbetet inom projektorganisationen

Arbetet inom respektive projekt beskrivs även det i positiva ordalag, även de villkor DUKOM ställde innebar tidspress. Besked

om som upp

medelstilldelning skickades ut i maj 1996 och arbetet skulle vara om avslutat därpå. Det innebar att projekten fick ett drygt år på

sommaren sig att planera, utveckla, genomföra och utvärdera sitt arbete.

Dessutom sig själva ha underskattat den arbetsinsats som

anser man skulle bli nödvändig. Eftersom den initiala tekniska och distanspedagogiska kompetensen ganska liten flera håll, tog också utveck-

var lingsarbetet längre tid än vanligt, bl.a. eftersom en del av arbetstiden fick satsas på intern fortbildning. Längre tid tog det också eftersom

inledningsvis hade ganska diffusa uppfattningar om vilka möjligman heter och begränsningar som tekniken ibland även pedagogiken

- innehöll. Det tog tid att sig fram, göra misstag och försöka igen.

prova Bland annat tidsbristen har i ett antal projekt lett till att delar av projekten har strukits eller till att den tekniska och pedagogiska ambitionsnivån sänkts.

Utvecklingsarbete och genomförande av kurser har i samtliga projekt genomförts i Detta har inneburit att enskilda medarbetares

grupp. bristande erfarenhet i de flesta fall kunnat uppvägas av att kompetensen i fråga funnits hos någon i projektgruppen. En slutsats som delas

annan

i princip samtliga är att utvecklingen och det senare genomförandet av

IT-baserade distanskurser kräver många kompetenser; ämneskunav skap, ämnesdidaktisk kunskap, teknisk och distanspedagogisk kunskap är några områden bör täckas in. Ofta talas även om behovet av

som extra administrativt stöd. Det blir därmed mer komplicerat och mer krävande att utveckla och genomföra distanskurs med lT-stöd, än en

en reguljär universitetskurs. Lärarlagsarbetet, de många kompetensema

ska och samordnas, gör arbetet tidskrävande och stälsom samsas mer ler dessutom större krav på projektledningen.

I ett mindre antal projekt har det externa samarbetet genomförts distans, med IT-stöd. Även inom dessa projekt hade velat ha

om man

Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten 61

fler personliga träffar, sägs arbetet ändå ha fungerat åtminstone tillfredsställande på detta sätt.

Administrativa regler och rutiner

Administrationen har sällan uppfattats ett större problem bland som högskoleprojekten. I de allra flesta fall har högskolans reguljära administrativa rutiner och praxis använts och fungerat bra. Antagning har skett utifrån samma principer inom den ordinarie verksamheten som samma urvalskriterier har gällt, samma tidsramar, och examinaosv.tionsformer och kvalitets-/bedömningskriterier har varit desamma. Ibland har även samma kursplaner använts som i det ordinarie utbudet. I ett fåtal projekt har man brutit mot mönstret. Särskilda antagningsformer har tillämpats, t.ex. rullande antagning och grupprekrytering med individuell antagning och särskilda antagningskriterier. Dessa stilbrott har medfört merarbete inom projekten, både konkret administrativt merarbete och ett mer allmänt stångande mot etablerad praxis. Inom flera projekt har fått argumentera ordentligt för värdet i sitt man arbete, för att detta ska erkännas även då kurserna inte ut ser som vanligt, inte följer ordinarie kursplan eller då de examineras ett nytt sätt. Att projekten ändå så pass väl smält i den reguljära administrativa organisationen har inneburit fördel. På så sätt har projektresursema en kunnat koncentrerats kursutveckling och genomförande, utan att belastas med onödigt byråkratiskt krångel. En fara finns också i detta mönster. Om det blir ett självändamål att inte utmana administrativa regler och rutiner, väljer att in om man passa för att man kan förutse det merarbete eventuella brott mot praxis som innebär eller för att man känner till dessa regler och rutiner så dåpass ligt att det blir svårt att föreställa sig konsekvenserna att bryta mot av dem, finns risk att även kursutvecklingen hämmas. Då prövas inte en nya pedagogiska former och modeller avviker från mönstret, utan som ambitionerna hålls på allmänt godtagbar nivå. en mer I två avseenden har dock en majoritet projekten varit stilbrytare. I av ungefär tre fjärdedelar av dem har arbetet för det första byggt på externt samarbete. Detta externa samarbete har getts olika innehåll och genomförts på olika sätt, men ofta har det lett till att just frågan den om administrativa organisationen aktualiserats. Vem för eventuell ansvarar kursplan och examination när flera universitet eller högskolor är inblandade Hur ska det ekonomiska ansvaret fördelas Hur sker antagning efter vems kriterier och sker registrering Vilket prak- - - var tiskt/fysiskt stöd ska och erbjuda- i form tillgång till studievar en av lokaler, till teknisk utrustning och till allmän studerandeservice mer

62 Pedagogik och IT -stöd inom högskoleprojekten

För det andra, har utvecklingsarbete och kursgenomforande skett i lärarlag i ungefär lika många projekt. Lärarlagsarbetet har antingen ägt

internt inom respektive universitet eller högskola, eller i samarbete rum flera utbildningsanordnare emellan. I båda fallen har det ibland visat sig svårt att dela kostnader och personalresurser så att ingen part känt

upp sig forfördelad. Budgetsystem och personalplanering är i normala fall inte avpassade för denna sortens resursfördelning.

Pedagogik och 1T-stöd inom "kommunprojekten " 63

4 och IT-stöd inom

Pedagogik kommunproj ekten

Distansutbildning utgörs inte bara av en heterogen samling kurser, den genomförs i dag också synnerligen heterogen samling kursanord-

av en

I den andra gruppen utvecklingsprojekt som finansierats med nare. DUKOM-medel, blandas projekt med olika statliga, kommunala och privata huvudmän.

4.1 idéer

Pedagogiska

Någon pedagogisk eller teoretisk grundsyn går knappast att

gemensam återfinna bland de 22 projekten i denna kommungrupp Dels är projekten sinsemellan så olika, dels redovisas inte de teoretiska före-

pass ställningarna tydligt i projektens rapportering. Eventuella teorier bakom projekten får för det mesta leta mellan raderna efter.

man

Men då framträder t.ex. en grupp projekt vars utgångspunkter utgörs

teorier lärande i arbetslivet och om lärande organisationer. av om "Distansutbildning är antagligen den metod som i framtiden uppfyller kraven på kostnadseffektivitet, just in time, och marknadsanpassad kompetensutveckling i lärande organisation." Ungefär en tredjedel

en

projekten i "kommungruppen handlar att ta fram tillämpningar, av om pedagogiska modeller och kurser för arbetsplatsförlagd utbildning. Mestadels handlar det utbildningssatsningar riktade mot industrin,

om där studierna i varierande utsträckning antas bedrivas på själva arbetsplatsen och då på arbetstid, vid produktionsstopp eller under säsongsbundna svackor i produktionen "lärande i direkt anslutning till ar-

betsplats i produktion. " I slutrapporterna diskuteras teorier om hur relationen mellan arbete och studier präglar yrkesverksamma människors lärande. Färdighetsträning fokuseras i flera projekt, former för sådan och organisatoriska förutsättningar, samt relationen mellan teori och praktik i utbildningar inriktade på att utveckla praktiska förmågor i arbetslivet.

En liknande sorts teoretiska utgångspunkter har präglat arbetet i nästa tredjedel projekten: Här handlar det också om fort- eller vida-

av reutbildningsprojekt, istället för att i första hand diskutera de orga-

men

3 18-0930

64 Pedagogik och IT-stöa inom "kommunprojekten"

nisatoriska förutsättningarna för yrkesverksammas lärande, beskrivs arbetet utifrån mer allmänna vuxenpedagogiska principer. Den lärandeprocess som man ser framför sig, innebär att den vuxnes tidigare erfarenheter bejakas, att studierna genomförs med största möjliga

egna ansvar, att utrymme för reflexion skapas och för det mesta framhålls även den kollektiva kunskapsutvecklingen. Vuxnas lärande sker genom reflexion och i samverkan med andra.

Folkbildningens olika organisationer finns representerade i flera projekt inom kommungruppen, men det är bara i ett mindre antal av dessa som folkbildningstanken som sådan framhålls i projektbeskrivningama. När detta sker, motiveras den nästan alltid av projektets mål-

Folkbildning och studiecirkelpedagogik, studier där trygghet, grupp. social närhet, deltagarinflytande, kollektivt och aktivt lärande och reflexion framhålls, provas i första hand i de projekt som vänder sig till antingen kortutbildade eller andra studieovana målgrupper, eller till deltagare som anses omotiverade. Flera sådana projekt riktas även mot handikappade deltagare.

De skillnader i utbildningssyn som demonstreras mellan projekten i kommungruppen, beror alltså inte bara på att de sinsemellan har olika huvudmän och därmed sina rötter i olika pedagogiska traditioner. Inte heller beror de bara på att projekten har olika syften. Dessa projekt riktas också till mer heterogen skara människor än t.ex. högskole-

en projekten. Målgruppen är alltid vuxen, det är gemensamt för alla och i tankarna bakom de flesta projekt kan urskiljas drag hämtade från olika grenar av vuxenpedagogisk teori. Men dessa vuxna bedriver sina studi-

på vitt skilda nivåer och under skiftande förutsättningar. Projekten er riktas t.ex. till kortutbildade inom industrin, till kvinnliga interner på Hinseberg, till handikappade, arbetslösa, blivande civilingenjörer, lärarstuderande och småföretagare. De flesta deltagare väljer själva och är angelägna att få sina utbildningar, medan andra mer eller mindre känner sig tvingade att delta, då de hänvisas från t.ex. arbetsförmedlingar eller uppmanas av sin arbetsgivare att delta i erbjuden fortbildning.

4.2 modeller

Pedagogiska

Effektivitetstänkande genomsyrar många kommunprojekf

Syfte och målgrupp styr även vilka kursmodeller som väljs. Detta är tydligt i t.ex. flera av fort- och vidareutbildningsprojekten:

Till att börja med märks det på ett mer principiellt plan, i sättet att hantera distansmodellens möjligheter till öppenhet och flexibilitet. I ett

Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten " 65

stort antal av kommungruppens projekt talas om distansutbildning som ett sätt att skapa effektiv fort- och vidareutbildning. Distansformen presenteras som en möjlighet att effektivisera användandet tillgäng-

av liga resurser genom att skapa kurser som inte stör produktionen, kurser som går snabbt att genomföra, och kurser för arbetsgivaren medför

som så små kostnader som möjligt för resor, traktamenten och vikarier.

Detta synsätt har inom berörda projekt resulterat i att man, av alla de friheter som distansutbildningen kan förväntas möjliggöra, i första hand har tagit fasta på möjligheterna till studier oberoende av tid och rum. I många projekt inriktas pedagogisk modell och distansöverbryggande medier i första hand på att möjliggöra studier som kan genomföras när som helst och var som helst, eller i alla fall vid tidpunkter och platser som tillåter att studierna kombineras med yrkesarbete. Det gäller att "...frigöra arbetskraft och kombinera den löpande produktionen med utbildningsinsatser

Valet av kursmodell ges alltså gärna pragmatiska eller ekonomiskt nyttoinriktade motiv. Att sträva efter oberoende i tid och rum för att på så sätt försöka förfina en distanspedagogisk modell beskrivs sällan som en primär målsättning i de här projekten. Det är inte den pedagogiska principen som avgör utvecklingsarbetets inriktning, utan nyttan. Kursmodellen ska vara ändamålsenlig och det innebär här att den ska vara anpassad efter arbetslivets behov.

En hårt strukturerad kursmodell i flera projekt

Med tonvikt på effektivitet, hemmahörande arbetsmarknaden och inte sällan riktade mot miljöer som präglas av produktionstänkande och kostnadsmedvetenhet, har många projekt resulterat i kurser med fast och tydlig arbetsstruktur. "Man kan inte få nog av fasta rutiner och goda studiehandledningar vid denna typ av utbildning." Det gäller att skapa förutsättningar för en snabbt och effektivt genomförd studiegång. Om inte annat, så anses avståndet till handledaren leda till att även små problem kan stoppa studierna för den enskilde. Därför gäller det att leda deltagarna omsorgsfullt med hjälp av kursmaterial och kursmodell. I något projekt används strukturen även uttalat för att leda handledaren. "Strukturen i materialet och på CD n ett nödvändigt

var stöd för den oerfarne utbildaren... "

De flesta av de här projekten innehåller en tydlig studiehandledning som beskrivs som i oundgänglig. "Studiehandledningen är mycket

en viktig komponent i distansundervisning. En pedagogiskt väl utformad studiehandledning kan stimulera den lärande till eget kunskapssökande och reflektion kring problemlösning. Den kan också struktur åt stu-

ge dierna utan att vara alltför styrande och ersätta en betydande del av

66 Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten "

lärarens funktion i traditonell klassrumsundervisning. " I studiehandledningen anges kursmål och anvisningar för arbetsgång, övnings-, arbetsuppgifter, insändningsuppgifter och kurslitteratur.

Kunskapsförrnedling eller annan presentation av kunskapsstoff ges också stort utrymme i de mest strukturerade projekten. För det mesta ges sådan i form av föreläsningar, men många av projekten innehåller också stora inslag av självstudier. Styrning och kunskapsförmedling sker i självstudiema genom att studiematerialet görs självinstruerande och kombineras med för det mesta skriftlig kurslitteratur.

I de här projekten ingår visserligen ofta planerade gruppaktiviteter

något slag t.ex. gruppdiskussioner, samtalsgrupper, möjligheter till av grupparbeten men de beskrivs inte alltid som centrala. Som centrala

-

däremot de fysiska träffarna i sig. Sådana har planerats i samtanges liga projekt i kommungruppen med eller utan fast arbetsstruktur

- och de olika roller. När kursmodellen är styrande och bestämd i

ges förväg beskrivs träffarna och de sammanhållna grupperna i första hand

ytterligare del strukturen, som ett hjälpmedel för att hålla som en av

och driva kurserna framåt. Man träffas för genomgångar, fösamman reläsningar och uppföljningar. Dessa träffar domineras i regel av kursens ledare.

I projekten ingår också ofta lokal handledare, som bi-

en en person står vid gruppträffar utanför studieorten.

En tydlig och fast kursstruktur återfinns för det mesta bland fortoch vidareutbildningsprojekten. I något fall motiveras den dock i första hand projektets speciella målgrupp. Det förekommer att stark styr-

av ning och struktur beskrivs som nödvändiga för att deltagare utan studie-

eller motivation ska klara av att genomföra studier på distans. vana

En något lösare struktur i majoriteten av projekten

Men oftare är det studiesituation som förespråkas för dessa

en annan

oftare socialt stöd och åtminstone i någon mån individgrupper, anses anpassade distansstudier underlätta för dem. Även starkt styrda stu-

om dier generellt sett förekommer oftare bland kommunprojekten än bland både högskoleprojekt och folkbildningsprojekt, så lämnar ändå den vanligast förekommande kursmodellen även bland kommunprojekten ett visst utrymme för individualisering av kursinnehåll och arbetsgång. Det gäller både bland fort- och vidareutbildningsprojekten och bland kurser med annan och mer allmän inriktning.

Den större individualiseringen/det större utrymmet för deltagar-

och deltagarinitiativ innebär för det mesta att deltagarna själva ansvar får välja inriktning på och former för genomförande vissa delmo-

av ment, inom för i övrigt given kursstruktur. "Diskussioner

ramarna en

Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten" 67

med NN medförde att ett problembaserat upplägg övergavs. Denna process innefattar så mycket dynamiskt samspel i en grupp att det inte går att uppnå med icke fysisk kontakt. Däremot passar en problemorienterad uppläggning mycket bättre, där inte följer PBL-

man strukturen fullt ut utan försöker att ha ett problemlösande

resonemang genom lämpliga uppgifter i kursen. "För Företagsutbildning och annan fortbildning gäller t.ex. att övningsuppgifter och projektarbeten anknyts till den egna arbetsplatsen.

Ett annat sätt som provats bland projekten for att öka valmöjligheterna öka kursernas flexibilitet har varit att i en och samma kurs

- erbjuda kursdeltagarna alternativa arbetssätt att välja mellan. Detta har t.ex. inneburit att man i några projekt låtit deltagarna själva bestämma

de vill använda den vanliga skriftliga kurslitteraturen, eller om de om istället vill prova att söka information på internet. I ett annat projekt erbjöds kursdeltagarna alternativa studiemodeller. De kunde inom ra-

för och kurs bl.a. välja mellan att i studiecirkel, marna en samma bedriva självstudier via elektroniska medier, på komvux eller delta i SSVHs flerfonnsundervisning.

Dessutom förekommer oftare grupparbeten i de mindre styrda kurserna, och den kollektiva kunskapsprocessen betonas, i högre eller åtminstone lika hög grad som den individuella. Fysiska möten ingår som sagt i samtliga kommunprojekt och i kurser med lösare struktur

en

de både social och pedagogisk betydelse. Hit hör bland annat de ges projekt där studiecirkelmetodik eller liknande tillämpas. Träffama och gruppaktivitetema uppfattas avgörande för både kunskapsutveck-

som ling och för det sociala klimatet i studiegruppen och det är interaktionen deltagarna emellan som prioriteras.

Graden och formen för, flexibilitet och deltagaranpassning varie-

av,

mellan projekten. För det mesta landar arbetet i en mellanposititon rar där deltagarna erbjuds viss, begränsad autonomi inom ramarna för en i förhand given kursstruktur. I ett fåtal projekt är dock syftet med utvecklingsarbetet att skapa ett så långt drivet öppet och flexibelt lärande

möjligt, där deltagarinitiativ och deltagarautonomi står i fokus och som lärarens eller utbildningsanordnarens styrning minimeras.

4.3 IT-stödet

Det IT-stöd valts och sättet som det använts på

som Som beskrivits i kapitel har IT-stödet använts, eller avsetts att användas, på i princip tre olika sätt inom DUKOM-projekten; for dialog/interaktion, för kursadministration eller for förmedling/presentation

68 Pedagogik och I T-stöd inom "kommunprojekten "

av kunskapsstoff. Bland högskoleprojekten dominerade kommunikationsanvändningen, men bland kommunprojekten är trenden inte lika klar. Olika funktioner blandas oftare i dessa projekt. Det är rentav vanligt att IT-stödet, i ett och samma projekt, används för samtliga tre funktioner för förmedling/presentation som läromedel eller för

ovan; föreläsningar, för dialog/interaktion mellan lärare och enskild deltaga-

eller deltagarna emellan, samt för åtminstone viss kursadministration re kursinformation, studiehandledningar, övningsuppgifter.

IT-stödet har betydligt oftare använts för förmedling eller presentation kunskapsstoff här än bland högskoleprojekten. Det betyder ock-

av så att delvis andra medier använts:

Bildkonferensteknik har t.ex. använts i de flesta av kommunprojekten. Den har provats framför allt i de projekt där man använt sig

lokala studiecentra för att sprida utbildning regionalt och då i huvudav sak för att förmedla föreläsningar. Men inte bara för föreläsningar, försök har också gjorts att ordna demonstrationer och gemensamma diskussioner. Bildkonferenser har också förekommit i ett antal försök med arbetsplatsförlagd utbildning.

Även CD-rom har använts flitigare bland dessa kommunprojekt än bland andra och även denna teknik har getts i huvudsak undervisande eller kunskapsförmedlande funktioner. l några kurser där CD-rom ingick användes den ett avancerat over-head-material som läraren

som presenterade för kursdeltagarna. Vanligtvis fungerade CD-rom dock

grund för deltagarnas självstudier. För det mesta har projekten utsom vecklat skivor, även förproducerat material har använts.

egna men

På sätt bland högskoleprojekten, har också internet an-

samma som vänts i den förrnedlande/presenterande funktionen bland kommunprojekten. Som del kursmaterialet och stöd för deltagarnas

en av som kunskapssökning, har ibland angetts länkar till olika web-adresser. Dessa relativt sällan förekommande länkar har dock för det mesta varit frivilliga att nyttja och de har därmed i praktiken inte nyttjats särskilt ofta. Inte i något projekt databassökningar ha ingått som ett ob-

uppges ligatoriskt led i deltagarnas lärande.

Att distansöverbryggande teknik används för dialog och annan interaktion i distanskurser är självklart. Den funktionen är vanlig även bland kommunprojekten och det är här, i andra projekt, vanligast

som att använda datorkonferenssystemet First Class. Det har emellertid också förekommit använt web-baserade datorkonferenssystem och

att man i ett projekt utvecklade ett eget sådant. För det mesta har kommu-

man nikationen varit enskild eller enkelriktad. Via datorkonferens har lära-

antingen kommunicerat med deltagare gången frågor och ren en

individuell feed-back, eller spritt information till svar, gemensam samtliga. Det är bara i ett mindre antal projekt som datorbaserad kom-

Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten " 69

munikation deltagarna emellan ägt rum i någon egentlig omfattning. Denna sortens kommunikation har för det mesta inte prioriterats, varken av kursledningen eller av deltagarna själva.

E-post har använts relativt ofta för att skapa dialog och interaktion, medan fax, telefonkonferenser och vanliga telefonsamtal förekommit mer sparsamt. Men för det mesta har de använts på ett och samma sätt

som komplement till annat medium eller som ersättning när annan teknik inte fungerat.

Slutligen har IT-stödet även använts för att tillhandahålla kursinformation i en del projekt.

Motiv till valet av IT-stöd Även bland kommunprojekten det för det mesta ligga prak-

uppges tiska överväganden bakom valet av IT-stöd. Man har valt den teknik som funnits tillgänglig, som varit jämförelsevis billig och som ansetts vara stabil och användbar i de flesta tekniska miljöer. Och sedan har man anpassat denna teknik efter projektets syften och tänkta kursmodell. Detta tycks ha varit den vanliga arbetsgângen. Den pedagogiska tillämpningen har inte varit ointressant och de pedagogiska intentionerna i projekten har spelat roll, men först och främst- eller i alla fall dessutom har det gällt att vara realistiska. Det hela ska vara praktiskt

genomförbart också.

I några projekt tycks man emellertid ha börjat i en annan ände. Det gäller i en del av de projekt där tonvikten lagts på bildkonferens som distansöverbryggande medium och för det mesta när denna teknik i så fall ägts av en kommun: Investeringar i bildkonferensteknik studios, utrustning, teknisk support är ekonomiskt kännbara och bland annat därför är det angeläget att tekniken i fråga kommer till användning. I en del projekt ges intrycket att tekniken valts så att säga före syftet- att utgångspunkten för arbetet var bildkonferensema och att en kurs eller annan utbildningssatsning sedan byggts upp runt dessa. "NN har gjort stora satsningar på I T-utrustning och söker nu möjligheter att använda denna så efektivt som möjligt. "

I de flesta projekt förklarar man sig nöjda med valet teknik, i be-

av märkelsen att man skulle ha upprepat sitt val med facit i hand

om man hade haft möjlighet att göra om det. I några projekt skulle dock ha

man velat gå över till mer öppna inlämingsmiljöer, till web-baserade tilllämpningar istället för t.ex. First Class eller CD-rom, eller till

nyare versioner av de tillämpningar använts i projekten.

som nu

70 Pedagogik och I T-stöd inom "kommunprojekten "

4.4 IT-stöd och modell

pedagogisk -

erfarenheter

Inom högskoleprojekten var det vanligt att tekniken planerades som en del i relativt öppen lärandesituation, med fokus på deltagarinitiativ,

en deltagaransvar och flexibilitet i uppläggningen. Tekniken användes primärt i försöken att skapa öppen och flexibel kommunikation mellan deltagare och lärare.

IT-stödet strukturerar och styr studierna Bland kommunprojekten har teknikanvändningen varit delvis en an-

I de kursmodeller dominerat här, har större tonvikt lagts på nan. som förbestämd struktur och styrning, och mindre utrymme har lämnats för improvisationer och anpassningar av kursernas uppläggning.

Styrningen motiveras på flera sätt, "Då innehållet är förbe-

a: stämt garanterar det komplett utbildning." Eller "...Dessut0m är

en läromedlet garanti för att utbildningarna kommer att bli snarlika

en

än i världen som utbildningen ges. " Tekniken ges i dessa kursmovar deller ofta ordningsskapande funktion som läromedel, för föreläs-

en ning och för redovisning/kontroll hur olika kursmoment genomförts.

av Den görs till en del av strukturen, för att underlätta studiernas genomförande och driva kursen framåt. Detta gäller ganska allmänt bland kommunprojekten, även om graden av styrning varierat och även om styrningen getts olika inriktning.

I deltagarnas värdering av IT-stöd och kursmodell, framträder också ett annat mönster, ett mönster som är gemensamt för kommunprojekten och högskoleprojekten: Kursmodellen beskrivs oftare i positiva ordalag än i negativa, medan det motsatta gäller for IT-stödet. Detta stöd kommenteras i nästan alla kurser negativt- inte ensidigt negativt, men i de flesta projekt finns i alla fall något tekniskt hjälpmedel eller någon teknisk funktion som deltagarna hakat upp sig på.

Bildkonferens för kunskapsförmedling och dialog Detta gäller också för bildkonferenstekniken. Och det som de flesta deltagare har reagerat negativt på när det gäller denna, är dels vad som uppfattas som teknikens inneboende egenskaper, dels alla svårigheter med att få överföringar att fungera och fortsätta att fungera under ett helt kurstillfälle: Bildkonferens har på många håll uppfattats som en instabil teknik skapar opersonlig kontakt och långsam och enkel-

som riktad kommunikation inom kurserna. Återigen, kursmodellen har de flesta förklarat sig nöjda med, strukturen och styrningen har varit till

Pedagogik och IT -städ inom "kommunprojekten " 71

hjälp i studierna och enligt projektens slutrapportering ifrågasätter inte heller deltagarna den funktion som bildkonferenstekniken tilldelats i dessa modeller i första hand som ett medium för distribution av föreläsningar och annan lärarledd undervisning. Föreläsningarna har ansetts vara värdefulla. Däremot borde de kanske ha givits på annat sätt.

Via bildkonferensmediet upprättas en audiovisuell kontakt mellan lärare och deltagare, genom vilken deltagarna delges ett kursinnehåll

läraren eller kursanordnaren bestämt i förväg och som bara i liten som utsträckning påverkas av deltagarnas reaktioner i själva föreläsningssituationen. Men föreläsningar är i sig undervisningsaktiviteter som sällan lämnar särskilt mycket rum för deltagaranpassning ellerdeltagaransvar. Mediet bara återskapar ett form för undervisning som innebär att läraren talar och deltagarna lyssnar och lär, men kan i sig knappast anklagas för eventuell ensidighet och bristande flexibilitet. Mediet i sig skapar knappast någon särskild undervisningssituation alls, denna uppstår i den pedagogiska tillämpning väljs. I flera projekt visar man

som sig också medvetna att det kan tankefálla att i projektbe-

om vara en dömningen blanda ihop teknik och metod: "Det ligger nära till hands att bedöma metoden med tekniken utgångspunkt, dvs. det upplevda

som är primärt det man ser och hör. En fungerande men ännu inte mogen teknik, kan därför bli ett svårforcerat hinder. "

Däremot är det möjligt att föreläsningssituationens ensidighet kan förstärkas av just den här tekniken. Både deltagare och lärare vittnar om hur användandet av bildkonferens olika sätt bidragit till att en lärarstyrd och lärardominerad undervisningssituation.

Till att börja med, menar man i de flesta projekten att en fast struktur både behövs och blir resultatet av undervisning via bildkonferens, att mediet självt lämnar litet utrymme för flexibilitet och snabba omdisponeringar. Läraren måste förbereda sin undervisning minutiöst för att den ska fungera.

Tekniken påverkar också förutsättningarna för den direkta kommunikationen mellan lärare och kursdeltagare. Det visade sig på de flesta håll svårt att upprätthålla en naturlig dialog via bildkonferens. I ett par kurser förklaras detta att deltagarna tyckte att diskussionen via bild-

av konferens kändes väl offentlig. De drog sig därför för att ställa frågor och på så sätt visa inför andra att de inte kunde eller inte förstod. Andra

att fördröjningen ljudet gjorde att kommunikationen blev ommenar av ständlig och att deltagarna den anledningen avstod från att sig i

av ge

diskussion. Kommunikationen upplevdes som opersonlig. "Denna en personliga assistans ..går förlorad i utbildning via mediakonferens-

... . system. "

I något fall har den dåliga ljudkvaliteten dock uppfattats som en fördel. De kommunikationssvårigheter uppstod tvingade läraren att

som

72 Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten "

bli extra tydlig i sin presentation och de deltagare som ändå inte förstod kunde skylla på tekniken för att våga fråga om.

Även flera lärarna tyckte att kommunikationen via bildkonferens

av var besvärlig. De hade t.ex. ibland svårt att höra vad deltagarna sa. Man menade att ljudupptagningen i grupp fungerade dåligt och att det överhuvudtaget var besvärligt att avläsa deltagarnas reaktioner. "men stor del kursdeltagarnas återkoppling filtrerades bort av mediet. "

av

En slutsats som dras är att läraren är viktig om tvåvägskommunikation ska komma igång. "Dialog kommer till stånd om den planeras, sägs i slutrapport. Läraren måste planera, ge utrymme och uppmunt-

en

kommunikationen när bildkonferens används. ra

Och när dialog bara har kommit igång på lärarens initiativ och när deltagarnas inlägg har varit svåra att överhuvudtaget uppfatta, har bildkonferensmediet på ytterligare sätt bidragit till att skapa en lärardominerad undervisningssituation.

Tekniken har dock inte bara kritiserats. Bildkonferensema har uppfattats positivt i flera projekt. De har använts på annat sätt än för föreläsningar och framför allt i dessa andra funktioner har de uppskattats;

medel för att upprätta syn- och talkontakt i kurser där sådan annars som inte skulle möjlig att få till stånd, för att tillföra inslag av instruk-

vara tion, personlig handledning och seminarieverksamhet i kurser där

av

deltagare hade varit hänvisad till telefon eller brevman annars som skrivande. projekt har undervisning givits via PC-baserad bild-

I ett par konferens där delad bildskärm utgjort ett viktigt och uppskattat inslag.

Det offentliga samtalet via bildkonferens kan också beskrivas som en tillgång när alla kan ta del av alla andras frågor och kunskap lär

man mer och bättre. Detta påtalades från några projekt. Kommunikationen kunde även främjas av bildkonferensen. Dessutom innebar bildkonferensema att inslag gruppundervisning fogades till distans-

av kurserna, i och med att deltagarna samlades i grupp för att lyssna på föreläsningar, få handledning eller delta i seminarier. Även kom-

om munikationen inte ofta blev särskilt flytande via mediet, utgjorde det fysiska mötet framför mediet en extra möjlighet till samtal. "Kursdeltagarna kommenterade också internt mellan sig. Detta hände vid flera observationstillfällen. Oftast uppstod det en dialog som tog sin utgångspunkt i något som kursledaren sagt. Ibland jrågade man varandra, däremot ställde kursdeltagarna inte själva frågor till kurs-

men ledaren. "

Dessa fysiska möten värderades nästan alltid högt bland DUKOMprojektens deltagare; för social samvaro, för trygghet och för kunskapsutveckling. I projektrapport talas om förenande samtal." I

en synnerhet i kurser som riktades till målgrupper med begränsad studieerfarenhet framhölls betydelsen av samordnade studiegrupper. Dess-

Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten" 73

utom påpekas att med läraren på avstånd hänvisades deltagarna i större utsträckning till varandra för stöd.

Användandet av bildkonferensteknik nyanserar den bild av ITstödet som i huvudsak individualiserande, som ges mer allmänt bland DUKOM-projekten. Dock sker den kollektiva kommunikationen och interaktionen här i huvudsak så att säga vid sidan av mediet, som en indirekt effekt av dess användning.

En slutsats som drogs om bildkonferenstekniken var dessutom att den inte ensam räckte till. Oavsett både begränsningar och möjligheter behövde den kompletteras med fler distansöverbryggande medier. "Kombinationen av olika pedagogiska hjälpmedel, traditionella och nya, är en förutsättning för stimulerande distansundervisning. "

CD-rom för kunskapsfirmedling och kursadministration Parallellt, eller på samma sätt som bildkonferenstekniken, har CD-rom används för undervisning bland DUKOM-projekten. CD-rom inter-

aktiv multimedia har används framför allt som ersättning for skriftli-

ga läromedel, i huvudsak som omfångsrika elektroniska läroböcker. I ett par projekt har även CD-rombaserade studiehandledningar tagits fram.

Som läromedel kan CD-rom betraktas som delar en mer sluten än

av öppen lärandesituation, då kunskapsinnehåll och kunskapsmängd faktiskt är givna, om än omfattande. Men då de i DUKOM-projekten for det mesta arbetats fram for att ersätta eller komplettera ett åtminstone i fysisk mening ännu mer begränsat och därmed styrande läromedel, innebär de ändå ett steg i riktning mot ett mer öppet och flexibeltdistanslärande än tidigare.

I allmänhet har användandet av CD-rom uppskattats av både lärare och kursdeltagare. De fördelar som framför allt framhålls är interaktiviteten och den stora informationsmängd som kunnat lagras.

Datorbaserat IT-stöd för dialog Att använda datorbaserat IT-stöd for dialog/interaktion har också det varit vanligt inom kommunprojekten. I det här avseendet har man gjort samma erfarenheter som inom högskoleprojekten. Datorkonferenssystemet First Class och andra liknande, men web-baserade, tilllämpningar har fungerat bäst för kommunikation mellan lärare och en studerande. Eller for att sprida en och samma information från läraren till samtliga deltagare.

Den individuella kommunikationen är också den del av IT-stödet som uppskattas mest allmänt, både av deltagarna och bland projekt-

74 Pedagogik och I T-stöd inom "kommunprojekten "

medarbetarna. Den större möjligheten att få tag i sin lärare och den oftast snabba responsen på frågor och insändningsuppgifter framhålls

klara fördelar med tekniken. Det är så stödet ofta har använts. Med som IT-stöd går det fort och lätt för deltagaren att söka och få hjälp, studier-

underlättas och går snabbare framåt, samtidigt som läraren enkelt na kan få tag i och deltagarna, hålla sig informerad om deras

var en av framsteg och omedelbart hjälpa till när någon kört fast. Det är bara i något enstaka projekt som deltagarna sägs ha varit missnöjda med den individuella kommunikationen. Det som då kritiseras är att den antingen varit för långsam eller för kortfattad och opersonlig.

Däremot har det datorbaserade IT-stödet bara i undantagsfall använts och fungerat bra för gruppkommunikation. "matt First Class främst använts som distributionsväg och informationsbank snarare än

ett konferens- och diskussionsforum. " I gemensamma datorbaserasom de diskussionsfora har åtminstone den synliga aktiviteten för det mesta varit låg. Inte mycket har skrivits, däremot påpekas i flera projekt att deltagarna varit noga med att läsa andras inlägg.

Det är dessutom inte bara den datorbaserade gruppkommunikatio-

förekommit sparsamt, överhuvudtaget tycks det ha varit mindnen som

vanligt att deltagarna använt IT-stödet för att prata med varandra. re Den kommunikation förekommit, har i princip ägt rum mellan en

som deltagare och läraren, eller inte alls.

Att den IT-baserade gruppkommunikationen har varit sparsam, har noterats i de flesta projekt och deltagarna uppges i sina kursvärderingar ha efterlyst aktivitet från varandra. Däremot beskrivs den obefint-

mer liga gruppkommunikationen sällan ett särskilt allvarligt problem

som inom själva projekten. Detta har troligen att göra med att fokus i ITanvändandet för det mesta placerats på annat håll. l de kursmodeller där i första hand struktur, självstudier och effektivitet betonats, har gruppkommunikationen inte tilldelats någon självklar roll och i de andra projekten med mindre struktur, mer flexibilitet och större deltagaran-

passning och med fokus på en kollektiv lärandeprocess har grupp-

kommunikationen kunnat äga rum när man träffats fysiskt.

Dessutom beskrivs den nya informationstekniken även bland dessa projekt individualiserande. Enskild kommunikation är vad som

som förväntas och därmed också vad som åstadkoms.

Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten" 75

4.5 Tekniska

problem

Tekniken har överträffat mina vildaste förväntningar

del kommunprojekt har IT-stödet fungerat alldeles utmärkt och I en upplevts ett pedagogiskt lyft för både lärare och kursdeltagare.

som Med hjälp distansöverbryggande teknik har studiemöjligheter ska-

av pats där tanken på sådana tidigare knappast kunnat tänkas. I ett projekt förmedlades t.ex. kursinnehåll och skapades dialogmöjligheter via satellit till fartygsanställda på resa uppe vid Nordpolen.

Och tekniken har nått långt inom Sverige. En deltagare i ett annat projekt hade varken tillgång till elektricitet eller telefonlinje i sitt hem. Där skedde datorkommunikationen med hjälp av en bärbar dator med laddningsbara batterier, vilka laddades under de tider som man i fastigheten körde ett dieseldrivet kraftaggregat. Telekommunikationen skedde med hjälp radiolänk. Och allt fungerade utan problem.

av

Men för det mesta har teknikstödet krånglat på ett eller annat sätt. Precis bland högskoleprojekten har inte tekniken fungerat helt

som problemfritt i något kommunprojekten. De kanske mest omtalade

av och omdiskuterade problemen har i denna att göra med

senare grupp bildkonferenstekniken.

Bildkonferens problem med nätkapacitet och

anslutning/uppkoppling

Visst tekniskt krångel med bildkonferenstekniken avfärdas som mer eller mindre oväsentligt i de flesta projekt. Den ibland dåliga bildkvaliteten och sporadiska avbrott i ljud- eller bildöverföringen har stört, men för det mesta inte fått någon avgörande betydelse för genomförandet av kursen eller utbildningen. Dokumentkameror som inte riktigt fungerat

de ska har irriterat, inte heller spelat någon större roll. En resom men flexion görs i ett projekt är att goda förberedelser, kursmaterialets

som kvalitet, lärarens pedagogiska förmåga och interaktionen inom studiegruppen visat sig viktigare än hög teknisk standard.

Däremot har avgörande problem uppstått när överföringen mellan deltagare och lärare eller olika deltagargrupper brutits permanent

- eller ofta, när uppkopplingar inte fungerat och deltagarna gång på gång fått med att tekniska problem avbrutit föreläsningar och dis-

vara om kussioner. Eller när kursen överhuvudtaget inte har kunnat komma igång. Denna sortens problem har många projekt som arbetat med bildkonferensteknik stött på. I flera av projekten har dessutom problem med bildkonferenstekniken antingen tvingat fram justeringar syfte

av och ambitionsnivå delar de ursprungliga projektplanema har fått

- av

76 Pedagogik och I T-stöd inom "kommunprojekten "

strykas, teknikanvändningen har lagts på lägre och mindre omfat-

en tande nivå än planerat- eller till att kursstarten fått skjutas upp. l ett par fall fördröjdes projekten med flera månader.

En orsak till att just den här sortens tekniska problem gärna lett till relativt stora och långvariga svårigheter, är att de för det mesta inte kunnat åtgärdas inom projekten. För att komma till rätta med kommunikationsnät inte byggts ut i den hastighet utlovats i olika re-

som som gioner, med inte har den överföringskapacitet som påståtts och

nät som med för svaga bryggor inom näten, krävdes för det mesta kommunala beslut och kommunala åtgärder, ibland även investeringar inom ramarna för den kommunala budgeten. Dessutom var man beroende av att leverantörer levererade utrustning och programvara i tid och av samarbete med nätoperatören. I projekten har man brottats med "oklarheter i den kommunala organisationen kring teknikansvar och beslutsmandat", samarbetsproblem mellan lokal och regional förvaltning, försökt påverka stora nätoperatörer att agera och överhuvudtaget försökt hante-

problematik som ofta befunnit sig långt utanför enskilda projekts ra en eller enskilda projektmedarbetares räckvidd.

Datorbaserat IT-stöd problem med uppkoppling och

hopkoppling/kompatibilitet Andra vanliga tekniska problem har för det mesta gått att lösa med hjälp av den expertis som antingen funnits knuten till respektive projekt eller som kunnat köpas in utifrån, eller med hjälp av kompetensutveckling internt i projektet.

Detta gäller för de flesta svårigheter som haft att göra med datorer och datorkommunikation. Vanligtvis har dessa problem inneburit att det har varit svårt att få igång den interna kommunikationen inom kursen. Uppkopplingen mot olika servrar och installationen av programvara har skapat problem, företrädesvis i början av kurserna.

De tekniska problem som uppstått kring datoranvändningen tycks lika ofta ha berott på deltagarnas och lärarnas bristande erfarenhet som på svagheter i tekniken. Alla var inte vana vid datorerna från början och även de erfarna datoranvändarna hade sällan provat att själva genomföra tekniska installationer eller uppkopplingar. I ett projekt delade t.ex. flera personer på en och samma datorutrustning och situationen blev riktigt komplicerad då några personer gjorde förändringar i program och kopplingar utan att informera de andra.

Bristen på kunskap och erfarenhet visade sig i några projekt även i den överdrivna tilltro som man visade tekniken, och i de felaktiga val som gjordes. Utan att med säkerhet känna till teknikens kapacitet eller begränsningar, och ibland påhejade av leverantörers, operatörers och

Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten" 77

andra mer externa intressenters beskrivningar och utfästelser, planerades kursmodeller och tekniska lösningar som i efterhand visade sig vara orealistiska och omöjliga att genomföra. Exempelvis när det gäller problem med anslutningar till internet tycks orsakerna ofta ha funnits i valet tekniska förutsättningar. I ett antal projekt har tillgången till in-

av ternet begränsats antingen av att datorerna haft otillräcklig kapacitet,

varit föråldrad eller den valda varit överbelastad. programvaran servern

Valet hårdvara, mjukvara och server visade sig komplicerat även

av i andra avseenden. I någon kurs kunde t.ex. de e-postsystem som användes inte alltid hantera bifogade filer, och i ett par andra kurser gav olika webläsare olika åtkomst till kursmaterial och kursinformation som placerats på internet. Överhuvudtaget visade det sig inte sällan besvärligt att få olika standardkomponenter att fungera ihop. Datorer, mjukvara och och för sig fungerat alldeles utmärkt i

servrar som var en andra sammanhang, har i flera projekt bildat instabila systern då de kombinerats.

Som slutsats detta man i ett projekt att: "När ett IT-

en av menar baserat utvecklingsarbete startar bör den tekniska infrastrukturens begränsningar kartläggas och fungerande teknisk plattform som kva-

en litetssäkras i alla led användas. "

Men dessa problem har sagt i regel varit möjliga att hantera in-

som

projekten, med hjälp antingen teknisk expertis eller intern fortom av bildning. l de allra flesta projekt betonas i synnerhet behovet av teknisk support. Utan tillgång till sådan kan även smärre tekniska problem eller missöden få allvarliga konsekvenser för en kurs.

Problemen med datorerna och datoranvändningen tycks generellt sett ha påverkat förutsättningarna för projektgenomförandet mindre än vad den krånglande bildkonferenstekniken gjort. En orsak till detta är troligen just att datorproblemen har kunnat åtgärdas inom projekten. Ett annat skäl kan de olika roller tekniken getts kurserna. Bild-

vara som konferensema har oftast gjorts mer oundgängliga än datorkommunikationen. Kurserna med bildkonferensteknik har i princip byggts upp med lärarens ljud- och bildförmedlade undervisning som stomme. Datorkommunikationen har sällan givits sådan central roll. Denna har för

en det mesta funnits med ett komplement i kursen, som ett stöd för

som undervisning och självstudier. När datorerna inte har fungerat har problemen kunnat kringgås eller kompenseras olika sätt, t.ex. genom att den elektroniska kommunikationen ersatts med brev, telefonsamtal eller fax eller helt enkelt hoppats över.

78 Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten "

4.6 Deltagarnas tillgång till utrustning och nätanslutning

Deltagarna har fått låna den tekniska utrustningen

För det mesta har inte kommunprojektens deltagare själva behövt stå för kursens IT-stöd. I de projekt som förlagts till olika arbetsplatser har den tekniska utrustningen varit i huvudsak arbetsgivarens ansvar och i de projekt där man arbetat med en lokal studieorganisation som basmed lokala studiecentra har deltagarna nyttjat den utrustning som

funnits i dessa. I flera av dessa projekt har utrustningsfrågan tenderat att bli problematisk, och därför central:

I de flesta studiecentra har bildkonferensteknik funnits tillgänglig, i åtminstone fysisk mening. Problemen med denna- svårigheterna att få till stånd fungerande bild- och ljudöverföring- har som sagt varit både vanliga och ibland även allvarliga. Eftersom man inom projekten har varit beroende av att tekniken fungerat för att de olika kurserna överhuvudtaget ska ha varit möjliga att genomföra, har detta skapat en osäker situation för både kursdeltagare och projektorganisation. Vid ett flertal tillfällen har tekniska problem som sagt lett till att projekt försenats eller projektplaner reviderats.

Ibland har kursdeltagarna även kunnat disponera eller låna hem datorer och mjukvara från sitt lokala studiecentrum och få hjälp med teknisk support därifrån. Detta ha fungerat bra. I ett enda sådant

uppges projekt fungerade inte supporten.

I en annan grupp projekt har deltagarnas arbetsgivare varit ansvariga för den teknik som ingått. Det har handlat om fort- och vidareutbildningar, ibland förlagda till själva arbetsplatsen. Den här lösningen på utrustningsfrågan har även den inneburit del problem. Det har t.ex.

en visat sig att arbetsgivaren inte alltid i praktiken kunnat ställa upp med den utrustning, programvara och support som utlovats från början. Det har i några projekt även varit svårt att få till stånd anslutning till ar-

en betsplatsens interna kommunikationsnät. Av främst säkerhetsskäl har arbetsgivaren inte velat riskera att obehöriga ska få tillgång till information som finns där. I en kurs som gavs på en kriminalvårdsanstalt tilläts inte distansundervisning via modem och nät.

I vissa kursprojekt har utbildningsanordnaren stått för IT-stödet.

Låna eller själv stå för utrustning en fråga om tillgänglighet och

ekonomi Inom kommunprojekten har för det mesta valt lösning

man en annan på utrustningsfrågan än inom högskoleprojekten. I de förstnämnda er-

Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten " 79

bjöds deltagarna för det mesta att låna eller på annat sätt disponera utrustning, medan det inom högskoleprojekten var upp till deltagarna själva skaffa sig tillgång till det IT-stöd som ingick i kursen. Utifrån de erfarenheter som gjorts i projekten, är det svårt att påstå att en modell fungerat bättre än den andra.

Om det krävs att deltagarna själva ska ansvara för den tekniska utrustningen riskerar att stänga ute vissa grupper från studierna och

man det kan hända att deltagarna kommer med sinsemellan olika utrustning till kursen med kommunikationsproblem som följd eller med svårig-

heter för vissa att fullt ut tillgodogöra sig det digitala kursmaterialet. Ibland leder dessa olikheter till att några deltagare måste kompenseras, att den digitala informationen t.ex. måste kompletteras med skriftlig, och dubbelarbete uppstår för kursledningen.

Om å andra sidan utbildningsanordnaren erbjuder sig att låna ut utrustning eller på annat sätt göra den tillgänglig, ställer detta krav på relativt stora investeringar för att tekniken ska räcka till alla, fungera i olika sorters utbildningssammanhang och för att den hela tiden ska vara uppdaterad. Detta uppfattas i praktiken som omöjligt att sätta i system för andra än utbildningsanordnare med ett relativt brett och konstant utbud distanskurser eller annan verksamhet med IT-stöd, t.ex. uni-

av versitet och högskolor, större kommunala studiecentra eller större arbetsgivare. Andra har inte råd inte som läget är i dag, när tekniken är

jämförelsevis dyr, när teknikutvecklingen innebär krav på kontinuerliga nyinvesteringar och när de flesta utbildningsanordnare lever och verkar med snäva ekonomiska ramar.

Det som projekten däremot ganska entydigt har visat, är att det kan visa sig vanskligt att lita att en tredje part, någon annan än deltaga-

eller utbildningsanordnaren, ska för kursens IT-stöd. Dels ren ansvara för att ansvarsproblematiken då kompliceras ytterligare, dels för att en mer utomstående intressent inte alltid kan antas känna något större engagemang för just denna kurs eller ha tillräcklig kunskap om kursen för

till att rätt och tillräcklig utrustning görs tillgänglig. att se

4.7 IT-kompetens och teknisk

support -

och lärarnas

deltagarnas

Deltagarnas datormognad och behov av teknisk support Att ha deltagit i ett av DUKOMs kommunprojekt verkar allmänt ha uppfattats eller mindre arbetsam kamp mot trilskande tek-

som en mer nik, under för övrigt ganska behagliga pedagogiska förutsättningar. Det är ungefär så deltagarnas reaktioner beskrivs i slutrapportema. Sättet att

80 Pedagogik och I T-stöd inom "kommunprojekten "

arbeta på i kurserna har för det mesta uppskattats. På samma sätt här

inom högskoleprojekten tycks deltagarna uppfatta tydliga riktlinjer som och klar arbetsgång stöd i studiearbetet. Och tekniken har för

en som det mesta krånglat, åtminstone i början, men för det mesta även senare till och från.

Men för flera kursernas målgrupper tycks inte problemen med

av IT-stödet ha spelat någon större roll. En välmotiverad deltagare, en per-

själv är tekniskt kunnig, högutbildad person som deltar i en son som en kurs han eller hon önskar och som erbjuds rimliga förutsättningar

som att kombinera arbete och studier, klarar av att hantera lT-stödet även

det inte alltid fungerar det ska. Detta framgår av projektens om som slutrapporter.

Även den studerar under något sämre förutsättningar, är

som som utan studievana och kanske inte lika välmotiverad, som har svårt att få tiden att räcka till och inte är vid den informationstekni-

som van nya ken, kan tillgodogöra sig distansutbildning med IT-stöd. Det sägs också i projektrapporterna, men då måste ett fungerande stöd tillföras kurser-

både ett socialt, pedagogiskt och ett tekniskt stöd. I projekten anna -

studietakten, inrättas lokala studiegrupper och utvecklas handpassas ledarrollen för att skapa bättre förutsättningar för svagare deltagargrupper.

Och tekniskt stöd har erbjudits. Tillgången till teknisk support har ofta visat sig avgörande för deltagarnas möjligheter att genomföra sina studier. I ett projekt startade man dock en kurs utan att ha planerat någon tid alls för teknikintroduktion. Deltagarna kunde inte hantera ITstödet och resultatet blev att denna tid istället fick tas från undervisningstiden, vilket i sin tur ledde till att hela kursen fördröjdes och till att deltagarna inte hann komma igång med studierna innan det var dags att göra sommaruppehåll. Kursen fick startas efter sommaren då med

om teknikintroduktionen inplanerad redan från början.

Var den tekniska supporten ska tas från, och hur den ska utformas, har visat sig öppen fråga. Inom kommunerna finns inte

vara en mer alltid särskilda tekniska stödcentra inrättade, i stället har teknisk kompetens fått letas lite överallt i den kommunala organisationen. Till lokala studiecentra fanns alltid minst en ansvarig stödperson kopplad,

den tekniska utrustningen ingått i dennes ansvarsområde men även om har inte alltid han eller hon haft någon teknisk specialkompetens. Och den lokale handledaren som ansvarat för de lokala studiegruppemas arbete har ofta tilldelats pedagogisk än tekniskt stödjande funk-

en mer tion. Hos berörda arbetsgivare fanns heller inte alltid tillräcklig teknisk kompetens.

En hel del har dock gått att åstadkomma inom projekten. Framför allt framhålls vikten att IT-stödet introduceras ordentligt i början av

av

kurserna. Tydliga instruktioner underlättar också och läraren själv

om är tekniskt kunnig och kan förmedla sin kunskap till kursdeltagarna, är förstås detta bra. I slutrapportema framhålls hur viktigt det är att framför allt inte underskatta deltagarnas behov av stöd. Inom projekten har man även förvånats av deltagarnas sinsemellan så skiftande datormognad.

Lärarnas IT-kompetens och arbete Lärarna inom kommunprojekten har oftare haft tidigare erfarenhet av IT-stödet än av själva distansformen. Det betyder dock inte alltid att man provat på att undervisa via datorer eller bildkonferens, eller att man tidigare utvecklat infonnationstekniska hjälpmedel. För det mesta har man inte det. Men man har använt tekniken i annan verksamhet. Det är förklaring till varför lärarna generellt sett även i dessa projekt

en upplevt färre och mer kortvariga problem med tekniken än deltagarna. Tekniken är för det mesta vald utifrån lärarnas förförståelse, inte i första hand utifrån deltagarnas.

Med vanligtvis liten erfarenhet av både distansformen och av att använda IT-stödet i ett pedagogiskt sammanhang, tycks de flesta lärare i kommunprojekten lärarroll som de känt till sedan tidigare.

ha valt en Det talas betydligt mer sällan i dessa rapporter än i högskoleprojektens,

att lärarroll utvecklats som ett resultat av IT-stöd och pedagoom en ny gisk modell. I bara några få rapporter omtalas "den nya handledarrollen", eller talas om en övergång till handledning, vägledning och ökad lyhördhet i undervisningen. Av beskrivningarna att döma har lärargämingen inom DUKOM-projekten sällan uppfattats som fundamentalt ny. Många tycks ha gjort mer eller mindre som man alltid har gjort, fast den här gången på distans och med IT-stöd.

Till sådana resultat finns minst två rimliga förklaringar:

För det första eftersträvades i ett flertal projekt inte en öppen eller flexibel lärare. Tonvikten på struktur och ktmskapsförmedling i undervisningssituationen var ganska genomgående. Det som därmed återskapades via tekniska medier, var en ganska traditionell undervisningssituation, med lärare som ledde och lärde ut och elever som lyssnade och lärde in. För en lärare som kommit till en av de mer strukturerade DUKOM-kursema från traditionell undervisning har därmed ingen anledning givits att ändra lärarbeteende.

Detta är dessutom en lärarroll som kan motiveras av både IT-mediet och distansformen i sig. I några projekt ansågs exempelvis bildkonferenstekniken kräva noggrann struktur och lämna litet utrymme för spontana improvisationer, och i andra talades om hur distansformen och den ensamhet som den distansstuderande är utlämnad till, leder till

82 Pedagogik och IT-szöd inom "kommunprojekten"

att även små problem kan stoppa studierna. Dä anses en tydlig och klar vägledning vara nödvändig raka besked behövs för att inte göra

- en tung studieforrn onödigt krävande.

För det andra, förekommer troligen redan handledarrollen inom flera av de utbildningskulturer som finns representerade bland DUKOM-projekten. I flera projekt beskrivs hur uttalat vuxenpeda-

en gogisk tradition dominerar den egna utbildningsmiljön, hur idéer om reflexion, deltagarstyming, individuell anpassning och erfarenhetsanknytning vägleder verksamheten. Man är van att arbeta med

vuxna, vet hur lär och hur utbildning för bör utformas. Inom

vuxna vuxna folkbildningen finns denna kultur och ett antal universitetsinstitutioner, kommunala bolag och komvuxenheter säger sig tillämpa den. Och vuxenpedagogisk teori sammanfaller i stora delar med handledarrollen, som denna beskrivits bland projekten. När en vuxenpedagogiskt skolad lärare sedan upprepar sin undervisning i ett distansprojekt den här

av typen, upplevs inte arbetet som särskilt nytt eller annorlunda.

IT-stödet och distansfonnen kan vara tidskrävande. De stora kraven på planering och förberedelser, samt den skriftliga kommunikationen och individualiseringen, har gjort att mycket lärartid gått åt. Dessutom har den egna kompetensutvecklingen tagit tid för den oerfame läraren, för den som arbetat med intemetbaserat undervisningsmaterial har det tagit tid att t.ex. kontrollera och uppdatera länkar och den som undervisat via bildkonferens har varit tvungen att satsa en del extra arbete på administration bokning av lokaler och sändningstider, kontroll av

dessa och inte sällan ombokningar av lokaler och sändningstider.

Men att distansundervisning med hjälp av IT-stöd per definition skulle vara mer tidskrävande än annan utbildning, är ingen slutsats som dras generellt bland kommunprojekten. Ibland anses den istället innebära att mindre lärartid går åt. När IT-stödet och distansfonnen gör att kurserna tar kortare tid än vanligt att genomföra, när distansfonnen ersätter vanlig klassrumsundervisning med långt driven individualisering eller decentraliserade utbildningar som kräver att läraren reser ut i landet för att undervisa, sparas tid istället in. Tidsåtgången bestäms

av den pedagogiska form som väljs och eventuella besparingar beror på vilken pedagogisk form som ersätts.

Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten" 83

4.8 Organisation och administration

Externt samarbete Externt samarbete har förekommit i de flesta av kommunprojekten, i ungefär tre fjärdedelar av dem. Några mönster för hur de olika samarbetskonstellationema har sett ut är svårt att urskilja, eftersom antalet samarbetsparter och de olika institutioner och organisationer och har samarbetat med har som var en varierat stort. I jämförelse med högskoleprojekten kan dock sägas att projektorganisationen för det mesta omfattat fler parter och att flera sinsemellan olika utbildningskulturer varit representerade. Medan högskolornas externa samarbete för det mesta har inneburit att universitet eller högskolor samarbetat med varandra, har här t.ex. representanter från kommunal förvaltning, näringsliv/industri, ideella föreningar, ekonomiska föreningar, kommunala bolag, folkbildning, AMU, statliga utbildningsanordnare, Utbildningsradion, länsstyrelser, universitetsinstitutioner, högskolor, gymnasieskolor, stiftelser och kommunalförbund samsats, i något fall till ett tiotal i ett och samma projekt. Om upp något mönster kan urskiljas, så är det i så fall den stora blandningen i sig. Att arbeta i den här sortens stora och heterogena konstellationer beskrivs dessutom flera etablerad praxis. Valet samarbetsparter av som av kan variera från gång till gång, från projektarbete till projektarbete,

nätverksbyggandet beskrivs inte sällan som ett självändamål.

men Syftet med samarbetet beskrivs inom kommunprojekten i allmänhet ett annat än inom högskoleprojekten. Inom högskolan syftade som det externa samarbetet i första hand till pedagogisk samverkan. Olika kompetenser samlades för att skapa bästa möjliga förutsättningar för utvecklingsarbete och genomförande av utbildningar. Bland kommunprojekten framstår inte de pedagogiska motiven som lika framträdande. Oftare verkar det här ha handlat att samla olika intressenter i om

projektorganisationerna.

Detta förklaras framför allt den inriktning projekten givits. av som Påfallande många dem har inneburit att fort- och vidareutbildningar av utvecklats för särskilda yrkesgrupper eller arbetsplatser. Andra har getts tydlig inriktning mot kommunala eller regionala behov, även en dessa ofta med tonvikt arbetsmarknadens behov. Projekten har alltså haft klar nyttoinriktning, med avgränsade målgrupper och tydligt en definierade arbetsplatsbehov eller regionala behov angivna. Vem som

9 Med externt samarbete i detta sammanhang allt samarbete i projekten som avses ägt mellan inte arbetar i organisation. Vissa gränsdragrum personer som samma ningsproblem har förekommit.

84 Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten "

skulle ha nytta av projekten, och på vilket sätt, angavs alltså tydligt och därmed var det också klart vilka projektens intressenter Dessa åter-

var. fanns i projektorganisationen.

Men även om tonvikten bland de flesta kommunprojekten kommit att läggas på samarbete intressenter emellan, är mönstret inte entydigt. Även del ingått i olika projektorganisationer i första hand

om en parter som representanter för en organisation med intressen att bevaka, har man också bidragit med tekniskt, pedagogiskt eller ämneskunnande till projektarbetet. Dessutom förekommer ett antal projekt där det är just aktörernas olika kompetens som angetts som motiv för projektorganisationen.

Det externa samarbetet beskrivs inte som lika problemfritt bland kommunprojekten som bland högskoleprojekten och folkbildningsprojekten. Trots goda intentioner och för det mesta höga förväntningar har projektarbetet här oftare lett till slitningar och problem. Islutrapporterna ges exempel på flera kulturkrockar som ägt rum.

Arbetet har t.ex. "tydliggjort skillnader i en traditionell utbildningskultur och traditionell företagskultur " att visa på skillnader i

en genom synen på styrning och stringens i både utvecklingsarbete och kursgenomförande. I de berörda projekten betonas å ena sidan vikten av att lärare och andra projektmedarbetare har ordentliga kunskaper om den arbetsplats eller annan miljö där den planerade utbildningen kommer att äga rum, å andra sidan vikten av att som arbetsgivare arbeta med tillräcklig framförhållning i planeringen av kompetenshöjande insatser. Ett projekt har även inneburit att "En skolmiljö där man sedan länge arbetat med kompetensinriktade kurser och motiverade studerande mötte en utbildarmiljä, där en stor del av verksamheten består i att via olika medier stimulera lågmotiverade människor till studier, att folkbilda, att bidra till att utveckla kunskaper utan formella betygskrav. "

I ett par andra projekt komplicerades arbetet motsättningar inom

av den kommunala organisationen antingen mellan olika delar den

- av centrala kommunala förvaltningen eller mellan kommuncentrum och berörda skolor och studiecentra runt om i kommunen.

Flera projektorganisationer har byggt samarbete mellan högskolor och lokala kommunala studiecentra. I några projektrapporter har detta beskrivits som en positiv erfarenhet, i andra sägs arbetet ha inneburit att "högskolans regelbaserade anslagssystem" kommit på kollisionskurs med "lokala behov". Både pedagogisk och ekonomisk

ansvarsfördelning beskrivs från kommunalt håll problematisk. Man

som menar t.ex. att högskolan inte i tillräcklig omfattning anpassat utbud och studieform efter de särskilda lokala behov som gällt för den relativt lilla och begränsade målgrupp funnits respektive ort.

som

Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten " 85

Dessutom beskrivs arbetet som tidskrävande i kommungruppens samarbetsprojekt. "För båda organisationerna har det helhetsgrepp på utbildningens alla komponenter gemensamt måst tas medfört att som avsevärt längre tid för planering och utveckling måst avsättas än vad varit då och själv bestämt innehåll och studiemesom fallet var en om del. " dock ha varit väl använd tid. "Samverkan mellan utbild- Det anses med skilda kulturer i sig läroprocess. " Även ningsanordnare utgör en arbetet uppfattats mödosamt, beskrivs det i regel också som om som givande och utvecklande. De heterogena projektgruppema anses särskilt ändamålsenliga i inledningen utvecklingsarbetet, i den fas när av idéer och visioner formuleras och arbetet kräver kreativitet än mer praktiskt samarbete.

Samarbete och förankring i den egna organisationen

Förutsättningarna för samverkan mellan de olika intressentema bestäms inte bara i själva projektarbetet. Även situationen hemma spelar rollprojektens interna förankring i den egna organisationen. I kommunprojektens slutrapportering i regel större uppmärkges samhet åt externa samarbetsproblem än åt eventuella svårigheter inom den organisationen. Detta kan som en första indikation att egna ses de interna problemen inte upplevts särskilt svåra eller frekventa. vara Vanligen beskrivs mottagandet som positivt; projekten har mötts av ett positivt intresse och i några fall rentav välkomnats. Direkta interna problem rapporteras egentligen bara några få större utbildningsanordnaav väletablerad utbildningskultur där inte tekniska hjälpmedel re, med en eller försök med alternativa kursmodeller smälter in. Hos andra intressenter projekten bättre. Ungefär hälften av passar projekten beskrivs i slutrapporterna som i någon mening delar av en tradition; tradition att arbeta med regional utveckling, en tradition en av att arbeta med IT-stöd och/eller distansmetodik eller en tradition av av att arbeta med fort- och vidareutbildning. Andra projekt leds av olika nyskapade organisatoriska enheter nybildade lärcentra, nyligen inrät- tade kommunala enheter utan traditioner eller tidigare verksamhet att anknyta till eller komma kant med. Projekten verkar för det mesta inte ha mötts av internt motstånd och kommer att fortsätta på ett eller annat sätt i framtiden: Metoder som utvecklats kommer att användas internt i sammanhang t.ex. för nya kommersiella tillämpningar, projektet i sig fortsätter, eller delar av det drivs vidare. Oftast är dock talet eventuella fortsättningar allmänt hållet och om den interna ekonomin hålls fram förutsättning. Det handlar om som en

86 Pedagogik och I T-stöd inom "kommunprojekten "

pengar, en fortsättning är beroende av att någon är villig att betala för den. Inte sällan efterlyser man externa medel för fortsatt utveckling.

I slutrapporterna har man ofta svårt att peka ut projektets inverkan på övrig verksamhet, dels för att det har gått för kort tid, dels för att arbetet inte slutförts. Det finns knappast något resultat att sprida vidare ännu. Direkta slutprodukter beskrivs inte heller alltid som en målsättning, inom ett flertal projekt betraktas iställ-et resultaten som steg på vägen i riktning mot ökat användande IT och distansformer i verk-

av samheten. Konkreta resultat att omedelbart tillämpa i nya sammanhang

knappast något som man hoppades ens inledningsvis. Utveckling var tar tid och själva utvecklingsarbetet blir aldrig färdigt.

I tre projekt menar man dessutom att ingen som helst påverkan har ägt Projektet har inte märkts mycket internt. I två av dessa projekt

rum. förklarar man situationen med att respektive projektledare bytt arbete och att projekten därför lämnats utan egentlig styrning under en period.

För det mesta sägs dock DUKOM-projektet ha skapat ett ökat intresse för den här sortens utbildningar. Projektet har lett till ökad kunskap distansutbildning och informationsteknik och även till ökad

om förståelse. "Datorn har kommit in i lärarnas medvetande som ett mycket bra hjälpmedel. Lärarnas intresse för att Öka sin kompetens inom detta område har höjts kraftigt. IT är inte onödigt eller negativt längre. "Distansmetodiken har nästlat sig in i medvetandet i hela organisationen och utvecklas hela tiden. " Det har hänt att följdprojekt ini-

nu tierats, där DUKOM-projektet antingen utgjort modell för den nya kur-

eller allmänt inspirerat till nya och liknande satsningar. sen mer

Ett annat vanligt är att peka på projektorganisationen när

svar DUKOMs bestående effekter diskuteras. Inom ramarna för DUKOM har nätverk stärkts, kanaler utvecklats och nya samarbetsformer provats. Infrastrukturer har byggts som skapar förutsättningar för

upp framtida utvecklingsarbete och kanske framför allt för framtida spridning denna sortens utbildning. Denna infrastruktur kan vara mer el-

av ler mindre fysisk, från inrättandet av lokala studiecentra och installation teknisk utrustning i dessa, till att kontakter tagits och nya sam-

av arbetsparter prova.ts.

Arbetet inom projektorganisationen För det mesta uppges arbetet i projektorganisationen ha fungerat tillfredsställande, kanske inte alldeles smärtfritt. Med alla dessa in-

men tressenter inblandade har exempelvis behoven klar ansvarsför-

av en delning och planering blivit synnerligen märkbara. Som ett sätt att effektivisera arbetet och tydliggöra den interna ansvarfördelningen, har

ofta skapat olika arbetsgrupper inom projektorganisationen och man

Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten" 87

fördelat ansvar för t.ex. teknik, organisation, metod, applikation respektive ämnesinnehåll mellan dessa. Denna lösning upplevs ha fungerat bra i de flesta avseenden. Dock har den lett till ökade krav på intern samordning och i något fall har även motsättningar uppstått mellan

arbetsgrupperna.

I andra projekt menar man sig ha underskattat just dessa behov

av planering och tydlig ansvarsfördelning. Arbetet har satts igång utan att vars och ens ansvarsområden definierats tydligt och utan långsiktig planering. Då projektarbetet även kommit att innebära hel del ovän-

en tade motgångar, framför allt problem med teknikstödet, har brister i den inledande planeringen accentuerats ytterligare. Försenade leveranser och tekniska lösningar som inte hållit för vad ursprungligen utlo-

som vats har minskat tidsutrymmet och ökat pressen på var och en iprojektorganisationen.

Projektorganisationen har varit avgörande för projektens genomförande även på andra sätt. I något fall genomfördes exempelvis utvecklingsarbetet av medlemmarna i en ekonomisk förening. Dock kunde inte föreningen betala ut särskild hög ersättning för arbetet och enskilda medarbetare kände sig tvingade att prioritera andra verksamheter för att kunna försörja sig. Liknande svårigheter uppstod i ett projekt där alla inblandade lärare arbetade på olika skolor. Lärarna tvungna att pri-

var oritera sina ordinarie lärartjänster och det blev därför svårt att finna gemensam projekttid.

Utvecklingsarbetet har överhuvudtaget ofta visat sig mer tidskrävande än väntat, oförutsedda svårigheter har uppstått och slutprodukten har ännu inte blivit vad hoppades på. Det behövs utveck-

man mer lingsarbete innan det finns en fungerande produkt och det anses behövas någon som är beredd att satsa pengar på att ta fram den.

En annan komplikation inom kommunprojekten kan troligen också den begränsade erfarenheten av att arbeta med distansutbildning ha varit. Arbetet har fått inledas med att medarbetarna gått kurser för att lära sig vad distansutbildning är och hur den lämpligtvis genomförs. Projektorganisationen har inte alltid innehållit tillräcklig pedagogisk kompetens intressenterna tycks ha haft klarare uppfattningar om vilk-

en utbildning man vill ha och varför, och erfarenhet de tekniska

mer av hjälpmedel funnits tillgängliga, än vilken kursmodell

som om som skulle kunna användas för uppnå projektets syfte och för det val-

att ge da teknikstödet en lämplig pedagogisk inramning.

88 Pedagogik och IT -stöd inom "kommunprojekten"

Administrativa regler och rutiner

Det har inom kommungruppen varit vanligast att man använt sig av ordinarie administrativa organisationer för rekrytering, antagning, kursadministration och eventuell examination. Detta har upplevts som mest ändamålsenligt, inte annat så rent arbetsbesparande skäl.

om av Nya organisatoriska lösningar leder gärna till merarbete och i ett par projekt där satsat stora på handledning och alltså ställt

man resurser stora krav på de undervisande lärarna, betonas just vikten av att hålla administrativt arbete utanför själva kursgenomforandet. Att riskera att dra på sig merarbete extra dumt i sådan situation. Inte i något

vore en projekt har valt lösningar stått i strid mot gängse administrati-

man som va arbetssätt.

Detta har troligen inte betytt att kursutvecklingen hämmats i någon större utsträckning, eftersom det funnits hel del olika administrativa

en system att välja mellan. I ett och projekt har t.ex. kunnat samlas

samma rekryteringskanaler från både folkbildning, lokal komvuxenhet och arbetsförmedling och urvalsprincipema har vid behov kunnat anpassas efter den enskilda kursen. Det har också givits olika valmöjligheter när det gällt i projektet för kursadministration ska läggas-

var som ansvar och därmed vilken administrativ praxis ska följas och det har

som ibland skapats möjligheter till parallella principer för examination eller

bedömning i ett och samma projekt. annan

5 och IT-stöd inom

Pedagogik folkbildningsproj ekten

5.1 Pedagogiska idéer

Med mycket få undantag hör de pedagogiska idéerna inom folkbildningsprojekten hemma inom folkbildningens pedagogiska traditioner. I det avseendet utgör projekten en homogen grupp. Ett mindre antal

projekt innehåller även influenser från högskolan "den pedagogiska

uppläggningen skulle helt sammanfalla med uppläggningen på högskolan" och det reguljära skolväsendet, för det mesta handlar det

- men om att göra folkbildning, på distans och med IT-stöd, men fortfarande folkbildning.

Påfallande ofta beskrivs DUKOM-projektet dessutom som ett försök att förnya antingen studiecirkelpedagogiken eller folkhögskolepedagogiken. Man vill "utveckla studiecirkelns arbetsformer, bredda den pedagogiska kompetensen, finna nya kursmodeller, "utveckla

pedagogiken en överlevnadsfråga för folkhögskolan", finna ett kom-

plement till traditionellt folkbildningsarbete, värdera tekniken och dess framtida och aktuella möjligheter inom folkbildningen och överhuvudtaget "utveckla oss i tiden med den nya tekniken. Nya tider kräver ny folkbildning, t.ex. i distansform och med hjälp av informationsteknik.

Men förnyelsen och utvecklingen ska helst inte innebära att folkbildningens grundläggande pedagogiska traditioner ruckas. Principen är att det ska vara samma pedagogik på distans i närstudierna, dvs. ett

som demokratiskt arbetssätt med fokus på deltagarstyming "gruppens

självständiga målformulering och utvärdering", gruppkänsla, delaktighet och kollektiv kunskapsutveckling "utbyte av erfarenheter som

leder till att kunskap uppstår Några projekt väljer i stället att tala i termer av problemorientering och flexibilitet och i ett projekt tillämpas en pedagogik som kallas "Learning by Doing and Reflecting". Oavsett benämning ställs dock nästan alltid den kollektiva läroprocessen och deltagaransvaret i centrum. Individuellt lärande och enskilt studiearbete lyfts fram mer sällan. I den starka betoningen av det kollektiva lärandet avviker gruppen folkbildningsprojekt dessutom från de tidigare två

90 Pedagogik och IT-stöd inom folkbildningsprojekten

projektgruppema, där det individuella lärandet för det mesta antingen jämställts i betydelse, eller prioriteras framför det kollektiva. Deltagarfokuseringen delar dock med andra. man Parallellt med folkbildningsidealen även målgruppens behov anges centrala vid planeringen projekten. Bland folkbildningsprojeksom av tilltänkta målgrupper är nyckelordet för det mesta studiehinder. tens Det handlar nästan alltid människor studiemöjligheter begränom vars de är handikappade, glesbygdsboende, invandrade, kortutbilsas av att dade eller andra skäl har svårt att delta i mer traditionellt utformad av utbildning eller folkbildning. Även arbetslösa är prioriterad vuxna en målgrupp. I projektrapportema talas eftersatta grupper. Majoriteten om projekten inriktas på att öka utbildningens tillgänglighet för dessa. av "Alla, oberoende på vilken kunskapsnivå, personlig utvecklingsnivå ska chansen." I DUKOMs urval dominerar glesbygdsprojekt osv., och kurser för handikappade. Ibland har projekten riktats in på generella kunskaps- eller bildmer ningsbehov. Ungefär hälften dem har varit allmänt bildande kaav av raktär, för det mesta modifierad kurs eller cirkel från utbildningsen anordnarens ordinarie utbud. I andra fall har projekten varit mer nyttoinriktade och kurserna har utformats del en tänkt längre stusom en av diegång. De har antingen syftat till att motivera deltagarna till fortsatta studier, komplettera tidigare studier eller till att behörighet för viss ge eller till högre utbildning. examen Alla tänkta målgrupper är dock inte utbildningsmässigt eftersatta. Rena fort- och vidareutbildningskurser förekommer också, för t.ex. "...kvinn0r inom vård och behöver bredda sitt kunnande, omsorg som för attraktiva på arbetsmarknaden." I folkbildnings-

att vara fortsatt

projektens kurser har även vårdpersonal, lärare, journalister och högskolestuderande deltagit. I fort- och vidareutbildningskursema har folkbildningsidealen tonats vanligtvis med en ökad individualisener, ring resultat. Den individuella anpassningen har bedömts nödvänsom dig för övervinna de studiehinder heltidsarbete, parallella helatt som tidsstudier hos utbildningsanordnare eller oregelbundna arbetstiannan der innebär.

5.2 Pedagogiska modeller

Fokus på ökad rumslig spridning

De flesta folkbildningsprojekten kännetecknas i någon mening av en kompensatorisk ambition, dvs. ambition att förbättra studiemöjligen heterna för utbildningsmässigt eftersatta Det betyder att man i grupper.

Pedagogik och I T-stöd inom folkbildningsprojekten 91

många projekt inriktat sig på att i första hand utveckla kursmodeller som är lättare tillgängliga än vad studier inom det vanliga utbudet är. Kurserna ska vara möjliga att delta i även t.ex. bor i glesbygd,

om man inte är studievan eller har ett fysiskt eller psykiskt handikapp. För det mesta har detta inneburit att utvecklingsarbetet inriktats på att skapa förutsättningar for att sprida utbildningen i rumslig mening- fysiskt, praktiskt, ut i landet till ställen och orter där andra studiemöjligheter inte finns.

Inte sällan har utvecklingsarbetet bestått i distributionssätt

att nya provats för redan existerade utbildningar. Med hjälp distansöver-

av bryggande teknik eller metoder har kursen i fråga flyttats i fysisk mening, antingen till studiecentra eller lokala utbildningsanordnare på olika orter, eller hem till deltagarna. Men kursen i sig har i övrigt ofta liknat sitt original, med innehåll, lärare och litte-

samma samma samma ratur eller studiematerial, möjligen kompletterat med särskilt material för distansversionen.

Det tidsmässiga oberoendet har betonatsg mindre. Många kursmodeller har visserligen innehållit perioder då lärare och deltagare inte träffas och då visst studiearbete i avskildhet och efter individu-

ägt rum ellt gottfinnande. Men samtidigt har studierna för det mesta också inneburit fast antagning, dead-lines, fysiska träffar, grupparbeten och andra tidsbundna aktiviteter som styrt studiearbetet tidsmässigt.

Fysiska träffar minskar öppenheten kan inte undvaras

men Mötena beskrivs som centrala i de flesta folkbildningsprojekt. De kan vara virtuella och textbaserade: "Att något är textbaserat behöver inte i sig innebära ett hinder för människor att mötas. Om tänker på

man betydelsen av kärleksbrev eller poesi blir det uppenbart vilken styrka och möjlighet till möte kan finnas i texter. "

som

Men för det mesta är det de fysiska träffarna lokalt eller centralt

som beskrivs som oundgängliga. "Vi tror att direktkontakten med lärare/handledare är nödvändig för vår målgrupp, i dagsläget tek-

som ser niken mer som ett hinder än möjlighet. " Generellt sett har träffarna

en både förekommit oftare och pågått längre bland folkbildningsprojekten än bland övriga. Ibland har det ingått träffar varje vecka- efter studiecirkelmall och i andra fall har träffarna inneburit att deltagarna bott

på internat enligt folkhögskolans traditioner- och umgåtts flera dagar

i sträck. I bara några enstaka projekt har deltagarna inte haft någon fysisk kontakt alls med varandra.

Tonvikten på fysiskt tillgänglighet i många projekten har alltså

av inneburit att det är den geografiska spridningen utbildningen

av som prioriterats, inte det fysiska oberoendet. I ett mindre antal projekt kriti-

92 Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten

serades också de fysiska träffarna. Deltagarna hade i dessa valt distansformen just för att slippa och för att kunna studera oberoende av

resa andra.

Träffarna har getts både social och pedagogisk betydelse. I

en en inledningen kurserna har de även använts för att introducera kurs-

av innehåll och teknik, framför allt har de tillfällen där lära-

men setts som

och deltagare kan lära känna varandra, för att skapa förutsättningar re för kommunikation och kunskapsutveckling i den fortsatta kursen. "De obligatoriska träffarna är betydelsefulla för att få till stånd den viktiga sociala sammanhållningen och därmed den höga distansaktiviteten. " I det här avseendet avviker folkbildningsprojekten från de två andra

Både inom högskolan och bland kommunprojekten har grupperna. träffarna för det mesta ägnats åt grupparbeten av olika slag, dvs. samarbete kring olika skrivuppgifter. I folkhögskolomas och studieförbundens kurser har istället träffats för att diskutera och samtala.

man Samtalet har dessutom varit grunden mötena ägnats under-

även om visning i någon form. Seminarieformen betonas konsekvent i folk-

mer bildningsprojektens kursmodeller än i andras.

Det ifrågasätts dessutom i något projekt den seminarieliknande

om och analytiska diskussionen alls är möjlig att åstadkomma med lärare och deltagare skilda åt. "För att det ska fungera måste få igång en

man pågående diskussion. Detta låter sig inte enkelt göras eftersom di-

frihet i tid och i viss mån har hämmande effekt på

stansformens rum en

lärarens möjlighet att ställa de rätta problematiserande frågorna. "

De fysiska träffarna användes alltså i första hand för gruppkommunikation social i syfte att via samtalet utveckla kunskap. Det

- samvaro betyder också att de användes för att skapa förutsättningar för en kollektiv läroprocess bland deltagarna, och eftersom de förekom både jämförelsevis ofta och under jämförelsevis långa tider gavs det kollektiva lärandet totalt sett stort utrymme.

Kurserna har anpassats på ytterligare sätt för att skapa förutsättning-

för kollektiv läroprocess. Nästan samtliga projekt har t.ex. gear en nomfört fast antagning och haft kursstart och det har man

en gemensam gjort bl.a. för att göra det möjligt att bilda mindre studiegrupper inom kursen.

Folkbildningspedagogik i regel under kursträffarna

Träffarna och det kollektiva lärandet har framför allt ägt rum istudiecirkelform. I de allra flesta projekt har studiecirkelpedagogik per distans kommit att innebära att studerat på studiecirkelvis under de

man fysiska träffar ingått i distanskursen. Det är sällsynt att själva

som mer

Pedagogik och I T-stöd inom folkbildningsprojekten

studiecirkeln genomförts på distans- med lärare och deltagare skilda åt av tid och/eller

rum.

Cirkelpedagogiken har därmed oftare gjorts till ett inslag i distanspedagogiken som tillämpas under mötena inte uttalat än

- men annarstill en integrerad del. Detsamma gäller för folkhögskolepedagogiken. För det mesta har denna tillämpats vid särskilda tillfällen i kurserna, under t.ex. träffar och vid vissa undervisningsinslag. Mer sällan den

ser ut att ha tjänat som modell för kursen i sin helhet.

I en del projekt där samarbetat med aktörer utanför folkbild-

man ningen tycks studieförbund och folkhögskolor ibland ha kommit att tjäna mer som distributionskanaler och/eller lokalt stöd i kursmodeller som formulerats andra. I ett sådant projekt sökte t.ex. från

av man en folkhögskolas sida samarbete med två etablerade anordnare di-

av stansutbildning. Tanken att använda samarbetet för att själva lära

var och för att utveckla den pedagogiska traditionen att dra

egna genom lärdom av andras erfarenheter. Resultatet blev dock inte riktigt det

avsedda. I praktiken korn samarbetet att innebära att folkhögskolan tilllämpade två olika pedagogiska modeller kändes både främmande

som och omöjliga att påverka.

I några fall har dock kursen i sin helhet liknat vanlig studiecirkel

en eller en vanlig folkhögskolekurs. Distansinslagen har då i regel bestått av IT-stöd som använts för att skapa kommunikationsmöjligheter med personer utanför cirkeln eller kursen.

Eller så har man i en och samma kurs studerat ibåde cirkelform och folkhögskolefomi. De två folkbildningstraditionen har

grenarna av kombinerats, för det mesta så sätt att deltagarna studerat i studiecirkel lokalt och i mindre för att sedan träffas allihopa för inter-

grupper, natvistelse och studier på folkhögskola vid några tillfällen under kursens gång. För det mesta har detta fungerat bra. I någon kurs upplevde dock deltagarna de två studieformerna konkurrerande. De tyckte

som att det hade räckt att studera det sättet- i studiecirkel och för-

ena stod inte riktigt vad folkhögskoleinslagen bidrog med.

Strukturerade studier med utrymme för diskussion och visst deltagarinnytande

Ett mindre antal folkbildningsprojekt har arbetat med uttalat fri och

en flexibel kursmodell. I kurser ansåg sig exempelvis inte

ett par man kunna förutsätta att teknikstödet skulle gå att använda på ett i förväg avsett eller planerat sätt. Den fria uppläggningen motiverades

där av "teknikens dagshumör och lärarens IT-kunskap Lärarnas begränsade erfarenhet av distansutbildning angavs skäl i ett annat projekt, där

som tanken bakom den lösa strukturen att låta lärarna sig fram till

var prova

94 Pedagogik och IT -stod inom folkbildningsprojekten

fungerande distansmodell. Andra projekt valde flexibel kursmoen en dell pedagogisk övertygelse: "Varje distansutbildning bör gemer av nomföras deltagarnas förutsättningar, ämnesinriktning, omfång,

efter

avvägning DU/N U etc. Därför bör distansundervisning planeras

mycket flexibelt. " Men beskrivningarna att döma har även de kursmodeller som utav vecklats inom folkbildningsprojekten i allmänhet innehållit hel del en struktur. I flera projekt beskrivs t.ex. det skriftliga studiematerialet som centralt och därmed styrande. "Om materialet leder tankarna till linjär metod är det svårt att styra det till att bli mer problembaserat, mer

forskande. " I rapporterna beskrivs emellertid folkbildningsprojekten som mer fysiskt strukturerade strukturerade i själva studiesituationen. än som

Studiehandledningar/studieplaner/arbetsplaner har använts och för det

även bestämd kurslitteratur "På traditionellt studiecirkelsätt mesta har de gjort ramplanering för sina träffar, och komflesta grupper en mit överens studietakt" inte lika genomgående om en gemensam - men i andra projekt. Och där funnits förbestämda planer eller som även om anvisningar för studiernas genomförande, tycks de ha varit möjliga att

frångå vid behov. möjligt del kursbeskrivningar och planer rentav varit Det är att en alltför och öppna för tolkningar. Till flera kurser uppges deltagarvaga ha kommit med oklara föreställningar innehåll och arbetsformer na om och i andra har de sinsemellan haft väldigt olika förväntningar. Sammantaget tycks dock DUKOMs folkbildningsprojekt ha uppfattats styrda och i förväg planerade än vad folkbildning i allsom mer mänhet är. På sätt i andra projekt, beskrivs detta också som samma som nödvändighet. Teknikanvändningen måste förberedas noga och även en deltagarnas självstudier och enskilda arbetsuppgifter måste planeras omsorgsfullt på distans än i vanliga kurser. "Organisation delmer av i elektroniska studiegrupper är något ständigt måste upptagare som märksammas från kursledningens håll. Överhuvudtaget måste kursledaren mycket aktiv drivande och uppmuntrande roll och inte inta en släppa kursdeltagarna till att sköta sig själva. "

5.3 IT-Stödet

Det IT-stöd valts och sättet det använts på som som

IT-stödet har använts i huvudsak för dialog/interaktion inom folkbildningsgruppen. Mönstret är tydligt, entydigt här än inom de tvâ andmer Mer sällan har tekniken använts for att förmedla eller ra gruppema.

Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten 95

presentera kunskapsstoff och endast i undantagsfall har kurserna administrerats den vägen.

Det vanligast använda elektroniska mediet har därmed kommit att bli den enskilda datorn, kompletterad med modem och försedd med tillämpningar för framför allt datorkonferens, men även för elektronisk post och web-baserad kommunikation, som t.ex. CuSeeMe datorbaserad bildkonferens och Infovox 220 talsyntes. First Class gjordes tillgängligt via DUKOMs försorg och blev därmed den mest använda programvaran för just datorkonferens. När datorkonferenssystemet inte fungerat, har det ersatts eller kompletterats med e-post, skriftliga brev, fax eller vanliga telefonsamtal.

Att använda IT-stödet för förmedling eller presentation av kunskapsstoff, undervisande medium, har varit ovanligt. När det

som mer gäller datorerna och datorkommunikationen, så har dessa t.ex. för det mesta varit försedda med web-läsare, med möjligheter till sökningar och informationsinhämtning via internet. Och databassökningar och andra sökningar på webben har visserligen förekommit, men de har knappast tilldelats någon framträdande roll i respektive kurs. Mest tycks de ha tjänat tillfällen för deltagarna att pröva på tekniken, för

som att lära hur det går till. I några projekt har emellertid datorn och webben använts integrerat del av lärosituationen. Ett projekt valde

mer som en t.ex. att erbjuda en språkkurs i form av mallar som lagts upp i en databas på internet. Mallarna innehöll övningar på flera nivåer och anpassades efter mer allmänna pedagogiska riktlinjer för undervisning i språk. I en annan kurs en virtuell skrivarcirkel publicerade delta-

- garna sig, diskuterade och analyserade egna och andras alster uteslutande via internet.

Bildkonferens förekom i de flesta av kommunprojekten som en del i undervisningen på distans. Deltagarna samlades på lokala studiecentra där de lyssnade på föreläsningar och gavs handledning och instruktioner via bildkonferens. Och lokala samlingar har som sagt förekommit även i majoriteten av folkbildningsprojekten, men här har träffarnas funktion varit en annan. Här har lokala träffar i första hand använts för arbetet i lokala studiegrupper. Man har träffats öga mot öga för att samtala och diskutera med varandra och med sin lokale handledare och då har bildkonferenser bara sällan ingått. I några projekt har de använts för överföring av föreläsningar och i några andra för att koppla ihop den lokala studiegruppen med andra studerande eller en handledare på annan ort. Men totalt sett har inte bildkonferenstekniken utnyttjats i särskilt stor utsträckning.

Inom folkbildningsprojekten har först och främst skriftligt material använts som kurslitteratur och annat studiematerial. Det betyder t.ex. att

4 I8-0930

96 Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten

CD-rom har använts mer sällan i undervisningen i fem projekt och i

- endast ett av dem har en egen CD-romtillämpning arbetats fram.

Däremot har det varit vanligare bland folkbildningsprojekten än bland andra att använda förinspelad video som en del i undervisningen och konferenstelefoni för kommunikation. Videofilmer och telefonkonferenser har använts ungefär lika ofta som CD-rom.

För det mesta förklarar sig projekten nöjda med de tekniska lösning-

valts. Tekniken har fungerat ändamålsenligt och bra, eller skulle ar som åtminstone ha kunnat göra det den fungerat som tänkt var. Det har

om den däremot inte alltid gjort. Tekniska problem har förekommit diskuteras i avsnitt 5.5 och det har varit besvärligt.

I kurser inletts med teknikintroduktion och som försetts med en

som fungerande IT-support har de tekniska lösningarna dock för det mesta fungerat till slut. Och tekniken bara fungerar och om tillfälle ges att

om göra arbetet gång till, skulle inom de flesta folkbildnings-

om en man projekten inte tveka att välja likartade tekniska lösningar gång till.

en

De eventuella förändringar föreslås är sällan särskilt stora eller

som omvälvande. De handlar om att tänja på teknikens och distansformens möjligheter till frihet och oberoende lite mer än vad som hittills gjorts och innebär i praktiken att projekten skulle ha övergått till någon sorts web-baserad teknik, framför allt för att skapa större öppenhet och snabbhet i kommunikationen. Andra förändringar som skulle ha genomförts innebär att tillföra enstaka funktioner som saknats i den nuvarande kursens IT-stöd: I några projekt efterlystes t.ex. möjligheten att arbeta off-line i det valda datorkonferenssystemet, bättre layoutmöjligheter och effektiv chat-funktion. I ett par andra ville man i

en mer framtiden kunna arbeta med ljudöverföring och inte bara textbaserad kommunikation. I ett projekt där provat på både ljud-, bild- och

man textbaserad kommunikation ångrade sig däremot. Både lärare och

man deltagare fick stora problem med tekniken i kursen eftersom kommunikationsnätet inte fullt utbyggt. Om samma kurs skulle ges en gång

var till, skulle projektledningen vis erfarenheten därför välja att ar-

- av beta endast med textbaserad kommunikation.

Motiv till valet av IT-stöd

I ett mindre antal folkbildningsprojekten har man försökt bortse från

av tidigare erfarenheter och i stället letat så förutsättningslöst som möjligt efter tekniska lösningar skulle kunna tänkas passa den egna kursen

som eller cirkeln. I de helt web-baserade kursmodellema valdes t.ex.

en av teknikstödet för att "Kommunikationen över internet är snabb och internet är det mest öppna mediet. Utvecklingen går snabbt och möjligheterna är, i det närmaste, oändliga. Nya programvaror kommer oav-

Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten 97

brutet och de blir och användarvänliga. Att eleverna använder

mer mer internet för kursen möjliggör också att vi skapar länkar till mycket intressanta platser som i sin tur stimulerar och påskyndar inlärning. "De huvudsakliga motiven handlade om att hänga med i den tekniska utvecklingen och om att ta tillvara de möjligheter som den tekniken

nya erbjuder för att skapa nya studieförutsättningar. Ett annat projekt valde komponenterna i sin IT-lösning först och främst för att de skulle komplettera varandra i teknisk/pedagogisk mening. Telefon, fax, konferenstelefon och datorkommunikation valdes för att skapa förutsättningar för både enskild kommunikation och gruppkommunikation, både skriftlig och muntlig kommunikation och både simultan och asynkron kommunikation.

I andra projekt var utgångspunktema annorlunda: "Vi visste ingenting om vilka eventuella alternativ som fanns. " De pedagogiska behoven tillgodosågs så långt som detta lät sig göras med tillgänglig teknisk kunskap.

Eller så långt som detta lät sig göras med tillgänglig teknisk utrustning. Det vanligast motivet till att välja viss teknik tycks ha varit att man antingen provat på tekniken i fråga tidigare, att den funnits praktiskt tillgänglig i den egna organisationen, eller att den bedömts vara tillgänglig för de tilltänkta målgruppema. Andra skäl som angetts är att den tekniska lösningen ska vara billig, tillförlitlig och enkel att använda

för både deltagare och lärare. Det är realistiska lösningar som sökts i första hand, lösningar som är tänkta att vara praktiskt genomförbara och hanterbara.

5.4 IT-stöd och modell

pedagogisk

Hoten mot folkbildningsidéalen IT-stödet har i majoriteten av projekten använts med ambitionen att återskapa folkbildning på distans. I flera projekt har detta också visat sig fullt möjligt. "Man kan behålla folkhögskolepedagogiken i distansutbildning om målen för utbildningen är desamma. Distansutbildning och IT år bara två verktyg bland andra. "

Andra ställer sig mer tveksamma och det gör man av flera olika skäl. Tre orsaker till oro som anges är distansformens ökade krav på planering och styrning av studierna, den för det mesta begränsade gruppkommunikationen via elektroniska medier och det minskade utrymmet för fysiska möten.

98 Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten

Det tycks ha varit allmän erfarenhet bland DUKOM-projekten att

en IT-stöd och distansform ställer högre krav på planering, struktur och styrning i lärosituationen än vad utbildning i allmänhet gör. "Utbildningen har fungerat bäst i de avsnitt som handlat om ren kunskapsförmedling". Upplevelsen är, att undervisning via elektroniska medier inte gärna låter sig improviseras fram och även de jämförelsevis stora inslagen självstudier och ensamarbete för deltagarnas del

av måste organiseras ordentligt för att göras praktiskt genomförbara. Des-

större krav på ordning och reda i planeringen beskrivs dessutom som sa hot mot folkbildningsstraditionen. Det antas t.ex. vara svårt att uppmuntra till ett sakligt, kritiskt och aktivt förhållningssätt till studier och kursinnehåll deltagarnas och lärarnas agerande är bestämt i förväg

om och kommunikationen dem emellan är sparsam. Strukturer och en studiegång bestämts i förväg, kan även rimma dåligt med deltagar-

som fokusering och deltagaraktivitet, vilket förstås är problematiskt i en studieform där just deltagarnas behov och aktiva medverkan är två av de bärande principerna.

En möjlig slutsats blir därmed att folkbildningskurser på distans inte ska struktureras så hårt i förväg.

Men detta har heller inte alltid visat sig vara en lyckad lösning. Projektens erfarenheter är nämligen också att utan struktur och styrning tenderar studerandeaktiviteten och kontakten deltagarna emellan att minska. "Distansutbildning i folkbildningsarbete kan kollidera, då folkbildningen utgår från fritt och frivilligt med ett stort mått av deltagarstyrning. DU vi sett det i projektet har fungerat bäst med

som ganska hårt styrda utbildningsplaner. Det går säkert att finna mellanvågar, sagt risken för kollisioner är påtaglig. "

men som

Utan styrning slutar alltså deltagarna att prata med varandra och en bärande idé inom folkbildningspedagogiken går intet- samtidigt

om

alltför stark styrning i sin tur tycks hämma gruppkommunikasom en tionen på andra sätt.

Det tredje möjliga hotet mot folkbildningstanken uppmärk-

som sammats inom projekten är risken att de fysiska träffarna försvinner med distansformen. De fysiska träffarna beskrivs centrala

som folkhögskolors pedagogiska tradition, bygger på socialpedago-

som en gik, med det nära mötet lärandeform"- och mycket av det mot-

som stånd mot distansutbildning och informationsteknik som tycks existera inom folkbildningen, grundas enligt projekten på just åsikten att träffarna är omöjliga att undvara. Distanspedagogiken anses leda till färre möten och därmed även till att gruppinteraktionen sätts på undantag i studierna.

Erfarenheterna från DUKOM-projekten stödjer dessutom till viss del sådana farhågor. I flera projekt har de fysiska träffarna varit de till-

Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten 99

fallen då deltagarna överhuvudtaget talats vid eller kommit i kontakt med varandra.

I ett annat projekt menar man att det minskade antalet träffar bidragit till att skapa en god stämning i studiegruppen. Då det gick så lång tid mellan gångerna, var deltagarna verkligen glada över att få ses på riktigt ibland.

Gruppkommunikation via IT-stödet är svår att få igång

En vanlig erfarenhet är att deltagarna inte spontant kommunicerar via datorer.

I ett projekt sade man sig t.ex. ha litat alltför mycket på att deltagar-

själva skulle ta initiativ till datorbaserade diskussioner. "I normal na en cirkel sig detta sig självt, men "Att diskutera spontant elektro-

ger av niskt är inte lika självklart". Deltagarna upplevde inte ämnet som intressant att diskutera, ansågs för stor och det fanns ingen

gruppen vara

drog igång samtalen. Samma mönster har gällt generellt. Även som bland folkbildningsprojekten, i allmänhet varit inriktade mot just

som gruppkommunikation och kollektiv kunskapsutveckling, har datorkommunikationen i första hand varit individuell, "...kontakterna via datorn har varit kommunikation mellan läraren och enskild

mer av en deltagare." Aktiviteten har varit låg i de öppna elektroniska fora där samtliga deltagare kunnat delta och kunnat läsa varandras inlägg. Datorkommunikationen deltagarna emellan verkar även den främst ha ägt

mellan två parter och i slutna former, t.ex. via e-post. rum

En förklaring till den låga aktiviteten kan vara att den datorbaserade gruppkommunikation sällan har gjorts helt oundgänglig i kursemas uppläggning: "Som ett komplement till det målstyrda materialet förväntades deltagarna att kontinuerligt komma med frågor och kommentarer till den gemensamma frågelådan. Det skulle bli ett behovsstyrt komplement i dialogform... " Gruppkommunikation för att behandla

angelägenheter har för det mesta varit överkurs önskgemensamma värd men inte nödvändig.

I andra projekt förklaras deltagarnas beteende av att de haft svårt att hantera datorerna, varit osäkra på sin egen språkliga förmåga och dessutom varit att överhuvudtaget uttrycka sig skriftligt. De ansågs

ovana därför välja bort mer offentliga skrivaktiviteter. "Dessutom tycker jag att det inte heller är lätt ledare och lärare att hitta rätt språklig ton

som i vissa sammanhang. Man slirar på banan mellan det hurtfriskt vardagliga talspråket och byråkratsvenskan känns det som. "

I ytterligare andra kurser förklaras den låga aktiviteten av distansformen och individualiseringen. Att först arbeta för att sedan

ensam,

100 Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten

tvungen att göra sina tankar och sitt arbete synliga och möjliga att vara läsa av alla, kan innebära övermäktiga krav på den enskilde.

Andra deltagare, som provat på bildkonferens, har upplevt tekniken

opersonlig och därmed inte särskilt lämplig för gruppkommunikasom tion åtminstone inte i den sortens studier de själva valt "I en

- som kurs och väcker personliga och känsliga frågor tyckte

som engagerar

att bildkonferensen blev för stel och distanserande för att man man skulle våga sig på djupare diskussion. " Ofta beskrivs dessutom själ-

en

tekniken som störande. Kommunikationen hämmas av kameror som va inte går att röra eller zooma med, av en kamerabild som inte följer med när någon rör sig, varierande ljudnivå, brus, knackningar eller

av

mikrofoner är alltför känsliga för diverse småljud i studion och av som

inte förmår återge samtal i deltagare. som en större grupp

I projekten framhålls samtidigt att deltagarnas inaktivitet eller passivitet inte nödvändigtvis behöver ha med distansformen eller teknikstödet att göra, att det förekommer att deltagare är tysta i vanlig folkbildning också. Men, sägs det, där går det åtminstone att göra något åt saken. "Risken med distanskursen är att icke-aktiva elever försvinner lättare än i klassrummet. " Den transparens som skapas via både bildkonferens och datorburen kommunikation, och gör det möjligt för

som läraren att både följa deltagarnas aktivitet och upptäcka deras inaktivitet, räcker för det mesta inte till eller utnyttjas inte.

Dock inom ett projekt att den begränsade gruppkommu-

menar man nikationen inte alltid behöver uppfattas som negativ. Där upplevde man att när deltagarna inte diskuterade kursinnehållet i studiegruppen, vände de sig istället till kollegor, familj och andra personer i sin egen verklighet- ett kollektivt lärande utanför själva studiesituationen. "Vi tror att

distanskurs eller del-distanskurs kan resultera i en mycket bra baen lans mellan den enskilde deltagaren kursen gruppen + utbildaren

och det verkliga livet. "

...men ibland går det bra

I andra ett mindre antal projekt är erfarenheterna elektronisk

- - av gruppkommunikation positiva. En skrivarcirkel innehöll exempel-

mer vis inga fysiska träffar alls, utan all kommunikation ägde rum via dato-

Sju deltagare och en ledare skickade totalt 222 frågor, svar, rerna. kommentarer, berättelser, dikter och prosastycken mellan sig under loppet tio veckor lång kurs. Den datorbaserade kommunikationen

av en fungerade också alldeles utmärkt i kurs med yngre handikap-

en annan pade deltagare. Och i tredje kurs beskrivs IT-stödet som avgörande

en för deltagarnas möjligheter att bedriva cirkelstudier på distans: "I en cirkel till stor del har byggt på kommunikation och dialog mellan

som

Pedagogik och I T-stöd inom folkbildningsprojekten 101

deltagare på olika orter har gruppsamarbete och diskussion möjliggjorts just med I T-stöd. Det har varit en förutsättning för att kunna bedriva cirkelverksamhet med så få deltagare på varje ort. "

I samtliga dessa kurser var kommunikationen planerad, strukturerad och i olika mening lärarledd. Läraren bestämde antingen tiderna eller temat för den nätbuma kommunikationen eller skickade uppgifter, frågor och dead-lines till deltagarna.

Bildkonferensema har också uppskattats kommunikationsme-

som dium i ett antal projekt. "Det kom klart fram under videokonfe-

att man renserna glömde avståndet mellan och cirkelledaren. " Nog-

gruppen grann planering, tidigare erfarenhet och framför allt fungerande

- teknik kunde minska känslan av avstånd och tillåta spontana

mer samtal att äga rum. Och medan deltagarna satt i studion och väntade på läraren, när denne av någon anledning inte var på plats, kunde de utbyta tankar och idéer. Inför mediet var det inte svårt att prata med varandra, knepigare Vare det när samtalsparten befann sig på bildskärm.

en

I ovanstående och några andra projekt talas om tekniken i sig

som engagerande och motiverande. "Engagemanget har varit mycket stort bland Smålands IT-bönder. Det som har varit viktigast har inte varit ämnet, utan tekniken. Man har sett studiecirklarna som ett sätt att komma igång och använda datorn hjälpmedel i olika

som sammanhang. Många ser också möjligheterna i ett vidare sammanhang, tex. att knyta kontakter med andra bönder i Europa. "

På så sätt, om distansform och IT-stöd får samma eller liknande effekter som ovan, kan både pedagogik och teknik uppfattas även ett

som stöd för folkbildningens pedagogik.

Den individuella handledningen uppskattas nästan alltid Den enskilda kontakten med läraren har upplevts som positiv för det mesta, och som ett stöd: "Datorkommunikationen med läraren gjorde det möjligt för deltagarna att kunna delta i studier på sin egen hemort. Om detta inte hade varit möjligt hade de troligtvis aldrig sökt till kursen/cirkeln. "

Även det är gruppinteraktionen och det kollektiva lä-

om gruppen, randet som betonas i de flesta folkbildningsprojekt, tycks deltagarna inte ha haft några problem med att bli individuellt handledda. Tvärtom, åtminstone när det gäller den medieburna interaktionen i kursen, är den individuella kontakten med läraren det kursinslag som deltagarna

verkar ha uppskattat mest allmänt.

Den individuella datorkommunikationen ska dessutom tät och

vara snabb. Deltagarna har i regel reagerat starkt på försenade svar eller alltför kortfattad feedback och detta har sannolikt berott på att läraren ofta

102 Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten

har varit den enda enskilda deltagare haft någon varaktig person som kontakt med under stora delar studierna vid sidan av eventuella av fysiska möten. Läraren har varit den person som brutit isoleringen i studiesituationen. "När jag såg datorn i rummet visste jag att jag inte i världen." Troligen har den enskilde deltagaren därför var ensam ibland känt sig beroende lärarens uppmärksamhet och stöd i form av snabba och personliga på gjorda inlägg i datorkonferenser och av svar andra elektroniska fora. Distanspedagogiken karaktäriseras som "kursledarcentrerad " i ett projekt.

IT-stödet redskap i närundervisning och som brygga mellan som olika inslag av närundervisning

Det är svårt att några entydiga gränser för när en undervisningsange situation övergår från närundervisning till att bli undervisning att vara på distans. Några exakta kriterier har inte heller använts i det här sammanhanget. I princip har skiljelinje dragits mellan undervisning där en lärare och deltagare samtidigt befinner sig i ett och samma rum, och en undervisningssituation där läraren befinner sig på annat håll än deltaenskilda eller deltagare. Det är en jämförelsevis vid garna grupper av definition och eventuella gränsdragningsproblem är inte behandlade. Det är inte heller nödvändigt. Avgränsningen har som enda syfte att tydliggöra skillnaderna mellan två i grunden olika sätt att använda tekniska hjälpmedel i utbildning och den har aktualiserats inom främst en folkbildningsprojekten. Det handlar att använda tekniken som en om integrerad del, eller ett komplement i utbildningen om att tekniksom stödet görs till oundgänglig del kurs och därmed påverkar och en av en påverkas den kursmodell väljs, eller tekniken så att säga av som om fogas till i övrigt redan fungerande modell. Bland folkbildningsproen jekten har båda vägarna valts, med någon övervikt mot den senare. De kursmodeller arbetats fram inom folkbildningsprojekten har som för det mesta innehållit jämförelsevis många och långa fysiska träffar. Inslagen i princip helt vanlig närundervisning har därmed kommit av att bli betydande i flertalet kurser, i alla fall har det varit mycket mer framträdande här än bland högskole- och "kommunprojekten. Deltahar träffats tillsammans med handledare för att antingen delta i garna en studiecirkel eller läsa folkhögskolekurs och träffarna har varvats en en med perioder enskilda studier. Inslagen av närundervisning har av hållits isär från distansundervisningen: "Viktigt att definiera vad som är

5 Dessa olika användningssätt har också visats bland högskole- och kommunprojekten, skillnaden i användning har varit mest tydlig bland men folkbildningsprojekten och diskuteras därför här.

Pedagogik och I T-stöd inom folkbildningsprojekten 103

distans- och vad är närundervisning, och vad distansdelen ska

som innehålla. "

I denna sortens kursmodeller har IT-stödet getts två principiellt olika funktioner, båda dock med relativt underordnad betydelse för kursen

en i sin helhet. Det har antingen använts ett redskap att använda i när-

som undervisningen, eller för att överbrygga avståndet mellan olika närstuderande grupper eller mellan studiegrupp och aktörer utanför denna.

en

Teknikstödet har i det första fallet använts främst för att leta information på internet, för att komplettera det skriftliga studiematerialet. Detta är ett sätt att använda tekniken som för det mesta uppskattats

av deltagarna. "Inställningen till internet bibliotek och faktabas har

som blivit tydlig och positiv för nästan alla deltagare. "Om bara datorn fungerat, och med de pedagogiska förutsättningar givits, har det för

som det mesta ansetts vara roligt- kravlöst, prestigelöst, stimulerande att

leta information på internet. Studierna eller studieresultaten har vanligen inte varit beroende av att dessa sökningar genomförts, de har varit möjliga att avstå från eller i alla fall att begränsa i omfattning. "Informationsvärdet har ibland varit lite tveksamt det har varit ett

men värdefullt avbrott att besöka en hemsida eller söka efter viss information i dom olika grupperna. " Om inte annat, så har deltagarna i alla fall fått en chans att prova och att lära sig att använda datorerna och internet.

Tekniken har också använts för att skapa kommunikationsmöjligheter mellan olika lokala studiegrupper i och kurs eller mel-

en samma lan en studiegrupp och en lärare eller handledare på ort. "Hela

annan konceptet byggde på hela grupper fungerade studiecirklar i

som som sig med cirkelledaren som spindeln i nätet. "Att placera läraren på

avstånd från studiegruppen beskrivs i flera kurser ett försök att tillfö-

som ra mer autonomi i deltagargruppen utan att ta bort lärarstödet helt.

Återigen, kursmodellerna bygger på inslag närundervisning med

av mellanliggande perioder av självstudier, i vilka IT-stödet

ges en mer underordnad eller kompletterande betydelse. "Studietakten högt

var uppdriven, med två fysiska träffar vecka och distansarbete dess-

per emellan. Det fick som konsekvens att de mest osäkra och teknikrädda, undvek datorerna med hänvisning till ändå träffades så

att man mycket. " Studierna har varit fullt möjliga att genomföra utan tekniska hjälpmedel. "På vissa håll har tekniken eller rättare sagt den bristande tekniken gjort att distansinslagen blivit något påklistrade

I några projekt har dessutom känt sig tvingade att arbeta med

man större inslag av närundervisning än vad ursprungligen planerat.

som var De tekniska problemen har gjort distansinslagen omöjliga att genomfö-

ra.

104 Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten

IT-stödet för kommunikation i distansundervisning Mer fundamentala pedagogiska förändringar än de som beskrivits ovan har genomförts i andra projekt. Rent digitala studiecirklar har utvecklats och folkhögskolekurser i princip utan några inslag alls av närundervisning, samt ytterligare former folkbildningskurser där inslagen

av

närundervisning har varit små eller försumbara. Det har även föreav kommit kurser där folkbildningstanken tycks ha frångåtts eller i alla fall inte synbart legat till grund för uppläggningen. I samtliga dessa har ITstödet integrerats i kursmodellerna, för det mesta ett redskap för

som kommunikation.

Det betyder också att tekniken gjorts nödvändig på ett annat sätt än i övriga kurser. Den måste ha fungerat och den måste ha använts för att studier och undervisning ska ha gått att genomföra som avsett. Detta har gjort kurserna sårbara för tekniska problem och beroende av både lärares och deltagares tekniska kunnande. Bland folkbildningsprojekten har detta varit ett problem. Enligt slutrapportema har det varit relativt vanligt projektens lärare inte tidigare använt IT-stöd åtminstone

att inte i pedagogiska sammanhang. Dessutom tycks man ha haft större problem med deltagarnas datormognad än i andra projekt.

5.5 Tekniska problem

I de flesta projekt har det till att börja med gått åt en hel del tid för att välja och införskaffa utrustning, material och skaffa tillgång till lokaler. Långa leveranstider har ibland lett till att projektens tidsplanering förskjutits. Sedan har de verkliga problemen börjat.

Bildkonferenstekniken har varit svår att få att fungera Nästan alla projekt där bildkonferens ingått har fått problem med bris-

i kommunikationsnätets kapacitet. Svårigheter att få ljud- och bildter överföring att fungera, återkommande avbrott eller dålig kvalitet i överföringen har ställt till långvariga problem för flera. De tekniska förutsättningarna kunde i del projekt även variera över dygnet och från

en dag till dag. Kurser lagts upp med bildkonferensen som stomme

som för kommunikationen mellan deltagare och lärare, har i några enstaka fall varit svåra att överhuvudtaget genomföra.

allvarliga svårigheter har emellertid varit mindre vanli-

Sådana mer

inom folkbildningsprojekten än bland kommunprojekten, där bildga konferenstekniken också användes relativt flitigt. Detta kan möjligen ha

göra med att bildkonferensema har använts på olika sätt i de två att

Pedagogik och IT -stöd inom

folkbildningsprojekten 105

grupperna. Det har varit relativt ovanligt bland folkbildningsprojekten att bygga hel kurs kring användandet bildkonferenser, på upp en av t.ex. bildkonferens som enda medium för överföring föreläsningar av och handledning, eller enda medium för gruppinteraktion och som mer handfast grupparbete, på sätt gjorts inom flera samma som kommunprojekt. En sådan central betydelse har tekniken sällan getts. För det mesta har bildkonferensema fungerat tillval eller mer som komplement i kursuppläggningen och de har därmed kunnat ersättas eller hoppas över om de inte har fungerat tillfredsställande, och kursen har kunnat genomföras i alla fall. Dessutom har kommunikationsnätets kapacitet generellt sett inte utmanats lika mycket bland folkbildningsprojekten bland som kommunprojekten. Inom folkbildningsprojekten har det varit relativt ovanligt med annat än tvåpartsuppkopplingar, dvs. med uppkopplingar mellan fler än två orter. I "kommunprojekten" försökte oftare man sammanföra flera orter och till åtminstone någon eller några dessa av orter blev det för det mesta problem med överföringen. Att använda bildkonferensteknik som fungerar i rent teknisk bemärkelse har sällan visat sig ett problem. Inte för deltagarna, för vara som det mesta inte behövt hantera tekniken överhuvudtaget, utan har kunnat lita på andra för den saken. Det som deltagarna har behövt kunna är att agera i en bildkonferens, att bete sig så att kommunikationen fungerar, t.ex. att inte prata i på varandra, att lämna ordentliga munnen pauser mellan olika inlägg, att inte göra onödiga ljud och inte gestikulera att alltför yvigt "När jag väl lärt mig studietekniken, störde tekniken videokonferensapparaten inte mina möjligheter att starta diskussion med läraren och " gruppen. Själva handhavandet har inte heller varit ett stort problem för lärarna, eftersom de för det mesta har haft hjälp tekniker eller studiovärav dar. Av dessa har lärarna också kunnat få tips och anvisningar inför användandet t.ex. hur en föreläsning via bildkonferens bör läggas upp, hur man rör sig och i studion och hur det går till att visa text agerar och arbeta med skriftlig kommunikation. I de bildkonferensprojekt där sådan support inte funnits tillgänglig har användandet genast blivit mer komplicerat. videokonferens kräver mycket väl förberedd regi, vilket man novis inte inser förrän misstagen är gjorda." Dessutom som har det hänt att lokaler dubbelbokats och utrustning saknats och kursens genomförande har komplicerats ytterligare.

Även det datorbaserade

IT-stödet krånglade

I princip alla projekt har haft problem även med det datorbaserade ITstödet, men dessa problem har ofta visat sig övergående. Datoranvara

106 Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten

vändningen har krånglat initialt i kurserna, felen har varit möjliga men åtgärda. Problemen har inte alltid handlat rent tekniska brister att om eller felaktigheter med uppkopplingar, kapacitet och kompatibilitet exempelvis har berott på att deltagare eller lärare till att utan även börja med inte kunnat hantera datorerna och programmen. I folkbildslutrapporter framhålls ofta lärarnas och framför allt

ningsprojektens

bristande datormognad hinder för teknikanvändningen. deltagarnas som beskrivs hur de tekniska problemen påverkat både lärares Dessutom och deltagares motivation. Lärarna stressades att mer tid än planerat av gick åt i kursinledningen då tvungna att använda undervisman var ningstid få igång datorerna, och dessutom blev framför allt de för att datorovana deltagarna osäkra. "Hur ska jag kunna skapa en byutvecklingsplan jag inte kan First Class Många deltagare valde bort när tekniken framför allt i början kurserna och några dem undvek ITav av hela kursen igenom. Det finns också exempel på kurser där delstödet tagarna med minst datorvana hoppade av. "När tekniken krånglar gäller det att ta det lugnt. Det är viktigt att uppfattar det att krånglet är hans eller kursdeltagaren inte som om hennes fel. " Men aldrig så mycket varsamhet från lärarens sida, och mycket datorvana från deltagarens, räddar inte alltid situatioaldrig så Även motiverade och studievana deltagare tappar intresset fort när nen. tekniken inte fungerar. till del motiverad och ändå fick stor grupp, knäck när tekniken slutade fungera under en knapp engagemanget en vecka. projektens slutrapporter rekommenderas i första hand kompe- I tensutveckling och IT-support för att undvika tekniska problem, eller i mildra effekterna dem. Dessutom det bra med alla fall för att av anses framförhållning. Att testa kommunikationsnätets kapacitet före kursinstallera och ordna uppkopplingar i förväg, är start, och att program något som förespråkas.

5.6 tillgång till utrustning och

Deltagarnas nätanslutning

Teknikinnehav skapar IT-kompetens

deltagarna kommer att klara att använda kur- Ett sätt att garantera att av IT-stöd, göra IT-kompetensen till ett behörighetskrav. Dessa sens är att krav kan formuleras antingen särskilda antagningskriterier, eller som teknikinnehavet obligatoriskt: "Vi krävde indirekt, t.ex. genom att göra dator med internetuppkoppling eleverna redan vid kursstart. Erfaav inte ska undervisa i data. Det tar för lång tid och renheten är att man

Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten 107

skapar initialt stora problem för den studerande. Deltagarna ska i förväg ha bekantat sig med kursens IT-stöd och detta antas de ha gjort om de själva redan äger sådan teknik.

Dessutom blir utrustningen mer homogen om utbildningsanordnaren sätter samman den. Problemen med dålig kompatibilitet, olika kapacitet och olika tillgång till programvara reduceras eller försvinner helt, samtidigt som teknikintroduktion och IT-support blir enklare att utforma.

För liten tillgång till både hård- och mjukvara

I flera rapporter sägs inget direkt om hur olika projekt agerat, men att döma av andra delar av rapporteringen ställde dock utbildningsanord-

vanligtvis tekniken till deltagarnas förfogande bland folkbildnaren ningsprojekten. Framför allt beskrivs detta som en jämlikhetsfråga. Ett krav på teknikinnehav kan visserligen bidra till att kursen blir lättare att genomföra, men samtidigt innebär det att grupper av deltagare stängs ute från studierna. Därför har studieförbund och folkhögskolor för det mesta lånat ut eller på annat sätt försökt göra både hård- och mjukvara tillgänglig för deltagarna.

Men tillgången till datorutrustning tycks ännu inte vara särskilt stor inom folkbildningen. I flera projekt har inte kunnat erbjuda kurs-

man deltagarna varsin dator. I någon kurs har bara ett fåtal datorer funnits tillgängliga och det har skapat verkliga problem. "Ett bristfälligt antal datorer har varit den stora flaskhalsen hela projektet. " Bristan-

genom de tillgång till datorutrustning är dessutom ett problem som nästan bara folkbildningsprojekten rapporterar om.

I projekten dras slutsatsen att ovana datoranvändare helst behöver disponera en egen dator för att kunna lära sig tekniken för att ha tid

och för att våga försöka. I något projekt försökte man komplettera det

utbudet att hänvisa deltagarna till de datorer som gjorts egna genom tillgängliga på bibliotek och fackexpeditioner, men detta fungerade inte. "Där tillgången på teknik varit god, och ABF :s datautbildning har fungerat bra, bedöms det positivt. Har deltagarna varit tvungna att

som använda datorer på bibliotek och fackexpeditioner har detta varit negativt. " Deltagarna ville inte använda publika datorer, av rädsla för att besvära och av rädsla för att förstöra.

Bara i en minoritet av projekten har deltagarna själva förutsatts stå för den tekniska utrustningen. Det valet gjordes t.ex. i ett samarbetsprojekt mellan en folkhögskola och en högskola: "Kursens uppläggning bygger på att deltagarna har tillgång till dator och modem. Detta är ju en självklarhet samtidigt som det naturligtvis begränsar urvalet sökande. "

108 Pedagogik och I T-stöd inom folkbildningsprojekten

5.7 och teknisk

IT-kompetens support -

och lärarnas

deltagarnas

Deltagarnas datormognad har varit oväntat låg och IT-supporten

har inte alltid prioriterats Knappast i något av DUKOMs hundra projekt, är man i efterhand riktigt nöjd med sitt sätt att handskas med deltagarnas datorkompetens. Nästan alla tycker sig ha underskattat behovet utbildning och teknisk

av support. Detta gäller i mycket hög utsträckning för folkbildningsprojekten. Här har deltagarnas datorkunskaper generellt sett varit låga. Även i de projekt där antingen trodde att deltagarna skulle ha rela-

man tivt goda förkunskaper, eller i de projekt där man uttalat försökte rekrytera datorvana deltagare, uppstod samma problem. De deltagare som anmälde sig till kurserna kunde inte hantera tekniken, eller befann sig i vilket fall som helst på mycket olika nivåer i fråga om datorrnognad. "Men att diskutera via First Class och gemensamt formulera något är

uppgift på gränsen till det görbara, vad jag kan förstå. Vi är ju så en ojämna i vår datavana. Några verkar inte få ens lillfingret med i spelet. "

Dessutom tycks dessa låga förkunskaper ha orsakat större problem här än på andra håll. "I vårt projekt lade vi alldeles för lite tid på detta och det syntes i det praktiska arbetet under hela projektet. Man fick ofta kommentaren att projektet tog slut just när började komma på

man hur tekniken fungerade..." Av projektbeskrivningama att döma, har teknikintroduktion och IT-support i allmänhet heller inte prioriterats bland folkbildningsprojekten, åtminstone inte i den ursprungliga planeringen. Många insåg inte i förväg hur stora utbildningsbehoven verkli-

och fick istället tillföra teknikintroduktionen i efterhand, vilket gen var ledde till att hela kursen försenades. Utan datorkunskap hade deltagarna svårt att komma igång med sina studier och den eventuellt extrainsatta teknikutbildningen försenade arbetet i kursen ytterligare. "Vi fastnade alltför länge i tekniken. "

Inom flera kurser frågar man sig i efterhand om inte datorvana skulle anges som ett krav i liknande, framtida satsningar. "Allt annat är ohållbart. Det går inte att ha grundläggande datorutbildning på distans. "

Men bristen på utbildning och tekniskt stöd kan inte ensamma förklara deltagarnas problem med tekniken inom folkbildningsprojekten. Det begränsade datorkunnandet presenteras i de flesta projekt även som ett jämlikhetsproblem. Folkbildningens särskilda målgrupper har mer sällan än andra tillgång till datorer eller erfarenhet av att använda sig av datorer. Det handlar dessutom om människor med för det mesta negati-

Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten 109

va erfarenheter av skola och utbildning och som därmed inte är särskilt benägna att ge sig in på utbildningsäventyr riskerar att misslyckas.

som Några ville inte ens försöka att lära sig. "Majoriteten i tyckte,

gruppen att då det fanns två-tre personer i gruppen kunde hantera hela tek-

som niken, då behövde inte vi andra lära det. Motståndet mot det teknis-

oss ka lärandet var kompakt hos majoriteten av gruppen. " Deltagamas motstånd eller rädsla för tekniken ledde i något fall till att projektstarten försenades.

Ett möjligt tecken på samma sak- rädsla, motstånd eller tveksamhet gentemot tekniken bland folkbildningens målgrupper- är att man i flera projekt haft svårt att rekrytera deltagare till kurserna. I några kurser har det visat sig omöjligt att få igång hela studiegrupper, medan det i andra till slut har fungerat "...efter vissa mödor på vissa håll". Detta är ett problem som bara folkbildningsprojekten tar upp. Dock är det inget entydigt mönster, utan rekryteringen har fungerat bra i många kurser.

De utbildningsmässigt eftersatta målgruppema ansågs även missgynnas själva studieformen. Distansutbildning uppfattas allmänt i

av projekten som en studieform som bäst lämpar sig för självdisciplinerande, studievana och motiverade deltagare med mycket tid att lägga ner på sina studier. En slutsats som dras i det sammanhanget är t.ex. att "Invandrare med grunda förkunskaper bör inte hålla på med distansundervisning

Roligt och givande att använda krånglande datorer Trots detta, trots alla förutsättningar som i någon mening pekar ut målgruppema som missgynnade och studieprognosema som mindre goda, tycks deltagarna på många håll ha ansett att slutresultatet blivit lyckat. Ibland talas om stress och uppgivenhet, men lika ofta är tongångama gladare: "Genomgående har deltagarna uttryckt en stor tillfredsställelse över att överhuvudtaget att fått bekanta sig med datorer", "Deltagarnas självtillit växte i takt med datoranvändningen. " och "Visst gjorde vi många fel och vår tekniska utrustning var bristfällig, men ändå tyckte en stor majoritet av deltagarna att projektet var bra på många sätt. De tyckte att deras attityder mot den tekniken hade

nya blivit mer positiva under projektet. De hade blivit modigare att hantera den nya tekniken. "

Många deltagare har förklarat sig positiva till studiemodellen som möjliggjort studier på hemorten, medan det framstår som mer tveksamt om tekniken verkligen varit ett stöd i själva studierna. Dock verkar det ha uppfattats värdefullt i sig att ha prövat på, att ha fått lära sig och

som i viss mån ha klarat av datorerna och den övriga tekniska utrustningen.

1 10 Pedagogik och I T-stöd inom folkbildningsprojekten

Framför allt är det de handikappade deltagarna som uppges ha haft glädje IT-stödet. Även handikappen kan försvåra användandet i av om vissa avseenden, tekniken ändå ha bidragit till att skapa nya vägar anses till information och utbildning för dessa.

Två nya lärarroller

Den större tidsåtgången är den förändring av lärarnas arbete som diskuteras mest allmänt bland folkbildningsprojekten. I några projekt mesig ha sparat tid, att kursen har inneburit att färre lärartimmar nar man än vanligt gått åt. Men för det mesta anses att ökade krav på planering och förberedelser, tid för materialproduktion, behovet av att åtgärmer da tekniska problem och det större inslaget av individuell handledning inneburit kraven på lärarnas arbetsinsats Ökat. Även sociala funktioatt tar tid; att hålla ihop försöka skapa trivsel och att ner mer gruppen, uppmuntra och bekräfta individerna "Att undervisa och handleda en elev i taget är krävande än klassrumsundervisning. Det finns ingmera gruppdynamik att lita till. Inga entusiastiska studiekamrater som en drar med sig kursdeltagare är trött, deprimerad eller inte känen som för eller orkar ta itu med uppgift, ingen från studiekamner en respons rater förlöser den tystlåtnes funderingar, inga aha-upplevelser i som det att flera plötsligt delar erfarenhet. " Både distansforrnen och samma det tekniska stödet gör att undervisningen och deltagarna tar tid att hantera. De också förutsättningar för själva lärargämingen. I de mest ger nya uttalat distansanpassade kurserna, de kurser som för folkbildningens del i första hand har inneburit att antalet träffar minskats och ersatts av självstudier eller IT-baserad kommunikation i någon form, beskrivs "den handledaren", jourhavande pedagog", på liknande sätt som nye bland t.ex. högskoleprojekten. Här har arbetet förändrats i grunden, framför allt kraven på individualisering handledningen och genom av långt driven individualisering själva kunskapsstoffet. Av lärarna en av krävs flexibilitet och lyhördhet än de vid från sin ordinarie mer är vana verksamhet. Men för det mesta beskrivs eventuellt förändrad lärarroll på ett en nästan motsatt sätt. Distansutbildningen anses kräva mer planering och förberedelser läraren styrning och kontroll än vad de är vana av - mer vid. Eller vad de är beredda att vänja sig vid. Flera lärare känner sig i efterhand tveksamma till den lärarroll de upplevt i sina DUKOMsom kurser. Den uppfattas tillbakagång, ett steg bort från den mer som en inkännande lärargäming de är vid från undervisning. som vana annan Flera projekt efterlyser fortsatt utvecklingsarbete kring just lärarrollen. Hur handleda folkbildning på distans och teknikbaserat Vilka

Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten 1 1 1

praktiska riktlinjer bör gälla Vilka pedagogiska angreppssätt fungerar bäst Något självklart är det få tycker sig ha kommit fram till. svar som

Begränsad erfarenhet av distansutbildning och IT

Det tycks ha varit vanligare bland folkbildningsprojekten än i de två andra att lärarna saknat både erfarenhet av IT-stödet och av grupperna distansformen. Folkbildningsprojektens lärare har därmed ställts inför dubbel utmaning att samtidigt lära sig hantera både teknik och en ny -

ny pedagogik.

Denna utmaning har i de flesta projekt mötts av intern kompetensutveckling lärarna har gått kurser. Ibland har detta räckt, inte alltid. men - Slutrapporteringen innehåller många exempel där lärarna känt sig beroende IT-support kurserna igenom. "Det är uppenbart att tekniken av är ganska dåligt utvecklad och blir strandsatt om da-

fortfarande man

tateknikern plötsligt inte är tillgänglig. " I sådana kurser vittnas för det också pedagogiska problem. Det är inte möjligt att undervisa mesta om via ett IT-stöd man själv inte behärskar. som Lärarnas tekniska och pedagogiska kompetens sätts har satts även på andra I ett projekten visade sig installationen av tekniken prov. av och introduktionen till distansutbildningen de besvärligaste delarvara beroende just på att läraren hade alltför begränsade förkunskaper. I na, flera andra projekt har det krånglande teknikstödet tvingat läraren att fram flera olika individuella kommunikationslösningar i en

improvisera

och samma kurs. Dessutom hade lärarna, på sätt många deltagare, inte samma som alltid tillgång till dator. Det skulle ha behövts, säger efteråt. egen man Med distansformens och IT-stödets ökade krav på förberedelser och planering, och med individuell text- och datorbaserad handledning som många lärartimmar i anspråk, hade lärarna helst velat ha en bärbar tar dator till eget förfogande. Eftersom det är läraren har den mesta kontakten med deltagarna som bör också denne ha tillräcklig kunskap för att kunna stå för den tekniska supporten. Det blir smidigast så, i flera projekt. Men inte menar man i alla. Att arbeta med IT-support tar också lärartid och kan krocka med andra läraruppgiñer. För distansläraren kan det svårt att hinna med vara även tekniska arbetsuppgifter och samtidigt tar det emot att belasta en kollega med den sortens krav. avlasta den enskilde läraren och att hantera alla arbets- Ett sätt att uppgifter och krav både teknikstöd och distansform medför, är nya som arbeta i lärarlag. Det är arbetsform rekommenderas i många att en som Med flera lärare inblandande kan ersätta och av-

projektrapporter. som

lasta varandra skapas stabilare studieorganisation, i studieform en en

l 12 Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten

där gruppdynamiken ofta saknas bidrar fler lärare till att skapa en mer kreativ lärandesituation för deltagarna, och när tekniken krånglar kan det behövas flera lärare för att antingen lösa problemen eller för att klara av att genomföra de olika nödlösningar blir aktuella dubbel som kommunikation, besök, brevskrivande, osv..

5.8 och administration

Organisation

Externt samarbete De flesta folkbildningsprojekt har inneburit externt samarbete, dvs. samarbete med personer eller organisationer utanför det studieegna förbundet eller den egna folkhögskolan. Framför allt har olika folkbildningsorganisationer samarbetat sinsemellan: folkhögskolor med varandra och med studieförbund, eller studieförbund med varandra lokalt och/eller centralt. Relativt ofta har samarbetet vidgats till att också omfatta andra folkrörelser- vanligtvis medlemsorganisationer i studieförbunden, t.ex. handikapporganisationer och fackföreningar eller folkhögskolomas huvudmän. Även andra lokala aktörer än folkrörelseorganisationer har deltagit- kommuner, bygdeföreningar och liknande. I ett mindre antal projekt har man samarbetat med företag eller experter inom IT-branschen i planeringen projektets IT-lösning, för av IT-support eller för att köpa teknisk utbildning, och i ytterligare andra med utbildningsanordnare utanför folkbildningen t.ex. SSV, Liber- Hermods, högskolan, med arbetsförmedlingar och arbetsgivare. Men den senare sortens konstellationer har varit ovanliga. I de allra flesta fall har det externa samarbetet realiserats i jämförelsevis hoen mogen miljö både i pedagogiskt och i ideologiskt avseende. För det mesta har heller inte särskilt många olika parter varit inblandade, två till fyra stycken är vanligast. Det externa samarbetet beskrivs både friktionsfritt och relativt som enkelt att genomföra. Delvis beror säkert detta just parternas lika utgångspunkter i arbetet och deras lika intressen. Det har inte funnits särskilt många orsaker att strida kursemas inriktning eller utformom ning. Dessutom har troligen arbetsfördelningen inom projekten spelat roll. Det externa samarbetet tjänade bland högskoleprojekten i första hand till att samla olika kompetenser, medan det bland kommunprojekten innebar att olika utbildningsintressenter sammanfördes. För folkbildningsprojektens del tycks samarbetet i första hand ha gått ut på att bygga upp en praktisk genomförandeorganisation för de kurser som pro-

Pedagogik och IT -städ inom folkbildningsprojekten 1 13

jekten producerade. Ansvaret för utvecklingsarbetet har i regel samlats inom enda organisation, hos den tilldelats DUKOM-medel, en part som medan det externa samarbetet i första hand gått ut att genomföra kursen i praktiken. Avgörande för valet parter har därmed vars och av geografiska placering och lokala förankring varit. Man har hjälpts ens åt att skaffa fram lokaler, utrustning och lärare olika orter och har delat handledningsansvaret mellan sig. Relativt ofta har även reupp kryteringen ingått del det externa samarbetet. som en av Det betyder också att parterna i folkbildningsprojekten tilldelats egroller och uppgifter, skilda från andras. De har inte behövt dela anna kompromissa eller konfronteras med olika uppfattningar och andsvar, ras viljor. I de projekt där konflikter uppstått, handlar det därför sällan om kulturkrockar, utan oftare oklar ansvarsfördelning och brutna löfom När och haft eller flera specifika uppgifter att sköta för ten. var en en kursen skulle gå att genomföra, har det ibland uppstått kännbara att problem då någon part inte varit klar över sin egen roll eller av andra skäl inte kunnat uppfylla den. Detta har ibland hänt när t.ex. ansvarsfördelningen varit otydlig, vid personalbyten eller då projektarbetet varit alltför svagt förankrat i någon organisationerna. Framför allt av har sådana problem uppstått i frågan den tekniska utrustningen eller om då det handlat om pengar. Vid rekryteringen deltagare har oklar ansvarsfördelning ställt till av problem i något projekt, och det har då för det mesta handlat om att det visat sig svårt att förmå arbetsförmedlingar på olika orter att medverka. I ett fall sade från arbetsförmedlingens sida rakt ut att man inte man gärna ville att arbetslösa skulle studera på distans, eftersom det då kunde svårt att bedöma den verkliga omfattningen deras studier. vara av Men konflikterna olika samarbetsparter emellan tycks ha varit jämförelsevis få. I projekten har haft både glädje och nytta av samarman betet och dessutom upplever sig beroende det: "Det stora man vara av problemet är att allt utvecklingsarbete inom detta fältet kräver ganska både vad tid och Därför kommer det att stora resurser, avser pengar. krävas både intern samverkan och samordning samt allianser med andra aktörer för att kunna uppfzlla den ambition som finns. " Flera projekt åtminstone delsyften med det externa samanger som arbetet, velat utveckla samarbete "skapa samverkansmojligatt man heter Med sådan ambition ytterligare skäl till att inte konflikter en ges uppstått. Det skulle inte ha gynnat de framtida samarbetsmöjlighetema.

1 14 Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten

Samarbete och förankring i den organisationen

egna Några projekt lovordar det interna mottagandet sina projekt. Det har

av varit "välvilligt och intresserat.

Men enligt en majoritet, finns det inom folkbildningen ett utbrett motstånd mot både distansformen och mot användandet informa-

av tionsteknik i utbildning. Det sägs rakt ut- "Det finns mycket misstro mot distansstudier inom folkbildningen " och det sägs många.

- av

Det interna motståndet presenteras sammantaget som ett lika stort eller rentav större hinder mot utvecklingen av denna sortens kurser, än t.ex. de tekniska problemen och eventuella kunskapsbrister. Framför allt uppges motståndet ha utbildningsideologiska orsaker, men även ekonomin framställs som betydelsefull. Investeringar i teknisk utrustning innebär jämförelsevis stora ekonomiska investeringar för

t.ex. en liten studieförbundsavdelning och det är inte alltid lätt att se hur kurserna ens i framtiden ska kunna bli ekonomiskt lönsamma.

Om ett internt stöd har existerat, har det i de allra flesta fall handlat om ett stöd från ledningshåll. Om det inte är studieförbundets eller folkhögskolans ledning initierat projektet, så är det i alla fall där

som som projektmedarbetarna främst fått uppmuntran och mötts av intresse. Ledningen beskrivs som en "isbrytare" inom den organisationen,

egna medan arbetskamraterna hellre karakteriseras som negativa, rädda, skeptiska eller i något fall lite intresserade. Det talas i någon rapport om

en reaktionär stämning. " och i en annan har mycket kraft gått åt för att pedagogiskt försvara vår modell

Det tycks dessutom vara ovanligt med utbredd kunskap om IT och distansutbildning inom folkbildningsorganisationema och denna mer allmänna kunskap efterlyses av många. För att utveckling inom

en området ska komma till stånd anses det nödvändigt att alla i organisationen lär och intresserar sig. Det räcker inte om bara en utvald liten skara kan och vill. "Fortfarande är det så att IT och distansutbildning kräver

nog ett engagemang från intresserade eldsjälar. Det finns inom projektens organisationer inte en reguljär DU-verksamhet, utan den sköts

genom enskilda och frivilliga initiativ. "

Det är möjligt att DUKOM kan ha varit ett steg vägen. På frågan om vilka effekter som det egna projektet haft internt, de flesta att

svarar effekterna handlat om just attitydpåverkan och kunskapsspridning. DUKOM-projektet har lett till att intresset har riktats mot distansutbildning och IT-stöd. Det har skapat nyfikenhet och intresse och kom-

en petenshöjning inom organisationen i och med att projektmedarbetarna även kunnat tillämpa sina kunskaper i andra utbildningssammanhang.

För det mesta beskrivs inte effekterna som mer konkreta än så. I något projekt hade väntat sig påtagliga reaktioner.

man mer

Pedagogik och IT -stöd inom folkbildningsprojekten 115

Sådana har emellertid också förekommit. I en rapport sägs att projektet stimulerat utvecklingen distansutbildning inom inblandade av dess potential för flexibilitet, för lägre kostnader

organisationer, p.g.a.

för det inneburit anpassning efter allmän utveckling i och att en en mer samhället. Man framtiden med tillförsikt, eftersom- sägs detser an de interna förutsättningarna för distansutbildning dessutom hela tiden både kunnande och tillgång till utrustning ökar. förbättras, genom att Några DUKOM-projekt har också genererat fortsatta utbildningssatsningar, ibland för det arbete påbörjats inom DUKOM ännu inte att som hunnit slutföras, i några fall har helt satsningar initierats. Ett men nya projekt har dessutom riktats till lärare och dessa kunna få antal anses överspridningseffekter, då lärarna för med sig teknikkunnan-

påtagliga

de och distanspedagogik till den skolan och undervisningen. egna Även interna IT-utvecklingen sägs ha påskyndats. Projekten har den bidragit till nätverk byggts ut och teknisk utrustning köpts in. Dessatt har den tekniska utrustning köpts in av DUKOM-projekten utom som kunnat användas även i andra interna sammanhang.

Arbetet inom projektorganisationen

det har arbetet i projektorganisationen inneburit att lärarna För mesta själva utvecklat de kurser de sedan haft ansvar för. De har inte vasom rit någon form lagarbete eller lärarlagsarbete har nästan ensamma, av alltid förekommit, de har heller inte kunnat undvaras. "Alla inmen kursledning, lärare, producenter, deltagare, teknisk blandade parter, bör involverade på något sätt från början. " I något en-

personal, vara

inte de tilltänkta lärarna inblandade i utvecklingsarstaka projekt var betet och det fick negativa konsekvenser för projektets genomförande:

på förankring utbildningsmodellen hos kursledarna har

"Bristen av

inneburit genomföra ursprungsidén med IT

att engagemanget av kommunikation via First Class inte varit framgångsrik. " har arbetet tidskrävande och resurskrävande, för det Dessutom var krävande än vad antogs i inledande planering och remesta mer som sursfördelning. "För vår del detta första gången som vi genomförvar de sådant här projekt, nästa gång vet vi hur gör. " ett stort man

Administrativa regler och rutiner

i de övriga projekten, har inom folkbildningen På samma sätt som man hand tillämpat administrativa regler och rutiner som i i första samma reguljära verksamheten. Samma kanaler för rekrytering har nyttjats den och kursadministrativa modeller. Någon anledning att samma sortens administrativa lösningar har sällan ansetts finnas. skapa nya

Sammanfattning och diskussion 117

6 Sammanfattning och diskussion

1 Sammanfattning

Sammantaget tilldelades 42 högskoleprojekt, 35 folkbildningsprojekt och 23 projekt inom kommuner och övriga utvecklingsmegruppen del från DUKOM. Dessa 100 projekt fick dela på nästan 85 miljoner

kronor.

Pedagogiska idéer

l DUKOMs inbjudan till olika utbildningsanordnare att söka medel anutgångspunkt för projektens utvecklingsarbete skulle vara gavs att en kursdeltagamas för de studierna och ökade möjligheter för ansvar egna dem själva välja studiesätt, tidpunkt för studierna och studietakt. att Deltagarautonomi, deltagaranpassning och deltagarinitiativ var vad som efterfrågades och det också vad fick. Projektens pedagogiska var man idéer formulerades i stort sett i enlighet med DUKOMs intentioner. Men projekten kom fram till relativt likartade skrivningar i även om sina ansökningar och redovisade närbesläktade pedagogiska idéer som utgångspunkter för utvecklingsarbetet, innebar detta inte att de utgick från teoretisk referensram. Projekten hörde hemma inom en gemensam högskolan, folkbildningen respektive den kommunala/privata vuxenutbildningen och inom de hämtades inspiration från olika tre grupperna teoribildningar inom vuxenpedagogisk tradition. Projekten riktades också till delvis olika målgrupper. Bland högskoleprojekten dominerade föreställningar om problemorientering och problembaserade studier och betydelsen deltagarav initiativ, flexibilitet och reflexion framhölls. Med kurser baserade på sådana och likartade principer vände sig antingen till vanliga stuman denter eller till och yrkesverksamma deltagare i behov av fortvuxna eller vidareutbildning. I de projekt hörde hemma inom de kommusom nala och privata sfarema diskuterades projektens uppläggning vanligtvis i termer hämtade från allmän vuxenpedagogisk teori reflexion, erfarenhetsanknytning, självständighet och från teorier om vuxnas lärande i arbetslivet. Målgrupperna utgjordes av vuxna och mestadels

yrkesarbetande människor. I folkbildningsprojekten slutligen utgick

i allmänhet från behoven hos utbildningsmässigt eftersatta målman

118 Sammanfattning och diskussion

grupper och koncentrerade arbetet på att överbrygga de olika studiehinder som anses hämma dessa gruppers möjligheter att studera. Man hänvisade till studieförbunds och folkhögskolors bildningsideal och förde fram det demokratiska arbetssättet, självständiga arbete

gruppens och delaktigheten som pedagogiska rättesnören.

Projektens teoretiska idéer sammanföll alltså till stora delar, i

men ett avseende skilde de sig markant åt. Både högskoleprojekten och de kommunala projekten framhöll i allmänhet den individuella kunskapsutvecklingen framför den kollektiva distansutbildning och IT-

stöd både ansågs lämpa sig för och leda till en individualisering av studier och undervisning medan folkbildningsprojekten konsekvent prio-

riterade studiegruppens gemensamma arbete och den kollektivt utvecklade kunskapen.

Pedagogiska modeller Projekten var överens om att kursdeltagamas behov och erfarenheter skulle ges utrymme i studierna. Hur detta skulle åstadkommas i praktiken var däremot inte lika självklart.

I ett mindre antal projekt, några få från var och en av de tre grupperna, gavs kurserna en uttalat flexibel uppläggning med lös struktur och med ambitionen att åstadkomma minsta möjliga styrning från lärarens eller utbildningsanordnarens sida. Tanken att bärigheten

var prova i de teoretiska deltagarfokuserade, problemorienterade, flexibla och

öppna utgångspunktema så långt som detta lät sig göras i praktiken.

- Detta kunde innebära att inga fysiska träffar förekom, att ingen gemensam kurslitteratur ingick, att dead-lines och obligatoriska arbetsuppgifter undveks, att antagningen skedde kontinuerligt och att styrande kursplaner eller studieplaner inte användes.

Men för det kurserna styrda. Utrymmet för deltagar-

mesta var mer nas egna och individuella initiativ medgavs inom för i för-

ramarna en väg bestäm struktur. Utformningen av denna varierade och innebar att deltagarnas rums- och tidsmässiga oberoende reducerades i olika

omfattning och olika avseenden.

Vanligast var att kurserna styrdes tidsmässigt. Antagningen skedde vid ett gemensamt tillfälle och för det mesta påbörjade deltagarna i

en kurs sina studier samtidigt. Den studieplan eller arbetsplan ingick

som angav kursernas tidsramar, med datum för inlämning av övningar och arbetsuppgifter, för eventuella tentor och för möten. Fysiska möten ingick i en stor majoritet av projekten. I synnerhet inom folkbildningsgruppen betonades träffarnas betydelse och här ingick också i allmänhet både fler och längre träffar än i övriga projekt. Men det fysiska mötet uppfattades som nödvändigt också inom flertalet högskole- och

Sammanfattning och diskussion 119

kommunprojekt. Det ansågs behövas i början av kurserna för att deltagarna skulle få möjlighet att lära känna varandra och för att de

en skulle kunna erbjudas introduktion till både kursen som sådan och

en till det teknikstöd som ingick. Under kursens gång ansågs mötena viktiga för framför allt grupparbeten och annan bearbetning av kursinnehållet och i slutet kunde behöva ses för eventuell examination.

man

Den utbredda uppslutningen kring de fysiska samlingarna innebar också att deltagarnas rumsliga oberoende i regel begränsades. De förutsattes genomföra delar sina studier bestämda platser och vid be-

av stämda tidpunkter. Åtminstone delvis för att inte i onödan minska studiernas tillgänglighet, förlades träffarna dock gärna till deltagarnas närhet. I majoriteten projekten kombinerades gemensamma, centrala

av sammankomster med lokala dito. Deltagarna träffades i lokala studie-

för att studera under lokal handledning antingen i första hand grupper för att grupparbeta eller få undervisning, som gjordes i många högskole- och kommunprojekt, eller för att som i folkbildningsprojekten diskutera och bearbeta kursens kunskapsstoff i seminarieforrn.

I alla kurser medgavs deltagarna viss tidsmässig och viss rumslig frihet, framför allt i genomförandet av de självstudier som alla kurser innehöll. Men generellt sett tycks deltagarinflytandet och deltagaranpassningen mest uttalat ha kommit till uttryck i fråga om kursemas eller studiernas innehåll. Kursplan eller arbetsplan har visserligen funnits och angett kursens innehåll i stora drag och för det mesta har detta innehåll bekräftats kurslitteratur eller annat förproducerat studierna-

av terial. Men sedan har deltagarna kunnat påverka hel del själva. Öv-

en ningsuppgifter, grupparbeten och projektarbeten har valts efter intresse och kunnat efter deltagarnas konkreta verklighet. Det har även

anpassas varit möjligt för och att fördjupa sig efter intresse i kursens olika

var en delar.

Även arbetsformerna har varit möjliga att påverka. Framför allt tycks deltagarna ha kunnat bestämma en hel del över hur och om kursens IT-stöd skulle användas.

Att deltagarinitiativ och deltagaranpassning skulle prioriteras var

överens i de flesta projekt, oavsett huvudman. Däremot verkaman om de det finnas olika på frågan varför detta skulle ske. Bland

svar om framför allt folkbildningsprojekten, även inom många högsko-

men av lomas och universitetens projekt, motiverades deltagarinflytandet med hjälp i huvudsak pedagogiska/ideologiska resonemang utifrån upp-

av fattningar vad kännetecknar god pedagogik och hur denna kan

om som åstadkommas. Bland kommunprojekten, framför allt bland fort- och vidareutbildningama riktade mot arbetslivets behov och utvecklade i samarbete med privata eller offentliga arbetsgivare, handlade argumenten oftare effektivitet och nytta. Den individuella anpassningen

om

120 Sammanfattning och diskussion

ansågs behövas för att tillgodose arbetsmarknadens skiftande behov och för att skapa förutsättningar för var och att lära i eller i anslut-

en ning till arbetsliv och yrkesverksamhet.

Projektens olika syften tycks ha spelat roll i valet av kursmodell. Grovt uppskattat tycks styrningen, strukturen och kontrollen av deltagarna ha varit störst bland kommunprojekten, mindre bland högskoleprojekten och minst inom folkbildningens olika projekt. Kommunprojektens kursmodeller framstår generellt sett som mer handfast inriktade på effektiv kunskapsinhämtning än de två övriga gruppemas.

IT-stödet Datorn är det tekniska hjälpmedel använts mest utbrett inom pro-

som jekten. Den individuella datorn, försedd med programvara för skriftlig kommunikation och ordbehandling och med möjligheter till uppkoppling mot internet, www och andra datorer, har funnits inom nästan samtliga projekt. Och den har i första hand använts för dialog/kommunikation inom kursen, för det mesta för dialog mellan kur-

lärare och enskilda deltagare, men också deltagarna emellan. Det sens betyder att den använts mest frekvent under de inslag av självstudier

ingått i alla kursprojekt och då fungerat ett distansöverbrygsom som gande medium för studiehandledning. I den funktionen har den ersatt telefon och brevledes kommunikation som har varit och som fortfarande är de vanligaste medierna för handledning inom distansutbildning. Den datorbaserade interaktionen har också, men mer sällan, använts för examination, undervisning kunskapssökning/presentation och gruppdiskussioner.

Bildkonferenser har förekommit i ungefär en fjärdedel av projekten, vanligtvis för att förmedla föreläsningar eller lärarstyrd handled-

annan ning till olika studiegrupper, alltså som en del av lärarens eller kursanordnarens kunskapsförmedling. l några projekt användes bildkonferen-

också forum för gruppdiskussioner och seminarier. Framför serna som allt är det inom kommunprojekten denna teknik valts. Inom hög-

som skole- och folkbildningsprojekten har bildkonferens bara förekommit i undantagsfall.

CD-rom har använts än i ett ganska litet antal projekt- för

- om presentation/förmedling av kunskapsstoff, i första hand alltså som ett stöd för deltagarnas självstudier. Antingen har projekten utvecklat egna skivor eller så har man använt sig av redan existerande.

I valet av teknikstöd förespråkade DUKOM realism. Projekten uppmanades t.ex. att välja teknik med hänsyn tagen till deltagarnas kunskapsnivå och ekonomiska förutsättningar och att inte i onödan göra dem till försökskaniner för svårhanterlig och obeprövad tek-

ny,

SOU. 1998:57 Sammanfattning och diskussion 121

nik. Pedagogiken skulle stå i centrum, inte teknikutvecklingen i sig. Avsikten var också att de kurser eller andra utbildningsinslag

som producerades skulle vara praktiskt genomförbara och så småningom kunna ingå som delar av anordnamas ordinarie utbud.

Även dessa önskemål uppfylldes projekten. För det har

av mesta den teknik och de tillämpningar valts bedömts billiga, stabila,

som vara enkla att använda och mest allmänt tillgängliga. Det är t.ex. ovanligt att man använt sig av tekniska hjälpmedel som inte lärare eller andra

projektmedarbetare provat på tidigare. Det är också relativt ovanligt att egna tillämpningar arbetats fram. I de fall då detta skett har nästan alltid särskild teknisk expertis funnits tillgänglig inom projektet. I något

enstaka projekt sägs tekniken ha varit given i förväg och inget egentligt val ägt rum. Bildkonferens har använts i något fall för att den funnits tillgänglig och för att den ansågs behöva komma till användning, datorkonferenssystemet First Class gjordes tillgängligt via DUKOMs försorg och detta uppfattades i några projekt också som ett krav på användande.

IT-stöd och pedagogisk modell I försöken att kombinera olika sorters IT-stöd med olika distanspedagogiska modeller, tycks de flesta projekten ha gjort åtminstone

två gemensamma erfarenheter.

För det första har den datorbaserade kommunikationen visat sig svårare än väntat att få igång och upprätthålla. I distanskurser med lärare och deltagare skilda åt i tid och/eller rum i åtminstone någon utsträckning, blir dialogen och interaktionsmöjlighetema centrala. I projekten har IT-stödet för det mesta använts för just dessa funktioner. Det är kring teknikens potential för kommunikation de flesta förhopp-

som ningar knutits och ansträngningar satsats. Men det är bara ibland och i vissa avseenden som man lyckats.

Kommunikationen mellan läraren och enskilda kursdeltagare har för det mesta fungerat bra och uppskattats. Lärarna i de flesta

uppges projekten ha satsat fler arbetstimmar på individuell handledning via datorn än de normalt sett gör i annan undervisning, men det anses ha varit väl använd tid. Kontakten med deltagarna har blivit personlig och nära och handledningen har fungerat bra. Även deltagarna har varit positiva. Individualiseringen och den för det mesta snabba responsen har uppfattats som ett stöd i studierna, dessutom för det mesta ett bättre och

som mer personligt stöd än normal handledning i andra sorters studier.

Däremot har gruppkommunikationen visat sig problematisk. Nästan alla projekt har försökt åstadkomma kommunikation deltagarna emellan eller gruppkommunikation via datorerna, för det mesta via datorkonferenssystemet First Class eller via andra web-baserade lösningar.

122 Sammanfattning och diskussion

Olika gemensamma diskussionsfora har inrättats men i dessa har åtminstone den synliga aktiviteten i regel varit låg, eller i alla fall väldigt ojämnt fördelad mellan olika deltagare. Majoriteten har nöjt sig med att läsa andras inlägg utan att själva bidra.

Orsakerna till denna inaktivitet diskuteras i projekten. Ovana vid datorn och programmet är förklaring som ges, eller rädsla att ut-

en trycka sig offentligt i skriftlig form. Tidsbrist en annan för-

anges som klaring och även den trilskande tekniken anses ha kunnat påverka aktiviteten.

I projekten har många lösningar prövats för att få igång gruppkommunikationen. Lärarna har påmint, uppmuntrat och mer eller mindre försökt tvinga deltagarna att använda datorn för att tala med varandra. En skillnad mellan majoriteten projekt och de projekt där gruppkommunikationen kommit igång och fungerat under en hel kurs, tycks dock ha varit att deltagarna i de har upplevt kommunikationen som i

senare någon mening angelägen eller nödvändig. I de flesta kurser har datorkommunikationen datoranvändningen överhuvudtaget fungerat som

- överkurs. Deltagarna har kunnat genomföra sina studier i princip lika väl utan datorn med den. Och då har många låtit bli att använda

som den.

Bildkonferenstekniken har lett till liknande deltagarreaktioner. Även här har gruppkommunikationen visat sig svår att få igång. Deltagarna

ofta ha upplevt kommunikationen alltför offentlig och tekuppges som niken hämmande, då t.ex. ljud- och bildkvalitet inte alltid varit den

som bästa och störningar och avbrott i överföringen varit vanliga.

Svårigheterna att få igång den IT-baserade gruppkommunikationen tangerar erfarenhet gjorts inom projekten, nämligen att

en annan som utan yttre styrning och förbestämd struktur minskar eller dör deltagaraktiviteten ut.

I många projekt startades utvecklingsarbetet med höga ambitioner beträffande deltagaranpassning, deltagaraktivitet och deltagarinitiativ. Distansformen och IT-stödet skulle användas för att skapa deltagarstyrda kurser. I teorin utrymmet för deltagarinflytande därmed stort,

var i den praktiska planeringen minskade det oftast en del och i ge-

senare nomförandet kursen upptäckte att ännu stramare tyglar behöv-

av man des. Utan riktlinjer, t.ex. schemalagda aktiviteter, dead-lines, tydliga arbetsuppgifter och övningar, tenderade deltagaraktiviteten att minska. Dessutom klagade deltagarna, som kände sig övergivna och vilse i en studiesituation där de åtminstone delvis antogs klara både studier och tekniska hjälpmedel själva. De ville ha mer handfast stöd.

I flera projekt upplevde lärarna också att själva användandet av tekniken krävde omsorgsfulla förberedelser och planering än de

mer mer

vid från tidigare. För att dialog eller diskussioner skulle komvar vana

Sammanfattning och diskussion 123

ma igång, Föreläsningar och handledning fungera och sökningar på internet vara möjliga att genomföra och upplevas meningsfulla,

som krävdes genomtänkt och ofta detaljerad planering.

Tekniska problem Även utgångspunktema i projekten realism i teknikvalet,

om en av var även om ambitionen på de flesta håll att välja enkel, stabil och väl-

var känd teknik, fick alla tekniska problem. Deltagarna fick i allmänhet fler och mer långvariga problem än lärarna och inom folkbildningsprojekten tycks man i allmänhet ha fått både fler och långvariga problem

mer än i andra. Men inte i något enda projekt klarade sig undan helt.

man Teknikstödet har alltid krånglat på något sätt, framför allt i början.

I projektens beskrivningar går att urskilja två orsaker till problemen, antingen har de berott på svagheter och brister i den tekniska utrustningen, eller så har de orsakats av kunskapsbrister hos användarna.

Det har t.ex. uppstått svårigheter då datorer och inte

programvara varit helt kompatibla, då servrar blivit överbelastade och då uppkopplingar och nätanslutningar inte fungerat. Denna sortens problem har för det mesta varit möjliga att rätta till. I några enstaka projekt har de dock kvarstått hela kursen igenom.

För fungerande bildkonferenser har projekten varit beroende av ett kommunikationsnät med tillräcklig kapacitet för överföring av rörlig bild och ljud. Detta är villkor som inte alltid kunnat uppfyllas, framför allt inte i glesbygden. Kursernas genomförande har försvårats

av avbrott i överföringen och av dålig bild- och ljudkvalitet. Problemen med bildkonferenserna har dessutom varit svåra att åtgärda inom projekten.

I enstaka projekt har man också fått problem med datorvirus och kraschade hårddiskar.

Visa av sina nya erfarenheter, har man i flera projekt bestämt sig för att i framtiden försäkra sig om att tekniken fungerar innan själva kursen startar. Att som lärare lära ut tekniken och som deltagare lära sig att använda den, samtidigt som kursens ämnesinnehåll ska bearbetas, beskrivs som praktiskt taget ogörligt.

De tekniska problemen har påverkat både stämning och motivation i en del kurser. Lärarna har upplevt att undervisningstiden inte räckt till då delar av den har fått ägnas att lära ut teknikanvändning och åt att få teknikstödet att fungera. Deltagarna har tappat lusten att använda tekniken och några har ledsnat på hela kursen. I synnerhet de datorovana och studieovana deltagarna sägs ha tagit illa vid sig eftersom de känt sig dumma och skyldiga till att själva ha skapat problemen.

Men det är vanligare att de tekniska svårigheterna beskrivs

som mindre allvarliga. I de flesta projekten problemen övergående och

var

124 Sammanfattning och diskussion

enligt utvärderingama både lärare och deltagare i efterhand nöjda

var med sina studier, glada över att ha fått prova att använda tekniken på detta sätt och beredda att försöka gång till de skulle få möjlighet.

en om

IT-kompetens och teknisk support deltagarnas och lärarnas

- De problem uppstått kring teknikanvändningen har inte enbart be-

som rott svagheter i tekniken eller de tekniska förutsättningarna. Lika ofta tycks de ha orsakats användarna själva. I planeringen av kurser-

av

IT-stöd har bristande kunskap och dåliga råd kunnat leda till teknas niska lösningar inte fungerat och med facit i hand varit orea-

som som listiska redan från början. I genomförandet utbildningar och kurser

av har kunskapsbristerna försvårat installation, uppkopplingar och användning framför allt datorer och tillhörande tillämpningar.

av

Deltagarna har i allmänhet haft större svårigheter att hantera tekniken än lärarna, och deltagarna i folkbildningsprojekten tycks ha haft svårast alla. Deras erfarenhet datorer och datoranvändning be-

av av skrivs mindre än många andra målgruppers. Projekten har i regel

som avsatt både tid och personella för en teknisk introduktion i

resurser början kurserna och sett till att teknisk support funnits tillgänglig

av under kursens gång, för det sig i efterhand ändå

men mesta anser man ha underskattat behovet, alltså överskattat deltagarnas tekniska kunnande. Mer support skulle ha behövts och kanske också en supportfunktion anpassats bättre efter just distansstuderandes behov. Inom

som framför allt högskoleprojekten påpekas att ordinarie stödcentra inte alltid är tillgängliga vid de tidpunkter och i de former passar dis-

som tansstudenter.

Lärarna har i regel använt kursens IT-stöd tidigare, i andra sammanhang och då mestadels i det egna arbetet.

När det gäller lärarna beskrivs själva teknikanvändningen följaktli-

jämförelsevis enkel och smärtfri. Deras problem har mer gen som handlat att få tekniken att fungera i ett pedagogiskt sammanhang.

om Framför allt bland högskoleprojekten är det en utbredd uppfattning att det krävs mer mångfacetterad kompetens av distansläraren än av

en andra. Enligt rapporterna krävs t.ex. ämneskunskap, ämnesdidaktisk kunskap, distanspedagogisk, teknisk och teknikpedagogisk kunskap av

universitetslärare vill undervisa framgångsrikt distans. Dessen som utom distansundervisningen innebära en förändring av själva lä-

anses rargärningen från föreläsning, till tonvikt handledning och vägled-

ning. Arbetet beskrivs också tidskrävande, framför allt på

som mer grund den större individualiseringen och den textbaserade handled-

av ningen, också eftersom kraven på planering och förberedelser

men ökar.

Sammanfattning och diskussion 125

Den nya lärarrollen diskuteras även bland folkbildningsprojekten, ibland i liknande termer inom högskolans projekt, nästan lika

som men ofta i vamande ordalag. Ökade krav på förbestämd struktur och

mer planering och mindre utrymme för fysiska möten kan ett hot mot

vara folkbildningens pedagogiska ideal, dvs. en förändring i riktning bort från deltagarinitiativ och deltagarfokusering och mot ojämlik

en mer och lärarcentrerad undervisningssituation.

Deltagarnas tillgång till utrustning och nätanslutning

Inom högskoleprojekten har det varit vanligt att kursdeltagarna själva förväntats skaffa sig tillgång till det IT-stöd ingått i respektive

som kurs. I ett mindre antal projekt har utbildningsanordnaren lånat ut datorer eller gjort datasalar tillgängliga och i ytterligare några har detta

ansvar lagts på deltagarnas arbetsgivare. De två första lösningarna

uppges ha fungerat bra. Högskoleprojektens deltagargrupper har ofta da-

egna torer hemma eller åtminstone tillgång till datorer och inom universitet och högskolor är man vid det här laget relativt välförsedda med ITstöd. Att lita på en arbetsgivare kan däremot visa sig vanskligt, dels för att denne inte alltid har tillgång till eller gör den nödvändiga tekniken tillgänglig, dels for att säkerhetsaspekter kan leda till att deltagarnas tillgång till interna kommunikationsnät begränsas.

I folkbildningsprojekten är det i första hand utbildningsanordnaren som ansvarat för deltagarnas tekniska utrustning, eftersom har ut-

man gått från att tillgången till datorer inte är tillräcklig bland folkbild-

egna ningens målgrupper. I ett avseende tycks detta ha fungerat bra-

ansvar deltagarna har beretts tillgång till datorer och tillämpningar- allt-

men för ofta inte i tillräcklig omfattning. I flera projekt har antingen flera deltagare fått dela på en och dator, eller har de hänvisats till

samma datorer som gjorts offentligt tillgängliga i t.ex. bibliotek. Både dessa lösningar har visat sig problematiska. Projekten drar slutsatsen

att en ovan deltagare helst behöver dator för att våga och för

en egen prova att ta sig tid att lära.

Bland folkbildningsprojekten beskrivs det dessutom relativt

som vanligt att inte heller lärarna haft dator att arbeta på.

en egen

Organisation och administration

Externt samarbete har förekommit i ungefär tre fjärdedelar projekten

av och i ungefär lika stor utsträckning i och de tre Att

var en av grupperna. bygga upp nya samarbetskonstellationer har setts både ett mål och

som som en nödvändighet. Nätverksbyggandet innebära att bättre för-

anses utsättningar skapas för framtida utveckling och genomförande di-

av

126 Sammanfattning och diskussion

stanskurser med IT-stöd, och dessutom sig få ha tillräckligt med anser tid, eller personella för att själva kunna ägna sig åt denpengar resurser verksamhet. Externt samarbete också ett önskemål från na sortens var DUKOMs sida. De olika konstellationernas utseende har varierat mellan tre de projektgruppema och det har även det innehåll som samarbetet givits. Högskole- och folkbildningsprojekten har oftast genomförts i samarbete mellan relativt få parter och dessutom mellan parter som hört hemma inom och utbildningskultur. Högskolor och univeren samma sitet har i allmänhet samarbetat sinsemellan och med berörda arbetsgipå studieförbund och folkhögskolor i huvudsak vare samma sätt som har hållit sig inom folkbildningen, eller i alla fall inom folkrörelsesfären. I kommunprojekten har antalet samarbetande parter varierat mellan två och tiotal, och inblandade i ett och projekt har ett samma representanter från kommunal förvaltning, privata företag, landst.ex. ting, kommunala stiftelser, ekonomiska föreningar, högskolor, gymnasieskolor eller kommunalförbund kunnat Det externa samarbetet vara. beskrivs tungrott inom denna än i de två andra. Det har som mer grupp tagit tid, varit komplicerat att administrera och medfört en hel del intressekonflikter och kulturkrockar. Däremot sägs bara i mycket få projekt att administrativa regler eller förordningar försvårat samarbetet i någon egentlig utsträckning. Det har dock hänt att principerna för kostnadsfördelning och fördelning arbetstid mellan olika parter anav setts diskutabla. Internt, i den organisationen, har projekten mötts skiftande egna av reaktioner. Störst skepsis, minst intresse och mest misstro anser sig folkbildningens projekt ha stött på. I många utvärderingsrapporter talas okunskap, och utbildningskultur inom vilken tekniska om ovana om en hjälpmedel och studier på distans inte låter sig integreras alldeles smärtfritt. Högskoleprojekten målar likartad bild, dock varken upp en lika tydlig eller lika entydig. Framför allt haft ledningens stöd, om man har projekten kunnat både intresse och positiva förväntningar mötas av och direkt motstånd säger sig få ha stött på. I allmänhet verkar högskoleprojekten istället inte ha märkts särskilt mycket på hemmaplan. av Kommunprojekten redovisar det totalt sett mest positiva mottagandet. Dessa kurser har ofta varit beställningsarbeten i någon mening och därmed också efterlängtade beställare och andra intressenter. av Ett mindre antal de kurser utvecklats inom DUKOMav som projekten planeras att drivas vidare del i utbildningsanordnasom en ordinarie utbud efter projekttidens slut. Andra projekt har påverkat rens den reguljära verksamheten på andra sätt. Exempelvis har kurser nya utvecklats med DUKOM-projektet förebild, pedagogiska modeller som

Sammanfattning och diskussion 127

förts över till ordinarie kurser och tekniska lösningar provats i andra sammanhang.

Men för det mesta sägs projektens påverkan internt ha varit mindre handfast än så. Mest har den handlat attitydpåverkan och kunskaps-

om spridning. DUKOM har enligt projektens rapporter inneburit att den egna organisationen tillförts mer och många gånger ny kunskap inom både det distanspedagogiska och det informationstekniska området. Och med mer kunskap och erfarenhet sägs även intresset ha ökat och den allmänna inställningen blivit mer positiv, eller i alla fall mer öppen. Denna utveckling omvittnas mest allmänt i folkbildningsprojektens slutrapporter. Fortfarande sig dock inte framme. Ännu

anser man vara vilar verksamheten på personligt engagemang från ett mindre antal eldsjälar och utan ledningens stöd är det tungt att arbeta med den här

sortens kurser.

I allmänhet har DUKOM-projekten anpassats efter respektive utbildningsanordnares administrativa regelverk och praxis. Försök i ett mindre antal projekt med egna antagningsförfaranden och examinationskrav, nya rekryteringskanaler eller egen kursadministration har resulterat i merarbete, men nästan alltid varit genomförbara. Dock är denna sortens experiment i allmänhet inget som eftersträvats. Ordinarie administrativa regler och rutiner har bara sällan uppfattats som hindrande eller hämmande for utvecklingsarbetet.

6.2 Diskussion

Utvecklingsprojektens bidrag DUKOM har som huvuduppgift att föreslå nationell strategi för IT-

en stödd distansutbildning. Tanken var att de utvecklingsprojekt som kommittén finansierade skulle fungera som underlag för denna. Utifrån projektens egna utvärderingar och sammanställningen av dessa skulle det vara möjligt att dra slutsatser om den framtida inriktningen på både utvecklingsarbete och utbildningssatsningar. I detta avseende har projekten infriat förväntningarna.

De erfarenheter som gjorts, de många lärdomar som kan hämtas, går emellertid sällan att beskriva i tvärsäkra termer av rätt eller fel, eller bättre och sämre. Projekten har inte visat vilket IT-stöd

som fungerar bäst, vilka målgrupper som har mesta att vinna, vilken pedagogisk lösning som är riktigast att använda eller vilka organisatoriska förutsättningar som fungerar bäst for utveckling och genomförande av distansutbildning med hjälp av ny informationsteknik. Den sortens

5 18-0930

128 Sammanfattning och diskussion

riktlinjer eller allmänna rekommendationer ger de knappast underlag för.

Istället har de har bidragit till att identifiera områden inom vilka ett fortsatt utvecklingsarbete kan anses angeläget och till att visa på ett flertal frågor pedagogik och teknik som behöver få ett svar i denna

om framtida utveckling. Kanske ligger deras största betydelse rentav i att de så övertygande visat på behovet av utveckling överhuvudtaget. "Projektet har gett många oss en mer realistisk bild av såväl de

av möjligheter de komplikationer ett IT -stött arbetssätt innebär. "

som

DUKOM-projekten visar att även om tekniken i framtiden kommer att spela viktig roll i svensk distansutbildning, så är vi inte där ännu.

en I dag går det inte att förutsätta att den tekniska utvecklingen kommit tillräckligt långt, att den tekniska infrastrukturen byggts ut i tillräcklig omfattning, att teknikkunnandet eller att det distanspedagogiska kunnandet är tillräckligt utbrett för att distansutbildning med IT-stöd alltid ska möjlig att genomföra. I vilket fall som helst är det inte själv-

vara klart att den upplevs förbättring existerande pedagogisk

som en av praktik. Fortfarande tycks de mest lysande resultaten återfinnas i visio-

IT-stödets potential, medan praktiken innebär ett delvis frustnerna om rerande och betydligt mindre glamouröst vardagsslit.

Dessutom ingår DUKOM i ett större sammanhang, som en del av en allmän förändringsprocess i riktning mot ökad IT-användning och förnyelse de pedagogiska formerna inom utbildning på olika nivåer i

av samhället. Som sådan har utredningen inneburit att utveckling kommit till stånd i hundra olika projekt, att hundratals människor involverats i utvecklingsarbete och att ytterligare tusentals beretts möjligheter att

på att studera med hjälp av IT-stöd. Nytt kunnande har utvecklats prova och erfarenheter har spridits. Inom projekten har man dessutom ofta kunnat intyga att intresse och kunskap ökat även i omgivningen- i den

organisationen, i den bygd där projektet realiserats, inom den egna målgrupp där deltagarna hämtats eller på den arbetsplats dit kursen förlagts.

Resultat DUKOM kan alltså sägas ha blivit mer IT-stödd di-

av stansutbildning, allmänt spridd kunskap och många frågor. Men

mer knappast några säkra svar.

Möjligheterna till säkra generaliseringar begränsas framför allt

mer

att projekten utgör ett urval. De representerar ett urval av det utav vecklingsarbete som för närvarande pågår inom det distanspedagogiska och IT-pedagogiska området, och ett urval dessutom är starkt tids-

som bundet. Hastigheten i den tekniska utvecklingen är hög och till och med inom flera DUKOMs projekt, pågick i endast cirka ett år, fick

av som

med om att de tekniska lösningar som valdes i början av utman vara vecklingsarbetet upplevdes vara föråldrade vid arbetets slut. I en annan

Sammanfattning och diskussion 129

verksamhet eller ett år kommer därmed troligen inte de erfaren-

om par heter som gjorts inom DUKOM-projekten i alla delar rele-

anses vara vanta.

Överhuvudtaget visar projekten på behovet att sätta utvecklings-

av arbetet i ett sammanhang, inte bara i tidsmässig mening, utan även med avseende på t.ex. pedagogisk tradition, organisatoriska förutsättningar och syfte med arbetet. Projekten och de resultat de visar har kom-

som mit till för att möta skiftande utbildningsbehov och arbetet har

genomförts av människor med sinsemellan väldigt olika erfarenhet och kompetens.

DUKOM illustrerar en pågående utveckling

I kapitel två diskuteras två olika på distansutbildningens syfte

sätt att se och metoder samt frågan hur utbildningens öppenhet hanteras i vart

om och ett av dessa.

Det första synsättet utvecklades redan på 1970-talet när distansutbildningen för första gången introducerades inom den svenska högskolan och har dominerat universitetens distansutbildning fram till i dag. Distansutbildning betraktas i första hand ett jämlikhetsska-

som pande instrument vars syfte är att bidra till rättvis fördelning

en mer av samhällets utbildningsresurser mellan olika delar landet och mellan

av olika sociala grupper. Öppenhet i bemärkelsen ökad tillgänglighet eftersträvas och de pedagogiska modeller som används för att åstadkomma denna tillgänglighet är ursprungligen hämtade från korrespondensundervisning och decentraliserad undervisning. I dag utgörs de för det mesta av en kombination självstudier och kortare inslag lä-

av av rarledd undervisning/fysiska möten och studierna genomförs med stöd av skriftligt studiematerial, studiehandledning och relativt försiktig

en användning av tekniska hjälpmedel.

Den andra sortens distansundervisning datum. Från

är av senare 1980-talet och framåt har arbetsmarknadsperspektivet successivt fått allt större betydelse i distansutbildningssammanhang. Att tillgodose arbetsmarknadens behov och förbättra den enskildes förmåga att hävda sig på denna har blivit vanliga syften. Samtidigt har den tekniska utvecklingen accelererat. För att tillgodose kraven från mångfacetterad

en och snabbt föränderlig arbetsmarknad, och med stöd de tekniska

av nya hjälpmedel som gjorts tillgängliga, har dessutom form öp-

en annan av penhet än tidigare kommit att fokuseras. Här handlar det öppenhet i

om innehåll och arbetssätt, dvs. att skapa största möjliga öppenhet och

om flexibilitet i själva undervisnings- eller lärandesituationen.

De flesta DUKOMs utvecklingsprojekt hör hemma inom det

av första synsättet ovan. Urvalet är gjort så. Utvecklingsmedel nästan

gavs

130 Sammanfattning och diskussion

undantagslöst till etablerade utbildningsanordnare och ett försiktigt förhållningssätt till tekniken uppmuntrades. De tekniska lösningarna skulle realistiska, dvs. de skulle bygga på relativt lätt tillgänglig teknik vara och kurserna skulle utformas så att de i framtiden skulle kunna ingå i respektive anordnares ordinarie utbud. Detta synsätt innebär också att det är utbildningens tillgänglighet fokuserats i DUKOMs utvecklingsarbete. I de flesta projekten har som tonvikten lagts försöken att erbjuda studiemöjligheter där tidiganya möjligheter inte funnits. När distansforrnens och IT-stödets pedagore giska potential prövats, har detta för det mesta inneburit utveckling en dialog- och andra interaktionsmöjligheter i redan välkända kursav modeller. Den viktigaste frågan har i regel inte varit om det är möjligt lära sig eller bättre i distansutbildning med IT-stöd, utan för det att mer har arbetet handlat att skapa möjligheter för distansstudier mesta om studier överhuvudtaget. Eller att göra den distansstuderandes

eller om

vardag mindre isolerad. När utbildningens tillgänglighet ställts i fokus, tekniskt risktagande undvikits och projektens pedagogiska lösningar utgått från etablerad praxis, har det praktiska resultatet blivit att IT-stödet kommit att få nåöverkurskaraktär i många projekt. I många kursmodeller där den got av ingått, har tekniken antingen ersatt andra distansöverbryggande medier telefon, fax eller vanliga brev, eller så har den tillförts en försom som bättring modifiering redan existerande modell. Majoriteten av - - av en kurserna har dock varit fullt möjliga att genomföra utan tekniska hjälpmedel. Tekniken tycks i dessa mer ha fogats till den pedagogiska lösningen än integrerats i den och det har ofta varit en fördel, eftersom kurserna då varit fullt möjliga att genomföra även om IT-stödet inte fungerat eller deltagarna inte riktigt kunnat använda sig av det. om Teknikens relativt lösa förankring i kursmodellema kan alltså förklaras utifrån de prioriteringar gjordes i urvalet av utvecklingssom projekt. Detta urval innebar att utvecklingsarbetet i regel har kommit att genomföras lärare eller andra med för det mesta någon erfarenhet av av både distansutbildning och teknik, med mindre att använda men vana tekniken i ett pedagogiskt sammanhang alltså besitt- - av personer som allmänna pedagogiska och tekniska kompetens som er samma sorts mer svensk universitets- eller vuxenlärare i gemen. en Utvecklingsarbetet har anpassats efter lärarnas kunskap och erfarenhet och för det mesta genomförts inom för existerande adramarna ministrativa regelverk och organisatoriska strukturer. Kursemas IT-stöd har exempelvis för det mesta utgjorts av beprövad och lätt tillgänglig teknik, de kursmodeller valts har antingen liknat de distanskurser som arbetat med tidigare eller de reguljära kurser som normalt sett som man ingår i och kursutbud och bara sällan har försök gjorts att frânvars ens

Sammanfattning och diskussion 131

gå de vanliga administrativa rutinerna. Även projekten sammantag-

om na varit atypiska genom det stora inslaget av samarbetsprojekt bland dem, har detta samarbete gärna bedrivits av parter antingen sedan

som tidigare varit vana att arbeta tillsammans eller som återfunnits inom en och samma del av utbildningssystemet och som därmed haft likartade referensramar att bygga samarbetet på.

Resultatet har blivit ett antal kurser som till stora delar utvecklats i överensstämmelse med etablerad praxis och därmed troligen med jämförelsevis goda förutsättningar att i framtiden kunna ingå som delar av samma verksamhet.

Denna verklighetsanpassning har emellertid inte varit fri från motgångar eller svårigheter. Inom projekten diskuteras arbetets framgångsfaktorer, olika faktorer som tillsammans bestämmer utvecklingsarbetets förutsättningar och resultat.

Framgångsfaktorer-na Tekniken Informationstekniken och teknikutvecklingen är förstås viktiga i sådana här sammanhang. "Distansutbildningen måste naturligtvis ses i samband med den totala Tillgången till lämplig hårdvara

IT -processen och IT -injrastruktur förbättras ständigt. IT -mognaden i ledning och organisation förbättras gradvis. Utveckling av allt efektivare programvara går snabbt. Och överföringskapaciteten utnyttjas bättre med diverse komprimeringsmetoder. Det krävs samtidigt mognadspro-

en cess för användarna av den nya utbildningstekniken. "

del anser att vi redan är där. "Några projekt redovisade idel positiva erfarenheter av teknikanvändningen.

Men för de allra flesta andra fungerade tekniken som ett mer eller mindre osäkert inslag i kurserna. Det gick inte att lita teknikstödetatt det skulle fungera från gång till gång, att alla kursdeltagare och lärare skulle kunna använda det eller att alla skulle välja att använda det. Dessutom visade det sig arbetsamt att hantera. Det var tidskrävande att lära sig tekniken och att lära ut den, det tog tid att åtgärda alla tekniska problem framför allt i början av kurserna, och mer tid än vanligt gick åt till lärarförberedelser och planering av undervisningen och den mestadels skriftliga kommunikationen.

I få projekt beskrivs emellertid tekniken som något ensidigt ont eller belastande. Periodvis har den fungerat bra och i vissa- relativt begränsade avseenden uppges den även ha inneburit kvalitetsvinster. Den

skriftliga kommunikationen har t.ex. bidragit till att synliggöra kunskaper och förmågor som vanligtvis inte uttrycks i ord, processkrivande

6 18-0930

132 Sammanfattning och diskussion

har kunnat genomföras, dialogmöjligheter har utvecklats och i något projekt beskrivs tekniken som i sig motivationshöjande.

Men på det stora hela upplevdes inte teknikinslagen som något särskilt stort lyft. I slutrapporterna framställs de ofta som hinder att övervinna eller svårigheter att bemästra.

I flera projekt tycks teknikproblemens omfattning dessutom ha kommit något överraskning. Mest tagna på sängen blev man

som av en kanske att finna hur de komponenter som ingick i teknikstödet och

av

vanligtvis fungerade alldeles utmärkt för sig, bildade instabila som var system när de skulle kombineras och kopplas ihop. Kompatibiliteten

bristfällig och projektmedarbetamas tekniska vardagskompetens var visade sig otillräcklig för de installationer, uppkopplingar och problemsökningar krävdes för att få igång fungerande kommunikation

som en inom Som överraskande framstår också deltagarnas ofta

grupperna. låga och varierande tekniska kunnande. Teknikintroduktionen och supporten vanligtvis underdimensionerade.

var

Av DUKOM-projektens rapportering att döma, är varken själva tekniken eller dess användare inom högskole- och vuxenutbildningen ännu riktigt redo för distansutbildning med IT-stöd.

Pedagogiken

Ovanstående är förstås sanning med modiñkation. DUKOM-

en projekten innebar att särskilda teknikval gjordes utifrån de förutsättningar gällde 1995 och defmierades i DUKOMs direktiv och

som som anvisningar till anslagssökande utbildningsanordnare. Den teknik som valdes och har utvärderats är därmed inte representativ i alla

som nu avseenden. Dessutom är tekniken i sig bara är del berättelsen.

en av Den är i och för sig lätt att skylla på. Datorer som låser sig, bilder som försvinner, uppkopplingar inte leder någon vart och avbrutna över-

som föringar är problem påverkar skeendet i studiesituation både

som en påtagligt och handgripligen.

Men bakom den synliga tekniken spelar andra och mindre märkbara faktorer in. Tekniken har använts olika sätt i olika utbildningssammanhang. Det är del samma berättelse. Den pedago-

en annan av giska tillämpningen hör också till de framgångsfaktorer som projekten diskuterar. Och det i rapporterna antyds att det framför allt var del-

om tagarna reagerade på de rent tekniska problemen, så tycks många

som

de undervisande lärarna ha funnit större anledning att fundera över av hur IT-stödet ska implementeras för att fungera som ett reellt stöd för lärande och undervisning. Vad ska egentligen ha tekniken till

man Och hur får den att fylla avsedd funktion

man

Sammanfattning och diskussion 133

I projekten har den första frågan ovan besvarats enklare och mer entydigt än den andra. Det har varit en utbredd uppfattning bland projekten att IT-stödet företrädesvis bör användas för deltagarnas självständiga och individuella kunskapsutveckling konkret för presenta-

tion av lärostoff och för interaktion med kurskamrater och lärare. Inledningsvis i rapporterna framställs gärna kopplingen mellan ny informationsteknik, deltagaraktivitet och individualisering som kausal tek-

niken antas leda till eller förutsätta individualisering och ett aktivt studerandebeteende. Även lärarrollen beskrivs gärna dvs.

som ny, som

jämlik, handledande och vägledande än i annan undervisning. mer

Det är troligt att sådana föreställningar haft betydelse när man i ett antal projekt valt att göra teknikanvändningen till ett mer eller mindre frivilligt inslag i kurserna. Möjligen har någon sorts automatik förutsatts att deltagarna automatiskt/frivilligt/självständigt sätter igång att

studera med hjälp den nya tekniken om och när denna görs tillgäng-

av lig.

På det teknikstödet implementerats i projekten har det dock

sätt som även varit möjligt för deltagarna att låta bli att använda det. Det har många också gjort. Den låga deltagaraktiviteten har uppfattats som ett problem i många kurser och det som man framför allt har reagerat på är att deltagarna valt att inte kommunicera via IT-stöd med varandra, i

Kommunikationen har tenderat att bli både enkelriktad och exgrupp. klusiv, för det mesta har den ägt rum mellan läraren och en deltagare i taget. Även den individualiserade handledningen ofta ingått

om som en del i kursplaneringen, har dock svårigheterna att också få igång gruppkommunikationen noterats. Och den andra frågan ovan har aktualiserats: Hur bär sig för att få teknikstödet att fylla avsedd funktion

man

Denna fortfarande obesvarade fråga avslutar ofta projektens rapportering. När man väl upplevt hur både relevant och problematisk den faktiskt är, har det varit dags att avsluta projektet, eller i alla fall dags att avrapportera till DUKOMs utvärderare.

I de kurser eller andra projekt där tekniken kommit till användning i enlighet med den ursprungliga planeringen har lärarna för det mesta tvingats bli relativt hårda i Handledande har de flesta varit,

nyporna.

samtidigt också styrande och kontrollerande. Oavsett inledande men visioner, är det först när teknikanvändningen gjorts angelägen, nödvändig eller i några fall tvingande, den fungerat fullt ut. Det har i flera

som projekt inneburit en ordentlig kollision mellan praktiken och de pedagogiska visionerna individualisering och deltagaraktivitet går inte

nödvändigtvis ihop med ny informationsteknik i utbildning- och detta har i sin tur fört projekten tillbaka till ruta ett: Vad ska man då ha teknikstödet till

Något självklart svar på denna och liknande frågor gives alltså inte.

134 Sammanfattning och diskussion

Det projekten i stället tycker sig ha lärt, är att utveckling av disom stansutbildning med IT-stöd kräver fler kompetenser än vad mer traditionellt utvecklingsarbete gör. Det kräver dessutom kunnande och mer fler kompetenser än vad enda enskild lärare i nuläget kan antas been sitta. Och dessutom det kräva Den ökade tidsåtgången, anses mer pengar. behovet teknisk och distanspedagogisk kompetensutveckling, inav vesteringar i teknisk utrustning och behovet olika tekniska supportav funktioner gör att kostnaderna för denna sortens utvecklingsarbete an-

större än för kursutveckling. ses annan

Organisationen

I och med dessa erfarenheter blir ytterligare en grupp framgångsfaktoaktuella, nämligen de organisatoriska förutsättningarna för utveckrer ling och genomförande distanskurser med IT-stöd. av I nuläget beskrivs distansutvecklingsarbetet inom högskolan nästan alltid uppgift för eldsjälar. Erfarenheter från DUKOM tyder på som en situationen är densamma även inom folkbildningen. Det är ett arbete att genomförs vid enstaka tillfällen eller enstaka institutioner, av ensom skilda lärare eller mindre lärare, vid sidan av den reguljära grupper av verksamheten och dessutom inte alltför sällan utöver lärarens ordinarie

tjänstgöring.

Det betyder de förutsättningar gäller i distanslärarens vardag att som beskrivs i isolering och splittring och därmed som raka mottermer av till den resurssamordning enligt DUKOM-projekten egentlisatser som nödvändig. Dessa förutsättningar har att göra med den organigen är satoriska modell valts för distansutbildningen. som svenska småskaliga Dual Mode-modellen för distansutbildning Den innebär landets högskolor och universitet för både diatt ansvarar stansutbildning och reguljär högskoleutbildning. Distansutbildningen bedrivs parallellt med övrig utbildning, inom institutioner, av samma lärare och finansieras anslag den reguljära utsamma av samma som bildningen på Liknande principer gäller för distansutbildningcampus. generellt i landet, oavsett nivå eller utbildningsanordnare. Med några en få undantag utvecklas och genomförs eventuell distansutbildning av utbildningsanordnare som har som sin huvuduppgift att t.ex. samma erbjuda studiecirklar, folkhögskolekurser, kommunal vuxenutbildning

och företagsutbildningar/fortbildningar, lärare som undervi-

av samma i dessa olika utbildningar och med hämtade från respektive sar pengar anordnares ordinarie anslag.

Sammanfattning och diskussion 135

Dual Mode anses ha många förtjänster. I 1992 års högskoleutredning talas exempelvis om närheten mellan lärare och student och om hur det faktum att utbildningens innehåll och inriktning avgörs genom lokala beslut, skapar flexibilitet i planering och genomförande. "På så sätt kan de studerandes önskemål och behov, som bör vara den viktigaste styrfaktorn, lättare beaktas. "52 Möjligheten till överspridning anges som en annan fördel. Genom att distansutbildningen planeras, utvecklas och genomförs integrerat med annan utbildning, anses det vara relativt lätt att sprida goda erfarenheter från en modell till en annan.

Den småskaliga modellen innebär emellertid också att distansutbildningens resurser splittras. Några specifika pengar, någon specialiserad personal eller något avgränsat ansvar för just distansutbildningen finns för det mesta inte, varken inom högskolan eller hos andra utbildningsanordnare. Detta får till resultat att resurskrävande aktiviteter blir svåra att genomföra.

DUKOMs utvecklingsarbete har pågått vid sidan av Dual Modesystemet. Projekten finansierades med externa medel och för det mesta genomfördes de i samverkan mellan flera parter. På så sätt gjordes särskilda ekonomiska och personella resurser tillgängliga för just de här distansutvecklingsprojekten. Ett samlat över arbetet efterfrå-

mer grepp gas också inför fortsättningen. Var och en för sig, och med de pengar och den personal som finns tillgängliga för ordinarie utveckling och drift, sig få ha möjligheter att ägna sig åt denna sortens projekt i

anser framtiden.

En samordning av resurserna kan innebära fler fördelar, jämfört med i dag. Erfarenheter från några projekt visar t.ex. att den flexibilitet som förutsätts vara en den småskaliga modellens kännetecken, inte alltid kan tas för given. Dual Mode innebär inom högskolan att det är institutionerna som har ansvar för distanskurserna och dessa utgör för det mesta mindre del respektive institutions utbud. Det betyder att

en av anpassningen efter önskemål utifrån, efter lokala och individuella behov, inte gärna prioriteras. De rutiner och mallar som gäller för verksamheten i stort bryts inte för några enstaka distanskursers skull. Institutionen har inte tillräckliga resurser för den sortens flexibilitet. Eventuella lokala behov avviker från praxis sätts därmed lätt på undan-

som tag.

Troligen gäller samma villkor för de flesta andra utbildningsanord-

Anpassningsförmåga och utvecklingsförmåga styrs lika mycket nare. av tillgången till resurser som av den goda viljan.

5 SOU 1992:1. Frihet Ansvar Kompetens. 52SOU 1992:1, S.287.

Referenser

Bergendal, G 1976. På högskola. Universitetskanslers-

väg mot en ny ämbetet. Stockholm: LiberLäromedel.

Dahllöf, U, Grepperud, G Palmlund, I 1993. Att vilja, våga, kunna. En utvärdering av Distansprojektet vid Umeå universitet 1987-93. Distansutbildning i utveckling, rapport nr Umeå universitet.

Distansundervisning i högskolan. Inriktning och utvecklingsmöjligheter. Rapport och förslag från regionstyrelsemas arbetsgrupp for distansutbildning, 1983.

Dir 1991:47. Utredning om distansutbildning.

Dir 1992:48. Efektivare vuxenutbildning.

Dir 1995:69. Distansmetoder inom utbildningen.

Ds 1992:3. Långt borta och mycket nära En förstudie om svensk di-

stansutbildning. Stockholm, Utbildningsdepartementet 1992.

Ds 1994:21. Agenda 2000. Ny informationsteknologi i undervisningen. Stockholm, Utbildningsdepartementet 1994.

Hammarberg, B, Häggström, N 1974. Den högre utbildningens dimensionering och lokalisering. Rapport A:3. Umeå: geografiska institutionen, Umeå universitet.

Riksrevisionsverket 1997. Högskolans IT -stöd vid skiljevägen. Stockholm.

Prop 1984/85: 115 om regional utveckling och utjämning.

Prop 1995/96: 125. Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik.

Rumble, G 1989. Open learning, distance learning and the misuse of language. I Tait, A, ed 1992. Key issues in open learning- a reader. London: Longman.

SOU 1991:56. Kompetensutveckling utmaning. Delrapport från

- en

Kompetensutredningen.

SOU 1991:82. för produktivitet och välstånd. Produktivi-

Drivkrafter

tetsdelegationens betänkande.

SOU 1992:1. Frihet Ansvar Kompetens. Grundutbildningens villkor i

högskolan. Betänkande av Högskoleutredningen.

SOU 1993:23. Kunskapens krona. Huvudbetänkande utredningen

av

effektivare vuxenutbildning. om

SOU 1994:118. Vingar åt människans förmåga. Betänkande av ITkommissionen.

Willén, B 1981. Distance Education at Swedish universities. Stockholm: department of education, Uppsala university.

Bilaga 1 139

Kommittédirektiv

Distansmetoder inom utbildningen Dir. 1995:69

Beslut vid regeringssammanträde den 4 maj 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att föreslå åtgärder kan

som främja användningen av distansmetoder inom främst vuxenutbildningen och högskolan. Utredarens huvuduppgift är att föreslå strategi

en som långsiktigt främjar utvecklingen i hela landet de möjligheter till

av distansutbildning som den moderna informationstekniken erbjuder.

Utredaren skall vidare analysera hur radio och TV kan utnyttjas i utbildningens och bildningens tjänst och därvid pröva eventuell

om en framtida fjärde markbunden TV-kanal kan utnyttjas för nationell utbildnings- och bildningsverksamhet.

Distansutbildning spar tid och pengar

I 1995 års budgetproposition prop. 1994/95:lO0, bilaga 9 framhålls att det inom högskola, vuxenutbildning, folkbildning och arbetsmarknadsutbildning finns behov av att föra ut utbildningen i former och

nya till nya grupper. Ny teknik gör detta möjligt, formerna behöver

men anpassas till de många olika behov och förutsättningar människor

som har. Regeringen framhåller att det därför finns anledning att i sär-

en skild kommitté analysera förutsättningarna för samlad utveckling

en av den mediebuma utbildningen och att det även finns anledning att närmare studera internationella erfarenheter t.ex. Open University i

som Storbritannien. Kommittén föreslås även få i uppdrag att stimulera olika former av försöksverksamhet.

För att åstadkomma ett önskvärt nationellt kunskapslyft behövs

en ökad tillgänglighet till utbildning. Utbildningsbehoven kan inte tillgodoses enbart ett utökat antal platser i undervisning, är

genom som bunden i tid och Utbildningar förmedlade olika distans-

rum. genom

140 Bilaga 1

metoder kan därför ett viktigt komplement till den traditionella

vara undervisningen för att öka tillgängligheten till studier.

Utbildning på distans betydande frihet i tid och som bl.a.

ger en rum många förvärvsarbetande är beroende Studierna kan bedrivas an-

av. tingen enskilt eller i via olika medier. Därtill kan utbildningen

grupp genomföras till lägre kostnader både för den enskilde och samhället och även för de företag väljer denna metod för att öka de anställdas

som kompetens.

Teknikutvecklingen behöver samordnas

I takt med utvecklingen på det informationstekniska IT området har också intresset för distansmetoder ökat hos många utbildningsanordna-

och företag. Detta har medfört pedagogisk och teknisk utveckling re en på området gör att distansmetodema i än högre grad kan anpassas

som till de studerandes önskemål och behov. Med en väl utformad organisation och förbättrad information borde distansutbildningen kunna nå ut till betydligt större grupper än den gör i dag.

Den nuvarande situationen visar brokig bild när det gäller

upp en utbildning bedrivs med olika typer tekniska hjälpmedel. Många

som av utvecklar likartade projekt eller söker stöd för modeller redan finns

som i drift på andra håll. Det finns därför behov informationsinsatser, ett

av utvecklat erfarenhetsutbyte samt ytterligare utvärdering och forskning på området.

Trots att olika utbildningsanordnare gjort stora ansträngningar har det inte skett något avgörande genombrott när det gäller distansmetodemas roll inom utbildningens område. Denna situation är otillfredsställande inte minst mot bakgrund att fler behöver få tillgång

av vuxna till utbildning på alla nivåer i utbildningssystemet. Särskilt viktigt är det att stimulera och underlätta kompetensutveckling i arbetslivet för de

har kort grundutbildning och inte så ofta kommer i grupper som som åtnjutande personalutbildning. Det är också angeläget att minska

av trycket på universitet och högskolor genom att erbjuda alternativa, mindre resurskrävande studiemetoder.

Mycket är redan utrett

Frågan hur staten kan bidra till utveckling distansmetoder i ut-

om av bildningen har utretts vid flera tillfällen under senare år. En mer fullständig förteckning över tidigare utredningsarbete bör beaktas

som biläggs.

År l99l fick särskild utredare i uppdrag att ta fram ett underlag

en för fördjupad utredning hur staten kan bidra till utveckling av

en om

distansutbildningen. Utredningen, överlämnades i början år som av 1992, fick namnet Långt borta och mycket nära En förstudie - om

svensk distansutbildning Ds 1992:3.

Ett år senare överlämnade utredningen effektivare vuxenutbildom ning sitt huvudbetänkande Kunskapens krona SOU 1993:23. Betänkandet innehåller ett avsnitt vidgad användning distansmetoom av der med förslag till statligt stöd för utveckling distansutbildning. av Utbildningsdepartementet publicerade år 1994 en rapport Ny inom

formationsteknologi i undervisningen Ds 1994:21. Den innehåller

bl.a. en beskrivning av existerande och kommande informationsteknik

av intresse för utbildningsområdet.

Dessa utredningar innehåller genomarbetade förslag och beskrivningar som fortfarande är aktuella och bör ligga till grund för det som utredningsarbete här som avses.

Distansutbildning inom EU

Distansutbildningen, liksom den teknik i allt snabbare nya som nu tempo görs tillgänglig för olika utbildningsanordnare i Europa, är vikti-

ga delar av de för utbildning och yrkesutbildning, So-

nya programmen krates och Leonardo da Vinci, EU har fastställt för perioden 1995som 1999. Även de båda Adapt programmen och Employment, som har inrättats inom ramen för strukturfondema, kan, liksom det fjärde ramprogrammet för forskning och utveckling, komma att bidra till utvecklingen på området. Utmärkande för EU:s insatser på utbildningsområdet är den transnationella karaktären har till syfte att sprida erfarenheter som och information till alla medlemsländer.

Metoderna lör distansutbildning skall utredas

Regeringen har uttalat att den att vidta åtgärder för att åstadavser komma ett nationellt kunskapslyñ för Som dessa åtgärder vuxna. en av ingår att stödja användningen distansundervisning, både särav som skild studieform och inslag i redan befintlig undervisning. som En särskild utredare skall tillkallas för att föreslå åtgärder för att främja utvecklingen distansmetoder med användande informaav av

tionsteknik inom främst vuxenutbildning och högre utbildning. I försla-

gen skall också behoven inom grund- och gymnasieskolan beaktas. Arbetslivets behov och krav är given utgångspunkt för arbetet en när det gäller utredningen om distansmetoder. Det gäller framför allt att underlätta den enskilda människans möjligheter och strävan att genom utbildning förbättra sin ställning på arbetsmarknaden och öka inflytandet över det egna arbetet.

142 Bilaga 1

Lika viktigt emellertid att öka möjligheterna för alla, oberoende är

utbildningsbakgrund, att vidga perspektiven i den personliga ut-

av och bildning bredda och fördjupa sina intresseområvecklingen genom den. kunna spela aktiv roll i ett framtida samhälle måste alla För att en oberoende bakgrund, ha förmåga att delta i och samtidigt vuxna, av kritiskt samhällslivets olika företeelser. Detta ställer krav på

granska

kunskaper och kännedom både den omvärlden och om ökade om egna andra länder och kulturer. Kunskapsklyftor måste överbryggas och tentill segregation och snedrekrytering i utbildningen motverkas. denser Utbildning på alla nivåer för skall mot skilda behov och vuxna svara erbjudas på de studerandes villkor. Erfarenheten visar att det är svårt att kortutbildade till vidare utbildning, både i och utanför arbetsrekrytera livet. En strategi för livslångt lärande måste ta tillvara de erfarenheter finns och de förutsättningar krävs för att dessa grupper skall som som in i utbildning. Särskilda ansträngningar behöver göras för att vilja gå förbättra de yrkesverksammas möjligheter till högre utbildning. Internationellt pågår snabb och svåröverskådlig teknikutveckling en och alltmera sofistikerade verktyg för undervisning och som ger nya utbildning på distans. En omfattande import teknik och undervisav till Sverige pågår, och Sverige lämnar också bidrag

ningsmetoder egna

till utvecklingen. Detta sker på alla nivåer inom företag och organisainom det offentliga utbildningsväsendet och inom andra myntioner, digheter. En viktig fråga i sammanhanget är hur svensk utbildning kommer tillväxten transnationell distansutbildning. Inom att påverkas av av en framtid kommer det t.ex. att bli möjligt att studera vid något en nära välkänt utländskt universitet via satellit eller telenät i bostaden eller på

arbetsplatsen. utbildningsformer är under utveckling, exempelvis in- Intressanta temutbildning på arbetsplatser ledda kompetenta personer inom den av organisationen med stöd på distans lärare från andra länder. egna av kommer troligen att leda till att delar fort och vidareutbild- Detta av ningen i Sverige övertas multinationella organisationer. Det är av nya viktigt utvecklingen på detta område bedöms och värderas iförhållatt

ande till svenska utbildningspolitiska mål.

Uppdraget

Kartläggning

Utredaren skall kartlägga dels nuvarande metoder för distansutbildning, dels inom vilka områden det finns behov utveckling metoder och av av andra åtgärder för sådan utbildning.

Bilaga 1 143

Med metoder för distansutbildning avses här olika kombinationer av teknik och metodik, som syftar till att överbrygga avstånd i tid och/eller rum mellan den som lär ut och den som skall lära sig, och som förmedlar kunskap och skapar möjlighet till dialog. Det finns ett stort antal sådana metoder som kan användas i olika kombinationer och tillsam-

med andra traditionella utbildningsmetoder. mans mer

Kartläggningen skall visa inom vilka områden, på vilka utbildningsnivåer och för vilka grupper en ökad användning av ny teknik och utvecklade metoder för distansutbildning har bäst förutsättningar att leda till en effektivare och mer flexibel utbildning av hög kvalitet.

Vidare skall utredaren bedöma vilka förutsättningar olika utbildningsanordnare har att komplettera den huvudsakligen använda pedagogiken med inslag av distansmetoder och självinstruerande och interaktiva hjälpmedel. I sammanhanget skall också undersökas om det i de regler som gäller för olika utbildningsanordnare finns hinder för en utveckling av distansmetoder.

Det är naturligtvis varken möjligt eller lämpligt att söka dämpa den pågående utvecklingen i avvaktan pä att en övergripande strategi inom medie- och distansutbildningsområdena skall kunna utarbetas. Tvärtom bör det ses som en fördel att ny teknik och nya metoder har växt fram så snabbt och utan statliga stimulansåtgärder. Utredningen skall vidare avgränsa vad som bör vara statens åtagande inom detta område enligt regeringens direktiv dir 1994:23 till samtliga kommitteér och särskilda utredningar att pröva offentliga åtaganden. Det är också angeläget att söka definiera målgrupper och områden som löper risk att bli förbigångna i den pågående utvecklingen.

En strategi för långsiktig utveckling Utredarens huvuduppgift är att föreslå en strategi som långsiktigt främjar utvecklingen i hela landet de möjligheter till distansutbild-

av ning som den moderna informationstekniken erbjuder. Förslagen skall bl.a. bygga på erfarenheter från utvecklingsprojekt som bedrivs under utredningsarbetets gång.

Radio och TV Radio och TV är av utomordentligt stor betydelse för spridning in-

av formation, kunskap och kultur. Diskussioner pågår kring inrättandet av en fjärde markbunden TV-kanal. Utredaren skall särskilt analysera hur radio och TV kan utnyttjas i utbildningens och bildningens tjänst. En uppgift är därvid att pröva om en eventuell framtida fjärde markbunden

144 Bilaga 1

TV-kanal kan utnyttjas för nationell utbildnings- och bildningsverksamhet.

Projektstöd Under sitt arbete skall utredaren bereda och till regeringen lämna förslag beslut bidrag till projekt som syftar till att utveckla an-

om om vändningen distansmetoder i utbildningen. Projekten skall som all-

av män inriktning ha att tillgodose de behov som utredaren efter sin kartläggning bedömer särskilt angelägna. Projekten skall utformas så

som att de i huvudsak är möjliga att utvärdera under utredningsarbetet.

I första hand skall bidragen avse projekt som bedrivs av, i samarbete med eller för redan befintliga utbildningsanordnare, såsom kommunala skolor, statens skolor för universitet och högskolor, studieför-

vuxna, bund och folkhögskolor, anordnare av arbetsmarknadsutbildning och utbildning inom myndigheter, branschorganisationer och företag. Projekten skall syfta till att göra de olika utbildningarna mera flexibla och tillgängliga för har svårigheter att utnyttja de möjligheter

grupper som till utbildning som finns i dag. Utredaren skall bl.a. studera och övervä-

behovet stöd till lokala och regionala centra i vilka olika utbildga av ningsanordnare kan samarbeta kring införandet av distansmetoder. Projektförslagen skall inrymmas inom befintliga utgiftsramar.

Ökad tillgänglighet till utbildning

Utredaren skall vidare söka bedöma i vilken grad olika slag av teknik och metoder kan användas for att med begränsade resurser öka tillgängligheten till utbildning som nivåmässigt motsvarar både gymnasieskolan och högskolan.

Det brukar framhållas att distansutbildning erbjuder möjligheter till kostnadseffektiva studier bl.a. genom att behovet av lärarinsatser kan göras begränsat och genom att studierna i stor utsträckning kan bedrivas på fritid eller deltid och utan att deltagarna behöver lämna sitt arbete eller sin hemort.

I detta sammanhang är det troligen särskilt intressant att pröva möjlighetema att utveckla och använda distansmetoder inom de friare studiefonner som kännetecknar folkbildningen.

EU Utredaren skall i sitt arbete beakta erfarenheter av distansutbildning i andra länder. Särskilt bör erfarenheter inom ramen för EU-program som Sokrates och Leonardo da Vinci studeras. De möjligheter till trans-

Bilaga 1 145

nationella utvecklingsprojekt som dessa program erbjuder bör uppmärksammas.

F orsknings- och utvecklingsarbete, erfarenhetsutbyte

Utredaren skall lägga fram förslag om hur forsknings- och utvecklingsarbetet kring distansutbildning och användningen av inforrnationsteknik bör bedrivas på sikt. Vidare skall utredaren bedöma behovet av och formerna för såväl erfarenhetsutbyte mellan ansvariga för olika slag av distansmetoder i utbildningen som informationsutbyte mellan praktiker och forskare inom området.

Referensgrupper och samråd Utredaren skall till sitt förfogande ha särskilda referensgrupper för samråd. Till grupperna skall knytas personer med sakkunskap om de utbildningsanordnare som redan anordnar eller bör stimuleras att anordna distansutbildning, t.ex. högskolan, folkbildningen, kommunala skolor, Amu-Gruppen, bransch- och företagarorganisationer samt fackliga organisationer. Vidare skall till referensgruppema knytas personer med pedagogisk, metodisk, ekonomisk och teknisk sakkunskap när det gäller distansutbildning, samt forskare med erfarenhet av FoU-arbete i fråga om distansutbildning.

Antalet referensgrupper och formerna för samråd får utredaren själv avgöra.

Utredaren skall vidare när det är lämpligt samråda med ITkommissionen dir 1995:1 samt utredningen inom Utbildningsdepartementet om studiestödssystemet dir 1994: 148.

Ramar för utredarens arbete I den del av uppdraget som avser om en eventuell framtida fjärde markbunden TV-kanal kan utnyttjas för nationell utbildnings- och bildningsverksamhet skall utredaren redovisa sina förslag skyndsamt.

Uppdraget i sin helhet skall vara slutfört senast den 31 maj 1998. Utredaren skall beakta regeringens direktiv dir 1994:23 till samtli-

ga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden. Utredaren skall även följa regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare om regionalpolitiska konsekvenser dir 1992:50 och jämställdhetspolitiska konsekvenser dir 1994:124.

Förslagen får inte leda till utgiftsökningar eller kostnadsminskningar för staten eller kommunerna. Eventuella förslag medför ökade ut-

som gifter skall finansieras genom omprioriteringar inom berörda områden.

146 Bilaga 1

Utredaren får dock inte i sina förslag till finansiering omfördela medel anvisade av konjunkturskäl till ordinarie verksamhet inom området.

Utredaren skall Före den 1 oktober 1995 komma med en budgetplan över beräknade kostnader för utredningens arbete.

Utbildningsdepartementet

Bilaga 1 147

Bilaga

Tidigare utredningsarbete skall beaktas av utredaren som

I propositionen 1990/91:85 Växa med kunskaper om gymnasiesko- lans och vuxenutbildningen framfördes behovet av en mer samlad satsning på att utveckla metoder och media för distansutbildning och mediabaserad undervisning inom det offentliga skolväsendet. Med anledning propositionen tillsatte regeringen år 1991 en särav skild arbetsgrupp med uppgift att stimulera utvecklingen av kunskapscentra. Arbetsgruppen har redovisat två delrapporter. En särskild utredare har i betänkandet Långt borta och mycket nära En förstudie svensk distansutbildning Ds 1992:3 gjort en kom- - om petens- och erfarenhetsöversikt, en målgruppsanalys, en pedagogisk analys samt analys rollfördelningen mellan stat, kommuner m.fl. en av intressenter i fråga distansutbildning. om Utredningen effektivare vuxenutbildning dir 1992:48 fick om en därefter i uppdrag att bl.a. med utgångspunkt från nämnda förstudie lägga fram förslag hur staten kan stödja en utveckling av distansutom bildningen. Utredaren lämnade dessa förslag år 1993 i huvudbetänkandet Kunskapens krona SOU 1993:23. Avseende högre utbildning distans redovisas vissa slutsatser och per förslag i Högskoleutredningens betänkande SOU 1992:1 Frihet Ansvar Kompetens. Regeringen i april 1992 i uppdrag till universiteten i Linköping gav och Umeå att i samarbete göra samlad bedömning av distansutbilden ningen och redovisa förslag till åtgärder för utveckling och genomfödistansutbildning inom högre utbildning. Uppdraget redovisarande av des i september 1992 i rapport med titeln Svenska Distansrådet- ett en förslag till organisation distansutbildningen inom högskolan. av Inom för arbetet med Agenda 2000 kunskap och kompetens ramen för nästa århundrade publicerade Utbildningsdepartementet 1994 en rapport Ny informationsteknologi i undervisningen Ds 1994:21. om Den innehåller dels beskrivning existerande och kommande inen av fomiationsteknologi intresse för utbildningsområdet, dels rapporter av pågående verksamhet av detta slag i USA, Frankrike och Japan. om

Bilaga2 149

DUKOM 1997-09-04 Utvärderingsgruppen PM

Inför Mallen anvisningar

-

Vid konferensen på Runö den 26-27 augusti diskuterades bl.a. den mall för databassökning DUKOMs utvärderingsgrupp arbetat fram. Vi har

som

inom DUKOM reviderat den ursprungliga för att tillgodose synpunkter nu

fördes fram på Runö och för att förtydliga de frågeställningar och som frågeområden ingår. Denna reviderade mall följer nedan. Detta är den

som version som vi vill ha besvarad.

Vi samtalar just med de ansvariga för KNUT om de praktiska detaljer-

nu

för införandet uppgifterna i databasen. När detta är klart, förhoppna av ningsvis under nästa vecka, kommer vi att skicka ut anvisningar för detta till KNUT är kk-stiftelsens databas över pågående och genomförda IT-

er. projekt.

Några stilla påpekanden är kanske på sin plats inför ert arbete med mall och slutrapportering:

Sammanfattningarna är viktiga. Den som söker information i databasen -

olika projekt letar oftast inte längre än till sammanfattningen. om

Om någon fråga är irrelevant eller orsak omöjlig att besvara för - av annan ert projekt ska ni förstås hoppa över den. Dock är det bra om då skriver

kort förklaring till varför ni inte svarar på frågan i fråga. en

Svarens längd avgör själva. Tänk bara på att de ska gå att förstå för en utomstående.

Om ni väljer att vidareutveckla/komplettera svaret på någon av mallfrågoma i er egen slutrapport, är det bra om ni markerar det i mallen.

I övrigt hoppas att det går bra för er och att ska finna våra frågor intressanta och därmed väl värda att svara på i tid, den 1 oktober.

Lycka till

DUKOMs sekretariat och utvärderingsgrupp

150 Bilaga 2

MALL FÖR DATABASSÖKNING

DUKOMs projektnummer: Projektnamn: Kort sammanfattning på svenska och på engelska högst cza 50 0rd vardera:

A. Projektansvariga

Projektledare: Namn

Adress arbetet

Telefon och fax

e-post

Informationsansvarig: Namn

Adress arbetet

Telefon och fax

e-post

Utvärderingsansvari Namn

Adress arbetet

Telefon och fax

E-post

Intern/Extem

Projektets Web-adress:

Bilaga 2 151

B. Projektpresentation

Bakgrund:

Varför valde ni att arbeta med det här projektet - Hur relaterar det till tidigare verksamhet i er organisation -

Syfte:

Vad ville ni uppnå med projektet Vad skulle det leda till projektets syfte ändrats under projekttiden I så fall, hur Har -

Aktörer: Vilka medverkade i projektet Idégivning Planering Genomförande - Om ni samverkade med någon/några utanför den organisationen, egna vilka och varför

4. Den organisatoriska miljön : egna

Beskriv kortfattat den organisationen/arbetsplatsen institutionen, egna skolan, verksamheten; utbildningskultur och pedagogiska traditioner.

den verksamhet bedrivits inom projektet att fortsätta i Kommer som framtiden ni projektet haft inverkan på övrig utbildning/övrig verksamhet Anser att -

inom er organisation

Målgrupp/-er och rekryterigg:

För vilka studerande planerades och genomfördes projektet - Varför vände sig kursen till just dessa - Hur informerades om projektet - Hur fungerade gällande urvals- respektive antagningssystem i relation till projektets mål

Hur fungerade rekryteringen Nådde ni avsedd målgrupp -

152 Bilaga2

C. Utveckling/Genomförande

Utbildningens uppläggning: Vilken pedagogisk idé byggde kursen på - Vilken pedagogisk modell valde för att förverkliga denna idé en fast struktur, beskriven i t.ex. studiehandledning/ motsvaen rande, litteraturlista mm

en problemorienterad modell/motsvarande

annan modell, vilken Hur har eventuell examination skett - Anser ni att den pedagogiska modellen fungerat förväntat - som

Motivera ert svar

Utbildningens organisation:

Ingick obligatoriska träffar i kursen hur många och hur långa

genomfördes de i närheten av de studerandes hemort eller hos

utbildningsanordnaren

Var kursen oberoende av tid, dvs. kunde de studerande arbeta i sin - egen takt

Var antagningen rullande eller skedde den vid fasta tidpunkter - Ingick strukturerat/planerat grupparbete i kursmodellen - Anser att detta sätt att förhålla sig till obligatoriska träffar, individuell studietakt, antagning och grupparbeten fungerade bra Motivera

ert svar

Medarbetarnas/ lärarnas arbete:

Vilken erfarenhet av distansutbildning fanns bland medarbetare/lärare när projektet startade

Hur har lärarinsatsema organiserats under genomförandet kursen - av Lärarlagsarbete Har insatserna varit annorlunda än i tidigare och motsvarande kurser På vilket sätt

har IT-stödet medfört att mer/mindre lärartid gått åt har IT-stödet ändrat innehållet i lärarinsatsema

har IT-stödet ändrat formerna för lärarinsatsema

annat Har ni använt ledig tid hemma, efter för datorstödd hand-

- arbetstid

ledning

Anser ni att ert sätt att organisera lärarnas arbete fungerade bra -

Motivera ert svar

Bilaga2 153

IT-stöd i projektet:

Vilket/vilka IT-medier användes inom projektet varför valde ni detta/dessa medier

hur användes de i projektet

vilken erfarenhet detta/dessa IT-medier fanns bland medarbetaav re/lärare när projektet startade

Har valet teknikstöd förändrats efter det ansökan beviljats - av Har det varit problem för lärarna att använda IT-stödet I så fall, på vilket sätt

Har de studerande haft problem med IT-stödet i samband med kursen I så fall, på vilket sätt

Saknade du någon/några funktioner i de program/system ni använde - Om ni kunnat kursen/projektet vad gäller IT-stöd, hur hade ni - göra om

då gjort

10. Samarbete/samverkan

Hur fungerade samarbetet med eventuella externa samarbetspartners utanför den egna organisationen t

Om hade problem med samarbetet externt, vad ni att det berodanser de på Regler/förordningar styr respektive verksamhet Organisatosom

riska förhållanden Annat

Hur togs projektet emot i den organisationen egna - Om ni haft problem eller mötts motstånd, vari bestod de och vad av ni att de berodde på Regler/förordningar styr er verksamhet anser som

Organisatoriska förhållanden Annat

Hur fungerade samarbetet inom projektet - Om ni hade problem med samarbetet inom projektet, vad anser ni att de berodde på Regler/förordningar styr verksamheten Organisatosom

riska förhållanden Annat

154 Bilaga 2

D. Resultat

11. Kursekonomi: Hur mycket DUKOM-medel tilldelades projektet - Hur mycket har projektet kostat totalt Skilj möjligt på utvecklings- - om och driftskostnader. Om möjligt, försök att uppskatta skillnaderna i driftskostnader mellan projektet och motsvarande kurs/utbildning i traditionell form. Hur många/hur stor andel av de antagna studerande har genomfört kursen som planerat Har projektet kunnat hållas inom de preliminära ekonomiska ramarna - Om inte, vilka icke beräknade kostnader har tillkommit Varför uppstod dessa kostnader

12. Studerandes synpunkter på kursen: Viktigt att samtliga frågor besvaras inom detta jrågeområde ni genomfört kurs om en Vilken nytta anser de studerande att de haft kursmaterialet - av studiehandledning, annat förproducerat material för sin inlärning Vilken nytta anser de studerande .att de haft IT-stödet: - av datorkommunikation med lärare datorkommunikation med andra studerande kursmaterial och kursadministration på web

databassökningar

Vilka var de vanligast förekommande positiva omdömena kursen - om Vilka var de vanligast förekommande negativa omdömena kursen - om

13. Projektets nyhetsvärde; de viktigaste slutsatserna:

Vilka positiva respektive negativa erfarenheter vill - ni dela med er beträffande förutsättningar för utveckling av verksamhet med inriktning mot IT inom er egen organisation och eventuellt i samverkan med externa aktörer förutsättningar för genomförande av verksamhet med inriktning mot IT inom er egen organisation och eventuellt i samverkan med externa aktörer Utifrån er erfarenhet; vilka anser ni de mest betydelsefulla frågorna - vara kring IT-stöd och distansutbildning återstår att besvara som Utifrån er erfarenhet; vilka viktiga hinder återstår att undanröja -

14.Utvärdering av projektet:

Hur har ni samlat in de uppgifter ni lämnar i denna utvärdering - som av ert DUKOM-projekt Skriftliga frågeformulär Intervjuer Kursvärde-

ringar Annat

Bilaga 2 155

Utvärderingen ert projekt består av två delar; den avrapportering som

av ni lämnat här och en egen slutrapport. Om ni vill, kan ni nedan kortfattat ange huvudpunkterna i er egen och kompletterande utvärderingsrapport. Om rapporten publiceras, ange då även var den går att finna i publicerad form.

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringarochbeskattning.Fi. 29 1976årslagomimmunitetochprivilegier i vissa

.

Tänderhelalivet fall enöversyn.UD.

-

nytt ersättningssystemfor vuxentandvård. 30 Utlandsstyrkan.Fö.

- . 3 Välfárdensgenusansikte.A. 31. Detgäller livet. Stödochvårdtill barnoch

. Mänpassaralltid Nivå- ochorganisationsspecifika ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.S.+

processermedexempelfrån handeln.A. 32.Rättssäkerhet,vårdbehovochsamhällsskyddvid

Vårt liv somkön.Kärlek,ekonomiskaresurseroch psykiatrisktvångsvård. . maktdiskurser.A. 33.Historia,ekonomiochforskning.

Ty makten dinär Mytenomdetrationella Femrapporteromidrott. ln. . arbetslivetoch detjämställdaSverige.A. 34. Företagaremedrestarbetsförmåga.

H Översynavrörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva 35.Förordningartill miljöbalken.+ Bilagor.M.

försäkringar.Fi 36.Identifieringochidentiteti digitala miljöer

Alkoholreklam.Marknadsföringavalkoholdrycker Referatfrånenhearingden12november1997.

. -

ochSystembolagetsprodukturval. IT-kommissionensrapport4/98.K.

Integritet- Effektivitet- skattebrott.Fi. 37.Denframtidaarbetsskadeförsäkringen.

. 10 Campusför konst.U. 38.Vad får vi för pengarna Resultatstymingav

. ll. Friståendeutbildningarmedstatlig tillsyn statsbidragtill vissaorganisationerinom detsociala

inomolika områden.U. området.

Självdeklarationochkontrolluppgifter 39. Det finsk-svenskagränsälvssamarbetet.M.

.

förenkladeförfaranden.Fi. 40. BROTTSOFFER.

- 13.Säkrarekemikaliehantering.Fö Vad hargjorts Vad bör göras Ju.

näringsrättsligafrågor.Fi. 41.Läkemedelsinformationför alla.S. 14.E-pengar- 15.Grönanyckeltal Indikatorerför ettekologiskt 42.Försvarsmaktsgemensamutbildningför

-

hållbartsamhälle.M. framtidakrav. Fö.

16.Näråsikterblir handling.Enkunskapsöversiktom 43.l-lurskallSverigemåbättre

bemötandeavpersonermedfunktionshinder. förstastegetmotnationellafolkhälsomål.

- 17.Samordning digitalav marksändTV. Ku. 44. En samladvapenlagstiftning.Ju.

18.Engräns enmyndighet F 45. Sotningi framtiden.Fö.

l9 IT ochregionalutveckling. 46. Ombuggningochandrahemligatvångsmedel.Ju.

.

120exempelfrånSverigeslän.K. 47.Bulvanerochannat.Ju.

20.lT-kommisionenshearingom infrastrukturen 48. Kontrolleradoch ifrågasatt

för digitalamedier.Andrakammarsalen, intervjuermedpersonermedfunktionshinder.S.

-

Riksdagen1997-10-24.K. 49.Konsekvenseravatttaxfreeförsäljningenavvecklas

2 Problemmedinbäddadesysteminför ZOOO-skiñet. inom EU. K.

.

HearinganordnadavIT kommissioneni 50.De 39stegen.Läkemedelsutredningarunder

samverkanmedIndustriförbundetoch Statskontoret 1900-taletochannatunderlagsmaterialtill

1997-11-14.K. Läkemedeli vårdochhandel,SOU 1998:28.

22.Försäkringsgaranti. 5l. Vuxenutbildningoch livslångt lärande.

Ettgarantisystemfor försäkringsersättningar.Fi. Situationeninfor ochunderförstaåretmed

23. Statenochexportfmansieringen.N. kunskapslyftet.U.

24.Fiskeriadministrationeni ett EU-perspektiv. 52.Utstationeringavarbetstagare.A.

Översyn fiskeriadministrationen Jo. 53. Ta möjligheternai Östersjöregionen.N.

av m.m. vara 25. Trestäder.Enstorstadspolitikför helalandet. 54. l-luroffensiv lT-användningkan skapatillväxt

+ st4 bilagor. för mindreföretag.Ettrådslaganordnatav

26.Frånhembränttill Mariakliniken. IT-kommissionen uppdragavKommunikations-

faktaomungdomarochsvartsprit.S. departementet,Närings-ochhandelsdepartementet

- 27.Nyaledningsreglerför bankaktiebolagoch och lndustriforbundet.

försäkringsbolag.Fi. Rotundan,Rosenbadl997-l l-18.K.

28.Läkemedeli vårdochhandel.Omensäker,flexibel 55.Demokratinsräckvidd.Dokumentationfrånett

ochsamordnadläkemedelsforsörjning. seminarium.Demokratiutredningensskriftserie.SB.

56.Avdrag for ökadelevnadskostnadervid tjänsteresa

och tillfälligt arbete.Fi

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronølogisk förteckning

57. DUKOM Distansutbildningskomminén.

Utvärderingavdistansutbildningsprojektmed

IT-stöd.U.

1998 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kontrolleradochifrågasatt

intervjuermedpersonermedfunktionshinder.48 Demokratinsräckvidd.Dokumentationfrånett - De 39stegen.Läkemedelsutredningarunder seminarium.Demokratiutredningensskriñserie.55 1900-taletochannatunderlagsmaterialtill

Läkemedeli vårdochhandel,SOU1998:28.50 Justitiedepartementet

BROTTSOFFER. Kommunikationsdepartementet

Vad hargjorts Vad bör göras 40 lT ochregionalutveckling. Ensamladvapenlagstiftning.44 120exempelfrånSverigeslän.19 Ombuggningochandrahemligatvångsmedel.46 lT-kommisionenshearingom infrastrukturen Bulvanerochannat.47 for digitalamedier.Andrakammarsalen,

Riksdagen1997-10-24.20 Utrikesdepartementet Problemmedinbäddadesysteminför 2000-skiñet. 1976årslagomimmunitetochprivilegier i vissafall HearinganordnadavIT kommissioneni enöversyn.29 Industriförbundetoch Statskontoret - samverkanmed

1997-11-14.21 Försvarsdepartementet Identifieringoch identiteti digitalamiljöer. Säkrarekemikaliehantering.13 Referatfrånenhearingden 12november1997. Utlandsstyrkan.30 lT-kommissionensrapport4/98.36 Försvarsmaktsgemensamutbildning for Konsekvenser attav taxfreeförsäljningenavvecklas framtidakrav. 42 inomEU.49 Sotningi framtiden.45 Hur offensivIT-användningkanskapatillväxt

Socialdepartementet för mindreföretag.Ettrådslaganordnatav

lT-kommissionenpåuppdragavKommunikations- Tänderhelalivet Närings-ochhandelsdepartementet departementet, nytt ersättningssystemför vuxentandvård.2 - ochIndustriförbundet.Rotundan,Rosenbad1997-11-18. Alkoholreklam.Marknadsföringavalkoholdryckeroch 54 Systembolagetsprodukturval.8

Näråsikterblir handling.Enkunskapsöversiktom Finansdepartementet

bemötande personerav medfunktionshinder.16 Omstruktureringarochbeskattning.l Trestäder.Enstorstadspolitikför helalandet. Översynavrörelse-ochtillsynsreglerfor kollektiva +4 bilagor.25 försäkringar.7 Frånhembränttill Mariakliniken. skattebrott.9 ungdomarochsvansprit.26 Integritet Effektivitet -- - faktaom Självdeklarationoch kontrolluppgiñer

Läkemedeli vårdochhandel.Omensäker,flexibel förenkladeförfaranden.12 ochsamordnadläkemedelsförsörjning.28 näringsrättsligafrågor.14 Detgällerlivet.Stödochvård till barnoch E-pengar-

Engräns enmyndighet 18 ungdomarmedpsykiskaproblem.+ Bilaga.31 - Försäkringsgaranti. Rättssäkerhet,vårdbehovochsamhällsskyddvid Ettgarantisystemfor försäkringsersättningar.22 psykiatrisktvångsvård.32 Nya Iedningsreglerfor bankaktiebolagoch Företagaremedrestarbetsformåga.34 försäkringsbolag.27 Denframtidaarbetsskadeförsäkringen.37 Avdragfor ökadelevnadskostnadervid tjänsteresa Vad får for pengarna Resultatstymingav - ochtillfälligt arbete.56 statsbidragtill vissaorganisationerinom detsociala

området.38

Läkemedelsinformationfor alla. 41

Hur skallSverigemåbättre

forstastegetmot nationellafolkhälsomål.43 -

Statens offentliga 1998 utredningar

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Campusför konst10 Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn inom olika områden.l l Vuxenutbildningochlivslångtlärande. Situationeninför och underförstaåretmed kunskapslyftet.51 DUKOM Distansutbildningskomntitten. Utvärderingavdistansutbildningsprojektmed IT-stöd. 57

Jordbruksdepartementet Fiskeriadministrationeniett EU-perspektiv. Översyn ñskeriadminisuationen 24

av mm. Arbetsmarknadsdepartementet välfärdensgenusansikte.3 Män passaralltid Nivå- och organisationsspecifika processermedexempelfrån handeln.4 Vårt liv somkön. Kärlek, ekonomiskaresurseroch maktdiskurser.5 Ty maktenärdin Mytenomdet rationella arbetslivetoch detjämställdaSverige.6 Utstatjoneringavarbetstagare.52

Kulturdepartementet Samordning digital marksändTV. 17av

Närings- och handelsdepartementet Statenoch exportfmansieringen.23 Ta vara möjlighetemai Östersjöregionen.53

lnrikesdepartementet Historia,ekonomioch forskning. Femrapporteromidrott. In. 33

Miljödepartementet Grönanyckeltal Indikatorerför ettekologiskthållbart

x samhälle.15 Förordningartill miljöbalken. Bilagor. 35+ Det finsk-svenskagränsälvssamarbetet.39