Vuxenutbildning för alla? andra året med kunskapslyftet : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Vuxenutbildning

alla

för

året med

Andra

Knns/eapslyftet

ALAI REGERINGSKANSLIET Utbildningsdepartementet

Ke KI

Öcc SOL

x

min

m Statens offentligautredningar

MM 1999:39

W

Utbildningsdepartementet

Vuxenutbildning

för

alla

Andra året med

Kunskapslyftet

Delbetänkande ett nationellt

av Iggmmittén om

kunskapslyft för

vuxna

Stockholm 1999

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 OO,Fax: 08-587 671 71

E-post order@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-7610-95 8-5 Stockholm 1999 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Wärnersson

Ingegerd

Genom beslut den 1 juli 1995 bemyndigade regeringen statsrådet Ylva Johansson att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utreda ett nationellt kunskapslyft för vuxna. Samtidigt fastställdes direktiv för kommittén Dir. 1995:67. Med stöd av bemyndigandet tillsattes kommittén U 1995:09 den 27 juni 1995.

Genom beslut den 12 september 1996 och den 18 september 1997 fastställde regeringen tilläggsdirektiv för kommittén Dir. 1996:71 respektive 1997:104. Kommittén har antagit namnet Kunskapslyftskommittén.

Kommunalrådet Anders Ameson förordnades som ordförande i kommittén.

Som ledamöter förordnades riksdagsledamoten Elving Andersson, fil.dr. Yvonne Andersson, riksdagsledamoten Beatrice Ask, riksdagsledamoten Bo Bernhardsson t.o.m. 1995-12-22, rektor Björn Grip, borgarrådet Bertil Karlberg t.o.m. 1996-12-19, riksdagsledamoten Agneta Lundberg, folkhögskoleläraren Anita Nahlbom, adjunkten Ulf Nilsson, riksdagsledamoten Berit Oscarsson, riksdagsledamoten Christina Zedell fr.o.m. 1995-12-22 och borgarrådet Lars Rådh fr.o.m. 1996-01-29.

Som sakkunniga förordnades departementssekreteraren Maud Carlsson t.o.m. 1998-04-21, ombudsmannen Eva-Maria Danvind t.o.m. 1997-07-03, omsorgsöverläkaren Sven Olov Edvinsson, departementssekreteraren Charlotta Gustafsson t.o.m. 1996-09-16, ombudsmannen Lars-Åke Henriksson, ombudsmannen Thomas Janson fr.o.m. 1998-10-27, förbundsordföranden Inga-Britt Lindström, departementsrådet Christer Marking t.o.m. 1997-09-29, projektledaren Margareta Nygren t.o.m. 1997-05-20, utredaren Marta Olsson t.o.m. 1998-08-24, landshövdingen Björn Rosengren fr.o.m. 1995-12-22 t.o.m. 1998-06-29, departementssekreteraren Johannes Sjögren fr.o.m. 1998-04-22, utredaren Auli Strandh fr.o.m. 1998-08-25, sekreteraren Mats Söderberg, departementsrådet Sven-Erik Wallin t.o.m. 1996-08-27, ombudsmannen Nils-Åke Holmgren fr. 1997-07-03

o. m. t.o.m. 1998-10-26, departementssekreteraren Suzanne Håkansson fr.o.m. 1997-09-29, departementsrådet Johnny Nilsson fr.o.m. 1996-08-27, departementssekreteraren Lars Svensson fr.o.m.

1996-09-16 t.o. m. 1997-09-10, socionomen Christer Wikfeldt fr.0.m. 1997-05-20 samt departementssekreteraren Helen Ängmo fr.0.

m. 1997-09-10.

Kommitténs sekretariat består huvudsekreterare Åsa Sohlman,

av sekreterare Thorbjörn Levin och sekreterare Johan Hedlund fr.0.m. 1998-04-20. Biträdande sekreterare är Mårten Sundmark fr.0.m. 1998-10-19 samt Ingeborg Landgren som har varit projektanställd fr.0.m. 1999-01-11.

Enligt direktiven ska kommittén vara verksam till 1 år 2000

mars och årligen 1998 och 1999 rapportera till regeringen. Kommittén har i uppdrag att som en grund för sina slutsatser och förslag framtida

om vuxenutbildning följa det femåriga Kunskapslyftsprojektet och den verksamhet som kommer till stånd som en följd av den satsningen. Kommitténs åliggande enligt det andra steget i de ursprungliga direktiven, att lägga fram förslag till ansvarsfördelning mellan den offentligt finansierade utbildningen, arbetslivet och individen och till lämplig arbetsfördelning mellan olika anordnare av samhällsstödd vuxenutbildning, har skjutits fram tills erfarenheterna av Kunskapslyftet gett underlag för ställningstaganden.

nya

Enligt tilläggsdirektiv och regeringsbeslut ska Kunskapslyftskommittén rapportera om funktionshindrades deltagande i vuxenutbildning år 1999 och 2000.

Viktiga underlag för arbetet med denna rapport har varit föredragningar inför kommittén, seminarier som kommittén organiserat samt kommun- och folkhögskolebesök. Kommunerna och andra anordnare

vuxenutbildning har beredvilligt försett kommittén med arbetsmateav rial. Ett särskilt tack vill kommittén rikta till de åtta kommuner och fyra folkhögskolor som tagit emot kommittén och dess sekretariat och under en intensiv heldag låtit kommittén diskutera, studera och utvärdera Kunskapslyftet i praktiken.

Kommittéassistent och ansvarig för produktionen av helorginal har varit Karin Karlsson.

Kommittén får härmed överlämna sin rapport för år 1999, delbetänkandet Vuxenutbildning för alla Andra året med Kunskapslyftet.

Stockholm i april 1999

Anders Ameson

/Åsa Sohlman

Thorbjörn Levin

Johan Hedlund

Ingeborg Landgren

Mårten Sundmark

Sammanfattning l3

l Sammanfattning

F

Till Kunskapslyftskommitténs arbetsuppgifter hör att följa Kunskapslyftet och årligen rapportera till regeringen. I de årliga rapporteringarna ska också ingå en redogörelse för resultaten från de fristående nationella utvärderingama av Kunskapslyftet som kommittén ansvarar för. Ett huvudsyfte med kommitténs engagemang i Kunskapslyftet är dock fortfarande att samla erfarenheter som kan ligga till grund för de förslag till reforrnering av det svenska vuxenutbildningssystemet som kommittén ska presentera i sitt slutbetänkande år 2000.

I den årliga rapporteringen 1999 och i slutbetänkandet år 2000 ska kommittén också redovisa sitt uppdrag att undersöka vilka möjligheter och hinder som föreligger för personer med funktionsnedsättningar att delta i vuxenutbildning.

Som närmare beskrivs i kapitel 2 beslöt kommittén redan inför sitt första delbetänkande med anledning av Kunskapslyftet SOU 1998:51, att den rapporten liksom innevarande års rapport och slutbetänkandet skulle ses som delar i en helhet. I den första rapporten redogjorde kommittén därför utförligt för situationen vad gäller vuxenutbildning och livslångt lärande under tiden närmast före Kunskapslyftet. Till bakgrunden hörde även de resonemang om mål och strategier för vuxenutbildningens utveckling som kommittén förde i sitt första delbetänkande SOU 1996:27.

Nuvarande rapport tar vid där den förra slutade. Den följer i Del I

vad hänt det senaste året på vuxenutbildningsområdet. Uppupp som följningen resulterar i vissa påpekanden från kommitténs sida. Slutsat-

i termer av förslag och visioner för framtiden återkommer kommitser tén till i sitt slutbetänkande.

När det gäller möjligheterna för vuxna med funktionshinder att delta i utbildning har kommittén i stora delar varit tvungen attbörja om från början. Del i betänkandet ger således både ett handikappolitiskt och ett utbildningspolitiskt perspektiv på frågor rör möjligheterna för

som

med funktionsnedsättningar att delta i utbildning. vuxna

Nedan sammanfattas i avsnitt 1.1 rapportens bakgrundskapitel 3-6,

handlar Vuxenutbildningens allmänna utveckling, och i avsnitt som om 1.2 kommitténs slutsatser och förslag vad avser Del Motsvarande

14 Sammanfattning

bakgrundskapitel 8-16 i Del sammanfattas i avsnitt 1.3 medan kommitténs slutsatser i kapitel 17 rörande studerande med funktionshinder i vuxenutbildning återfinns i sammandrag i avsnitt 1.4. Kapitlet avslutas med två korta avsnitt- ett om kostnaderna för kommitténs förslag och ett om kommitténs fortsatta arbete inför slutbetänkandet år 2000.

1.1 inom vuxenut-

Utvecklingstendenser

bildning och lärande

livslångt

Den allmänna utveckling som skisseras i kapitel 3 är en global tillväxt i en kunskaps- och nätverksbaserad konkurrensekonomi. Detta skeende ställer de nationella politikerna inför nya utmaningar. Det gäller dels att skapa en miljö inom landet som är attraktiv för såväl stora som små kunskapsföretag dels att hantera tendenser till växande inrikespolitiska spänningar. Många länder har börjat diskutera en omläggning av utbildningspolitiken till en politik för livslångt lärande. Sverige har kommit relativt långt i detta avseende och kan till skillnad från många andra länder bygga vidare på en sedan tidigare välutvecklad vuxenutbildning.

Kompetensnivån och utbildningens lönsamhet i Sverige

Generellt sett är kompetensnivån och den formella utbildningen hög i den svenska befolkningen. Skolstarten ligger relativt sent i Sverige jämfört med andra länder. Upp till sex års ålder är därför studiedeltagandet lågt medan det i åldersklasserna 7-18 år är mycket högt. I åldersklasserna 19-22 år är det igen relativt lågt för att sedan stiga och i åldern 30 år och därutöver vara bland de allra högsta jämfört med andra länder.

Många studier, internationella såväl som svenska, visar att avkastningen på utbildningsinvesteringar är låg i Sverige, särskilt för längre högskoleutbildningar och för kvinnor. Avkastningen på utbildningsinvesteringar sjönk i Sverige under 1960-, 1970- och l980-talen men stabiliserade sig sedan tills sysselsättningskrisen korn i början på 1990talet. Då föll den antagligen igen. Det finns dock tecken som tyder på att avkastningen på utbildningsinvesteringar sedennera stigit. Detta gäller framför allt för privat sektor och för naturvetare och tekniker men även för forskarutbildade.

Sammanfattning 15

Arbetsmarknad och framtidsperspektiv

Sverige har många företag och arbetsställen med en modern arbetsorganisation och en mer kunskapsintensiv inriktning på sin ekonomi än vad andra OECD-länder har. Förvärvsfrekvensen är hög och jämfört med andra länder "räcker inte de högutbildade till. Om vi i Sverige skulle ha samma andel högskoleutbildade i respektive bransch som i åtta jämförda OECD-länder Australien, Danmark, Finland, Japan, Kanada, Storbritannien, Tyskland och USA skulle vi behöva 640 000 fler individer med högskoleutbildning varav hälften med lång högskoleutbildning.

Trots denna brist på högskoleutbildade visar en internationell undersökning att det snarare är arbetslivserfarenhet än formell utbildning eller kompetens som premieras lönemässigt i Sverige. Inte heller verkar anställdas kompetens tas tillvara i samma utsträckning som i andra länder.

I framtiden förväntas arbetsmarknadens efterfrågan på personer med enbart grundskoleutbildning fortsätta att minska i Sverige medan efterfrågan antas öka när det gäller i stort sett alla andra utbildningsgrupper. Särskilt gäller det tekniker, högskoleingenjörer och IT-utbildade men även ekonomer, jurister och personer med kort högskoleutbildning. Efterfrågan på vårdpersonal och lärare förväntas också öka i framtiden.

Forskningsresultat och utbildningsindikatorer pekar på ett behov av att satsa på utbildningssektom men ger inte några entydiga svar på frå-

vad bör göras utbildningspolitiskt. Mot bakgrund av den gor om som internationella utvecklingen och föreliggande forskningsresultat utpekas avslutningsvis zkapitel 3 vissa områden där det kan vara befogat att ta diskussion om utveckling och satsningar:

upp en

Att satsa inte minst kvalitativt, på socialt utsatta grupper- 0 mer,

barn, invandrare, funktionshindrade och kortutbildade.

Att öka ungdomarnas direktövergång till högskolan till såväl kor- 0

tare som längre högskoleutbildningar eller annan vidareutbildning.

Att bättre utnyttja kompetensen i arbetslivet, att öka vuxnas möjlig-

heter att delta i det livslånga lärandet, inklusive i både kortare och

längre utbildningar på högskolenivå, och annan vidareutbildning.

0 Att bygga ut högskolan ytterligare.

16 Sammanfattning

0 Att utveckla alternativa former för fördelningen av utbildningens

finansiering.

0 Att hitta lösningar så att kvinnor kan få bättre ekonomisk utdelning

på sina utbildningsinvesteringar.

Tre viktiga förutsättningar måste föreligga för att de antydda utbildningspolitiska satsningama ska kunna leda till bra resultat.

För det första måste individer och företag kunna fatta välunderbyggda beslut om utbildning vilket i sin tur kräver information om utbildningar och utbildningsanordnare och för individemas del även vägledning att identifiera egna intressen och relatera dem till efterfrågan på arbetsmarknaden.

För det andra måste alla utbildningar och utbildningsanordnare kvalitetssäkras. Utan ett system för kvalitetssäkring av utbildningsanordnare är det svårt att få fram en kvalitetsutveckling och mekanismer som garanterar jämförbarhet i utbildningsutbudet.

För det tredje är det viktigt att en utveckling kommer till stånd

som leder till att det skapas fler jobb, som ökar efterfrågan på kvalificerad arbetskraft och som gör att intresset för att ta tillvara existerande kompetens ökar.

Kapitel 4 inleds med en översikt av större regelförändringar under det senaste året när det gäller studiestöd och statsbidrag till Kunskapslyftet. Därefter följer en beskrivning av den senaste tidens kvantitativa förändringar i utbildningen för i Sverige den totala volymen

vuxna vuxenutbildning inklusive personalutbildning, utbildning av vuxna på högskolan och i Kunskapslyftet. Ett särskilt avsnitt ägnas deltagare i kommunal vuxenutbildning och på folkhögskolor uppdelat på ålder och kön samt utbildningsbakgrund och arbetslöshetserfarenheter. Även

utbildningsanordnama i den kommunala vuxenutbildningen och folkbildningens deltagande i Kunskapslyftet beskrivs. Kapitlet avslutas med en redogörelse för en uppföljning av vad som hänt den första kullen deltagare i Kunskapslyftet efter ett år.

Den kvalitativa utvecklingen av vuxenutbildningen i Sverige belyses utifrån tre infallsvinklar ikapitel Den första handlar strategisk

om planering och organisatorisk-pedagogisk utveckling såsom kommittén mött den i kommuner, på folkhögskolor och hos andra utbildningsanordnare. Den andra delen bygger på resultat från de fristående utvärderama hur individerna upplevde studierna, vad de fick ut av dem, var-

för somliga valde att stå utanför och hur Kunskapslyftet har utformats i kommunerna. Avslutningsvis diskuteras förutsättningarna för fortsatt pedagogisk utveckling i vuxenutbildningen.

Sammanfattning 17

Som närmare beskrivs i kapitel 6 har Kunskapslyftskommittén ett samordningsansvar när det gäller utvärderingama av Kunskapslyftet. Kunskapslyftskommitténs utvärderingar korn igång redan hösten 1997. De andra aktörerna Folkbildningsrådet, Skolverket och Arns följer

- nu efter med utvärderingar som kompletterar och fördjupar de utvärderingar som Kunskapslyftskommittén initierat. l övrigt innehåller kapitlet en redogörelse för resultat från en del mer specifika utvärderingsprojekt. Kunskapslyftet som modell och metod avsnitt 6.2 är en utvärdering av den "Delegationsmodell som tillämpades för Kunskapslyftet under det inledande skedet 1996-1998. Kunskapslyftets omfattning i kommunerna avsnitt 6.3 analyserar Kunskapslyftets och den kommunala Vuxenutbildningens omfattning i kommunerna i förhållande till olika definitioner potentiella målgrupper. Även den utvär-

av dering som beskrivs i avsnitt 6.4 har ett kommunalt perspektiv. Här handlar det om kommunernas kostnader för Kunskapslyftet: dels hur kommunernas kostnader förhåller till sig till de statsbidrag de fått, dels hur kostnadsskillnader mellan kommunerna kan förklaras. Kapitlet avslutas i avsnitt 6.5 med en redovisning av preliminära resultat från det samhällsekonomiska utvärderingsprojektet. Deltagarna i vuxenutbildning/Kunskapslyftet hösten 1997 och 1998 och deras bakgrund, tidigare arbetsmarknadserfarenheter och inkomster analyseras.

1.2 Kommitténs med avseende

förslag på

del I

Mot bakgrund av utgångsläget och aktuella utvecklingstendenser avslutar kommittén del I av betänkandet med vissa reflexioner och förslag till åtgärder som här sammanfattas under rubrikerna: målgrupper; studerande och studiestöd; kvalitet och kostnader; utbildningsanordnare; nationell organisation, tillsyn och utvärdering; strategisk planering och infrastruktur samt utbildningsutbud.

Målgrupper

Kunskapslyftskommittén anser att det finns goda skäl för alla de

Kunskapslyftet har fått möjligheter till grupper, som genom vuxenutbildning, att bedriva studier. De befinner sig på en nivå av basutbildning. Vad däremot kan diskutera är fördelningen

man mellan olika grupper och i vilken takt respektive grupp ska få sina utbildningsbehov tillgodosedda studerande på grundläggande nivå

-

18 Sammanfattning

och på gymnasienivå; arbetslösa, anställda och andra; kvinnor och män; individer med fuktionsnedsättningar, invandrare och olika åldersgrupper.

Kunskapslyftskommittén finner framför allt utvecklingen på grundläggande vuxenutbildningsnivå oroväckande. Forskningsresultat visar att det samhällsekonomiskt är befogat att särskilt satsa på socialt utsatta grupper invandrare, individer med funktionsnedsättningar och kortut-

bildade. I kommunerna verkar det ha uppstått en situation där man antingen satsar på grundläggande vuxenutbildning, och därmed kommer över den ökning på tio procent av basorganisationen krävs för att

som få del av statsbidragen till vuxenutbildning på grundläggande nivå, eller så gör man det inte. I det senare fallet finns det inga spärrar i statsbidragssystemet som förhindrar en neddragning av basorganisationen. Sammanlagt verkar tendensen att dra ner överväga. Mot denna bakgrund föreslår Kunskapslyftskommittén:

att Förordningen om statligt stöd till särskilda satsningar på ut-

bildning av vuxna ändras så att grundskolenivån kan lyftas in i

kommunernas ansökan till Skolverket statsbidrag för Kun-

om

skapslyftet och bli en del i underlaget för tilldelning av

kvalitetspremien.

Avsikten med detta förslag är inte att ändra villkoren för statsbidrag till kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå. Det skulle inte bli fler statsbidragsberättigade platser i kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå utan förslaget syftar i stället till att stimulera kommunerna att i sin planering ta ett helhetsgrepp på rekrytering och organisation av kursutbud för såväl grundläggande som gymnasial nivå. Denna helhetssyn skulle redovisas i ansökan till Skolverket om statsbidrag för Kunskapslyftet. Hög kvalitet i den strategiska planeringen skulle sedan kunna belönas vid tilldelning av statsbidrag för Kunskapslyftet.

Vidare anser Kunskapslyftskommittén:

att Skolverket bör få i uppdrag att närmare följa och analysera utvecklingen av olika målgruppers deltagande i kommunal vuxenutbildning.

I det särskilda studiestödet UBS är kort utbildning ett urvalskriterium som fått ett större genomslag på senare tid. Effekterna

av studiestödssystemet på olika målgruppers deltagande i vuxenutbildning

är viktiga att följa liksom inverkan av förändringar på arbetsmarknaden.

På gymnasial nivå tyder mycket på att man fått en viss "logik" i utfallet vad gäller rekrytering angelägna målgrupper. De

av grupper, som har störst nytta av att delta i vuxenutbildning snarare än att i arbetsmarknadsutbildning eller söka arbete direkt, verkar göra det. Kunskapslyftskommittén vill ändå rekommendera kommunerna:

att öka sina rekryteringsinsatser och särskilt rikta in dem på de

prioriterade grupperna arbetslösa, kortutbildade, inte minst

-

män, invandrare och individer med funktionsnedsättningar.

Ett intensifierat rekryterings- och inforrnationsarbete från kommunernas sida kan vara befogat av flera skäl. Både om man vill behålla andelen prioriterade grupper i Kunskapslyftet och om man vill öka den torde det vara nödvändigt att öka infonnations- och vägledningsinsatserna.

Studerande och studiestöd

Kunskapslyftskommittén förväntade sig i sitt tidigare delbetänkande SOU 1998:51 att en reform av studiestödssystemet skulle ha presenterats vid det här laget. I stället befinner vi oss i ett läge som för många studerandes del karaktäriseras av förvirring och frustration. Många studerande hoppas fortfarande på att det ska bli möjligt även för dem att studera ett andra år med UBS. Den andra kullen studerande i Kunskapslyftet känner sig orättvist behandlad. Redan osäkerheten om man kan få eller inte få önskat studiestöd gör att vissa avstår från att söka sig till studier eller hoppar av påbörjade studier. Studiestödet- dess utformning och hantering liksom informationen kring studiestödet har

varit återkommande källor till klagomål vid kommitténs besök i kom-

och på folkhögskolor. Kommittén understryker och bekräftar muner den kritik som framkommit gällande UBS men anser att frågan måste lösas statsfmansiellt.

Regeringen har ambitionen att presentera en studiestödsproposition under 1999 som skulle göra det möjligt att ta ett nytt studiestödssystem i bruk år 2000. Att så blir fallet är naturligtvis mycket angeläget. För att inte studiestödsrefonnen ska försenas ytterligare vill Kunskapslyftskommittén framhålla att det är av yttersta vikt att ansvariga myndighe-

Skolverket, CSN, Arns och Verket för högskoleservice energiskt ter - tar sig an regeringsuppdraget att definiera och analysera de hinder för

20 Sammanfattning

en ökad flexibilitet i vuxenutbildningen kan finnas i de berörda som myndigheternas regelverk samt vid behov förslå ändringar. Kunskapslyftskommittén att myndigheterna i detta utredningsuppdrag anser bör ge högsta prioritet åt analys studiestödet och att analysen bör en av göras utifrån aktuella mål för kunskapslyft och livslångt lärande.

De berörda myndigheterna bör snabbt ta fram ett besluts-

underlag uppdaterar Studiestödsutredningens förslag och

som för dem fram till den detaljnivå, i nuläget krävs för att som statsmakterna ska kunna agera utifrån det. Om så inte sker föreslår Kunskapslyftskommittén att särskild utredning en tillsätts.

Kunskapslyftskommittén för sin del inga hinder för att exempelvis ser hanteringen av studiestödet i vuxenutbildningen läggs i riktning om en så att det vad gäller närvarokontroll och liknande administrativa och organisatoriska aspekter mer kommer att likna det system har för man studiemedlen men med kanske ännu större betoning på flexibilitet och anpassning till livslångt lärande. En bättre samordning mellan tilldelning av utbildningsplatser och studiestöd till de studerande borde också vara möjlig att åstadkomma inom för nuvarande system. Om ramen myndigheterna, i samarbete med Regeringskansliet, arbetar snabbt och effektivt i enlighet med nuvarande direktiv bör ett reformerat studiestödssystem kunna finnas på plats i början ZOOO-talet. av Det är också av största betydelse att CSN och andra aktörer i väntan på en refonnering av studiestödssystemet anstränger sig till det yttersta för att få det nuvarande systemet att fungera så smidigt möjligt. som Det gäller både samarbetet och informationen mellan myndigheterna och till de studerande, skolorna och andra aktörer. I detta sammanhang vill kommittén särskilt peka på vikten av ett gott samarbete mellan CSN, CSN:s lokalkontor och kommunerna. Rekryteringen svårmotiav verade och svåmådda grupper såsom långtidsarbetslösa, människor med funktionshinder och invandrare är särskilt beroende konseav en kvent och begriplig information och hantering studiestödet. Kommuav nernas planering kan också påverkas negativt inte information och om beslut om tillgång till studiestöd och utbildningsutbud är samordnade.

Fortsatta ansträngningar att öka samarbetet och informationen från CSNss sida och Övriga aktörer bör uppmuntras statsav makterna. Det gäller särskilt informationsinsatser under våren, sommaren och hösten 1999 då fortfarande viss oklarhet kan en råda bland de studerande om villkoren för UBS.

Sammanfattning 21

Kunskapslyftskommittén följer utvecklingen av finansieringssystemen för utbildning av vuxna inom ramen för utbildnings-, arbetsmarknads-, närings- och socialpolitiken.

Kommittén återkommer i sitt slutbetänkande vid behov med

förslag om fortsatta förändringar och utvecklingsarbete på

samtliga områden som berör individernas möjligheter att fi-

nansiera livsuppehället under studier.

Kvalitet och kostnader

Kunskapslyftskommitténvill föreslå följande förändringar i tilldelningssystemet för statsbidrag till Kunskapslyftet i kommunerna:

En höjning av kvalitetspremiens andel av statsbidraget tillKunskapslyftet.

Att satsningar på grundläggande vuxenutbildning i Kunskapslyftet ges stöd inom ramen för kvalitetspremien.

Att satsningar på funktionshindrade i Kunskapslyftet stimuleras inom ramen för kvalitetspremien.

Kunskapslyftskommittén anser att man bör sikta in sig på ett system där

större andel av statsbidraget till Kunskapslyftet utnyttjas till en kvalitetshöjan- de insatser. De områden som Kunskapslyftskommittén främst tänkt sig som aktuella för kvalitetspremier är de som föreslås i det tidigare avsnittet Målgrupper och nedan i avsnitt 1.4 under rubriken Kommunalvuxenutbildning och Kunskapslyftet. Dessa förslag kräver att Skolverket tydligt formulerar villkoren för tilldelning av kvalitetspremier i dessa liksom i övriga avseenden.

Med nuvarande system för beräkning av statsbidrag till kommu-

finns inga spärrar inlagda utan tilldelningen kan variera kraftigt nerna från år till år. Små förändringar i arbetslösheten kan leda till stora förändringar i statsbidraget. Dylika kast försvårar kommunernas planering och riskerar att leda till inställda och/eller fördyrade kurser på samma sätt ett dåligt samarbete mellan kommunerna, de studerande och

som CSN kan göra det. De regionala effekterna av nuvarande tilldelningssystem är också aspekt som bekymrar Kunskapslyftskom-

en mittén. Tilldelningen och utnyttjandet av Kunskapslyftsplatser verkar

l

22 Sammanfattning

inte stå i proportion till de prioriterade målgruppema i kommunerna. Kunskapslyftskommittén anser:

att Skolverket bör ta fram modell begränsar ryckigheten

en som

i nuvarande system för tilldelning statsbidrag till

av

kommunerna samt närmare analysera systemets regionala

effekter och föreslå påkallade förändringar i tilldelings-

systemet.

Med tanke på framtiden framhöll Kunskapslyftskommittén i sitt tidigare betänkande SOU 1998:51 att den Kommunala utjämningsutredningen vid kontrollstation 1998 borde se över de faktorer som styr utjämningen så att stor andel invånare i behov

en av grundläggande vuxenutbildning blir en faktor som tas i beaktande SOU 1998:51.

Kommunala utjämningsutredningens förslag till reviderade kostnadsutjämningsmodeller innehöll inte någon faktor "kortutbildade". Utredningen konstaterar dock att om det nuvarande statsbidraget till Kunskapslyftet efter den femåriga projektperioden kommer att tillföras det generella statsbidraget kan detta leda till att kostnadsutjämningen behöver utökas med en delmodell där det strukturellt betingade behovet av vuxenutbildning beaktas SOU 1998: 151.

Kunskapslyftskommittén följer utvecklingen av det kommunala

utjämningssystemet och återkommer om det blir aktuellt i sitt

slutbetänkande med nya och alternativa förslag om hur volymoch kvalitetsmål ska kunna uppnås i framtiden inom utbildningen av vuxna.

Utbildningsanordnare

Variationen i utbildningsanordnare inom vuxenutbildningen har ökat markant de senaste åren. Folkbildningens deltagande ligger på stabil

en nivå. Den hittillsvarande uppföljningen av Kunskapslyftet visar att folkhögskoloma tillsammans med vissautbildningsanordnare inom den kommunala vuxenutbildningen har den högsta genomströmningen av studerande.

Kunskapslyftskommittén finner det angeläget att den mångfald som uppvisats under Kunskapslyftets första år kan bibehållas och möj-

om ligt vidareutvecklas. Ett problem för externa utbildningsanordnare är att de måste överlåta till en kommunal rektor att sanktionera de studeran-

Sammanfattning 23

des betyg i samlat betygsdokument och slutbetyg. På grund- och gymnasienivå medger skollag och förordningar såväl fristående grund- och gymnasieskolor som fristående grundsär- och gymnasiesärskolor. Några sådana medgivande finns inte för vuxenutbildningen. Där har under Kunskapslyftet istället ett omfattande entreprenörskap utvecklats, vilket torde betyda att både behov av mångfald och möjligheter att erbjuda sådan mångfald finns i många kommuner.

Kunskapslyftskommittén att ytterligare utreda frågan om

avser

fristående vuxenutbildningsenheter och återkomma med förslag

i sitt slutbetänkande.

I övrigt följer kommittén utvecklingen när det gäller olika utbildningsanordnares deltagande i Kunskapslyftet.

Kommittén återkommer vid behov med förslag om förutsättningarna för olika utbildningsanordnare inklusive folkbildningen att delta i Kunskapslyftet, vuxenutbildning och livslångt lärande i sitt slutbetänkande.

Nationell organisation, tillsyn och utvärdering

Kunskapslyftskommittén framförde i sitt senaste delbetänkande SOU 1998:51 ett antal förslag som berörde olika områden inom vilka Skolverket skulle kunna göra värdefulla insatser.

För att markera bredden i Kunskapslyftsprojektet ansåg Kunskapslyftskommittén att Skolverket, när det tog över ansvaret för Kunskapslyftet från Delegationen för kunskapslyftet, till projektledningen nationell nivå borde knyta myndigheter som Arns, Konjunkturinstitutet och NUTEK. Kunskapslyftet får inte bli en förlängd skolgång utan ska

kombinerad utbildnings- och arbetsmarknadssatsning. Kunvara en skapslyftskommittén fortfarande att förutsättningar finns för

anser Skolverket att spela en ledande roll inom vuxenutbildningen. För detta krävs dock:

på nationell nivå att Skolverket upprätthåller den bredd i led-

ningen för Kunskapslyftet som fanns på Delegationens tid, dvs.

med kontinuerligt inflytande från myndigheter och parter som

representerar arbetsmarknad och näringsliv.

24 Sammanfattning

på regional nivå att Skolverket i kontakterna med kommunerna

gör gemensam sak med andra myndigheter för att skapa

en

större dynamik i dialogen med kommunerna och bredda in-

fallsvinklarna. Exempel på statliga myndigheter och andra ak-

törer med regional förankring och intresse i livslångt lärande är högskolor, självstyrelseorgan landsting och regioner, länsstyrelser, länsarbetsnämnder och försäkringskassorna.

att det finns ett nära samarbete mellan den regionala och

na-

tionella nivån i ledningen av Kunskapslyftet.

Statsmaktemas krav på kommunerna att förankra vuxenutbildning och Kunskapslyftet hos kommuninvånama och det lokala näringslivet riskerar att förlora i trovärdighet utan motsvarande ansats hos Skolver-

en ket.

Utifrån en diskussion uppföljning, utvärdering, utveckling och

om tillsyn föreslår Kunskapslyftskommittén vidare:

att regeringen ser över Skolverkets instruktion och uppdrag så

att Skolverket i dialog med kommunerna kan arbeta på att ut-

veckla utbildningssystemet.

Regler ska tillämpas tillsyn men de kan också behöva ändras uppföljning och utvärdering. Uppslag till pedagogisk och organisatorisk utveckling bör kommunerna och Skolverket på ett samordnat sätt kunna hämta inte bara från kommunernas och verkets respektive utvecklingsfunktioner utan även från de lokala respektive nationella

uppföljningama, utvärderingama och tillsynsärendena.

Att kommunerna ska följa gällande regler och bestämmelser är självklart liksom att Skolverket ska påpeka när de inte gör det. Än viktigare är dock att kommunerna tillsammans med Skolverket successivt verkar för förbättringar av utbildningssystemet inklusive dess regelsystem så att en allt högre måluppfyllelse kan uppnås. Att sträva mot målen i en ständig förbättringsprocess kräver kommunernas

engagemang och aktiva medverkan. Förutsättningarna för att få igång dy-

en namisk utvecklingsprocess är större genom dialog än tvång. De

genom stora utmaningar som ett obyråkratiskt samarbete innebär bör vara stimulerande för Skolverket att anta och är en förutsättning för att verket ska kunna spela en konstruktiv roll i ett framtida kunskapssamhälle.

Även när det gäller nationell och lokal utvärdering föreslår kommittén:

Sammanfattning 25

att regeringen förtydligar Skolverkets uppdrag så att Skolver-

ket i dialog med kommunerna utvecklar sambanden mellan

na-

tionella och lokala utvärderingar och klargör hur den statistik-

och informationsinsamling som utgör grunden för det

nationella uppföljnings- och utvärderingssystemet också kan

utnyttjas i kommunernas egna utvärderingar.

Ett bättre samarbete mellan Skolverket och kommunerna förut-

är en sättning inte bara för att användningen externa utbildningsanordnare

av i den kommunala vuxenutbildningen förbättras utan även för att pedagogiken, den uppsökande verksamheten, de individuella studieplanerna och hela den kommunala vuxenutbildningen utvecklas. De organisatoriska frågorna är viktiga inför framtiden och Kunskapslyftskommittén följer även på detta område utvecklingen med tanke på sitt slutbetänkande.

Strategisk planering och infrastruktur

Under denna rubrik återfinns kommitténs förslag beträffande samarbete och planering, vägledning, validering, personalutbildning inom

vuxenutbildningsområdet samt forskning.

Kunskapslyftskommittén positivt på den utveckling

ser av samarbetet inom kommuner och mellan kommuner och olika utbildningsanordnare som förstärkts under de första åren med Kunskapslyftet. Enligt kommitténs bedömning är det hög tid för kommunerna att också

nu engagera sig i ett lite vidare perspektiv på utbildning och kompetensutveckling. De regionala tillväxtavtalen och kompetensråden, håller

som på att ta form, borde vara intressanta för kommunerna plattform

som för utveckling heltäckande utbildningsplanering. Kunskaps-

av en mer lyftskommittén:

rekommenderar kommunerna att satsa på regionala kontakter

vid sin uppläggning utvecklingsstrategier för kunskapslyft

av

och livslångt lärande.

En viktig aspekt för kommuner och landsting i denna utbildningsplanering är behovet av personal till vård- och omsorgsområdet. För närvarande förefaller Kunskapslyftet att i hög utsträckning användas till att både utbilda personal till omvårdnadssektom och från omvårdnadssektorn. En viss personalomsättning av dylikt slag är naturligtvis alltid

26 Sammanfattning

nödvändig men kan aldrig ersätta kommunernas och landstingens ansvar för att utveckla arbetsorganisation och arbetsvillkor. Kunskapslyftskommittén:

rekommenderar kommuner och landsting att gemensamt se över

vuxenutbildningens roll för omvârdnadssektorn och alternativa sätt att lösa kompetensförsörjningen.

Samarbetet med näringslivet i Kunskapslyftet i kommunerna går fortfarande relativt trögt. Kunskapslyftskommittén vill understryka behovet av att förnyade insatser görs för att utveckla samarbetet med näringslivet. Det är kanske först i konkreta projekt som ett samarbete kan ta form. Kunskapslyftskommittén vill också i detta sammanhang uppmana kommunerna till anpassning av de individuella studieuppläggningar-

en na till den lokala arbetsmarknaden. När efterfrågan på arbetskraft ökar ser kommittén det som önskvärt:

att kommunerna i samarbete med arbetsförmedlingen stimule-

deltagarna att acceptera erbjudet arbete och möjliggör al-

rar

ternativa upplägg resterande studieomfång, exempelvis ge-

av nom deltidsstudier, studier på otraditionella tider och koncentrationsläsning under vissa perioder.

Kunskapslyftskommittén har tidigare SOU 1998:51 uttalat att varje studerande bör ha rätt till en individuell studieplan med dithörande vägledning. Detta är särskilt viktigt för speciellt utsatta grupper, exempelvis för människor med funktionshinder av olika slag. Kunskapslyftskommittén föreslår att kommunernas skyldighet att upprätta

nu studieplaner förtydligas genom:

att regeringen i Förordningen om kommunal vuxenutbildning

vad individuell studieplan minst bör innehålla.

anger en

individuell studieplan bör enligt kommitténs uppfattning följande I en områden behandlas: mål med studierna; mål och delmål under studiernas gång; individuell studieuppläggning.

Kunskapslyftskommittén föreslår också:

att deltagare i Kunskapslyftet vid folkhögskolor ska ges mot-

svarande rätt till individuell studieplan.

Sammanfattning 27

Kunskapslyftskommittén anser att regeringen måste ställa krav på

arbetsmarknadsverket att ta fram individuella handlingsplaner för sökande hos arbetsförmedlingen som behöver stöd något slag för att få

av ett arbete. Än viktigare är dock kopplingen mellan studieplan och handlingsplan. Kunskapslyftskommittén föreslår därför:

att regeringen i Förordningen kommunal vuxenutbildning

om

föreskriver samråd mellan studie- och yrkesvägledarna i

om

den kommunala vuxenutbildningen och arbetsförmedlingens

vägledare och att den individuella studieplanen ska ett

vara

förtydligande av handlingsplanens målskrivningar avseende

utbildning där sådan finns.

-

Många kommuner lägger nu ner ett stort arbete på att validera reell kompetens till formell behörighet. Till skillnad mot tidigare är också validering av yrkeskompetens en uppgift som ett antal kommuner tagit till sig. Problemen med validering är i stor utsträckning praktiska. Alla inser fördelarna för såväl individen, utbildningsanordnaren

och samhället. Önskemål konkreta exempel på validering har framförts i

om många sammanhang till kommittén. Detta torde vara en angelägen uppgift för Skolverket.

När det gäller validering mot arbetsmarknadens krav delar kommittén i huvudsak de förslag som utredningen för värdering utländsk

av yrkesutbildning presenterat i sitt slutbetänkande SOU l998:165.Kunskapslyftskommittén föreslår:

att en försöksverksamhet med validering mot arbetslivet inrättas i syfte att ta vara på den reella arbetslivskompetens

som

finns hos många människor och att försöksverksamheten

sam-

ordnas med den validering mot skolans värld redan

som nu ge-

nomförs i den kommunala vuxenutbildningen.

Lärarutbildningskommittén kommer med förslag rörande utbildning för skolledare och lärare under våren 1999. Kunskapslyftskommittén har noterat att vuxenutbildningens personal har ett stort behov av kompetensutveckling. Det gäller både allmänt och i specifika frågor så-

mer som undervisning för människor med funktionshinder.

Kunskapslyftskommittén föreslår:

att Skolverket får i uppdrag att särskilt följa hur fort- och

upp

vidareutbildning för vuxenutbildningens personal hanteras

av

kommunerna.

28 Sammanfattning

Utbildningen för vägledare i vuxenutbildningen bör enligt Kunskapslyftskommitténs uppfattning också reforrneras. Kommittén föreslår därför:

att den nuvarande utbildningen för vägledare ses över, så att den breddas och tydligare behandlar de arbetsuppgifter som aktualiseras för vägledare i vuxenutbildningen.

att vägledning inom vuxenutbildningen också ses i ett bredare perspektiv och att samarbete/samordning med utbildning for vägledare inom arbetsmarknadsverkets område möjliggörs.

att yrkesverksamma utan formella behörighetsgivande förkunskaper för utbildning till vägledare för att bli antagna till högskoleutbildning för vägledare skulle kunna validera sin reella kompetens och via dispens antas till utbildningen samt utifrån bedömning den reella kompetensen medges möj-

en av lighet att påbörja sina studier på lämplig nivå inom högskoleutbildningen.

Utbildningen för vägledare kan vara uppbyggd med vissa grundmoduler och vissa påbyggbara moduler med inriktning mot grundskola, gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning respektive högskola. Likaså bör praktiken inriktad inte bara mot grund- och gymnasie-

vara skola utan också mot vuxenutbildning och högskola. Kunskapslyftskommittén föreslår vidare att:

den nuvarande utbildningen för kuratorer över, så att även

ses den breddas och tydligare behandlar de arbetsuppgifter som är aktuella för kuratorer i vuxenutbildningen. Förekommande praktik bör vara inriktad inte bara mot grund- och gymnasieskola utan också mot vuxenutbildningen och högskolan.

Kunskapslyftskommittén föreslår dessutom:

kraftfull och omedelbar satsning på forskning inom området en vuxenutbildning och livslångt lärande. Eftersom forskarkompetens måste byggas upp inom området föreslår kommittén en stegvis utbyggnad, där satsningen stegras för att nå ett normalläge först efter exempelvis fem år.

Sammanfattning 29

Uppenbarligen föreligger stora svårigheter för forskare nå att användare inom vuxenutbildningen med information om nya och gamla forskningsresultat. Detta är allvarligt. Kunskapslyftskommittén föreslår därför:

att den som får ansvaret för ett forskningsprogram om vuxenutbildning och livslångt lärande också ett för ges ansvar att forskningsresultaten sprids till avnämarna och att informationsverksamheten efter kort introduktionsperiod utvärderas en ur avnämarsynpunkt.

I ett senare skede skulle kunna överväga

man en institutionalisering av forskningen. För informationsspridningen föreslår Kunskapslyftskom-

mittén att forskningsprogrammets informationsansvar kompletteras med:

att ett eller flera nationella resurscentra inrättas med uppdrag att sprida forskningsresultat från förekommande svensk och internationell forskning kring vuxenutbildning och livslångt lärande.

Dessa förslag rörande forskning och informationsspridning innebär inte att berörda sektorsmyndigheter Skolverket, Folkbildningsrådet, Hög- skoleverket fråntas sitt att inom respektive område bidra till - ansvar

forskning och informationsspridning.

Utbildningsutbud

Under denna rubrik återfinns kommitténs förslag beträffande läroplan; sfi och invandrarfrågor; nationella och lokala kurser; estetiska ämnen och estetisk verksamhet; idrott och hälsa Specialidrott; specialsamt arbete samt slutbetyg. Vad gäller den för gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning gemensamma läroplanen konstaterar Kunskapslyftskommittén med tillfredsställelse att regeringen gett Skolverket i uppdrag att vuxenanpassa den. Kommittén avvaktar med intresse Skolverkets redovisning till regeringen i år. I ett längre tidsperspektiv kan givetvis ifrågasenare sättas om inte vuxenutbildningen i stort behöver profileras ytterligare mot livslångt lärande vilket kanske inte är möjligt inom en gemensam läroplan för gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning.

30 Sammanfattning

Kunskapslyftskommittén att vid behov återkomma till avser frågan måldokument för vuxenutbildningen i sitt slutbetänom kande.

När det gäller stl-undervisningen vidhåller kommittén sitt förslag att sfi bör upphöra skolform och integreras i den kommunala som egen vuxenutbildningen.

I sitt slutbetänkande kommittén att ta utbildning för avser upp invandrare i ett helhetsperspektiv.

Förutom utbildning och insatser direkt kopplas till utbildning, exsom empelvis praktik, handlar det också vägledning, validering, sociala om åtgärder och arbetsmarknadsåtgärder. Det samlade nationella kursutbudet utgörs 850 900 kurser för av vilka Skolverket fastställt kursplaner. Därutöver finns ytterligare cirka l 000 lokala kurser, för vilka lokala kursplaner fastställts på kommunal nivå. Många lokala kurser utgörs troligtvis kurser inom dataområdet, av de kan också ett vuxenanknutet komplement till de nationella men vara kurserna. Om så är fallet visar det på ett bristområde i kursutbudet. Skolverket att i ett pilotprojekt granska utbudet av lokala kurser i avser några kommuner. Kunskapslyftskommittén vidhåller sitt tidigare förslag att allmänna ämnen ska kunna delas i delkurser och att en försöksverksamhet upp borde genomföras med naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och ekonomiska baskurser. Till det bör dock läggas:

regeringen uppdrar åt Skolverket att inte bara granska det att utbudet lokala kurser utan att granska och vid behov stora av komma med förslag till ett kompletterande nationellt kursutbud.

Kunskapslyftskommittén det också nödvändigt att det sker en anser utveckling betygskriterier och studieomdömen och att tillgången till av nationella för grundläggande och gymnasiala kurser inom komprov munal vuxenutbildningen ökar. Kommittén ser fram mot resultatet av Skolverkets uppdrag att under år 1999 redovisa hur utformningen av nationella kan till de speciella förutsättningar som gäller prov anpassas för vuxenutbildningen. Kunskapslyftskommittén föreslår därutöver att:

Sammanfattning 3 l

Skolverket får i uppdrag att bedriva ett utvecklingsarbete när det gäller betygskriteriema och att det arbetet på

ett fruktbart

sätt bör kunna ske i samarbete med andra utbildningsanordnare, inte minst folkbildningen håller på att utveckla sina som studieomdömen.

Att konkretisera kriterierna för betyg och studieomdömen så de blir att tydliga och lätta att kommunicera är viktigt för att förstärka dialogen mellan läraren och kursdeltagaren i såväl den kommunala vuxenutbildningen som vid folkhögskoloma. Det är också eniförutsättning för att kunna föra över ansvaret för studierna på kursdeltagaren. På mer av vilket sätt den ökade efterfrågan på basfärdighetef social komsom petens, kreativitet, förmåga att lära nytt, kommunicera och ta ansvar ska dokumenteras och komma in i betygskriteriema behöver också utredas vidare. Kunskapslyftskommittén har diskuterat frågan att införa såväl om estetiska ämnen som estetisk verksamhet i kommunal vuxenutbildning. Flera skäl talar för att så bör ske. Centralt för både estetiska ämnen och estetisk verksamhet är att de har viktig uppgift fylla för utvecken att lingen av sociala basfárdigheter. Utbildning i estetiska ämnen utgör vidare en bas för fortsatt lärande inom de estetiska områdena och för att utveckla ett yrkeskunnande. Kursen i estetisk verksamhet varken ger behörighet eller utgör del i yrkesutbildning. Den kan dock funen en gera som en viktig inkörsport för studerandcgrupper. Ett annat nya argument för att införliva estetiska ämnen och estetisk verksamhet i den kommunala Vuxenutbildningens utbud är att det underlättar samverkan mellan gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning, exempelvis för studerande på individuella program. Estetisk verksamhet är kärnämneskurs i gymnasieskolan och en alltså tvingande på nationella och specialutforrnade program. Om estetisk verksamhet skulle bli kärnämneskurs i kommunal vuxenutbilden ning, så skulle alla studerande önskar slutbetyg tvingas läsa kursom sen. Om den däremot förekom många kurser i det utbud som en av som finns på gymnasial nivå, så skulle den kunna erbjudas i omfattning en som svarar mot intresse och behov. Kunskapslyftskommittén föreslår:

att regeringen upphäver den inskränkning i utbudet på gymnasial nivå som föreskrivs i Förordningen kommunal om vuxenutbildning avseende estetiska ämnen.

att regeringen upphäver den inskränkning i utbudet på gymnasial nivå föreskrivs i Förordningen kommunal som om

32 Sammanfattning

vuxenutbildning avseende estetisk verksamhet dock utan att göra estetisk verksamhet till kämämneskurs i kommunal en vuxenutbildning.

Det är Kunskapslyftskommitténs bestämda uppfattning att estetisk verksamhet inte ska tvingande för att den studerande ska få ut vara slutbetyg i kommunal vuxenutbildning. Ämnet idrott och hälsa liksom ämnet Specialidrott består två kurav kurs A och B. Det är inte möjligt att erbjuda någon av dessa kurser i kommunal vuxenutbildning. Idrott och hälsa, kurs A, är en ser kämämneskurs och alltså obligatorisk för alla elever på nationella proi gymnasieskolan. Kunskapslyftskommittén föreslår: gram

att regeringen upphäver den inskränkning i utbudet på gymnasial nivå föreskrivs i Förordningen om kommunal som vuxenutbildning avseende idrott och hälsa dock utan att göra idrott och hälsa, kurs till kämämneskurs i kommunal en vuxenutbildning.

att regeringen upphäver den inskränkning i utbudet på gymnasial nivå föreskrivs i Förordningen om kommunal som vuxenutbildning avseende specialidrott.

Huvudskälen är i det första fallet att tillgodose även vuxna studerandes behov dels att få ökade kunskaper hur på ett bra sätt sköter av om man sin hälsa, dels för dem så önskar att få utöva viss fysisk verk- - som samhet. Att möjliggöra idrott och hälsa även i den kommunala vuxenutbildningen underlättar också samverkan mellan gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning. Förslaget beträffande Specialidrott motiverar kommittén med vikten att stimulera till ideellt ledarskap i av barn- och ungdomsarbetet inom idrottsrörelsen. Gymnasieskolans specialarbete förekommer inte i kommunal vuxenutbildning. Många vuxenstuderande förbereder sig emellertid för högskolestudier, där självständigt arbete är nödvändigt. Vuxna anses dock vanligen redan i arbets- och samhällslivet ha lärt sig att själva planera, genomföra och redovisa undersökande uppgifter av olika slag. Riksdagens beslut med anledning av propositionen Gymnasieskola i utveckling kvalitet och likvärdighet innebär bland annat att ett pro- jektarbete införs i gymnasieskolan. Beslutet träder i kraft den l juli år 2000 för elever efter detta datum påbörjar studier i gymnasiesom skolan.

SOU 1999:3 9 Sammanfattning 3 3

Kunskapslyftskommittén kan såväl för- nackdelar med

se som att införa projektarbete i vuxenutbildningen och återkommer till denna fråga i sitt slutbetänkande.

Även på andra viktiga punkter innebär riksdagens

beslut med anledning av denna proposition viktiga förändringar i gymnasieskolan. Till dem hör besluten om förändringar i volymberäkningen och principbeslutet om införande studentexamen i huvudsak kommer att träda i

av som kraft 1 juli år 2000.

Hittills har det varit så att slutbetyg från kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå till sin volym i princip varit jämförbart med slutbetyget från samhällsvetenskaps- och naturvetenskapsprogrammen 2 150 gymnasiepoäng. Eftersom två av gymnasieskolans kämämneskurser samt specialarbetet inte får förekomma i kommunal vuxenutbildning har poängsumman reducerats till l 970 gymnasiepoäng. När Kun-

nu skapslyftskommittén föreslår att inskränkningama tas bort i gällande föreskrifter för kommunal vuxenutbildning avseende estetisk verksamhet samt idrott och hälsa uppstår i ett första steg frågan volymen för

om slutbetyget ska utökas med de aktuella gymnasiepoängen. Kunskapslyftskommittén föreslår dock:

att nuvarande volymkrav för slutbetyg på gymnasial utbildning i kommunal vuxenutbildning tills vidare bibehålls.

Riksdagens beslut i anledning av propositionen Gymnasieskola i utveckling kvalitet och likvärdighet innebär vissa konsekvenser för den

kommunala vuxenutbildningen. Dessa är ännu inte tillräckligt utredda.

Kunskapslyftskommittén har för avsikt att i sitt slutbetänkande

återkomma med sina förslag inom områden aktualiserats

som

genom riksdagens beslut med anledning propositionen

av om

gymnasieskolan.

1.3 Studerande med funktionshinder,

vuxenutbildning och lärande livslångt

Kunskapslyftskommittén har tilläggsdirektiv fått i uppdrag att

genom utreda situationen för studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen. Regeringen har därefter beslutat att låta kommittén redovisa

2 19-0609Vuxenutbildning

34 Sammanfattning

uppdraget dels i detta delbetänkande, dels i slutbetänkandet i mars 2000. Detta uppdrag behandlas i delbetänkandets del II.

Inledningsvis görs i kapitel 8 en närmare presentation av Kunskapslyftskommitténs uppdrag. Därtill redovisas vissa definitioner och avgränsningar med avseende på centrala handikappolitiska begrepp. Mot bakgrund av WHO:s definition av handikappbegreppet och FN:s standardregler har Kunskapslyftskommittén valt att tolka sitt uppdrag så att det avgränsas till den grupp studerande för vilka ett funktionshinder handikappande konsekvenser i utbildningssituationen, och som

ger därigenom får behov av särskilt stöd. Därefter förs en diskussion om hur vuxenutbildning kan betraktas dels som utbildning för ökad anställningsbarhet, dels utbildning som rehabilitering/habilitering, dels

som

utbildning för aktivitet. som

Kapitel 9 ägnas åt beskrivning av den svenska handikappolitiken.

en De övergripande målen kan sammanfattas i följande punkter:

0 att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i sam-

hällslivet för personer med funktionshinder 0 att ge förutsättningar för ökad självständighet och självbestämmande för personer med funktionshinder

att förutsättningar för med funktionshinder att skapa

0 ge personer

ett värdigt liv i gemenskap med andra

att främja internationellt samarbete på handikappområdet.

Därefter följer redovisning internationella överenskommelser på

en av handikappområdet som Sverige ställt sig bakom. Två viktiga dokument är FN:s standardregler om delaktighet och jämlikhet inom alla samhällsområden samt Salamanca-deklarationen. Standardreglema anger att den övergripande målsättningen för utbildning är att den sker inom ramen för de ordinarie utbildningsvägama.

Kapitel 10 är ett centralt kapitel i betänkandets del II. Här beskrivs ansvarsfördelningen mellan stat, kommun, landsting och den enskilde när det gäller insatser för studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen. Utgångspunkten för denna diskussion är den s.k. ansvarsoch finansieringsprincipen. Principen innebär att varje sektor i samhället ska utforma och bedriva sin verksamhet så att den blir tillgänglig för alla medborgare. Kostnader för att anpassa studiesituationen för människor med funktionsnedsättning ska alltså finansieras inom utbildningssektorn.

Statens särskilda stöd för studerande med funktionshinder inom Vuxenutbildningen kanaliseras vissa myndigheter, bl.a. Skol-

genom verket, Sisus, Folkbildningsrådet och Statens institut för handikappfrå-

Sammanfattning 35

gor i skolan SIH. De statliga medel som avsätts för särskilda insatser till människor med funktionshinder i utbildningssammanhang är i särklass störst inom barn- och ungdomsskolan följt folkhögskolan och

av högskoleväsendet. Det finns i stort sett inga statliga medel riktade till studerande med funktionshinder i den kommunala vuxenutbildningen. Enligt ansvars- och finansieringsprincipen ska skolhuvudmannen

ansvara för att utbildningen är tillgänglig.

Ur ett statsfinansiellt perspektiv är det rimligt att varje sektor bär sina egna kostnader, och ur ett handikappolitiskt perspektiv bör det vara naturligt att på alla samhällsområden verka för ökad tillgänglighet för alla individer. Avsaknaden centrala statliga medel kan dock be-

av gränsa beredskapen och handlingsutrymmet för små utbildningsanordnare att ta emot studerande med funktionshinder.

Riksförsäkringsverkets och Arbetsmarknadsverkets insatser handlar främst om att administrera och betala ut vissa ekonomiska stöd och att finansiera utbildning inom för rehabiliterande verksamhet eller

ramen arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsverket ska prioritera människor med funktionshinder inom ramen för sin arbetsmarknadspolitiska verksamhet.

Slutligen behandlas landstingets respektive kommunens för

ansvar stöd och service på utbildningsområdet. En av landstingets huvuduppgifter är att tillhandahålla och finansiera hjälpmedel. I utbildningssammanhang kan det uppstå problem kring att särskilja vilka hjälpmedel som landstinget ansvarar för och vilka som ligger på utbildningsanordnarens finansieringsansvar. Kommunens ansvar för människor med funktionshinder regleras bl.a. i Socialtjänstlagen och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS. Socialtjänstlagen

är en ramlag som ger varje kommun det yttersta ansvaret för att de vis-

som tas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. LSS rättig-

är en hetslag som för en preciserad grupp av funktionshindrade ab-

ger en solut rätt till vissa stödinsatser.

I kapitel 11 görs en genomgång av vissa funktionshinder och det stödbehov som funktionshindret kan ge upphov till. Kapitlet avslutas med en diskussion om stödbehovet ur ett tillgänglighetsperspektiv. Slutsatsen är att även om diagnos och symptom skiljer sig åt, är stödbehovet ofta detsamma. För att göra utbildningen tillgänglig krävs attutbildningsanordnaren har kunskap om vilka stödinsatser behövs och

som har möjlighet att finansiera dem. Därtill framhålls vikten av rekrytering/vägledning, framförhållning och på förhand fastlagda rutiner.

Statistik om vuxenutbildning och funktionshinder redovisas ikapitel 12. Uppgifter om antal människor med funktionsnedsättning i samhället ger förhållandevis lite information om omfattningen av

36 Sammanfattning

hinder i vuxenutbildningen. En grov uppskattning säger emellertid att ca 5 procent av befolkningen har en funktionsnedsättning som försvårar deras deltagande i vuxenutbildningen.

Statistiken visar att det finns ett stort behov av vuxenutbildning hos människor med funktionshinder. Dels har människor med funktionshinder i genomsnitt en lägre utbildningsnivå än den övriga befolkningen, dels en större andel icke sysselsatta. Människor med funktionshinder har också som grupp räknat ett lägre studiedeltagande än befolkningen i övrigt. Detta beror framför allt på ett lägre deltagande i arbetsgivarfinansierad utbildning. Inom kommunal vuxenutbildning och vid folkhögskola uppvisar människor med funktionshinder som grupp ett större deltagande än befolkningen i övrigt.

Den kommunala vuxenutbildningen behandlas i kapitel 13. Först görs redovisning av ansvarsfördelningen mellan kommun, landsting

en och individen för vissa stödinsatser i kommunal vuxenutbildning. Därefter följer beskrivning av kommunernas erfarenheter av studerande

en med funktionshinder i vuxenutbildningen.

En slutsats dras i den kommunala vuxenutbildningen

som är att man sällan har rutiner för hur utbildningen ska anpassas för studerande med funktionshinder. Det kan också konstateras att situationen ser olika ut i olika kommuner med avseende på hur tillgänglig och anpassad utbildningen är för studerande med funktionshinder. Till viss del kan detta förklaras skillnader i storlek mellan de olika komvuxenheterna, där

av de större enheterna ofta har Därtill kommer det faktum att

mer resurser. landstingens hjälpmedelspolicy samt försäkringskassomas och de lokala CSN-kontorens behandling studiefinansieringsfrågor skiljer sig

av

mellan olika delar av landet. Mellan komvuxenhetema och instanser

verksamhet gränsar mot utbildningsområdet finns sällan ett djuvars

samarbete. Ett bristfälligt samarbete kan leda till att människor i pare behov särskilt stöd faller mellan stolarna, och inte får sitt stödbe-

av hov tillfredsställt. Vidare märks behovet av specialpedagogisk utbildning och stöd till den kommunala Vuxenutbildningens personal.

Såsom framgår kapitel 14 är det betydande skillnad mellan

av en antalet inskrivna i särvux och antalet individer i en beräknadmålgrupp för särvux. Någon rätt motsvarande den gäller för grundläggande

- som vuxenutbildning för vuxna att delta i särvux finns heller inte. Det kan

konstateras att den genomsnittliga undervisningstiden isärvux är så

låg att det i särvux skulle ta 25-30 år att nå upp till motsvarande pass grundskolenivå. Kurser i särvux dessutom ofta i form av enskild

ges undervisning.

I kapitel 15 beskrivs de förutsättningar folkhögskolorna har när

som det gäller att undervisa deltagare med funktionsnedsättning. Den kart-

Sammanfattning 37

läggning presenteras visar att folkhögskolan har lyckats väl med

som att rekrytera deltagare med funktionsnedsättning. Trots detta finns ett flertal problem. Antalet deltagare med funktionshinder ökar vilket bl.a. fått som följd att de särskilda medel som finns avsatta för att täcka folkhögskolomas extrakostnader för olika anpassningar inte räcker.

I kapitlet redovisas också det uppdrag som kommittén fått att belysa vilka svårigheter studerande med funktionshinder har när det gäller finansiering av extrakostnader för bostadsanpassning, omvårdnad m.m. på folkhögskolan. Problemen hänger främst med det sätt på

samman vilket deltagarnas hemkommuner tillämpar Socialtjänstlagens regler om bistånd.

Kapitel 16 beskriver vissa övriga utbildningsanordnares utbildningsinsatser för personer med funktionshinder: studieförbund, högskola, privata utbildningsanordnare samt arbetsmarknadsutbildning.

Kapitlen 13 och 15 bygger till stor del på kommitténs egna undersökningar och iakttagelser. Utgångspunkt för beskrivningen av den kommunala vuxenutbildningen undersökning komvuxenheter i

är en av ett urval kommuner 38 st som kommittén genomfört. För att beskriva folkhögskolomas erfarenheter har kommittén gjort enkätundersök-

en ning riktad till landets samtliga folkhögskolor. Till dessa undersökningar kommer den information kommittén fått via sina studiebe-

som sök i åtta kommuner Borås, Piteå, Vaggeryd, Hörby, Ragunda, Flen, Göteborg samt Haninge och på fyra folkhögskolor Marieborg, Ädelfors, Åsa och Fellingsbro. Därtill har sekretariatet besökt tre folkhögskolor särskilt riktar sig till studerande med funktionshinder

som Mo Gård, Valjeviken och Furuboda.

Kommittén har även inhämtat information från handikapprörelsens olika organisationer samt tagit del av synpunkter från berörda myndigheter.

1.4 Kommitténs förslag med avseende

på

del

Mot bakgrund av utgångsläget samt kommitténs kartläggningar och iakttagelser avslutas betänkandets del. med reflexioner och förslag med avseende dels på förhållanden som är gemensamma för flera former av vuxenutbildning, dels på förhållanden som är mer specifika för kommunal vuxenutbildning respektive utbildning vid folkhögskola.

38 Sammanfattning

Utgångspunkten för kommitténs reflexioner och förslag är att människor med funktionshinder ska ha lika möjligheter och rätt till

samma en kvalitetsmässig utbildning som övriga studiedeltagare. Kommitténs arbete med att följa Kunskapslyftet och lämna förslag på hur vuxenutbildningen bör reforrneras för att till stånd ett ökat livslångt lärande, går till stor del ut på att underlätta och stimulera utvecklandet av en bättre infrastruktur. Med en bättre infrastruktur kan vuxenutbildningen nå fler människor med funktionshinder än vad fallet är i dag. Kravet på att kunna erbjuda särskilt stöd och särskilda utbildningar minskar med en förbättrad infrastruktur. Det kommer dock alltid att finnas behov

av en stödorganisation.

Kommitténs reflexioner och förslag sammanfattas här under rubrikerna gemensamma iakttagelser; kommunal vuxenutbildning och Kunskapslyftet; särvux samt folkhögskolan.

Gemensamma iakttagelser

Läromedel

Det statliga stöd som utgår till läromedel för vuxenstuderande med funktionshinder skiljer sig dels beroende på diagnos, dels beroende på utbildningsform. Det finns inte något särskilt läromedelsstöd för studerande med funktionshinder i det offentliga skolväsendet för vuxna kommunal vuxenutbildning, SSV, särvux samt sfi. Folkhögskolan kan använda tilläggsbidraget från Sisus för inköp av anpassad litteratur.

Utredningen funktionshindrade elever i skolan FUNKIS före-

om slår i sitt slutbetänkande en bred översyn av statens hela engagemang vad gäller läromedel, studiematerial och studielitteratur. I denna översyn ska behoven för barn med funktionshinder i förskolan samt beho-

för studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen särskilt ven beaktas. Regeringen har tidigare överlämnat frågan om läromedelskostnader för synskadade vuxenstuderande till Kunskapslyftskommittén.

Kunskapslyftskommittén delar F UNKIS uppfattning att det

behövs en bred översyn av statens engagemang vad gäller

läromedel för människor med funktionshinder. Kommittén av-

vaktar regeringens reaktion på F UNKIS förslag, och återkommer vid behov till frågan om läromedel för vuxenstuderande med synskada, liksom läromedel för vuxenstuderande med andra funktionsnedsättningar.

Sammanfattning 39

Utgångspunkten för kommitténs fortsatta arbete är en strävan efter att åstadkomma ett system där behovet av anpassad litteratur styr möjligheten att få stöd, och inte utbildningsform och diagnos.

Pljälznmedel

De problem förknippas med hjälpmedelsförsörjning till studerande

som med funktionshinder, handlar för det första om en otydlig ansvarsfördelning mellan landstingets och andra huvudmäns för att finan-

ansvar siera hjälpmedel. För det andra handlar det om studerande som får tillgång till hjälpmedel först sedan utbildningen påbörjats.

Att studerande får hjälpmedel för sent levererade kan bero på att den studerande och/eller skolan genom dålig framförhållning uppmärk-

behovet för sent. Det kan också bero på lång väntetid vid sammar hjälpmedelscentralen eller lång leveranstid hos hjälpmedelsproducenten. Dessa hinder bör till stor del kunna undvikas genom bättre organisation och framförhållning hos utbildningsanordnama.

Landstingets ansvar för hjälpmedel till studerande med funktionshinder är olika tydligt i olika utbildningsforrner. Speciellt på folkhögskoleområdet är landstingets ansvar för hjälpmedel oklart. Nu gällande lagstiftning ger inget heltäckande svar på frågan om vilket ansvar landstinget har för att erbjuda hjälpmedel till studiedeltagare vid folkhögskola. Detta har att göra med osäkerheten om huruvida en överenskommelse Landstingsförbundet och Socialdepartementet gjorde

som 1983, fortfarande gäller. Kunskapslyftskommittén ingen anledning

ser till varför folkhögskoleområdet, vad gäller landstingets hjälpmedels-

ska hanteras på ett annorlunda sätt än andra vuxenutbildningsansvar, fonner. Kunskapslyftskommittén föreslår:

att omfattningen landstingets för att erbjuda delta-

av ansvar

gare med funktionshinder hjälpmedel på folkhögskolans olika

kurser och i samband med internatboende klargörs i särskild

ordning regeringen. Målet bör vara att uppnå en parallelli-

av

tet till andra vuxenutbildningsformer med avseende på lands-

tingets hjälpmedelsansvar.

På ett allmänt plan har frågan om otydlig ansvarsfördelning sitt ursprung i den osäkerhet som råder gällande landstingens ansvar att erbjuda hjälpmedel i samband med vuxenutbildning. Osäkerheten består dels i svårigheter att tolka var gränsen går mellan vad som avses med landstingets att erbjuda hjälpmedel för att underlätta den dagliga

ansvar

40 Sammanfattning

livsföringen, dels i de regler som säger att särskilda pedagogiska hjälpmedel ligger utanför landstingets ansvar. Detta leder bl.a. till att möjligheterna för studerande med funktionshinder att få hjälpmedel från landstinget varierar mellan olika delar av landet.

Kunskapslyftskommittén föreslår att Landstingsförbundet till-

sammans med Kommunförbundet och Folkbildningsrådet i

-

deras egenskap av företrädare för utbildningsanordnarna

-

gemensamt arbetar fram underlag för hur ansvaret att er-

bjuda vuxenstuderande hjälpmedel ska fördelas.

Specialpedagogisk kompetens

Stöd i specialpedagogiska frågor ges i dag av SIH:s konsulenter, landstingens hörselvårdskonsulenter, resurscenter, kunskapscenter mil. Till skillnad från barn- och ungdomsskolan där SIH har det övergripande ansvaret för råd och stöd i specialpedagogiska frågor, finns inom vuxenutbildningen ingen motsvarande instans med nationellt ansvar för tillämpning och utveckling av pedagogik för studerande med funktionshinder. Kunskapslyftskommittén har i sina undersökningar noterat behovet råd och stöd i specialpedagogiska frågor samt avsaknaden

av av en instans med nationellt ansvar för specialpedagogik inom vuxenutbildningen.

FUNKIS har till regeringen lämnat förslag om en samordning av statens specialpedagogiska stöd till huvudmännen i bam- och ungdomsskolan. Utredningen menar att det är logiskt att denna samordning av stöd även inbegriper vuxenutbildningen, men hänvisar till Kunskapslyftskommittén att vidare bedöma denna fråga. Kunskapslyftskommittén menar att det pedagogiska stöd som behövs inom de olika fonnerna av vuxenutbildning kommunal vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning, folkbildning etc. inte självklart ryms inom en samordning för barn- och ungdomsskolan. Kunskapslyftskommitténs bedömning blir beroende av hur eventuell samordning på barn- och ungdomssidan kommer att se ut.

Kunskapslyftskommittén avvaktar regeringens proposition med

anledning F UNKIS förslag. Kommittén återkommer tillfrå-

av

gan om specialpedagogiskt stöd om det blir aktuellt.

Inom det specialpedagogiska området kan folkhögskolan utgöra en resurs. Genom den breda och på vissa håll specialiserade verksamhet som

Sammanfattning 41

bedrivs med att undervisa deltagare med funktionshinder har en värdefull kompetens byggts upp inom folkhögskolan. Det är önskvärt att de erfarenheter som finns av att undervisa vuxna med funktionshinder sprids inom vuxenutbildningen.

Kunskapslyftskommittén avser att i sitt slutbetänkande åter-

komma till frågan om hur de erfarenheter och den kompetens som finns inom folkhögskolan av att erbjuda vuxna med funktionshinder utbildning av god kvalitet, bättre kan tillvaratas.

Tolk

Det finns i huvudsak två problem förknippade med tolkinsatser i vuxenutbildningen. Dels är det kostsamt att finansiera tolkinsatser, dels råder stor brist på tolkar.

De komvuxenheter som Kunskapslyftskommittén varit i kontakt med har sällan haft anledning att ta ställning till finansiering av tolkinsatser. Vissa kommunföreträdare har dock ställt sig tveksamma till om det skulle vara möjligt att finansiera tolk inom de resurser man förfogar över. Inom folkhögskola och högskola finns centrala, om än begränsade medel utbildningsanordnaren kan söka för att täcka kostnader

som för tolk.

Vad gäller bristen på tolkar bedömer Socialstyrelsen att det nu finns mycket goda förutsättningar för att tillgången på tolkar ska öka då många tolkar kommer att nyutexamineras de närmaste åren.

Det är kommitténs förhoppning att ökningen av nyutbildade

tolkar kommer att förbättra möjligheterna till vuxenutbildning

för de som har behov av tolk. Kommittén avser att i sitt slutbe-

tänkande återkomma till frågan om hur finansieringen av tolk i

samband med vuxenutbildning bör ske.

Kommunal vuxenutbildning och Kunskapslyftet

Ett viktigt led i att göra utbildningen tillgänglig för studerande med funktionshinder är planering och framförhållning. På förhand utarbetade rutiner underlättar ofta mottagandet av studerande med funktionshinder. I FN:s standardregler påpekas vikten av rutiner för att ge lämpligt stöd och hjälp till studerande med funktionshinder. Frånvaron av

42 Sammanfattning

sådana rutiner har varit tydlig i den undersökning av kommunal vuxenutbildning som Kunskapslyftskommittén har gjort.

Kunskapslyftskommittén rekommenderar kommunerna att för-

bättra sina rutiner i mottagandet studerande med funktions-

av

hinder.

I grundskolan finns stadgat att skolpersonalen ska utarbeta åtgärdspro-

för elever i behov särskilda stödåtgärder. FUNKIS föreslår att gram av åtgärdsprogram ska finnas i alla skolformer för barn och ungdom samt motsvarande fristående skolor. Det kan finnas skäl att överväga om rätten till individuell studieplan inom vuxenutbildningen ska kompletteras med en rättighet att kräva åtgärdsprogram.

Kunskapslyftskommittén avvaktar regeringens proposition med

anledning F UNKIS forslag, och återkommer i sitt slutbetän-

av

kande till frågan åtgärdsprogram i vuxenutbildningen, om

om

det blir aktuellt.

I enlighet med Skollagen ska utbildning inom det offentliga skolväsendet för vuxna vara likvärdig varhelst den anordnas i landet. Kunskapslyftskommitténs undersökning av den kommunala vuxenutbildningen visar att situationen för studerande med funktionshinder skiljer sig åt mellan olika kommuner med avseende på möjligheten att stödbehov tillfredsställda. Kunskapslyftskommittén anser det orimligt att det ska vara avhängigt av vilken del i landet den studerande bor och studerar huruvida han/hon får sina behov stödåtgärder tillfredsställda.

av

Kunskapslyftskommittén föreslår regeringen att inför näst-

kommande år Skolverket att i sina kvalitetsgransk-

uppmana

ningar av skolan uppmärksamma frågan om anpassning av ut-

bildningssituationen för studerande med funktionshinder i

vuxenutbildningen. En tillgänglig och anpassad utbildning är i

högsta grad ett mått på utbildningens kvalitet.

När det gäller den del av den kommunala vuxenutbildningen/Kunskapslyftet där kurser läggs på externa anordnare, ska kommunen kontrollera utbildningens kvalitet. Tillgängligheten till utbildningslokalerna samt anpassad utbildningssituation bör vara en viktig del i

en den kommunala upphandlingen av Kunskapslyftskurser. Kommunen bör även planera för hur extra kostnader för anpassning av utbildningen

Sammanfattning 43

för studerande med funktionshinder ska fördelas mellan kommunen och den privata utbildningsanordnaren.

Kunskapslyftskommittén föreslår att kommunernas arbete för

att göra utbildning inom Kunskapslyftet tillgänglig för stude-

rande med funktionshinder, premieras i tilldelningen stats-

av bidrag för Kunskapslyftet. I sin kvalitetsbedömning kommu-

av nernas ansökningar för Kunskapslyftet, bör Skolverket beakta

tillgänglighet och handikappanpassning.

Kunskapslyftskommittén har kunnat konstatera att det råder stor inkonsekvens mellan CSN:s lokalkontor i landet när det gäller behandlingen av studiefinansieringsfrågor. Kommittén finner det otillfredsställande att hanteringen skiljer sig så mycket mellan olika lokalkontor.

Kommittén avser att i sitt slutbetänkande återkomma tillfrågorna kring studiefinansiering för studerande med funktionshinder.

Kommittén hänvisar för närvarande till den diskussion studiestödet

om som förs i avsnitt 7.2.

Särvux

Antalet deltagare i särvux Ökar kraftigt. Trots detta är det liten del

en av målgruppen som studerar. Någon rätt- motsvarande den som gäller för grundläggande vuxenutbildning att delta i särvux finns inte.

-

Frågan är vilka fördelar som finns med att särvux utgör en egen utbildningsform. Den i sig ger inte några garantier för ett bättre omhändertagande i undervisningssituationen. Den däremot upphov till

ger gränsdragningsproblem och utanförskap från övrig vuxenutbildning.

Kunskapslyftskommittén återkommer i sitt slutbetänkande till

frågan om särvux även fortsättningsvis bör utgöra en egen ut-

bildningsform samt till frågan om alla vuxnas rätt till grundläggande och gymnasial utbildning.

Deltagarna i särvux erhåller i genomsnitt två undervisningstimmar

ca per vecka. Det kan knappast ses som meningsfyllda studier i syfte att nå ett studiemål, t.ex. fullgjorda studier på grundsärskolenivå. Kurser i särvux ges ofta i form av enskild undervisningfI Särvuxförordningen

44 Sammanfattning

slås fast att undervisningen ska bedrivas som gruppundervisning och att enskild undervisning endast får anordnas det finns särskilda skäl.

om Av pedagogiska och sociala skäl är det önskvärt att undvika enskild undervisning och istället ge deltagarna möjlighet att berika varandra utifrån sina olika erfarenheter.

Kunskapslyftskommittén ser med intresse fram emot den

granskning av särvux som Skolverket ska genomföra under in-

nevarande år och återkommer vid behov i sitt slutbetän-

- -

kande med förslag.

Folkhögskolan

Folkhögskolan har, enligt kommitténs bedömning, lyckats väl med att rekrytera deltagare med funktionshinder. Antalet deltagare med funktionshinder ökar vilket bl.a. fått till följd att de särskilda medel som finns avsatta för att täcka folkhögskolomas extrakostnader för olika anpassningar inte räcker. Kunskapslyftskommittén anser att det är bra att man tar tillvara på den kompetens som finns inom olika delar av vuxenutbildningen. Samtidigt bör det understrykas att anledningen till att människor söker sig till en folkhögskolekurs i första hand bör vara att man vill delta i en utbildning som bygger på de värden som folkhögskolan traditionellt står för, och inte för att det saknas andra alternativ.

Många folkhögskolor har kurser som riktar sig särskilt till deltagare med funktionshinder. Några folkhögskolor med särskild handikapprofil har startats under de senaste åren. Det övergripande handikappolitiska målet är att studerande med funktionshinder ska delta inom ramen för samma utbildningar som övriga befolkningen. Kunskapslyftskommittén anser att man i enlighet med FN:s standardregler bör sträva efter att ha gemensamma kurser.

Det förekommer att folkhögskolor tvingas neka sökande plats med hänvisning till resursbrist. Ett utbildningssystem där alla som söker till en utbildning också kan antas är inte genomförbart och heller inte speciellt kontroversiellt. Att sökande, som annars skulle ha antagits, nekas tillträde till en utbildning på grund av ett funktionshinder, är däremot, kommitténs mening, diskriminerande, och målsättningen bör alltid vara att det inte ska få förekomma.

Många av de folkhögskolespecifika hinder som finns vad gäller möjligheten för deltagare med funktionsnedsättning att delta i vuxenutbildningen hänger samman med att de särskilda bidrag som Sisus och Folkbildningsrådet förfogar över inte kan täcka de behov som finns.

Sammanfattning 45

Detta skulle tala för ökning dessa medel. Enligt Kunskapslyfts-

en av kommitténs bedömning finns det dock faktorer som talar mot en ensidig förstärkning de medel riktar sig till särskilda insatser för

av som deltagare med funktionshinder inom folkhögskolan. En sådan satsning ska, i enlighet med de regler som gäller för den statliga budgetprocessen, i första hand finansieras genom en motsvarande minskning av andra utbildningsresurser. Sett i ett bredare perspektiv när det gäller vuxenutbildning för människor med funktionshinder bör man därför överväga eventuella ökade statliga medel gör mest nytta när det

var gäller att förbättra deras förutsättningar att delta i det livslånga lärandet.

De svårigheter som vissa studiedeltagare med funktionshinder har när det gäller finansiering av extrakostnader för bostadsanpassning, omvårdnad hänger främst samman med hemkommunens sätt att

m.m. tillämpa Socialtjänstlagens regler om bistånd. Socialnämndens biståndsbeslut kan i regel inte överprövas i sak vilket innebär att den kommunala beslutanderätten över socialtjänsten ställs mot principen om att alla ska ha lika möjligheter och samma rätt till utbildning.

De skillnader finns när det gäller kommunernas sätt att bedöma

som och tillämpa Socialtjänstlagen är i grunden ingen utbildningspolitisk fråga utan fråga som berör alla områden.

en

Socialtjänstlagen är för närvarande föremål för en översyn. Socialtjänstutredningen ska lämna sitt slutbetänkande till regeringen den 31 maj 1999. Utredningens arbete med att analysera för- och nackdelar för den enskilde respektive kommunen av en större tydlighet när det gäller avgränsningen mellan rättighets- och skyldighetslagstiftningen bör kunna ha betydelse för möjligheten att finansiera dessa extrakostnader.

Kunskapslyftskommittén avser att återkomma till frågan om hur

finansieringen särskilda insatser för studerande med

av

funktionshinder bör ske i sitt slutbetänkande.

Sisus förfogar över två statsbidrag från vilka folkhögskolorna kan ansöka bidrag för assistanskostnader. Vârdartjänstanslaget riktar sig

om enbart till deltagare med rörelsehinder. För övriga deltagare ansöker folkhögskolorna i konkurrens med ansökningar om bidrag för hjälp-

medelskostnader, läromedelskostnader m.m. om bidrag för assistans-

kostnader från tilläggsbidraget. Uppdelningen av Sisus två statsbidrag utgår i det här avseendet från deltagarnas diagnos och inte från deras behov. Beslut att bevilja assistans bör, enligt Kunskapslyftskom-

om mitténs mening, utgå utifrån behovet av assistans och inte utifrån orsaken till behovet.

i

46 Sammanfattning

Kunskapslyftskommittén att behovet stöd i första hand

anser av

bör styrande för de statsbidrag fördelas Sisus.

vara som av

Kommittén följer den försöksverksamhet myndigheten be-

som

driver med samordnad assistans och att återkomma till

avser

frågan i sitt slutbetänkande.

1.5 Vad kostar

Kunskapslyftskommitténs

förslag

Alla kommitténs förslag innebär på kort sikt små insatser, främst för utredningar, och snarare att befintliga resurser behöver omdisponeras än utökas. På längre sikt är det meningen att dessa åtgärder netto ska

ge stora positiva samhällsekonomiska effekter.

Till de föreslagna utredningarna på Utbildnings- och Socialdepartcmentens områden hör: en översyn Skolverkets instruktion,

av en översyn av Förordningen om kommunal vuxenutbildning, en översyn av utbildningen för vägledare och kuratorer och utredning

en om landstingets hjälpmedelsansvar samt eventuellt utredning

en om studiestöd. Dessa utredningar bör kunna hanteras i respektive departement och/eller av sittande utredningar inom ramen för existerande utredningsanslag.

För Skolverkets del handlar det analys målgrupper,

om en av en översyn av Kunskapslyftets tilldelningssystem, uppföljning

en av kommunernas insatser för vuxenutbildningspersonalens kompetensutveckling, en utredning om behov av och förslag till nationella kurser i anslutning till utvärderingen de lokala kurserna, utveckling

av en av betygskriteriema samt en kvalitetsgranskning när det gäller studerande med funktionsnedsättningar i vuxenutbildningen. Dessa utredningar och uppdrag ligger i linje med Skolverkets utredningsförslag.

egna Skolverket har också avsatt resurser för att leda, följa och utvärdera Kunskapslyftet vilka bör kunna disponeras för att även klara dessa

av arbetsuppgifter.

På Skolverket ankommer att utveckla ledningsorganisationen

av Kunskapslyftet och ett led i detta arbete bör Kunskapslyftskom-

som mitténs förslag kunna beaktas utan särskilda resursförstärkningar.

Kvalitetssatsningama inom Kunskapslyftet föreslår kommittén att de finansieras genom en omfördelning Om statsbidraget

av resurser. per gymnasiepoäng motsvarande sänks något kan utrymmet för kvalitetspremien öka.

SOU 1999:3 9 Sammanfattning 47

Satsningar från CSN på information och samarbete bör i stor utsträckning kunna finansieras via CSN:s ordinarie budget. I den mån regeringen bedömer det nödvändigt att ge CSN en extra stimulans i detta avseende borde medel till det kunna tas från Kunskapslyftets budget. En tydligare infonnation om reglerna för studiestödet ger minskade kostnader för Kunskapslyftet i kommuner och på folkhögskolor. Den försöksverksamhet med validering som kommittén föreslår bör inte bli dyrare utan billigare än det förslag som utredningen för snarare värdering utländsk yrkesutbildning presenterat. av På Arbetsmarknadsverket ankommer att utveckla de individuella handlingsplanema inom givna budgetramar. Det föreslagna forskningsprogrammet kring vuxenutbildning och livslångt lärande bör kunna finansieras genom omdisponering av existerande forskningsanslag. Detsamma gäller de föreslagna resurscentra. Folkbildningsrådet bör kunna finansiera en utvecklingsverksamhet när det gäller individuella studieplaner på folkhögskolorna. Förslagen beträffande estetiska ämnen, estetisk verksamhet, idrott och hälsa, Specialidrott och slutbetyg bör, med den utformning de fått, inte innebära några extra kostnader för kommunerna eller de studerande. Rekommendationema till kommunerna, landstingen, Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Folkbildningsrådet bör inte heller medföra någon nettokostnad för dessa aktörer eftersom de endast kan förväntas leda till efterföljd aktörerna har intresse av att följa dem. om

1.6 Fortsatt arbete inför kommitténs

slutbetänkandet år 2000

Kunskapslyftskommittén det som mycket viktigt att vuxenutbildser ning och livslångt lärande liksom de förändrade behov av lärande och kompetensutveckling som växer fram i samhället diskuteras i vida kret- En dylik bred förankring dessa frågor är nödvändig dels för att sar. av individerna själva ska kunna orientera sig och sina liv i en föränderlig omvärld dels för att de ska kunna delta i det politiska beslutsfattandet. Inom de närmaste åren kommer viktiga avgöranden att behöva tas i olika utbildningsfrågor. Politiken kan inte utvecklas på ett kraftfullt sätt utan allmän uppslutning kring tankarna om det livslånga lärandet. en Kunskapslyftskommittén söker föra ut sina analyser och överväganden till bred krets aktörer inom utbildningsområdet. Förhoppningen en är sedan att de i sin tur ska vidare i sina organisationer, ut till med-

lemmama och andra kontaktpersoner. Intressanta exempel på dylika initiativ under det senaste året är LO:s rådslag Hur ska vår vuxenutbildning se ut och den Kabaret K" gemensamt tagits fram

som av TCO, TBV och Statens Kulturråd.

Kunskapslyftskommittén kommer vidare under det närmaste året att ta ett antal kontakter för fördjupade överläggningar på olika områden. En diskussion och hearing med handikapporganisationema och utbildningsanordnare med erfarenhet av ta emot individer med funktionshinder på sina utbildningar, på basis av föreliggande betänkande är under planering.

Ett intensivt erfarenhetsutbyte mellan kommittén och de fristående nationella utvärderama Kunskapslyftet förutses också under det

av kommande året. Likaså måste kommittén nära samarbeta med såväl kommuner centrala myndigheter för att bästa möjliga underlag

som för sitt slutbetänkande.

Kommitténs analysarbete kommer under året att inriktas på finansiering och ansvarsfördelning mellan stat, kommun, individ och arbetsliv. Kommitténs förslag till reformering av utbildningen av vuxna måste både bygga på en vision för helheten och delarna samtidigt de

som första stegen på väg mot målen skisseras.

Inledning 49

Inledning

2.1 Andra delbetänkandet med

Kunskapslyftet

År 1998 överlämnade Kunskapslyftskommittén GJ 1995:09 sitt delbe-

tänkande Vuxenutbildning och livslångt lärande Situationen inför och

under första året med Kunskapslyftet SOU 1998:5 l till regeringen. Det var det första delbetänkandet med anledning de uppdrag kom-

av nya mittén fick när den femåriga särskilda vuxenutbildningssatsningen sjösattes dir. 1996:71 som kompletterar tidigare dir.l995:67. Kommittén har numera till uppgift att följa Kunskapslyftet, satsningen kommit

som att kallas, och årligen rapportera om dess utveckling. Ett huvudsyfte med kommitténs engagemang i Kunskapslyftet är dock fortfarande att samla erfarenheter kan ligga till grund för de förslag till reforme-

som ring av det svenska vuxenutbildningssystemet i stort kommittén

som ska presentera i sitt slutbetänkande år 2000.

I de årliga rapporteringama till regeringen ska även ingå redogö-

en relse för det arbete som bedrivs inom ramen för de fristående nationella utvärderingama av Kunskapslyftet. Kommittén för att dylika

ansvarar utvärderingar initieras U97/751/V.

Vidare ska kommittén i den årliga rapporteringen 1999 och i slutbetänkandet år 2000 också redovisa resultaten sitt uppdrag att utreda

av situationen för studerande med funktionshinder inom alla former

av vuxenutbildning dir. 1997: 104 och U98/4150/V.

Redan inför sitt första delbetänkande år 1998 med anledning

av Kunskapslyftet, beslöt kommittén att den rapporten, innevarande års rapport och slutbetänkandet skulle delar i helhet. I den

ses som en första rapporten redogjorde kommittén därför tämligen utförligt för situationen vad gäller vuxenutbildning och livslångt lärande under tiden nännast före Kunskapslyftet. Till bakgrunden hörde även de

resonemang om mål och strategier för Vuxenutbildningens utveckling

som kommittén förde i sitt första delbetänkande SOU 1996:27, dvs. innan det femåriga Kunskapslyftsprojektet startade. Jämfört med de regler

50 Inledning

kom att gälla för det femåriga Kunskapslyftsprojektet var komsom mitténs perspektiv delvis vidare och långsiktigt. På sikt kan hela

mer vuxenutbildningen förväntas bli närmare integrerad i det livslånga lärandet. För närvarande styrs dock Kunskapslyftsprojektet och andra delar av vuxenutbildningen av olika regler.

Delegationen för kunskapslyftet, som fanns inom Regeringskansliet, stod inledningsvis för den operativa ledningen av det femåriga Kunskapslyftsprojektet. Det ansvaret har sedan den första juli 1998 gått över på Skolverket. Kommittén redogjorde i det tidigare delbetänkande för de regler och särskilda förutsättningar som gäller för Kunskapslyftet. De, liksom regelverket i övrigt, är naturligtvis viktiga att beakta vid tolkningen utvecklingen och de låg till grund för de reflexioner och

av förslag kommittén uttryck för i sitt förra betänkande.

som gav

Nuvarande rapport tar vid där den förra slutade. Den följer upp vad

hänt det senaste året på vuxenutbildningsområdet inklusive de resom sultat utvärderingarna Kunskapslyftet hittills levererat. Även i denna

av rapport resulterar uppföljningen i vissa påpekanden och rekommendationer från kommitténs sida. Slutsatser i termer av förslag och visioner för framtiden återkommer dock kommittén till i sitt slutbetänkande. Ytterligare ett års erfarenheter av Kunskapslyftet kommer då att kunna fogas till kommitténs beslutsunderlag.

När det gäller funktionshindrades möjligheter att delta i vuxenutbildning finns inte något egentligt bakgrundsmaterial i kommitténs tidi-

betänkanden. De regelkomplex som styr förutsättningarna för gare människor med funktionshinder att studera vuxna är också i långa

som stycken andra än de som i övrigt är aktuella inom vuxenutbildningen. Kommittén måste därför i stora delar "börja om från början med dessa frågor och har därför valt att redovisa dem i del för sig. Del i be-

en tänkandet således både ett handikappolitiskt och ett utbildningspo-

ger litiskt perspektiv på frågor funktionshindrade och deras

som rör vuxna möjligheter att delta i utbildning.

2.2 Betänkandets uppläggning

Del handlar Vuxenutbildningens utveckling under det senaste

som om året, inleds i kapitel 3 med uppföljning de internationella frågor

en av kommittén tidigare berört. Det gäller dels den globala utvecklingen och olika länders utbildningspolitiska anpassningar till de internationella förändringarna, dels forskningsresultat och internationella jämförelser

Sveriges utgångsläge och de utbildningspolitiska diskussioner dessa av perspektiv kan ge upphov till.

Inledning 51

Kapitlen 4 och 5 beskriver den senaste tidens utveckling i Sverige vad avser kunskapslyft och livslångt lärande det förra med kvan-

- en titativ inriktning och det senare med kvalitativ inriktning. En

en mer viktig utgångspunkt är de åtta kommun- och fyra folkhögskolebesök kommittén genomfört under hösten 1998. De kommuner besökts

som är Borås, Piteå, Vaggeryd, Hörby, Ragunda, Flen, Göteborg och Haninge. Folkhögskolebesöken har gått till Marieborg, Ädelfors, Åsa, och Fellingsbro folkhögskola. Till detta kommer naturligtvis all den information kommittén fått ta del i andra kontakter med kommuner,

av utbildningsanordnare och studerande och via myndigheter inte minst Skolverket, Folkbildningsrådet, Arbetsmarknadsverket och SCB.

Samordning av olika aktörers utvärderingar av Kunskapslyftet är

en uppgift för Kunskapslyftskommittén. Resultaten kontakterna i det

av sammanhanget presenteras i kapitel 6 liksom en del information och slutsatser från de fristående nationella utvärderingar kommittén

som ansvarar för. I möjligaste mån har dock resultaten från de fristående nationella utvärderingama integrerats i de kapitel där de nännast hör hemma dvs. främst i kapitlen 4 och

Liksom kommitténs tidigare uppföljningsrapport avslutas denna i den del, som har med vuxenutbildningens allmänna utveckling i Sverige att göra, med vissa reflexioner och förslag. Det handlar i långa stycken om diskussioner och förslag på områden kommittén be-

som rörde i det närmast föregående delbetänkande och vidareut-

som nu vecklas: målgrupper; studerande och studiestöd; kvalitet och kostnader; utbildningsanordnare; nationell organisation; strategisk planering; utbildningsutbud, estetiska ämnen, individuella studieplaner, utbildning för olika personalgrupper inom vuxenutbildningen samt forskning.

De förslag som framförs dessa områden är att betrakta

snarare som en uppföljning av kommitténs tidigare förslag än helt förslag. I

nya stort förefaller utvecklingen för närvarande gå i rätt riktning" när det gäller samarbete, pedagogisk och organisatorisk utveckling, vägledning etc. eller så är det för tidigt att dra några mer långtgående slutsatser av de förändringar som inträffat ex. vad gäller deltagarsammansättning. Kommittén faster stor vikt vid Skolverkets fortsatta agerande

som operationellt ansvarig för Kunskapslyftet och som pådrivare och inspiratör för Kunskapslyftet. Det är också viktigt att de aktuella frågorna förs ut till allmän debatt så att de får bred förankring. Mot sådan bak-

en en grund blir det också lättare för Skolverket, kommunerna, folkhögskoloma och andra inblandade aktörer att inom givna fortsätta att

ramar energiskt vidareutveckla vuxenutbildningen när det gäller frågor

som målgrupper, utbildningsanordnare, pedagogik och lokal utvärdering.

Del består av ett antal beskrivande kapitel. I kapitlen 8-10

anges avgränsningarna för kommitténs uppdrag på handikappområdet, målen

52 Inledning

för den svenska handikappolitiken och den allmänna ansvarsfördelningen mellan stat, kommun, landsting och den enskilde. Hur funktionshinder kan påverka studiesituationen för vuxenstuderande och hur problembilden ut rent statistiskt beskrivs i kapitlen 11 och 12.

ser Kapitlen 13-16 sedan specifik redogörelse för ansvars-

ger en mer fördelning, problem och möjligheter för med funktionshinder

vuxna inom respektive typ vuxenutbildning och hos olika utbildningsan-

av ordnare kommunal vuxenutbildning, särvux, folkhögskolor och övri-

-

utbildningsanordnare. Även denna del betänkandet avslutas i ga av kapitel 17 med att kommittén utifrån det aktuella bakgrundmaterialet redovisar sina reflexioner och förslag till åtgärder, som skulle kunna vidtas och planerna på fortsatt arbete inför slutbetänkandet.

redan nu,

Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat 53

3 Internationella

utvecklingstendenser och forskningsresultat

Kunskapslyftskommittén har senast i delbetänkandet Vuxenutbildning och livslångt lärande Situationen inför och under första året med

- Kunskapslyftet SOU 1998:51 redogjort för internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat beträffande utbildning, livslångt lärande samt förändringar i levnadsstandard och välfärd. Eftersom Sverige både nationellt, regionalt och lokalt i minst lika hög grad som andra länder påverkas av den globala omgivning är det av stort värde att följa såväl den generella utvecklingen i omvärlden som hur andra länder anpassar sig till den. Dessutom är det intressant att veta hur vi ligger till i förhållande till andra länder i dessa avseenden. Av den anledningen fortsätter Kunskapslyftskommittén sin rapportering om dessa utvecklingstendenser. Denna bevakning ingår också som en naturlig del i kommitténs förberedelserna inför slutbetänkandet.

Detta kapitel kommer således att kretsa kring tre frågor:

globala utvecklingstendenser och nationell utbildningspolitik

forskningsresultat av relevans för utformningen av en politik för

kunskapslyft och livslång lärande 0 Sveriges utgångsläge internationellt sett.

Avslutningsvis ställs frågan om vilka slutsatser man kan dra av informationen på dessa punkter.

54 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

3.1 Den internationella

utvecklingen

l Allmänna utvecklingstendenser

Trots turbulensen på världsmarlmaderna kan inte några nämnvärda förändringar i de långsiktiga bedömningama den allmänna, globala ut-

av vecklingen noteras. En förskjutning mot en kunskapsbaserad ekonomi med tonvikt på högteknologiska branscher och kvalificerade tjänster förväntas alltjämt äga rum. Till drivkrafterna hör den snabba kunskapstillväxten, den accelererande tekniska utvecklingen och ökad internationell konkurrens CEDEFOP, 1998b. Alla länder och alla regioner kan dock knappast förväntas bli delaktiga i den kunskapsrelaterade produktivitetsutvecklingen i samma utsträckning och på samma gång. Till utmaningarna för varj e regering hör därför att skapa miljöer som är attraktiva för såväl stora koncerner som små, växande kunskapsföretagen samtidigt som problemen med skillnader i tillväxt mellan regioner och för olika grupper uppmärksammas Andersson Sylwan, 1997; Sörlin, 1998.

Till de begrepp som allt flitigare börjat användas för att karaktärisera och bedöma utvecklingspotentialen i de framväxande kunskapssamhällena hör infrastruktur, innovativa system och nätverk.

Infrastruktur är ett samlingsbegrepp för de institutioner som bär upp ett givet samhälle. Det handlar både om immateriell och fysik infrastruktur. Till den förra hör allmänna kunskaper och värderingar, spelregler, demokratiska traditioner, folkrörelser, rättsväsende och utbildningsväsende. Till den senare hör systern för kommunikation och transporter, telenät, gator, vägar, broar, järnvägar, hamnar och flygplaster.

Kunskapslyftskommittén har redan tidigare betonat vikten av att utveckla en lämplig infrastruktur inom området vuxenutbildning och livslångt lärande SOU 1996:27. Faktorer av betydelse i detta sammanhang är information och vägledning, system för validering av kunskaper och kompetens oberoende av var de erhållits, ett brett utbud av olika typer av utbildning hos olika utbildningsanordnare, uppföljning, utvärdering och forskning.

Det finns en nära koppling mellan infrastruktur i termer av utbildningsväsende och det "innovativa systemet" som också är en viktig

och inför framtiden kanske en allt viktigare komponent i

infrastrukturen. Inom OECD har man startat ett projekt "Kunskapsflöden inom nationella innovationssystem" för att kartlägga

Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat 55

de nationella innovationssystemen NIS och få fram beslutsunderlag när det gäller utformningen av politiken på detta område.

Innovation ges i NIS-sammanhang ofta en vid definition. Det handlar om innovationer både då det gäller produkter och tjänster, produktionsproccsser och produktionsmetoder, marknader och insatsvaror samt organisation inom företag och av relationerna mellan företag, såväl arbetsorganisation som organisation av kommersiellt och finansiellt slag. År 1998 korn beskrivning svenska NIS NUTEK,

en av l998a. Denna typ av analys pekar på vikten av "kluster", dvs. nätverk av företag, underleverantörer och kunder, och den dynamik som kan uppstå i interaktiva lärprocesser i dylika kluster.

Utbildningsväsendet är också en del av dessa kluster. Företagare och anställda får sin kompetens och sina kunskaper från andra företag och kunder, liksom från privata och offentliga organisationer inklusive privata och offentliga utbildningsanordnare. En det offentliga

av utbildningsväsendets viktigaste uppgifter är att ge individer de kunskaper och den kompetens de behöver för att kunna delta i innovationsprocessema. Utbildning på grundskole- och gymnasienivå ger baskunskaper. Högskolan står för vetenskaplig kompetens som de studerande tillägnar sig och vidareutvecklar genom att studera, lärarna genom att

undervisa och studerande, lärare och forskare genom att delta i högskoleforskning. Till detta kommer naturligtvis för högskolans del att dess forskningsresultat också är av största vikt för det innovativa systemet.

Nätverk är ett annat utmärkande drag för kunskapssamhället. Hela kunskapssamhället har ibland beskrivits som ett enda stort nätverk eller snarare som nätverk av nätverk för kapital, företagsledning och information för produktion, maktfördelning och erfarenhetsåterföring.

- Betoningen ligger då ofta på det i relationerna inom nätverken

nya som ofta är globala och inte längre håller sig inom givna nationella eller andra traditionella organisationsgränser. Nätverken skapar typer av

nya vertikala lojaliteter inom och mellan förtag, mellan företag och forskare, mellan företag och organisationer. För att få tillgång till dessa nätverk krävs dels en inträdesbiljett i tenner av intressant kompetens men också, för att kunna upprätthålla dem, en förmåga att skapa och bevara förtroende Castells, 1996; 1997; 1998.

Förmågan att dra nytta av de nya utvecklingstendenserna är olika utvecklad i olika länder och regioner Castells, 1998. En generell tendens är att under inledningsfasen av ett nytt anpassningsförlopp går vissa länder, regioner och grupper före medan andra kommer efter för att så småningom eventuellt komma ikapp. Till de karaktäristiska som utmärker dagens snabbväxande regioner de s.k. K-regionema där "K" står för kunskap, kommunikation och kultur hör:

56 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

0 miljöer med omfattande, allsidig högre utbildning samt vetenskaplig

och industriell forskning och utveckling

0 stor tillgång på informationsteknologiska tjänster

0 god tillgänglighet till globala flygnät eller flera större

genom en

flygplatser 0 god tillgänglighet till andra regioner med motorvägar och snabbtåg

tillgång till bra kultur-, fritids- och bostadsmiljöer Andersson Sylwan, 1997.

I Europa finns ett utvecklingsbälte tar sin början iCambridge-

som London-Reading-korridoren och går vidare Tyskland och ned

genom mot Norditalien. Exempel på K-regioner i USA är San Diego-Orange- County-korridoren, San Francisco Bay Area och Boston-regionen och i Asien Kansai-regionen omfattar städerna Kobe, Osaka, Nara och

som Kyoto samt Singapore. I Sverige är Stockholm-Uppsala-korridoren ett exempel på en K-region Andersson Sylwan, 1997.

Tabell 3.1 illustrerar de stora och väletablerade skillnader i befolknings- och sysselsättningstillväxt som förelegat i Sverige mellan K-regioner och andra delar landet.

av

Tabell 3.1 Tillväxten av befolkning och sysselsättning i olika delar av Sverige 1975-1985

Befolkningstillväxt Sysselsättningstillväxt K-regioner t.ex.Umeå, Uppsala,Lund 23,3 36,9 Övriga högskoleregioner t.ex. Karlstad, Växjö, Kalmar 12,2 19,2 Andra regioner 3,5 3,0 Källa: Andersson Å. P. Sylwan, 1997, Framtidens arbete och liv. Natur och Kultur, Stockholm.

Under 1990-talet hade storstadsregioner och universitets och högsko-

leregioner en mindre nedgång i sysselsättningen under lågkonjunkturen och en snabbare ökning under återhämtningen än andra regionfamiljer

regionala centra, sekundära centra, småregioner med stor privat sysselsättning och småregioner med stor offentlig sysselsättning NUTEK, l998b.

Skillnader i sysselsättningsmöjligheter efter utbildningsnivå

är, som kommittén konstaterade i sitt föregående betänkande SOU 1998:51 ett genomgående fenomen i de flesta länder. Huruvida detta också är en indikation på att arbetsmarknaden håller på att polariseras för olika grupper och mellan länder och regioner är mer omdiskuterat. Skapas

Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat 57

det antingen "utvecklande och bra jobb" eller "dåliga jobb utan utvecklingspotential" och i så fall i vilka proportioner Eller får även

man fortsättningsvis ett spektrum av bra och dåliga jobb inte

som ger upphov till inlåsningseffekter för olika på

samma grupper som en segmenterad arbetsmarknad Hur ser dessa utvecklingstendenser ut i olika länder och olika regioner Det finns och har funnits starka farhågor på denna punkt. En generell polarisering i världen och arbetsmarknaden

av i olika länder förefaller dock inte oundviklig- i alla fall inte under

vara alla omständigheter Castells, 1996; 1998; CEDFOP, 1998b.

Givet den utveckling skisserats tillväxt i kun-

som ovan som en skaps- och nätverksbaserad global konkurrensekonomi blir utbildningspolitiken och dess utformning i vid bemärkelse central betydelse.

av För att få ett perspektiv på den frågan kan det intressant att under-

vara söka hur andra länder för närvarande håller på att utveckla sin utbildningspolitik.

3.1.2 OECD och OECD-ländemas

anpassningar av

utbildningspolitiken

År 1994 publicerades The OECD Jobs Study i vilken OECD

avrapporterade det uppdrag man fått ministerrådet att analysera hur arbets-

av lösheten skulle kunna minskas. Utbildning de faktorer

var en av som uppmärksammades i analysen och utbildningspolitiken ansågs kunna bidra till att lösa problemen med arbetslösheten. Iefterdyningarna

av denna studie har ministerrådet både 1996 och 1997 stött tanken på ett "livslångt lärande" som en viktig vidareutveckling utbildningspoliti-

av ken. Såväl OECD:s utbildningsministrar 1996 arbetsmarknads-

som ministrar 1997 och socialministrar 1998 har också uttalat sitt stöd för principen "livslångt lärande för alla" som allmän inriktning både

av utbildnings-, arbetsmarknads- och socialpolitiken- ett lärande tar

som sin början i barndomen och sedan fortsätter hela livet igenom OECD, 1998c; 1998d.

Som Kunskapslyftskommittén rapporterat tidigare är det inte bara OECD utan även andra internationella organisationer, exempelvis UNESCO och EU, som kraftfullt driver denna fråga. Livslångt lärande har setts som ett ekonomiskt och socialt imperativ för både industrialiserade länder och utvecklingsländer SOU 1998:51.

OECD:s utbildningskommittén har lanserat de intressantare

ett av initiativen som man arbetat vidare med under det senaste året. Projektet består av tre delar:

58 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

översikt över vilka mål OECD-ländema satt för det livslånga 0 en upp

lärandet, vilken strategi de har för att finansiera det livslånga

lärandet, hur de söker förbättra utdelningen på de resurser som

satsas på det livslånga lärandet och reducera kostnaderna för den

valda strategin

fördjupad analys vissa finansieringsfrågor 0 en av

policyrapport bl.a. skulle diskuteras vid internationell 0 en som en

konferens år 2000 OECD, 1998a.

del i arbetet med den första komponenten i projektet utarbetar Som en för närvarande 12 länder Belgien, Danmark, Finland, Italien, Japan,

- Korea, Nederländerna, Norge, Sverige, Tjeckien, Ungern och Österrike

beskrivning ländernas agerande i de aktuella avseendena. Ett - en av utkast till syntesrapport diskuterades vid utbildningskommitténs

en möte i november 1998 OECD, 1998a. Den baserar sig på de "länderrapporter" deltagarna bidragit med. Dessa länderrapporter

som kommer att- så snart de slutjusterats läggas ut på OECD:s hemsida:

www.oecd.org. Syntesrapporten beräknas bli klar under 1999.

Mål för livslångt lärande

skulle försöka klassificera länderna efter hur långt de kommit Om man i kedjan: att uppmärksamma det livslånga lärande; att analysera problemkomplexet "livslångt lärande"; att prioritera mellan olika handlingsalternativ; att anslå att utvärdera- förefaller de

resurser; flesta länderna snarast befinna sig på de första två stadiema. Några länder har kanske kommit lite längre exempelvis Finland, Japan, Neder-

länderna och Sverige. Även Storbritannien har kommit bra bit på

en

helhetssyn OECD, 19980. Värt att notera är dock att även väg mot en i de fall något strategisk planering förekommer har den bara fun-

av en

år och kanske inte alltid fått någon djupare samhällelig förnits ett par ankring. Förändringar i planeringen till följd av nya politiska majoriteter är därför inte uteslutna.

Ett gemensamt drag tycks dock vara att en omstrukturering av utbildningssystemet ses som en nödvändighet för att kunna möta de krav den ekonomin, kunskapssamhället och den snabba

som nya tekniska utvecklingen ställer. Det livslånga lärandet är viktigt för att kunna bekämpa arbetslösheten, skapa social gemenskap och undvika en marginalisering utsatta grupper. Ofta betonas också behovet av

av livslångt lärande i arbetslivet. Även livslångt lärande ett

som humanistiskt ideal finns med i bilden. Med viss entusiasm talar man i

många OECD-länder om livslångt lärande både nödvändigt och

som önskvärt.

Perspektivet från vaggan till är kanske mest uttalat i Finland

graven och Sverige. I Japan ligger större betoning än i andra länder på

en andlig utveckling inklusive en förhoppning att ett livslångt lärande

om av det slaget ska leda till liknande förändringar i ungdomsutbildningen. Andra länder t.ex. Australien och Kanada inriktar sig på utbildning

mer för anställningsbarhet och ökad konkurrenskraft OECD, 1998c.

Sammanfattningsvis kan man säga att i vissa länder kommer det livslånga lärandet in i utbildningspolitiken sedan i stort sett nått

man målen vad gäller grundskola, gymnasieskola och högskola. I andra länder, där inte nått lika långt i dessa avseenden, arbetar ändå

man man på båda fronterna. Det räcker inte med enbart satsningar på barn och ungdomar för att nå de ekonomiska och sociala målen.

Ansvarsfördelning och finansiering

En aspekt som det i stort sett råder enighet är att även staten har

om om det övergripande ansvaret för det livslånga lärandet kan inte staten på samma sätt som för ungdomsutbildningen ta på sig ett huvud-

ensam ansvar för det livslånga lärandet efter ungdomsutbildningen. De andra aktörer som i första hand utpekas är arbetsgivarna, ibland fackföreningarna men naturligtvis också individerna själva. I Japans fall, med den inriktning man där tänker sig på det livslånga lärandet, är det t.ex. naturligt att betonar det individuella ansvaret även finansiellt.

man

Gemensamt i många länder är att det är lärandet och de studerande snarare än utbildningsanordnama fokuseras och hos utbildnings-

som anordnama undervisningsprocessen snarare än lärarna. Med ett ökat studiedeltagande inte bara i ungdomsutbildningen utan även i den traditionella vuxenutbildningen och vid högskolorna måste i alla utbildningssammanhang allt större hänsyn tas till de studerandes varierande individuella bakgrund, intressen och målsättningar OECD, 1998b.

Aspekter som man i de olika länderna hoppas kunna utveckla för att uppnå större effektivitet och högre kvalitet i det livslånga lärandet är exempelvis:

0 validering, för att ta tillvara de vuxnas kunskaper och tidigare

erfarenheter och därigenom kunna undvika onödig utbildning samarbete mellan utbildningsanordnare

flexibel utbildning bl. a. med hjälp modern informations- och

av

kommunikationsteknologi

60 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

decentralisering beslut utbildning och ökad konkurrens 0 av om mellan utbildningsanordnare resultatbaserad finansiering för utbildningsanordnare 0 regler för kvalitetssäkring och nationella kvalitetsnormer att 0 utvärdera utbildning och utbildningsanordnare mot data för uppföljning och forskning om effekter av åtgärder inom ra- 0 för politik för livslångt lärande. men en

I samband med decentralisering, konkurrens och resultatbaserad finansiering diskuteras också ofta behovet av statliga åtgärder för att garantera likvärdighet, kvalitet och tillgänglighet. Finansieringssystemen är dock i perspektivet livslångt lärande i av allmänhet inte rationellt uppbyggda, varken med avseende på utbildningsplatser eller med avseende på individernas livsuppehälle. I många länder behövs översyn finansieringssystemen. En ökad en av samordning mellan olika delsystem skulle kunna ge mer av en sammanhängande och lättöverskådlig helhet. Få finansieringssystem har uttryckligen utvecklats med det livslånga lärandet i åtanke. Individuella utbildningskonton, enskilda individer på förmånliga som villkor skulle kunna använda för till utbildningsinvesteringar, att spara har diskuterats i bl.a. Italien och Storbritannien liksom i Sverige se t.ex. SOU 1996:164 hittills utan några konkreta resultat på men systemnivå. Exempel på företag tagit olika "k0ntoinitiativ" för sina som anställda förekommer dock jfr. Skandia i Sverige.

Diskussion med BIAC och TUAC

I anslutning till mötet i november 1998 i OECD:s utbildningskommittén anordnades ett seminarium med deltagande de internationella av arbetsgivar- respektive arbetstagarorganisationema BIAC och TUAC. Diskussionen med BIAC och TUAC visade på en ganska stor enighet att staten har ett särskilt för grundläggande utbildning om ansvar inklusive viss förberedande yrkesutbildning och högskola och livslångt lärande allmänt slag. I övrigt bör staten i första hand anav mer för infrastrukturen. Exempel som nämndes i det sammanhanget svara att staten borde stå för att utveckla ett heltäckande regelsystem invar klusive finansieringssystem, att skapa ett "lärandevänligt" klimat och användaranpassade informationssystem, att garantera konkurrens på lika villkor för olika utbildningsanordnare och att utveckla kvalitetsgarantier för utbildningsanordnare. Arbetsmarknadens parter bör i första hand tillsammans med individerna för de delar det livslånga lärandet har ansvara av som -

Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat 61

direkt anknytning till arbetslivet detta naturligtvis inte får bli

även om det enda innehållet i det livslånga lärandet. Individens möjligheter att ta eget ansvar för utbildning och finansiering lärande i arbetslivet är

av beroende av fördelningen utbildningskostnadema mellan individ och

av arbetsgivare och sambandet mellan utbildning och lön efter skatt.

I den mån det i det arbetslivsanknutna livslånga lärandet handlar

om kurser finns det ofta en marknad för dessa.

Arbetsmarknadens parter är inställda på att i olika fonner utveckla det livslånga lärandet i samarbete med andra eller mindre

- mer traditionella aktörer. Av särskilt intresse för arbetsmarknadens parter

är dessutom det arbete som startat i olika länder med att utveckla individuella kunskapstest, "kompetensportföljer" och certifiering

som är av relevans för arbetslivet.

En förstärkt dialog om utvecklingen det livslånga lärandet i

av respektive land mellan myndigheter och arbetsmarknaden parter ansågs också önskvärd.

3.2 Vad

säger forskningen

I detta avsnitt ska vi ta upp vissa forskningsresultat betydelse för

av diskussionen om en strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. Det gäller både internationell och svensk forskning kring utbildning och samhällsutveckling dock inte resultaten från utvärderingarna Kun-

av skapslyftet. De beskrivs på plats i detta delbetänkande. Först

annan redovisas resultat på samhällsnivå och därefter på individ- respektive företagsnivå.

Resultat på samhällsnivå

Att utbildning skulle ha betydelse för den långsiktiga ekonomiska levnadsstandarden är det knappast någon som ifrågasätter. Länder har

som en högre utbildningsnivå och satsar på utbildning brukar ha

som mer högre ekonomisk tillväxt ån andra länder. Förklaringen till att utbildningsnivån har betydelse ligger bland annat i hög utbildningsnivå

att en ger bättre förutsättningar för landet i fråga om att ta till sig teknik

ny och införa olika slags innovationer. När arbetskraftens utbildning stiger får man också kompetent arbetskraft vilket i sig gör att effekti-

en mer viteten i produktionen kan stiga. Till detta kommer ofta rad andra

en positiva effekter utbildning såsom bättre hälsotillstånd i befolk-

av ningen, minskat socialbidragsberoende och minskad kriminalitet CEDEFOP, l998b; Kreuger Lindahl, 1998.

62 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

De försök gjorts att skilja ut effekterna nivån på utbildsom av ningen i befolkningen eller arbetskraften kontra effekterna av en ökning i befolkningens eller arbetskraftens utbildningsnivå med hjälp av s.k. makroanalyser tvärsnitt länder eller kombinerade tvär- och av av längdsnitt har hittills inte visat sig vara särskilt framgångsrika. Den mest rättvisande tolkningen är snarast att både utbildningsnivån och tillväxten i utbildningsnivån betydelse för ekonomiemas utveckär av lingspotential. utbildningsvariabler har effekter på Båda dessa typer av den ekonomiska tillväxten utöver de bidrag som kommer från andra faktorer exempelvis tillgång till realkapital. Detta konstaterande beträffande vikten utbildning utesluter dock inte att det kan vara så att av viss nivå blir befolkningens och arbetskraftens utbildningsnivå över en mindre betydelse för den ekonomiska tillväxten. Eller annorlunda av uttryckt, vid högre generella utbildningsnivåer kommer man snarare in på specifika frågor och omständigheter vilken typ av utbildmer som ning det handlar utbildning för vilka grupper, kvaliteten i utbildom, ningen etc. frågor kanske bättre lämpar sig att studera på individ- - som eller företagsnivå i respektive land än på makronivå i ett tvärsnitt av länder. Inte desto mindre kan det intressant att nämna att man, när det vara gäller sådana specifika frågor i makrostudier utbildningsnivåns mer av effekter, funnit att både utbildningens kvantitet och kvalitet är av betydelse för den ekonomiska tillväxten. I vissa men inte alla studier har dessutom konstaterat att avgörande är utbildning på gymnasie- och man högskolenivå inte grundskolenivå grundskolenivå naturligtvis även om förutsättning för att uppnå högre utbildningsnivåer. Vidare skulle är en utbildning för män än utbildning för kvinnor vara det som ger snarare utslag i den ekonomiska tillväxten. Detta resultat ska förmodligen snarast tolkas ett tecken på att i många länder i detta sammansom man hang framför allt utvecklingsländer har problem med att tillgodogöra sig kvinnornas kompetens, än att kvinnor inte kan tillgodogöra sig utbildning jfr. Barro, 1998; Kreuger Lindahl, 1998.

Resultat på individnivå

På individnivå har ofta funnit mycket klara samband mellan utman bildning och individernas inkomster. Ett års ökad utbildning brukar internationellt sett någonstans mellan 5 och 15 procents ökning av ge individemas löner. Dessa s.k. mikrostudier pekar till skillnad från makrostudierna ofta tämligen entydigt på en högre avkastning för kvinnor än för män. Andra åtminstone i USA, i allmänhet grupper som, visat sig få bra utdelning på ytterligare utbildning är barn och ungdo-

Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat 63

mar med sociala problem liksom kortutbildade kvinnor och arbetslösa Kreuger Lindahl, 1998. Ett exempel i det fallet är studie

senare som visar att de som sades i samband med vissa företagsnedlägg-

upp ningar och som gick ett år eller t.0.m. kortare tid på amerikanska Community Colleges fick riktigt bra löneökningar efter utbildningen jämfört med dem som inte gjorde det. Det gällde särskilt dem sik-

som tade in sig på tekniska yrken och yrken inom vården. De fick 10-15 procent mer i lön per år för ett års utbildning. Den utbildning i

som ges amerikanska Community Colleges påminner den i svensk kommu-

om nal vuxenutbildning också kan ligga både på gymnasial och ef-

som tergymnasial nivå. I en annan studie återkommande utbildning vid

av amerikanska Community Colleges visade sig ett års utbildning 5-8

ge procents årlig löneökning för arbetare i åldern 25-35 år Stanly, Katz Kreuger, 1998.

I det allmänna intervall på 5-15 procent för löneökningar till följd av utbildning som ligger Sverige i den nedre delen

angavs ovan av intervallet, USA i den övre delen och Tyskland såväl f.d. Väst-

som Östtyskland mitt emellan Kreuger Lindahl, 1998. Som kommittén

redovisade i sitt senaste delbetänkande SOU 1998:51; jfr. även Cohn

Addison, 1998 visar många studier, internationella såväl

som svenska, på liknande resultat för svensk del, nämligen att avkastningen på utbildningsinvesteringar är låg i Sverige, särskilt för längre högskoleutbildningar och för kvinnor. Högre avkastning än i Sverige finner man ofta i länder som Frankrike, USA, Kanada, Storbritannien och Nederländerna medan åtminstone länder Italien, Danmark och

som Tyskland ofta återfinns på nivåer liknande de svenska. Till skillnad från situationen i många andra OECD-länder är dock avkastningen på utbildningsinvesteringar för kvinnor i Sverige genomgående lägre än

mer för män. I svenska studier har också konstaterats att kvinnors kompetens inte tas tillvara i arbetslivet på samma sätt mäns. Kvinnornas

som kunskaper förefaller outnyttjad Män har betydligt oftare

vara en resurs. chefspositioner och större inflytande över arbetets organisation och innehåll än kvinnor. Det innebär för männen i högre grad tjänster

som motsvarar deras utbildningsnivå än för kvinnor liksom positioner för männen som formellt kräver högre utbildning än den de faktiskt har SOU 1996:56.

För svensk del är det mycket viktigt att skilja på olika sektorer och utbildningsinriktningar. Avkastningen är högre i privat än i offentlig sektor och internationellt sett riktigt hyfsad i privat sektor för exempelvis ingenjörer, ekonomer och jurister.

Till de svagare grupper som i Sverige visat sig särskilt betjänta

av exempelvis arbetsmarknadsutbildning hör bl.a. invandrare, kortutbildade och funktionshindrade jfr SOU 1996:164; SOU 1998:51.

64 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

En viktig faktor när det gäller invandrare och deras integrering i samhället och på arbetsmarknaden är deras språkkunskaper. Redan utifrån den s.k. IALS-studien OECD, 1995, undersökte

som läsfärdigheten på respektive lands officiella språk, kunde man konstatera att skillnaderna mellan invandrare och infödda var särskilt stora i Sverige. Testresultaten for invandrarna i Sverige var visserligen bättre än i andra länder i och med att övriga svenskar hade så

men utomordentligt bra resultat blev skillnaderna stora. För att få dessa förhållanden närmare belysta har Skolverket tillsammans med Kunskapslyftskommittén satsat på två projekt som analyserar invandrarnas utbildningsbakgrund, läsfärdighet på svenska och situation på arbetsmarknaden. Även internationella jämförelser ingår i dessa projekt. Ett större urval invandrare ska i den första studien möjliggöra detaljerade undersökningar av vilka faktorer som

mer påverkar integrationen på arbetsmarknaden för olika invandrargrupper. I den andra studien återtestas invandrare vad gäller läsförmåga i syfte att studera bl.a. effekter vuxenutbildning och kompetensutveckling i

av arbetslivet. Den studien är en allmän undersökning av

senare utvecklingen befolkningens läsfönnåga men med särskild tonvikt på

av "riskgrupper" dvs. invandrare, arbetslösa och ungdomar.

Preliminära resultat från den första studien visar att åldern vid invandringen har stor betydelse för läsförmågan på svenska. De som invandrat före tonåren läser och skriver i nivå med befolkningen i stort. Bland dem invandrat under tonåren är resultaten betydligt sämre.

som Högstadiet och gymnasieskolan har uppenbarligen inte lyckats hjälpa dem särskilt mycket när det gäller att utveckla läs- och skrivförrnågan.

Invandrargruppen med sämst läs- och skrivförmåga deltar ofta isfiundervisningen den inte tillräcklig förmåga att läsa och skriva

men ger på svenska för att klara vardagskraven. Stl-resursen förefaller otillräcklig för att hjälpa de lägst utbildade.

Läs- och skrivförrnågan är central betydelse för att få fäste på ar-

av betsmarknaden. I med sämst läsförrnåga på svenska står var

gruppen fjärde invandrare exklusive studerande utanför arbetsmarknaden, medan motsvarande andel bland dem läser bäst på svenska är mindre

som än fem procent. Det är viktigt att närmare studera sambanden mellan deltagande i utbildning, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, läsförmåga och integration på arbetsmarknaden. Ytterligare rapporter från invandrarprojekten kommer att redovisas under 1999 Myrberg, 1999.

Hur lönsamhetensutvecklingen för utbildningsinvesteringar individnivå sett ut i Sverige de senaste åren har varit lite osäkert. Uppenbarligen sjönk avkastningen på utbildningsinvesteringar under 1960-, 1970- och 1980-talen började sedan stabilisera sig tills

men sysselsättningskrisen kom i början på 1990-talet. Då började den

Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat 65

antagligen falla igen. Det finns dock tecken tyder på att den

som sedermera stigit och i alla fall ligger högre 1995 än 1990 NUTEK, 1999. Detta gäller framför allt för privat sektor och för naturvetare och tekniker både med kortare och längre högskoleutbildning även

men för forskarutbildade se tabell B 2.1 i bilaga 2.

Ett likartat fenomen har noterats Thoursie 1998 då gällde

av men det sambandet mellan utbildning och chanserna arbetslös återgå

att som till arbete. Under perioden 1992-1993 var inte sambandet mellan utbildningsnivå och chansen att återgå till arbete helt entydigt. Längre utbildning gav inte alltid avkastning i termer av större chans att

som arbetslös ett jobb. Skiljelinjen gick mellan dem hade

snarare som respektive inte hade högskoleutbildning. En kort gymnasieutbildning kunde t.o.m. vara sämre än att inte ha någon gyrrmasieutbildning alls. En uppföljning 1994-1997 visar emellertid på helt andra resultat. Längre utbildning ökar chanserna märkbart att få ett jobb från

grundskola till gymnasieskola och över till kortare och längre högskoleutbildning. Det enda undantaget gäller dem som börjar gymnasieskolan men avbryter under det första året.

En uppföljning av de internationella jämförelser gjordes i kom-

som mitténs förra betänkande SOU 1998:51 visar också att fortfarande finns det i Sverige liksom i andra OECD-länder ett klart samband mellan utbildningsnivå, förväntad tid i arbetslöshet, i sysselsättning och utanför arbetsmarknaden. Liksom tidigare ligger Sverige högt i sysselsättningsnivå och det särskilt för kvinnor och på lägre utbildningsnivåer. Skillnaderna mellan Sverige och de andra OECD-ländema i förväntad sysselsättning är dock mindre 1996 än 1995 och arbetslösheten högre i Sverige i alla utbildningsgruppema både för kvinnor och män jämfört med genomsnittet för OECD-ländema vidare tabell B 2.2 i

se

bilaga 2.

Nuläget när det gäller svensk avkastning på utbildningsinvesteringar beräknad på individnivå i internationellt perspektiv avseende längre högskoleutbildningar ges i OECD, l998b. Resultaten som gäller för 1995 kan studeras i bilaga 2 där man i tabell B 2.3 kan att bland de

se sju länder som jämförs ligger för "samhällelig" avkastning Sverige mycket lågt för kvinnor och på mer genomsnittlig nivå för män. En kalkyl finns också gjord på vad staten tjänar på högre utbildning i form av ökade skatter etc. att jämföra med statens utgifter för utbildningsplatser och studiestöd. Även i fråga "statsfinansiell" avkastning lig-

om ger Sverige lågt, t.o.m. lägst bland de sju länder jämförs och det

som både för kvinnor och män. Detta är intressant att notera eftersom det är första gången som internationellt jämförande beräkningar statsñnan-

av siell avkastning gjorts.

3 19-0609Vuxenutbildning

66 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

För Sveriges del har i den aktuella OECD-studien ingen "privat" avkastning kunnat beräknas på grund av dataproblem. Eftersom den samhälleliga avkastningen är en sammanvägning av privat och statsfinansiell avkastning borde den privata avkastningen vara minst 7 procent för kvinnorna och minst 9 procent för männen vilket kan antyda något högre genomsnittliga avkastningsnivåer än i tidigare undersökningar. Som exempel kan nämnas att i den närmast föregående OECD-kalkylen låg avkastningen på 5 procent för kvinnorna och 8 procent för männen jfr. SOU 1998:51.

Trots att man i denna OECD-studie inte har kunnat genomföra några beräkningar för svensk del när det gäller den privat avkastningen beräknad på inkomsterna efter skatt innebär den dock viktiga framsteg jämfört med tidigare studier. I den samhällsekonomiska kalkylen ingår bruttolönen inklusive arbetsgivaravgifter vilket inte alltid annars varit fallet. Dessutom har till skillnad från tidigare beaktat skillnader

man mellan utbildningsgrupper i arbetskraftsdeltagande och arbetslöshet. Studiestödet är också en ny faktor i det internationella sammanhanget

inkluderats. Utan studiestödet går det naturligtvis inte att besom nu räkna den statsfinansiella avkastningen.

Tolkningen av resultaten i OECD-studien måste nu liksom tidigare göras med stor försiktighet. Det är dock viktigt att även för svensk del snarast få fram konsistenta beräkningar av såväl samhällsekonomisk

privat och statsfinansiell avkastning på utbildningsinvesteringar. som En låg samhälleliga avkastning är ett tecken att utbildning inte är någon bra investering samhällsekonomiskt perspektiv. För svensk

ur del måste man dock komma ihåg att den låga samhälleliga avkastningen är beroende den komprimerade löneskala, som vi har i Sve-

av rige. Om lönen bruttolönen inklusive arbetsgivaravgifter inte har en tillförlitlig koppling till individens produktivitet kommer man inte så nära den samhälleliga avkastningen att göra kalkyler på lö-

genom neskillnader. En analys av lönenivåema i olika länder och deras relationer till förklarande faktorer såsom utbildning, läsförmåga och arbetslivserfarenhet visar att det land där dessa tre faktorer förklarade minst löneskillnadema Sverige. Endast 16 procent av variatio-

av var nema kunde förklaras av dessa faktorer medan man i andra länder som Belgien, Kanada, Irland och USA kom upp i åtminstone 30-40 procent OECD, l997c.

Den privata och statsfinansiella avkastningen ger uttryck för vilken ekonomisk nytta individen respektive staten har utbildning. Skillna-

av der dem emellan kan användas för att diskutera fördelningen av kostnader och intäkter mellan individ och stat. Om det skulle var så att den privata avkastningen i Sverige stigit och ligger på en så pass hög nivå

minst 7 procent för kvinnorna och minst 9 procent för männen och som

Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat 67

på en så pass låg statsfinansiell nivå 4 procent för kvinnorna och 6

som procent för männen kan det tyda på att individerna kanske skulle kunna ta ett större ansvar för finansieringen av den högre utbildningen i Sverige än de för närvarande gör.

En utbildningsgrupp, som också är intressant i detta sammanhang och vars löner man särskilt studerat i OECD, är lärarna visserligen

inte lärarna i vuxenutbildningen och på högskolan väl på

men gmndskole- och gymnasienivå. Som framgår tabell B 2.4 ligger

av Sverige mycket lågt jämfört med andra länder då det gäller lärarlöner i gymnasieskolan. För dessa lärare kan i varje fall inte ännu

man se några tydliga effekter av en relativ löneökning i Sverige.

Resultat på företagsnivå

Två Översikter av samband mellan utbildning, produktivitet och löner på företagsnivå har producerats under året CEDEFOP, 1998a; OECD, l998e. Tillsammans täcker de in ett stort antal studier i olika länder, främst USA, Kanada, Storbritannien, Nederländerna och Tyskland. Sverige är representerat med en studie. Det är den studie Kazamaki

av Ottersten m.fl. 1996 kommittén redogjorde för i ett tidigare del-

som betänkande SOU 1996:164 tillsammans med resultaten från del

en andra svenska studier.

Det är sällan man i dessa studier av utbildningseffekter i företag kommer så långt att man kan beräkna avkastningen på investeringar i företagsutbildning. Till de allmänna slutsatserna hör att:

0 utbildning i företag har positiva effekter på produktiviteten 0 utbildning i företag har positiva effekter på de anställdas löner 0 produktivitetseffekten är större än löneeffekten dvs. avkastningen

delas mellan arbetsgivare och anställda 0 utbildning i företag har effekter på produktivitet och löner även i

andra företag än det som ursprungligen stod för utbildningen dvs.

personalutbildning ger upphov till överspridningseffekter till andra

företag 0 urvals- och självselektionsmekanismer gör att effekterna utbild-

av

ning i företag är större för dem som deltar i företagsutbildning än för

dem som nekas/avstår från dylik utbildning dvs. avkastningen på

personalutbildning inom företag kan vara avtagande olika slags utbildning har olika effekter i olika företag

typer av arbetsgivare och anställda kan ha andra motiv för utbildning än till-

växt i löner och produktivitet t.ex. att klara rekryteringen och

68 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

minska personalomsättningen respektive att minska risken för

arbetslöshet och öka chanserna till intressantare jobb

utbildning i kombination med andra åtgärder för att modernisera och 0

effektivisera arbetsorganisationen ofta ger bättre resultat än enbart utbildningssatsningar

orsaken till att många företag trots allt avstår från utbildning kan 0

ligga i den bredd och uppslutning är nödvändig för att dylika

som

satsningar ska ge full effekt

.

Den enda svenska studie tillkommit på senare tid är en studie som

som NUTEK 1999a gjort. Den belyser med liknande resultat som andra

internationella studier företagsutbildningens betydelse som en del i ett

större modemiseringsarbete. Sverige har tidigare visat sig ligga väl till i

modern och flexibel arbetsorganisation jfr. SOU 1996:164; fråga om SOU 1998:51. I den studien har NUTEK dock fördjupat analysen

nya och resultat redovisas inte bara för Sverige utan även för Danmark, Norge och Finland. Fem kriterier har använts för att mäta flexibilitet i förtagen: den utsträckning i vilken man decentraliserat ansvaret och tillämpat kompetensutveckling för alla, arbetar i grupp, tillämpar arbetsrotation och resultatbaserade lönesystem. De företag och arbetsställen i hög grad uppfyller alla fem kriterierna kallas för "front-

som runners". I Sverige är 13 procent arbetsställena dylika front-run-

ca av

Sverige ligger högst i detta avseende nära följt av Finland. ners.

Nästan 40 procent de undersökta arbetsställena i Sverige hade en

av kompetensutvecklingsplan för alla anställda. På detta område ligger Norge något högre än Sverige.

kontrollerat för företagens kapitalintensitet, personalens ut-

När man bildning, företagets storlek etc. visar det sig att front-runners har en högre produktivitet än andra företag. I Sverige och Finland ligger produktivitetsskillnaden mellan front-runners och andra företag på ca 20 procent. Även i mindre företag är flexibiliteten, såsom den här deñnierats, betydelse för produktiviteten. Inte bara produktiviteten utan

av även sjukfrånvaron påverkas positivt flexibiliteten.

av

Faktorer karaktäriserar företag och arbetsställen som är flexibla

som är personalens utbildningsnivå, storleken på arbetsstället, dess sektor-tillhörighet och innovationsbenägenhet samt konkurrenstrycket i branschen. Ju högre personalens utbildningsnivå, större arbetsställe,

kunskapsintensiv sektor företaget tillhör, större konkurrens-

mer trycket är i företagets bransch och mer innovationsbenäget företaget är desto större sannolikhet att arbetsstället är flexibelt och högproduktivt. Dessutom förefaller företag som tillhör en koncern ha en

modern arbetsorganisation än de inte tillhör en koncern. mer som

SOU l999z39 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat 69

En av studiens policyslutsatser är att investeringar både ibaskompetens och högskoleutbildning är nödvändiga för att främja utvecklingen av ett högproduktivt näringsliv NUTEK, l999a.

Sammanfattningsvis

Forskningsresultaten ger inte helt entydiga policyindikationer. Självklart är att det är ekonomiskt fördelaktigt att satsa där avkastningen är störst. Detta betyder dock olika saker i olika länder beroende på utvecklingsnivå, inkomstfördelning och utbildningssystemets struktur. Hur mycket ska man satsa på att höja befolkningens utbildningsnivå Handlar det om utbildning på högre nivåer, som makrostudiema antyder, eller om utbildning på lägre nivåer och för utsatta grupper, som mikrostudiema antyder Om baskompetens eller spetsutbildning Satsningar på ungdomar eller äldre På kvinnor eller män Utbildningar för privat eller offentlig sektor. Utbildning på arbetsplatser eller i skola

Det bästa svaret så här långt är kanske att det är viktigt att satsa brett och att diversifiera men ständigt hålla uppsikt över utvecklingen av avkastningen på olika satsningar så att man inte slösar resurser på olönsamma investeringar och fördelar ansvaret för finansieringen på ett olämpligt sätt. Att kontrollera avkastningen kan viktigt av det

även vara skälet att en låg avkastning kan vara en indikation på att utbildning måste kombineras med andra åtgärder för att den ska ge full effekt. Frågor som aktualiseras i det senare fallet är exempelvis varför just i Sverige kvinnors utbildning ger så dålig avkastning och om inte den komprimerade svenska löneskalan leder till snedvridningar att

genom ge både ungdomar och vuxna felaktiga signaler om nyttan av utbildning även om studieñnansiering skulle vara generös.

3.3 Sveriges läge

Om man i ett försök att precisera slutsatserna från forskningsresultaten jämför utbildningsläget i Sverige med andra länders och med prognoser över arbetsmarknaden, vilken bild av utbildningsbehov framtonar då

Låt oss börja med att se på vad OECD:s utbildningsindikatorer 1998 OECD, 1998b tillför för ny infonnation. Dessa indikatorer beskriver numera inte bara läget i OECD-ländema inklusive nykomlingar i OECD som Polen, Tjeckien, Ungern, Mexiko och Sydkorea utan även en rad andra länder. Tillsammans med UNESCO har OECD inlett ett utvecklingsarbete "WEI" World Education Indicators världsutbild-

ningsindikatorer. Det har fått som följd att i 1998 års version av ut-

70 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

bildningsindikatorema har data, i den mån det varit möjligt, tagits med för Argentina, Brasilien, Chile, Filippinerna, Indien, Indonesien, Jordanien, Kina, Malaysia, Paraguay, Ryssland, Thailand och Uruguay lik-

för Israel som har observatörsstatus i OECD:s utbildningskomsom mitté.

Befolkningens och arbetskraftens utbildning

Om vi ser till befolkningen och arbetskraften 25-64 år ligger Sverige relativt högt i formellt utbildningsavseende år 1996:

Sverige och Norge har 27 procent högskoleutbildade i befolkningen 0 och 29 procent i arbetskraften. Endast Kanada och USA har högre andelar tillsammans med Belgien för arbetskraftens del. För längre högskoleutbildning i befolkningen ligger Sverige på 0 delad åttondeplats tillsammans med Storbritannien, Spanien, Tyskland och Ungern efter Australien, Danmark, Kanada, Nederländerna, Norge, Sydkorea och USA. För längre högskoleutbildning i arbetskraften är Sveriges placering 0 mindre framträdande delad fjortondeplats.

- Det är särskilt i den delen befolkningen det "saknas" 0 yngre av som längre högskoleutbildning. För 25-34-åringar ligger Sverige på artonde plats bland OECD-länderna och t.o.m. två WEI-länder har högre andelar än Sverige Paraguay och Uruguay. För naturvetare med längre högskoleutbildningen i den yngre delen 0

befolkningen 25-34 år ligger Sverige på femtonde plats bland av OECD-länderna OECD, l998f.

Dessa uppgifter bör dock förklaras och nyanseras något. För det första gäller de enbart formell utbildning. När det gäller "kompetens" mätt med "läsförståelse" vet vi sedan tidigare genom den s.k. IALS-studien att den svenska befolkningen ligger mycket bra till. Av tolv hittills testade länder har Sverige haft de bästa resultaten och det gällde över hela skalan. Sverige hade mindre andel av sin be-

en folkningen på de lägre kompetensnivåema och en större andel på de högre kompetensnivåema än de andra länderna jfr. SOU 1998:5 l. Uppgifterna i uppräkningen för befolkningens och

ovan avser arbetskraftens del 26 OECD-länder. Det gäller även den delen av

yngre befolkningen med längre högskoleutbildning. Motsvarande jämförelse för högskoleutbildade med naturvetenskaplig inriktning är inte yngre helt jämförbar med den för längre högskoleutbildning eftersom

Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat 71

jämförelsen i det fallet endast baserar sig på uppgifter för 21 OECDländer.

Att den svenska placeringen blir sämre för arbetskraften än för befolkningen beror det höga arbetskraftsdeltagandet även i

grupper med kortare utbildning i Sverige jfr. tabell B 2.2. Andra länder kommer att en liknande situation Sverige de med åldrande

som om befolkning tvingas öka arbetskraftsdeltagandet i grupper med kortare utbildning utan att kompensera med vuxenutbildning. I Sverige har det höga arbetskraftsdeltagandet redan i stor utsträckning kompletterats med en välutvecklad vuxenutbildning som kompenserat bristande ungdomsutbildning. Eftersom vuxenutbildningen inte fullt ut registreras i befolkningens utbildning leder det till en underskattning i Sverige

av utbildningen både för befolkningens och framför allt för

men arbetskraftens del.

Som komplement beträffande arbetskraften kan nämnas att NUTEK har gjort en beräkning sektorsvis andelen med lång högskole-

av utbildning i Sverige jämfört med åtta OECD-länder Australien, Danmark, Finland, Japan, Kanada, Storbritannien, Tyskland och USA. Det visar sig då att andelen med längre högskoleutbildning i Sverige i början på 1990-talet låg på ca 13 procent och på omkring 19 procent i de åtta OECD-ländema. I alla sektorer "fattades" det högskoleutbildade i Sverige och särskilt så i sektorerna: gruvor; el, gas och värme samt vård, omsorg och utbildning se tabell B 2.5 i bilaga 2.

Om Sverige skulle ha haft samma andel med lång högskoleutbildning som de åtta OECD-ländema men behållit sin aktuella sektorsfördelning skulle andelen med lång högskoleutbildning i ekonomin totalt sett behöva komma upp i ungefär 22 procent. Detta i stället för de 13 procent har en skillnad på 9 procentenheter. Att jämföra med de åtta OECD-ländemas nuvarande nivå på 19 procent. På motsvarande sätt om Sverige skulle ha haft andel

samma högskoleutbildade som de åtta OECD-ländema men behållit sin aktuella sektorsfördelning skulle andelen högskoleutbildade i ekonomin totalt sett behöva komma upp i ca 42 procent i stället för Sveriges nuvarande 24 procent en skillnad på 18 procentenheter. Att jämföra med de åtta OECD-ländemas nuvarande 39 procent. Av dessa siffror kan man dra följ ande slutsatser:

0 att vi i Sverige har en något mer kunskapsintensiv inriktning på vår

ekonomi än vad de aktuella OECD-ländema har 0 att vi saknar väldigt många högskoleutbildade om vi ska komma

upp på de aktuella OECD-ländemas nivå. I förhållande till arbetskraften betyder 9 procent 320 000 individer och 18 procent 640 000 individer.

72 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

Deltagande i utbildning i olika åldersklasser

För att få en närmare uppfattning om studiedeltagandet kan det

vara intressant att också analysera det årsklassvis. Det visar sig då till

att upp sex års ålder är studiedeltagande relativt lågt i Sverige. I åldersklassema 7-18 är det mycket högt, i åldersklassema 19-22 relativt lågt för att sedan stiga och i åldern 30 år och därutöver vara bland de allra högsta. Då är man dock snarast över på "vuxenutbildning" OECD, l998b; 19980. I tiden går de internationella jämförelsema fram till år 1996 vilket betyder att den högskoleexpansion vi haft i Sverige på 1990-talet inte avsatt några märkbara resultat i åldersklassema 19-22 år jämfört med andra OECD-länder.

Ett perspektiv på hur pass mycket "vuxenutbildning" vi har i den svenska högskolan ges också av en svensk studie klassificerade de

som högskolestuderande i "traditionella" respektive "icke traditionella" studerande. Av den undersökningen framgår att hösten 1995 utgjorde de "traditionella" ungdomsstuderande som studerade på heltid, utan

större avbrott och mer eller mindre direkt i anslutning till avslutad gymnasieskola totalt sett 53 procent och de "icke traditionella"

vuxenstuderande 47 procent av de studerande vid högskolan Brandell, 1998.

Ungdomars trots allt förbättrade möjligheter i Sverige att mer eller mindre direkt vidare till högskolan illustreras uppföljningsun-

av en dersökning, som SCB gjort. Den visar att av dem som 1988 avslutade grundskolan hade 82 procent gått igenom gymnasieskolan fram till år 1992 och ytterligare en procentenhet om man lägger till perioden 1993- 1994. Fram till år 1995 hade 23 procent av ungdomarna gått över från gymnasieskolan till högskolan SCB, 1996a. För högskolans del är detta en kraftig ökning jämfört med föregående elevpanel som följdes upp på motsvarande sätt efter avslutad grundskola 1983 16 procent "direktövergång" till högskolan. Även övergången från grundskolan till gymnasieskolan ökade något mellan de två elevpanelerna, från 78 till 82 procent.

Efter gymnasieskolan/grundskolan gick sammanlagt 21 procent 16 procent från gymnasielinjer och 5 procent av dem som inte påbörjat eller avbrutit studier i gymnasieskolan till kommunal vuxenutbildning. Till högskolan via kommunal vuxenutbildning kom 7 procent en ökning med en procentenhet trots att övergången från gymnasieskola/giundskola till kommunal vuxenutbildning minskade med två procentenheter mellan de båda elevpanelema.

För att underlätta övergång till arbetsmarknaden och vidareutbildning för ungdomar pekar OECD 19980 på tre utvecklingslinjer:

Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat 73

0 lärlingssystem i stil med det tyska 0 dubbel kvalificering i gymnasieskolan- både för högskolan och för

arbetslivet 0 ungdomsgaranti heltäckande och samordnade utbildnings- och

-

praktikerbjudanden både före och efter det ungdomarna lämnar

skolan såsom den tillämpas i Norden.

-

Både lärlings- och garantivarianten bedöms ha mycket talar för sig

som eftersom de båda ger en bred ram för samhällets för

engagemang ungdomarna OECD, 1998. Lärlingssystemet lägger större börda på

en arbetsgivarna och det nordiska garantisystemet på kommunerna. Båda kan förhindra förtida studieavbrott i gymnasieskolan Durand-Drouhin mfl., 1998.

I Sverige har vi förutom ungdomsgarantin även börjat utveckla utbildningssystemet i de båda övriga avseendena. Den

nya gymnasieskolan ger alla som går igenom utbildningen grundläggande behörighet till högre studier. Inom ramen för det individuella programmet är det möjligt att få lärlingsutbildning. Sedan 1997 bedrivs försöksverksamhet med en ny lärlingsutbildning inom gymnasieskolan. Meningen med den försöksverksamheten är att den ska stadga

ge mer

lärlingsverksamheten och kunna leda fram till permanenta

nya, utbildningar. De lärlingsutbildningama ska kämämneskunska-

nya ge per och grundläggande behörighet för högre studier. De studerande ska kombinera studier i kärnämnen med praktiska studier ute på olika arbetsplatser men inte vara anställda under de arbetsplatsförlagda perioderna.

Vuxenutbildning

Bakgnindsvariablerna i IALS-studien har av OECD-sekretariatet bearbetats ytterligare för att närmare belysa vuxnas deltagande i vuxenutbildning. För elva länder, inklusive Sverige, kan vi jämföra deltagandet i vuxenutbildning efter kön och ålder, för arbetslösa och anställda, efter utbildningsbakgrund, läsförmåga och inkomst. Uppgifterna är från 1994-1995 och handlar om befolkningen 25-64 år men berör för svensk del enbart deltagandet inte tiden i utbildning OECD, 1998b. Sverige har genomgående ett mycket högt deltagande med de här använda kategoriindelningama. Totalt sett ligger deltagandet i vuxenutbildning på 54 procent i Sverige närmast följt Nya Zeeland med 46

av procent, Storbritannien med 45 procent, Schweiz och USA med 42 procent, Kanada med 37 procent samt Australien och Nederländerna med

74 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

36 procent. Lägst ligger Polen samt Belgien och Irland med 14 respektive 22 procent vardera.

Intressant är dock att se om mönstret över olika kategorier är detsamma i Sverige som i de andra länderna. Man kan då notera att:

0 för kön är Sverige ett av de få länder tillsammans med Irland

- -

som har ett högre deltagande bland kvinnor än bland män. I Sverige

främst bland något äldre kvinnor i Irland främst bland något yngre

kvinnor. 0 för ålder är Sverige det land som har sin tyngdpunkt i deltagande i

vuxenutbildning förlagd till åldersgruppema 35-44 och 45-54 år

än till åldersgruppen 25-34 år som i de andra länderna.

snarare 0 i alla länder deltar de anställda i större utsträckning än de arbetslösa

i vuxenutbildning. Enda undantaget i detta fall är kvinnorna i

Nederländerna.

deltagandet i vuxenutbildning stiger med få undantag i alla länderna 0

med utbildningsbakgrund, "läsförmåga" och inkomst. I alla dessa

avseenden är dock Sverige det land som har den relativt sett

j ämnaste fördelningen mätt över respektive variabel. 0 för utbildningsnivå finns det i ett fall ett land som ligger högre än

Sverige vad gäller deltagande i vuxenutbildning och det är Storbritannien där både kvinnor och män med längre högskoleutbildning har ett högre deltagande än sina svenska motsvarigheter.

för "läsfönnåga" kan på liknande sätt notera att inte mindre än 0 man

tre länder i vissa fall ligger högre än Sverige på den högsta nivån av

läsförmåga och det är Nya Zeeland, Storbritannien och USA.

Vad gäller läsförmåga kan det vara intressant att komplettera med en uppgift från NUTEK-studie l999b. I den fann man att trots att den

en svenska arbetskraften hade en större kompetens mätt med IALS-mått fick inte de svenska anställda större möjligheter att använda sin kompetens i arbetet och vidareutveckla sig än anställda i de andra länderna som ingick i NUTEK:s bearbetning av IALS-data.

Som kommittén konstaterade i SOU 1998:51 kompenseras lönemässigt i Sverige främst arbetslivserfarenhet, därefter formell utbildningsnivå och i tredje hand kompetens/läsförståelse. Samma mönster återfinns i Nederländerna.

Den vanligaste rangordningen är: fonnell utbildning arbetslivserfarenhet och kompetens/läsförståelse. Den gäller för Belgien, Kanada, Polen, Schweiz och Tyskland. USA och Storbritannien har rangordningen: formell utbildning, kompetens/läsförståelse och arbetslivserfarenhet. Endast i Irland kommer kompetens/läsförståelse först följt utbildning och arbetslivserfarenhet OECD, 1997.

av

Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat 75

Scenarier

Låt oss avsluta med ett par scenarier belyser vilka krav kan

som som komma att ställas på arbetskraften i Sverige i framtiden. NUTEK har utarbetat två scenarier ett huvudaltemativ och ett snabbtillväxtalter-

nativ för näringslivet exklusive offentlig sektor år 2010 NUTEK,

l999b. I huvudaltemativet antas världsmarknaden utveckla sig i enlighet med långsiktiga trender, dvs. växa med 5,5 procent år,

mer per medan den i snabbtillväxtaltemativet antas fortsätta öka under de

som senaste åren, dvs. med 6,5 procent år. I snabbtillväxtaltemativet antas

per man dessutom få ett större arbetskraftsutbud i Sverige och snabbare

en investerings- och teknikutveckling än i huvudaltemativet. BNP växer med 2,6 procent per år i huvudaltemativet och 3,1 procent i snabbtillväxtaltemativet.

Arbetslösheten andelen öppet arbetslösa och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som andel arbetskraften reduceras i det första alter-

av nativet från 14 procent år 1995 till 9 procent år 2010 och i det andra alternativet till 5 procent.

Båda alternativen innebär i stort en förskjutning produktionen

av från kapital- och arbetsintensiva sektorer till kunskapsintensiva sektorer

kunskapsintensiv industri och kunskapsintensiva tjänster. Till detta kommer att även de arbetsintensiva tjänsterna ökar i omfattning. I utbildningstermer förutses fortsatt minskning i efterfrågan på

en personer med enbart grundskoleutbildning från 30 procent år 1995 till 18

procent år 2010 i huvudaltemativet medan efterfrågan i stort sett ökar när det gäller alla andra Särskilt gäller det tekniker, framförallt

grupper. högskoleingenjörer, och IT-utbildade. Även ekonomer och jurister och personer med kort högskoleutbildning efterfrågas i större utsträckning än tidigare. Andelen med längre högskoleutbildning förväntas stiga i näringslivet från omkring 7 procent år 1995 till ungefär 12 procent år 2010.

Lägger man till den offentliga sektorn framträder även tydligt

en ökad efterfrågan på välutbildad personal inom undervisning, vård och omsorg i framtiden Arbetsmarknadsstyrelsen, 19980.

Sammanfattningsvis

Generell sett är kompetensnivån och den formella utbildningsnivån, mätt med internationella mått, hög i den svenska befolkningen. Till svaghetema hör den längre högskoleutbildningen särskilt

i den yngre delen av befolkningen och i arbetskraften.

76 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

Upp till års ålder är studiedeltagande relativt lågt i Sverige. I ål-

sex dersklassema 7-18 är det mycket högt, i åldersklassema 19-22 relativt lågt för att sedan stiga och för dem är 30 år och äldre vara bland de

som allra högsta.

Deltagandet i vuxenutbildning är inte bara mycket högt i Sverige utan också mycket jämnt fördelat jämfört med andra länder.

I framtiden förväntas arbetsmarknadens efterfrågan på personer med enbart gmndskoleutbildning att fortsätta att minska i Sverige medan efterfrågan antas öka i stort sett när det gäller alla andra grupper. Särskilt gäller det tekniker, högskoleingenjörer och IT-utbildade men även ekonomer, jurister och med kort högskoleutbildning. Andelen

personer med längre högskoleutbildning förväntas stiga i näringslivet från omkring 7 procent år 1995 till ungefär 12 procent år 2010. Till detta kom-

ett förväntad behov välutbildad personal för vård, omsorg och mer av undervisning.

3.4 Sammanfattning och diskussion

3.4. 1 Sammanfattning

Den utveckling allmänt skisserats är en global tillväxt i en kun-

som skaps- och nätverksbaserad konkurrensekonomi. Den typen utveck-

av ling ställer den nationella politiken inför nya utmaningar. Det gäller dels att skapa miljö inom landet är attraktiv för såväl stora som

en som små kunskapsföretag dels att hantera tendenser till växande inrikespolitiska spänningar regionalt växande klyftor, polarisering på

arbetsmarknaden och minskad trygghet i arbetslivet. I båda dessa perspektiv förväntas utbildningspolitiken spela en viktig roll.

Många länder har börjat diskutera en omläggning av utbildningspolitiken till politik för livslångt lärande. Sverige har

en kommit relativt långt i detta avseende och kan till skillnad från många andra länder bygga vidare på sedan tidigare välutvecklad

en vuxenutbildning.

Kompetensnivån i Sverige

Generellt sett är kompetensnivån och den formella utbildningen hög i den svenska befolkningen.

Upp till års ålder är studiedeltagande relativt lågt i Sverige men i

sex åldersklassema 7-18 år är det mycket högt. I åldersklassema 19-22 år

Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat 77

är det igen relativt lågt för att sedan stiga och i åldern 30 år och därutöver vara bland de allra högsta.

I ett OECD-perspektiv har Sverige bedömts göra mycket för att underlätta övergången till arbetsmarknad och vidareutbildning för ungdomar. ungdomsgaranti som innehåller utbildnings- och

Vi har en praktikerbjudanden både före och efter det ungdomarna lämnat skolan. Vi har introducerat dubbel kvalificering i gymnasieskolan och vi har börjat utveckla nya typer av lärlingssystem. Däremot är direktövergången till högskolan relativt låg.

Deltagandet i vuxenutbildning är inte bara mycket högt i Sverige utan också mycket jämnt fördelat jämfört med andra länder. Det gäller exempelvis mellan kvinnor och män, över åldersgrupper, efter utbildningsbakgmnd, "läsfönnåga" och inkomst. I några enstaka fall ligger dock vissa länder högre än Sverige. Det gäller exempelvis individer med längre högskoleutbildning i Storbritannien och med högsta läsförmåga i Nya Zeeland, Storbritannien och USA.

Ekonomisk avkastning på utbildningsinvesteringar

Många studier, internationella såväl som svenska, visar att avkastningen på utbildningsinvesteringar är låg i Sverige jämfört med andra länder, särskilt för längre högskoleutbildningar och för kvinnor. För svensk del är det dock mycket viktigt att skilja på olika sektorer och utbildningsinriktningar. Avkastningen är högre i privat än i offentlig sektor och internationellt sett riktigt hyfsad för exempelvis ingenjörer, ekonomer och jurister i privat sektor.

Utbildning satsas på socialt utsatta grupper har ofta gett hög av-

som kastning. Till de svagare grupper, som i Sverige varit särskilt betjänta

exempelvis arbetsmarknadsutbildning, hör bl.a. invandrare, kortutav bildade och funktionshindrade.

Hur lönsamhetensutvecklingen för utbildningsinvesteringar på individnivå sett ut i Sverige de senaste åren har varit lite osäkert. Uppenbarligen sjönk avkastningen på utbildningsinvesteringar under 1960-, 1970- och 1980-talen började sedan stabilisera sig tills

men sysselsättningskrisen kom i början på 1990-talet då den antagligen föll. Det finns dock tecken tyder på att avkastningen på utbildningsin-

som vesteringar sedennera stigit och i alla fall ligger högre 1995 än 1990. Detta gäller framför allt för privat sektor och för naturvetare och tekniker både med kortare och längre högskoleutbildning men även för forskarutbildade.

Den senaste uppdateringen när det gäller svensk avkastning på utbildningsinvesteringar i internationellt perspektiv avser längre

78 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

högskoleutbildningar 1995. Den "samhälleliga" avkastningen i Sverige ligger mycket lågt för kvinnor och på mer genomsnittlig nivå för män. Även i fråga "statsfinansiell" avkastning ligger Sverige

om lågt, t.o.m. lägst bland de sju länder som jämförs och det både för kvinnor och män. Den "privata" avkastningen kunde dataproblem inte be-

p.g.a. räknas i den aktuella studien men en avkastning på minst 7 procent för kvinnor och minst 9 procent för män impliceras.

För svensk del bör tilläggas att den låga samhälleliga avkastningen bl.a. förklaras av den komprimerade löneskalan i Sverige. Om lönen bruttolön inklusive arbetsgivaravgifter inte är kopplad till individens produktivitet kommer man inte så nära den samhälleliga avkastningen genom att göra kalkyler på löneskillnader mellan utbildningsgrupper. Att den samhälleliga avkastningen är låg för kvinnor i Sverige kan snarare bero på problem på arbetsmarknaden än på kvinnors förmåga att tillgodogöra sig utbildning.

Arbetsmarknadens behov av kompetens

Sverige har många företag och arbetsställen med en modern arbetsorganisation. I en nordisk jämförelse visade sig nästan 40 procent av de undersökta arbetsställena i Sverige ha en kompetensutvecklingsplan för samtliga anställda och ca 13 procent av arbetsställena var s.k. frontrunners, dvs. de kunde klassificeras som moderna och flexibla organisationer. På dessa områden låg Sverige näst högst efter Norge respektive högst nära följt av Finland i den nordiska jämförelsen. I Sverige låg produktivitetsskillnaden mellan s.k. front-runners och andra företag på ca 20 procent. Till de faktorer som karaktäriserar företag och arbetsställen som är flexibla hör att personalen har en hög utbildningsnivå.

Sverige har en något mer kunskapsintensiv inriktning på sin ekonomi än vad de jämförda OECD-länder har. Om vi skulle ha samma andel högskoleutbildade som de åtta aktuella OECD-ländema i respektive bransch skulle vi behöva 640 000 fler individer med högskoleutbildning varav hälften med lång högskoleutbildning.

Trots att den svenska arbetskraften hade en större kompetens mätt med IALS-mått visar en studie att svenska anställda inte fick större möjligheter att använda sin kompetens i arbetet och vidareutveckla sig än anställda i andra länder.

Enligt en internationell jämförelse kompenseras lönemässigt främst arbetslivserfarenhet i Sverige, därefter formell utbildningsnivå och först i tredje hand kompetens. Den vanligaste rangordningen i andra länder är: formell utbildning, arbetslivserfarenhet och kompetens. USA och

Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat 79

Storbritannien har rangordningen: formell utbildning, kompetens och arbetslivserfarenhet.

F ramtidsperspekti v

I framtiden förväntas arbetsmarknadens efterfrågan på personer med enbart grundskoleutbildning fortsätta att minska i Sverige medan efterfrågan antas öka i stort sett när det gäller alla andra utbildningsgrupper. Särskilt handlar tekniker, högskoleingenjörer och IT-utbildade

det om men även ekonomer, jurister och personer med kort högskoleutbildning. Andelen högskoleutbildade i näringslivet förväntas stiga från omkring 7 procent år 1995 till ungefär 12 procent år 2010. Lägger man till den offentliga sektorn framträder även en tydligt ökad efterfrågan på välutbildad personal inom undervisning, vård och i framtiden.

omsorg

3.4.2 Diskussion

Forskningsresultat och utbildningsindikatorer ger inte några entydiga

på frågor vad bör göras utbildningspolitiskt. Ändå är det svar om som naturligtvis viktigt att även fortsättningsvis följa den internationella händelseutvecklingen och landvinningarna på forskningsfronten. I det

avseendet kommer förhoppningsvis också utvärderingen av senare Kunskapslyftet att ge viktiga bidrag framöver.

Självklart är att det är ekonomiskt fördelaktigt att satsa där avkastningen är störst. Detta betyder dock olika saker i olika länder beroende på utvecklingsnivå och utbildningssystemets struktur. Hur mycket ska man satsa på att höja befolkningens utbildningsnivå Handlar det om utbildning på högre nivåer eller på lägre nivåer Om baskompetens eller spetsutbildning Satsningar på ungdomar eller äldre På kvinnor eller män Utbildningar för privat eller offentlig sektor Utbildning på arbetsplatser eller i skola

Mot bakgrund den internationella utvecklingen, föreliggande

av forskningsresultat och Sveriges läge i förhållande till andra länder kan det dock vara befogat att ta upp följ ande diskussioner:

0 Att satsa mer, inte minst kvalitativt, på socialt utsatta grupper-

barn, invandrare, funktionshindrade och kortutbildade.

samhällsekonomiskt verkar satsningar på dessa områden motiverade. De är också i högsta grad berättigade ur ett demokratiskt och rättviseperspektiv.

80 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

Att, som kommittén påpekade i sitt första delbetänkande SOU 1996: 27, fortfarande vissa ungdomar lämnar grundskolan utan fullständig grundskolekompetens är ett misslyckande för skolan och helt oacceptabelt. Korrigerande åtgärder måste sättas in för att intentionerna om en god utbildning för alla elever både i grund- och gymnasieskolan ska förverkligas. På detta område behövs en förenad kraftansträngning på nationell och kommunal nivå.

Av liknande skäl är det viktigt att även vuxna få tillgång till utbildning på grundskole- och gymnasienivå.

0 Att öka ungdomarnas direktövergång till högskolan till såväl kor-

tare som längre högskoleutbildningar eller annan vidareutbildning.

På detta område ligger vi lågt i Sverige jämfört med andra länder, särskilt när det gäller längre högskoleutbildningar. En förutsättning för att ett ökat deltagande av ungdomar i eftergymnasial utbildning ska ett

ge positivt ekonomiskt resultat är naturligtvis att högre utbildning verkligen visar sig vara lönsam. Det finns en del tecken som tyder på det: lägre arbetslöshet och stigande relativa löner för högutbildade.

0 Att bättre utnyttja kompetensen i arbetslivet, att öka vuxnas möjlig-

heter att delta i det livslånga lärandet inklusive i utbildning på

högskolenivå och i annan vidareutbildning.

Vi har en bredd i arbetskraftens kompetens i Sverige som borde kunna utnyttjas bättre.

Det behövs både fortsatta investeringar i baskompetens jfr. första punkten ovan, spetsutbildning och högskoleutbildning, såväl kortare som längre med samma motivering som i andra punkten ovan för att främja utvecklingen av ett högproduktivt näringsliv. I internationell

en jämförelse fattas det många högutbildade i den svenska ekonomin. En förutsättning för att fler individer med bättre utbildning i arbetslivet ska ge positiva ekonomiska effekter är att kompetensen verkligen kommer till användning.

0 Att bygga ut högskolan ytterligare.

Om både fler unga och vuxna ska kunna studera på högskolan måste den byggas ut. Det blir en följd av ovanstående punkter.

0 Att diskutera hur finansieringen av satsningama ska fördelas.

Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat 81

Om den samhälleliga avkastningen ligger på nivå motiverar

en som utbildningssatsningar men den statsfinansiella avkastningen är lägre än den samhälleliga och den privat högre, kan detta tas som ett tecken på att kostnadsfördelningen borde kunna förskjutas från staten till individema/arbetsgivama. På denna punkt behövs faktaunderlag än vi

mer har idag men det kan vara viktigt att ändå påbörja den principiella diskussionen om ansvarsfördelningen mellan staten, arbetsgivare, fackföreningar och individer för ungdomar och vuxna, för anställda, ar-

betslösa och personer utanför arbetslqaften.

0 Att diskutera vad som kan göras för att kvinnor ska få bättre ekono-

misk utdelning på sina utbildningsinvesteringar.

Hypotesen bakom denna punkt är att kvinnor i Sverige precis som i andra OECD-länder borde kunna få åtminstone lika hög avkastning på sina utbildningsinvesteringar som männen.

Tre viktiga förutsättningar tillkommer för att de ovan antydda satsningarna och diskussionerna ska kunna leda till bra resultat.

För det första måste individerna och företagen kunna bygga sina utbildningsval på ett välunderbyggt informationsmaterial. Information och vägledning måste vara lättillgänglig för individerna där de befinner sig och kunna omsättas i individuella studieplaner. Det handlar dels om infonnation om utbildningar och utbildningsanordnare och kvaliteten hos dessa, dels om vägledning när det gäller att hitta den individuellt mest tillfredsställande utvecklingsvägen givet egna intressen och arbetsmarknadens krav.

För det andra måste alla utbildningar och utbildningsanordnare kvalitetssäkras. Utan ett system för kvalitetssäkring av utbildningsanordnare är det svårt att fram en kvalitetsutveckling och mekanismer som garanterarj ämförbarhet i utbildningsutbudet.

För det tredje är det naturligtvis också viktigt att satsningar kommer igång leder till att det skapas fler kvalificerade jobb, ökar ef-

som som terfrågan på välutbildad arbetskraft och som gör att existerande kompetens bättre tas till vara.

82 Internationella utvecklingstendenser och forskningsresultat

Översikt den kvantitativa utvecklingen 83

av

4 Översikt av den kvantitativa

utvecklingen av utbildning av vuxna i Sverige

De första åren med Kunskapslyftet har inneburit stora förändringar inom vuxenutbildningsområdet, inte minst ur en kvantitativ synvinkel. Det har dessutom skett en del förändringar inom de regelområden som är aktuella för denna satsning. Inledningsvis ges därför en kort redovisning av de viktigaste regelförändringama både vad gäller de olika studiestöden och vad gäller statsbidragstilldelningen till kommunerna för Kunskapslyftet. Vidare följer en översiktlig bild de volymföränd-

av ringar som skett på hela vuxenutbildningsområdet respektive inom den kommunala vuxenutbildningen. Därefter studeras Kunskapslyftet utifrån prioriterade målgrupper, deltagarnas studieñnansiering och med avseende på olika utbildningsanordnare. Avslutningsvis görs en kort redogörelse för en uppföljning rörande det som hänt den första kullen deltagare i Kunskapslyftet efter ett år.

4.1 av för

Uppdateringar regler vuxen-

studiestöd och till

statsbidrag

Kunskapslyftet

4.1.1 De vad gäller

viktigaste regelförändringama

vuxenstudiestöd

De studiefinansieringsformer är aktuella inom vuxenutbildningen

som är Särskilt utbildningsbidrag, UBS; Särskilt vuxenstudiestöd, SVUX; Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, SVUXA och studiemedel. För att kunna få UBS krävs att man är minst 25 år och högst 55 år. Dessutom ska man vara berättigad till a-kasseersättning och antingen

vara arbetslös eller arbetstagare där arbetsgivaren i stället anställer en långtidsarbetslös. SVUX vänder sig i första hand till vuxenstuderande med

84 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

relativt kort tidigare utbildning och består av en bidragsdel och en lånedel. SVUXA är ett vuxenstudiestöd som i mycket liknar SVUX, men som är speciellt avsett för och endast kan sökas av arbetslösa. För närmare detaljer angående UBS och andra studiestöd hänvisas till Kunskapslyftskommitténs tidigare delbetänkande SOU 1998:51.

Enligt de ursprungliga reglerna lämnades Särskilt utbildningsbidrag för högst 360 dagar för heltidsstudier. Från och med l juli 1998 kan denna tid förlängas till högst 600 heltidsdagar högst 20 heltidsmånader för den som är arbetslös. Som arbetslös räknas både den som var arbetslös från början och den som varit arbetstagare med Särskilt utbildningsbidrag, men blivit arbetslös när ansökan om förlängd tid ska göras.

För den som studerar på deltid har möjlig tid med UBS förlängts genom att antalet deltidsdagar räknas om till vad de motsvarar i heltidsdagar. Den som haft UBS för halvtidsstudier under 100 dagar anses dänned ha förbrukat 50 dagar av de möjliga 360 respektive 600 dagarna.

Förlängningen stödet för arbetslösa gäller längst till och med

av den 30 juni 1999. Detta innebär att endast de som påbörjade sina studier under hösttenninen 1997 har möjlighet att utnyttja alla dagar av de 600 möjliga med Särskilt utbildningsbidrag.

Det har också genomförts en del förändringar avseende vilken utbildningsbakgrund och vilka studier som berättigar till Särskilt utbildningsbidrag. Arbetslösa som har en treårig gymnasial utbildning kan beviljas bidraget de uppenbarligen saknar betyg/kunskaper i käm-

om ämnen. Andra ämnen beaktas därvidlag inte. Dessutom är kurser på folkhögskola skulle ha berättigat till UBS inom den kommunala

som

vuxenutbildningen stödberättigade även som folkhögskoleutbildning.

Vid urval prioriteras i första hand Särskilt utbildningsbidrag för orienteringskurser och för studier på grundskolenivå. I andra hand beviljas stöd för studier på gymnasienivå. Tidigare fanns tre urvalsgrupper inom den gymnasiala nivån där kombinationen yrkeskurser och vissa kärnämnen prioriterades före studier med enbart yrkeskurser. Numera finns det ingen sådan prioriterad kurskombination för gymnasienivån. I urvalet går den som har ett färre antal terminer i tidigare utbildning före den som har fler tenniner. Vid likartad utbildningsnivå och likartad utbildningsbakgrund prioriteras de som varit arbetslösa en längre tid före dem varit arbetslösa kortare tid.

som en

När det gäller SVUXA har en större förändring genomförts i det att detta studiestöd också har förlängts. Det kan nu erhållas under två år för studier på gymnasial nivå, och denna förändring gäller utan tidsbegränsning.

Översikt den kvantitativa utvecklingen 85 av

4.1.2 Regler för fördelning statsbidrag till

av

Kunskapslyftet

Statens skolverk har sedan 1 juli 1998 ansvaret för att leda och följa Kunskapslyftet, vilket bland annat innebär att fördela statsbidrag från och med 1999. Denna fördelning statsbidrag till rikets kommuner av sker med stöd Förordningen SFS 1998:276 om statligt stöd till sårav skilda satsningar på utbildning för Regeringen har i regleringsvuxna. brevet 98-12-17 meddelat föreskrifter och tilldelat Skolverket medel för den särskilda vuxenutbildningssatsningen. Enligt budgetpropositionen för 1999 beräknar regeringen medel för 101 150 årsstudieplatser inom gymnasial vuxenutbildning. Utbildningsplatserna fördelas med hänsyn till arbetslöshet och utbildningsnivå i varje kommun och statsbidraget beräknas utifrån omfattningen och inriktningen den utbildning som av ska genomföras. Hänsyn tas också till de utvecklingsinsatser som planeras för år 1999. Inför starten Kunskapslyftet var kommunernas ambitioner av mycket höga. Regeringen tillgodosåg kommunernas önskemål och fördelade sammanlagt 104 O00 årsstudieplatser. Den utbildningsvolym Skolverket har fördelat för 1999 är alltså något mindre på årssom nu basis än den regeringen fördelade under den inledande 18-månasom dersperioden. Ett antal kommuner fick då möjlighet att genomföra en större utbildningsvolym än vad som motiverades av deras andel av arbetslöshet och utbildningsnivå. Kommunernas ansökningar för 1999 omfattade totalt ca 120 000 årsstudieplatser. Många kommuner fick därför en något lägre tilldelning utbildningsplatser än vad de önskat. av För att få del stödet till Kunskapslyftet ska kommunerna själva av fortsätta att finansiera lika stor omfattning vuxenutbildning på en av gymnasienivå, de bedrev före Kunskapslyftet. som Skolverket har vid den slutliga beräkningen medel avsatt 24 500 av helårsstudieplats i kurser kategori A allmänna kurser och orikr för en enteringskurser och 38 500 kr för helårsstudieplats i kurser kategori Y yrkeskurser. Vissa kurser tidigare angavs som yrkeskurser har som fått ändrad kategorisering. De som allmänna kurser och exanges nu empel på sådana kurser är Företagsekonomi A och Redovisning.

Som villkor för statsbidraget gäller att

kommunen under år 1999 sammantaget anordnar och genomför gymnasial vuxenutbildning i den omfattning som minst uppgår till de verksamhetspoäng, med fördelning på kurser i summan av kategori A respektive i kategori Y, som anges i bilagan till Skol-

86 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

verkets beslut: Kunskapslyftet 1999 Volymkrav och statsbidrag

per kommun, och de verksamhetspoäng som ska genomföras i

den av Skolverket fastställda basorganisationen.

Om en kommun under det första halvåret inte beräknas

genomföra minst hälften av denna verksamhet får Skolverket

enligt ovannämnda förordning 30 § omfördela utnyttjade

medel till kommuner som har genomfört större verksamhet än

en

den för vilket stödet lämnats.

kommunen i övrigt genomför insatser för utveckling vuxenut-

av

bildningen och för infomiation, rekrytering, vägledning eller

andra kvalitetshöjande insatser beskrivits i kommunens

som an-

sökan om statsbidrag för Kunskapslyftet år 1999.

kommunen medverkar i den särskilda rapportering ske

som avses

i maj och november 1999 och i övrigt deltar i uppföljning och

utvärdering av verksamheten.

I de fall statsbidrag tilldelas två eller flera kommuner gemensamt

avser volymkravet kommunernas gemensamma verksamhet. Det är möjligt för en kommun att omfördela medel mellan kursanslagen kategori A och kategori Y genom att använda kvoten mellan statsbidraget för verksamheten i kategori A och kategori Y. Vid omfördelning från kategori A till kategori Y är kvoten 0,64 och från kategori Y till kategori A 1,57.

Vad gäller den grundläggande vuxenutbildningen gäller fortfarande att Skolverket, enligt regleringsbrevet, har att fördela 5 000 platser. Den kommunlista som visar turordningen vid fördelning stöd justeras

av fortlöpande utifrån aktuell statistik. Härvidlag tar man hänsyn till bland annat antal arbetslösa, antal invandrare och den allmänna utbildningsnivån i kommunen. För att få tillgång till statsbidrag för grundläggande vuxenutbildning måste kommunerna liksom tidigare först med egna medel utöka den ordinarie verksamheten med 10 procent.

Översikt den kvantitativa utvecklingen 87

av

4.2 Volymförändringar inom

vuxenutbildningsornrådet

4.2.1 Den totala vuxenutbildningsvolymen 1995-

Det utbildningsutbud som mött vuxna under de senaste åren har varit omfattande och mycket varierande. l tabell 4.1 ges en sammantagen bild de ungefärliga storleksordningarna uppdelat på olika utbild-

av ningskategorier. Uppgifterna i tabellen grundar sig på skilda sätt att definiera helårsplatser och de har därför omräknats enligt nedanstående beskrivning för att överhuvudtaget göra en jämförelse möjlig. Folkhögskolornas utbildningsvolym mäts i antal deltagarveckor som i sin tur omräknas till årsstudieplatsef. För kommunal vuxenutbildning betraktas 756 gymnasiepoäng som en helårsplats. De gymnasiepoäng som inläses på Statens skola för vuxna och Sñzs elevtimmar har på samma sätt omräknas till helårsplatser På universiteten och högskolorna räknas helårsstudenter utifrån antal högskolepoäng Inom arbetsmarknadsutbildningens område räknas ett genomsnittligt deltagarantal på heltid månad över året. Slutligen kan noteras att personalutbild-

ut, per ning räknas i antal utbildningsdagar sedan omräknas till helårsstu-

som dieplatseñ.

På grund alla dessa olika volymmått, är de antal helårsplatser

av

i tabell 4.1 inte jämförbara annat än mycket grovt. Förändsom anges ring över tid inom samma kategori ger däremot en mer korrekt bild av utvecklingen. Beroende på omläggningen från läsårsredovisning till kalenderårsredovisning saknas, i några av de källor som Kunskapslyftskommittén använt, uppgift för några utbildningskategorier för kalenderåret 1996. För år 1996 har därför skattningar gjorts utifrån halvårsstatistik. Detta gäller t.ex. för personalutbildningen. I vissa fall, t.ex. för högskolan, har också uppgifter för 1998 skattats och då utifrån mer

34 deltagarveckor inkl. 2 lovveckor, totalt 160 arbetsdagar, beräknas motsvara en årsstudieplats. 2För Sfi finns inget generellt sätt att beräkna helårsplats. För både SSV och Sñ har här använts en analog tillämpning av beräkningssättet för kommunal vuxenutbildning 756 poäng. I antal arbetsdagar innebär detta 180 för kommunal vuxenutbildning, Sñ och SSV. 340 högskolepoäng, vilket motsvarar 200 arbetsdagar, ger en helårsstuderande. 4260 arbets- och utbildningsdagar ses som en helårsstudieplats både för arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning.

88 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

preliminära siffror. Mycket statistikbearbetningen för år 1998 kom-

av mer respektive myndighet att redovisa under våren och

sommaren 1999. Tabell 4.1 innehåller, slutligen, två olika volymuppgifter för universitet och högskola. Uppgifterna inom parentes volym för be-

anger räknat antal av alla högskolestuderande är vuxenstuderande eller

som s.k. icke-traditionella studenter. För att räknas icke-traditionell

som student måste antingen läsa på deltid, ha gjort ett långt uppehåll i

man studierna eller ha börjat läsa vid 25 års ålder eller Enligt detta

senare. beräkningssätt utgjorde denna 47 procent totalvolymen

grupp ca av högskolestuderande hösten 1995 Brandell, 1998. I volymsumman för tabell 4.1 ingår därför endast den del räknas vuxenstuderande.

som som

Trots lite olika mått på årsstudieplats torde ändå kunna konstateras att grundutbildningen inom universitet och högskola är de största

en av utbildningskategoriema när det gäller utbildningen Även den

av vuxna. kommunala vuxenutbildningen kan räknas bland de största utbildningsanordnarna. Främst beroende på de senaste årens kraftiga tillväxt inom denna skolform framstår kommunal vuxenutbildning till

och med som den största enskilda utbildningskategorin. Efter dessa båda större kategorier kommer personalutbildning, arbetsmarknadsutbildning och folkhögskolan där personalutbildningen har den största volymen. Som tämligen små skolformer i sammanhanget framstår både svenska för invandrare och statens skola för vuxna.

Vad gäller folkbildningen i tabell 4.1, redovisas volymen endast för folkhögskoloma. Studieförbundens verksamhet, som också är del

en av folkbildningen, är mycket omfattande. Den är dock svårare att uttrycka i någon form av årsstudieplats och har därför inte medtagits.

När man läser tabellen måste man också se utvecklingen i sitt ut-

bildnings- och arbetsmarknadspolitiska perspektiv. Samtidigt med den

volymökning som Kunskapslyftet innebar, togs de statsfrnansierade kurserna för arbetslösa bort vilket dämpade den totala effekten. Under samma period gick dessutom volymen för arbetsmarknadsutbildningen ned.

Trots att det kan vara lite vanskligt att jämföra de olika kategorierna över tiden visar tabell 4.1 att den totala volymen vuxenutbildning

av grovt räknat har ökat från knappt 400 000 platser 1995/96 till drygt 450 000 kalenderåret 1998. Under denna tidsperiod har alltså utbildningsvolymen ökat med ca 14 procent.

Översikt den kvantitativa utvecklingen 89

av

Tabell 4.1 Utbildningsvolym i helårsplatser inom vissa utbildningskategorier studieåret 1995/96 kalenderåret 1998

-

1995/96 1996 1997 1998 Folkhögskolan 34 400 34 000 34 600 34 000 Kommunalvuxenutbildning

Universitetoch högskola

Anm. För närmare definitioner, se texten. Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, 1997, Arbetsmarknadsverkets årsredovisning 1995/96. Arbetsmarknadsstyrelsen, 1998, Arbetsmarknadsverkets årsredovisning 1997. Folkbildningsrådet, 1997, Årsredovisning 1995-1996. Folkbildningsrådet, 1998, Årsredovisning 1997. Folkbildningsrådet, 1999, Årsredovisning 1998. Högskoleverket, 1997, Årsrapport för universitet och högskolor 1995/96. Högskoleverket, 1998, Årsrapport för universitet och högskolor 1997. Lundh A., Muntliga uppgifter. Rektor för Statens skola för i Härnösand

vuxna SCB, 1999, Registerutdrag om personalutbildning 1997 och 1998, Lennart Forssén. SCB, 1996, Personalutbildning 1995 och 1996, Statistiska meddelanden. SCB, 1998, Statistiska meddelanden, U 22 SM 9801. Skolverket, 1997, Skolan isiffror 1997: Del Betyg och utbildningsresultat. Rapport nr 128. Skolverket, 1997, Skolan Jämförelsetal för skolhuvudmän.

- Rapport nr 134. Skolverket, 1998, Skolan isiffror 1998: Del l Betyg och utbild-

. ningsresultat. Rapport nr 142. Skolverket, 1998, Skolan isijfror 1998: Del Elever och lärare. Rapport, nr 148. Skolverket, 1999, Första året med Kunskapsb/ftet. Delrapport nr Statens skola för vuxna i Härnösand, 1997, Årsredovisning 1995/96. Statens skola för vuxna i Norrköping, 1997, Årsredovisning 1995/96. Statens skola för vuxna i Norrköping, 1999, Årsredovisning 1998.

90 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

4.2.2 Utbildningsvolymen inom kommunal vuxen-

under 1990-talet

utbildning

Under 1990-talet har olika satsningar gjorts på kommunal vuxenutbildning. Innan Kunskapslyftet fanns t.ex. ett särskilt statsbidrag till kurser för arbetslösa. För att en sammantagen bild av hur den kommunala vuxenutbildningen har ökat under 1990-talet kan man, trots förändringar i statistikredovisning genom åren, jämföra antalet studerande. Detta ger visserligen ett grovt mått, men tendensen är tydlig. Tabell 4.2 visar utvecklingen i avrundade absoluta tal, men även hur andelen gymnasial utbildning växer över tiden.

Tabell 4.2 Antal studerande i kommunal vuxenutbildning, grundläggande- och gymnasial nivå samt påbyggnadsutbilding, inklusive Kunskapslyftet, mätvecka 41/42

Källor: SCB, 1995, Vuxenutbildningen vecka 41 1993, Statistiska meddelanden, U 30 SM 9501. Skolverket, 1995, Skolan i siffror Del Rapport nr 74. Skolverket, 1998, Skolan i siffror: Del Rapport nr 148. SCB, 1998, Databas, mätvecka 42. Antalet studerande inom kommunal vuxenutbildning har ökat markant under de senaste åren. Sedan 1990 är Ökningen nästan 90 procent. Denna förändring har nästan uteslutande skett på gymnasial nivå. Sedan 1992 har antalet studerande på grundläggande nivå minskat från 43 000 till 36 000 år 1997. Antalet studerande inom påbyggnadsutbildning relativt högt 1992, ca 15 000. Fem år senare, 1997, har

var siffran sjunkit till under hälften, 7 000. Samtidigt som den totala

ca volymen ökat har även andelen heltidsstuderande ökat under de senaste åren. Dessutom har också antalet kurser per studerande ökat från 3,5 kurser elev hösten 1994 till 4,5 kurser per elev hösten 1997. Detta

per

Översikt den kvantitativa

av utvecklingen 91

faktum gör att ökningen i helårsstuderande är större vad tabellen än antyder. Sålunda kan konstatera att det utan tvivel skett kraftig man en ökning den kommunala vuxenutbildningen under 1990-talet. av I de fall några siffror inte helt överensstämmer mellan tabellerna i detta kapitel, beror detta på att olika källor från olika tidpunkter ibland har använts. Dessutom använder källorna ibland olika klassningssätt; t.ex. kan elev räknas endast gång, oavsett eleven studerat på en en om flera nivåer, som i tabell 4.2 eller räknas flera gånger han eller hon om studerat på både grundläggande och gymnasial nivå, i tabell 4.3. som

4.3 och den kommunala

Kunskapslyftet vuxenutbildningen

4.3.1 Om statistikkälloma

Den statistik som stått Kunskapslyftskommittén till förfogande är av skiftande och kvalitet. Statens skolverk samlar statistisk inursprung formation om vuxenutbildningen både sett över hela terminer och under en särskilt utvald mätvecka under hösten. Genom regeringsbeslut, 1997-06-12, har Skolverket fått i uppdrag att följa och halvårsvis rapportera Kunskapslyftet. om Den rapport som kom i december 1997, delrapport grundades på data Kunskapsom lyftet insamlade under den särskilt utvalda mätveckan, vecka 42, 1997. I maj 1998 korn delrapport 2 som behandlade hela hösten 1997. Samma data om Kunskapslyftet, delrapport 1 behandlade, har även insom samlats från vecka 42, år 1998, dessa har Skolverket valt inte men att bearbeta. I stället presenterade i januari 1999 delrapman en rapport, port som sammanställer och jämför siffrorna för hösten 1997 och våren 1998. Några siffror skulle kunna information hösten som ge om 1998 finns därför ännu inte i Skolverkets rapportering. Senare under år 1999 kommer Skolverket att ut rapport hela hösten 1998. ge en om I delrapport 3 redovisas verksamheten i den totala gymnasiala vuxenutbildningen, dvs. verksamhet inom såväl Kunskapslyftet komsom munalt finansierad gymnasial verksamhet. Skolverket har valt inte att särredovisa Kunskapslyftet med hänvisning till främst tre orsaker. Som huvudorsak anförs att kvaliteten iuppgiftslämnandet från kommunerna är sådan att ett särskiljande skulle kunna missledande. I många vara kommuner är det förenat med stora svårigheter särskilja Kunskapsatt lyftsstuderande från deltagare i den ordinarie kommunala vuxenutbild-

92 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

ningen. Vidare Skolverket att då man i ett längre perspektiv har

menar målsättningen att integrera Kunskapslyftet med den övriga vuxenutbildningen kan ett särskiljande i uppföljningen leda till att skillnader förstärks än minskas och att integreringen därmed försvåras.

snarare Slutligen Skolverket särredovisning inte heller motiveras

menar att en utifrån statsbidragstilldelningen eftersom det för den endast krävs en rapportering den totala gymnasiala vuxenutbildningen från vilken

om kommunens fastställda basorganisation sedan avräknas.

I stora delar utgår Skolverkets statistikredovisning från kursdelta-

eller verksamhetspoäng. Då ska beskriva Kunskapslyftet utigare man från ett utbildningspolitiskt och samhällsekonomiskt perspektiv är det ofta bättre att utgå från studerande. Eftersom Skolverkets rapportering i

delar inte har denna ansats har målgmppsredovisningen fått stora kompletteras med grundstatistik i databasform direkt från SCB. På detta sätt kan Kunskapslyftskommittén visa utvecklingen åren 1997 och 1998 även individrelaterat perspektiv.

ur ett mer

Även det insamlade materialet för mätveckan hösten 1998 har av Kunskapslyftskommittén direktrekvirerats i databasfonn från SCB. På detta sätt kan i viss utsträckning få en kompletterande bild av

man hösten 1998 jämfört med hösten 1997. Datamaterialet har inlämnats av kommunerna del datainsamlingen till Skolverkets ordinarie

som en av uppföljning kommunal vuxenutbildning och omfattar verksamhet

av

pågick den 15 oktober 1997 respektive den 15 oktober 1998. som Denna s.k. mätveckostatistik är, noterats, behäftad med vissa

som ovan osäkerheter vad gäller siffromas kvalitet. Därför ska man inte fästa alltför stor vikt vid absoluta siffror. Om däremot jämför siffror från

man två olika mätveckor torde dock bilden tendenser, fördelningar och

av utvecklingsriktningar blir trovärdig.

I avsnitten 4.4.3 och 4.4.4, och i viss mån även avsnitten 4.4.1 och 4.4.2, kompletteras eller ersätts ovanstående källor material från de

av fristående nationella utvärderama. Den kommunala vuxenutbildningen jämförs i dessa avsnitt även med exempelvis arbetsmarknads- och folkhögskoleutbildning.

Redovisningen nedan följer i möjligaste mån källorna i kronologisk ordning, eftersom statistiken från mätveckoma av nödvändighet

men endast bör jämföras med varandra har dessa båda källor sammanhållits

1texten.

Översikt den kvantitativa utvecklingen 93

av

4.3.2 Kvantitativa 1997-1998

förändringar

Omfattningen studierna i kommunal vuxenutbildning ökade kraftigt

av från hösten 1997 till våren 1998. Antalet heltidsplatser i den totala kommunala gymnasiala vuxenutbildningen steg från 114 000 hösten

ca 1997 till drygt 140 000 våren 1998, vilket ökning med 25

är en ca procent. Att det skett en tillväxt kan noteras oberoende räknar

av om man omfattningen i verksamhetspoäng, antal studerande, antal kursdeltagare eller antal kurser per elev. Orsakerna till ökningama är flera. Kommunerna behövde en del av hösten 1997 på sig för att bygga struktu-

upp rer, rutiner och liknande i samband med Kunskapslyftets start i juli 1997. Detta ledde till att all undervisning inte korn i gång i full omfattning under den första terminen. I och med den omfördelning platser

av som skedde mellan kommunerna i slutet av hösten 1997 kunde ökningen fortsätta ytterligare. Våren innehåller dessutom fler kursveckor än hösten.

Det totala antalet verksamhetspoäng motsvarar 90 procent

ca av avtalad volym för Kunskapslyftet och kommunalt finansierad

gymnasial verksamhet för hösten 1997 och våren 1998. Data från mätveckan under hösten 1998 tyder på att volymen för de första 18 månaderna, genomförts till nära 100 procent.

Tabell 4.3 visar antalet studerande inom den kommunala vuxenutbildningen uppdelat på Kunskapslyftsstuderande och den kommunala basorganisationen. Med den kritiska hållningen till jämförelser mellan absoluta tal i minnet, kan ändå några slutsatser dras.

Den gymnasiala delen av vuxenutbildningen uppvisar kraftig till-

en växt samtidigt som den grundläggande delen minskar, inte minst kommunemas egenfinansierade grundläggande utbildning. Av tabell 4.3 kan man också utläsa att Kunskapslyftet ökat sin kvantitet gymnasial

av utbildning markant och att den kommunala basorganisationen minskat sin mängd av grundläggande vuxenutbildning. Den totala volymen

av kommunal vuxenutbildning, inklusive Kunskapslyftet, exklusive

men påbyggnadsutbildning, är i runda tal för oktober 1997, 221 000 studerande. Motsvarande siffra för oktober 1998 är 233 000, vilket innebär en ökning med drygt 5 procent.

94 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

Tabell 4.3 Antalet studerande på olika nivåer av kommunal vuxenutbildning exkl. påbyggnadsutbildning, mätveckan i oktober 1997 och 1998

Antal studerande 1997, v 42 1998, v 42 Gymnasial vuxenutbildning

Grundläggande vuxenutbildning

- en 1998, Databas, mätvecka 42. Vid fördelningen statsbidrag till Kunskapslyftet skiljer man på olika

av typer kurser; allmänna kurser, yrkeskurser och orienteringskurser.

av Tabell 4.4 utgår från denna uppdelning och beskriver situationen under läsåret 1997-1998 för hela den totala kommunala vuxenutbildningen på gymnasienivå. Fördelningen mellan de tre kurstypema var följande:

Tabell 4.4 Fördelning av kursdeltagare och verksamhetspoäng på kurstyper, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå, hösten 1997 och våren 1998, procent

Kurstyp Andel kursdel- Andel verksam-

tagare hetspoäng

Hösten Våren Hösten Våren

Källa: Skolverket, 1999, Första året med Kunskapslyftet, Dnr 97: 1646.

En tydlig tendens till ökad andel yrkeskurser kan avläsas. Räknat på

en andel kursdeltagare ökningen 3 procentenheter. I motsvarande grad

var

Översikt den kvantitativa 95

av utvecklingen

kan minskning i allmänna kurser konstateras, medan orienterings-

en kurserna däremot behåller sin andel. En förklaring till ökningen

av andelen yrkeskurser är att det tidigare kravet på kombination med

en kärnämne för att UBS är borttaget. Därmed underlättas

numera rekryteringen eftersom den studerande kan påbörja sina studier med enbart yrkesämnen.

Tabell 4.5 visar hur olika ämnen inom kommunal vuxenutbildning förändras vad gäller andel verksamhetspoängen mellan hösten 1997

av och våren 1998. I ämnesgruppen Övrigt redovisas ett IOOO-tal olika kurser. Bland annat återfinns stor del yrkeskursema inom denna

en av ämnesgrupp som i övrigt upptas av ämnen som t.ex. hälsa, biologi,

redovisningskunskap samt folkhögskolekurser. Tabell 4.5 inte

summerar 100 procent eftersom endast de ämnen medtagits i denna tabell

som uppvisar de mest intressanta förändringarna.

Tabell 4.5 Fördelning av verksamhetspoängen på ämnesgrupper, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå, hösten 1997 och våren 1998

Svenska/

Källa: Skolverket, 1999, Första året med Kunskapslyftet, Dnr 97:1646.

Andelen datakurser har ökat med över 2 procentenheter. De redo-

ovan visade språkkursema tillsammans med övriga språk uppvisar däremot en minskning med 2 procentenheter. Gruppen Övrigt ökar med drygt

en procentenhet. Här kan förmoda att det främst är yrkeskursemas

man ökning som slår igenom. Räknat på procentuell förändring i antal verksamhetspoäng mellan hösten 1997 och våren 1998 är trenden ännu tydligare. Datakunskap och Övrigt ökar med över 50 respektive 35

procent. Även uppvisar

omsorgsämnena en kraftig ökning, i genomsnitt 30 procent, samtidigt som flera av språken sackar efter.

Andelen lokala kurser ökade markant mellan hösten 1997 och våren 1998. Av de genomförda verksamhetspoängen stod de lokala kurserna

96 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

för 9 procent våren 1998, vilket är en Ökning med 70 procent jämfört med hösten 1997.

4.4 Målgruppema

Vuxenutbildningssatsningen riktar sig till är främst de De grupper som med kort formell utbildnings och bland dem särskilt de som är arbetslösa. Till dessa huvudgrupper kommer det särskilda utbildningsbidragets prioriterade åldersgrupp 25-55 år samt jämställdhetsaspekten vad

fördelningen mellan kvinnor och män. avser

Bland med kort formell utbildning och hög arbetslöshet

de grupper

har svårt att komma in på arbetsmarknaden är invandrare och som människor med funktionshinder överrepresenterade. Därför är det också intresse hur invandrarna tar del iutbildningssatsningen.

av att se När det gäller människor med funktionshinder hänvisas till kapitlen 8- 16 i del II.

4.4. 1 Åldersfördelningen

Tabell 4.6 visar antal och andel studerande inom kommunal vuxenutbildning för tiden våren 1997 till hösten 1998, där siffrorna för hösten 1998 är hämtade från mätveckostatistiken. Dessa siffror har också gråmarkerats därför att de inte direkt kan jämföras med tenninsstatistiken. De studerande har indelats i tre åldersgrupper där en grupp är studerande under 25 år och upptas av studerande i åldern

en annan grupp 25-55 år. Gruppen 25-55 år motsvarar den prioriterade gruppen för det Särskilda utbildningsbidraget, UBS. Den tredje gruppen utgörs av studerande över 55 år.

Andelen studerande under 25 år minskar inom både grundläggande och gymnasial nivå. Andelen på grundläggande nivå för våren 1997 var 17 procent och till våren 1998 har den sjunkit till 14 procent. För grup-

på gymnasial nivå minskar andelen från 33 procent våren 1997 till pen 24 procent våren 1998. En liten andelsmässig ökning kan noteras för mätveckan hösten 1998. I absoluta tal handlar det snarare om att antalet ligger still.

Inom åldersgruppen 25 till 55 år grundläggande nivå ökar andelen studerande från 80 procent till 84 procent mellan åren 1997 och 1998. I absoluta tal ökade antalet studerande i denna åldersgrupp inom grundläggande vuxenutbildning från 27 500 studerande våren 1997 till 29 500 hösten 1997. Ökningen fortsatte under våren 1998 till 31 000 studerande.

Översikt den kvantitativa utvecklingen 97

av

Tabell 4.6 Antal och andel studerande inom grundläggande och gymnasial kommunal vuxenutbildning fördelat på åldergrupper, våren 1997-mätveckan hösten 1998

Vår 1997 Höst 1997 Vår 1998 42, 1998

V. Ålder Grundl. Grundl.

Grundl. Grundl.

Antal % Antal % Antal % Antal % -25 6 000 17 6 000 16 5 000 14 4 700 l 14 25-55 27 500 80 29 500 81 31 000 84 28 000 84 55- 1 000 3 1 000 3 l 000 2 800 2 Sia 34 500 100 36 500 100 37 000 100 33 500 100

Gymn. Gymn. Gymn. Gymn.

Källa: SCB, 1998, Databas, Vuxenutbildning 1995-98.

På gymnasial nivå inom 25-55 visar statistiken tydlig

gruppen en andelsmässig ökning under hela tidsperioden. I absoluta tal antalet

var studerande 86 500 under våren 1997, vilket utgjorde två tredjedelar

av alla studerande inom den kommunala vuxenutbildningen. Hösten 1997, då Kunskapslyftsplatsema tillkom, uppgick till 128 000 stude-

summan rande vilket motsvarar 69 procent alla studerande på gymnasial nivå.

av Under våren ökade den siffran till 75 procent eller 156 500 studerande. Mätveckan hösten 1998 antyder att denna andel minskar något till 73 procent.

Inom båda nivåerna ligger andelen studerande i åldersgruppen över 55 år på endast några få procent. Inom grundläggande vuxenutbildning utgjorde denna åldersgrupp mellan två och under de under-

tre procent sökta åren. På gymnasial nivå ligger andelen i stort sett konstant på

en procent.

Tabell 4.7 visar åldersfördelningen utifrån siffror från mätveckostatistiken både för hösten 1997 och för hösten 1998 gällande Kunskapslyftet. Under hösten 1997 dryg fjärdedel, 26 procent, de stu-

var en av derande på gymnasienivå under 25 år. Knappt tre fjärdedelar, 73

procent, låg inom intervallet 25-55 år. Ett år senare, hösten 1998, för-

var delningen lite annorlunda. Då andelen Kunskapslyftselevema på

var av

4190609Vuxenutbildning

98 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

gymnasienivå under 25 år 18 procent och andelen i intervallet 25-55 år, 81 procent.

På grundläggande nivå ligger fördelningen konstant mellan de båda mätpunkterna. Av antalet studerande upptar åldersgruppen under 25 år 6 procent och åldergnlppen 25-55 år drygt 90 procent.

Tabell 4.7 Antal och andel studerande inom Kunskapslyftet, grundläggande och gymnasial nivå, fördelat på åldergrupper, mätveckan hösten 1997 och mätveckan hösten 1998

v. 42, 1997 v. 42, 1998 Ålder Grundl. Grundl.

Källa: Skolverket, 1997, Kunskapslyftet 1997. En Verksamhetsuppföljning, Dnr 97:1646. SCB, 1998, Databas, mätvecka 42 1998. När det gäller beskrivning av åldersfördelningar måste man ta hänsyn till att många studerar längre tid under vilken deras ålder

personer en ökar. Detta kan leda till att den faktiska ökningen av en viss ålders-

egentligen är mindre än vad statistiken antyder. Mellan åren grupp 1997 och 1998 förlängdes UBS med ett år, vilket ledde till att det blev vanligare att fortsätta att studera även ett andra år.

Utifrån den tillgängliga statistiken, som redovisas i tabell 4.6 och 4.7, har det inte gått att exakt beräkna hur stor andel av ökningen som kan hänföras till vanlig åldersökning. Skolverket har i sin redovisning däremot hanterat ett liknande problem enligt följ ande.

I Skolverkets tredje rapport Kunskapslyftet och den kommunala

om vuxenutbildningen, där redovisar åldersfördelning i över eller un-

man der 30 år, antog Skolverket, avseende den genomförda verksamhetspo-

Översikt den kvantitativa utvecklingen

av 99

ängen inom den totala gymnasiala vuxenutbildningen, minskning

att en inom gruppen under 30 år på drygt 6 procentenheter, till knappt 4

procentenheter berodde på att en del av 29-åringama från termin till

en nästa blivit 30 år och därför kom att räknas i åldersgrupp. I detta

annan fall stod den reella ökningen andelen verksamhetspoäng i ålders-

av gruppen över 30 år alltså för något mindre än hälften den uppmätta

av förändringen. Även detta jämförelsefall handlade ål-

om om en annan dersgräns och om andel av verksamhetspoängen i stället för antal studerande, torde i huvudsak kunna använda detta beräkningssätt

man även på siffrorna i tabellerna 4.6 och 4.7. Med analog tillämpning

en skulle man därför, i stället för en ökning på 9 procentenheter inom gruppen 25-55 år på gymnasial nivå mellan våren 1997 och våren 1998, enligt tabell 4.6, åtminstone kunna hänföra 4 procent till fak-

en tisk ökning av antalet studerande i denna åldersgrupp.

Vad gäller olika ämnesgrupper redovisar Skolverkets tredje delrapport utvecklingen utifrån åldergruppema över och under 30 år. Enligt denna rapport minskande andelen kursdeltagare under 30 år i ämnen som administration, företagsekonomi och datakunskap med 7 procent mellan hösten 1997 och våren 1998. De ämnen hade hög andel

som kursdeltagare under 30 år bl.a. fysik, historia och kemi. Mycket

var av detta kan förklaras med att både fysik och kemi utgör kompletteringsämnen för särskild behörighet till högskolestudier. Ren konkurrenskomplettering upplåsning av ämnen i syfte att höja sitt Snittbetyg-

kan vara en annan förklaring till den höga andelen kursdeltagare.

yngre

Könsfördelningen

Andelen kvinnor på grundläggande kommunal vuxenutbildning ligger strax under två tredjedelar. En jämförelse mellan åren 1997 och 1998 visar en svag ökning andelen kvinnor tabell 4.8. Under våren

av se

1997 utgjorde kvinnorna 64 procent 22 000. Ett år de 65

senare var procent 24 000 och siffrorna från mätveckan i oktober 1998 antyder att andelen ökat till 66 procent.

På gymnasienivå är andelen kvinnor högre och ligger grovt räknat på två tredjedelar. Denna andel ligger i stort sett konstant över tiden. Under våren 1997 utgjorde kvinnor inom gymnasial kommunal

vuxenutbildning 66 procent 87 OOO. Till hösten 1997, då Kunskapslyftet inleddes, ökade andelen kvinnor något till 67 procent 124 500. Under våren 1998 ökade det absoluta antalet till 138 000, andelen kvin-

men nor Var ändå tillbaka på 66 procent. Siffrorna från mätveckan 1998

antyder att andelen kvinnor har ökat till 68 procent.

100 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

Tabell 4.8 Könsfördelning inom kommunal vuxenutbildning, grundläggande och gymnasial nivå, våren 1997-mätveckan hösten 1998

Vår 1997 Höst 1997 Vår 1998 v.42, 1998

Grundl. nivå Grundl. nivå Grundl. nivå Grundl. nivå

antal % antal % antal % antal % Kvinnor 22 000 64 23 500 64 24 000 65 22 000 66 Män 12500 36 13000 36 13 000 35 ll 500 34 Sza 34 500 100 36 500 100 37 000 100 33 500 100

Gymnasial nivå Gymnasial nivå Gymnasial nivå Gymnasial nivå

antal % antal % antal % antal % Kvinnor 87 000 66 124 500 67 138 000 66 136 000 68 Män 45 000 34 61 500 33 72 000 34 63 500 32 Sza 132 000 100 186 000 100 210 000 100 199500 100 Källa: SCB, 1998, Databas, Vuxenutbildning 1995-1998. Tabell 4.9 visar könsfördelningen utifrån mätveckostatistiken hösten 1997 och hösten 1998 vad gäller endast Kunskapslyftsplatserna. I förhållande till tabell 4.8 ligger andelen kvinnor på ungefär samma nivå inom Kunskapslyftet separat som inom den totala kommunala vuxenutbildningen. På grundläggande nivå ligger andelen kvinnor på två tredjedelar. På gymnasial nivå är den kvinnliga dominansen ännu tydligare och andelen kvinnor ökade hösten 1998 till nära 70 procent. Man kan på båda nivåer viss ökning av andelen kvinnor mellan hösten

se en 1997 och hösten 1998.

Översikt den kvantitativa utvecklingen 101

av

Tabell 4.9 Antal och andel studerande inom Kunskapslyftet, grundläggande och gymnasial nivå, könsfördelning, mätveckan hösten 1997 och mätveckan hösten 1998

v. 42, 1997 v. 42, 1998

Källa: Skolverket, 1997, Kunskapslyftet hösten 1997. En verksamhetsuppföüning. SCB, 1998, Databas, Vuxenutbildning 1995-1998. För att vidare beskriva könsfördelningen, jämförs i tabell 4.10, utifrån uppgifter från de externa utvärderama knutna till Umeå universitet

se

vidare avsnitt 6.5, könsfördelningen med två andra arbetslösa

grupper; och deltagare i arbetsmarknadsutbildning.

Tabell 4.10 Könsfördelning hösten 1997, kommunal vuxenutbildbildning, arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadsutbildning, procent

Kategori Kön

Kvinnor Män Kommunal vuxen-

Källa: Axelsson, R., Westerlund, O., 1999, Deltagare i Kunskapslyftet 1997 och jämförelsegrupper, Institutionen for Nationalekonomi, Umeå universitet. Inom många delar av utbildningsområdet dominerar kvinnorna. Detta gäller i synnerhet vuxenutbildningen inom Kunskapslyftet. Enligt tabell 4.10 gäller inte detta mönster inom arbetsmarknadsutbildningen där

102 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

kvinnorna upptar 47 procent. För gruppen arbetslösa är andelen kvinnor lika stor.

Hittills har vi i huvudsak beskrivit utvecklingen utifrån antal och andel studerande. För att kunna komplettera bilden med fördelningen inom olika ämnesgrupper övergår vi till enheten andel av verksamhetspoäng. Generellt sett ligger kvinnornas andel på ungefär två tredjedelar, för vissa ämnesgrupper var könsfördelningen lite annor-

men lunda. I diagram 4.1 visas de ämnesgrupper som mest divergerade från genomsnittet.

Diagram 4.1 Könsfördelning, utvalda ämnesgrupper, andel av verksamhetspoängen i kommunal vuxenutbildning, gymnasial nivå, hösten 1997, procent

Fysik

Datakunskap

Omsorgsärrmen

Samtliga

0% 20% 40% 60% 80% 100%

I Kvinnor DMän

Källa: Skolverket, 1999, Första året med Kunskapslyftet, Dnr 9711646. Fysik har tagits med exempel på ett av de få ämnen där kvinnorna

som inte dominerar. Här ligger andelen kvinnor andel av verksam-

som hetspoängen på 43 procent. Vidare upptas ämnet datakunskap till 57 procent kvinnor. I detta diagram har ämnena omvårdnadskunskap,

av social omsorgskunskap och människokunskap redovisats som ämnes-

"omsorgsämnen och här dominerar kvinnorna totalt. Räknat gruppen utifrån andel verksamhetspoängen utgjorde männen i denna grupp

av endast 10 procent hösten 1997.

I förhållande till situationen hösten 1997 kan vissa förändringar skönjas inom enskilda ämnen vad gäller könsfördelningen våren 1998 inom kommunal vuxenutbildning. Räknat i andel kursdeltagare rör sig männen i huvudsak i riktning mot kurser t.ex. Historia, +1,7 pro-

som centenheter, Orienteringskurser +2,4 procentenheter och Övrigt

Översikt den kvantitativa utvecklingen

av 103

+2,7 procentenheter. Männens andel minskar inom kurserna

t.ex. Omvårdnad -1,5 procentenheter och Social omsorgskunskap -1,4 procentenheter. Trots att förändringen totalt sett är liten, pågår alltså under ytan rörelse inte mot, utan längs med, de traditionella

en snarare könsrollsmönstren.

Vad gäller studieñnansiering finns utförligare redovisning i

en avsnitt 4.5.1. Vi ska här endast ta med det specifikt har att göra med

som könsfördelningen. Ur diagram 4.2 kan således utläsa att kvinnor i

man högre grad än män finansierar sina studier med UBS och SVUX,

medan män i högre grad finansierar sina studier med studiemedel än med något av de andra finansieringssätten.

Diagram 4.2 Kvinnors och mäns studiefinansiering, deltagare i kommunal vuxenutbildning, gymnasial nivå, procent

Studiemedel

Annan

SVUXA

UBS

SVUX

0% 20% 40% 60% 80% 100%

EIKvinnor I Män

Källa: Skolverket, 1998, Kunskapslyftet och den kommunala vuxenutbildningen, Dnr 97: 646.l

Ålders- och könsfördelning enligt den riksrepresentativa

enkäten

Tabell 4.11 visar hur de studerande fördelar sig över kön och ålder och jämför fördelningen hos två anordnare; kommunen och folkhögskolan enligt den riksrepresentativa enkäten Lander Larson, 1998. När det gäller studier kommunerna är huvudman för har i tabellen tagits

som med såväl Kunskapslyftsstuderande andra vuxenstuderande. För

som folkhögskolan gäller denna redovisning endast Kunskapslyftsplatserna.

Ett gemensamt mönster för både folkhögskolan och kommunerna är att kvinnorna dominerar i alla åldersgrupper. Hos båda utbildningsan-

104 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

ordnarna ökar dessutom andelen kvinnor med åldern. För folkhögskolan är fördelningen mellan män och kvinnor inom åldersgruppen 18-24 år förhållandevis jämn, i äldre grupper dominerar emellertid kvinnorna starkt. Inom kommunerna är denna ökning av andelen kvinnor i de högre åldersgruppema inte lika markant. En sammantagen bild för både kön och ålder visar att de yngre kvinnorna var fler i de kommunala utbildningarna och de äldre kvinnorna fler på folkhögskolan.

Tabell 4.11 Köns- och åldersfördelning inom folkhögskolan och kommunerna, hösten 1997, procent

Folkhögskolan

Ålder 18-24 25-34 35-44 45-

Kommunerna Ålder 18-24 25-34 35-44 45-

Anm. Avrundade siffror. Källa: Lander, R Larson, M, 1998, Den riksrepresentativa enkäten l 997/98, Institutionen for pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.

4.4.3 Utbildningsbakgrund

När det gäller deltagarna i Kunskapslyftet och i vuxenutbildning är det intressant att studera deras utbildningsbakgmnd dels inom olika typer av vuxenutbildning dels jämfört med olika andra grupper i samhället. Den mest fylliga beskrivningen för 1997 finner vi i den utvärdering som gjorts vid Umeå universitet Axelsson Westerlund, 1999 och

närmare beskrivs i avsnitt 6.5. Där jämförs deltagare i Kunskapssom lyftet och kommunal vuxenutbildning hösttenninen 1997 med både arbetslösa och deltagare arbetsmarknadsutbildning. För att få något liknande för 1998 får vi gå till en utvärdering från Göteborgs universitet Lander Larsson, 1999. Utvecklingen 1997-1998 är svårare att be-

Översikt den kvantitativa utvecklingen 105

av

lysa men viss information finns att hämta i Melkersson, 1999 och i mätveckostatistiken.

Tabell 4.12 visar de studerande i kommunal vuxenutbildning

att av hösten 1997 hade 60 procent högst tvåårig gymnasial utbildning. I jämförelsegmppema arbetslösa respektive deltagare i arbetsmarknadsut-

bildning är denna andel två procentenheter lägre. I perspektivet

- av högst tvåårig gymnasieutbildning har således deltagarna i kommunal vuxenutbildning en lägre utbildningsnivå än jämförelsegruppema. Studerar man däremot andelen med högst grundskola är andelen kortutbildade mätt med andelen med högst grundskola högre bland de arbetslösa och deltagarna i arbetsmarknadsutbildning än i kommunal

vuxenutbildning.

Tabell 4.12 Procentuell fördelning efter utbildningsnivå, studerande i kommunal vuxenutbildning och jämfdrelsegrupper, hösten 1997

Anm. Grundskola folkskola, grundskola, uppgift saknas

2-år gymn gymnasial utbildning, högst två 3-år gymn gymnasial utbildning, tre år Eftergymn eftergymnasial utbildning, mindre än tre år, tre år eller mer,

forskarutbildning

Källa: Axelsson, R. O. Westerlund, 1999, Deltagare i Kunskapslyftet höstterminen 1997 och jämförelsegrupper. Institutionen for nationalekonomi, Umeå universitet. Om man ser närmare på de olika grupperna inom den kommunala vuxenutbildningen är andelen med högst grundskola inte oväntat störst för dem som deltog i grundläggande utbildning inom Kunskapslyftet 40

procent av dem med UBS, respektive 43 procent för dem utan UBS.

106 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

I de andra undergrupperna inom kommunal vuxenutbildning är de kortutbildade, mätt med andelen med högst tvåårig utbildning, flest bland de studerande inom gymnasialt Kunskapslyft med UBS och de studerande inom den kommunala Vuxenutbildningens ordinarie basutbud med UBS ca 85 procent. För motsvarande grupper som inte hade UBS låg andelen på drygt respektive knappt 50 procent. Att de studerande utan UBS i Kunskapslyftet och i basorganisationen är relativt högt utbildade avspeglas också i deras högre andelar treårig gymnasieutbildning och eftergymnasial utbildning.

Skolverkets andra rapport inkluderar uppgifter om kursdeltagarnas utbildningsbakgrund fördelat på ämnesgrupper hösten 1997. I huvudsak utbildningsbakgrunden tämligen lika för de olika ämnesgrup-

var

det fanns ämnen som skilde sig från genomsnittet. perna, men

Diagram 4.3 Utbildningsbakgrund, utvalda ämnen, kommunal vuxenutbildning, gymnasial nivå, hösten 1997, procent

Samtliga

Matematik,naturvet.

Språk

Med.,hälso-och

sjukvård

Orienteringskurser

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

IFörgymnasialutbildning IGymnasium,två ellermindre Gymnasium, meräntvåår. DEttergymnasialutbildning EIOkänd

Källa: Skolverket, 1998, Kunskapsbftet och den kommunala vuxenutbildningen, Dnr 97:1646. Diagram 4.3 visar att gruppen matematik, naturvetenskap, språk och språkvetenskap hade en högre andel kursdeltagare med högre utbildningsnivå, motsvarande treårigt gymnasium eller mer, än gruppen medicin, hälso- och sjukvård och orienteringskurser, där så mycket som drygt 80 procent kursdeltagarna har tvåårig gymnasieutbildning som

av högsta utbildningsnivå.

Göteborgs universitet Lander Larsson, 1999 har i den andra riksrepresentativa enkäten beskrivit deltagare i kommunal vuxenutbildning och på folkhögskoloma det särskilda anslaget om 10 000 helårsplatser hösten 1998. De har begränsat sig till Kunskapslyftets käm-

Översikt den kvantitativa utvecklingen 107

av

grupper. Urvalskriterier har varit 25-55 år, högst tvåårig gymnasial utbildning, arbetslösa, UBS samt icke-deltagande i vuxenutbildning hösten 1997. Dessa studerandegrupper jämförs med motsvarande

grupper öppet arbetslösa, personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och "Övrig befolkning se vidare kapitel 5. I tabell 4.13 beskrivs gruppemas utbildningsbakgnind.

Tabell 4.13 Utbildningsbakgrund för deltagare i vuxenutbildning, nybörjare med UBS och jämförelsegrupper, procent, hösten 1998

Kommunal Folkhög- Icke-deltagare

vuxenutb. skolor

Öppet Arb.lösa i Övriga

arb.lösa åtgärder

Anm. Avrundade procentsiffror. Källa: Lander, R. M. Larson, 1999, Vuxenstudiernas början och ett år efter. Två delstudier från utvärderingen av Kunskapslyftet. Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet. Ur tabell 4.13 kan utläsas att om man jämför dessa kortutbildade grupper har folkhögskolan rekryterat fler UBS-deltagare med enbart folkskola eller grundskola som högsta utbildningsnivå 29 procent än kommunal vuxenutbildning 23 procent. Där syns också att bland dessa kortutbildade har fler UBS-deltagare i såväl kommunal vuxenutbildning som folkhögskolan en högre utbildningsbakgrund än jämförelsegruppema. Detta är samma typ av skillnader inom gruppen kortutbildade som kunde konstateras ovan mellan deltagare i kommunal vuxenutbildning, arbetslösa och deltagare i arbetsmarlcnadsutbildning för år 1997.

För att få ett perspektiv på utvecklingen mellan åren 1997 och 1998 måste vi koppla in ytterligare en utvärdering Melkersson, 1999. I den jämförs också studerandegrupper med UBS, som är mellan 25 och 55 år, har maximalt två års gymnasieutbildning och som har varit arbetslösa någon gång sedan år 1992. Enbart deltagare i kommunal vuxenutbildning ingår i undersökningen. Vid en jämförelse mellan de deltagare som påbörjade sina studier år 1997 respektive år 1998 tabell 4.14 vi-

108 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

det sig att de två årskullama är relativt lika när det gäller utbildsar ningsbakgrund.

Tabell 4.14 Utbildningsnivå för UBS-deltagare, nybörjare hösten 1997 respektive hösten 1998, procent

Anm. Att inte siffrorna i tabell 4.14 och 4.13 helt överensstämmer beror på smärre skillnader i definitioner och urval. Källa: Melkersson, M., 1999, Kunskapslyftet 1997 Kunskapslyftet 1998. In-

stitutionen for nationalekonomi, Umeå universitet.

Drygt fjärdedel deltagarna i båda grupperna har grundskola som

en av högsta utbildningsnivå. Denna har minskat marginellt mellan de

grupp två åren, från 27 till 26 procent av hela undersökningsgruppen. När

jämför kvinnor och män finns vissa skillnader. Kvinnornas andel man med grundskola högsta utbildningsnivå har minskat från 27 till 24

som procent. Bland de kortutbildade kvinnorna har fler kvinnor med gymnasial utbildning högst två år alltså påbörjat studier hösten 1998

om

jämfört med hösten 1997.

Mätveckostatistiken för hösten 1997 respektive hösten 1998 kan ge

viss komplettering men enbart för Kunskapslyftet i kommunal vuxen enutbildning Skolverket, l997b; SCB, l998a. I den särskiljs grundläggande och gymnasial nivå men inte nybörjare och studerande som fortsätter sina studier. Mätveckostatistiken bekräftar dock att det inte skett några större förändringar i de studerandes utbildningsbakgrund sett över hela spektret grundskola-högskola. I den mån en viss förskjutning föreligger så går den i riktning mot en större andel deltagare med högst grundskola och tvåårig gymnasieutbildning och mindre

en andel med eftergymnasial utbildning. Det gäller både på grundläggande och gymnasial nivå inom Kunskapslyftet.

Sammanfattningsvis, studerande i kommunal vuxenutbildning har ungefär utbildningsbakgrund som arbetslösa och individer som

samma deltar i arbetsmarknadsutbildning.

enbart till kortutbildade individer med högst grundskola

Ser man respektive tvåårigt gymnasium rekryterar folkhögskolorna en högre

andel med högst grundskola än den kommunala vuxenutbildningen.

Översikt den kvantitativa utvecklingen 109

av

Utvecklingen mellan 1997 och 1998 verkar inte ha inneburit några större förändringar i de studerandes utbildningsbakgrund inom

gruppen kortutbildade högst grundskola respektive tvåårig gymnasieutbildning. I den mån en viss förskjutning i de studerandes utbildningsbakgrund föreligger sett över hela spektret grundskola-högskola så förefaller den i riktning mot en större andel deltagare med högst grundskola och tvåårig gymnasieutbildning och mindre andel med efter-

en gymnasial utbildning.

4.4.4 Deltagarnas arbetslöshetserfarenhet

Arbetslöshet kan definieras och beskrivas på olika sätt i relation till deltagande i vuxenutbildning arbetslös strax före

- om man var kursstart, året innan kursstart, flera år i följd innan kursstart,

om man var öppet arbetslös eller deltog i arbetsmarknadspolitiska åtgärder etc. När det gäller den löpande statistiken från Ams tillkommer i detta fall ett specifikt problem för Kunskapslyftet. När arbetslösa individer påbörjar vuxenutbildning i Kunskapslyftet avregistreras de i Ams register. För individer som var arbetslösa när de först påbörjade en Kunskapslyftsutbildning betyder det att de, om de fortsätter att studera ett andra år, inte kommer att återfinnas bland de arbetslösa i arbetslöshetsstatistiken för det senare året.

För att belysa arbetslöshetserfarenhetema för deltagarna i kommunal vuxenutbildning och i Kunskapslyftet under perioden hösten 1997 till hösten 1998 kan använda oss av Skolverkets rapporter främst Skolverket, 1997b och 19990 men de täcker inte hösten 1998 och är for våren 1998 belastade med det ovan beskrivna statistikproblemet. Skolverkets rapporter måste således kompletteras med annat material. Det hämtar Vi från de fristående nationella utvärderingama. Det handlar dels de riksrepresentativa enkätema närmare beskrivs i kapitel

om som 5 Lander Larson, 1998 och 1999 dels om material från det

samhällsekonomiska projektet i sina huvuddrag presenteras i avsnitt

som 6.5 Axelsson Westerlund, 1999; Melkersson, 1999. På detta sätt kan vi få en relativt god bild olika deltagargruppers arbetslöshetser-

av farenheter 1996, 1997 och 1998 även det är svårare att uttala sig

om om utvecklingen över tiden.

För deltagarna i kommunal vuxenutbildning under hösten

1997 ger Umeå-materialet Axelsson Westerlund, 1999 den mest detaljerade bilden. Som framgår av tabell 4.15 blir rangordningen efter längden på arbetslöshetserfarenhetema under 1996, här mäts med det totala

som antalet inskrivningsdagar vid arbetsförmedlingen antingen i öppen

arbetslöshet eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, följande. Längst

110 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

arbetslöshetserfarenhet har de 1997 gick i arbetsmarknadsutbild-

som ning, därefter de som 1997 var arbetslösa och därefter kommer deltagarna i kommunal vuxenutbildning hösten 1997.

Rangordningen efter längst arbetslöshetserfarenhet för grupperna inom kommunal vuxenutbildning är: Kunskapslyftsstuderande inom grundläggande vuxenutbildning med UBS, Kunskapslyftsstuderande inom gymnasial vuxenutbildning med UBS, deltagare i basorganisationen med UBS, Kunskapslyftsstuderande inom grundläggande vuxenutbildning utan UBS, Kunskapslyftsstuderande inom gymnasial vuxenutbildning utan UBS, deltagare i basorganisationen utan UBS.

Tabell 4.15 Totalt antal genomsnittliga inskrivningsdagar vid arbetsförmedlingen 1996 för deltagare i kommunal vuxenutbildning hösten 1997 och jämtörelsegrupper

Studerande i kommunal vuxenutbildning 182

Kunskapslyft, gymnasial nivå utan UBS 176

Källa: Axelsson, R. O. Westerlund, 1999, Deltagare i Kunskapslyftet höstterminen 1997 och jämförelsegrupper. Institutionen för nationalekonomi, Umeå universitet. Alla grupperna med UBS har längre arbetslöshet bakom sig än de öppet arbetslösa. Kortast är arbetslöshetserfarenhetema för deltagarna i den kommunala basorganisationen utan UBS.

En jämförelse mellan kommunal vuxenutbildning och folkhögskola Kunskapslyftsplatser hösten 1997 kan vi från en bearbetning av data från den riksrepresentativa enkäten. Av tabell 4.16 framgår, oavsett vilket av de aktuella fyramånadersmåtten på arbetslöshet som används, att deltagarna i folkhögskolans kurser har mer erfarenhet av arbetslöshet än deltagarna i kommunal vuxenutbildning.

I detta sammanhang bör dock påpekas att för folkhögskolan gäller resultaten i tabell 4.16 deltagarna på folkhögskolornas Kunskapslyftsplatser medan kommunal vuxenutbildning i detta sammanhang omfattar både Kunskapslyftet och den kommunala basorganisationen.

Översikt den kvantitativa utvecklingen 111

av

Tabell 4.16 Procentandel deltagare i vuxenutbildning hösten 1997 registrerade vid arbetsförmedlingen 15 maj-15 september respektive år

Kommunal Folkhögskola

vuxenutbildning

Källa: Melkersson, M., 1999, Kunskapslyftet 1997- Kunskapslyftet 1998. Institutionen för nationalekonomi, Umeå universitet. En uppfattning om skillnaderna mellan Kunskapslyftama i respektive skoltyp får vi genom att notera att för Kunskapslyftama i kommunal regi på gymnasienivå låg andelen arbetslösa månad före kursstart

en hösten 1997 på 56 procent och för Kunskapslyftama i folkhögskolan på 66 procent. För deltagarna i den kommunala vuxenutbildningen grundläggande och gymnasial inklusive Kunskapslyftet var motsvarande andel 43 procent Lander Larson, 1998.

Liknande skillnader mellan Kunskapslyftare i gymnasial kommunal vuxenutbildning och basorganisationen på gymnasial nivå noteras i Skolverket, l997b med de mått på arbetslöshet som där användes.

Hösten 1998 är svårare att beskriva i sin helhet. De riksrepresentativa enkätema har denna gång inriktat sig på Kunskapslyftets "kämtrupper, dvs. arbetslösa studerande 25-55 år med UBS och högst tvåårig gymnasial utbildning. Jämtörelsegruppema deltagare iarbetsmarknadspolitiska åtgärder, öppet arbetslösa och befolkningen i övrigt är utvalda på liknande sätt, dvs. de är också 25-55 år och har högst tvåårig gymnasieutbildning. Ett annat i detta sammanhang mycket viktigt urvalskriterium för deltagarna i vuxenutbildning är att de inte tidigare har haft UBS eller deltog i vuxenutbildning hösten 1997. I tabell 4.17 kan vi se resultaten i termer av arbetslöshetserfarenheter för dessa grupper. Arbetslösheten mäts här med antal år man minst en gång varit registrerad vid arbetsförmedlingen 1995-1997.

Som synes uppvisar andelen registrerade vid arbetsförmedlingen ett stabilt mönster över dessa grupper och ett mönster liknande det som observerades för hösten 1997. Minst erfarenhet av arbetslöshet har den övriga befolkningen, följd av deltagarna i kommunal vuxenutbildning, folkhögskolestuderande, öppet arbetslösa samt deltagare iarbetsmarknadspolitiska åtgärder.

112 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

Tabell 4.17 Arbetslöshetserfarenheter registrering hos Ams som arbetslös eller ej och sysselsättning november 1995 och november 1996 för nybörjare i vuxenutbildning hösten 1998 och jämförelsegrupper 25-55 år med högst tvåårig gymnasial utbildning, procent

Arbets- Kommunal Folkhög- Arbets- Öppet Övriga löshet vuxen- skola, UBS marknads- arbets- befolkningen

utbildning, politiska lösa

Sysselsatta 67 54 29 34 79 Källa: Lander, R. M. Larson, 1999, Vuxenstudiernas början och ett år efter. Två delstudier från utvärderingen av KunskapsLvftet. Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.

Det finns också uppgifter om andelen sysselsatta i dessa grupper. De

andelen sysselsatta i november 1995 och november 1996 enligt avser RAMS f.d. ÅRSYS. Rangordningen för andelen sysselsatta är densamma som för arbetslöshet, dvs. den är högst för den övriga befolkningen och lägst för deltagarna i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

tabell 4.17.

En av de någorlunda rättvisande jämförelser som kan göras mellan hösten 1997 och hösten 1998 är den som sammanfattas i tabell 4.18. Data är både för hösten 1997 och hösten 1998 baserade på de riksrepresentativa enkätema. Materialet för hösten 1997 har därmed fått inskränkas till att gälla dem som är 25-55 år och har högst tvåårig gymnasial utbildning. För att öka jämförbarheten mellan hösten 1997 och hösten 1998 har dessutom endast de med UBS 1997 tagits med.

Av tabellen framgår att oavsett vilket av de aktuella måtten på arbetslöshet man använder sig av andel utan registrering hos arbets-

förmedlingen, antal dagar i öppen arbetslöshet, i arbetsmarknadsutbildning eller i andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder har

nybörjama 1998 mindre arbetslöshetserfarenheter 1998 än nybörjarna 1997.

Översikt den kvantitativa utvecklingen 113

av

Tabell 4.18 Arbetslöshetserfarenheter för deltagare i kommunal vuxenutbildning 25-55 år med högst tvåårig gymnasial utbildning och UBS hösten 1997 och hösten 1998

1997 1998

Män Kvinnor Alla Män Kvinnor Alla 1995 Andel % med noll dagar 15 22 20 36 34 35 Antal dagar

1996 Andel % med noll dagar 8 14 12 36 33 34 Antal dagar

1997 Andel % med noll dagar 2 6 5 25 28 28 Antal dagar

1998 Andel % med noll dagar 11 16 15 Antal dagar

Anm. Andra konj be åtg andra konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För dem som började studera 1997representerar 1997 årsarbetslöshet bara erfarenheter under ett halvår och motsvarande för dem sombörjade studera 1998. Källa: Melkersson, M., 1999, Kunskapslyftet 1997 Kunskapslyftet 1998. In-

stitutionen för nationalekonomi, Umeå universitet. De kortare arbetslöshetserfarenhetema avspeglar sig också i högre arbetsinkomster under åren före Kunskapslyftet för kullen började

som studera hösten 1998 jämfört med dem som började studera hösten 1997. I andra avseenden liknar de dock varandra mer. Det gäller t.ex. ålder, kön, födelseland och utbildningsbakgrund. I det senare fallet är fördelningen på grundskola respektive tvåårigt gymnasium ungefär 25

114 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

respektive 75 procent i båda fallen. Individer med högre utbildning ingår, som sagt, inte i denna jämförelse. Melkersson, 1999

Skillnaderna i arbetslöshet mellan de två studerandekullama skulle enligt Melkersson bli ännu större om studerande, inte återfanns i

som arbetslöshetsstatistiken HÄNDEL-databasen, hade kunnat inkluderas. Av tekniska skäl måste urvalet, som enkätundersökningen baserar sig på, göras utifrån den tillgängliga arbetslöshetsstatistiken. Individer

som inte varit registrerade där någon gång sedan 1992, ändå varit

men arbetslösa kunde därför inte komma med i urvalet.

Inregias studie av Kunskapslyftets omfattning i kommunerna jfr. avsnitt 6.3 innehåller också vissa uppgifter om de studerandes arbetslöshetsbakgrund Inregia, 1999. I deras fall är arbetslösheten

mätt under en femmånadersperiod före påbörjade studier och de studerande som fokuseras är de kortutbildade dvs. de har högst tvåårig

som gymnasieutbildning. Det visar sig även i deras material att procentandelen arbetslösa med högst tvåårig gymnasieutbildning bland de studerande på gymnasial nivå i kommunal vuxenutbildning sjunker något mellan hösten 1997 och hösten 1998:

man 1998. Det beror på att en del som var arbetslösa innan de började studera I997 fortsätter att studera 1998. Dessa individer har avregistrerats hos Arns hösten 1997 och hamnar därmed utanför arbetslöshetsstatistiken om det inte återregistrerats under femmånadersperioden inför kursstarten hösten 1998. Givet att det var så pass många arbetslösa

som enligt CSN:s statistik Holmlund, 1999 gick vidare i sina studier mellan våren 1997 och hösten 1998 är det för närvarande svårt att dra några slutsatser på basis av Inregias material andelen arbetslösa i

om vuxenutbildningen förändrats under perioden 1997-1998.

Sammanfattningsvis visar detta avsnitt att uppföljningen delta-

av garnas arbetslöshetserfarenheter måste utvecklas betydligt för att den ska bli meningsfull. Det är inte utvärderingamas uppgift att stå för löpande statistikproduktion. De slutsatser man på nuvarande stadium ändå verkar kunna dra är att individer med lång arbetslöshetserfarenhet i första hand återfinns i arbetsmarknadsutbildning eller iarbetsmarknadspolitiska åtgärder. Kortare arbetslöshetserfarenheter har de individer som går med stöd UBS i Kunskapslyftet antingen på folkhög-

av skola eller i kommunal vuxenutbildning eller som söker arbete. Kortast

Översikt den kvantitativa utvecklingen l 15

av

arbetslöshetserfarenheter har de som utan UBS går i Kunskapslyftet eller i den kommunala Vuxenutbildningens basorganisation.

Med hänsyn till fördelningsmässiga aspekter och med tanke de samhällsekonomiska och statsfinansiella kostnaderna för dessa olika aktiviteter, förefaller detta vara en tämligen rimlig ordning, dvs. att de grupper som är mest belastade av arbetslöshet oftare verkar återfinnas i de dyrare aktiviteterna. Relationen mellan utbildning arbetslösa och

av deras möjligheter att få arbete förtjänar dock att studeras närmare, en fråga vi återkommer till i avsnitt 4.6 respektive 6.5.

En annan fråga som det på nuvarande stadium är svårare att ha nå-

bestämd uppfattning är utvecklingen över tiden. Blir det fler gon om studerande utan arbetslöshetserfarenheter och/eller med kortare arbetslöshetserfarenheter i Kunskapslyftet Hur relationen mellan antalet deltagare i Kunskapslyftet och storleken på Kunskapslyftets olika målgrupper, exempelvis de arbetslösa kortutbildade, utvecklas över tiden är också en fråga som noggrant måste följas upp.

4.4.5 Invandrare

Andelen utomlands födda på gymnasial nivå inom den kommunala vuxenutbildningen låg på knappt 18 procent hösten 1997. Uppgifter för våren 1998 visar att andelen utomlands födda i stort sett ligger konstant och mätveckostatistiken för hösten 1998 antyder att andelen utomlands födda på denna nivå inte förändras i nämnvärd omfattning. Även inom gymnasialt Kunskapslyft ligger andelen utomlands födda, hösten 1998, på knappt 18 procent.

Totalt inom grundläggande vuxenutbildning låg andelen födda utomlands på lite drygt hälften hösten 1997. Inom grundläggande Kunskapslyft var siffran något högre, knappt 55 procent och för hösten 1998 ökar den andelen till drygt 56 procent.

Om till fördelningen de olika kurstypema allmänna kur-

man ser av

yrkeskurser och orienteringskurser är andelen utlandsfödda högst ser, inom yrkeskurser.

Vad gäller finansieringsformen hos gruppen utomlands födda kan konstateras Studerande födda utomlands har i lägre grad

att gruppen UBS och SVUX, i högre grad studiemedel och SVUXA än stude-

men rande födda i Sverige. Andelen har Annan finansieringsform på-

som verkas inte huruvida är född i Sverige eller ej. En förklaring till

av man att studerande födda i Sverige har i högre grad UBS än studerande födda utomlands kan vara att färre utlandsfödda haft förankring på arbetsmarknaden och därför inte varit berättigade till a-kasseersättning. UBS har krav på längre tid i förvärvsarbete än både SVUX och

116 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

SVUXA. För att vara berättigad till UBS ska ha arbetat i minst

man fem år, för SVUX fyra år och för SVUXA minst tre år.

4.5 och anordnare

Finansiering

Studieñnansiering

Utöver vuxenstudiestöden UBS, SVUX och SVUXA finns en grupp av finansieringssätt som i statistiken betecknas som Annan finansiering". Här finns de studerande som inte uppbär någon form av ovanstående stöd. Det kan t.ex. handla om arbetsmarknadspolitiska insatser, utbildningsbidrag för arbetshandikappade eller utomnordiska invandrare, socialbidrag samt finansiering genom privata lån eller egna medel.

Tabell 4.19 visar uppgifter för hela den kommunala Vuxenutbildningen. I denna tabell kan en studerande ha haft mer än en typ av studieñnansiering och detta inte kan summera och jämföra

gör att man

med andra tabelluppgifter.

Tabell 4.19 Studiefmansiering, hösten 1997 och våren 1998, studerande inom kommunal vuxenutbildning, gymnasial nivå, inklusive Kunskapslyftet

Studiefmansiering Antal studerande Andel av samtliga

studerande, procent

Källa: Skolverket, 1999, Första året med Kunskapslyftet, Dnr 97:1646. En tydlig utveckling under 1997/98 är att andelen UBS ökar på bekostnad av alla andra ñnansieringsfonner. Tilläggas kan att den stora

av andelen med Annan finansiering studerar hela 77 procent högst 200 gymnasiepoäng, vilket motsvarar ungefär halvtidsstudier.

Översikt den kvantitativa utvecklingen 117

av

Sett mot utbildningsbakgrunden kan konstateras att SVUX och SVUXA är relativt jämnt fördelat medan UBS utnyttjas ojämförligt mest av dem som har högst tvåårig gymnasieutbildning. En jämförelse mellan terminerna, hösten 1997 och våren 1998, visar att bland de studerande med UBS ökade andelen studerande med högst tvåårigt gymnasium kraftigt, från 44 till 52 procent. Inom andra grupper, t.ex. på grundläggande nivå, kan liknande förändringar noteras.

Studiefinansieringsfonnen varierar beroende på hur många poäng som personen studerar. Ju fler poäng desto större andel av de studerande utnyttjar UBS, medan de studerande som endast läser upp till 100 poäng i stort sett uteslutande har Annan finansieringsform. Samma tendens kan noteras när det handlar om studier på dagtid respektive kvällstid.

Som ovan nämnts har en stor andel av studierna bedrivits med Annan finansiering. Sett över hela 1997/98 kunde nästan fyra av tio av samtliga studerande hänförs till denna grupp. UBS, SVUX, och SVUXA täckte ungefär lika många. Att så många valde Annan finansiering förklaras av det faktum att många studerar på deltid och därför kan finansiera sina studier utan dessa särskilda studiestöd. Andelen med Annan finansiering ökar med åldern, t.ex. har endast 30 procent av 20-24-åringama, men nästan 70 procent av de studerande över 50 år finansiering på detta sätt.

De uppgifter som finns för mätveckan hösten 1998 antyder att andelen av dem som deltog i gymnasialt Kunskapslyft med UBS minskar i förhållande till hösten 1997. Enligt denna statistik ökar formen Annan finansiering samtidigt som andelen Studiemedel minskar. Skolverkets

tillförlitliga redovisning över hösten 1998 kommer senare under år mer 1999.

4.5.2 Utbildningsanordnare

Störst anordnare av gymnasial vuxenutbildning är kommunerna och därefter kommer landstingen. Fördelningen av verksamhetspoäng på olika utbildningsanordnare 1997/98 visas i tabell 4.20. För folkhögskolorna gäller redovisningen endast de kurser som upphandlas av kommunen, inte deras platser i Kunskapslyftet, vilka i stället re-

egna dovisas i tabell 4.21. Andelen utbildning hos folkbildningen, AmuGruppen och de privata utbildningsföretagen har ökat från 14 procent till 19 procent. Orsakerna till detta kan vara flera. Många kommuner hann inte inför hösten 1997 upphandla avsedd mängd anordnare. Efterfrågan på yrkesut-

hos annan

118 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

bildning har dessutom varit större än beräknat och yrkeskurser

genomförs främst hos andra utbildningsanordnare än kommun och landsting.

Tabell 4.20 Verksamhetspoäng fördelat på olika utbildningsanordnare, kommunal vuxenutbildning, gymnasienivå, procent

Källa: Skolverket, 1999, Första året med Kunskapslyftet, Dnr 97: 1646. Sett över hösten 1997 och våren 1998 ligger folkhögskolans andel i stort sett konstant medan studieförbunden ökar sin andel något.

Merparten av den samlade kommunala vuxenutbildningen genomfördes i kommunal regi eller av landsting. Sett över hela den kommunala vuxenutbildningen inklusive Kunskapslyftet för våren

1998, samlades 81 procent av utbildningen hos kommuner och landsting. Externa anordnare, förutom AmuGruppen, folkhögskola och studieförbund, samlade drygt 12 procent.

En tendens som kan urskiljas utifrån den tillgängliga mätveckostatistiken för hösten 1998 är att andelen verksamhetspoängen

av som genomförs av kommun och landsting minskar ytterligare och att Annan utbildningsanordnare ökar. Den utveckling inletts under våren

som 1998 skulle med andra ord även ha fortsatt på hösten samma år.

Fördelat på ämnen kan konstateras att samtliga ämnen ökat sin andel hos Annan utbildningsanordnare från hösten 1997 till våren 1998. Störst är ökningen i de mindre ämnena; fysik, kemi och historia. Störst total andel hos Annan utbildningsanordnare har datakunskap, lägst har fysik och kemi. Folkhögskolorna har tyngdpunkten förlagd till Övriga ämnen, där folkhögskolekurser enligt folkhögskoleförordningen redovisas, därefter var orienteringskurser störst hos dem. Hos Studieförbunden och AMU är orienteringskurser och datakunskap störst.

Översikt den kvantitativa utvecklingen 119

av

Folkhögskolor

Folkbildningsrådet har fått medel till särskilda utbildningsinsatser för arbetslösa och Kunskapslyft inom folkhögskolan. Dessa medel ska

användas till att genomföra verksamhet utöver vad som motsvarar det allmänna bidraget. Kurserna anordnas på grundskole- och gymnasienivå och omfattar minst 15 veckor. Innehållet ska motsvara en del av en utbildningsgång som leder fram till antingen en grundskoleutbildning eller en treårig gymnasieutbildning.

Tabell 4.21 Antal deltagarveckor och studerande i folkhögskolans

Källa: Folkbildningsrådet, 1998, Slutrapport om studieförbundens och folkhögskolornas särskilda utbildningsinsatser för arbetslösa budgetåret 1997. Folkbildningsrådet, 1999, Slutrapport om folkhögskolornas särskilda utbildningsinsatser för arbetslösa budgetåret 1998. Den genomförda verksamheten under tiden hösten 1997 till hösten 1998 presenteras i tabell 4.21. Antalet deltagarveckor ökade mellan hösten 1997 och våren 1998. Till hösten 1998 noterades en minskning med drygt 3 procent, men antalet ligger ändå över hösten 1997. Kvinnornas andel ligger i stort sett konstant strax under två tredjedelar av antalet studerande.

Den övervägande delen av kurserna har utgjorts av allmänna kompetenshöjande utbildningar på grundskole- och gymnasienivå med tyngdpunkt på basämnen, språk samt datakunskap.

Under kalenderåret 1998 hade ca 37 procent av de studerande högst grundskoleutbildning och drygt åtta av tio hade tvåårigt gymnasium som högsta utbildning innan de påbörjade folkhögskolekursen. När det gäller åldersfördelningen utgjorde gruppen 25-45 år ca 60 procent av alla studerande. Gruppen 20-24 år svarade för ca 28 procent.

För jämförelser mellan folkhögskolan och kommunal vuxenutbildning, med avseende på målgrupperna i övrigt, hänvisas till andra avsnitt i detta kapitel och till diskussionen under 4.7.

120 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

Statens skolor för vuxna

Statens skola för vuxna, SSV, deltar på två olika sätt i Kunskapslyftet. SSV har tilldelats platser motsvarande 300 000 verksamhetspoäng för perioden 1 juli 1997 till 31 december 1998. Det motsvarar 400 hel-

ca årsstudieplatser. Dessutom upphandlar kommunerna utbildning från SSV. Totalt uppgår volymen till drygt 2000 årsstudieplatser. Enligt Skolverkets rapporter med uppgifter kursdeltagarna framgår att

om man har omkring 7 000 kursdeltagare på de kurser som räknas

som SSV:s egna kurser. Av den totala verksamhetspoängen svarade kvinnorna för 67 procent. De största ämnena räknat andel verksam-

som av hetspoängen, våren 1998, var engelska 20 procent, matematik 14 procent, samhällskunskap 12 procent och svenska/svenska and-

som raspråk 12 procent.

4.6 Vad händer efter

Kunskapslyftet

En av de fristående nationella utvärderingama, genomförts vid

som Göteborgs universitet, uppföljning den första riksrepresenta-

är en av tiva enkäten Lander Larson 1998 och 1999, se även kapitel 5. Denna uppföljning behandlar situationen för deltagarna före och efter studierna och hur de ser på sina studier.

Populationerna till studien har utgjorts studerande i kommunal

av vuxenutbildning, på grundläggande och gymnasial nivå i Kunskapslyftet och basorganisationen, respektive studerande på folkhögskolomas Kunskapslyftsplatser. Två enkäter med ett års mellanrum har besvarats. Svarsfrekvensen, när det gäller den enkäten, låg på 70

senare ca procent vid tidpunkten för den preliminära rapporteringen till Kunskapslyftskommittén. Sett över det ursprungliga urvalet kan utvärderama för närvarande uttala sig om ca 50 procent. För dylika panelstudier är redan detta inget dåligt resultat. Deltagarna i denna studie har svarat

snarare flitigare än i många andra fall. Utvärderama poängterar dock att slutsatser för närvarande endast kan dras med viss försiktighet.

Sammantaget var det, beroende på huvudman, omkring 15 procent som någon gång avbröt sina studier. För många var dock avhoppet endast tillfälligt och 3-6 procent återkom till utbildningen senare. Det totala faktiska avhoppet blev därför ca 10 procent. Folkhögskoloma kan notera färre avbrott, uttryckt i högre genomströmningstal knappt 90 procent, än vad man genomsnittligt har i den kommunala vuxenutbildningen, drygt 80 procent se tabell 4.22.

Översikt den kvantitativa utvecklingen 121

av

Tabell 4.22 Studiegenomiörande efter huvudman och anordnare, påbörjade studier hösten 1997, procent

Fullfölj de Avbröt Avbröt Summa

studierna temporärt studierna Folkhögskolor som huvudmän 88 3 9 l 00 Kommunala huvud-

Källa: Lander, R Larson, M ,l999, Vuxenstudiernas början och ett år efter. Två delstudierfrån utvärderingen av KunskapsLvftet. Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet. Bland anordnama inom den kommunala vuxenutbildningen ligger

avbrottsfrelcvensen högst för studieförbunden och komvuxenhetema och lägst för AmuGruppen, folkhögskoloma och landstingen. De flesta avhoppen inom den kommunala Vuxenutbildningen förekommer på kurser i grundläggande vuxenutbildning och orienteringskurser ca 12-13 procent. Till de variabler som höjer avbrottsfrekvensen hör exempelvis missnöje med ekonomin och om man har annat modersmål än svenska.

Den aktuella uppföljningsenkäten visar att av dem som började studera inom vuxenutbildningen med kommunen huvudman hösten

som 1997, var 55 procent arbetslösa, 21 procent hade arbete och 9 procent kom från andra studier se tabell 4.23. Vad gäller situationen i februari 1999 har 23 procent fortsatt att studera på denna nivå, 15 procent har gått vidare till högskoleutbildning, 39 procent arbetar medan 18 procent är utan arbete. Dessa siffror, som är hämtade från enkätuppgiftema, visar på en tydlig förändring med minskad arbetslöshet bland de svarande mellan hösten 1997 och vintern 1999.

Av dem som började studera på folkhögskola var, på hösten 1997, 70 procent arbetslösa, 14 procent hade arbete och 11 procent kom från andra studier. För situationen i februari 1999 kan noteras att 43 procent har fortsatt med sina studier på folkhögskolan. Drygt var tionde finns inom högskolan, 18 procent har ett arbete, 23 procent är arbetslösa.

122 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

Tabell 4.23 Sysselsättning hösten 1997 och februari 1999 för studerande i kommunal vuxenutbildning respektive folkhögskola hösten 1997, procent

Kommunal vuxenut- Folkhögskolan bildning

.. ..

Högskola 15 ll

.. ..

Annat 15 5 5 5

Sza 100 100 100 100 Källa: Lander, R Larson, M ,1999, Vuxenstudiernas början och ett år efter. Två delstudier från utvärderingen av Kunskapslyftet. Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet. Utifrån dessa enkätresultat är det tydligt att arbetslösheten har minskat även inom folkhögskolan. Folkhögskolornas deltagare har i högre omfattning fortsatt att studera i jämförelse med den kommunala vuxenutbildningen, medan deltagare i den kommunala vuxenutbildningen i högre omfattning arbetar. En uppdelning på respektive ursprungskategori kan ytterligare information i detta avseende.

ge Tabell 4.24 visar fördelningen i februari 1999 utifrån respektive sysselsättning hösten l997 för de studerande inom kommunalt anordnad vuxenutbildning. Här kan man se att bland dem som hade ett arbete före studierna är drygt hälften åter i arbete. Några procent är arbetslösa och stor andel har fortsatt att studera i kategorin Studerar ingår

en både studerande på gymnasienivå och på högskola.

Vidare visar tabell 4.24 att bland dem som var arbetslösa innan studierna har 38 procent fortsatt att studera medan 28 procent har fått arbete. En knapp tredjedel är åter arbetslösa. Majoriteten av dem som studerade innan hösten 1997 har fortsatt att studera, 19 procent har fått arbete medan 12 procent är arbetslösa.

Översikt den kvantitativa utvecklingen 123

av

Tabell 4.24 Sysselsättning före studierna och i februari 1999, procentuell fördelning per sysselsättning hösten 1997 i kommunalt anordnad vuxenutbildning

Sysselsättning, februari 1999 Sysselsättning, Arbete Arbetslös Studerar Annat Sza hösten 1997

Källa: Lander, R Larson, M ,1999, Vuxenstudiernas början och ett år efter. Två delstudier från utvärderingen av Kunskapslyyftet. Institutionen for pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.

Tabell 4.25 åskådliggör på motsvarande sätt fördelningen folk-

av högskolans deltagare i februari 1999 utifrån respektive sysselsättning hösten 1997. Den visar att drygt hälften av dem arbetslösa

som var hösten 1997 har fortsatt att studera. Oberoende sysselsättning hösten

av 1997 ligger studiedeltagandet runt 50 procent för de studerande på folkhögskolan. Av de arbetslösa hade 15 procent arbete medan 26

procent fortfarande var arbetslösa.

Tabell 4.25 Sysselsättning före studierna och i februari 1999, procentuell fördelning per sysselsättning hösten 1997 i folkhögskolan

Sysselsättning, februari 1999 Sysselsättning, Arbete Arbetslös Studerar Annat Sza hösten 1997

Källa: Lander, R Larson, M ,1999, Vuxenstudiernas början och ett år efter. Två delstudier från utvärderingen av Kunskapslyftet. Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet. I jämförelse med den kommunalt anordnade utbildningen är det färre arbetslösa folkhögskolestuderande som fått arbete än studerande i kommunal vuxenutbildning. "Placeringsgraden" för de arbetslösa är 28

124 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

procent för kommunal vuxenutbildning och 15 procent för folkhögskolan. Även för de övriga kategorierna har den kommunala vuxenutbildningen bättre placeringsresultat på arbetsmarknaden än folkhögskolan. Om beaktar att nästan alla haft arbetslöshetserfarenhet un-

man der l990-talet se avsnitt 4.4.4 så kan man säga att den direkta placeringsgraden för kommunal vuxenutbildning är 28 procent och den för folkhögskolan 15 procent. Studiefrekvensen ökar däremot mer i folkhögskolan, från 16 procent till 54 procent totalt sett, jämfört med en ökning från 19 procent till 38 procent totalt sett i kommunal vuxenutbildning. Den enda där fortsatt studiedeltagande ligger lägre i

grupp folkhögskolan än i kommunal vuxenutbildning är gruppen som redan studerade hösten 1997.

Det är på nuvarande stadium svårt att bedöma dessa resultat ur samhällsekonomisk synvinkel. För detta behövs mer information om de olika gruppernas fortsatta utveckling och hur den ter sig i förhållande till olika som inte deltar iKunskapslyftsutbildning. Det sam-

grupper hällsekonomiska projekt närmare beskrivs i avsnitt 6.5 syftar till

som att ge svar på dylika frågor.

Enkäten ger dock en viss information om de, som efter Vuxenstudi-

åter har börjat arbeta, upplevde någon förändring i sitt arbete eller ema sin arbetssituation som belyser utbildningens betydelse för arbetet. 14 procent de studerande i kommunal vuxenutbildning svarade att vux-

av enutbildning är nödvändig för att klara arbetet. 28 procent menade

av att den gör att klarar arbetet på ett bättre sätt. En mindre grupp, 13

man procent, svarade att de klarar kvalificerade arbetsuppgifter me-

nu mer dan 44 procent ansåg att de inte har någon nytta av utbildningen i sitt nuvarande arbete. Motsvarande siffror för folkhögskoloma ser i stort sett likadana ut. Vad gäller förändringar i själva arbetssituationen sva-

tredjedel att fått nytt arbete, en tredjedel att man fått ny arrar en man betsgivare och tredjedel att fått mer kvalificerade uppgifter. Många

en känner sig också säkrare på att få behålla jobbet. Hälften tycker att det har blivit roligare att arbeta. De tidigare arbetslösa som gått i vuxenutbildning söker sig också i högre utsträckning än andra vuxenstuderande till nya arbetsområden eller nya jobb. De som tidigare var arbetslösa,

återfinns i arbete känner sig dessutom säkrare än tidigare på att men nu

behålla sitt jobb.

Generiska färdigheter får man från utbildningen om den inte bara lär

att klara studier utan även att klara sig i olika andra situationer. en Dessa färdigheter har utvärderama studerat att i enkäten ha fyra

genom mått behandlade förmågan att skaffa information, att samarbeta, att

som följa samhällsdebatten och hur man klarar att planera en större arbetsuppgift. De folkhögskolestuderande verkar ha utvecklat dessa färdigheter i högre utsträckning än de som studerat inom kommunalt anord-

Översikt den kvantitativa utvecklingen 125

av

nad vuxenutbildning. På folkhögskoloma är 80 procent positiva i

ca alla fyra aspekterna. 40 procent fler på folkhögskoloma än inom kommunal vuxenutbildning anser att utbildningen hjälpt dem när det gäller samarbete och förståelse för andra människor. Motsvarande differens när det gäller förståelsen samhällsdebatten är 25 procent till folk-

av högskolomas fördel. Upplevelsen av att ha lärt sig dessa generiska fardigheter påverkas endast i mycket liten grad tidigare utbildnings-

av nivå, erfarenhet av upprepad arbetslöshet, kön och ålder hos de studerande.

Så långt den riksrepresentativa enkäten. Hur det ut vad gäller

ser framtiden inom högskolan för de studerande i vuxenutbildningen Än så länge finns inte mycket fakta på detta område. År 1998 genomförde SCB en enkätundersökning bland högskolenybörjare läsåren 1990/91 och 1995/96 SCB, 1998c. I den undersökningen redovisas inte folkhögskolan för sig, skillnad mellan läsåren att andelen med

men en var kommunal vuxenutbildning högsta utbildning 10 procent bland

som var högskolenybörjarna 1990/91 och 14 procent bland dem började

som 1995/96. Denna förändring har alltså sin grund före Kunskapslyftet.

Som vi sett ovan är det en betydande andel de studerade vid

av folkhögskolor och inom kommunal vuxenutbildning går vidare till

som högskola och universitet 10-15 procent. Kunskapslyftskommittén noterade i sitt förra betänkande SOU 1998:51 att runt 15-18 procent av dem som registrerats som vuxenstuderande på gymnasial nivå inom

år hittills har brukat återfinnas som studerande på högskolenivå. ett par Mycket tyder alltså på att det finns en stor potential högskole- och

av universitetsstuderande inom den gymnasiala vuxenutbildningen. Fler vuxenstuderande skulle därför kunna komma att läsa på högskolenivå. Resultatet beror naturligtvis också på konkurrensen platserna samt

om på i vilken takt utbyggnaden högskolan sker.

av

4.7 Diskussion

Den totala vuxenutbildningsvolymen

På total nivå har utbildningen av vuxna växt markant de senaste åren. Störst är ökningen inom den kommunala vuxenutbildningen där-

som med framstår som den största utbildningskategorin med strax under 175 000 helårsplatser, vilket innebär ökning med omkring 67 000

en platser sedan 1995/96. Rent volymmässigt tillhör även utbildningen

av vuxna inom högskolan de största utbildningskategoriema. En

en av

126 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

jämförelse visar att t.ex. personalutbildningen storleksmässigt tillhör mellangruppen man summerar knappt 70 000 helårsplatser. Om man

-

beräkning baserad på antal helårsplatser visar det sig att gör en grov den totala volymen utbildning uppvisat en nettoökning

av av vuxna sedan 1995 på 14 procent, vilket motsvarar en ökning med ca 55 000

ca platser. Denna ökning ska mot bakgrund av att vissa vuxenutbild-

ses ningskategorier, t.ex. arbetsmarknadsutbildningen och personalutbildningen, har minskat under tidsperiod. Satsningen inom den

samma kommunala vuxenutbildningen har därför till viss del motverkats av minskningen på andra områden.

Folkhögskolomas totala utbildningsvolym ligger, över de redovi-

konstant nivå kring knappt 35 000 helårsplatser. Inom sade åren, på en den kommunala vuxenutbildningen, däremot, uppvisar den gymnasiala nivån särskilt markant ökning där man mellan åren 1995/96 och

en 1998 ökat med närmare 90 procent. Under 1998 låg man på drygt 140 000 helårsplatser. På grundläggande nivå skedde en viss ökning kalenderåret 1997, till knappt 29 000 helårsplatser, men den utvecklingen ha förbytts i minskning år 1998. Bland andra

synes en utbildningskategorier uppvisar volymökning kan också högskolan

som nämnas.

Kunskapslyftets målgrupper ålder och kön

-

Den prioriterade åldersgruppen 25-55 år dominerar av naturliga skäl vuxenutbildningen på alla områden. På grundläggande nivå i kommunal vuxenutbildning har denna åldersgrupp i stort sett konstant andel

en på drygt 80 procent de studerande. På gymnasial nivå kan noteras en

av stadig andelsökning denna åldersgrupp till drygt 70 procent. Grup-

av

till 25 år är betydligt större på gymnasial nivå, mellan 25 och pen upp 30 procent, än inom grundläggande kommunal vuxenutbildning, där andelen ligger mellan 15 och 20 procent.

Kunskapslyftet har jämförelsevis lyckats attrahera en större andel i åldergruppen 25-55 på både grundläggande och gymnasial nivå än den kommunala basorganisationen. Andelen denna åldersgrupp inom

av Kunskapslyftet är drygt 90 procent på grundläggande nivå. På gymnasial nivå kan konstateras markant ökning mellan åren 1997 och 1998

en från drygt 70 till drygt 80 procent. Folkhögskolan har en större andel äldre studerande i jämförelse med den kommunala vuxenutbildningen, särskilt lyckats attrahera de äldre kvinnorna.

har man

Totalt sett är den kvantitativa kvinnliga dominansen påfallande. Kvinnornas andel ligger stadigt på 65-70 procent i såväl kommunal vuxenutbildning och Kunskapslyftet på grundläggande och gymnasial

Översikt den kvantitativa utvecklingen

av 127

nivå samt inom folkhögskolan. Att det är många kvinnor bland de studerande är inget nytt. Kvinnorna har under flera år haft dominerande

en andel den kommunala vuxenutbildningen och på folkhögskolan. I

av

arbetsmarknadsutbildningen däremot är fördelningen mellan könen i

stort sett är jämn och den återspeglar den könsfördelning finns i

som gruppen arbetslösa.

Utbildningsbakgrund

Studerande i kommunal vuxenutbildning har ungefär utbild-

samma ningsbakgmnd arbetslösa och individer deltar i arbetsmark-

som som nadsutbildning. Andelen med högst tvåårig gymnasial utbildning verkar

vara lite högre i kommunal vuxenutbildning än i jämförelsegmppema

medan andelen med högst grundskola är något lägre.

Deltagare med UBS har i allmänhet kortare utbildning än de stu-

en derande som inte har UBS.

Ser man enbart till kortutbildade individer med högst grundskola

respektive tvåårigt gymnasium rekryterar folkhögskolorna högre

- en andel med högst grundskola än den kommunala vuxenutbildningen. På samma sätt är andelen med högst grundskola högre bland arbetslösa, individer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och den övriga befolkningen än bland studerande i kommunal vuxenutbildning.

Utvecklingen mellan 1997 och 1998 verkar inte ha inneburit några större förändringar i de studerandes utbildningsbakgrund inom

gruppen kortutbildade högst grundskola respektive tvåårig gymnasieutbildning. I den mån en viss förskjutning i de studerandes utbildningsbakgrund föreligger sett över hela spektret grundskola högskola, före-

faller den gå i riktning större andel deltagare med högst grund-

mot en skola och tvåårig gymnasieutbildning och mindre andel med efter-

en gymnasial utbildning. Det gäller både på grundläggande och gymnasial nivå inom Kunskapslyftet.

Arbetslöshetserfarenheter

Uppföljningen deltagarnas arbetslöshetserfarenheter måste utvecklas

av betydligt för att den ska bli meningsfull. Det kan inte utvärdering-

vara arnas uppgift att stå för löpande statistikproduktion.

De slutsatser man ändå kan dra utifrån utvärderingarna är att individer med lång arbetslöshetserfarenhet i första hand återfinns i arbetsmarknadsutbildning eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Kortare arbetslöshetserfarenheter har de individer går med stöd UBS i

som av

128 Översikt den kvantitativa utvecklingen av

Kunskapslyftet antingen på folkhögskola eller i kommunal vuxenutbildning eller söker arbete. Kortast arbetslöshetserfarenheter har de utan UBS går i Kunskapslyftet eller i den kommunala vuxenutsom bildningens basorganisation. Med hänsyn till fördelningsmässiga aspekter och med tanke de samhällsekonomiska och statsfinansiella kostnaderna för dessa olika aktiviteter, förefaller detta tämligen rimlig ordning, dvs. att de vara en är mest belastade arbetslöshet oftare verkar återfinnas i grupper som av de dyrare aktiviteterna. För att kunna göra definitiv bedömning en mer krävs dock information om hur det går för dessa olika grupper mer framöver på arbetsmarknaden och i vidareutbildning. En fråga det på nuvarande stadium är svårt att ha någon annan som bestämd uppfattning är förändringarna i Kunskapslyftet med avseom ende på deltagarnas arbetslöshetsbakgrund sedan 1997. Hur relationen mellan antalet deltagare i Kunskapslyftet och storleken på Kunskapslyftets olika målgrupper, exempelvis de arbetslösa kortutbildade, utvecklas över tiden är fråga måste följas upp bättre. Kommer det en som att bli svårare att rekrytera kortutbildade arbetslösa i framtiden

Situationen ett år efter vuxenutbildningen

Uppföljningen vintern 1999, de vuxenstuderade hösten 1997 i komav munal vuxenutbildning och på folkhögskolan, visar att arbetslösheten i denna har minskat betydligt. Bland de studerande inom den grupp kommunala vuxenutbildningen minskade andelen arbetslösa från 55 procent de studerande hösten 1997 till 18 procent drygt ett år senare. av Motsvarande siffror för folkhögskolan visar att 70 procent var arbetslösa vid studiernas början. Vintern 1999 utgjorde samma grupp endast 23 procent. Folkhögskolans deltagare har i högre grad fortsatt att studera 54 procent mot 38 procent inom den kommunala vuxenutbildningen, medan deltagarna i kommunal vuxenutbildning i högre omfattning går vidare till arbete 39 procent mot folkhögskolomas 18 procent. Den kommunala vuxenutbildningen har med andra ord en högre placeringsgrad på arbetsmarknaden än folkhögskolan. En betydande andel, 10-15 procent, de studerande inom kommuav nal vuxenutbildning och inom folkhögskolan har gått vidare till högskoleutbildning efter ett år. Detta visar på en stor potential av högskolestuderande inom den gymnasiala vuxenutbildningen. Trots att vi har fått viss information genom uppföljningen vintern 1999 fattas det än så länge många pusselbitar för att kunna göra en samhällsekonomisk bedömning dessa Kunskapslyftets placeringsav resultat". För detta behövs omfattande analys. Först och främst en mer

Översikt den kvantitativa utvecklingen 129

av

måste studera dessa resultat i ljuset olika jämförelsegrupper. De

man av arbetslösa som inte gick i Kunskapslyftet hur gick det för dem Sedan

måste man också göra analysen över en längre tid. Det brukar ta några år att fullständigt kunna överblicka hur många de vuxenstuderande

av som läser vidare på högskolan. Dessutom tar det några år innan de

som läser på högskolan kommer ut på arbetsmarknaden.

5 19-0609Vuxenutbildning

130 Översikt den kvantitativa utvecklingen

av

Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för 131

av vuxna

5 Kvalitativ av

utveckling utbildning

och lärande för vuxna

livslångt

I detta kapitel redovisas en kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande för vuxna. Kapitlet sönderfaller i tre delar. Den första delen består av intryck som Kunskapslyftskommittén på olika sätt samlat på sig under det gångna året. Den andra delen består dels av sammanfattningar av sådana utvärderingar på nationell nivå, som Kunskapslyftskommittén beställt av fristående utvärderare, dels av retlexioner kring lokala utvärderingar. Del tre slutligen utgörs av en beskrivning av nya förutsättningar för pedagogisk utveckling.

5.1 Strategisk planering

Kommunal organisation

Kommunallag och skollag ger landets nu 289 kommuner en större frihet än tidigare att utfonna sin politiska ledningsorganisation. I Skollagen föreskrivs att varje kommun och landsting ska utse en eller flera nämnder som styrelse för sitt offentliga skolväsende. I slutet av år 1997

då antalet kommuner uppgick till 288 var variationen i nämndorga- - nisationen följande Skolverket, l998b:

0 188 kommuner hade en nämnd med ansvar för förskola, skol-

barnsomsorg, alla obligatoriska och alla frivilliga skolformer. 0 63 kommuner hade en nämnd med ansvar för förskola, skol-

barnsomsorg och alla obligatoriska skolformer, samt en nämnd med

ansvar för alla frivilliga skolformer. 0 Sex kommuner hade en nämnd med ansvar för förskola och en

nämnd med ansvar för skolbarnsomsorg, alla obligatoriska och alla

frivilliga skolformer. 0 Fyra kommuner hade en nämnd med ansvar för förskola, skol-

barnsomsorg och alla obligatoriska skolformer utom grundsärsko-

132 Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för vuxna av

lan, nämnd med för alla frivilliga skolformer samt en en ansvar nämnd med för grundsärskolan. ansvar Två kommuner hade nämnd med för förskola, en nämnd 0 en ansvar för skolbarnsomsorg och alla obligatoriska skolformer, med ansvar samt nämnd med för alla frivilliga skolformer. en ansvar Två kommuner hade nämnd med för förskola, skol- 0 en ansvar barnsomsorg alla obligatoriska och alla frivilliga skolfonner utom svenska för invandrare samt nämnd med för svenska för en ansvar invandrare. Övriga 23 kommuner hade sin unika politiska ledningsorganisa- 0 var tion alla avvek från de sex kategorierna ovan. som

Vanligast alltså nämnd med ansvar för förskola, skolbamsomvar en alla obligatoriska och alla frivilliga skolfonner, inklusive vuxsorg, enutbildningen 188. I 77 andra kommuner återfanns den kommunala vuxenutbildningen i varierande konstellationer tillsammans med andra

kommunala skolformer under en nämnd. Kunskapslyftet organiserades från början ofta ett särskilt prosom jekt vid sidan den kommunala Vuxenutbildningens normala organiav sation. I lOl kommuner låg ansvaret i slutet år 1997 för just Kunav skapslyftet på nämnd än den normalt ansvarade för en annan som kommunal vuxenutbildning och oftast direkt under kommunstyrelsen. - Vissa förändringar den kommunala organisationen tycks ha ägt av under det senaste året. Projektet Kunskapslyftet har i ett antal rum kommuner förts från kommunstyrelsen till den nämnd i övrigt har som för vuxenutbildningen i kommunen. Så är exempelvis förhålansvaret landet i Ljusdal och Piteå, där Barn- och utbildningsnämnden från år

1999 även för Kunskapslyftet. ansvarar En förklaring till denna förändring är att kommunerna inte bara nu koncentrerar sig på projektet Kunskapslyftet utan också ser denna satsning i perspektivet reformering vuxenutbildningen. Det inneav en av bär i flera kommuner att samverkan mellan projektet Kunskapslyftet och den kommunala vuxenutbildningen inom basorganisationen ökar.

En förklaring är att de kommunansvariga politikerna har varit annan involverade i de inledande besluten organisation, om projektmest om ledare, hur ska förhålla sig till anlitande av externa utbildom man ningsanordnare och sedan överlåtit till sina kollegor i facknämnm.m. dema att hantera den fortsatta verksamheten. Vad Kunskapslyftet verkar ha fört med sig bestående värde vid denna övergång till den av ordinarie" nämnden nämnare koppling till kommunledningen. är en Oavsett organisation har det blivit samverkan mellan Kunskapslyftet en och den ordinarie verksamheten är betydelsefull i ett reformeringsom sperspektiv.

Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för 133

av vuxna

I vissa kommuner har både den ordinarie vuxenutbildningen och Kunskapslyftet förts till nytt politiskt ansvarigt exempelvis till

organ, beställamämnd i Göteborg och till avdelningen näringsliv, utbildning och utveckling NUU under kommunstyrelsen i Ragunda. Detta

mer samhällsekonomiska perspektiv är dock relativt ovanligt. Allmänt kan nog konstateras att Kunskapslyftet har gjort hela den kommunala

vuxenutbildningen i dess allmänekonomiska perspektiv synligare för de lokala politikerna.

Samverkan på lokal och regional nivå

Kunskapslyftet har föranlett ett omfattande samarbete mellan olika kommunala förvaltningar, statliga myndigheter och utbildningsanordnare av olika slag. Detta samarbete tycks fortsätta att utvecklas, vilket är positivt.

Samarbetet med olika kommunala förvaltningar har kommit olika långt i olika kommuner. Det finns många exempel där socialförvaltning och Kunskapslyftet samarbetar kring informations- och rekryteringsfrågor men i vissa fall har man gått ett steg längre och låter deltagare som före kursstart uppburit socialbidrag få behålla bidraget även under studietiden. Speciellt vanligt är detta vid studier inom grundläggande vuxenutbildning. Kommunerna ser då detta som en investering i syfte att på sikt minska de studerandes bidragsberoende. Det finns också kommuner där arbetsförrnedlingsnämnden och Kunskapslyftet samarbetar kring frågor om rekrytering, utbud m.m. Andra exempel på samverkan mellan olika kommunala förvaltningar kan samverkan mellan biblioteket och Kunskapslyftet Lindesberg, Storfors och Örebro utgöra. I Lindesberg och Örebro genomförs Öppen skola lokaliserad till Stadsbiblioteket och med lärarutbildade handledare anställda för detta ändamål. I Storfors är biblioteket lokaliserat till samma byggnad som Kunskapslyftet vilket varit en ovärderlig tjänst med referenslitteratur, utlåning, utökade öppettider och serviceanda" Storfors, 1998.

Mellan kommuner och arbetsförmedling tycks samarbetet i stort sett fungera bra, vilket också verifierats vid KLK:s kommunbesök Flen, Haninge och Vaggeryd och i avsnitt 5.4.3. Därmed avses i första hand samarbete vid information till och rekrytering av blivande deltagare i Kunskapslyftet. Sådant samarbete tar sig i fler och fler kommuner uttryck i gemensamma lokaler för vägledning som Vägledningens Hus i Borås. Det finns också exempel på mer långtgående samarbete avseende bland annat kursutbud. Ett exempel på detta är att arbetsförmedlingen efter en inledande utbildning i Kunskapslyftet kompletterar med specialinriktad utbildning mot den lokala arbetsmarknadens behov

134 Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för vuxna av

Flen och Vaggeryd. I vissa kommuner finns dock fortfarande en viss rivalitet kvar mellan Kunskapslyftet inklusive den reguljära vuxenutbildningen och arbetsförmedlingen. Inom ett område individuell studieplan kopplad till individuell handlingsplan återstår dock mycket att göra. För det första förekom- det alltför ofta att arbetsförmedlingen inte hunnit upprätta en inmer dividuell handlingsplan, inom vilken Kunskapslyftets vägledning skulle kunna bygga individuell studieplan. För det andra är det inte själven klart Kunskapslyftets vägledare alltid utgår från de individuella att handlingsplaner ändock finns upprättade i den mån de över huvud som taget arbetar med dylika planer. Vuxenutbildningens olika utbildningsanordnare har under året blivit involverade i Kunskapslyftet. Samarbetet har i allt större utsträckmer ning tagit form i vuxenutbildningsråd, referensgrupper eller motsvarande, där informerar varandra tänkbara utbud etc. man om Kristianstad, Stockholm, Vaggeryd fl. Samarbetet har i andra m. kommuner också avsett uppdelning utbud, där olika anordnares proav ñleringar utgjort utgångspunkt. Samarbetet med kommunala och statliga arbetsgivare och arbetstabehov, utbud och rekrytering tycks i många fall fungera bra. gare om Det har däremot visat sig att samarbetet med det privata näringslivet ännu inte funnit sin form i många kommuner. Det kan bland annat bero på att näringslivet direkta behov sådan yrkesinriktad utbildser mer av ning inte alltid kan erbjudas inom Kunskapslyftet, exempelvis så som kallad KY-utbildning, högskoleutbildning eller mer direkt företagsanpassad yrkesutbildning. Den lösning prövas är i många fall att mer som än tidigare söka utnyttja existerande och fungerande fora, till exempel

yrkesnämndema i gymnasieskolan Borås eller enbart söka samarbete

med näringslivet i konkreta projekt för viss bransch Göteborg, en Stockholm. En lösning kan inrättande så kallade utbildannan vara av ningsråd motsvarande, där kommuner, parter och andra intressenter möts Umeå. Samarbetet mellan kommuner har utvecklats under tiden för Kunskapslyftet. Ett exempel på detta är att många kommuner kommit överbelopp vid interkommunala ersättningar som stämmer överens ens om med de bidrag kommunerna erhåller i statsbidrag för olika slag av kuri Kunskapslyftet ibland med påslag till tio procent för admiser - upp nistrativa kostnader hos anordnarkommunen. Det vill synas som om samarbete mellan kommuner totalt sett minskar utbildningskostnadema eftersom fyllnadsgraden i utbildningsgruppema stiger. Utbudet kan dessutom utökas och differentieras till lägre kostnad. Sammanfattningsvis kan konstateras att arbetet med Kunskapslyftet har konsoliderats och i högre grad än tidigare bygger på strategisk nu

Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för 135

av vuxna

planering av rekrytering, utbud och genomförande. Det är också tydligt att tankar kring tiden efter Kunskapslyftet börjar utvecklas

och att en positionering inför tiden efter år 2002 börjar ta fonn.

Uppbyggnaden av de regionala kompetensråden har påbörjats. Det finns förutsättningar för att de ska kunna spela positiv roll för ut-

en vecklingen av vuxenutbildning och livslångt lärande. Detta förutsätter dock att kommunerna inklusive den kommunala vuxenutbildningen och Kunskapslyftet involveras i de regionala kompetensråden, vilket dock för närvarande inte verkar vara fallet. Detsamma gäller de regionala tillväxtavtalen. Inledningsvis förefaller det dock i första hand ha varit representanter för näringslivssidan i kommunerna inte utbildnings-

ansvariga som arbetat med de regionala tillväxtavtalen.

-

5.2 Organisatorisk-pedagogisk utveckling

5.2.1 Information verksamhet

- uppsökande

Informationen om projektet Kunskapslyftet och kommunal

- om vuxenutbildning totalt sett- har spritts på många olika sätt ute i kommunerna, från artiklar och i dagspressen via kurskataloger, bro-

annonser schyrer och reklamblad till direktreklam skriftlig eller muntlig.

-

Uppsökande verksamhet har anordnats i varierande omfattning. Under det första året Kunskapslyftet upplevde ett stort antal kommuner

av att tillströmningen till utbildning så stor att det inte behövdes några

var särskilda insatser. Många kommuner vågade inte riskera att förlänga köerna. Det tog också en viss tid för de fackliga organisationerna att utbilda sina presumtiva uppsökare. I några fall uppstod också oklarheter och missförstånd om vad de fackliga organisationemas statsbidrag för uppsökande verksamhet skulle användas till. Organisationerna har fått statliga bidrag för att utbilda uppsökare, medan det på den kommunala sidan inte har funnits några av statsmakten öronmärkta att

pengar anställa uppsökare för.

En bedömning från Landsorganisationen LO i dagsläget

är att man har ett väl fungerande samarbete med ett hundratal kommuner, medan det i övriga kommuner återstår att finna vägar för ett konstruktivt samarbete. I exempelvis Göteborg och Vaggeryd utnyttjade kommunerna möjligheterna och anställde uppsökare, i Göteborgs fall ett antal fackliga förtroendemän. Under innevarande budgetår har fler kommu-

136 Kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande för vuxna

ner Hörby, Piteå och Skellefteå m. fl. byggt ut den uppsökande verksamheten.

I inledningsskedet finansierades ofta uppsökarnas löner genom ALU-anställning eller andra arbetsmarlcnadsåtgärder. Vissa kommuner, exempelvis Stockholm, har fortfarande kvar sådana insatser och anser att de fungerat bra. Andra kommuner har övergett dem, eftersom arbetsmarknadspolitiska åtgärder i första hand är verktyg för att hjälpa människor till reguljära anställningar och därför inte innebär någon garanti för att uppsökaren kan vara kvar under någon längre tid.

Vägledning

Vägledningen har i flertalet kommuner byggts ut under Kunskapslyftets första år. Många kommuner exempelvis Norrköping och Stockholm

- har samlat infotek, studie- och yrkesvägledare, arbetsförrnedlare med flera i en och samma lokal eller närliggande lokaler.

Vuxna som önskar vägledning får också detta även om det inte

alltid kan ske omedelbart. Djupare vägledning sker ofta i orienteringskurser av olika slag, där också möjlighet till diagnostiska prov, repetition och pröva-på-inslag kan förekomma. Sådana orienteringskurser anordnas i flertalet kommuner, även om de har blivit färre än man från början förväntat sig.

Olika system med vägledning och diagnostisering via särskilda prov förekommer i varierande omfattning, exempelvis hos AmuGruppen och ABF, Göteborg, som samarbetar med den kommunala vuxenutbildningen i fråga om dylika.

Sammanfattningsvis skulle många kommuners ambitiösa arbete avseende vägledning och rekrytering kunna beskrivas i följande punkter, vilka sammanfattar Piteås målsättning:

0 att ge tillgänglig och flexibel vägledning på de presumtiva deltagar-

nas villkor, till exempel att möta dem på en plats där individen kän-

ner sig trygg, 0 att samla Infotek, studie- och yrkesvägledning, uppsökare och

eventuell Studieverkstad under samma tak för att snabbt kunna

påbörja motivations- och vägledningsarbete enskilt och/eller i

grupp, 0 att rikta punktinsatser till olika grupper, till exempel deltidsarbets-

lösa inom handel, vård och omsorg samt lässvaga och psykiat-

riskt/socialmedicinskt rehabiliterade personer, 0 att fortsätta samarbeta med arbetsförmedlingen och AMI samt delta

i de träffar som anordnas för arbetssökande,

Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för 137

av vuxna

0 att samverka med kommunens arbetsmarknadspolitiska projekt samt

fackliga organisationer i vägledningsarbetet, 0 att samverka med arbetsförmedlingen och fånga studie- och

upp

yrkesvägledningsbehov som finns i näringslivet kring utbildnings-

alternativ samt 0 att bedriva försök med distansutbildning gentemot byacentra.

En stor del av vägledarnas arbetstid ägnas åt att försöka hantera deltagarnas problem med studiestöd hjälpa till med ansökan, bevaka beslut, reda ut konsekvenser av regelförändringar, m.m.. Enligt vad

som framkom vid Statskontorets seminarier i januari 1999 ökar detta kommunernas kostnader för Kunskapslyftet Statskontoret, 1999.

Något som också framhållits i olika sammanhang är det ökande behovet av elevvård i Kunskapslyftet. Som exempel kan nämnas den så kallade Joseñnagruppen i Stockholm vilken konstaterar att studerande i Kunskapslyftet i högre utsträckning än andra har dyslexi och koncentrationssvårigheter. Behovet av elevvård och specialpedagogik har därmed också ökat. I Karlskrona har också noterat att behoven ku-

man av rativa och terapeutiska inslag har ökat i och med Kunskapslyftet.

5.2.3 Individuell individuell

studieplan handlingsplan

En individuell studieplan utgör för många studerande en konkretisering av den del i den individuella handlingsplanen- där sådan finnes

- som avser studier. För andra studerande kan en individuell studieplan betraktas som den studerandes egen utvecklingsplan. I den kommer den enskilde under sakkunnig hjälp fram till beslut sina framtids-

om egna planer och om hur dessa ska förverkligas i studiesituationen. Det är också en plan kan förändras beroende den enskildes ändrade

som av framtidsplaner och/eller studieplanering. Väsentligt är i detta

sammanhang samspelet mellan individen och utbildningsanordnaren, vägledaren.

För många deltagare i kommunal vuxenutbildning och i Kunskapslyftet saknas individuella studieplaner för andra studerande är de

synnerligen kortfattade innehåller enbart kurser som ska läsas samt studiestödspoäng. En orsak till detta är givetvis att vägledama koncentrerat sig på alla dem som behövt direkt vägledande insatser och studiestödsrådgivning vare sig det senare ingår i vägledarnas arbets-

uppgifter eller varför de inte haft tid att dokumentera denna väg-

ledning. Avsaknaden av individuella studieplaner redovisas också i

138 Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för vuxna

av

KLK:s rapport Kunskapslyftet modell och metod Tillhammar,

som 1998.

Ett annat problem i samband med den individuella studieplanen är att dess utformning och användningsområden inte preciserats i förordningar eller föreskrifter och att Skolverket inte givit vägledare i kom-

något stöd i deras arbete. Detta verifieras av många vägledare munerna vid Kunskapslyftskommitténs besök ute i kommunerna. Goda exempel saknas säkert inte men de sprids inte.

-

Det finns inte heller i kommunerna något självklart samband mellan den individuella handlingsplan eventuellt upprättats arbetsför-

som av medlingen och den individuella studieplan som ska upprättas av Vuxenutbildningens företrädare. Intressanta exempel finns dock. I Gagnef har den enskilde tillsammans med företrädare för den kommunala vuxenutbildningen och arbetsförmedlingen arbetat fram sin egen framtidsplan, utgör kombination av den individuella hand-

som en lingsplanen och den individuella studieplanen.

Skolverket har i sin tillsyn Kunskapslyftet i Linköping och Ystad

av fastslagit att alla studerande i Kunskapslyftet ska ha en individuell studieplan.

Som Kunskapslyftskommittén det utgör den individuella studie-

ser

viktig handling i den kommunala vuxenutbildningen- främst planen en för individen. Ibland är den ett komplement till den individuella handlingsplanen och utgör då konkretisering av den del i handlingsplanen

en

behandlar de aktuella studierna. I andra fall utgör den en dokusom mentation process, där mål och vägen dit vuxit fram under resans

av en gång. I båda fallen utgör studieplanema det dokument mot vilket studieresultaten ska utvärderas och målsättningen bekräftas eller omprövas.

En individuell studieplan ska visa målet och vägen dit. I en sådan studieplan måste även delmål anges. För många deltagare kan det vara viktigt att kunna pricka av små moment kanske klarats på två

som eller fyra veckor och på så sätt få bekräftelse på att man klarar av studier.

I perspektivet mer flexibel vuxenutbildning fyller en

av en individuell studieplan också ofta funktionen dokument för indivi-

av en duell studiegång, där den enskildes åtaganden i form av studier i grup-

studier på distans, hemarbete kan dokumenteras. per,

Kunskapslyftskommittén har i sitt tidigare delbetänkande lämnat vissa förslag i syfte att förbättra de individuella studieplanema. Det är

diskussion kommittén återkommer till i avsnitt 7.9, sedan frågan en som först kommenterats i avsnitt 5.3 om folkhögskolorna.

Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för 139

av vuxna

5.2.4 i

Validering vuxenutbildningen

Att Validera konstaterade Kunskapslyftskommittén i sitt föregående betänkande innebär

dels att identifiera reell kompetens, dels att kunna beskriva den

på ett sådant sätt att beskrivningen kan accepteras avnä-

av

marna branscher och utbildningsanordnare kommunal

- vux-

enutbildning, högskolor etc..

Många kommuner, tillexempel Borås och Helsingborg,

lägger nu ner ett stort arbete på att Validera reell kompetens till formell behörighet. Till skillnad mot föregående år också validering yrkeskompe-

är nu av tens en uppgift som ett antal kommuner tagit till sig. Som exempel på sådana kommuner kan nämnas Göteborg och Kristianstad liksom

samarbetet mellan Öckerö kommun och yrkeslärare på Lindholmens

gymnasium.

Regeringen har 1998 beslutat tilldela dels Bollnäs kommun 75 000 kronor, dels Vårdgymnasiet i Sundsvall 56 000 kronor för utveckling av projekt kring validering av vuxnas kompetens i relation till omvårdnadsutbildningar.

Det finns dock exempel på kommuner där studie- och yrkesvägledarna anser att det är bättre för de studerande att repetera kurser istället för att analysera deras kunskaper och placera dem på så avancerad

en nivå som möjligt.

Det är intressant att notera hur arbetet med validering växer i kommunerna och hur nya frågeställningar ständigt reses. Att i ämnen

man där kurserna bygger på varandra kan flytta ett betyg från högre

ner en till en lägre kurs, den studerande inte redan har betyg på denna, har

om varit klart sedan länge. Den fråga som exempelvis Norrköping och Sandviken brottas med förlängning ovanstående frågekomplex:

är en av Varför ska man inte under förutsättning att kurserna bygger på

varandra få flytta ner ett betyg i en högre kurs till en lägre, även

- om den studerande har ett betyg i den lägre kursen och detta är sämre Det är svårt påpekar man från de berörda kommunerna att finna ett

- godtagbart skäl mot detta. Eftersom det är kunskaperna ska bedö-

som mas i det nya betygssystemet borde det tvärtom så att även ett

vara högre betyg ska kunna flyttas ner, om det är så att den studerande har de aktuella kunskaperna i den lägre kursen. Varför ska den enskilde behöva genomgå prövning för detta och betala tre till fem hundra kronor i avgift undantagandes Kunskapslyftet

Att Validera reell kompetens till formell behörighet ger ekonomiska

140 Kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande för vuxna

fördelar för såväl den enskilde som samhället. Reglerna är också sådana att ett väl utvecklat valideringsarbete minskar kommunernas kostnader för Kunskapslyftet, eftersom kurs som validerats vid statsbidragsbe-

en räkning ger samma verksamhetspoäng som en genomförd kurs.

Problemen med validering för sådana finns är främst av praktisk

- art. Otaliga är frågorna som kommittén i olika sammanhang- exempelvis vid kommunbesöken erhållit om hur man ska göra för att Validera.

- Önskemål praktiska exempel på validering framförs många

om av exempelvis av proj ektledningama i Flen och Vaggeryd.

Kunskapslyftskommittén återkommer i avsnitt 7.10 med tankar kring utvecklingsmöjligheter och förslag vad avser validering.

5.2.5 Utbud efterfrågat eller

- I kommunal vuxenutbildning och speciellt i projektet Kunskapslyftet

-

ska individens önskemål, behov och intressen styra utbildningsutbu- det. Så försöker man också arbeta i många kommuner med hjälp av förnyat kursutbud och/eller samverkan mellan olika kommuner för att bredda utbudet. Ett exempel på detta är samverkan i exempelvis Mellanskåne Eslöv, Hörby och Höör. I andra kommuner Dalslands-

kommunerna arbetar man med kommunerna som ett gemensamt

upptagningsområde utan det sedvanliga förfarandet med interkommunal ersättning etc.

Orienteringskurser som ger osäkra deltagare möjlighet till utökad vägledning och diagnostisering samt till prova-på-tillfállen har efter den ändring i förordningen om kommunal vuxenutbildning, som trädde i kraft 15 januari 1997, blivit möjliga att erbjuda i kommunal vuxenutbildning. Möjligheten har också utnyttjas i flertalet kommuner, även om efterfrågan hittills visat sig lägre än förväntat. I exempelvis Ljusdal

vara visar utvärderingarna också att man till orienteringskursema lyckats rekrytera sådana osäkra deltagare, som annars inte skulle ha vågat börja direkt i olika ämneskurser.

Förändringarna i kursutbudet har de senaste åren varit tydliga. Yrkesinriktade kurser har ökat kraftigt i omfattning och utvecklats i olika riktningar. Vårdutbildningar förekommer i många kommuner. I Flen organiserades exempelvis vårdutbildning för blivande entrepenörer.

en Utbildningar inom hotell- och restaurangområdet har också växt i omfattning oftast inom den egna komvuxverksamheten. Det finns även

exempel på arbetsplatsförlagd utbildning, exempelvis truckförarutbildning Bjuv. Andra exempel utgör samarbete med arbetsförmedlingen i så måtto att Kunskapslyftet svarar för grundläggande yrkesutbildning och arbetsförmedlingen via arbetsmarknadsutbildning för mer kvalifice-

Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för 141

av vuxna

rad och specialiserad yrkesutbildning Vaggeryd eller den kompletterande utbildning behövs för att den studerande ska bli anställ-

som ningsbar Eskilstuna.

Särskilda stödåtgärder för deltagare med läs- och skrivproblem dyslexi, m.m. erbjuds i allt större omfattning. I speciella med

grupper

deltagare ges de studerande möjlighet att bemästra sina problem med det skrivna språket, exempelvis i Borås, Flen och Norrköping.

Det finns dock mycket kvar att göra i kommunerna. Alltför ofta styr tillgången på lärare, lokaler och traditioner kursutbudet. Eftersom kurserna fylls, så är intresset att förändra verksamheten inte alltid högt.

av Frågan är bara vilka grupper i samhället vuxenutbildningen når med ett traditionellt utbud

Vissa behov har däremot inte varit möjliga att tillfredsställa på grund av regelhinder. Så till exempel framgår det av förordningen kom-

om munal vuxenutbildning att

Gymnasial utbildning får förekomma i alla ämnen som finns i

gymnasieskolan med undantag av vad där hör till estetisk

som

verksamhet, estetiska ämnen, idrott och hälsa, Specialidrott samt

schack.

Specialarbete får inte förekomma i komvux.

KomvuxF 2 kap 6§

Diskussionen om estetiska ämnen i kommunal vuxenutbildning har tagits upp bland annat av Kunskapslyftskommittén SOU 1998:51. Under det sista året har Utbildningsdepartementet också beviljat ett antal dispenser från ovan citerade föreskrift i förordningen kommunal

om vuxenutbildning Billesholm, Boden m.fl..

Kunskapslyftskommittén har uppdragit åt Umeå Universitet att utreda om och i så fall hur estetiska ämnen ska kunna införas i kursutbudet för kommunal vuxenutbildning i likhet med övrig gymnasial utbildning. Umeå Universitet har i januari 1999 överlämnat sin rapport Johansson Johansson-Eriksson, 1999. Det redovisas i avsnitt 7.8 i vilket kommittén också återkommer med sina förslag.

Det torde också kunna diskuteras varför vuxna studerande ska uteslutas från möjligheten att också få studera idrott och hälsa. För många skulle det säkert såväl önskat lämpligt inte minst med tanke på

vara som yrkesutbildningar och deras behov ergonomiska kunskaper. Så har

av exempelvis Borås uttryckt önskemål om att få anordna sådana kurser. Utbildningsdepartementet har också beviljat såväl Munkedal som Vetlanda dispens från föreskriften i den aktuella förordningen.

142 Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för

av vuxna

Det har aldrig varit aktuellt för studerande i kommunal vuxenutbildning att behöva genomföra specialarbete. Den kompetens de införskaffat sig i såväl arbetsliv som samhällslivet i stort har ansetts vara tillräcklig. Detta kan givetvis också diskuteras.

KLK återkommer också i kapitel 7 till frågan om huruvida idrott och hälsa samt specialarbete fortsättningsvis ska få förekomma i kommunal vuxenutbildning.

5.2.6 Flexibla studier

Flexibla Studieformer

För två år sedan genomfördes i huvudsak all undervisning i kommunal vuxenutbildning i grupper på komvuxenheten. Gruppens storlek kunde variera från cirka tolv studerande till ett drygt trettiotal. I vissa fall utnyttjades statens skolor för vuxna i Härnösand och Norrköping för deltagare med önskemål om udda kurser eller udda kurstid.

Självfallet genomförs en stor del av undervisningen fortfarande i grupper komvuxenheten, men det är inte längre lika självklart. Distansutbildning mellan utbyar och centralort i en och samma kommun gör utbildningen tillgängligare för ett flertal kommuninnevånare Piteå, Ljusdal. Självstudier i kombination med handledning ilärcentra av olika slag som Kunskapens Hus Jokkmokk, Studieverkstaden Norrköping, Lärbutiken Ystad och Studiecentrat SSVH i Stockholm gör det möjligt för människor med oregelbundna tider och/eller stora avstånd till studieplatsen att ändå kunna genomföra sina studier. Ofta finns också möjlighet till uppkoppling med utbildningsanordnaren. Kunskapslyftskommittén har dock noterat att distansutbildning i enstaka kommuner Borås inte blivit vad man tänkt sig.

Yrkesutbildningen har ökat kraftigt. Denna kan genomföras på komvuxenheten, genom samverkan med gymnasieskolan om sådan

finns genom köp av utbildning hos extern utbildningsanordnare och

som arbetsplatsförlagd utbildning. Allt fler intressanta exempel på det senare kan också förrnärkas, exempelvis utbildning på bilplåt- och lackarbeten Hörby, i park- och trädgårdsarbete samt i äldre bygghantverk Helsingborg och utbildning till scenbyggare Gagnef.

Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för 143

av vuxna

Utläggning i tid och

rum

Variationsrikedomen i distribution av utbildning är i tilltagande. Från att i kommunal vuxenutbildning i huvudsak ha genomfört kurser under terrninstid med start höst och vår är siktet nu inställt på allt från terminskurser till individuella studiegångar.

En tyngdpunkt med antagning till kurser iaugusti-september och januari finns ännu kvar som någon slags grundstomme från vilket kommunerna bygger vidare. Antagning till kurser sprids ut över året i två bemärkelser. Den ena är att deltagare kan tas in i kurser relativt sent, kanske efter introduktion i orienteringskurs Kristianstad. Den

en en andra är att kurserna inte längre börjar bara i augusti och januari utan också vid ett antal tillfällen däremellan Trelleborg, Ystad. Sommaren är inte längre en förbjuden studietid många kommuner anordnade

exempelvis sommaren 1998 utbildning i ett flertal ämnen och kurser. Faktum är att kurser i allmänna ämnen och yrkesämnen samt orienteringskurser anordnades under 1998 i omfattning

sommaren en som motsvarar drygt nio tusen heltidsplatser under tio veckor. Fortfarande är det dock så att många kommuner med rätt eller orätt upplever att

- - CSN:s regelsystem lägger hinder i vägen för flexibla individuella kursstarter Göteborg.

Det är inte längre självklart att studier ska bedrivas i fastställda grupper på schemalagda tider. Individuell studiegång blir allt oftare ett alternativ. Den enskilde kan då själv bestämma när studierna ska genomföras och var hemma vid köksbordet, tillsammans i liten

- en arbetsgrupp hemma hos någon deltagarna eller i biblioteket och i

av komvuxenheten för handledning eller ett fåtal fasta utbildningsinslag Jokkmokk, Kvalitetsdata i Ystad.

Arbetssätt- arbetsformer

Det säger sig självt att ovan redovisade förändringar studieupplägg-

av ning och distribution av studier inte kan ske utan att arbetssätt och arbetsformer ändras, även om det sker ojämnt både inom och mellan olika vuxenutbildningsanordnare.

Arbetslag i kommunal vuxenutbildning har haft en relativt liten omfattning undantagandes möjligen grundläggande vuxenutbildning. En

utveckling tycks dock vara på gång och lärarlagens roll framhålls i många kommuner Borås, Malmö-Södervärn.

Lärarrollen har förändrats i många utbildningar. Där distansutbildning, individuella studiegångar, m.m. är en realitet är också lärarrollens

144 Kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande för

vuxna

förändring mot en handledarroll en realitet. Detta gäller också vid

arbetsplatsförlagd utbildning.

Mindre grupper bildas ofta då särskilda insatser krävs för att studiemålet ska uppnås, exempelvis läs- och skrivgrupper Flen, dyslexigrupper. Där arbetar var och en på sin nivå, i sin takt och med sina problem. Detta ställer höga krav på lärarens förmåga att stödja och stimulera i helt individuella studiegångar.

Att datoranvändningen i undervisningen ökar är tydligt. Olika databaser utnyttjas och användandet av Intemettjänster blir mer och mer frekvent. Detta förutsätter i alla fall periodvis ofta smågruppsarbete

eller individuellt arbete med eget kunskapssökande. Lärarrollen blir då mer av handledare med uppgift att ge förutsättningar för kunskapssökande, för analys och kritisk granskning samt för värdering.

I några kommuner betonas värdet av att hålla samman gruppen även på gymnasial nivå utan att alla ska vara tvungna att läsa samma sak

lika länge och på samma sätt Borås. Där arbetar man istället med att lägga ut exempelvis svenska, matematik och engelska över längre tid. De studerande i gruppen befinner sig då på olika nivåer olika kurser inom dessa ämnen och studerar dem i mindre grupper eller individuellt och med lärarstöd. Flertalet andra ämnen koncentrationsläses.

I avsnitt 5.5 återkommer Kunskapslyftskommittén med en diskussion om förutsättningar för pedagogisk utveckling.

5.3 Organisatorisk-pedagogisk utveckling hos externa utbildningsanordnare

De externa utbildarnas andel av kommunal vuxenutbildning har ökat kraftigt under Kunskapslyftets första år. Dit räknar kommittén folkbildningen, AmuGruppen och privata utbildningsanordnare. Även den

om senare gruppen har vuxit mest, så har Kunskapslyftskommittén detta år i första hand besökt verksamheter inom folkhögskolomas område.

Folkhögskolan

Folkhögskoloma har två roller inom Kunskapslyftet. Dels har folkhögskoloma tilldelats egna platser och statsbidrag för Kunskapslyftet, dels upphandlar kommunerna utbildning från folkhögskoloma. De kurser som främst handlas upp är folkhögskolekurser enligt folkhögskoleförordningen eller orienteringskurser Skolverket, 19990.

Kunskapslyftskommittén har under hösten 1998 besökt fyra folkhögskolor Fellingsbro, Marieborg, Åsa och Ädelfors. Det är då i hu-

Kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande för vuxna 145

vudsak deras Kunskapslyftskurser som kommittén intresserat sig för. Därutöver har delar av sekretariatet också besökt några folkhögskolor i syfte att studera olika utbildningar för funktionshindrade. I kommunbesöken ingick också i vissa fall besök på folkhögskolor Göteborg, Piteå. Omfattningen av Kunskapslyftskursema på de folkhögskolor Kunskapslyftskommittén besökt är inte obetydlig, från 25 procent Fellingsbro, Åsa till drygt 40 procent Ädelfors av verksamheten. Det finns exempel på folkhögskolor och kommuner som samarbetar vid rekrytering deltagare. Norrköpings kommun och bland andra av Marieborg arbetade tidigt tillsammans i den så kallade Studieverkstaden i Norrköpings centrum. Tillsammans med Katrineholms kommun har Åsa folkhögskola initierat satsning kring ett vägledningsen gemensam centrum, där studievägledningen mot de olika utbildningsanordnama i kommunen ska samordnas. Folkhögskolekurser för deltagare inom Kunskapslyftet startar i princip alltid vid höstterminens början och pågår minst ett läsår. Eftersom sådan utgör en hörnsten i folkhögskolans pedagogik sker gruppen som antagning till kurs successivt utan vid ett och tillfälle. samma När skolledning och lärare ska tala om vad som är specifikt med folkhögskolan talar man gärna om det lilla fonnatet, vilket gör att deltagarna får ta plats och bli sedda. Gruppens betydelse betonas av både lärare och studerande, exempelvis vid Åsa folkhögskola. Gruppdiskussionen är viktig eftersom den ger möjlighet att ta vara på den kunskapsbank som utgörs av lärarnas och studiedeltagamas livserfarenheter. Lärarna vittnar om att deltaofta relaterar undervisningen till egna erfarenheter. Skolan vill garna helst arbeta med små Den standard strävar efter är att det grupper. man inte ska vara fler än 17 deltagare i varje grupp. Vad lyfts fram positivt med Kunskapslyftet är framför allt som som att det kommer in nytt blod i folkhögskolesystemet Marieborg. Det sker dels att lärare anställs, dels genom att nya kurser med genom nya nya inriktningar lockar nya grupper som annars inte skulle ha studerat. Vid exempelvis Åsa folkhögskola har fler män än tidigare påbörjat studier i olika Kunskapslyftskurser. Folkhögskolan upplever sig också på sätt och vis få ett erkännande från samhället genom att den kan utgöra ett alternativ till den kommunala vuxenutbildningen. Den pedagogiska personalen vid folkhögskolorna, exempelvis vid Ädelfors, olika på den ökade statliga styrning Kunskapsreagerar som lyftet innebär. Några påpekar det positiva i att utbildningarna blivit mer strukturerade. Andra visar på faran med att folkhögskolesjälen riskerar att gå förlorad. Åter andra att kraven på att utbildningen ska menar ge behörighet kan verka stressande på både studerande och lärare. Folk-

146 Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för

av vuxna

högskolan får kämpa för att få behålla alternativ pedagogik och ändå

en klara behörighetskraven.

Även vid folkhögskoloma sker arbete med pedagogisk förnyelse. Då undervisningen blivit mer anpassad till individerna, har skolan på senare tid tonat ner betydelsen av lärarlagets roll Åsa. Istället har lärarna vid skolan börjat med ett nytt projekt som innebär att lärarna går in på varandras lektioner och sedan diskuterar problem och möjligheter. De lärare KLK talat med är mycket positiva till denna form av pedagogisk förnyelse. Vid andra skolor Marieborg avvaktande

är man mer till pedagogiska och organisatoriska förändringar.

Utbildning på distans skapar vissa problem för folkhögskoloma. Åsa satsar i ett DUKOM-projekt relativt hårt på distansutbildning

- för studerande med funktionshinder. Problemet bety-

är att gruppens delse begränsas i distansutbildningen. Fellingsbro har också i

- DUKOM-regi genomfört försöksverksamhet med distansutbildning.

- Försöket gällde att nå människor som bor geografiskt isolerade och människor med funktionshinder. Trots att försöksverksamheten avlöpte väl, vill rektor inte utöka satsningen i framtiden. Distansutbildning är bra anser han om inget annat alternativ finns. Det är dock svårt att

- behålla det specifikt folkhögskoleaktiga i distansundervisning, då samtalet mellan lärare och den studerande blir alltför krystat på elektronisk vag.

Individuella studieplaner saknas på folkhögskoloma. De är enligt folkhögskoleförordningen inte heller skyldiga att utveckla sådana för sina deltagare i den reguljära utbildningen inklusive utbildning

som bekostas av Kunskapslyftet via Folkbildningsrådet. För folkhögskolekurser enligt folkhögskoleförordningen som kommunerna upphandlat finns inte heller något krav på individuella studieplaner. Istället

genomförs utvecklingssamtal på folkhögskoloma. I dessa ges dock såvitt Kunskapslyftskommittén kan bedöma vanligtvis inte någon vägledningsinsats inför den enskildes val efter avslutade studier.

Andra anordnare

Till gruppen Andra anordnare räknar kommittén i detta sammanhang studieförbund, AmuGruppen och privata utbildningsföretag av olika slag, vilka ofta specialiserat sig på viss typ av utbildning, till exempel datakunskap.

Studieförbunden har våren 1998 ökat sin verksamhet med 25 procent jämfört med hösten 1997. AmuGruppen och privata utbildningsanordnare har under samma tid ökat sina andelar med cirka 50 procent Skolverket, 1999c. Orsakerna till denna kraftiga ökning kan vara

Kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande 147

vuxna

flera. Dels hade många kommuner hösten 1997 inte kommit så långt i arbetet med upphandling, dels tycks efterfrågan på yrkesutbildning ha varit större än beräknat. Yrkesutbildning genomförs menar Skolver-

ket främst hos andra utbildningsanordnare än landsting och kommun.

- De ämnen som till störst andel genomförs hos annan utbildningsanordnare är datakunskap, administration, företagsekonomi och yrkesförberedande kurser.

I storstäderna genomförs en tredjedel av all utbildning hos andra utbildningsanordnare inklusive folkhögskoloma. I mindre kommuner är motsvarande siffra åtta procent.

5.4 Utvärdering nationell och lokal nivå

på

Den kvalitativa utvecklingen av utbildning och livslångt lärande för vuxna belyses både av nationellt och lokalt initierad utvärdering.

Nedan sammanfattas fyra rapporter som beskriver Kunskapslyftet såväl individuell som kommunal synpunkt ute i kommunerna. De

ur härrör från de fristående nationella utvärderingar som Kunskapslyftskommittén initierat. Därefter ges exempel på några utvärderingar på kommunal nivå.

Beträffande samordningen av olika aktörers utvärderingar Kun-

av skapslyftet i kommunerna och exempelvis Folkbildningsrådets utvärderingar av folkhögskolomas deltagande i Kunskapslyftet återkommer Kunskapslyftskommittén i kapitel

5.4.1 Riksenkäter till deltagare och

jämförelse grupper

Kunskapslyftskommittén har uppdragit åt Göteborgs universitet, pedagogiska institutionen, och SCB att tillsammans studera kommunernas genomförande Kunskapslyftet och individernas utveckling under

av Kunskapslyftet. Den senare delen av detta uppdrag har redovisats i två rapporter, nämligen Den riksrepresentativa enkäten 1997/98 Lander Larsson, 1998, som publicerades i juli 1998 och Deltagare med särskilt utbildningsbidrag samt jämförelsegrupper del I i Lander Larsson, 1999, som är under publicering. Det är de två första i en rad kommande studier som ska kartlägga deltagarnas upplevelser av Kunskapslyftet och möjliga effekter av det.

I början av år 1997 skickades den första enkäten ut till två riksrepresentativa urval av deltagare från utbildningar som kommunerna re-

148 Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för vuxna

av

spektive folkhögskoloma är huvudmän för. Den första enkäten riktade sig till deltagare i kommunal vuxenutbildning på såväl grundläggande

gymnasial nivå både i Kunskapslyftet och i basorganisationen. som Den skickades också till ett urval deltagare på folkhögskolomas särskilda Kunskapslyftsplatser.

Den andra enkäten, skickades ut i början av hösten 1998, in-

som riktade sig på de huvudsakliga målgrupperna för regeringens vuxenutbildningssatsning, det vill säga studerande vid kommunal vuxenutbildning och på folkhögskolor mellan 25 och 55 år, med högst tvåårig gymnasial utbildning samt med beviljat Särskilt utbildningsbidrag UBS. De skulle inte heller ha studerat vid kommunal vuxenutbildning hösten 1997.

Den andra enkäten skickades också till tre jämförelsegrupper bestående av icke-deltagare som är öppet arbetslösa, icke-deltagare som är i arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt Övrig befolkning. Även deltagarna i dessa är mellan 25 och 55 år och har högst

grupper tvåårig gymnasieutbildning.

Huvudfrågan i den första enkäten deltagare hösten 1997 avsåg att ta reda på hur deltagarna värderade sina studier och hur undervisningen lades I den andra enkäten deltagare hösten 1998 sökte man svar

upp. på frågan vilka som valde att stå utanför den särskilda vuxenutbildningssatsningen och varför.

Den riksrepresentativa enkäten 1997/98

Sammanfattningsvis visar det sig att 80 procent av deltagarna i Kunskapslyftet och andra studerande i vuxenutbildningen hösten 1997 är mycket eller ganska tillfredsställda med sina studier. Cirka 40 procent är mycket nöjda. De missnöjda är fem procent eller färre.

Enkäten ställer flera frågor om hur undervisningen gått till. Tre av de mätta faktorerna visar sig särskilt betydelsefulla för att belysa varför deltagarna är tillfredsställda eller inte. Det är samma faktorer för såväl deltagare i kommunal vuxenutbildning som på folkhögskolor:

hur väl undervisningen har tagit på deltagarnas erfarenheter,

vara 0 vilken tillit till sin prestationsförrnåga deltagarna har känt under stu-

dierna samt hur angelägna deltagarna från början har varit att utbildningen.

Majoriteten 70-80 procent är nöjda enligt på de två första

- - svaren frågorna. Deltagarna har också varit angelägna om att utbildningen. Av deltagarna vill 65 procent mycket gärna och 22 procent ganska

Kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande för vuxna 149

gärna delta i studier. När dessa tre förhållanden inte har varit positiva ökar risken starkt för att man inte skulle vara nöjd med utbildningen.

Även andra mått på studieprocessen har fått positiva resultat:

upplevelsen samarbete och att accepterad bland studie-

av av vara kamratema, lärarnas förmåga att förklara och sättet att lägga upp prövningen av kunskaperna. På några punkter är framför allt de studerande på folkhögskoloma positiva, medan deltagarna i kommunala studier är mer ljumt positiva. Det gäller hur deltagarnas eget tänkande stimuleras, vilket stöd man får i studiesvårigheter och inflytandet i studierna.

Några resultat visar att deltagarna bara i viss utsträckning använt djupa studiemönster, det vill säga fokuserat, associerat eller kritiskt granskat det meningsfulla i innehållet. Det är också rätt många som ofta använt ytliga studiemönster, det vill säga främst sökt minneskunskaper eller snävt avgränsat sitt sökande efter det meningsfulla. Det är inte heller så många starkt uppskattade självständiga arbetsuppgifter.

som Men dessa inte helt positiva resultat- påverkar inte påtagligt delta-

-

tillfredsställelse med studierna i stort. Tillfredsställelsen tycks garnas istället i stor utsträckning ha kommit från en känsla av att man vill studera, att klarade det och att man kände sina tidigare erfarenheter

man respekterade.

Deltagarna kommer från många olika situationer i livet. Ungefär en fjärdedel deltagarna att de haft svårt att klara ekonomin medan

av anser de studerat, medan de övriga tycker att det gått bra eller sådär.

Deltagare med särskilt utbildningsbidrag samt jämförelsegrupper

resultat av en enkät

Jämfört med befolkningen i övrigt så består UBS-deltagarna i kommunal vuxenutbildning och folkhögskola i särskilt stor utsträckning av folk från vårdyrken. Deras andel har nära tredubblats från 9 till 23 procent populationen. Även bland dem med tvåårig utbildning har

av UBS ökat rekryteringen, men enbart en dubblering från 24-47 procent.

Även bland UBS-deltagarna på folkhögskolorna har rekrytering till utbildning bland före detta vård-/omsorgsanställda ökat relativt mera bland dem med enbart folkskola/grundskola som högsta utbildning, från nio till sexton procent, ungefär en fördubbling. Bland dem med tvåårig gymnasieutbildning är ökningen drygt 50 procent, från 24 till 38 procent. Rekryteringseffekten bland tidigare vårdanställda är således något högre inom kommunerna oavsett utbildningsbakgrund.

150 Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för av vuxna

Betydligt fler män inom vård och omsorg har rekryterats till UBSgrupperna än vad som återfinns i jämförelsegruppema sinsemellan som är ganska lika. Vården och omsorgen tycks alltså vara den stora rekryteringskälla för UBS-deltagama i kommunal vuxenutbildning. De UBS-rekryterade på folkhögskoloma liknar mer Övrig befolkning än UBS-deltagama i kommunal vuxenutbildning när det gäller denna näringsgren. De båda arbetslösa jämförelsegruppema står i vård och svagare omsorg. Från produktionsgrenama av näringslivet kommer till Kunskapslyftet proportionell sett färre kvinnor 6% mindre, liksom från handel, finans och utbildning 6-7% mindre jämfört med Övrig begruppen folkning. Männen har överlag sin största andel inom näringsgrenar som utvärderama kallar "produktion". Vissa skillnader kan dock noteras mellan de olika grupperna. Bland studiedeltagama och de arbetslösa jämförelsegruppema är männen här cirka 15 procent färre än bland Övrig befolkning. Utvärderama har till att börja med sökt få reda på vad individerna i de olika grupperna anser om

0 möjligheten att kontrollera sin egen tillvaro, 0 meningsfullheten i den tidigare skolgången samt 0 motiv för vuxenstudier.

Urvalsgruppema skiljer sig inte nämnvärt när det gäller den för självkänslan basala upplevelsen livskontroll och huruvida den tidigare av skolgången varit meningsfull. Medelvärdena för båda dessa mått är klart positiva. Spridningen för meningsfull skolupplevelse är dock betydligt större än spridningen för älvkontroll. När det gäller motivation för studier, så tror mest på att man vuxenstudier i yrkesämnen gör nytta för yrkeskompetens och chanser på arbetsmarknaden. Därnäst stimuleras man av den utmaning kan ligga som i studierna och minst- men ändå svagt positivt tror man på de all- männa ämnenas inverkan på yrkeskompetens och chanserna på arbetsmarknaden. När det gäller motivation som kommer från studiers förmåga att utmana skiljer sig verkligen de olika urvalsgruppema åt. De båda UBSgruppemas deltagare verkar känna studierna utmaning. Det bör som en noteras att deltagarna när de besvarade enkäten nyss hade påbörjat - sina studier. Män med högre betyg i de tre jämförelsegruppema, som alltså inte deltar i studier, är minst motiverade att studier av se som en utmaning.

Kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande för vuxna 151

När det gäller frågan om huruvida motivationen ligger i att yrkesstudier skulle kunna förbättra yrkesskickligheten visar resultaten som i föregående fråga att UBS-deltagarna är mer positiva än jämförelsegrupperna, men att i denna fråga avståndet till dessa grupper är klart mindre. I de båda arbetslösa jämförelsegruppema är äldre minst positiva. Motivationen för yrkesinriktade studier är något större inom vård/omsorg än inom övriga näringsgrenar bland UBS-deltagare i kommunal vuxenutbildning, bland arbetslösa i åtgärder och hos Övrig befolkning.

Som sista fråga kring studiemotivationen om de allmänna ämne-

nas betydelse visar svaren att skillnaderna mellan UBS-grupperna är

små och att männen med UBS i allmänhet är mer positiva än männen i jämförelsegruppema.

Betygsnivån i tidigare utbildningar spelar en roll för studieutmaningen. Det intressanta är att studieutmaningen för deltagarna känns lika angelägen oberoende av betyg men inte så för jämförelsegrupperna. Inom deltagargruppema är kvinnor med högre betyg mer motiverade studieutmaningen än män med högre betyg. Åldern spelar

av däremot en underordnad roll.

Vård/omsorg har en särskild betydelse för motivationen hos yrkesinriktade studier i den kommunala utbildningen och hos arbetslösa i åtgärder och Övrig befolkning. Detta talar för att Kunskapslyftet är särskilt känt och intresseväckande på området vård/omsorg för sin yrkesinriktning.

Hur intresserad då i dagsläget dvs. under tidig höst 1998 av

är man framtida vuxenstudier Klart positiv och ganska positiv är 92 procent av UBS-deltagarna i kommunal vuxenutbildning och 90 procent av motsvarande grupp på folkhögskolan. I princip motsatta förhållandet råder för jämförelsegruppen Övrig befolkning 8 procent.

Klart negativ och ganska negativ är tre procent av UBS-deltagarna i kommunal vuxenutbildning och två procent i folkhögskoloma. Alla tre jämförelsegruppema är i mycket stor utsträckning klart negativa och ganska negativa 61-79 procent.

Skälen till denna negativa attityd i jämförelsegruppema har också undersökts. Det mest iögonenfallande är att cirka 30 procent svarar andra skäl. Därefter kommer i fallande skala

befarade problem med ekonomin, upplevelser av att vara för gammal för studier, praktiska problem,

internt familjeansvar uppgifter i familjen måste gå före och

-

fritidsintressen tar all tid.

152 Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för

av vuxna

Det är svårt att dra någon entydig slutsats varför vissa väljer att stå

av utanför den särskilda vuxenutbildningssatsningen. En orsak till detta är att en tredjedel av dem som besvarat enkäten angett andra skäl". Det torde dock vara klart att motivation och tidigare skolupplevelser spelar en relativt betydande roll för individens vilja att sig i studier. I

engagera svaren framkommer också ett antal problem ekonomiska, praktiska, ålder etc. men också prioriteringsskäl fritidsintressen, familj etc.. Huruvida dessa är reella problem/prioriteringar eller inte framgår inte av denna enkätstudie. För att kunna göra sådana bedömningar fordras djupare studier. I det följande redovisas en sådan fallstudie icke-

av deltagare.

5.4.2 i till vilken

Utbildning Kunskapslyftet - nytta

På institutionen för pedagogik och psykologi vid Linköpings universitet genomförs bland annat en djupstudie inriktad mot arbetslösa avstår

som från att delta i Kunskapslyftet. Denna har delredovisats i rapporten Utbildning i Kunskapslyftet till vilken nytta Kortutbildade arbetslösa

berättar om varför de inte vill studera Paldanius, 1999. Den är den första av ett flertal kommande studier som ska visa arbetslösas föreställningar om arbete, arbetslöshet och utbildning relaterat till de föreställningar de möter hos uppsökare och rekryterare med bakgrund i

antingen utbildningsväsende, arbetsförmedling eller fackliga organisationer.

I föreliggande rapport baseras resultaten på femton intervjuer med kortutbildade arbetslösa icke-studerande personer som sökte arbete

ge-

nom arbetsförmedlingen icke-studerande och med tio platsförmedlare

och yrkesvägledare. De vanligast yrkesbakgrundema för de arbetslösa var restaurang, industri/mekanik och städning.

De kortutbildades föreställning om utbildning generellt och Kun-

om skapslyftet kan beskrivas som teoretiska studier, inaktivitet samt något som är främmande och onyttigt. De kortutbildades föreställning

om utbildning är nära relaterad till deras skäl för att inte studera. Grovt sett kan deras skäl beskrivas i följande kategorier:

0 Ointresse för studier. Framför allt män berättar ett ointresse för

om

utbildning och Kunskapslyftet. Den främsta anledningen till att de är

ointresserade av studier är att de vill ha ett arbete. 0 Negativa till studier. En stor uppsättning skäl har en negativ inne-

börd. Negativa skäl är att studier innebär stillasittande, att det är trå-

kigt att läsa och skriva, att studier tar för lång tid, inte har

att man

Kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande för vuxna 153

läshuvud, att det är svårt att läsa och skriva, att man är skoltrött och

att man inte vill dra på sig studieskulder. 0 Osäkra om studier. Framför allt kvinnor berättar om en personlig

osäkerhet inför studier. Många av de arbetslösa tror sig inte klara av

studier på grund av att de är för gamla, de är funktionshindrade, har

råd att studera eller har ansträngd ekonomi eller för att de sätter

familjen först.

Dessa kategorier bör inte tolkas som varandra uteslutande. Det utgör grova kategoriseringar.

Platsförmedlama och yrkesvägledama styrker i stort sett under ovan redovisade skäl men tillför också några nya. De tre nya skäl som dessa anför är:

de väntar på säsongsarbete som kommer i storindustri, de studieobenägna bor avsides och har svårt med busskommunikationer samt

0 yngre kvinnor skaffar sig barn för att få en roll i samhället och slippa

studier.

Speciellt för förmedlares och vägledares berättelser är att de oftast tillskriver de angivna skälen en bakomliggande orsak. De mest använda förklaringsramama till skälen är i fallande ordning: menliga skolerfarenheter, funktionshinder, förändringsrädsla, ekonomiskt ansträngd situation, bruksmentalitet och att de redan känner sig välutbildade från tidigare.

Det finns många tänkbara strategier för att påverka de icke-motiverade arbetslösa. Gynnsamma förutsättningar skulle

vara

garanti för bra arbete efter avklarade studier, hållbar Studieekonomi, en tilltro till att klara av studierna, att studierna leder till ett yrke att studierna innehåller både teori och praktik samt att utbildningstiden är kort.

5.4.3 Kommunstudie: Hur formas den

nya

vuxenutbildningen

Hur satsningen på Kunskapslyftet har hanterats i inledningsskedet i 38 kommuner beskrivs i delrapporten, Hur formas den nya vuxenutbild-

154 Kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande för vuxna

ningen Wass, 1999. I slutrapporten kommer man att dels fokusera på fler aktörer medverkat på det lokala planet än projektledare och

som företrädare för arbetsförmedlingen, dels presentera en fördjupad bild av hur sju kommuner i urvalet hanterat och genomfört satsningen.

Hur formas Kunskapslyftet i kommunerna

Av projektledamas beskrivning framgår att det är de lokala politikerna, antingen i kommunstyrelse eller fackriämnd, genom direktiv och

som beslut dragit upp de stora riktlinjerna för Kunskapslyftets organisation. De kommunala politikerna har varit mest involverade i de inledande besluten organisation, kring beslut om projektledare, om hur man

om skulle förhålla sig till anlitandet av externa utbildningsanordnare, utbudsfrågor etc. När projektledaren väl har blivit utsedd och de organisatoriska frågorna lösta, verkar det dock som politikerna dragit sig tillbaka. De vill emellertid gärna informeras hur verksamheten fort-

om skrider men driver inte längre så många frågor kring projektet Kunskapslyftet.

Kontaktema med arbetsförmedlingen har i de flesta kommuner varit positiva. Samverkan har gällt utbud, kompletterande utbud och rekrytering. Många vittnar att Kunskapslyftet bidragit till att upprätta en

om samverkan mellan arbetsförmedling och kommunal vuxenutbildning.

I tre femtedelar av kommunerna uppger projektledaren att det upprättats någon form av ledningsgrupp kring Kunskapslyftet. Ledningsgrupperna tycks mycket fungera som ett bollplank till proj

Hur mycket olika utbildningsanordnare varit involverade i planeringen av kursutbudet för Kunskapslyftet varierar. Tre skiljaktiga strategier kan urskiljas. En strategi som några få kommuner valt är att aktivt bjuda in lokala utbildningsanordnare att medverka i utfonnningen.

strategi återfinns i andra kommuner, där projektledaren i sin En annan planering för kursutbudet gått ut till utbildningsanordnama med en förfrågan om vad de har möjlighet att anordna. En tredje strategi, som också är den vanligaste, är där projektledningen utifrån olika utgångspunkter format ett kursutbud och därefter gått ut med ett specificerat anbudsunderlag.

Det finns en tydlig önskan hos projektledama i flertalet kommuner att få med representanter för det lokala näringslivet i en diskussion kring utbildningsutbudet. Intresset verkar dock ha varit dåligt. Den arbetsgivare som främst tagit fasta på möjligheten att påverka- är kommunen själv.

Kommuner visar även på olika strategier i avseendet hur man involverat de presumtiva deltagarnas önskemål i utbildningsplaneringen.

Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för 155

av vuxna

Nära hälften av kommunerna har format ett kursutbud där de

presumtiva deltagarna inte direkt tillfrågats om önskemål. Här har utbudet formats i en diskussion med till exempel arbetsfönnedling, anordnare och arbetsgivare. Utbudet baseras på vad man vet eller tror efterfrågas. Några få kommuner har låtit de presumtiva deltagarnas önskemål

vara helt styrande för kursutbudet utformning. Detta har skett enkäter

genom eller genom att inte erbjuda något utbud överhuvudtaget utan istället låta de sökande välja fritt. Det är 16 kommuner som har valt en strategi som kombinerar dessa båda tillvägagångssätt. Det innebär i flertalet fall att man gått ut med intresseanmälningar och enkäter till målgruppen,

att dessa inte varit helt styrande för kursutbudet. Även andra men aspekter har vägts in.

I delrapporten påvisas också skillnader i hur projektledarna diskuterar utbildningens koppling till den lokala arbetsmarlcnaden. I vissa kommuner betonas kopplingen till arbetslivet och arbetsmarknaden mycket starkt, i andra diskuteras den över huvud taget inte.

I vissa intervjuer går det att utläsa konkret strategi för kursutbu-

en det i Kunskapslyftet. Fem olika strategier kan urskiljas:

Allmänna kurser som första steg, därefter yrkeskurser 2. Överenskommelse med arbetsförmedlingen att Kunskapslyftet

om sköter grundutbildning och att arbetsförmedling står för yrkeskurser Yrkeskurser i samråd med arbetsförmedlingen Yrkeskurser utan samråd med arbetsförmedlingen Yrkeskurser som svar på ett uppdämt behov.

Knappt hälften av kommunerna uppger att det finns politiska beslut alternativt politiska signaler som rör själva upphandlingsförfarandet. I ett par kommuner har politikerna gett uppdraget att all utbildning ska upphandlas. Så har också skett. I någon kommun har politikerna beslutat att 35 procent av all utbildning ska upphandlas. I övrigt är det beslut eller signaler som innebär att vissa kurser förläggs till komvuxenheter och gymnasieskola utan upphandlingsförfarande. I ganska många av dessa kommuner har politikerna beslutat att komvuxenheterna ska anordna kämämneskurser, medan yrkeskurser och orienteringskurser ska upphandlas, eller att komvuxenheterna ska anordna så mycket av utbildningen som de klarar av och det övriga upphandlas.

Hur har man då arbetat med information och rekrytering i kommunerna I en klar majoritet 28 av 38 kommuner har man arbetat med någon form av uppsökande verksamhet- speciellt i kommuner med låg utbildningsprofil hos befolkningen. Därutöver har många kommuner arbetat tillsammans med arbetsförmedlingen kring informationsträffar, annonserat i lokala annonsblad etc.

156 Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för vuxna

av

Några enkla samband mellan uppsökande verksamhet, nära samverkan med arbetsförmedlingen och en hög andel rekryterade arbetssökande kan konstateras utifrån befintligt material. I Kunskapslyftsprojektets första år är det enligt projektledamas samstämmiga bild deltagare med 2-årigt gymnasium som valt att läsa in ett tredje år.

Enligt projektledama har det särskilda utbildningsbidraget i hög grad bidragit till att så många arbetssökande valt att studera inom Kunskapslyftet. Det har resulterat i att många vågat ta steget in i studier, även många valt att inte utnyttja just detta bidragssystem.

om

Till skillnad mot tidigare satsning på kurser för arbetslösa så nämner projektledama inte praktiska frågor utrustning och lokaler som

som problem för satsningen. Någon lokalbrist föreligger inte tvärtom i

några kommuner kan vikande lokalbehov på gymnasieskolan täckas in

Kunskapslyftet. Det är inte heller svårt att tillgång till behöriga av lärare för Kunskapslyftet, möjligen för andra skolformer i kommunen.

Den formella organisationen för Kunskapslyftet är inte statisk. I flera kommuner har organisationsförändring redan ägt rum, medan

en andra planerar för sådan. Av de intervjuade kommunerna hade våren

en 1998 14 kommuner kommunstyrelsen som politisk ansvarig, 22 utbildningsnämnden och 2 kommuner ingick i kommunalförbund. Hur den politiska ansvarsfördelningen ut i kommunen säger emellertid inte

ser något hur organisationen för genomförandet av Kunskapslyftet ser

om ut. Fyra olika tillvägagångssätt kan urskiljas:

Kunskapslyftet del komvuxenhetens organisation och 0 som en av

under facknämnd, kommunstyrelse eller kommunalförbund Kunskapslyftet fristående enhet under kommunstyrelse eller

0 som en

facknämnd,

Kunskapslyftet integrerat i ett centrum för vuxenutbildning och un- 0

der faclcnämnd eller kommunstyrelse Kunskapslyftet organiserat inom för arbetsmarknadsenheten

0 ramen

under kommunstyrelse eller kommunalförbund.

I den absolut övervägande delen kommunerna verkar hanteringen

av och genomförandet Kunskapslyftet inte ha vållat några större me-

av ningsskiljaktigheter eller konflikter. De kommunala politikerna har i allt väsentligt varit eniga. I fyra kommuner där kommunstyrelsen är politiskt ansvarig för satsningen har det dock förekommit oenighet mellan politikerna i kommunstyrelsen och politikerna i barn- och utbildningsnämnden som skulle ha det politiska ansvaret för

om vem satsningen. kommun har det uppstått konflikter mellan ansvariga

I en politiker och projektledaren.

Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för 157

av vuxna

Arbetsförmedlingarnas beskrivningar av kommunernas satsningar

Arbetsförmedlingamas helt dominerande bild kommunernas sats-

av ningar är präglade av en samförståndsanda. I flertalet kommuner har arbetsförmedlingen aktivt medverkat i planering och diskussioner. I intervjuerna med arbetsförmedlingens tjänstemän uttrycks tre olika strategier för det kursutbud som bör rymmas inom Kunskapslyftet:

0 kurserna inom Kunskapslyftet bör i första hand vara grundläggande,

teoretiska och allmänna kurser, 0 kursutbudet bör ha en tydlig arbetsmarknadsinriktning med

anpas-

sade yrkeskurser eller 0 kurserna bör inledningsvis ha en inriktning mot allmänna ämnen och

kärnämnen för att därefter följas av satsningar på yrkeskurser som

är anpassade efter arbetsmarknadens behov.

I vissa kommuner har man också arbetat aktivt med att samplanera

arbetsförmedlingens och kommunens kursutbud. Det innebär att arbetsförmedlingen satsar på vissa utbildningar som en direkt påbyggnad till en Kunskapslyftsutbildning. I ungefär en fjärdedel av kommunerna uppger arbetsförmedlingen att man fört diskussioner om- och genomfört samñnansierade utbildningar.

-

Arbetsförmedlingens representanter framhåller i många kommuner att antalet arbetssökande minskat till följd Kunskapslyftet, vilket har

av fört med sig att arbetsförmedlingen kunnat inrikta sig på de grupper som har det svårast.

Drygt en tredjedel av kommunerna påpekar att arbetsmarknadsverket i samband med att Kunskapslyftet startade fick ett ökat volymkrav på antalet arbetssökande i åtgärder, vilket resulterade i att man drog

ner på volymen av arbetsmarknadsutbildning till förmån för billigare åtgärder som arbetslivsutveckling och arbetsplatsintroduktion. Under våren 1998 utgick nya direktiv till arbetsförmedlingarna att på nytt öka

om volymerna i arbetsmarknadsutbildning.

I flertalet kommuner ger projektledaren och arbetsfönnedlaren samma bild av samverkansarbetet. I några få kommuner har samverkan inte fungerat så bra det första året, men väl senare.

Diskussion

Satsningen på Kunskapslyftet har i många kommuner startat en diskussion om utbildningens relation till den lokala arbetsmarknaden och det lokala näringslivet. Utbildningspolitik, arbetsmarknadspolitik och nä-

158 Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för vuxna

av

ringslivspolitik diskuteras i relation till varandra. Flera projektledare

uttryck för hur vuxenutbildningen får framträdande roll i de ger nu en diskussioner förs hos kommunledningen. Resultaten tyder på att

som den lokala arbetsmarknaden fått en större påverkansmöjlighet över vuxenutbildningen än vad varit fallet tidigare.

som

5.4.4 Vad möter deltagare i en kommun i dagens vuxenutbildning

Linköpings universitet, institutionen för pedagogik och psykologi, arbetar i ett utvärderingsuppdrag från Kunskapslyftskommittén under en längre tid med intensivstudie utvald kommun. Studiens över-

en av en gripande kunskapsintresse är att belysa utfallet Kunskapslyftet sett

av

ett deltagarperspektiv. Vilken betydelse får deltagandet i Kunskapsur lyftet för enskilda människor i vardagen Den första delrapporten, Vad möter deltagare i dagens vuxenutbildning En beskrivning av hur

-

Kunskapslyftet formas i en kommun Assarsson Sipos-Zackrisson,

1999, redovisas i det följande, fokuseras på själva sjösättningen

som av projektet Kunskapslyftet.

Kunskapslyftet har medfört förändringsprocesser

Kunskapslyftet har inneburit att ett antal olika processer har dragits igång. Vid första anblick kursutbudet förefaller det som om det

en av tidigare utbudet endast expanderat kurser av samma slag. Så

- mera enkelt är det emellertid inte. Nytt innehåll har skapats genom upphand-

lingsförfarandet och i exempelvis företagsförlagda utbildningar och

individuella studiegångar. Folkhögskolan har fått stort utgenom nya

på den lokala projektet Kunskapslyftet har även

rymme arenan, men köpt utbildningar utanför kommungränsen. Olika former för lokal och regional samverkan har skapats såväl mellan utbildningsanordnare som mellan arbetsförmedling, kommunen och Kunskapslyftet. Samverkan utgörs samarbete kring såväl kurser och gemensamma utbildnings-

av

utvärderingsprojekt. dagar som

Utbildning ska leda till arbete

Ett dominerande drag när det gäller att utforma kursinnehåll på lokal nivå är uppfattningen i kommunen att den utbildning som skapas ska leda till arbete. Hittills har mest tagit hänsyn till dagens lokala ar-

man

Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för 159

av vuxna

betsmarknad, men en förändring är på väg, där det blivit viktigare att fundera över vad morgondagens arbete kan tänkas kräva. Målet i fallstudiens kommun är att 60 procent utbudet ska yrkesutbildning

av vara och innehålla kombination kärnämnen och karaktärsämnen

en av även när den företagsförläggs.

Vad är det då som inte får något utrymme i Kunskapslyftet Eftersom kurserna ska leda till arbete begränsas de helt fria valen för de studerande.

Kommunens vision en vuxenutbildning med mångfald

-

Visionen i kommunen är att skapa sammanhängande vuxenutbild-

en ning med ett långsiktigt utbildningspolitiskt ansvar. Denna ska präglas av en helhetssyn med utgångspunkt i ett utbildnings-, arbetsmarknadsoch regionalpolitiskt tänkande. I kommunen har valt att samla den

man så kallade nya vuxenutbildningen under ett tak- ett lokalt lärcentrum i tätortens hjärta. I lärcentrat samordnas olika aktörer kan tänkas

som vara relevanta för målgrupperna, alltifrån arbetsförmedling till studieförbund. Målet är att flera lokala lärcentra ska bildas i olika närområden. Den lokala centraliseringstendensen med vuxenutbildning ska

en ses som en paraplyorganisation där mångfald uppmuntras. Mångfalden består i ett varierat kursutbud, där varje kursdeltagare kan börja studera på sin nivå och hitta sin utbildningsanordnare utifrån den pedagogik och metodik som tillämpas.

Utbud och efterfrågan styr innehållet

Att kategorisera innehållet utbuds- eller efterfrågestyrt blir i prak-

som tiken problematiskt. Å sidan har näringslivet och arbetsförrned-

ena lingen haft stort inflytande utifrån de lokala behov finns i kommu-

som

det vill säga deras efterfrågan har styrt. Å andra sidan bildar just nen, den efterfrågan ett utbud som erbjuds presumtiva deltagare. Detta utbud sammanfaller med deltagarnas behov och önskemål medför att

som en slags matchning sker kursutbudet och deltagarnas efterfrågan på kur-

ser går i samklang med varandra. Frågan uppstår själva deltagar-

om styrningen och näringslivets kortsiktiga behov konserverar föreställningen om vuxenutbildning För att förändra den traditionella på

synen vad vuxenutbildning bör vara, behövs kanske medveten och lång-

en siktig strategisk utbudsstyming ändå karaktäriseras ett

som av ansvar för enskilda deltagare

160 Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för av vuxna

Det traditionella maktcentrat har förskjutits

När den lokala relateras till den centrala politiska nivån, anser arenan sig utvärderama kunna tydlig koppling. Kommittén och delegase en tionen för Kunskapslyftet lovordas för gott samarbete under resans gång representantema har fungerat både uppmuntrande pådrisom och, där så behövts, gränsdragare. Känslan på den lokala nivå vare som projektet Kunskapslyftet är genomarbetat, väl förberett och väl är att marknadsfört. På den lokala nivån finns tydliga spår de centrala direktiven och av utgångspunkten har varit att arbeta i enlighet med riktlinjerna samtidigt tänjt på gränserna och därmed på ett klokt sätt kunnat påverka som man den centrala Det glapp vid tidigare politiska satsningar arenan. som alltid uppstått mellan lokal respektive central nivå har istället flyttats neråt. En maktförskjutning har skett, där det traditionell glappet idag återfinns mellan den kommunala centrala beslutsfattamivån lokalpolitiker och utbildningsledare och andra vuxenutbildningsaktöarbetsförmedling, utbildningsanordnare, rektorer och vägledare. rer För de aktörer haft stort inflytande på utformningen Kunskapssom av lyftet på den lokala är intentioner, visioner och konkreta satsarenan ningar klargjorda, medan den så kallade utförarnivån i kommunen inte så självklart uttryck för denna förståelse. ger

5.4.5 Lokal utvärdering i kommunen

Verksamheten inom det offentliga skolväsendet för såväl barn och ungdom ska utvärderas. I Skollagen fastslås följande SL 2 kap som vuxna 8§:

I alla kommuner skall det finnas kommunfullmäktige anen av tagen skolplan visar hur kommunens skolväsende skall gesom staltas och utvecklas. Av skolplanen skall särskilt framgå vilka åtgärder kommunen vidta för att uppnå de nationella som avser mål har satts uppför skolan. som

Kommunen skall kontinuerligt följa samt utvärdera skolupp planen.

Vid Skolverkets senaste undersökningstillfalle saknades giltig skolplan i 17 kommuner, vilket ökning med tre kommuner jämfört med är en tidigare mättillfálle. 170 de 288 kommunerna uppgav att de hade av

Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för 161

av vuxna

utvärderat något eller några målområden sedan oktober 1995 Skolverket, 1998b.

Det finns kommuner har Skolplan, utan angivna mål för

som men den kommunala vuxenutbildningen. Utan sådana mål hänger

den arbetsplan i luften, den kommunala vuxenutbildningen ska utarbeta

som och utvärdera, eftersom den ska bygga på dels de nationella

mål som anges i statliga styrdokument, dels de lokala mål kommunfullmäk-

som tige ska ange i skolplanen.

För genomförandet av de fastställda målen för utbildningen skall det finnas arbetsplan.

en

Arbetsplanen skall utarbetas under medverkan lärare och

av

övrig berörd personal samt representanter för eleverna. Rek-

torn beslutar om arbetsplanen.

Arbetsplanen skall kontinuerligt följas och utvärderas.

upp

KomvuxF 1 kap 8§

Skollagen och Förordningen om kommunal vuxenutbildning gäller även för Kunskapslyftet.

Utvärderingama i kommunerna varierar i omfattning och kvalitet. I många kommuner är dock bristen på uppföljning och utvärdering påtaglig. Det gäller emellertid generellt för hela skolväsendet. Många kommuner efterlyser också ökad statlig stödinsats just när det gäller utvärdering Tillhammar, 1998.

Vissa kommuner har dock ambitiösa för utvärdering

program av vuxenutbildningen. I Stockholm tillbringar en av kommunens utvärderingsinspektörer en vecka hos ett urval utbildningsanordnare inom

av kommunal vuxenutbildning varje år för att granska kvaliteten Stockholm, 1999. I Växjö utvärderades samtliga genomförda kurser med avseende på trivsel, nytta etc. också med avseende på effekter

men på den enskildes sysselsättning. Därutöver utvärderades deltagarna i orienteringskursema särskilt med avseende på effekter på arbete och fortsatt utbildning ett år efter avslutad orienteringskurs. I Eskilstuna genomförs ambitiösa utvärderingar Kunskapslyftet mot såväl natio-

av nellt som kommunalt uppställda mål.

I Gagnef anses avhoppen före studiernas början så intressanta att de

utöver övrig utvärdering föranlett särskild utvärderingsinsats - - en från utomstående utvärderare de tre sista stora kursstarterna januari 1998, augusti 1998 och januari 1999. I Ljusdal har bland annat

man genomfört telefonintervjuer med studerande hösten 1997

som genom-

6 19-0609Vuxenutbildning

162 Kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande för vuxna

gick någon orienteringskurs. Som kontrollgrupp har en grupp studerande på andra utbildningar inom Kunskapslyftet fungerat.

Utvärdering av kurser och kursmoment på individnivå är vanlig, men näst intill obefintlig när det gäller vad man uppnått i förhållande till statliga och kommunala mål i Kunskapslyftet som helhet.

5.5 för

Förutsättningar pedagogisk

utveckling

Pedagogisk utveckling sker liksom all annan utveckling inte av sig

- självt. Rektor och för den delen även övriga skolledare måste ha

- möjlighet att fullgöra sin viktigaste roll att utveckla utbildningen.

-

För ledningen av utbildningen i skolorna skall det finnas rekto-

rer. Rektorn skall hålla sig förtrogen med det dagliga arbetet i

skolan. Det åligger rektorn att särskilt verka för att utbild-

ningen utvecklas.

Som rektor får bara den anställas som genom utbildning och

erfarenhet har förvärvat pedagogisk insikt.

SL 2 kap 2§

Rektor saknar i dag en formell utbildning exempelvis en högskoleut-

bildning för sitt yrke. Under 1990-talet har han/hon utöver sina tidi-

gare arbetsuppgifter fått axla bland annat personalansvar och ekonomiskt ansvar för enhetens verksamhet. Rektors viktigaste roll- att utveckla enheten har enligt den rapport statens utbildningsinspek-

- som törer nyligen avlämnat fått stå tillbaka för andra uppgifter Skolverket, 1999d.

Läraryrket har utan tvekan blivit viktigare men också svårare i det mer komplexa kunskapssamhället, där den sociala strukturen har förändrats och den tekniska utvecklingen går synnerligen snabbt. Det är därför angeläget att lärarna får möjlighet att stärka och utveckla den didaktiska, sociala och teoretiska kompetensen bland annat genom att gemensamt reflektera och utvärdera det arbete som sker i undervisningen.

Vägledningens arbete har intensifierats och ställts inför nya utmaningar, speciellt under Kunskapslyftet. När nya resurskrävande och svagmotiverade grupper nu gör sitt inträde i vuxenutbildningen måste troligtvis också kuratorsrollen förtydligas och förstärkas i vuxenutbildningen. Grundutbildningama för dessa personalgrupper behöver ut-

Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för 163

av vuxna

vecklas och vuxenförstärkas. Fort- och vidareutbildning kompe-

tensutveckling för redan anställd personal måste framhållas tydligare

än tidigare.

Kompetensutveckling sker i första hand i arbetslivet med stöd av kollegor, mentorer, handledare etc. Det sker också genom vidareutbildning vid högskola eller på distans. Det kan också ske i seminarier och kurser av olika slag. Det viktiga i detta sammanhang är att det finns en individuell utvecklingsplan för varje anställd, där denna utvecklingsplan finns insatt i ett sammanhang i vilket enhetens utveckling och individemas går hand i hand. Vad behövs för att den enskilde ska bli

en bättre medarbetare i arbetslaget

Forskningen måste också bidra till att vuxenutbildningen utvecklas. Det sker inte enbart via pedagogisk forskning utan också via forskning på andra institutioner, exempelvis Sociologiska, ekonomiska och filosofiska.

I skämingspunkten mellan forskning och praktiskt utövande borde lärarutbildningen befinna sig och i såväl grundutbildning som fort- och vidareutbildning tydliggöra lärarrollen.

Kunskapslyftskommittén återkommer i kapitel 7 med förslag inom dessa områden.

5.5.1 stöd till

Statligt pedagogisk utveckling

Regeringen har hösten 1998 avsatt tio miljoner kronor till utvecklingsprojekt för att stärka vuxenlärama i deras yrkesroll och i arbetet med att utveckla metodik och pedagogik som är anpassad till de speciella krav som utbildning av vuxna ställer.

Det är i mötet mellan de studerande och de professionella- konstaterar regeringen i sin skrivelse till alla lärare i vuxenutbildningen- som lärprocessen stimuleras och kunskapen kan ta gestalt. Regeringen avser därför att stimulera lärarnas arbete och utveckling genom att

0 erbjuda seminarier, initierade av lärare, för lärare inom den samlade

vuxenutbildningen initiera nätverk för vuxenlärare stimulera utvecklingsprojekt Regeringskansliet, 1998.

I februari 1999 beslutade regeringen att tillskjuta ytterligare 24 miljoner kronor för att stimulera olika utvecklingsprojekt för att stärka vuxenlärama i deras yrkesroll Utbildningsdepartementet, l999a.

Den förändrade inlämingssituationen följer ökad IT-an-

som av vändning i undervisningen medför behov av en delvis förnyad pedago-

164 Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för av vuxna

gik. Ett exempel kan I Malmö Kronberg träffar lärare i bland par ges. annat engelska, spanska, svenska, samhällskunskap, företagsekonomi och matematik vissa sina deltagare endast någon gång i månaden. I av övrigt sker all handledning Via Internet. Individuella studiegångar innebär att någon kanske koncentrationsläser kursen på ett par veckor, andra arbetar på kurs ett halvår under sin fritid. I Ystad har samma Kvalitetsdata AB heltidskurs för blivande dataarbetare, som i huen vudsak bedrivs på distans och där fysiska smågrupper bildas för att tilllösa arbetsuppgifter olika slag. Behovet av utbildningslosammans av kal har minimerats. I vissa norrlandskommuner förekommer distansutbildning från centralorten till mindre byar i kommunens utkanter via videokonferenser och datastöd. Utvecklingen ett nytt tvärvetenskapligt forskningsområde ITav metodik är därför i hög grad motiverat. - I enlighet med DUKOM:s förslag planerar en organisationskommitté för ett pedagogiskt utvecklingscentrum i Härnösand kring forskning och utveckling distansmetodik. DUKOM föreslår också att de av båda statliga skolorna för i Härnösand och Norrköping ska vuxna kopplas till detta utvecklingscentrum SOU 1998:84.

5.5.2 Utbildning och fortbildning för

Vuxenutbildningens personal

Kunskapslyftskommittén har i sitt föregående delbetänkande redovisat kartläggning SOU 1997:120 förekommande pedagogisk utbilden av ning för vuxenpedagoger vid landets universitet och högskolor. Kunskapslyftskommittén underströk i det nämnda delbetänkandet också behovet att utbildning för blivande lärare inom Vuxenutbildningens av område utvecklas och överlät Lärarutbildningskommittén U 1997:07 att bedöma hur detta ska förverkligas. Därutöver beskrev Kunskapslyftskommittén kortfattat den nuvarande rektorsutbildningen, på Skolverkets uppdrag genomförs av som universitet. Under våren 1998 fick Lärarutbildningskommittén sex tilläggsdirektiv att över behovet och lämna förslag till en se av högskoleutbildning för skolledare om 40 poäng. Vägledningen inom vuxenutbildningen har framhållits ovan som ökat kraftigt i omfattning. Även arbetsuppgifterna har till del förändrats i och med kraftiga satsningar på lågutbildade arbetslösa. Arbetet innehåller måldiskussioner, motiverande och stödjande arbete än mer av tidigare, då flertalet självmant kom till studier.

Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för 165

av vuxna

Den individuella studieplanen ska vara en del av den individuella handlingsplanen där sådan finns. Det ställer krav på samarbete mellan

arbetsförmedlingens vägledning och kommunens. Det ställer också krav på båda grupper att något kunniga varandras arbetsområden.

vara om

Sociala problem bland deltagare i kommunal vuxenutbildning har vanligtvis hanterats av skolledare, vägledare eller kanslipersonal. Det förekommer bara vid de stora komvuxenhetema att man har särskild personal kuratorer anställda för dylika arbetsuppgifter. I och med

- - Kunskapslyftet har, enligt vad många enheter uppger, sociala problem tilltagit i omfattning. Inte heller för kuratorer finns någon helt adekvat utbildning.

I Skollagen 2 kap 7§ sägs att

Varje kommun och landsting skall se till att fortbildning anord-

nas för den personal som har hand utbildningen. Kommu-

om

ner och landsting skall vinnlägga sig om en planering

av per-

sonalensfortbildning.

Av landets kommuner uppgav år 1996 120 kommuner att de dokumenterat sin planering av fortbildning för skolans personal Skolverket, 1996. Detta skedde då oftast i skolplanen eller särskild fortbild-

i en ningsplan. För grundskolans och gymnasieskolans personal

angavs vanligen vissa fortbildningsområden, exempelvis den läroplanen,

nya nytt betygssystem samt arbetssätt och arbetsfonner.

Av de kommuner som dokumenterat sin planering fortbildningen

av anger flertalet kommuner inte några fortbildningsområden för den kommunala vuxenutbildningen.

I flertalet kommuner påpekar Skolverket i sin rapport används

- fortbildningen ännu inte politikerna ett strategiskt instrument

av som för styrning av skolan.

Kunskapslyftskommittén återkommer i kapitel 7 med förslag inom dessa områden.

5.5.3 Forskning och utveckling

Kunskapslyftskommittén redovisade i sitt föregående betänkande den kartläggning vuxenpedagogisk forskning Linköpings uni-

av m.m. som versitet genomfört på kommitténs uppdrag, Vuxenpedagogik i Sverige. Forskning, utbildning, utveckling- En kartläggning SOU 1997:120. Kommittén konstaterade i anledning denna kartläggning att den såg

av ett stort behov av riktade insatser när det gällde forskning kring

vuxnas lärande, kunskapslyft och livslångt lärande och förväntade sig att den

l66 Kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande för vuxna

forskningspolitiska utredningen Forskning 2000 skulle komma att behandla de aktuella frågorna.

Forskning 2000 behandlade de forskningspolitiska frågorna på ett övergripande plan, vilket innebar att exempelvis vuxenpedagogiska frågor inte aktualiserades SOU 1998:128. Kunskapslyftskommitténs utvärderingsuppdrag har under året inneburit vissa forskningsinsatser inom området men därutöver synes inte några avgörande förändringar avseende inriktning på vuxenpedagogisk forskning ha inträffat. Vuxenpedagogisk forskning och forskning kring det livslånga lärandet är fortfarande eftersatt liksom insatser för att koppla forskning till praktiken och vice versa.

Kunskapslyftskommittén återkommer i kapitel 7 med förslag inom dessa områden.

5.6 Diskussion

Under de snart två år som projektet Kunskapslyftet varit igång har mycket hänt. Kommunerna arbetar intensivt på olika organisatoriska och pedagogiska modeller. Försöksverksamheten har blivit en realitet. Ett nationellt utvecklingsarbete har påbörjats- men utvecklingen måste fortsätta

Fortsätter politikerna att lägga sig i eller...

I den kommunala organisationen placerades Kunskapslyftet från början ofta ett särskilt projekt vid sidan den kommunala vuxenutbild-

som av ningen normala organisation. Vissa förändringar tycks emellertid ha ägt rum under det senaste året. Projektet Kunskapslyftet har i ett antal kommuner förts från kommunstyrelsen till den nämnd som i övrigt har ansvaret för vuxenutbildningen i kommunen. En förklaring till denna förändring är att kommunerna nu inte bara koncentrerar sig på projektet Kunskapslyftet utan också ser denna satsning i perspektivet av en reformering av vuxenutbildningen. Vad Kunskapslyftet verkar ha fört med sig bestående värde vid denna övergång till den ordinarie

av nämnden är en närmare koppling till kommunledningen.

Projektet Kunskapslyftet har i flertalet kommuner organisatoriskt sett gått in i en stabil fas. Därmed kan man som politiker lätt förledas att tro att det skulle göras nu är gjort. Så är dock icke fallet. Strate-

som gier för vuxenutbildning, kompetensutveckling och livslångt lärande måste utvecklas och förnyas. Blicken måste lyftas från plogfåran och ett vidare perspektiv. De regionala tillväxtavtalen och kompetensråden

Kvalitativ utveckling utbildning och livslångt lärande för 167

av vuxna

måste liksom arbetet i mål 3- och mål 4-programmen- inlemmas i

perspektiv av vuxenutbildning, inte bara i perspektiv näringslivsut-

av veckling. Utbildningen måste finnas med i skämingspunkten arbets-

marknad kompetensutveckling humanism.

- -

Samverkan för utveckling

Kunskapslyftet har föranlett omfattande samverkan på lokal och

en regional nivå mellan olika kommunala förvaltningar, statliga myndigheter och utbildningsanordnare av olika slag.

Speciellt samverkan med arbetsfönnedlingen har utvecklats positivt

åtminstone vad gäller information, rekrytering och vägledning. Detta samarbete tycks fortsätta att utvecklas, vilket är utmärkt. Önskvärt

vore också att samarbetet fördjupades till att också utbildningsutbudet.

avse I Kunskapslyftet/kommunal vuxenutbildning grundläggande yrkes-

ges utbildning. I många kommuner kanske denna utbildning skulle kunna spetsas med arbetsmarknadsutbildning för att de studerande större

ge möjligheter på arbetsmarknaden och därigenom också mot

svara upp arbetsmarknadens behov vidareutbildad arbetskraft.

av

Samverkan med näringslivet behöver ytterligare utvecklas. Här fordras genomtänkta strategier för samverkan bland annat avseende

vad, med vilka och i vilka former.

Mer av samma sak eller...

När projektet Kunskapslyftet startade 1 juli 1997 det många

var som oroade sig för att denna satsning bara skulle resultera

i mer av samma sak. Flera kurser i engelska, flera läsårsscheman och flera klassrum där läraren pratar 90 procent tiden. Har det blivit så Nej

av

Förändringarna i kursutbudet har de senaste åren varit tydliga. Yrkesinriktade kurser har ökat kraftigt i omfattning och utvecklats i olika riktningar. Detta torde vara till fördel för de studerande. Det är lättare för många kortutbildade att fördelar med yrkesutbildning

se en

speciellt i jämförelse med kurser i allmänna ämnen. Den är inte lika hotfull, den är något kan bedöma värdet och i bästa fall

som man av något som kan ge arbete. Den kommunala Vuxenutbildningens uppgift är inte bara att utbilda människor för vidare studier på universitet och högskolor.

-

Det är också intressant utveckling pågår i hela den kom-

en som nu munala vuxenutbildningen när det gäller flexibla studier, utläggning i tid och rum samt individuella studiegångar. För två år sedan

genom-

168 Kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande för vuxna

fördes i huvudsak all undervisning i grupper på komvuxenheter. Gruppens storlek kunde variera från cirka tolv till omkring trettio. Med distansstudier avsågs studier vid statens skola för vuxna i Härnösand eller Norrköping.

Nu två år senare genomförs fortfarande en stor del av undervis-

- ningen på komvuxenheter eller hos andra utbildningsanord-

i grupper nare, men det intressanta är det engagemang med vilket utbildningsanordnama prövar vägar att möjliggöra utbildning via flexibla studier

nya i olika former, att lägga ut utbildningar på "icke-reguljära" tider och att utveckla individuella studiegångar med undervisning och/eller handledning. Detta ställer stora och nya krav på förändring av arbetsformer och arbetssätt.

Nya pedagogiska modeller tar också form och prövas. Där finns vissa anordnare proñlerar sig kring en viss pedagogiks modell,

som exempelvis AmuGruppen kring Merlinpedagogik eller TBV kring lärstilamas betydelse för inlärning. Lika intressant är prövandet med mer eller mindre utvecklade självstudiefonner och pedagogisk handledning liksom olika modeller för undersökande arbetssätt. Här får och bör tusen blommor blomma men på rätt ställe vid rätt tidpunkt.

-

Målgruppen som helhet är nöjd, men med vad

Att deltagarna i alla fall är nöjda visar de enkätsvar som utvärderarna fått in genom de så kallade riksenkätema. Dessvärre visar det sig också att arbetslösa valt att inte studera är lika nöjda med sitt val. Det

som finns alltså all anledning att ut hårdare i kommunerna och visa på det klara sambandet mellan hög arbetslöshet och kort utbildning och vice versa.

De kortutbildades föreställning om utbildning generellt och om Kunskapslyftet beskrivs i en annan utvärderingsstudie som teoretiska studier, inaktivitet samt något som är främmande och onyttigt. Dekortutbildades föreställning utbildning är nära relaterad till deras skäl

om för att inte studera.

Det finns många tänkbara strategier för att påverka de icke-motiverade arbetslösa. Gynnsamma förutsättningar skulle vara

garanti för bra arbete efter avklarade studier, hållbar Studieekonomi, en tilltro till att klara av studierna, att studierna leder till ett yrke att studierna innehåller både teori och praktik samt att utbildningstiden är kort.

Kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande för vuxna 169

Den uppsökande verksamheten i kommunerna måste utvecklas så att fler kortutbildade kan nås med gedigen information om vuxenutbildning och fördelar med kunskapslyft. Det är då inte bara arbetslösa kortutbildade som är målgruppen för den kommunala vuxenutbildningen utan också de kortutbildade som är i arbete.

170 Kvalitativ utveckling av utbildning och livslångt lärande för vuxna

SOU 199939 Utvärderingarna Kunskapslyftet 171

av

6 av

Utvärderingama Kunskapslyftet, samordning och vissa projekt-

resultat

Som tidigare framgått är kapitlen 4 och 5 till viss del baserade på

resultat från de fristående, nationella utvärderingarna av Kunskapslyftet. I kapitel 4 har de främst använts för nyanserad bild del-

att ge en mer av tagarna i Kunskapslyftet och vad som hänt dem efter Kunskapslyftet, än vad är möjligt utifrån den ordinarie uppföljningsstatistiken. I

som kapitel 5 redovisas fristående nationella utvärderingar som handlar dels om pedagogisk-organisatoriska frågor i kommunerna dels om individrelaterade pedagogiska aspekter. Även kapitel 13 och 16 i del

utnyttjar resultat från de fristående nationella utvärderingama för att beskriva studiedeltagandet för vuxna med funktionshinder.

De utvärderingsprojekt som hittills producerat resultat men som på grund av sin karaktär inte kunnat någon mer ingående presentation i kapitlen 4 och 5 redovisas i detta kapitel. Det handlar fyra utvärde-

om ringsprojekt: "Kunskapslyftet som modell och metod,Kunskapslyftets omfattning i kommunema, "Kommunemas kostnader för Kunskapslyftet samt "Det samhällsekonomiska utvärderingsprojektet".

Kapitlet inleds med en beskrivning av den samordning av olika aktörers arbete med att utvärdera Kunskapslyftet som Kunskapslyftskommittén för.

ansvarar

6.1 och samarbete

Samordning

Kunskapslyftskommittén har regeringens uppdrag att samordna utvärderingarna av Kunskapslyftet och för att fristående nationella

ansvara utvärderingar av denna satsning kommer till stånd.

Respektive myndighet följer och utvärderar på normalt sätt utvecklingen inom sitt ansvarsområde. Det innebär i detta fall att Folkbildningsrådet utvärderar Kunskapslyftet för folkhögskolomas del medan Skolverket följer Kunskapslyftet i kommunerna och på Statens skolor för vuxna och Arbetsmarknadsstyrelsen granskar de insatser arbetsmarknadsmyndighetema gör i anslutning till Kunskapslyftet. Kommu-

172 Utvärderingarna av Kunskapslyftet

nema ansvarar själva för att den verksamhet de bedriver lokalt inom ramen för Kunskapslyftet utvärderas.

Kunskapslyftskommittén initierade nationella utvärderingarna

De av kom igång relativt tidigt, dvs. hösten 1997. Med utgångspunkt från kommitténs utvärderingsprogram har Kunskapslyftskommittén anordnat seminarier och överläggningar dels myndigheterna emellan, dels de fristående, nationella utvärderarna emellan, dels mellan myndigheter och forskare/utvärderare. I dessa sammankomster har även Sisus Statens Institut för Särskilt Utbildningsstöd deltagit som ett led i kommitténs strävan att koppla samman arbetet med det särskilda uppdraget att utreda situationen för studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen, och utvärderingarna Kunskapslyftet. Syftet med

av dessa diskussioner har varit att åstadkomma en samordning mellan de olika aktörernas utvärderingar.

I samma syfte har kommittén fört en kontinuerlig dialog med kommunerna om deras lokala utvärderingar.

De fristående nationella utvärderingarna

Syftet med de fristående nationella utvärderingarna är att de ska ge ett helhetsperspektiv på Kunskapslyftet både kvantitativt och kvalitativt. Det sker såväl riksrepresentativa individstudier som kom-

genom munstudier. I individstudiema analyseras de studerandes bakgrund, attityder och förväntningar inför deltagandet i Kunskapslyftet, Kunskapslyftets inverkan på de studerande och deras erfarenheter efter Kunskapslyftet. I kommunstudiema undersöks hur Kunskapslyftet organiseras och planeras och hur olika faktorer i dessa beslutsprocesser samspelar med rekrytering och uppläggning av kurser och kursinnehåll. Även kommunernas kostnader för Kunskapslyftet studeras.

De riksrepresentativa studierna kompletteras både vad avser individer och kommuner med detaljerade intensivstudier av enskilda individer och kommuner. På nationell nivå kommer de individbaserade studierna att utmynna i samhällsekonomiska bedömningar av Kunskapslyftssatsningens lönsamhet jfr. översikten i SOU 1998:5 l.

De fristående nationella utvärderingarna har under året kompletterats med en internationellt expertgrupp vars uppgift är att ge ett vidgat perspektiv på det utvecklingsarbete som kommit igång inom vuxenutbildning och livslångt lärande följd bl.a. Kunskapslyftet.

som en av

Förutom i detta delbetänkande återges resultat från utvärderingarna fortlöpande på Kunskapslyftskommitténs hemsida:

www. utbildning.regering.se/klk. På Kunskapslyftsprojektets egen hemsida: www.kunskapslyftet.gov.se finns länkar till kommunerna och de andra

SOU 199939 Utvärderingarna Kunskapslyftet 173

av

myndigheterna också utvärderar Kunskapslyftet ur olika

som synvinklar. Det utvärderingsarbete Kunskapslyftskommittén initierat

som sträcker sig fram till år 2002, dvs. utöver Kunskapslyftskommitténs egen mandatperiod.

F olkbildningsrådet

För att utvärdera de 10 000 extra studieplatser i folkhögskoloma som ingår del i Kunskapslyftet har Folkbildningsrådet bl.a. initierat

som en följande projekt:

En enkät till folkbildningens basorganisationer som genomfördes 0 av SCB i maj 1998. Enkäten belyser bl.a. de 10 000 Kunskapslyftsplatsernas ställning i relation till folkhögskolomas ordinarie verksamhet och effekterna dem på den ordinarie undervis-

av ningen Folkbildningsrådet, 1998b. 0 En databas som byggs upp av SCB för de 10 000 platserna inom Kunskapslyftet vid folkhögskoloma uppdelat på en skolkommundatabas som innehåller data gällande landets kom-

där det finns folkhögskolor och en "individdatabas" som muner

de individer deltar i folkhögskolomas del av Kunavser som skapslyftet. Ett utvärderingsprojekt Kunskapslyftet på folkhögskola en stu- 0 die av deltagarnas studiemotiv, motiv till valet av utbildningsanordnare och syn på sina studier som genomförs av Eva Andersson och Monica Larsson vid Göteborgs universitet med professor Staffan Larsson vid Linköpings universitet som vetenskaplig handledare. Denna utvärdering påbörjades hösten 1998 och ska pågå till våren 2000. Den är planerad som en kombination av intervjuer och enkäter. Genom att i tillämpliga delar använda samma enkäter som i de fristående nationella utvärderingarna ges goda möjligheter att belysa likheter och olikheter i folkhögskolomas arbetssätt etc. jämfört med andra utbildningsanordnare. Detta utväderingsprojekt följer på en förstudie som Folkbildningsrådet lät genomföra våren 1998 och

resulterade i rapporten "Kunskapslyftet ett hot mot som folkhögskolans själ eller en renässans för folkhögskoleidén av Lisbeth Eriksson vid Linköpings universitet.

Folkbildningsrådet avser vidare att komplettera de utvärderingsinsatser som ovan beskrivits med en ny enkätundersökning riktad till studieför-

174 Utvärderingarna Kunskapslyftet

av

bund och folkhögskolor. Den genomförs för att få uppfattning

en om hur folkbildningens engagemang i den kommunala, upphandlade delen av Kunskapslyftet ut. Syftet är att fördjupa kunskaperna kring de

ser uppgifter som tidigare lämnats in till Folkbildningsrådet av studieförbund och folkhögskolor och skapa plattform för vidare diskussioner

en om folkbildningens roll inom Kunskapslyftet.

I övrigt deltar Folkbildningsrådet aktivt i samordningen

och samarbetet kring de nationella utvärderingarna som Kunskapslyftskommittén initierat.

Skolverket

Skolverket har flera olika utgångspunkter för att ett brett empiriskt underlag för bedömningar och beslut som rör Kunskapslyftet. Ett sådant underlag erhålls dels inom ramen för Skolverkets uppdrag att leda och följa verksamheten, dels ansvaret för den nationella

genom uppföljningen och rapporteringen av Kunskapslyftet. Utöver detta erhålls också ett viktigt underlag Skolverkets generella uppdrag

genom avseende uppföljning, utvärdering, utveckling och tillsyn inom skolområdet.

I syfte att bidra till den nationella kunskapen om resultat och effekter av den femåriga satsningen deltar Skolverket i Kunskapslyftskommitténs samordning av utvärderingsarbetet och följer de fristående

nationella utvärderingama kontinuerligt. Därtill har Skolverket på uppdrag av regeringen redovisat en plan för utvecklingen vuxenutbild-

av ningen Skolverket, 1998m vari flera problemställningar för ytterligare studier och analys lyfts fram.

De studier som Skolverket ska genomföra under verksamhetsåret 1999 förstudie av kommunernas utvärderingar av Kunskapslyftet,

är en en fördjupad studie av lokala kurser och på basis av Skolverkets databaserade kunskaper om deltagarnas utbildningsnivå före vuxenstudier, en enkätstudie av individers utbildningsvägar under temat Lyft eller bredd Skolverket, 1999f.

Syftet med dessa studier är, liksom med de ytterligare utvärderingar av vuxenutbildningen Skolverket avser att genomföra under perioden 1999-2001, att fördjupa kunskaperna inom tre områden; individuella utbildningskarriärer, kommunernas styrning och ledning vuxenut-

av bildningen samt den pedagogiska utvecklingen. Studierna avser att besvara frågor som faller emellan och utanför de fristående nationella utvärderingarna och går djupare än de analyser som görs inom

ramen för Skolverkets uppdrag att leda och följa Kunskapslyftet.

Under treårsperioden 1999-2001 avser Skolverket att initiera ytterligare ett antal fördjupade studier inom vuxenutbildningen. Till de om-

SOU 199939 Utvärderingarna av Kunskapslyftet 175

råden ska studeras hör frågeställningar kring den sociala kompesom tensen bl.a. utifrån de resultat som framkommer av Skolverkets projekt Utvärdering skolan 1998 avseende läroplanernas mål. Studien av ska också fokusera könsspecifika aspekter på vuxnas utbildningskarriärer. Skolverket avser också enligt planen för utvecklingen av vuxenutbildningen Skolverket, l998m bl.a. att rikta insatser mot analys av de nationella styrdokumenten, att följa rekryteringen till vuxenutbildningen, kartlägga svenska erfarenheter och studera utländska erfarenheter validering samt att följa utvecklingen flexibelt lärandeav av distansutbildning. Ett annat område Skolverket att belysa kan sammanfattas som avser i temat "Vägen in i vuxenutbildningen, och utgår från utbildningssystemets mottagande några olika kategorier studerande. Genom Skolav verkets särskilda Kunskapslyftsprojekt erhålls en löpande uppföljning och kortsiktig utvärdering i dialogen med kommunerna. Avsikten är att snabbt lyfta fram aktuella frågeställningar som verksamheten ställer. I regleringsbrevet för Skolverket for år 1999 Utbildningsdepartementet, l998b finns också en del av intresse i utvärderingssammanhang:

Skolverket ska öka sin uppföljning och utvärdering av hur jäm- 0 ställdhetsperspektivet implementeras i undervisningen och av hur undervisningen läggs för att både flickors/kvinnors och pojupp kars/mäns villkor och förutsättningar beaktas och de får likvärdiga möjligheter till utveckling och lärande. 0 Skolverket ska redovisa vilka indikatorer som utvecklas för att belysa kvalitetsutvecklingen inom de olika verksamhetsformema och senast den 15 augusti 1999 redovisa samlad analys kvalitetsen av utvecklingen. Eventuella behov regeländringar ska presenteras mot bakgrund 0 av utvecklingen av det nationella uppföljningssystemet. av Skolverket ska i samråd med CSN och Arns se över behovet av änd- 0 ringar i respektive myndighets uppföljningssystem i syfte att öka jämförbarheten i de statistisk uppgifterna. Skolverket ska senast den 15 maj 1999 lämna delrapport. Slutredovisning uppdraget ska en av ske senast den 15 oktober 1999. Liknande formuleringar återfinns i regleringsbreven för Ams, CSN och Verket för högskoleservice; i fallet Ams dock med den variationen att uppdraget faller under rubriken redovisas senast 15 april 1999" med angivande att men Skolverket ska redovisa 15 maj och 15 oktober 1999.

176 Utvärderingarna av Kunskapslyftet

I den mån den information som efterfrågas i regleringsbrevet inte lämnas vid något annat angivet tillfälle ska den redovisas i årsredovisningen för år 1999.

Ams

Arns direkta deltagande i utvärderingama har inledningsvis främst bestått av arbete med att förse Skolverket, Kunskapslyftskommittén och de fristående nationella utvärderama med statistiskt material som underlag för analysarbetet.

Vissa utvärderingsprojekt förbereds dock. Exempelvis planerar Arns och Skolverket att tillsammans med ett antal kommuner genomföra viss försöksverksamhet för att bryta den könsuppdelade utbildnings- och arbetsmarknaden bl.a. tar sig uttryck i att relativt män söker sig

som till Kunskapslyftet Skolverket, 19990. Dessutom har Arns och Skolverket för avsikt att följa de vikarier som under 1997/98 gick in som ersättare för arbetstagare som studerade i Kunskapslyftet. Har de i sin tur blivit intresserade av studier och t.ex. deltagit i Kunskapslyftet 1998/99 Arns har också initierat ett s.k. "Parallellprojekt. Avsikten med det är att genomföra en djupstudie av vissa privata utbildningsanordnare inom upphandlad arbetsmarknadsutbildning med början i upphandling, fortsättning i den pedagogiska processen och avslut i utbildningsresultat och arbetsmarknadseffekter. Studien ska läggas upp så att den går att jämföra med motsvarande utvärderingar inom Kunskapslyftet.

För övrigt deltar även Ams aktivt i diskussionerna kring samordning och samarbete relaterat till Kunskapslyftskommitténs utvärderingsprojekt.

6.2 Kunskapslyftet som modell och metod

I Kunskapslyftskommitténs utvärderingsuppdrag har ingått att utvärdera "Kunskapslyftet som modell och metod för samverkan mellan stat och kommun, central styrning och lokal mobilisering".

Inför den femåriga vuxenutbildningssatsningen Kunskapslyftet

- inrättade regeringen en Delegation för kunskapslyftet inom regeringskansliet med representanter för utbildnings-, arbetsmarknads-, finans-, närings- och handels- samt inrikesdepartementet. Till delegationen knöts också ett sekretariat. Sekretariatet vid Delegationen för kunskapslyftet har ansvarat för en dialog med kommunerna under planeringen av Kunskapslyftet och dess genomförande under det första året.

SOU 199939 Utvärderingarna Kunskapslyftet 177 av

Inom regeringskansliet kan den interdepartementala delegationsmodellen vara användbar även i andra sammanhang när det gäller att hantera frågor sektorsövergripande natur och frågor som behöver en av snabb och slagkraftig beslutsstruktur. För relationen stat- kommun och utvecklingen vuxenutbildningen har "delegationsmodellen också av inneburit vissa nya inslag, vilka bör uppmärksammas och analyseras. Erfarenheterna är intressanta framför allt för Skolverket, som har övertagit Delegationens arbetsuppgifter också med tanke på andra men samarbetsprojekt mellan stat och kommun.

6.2.1 Kunskapslyftet som modell och metod

-

adhocrati eller byråkrati

Statskontoret har på Kunskapslyftskommitténs uppdrag analyserat den modell för genomförandet Kunskapslyftet regeringen valt ur av som nationell och interdepartemental synvinkel. I sin rapport Statskontoret, 1998b konstaterar Statskontoret sammanfattningsvis att delegationsmodellen kan motiveras på vissa grunder, exempelvis som startmotor, inslaget experiment, förhandlingar och skönsmäsom av sighet i besluten är stort och/eller när intressentrnedverkan är önskvärd och legitim.

Motiven för delegationen är sammantaget bärkraftiga

Delegationen för kunskapslyftet med placering inom Regeringskans- liet inrättades med flera urskiljbara motiv. De flesta var dock under- förstådda och inte explicit redovisade i förslaget till riksdagen:

Flerfaldiga och sektorsövergripande mål Önskemål snabb start och snabbt genomslag om Kompletterande beslut policy och styrande regelverk måste tas om under arbetets gång Snabba korrigeringar kunde vid behov göras Möjlighet till direktdialog mellan regering och kommunerna ansågs 0 angelägen Kommunerna uppfattar styrning från regeringen som mer legitim än 0 styrning från myndigheter.

Sedda för sig är Statskontoret det- inget motiv för den var - som ser valda organisationen ensamt tillräckligt, men sedda tillsammans är motiven bärkraftiga.

178 Utvärderingarna av Kunskapslyftet

Delegationen för kunskapslyftet och Kunskapslyftskommittén har arbetat parallellt, Vilket kan ha vållat viss oklarhet om ansvarsfördelningen. Det ligger dock samtidigt, enligt Statskontoret, en unik och alltför ofta förbisedd fördel i att någon som i det här fallet Kunskaps-

lyftskommittén får i uppgift att följa och värdera ett refonnprogram

redan från start.

Delegationen har arbetat ejfektivt

Statskontoret understryker att Delegationen för kunskapslyftet och dess sekretariat har arbetat effektivt och har trots mycket begränsade kansliresurser bidragit till ett snabbt genomslag av den särskilda vuxenutbildningssatsningen. Dialogen med kommunerna har varit intensiv och omfattande men har samtidigt till stor del snarare haft karaktären av frågor och svar än diskussioner om alternativa utvecklingsmöjligheter på lokal niva.

Förvaltningspolitiska invändningar kan riktas mot modellen

Sedan ett tiotal år tillbaka har det i statsförvaltningen utvecklats ett system för mål- och resultatstyming som förutsätter en tydlighet i rollfördelningen mellan riksdagen, regeringen, myndigheterna och kommunerna. De tillfälliga organisationslösningama adhocratin bryter

- mönstret och innebär att dubbla eller flerdubbla och konkurrerande styrsystem etableras. Det särskilda statsbidraget till Kunskapslyftet är ett typiskt exempel på detta. En konsekvens är att det blir svårt att utkräva ansvar.

Systemet för studiefinansiering efterfrågesidan har stor betydelse för de slutliga effekterna av Kunskapslyftet. En, åtminstone delvis förbisedd, sidoeffekt av efterfrågetrycket har varit att det uppstått hanteringsproblem hos Centrala studiestödsnämnden som dels beror på volymölcning, dels på de mångfaldiga och därmed svårtillämpade studiefmansieringsreglema.

Att Delegationen för kunskapslyftet från början fick ett tidsbegränsat mandat är enligt Statskontoret- bra. Det speglar bland annat att

det fanns medvetenhet att myndighetsutövande ärendehantering

en om normalt inte hör hemma i Regeringskansliet.

SOU 199939 Utvärderingarna av Kunskapslyftet 179

Nya beredningsformer kan behövas

Nya beredningsformer kan, som Statskontoret ser det, behövas inom Regeringskansliet, men erfarenheterna från Kunskapslyftet ger inte ensamma någon vägledning

Det är svårt att dra några entydiga slutsatser av Delegationen för kunskapslyftet som modell för beredning över departementsgränsema. En mer formlös interdepartemental arbetsgrupp skulle sannolikt ha arbetat på likartat sätt. Motivet för delegationen är snarare att den har varit väl synlig kontaktpunkt för kommunerna.

en

6.2.2 Kunskapslyftet som modell och metod

-

Redovisning av ett uppdrag

För relationen stat- kommun och utvecklingen av vuxenutbildningen har Sten Tillhammar på Kunskapslyftskommitténs uppdrag genomfört ett särskilt utvärderingsprojekt som redovisats till kommittén i rapporten "Kunskapslyftet som modell och metod Redovisning av ett upp-

drag Kunskapslyftskommittén, 1998. Utvärderingsstudien är av uppföljningskaraktär och bygger på en självvärdering av tolv kommuner. De utvalda kommunerna representerar olika delar av landet samt olika storlekar och kommuntyper. Utifrån den gjorda självvärderingen har kontaktpersonema i den statliga Delegationens för Kunskapslyftet sekretariat lämnat kommentarer och synpunkter utifrån sitt perspektiv.

Nytändning vuxenutbildningen

Generellt sett kan enligt Tillhammar konstateras att kommunerna tagit ansvaret för Kunskapslyftet på mycket stort allvar. Förfaringssättet med

och därefter ansökan statliga medel har på de flesta eget program om håll lett till ett större engagemang ivuxenutbildningsfrågor än tidigare både hos politiker och chefstjänstemän. Denna statliga strategi tycks också ha lett till en "nytändning kring vuxenutbildningsfrågor.

Samarbetet utvecklas

Av rapporten framgår att Kunskapslyftet i många kommuner på mycket kort tid har lett till ett brett engagemang, nytänkande och utvecklingsarbete i vuxenutbildningsfrågor samt samverkan mellan kommuner och andra vuxenutbildningsanordnare. Samarbetet med arbetsförmedling och fackliga organisationer tycks i stort sett fungera tillfredsställande.

180 Utvärderingarna av Kunskapslyftet

Det tycks däremot vara svårare att finna former för ett fungerande samarbete med det lokala näringslivet.

Utvärdering en bristvara liksom individuella studieplaner

- - En allmän brist synes vara kopplingen till kommunernas skolplan eller andra kommunala styrdokument. Även bristen systern för uppföljning och utvärdering är enligt Tillhammar påtaglig och han tillägger att denna brist emellertid är generell för hela det offentliga skolväsendet.

En allmängiltig bild lyfts fram i rapporten är att alla som

annan som efterfrågar individuell vägledning också får det, men att individuella studieplaner inte upprättas för alla deltagare i Kunskapslyftet.

Skolverket- inte bara tillsyn utan också stimulans för utveckling hoppas kommunerna

Dialogen med kontaktpersonema i den statliga delegationens sekretariat har allmänt upplevts mycket positiv både de undersökta korn-

som av munema och av kontaktpersonema själva. Det kommunerna nu önskar sig av Skolverket när verket tagit över myndighetsansvaret är att

- även i fortsättningen få ha den nära personkontakt som uppstått mellan stat och kommun i projektet. Författaren pekar då särskilt på de små kommunernas behov av stöd. I sådana kommuner har man ofta en begränsad krets av medarbetare ur vilken nyckelpersoner kan tas för att till exempel driva ett projekt Kunskapslyftet. Deras behov av

som bollplank mot vilka tankar, idéer och problem kan bollas är stort. Enligt kontaktpersonemas erfarenhet behövs ofta en kommunstorlek på 30 000 35 000 invånare för att man ska ha den kraft som behövs för

att fullt ut kunna fullfölja åtagandet i Kunskapslyftet. Hälften av landets kommuner har mindre än 15 000 invånare.

Från flera kommuner har man också påtalat behovet av att Skolverket prioriterar arbetet med att genom Kunskapslyftet pedagogiskt utveckla hela den kommunala vuxenutbildningen liksom att Skolverket fullföljer Delegationens nära samarbete med arbetsmarknadsmyndighetema -i detta fall Arbetsmarknadsverket.

6.3 Kunskapslyftets omfattning i kommunerna

Institutet för regional analys, Inregia AB, beskriver och analyserar skillnader mellan kommunerna vad avser Kunskapslyftets omfattning

SOU 199939 Utvärderingarna av Kunskapslyftet 181

och sammansättning på uppdrag Kunskapslyftskommittén. Inregia av att lämna första delrapport under våren 1999 som därefter avser en kommer att följas årlig rapportering fram till år 2002 då uppdraav en get slutrapporteras. De resultat redovisats för Kunskapslyftskomsom mittén inför detta delbetänkade avser bland annat omfattning och elevsammansättning på gymnasial nivå i Kunskapslyftet och i den kommunala vuxenutbildningen. Uppgifterna bygger i huvudsak på SCB:s mätningar av den kommunala vuxenutbildningen under hösten 1997 och 1998 mätvecka 42. Antalet studerande beskrivs i termer av olika målgrupper. I det följande redovisas uppgifter målgruppen i respektive kommun mätt som om antalet kortutbildade och arbetslösa i kommunen. Kortutbildade definii detta sammanhang individer har högst tvåårig gymnaeras som som sieutbildning. Med arbetslösa antalet öppet arbetslösa och sysselavses satta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under perioden maj till september före höstterminens början respektive år. I avsnitt 4.4 där den huvudsakliga redovisningen deltagarna i Kunskapslyftet sker utifrån av projektets olika målgrupper redovisas ytterligare uppgifter från Inregia. Andelen medborgarna deltar i Kunskapslyftet varierar krafav som tigt mellan kommunerna. Lägst andel av befolkningen 16-64 år hade Lessebo och Hultsfred med 0,5 procent medan Vansbro och Karlskoga låg högst med 6,9 respektive 6,1 procent höstterminen 1998 vecka 42. I absoluta tal låg Göteborg högst med drygt 10 200 studerande och Sorsele lägst med 24 studerande Inregia 1999. Fördelningen över andelen studerande i befolkningen mellan 16-64 år i landets kommuner redovisas idiagram 6.1.

182 Utvärderingarna av Kunskapslyftet

Diagram 6.1. Totala antalet studerande i Kunskapslyftet hösten 1998 vecka 42 som andel av befolkningen 16-64 år procent

,

7%

6% ..

5% n

4% H

c 3. m h -

E så u

å

F X

Kommuner rangordnade efter andel studerande i Kunskapslyftet Källa: Inregia, 1999, Kunskapslyftet -jämförelser mellan kommuner 1997 och 1998.

Inregia har genom statistiska sambandsanalyser testat ett flertal tänkbara förklaringsvariabler till vad som ligger bakom skillnaderna mellan kommunerna i andelen deltagare i Kunskapslyftet 1998 och bland annat funnit att

0 det finns ett visst statistiskt samband mellan andelen kortutbildade i

en kommun och andelen studerande i Kunskapslyftet sambandet åskådliggörs i diagram 6.2

0 det inte finns något statistiskt belägg för att ett stort antal invandrare,

äldre eller långtidsarbetslösa bland de arbetslösa i kommunerna skulle leda till en större satsning på Kunskapslyftet

0 det finns ett negativt samband mellan andelen studerande i den ordi-

narie kommunala vuxenutbildningen och andelen studerande i Kunskapslyftet. Desto mer en kommun satsat på den ordinarie kommunala vuxenutbildningen desto lägre är andelen studerande i Kunskapslyftet.

SOU 199939 Utvärderingarna Kunskapslyftet 183 av

Diagram 6.2. Andel studerande i Kunskapslyftet av befolkningen,

16-64 år hösten 1998 vecka 42, samt andel kortutbildade

arbetslösa av befolkningen, 16-64 år 1998

% 7 Kunskapslyftet O Andeleleveri avbefolkningen ° o 6 . 0

O 5 n 0 O 0 ° o 4 9 0 0 0 o 9 . . :.°.°:.§°.°.°°.0 ° . o o 3 o o ° 0 0 . 2 o 0 0

° gg. g.lo.;s.j, 9 0 0

,o, ° O0 O g :nya0 t : 0 ° .- ° 2 00 O. 00 . 0..O:. 0040 , . 0 o. , OQ .Oo

..g...;ç.:.::.°:.o3.0

. 1 o 0 0 . ° . . ° o AndelIágutbildadearbetslösa 0 0 ° ° ° avbefolkningen 0 : r z : : : : : % 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18

Källa: Inregia, 1999, Kunskapslyftet jämförelser mellan kommuner 1997 och - 1998.

Inregia har jämfört hur antalet deltagare i Kunskapslyftet förhåller sig till

det antal deltagare kommunerna preliminärt beviljats statsbidrag för. som Jämförelsen visar att det finns ett tydligt samband mellan å ena sidan

antalet studerande i Kunskapslyftet vecka 42 hösten 1998 och å andra

sidan antalet statsbidragsplatser enligt den preliminära tilldelningen av

statsbidraget inför 1998 Regeringsbeslut 1997-05-15. Att statsbidragets

fördelning mellan kommunerna får genomslag för storleken på kommu-

nernas Kunskapslyftssatsningar är föga förvånande. Mer intressant är att

närmare studera skillnaderna mellan antalet statsbidragsplatser och det

faktiska antalet platser i kommunerna. För att jämföra detta har kvoten

mellan det faktiska antalet studerande och antalet statsbidragsplatser för

varje kommun redovisats i form av ett index med statsbidragsplatsema

bas 100. Diagram 6.3 illustrerar hur denna kvot varierar mellan som kommunerna.

184 Utvärderingarna av Kunskapslyftet

Diagram 6.3. Avvikelser mellan faktiskt antal studerande i Kunskapslyftet v.42, hösten 1998 och antal statsbidragsplatser helårsplatser 1998. Index Statsbidragsplatser 100.

350 300-- 250V 200--

1507 100

50 --

Kommuner rangordnade efter procentuell avvikelse mellan faktiskt antal

studerande i Kunskapslyftet och antal statsbidragsplatser

Källa: Inregia, 1999, Kunskapslyftet jämförelser mellan kommuner 1997 och

- 1998.

Diagram 6.3 visar att de flesta av landets kommuner under hösten 1998 hade en större volym på Kunskapslyftet jämfört med vad de preliminärt beviljades statsbidrag för. Flera faktorer kan ligga bakom de i vissa fall relativt stora avvikelsema. Till en del kan skillnaderna förklaras av att de båda variablema inte är helt jämförbara. Statsbidragen avser helårsplatser, medan elevstatistiken avser situationen under viss vecka på hösttermi-

en nen. De uppgifter som analyserats är de preliminära statsbidragen inför 1998 Regeringsbeslut 1997-05-15, vilka i vissa fall senare under perioden justerats uppåt eller nedåt. Vidare tar statsbidragen till en del hänsyn till att Vissa kurser ger högre respektive lägre ersättning. I små kommuner där Kunskapslyftet har begränsad omfattning kan den bristande jämförbarheten i vissa fall spela en betydande roll. För mönstret i stort kan emellertid dessa problem ha mindre betydelse. Diagrammet visar att det föreligger en stor spridning mellan kommunerna. Några kommuner når endast upp till en tredjedel av antalet erhållna statsbidragsplatser medan Kunskapslyftet i andra kommuner uppgår till två till tre gånger fler studerande än det antal statsbidragsplatser kommunerna tilldelats.

SOU l99939 Utvärderingarna Kunskapslyftet 185

av

Statsbidragens potentiella ejfekter" på andelen kortutbildade arbetslösa i kommunerna

För att illustrera hur statsbidragen skulle kunna påverka mâlgruppen- de kortutbildade arbetslösa har Inregia genomfört ett enkelt räkneexempel.

- De har antagit att alla platser i Kunskapslyftet som kommunerna får statsbidrag för under den första 18-måndersperioden går till kortutbildade arbetslösa. Därefter jämförs den relativa arbetslösheten i kommunerna före och efter Kunskapslyftets införande. Den på detta sätt beräknade potentiella effekten av statsbidragen framgår av nedanstående diagram som skillnaden mellan den heldragna linjen och staplarna.

Diagram 6.4. Beräknad förändring av andelen kortutbildade arbetslösa i befolkningen målgruppen 16-64 år i landets kommuner under förutsättning att samtliga platser enligt statsbidraget gick till

målgruppen under den första IS-måndersperioden

%

16 -

14 s

10 --

3..

Detvitafältet under den heldragnalinjenmotsvararden tänktaminskningenavmålgruppen

i landets kommuner,under de förutsättningarsom angesidenbeskrivandetexten Källa: Inregia, 1999, Kunskapslyftet jämförelser mellan kommuner 1997 och

- 1998.

Diagram 6.4 visar att Kunskapslyftet är stort i förhållande till målgruppen kortutbildade arbetslösa och att det finns betydande regionala skillnader i andelen av befolkningen som tillhör målgruppen. Statsbidragsfördelningen skapar förutsättningar för att minska andelen av målgrup-

186 Utvärderingarna av Kunskapslyftet

i samtliga kommuner. I stora drag är förutsättningarna för att pen minska andelen kortutbildade arbetslösa uttryckt i procentenheter

- störst i kommuner som hade en relativt hög andel arbetslösa kortutbildade i befolkningen 16-64 år. Gör man det omvända och jämför den potentiella minskningen i relativa tal får man ett omvänt resultat, dvs. att förutsättningarna att minska andelen kortutbildade arbetslösa i befolkningen 16-64 år är störst i kommuner med låg andel av målgruppen i kommunen. Liknande slutsatser får man om man som nedan studerar hur de samlade statsbidragen preliminärt fördelades i förhållande till andelen kortutbildade arbetslösa av befolkningen i kommunerna.

Statsbidragen fördelning i förhållande till andelen kortutbildade arbetslösa i kommunerna

För att undersöka hur statsbidragen fördelats i förhållande till målgrup-

andel i kommunerna har en gruppering av kommunerna gjorts pens efter målgruppens relativa storlek andelen kortutbildade arbetslösa av befolkningen. För dessa grupper har andelen av målgruppen respektive andelen av de preliminära statsbidragen beräknats. Resultaten framgår av nedanstående tabell.

Tabell 6.1. Fördelning av statsbidragen 970701-981231 jämfört med målgruppen efter målgruppens andel av befolkningen 16-64 år

Källa: Inregia 1999, Kunskapslyftet -jämförelser mellan kommuner 1997 och 1998.

Av tabellen framgår att kommuner med en låg andel kortutbildade arbetslösa i befolkningen får större andel av statsbidragen än vad som

en motsvaras av andelen av målgruppen. Motsatsen gäller kommuner med hög andel kortutbildade arbetslösa. Dessa får en lägre andel av statsbidragen än vad som motsvarar deras andel av målgruppen. Resultatet

SOU 199939 Utvärderingarna Kunskapslyftet 187

av

tyder på att statsbidragsfördelningen missgynnar kommuner med hög andel kortutbildade arbetslösa.

6.4 Kommunernas kostnader för

Kunskapslyftet

Statskontoret genomför uppföljning kommunernas kostnader för

en av Kunskapslyftet på uppdrag av Kunskapslyftskommittén. En delredovisning avseende kommunernas kostnader under perioden 1 juli till 31 december 1997 redovisades 1998 Statskontoret, 1998. Under våren 1999 kommer uppföljningen att avslutas med en redovisning av kommunernas kostnader till och med den 31 december 1998.

Vid sidan av att sammanställa och analysera kommunernas kostnader för Kunskapslyftet görs nu en jämförelse med de statsbidrag kommunerna erhållit. Statskontoret har vidare genom att intervjua företrädare för kommunernas Kunskapslyftssatsningar kartlagt vilka kvalitativa faktorer som kan ligga bakom skillnader mellan kommunernas kostnader för projektet. Utgångspunkten för detta arbete har varit de kostnadsskillnader som konstaterades i Statskontorets tidigare delrapport. De uppgifter som redovisas i detta betänkande bygger på underlaget från Statskontorets pågående uppföljning.

Kostnader och intäkter

Kartläggningen av kommunernas kostnader för hela 18-månadersperioden sker genom en enkät till ett urval av sammanlagt 61 kommuner. Av dessa har i skrivande stund 53 kommuner redovisat fullständiga kostnadsuppgifter till Statskontoret. De preliminära jämförelser mellan kostnader och intäkter hittills kunnat göras Visar att för fyra femte-

som delar av kommunerna överstiger de intäkter kommunerna erhållit från staten per producerad poäng, Regeringsbeslut 1999-03-31, de kostnader kommunerna redovisat att de haft redovisad poäng för Kun-

per skapslyftet. För en femtedel av kommunerna gäller det motsatta, dvs. de redovisade kostnaderna per poäng överstiger det erhållna statsbidraget per poäng.

Den jämförelse som gjorts ovan mellan redovisade kostnader och erhållna intäkter bör tolkas med försiktighet. Beslutet kommunernas

om statsbidrag grundar sig på de deltagarpoäng som kommunerna presterat inom ramen för Kunskapslyftet. För att få tillgodoräkna sig statsbidrag för Kunskapslyftet krävs att kommunerna först når upp till basorganisationen, dvs. den nivå deltagarpoäng kommunen producerade

av som

188 Utvärderingarna Kunskapslyftet av

inom för den kommunala vuxenutbildningen innan Kunskapsramen lyftet påbörjades. Vid statsbidragsberäkningen tas hänsyn till detta vilket innebär att kommunerna enbart får statsbidrag för de deltagarpoäng överstiger basorganisationen. För den gjorda jämförelsen som ovan innebär detta att kommunerna redovisat kostnader till Statskontoret för fler deltagarpoäng än vad som ansetts utgöra deltagarpoäng inom raför Kunskapslyftet vid statsbidragsfördelningen. men Beslutet fördelning statsbidrag är preliminärt. Slutgiltigt beom av statsbidragsfördelning för perioden l juli 1997 31 december slut om - 1998 beräknas kunna tas i juni 1999. Inför det slutgiltiga beslutet kommer Skolverket att slutjustera redovisningen producerade deltaav garpoäng. För riket helhet brukar denna justering erfarenhetsmässom sigt innebära endast mindre avvikelser. Antalet producerade deltagarpoäng minskar i regel något följd att den s.k. dubbelredosom en av visningen deltagarpoäng, ibland uppkommer när kommuner av som köper studieplatser varandra, korrigeras. av

Orsaker till kostnadsskillnader

Av Statskontorets material framgår att kostnaderna för att producera en verksamhetspoäng eller årsstudieplats skiljer sig mellan olika en kommuner. I vissa fall är skillnaderna stora. Förutsättningama för kommunal vuxenutbildning i landets kommuner varierar. Den jämförelse gjorts utifrån Kunskapslyftets första månader visar att det som sex inte finns några enkla samband mellan skillnader i kostnadsutfallet som kan förklaras kommuntyp eller kommunstorlek. Däremot tycks det av finnas ett samband mellan kommunstorlek och fördelningen av kostnaderna på olika delposter. Större kommuner har i genomsnitt lägre "overheadkostnader producerad poäng än mindre kommuner. per Detta kompenseras dock att mindre kommuner i genomsnitt har av lägre undervisningskostnader poäng. Sammantaget innebär detta att per kommunstorleken inte kan sägas utgöra generell förklaring till skillen nader i kostnad per producerad poäng. Utifrån uppgifter kommunernas kostnader den första sexmånaom dersperioden och sammanställningar från de intervjuer och seminarier Statskontoret och Kunskapslyftskommittén genomfört med komsom munföreträdare visar det sig att det inte går att peka ut någon enskild orsak bakom det faktum att kostnadema skiljer sig mellan olika kom- De kostnadsskillnader uppmärksammats beror snarare på muner. som rad olika faktorer dels är följd ekonomiska, sociala, deen som en av mografiska och geografiska förhållanden som kommunerna har svårt

SOU 199939 Utvärderingarna Kunskapslyftet 189

av

att påverka och dels en följd av enskilda och kollektiva aktörers vilja, förmåga och kvalitativa ambitioner.

Målgruppens sammansättning och storlek är betydelsefull på många sätt. Studieovana grupper behöver generellt sett mer stöd, dvs. högre lärartäthet om kvaliteten i undervisningen ska kunna upprätthållas. Det har också framhållits att studieovana elever har svårare att delta i olika former av s.k. flexibel undervisning. Om studerandeunderlaget i hela eller delar av kommunen är litet- eller heterogent kan det vara svårt

att kombinera ett brett kursutbud med gruppstorlekar som täcker personalkostnaderna.

Statsbidraget till kommunerna är differentierat så till vida att kommunerna får en högre ersättning för yrkeskurser än allmänna kurser och orienteringskurser. Ofta är variationen i kostnader större än vad

som motsvaras av bidragens differentiering. I fråga om yrkesinriktade kurser fmns ett tydligt samband mellan kostnadsnivån och utbudet eller kursmixen. Exempelvis är elevgnipperna i allmänhet mindre vid datautbildningar antalet datorer, lokalen eller pedagogiken kan sätta gränser för gruppstorleken. Omvänt gäller ofta i fråga om vissa vårdutbildningar. Kursmixen har betydelse för kostnadsnivån även för allmänna kurser, särskilt om elevunderlaget är begränsat. Kommuner med ett begränsat elevunderlag kan välja att till en högre kostnad erbjuda kurser på högre nivåer med ett begränsat deltagarantal. Kommunen kan även avstå från att erbjuda kurser på högre nivåer, vilket

ger en lägre kostnad men som samtidigt innebär en kvalitativ förlust. Det finns emellertid exempel på att kommuner med ett litet elevunderlag kunnat hålla nere kostnaderna utan att begränsa utbudet av kurser. Elever som läser på högre nivåer har i dessa fall integrerats i kurserna på A- och Bnivåerna, med en individuell studieplanering.

Från en del kommuner uppges att många avhopp resulterat i små undervisningsgmpper. Avhoppen kan ha många orsaker men problem med studiefmansieringen uppges vara en vanlig orsak.

En viktig faktor för att förklara uppkomna kostnadsskillnader torde vara geografska avstånd. Det finns en gräns för hur långt de studerande är beredda att till utbildning. I kommuner med stora

resa en avstånd uppstår därför en efterfrågan på lokalt förlagd undervisning som i sin tur innebär mindre undervisningsgrupper och därmed högre kostnader.

För de kommuner som upphandlat kurser från externa utbildningsanordnare har upphandlingskompetensen i kommunen och marknadssituationen betydelse för kostnadsutfallet. En köpare har starkare ställning på en fungerande marknad, dvs. om det finns ett antal potentiella anordnare som sinsemellan konkurrerar.

190 Utvärderingarna Kunskapslyftet av

Samverkan, med framförallt arbetsförmedlingen, är en strategisk fråga. I del kommuner finns en överenskommelse som går ut att en Kunskapslyftet inriktar sig på grundläggande utbildning och att arbetsförmedlingen tar vid och erbjuder fortsatt ofta kostsam yrkes- - mer utbildning för studerande lagt grund för fortsatt utbildning inom som en Kunskapslyftet. Genom denna rollfördelning kan Kunskapslyftet exkludera de mest kostsamma utbildningarna från sitt kursutbud. Kapacitetsutnyttjandet i den kommunala vuxenutbildningen varierar. När Kunskapslyftet startade 1997 kunde vissa kommuner utnyttja ledig kapacitet i den befintliga organisationen och därmed få en lägre kostnader. Flera kommunföreträdare har framhållit att Kunskapslyftet inte innebar så stora volymförändringar eftersom statsbidrag från arbetsmarknadsmyndigheterna växlades mot bidragen för Kunskapslyftet. Andra kommuner har däremot under tidspress fått bygga upp en helt organisation med särskilda igångsättningskostnader följd. ny som

6.5 Det samhällsekonomiska utvärderings-

projektet

Till de fristående nationella utvärderingama hör ett större projekt med samhällsekonomisk inriktning. Avsikten är att studera selektionsproces in i Kunskapslyftet, geografisk och yrkesmässig rörlighet efter av sen slutad utbildning samt privat- och samhällsekonomiskt utfall av Kun skapslyftet. Tre kullar Kunskapslyftsstuderande följs de som börupp jade studera i Kunskapslyftet hösten 1997, hösten 1998 och hösten 1999. Olika deltagare i Kunskapslyftet och kommunal vuxenutbildning grupper särskiljs ska kunna skapa jämförelsegrupper till dem bland så att man inte deltar i Kunskapslyftet, bl.a. arbetslösa och deltagare i personer som arbetsmarknadsutbildning. Individema studeras både vad avser aktiviteter före och efter tiden i Kunskapslyftet eller motsvarande. Två delrapporter har hittills producerats inom projektet. I båda fallen handlar det underlagsmaterial för analyser i ett senare skede om som ska genomföras inom projektet. I den första delrapporten beslcrivs deltaoch icke-deltagare i kommunal vuxenutbildning/Kunskapslyftet gare hösten 1997 samt deras arbetsmarlmads- och inkomstförhållanden 1996 Axelsson Westerlund, 1999. I rapporten redovisas också motsvarande uppgifter för de två jämförelsegruppema arbetslösa respektive deltagare i arbetsmarknadsutbildning. Den andra rapporten innehåller information olika deltagare och icke-deltagare hösten om grupper av 1997 och hösten 1998 vad deras tidigare arbetsmarknadsförhålavser

SOU 199939 Utvärderingarna Kunskapslyftet 191

av

landen och hur de bedömde sina valmöjligheter hösten 1997 respektive hösten 1998 Melkersson, 1999.

I rampopulationen i den första delrapporten ingår alla individer

som var folkbokförda i Sverige 1997-12-31, födda mellan åren 1942 och

var 1977 och studerade i kommunal vuxenutbildning eller arbetslösa

var 1997-09-01 eller deltog i arbetsmarknadsutbildning 1997-10-15,

sammanlagt 538 000 De studerar i kommunal vuxenutbild-

personer. som ning har delats upp på följ ande sätt:

Anm. Avrundade 100-talssiffror. Källa: Axelsson, R. O. Westerlund, 1999, Deltagare i Kunskapslyftet höstterminen 1997 och jämförelsegrupper. Institutionen för nationalekonomi, Umeå universitet.

Dessa grupper beskrivs sedan med avseende på bakgrundsvariabler

som kön, ålder, utbildning, arbetshandikapp, medborgarskap och regio-

nal tillhörighet. Vidare hur de fördelat sig över sökandekatego-

anges rier vid arbetsförmedlingen 1996, total sökandetid under

1996 och arbetsinkomst 1996.

Det främsta syftet med att ställa alla dessa uppgifter är att

samman senare kunna relatera dem till vad händer individerna efter kom-

som munal vuxenutbildning, öppen arbetslöshet respektive arbetsmarknadsutbildning. Som beskrivning deltagarna i kommunal vuxenutbild-

av ning hösten 1997 innehåller materialet dessutom vissa unika aspekter. En av dem är den genomgående jämförelsen kan göras mellan

som deltagare i kommunal vuxenutbildning, öppet arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadsutbildning. En annan är uppgifterna arbetshandi-

om kappade se vidare kapitel 13 och 16. Ytterligare är beskrivningen

en av de tre gruppemas arbetsmarknadssituation och arbetsinkomster 1996.

Grovt sett kan man karaktärisera de tre på följande sätt:

grupperna

192 Utvärderingarna Kunskapslyftet av

Medelålder ungefär densamma i alla tre grupperna deltagare i kommunal vuxenutbildning, arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadsutbildning.

Andel kvinnor högre i kommunal vuxenutbildning 66 procent än bland de arbetslösa och deltagarna i arbetsmarknadsutbildning 47 procent.

Utbildningsnivå något högre andel med högst tvåårig gymnasial utbildning i kommunal vuxenutbildning än i de båda andra grupperna.

Andel icke-svenskar högst andel bland deltagarna i arbetsmarknadsutbildning, lägre i kommunal vuxenutbildning och lägst bland de arbetslösa.

De tre fördelning över riksområden beskrivs också i gruppernas rapporten och relateras till respektive områdes andel av arbetskraften 20-54 år. Om således jämför de arbetslösas fördelning över man riksområden visar det sig att jämfört med respektive områdes andel av arbetskraften har de tre nordligaste riksområdena samt Sydsverige Skåne och Blekinge överrepresentation arbetslösa. En en av motsvarande underrepresentation finns i Stockholms län och Småland Öland och Gotland. Ett liknande mönster vad gäller över-

inklusive

och underrepresentation i förhållande till arbetskraften återfinns för arbetsmarknadsutbildningen. För kommunal vuxenutbildning kan man däremot inte konstatera över- och underrepresentation i församma hållande till arbetskraften för arbetslösheten och arbetsmarknadssom utbildningen. Där gäller motsatsen. Man har kommunal snarare mer vuxenutbildning i Stockholms län och Småland kan förvänta än man sig utifrån arbetslösheten och mindre i de tre nordligaste riksområdena gör den jämförelsen med tanke på Kunskapslyftets - om man målsättningar och dominans i den kommunala vuxenutbildningen. När det gäller inskrivningstid vid arbetsförmedlingen under 1996 den längst för som 1997 var i arbetsmarknadsutbildning var gruppen och näst längst för de arbetslösa. Kortast inskrivningstid hade deltai kommunal vuxenutbildning. Den genomsnittliga arbetsinkomsgarna ten varierar på likartat sätt, dvs. 1996 lägst för dem som 1997 delvar tog i arbetsmarknadsutbildning, näst lägst för de arbetslösa och högst för deltagarna i kommunal vuxenutbildning.

SOU 199939 a/tvärderingama Kunskapslyftet 193

av

För de olika deltagargruppema inom kommunal vuxenutbildning

finns både bakgrunds- och arbetsmarknadsvariablema angivna vi

men

inskränker oss här till att redovisa några resultat beträffande inkomst-

skillnaderna 1996 för de olika inom kommunal vuxenutbild-

grupperna

ning. Deras utbildningsbakgrund och arbetslöshetserfarenheter beskrivs

i kapitel 4.

Diagram 6.5 visar att arbetsinkomstema 1996 lägre för dem

var som

deltog i Kunskapslyftet 1997 på gymnasial och grundläggande nivå

jämfört med övriga deltagare i kommunal vuxenutbildning. I diagram

6.6 görs ytterligare en uppdelning visar att bland dem deltog i

som som

Kunskapslyftet på gymnasial nivå respektive i basorganisationen hade

de deltagare som hade UBS lägre arbetsinkomst 1996 än övriga.

en

Diagram 6.5 Genomsnittlig arbetsinkomst 1996 för studerande i

kommunal vuxenutbildning under höstterminen 1997

A K- QY 30000 o K- 9r

A Ord 30000 10000

Ålder

KL gy Kunskapslyftet på gymnasial nivå KL gr Kunskapslyftet på grundläggande vuxenutbildningsnivå Ord Basorganisationen

Källa: Axelsson, R. O. Westerlund, 1999, Deltagare i Kunskapslyftet höstterminen 1997 och jämförelsegrupper. Institutionen för nationalekonomi, Umeå universitet.

7 19-0509Vuxenutbildning

av

Diagram 6.6 Genomsnittlig arbetsinkomst 1996 for studerande vid

kommunal vuxenutbildning höstterminen 1997

160000 140000 120000 100000

oKL gy

.KL gyl 80000

;Ord 60000 AOrd UE 40000 20000 0 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60

A Id e r

KL gy Kunskapslyftet på gymnasial nivå utan UBS KL gy UBS Kunskapslyftet gymnasial nivå med UBS Ord Basorganisationen utan UBS 0rd UBS Basorganisationen med UBS

Källa: Axelsson, R. O. Westerlund, 1999, Deltagare i Kunskapslyftet höstterminen 1997 och jämförelsegrupper. Institutionen for nationalekonomi, Umeå universitet.

Individdata för 1997 och arbetsmarknadsmaterialet för 1996 har också använts i en analys av individemas inkomster före Kunskapslyftet, dvs. 1995 och 1996 dels totalt for hela rampopulationen dels för olika undergrupper Axelsson Westerlund, 1999; Billsson, 1999. Analysen leder fram till två intressanta slutsatser. För det första konstateras att det finns ett allmänt samband mellan individens utbildningsnivå och arbetsinkomst. Skillnaderna i inkomster mellan dem som har tvåårig och treårig gymnasieutbildning är dock i allmänhet små för dem som går i kommunal vuxenutbildning.

För det andra, om man jämför relationerna mellan inkomster och andra bakgmndsvariabler 1995 och 1996 för dem som går i Kunskapslyftet och dem som inte gör det, verkar de som går i Kunskapslyftet

SOU 199939 Utvärderingarna av Kunskapslyftet 195

1997 vara individer som tidigare visat sig ha bättre möjligheter att inkomstmässigt få ut något av en tvåårig gymnasieutbildning än de som inte går i Kunskapslyftet. Förekomsten av struktur- och konjunkturarbetslöshet i olika studerande och jämförelsegrupper diskuteras också. För de arbetslösa finner ett negativt samband mellan den regionala arbetslöshetsnivån och man arbetsinkomster 1996. Något liknande samband föreligger varken för dem 1997 deltar i Kunskapslyftet eller dem som har har UBS. som Dessa resultat skulle kunna tolkas så att konjunkturell arbetslöshet varit ett relativt sett mindre problem för deltagare i Kunskapslyftet och dem med UBS. I den mån individuell arbetslöshet påverkat arbetsinkomstema för dessa personer har det snarare varit frågan om arbetslöshet av strukturell karaktär, dvs. att de inte har haft den kompetens och utbildning krävts för att få arbete. För dem arbetslösa 1997 kan som som var den tidigare arbetslöshetserfarenheten i större utsträckning ha haft karaktären konjunkturarbetslöshet, dvs. varit relaterad till allmän brist av på arbetstillfällen. Den strukturella arbetslösheten skulle för deltagarna i Kunskapslyftet och dem med UBS också kunna utgöra förklaring till den dåliga en avkastningen på treårig gymnasieutbildning hos dessa grupper. Inriktningen på tidigare erhållen treårig gymnasieutbildning har inte varit i överensstämmelse med efterfrågad kompetens. I den andra delrapporten inom det samhällsekonomiska projektet är det återigen frågan rapport redovisar underlagsmaterial som om en som ska användas till ytterligare analyser i detta fall av selektionsmekanisinom Kunskapslyftet Melkersson, 1999. Utgångspunkten är de mema riksrepresentativa enkäter som beskrivits i kapitel Den bearbetning enkätmaterialet gjorts för det samhällsekonomiska projektet av som användes även i kapitel 4 för att beskriva skillnaderna i utbildningsbakgrund och arbetslöshetserfarenheter för olika målgrupper hösten 1997 och hösten 1998. Här ska vi komplettera med vissa uppgifter om hur olika studerandegrupper och Vissa jämförelsegrupper såg på sina valmöjligheter i anslutning till studierna hösten 1997 och hösten 1998. De visas i tabell 6.2. Beträffande definitionerna de olika grupperna bör dock först av följande sägas. För folkhögskolorna 1997 handlar det om deltagarna på folkhögskolomas Kunskapslyftsplatser medan kommunal vuxenutbildning l997 omfattar både Kunskapslyftet och den kommunala basorganisationen. För den kommunala vuxenutbildningen finns även en snädefinition tillämpats både 1997 och 1998 KV UBS i tabelvare som len. Det betyder studerande som var arbetslösa när de påbörjade sina studier, 25-55 år och hade UBS. Dessutom hade de högst tvåårig var gymnasial utbildning. För jämförelsegrupperna deltagare i konjunktur-

196 Utvärderingarna av Kunskapslyftet

beroende arbetsmarknadspolitiska åtgärder och öppet arbetslösa gäller naturligtvis motsvarande, nämligen att de också var 25-55 år och hade högst tvåårig gymnasieutbildning. För de studerande 1998 gäller dessutom att de skulle vara nybörjare dvs. inte ha studerat i kommunal vuxenutbildning hösten 1997.

Tabell 6.2 Procentandelar som svarat Ja på frågan om följande alternativ var möjliga

.. .. .. .. Annan utbildning 23 29 26 16 l l 11 Andra konjunktur 34 43 18 26 63 47 beroendeåtgärder Lönebidrag 8 O 10 9 17 18 Sjuk-/förtidspension 2 5 2 l 3 5

Förutsätts ingå i alla de studerandes valmängd. .. Andra konjunkturberoende åtgärder: ALU, Starta-eget-bidrag, beredskapsarbete, anställningsstöd. Personerna kan ha besvarat enkäten vid en annan tidpunkt än den då deras tillstånd registrerats varför det inte behöver vara motsägelsefullt att vara arbetslös och samtidigt säga att fortsätta arbeta är ett alternativ. Källa: Melkersson, M., 1999, Kunskapsbøftet 1997 -Kunskapslyjlet 1998. Institu-

nationalekonomi, Umeå universitet.

tionen

Jämförelsen 1997 mellan kommunal vuxenutbildning och folkhögskola visar att de studerande vid folkhögskola förefaller stå längre ifrån arbetsmarknaden färre Fortsätta arbeta" än de studerande i kommunal

svarar vuxenutbildning och närmare andra typer av utbildningar och konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder fler svarar "Annan utbildning", Arbetsmarknadsutbildning och Andra konjunkturberoende åtgärder än de studerande i kommunal vuxenutbildning.

Skillnaderna mellan 1997 och 1998 för deltagarna i kommunal vuxenutbildning med UBS är främst att fler anser sig kunna "Fortsätta arbeta medan färre har "Söka arbete i sin valmängd.

I jämförelsegruppema är det relativt som har Kunskapslyftet i sin valmängd ca 15 procent. "Arbetsmarknadsutbildning" är mer po-

SOU 199939 Utvärderingarna Kunskapslyftet 197

av

pulär än Kunskapslyftet och Annan utbildning mindre. De mest frekvent förekommande alternativen är Söka arbete 70 procent

ca

och Andra konjunkturberoende åtgärder 50-60 procent. Intressant att notera är också att individerna i jämförelsegruppema nästan lika ofta anger Fortsätta arbeta" som de som studerar i Kunskapslyftet.

6.6 Diskussion

De fristående nationella utvärderingama av Kunskapslyftet, som initierades av Kunskapslyftskommittén, kom igång redan hösten 1997. För att citera Statskontoret 1998b:

Det ligger en unik och alltför ofta förbisedd fördel i att

någon, i detta fallet kommittén, får i uppgift att följa och vär-

som

dera ett reformprogram från start.

Resultaten från utvärderingama redovisas fortlöpande på Kunskapslyftskommitténs hemsida: www.utbildning.regering.se/klk.

Med utgångspunkt från kommitténs utvärderingsprogram har också samordningen och samarbetet mellan Kunskapslyftskommittén, myndigheterna och de fristående utvärderarna kunnat utvecklats på ett bra sätt under året.

Folkbildningsrådets första större utvärderingsprojekt startade hösten 1998. Skolverket planerar tre utvärderingsprojekt för 1999 förutom vissa andra utredningar och aktiviteter som är av intresse i sammanhanget. Arns har aktivt bidragit till att utvärderarna fått tillgång till den arbetsmarknadsstatistik som behövs för att komplettera SCB:s reguljära statistik och särskilt insamlat enkätmaterial. ÄvenAms har startat vissa utvärderingsprojekt under 1999.

I detta delbetänkande har utvärderingsresultaten dels integrerats i redovisningen av den kvalitativa och kvantitativ utvecklingen av utbildning och livslångt lärande i kapitel 4 och 5 dels redovisats separat i detta kapitel.

Till de intressanta resultat som redovisats i detta kapitelhör;

Kunskapslyftet modell och metod

som Utvärderingama visar att Kunskapslyftet som modell fungerat bra gentemot kommunerna. Kommunerna upplever att staten fått ett ansikte, att budskapet varit tydligt och att man haft någon att dryfta sina tankar och funderingar med. Inom regeringskansliet har förändringar/justeringar

198 Utvärderingarna Kunskapslyftet

av

kunnat genomföras snabbt och samtliga involverade departement har relativt enkelt kunnat få och ge information kring satsningen.

Allt har dock inte fungerat friktionsfritt. Ytterligare ett studiestödssystem med kriterier utöver alla olika regelsystem som redan

nya finns för de andra studiestödssystem har inte gjort det enklare för de

studerande eller för Centrala studiestödsnämnden CSN. CSN har också tillfört systemet ett antal regler, vilka anpassats till den nya

nya flexibilitet eftersträvats i denna vuxenutbildningssatsning. Under

som Kunskapslyftets första år ändrade regeringen också villkoren ett antal gånger, vilket det måste framhållas alltid var till de studerandes

- fördel ändå innebar ytterligare påfrestningar i en redan an-

men som strängd studiestödsorganisation.

Fördelningen statsbidraget för Kunskapslyftet till kommunerna

av kännetecknades i början av stor lyhördhet gentemot kommunernas önskemål. Problemen har hopat sig när 18-månadersperioden

senare, skulle och verksamhetspoängen för Kunskapslyftet skulle

summeras räknas fram. Ett antal beslut har fattats detta statsbidrag- alla hit-

om tills preliminära och komplicerats felaktiga redovisningar från

- av kommunerna och felräkningar från myndigheter.

Kunskapslyftet modell har uppenbara förtjänster. Den har

som underlättat kommunikationerna inom regeringskansliet och mellan stat och kommun. Dialogen har fungerat bra och modellen har underlättat ett flexibelt förhållningssätt till projektet Kunskapslyftet. En större stadga i projektet har dock varit önskvärd, exempelvis när det gäller regelsystemet för statsbidrag och studiestöd.

Kunskapslyftets omfattning i kommunerna

Uppgifter storleken på kommunernas Kunskapslyftssatsningar visar

om att det föreligger stora variationer mellan kommunerna både vad gäller andelen befolkningen deltar i Kunskapslyftet och hur det fak-

av som tiska antalet studerande förhåller sig till det på förhand fördelade antalet statsbidragsplatser.

Den jämförelsemetod används för att belysa avvikelser mellan

som antalet studerande och antalet tilldelade statsbidragsplatser är visserli-

resultatet kan ändå sägas visa att kommunerna lyckats gen grov men olika väl med att rekrytera deltagare till Kunskapslyftet. Orsaken kan dels olika strukturella faktorer kan svåra att påverka men

vara som vara även att ambitionsnivån vad gäller uppsökande verksamhet, utbildningsutbud m.m. varierar i kommunerna.

Att andelen befolkningen deltar i Kunskapslyftet ser olika ut

av som i olika delar landet är till viss del naturligt eftersom kommunerna

av

SOU 199939 Utvärderingarna Kunskapslyftet 199

av

själva avgör hur många platser de vill ansöka Intresset att del

om. av av Kunskapslyftets statsbidragsplatser har dock varit stort och den modell som tillämpas för att fördela ut platserna till kommunerna har fått stort genomslag för platsemas fördelning. Det är därför intressant att analysera i vilken utsträckning det system som byggts för att for-

upp dela utbildningsplatser är anpassat för att nå de mål som satts upp för Kunskapslyftssatsningen.

De jämförelser som gjorts mellan fördelningen av statsbidraget för Kunskapslyftet till kommunerna och andelen av befolkningen i kommunerna som tillhör målgruppen för Kunskapslyftet ger upphov till två viktiga iakttagelser.

Genom Kunskapslyftet finns ekonomiskt utrymme för att kraftfullt minska andelen kortutbildade och arbetslösa i befolkningen. Gränserna för att nå denna grupp, den grupp av befolkningen som kanske kan sägas utgöra kärnan i målgruppen för Kunskapslyftssatsningen, sätts inte av brist på utbildningsresurser utan snarare av hur väl kommunerna lyckas nå målgruppen.

Kommuner med en låg andel kortutbildade arbetslösa i befolkningen tycks få en större andel av statsbidragsplatsema än vad som motsvaras av andelen kortutbildade och arbetslösas i befolkningen. Motsatsen gäller kommuner med hög andel kortutbildade arbetslösa i befolkningen. Detta tyder alltså på att statsbidragsfördelningen missgynnar kommuner med hög andel kortutbildade arbetslösa. Det finns anledning att gå vidare och undersöka orsakerna bakom detta nännare och om systemet för att fördela statsbidraget bör förändras för att bättre överensstämma med de mål som satts upp för Kunskapslyftssatsningen. En viss försiktighet bör dock iakttagas vid förändringar i fördelningssystemet eftersom dessa kan innebära stora volymmässiga förändringar på kommunal nivå. Vuxenutbildning verksamhet som bör bedrivas

är en långsiktig och allt för stora volymmässiga förändringar kan leda till merkostnader för kommunerna och utbildningsmässiga kvalitetsförluster.

De jämförelser som görs mellan kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning visar även de att det finns regionala avvikelser som inte kan förklaras av situationen på den lokala arbetsmarknaden. För arbetsmarknadsutbildning gäller att andelen av befolkningen som deltar i arbetsmarknadsutbildning i hög grad följer andelen av befolkningen som är arbetslös. Andelen av befolkningen som deltar i kommunal vuxenutbildning är mer jämt fördelad över landets kommuner något som t.ex. innebär att man har mer kommunal vuxenutbildning i Stockholms län och Småland än vad man skulle förvänta sig utifrån arbetslösheten och Kunskapslyftssatsningen och mindre i de tre nordligaste riksområdena.

200 Utvärderingarna av Kunskapslyftet

Kommunernas kostnader för Kunskapslyftet

Kostnaderna för att bedriva vuxenutbildning varierar beroende på vilka kurser som ges, hur de bedrivs och hur de organiseras etc. Kommunerna har på förhand känt till vilken ersättning prestationer inom Kunskapslyftet ger från staten och har sannolikt försökt verksam-

anpassa heten därefter. Vissa kommuner har rimligen fått arbeta hårdare med att kunna erbjuda ett varierat kursutbud med hög kvalitet än andra kommuner eftersom förutsättningarna för att genomföra Kunskapslyftet varierar mellan kommunerna. Inom ramen för Statskontorets arbete med att följa kommunernas kostnader för Kunskapslyftet har ett flertal exempel på faktorer lyfts fram som gjort verksamheten extra resurskrävande. Samtidigt har även en rad exempel på handlingssätt lyfts fram som gjort att Kunskapslyftsprojektet kunnat genomföras effektivare och/eller till lägre kostnader.

Kommuner med gynnsamma förutsättningar för Kunskapslyftet har en mindre press på sig att anpassa verksamheten till statsbidraget för att kunna upprätthålla en god kvalitet på utbildningen eftersom statsbidragets nivå rimligen bör vara mindre styrande. För kommuner med mindre gynnsamma förutsättningar blir statsbidragsnivån mer styrande eftersom ekonomin sätter större gränser för undervisningsgruppemas storlek, bredden på utbildningsutbudet, i vilken utsträckning man kan bedriva olika projekt som exempelvis uppsökande verksamhet. Anpassningen av verksamheten till statsbidragsnivån kan därför leda till att man fått sänka de kvalitetsmässiga ambitionerna. Samtidigt skapar detta ett större utvecklingstryck på kommunernas politiker och tjänstemän vilket i sig inte behöver vara negativt. Det kan exempelvis öppna upp för mer otraditionella arbetssätt och stimulera till mer samverkan med andra kommuner, arbetsförmedlingen eller andra delar

av den kommunala verksamheten.

Sammanställningen av kostnadsuppgifter tyder inte på att statsbidragssystemet skulle missgynna en viss typ av kommuner. En kostnadssammanställning kan dock inte ge hela svaret på frågan om fördelningssystemet är "rättvist" eftersom kommunerna sannolikt så långt det varit möjligt försökt anpassa insatserna till statsbidragsnivån och att ogynnsamma ekonomiska förutsättningar kanske fått avspegla

snarare sig i verksamhetens utförande än i kostnadsutfallet.

Dagens statsbidragssystem tar till viss del hänsyn till att de ekonomiska förutsättningarna skiljer sig åt genom att varje kommun får ett grundbidrag som proportionellt sett är större för mindre kommuner än för större kommuner. Dessutom ska minst 10 procent av de totalt tillgängliga medlen fördelas på basis av den verksamhet som bedrivs för att säkerställa utbildningens kvalitet, främja jämställdhetsarbetet,

SOU 199939 Utvärderingarna Kunskapslyftet 201 av

främja utvecklingen Vuxenutbildningens organisation och struktur av etc. Huvuddelen av statsbidraget fördelas dock efter det antal poäng som kommunerna producerar. Det finns alltså delar i statsbidragsystemet som tar hänsyn till att Kunskapslyftet bedrivs på olika sätt. En intressant fråga är om det gör det i tillräcklig grad eller om det statsbidrag som går till kommunerna bör differentieras mer för att skapa mer jämlika ekonomiska förhållanden mellan kommunerna. Vore det så att det Statskontorets material ur gick att utläsa något strukturellt mönster som pekade på att vissa kommuntyper skulle ha förbrukat mer resurser än andra vore det ett skäl för att förändra fördelningssystemets uppbyggnad. Det tycks dock vara så att kostnaderna skiljer sig även mellan kommuner som har likartade förutsättningar vilket talar för förändring inom ramen för det snarare en nuvarande systemet.

Det samhällsekonomiska projektet

Liksom det material från det samhällsekonomiska projektet som redovisats i kapitel 4 tyder den komplettering som gjorts i detta kapitel på en viss "logik" i utfallet. För det första har man lyckats rekrytera:

relativt kortutbildade individer. Bland dem som går i kommunal 0 vuxenutbildning är det fler som har högst tvåårig gymnasieutbildning än bland dem går i arbetsmarknadsutbildning respektive är som arbetslösa och söker arbete antingen via arbetsförmedlingen eller på egen hand. 0 relativt många invandrare. Andelen icke-svenskar är högst bland deltagarna i arbetsmarknadsutbildning, näst högst i kommunal vuxenutbildning och lägst bland de arbetslösa. 0 deltagare till den kommunala vuxenutbildningen där Kunskapslyftsstuderande och studerande med UBS är individer som tidigare haft lägre arbetsinkomster än andra deltagare i kommunal grupper av vuxenutbildning.

Trots denna inriktning på prioriterade grupper förefaller man ändå ha kunnat dra till sig studerande verkar kunna ha nytta utbildsom av ningen. För deltagarna i Kunskapslyftet och studerande med UBS är arbetslösheten ett struktur- än ett konjunkturproblem, dvs. de snarare har inte haft den kompetens och utbildning som krävts för att få arbete. Deltagare i Kunskapslyftet har också tidigare visat sig ha bättre möjligheter än andra med att få ut något av sin tvååriga gymnasieutbildning på arbetsmarknaden.

202 Utvärderingarna Kunskapslyftet

av

Som diskuterades i kapitel 4 återfinns de grupper som är mest belastade arbetslöshet oftare i de dyraste aktiviteterna- i första hand i

av arbetsmarknadsutbildning, i andra hand i Kunskapslyftet och i tredje hand söker de arbete på egen hand eller via arbetsförmedlingen. Med hänsyn till fördelningsmässiga aspekter och med tanke de samhällsekonomiska och statsñnansiella kostnaderna för de olika aktiviteterna, förefaller detta vara en tämligen rimlig ordning.

De vidare analyserna från det samhällsekonomiska projektet får ut-

dessa vad det förefaller positiva resultat och tolkningar står sig. visa om Relationen mellan utbildning av arbetslösa och deras möjligheter att efter utbildning få arbete över tid och i jämförelse med andra grupper

-

kommer därvid in i bilden som viktiga faktorer att undersöka. -

En annan intressant fråga är hur utvecklingen sett ut över åren. Att konjunkturen förbättrats mellan 1997 och 1998 märks i andelama av de studerande med UBS i kommunal vuxenutbildning som anser sig kunna Fortsätta arbeta respektive Söka arbete". År 1998 är det fler

som

sig kunna Fortsätta arbeta medan färre har Söka arbete" i sin anser valmängd än 1997. I kapitel 4 såg vi också indikationer på att färre studerande i Kunskapslyftet hade arbetslöshetserfarenheter och/eller kortare arbetslöshetserfarenheter 1998 än 1997. Den stora mängden kortutbildade i den svenska befolkningen finns bland de anställda inte bland de arbetslösa.

Reflexioner och förslag 203

7 Reflexioner och förslag

I detta kapitel återfinns både reflexioner och diskussioner med anledde synpunkter och förslag Kunskapslyftskommittén framförde i ning av sitt tidigare delbetänkande Vuxenutbildning och livslångt lärande Si- tuationen inför och under första året med Kunskapslyftet SOU 1998:51 och sådana föranleds det andra året med Kunskapssom av lyftet.

l Målgrupper

Kunskapslyftskommittén anser att det finns goda skäl för alla de grup- Kunskapslyftet har fått möjligheter till vuxenutbildper, som genom ning, att bedriva studier. De befinner sig på nivå av "basutbildning". en Vad däremot kan diskutera är fördelningen mellan olika grupper man och i vilken takt respektive ska få sina utbildningsbehov tillgogrupp dosedda studerande på grundläggande nivå och på gymnasienivå; arbetslösa, anställda och andra; kvinnor och män; individer med funktionshinder, invandrare och olika åldersgrupper. Kunskapslyftskommittén redovisade i sitt tidigare betänkande SOU 1998:51 sin förhoppning att andelen studerande med allra kortast formell utbildningsbakgrund skulle komma att öka framöver. Kommittén förväntade sig också att kommunerna skulle lägga ned tid och kraft mer på att nå dem som hade längst väg till gymnasiekompetens. Den totala ökningen antalet studerande inom kommunal av vuxenutbildning under de senaste åren är markant, men framför allt är det den gymnasiala delen som står för ökningen. På grundläggande vuxenutbildningsnivå handlar det minskning i volym, snarare om en särskilt vad gäller de platser ligger inom kommunernas basorganisom sation.

Kunskapslyftskommittén finner utvecklingen på den grundläggande

vuxenutbildningsnivån oroväckande. Forskningsresultat visar att det samhällsekonomiskt är befogat att särskilt satsa på socialt utsatta grupinvandrare, individer med funktionshinder och kortutbildade. I per kommunerna verkar det ha uppstått en situation där man antingen satsar på grundläggande vuxenutbildning och därmed kommer över den ök-

204 Reflexioner och förslag

ning på tio procent av basorganisationen som krävs för att få del av statsbidragen till vuxenutbildning på grundläggande nivå, eller så gör man det inte. I det senare fallet finns det inga spärrar i statsbidragssystemet som förhindrar en neddragning av basorganisationen. Sammanlagt verkar tendensen att dra ner överväga. Mot denna bakgrund föreslår Kunskapslyftskommittén:

att Förordningen om statligt stöd till särskilda satsningar på

utbildning av vuxna ändras så att grundskolenivån kan lyftas in i kommunernas ansökan till Skolverket om statsbidrag för

Kunskapslyftet och bli en del i underlaget för tilldelning av

kvalitetspremien.

Avsikten med detta förslag är inte att ändra villkoren för statsbidrag till kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå. Det är inte statsbidrag till fler utbildningsplatser på grundläggande nivå som föreslås. Förslaget går i stället ut på att stimulera kommunerna att i sin planering ta ett helhetsgrepp på rekrytering och organisation av kursutbudet för såväl grundläggande gymnasial nivå i den kommunala vuxenut-

som bildningen. Denna helhetssyn skulle redovisas i ansökan till Skolverket

statsbidrag för Kunskapslyftet. Hög kvaliteten i den strategiska plaom neringen skulle sedan kunna belönas vid tilldelning av kvalitetspremie inom for statsbidrag för Kunskapslyftet. Detta förslag kräver att

ramen Skolverket tydligt formulerar villkoren för tilldelning av kvalitetspremier i detta liksom i övriga avseenden jfr. avsnitt 7.4 nedan.

Skolverket ska i enlighet med regleringsbrevet för 1999 Utbildningsdepartementet, l998b under år 1999 redovisa vilka åtgärder vidtagits i kommunerna för att nå prioriterade målgrupper.

som

Skolverket också i sin "Utvecklingsplan" Skolverket, 1998m

anger att att följa kommunernas arbete med rekrytering och prio-

man avser ritering målgrupper. Kunskapslyftskommittén menar att dessa utred-

av ningsinsatser är viktiga och nödvändiga, men anser ändå:

att Skolverket bör få i uppdrag att närmare följa och analysera utvecklingen av olika målgruppers deltagande i kommunal vuxenutbildning.

I det särskilda studiestödet UBS är kort utbildning ett urvalskriterium som fått ett större genomslag på senare tid. Effekterna av studiestödssystemet på olika målgruppers deltagande i vuxenutbildning är angelägna att analysera liksom genomslaget av förändringar på arbetsmarknaden. Viktiga frågor i detta sammanhang är också utvecklingen av

Reflexioner och förslag 205

kvinnors respektive mäns deltagande i Kunskapslyftet och Kunskapslyftets fortsatta attraktionskraft vad gäller kortutbildade och arbetslösa. På gymnasial nivå tyder mycket på fått viss "logik" i utatt man en fallet vad gäller rekrytering av prioriterade målgrupper. De grupper, har störst nytta att delta i vuxenutbildning än att gå i som av snarare arbetsmarknadsutbildning eller söka arbete direkt, verkar göra det. Kunskapslyftskommittén vill ändå rekommendera kommunerna:

att äka sina rekryteringsinsatser och särskilt rikta in dem på de prioriterade grupperna arbetslösa, kørtutbildade, inte minst män, invandrare och individer med funktionshinder.

Ett intensifierat rekryterings- och infonnationsarbete från kommunersida kan befogat flera skäl. Både om man vill behålla annas vara av delen prioriterade i Kunskapslyftet och man vill öka den grupper om torde det nödvändigt att öka informations- och vägledningsinsatvara serna.

7.2 Studerande och studiestöd

Kunskapslyftskommittén förväntade sig i sitt tidigare delbetänkande SOU 1998:5 l att reform studiestödssystemet skulle ha presenteen av rats vid det här laget. I stället befinner vi i ett läge som för många oss studerandes del karaktäriseras förvirring och frustration. Många stuav derande hoppas fortfarande på att det ska bli möjligt även för dem att studera ett andra år med UBS. Den andra kullen studerande i Kunskapslyftet känner sig orättvist behandlad. Redan osäkerheten om man kan få eller inte få önskat studiestöd gör att vissa avstår från att söka sig till studier eller hoppar påbörjade studier. Studiestödet dess utav formning och hantering liksom informationen kring studiestödet har varit återkommande källor till klagomål vid kommitténs besök i komoch på folkhögskolor. Kommittén understryker och bekräftar muner den kritik framkommit gällande UBS men anser att frågan måste som lösas statsfinansiellt. Regeringen har ambitionen att presentera en studiestödsproposition under 1999 skulle göra det möjligt att ta ett nytt studiestödssystem som i bruk år 2000. Att så blir fallet är naturligtvis mycket angeläget. CSN-utredningen har i sitt slutbetänkande CSN en myndighet i ständig förändring SOU 1998:131 lämnat förslag som dels kräver att statsmakterna genomför regelförändringar dels pekat på förändringar berörda myndigheter älva kan vidta. som

206 Reflexioner och förslag

Skolverket ska i enlighet med regleringsbrevet för år 1999 Utbildningsdepartementet, 1998b inom ramen för sitt uppdrag att leda och följa arbetet med Kunskapslyftet i samråd med CSN, Verket för högskoleservice och Arns under 1999 definiera och analysera de hinder för en ökad flexibilitet i vuxenutbildningen som kan finnas i de berörda myndigheternas regelverk samt vid behov förslå ändringar. Liknande formuleringar återfinns i regleringsbreven för Arns, CSN och Verket för högskoleservice Arbetsmarknadsdepartementet, 1998; Utbildningsdepartementet, 19980 och 1998d. För Arns del faller dock denna arbetsuppgift under rubriken "redovisas senast den 15 april 1999" Arbetsmarknadsdepartementet, 1998.

För att inte studiestödsreformen ska försenas ytterligare vill Kunskapslyftskommittén framhålla att det är yttersta vikt att ansvariga

av myndigheter Skolverket, CSN, Arns och Verket för högskoleservice-

energiskt tar sig an detta regeringsuppdrag att "definiera och analysera de hinder för en ökad flexibilitet i vuxenutbildningen som kan finnas i de berörda myndigheternas regelverk samt vid behov förslå ändringar". Kunskapslyftskommittén att myndigheterna i arbetet med detta

anser utredningsuppdrag bör ge högsta prioritet en analys av studiestödet och att analysen bör göras utifrån aktuella mål för kunskapslyft och livslångt lärande.

Om inte de berörda myndigheterna snabbt tar fram ett be-

slutunderlag som uppdaterar Studiestädsutredningens förslag

SOU 1996:90 och för dem fram till den detaljnivå, som i

nuläget krävs fär att statsmakterna ska kunna agera utifrån det, föreslår Kunskapslyftskommittén att en särskild utredning tillsätts.

Kunskapslyftskommittén ser för sin del inga hinder för att exempelvis hanteringen av studiestödet i vuxenutbildningen läggs om i en riktning så att det vad gäller närvarokontroll och liknande administrativa och organisatoriska aspekter mer kommer att likna det system man har för studiemedlen men med kanske ännu större betoning på flexibilitet och anpassning till livslångt lärande. En bättre samordning mellan tilldelning av utbildningsplatser och studiestöd till de studerande borde också vara möjlig att åstadkomma inom ramen för nuvarande system. Om myndigheterna, i samarbete med Regeringskansliet, arbetar snabbt och effektivt i enlighet med nuvarande direktiv bör ett reformerat studiestödssystem kunna finnas på plats i början av ZOOO-talet.

En annan viktig punkt i CSN:s regleringsbrev är att CSN ska förbättra informationen till de studerande genom att öka satsningen på ut-

Reflexioner och förslag 207

bildning vidareinforrnatörer hos olika utbildningsanordnare och övav riga aktörer. CSN har också på eget initiativ börjat planera för åtgärder som skulle kunna underlätta hanteringen nuvarande system. Till dem hör av att minska kraven på närvarointyg från de studerande och skolorna, ett effektivare samarbete med a-kassoma, att behålla samma urvalsgränser åtminstone över sexmånadersperioder och tillämpa löpande antagning förutom vid de stora ansökningstillfállena i januari och augusti CSN, 1998b; 1999; Holmlund, 1999. Det är naturligtvis största betydelse att CSN och andra aktörer i av väntan på reformering studiestödssystemet anstränger sig till det en av yttersta för att få det nuvarande systemet att fungera så smidigt som möjligt. Det gäller både samarbetet och informationen mellan myndigheterna och till de studerande, skolorna och andra aktörer. I detta sammanhang vill kommittén särskilt peka på vikten ett gott samarbete av mellan CSN, CSN:s lokalkontor och kommunerna. Rekryteringen av svårrnotiverade och svårnådda såsom långtidsarbetslösa, indigrupper vider med funktionshinder och invandrare är särskilt beroende av en konsekvent och begriplig information och hantering av studiestödet. Kommunernas planering kan också påverkas negativt inte inforrnaom tion och beslut tillgång till studiestöd och utbildningsutbud är samom ordnade.

Fortsatta ansträngningar att öka samarbetet och informatiofrån CSN:s sida och övriga aktörer bör uppmuntras av nen statsmakterna. Det gäller särskilt informationsinsatser under våren, och hösten 1999 då fortfarande en viss sommaren oklarhet kan råda bland de studerande villkoren för UBS. om

Kunskapslyftskommittén följer utvecklingen av fmansieringssystemen för utbildning inom för utbildnings-, arbetsmarknads-, av vuxna ramen närings- och socialpolitiken.

Kommittén återkommer i sitt slutbetänkande vid behov med förslag fortsatta förändringar och utvecklingsarbete på om samtliga områden berör individernas möjligheter att som finansiera livsuppehället under studier.

208 Reflexioner och förslag

7.3 Utbildningsanordnare

Variationen i utbildningsanordnare inom vuxenutbildningen har ökat markant de senaste åren. Kommunernas och landstingens andelar har minskat till förmån för andra utbildningsanordnare. Inte minst handlar det om många privata utbildningsföretag. Dessa företags andel ut-

av bildningsvolymen har under det senaste året ökat betydligt.

Folkbildningen deltar i Kunskapslyftet på två sätt. Dels har folkhögskolorna tilldelats 10 000 egna Kunskapslyftsplatser, dvs. tio procent

ca av platserna totalt i Kunskapslyftet går till folkhögskoloma. Dels upphandlar kommunerna kurser av olika slag från studieförbund och folkhögskolor. Folkbildningens andel av den kommunala vuxenutbildningen på gymnasienivå låg våren 1998 på drygt fem procent, en ökning med knappt en procentenhet sedan hösten 1997. Det är framför allt studieförbunden som ökar sin andel i den kommunala vuxenutbildningen. Folkhögskoloma låg under samma period på ungefär konstant nivå. Av resultaten från Folkbildningsrådets enkätinsamling våren 1998 framgår att av de 99 folkhögskolor som lämnat anbud på kurser inom Kunskapslyftets kommunala verksamhet tilldelades 76 folkhögskolor uppdrag Folkbildningsrådet, 1998b.

Den hittillsvarande uppföljningen av Kunskapslyftet visar att folkhögskoloma tillsammans med vissa utbildningsanordnare inom den kommunala vuxenutbildningen har den högsta genomströmningen av studerande.

Kunskapslyftskommittén följer utvecklingen när det gäller olika utbildningsanordnares deltagande i Kunskapslyftet.

Kommittén återkommer vid behov med förslag i sitt slutbetänkande om förutsättningarna fär olika utbildningsanordnare inklusive folkbildningen att delta i Kunskapslyftet, vuxenutbildning och livslångt lärande.

7.4 Kvalitet och kostnader

Kvalitetspremier och tilldelningskriterier

Kunskapslyftskommittén anser att man utifrån Statskontorets analys av kommunernas kostnader jfr. avsnitt 6.4 bör ta upp en diskussion

om möjligheterna att inom ramen för Kunskapslyftet öka den andel som går till kvalitetspremier vid statsbidragsfördelningen till kommunerna.

De grova jämförelser mellan de kostnader som kommunerna redovisat att de haft för Kunskapslyftet den första 18-månadersperioden och

Reflexioner och förslag 209

de statsbidrag som regeringen beslutat fördela för period tyder

samma på att statsbidraget i de flesta kommuner täcker de kostnader som kommunerna haft. En preliminär slutsats kan dra detta är

som man av att "grundbidraget" per poäng skulle kunna minska något till förmån för ett kvalitetsbidrag. Slutjusterade siffror när det gäller statsbidraget kommer dock inte att finnas förrän senare i år.

Kunskapslyftskommittén anser dock för sin del att redan bör

man nu sikta in sig på och förbereda sig på att introducera ett system där en större del av statsbidraget går till kvalitetspremier. Kunskapslyftskommittén anser att kvalitetssatsningama bör inriktas på prioriterade målgrupper främst individer med låg utbildningsbakgrund jfr. avsnitt 7.1 och funktionshindrade jfr. avsnitt 17.3.

Kunskapslyftskommittén föreslår således följande förändringar i tilldelningssystemet för statsbidrag till Kunskapslyftet i kommunerna:

En höjning av kvalitetspremiens andel av statsbidraget till

Kunskapslyftet.

Att satsningar på grundläggande vuxenutbildning i Kun-

skapslyftet ges städ inom ramen för kvalitetspremien.

Att satsningar på funktionshindrade i Kunskapslyftet stimule-

ras inom ramen fär kvalitetspremien.

En ökad andel för kvalitetspremien av statsbidraget för Kunskapslyftet kräver att Skolverket preciserar och förtydligar vilka kriterier som tilllämpas i bedömningen.

Med nuvarande system för beräkning av statsbidrag till kommunerna finns inga spärrar inlagda utan tilldelningen kan variera kraftigt från år till år. Små förändringar i arbetslösheten kan leda till stora förändringar i statsbidraget. Dylika kast försvårar kommunernas planering och riskerar att leda till inställda och/eller fördyrade kurser på samma sätt som ett dåligt samarbete mellan kommunerna, de studerande och CSN kan göra det.

Kommunernas planeringsförutsättningar kan åskådliggöras med ett enkelt räkneexempel. Genom att jämföra det preliminära statsbidrag som kommunerna tilldelades för Kunskapslyftet inför 1998 med det preliminära statsbidrag som Skolverket tagit beslut om inför 1999 får man skillnaden i statsbidrag mellan de två åren i kronor. I diagram 7.1 visas den procentuella förändringen i statsbidrag för landets kommuner och kommunförbund mellan 1998 och 1999. I diagrammet är kommuner och kommunförbund rangordnade så att de som får de största ökningama kommer först längst till vänster och de som får de största

210 Rejlexioner och förslag

minskningarna sist längst till höger. Totalt har de jämförda statsbidraminskat med procent mellan 1998 och 1999. gen en

Diagram 7.1 Procentuell förändring i kommunernas preliminära statsbidrag inför 1998 och 1999

120% 100% 80% 60% 40% i 20% 00/0 -20% -40°/o -60°/o Kom m uner och Kom m unförbund

Källa: SOU 1998:51, Vuxenutbildning och livslångt lärande Situationen inför och under första året med Kunskapslyftet. Skolverket, 1998, Beslut om statsbidragsfordelning for 1999, Skolverkets hemsida for Kunskapslyftet: www.kunskaps1yftet.gov.se.

Olika modeller motverkar ryckigheten i tilldelningssystemet är som tänkbara. En är att svängningar uppåt eller nedåt mellan två tilldelningstillfallen begränsat till viss procentsats, t.ex. högt 5 procents en förändring uppåt eller nedåt. En är att basen för beräkningarna annan kortutbildade arbetslösa görs och att i stället för att an-

antal om man

vända uppgifter från ett enda år använder sig ett glidande medeltal av över ett par, exempelvis, tre år. De regionala effekterna nuvarande tilldelningssystem är också en av bekymrar Kunskapslyftskommittén. Indikationer på att den aspekt som regionala träffsäkerheten i det nuvarande tilldelningssystemet kan ifrågasättas har framkommit både i de utvärderingar som rapporterats i avsnitt 6.3 Kunskapslyftets omfattning i kommunerna och i avsnitt 6.5 Det samhällsekonomiska projektet. Tilldelning och utnyttjande av Kunskapslyftsplatser verkar inte helt stå i proportion till de prioriterade målgruppema i kommunerna. Kunskapslyftskommittén anser:

Reflexioner och förslag 211

att Skolverket bör ta fram en modell som begränsar ryckigheten i nuvarande system för tilldelning av statsbidrag till kommunerna samt närmare analysera systemets regionala effekter och föreslå påkallade förändringar i tilldelningssystemet.

Dessa uppdrag ligger väl i linje med Skolverkets arbete att i enlighet med regleringsbrevet för 1999 Utbildningsdepartementet, l998b årligen den 1 augusti redovisa de totala kostnaderna och vad de väsentli-

består för bl.a. de olika delarna av vuxenutbildningen för gen av kommunal vuxenutbildning inklusive Kunskapslyftet och presentera kommunernas satsning på utvecklingsarbete.

Inkomst- och kostnadsutjämning

Med tanke på framtiden skrev Kunskapslyftskommittén i SOU1998:5

Vid kontrollstation 1998 för "Inkomst- och kostnadsutjämning

mellan kommunerna" är det också angeläget att se över de

faktorer som styr utjämningen så att en stor andel innevånare i

behov grundläggande vuxenutbildning blir en faktor som tas

av

i särskilt beaktande.

Kommunala utjämningsutredningen korn i december 1998 med sitt betänkande Kostnadsuqämning för kommuner och landsting SOU 1998:151. Utredningen har haft i uppdrag att följa upp och utvärdera det system för statsbidrag och utjämning för kommuner respektive landsting som trädde i kraft den 1 januari 1996, i första hand systemet för kostnadsutj ämning.

Inkomstutjämningen behandlas kortfattat. De negativa marginaleffektema i nuvarande system beskrivs liksom olika alternativ att komma tillrätta med dem. Inget av dem anses dock tillräckligt bra varför utredningen inte för fram något förslag på denna punkt utan "nöjer sig med att konstatera att denna brist i systemet tills vidare kvarstår".

Utredningen har inte fört in någon faktor "kortutbildade" i de reviderade kostnadsutjämningsmodeller man stannat för. Däremot konstaterar man i kapitlet "Systemets fortlevnad över tiden" att vuxenutbildningen inte ingår i nuvarande kostnadsutjämning. Utredningens slutsats

det nuvarande statsbidraget till Kunskapslyftet efter den femär att om åriga projektperioden "kommer att tillföras det generella statsbidraget kan detta leda till att kostnadsutjämningen behöver utökas med en del-

212 Reflexioner och förslag

modell där det strukturellt betingade behovet av vuxenutbildning beaktas."

Utredningen har i enlighet med sina direktiv arbetat i nära anslutning till det nuvarande systemet. Något utrymme att diskutera möjligheterna att få fram ett systern både på kostnads- och inkomstsidan

som

aktivt skulle inriktat på att stödja tillväxt och utveckling i mer vara kommunerna, där satsningar på vuxenutbildning kunde vara en faktor, har därmed inte förelegat.

Kunskapslyftskommittén kommer att följa utvecklingen av det

kommunala uqämningssystemet och återkomma med nya fär-

slag i slutbetänkandet om det blir aktuellt.

7.5 Utveckling av nationell organisation,

tillsyn och utvärdering

Kunskapslyftskommittén framförde i sitt senaste delbetänkande SOU 1998:51 ett antal förslag berörde Skolverket och olika områden

som inom vilka Skolverket skulle kunna göra Värdefulla insatser. Kommittén återkommer till dem nedan under rubrikerna: nationell organisation, tillsyn och upphandlad utbildning samt lokal utvärdering m.m. Avsnittet avslutas med diskussion relationerna mellan tillsyn och

en om utvärdering respektive nationell och lokal utvärdering.

Nationell organisation för Kunskapslyftet

För att markera bredden i Kunskapslyftsprojektet ansåg Kunskapslyftskommittén att Skolverket, när det tog över ansvaret för Kunskapslyftet, till projektledningen på nationell nivå borde knyta myndigheter som

Konjunkturinstitutet och NUTEK SOU 1998:51. Även från Ams, kommunernas sida har liknade synpunkter framförts. Kunskapslyftet får inte bli förlängd skolgång utan ska en kombinerad

en vara utbildnings- och arbetsmarknadssatsning Tillhammar, 1998.

Skolverket har för genomförandet Kunskapslyftet till projektet på

av nationell nivå ad hoc tillkallat olika referensgmpper. Kunskapslyftskommittén förutsätter att denna praxis stabiliseras och att man uppnår den bredd i ledningen Kunskapslyftet kommittén ansåg nöd-

av som vändig.

För kontakterna mellan Skolverket och kommunerna har i första hand den s.k. fáltorganisationen inom Skolverket anlitats. På varje fältenhet har kontaktperson utsetts för Kunskapslyftet inom respektive

en

SOU 1999139 Reflexioner och förslag 213

region. Enligt Skolverkets riktlinjer ska varje kontaktperson senast våren 1999 ha genomfört ett personligt möte med representanter för Kunskapslyftet inom respektive kommun.

Som framgick av redogörelsen i avsnitt 6.2 har övergången led-

av ningen för Kunskapslyftet från Delegationen för kunskapslyftet till Skolverket emotsetts med vissa farhågor från kommunernas sida. Dialogen mellan kommunerna och Delegationen har upplevts mycket

som positiv. Staten fick ett "ansikte" och kommunerna kände sig myndigförklarade. Inte bara de små utan även större kommuner hade nytta

av ett bollplank Tillhammar, 1998.

Kunskapslyftskommittén anser att förutsättningar finns för Skolverket att ha en utvecklande funktion inom vuxenutbildningen. Att finna den rätta rollen för utbildningsväsendet i ett kunskapssamhälle alltmer präglat av livslångt lärande är en stor utmaning. Den utvecklande funktionen bör vara möjlig att förena med den kontrollerande, en fråga som dock kommittén återkommer till i anslutning till avsnittet om tillsyn.

Sammanfattningsvis, för att Skolverkets Övertagande av Delegationens uppgifter ska fungera på ett ändamålsenligt sätt, föreslår kommittén att:

på nationell nivå Skolverket upprätthåller den bredd i ledningen

för Kunskapslyftet som fanns på Delegationens tid, dvs. med

kontinuerligt inflytande från myndigheter och parter som repre-

senterar arbetsmarknad och näringsliv.

på regional nivå Skolverket i kontakterna med kommunerna gär

gemensam sak med andra myndigheter för att skapa en större

dynamik i dialogen med kommunerna och bredda infallsvinklarna.

att ett nära samarbete etableras mellan den regionala och natio-

nella nivån i ledningen Kunskapslyftet.

av

Statsmaktemas krav på kommunerna att förankra Vuxenutbildning och Kunskapslyftet hos kommuninnevånama och det lokal näringslivet skulle sakna trovärdighet utan en motsvarande ansats från Skolverkets sida. Exempel på statliga myndigheter med regional förankring och intresse i livslångt lärande är högskolor, länsstyrelser, självstyrelseorgan landsting och regioner, länsarbetsnämnder och försäkringskassoma.

De organisatoriska frågorna är viktiga inför framtiden. Kunskapslyftskommittén kommer även på detta område att följa utvecklingen med tanke på sitt slutbetänkande. Det är inte självklart hur myndig-

2l4 Reflexioneroch förslag

hetsorganisationen ska ut i ett kunskapssamhälle alltmer präglat av

se livslångt lärande.

Tillsyn och upphandling utbildning

Kunskapslyftskommitténs slutsats i förra delbetänkandet SOU 1998:51 att Skolverket i sin utvärdering och tillsyn borde granska

var hur Kunskapslyftet påverkat det lokala utvärderingsarbetet och bevaka utvecklingen när det gäller upphandlad utbildning och individuella studieplaner.

Som framgick avsnitt 6.1 har Skolverkets utvärderingsarbete

av ännu inte hunnit beröra dessa områden. Däremot har Skolverket genomfört tillsyn Kunskapslyftet i tre kommuner: Linköping, Ystad

av och Ronneby Skolverket, 1998a; l998j; l998k. Tillsynsärendena har när det gäller Linköping och Ystad inriktats på det sätt på vilket kommunerna styr och kontrollerar verksamheten med tonvikt på den utbildning är förlagd till externa utbildningsanordnare. Det kunde

som ha varit intressant Skolverket i jämförande syfte också hade

om studerat kvaliteten i den kommunala uppdragsutbildningen i förhållande till den de externa utbildningsanordnama håller i jämförbara kurser och i förhållande till den ordinarie kommunala vuxenutbildningen, fråga kommittén eventuellt får anledning att återkomma

en till.

Tillsynsärendena täcker in området kommunalt upphandlad utbildning, även frågor kring individuella studieplaner och lokal utvär-

men dering behandlas liksom kursutbud, intagning och urval, studievägledning, betyg och prövning samt kontroll av verksamheten. Alla dessa aspekter studeras med avseende på deras förenlighet med gällande författningar. I fallet Ronneby handlar tillsynen främst om testinstrument jfr. avsnitt 7.7.3 nedan.

Beträffande externa utbildningsanordnare och upphandlad utbildning uppmärksammar Skolverket kommunerna på:

att det måste finnas klar ansvarsfördelningen i kommunen mellan 0 en

kommunstyrelse, barn- och utbildningsnämnd och andra

de organ -

nämnder kan inblandade i genomförandet av Kunskaps-

- som var

lyftet och den ordinarie kommunala vuxenutbildningen

att det måste finnas rektor för de externa utbildningsanordnama 0 en

ej anställd annan huvudman och tydligt framgå vem som är

av

Reflexioner och förslag 215

rektor för varje utbildning 0 att det måste finnas lokal arbetsplan även för de externa utbild-

en

ningsanordnama och för alla rektorsområden. 0 att det inte räcker med att det i en upphandling ingår att utbild-

en

ningsanordnare ska tillhandahålla studievägledning och upprätta in-

dividuella studieplaner. Kommunen måste också under utbildningens gång kontrollera att så sker.

0 att lärarens kunnighet och pedagogiska förmåga är av största bety-

delse för utbildningens kvalitet. Kommunen bör inte bara inhämta uppgifter om vilka lärare som ska tjänstgöra hos de externa anordnama utan även värdera deras kompetens och kontrollera den under utbildningens gång Skolverket, l998j; 1998k

Frågan om rektor för upphandlad folkhögskolekurs berörs inte direkt i detta sammanhang men Kunskapslyftskommittén förutsätter att Skolverket menar att rektor för aktuell folkhögskola är ansvarig för upphandlade folkhögskolekurser inklusive de omdömen som ges dessa kurser. Skolverket konstaterar, att kommuner och landsting enligt 2 kap. 3§ skollagen är skyldiga att för undervisningen använda lärare, förskollärare eller fritidspedagoger som har en utbildning som är avsedd för den utbildning de i huvudsak skall bedriva. Undantag får göras endast om personer med sådan utbildning inte finns att tillgå eller att det finns annat giltigt skäl med hänsyn till eleverna. Varje kommun skall vidare sträva efter att för undervisningen i gymnasieskola, gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning anställa lärare som har forskarutbildning.

Eftersom regleringen inte fullt ut klargör hur denna bestämmelse skall förstås i förhållande till icke offentliga anordnare inom komvux, har Skolverket för avsikt att ta upp frågan i det pågående arbetet med översyn av skollagstifmingen." Skolverket, 1998j

Kunskapslyftskommittén anser att i likhet med vad som gäller vid entreprenad i gymnasieskolan SFS 1993:802 ska externa anordnare i kommunal vuxenutbildning använda "lärare som har kompetens för den undervisning som de ska bedriva". Det är lärarnas kompetens som är avgörande i all utbildning vare sig det gäller utbildning i kommunernas egen regi eller i externt upphandlad utbildning. Frågor om värdering och kontroll av kompetens bör därmed även de jämställas för alla typer av utbildningsanordnare i kommunal vuxenutbildning.

216 Reflexioner och förslag

Lokal utvärdering m.m.

Kapitlet "Kommunens uppföljning, utvärdering och övriga kontroll av verksamheten" handlar i de båda aktuella tillsynsärendena i stort sett enbart kommunernas kvalitetskrav och kontroll när det gäller ex-

om terna anordnare. Där finns dock ett delavsnitt "Uppföljning och utvärdering" behandlar de enkäter som riktats till de studerande under

som och efter respektive utbildning. I fallet Linköping kompletteras redogörelsen för enkätema till de studerande och dem som avbrutit studierna med beskrivningen av vilka utvärderingsprojekt kommunen till-

en

med andra kommuner deltar Sammanfattningsvis bedömer sammans Skolverket att Linköping "på ett tillfredsställande sätt byggt upp ett system för uppföljning verksamheten" Skolverket, 1998j; l998k.

av I övrigt påpekar Skolverket i sin tillsyn:

att kommunerna har ett för att reella, individuella studiepla- 0 ansvar

upprättas för alla studerande inom Kunskapslyftet och att ner studievägledning i tillräcklig omfattning vidare avsnitt 7.9.

ges se att de utbildningspaket förekommer i Kunskapslyftet inte får 0 som

alltför hårt sammanhållna utan den enskilde studerande ska ges vara möjlighet att delta i större eller mindre omfattning i respektive "paket", kunna välja till och välja bort olika kurser. att lokala kurser ska fastställas styrelsen för utbildningen, kom- 0 av munstyrelsen den är ansvarig för Kunskapslyftet. Lokala kurser

om

fastställts någon styrelse får inte förekomma vare sig hos som av externa anordnare eller hos kommunens utbildningsanordnare. att intagning ska beslutas kommunstyrelsen om den är ansvarig 0 av för Kunskapslyftet eller delegeras till annan befattningshavare; att urval till ordinarie kommunal vuxenutbildning och Kunskapslyftet

för sig i enlighet med respektive författning; att lokala ska ske var urvalskriterier, att heltidsstuderande företräde framför del-

som ges tidsstuderande och att personer skrivna i kommunen ges ovillkorligt företräde framför skrivna i annan kommun, inte har något

personer stöd i aktuella författningar. att betyg för varje elev ska finnas samlade och endast vedertagna 0 betygsbeteckningar ska användas. att prövning ska avgiftsfri för deltagare i Kunskapslyftet vilket 0 vara också klart bör framgå den information kommunen tillhandahål-

av ler Skolverket, l998j; l998k.

Reflexioner och förslag 217

Tillsyn och utvärdering

Skolverkets tillsyn handlar regeltillämpning. Huruvida de

om granskade aktiviteterna, vare sig de håller sig inom ramen för gällande regler eller inte, ger ett bra resultat utifrån samhällsekonomiska eller fördelningspolitiska synvinklar berörs inte i tillsynen. Inte heller om det snarare är så att gällande regler borde ändras än kommunerna få tillrättavisningar när de inte följer dem.

Vid Skolverkets tillkomst var det en naturlig ansats att göra en uppdelning av arbetet i uppföljning, utvärdering, utveckling och tillsyn av regeltillämpningen. Tiderna har dock förändrats. Behovet av flexibilitet och kontinuerlig anpassning har ökat på de flesta samhällsområden. En allt vanligare form utveckling och reformarbete är att statsmak-

av terna satsar på tidsbegränsade projekt och försöksverksamhet. Så är exempelvis fallet både vad gäller Kunskapslyftet och KY, den kvalificerade yrkesutbildningen. Nya upplägg testas och förs undan för undan in i den ordinarie verksamheten samtidigt som regelverket successivt förändras. Kunskapslyftskommittén vill i detta sammanhang fästa regeringens uppmärksamhet på att med detta nya arbetssätt måste även Skolverkets roll förändras.

Den kontinuerliga reforrnprocessen gör att Skolverket och kommu-

tillsammans måste utveckla utbildningen. Det behövs en dialog nerna där både Skolverket och kommunerna medverkar och där båda parter tar och ger. Regler måste både tillämpas, ifrågasättas och förändras. En närmare samordning mellan tillsyn, uppföljning, utvärdering och utveckling blir därmed nödvändig. Det är viktigt att tillsynen av regeltillämpningen i det nuvarande systemet med mål och resultatstyming på ett ännu tydligare sätt än tidigare kopplas till de stödjande funktionerna så att inte olika budskap går ut till kommunerna från tillsynen respektive uppföljningen, utvärderingen och utvecklingen.

Skolverket tycks i sin "Utvecklingsplan" vara inne på liknande tankegångar när man exempelvis talar om "infomiativ styrning utifrån tillsynssystemet" Skolverket, 1998m. Liknande resonemang återfinns också i Skolverkets diskussion om verkets nationella utvärderingar och deras dubbla roller. Den är att skapa nationell överblick och ta fram

ena beslutsunderlag åt riksdag och regering. Den andra är att tillhandahålla underlag för stöd och utveckling i kommunerna av skolans verksamhet Skolverket, l999b. Informativ styrning utifrån tillsyn och nationella utvärderingar pekar också på behovet av en samordning av tillsyn, utveckling, uppföljning och utvärdering.

Regeringen bör enligt Kunskapslyftskommitténs bedömning se över Skolverkets instruktion så att Skolverket kan ta steget fullt ut att i dialog med kommunerna utveckla utbildningssystemet. Det bör kanske

218 och förslag

Reflexioner

tilläggas att ett samordnat arbete utifrån uppföljning, utvärdering, utveckling och tillsyn inte hindrar att det finns distinktionen mellan en tillsyn/regeltillämpning och informativ styming/lämplighetsdiskussion både kan och bör upprätthållas. som Som exempel på vilka tolkningsproblem och svårigheter som kan uppstå vid bristande samordning mellan bedömningar regeltillämpav ning och lämplighetsbedömningar kan anföras den slutsats som dras i tillsynen Linköping att "på ett tillfredsställande sätt byggt upp av man ett systern för uppföljning av verksamheten". En granskning av systemets ändamålsenlighet hade kanske lett till helt andra resultat. Under alla omständigheter hade den inte kunnat bli lika kategorisk utan med nödvändighet resonerande. I fallet uppföljning och utvärdering, mer inte primärt är regelstyrda verksamheter, skulle förmodligen desssom kommunerna betjänta diskussion och råd och stöd utom vara mer av en slutsatsen att de följer reglerna. än av Ett annat exempel på följderna bristande samordning mellan tillav utveckling, uppföljning och utvärdering är den oklarhet i signaler syn, når kommunerna då Skolverket å sidan i tillsynen starkt som ena trycker på behovet att skilja mellan Kunskapslyftsstuderande och av andra studerande i kommunal vuxenutbildning medan man i uppföljningen slutat att särredovisa dessa båda kategorier Skolverket, 1999c

Nationell och lokal utvärdering

De lokala utvärderingama är flera skäl mycket viktiga. Om av utbildningsorganisationema ska bli lärande organisationer måste

och med Kunskapslyftet utökades kommunernas uppgiftsskyldighet så att de blev att lämna uppgift enligt vilka bestämmelser de studerande var tvungna om enligt Kunskapslyftsforordning 1996:1502 gymnasial antagna: antagna nivå eller grundläggande nivå och övriga studerande som antagits enligt Förordningen kommunal vuxenutbildning 1992:403 "Den verksamhet om . bekostas med det statliga stödet skall redovisas skild från övrig gymnasial som vuxenutbildning". I Förordning 1998:276 som ersatte 1996:1502 och som gäller från 1 juli 1998 har dock detta krav tagits bort. En samordning av inte bara statistikredovisningen utan även urvalskriterierna i de två förordav ningarna skulle underlätta arbetet både på nationell och lokal nivå med Kunskapslyftet och den ordinarie kommunala vuxenutbildningen.

och förslag 219

Reflexioner

uppföljning och utvärdering på varje nivå bli naturlig del

en av verksamheten.

Många kommuner har i olika sammanhang till Kunskapslyftskommittén uttryckt önskemål om riktlinjer, råd och stöd för den lokala utvärderingen av Kunskapslyftet. Det gäller främst små och medelstora kommuner.

Skolverket bedriver ett utvecklingsarbete i syfte att underlätta för kommunerna att styra, följa och utvärdera sin utbildningsverksam-

upp het så att den uppnår de nationella målen. Till skrifter som Skolverket publicerat i detta syfte hör Ansvaret för skolan en kommunal utma-

ning Skolverket, l997a, Tillsynen av skolan Skolverket, 19981, Att utvärdera skolan Skolverket, l999b, Skolverkets allmänna råd om kvalitetsredovisningen inom skolväsendet Skolverket, l999e och Att organisera utvärdering Skolverket, l999a. I de tre första liksom i den sista skriften ger Skolverket information, råd och tips samt visar på goda exempel då det gäller kopplingen mellan nationella mål, skolplan för kommunen, arbetsplaner i skolorna, uppföljning, utvärdering och kommunernas egentillsyn.

De allmänna råden om kvalitetsredovisning är tillkomna med anledning av förordningen från år 1997 om kvalitetsredovisning i skolan Förordning 1997:702. förslag om hur kvalitetsredovisningen

De ger kan kopplas till nationella och lokala mål, resultat, måluppfyllelse och åtgärder för utveckling. När det gäller de nationella målen hänvisas till Skollagen, läroplanema, och kursplanerna samt programmålen för gymnasieskolan. I samband med en diskussion om begreppen kvalitet och likvärdighet finns en allmän hänvisning till vikten att leva

av upp till "riktlinjer och bestämmelser". Varken i denna eller de andra skrifterna om utvärdering nämns Kunskapslyftet.

Kunskapslyftet styrs i hög grad av sin egen förordning. Mål och riktlinjer för Kunskapslyftet återfinns i övrigt framför

allt i den s.k. sysselsättningspropositionen prop. 1995/96:222. I sina ansökningar till Delegationen för kunskapslyftet och numera Skolverket har kommu-

specificerat sina lokal mål för Kunskapslyftet. Även Kunnerna om skapslyftet är ett särskilt, tidsbegränsat projekt är ett av syftena med Kunskapslyftet att det ska leda till en utveckling hela vuxenutbild-

av ningen. Det hade därför enligt Kunskapslyftskommitténs mening varit fördelaktigt om Skolverket något lagt ut texten om hur den lokala utvärderingen av Kunskapslyftet ska relateras till kommunens ansvar för uppföljning och utvärdering av övrig utbildningsverksamhet. Hur ska Kunskapslyftet kunna avsätta spår i den totala vuxenutbildningen om inte resultaten av dess utvärderingar också integreras i övrig utvärderings- och utvecklingsverksamhet

220 Reflexioner och förslag

Frågan är också inte Skolverket borde ett eller ett par steg om längre när det gäller råd och stöd till kommunernas utvärdering av utbildning inklusive Kunskapslyftet. På sätt och vis kan man säga att vissa riktlinjer redan föreligger i och med de krav på uppgiftslämnande Skolverket ställer på kommunerna. Syftet med dessa uppgifter får som antas att de ska användas för uppföljning och utvärdering på navara tionell nivå. De borde således även kunna användas för lokal uppföljning och utvärdering. Det intressanta är dock att, så vitt kommittén funnit, varken kommunerna eller Skolverket förefaller uppfatta det som naturligt att den lokala uppföljningen i åtminstone ett första och inledande steg utnyttjar det material hur som helst ändå finns och som för den nationella uppföljningen. samlas in inom ramen Den frågan Kunskapslyftskommittén vill väcka i detta sammanhang är inte regeringen tydligare än hittills borde Skolverket i uppdrag om ge att klargöra och exemplifiera hur den begärda informationen kan bli en del såväl den nationella den lokala utvärderingen samtidigt som av som bort överflödig infonnationsinsamling. Denna fråga kopplar man rensar till det arbete med kvalitetsindikatorer och analys kvalitetsutveckav lingen Skolverket ska lämna till regeringen i augusti i år. Kunsom skapslyftskommittén förutsätter att Skolverket i det arbetet beaktar fråsamspelet mellan nationell och lokal utvärdering. gan om Sammanfattningsvis föreslår Kunskapslyftskommittén:

att regeringen över Skolverkets instruktion och uppdrag ser så att Skolverket i dialog med kommunerna kan arbeta på att utveckla utbildningssystemet. Skolverket bär kunna samordna råd och städ till kommunerna utifrån verkets uppföljning, utvärdering, utveckling och tillsyn.

Att kommunerna ska följa gällande regler och bestämmelser är självklart liksom att Skolverket ska påpeka när de inte gör det. Än viktigare

är dock att kommunerna får Skolverkets stöd att successivt förbättra utbildningssystemet inklusive dess regelsystem så att en allt högre måluppfyllelse kan uppnås. Att sträva mot målen i ständig förbätten ringsprocess kräver kommunernas och frivilliga medverengagemang kan. Förutsättningarna för att få in dynamisk utvecklingskraft i en en dylik är större dialog än genom tvång. De nya förutsättprocess genom ningarna skulle ställa Skolverket inför stora utmaningar dock bör som stimulerande för verket att anta och förutsättning för att kunna vara en spela konstruktiv roll i ett framtida kunskapssamhälle. en Även när det gäller nationell och lokal utvärdering föreslår kom-

mittén:

SOU 1999239 Reflexioner och förslag 221

att regeringen förtydligar Skolverkets uppdrag så att Skolverket i

dialog med kommunerna utvecklar sambanden mellan nationella

och lokala utvärderingar och förtydligar hur den statistik- och

informationsinsamling som utgör grunden för det nationella

uppföljnings- och utvärderingssystemet också kan utnyttjas i

kommunernas egna utvärderingar.

Ett bättre samarbete mellan Skolverket och kommunerna utifrån Skolverkets tillsyn, utveckling, uppföljning och nationella utvärderingar är en förutsättning inte bara för att användningen av externa utbildningsanordnare i den kommunala vuxenutbildningen förbättras utan även pedagogiken, den uppsökande verksamheten, de individuella studieplanerna och hela den kommunala vuxenutbildningen.

7.6 och

Strategisk planering organisation

7.6.1 Samarbete inom och mellan kommuner

Kunskapslyftskommittén pekade i sitt senaste delbetänkande SOU 1998:51 på olika organ som skulle kunna fylla en viktig funktion när det gäller samordning av individemas behov utbildning och till-

av gången till utbildning hos olika utbildningsanordnare Arbetsförrned-

lingsnämnd, Vuxenutbildningsråd och regionala kompetensråd. En viktig fråga i detta sammanhang var möjligheterna för folkbildningen att komma till sin rätt som utbildningsanordnare i Kunskapslyftet.

I kommunerna fortsätter samarbetet mellan olika kommuner, mellan olika kommunala organ liksom mellan dessa och arbetsförmedlingen att utvecklas och utökas. Detta verifieras såväl vid Kunskapslyftskommitténs besök som av fristående utvärderingar Wass, 1999. En dylik utveckling tar tid men det finns egentligen inga hinder för att framsteg ska kunna göras. Stöd kan dock behövas.

Utvecklingen visar att andelen externa utbildningsanordnare ökar. Som framgår av avsnitt 4.5.2 uppgick denna andel till knappt 14

procent hösten 1997 och hade våren 1998 ökat till 19 procent. Den största ökningen svarar de privata utbildningsanordnama för, medan folkhögskolorna ligger på ungefär samma nivå vid de båda mätningarna. Studieförbunden har däremot ökat sin verksamhet med cirka 30 procent från 3 till 4 procent. Eftersom dessa siffror anger andel av den hela kommunala vuxenutbildningen är andelen Kunskapslyñct större.

av

Av resultaten från Folkbildningsrådet enkätinsamling våren 1998 framgår att 99 folkhögskolor lämnat anbud på kurser inom Kunskapslyftets kommunala verksamhet. Av dessa hade 76 folkhögskolor

un-

222 Reflexioner och förslag

gefar lika många procent- erhållit sådana uppdrag Folkbildningsrådet, 1998b. Det måste anses som ett mycket gott resultat. Vid kommitténs besök på folkhögskolor har man påpekat att av stor vikt för dem och deras deltagande i Kunskapslyftet är hur kommunerna ordnar sin vägledning och i vilken utsträckning folkhögskoloma själva kan medverka med information etc. Man har också oroat sig för att alltför stora satsningar på Kunskapslyftet inom folkhögskolan negativt kommer att påverka det typiska för folkhögskolan, exempelvis det lilla format där alla blir sedda och den specifika pedagogiken där gruppen betydelsefull roll. spelar en Arns ska i enlighet med regleringsbrevet för 1999 Arbetsmarknadsdepartementet, 1998 under år 1999

senast 15 april redovisa kartläggning av arbetsförrnedlingsnämn- 0 en dema. 12 februari redovisa utvecklingen regionala kompetensråd. 0 senast av Arns ska länsarbetsnämndema i uppdrag att tillsammans med bege rörda aktörer besluta vilken dessa ska ha till uppgift att om av som samla relevanta aktörer till regionala kompetensråd prop. 1997/98:62.

Av Ams redovisning avseende utveckling de regionala kompetensav råden framgår att 19 län har organiserat sådana kompetensråd. Deras sammansättning varierar. Vanligtvis finns endast ett fåtal av länets kommuner representerade i dessa råd alternativt Kommunförbundets länsavdelning. Det är tveksamt denna indirekta representativitet om verkligen gör kommunerna reellt engagerade för det arbete som ska

i kompetensråden på tillväxt och kompetensutveckling.

läggas ner Skolverket liksom Ams har i uppgift att medverka vid överläggningar utarbetande regionala tillväxtavtal. Skolverket och Arns om av ska till regeringen senast den 15 april redovisa vilka möjligheter respektive hinder med de regionala tillväxtavtalen Utbildningsman ser departementet, l998b; Arbetsmarknadsdepartementet, 1998. Skolverket har i sin "Utvecklingsplan Skolverket, l998m angett den fortsatta dialogen med kommunerna också geatt man genom men riktade seminarier till olika företrädare för vuxenutbildningen ska nom sprida exempel på olika sätt att organisera Kunskapslyftet och skapa en fungerande infrastruktur. Kunskapslyftskommittén positivt på den utveckling av samarser bete mellan kommuner, inom kommuner och mellan olika utbildningsanordnare förstärkts under de första åren med Kunskapslyftet. Ensom ligt kommitténs bedömning är det hög tid för kommunerna att också nu sig i ett litet vidare perspektiv på utbildning och kompeengagera

och 223

Reflexioner förslag

tensutveckling. De regionala tillväxtavtalen och kompetensråden,

som håller på att ta fonn, borde intressanta för kommunerna platt-

vara som form för utveckling heltäckande utbildningsplanering- inte

av en mer

bara i en näringslivsplanering.

Kunskapslyftskommittén rekommenderar kommunerna

att

satsa på regionala kontakter vid sin uppläggning utveck-

av

lingsstrategierför kunskapslyft och livslångt lärande.

Kunskapslyftets samarbete med näringslivet går fortfarande trögt. Kunskapslyftskommittén vill understryka behovet att och kanske

av nya annorlunda insatser görs för att utveckla samarbetet med näringslivet och därmed också med den lokala arbetsmarknaden. Det är kanske först i den konkreta planering specifik utbildning samarbetet kan

av en som ta form. Det är också möjligt att branschvisa yrkesråd prograrnråd kan ge ökad stimulans till olika former samverkan.

av

Kunskapslyftskommittén vill i detta sammanhang stryka under behovet av en anpassning de individuella studieuppläggningama till

av arbetsmarknadens efterfrågan på arbetskraft, vilken ökat under

det senaste året. Det vore önskvärt att anordnama kunde stimuleras att

uppmuntra deltagarna att acceptera erbjudet arbete och också erbjuda alternativa upplägga av resterande studieomfång, exempelvis del-

genom tidsstudier, studier på otraditionella tider och koncentrationsläsning under vissa perioder. Producerade gymnasiepoäng skulle då oavsett

tidsramar kunna utgöra ersättningsgmnd. Det finns risk att den

- en nuvarande upphandling kurser/platser endast ersättning i

av som ger efterhand för producerade gyrnnasiepoäng inom angivna tidsramar tenderar att minska anordnamas intresse för att stimulera de studerande att ta emot erbjudanden om arbete inlåsningseffekter.

7.6.2 Fristående

vuxenutbildningsenheter

Utbudet vid kommunernas komvuxenheter har tidigare i stort kännetecknats att det utgjorts kurser också återfinns inom

av av som gyrnnasieskolans naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga

program. Därutöver har i relativt stor omfattning också förekommit datakurser

av olika slag. Yrkesutbildning har främst förekommit inom omvårdnadssektorns områden.

Under Kunskapslyftets första år har yrkesutbildningen ökat avsevärt i omfattning. Det vill det beror på dels de sökandes in-

synas som om tresseval efterfrågestyming, dels olika externa anordnares möjlighet

224 Reflexioner och förslag

detta intresse. Även komvuxenhetema har i många att svara upp mot fall utvidgat sitt utbud inom detta område. Tillgänglighet till gymnasiala studier skilda slag har ökat i och av med att antalet studieanordnare har ökat. Fler anordnare erbjuder ett breddat och utökat utbud inom den studerandes närområde. Detta torde främst i mindre och medelstora kommuner. gynna vuxna Metoderna i genomförandet undervisningen har under de gångna av åren också utvecklats i den bemärkelsen att mångfalden har ökat. Till stor del beror också detta på att utbildningsanordnare med andra nya pedagogiska har tillåtits på den kommunala vuxenutbildgrepp agera ningens I bästa fall betyder det att de studerande kan välja utarena. bildningsanordnare med arbetssätt och arbetsformer som bäst passar dem. Det torde dock än så länge undantag att utbildningsanordvara profilerar sig utifrån sin metodik och att de sökande tillmäter sånama dana profiler någon större betydelse. Kunskapslyftets grundtankar är att olika utbildningsanordnare En av ska utnyttjas i denna satsning. Så har också skett och det verkar tydligt detta resulterat i ett breddat utbud, större tillgänglighet och ökad att en pedagogisk mångfald. Profilering utbud och metodik har varit tydlig. av Önskvärt är att denna profilering och utökade tillgänglighet kan erbju-

das även efter Kunskapslyftet. Ett problem för externa utbildningsanordnare är att de även om de har pedagogiskt utbildade lärare, följ intentionerna i läroplanen för de er frivilliga skolformema och Skolverkets kursplaner inte får sätta be- tyg, kan föras in i ett samlat betygsdokument eller ett slutbetyg som från kommunal vuxenutbildning, inte en kommunal rektor sanktioom dessa betyg. För den kommunala rektorn innebär det också ett nerar problem att tvingas utfärda betygsdokument, där betyg satts av lärare motsvarande, vilkas kompetens att sätta betyg enligt gällande föom reskrifter han/hon kan ha svårt att hålla sig informerad. På grund- och gymnasieskolnivå medger skollag och förordningar såväl fristående grund- och gymnasieskolor fristående grundsärsom och gymnasiesärskolor. Några sådana medgivande finns inte för vuxenutbildningen. Där har under Kunskapslyftet istället ett omfattande entrepenörskap utvecklats, vilket torde betyda att både behov av mångfald och möjligheter att erbjuda sådan mångfald finns i många kommu-

ner. Kunskapslyftskommittén finner det angeläget att den mångfald som uppvisats under Kunskapslyftets första år kan bibehållas och om möjligt vidareutvecklas.

Reflexioner och förslag 225

Kunskapslyftskommittén avser att ytterligare utreda frågan om fristående vuxenutbildningsenheter och återkomma med förslag i sitt slutbetänkande.

7.6.3 Kursen Svenska för invandrare och

andra invandrarfrågor

Begreppet invandrare täcker en mycket heterogen grupp människor och situationen för en enskild invandrare behöver inte ha mycket gemensamt med genomsnittet för en större grupp.

Med den vidaste statistiska definitionen har alla som är födda i ett annat land eller deras barn en invandrarbakgrund. Gruppen består då av cirka 1,6 miljoner människor, många utan att tänka på sig själva som invandrare i något avseende. Med snäv definition är invandrare det-

en samma som utlandsfödda utländska medborgare. Då finns det omkring, 0,4 miljoner registrerade invandrare i Sverige SOU 1995:76.

Kunskapslyftskommittén har i sitt föregående delbetänkande Vuxenutbildning och livslångt lärande Situationen inför och under

- Kunskapslyftets första år SOU 1998:51 föreslagit att Svenska för invandrare ska upphöra som egen skolform och integreras i den kommunala vuxenutbildningen, vilket också skulle underlätta integreringen av invandrarna i vuxenutbildningen. Såväl remissinstanserna som deltagarna i de särskilda hearings vilka Kunskapslyftskommittén respektive Utbildningsdepartementet anordnade i anledning av KLK:s förslag tillstyrkte kommitténs förslag.

Nuläge

Skolverkets utvärdering av Svenska för invandrare sfi visar att av dem började stl-undervisning läsåret 1993/94 hade endast 48 pro-

som cent uppnått den s.k. sfi-nivån två år senare. Skillnaderna var stora mellan olika nationaliteter. Av dem hade bos-

som niska/kroatiska/serbiska som modersmål hade 60 procent uppnått sfinivån efter två år. Sämst gick det för dem som hade Vietnamesiska, somalia och thailändska modersmål. Mindre än 20 procent av dessa

som uppnådde nivån efter två år Skolverket, l997c. Av dem som började studera sf1 läsåret 1994/95 hade 44 procent uppnått sfi-nivån efter två år. Av dem som påbörjade sina studier i denna skolform 1996/97 hade 22 procent godkänts före hösten 1997 det vill säga ett år senare

- Skolverket, l998h.

8 19-0609Vuxenutbildning

226 Reflexioner och förslag

En viktig faktor när det gäller invandrarna och deras integrering i samhället och på arbetsmarknaden är deras språkkunskaper. Redan utifrån den s.k. IALS-studien se avsnitt 3.2, som undersökte läsfárdigheten på respektive lands officiella språk, kunde man konstatera att skillnaderna mellan invandrare och infödda särskilt stora i Sverige. var För att få dessa förhållanden närmare belysta har Skolverket tillsammed Kunskapslyftskommittén satsat på två projekt som analysemans invandrarnas utbildningsbakgrund, läsfärdighet på svenska och rar situation på arbetsmarknaden. Preliminära resultat från en av dessa studier finns redan och ytterligare rapporter kommer att redovisas under år 1999. De inte uppnått sfi-nivån har flera skäl svårt att arbete. som av Arbetsgivama vill undvika språkproblem på arbetsplatsen och arbetsförmedlingarna arbetar i första hand med olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att stötta denna grupp. Arns att det önskvärt med förstärkning av svenskunanser vore en dervisningen redan under invandrarnas tid som asylsökande. Dessutom bör anhöriginvandrare få svenskundervisning och övriga integmer av rationsinsatser för att inte halka efter. Arns hävdar att det är av yttersta vikt att kommunerna satsar på utomnordiska invandrare både inom mer arbetsmarknadspolitiken och inom den reguljära skolan. Vidare anser Ams att svenskundervisningen bör kombineras med individuellt anpassad arbetspraktik. Detta skulle möjlighet att praktisera svenska språge ket och knyta arbetslivskontakter. Arbetsmarknadsstyrelsen, 1998a När arbetsförmedlingen tar över ansvaret för invandrarna från kommunen efter introduktionsperioden har del sagt uppnått sfien som nivån och andra inte. Somliga slutar att studera svenska, trots att nivån inte är uppnådd. För dem inte nått sñ-nivån är situationen extra som besvärlig. Även för andra krävs dock ofta fortsatta insatser innan de är redo för de åtgärder t.ex. yrkesutbildning som Arns kan erbjuda. Det ofta behövs är insatser stärker deras svenskkunskaper, sociala som som kompetens, självförtroende och allmänteoretiska kunskaper. Att individer skrivs in på arbetsförmedlingen utan att ha tillräckliga kunskaper i svenska är ett stort problem. Ams tvingas att erbjuda svenskundervisning inom för sina resurser för arbetsmarknadsramen utbildning. Svenskundervisningen i arbetsmarknadsutbildningen har dock minskat det senaste året eftersom arbetsförmedlingen medvetet har hänvisat sökande med bristande svenskkunskaper till det reguljära

skolväsendet. Arbetsmarknadsstyrelsen, 1998a

Enligt Ams är det ett problem att det inte finns några riktigt bra åtgärder hos arbetsförmedlingen för dem med dåliga språkkunskaper gäller särskilt dem inte nått sñ-nivån. som

Reflexioner och förslag 227

För vissa invandrare kan problemen vara särskilt stora och svåra att hantera. Anledningen till att en person inte uppnåttsfi-nivån efter två år kan ex vara att personen drabbats av psykiska problem på grund av krig i hemlandet. Dessa problem kan vara uppenbara vid ankomsten till Sverige, men de kan också visa sig först flera år efteråt. Det måste till något annat än intensivare studier för att lösa sådana personers språkproblem.

Reflexioner

Invandrarutredningen har lagt sina förslag och regeringens proposition i anledning av dessa förslag har antagits av riksdagen. Skolverkets uppdrag stl-undervisningen har redovisats till regeringen. om Kunskapslyftskommittén har lämnat förslag i sitt senaste delbetänkande att stl-undervisningen bör upphöra som egen skolform och om istället i fonn svenska andra språk inom den kommunala ges av som vuxenutbildningen på såväl grundläggande som gymnasial nivå.

Kunskapslyftskommittén vidhåller sitt förslag attsfi bör upphöra som egen skolform och integreras i den kommunala vuxenutbildningen.

Kunskapslyftskommittén avvaktar regeringens förslag i denna fråga. nyanlända invandrare grundläggande kunskaper i Sfi syftar till att ge svenska språket och det svenska samhället. Frågan att skaffa sig om om kunskaper i svenska språket och att utveckla dem är dock mer - komplicerad än så. Förutom insatser direkt kopplas till utbildsom mer ning, exempelvis och praktik, avser kommittén att vidga sitt arbete pryo till att också vägledning, validering och utbildning i ett perspektiv se inkluderar sociala åtgärder, arbetsmarknadsåtgärder etc. som

I Kunskapslyftskommitténs slutbetänkande avser kommittén att vidga utbildningsperspektivet och försöka se möjligheter och konsekvenser av utbildning för invandrare i ett helhetsperspektiv.

228 Reflexioner och förslag

7.7 och utbildningsutbud Läroplan

7.7.1 Läroplansfrågor

Kunskapslyftskommittén föreslog i sitt föregående delbetänkande SOU 1998:51 att Skolverket borde över och ta fram förslag till fonnulese ringar och ordval i den för gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning läroplanen så att den genomgående skulle kunna gemensamma läsas med "vuxenögon. Kunskapslyftskommittén betonade då också att den kommunala vuxenutbildningens profil och särprägel utbildsom en ningsform för måste tydliggöras, liksom sambandet mellan vuxna grundläggande vuxenutbildning, gymnasial vuxenutbildning, påbyggnadsutbildning och uppdragsutbildning. Sedan Kunskapslyftskommittén har lämnat sitt delbetänkande har utvecklingen fortskridit. Skolverket ska i enlighet med regleringsbrevet för 1999 Utbildningsdepartementet, 1998b "inom för sitt uppdrag beramen döma och förslå förändringar i den gemensamma läroplanen för unga och Lpf 94, den kommunala Vuxenutbildningens profil och vuxna, om särprägel utbildningsform för kan bli tydligare och bättre som en vuxna mot behov och arbetslivets krav. Verket skall speciellt svara vuxnas analysera samstämmigheten mellan målen för grundläggande vuxenutbildning och målen för gymnasial utbildning och vid behov föreslå förändringar. Utgångspunkten skall att upprätthålla samma kunskapsvara krav och skapa möjligheter till jämförbarhet och likvärdighet mellan studerande inom vuxenutbildningen och i ungdomsskolan. Uppdraget skall delredovisas senast den 15 oktober 1999. Skolverket ska vidare i enlighet med regleringsbrevet under år 1999 analysera behovet vilka förändringar styrdokument såsom läroav av plan, programmål, kursplaner och nationella prov m.m. för att anpassas till de speciella förutsättningar gäller för vuxenutbildningen". som Skolverket också i sin Utvecklingsplan Skolverket, 1998m anger att att analysera behovet särskilda mål för vuxenutbildman avser av ningen, hur möjligheterna till flexibilitet i de nationella styrdokumenten utnyttjas och bristande samordning mellan styrdokument och regelverk. Kunskapslyftskommittén konstaterar med tillfredsställelse att regeringen gett Skolverket ett sådant uppdrag som väl svarar mot kommitténs tidigare förslag och avvaktar med intresse Skolverkets redovisning till regeringen senare i år. Kunskapslyftskommittén har under det gångna året också mer intensivt diskuterat utvecklingen Vuxenutbildning och livslångt lärande i av ett längre perspektiv. I detta utvecklingsperspektiv kan givetvis ifrågainte vuxenutbildningen i stort ytterligare behöver profileras. sättas om

Detta torde inte vara möjligt med enbart läroplan för

en gemensam gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning. En sådan profilering torde snarare kräva ett gemensamt måldokument för den samhällsstödda utbildningen för i perspektiv formell utbildning och

vuxna av livslångt lärande. Detta utesluter inte den nuvarande ordningen med för gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning kurspla-

gemensamma ner och betygskriterier.

Kunskapslyftskommittén avser att återkomma till dessa frågor

i sitt slutbetänkande.

7.7.2 Kursutbud

Kunskapslyftskommittén föreslog i sitt föregående delbetänkande Vuxenutbildning och livslångt lärande Situationen inför och under

första året med Kunskapslyftet SOU 1998:51 dels som princip att estetiska ämnen borde få förekomma även i kommunal vuxenutbildning, dels att allmänna ämnen skulle kunna delas upp i delkurser och att en försöksverksamhet skulle kunna genomföras med naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och ekonomiska baskurser.

Sedan kommittén avlämnat sitt betänkande har Skolverket överlämnat sitt förslag till utveckling av vuxenutbildningen Skolverket, 1998m. I det framhåller Skolverket att man vad gäller kursutveckling avser att analysera behovet av basfärdigheter i arbetsliv och samhällsliv, göra en studie av kunskapsområden, följa den internationella utvecklingen och forskningen samt stödja och stimulera en efterfrågestyrd vuxenutbildning.

Det samlade nationella kursutbudet utgörs av 850-900 kurser för vilka Skolverket fastställt kursplaner. Därutöver finns ytterligare cirka l 000 lokala kurser, för vilka lokala kursplaner fastställts på kommunal nivå. Många lokala kurser utgörs troligtvis av kurser inom dataområdet, men det kan också vara så, att de utgör ett komplement till de nationella kurserna på så sätt att de är vuxenanknutna. Många lokala kurser skulle därmed kunna utgöras av ersättare till de tidigare från gymnasieskolan särskilda yrkesinriktade kurser S.Y.-kursenna som fanns fastställda för kommunal vuxenutbildning. Om så är fallet visar det på ett bristområde i kursutbudet. Skolverket avser att i ett pilotprojekt granska utbudet av lokala kurser i några kommuner.

I avsnitt 7.8 återkommer Kunskapslyftskommittén med förslag om att införa bland andra estetiska ämnen i kommunal vuxenutbildning.

230 Reflexioner och förslag

Kunskapslyftskommittén vidhåller sina tidigare förslag att allmänna ämnen skulle kunna delas upp i delkurser och att försöksverksamhet skulle kunna genomföras med naturen vetenskapliga, samhällsvetenskapliga och ekonomiska baskurser.

Kunskapslyftskommittén föreslår också att regeringen upp-

drar åt Skolverket att inte bara granska det stora utbudet av lokala kurser utan att granska och vid behov återkomma med förslag till ett kompletterande nationellt kursutbud.

Kommittén avvaktar resultatet det arbete Skolverket anmält i förslaav till utvecklingsplan och återkommer vid behov i sitt slutbetänkande get med ytterligare förslag avseende kursutbudet.

7.7.3 Utveckling av testinstrument, nationella prov,

betyg och omdömen

Kunskapslyftskommittén har vid olika tillfällen i sina kontakter med kommuner, folkhögskolor, studieförbund och andra utbildningsanordstött på frågan testinstrument, nationella prov, betyg och omnare om dömen. Ofta handlar det diagnostiska och liknande instrument om prov i vägledningsarbetet även för validering. På dessa områden, och men det gäller framför allt på vägledningsområdet, finns tidigare erfarenheatt falla tillbaks på. Som framgick kapitel 5 utvecklar dessutom ter av många utbildningsanordnare instrument både för vägledning och nya validering och det finns ett etablerat samarbete mellan många utbilningsanordnare när det gäller dessa frågor. Skolverket har också i sitt beslut i tillsynsärendet beträffande Ronneby kommun Skolverket, 1998a klarlagt skillnaden mellan frivilliga diagnostiska det står kommunerna fritt att anordna och urprov som valstest vilka inte får förekomma i Kunskapslyftet. Inför kursstart i "IT och kämämnen hade de sökande i Ronneby fått en genomgå ett obligatoriskt s.k. slutledningstest. Resultaten på testet användes inte ett diagnostiskt instrument i utbildningen eller som som urvalsinstrument. Eftersom testet obligatoriskt "är det enligt var Skolverkets mening rimlig bedömning att deltagarna uppfattade att en ett bra resultat på testet förutsättning för att kunna delta i utvar en bildningen något inte är förenligt med de bestämmelser om urval som i 10 § förordningen statligt stöd till särskilda satsningar som anges om på utbildning vuxna. Testresultat ingår inte urvalskriterium i av som

Reflexioner och förslag 231

nämnda förordning, endast de sökandes status på arbetsmarknaden och utbildningsbakgrund.

Två andra intressanta utvecklingsområden befinner sig på diskussionsstadiet. Det handlar å ena sidan utveckling betyg och

om av omdömen för att möta nya krav från studerande och andra avnämare och å andra sidan om ökade möjligheter att i vuxenutbildningen använda sig av standardiserade, nationella

prov.

I det förra fallet finns bl.a. en diskussion om hur man i betyg och omdömen ska uppmärksamma förmågor och färdigheter som social kompetens, ansvarstagande, förmåga att samarbeta, att lära nytt och kommunicera. I detta sammanhang kan nämnas ett utvecklingsprojekt som drivs av Folkbildningsrådet och handlar folkhögskolomas

som om studieomdömen. Hösten 1997 ombads intresserade skolor att komma in med projektförslag. Fem folkhögskolor korn att engageras i projektet och de bedrev utvecklingsarbete under 1998, ett arbete som i vissa fall fortfarande fortsätter. De olika delprojekten handlar både att ut-

om veckla jämförbarheten i folkhögskolomas omdömen, att pröva frågan om den relativa skalan kontra kursrelaterade betyg och antalet

om skalsteg samt att undersöka den process som leder fram till studieomdömena.

En folkhögskola undersöker exempelvis testinstrument för den sociala dimensionen, test för personlighetsmätning före och efter tiden på folkhögskola; en annan skola norrnrelaterade studieomdömen och en tredje fler skalsteg än de nuvarande fyra. Att konkretisera kriteriema för studieomdömena och kunna synliggöra dem på ett mer kommunicerbart sätt är också viktigt för att kunna förstärka dialogen mellan läraren och kursdeltagaren och för att kunna föra över mer av ansvaret för studierna på kursdeltagaren.

Den andra diskussionen rör möjligheterna att använda något slags standardiserade, nationella prov i vuxenutbildningen. Sådana prov skulle dels kunna användas mer allmänt i marknadsföringen, som ett erbjudande till alla innevånare i kommun att testa sig själva för att

en se hur man ligger till på en nationell skala. Nationellt normerade är

prov också viktiga för lärare och studerande att frivilligt kunna ta till under studietiden. Problemet i den nya mer flexibla vuxenutbildningen,

som nu utvecklas bl.a. till följd av Kunskapslyftet, är att de nationella prov som utarbetas av Skolverket inte tillhandahålls i provbanksfonn

en som lärare och studerande kan använda sig vid de tidpunkter och tillfäl-

av len och i de ämnen som passar deltagarna i vuxenutbildningen bäst. Nationella prov skulle också kunna ha en plats att fylla i den kommunala uppföljningen och kvalitetssäkringen av såväl externa och egna kommunala utbildningsanordnare när det gäller kurser inom den grundläggande och gymnasiala vuxenutbildningen.

232 Reflexioner och förslag

Kommittén det nödvändigt att diskussionen och utvecklingen anser fortsätter utefter båda dessa utvecklingslinj er- utveckling av nya slags betyg och omdömen och ökad tillgång till nationella prov för grundläggande och gymnasiala kurser inom vuxenutbildningen. Kommittén har med intresse noterat att Skolverket i enlighet med regleringsbrevet för 1999 Utbildningsdepartementet, 1998b under år 1999 ska redovisa hur utformningen nationella m.m. kan anav prov till de speciella förutsättningar som gäller för vuxenutbildpassas ningen. Kunskapslyftskommittén med stora förhoppningar fram mot ser resultatet av detta arbete och föreslår att

Skolverket även i övrigt får i uppdrag att bedriva ett utvecklingsarbete när det gäller betvgskriterierna och att det arbetet på ett fruktbart sätt bär kunna ske i samarbete med andra utbildningsanordnare inte minst folkbildningen.

Att konkretisera kriteriema för betyg och studieomdömen så att de blir tydliga och lätta att kommunicera är viktigt för att förstärka dialogen mellan läraren och kursdeltagaren i såväl den kommunala vuxenutbildningen vid folkhögskoloma. Det är också förutsättning för att som en kunna föra över ansvaret för studierna på kursdeltagaren. På mer av vilket sätt den ökade efterfrågan på basfárdigheter som social kompetens, ldeativitet, förmåga att lära nytt, kommunicera och ta ansvar ska dokumenteras och komma in i betygskriteriema behöver också utredas vidare.

7.8 Estetiska ämnen, idrott och hälsa

samt specialarbete

7.8.1 Estetiska ämnen och estetisk verksamhet

I avsnitt 5.2.5 har Kunskapslyftskommittén gett en kortfattad beskrivning gällande föreskrifter avseende estetiska ämnen m.m. på av nu gymnasial nivå. Kunskapslyftskommittén uppdrog i slutet år 1997 Umeå uniav versitet, pedagogiska institutionen, att närmare utreda behov och konsekvenser att tillåta estetiska ämnen på gymnasial nivå i kommunal av vuxenutbildning. Uppdraget redovisades i januari 1999. Rapporten ger fyllig bild gränsdragningsproblematiken i historisk belysning, en av

Reflexioner och förslag 233

några olika perspektiv på denna problematik och lämnar därefter förslag att införa estetiska ämnen i kommunal vuxenutbildning. om

Sammanfattning av rapporten

Den gränsdragning mellan olika vuxenutbildningsanordnare inom det estetiska ämnesområdet utredarna behandlat är inget annat- påpesom kar de än social konstruktion, och sådan avspeglar den för- - en som hållanden rådde vid den speciella tidpunkt då gränsen drogs. Polisom tiska maktförhållanden har tillsammans med rådande värderingar av olika kvalifikationer och kompetenser spelat en roll, och ungdomskolans mål och organisation har även haft betydelse. När sådana förhållanden förändras, har det också i praktiken visat sig svårt att upprätthålla de fastlagda gränserna. En nännare granskning avslöjar följaktliatt gränserna varken varit fixa eller oomstridda utan i ständig gen omvandling och förhandling. Den gräns ändå drogs för ett par decennier sedan vilade på fösom reställningen att det skulle vara möjligt att skilja på yrkesutbildning å sidan och bildning med inriktning på en meningsfull fritid å den ena andra. Med andra ord: kunskaper, färdigheter och fönnågor som krävdes för ett yrkesutövande ett annorlunda slag än de som kunde var av komma till användning under fritiden. De estetiska ämnena hänfördes till fritidssektom och därmed till folkbildningens ansvarsområde. Yrkesinriktad utbildning däremot blev den kommunala vuxenutbildning- Även lyckades klara den gränsdragningen återstod ens ansvar. om man ändock problemet med vart den utbildning skulle föras som inriktades på allmän medborgerlig kompetens. Det här illustrerar en mycket en allmängiltig sanning, nämligen den att en komplex verklighet svårligen låter sig uppdelas i entydiga kategorier. I våra dagar har framhåller utredarna komplexiteten dessutom - ökat just att de fömiågor estetiska ämnen anses utveckla i genom som allt högre grad efterfrågas arbetsmarknaden. Kreativitet, flexibilitet av och förmåga till samarbete kan tjäna illustration till vad det är som en fråga Större krav ställs också rent allmänt på den kommunikativa om. förmågan, och till denna kan undervisning i drama och bildkunskap bidra. Vidare har förmågan att uttrycka sin personlighet blivit allt viktii vårt postmodema eller senmodema samhälle, och vi är ständigt gare involverade i pågående identitetsskapande process. Därmed har en olika verksamheter inom det estetiska området fått en helt annan och större dignitet än tidigare, då estetiska ämnen sågs som "terapiämnen". Eftersom staten kommunal vuxenutbildning sett som sin uppgift genom att tillgodose de utbildningsbehov uppfattas angelägna, är det som som

234 Reflexioner och förslag

kanske dags att avskaffa förbudet mot estetiska ämnen inom den kommunala vuxenutbildningen.

Mycket talar således för att estetisk ämnen i våra dagar är så viktiga att de borde förekomma också inom kommunal vuxenutbildning. De allmänna kvalifikationer som estetisk utbildning är emellertid

ger en sak. Problemet ställer sig något annorlunda vi istället riktar

om uppmärksamheten mot de specifika yrkeskvalifikationer estetisk ut-

som bildning ska ge. Arbetsmarknadsutsiktema inom det estetiska området är svårbedömda. Det torde dock tveksamt att motivera ökad

vara en satsning på estetiska utbildningar utifrån prognoser om en ökad efterfrågan av arbetskraft inom det konstnärliga och kulturella området.

Frågorna som rör värdet av specifika estetiska yrkeskvalifikationer är många och svaren minst av allt enkla. Mer entydig blir bilden enligt utredarnas uppfattning om ett rättviseperspektiv anläggs. Det är otvivelaktigt så att grupper av vuxna är utestängda från möjligheten att på ett relativt enkelt och billigt sätt skaffa sig en grundläggande utbildning inom det estetiska området. Estetiska utbildningar inom folkhögskolornas eller privata skolors regi är geografiskt sett ojämnt fördelade, och de ställer sig därför också mycket dyrare. Det försvårar också för den som efter att ha fyllt tjugo år bestämmer sig för att försöka kvalificera sig för en högre estetisk utbildning. Visserligen är formell behörighet i form av skolmeriter i normalfallet inte något behörighetslcrav, men, då man istället i antagningsprov måste uppvisa reella färdigheter och kunskaper inom området, återstår problemet var en sådan reell kompetens ska förvärvas. Svaret blir rimligtvis att man borde kunna vända sig till kommunens vuxenutbildning.

Utredama har inte närmare undersökt eller diskuterat vilka konsekvenserna skulle bli för olika folkbildningsanordnare om man avskaffar förbudet för estetiska ämnen inom kommunal vuxenutbildning. Eftersom vuxenutbildningsfáltet genomgår en stark expansion så kommer utbildningsbehovet att vara tillräckligt stort för att alla intressenter ska kunna samsas inom det och ersätta konkurrens med samarbete. Utredama har också ställt sig frågan om man skulle undanta estetiska påbyggnadsutbildningar från kommunal vuxenutbildning just för att slå vakt om rekryteringsunderlaget för folkhögskolor med prestigeutbildningar inom det estetiska området. Utredama avstår dock ifrån ett sådant förslag, eftersom det väl ändå inte är troligt att dimensioneringen av den högre estetiska utbildningen kommer att öka i någon nämnvärd utsträckning i kommunerna.

Sammanfattningsvis utredarna att flera skäl talar för att ut-

anser bildning inom det estetiska området bör få ges i kommunal vuxenutbildning. De vill då främst framhålla rättviseaspekten bör innebära

som att tillgängligheten till olika slags utbildningar bör vara densamma för

SOU 1999139 Reflexioner och förslag 235

alla, oavsett om man fyllt tjugo år eller inte. Vidare menar utredarna att uppdelningen i kunskaper för fritid och personlig utveckling å ena sidan respektive kvalifikationer för yrkeslivet å den andra sidan inte längre är meningsfull; en stark personlighet och sociala basfärdigheter är idag i än högre grad än tidigare en tillgång också när det gäller att hävda sig på arbetsmarknaden. Däremot anser utredarna det tveksamt efterfrågan på arbetskraft inom det konstnärliga och kulturella omom rådet motiverar ökad satsning på estetiska utbildningar. I perspektien det livslånga lärandet är det dock kanske inte någon större olävet av genhet estetisk utbildning inte kan omsättas inom ett speciella om en yrkesområde. Möjligheter bör alltid finnas att komplettera sin utbildning, och därvidlag är de investeringar som gjorts i ett estetiskt inriktat utbildningskapital förmodligen också nyttiga.

Estetiska ämnen

Kunskapslyftskommittén anmälde i sitt föregående delbetänkande SOU 1998:51 sin avsikt att föreslå att estetiska ämnen bör få tillsom låtas på gymnasial nivå inom kommunal vuxenutbildning. Kommitténs betänkande har därefter remissbehandlats. En överväldigande majoritet remissvaren även Folkbildningsförbundet, Folkbildningsrådet och av flertalet studieförbund såg det naturligt att estetiska ämnen blev - som del också den kommunala Vuxenutbildningens utbud. en av Regeringen har under år 1998 beviljat ett antal kommuner dispens från förbudet i Förordningen kommunal vuxenutbildning 2 kap 6§ om att erbjuda kurser i estetiska karaktärsämnen alternativt estetiska äm-

nen. Kunskapslyftskommittén har diskuterat frågan om att införa estetiska ämnen i kommunal vuxenutbildning. Umeå universitet har i sin rapport till kommittén föreslagit detta. Flera skäl talar för att så bör ske. Ett skäl är att gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning i övrigt har läroplan, exakt likgemensam artat gymnasialt kursutbud undantaget kurser i idrott och hälsa, - Specialidrott och schack betygskriterier etc. Ett annat skäl- - samma egentligen det centrala är önskemålet att på olika sätt stödja utveck- lingen sociala basfärdigheter, där de estetiska ämnena torde av vuxnas ha viktig uppgift att fylla. Ett tredje skäl är att utbildning i estetiska en ämnen i sig utgör bas för fortsatt lärande inom de estetiska områen dena och för att utveckla ett yrkeskunnande.

Kunskapslyftskommittén föreslår därför att regeringen upp-

häver den inskränkning i utbudet på gymnasial nivå som fä-

236 Reflexioner och förslag

reskrivs i Förordningen om kommunal vuxenutbildning 2 kap 6§ avseende estetiska ämnen.

Estetisk verksamhet

Estetisk verksamhet är en kurs om 30 gymnasiepoäng och den ger varken behörighet för fortsatta studier eller utgör en ingång till fortsatt utbildning inom något estetiskt område. Den är däremot en obligatorisk kurs kämämneskurs för alla elever på ett nationellt eller Specialutformat program i gymnasieskolan.

Kunskapslyftskømmittén har också diskuterat frågan om estetisk verksamhet ska få förekomma i kommunal vuxenutbildning. Det kan synas naturligt med ovan anförda argument. Kursen i estetisk verksamhet kan dock ifrågasättas. Den ger varken behörighet eller utgör del i yrkesutbildning. Den skulle däremot kunna locka många människor

skulle vilja kurs i teckning, drejning eller liknande för att som en pröva på studier. Estetisk verksamhet skulle med andra ord kunna fun-

inkörsport för annorlunda studiemotiverade likaväl som gera som en kursen skulle kunna fylla en funktion i arbetet med att utveckla sociala basfärdigheter. Många kommuner, exempelvis Eskilstuna, Gagnef och Sjöbo, har lagt in kursen helt eller delvis i orienteringskurser för att

- underlätta inträdet i vuxenutbildningen, vilket tyder på att det finns ett behov denna kurs. Ett annat tungt argument för att införliva också

av estetisk verksamhet i den kommunala Vuxenutbildningens utbud är önskemålet att undanröja olikheter mellan de olika skolforrnema i det nationella kursutbudet. På så sätt underlättas samverkan mellan gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning, exempelvis för studerande på individuella program.

Estetisk verksamhet kämämneskurs i gymnasieskolan och

är en alltså tvingande på nationella och specialutforrnade program. Om estetisk verksamhet skulle bli kämämneskurs i kommunal vuxenutbild-

en ning, så skulle alla studerande önskar slutbetyg tvingas läsa kur-

som

Om den däremot förekom som en av många kurser i det utbud som sen. finns på gymnasial nivå, så skulle den kunna erbjudas i den omfattning som svarar mot intresse och behov.

Kunskapslyftskømmittén föreslår att regeringen upphäver den inskränkning i utbudet på gymnasial nivå som föreskrivs i Förordningen om kommunal vuxenutbildning 2 kap 6§ avseende estetisk verksamhet. Det är dock Kunskapslyftskommitténs bestämda uppfattning att kursen i kommunal

vuxenutbildning inte ska betraktas som kämämneskurs och

-

Reflexioner och förslag 237

alltså vara tvingande för att den studerande ska kunna få ut ett slutbetyg.

7.8.2 Idrott och hälsa samt Specialidrott

Ämnet idrott och hälsa består två kurser, kurs A och B. Idrott och av hälsa, kurs A, är en kämämneskurs och alltså obligatorisk för alla elepå nationella program i gymnasieskolan. Målet for kurserna är dels ver att ge eleverna möjlighet att pröva skilda fysiska aktiviteter som anknyter till deras egna erfarenheter och intressen, dels att ge dem förutsättningar att självständigt kunna reflektera över och analysera vägar och metoder för att nå hälsa och välbefinnande ur såväl ett individuellt ett vidare samhällsperspektiv. som Det är inte möjligt att erbjuda sig kurs A eller kurs B i kommuvare nal vuxenutbildning. I ämnet Specialidrott finns också två kurser, kurs A och B. Kurserna ska eleven kunskap och färdighet i specialidrotten, så att förutsättge ningar skapas för idrottskarriär och samtidigt ge grundläggande kunen skap om det ideella ledarskapets betydelse i samhället. Det är inte heller möjligt att erbjuda vare sig kurs A eller B i kommunal vuxenutbildning. Regeringen har under år 1998 medgivit två kommuner Vetlanda och Munkedal att trots föreskrifter i Förordningen om kommunal vuxenutbildning på försök få anordna kurser inom sin gymnasiala Vuxenutbildning i ämnet idrott och hälsa. Vid Kunskapslyftskommitténs besök i Borås uttrycktes också önskemål om att inom kommunens vuxenutbildning kunna erbjuda bland annat fysisk verksamhet. Betyg i ämnet idrott och hälsa kurs A och B är i vissa fall en förutsättning för fortsatta studier, exempelvis för idrottslärarutbildning på ldrottshögskolan. Detta behov torde dock vara marginellt och kunna klaras via handledning och prövning i gymnasieskolan. Viktigare är i så fall även studerandes behov dels att få ökade kunskaper om vuxna av hur man på ett bra sätt sköter sin hälsa, dels för dem som så önskar - att få utöva viss fysisk Verksamhet. På sätt för estetisk samma som verksamhet är ett tungt argument för att införliva också dessa kurser i den kommunala Vuxenutbildningens utbud viljan att undanröja olikheter mellan de olika skolforrnerna i det nationella kursutbudet. Att möjliggöra idrott och hälsa även i den kommunala vuxenutbildningen underlättar också samverkan mellan gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning, exempelvis för studerande på individuella program. Betyg i specialidrott utgör inte behörighetskrav för studier exempelvis på ldrottshögskolan. Det är kanske inte heller den kommunala

238 Reflexioner och förslag

Vuxenutbildningens huvuduppgift att ge människor möjlighet att utveckla en idrottskarriär men väsentligare kan att grundläggande

vara ge kunskap för att utveckla ett ideellt ledarskapet.

Kunskapslyftskommittén föreslår att regeringen upphäver den inskränkning i utbudet på gymnasial nivå som föreskrivs i Förordningen om kommunal vuxenutbildning 2 kap 6§ avseende idrott och hälsa. Det är dock Kunskapslyftskom-

mitténs bestämda uppfattning att idrott och hälsa, kurs A i

kommunal vuxenutbildning inte ska betraktas som kärnäm-

neskurs och alltså vara tvingande för att den studerande

-

ska kunna få ut ett slutbetyg.

Kunskapslyftskommittén föreslår också att regeringen

upp-

häver den inskränkning i utbudet på gymnasial nivå fö-

som

reskrivs i Förordningen om kommunal vuxenutbildning 2

kap 6§ avseende specialidrott. Detta motiverar kommittén

med vikten av att stimulera ideellt ledarskap i barn- och ung-

domsarbetet inom idrottsrörelsen.

7.8.3 specialarbete

Specialarbetet i gymnasieskolan omfattar 20 gymnasiepoäng. Det ska enligt gymnasieförordningen 5 kap 21 § ge eleven tillfälle att fördjupa sig inom något kunskapsområde som ingår i elevens studieväg och att träna sig att arbeta på ett undersökande sätt. Vid betygssättningen av ett specialarbete ska läraren beakta elevens förmåga att själv planera,

genomföra och redovisa en undersökande uppgift.

Specialarbetet förekommer inte i kommunal vuxenutbildning. Många vuxenstuderande förbereder sig emellertid för högskolestudier, där självständigt arbete är nödvändigt. Vuxna anses dock vanligen

redan i arbets- och samhällslivet ha lärt sig att själva planera, genomföra och redovisa undersökande uppgifter av olika slag.

Kunskapslyftskommittén kan se såväl för- som nackdelar med att införa Specialarbetet i vuxenutbildningen, men avgörande för kommitténs ställningstagande är dock det principbeslut riksdagen nyligen

som fattat om att införa ett nytt projektarbete i gymnasieskolan. Beslutet träder i kraft tidigast 1juli år 2000 för elever efter detta datum på-

som börjar studier i gymnasieskolan.

Kunskapslyftskommittén återkommer därför i sitt slutbetänkande med sina förslag inom detta område.

Reflexioner och förslag 239

7.8.4 Slutbetygets utformning med avseende på

föreslagna förändringar

Enligt gymnasieförordningen 7 kap 8§ ska elever få slutbetyg när de har gått igenom att nationellt program eller ett Specialutformat program och har fått betyg på alla kurser ingår i elevens studieväg och på som specialarbete. För elever på estetiska programmet samt naturvetenskaps- och samhällsvetenskapsprogrammen innebär det en läst kursvolym om minst 2 l50 gymnasiepoäng, på övriga program 2 370 gymnasiepoäng. Den lästa volymen för kommunal vuxenutbildning har jämförts med volymen för naturvetenskaps- och samhällsvetenskapsprogrammen. I gymnasieelevs studieväg på nationella program och specialuten formade program ingår kärnämneskurser omfattande 680 gymnasiepoäng. Karaktärsämnen, elevens fria val samt skolans lokala tillägg omfattar för estetiska programmet samt naturvetenskaps- och samhällsvetenskapsprogrammen l 450 gymnasiepoäng. Därtill kommer specialarbete om 20 gymnasiepoäng. Enligt förordningen om kommunal vuxenutbildning 4 kap 10§ har den rätt till slutbetyg från gymnasial vuxenutbildning som har slutfört

samtliga kärnämneskurser och andra kurser och delkurser som enligt kursplanerna uppgår till sammanlagt minst l 400 gymnasiepoäng.

Kärnämneskursema i kommunal vuxenutbildning omfattar endast 570 gymnasiepoäng, eftersom två kärnämneskurser i gymnasieskolan es- tetisk verksamhet 30 Gp samt idrott och hälsa, A 80 Gp inte får förekomma i kommunal vuxenutbildning. heller specialarbete får förekomma. Slutbetyg från kommunal vuxenutbildning kan alltså erhållas när den studerande slutfört dels samtliga kärnämneskurser om 570 gymnasiepoäng, dels andra kurser och delkurser om minst 1 400 gymnasiepoäng, totalt l 970 gymnasiepoäng. Poängsumman för slutbetyg i kommunal vuxenutbildning är lägre än motsvarande slutbetyg från gymnasieskolan, vilket bland annat bepå att kommunal vuxenutbildning har färre kärnämneskurser. När ror Kunskapslyftskommittén föreslår att inskränkningarna tas bort i nu gällande föreskrifter för kommunal vuxenutbildning avseende estetisk verksamhet samt idrott och hälsa uppstår frågan volymen för slutom betyget ska utökas med de aktuella gymnasiepoängen. Det får väl anses rimligt att utöka gymnasievolymen för slutbetyg från kommunal vuxenutbildning om kurser i estetisk verksamhet

och/eller idrott och hälsa införs i kommunal vuxenutbildning kär-

som nämneskurser det vill tvingande för de studerande. Kun-

- säga vore skapslyftskommittén avråder från sådan lösning.

en

Riksdagen har nyligen behandlat propositionen Gymnasieskola i utveckling kvalitet och likvärdighet prop 1997/98: 169. Besluten-

- som bland annat innebär förändringar i volymberäkningen och principbeslut om införande av studentexamen kommer i huvudsak att träda i kraft 1

juli år 2000.

Kunskapslyftskommittén föreslår att nuvarande vølymkrav

för slutbetyg på gymnasial utbildning i kommunal vuxenut-

bildning bibehålls. En förutsättning för detta ställningsta-

gande är att kurserna idrott och hälsa A samt estetisk verk-

samhet inte blir rubricerade som kärnämneskurser utan som

fritt valda kurser i den kommunala vuxenutbildningen.

Kunskapslyftskommittén har för avsikt att i sitt slutbetän-

kande återkomma med sina förslag inom områden aktu-

som

aliserats genom riksdagens beslut i anledning av propositio-

nen Gymnasieskola i utveckling kvalitet och likvärdighet.

-

7.9 Individuella studieplaner,

handlingsplaner och åtgärdsprogram

Vägledningen i kommunerna har ökat kraftigt i omfattning. Samverkan med den uppsökande verksamheten fungerar i huvudsak bra. Alla presumtiva deltagare som önskar individuell vägledning får vanligtvis också detta om än inte alltid omedelbart. Det är däremot i flertalet

kommuner tveksamt om vägledningssamtalen följs upp och om vuxna som redan har börjat studera får möjlighet till fortsatta samtal.

Vägledningen är en process som tar olika lång tid för olika individer. Det är i denna process som individens möjligheter och begränsningar kan kartläggas och perspektiven vidgas. Det är också i vägledningen som de individuella begränsningarna i form av bundenhet till ort, ovilja att öka hushållets lånebörda etc. tydliggörs liksom möjligheter i form av otraditionella studieupplägg, flexibla studier m.m. kan lyftas fram. Det är där överenskommelser träffas och bekräftas i den individuella studieplanen.

Reflexioner och förslag 241

7.9.1 Individuell studieplan

I Kunskapslyftskommitténs senaste delbetänkande Vuxenutbildning och livslångt lärande Situationen inför och under första året med Kun- skapslyftet SOU 1998:5 l konstaterar kommittén:

Kommittén att varje studerande bör ha rätt till en indivianser duell studieplan med dithörande vägledning. Arbetet med dessa frågor kan premieras vid tilldelningen av det statliga stödet till Kunskapslyftet. Samtidigt kan Skolverket i uppdrag att i sin uppföljning och tillsyn särskilt bevaka dessa frågor. Om det fortsatta utvecklings- och utredningsarbetet visar det motiverat skulle därutöver kunna tänka sig att individerna fick en man garanterad rätt till vägledning.

En individuell studieplan ska enligt läroplanen för de frivilliga skolformerna Lpf 94, mål och riktlinjer finnas för varje studerande:

Rektor har för skolans resultat och har därvid, inom ansvar givna ett särskilt för att varje elev i dialog ramar, ansvar med skolan individuell studieplan och reviderar den gör upp en vid olika tillfällen under utbildningen.

Ett problem är att den individuella studieplanen inte har definierats. Den kan därför ut hur helst- och gör det också. I gymnasieförse som ordningen har den däremot definierats enligt följande: Den individuella studieplanen ska bl.a. innehålla uppgift om eleven följer fullständigt, utökat eller reducerat och de val som eleven gjort. program om Den beskrivningen saknar syfte, handlar mekanisk uppräkmer om ning/registrering och inte heller någon ledning om hur en meningsger full studieplan ska se ut. Kunskapslyftskommittén har i sitt senaste betänkande SOU 1998:51 beskrivit vägledningen i fem steg:

problemet- att vidga att formulera mål att formulera vyerna och delmål att upprätta en individuell studieplan/handlings- plan att utvärdera och följa upp. -

Den individuella studieplanen ska alltså innehålla en beskrivning av individens mål med sina studier samt vägen dit. Studieplanen ska kunna revideras, den enskilde sig behöva det. Även studerande när anser en sig veta vad han/hon ska studera kan behöva samråda med som anser

en studievägledare, se över planering och eventuellt revidera sin planering beroende exempelvis studieresultat och/eller ekonomi.

av

För studerande med en individuell handlingsplan från arbetsförmedlingen kan den individuella studieplanen begränsas till att omfatta konkreta studiemål, uppläggning m.m. För övriga studerande bör

en individuell studieplan också innehålla övergripande mål yrkesplaner etc., utbildningsmål, konkreta studiemål, uppläggning studier, tids-

av plan etc.

Nuläge

Som framgått tidigare i detta betänkande avsnitt 5.2.3 så saknar många studerande i kommunal vuxenutbildning en individuell studieplan. I den mån de har sådana så innehåller de ofta bara redovisning

en av de kurser som ska läsas samt den studiestödspoäng dessa genererar.

Skolverket anger i sin Utvecklingsplan" Skolverket, l998m att man avser att samla och sprida erfarenheter av orienteringskurser och flexibla ingångar till studier förutom individuella studieplaner. Skol-

av verket avser vidare att i samarbete med kommunerna utveckla och sprida goda exempel på individuella studieplaner.

I sin tillsyn av Kunskapslyftet i Linköping och Ystad Skolverket, 1998j; l998k påpekar Skolverket att kommunerna har ansvar för att reella, individuella studieplaner upprättas för alla studerande inom Kunskapslyftet och att studievägledning i tillräcklig omfattning.

ges Studievägledningen behövs för att undvika avhopp, felval och att de studerande får en längre studietid än nödvändigt.

Skolverket ska i enlighet med regleringsbrevet för 1999 Utbildningsdepartementet, 1998b under år 1999 redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att finna nya former för uppsökande verksamhet och studie- och yrkesvägledning.

Slutsatser och förslag

För många deltagare i kommunal vuxenutbildning och i Kunskapslyftet saknas individuella studieplaner för andra studerande är de synnerli-

gen kortfattade. Kunskapslyftskommittén har tidigare SOU 1998:51 uttalat att varje studerande bör ha rätt till en individuell studieplan med dithörande vägledning. Detta är särskilt viktigt för speciellt utsatta grupper, exempelvis funktionshindrade.

Reflexioner och förslag 243

Kunskapslyftskommittén föreslår nu att kommunernas skyldighet att upprätta studieplaner förtydligas genom att regeringen i Förordningen om kommunal vuxenutbildning- förutom nuvarande skrivningar i läroplanens mål och riktlinjer vad individuell studieplan minst bör innehålla. I - anger en individuell studieplan bör enligt kommitténs uppfattning en följande områden behandlas:

Mål med studierna o 0Mål och delmål under studiernas gång v Individuell studieuppläggning.

Syftet med förtydligandet stöd och stimulans åt vägledare, är att ge rektorer, kommuner och Skolverket i arbetet med de individuella studieplanema. Individuella studieplaner saknas på folkhögskoloma se avsnitt 5.3. Istället genomförs utvecklingssamtal. I dessa ges dock såvitt Kunskapslyftskommittén kan bedöma vanligtvis inte någon vägledningsinsats för den enskildes val efter avslutade studier. Detta gäller även deltagare i Kunskapslyftet på folkhögskolor.

Kunskapslyftskommittén föreslår därför att även deltagare i

Kunskapslyftet vid folkhögskolor ska ges motsvarande rätt till individuell studieplan.

Individuell studieplan och individuell handlingsplan

I Kunskapslyftskommitténs senaste delbetänkande Vuxenutbildning och livslångt lärande Situationen inför och under första året med Kun- skapslyftet SOU 1998:5 l framlägger kommittén sin uppfattning:

Kommittén vidare att Arbetsmarknadsstyrelsen på motanser svarande sätt i sin uppföljning och tillsyn av arbetsjbrmedlingarna bör fokusera kravet på individuella handlingsplaner. Arbetet med att utveckla de individuella studie- och handlingsplanerna måste samordnas.

I avsnitt 5.2.3 har Kunskapslyftskommittén framhållit betydelsen av att såväl den individuella handlingsplanen existerar som att den utgör den grund på vilken den individuella studieplanen ska bygga. Som kommittén framhåller är så ofta inte fallet.

244 Reflexioner och förslag

Skolverket har i sin "Utvecklingsplan" Skolverket, 1998m angett att man avser att stödja samverkan mellan myndigheter och vägledare i kommuner och på arbetsförmedlingar, i syfte att få till stånd en samordning mellan individuella studieplaner och individuella handlingsplaner.

Arbetsmarknadsstyrelsen ska i enlighet med regleringsbrevet för 1999 Arbetsmarknadsdepartementet, 1998 under år 1999 senast 17 augusti redovisa utvecklingen av uppdrag beträffande individuella handlingsplaner.

Kunskapslyftskommittén anser att regeringen måste ställa krav på arbetsmarknadsverket att ta fram individuella handlingsplaner för sökande hos arbetsförmedlingen behöver stöd något slag. Än vik-

som av tigare är kanske ändock kopplingen mellan studieplan och handlingsplan.

Kunskapslyftskommittén föreslår därför att regeringen i För-

ordningen om kommunal vuxenutbildning föreskriver om

samråd mellan studie- och yrkesvägledarna i den kommunala

vuxenutbildningen och arbetsförmedlingens vägledare och att

den individuella studieplanen ska vara ett förtydligande av

handlingsplanens målskrivningar avseende utbildning där

sådan finns.

7.9.2 Åtgärdsprogram

Åtgärdsprogram som begrepp finns i utbildningssammanhang endast för grundskola och motsvarande skolformer särskola, sameskola

specialskola. För dessa skolformer föreskrivs i Skollagen SFS 1985:1100 respektive Grundskoleförordningen SFS 1994:1194 följande:

Särskilt stöd skall till elever har svårigheter i skolar-

ges som betet. SL 4 kap 1§

Om elev behöver särskilda stödåtgärder, skall ett åt-

en

gärdsprogram utarbetas berörd skolpersonal. Vid utarbe-

av

tandet programmet bör skolpersonalen samråda med eleven

av

och elevens vårdnadshavare. GrF 5 kap 1§

Utvecklingssamtal skall i vissa fall resultera i ett sådant åt-

gärdsprogram som avses i 5 kap 1§. GrF 7 kap 2§

Reflexioner och förslag 245

För elev i grundskolan behöver särskilda stödåtgärder ska alltså en som ett åtgärdsprogram utarbetas av berörd personal i samråd med eleven och elevens föräldrar. Utredningen funktionshindrade elever i skolan FUNKIS föreom slår i sitt slutbetänkande F UNKIS -funktionshindrade elever i skolan SOU 1998:66 att kravet på åtgärdsprogram ska gälla för alla skolforför barn och ungdom samt motsvarande fristående skolor. En promer position i anledning förslagen från nämnda utredning förväntas unav der våren 1999. Med anledning ovanstående och i syfte att lägga samtidiga förav slag rörande studerande med behov av särskilt stöd avvaktar Kunskapslyftskommittén till sitt slutbetänkande med förslag om åtgärdsprogram i kommunal vuxenutbildning.

10 Validering

7.10.1 Bakgrund

I Kunskapslyftskommitténs delbetänkande Vuxenutbildning och livslångt lärande Situationen inför och under första året med Kunskaps- lyftet SOU1998:5 l definierar kommittén validering på följande sätt:

Att validera innebär dels att identifiera reell kompetens, dels att kunna beskriva den på ett sådant sätt att beskrivningen kan accepteras avnämarna branscher och utbildningsanordav kommunal vuxenutbildning, högskolor etc. nare

I sina avslutande Reflexioner och förslag till fortsatt arbete i kapitel 13 nämnda delbetänkande konstaterar kommittén följ ande:

Även på valideringsområdet sker utveckling i kommunerna. en

Kunskapslyftskommittén dock att bör överväga om

anser man inte kunde snabbas vissa nationella inprocessen upp genom satser, att tillhandahålla exempelsamlingar, ordna ex. genom

erfarenhetsutbyten etc. I ett längre tidsperspektiv bör möjlig-

heterna att utveckla motsvarande instrument, men då inte riktade enbart mot den formella utbildningen utan även mot arbetslivet, utredas. I det sammanhanget är det inte självklart att enbart skolan ska stå för valideringen. Även andra kan organ bli aktuella vilket redan idag är fallet i vissa länder.

De utvecklingsmöjligheter som närmast synes aktuella kan sorteras inom två huvudlinj er

Fortsatt utveckling av arbetet med validering inom skolans värld. Inom detta område kan nämnas värdering olika

gemensam av vuxenutbildares kurser, fristående vuxenutbildningsenheter etc. Validering mot arbetsmarknadens krav. Särskilda exempel-

organ vis knutna till branscherna vilka självständigt validerar reell kom-

petens i form prövningar olika slag skulle kunna bli aktuella.

av av Finland kan där nämnas som ett exempel.

10.2 Fortsatt utveckling av arbetet med

validering

inom skolans värld

Begreppet validering har definierats och vissa möjligheter inom i första hand den kommunala vuxenutbildningen kan beskrivas på följ ande sätt:

0 Placering på nivå. Oavsett tidigare betyg placeras den studerande på den nivå han/hon bedöms kunna fullfölja. Anna, har avbru-

som en ten grundskolutbildning, har arbetat som au pair i England ett antal år och på så vis lärt sig engelska. Trots att hon inte fullföljt sin utbildning i grundskolan kan hon kanske ändå börja studera kursen engelska B på gymnasienivå. 0 Placering i kurs. Johan har en avslutad grundskola bakom sig och har sedan i sitt arbete gjort rätt mycket beräkningar olika slag.

av Matematik var han dessutom rätt road av i skolan. Han bedöms kunna direkt in i den avslutande delen kursen Matematik A på

av gymnasienivå. 0 Prövning i allmänna ämnen. Peter, som har skaffat sig reella kunskaper i ett allmänt ämne biologi kan genomgå prövning i eller

en flera kurser i detta ämne för att betyg. Vad däremot nästan

som aldrig genomförts är 0 Prövning i yrkesämne/kurs i yrkesämne. Karin, som arbetat som kock i tjugo år, vill utbilda sig till yrkeslärare. Hon måste då skaffa sig en gymnasieutbildning och planerar tillsammans med sin vägledare sina gymnasiala studier. Hennes kunskaper inom restaurangområdet blir då intressanta även i ett utbildningsperspektiv. Hon får under ett par veckors tid pröva i de olika yrkesämnena på gymnasieskolans restaurangutbildning och halverar på så vis sin studietid.

Reflexioner och förslag 247

Kunskapslyftskommitténs tankar kring validering och projektet Kunskapslyftets möjligheter till statsbidrag för sådana prövningar har de sista åren resulterat i att inte bara kunskaper i allmänna ämnen utan framför allt yrkesfardigheter validerats i betydande omfattning.

Betygsjämförelser

Den som inte har gått igenom en kurs får, utan att ha gått igenom prövning enligt 15 av rektorn ges betyget Godkänd på kursen, om

det av betyg, intyg eller liknande framgår att han eller hon genom studier vid folkhögskola, studier i utlandet eller på annat sätt förvärvat sådana kunskaper som behövs för betyget Godkänd på kursen, och

kommunen eller landstinget anordnar kursen.

KomvuxF 4 kap l5a§

I det följande redovisas sådan validering av andra utbildningsanordnares kurser som under vissa förutsättningar möjliggjorts genom ovan citerade tillägg hösten 1998 i förordningen om kommunal vuxenutbildbildning

0 Folkhögskolan ger inte betyg i vanlig mening i enskilda ämnen. Istället kan en studerande efter allmän kurs om minst två år få ett studieomdöme med en sammanfattande bedömning av den studerandes förmåga att bedriva studier. Ett antal studerande vid den kommunala vuxenutbildningen har folkhögskolestudier bakom sig. De vill kanske komplettera sina tidigare studier. För bland andra sådana studerande har regeringen medgivit rektor att efter egen bedömning översätta folkhögskolans omdöme till betyget Godkänd G för relevanta kurser i aktuella ämnen. 0 Studier i utlandet är upp till rektor att vid varje tillfälle bedöma och relatera till relevanta kursplaner för utbildning i kommunal vuxenutbildning. o På annat sätt är givetvis alltid svårbedömt. Så kan till exempel kanske den grundläggande yrkesutbildning som AmuGruppen genomför motsvara den utbildning i yrkesämnen, vilka ges i gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning. På AmuGruppens utbildningar ges intyg

248 Reflexioner och förslag

på godkända yrkeskunskaper betyg. Dessa intyg saknar

meritvärde gentemot exempelvis högskolan. På samma sätt som gäller för folkhögskolor kan nu rektor bedöma om betyget Godkänd G kan sättas på relevanta kurser i aktuella ämnen. Detta är dock inte självklart utan måste bedömas från fall till fall. Det kan också finnas utbildningar genomförda hos andra utbildningsanordnare eller reell yrkes-

kompetens exempelvis Vidimerad arbetsgivare för vilka

av detta sätt att Validera godkända resultat skulle kunna ge de studerande utökade möjligheter att få betyget Godkänd G vid gymnasiala studier i den kommunala vuxenutbildningen. Det är dock viktigt att slå fast att detta avgörs i varje enskilt

rektor vid kommunal Vuxenutbildning. fall av

Många kommuner lägger ner ett stort arbete på att Validera reell kompetens till formell behörighet. Till skillnad mot föregående år är nu också validering yrkeskompetens en uppgift som ett antal kommuner

av tagit till sig. Problemet med validering är som Kunskapslyfts-

kommittén redan visat i avsnitt 5.2.4 -i stor utsträckning praktiskt. Alla inser föredelama för såväl individen, utbildningsanordnaren och samhället. Önskemål konkreta exempel på validering har framförts i

om många sammanhang till kommittén. Detta torde vara en angelägen uppgift för Skolverket. Skolverket också i sin "Utvecklingsplan" Skolverket, 1998m

anger att att kartlägga svenska erfarenheter av validering, göra en man avser studie internationella erfarenheter av validering och sammanställa av och sprida modeller och metoder för validering.

Rätten att sätta betyg

Rätten att sätta betyg i kommunal vuxenutbildning tillkommer endast lärare är anställda inom skolformen. Rätten att utfärda slutbetyg som och samlat betygsdokument tillkommer endast rektor vid kommunal vuxenutbildning. Till skillnad mot den kommunala vuxenutbildningen ges lärare och rektorer i såväl kommunala gymnasieskolor som fristående gymnasieskolor rättighet att sätta betyg respektive utfärda betygsdokument. I vuxenutbildningen är fristående vuxenutbildningsenheter inte tillåtna. Såväl studieförbund, exempelvis Folkuniversitetet, som andra utbildningsanordnare har vilket blivit speciellt tydligt under Kunskaps-

lyftet intresse att kunna sätta betyg som ger behörighet till hög- - av skola och universitet. Detta är dock inte möjligt, eftersom den kommu-

Reflexioner och förslag 249

nala vuxenutbildningen till skillnad mot grundskolan och gymnasie- skolan inte tillåter fristående vuxenutbildningsenheter. Studerande hos andra utbildningsanordnare måste genomgå prövning vid de kommunala komvuxenhetema för att få betyg. Ett sätt att möjliggöra för vuxna studerande att få sina studier godkända och betygsatta skulle att öppna möjligheten för såväl vara genom studieförbund för andra utbildningsanordnare att ställas under som Skolverkets tillsyn och medges rätten att under vissa förutsättningar få sätta betyg. Detta torde dock både komplicerat och kunna strida vara mot folkbildningens grundstenar det fria och frivilliga folken av om bildningsarbetet Ett annat och tilltalade sätt att möjliggöra för vuxna att - mer sina studier i exempelvis studiecirklar betygsatta skulle kunna vara geatt tillåta fristående vuxenutbildningar. Huruvida dessa ska vara nom fysiska och/eller virtuella kan diskuteras. Till sådana enheter skulle studieförbund och andra utbildningsanordnare, exempelvis elevkooperativ efter vederbörligt godkännande kunna hänföra sådana utbild- - ningar/cirklar, där de önskar deltagarna möjlighet att få betyg- men ge ändå genomföra utbildningarna/cirklama efter anordnarens pedagogiska ideal. Kunskapslyftskommittén har i avsnitt 7.6 diskuterat frågan fristående vuxenutbildningsenheter. om

Högskolepoäng i livslångt lärande

Endast studerande inskrivna vid universitet eller högskolor kan få högskolepoäng. Detta förutsätter att den studerande har grundläggande behörighet, det vill säga avslutade gymnasiala studier- fullständigt avgångsbetyg eller slutbetyg motsvarande alternativt uppfyller villko- - 25 års ålder, fyra års arbetslivserfarenhet samt kunskaper i ren om svenska och engelska motsvarar gymnasieskolans nationella prosom 25:4 eller har en jämförbar utländsk examen. gram I exempelvis Utbildningsradions på högskolenivå kan alla program studera och med godkända resultat fullfölja studierna. Endast de som uppfyller behörighetskraven grundläggande behörighet och i vissa fall särskilt behörighet vid högskolan kan dock få högskolepoäng. Samma förhållande gäller vid uppdragsutbildning. Man kan alltså studera och nå bra resultat på grund bristande formell behörighet ändå inte men av få högskolepoäng. I det livslånga lärandet innebär företagens fortbildningsinsatser ibland studier på högskolenivå. Ett sådant exempel utgör viss fortbildning för bankpersonal. Fler och fler sådana exempel kornatt aktualiseras. Dessa studier värderas dock inte i högskolepoäng. mer

250 Reflexioner och förslag

Samma problemställningar gäller exempelvis också vid Banverkets utbildningar, militära utbildningar på lägre nivåer etc. Militär utbildning på högre nivåer ges i militära högskolor, vilka dock inte heller de har Högskoleverket utfärdad examinationsrätt.

av

Det finns också anledning för kommittén att med intresse följa det arbete som bedrivs vid Malmö och Södertörns högskolor när det gäller att inom högskoleområdet på invandrares kompetens.

ta vara

I den kommunala vuxenutbildningen finns inte några formella behörighetsregler den studerande tas in han/hon bedöms ha möjlighet

- om att fullfölja kursen. Borde inte motsvarande förhållande också gälla utbildningar i det livslånga lärandet på universitets- och högskolenivå

7.10.3 Validering mot arbetsmarknadens krav

Det kan diskuteras om vuxnas lärande enbart bör beskrivas i betyg från kommunal vuxenutbildning och/eller i högskolepoäng. I det livslånga lärandet och på en geografiskt allt vidare arbetsmarknad kanske värdering av reell kompetens också bör göras utifrån arbetsmarknadens villkor. Vissa länder har därför organiserat värdering reell kompetens

av via särskilda valideringsinstitut. Ett exempel- Finland beskrevs kort-

fattat i Kunskapslyftskommitténs föregående delbetänkande SOU 1998:5

Utredningen för värdering av utländsk yrkesutbildning på gymnasial nivå och utländska arbetslivserfarenheter U 1998:02 har i sitt slutbetänkande Validering av utländsk yrkeskompetens SOU 1998:165

- föreslagit dels ett centralt valideringsorgan, dels regionala inom

organ respektive läns regionala kompetensråd. Utanför sina direktiv föreslår utredaren att kompetensprov för validering ska kunna genomgås av alla vuxna som så önskar.

Det finns all anledning att gå vidare med arbetet kring denna typ av validering och att diskutera omfattningen. Att inte tillvarata den reella kompetens som finns är ur samhällets synvinkel en form av kapitalförstöring. Inom arbetsmarknaden skulle validering kunna synliggöra dolda kompetenser och på så sätt skapa ytterligare flexibilitet, ge möjligheter till avancemang och kvalificera för inträde till andra yrken eller andra nivåer i samma yrke. Ur individens perspektiv är det dessutom ett underkännande av den kunskap han/hon faktiskt har, vilket vid fortsatta studier ofta leder till onödiga studieskulder och förlängd studietid och till svårigheter att komma in i arbetsmarknaden eller att komma in på rätt nivå. Det leder inte heller till ökat självförtroende.

Reflexioner och förslag 251

7.10.4 Reflexioner och

förslag

Om det av betyg, intyg eller liknande framgår att en studerande genom studier vid folkhögskola förvärvat sådana kunskaper behövs för

som betyget Godkänd på en eller flera kurser i gymnasial vuxenutbildning kan rektor under vissa förutsättningar sätta betyget Godkänd G på aktuell kurs. Det kan då givetvis diskuteras varför inte rektor skulle kunna få utnyttja samtliga betygsteg.

I folkhögskolan kommer deltagare och lärare tillsammans överens om innehållet i en kurs inom synnerligen vida ramar. En kurs i ämnet

historia skulle kunna omfatta allt från antiken till postindustriell tid, men den skulle också kunna snävas in och fördjupas så att den endast omfattar antiken eller modern tid. En kurs i gymnasial utbildning inom kommunal vuxenutbildning ska innefatta hela kursen och kursdeltagaren ska för att erhålla betyget Godkänd också nå upp till kraven för detta betyg inom samtliga avsnitt. Inte ens synnerligen goda kunskaper inom en del av kursen kan egentligen kompensera icke godkända kunskaper inom en annan del av kursen. Mot bakgrund av ovanstående avser Kunskapslyftskommittén för närvarande inte att lägga några förslag till förändringar i denna fråga.

Kunskapslyftskommittén har för närvarande inte för avsikt att lägga förslag inom högskoleområdet, men kommittén vill ändå principiellt hävda sin uppfattning att det måste vara uppvisade kunskaper som ska räknas även vid tilldelande av högskolepoäng inte frågan om den

- godkände deltagarens behörighet.

Kunskapslyftskommittén delar i huvudsak de förslag som Utredningen för värdering av utländsk yrkesutbildning på gymnasial nivå och utländska arbetslivserfarenheter U 1998:02 har presenterat i sitt slutbetänkande.

Kunskapslyftskommittén föreslår att en försöksverksamhet

inrättas med syftet att på föreslaget sätt ta vara på den reella

kompetens som finns hos många människor. Försöksverk-

samheten kan sedan successivt byggas ut, allt eftersom erfa-

renheterna medger. Kunskapslyftskommittén vill också un-

derstryka vikten av att en sådan försöksverksamhet samord-

nas med den validering som redan nu genomförs i den kom-

munala vuxenutbildningen.

252 Reflexioner och förslag

7.11 Utbildning för Vuxenutbildningens

personal

7.1 1.1 Nulägesbeskrivning

I sitt senaste delbetänkande SOU 1998:51 underströk Kunskapslyftskommittén vikten av att utbildningen för blivande lärare inom vuxenutbildningens område utvecklas.

När det gäller utbildning och kompetensutveckling för vuxenutbildare vill Kunskapslyftskommittén inledningsvis understryka behovet av att utbildning för blivande lärare inom Vuxenutbildningens område utvecklas, så att de tillförs kunskap vuxenpedagogiska arbetssätt och arbetsformer. De behöver om också kunskap om vuxnas annorlunda livssituation -jämfört med samt behov av andra inlärningsstilar ungas - om vuxnas än ungdomars. Om detta sedan ska leda till särskild utbilden ning för vuxenlärare eller enbart utbildningsmoduler med ovannämnda innehåll utbildning för lärare i de frivilliga i en skolformerna överlåter Kunskapslyftskommittén till Lärarutbildningskommittén U 1997:07 att bedöma.

Sedan Kunskapslyftskommittén avlämnade sitt senaste betänkande har olika händelser inträffat. Lärarutbildningskommittén LUK 97 har fått tilläggsdirektiv dir. 1998:47. Enligt dessa bör kommittén också över behovet av och se lämna förslag till högskoleutbildning för skolledare. Utgångspunkten en är att utbildningen bör omfatta 40 högskolepoäng och att den ska vara öppen för sökande med pedagogisk utbildning som lärare, förskolläen eller fritidspedagog. Utredningen förlängdes och ska nu redovisa rare sitt arbete senast l maj 1999. Samtidigt gavs Skolverket i uppdrag att för åren 1998 och 1999 för speciell satsning på kompeansvara en tensutveckling för rektorer och andra skolledare. Kommunförbundet och de båda lärarorganisationema, Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, kom i februari 1996 överens om ett nytt kollektivavtal förändrade lärarnas lönesystem och deras arbetstisom der. Samtidigt beslutade de tre parterna om en omfattande gemensam satsning på skolutveckling Svenska Kommunförbundet, 1997. Detta arbete har konkretiserats och vidareutvecklats. Regeringen, Kommunförbundet och lärarnas fackliga organisationer har i slutet augusti 1998 ställt sig bakom en gemensam avsiktsförklaav ring för att stimulera läraryrkets utveckling och rekrytering. Samtidigt

Reflexioner och förslag 253

tillsattes en styrgrupp för att snabbt konkretisera åtgärder på rad

en punkter. Styrgruppen har den 9 mars 1999 enats första steget i ett

om gemensamt åtgärdsprogram för att främja läraryrkets utveckling och rekrytering och för att fortsätta det gemensamma arbetet att göra skolan till en mer attraktiv arbetsplats genom att utveckla skolans arbetsformer. Styrgruppen betonar vikten av ett målmedvetet och uthålligt arbete på den lokala nivån Utbildningsdepartemenentet 1998a och Utbildningsdepartementet 1999b.

Regeringen har under 1998/99 avsatt 36 miljoner kronor för insatser i syfte att stärka lärare inom vuxenutbildningen i att utveckla metodik och pedagogik anpassade för vuxnas lärande. Detta kan ske genom att

0 erbjuda seminarier initierade av lärare for lärare inom den samlade

vuxenutbildningen, initiera nätverk för vuxenutbildare och stimulera utvecklingsprojekt.

Regeringen avser att bidra med l 000 kronor per deltagare, dock högst 50 000 kronor per seminarium samt ett engångsbelopp på 200 000 kronor till lärarprojekt. Projekten bör om möjligt påbörjas våren 1999 Regeingskansliet 1998; 1999; Utbildningsdepartementet 1999a.

Skolverket har den 15 december 1998 beslutat att fördela drygt 15 miljoner kronor till samtliga kommuner for utveckling av studie- och yrkesvägledningen. Bidraget ska användas till kompetensutveckling med inriktning på samarbete och ansvarsfördelning mellan befattningshavare inom den enskilda skolan samt mellan skolor och skolforrner. Tilldelningen av medel grundar sig på antalet elever i grundskola, gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning i respektive kommun Skolverket, l998i.

Lägesredovisning

För lärare i kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå ochpåbyggnadsnivå finns endast den reguljära utbildningen för gymnasielärare. På vissa lärarhögskolor finns möjlighet att i viss utsträckning välja till ett vuxenpedagogiskt block om 5-10 poäng. För lärare på grundläggande nivå finns på motsvarande sätt enbart lärarutbildning för låg-, mellanoch högstadielärare nuvarande åk 1/6-lärare och 5/9-lärare. Denna lärargnipp kan dock komplettera med en påbyggnadsutbildning om 20 poäng i vuxenpedagogik för undervisning på grundläggande nivå SOU 1997:120. Någon statligt anordnad fortbildning för lärare finns För

254 Reflexioner och förslag

fortbildningsbehov för lärare i kommunal tjänst ansvarar enligt Skollakommunen SFS 1985:1100. gen

Varje kommun och landsting skall till att fortbildning anordse för den personal som har hand om utbildningen. Kommunas och landsting skall vinnlägga sig om en planering av perner sonalens fortbildning. 2 kap 7§

För lärare inom folkbildningen folkhögskolor och studieförbund finns speciell lärarutbildning i Linköping F-linjen. Lärare/cirkelledare en inom studieförbunden har därutöver också möjlighet ibland skyldighet att delta i förbundsspecifika fortbildningar. Någon särskild grundutbildning för cirkelledare i allmänhet finns dock inte och är kanske inte heller önskvärd i många studieförbund. Någon statligt anordnad fortbildning för lärare/cirkelledare verksamma inom folkbildningens område förekommer inte. I sin fördelning av 1999 års statsbidrag för folkhögskoloma föreskriver Folkbildningsrådet att fem procent tilldelade medel- exklusive förstärkningsbidraget ska avav sättas för utvecklingsinsatser, exempelvis pedagogiskt utvecklingsarbete, personalfortbildning, utveckling verksamhet, utvärderingsav ny projekt och insatser för rekrytering av prioriterade grupper Folkbildningsrådet, l998a. För studieförbunden ställs mer allmänt formulerade krav på insatser för utveckling och utvärdering av verksamheterna. Från och med år 1998 finns också ett särskilt anslag om tio miljoner kronor årligen för särskild utvecklings- och försöksverksamhet inom folkhögskola och studieförbund. För lärare/handledare inom AmuGruppen krävs inte grundutbildning lärare däremot pedagogisk kompetens, bedöms i varje ensom som skilt fall vid ansökningstillfället. För dessa lärare/handledare ordnas speciell fort- och vidareutbildning, ibland tillsammans med branschföreträdare, exempelvis TYA Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd. För privata utbildningsanordnare ställer varje utbildningsanordnare de utbildningskrav för lärare/handledare inom företaget, upp utbildningsanordnaren behövliga/lämpliga och sörjer själva för anser deras fortbildning. För vägledare i grundskola, gymnasieskola, kommunal Vuxenutbildning och högskola finns endast för samtliga utbildningsformer geen utbildning vid tre lärarhögskolor. Den omfattar 120 poäng och mensam syftar till att den studerande efter genomgången utbildning ska ha färdigheter i att vägleda och infonnera ungdomar och vuxna i grund- och gymnasieskola, högskola samt kommunal vuxenutbildning. Utbildningen innehåller tre stora block:

Reflexioner och förslag 255

0 Det samhällsvetenskapliga blocket syftar till att kunskaper

ge om

hur samhälle, arbetsliv och utbildning är organiserade och fungerar. 0 Det beteendevetenskapliga blocket inrymmer sådana grunder i

psykologi, pedagogik och sociologi som är nödvändiga för att förstå människors beteenden på ett sådant kan fungera

sätt att man som

vägledare, undervisare och informatör. 0 Praktik, huvudsakligen inom grund- och gymnasieskolan- säll-

mer

synt inom kommunal vuxenutbildning och högskola- även på

men

arbetsförmedlingen. Praktiken innebär bland annat själv-

att man

ständigt genomför vägledningssamtal med enskilda eller

i grupper,

informerar samt undervisar.

För vägledamas fortbildning ansvarar arbetsgivaren. Några speciella statliga fortbildningskurser av vidareutbildningskaraktär finns inte. Enstaka exempel finns på kommuner från universitet eller högskolor

som köpt kurser i kompetensutveckling för sin vägledningspersonal.

För vägledare inom arbetsmarknadsverket ges såväl grundutbildning som fortbildning internt inom verket.

Kuratorer i kommunal vuxenutbildning förekommer i huvudsak vid de stora enheterna. Vid övriga enheter fullgörs deras arbetsuppgifter av vägledningspersonal och/eller skolledning. Utbildning för skolkuratorer ges i socionomprogrammet som omfattar 140 poäng. Sådan utbildning

i Göteborg, Stockholm, Lund, Umeå, Örebro och Östersund. Mål ges och yrkesinriktning är gemensamma för utbildningen på samtliga orter, medan innehåll och uppläggning varierar. Socionomprogrammet har ofta följande uppläggning:

o Basblock 60 poäng som omfattar dels Människa och samhälle,

dels Samhällsinstitutioner och politik, dels ock Grundläggande teo-

rier och metoder i socialt arbete, organisation och regelverk. 0 Fortsättningsblock 40 poäng som koncentreras kring områdena

Socialt arbete och sociala problem samt handledd studiepraktik. 0 Fördjupningsblock 40 poäng som behandlar teorier och metoder

för psykosocialt och strukturinriktat socialt arbete samt socialt

ar-

bete och kunskapsproduktion.

Handledd studiepraktik erbjuds sällan på enheter med kommunal vuxenutbildning.

För skolledare i allmänhet finns inte någon statlig utbildning. Endast rektorer i offentlig tjänst kan få del i grundläggande statlig rek-

en torsutbildning, som Skolverket lagt ut på sex olika universitet. Den är ett led i styrningen av skolan och ska således i första hand förmedla kunskaper och insikter i de för statens styrning viktigaste områdena,

256 Reflexioner och förslag

framför allt kunskaper och insikter om det offentliga skolväsendets uppdrag, skolans nationella mål och styrinstrument och om utvärde-

om rings- och utvecklingsarbete. Utbildningen har nyligen utvärderats och i viss utsträckning kritiserats Skolverket, l998d. Någon speciell utbildning för rektorer i kommunal vuxenutbildning finns inte. I kommu-

fortbildning främst i ämnen som kommunekonomi och pernerna ges sonalhantering.

Skolverket anger i sin Utvecklingsplan Skolverket, l998m att man

att stödja och medverka till kompetensutveckling av studievägleavser dare, lärare och skolledare.

Under 1990-talet har i olika sammanhang diskuterats regionala utvecklingscentra för att stärka personalens kompetensutveckling och stimulera utvecklingen i det kommunala skolväsendet. Skolverket har också till uppgift att initiera eller delta i aktiviteter i regionala centra för skolutveckling. Lärarutbildningskommittén ska enligt sina direktiv dir. 1997:54 belysa möjliga vägar att organisera de av regeringen förordade regionala utvecklingscentra.

I det följande diskuteras främst utbildningsbehov för personal i kommunal vuxenutbildning, folkhögskolor och studieförbund.

7.1 1.2 Utbildningsbehov

Mål för de nya vuxenutbildarna

Vuxenutbildningens samhällsnytta och praktiska inriktning på samhällsproblem bör enligt Kunskapslyftskommitténs uppfattning vidareutvecklas. Vuxenutbildningsenheter ska kunna utvecklas till laboratorier och elektroniska knutpunkter, kunskapscentra mitt i samhället. De ska tillgängliga när kunskap efterfrågas eller problem behöver lö-

vara sas.

Vuxenutbildningens uppgift är enligt läroplanen för de frivilliga skolformema, Lpf 94, inte bara att ge deltagarna möjlighet skaffa sig kunskap i form "fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet" SFS

av 1994:2, utan också de studerande kunskaper med inriktning på

att ge

problemlösning och det praktiska livet i ett kunskapssamhälle, där

kommunikativ förmåga är viktig, liksom förmågan till flexibilitet, kreativitet, kritiskt tänkande och samarbete. Vuxenutbildningen måste också leda till att de studerande får ökat självförtroende och självständighet. Deltagarna måste få sin förmåga att själva söka och hantera

öva upp kunskap. De måste få möjligheter att utvecklas till kritiska, självstän-

Reflaxioner och förslag 257

diga, samarbetsinställda och med IT förtrogna människor, vilka själva lärt sig att ta ansvar för egna studier. Vuxenutbildningen måste ge förutsättningar för deltagarna att själva lära sig lära. Kunskapsfönnedlingen är på väg att ändra form, metoder och innehåll. I den nya vuxenutbildningen är inte alltid ämnet utgångspunkten utan till frågeställningar anknutna temata. I den nya vuxenutbildningen ska individualiserad undervisning i en heterogen miljö möjliggöras genom anpassning till varje studerande och dennes behov av kunskap. För att dessa mål ska kunna uppnås är det viktigt att all personal vid vuxenutbildningen inte bara lärarna ges möjlighet till utbildning, - vidareutbildning och utveckling.

Lärare som handledare

Det finns flera anledningar att anta att behovet av vuxenutbildning kommer att öka längre vi vandrar in i kunskapssamhället. Alla människor behöver som grund en treårig gymnasial utbildning ett Kun- skapslyft saknar detta. Ofta kommer denna utbildningsför dem som nivå inte att vara tillräcklig människor kommer att behöva komplet- tera med påbyggnadsutbildningar olika slag. Högskoleutbildning för av kommer att öka inte bara på så sätt att fler människor skaffar sig vuxna en grundutbildning utan också genom att fort- och vidareutbildning får allt större omfattning. I kunskapssamhället ställs ökande krav på en livslångt lärande. I huvudsak kommer det att utgöras av informellt lärande i arbetsliv, samhällsliv, på fritid och i föreningar men i viss utsträckning också av mer formellt lärande i form av kurser m.m. Om ovanstående antaganden är riktiga finns det anledning att stryka under behovet utbildning för vuxenutbildare, vilken skulle kunna av karaktäriseras av bland annat följ ande begrepp och områden:

0 Omvärldsorientering. Att förstå utbildning som en del av vuxenlivet och då speciellt arbetslivet. En vuxenutbildare måste kunna arbeta med kompetensutveckling på företag, uppdragsutbildning i olika former, intensivutbildning av enskilda etc. Ledarskap. En vuxenutbildare är gruppledare och ett socialt kitt 0 en mentor. Han/hon måste kunna förstå innebörden och ta kon- - en sekvensen sitt ledarskap. En vuxenutbildare. måste kunna ge råd av och motivera dem. Handledning. Den gamla lärarrollen som fakta- och kunskapsför- 0 medlare kompletteras mer och mer av handledarrollen, där uppgiften är att stödja och stimulera de studerande på olika nivåer och i

9 19-0609Vuxenutbildning

258 Reflexioner och förslag

olika sammanhang att själva och i samverkan hämta in kunskap

- och värdera denna. 0 Samarbete. Den nya lärarrollen ställer också särskilda krav på förmåga att samarbeta mellan olika personalkategorier, vilket blir speciellt tydligt i distansutbildningar av olika slag. Där handlar det exempelvis samarbete med teknisk personal.

om 0 Vuxenpedagogik. Att kunna förstå och ta vara på deltagarnas olika erfarenheter och omsätta dem i studiesituationen är en viktig del av vuxenpedagogiken, liksom att behandla de studerande som vuxna. Vuxna ska till skillnad mot barn och ungdomar- inte skolas in i

samhället, inte fostras, utan som en länk i det livslånga lärandet fortoch vidareutbildas. De ska ha maximalt inflytande över sin studiesituation situation innebär uppoffringar och kan leda till

- en som problem olika slag med omgivningen i hem och på arbete.

av Konflikthantering. Konflikter också de i utbildningssituationema 0 -

är ofta komplicerade. Detta ställer krav på kunskap i konflikthan- tering och konfliktlösning och på förmåga att kunna gå in i konflikter och hantera dessa på lämpligt sätt. Ett par exempel kan ges.

Målstymingen i sig själv är i viss bemärkelse konfliktskapande. Den ställer krav på genomtänkta strategier och gemensam viljeinriktning hos olika personalgrupper. Samarbete mellan olika personalgiupper exempelvis i frågor som rör målstyming och uppfölj-

ning/utvärdering är inte alltid okomplicerad.

-

Deltagarsammansättningen har blivit heterogen. Deltagare

mer

olika invandrargrupper med sinsemellan olika kulturer och ur värderingar samt motsättningar mellan invandrare och invandrarñentliga grupperingar ger också upphov till konflikter av olika slag. Distansutbildning. Utbildning på arbetsplatser, inlärning förmedlad 0 via videokonferenser eller direkt på Intemet/intranät, via datorn på arbetet eller hem till TV-n kommer att öka i omfattning och betydelse. Den traditionella utbildningsorganisationen kommer givetvis att leva kvar kommer också delvis att ställas på ända. Läraren

men blir utbildningskonstruktören, mentom och dirigenten. Det ställer

krav på utbildning för vuxenutbildare. nya

Vägledare och kuratorer

Vägledningens uppgifter ökar i omfattning och betydelse i vuxenutbildningen. Uppsökande insatser i olika former leder troligtvis till att kortutbildade och mindre studiemotiverade nås och kanske kan motiveför att pröva studier. Detta ställer i så fall krav på ökad och fördjuras

Reflexioner och förslag 259

pad vägledning, där upprättandet av individuella studieplaner blir en konsekvens av vägledningssamtalen. Det ställer också krav på dy-

en namisk vägledning som kan lyssna in olika människors behov och intressen.

Ökad samverkan med arbetsförmedling, fackliga organisationer och med andra aktörer på utbildningsmarknaden är redan nu ett faktum. Det handlar exempelvis om uppsökande verksamhet, rekryteringsåtgärder till riktade grupper, individuella handlingsplaner som ska följas upp i individuella studieplaner och fördjupat kunskapsutbyte arbetsmark-

om nadsläget lokalt, regionalt och nationellt.

Behovet av kurativa insatser torde komma att öka. Om vuxenutbildningen lyckas rekrytera kortutbildade och arbetslösa i större utsträckning än hittills, så följer med detta troligen också nya problem av olika slag ekonomiska och sociala problem, missbruksproblem etc. Det

- ger upphov till större möjligen också behov kurativa stödåtgär-

- nya - av der än vad som hittills varit fallet. Behovet av kurativa insatser av olika slag är också stort för människor med olika former funktionshinder.

av

Exemplen ovan visar att nya krav ställs på såväl vägledare som kuratorer och därmed också på utbildningarna för dessa pesonalgrupper. De nuvarande utbildningarna är alltför inriktade på att svara mot barns och ungdomarnas behov.

Skolledare

Skolledare i den kommunala vuxenutbildningen har ett- jämfört med övriga skolledare tämligen annorlunda uppdrag. Mycket är lika, ex-

empelvis ekonomi- och personalansvar samt till viss del normal skoladministration. Mycket är dock olika. Som exempel kan nämnas:

0 Ansvaret för utbildningar som omfattar allt från grundläggande ut-

bildning alfabetiseringsutbildning till och med påbyggnadsutbildningar över gymnasial nivå. Övriga rektorer i kommunen ansvarar

för barnomsorg och grundskola eller delar av grundskola eller för en

gymnasieskola. 0 Arbetet med att erbjuda ett utbildningsutbud som svarar upp mot

invånarnas behov, intressen och önskemål. I grundskolan är antalet ämnen få och givna. I gymnasieskolan finns 16 nationella program samt specialutfonnade och individuella program. I de nationella

programmen är flertalet ämnen givna inom respektive I

gren. vuxenutbildningen omfattar utbudet motsvarigheten till grundskolans utbud undantagandes så kallade övningsämnen gymnasie-

- skolans utbud och eftergymnasiala utbildningar påbyggnadsut-

260 Reflexioner och förslag

utbildningar. Utbudet måste variera under året för att tillgodose så

många behov som möjligt, förnyas och kompletteras- ofta i samråd med parterna på den lokala arbetsmarknaden. Därtill kommer ofta ansvaret för det utbud kopplas till särvux och sfr.

som

0 Ansvar för att studier organiseras på ett sådant sätt att de studerande

också ges största möjliga ekonomiska trygghet under studietiden samt att ytterst ansvara för att deltagarna får relevant information

olika former studiestöd. Studiestödsfrågor är inte aktuella på om av grundskolan och i praktiken inte heller i gymnasieskolan. Marknadsföring kommunal vuxenutbildning och dess utbud samt

0 av

ansvar för uppsökande verksamhet i olika former. Grundskolan är

obligatorisk i praktiken också gymnasieskolan. Om utbudet i

-

kommunal vuxenutbildning inte tilltalar befolkningen i kommunen,

så blir rektor och övrig personal arbetslösa.

Diskussioner med arbetsmarknadens parter om yrkesinriktat utbud. 0 Ansvar för uppdragsutbildning i olika former.

7.11.3 Reflexioner och förslag

I Kunskapslyftskommitténs förra delbetänkande har förslag redan lämnats avseende utbildning lärare. Vi förutsätter att dessa förslag be-

av aktas Lärarutbildningskommittén, när denna senare i år lämnar sitt

av slutbetänkande.

Lärares kontinuerliga fort- och vidareutbildning är enligt Kunskapslyftskommitténs uppfattning förutsättning för deras möjligheter

en att på ett professionellt sätt kunna utöva sitt yrke. Det livslånga lärandet måste realitet även för denna yrkeskår. Kommittén vill i detta

vara en sammanhang understryka att fort- och vidareutbildning kan ske på olika sätt, exempelvis i form tjänstledighet för studier och/eller forskning,

av deltagande i lokal skolutveckling iprojektliknande former, deltagande i kurser, seminarier och studiedagar och/eller kollegial handledning samt gemensamma diskussioner. Det kan också finnas anledning av betona värdet erfarenhetsutbyte för vuxenutbildare inom och mellan olika

av utbildningsorganisationer.

Kunskapslyftskommittén föreslår att Skolverket- utifrån be-

stämmelserna i Skollagens 2:a kapitel- får i uppdrag att särskilt följa upp hur fort- och vidareutbildning för vuxenutbildningens personal hanteras av kommunerna.

Lärarutbildningskommittén har till uppgift att föreslå en statlig utbildning för skolledare. Kunskapslyftskommittén utgår från att kommittén i

Reflexioner och förslag 261

sina förslag beaktar det annorlunda utbildningsbehovet redo-

som ovan visats för skolledare i kommunal vuxenutbildning.

Utbildningen för vägledare i vuxenutbildningen bör enligt Kunskapslyftskommitténs uppfattning fördjupas och vidgas. Kommittén föreslår därför följande:

Den nuvarande utbildningen för vägledare bör ses över,

så att den breddas och tydligt också behandlar de

mer ar-

betsuppgifter som kommer att aktualiseras för vägledare i

vuxenutbildningen. Utbildningen kan vara uppbyggd med

vissa grundmøduler och vissa påbyggbara moduler med

inriktning mot grundskola, gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning respektive högskola. Likaså bör praktiken vara inriktad inte bara mot grund- och gymnasieskola utan också mot vuxenutbildningen och högskolan.

Vägledning inom vuxenutbildningen bår också i ett

ses

bredare perspektiv och samarbete/samordning med ut-

bildning för vägledare inom arbetsmarknadsverkets om-

råde mojliggäras.

Yrkesverksamma utan formella behörighetsgivande för-

kunskaper för utbildning till vägledare skulle för att bli

antagna till högskoleutbildning för vägledare kunna få

validera sin reella kompetens och via alternativa antag-

ningsmetoder dispens antas på lämplig nivå inom häg-

skoleutbildningen.

Utbildning för kuratorer sker i socionomprogrammen. Det är då enligt Kunskapslyftskommitténs uppfattning viktigt att den handledda studiepraktik som ingår i utbildningen också erbjuds på komvuxenheter. Därutöver är det- särskilt med tanke på grundutbildningens breda ansats speciellt viktigt att kuratorer vid komvuxenhetema av sina ar-

betsgivare ges en gedigen fort- och vidareutbildning kring vuxenutbildningens speciella villkor.

Kunskapslyftskommittén föreslår därför följande:

Den nuvarande utbildningen för kuratorer bör över, så att

ses

den tydligt också behandlar de arbetsuppgifter år

mer som

aktuella för kuratorer i vuxenutbildningen. Förekommande

praktik bör vara inriktad inte bara mot grund- och gymnasie-

skola utan också mot vuxenutbildningen och högskolan.

262 Reflexioner och förslag

Kunskapslyftskommittén ser också med tillfredsställelse att Skolverket i sin utvecklingsplan angett att stödja och medverka i

att man avser kompetensutveckling studievägledare, lärare och skolledare.

av

Kunskapslyftskommittén återkommer i avsnitt 7.12 till frågor om regionala resurscentra med speciell inriktning mot vuxenutbildningens behov fort- och vidareutbildning i olika former i samband med en

av diskussion informationsspridning forskning- utbildning fort- och

om vidareutbildning.

7.12 Forskning kring vuxenutbildning

Kunskapslyftskommittén har i sitt senaste delbetänkande SOU l998;5l framhållit stora behov forskning kring vuxnas lärande,

av kunskapslyft och livslångt lärande.

När det gäller forskning kring lärande, kunskapslyft

vuxnas

och livslångt lärande Kunskapslyftskommittén ett stort be-

ser

hov riktade insatser. Kommittén förväntar sig i första hand

av

att den forskningspolitiska utredningen U 1997:09 kommer

att behandla de aktuella frågorna om hur forskningen ska ut-

vecklas inom de fält öppnar sig under den omställ-

nya som

ningsperiodfrån industri- till kunskapssamhälle som inte bara

det svenska samhället utan hela det globala samhället förefaller att vara mitt inne

Kommittén för översyn den svenska forskningspolitiken Forskning

av 2000 hade i sina direktiv dir. 1997:67 bland annat att bedöma om de statliga insatserna är rimligt avvägda, såväl vad gäller relationen mellan forskning för olika syften och vad gäller insatser inom olika områden. Utredningen har i slutet år 1998 lämnat sina förslag. Kommittén be-

av handlar centrala forskningspolitiska frågor och föreslår stora strukturella förändringar både vad avser organisation och arbetsformer samt politik och planering. I vad resurserna till olika vetenskapsområ-

avser den Forskning 2000 att områdena teknik och naturvetenskap bör

anser förstärkas, medan för samhällsvetenskaplig forskning bör

resurserna kunna minska. Forskning 2000 kommer inte in på detaljfrågor av typen pedagogisk forskning än mindre vuxenpedagogisk forskning.

-

Skolverket ska i enlighet med regleringsbrevet för 1999 Utbildningsdepartementet, 1998b för kommunal vuxenutbildning inklusive Kunskapslyftet presentera kommunernas satsning på utvecklingsarbete. Vidare ska Skolverket inrikta den forskning verket finansi-

mot områden särskild betydelse för de olika verksamhetsforerar av

Reflexioner och förslag 263

merna och därvid särskilt beakta de områden där det för närvarande råder brist på forskning. För vuxenutbildningen ska Skolverket redovisa antalet nya forskningsansökningar som beviljats och vilka projektområden dessa avser. Av årsredovisningen ska också framgå vilka åtgärder som vidtagits för att stimulera utvecklingen av vuxenutbildningens samarbete med högskolan inom för regionala utvecklings-

ramen centra.

Skolverket anger i sin "Utvecklingsplan" Skolverket, l998m att man avser att

0 stärka samarbetet med högskolorna i utveckling av och forskning

kring inlärning 0 bidra till anordnares utbyte av erfarenheter av inlärning och upprät-

tande av nätverk mellan anordnare med olika erfarenheter kartlägga och samla kunskap om inlärning följa och stödja utveckling flexibelt lärande distansutbildning.

av -

Mot bakgrund ovanstående Kunskapslyftskommittén att det

av anser finns anledning för kommittén att i det följande återkomma behov

om av forskning kring vuxnas lärande, lokalisering av sådan forskning och dess behov av resurser.

7.12.1 Forskningsbehov, lokalisering och

resurser

F orskningsbehov

Forskningsbehovet inom Vuxenutbildningens traditionella kämområden kommunal vuxenutbildning, SSV och folkbildningen är mycket stort liksom behovet av forskning kring det livslånga lärandet. Detta gäller också forskning kring utsatta gruppers exempelvis funktionshindrade

-

möjligheter att studera som Behov forskning inom - vuxna. av Vuxenutbildningens traditionella kämområden är- enligt den kartläggning av förekommande forskning KLK tidigare låtit ta fram SOU

som 1997: 120 speciellt stort inom följande delar:

-

0 Dagens vuxenpedagogiska forskning fokuserar i stor utsträckning

endast på något av Vuxenutbildningens områden. Forskningsprojekt

som innefattar ett bredare fält, och inte bara en utbildningsform, är

sparsamt förekommande. Sådan bredare vuxenpedagogisk forsk-

ning borde vara angelägen att främja, inte minst i samband med

264 och förslag

Reflexioner

Kunskapslyftet, där flera utbildningsanordnare samverkar och sam-

ordnar utbildning. Forskningen kommunal vuxenutbildning har varit mycket be- 0 om gränsad under ett antal år, trots de stora förändringar som skett i

verksamheten. Kunskapen betydelsen dessa förändringar är om av alltså bristande. Den pedagogiska folkbildningsforskningen har fått en del resurser 0 åren, det handlar i huvudsak tillfälliga projekt de senaste men om och satsningar, främst i anslutning till SUFO 96. Därmed finns en

bra grund att bygga på, det krävs ytterligare satsningar för att men långsiktigt få bra nivå på forskningen. en Mer forskning kring progressiva folkhögskolekurser och studie- 0 cirklar skulle intressanta pedagogiskt hänseende, eftersom vara ur dessa kurser i stor utsträckning verkar i enlighet med de föreställ-

ningar främst anglosaxiska forskare hävdar framtidens pesom vara dagogik. Utgångspunkten för sådan forskning borde vara inte bara

kursen sådan utan den bildande helheten. som Många studier folkbildningen görs i form statliga utvärde- 0 av av ringar, exempelvis SUFO 96. Dessa studier bidrar till fördjupad en kunskap folkbildningens roll relaterad till de mål som staten satt om för denna verksamhet. Det finns dock risk enbart såupp en - om dana utvärderingar genomförs att dessa bidrar till osynliggörandet folkbildningens olika mål och pedagogiska traditioner. Det förav hållandet varje utbildning/kurs/cirkel bör utvärderas utifrån att sina villkor -indikerar behov andra slags utvärderingar och egna av forskning, exempelvis via Folkbildningsrådet. annan Inom distansutbildningen har forskningsintresset ökat, men forsk- 0 ningen är fortfarande begränsad. Med tanke på den kraftiga expan-

sionen distansutbildningen är det viktigt att forskningen följ er utav vecklingen, och den fokuserar organisatoriska och centrala pedaatt gogiska frågeställningar och inte tekniska metodfrågor.

Yrkesutbildning för utanför högskolan är ett område som 0 vuxna ökar i omfattning i samband med Kunskapslyftet och den kvalifice-

rade yrkesutbildningen KY. Forskning följer denna utvecksom ling saknas helt.

det gäller forskning kring vuxenutbildning och livslångt lärande När utanför de pedagogiska kämområdena noterade Kunskapslyftskom-

mittén i sitt betänkande Vuxenutbildning och livslångt lärande Situa- inför och under första året med Kunskapslyftet SOU 1998:51 tionen sambandet mellan vuxenutbildning/livslångt lärande samt arbetslöshet

och sysselsättning. Det finns studier- internationellt och i Sverige belyser denna fråga. Några mindre studier har dock gjorts som närmare

Reflexioner och förslag 265

i Sverige när det gäller kommunal vuxenutbildning och folkbildning. Tyvärr är studierna varken direkt jämförbara sinsemellan eller med förekommande arbetsmarknadspolitiska studier. Kunskapslyftskommitténs utvärderingsstudier bidrar till ökad kunskap i dessa frågor- men de är av tillfällig art. Det kan dessutom finnas anledning att ytterligare vidga perspekti- Sedan Kunskapslyftskommitténs förra delbetänkande avlämnats ven. har bland annat Distansutbildningskommittén redovisat sitt slutbetänkande och International Academy of Education år 1999 presenterat sin studie forskning kring livslångt lärande Research Agenda for Lifeom long Learning, IAE, 1999 Distansutbildningskommittén har i sitt slutbetänkande framhållit det helt nödvändigt att forskningen och utvecklingen av distansutsom om bildning och IT intensifieras i Sverige. Pedagogik, metodik och organisation inom distansutbildningens område behöver utvecklas. Kommittén har också föreslagit att det nya utvecklingscentret i Härnösand bör tilldelas medel för forskning, utvärdering och utveckling rörande distansutbildning med IT SOU 1998:84. International Academy of Education framhåller behovet av forskning inom följ ande områden:

Ett integrerat vuxenlärande. Vuxenutbildningen är heterogen och 0 uppdelad på olika anordnare med skilda modeller för inlärning. En prioriterad uppgift för forskningen skulle att belysa hur existevara rande modeller och inlämingsaltemativ kan organiseras och kombifor att producera optimala förutsättningar för lärande for neras med olika behov och förutsättningar. En kartläggning av anvuxna ordnare och olika inlämingsmodeller skulle till att börja med tillåta redovisning vilka blandningar verksamheter och inlären av av ningstillfállen är allmänt tillgängliga, vilket idag inte är möjligt. som Dessutom skulle sådan kartläggning kunna underlag för en en ge diskussion hur ett idealt system möjligheter till livslångt läom av rande skulle kunna se ut. Studier kring allmän kompetens och yrkesfärdigheter. Begrepp som 0 metakognitiva färdigheter, nyckel- eller baskvalifikationer, används allt frekvent. Vilka är bevisen för att det faktiskt finns ett antal mer nyckelfárdigheter och dito kompetenser Vilka är i så fall dessa nyckelkompetenser och hur kan de mätas och fastställas I vilken grad är de identiska och jämförbara länder emellan Varierar betydelsen dessa begrepp mellan länder beroende ekonomisk av av och/eller social utveckling Dessa frågor ligger i frontlinjen i den forskningsdebatt idag förs och utgör alltså ett område för vidare som studier och analytiskt arbete.

266 Reflexioner och förslag

0 Forskning kring utfall vuxenutbildning och livslångt lärande.

av Inom vuxenutbildningens område är kunskapen inlämingsresul-

om tat bristfällig. Det saknas studier som ställer deltagande i

vuxnas olika inlämingssituationer i relation till kontextuella variabler och bakgrundsvariabler samt information utfall olika slag. Kon-

om av textbaserad information är särskilt viktig för studier undersöker

som inlämingsvägar och utbildningsresultat för olika befolkningsgrupper, exempelvis kvinnor, yrkesarbetare, invandrare eller utbildningsmässigt missgynnade vuxna. 0 Longitudinella undersökningar. I det livslånga lärandet finns det ett klart behov av att kartlägga lärandet under individens hela levnad och undersöka effekterna i olika åldersgrupper, för med

grupper varierande social tillhörighet etc. Detta förutsätter en utvidgning

av redan existerande longitudinella undersökningar barn och ungdo-

om mar till att även omfatta dessa individer i vuxen ålder såväl

som nya uppföljningsundersökningar av representativa urval vuxna. Biografiska, tillbakablickande undersökningar studier individuella

- av inlämingsbanor skulle kunna viktiga forskningsbidrag, efter-

- ge som mänskliga utvecklings- och inlämingsvägar sällan följer rak,

en linjär progression. Till detta kommer behov studier familjer

av av och inlärning mellan generationer. 0 Komparativa studier. Under senare år har stora framsteg gjorts när det gäller att utveckla internationell, jämförbar statistik för utbildningssystemet. Förutom bristen på jämförbar information ut-

om bildningsresultat utgörs den huvudsakliga bristen i den nuvarande kunskapsbasen av jämförbara data kring vuxenutbildning och informellt lärande. Jämförande studier inbegripna i respek-

av vuxna tive utestängda från vuxenutbildning och livslångt lärande borde ha hög prioritet.

Lokalisering

och resurser

Den forskning som finns kring Vuxenutbildningens kärnområden i Sverige är i huvudsak förlagd till de pedagogiska institutionerna inklusive lärarutbildningen vid Göteborgs och Linköpings universitet. Där finns en stor del av forskarkompetensen inom området. Det innebär å

ena sidan att man på dessa två universitet har såväl bred djup kom-

en som petens å andra sidan att motsvarande kompetens mindre omfatt-

är av ning på övriga universitet/högskolor. Forskning lqing Vuxenutbildningens kärnområden har i huvudsak varit en fråga för forskare inom de pedagogiska institutionerna motsvarande. I perspektiv av kunskapslyft och livslångt lärande kan

Reflexioner och förslag 267

det starkt ifrågasättas bara företrädare för dessa institutioner ska om syssla med forskning inom Vuxenutbildningens område. Även företrädare för andra institutioner, exempelvis antropologiska, ekonomiska, filosofiska och sociologiska institutioner borde också ha forskningsuppgifter att lösa inom detta vida fält. Kartläggningen visade att resurserna för vuxenpedagogisk forskning inom de vuxenpedagogiska kämområdena är synnerligen begränsade och till del saknas inom området livslångt lärande. Större grepp lyser med sin frånvaro. Inte heller den forskningspolitiska utredningen behandlar området.

7.12.2 Information kunskapsspridning

- Den Kunskapslyftskommittén gjorda kartläggningen befintlig av av forskning inom området har tagits mycket väl emot av Vuxenutbildare olika slag. Vuxenutbildare säger sig ha haft dålig kunskap om exisav terande forskning och kartläggningen upplevs ge en aha-upplevelse. Forskarna å sin sida att de har lagt tid och omsorg på att uppger ner informera genomförda studier och resultat. Uppenbarligen har om denna infonnation inte nått fram till mottagarna. Det finns inte någon sammanhållen forskningskanal ut till olika utbildningsanordnare, utan varje forskare arbetar efter bästa förmåga med att sprida information sin egen forskning. Flertalet institutioner om samlar forskningsresultaten i löpande serier. För folkbildningsforskningen finns dock ett speciellt uppbyggt nätverk, Mimer. Detta nätverk är främst fokuserat på forskning, men med inriktning att skapa kontakter mellan forskare och praktiker. Högskoleverket samt universitet och högskolor anstränger sig för att i sina nätverk, exempelvis Safari sprida kunskap om förekommande forskningsresultat inom aktuella områden i första hand dock inom forskningsvärlden. Därutöver finns exempelvis KK-stiftelsens webbsida KNUT och kommande webb-sida som planeras för det nya uten vecklingscentrat i Härnösand. Ett intressant exempel på kommande forskningsbas finns i Finen land. En projektgrupp under Nordiska Ministerrådet håller på att ta fram samnordisk bas forskning i vid bemärkelse skolutbildning, en om kultunnötet, vuxenutbildning m.m. avseende utbildning i svenska för invandrare och svenska andra språk. Basen, ska stå klar att tas som som i bruk i slutet maj 1999, redovisar samtliga förekommande avhandav lingar lägst licentiatnivå med sammanfattningar inom området från de nordiska länderna. Den placeras i NIFIN Nordens Institut i Finland via universitetet i Helsingfors. Målgrupper för basen är journalister,

268 Reflexioner och förslag

som behöver faktaunderlag, politiker, som behöver beslutsunderlag, och lärare/utbildare som behöver stöd för pedagogiska utveckling.

Ett annat exempel utgör den kombinerade forskningsöversikt kring vuxnas lärande kombinerad med förteckning över kontaktpersoner som OECD tagit fram kring området Hur lär. Den därmed

vuxna ger också ett gott underlag för nätverksbyggande inom OECD-området Tikkanen, 1998.

Utbildningsanordnare och lärarhögskolor har en gemensam uppgift i att stödja utvecklingsarbete i form av lärarutbildning, fortbildning, vidareutbildning och forskning men även friare former för kunskapssökande och reflekterande. I propositionen 1996/97:1 gjorde regeringen den bedömningen att stöd till sådant utvecklingsarbete skulle kunna ske bland annat genom att stimulera bildandet av regionala utvecklingscentra RRV, 1998. Sådana resurscentra finns nu också vid flera universitet, högskolor och lärarhögskolor dock inte med särskild

vuxenpedagogisk inriktning, undantagandes ett nationellt centrum för svenska som andra språk vid lärarhögskolan i Stockholm. Ett nationellt resurscentrum för vuxenpedagogisk forskning skulle kunna vara ett altemativ/komplement genom vilket forskningsresultat också skulle kunna spridas. I regleringsbrevet för år 1999 åläggs Skolverket att i sin årsredovisning beskriva vilka åtgärder som vidtagits för att stimulera utvecklingen av Vuxenutbildningens samarbete med högskolan inom ramen för regionala utvecklingscentra.

Kunskapslyftskommittén vill särskilt peka på att ett viktigt steg tagits i och med det beslut om ett särskilt utvecklingscentrum för distansutbildning som nu planeras i Härnösand. Distansutbildningskommittén har i sitt slutbetänkande föreslagit att detta centrum inte bara ska tillgodose folkbildningens och högskolornas behov av stöd och utveckling inom området utan också det behov som finns inom kommunal och statlig vuxenutbildning. Kommittén har därför också föreslagit att de båda statliga skolorna för vuxna i Härnösand och Norrköping ska föras in i detta Utvecklingscentrum. En särskilt tillsatt Organisationskommitté för en distansutbildningsmyndighet i Härnösand U 1998:03 har till uppgift att planera och förbereda verksamheten vid en distansutbildningsmyndighet i Härnösand. Den 26 januari 1999 överlämnade kommittén sitt förslag till instruktion och organisation m.m. av myndigheten. Organisationskommittén arbetar nu vidare med att dels fysiskt och tekniskt planera för den myndigheten, dels fördela utbildningsplat-

nya ser och medel. Uppdraget ska vara slutfört den 30 juni och den nya myndigheten börjar sitt arbete den 1juli 1999.

Kunskapslyftskommittén beklagar att existerande forskningsresultat inte utnyttjas fullt ut vid de olika lärarhögskolorna varken vad avser utbildning och fortbildning för berörda lärarkategorier eller utbildning

Reflexioner och förslag 269

och fortbildning för vägledare. Kommittén förutsätter att lärarhögskoloma fortsättningsvis tar till sig befintliga forskningsresultat och utnyttjar dessa i undervisningen och att de studerande vid dessa högskolor grundläggande kunskaper var forskningsresultat kan hämtas ges om in och utnyttjas i det kommande dagliga arbetet.

7.12.3 Förslag

Forskning

Kunskapslyftskommittén föreslår kraftfull och omedelbar

en satsning på forskningen inom området vuxenutbildning och livslångt lärande. Eftersom forskarkompetens måste byggas inom området den saknas helt på många universitet upp -

och högskolor föreslår kommittén stegvis utbyggnad, där

- en satsningen stegras för att nå ett nørmalläge först efter exempelvis fem år.

En sådan satsning skulle kunna utvecklas i ett tolvårigt temaprojekt med ekonomisk utgångspunkt i exempelvis tre miljoner kronor per en år och årlig upptrappning med tre miljoner till femton miljoner för upp sedan plana ut på den nivån under återstående sju år. En sådan att bör tillräcklig för att två till forskningsmiljöer inom summa vara tre nya området skulle kunna tillskapas. Kunskapslyftskommittén vill i detta sammanhang också framhålla behovet att forskningsområdet utvidgas så av

att fler universitet och högskolor uppmuntras att ägna sig åt detta 0 område samt att forskningen inom vuxenutbildning och livslångt lärande utvidgas 0 från att hittills i huvudsak endast varit en fråga för de pedagogiska institutionerna till att för framtiden omfatta flera discipliner, exempelvis de antropologiska, ekonomiska, filosofiska och sociologiska institutionerna.

Det kan diskuteras eller vilka ska ha beställaransvaret för vem som forskning kring vuxenutbildningen och eventuell referensgrupp vart en ska knytas. Olika skäl kan tala för

sektorsmyndigheter Skolverket, Arns och Högskoleverket, 0 som

270 Reflexioner och förslag

0 forskningsråd inom ett eller flera områden, 0 fristående forskningsinstitut Rådet för arbetslivsforskning och

som 0 Institutet för framtidsstudier.

Kunskapslyftskommittén skulle för sin del kunna tänka sig att sats-

en ning på forskning inom området vuxenutbildning och livslångt lärande skulle kunna planeras genom att

0 ett program för forskning inom området vuxenutbildning och livs-

långt lärande inrättas, 0 detta program läggs under forskningsrådet för humaniora och sam-

hällsvetenskap samt 0 en referensgrupp med företrädare för avnämare och forskare knyts

till programmet med syfte att uppmärksamma problem och föreslå

prioriteringar. På så sätt skulle kunna undvika eller åtminstone

man

minimera dagens problem att forskningen för brukarna inte känns

relevant. 0 forskningsrådet också får i uppdrag att ansvara för att insatserna

utvärderas exempelvis efter den första sexårsperioden speciellt

dess relevans för Vuxenutbildningens företrädare, så att kunskap

om

fortsatta forskningsbehov och infonnationsspridning kan utvinnas.

I ett senare skede skulle man kunna överväga en institutionalisering av

forskningen.

Detta förslag ska givetvis inte frånta Skolverket, Folkbildningsrådet, NUTEK m. fl. deras skyldighet att inom sina sektorer arbeta för att forskningen inom Vuxenutbildningens område utvecklas.

Information kunskapsspridning

- Det föreligger som Kunskapslyftskommittén har uppfattat det-

- uppenbara svårigheter för forskare att nå användare inom vuxenutbildningen med information om nya och gamla forskningsresultat. Detta är allvarligt.

Kunskapslyftskommittén föreslår att den som får ansvaret fär

forskningsprogrammet vuxenutbildning och livslångt lärande

också ges ett ansvar fär att forskningsresultaten sprids till

av-

nämarna och att informationsverksamheten efter en kort in-

troduktionsperiod utvärderas ur avnämarsynpunkt.

Reflexioner och förslag 271

För informationsspridningen föreslår Kunskapslyftskommittén att forskningsprogrammets informationsansvar kompletteras med

att ett eller flera nationella resurscentra inrättas med uppdrag

att sprida forskningsresultat från förekommande svensk och

internationell forskning kring vuxenutbildning och livslångt lärande.

Detta förslag innebär inte heller att berörda sektorsmyndigheter motsvarande fråntas sitt att bidra till att verksamheten inom

ansvar respektive område utvecklas via bland annat information om nya forskningsrön. Skolverkets uppgift är exempelvis att aktivt verka i riktning mot att de nationella målen för i detta fallet den kommunala

- vuxenutbildningen uppnås. För att fâ kunskap om verksamheterna och bidra till utveckling arbetar Skolverket med uppföljning, utvärdering, utveckling, forskning och tillsyn. Kunskapslyftskommittén förutsätter att Skolverket exempelvis via Skoldatanätet informerar om förekommande forskning inom vuxenutbildningsområdet, endera genom att redovisa sådan forskning i Skoldatanätet eller att länka över till

genom lämpliga databaser hos respektive universitet och högskola. På samma sätt förutsätter kommittén att Folkbildningsrådet via sina kanaler ger motsvarande information och att Högskoleverket samt universitet och högskolor anstränger sig för att i sina nätverk, exempelvis Safari sprida kunskap förekommande forskningsresultat inom området. Därut-

om över bör alternativa spridningsvägar också kunna utnyttjas, exempelvis KK-stiftelsens webb-sida KNUT och den webb-sida som planeras för det utvecklingscentrat i Hämösand, Kunskapslyftets egen hemsida

nya mil.

272 Reflexioner och förslag

Bakgrund 273

8 Bakgrund

8.1 Tilläggsdirektiv om att utreda

situationen för studerande med

funktionshinder i Vuxenutbildningen

Kunskapslyftskommittén fick genom beslut vid regeringssammanträde den 18 september 1997 tilläggsdirektiv dir. 1997:104 att utreda situationen för studerande med funktionshinder inom alla former av vuxenutbildning. Uppdraget innebär att Kunskapslyftskommittén ska

0 kartlägga och analysera de hinder som finns för studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen kartlägga och analysera omfattningen av de samlade resurser som 0 stat, kommun och landsting anvisar för att möjliggöra för studerande med funktionshinder att delta i vuxenutbildningen analysera vilka åtgärder som kan ge studerande med funktionshin- 0 der möjligheter att studera på villkor är likvärdiga med övriga

som vuxenstuderandes belysa vilka svårigheter studerande med funktionshinder möter när 0 det gäller finansieringen av extrakostnader för bostadsanpassning, omvårdnad under utbildning på folkhögskola

m.m. 0 kartlägga och analysera ansvarsfördelningen mellan stat, kommun, landsting och den enskilde vad gäller utbildning för funktionshindrade Vuxenstuderande och omvårdnad i anslutning till utbildningen analysera om det finns skillnader ur ett könsperspektiv för stude- 0 rande med funktionshinder inom vuxenutbildningen.

Om analysen visar att det finns ett behov åtgärder, ska kommittén

av lämna förslag på sådana. Kommitténs arbete ska vara inriktat på att åstadkomma effektivare användning de redan i dag

en av resurser som anvisas för människor med funktionshinder. De förslag som Kunskapslyftskommittén lämnar får inte leda till kostnadsölmingar för staten eller kommunerna.

274 Bakgrund

8.2 Inriktning av detta betänkande

I sitt arbete med att utreda situationen för studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen har Kunskapslyftskommittén till stora delar varit tvungen att börja om från början. En stor del av kommitténs arbete har bestått i att kartlägga nya områden.

Flera av de förslag som kommittén kan komma att lägga avseende funktionshindrades situation i vuxenutbildningen är principiell natur

av och har klara beröringspunkter med kommitténs huvuduppgift att komma med förslag om hur vuxenutbildningssystemet i Sverige långsiktigt ska utvecklas. Frågorna kring funktionshindrades utbildning bör integreras i detta helhetsperspektiv, och inte betraktas som en del för sig. Kunskapslyftskommittén har också att beakta vissa förslag från utredningar som berör kommitténs uppdrag. l nuläget har många av dessa förslag ännu inte bearbetats av regeringen. Detta gäller framför allt de förslag som presenterats av utredningen FUNKIS funktions-

hindrade elever i skolan SOU 1998:66. FUNKIS förslag gäller bl.a.

0 åtgärdsprogram i samtliga skolformer inom det offentliga skol-

väsendet för barn- och ungdom

0 samordning av statens insatser för stöd ispecialpedagogiska frå-

gor för elever med funktionshinder

0 översyn av statens engagemang i läromedelsfrågor för människor

med funktionshinder.

Regeringens ställningstaganden i dessa frågor påverkar förutsättningarna för Kunskapslyftskommitténs utredningsuppdrag.

Mot bakgrund av detta har regeringen beslutat att kommittén ska redovisa sina överväganden dels i detta delbetänkande, dels i sitt slutbetänkande som ska lämnas i mars 2000.

Betänkandets del består delvis av en kartläggning och analys av den situation som gäller idag för studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen. Kommitténs arbete på detta område har koncentrerats till utbildningsformema kommunal vuxenutbildning och utbildning vid folkhögskola. Därutöver har kommittén kartlagt och analyserat omfattningen av de samlade resurser som anvisas för att möjliggöra för funktionshindrade att delta i vuxenutbildning. Vidare har kommittén kartlagt ansvarsfördelningen mellan stat, kommun, landsting och den enskilde vad gäller vuxenutbildning för människor med funktionshinder samt ansvar för stöd och service i anslutning till utbildningen. Utgångspunkten för kommitténs arbete är att människor med funktionshinder ska ha lika möjligheter och samma rätt till en kvalitetsmässig

Bakgrund 275

utbildning som övriga studiedeltagare. Detta knyter väl an till den svenska och internationella handikappolitikens målsättningar.

I sitt fortsatta arbete ser Kunskapslyftskommittén fram emot Högskoleverkets och Skolverkets redovisning av vissa uppdrag som anknyter till kommitténs arbete. Högskoleverket ska undersöka situationen för studenter med funktionshinder vid landets universitet och högskolor. Högskoleverket ska även se över situationen för studenter med funktionshinder hos enskilda utbildningsanordnare Regeringsbeslut 1998-11-26. Skolverket har fått i uppdrag att genomföra granskning särvux Regeringsbeslut 1998-12-17.

en av

8.3 Kommitténs arbete

En viktig del i Kunskapslyftskommitténs arbete med att utreda situatio-

för studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen är konnen takten med handikapprörelsen. I början av 1998 samlade kommittén ett stort antal handkapprörelsens intresseorganisationer till ett inledande

av möte. Kontakten med handikapprörelsen har därefter fortsatt och till viss del intensifierats. Kommittén har under det gångna året på nytt träffat flera organisationerna för diskussioner angående de hinder

av och möjligheter varit aktuella för deras medlemmar i olika utbild-

som ningsfonner.

För att få tydlig bild av situationen för studerande med funk-

en tionshinder, har kontakterna med berörda myndigheter varit betydelsefulla. Kommittén har även haft underhandskontakter med utredningar inom närliggande områden.

I sina undersökningar av den kommunala vuxenutbildningen samt folkhögskolan har kommittén genomfört strukturerade intervjuer med personal inom kommunal vuxenutbildning i 38 kommuner samt gjort

enkätundersökning riktad till samtliga folkhögskolor i landet. Kunen skapslyftskommittén och sekretariatet har under året även besökt sammanlagt åtta kommuner och sju folkhögskolor. Kommittén har därmed på plats kunnat göra egna iakttagelser och ta del av erfarenheter och synpunkter från både personal och studerande. Detta har gett kommittén nära och verklighetstrogen bild situationen för studerande

en av med funktionshinder inom dessa utbildningsforrner.

276 Bakgrund

8.4 Definitioner och

avgränsningar

8.4.1 Studerande med funktionshinder

I direktiven anges att kommittén ska utreda situationen för studerande med funktionshinder inom alla former av vuxenutbildning. Funktionshinder är inget entydigt begrepp som tydligt pekar ut en avgränsad grupp människor. Begreppen funktionshinder och funktionshindrad förknippas med handikappbegreppet. Innebörden av begreppen handikapp och handikappad har förändrats sedan de började användas i socialpolitiska sammanhang. Till en början betraktades handikapp som en egenskap hos individen dvs. som en svaghet eller som en begränsning av en förmåga. Under 1960- och 1970-talet började man frångå uppfattningen om att ett handikapp var knutet till individen till förmån för det så kallade miljörelaterade handikappbegreppet. Det senare går ut på att handikapp inte är en egenskap hos en person med en skada eller sjukdom. Handikapp ska istället ses som ett förhållande mellan skadan eller sjukdomen och personens omgivning SOU 1990:19. I slutet på 1970-talet blir den miljörelaterade handikappsynen officiellt erkänd i Sverige proposition 1979/ 80:1. Innebörden har dock förändrats sedan dess.

Världshälsoorganisationen WHO presenterade 1980 en definition av det miljörelaterade handikappbegreppet där en åtskillnad görs mellan termema funktionsbegränsning, funktionsnedsättning och handikapp. Innebörden är i korthet att en funktionsbegränsning är en faktisk skada, sjukdom eller annan störning i fysisk eller psykisk bemärkelse hos Funktionsnedsättning är den begränsning av en individs

en person. funktionsförrnåga som är följden av en funktionsbegränsning. Handikapp är de negativa följderna av en funktionsbegränsning eller en funktionsnedsättning i mötet mellan individen och dennes omgivning.

WHO bedriver ett arbete med att revidera den nu gällande handikappklassifikationen. Några huvuddrag i revisonsarbetet är klara och innebär att begreppet funktionsbegränsningar föreslås ersättas med "Begränsningar i kroppens funktioner och struktur och begreppet handikapp i nuvarande klassifikation föreslås ersättas med "deltagande Socialstyrelsen, 1997. WHO beräknar att kunna ta fram en ny internationell klassifikation under sommaren 1999 och därefter kan arbetet påbörjas med att översätta klassifikationen till svenska förhållanden.

I de standardregler antagits Förenta Nationema FN för att

som av tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet Utrikesdepartementet m.fl., 1995 anges att människor kan "ha

Bakgrund 277

funktionsnedsättningar på grund av fysiska eller intellektuella skador eller sjukdomar, syn- eller hörselskador eller sjukdomar, medicinska tillstånd eller mentalsjukdomar. Sådana skador, tillstånd eller sjukdomar kan vara av bestående eller övergående natur".

Handikapp definieras på följande sätt: Begreppet handikapp avser förlust eller begränsning av möjligheterna att delta i samhällslivet på samma sätt som andra. Handikapp beskriver mötet mellan människor med funktionsnedsättning och omgivningen. Syftet är att fästa uppmärksamhet på brister i miljön och inom olika samhällsområden, exempelvis brister i information, kommunikation och utbildning som hindrar människor med funktionsnedsättning från att delta på lika villkor.

Begreppet studerande med funktionshinder definieras inte när-

i Kunskapslyftskommitténs direktiv. Mot bakgrund av WHO:s nu mare gällande definition av handikappbegreppet och FN:s standardregler har kommittén valt att tolka uppdraget så att det avgränsas till den grupp studerande för vilka en funktionsnedsättning ger handikappande konsekvenser i utbildningssituationen och som därigenom får behov av särskilt stöd. I betänkandet används i huvudsak begreppet studerande med funktionshinder för att beskriva förutsättningar och hinder i samband med vuxenstudier.

Ett centralt begrepp när det gäller situationen för studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen är tillgänglighet. De hinder som uppstår i vuxenutbildningen är ofta en följd av bristande tillgänglighet. Tillgänglighet associeras lätt med frågor utbildningslokalemas

om fysiska utfomming. Begreppet har dock en vidare betydelse och inbegriper hela utbildningssituationens tillgänglighet och handlar således i lika stor omfattning om tillgången till information, tolk, läromedel, hjälpmedel etc.

8.4.2 Vuxenutbildning

Kunskapslyftskommitténs på lärande och utbildning redovisas i

syn kommitténs första betänkande, En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande SOU 1996:27. Där konstateras att lärandet sker på många olika sätt i vardagslivet, i skolan och i arbetslivet. Vuxenutbildning ingår del i det livslånga lärandet i form anordnad ut-

som en av bildning inom den kommunala och statliga vuxenutbildningen, folkhögskolan, studieförbunden, arbetsmarknadsutbildningen, den privata utbildningssektom etc. samt inom högskolan i de fall studierna inte är att betrakta som ungdomsutbildning. Utöver möjligheten för studerande med funktionshinder att delta i det ordinare kursutbudet inom de olika

278 Bakgrund

utbildningsformerna finns dessutom kurser och utbildningar som riktar sig direkt mot studerande med funktionshinder.

Delar av det ansvar som Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 lägger på kommuner och landsting avser exempelvis insatser för lärande i olika fonner. Det kan till exempel handla om att lära sig att hantera de hjälpmedel man behöver för sin dagliga livsföring. Det kan även handla om pedagogiska inslag i hälso- och sjukvårdens habiliterings- och rehabiliteringsinsatser. Den typen av utbildningsinsatser brukar normalt inte inbegripas i begreppet vuxenutbildning. Kunskapslyftskommittén har därför inte sett det som sin uppgift att belysa den typen av utbildning.

Förutom den medicinska rehabiliteringen som bedrivs enligt hälsooch sjukvårdslagen även försäkringskassan, Arbetsmarknads-

ansvarar verket, socialtjänsten för rehabilitering. Delar av denna rehabilitering utgörs vuxenutbildning inom ramen för den ordinarie vuxenutbild-

av ningen och ingår dänned i kommitténs uppdrag.

Skälen till att en person söker sig till en utbildning är högst individuella och har att göra med vilken livssituation individen befinner sig Det går inte att generalisera och säga att människor med funktionshinder skiljer sig från befolkningen i övrigt i detta avseende. Det faktum att det bland människor med funktionshinder är en högre andel som är förtidspensionärer, arbetslösa och kortutbildade gör dock att viljan och möjligheten att studera kan se lite annorlunda ut. Mot bakgrund av detta finns det några perspektiv som är extra viktiga när det gäller studerande med funktionshinder och vuxenutbildning.

Utbildning för ökad anställningsbarhet

Arbetsmarknaden har genomgått och förväntas genomgå stora förändringar. Arbetsmarknaden efterfrågar i allt större utsträckning välutbildad arbetskraft samtidigt som så kallade okvalificerade arbetsuppgifter tenderar att försvinna. Funktionshindrade som grupp har en högre andel arbetslösa och högre andel med kort utbildning än befolkningen i

en övrigt. Ett funktionshinder kan leda till att delar av arbetsmarknaden inte är tillgänglig vilket ger ett smalare utbud på arbetsmarknaden. Behovet av att utbilda sig ökar för att individen ska bli anställningsbar. Det kan röra sig högskoleutbildning eller en yrkesutbildning som

om en riktar sig speciellt till studerande med funktionshinder.

Bakgrund 279

Utbildning som rehabilitering och habilitering

För människor med stora funktionshinder och för dem som blir funktionshindrade i vuxen ålder kan vuxenutbildning vara en del av en långsiktig habilitering/rehabilitering. Utbildning på folkhögskola och internatboende kan till exempel vara ett steg på vägen mot eget boende.

Utbildning för aktivitet

Utbildning är mycket mer än att bara skaffa sig ökad kompetens och därigenom förbättra sin anställningsbarhet. En följd av arbetslöshet och förtidspension kan vara att man isoleras från samhället i övrigt, efter-

inte får del den dagliga sociala kontakten är förknipsom man av som pad med ett arbete. Vuxenutbildning kan dänned utgöra en viktig källa för sociala kontakter. Det huvudsakliga orsaken till att en person väljer att utbilda sig kan i många fall vara att det är en fritidssysselsättning som man trivs med.

280 Bakgrund

Mål för den svenska handikappolitiken 281

9 Mål för den svenska

handikappolitiken

9.1 Mål för den svenska handikappolitiken

Målet för den svenska handikappolitiken beskrivs i Regeringens skrivelse handikappolitik rskr 1996/971120. Principema om full om delaktighet, jämlikhet i levnadsvillkor, självbestämmande och tillgänglighet är de grundstenar på vilka den svenska handikappolitiken byggs. Utgångspunkten är alla människors lika värde och lika rätt. Insikten om att människor har olika funktionsförmåga måste ligga till grund för samhällsplaneringen. Resurserna måste användas så att alla individer så långt möjligt lika förutsättningar att delta i samhällslivet. De överges gripande mål anges för handikappolitiken är som

att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i sam- 0 hällslivet för med funktionshinder personer förutsättningar för ökad självständighet och självbestäm- 0 att ge mande för med funktionshinder personer att förutsättningar för med funktionshinder att skapa 0 ge personer sig ett värdigt liv i gemenskap med andra att främja internationellt samarbete på handikappområdet. 0

Politiken inom handikappområdet bygger på samlad strategi där huen vudinriktningen är att myndigheter, landsting, kommuner, orgage nisationer m.fl. förutsättningar att utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och verksamheter. Personer med funktionshinder ska därigenom så långt möjligt kunna delta i samhällslivet på motsvarande sätt de som inte har något funktionshinder. som Översätta till utbildningssektom innebär de handikappolitiska målen att utbildning bör utformas så att studerande med funktionshinder kan delta i den ordinarie undervisningen. Studerande med funktionshinder har rätt till utbildning har samma kvalitet som och är likvärdig en som med övriga deltagares.

282 Mål för den svenska handikappolitiken

De handikappolitiska reformer som har genomförts under senare år har, enligt regeringens skrivelse, i hög grad inriktats på att förbättra det individuella stödet till personer med funktionshinder. Insatserna har självfallet stor betydelse för dem får del dessa. Ibland har så-

som av dana insatser fått kompensera brister i den generella utfonnningen

av samhället och samhällsplaneringen. Den handikappolitiska reform

som trädde i kraft den 1 januari 1994 syftar till att personer med funktionshinder ska ha samma rätt till valfrihet, integritet och delaktighet

som andra personer. Genom lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 1993:387 och lagen om assistansersättning 1993:389 förbättrades det individuella stödet till personer med stora funktionshinder.

I regeringens skrivelse anges att åtgärder inom handikappområdet i framtiden i större utsträckning ska inriktas på att åstadkomma bättre tillgänglighet i verksamheter och miljöer. Det gäller den fysiska tillgängligheten, dvs. anpassade bostäder, utemiljöer, kollektivtrafik m.m., men också tillgång till tolk, information, service och andra insatser

som krävs för att personer med funktionshinder ska kunna delta i samhällslivet på samma villkor som andra.

9.2 Internationella överenskommelser

De svenska handikappolitiska målen överensstämmer i stort med innehållet i FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet och med den resolution om lika möjligheter för människor med funktionshinder, som utfärdats av EU:s ministerråd Resolution 97/C 12/01. Genom att ställa sig bakom dessa dokument har Sverige tagit sig ett moraliskt och politiskt för att anpassa samhället till människor med funktionsned-

ansvar sättningar.

Under avsnittet om utbildning i FN:s standardregler anges att staterna bör erkänna principen om lika möjligheter till utbildning på grundskole-, gymnasie- och högskolenivå för barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder. Övergripande målsättning för utbildningen bör vara att den sker inom ramen för de ordinarie utbildningsvägarna. För att möjliggöra detta bör skolsystemen, enligt standardreglema, tilllåta flexibilitet, utbyggnad och anpassning av läroplanen. Undervisning ska kunna erbjudas nära hemmet. Specialundervisning kan övervägas när det ordinarie undervisningssystemet inte kan tillgodose behovet av undervisning för alla människor. Målet bör dock vara att stegvis integrera specialundervisningen i den vanliga undervisningen.

FN:s standardregler anger vidare att utbildning i det ordinarie skolväsendet förutsätter att det finns teckenspråkstolkar och annat lämpligt

Mål för den svenska handikappolitiken 283

stöd. Det bör finnas rutiner för lämpligt stöd och lämplig hjälp gör

som utbildningen mer tillgänglig och tillfredsställer de behov som människor med funktionshinder har. Staterna bör också till att det finns

se undervisningsmaterial av god kvalitet samt fortlöpande utbildning av lärare och stödlärare.

Särskild uppmärksamhet bör enligt standardreglema riktas på mycket små barn med funktionshinder, förskolebarn och särskilt

vuxna, kvinnor, med funktionshinder.

Under avsnittet om arbete i FN:s standardregler anges att staterna bör erkänna principen att förutsättningar skapas för människor med funktionsnedsättning så att de ska kunna utnyttja sina mänskliga rättigheter, särskilt rätten till arbete. Åtgärder bör vidtas så att människor med funktionsnedsättning ska kunna delta i träning och arbetsutbildning inom den privata och informella sektorn.

På den internationella konferensen specialundervisning

om som arrangerades av Unesco och Spaniens regering 1994 antogs den så kallade Salamanca-deklarationen principer, inriktning och praxis vid

om undervisning av elever i behov särskilt stöd Svenska Unescorådet

av 1996. I deklarationen som antogs av representanter för 92 regeringar, däribland den svenska, och 25 internationella organisationer erkänns nödvändigheten och angelägenheten av att tillhandahålla undervisning av barn, ungdomar och vuxna med särskilda behov inom det ordinarie undervisningsväsendet. Under konferensen antogs även en handlingsram för specialpedagogiska åtgärder. Syftet med handlingsramen är att ge regeringar, internationella organisationer och andra organ vägledning och underlag för planering av åtgärder i samband med genomförandet av Salamanca-deklarationen.

FN:s standardregler och Salamanca-deklarationen utgår från de internationella överenskommelsema om mänskliga rättigheter. De internationella dokumentens regler och rekommendationer berör en rad faktorer inom olika områden, exempelvis utbildningens organisation, läromedel, hjälpmedel, studieñnansiering, lagstiftning och utvärdering, som har direkt eller indirekt betydelse för möjligheten för människor med funktionshinder att deltaga i vuxenutbildning på lika villkor. En mer detaljerad genomgång av innehållet i de internationella dokumenten sker i kommande kapitel i samband med att respektive område beskrivs.

284 Mål för den svenska handikappolitiken

Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde 285

10 mellan

Ansvarsfördelning stat, kommun, landsting och den

enskilde

Ansvaret för att leva upp till de nationella och intemationellahandikappolitiska målen vilar ytterst på statsmakterna. I praktiken är genomförandeansvaret fördelat mellan statliga myndigheter, kommuner och landsting.

Uppdelningen av ansvar mellan staten och kommuner och landsting tar sin utgångspunkt i att staten ansvarar för verksamhet har

som en given anknytning till hela riket. Staten för utrikespolitik, för-

ansvarar svar och samhällsekonomin. Staten har också det övergripande ansvaret för att medborgarnas grundläggande rättigheter inte kränks centrala,

av regionala eller lokala organ och ett övergripande för fördel-

ansvar ningspolitiken, dvs. att viss samhällelig standard garanteras alla

en medborgare oavsett var man bor.

Utvecklingen under 1990-talet har gett kommunerna ett utökat

ansvar för det offentligas uppgifter. Kommunaliseringen skolan, Ädel-

av reformen och övertagandet av vården av psykiskt sjuka är exempel på områden som övergått från stat och landsting till kommunema. Samtidigt har kommunernas möjlighet att bestämma över den verk-

mer egna samheten förstärkts under 1990-talet i och med allmän övergång

en från regelstyming till mål- och resultatstyming.

Staten är huvudman för vuxenutbildning som bedrivs i form hög-

av

skoleutbildning och arbetsmarknadsutbildning samt den utbildning

som bedrivs av Statens skolor for SSV. Dessutom finansierar staten

vuxna i huvudsak den utbildning som sker i folkhögskolornas och studieförbundens regi och delar av den utbildning bedrivs vid komplette-

som rande skolor. Kommunerna för kommunal vuxenutbildning,

ansvarar vuxenutbildning för utvecklingsstörda Särvux och svenskundervisning för invandrare sñ.

Funktionshindrade har samma rätt som alla att ta del utbildning

av och på vissa områden dessutom rätt till särskilt stöd för att kunna delta i vuxenutbildning. Inom vissa områden har stat, kommun, landsting och skolhuvudmannen på motsvarande sätt särskilda skyldigheter för att

286 Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde

underlätta för studerande med funktionshinder att kunna delta i utbildningen. Möjligheten för individ med ett funktionshinder att delta i utbilden ning och tillgodogöra sig denna är ofta beroende av utbildningens tillgänglighet. En mängd olika anpassningar med anknytning till utbildningssituationen kan krävas. Huvudmannen har ett övergripande ansvar för att den utbildning bedrivs är tillgänglig för alla människor. Insom dividens möjlighet att kräva att utbildningssituationen anpassas är dock begränsad och varierar beroende på utbildningsform och den anpassning som krävs. Studerande med funktionshinder har samma rättighet att antas till vuxenutbildning de inte har ett funktionshinder. Rättigheten som som att få ett särskilt stöd är dock än rättigheten att antas till utbildsvagare ningen. Det beror på att huvudmannens övergripande och skylansvar dighet att göra utbildningen tillgänglig för alla sällan motsvaras av en rättighet för individen att kräva ett särskilt stöd eller anpassning. För att kunna utkräva rättighet krävs att den är reglerad i lag och att lagen är en noggrant preciserad både vad gäller innehåll och förutsättningar samt att rättigheten är utkrävbar, dvs. att den enskilde genom ett domstolsutslag ska kunna hävda sin rätt mot den ansvarige huvudmannen Hollander, 1995.

10.1 Ansvars- och ñnansieringsprincipen

de grundläggande principerna inom svensk handikappolitik är En av den så kallade och jinansieringsprincipen. Den innebär att ansvarsvarje sektor i samhället ska utforma och bedriva sin verksamhet så att den blir tillgänglig för alla medborgare, även personer med funktionshinder. Om verksamhet behöver i något avseende för att bli en anpassas tillgänglig, ska den aktuella anpassningsåtgärden vidtas och finansieras inom för den ordinarie verksamheten prop. 1995/96:86. Anramen och finansieringsprincipen finns inte reglerad i lagstiftning utan svarsska mer ses som en målsättning. Ur ett finansiellt perspektiv får ansvars- och ñnansieringsprincipen innebörden att de medel avsätts till utbildning även ska täcka insom gör det möjligt för studerande med funktionshinder att stusatser som dera på villkor andra. Avsteg från och finansiesamma som ansvarsringsprincipen sker när huvudman går in och bekostar sären annan skilda insatser. Det finns flera orsaker till varför det kan vara motiverat. Huvudanledningen är att säkerställa att insatser särskilt viksom anses tiga kommer till stånd. Det kan också motiverat ur effektivitetsvara synpunkt då exempelvis mindre kommun kan ha ett för litet befolken

Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde 287

ningsunderlag för att verksamheten ska kunna drivas med kvalitet och till rimliga kostnader.

För kommunal vuxenutbildning innebär och ñnansierings

ansvarsprincipen således att det är skolhuvudmannen, dvs. kommunen

som ansvarar för att utbildningen är tillgänglig för alla. Kostnaderna för detta ska finansieras av kommunen. En tillämpning och

av ansvarsfinansieringsprincipen på kommunal nivå innebär att medlen ska tas inom ramen för de resurser som avsatts för vuxenutbildning.

Eftersom principen i sig inte på något sätt är tvingande krävs

en reglering i någon fonn för att den ska vara tillämpbar. Ett exempel där ansvars- och ñnansieringsprincipen finns inbyggd i lagstiftningen är de regler som stadgar att byggnader vid ny- eller ombyggnation ska utformas så att de kan användas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsfönnåga. Anpassningskostnadema ska finansieras

på samma sätt som de övriga byggkostnaderna.

Det kommunala ansvaret för skolan och Skollagens bestämmelser om allas rätt till utbildning innebär ett grundläggande ansvar för kommunerna att den kommunala vuxenutbildningen görs tillgänglig även för studerande med funktionshinder. Ansvaret är dock inte preciserat på så sätt att det reglerar vissa insatser.

När det gäller möjligheten att delta i vuxenutbildning för studerande med funktionshinder kan det också krävas anpassningar eller speciella lösningar vid sidan själva undervisningssituationen. Ansvaret för

av en sådan insats ligger ibland på en annan huvudman än skolhuvudmannen. Gränsen mellan utbildningshuvudmannens ansvar, annan huvudmans ansvar och individens ansvar är ibland svår att dra. Exempel på stöd som inte självklart ligger inom för skolhuvudmannens

ramen ansvar eller tas över av annan huvudman är resor till och från utbildningen, personlig assistent, älpmedel, försörjning under studietiden m.m.

Särskilt stöd

Där särskilt stöd finns kan det antingen utgå direkt till individen eller till skolhuvudmannen. Stöd kan utgå i form av pengar, tjänster, kompetensförsörjning, hjälpmedel eller läromedel. Ansvaret för att erbjuda sådant stöd är delat av kommun, landsting och statliga myndigheter beroende på typen av stöd. Kommunernas för stöd utgår fram-

ansvarar förallt från Socialtjänstlagen 1980:620 och Lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS. Landstingen ansvarar för hälso- och sjukvård enligt Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 där framförallt rehabilitering, habilitering och hjälpmedelsförsörjning ingar.

288 Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde

I kommande avsnitt beskrivs statens, landstingens och kommunernas ansvar och verksamhet när det gäller särskilda stödinsatser som har betydelse för möjligheterna för studerande med funktionshinder att deltaga i vuxenutbildning.

10.2 Statens särskilda för vuxen-

åtagande

studerande med funktionshinder

10.2.l Insatser i utbildningssituationen

Statens särskilda stöd for studerande med funktionshinder inom vuxenutbildningen kanaliseras genom vissa myndigheter. Skolverket har som central förvaltningsmyndighet för det offentliga skolväsendet ett allmänt ansvar för utveckling och tillsyn av skolväsendet. Ansvar för frågor om utbildning för vuxna med funktionshinder utgör inget undantag. Elever med funktionshinder ryms inom det vidare begreppet elever i behov av särskilt stöd" som verket använder. Skolverket ger inget direkt ekonomiskt stöd till studerande eller skolhuvudmän inom området funktionshindrade i vuxenutbildning. De insatser som görs ligger inom verkets uppföljnings-, utvärderings-, utvecklings- och tillsynsverksamhet. Skolverket fick i 1997 års regleringsbrev i uppdrag att

ägna särskild uppmärksamhet åt utvärderingsåtgärder när det

gäller funktionshindrade elever och elever med dolda handikapp eller studiesvårigheter i vuxenutbildning av olika slag.

De huvudsakliga resultaten från Skolverkets utvärderingar mellan 1995-1998 med fokus på de frågor som är aktuella för uppdraget redovisas och diskuteras i en sammanfattande rapport. Skolverket l999n.

Skolverket har startat ett handlingsprogram för särskilt stöd i barnomsorg och skola. Syftet med handlingsprogrammet är att fokusera strategiskt viktiga områden och inom dessa föreslå åtgärder.

Av Skolverkets tillsynsärenden berör endast ett fåtal kommunal vuxenutbildning. Vid sökning i Skolverkets tillsynsdatabas, den ll

en januari 1999, som omfattar alla tillsynsbeslut sedan den l juli 1995 erhölls 15 träffar på skolformen kommunal Vuxenutbildning. Av dessa

Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde 289

tillsynsärenden hade tre registrerats med sökordet "särskilda stödinsat-

ser och stödundervisning.

Statens institut för särskilt utbildningsstöd Sisus arbetar med det övergripande målet att förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för unga och vuxna med funktionshinder. Myndigheten, som hanterar de volymmässigt största anslagen till insatser för studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen, disponerar två anslag. Statsbidraget för vårdartjänst uppgick 1998 till 186 Mkr. Vårdartjänst innebär praktisk assistans till rörelsehindrade och ska ge den studerande ett sådant stöd att denne kan bo på studieorten och genomföra studierna. Av anslaget riktas normalt ungefär 4 procent till rörelsehindrade i högskolan, 46 procent till folkhögskolan och 50 procent till riksgymnasium för rörelsehindrade. Sisus tilläggsbidrag ska användas till särskilt kostnadskrävande utbildningsinsatser vid folkhögskola för deltagare med funktionshinder. Bidragen kan t.ex. förstärkta lärarinsatser, tolk, assistans för avse andra än rörelsehindrade, anpassade läromedel, anpassning av teknisk utrustning och viss byggnadskomplettering. Inom anslaget ges även stöd till folkhögskolor anordnar korta anpassningskurser och till som Synskadades riksförbund för teknisk anpassning studiematerial för av synskadade och dövblinda. Ungefär 40 procent av anslaget går normalt till anpassningskurser för olika studerande med funktionsgrupper av hinder, främst dövblinda och äldre synskadade och ll procent till Synskadades riksförbund. Totalt uppgick anslaget för 1998 till 37 Mkr. Folkbildningsrådet FBR är ideell förening bildad 1991 av Folken bildningsförbundet, Landstingsförbundet och Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation. FBR har enligt stadgarna till uppgift att för medlemmamas räkning fullgöra det riksdag och regering kräver för att som Statsbidraget ska utgå till den verksamhet som bedrivs av folkhögskolor och studieförbund. Funktionshindrade utgör en av de målgrupper som folkbildningen särskilt ska vända sig till. En FBR:s uppgifter är att fördela medel till folkhögskolor och av studieförbund. Av det samlade anslaget till folkhögskoloma avsattes 1998 cirka 10 procent, dvs. lll Mkr. som förstärkningsbidrag för kostnader i samband med anpassning av utbildning för funktionshindrade och invandrare 26 miljoner. Medlen fördelas ut till folkhögsko-

ca

Skolverkets tillsyn avser utredningar som prövar om en kommun fullgör sina skyldigheter enligt lagar och förordningar. Tillsynen sker eget initiativ eller grund klagomål från t.ex. en deltagare i kommunal vuxenutbildning. De olika av tillsynsärendena tilldelas ett eller fler sökord i databasen beroende vad tillsynsärendet innehåller.

10 19-0609Vuxenutbildning

290 Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde

loma efter kriterier som FBR utarbetat. Sisus tilläggsbidrag och FBR:s förstärkningsbidrag har i stort sett samma syfte.

Vid Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag till studieförbundens verksamhet har bidragskriteriema utformats så att också den del av studieförbundens verksamhet som riktar sig till deltagare med funktionshinder samt invandrare ligger till grund för fördelningen av statsbidraget. Vid det senaste fördelningstillfället omfördelades på grund av dessa kriterier 95 Mkr varav 42 Mkr avsåg verksamhet för invandrare. Studieförbunden avgör sedan själva hur dessa medel fördelas till verksamheten inom det egna förbundet. Det finns även möjlighet för studieförbunden att söka medel för olika ändamål, exempelvis framställning av läromedel, från Allmänna arvsfonden.

Statens institut för handikappfrågor i skolan SIH ska enligt instruktionen ge hjälp och stöd till kommunerna för att underlätta skolgången för elever med handikapp i skolan samt ge stöd till eleverna i skolarbetet, främja forsknings- och utvecklingsarbete rörande stödinsatser för elever med handikapp i skolan SFS 1991:1081. Myndigheten ska också utveckla, framställa och distribuera läromedel för elever med synskada, rörelsehinder, hörselskadade/döva och utvecklingsstöming. SIH är central förvaltningsmyndighet för de statliga specialskoloma.

Stöd i specialpedagogiska frågor till kommunerna ges av SIH:s fältorganisation. Ansvaret för specialpedagogiskt stöd avser det offentliga skolväsendet, dvs. även det offentliga skolväsendet för vuxna. Fältorganisationen består konsulenter för vissa slag funktionshinder.

av av Såvitt vuxna finns särskilda tjänster för vuxna dövblinda. Inga

avser andra konsulenter vid SIH är särskilt inriktade på vuxenutbildning. De övriga konsulentemas antal är dimensionerat utifrån behovet i grundskolan och gymnasieskolan. SIH:s fáltorganisation tas också till den helt övervägande delen i anspråk för grundskolan, gymnasieskolan och särskolan. SIH:s konsulenter stöder och hjälper elever och lärare inom den kommunala vuxenutbildningen i mån efterfrågan och tid. An-

av svaret för att fördela resurserna mellan de olika grupperna med behov av stöd ligger hos SIH.

Orsaken till att en så pass liten del av SIH:s konsulentverksamhet vänder sig till vuxna ligger framförallt i att SIH, vid bildandet av myndigheten, tog över länsskolnämndemas befintliga stödorganisation som inte inriktad mot att stöd till den kommunala vuxenutbildningen.

var ge

SIH fördelar delar av anslaget A9 "Särskilda insatser på skolområdet till kommuner för att täcka kostnader för insatser av regional art som vidtas för elever med funktionshinder eller andra med särskilda behov. Möjligheten för kommunerna att ansöka om dessa särskilda medel finns dock bara för gmnd- och gymnasieskolan.

Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde 291

SIH utvecklar, säljer och producerar själv eller genom att lämna

produktionsstöd läromedel avsedda att användas i undervisning som

står under tillsyn av Skolverket. Myndigheten redovisar i årsredovisningen för 1998 att kostnaderna för verksamhetsgrenen läromedelsframställning uppgick till 69 miljoner kronor. Intäkterna från försäljning uppgick till 13 miljoner kronor. Endast en liten del av läromedelsverksamheten riktar sig mot vuxna.

Enligt SIH är en av anledningarna till att produktionen av läromedel för vuxna är liten att SIH sällan får förfrågningar om att ta fram särskilda läromedel för vuxenstuderande. Den största efterfrågan på anpassade läromedel finns bland blinda och synskadade studerande. Det är också där de stora kostnaderna ligger. En normal lärobok kostar runt 15 000 kronor att översätta. Studerande inom kommunal vuxenutbildning ansvarar själva för sina litteraturkostnader. Det finns, till skillnad mot högskole- och folkhögskoleutbildning, inga centrala medel som kan utnyttjas för att täcka extrakostnader för kurslitteratur. Vissa gymnasieböcker i framförallt kämämnena finns översatta av SIH och bör att använda i kommunal vuxenutbildning. I övriga ämnen är tillgången på översatta läroböcker dålig. En bok som kostar runt 250 kronor i tryckt form kostar runt 600 kronor om SIH kopierar en befintlig översättning av en kassetbok. Punktskriftsböcker är betydligt dyrare.

Universitet och högskolor är skyldiga att vid behov avsätta 0,15 procent av gmndutbildningsanslaget för stöd till studenter med funktionshinder. I de fall detta inte täcker kostnaderna finns det möjlighet att ansöka om extra medel hos Stockholms universitet som förvaltar ett nationellt anslag. Anslaget uppgår för 1999 till 14,5 miljoner kronor. Det är ungefär 10 universitet och högskolor varje år behöver ansöka

som

extra medel. Det beror framförallt på att de har döva studenter där om undervisningen simultantolkas. 1998 studerade 57 döva studenter vid 15 universitet och högskolor. Kostnaden för tolkningen uppgick till 17,4 miljoner kronor. Totalt tog 883 studenter och forskarstuderande del av de särskilda medlen under 1998. Högskolans totala kostnader uppgick till 24 miljoner kronor 1998. Därtill kommer statsbidraget för vårdartjänst som Sisus fördelar.

Talboks- och punktskriftsbiblioteket TPB har bland annat ansvar för att högskolestuderande med synskada eller annat läshandikapp såsom rörelsehinder eller dyslexi får sin kurslitteratur på ett för dem anpassat medium. Produktionen av kurslitteratur finansieras av ett anslag för 1999 uppgår till 23,5 miljoner kronor. Antalet

som högskolestudenter som får kurslitteratur från TPB ökar. Totalt var 345 studenter registrerade hos TPB under 1998. Kostnaden per registrerad student var i genomsnitt knappt 72 000 kronor.

292 Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde

Tolk- och översättarinstitutet TÖI vid Stockholms universitet anordnar utbildning av tolkar och översättare på universitetsnivå. Dessutom fördelar TÖI ett statsbidrag till folkbildningen, för 1999

som uppgår till 33,1 miljoner kronor, till folkhögskolor för utbildning

av tolkar för döva, dövblinda och vuxendöva samt till teckenspråkslärutbildning m.m.

LL-stiftelsen producerar lättlästa böcker och nyhetstidningen 8 SIDOR. Stiftelsens mål är att begåvningshandikappade och vissa andra med lässvårigheter ska tillgodoses med

grupper nyhetsinforrnation och litteratur. För 1999 disponerar stiftelsen ett anslag på 13,3 miljoner kronor.

10.3 av medel för särskilda

Omfattningen

insatser för studerande med funktions-

hinder

I tabellen nedan har en sammanställning gjorts över de anslag som finns för särskilt stöd till funktionshindrade i vuxenutbildningen.

Tabell 10.1. Sammanställning över medel för särskilda insatser för studerande med funktionshinder 1998

Folkhögskolan Myndighet Anslagmkr Sza mkr

Tilläggsbidrag Sisus 33,6 Förstärknlngsbidrag FBR 87,1 Vårdartjänst inom folkhögskolan Sisus 80.3 Totalt folkhögskolan 201

Högskolan Myndighet Anslagmkr Sza mkr

Kostnader i högskolan 1998 för anpassning m.m. 24,3

varav anslag SU 9,5

- Bidrag till läromedelsframställning TPB 23,0 Várdartjänst inom högskolan Sisus 6,0 Totalt högskolan 53,3 Anm: Anslag for 1998 om inget annat anges. Förstärkningsbidrag for invandrare med språksvårigheter är medräknat. Källa: Statsliggaren for 1998. Stockholms universitet, Kostnader 1998 för stödåtgärder till studenter och forskarstuderande med funktionshinder. Folkbildningsrådet 1999, Årsredovisning 1998. Sisus 1999, Årsredovisning 1999.

Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde 293

Stöd till barn- och ungdomar

I utredningen Funkis funktionshindrade elever i skolan SOU

- 1998:66 finns nedanstående sammanställning över de särskilda statliga anslag som finns för utbildning, stöd och läromedel for barn och

ungdomar med funktionshinder i skolan.

Tabell 10.2. Statens särskilda anslag for utbildning, stöd och läromedel for barn och ungdomar med funktionshinder

m.m. budgetåren 1997 och 1998

-

lingsstörda barn och ungdomar statsbidrag för omvårdnadsinsatser vid 76 900 85 800 Rh-gymnasium Totalt 870 438 900 638

Bidrag till boende och resor för elever vid RGD/RGH 52 100 53 273 och RH Amn.: RGD/RGD står for riksrekryterande gymnasieutbildning for döva respektive hörselskadade och RH för riksrekryterande gymnasieutbildning for rörelsehindrade. Källa: SOU 1998:66, F UNKIS Funktionshindrade elever iskolan.

-

Tabellen visar att staten påtagit sig vissa kostnader för barn och ungdomsutbildning. Knappt hälften av anslagen avser utbildning för barn och ungdomar som staten är huvudman för. Den resterande delen de

av samlade anslagen är främst avsedda för statsbidrag till riksrekryterande gymnasieutbildning och för insatser knutna till utbildning för barn och ungdomar som bedrivs av kommunala huvudmän. Delar av SIH:s basanslagz och anslaget för produktion av läromedel kan dock även användas till stöd för elever i kommunal vuxenutbildning. Övriga anslag i

2 SIH:s konsulenter erbjuder visst specialpedagogiskt stöd till kommunal vuxenutbildning.

294 Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde

tabellen vänder sig enkom till barn- och ungdomsutbildning. Motsvarande medel för att ersätta kommunerna för extra kostnader i samband med undervisning av studerande med funktionshinder i den kommunala vuxenutbildningen saknas.

Denna genomgång av särskilda statliga resurser visar att de statliga medel avsätts för särskilda insatser för studerande med funktions-

som hinder i utbildningssammanhang är i särklass störst för barn- och ungdomsskolan med ca 900 miljoner för 1998 följt av folkbildningen med

198 miljoner för 1998 och högskoleväsendet med 54 miljoner för ca 1998.

Genomgången visar endast en del av de samlade resurser som samhället anvisar för att underlätta för studerande med funktionshinder att deltaga i vuxenutbildning. Det beror framförallt på att en stor del av vuxenutbildningen sker i kommunal regi och att det i stort sett inte finns några statliga medel riktade till studerande med funktionshinder i kommunal vuxenutbildning. Uppgifter om omfattningen av de resurser

kommuner och landsting anvisar för att möjliggöra för studerande som med funktionshinder att delta i vuxenutbildning saknas på riksnivå. I regel saknas även uppgifter omfattningen av de resurser som en-

om skilda kommuner och landsting anvisar på kommunal-/landstingsnivå.

Kommunalt finansierad vuxenutbildning

Inom barn- och ungdomsskolan finns visades i tabell 10.2 ett rela-

som tivt stort ansvarstagande från statens sida i och med att med flera

man olika anslag går in och stödjer den kommunala verksamheten eller ersätter kommuner för extra kostnader. Anledningarna till att staten gör avsteg från och finansieringsprincipen i barn- och ungdoms-

ansvarsskolan inte i vuxenutbildningen kan många. Det har sannolikt

men vara betydelse att grundskolan är en obligatorisk skolform och att gymnasieskolan i realiteten också är det medan kommunal vuxenutbildning är en frivillig utbildningsform och det därför ansetts viktigare att ge särskilt statligt stöd till kommunerna för att på så sätt garantera en likvärdig barn- och ungdomsskola.

Att den kommunala vuxenutbildningen står vid sidan av det statliga stödsystemet är i enlighet med ansvars- och fmaniseringsprincipen, dvs. att det är huvudmannen i det här fallet kommunerna- som har ansva-

ret för till att utbildningen i vid mening blir tillgänglig för alla

att se människor. Finansieringen ska i enlighet med principen ske inom ra-

för den kommunala budgeten. Under 1980-talet fanns statliga memen del Skolöverstyrelsen fördelade till kommunerna för att täcka extra

som kostnader i samband med undervisning vuxenstuderande med funk-

av

Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde 295

tionshinder. Som följd kommunaliseringen skolan har hela det

en av av finansiella ansvaret lagts över på kommunerna. I propositionen Växa med kunskaper om gymnasieskolan och vuxenutbildningen prop.

- 1990/91 :85 skriver det föredragande statsrådet Persson att

Det bidrag tidigare har anvisats för att främja handikap-

som

pades möjligheter att deltaga i vuxenutbildning, ska i enlighet

med riksdagens beslut i anledning ansvarspropositionen, fö-

av

ras till sektorsbidraget för kommunernas skolväsende. Avsikten

med att ta bort de särskilda bidragen är självfallet inte att han-

dikappade studerande ska sämre möjligheter att bedriva

studier. Istället är det fråga att kommunerna ett helt och

om ge

odelat ansvar för sina kommuninnevånares studiesituation.

Detta ansvar omfattar även vuxna med behov särskilda

av

stödåtgärder på grund av sitt handikapp.

Konstruktionen där kommunerna har ett allmänt ansvar för att erbjuda stöd men få preciserade skyldigheter är orsakerna till att stödet

en av till studerande med funktionshinder ser olika ut i olika kommuner. Öronmärkta statliga bidrag skulle sannolikt minska skillnaderna i förutsättningar för studerande med funktionshinder att deltaga i vuxenutbildningen mellan olika kommuner eftersom stödinsatsema blir mindre beroende av kommunala ekonomiska prioriteringar.

Statligt finansierad vuxenutbildning

Högskoleutbildning och folkbildning finansieras främst genom statliga medel. Det är därför naturligt att statliga medel även finansierar de

extrakostnader som kan finnas för studerande med funktionshinder. Ur ett statsfinansiellt perspektiv brukar hävdas att kostnader förknippade med utbildning bör belasta de medel som regering och riksdag avsätter för utbildning. Det innebär att utbildningspolitiken, på sätt

samma som exempelvis trañkpolitiken, bör utformas med hänsyn till människor med funktionshinder och att eventuella extrakostnader för studerande med funktionshinder bör ses som en utbildningspolitisk kostnad och inte som en handikapp- eller socialpolitisk kostnad.

Folkbildningen får sitt huvudsakliga bidrag från kulturdepartementets utgiftsområde och högskolan från utbildningsdepartementets utbildningsområde. De särskilda medel som finns för insatser riktade till studerande med funktionshinder i samband med studier ligger med ett undantag under utbildningsdepartementet. Undantaget är de medel

som

296 Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde

Sisus disponerar för praktisk assistans för rörelsehindrade som ligger under socialdepartementets utgiftsområde.

10.3.1 Fördelning av medel

Ansvaret för att utbildningen görs tillgänglig för studerande med funktionshinder ligger på respektive utbildningsanordnare. I detta ansvar ligger även att finansiera de insatser krävs. Genom olika konstruk-

som tioner har medelsfördelningen till den statligt finansierade vuxenutbildningen inom det reguljära utbildningsväsendet byggts så att utbild-

upp ningsanordnama avlastas från visst kostnadsansvar genom de ovan redovisade myndigheternas verksamhet. I högskolans fall har respektive högskolas finansieringsansvar formaliserats genom de regler som säger att högskolorna ska beakta behovet stöd för studenter med funk-

av tionshinder och att varje högskola vid behov ska avsätta 0,15 procent

grundutbildningsanslaget för stöd till studerande med funktionshinav der. Kostnader överstiger detta belopp kan efter ansökan delvis

som täckas de medel Stockholms universitet förfogar över.

av som

Inom folkhögskolan avlastas utbildningsanordnama från kostnadsansvaret dels genom att Folkbildningsrådet avsätter 10 procent av statsbidraget till kostnader i samband med anpassning av utbildning för studerande med funktionshinder dels de statsbidrag Sisus för-

genom delar.

Inom studieförbundsverksamheten ger verksamhet för deltagare med funktionshinder och invandrare ett högre statsbidrag från Folkbildningsrådet. Det finns dock inga centrala medel för extra kostnader utan samtliga medel fördelas ut till förbunden. Några studieförbund lyfter centralt för insatser för deltagare med funktionshinder

av pengar

sedan kan sökas olika kursanordnare. Synskadades riksförbund som av får via Sisus medel för anpassning av studiematerial för synskadade och dövblinda deltagare.

Ansvars- och finansieringsprincipen

Ur ett finansiellt perspektiv kan ansvars- och finansieringsprincipens bärande idé, att varje sektor i samhället ska utformas så att den blir

om tillgänglig för alla medborgare och att de eventuella anpassningar som kan behövas ska vidtas och finansieras inom ramen för den ordinarie verksamheten, i huvudsak sägas gälla för vuxenutbildningen. Det finns framförallt två skäl till varför principen är viktig. Ur ett statsfmansiellt perspektiv är det rimligt att varje sektor bär sina egna kostnader och ur

Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde 297

ett handikappolitiskt perspektiv bör det ett naturligt och självklart

vara inslag inom ramen för all samhällelig verksamhet att verka för att tillgängligheten ökar för alla individer.

Rent praktiskt har det sannolikt större betydelse hur principen tilllämpas, dvs. hur finansieringen insatser för att öka tillgängligheten i

av utbildningssituationen sker i praktiken. Att tillämpa principen fullt ut och lägga hela finansieringsansvaret på respektive utbildningsanordnare har nackdelar. Särskilt gäller det mindre utbildningsanordnare som proportionellt sett kan få mycket stora kostnader under vissa år eftersom det är relativt ovanligt med studerande som behöver särskilt stöd och kostnaderna för vissa insatser ibland kan vara mycket stora. Centralt avsatta medel kan fungera som ett sätt att sprida kostnaderna på ett större studerandeantal.

Inom folkhögskolan där varje utbildningsanordnare är relativt liten finns den största andelen centrala medel, ungefär 16 procent3 av de totala statliga medlen till folkhögskoloma är öronmärkta till olika insatser för att öka tillgängligheten för deltagare med funktionshinder. Förutom att sprida kostnaderna på ett större studerandeunderlag innebär det också att handlingsutrymmet blir större än i till exempel studieförbundens fall där prioriteringarna får göras inom respektive studieförbund.

På motsvarande sätt kan frånvaron av centrala statliga medel inom kommunal vuxenutbildning begränsa beredskapen och handlingsutrymmet för små kommuner att ta emot studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen. Detta exemplifieras bl.a. i Vetlanda kommuns remissvar på Kunskapslyftskommitténs förra delbetänkande där de hävdar att de krävs för att anta döv elev som kräver en

resurser som en assistent tolk skulle sluka resurser motsvarande utbildningskostnadema för minst 15 ordinarie elever.

10.4 Insatser vid sidan av det ordinarie

utbildningsväsendet

Vid sidan de myndigheter som har till uppgift att underlätta för

av människor med funktionshinder att deltaga i det reguljära utbildningsväsendet har även verksamhet som sorterar under Riksförsäkringsverket RFV och Arbetsmarknadsverket AMV betydelse för studerande med funktionshinder. Det rör sig framförallt om att administrera och betala ut vissa ekonomiska stöd och att finansiera utbildning inom ra-

3I de 16 procenten ingår de medel som FBR avsätter från statsbidraget och SISUS båda anslag.

298 Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde

men för rehabiliterande verksamhet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsverket ska prioritera människor med funktionshinder i sin verksamhet. Av de arbetslösa utgjorde gruppen med ett arbetshandikapp ca 10 procent. Av de inskrivna vid arbetsförmedlingen var andelen sökande med arbetshandikapp närmare 15 procent

Arbetsmarknadsverket 1999.

l 0.4. l Försäkringskassan

Försäkringskassan handlägger enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemet och har framförallt tre uppgifter som har betydelse för möjligheten för människor med funktionshinder att utbilda sig i vuxen ålder.

0 administrera vissa ekonomiska stöd som studerande med funktions-

hinder kan söka

. 0 samordna de rehabiliteringsinsater som bedrivs av olika myndighe-

ter och se till att de rehabiliteringsåtgärder vidtas som behövs för en

effektiv rehabilitering 0 upphandla och erbjuda vissa rehabiliteringstjänster.

Ekonomiskt stöd

Utbildningsbidrag/aktivitetsstöd kan ges till den som deltar i arbetsmarknadsutbildning, IT-utbildning, yrkesinriktad rehabilitering, arbetspraktik, verksamhet på datortek eller start av näringsverksamhet inom ramen för en arbetsmarknadsåtgärd. Länsarbetsnämnden beslutar om vem som får delta i arbetsmarlmadsåtgärdema och försäkringskas-

beräknar och betalar ut bidraget. Utbildningsbidraget/aktivitetsstösan det motsvarar i regel arbetslöshetskasseersättningen. För dem som inte uppfyller villkoret för arbetslöshetskassa uppgår bidraget till 103 kronor per dag.

Den som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering kan ha rätt till rehabiliteringsersättning. En förutsättning är att rehabiliteringen ingår i en rehabiliteringsplan upprättad av försäkringskassan. Situationer som ger rätt till ersättning är till exempel arbetsträning eller utbildning i rehabiliterande syfte under högst ett år. Rehabiliteringsersättningen består dels av rehabiliteringspenning, dels av ettsärskilt bidrag som ska täcka vissa kostnader som uppstår i samband med rehabiliteringen. Rehabili-

4 S.k. SwIT-yrkesutbildning

Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde 299

teringspenning motsvarar 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Det särskilda bidraget kan utgå for kostnader för t.ex. resor, läromedel och kursavgifter. Under 1997 erhöll ca 36 000 personer rehabiliteringspenning. I genomsnitt utbetalades ersättning för 75 dagar per person. Studerande med funktionshinder som deltar i arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, kan få reseersättning för resor till och från utbildningen samt för studieresor av försäkringskassan. Om den studerande behöver ledsagare så kan även den personen få eren sättning. Arbetsfönnedlingen/länsarbetsnämnden beslutar och försäkringskassan beräknar och betalar ut ersättningen. Försäkringskassan kan ge bidrag till arbetshjälpmedel både till anställda/egenföretagare och arbetsgivare. Bidraget syftar framförallt till att underlätta att arbetsplats görs tillgänglig för en anställd/egenföreen tagare genom personligt hjälpmedel eller genom en anpassning av arbetsplatsen. I anknytning till vuxenutbildning kan bidraget sökas om en anställd gått en utbildning i rehabiliterande syfte och vid återkomsten till arbetsplatsen behöver ett hjälpmedel.

Samordning av rehabiliteringsinsatser

Rehabilitering är ett samlingsbegrepp för alla åtgärder av medicinsk, social, psykologisk och arbetslivsinriktad art där målet är att hjälpa sjuka och skadade att återvinna bästa möjliga funktionsförpersoner måga och förutsättningar för ett normalt liv. Rehabilitering bedrivs i någon form olika aktörer inom ramen för olika myndigheters anav svarsområden: socialtjänsten, arbetsförmedlingen, försäkringskassan samt hälso- och sjukvården. Försäkringskassans övergripande samordningsansvar för samhällets rehabiliteringsinsatser gäller personer som är inskrivna hos försäkringskassan och har rätt till sjukpenning. I samordningsansvaret ligger att organisera ett effektivt samarbete mellan olika myndigheter och organ med uppgifter inom rehabiliteringsområdet.

Arbetslivsinriktad rehabilitering

Med arbetslivsinriktad rehabilitering de insatser som behöver menas göras för att den har drabbats sjukdom ska tillbaka sin arbetssom av förmåga och förutsättningar att försörja sig själv förvärvsarbete. genom Utbildning kan utgöra sådan rehabiliteringsinsats. Statskontoret har en visat att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen totalt kostar ca 2,6

300 Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde

miljarder kronor år, den medicinska rehabiliteringen oräknad. Arper betsmarknadsverkets kostnader beräknades till 2,1 miljarder kronor och försäkringskassomas till 500 miljoner kronor per år. Enligt ca Statskontorets undersökning syfte att göra en översyn av ef- -vars var fekterna den arbetslivsinriktade rehabiliteringen- är utbildning den av rehabiliteringsform bäst resultat Statskontoret, 1997. som ger Försäkringskassan ansvarar för rehabiliteringen av dem som saknar anställning. För dem som har en anställning är det i första hand aren betsgivaren för att rehabiliteringsinsatsen kommer tillsom ansvarar stånd. Under 1997 år upphandlade försäkringskassan rehabiliteringstjänster till 11 068 personer.

10.4.2 Arbetsmarknadsverket

Enligt instruktionen för Arbetsmarknadsverket AMV är verkets en av huvuduppgifter att värna de svaga gruppernas ställning på arbetsom marknaden. Gruppen arbetshandikappade utgör 30 procent av alla ca som får del av Arbetsmarknadsverkets åtgärdsutbud. personer Totalt befann sig under 1998 i genomsnitt 27 900 arbetshandikappade ungefär 15 procent samtliga inskrivna vid arbetsförmedling- - av ama/arbetsmarknadsinstituten i konjunkturberoende åtgärder. De åt- gärder hade störst genomsnittligt antal deltagare med arbetshansom dikapp månad samtliga konjunkturberoende åtgärder under 1998 per av Ami-åtgärd med 6 500 deltagare månad, arbetsmarknadsutbildvar per ning med 6 300 deltagare månad, Arbetslivsutveckling ALU med per 5 700 deltagare månad och Arbetsplatsintroduktion API med per 2 800 deltagare per månad. De särskilda insatserna för arbetshandikappade, de sk. icke konjunkturberoende åtgärderna omfattade 1998 knappt 54 000 personer 48 000 lönebidragstagare och 6 000 med skyddad anställning hos varav offentlig arbetsgivare OSA Arbetsmarknadsverket, 1999. Samhall är ett aktiebolag har ett avtal med staten. De har ca som 30 000 anställda. Samhalls verksamhetsidé är att skapa meningsfullt och utvecklande arbete för med arbetshandikapp. En person personer på grund arbetshandikapp inte kan få arbete på den reguljära arsom av betsmarknaden kan få anställning hos ett Samhallföretag via arbetsförmedlingen.

Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde 301

Arbetsmarknadsinstitut Ami

Arbetsmarknadsinstituten bedriver arbetslivsinriktad rehabilitering. Institutens uppgift är att service till arbetssökande som behöver mer ge stöd än vad Arbetsförmedlingen kan Det kan ske vägledge. genom ning, arbetsprövning, arbetsträning och andra arbetsförberedande åtgärder till arbetshandikappade och vissa andra arbetssökande. Ami används för både korta intensiva insatser och för omfattande insatmer utredning, arbetslivsinriktad rehabilitering och arbetsförbereser som delse. Ami erbjuder vägledning och praktik på olika arbetsplatser. Det finns 120 Ami-enheter i Sverige. Vissa har specialkompetens ca för människor med synskada, hörselskada/döva, rörelsehinder, intellektuella, psykiska- eller socialmedicinska arbetshandikapp. Samtliga län kan erbjuda specialkompetens för de sista tre grupperna. Ami-syn finns i nio län, Ami-hörsel i fem och Ami för med rörelsehinpersoner der finns i nio län. Det genomsnittliga antalet arbetshandikappade per månad i Amiåtgärd 1998, 6 500 94 procent det totala antalet personer i var ca av Ami-åtgärd, vilket ökning med 33 procent från budgetåret 95/96. är en Den största arbetshandikappade människor med rörelgruppen av var sehinder utgjorde 37 procent dem i Ami-åtgärd. Gruppen som ca av med socialmedicinska arbetshandikapp utgjorde 16 procent, psykiska arbetshandikapp 13 procent och intellektuella arbetshandikapp lO pro-

cent. Andelen inskrivna vid Ami med ett arbetshandikapp som hade ett arbete 30 dagar efter avslutad åtgärd 26 procent under 1998 var Arbetsmarknadsverket, 1999. Ungefär hälften av dem som är i arbete 90 dagar efter genomförd Ami-åtgärd har anställning med löneen bidrag eller ett offentligt skyddat arbete. Därutöver är det ganska vanligt att de har fått anställning inom Samhall eller anställning med en rekryteringsstöd Arbetsmarknadsverket, l998b.

Arbetsmarknadsutbildning

Utbildning finansierad AMV utförs i regel på entreprenad, dvs. man av upphandlar utbildningen från lämplig utbildningsanordnare. AmuGrupaffärsområde HADAR är speciellt inriktat mot att erbjuda pen, vars människor med funktionshinder utbildning, är en av de största leverantörerna. För vissa arbetslösa arbetshandikappade samt vissa arbetslösa utomnordiska medborgare finns möjligheten att erbjuda utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet i form arbetsmarlmadsutav bildning. Det kan t.ex. innebära att länsarbetsnämnden upphandlar en

302 Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde

plats i den kommunala vuxenutbildningen. Den studerande kan finansiera studierna via utbildningsbidrag och har dessutom möjlighet att söka reseersättning och få kostnader för kurslitteratur täckta.

Synskadade kan få ersättning för kostnader för tal- och punktskriftslitteratur som de behöver for att delta i arbetsmarknadsutbildning.

Antalet deltagare i reguljär utbildning, finansierad av Arns, var för budgetåret 1998 i genomsnitt 6 700 deltagare per månad Arbetsmarknadsverket, 1999.

Europeiska socialfondens Mål 3

Arbetsmarknadsstyrelsen ansvarar för Europeiska socialfondens Mål 3 medel i Sverige. Mål 3 är inriktat på att stödja personer som är arbetslösa. Människor med arbetshandikapp fyra målgrupper för Mål

är en av 3 medlen. Verksamheten bedrivs i projektfonn och kan bestå av insatser i form av kompetensutveckling, aktivitetscenter datortekens arbetsmarknadsdel, vägledning och rådgivning samt starta eget. Projektet måste innefatta minst en av dessa insatser.

Under perioden juli 1995 till november 1998 har 1 580 projekt registrerats. Ungefär sex procent av deltagarna har deltagit i projekt riktade mot deltagare med arbetshandikapp. Av samtliga deltagare utgjorde arbetshandikappade 12 procent under den redovisade

gruppen perioden Arbetsmarknadsverket, 1998a.

10.5 Landstingets ansvar för stöd i och i

samband med studier

Inom för landstingens för hälso- och sjukvården ligger

ramen ansvar insatser som har anknytning till vuxenstudier. Hälso- och sjukvårdslagen föreskriver att landstingen ska erbjuda habilitering och rehabilitering, ansvara för hjälpmedelsförsörjning och erbjuda vardagstolkning för bamdomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. Ansvar för rehabilitering, habilitering och hjälpmedelsförsörjning tas över av kommunerna för individer som bor i särskilda boendeformer för omvårdnad av äldre och boende med funktionshinder.

10.5.1 Habilitering och rehabilitering

I hälso- och sjukvårdshuvudmannens ansvar ingår att erbjuda medicinsk behandling och medicinsk rehabilitering. Sjukvårdens rehabilite-

Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde 303

ringsmål är att så långt som möjligt återställa funktionsförmågan eller att så långt som möjligt förbättra en nedsatt funktion prop. 1996/97:63. För det stora flertalet människor med funktionshinder finns inget samband mellan vuxenutbildning och habilitering/rehabilitering. För människor med omfattande eller förvärvade funktionshinder kan det ibland finnas ett samband. Rehabilitering är ingen tydlig verksamhet utan bedrivs i varierande former av olika aktörer inom för olika myndigheters ansvarsområden. Ett exempel där ramen landstingens ansvarsområde gränsar till utbildningsområdet är de folkhögskolekurser kombinerar pedagogisk och rehabiliterande som verksamhet vid de skolor som har en omsorgs- och rehabiliteringsverksamhet inom eller i anslutning till folkhögskolan. Landstingen bedriver också viss utbildningsverksamhet i egen regi inom för landstingens hörsel- och syncentraler. De kan exemramen pelvis bestå i att människor som helt eller delvis förlorat synförrnägan i ålder lär sig att läsa och skriva punktskrift. vuxen

10.5 Hjälpmedel

Landstingets ansvar för att erbjuda hjälpmedel till människor med funktionshinder innebär att dels tillhandahålla och finansiera hjälpmedel i första hand för att underlätta den dagliga livsföringen för funk- tionshindrade och deras vård och behandling dels ha en orgaegen nisation för att informera utröna behov och ut hjälpmedel. om, av prova Som hjälpmedel för den dagliga livsföringen räknas, enligt specialmotiveringen till HSL § 3 tidigare 3 a sådana hjälpmedel som fordras för att den enskilde

själv eller med hjälp av annan skall kunna tillgodose grundläggande personliga behov att klä sig, äta, sköta sin hygien m.m. förflytta sig, kommunicera med omvärlden, fungera i hemmet, gå i skolan samt delta i sysselsättning och normala fritids- och rekreationsaktiviteter. Med normal fritid avses sådana vardagliga fritidssysselsättningar som utförs i hemmet och i närmiljön. Utanför begreppet för den dagliga livsföringen faller arbetstekniska hjälpmedel, vissa hjälpmedel som kan behövas för att genomgå yrkesinriktad rehabilitering, särskilda pedagoen giska hjälpmedel inom barnomsorgen och skolan samt för-

brukningsartiklar.

prop. 1992/931159

304 Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde

Det går inte att i detalj precisera vilka hjälpmedel som faller under landstingets i utbildningssammanhang. Det avgörande är inte

ansvar hjälpmedlet i sig utan i vilken situation det är avsett att användas. Gränsen mellan vad som är landstingets hjälpmedelsansvar och annan huvudmans ansvar kan vara svår att dra. Huvudprincipen kan sägas vara att landstinget finansierar personliga hjälpmedel och att utbildningsanordnaren finansierar hjälpmedel är att betrakta pedagogiska

som som hjälpmedel eller grundläggande utrustning vid skolan.

10.5.3 Vardagstolkning

Som vardagstolkning räknas en mängd situationer i vardagslivet så som tolk vid besök inom sjukvården, vid kontakt med olika myndigheter, vid bank- och postärenden eller för att kunna deltaga i infonnationsutbyte på föräldrar-möten, arbetsplatsen eller vigsel och konfirmation. Utöver de situationer som kan räknas till vardagslivet avses också vissa grundläggande tolktjänster i arbetslivet, för fritidsaktiviteter och för rekreation.

Tolktjänst för deltagande i vuxenutbildning finns inte upptaget i den relativt detaljerade beskrivningen av vad som avses med vardagstolkning. Förarbetena till Hälso- och sjukvårdslagen antyder att det ligger under landstingets ansvarsområde att erbjuda tolktjänst för inledande kontakter och praktiska detaljer i samband med påbörjandet av en utbildning men inte att ansvara för tolktjänst under själva utbildningen prop. 1992/93:159. I enlighet med ansvars- och finansieringsprinci-

bör kostnader för tolk i samband med vuxenutbildning tas inom pen ramen för de medel som avsatts för utbildning. Skolhuvudmän inom den statligt finansierade vuxenutbildningen inom folkhögskolan och högskolan kan erhålla särskilda medel för tolkkostnader. Någon motsvarig möjlighet för kommunerna att erhålla statsbidrag för tolktjänst finns inte.

Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde 305

10.6 Kommunernas ansvar för stöd och

service

10.6. 1 Socialtjänstlagen

Socialtjänstlagen SFS 1980:620 ger varje kommun det yttersta ansvaret för att de vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de besom höver. Socialtjänstens övergripande uppgift är enligt portalparagrafen att den

på demokratins och solidaritetens grund skall främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten ska under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andsociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskilras das och gruppers egna resurser. SoL, § 1.

Socialtjänstlagen ramlag med vissa rättighetsinslag. Riksdagen är en har lagstiftning slagit fast vilka mål gäller för socialtjänsgenom som ten. Inom de får kommunerna politiska beslut ramar som anges genom verksamheten efter lokala behov och förutsättningar. Det är anpassa vanligt att kommuner upprättar regelverk i form kommunala egna av reglementen, ofta fastställda fullmäktige, är styrande för socialav som tjänsten. Det kan handla regler kring hjälp i hemmet, avlösning, om ledsagning med Det har bäring för vuxenstuderande är de mera. som allmänna forrnuleringama inriktningen socialtjänstens verksamom av het:

Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Detta som innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på ansvar andra huvudmän. SoL, § 3.

Och nedanstående formuleringar riktlinjer för socialnämndens om verksamhet:

Socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen ska särskilt syfta till att påverka utformningen av nya och äldre bo-

306 Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde

stadsområden i kommunen. Nämnden skall också verka för att

offentliga lokaler och allmänna kommunikationer utformas så

att de blir lätt tillgängliga för alla.

Socialnämnden skall i sin verksamhet främja den

en-

skildes rätt till arbete, bostad och utbildning. SoL, § 7.

Socialnämnden skall verka för att människor jjøsiska,

som av

psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin

livsföring får möjligheter att delta i samhällets gemenskap och

leva som andra.

Socialnämnden skall medverka till att den enskilde får en

meningsfull sysselsättning och att han får bo på ett sätt som är

anpassat efter hans behov av särskilt stöd. SoL, § 21.

Delar av Socialtjänstlagen har karaktären en rättighetslag, dvs. den

av enskildes rättigheter finns tydligt angivna och det finns möjlighet att överklaga beslut om rättigheten. Enligt Socialtjänstlagen har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt i vissa fall rätt till bistånd i form av "försörjningsstöd och annat bistånd.

Försörjningsstödet består dels av en för hela riket gällande schabloniserad del som fastställs av regeringen riksnonnen, dels av vissa andra preciserade kostnadsposter som ersätts med skäligt belopp. Med annat bistånd" avses hjälp i hemmet och särskilt boende för äldre eller funktionshindrade. Beslut om försörjningsstöd och annat bistånd kan överklagas genom törvaltningsbesvär.

Socialnämnden har möjlighet att ge bistånd utöver eller i annan form än vad som följer av bestämmelserna om "försörjningsstöd" och "annat bistånd". Detta stöd kan exempelvis omfatta flyttningskostnader, möbler, skuldsanering m.m. samt vård, stöd och behandlingsinsatser. Kommunen ges alltså en befogenhet men inte en skyldighet att ge bistånd utöver det som preciserats som "törsörjningsstöd och annat bistånd.

Reglerna för den enskildes rätt till bistånd ändrades i och med riksdagens godkännande av de lagändringar som föreslogs i propositionen Ändringar i socialtjänstlagen prop l996/97:l24. Dessförinnan klassi-

5SoL 6 Den inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodo-

som sedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning försörjningsstöd och för sin livsföring i övrigt annat bistånd de villkor som anges i 6 b 6f§.

-

Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde 307

ficerades samtliga insatser som den enskilde ansökte om på grundval av 6 § SoL som rättigheter. För de fall den sökande var missnöjd med socialnämndens beslut var det överklagningsbart som förvaltningsbesvär. Det innebär att förvaltningsdomstolen kan pröva skäligheten i det kommunala biståndsbeslutet och/eller sätta ett helt eller delvis nytt beslut i det överklagade beslutets ställe. De beslut som idag inte kan prö-

förvaltningsbesvär kan överklagas enligt Kommunallagen som vas som laglighetsprövning kommunalbesvär. Domstolens prövning är dock begränsad till vissa kriterier och något nytt beslut kan inte fattas av domstolen. Istället upphävs kommunens beslut som olagligt.

Med anledning av den minskade möjligheten att via förvaltningsbesvär överpröva ett kommunalt beslut om bistånd anförde regeringen att:

Vilka möjligheter som finns att överklaga olika beslut av

socialnämnden har ingen betydelse för kommunens skyldighet att erbjuda sådana insatser när det behövs. prop. 1996/97: 124

Vidare anförs att den enskilde är tillförsäkrad ett inflytande över insatserna genom socialtjänstlagens regler om att socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom och vid behov samverka med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar". Regeringen skriver vidare i propositionen att det, enligt regeringens bedömning, dessutom är ytterst osannolikt att en person som är i verkligt behov av stöd, vård eller behandling skulle vägras detta av kommunen. Att en enskild och kommun kan ha olika uppfattningar om val eller utformning av en insats är, enligt propositionen, är knappast något som lämpar sig för juridisk överprövning.

Ett exempel på när olika uppfattningar om val eller utformning av

insats trots allt uppstår är när kommuner avslår en biståndsansökan en enligt Socialtjänstlagen från en enskild om finansiering av extrakostnader för bostadsanpassning, omvårdnad m.m. under utbildning på folkhögskola se vidare avsnitt 16.5.

10.6.2 Lagen stöd och service till

1993:387 om

vissa funktionshindrade

Lagen 1993:387 stöd och service till vissa funktionshindrade

om LSS utpräglad rättighetslag. Verksamheten ska enligt lagens

är en målformuleringar främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av lagen. Lagen innebär

308 Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde

inte någon inskränkning i de rättigheter som den enskilde kan ha enligt andra lagar.

De insatser som regleras i LSS ryms i huvudsak inom det stöd som människor med funktionshinder kan erhålla genom Socialtjänstlagen eller annan lagstiftning och kan ses som ett komplement till övrig lagstiftning på området som reglerar rättigheter i fråga om stöd och service för människor med funktionshinder. LSS kom bl.a. till som en följd

av att "1989 års handikapputredning" dir 1988:53 konstaterat att det förelåg betydande klyftor på olika områden mellan människor med funktionshinder och andra människor eftersom socialtjänsten och hälso- och sjukvårdens insatser inte alltid räckte till for att skapa jämlika levnadsförhållanden. Syftet med den nya lagen var att för vissa preciserade grupper av människor med funktionshinder, som innebär att de är i behov av ett omfattande och varaktigt stöd, införa en absolut rätt till vissa insatser. Lagen anger konkret de insatser som den enskilde har rätt till. Lagen omfattar tre olika personkretsgrupper som har möjlighet att få stöd. För att omfattas av lagen krävs att funktionshindret ska vara stort och varaktigt. Det ska ha en sådan karaktär eller omfattning att det starkt påverkar flera viktiga livsområden samtidigt. Lagen anger tre olika personkretsgrupper som kan omfattas av lagstiftningen.

0 Personkretsgrupp 1 omfattar personer med utvecklingsstörning och

personer med autism eller autismliknande tillstånd. Personkretsgrupp 2 omfattar personer med betydande och bestående

begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder,

föranledd yttre våld eller kroppslig sjukdom.

av 0 Personkretsgrupp 3 omfattar personer med andra varaktiga fysiska

eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt

åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den

dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller

service.

Personer som har rätt till stöd enligt lagen har under vissa förutsättningar rätt till olika insatser. De insatser som anges i lagen är följande:

rådgivning och annat stöd

biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kost-

nader för sådan assistans, till den del behovet av ekonomiskt stöd

inte täcks assistansersättning enligt Lagen om assistansersättning,

av LASS ledsagarservice biträde av kontaktperson avlösarservice

Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde 309

korttidsvistelse utanför hemmet N korttidstillsyn för skolungdom över 12 år boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna lO.daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig.

Totalt räknar man med att mellan 48 000 och 50 000, dvs. drygt 0,5 procent av befolkningen hade beslut om insatser enligt LSS. Antalet personer ökade med 7 procent under 1997 jämfört med året innan. Kommunerna för alla insatser utom rådgivning och annat ansvarar personligt stöd" som landstinget ansvarar för. För insatsen personlig assistans sträcker sig kommunens ansvar upp till i genomsnitt 20 timvecka. Är insatsen större tar staten i form Försäkringskassan mar per av över ansvaret enligt Lagen om assistansersättning, LASS 1993:389. Rätten till personlig assistans enligt LSS motsvaras, förutom det utökade timantalet, i stort sätt av LASS. Den största skillnaden ligger i att assistansersättning enligt LASS inte lämnas för tid då den funktionshindrade

0 vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett landsting vårdas på institution som drivs med bidrag från staten, en kom- 0 en mun eller ett landsting bor i en gruppbostad eller vistas i eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet enligt 9 § 10 lagen 1993:387 stöd och service till vissa funkom tionshindrade.

l0.6.3 Färdtjänst

Färdtjänst reglerades tidigare bidragsfråga inom Socialtjänstlasom en bestämmelser färdtjänst. I och med att riksdagen antog Lagen gens om 1997:736 om färdtjänst i enlighet med regeringens proposition Mer tillgänglig kollektivtrafik prop. l996/97:l15 fastslogs även att färdtjänst i första hand bör betraktas som en transportform i stället för som en bidragsfråga. Lagen att den på grund av ett funktionshinder har väanger som sentliga svårigheter att förflytta sig på hand eller att med allegen resa männa kommunikationsmedel ska, resebehovet inte kan tillgodoses om

310 Ansvarsfördelning mellan stat, kommun, landsting och den enskilde

på annat sätt, tillstånd till färdtjänst. Varje kommun"ansvarar, så-

ges vitt gäller kommuninvånarna, för att färdtjänst anordnas inom kommu-

och, det finns särskilda skäl, mellan kommunen och en annan nen om kommun En kommun får via avtal överlåta de uppgifter som regleras i Lagen färdtjänst till trafikhuvudmannen i länet. Färdtjänstens re-

om gelsystem varierar från kommun till kommun. Skillnaderna kan bestå i vilka kriterier tillämpas för tillstånd, antalet resor, kostnaden för

som resa, krav på samåkning etc.

individ med tillstånd till färdtjänst kan vuxenstudier innebära

För en att behovet färdtjänsten ökar. I de fall behovet överstiger det antal

av

tillståndet omfattar bör tillståndet omprövas. Möjligheten att resor som

villkor inskränka utnyttjandet av fárdtjänsttillstånd får enligt genom lagen ske i skälig omfattning. Beslut om tillstånd till färdtjänst kan överklagas till förvaltningsdomstol.

I januari 1996 hade 430 000 tillstånd till färdtjänst. Av

ca personer dessa 16 procent yngre än 65 år och de reste i genomsnitt ca 40

var gånger år med färdtjänsten bet. l997/98:TU03.

per

Studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen 311

11 Studerande med i

funktionshinder

Vuxenutbildningen

11.1 Studerande med funktionshinder

I detta kapitel redovisas en översikt över vissa funktionshinder, deras konsekvenser i utbildningssituationen samt exempel på stöd den

som studerande kan behöva i Vuxenstudier.

Syftet med genomgången är att Visa god tillgänglighet kan

att en erhållas för flertalet av grupperna av funktionshindrade med tämligen likartade lösningar.

1 l .1.1

Kommunikationshandikapp

I utbildningssituationen liksom i samhällslivet i övrigt är möjlighet till kommunikation nödvändig. Funktionshinder kommunikativ karaktär

av kan leda till avsevärda handikapp i studiesituationen. Nedan behandlas särskilt dövhet och hörselskada, dövblindhet samt tal- och språkstörningar.

Dövhet

Barndomsdöva har teckenspråk modersmål, och lär sig skriva och

som läsa svenska utifrån teckenspråket. Teckenspråket är det språk som barndomsdöva bäst kommunicerar på de kan läsa och skriva

även om på svenska. I Sverige finns enligt Sveriges Dövas Riksförbund mellan 8 000 och 10 000 barndomsdöva.

Vuxendöva har svenska som första språk. Många lär sig alternativa kommunikationsmetoder och behöver t.ex. tecken- eller skrivtolk. Det finns ungefär 4 000 vuxendöva i Sverige.

För att döva ska kunna tillgodogöra sig information måste den ske visuellt. Behovet av tolk är basalt för att kunna kommunicera med den hörande Världen.

Datorn kan vara ett betydelsefullt hjälpmedel för döva. Med multimediateknik blir information tillgänglig på teckenspråk.

Hörselskada

Enligt Hörselskadades riksförbund finns det ungefär 650 000 människor med hörselskada i Sverige. Knappt hälften av dessa är över 65 år.

Studerande med hörselskada kan behöva hörseltekniska hjälpmedel såsom hörapparat, hörselslinga och mikrofon hos läraren. Dessutom kan akustiksanering av lokaler krävas för att den tekniska hörselutrustningen ska fungera tillfredsställande. Lokalen bör även ha bra belysning och den studerande bör ha möjlighet att se ansiktet på den som talar.

Vissa hörselskadade kan i undervisningssituationen ha behov av tolk eller skrivhjälp. För många är datorn ett bra hjälpmedel.

Dövblindhet

Dövblindhet är ett kommunikationshandikapp som avsevärt försvårar informationsinhämting. Den dövblinde kan inte låta synen kompensera brist på hörsel eller hörseln kompensera synskadan. Dövblinda riskerar lätt att bli socialt isolerade.

Väldigt fâ barn föds dövblinda. Många är från början döva eller hörselskadade och har fått en försämrad syn, eller tvärtom. Andelen

senare dövblinda i befolkningen ökar med människors stigande ålder. Av de

l 200 vuxna dövblinda som man känner till i Sverige, är hälften över ca 80 år Handikappinstitutet, 1998.

Dövblinda har behov av speciella dövblindtolkar. Tolken ska förutom att översätta mellan tal och teckenspråk även hålla den studerande underrättad om hur omgivningen ser ut, s.k. syntolkning.

Hjälpmedel för synskadade och för hörselskadade kan i viss utsträckning användas även av dövblinda. En synanpassad dator, t.ex. med punktslcriñläsarrad på skärmen är exempel på detta. Ibland kan hjälpmedel anpassas genom att ljud- eller ljussignaler byts ut mot en vibrator.

Tal- och språkstörning

Tal- eller språkstöming kan ibland bero på fysiska skador i talorganet. Fysisk talskada är ofta förknippad med andra funktionshinder, t.ex. rörelsehinder. Personer med fysiska talskador använder sig ibland av

Studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen 313

alternativa kommunikationsformer, och de behöver i så fall tillgång till tolk i undervisningssituationen. Dator kan vara ett hjälpmedel

som underlättar kommunikationen. En del kommunicerar med hjälp av Bliss.

Grav språkstörning kännetecknas av olika kombinationer av språkliga störningar. Orsakerna kan vara en anatomisk avvikelse eller en diffus hjämpåverkan tidigt i livet. Ofta är språkstömingen en del i annan störning såsom ADHD, DAMP, autism, Aspergers syndrom m.m.

En annan slags talstöming är stamning. Ungefär fyra procent av alla barn stammar under någon eller några perioder av sitt liv. För de allra flesta är det en övergående fas. Av den vuxna befolkningen beräknas cirka en procent ha problem med stamning.

l 1.1.2 Rörelsehinder

Personer med rörelsehinder utgör en stor och heterogen grupp. Många har enbart ett motoriskt rörelsehinder, medan vissa har flera funktionshinder, t.ex. nedsatt tal-, språk-, minnes- och/eller associationsfönnåga eller bristande förmåga att samordna sinnesintryck och motorik. Rörelsehindret medför ibland att det tar längre tid att motoriskt utföra vissa uppgifter.

Vanliga orsaker till rörelsehinder är Cerebral pares CP, ryggmärgsbrott och muskelsjukdomar. Vissa har fått rörelsehinder av förvärvade skador till följd av yttre våld, t.ex. trafikolyckor, eller som biverkningar till följd av medicinska behandlingar.

För med rörelsehinder är det viktigt med en anpassad fy-

personer sisk miljö. Enligt Handikappombudsmannen innebär en minimal anpassning att lokalen har plana och hinderfria golvytor, att dörrar och korridorer har en viss minsta bredd, att det mellan våningsplan finns lyftanordning, hiss eller ramp, att dörrarna är lättrnanövrerade och att byggnaden har handikapptoalett Handikappombudsmannen, 1997.

Studerande med rörelsehinder kan ha behov av särskilt anpassade eller särskilt utvecklade läromedel. Svårigheter kan finnas att bläddra, lyfta eller skriva. I vissa fall krävs därför alternativa kommunikationsmetoder som t.ex. Bliss.

Vissa studerande med rörelsehinder har behov av personlig assistans. Studerande med rörelsehinder kan också behöva färdtjänst eller liknande för transport till och från utbildningslokalen.

Bliss är ett kommunikationssystem bestående av logiska symboler i olika sammansättningar.

314 Studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen

Synskada

WHO definierar en synskadad som en person som "har så nedsatt synförmåga att det är svårt eller omöjligt att läsa vanlig skrift eller med synens hjälp orientera sig eller har motsvarande svårigheter i den dagliga livsföringen. Ungefär 190 000 människor i Sverige är synskadade eller blinda Handikappinstitutet, 1998. Andelen synskadade i befolkningen ökar kraftigt med stigande ålder.

Barndomssynskadade behärskar oftast de kompensatoriska tekniker som krävs för att kunna ta till sig information via exempelvis punktskrift eller syntetiskt tal. Vuxensynskadade, i synnerhet nysynskadade, behärskar inte alltid de kompensatoriska teknikema. De har ofta stora svårigheter att läsa på något medium och blir i princip analfabeter.

Synskadade behöver särskilda anpassningar i utbildningssituationen. Många synskadade kan läsa vanlig text med hjälp av optiska hjälpmedel. Ett annat hjälpmedel är anpassad dator med funktioner som uppförstoringsprogram, syntetiskt tal och punktskriftsdisplay.

Fysisk anpassning utbildningslokalen består bl.a. i bra belysning

av och kontrastfárgade trappor. Den fysiska miljön måste möjliggöra ut-

för punktslqiftmaskin, dator, scanner osv. rymme

Synskadade har behov särskilt anpassade läromedel. Det handlar

av då uppförstorad text, talböcker, översättning till punktskrift eller att

om texten finns i digital fonn. Illustrationer kan överföras till reliefbilder.

Många synskadade behöver assistans i utbildningssituationen. Lektörer kan behövas för att läsa in texter på band. För transport till och från utbildningslokalen kan vissa synskadade vara beroende av färdtjänst.

1 1.1.4 Utvecklingsstörning

Utvecklingsstörning är hämmad begåvningsutveckling av varaktig

en karaktär. Personer med utvecklingsstörning kommer olika långt i utvecklingen. De med mest omfattande utvecklingsstörning uppnår en utvecklingsnivå motsvarande små barns utveckling, medan de med lindrig utvecklingsstörning endast har svårt att förstå abstrakta begrepp och symboler. Svår utvecklingsstörning är ofta förenad med andra funktionsnedsättningar såsom autism, dövhet/hörselskada, epilepsi, rörelsehinder Till följd av detta varierar behoven av stöd mycket

m.m. mellan olika individer med utvecklingsstörning.

I utbildning för utvecklingsstörda personer har det pedagogiska och metodologiska arbetssättet stor betydelse. Undervisningen bör anpassas till den enskilde individens behov och möjligheter.

Studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen 315

Studerande med utvecklingsstörning har behov särskilt anpassade

av läromedel. Behoven är dock mycket skiftande beroende på graden

av utvecklingsstörning. Vissa kan ha svårt att lära sig att läsa och använder sig av alternativa kommunikationssätt, t.ex. Pictogram.

I de fall då den studerande har andra funktionshinder, behövs olika sorters hjälpmedel. Vissa studerande med utvecklingsstörning har behov av assistans.

l 1.1.5 Vissa funktionshinder

neurologiskt betingade

Det är svårt att finna fakta om neurologiskt funktionshindrade i vuxen ålder. De neurologiska funktionshindren aktualiseras oftast i samband med barns situation, vilket kan bero på att de förhållandevis nyligen har uppmärksammats. Vuxna med neurologiska funktionshinder har inte studerats på motsvarande sätt.

Neurologiska funktionshinder kan ta sig många uttryck. Nedan

ges en beskrivning av DAMP, ADHD, autism och Aspergers syndrom.

DAMP innebär en dysfunktion i fråga om aktivitetskontroll och uppmärksamhet, motorikkontroll samt perception. Så gott alla

som personer med DAMP har problem med aktivitetskontroll och uppmärkhet i kombination med motoriska störningar. Ungefär två tredjedelar har dessutom perceptionsstömingar.

Personer med ADHD lider ofta nedsatt förmåga till uppmärk-

av samhet, bristande impulskontroll och överaktivitet.

DAMP och ADHD är många gånger överlappande; Personer med dessa funktionshinder har ofta koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter, läs- och skrivsvårigheter samt psykiska störningar.

Autism och autismliknande tillstånd kännetecknas av begränsningar i förmågan till ömsesidig social interaktion och ömsesidig kommunikation samt i förmågan att utveckla fantasi och intressen. Personer med autism har även stora svårigheter att bearbeta och förstå information så att de får helhet och sammanhang i sina upplevelser.

Aspergers syndrom liknar autism, men ger inte samma svåra störning i utvecklingen av talat språk och är ofta förknippat med normal eller hög begåvning. Personer med Aspergers syndrom har brister vad gäller förmåga till inlevelse, till att förstå och bearbeta information och att organisera sin tillvaro.

För personer med neurologiskt betingade funktionshinder är det viktigt med en individuellt anpassad pedagogik. Undervisningen måste

2 Defrcits in Attention, Motor control and Perception 3 Attention-Deñcit/Hyperactivity Disorder

316 Studerande med funktionshinder i vuxenutbildningen

ta hänsyn till individens behov och förutsättningar. Människor med neurologiskt betingade funktionshinder kan behöva extra stöd i undervisningen i form av bl.a. anpassad studietakt, assistans och undervisning i mindre grupper. Hjälpmedel som datorer och speciella dataprogram underlättar inlärningen.

11.1.6 Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi

Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi yttrar sig på olika sätt, men kan bl.a. innebära att man förväxlar likaljudande bokstäver, kastar om och tappar bokstäver, har svårt att analysera vilka ljud som ord innehåller och i vilken ordning ljuden kommer. Det kan också förekomma att man har svårigheter med att använda och läsa siffror, s.k. dyskalkyli. Dyslexi är ofta förknippat med bristande och tidsuppfattning, vilket yttrar

rumssig i svårigheter att skilja mellan höger/vänster, framför/bakom, före/efter etc.

Enligt Förbundet Mot Läs- och skrivsvårigheter FMLS har mellan 300 000 och 500 000 svenskar läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.

vuxna

Läs och skrivkommittén LÄSK att människor med detta

menar funktionshinder framför allt är i behov av pedagogiskt stöd i undervisningssituationen SOU 1997: 108". Det kan t.ex. innebära extra stödundervisning eller anpassad studietakt. Pedagogiskt stöd kan även innebära förlängd skrivtid eller möjlighet till muntliga prov.

Tekniska hjälpmedel används för att underlätta inlärning. Det handlar framför allt speciella dataprogram, såsom talsyntes, dikterings-

om

och ordbehandlingsprogram med rättstavning. program

För dyslektiker kan inlärningen underlättas om litteratur finns italboksform.

1 1.1.7 Medicinskt betingade funktionshinder

Medicinskt betingade funktionshinder innefattar bl.a. allergier, blödarsjuka, cancersjukdomar, tarmsjukdomar, cystisk fibros, epilepsi, njursjukdomar, psoriasis och reumatism. Det är alltså en heterogen grupp som är i behov av väldigt olikartat stöd i utbildningssituationen.

Många är i behov av pedagogiskt stöd i form av extra undervisning och anpassad studietakt. Detta gäller studerande regelbundet är

som frånvarande från undervisning p.g.a. dialys och annan sjukdomsbehandling, samt de funktionshinder inte möjliggör full studietakt.

vars

4Kommitténs arbete är något Omstritt, se t.ex. Ds 1998:57.

För andra kan det främst handla om hjälpmedel eller anpassning

en av den fysiska miljön, t.ex. speciella stolar för reumatiker eller allergisanering av lokaler.

l 1.1.8 Psykiskt betingade funktionshinder

Depression, anorexia och sociala fobier är exempel på psykiska funktionshinder. Psykiska funktionshinder delas ofta in i inåtriktade

problem och utåtriktade beteenden. Inåtriktade problem sig uttryck i

tar t.ex. ängslan, oro, nedstämdhet, tillbakadragenhet. Utåtriktade beteenden kännetecknas bl.a. dålig självkontroll, aggressivitet, normbry-

av tande beteende. Personer med psykiska funktionshinder har ofta

pro-

blem med koncentrationssvårigheter.

Studerande med psykiskt betingade funktionshinder behöver ofta någon form av extra stöd är anpassat till individen. Det kan handla

som

om anpassad studietakt, extra stödundervisning, hemundervisning eller

undervisning i mindre En fungerande elevvård är stor bety-

grupper. av delse.

l1.1.9 Vissa förvärvade skador

Förvärvade skador kan naturligtvis leda till att en individ får något

av de funktionshinder som redogjorts för t.ex. rörelsehinder eller

ovan, synskada. Här behandlas vissa förvärvade skador inte lätt kan

som klassas i ovanstående kategorier men som kan verka handikappande i

utbildningssituationen.

Enligt Riksförbundet för Trafik och Polioskadade drabbas varje år drygt lO 000 människor traumatiska hjärnskador, oftast tra-

av p.g.a. fikolyckor och fallolyckor. Ungefär 500 dessa får svåra skador.

av

Svåra hjärnskador kan bl.a. leda till nedsatt initiativförmåga, störningar i koncentrationsfönnåga, störningar i förmågan att kommunicera samt minskad minneskapacitet. Detta verkar hindrande på individen i utbildningssituationen.

Den skadade kan ha behov pedagogiskt stöd och anpassningar

av av undervisningen, såsom långsammare studietakt, förlängd skrivningstid och extra stödundervisning.

Förslitningsskador kan bli följden av korta upprepade arbetsmoment, påfrestande arbetsställningar och tung manuell hantering. Ofta är de följden yrkesutövning inom vårdsektor, industri- och tillverk-

av ningssektor eller kontorssektor Arbetarskyddsstyrelsen, 1997. Det är

318 Studerande med i vuxenutbildningen

funktionshinder

vanligt förslitningsskador yttrar sig i form värk i nacke och att av rygg, axlar. Studerande med dessa besvär kan behöva bl.a. ergonomiskt utformade stolar, vinklade bord, ståpulpeter och andra specialmöbler. I vissa fall kan skadorna så påfrestande att den studerande inte klarar unvara dervisning under ett längre tidspann. Det kan då vara aktuellt med pedagogiskt stöd i form extra stödundervisning eller anpassad studieav gång.

1 1.2 Stödbehov ur ett tillgänglighets-

perspektiv

Studerande med funktionshinder har behov olika sorters stöd för att av utbildningen ska bli tillgänglig. Behoven kan i frågor kring grupperas läromedel, hjälpmedel, fysisk tillgänglighet samt pedagogiskt stöd och

anpassad studiegång. Kunskapslyftskommittén att det behov den studerande har av menar stöd för tillgodogöra sig undervisningen ska avgörande för att vara stödinsatsen. Möjligheten att få stöd ska inte beroende av indivivara dens diagnos. Individer med olika diagnos kan ofta ha samma stödbe- Exempelvis kan både rörelsehindrade och synskadade ha behov av hov. assistans.

1 1.2.1 Läromedel

den studerande ska kunna tillgodogöra sig studierna krävs att För att han/hon kan inhämta den infonnation som läromedlen ger. Specialanpassade läromedel är nödvändighet för flera grupper en funktionshindrade. Dels kan läromedlets innehåll behöva justeras så att det blir tillgängligt för den studerande. Detta gäller t.ex. läromedel för med utvecklingsstörning. Oftast handlar det dock att läropersoner om medlets måste uppfylla speciella krav, såsom talböcker för

fysiska form

dyslektiker, utvecklingsstörda och synskadade.

11.2.2 Hjälpmedel och assistans

olika instrument människor med funktionshinder

Hjälpmedel är som

använder för klara uppgifter funktionsnedsättningen annars att av som försvårar eller omöjliggör. Idag finns många tekniska och pedagogiska

Studerande med

funktionshinder i vuxenutbildningen 319

hjälpmedel som helt eller delvis undanröjer situation kan bli

en som

handikappande för den funktionshindrade i utbildningen.

Vissa hjälpmedel används i alla sammanhang, t.ex. rullstolar och hörapparater. Andra hjälpmedel är speciellt framtagna för studiesituationen, såsom anpassade dataprogram.

Datoriseringen och utvecklingen informationsteknik IT har för

av många människor med funktionshinder inneburit att möjligheterna

att delta i studier avsevärt har ökat. Genom anpassade dataprogram kan många människor med funktionshinder kommunicera och tillgodogöra sig information på ett enklare och bättre sätt. Möjligheterna till distansutbildning har underlättat deltagande i studier för människor

som av olika anledningar har svårt att ta sig till eller vistas i utbildningslokalen.

Ibland behöver studerande med funktionshinder någon form assi-

av stans i utbildningssituationen. Det kan t.ex. handla lektör för att

om en läsa in text på band, personlig assistent eller teckentolk.

l 1.2.3

Fysisk tillgänglighet

Fysisk tillgänglighet innebär att den studerande ska kunna påbörja och bedriva studier i den lokal där utbildningen finns. För den stude-

att rande med funktionshinder ska kunna påbörja studierna krävs att det är jjøsiskt möjligt att ta sig in i lokalen. Det kan t.ex. handla

om automatiska dörröppnare eller att lokalerna är allergisanerade. För att kunna

ta del av undervisningen kan krävas bl.a. hörselslinga, bra belysning och att lokalen ger utrymme for det hjälpmedel den funktionshindrade

som är beroende av.

-

För människor som p.g.a. funktionshinder har svårigheter att förflytta sig mellan olika lokaler, är det behjälpligt lokalschemat kan

om anpassas så att transporterna mellan undervisningslokaler blir så få och så korta som möjligt. Raster mellan lektioner behövs för vila och socialt umgänge, och inte bara för förflyttning mellan lektionssalar.

l 1.2.4 stöd och

Pedagogiskt anpassad studiegång

Ett flertal funktionshinder är den typen att individen inte klarar/orkar

av att studera i samma takt andra, funktionshindrade studerande.

som Ibland är funktionshindret sådan art att den studerande i perioder

av är frånvarande från undervisningen. I andra fall innebär funktionshindret att den studerande bara kan tillgodogöra sig undervisning i kortare

Studerande med i vuxenutbildningen

320 funktionshinder

tidsintervall. Detta kan gälla för med koncentrationssvåt.ex. personer righeter eller människor med reumatism. I dessa fall kan det finnas behov extra stödundervisning, där man av enskilt eller i små kan få hjälp med svåra avsnitt i undervisgrupper En variant är att den studerande får anpassad studiegång, ningen. annan möjlighet studera i långsammare takt. För många innebär alltså en att funktionshindret det längre tid att utföra vissa uppgifter, t.ex. läsa att tar och skriva Den studerande kan då behöva förfrågor i ett prov svar. längd skrivningstid. Frågan pedagogiskt stöd kan ibland lösas med små medel. Det om räcka med den undervisande läraren har viss framförhållning, kan att en kan sig i studerande med koncentrationssvårigheter vilket t.ex. yttra att får lärarens anteckningar papper före lektionsstart.

11.3 Diskussion om stödbehov ur ett

tillgänglighetsperspektiv

utbildningen tillgänglig är det viktigt att utbildningsan- För att göra ordnaren har kunskap vilka insatser som krävs för att tillgänglighet om Utbildningsanordnaren måste veta vilka stödåtgärder som ska uppnås. vilken instans han/hon ska vända sig för att lösa behövs och till problem. Ytterligare ett krav är att anordnaren själv har eventuella möjlighet stödåtgärder ingen annan instans

att finansiera som

finansierar.

Utbildningsanordnarens för rekrytering och vägledning är av

ansvar betydelse. Utbildningsanordnaren måste här gå individen till mötes stor i individens ansträngningar att närma sig utbildning.

Ett nyckelord för att tillgänglighet ska råda i utbildningssituationen

Utbildningen bör tillgänglig redan innan den

är framförhållning. vara

studerande påbörjar sin utbildning. Risken finns annars att den studeförlorar utbildningstid i väntan på hjälpmedel, pedagogiskt stöd, rande eller andra aktiviteter krävs för att förbättra tillombyggnationer som Det därför viktigt att utbildningsanordnaren redan vid

gängligheten. är

anmäla eventuella behov stödåtgärder i ansökan ger möjlighet att av Framförhållning från den undervisande lärarens

utbildningssituationen.

sida kan underlätta inlärning för många funktionshindrade. har på förhand fastlagda rutiner och sys-

Utbildningsanordare som

för hur emot studerande med funktionshinder har bättre tem man tar kunna göra utbildningen tillgänglig. Ett problem är förutsättningar att det på utbildningsenheter med ett litet antal studerande ofta är ovanatt med funktionshinder. Det kan innebära att utbildligt med studerande

Studerande med

funktionshinder i vuxenutbildningen 321

ningsanordnaren inte har kunskaper att utbilda med funk-

om personer tionshinder och inte heller handlingsberedskap inför de stödinsatser som kan behövas.

Studerande med funktionshinder har på sätt alla andra

samma som vuxenstuderande själva ett för att utbildningen ska fungera. Det

ansvar

huvudsakliga ansvaret att göra utbildningen tillgänglig ligger dock på utbildningsanordnaren. Utbildningsanordnaren för fysisk till-

ansvarar gänglighet i undervisningslokalema, pedagogiskt stöd och andra övergripande stödåtgärder. Det är viktigt att den studerande kan koncentrera sig på studierna, och inte behöver ödsla tid och kraft på få saker

att utanför själva utbildningssituationen att fungera.

1119-0609Vuxenutbildning

Studerande med i vuxenutbildningen

322 funktionshinder

Vad säger statistiken studerande med 323

om funktionshinder

12 Vad statistiken säger om studerande

med funktionshinder

I detta kapitel görs sammanställning statistik beskriver för-

en av som hållanden har betydelse för deltagande i vuxenutbildning för

som människor med funktionshinder. Den tillgängliga statistiken över omfattningen av människor vars funktionshinder handikappande konsek-

ger venser i utbildningssituationen är osäker. Någon heltäckande undersökning av detta har inte gjorts utan får använda flera olika undersök-

man ningar. Då undersökningama är gjorda utifrån olika utgångspunkter, definierar funktionshinder på olika sätt och dessutom innehåller olika grupper av funktionshinder ger de ingen entydig bild.

Syftet med redovisningen nedan är dels att beskriva hur vanligt förekommande det är att människor har ett funktionshinder kan ut-

som göra ett hinder i vuxenutbildningssammanhang, dels att beskriva skillnader i sysselsättningsnivå, utbildningsnivå och utbildningsdeltagande mellan människor med ett funktionshinder och befolkningen i övrigt.

De undersökningar vi använder är rapporten De funktions-

oss av hindrades situation på arbetsmarknaden pilotundersökning SCB,

- en 1997, Skolverkets rapport En longitudinell uppföljning funktions-

av hindrade studiedeltagande på komvux Skolverket, 1999g

gruppers och utredningen Folkbildning och vuxenstudier SOU, 1995:141. Dessutom har SCB bearbetat bakgrundsmaterialet till Skolverkets

rapport för Kunskapslyftskommitténs räkning.

När jämförelser av studiedeltagande görs mellan funktions-

gruppen hindrade och befolkningen i övrigt är det viktigt att komma ihåg

att vissa funktionshinder är åldersrelaterade och att andra bakomliggande faktorer utbildningsbakgrund och arbetslöshetserfarenhet påverkar

som studiedeltagandet. Dessa faktorer har vid sidan funktionshindret be-

av tydelse för viljan och möjligheten att studera. De skillnader redo-

som visas mellan människor med ett funktionshinder och befolkningen i övrigt kan därför härröra från andra omständigheter än funktionshindret om inte dessa faktorer beaktats i undersökningen.

324 Vad statistiken studerande med

säger om funktionshinder

12.1 Statistik om vuxenutbildning och

funktionshinder

Pilotundersökningen

Handikappombudsmannen, Statistiska centralbyrån SCB och Rådet för arbetslivsforskning tilldelades hösten 1996 medel för att genomföra pilotundersökning funktionshindrades situation på arbetsmarknaen av den. med pilotundersökningen att med statistik belysa situa-

Syftet var

tionen på arbetsmarknaden för människor med funktionshinder. Den tillkom eftersom bedömde att det saknades en kvalitativ och helman täckande statistisk överblick de funktionshindrades sysselsättningsav förhållanden SCB, 1997. Undersökningen utformades som en tilläggsundersökning till SCB:s ordinarie arbetskraftsundersökningar AKU under oktober, november och december 1996 och begränsades till fem frågor ställdes efter den ordinarie intervjun. som AKU:s totala urvalsram är varje månad 17 000 individer. ca Tilläggsfrågoma ställdes till drygt tre fjärdedelar av urvalet, dvs. sam-

manlagt ca 40 000 personer. Med funktionshinder i undersökningen att en person har en menas fysisk, medicinsk eller psykisk nedsättning kan medföra begränssom ningar i det dagliga livet. Den kan medfödd, eller ha uppstått gevara sjukdom, olycka eller arbetsskada. De intervjuade avgjorde själva nom de ansåg sig ha någon form funktionshinder. Ungefär en femteom av del 19 procent befolkningen svarade att de hade ett funktionshinav der enligt ovanstående definition.

Skolverkets rapport

Skolverket fick i regleringsbrevet för 1997 i uppdrag "att ägna särskild

utvärderingsåtgärder när det gäller funktionshinduppmärksamhet

rade elever i vuxenutbildning olika slag". Som del i detta uppdrag av en har Skolverket bearbetat uppgifter från SCB:s årligen återkommande urvalsstudie, undersökningar levnadsförhållanden ULF-undersökav ningen. I ULF-undersökningen ställs rad frågor om människors en levnadsförhållanden och däribland frågor hälsotillstånd och studieom

deltagande.

huvudsakliga syftet med Skolverkets undersökning är att kart- Det andelen studerande med funktionshinder i kommunal lägga om vuxenutbildning förändrats efter kommunaliseringen av skolan 1990.

Vad säger statistiken studerande med 325

om funktionshinder

Undersökningen bygger på sammanslagning resultaten från ULF-

en av undersökningama 1987-1990 respektive 1993-1996. Resultatet i Skolverkets undersökning visar att andelen studerande med funktionshinder har ökat i komvux under jämförelseperioden. I detta betänkande redovisas resultaten från perioden 1993-1996 i vilken 17 900 in-

personer tervjuats av SCB. De intervjuade har själva fått uppskatta sina eventuella funktionshinder att på frågor typen "Har du

genom svara av svårighet att bära 5 kg, t.ex. tung bärkasse, kortare sträcka

en en och/eller svårigheter att gripa, till exempel vrida på eller kranar. En

av fullständig beskrivning de frågor ställts olika funktionshin-

av som om der i ULF-undersökningen finns i bilaga

S UF 0-studien

Uppgifterna om deltagare med funktionshinder i vuxenutbildningen baseras i utredningen Folkbildning och vuxenstudier SOU 1995:141 på en intervjuundersökning gjord SCB på uppdrag utredningen

av av Statens utvärdering folkbildningen" SUFO 96. Intervjuerna

av genomfördes under februari 1995 via telefon. Totalt tillfrågades 3000 slumpvis utvalda vuxna svenskar 18-75 år plus ett tilläggsurval på 1000 personer. Utredningen riktar sig mot frivilliga vuxenstudier vilket gör att statistiken, till skillnad mot övrig statistik, här redovisas

som inte innehåller uppgifter vuxenutbildning finansierad arbetsgiva-

om av ren.

I intervjuundersökningen har två frågor ställts självrapporterade

om funktionshinder. De lyder; Har du något handikapp eller funktionshinder som medför problem för dig i ditt vanliga liv respektive som gör det svårt för dig att bedriva studier

Drygt 13 procent de tillfrågade att de har något funk-

av uppger tionshinder. Ungefär en tredjedel dessa, dvs. cirka 5 procent,

av menar att detta funktionshinder försvårar studier. I vilken utsträckning

som studierna försvåras, mycket eller lite, framgår inte. Vidare har frågor ställts om vilken typ funktionshinder har. Indelningen i

av personen olika funktionshinder är dock begränsad vilket många

gör att grupper saknas jämfört med de andra två undersökningama.

Resultat

Nedan visas en sammanställning över omfattningen olika funktions-

av hinder. Tabellen visar de tre olika undersökningarnas resultat vad gäller andelen olika typer funktionshinder. I varje kolumn redovisas

av av

326 Vad säger statistiken studerande med funktionshinder om

resultaten i rangordning vilket gör att övrigkategorin som finns i de två första undersökningarna ligger relativt högt.

Tabell 12.1. Sammanställning över uppgifter om andelen funktionshinder

Pilotundersökningen % Konf SUFO-studien % Skolverket/ULF % Int +/- Rörelsehinder 39 1,3 Rörelsehinder 58 Svåra besvär av långvarig 24 sjukdom Astma/allergi 21 1,1 Övrigt handikapp 20 Svåra besvär av eksem, 15 hösnuva eller allergisk astma Annan funktionsneds. 13 0,9 Synproblem 10 Nedsatt hörsel 14 Synnedsättning 7 7 Hjärt- och 6 I höggrad nedsatt 14 kärlsjukdom arbetsförmåga Hörselskada 7 7 Hörselproblem 6 Nedsatt rörlighet 13 Hjärt- kärlsjukdom 6 0,6 Svårigheter att bäraeller 13 gripa Psykisk 5 0,6 Svåra besvär av ängslan, 6 funktionsnedsättning oro, ångest Diabetes 5 0,6 Nedsatt syn 1 Mag tarmsjukdom 4 0,5

Stämning, språk, tal 1 0,3 eller röststöming Psykisk 1 0,3 utvecklingsstörning

Anmärkning: Det redovisade konñdensintervallet Konf Int +/- beskriver osäkerhetsintervallet det redovisade värdet till vänster. I redovisade intervall är

runt konñdensnivån 95 procent. Källor: SCB, 1997, Information och arbetsmarknad, De funktionshindrades

på arbetsmarknaden pilotundersökning. SOU 1995:141, Folkbildsituation - en

och vuxenstudier. Skolverket, 1999g, En longitudunell studie funktionsning av hindrade studiedeltagande i kommunal vuxenutbildning, best. nr.

gruppers 1999:441, Stockholm

Vad säger statistiken studerande med funktionshinder 327

om

Sammanställningen tyder på att rörelsehinder och astrna/allergi är de största grupperna av funktionshinder i samhället. Den säger dock ingenting om i vilken utsträckning funktionshindret utgör ett handikapp

i vuxenutbildningssammanhang.

Att storleksförhållandena skiljer sig mellan undersökningama beror bland annat på att man använt olika definitioner och olika grupperingar för funktionshinder. En redovisning hur de olika undersökningarna

av definierar funktionshinder finns i bilaga En med flera funk-

person tionshinder kan förekomma än gång i statistiken. I pilotunder-

mer en sökningen utgör antalet individer bas för jämförelsen varför de

sammanlagda andelama överstiger 100 procent. I de andra två undersökningarna utgör antalet noterade funktionshinder basen varför andelama summerar till 100 procent. Skolverkets undersökning

avser personer mellan 20-64 år, SUFO-studien personer mellan 18-75 och pilotundersökningen personer mellan 16-64 år.

För att få en uppfattning omfattningen olika funktionshinder i

av av samhället är resultaten i pilotundersökningen mest relevant eftersom den har den mest detaljerade uppdelningen olika funktionshinder.

av Skolverkets undersökning och Folkbildning och vuxenstudier är i detta sammanhang framförallt intressanta när det gäller de resultat redo-

som visas nedan om deltagande i vuxenutbildningen.

Många av de mindre grupperna med funktionshinder endast

som finns redovisade i pilotundersökningen ligger i övriga undersökningar i de relativt Annat, "Övrigt handikapp och i Skolver-

stora grupperna kets grupper Svåra besvär av långvarig sjukdom och I hög grad nedsatt arbetsfönnåga. Vissa av de grupper som fångats

upp av Pilotundersökningens mer detaljerade undersökning finns dock inte med i de andra undersökningama. Ett exempel psykisk

är gruppen utvecklingsstörning" inte har någon motsvarighet i Skolverkets

som studie.

I SUFO-studien, vars population sträcker sig till 75 år, ligger

upp funktionshinder kan antas åldersrelaterade högre än i de andra

som vara undersökningama. Det som är något anmärkningsvärt i Skolverkets undersökning Nedsatt rörlighet ligger jämförelsevis

är att gruppen lågt vilket eventuellt kan bero på att man använder en snävare definition av rörelsehinder än övriga undersökningar.

12. 1.1 Funktionshinder och studier

Tabell 12.1 säger inget om hur allvarligt funktionshindret är. De tillfrågade i Pilotundersökningen har fått ta ställning till om de bedömer att deras funktionshinder medför att arbetsfönnågan är nedsatt vilket

ger

328 Vad säger statistiken studerande med funktionshinder

om

uppfattning graden funktionshinder. Svaren fördelade sig enen om av ligt följande.

Tabell 12.2. Andel funktionshindrades svar på frågan Bedömer

av du att Din arbetsförmåga är nedsatt

Totalt Konf. Int +/-

Anmärkning: Det redovisade konfidensintervallet Konf. Int +/- beskriver osäkerhetsintervallet runt det redovisade värdet till vänster. I de redovisade intervallen är konñdensnivån 95 procent. Källa: SCB, 1997, Information och arbetsmarknad, De funktionshindrades situation på arbetsmarknaden pilotundersökning. - en

Tabellen visar att den femtedel befolkningen ansåg sig ha ett av av som funktionshinder det ungefär tredjedel som inte upplevde att var en funktionshindret medförde nedsatt arbetsförmåga och att en lika stor andel ansåg att arbetsförmågan mycket nedsatt. var SUFO-studien innehåller uppgifter i vilken utsträckning de tillom frågade med funktionshinder att detta medför problem vid stuett anser dier. Av de drygt 13 procent de tillfrågade att de har av som uppger något funktionshinder ungefär tredjedel att funktionshindret anser en gör det svårt att bedriva studier.

Utbildning

Att utbildning är viktigt och kommer att bli ännu viktigare för möjligheterna att få och behålla ett arbete i framtiden är oomtvistat. Det är därför intressant att studera vilken utbildningsbakgrund människor med funktionshinder har jämfört med befolkningen i övrigt. Utbildningsett nivån har även betydelse för viljan att studera mer. Det har visat sig att människor med högre utbildning i större utsträckning är mer aktiva i vuxenutbildningen än andra SOU 1998:51. Förutsättningarna att ta del det livslånga lärandet ökar alltså med högre utbildningsbakav en grund. Pilotundersökningen visar att ungefär tredje av dem som anser var sig ha funktionshinder 31 procent jämfört med drygt var femte i ett befolkningen totalt 23 procent endast har förgymnasial utbildning.