SOU 1999:21

Lindqvists nia nio vägar att utveckla bemötandet av personer med funktionshinder : slutbetänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

DQVISTS

NJA

-~ nio att uweckla bemötandet av

vägar

med funktionshinder

personer

SOII I 9992l Slutbetéinkande av Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder

ka {cg

Occ SOU

w Statens offentligautredningar

l 999:2 l

Socialdepartementet

nia

Lindqvists

nio att utveckla bemötandet

- vägar

av med funktionshinder

personer

S lutbetänkande bemötande

av Utredningen om

av med funktionshinder

personer Stockholm 1999

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71 E-post order@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

Omslag: Attack av Daniel Kaller.

Bilden finns hos kulturkansliet IN UTI som arbetar utifrån att bilder kan övertyga och förändra attityder. Dessa bilder, gjorda av personer med utvecklingsstörning, kan bidra till att öka förståelsen för olikheter.

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-7610-927-5 Stockholm 1999 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen för

Socialdepartementet Lars Engqvist

Regeringen beslutade den 30 januari 1997 att tillsätta särskild

utredare med uppdrag att kartlägga och analysera frågan om be-

mötande med funktionshinder och mot bakgrund av

av personer detta lämna förslag kan bidra till att avhjälpa brister och

som missförhållanden i bemötandet med funktionshinder.

av personer

dir. 1997:24

Bengt Lindqvist, f.d. statsråd och numera FN:s specielle rapportör i handikappfrågor, förordnades fr.o.m. den l april till särskild utredare.

Som sakkunniga i utredningen förordnades fr.o.m. den l november

Christer Degsell, utbildningsråd, Statens Institut för Handikapp-

frågor i skolan Christina Ebbeskog, ombudsman, TCO Vilhelm Ekensteen, utredningssekreterare, nominerad av De handikappades riksförbund, Synskadades riksförbund och Sveri-

dövas riksförbund ges

Gunilla Ekvall, departementssekreterare, Socialdepartementet

Anna-Lisa Thorén Jönsson, arbetsterapeut, SACO Inger Lenas, utredare, LO

Lisbeth Lidbom, avdelningsdirektör, Arbetsmarknadsstyrelsen Margareta Liljeqvist, utredare, Landstingsförbundet Lars Lööw, ordförande, Handikappförbundens samarbetsorgan,

HSO

Lena McElwee, specialsakkunnig, Socialstyrelsen

Else-Marie Möller, avdelningsdirektör, Riksförsäkringsverket

Monika Paulin, förbundsordförande Neurologiskt Handikappades Riksförbund, nominerad av HSO Ingrid Söderström, förbundssekreterare, Svenska Kommunförbundet. Inger Lenas entledigades från sitt uppdrag den 15 december 1997 och i hennes ställe har ombudsmanen Elisabeth Brolin, SKAF, förordnats.

1999:21

Som sekreterare i utredningen har förordnats kanslirådet

Birgitta Magnusson fr.0.m den 1 april 1997 och till biträdande sekreterare ñ1.mag. Agneta Schennan fr.0.m. den 25 augusti

1997. I utredningens arbete har även fil.dr. Dimitris Michailakis samt journalisterna Malena Sjöberg och Ann Jönsson deltagit. Därutöver har direktören vid Socialstyrelsens tillsynsgrupp Gunnar F ahlberg biträtt sekretariatet i juridiska frågor. Under 1998 har jag överlämnat ett delbetänkande och fyra rapporter. Delbetänkandet När åsikter blir handling - en kunskapsöversikt om bemötande av personer med funktionshin-

der SOU 1998: 16 tar forskning kring attityder och

upp bemötande. Den första rapporten heter Kontrollerad och ifrågasatt intervjuer med personer med funktionshinder SOU 1998:48 och beskriver bemötandet utifrån ett antal funktionshindrade personers upplevelser. Den andra rapporten har namnet Arbetsför-

hållanden och attityder professionellas möten med

- personer med funktionshinder SOU 1998:121. Syftet med rapporten är att försöka förstå vad ligger bakom den kritik med som som personer funktionshinder ofta uttalar gentemot samhällets representanter. I den tredje rapporten Kvinnor, män och funktionshinder SOU 1998:138 visas att det finns många faktorer gör att kvinnor som och män med funktionshinder bemöts olika de professionella av som de möter i sin vardag. Den sista rapporten En särskild utsatthet med funktionshinder från andra länder SOU - om personer 1998:139 tar upp många och stora problem som möter människor med både funktionshinder och utländsk bakgrund, men också på de möjligheter finns att komma till rätta med dem. som En översikt över skrifterna finns i bilaga Jag avslutar nu mitt uppdrag genom att överlämna betänkandet Lindqvists nia nio vägar att utveckla bemötandet - av personer med funktionshinder SOU 1999:21. Betänkandet finns även i

lättläst version, i punktskrift och på kassett.

Särskilda yttranden har överlämnats Svenska kommunförav

bundet och Landstingsförbundet.

Stockholm i 1999 mars

Bengt Lindqvist

/Birgitta Magnusson

Agneta Scherman

"F ördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbets-

platsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framförallt ett uttryck för

okunnighet och rädsla. Okunnighet andra människors särart,

om rädsla att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, språk och födelseort har ju

ras, ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen

om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för

den som känner sig underlägsen -på arbetsplatsen, i sällskapsli-

vet, i konkurrensen flickan eller pojken.

Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle.

Den kan blossa i ett stickord, obetänksam replik, en ned-

upp en righet i det lilla. Kanske den handlar inte så illa. Men

menar som för den träjfas kan det riva sår som aldrig läks. De flesta

som upp

människor har ett behov att hävda gentemot andra. av oss av oss Och då står fördomen mot den avvikande utlänningen, främ-

lingen till förfogande sista skans. "

- som en

Olof Palme, december 1965

v 2z£;§EE.;u;;r2.35 a

ihkfifiiijm, i .JM

2353211246 Ivbfâäå i ,3;-.5£s.¥;r :mig: L

âsbêiåâlakçi.

‘X""’..3£‘§;;‘1:;§£1S;‘;’3Äggs x Ã

v f f W rm‘; v J

l £34151-5.

zgm:

Sammanfattning

har haft regeringens uppdrag att kartlägga och analysera frå- Jag

bemötande med funktionshinder gan om av personer dir. 1997:24. Enligt mina direktiv skall jag bl.a. beskriva funktionshindrade erfarenheter hur de bemöts och be-

personers av handlas vid kontakter med myndigheter och andra offentliga

och vilka möjligheter de har att få sina behov tillgodoorgan sedda. Jag skall också kartlägga och analysera i vilken mån fakto-

i verksamheters organisation, ledarskap och struktur samt rer personalens kompetens kan bidra till förbättrat bemötande och förbättrad kvalitet på insatserna.

Jag har låtit människor med erfarenhet funktionshinder

av komma till tals. Genom intervjuer, brev, samtal, möten, seminarier och sammankomster med handikapporganisationer, invandrarorganisationer och andra med kunskap om dessa frågor har jag fått bild hur människor med funktionshinder anser att de

en av blir bemötta.

Jag måste tyvärr konstatera att det finns stora brister i bemötandet med funktionshinder. Många känner sig

av personer kränkta, kontrollerade och ifrågasätta. Den upplevelsen går igen i nästan alla berättelser jag fått, och mönstret är detsamma oavsett funktionshinder, livssituation och vilket stöd och vilken service och hjälp söker. Jag är medveten att det kan komma att

man om göras försök att avfärda den här bilden med argument att urvalet

uppgiftslämnare inte är representativt, eller att jag alltför ensiav

digt har tagit problemen i stället för att peka på möjlighe-

upp tema. Men jag att mönstret i människors berättelser har

anser bekräftats så många att det är omöjligt att avfärda.

På ett tidigt stadium i utredningen stod det klart att bemötandet

enskilda människor i mycket hög grad präglas av förutsättav ningar skapas yttre faktorer. Enskildas värderingar liksom

som av de förväntningar själv har vad har rätt till har natur-

man om man ligtvis betydelse. Men också arbetsförhållanden, otydliga och komplicerade regelsystem ofta ändras, brist på resurser och

som de värderingsförändringar kommit i den ekonomiska krisens

som

spår påverkar bemötandet. På det sättet är bemötandet politisk en fråga och ett uttryck för samhällets kollektiva bemötande. Därför har jag beskrivit bemötandet också utifrån den

utgångspunkten.

Att förändringar i omvärlden har betydelse för bemötandet bekräftas i enkätstudie jag låtit göra bland anställda i sin en som yrkesverksamhet möter människor med funktionshinder. De känner

av besparingar och arbetsgivarens krav på att klara

samma uppgifter på kortare tid och med mindre och att det i vissa resurser fall kan inverka på bemötandet. Många tycker att lagar och regler är otydliga och att politikerna inte klara besked vad ger om som

skall gälla. Det finns en otydlighet i det politiska budskapet hur

om samhället ser på märmiskor med funktionshinder och hur samhället behandlar och tillfredsställer de behov stöd, service och tillav gänglighet som många människor med funktionshinder har. Klyftan mellan ideal och realiteter i mitt material är uppenbar. När människor upptäcker att lagar och regelverk inte håller vad det lovar känner de sig lurade och förlorar tilltron till samhällets möjligheter att tillvarata sina medborgares behov och intressen. Det skapar misstro mot myndigheterna och leder i sin till tur

misstro mot politikerna.

Klyftan mellan ideal och realiteter visar sig särskilt tydligt i frågan om domstolstrots. Det finns exempel på att huvudmän inte verkställer domar rätt till insatser eller bistånd enligt lagen om om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS eller social-

tjänstlagen SoL. Det är oacceptabelt. I praktiken innebär det att

enskilda inte får de insatser eller det bistånd de har rätt till. som Frågan varit aktuell i många år. Under tiden har flera förslag till lösningar utretts utan att detta lett till några åtgärder. Jag att anser domstolstrots är bemötandefråga och tar därför den i detta en upp slutbetänkande.

Mot bakgrund det kunskapsunderlag jag fått jag

av nu anser att den enskildes ställning måste stärkas i olika avseenden. Det gäller t.ex. rätten till full delaktighet och inflytande, där det bl.a. behövs tydliga politiska markeringar att människor inte får utestängas eller behandlas på ett kränkande sätt därför att de har ett funktionshinder. Det gäller också att förbättra bemötandet och attitydema hos anställda och beslutsfattare att höja deras genom

kompetens i frågor rör handikappolitikens mål och syften

som och i bemötandets etik. Jag har föreslagit nio vägar att utveckla bemötandet. Det är dels förslag som att förbättra det kollektiva bemötandet, avser dels det individuella bemötandet. Tillsammans syftar de till att

förändra attityder och bemötande, förbättra den enskildes ställning gentemot myndigheter och andra offentliga organ samt göra människor rustade att delta i samhällslivet på sina villmer egna kor.

Lagfäst rätten till delaktighet

Ett tillägg görs i grundlagens 1 kap. 2 § med den innebörden att det allmänna bör verka för att lagar och föreskrifter utformas så

alla medborgare kan uppnå full delaktighet och jämlikhet i

att samhället oberoende förhållanden kön, ålder, av som funktionshinder, sexuell läggning, etnisk, språklig eller ras

tillhörighet. Förslaget viljeinriktning och har i första religiös är en

hand normativ karaktär. en

Sätt stopp för domstolstrotset Ett nytt sätt att motverka domstolstrots föreslås. Förslaget syftar bl.a. till förebygga situationer kan leda till att domar inte att som kan verkställas. Länsstyrelserna föreslås få ett ökat tillsynsansvar

och möjlighet att förelägga kommuner och landsting att vid vite

sin service så att den enskilde kan erbjudas den insats

bygga ut

hon eller han har rätt till. Länsstyrelsen skall också kunna forelägga kommun eller landsting att i rimlig tid verkställa domar enskilda rätt till viss insats. Ett sådant föreläggande skall som ger kunna förses med vite

Skapa klarhet kring "Råd och stöd stöd och service till vissa funktionshindrade LSS är

Lagen om

vissa med funktionshinder rätt till ett anen lag som ger personer tal i lagen preciserade insatser. En dessa insatser är rådgivning av och annat stöd, "råd och stöd. Insatsen har skapat för-

personligt

samtidigt också förvirring, både för anställda och för väntan men dem behöver insatsen. Lagstiftningen är otydlig och det finns som delade meningar vad skall ingå i råd och stöd och hur om som

till habilitering och rehabilitering skall dras.

gränsdragningen Lagstiftningen behöver förtydligas.

Vidga rätten till tillgänglig samhällsinformation

Rätten till anpassad samhällsinformation för personer med funk-

tionshinder är demokratifråga. Möjligheterna att få en sådan

en information på tillgängligt sätt är i dag begränsad vilket inneett

bär att många inte kan fullgöra sina medborgerliga skyldigheter och rättigheter. Demokratiutredningen bör få i uppgift att lämna

förslag om hur rätten till anpassad samhällsinformation, bl.a. med

hjälp av den nya tekniken kan stärkas.

Inför en funktion för hantering synpunkter och kritik på be-

av mötandet Varje huvudman bör upprätta oberoende funktion, är skild en som från den ordinarie verksamheten, dit enskilda kan vända med

sig

sina synpunkter eller sin kritik mot myndighetens bemötande. Syftet med verksamheten skall att på ett objektivt sätt vara granska och behandla olika synpunkter och kritik på bemötande som kommer fram.

Utveckla brukarstödscentra En försöksverksamhet med brukarstöd till med funkpersoner

tionshinder bör inledas i handikapporganisationemas regi. Syftet

skall att pröva hur ett sådant stöd, byggt på erfarenhet vara egen och brukarvillkor kan utformas, organiseras, administreras och finansieras.

Öka

bemötandekompetensen Ett nationellt kompetensutvecklingsprogram kring frågor rör

som bemötande med funktionshinder bör utarbetas. Proav personer

grammet skall ha klar förankring i de handikappolitiska prin-

en ciperna. Ett kompetensutvecklingsråd med företrädare för bl.a.

huvudmännen och handikapporganisationema skall knytas till

programmet för att skapa i dessa frågor och förankra en samsyn dem ute på fältet.

Stärk handikappforskningen Handikappforskningens status bör höjas och förstär-

resurserna

kas. Socialvetenskapliga forskningsrådet, SFR; bör få i uppgift att

utveckla en långsiktig strategi för hur handikappforskningen skall

utvärderas, stimuleras och utvecklas.

Gisslafördomen Handikapporganisationerna bör få möjligheter att göra insatser

som genom humor och satir syftar till att minska fördomar och motverka negativa attityder till med funktionshinder. personer

Summary

been the Government with the task of review-

I have charged by

and analysing the issue of attitudes to with disabilities ing persons According terms of reference, I shall inter

dir 1997:24. to my

alia describe the in which people with disabilities experience way attitudes and treatment in contacts with authorities and other public bodies, and what opportunities they have to assert their inter- I shall also review and analyse to what extent factors in the ests. management and structure of operations and the

organisation,

of staff members contribute to better attitudes

qualiñcations can

and improvement in services. have opportunity for with disabilities to I provided an persons of their experiences. By of interviews, give an account means letters, discussions, seminars and meetings with disabled peoples immigrant organisations and others with know-

organisations,

of these issues, I have obtained picture of the situation.

ledge a

Unfortunately, I have to draw the conclusion that there are considerable deficiencies in attitudes with disabilities. to persons Many feel violated, controlled and called in question. This experience theme in almost all the statements I have oba recurrent The regardless of the type of tained. same pattern emerges life situation, and the support, service and assistance

disability,

I that efforts be made to disthat being sought. am aware may miss this resorting to arguments that the sample of re-

picture by spondents not representative, that I have in altogether too

was or one-sided taken the problems instead of pointing out a way up However, I consider that the pattern in these state-

possibilities.

ments has been confirmed by many that impossible to so dismiss. evident early stage of the enquiry that attitudes to was at an

high degree shaped by external factors. The

people were to a very values of the individual well the disabled persons own exas as of what they entitled to naturally play role. But

pectations are a

attitudes and behaviour have also been affected by working conditions, unclear and complicated systems of rules, which often are

16 Summary

changed, lack of and the changes in values resources, that have taken place the wake of the economic crisis.

Accordingly, atti-

tudes to with disabilities political issue persons are a and an expression of the collective attitudes of society. That why I have also described attitudes in this perspective.

The importance of changes in the wider society for attitudes confirmed by that I canied a survey out among employees who in the of their work with disabilities.

course meet people They

are affected by cuts and employers’ demands with to cope the same work in shorter time and with fewer a resources and this can affect attitudes in some cases. Many feel that laws and rules are unclear and that politicians do give clear information not on what

applicable.

There lack of clarity in the a political message on the attitude of the community to people with disabilities and on how the community deals with and meets the needs for service, support, and accessibility that people with disabilities have. The many gap between ideal and reality evident in material.

my When people

realise that laws and rules do not live their

up to promises, they

feel deceived and lose faith in societys citizens

ability to meet

needs and safeguard their interests. This distrust creates towards authorities, which leads in turn to distrust towards politicians. The between ideal and reality clear

gap particularly with re-

gard to contempt of court. There where do are cases principals not comply with judgements the right to assistance on measures or according to the Act concerning Support and Service for Persons with Certain Functional Impairments LSS the Social or Services

Act SoL. This unacceptable. In practice, this that

means the person does not get the assistance that measures or they are entitled to. This has been ongoing issue for an many years. During this time, number of proposed solutions have been

a examined,

without this resulting in I any Concrete measures. regard contempt of court matter of attitudes and therefore take as a up in this ñnal report.

In the light of the stock of that I have

knowledge now ac-

quired, I consider that the position of the individual be reinmust forced in number of This the for a respects. case; example, with

regard to the right to full participation and influence, where clear political directives required that

are persons must not be excluded or treated in violating because they have

a way a disability.

of course, also important to improve behaviour and treatment among employees and decision-makers by increasing their com-

petence in matters relating to the goals and aims of disability policy and the ethical aspects of attitudes.

I have recommended nine to develop behaviour and

ways treatment towards with disabilities. These include pro-

persons posals intended to improve collective attitudes and those directed at individual attitudes. Together, they aim at changing attitudes and treatment, improving the position of the individual in relation to authorities and other public bodies and making people better

equipped to participate in the life of the community on their own

terms.

Establish statutory right to participate

a An addition to be made to Chapter Article of the Constitution Act to the effect that laws and other statutory provisions should be drafted in such that all people can achieve full

a way participation and equality in society regardless of such conditions

gender, disability, sexual orientation, ethnic, linguis-

as age, race, tic religious affinity. This proposal statement of intent and

or a has primarily normative character.

Put a stop to contempt of court A to counteract contempt of court proposed. This

new way proposal aims at preventing situations that can lead to court decisions not being enforced. proposed that the county administrative boards be given increased supervisory role and powers

an to instruct municipalities and county councils to expand their services that the individual be offered the that she

so can measure

he entitled to. The County Administrative Board shall also or be able to instruct the municipality or county council to execute court decisions giving the individual right to a particular measure within reasonable period of time. shall be made possible to

a impose conditional fine the council fails to do so.

a on

Create clarity around advice and support" The Act concerning Support and Service for Persons with Certain Functional Impainnents LSS act that provides certain per-

with disabilities with the right number of provisions sons to a specified in the act. Some of these provisions involve the provision of advice, and other personal support, "advice and support". The has raised expectations, but at the same time created

measure confusion, both for employees and for those requiring the meas-

The legislation unclear and opinions differ as to what ures.

included in advice and support, and how differs from habilitation and rehabilitation. The legislation needs to be clarified.

Expand the right of access to public information

The right to specially-adapted public information for with persons

disabilities question of democratic rights. The opportunities

a for obtaining such information accessible form limited an are today which that cannot make full of and means many use perform their civic rights and duties. The Democracy Commission

should be charged with making proposals to how the right to

specially-adapted public information be reinforced,

can among other ways by the of technology. use new

Introduce function for handling points view and critia new of cism of attitudes Every relevant authority should create independent instance an that separate from the ordinary activity, where the individual can turn with points of view criticism of the authoritys attior tude. This activity intended to examine and take action the on various points of view and criticisms of attitudes that in emerge

an objective way.

Develop user support centres A trial activity with support to with disabilities user persons should be initiated under the auspices of the disabled peoples organisations. The purpose should be to test how such support, based experiences and conditions of be designed, on users can organised, administered and financed.

Increase competence A national competence development around issues programme relating to attitudes with disabilities should be worked to persons out. This programme shall be clearly based the principles of on

disability policy. A competence development council including

representatives of the relevant authorities and the disabled peoples organisations shall be associated with the to programme create a common view in these issues, disseminate and win acceptance for in the field.

Strengthen research on disability

The status of research in disability should be raised and resources reinforced. The Social Science Research Council, SFR, should be instructed to develop long-term strategy for how disability re-

a search to be evaluated, developed, stimulated and developed.

Reveal prejudices

The disabled peoples organisations should be given the opportunity to out initiatives to humour and satire to reduce

carry use prejudices and counteract negative attitudes to people with disabilities.

Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs att l kap. 2 § regeringsformen skall ha

följ ande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och

värdighet.

Den enskildes personliga Den enskildes personliga ekonomiska och kulturella ekonomiska och kulturella välfärd skall grundläg- välfärd skall vara grundläg-

vara

gande mål for den offentliga gande mål för den offentliga

verksamheten. Det skall sär- verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att skilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bo- trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att stad och utbildning samt att verka för social och verka for social omsorg och

omsorg

trygghet och för god lev- trygghet och för god lev-

en en

nadsmiljö. nadsmiljö och för att alla

medborgare oavsett kön, ål-

der, funktionshinder, ras, sex-

uell läggning, etnisk, språklig

eller religiös tillhörighet skall kunna uppnå full delaktighet

och jämlikhet i samhället.

Regeringsformen omtryckt 1998:1437

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka for social och trygg-

omsorg

het och för en god levnadsmiljö.

Det allmänna skall verka for att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter samt värna den enskildes

privatliv och familjeliv. Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att

behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.

Lag 1976:871.

Förslag till

i om stöd och

Lag om ändring lagen 1993:387

service till vissa funktionshindrade LSS

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1993:387 om stöd och

om service till vissa funktionshindrade dels att 27 § skall ha följ ande lydelse, dels att det i lagen skall införas två paragrafer, 26 a § och

nya

26 b av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 a §

Om länsstyrelsen finner att

kommun inte fullgör den en skyldighet kommunen har att verkställa dom rätt till

en om insatser enligt 7 och 9 §§ eller att kommunen för framtiden inte kommer att kunna tillgodose insatser som enskilda kan rätt till med stöd

7 och 9 §§, får länsstyrel-

förelägga kommunen att sen avhjälpa bristen. I föreläggandet får vite utsättas.

Vad sägs kommun

som om

gäller i förekommande fall

även landsting.

26 b §

Ett föreläggande enligt

26 § skall innehålla

a upp-

gifter om de åtgärder länsstyrelsen anser nödvändiga för

att den påtalade bristen skall

kunna avhjälpas.

27 Beslut sådan nämnd Beslut sådan nämnd av en av en som avses i 22 § eller av läns- i 22 § eller länssom avses av

styrelsen får överklagas hos styrelsen får överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol allmän förvaltningsdomstol

om beslutet avser beslutet om avser insatser för enskild insatser för enskild en en

enligt 9 enligt 9 utbetalning till någon utbetalning till någon annan enligt ll§, annan enligt 1l§,

återbetalning enligt 12 återbetalning enligt 12

förhandsbesked rätt förhandsbesked rätt om om till insatser enligt 16 § andra till insatser enligt 16 § andra

stycket, stycket,

tillstånd till enskild tillstånd till enskild verksamhet enligt 23 verksamhet enligt 23 föreläggande eller åter- föreläggande eller återkallelse av tillstånd enligt kallelse tillstånd enligt av 24 24 § eller

föreläggande enligt

26 a

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut i frågor i första stycket gäller omedelbart. som avses Länsrätten eller kammarrätten får dock förordna att dess beslut skall gälla först sedan det vunnit laga kraft.

2 Senaste lydelse 1995: 100

Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen 1980:620

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtj änstlagen3 1980:620

dels att 74 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två paragrafer, 68 a § och

nya

68 b av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 a §

Om länsstyrelsen finner att

kommun inte fullgör den en skyldighet kommunen har att verkställa dom rätt till

en om bistånd enligt 6 § eller att kommunen för framtiden inte kommer att kunna bistånd

enskilda kan rätt till som

med stöd av 6 får länssty-

relsen förelägga kommunen att avhjälpa bristen. I föreläggandet får vite utsättas.

68 b §

Ett föreläggande enligt 68

a § skall innehålla uppgifter

de åtgärder länsstyrelsen

nödvändiga för att den

anser påtalade bristen skall kunna

avhjälpas.

Länsstyrelsens beslut i Länsstyrelsens beslut i

ärenden tillstånd enligt 69 ärenden föreläggande om om föreläggande eller för- enligt 68 om tillstånd om a

bud enligt 70 § och enligt 69 om föreläggande

om om-

3Lagen omtryckt 1988:871 Senaste lydelse 1998:384

händertagande av personakt eller förbud enligt 70 § och enligt 70 c § får överklagas omhändertagande

om av

hos allmän förvaltningsdom- personakt enligt 70 § får

stol. l fråga om överklagande överklagas hos allmän av länsstyrelsens beslut enligt förvaltningsdomstol. 1 fråga

70 b § gäller i tillämpliga överklagande länssty-

om av delar bestämmelserna i 15 relsens beslut enligt 70 b §

kap. 7 § sekretesslagen gäller i tillämpliga delar be-

1980: 100. stämmelserna i 15 kap. 7 §

Länsstyrelsens beslut om sekretesslagen 1980: 100. föreläggande eller förbud en- Länsstyrelsens beslut om ligt 70 § och om omhänder- föreläggande enligt 68

tagande av personakt enligt om föreläggande eller förbud

70 c § samt domstols motsva- enligt 70 § och om omhän-

rande beslut gäller omedel- dertagande personakt

av enbart. Polismyndighet skall ligt 70 c § samt domstols lämna den hjälp som behövs motsvarande beslut gäller för att verkställa ett beslut omedelbart. Polismyndighet

om omedelbart omhändertagande skall lämna den hjälp

som av personakt. behövs för att verkställa ett

beslut om omedelbart omhän-

dertagande av personakt.

DEL I

överväganden och förslag

Inledning

Mitt utredningsuppdrag handlar om hur människor med funktionshinder bemöts av dem som skall tillhandahålla olika former

stöd och service och vad behöver göras för att bemötandet av som skall kunna bli bättre. Uppdraget handlar också hur den

om enskilde skall kunna utöva sin rätt till självbestämmande och därmed kunna ges ett direkt inflytande i mötet med personer inom olika samhällsområden.

Bemötandet är ytterst en politisk fråga. Denna slutsats är

grunden för hela utredningen ochför de förslag jag presenterar. Det

enskilda mötet påverkas nämligen de värderingar och den

av syn på funktionshindrade personer och handikappolitik, som råder i

samhället. Värderingarna avspeglar sig bl.a. i lagstiftning, programförklaringar, resurstilldelning och i åtgärder för att göra

olika verksamheter tillgängliga. Jag kallar detta för samhällets kollektiva bemötande av människor med funktionshinder. Det är ur detta kollektiva bemötande det enskilda mötet formas.

som

Kontrollerad och ifrågasatt är titeln på utredningens

en av

rapporter. Det är en bra sammanfattning av de upplevelser många

människor med funktionshinder säger sig ha av bemötandet när de ansöker om samhällsinsatser. De blir inte trodda. De ifrågasätts, t.ex. i föräldrarollen. Deras önskemål anses orealistiska, och kan ibland bli benämnda lyxkrav. Det händer t.o.m. att de

som uppmanas vända sig till välgörenhetsorganisationer för att få exempelvis ett hjälpmedel. Ett sammanfattande uttryck för dessa

upplevelser är att bli satt på plats handikapplats. Ett annat ut-

tryck är att bli hänvisad till ett liv lagom för funktionshindrade.

Regering och riksdag har angett att målen for den svenska

handikappolitiken skall vara jämlikhet, full delaktighet och själv-

bestämmande för den enskilde. De skildringar med

som personer funktionshinder förmedlar av bemötandet står i stark kontrast till dessa mål.

I enskildas berättelser kommer ofta ett påtagligt avstånd mellan individens förväntningar och den verklighet möter fram.

man

Givetvis finns också berättelser om goda möten, om personal som visar både inlevelse och kreativitet. Men det är det dåliga bemötandet som behöver lyftas fram och diskuteras för att för-

bättringar skall bli möjliga. Detta är utredningens uppgift.

Grunden till dåligt bemötande är att människor med funktionshinder fortfarande ofta betraktas enbart som vård- och omsorgstagare och inte som medborgare med samma rättigheter som andra att röra sig i samhället, ta del av information, göra sin röst hörd, utbilda sig, arbeta, bilda familj. Begreppen vård och omsorg leder inte tankarna till jämlikhet och delaktighet, utan till passivitet och beroende. En omsorgstagares behov anses speciella och kan därför alltid ifrågasättas. Särskilt tydligt blir detta i ekonomiskt kärva tider. Där vård- och omsorgstänkande förekommer hamnar enskilda med funktionshinder i underläge vilket

personer ofta ger en känsla vanmakt gentemot samhällets företrädare.

Handikappolitiken ses fortfarande i stor utsträckning som vårdfrågor eller möjligen sociala frågor inte som frågor om funk-

tionshindrade rättigheter att fullt ut delta i hela

personers samhällslivet. Diskussioner om funktionshindrade personers villkor förs mycket sällan i den svenska politiska debatten.

För att i grunden förändra attityderna till människor med funktionshinder och därigenom förbättra bemötandet krävs kraftfulla politiska initiativ. Utbildningar riktade till olika personal-

är viktiga, långt ifrån tillräckliga. Detta betänkande

grupper men handlar därför mer om behovet av att ta politisk ställning än om

kompetensutveckling. De officiellt antagna handikappolitiska

målen full delaktighet och jämlikhet måste förankras i hela

om samhället såväl inom den privata som den offentliga sektorn.

— Genom lagstiftning kan riksdagen visa att det svenska samhället inte accepterar med funktionshinder utestängs från

att personer

delaktighet i olika sammanhang. Lagstiftning kan ha en viktig

nonnbildande effekt och påverka attityder till funktionshindrade personer.

Att praktisera de handikappolitiska målen innebär konkret att

uppmärksamma och försöka motverka alla former av åsidosättande människor med funktionshinder. Den yttersta formen av

av vårt samhälles negativa kollektiva bemötande av personer med funktionshinder är lagtrots och domstolstrots. Domstolstrotset har av olika skäl uppmärksammats mest. Kommuner och landsting kan idag, utan åtgärder från statsmaktemas sida, vägra verkställa domstolsutslag som ger funktionshindrade personer deras lagliga rätt till samhällsinsatser.

Lagtrotset däremot märks inte lika mycket i debatten, men det

finns många exempel på lagtrots inte beivras. Ett exempel är

som

oskäligt långa handläggningstider i fall som skall behandlas skyndsamt enligt lag. Ett annat är att vi i Sverige har lagstiftning

både inom plan- och byggområdet och vad gäller kollektivtrafikens tillgänglighet som inte efterlevs. Ytterligare ett exempel är att många elever med funktionshinder inte får sina rättigheter till-

godosedda enligt vad som står i skollagen.

I det följande lägger jag fram förslag inom nio olika områden.

Förslagen har mycket stor spännvidd och omfattar ändringar och förtydliganden i lagstiftningen, åtgärder för att öka kompetensen

hos berörd personal och höja kvalitén i servicen, stimulans till

handikappforskningen, utveckling av brukarstöd och insatser för

att spegla och gissla fördomar.

Det inledande förslaget är generell natur och gäller ett till-

ägg i grundlagen. Jag att regering och riksdag bör göra tyd-

anser liga politiska markeringar för att klart visa det svenska samhällets syn på människor med funktionshinder och på handikappolitik. Funktionshindrade personers rätt till full delaktighet i samhällslivet behöver skrivas in i grundlagen. Om samhället i sitt kollektiva bemötande av funktionshindrade starkt markerar

personer rätten till delaktighet och jämlika levnadsvillkor, stärker det i sin tur den enskilda människan. Det bidrar till högre självkänsla och ökar förutsättningarna att bli bemött med respekt. Man kan ställa krav på att inte bli utestängd, diskriminerad. Detta är betydelsefullt i alla sammanhang när personer med funktionshinder vill ta del i samhällslivet.

Jag föreslår ett nytt tillvägagångssätt för att få stopp på det s.k. domstolstrotset. Förslaget lägger tonvikten vid att söka förebygga de situationer som leder till att domar inte verkställs. På två områden, råd och stöd enligt lagen 1993:387 stöd och service

om till vissa funktionshindrade LSS och rätten till samhällsinfor-

mation, föreslår jag utredningar i syfte att förtydliga vad som bör

gälla. I båda fallen oklarheter påtalats under utredning-

avses som

ens gång och som skapat svårigheter i bemötandet.

Kunskapen de faktorer påverkar bemötandet är brist-

om som

fällig och den forskning som bedrivs på detta och angränsande

områden är mycket begränsad. Jag föreslår därför vissa insatser i

syfte att stärka och utveckla handikappforskningen.

Utöver detta lägger jag förslag om stärkt brukarstöd och

brukarinflytande samt om ett nationellt kompetensutvecklings-

program för politiker, chefer och anställda.

Det är min förhoppning att mina forslag skall förbättra kvalitén i bemötandet människor med funktionshinder och öka förut-

sättningarna för att genomföra en politik på handikappområdet

står i överensstämmelse med de mål som regering och rikssom

dag uppställt.

l rätten till

Lagfäst delaktighet

Mina överväganden och forslag: Det behövs en övergripande lagstiftning for att realisera målet om delaktighet och jämlikhet

for personer med funktionshinder och för att förhindra utanförskap. Det bör åligga det allmänna att verka för att lagar och föreskrifter utformas så att alla medborgare kan uppnå full delaktighet och jämlikhet i samhället oberoende av förhållanden kön, ålder, funktionshinder, ras, sexuell läggning, et-

som

nisk, språklig eller religiös tillhörighet. Jag föreslår att ett

tillägg med den innebörden görs i 1 kap. 2 andra stycket, re-

geringsforrnen RF. En sådan viljeinriktning ger en klar signal

att samhället inte accepterar att någon medborgare ställs utanför gemenskapen och har en klart normbildande effekt. Det är också viktig markering hur samhället vill att medbor-

en av

skall bemötas. garna

1.1 mål behöver

Handikappolitikens

förtydligas

I Sverige och övriga Norden har handikappolitiken under de senaste årtiondena utvecklats från ett medicinskt synsätt, där tonvik-

ten legat vid frågor vård och behandling, till politisk fråga

om en om rätten till del i det samhälle man tillhör. I samband med det internationella handikappåret, 1981, antogs temat Full delaktighet och jämlikhet för arbetet under året och den därpå följande

handikappdekaden.

Under de nästan två årtionden som gått sedan handikappåret,

har full delaktighet och jämlikhet etablerats som det övergripande målet for den globala handikappolitiken. I FN:s standard-

regler, antagna 1993, uttrycks detta på följande sätt. Statema har ansvaret för att det skapas en rättslig grund för åtgärder som leder till delaktighet och jämlikhet for människor med funktionsned-

2 19-0357Lindqvistsnia

sättning. Ett stort antal länder har under 1990-talet antagit lag-

stiftning med denna målsättning grund. Flera länder bl.a.

som Finland, Ostelrike och Sydafrika har fört in sådan eller liken

nande målsättning i sin grundlag.

I den svenska lagstiftningen finns både särskilda lagar på handikappområdet och ett stort antal bestämmelser om tillgänglighet, stöd och service inom de lagar reglerar olika sakområden. som Däremot finns handikappområdet inte nämnt i den svenska grundlagen. Jag anser att detta är allvarlig brist, eftersom olika en sektorslagar och liknande aldrig på ett tillfredsställande sätt kan ge uttryck för en allmän strävan att skapa delaktighet inom alla samhällssektorer.

Med en liknande motivering föreslog 1989 års Handikapput-

redning i sitt slutbetänkande "Ett samhälle för alla SOU

1992:52 ett tillägg i regeringsformen, vilket skulle rättsligt

vara bindande. En sådan lösning avvisades emellertid juridisk av ex-

pertis inom regeringskansliet med hänvisning till att bestämmel-

sen skulle bli svår att överblicka och administrera. Slutsatsen av detta resonemang blir då att bindande bestämmelser bör prövas i

sitt sammanhang inom den lagstiftning gäller för olika sekto-

som rer. Däremot kvarstår enligt min mening behovet att i grundlagen

ange övergripande mål för politiken på handikappområdet.

Ett ytterligare motiv för att klargöra samhällets ambitioner på detta område är de problem som uppkommit under år och senare som har samband med allmänna strömningar och värderingsförskjutningar i samhället. Både i den offentliga debatten och i officiella dokument reduceras handikappolitiken ofta till frågor om vård och omsorg. Detta är förvisso viktiga frågor, handikapmen politiken innehåller så mycket Dessutom finns otaliga mer. exempel på att handikappaspektema glöms bort eller av andra skäl inte tas med i olika viktiga sammanhang. Handikappfrågan är helt enkelt inte tillräckligt synlig och etablerad i samhällsdebatten.

1.2 Komplettera grundlagen

Jag anser att det finns starka motiv for att slå fast rätten till full delaktighet och jämlikhet för människor med funktionshinder. Det behövs en övergripande bestämmelse i grundlagen med klar adress till riksdag, regering och olika myndigheter att verka för

att målet full delaktighet och jämlikhet uppnås. En sådan vil-

om jeinriktning från statsmakternas sida bör komma till uttryck i

Lagfäst rätten till delaktighet 35

form ett programstadgande i 1 kap. 2 andra stycket, rege-

av ringsformen RF. Eftersom ett stadgande att eftersträva del-

om aktighet och jämlikhet i samhället bör gälla generellt föreslår

mer jag att i paragrafen också omnämner andra utsatta grupper.

man Innebörden i stadgandet bör att lagar och föreskrifter skall

vara utformas på ett sådant sätt att alla medborgare, oavsett kön, ålder, funktionshinder, sexuell läggning, etnisk, språklig eller reli-

ras,

giös tillhörighet kan uppnå full delaktighet och jämlikhet.

Det finns naturligtvis argument mot ett sådant resonemang. En bestämmelse i grundlagen skulle t.ex. inte ha någon effekt, och

det faktum att regeringen planerar lagstiftning mot diskriminering

på olika områden, skulle göra en ändring av grundlagen onödig och kanske t.o.m. motverka det pågående arbetet inom området.

Jag vill understryka grundlagsändring inte utesluter behovet

att en

ytterligare lagstiftning det slag förbereds. Men re-

av av som nu dan det faktum att samhället i regeringsformen klart ger uttryck för att ingen medborgare får ställas utanför samhällets gemenskap på grund funktionshinder har i sig en viktig norrnbildande ef-

av fekt. Det är också viktig markering hur samhället vill att

en av medborgarna skall bemötas.

Jag föreslår att 1 kap. 2 andra stycket, kompletteras enligt

följande:

Den enskildes ersonliga, ekonomiska och kulturella välfärd

skall lä ande mål för den offentliga verksamheten.

vara grun

Det skall särskilt igga allmänna att trygga rätten till ar-

a det

bete, bostad och utbildning samt att verka för social omsor

och trygghet och för od levnadsmiljö och för att alla me

en -

borgare oavsett kön, ål er, funktionshinder, ras, sexuell lägg-

ning, etnisk, språklig eller religiös tillhöri het skall kunna

uppnå full delaktighet och jämlikhet i samhäl et.

‘-4;.u€§4.’D"3: Ii§az,{ii

7 i; :‘‘§O’§{gIfi7

:. :J ;§1 ggg :.‘Za§;¥T{:3‘.1$£‘~‘§ a. : ...v-

tfikå-Jåâ-vt5235:T.‘ié.z‘§f’lX-7i§fi.5u

. ; iii-§2;j;zT "v.m2n3ii§‘t5}1Ex¥t åiS/I T :1:uI,u:. .uu;fu‘i hä

27333 L

,r‘:.:i‘1,6"1H1Q€5fi5

- 3..2£i,:riz1z:Jif:l

r La.: swzsgümáçgg

:gå .wøaøgâéiøñ

,Lin-sag/:t5§§.I1$’£-fim’

x 5:5’:

~u.,..f;T034tfi

lérfitabn Esfiifiififiwggfifif

2 Sätt för domstolstrotset

stopp

Mitt förslag: Länsstyrelsen skall kunna förelägga en kommun eller ett landsting att bygga service enligt lagen stöd

upp en om och service till vissa funktionshindrade LSS eller social-

tjänstlagen SoL i erforderlig omfattning och som gör det

möjligt att i rimlig tid verkställa domar enskilda rätt

som ger till viss insats. Ett sådant föreläggande skall kunna förenas med vite. En kommun inte verkställt sådan dom skall också

som en kunna ett föreläggande med vite.

ges Länsstyrelserna bör få särskilda för att förstärka och

resurser intensifiera sin tillsyn i dessa frågor och utveckla gemensamma metoder för tillsynen. En viss del dessa resurser bör tillföras

av Socialstyrelsen för att samordna, följa och utveckla verksamheten.

2.1 Vissa huvudmän verkställer inte domar

LSS och SoL

enligt

Det förekommer att huvudmännen dröjer med att verkställa de domar enligt LSS och SoL länsrätt, kammarrätt eller Rege-

som ringsrätten beslutat. Detta har kritiserats från olika håll, framför

allt från handikapprörelsen, Socialstyrelsen och Handikappom-

budsmannen. Kritikerna har pekat på det uppenbart orimliga i att enskilda inte får insatser de har rätt till i skälig tid utan kanske först efter ett antal månader eller år eller inte alls.

—

I samband med att handikappreformen utvärderades granskade

länsstyrelserna vid två tillfällen om enskilda fått sina domar verkställda. I alla län fanns några domar inte var verkställda, trots

som att minst tre månader och oftast betydligt längre tid gått sedan dom avkunnats. I ett antal län fanns dessutom flera gynnande domar inte verkställts med motiveringen att resurser saknats.

som

38 Sätt stopp för domstolstrotset

Det har presenterats flera förslag hur skall komma till om man rätta med domstolstrotset, men inget av dem har lett till författ-

ningsändringar eller någon åtgärd.

annan

För att en lag skall kunna kallas rättighetslag bör tre krav vara

uppfyllda.

Den insats det är fråga skall tydligt beskriven i lagen, om vara

vad gäller innehåll, syfte, målgrupp och förutsättningar.

Rätten till insatsen skall möjlig att få prövad i domstol. vara Den enskilde skall kunna få domstolens beslut genomfört

verkställt inom den tid är angiven.

som

LSS och SoL uppfyller punkterna l och eftersom kommumen ner, och tidigare landsting, kan underlåta att verkställa sådana domar omedelbart eller inom rimlig tid kan inte att man anse punkt 3 är uppfylld. Det innebär att LSS och SoL i praktiken inte

kan betraktas fullständiga rättighetslagar. En aldrig så tydlig

som och konkret angiven insats är ingen rättighet det inte går att om tvinga huvudmannen att utföra den. Konstruktionen av LSS och SoL uppfattas ibland att två som

oförenliga principer är ställda mot varandra, rättighetslag mot

kommunalt självbestämmande. Men jag att det är

menar snarare ett konstruerat problem än ett verkligt.

Enligt 8 kap. 5 § regeringsformen skall föreskrifter kom-

om munernas åligganden ges i lag. En rättighetslag har därför före-

trädesrätt framför kommunallagen stadgar principen det

som om

kommunala självbestämmandet. I vissa sammanhang har kom-

munerna hävdat att de själva kan avgöra när, och t.o.m. om, en dom skall verkställas, eftersom de har älvbestämmanderätt. Men det är alltså inte juridiskt hållbar ståndpunkt. Även kommuner en och landsting är bundna domstolarnas beslut enskildas rätav om tigheter i förhållande till olika offentliga organ. Det är inte heller acceptabelt att kommuner och landsting under hänvisning till bristande resurser sig kunna låta bli att anser verkställa domar. Ett sådant argument håller inte när domstol en prövar rätten till insatsen och självfallet inte heller när domen skall verkställas.

2.2 till

Tidigare förslag åtgärder

Kommunalansvarsutredningen presenterade i betänkandet

Kommunalbot SOU 1989:64 ett förslag till lag sådan om en bot. Utredaren föreslog att kommun skulle kunna dömas att en

Sätt stopp för domstolstrotset 39

betala lägst 100 000 kronor och högst 10 miljoner kronor för grova lagöverträdelser och för överträdelse av domstolsbeslut om

verkställighetsförbud.

Förslaget utsattes för hård kritik, framförallt från kommuner.

De ansåg att förslaget innebar ett alltför kraftigt ingrepp i den

kommunala självbestämmanderätten och därmed även stod i strid med den Europeiska konventionen kommunal självstyrelse.

Förslaget ansågs ogenomförbart och ledde inte till några åtgärder från regeringen.

Lokaldemokratikommittén hade bl.a. i uppdrag att utreda hur

skall komma till rätta med domstolstrots, lagtrots och likman nande överträdelser från kommuner och landsting.

I betänkandet Förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots och lagtrots" SOU 1993:109 ansåg kommittén att det behövdes sanktioner, men att det fanns principiella skäl mot att införa straff. Inte heller skadestånd ansågs lämplig sanktionsform.

vara en

Förslaget i stället att kommunerna och landstingen i första

var hand själva skulle granska om deras beslut var lagliga. Nämndema skulle också ha rätt att vägra verkställa fullmäktigebeslut

som överklagats eller var uppenbart olagliga. Utredningen före-

slog ett personligt vite när ledamöter i en nämnd trotsar ett verkställighetsförbud eller underlåter att rätta ett beslut som en domstol upphävt och som redan är verkställt.

Länsstyrelsen skulle enligt utredningen få rätt att besluta om

kommun skulle betala vite när den inte verkställt domstols en en beslut enligt SoL och LSS. Det skulle dock inte gälla betalningsskyldighet enligt SoL eller LSS eftersom kommittén ansåg att

utsökningsbalken kunde tillämpas i sådana fall. Länsstyrelsen

skulle bara kunna besluta om vite i undantagsfall och då underlåtenheten att verkställa domen berodde på tredska. Ren

oförmåga att verkställa ett beslut på grund av att fullmäktige

inte sett till att bygga ut servicen tillräckligt skulle alltså enligt förslaget inte kunna rättas till genom vite.

Även detta förslag fick hård kritik. Det ansågs å sidan in-

ena kräkta på det kommunala älvbestämmandet, å andra sidan

vara

ihåligt och inte tillräckligt långtgående för att komma till rätta

med kommuner som inte prioriterade servicen inom socialtjänsten och stödet till personer med funktionshinder.

En beredning på Finansdepartementet ñck i uppdrag att lägga

fram ett nytt förslag med utgångspunkt i Lokaldemokratiutred-

ningens forslag. Men förslaget, redovisades i departe-

som en mentspromemoria Ds 1995:27, tog över huvud taget inte upp frågan åtgärder för att komma till rätta med kommuner och

40 Sätt stopp för domstolstrotset

landsting som inte följer domstolsbeslut insatser enligt LSS om och SoL.

2.3 Olika har diskuterats

lösningar

Frågan är då hur skall kunrna komma till rätta med kommuman ner och landsting som inte verkställer domar i tid, oavsett det om

beror på ovi1ja eller oförmåga.

Rättsordningen utgår från att ett domstolsbeslut skall följas. När enskilda inte fullgör sina skyldigheter finns det olika sätt att tvinga dem, men det finns inga särskilda regler som ger en enskild person möjlighet att utkräva laglig rättighet det allen av männa. Det har nämligen ansetts självklart att staten, liksom kommuner och landsting, skall följa domstolsbeslut. Domar enligt LSS och SoL kan i regel verkställas omedelbart. Enskilda skall också kunna räkna med att det görs. I vissa fall behöver kommunen få tid till förberedelse, det kan inte men accepteras att det dröjer månader och år. Tjänstemän och ledamöter i kommunala nämnder kan dömas

för tjänstefel de uppsåtligen eller oaktsamhet vid myndig-

om av

hetsutövning åsidosätter vad gäller för uppgiften 20 kap. l

som § brottsbalken. Straffet är böter eller fängelse i högst två år. Om

gämingen bedöms som ringa skall tjänstemän och politiker inte

dömas till Det står också i brottsbalken att gäming ansvar. som någon begår på order av den under vars lydnad han står inte skall medföra ansvar". Det gäller när omständigheterna är sådana att personen varit tvungen att lyda ordern. Ledamöter riksdagen eller kommun- och landstingsfullav mäktige kan däremot inte åläggas ansvar för tjänstefel för åtgärder som de vidtar ledamöter. som

Att utvidga straflansvar ser j emellertid som ogenomförbart.

ag Ett straffansvar för ledamöter i beslutande församlingar skulle möjligen kunna uppfattas som ett effektivt sätt att få kommunen att bygga ut den service som enskilda får rätt till domgenom stolsbeslut. Men att införa straffansvar för att politiker inte anslår tillräckligt med pengar till den kommunala servicen står i uppenbar strid med grunderna för Sveriges konstitution. Dessutom skulle det bli svårt att rekrytera till fullmäktigeförsampersoner lingar. Det innebär därmed ett grundskott mot demokratin. När en tjänsteman eller en nämnd inte verkställer ett domstolsbeslut om en insats beror det i vissa fall att det saknas resurser.

Sätt stopp för domstolstrotset 41

Därför är åtal sällan möjlig väg att komma till rätta med komen inte verkställer domar. muner som

Möjligheten att använda utsökningsbalkens regler när det gäl-

ler LSS och SoL har diskuterats jurister och utredare, och det av finns olika uppfattningar i frågan. Ett fall har tagits upp till avgörande i dom Högsta Domstolen HD år 1993 NJA 1993 s. en av 99. Den visar att det finns vissa möjligheter att tvinga komen att betala när den är skyldig att göra det. Men när en kommun inte betalar t.ex. ett utdömt socialbidrag är det i regel enklare mun för den enskilde att vända sig till tillsynsmyndighet eller till en en juridisk rådgivare tar kontakt med kommunen än att vända som

sig till kronofogdemyndigheten. Att få annan förpliktelse än en

betalningsskyldighet verkställd med stöd av utsökningsbalken

skulle säkert svårt. Även HD i den nämnda domen vara om menar att detta kan möjligt om bara domen är tillräckligt preciserad vara till innehåll, tid och kan fråga sig hur det skulle kunna rum, man ske servicen eller bostaden den enskilde får rätt till inte om som

finns tillgänglig.

Skadestånd kan möjligen framkomlig väg. Att inte få vara en den service domstol beslutat om kan ses som en form av som en skada för den enskilde. Någon direkt ekonomisk skada handlar det dock inte även den enskilde i undantagsfall kan drabom, om bas extra kostnader. I de fall kan tala om skada rör det av man sig alltså ideell skada är svår att värdera. Skademer om en som ståndet skulle säkert variera från fall till fall och inte alltid uppfattas rättvist den drabbas. Dessutom kan en som av som skadeståndsregel även den schabloniserades innebära en — om — möjlighet för kommunen att "köpa sig fri från andra, kanske mer kostsamma, insatser. En sådan regel kräver också att den enskilde initierar processen och medverkar i den. Minskade statsbidrag eller reducering den kommunalskatt av utbetalas till kommunerna skulle kunna effektiva ekosom vara nomiska påtryckningsmedel. Detsamma gäller någon form av k0mmunalb0t, jag nämnt har ett sådant förslag tidimen som avvisats. Att reducera statsbidragen, att inte betala ut all skatt gare till kommunerna eller att bötfálla kommuner inte verkställer som domar, är också svårgenomförbart både konstitutionella och av

praktiska skäl.

Ett annat sätt att tillgodose enskildas rätt kan vara att staten själv övertar ansvaret när kommun inte följ domstolsbeslut. en er Det är fonnellt möjligt att staten tar ett sekundärt för inansvar satser, det skulle innebära att staten måste bygga upp ett eget men system för uppgiften och även ha möjlighet att återkräva pengar

42 Sätt stopp för domstolstrotset

från kommunen. Ett sådant dubbelt är inte samhällsekosystem

nomiskt acceptabelt.

En lösning kan att staten övertar det primära vara ansvaret, dvs. att landsting och kommuner inte har något för LSSansvar insatser och eventuellt även SoL-insatser. Det skulle kunna vara

en acceptabel ordning, men innebära betydande omfördelning

en av samhällets ansvar. Skulle statens också gälla andra ansvar grupper än personer med funktionshinder, t.ex. äldre En sådan ordning kan inte införas utan omfattande de

en genomlysning av

ekonomiska och praktiska konsekvenserna.

2.4 SoL och LSS bör

kompletteras med

bestämmelser om aktivare och

tillsyn

vitesföreläggande

Frågan om domstolstrots har tagits i riksdagen vid olika tillupp fällen, bl.a. i ett antal motioner vid riksdagens

behandling av pro-

positionen om en ny kommunallag. Konstitutionsutskottet KU anförde i sitt betänkande över förslaget till

kommunallag bet.

1990/91: KU38 92 att det angeläget att frågorna löstes s. var snarast. Utskottet förordade därför att regeringen på

lämpligt sätt

skulle bereda dessa frågor. Detta är snart 10 år sedan. Sedan dess har personkretsen vidgats att LSS tillkommit 1994. Under genom tiden har också, jag visat, flera förslag till lösningar som utretts utan att detta lett till några åtgärder. De lösningar hittills presenterats har för- och nackdelar, som mest nackdelar. Den lösning jag föreslår har sin

nu utgångspunkt

i den ordning redan finns i

som lagen 1996:786 om tillsyn över hälso- och sjukvården. Enligt den får Socialstyrelsen förelägga

en vårdgivare att rätta till missförhållandena Socialstyrelsen om anser att vårdgivaren inte uppfyller kraven på god vård och att miss-

förhållandena påverkar patientsäkerheten. Socialstyrelsen skall

ange vilka åtgärder nödvändiga och kan besluta som anses om vite. Bestämmelsen finns i 6 kap. 13 § lagen

numera 1998:531

om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

. Enligt min mening är orsakerna till att vissa kommuner en av

har svårt att uppfylla sina förpliktelser enligt lagen brist been på

redskap att bygga ut verksamheten i den omfattning behövs. som

Länsstyrelserna bör därför få bättre möjligheter att i förebyggande

syfte försöka få till stånd bättre planering verksamheten, så

en av att den enskilde kan erbjudas den insats hon eller han har rätt till.

Sätt stopp för domstolstrotset 43

Om sådan överläggning inte leder fram till önskat resultat bör

länsstyrelserna få möjlighet att förelägga kommunen att avhjälpa

bristen. Ett sådant föreläggande bör kunna förses med vite. Jag anser också att en länsstyrelse bör kunna uppmärksamma att kommunen inte rättar sig efter vad domstol föreskrivit i

en en dom. I ett sådant fall bör länsstyrelsen förelägga kommunen att verkställa domen. Också här bör föreläggandet kunna kombineras med ett vite. Vitets storlek och utdömandet vitet skall ske en-

ligt lagen 1985:206 om viten.

Jag föreslår således att LSS och SoL kompletteras med följande bestämmelser:

stöd och service till vissa

Lagen 1993:387 om

funktionshindrade

26 § Om länsstyrelsen att kommun inte fullgör den

a finner en

skyldighet kommunen har att verkställa dom rätt till insat-

en om

enligt 7 och 9 §§ eller att kommunen för framtiden inte komser

att kunna tillgodose insatser enskilda kan rätt till med mer som stöd av 7 och 9 §§, får länsstyrelsen förelägga kommunen att avhjälpa bristen. I föreläggandet får vite utsättas.

Vad sägs kommun gäller i förekommande fall även

som om

landsting.

26 b § Ett föreläggande enligt 26 § skall innehålla uppgifter

a om

de åtgärder länsstyrelsen nödvändiga för att den påtalade

anser bristen skall kunna avhjälpas.

27 § Beslut av sådan nämnd som avses i 22 § eller av länssty-

relsen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol om beslutet

avser

insatser för enskild enligt 9

utbetalning till någon annan enligt l1§, återbetalning enligt 12

förhandsbesked om rätt till insatser enligt 16 § andra

stycket,

tillstånd till enskild verksamhet enligt 23

föreläggande eller återkallelse tillstånd enligt 24 § eller

föreläggande enligt 26 a Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

44 Sätt stopp för domstolstrotset

Beslut i frågor i första stycket gäller omedelbart. som avses Länsrätten eller kammarrätten får dock förordna att dess beslut skall gälla först sedan det vunnit laga kraft.

Socialtjänstlagen 1980:620

68 § Om länsstyrelsen att kommun inte fullgör den

a finner en

skyldighet kommunen har att verkställa dom rätt till bien om stånd enligt 6 § eller att kommunen för inte kommer

framtiden att

kunna bistånd enskilda kan rätt till med stöd 6 ge som av får

länsstyrelsen förelägga kommunen att avhjälpa bristen. I föreläg-

gandet får vite utsättas.

68 b § Ett föreläggande enligt 68 § skall innehålla uppgifter a om

de åtgärder länsstyrelsen nödvändiga för den påtalade

anser att bristen skall kunna avhjälpas.

74 § Länsstyrelsens beslut i ärenden föreläggande enligt

om 68 a om tillstånd enligt 69 föreläggande eller förbud om en-

ligt 70 § och om omhändertagande personakt enligt 70 § får

av c

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I fråga överkla-

gande av länsstyrelsens beslut enligt 70 b § gäller i tillämpliga delar bestämmelsemai 15 kap. 7 § sekretesslagen 1980: 100. Länsstyrelsens beslut föreläggande enligt 68 före-

om a om

läggande eller förbud enligt 70 § och omhändertagande

om av personakt enligt 70 c § samt domstols motsvarande beslut gäller omedelbart. Polismyndighet skall lämna den hjälp behövs för som att verkställa ett beslut omedelbart omhändertagande om av

personakt. Mitt förslag innebär att länsstyrelserna får väsentligt utökade

tillsynsuppgifter. Detta medför också att kravet på gedigen kompetens i dessa frågor måste ställas mycket högt hos den personal som skall arbeta med tillsynsfrågoma. Jag bedömer att det behövs ett visst resurstillskott för att klara uppgifterna kap. 10. En del av dessa resurser bör tillfalla Socialstyrelsen för att samordna och

följa utvecklingen nationellt. Jag också att länsstyrelserna

anser bör följa upp och utvärdera vilka effekter mitt förslag får för en-

skilda, huvudmän och tillsynsmyndigheter.

3 klarhet Råd och stöd

Skapa kring

Mitt förslag: Regeringen bör göra ett förtydligande av lagstiftningen när det gäller 9 § lag 1993:387 om stöd och ser-

vice till vissa funktionshindrade LSS. Utgångspunkten bör därvid att återställa det ursprungliga syftet med insatsen. vara

område jag stött på där olika tolkningar lagstiftningen ska- Ett av och konflikter när det gäller bemötandet är insatsen

pat problem

och personligt stöd i LSS. Motivet till att in-

rådgivning annat

fördes in i LSS att med funktionshinder och satsen var personer deras anhöriga har så utsatt situation att deras tillgång till en

kompletterande särskilt expertstöd skall lagregleras prop.

1992/93:l59. Därför skall de tillförsäkras sådana kvalificerade insatser från flera kompetensområden behövs för att undersom lätta det dagliga livet. Det rör sig skriver regeringen insatser om,

rådgivande och stödjande karaktär, där medicinska, psykolo-

av sociala och pedagogiska aspekter funktionshindret be-

giska, av

aktas. Insatserna skall komplement till och inte som ses som

ersättning för t.ex. habilitering, rehabilitering och socialtjänst. föreslog också ändring hälso- och sjuk- Regeringen en av vårdslagen HSL. I specialmotiveringen till ändringsförslaget avsågs med habilitering planerade och från flera kompetensområden sammansatta åtgärder allsidigt främjar utvecklingen av

som

bästa funktionsförrnåga, samt fysiskt och psykiskt välbemöjliga

finnande hos den enskilde. Insatsen råd och stöd är avgiftsfri och beslutet kan överklagas till skillnad från motsvarande stöd enligt HSL och socialtjänstla-

gen SoL.

Råd och stöd fanns särskild för personer med som en omsorg

utvecklingsstörning redan enligt 1985 års omsorgslag. Den l jan-

uari 1994 ersattes den av LSS och en utvidgning av personkretsen

gjordes. Landstingen för insatsen och får årligen ett

ansvarar 200 miljoner kronor kompensation för de

statsbidrag på som

merkostnader de beräknas att LSS ger en större som genom

46 Skapa klarhet kring "Råd och stöd"

grupp den s.k. personkrets 3 rätt till råd och stöd, jämfört med

den tidigare omsorgslagen. Som del i

en handikappreformen

kompletterades HSL med två paragrafer 3a§ och l8a§

nya som

förtydligar sjukvårdshuvudmännens ansvar för bl.a. habilitering,

rehabilitering och hjälpmedelsförsörjning.

Problemet, som nu uppkommit, är att oklarheten i begreppet

råd och stöd inneburit att många sökt insatsen fått

som avslag.

Det har då uppfattats del med funktionshinder av en personer som om man utlovats rätten till insats, i praktiken nekats den en men rätten.

3.1 Innehållet i råd och stöd är

oklart

Alltsedan råd och stöd infördes särskild som en omsorg enligt

omsorgslagen har det förekommit olika uppfattningar vad

om som skall ingå i insatsen. Regeringsrätten avkunnade, under den

tid omsorgslagen gällde, fyra domar klargjorde behand-

som att

ling av logoped kunde utgå med stöd omsorgslagen beho-

av om Vet inte kunde tillgodoses HSL RÅ 1989 ref. Det genom 79. framgår av förarbetena till LSS att de redan hade insatser som

enligt omsorgslagen inte skulle få någon försämring med

den nya lagstiftningen. Läns- och kammarrättema har fram till sommaren 1997 i stort också följt den praxis utvecklats. Det gäller som t.ex.

behov ytterligare logopedinsatser.

av Men en förändring skedde, nämnts, 1997, då som sommaren regeringsrätten avkunnade fyra domar rör råd och stöd enligt som LSS. I samtliga fall har de enskilda att få insats begärt mer av en de redan får, de bedömer otillräcklig. De har sålemen som som des begärt att få utnyttja råd och stöd ett kvantitativt komsom plement till de insatser de fått enligt HSL. Problemet då som uppkommit är vilka insatser skall utgå råd och stöd som som enligt LSS och vilka enbart skall utgå med stöd HSL. Regesom av ringsrätten har konstaterat att gränsdragningen mellan LSS och

HSL är otydlig, men slår i dessa domar fast att habiliteringsåtgärder inte inom insatsen råd och stöd. Denna slutsats tolkas ryms av många som stående i strid med de intentioner lagstiftaren hade vid införandet LSS och för den enskilde

av en försämring jämfört med tidigare lagstiftning.

I specialmotiveringen till LSS 9 § l att syftet med råd angavs och stöd att inte sjukvårdande

var ge behandling/rehabilitering

eller andra insatser klart faller inom tillämpningsområdet för som

Skapa klarhet kring "Råd och stöd" 47

hälso- och och inte heller att den typ social ser-

sjukvården, ge av

vice socialtjänsten skall erbjuda eller pedagogiska insatser som till En svaghet i förarbetena är, enligt min

som hör undervisning.

mening, råd och stöd insats inte är definierad. Insatsen att som beskrivs rådgivande och allmänt stödjande och skall kunna som rad uppräknade experter, företrädesvis sådana som anges av en vändes i råd och stöd i om psykiskt utvecklingsomsorgerna störda.

Landstingsförbundet har hela tiden hävdat att det är orimligt hälso- och sjukvårdslagens stadgande hälso- och sjukvård

att om

lika villkor sätts spel att rättighetslagstiftning gör

på ur genom en det för vissa medborgare att kostnadsfritt och med förtur

möjligt

få tillgång till vissa insatser. Därför kan rådgivning och annat per-

sonligt stöd i enlighet med det angivna citatet ur specialmo-

ovan tiveringen till LSS 9 § inte innehålla behandlingsinsatser som

omfattas HSL, menar Landstingsförbundet.

av Andra, många företrädare för handikapprörelsen, delar t.ex. inte denna åsikt. De att förarbetena till LSS är klara och att menar

inställning och regeringsrättens tolkning av

Landstingsförbundets

innebär råd och stöd i praktiken försvinner som rät-

lagen att nu tighet.

Diskussionen råd och stöd har också gjort att det varit

kring

svårt för den enskilde få information insatsen, den skall att om var sökas och vilket innehåll den har.

Av Socialstyrelsens statistik 199826 framgår att ca 22 000

hade beslut Råd och stöd under 1997. Av dessa personer ett om tillhörde 1600 personkrets för vilka den särskilda kompenca

sationen på 200 miljoner kronor årligen utgår till landstingen se-

dan 1994.

3 Förtydliga lagstiftningen

det är olyckligt ett riksdagsbeslut kan tolkas på så

Jag anser att att olika Det är olyckligt också med tanke på att beslutet var sätt. förbättra livsvillkoren för de människor har en ämnat att som svår livssituation på grund ett funktionshinder. Jag an-

mycket av

sådana signaler minskar tilltron till politiker och lagstiftare ser att och kan betraktas form dåligt kollektivt bemötande som en av från samhällets sida. Socialstyrelsen har föreslagit att insatsen

borde benämnas särskilt expertstöd" för att underlätta informationen kring insatsen. Jag är tveksam till om det löser problemet.

48 Skapa klarhet kring "Råd och stöd

Jag anser i stället att konsekvenserna riksdagens beslut i det

av här hänseendet bör utredas med inriktning på att återställa det

ur-

sprungliga syftet med råd och stöd. I det sammanhanget bör

man också fundera över namnet på insatsen.

4 rätten till

Vidga tillgänglig

samhällsinformation

Mitt förslag: Demokratiutredningen bör få i uppgift att lämna

förslag hur rätten till anpassad samhällsinformation, bl.a.

med hjälp den nya tekniken, kan stärkas.

"Sveriges tätposition IT -land skall befästas. Myndighe-

som

terna skall före ångare högt ställda krav på till-

vara genom

gänglighet offent och aktiv användning av

tekniken" irgormationöran Persson i sin regeringsförkla-

Statsminister

ring 1998.

4.1 Behov av information

tillgänglig

Handikappolitik är ytterst demokratifrågor. Alla skall ha lika rätt

att bidra till samhällets utveckling. Tillgång till samhällsinformation och möjlighet att del allmänna handlingar är en förut-

av sättning for att vi skall kunna utöva våra medborgerliga rättigheter och nå full delaktighet och jämlikhet i samhället. FN:s standardregler pekar också ut tillgänglig information och möjlighet till kommunikation ett medel att nå delaktighet och j äm-

som likhet.

Varje svensk medborgare har rätt att ta del allmänna hand-

lingar. Denna rätt regleras i tryckfrihetsförordningen liksom for-

merna for utlämnandet av sådana. En myndighet är skyldig att på begäran lämna ut sådan handling. Däremot innebär dessa reg-

en ler inte någon skyldighet för myndighet att t.ex. tala in denna

en på band eller på annat sätt anpassa den. Myndigheternas ansvar för att tillhandahålla samhällsinfonnation betonas i socialtjänstla-

lagen stöd och service till vissa funktionshindrade LSS, gen, om

hälso- och sjukvårdslagen och förvaltningslagen. Myndigheternas

serviceskyldighet regleras i förvaltningslagens 4 Den lyder:

Varje skall lämna upplysningar, vägledning, råd

och myndighetså hjälp till enskilda i

annan an frågor som rör myndig-

heternas verksamhetsområde. Hälpen skall lämnas i den ut-

sträckning som är lämplig me hänsyn till frågans art, den

enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.

För att vissa funktionshinder inte skall bli informations- och

kommunikationshandikapp krävs att t.ex. myndigheternas infor-

mation är eller kan göras tillgänglig. Synskadade har personer behov av hörbar information eller information på punktskrift. Döva och hörselskadade personer behöver synlig information och

i många sammanhang finns det behov teckenspråkstolkar för

av att möjliggöra kommunikation. Dövblinda behöver inpersoner formation är anpassad efter deras behov. Personer inte som som kan läsa svåra texter därför att de har t.ex. dyslexi, afasi eller en

utvecklingsstörning kan till del kompensera sina svårigheter

en med lättlästa versioner texter. För kommer från av personer som andra länder är både behoven information och problemen att få av tillgång till information för det mesta ännu större än för infödda svenskar. Möjligheterna att få sådan anpassad information från en

myndigheterna är i dag ytterst begränsad. Handikappombudsmannen skriver i sin rapport till regeringen 1997, att två tredjedelar de statliga myndigheterna 1995

av angav att de inte hade någon information tillgänglig sig på som var vare punktskrift, kassett, diskett eller lättläst. Fyra tio myndigheter av var inte heller beredda att på begäran ta fram information i anpassad form.

Samma mönster går igen i mitt kunskapsunderlag. Många

personer med funktionshinder känner sig utestängda från den service

som andra medborgare får, trots att lagen möjligheter att få

ger hjälp i det här hänseendet. Jag måste därför dra den slutsatsen att

tillämpningen av bestämmelsen inte riktigt fungerar i praktiken

utan måste förtydligas. Denna slutsats förstärks även framgår som nedan av den, i mitt tycke, alltför snäva tolkning regeringen gjort

av förvaltningslagens 4

Frågan om i vilken utsträckning myndigheterna är skyldiga att

tillhandahålla och information ställdes nämligen på sin anpassa spets 1992, då synskadad begärde att remissvaren till en man 1989 års Handikapputredning upplästa eller inlästa. Om han inte kunde få det, begärde han att Socialdepartementet skulle fatta särskilt beslut i frågan. Frågan hänvisades till regeringen i sitt som

konstaterade att det angeläget att allt offentligt material svar var

rörande handikappropositionen gjordes tillgängligt. Men rege-

ringen konstaterade också att bestämmelserna tillhandahål-

om lande allmänna handlingar inte medför någon skyldighet för en

av myndighet att framställa handling att t.ex. tala in en

en ny genom allmän handling på band eller på annat sätt anpassa handlingen. Däremot har den så önskar rätt att ta del handlingarna i

som av det skick de befinner sig i Regeringsbeslut 1992-09-10 ärende S92/6639/J och S92/6890/J.

När vissa myndigheter inte att de ens på förfrågan skall

anser göra information tillgänglig leder det till att funktionshindrade

medborgares möjligheter att uppnå jämlikhet och delaktighet

kraftigt försvåras. refererade regeringsbeslut har det fast-

I ovan slagits att myndigheterna inte är skyldiga att information

anpassa på det sättet att man framställer en ny handling på ett annat medium. Detta beslut grundar sig på att den berörda handlingen i sitt ursprungliga skick är svart-vit skrift. Den information som

idag efterfrågas finns ofta ursprungligen i en databas eller på an-

nat sätt elektroniskt lagrad. Det innebär att med små medel

man kan handlingen efter de behov finns. I del fall

anpassa som en krävs det att tekniken anpassas så att olika system passar ihop. Olika system, databaser och program måste därför utformas så att de från början kan samarbeta och tillfredsställa både behoven hos de människor efterfrågar information och de behov som

som myndigheterna har. Det går naturligtvis inte att lösa alla informationsproblem att utnyttja och tekniken på rätt sätt,

genom anpassa

det pågående standardiseringsarbetet är ett viktigt led i att

men

förbättra tillgängligheten. Det är viktigt att handikappaspektema

lyfts in i detta arbete och att handikapporganisationemas erfarenhet tas tillvara i det sammanhanget.

4.2 Rätten till information är en

anpassad

demokratifråga

Jag att informationsfriheten och rätten att självständigt ta

anser del allmänna handlingar är hömstenar i ett demokratiskt sam-

hälle. Dessa grundläggande rättigheter är redan tryggade i grundlagen. Förvaltningslagen är den lag som skall styra hur myndigheterna agerar gentemot medborgarna, och lagen reglerar

också myndigheternas serviceskyldighet.

Enligt min mening uttrycks emellertid inte lagens intentioner tillräckligt klart i 4 Där står visserligen att hjälpen skall lämnas

i den utsträckning är lämplig med hänsyn till frågans art, den

som enskildes behov hjälp och myndighetens verksamhet. Men laav gen säger ingenting om vilket av dessa intressen skall väga som

tyngst vid myndigheternas bedömning. Detta myndigheterna

ger ett stort utrymme att i varje enskilt fall göra bedömning vilen av ken information de anser är rimlig att tillhandahålla, trots att den enskildes behov borde styra detta. Handikapputredningen förde motsvarande resonemang i sitt slutbetänkande "Ett samhälle för alla SOU 1992:52. Utred-

ningen föreslog ett tillägg i 4 § förvaltningslagen med innebörden

att myndigheten skall se till att personer fysiska, psykiska som av eller andra skäl möter svårigheter att få tillgång till upplysningar och uppgifter allmänna handlingar, får den hjälp de behöver ur med detta. Det är ett sätt att förtydliga lagtexten. Ett annat sätt

kan vara att komplettera 4§ förvaltningslagen på så sätt att det

klart framgår att myndigheterna skall lämna hjälpen i den fonn eller på det sätt är lämpligt med hänsyn till den enskildes besom hov. Det har inte varit möjligt för mig att inom för min utramen

redning ytterligare analysera frågan och föreslå åtgärder som in-

nebär att rätten till anpassad information tryggas. Frågan om tillgänglig information och IT hör enligt min mening ihop med

grundläggande demokratiska rättigheter. Demokratiutredningen

har till uppgift att bl.a. analysera infonnations- och kommunya nikationsmönster och hur den informationstekniken påverkar nya demokratin. Jag föreslår därför att Demokratiutredningen får i uppdrag att undersöka och lämna förslag hur rätten till om anpas-

sad samhällsinfonnation, bl.a. med hjälp den tekniken, kan

av nya stärkas.

sou 1999:21 53

5 Inför en funktion för hantering av synpunkter och kritik på

bemötandet

Mina överväganden och förslag:

Synpunkter på bemötandet bör tas hand berörd verk-

om av

samhet och knytas till huvudmannens kvalitetsutvecklingsar-

bete. Varje huvudman bör t.ex., utifrån sina egna förutsättningar, kunna upprätta fristående och från den ordi-

en narie verksamheten oberoende funktion syfte är att

vars granska och behandla olika synpunkter på bemötandet på ett objektivt sätt samt råd, informera, utreda, föreslå lösningar

ge och förmedla kontakter. Det bör klart framgå huvudman-

utåtriktade information till synpunkter kan framfönens vem ras. Ett särskilt Stimulansbidrag till huvudmännen bör kunna under-

lätta och påskynda utvecklingen. Regeringen bör följa utvecklingen av huvudmännens in-

noga satser för att stärka den enskildes ställning. Huvudmännen bör

att redogöra för regeringen vilka åtgärder som viduppmanas tagits i detta avseende.

5.1 Stärk den enskildes ställning och

inflytande

När människor upplever att det finns brister i kvalitén och bemötandet från de myndigheter och offentliga organ som är satta att

hjälp och stöd måste det finnas möjligheter att framföra kritik ge och synpunkter. Det är också ett sätt att stärka den enskildes

ställning och inflytande. Många efterlyser funktion, en instans

en eller nämnd dit kan vända sig och klaga. Det handlar of-

en man tast inte att få rätt i juridisk mening utan att få tala om att

om om

man känner sig illa behandlad eller inte har fått det som utlovats. Det finns naturligtvis möjligheter att vända sig till närmaste chef, till någon nämndordförande, till personalen vid den myndighet det gäller eller till högsta ledningen. Det görs också, men många

drar sig för det. Många befinner sig i beroendeställning och det

en kan finnas rädsla att just den är hänvisad till för framtida

en man kontakter eller vård kan göra livet besvärligt för Det

en. är snarare en opartisk instans som efterlyses en instans som är fristående

från den ordinarie verksamheten och vars lojalitet inte ligger i den berörda organisationen, men där det ändå finns ett ansvar.

5.2 Olika

lösningar

Det finns en rad instanser som tar emot klagomål och anmälningar från enskilda och/eller anhöriga blivit illa behandlade

som inom hälso- och sjukvården. En ingående redogörelse för dessa instanser finns i betänkandet Brister i fråga be-

omsorg - en om mötandet av äldre SOU 1997:51. Förtroendenämndema har ofta nämnts som exempel på oberoende organ som har till uppgift att hjälpa enskilda och anhöriga i kontakten med hälso- och sjuk-

vårdspersonal. Någon sådan motsvarighet finns inte inom social-

tjänsten, skolan eller någon kommunal verksamhet. Inte

annan heller inom försäkringskassan eller inom arbetsmarknadsverkets ansvarsområde finns en funktion av det slag människor efterlyser. Det pågår emellertid diskussioner inom de olika huvudmännens verksamhetsområden om hur den enskildes inflytande och ställning skall kunna stärkas och synpunkter och kritik tas omhand för att förbättra kvalitén i arbetet. Denna utveckling är viktig och jag vill redovisa vissa tankarna här.

Försäkringskassan

Genom ett tillägg i Lagen 1962:381 om allmän försäkring skall försäkringskassans styrelse enligt 18 kap. 9 § bl.a. se till att all-

mänheten och andra i kontakten med den allmänna försäkringskassan får ett bra bemötande och att kontakten underlättas

genom en god service och tillgänglighet samt information. Tillägget är relativt nytt. Det gäller fr.o.m. den l juli 1998 och kom till på initiativ av riksdagen.

Försäkringskassans styrelser skiljer sig från många andra sty-

relser så till vida att de består ett antal förtroendevalda

av perso-

regeringen utsett och har ett uttalat för b1.a. ner som som ansvar

bemötandefrågor. Enligt F örsäkringskasseförbundet skulle därför

kassomas styrelser kunna fungera som den samlande instans enskilda kan vända sig till de upplever att de blivit dåligt be-

om mötta hos försäkringskassan eller de inte fått den information

eller de råd de efterfrågat.

Det har också diskuterats socialförsäkringsnämndema kan

ha funktionen som klagoinstans. Socialförsäkringsnämndema

skall avgöra ärenden om rätt till b1.a. förtidspension, handikapp-

ersättning, Vårdbidrag och assistansersättning efter ingående be-

dömning den enskildes behov. Detta kan resultera i beslut som

av kan gå emot den enskilde och denne uppfattas som orättvist,

av kränkande och ett tecken dåligt bemötande. Jag har därför

svårt att tro att socialförsäkringsnämndema kan fylla den funktion

jag och många andra efterlyser. En möjlighet diskuteras inom vissa försäkrings-

annan som nu kassor och inom Riksförsäkringsverket kan förstärka

är om man servicen inom varje centralkontor att skapa funktion

genom en

är fristående från kassan och opartisk. Om det uppstått prosom blem i kontakterna med kassans handläggare, när man upplever att blivit dåligt bemött, när vill reda ut vad blivit

man man som fel och vill ha infonnation, stöd och hjälp skulle märmi-

när man skor kunna vända sig dit. En sådan funktion skulle också kunna

bli viktig del i kassomas utvecklingsarbete och i uppföljningen

en och dokumentationen verksamheten.

F örtroendenämnderna

Enligt Lagen 1992:536 förtroendeverksamhet inom hälso-

om och sjukvården skall förtroendenämnder finnas inom varje

m.m. landsting och kommun. Nämnden skall opartisk instans

vara en dit patienter, anhöriga och personal kan vända sig när det uppstår problem i kontakterna med landstingens och kommunernas hälso-

och sjukvård.

Kommittén hälso och sjukvårdens finansiering och orga-

om nisation, HSU 2000, har kartlagt hur förtroendenämndema arbetar i dag. Kartläggningen redovisas i delbetänkandet Patienten har

rätt SOU 1997:154. Huvudintrycket HSU:s genomgång av förtroendenämn-

av dema är att de, vissa preciseringar av verksamheten görs,

om kommit för att stanna. Detta framgår också prop. 1998/99:4

Stärkt patientintlytande. Nämndernas styrka ligger i möjligheten

att föra dialog med företrädare för vården för att tidigt lösa en

uppkomna problem, skriver regeringen och understryker också

vikten av att sådan organisation tillskapas, och att det inte råen der någon tvekan om att förtroendenämndema är självständiga i förhållande till dem beslutar hälso- och sjukvården. som om

Från mina utgångspunkter fyller landstingens förtroendenämn-

der den funktion inom landstingen många efterlyser inom som t.ex. kommunen och försäkringskassan. Däremot är jag kritisk till

förslaget om namnbyte. Benämningen patientnämnd för i alltför

hög utsträckning, tanken till beroende och passivitet hos människan. Enligt min mening bör benämningen kvalitetsnämnd vara eller förtroendenämnd för att markera att verksamheten syftar till att höja kvalitén på insatserna och inflytandet för den enskilde.

Kommunernas kvalitetssäkrings- och kvalitetsutvecklingsarbete

Kommunernas kvalitetsarbete har tagit fart under slutet 1990av talet. Många kommuner satsar idag på att utveckla kvaresurser litén inom den kommunala verksamheten. Bemötande, attityder, hur man möter brukarnas behov på ett bättre sätt, klagomålshantering och den enskildes ställning är frågor diskuteras fortlösom pande inom många kommuner liksom vilka åtgärder kan som vidtas för att utveckla det inte fungerar tillfredsställande. Sosom

cialstyrelsens allmänna råd SOSFS 1998:8 kvalitetssystem

om inom omsorgema äldre- och funktionshindrade är i dessa om avseenden till viss del vägledande. Kommunernas kvalitetsarbete och erfarenheterna utveckav lingsarbete inom äldre- handikappområdet kan, tillsammans resp. med Socialstyrelsens allmänna råd, på sikt innebära att vissa klagomål och synpunkter kan tas omhand under vägen inom ramen för det kommunala kvalitetsutvecklingsarbetet eller, i förekommande fall, inom för medborgarkontorens verksamhetsomramen råde. Ju tydligare informationen vilka tjänster kommunen är om

kan erbjuda sina medborgare, och tydligare innehållsdeklara-

tionen i dessa tjänster är, desto mindre är risken för missförstånd och missnöje med inte fått vad trodde skulle få. att man man man Det förekommer emellertid ibland så svåra frågor och så stora läsningar att det kan svårt att klara problemen den ordinavara av rie vägen. Enligt min uppfattning behövs då möjligheter för den enskilde att gå vidare till opartisk instans i kommunen. Den en

tanke som förs fram i Kommunförbundets rapport

Tjänstegarantier och klagomålshantering väg till ökat med-

- en borgarinflytande är enligt min mening intressant och bör kunna prövas i praktiken. I rapporten skissas en rutin för att hantera klagomål i form trestegsmodell. Det första steget innebär att

av en

rutiner utformas på respektive enhet/förvaltning, så att klagomål

och synpunkter i första hand kan tas om hand där. Det andra steget innebär att den enskilde skall kunna få en s.k. "second opinion, dvs. gå vidare till ytterligare en nivå om vederbörande inte är nöjd med hanteringen på den berörda enheten eller förvaltningen. Som en sista utväg när allt annat prövats, bör det finnas möjligheter att vända sig till generell kvalitetsnänmd som

en täcker hela det kommunala fältet, dvs. ett tredje steg. Kvalitetsnämnden bör bestå bl.a. förtroendevalda utses kom-

av som av

munfullmäktige, och alltså ha en stark politisk förankring. Dess

uppgift skulle att ta emot klagomål och, om det finns anled-

vara ning, be ansvarig nämnd ompröva beslutet, undersöka om bemötandet enskild brustit eller uppmana ansvarig nämnd

av en person att ta initiativ till olika förbättringar.

En generell kommunal kvalitetsnämnd, såsom den diskuteras i rapporten, är enligt min åsikt, tilltalande därför att den föreslås täcka hela det kommunala fältet. Det öppnar möjligheter att framföra synpunkter och kritik på flera områden än de traditionella, dvs. vård och omsorg. Kommunala verksamheter som t.ex. skola, kultur och fritidsaktiviteter är lika viktiga för personer med funktionshinder som för andra medborgare, och brister inom dessa verksamheter kan få stora konsekvenser för personer med funktionshinder.

Arbetsmarknadsverket

Arbetsmarknadsområdet tillhör inte de områden jag skall behandla enligt mina direktiv. Jag vill emellertid ändå något beröra denna verksamhet, eftersom det där pågår ett utvecklingsarbete

ligger i linje med vad jag förordat ovan när det gäller att försom söka tillgodose medborgarnas behov att kanalisera sitt miss-

av nöje, förbättra informationen och visa medborgarna tillrätta. Arbetsmarknadsverket har valt att utveckla central funktion,

en den s.k. Söderhamnsverksamheten, för att mer effektivt kunna samla information sin verksamhet, också för att kunna ta

om men emot synpunkter och klagomål på bemötande, ge råd om vart man

kan vända sig och få ett system för uppföljning. Verksamheten ingår i Arbetsmarknadsverkets ordinarie verksamhet och budget.

5.3 En modell för

klagomålshantering

Jag har haft kontakt med företrädare för de olika huvudmännen för att med var och en diskutera möjligheterna att finna former för hur synpunkter på bemötande kan hand inom respektive tas om huvudmans ansvarsområde. Att låta människor komma till tals

med myndigheter är viktigt flera aspekter. För det första är det

ur en styrka för den enskilde att veta vart hon eller han skall vända sig med sin kritik. För det andra får huvudmännen rutin för att en ta hand synpunkter och kritik och kan göra något det. För om det tredje kan en systematisk återföring ske av den enskildes synpunkter som därmed kan integreras i det löpande kvalitetsarbetet och leda till förbättringar i verksamheten. För det fjärde ökar en sådan ordning medborgarnas förtroende för systemet. Det är självfallet varje huvudmans uppgift att inom för ramen gällande regler och på frivillig väg komma fram till hur man bäst organiserar sin verksamhet för att ta emot och följa upp syn-

punkter och klagomål på bemötandet. Men när jag gått igenom

det utvecklingsarbete sker hos huvudmännen på det här som området och lyssnat till de diskussioner förts, kan jag vissa som se gemensamma linjer i tänkandet kan tjäna modell för som som klagomålshantering. Jag anser att modellen bör utformas utifrån

följande utgångspunkter:

0 Synpunkter och klagomål på bemötandet bör tas om hand av berörd verksamhet och knytas till huvudmannens kvalitetsutvecklingsarbete. Detta ställer krav på att tydliga rutiner utvecklas och att det finns vilja att fortlöpande en gemensam styra, följa upp, utveckla och dokumentera kvalitén i verksamheten. - Funktionen bör vara fristående, central och oberoende. Syftet bör att granska och behandla olika klagomål rör den vara som egna huvudmannens område utifrån objektiva grunder och den enskildes synpunkter samt råd, informera, utreda, föreslå ge lösningar och förmedla kontakter. 0 Det bör klart framgå huvudmannens utåtriktade information av vem eller vilka hos huvudmannen som har denna funktion. Detta fråntar naturligtvis inte de närmast berörda tjänstemännen och arbetsledama längst ut i organisationen deras ansvar

att ta till sig den enskildes synpunkter och medverka till ett

bättre bemötande. Verksamheten bör på sikt rikta sig till samtliga medborgare,

inte enbart till med funktionshinder.

personer

Ett särskilt Stimulansbidrag bör utgå till huvudmännen, för att pröva och utvärdera organisatoriska lösningar som på bättre sätt kan tillgodose huvudmannens behov.

Jag anser att regeringen noga bör följa utvecklingen av hu-

vudmannens insatser på det här området. Huvudmännen bör uppmanas att redovisa vilka åtgärder som vidtagits i detta avseende.

.N .. xxx

6 Utveckla brukarstödscentra

Mina överväganden och förslag: Regeringen bör ställa särskilda medel till handikapporganisationemas förfogande för

en försöksverksamhet med särskilt brukarstöd till med personer funktionshinder. Syftet med försöksverksamheten skall att vara pröva hur ett sådant stöd, byggt på erfarenhet funktionshinav der, kan utformas, organiseras, administreras och finansieras. I det sammanhanget skall också funktionshindrade invandrares behov av stöd särskilt beaktas. Verksamheten bör följas upp och utvärderas.

Den som har ett funktionshinder behöver ofia lägga ner mycket tid och kraft på att administrera och samordna de insatser funktionshindret kräver. Dessutom kan det svårt att veta vilka vara rättigheter man har och vart man skall vända sig för att få det man behöver. Det kan också svårt att hävda sig i mötet med vara myndigheter, skola och sjukvård. Man måste kunna tala för sig och stå på sig. Alla kan inte det eller orkar inte. Föräldrar till bam med omfattande funktionshinder berättar att de måste sin samordnare och att det inte är ovanligt att vara egen ha kontakt med ett femtiotal I proj ektrapporten "Hur får personer. det vi behöver Socialstyrelsen 1998:2 berättar föräldrar hur väsentligt det är att det finns någon kan hålla i den person som praktiska samordningen mellan de inblandade Barnpersonerna. habiliteringen gör vad den kan för att avlasta föräldrarna i samordningsarbetet, ibland räcker inte det. men

6.1 med erfarenhet av

Någon egen

funktionshinder

Ett möte mellan enskild med funktionshinder och den en person myndighet som skall ge hjälp kan ofta avlöpa under bättre former om den enskilde kan ha med sig någon utomstående stöd. som

62 Utveckla brukarstödscentra

För de flesta är det familjen är stödet. Men också familjen

som behöver stöd ibland för att orka med alla kontakter. Andra tycker att det är svårt att tala i egen sak. Då kan en Stödperson, ett ombud, en god man eller förvaltare vara viktiga personer.

Det finns flera exempel på hur brukarstöd kan organiseras i

offentlig regi. I t.ex. förvaltningslagen 1986:223 föreskrivs i

att den för talan i ett ärende får anlita ombud eller biträde. l

som 11 kap. föräldrabalken meddelas föreskrifter om god man och förvaltare. Det finns möjlighet att utse kontaktperson.

I samband med psykiatrireforrnen avsattes särskilda stimulansbidrag för att utveckla verksamheten med personliga ombud för med psykiska funktionshinder. Verksamheten är

personer olika organiserad. I hälften försökskommunema sker den i

av kommunal regi, i andra fall drivs den organisationerna eller av

av organisationer, kommun och landsting tillsammans. Centrala uppgifter för ombuden har varit att företräda och bistå den enskilde i kontakterna med vård och omsorgsgivare och att samordna insatsema. Ombuden har också arbetat med frågor som berört sociala relationer, boende, arbete eller daglig verksamhet.

Socialstyrelsens utvärdering, nyligen slutförts, visar att de

som

fått ett personligt ombud vid sin sida mår bättre och upplever som

förbättrad livskvalitet. De har dessutom i högre grad än andra en

psykiskt långtidssjuka beviljats insatser enligt LSS. Livskvalite-

ten har förbättrats och antalet slutenvårdsdagar minskat.

Handikapporganisationema har lång tradition av att på olika

en sätt stödja och hjälpa sina medlemmar och deras närstående. Det

kan psykosocialt stöd, personliga besök, rådgivning,

vara genom

information, kunskapsförrnedling och direkt utbildning. Vissa organisationer kan också bistå med viss juridisk hjälp och rådgiv-

ning.

Många vänder sig till handikapporganisationema eller till

andra brukarsammanslutningar för att få stöd. Man vill ha stöd av

någon saknar myndighetsanknytning och som man vet står

som på sida och har särskilda förutsättningar att förstå vad

ens som

talar En har erfarenhet funktionsman om. person som egen av hinder och själv har eller har haft myndighetskontakter med

som anledning funktionshindret kan komplettera det individuella

av stöd samhället erbjuder och det stöd som professionella ger i

som sitt ordinarie arbete. Som framgått finns det olika slag av resursoch stödpersoner samhället kan erbjuda. På det sättet får den

som

enskilde också själv fler möjligheter att välja. Samtidigt finns det

fara i alltför stor splittring resurserna och röster börjar en en av höjas för att få en viss samordning av de olika stödforrnema. Jag

Utveckla brukarstödscentra 63

anser emellertid att dessa diskussioner inte alls behöver påverka

utvecklingen av det personliga brukarstöd som det här är fråga

om. En sådan stödforrn behövs alltid oavsett hur man organiserar

det professionella stödet.

6.2 Försöksverksamhet med brukarstöd

Jag anser att idén med brukarstöd till personer med funktionshinder är tilltalande och bör prövas i försöksverksamhet. Verk-

en samheten kan t.ex organiseras som regionala brukarstödscentra

och drivas i handikapporganisationemas regi. Jag organisatio-

ser nernas oberoende ställning i förhållande till huvudmännen som en

tillgång i sammanhanget. Syftet med brukarstödet bör att

vara stärka den enskildes ställning bl.a. i kontakter med myndigheter

och andra offentliga och i vardagslivet. Det bör ett

organ ges som personligt stöd och kan innefatta olika tjänster alltifrån enkel tele-

fonupplysning till juridisk hjälp.

Det är viktigt att verksamheten har sin utgångspunkt i funktionshinderperspektivet och att flertalet dem som arbetar med

av brukarstöd själva har erfarenhet funktionshinder och brukar-

av villkor.

Det är viktigt att invandrare med funktionshinder också om-

fattas av förslaget ooh att handikapporganisationer och invandrar-

organisationer fördjupar sitt samarbete i det här hänseendet. Invandrare har svårare än infödda svenskar att få del av samhällets stöd till personer med funktionshinder. Det uppstår också lätt missförstånd då från andra länder och med

personer en annan kulturell bakgrund möter anställda inom t.ex. försäkringskassan,

habiliteringen, socialtjänsten och skolan. Behovet av personligt

stöd från någon som har speciell kulturkompetens är stort. När det gäller skolan finns på Statens Institut för Handikappfrågor i skolan, SIH, två medarbetare för invandrarelever med funktionshinder. De arbetar bl.a. utåtriktat med information och stöd till lärare som möter funktionshindrade invandrarelever och till invandrarfamiljer som har barn med funktionshinder. De har inga möjligheter att fungera som det personliga stöd här bör

som avses, men

utgöra en viktig resurs for handikapporganisationemas brukar-

centra.

Handikapporganisationerna bör själva komma överens om hur organisationen och lokaliseringen av brukarstödscentra bör ut

se och vem som skall vara ansvarig för verksamheten. En successiv

64 Utveckla brukarstödscentra

utbyggnad bör ske med tanke på att behovet av kompetenta personer är stort och troligen inte går att tillgodose genast. Försöksverksamheten bör även syfta till att undersöka vilken utbildning de personer behöver som skall ge stödet.

Jag bedömer att det för närvarande inte är möjligt för organisationerna att inom för sina nuvarande medel kunna bygga

ramen

organisation med brukarcentra. Jag föreslår därför upp en att regeringen ställer medel till förfogande Allmänna arvsfonden för

försöksverksamhet med särskilt brukarstöd till personer med en funktionshinder. Syftet med försöksverksamheten bör vara att pröva hur ett personligt brukarstöd skall utformas, organiseras, administreras och finansieras. Verksamheten bör följas och

upp utvärderas.

7 Öka om bemötande

kompetensen

Mitt förslag: Regeringen bör uppdra Statens institut för särskilt utbildningsstöd att utarbeta och för ett na-

Sisus ansvara

tionellt kompetensutvecklingsprogram kring frågor som rör

bemötande med funktionshinder. Särskilda medel

av personer bör avsättas för detta ändamål. Programmet skall ha en klar

förankring i de handikappolitiska principerna. Dess syfte skall

att diskutera och klarlägga intentionerna bakom reforvara

på handikappområdet och i dialog mellan yrkesverk-

merna en

och med funktionshinder behandla samma personer bemötandets etik. Till programmet skall knytas ett råd med

företrädare for t.ex. handikapprörelsen, stat, landsting, komfackliga organisationer och Sisus. Socialdepartementet

mun, bör till att programmet följs upp och utvärderas.

se Mina överväganden: Verksamhetshuvudmännen bör ta ett särskilt för att de anställdas kompetens om de grundläg-

ansvar gande principerna för samhällets stöd till personer med funktionshinder stärks samt verka för att en gemensam grundsyn växer fram inom berörda verksamhetsområden i frågor som rör bemötande, attityder, etik och sättet att förhålla sig till människor tar emot stöd och service. Det är viktigt att det sker

som ett samarbete på lokal och regional nivå mellan berörda parter för att åstadkomma sådana insatser.

Många utredningar har tagit behovet utbildning och fort-

upp av bildning och det pågår fortlöpande översyn olika utbild-

en av ningar för personal inom framförallt hälso- och sjukvården, socialtjänsten och skolan. Det finns ett stående krav på mer

utbildning handikapp i t.ex. läkarutbildningen, socionomut-

bildningen och arkitektutbildningen. Glädjande nog börjar uni-

versitet och högskolor bedriva särskilda utbildningar med

inriktning på handikappfrågor. Huvudmannen själva står för en omfattande fortbildning och kompetensutveckling för personalen. Kunskapslyftet borde, Utredningen bemötande äldre

som om av

3 19-0357Lindqvistsnia

föreslagit, kunna utnyttjas för fortbildningsinsatser och andra

former av kompetenshöjning för redan anställd personal inom

äldreomsorgen. Regeringen själv har i prop. 1997/981136 Statlig

förvaltning i medborgarnas tjänst aviserat att den kommer att

"ägna ökad uppmärksamhet kompetens- och utbildningsfrågor i syfte att stimulera myndigheternas kompetensförsörjning och främja kvalitetsarbete inom förvaltningen." En myndighet har

ny inrättats för detta ändamål.

7.1 vilken

Kunskap behövs, men

Under utredningsarbetet har det visat sig att

0 personer med funktionshinder ofia återkommer till betydelsen av att få samtala med personal är lyhörd, har takt och etisk som medvetenhet. Detta utmärker det goda mötet. 0 det saknas kunskap hos politiker och tjänstemän de intentioom ner som ligger bakom de handikappolitiska målen och hur dessa skall följ as upp i det praktiska arbetet. 0 det finns brist på hos olika huvudmän när det gäller en samsyn att tolka regelverk, att göra behovsprövningar, stöd och att ge möjlighet till inflytande och valfrihet för den enskilde. 0 funktionshindrade kompetens och erfarenhet personers egen

sällan tas tillvara i utbildnings- och fortbildningssammanhang.

0 resultatet bl.a. rapporten anställdas arbetsförhållanden av om och attityder SOU 1998:121 visar att många anställda önskar en bättre kompetens när det gäller områden rör bemösom

tande, inflytande, självbestämmande, etik och förhållningssätt.

Personer med funktionshinder behöver ofta stöd från flera håll.

Det kan t.ex. gälla habiliterings- eller rehabiliteringsinsatser, handikappersättning, assistans, ledsagarservice, hjälpmedel eller

särskilt stöd i undervisningen. Många professionella bedömare är involverade och det krävs ofta rad kontakter och möten mellan en den enskilde och dem skall insatsen innan besluten är som ge fattade. Flera huvudmän är också inblandade. Var och de en av anställda och de tjänstemän den enskilde möter har sin komsom

petens, sina värderingar, sin människosyn och sin kunskap

om varför t.ex. de regler styr insatserna för med funksom personer tionshinder ut de gör och vilken ideologi präglar ser som som

handikappolitiken. Jag har i många sammanhang mött anställda

som upplever det som ett problem att de arbetar med handisom kappfrågor inte tillräckligt ofta f°ar tillfälle att möta anställda med

liknande uppgifter inom organisation. De att så-

en annan menar dana kontakter skulle tillfälle att utbyta erfarenheter och dis-

ge kutera frågor har avgörande betydelse för hur möten

som en mellan människor gestaltar sig. Än sällan säger de sig träffa

mer

med funktionshinder i andra roller än som brukare personer eller klient

Idag saknas traditionella utbildningsinsatser och andra instru-

ment för att långsiktigt påverka vardagsarbetet. Studiedagar, kor-

tare kompetensutvecklingskurser, fortbildningsdagar har

m.m. betydelse, kan endast i begränsad omfattning förändra och

men påverka människors attityder och inställning. För detta krävs att

det i vardagsarbetet förs kontinuerlig dialog bland de anställda

bemötande, förhållningssätt och om de bärande principer som om skall styra arbetet. Det behövs tid och handledning för att hålla en sådan dialog levande och någon har särskilt för att

som ansvar

driva på utvecklingen, dvs. ett tydligt ledarskap.

7.2 ett nationellt för

Skapa program

kompetensutveckling

Jag att huvudmännen i ökad utsträckning bör verka för att

anser de anställdas kompetens höjs de tankar ligger bakom de

om som

handikappolitiska målen delaktighet och jämlikhet och om de

grundläggande värderingar som präglar den lagstiftning som styr

insatserna för med funktionshinder. Kunskapen och

personer kompetensen hos med erfarenhet eget funktionshin-

personer av der och hos handikapporganisationerna bör därvid tas till vara.

För att åstadkomma kring dessa frågor bör handi-

en samsyn

kapporganisationerna och huvudmännen stat, landsting och samt fackliga organisationer och Försäkringskasseför-

kommun

bundet ett gemensamt nationellt kompetensutvecklings-

enas om program i dessa frågor.

Uppgiften att hålla samman kompetensutvecklingsprogrammet

centralt föreslås åvila Statens institut för särskilt utbildningsstöd, Sisus. Sisus är statlig myndighet har i uppgift att förbättra

en som

förutsättningarna för utbildning och studier för och vuxna

unga

med funktionshinder. Sisus arbetar också med utveckpersoner

lingsarbete, metodutveckling, fortbildning och utvärdering inom

sitt ansvarsområde.

Samarbetet med berörda parter bör ske i ett särskilt kompetensutvecklingsråd. Rådet bör bestå representanter för handi-

kapporganisationema, stat, kommun, och landsting samt fackliga organisationer och Försäkringskasseförbundet. Det nationella kompetensutvecklingsprogrammet skall ha föl-

jande utgångspunkter:

0 mål och inriktning för kompetensutvecklingen

0 en gemensam ideologisk grundsyn och ett gemensamt synsätt i frågor som har betydelse för personer med funktionshinder

0 en strategi för uppföljningen de intentioner ligger till

av som

grund för de handikappolitiska målen och lagstiftningen på

området 0 utveckla bemötandets etik, dvs. ta upp frågor om makt och beroende, informationens betydelse etc.

Kompetensutvecklingsrådet skall:

0 ansvara för att utarbeta ett dokument principer och som anger

inriktning för kompetensutvecklingspro grammet

0 förankra programmet bland berörda parter 0 vara ett rådgivande organ till Sisus i programmets operativa delar 0 förmedla och ta emot kunskap från fältet kan användas som inom programmets ram

Sisus skall: 0 ha den operativa funktionen i programarbetet, dvs. för ansvara

uppbyggnad och genomförande av programmet

informera programmet om

vara samtalspartner till lokala och regionala kompetensut-

vecklingsanordnare

förmedla kunskaper i frågor rör etik och bemötande som svara för att programmet hålls á jour och vidareutvecklas initiera och följa olika insatser inom programmets upp ram

med hjälp ett tillfälligt kompetensutvecklingsstöd stimulera

av handikapporganisationer och huvudmän att tillsammans ta ini-

tiativ till olika modellprojekt, till att utbildningsmaterial tas

se fram m.m.

Socialdepartementet bör se till att programmet följs upp och utvärderas. En del av den kompetensutveckling föreslås här bör som ses som en normal och reguljär del i varje huvudmans personalutbildningsansvar. Jag anser emellertid att staten bör medverka till att politiker, chefer och övrig personal som arbetar med handi-

kappfrågor inom statliga, kommunala och landstingskommunala

Öka kompetensen bemötande 69

verksamheter får ökad kunskap om området och om de grundläg-

gande värderingar ligger till grund för samhällets stöd till

som

med funktionshinder. Jag återkommer till detta i mina personer

kostnadsöverväganden.

8 Stärk

handikappforskningen

Mina förslag: Resurserna till handikappforskningen bör förstärkas under en femårsperiod i syfte att bredda och fördjupa

verksamheten. Regeringen bör Socialvetenskapliga forsk-

ningsrådet, SFR, i uppdrag att utveckla en långsiktig strategi

för hur handikappforskningen bör utvärderas, stimuleras och utvecklas. Strategin skall innehålla en analys av nuläge och

framtida forskningsbehov samt riktlinjer för utvecklingen

ange

av forskningen och forskarutbildningen. Mina överväganden:

Det bör framgå av strategin vad som bör göras för att rekrytera fler forskare, bland dem personer med funktionshinder. Det bör också framgå hur funktionshindrade erfarenheter och

personers konkreta frågor uppkommer i olika verksamheter på han-

som

dikappområdet skall kunna formuleras som forskningsbara och

vetenskapligt intressanta frågor. SFR bör även överväga hur informationen handikappforskningen skall finansieras och

om föras ut samt finna former för att ge företrädare för forskarna, handikapprörelsen och representanter för olika samhällssektorer tillfälle att utbyta erfarenheter. SFR bör regelbundet redo-

visa utvecklingen av handikappforskningen för regeringen.

8.1 dilemma

Handikappforskningens

De strukturella och ekonomiska förändringar som skett under senare år i samhället har påverkat funktionshindrade människors livsvillkor i kanske högre grad än andras, eftersom många är så beroende av den gemensamma sektorns sätt att fungera. Det finns emellertid ingen djupare kunskap om t.ex. samhällets struktur i relation till funktionshinder eller i vilken mån människors upplevelser av dåligt bemötande har strukturell grund. Det sker också

ständiga förändringar i form av nya lagar och regler, liksom för-

ändrade tolkningar som behöver följas upp och granskas. För att

personer med funktionshinder skall få det stöd de behöver från samhället behövs systematiserad kunskap hur deras livsvillkor

om ser ut. Den kunskapen är dessutom en av förutsättningarna för att

yrkesutbildningen och vidareutbildningen på de olika områdena

skall kunna utvecklas och hålla hög kvalitet. I många andra sektorer är det självklart att satsa viss andel anslagen till olika

en av verksamheter på forskning och utveckling, men så sker ofta inte

på handikappområdet. Ett av problemen med svensk handikappforskning är att den

har låg prioritet i förhållande till forskning och därför är

annan mycket begränsad. Den har ingen framträdande plats i samhället och är ett förhållandevis nytt forskningsfält. Det betyder i sin tur

att de flesta forskningsråd och forskningsfmansiärer inte har nå-

gon djup kunskap om frågorna och inte heller kan identifiera kun-

skapsbehovet. Det är också brist på forskningsidéer och projekt.

Samtidigt finns det ett växande intresse bland personer som

arbetar med handikappfrågor i olika sektorer att utveckla sin

yr-

keskunskap och att fördjupa den i forskarutbildning. Bland

en dessa yrkesverksamma finns också personer med funktionshinder.

Ett annat problem för svensk handikappforskning är att den i

alltför stor utsträckning utgår från de professionellas perspektiv.

Det framgår tydligt i mitt första delbetänkande När åsikter blir

handling SOU 1998:16. De flesta forskningsprojekt, som tar

upp bemötande och attityder, är inriktade på hur olika yrkesgrupper ser på personer med funktionshinder, deras utbildning, socioekonomiska status eller på inställningen till olika typer

m.m. av funktionshinder. Mycket sällan finns forskning utifrån den funktionshindrade personens eget perspektiv och så gott aldrig

som

forskning som tar sin utgångspunkt i medborgarskap och mänskliga rättigheter. Detta är oroande med tanke på att handikapp och

funktionshinder är så omfattande arbetsfält i många samhällssektorer.

Ett tredje problem är bristen på utvärdering av nuvarande

forskning på handikappområdet med avseende på bl.a. effekterna

av strukturella samhällsförändringar och välfärdsutvecklingen

samt avsaknaden av en samlad långsiktig strategi för hur handikappforskningen skall utvärderas, stimuleras och utvecklas.

8.2 Forskningsbehov

Under utredningsarbetets gång har jag identifierat några viktiga forskningsområden har betydelse för både det kollektiva och

som individuella bemötandet och där det behövs ytterligare kunskap

Det behövs longitudinella studier funktionshindrade 0 av perso-

livsvillkor och ställning i samhället och hur de sociala ners

faktorerna påverkar deras möjligheter till delaktighet och järn-

likhet. Detta behöver studeras utifrån både klassperspektiv och

könsperspektiv.

Funktionshindrade svårigheter att exempelvis delta i 0 personers samhällslivet och ha inflytande över sin livssituation kan

egen ofta beskrivas diskriminering. Det behövs forskning för

som

att klargöra vad som kännetecknar diskriminering på grund av

funktionshinder och när myndigheternas bemötande kan rubri-

diskriminering. Det behövs också forskning om re-

ceras som lationen mellan makt och beroende, både vad gäller samhällsstrukturen och samspelet mellan enskilda människor, där den parten är beroende på grund funktionshinder.

ena av Det finns diskrepans mellan skolans officiella mål att vara 0 en till för alla och de segregerande tendenser kan skönjas i

som skolans praktiska verksamhet. Rätten till stöd i skolan för barn med särskilda behov är ovillkorlig, men ingenstans sägs det hur stödet skall utfonnas. Det behövs en omfattande systema-

tisk forskningsbaserad kunskap om undervisning av barn i be-

hov av särskilt stöd i Sverige.

En stor del forskningen inom handikappområdet saknar

0 av könsperspektiv. Inte heller förekommer funktionshinder som

aspekt i forskningen om kvinnor, genus och jämställdhet sär-

skilt ofta. Kvinnor med funktionshinder måste bli mer synliga i

kvinnoforskningen, där de feministiska vetenskapsteoriema

finns. Det finns nästan inga studier undersöker attityder till 0 som per-

med funktionshinder ett interkulturellt perspektiv. Det soner ur saknas kunskap vilka effekter olika kulturers syn på funk-

om tionshinder har på utformningen av de svenska insatserna på

handikappområdet.

8.3 En för

långsiktig strategi handikappforskningen

SFR har ansvar för att samordna handikappforskningen. Med

hänsyn till det breda spektrum forskningsönskemål riktas

av som

mot handikappforskningen är det, enligt min mening, nödvändigt att få grund för långsiktig inriktning handikappforsk-

en en av ningen. Jag föreslår att regeringen SFR i uppdrag att ger ansvara för att handikappforskningen utvärderas, stimuleras och utvecklas inom bl.a. de områden jag visat på tidigare. I detta

ansvar ligger

också att försäkra sig att det finns god kompetens handiom om kappfrågor inom rådet. Jag vill emellertid betona att detta inte får innebära att andra forskningsfinansiärer drar sig undan sitt ansvar

för forskningen i handikappfrågor inom sina områden. Den långsiktiga utfonnningen och utvecklingen handikapp-

forskningen bör läggas fast i forskningsstrategi utarbetas

en som av SFR. Strategin skall innehålla analys nuläge och framen av

tida forskningsbehov och riktlinjer för utvecklingen

ange av

forskningen och forskarutbildningen samt fonner för finansiering.

Det bör framgå vad behöver göras för att rekrytera fler komsom petenta forskare, bland dem forskare med erfarenhet egen av funktionshinder, och hur frågor som aktualiseras i konkret och en lokal verklighet skall kunna formuleras forskningsbara och som vetenskapligt intressanta frågor. SFR bör även föreslå hur information handikappforskningen skall föras ut samt överväga om

vilka möjligheter bör finnas för handikapporganisationer,

som olika samhällssektorer och andra aktörer att utbyta erfarenheter m.m. SFR bör regelbundet till regeringen redovisa hur handi-

kappforskningen utvecklas.

Handikappforskningen arbetar med mycket små resurser trots att regeringen bl.a. i l996/97:5 Forskning och samhälle prop. uttalat behovet forskningsinsatser på bl.a. detta område. I det av

avseendet kan handikappforskningen jämställas med forskningen

på äldreornrådet. Glädjande kommer äldreforskningen att förnog stärkas under åren 1999-2000 successiv höjning genom en av an-

slaget till SFR. Jag att till handikappforskningen

anser resurserna bör förstärkas på motsvarande sätt. Med hänsyn till att det tar tid att ta fram en strategi för handikappforskningen och förbereda

genomarbetade forskningsprojekt m.m. bör resursförstärkning

kunna ske successivt under femårsperiod. En del en av resurserna bör t.ex. användas för att inrätta professurer och forskarassistent-

tjänster med inriktning på handikappforskning inom olika ämnen

och att stimulera forskare och doktorander att planera och starta projekt på områden där det är angeläget med kunskap och där det

tidigare saknas forskning. Jag återkommer till finansieringen i

mina kostnadsöverväganden. Forskningsrådens arbete har nyligen setts över i utredningen "Forskningspolitik" SOU 1998:128. Där föreslås bl.a. att fyra vetenskapsornråden övertar uppgifterna från dagens forskningsråd

och sektorsforskningsorgan. Jag vill understryka att det jag före-

slagit står fast även forskningsrådens organisation för-

ovan om ändras. Det måste då klart uttalas var i den nya organisationen

ansvaret for att samordna och stimulera handikappforsksom

ningen skall placeras. Om den utredningen föreslagna sats-

av ningen på teknik kommer till stånd vill jag också betona att det är viktigt att föra in handikappaspektema i den tekniska forskningen. En teknisk utveckling inte är tillgänglig för personer

som med olika slags funktionshinder ökar klyftorna därför att den utesluter stora grupper.

9 Gissla fördomen

Mitt förslag: Regeringen bör ställa medel till handikapporganisationernas förfogande för kultursatsningar syftar till att

som minska fördomarna och förbättra kunskapen funktionshin-

om der.

9.1 Fördomar skapar utanförskap

Fördomar och myter tycks alltid ha varit starka inslag i synen på funktionshinder. Det skiljer sig från det vanliga verkar i alla

som tider ha intresserat människor, också skrämt. Fördomar, fö-

men

reställningar inte har någon grund i verkligheten, har skapats

som för att hålla det skrämmande och annorlunda på avstånd. Bo Andersson 1987 skriver i sin bok Myter i dagsljus:

Till fördomarnas mån uppgifter hör, som en av de främsta,

att avskilj de avvikan att utstöta dem samhällets gemen-

a ur

skap eller att tilldela dem plats där på villkor andra be-

en som

stämmer för dem. Den rädsla ofta är den innersta

som

drivkraften bakom denna utstötning kan gälla risken att tvingas

tillstå ett släktskap, att kännas alltför främmande

genom

som -

kan upplevas som ett hot mot den egna självuppfattningen,

den egna identiteten.

Så långt vi kan överblicka historien har fördomama och my-

terna alltid bidragit till att skapa utanförskap och oacceptabla

livsvillkor för med funktionshinder. Därför måste de

personer

dras fram i dagsljuset, granskas och gisslas.

Vi har också lärt historien att det är farligt när samhället

sådant låter sig påverkas fördomar. När felaktiga föresom av ställningar påverkar livsvillkoren för grupper av människor har samhället skyldighet att försöka skingra fördomama, inte inrätta sin efter dem. Än mindre får samhället utnyttja fördomar i

politik

politiskt eller ekonomiskt syfte. Politiker har alltså ett ansvar för att fördomar och nedsättande värderingar personer med funk-

tionshinder inte styr politiska beslut. Även det finns om personer, även bland politiker, föreställer sig att ett funktionshinder som gör att man har mindre förväntningar på livet och att inte har man samma intresse att delta i samhällslivet, så får inte något poliav tiskt beslut fattas utifrån den föreställningen.

9.2 Kunskap och kultur mot fördomar

De flesta forskare ägnar sig frågan attityder, värdesom om ringar och fördomar mot personer med funktionshinder att menar

den största möjligheten till förändring ligger i ökad kunskap och

kontakt med dem fördomama handlar Kunskap kan som om. alltså minska fördomamas makt. Men det är först när vi kan se våra fördomar vi kan göra med dem. Det går inte egna som oss av att ta ifrån oss våra fördomar vi inte själva vill. Pekpinnar är om inte något bra verktyg, de får bara att känna tillrättavisade. oss oss Ett effektivt sätt att minska fördomar med är att personer egna funktionshinder berättar sitt liv och upplevelser vi om om som kan känna igen oss Kulturella uttrycksformer är bra väg för kommunikation en mellan människor. Med exempelvis teater, litteratur, film, musik, texter och konst olika art finns det möjligheter att bryta barriäav rer och förmedla känslor och upplevelser. Med hjälp av kultur kan människor ge och ta emot både allvarliga och viktiga budskap, utan motstånd. Ett bra medel mot fördomar är att få skratta dem tillsammans med andra, särskilt med dem är utsatta som för dem. Helst behöver vi få skratta någon framställs som som mer fördomsfull och okunnig än vi själva. Då vi våra försynar domar utan att kanske medvetna det. Därför är huens vara om mor och satir ofta effektivt. De som har till yrke att ge stöd och hjälp till personer med funktionshinder, har bättre kunskap på området än den genom-

snittlige medborgaren. De har rimligen också haft anledning att

mer än de flesta granska sina fördomar och vet således att egna

fördomama kan ligga djupt och svåråtkomligt, gömda bakom den

yrkeskunskap som de besitter. Alla möter med som personer funktionshinder i sitt arbete behöver då och då få tillfälle att rota i bråten av gammal kunskap och bearbeta sina attityder och före-

ställningar. Jag har tidigare föreslagit att det inrättas ett långsiktigt kom-

petensutvecklingsprogram för bl. a. politiker och tjänstemän

som

kommer i kontakt med handikappfrågor. Syftet med programmet är bl. a. att förbättra kunskapen om de grundläggande värdering-

i svensk handikappolitik. Genom programmet skall politiker arna och anställda få möjlighet att diskutera frågor om etik, människo-

könsroller, attityder, bemötande, professionalitet i arbetet etc. syn, Jag har föreslagit att Statens institut för särskilt utbildningsstöd, Sisus, får för programmet. I ansvaret ligger bl.a. att se till

ansvar

att det finns utbildningsmaterial i de här frågorna. I kom-

petensutvecklingsprogrammet skall det också finnas stort ut-

rymme för kulturella uttryckssätt.

Det finns redan idag många kulturella aktiviteter, som bl. a. syftar till att förmedla kunskap och skingra fördomar om funktionshinder. Både inom och utanför handikapporganisationema finns teatergrupper, musikgrupper etc. Vissa är amatörer, andra är

professionella och etablerade. Det finns många exempel på mycket uppskattade föreställningar bygger på samarbete

som mellan amatörer och professionella. Det finns också många idéer

skulle kunna förverkligas med ekonomiskt stöd. Goda föresom ställningar och framträdanden av olika slag har mycket att tillföra

i det kompetensutvecklingsprogram jag föreslår. Det skulle vara styrka utbildningsanordnare, huvudmän, föreningar, orga-

en om nisationer m.fl. använde det kulturella utbud finns för an-

som

ställdas och politikers kompetensutveckling.

Jag föreslår därför att regeringen ställer medel Allmänna

arvsfonden till handikapporganisationernas förfogande för att

pröva hur med kulturen som uttrycksmedel kan tydliggöra

man attityder, fördomar och bemötande. Det är viktigt att denna verk-

samhet även kan utnyttjas inom ramen för kompetensutveck-

lingsprogrammet.

10 Kostnader och finansiering

Av min utredning framgår att det finns allvarliga brister i bemötandet människor med funktionshinder. De förslag till förbätt-

ringar jag lägger fram, medför knappast några

som effektivitetsvinster skulle kunna utnyttjas för förslagens fi-

som nansiering. Däremot räknar jag med att de medför ökad kvalitet och större träffsäkerhet i förhållande till de handikappolitiska re-

formernas intentioner.

En del förslagen föranleder inte några kostnader. Det gäller

av förslaget att i grundlagen införa rätten till delaktighet samt

utreda råd och stöd enligt LSS och rätten till an-

förslagen om att

samhällsinformation kapitel 3 och 4. Beträffande

passad

är förslaget viljeinriktning och har i första

grundlagsändringen en

hand en nonnativ karaktär.

När det gäller mina övriga förslag förstärkt tillsyn, klagooch förstärkning handi-

målshantering, kompetensutveckling av

kappforskningen har jag inte kunnat finna någon finansiering

inom för mina direktiv. Jag emellertid att behovet av

ramen anser

resursförstärkningar på dessa områden är mycket stort. Som jag

nämnt har i budgetpropositionen för 1999 till-

tidigare regeringen

fört äldreområdet ytterligare medel. Det är min förhoppning att detta skall kunna göras också inom handikappområdet. Jag bedömer de skulle behövas för att förverkliga mina

att resurser som

uppgår till 75 miljoner kronor på årsbasis. En del av

förslag ca

dessa temporär förstärkning vissa områden.

resurser avser en av

De föreslagna åtgärderna för att förhindra domstolstrots

kapitel 2 förutsätter viss förstärkning av länsstyrelsemas re-

Socialstyrelsen och länsstyrelserna har tillförts

surser. 20 miljoner kronor i budgetpropositionen för 1999 för att förstärka och intensifiera tillsynen vården äldre och funktions-

av av hindrade En del dessa bör kunna avsättas för

personer. av resurser

i enlighet med mitt förslag, länsstyrelserna mer aktiv

att, ge en roll när det gäller att föregripa domstolstrots, men jag bedömer att det inte är tillräckligt. Jag uppskattar behovet resursförstärk-

ning för länsstyrelsemas del till ytterligare 20 miljoner kronor.

82 Kostnader och finansiering

Ett annat av mina förslag syftar till att stärka den enskildes

ställning genom att skapa möjligheter att framföra synpunkter och

kritik på bemötandet kapitel 5. Jag föreslår huvudmännen att inrättar särskild funktion för detta ändamål fristående en som är från den ordinarie verksamheten och med uppgift och

att granska

behandla olika synpunkter och klagomål på bemötandet. be-

Jag

dömer att behovet sådan funktion är Ett särskilt stiav en stort.

mulansbidrag till huvudmännen på uppskattningsvis

20 miljoner kronor år i fem år skulle, enligt min

per mening, underlätta och påskynda utvecklingen. Bidraget bör användas

för att

pröva och utvärdera organisatoriska lösningar på bästa

som sätt kan tillgodose huvudmännens behov i det här avseendet.

Kompetensutvecklingsprogrammet kapitel 7 kräver

en central styrning. Jag har föreslagit att Sisus får den rollen. Om det

förslaget vinner gehör räknar jag med att Sisus behöver viss en personalförstärkning och vissa administrativa och andra resurser för att genomföra, utveckla och följa bedöupp programmet. Jag mer att Sisus anslag bör förstärkas med sammanlagt 2 miljoner kronor förslaget skall kunna realiseras. I övrigt bör om den kompetensutveckling föreslås till största delen som ses som en normal och reguljär del huvudmännens personalutbildav ningsansvar. Jag anser emellertid att det finns skäl att staten medverkar till att de handikappolitiska målen förs och förankras ut bland politiker, arbetsledare och personal arbetar med handisom kappfrågor i olika verksamheter, och att de får ökad

kompetens på

området. Det behövs också åtgärder för få bättre att ett samarbete och en samsyn bland chefer och anställda kring de

handikap-

politiska principerna och hur dessa skall omsättas och följas i upp

den praktiska verkligheten samt i frågor bemötandets

som rör etik. För att åstadkomma sådan utveckling bör Sisus kunna en

förfoga över tillfälliga kompetensutvecklingsmedel för stimu-

att lera huvudmännen och tillsam-

handikapporganisationema att

mans ta initiativ till olika modellprojekt med sådant innehåll och för att till att utbildningsmaterial utvecklas. bedömer se m.m. Jag att det finns ett behov ett tillfälligt

av kompetensutvecklingsstöd

om 20 miljoner kronor år under för detta

per en femårsperiod

ändamål.

Handikappforskningen arbetar i dag med små och

resurser verksamheten är splittrad och lågt prioriterad i förhållande till forskning på många andra områden. Jag har därför föreslagit

kapitel 8 att SFR bör utveckla strategi för handikappforsken ningen. Det finns också, enligt min mening, ett behov förav att

stärka handikappforskningen på sätt

samma som regeringen

Kostnader och finansiering 83

på äldreområdet bör förstärkas. Jag be-

förslagit att forskningen

kronor år under femårsperiod skulle räknar att 10 miljoner per en behövas för handikappforskningen skulle få den bredd och

att

fördjupning jag föreslagit. det slutligen gäller förslagen försöksverksamhet med

När om brukarstödscentra och kulturinsatser för att gissla fördomar före-

ställer medel Allmänna arvsfonden till

slår jag att regeringen ur förfogande kapitel 6 och 9.

handikapporganisationemas

DEL

Bakgrund och analys

1 l Uppdraget

har sedan i 1997 hafi regeringens uppdrag att utreda frå-

Jag april

rör bemötande med funktionshinder inom gor som av personer olika samhällsområden dir. 1997:04. direktiven skall jag bl.a. över hur kraven på valfrihet,

Enligt se

och information for barn, ungdomar och vuxna med

inflytande

funktionshinder respekteras inom framförallt hälso- och sjukvår-

den, service och socialforsäkringssystemet, habilitering,

omsorg,

rehabilitering och hjälpmedelsförsörjning. I uppdraget ingår

också att:

Beskriva funktionshindrade erfarenheter hur personers egna av de bemöts och behandlas vid kontakter med myndigheter och andra offentliga vilka möjligheter de har att göra sina organ, intressen gällande samt att undersöka hur de som har svårigheter att ta i sitt eget liv kan få rätt stöd. ansvar Studera hur verksamheters organisation, ledarskap, struktur och kompetens kan bidra till att förbättra bemö-

personalens

tandet och kvalitén i insatserna.

Undersöka pågående utvecklingsarbete i kommuner och landsting, utbildningssatsningar och kompetenshöjande åtgär-

situationer där brister i tillgänglighet kan leda der samt belysa till dåligt bemötande.

belysa hur funktionshindrade invandrares situation

Speciellt

ser ut. Undersöka det är någon skillnad på hur kvinnor och män om med funktionshinder bemöts och vad skillnaderna i så fall be-

ror pa. Arbeta utåtriktat för att skapa öppen debatt kring dessa fråen gor. skall lämna förslag till åtgärder kan bidra till

Slutligen jag som

att avhjälpa brister och missförhållanden i bemötandet av permed ñmktionshinder. soner

l l.l Metod och

data

Utgångspunkten för mitt utredningsarbete har varit

att personer med funktionshinder själva skall få komma till tals och lämna synpunkter på bemötandet. Arbetet har bedrivits så att så många som möjligt av de berörda skulle kunna göra sin röst hörd. Jag bildade därför referensgrupp där från alla en representanter stats-

bidragsberättigade handikapporganisationer varit inbjudna att

delta. Jag har även haft regelbundna träffar med berörda

myndigheter och fackliga organisationer.

Den bild samhällets bemötande utgår från i min av som jag analys är ett försök till sammanfattning många människors av erfarenheter och upplevelser. Mina beskrivningar och diskussioner behandlar i större utsträckning dåligt bemötande bemöän gott tande och detta har flera skäl. Det är det dåliga bemötandet som behöver belysas, diskuteras och analyseras. Det dåliga bemötandet är ofta svårt att och identifiera för den inte är se som utsatt. Det som beskrivs berör områden och livsvillkor okända som är och osynliga för de flesta människor. Därför är det nödvändigt att försöka förstå varför både det kollektiva och det individuella bemötandet kan bli dåligt, trots goda intentioner och god vilja. Utredningen har fått många fler exempel på dåligt bemötande än på gott, men det speglar inte nödvändigtvis den verkliga relationen mellan förekomsten dåligt respektive bemötande. av gott De människor som ringt eller skrivit till utredningen, berättat som vid möten och intervjuer, representerat

som handikapporganisa-

tionema i min referensgrupp har tagit frågor, händelser osv. upp och situationer de ansett viktiga för att belysa det som vara just dåliga bemötandet. De goda möten, enskilda människor har som med samhället och samhällets är så i sin representanter, att säga

ordning. De kräver ingen utredning.

Min bild samhällets bemötande är mörk, och jag medveav är ten om risken att bli beskylld för att för mörk bild. ge en Jag är också medveten att det kan komma att göras försök om att avfärda den bild jag med urvalet ger argumentet att av uppgiftslämnare inte är genomsnittligt eller representativt. Men jag menar att mönstret i människors berättelser har bekräftats så många av att det är omöjligt att avfärda. Det finns inget skäl misstänka att att de hundratals människor berättat sina skulle

som om upplevelser

vara särskilt missnöjda eller särskilt benägna att klaga över

dåligt

bemötande. Det finns inte heller någon anledning de att tro att blivit sämre bemötta än andra i liknande situationer. Däremot har

de valt att berätta erfarenheter de är missnöjda med, där-

om som för att det är viktigast i det här sammanhanget. Jag är medveten

att det finns mängder exempel på gott bemötande inte om av som har speglats i mitt arbete, det minskar inte trovärdigheten i

men människors upplevelser dåligt bemötande, och inte heller nöd-

av vändigheten att belysa det och komma tillrätta med det.

Jag har valt att försöka hitta det gemensamma i upplevelser av bemötandet i stället for att fokusera på olika typer funktions-

av hinder. Det är skälet till att jag i det följande hållit mina resone-

på övergripande och principiell nivå och undvikit att

mang en fördjupa mig i särskilda verksamhetsområden. Min avsikt har således varit att försöka hitta gemensam bild ett mönster i

en - människors upplevelser bemötandet, ett mönster som är det-

oavsett vilket funktionshinder har, oavsett livssituasamma man tion och oavsett vilken typ stöd och service man söker.

Direktiven är omfattande och tar områden där det finns

upp relativt lite forskning och sparsamt med statistik och kvantitativa data. Tiden har inte räckt till för att göra de studier och samla in de data skulle behövas för att få en heltäckande bild av be-

som mötandet. Det har därför varit nödvändigt att avgränsa arbetet till några de viktigaste områdena i direktiven.

Jag att kämfrågan i bemötandeproblematiken är de

anser strukturella samhällsförhållanden som yttrar sig i politiska beslut,

lagar, regler och Jag att detta är ett uttryck för det

resurser. menar kollektiva bemötandet och att detta kollektiva bemötande i hög grad påverkar det individuella bemötandet. Jag har således delvis gått utanför mina direktiv därför att jag anser att det finns en klyfta mellan de handikappolitiska målen och den praktiska verkligheten gör det svårt för människor med funktionshinder att

som

uppnå full delaktighet och jämlikhet i samhället och i högsta

som grad påverkar det individuella bemötandet.

Det fanns i de inledande kontakterna samstämmig bild hos

en berörda parter om hur problemen ser ut.

Det hårdnande klimatet har inneburit att personer med funk- 0

tionshinder får allt svårare att göra sina röster hörda och få den

hjälp och det stöd de sig behöva.

anser

0 Regelverk, arbetsorganisationer och arbetsvillkor har ändrats upprepade gånger och detta gör det svårt för personalen att

göra ett bra arbete. Deras möjlighet att adekvat information

till dem de möter i sitt arbete har försvårats.

som

0 Bemötandefrågor bör diskuteras ur ett etiskt-ideologiskt per-

spektiv. Det handlar människosyn och alla människors lika

värde. Det handlar om vardagsetik. Den människosyn

som genomsyrar samhället avspeglas också i det sätt vilket resurserna prioriteras och fördelas. 0 En djupare analys av begreppet bemötande bör göras. 0 Eftersom vi redan vet mycket vad brister i bemötandet om som av personer med funktionshinder är det vikti att dokumentera

detta genom "nedslag i verkligheten". Dessa nedslag bör

spegla olika situationer, funktionshinder och verksamhetsområden och beskriva både det individuella och det offentliga bemötandet. 0 Utredningen måste fånga det som är gemensamt och generellt i bemötandet. Det finns troligen exempel på situationer och upplevelser som alla känner igen och kan dela oavsett funktionshinder, ålder och vardagsvillkor. Vad är det gör att som vissa möten fungerar och inte andra Vi måste hitta nyckelorden, ringa in områdena och beskriva och analysera faktorer som avgör hur den enskilde upplever sig bli bemött. 0 Information når ofta inte ut den skall och kompetensen som hos personalen behöver förstärkas många håll. Det saknas tid för samtal och förberedelser. Det saknas samordning, samarbete och ett gemensamt förhållningssätt på de olika nivåerna.

Det saknas helhetssyn. o Arbetsledning och handledning måste förbättras.

Det år denna bild jag haft med mig under hela utredningsarbetet och som format mitt sätt att lägga upp arbetet. Ett möte består alltid minst två parter och båda dessa parters av inställning och agerande har stor inverkan på mötet. Vid kartläggningen av bemötandet behövs det därför kunskap hur om både personer med funktionshinder och de offentlig anställda ser på bemötandet, vilka faktorer påverkar bemötandet och hur som det kan förbättras. Jag inledde mitt utredningsarbete med att göra översikt över en vetenskaplig och litteratur bemötande med annan om av personer funktionshinder. Undersökningen visade att det inte finns mycket forskat eller skrivet de här frågoma. I den engelskspråkiga om litteraturen finns ingen motsvarighet till vårt ord bemötande. Man talar istället attitudes, attityder. Det finns delade meningar om om vad som formar attityder. Många forskare också att det är menar mer än attityder som fonnar bemötande. För att beskriva funktionshindrade personers erfarenheter av hur de bemöts och behandlas inom olika samhällsområden har jag valt metoden att intervjua med olika funktionshinder, personer

erfarenhet och ålder för att få ett brett underlag. Jag bedömde att detta arbetssätt skulle mig relevant information om pro-

ge mer blemens art, orsaker och möjliga lösningar, än jag skulle få ge-

att använda standardiserad enkät, där man inte kan söka nom en orsakerna bakom ett visst Jag har bedömt de data som på

svar. detta sätt har kommit utredningen till del mycket tillförlit-

som liga. För att få ytterligare underlag har jag uppmanat människor med erfarenhet funktionshinder och deras anhöriga att skriva

av eller på annat sätt höra sig till mig, jag har uppmanat handi-

av kapporganisationerna att mig en samlad bild av sina erfaren-

ge heter och bedömningar bemötandet och jag har gjort

av studiebesök runt i landet. Data insamlade på detta sätt kan

visserligen uppfattas beskrivning de subjektiva upple-

som en av velser som som vi har träffat ger uttryck för. Men jag

de personer

att resultatet undersökningarna ger en stark och entydig menar av bild av hur märmiskor med funktionshinder bemöts och mycket relevant information att bygga mina analyser på. Intervjuerna ger

kvalité på infonnationen som inte kan uppnås på något annat en sätt. Genom att intervjufonnen valdes har även personer som inte skulle ha kunnat på enkät haft möjlighet att komma till

svara en tals.

Eftersom mötet skapas i samspelet mellan två parter var det viktigt att även beskriva "de anställdas syn på bemötande. Frå-

jag vill ställa till den här dock helt annorgorna som gruppen ser lunda ut. Orsaken till ett möte kan att den enskilde vill

vara diskutera sina behov olika insatser eller önskemål av annat

av slag. De anställda skall utföra ett arbete ofta är mer eller

som mindre styrt regler, resurser m.m. Jag ville därför söka deras

på det arbete de utför. Anser de att de ett gott bemötande syn ger Hur de på den kritik personer med funktionshinder har

ser som riktat mot dem För att få på dessa frågor valde jag av två

svar

skäl att genomföra enkätundersökning. För det första ville jag

en nå ett så stort antal anställda att det inte skulle vara möjligt att intervjua dem. För det andra garanterar en enkät respondentemas

anonymitet. De frågor jag ville ha svar på handlar om yrkesstolthet, attityder och på den egna arbetsplatsen, och anonymi-

synen teten ger bättre förutsättningar för att få sanningsenliga svar. För

att få djupare analys enkätresultaten arrangerade jag en se-

en av minarieserie med chefstjänstemän och politiker.

Det är många faktorer avgör ett möte mellan två per-

som om soner skall bli bra eller inte. Jag har sökt en del av de faktorerna på det kollektiva planet. Vilka lagar och regler är med och fonnar bemötandet Vilka organisatoriska och andra strukturella faktorer

styr mötet Förutom de svar på dessa frågor som har framkommit i kartläggningsarbetet, har jag i tre seminarier samhällets

om kollektiva bemötande diskuterat tillsammans med forskare, samhällsdebattörer och funktionshindrade personer hur synen på personer med funktionshinder genom tiderna har manifesterats i

lagar och regler. Utifrån den faktagrund som olika undersökningar ger anser jag att jag fått god uppfattning de frågor jag ombetts att

en om som utreda, men eftersom jag lyft fram frågan om det kollektiva bemötandet har andra så viktiga frågor fått stå tillbaka. Jag hade

nog t.ex. velat belysa bemötandet inom hjälpmedelsområdet mer ingående. Också frågorna tillgänglighet, borde ha fått

om en mer framträdande plats. Jag har heller inte kunnat undersöka vilka ut-

bildningssatsningar och kompetenshöjande åtgärder huvudmän-

nen vidtagit for att öka de anställdas medvetenhet om de här frågorna i den utsträckning jag har velat. Det pågår emellertid ett

omfattande utvecklingsarbete på t.ex. hjälpmedelsområdet där bemötandefrågoma har sin givna plats. Det finns också bra

exem-

pel på utbildnings- och kompetensutvecklingsarbete med direkt inriktning på etik och bemötandefrågor. Särskilda stimulansbi-

drag utgår för att förbättra tillgängligheten inom olika samhällsområden. Jag utgår därför från att dessa frågor kan bli belysta i

andra sammanhang och på så sätt komplettera min utredning.

I mitt samlade material har ett antal områden utkristalliserat

sig som speciellt angelägna att åtgärda. överväganden och förslag

till åtgärder presenteras i slutbetänkandets första del. I denna del av betänkandet, del II, beskriver jag arbetets gång, gör en sammanfattning och en analys hur samhällets värderingar formar

av bemötandet, hur människor med funktionshinder upplever bemötandet från olika samhällsorgan, hur bemötandet påverkar människors liv och i vilken mån anställdas arbetsförhållanden,

inställning och arbetsplatsens organisation har betydelse för vilket

bemötande den enskilde får. Jag visar på behovet forskning

av och på diskrepansen mellan ideal och realiteter och att be-

menar mötandet ytterst är politisk fråga och att det krävs bl.a. poli-

en tiska insatser för att förbättra bemötandet.

Denna sammanfattning och analys ligger till grund för de bedömningar och förslag jag redovisar i del

11.2 Arbetets

gång

Regelbundna möten

Som jag redan tidigare nämnt har jag haft många kontakter med

handikapprörelsen. Jag har haft regelbundna träffar med alla statsbidragsberättigade handikapporganisationer for att informera

om arbetet och inhämta deras synpunkter. Detta har varit nödvändigt och berikande, eftersom det har inneburit att jag hela tiden haft de direkt berördas perspektiv i fokus.

Brev

Redan i utredningens inledningsskede skrev jag artikel i handi-

kapptidskriftema med uppmaningen att enskilda med egna erfa-

renheter skulle skriva till mig och berätta sina upplevelser

om av bemötande i samhället i stort och hos olika myndigheter. Artikeln har också vidarebefordrats till de inom invandrarorgani-

grupper sationema som riktar sig till invandrare med funktionshinder. Många har hörsammat denna uppmaning, inte så många

men som jag trott och önskat. Jag tror att många har föredragit att ringa och berätta om vad de har upplevt, sekretariatet och jag har haft många hundra samtal. I samband med att våra rapporter har publicerats har antalet brev och samtal ökat i anmärkningsvärt hög

grad.

Sammanlagt har jag fått cirka 260 brev. Breven har gett mig mycket information hur människor med funktionshinder har

om det och verkligen bekräftat behovet utredning hur

av en om personer med funktionshinder blir bemötta idag. De har skrivit

som till oss tillhör alla samhällskategorier, har olika funktionshinder och olika erfarenheter. Personer med elöverkänslighet, tandvårdsskador och övervikt har varit mest aktiva brevskrivare. Tillsammans står de för mer än 100 brev.

Handikapporganisationemas erfarenheter

Jag bad också handikapporganisationema och invandrarorganisa-

tioner arbetar med handikappfrågor att bidra till utrednings-

som

arbetet med sin samlade bild hur deras medlemmar bemöts i

av olika sammanhang. Tanken att organisationerna genom sina

var rika erfarenheter och kontakter skulle kunna peka på ett återkommande mönster i bemötandet och ge förslag på möjliga lös-

ningar. Det också Viktigt att se om organisationerna hade

var samma uppfattning om situationen som den övriga kartläggning

gett mig. Jag fick svar från 29 av de 44 tillfrågade handikapporganisa-

tionema och två svar från invandrarorganisationer. Svaren har gett mycket information vad uppfattas som orsaker

oss om som till dåligt bemötande och förslag på hur man skall kunna förbättra situationen. Bilden från tidigare kartläggning bekräftades.

Studiebesök

För att studera goda exempel, få information och sprida inforrnation om utredningen har sekretariatet och jag gjort många

"studiebesök". Många kommuner, myndigheter och organisatio-

har också tagit kontakt med oss för att berätta om sin verkner samhet och för att få information om utredningens arbete.

Möten med invandrare, ungdomar och kvinnor

Mitt sekretariat och jag har även haft möten med olika grupper som vi har ansett vara viktiga att få träffa. En del handikapporganisationer har särskilda ungdomsförbund som på det här sättet velat tala direkt med.

Invandrare med funktionshinder syns inte så mycket i det svenska samhället. De ställs många gånger inför andra problem än funktionshindrade personer med svensk bakgrund och handikappet kan förstärkas kulturskillnader och språksvårigheter. Vi

av träffade ett antal representanter från inom invandrarorga-

grupper nisationer arbetar med handikappfrågor för att med dem dis-

som kutera vad utredningen kan göra för att belysa deras situation.

Kvinnor med funktionshinder har på många sätt sämre livsvillkor än män med funktionshinder. Det har varit viktigt för mig att ta del av deras upplevelser av bemötandet. Därför har jag haft kontakt med kvinnor i handikapprörelsen som har stor erfarenhet

och kunskap i de här frågorna.

Seminarier

I inledningsskedet av min utredning poängterade många att utredningen borde arbeta ett etiskt ideologiskt perspektiv och

lyfta fram de viktigaste förändringar som har skett under de se-

naste åren ur det perspektivet. En seminarieserie om det kollektiva bemötandet genomfördes där experter och berörda tillsammans diskuterade samhällets på personer med funk-

syn

tionshinder det uttrycks och har uttryckts i lagstiftning,

som handlingsprogram och andra officiella dokument. I serien hölls tre seminarier. Det första behandlade samhällets officiella på

syn människor med funktionshinder, det andra fokuserade människo-

syn och värderingsförändringar och slutligen det tredje seminariet

som gav en internationell utblick på handikappfrågoma.

I en annan seminarieserie diskuterades resultaten i rapporten Arbetsförhållanden och attityder professionellas möte med personer med funktionshinder SOU 1998:121. I de fyra seminarierna, ett för var och en av sektorerna skolan, sjukvården,

socialtjänsten och försäkringskassan, deltog politiker och tjäns-

temän samt personer med funktionshinder. Syftet var att få de resultat som kommit fram i rapporten ytterligare belysta.

Arbetet har resulterat i ett delbetänkande och fyra rapporter. Dessa presenteras i bilaga

12 Bemötandet har

många

dimensioner

Ord kan definieras på många olika sätt och betyda olika saker för olika människor.

De flesta som hör ordet bemötande tänker nog på hur någon uppträder eller uppför sig mot en annan person. Ett gott bemö-

tande är väl vanlig hyfs, som någon uttryckte sig.

Enligt Svenska Akademins ordbok betyder ordet Bemöta

uppträda emot, behandla, uppföra sig, bete sig mot. Ordet Attityd de-

finieras som hållning, uttrycksfullt åskådliggörande någons

handling. I Strömbergs stora synonymordbok beskrivs attityder som inställning, referensram, handlingssätt, förhållningssätt, beteende. Negativa attityder ligger mycket nära ordet j’b‘rdom.

Fördom brukar definieras som en grundlös inställning, en förut-

fattad mening."

l betänkandet Brister i Omsorg fråga bemötande

— en om av äldre SOU 1997:51 definieras bemötande en ömsesidig

som relation, den inställning har till varandra. Men bemö-

personer tande definieras också som samhällets övergripande synsätt ut-

tryckta i lagar och förordningar. Mer avgränsad är definitionen

av bemötande i betänkandet Jämställd vård. Olika vård på lika villkor SOU 1996:133. Bemötande är vårdpersonalens allmänna beteende mot patienten, information, kommunikation, interaktion, patientinflytande och olika aspekter på servicekvalitet."

Ett av mina första initiativ i utredningen att låta göra

var en

genomgång av den forskning som finns om begreppet bemötande

av personer med funktionshinder. Jag ville bl.a. veta hur forskarna ser på begrepp bemötande och attityder. Resultaten

som redovisas i mitt delbetänkande "När åsikter blir handling SOU

1998:16.

Forskare har gjort många försök att förklara vad kan ligga

som bakom olika attityder och bemötanden. Men förklaringarna är

motsägelsefulla och forskarna är inte eniga varför attityderna

om till personer med funktionshinder ut de gör i olika

ser som sam-

4 19-0357Lindqvistsnia

98 Bemötandet har många dimensioner

manhang. Det finns, säger många forskare, ett samband mellan attityd och bemötande, men det är svårt att klargöra hur detta samband ser ut. Vissa menar att det är de strukturella förhållan-

dena, t.ex. organisationen och andan på arbetsplats formar

en som bemötandet. Andra forskare menar att det är attityderna, dvs.

människors föreställningar, åsikter och värderingar avgör

som bemötandet. I forskningslitteraturen finns också olika försök att besvara frågan varför funktionshindrade så ofta möts

om personer

av negativa attityder. Det finns socio-kulturella, psykodynamiska, historiska och demografiska förklaringar och förklaringar som

grundar sig på personligheten, säger forskama. Som alltid kan inte enda modell förklara ursprunget till negativa attityder.

en Olika orsaker griper in i varandra och olika förklaringar behöver inte utesluta varandra.

Kordoutis m.fl. 1995 menar att man kan förklara attityder till personer med funktionshinder med samma teorier som man använder för att förstå attityderna till andra minoritetsgrupper. Kordoutis talar särskilt om begreppen "klichéartade attityder och

segregerande attityder. Klichéartade attityder är övergeneralise-

rande och grovt förenklade uppfattningar om vad som känneteck-

nar minoritetsgruppen. Omgivningen har förväntningar och

värderingar om människor därför att de tillhör den gruppen utan att ta reda på vad som gäller för just den individen. Segregerande attityder innebär att medlemmarna i en minoritetsgrupp förvisas till en separat miljö avskild från resten av samhället.

Helmius 1993 konstaterar att det finns skillnad i bemö-

en tandet av kvinnor och män med funktionshinder. En genomgång som hon gjort av studier om kvinnor med funktionshinder pekar på att kvinnor bemöts med bristande förtroende och respekt i samhället.

För att få en riktig bild av människors attityder måste man studera sambandet mellan hur personer med funktionshinder bemöts

och hur det generella ideologiska tankesättet uttrycks i politiska åtgärder, menar professorn Mårten Söder 1990. Attityder är be-

roende situationen. Man kan hysa motstridiga och oförenliga

av känslor på samma gång. Det kan vara osäkerhet inför en situation, obehag inför att bli påmind sin sårbarhet och skuld för

om egen att man har negativa känslor fast man vet att man borde vara fördomsfri. Söder menar att man i sitt arbete kan ha attityd

en som

passar yrkesrollen, men uttrycka en annan attityd privat.

Söder har prövat att studera attityder genom att personer med funktionshinder själva fått berätta sina erfarenheter. Han har

om sedan tolkat berättelserna och menar att man på detta sätt kan

Bemötande har många dimensioner 99

komma kärnan i bemötandet. Han konstaterar att det finns en ambivalens i människors attityd till med funktionshin-

personer

der, en värderingskonflikt mellan en positiv och en negativ inställning.

En annan svensk forskare, Bo Hännestrand 1995, anser att tanken att människors attityder till personer med funktionshinder präglas ambivalens är alltför begränsad. Den förklarar inte

av antipatiema hos människor som reagerar auktoritärt eller genom att undvika möten. Samspelet är mer mångfasetterat än ambivalenshypotesen kan förklara, Hännestrand.

menar

Även ambivalens inte är det enda präglar attitydema

om som till personer med funktionshinder, menar jag att utredningsarbetet visar exempel på just ambivalens. Man kan ofta spåra ambi-

en valens hos både beslutsfattare och anställda i synen på stödet till personer med funktionshinder. Innebörden i den positiva inställningen är att samhället skall hjälpa, medan den negativa innebär att människor med funktionshinder som grupp har lägre krav på livskvalitet än andra. Ambivalensen gör det tillåtet att bemöta vissa människor på ett annat sätt än andra, och att mäta värdet av deras önskningar i livet med en särskild måttstock.

Bemötandet är således en mycket komplex fråga och har många olika dimensioner. Jag har valt att inte göra strikt

en avgränsning av ordet eller föra en akademisk diskussion om vad som kan inrymmas i begreppet. Jag vill i stället använda ordet bemötande som en benämning på många olika företeelser.

Bemötande är för mig hur vi beter oss mot varandra i mötet mellan människor. Bemötande är också den attityd, inställning eller anda i vilket ett samtal förs. Bemötande är mäniskosyn och det sätt vi människor har att förhålla till varandra.

oss

Men bemötandet har också andra aspekter. Möten mellan

människor sker inte opåverkade de attityder och värderingar

råder i samhället helhet. Tvärtom. Synen på som som personer med funktionshinder såsom den förmedlas i t.ex. lagar och regelverk, den politiska debatten, tillgängligheten i det utbud av varor och tjänster som riktar sig till allmänheten, beredskapen att un-

danröja hinder for delaktighet och jämlikhet, fördelningen av re-

surser m.m. påverkar naturligtvis allmänhetens syn på personer med funktionshinder liksom myndigheters och andra offentliga

organs inställning.

Bemötandet blir därmed också en fråga om rätten till medbor-

garskap.

100 Bemötande har många dimensioner

Det är dessa två utgångspunkter det individuella bemötandet

och samhällets kollektiva bemötande jag valt för att beskriva

och analysera bemötandet med funktionshinder.

av personer

13 Mötet mellan människor

"I de bästa samtal blir verklighet till medan talar"

av en ny man

Anders Engqvist i boken

Om konsten att samtala

13. l Skillnader i perspektiv

Möten mellan människor har ofta dialogens form. I kontakten mellan elev och lärare, mellan patient och läkare, mellan föräldrar till barn med funktionshinder och bam- och ungdomshabiliteringen eller försäkringskassan, eller mellan en rörelsehindrad per-

och hemtjänsten eller hjälpmedelscentralen möts människor

son och samtalar, men har i regel olika outtalade förväntningar om hur mötet skall gestalta sig. Parterna startar en dialog utifrån of-

tast helt skilda utgångspunkter och föreställningar vilket många

gånger leder till missförstånd och oklarheter om vad som bestämts. För läkaren kan samtalet i första hand uppfattas som att man skall komma överens om lämplig medicinering. För patienten kan samtalet innebära att hon eller han vill diskutera olika

möjligheter att lättare klara vardagen.

I ett sådant möte konfronteras olika kunskapsvärldar och gapet

mellan den professionella världen och "vardagsvärlden blir

mycket påtagligt. Personalen och den som söker hjälp har nästan alltid olika perspektiv på det mötet handlar om, därför att

som deras kunskaper och erfarenheter skiljer sig åt. Den lever

som med ett funktionshinder dygnet runt har djup kunskap om sin

situation och bedömer sina behov stöd och service utifrån egen av den. Som anställd förutsätts naturligtvis också ha en del kun-

man skap skador och funktionshinder och vad det innebär att

om om leva med olika funktionshinder, men kunskapen får en annan innebörd har skaffat den i andra hand fått den

om man än om man

att leva med funktionshinder. genom

102 Mötet mellan människor

Detta bekräftas av Mishler 1984. Han visar i sina analyser av samspelet i hälso- och sjukvården att det finns olika röster i ett samhälle och att de professionella inom olika yrkesområden har sin språkliga identitet, the voice of medicine". Patienten däremot talar utifrån sitt lekmannaperspektiv, the voice of lifeworld. Den enskilde utgår från kunskaper och perspektiv från sin egen vardag medan de professionella talar utifrån sin oftast teoretiska

kunskapsvärld och sin arbetsplatskultur. En förutsättning för att

samspelet skall kunna fungera och den enskilde skall kunna påverka sin situation är att den professionella rösten kan stå tillbaka för den enskildes röst. Skillnader i perspektiv och sättet att uttrycka sig tas också upp i en rapport från Socialstyrelsen med titeln Hur får vi det vi be-

höver Socialstyrelsen 1998:2.

Av rapporten framgår att en grundförutsättning för att familjens behov skall bli tillgodosedda är att kommunikationen mellan föräldrar och habiliterare fungerar. Kommunikation handlar inte bara orden, utan även gemensamt språk och samspel om om människor emellan. Det som kunde försvåra kommunikationen, skriver författarna Ann-Marie Stenhammar och Karin Ulfhielm, var inte i första hand de medicinska tennema utan att insnarare tervjugruppema tolkade innebörden i ett och samma ord eller uttryck på olika sätt. Dessutom använde habiliterarna språk och koder inte alltid tillgängliga för föräldrama. Olikheter i som var status eller beroendeförhållanden försvårade också kommunikationen och mötet. Föräldrarna, kände sig beroende habilisom av terarna, vågade inte alltid säga vad de tyckte eller önskade. Personalen å sin sida undrade över hur föräldrarna ville ha det. Det fanns en samstämmighet i föräldrarnas beskrivning vad de av menar vara bra kvalité. Förtroendet för habiliterarna viktigast; var den enskilde habiliterarens sätt att uttrycka sig, hennes/hans personliga egenskaper och hur personen i fråga faktiskt handlade var avgörande för hur föräldrarna uppfattade bemötandet. Habiliterama lade främst tonvikten på förhållanden hörde som samman med verksamhetens struktur, hur arbetslaget fungerade och svå-

righeter som var förknippade med teamarbetet. De professionella

ansåg också att det var väsentligt hur den enskilde bemötte barn och föräldrar och betonade vikten respekt, inlevelse och av ernpati. Andra aspekter att barnet fick rätt behandling, och att var

habiliteringen hade tillräckligt för att göra det tyckte

resurser man var bra för barnet. Frågor om samarbete och tvärfacklighet, ar-

betsledning och fortbildning också aspekter många ansåg

var som vara väsentliga för att kunna hålla god kvalitet. en

Mötet mellan människor 103

En av de slutsatser författarna drar är att just skillnaderna i

perspektiv har stor betydelse för kvalitén i habiliteringen. Ett

första steg till förbättring är att det finns en medvetenhet hos båda

parter hur och i vad perspektiven skiljer sig, förfat-

om menar tarna. Genom att hitta och uppmärksamma skillnaderna kan hinder och konflikter idag försvårar kommunikation och

som möten bli synliga och därmed lättare att göra något åt.

Jag känner igen mycket av det som kommit fram i rapporten ovan i de berättelser bemötande jag fått ta del av. De handlar

om mycket ofta om brister i just dialogen, om att man talar förbi varandra och inte riktigt talar språk. berättat om sina

samma De som upplevelser är personer med olika livssituation, olika samhällssyn, olika ålder, olika utbildning och olika funktionshinder, men deras erfarenheter av mötet med samhället har mycket gemensamt. Föräldrar till barn med funktionshinder har samma upplevelser som med funktionshinder. Berättelsema handlar om

vuxna tjänstemän som använder maktspråk och inte respekterar människors känslor och integritet. De handlar handläggare

om som nekar en person det stöd han behöver med argumentet att det finns många andra som också behöver hjälp. Eller om personal som berättar hur mycket det skulle kosta samhället att ge en person den hjälp hon eller han ber om. Berättelsema handlar om människor får rådet att vända sig till välgörenhetsfond när de

som en behöver ett hjälpmedel, eller inte kan resa på en veckas semester därför att kommunen inte betalar assistansen. Flera har berättat om upplevelsen att inte få den hjälp man behöver i sitt föräldraskap, att t.o.m. få förslaget att barnen ska omhändertas av samhället när fått ett funktionshinder och behöver assistans för

man att klara arbetet hemma. Det har också visat sig att de är mycket svårare för personer med funktionshinder att bli godkända som

adoptivföräldrar. Berättelsema har gång på gång bekräftat var-

andra och gett en bild som är omöjlig att förneka. Jag måste tyvärr konstatera att personer med funktionshinder ofta bemöts på

ett oacceptabelt sätt SOU 1998:48.

Hur blir bemött beror naturligtvis också mycket på

en person hur personen själv agerar. Men det är tjänstemännen som skall

professionell i sammanhanget och därför har för att

vara ansvar kommunikationen fungerar, även om den andra personen inte tar sin del ansvaret. Båda parternas förväntningar inför mötet har

av betydelse för hur det skall utveckla sig. Den som behöver hjälp

bär med sig tidigare upplevelser möten med myndigheter som

på gott och ont påverkar förhållningssättet till myndigheten och

handläggaren. Den söker hjälp från samhället kan också vara

som

104 Mötet mellan människor

mer eller mindre rustad att förklara sina önskningar och behov och att bidra till ett konstruktivt möte. Om någon har ett annorlunda, eller saknar kroppsspråk kan det försvåra kommunikatio-

särskilt den andra blir osäker inför det ovanliga. nen, om personen

Det kan vara avgörande för förmågan och självkänslan om man tidigare har fått en bra habilitering eller rehabilitering. Det finns

olika orsaker ofta hamnar i konflikt med sin ompersoner som av givning. En del funktionshinder kan innebära att just bristande social förmåga del problemet. Visst finns det gränser för

är en av vad tjänsteman skall behöva tåla från klient. Det är fres-

en en tande att "ge tillbaka eller ta till maktspråk när samtalet inte fungerar. Men den som är yrkesutövande skall göra allt för att kommunikationen skall kunna fortsätta, det ingår i jobbet. I så-

dana lägen prövas yrkeskompetensen och professionaliteten. Det finns naturligtvis också många offentligt anställda som

dagligen gör ansträngningar för att åstadkomma ett bra bemötande, använder reglerna och sina befogenheter till att hjälpa,

som

hela tiden fortbildar sig både i den yrkesrollen och i som egna

frågor som rör grundläggande mänskliga värderingar. Det finns

också många arbetsledare på sin arbetsplats försöker för-

som medla en människosyn som innebär respekt för den enskilda människan. En sådan är grunden för att verkligen kunna se

syn varje enskild människa och forma hjälpen efter hennes behov.

Jag att viktig faktor skiljer det goda bemötandet

menar en som

från det dåliga är just människosynen. Den nödvändiga förmågan

att förstå sig på mänskliga relationer och reaktioner hör ihop med

människosynen. Vår grundläggande på människan och män-

syn niskovärdet styr i hög grad vad vi tycker är viktigt och vad vi

uppfattar problem. Utifrån dessa värderingar formulerar

som vår kunskap och våra erfarenheter.

Det Håkan Jenner 1989 skriver om bemötandet i social-

som tjänsten kan gälla alla de verksamheter som människor kommer i kontakt med när de söker samhällets stöd på grund av funktionshinder:

I verksamhet där risken för manipulation är så stor, och där

människors värdighet och integritet alltid berörs, kan männi-

skovärdet tjäna orienteringspunkt, ledstjäma för

som en en

handlandet. Det är alltså människovärdet, inte nyttan eller en

mål-medel-analys, som måste stå i centrum. Det betyder att

alla handlingar bestäms i förhållande till människovärdet. Man

kan inte öra det omvända, inte bestämma människovärdet uti-

från han lingama, hur goda avsikter man än må ha.

Det är som garant för människovärdet som socialarbetaren kan

ha en speciell funktion i dagens samhälle. Och som en

— — —

Mötet mellan människor 105

självklar förutsättning måste gälla att kampen för människo-

värdet förs med människovärdiga medel. Andamålet t.ex. -

människans att fungera ansvarigt subjekt i

möjligheter som

samhället kan aldrig legitimera metoder som kan u plevas som kränkande. Av socialarbetaren fordras därför vi att klien se försöka förstå hur klienten kan uppleva situationen. enten, att Men också en vilj a att se sig själv.

Detta är viktigt och avgörande inte bara i det enskilda mötet. Även det kollektiva bemötandet, samhällets bemötande, formas utifrån människan och människovärdet och utifrån insynen på sikten relationer mellan människor, främst hos politiker och om beslutsfattare på alla nivåer i samhället.

13.2 Det och det dåliga mötet

goda

Utifrån brev och kunskap kommit intervjuer, möten, annan som fram under utredningsarbetet gör jag ett försök att beskriva vad jag karaktäriserar det goda och det dåliga mötet. Jag skulle tror beskriva det goda mötet ett möte i vilket det finns om-

vilja som

tanke, och I det goda mötet är de

inlevelseförmåga jämbördighet.

anställda medvetna att utgångspunkten i samtalet måste vara om de enskildas berättelser. De är professionella att veta när det nog lämna expertrollen och lyssna på den som behöver

gäller att

hjälp. De visar tydligt att de lyssnar, att de litar på det som persosäger och respekterar det. Att expert innebär inte nödnen vara vändigtvis att skall lära andra människor något. Däremot man skall vilken hjälp finns att erbjuda, föreslå alternaman veta som tiv, förklara vad alternativen innebär och sedan låta den enskilde

bestämma själv. Jag att professionalitet när man har till yrke att hjälpa anser människor bl.a. empati. Holm 1995 beskriver empati på det är här sättet: Empati betyder att fånga och förstå en annan upp människas känslor och vägledas den förståelsen i kontakten av med andra. Det är alltså fråga inre att nå förståom en process av else och ett sätt att kommunicera denna förståelse, inte bara i ord i alla de handlingar riktas mot den andra. utan som Arbeten innebär att hjälpa människor, och särskilt att som hjälpa i svåra situationer, kan påfrestande. För att de anvara ställda skall kunna upprätthålla professionalismen och serviceandan behövs det kompetensutveckling och tid för samtal, reflexion och andhämtning, kanske med handledning. Personal som har till yrke att möta och hjälpa människor måste emellanåt få chans att

106 Mötet mellan människor

hämta ny psykisk kraft. Utan det kan de bästa föresatser om att

göra ett professionellt jobb gå om intet. Det är arbetsgivarens

ansvar att till att de anställda har utrymme för utbyta tankar se att med andra som känner till arbetsvillkoren. Det behövs för att alla skall få möjlighet att reflektera över sin yrkesroll och sig själv i se den. Det är viktigt att exempelvis bli klar över bemöter om man kvinnor och män olika eller bedömer deras behov med

av hjälp

olika måttstockar. Man måste också ta sig tid fundera att på om man i någon situation utnyttjar sin maktställning och beroegen endet hos den söker hjälp. som Jag anser att det är professionellt att förklara reglerna när det behövs, men inte försvara dem och framför allt inte göra dem till sina åsikter. Det är professionellt aldrig till egna att säga någon som ber hjälp: Du kan inte få det du begär, för vi har inte om

råd. För mig är professionalitet att aldrig be den söker som hjälp

att ha förståelse för svåra arbetssituation. De flesta ens egen som behöver hjälp från samhället har den förståelsen. De

visserligen

inser att många anställda hamnar i lojalitetskonflikter och är pressade av att inte alltid kunna den hjälp den vill, det inte ge men är en fråga som skall komma i mötet mellan den anställda och upp den som behöver hjälp.

Om man träffar och lär känna del människor med funken tionshinder i andra roller än hjälpsökande är det lättare dem att se man sedan möter i tjänsten jämbördiga medborgare och inte som som omsorgstagare eller objekt för samhällets insatser. Det är också värdefullt det finns människor med funktionshinder i de om yrkesgrupper som har till uppgift att möta dem behöver som hjälp. Att det finns personer med sådan erfarenhet kan ha

bety-

delse för arbetskamratemas på dem de skall

syn hjälpa.

Jag tycker också att ett bra bemötande förutsätter att de anställda tolkar lagar och regler enligt deras intentioner. Förutom att känna till den konkreta innebörden i exempelvis

socialtjänstlagen,

lagen om stöd och service eller hälso- och sjukvårdslagen, hand-

lar det om att förstå och ta till sig intentionerna i lagarna och in-

tegrera dem i sitt sätt att arbeta. Det är arbetsgivarens att ansvar se till att personalen har kunskap de aktuella och de

om lagarna att

finns tillgängliga på varje arbetsplats så att de anställda har möjlighet att ta del av dem.

Men jag måste konstatera att det positiva professionella be-

mötandet långtifrån är självklart. Det är inte något människor som tar för givet. Varför skulle kvinna finna det värt been annars att rätta om mötet med en läkare ler, räcker fram handen och som ser henne i ögonen när hon kommer på besök Varför skulle en

Mötet mellan människor 107

berätta hon just har kontakt med läkare mamma annars att nu en vårdcentralen lyssnar, respekterar henne och verkar förstå på som

vad hon säger Hennes kommentar är: Det fantastiskt, det har förstås visat sig att han har år men till funktionshinder. En nära släkting till

personlig anknytning

honom har ett barn med skada. en En beskrev med glädje och förvåning att en hemtjänsperson tassistent hade "Hör bara dig du behöver hjälp för att sagt av om kraftema, och mycket trött småbamsmamma fick ny spara på en intresserad och kreativ handläggare från stadsbygg-

styrka när en

nadskontoret kom hem till familjen och föreslog att trösklarna

skulle ut och ett höj- och sänkbart handfat in.

För bemötandet skall bli bra behövs tid. Utan tid finns det att förutsättningar för ett riktigt samtal. Det krävs lugn och ro så

inga

den söker hjälp kan framföra sitt ärende och tjänstemanatt som kan lyssna och ställa frågor. Det är ofta särskilt viktigt när nen besökaren är invandrare och har svårigheter med svenskan. Om

samtalet sker tolk behövs det gott tid för att parterna genom om skall förstå varandra. Men det handlar inte bara om att översätta

språken, utan också att kulturmötet ofta kräver tid. om berättat sina erfarenheter har karaktäriserat och be- De som om skrivit det dåliga mötet på mängd olika sätt, men en gemenen nämnare är nästan alltid att personen inte känner sig sam och värderad människa. Det beskrivs

respekterad som vuxen som

kan möte med anställd inte lyssnar, exempelvis vara ett en som

inte verkar försöka förstå, inte vill leva sig in i den andra perso-

situation, inte står på min sida". Men det är naturligtvis nens

beskrivning Det dåliga mötet,

omöjligt att ge en generell av

eftersom det sig olika från situation till situation. Jag tror att ter bemötande mycket sällan beror på illvilj mycket ofta

dåligt men

Det kan att söker på ofönnåga. exempelvis vara personer som

inte får den information de borde få från tjänsteman eller

hjälp en

läkare. Dåligt bemötande är då lagar, regler och domslut t.ex.en hade mött detta kommenterade det så inte följs. En person som

hår:

Är det demokrati vi lever i när det finns handläggare som en inte använder lagar och regler våra valda nksdagslesom damöter har instiftat"

kan dåligt bemötande att tolka regel så En annan gång vara en inte prövar möjligheterna att person den snävt att man ens ge en han ansöker Den yttersta formen dåligt bemötande är

hjälp om. av

kanske huvudmännen sätter sig över länsrättens domar om när

108 Mötet mellan människor

LSS-insatser och låter bli att människor det de fått rätt till i ge domstol.

Människors berättelser handlar ofta att de inte har fått den om hjälp de anser sig behöva. Ett avslag är naturligtvis inte alltid ett dåligt bemötande. Många gånger kan acceptera ett nej man om man får en förklaring till det och vet att handläggaren har om man gjort vad hon eller han kan. Men avslag följs kommentasom av rer som "Du förstår väl att du inte kan få det också", Det finns fler än du behöver hjälp, Om du får det här, vad kommer som du då och ska ha nästa gång eller Hur många tror du kan åka

på semester varje sommar är mycket svåra att acceptera därför

att de samtidigt kränkning.

är en De flesta människor ber inte hjälp än de behöver. om mer Nästan ingen tycker att begära hjälp från samhället, och om ser inte heller någon glädje i att ha fler hjälpmedel, assistans elmer ler hemtjänst än de behöver. Den hjälp ber sig man om anser man verkligen behöva. Det handlar inte att få ett bekvämare och om behagligare liv än andra, utan att få stöd, service, hjälpmedel, om anpassning och annat som kan bidra till att göra livet lättare, mer likt det människor utan funktionshinder kan leva. Därför besom rättar så många hur förödmjukande det känns att få nej. Det om upplevt dåliga bemötandet ligger i att människor känner sig misstrodda och misstänkta för att vilj skaffa sig favörer. Alla a vet att samhällets resurser är begränsade. När vill ha samhällets man

hjälp för att skapa ett så bra liv möjligt sig själv och sin

som familj är det kränkande att få antydningar att får något på om man andras bekostnad.

14 Det kollektiva bemötandet

14.1 Bemötandet en politisk fråga

enskilda människor sker inte opåverkade de atti- Möten mellan av och värderingar råder i samhället helhet. Tvärtom. tyder som som Synen på med funktionshinder och på handikappolitik personer -

såsom mänskliga rättigheter har en

frågor om grundläggande -

betydelse i den enskildes kontakter med olika myndig-

avgörande

heter. Det handlar t.ex. hur samhället genom lagar, regler, om

programförklaringar, resurstilldelning, tillgänglighetsåtgärder,

manifesterar sin på människor allmänna värderingar m.m. syn

med funktionshinder. således många beslut formar bemötandet. Politiker Det är som i och regering formulerar lagar och

och tjänstemän riksdag

regler styr både det kollektiva bemötandet

grundläggande som

individuella, blir till när enskilda människor skall få och det som del samhällsinsatsema. De också riktlinjer för hur resurser av ger fördelas och användas. Tjänstemän på statliga verk tolkar skall och riktlinjer för arbetet på regional och lokal nivå.

lagarna ger

Politiker och chefer i kommuner och landsting och försäkrings-

kassor i sin tur personalens lagtolkning och hur resur-

påverkar

Ibland finns det ytterligare ett led i

utnyttjas. par ner

serna

organisationen.

i den här bidrar på något sätt till det

Var och en beslutskedj an

bemötande enskilda får den tjänsteman de möter. Samsom av

och inställningen till offentliga sektorn och hällssynen hos var en, och kunskapen funktionshinder har betyresursfördelningen om

människor till slut bemöts. Det är detta kollektiva delse för hur ur det individuella mötet formas. Bemötandet är bemötande som

därmed en politisk fråga.

riktas till inom olika verksamheter i

Åtgärder som personal

förhållningssätt och bemötande är vis-

syfte att förbättra attityder, serligen mycket viktiga de är långt ifrån tillräckliga. Jag

- men kraftfulla insatser fordras för att personer med

menar att politiska

funktionshinder skall få till delaktighet, värdighet och rätten över sina liv. Ytterst är handikappolitik

självbestämmande egna

demokratifrågor samhället måste byggas med insikten om att lika värda och skall behandlas med alla människor är mycket

l 10 Det kollektiva bemötandet

samma respekt, att mångfald berikar, att varje människa med sin

kunskap och erfarenhet är tillgång för samhället. Det innebär en konkret att alla skall ha lika rätt och lika be-

möjligheter att

stämma över sina liv och få sina önskemål Alla

respekterade.

skall ha lika möjligheter att röra sig i samhället. Alla skall ha lika möjligheter att ta del information och att göra sig hörda. Alla av skall också ha lika möjligheter att få bidra till samhällets utveck-

ling. Hur utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken, kulturpolitiken, bostadspolitiken, samhällsplaneringen etc. utformas

är

avgörande för möjligheterna att överbrygga klyftor mellan olika

grupper och skapa ett samhälle där alla människor kan delvara aktiga. Handikappaspekter således inom hela det

ryms politiska

fältet. Fortfarande ses människor med funktionshinder alltför ofta enbart som vårdobjekt. Följden blir därmed, också

att handikap-

politiken betraktas utifrån ett snävt vårdperspektiv eller

möjligen

som sociala frågor. Det gäller att tillfredställa människors vård-

och omsorgsbehov, inte så mycket i stället

men mer. Väljer man att beskriva handikappolitiken innebär

som demokratifrågor, det

att man försöker människans mycket skiftande behov och förse väntningar. Då blir det brukar sammanfattas vård och som omsorg bara del behoven. Många behöver sådan

en av naturligtvis

vård och omsorg". Ett funktionshinder behöver emellertid inte i sig innebära att behöver vård. Därför bör man man vara försiktig med att använda begreppen vård och och istället omsorg prata om de insatser behövs för att kompensera funktionshindret. som Demokratiperspektivet innebär att erkänna rätten för alla människor

självklart även för med funktionshinder delta i hela

- personer att samhällslivet. Demokratiperspektivet innebär också insikt en om

att funktionshindrade förväntningar på livet inte

personers är annorlunda än andra människors. Hur enskilda människor och kollektiv förhåller som som oss till dessa frågor blir direkt avgörande för ambitionerna

att skapa

ett samhälle där alla kan delaktiga. Detta bestämmer i sin vara tur hur den enskilda människan bemöts hon försöker när få sina be-

hov insatser tillgodosedda.

I det här kapitlet jag några detta. ger exempel på Jag gör en

historisk tillbakablick över de i

viktigaste milstolparna handikap-

politikens historia. Jag beskriver sedan hur den moderna handikappolitiken tar fonn och vilka

värderingsförändringar som

påverkat diskussionerna och förhållningssättet. Jag avslutar därefter kapitlet med summering den

en av handikappolitiska debatten idag.

Det kollektiva bemötandet 111

14.2 Några milstolpar i utvecklingen

kan flera olika sätt att beskriva funktionshindrade

Man välja

människors och historia. En möjlighet är att i

handikappolitikens

kronologisk ordning berätta betydelsefulla händelser. Jag

om i stället utifrån några aspekter skildra funktionshindrade

väljer att utanförskap och kampen för delaktighet, en kamp som

personers definitivt inte är vunnen ännu. För hundra år sedan, när döva och synskadade bildade de

drygt

första handikapporganisationema i Sverige, levde människor med

funktionshinder till mycket stor del utanför samhället. Ytterst få

kunde försörja sig eget arbete. För att överleva fick man genom

lita till anhörigas välvilja, tigga och ibland kanske få välgören-

hetsgåvor. Rätten till skolgång, arbete, ekonomisk trygghet och

information blev huvudfrågor för den spirande handikapprörel-

Dessa områden är lika aktuella för dagens handikapprörelse, sen. eftersom klyftorna mellan människor med funktionshinder och

I del avseenden kan också

övriga medborgare är stora. en man

skillnaderna växer. På år har det t.ex. blivit tydligt se att senare allt dyrare för den enskilde att leva med ett funktionshinder, efter-

kommuner och landsting kraftigt höjt avgifterna för nödvän-

som dig service. Under nästan hela detta sekel har stora institutioner varit ett

kännetecknande drag i den svenska handikappolitiken mental- sjukhusen, sanatorierna, vårdhemmen, de särskilda skolorna.

människor med funktionshinder har under lång tid levt

Många

avskilda från det övriga samhället, i auktoritära miljöer. Handi-

historia och många enskilda människors livsöden

kapprörelsens

handlar därför mycket kampen mot tvånget och strävan efter om -

personlig frihet.

en Den historiska från utanförskap och tvång mot delprocessen och frihet kan skildras utifrån olika funktionshinder och

aktighet

med olika exempel. Jag har här valt några:

T vång och personlig frihet

År 1954 lag rörde barn och med utveckantogs en som vuxna -

lingsstöming i vilken samhällsingripanden med tvång var en

självklarhet. Idag kan person aldrig tvångsomhändertas på

grund av utvecklingsstörning.

År 1989 möjligheten att omyndigförklara människor bort togs ändring i föräldrabalken. genom

112 Det kollektiva bemötandet

Eget hem och självbestämmande i vardagen

Under 1960-talet började institutionerna avskaffas till förmån för mindre och hemlika boendeforrner. mer Boendeservice, som kom på 1970-talet, innebar att - personer med stora funktionshinder fick möjlighet att ha ett eget hem. Tidigare hade institutioner eller att bo hos anhöriga varit de enda alternativen.

En rad åtgärder vidtogs under 1970-talet for

- att ge möjligheter

för människor med funktionshinder att bo i bostad. Hemen egen

tjänsten byggdes ut och hjälpmedelsförsörjningen förbättrades.

Med lagen om assistansersättning LASS från 1994 har männi- skor med omfattande funktionshinder fått helt

nya möjligheter att

bestämma över sina liv. egna

Tillgång till orden

Medborgarskap handlar också att få tillgång till orden. Att få om använda de och få ta del andras. egna av

Synskadades informationsutbud förbättrades avsevärt, dels

- genom en utökad litteraturservice, dels att den första dagstidgenom ningen på kassett kom 1977. År 1981 erkändes

teckenspråket som dövas första språk och

— som undervisningsspråk i specialskolan for döva och hörselska-

dade genom ett riksdagsbeslut.

Större rörelsefrihet

Möjligheten att få röra sig fritt är grundläggande för männiatt en ska skall kunna ha ett socialt liv och kunna delta i samhällets

olika verksamheter.

Utvecklingen av färdtjänsten under 1970-talet innebar att män- niskor med funktionshinder fick större möjligheter leva akatt ett tivt liv.

Samtidigt infördes förändringar i bygglagstiftningen inne-

— som bar att tillgängligheten förbättrades i nybyggda hus.

l detta reformarbete låg ett nytänkande, ett erkännande funkav

tionshindrades rätt till delaktighet.

Rätten till arbete

Att räknas med, att behövd är grundläggande för vara att en människa skall känna tillhörighet i samhället.

Det kollektiva bemötandet 113

År 1943 tillsattes Kjellman-kommittén, i sina resultat hävsom — dade arbetslinjen, avvisade kvotlagstiftning och ville ha positiva åtgärder. För första gången sågs människor med funktionshinder

som en tillgång i samhället. I början 1970-talet infördes flera åtgärder för att stärka ut- - av ställning i arbetslivet. satta gruppers År 1980 skapades Samhall. -

År 1999 införs lag förbjuder diskriminering i arbetslivet

en som med funktionshinder. av personer

Rätten till utbildning

Integrationsdebatten börjar ta fart under 1960-talet, institutioner —

läggs ner.

År 1961 får rörelsehindrade elever rätt till gymnasieutbildning. — År 1968 införs skolplikt för barn med utvecklingsstörning. - -År 1970 införs vårdartjänst för elever med rörelsehinder i folk-

högskola och eftergymnasial utbildning.

14.3 Den moderna handikappolitiken tar

form

Den moderna handikappolitiken började ta form efter andra

världskriget, samtidigt med att den generella välfärdspolitiken

utvecklades. Den radikalisering samhällsdebatten som prägav lade 1960- och 1970-talen påverkade också starkt handikapprörelsen. Från ha varit rent personlig egenskap började vid att en denna tid handikapp definieras ett förhållande mellan den som enskilda människan och samhället. Det inte funktionshindret var

utan otillgängligheten i den omgivande miljön, som gjorde att

människor blev handikappade.

Detta synsätt revolutionerande både för enskilda nya var människor med funktionshinder, för handikapprörelsen och för

makthavarna. Det miljörelaterade handikappbegreppet var, och år alltjämt, uppfordrande. Det leder nämligen till den oundvikliga

slutsatsen handikapp kan undanröjas samhällsförändatt genom ringar, dvs. politiska beslut. Funktionshindret behöver inte betyda

för alltid är hänvisad till ett beskuret liv. Livsvillkoren att man går att förändra att tillsammans arbeta för ett nytt politiskt genom

förhållningssätt till handikappfrågoma. Eftersom ett funktions-

114 Det kollektiva bemötandet

hinder påverkar livet på så många olika områden innebär det att

alla samhällsfrågor har handikappaspekt.

en Det förändrade handikappbegreppet ledde också till att handi-

kapprörelsen alltmer började uttrycka sig i jämlikhetsterrner. Ett

mödosamt arbete inleddes för att vända perspektivet från den en-

sidiga vårdsyn som så länge präglat samhällets förhållningssätt

till människor med funktionshinder. Helt följdriktigt hette Handikappförbundens Centralkommittés HCK handlingsprogram 1972 Ett samhälle för alla. En konsekvens av jämlikhetssynen blev att många inom handikapprörelsen tog avstånd från välgörenhet väg att tillsom en godose funktionshindrades behov. Människor med funktionshinder skulle inte behöva lita till tillfälliga gåvor för att kunna åka hemifrån, få hjälpmedel etc. Det är samhället vi till- — sammans som måste ta ansvar för att alla skall kunna leva bra — liv.

Uppfattningen att handikappolitik måste uttryckas jämlik-

som

hetsfrågor började på 1970-talet också få genomslag i del

en av samhällets officiella dokument. Kultur alla" namnet på ett var betänkande från 1977 behandlade funktionshindrade som personers rätt till kulturutbudet. Temat för FN:s internationella handi-

kappår 1981 varvFull delaktighet och jämlikhet". Regering och

riksdag har vid flera tillfällen uttryckt att detta skall målet vara för svensk handikappolitik. I regeringens skrivelse 1996/97:120

"Om handikappolitik uttrycks detta på följ ande sätt:

"Målet för handikappolitiken är: att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet

- i samhällslivet för med funktionshinder personer

att ge förutsättningar för ökad självständighet och självbestäm-

mande för personer med funktionshinder att ge förutsättningar for funktionshindrade att skapa — personer

sig ett värdigt liv i gemenskap med andra

att främja internationellt samarbete på handikappområdet. -

Denna syn på handikappolitiken är också grunden i FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionshinder del-

aktighet och jämlikhet. Sverige i hög grad initiativtagare till

var dokumentet, som antogs av FN:s generalförsamling i december 1993.

Det faktum att Sverige har stark handikapprörelse, ledd

en av människor med funktionshinder, har utan tvekan haft egna en avgörande betydelse för den utveckling jag i korta drag beskrivit. I de handikappolitiska diskussionerna har beslutsfattare på olika

Det kollektiva bemötandet 115

nivåer hela tiden fått möta människor med egna erfarenheter, som

själva formulerat behoven. Detta påverkar i grunden attityderna

till människor med funktionshinder. Samhällets ekonomiska stöd till handikapprörelsen har spelat stor roll för skapandet av en folkrörelse med halv miljon medlemmar. Organisationerna har geen samhällsstödet getts möjlighet att bli betydelsefull kraft i nom en påverkansarbetet för funktionshindrade personers rättigheter. Organisationerna har också kunnat enskilda människor viktigt ge stöd i deras kontakter med myndigheter. Under 1980- och 1990-talen skedde betydande värderingsforändringar i Sverige, liksom i övriga Västvärlden. Tilltron till

samhällets institutioner och välfárdspolitikens möjligheter att skapa förutsättningar for personlig utveckling minskade. De ny-

liberala strömningar, stod bakom denna kritik, ville minska som och inflytande och sätta individens frihet i för-

statens politikens

grunden. Dessa ideér kunde också hämta näring från en försvagad samhällsekonomi och den pågående intemationaliseringen. För

betydelse. Å

handikappolitiken fick denna utveckling stor ena

sidan blev det svårare att driva krav på skärpt lagstiftning och

andra åtgärder for att skapa tillgänglighet och delaktighet i sam-

hället. Å andra sidan innebär det ökade intresset for individuella

lösningar ökade möjligheter att ta de problem om inflytande,

upp självbestämmande och integritet länge diskuterats inom hansom

dikappolitiken.

I samhällsdebatten har dessa värderingsforändringar märkts

tydligt i språket. Ord solidaritet, jämlikhet och gemenskap

som förekommer sällan idag än under l970-talet. Den s.k. ekomer nomismen har de två senaste decennierna starkt präglat det politiska tänkandet. Ekonomiska mål och värden mätbara i pengar har på många områden blivit överordnade verksamhetens innehåll. I den politiska debatten har intresset för sociala frågor och utsatta villkor varit mycket mindre än under 1960- och 1970gruppers talen. Förskjutningen mot ett individualistiskt tänkande har såmer ledes dubbel innebörd. Här ryms egoismen, hänsynslösheten en och risken för samhällsutveckling där grupper marginaliseras. en Men här finns också individualiteten, människans önskan att få leva självvalt liv samt kravet på att dessa önskningar skall reett spekteras. Man vill inte längre utlämnad andras bedömvara ningar "vad är bäst". Människor med funktionshinder om som uttrycker det att äntligen få bli subjekt i sina liv. Man som egna vill bli befriad från klientrollen, slippa bli forbamsligad. Man vill

l 16 Det kollektiva bemötandet

ha rätten till vuxenlivet. Individualism är för många längtan en efter frihet och värdighet. Valfrihet är ett annat 1980-talets centrala begrepp. Ordet av

har ofta förknippats med armbågar och Satsa på dig själv.

vassa Men valfrihet är inget 1yxord bara är reserverat för ett prisom vilegierat fåtal. Valfrihet är nära besläktat med självbestämmande. Det handlar naturligtvis inte bara möjligheten om att kunna välja mellan 5 eller 25 olika TV-kanaler. Valfrihet innebär bl.a. att få gå och lägga sig när är trött, att få duscha när man man känner för det, att få välja skola i likhet med andra och inte hänvisas till den enda i närheten har rullstolsramper och hiss, att få som välja vilken dagstidning vill läsa. För människor har man som funktionshinder är rätten till valfrihet och självbestämmande en

mycket viktig fråga.

Utvecklingen mot mer av individualism, att ställa den enskilda människans önskemål i centrum, har också kommit till tydligt uttryck i handikappolitiken. Rätten till personlig assistans - en insats är knuten till och inte till viss verksamhet som personen en ger helt friheter att bestämma över sin vardag. Möjligheten - nya

för den enskilde att välja Organisationsform kommunen,

genom

kooperativ eller eget arbetsgivaransvar för assistansen innebär också att gamla strukturer kan brytas.

14.4 Handikappolitiken idag

Bilden dagens handikappolitiska läge är motsägelsefull. Ut-

vecklingen från utanförskap mot delaktighet har inte löpt

som en rak linje, där det framsteget avlöst det andra. Under 1990-taena let kan vi notera både epokgörande framgångar och märkbara försämringar i funktionshindrade livsvillkor. Å sidan personers ena har lagen assistansersätting från 1994 gett människor med om

stora funktionsnedsättningar mer frihet och självbestämmande än

någonsin tidigare även om de som omfattas lagen inte är så av många i förhållande till andra funktionshindrade Å personer. andra sidan har det under år blivit både dyrare och svårare senare

att få tillgång till hemtjänsten och färdtjänsten, många fler är

som beroende av. För den stora är beroende dessa verkgrupp som av

samheter är möjligheterna till självbestämmande och valfrihet

starkt beskuma. Man kan inte själv avgöra när, på vilket sätt och av vem servicen skall ges.

Det kollektiva bemötandet l 17

Kraftiga besparingar har under 1990-talet präglat politiken i

stat, landsting och kommuner. Det har drabbat handikappolitiken

särskilt tydligt. Den jämlikhetsvision som så starkt präglade

1970-talets politiska debatt har mer och mer ersatts av resone-

vad är ekonomiskt möjligt. Ur dessa strikta ekomang om som nomiska överväganden formas uppfattningar vilka insatser

om och yttersta konsekvens därav vilket slags liv som är

- som en lagom för funktionshindrade. Handikapprörelsen har definierat

detta förhållningssätt offentlig välgörenhet". Man menar att

som

det i många fall råder nyckfullhet vid politikers och myn-

samma digheters beslut om insatser till funktionshindrade personer, som

när välgörenhetsorganisationerna delar ut gåvor. I likhet med väl-

görenhetsinsatsema kan samhällets stöd till med funk-

personer tionshinder också plötsligt minska drastiskt eller upphöra, trots att behoven fortfarande är lika stora. Avgiften för t.ex. färdtjänst kan höjas så mycket att den enskilde knappast har råd att resa. Nya regler kan införas innebär att hemtjänsten inte längre får

som utföra sysslor brukaren behöver hjälp med. Jämförelsen med

som

välgörenheten syftar också till sist på det ojämlika förhållandet

givare mottagare råder när den enskilde söker samhälls-

som en

insats. Det är givaren till sist avgör vad är lagom för

som som funktionshindrade. Samhällets kollektiva värderingar formar på detta sätt mötet mellan enskilda individer.

En form kollektivt bemötande är den ringa uppmärk-

annan av samhet ägnas det faktum att människor med funktionshinder

som fortfarande utestängs från stora delar samhällslivet. Handi-

av kapprörelsen har sedan 1980-talet alltmer börjat tala om detta

utanförskap diskriminering. Det är följden politiska be-

som av slut, eller underlåtenheten att fatta de politiska beslut är nöd-

som

vändiga för att åstadkomma full delaktighet och jämlikhet.

Det är idag möjligt att utan rättsliga påföljder neka en person

med funktionshinder inträde på restaurang med motiveringen att andra gäster kan bli illa berörda.

Människor med vissa funktionshinder kan inte fritt, efter-

resa som kollektivtrafiken i de flesta fall är otillgänglig. Detta trots att det sedan 1970-talet finns lag att kollektivtrafiken skall

en om

vara tillgänglig.

Människor med funktionshinder stängs ute från föreningsliv, kulturliv och politisk verksamhet när hiss saknas till möteslokalen, när teckenspråkstolk inte finns att få, när hörselslinga inte installerats eller när byggnaden inte är allergisanerad.

l 18 Det kollektiva bemötandet

Arbetslösheten bland funktionshindrade är avsevärt - personer

högre än i övriga befolkningen, oavsett konjunkturer.

Klyftan finns också i utbildningen. På universiteten finns färre -

studerande med funktionshinder, jämfört med övriga befolk-

ningen. Valfrihet i utbildningen existerar inte i praktiken, eftersom många skolor inte är tillgängliga. Att kunna ta del information är grundläggande förutsätt- - av en ning for att skall kunna ta tillvara sina rättigheter. man

Utvecklingen informationsteknologin har dubbla effekter. Å

- av ena sidan har med funktionshinder fått möjligheter personer nya att ta del av skriven text, uttrycka sig själva och kommunicera

med andra. Samtidigt ersätts personlig service på postkontor,

banker, järnvägsstationer, flygplatser etc. olika slags automater av utan tanke på funktionshindrade människors behov. Att kunna se, gå, höra och förstå krävs idag för att kunna delta i samhällslivet fullt ut. På flera områden har funktionshindrade kvinnor svårare situ- - en

ation än männen högre arbetslöshet, sämre ekonomi, sämre

hälsa, svårare att få tillgång till rehabilitering och avancerade tek-

niska hjälpmedel.

Om samhället på olika områden brister i bemötandet gentemot människor med funktionshinder, så blir detta särskilt tydligt när det gäller invandrare med funktionshinder. De har allra svårast att få arbete. De har också svårare än infödda svenskar med funk-

tionshinder att få del arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Många

invandrare har följaktligen dålig ekonomi. Flyktingforläggningar

är sällan anpassade för med funktionshinder. Så länge personer man bor kvar där görs sällan utredning behov behandling, om av

träning, sjukgymnastik, hjälpmedel. Det innebär kan leva

att man

i flera år utan t.ex. hörapparat i väntan på uppehållstillstånd eller avvisningsbeslut.

Idag är det ibland möjligt att väcka medias, politikers och allmänhetens intresse när enskild med funktionshinder en person riskerar att förlora viktig insats. Men uteslutningen en ur sam-

hällslivet osynliggörandet stora medborgargrupper får

- - av pasobemärkt. År efter år. Situationen är så normal sera att ingen reagerar över att det aldrig syns någon med rullstol i bussperson kön, att ingen teckenspråkig står i talarstolen på den fackperson

liga kongressen, att ingen läser nyhetstelegrammen på punktskrift

i Rapport. Våra ögon är otränade for sådana bilder. Men genombrott sker trots allt. Med rätten till personlig assistans har alltfler människor med stora funktionshinder blivit syn-

Det kollektiva bemötandet l 19

liga i samhället, vilket på sikt påverkar attitydema. Avvecklingen

de institutionerna har lett till att märmiskor med funkav stora tionshinder idag lever ute i samhället. De allra flesta barn med funktionshinder går i skola i sin egen kommun. Trots en oacceptabelt hög arbetslöshet måste vi ändå konstatera att många funktionshindrade fmns på arbetsmarknaden. Människor med personer funktionshinder bildar också familj och följaktligen som försyns äldrar i förskolan och skolan. Dock är det uppenbart att forna ti-

ders vårdsyn alltjämt lever kvar, t.ex. i inställningen till färdtjänsten. Det är lättare att bli beviljad till sjukhuset än

resor till fotbollsmatch. Det är i regel när med funkresor en personer tionshinder vill ha insatser för att få del i det kollektiva för att nå delaktighet- behoven lättare ifrågasätts och diskuteras. som Jag vill också beröra tystnaden form kollektivt besom en av

mötande. Handikappfrågor år inga politiska frågor i vanlig be-

märkelse. Ofta framhålls att det råder partipolitisk enighet kring

handikappolitiken. Mer korrekt är att det överhuvudtaget inte ta-

las den. Handikappolitik är ytterst sällan viktiga valfrågor, om med funktionshinder utgör tio procent av valtrots att personer manskåren. Det illustreras bl.a. studie vid Högskolan i Halmstad av en "Detta är inte fråga Sandén, Tideman 1997. Under-

en politisk

sökningen visade att handikappfrågor inte hade behandlats i fullmäktige i Hallands kommuner någon gång under de senaste sex åren. Besluten delegeras i stället till tjänstemän. Detta år ett demokratiskt problem. I kommunerna skall mycket av handikappolitiken utföras den diskuteras mycket sällan i de - men

politiska församlingarna.

Den kommunala självstyrelsen innebär att funktionshindrade levnadsvillkor skiljer sig mycket över landet. Den i personers

del fall långt drivna decentraliseringen har också, enligt min

mening, inneburit uttunning kunskap och kompetens inom

en av områden. liten befolkningsgrupp möter politiker och

viktiga I en

tjänstemän så få med behov särskilda insatser att det personer av

blir svårt att uppehålla kompetensen i dessa frågor

. Ett annat problem är vad brukar kallas fragmentering. som

Inom förvaltningarna blir varje tjänsteman specialiserad inom sitt mycket begränsade fält. Bilden blir splittrad, sammanhanget går

förlorat. Den eftersträvade helhetssynen blir omöjlig att hitta.

Dessa strukturella förändringar i förvaltningarna har med all

sannolikhet inverkat på funktionshindrade personers möjligheter att få sina behov tillgodosedda.

120 Det kollektiva bemötandet

Jag tvingas också kort beröra domstolstrotset mycket som en allvarlig form av negativt kollektivt bemötande. I alla samman-

hang framhålls att respekt för lagar och regler är nödvändig för att

ett samhälle skall kunna fungera. Att kommuner och landsting utan åtgärder från statens sida kan underlåta att verkställa domstolsbeslut insatser till människor med funktionshinder, kan om jag bara tolka som uttryck för att deras behov inte tillräckanses

ligt viktiga.

På senare år har handikappolitik i alltfler sammanhang börjat

framställas frågor mänskliga rättigheter. Till stöd

som om används bl.a. att alla har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet, att erkännas i lagens mening, att ta del sitt lands stysom person av relse. Alla har också rätt till arbete, undervisning, kulturliv, att

bilda familj FN har tydligt markerat att handikappolitik

m.m. handlar om mänskliga rättigheter. Men över hela världen förnekas personer med funktionshinder sina mänskliga rättigheter. Många lever i materiell misär, de göms undan, utsätts för våld och förnedring. I en del länder förbjuds människor med funktionshinder att teckna avtal och kan alltså inte äga egendom. Människor med funktionshinder betraktas inte trovärdiga vittnen i rättesom gångar. Här i Sverige hindras med funktionshinder att ta personer del av politisk verksamhet att möteslokaler inte är tillgenom gängliga och information inte ut så att är ges personer som synskadade, döva, har dyslexi eller är utvecklingsstörda kan ta del av

den. Listan med exempel på kränkningar de mänskliga rättig-

av heterna kan göras mycket lång.

I många avseenden har Sverige varit ett föregångsland inom

handikappolitiken. Den växte fram som del välfärdspoliti-

en av ken. Strävan att skapa ett jämlikt samhälle ledde till att människor med funktionshinder blev delaktiga i samhället. Under de mer senaste årens åtstramningar har vi fått tillbakagång då funkse en tionshindrade åter har fått sämre livsvillkor, inte minst personer ekonomiskt. Jämlikhetsperspektivet har inte längre stått i fokus. Därför understryker jag åter att det är samhällets kollektiva ur synsätt som mötet mellan enskilda individer formas. För att få till stånd det goda mötet är det nödvändigt att i alla politiska sam-

manhang framhålla medborgarperspektivet i handikappolitiken.

Alla medborgare skall ha lika rätt att delta i samhällslivet. Följden av detta blir att diskriminering olika aldrig kan av grupper accepteras. Flera länder har stiftat lagar förbud mot diskriminering om av personer med funktionshinder. På sätt andra länder samma som under många år har hämtat inspiration från den svenska handi-

Det kollektiva bemötandet 121

behöver vi i Sverige lära av de länder som tyd-

kappolitiken, nu formulerar medborgarperspektivet i handikappolitiken och

ligt

stiftar lagar om diskrimineringsfdrbud.

slutsats drar vad sagts är att samhället i

Den jag av som ovan högre grad än för närvarande måste markera betydelsen av att

med funktionshinder måste få möjlighet till jämlikhet personer

och inte får missgynnas på grund funk-

och full delaktighet av

tionshinder. Jag att detta synsätt bör tydliggöras i lagstift-

anser

och har föreslagit ändring i regeringsfonnen i detta ningen en syfte.

15 Ideal och realiteter

I kapitel 15 kollektivt bemötande visar jag hur den moderna

om svenska handikappolitiken vuxit fram och hur de ideologiska

målen jämlikhet, delaktighet och självbestämmande börjat ta

om fonn. Vid sidan denna utveckling har det skett förändringar i

den offentliga sektorn och i den generella välfärdspolitiken.

Många debattörer har förordat mindre kollektiva lösningar och

decentralisering och eget ansvar. Andra har försvarat sysmer av temet och menat att stark offentlig sektor är en förutsättning

en för att den enskilde skall kunna få inflytande och valfrihet.

Handikappolitiken är en del av den generella välfärdspolitiken. När riksdagen formulerade de handikappolitiska målen om jäm-

likhet och delaktighet och när olika reformer genomförts på handikappområdet syftet att generella och individuella

var genom insatser stärka den enskildes självbestämmande, inflytande och integritet och underlätta delaktighet och jämlikhet. Personer med funktionshinder och deras anhöriga skall inte beroende av

vara

vilken människosyn enskilda handläggare hos olika myndigheter

har.

För knappt tio år sedan presenterade 1989 års Handikapput-

redning forskningsrapport inflytande för människor med

en om omfattande funktionshinder. Forskarna Karin Barron, Ingrid Nils-

och Mårten Söder SOU 1990:19 uppmärksammade då bl.a. son

decentraliseringen och individualiseringen i socialpolitiken. De

menade att det skulle kunna växa fram en ny syntes ur spänningen mellan traditionell välfardspolitik på kollektiv bas och de individuella kraven på enskilt inflytande, mellan politisk opinionsbildning och individuellt agerande. Men de betonade att om så inte blir fallet skymtar de risker som handikapprörelsen påtalat: regional ojämlikhet, service de initiativ-

en som gynnar rika och välartikulerade, försvagning av handikapporganisatio-

och kanske i förlängningen politisk ställning för

nema en svagare människor med funktionshinder över huvud taget.

124 Ideal och realiteter

15.1 Två

synsätt kolliderar

Människor med funktionshinder har stora på

förväntningar sam-

hällets stöd idag. De senaste trettio, fyrtio åren har svensk handikappolitik åstadkommit förbättringar på alla områden. Livsvillkoren har förbättrats, även det är långt kvar till full om

jämlikhet och delaktighet. I takt med förbättringarna har männi-

skor skaffat sig utbildning och att ta för sina liv. resurser ansvar Fler och fler känner till de möjligheter till stöd finns och som ser

det medborgerlig rättighet att få praktiska

som en förutsättningar

att leva ett bra och självständigt liv. Det är en utveckling kommer att fortsätta. Idag är det inte som bara de anställda skaffar sig kunskap exempelvis som om nya

hjälpmedel och behandlingsmetoder. De har funktionshinder

som eller har barn med funktionshinder söker själva

kunskap. Många

är vana att skaffa sig information och att söka sig fram på datanätet, de besöker hjälpmedelsmässor och tar själva kontakt med tillverkarna för att välinfonnerade när de vänder sig till vara

myndigheterna. Samtidigt finns det, jag understrukit, vissa

som funktionshinder som innebär att inte kan ta initiativ det man av

slaget.

Många människor, som är beroende olika slags samhällsav stöd, känner sig därför besvikna över myndigheternas tillsätt att lämpa lagar och regler och behandla dem söker stöd och som

hjälp. Man tycker inte att huvudmännen tagit till sig grundtan-

kama i de handikappolitiska reforrnema och organiserat sin verksamhet efter detta. När det är så svårt att få stöd enligt rättighetslagen LSS är det rimligen ännu svårare på andra områden.

De grundläggande handikappolitiska värderingarna tycks inte

nå fram till den verklighet där beslut berör med som personer funktionshinder fattas. Det finns ett glapp mellan ideal och realiteter. Flera forskare bekräftar denna utveckling. Jag har tidigare nämnt studien Detta är ingen politisk fråga Sandén, Tideman, 1997 som visar att politiker och tjänstemän i kommunernas ledning inte vet mycket livsvillkoren för med utveckom personer lingsstörning. De har inte heller någon plan för hur och när de ska skaffa sig den kunskapen. Politikerna och tjänstemännen svävade ofta på målet och hänvisade till tjänstemän längre i

ner organisa-

tionen när de fick frågor hur är organiserad eller om omsorgen om mål och utvärderingar. Deras relaterades ofta till kommunens svar

Ideal och realiteter 125

ekonomi eller till den övergripande organisationen, sällan till människors behov. De politikerna och tjänstemännen

svar som

visade också att många hade bristande kunskap de verkgav om liga förhållandena, samtidigt de med bestämdhet talar om

som

prioriteringar till skydd for personer med utvecklingsstörning.

1 studie har Hans Bengtsson 1997 granskat hur la-

en annan

stöd och service tillämpas i fyra kommuner av olika storgen om lek och funnit stora skillnader. Det är skillnad bl.a. i hur arbetet organiseras, vilka principer har fattar beslut och hur

man när man många får insatser. Politikerna och cheferna i de fyra kom-

som

är nöjda med den organisation de valt. Personalen som munema gör jobbet är kritisk. Det är stor skillnad mellan de större och

mer mindre kommunerna när det gäller hur stor andel av invånarna

har sökt LSS-insatser. I den medelstora staden är det 75% som

fler sökt stöd enligt LSS än i glesbygdskommunen. Ingen av

som kommunerna ordnade särskilt mycket information eller utbildning

när lagen trädde i kraft. Handikapporganisationemas inflytande är

mycket begränsat och de handikappråd finns för stillsam

som en tillvaro. Några kommunala handikapplaner finns inte och det är mycket sällsynt att det görs några individuella planer. Samman-

fattningsvis Hans Bengtsson att tjänstemännen arbetar på

menar

förut trots att det har kommit lag, och att politikerna som en ny lägger sig i frågorna för lite. Han konstaterar att kommunerna har organiserat sitt arbete med LSS utifrån de värderingar och förhållanden rådde redan tidigare och det är inte säkert att lös-

som ningarna i första hand utgått från de centrala målen, exempelvis behoven hos de människor lagen gäller. Organisationen be-

som höver inte något medvetet val utan kan lika ofta styras av

vara rutin och Att det inte finns några policydokument talar för

vana. att det är så.

Barbro Lewin 1998 har studerat tillämpningen av lagen om stöd och service LSS och att den är lyckosam i be-

menar en märkelse, nämligen hur människor med omfattande fysiska funktionshinder har utnyttjat insatsen personlig assistans. Huvudeffekten att uppnå målet stärkt medborgarskap har uppnåtts. Den personliga assistansen och då särskilt i kombination med den statliga assistansersättningen förefaller ha nått flertalet människor med mycket svåra funktionshinder avsågs med

som reformen. Att lagens övriga insatser inte har utnyttjats av så många beräknat hon däremot som ett misslyckande. Det

som ser finns rimligen många människor med behov som inte tillfredsställs med socialtjänstlagen eller hälso- och sjukvårdslagen, kommenterar Lewin.

126 Ideal och realiteter

Hon konstaterar att det finns problem med myndighetsutöv-

ningen. Det finns tycker att de haft inflytande över

personer som beslut som gällt dem själva och andra inte har lyckats göra som sin röst hörd. Nu, liksom tidigare, finns det brister i den svenska rättsstaten. Demokratin fungerar inte heller, eftersom människors inflytande åsidosätts och det inte kan utkrävas något ansvar, menar Lewin. Tanken med LSS är att människor skall kräva sina rättigheter och att myndigheterna aktivt skall bedriva uppsökande verksamhet, samverka med varandra och med handikapporganisationerna. Men det har inte synts mycket aktiviteter från enskilda, av utom

när det gäller personlig assistans, och inte heller från myndighe-

terna, menar Lewin.

Själva LSS-reformen hittills måste därför betraktas som ofullgången. I princip har omsor slagen fortsatt att rulla på

med 1 stort sett gamla prob för myndighetsutövning

samma em och oförmåga att tillgodose behov hos människor med svåra funktionshinder.

Ett annat exempel på att huvudmännen i vissa fall inte följer

rättighetslagstiftningen visar de exempel på domstolstrots

som förekommit och förekommer. Var tredje gynnande länsrättsdom om en LSS-insats verkställdes inte huvudmannen, oftast av kommunen. Det visade studie gjorts vid Umeå universitet. en som

Hollander, Renström, Stening 1997 Studien ingår i Socialstyrelsens uppföljning av handikappreformen och bygger på gransk-

ning av två års länsrättsdomar i mål där LSS-beslut överklagats. Forskarna konstaterar att huvudmännen inte tycks ta någon hänsyn till personernas behov, och inte heller till vilken insats det handlar när de bestämmer ett beslut ska verkställas eller om om inte. Kommunerna hänvisar ibland till bl.a. resursbrist när de inte följer domarna vilket aldrig kan accepteras. Justitieombudsmannen JO har i det här sammanhanget uttalat att dom i princip en ska verkställas omedelbart, att det kan finnas undantag, när men det rör sig om en insats förutsätter hög grad individuell som en av utfonnning, men även i ett sådant fall är det, enligt JO, inte acceptabelt med över ett års väntetid. Socialstyrelsen också anser att kvaliteten på utredningar, beslut och dokumentation när det gäller ansökningar om LSS-insatser måste bli högre för att rättssäkerheten ska kunna garanteras. Det är märkligt och upprörande att samhället inte reagerar starkare, och jag kan bara tolka detta att frågan inte som anses

Ideal och realiteter 127

viktig. Jag att grunden för rättssamhället ifrågasätts genom

anser huvudmännens handlande och jag har föreslagit att tillsynsmyndighetema skall få vissa möjligheter att ingripa mot domstolstrot-

set.

15.2 Skolan som exempel

Enligt min mening är skolan de tydligaste exemplen på att

ett av det finns diskrepans mellan ideal och realiteter. Skolan har ett en stort för att förmedla förhållningssätt och attityder och att ansvar det händer i skolan kan avgörande betydelse för vilken som självbild för med sig ut i livet. man Många bam och ungdomar har haft sitt funktionshinder sedan födelsen. När de börjar skolan har de redan grundlagt en syn på sig själva, på sitt funktionshinder, på omgivningen och på sina möjligheter. Barnens föräldrar och övriga personer i närsamhället har också föreställningar vad barnen klarar och vilka förutom av sättningar de har i olika hänseenden. Olika forskare har visat att

omgivningens attityder många gånger tidigt gett en känsla hos

barnet har ett funktionshinder att utanför, att inte ingå i som vara

gemenskapen.

Samma mönster går igen under skoltiden. Bemötandet, förståelsen och attityderna hos lärare, personal och andra elever har

betydelse för självbilden och för möjligheterna att lyckas i skolan

och längre fram i livet. Hur det går i skolan påverkas ofta vad av hänt tidigare vilka attityder omgivningen haft, vilket stöd som — familjen fått och hur de första levnadsåren tett sig för barnet. Detta fritar inte skolan från utan understryker det ansvar, snarare skolan har för att skapa bra skolsituation. Men ansvar som en skolan påverkas precis alla andra organisationer av de norsom

förväntningar, attityder och värderingar finns i och

mer, som utanför skolans organisation värderingar och attityder som ofta avviker från de politiska målen skolans område, idealen och intentionerna i läroplanema. Peder Haug 1998 t.ex. att det finns en grundläggande menar

motsättning mellan de generella formuleringama i läroplanen och

det sätt på vilket specialundervisningen är organiserad i enlighet

med skollagen. I läroplanen talas människolivets okränkbarom het, individens frihet och integritet, alla människors lika värde och att solidaritet med och utsatta är de värden som om svaga skolan skall gestalta och förmedla. Samtidigt, säger Haug, är

128 Ideal och realiteter

denna skola enligt skollagen klart segregerad. I skollagens tredje kapitel, 3§, slås nämligen fast att elever med utvecklingsstörning

som inte kan nå målen för grundskolan skall i Särskolan. Synskadade, döva och hörselskadade barn och barn med tal- eller

språksvårighet skall gå i specialskola. Haug att denna

menar paragraf i skollagen är ett hinder för de demokratiskt orienterade värden läroplanen lyfter fram, och att den utesluter vissa elever som från att träffa och samverka med alla andra elever. Haugs resonemang bekräftar vad många föräldrar och funktionshindrade ungdomar gett uttryck för under mitt utredningsarbete. Det finns idag tendenser att den praktiska och idémässiga

utvecklingen i skolan tycks gå i riktning mot segregerade

mer lösningar, vilket skulle betyda att skolan i sin nuvarande form inte kan ge den hjälp och utbildning barnen kan kräva att få, som oavsett nivå. En klarare segregering vissa elever skulle då av ses som en bättre utväg i Jag anser att denna tendens är oroande. Segregerade lösningar

kan vara ett hinder för delaktighet och jämlikhet och fördröja ut-

vecklingen av ett samhälle där alla har samma möjligheter att delta på egna villkor.

Jag delar i allt väsentligt Haugs uppfattning. Jag vill emellertid

göra vissa markeringar främst när det gäller döva, dövblinda och hörselskadade barn och ungdomar. Det jag framförallt tänker på är dessa elevers behov av en teckenspråkig miljö. För dem är den

miljö som dagens regionala specialskolor erbjuder viktig, både för deras kunskapsutveckling och deras personliga utveckling.

Det bekräftar också all tillgänglig forskning på området. En teckenspråkig miljö är inte segregerande, tvärtom, den underlättar döva barns och ungdomars delaktighet i samhällslivet. Ett annat exempel på klyftan mellan ideal och realiteter inom skolan gäller elevens rättsliga ställning. Alla elever har rätt till

utbildning, inflytande, att få stöd och hjälp de har svårigheter

om i skolarbetet Detta är tydligt reglerat i lag. Men tittar m.m. man närmare på dessa rättigheter finner att de inte alls är självman klara. Elever och föräldrar har ingenstans att vända sig de är om missnöjda med ett beslut som en rektor eller lärare fattat. Inte ens Skolverket, som skall granska skolhuvudmannen följer de om bestämmelser staten utfärdat för skolverksamheten, kan som upphäva ett kommunalt beslut eller ett rektorsbeslut, och inte heller föreskriva hur skolan skall i ett enskilt fall. Mot den bakagera grunden är Skolverkets förslag 1998-08-31 till regeringen beom hovet av sanktioner gentemot stat, landsting och kommun på skolans område intressant. En sådan åtgärd skulle, säger Skolver-

Ideal och realiteter 129

ket, på ett tydligt sätt markera att statsmakterna inte kan acceptera att enskilda elevers rättigheter åsidosätts av skolhuvudmännen. Mitt förslag om att skolan bör ingå i den oberoende funktion som bör finnas i bl.a. kommunerna för att kunna ta omhand synpunkter och klagomål på bemötandet m.m. bör ses mot denna bak-

grund.

5 19-0357Lindqvistsnia

16 Enskildas av

upplevelser

bemötandet

personers har jag också gjort på olika sätt i de tidigare kapitlen. Det kan

möjligen uppfattas att jag kommer att delar

som nu upprepa av vad redan sagts. Det må så jag vill ändå beskriva

som vara, men och analysera det mönster jag funnit i intervjuer och i de berättelser jag har fått om bemötandet.

Känslan att kontrollerad och ifrågasatt och att behöva

av vara forma sitt liv efter de beslut fattas eller inte fattas, känslan att

som

beroende och maktlös samt misstron mot myndigheter, polivara tiker och det politiska systemet går igen i det mönstret.

16.1 Bemötandet människors liv

påverkar

I rapporten Kontrollerad och ifrågasatt SOU 1998: 48 beskri-

många de intervjuade bristerna i samhällets bemötande ver av

del vardagen. Många upplever att de alltid måste vara som en av beredda att hantera resultatet ett dåligt bemötande för att tillva-

skall fungera. Uttalanden det slaget kommer från männiron av skor med olika slags funktionshinder, de har omfattande

men som funktionshinder blir ofta särskilt utsatta för andras attityder och bemötande. Jag har fått otaliga exempel på att det kan dröja månader innan får ett hjälpmedel. Den studerar och har en

man som synskada eller dyslexi får kanske kurslitteraturen inläst för sent för att klara ett Den är döv kan få besked på eftennid-

prov. som

dagen att det inte finns någon teckenspråkstolk till det planerade

mötet på kvällen. När skall använda färdtjänsten är in-

man man ställd på att bilen kan komma för sent och att måste samåka

man med skall till andra adresser. Alla fardtj änstanvänd-

personer som

måste räkna med att bli försenade och vet inte säkert när de are kommer fram. I många kommuner har färdtjänsten också rätt att

132 Enskildas upplevelser av bemötandet

komma för tidigt. Den som vill vara säker på att komma med måste därför beredd att åka ett bestämt antal minuter innan

vara

färdtjänsten är beställd.

Många personer har ett funktionshinder behöver ofta vara

som sin samordnare. De måste på hand ta reda på vilka

egen egen regler som gäller och vilken hjälp som finns, eftersom myndigheterna brister i sitt inforrnationsansvar. Sedan behöver de själva se till att deras ärende, ansökan eller förfrågan inte hamnar mellan stolarna eftersom det inte är säkert att samarbetet och informatio-

nen fungerar mellan myndigheterna eller mellan avdelningarna på

en myndighet. Telefontider måste passas, och helst bör man veta namnet på den handläggare som har ansvar för frågan för att slippa bli skickad från den till den andra. När vet det,

ena man måste man söka denna person ett antal gånger innan det går att få framföra sitt ärende. Ibland är flera myndigheter involverade i en och samma fråga, ibland hänvisar de till varandra därför att det är oklart vem som har ansvar.

Sådana här situationer råkar inte bara med funktions-

personer hinder ut för. Alla känner igen dem och det är naturligtvis orim-

ligt att kalla varje brist i organisationen för dåligt bemötande.

Men det är stor skillnad att ha kontakter några gånger om året när man skall fråga något om teleräkningen eller skattsedeln och att ha myndighetskontaktema som ett återkommande inslag i vardagen. Många som har funktionshinder måste ha kontakt med en rad olika myndigheter och olika tjänstemän för att få den hjälp de behöver. För många handlar det dessutom om hjälp för att klara de

mest personliga syssloma att äta, klä sig, duscha, gå på toa-

som letten osv. Det tar tid och kraft att administrera allt runt ett funktionshinder, och svårigheterna och bekymren växer om bemötandet dessutom är dåligt. Kunnighet och empati däremot gör livet lättare. Bemötandet är särskilt betydelsefullt när man är utsatt och sårbar därför att ens livssituation är svår.

Särskilt tydligt blir detta för föräldrar till barn med omfattande funktionshinder, eftersom barns behov förändras vartefter de växer och utvecklas. Det är inte ovanligt att barnet och familjen har kontakt med femtio, sextio olika personer för att allt skall fungera. Det kan vara lärare, assistenter, sjukgymnast, arbetstera-

peut, läkare, ortoped, LSS-handläggare, bamomsorgsansvarig, korttidshemmet, hjälpmedelsförvaltningen, färdtjänsten osv. och

det är inte samma personer under ett barns uppväxt, utan ständigt nya människor att lära känna. Någon måste hålla i trådarna och det är ofta mamman, som yrkesarbetar på deltid för att hinna med

samordningsarbetet. Visst kan personalen på olika håll hjälpa till

Enskildas upplevelser bemötandet 133

genom att ha goda rutiner för informationsutbyte, och när det fungerar kan det underlätta familjens tillvaro. Men det är ändå föräldrarna lever med barnet och först behoven och

som som ser förändringarna och därför måste ta initiativ. Föräldrarna kan avlastas i sitt samordningsarbete först när de kan säkra på att

vara andra inblandade tar ansvar för sin del. Meddelar habiliteringen

färdtjänsten när behandlingen blir inställd därför att sjukgymnas-

ten är sjuk Får skoltaxin veta när det är studiedag Kommer skolan ihåg att meddela korttidshemmet att lektionerna börjar en

timme senare på måndag Det räcker inte att informationsutbytet

brukar fungera. För att föräldrarna skall kunna släppa lite på sitt

måste det alltid fungera. Och det gör det inte. Emellanåt ansvar behöver föräldrar stöd i de nödvändiga kontakterna för att orka vara både föräldrar och samordnare.

16.2 Särskilt utsatta

personer

Människors upplevelser av samhällets bemötande har alltså mycket gemensamt. Känslan att den som man hoppas skall ge hjälp inte lyssnar, inte försöker förstå och inte tror på ens ord delas av många. Man blir ledsen, trött, ibland arg, och tappar förtroendet för i fråga. Sedan är förmågan och sättet att

personen hantera situationen olika från person till person. De flesta som jag haft kontakt med kan föra sin talan, säga

är personer som egen ifrån, ta reda på olika möjligheter till stöd, skriva en överklagan och ringa och påminna när inget händer. För barn och för vuxna med sådana funktionshinder innebär att de inte kan hävda sig

som i kontakten med samhället måste andra vara talesmän, och det är nästan alltid föräldrarna. Men det finns de som varken kan eller orkar föra sin talan, eller har någon anhörig orkar och

egen som har fönnågan att göra det, och de behöver särskilt stöd.

Alla behöver hjälp samhället på grund funktions-

som av av hinder förutsätts i regel ta initiativ. I LSS betraktas det egna

egna initiativet ett värde i sig. Den enskilde skall älv bedöma sitt

som hjälpbehov, skaffa sig information och sedan ansöka om stöd och service. Att initiativet ligger hos individen är viktigt för att förändra synen på personer med funktionshinder från passiva om-

sorgstagare till aktiva medborgare. självbestämmande och

delaktighet förutsätter att människor har frihet att ta egna initiativ. Men det förutsätter också att de som behöver stöd att ta initiativ får det. Många kan bli övergivna samhället de inte får hjälp

av om

134 Enskildas upplevelser av bemötandet

att söka sig fram till rätt myndighet och rätt handläggare, och om

den handläggaren inte har vilja och förmåga att hjälpa dem att

tolka reglerna och att lotsa dem fram i den svåröverskådliga organisationen tappar många snart fotfastet. Rätten att få ta initi-

egna ativ och slippa förmynderi har tyvärr också fört med sig något som inte är lagens intention, nämligen en förväntan att enskilda skall driva sina egna ärenden. Det är omöjligt för många. Alla vet inte heller rätten att överklaga vissa beslut och att den

om myn-

dighet som avslagit ansökan skall hjälpa till att överklaga om man

behöver det.

De som är särskilt utsatta kan vara människor med psykiska funktionshinder, som ofta i djupaste mening är utlämnade till samhällets goda bemötande. När de får stöd av människor med inlevelseförmåga och resurser att ge stöd till ett meningsfullt liv kan de ha det ganska bra. Om de inte får det, riskerar de att få leva i både social och materiell misär.

Andra som är särskilt utsatta är personer som har en utvecklingsstörning och inte har någon kontakt med sin familj. Många är äldre och har bott på vårdhem största delen av livet. De flesta bor

nu i gruppbostad och personalen där har sällan någon anhörig att

samråda med viktiga beslut. Personalens vilja och förmåga till

om ett gott bemötande och en god omvårdnad avgör människors tillvaro. En person är handledare för personal i gruppbostad

som en för äldre människor är dövblinda säger så här:

som

Personalen ska arbeta från andra utgångspunkter och med ett

annat synsätt än tidigare. Nu arbetar vi människors hem. Vi

ska betrakta dem vi arbetar hos självständiga indivi-

som som

der som har ett eget liv och behöver vår service. Men de älva

ställer nästan aldrig några krav, för det har de aldrig fått lära

sig att göra. Personalen har bara sitt omdöme och sin inlevelse-

förmåga att efter när de ska hitta ett nytt sätt att bemöta

människor. Vi arbetar liksom i ett laglöst land och vi har vård-

hemsideologin bara tio år bakom oss. Var finns rättssäkerheten

för dem vi ska älpa

En människor också måste betraktas särskilt

grupp som som utsatta när det gäller samhällets bemötande är de som är tandvårdsskadade och el- eller bildskännsskadade. Många de brev

av som kommit till utredningen är skrivna av personer med dessa skador. Budskapen i breven människor upplever

är gemensamma, att de inte blir trodda och respekterade när de berättar om sina symptom och problem. De möter denna misstro hos läkare och

sjukvårdspersonal, hos psykologer, på försäkringskassan, i soci-

altjänsten Gemensamt är också att de inte får den hjälp de

osv.

Enskildas upplevelser bemötandet 135 av

behöver. Deras symptom har ännu inte fått någon riktig diagnos. Sambandet mellan symptom och kvicksilver och mellan symptom och elektriska fält människor upplever, anses inte tillräckligt som

väl vetenskapligt belagda.

Många kan inte på arbetsplats därför att de inte klarar vara en miljöerna med och datorer. De har ingen diagnos och har därför

mycket svårt att få sjukpenning eller förtidspension. Rehabilite-

ringsförsöken misslyckas också ofta på grund av bristen på kun-

skap och därför att rehabiliteringen i fel miljö. Motsvarande ges gäller för tandvårdsskadade. Deras problem tas inte på allvar och

de har svårigheter att överhuvudtaget få hjälp med försök till sa-

nering och rehabilitering. Eftersom det i allmänhet är svårt att få

diagnos får människor i regel avslag på sina ansökningar om

bl.a. handikappersättning och bostadsanpassningsbidrag. Många

far illa på grund det bemötande de får. De flesta får dessutom av stora ekonomiska svårigheter. Det kan också särskilt utsatt att ha funktionshinder som vara inte Många barn och ungdomar som stammar är skickliga syns. på att dölja sitt funktionshinder, elever med läs- och skrivsvårigheter, dyslexi eller med olika typer hjärnskador möter inte allav tid förståelse från andra elever eller lärarna eller får sina behov tillgodosedda. Många elever känner sig rättslösa i skolan eftersom de har små eller inga möjligheter att klaga, byta skola eller på andra sätt få hjälp med sina svårigheter. att hälsa och funktionshinder är klassfråga, och att Jag anser en det finns ömsesidig mellan faktorerna klass och

en påverkan

funktionshinder: Klasstillhörigheten kan påverka livet genom att

den har låg utbildning och tillhör en låg socialgrupp löper

som större risk att bli sjuk och ett funktionshinder än den som är

högutbildad och tillhör högre socialgrupp. Ett funktionshinder

en å sin sida kan påverka livet på så sätt att det är svårare för dem har ett funktionshinder än för andra att skaffa sig hög utbildsom ning och ett välbetalt jobb. En studie visar exempelvis att döva, hörselskadade, synskadade och rörelsehindrade ungdomar är klart underrepresenterade

på högskolan. En studie hörselskadade ungdomar på högsko-

om lan visar de kommer från familjer med något bättre socioekoatt nomiska förhållanden än genomsnittsstudenten. Det tyder på att med funktionshinder behöver stöd från förälden ung person mer

än andra ungdomar för att skaffa sig en hög utbildning.

rarna Kanske är det så att samhällets åtgärder för att minska klasskillnadema ordet är fortfarande aktuellt i den högre utbildningen -

136 Enskildas upplevelser bemötandet av

fungerar ännu sämre för ungdomar med funktionshinder än för andra. Det finns ett samband mellan socialgruppstillhörighet och förutsättningarna att hantera situationen när har ett funktionsman hinder. För att få den hjälp behövs från samhället krävs det, som som jag redan konstaterat, att själv tar initiativ. Den söman som ker hjälpen skall kunna begära viss insats, redogöra för sina en hjälpbehov, driva sitt ärende och överklaga ett eventuellt avslag. Den som kan föra sin egen talan har lättare att få den hjälp hon eller han behöver. Människors förmåga att klara detta och därmed få stöd är till stor del också klassfråga. en Bemötandet av personer med funktionshinder har också med klasstillhörigheten att göra. Ett bra möte mellan två personer bygger på att de kan ha en någorlunda j ämbördig kommunikation. Om parterna "talar språ kan det uppstå ömsesidighet samma en som gör det lättare för dem att förstå varandras situation och perspektiv. Mitt arbete har visat att det är svårt att uppnå sådan en jämbördighet när en av parterna, personen med funktionshinder,

är beroende den andres, tjänstemannens, hjälp och goda vilja.

av Den obalansen i maktförhållandet känner de flesta med personer funktionshinder när de behöver samhällets hjälp, den blir av men särskilt kännbar för den är i underläge också vad gäller utsom

bildning, verbal förmåga, kunskap samhället

om osv. Den som kan möta personalen på någorlunda lika villkor blir bättre bemött än den befinner sig i socialt underläge. Klasssom tillhörigheten har också betydelse för självkänslan i förhållande till samhället i stort. Om känner sig utsatt därför att inte man man är hemma med det offentliga språket och koderna i samhället är det större risk både blir dåligt bemött och känner sig dåatt man ligt bemött. Med utbildning, verbal förmåga och stabil social en situation finns ofta bättre förutsättningar att bemästra ett

dåligt

bemötande och sätta sig över kränkning. en Invandrar- och flyktingfamilj där någon har ett funktionshiner der är också särskilt beroende samhällets goda bemötande. av Alla brister i samhället krånglar till livet för människor med som funktionshinder kan få ännu större konsekvenser för dem som dessutom kommer från ett annat land och har svårt med svenska

språket. När organisationen, handläggningen och bemötandet

fungerar dåligt blir följderna ofta märkbara för invandrare än mer för infödda svenskar, eftersom invandrare har svårare själv att

kompensera samhällets brister. När myndigheter exempelvis inte

samarbetar som de skall är det sannolikt att ärendet faller mer mellan stolarna det gäller från ett annat land än om en person om

Enskildas upplevelser bemötandet 137

det gäller infödd svensk. När informationen stöd till perso-

en om

med funktionshinder inte fungerar är invandrare med säkerhet ner sämst infonnerade. När skärs är det stor risk att just

resurser ner invandrare får sin hjälp beskuren, eftersom de många gånger har svårare än svenskar att tala för sin sak SOU 1998: 139.

Jag har hört att svenskar också måste ta reda på vilka rättigheter deras barn har och sedan får ringa och tjata för att barnen ska få det stöd de behöver. Jag förstår att det är jobbigt för dem också, de kan i alla fall ringa och tjata. Jag kan inte det.

men

ärenden hamnar sist därför att vi inte hör och Våra av oss

tjatar.

Så säger kvinna flydde från Kurdistan med sin familj

en som

for tio år sedan. Hennes yngsta barn har en lindrig utvecklingsstörning. Kvinnan kan nästan ingen svenska. Många människor

kommit till Sverige de senaste decennierna känner säkert som igen sig i det hon säger. De handläggare och tjänstemän som invandrare med funktionshinder har kontakt med är i de flesta fall specialiserade antingen

på invandrarfrågor eller på handikappfrågor. Personalen på förläggningar för asylsökande, i svenskundervisningen, kommuner-

invandrar- och flyktingmottagningar har liten erfarenhet nas osv.

funktionshinder, medan de som arbetar med LSS, habilitering, av

rehabilitering, hjälpmedel osv. sällan har någon specialkunskap

invandrar- och flyktingfrågor. När människor söker hjälp om möter de därför tjänstemän som ofta inte har förutsättningar att förstå hela deras livssituation.

Kvinnors och mäns roller och livsvillkor skiljer sig på många sätt, och det innebär att regler, rutiner, bedömningar och lagtolkningar får olika konsekvenser for kvinnor respektive män och det gäller i hög grad också kvinnor och män med funktionshinder. Det behövs ett könsperspektiv för att framför allt kvinnor med funktionshinder och deras livsvillkor skall bli synliga och för att vi riktigt skall förstå samhällets bemötande och kunna forbättra det. Men det handlar också om männen. När könsroller görs tydliga blir också deras villkor synliga. Både kvinnor

mer och män med funktionshinder har traditionellt blivit behandlade och bemötta avkönade och avindividualiserade objekt. Det

som

har fört med sig förbamsligande och uteslutning ur viktiga sam-

manhang. När människor med funktionshinder får sitt kön erkänt och bekräftat blir avindividualiseringen svårare att åstadkomma. De får möjlighet att bli subjekt i sina egna liv.

Frågan om kön och jämställdhet har haft en undanskymd plats när det gäller handikappfrågor. En förklaring till att det dröjt så

138 Enskildas upplevelser bemötandet av

många år innan könsperspektivet har kommit på dagord-

upp ningen är säkert synen på funktionshinder. Personer med funktionshinder är, oavsett kön, utsatta for diskrimineringen en som

på många sätt liknar könsdiskrimineringen. Arbetet för jämställdhet har trängts undan jämlikhetsarbetet

av när det gäller personer med funktionshinder. Den diskrimineena ringen, den handlar kön, har inte blivit synlig därför att som om den diskriminering som handlar funktionshinder, har varit så om påtaglig. Samhällets handikappreformer har varit inriktade på att

undanröja de mest påtagliga hindren för delaktighet för alla

som lever med funktionshinder. Arbetet for att göra samhället mer tillgängligt är lika viktigt för båda könen. Därför har det glömts bort att kvinnor med funktionshinder diskrimineras både på grund av sitt kön och sitt funktionshinder. Båda formerna diskrimineav

ring måste göras synliga. Underordningen kvinnor med funk-

av tionshinder fungerar likadant underordningen kvinnor i som av allmänhet. Könsrollema är desamma och ibland märks diskrimineringen ännu tydligare när en kvinna har ett funktionshinder

SOU 1998:138.

16.3 Makt, beroende och misstro

Att så många beskriver sina känslor runt mötet med samhället så lika har att göra med allmänmänskliga reaktioner på beroende och utsatthet. Att ha rollen hjälpsökande utsatthet, och det som ger gäller alla människor. Maktförhållandet är alltid ojämnt mellan den som söker hjälp och den har möjlighet att bevilja eller som

avslå en begäran. I myndighetsmiljön är det tjänstemännen

som har den kulturella kompetensen, vilket också ett övertag. ger

Även tjänstemännen inte sig ha någon maktposition,

om anser upplevs det ofta så den söker hjälp. av som Personalen skall kunna de lagar och regler som gäller på deras arbetsområde, och känna till tolkningsdiskussioner och rättsfall. Det är inte rimligt att begära att varje anställd skall ha heltäckande kunskap om allt på sitt arbetsområde. De måste däremot ha så mycket kunskap att de inser när deras kunskap inte räcker till. De måste då kunna fråga och lyssna. Många av dem som söker hjälp är också insatta i det aktuella området, på lagar men synen och regler påverkas skall arbeta efter dem och verkav om man ställa dem eller är föremål för dem i den bemärkelsen att om man de tolkas och tillämpas i ens eget liv.

Enskildas upplevelser bemötandet 139 av

Den har ett funktionshinder skall i olika sammanhang resom dogöra for sina svårigheter för att få den hjälp hon eller han behöver. Många har berättat hur svårt det är, funktionshindret är integrerad del vardagen. Man skall komma ihåg att beskriva en av allt gör och alla kostnader har på grund funktionsman man av hindret. Det är också väsentligt hur berättar det. Många har man erfarenheten att det är lättare att få hjälpen om man ger en riktigt

dyster bild sin och familjens vardag, och tycker att detta är en

av påfrestande situation. För föräldrar är det plågsamt att behöva beskriva sitt funktionshindrade barn börda. I den situationen som en det hur blir bemött. Är andra sidan är avgörande man personen på skrivbordet lyssnar och frågar eller en som granskar och en som

ifrågasätter Så här säger till tonårspojke med om-

en mamma en fattande funktionshinder:

"Jag blir så trött allt jag ska klara. Ja ska ta reda på allt av kunna alla lagar och förberedåoch laddad när jag

själv, vara

Jag ska vara påstridig och får inte säga något posi-

ringer upp. tivt mitt och min liv. Om jag har fått sova gott en om sons natt, eller är riktigt glad någon gång, så får jag inte säga det. Jag får inte den hjälp jag behöver eftersom jag inte kan måla livet i svart. Det är inte svart, även om det är ganska grått.

Många tycker att det är kränkande att gång på gång behöva redogöra för sina skador och vad de innebär. Många av de uppre-

pade behovsprövningar görs upplevs onödiga av den

som som enskilde eftersom situationen inte förändras. Ibland medför dessa behovsprövningar dessutom att det blir ett avbrott i stödet under den tid som går för att förnya stödet. Många människor med funktionshinder misstror myndighetema. Misstron kommer till uttryck i uttalanden Förut lisom:

tade jag på myndigheterna, står de inte på vår sida,

men nu

Vi upptäckte att psykiatrin vår fiende, Man får aldrig tag

var på tjänstemännen, de är alltid på kurs, men vad lär de sig egent-

ligen, "Det verkar handläggarna tycker att de gör ett

som om bra jobb när de ger folk så lite som möjligt osv. Misstron föds i känslan maktlöshet och beroende, och den av förstärks kollisionen mellan de skilda sätten att på funkav se tionshinder. Misstron är många gånger också ett svar på den misstro människor sig möta från myndigheterna. Uppsom anser

repade bedömningar, granskningar, ifrågasättanden och kontroller uppfattas uppfattning inte betyder något. Fusk

som om ens egen när det gäller bidrag och missbruk samhällsmedel måste naav

turligtvis förhindras så långt det är möjligt, det skulle betyda

men mycket för den enskilde de har till uppgift att bedöma om som

140 Enskildas upplevelser bemötandet av

behoven fick ett starkare stöd från arbetsledningen för att i större utsträckning tolka regelverket till fördel för den enskilde. Brev och intervjuer vittnar om att människor ibland upplever

kontakterna med myndigheterna något förhandling.

som av en Man försöker lista ut handläggaren i fråga bedriver någon om taktik som man måste genomskåda och hantera för att få det man

behöver. Många sig ha upptäckt att det hjälper att tjata, att

anser den som orkar bråka får hjälp, medan andra får klara sig utan. Jag har också mött uppfattningen att tjänstemän och nämnder också avslår ansökningar i situationer där reglerna möjlighet att säga ger ja, för att sedan lämna arbetet att överklaga till den behöver som hjälp. Detta kommenterades så här av en person: De testar först de kan köra över lägger sig på om oss. De en så låg nivå de kan och sedan är det vår sak att bråka och över-

klaga." Det faktum att handläggare inte alltid skriftliga på

ger svar ansökningar väcker också misstro. Det förekommer att människor får telefonbesked Det finns inga gruppbostäder, komsom: men munen planerar att bygga, vänta och se". Ett muntligt besked kan inte överklagas. Jag frågar mig hur ofta det händer att behov och önskemål görs osynliga på det sättet. Misstron föder Många känner rädsla att förlora den hjälp oro. de har, och att inte stora hjälpbehov skall försäkring ens vara en om att få hjälp. Särskilt de har personlig assistans berättar som om oro för framtiden. Andra anser sig inte ha råd med den hjälp i hemmet som behövs och sig för hur de skall klara sig när oroar inte anhöriga längre orkar ställa upp. Misstro mot myndigheterna också misstro mot politiker ger och det politiska systemet. När människor upptäcker att lagstiftning och regelverk inte håller vad den lovar känner de sig lurade och förlorar tilltron till samhällets möjligheter att tillvarata sina medborgares behov och intressen. Sammantaget visar min analys att det finns ett behov kornav

petensutveckling av ett alldeles speciellt slag. Det verkar som

om det synsätt som präglar handikappolitiken och de lagar styr som insatserna till med funktionshinder inte riktigt fått personer genomslag bland dem som skall omsätta dessa principer i praktisk verklighet. Det behövs också metoder att för att utveckla en sam-

syn bland de professionella och handikapprörelsen i dessa frågor

och i frågor rör bemötandets etik. som

17 Anställdas arbetsförhållanden och

Värderingar

Under senare år har stora förändringar skett i myndigheternas or-

ganisation och arbetssätt. Decentraliseringen, den förändrade styrningen myndigheterna i syfte att ge ökad frihet, men bättre

kontroll, de senaste årens fragmentering och marknadsanpassning

inom statsförvaltningen, besparingarna i den offentliga sektorn

etc. har inneburit att den organisationen och dess resultat allt

egna oftare satts före sammanhang och helhet. Utformningen av styrningen har i alltför hög utsträckning hämtat mönster från affärsvärlden, där mål och resultat är tämligen entydiga. Jag anser att

denna utveckling naturligtvis har inverkat på myndigheternas sätt

att hantera bl.a. handikappfrågor och bemötandet av människor med funktionshinder. Det är glädjande att frågor etik och

myndighetskultur börjar få en mer framträdande plats på dagordningen och att resultatstymingen i fortsättningen mer inriktas på att ta tillvara medborgarnas synpunkter på statliga myndigheters

arbete. En sådan process måste hållas levande i varje myndighets

intemutbildning.

17.1 har för

Organisationen betydelse

bemötandet

Varje organisation har sin kultur, och denna kultur kan vara mer eller mindre synlig för de anställda. Den kan också vara mer eller mindre stark och framträdande. Men under alla omständigheter finns den någonstans. Ofta är de anställda inte medvetna om den kultur finns på arbetsplatsen, de är del den och

som men en av präglade av den och av de normer och värderingar som genomsy-

den. Organisationskulturen har betydelse för de anställdas en-

rar gagemang, arbetets innehåll och för bemötandet.

Vi måste veta något den organisationsstruktur vi ar-

om som

betar inom, påpekar Ruth Wächter i antologin Vardagsbegrepp

i socialt arbete Ideologi, teori och praktik förlag

- Nordsteds

1998. Hon fortsätter:

De flesta tar den för given, vädret. Själv hoppade

som jag

över all litteratur lagar, administration och organisation om under min utbildningstid. Jag fann den enbart ovidkommande för den ville arbeta socialt. Att den skulle kunna studeras som och analyseras med tanke på hur den influerar de subtila mänskli relationerna i varje form hjälparbete föll mig inte a av

Det tagit mig mycket lång tid att upptäcka dess bety-

else.

Rut Wächter visar också på organisationemas starka stabiliserande krafter. Mot bakgrund att offentliga verksamheter tycks av vara fullt upptagna med omorganisation, experiment och förändring kan detta i förstone tyckas märkligt, skriver hon, mycket men tyder på att de flesta förändringar endast är ytliga. Det finns tal-

rika exempel på hur ritualer och procedurer skapar trygghet och

ordning. Rut Wächter visar hur dagens ärendehantering baseras

på den tidigare fattigvårdens önskan att värja sig mot ovälkomna

och krävande hjälpsökare. Det förekommer i dag, säger hon, en

dold dagordning med syftet att hålla klienten på plats", något

som sker med stöd rutiner tjänar det i och för sig legitima av som intresset rättssäkerhet och rättvisa bedömningar. Hennes tes, av som hon enligt min mening också styrker, är att denna upptagenhet av kontroll, myndighetsutövning och administration skapat en formalisering som fått konsekvenser för det sociala arbetet. Andra avsnitt i antologin fokuserar betydelsen ritualer och av interna stabiliserande krafter. Ove Mallander tar t.ex. betyupp delsen av procedurer inte baseras på säker kunskap utan på som rationaliserade myter och innehåller vissa obevisade som men väsentliga föreställningar om att en verksamhet "måste bedrivas och se ut på ett visst sätt. Jag har tagit med ovanstående reflektioner från två forskare inom socialt arbete för att visa hur olika dolda faktorer kan som styra arbetet inom ett verksamhetsområde och hur tron på att myndighetsutövning är detsamma som professionellt handlande kan påverka den interna kulturen på arbetsplatsen. Denna omedvetenhet kan i sin tur påverka de anställdas bemötande och utformningen av den hjälp och service de är satta att t.ex. ge människor med funktionshinder. Det kan också förklaring vara en till att den enskilde inte upplever att hennes eller hans behov sätts i förgrunden och till att de handikappolitiska målen har så svårt

att tränga igenom i praktisk handling.

17.2 Arbetsvillkor och attityder påverkar

bemötandet

"Det finns inte tid, det finns inte utrymme och chefen ser vi

aldrig. "

Biståndshandläggare

Åren under slutet åttiotalet och hela nittiotalet har varit slit-

för dem är anställda för att förvalta och verkställa samma som välfärdsinsatsema. Arbetsförhållandena har förändrats för de flesta. Många har tvingats sluta sitt arbete på grund av besparingar, och deras arbete har lagts på dem är kvar. Det har

som funnits, och finns ännu, oro för fler nedskärningar. Det har gjorts

stora förändringar i de flesta organisationer. På många håll har det ekonomiska ansvaret flyttats längre ner i organisationen genom decentraliseringar, samtidigt som resurserna har minskat. Kom-

har övertagit landstingens ansvar för särskolan och ommunerna

med utvecklingsstörning. Allt fler människor

sorgen om personer behöver hjälp i sina hem, bl.a. därför att vårdhemmen har av-

vecklats och med utvecklingsstörning och psykiska

personer funktionshinder har flyttat till gruppbostäder eller egna lägenhe-

ter.

Lagar och regler förändras. LSS, LASS och andra delar av handikappreformen innebär stora, fortfarande uppgifter för

nya framför allt kommunen, men även försäkringskassan och landstinget. På försäkringskassans område har det utöver det kommit

mängd nya lagar och regler.

Hur har dessa förändringar påverkat de anställdas arbetsvillkor Hur de på sitt arbete i tid nedskärningar i den ge-

ser en av

välfärden Hur hanterar de anställda den eventuella mensamma konflikten mellan lojalitet med arbetsgivaren och solidaritet med dem behöver hjälp Hur de på människors hjälpbehov

som ser och hur har förändringarna påverkat bemötandet av dem de möter i sitt arbete För att få på dessa frågor har jag låtit göra en

svar

stor enkätstudie bland anställda i socialtjänsten, försäkringskas-

sjukvården och skolan. Drygt l 000 har besvarat san, personer enkätfrågorna. I skolorna det skolledare som svarade, i övrigt

var anställda med olika befattningar och på olika nivåer.

SOU 1998:121.

Enkäten bekräftar att de anställda i sitt arbete har känt av be-

sparingarna och arbetsgivarens krav att klara samma uppgifter

tidigare, eller fler, med mindre Nästan alla som arsom resurser.

betar på försäkringskassan och hälften de anställda i social-

av tjänsten svarar att det har varit personalneddragningar på deras arbetsplats de senaste åren. Många anställda är kritiska mot sina arbetsförhållanden och efterlyser bättre stöd från arbetsledningen. Nästan hälften dem arbetar på försäkringskassan anser att

av som chefen inte finns tillgänglig när de behöver stöd, och lika många

de tillfrågade i socialtjänsten och vården tycker att ledningen

av ställer otydliga krav. Framför allt på försäkringskassan och i socialtjänsten känner de anställda stor press därför att reglerna är otydliga och därför att de har små möjligheter att skaffa sig större

kompetens.

Ett för mig oväntat resultat av enkäten är att de flesta anställda anser att neddragningarna och förändringarna i arbetet inte har påverkat bemötandet av dem som behöver älp. Bara en tredjedel av dem som arbetar på försäkringskassan och i socialtjänsten me-

att det har påverkat bemötandet människor med funktionsnar av hinder. Och det är exempelvis bara två av fem på

försäkringskassan, och ännu färre i socialtjänsten, som är pres-

sade av att inte kunna ge människor den hjälp de vill ha. Av skolledama tre fjärdedelar att det har skett neddragningar,

svarar

bara fjorton procent att det har varit negativt for bemen anser mötandet av elever med funktionshinder.

Majoriteten de anställda i offentliga sektorn har alltså

av en helt bild bemötandet än den funktionshindrade

annan av som personer själva och deras organisationer ger. De är dock medvetna om att bemötandet kritiseras av dem som har kontakt med myndigheterna. Att så många människor med funktionshinder tycker

att de blir dåligt bemötta myndigheterna beror att offentliga

av sektorn har för små många anställda. Hälften av

resurser, anser skolledama och personalen i socialtj änsten, liksom två tredjedelar av de anställda i sjukvården, anser att brist på tid är en viktig or-

sak till människors upplevelser. Personalbrist, dåliga ekonomiska

resurser, otydliga regler och brist på kompetensutveckling är

andra orsaker som personalen nämner. Var fjärde anställd inom

habiliteringen/rehabiliteringen som svarat tror att personalens at-

tityder är en vanlig orsak till missnöje. I de andra tre sektorerna är det färre nämner personalens attityder. Av de anställda på

som försäkringskassan tror nästan en av fem att människors orealistiska förväntningar kan göra att de känner sig dåligt bemötta.

Resultaten av enkäten diskuterades vid fyra seminarier, ett för varje sektor, där både beslutsfattare, politiker och personer med funktionshinder deltog. Vid seminarierna nämndes flera tänkbara förklaringar till att bilderna av verkligheten skiljer sig åt. En för-

klaring är att alla vill göra ett professionellt jobb och därför inte vill erkänna att de inte alltid ett bra bemötande. Det är dess-

ger utom alltid svårt att själv bedöma hur man bemöter andra. En

möjlig förklaring är att tidsbrist och stress gör att gamla annan attityder mot med funktionshinder kommer tillbaka utan

personer att personalen uppmärksammar det. Ett skäl till detta kan vara att det inte längre finns tid till reflexion eller handledning kan

som göra att upptäcker sådan förändringar. Det kan också så

man vara att de anställda inte uppfattar kritiken riktad mot bemötandet,

som utan att det handlar bristande resurser när människor

menar om klagar på att handläggningen tar för lång tid eller att de inte får det de ansökt om.

En överväldigande majoritet av de anställda i de fyra under-

sökta samhällssektorerna att ärenden ibland faller mellan

anser stolarna därför att myndigheternas samarbete inte fungerar bra. Samtidigt tycker många att personer med funktionshinder och föräldrar till funktionshindrade barn har blivit mer insatta och bättre på att tala för sig. De har också, enligt många, blivit mer krävande. De tycker det är framför allt personal som känner

som

och otrygghet i sitt arbete. stor press

Jag vill betona att enkätstudien i sin helhet visar att de flesta anställda har positiv inställning till dem de möter i sitt arbete,

del resultaten är oroande. Det mest oroande är att så men att en av många offentligt anställda uttryck för åsikten att samhället gör

ger tillräckligt för med funktionshinder. Omkring hälften av

personer de anställda på försäkringskassan instämmer eller mindre i

mer påståendet att stödet till med funktionshinder är så om-

personer fattande att det inte behövs fler satsningar. Bland de anställda i socialtjänsten är det 40% som tycker det, i skolan 35%. Ungefär

tredjedel dem arbetar i socialtjänsten instämmer också en av som helt eller delvis i påståendet att det kan vara befogat att nedprioritera insatser till funktionshindrade i kristider. Av de an-

personer ställda i vården, skolan och försäkringskassan det lite mer än

var var femte person som tyckte så.

Samtidigt enkätsvaren visar att de flesta anställda är med-

som vetna att det finns stora brister i samhällets stöd till personer

om med funktionshinder, alltså ganska stor minoritet att stö-

anser en det inte behöver förbättras och att det till och med kan nedpriori-

teras. Dessa uppfattningar är allvarliga mot bakgrund av att så

många människor med funktionshinder upplever att de blir dåligt bemötta och inte får den hjälp de sig behöva. En tolkning av

anser

kan att personalen i offentliga sektorn möter många

svaren vara människor även utan funktionshinder också behöver mycket

som

6 19-0357Lindqvistsnia

hjälp från samhället. De med funktionshinder får

vet att personer

bra stöd jämfört med tidigare, exempelvis personlig assistans och

assistansersättning, och förbiser att de flesta inte har någon LSSinsats över huvud taget och att livsvillkoren för personer med funktionshinder fortfarande är sämre än för andra i de flesta bemärkelser.

De anställdas förhållningssätt skulle kunna tolkas som uttryck för den ambivalens i förhållande till med ñmktionshin-

personer der som forskaren Mårten Söder talar kapitel 12. l konflik-

ten mellan positiva och negativa attityder har de negativa med

säkerhet fått näring 90-talets nedskärningar, decentraliseringar

av och förändrade på välfärdssarrxhället. Budskapet att den of-

syn fentliga sektorn mäste minska och att alla måste med och

vara betala har fått stor genomslagskraft. Det faktum att det är orimligt att alla skall göra uppoffiingar, även de som behöver samhällets stöd för att kunna leva någorlunda på samma nivå som andra, har inte fått samma utrymme i den offentliga diskussionen. De flesta arbetsplatser har infört sparbeting vilket gör att många anställda ibland kan hamna i moraliska dilemman när det gäller amsök-

ningar inte har någon självklar lösning. Om inte har

som man en stark yrkesintegritet och klarhet om vad som är viktigast i ens ar-

bete påverkas lätt allmänna stänmingar.

man av

1999:21 147

18 behöver

Handikappforskningen

utvecklas

Det finns ett stort kunskapsbehov i frågor som har med funktionshinder att göra. Funktionshinder är ett perspektiv kan

som läggas på de flesta samhällsområden, och ett gott bemötande från samhällets sida förutsätter kunskap. Vetenskaplig, prövad och

systematiserad kunskap behövs för att kunskapen skall kunna

fördjupas och befästas.

Min utredning har visat att offentliganställd personal inte alltid

har den kunskap krävs för att kunna ett bra bemötande.

som ge Det handlar kunskap om hur livsvillkoren ser ut för personer

om med funktionshinder och vad det kan innebära i familjens vardag

familjemedlem har ett funktionshinder. Det handlar också att en

insikten att livsvillkoren i grunden är en fråga om medborgarom

skap. Mänskliga rättigheter och rätten till medborgarskap bör vara utgångspunkten för handikappolitiken och för bemötandet från

myndigheternas sida.

Det finns alltså både ett kunskapsbehov och ett intresse for att söka kunskap. Men handikappforskningen har ännu inte till-

en räckligt etablerad ställning för att styrka kunna generera

av egen

den forskning efterfrågas, även forskningen funk-

som om om tionshinder har fått starkare ställning på universiteten under

en senare år.

Vid de största universiteten har t.ex. handikappforskare från olika discipliner bildat centra for handikappforskning och bildat ett nätverk för samverkan i vissa frågor. På några platser ordnar dessa centra seminarier är öppna for forskare och andra in-

som tresserade. Centrum för handikappforskning i Uppsala har utfört

uppdragsforskning.

Det finns i dag fem professurer i skilda ämnen med anknytning till handikapp. På många högskolor och universitet finns det kur-

funktionshinder och handikapp, och det är numera möjligt ser om

på både kandidat- och magistemivå med handiatt ta en examen kappkunskap huvudämne. I Linköping finns sedan två år en

som

148 Handikappforskningen behöver utvecklas 1999:21

grupp forskarstuderande kommer att bli de första i Sverige som

som disputerar i ämnet handikappvetenskap.

Vid Högskolan i Halmstad har alla studenter, oavsett vilket

ämne de läser, möjlighet att läsa fempoängskursen Perspektiv på

funktionshinder" samt en påbyggnadskurs, också den fem poäng, och räkna in kurserna i sin examen. Vid Certec, Centrum för re-

habiliteringsteknisk forskning, Lunds tekniska högskola, pågår en forskarutbildning på distans, tillgänglig för med funk-

personer tionshinder. Det har alltså skett en påtaglig utveckling sedan handikapprö-

relsen runt 1980 uppmärksammade bristen på handikappforsk-

ning. Trots detta är forskningen och resurserna otillräckliga i förhållande till de stora behov som finns.

18.1 Behov av

handikappforskning

Min utredning har väckt rad frågor behöver besvaras med en som

hjälp av forskning.

Svensk handikappforskning utgår i regel från det relativa handikappbegreppet, vilket innebär att forskningen främst skall analysera de faktorer och processer som gör att funktionsnedsättningar blir handikapp, samt studera hur funktionshinder kan kompenseras så att människors handikapp blir så litet som möjligt. Det finns mycket värdefull forskning rör sig på individsom nivå, dvs. forskning som handlar om hur enskilda personers funktionshinder skall kunna kompenseras. Det behövs dock mer

av handikappforskning som granskar och analyserar samhälls-

strukturen. Vad är det exempelvis gör att de centrala intansom tionema i lagar, regler och insatser många gånger förvanskas och misstolkas på vägen till den enskilde

Det behövs kunskap om hur samhällets organisation skapar

handikapp och om hur samhället skall utformas för att kompensationen av funktionshinder så lite möjligt skall behöva konsom centreras på individen. Ju tidigare i beslutskedjan det beaktas att funktionshinder del samhället och människans livsär en av av villkor, desto mindre behövs det av kompensatoriska åtgärder på olika områden. I den svenska forskningen välfärd, t.ex. fattigom

domsforskningen och studierna om hur socialförsäkringssystemen fungerar för olika grupper av befolkningen, formuleras frågorna

aldrig så att resultaten synliggör och analyserar vad ett funktions-

hinder betyder i sammanhanget. För att analysera den handikap-

1999:21 Handikappforskningen behöver utvecklas 149

pande samhällsstrukturen och visa vad förändringar i den skulle innebära i vinst för medborgarna, både individer och som

som kollektiv, behövs b1.a. nationalekonomisk, samhällsvetenskaplig

och statsvetenskaplig forskning.

18.2 Könsperspektiv funktionshinder

på

Skillnader i livsvillkor och bemötande från samhället som beror

på könstillhörighet gör sig också gällande mellan kvinnor och

män med funktionshinder. Statistik och forskning visar könsskill-

nader när det gäller exempelvis förankring på arbetsplatsen, förtidspension, diagnosticering, habilitering, rehabilitering, hjälpmedel och handikappersättning. Välfärdsinsatsema grundas huvudsakligen på inkomster yrkesarbete, vilket i regel leder till

av att kvinnor har sämre ekonomisk trygghet än män. Detta blir

en särskilt märkbart för kvinnor med funktionshinder, eftersom ett funktionshinder ofta innebär att man är mycket beroende av samhällets stöd.

Det finns en del kunskap om livsvillkoren för kvinnor med funktionshinder. Kunskapen har i regel formen av icke analyserad statistik och är fortfarande mycket bristfällig. Funktionshinder förekommer heller inte ofta som aspekt i forskningen om kvinnor,

genus och jämställdhet.

Men funktionshinder kan också innebära gränsöverskridanden, både vad gäller kön och klass, vilket visas i ett forskningsprojekt

avslutats nyligen. För många kvinnor har funktionshindret som gett anledning att skaffa sig utbildningar och yrken inte varit

som traditionella och förväntade i kvinnornas ursprungsmiljöer. Könsrollsgränserna överskrids också ofta av både mannen och kvinnan i familjer där kvinnan har funktionshinder, något som bör kunna

ge kunskap om mäns och kvinnors syn på könstillhörighet, man-

ligt och kvinnligt. Även mansrollen kan t.ex. te sig annorlunda för den har eller fått ett funktionshinder. Uppgifter

man som nyss som av tradition ofta utförts av män kanske måste övertas av kvinnor. Det finns emellertid ingen forskning hur ett funk-

om tionshinder påverkar mäns identitet sett ur ett könsperspektiv. Funktionshinder är över huvud taget en aspekt som kan vara användbar och relevant för att spegla samhället i olika avseenden.

150 Handikappforskningen behöver utvecklas 1999:21

18.3 En för

strategi handikappforskningen

Sedan 1990 har Socialvetenskapliga forskningsrådet, SFR,

ansvar för att samordna handikappforskningen. Rådet har bl.a. stött ett antal forskare med programstöd och finansierat universitetstjäns-

ter inom handikappforskningen. Enligt min mening emellertid

ger

handikappforskningen ett splittrat intryck och inom många vik-

tiga områden saknas, som jag visat, verksamhet helt och

hållet. Det saknas långsiktig plan för handikappforskningens

en utevckling. Jag anser därför att till handikappforskresurserna

ningen bör förstärkas på sätt regeringen gjort vad

samma som nu

det gäller äldreforskningen. Jag också att regeringen bör

anser ge SFR ansvar för att utveckla långsiktig strategi för hur handien kappforskningen skall utvärderas, stimuleras och utvecklas. En viktig del i denna strategi är att visa vad behöver göras som för att rekrytera fler forskare till området, bland dem forskare med egna funktionshinder. Det är svårt för med funktionspersoner hinder att få det stöd de behöver under forskarutbildningen trots att forskarstuderande skall få hjälp med tillgänglighet, anpassning, hjälpmedel, personlig assistans osv. genom samma organi-

sation högskolestuderande på grundnivå. Det gäller t.ex.

som

ansvaret för hjälpmedel, anpassning arbetsplatsen, förlängd

av studietid och andra kostnader på grund funktionshindret. Dessa av frågor bör beaktas då strategin utarbetas.

SFR har alla statliga forskningsråd också ett för

som ansvar

forskningsinformation. På handikappområdet finns sedan sju år tidningen "Handikappforskning pågår", som ges ut av Centrum

för handikappforskning vid Uppsala universitet och speglar handikappforskning i hela landet. Tidningen finansieras till knappt

hälften prenumerationsavgifter, i övrigt är finansieringen

av men oklar. SFR bör överväga hur informationen handikappforskom ningen skall finansieras och föras ut.

Jag vill också aktualisera Handikapputredningens förslag

en nationell för handikappforskning. SOU

programgrupp 1992:52 I strategin bör frågan hur företrädare för forskarna, om handikapprörelsen och olika samhällssektorer kan få tillfälle att diskutera forskningsbehov och utbyta erfarenheter och kunskaper

tas upp.

OU 1999:21 Särskilda yttranden 151

Särskilt av

yttrande sakkunnig Ingrid

Söderström

Domstolstrots

Jag delar helt utredarens uppfattning om det ytterst allvarliga i att vissa kommuner inte verkställer eller dröjer oacceptabelt länge med att verkställa domar enligt LSS och SoL. Däremot anser jag att frågan om domstolstrots inte kan ses som helt fristående från den rättsliga och ekonomiska helhet i vilken frågan har sitt ursprung och sina grundläggande orsaker. Problemet måste ses i ett större och samlat perspektiv. Den principiella konflikten mellan statlig styrning utan ansvar för beslut och finansiering och kommunal verkställighet med ett sådant ansvar, förstärks ytterligare om ekonomiska sanktioner eller andra tvångsmedel riktas mot kommuner som inte förmår att verkställa vissa domstolsutslag.

Att flera statliga utredningar tidigare inte fått gehör for förslag med denna inriktning visar tydligt att den komplexa problembil-

den inte löses med olika offentliga tvångsåtgärder. Det kan också förklaras med att man i alltför hög grad koncentrerat sig på symptomen och inte angripit de rättsliga grundproblemen i LSS och SoL.

Den rättighetslagstiftning vi har bygger på ett kommunalt huvudmannaskap med ett eget finansieringsansvar. Det är emellertid

staten fastställer vilka tjänster skall betraktas som rättig-

som som heter. Eftersom kommunerna samtidigt är lokaldemokratiskt styrda organ med ansvar bl.a. för en mängd olika obligatoriska

uppgifter uppkommer mycket lätt störningar i kommunernas

möjligheter att integrera rättighetslagstiftningen i den kommunala

verksamheten. Till detta kommer numera också ett statligt krav på

budgetbalans i kommunerna. En helt behovsstyrd rättighetslagstiftning med möjlighet till förvaltningsbesvär är i princip

oförenli g med ett sådant ekonomiskt krav.

Att kommunerna på detta sätt trotsat domstolsbeslut beror i allt

väsentligt på rättighetslagstiftning inte fungerar oberoende

att en av den totala omgivning i vilken den är satt att verka. Kommu-

152 Särskilda yttranden

totala åligganden i lag omfattar inte bara sociala verksamnemas heter utan också sådant som skola, plan-och byggväsende,

räddningstjänst, renhållning, hälso- och miljöskydd, bibliotek

mm. De obligatoriska uppgifterna motsvarar 75-80 % av kommunernas ekonomiska resurser. Det specifika med rättigheter enligt

SoL och LSS verkställighet i princip ska ske samtidigt

är att en med att rättigheten beslutas eller utdöms. Lagstiftaren förutsätter dessutom att kommunernas resurser saknar betydelse för rättig-

hetemas uppkomst och verkställighet.

Bemötandeutredningen har inte visat på förhållanden som kan motivera att frågan om domstolstrots åter tas upp på ett sätt som inte eliminerar grundorsakerna till domstolstrots. Utredningens uppfattning om den kommunala självstyrelsens räckvidd enligt Regeringsformen är i och för sig riktig, men saknar en helt avgö-

rande komplettering. Kommunerna kan inte negligera någon obligatorisk uppgift för att uppfylla de krav som en

rättighetslagstiftning innebär. Det finansiella tillskott som ett slopande frivilliga verksamheter fritid, kultur, musikskola,

av som

gatuunderhåll mm skulle ge är i sammanhanget närmast margi-

nellt. Kommunernas åligganden enligt rättighetslagstiftningen är

mycket stora men skall samtidigt kunna samsas med andra om-

fattande obligatoriska uppgifter som riksdagen ålagt kommunerna

att sköta. Alla dessa uppgifter ska utföras inom ramen för kommunallagens krav på balanserad budget. Om inte denna bak-

en grundsbeskrivning görs leder diskussionen hur kommunalt

om domstolstrots skall undvikas till helt felaktiga slutsatser.

Utredaren förslår att länsstyrelserna ska kunna förelägga en kommun att bygga ut sin service enligt LSS och SoL i erforderlig omfattning för att i rimlig tid verkställa domar. Ett sådant föreläggande skall kunna förenas med vite. Att staten på detta sätt ska ges ytterligare möjligheter att styra den kommunala verksamheten är helt oacceptabelt och kan inte användas som en godtagbar lös-

ning på detta sammansatta problemområde. Utredningen har haft uppgift att kartlägga och analysera

som bemötandet med funktionshinder. Förslaget när det

av personer gäller SoL möjlighet att även förelägga vite när kommunen

ger inte verkställt domar rätt till bistånd för andra än funktions-

hindrade. Utredningens förslag går därmed långt utöver fast-

ställda direktiv.

En framtida lösning av problemet med domstolstrots förutsät-

ter en samlad analys av rättighetslagstiftningens möjligheter att

fungera i den totala miljö som kommunernas verksamheter utgör.

En sådan utredning måste göras förutsättningslöst och med ett

Särskilda yttranden 153

vidare perspektiv än vad inom Bemötandeutredningens

som ryms mandat.

154 Särskilda yttranden

Särskilt av

yttrande sakkunnig Margareta Liljeqvist

Domstolstrots

Utredaren föreslår kommunen/landstinget inte fullgör sina att om skyldigheter enligt LSS och SoL får länsstyrelsen vid vite förelägga huvudmannen skyldighet att avhjälpa bristen. Utredaren jämställer den situationen med den ordning som finns införd i lagen tillsyn över hälso- och sjukvården. Enligt om

14 § i denna lag får Socialstyrelsen förelägga vårdgivaren att rätta

till missförhållanden. Detta gäller i de fall vårdgivare inom hälsooch sjukvården inte uppfyller kraven på god värd och när missförhållandena äventyrar patientsäkerheten. Bestämmelsen i tillsynslagen tillkommit för att värna som om

patientsäkerheten och är enligt min uppfattning inte alls jämförbar

med de situationer som utredningen uppmärksammar. I dessa fall rör det sig ofta resurskrävande behov huvudmannen inte om som kan tillgodose inom en för den enskilde acceptabel tidsrymd. I det ena fallet handlar det således patientsäkerhet och i det andra om enbart om ekonomiska resurser.

Jag kan under inga omständigheter acceptera förslaget att läns-

styrelsen ska besluta om de konkreta åtgärdemas innehåll i ett enskilt fall. De lösningar på domstolstrotset utredaren avvisas som anger dels på ovanstående grunder dels de skäl anförs i sakkunav som nig Ingrid Söderströms särskilda yttrande i vilket jag även iövrigt instämmer.

och annat stöd LSS

Rådgivning personligt enligt

Utredaren skiljer på individuellt bemötande och kollektivt bemötande. Det kollektiva bemötandet tar sig bl.a. uttryck i lagar och författningar. Som exempel på otillfredsställande kollektivt bemötande tar utredaren till diskussion insatsen rådgivning och upp annat personligt stöd enligt LSS. Jag konstaterar att behandlingen av dessa frågor går långt utöver de direktiv angetts för utredsom

ningen.

Särskilda yttranden 155

Jag instämmer i utredarens påpekande att det är olyckligt att det tidigare rått oklarhet innebörden av insatsen rådgivning

om och annat personligt stöd. En sådan situation är dock inte på något sätt unik. Då oklarheter eller delade meningar råder om tolk-

ning lag gäller, enligt de principer som är anvisade av

av en

Sveriges Riksdag, den ordningen att Regeringsrätten uttolkar och

klargör rättsläget.

I juli 1997 avkunnade Regeringsrätten domar som rör rådgivning och annat personligt stöd. Och jag konstaterar att rättsläget i dessa delar därmed har klarlagts.

Utredningens publikationer en

sammanfattning

När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt

om bemötande av med funktionshinder

personer

SOU 1998: 16

Utredningen första delbetänkande var en kunskapsöversikt om

bemötande och attityder. Forskning bemötande och attityder

om har funnits under många år, det har saknats översikt över men en området. Resultatet sammanställningen blev

kunskapsläget på av

När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt bemötande av om med funktionshinder SOU 1998:16 som överlämnapersoner des till socialministem i februari 1998.

Översikten kartlägger forskning om bemötande av personer

med funktionshinder inom områden är stor betydelse för som av funktionshindrade livskvalitet. Den omfattar ett stort personers antal böcker, och artiklar från vårt eget land, de norrapporter diska ländema och del andra länder. en Det finns förhållandevis lite skrivet bemötande av personer om med funktionshinder. Däremot finns det attityder till permer om med funktionshinder, framförallt i den engelskspråkiga soner Forskarna oeniga hur attityder förhåller sig till

forskningen. är om

bemötande. En del hävdar att det är attityder styr bemötandet som och därför måste påverka människors attityder for att påatt man verka deras bemötande. Andra att det i huvudsak är andra menar sociala och strukturella faktorer styr bemötandet. som Forskarna oeniga orsakerna till negativa attityder och är om bemötande. Vissa t.ex. att det handlar att det fordåligt anser om mella regelverket är otydligt, andra att det främst handlar menar rädsla för det okända och för att själv skall drabbas. om en man De flesta forskarna är däremot överens att det är svårt att om ändra människors attityder och bemötande, många av dem men det det kunskap, information och anser att, om går, är genom

ökad kontakter. Översikten redovisar olika aspekter på bemötande, teorier om orsaker och vilka möjligheter forskningen har visat på kan som förbättra bemötandet.

Kunskapsöversikten innehåller också resultat från forsknings-

projekt och studier olika yrkesgruppers inställning, sociala om faktorer påverkar livssituationen, makt beroendeförhållansom den, attityder till olika funktionshinder, skillnaden mellan ett

principiellt ställningstagande och hur man agerar i verkligheten samt studier med könsperspektiv.

Kontrollerad och ifrågasatt SOU 1998:48

För att på ett djupare sätt beskriva funktionshindrade personers erfarenheter hur de bemöts och behandlas vid kontakter med av myndigheter och andra organ och vilka möjligheter de har att

göra sina intressen gällande gjordes intervjuundersökning.

en Rapporten som lämnades till socialministem i april 1998 fick namnet "Kontrollerad och ifrågasatt intervjuer med - personer med funktionshinder" SOU 1998:48 Tillsammans intervjuerna bild människors känsla att ger en av inte möta förståelse och svårigheterna att få det stöd de av anser sig behöva. De intervjuade berättar hur slitsamt det å siom ena dan kan att leva med ett funktionshinder när möter oförvara man ståelse och ifrågasättande, och hur tillvaron å andra sidan kan om

påverkas positivt när människor möter på olika myndigheter

man försöker förstå. De intervjuade har fått frågan varför de tror att de blir dåligt bemötta. Det vanligaste svaret är att det handlar okunskap och om rädsla. Först därefter har del nämnt nedskärningar i den ofen fentliga sektorn som orsak. Rapporten avslutas med en omfattande diskussion om synen på personer med funktionshinder, vad skapar ett gott eller ett som dåligt bemötande och hur skall kunna påverka detta. man Människor med funktionshinder behöver samhällets stöd för

att kompensera funktionshinder, minska handikapp och kunna

delta. Det är rättmätiga önskningar, dessa kolliderar med den men traditionella på med funktionshinder fortfasyn personer som

rande finns på myndigheterna och i sjukvården.

Mötet mellan personal och klient sker inte i En ett vacuum. kedja av personer och deras beslut på nivåer ovanför den personal som allmänheten möter skapar förutsättningarna för ett bra eller ett dåligt bemötande. Dessa grundläggande förutsättningar för bemötande kan kalla strukturellt eller kollektivt bemötande. man . Samhällets på människor med funktionshinder där. Där .

syn börjar .

bestäms livsvillkoren generellt, möjligheterna att utbilda sig, flir-

sörja sig på arbete, ha nära relationer och skaffa barn, osv. Livsvillkoren formas i hög grad det kollektiva bemötandet i form av

exempelvis tillgänglighet och möjligheten att aktivt delta i

av samhällslivet.

Arbetsförhållanden och attityder

möte med med

professionellas personer

funktionshinder SOU 1998: 121

I oktober 1998 överlämnades rapport med namnet en Arbetsförhållande och attityder professionellas möte med per- — med funktionshinder SOU 1998:121 till socialministem. soner

Drygt 1 000 nyckelpersoner inom socialtjänsten, försäkringskas-

hälso- och och skolan har svarat på frågor om hur

san, sjukvården

de sina arbetsförhållanden och sin inställning till de

upplever om

funktionshindrade de kommer i kontakt med i sin personer som

yrkesutövning. Bakgrunden till rapporten den kritik om dåligt

var bemötande många med funktionshinder riktar mot som personer

just dessa personalgrupper. Syftet med undersökningen var att

bättre kunna förstå vad kan ligga bakom kritiken mot dessa som samhällssektorer och vad kan göras för att förbättra situatiosom

nen. De flesta inom de sektorer undersökts upplever att deras som arbetsförhållanden har försämrats under de senaste åren. Många de anställda upplever att dåligt stöd från ledningen, personalav

neddragningar, förändringar i regelsystem och brist på kompe-

tensutveckling har gett sämre arbetsförhållanden. Däremot anser de allra flesta att detta inte har påverkat deras bemötande gentemot med funktionshinder. De har deltagit i enpersoner som

kätundersökningen visar i stort sett att de har inställning till

en med funktionshinder överensstämmer med lagamas personer som intentioner på detta område. Men det finns ganska stor minoen ritet att stödet till funktionshindrade är tillsom anser personer räckligt Vissa t.o.m. att det kan minskas. I studien stort. anser finns också på vad anställda att det finns för orsaker till svar anser med funktionshinder upplever sig dåligt bemötta. att personer

Kvinnor, män och funktionshinder SOU

1998: 138

Rapporten "Kvinnor, män och funktionshinder SOU 1998:138,

överlämnades i november 1998 till socialministem. Den visar att kvinnor på många sätt har sämre livsvillkor än män och att kvinnor bemöts sämre än män. Antagligen beror det på djupt rotad en syn på vad som är kvinnligt och vad är manligt både hos besom

slutsfattare, personal och de kvinnor och män behöver hjälp.

som Genom att använda sig ett könsperspektiv träder kunav ny skap fram. I rapporten konstateras statistik och forskning genom att det finns stora könsskillnader. Kvinnor och män bedöms t.ex. inte på sätt vad det gäller handikappersättning. En studie samma visar att kvinnor inte blir beviljade lika mycket handikappersättning och oftare fair avslag än män i liknande situationer. Det tycks också finnas könsskillnader i tillgången till avancerade hjälpmedel. Ett exempel på detta är att männen i underen sökning utgjorde 61% av dem som provat ut datorutrustning. en Däremot använder kvinnor hjälpmedel, ofta så kallade enkla mer

hjälpmedel som idag i allt större utsträckning är avgiftsbelagda.

Detta är bara ett bokens exempel på att kvinnor och män par av inte har lika stora möjligheter att få sina behov tillgodosedda. Invandrarkvinnor med funktionshinder kan i vissa fall ha ännu svårare att få del det de har behov och rätt till. Det kan bero av av både på kulturella skillnader och språksvårigheter. För att minska skillnaderna i livsvillkoren mellan kvinnor och män med funktionshinder måste kunskapen skillnader mellan om män och kvinnor öka.

En särskild utsatthet. Om med

personer

funktionshinder från andra länder

SOU 1998: 139

Rapporten En särskild utsatthet. Om med funktionspersoner hinder från andra länder SOU 1998:139 överlämnades i november 1998. I den görs sammanställning och analys den en av knapphändiga kunskap som finns om livsvillkoren for människor som både har ett funktionshinder och språklig och kulen annan turell bakgrund än den svenska. Rapporten visar på många och stora problem som möter människor med både funktionshinder

och utländsk bakgrund, också på de möjligheter finns

men som att komma till rätta med dem.

fokuserar framförallt människor med funktionshin-

Rapporten

der har kommit hit flyktingar under de senaste 25 åren.

som som Det är viktigt att komma ihåg att som har eller får ett

personer funktionshinder när de kommer till Sverige kan bära på svåra

krig och över att behöva lämna hemlandet.

upplevelser av sorg

Detta kan deras sätt att handskas med funktionshinder

påverka

och mötet med svenska myndigheter. Innehållet i den här rappor-

visar hur viktigt det är att vi inte tar vår kultur för given och ten

det behövs extra mycket stöd och information för att överatt brygga de språkliga och kulturella skillnaderna och för att männi-

skor skall få det de behöver.

Kommittédirektiv

Dir. 1997:24

Beslut vid regeringssammanträde den 30 januari 1997

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att kartlägga och analysera frågan bemötandet med funktionshinder.

om av personer Utredaren skall

över hur kraven på b1.a. Valfrihet, inflytande och inforrnase tion för funktionshindrade respekteras inom olika

personer områden, framför allt inom hälso- och sjukvård, service och

socialförsäkringssystemet, habilitering och rehabilite-

omsorg,

ring samt hjälpmedelsförsörjningen,

beskriva funktionshindrade erfarenheter av hur de

personers bemöts och behandlas vid kontakter med myndigheter och andra offentliga vilka möjligheter de har att göra sina

organ, intressen gällande samt hur de funktionshindrade personer som har svårigheter i sitt eget liv kan få rätt stöd,

att ta ansvar kartlägga och analysera i vilken mån faktorer i verksamheters

organisation, ledarskap och struktur samt personalens kompe-

tens kan bidra till förbättrat bemötande och en förbättrad kvalitet på insatserna, beskriva pågående utvecklingsarbete i kommuner och landsting i frågor rör kvalitet och bemötande, undersöka vilka

som

utbildningssatsningar och kompetenshöjande åtgärder huvud-

männen vidtar för att öka medvetenheten hos personalen om

frågor rör inflytande, självbestämmande samt visa

som m.m.

på goda exempel.

undersöka funktionshindrade kvinnor och män bemöts på

om olika sätt och, så är fallet, studera i vilken utsträckning per-

om sonalens könstillhörighet eller andra faktorer har betydelse

härvidlag,

belysa olika situationer där brister i tillgänglighet kan leda till -

ett negativt bemötande med funktionshinder,

av personer föreslå åtgärder kan bidra till att avhjälpa brister och - som missförhållanden i bemötandet med funktionshinav personer der.

Bakgrund

Utveckling

Möjligheterna för personer med funktionshinder att kunna påverka sin situation har alltmer kommit att framstå hansom en av

dikappolitikens huvudfrågor. Behovet av inflytande och valfrihet

har vuxit fram tid då med funktionshinder ur en personer var starkt beroende anhöriga och privat välgörenhet, betraktades av som resurssvaga och hade få eller inga möjligheter att delta i det vanliga samhällslivet. Beroende, vanmakt och små möjligheter att påverka sin egen situation karaktäriserade de funktionshindrades situation. Den generella välfärdspolitiken i kombination med rad en handikappolitiska insatser under 1960-talet och framåt kom emellertid att radikalt förbättra levnadsförhållandena för personer med funktionshinder. En på handikapp började växa fram. ny syn Handikapp betraktades inte längre egenskap hos individen som en utan som ett förhållande mellan den enskilde och det omgivande samhället. Denna förändrade medförde att insatser för syn att minska handikapp i växande omfattning kom att utgöras insatav ser i främst fysisk miljö och i service. De åtgärder vidtogs som inriktades i hög grad på att med funktionshinder och depersoner ras familjer skulle kunna leva ett så nonnalt liv möjligt. som

I denna utveckling har handikapporganisationema haft

stor

betydelse.

Den handikappolitiska reform trädde i kraft den l januari som 1994 präglas av ett synsätt innebär att med funksom personer tionshinder skall ha rätt andra till valfrihet, integritet samma som och delaktighet i samhällslivet.Genom stöd

lagen 1993:387 om

och service till vissa funktionshindrade LSS förbättrades det individuella stödet till med stora funktionshinder. Inföpersoner randet den statliga assistansersättningen har inneburit ökade av möjligheter till oberoende och valfrihet. Socialstyrelsens utvärdering av handikappreforrnen visar att enskildas valfrihet och infly-

tande stärkts. Friheten att välja personligt stöd har inneburit en högre grad självständighet än innan reformen trädde i kraft.

Bestämmelser kvalitet och bemötande

I socialtjänstlagen 1980:620 föreskrivs redan i l § att verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmande och integritet. Vidare föreskrivs att insatserna skall utfonnas och genomföras tillsammans med den det gäller.

I LSS sägs b1.a. att målet med verksamheten enligt lagen är att den enskilde skall leva andra och att verksamheten skall

som

grundas på respekt för den enskildes självbestämmande och integ-

ritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över de insatser som ges.

I hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 betonas kvalitetsaspekterna såväl i den medicinska behandlingen i den mänsk-

som liga omvårdnaden. I lagen föreskrivs att vården och behandlingen så långt möjligt skall utformas och genomföras i samråd med

som patienten. Detta gäller också rehabilitering och tillhandahållande

hjälpmedel. I lagen 1994:953 åligganden för personal

av om inom hälso- och sjukvården fastställs att patienten skall visas omtanke och respekt.

FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funk-

tionsnedsättning delaktighet och jämlikhet syftar bl.a. till att skapa modeller för den politiska beslutsprocess behövs för

som att funktionshindrade skall uppnå delaktighet och jam-

personer likhet. I reglerna medlemsstatemas regeringar att se till

uppmanas

b1.a. den fysiska miljön görs tillgänglig, att med

att personer funktionshinder får tillgång till information och möjlighet till kommunikation och att stödet och servicen till med

personer funktionshinder utformas så att de har ett avgörande inflytande över insatserna.

Nya bestämmelser kvalitet och bemötande liksom en om-

om fattande reformverksamhet på handikappområdet har bidragit till

skapa bättre förutsättningar för med funktionshinder att personer

få valfrihet och inflytande över sin situation. Trots detta att egen finns många hinder för valfrihet och inflytande fortfarande kvar.

Uppdraget

Mot den nu skildrade bakgrunden bör särskild utredare tillen

kallas med uppgift att kartlägga och analysera frågan bemö-

om tandet av personer med funktionshinder. Bemötandet av funktionshindrade med invandrarbakgrund skall belysas personer särskilt. Utredaren skall över hur kraven på bl.a. valfrihet, inse flytande och information för bam, ungdomar och vuxna personer med funktionshinder och deras anhöriga respekteras framför allt inom hälso- och sjukvård, service socialförsäkringsoch omsorg,

systemet, habilitering och rehabilitering samt hjälpmedelsförsöijningen.

Ett funktionshinder hos den enskilde medför ofta att vederbörande måste ha många och upprepade kontakter med olika myndigheter och andra samhällsorgan. I bästa fall leder kontakterna till ett positivt bemötande, en dialog och åtgärder beslutas i som samråd. I värsta fall kan kontakterna innebära att den enskilde

känner sig ständigt ifrågasatt och inte respekterad den

som vuxna individ han eller hon är. Den funktionshindrade kan känna sig kränkt och utlämnad till andras godtycke och förrnynderi.

De vanligaste klagomålen på vård, service och gäller

omsorg brister i informationen och kunskap vad ett funktionshinder om innebär och vad detta får för konsekvenser i vardagen. Det har också framförts synpunkter på hur med funktionshinder personer bemöts i samband med att de blir föräldrar och senare i barnomsorg och skola. Också färdtjänsten är ett område där bl.a. handikapporganisationema vittnar om brister i bemötandet. Det som för den funktionshindrade kan självklara och vara därför underförstådda livsvillkor, kan för personal okänt eller vara främmande och ingår därför inte i bedömningar och beslutsunderlag. I samtalet mellan den som söker vård, hjälp eller annan service och den som skall besluta om eller denna, har ge

språket en avgörande betydelse för hur de två parterna uppfattar

möjligheterna till och för kvaliteten de insatser ,

inflytande på som a

ges. Här har personalens utbildning, kompetens och professiona-

. lism stor betydelse för att åstadkomma ett bra samtalsklimat mellan jämlika parter. Men det finns risk att det professionella en språket och den professionella världen i stället kan bidra till att begränsa den funktionshindrades inflytande. Utredaren skall beskriva de erfarenheter funktionshindrade personer och deras anhöriga och andra företrädare har kontakav

ter med myndigheter och andra offentliga och vilka möjlig-

organ heter de har att göra sina intressen gällande. Utredaren skall därvid undersöka hur de funktionshindrade personer, som har svårigheter att ta i sitt eget liv, kan få rätt stöd.

ansvar

En byråkratisk organisation med t.ex. hård regelstyrning av ar-

betet och bristande förutsättningar hos personalen att kunna sätta sig in i andra människors situation kan vara svår att påverka för

söker olika insatser. Också andra faktorer kan bien person som dra till brister i kvalitet och bemötande. En av utredarens uppgifter skall att kartlägga och analysera i vilken mån faktorer i

vara verksamheters organisation, ledarskap och struktur kan bidra till

bättre kvalitet och ett bra bemötande. I det sammanhanget en skall utredaren också undersöka vilka utbildningssatsningar och kompetenshöj ande åtgärder huvudmännen vidtar för att öka med-

vetenheten hos personalen frågor rör tillgänglighet, in-

om som

flytande och självbestämmande, delaktighet och helhetssyn och

hur dessa frågor påverkar funktionshindrade livsvillkor.

personers

Utredaren skall särskilt studera på vilket sätt olika rutiner m.m. för handläggning det personliga stödet till med funk-

av personer tionshinder kan utformas, föratt den funktionshindrade i så liten utsträckning möjligt och inte i onödan skall bli föremål för

som

upprepade granskningar. Brister i såväl den fysiska tillgängligheten som i tillgången till

anpassad infonnation, kommunikation och service innebär att många med funktionshinder måste be om hjälp av andra

personer människor, vilket kan upplevas besvärligt den som skall

som av hjälpa till, särskilt det sker ofta. Reaktionen kan bli att den

om funktionshindrade möts ovilja eller ignoreras. Utredaren skall

av belysa olika situationer där brister i tillgänglighet kan leda till ett negativt bemötande med funktionshinder.

av personer

Forskning visar att det finns skillnader i kvinnligt och manligt sätt att och kommunicera. En utredarens uppgifter skall

agera av

att undersöka funktionshindrade kvinnor och män bevara om döms på olika sätt och, så är fallet, studera i vilken utsträck-

ning personalens könstillhörighet eller andra faktorer kan ha

betydelse hän/idlag.

En viktig uppgift för utredaren är att beskriva pågående arbete i kommuner och landsting i frågor rör kvalitet och bemö-

som tande. Utredaren skall också visa på goda exempel på verksamheter där dessa frågor har framträdande plats.

En viktig uppgift för utredaren är att få till stånd en öp-

annan

debatt i frågor rör bemötandet personer med funkpen som av tionshinder. Utredningen skall därför bedrivas på ett utåtriktat

sätt, där t.ex. konferenser, seminarier, litterära bidrag och medie-

belysning kan vara viktiga inslag för att lyfta fram dessa frågor.

Utredaren skall slutligen föreslå åtgärder kan bidra till att

som avhjälpa brister och missförhållanden i bemötandet

av personer med funktionshinder.

För utredarens arbete gäller kommittédirektiv till alla kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden

om dir. 1994:23. Vidare skall jämställdhetspolitiska konsekvenser redovisas dir. 1994: 124.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 juni 1998.

Socialdepartementet

Litteraturförteckning

Andersson, B. 1987 Myter i dagsljus. Förnuft och oförnuft i

handikapphistorien.

Bengtsson, H. 1997 Från central intention till lokal verklighet. Denvall, U. och Jacobson, T. ,red, 1998 Vardagsbegrepp i socialt arbete. Ideologi, teori och praktik. Ds 1995:27 Kommunalt domstolstrots och lagtrots ett förslag —

personligt vitesansvar i mål om laglighetsprövning.

om Engqvist; A. 1994 Om konsten att samtala.

FN 1993 Standardregler för att tillförsäkra människor med

funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. P. Pedagogiskt dilemma: Specialpedagogik, Skol-

Haug, 1998

verket. Helmius, G 1993 Kvinnor och handikapp Jungfrulig Forsk- -

ningsmark.

Holm, U 1995 Det räcker snäll. inte att vara Hännestrand, B 1995 Människan, samhället och ledarhunden. Studier i ledarhundsarbetets historia. J H. 1989 Att göra nytta eller vara god. enner,

Kommunförbundet 1998 Tjänstegarantier och klagomålshante-

ring väg till ökat medborgarinflytande.

- en Kordoutis, P 1995 Change in Care Stafl"s Attitudes Towards People with learning disabilities. Following Intervention at The PIKPA Asylum. Lewin, B. 1998 Funktionshinder och medborgarskap. T illkomst

och innebörd de två rättighetslagarna, omsorgslagen

komplement till socialtjänstlagen och hälso-

och LSS, som

och sjukvårdslagen.

Palme, Olof 1968 Politik är att vilja. Proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle.

Proposition 1997/98 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst. Proposition 1998/99:44 Stärkt patientinflytande.

Regeringens skrivelse 1996/97:120 Om handikappolitik. Renström Hollander A., Steming A. 1997 Individen och la-

domar och verkställighet.

gen - om

Sanden, S., Tideman, M. 1997 Detta är inte politisk fråga. en -

Om politikers och chefstjänstemäns på verksamheten

syn

för utvecklingsstörda i kommunal regi.

Socialstyrelsen 1998:2 Hur får vi det vi behöver

Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 199714 Handikappreformen. Slutrapport.

Socialstyrelsen 1998:2 Hur får vi det vi behöver Föräldrar och habiliterare berättar möten, strukturer och för- - om utsättningar inom Barn- och ungdomshabiliteringen.

Socialstyrelsen SOSFS 1998:8 Allmänna råd kvalitetssystem

om inom omsorgerna om äldre och funktionshindrade. Socialstyrelsens statistik l998:6 Socialtjänst. Stöd och service

till vissa funktionshindrade.

Socialstyrelsens uppföljning av 1994 års handikapprefonn 1997

Från central intention till lokal verklighet imple- - en

menteringsstudie av LSS-reformen i fyra kommuner.

SOU 1976:20 Kultur åt alla. SOU 1989:64 Kommunalbot.

SOU 1990: 19 Handikapp och välfärd lägesrapport.

- en SOU 1992: 52 Ett samhälle för alla. SOU 1993:109 Förtroendevaldas för domstolstrots och ansvar

lagtrots.

SOU 1996:133 Jämställd vård. Olika vård på lika villkor. SOU 1997:51 Brister i Omsorg fråga bemötande - en om av äldre. SOU 1997:154 Patienten har rätt

SOU 1998:16 När åsikter blir handling kunskapsöversikt

- en om bemötande av personer med funktionshinder. SOU 1998:48 Kontrollerad och ifrågasatt intervjuer med — per-

soner med funktionshinder.

SOU 1998:121 Arbetsförhållanden och attityder professionellas

möte med personer med funktionshinder.

SOU 1998: 128 Forskningspolitik.

SOU 1998: 138 Kvinnor, män och funktionshinder. SOU 1998:139 En särskild utsatthet. Om med funkpersoner tionshinder från andra länder. Söder, M 1990 Fördom eller ambivalens Värderingar och at-

tityder till funktionsnedsättning och handikapp.

993 -05 24

STC.-7-:.§iu‘1ULf‘A

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nya förmånsrättsregler Bilagor. Ju.+ h SteriliseringsñåganiSverige1935-1975. . Ekonomiskersättning. Yrkesfisketskonkurrenssituation.Jo. . God sedi forskningen.U. Effektiva värme-ochmiljölösningar.N. EffektivareTotalförsvarsstödi Östersjöområdet.Fö. . Märk väl Fi. . lnvandrarskapochmedborgarskap. . Demokratiutredningensskriñserie.Ju. Att slaktaett får i Gudsnamn.Omreligionsfrihet . ochdemokrati.Demokratiutredningensskriftserie. Ju. Rasism,nynazismochfriimlingskap. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. Bördemokratinavnationaliseras . Demokratiutredningensskriñserie.Ju. Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens . skriñserie.Ju. Etik ochdemokratiskstatskonst. . Demokratiutredningensskrifiserie.Ju. 14.Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 15.Nytt systemfor prövningavhyres-ocharrendemål. Ju. 16.Ökadrättssäkerhetiasylärenden.UD. 17.GarantipensionochBosättningstilläggfor personer föddaår 1937eller tidigare.S. 18.Frågortill det industriellasamhället.Ku. 19.Artikel 7i EGzsvarumärkesdirektiv. Ändringar varumärkeslagen.i Ju. 20.Sverigeochjudarnastillgångar. UD. 21 Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandet . avpersonermedfunktionshinder.

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Nya förmånsrättsregler+ Bilagor. 1 Invandrarskapochmedborgarskap.Demokratiutredningensskriftserie.8 Att slaktaettfår i Gudsnamn.Omreligionsfrihetoch demokrati.Demokratiutredningensskriftserie.9 Rasism,nynazismochfrämlingskap. Demokratiutredningensskriftserie.10 Bör demokratinavnationaliserasDemokratiutredningens skiñserie.l l Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningensskriftserie. 12 Etik och demokratiskstatskonst.Demokratiutredningens skriftserie.13 Nytt systemför prövningavhyres-ocharrendemål.15 Artikel 7 EG:svarumärkesdirektiv.i Ändringar i varumärkeslagen.19

Utrikesdepartementet Ökadrättssäkerhetiasylärenden.16 Sverigeochjudamastillgångar.20

Försvarsdepartementet EffektivareTotalforsvarsstödiÖstersjöområdet.6

Socialdepartementet SteriliseringsfréganiSverige1935-1975.Ekonomisk ersättning.2 GarantipensionochBosättningstilläggför personerfödda år 1937eller tidigare.17 Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandetav

personermedfunktionshinder.21

Finansdepartementet Märkväl 7

Utbildningsdepartementet Godsedi forskningen.4

Jordbruksdepartementet Yrkesñsketskonkurrenssituation.3

Kulturdepartementet Denframtidakommersiellalokalradion.14 Frågortill det industriellasamhället.18

Näringsdepartementet Effektivavärme-ochmiljölösningar.5

. c , 2