Kvinnor, män och funktionshinder rapport till Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

MÄN

KVINNOR

OCH FUNKTIONSHIN DER

l

Statens offentliga utredningar P39 1998: 13 8

w

w Socialdepartementet

män

Kvinnor, och

funktionshinder

Rapport till Utredningen bemötande om av personer med funktionshinder Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag Regeringskansliets förvaltningsavdelning. av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet for den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos: Information Rosenbad Regeringskansliet 103 33 Stockholm Fax: 08-405 42 95 Telefon: 08405 47 29

Omslag:Attack avDanielKaller.

Bilden finns hoskulturkanslietINUTIsomarbetar utifrån attbilder kanövertygaochförändraattityder. Dessabilder, gjordaav personermedutvecklingsstörning,kanbidratill attökaförståelsefor olikheter.

ISBN 91-38-21046-0 NORSTEDTS TRYCKERI AB Stockholm 1998 ISSN 0375-250X

Förord

Våren 1997 fick jag i uppdrag av regeringen att kartlägga och analy-

sera frågan om bemötande av personer med funktionshinder. I den här rapporten fokuseras de särskilda problem följer att

som av verkligheten ser olika ut för kvinnor och män. För att bild

ge en av hur bemötandesituationen ut idag har jag tidigare presenterat ett

ser delbetänkande och två rapporter. Delbetänkandet När åsikter blir handling en kunskapsöversikt om bemötande av personer med

-

funktionshinder SOU 1998:16 tar upp forskning kring attityder och

bemötande.

första n

Den rapporten heter Kontrollerad ifrågasatt: inter-

och

vjuer med personer med funktionshinder SOU 1998:48

och den

beskriver bemötandet utifrån ett antal funktionshindrade

perso-

ners upplevelser.

Den andra rapporten har namnet Arbetsförhållanden och atti-

tyder professionellas möten med med funktionshinder.

- personer SOU 1998:121 Syftet med den rapporten är att försöka förstå vad som ligger bakom den kritik som personer med funktionshinder ofta uttalar gentemot samhällets representanter.

I mina direktiv uppmanas jag att undersöka om funktionshindrade kvinnor och män bemöts olika och det är så, studera

om vilka faktorer som påverkar detta.

I den här rapporten med titeln Kvinnor, män och funktionshinder SOU 1998: 138 visar journalisten Malena Sjöberg att det finns många faktorer gör att kvinnor och män

som med funktionshinder bemöts olika av de professionella som de möter i sin vardag. Malena Sjöberg visar att kvinnor med funktionshinder på många sätt har sämre livsvillkor än män med funktionshinder. Kvinnor bemöts också sämre än män. Det beror

antagligen på att det finns djupt rotad på kvinnligt och

en syn manligt hos både beslutsfattare, personal och de kvinnor och män som behöver hjälp, säger Malena. Hon efterlyser också

mer forskning för att fördjupa kunskapen varför det är så och vad

om som kan göras det. Det är min förhoppning att rapporten skall skapa debatt funktionshindrade kvinnors villkor i samhället.

om

Stockholm i november 1998

Bengt Lindqvist

Könsperspektiv ger djupare kunskap

Livet påverkas för både kvinnor och män med funktionshinder när tillgängligheten i samhället inte fungerar och när bemötandet från andra människor är dåligt. Varken kvinnor eller män med funktionshinder kan jämlika och delaktiga när samhället inte

vara är öppet för alla. De har alltså ett gemensamt intresse att

av granska hur mötet med samhället ter sig.

Samtidigt är det nödvändigt att studera bemötandet ett

ur könsperspektiv. Kvinnor och män bemöts olika i de flesta

sammanhang, och det gäller oavsett de har ett funktionshinder

om eller inte, och oavsett vilket funktionshinder de har.

Kvinnors och mäns roller och livsvillkor skiljer sig på många sätt, och det innebär att regler, rutiner, bedömningar och lagtolkningar får olika konsekvenser för kvinnor respektive män, och det gäller också i hög grad kvinnor och män med funktionshinder. Könsperspektivet behövs för att vi riktigt ska förstå den bild vi Det är inte bara fråga rättvisa mellan kvinnor

ser. en om och män. Det är också fråga hur samhället och välfärden

en om ska utvecklas.

I den här rapporten vill jag framför allt diskutera vad könsrollerna kan betyda för bemötandet kvinnor respektive

av

män med funktionshinder. Bakgrundskunskapen är hämtad från

forskning, statistik och studier på området. Det finns fortfarande

1 forskningenI om kvinnor och jämställdhet används numera ofta det latinska ordet genus eller det engelska ordet gender i stället för kön för att markera att man talar om socialt kön till skillnad från det biologiska könet. Begreppen genus och gender betyder då konstruktion och relation, medan kön står för oföränderlighet och åtskillnad. Orden genus och gender används framför allt i sammansättningar som genusperspektiv, genusforskning, genusteori osv. Forskningens begrepp används ibland också i andra sammanhang.

Den här rapporten berör till största delen sociala skillnader mellan kvinnor och män. Jag väljer ändå att använda orden kön, könsperspektiv, könsaspekt

osv därför att det fortfarande är det som används naturligt av de flesta människor i dagligt tal liksom i massmedia, även när det handlar om socialt kön och jämställdhet.

anmärkningsvärt lite samlad kunskap om könsperspektiv på handikappfrågor i Sverige. Det finns exempelvis bara ett fåtal

svenska forskningsprojekt, och några av dem refereras här. I

många frågor finns det inte någon forskning eller någon annan

samlad kunskap könsskillnader. I några sådana fall har jag

om intervjuat med personlig erfarenhet eller med

personer yrkeserfarenhet från fältet. Jag har också tagit del av annan litteratur, exempelvis dokumentationer från konferenser. När ingen källa är reflektionerna och slutsatserna mina

annan anges egna.

Samhället domineras män och manligt tänkande. Handi-

av

kappfrågor, liksom alla frågor, måste betraktas med könsaspekt

för att kvinnorna och deras livsvillkor ska bli fullt synliga. Därför kommer rapporten i första hand att handla om bemötandet av kvinnor. Men diskussion bemötandet kvinnor med

en om av funktionshinder handlar också män. När kön och könsroller

om görs tydliga blir också männens villkor mer synliga. Det gagnar därför både kvinnor och män när vi blir medvetna om köns-

Både män och kvinnor med funktionshinder har tradi-

aspekten.

tionellt blivit behandlade och bemötta objekt. De har varit

som avkönade och avindividualiserade, och därför har det varit möjligt

dem till objekt för och vård. Även när det har att göra omsorg skett i bästa välmening har det fört med sig förbarnsligande och uteslutning. När människor med funktionshinder får sitt kön erkänt och bekräftat blir avindividualiseringen svårare att åstadkomma. Människor får chans att bli subjekt i sina egna liv.

en

Jämställdhet handlar att kvinnor ska bli betraktade och

om bemötta medborgare, likvärdiga med männen. Jämställdhets-

som arbetet också kvinnor med funktionshinder. Men för kvin-

gäller

med funktionshinder finns det ett perspektiv till, rätten till den nor grundläggande identiteten kvinna. Denna önskan att bli

som betraktad den kvinna är står inte i motsats till den ge-

som man

kvinnosaken. Det paradoxala förhållandet råder att mensamma kvinnor med funktionshinder utsätts för samma diskriminerande bemötande andra kvinnor, samtidigt de ofta får uppleva

som som att deras kvinnoidentitet inte betraktas som självklar av omgiv-

ningen.

Det kan märkligt att frågan kön och jämställdhet har

synas om haft så undanskymd plats när det gäller med funk-

en personer tionshinder. En förklaring till att det dröjt så många år innan könsperspektivet har kommit på dagordningen är säkert sy-

upp

på funktionshinder. Människor med funktionshinder är utnen satta för underordning, oavsett kön, ger en

en som

diskrimineringen som på många sätt liknar könsdiskrimineringen. Några exempel:

Det är svårt för kvinnor att nå positioner med makt och infly- 0

tande, och för personer med funktionshinder är det ännu svå-

rare. Kvinnors och män skilda livsvillkor gör att de ofta har olika

perspektiv på samhällsfrågor. Pâ samma sätt påverkar ett

funktionshinder livsvillkoren och därmed ofta människors syn

på samhället och politiska beslut. Svårigheterna att få föra

fram sina perspektiv och åsikter i det offentliga politiska livet är på många sätt för kvinnor och med

gemensamma personer funktionshinder.

Kvinnor i allmänhet, liksom personer med funktionshinder av 0

båda könen, bedöms och värderas oftare än män utan funktionshinder utifrån sitt utseende.

Kvinnor och personer med funktionshinder har också det ge- 0

mensamt att de har svagare ställning i arbetslivet och sämre

en ekonomi än män utan funktionshinder.

Arbetet för jämställdhet har trängts undan av jämlikhetsarbetet

när det gäller med funktionshinder. Den diskrimine-

personer ena ringen, den som handlar om kön, har inte blivit synlig därför att den andra, den handlar funktionshinder, har varit så

som om iögonfallande. Samhällets handikappreformer har varit inriktade

på att undanröja de mest påtagliga hindren för delaktighet för alla

lever med funktionshinder. Arbetet för att göra samhället som

tillgängligt är lika viktigt för båda könen, och medvetenheten mer

könsdiskrimineringen har så att säga kommit bort i hanteom ringen. Det har blivit bortglömt att kvinnor med funktionshinder diskrimineras både på grund av sitt kön och sitt funktionshinder. Båda formerna av diskriminering måste göras synliga. Om vi inte är medvetna att varje person med funktionshinder faktiskt är

om kvinna eller man kan vi inte se när kvinnor är utsatta för könsdis-

kriminering.

Oavsett det beror på ointresse eller bristande medvetenhet

om eller kombination båda, så har det inte lagts någon vikt vid

en av könsskillnaderna. Men nu står det alltmer klart att kvinnor och män inte vinner delaktighet på samma villkor, att möjligheterna till inflytande inte är desamma för båda könen eller att självständighet och oberoende inte har samma innebörd för kvinnor med funktionshinder som för män.

Underordningen av kvinnor med funktionshinder fungerar likadant som underordningen av kvinnor i allmänhet. Köns-

rollerna är desamma och i en del sammanhang märks diskrimineringen ännu tydligare när kvinna har ett funktions-

en hinder. Men det handlar mekanismer ofta är svåra att de-

om som finiera och beskriva. Skillnaderna i bemötandet kvinnor

av

respektive män är svårfångade. Möten mellan människor påver-

kas alltid de agerande personernas kön, men också av per-

av

sonliga egenskaper och rad andra faktorer, exempelvis

en klasstillhörighet och funktionshinder, och det är svårt att säga vad

är vad i det händer i ett enskilt möte. som som

FN:s Standardregler

FN:s Standardregler för delaktighet och jämlikhet människor med funktionsnedsättning är viktiga för både kvinnor och män.

Standardreglerna antogs 1993, och är ett värdefullt instrument för handikappolitiken i Sverige och andra länder. De bidrar till att

tydliggöra vad delaktighet och jämlikhet innebär och ger konkreta

förslag vad länderna ska göra för att även personer med funk-

om tionshinder ska bli delaktiga och jämlika.

Könsperspektivet finns dock bara i tre av de 22 standardreglerna, de gäller utbildning, stöd och service samt familjeliv

som

och personlig integritet. Regeln om utbildning säger att både

flickor och pojkar ska få tillgång till utbildning i de länder där utbildningen är obligatorisk. Den säger också att länderna ska rikta speciell uppmärksamhet mot vuxna med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor. I regeln om stöd och service står det att staterna ska till att hjälpmedel och utrustning för flickor och

se

pojkar är åldersanpassade och att formgivningen och hållbarheten

dem. Regeln om familjeliv och personlig integritet säger

passar att staterna bör uppmuntra åtgärder mot negativa attityder som fortfarande finns mot att människor med funktionsnedsättning, och då särskilt flickor och kvinnor, gifter sig, har ett sexualliv eller blir föräldrar. I avsnitten om exempelvis arbete, rehabilite-

ring, ekonomisk trygghet, religion och lagstiftning står det inget

kvinnors och mäns olika villkor. om

Standardreglernas formulering är ett resultat av diskussioner,

förhandlingar och kompromisser mellan länder med olika på

syn kvinnors rätt och jämställdhet. Det innebär att det som handlar

kvinnor är skrivet med stor försiktighet och att reglerna därför om inte kan tillföra särskilt mycket till ett mer medvetet

jämställdhetsarbete i Sverige.

Litteratur om kvinnor med funktionshinder

I utvecklingsprojekt, forskning och studier funktionshinder

om beaktas det sällan att kvinnors och mäns livsvillkor skiljer sig åt. Samhällets reformer och insatser utformas utan kunskap hur

om stödet fungerar för kvinnor respektive män. Statistik och andra uppgifter som skaffats fram för att utvärdera samhällets insatser har sällan delats efter kön. Kunskapen om hur det är att leva

upp med funktionshinder har varit könsblind, och är det fortfarande till stora delar.

Det mesta har skrivits kvinnor med funktionshinder är

som om skrivet på 1980-talet och senare. Tidigare fanns inte kvinnorna i de sfärer det samhällsekonomiskt intressant att forska

som var om. Det visar en sammanställning över svensk och utländsk litteratur kvinnor med funktionshinder Helmius, G 1993. Sam-

om manställningen gjordes för fem år sedan, och omfattar alltså inte studier publicerats därefter.

som

De flesta av forskarna och författarna i sammanställningen är kvinnor med funktionshinder skriver utifrån sina erfa-

som egna renheter. Diskriminering och förtryck av kvinnor med funktionshinder är ett genomgående tema i litteraturen. Budskapet är att man är förtryckt som kvinna, dubbelt förtryckt som kvinna med funktionshinder och tredubbelt förtryckt som kvinna, funktionshindrad och invandrare. diskriminering och

I resonemangen om förtryck dominerar två områden, utbildning och arbete samt sexualitet. Litteraturen utbildning och arbete bygger ett patriar-

om kaliskt synsätt och en strävan att komplettera handikappforskningen med kvinnoaspekter. Litteraturen om sexualitet handlar om identiteten som kvinna. Dels skriver man om kravet att i första hand bli bemött som kvinna, dels om utsattheten och risken att bli sexuellt utnyttjad.

Funktionshindrade kvinnors möjligheter tas sällan upp. Deras upplevelser funktionshindret i relation till kvinnors tradition-

av ella arbetsområden och roller diskuteras inte ofta, och inte heller vad kvinnorna med sina unika erfarenheter kan bidra med, till ex-

empel att berika samhällsforskningen. Det finns risk,

genom en menar Gisela Helmius, att angelägna forskningsfrågor om funktionshindrade kvinnors situation formuleras så att de snarare konserverar synen än utmanar till nya perspektiv. Det behövs feministiska verktyg i forskningen kvinnor med funktionshin-

om der.

På år har funktionshindrade kvinnors perspektiv och

senare livsvillkor börjat fokuseras i Sverige. Projekt Kvinnor och handikapp initierades kvinnor i handikapprörelsen år 1989, och är

av

förening, Forum Kvinnor och handikapp. Projektet har tagit

nu en

frågor utbildning, arbetsmarknad, övergrepp, demokrati upp som

och mänskliga rättigheter. Projektet har också bidragit till att det har börjat samlas in kunskap på andra håll. En del forskningspro-

jekt kvinnor med funktionshinder har påbörjats och vissa har

om avslutats. Några ska refereras här. Numera finns könsaspekten med i studier görs på handikappområdet, än bara i

som om enstaka. Det visar att det ändå börjar finnas en ny medvetenhet om frågan. När Handikappombudsmannen inrättades 1994 gavs ett särskilt uppdrag att bevaka situationen för kvinnor med funktionshinder. Handikappombudsmannen har sedan uppmanat ett antal myndigheter att redovisa könsfördelad statistik på handi-

kappområdet, vilket de också har gjort. Välfärdsprojektet inom Socialdepartementet har gjort kunskapsöversikt kvinnor

en om med funktionshinder Sjöberg, M 1997.

Några handikapporganisationer har också börjat beakta könsperspektivet och kvinnors situation i sitt intressepolitiska

arbete. Det finns alltså ökande kunskap kvinnor med

en om funktionshinder, och stor del av den har tydligt med

en bemötande att göra.

Kvinnorna är fler än hälften

Det finns fler kvinnor än män med funktionshinder därför att kvinnor lever längre. I åldrarna 16 till 64 år är männen med funktionshinder fler, enligt Statistiska centralbyråns 1evnadsnivåundersökningar, medan kvinnorna är i majoritet i åldrarna 65 till 84 år SCB 1995. SCB:s statistik omfattar med både

personer små och stora funktionshinder. Enligt statistiken är rörelsehinder det ojämförligt vanligaste funktionshindret bland kvinnor. Elva procent alla kvinnor i landet har ett rörelsehinder, jämfört med

av

procent alla män. Tre procent av alla kvinnor har en synsex av skada, jämfört med procent männen. Hörselskador är där-

en av emot vanligare bland män, tretton procent, jämfört med nio procent kvinnorna. När det gäller de kroniska sjukdomar som

av finns med i SCB:s statistik är det en svag övervikt för män, utom när det gäller astma och allergi. Av alla kvinnor har åtta procent allergi, männen drygt fem procent.

av

För nästan hälften alla kvinnor har nedsatt arbetsför-

av som måga är orsaken sjukdom i skelettet eller rörelseorganen. Den näst vanligaste diagnosen är sjukdom i nervsystemet och sinnes-

Levnadsnivåundersökningarna visar en viss skillnad

organen. mellan funktionshindrade kvinnors och mäns familjeförhållanden. En tredjedel både männen och kvinnorna mellan 16 och 64 år

av är sambo utan barn, medan 35 procent männen och 30 procent

av

kvinnorna är sambo med barn. av

Enligt 1evnadsnivåundersökningarna är kvinnor i hela befolk-

ningen tröttare och har sämre hälsa än män. Det gäller också per-

med funktionshinder, 46 procent av männen bedömer sitt soner hälsotillstånd gott, bara 32 procent kvinnorna. De

som men av intervjuade får också frågan de under de senaste veckorna

om känt sig trötta, haft besvär med sömnen, haft återkommande huvudvärk, känt eller ångest. Alla svar visar att kvinnor mår

oro sämre än män.

Invandrarkvinnor med funktionshinder

Kvinnor med funktionshinder är invandrare eller flyktingar

som har ofta slitsam tillvaro. Det är fler som är sjuka och har funk-

en tionshinder bland är födda utomlands än bland in-

personer som födda svenskar, och det är större skillnad mellan kvinnor som invandrat och svenskfödda kvinnor än mellan männen. Invandrarkvinnor har ofta okvalificerade arbeten i service och industri, som

arbetsskador och funktionshinder. År 1990 hade kvinnor från ger

Sydeuropa 266 procent högre sjukfrånvaro än västeuropeiska

kvinnor Det är också mycket fler kvinnor än män från Sydeuropa

som har sjukbidrag och förtidspension.

svensk studie har femton invandrarkvinnor med rörelse-

I en

hinder intervjuats Aalmo, G 1996. Alla kvinnor i studien tycker

att de har det bättre i Sverige än de troligen skulle haft i sitt ur-

Även alla inte har uppnått det betraktas

sprungsland. om som som

självklara rättigheter för kvinnor i svensk kultur, så är det något de eftersträvar. Det är exempelvis att få bestämma över sin kropp, att ekonomiskt oberoende, att flytta hemifrån när man blivit

vara

även inte flyttar ihop med någon, och att kunna ge vuxen om man

sig ut på egna aktiviteter. Begrepp som självbestämmande och

självförsörjning har blivit självklara även för dem som kommer från länder där det är långt ifrån självklart för kvinnor.

De deltog i studien var invandrarkvinnor med stora resur-

som

Alla hade skolutbildning från hemlandet och de som hade ser. arbete där har fortsatt att yrkesarbeta i Sverige. För några har arbetet här i landet blivit en tillbakagång vad gäller karriär och tillfredsställelse, för de flesta har det möjligheter. Alla

men gett nya kvinnor, utom de tre äldsta, talade om vidare studier. De ville lära

i sitt yrke, lära sig bättre svenska, något hantverk osv. mer

De flesta kvinnorna hade någon i familjen ställde

av som upp med den nödvändiga hjälpen, oftast barnen. Alla kvinnor hade fått stöd och hjälp av samhället, men vilken hjälp och hur mycket hjälp de hade fått berodde främst på deras kontakter och kunskaper i svenska. Flera av dem trodde att de hade mindre stöd än svenska kvinnor i samma situation. De hade gått miste om olika

im

former av ekonomiska bidrag, till exempel handikappersättning, därför att de inte kände till dem. De flesta intervjuade kvinnorna representerar kulturer med ett mer utvidgat familjebegrepp än det västerländska. Familjen är en trygghet de förlitar sig på, de känner också förpliktelser men gentemot den. De strävar efter att leva till alla roller kvinnor upp har i familjen, och flera dem tycker att tiden och orken inte av räcker till. En kvinna uttryckte sina känslor så här:

Kan jag inte få vara lite sva are Det är svårt att kvinna vara och handika pad. Männen sjukhuset blev vårdade sina pa av oclåvänner. Till mig kom I barnen mammor ingen. början var arga på mig. Varför ligger du bara i sängen Korn hem och ta hand om oss, sa de.

En kvinna som hade praktiska svårigheter att klara sin egen vardag vårdade sin Eftersom hon ogift det hennes mamma. var var lott. Det hade hindrat henne från att utnyttja sina till resurser fullo, och hon trodde inte att svenska kvinnor i hennes situation

tog på sig så mycket arbete. En kvinna yrkesarbetade och

annan skötte allt hemma. Hon gick aldrig ut, hade alltid fullt såg upp, aldrig på TV och var alltid trött. Invandrarkvinnor med funktionshinder är ingen enhetlig grupp, lika lite andra kvinnor med funktionshinder är det. som Även kvinnor från andra länder har olika kommer från

utbildning,

olika samhällsgrupper, har olika familjeförhållanden Många

osv. har arbete, andra inte. Funktionshindret gör ibland att de har svårt att komma ut, rent praktiskt, förutom det hinder ligger i att som de lever med två kulturer, med delvis olika sätt att underordna kvinnor. Om kvinnorna dessutom inte kan svenska, har barn att ta hand om och har dålig ekonomi, behöver de extra stöd för sin integrering i det svenska samhället. För många skulle det vara värdefullt att få kontakt med svenska kvinnor med funktionshinder, men de har svårt att ta kontakt med svensk handikappen organisation. Många kommer inte ens till sin invandrarförening.

Kvinnorna, männen och välfärden

Kvinnor med funktionshinder behöver samhällets stöd än

mer av män med funktionshinder sammantaget under livet därför att de har sämre hälsa och lever längre. Det är fler kvinnor än män som

får hemtjänst, färdtjänst, rehabilitering, handikappersättning och

förtidspension. Men det är också fler kvinnor än män inte får

som den hemtjänst de behöver och inte får hel förtidspension. Män får en relativt större andel av rehabiliteringsresurserna, får mer assi-

stansersättning och har lättare att få handikappersättning. Kvinnor

använder mer läkemedel än män, men den medicin som skrivs ut till dem är billigare än den som männen får. Det är fler kvinnor som använder hjälpmedel, men de betalar oftare för dem än männen gör. Det är fler män än kvinnor som får individuellt utpro-

vade hjälpmedel, och mycket fler män har skyddat arbete

som

och anställning med lönebidrag.

Kvinnor och män har inte samma villkor i välfärdssamhället.

Den svenska socialpolitiken bygger på prestation, det vill säga

våra ekonomiska villkor när vi behöver stöd bestäms i huvudsak

tidigare och nuvarande prestationer på arbetsmarknaden av Marklund, S och Svallfors, S 1986. Det är inte bara så att ersättningarna står i relation till inkomsten, enligt den så kallade in-

komstbortfallsprincipen. Socialförsäkringarna ställer också

upp trösklar för tillträde till systemet som handlar varaktighet och

om stabilitet på arbetsmarknaden. Stora grupper av människor som av

olika anledningar inte kan eller vill yrkesarbeta får mycket låga

ersättningar eller inga alls. Personer med funktionshinder finns ofta bland dem.

Kvinnor gör ofta en större del av hemarbetet än och

mannen, yrkesarbetar deltid för att orka, och tjänar alltså mindre. Detta påverkar kvinnors ekonomi och förutsättningar under hela livet. Mer än hälften av alla yrkesarbetande kvinnor arbetar i offentliga sektorn. Bland dem finns många har funktionshinder och

som därför behöver samhällets hjälp i olika former. De är alltså dubbelt beroende offentliga sektorn, dels anställda, dels

av som som mottagare av stöd därifrån.

Många forskare har konstaterat att välfardssystemet till stora delar blev männens konstruktion. Kvinnorna fick förvärvsarbete i

den offentliga sektorn, i positioner där de underordnade

men var män SOU 1996:113 del 2. Gertrud Åström skriver det idag att är en allmänt vedertagen kunskap att könsneutrala reformer eller åtgärder får könsspecifika resultat. Detta konstateras eller mer mindre lakoniskt och verkar inte längre göra någon upphetsad, kommenterar hon. Att könsneutrala reformer får könsspecifika resultat brukar beskrivas paradoxalt, vilket visar att det finns som en medvetenhet att allt inte är det borde i mötet mellan om som norm och verklighet Åström, G och Hirdman, Y 1992. Könsskillnader i villkoren för att få del samhällets stöd blir av särskilt tydliga vid funktionshinder, eftersom människor i regel behöver hjälp av olika slag då. Skillnaderna visar sig inte bara när det gäller ekonomiskt stöd grundar sig på inkomst, utan som också i fråga om stöd som ska få efter behov. Det finns man en del statistik och några studier visar att kvinnor missgynnas i som förhållande till män på områden som är viktiga för med personer funktionshinder. Det finns däremot mycket få studier varför om skillnaderna finns. När man studerar skillnaderna och de en en ser kanske inte så allvarliga ut, sammantaget de tydlig men ger en bild bristande jämställdhet på områden inte varit särskilt av som uppmärksammade. Bakom varje procent finns många kvinnor och för var och dem har det stor betydelse de får hel eller en av om

halv förtidspension, de får handikappersättning på högsta eller

om lägsta nivå, de får bilstöd eller de får tillgång till om om avancerad hjälpmedelsteknik, om de måste betala för sina vardagshjälpmedel, om de får den assistans eller hemtjänst de behöver osv. När man studerar skillnaderna mellan män och kvinnor de följande områdena ska medveten att det är svårt man vara om även för män med funktionshinder att få det samhällsstöd de behöver. Men när kvinnors villkor jämförs med mäns har kvinnorna alltså en ännu sämre situation.

Rehabilitering

Kvinnor med funktionshinder yrkesarbetar inte i utsträcksamma ning som män med funktionshinder, och inte heller kvinnor som

och män i allmänhet. Levnadsnivåundersökningarna SCB 1995

visade att 59 procent av kvinnorna och 66 procent männen av med funktionshinder mellan 16 och 64 år förvärvsarbetade. Det är

mycket under genomsnittet, även om arbetslösheten generellt är

hög i dag. Utredningen om kvinnors arbetsmarknad konstaterade att 74 procent alla kvinnor och 78 procent alla män har

av av

yrkesarbete SOU 1996:56. En studie gjordes 1997 visar

som andra siffror, troligen därför att definitionen funktionshinder är

av annorlunda SCB, Handikappombudsmannen och Rådet för

arbetslivsforskning 1997. Enligt den studien är 55 procent av alla

personer som är i yrkesverksam ålder och har en funktions-

nedsättning sysselsatta, jämfört med 71 procent hela befolk-

av ningen. Av männen med funktionshinder som är sysselsatta arbetar 82 procent heltid, och kvinnorna 52 procent heltid.

av

I mars 1998 var totalt 26.000 kvinnor och 31.000 män med arbetshandikapp registrerade som arbetslösa, men fler kvinnor än män var deltidsarbetslösa eller tillfälligt timanställda. Av perso-

med arbetshandikapp deltog i någon arbetsmarknads-

nerna som åtgärd 52 procent män. Av dem som hade lönebidrag var 60

var procent män, och av dem som hade skyddat arbete var 79 procent man.

Av kvinnorna med funktionshinder i åldern 16-64 år var 29 procent förtidspensionerade och 5 procent hemarbetande 1995. Av männen med funktionshinder i samma ålder var 25 procent förtidspensionerade och l procent hemarbetande. Från 1980 till 1994 ökade antalet kvinnor över fyrtio år som hade förtidspension eller sjukbidrag med 59 procent. Antalet män i samma åldrar ökade med 26 procent Liljegren, T och Johansson, K 1998. År 1996 det drygt 18.000 män och 21.000 kvinnor fick för-

var som tidspension. 67 procent av männen och 55 procent av kvinnorna

fick hel förtidspension. Halv förtidspension fick omkring en

tredjedel av kvinnorna och en fjärdedel av männen.

Kan könsskillnaderna när det gäller förtidspension förklaras med att kvinnor och män har olika slags sjukdomar Riksförsäk-

ringsverket ställer frågan i rapporten En socialförsäkring för

kvinnor och män Riksförsäkringsverket 1998 och konstaterar att det är fler män än kvinnor som har sjukdomar i cirkulationsor-

allvarliga tillstånd är lätta att diagnostisera. Fler kvinganen, som

nor än män har sjukdomar i rörelseorganen, bland annat

fibromyalgi med smärtor som fortfarande betraktas som diffusa i

sjukvården. Riksförsäkringsverket frågar sig också om handläggare på försäkringskassorna och socialförsäkringsnämnderna be-

dömer kvinnors och mäns arbetsförmåga så olika att det förklarar att så många fler kvinnor får förtidspension på deltid.

Studier som gjorts om rehabilitering för långtidssjuka personer

ett könsperspektiv kan hjälpa till att förklara varför fler kvinnor ur

än män förtidspensioneras Bäckström, I 1997. En förklaring är

att fler kvinnor än män är långtidssjuka. Men förtidspensioneringarna har också att göra med hur mycket försöker man rehabilitera människor, menar Ingegärd Bäckström, som genomfört studierna. Både kvinnorna och männen i hennes studier ville och behövde ha ett avlönat arbete. Alla tyckte att förtidspensionering det värsta kunde hända. Men det finns var som en stor och viktig skillnad mellan könen. Kvinnor behöver också ha tillräckligt med tid och ork över till sitt oavlönade arbete

hemma, men den aspekten finns inte med i rehabiliteringsarbetet.

Levnadsvillkoren för kvinnor och män är inte desamma och därmed blir påfrestningarna i livet olika, de inte har som samma möjligheter att hantera beroende på att de är just kvinnor och män, av olika kön och med olika inflytande i samhället. Det oavlönade sarbetet är fortfarande kvinnornas omsor huvudansvar och deras hä åverkas bland annat sa av resurserna som finns för att minska aven från lönearbetet, på fritiden och inom familjen.

Bäckström,I 1997.

Kvinnors och mäns grundläggande rehabiliteringsbehov är alltså detsamma, alla vill hitta ett arbete de kan sköta trots funksom tionshinder, värk eller sjukdom. Men kvinnorna och männen i studierna frågade efter olika slags hjälp. Männen ville veta vad som gäller och klagade ofta på dålig information. De menade att

de behövde lära sig rehabiliteringssystemet och vilka rättigheter

de hade. Kvinnorna frågade framför allt efter någon att prata med, någon som var förstående och kunde ge stöd. Kvinnornas hjälp-

behov uttrycker både maktlöshet och underordning,

menar Ingegärd Bäckström. Kvinnorna var tacksamma när någon lyssnade på dem, medan männen stördes när de tvingades in i en

underordnad position som begränsade deras självbestämmande.

Visst kunde männen också uppskatta att tala med någon, de men uttryckte det inte som ett behov och var inte tacksamma för det. Reglerna för rehabilitering är könsneutralt skrivna, är inte men könsneutrala i verkligheten. De män arbetar heltid, gynnar som har bättre lön och kan ställa upp på rehabiliteringen på heltid. Männen i studierna fick rehabilitering tidigare och fick även mer omfattande insatser än kvinnorna. Männen fick oftare utbildning

och omskolning, medan kvinnorna fick börja med arbetsträning.

De senaste åren har det dock blivit svårare för män att få utbild-

ning som rehabilitering. De har i stället erbjudits träning i arbets-

miljö nästan lika mycket som kvinnor. Riksförsäkringsverket

benämner utvecklingen en större jämställdhet mellan män och

kvinnor, men konstaterar också detta:

En ekt som styrker skillnader i försäkringskassans

annan as

val rehabi iteringsâtgärd mellan kvinnor och män är att de

av

sjukskrivna med fibromyalgi och liknande besvär oftast får ar-

betsträning som rehabilitering. Kvinnor dominerar starkt i

dessa grup er.

Riksförsä ingsverket 1998.

Den könsuppdelade arbetsmarknaden, begränsar kvinnors

som möjligheter att byta arbete, är ett annat hinder i deras rehabilitering. I den rehabilitering som ska vara könsneutral utgår man från mäns livsvillkor, konstaterar Ingegärd Bäckström. De bildar modell för rehabiliteringen och i den modellen finns det inte tillräckligt med utrymme för kvinnors behov. Därför betraktas kvinnor ofta mer svårrehabiliterade än män.

som

Hur bedöms arbetsförmågan

Kvinnor kan också missgynnas när deras arbetsförmåga bedöms.

Lagen allmän försäkring, 7 kap. 3§ och 13 kap.l§, säger

om nämligen att försäkringskassan ska räkna in hemarbete när den bedömer människors arbetsförmåga:

Vid bedömning arbetsförmågan skall värdet av hushålls-

av

arbete i hemmet i skälig omfattning likställas med inkomst av

förvärvsarbete.

Riksförsäkringsverket förklarar i sina Allmänna råd 1993:5:

För försäkrad inte förvärvsarbetar tas hänsyn till

en som om

hon eller han hade kunnat göra det om sjukdomen/handika pet

inte inträffat. Om icke förvärvsarbetande kan utföra Eus-

en

hållsarbete i icke obetydlig omfattning, till exem sköta hus-

hållet och för den raktiska vården smabarn, bör vid

svara av

bedömnin en av arbets örmågans nedsättning en jämförelse

göras vilken arbetsinsats detta skulle innebära i ett mot-

me

svarande förvärvsarbete. En sådan jämförelse kan resultera i att

partiell pension beviljas eller att rätt till pension inte fö-

en

religger.

Detta är ett exempel på hur regel betraktas köns-

en som som neutral i sin formulering kan bli till nackdel för kvinnor när den tillämpas. Konsekvensen kan exempelvis bli denna: En kvinna

har båda barn, har yrkesarbetat heltid och måste sluta och en man arbeta på grund liknande sjukdom eller funktionsnedsätt-

av en

ning. Mannen får troligen hel förtidspension, medan kvinnan ris-

kerar att få halv därför att hon förväntas sköta hem och barn. Att kvinnor oftast gör det mesta av hemarbetet blir alltså nackdel en för dem. Om kvinna orkar sköta hem och barn skulle hon, en en-

ligt det synsätt som ligger bakom regeln, orka yrkesarbeta mot-

svarande tid och har inte rätt till sjukpenning eller förtidspension för den tiden. Det resonemanget förs inte när det gäller män.

Många ersättningar enligt lagen om allmän försäkring och

andra lagar i välfärdssystemet beräknas enligt inkomstbortfalls-

principen. Hur stor sjukpenning, pension, förtidspension, arbets-

löshetsersättning osv. man får beror på hur mycket tjänat man som yrkesarbetande. Eftersom många kvinnor arbetar deltid och har huvudansvaret för hem och barn är beloppen lägre för dem än för män. Dessutom kan kvinnor alltså, enligt regeln hur om arbetsförmågan ska beräknas, hamna i den situationen att de inte får det belopp deras yrkesarbete berättigar dem till, därens som för att de har huvudansvar för hemmet även sedan de blivit sjuka eller fått ett funktionshinder. I praktiken gäller då inte inkomstbortfallsprincipen på samma sätt för kvinnor som för män.

Handikappersättning

Handikappersättning är ett ekonomiskt stöd ska stå i relation som till de hjälpbehov och merkostnader man har på grund sitt av funktionshinder. Man kan få handikappersättning i tre olika be-

lopp, beräknade i procent basbeloppet. Riksförsäkringsverkets

av statistik visar att det är fler kvinnor än män har handikappsom

ersättning, 54 respektive 46 procent. Uppgiften gäller 1996 Riksförsäkringsverket 1998.

Under 1990-talet har det blivit alltfler får handipersoner som kappersättning. Ökningen gäller nästan bara kvinnor, och i stort sett alla får den lägsta ersättningsnivån. Även antalet

Vårdbidrag

ökar, och riksförsäkringsverket att ökningen troligen beror

menar på att bidragen har blivit mer omtalade sedan LSS trädde i kraft och att människor därför har kunnat tillvarata sina rättigheter. Men det är allt fler personer får den lägsta ersättningen och som allt färre får den högsta ersättningen. som

I försäkringskassans handläggning är handikappersättningen

två olika förmåner, dels självständig ersättning, dels ett tillägg en

till förtidspension eller ålderspension. De två formerna skiljer sig mycket åt sett ur ett könsperspektiv. Handikappersättning ett

som

tillägg till pensionen är den vanligaste formen, den betalas ut till nästan 43.000 och 56 procent dem är kvinnor. Kvin-

personer av

norna är i majoritet i alla tre nivågrupperna. När det gäller

handikappersättning som egen förmån, som betalas ut till knappt

tolv tusen personer, är förhållandet omvänt. Männen är i klar majoritet på alla nivåer, och den tydligaste könsskillnaden finns bland de tre tusen personer som har den högsta ersättningen. 65 procent av dem är män.

Studie av ansökningar och avslag

Forskaren Antoinette Hetzler har granskat alla ansökningar och

avslag i landet gällde handikappersättning under viss

som en period Hetzler, A 1994. Av de tre tusen ansökningarna kom drygt hälften från kvinnor. Så här fördelade sig försäkringskassornas

svar på ansökningarna:

Avslag

men Dessutom fick fler män den högsta nivån. Antoinette Hetzler konstaterar i studien att kvinnor behandlas bäst när könsfördelningen är mest jämn. Så snart domineras ett kön,

en grupp av oavsett vilket, utsätts kvinnor för negativ diskriminering. Diskrimineringen var störst i de grupper där männen flest,

var men fanns också i de där kvinnorna dominerade. I de

grupper grupper

där könsfördelningen var relativt jämn diskrimineringen

var mindre eller obefintlig, fastslår Antoinette Hetzler.

Hon studerade resultatet i tolv olika funktionshindergrupper. I

åtta av dem kvinnor diskriminerade, mest tydligt i

var gruppen som hade funktionshinder efter ett olycksfall, där 40 procent

var kvinnor. 72 procent männen och 44 procent kvinnorna fick

av av sin ansökan beviljad. Reumatiker den hade störst

var grupp som andel kvinnor bland de sökande, 77 procent. Av dem fick 69

pro-

cent av kvinnorna och 79 procent av männen sin ansökan beviljad. 38 procent männen fick dessutom ersättning på den högsta av nivån mot 16 procent av kvinnorna. I fyra grupper fanns disen kriminering till kvinnornas fördel, och i dem fanns det lika tre av många ansökningar från kvinnor och män. Det gällde bland annat hörselskadade. Att män fick handikappersättning både oftare och till högre belopp än kvinnor beror inte på slumpen eller på att männens funktionshinder är mer omfattande än kvinnornas, konstaterar Antoinette Hetzler efter granskning ansökningarna. Den enda av

rimliga förklaringen är att det är fråga systematisk, än

om en om

omedveten, könsdiskriminering, menar hon.

Hetzlers studie visar att det finns skillnad i utslag på kvinen

nors och mäns ansökningar. Men var i handläggningen uppstår

skillnaden F ormulerar läkarna sina utlåtanden olika kvinnor om

respektive män när de beskriver personens funktionshinder,

handlägger försäkringskassans anställda ärendena olika, eller är skillnaderna ett resultat av båda Vid en första anblick kan det se ut som om riksförsäkringsverkets statistik och Antoinette Hetzlers studie motsäger varandra. Det är fler kvinnor än män som har handikappersättning, trots att kvinnor oftare får avslag på sin ansökan. Men avslagen finns inte med i verkets statistik, och varken statistiken eller forskningsstudien visar hur många kvinnor och män som skulle ha handikappersättning om alla kände till förmånen, sökte och fick sina ansökningar bedömda på samma sätt.

Bilstöd

År 1996 fick tre tusen bilstöd, ett ekonomiskt bidrag för personer att köpa bil som man kan få om man har svårt att förflytta sig och att använda allmänna kommunikationer. 54 procent dem av som

fick sin ansökan beviljad män. Riksförsäkringsverket har

var också studerat skillnaderna mellan kvinnor och män när det gäller avslag på ansökan bilstöd. Åren 1994 och 1995 fick 39 om procent av männen avslag, av kvinnorna fick 46 procent avslag 1994

och 43 procent 1995 Handikappombudsmannen 1996.

Vårdbidrag

Om ett barns funktionshinder innebär ett extra vårdbehov och extrakostnader för familjen kan föräldrarna få Vårdbidrag. Vårdbi-

för fler än flickor. År 1996 antalet

drag beviljas pojkar var

nybeviljade Vårdbidrag fyra och ett halvt tusen, och relationen mellan pojkar och flickor var 63 respektive 37 procent.

Det är känt sedan länge att fler pojkar än flickor har funktions-

hinder. Om vårdbidragen 1996 avspeglar verkligheten är skillnaderna mycket stora. Några exempel som gäller nybeviljade

Vårdbidrag för olika slags funktionshinder: 226 pojkar och 131 flickor fick Vårdbidrag på grund av tumör, 85 pojkar och 64

flickor fick Vårdbidrag på grund av cp-skador, 281 pojkar och 126 flickor på grund sjukdom i andningsorganen, bland annat

av astma, 227 pojkar och 186 flickor på grund medfödda miss-

av

bildningar. Den ojämförligt största skillnaden finns i psykiska störningar omfattar bland annat psykoser, utvecklingsstör-

som ning, autism och DAMP Läs mer om diagnostisering av DAMP

på sidan 36. 1145 pojkar fick Vårdbidrag på grund av psykiska störningar, jämfört med 400 flickor. De enda diagnoser där

flickorna fler ledgångsreumatism 30 flickor och 19 poj-

var var kar och öronsjukdomar, framför allt dövhet och hörselskada 103

flickor och 89 pojkar Riksförsäkringsverket 1998.

Hemtjänst

Av alla har hemtjänst eller hemsjukvård är betydligt fler än

som hälften kvinnor. Upp till 65-årsåldern är hemtjänstmottagarna ungefär lika många båda könen, därefter är kvinnorna i stor

av men majoritet. 1997 det 194.000 personer som hade hemtjänst el-

var ler hemsjukvård, och 132.000 dem var kvinnor

av

Socialstyrelsen 1998.

Det blir allt svårare att få hjälp från den kommunala hemtjänsten. De senaste åren har många kommuner formulerat nya

riktlinjer för att spara. Matlagning, städning, tvätt och sådana sysslor betraktas inte längre som bistånd i socialtjänstlagens me-

ning, utan kallas service och anses därmed inte vara kommu-

Om behöver sådan hjälp uppmanas att nens ansvar. man man köpa tjänster från privata firmor, och att söka socialbidrag om man inte har råd att betala.

Kommunemas handlande är inte i linje med socialtänstlagens

bokstav och menin eftersom de flesta gamla inte känner

men

,

till sina lagliga rättigheter att alltid få hjälpansökan prövad,

en

så fungerar praktiken de kommunala riktlinjerna de

1 som

besparingsinstrument de avses vara.

Szebehely, M, 1996.

När den kommunala hemtjänsten försämras är det många äldre kvinnor med funktionshinder som får en besvärligare tillvaro. Men nedskärningarna försämrar livsvillkoren även för äldre män och för yngre funktionshindrade personer av båda könen. De flesta har inte så omfattande funktionshinder och hjälpbehov att de har rätt till personlig assistans och andra insatser enligt lagen om stöd och service, LSS.

Kvinnors och mäns hjälpbehov

Hur ser då kvinnors och mäns hjälpbehov ut I levnadsnivåundersökningarna svarar 64 procent av kvinnorna med funktionshinder och 60 procent männen att de inte behöver någon hjälp. Det är

av samtidigt fler kvinnor än män behöver hjälp inte får,

som men och inte får tillräckligt mycket hjälp. I levnadsnivåundersök-

som ningarna får personerna besvara frågan om de behöver hjälp med

matinköp, matlagning, tvätt och städning. När det gäller att

och handla är det fler av kvinnorna än männen som behöver hjälp, 44 procent jämfört med 41 procent. Men betydligt fler män behö-

ver hjälp med matlagning 38 respektive 16 procent, tvätt 52 respektive 35 procent och städning 57 respektive 48 procent.

Med tanke på att fler kvinnor behöver hjälp med att gå och handla kan männens större hjälpbehov knappast orsakas bara av funktionshinder, utan måste nog också förklaras med att många inte lärt sig tvätta, städa och laga mat. Och det ser inte mer hoppfullt ut för jämställdheten bland de yngre. Av männen i åldern 16 till 44 år behöver 33 procent hjälp med matlagning. Av kvinnorna behöver 9 procent hjälp SCB 1995.

Handikappolitiska utredningsinstitutet, HANDU, har gjort en

enkät bland annat hjälpbehov bland medlemmarna i De handi-

om kappades riksförbund, Sveriges dövas riksförbund och Synskadades riksförbund. Av de personer med rörelsehinder och synskada, som får hjälp på grund av sitt funktionshinder, får de allra flesta hjälp av någon i familjen, en anhörig eller en bekant. Den övervägande delen tycker att det fungerar bra, och det gäller särskilt männen. Bland kvinnorna med rörelsehinder är det många

som

hellre skulle vilja ha hjälp utifrån, men som tycker att hem-

änstavgifterna är för höga HANDU 1996.

I många familjer där kvinnan har ett funktionshinder gör mannen en mycket större del av hemarbetet än män generellt gör. En

jämställd fördelning kan vara en förutsättning för att familjens vardag ska fungera. Det tycks också vara vanligt att hemtjänsten

förväntar sig att just kvinnor med funktionshinder och deras män ska leva jämställt än andra. Om det finns barn i familjen får

mer frågan om hur mycket de ska hjälpa till en särskild innebörd. Ska de behöva vara duktigare än andra barn En mamma kan behöva mer praktisk hjälp av sina barn om hon har ett funktionshinder. Ska hon dessutom för hemtjänstens, assistansens eller samhällsekonomins skull ställa krav på barnen, hon inte

som skulle ställt om hon inte haft ett funktionshinder

Eftersom kvinnor i regel har huvudansvaret för hemmet är det troligen mer komplicerat för kvinnor än för män att ta emot hjälp i sitt hem. Antingen det är hemtjänsten eller en personlig assistent

ska ge hjälpen, så handlar det i regel om att två kvinnor ska som arbeta tillsammans i den enas hem. Av den som tar emot hjälpen

krävs det planering, respekt och lyhördhet för den andras vilja

och en förmåga att förhandla, improvisera och sätta sig över att saker och ting inte blir gjorda precis som hon vill. För den som hjälper gäller det att vara lyhörd, ha respekt och klara att utföra sysslorna så som kvinnan i huset vill, utan att ha alltför många egna åsikter.

LSS

När Lagen om stöd och service, LSSZ, i januari 1998 hade funnits i fyra år, det nästan 45.000 tusen hade fått nå-

var personer som gon av lagens insatser. Av dem var 25.000 män och 20.000 kvin-

Nästan hela skillnaden mellan könen finns bland personer nor.

med utvecklingsstörning. En intervjustudie i socialstyrelsens stora utvärdering av lagen

visar att personerna i lagens så kallade personkrets var det fler

av kvinnor än män hade flera funktionshinder Hedquist, B

som 1997. Fler kvinnor än män, tretton respektive sju procent, hade

3Lagen stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, rätt till

om ger personlig assistans, ledsagarservice, kontaktperson, bostad med särskild service m m. Lagen om assistansersättning, LASS, ger rätt till assistansersättning om man behöver personlig assistans mer än tjugo timmar i veckan.

fått avslag på sina ansökningar om insatser. Närmare sextio procent av kvinnorna tyckte att de hade mindre möjligheter än perso-

utan funktionshinder att påverka samhället. Av männen var ner det fyrtio procent som tyckte så. Kvinnors och mäns upplevelser

LSS-insatserna skilde sig inte särskilt mycket åt. Både män av och kvinnor tyckte att insatserna hade betydelse för deras sociala liv, men kvinnorna värderade dem högre än männen gjorde. Det

däremot fler män än kvinnor som tyckte att insatserna hade var

ganska stor betydelse för möjligheterna att utnyttja fritiden. En annan studie som gjordes på uppdrag av socialstyrelsen, vi-

större skillnad i kvinnors och mäns upplevelser av insatserna. sar

Studien gäller personlig assistans och assistansersättning och

gjordes Centrum för folkhälsoforskning vid universitetet i

av Karlstad tillsammans med medlemmar i handikapporganisation-

i kommuner. I en av studierna har ett antal personer svaerna sex rat på frågor om sina livsvillkor innan och efter de fick personlig assistans Forsberg, E och Pettersson, B 1996. Det visar sig att kvinnorna upplever en mycket större förbättring än männen. Av kvinnorna är det 87 procent som tycker att de är mycket friare idag, männen 58 procent. Fler kvinnor än män tycker att de har

av fått större rätt att bestämma själv, är respekterade, inte behö-

mer

planera så mycket som tidigare, och är mindre beroende av ver anhöriga. En kvinna uttrycker skillnaden i livsvillkor sedan hon fått personlig assistans med orden: från att bara vara till att leva. En beskriver sin frihet så här:

annan nya

Kunna på olika Ha katt och fiskar. Kunna

eveneman

.

äta embakat bröd, ta ett g as vin, bada, gå å promenad,

resa,

slippa vänta på hjälp, bara säga ifrån så kommer e och hjälper

mig.- a

Varför är det fler kvinnor än män som tycker att deras livsvillkor förbättrats så mycket när de fått personlig assistans Rapportförfattarna har några tänkbara förklaringar:

Kvinnor är kanske mindre vana än män att få hjälp i sitt var-

dagsliv. När assistenterna tar hand del det som kvin-

om en av

sett sitt eller andra sett som deras ansvar

norna som ansvar -

kan förändringen u plevas som mer ripande. Kvin-

genom

har kanske så vad et har inneburit

norna oc en annan syn pa

att byta hemtjänsten mot personlig assistans. Det är mest kvin-

arbetar i hemtjänsten, och kvinnorna behöver

nor som som

hjälp kan ha upplevt mötet med kvinnorna i hemtjänsten

annorlunda än männen.

Hjälpmedel

Det finns i stort sett ingen kunskap om könsskillnader när det

gäller hjälpmedel. En studie hjälpmedelsbehov som gjorts

om bland medlemmar i tre handikappförbund visar dock bland annat att:

Kvinnor med rörelsehinder har fler hjälpmedel än männen. 0

Döva och rörelsehindrade kvinnor betalar avgift för sina 0

hjälpmedel oftare än männen.

De flesta kvinnor och män med rörelsehinder tycker att de har 0

fått de hjälpmedel som passar bäst för dem. Av de synskadade

kvinnorna tycker däremot tredjedel att de inte har fått

en

hjälpmedel som motsvarar deras behov.

Det är fler döva och rörelsehindrade kvinnor än män som o

tycker att de inte har kunnat påverka valet av hjälpmedel.

Bland pensionärer med synskada är det fler män än kvinnor

tycker att de inte har kunnat påverka valet.

som

Det är mycket fler kvinnor än män med rörelsehinder inte 0 som

vet vart de ska vända sig för att få sitt hem anpassat. Bland de

äldre medlemmarna är det också fler kvinnor som anser att de

skulle behöva bättre anpassning i sitt hem HANDU 1996.

Det finns också en uppgift om hur datoriserade hjälpmedel fördelas mellan män och kvinnor. Den kommer från REDAHcentren, REgionala center för DAtorbaserade hjälpmedel för Handikappade. Det finns sju center i landet som provar ut hjälpmedel, utvecklar, utvärderar och utbildning och information

ger till personal. REDAH-centren inrättades 1988, och efter års

sex

verksamhet granskade hur många kvinnor respektive män

man

fått en datorutrustning utprovad där. Det visade sig att 61 som procent män och 39 procent var kvinnor. Skillnaden var minst

var i Stockholm, där nästan hälften var kvinnor, och störst i Lin-

köping, där tre fjärdedelar var män.

Det finns inga studier orsaken till könsskillnaden, men

om några förklaringar finns säkert i könsrollerna, i ordinatörernas föreställningar kvinnors och mäns behov, i användarnas egen

om

uppfattning sina behov, och i kvinnligt och manligt förhåll-

om

ningssätt till teknik. En kvinnlig chef på en hjälpmedelsförvalt-

ning kommenterar:

När kvinna rovar en ny rullstol känner hon efter hur hon

en

sitter. En ollar hjulen. En kvinna vill ha funktionella

man

hjälpmedel, gärna snygga, men enkla. En man vill också ha

sånt som är funktionellt och gärna lite finesser.

Kvinnor vill inte ha säng ut sjukhussäng en som ser som en hemma i sovrummet, och i nödfall ger de avkall på funktionen för designens skull. Män säger sängen ska ha att i man sova och låter funktionen styra valet. Män använder kryckkäppar därför att det är funktionellt att gå med, kvinnor väljer ofta ett rullbord som stöd, för då kan de, kvinnor gör, ta med sig som saker när de ändå går. Kvinnor vill ha saker som inte är krångliga. Lär mig det jag måste kunna,° säger de när de ska börja använda apparat. en ny

Kvinnor är räddare för att ställa krav. De ber hälpmedel om och de får nej säger de jag klarar mig det här. om nog me Män förutsätter att de ska få det de behöver, och sig inte ger för ett nej. Ungdomar vill ibland ha flera rullstolar till olika aktiviteter, men vi är restriktiva med det. Då ordnar killarna till stolen på något annat sätt, medan flickorna ofta pengar ger sig.

Män som har fått en rullstol är aktiva och drivande, prövar sina gränser och tränar sig i att hantera den. Kvinnorna är försiktiga och rädda att skada sig. Könsskillnaderna börjar nog utvecklas redan på habiliteringen, när barnen är små. Föräldrar tycker kanske att ojkar ska vara mer aktiva. Flickor rider, medan hå ler på med både ridning, motocross och pojkarlstolsidrotter. ru

Sjöberg, M 1997

Ansvaret för hjälpmedelsförsörjningen blir alltmer uppdelat och

organisationen alltmer komplicerad och svåröverskådlig för dem

som behöver hjälpmedel. Det innebär att användarna måste ha kontakt med allt fler personer, och att de ofta inte får de hjälpmedel de behöver därför att ansvaret bollas mellan huvudmännen. Kunskapen i alla led blir också sämre när ansvaret delas

på många. När behöver ett hjälpmedel gäller det alltså att

man kunna skaffa sig information, ha tid och kraft att hålla ut tills man får kontakt med rätt tjänsteman, kunna tala för sig och uttrycka sina behov på rätt sätt, stå på sig när man inte får det hjälpmedel man behöver osv.

Enkla hjälpmedel

Allt oftare gäller det också att ha råd att betala för sina hjälpmedel. I flera landsting, och i några fall kommuner, har det beslutats att vissa hjälpmedel inte längre ska vara kostnadsfria. Det handlar framför allt om små och relativt billiga hjälpmedel för hushållsar-

bete, vardagssysslor och personlig hygien. Dessa hjälpmedel bru-

kar kallas enkla. Det finns ingen definition på vad ett enkelt

hjälpmedel det kan exempelvis duschpallar,

är, men vara anpas-

sade saxar, kranöppnare, burköppnare, sittdynor, dörrvred och käppar. De flesta dessa hjälpmedel kostar någon eller några

av

hundralappar.

Det är fler kvinnor än män får problem när de själva ska

som

betala för en rad hjälpmedel, eller när hjälpmedel inte längre

ens

finns att få mot avgift hos hjälpmedelsförsörjningen. Det beror

dels på att det är fler kvinnor som använder små hjälpmedel för vardagssysslor i hemmet, dels på att kvinnor har mindre

pengar än män. En stor kvinnor behöver små, enkla hjälpme-

grupp som del är de som har reumatism. Fem handikapporganisationer har i

samarbete med Handikappinstitutet gjort en utredning de så

om

kallade enkla hjälpmedlen Olkkonen-Johansson, E 1998 och

funnit att ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting är

oklar och att huvudmännen definierar hjälpmedel på olika sätt. Praxis och bedömningar växlar, ett hjälpmedel kostar

som pengar i en kommun är gratis i en annan. För den behöver många

som hjälpmedel kan det bli mycket dyrt, eftersom de i regel behöver bytas med några års mellanrum. Det mest allvarliga är att det kommer att bli svårt att få tag på dessa hjälpmedel och att många inte kommer att ha råd att köpa det de behöver. Det leder i sin tur till att många hjälpmedel kommer att försvinna och att det inte blir någon utveckling därför att marknaden är för liten.

av nya

Hjälpmedlen bidrar till ett självständigt och aktivt liv. För många människor, mest kvinnor, hjälper de också mot smärta och

utslitning. När den som behöver ett hjälpmedel kan tvingas

nu betala vad det kostar, eller kanske inte kan få tag på det mot

ens avgift hos landstinget eller kommunen är det en klar försämring av livskvaliteten. Om människor måste avstå från hjälpmedel resulterar det i andra, högre kostnader, till exempel att fler behö-

ver hemtjänst, assistans, sjukvård och rehabilitering. Detta är i

första hand fråga hälsa och livskvalitet för dem behö-

en om som ver hjälpmedlen, i andra hand fråga Samhällsekonomi. Det

en om är nödvändigt att utreda vad det kostar samhället i stort att för-

sämra tillgången till hjälpmedel för så många människor.

Det är fler kvinnor än män använder hjälpmedel. Det be-

som ror på att kvinnor blir äldre än män, men kanske också på att kvinnor arbetar mer hemma, med matlagning, tvätt, städning, sömnad osv., där det kan behövas många hjälpmedel. Men har kvinnor de hjälpmedel de skulle behöva Får de tillgång till de hjälpmedel som finns Och vilka hjälpmedel skulle redan ha fun-

L

nits på marknaden om det obetalda hemarbetet hade värderats på ett annat sätt

Praktiskt sett är det i regel mycket svårare att ha omsorg om barn och hem än att sköta ett yrkesarbete, och det kan bli särskilt tydligt har ett funktionshinder. På jobbet utför de flesta

om man inte så många skilda praktiska sysslor. Där behöver man kanske få sin arbetsplats anpassad, få hjälp med vissa saker och ha ett pålitligt system för att komma till jobbet varje dag. När det är löst, kan yrkesarbetet fungera utan större problem. Hemma ställs det däremot ständigt olika krav, särskilt om man har barn. I Sverige vill de flesta kvinnor och män både yrkesarbeta och ha familj, och ett funktionshinder ändrar inte den inställningen. För att tiden och orken ska räcka till att ta hand både familjen,

om förvärvsarbetet och funktionshindret behövs det fungerande hjälpmedel både hemma och på jobbet, och det är särskilt viktigt för kvinnor som oftast både yrkesarbetar och har huvudansvaret hemma.

Läkemedel

Könsskillnaderna när det gäller läkemedel påminner om dem som gäller Kvinnor använder medicin än män. År

hjälpmedel. mer

1996 utfärdades 65 procent av frikorten för läkemedel till kvin-

Mycket fler recept skrevs ut till kvinnor, men i relation till nor. antalet recept kostade männens mediciner mer än kvinnornas. En del mediciner varit gratis för användarna har blivit avgifts-

som belagda de senaste åren, och det är fördyring fler kvinnor

en som än män känner Skydd och läkemedel vid inkontinens som va-

av. rit kostnadsfria, är ett exempel. Mellan åttio och nittio procent av dem har inkontinens är äldre kvinnor.

som

Färdtjänst

Det är mer än dubbelt så många kvinnor som män som har färdtjänst, och har färdtjänst är 80 år eller äldre.

varannan person som Upp till 65 år är det lite fler män än kvinnor som har färdtjänst,

i de åldrarna är det bara procent befolkningen har men en av som färdtjänst. De som använder färdtjänst reser inte särskilt mycket, bara 40 enkelresor per person och år. Alla dagliga resor till och

från jobbet som yrkesverksamma personer gör är inräknade.

Riksfärdtj änsten utnyttjas också mest av kvinnor. Av nästan 24.000 personer är 15.000 kvinnor Socialstyrelsen 1998. Social-

styrelsens statistik över färdtjänst och hemtjänst är könsuppdelad

sedan 1995. Det är kommunerna som har ansvar för färdtjänsten utom i Stockholms län, där det är landstinget. Varje kommun har sina

särskilda regler om rätten till färdtjänst, om avgifter, begräns-

om ning av antalet resor och längden på De senaste åren har

resorna. de flesta kommuner infört regler om att resenärerna i princip ska åka tillsammans även om de inte ska till samma ställe. Detta har gjort det svårare och tidsödande att utnyttja färdtjänsten. En

mer kvinna som är blind och har småbarn berättar vad förändringen inneburit för henne:

Tidigare rin de jag till dagmamman när vi åkte hemifrån på

ocå vi på vä så hon kunde stå beredd morgonen sa att var att och ta emot barnen. På eftermid agen ringde ag när jag åkte från jobbet och dagmamman hade barnen färdigklädda,så att

jag bara behövde stanna och ta med barnen i taxin.

När samåkningen infördes försökte jag åka färdtjänst ändå,

dag det en annan kund hade jättebråttom och men en var som inte hann vänta när jag plockade u p barnen. Och där stod da mamman och ungarna och vänta Samåkningen innebär

e... också kund kanske ska håll, så vi

att en annan ett annat att inte åker förbi dagmamman. Någon gång, det måste jag säga i ärlighetens namn, har jag lurat systemet och sagt att jag ska åka med mina barn när jag beställt färdtjänst. Det är en bara halv sanning eftersom barnen åker med väldigt kort bit,

en

då är vi tre i bilen, så chauffören kan inte ta med någon men

kund. mer

Nu får min man nästan alltid hämta och lämna barnen. Det är tråkigt, för det var en uppgift som jag kunde med och

vara dela. Det är så mycket annat skjutsande och ordnande som han måste göra. Jag tog frågan på ett möte vår lokala

upp som s n-

skadeförening hade med färdtjänsten när samåkningen in ör-

des. Då de att det inte fanns nå möjligheter att få stanna

sa ra till och hämta och lämna barn på agis. De att ska

menar man beställa bil till dagis, avsluta hämta barnen och sedan

en resan, beställa en ny bil. Problemet är att det tar så mycket tid för den korta biten mellan dagmamman och oss. Några ånger har jag betalat taxin själv för att slippa tafset med fär tjänsten,

men

blir chaufförerna förbannade ör att de får en så kort kör-

n1ng...

HANDU 1996

2 18-6052

Situationen i arbetslivet beror mycket på hur livet i övrigt funge-

Om har ett funktionshinder behöver man kanske ha stöd rar. man och service hemma för att ha tid och kraft till yrkesarbetet. Man måste också ha ett pålitligt system för att komma till och från jobbet. Om man har barn är det helt nödvändigt att kunna lita på att kommunikationerna fungerar bra. Det gör de inte idag i de flesta kommuner, och det krånglar till livet särskilt för kvinnor eftersom de använder färdtjänsten mer än män, och oftare har huvudansvaret för att hämta och lämna barn.

En för kvinnor och män

sjukvård

Många skador och sjukdomar ger olika symtom och konsekvenser för kvinnor respektive män. Könsskillnaderna i sig borde inte orsaka diskriminering och olikheter i bemötandet. Men i realiteten innebär skillnaderna ofta att kvinnor missgynnas. Utredningen

bemötande kvinnor och män i uk- och hälsovården studeom av rade detta. SOU 1996:133. Därför ska de inte diskuteras när-

mare här, utan bara belysas med några exempel på vad

skillnaderna i sjukvårdens bemötande kan innebära för kvinnor med funktionshinder.

Det som gör att kvinnor missgynnas är att det manliga nästan

alltid utgör Den manliga kroppen och de manliga

normen. symtomen vid skador och funktionshinder har traditionellt uppmärksammats Eftersom medicinsk forskning och utveckling

mer. oftare utgår från män och deras fysiska och sociala förutsättningar, så är kunskapen om mäns villkor bättre än den kvin-

om nors.

Kvinnor med diabetes har exempelvis sämre hälsa och livskvalitet än män med diabetes. Kvinnor är också mer missnöjda med sjukvården och bemötandet i sjukvården, det är inte

men känt om det beror på att de får sämre vård och bemötande eller på att de har högre förväntningar än männen. Som vid många andra sjukdomar får män med diabetes mer service och stöd av anhöriga än kvinnor med diabetes. Kvinnor fortsätter att sköta hemarbetet

även när de är sjuka eller har funktionshinder, och det påverkar

hälsan och livskvaliteten. När det gäller kvinnor med hjärtsjukdomar finns det också stora skillnader mellan könen. Kvinnor har sämre prognos än män och blir inte lika aktivt Omhändertagna som män även om de är sjukare. Det är också fler kvinnor än män som dör snart efter kranskärlsoperation. De senaste åren har

en det dock startats flera projekt där kvinnors symtom och situation

uppmärksammas.

De få kvinnor som är blödarsjuka har svårt att få kompetent

en vård och behandling därför att många läkare har bristfälliga kunskaper om deras problem. Kvinnor och män får olika bemötande

när de vänder sig till sjukvården med sexuella frågor på grund

av

sjukdom eller funktionshinder. Omkring en miljon personer i landet har reumatism och de flesta är kvinnor. Reumatism är alltså

både folksjukdom och en kvinnosjukdom. Sjukdomen kan

en

bromsas får tidig diagnos samt behandling och reha-

om man en

bilitering specialister. Men det är akut brist på Specialistvård.

av Många blir sjukare än de skulle behöva bli och vården blir sedan

dyrare än de hade fått bra rehabilitering från början. Skulle

om en

vården och rehabiliteringen så lågt prioriterad om folksjuk-

vara domen reumatism varit en manlig sjukdom

Kvinnor och män ska inte alltid ha samma vård för att få likvärdig vård. Jämställd vård kan vara olika vård, konstaterade utredningen bemötande i sjukvården. Men när vården utformas

om olika måste den ha sin grund i kunskap kvinnors och mäns

om olika sjukdomsbild och olika behov, och den kunskapen saknas fortfarande på många områden. Idag får kvinnor ofta en annan vård än män därför att kunskapen kvinnors behov och intres-

om set för deras livssituation brister.

Flickor och pojkar med DAMP

En studie vid barnpsykiatrisk öppenvårdsmottagning i Göte-

en borg visar att pojkar rutinmässigt utreds noggrant och får fler

mer återbesök än flickor Kopp, S 1998. Pojkarna får därför också

diagnos oftare än flickorna, även neuropsykiatriska diagnoser,

oftast DAMP/ADHDÄ Det fick 26 procent av pojkarna när studien började, jämfört med två procent av flickorna. För pojkarna utfärdades också fler läkarutlåtanden för Vårdbidrag än för flick-

orna.

I studien undersöktes alla barn som gjorde nybesök på mottagningen under fyra år, 610 barn, vilka 47 procent var flickor.

av Efter två år ändrades arbetssättet så att det gjordes en neuropsykiatrisk bedömning och ett test av den kognitiva funktionen hos alla barn. Då upptäcktes DAMP/ADHD hos 36 procent

flickorna och 42 procent av pojkarna. När man utredde barnen av noggrant ökade alltså diagnostiseringen med 33 procent för flickorna och 16 procent för pojkarna. Relationen mellan flickor och pojkar ändrades från en flicka på nio pojkar till en flicka tre pojkar de två sista åren som studien pågick.

3DAMP är förkortning Deficits Attention, Motor Control and Perception.

en av ADHD står för Attention Deñcits / Hyperactivity Disorder.

En orsak till att pojkar undersöks oftare än flickor i barnpsyki-

atrin är att kunskapen om DAMP-symtom är grundad på forsk-

ning, nästan bara har undersökt pojkar. Studier i hela

som västvärlden visar att två procent av alla flickor och procent

sex av alla pojkar har DAMP/ADHD, men i den internationella forskningen finns det sedan 1960-talet 5.000 studier om pojkar och 25 om flickor.

Upp till tolv års ålder är det flest pojkar kommer till barn-

som

psykiatrin. Familjerna söker hjälp på grund av pojkarnas beteende, de är ofta hyperaktiva och aggressiva. Bland tonåringar är

det flest flickor som söker psykiatrisk hjälp. Den vanligaste diagnosen för tonårsflickor är ångest och depression. Men utöver det

döljer det sig ofta neuropsykiatriska problem, som blir förbisedda

hos många. Göteborgsstudien visar att hälften av flickorna och

en

fjärdedel pojkarna med DAMP/ADHD har depression och

av

ångest. Flickorna är också hyperaktiva, inte i lika hög grad

men som pojkarna. De har inte heller samma aggressiva sätt. Detta gör

att de inte uppmärksammas lika mycket. Det tar längre tid för

omgivningen, bland annat skolan, att förstå deras svårigheter. Det är fler flickor än pojkar med DAMP/ADHD som inte är hyperak-

tiva, utan har mest uppmärksamhetsproblem. Studien i Göteborg

visar också att det är dubbelt så många flickor som pojkar som är hypoaktiva, motsatsen till hyperaktiva. Det innebär att de har svårt att komma igång, ta egna initiativ, organisera och genomföra några aktiviteter.

Det behövs mer forskning specifikt om flickor med DAMP/ADHD för att upptäcka dem, konstaterar Svenny Kopp.

Barnpsykiatrin behöver bättre utredningsmetoder och mer kun-

skap om barnneuropsykiatriska tillstånd för att kunna utreda flickorna tidigt. Men det är också viktigt att se flickors och pojkars olikheter. När en flicka undersöks ska hennes svårigheter och beteende jämföras med andra flickors, inte med pojkars. Det be-

hövs könsspecifika skattningsskalor för hyperaktivitet och bris-

tande impulskontroll för att man ska kunna bedöma de symtom

flickor med DAMP/ADHD visar När flickorna får som upp. en diagnos ökar förståelsen för deras svårigheter och de kan få bättre stöd i skolan. En diagnos ökar också föräldrarnas möjligheter att

få pedagogisk hjälp, avlösning och ekonomiskt stöd,

menar

Svenny Kopp.

Flickor och pojkar med Aspergers syndrom

En studie om Aspergers syndrom har visat att det fanns betydligt fler flickor med den diagnosen jämfört med hur många sökte som hjälp Ehlers, S 1997. Studien visade att det fanns flicka på en fyra pojkar, medan det bara går en flicka på tio pojkar bland de barn som besöker barnpsykiatrin. Nästan alla pojkar fick diasom

gnosen Aspergers syndrom var hyperaktiva, stökiga, ouppmärksamma, impulsstyrda och egocentriska. De tog stor plats i

klassrummet och det blev mycket problem omkring dem. Flickproblem betraktades svårare att beskriva. Det beornas som var svärligt att komma flickorna nära, men de störde inte sin

omgivning pojkarna och därför accepterades de lättare. Men

som tonårsflickor med Aspergers syndrom har det ofta svårt och behöver mycket stöd omgivningen. Eftersom många inte har fått av rätt diagnos får de dåligt stöd och tillvaron blir kaotisk för dem själva och deras familjer. Många flickor skolkar från skolan, prö-

droger och flyttar omkring. Så småningom hamnar del i

var en den psykiatriska vården, där de kan få ett antal olika diagnoser utan att någon förstår att de har Aspergers syndrom. Det finns betydligt fler pojkar och män än flickor och kvinnor

har diagnoserna DAMP/ADHD och Aspergers syndrom.

som Men skillnaderna i antal tycks inte vara så stora som man trott. Flickorna bedöms, i många andra medicinska sammanhang, som efter de symtom som pojkarna visar upp, vilket leder till att flickornas symtom misstolkas eller förblir osynliga. Barn med DAMP/ADHD eller Aspergers syndrom får inte alltid det stöd de behöver från samhället, och det gäller både pojkar och flickor. Särskilt i skolan är stödet ofta dåligt. Men för de flickor som får fel diagnos eller ingen diagnos alls, blir det ännu svårare att få det stöd de behöver, både i skolan och psykiatrin. Eftersom läkarna ofta beskriver flickornas symtom diffusa, som och flickorna vanligen vänder sina svårigheter inåt och inte utåt har deras föräldrar med all sannolikhet också svårare att få vård-

bidrag. Uppgifterna om nybeviljade Vårdbidrag för barn med psykiska, så kallade specifika störningar i utvecklingen, där DAMP och Asperger ingår, tyder på det. Av de 946 Vårdbidrag be-

som

viljades 1996 gällde drygt 700 pojkar.

Några frågor måste ställas, inte ska diskuteras i det som men här sammanhanget handlar om att alltfler barn, framför allt pojkar, får en diagnos. Vad beror det på och vad får det för konse-

kvenser för barnen Vilka problem ska betraktas som avvikelse och bedömas funktionshinder Ska det behövas en diagnos

som för att ett barn ska få det pedagogiska stöd det behöver i skolan Är det större risk att pojkar blir betraktade avvikare i skolan

som än att flickor blir det Hänger den ökande diagnostiseringen ihop

med att specialundervisningen i grundskolan har minskat så att

barn med särskilda problem inte kan få det stöd de behöver i den ordinarie skolan

Könsidentiteten

Många människor har synliga, påtagliga funktionshinder från

som tidiga år har redan i barndomen och tonåren upplevt känslan att bli värderad och nedvärderad, därför att deras kropp avviker i någon bemärkelse. Flickor känner ofta av värderingen och nedvärderingen mer än pojkar, eftersom kvinnors kroppar och utseende generellt granskas och värderas mer än mäns. Andra har erfarenhet att livet, sexlivet inräknat, förändras att de får skada

av av en eller sjukdom när de är vuxna.

Det finns också skador och sjukdomar påverkar kroppen,

som men inte syns utanpå. Om man exempelvis har en stomi, psoriasis, eksem eller har opererat bort ett bröst på grund av cancer upplevs det kanske som ett hinder först när man tar av sig kläderna och visar sin kropp. Det finns också funktionshinder

som inte har med kroppens utseende att göra. En kvinna som är döv eller hörselskadad tycker kanske inte alls att hennes kvinnoidentitet påverkas sinne har funktionshinder. Å andra si-

av att ett ett dan kan kvinna, som blivit utsatt för sexuella övergrepp när

en

hon barn och därför lever med psykiska svårigheter, uppleva

var hur hennes skada ständigt präglar hennes liv och identitet som kvinna. När det handlar kroppen och Sexualiteten är det alltså

om omöjligt att föra några resonemang som gör anspråk på att vara generella för kvinnor med funktionshinder. Däremot finns det frågor om bemötande där kvinnor med olika funktionshinder

känner igen sig.

Sexualiteten är ett område med många tabun, och funktionshinder och sexualitet i kombination rymmer ännu fler tabun och fördomar. När det handlar kvinnlig sexualitet kommer det in

om ytterligare tabun och fördomar i bilden. Vad kan det då betyda för en ung människas självbild och könsidentitet att kroppen har ett funktionshinder

Vi handika pade lär oss föreställnin en om oss själva av våra

föräldrar, fran sjukhus och rehabilitermgsanstalter. Om vi föds

handikap ade är vi nästan aldrig glad överraskning, fa-

en en

miljehän else att fira, en källa till glädje och stolthet. Man

kunde till och med säga att vi bringar med bekymmer,

oss

besvikelse, extra arbete, skam och skuldkänslor. Väx se-

sorg,

dan upp, kära barn, till en lycklig och ö pen vuxen människa,

älskar och pskattar dig själv klarar att knyta

som u oc som

kontakter med ra människor.

an

Pâ sjukhus blir vi vridna och svängda, undersökta, åstir-

rade, stuckna och knivskurna, allt vad den allvetande arkå-

vill. Ingen frågar barnet vad man får göra med det. Frågar

ren

den nyhandikappade vuxna Lär dig sedan att lyssna

man ens

till behoven hos din kro att ägna dig dig själv, lita på

p,

andra, och att ge dig sjä v någon annans händer. Ar det så

konstigt att det kan uppstå alla möjliga problem med den egna

kvinnligheten och sexualiteten

Pelkonen, M 1992

Grunden till vår självbild och könsidentitet får vi tidigt, och den präglar hela livet. Men det finns risk att flickor och pojkar

oss med funktionshinder får negativ självbild och kroppsuppfatt-

en ning. De får stå ut med, och vänja sig vid, att många händer tar i dem, något säkert påverkar deras utveckling av självtillit och

som

integritet. I sjukvården och habiliteringen fokuseras skadan och

funktionshindret. Det som är fel ska om möjligt rättas till och det

inte fungerar bra ska tränas. Barnen får ofta bekräftat att de som inte duger de är. Barn är också lyhörda för föräldrarnas för-

som

hållningssätt.

Barn med funktionshinder bemöts inte alltid pojkar och

som flickor, utan bara barn med funktionshinder, vilket påverkar

som deras utveckling. De får inte alltid könsidentiteten på köpet ge-

lek, bemötande och identifiering på samma sätt som nom vuxnas andra barn. Ett rörelsehinder kan innebära inte har det

att man kroppsspråk förväntas av en kvinna respektive man. Att vara

som gravt synskadad eller blind från födelsen kan också påverka

kroppsspråket. Barn och ungdomar med synskada har svårt att uppfatta de signaler människor med kroppen och att lära sig

ger tecknen och koderna gäller bland ungdomar. De är beroende

som

vad omgivningen väljer att förmedla till dem. Det som andra av barn och ungdomar lär sig att måste de få översatt till

genom se

ord eller beröring.

Det är viktigt för barnen och ungdomarna att det finns en öppenhet för att tala om kroppen och sexualiteten. Alla unga människor har funderingar i ämnet och för ungdomar med funktionshinder kan tankarna få särskild innebörd eftersom

en

människor oroar sig för det som är avvikande hos dem. Ett unga klokt bemötande från har kunskap och vågar lyssna

vuxna som och svara på frågor kan betyda mycket för en människas vuxenblivande. För flickor är funderingama om sexualitet naturligtvis

nära förknippade med frågor graviditet och födande. Kunska-

om pen om funktionshinder och sexualitet behöver finnas på ung-

domsmottagningar, också på avdelningar för barn- och

men

ungdomshabilitering, vuxenhabilitering, rehabilitering, gynekologi och neurologi.

älp med det personliga

Både kvinnor och män känner sig utsatta i situationer där de behöver hjälp med det mest personliga och intima. I en studie om hur människor med fysiska funktionshinder och omfattande hjälpbehov upplever sina existensvillkor talar många av de inter-

vjuade om värdet av avskildhet och integritet Jacobson, A 1996. De som deltog i undersökningen fick bland annat svara på frågan

de vill ta emot hjälp av personer av det andra könet. Kvinom norna svarar att de inte vill ha hjälp av män med på- och avklädning, hygien och toalettbesök. De känner sig generade för att visa sina nakna kroppar inför män. En kvinna säger:

Jag vill inte att främmande killar ska hålla på och klä mig.

av

Jag vill bestämma vilken kille som ska klä av mig. Och dess-

utom, handikappad får komplex för sin

som man en massa krop Man är sned och krokig på det och det andra stället,

ena

. och örsöker till vardags klä sig så att inte alla...Man försöker dölja skavankerna i möjligaste mån...Man vill inte att killar bara ska klä av en in på bara kroppen.

En kvinna vill inte ha hjälp av män med sådant som har med kroppen att göra, därför att hennes sambo kanske skulle bli svartsjuk. En är orolig för vad skulle säga de fick

annan grannarna om veta att hon tog emot intim hjälp av olika män. Några av kvin-

kan ta emot hjälp av män om de är säkra på att de själva får norna bestämma vem som ska hjälpa dem. En kvinna kan tänka sig att

ta hjälp män de på henne utan några speciella syn-

av om ser punkter eller åsikter varken det ena eller det andra hållet. Om

de tycker att hjälpa mig är ungefär lika vardagligt som att man

käkar sin filmjölk och flakes då bryr jag mig inte det

corn - om heller.

En kvinna har behövt service sedan barndomen bodde på

som

elevhem tidigare. Där hade hon aldrig möjlighet att ta ställning

till om män skulle få hjälpa henne, det var självklart att alla skulle ta emot hjälp av både kvinnor och män. När hon nu ser tillbaka är hon förskräckt över hur institutionsskadad hon var, som inte ens kände sig blyg. kvinna har bara vid några tillfällen för-

En annan

mått sig att säga till hemtjänsten att hon föredrar hjälp av kvinnor. Enstaka gånger har hennes önskan blivit respekterad. Hon försöker beskriva hur hon hanterar sin blyghet när hjälper

en man

henne med intimhygienen:

Det är ett skikt får koppla bort från sin Jag

som man person.

upplever mig som om jag var stratifierad. Det blir liksom hy-

gienskiktet. Och sedan min person, det är som ett isolerande

skikt in till den. De där har inte alls med varandra att göra. Det

är ungefär som om det var kläderna man tvättade. Av männen är det några som föredrar hjälp av kvinnor därför att det är trevligt eller därför att kvinnor har bättre blick. En

man tycker att det är svårare att stå på sig och kräva den hjälp han behöver av kvinnor, särskilt om de är snyggaj och en annan tycker att kvinnor ibland inte har de krafter behövs för att hjälpa

som honom. En man tycker att det är bäst att få hjälp av män, för då blir det mer raka rör, och en annan accepterar hjälp av kvinnor utom med att duscha.

Kvinnor verkar vara blygare än män i dessa nära hjälpsituationer. De är än män fostrade att skyla sig, att inte

mer visa sig för främmande personer. Därför är det naturligt att kvinnorna i undersökningen i allmänhet hade större behov än männen att få hjälp med intima detaljer av någon av samma kön, menar Annika Jacobson. Män som inte vill ha hjälp av kvinnor kan å andra sidan hamna i besvärliga situationer eftersom de flesta anställda i hemtjänst och boendeservice är kvinnor.

med rörelsehindrade

Intervjuer ungdomar

Forskaren Karin Barron har intervjuat kvinnor och män med

unga

rörelsehinder om bland annat grupptillhörighet, självständighet,

beroende och hinder för inflytandet över sitt eget liv Barron, K 1997. Studierna visar några tydliga olikheter mellan kvinnornas och männens synsätt. Den tydligaste skillnaden är att bara kvin-

talade sin längtan efter att få barn. De drömde ett norna om om vanligt kvinnoliv, med man och barn. De längtade efter att vårda och att ha en aktiv roll, en annan än den de haft under hela uppväxten, då de vårdats och omhändertagits. Ändå betraktade många drömmen att få barn ouppnåelig. De oroade sig för att

som det skulle vara omöjligt och föreställde sig att det fanns medicinska hinder, hade aldrig frågat någon läkare. En kvinna

men

förklarade att hon inte ville fråga än, för hon trodde inte att hon skulle orka med ett nekande

svar.

Kvinnornas vilja att vårda handlade inte bara att få barn,

om utan också om att skaffa sig ett yrke där de kunde hjälpa andra. Deras funktionshinder har gett dem kunskap och kompetens,

en som kan komma till nytta, menade de. Männen talade inte i sådana termer. De ville ha yrken dem själva så mycket

som gav

som möjligt.

En annan skillnad mellan könen fanns i förväntningarna på

självständighet. Männen hade tränats till fysisk självständighet.

De tränade flitigt på främst för att få starka Det

gym, armar. var viktigt för dem att kunna hantera rullstolen och att ha synliga

muskler. Kvinnorna däremot trötta på denna, någon kal-

var som

lade det hysteriska älvständighetsträning. En kvinna tyckte att

hon aldrig hade haft någon barndom. Det hade alltid varit träning och behandling, hon kunde inte minnas att hon någonsin hade lekt som andra barn. Kvinnorna trötta på att andra definierade de-

var

träningsbehov, och tyckte att det ibland värt att ta emot ras var hjälp för att kunna ägna tiden och kraften annat.

Synen på partner skilde sig också mellan kvinnor och män. Några av männen betonade att den kvinna de skulle leva med i framtiden inte skulle ha något rörelsehinder. De tyckte att det

var

mer praktiskt med kvinna utan funktionshinder, kunde

en som hjälpa dem, sköta hem och barn osv. Kvinnorna ville också vara tillsammans med en kille utan rörelsehinder någon gång, som

en självbekräftelse. Men det hade inte så stor betydelse om den man de slutligen bestämde sig för hade rörelsehinder eller inte.

Förutom alla hinder mot självständigheten som är gemensamma för ungdomar med rörelsehinder så finns det också hinder som beror på könet. I den forskning som finns om ungdomar med funktionshinder har man inte diskuterat kön, utan hur viktigt

mer det är att ungdomarna accepterar att funktionshindret begränsar deras möjligheter. Men könsrollerna har betydelse. Samhälls-

normer och värderingar påverkar flickornas syn på sig själva som unga kvinnor och förutsättningarna för självständighet i det dag-

liga livet, konstaterar Karin Barron. Traditionen säger att kvinnor ska vara beroende, passiva och inte för självsäkra. Den bilden vilar särskilt tungt över kvinnor med funktionshinder eftersom det också är den stereotypa normen för personer med funktionshinder.

Från tidig ålder hade kvinnorna vant sig vid att andra formulerat deras behov. Att självständig i det dagliga livet betraktas

vara som mer naturligt för män än för kvinnor. Samtidigt det vik-

var

tigt för kvinnorna i studien att få bestämma över sitt eget hem, en fråga som ingen av männen tog upp. Så här berättar kvinna: en

Jag vill ha ett tillgängligt kök, de å kommunen verkar men tycka att eftersom jag behöver hel del jälp, så varför skulle en

jag ha det Men jag tycker att det skulle ganska trevligt

vara att kunna titta in mina köksskåp och i grytorna och så. 1 se ner Det är svårt att tala för assistenten vad hon ska göra när jag om inte kan vad händer på spisen. Och plus det lilla jag ens se som kan göra själv, även det bara är att ta ett glas vatten. Det om

skulle vara ganska trevligt att göra det själv.

Papporna var viktiga för männen i studien. Papporna hade också ofta varit involverade i männens liv än i kvinnornas. Kvinmer norna talade mer om sina närheten och bundenheten mammor, om till dem. Mamman och andra kvinnor förebilder vårdare, var som men när de unga kvinnorna skulle nämna någon viktig förebild handlade det att leva med ett funktionshinder än att mer om om vara kvinna. En kvinna berättade hur betydelsefullt det om var när hon i tonåren för första gången träffade i en vuxen person rullstol, en man, som levde ett rikt, rörligt och roligt liv. Han blev en viktig förebild för henne.

Gränsöverskridanden

Kvinnor med funktionshinder har ofta förutsättningar att överskrida könsnorrner. Funktionshindret kan bidra till att kvinnorna

skapar alternativa könsmaktsrelationer. Det konstaterar forskaren Gisela Helmius efter att ha gjort studie kvinnor med en av rörelsehinder i tre generationer. Studien handlar framför allt om arbete och sexualitet i kvinnornas vardag. Helmius, G 1998. Ett tjugotal kvinnor i 50-70-årsåldern, 30-50-årsåldern och 20- 30-årsåldern, alla med medfödda funktionshinder har intervjuats.

I intervjuerna har Gisela Helmius kunnat fånga skillnaderna i de

tre generationernas uppväxtvillkor. De äldsta kvinnorna blev

vuxna i tid då det inte fanns någon generell välfärd och inte en heller några insatser för med funktionshinder. Kvinnor personer

yrkesarbetade sällan. Efterkrigsgenerationen växte när

upp välfårdsstaten började byggas och kvinnornas liv har påverkats av det. Många började yrkesarbeta. De yngsta kvinnorna i studien har vuxit med handikappolitiska insatser från början och gått upp i vanliga skolor.

Kvinnornas gränsöverskridanden är synliga i alla tre

generationerna, även om det tar sig olika uttryck. En de äldsta kvinav

norna växte upp på en stor gård. Enligt bygdens bondetradition skulle kvinnorna gifta sig med någon traktens män och

av unga bli bondmora. Men kvinnan med rörelsehinder skulle aldrig kunna bli någon duktig bondmora. I stället blev hon den första flickan i byn som studerade vidare efter folkskolan. Hon yrkesarbetade i hela sitt liv, gifte sig och skaffade bam.

På grund av sina funktionshinder fick flera av kvinnorna i studien aldrig tillfälle att lära sig hushållsarbete. För några dem

av blir just husmorsrollen viktig för kvinnoidentiteten. För en kvinna blir den ett Verktyg för frigörelse från mamman. Hon visar sin självständighet genom att inreda och sköta sitt hem som hon själv vill och inte vill. För kvinnor med funktionshinder

som mamman är det alltså inte bara det betalda lönearbetet som kan fungera frigörande, utan också de traditionella kvinnorollerna, att vara mamma och husmor, menar Gisela Helmius.

Funktionshindrade kvinnors situation hanteras ofta som bekymmersam. Litteraturen handlar ofta om att blottlägga diskriminering och förtryck, än att lyfta fram kvinnornas unika

snarare erfarenheter, konstaterar Gisela Helmius. Det är viktigt att kart-

lägga diskriminering och förtryck, men det finns en risk att forsk-

ningsfrågorna formuleras så att de bidrar till att konservera i stället för att bereda väg för nya frågor och synsätt.

Vara mamma

Jag tror att det kommer att å jättebra får barn. Det

om ag

finns så många bra hjälpme el. Man kan till och med köra barnvagn om man sitter i rullstol. Det finns alltid lösningar. Så

måste vågar ingenting

man resonera, annars man

Sjöberg, M 1996

Dessa tankar hos kvinna i tjugoårsåldern kan ett uten ses som tryck för funktionshindrade ungdomars på sig själva och sina syn livsvillkor idag. De flesta inte sitt funktionshinder ett ser som obevekligt hinder för ett vanligt liv. De har större möjligheter än tidigare generationer att göra egna livsval. Jämför den kvinunga nans funderingar med ett uttalande från kvinna är i femen som tioårsåldem idag:

"Det var aldrig någon till mig när du blir stor och får som sa barn. Kanske undvek mina föräldrar ämnet för att jag inte skulle bli ledsen. Kanske det svårt för dem själva att prata var om det. Ja har aldrig känt några förväntningar på att jag skulle skaf barn när blev Jag har inte med mig a jag vuxen. den identiteten från början.

Engelbrecht, E och Sjöberg, M 1991

Den som var ung och funktionshindrad på 50- och 60-talen hade svårt att hitta förebilder till någon identitet än handikappannan rollen. Många förknippar sin skoltid med det onormala livet på en institution och har levt sitt vuxenliv med så lite praktiskt stöd att tillvaron har varit hårt beskuren och begränsad. För många det var

aldrig praktiskt möjligt att skaffa barn. Det är visserligen vanligt även idag att flickor och pojkar med

funktionshinder inte bemöts och behandlas blivande som vuxna kvinnor och män, deras situation skiljer sig ändå mycket från men

tidigare generationers. De växer upp i samma miljöer och går i

samma skolor som andra barn, bor med sin familjer och får möjlighet att identifiera sig med sina föräldrar. De kan hitta förebilder, med funktionshinder trotsat förväntningarna på vuxna som handikappidentiten och format sitt liv de själva vill. Sedan som LSS trädde i kraft är det alltfler människor med funktionsunga hinder skaffar barn. De vågar, därför att de att tillvaron som ser

3 18-6052

fungerar för andra i liknande situation, om än med mycket arbete och stora ansträngningar för att få den hjälp de behöver.

I dag är det inte många skador och sjukdomar som biologiskt

hindrar kvinnor att bli Däremot kan kvinnor med om-

mamma. fattande funktionshinder fortfarande bli ifrågasätta av omgivningen och de myndigheter de behöver få hjälp från, när de blir

av

En med omfattande funktionshinder skaffar mammor. man som barn ifrågasätts sällan. Att han har någon hjälper till med att

som sköta barnet väcker ingen tveksamhet hos omgivningen, men det är ännu långt ifrån accepterat kvinna får praktisk hjälp med

att en sitt barn därför att hon har ett funktionshinder. Om båda föräldrarna har funktionshinder kan de möta mycket motstånd och

ifrågasättande både från de tjänstemän som har till uppgift att

handlägga stödet och från dem ska det praktiska stödet.

som ge

Personer med funktionshinder bemöts ibland mycket dåligt när de behöver hjälp föräldrar. Många får ägna mycket tid och

som kraft till att få den hjälp de behöver. Det tycks ofta svårare

vara

få hjälp i sitt föräldraskap än att få den hjälp behöver för att man sin personliga del. Motståndet kan ha sin grund i att hjälpen

egen

kosta mycket. Små barn måste ha ständigt beskydd, så en

anses del föräldrar behöver hjälp dygnet runt. Det kostar, men det gör också dygnet-runt-service till den inte har barn. Det finns

som mycket få föräldrar med omfattande funktionshinder, så för varje kommun är det inga stora kostnader. I ett livsperspektiv är det dessutom kort tid föräldrarna behöver mycket hjälp med

en som

sitt föräldraskap.

De svårigheter föräldrar med funktionshinder kan möta

som när de behöver hjälp beror kanske inte bara att handläggare och tjänstemän värnar den offentliga ekonomin. Det är svårt

om att värja sig mot tanken att det dåliga bemötandet bottnar i männi-

skosyn. Kan det den gamla förmyndartraditionen som ger sig

vara till känna, inte betraktar människor med funktionshinder

den som

kvinnor och män med förmåga att styra sina liv som vuxna egna Kan det också finnas ett mått moralism i bemötandet, en mer

av eller mindre omedveten inställning att ett vanligt vuxenliv inte är till har omfattande funktionshinder

för den som

När jag har talat med föräldrar har jag fått höra underbara

historier vänner, släkt och vårdpersonal ställt upp till

om som

hundra procent för att stödja och hjälpa dem. Historier om lä-

kare såg komplicerad graviditet ännande ut-

som en som en s

maning och arbetsterapeuter visade mycket antasi när de

som

skulle lösa praktiska problem. Jag har också fått höra om sjuk-

sköterskor lyhörda och sympatiska. Grannar kom

som var som

oombedda för att fråga det något de kunde göra och om var

familjer som gav sitt stöd, både praktiskt och känslomässigt.

Men jag har också fått höra sorgliga historier fördomar och om förolämpningar, takt- och tanklöshet. Om läkare rådde om som till abort och bekanta som kritiserade beslutet att skaffa barn.- Många föräldrar har sa t att det är just detta med att be- - möta en ofta oförstående rent fientli omgivning er av som är det allra svåraste. De raktiska problemen rukar lösa sig på ett eller annat sätt, de känslomässiga är svårlösta och me an ofta smärtsamma.

Parker, M och Sandberg, K 1994.

Det är lätt att rubba människors självkänsla föräldrar, särskilt som kvinnors. Det finns ingen identitet är så sårbar, där annan som känslor skuld, dåligt samvete och tillkortakommande är så av lättväckta. Varje antydan att inte är bra förälder eller om man en att inte borde ha barn sårar djupt. Många kvinnor med man ens omfattande funktionshinder känner att det finns ifrågasättanden av det här slaget i deras omgivning, även de inte uttalas. Det om är mycket allvarligt om de dessutom möter oförståelse när de vänder sig till samhället för att få hjälp för att kunna bra vara en mamma.

Att få

adoptera

Att adoptera barn och att skaffa biologiska barn är två helt olika

saker, sett från samhällets synpunkt. Människors beslut att ha

barn är personliga och privata, medan adoption

en är ett ansvar för samhället. Barnets självklara rätt att komma till ett gott hem är

överordnad vuxnas önskan att adoptera.

Personer med funktionshinder kan också bli adoptivföräldrar. Alla som vill adoptera barn går igenom så kallad en noggrann hemutredning, som socialnämnden för. Utredningen ansvarar gäller bland annat personlighet, intressen, livsåskådning och kunskapen om barn hos paret, eller den ensamstående personen, som vill adoptera. De blivande föräldrarnas hälsa bedöms som viktig, och vid sjukdom behövs det ett utlåtande från läkare en med specialistkompetens. Enligt den handbok Statens nämnd som för internationella adoptionsfrågor, NIA, har skrivit till socialnämndernas hjälp bör så långt det är möjligt undvika man att barnen kommer till familjer där längre sjukskrivningar eller

sjukhusvistelser för någon av adoptivföräldrarna gör att de inte

kan svara mot barnets behov närhet och omhändertagande. av

När någon har kronisk sjukdom är det ofta prognosen som

en avgör socialnämnden säger till adoption, och NIA ger

om en inga generella råd, utan menar att det alltid måste göras individuella prövningar. NIA skriver vidare att en betydande funktionsnedsättning i del avseenden kan mer eller

en vara en

mindre starkt komplicerande faktor i föräldrauppgiften.

Ett krav bör således att adoptivföräldrarna, och för

vara var en

sig, har förmåga till nära och kontinuerlig fysisk och

en

kontakt med barnet och att de tillsammans kan sörja

psykiskör barnets behov omvårdnad utan medverkan eller

av

inblandning av ytterligare personer.

nämnd för internationella adoptioner, 1997.

Statens

l NIA:s handbok finns också ett avsnitt med psykologiska synpunkter på betydelsen funktionshinder när man är förälder

av eller adoptivförälder. Där tar man upp psykologiska problem som kan uppstå i familjer där förälder har funktionshinder, och

en synpunkter på vad det kan betyda för barnet förälder har

om en personlig assistans.

När socialnämnden är tveksam om hur en adoptionsansökan ska bedömas kan ärendet lämnas till NIA för yttrande. De få ärenden lämnas till NIA och gäller någon form av

som som funktionshinder handlar nästan alltid att en sökande har en

om

kronisk sjukdom.

Även den vill adoptera blir godkänd av

om som socialnämnden kan den organisation som ska förmedla adoptionen vägra att göra det. Det får ske, skriver NIA i sin

handbok, organisationen vet att ingen dess

om av utlandskontakter kommer att acceptera ansökan. Personer med funktionshinder kan råka ut för detta. I de länder de flesta

som adoptivbarn kommer från är på funktionshinder mycket

synen olik den svenska. Det är länder där det är ovanligt att framför allt kvinnor med funktionshinder bildar familj. Att förändra funktionshindrade människors livsvillkor i fattiga länder, och därmed på funktionshinder är ett arbete kräver tid,

synen som

och uthållighet. Det arbetet pågår, bland annat genom resurser bistånd från Sverige och andra rika länder och med bland annat

FN:s standardregler som verktyg.

Men det händer att med funktionshinder som vill

personer

adoptera barn i Sverige möter felaktiga föreställningar om sina

möjligheter att bli bra föräldrar även hos de inblandade svenska myndigheterna och organisationerna. Det finns ingen rätt att bli förälder, alla vill bli adoptivföräldrar ska ha rätt att bli

men som

bedömda och utredda med sakkunskap. När det handlar om kvinnor och män med funktionshinder vill adoptera måste de som inblandade ha god kunskap funktionshinder eller ta hjälp om av personer som har det. Ett utlåtande från läkare med en specialistkunskap ger medicinsk sakkunskap, det är kanske men ännu viktigare att konsultera med sakkunskap hur personer om det är att leva med funktionshinder. Det naturliga är att söka den kunskapen hos personer som själva är föräldrar och har liknande funktionshinder. Att ha ett funktionshinder krånglar till livet eller mindre, och för den mer inte har erfarenhet att hantera sådana situationer är som egen av det svårt att föreställa sig hur man kan organisera sin och familj ens tillvaro, så att funktionshindret inte tar för mycket plats. Utan kunskap om detta är det risk att bygger sin bedömning man av föräldrarnas förutsättningar på förmodanden och föreställningar som inte stämmer med verkligheten.

Mammor med utvecklingsstörning

När kvinnor med svag begåvning eller utvecklingsstörning får barn är det inte främst deras begåvningsnivå avgör hur de som klarar att ta hand sina bam. Det viktigaste är hur de själva om hade det som barn. Det visar en studie från Göteborg Kollberg, E

1989.

Det händer inte ofta att kvinnor med utvecklingsstörning får barn. I genomsnitt sker det eller två gånger året i varje en om landsting, och då är det kvinnor med begåvning eller lindrig svag

utvecklingsstörning. Kvinnor med svår utvecklingsstörning föder

i stort sett aldrig barn. De som får barn har själva valt det och vill ta hand sina barn, visar studien. En del kvinnorna får den om av hjälp de behöver för att klara det, men många får barnen omhändertagna av samhället. Evy Kollbergs studie omfattade alla mödrar i Göteborgs- och Bohus län, förtecknade utvecklingsstörda viss som var som en period. Hon intervjuade kvinnorna, studerade deras livssituation och beskrev vilka faktorer viktiga för att de skulle kunna som var ta hand om sina bam. De klarar det har själva haft det bra som barn. De har haft mammafigur att lita på och har fått som en en relativt god identitet och självkänsla. De inte har fått sina som egna behov tillfredsställda får själva problem när de blir föräldrar. Att barndomen betyder mycket för vårt sätt att fungera som vuxna

är väl känt sedan länge. Men när det gäller personer med utvecklingsstörning betraktas det sällan som en psykologisk fråga, utan

bara fråga begåvning.

som en om

Många av mammorna i studien fick ingen hjälp från samhället. I regel var det de som hade bäst möjlighet att klara sitt föräldraskap som fick hjälp. Men det som kallas hjälp är i själva verket ofta kontroll och ifrågasättande. Om kvinnorna tackar nej blir de betraktade som icke samarbetsvilliga, och om de accepterar hjäl-

och den sedan misslyckas, betraktas det kvinnornas pen som

misslyckande. Det är Evy Kollbergs erfarenhet att många familjer

behöver hjälp ända tills barnen är vuxna. I dag får de hjälp en begränsad tid och sedan förväntas de klara sig på egen hand. Om de inte gör det blir barnen omhändertagna. Men då har varken barnen eller mammorna fått hjälp på bästa sätt. Den bästa hjälpen för både och barnet är att i stället hjälpa till och stärka

mamman morbarn-relationen, menar Evy Kollberg. Psykoterapi med kvinnor i den här situationen kan många gånger dem starkare jag-

ge en känsla och bättre möjligheter att ta tillvara sina resurser.

Ibland är det nödvändigt att barn till mödrar med utvecklingsstörning omhändertas av samhället. Samhället måste först och främst till barnens behov, barnen är ännu svagare än marn-

se

Det finns situationer då den enda möjligheten är att skilja morna. barnet från mamman, men separationen måste ses som ett mycket allvarligt ingrepp i ett barns liv. I vårdnadsmål betraktas barn och föräldrar varandras motparter, föräldrar och advokat på

som ena sidan och barnet och socialförvaltningen på den andra. Man förutsätter att barnets behov står i motsats till vilket oftast

mammans, är fel. Barnet behöver sin mamma, hon kan inte bytas ut, även om

hon har en lindrig utvecklingsstörning.

Våld och övergrepp

Att ha ett funktionshinder innebär är särskilt beroende

att man av andra människors hjälp i olika situationer. Det innebär också att man är mycket utsatt och sårbar när blir dåligt bemött. Bero-

man endet och utsattheten leder alltför ofta till kränkningar. De kan förorsakas obetänksamhet och brist på inlevelse, det före-

av men kommer också medvetna kränkningar av personer utnyttjar

som människors utsatthet och beroende. Det råder tystnad och tabu i frågan om våld och sexuella övergrepp mot med funk-

personer tionshinder, och det finns därför i stort sett ingen kunskap

om ämnet. Både män, kvinnor och barn råkar ut för våldet, ofta när de befinner sig i situationer där de är beroende och måste släppa andra inpå livet. Våldet mot flickor och kvinnor är i regel sexualiserat. Ingen vet hur stor omfattningen är, säkert är att det

men finns många kvinnor med funktionshinder i mörkertalet över våld mot kvinnor.

Vissa funktionshinder gör kvinnor utsatta än andra. Ett rö-

mer relsehinder eller en synskada kan innebära att man har svårt att

skydda sin kropp, avvärja faror eller fly. En utvecklingsstörning

ger också stor utsatthet. Funktionshinder kan också vara en följd av sexuella övergrepp. Kvinnor som lever med psykiska svårigheter har ofta utsatts för sexualiserat våld under sin uppväxt. Det finns studier som pekar på att det gäller mer än 70 procent alla

av kvinnor som kommer i kontakt med psykiatrin Stefan, S 1996.

Intervjuer om sexuella övergrepp

Projekt Kvinnor och handikapp, numera Forum Kvinnor och handikapp, har uppmärksammat frågan om våld mot kvinnor med funktionshinder på några seminarier. Föreningen har också

sam-

arbete med Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige. Frågan har tagits i några handikapporganisationer, framför allt Syn-

upp skadades Riksförbund, Riksförbundet för social och mental hälsa och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och

vuxna, men arbetet är bara i sin begynnelse. Några svenska studier finns inte, däremot en norsk undersökning värdefulla

som ger

aspekter på problemen. Sörheim, T 1998. Av 22 kvinnor som

intervjuats sitt liv med funktionshinder berättade att de

om sex hade utsatts för sexuella övergrepp och av femton kvinnor som deltagit i gruppsamtal berättade två sådant våld. Några de

om av andra kvinnorna hade upplevt nästanvåldtäkter och otillbörlig beröring, både ute på stan, på institutioner, i taxi och arbetet. Flera hade upplevt övergreppen när de var unga. De flesta övergreppen utfördes av män som kvinnorna var beroende av och kände tillit till förövarna var kvinna. Därför det svårt

en av var att berätta om övergreppen och anmäla dem. Flera av kvinnorna trodde att de var ensamma om att ha blivit utsatta för övergrepp. Jag tänkte aldrig tanken att andra också kunde ha upplevt något liknande och jag vände skammen och skulden mot mig själv, sa en kvinna.

Kvinnorna i Sörheims studie berättade också andra kränk-

om ningar än sexuella. Några hade blivit misshandlade som barn, blivit uppvisade nakna för läkarstuderande och utsatta för smärtsamma undersökningar. Några av kvinnorna hade också va-

rit med våld i parförhållanden.

om

Sexuella övergrepp och trakasserier mot personer med funktionshinder handlar bland annat om hur de, och framför allt kvinnor med funktionshinder, kategoriseras i samhället, menar Torunn Sörheim Arntsen. Personer med funktionshinder har

som grupp inte betraktats sexuellt attraktiva eller aktiva, och om man

som

könlös är det också svårt att bli trodd blir utanses vara om man satt för ett sexuellt övergrepp. För att det ska kunna uppdagas och erkännas att människor med funktionshinder blir utsatta för sexuella övergrepp måste deras sexualitet erkännas, Sörheim,

menar även dessa övergrepp handlar mindre sexualitet

om om än om annat. De handlar i alla fall inte om kvinnornas egen sexualitet, utan mer makt och om hur människor värderas. Den som är

om mindre värd kan göra vad vill med. Både när övergrep-

man man pen gjorts av okända män och av män som arbetar för att hjälpa i något sammanhang handlar det makt. Övergreppen är

om en cementering av en hierarkisk maktfördelning mellan män och kvinnor, unga och äldre, personer med och utan funktionshinder och mellan anställda och personer med funktionshinder.

Kvinnans möjligheter att sätta gränser och skydda sin

person-

liga integritet är viktiga. För den som behöver praktisk personlig

hjälp kan gränserna mellan den egna och människas

en annan

kropp flytande. Gränserna för vad är legitim beröring

vara som

och inte kan oklara. Det handlar om rätten och möjligheterna

vara att bestämma över sin egen kropp, att sätta egna gränser, att säja nej och att bli respekterad. Om kvinnan har dålig självbild är det svårare för henne att sätta gränser och det blir lättare att utnyttja henne. För kvinnor finns det ingen tradition att markera gränser på ett fysiskt sätt. För kvinna har ett fysiskt funktionshin-

en som der är det särskilt svårt, och om övergreppen upprepas många gånger kan förmågan att sätta gränser bli ännu sämre.

För att minska övergreppen mot kvinnor med funktionshinder

Sörheim att det borde möjligt för kvinnor att få bemenar vara ställa kvinnliga taxichaufförer och att få överfallslarm. Det är också viktigt att förhindra situationer där anställda kan begå övergrepp. Polisen och rättsväsendet behöver skaffa sig mer kun-

skap frågan. Det borde också vara självklart att exempelvis

om

kvinnojourerna är fysiskt tillgängliga. Det behövs kunskap om

hur och övergreppen sker, och handlingsplaner för att för-

var hindra dem. Sexuella övergrepp mot kvinnor är i första hand ett mansproblem, och det är nödvändigt att män medverkar för förhindra dem. När övergreppen inte tas på allvar blir de ett kvinno-

hälsoproblem. Det är betydelsefullt för kvinnor med

funktionshinder hur handikapporganisationerna, forskningen och

myndigheterna förhåller sig till frågan om övergrepp, menar Torunn Arntsen Sörheim.

Våld mot med utvecklingsstörning

personer

En utvecklingsstörning gör att har svårt att freda sig mot

man

övergrepp och kränkningar. Men svårigheterna uppstår lika

mycket beroendet. Många har inte fått lära sig det de behöver

av

personlig integritet och rätten att bestämma över sin egen om om kropp. Det är inte heller självklart att människor med utvecklingsstörning får möjlighet att bygga upp en egen intim, privat sfär. Om har svår utvecklingsstörning helt bero-

man en är man ende andra människor. Man kan för det mesta inte göra fysiskt

av motstånd och inte berätta för andra vad som har hänt.

Kvinnor med lindrig utvecklingsstörning är utsatta på ett annat

sätt. De bor för det mesta på hand, ibland med stöd från en

egen gruppbostad, ibland utan. Många vill förneka sitt funktionshinder och drömmer ett vanligt liv med och barn. Deras ut-

om man satta situation kan utnyttjas män och följden kan bli djupa

av

kränkningar. Många kvinnor med lindrig utvecklingsstörning be-

höver hjälp och stöd för att värna sin sexuella integritet, likmen som andra kvinnor känner de skam och skuld i sådana situationer och söker inte hjälp. De flesta fall övergrepp mot med utvecklingsstörav personer ning kommer aldrig till åklagare och domstol. Det är för det

mesta män i den närmaste omgivningen begår brotten,

som per-

sonal i gruppbostäder och färdtjänst, på dagcenter och korttids-

hem, också familjemedlemmar, och släktingar. Det

men grannar

går ofta mycket långt innan omgivningen upptäcker det, eller tror

på den berättar vad pågår. Oftast blir det ingen polisansom som mälan därför att saken är så smärtsam för omgivningen, och därför att den blivit utsatt inte ställer några krav. som

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och

vuxna, FUB, har engagerat ett antal rättsombud runt i landet om

till stöd för med utvecklingsstörning, anhöriga och

personer personal. Rättsombuden kan också hjälpa polisen och rättsväsendet att inför förhör och rättegångar få kontakt med har personer som

sakkunskap om utvecklingsstörning.

Vad de anställdas kön för

betyder

bemötandet

De flesta offentliganställda personer man möter när man behöver stöd och hjälp från samhället är kvinnor. De anställda på försäkringskassan är till 83 procent kvinnor. Av dem som allmänheten träffar är andelen kvinnor ännu större, eftersom de få männen ofta är chefer och inte har direktkontakt med de försäkrade. LSS-

handläggare, socialsekreterare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter,

sjuksköterskor och vårdbiträden är också för det mesta kvinnor. Personliga assistenter är den enda yrkesgrupp där den som tar

emot hjälpen verkligen kan påverka valet och del

av person, en

väljer män. Enligt pågående, ännu inte rapporterad studie vid

en Lunds universitet, är en femtedel av de personliga assistenterna män.

Vad innebär det för bemötandet av kvinnor respektive män att de flesta offentliganställda är kvinnor Är det någon skillnad på bemötandet från kvinnliga och manliga anställda

Det finns hel del internationella studier som tar upp frågan

en

det finns någon könsskillnad i attityder till funktionshinder. om De flesta studier visar enligt en amerikansk forskare Hannah M

1988 att kvinnor har mer positiva attityder än män. Det förkla-

i regel med att kvinnor i allmänhet är inriktade på relatioras mer

och känslor än män är. Men det finns också studier visar ner som att det inte finns några skillnader mellan kvinnor och män. Hannah därför att inte kan dra slutsatsen att kvinnor skulle

anser man

positiva till personer med funktionshinder SOU vara mer

1998:16.

Personer med funktionshinder som får frågan om de blir bäst bemötta kvinnliga eller manliga anställda sig oftast inte

av anser kunna jämföra, eftersom de sällan mött någon man i den situationen. En kvinna med omfattande funktionshinder kommenterar: Kvinnor har varit till hinder för mig hela livet. En annan kvinna

har ofta mött oförståelse från kvinnliga handläggare av hemtjänst

och LSS när hon redogjort för hur lång tid hemsysslorna tar för henne.

Kvinnliga handläggare utgår från sin situation och järn-

egen för med hur de själva sköter hemarbetet. har svårt att förstå

De

att det som tar t10 minuter för dem tar timme för mig. Män en ser det inte så, de ser mig mer som en stackare behöver som

hjälp.

De kvinnliga tjänstemännen sköter i regel hem och barn utöver

sitt yrkesarbete och betraktar det naturligt. De har föresom en ställning och förväntan om att kvinnor ska klara hemsysslorna mer eller mindre med vänster hand. Kvinnor med funktionshinder har samma föreställning kvinnorollen, och det gör det troom ligen lättare att få många att acceptera mindre stöd och hjälp än de egentligen behöver. Kvinnor i allmänhet väljer ofta att yrkesarbeta mindre och få minskad inkomst för att ha tid och kraft till sitt obetalda arbete. Kvinnor med funktionshinder gör ofta samma val för att orka med både hemarbetet och sitt funktionshinder. Sådana val uppmuntras kvinnliga handläggare, bland annat därav för att de själva skulle göra så i situation. Män samma uppmanas mycket sällan att göra sådana val. Det är mycket vanligare att män yrkesarbetar heltid även de har både funktionshinder och om småbarn. De får lättare än kvinnor den hjälp de behöver hemma, privat eller från samhället. Människors sätt att kommunicera är delvis könsbundet. Kvinnor som vänder sig till myndighet för att få hjälp borde därför en ha nytta att de flesta offentligaställda är kvinnor och alltså av talar språk. Men resultatet mötena, det vill säga den samma av hjälp kvinnor får, tyder inte på att det är så. Det specifika i kvinnors kommunikation är relaterandet och igenkännandet. Funktionshinder är en del av livet är främmande och skrämmande som för de flesta och det behövs inlevelse och empati för att känna igen och se det som är lika i ens egen och den andras livssituation. När den inlevelseförmågan inte finns hos den anställda upp-

står ingen ömsesidighet. Då saknas förutsättningarna för

kvinnlig kommunikation och föreställningarna och förväntom ningarna på vad en kvinna ska klara väger tyngre än empatin. För att kunna förbättra bemötandet och minska diskrimineringen av kvinnor med funktionshinder behövs det kunskap mer

om hur kvinnors och mäns attityder skiljer sig åt. De offentligan-

ställda behöver bli medvetna sin på könsrollerna, så att om syn deras insatser inte förstärker dem och missgynnar kvinnor. Men även om det har sin betydelse om de offentliganställda är kvinnor eller män så formas bemötandet i ännu högre grad politiska av

beslut, som handläggare, tjänstemän och sjukvårdspersonal i regel

inte kan påverka. Regler och skapar förutsättningar för

resurser

bemötande. Nedskärningar i välfärden har lett ett gott eller dåligt

till de offentliganställda har fått sämre resurser att hjälpa, även

att

inlevelse och säger dem att människa behöver när deras empati en

hon ansöker Män är oftast i majoritet bland beslutsden hjälp om.

och deras könsroller har därför stor betydelse för fattarna, syn

de anställdas bemötande kvinnor och män.

av

Varför får kvinnor mindre än män

hjälp

Vid internationella jämförelser har Sverige på de flesta områden den alla länder. Ändå finns det fortfa-

högsta jämställdheten av

rande skillnader mellan kvinnors och mäns livsvillkor, och

stora funktionshinder gör inte saken bättre. Kvinnor med funktionshinder har på många sätt sämre livsvillkor än män med funktionshinder, och i jämförelse med män utan funktionshinder är det ett mycket stort avstånd till funktionshindrade kvinnors livssituation. Det gäller exempelvis ekonomi, hälsa, förankring på arbetsmark-

naden, politiskt inflytande och tillgång till välfärden.

I många bemärkelser kan alltså säga att kvinnor bemöts

man

än män. Det handlar säkert inte någon medveten, aktiv sämre om diskriminering annat än i undantagsfall. Det har i stället med könsroller att göra, och djupt rotad på kvinnligt och man-

en syn ligt hos både beslutsfattare, personal och de kvinnor och män som behöver hjälp. Sammanfattat kan man säga att dessa efterhängsna könsroller innebär:

Att kvinnor tar huvudansvaret i hemmet. 0

Att kvinnor därför tjänar mindre på sitt yrkesarbete. 0

Att kvinnor begär mindre än män den hjälp finns. 0 av som

Ifråga sjukvård, behandling, diagnostisering och rehabilitering

om beror könsskillnaderna också på att kvinnor inte alltid har samma

män. Kvinnors symtom stämmer inte med

sjukdomsbild som

sjukvårdens kunskap ofta utgår från mäns symtom.

som

Män får alltså samhällsstöd än kvinnor på många områ-

mer den, det behövs forskning för att fördjupa kunskapen om

men varför det är så och vad kan göras det. Tillförlitlig statistik

som

grunderna till kunskapen. Därför är det viktigt att även är en av kommunernas och landstingens statistik har könsperspektiv. Det räcker inte att få veta hur många män och kvinnor fått sina

som

ansökningar beviljade, avslagen måste också granskas för att den

statistiska bakgrundskunskapen ska bli meningsfull. Handlägg-

ningen måste också studeras. Vad sker före besluten Hur går de informella kontakterna till Vad händer exempelvis om en kvinna

ringer till kommunen för att få hjälp och en

respektive en man

tjänsteman säger det är ingen idé att du ansöker hjälp, nog om för du kommer troligen inte att få någon Ger kvinnor oftare upp än män Med de könsskillnader i livsvillkor råder idag blir vissa som lagar diskriminerande mot kvinnor i sin tillämpning. Är det då

lagarnas formulering eller tillämpning ska ändras Vi måste

som ifrågasätta de traditionella uppfattningarna vad är kvinnom som ligt och manligt, samtidigt vi måste beakta att dessa traditiosom nella uppfattningar faktiskt innebär att kvinnors och mäns liv ser olika ut. Medvetenheten att livsvillkoren är olika för kvinnor om och män måste finnas i hela kedjan handläggning i frågor av som har med funktionshinder att göra. Könsperspektivet måste finnas

med i de system för kvalitetssäkring varje kommun som ska utveckla för sitt arbete för äldre och med funktionshinder. personer Omedvetenhet och traditionell på könsroller i verksamhet syn en påverkar ofta andra verksamheters insatser. Om exempelvis ett läkarutlåtande till försäkringskassan bygger på könsdiskrimien

nerande attityd hjälper det inte särskilt mycket handläggarna

om på försäkringskassan är mer medvetna hur kvinnor underordom

nas i samhället. Socialförsäkringsnämndens beslut grundas på

läkarutlåtandet, och riskerar att bli könsdiskriminerande.

På längre sikt måste kunskapen hur diskrimineringen

om uppstår leda till att regler konstrueras och tillämpas så att de bidrar till större jämställdhet i stället för att befästa underordningen av kvinnor. Jämställda lagar diskriminering i samhälle ger ett som

inte är jämställt, på sätt jämlika lagar skapar och

samma som förstärker sociala skillnader i ett samhälle inte är jämlikt. som

Lagar och regler i socialförsäkringen är med få undantag de-

samma för kvinnor och män. Men så snart tillämpningen bygger

på bedömningar, och det gör den i många regler är viktiga

som för personer med funktionshinder, så uppstår könsdiskrimineen ring. Alltfler människor med funktionshinder förväntar sig få att hjälp från samhället att själva styra sitt liv. De vill ha stöd för att kunna leva ett rikt liv, och för att få pröva gränsen för sin förmåga

på olika områden. Människor med omfattande funktionshinder behöver ta emot mycket praktisk hjälp och kan därför ha utomstående personer hos sig många timmar dygnet. Det relationom ger er som är nya erfarenheter för båda parter. Det gäller främst i samarbetet mellan personliga assistenter och

assistansmottagare,

där det dagligen och stundligen uppstår situationer som ger frågor om bemötande. Det behövs kunskap dessa relationer och om om hur den personliga och intima hjälpen ska ges utan att mottaga-

integritet blir kränkt. Det behövs studier om hur kvinnor rerens

spektive män upplever att ta emot hjälp. Hur fungerar exempelvis

samarbetet mellan två kvinnor som arbetar tillsammans i den enas

hem, när den ena är i beroendeställning

Föräldrar har funktionshinder behöver olika slags hjälp.

som De flesta behöver praktiskt stöd för att sköta sitt föräldraskap,

tar älva ansvaret for hur det ska skötas. De har ofta svårt att men få den hjälp de behöver föräldrar, till exempel hemtjänst, as-

som sistans, anpassning och hjälpmedel. Stödet till föräldrar behöver utvecklas. Stödformerna behöver diskuteras, liksom innehållet. En viktig fråga är exempelvis hur assistenten ska förhålla sig för att inte göra intrång i föräldra-bam-relationen även hon utför

om de flesta praktiska sysslorna med barnen. I varje kommun finns det ett fåtal ofta kvinnor, behöver stöd i sitt

personer, som

föräldraskap därför att de har utvecklingsstörning. De kan

en behöva stöd för att kunna organisera sin vardag och för att se och förstå barnets behov. Det är stor brist på kunskap hur stödet

om till föräldrar med utvecklingsstörning ska utformas.

Att ha könsperspektiv på handikappfrågor innebär mycket mer

än att ta reda på hur välfärdsinsatserna fördelas mellan kvinnor och män. Könsperspektivet kan också öppna ögonen för att kvin-

och män gör olika prioriteringar. Idag arbetar ett flertal handinor

kappförbund för att stärka kvinnornas ställning i organisationen.

Det leder till att vissa frågor får större tyngd än tidigare, exempelvis de handlar hemarbetet och om att vara konsument

som om på lika villkor. Kvinnor tar också frågor handlar om fa-

upp som miljen, ansvaret för barnen och hur stödet hemma ska or-

om om ganiseras för att fungera på bästa sätt. De kvinnliga medlemmarna

lägger vikt vid frågor har med personlighetsutveckling och

som identitet att göra, exempelvis hur barn och ungdomar med funktionshinder ska få stöd att skaffa sig en god självbild. Allmän-

mänskliga frågor har med människosyn och relationer att

som

göra får allt större plats i handikapporganisationemas arbete när

kvinnornas ställning stärks.

Det bidrar också till att göra kvinnor med funktionshinder synliga i samhället. Diskrimineringen måste visas Men det

upp. behöver också göras tydligt att omfattande funktionshinder inte behöver något hinder för ett innehållsrikt kvinnoliv, nära re-

vara lationer och ett meningsfullt yrkesarbete. Ett funktionshinder kan

drivkraft till gränsöverskridanden, en hjälp att överge travara en ditionella roller när det gäller både klass och kön, vilket Gisela Helmius visat. 1998. Olika bilder av verkligheten be-

Helmius

höver visas för att människor i allmänhet ska få riktig bild

upp en

av funktionshindrade kvinnors liv, också för kvin-

men att unga nor med funktionshinder ska få förebilder.

Referenser

Aalmo, Gunnie Kvinna Invandrare Handikappad. Möjligheter till ett bra liv i Sverige. Nordiska hälsovårdshögskolan, Göteborg 1996. Barron, Karin Disability and Gender. Autonomy an ndication

as

Adulthood. Uppsala universitet 1997.

of

Bäckström, Ingegärd Att skilja från vetet. Om arbetsre-

agnarna

habilitering långvarigt sjuka kvinnor och män. Umeå

av universitet 1997. De situation på arbetsmarknaden. SCB,

funktionshindrades

Handikappombudsmannen och Rådet för arbetslivsforskning 1997.

Ehlers, Stephan Asperger syndrome: Epidemiological, Cognitive, Language and Neurobiological Aspects. Göteborg 1997.

Evy och Sjöberg, Malena Kvinnobilder. En bok

Engelbrecht, om

kvinnor med handikapp. Almqvist Wiksell 1991.

En hjälpbehovs- och hjälpmedelsstudie: Skiljer sig kvinnor och

åt vad behov och tillgång till hjälp och män avser av

hjälpmedel samt möjlighet att påverka hjälpinsatser. Handikappolitiska utredningsinstitutet, HANDU, 1996.

En socialförsäkring for kvinnor och män en kartläggning ur ett

-

genderperspektiv. Riksförsäkringsverket 1998. Färdtjänst och riksfärdtjänst 1997. Socialstyrelsen 1998.

Forsberg, Erik och Pettersson Brita Från reform till verklighet. Beviljad assistansersättning i Västerbotten. Landstinget i Värmland 1996. Rapport till regeringen hösten 95. Handikappombudsmannen 1996. Hannah, M E Teacher Attitudes towards Children with Disabili-

ties: An Ecological Analysis, i Yuker, E H redaktör

Attitudes towards Persons with Disabilities. New York

Springer 1988.

Hedquist, Björn Goda livsvillkor Om samhällets stod och lev-

nadsförhållanden för med funktionshinder.

personer

Socialstyrelsen och Wigforssinstitutet 1997.

Helmius, Gisela Kvinnor och handikapp jungfrulig forsknings-

mark En kommenterad bibliografi. Uppsala universitet 1993.

Helmius, Gisela Kvinnoliv och handikapp. En generationsstudie

bland kvinnor med medfödda rörelsehinder. Sociologiska institutionen, Uppsala universitet 1998.

Hetzler, Antoinette Socialpolitik i verkligheten. De handikappade

och försäkringskassan. Bokbox förlag 1994.

Intervjuer med 12 funktionshindrade kvinnor deras vardag

om avseende hjälpbehov och hjälpmedel. HANDU 1996. Kollberg, Evy Omstridda mödrar. En studier mödrar av som

förtecknats som förståndshandikappade. Nordiska hälso-

vårdshögskolan i Göteborg 1989. Kopp, Svenny Studie över nybesök på barnpsykiatrisk mottagning 1992-1996. Sahlgrenska sjukhuset 1998.

Liljegren Thomas och Johansson Kjell Arbetshandikappade på

arbetsmarknaden. Nuläge och utveckling på år. senare

Arbetsmarknadsstyrelsen 1998.

Olkkonen Johansson Eila Enkla hjälpmedel, avgifter, organisation policy. 1998. Pelkonen, Marja Disabladies. Tankar relationer och sexualitet om i rapporten Kvinnor Handikapp Sexologi, redaktör Inger

Nordqvist. Handikappinstitutet 1992. Rapport till regeringen hösten 1995. Handikappombudsmannen

1995.

Sjöberg, M Ung med funktionshinder. Liber Utbildning 1996. Sjöberg, Malena första hand kvinna. Socialdepartementet 1997.

SOU 1996:56 Hälften kvinnor och män på 90vore nog - om talets arbetsmarknad. SOU 1996:113 del 2 En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom

och rehabilitering.

SOU 1996: 133 Jämställd vård Olika vårdpå lika villkor. SOU 1998:16 När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötande av personer med funktionshinder.

Standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. FN, Utrikesdepartementet och Socialdepartementet 1995.

Stefan, S Reforming the Provision of Mental Health Treatment i Man-Made Medicine. Women s Health Public Policy and Reform, redaktör KL Moss. Duke University Press 1996. Szebehely, Marta Äldreomsorgens förändringar och kvinnors vardag i skriften Kvinnorna och välfärden, redaktör Anne

Marie Berggren. Forskningsrâdsnämnden 1996.

Sörheim, Torunn Arntsen Vanlige kvinner uvanlige utford-

ringer. En studie kvinner med funksjonshemning. Uni-

av versitetet i Oslo 1998.

handikappersattning och Vårdbidrag under Utvecklingen av

nittiotalet. Rapport till regeringen. Rfv 1998:7.

anser

Riksförsäkringsverket 1998.

Vård och äldre och med funktions-

omsorg om personer personer hinder 1997, Socialstyrelsen 1998. Åström, Gertrud och Hirdman, Yvonne Kontrakt i kris. Carlssons

förlag 1992.

Statens offentliga 1998 utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringarochbeskattning.Fi. 29. 1976årslagomimmunitetochprivilegier i vissa Tänderhelalivet fall enöversyn.UD. nytt ersättningssystemför vuxentandvård. 30. Utlandsstyrkan.Fö. - Välfärdensgenusansikte.A. 31.Detgäller livet. Stödochvårdtill barnoch Mänpassaralltid Nivå- ochorganisationsspecifika ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.+ . processermedexempelfrån handeln.A. 32. Rättssäkerhet,vårdbehovochsamhällsskyddvid Vårt liv somkön.Kärlek, ekonomiskaresurseroch psykiatrisktvångsvård. . maktdiskurser.A. 33. Historia,ekonomiochforskning. Ty makten dinär Mytenomdetrationella Femrapporteromidrott. In. . arbetslivetochdetjämställdaSverige.A. 34. Företagaremedrestarbetsfönnåga. Översynavrörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva 35.Förordningartill miljöbalken. Bilagor. M. + försäkringar.Fi 36. Identifieringoch identiteti digitalamiljöer Alkoholreklam.Marknadsföring alkoholdryckerav Referatfrånenhearingden 12november1997. och Systembolagetsprodukturval. IT-kommissionens 4/98.K. rapport Integritet- Effektivitet- Skattebrott.Fi. 37.Denframtidaarbetsskadetörsäkringen. 10.Campusför konst.U. 38. Vad får vi för pengarna Resultatstymingav - 1 Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn statsbidragtill vissaorganisationerinom detsociala inom olika områden.U. området. 12.Självdeklarationochkontrolluppgifter 39.Detfinsk-svenskagränsälvssamarbetet.M. - förenkladeförfaranden.Fi. 40. BROTTSOFFER. 13.Säkrarekemikaliehantering.Fö Vad hargjorts Vad bör göras Ju. 14.E-pengar näringsrättsligafrågor.Fi.- 41.Läkemedelsinformationfor alla. 15.Grönanyckeltal Indikatorerför ettekologiskt 42. Försvarsmaktsgemensamutbildning for hållbartsamhälle.M. framtidakrav. Fö. 16.Näråsikterblir handling.Enkunskapsöversiktom 43. Hur skallSverigemåbättre bemötandeav personermedfunktionshinder. forstastegetmotnationellafolkhälsomål. - 17.Samordning digital marksändTV. Ku.av 44. En samladvapenlagstifming.Ju. 18.En gräns enmyndighet Fi. 45. Sotningi framtiden.Fö. - 19.IT ochregionalutveckling. 46.Ombuggningochandrahemligatvångsmedel.Ju. 120exempelfrån Sverigeslän.K. 47. Bulvanerochannat.Ju. 20. IT-kommisionenshearingominfrastrukturen 48. Kontrolleradochifrågasatt för digitala medier.Andrakammarsalen, intervjuermedpersonermedfunktionshinder. - Riksdagen1997-10-24.K. 49. Konsekvenseravatttaxfreeförsäljningenavvecklas 21.Problemmedinbäddadesysteminför ZOOO-skiftet. inom EU. K. HearinganordnadavIT kommissioneni 50.De 39stegen.Läkemedelsutredningarunder samverkanmedIndustritörbundetochStatskontoret 1900-taletochannatunderlagsmaterialtill 1997-11-14.K. Läkemedel vårdi ochhandel,SOU 1998:28.S. 22. Försäkringsgaranti. 51.Vuxenutbildningochlivslångtlärande. Ett garantisystemför försäkringsersättningar,Fi. Situationeninför ochunderförstaåretmed 23. Statenoch exportfinansieringen.N. kunskapslyftet.U. 24. iskeriadminisüationenF i ettEU-perspektiv. 52.Utstationering arbetstagare.A. av Översynavñskeriadministrationen Jo. 53.Ta påmöjligheternai Östersjöregionen.N. m.m. vara 25.Tre städer.En storstadspolitikför helalandet. 54.Hur offensiv IT-användningkanskapatillväxt + st4 bilagor. för mindreföretag.Ettrådslag anordnatav 26. Frånhembränttill Mariakliniken. IT-kommissionen uppdragavKommunikationsfaktaomungdomarochsvartsprit. departementet,Närings-ochhandelsdepartementet - 27.Nya ledningsreglerfor bankaktiebolagoch ochIndustriförbundet. försäkringsbolag.Fi. Rotundan,Rosenbad1997-1l-l8.K. 28. Läkemedel vårdi ochhandel.Omensäker,flexibel 55.Demokratinsräckvidd.Dokumentationfrån ett ochsamordnadläkemedelsforsörjning.S. seminarium.Demokratiutredningensskriftserie. SB.

OçGlEL/o

©2545

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

56.Avdrag för ökadelevnadskostnadervid tjänsteresa 83 DUKOM Distansutbildningskomrnittén. . ochtillfälligt arbete.Fi Pådistansutbildning,undervisningochlärande. 57.DUKOM Distansutbildningskommittén. Kostnadseffektivdistansutbildning.U. distansutbildningsprojektmed 84.DUKOM Distansutbildningskomrnittén. Utvärderingav IT-stöd. U. Flexibelutbildning distans.U. 58.IT ochnationalstaten.Fyraframtidsscenarier. 85.Att röstamedhänderna.Om storrnöten, IT-komrnissionensrapport6/98.K. folkomröstningarochdirektdemokratii Schweiz.

59.Räddningstjänsteni Sverige SB. RäddaochSkydda.Fö. 86.Utvecklingssamarbete rättsornrådet. - 60. Kring Hallandsåsen.M. Östeuropa.Ju. 61.Livsmedelstillsyni Sverige.Jo. 87.Prerniepensionsmyndigheten.Fi. 62.Kampanjmedkunskaperochkänslor.Om 88.DomarenochBeredningsorganisationen kämavfallsornröstningeni Malå kommun1997.M. utbildningocharbetsfördelning.Ju. - 63. Engod affär i MotalaJoumalistemasavslöjanden 89.Greppet attvändaenregionsutveckling. och läsarnasetik.Demokratiutredningensskriftse- RapportfrånSöderharnnskommittén.N. rie. SB. 90. Stegetföre.Nedslagi detlokala 64. Bättreoch tillgänglig information. brottsförebyggandearbetet.Ju. mer Småföretagsdelegationensrapport N. 91.Nya kommunalförnyelseochkompetensgrepp- 65. Nya tider,nyaförutsättningar... utveckling.In. IT-kommissionensrapport8/98.K. 92.Godaidéeromsmåföretagochsamverkan. funktionshindradeeleveri skolan.U. Småföretagsdelegationensrapport N. 66. FUNKIS - 67.Socialavgiftslagen.S. 93.Kapitalförsörjningtill småföretag. 68 Kunskapslägetpåkämavfallsornrådet1998.M. Småföretagsdelegationensrapport N. . 69.Lämplighetsprövning personalinom 94.Förslagskatalog. av förskoleverksamhet,skolaoch skolbamomsorg.U. Småföretagsdelegationensrapport N. 70. Skolan,IT ochdetlivslångalärandet. 95.Förstärktskyddavskogsmarkför naturvård.M. Hearinganordnad Utbildningsdepartementet 96.NaziguldetochRiksbanken.Interimrapport.UD. av ochIT-kommissionen,Rosenbad1997-12-04, 97.Gör barntill medborgareOmbarnochdemokrati IT-kornmmissionensrapport7/98.K. under1900-talet.SB. 71. Denkommunalarevisionen ettdemokratiskt 98.Konkurrenslagensregleromföretags- kontrollinstrument.In. koncentration.+ Bilaga.N. 72.Kommunalafrnansförbund.Fi. 99.accepteraBetänkandefrån dennationellasam- 73 OrganisationerMångfaldIntegration Ett framtida ordningskommitténför Europaåretmotrasism.In. . systernför statsbidragtill invandrarnas 100.Harrasismentagit slut nu Bilagatill betänkande riksorganisationerm.fl.In. från dennationellasamordningskommitténför polisen.Ju. Europaåretmotrasism.In. 74. Styrningenav 75 Djurförsök. Jo. 101.Detungamedborgarskapet.Dokumentationfrån . 76. Idrott ochmotion för livet. Statensstödtill idrotts- ettseminarium.SB. rörelsenochfriluftslivetsorganisationer.In. 102.Lekmannastyrei experternastid. Dokumentation 77.Kompetensi småföretag.Småföretagsdelegation frånettseminarium.SB. N. 103.Bemäktigaindividerna.Omdomstolarna,lagenoch ensrapport 78.Regelförenklingför framtiden.Småföretags- deindividuellarättigheternai Sverige.SB. delegationensrapport N. 104.Arbetsgivarensrehabiliteringsansvar.S. 79. IT ochregionalutveckling. 105.Minskaregleringenavkommunerochlandsting. erfarenheterfråntrehearingarundermars1998. In. IT-korrmimissionensrapport9/98.K. 106 Ungai ohälsoförsäkringen. . 80.Bostadsrättsregister.Ju. Tid för aktivitetochutveckling. 81 Användningenavvissastatsflygplan,m.m.SB. 107 Främjandelagenenöversyn.A. . . - 82.Försäkringsföreningar-ettreformeratregelsystem 108Analyseramera.Jo. . Fi.

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

109 RättsinformationochIT. Rapportfrån tvåsemi- . narier 1996och 1998.IT-kommissionensrapport 10/98.K. 110.Makesarvsrätt,dödsboförvaltareochdödförklaring. Ju. 111. E-plikt. Att säkradetelektroniskakulturarvet.U. 112.Resurser lika villkor U.på 113.I GodTro. Samhälletochnyandligheten. 114.Svenskani EU. Hur vi kanfrämjakvaliteten de svenskaEU-textcma.SB. 115.Distansarbete.A. 116.Stoppreglema.Fi. 117.Utgått 118."SustainableSweden" aSUCCESSstory. - Möjligheterochhinderför eninternationalisering avettsvensktmiljöanpassatnäringsliv. +Bilaga.N. 119.Kommunaluppdragsverksamhet1998.In. 120.EñerlevandepensionEnanpassningtill detrefor meradeålderspensionssystemet.S. 12 Arbetsförhållandenochattityder. . professionellasmötenmedpersonermed funktions-hinder. 122.E-pengar civilrättsliga frågorm.m.Fi. - 123.Folkrâttsligstatusm.m.Fö. 124.Demokratipå europeisknivå Demokratiutredningensskriftserie.SB. 125.Statensmuseerfor världskultur.Ku. 126.Beskattningutantaxfree.Fi. 127.Tullagensöverklagandereglerm. m.vid en omorganisation Tullverket. Fi.av 128.Forskningspolitik.U. 129.Svensksjöfartsnäringhot ochmöjligheter.K. 130.Kämavfalloch Säkerhet.Rapportfrånett seminariumomsäkerhetsanalys slutförvaringenav avanväntkämbränsle.M. 131.CSN Enmyndigheti ständigförändring.U.- 132.EngranskningavEstoniakatastrofenochdess földer. K. 133.Godetik nätet.IT-kommissionensrapport 11/98K. 134.Läsarnaochdemokratin ettbrevtill detläsande - Sverige.SB. 135.Domstolsorganisationen sammanställningavgnmdmaterialfrån 1995årsDomstolskomrnitté.Ju. 136.Redovisningoch aktiekapitali euro.Ju. 137.Miljö i grundoch botten erfarenheterfrån - Hallandsåsen.M. 138 Kvinnor,mänochfunktionshinder. .

1998 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Försvarsdepartementet

från Säkrarekernikaliehantering.13 Demokratinsräckvidd.Dokumentation ett Demokratiutredningensskriftserie.55 Utlandsstyrkan.30 seminarium. avslöjandenoch Försvarsmaktsgemensamutbildningfor Engod affär i Motala.Joumalistemas etik.Demokratiutredningensskriftserie.63 framtidakrav. 42 läsarnas vissastatsflygplan, 81 Sotningi framtiden.45 Användningenav m.m. Räddningstjänsteni Sverige RäddaochSkydda.59 Att röstamedhänderna.Om storrnöten, ochdirektdemokratii Schweiz.SB. Folkrättsligstatusm.m.123 folkomröstningar

85 Socialdepartementet Görbarntill medborgareOm barnochdemokratiunder

1900-ta1et.97 Tänderhelalivet

medborgarskapet.Dokumentationfrånett nytt ersättningssystemför vuxentandvård.2 Det unga - Alkoholreklam.Marknadsföring alkoholdryckeroch seminarium.101 av i tid. Dokumentationfrån Systembolagetsprodukturval.8 Lekmannastyre experternas seminarium.102 Näråsikterblir handling.Enkunskapsöversiktom ett individerna.Omdomstolarna,lagenoch bemötande personermedfunktionshinder.16 Bemäktiga av individuellarättigheternai Sverige.103 Trestäder.Enstorstadspolitikförhelalandet. de Svenskani EU. Hurvi kanfrämjakvaliteten de + 4stbilagor.25

svenskaEU-textema.114 Frånhembränttill Mariakliniken.

europeisknivå Demokratiutredningens fakta ungdomarochsvartsprit.26 Demokrati - om Läkemedeli vårdochhandel.Omensäker,flexibel skriftserie.124 ochdemokratin brevtill detläsande ochsamordnadläkemedelsförsörjning.28 Läsarna - ett Detgäller livet.Stödochvårdtill barnoch Sverige.134 ungdomarmedpsykiskaproblem.+Bilaga.3 l

Justitiedepartementet Rättssäkerhet,vårdbehovochsamhällsskyddvid

psykiatrisktvångsvård.32 BROTTSOFFER. Företagaremedrestarbetsformåga.34 Vad hargjorts Vad börgöras 40 Denframtidaarbetsskadeförsäkringen.37 Ensamladvapenlagstiftning.44 tvångsmedel.46 Vad får vi förpengarna Resultatstymingav Ombuggningochandrahemliga statsbidragtill vissaorganisationerinomdetsociala Bulvanerochannat.47 polisen.74 området.38 Styrningenav Läkemedelsinformationforalla.41 Bostadsrättsregister.80 rättsornrådet. Hur skallSverigemåbättre Utvecklingssamarbete förstastegetmotnationellafolkhälsomål.43 Östeuropa.86 - BEREDNINGS- Kontrolleradochifrågasatt DOMAREN OCH intervjuermed medfunktionshinder.48 ORGANISATIONEN - personer De39 stegen.Läkemedelsutredningarunder utbildning ocharbetsfördelning.88 e och underlagsmaterialtill Stegetföre.Nedslagi detlokalabrottsförebyggande 1900-talet annat Läkemedelivård ochhandel,SOU1998:28.50 arbetet.90 dödsboforvaltareochdödforklaring. Socialavgiftslagen.67 Makesarvsrätt, Arbetsgivarensrehabiliteringsansvar.104 110 Domstolsorganisationensammanställning grund- Ungai ohälsoförsäkringen. - av årsDomstolskommitté.135 Tid för aktivitetochutveckling.106 materialfrån 1995 I GodTro. Samhälletochnyandligheten.l 13 Redovisningochaktiekapitali euro.136 Efterlevandepension.Enanpassningtill detreforrnerade

Utrikesdepartementet ålderspensionssystemet.120

fall Arbetsförhållandenochattityder. 1976årslag omimmunitetochprivilegier i vissa professionellasmötenmedpersonermedfunktions enöversyn.29 - - hinder.121 NaziguldetochRiksbanken.Interimrapport.96 Kvinnor, mänochfunktionshinder.138

Statens offentliga 1998 utredningar

Systematisk förteckning

Försäkringsgaranti. Ett garantisystemför försäkringsersättningar.12

Kommunikationsdepartementet ledningsregler

Nya for bankaktiebolagoch lT ochregionalutveckling. försäkringsbolag.27 120exempelfrånSverigeslän. 19 Avdragfor ökadelevnadskostnadervid tjänsteresa IT-komrnisionenshearingominfrastrukturen ochtillfälligt arbete.56 för digitala medier.Andrakammarsalen, Kommunalafinansforbund.72 Riksdagen1997-10-24.20 Försäkringsforeningar-ettreforrneratregelsystem82 Problemmedinbäddadesysteminför 2000-skiftet. Premiepensionsmyndigheten.87 HearinganordnadavIT kommissioneni Stoppreglema.116 samverkanmedIndustriförbundetoch Statskontoret E-pengar civilrättsligafrågorm.m.122 - 1997-11-14.21 Beskattningutantaxfree.126 Identifiering ochidentiteti digitalamiljöer. Tullagensöverklagandereglerm. m. vid en Referatfrånenhearingden12november1997. omorganisation Tullverket.av 127 - IT-kommissionensrapport4/98. 36 Konsekvenser Utbildningsdepartementet avatttaxfreeförsäljningenavvecklas inomEU. 49 Campusför konst10 Hur offensiv IT-användningkanskapatillväxt Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn för mindreföretag.Ettrådslaganordnatav inom olika områden.l 1 IT-kommissionen uppdragavKommunikations- Vuxenutbildningoch livslångtlärande. departementet,Närings-ochhandelsdepartementet Situationeninför ochunderförstaåretmed ochIndustriförbundet.Rotundan,Rosenbad1997-11- kunskapslyftet.51 18.54 DUKOM Distansutbildningskommittén. IT ochnationalstaten.Fyraframtidsscenarier. Utvärderingavdistansutbildningsprojektmed IT-kommissionensrapport6/98.58 IT-stöd. 57 Nya tider,nyaförutsättningar... FUNKIS funktionshindradeeleveri skolan.66 - IT-kommissionensrapport8/98.65 Lämplighetsprövning personalinom av Skolan,IT ochdetlivslångalärandet. förskoleverksamhet,skolaochskolbamomsorg,69 Hearinganordnad Utbildningsdepartementetav och DUKOM Distansutbildningskommittén. IT-kommissionen,Rosenbad1997-12-04, Pådistansutbildning,undervisningoch lärande. lT-kornrmnissionensrapport7/98.K. 70 Kostnadseffektivdistansutbildning.83 IT ochregionalutveckling. DUKOM Distansutbildningskommittén. erfarenheterfråntrehearingarundermars1998. Flexibelutbildning distans.84 lT-komrnrnissionensrapport9/98.80 E-plikt.Att säkradetelektroniskakuturarvet.l 1l RättsinformationochIT. Rapportfrån två seminarier Resurserpå lika villkor 112 1996och 1998.IT-kommissionensrapport10/98.109 Forskningspolitik.128 Svensksjöfartsnäringhot ochmöjligheter.129 CSN Enmyndigheti ständigförändring.131 - En granskningavEstoniakatasrofenochdessföljder. 129 Jordbruksdepartementet God etik pånätet.IT-kommissionensrapport11/98. Fiskeriadministrationeni EU-perspektiv. ett 133 Översyn fiskeriadministrationen 24 av m.m. Livsmedelstillsyni Sverige.61 Finansdepartementet Djurförsök.75 Omstruktureringarochbeskattning.l Analyseramera.108 Översyn rörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva av försäkringar.7 Arbetsmarknadsdepartementet Integritet Effektivitet- Skattebrott.9- Välfärdensgenusansikte.3 Självdeklarationochkontrolluppgifter Män alltid Nivå- ochorganisationsspecifika passar - förenkladeförfaranden.12 processermedexempelfrånhandeln.4 E-pengar näringsrättsligafrågor. 14- Vårt liv kön. Kärlek, ekonomiska och som resurser Engräns enmyndighet 18 maktdiskurser.5 -

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Ty makten dinär Mytenomdet rationella Minskaregleringenavkommunerochlandsting.105 arbetslivetochdetjämställdaSverige.6 Kummunaluppdragsverksamhet1998.119 Utstationeringavarbetstagare.52 Främjandelagen 107 Miljödepartementet

- en översyn. Distansarbete.115 Grönanyckeltal Indikatorerför ettekologiskthållbart

-

samhälle.15 Kulturdepartementet 35

Förordningartill miljöbalken. Bilagor.+ Samordning digital marksändav TV. 17 Det fmsk-svenskagränsälvssamarbetet.39 Statensmuseerfor världskultur. 125 Kring Hallandsåsen.60

Kampanjmedkunskaperochkänslor.Om Närings- och handelsdepartementet kämavfallsomröstningeniMalå kommun1997.62 Statenochexportfmansieringen.23 Kunskapsläget kämavfallsområdet1998.68 Ta påmöjligheternai Östersjöregionen.53 Förstärktskyddavskogsmarkförnaturvård.95

vara Bättreochmertillgänglig information. Kämavfall och Säkerhet.Rapportfrånett seminarium Småföretagsdelegationensrapport 64 omsäkerhetsanalysavslutförvaringavanvänt Kompetens småföretag.i kämbränssle.130 Småföretagsdelegationensrapport 77 Miljö i grundochbotten erfarenheterfrån

- Regelforenklingför framtiden. Hallandsåsen.137 Småföretagsdelegationensrapport 78 Greppet attvändaenregionsutveckling.

- Rapportfrån Söderhamnskomrnittén.89 Godaidéeromsmåföretagochsamverkan. Småföretagsdelegationensrapport 92 Kapitalforsörjningtill småföretag. Småföretagsdelegationensrapport 93 Förslagskatalog. Småforetagsdelegationensrapport 94 Konkurrenslagensregleromföretagskoncentration. +Bilaga.98 "SustainableSweden" aSUCCESSstory.

- Möjligheterochhinderfor eninternationaliseringav ettsvensktmiljöanpassatnäringsliv. Bilaga. 1 18+

Inrikesdepartementet Historia,ekonomiochforskning. Femrapporteromidrott. 33 Denkommunalarevisionen ettdemokratiskt

kontrollinstrument.71 OrganisationerMångfald Integration Ettframtida

systemfor statsbidragtill invandrarnas riksorganisationerm.fl. 73 Idrottochmotion för livet. Statensstödtill idrottsrörelsenochfriluftslivets organisationer.76 Nya kommunalförnyelseochkompetens-

grepputveckling.91 accepteraBetänkandefrån dennationellasamordningskommitténför Europaåretmotrasism.99 Harrasismentagitslut nu Bilaga till betänkandefrån dennationellasamordningskommitténför Europaåret motrasism.100