Ett samhälle för alla : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

HÄLLE

E T SAM |ö R ALLA Hlandikapputredningens slutbetänkande

SSM 1989 års Handikapputredning

Meka om,

Statens offentliga utredningar EE 199252 % Socialdepartementet

Ett samhälle

för alla

Slutbetänkande års handikapputredning

av 1§§_9

Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskonbor ombesörja remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm tel 08739 96 30 Telefax 08739 95 48

ISBN 91-38-13065-3 ISSN 0375-250X

Graphic Systems AB, Göteborg 1992

SOU 199252

Till statsrådet och chefen

för

Socialdepartementet

Genom regeringens beslut den 15 september 1988 bemyndigades statsrådet Lindqvist tillkalla kommitté med Bengt att en uppdrag att utreda frågor om socialtjänstens och habiliteringensrehabiliteringens insatser for människor med omfattande funktionshinder S 198803. Kommittén antog namnet 1989 års handikapputredning. En kortfattad for utredningsuppdraget och vårt arberedogörelse tes uppläggning lämnas i kap Direktiven till utredningen dir. 198853 har i sin helhet bifogats betänkandet bil. 1. Genom detta betänkande, Ett samhälle för alla, har kommittén slutfört sitt uppdrag. Kommittén har halt bred sammansättning med föreen trädare for alla riksdagspartier, den samlade handikapprörellandstings- och kommunforbunden, statliga myndigheter sen, mil. Sammansättningen kommittén framgår närmare av av bilaga 2 i betänkandet. Genom beslut regeringen den 1 december 1988 utvidav kommitténs uppdrag tilläggsdirektiv dir. gades genom 198865. Kommittén i uppdrag att utreda och lämna gavs gymnasieutbildning for svårt rörelsehindrade forslag om ungdomar och social omvårdnad och habilitering i anslutning om till utbildningen. beslutade den 20 april 1989, dnr V 117886 Regeringen till kommittén överlämna socialdelvis och V 143989 att betänkande Aktuella socialtjänstfrågor SOU beredningens 198619, i de delar som avsåg klagorätt och inkomstprövning när det gäller social service inom äldre- och handikappomsor-

egen. Genom beslut regeringen överlämnades i september 1990 av skrivelse till handikapputredningen vari begärdes en överen det framtida tolkbehovet dnr 3890. syn av har tilläggsdirektiv dir. 199024 beslu- Regeringen genom

SOU 199252

tat att 1989 års handikapputredining inte skall begränsas av de s.k. nolldirektiven från 1984 Jmot bakgrund av behovet av

åtgärder inom handikappområdlet. Innebörden är att handi-

kapputredningen inte behöver vfrisa hur förslag om utgiftsökningar eller inkomstminskningzar behöver finansieras. Däremot skall kommittén göra väll genomarbetade kostnadsberäkningar av sina forslag och vissa på konsekvenserna för olika intressen. 1989 års handikapputredning, har före detta betänkande avlämnat fyra delbetänkanden och ett huvudbetänkande till Socialdepartementet. Det första delbetänkandet hacde titeln Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar SOU 198954 och överlämnades i juli 1989. Det; andra delbetänkandet, Överklagningsrätt och ekonomisk beáhovsprövning SOU 19902, överlämnades i januari 1990. Det tredje delbetänkandet som överlämnades i 1990 hade ttiteln Handikapp och välfärd mars en lägesrapport SOU 199019. Detta betänkande utgjorde en kartläggning av livssituatiomen för svårt handikappade. Betänkandet remitterades koommittén till 250 remissinsav tanser. En sammanställning av Iremissvaren har presenterats under namnet Gjort och ogjort 12989 års handikapputredning, december 1990. I juni 1991 överlämnade komiittén sitt huvudbetänkande, Handikapp Välfärd Rättvisa SOlU 199146. Betänkandet hade utarbetats mot bakgrund av vår kartläggning, remissynpunkter med anledning vâr llägesrapport och de bärande av principer, kvalitetskrav, som hamdikapputredningen fastlagt avseende insatser for människor Imed ñmktionsnedsättningar. I huvudbetänkandet lades frarm förslag for att säkra svårt funktionshindrades tillgång till eett individuellt anpassat stöd och service i samhället. Det handllade om habilitering, rehabilitering, expertinsatser och hjäljpmedel. Förslag lades också fram om personligt stöd och bättrre tillgång till sysselsättning, arbete, färdtjänst, bostäder med sservice m.m. Det fjärde delbetänkandet, Em väg till delaktighet och inflytande SOU 199197 tolk för. döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och talskadade, övcerlämnades i december 1991. I detta betänkande lämnades förslag utökade utbildningsom insatser och rekryteringsfrämjamde åtgärder för att förbättra tillgången till tolkar. Det foresloogs också ökade insatser for

SOU 199252

dövblinda. Vidare föreslogs bl.a. att landstingen skulle åläggas reglerad skyldighet att organisera, finansiera och tillhanen dahålla tolktjänst. Utöver de betänkanden handikapputredningen utsex som arbetat har den också gett ut ett antal rapporter för ytterligare situationen för funktionshindrade. En belysning av sammanutredningens publikationer återfinns i bilaga 4. ställning av I föreliggande betänkande har handikapputredningen arbetat vidare med generellt riktade insatser. Särskild uppmärksamhet har ägnats åtta områden, som prioriterats på grund av sin stora betydelse för funktionshindrades delaktighet i samhället. De åtta områdena grundläggande samhällsinavser formation, kommunens för funktionshindrades likstälansvar lighet med andra invånare, utformning bostäder och miljöav er, kultur-medier-läromedel, resemöjligheter, grundläggande telekommunikation, arbetslivets tillgänglighet och åtgärder mot diskriminering i näringsverksamhet. Vi lägger fram förslag med innebörden att varje sektor i samhället skall tillse att funktionshindrade skall vara likställda med andra invånare inom respektive sektors område och kunna ta del sektorns av utbud service och tjänster. Vid behov av tillgänglighetsav skapande åtgärder skall dessa finansieras som inom sektorn i övrigt. Det är således genom en konsekvent tillämpning av ansvars- och fmansieringsprincipen som enskildas möjligheter till inflytande och delaktighet inom nämnda områden skall ökas. För bevakning enskildas intressen föreslår vi också inav rättandet särskild handikappombudsman. Vi behandlar av en vidare i detta betänkande bl.a. invandrare med funktionshinder, utbildning av personal samt forskning inom hela det fält avser funktionshindrade inom vårt uppdrag. som Kommittén har framställt detta betänkande i lättläst version, i punktskrift och på kassett. Därjämte finns en sammanfattning översatt till engelska. Material från utredningen kan rekvireras under adress Socialdepartementet, 103 33 Stockholm.

SOU 199252 Kommittén är enig i sina huvudfrâgor i föreliggande beetänkande. Särskilda yttranden har avlämnats i vissa frågor.

Stockholm i juni 1992

Gerhard Larsson

Jan Andersson Leif Bergdahl Ingvar Björk

Folke Carlsson Hans Dau Ulla-Britt Hagström

Marianne Jönsson Rolf L Nilsson Birgitta Rydberg

Ingela Tuvegran

Tore Karlsson Ann-Charlotte Carlberg

SOU 199252

Förkortningar

ADA Americans with Disabilities Act ADL Anti-Discrimination Legislation Af Arbetsförmedling AFL Lagen om allmän försäkring 1962381 AMI Arbetsmarknadsinstitutet AlVII-S Arbetsmarknadsinstitutet med särskilda resurser AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMU Arbetsmarknadsutbildning BS 1959 års Byggnadsstadga CEMT European Conference of Ministers of Transport CIB Internationella byggforskningsorganisationen CMT Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi, Linköpings universitet DHR De handikappades riksförbund DO Diskrimineringsombudsmannen DPI Disabled peoples international ECOSOC FNs ekonomisk-sociala råd EES European economic space EFS Europeiska fackliga samorganisationen EFTA European free trade association EG Europeiska gemenskapen EMU Europeiska Monetära Unionen FA Riksföreningen AUTISM FBIS Förbundet blödarsjuka i Sverige FCC Federal Communication Coxmnission FIMITIC Fédération Intemationale des Mutiles, des Invalides du Travail et des Invalides Civils Fk Försäkringskassan FMLS Föreningen mot läs- och skrivsvårigheter FN Förenta Nationerna fotoL Lagen rätt till fotografisk bild om FoU Forskning och utveckling FRN Forskningsrådsnänmden

22 Förkortningar SOU 199252

FUB Riksföreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna FÖC Text- och teckenspråkstelefonins förmedlingstjänst GSA General Services Administration GSM Global System for Mobile Telephone HAKO Lagen 1979558 handikappanpassad kolom lektivtrañk HANDYNET Datoriserat informationssystem för funktionshindrade HCK Handikappförbundens centralkommitté HELIOS Handicapped people in the European Community Living Independent in an Open Society HI Handikappinstitutet HO Handikappombudsman HRF Hörselskadades riksförbund HSL Hälso- och sjukvårdslagen 1982763 HVU Hörselvårdsutredningen ILSMH International League of Societies for Persons With Mental Handicap ISDN Integrated Services Digital Network JK Justitiekanslern JO Justitieombudsmannen J uU Justitieutskottet JämO J ämställdhetsombudsmaxmen KBH Kommunalt bostadstillägg för handikappade KBT Kommunalt bostadstillägg KHR Kommunalt handikappråd KL Kommunallagen 1991900 KO Konsumentsombudsmannen KU Konstitutionsutskottet LAF Lagen 1976380 arbetsskadeförsäkring om LAS Lagen 198280 anställningsskydd om LHR Länshandikappråd LL Lättläst litteratur LO Landsorganisationen i Sverige LSS Lag stöd och service till vissa funktionsom hindrade LU Långtidsutredningen 1992 MBD Minimal brain dysfunction NHR Neurologiskt handikappades riksförbund

Förkortningar 23 SOU 199252

NHV Nordiska hälsovårdshögskolan

NO Näringsfrihetsombudsmannen NR Nybyggnadsregler

NUTEK Närings- och teknikutvecklingsverket NV Nämnden för vårdartjänst OCR Optical Character Recognition OL Lagen särskilda omsorger om psykiskt utom vecklingsstörda 1985568 m ONP Open Network Provisions OSA Offentligt skyddat arbete PBF Plan- och byggförordningen 1987383 PBL Plan och bygglagen 198710 PRAO Praktisk arbetslivsorientering Post- och Teleutredningen RATS Radiosända talsyntestidningar för synskadade RBU Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar RDS Radio Data System RIL Regionsjukhuset i Linköping Regeringsformen RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling RFV Riksförsäkringsverket och lungsjukas riksförbund Hjärt- RmA Riksförbundet mot astma-allergi Riksförbundet för mag- och tarmsjuka RRV Riksrevisionsverket Rskr Riksdagsskrivelse Riksförbundet för Social och Mental Hälsa RSMH Riksåklagaren SBN Svensk Byggnorm SCB Statistiska centralbyrån Sfi Svenska för invandrare SFS Svensk författningssamling Internatio-

SHIA Svenska Handikapporganisationers

nella Biståndsstiitelse SHR Statens handikappråd SIH Statens institut för handikappfrågor inom ut-

bildningsomrâdet

SIL Statens Institut för Läromedel

24 Förkortningar SOU 199252

SIOS Samarbetsorgan for invandrarorganisationer i Sverige SIV Statens invandrarverk

SoL Socialtjänstlagen 1980620

SoS Socialstyrelsen SoU Socialutskottet SOU Statens offentliga utredningar SR Sveriges Radio SRF Synskadades riksförbund STIL

Stockholmskooperativet for independent living

STU Styrelsen för teknisk utveckling STAITEL Regeringens delegation for att effektivisera statliga myndigheters telekommunikation SVCR Svenska Centralkommittén för Rehabilitering tidigare SVCK SVT Sveriges Television SÖ

Skolöverstyrelsen

TCO Tjänstemännens Centralorganisation TF

Tryckfrihetsforordningen

TFB

Trañkforskningsberedningen

TPB Ialboks- och punktskriftsbiblioteket TU Trafikutskottet TUFFA Teknik Upphandling För Funktionshindrade i Arbetslivet TÖI Tolkoch översättarinstitutet UHÄ Universitetsoch högskoleämbetet UNHCR United Nations High Commiossion for Refugees URL

Upphovsrättslagen

VMA Viktigt meddelande för allmänheten WHO FNs världshälsoorganisation Ädel

Äldredelegationen

SOU 199252

Sammanfattning

Uppdraget och utredningsarbetet

1989 års handikapputredning framlägger här sitt slutbetänkande Ett samhälle for alla SOU 199252. Det är utredningens sjätte betänkande. Utgångspunkten for arbetet har varit situationen for barn, ungdomar och vuxna med omfattande funktionshinder samt for de små och mindre kända handikappgrupperna. Innehållet i våra tidigare fem betänkanden sammanfattas i ett särskilt avsnitt 1.2. Utredningens uppdrag har omfattat både generella åtgärder för att funktionshindrade skall bli likställda med andra invånare och individuella åtgärder for att förbättra personliga förutsättningar och skapa ett större oberoende. Regeringens uppdrag till har lämnats i direktiv dir. oss 198853 jämte tilläggsdirektiv dir. 198865 respektive 199024. Därjämte har till handikapputredningen överlämnats vissa skrivelser och riksdagsuttalanden. Vi konstaterade i vårt kartläggningsbetänkande SOU 199019 betydande klyftor i välfärden mellan funktionshindrade och andra liksom även mellan olika grupper funkav tionshindrade, mellan olika orter i landet, mellan insatsområden etc. Genom hela vårt utredningsarbete har en huvudinriktning varit att ñnna åtgärder som överbryggar och minskar dessa klyftor. Våra bärande principer som uttrycker kvalitetskrav och hävdar självbestämmande och inflytande, delaktighet, tillgänglighet, helhetssyn och kontinuitet har varit vägledande. Ett huvudtema for har varit att på olika vägar stärka oss självbestämmande och inflytande. Det har gällt i den dagliga livsforingen for enskilda genom bl.a. vårt forslag om rätt till personlig assistans och brett över hela samhällsfältet genom bevakning av en särskild handikappombudsman. Vi har slagit fast att varje samhällssektor måste ta sitt for att funktionshindrade på ett likvärdigt sätt med ansvar

26 Sammanfattning SOU 199252

andra skall bli delaktiga av sektorns utbud av service och tjänster. Denna uppgift skall i första hand utföras integrerat med andra uppgifter varje aktör inom respektive samhällsav område. Finansieringen skall ske på det sätt som sektorn i övrigt finansierar sin verksamhet. Ett medel i sådan utveckling är förankring en en av ansvars- och ñnansieringsprincipen. Vi har inom åtta väsentliga samhällsområden lagt förslag stärker principens genomsom slag och pekar mot en fortsatt utveckling. I flera fall har vi därför föreslagit kompletteringar till gällande lagstiftning. nu I andra fall bl.a. avseende arbetslivets tillgänglighet har - vi föreslagit en helt ny lag. Sammanfattningsvis har utredningsarbetets totala förslag haft inriktningen att funktionshindrade skall vara likställda med andra invånare. I det följande redovisar vi kapitelvis det huvudsakliga innehållet i vårt slutbetänkande. För detaljerade uppgifter om kostnader m.m. hänvisas till respektive kapitel.

Betänkandets innehåll i korthet

Samhällsutveckling och människor med funktionshinder kap. 2

Vi beskriver hur dels det ökade internationella beroendet, dels förstärkningen av kommuners och regioners roll minskar statens handlingsutrymme när det gäller att styra samhällsutvecklingen. Förutom förändringar i ekonomiska och materiella förhållanden noterar vi värderingsförskjutningar av mera svårbestämd art vilka bl.a. lett till att det ömsesidiga beroendet av kollektiva nyttigheter blir ett mindre uttalat samhällsmål. Kommunernas roll ökar i betydelse. Mer än 70 % av den offentliga sektorns utgifter för konsumtion och investeringar hanteras kommuner och landsting. av Genom den nya kommunallagen 1991900 ökar kommufrihet att utforma både den politiska organisationen nernas och förvaltningsorganisationen. Statens bidrag till kommunala finanser utvecklas till generella statsbidrag samtidigt som den kommunala beskattningsrätten begränsas. Strukturförändringarna inom bl.a. kommunernas verksamhet leder till ökande decentralisering, målstyrning och mark-

Sammanfattning 27 SOU 199252

nadstänkande. Den offentliga ekonomin ställer hårdnande ökad effektivitet, rationalisering och i vissa fall nedkrav på skärningar. Människor med funktionsnedsättningar är i hög grad beroende av offentlig service. Flera förändringar som nämnts tenderar att öka svårigheter och brister i funktionshindrades livsforing. Vi har också sett att detta har konsekvendagliga för deras möjligheter att utöva medborgerliga rättigheter. ser möjligheter stärka funktionshindra- För att belysa olika att des ställning görs en analys av den generella välfärdspolitikens och problem. Särskilt uppmärksammas valmöjligheter frihetsperspektivet. Det bl.a. medborgarnas, allmänhetens, stöd for framgår att

den generella välfárdspolitiken som avser alla och inte är

förenad med behovsprövning är betydligt större än för en Den generella välfärdspolitiken har selektiv, riktad, politik. också fördelar bl.a. överblickbarhet och en större genom en smidighet i administrationen. Den generella välfärdspolitiken har emellertid vissa problem bl.a. avser ekonomiska möjligheter att förverkliga som utställda löften exempelvis sjukvård, pensioner. Därutöver medför ökande decentralisering av offentlig verksamhet att en skillnader över landet tenderar att öka. Funktionshindrade medborgare och deras livsvillkor påverkas de förändringar sker i den generella välfärden. Vi av som vill i våra förslag stärka enskildas ställning både genegenom rella och individinriktade insatser och att fastslå att genom ansvaret for frågor rör funktionshindrade skall ligga inom som samhällssektor. Ansvaret skall förvaltas integrerat respektive med andra respektive område eller sektor. Vi uppgifter inom att detta är nödvändig färdriktning for fortsatt utmenar en veckling.

Grundläggande synsätt kap. 3

En fördjupad demokrati

Handikapputredningen sina överväganden och förslag som ser led i den fördjupar demokratin. avgörande process som Att skapa förutsättningar för och förverkliga delaktighet

28 Sammanfattning SOU 199252

och jämlikhet för människor med funktionsnedsättningar måste, med begreppens fulla innebörd, engagera hela samhället, också dem inte har erfarenheter egna funktionssom av nedsättningar. Vägledande för reformarbetet är våra bärande principer om självbestämmande och inflytande, tillgänglighet, delaktighet, helhetssyn och kontinuitet. De utgår från grundsatsen att alla människors värde är lika.

Färdriktningen

Hittills har generella tillgänglighetsaspekter i mindre omfattning blivit föremål för överväganden och aktiv handling. Handikapputredningen har kunnat konstatera att detta inneburit ett lappverk där individinriktade och särskilt riktade åtgärder fått användas för att kompensera brister i generell planering. Följden blir att möjligheter till oberoende och valfrihet minskar för människor med funktionsnedsättningar. Det uppstår också stora kostnader när. bristfälligheter skall repai efterhand. Tillgängliga medel borde riktas på annat reras sätt, till bestående och välfungerande insatser. mera Handikapputredningen att samtidiga och målmedvetanser

satsningar måste ske för att tillförsäkra funktionshindrade

na grundläggande förutsättningar för delaktighet i samhället. Vi de rättigheter vi i vårt huvudbetänkande preciseraavser som de i särskild lag stöd och service till vissa funktionsen om hindrade LSS och de skyldigheter för huvudmännen vi som skärpte förslag till tillägg i socialtjänstlagen 1980620 genom och hälso- och sjukvårdslagen 1982763. Satsningar måste också ske för att utveckla och säkerställa generell tillgängligen het och ett tydligt ansvarstagande inom varje samhällsområde för frågor rör funktionshindrade. Våra förslag i föreliggansom de betänkande har denna inriktning och uttrycker även lagfästa skyldigheter för huvudmän mil.

Fortsatt utveckling

Handikapputredningens arbete skall helhet. I takt ses som en med genomförandet våra förslag är det angeläget med av regelbundna utvärderingar med brukarmedverkan. De skall -

SOU 199252 Sammanfattning 29

utvärderingar med brukarmedverkan. De skall ge svar på frågan om den aktuella avvägningen mellan individinriktade och generella insatser präglas av helhetssyn och är ändamålsenlig efter brukarnas behov. Sammanfattningsvis vill handikapputredningen genom sina förslag stärka funktionshindrades ställning i samhället

genom

tydlig markering av ansvaret inom varje samhällsområde för frågor som rör funktionshindrade lagstiftning och uppföljningutvärdering av dess effekter ekonomiska styrmedel attitydpåverkande insatser kunskapsutveckling, kunskapsspridning, kunskapsbanker. -

Dessa åtgärder för närmare ett samhälle för alla. En föross stärkt grund skapas för fortsatt utveckling både enskildas av självbestämmande och den solidaritet som måste ñnnas i ett demokratiskt samhälle.

Handikapprörelsens roll kap. 4

Handikapprörelsen är en del av de svenska folkrörelserna och har hundraårig historia. Handikapporganisationema har i en dag sammanlagt ca 450 000 medlemmar I bilaga 5 redovisas de organisationer budgetåret 199192 erhåller statsbisom drag. Handikapprörelsen har haft och har en stor betydelse för en aktiv reformpolitik i vårt land. Organisationerna verkar bl.a. genom att vara remissinstanser för statliga utredningar, genom att delta i utredningsarbete experter och sakkunniga som och genom opinionsbildande Verksamhet i direkta kontakter med företrädare for politiska organ. Handikapputredningen anser att konsumentintressenbrukarinflytande skall stärkas. De förändringar pågår inom kommunal organisation som nu skapar ändrade förutsättningar för handikapprörelsens intressepolitiska verksamhet. Vi har betonat att detta ställer ökade krav på handikapprörelsen. Vi anser också att samhället har stor nytta av en initierad och kunnig handikapprörelse. För att rörelsen bl.a. skall kunna verka i de former planering och som

30 Sammanfattning SOU 199252

programskrivningar sker inom t.ex. en kommun har vi foreslagit en förstärkt rätt till grundläggande samhällsinformation. Vidare har vi förutsatt att handikapporganisationerna som hittills skall få ett brett samhällsstöd.

Internationella utvecklingslinjer kap. 5

Den internationalisering alltmera präglar utvecklingen i som Sverige berör i hög grad personer med funktionsnedsättningar. Samverkan inom EG är ett exempel även utvecklingen men utanför EG är betydelse. av Vi har konstaterat att våra forslag inte strida mot synes nu gällande eller planerade konventioner inom EG. Sverige bör i olika internationella organ verka för en spridning av de synsätt, arbetsformer m.m. som är förankrade i svensk handikappolitik. Av särskild vikt är den helhetssyn som vi redovisat i vårt utredningsarbete. Innebörden är att varje samhällssektor har ett for tillgänglighetsskapanansvar de åtgärder och att invånare med funktionsnedsättningar som andra skall kunna ta del respektive sektors

av utbud av varor,

tjänster etc. Genom EES-avtalet aktualiseras frågor kan ha nya som stora konsekvenser for vårt land. Vi har funnit skäl att stärka bevakningen av handikappfrågor genom den svenska EG-delegationen i Bryssel. Vi menar att det finns behov av att komplettera delegationen med en befattning som råd for särskild bevakning av handikappfrågor. Den årliga kostnaden for denna befattning beräknar vi till 500 000 kronor. I kapitlet redovisar vi vissa internationella initiativ rör som lagstiftning, utveckling av standards m.m. Vi beskriver vidare handikapporganisationers ställning och arbetsformer Vi konstaterar i sammanhanget att det är väsentligt att skapa samverkansmöjligheter mellan svenska handikapporganisationer och organisationer i andra länder. Initiativ i denna riktning bör enligt vår mening stödjas bl.a. för att främja att organisa- tioner byggs funktionshindrade själva ett medel for av som inflytande. I vårt land präglas organisationslivet och dess arbetssätt detta synsätt. I många andra länder är handikapav porganisationer styrda av professionella grupper på ett sätt som hindrar funktionshindrade att få gehör för sina synpunkter, erfarenheter och kunskaper.

Sammanfattning 31 SOU 199252

Funktionshindrades jämställdhet och delaktighet kap. 6

Ett i vårt betänkande är hur samhället genomgående tema skall kurma öppnas och bli tillgängligt för människor med fimktionsnedsättningar. Som ett medel för detta vill vi tillämpa ansvars- och finansieringsprincipen med innebörden att miljöer och verksamheter skall utformas och bedrivas så att de blir tillgängliga för alla människor. Kostnader för att skapa tillgänglighet ses som en del de totala kostnaderna för verksamheten och självklar av finansieras därmed verksamheten i övrigt. som För att stärka denna princip i praktiken har vi prioriterat åtta områden visat sig enligt våra undersökningar och som handikapporganisationernas erfarenheter innebära risker för diskriminering och hinder för funktionshindrade. Dessa hinder leder också ofta till dyra och frihetsinskränkande särlösningar. De åtta samhällsområden vi prioriterat och här belyser som i särskilda kapitel är grundläggande samhällsinformation kap. 7, den kommunala verksamheten kap. 8, byggnaders och miljöers tillgänglighet kap. 9, områdena kultur, medier och läromedel kap. 10, resemöjligheter kap. 11, telekommunikationer kap. 12, arbetslivsområdet kap. 13 samt näringsverksamhet kap. 14. Vi lagstifta och fianalyserar möjligheter att om ansvarsaf-principen bl.a. programstadnansieringsprincipen genom gande eller diskrimineringsförbud i grundlagen. Vidare analyserar vi effekter av ett eventuellt diskrimineringsförbud i annan lag. Vi dels i regeringsformen föreslå bestämmelse väljer att en förbud mot diskriminering i lag eller föreskrift på om annan grund funktionshinder, dels att pröva möjligheten att införa av sanktionerade förbudsbestämmelser inom centrala rättsområden och med utgångspunkt i våra bärande principer. I kapitlet görs genomgång den amerikanska lagstiften av med bl.a. Americans with Disabilities Act ADA, från ningen 1990 förbjuder diskriminering av funktionshindrade båsom de inom offentlig och privat sektor. ADA innehåller sanktioner för att framtvinga genomförandet av de krav som lagen uppställer inom olika områden.

32 Sammanfattning SOU 199252

I svensk rätt har hittills i stort saknats bestämmelser den av art finns i ADA. Våra förslag till reglering inom de som av oss prioriterade samhällsområdena har emellertid denna lagstiftning som en utgångspunkt. Inom de tidigare nämnda åtta områdena lägger vi förslag om åtgärder som skall göra respektive sektors utbud tillgängligt och därmed stärka den enskildes möjligheter till jämställdhet och delaktighet. Vi föreslår rättsföljder olika slag, av vite m.m., om kraven inte uppfylls.

Rätt till grundläggande samhällsinformation kap. 7

Informationsfriheten och rätten att få ta del allmänna av handlingar är hörnpelare i vårt demokratiska samhälle. Rättigheterna gäller alla medborgare och är grundlagsskyddade. Trots detta har funktionshindrade ofta stora svårigheter att få del information. Det kan fråga att rullstolsav vara om en bunden inte kan ta sig in i den lokal där den allmänna person handlingen förvaras. Det kan också gälla brist på tolkservice för döva, dövblinda och hörselskadade eller hinder för synskadade att få del handling på ett tillgängligt medium av en som kassettband eller punktskrift. Vi konstaterar även att negativt bemötande och ifrågasättande funktionshindrades av anspråk inte är ovanligt och ökar hindren när enskilda med funktionsnedsättningar begär information. Trots att gällande lagstiftning skulle kunna tillräcklig vara för att garantera funktionshindrades möjligheter att få del av grundläggande samhällsinformation anser vi att erfarenheterna tydligt pekar på behovet av ett förstärkt lagskydd. Det måste klart framgå att myndigheters stat, kommun, landsting serviceskyldigheter omfattar tillgänglighetsskapande åtgärder för personer med funktionsnedsättningar. Vi föreslår i detta syfte ett tillägg till förvaltningslagen med innebörden att funktionshindrade skall ha rätt till grundläggande samhällsinformation på ett för den enskilde lämpligt medium. I detta förslag ingår även att den enskilde på begäran skall ha rätt att få den information anpassad brett distribueras som till allmänheten t.eX. valinformation, ändringar i kommunala avgifter. Vidare uppmärksammar vi att information vid aku-

Sammanfattning 33 SOU 199252

ta situationer larm måste kunna nå döva, dövblinda, svårt hörselskadade och utvecklingsstörda på ett sätt de kan som uppfatta.

Kommuner för alla kap. 8

den kommunallagen 1991900 garanteras med- Genom nya till delaktighet i och inflytande över komborgarna möjlighet och landstings Verksamhet. Det finns emellertid inget muners i lagen stärker funktionshindrades lika behandling. som Kunskap och erfarenhet soIn samlats under handikapputarbete har emellertid visat att det i ett skede med redningens omfattande strukturförändringar är stor vikt att det i lag av att kommunerna i all sin verksamhet till att funkanges ser tionshindrade får i förhållande till andra invånare liken värdig ställning. För att klargöra detta föreslår vi ett tillägg till den nya Kommuner och landsting skall i all sin kommunallagen verksamhet tillförsäkra funktionshindrade likställighet med invånare i Härmed tydliggörs kommuners och deras övrigt. olika sektorers för att funktionshindrade ett likansvar ge serviceutbud i förhållande till andra kommuninvånavärdigt Det blir också skyldighet att vidta behövliga tillgängligre. en Dessa skall finansieras berörd hetsskapande åtgärder. som kommunal verksamhet i övrigt. Det blir en tillämpning av och ñnansieringsprincipen. ansvars- Kommunerna skall lämna årsredovisning över sin verksamhet.

Årsredovisningen kommunal

skall även omfatta verksamhet bedrivs i form juridisk person, t.ex. stiftelse som av annan eller kommunalt bolag. Det har under vårt utredningsarbete framkommit att arbetet med handikappanpassning i samhället i många avseenden är eftersatt. Vi markerar kommunernas och landstingens anatt föreslå särskild föreskrift i kommunallagen svar genom en innebärande att kommunernas årsredovisning skall ge uppvilka för handikappanpassning vidlysning om åtgärder som tagits under året. En sådan redovisning gör det möjligt för bl.a. handikappröfå summering vad uppnåtts. Det blir relsen att en av som få information effekterna fattade beockså möjligt att om av

34 Sammanfattning SOU 199252

slut och i vilken utsträckning de bärande principerna som vi fastlagt förverkligats.

En målinriktad kunskapsuppbyggnad funktionshindra-

om des villkor behövs inom kommunerna. Ett viktigt medel är den uppsökande verksamheten. I flera förslag har vi markerat värdet att den genomförs regelbundet och av på ett sådant sätt att den ger god bild såväl miljömässiga en av som psykosociala förhållanden och strukturinriktade frågor. Metodiken måste självfallet iaktta sekretesslagens bestämmelser. Kommunala planer och i frågor program om tillgänglighet skall både uttryck för den beslutade ge viljeinriktningen och vara praktiska och konkreta. De skall också kurma följas upp och utvärderas på kort och lång sikt. Handikapporganisationerna måste, för att kunna utöva inflytande, möjlighet att ges komma in tidigt i beslutsprocessen. Den organisatoriska formen för samarbetet får utarbetas efter lokala

förutsättningar

Det är betydelsefullt att

handikapporganisationernas medver-

kan fokuseras på de punkter där organisationerna besitter en speciell kompetens. Den vikt vi lägger vid utökningen av kommunernas uppsökande verksamhet innebär behov tillskott av av personal till en kostnad på i storleksordningen 36-55 miljoner kronor per ar.

Funktionshindrade och utformningen bostäder

av

och miljö Kap. 9

Det kan konstateras att offentlig miljö och bostäder från senaår har relativt re en god grundläggande tillgänglighet, framför allt för rörelsehindrade, fortfarande men byggs nya lokaler

med nivåskillnadertrappsteg måste

som passeras. Tillgänglighet och användbarhet för med nedsatt personer orienteringsförmåga är i allmänhet dåligt tillgodosedd. Gatu- och andra utemiljöer uppvisar ofta stora brister trottoarkanter; trappor, branta lutningar och dålig orienterbarhet. Följderna av dessa brister är för enskilda bl.a. ett ökat beroende personlig hjälp, minskad valfrihet av och i vissa fall en mycket stor isolering.

Begreppen tillgänglighet och användbarhet måste förenas

till ett kvalitetskrav. Det räcker inte med en godtagbar tillgänglighet om den inte också möjlighet för enskilda att ger

Sammanfattning 35 SOU 199252

använda miljön, verksamheten etc. I kapitlet förs självständigt och förhållningssätt i plan- och diskussion om attityder en och bygglagen PBL byggprocessen, tillämpningen av planoch användsamt ambitionsnivån för krav på tillgänglighet

barhet. Handikapputredningen lägger mot denna bakgrund

ett antal förslag på kort och lång sikt skall vidareutveckla som användbarhet för med funktions-

tillgänglighet och personer

nedsättningar. För att funktionshindrades rätt och möjligheter garantera vi att attityderna måste till delaktighet och inflytande menar Vi föreslår brett upplagd informationskampanj påverkas. en förtroendemän, och allmänhet. Kostnariktad till tjänstemän för beräknar vi till 5 miljoner kronor derna denna ca måste kunskaper funk- Också inom olika utbildningar om Vi föreslår därför att det tionshindrades behov fördjupas. för verksamma planerare, arkitekter anordnas fortbildning

och projektorer om tillgänglighetsfrågor.

förbättra bostadsförhållandena för funktionshindra- För att de Vi att det statskommunala bostadsanpassningsbianser skall i lag. Vi föreslår att funktionshindrade draget garanteras rätt att sin bostad enligt förordningen hyresgäster ges anpassa

om bostadsanpassningsbidrag.

och måste enligt vår Alla som agerar i plan- byggprocessen PBL översiktsplanerna. För att mening iaktta vad anger om föreslår vi länsstyrelsens roll försärskilt markera detta att stärks i planprocessen. Vi lägger förslag om att länsstyrelsen,

lämplighet hälso- och utöver bevakningen av miljöers ur också skall ha möjlighet att pröva miljö-

olycksrisksynpunkt,

och användbarhet. Konsekvensen detta ers tillgänglighet av kan häva beslut strider mot kraven blir att länsstyrelsen som Boverket skall delta i att på tillgänglighet. processen genom utvärdera och sprida kunskap goda exempel på hanfölja, om

dikappanpassning. i det problemet för Den befintliga miljön utgör dag största och användbarheten för funktionshindrade. tillgängligheten Vi föreslår därför Det gäller såväl byggnader som gatumiljöer.

vilka allmänheten har tillträde skall göras att lokaler till och användbara för funktionshindrade. Detta gältillgängliga och finansierade lokaler. En ler både privata lokaler offentligt på 15 år föreslås gälla. Kravet på handikap-

genomförandetid

bör helt absolut. Vi beskriver vissa

panpassning dock inte vara

36 Sammanfattning SOU 199252

fall där det får anses vara uppenbart oskäligt att ställa kravet på anpassning inom en period på 15 år, bl.a. det fallet att den

ansvarige kan komma på obestånd om anpassningen genomförs.

Till gatumiljön räknar vi terminaler och hållplatser. Vår ambitionsnivå är att det skall vara möjligt att ta sig fram för rullstolsanvändare i gatumiljön och möjligt att orientera sig för med nedsatt personer orienteringsförmåga. För anpassningen av gatumiljön bör en genomförandetid på 10 år gälla.

Kraven på lokal- och gatumiljöanpassning lagfásts genom tillägg i PBL.

Med föreslagen genomförandetid 15 en om respektive 10 år beräknas kostnaderna för anpassningen per år till ca 133 miljoner kronor vad avser offentligt finansierade lokaler och ca 100 miljoner kronor i fråga gatumiljön. Kostnaderna för om anpassningen av privata lokaler bedömer vi vara i samma

storleksordning som vid anpassning av offentligt finansierade

lokaler, dvs. 133 miljoner kronor per år.

Årskostnaderna för

anpassning av lokaler och gatumiljö blir enligt vår bedömning störst under de inledande åren varefter

de planar ut. De angivna beloppen skall alltså ses som genomsnittskostnader de över åren varierande nivåerna. av

Kultur, medier och läromedel viktiga vägar till

-

delaktighet och likställighet kap. 10

Kultur

Kulturinstitutioner lokaler och

verksamhet måste anpassas

för att med funktionshinder skall kunna ta del det personer av allmänna kulturutbudet. Vissa kulturaktiviteter måste som komplettering och kompensation dessutom utformas med sär-

skild tanke på behov hos exempelvis döva, dövblinda, svårt

hörselskadade, synskadade och utvecklingsstörda. Vi menar att riktade åtgärder bör komma till stånd för nämnda grupper och stödjas engångsbidrag från staten genom på i storleksordningen 2 miljoner kronor.

Radio TV -

N yhets- och informationsutbud förmedlas i ökad utsträckning via radio och television. Funktionshindrade ställs utanför ge-

Sammanfattning 37 SOrU 199252

stora brister i mediers tillgänglighet. Framtida avtal nom mellan staten och de avgiftsñnansierade företagen måste därför kompletteras med preciserade krav på åtgärder för olika behov. Tillgänglighetsskapande åtgärder behömålgruppers formuleras konkret b1.a. vad tid och typ insats. Vi ver avser av att en miniminivå på ett tillgängligt programutbud bör menar att 50 % det dagliga nyhetsutbudet och 10 % av den vara av verksamheten skall tillgängligt före egna producerade vara utgången 1996. Kostnaderna för olika tillgänglighetsskaav åtgärder 4,5 miljoner kronor år får tas ut Via pande - ca per avgifter med tidigare begrepp licensmedel. När det gäller den tv-kanalen TV 4 och eventuella nya ytterligare fristående tv-kanaler, bör krav på tillgänglighetsskapande åtgärder också regleras i avtal. Handikapputredningen föreslår därför att i framtida koncessionsavtal man mellan staten och fristående tv-företag i sändningstimmar etc. respektive företags åtagande med samma krav på ananger utbudet ställs på de avgiitsñnansierade förepassning av som Kostnaden för detta får när det gäller de fristående tagen. tv-kanalerna bestridas Via reklamintäkter.

Tidningar

Tidningar på kassett eller förmedlade på RATS för synskadade bör bli flera. Vi bedömer att tidningsbranschen inte har nu möjlighet att klara detta priset enligt ansvars- och genom fmansieringsprincipen. Statligt stöd erfordras därför under fem år varefter prövning bör ske av möjligheten att förverkliga af-principen utan att utbudet minskar för målgruppen. För att nå b1.a. utvecklingsstörda och personer med andra lässvårigheter t.ex. vid dyslexi krävs tillrättalagd lättläst nyhetsinformation. Tidningen 8 SIDOR sådan bearbetad inger en formation. Det krävs dock enligt utredningens mening ytterligare resurser för att ge tidningen en större spridning, så att och därmed intäkterna kan öka. Vi föreslår ett statupplagan ligt stöd 2,5 miljoner kronor fördelat på fem år för utom veckling och marknadsföring av tidningen.

38 Sammanfattning SOU 199252

Böcker

Staten anslår i dag drygt 60 miljoner kronor till talboksutgivning. Merparten av detta avser Tal- och Punktskriftsbibliotekets TPB verksamhet inklusive högskolelitteraturframställningen. Knappt 4 miljoner kronor avser framställningen av lättläst, s.k. LL-litteratur. Vi menar att det krävs ökad utgivning tal- respektive av LL-böcker. Detta stöd bör finansieras via statsbudgeten också under den kommande ö-årsperioden. För att kunna nå flera

funktionshindrade och öka mångfalden i utbudet bör-anslagen

till TPB och LL-stiftelsen emellertid räknas med totalt 25 upp miljoner kronor fördelade på en 5-årsperiod.

Läromedel

För att uppnå likvärdig undervisnings- och läromedelssituen ation för elever med funktionshinder föreslår vi att skollagen förtydligas avseende erforderligt anpassade läromedel, att talbokstillgången för synskadade grundskole- och gymnasieelever ökas, att ny teknik tas till vara på ett mera effektivt sätt och att läromedelsutbudet förstärks för döva och hörselskadade och för vissa rörelsehindrade elever. Behov läromedel för av elever med stora läs- och skrivsvårigheter dyslexi måste enligt vår mening uppmärksammas genom ett särskilt uppdrag till Statens institut för handikappfrågor inom skolan SIH. Vi föreslår mot denna bakgrund engångsanvisning till en SIH på 4 miljoner kronor för upprustning läromedelsenav heterna m.m. och 1 miljon kronor till TPB. Fr.o.m. den 1 januari 1995 föreslår vi ett kommunalt fullt ut för ansvar erforderligt anpassade läromedel och pedagogiska hjälpmedel till funktionshindrade elever.

Resemöjligheter kap. 11

Vår uppfattning är att kollektivtrafiken skall basen i vara trafikförsörjningen också för funktionshindrade. Målet skall vara att människor med funktionsnedsättningar tillförsäkras samma villkor och möjligheter att andra invånare. resa som Den enskilde skall kunna på hand även med allmänresa egen na trafikmedel.

SOU 199252 Sammanfattning 39

Vi redovisar ingående två modeller för att genomföra ett samlat för färdtjänst och kollektivtrafik. ansvar En modell är att trafikhuvudmannen i länet ges ett lagfäst för både kollektivtrafik och färdtjänst. ansvar En modell är att kommunerna och trafikhuvudmanannan i respektive län avtalar om att trafikhuvudmaxmen skall nen upphandla och samordna färdtjänst inkl. ombesörja legitimering för färdtjänst. Vi förordar i nuläget en konsekvent tillämpning av en avtalsmodell inom ramen för nuvarande regelsystem for kollektivtrafik, färdtjänst och sjukresor. Erfarenheterna av avtalsmodellen skall enligt vår mening följas upp. En prövning av en lagfäst modell skall ske senast år 1996. Kapitlet innehåller vidare bl.a. redovisning brister i en av anpassning färdmedel, terminaler och miljöer utifrån behov av vid olika funktionsnedsättningar även s.k. medicinska handikapp uppmärksammas liksom behov vid psykiska störningar. Från funktionshindrades synvinkel är kollektivtrafiken en helhet. Anpassning krävs i hela resekedjan. Därför anser vi att lagen 1979558 om handikappanpassad kollektivtrafik HA- KO skall kompletteras med föreskrift hänvisar till en som våra förslag i plan- och bygglagen om handikappanpassning inom tioårsperiod gatumiljöer, hållplatser och terminaen av ler. Vidare vi med utgångspunkt i vårt synsätt att beanser greppet resenär med funktionshinder bör användas genomgående i lagen om handikappanpassad kollektivtrafik i stället for handikappade. Olika trafikmedel och behov tillgänglighetsskapande åtav gärder behandlas utförligt bussar, spårbundna fordon, förortståg, regional tågtrafik, flyg m.m. och krav uppställs på tidsrymder och omfattning beträffande genomförandet oliav ka åtgärder. För bussar i linje- och beställningstrafik föreslås period en på 15 år mellan 1995-2010 för tillgänglighetsanpassning. ca Den årliga merkostnaden beräknas till 130 miljoner kronor. För loktågvagnar räknar vi med genomförandeperiod på en 1-15 år vilket årlig kostnad på 9 miljoner kronor under ger en de första fem åren och 1,5 miljoner kronor de följande tio åren. Kostnader för anpassning förortståg bedöms 3 miljoav vara

40 Sammanfattning SOU 199252

ner kronor per år mellan 1997-2002 och 1,5 miljoner kronor t.0.m. år 2012, for spårvagnar 9 miljoner år mellan per 1997-2002. Under åren 2002-2012 beräknas merkostnaden avseende spårvagnar till knappt 10 miljoner kronor per år. När det gäller lyftanordningar på flygplatser föreslås engångsen investering på 3 miljoner kronor, vilket innebär att samtliga flygplatser i Sverige som saknar nosbryggor har lyftar installerade senast två år efter att våra förslag i denna del trätt i kraft. Sammantaget uppgår merkostnaden för redovisade insatser till 150 miljoner kronor år under de första fem åren och till per 140 miljoner kronor per år mellan åren 2002-2012. Handikappombudsmannen föreslås ha uppgiften att bevaka efterlevnaden i dessa sammanhang och kunna påtala om exempelvis tidsgränser for uppnådd anpassning hålls.

Rätt till grundläggande telekommunikation kap. 12

Teleteknikens utveckling innebär stora, i vissa fall unika, möjligheter till ökad delaktighet for människor med funktionsnedsättningar. Vi betonar att grundläggande telekommunikation för funktionshindrade omfattar långt än funmer en gerande telefonitjänst. I begreppet bör också beaktas hur telekommunikation i kombination med datateknik kan underlätta vardagliga uppgifter; sociala kontakter och m.m. dessutom vara mycket betydelsefull för enskildas och anhöri-

gas trygghet.

Redan vid det traditionella bruket telefonitjänster har av funktionshindrade merkostnader i förhållande till andra medborgare. Ett av flera exempel är att samtal via texttelefon tar 3-10 gånger längre tid än motsvarande muntliga samtal, vilket betydande telefonräkningax ger Vi lägger förslag med syfte att dels ta tillvara tekniska nya landvinningar, dels ekonomiskt underlätta för enskilda med funktionsnedsättningar att ha tillgång till grundläggande telekommunikation på lika villkor soIn andra. Funktionshindrade skall inte betala än andra for teletjänster. mer Vi konstaterar att den vanliga telefonitjänsten under överskådlig tid kommer att vara dominerande men att utrust-

Sammanfattning 41 SOU 199252

flera punkter skulle kunna göras lättillgänglig ningen på mer

och användbar. S.k. datorkonferenser har visat sig öppna många nya kon-

taktvägar för med omfattande funktionsnedsättningpersoner Vidare beskriver vi ett antal tjänster TeleGuide, läsar. nya service telefon, digital överföring tal, bild och text per av ISDN, mobiltelefoni m.fl. har stora utvecklingsmöjligsom heter och kan få avgörande betydelse för enskildas och i vissa

fall anhörigas dagliga livsföring. teleområdet har i alltför liten omfattning be- Företagen på aktat funktionshindrades behov. Det krävs enligt vår mening

såväl lagstiftning stimulansåtgärder för att få förändringsom till stånd. ar Vi föreslår att det i den telelag förbereds tydligt skall som nu telekommunikation.

framgå allas lika rätt till grundläggande

Den särskilda telemyndighet inrättas fr.o.m. den 1 juli som vår ha uppgiften att bl.a. 1992 skall enligt uppfattning gransbehov telekommunikaka och följa hur funktionshindrades av

tion tillgodoses. Vi förordar beträffande ansvars- och fmansieringsprincipen

teleomrâdet dels enskild, dels kollektiv af-principen på en en

tillämpning. enskild af-principen vi att Med tillämpning av menar reskall sin verkspektive teleoperatör så långt möjligt anpassa samhet till funktionshindrades behov. Det skall ske inom nor-

hänsyn och tillgänglighetsskapande åt-

mala affärsmässiga

gärder skall bekostas av operatörerna. kollektiv af-princip vi att operatörer tillsam- Med en avser för varandras, samhällets och enskildas kostmans skall svara området. Detta sker särskilt inrättad nader inom genom en

telefond vi föreslår. som Telefonden skall kunna lämna stöd till

enskilda för anskaffning dyr telekommunikationsutrustav ning för merkostnader telekommunienskilda dagliga som avser kation området med särskild inforskning och utveckling inom riktning på funktionshindrades behov och erbjuder service för funktionsoperatörer företag som hindrade t.ex. förmedlingstiänst.

42 Sammanfattning SOU 199252

Telefonden byggs att alla upp genom teleoperatörer betalar en årlig avgift till fonden i proportion till operatörernas respektive omsättning. Tillhandahållandet teletekniska av hjälpmedel till enskilda skall underlättas att genom landstingens rehabiliterings- och hjälpmedelsverksamhet blir skyldig att bistå med behovsutredningar och i förekommande fall med rekvisition en som medger att den enskilde kan få ersättning från telefonden för inköp av utrustning. Vid behov föreslås landstingen bistå med inköp och installation teletekniska hjälpmedel. av Landstingens merkostnader föreslås då täckas via telefonden. För att förstärka möjligheter till överblick över ett stort och komplicerat utbud föreslår vi införandet frivillig varudeklaav ration teleterminaler av eventuellt på nordisk bas. Sammantaget beräknar vi kostnader för olika insatser för grundläggande telekommunikation för enskilda till 58 miljoner kronor per år. Tillsammans med beräknade kostnader för FoU 15 mkr, texttelefoner 61 mkr och telehjälpmedel 22 mkr ger detta ett medelsbehov för telefonden motsvarande 156 miljoner kronor år under de åren. per närmaste

Arbetslivets tillgänglighet för människor med

funktionshinder kap. 13

Enskilda arbetsgivare har mycket en hög grad av handlingsfrihet vid valet skall av personer som erbjudas anställning.

Arbetsrättslig lagstiftning innehåller endast ett mindre antal

regler som tar sikte på att främja arbetsmöjligheter för männi-

skor med funktionsnedsättningar. Dessutom värnar dessa

regler i huvudsak dem redan har om som anställning. I vissa andra länder tillämpas i varierande utsträckning kvotsystem för att bereda funktionshindrade tillträde till arbetslivet. I Sverige finns inte sådana system. I gengäld har vi bred arsenal olika

en av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som skall stärka enskildas förutsättningar

vägledning, AMI, Samhall, lönebidrag m.m.. När det gäller styrande eller stimulerande anställningsfrämjande åtgärder analyserar vi i kapitlet tre alternativa former som också kan kombineras

Sammanfattning 43 SOU 199252

lönesubventioner

a

b kvotsystem andra ekonomiska incitament för arbetsgivare.

c

Lönesubventioner utgår i form ett nytt flexibelt numera av vilket fastställs till sin nivå efter förhandling mellönebidrag lan arbetsförmedling och arbetsgivare. försämrat arbetsmarknadsläge är risken stor att arbets- I ett måste högre bidragsnivåer för att få förmedlingen dels erbjuda dels måste använda lönebidrag för till stånd anställningar, skulle ha fått anställning på den reguljäpersoner som annars arbetsmarknaden utan lönestöd. ra Handikapputredningen betonar starkt behovet av uppföljde flexibla lönebidragen och deras effekter på ning av nya anställningsmöjligheter för utredningens personkrets. skulle innebära att arbetsgivare åläggs att ha Kvotsystem viss andel anställda med funktionshinder. Erfarenheter en från andra länder är inte odelat positiva bl.a. på grund av att det är svårt att inordna mindre arbetsgivare i systemet och att därmed miste många lämpliga arbetstillfällen. man går om risker för attityder mot dem fått Det är också negativa som anställning kvotförfarande. genom därför att införande Handikapputredningen anser av eventuella måste komma i andra hand. Vi är dock inte kvotsystem helt främmande för förnyad prövning av denna möjlighet en anpassad efter svenska förhållanden. Andra ekonomiska incitament skulle innebära att arbetsgifår påtagliga konsekvenser av sin rekryteringspolitik. vare T.ex. skulle anställer med funkarbetsgivare som personer tionshinder kunna få minskade arbetsgivaravgifter medan andra inte anställer skulle få högre avgifter. som handikapputredningen det positivt att utveckla Enligt är ekonomiska incitament och styrmedel. Mycket stor omsorg måste dock åt att utveckla system har tydliga och ägnas som enkla regler för avgiftsnivåer etc. Handikapputredningen redovisar förslag om att följande områden måste utvecklas för att helhet stärka snarast som för med funktionsanställningsfrämjande åtgärder personer nedsättningar

44 Sammanfattning SOU 199252

förberedande insatser likvärdig ställning i arbetslivet insatser för att stärka den enskildes

- förutsättningar

ekonomiska incitament. -

Inom dessa områden föreslår

handikapputredningen bl a ett

system med lagstadgad skyldighet för arbetsgivare med ett visst minsta antal anställda förslagsvis 25 att tillhandahålla praktikplatser för personer i personkretsen för den som avses nya lagen, LSS. Arbetsgivares skyldighet föreslås regleras i en

ny lag om arbetslivets tillgänglighet se nedan.

Vid eventuell förändring

en av arbetsförmedlingsmonopolet

måste enligt

handikapputredningen även nya tillkommande arbetsförmedlingar, vid sidan av den offentliga, ha lagfäst

en skyldighet att biträda ñinktionshindrade. Arbetsmarknadsinstituten med särskilda föreslås resurser utifrån ett helhetsperspektiv kunna erbjuda personer med om-

fattande funktionsnedsättningar inslag

av grundrehabilitering.

Handikapputredningen föreslår vidare en helt ny lagstift-

ning om arbetslivets tillgänglighet för människor med funk-

tionsnedsättningar.

Enligt förslaget ställer lagen krav på arbetsgivare att vidta såväl generella individuella som åtgärder för att främja anställnings- och arbetsmöjligheter för med funktionspersoner hinder. Lagen fastställer även att arbetsgivare inte får missgynna en arbetstagare eller arbetssökande på grund dennes av funktionshinder. Lagen skall ses som en pluslag i förhållande

till befintlig arbetsrättslig lagstiftning och är en praktisk tilllämpning av af-principen.

Ekonomisk kompensation för merkostnader vid tillgänglighetsskapande åtgärder bör på sikt finansieras inom sektorn som helhet via exempelvis arbetsgivaravgift, i men nuläget över statsbudgeten. Kraven innebär bl.a. att den enskilde vid behov skall ha tillgång till arbetshjälpmedelarbetsbiträde. Det ställs enligt lagförslaget också krav på arbetsgivaren att t.ex. anpassa introduktion, utbildning m.fl. liknande insatser inom för personalutveckling. ramen Lagförslaget innehåller sanktionssystem mot arbetsgivare som missgynnar arbetssökande eller arbetstagare på grund av hans eller hennes funktionshinder.

Sammanfattning 45 SOU 199252

Lagen föreslås ersätta den nuvarande främjandelagen. nämnda insatser vill vi också stärka förut- Utöver ovan starta höjt ekonomiskt stöd. Vi sättningarna att eget genom föreslår försöksverksamhet med s.k. supported employen ment. Vidare föreslår vi utvärdering år 1993 av effekter en för svårt funktionshindrade sjuklönereformen från 1992. av särskild professur i metodikut- Vi lägger även förslag om en rörande arbetslivets tillgänglighet för funktionshindveckling rade. för våra främst de statliga arbets- Kostnader förslag rör Flertalet de bemarknadspolitiska anslagen. av personer som

förtidspensionsjukbidrag och skall

rörs av förslagen uppbär våra förslag få tillgång till aktiva genom förverkligandet av rehabiliterande åtgärder. Dessa motsvarar kostnadsmässigt kostnader för KBT- och socialförsäkringssystemet. De dagens vid genomförande övriga åtkostnader som uppkommer av 30 kronor år under tre år för högre gärdsförslag är miljoner per stöd vid och försöksverksamhet med supported starta-eget 1,5 miljoner kronor år för forskning. employment samt per

kap. 14

Diskriminering i näringsverksamhet

Genom media, erfarenheter från enskilda och handikapporganisationer har handikapputredningen tagit del av många exdiskriminerande bemötande människor med empel på av funktionsnedsättningar. Det finns för närvarande inte några lagbestämmelser som skyddar funktionshindrade mot diskriminering i näringsverk-

samhet. samhället tydligt måste ta avstånd från Vi anser att mycket fördomsfullt uppträdande mot funktionshindraolika slag av det viktigt att samhället de. Från principiella synpunkter är stöder den missgynnas på grund funkverkningsfullt som av tionshinder. därför diskriminering funk- Vi föreslår ett skydd mot av det införs möjlighet att väcka tionshindrade genom att en allmänt åtal i de fall person diskrimineras på grund av en funktionshinder. Bestämmelsen bör införas tillägg till som olaga diskriminering i brottsbalken 16 kap. stadgandet om 9 §. har räckvidd. Som exempel på när be- Vårt förslag stor

46 Sammanfattning SOU 199252

stämmelsen kan bli tillämplig kan nämnas att funktionsen hindrad person nekas tillträde till restaurang med hänen visning till funktionshindret och att funktionshindrad inte en ges möjlighet att använda ett allmänt färdmedel på samma villkor som andra människor. Olaga diskriminering kan också vara att en näringsidkare inte anpassat teknikstyrd service så att funktionshindrade kan använda den t.ex. bankomat, telefonkiosk. En diskriminerande handling kan också vara uttalande, åtbörd, våldshandling m.m. Bestämmelsen i brottsbalken omfattar endast sådana situationer där någon uppsåtligen missgynnar en person genom att behandla honom mindre förmånligt än andra. Straffet för sådan olaga diskriminering är böter eller fängelse i högst ett år. I fråga tillgänglighet till lokaler till vilka allmänheten om har tillträde har föreslagits ändringar i PBL

se kap. 9. Att

inte lokal eller så anpassa en gatumiljö att en person med funktionshinder kan få tillträde är inte att straffbar anse som

diskriminering. Enligt handikapputredningens förslag kan i

sådana situationer handikappombudsmannen med stöd av plan- och bygglagen utfärda föreläggande och sätta ut vite för att framtvinga tillgänglighet.

Förbudet mot diskriminering gäller även den

som är anställd i näringsverksamhet och den är anställd i allmän som tjänst i stat eller kommun. Vi anser det viktigt att handikappombudsmannen inom raför sin uppgift följer men utvecklingen och att ombudsmannen har möjlighet att på den enskildes vägnar väcka åtal om olaga

diskriminering i de fall åklagare inte gör detta.

Bevakning av funktionshindrades likställighet med

andra invånare kap. 15

Varje samhällssektor har ett ansvar för att bevaka frågor som rör funktionshindrade och deras villkor Dessa uppgifter skall förvaltas och utvecklas integrerat med sektorns övriga uppgiñer. Vi anser att det är otillräckligt att bevakning, utveckling etc. enbart skall ske genom myndigheter med särskild

inriktning på handikappfrågor. Fördelen hos dessa myndig-

heter är möjligheten att hålla hög samlad en kompetens i sakfrågorna. Det föreligger dock betydande risk för att andra

Sammanfattning 47 SOIU 199252

friskriver sig från sitt Därinom respektive sektor ansvar.

igenom uppstår oönskade särlösningar. Vi har därför även sett behov kraftfull funktion som av en hela samhällsfältet kan följa efterlevnaden av lagar brett över och särskilt uppmärksamma att funktionshindrade inte m-m. inrättande fr.0.m. den 1 juli 1993 missgynnas. Vi har föreslagit

särskild ombudsman, en handikappombudsman, av en dels skall ha rådgivande och upplysande funktion, som en en dels roll granskare och utvärderare av gällande lagen som stiftning på området. skall vidare garant för Handikappombudsmannen vara en funktionshindrades rättigheter i samhället och kunna verka

hela samhällsfáltet. För att kunna fylla denna uppbrett över bör i samspel med organisationer och gift ombudsmannen efter att öka insikten gällande regler myndigheter sträva om dessa på samt initiera förändoch värderingar som bygger

ringsprocesser för att framhäva funktionshindrades intressen.

Ombudsmannens uppgifter är både generella och individu-

ella. Till de förra hör att överläggningar med statliga och genom och organisationer m.fl. kommunala myndigheter, företag möjligheter att nyttja allmän och främja funktionshindrades verksamhet leder till delaktighet och enskild på ett sätt som för sådana överläggningar är bl.a. de jämlikhet. Ett underlag välfardsstudier vi föreslår skall utföras SCB med särsom av skild inriktning på levnadsvillkor för svårt funktionshindrade

se nedan.

Till de individuella uppgifterna hör att ge råd och upp-

till enskilda hur de skall kunna ta till vara sin lysningar om rätt, de skall vända sig till etc. vem

vissa hänseenden processförande roll för

Vi föreslår i en skall verka enskildas adombudsmannen som dock inte som vokat. Vi att ombudsmannen på eget initiativ skall ha menar företräda den enskilde i ärenden är bemöjlighet att som för På så sätt får ombudsmantydelsefulla rättstillämpningen. ytterligare ett medel att följa hur gällande lag fungerar. nen kräver överväganden inom varje samhälls- Detta ingående område. Vi har efter sådana överväganden föreslagit lösningar

i vissa fall skiljer sig från varandra avseende de av oss som åtta områdena. Inom två områden arbetslivsprioriterade -

och näringsverksamhetsområdena föreslår vi i detaljerade

-

48 Sammanfattning SOU 199252

bestämmelser förbud

mot diskriminering av funktionshindra-

de. Vi föreslår även rättsföljder i detta sammanhang. Inom dessa områden får handikappombudsmannen en processförande roll i mål och ärenden betydelse för av rättstillämpningen. I fråga om arbetslivsområdet föreslår vi att handikappombudsmannen skall kunna företräda den enskilde det om annars finns särskilda skäl. Inom vissa andra områden föreslår vi att handikappombudsmannen skall följa efterlevnaden bl.a. av tidsgränser för

att förverkliga av oss föreslagna tillgänglighetsskapande åt-

gärder. Vi föreslår i dessa sammanhang att handikappombudsmannen vitesföreläggande skall kunna framgenom tvinga åtgärder Ombudsmannens ansvar och befogenheter har vi angett i ett förslag till lag om handikappombudsman. I kapitlet redovisas även andra förslag för att bevaka funktionshindrades likställighet med andra. Vi föreslår att SCB får ett särskilt uppdrag att fortlöpande

följa välfärdsutvecklingen för svårt funktionshindrade och att

materialet skall ställas till huvudmannens, brukarorganisationernas, handikappombudsmannens m.fl. förfogande.

Statsbidragshanteringen avseende bidrag till handikappor-

ganisationerna knyts till Socialstyrelsen och de administrativa uppgifter styrelsen redan har rörande dessa bidrag.

En ändrad uppgiftsfördelning med

tydligare ansvar för varje samhällssektor leder till förslag om avveckling av Statens Handikappråd SHR från den 1 juli 1993. De kostnader blir följden att inrätta handinya som av en

kappombudsman, ca 5 miljoner kronor år, räknar vi med

per skall täckas det anslag till av som nu utgår SHR.

Fritid, rekreation och semester kap. 16

Handikapputredningens överväganden och förslag fritid,

om rekreation och semester för med omfattande funkpersoner tionsnedsättningar redovisas i detta och i tre utredningens av tidigare betänkanden. Tillsammans bildar förslagen helhet. en Enskildas uppfattningar innehållet i rik om en fritid, rekreation och semester skiftar.

Handikapputredningen har där-

för sett sin huvuduppgift försöka som att skapa rättvisa förutsättningar för valfrihet och möjligheter att tillgodose olika

Sammanfattning 49 SOU 199252

intressen. Fritid, rekreation och semester har för många med

svåra funktionsnedsättningar större betydelse i den inen dividuella situationen än för andra när det gäller välbefinnan-

de, hälsa och livskvalitet. Vi att de viktigaste stegen för att förbättra möjligmenar till och för svårt funktionsheter fritid, rekreation semester

hindrade är

fast och förverkligande och en förankring ett av ansvars- -

ñnansieringsprincipen för tillgänglighetsskapande åtgärder

individinriktade förslag i vårt huvudett genomförande av betänkande SOU 199146, särskilt insatser enligt förslaget

stöd och service till vissa ñmktionshindrade, LSS till lag om vissa kompletterande insatser vi föreslår i detta kapitel, som bl.a. för rekreation och semester och om anläggningar rese-

service uppföljning och bevakning av planering och genomföran- - en de insatser främjar funktionshindrads likställighet av som med andra, dels olika myndigheters uppföljningsangenom dels den föreslagna särskilda handikappsvar, av oss ombudsmannen.

Vi statligt ekonomiskt stöd till anläggningar lägger förslag om för rekreation och semester vilka har hela landet som upp-

Vi dock att denna fråga åter bör prötagningsområde. menar under delen 1990-talet. Syftet bör att finna vas senare av vara former för ett kommunalt stöd till verksamheten.

Vi föreslår vissa riktlinjer för det statliga driftbidraget till

i nuläget. Allmänt gäller att männirekreationsanläggningar skor med funktionshinder likt andra gäster betalar vad gängse

kostar. Merkostnaden för anläggningens pensionatsvistelser och service kompenseras. I kapitlet redovisas extra utrustning detaljerade förslag till beräkningsgrunder för bidraget som

byggs olika komponenter. upp av Service vid behöver förstärkas i flera led. I detta kapiresor tel vi bl.a. att med stöd och tar upp researrangörer av ansvarsbör åläggas skyldighet att informera ñnansieringsprincipen sina aktiviteter på ett sätt är tillgängligt vid olika om som funktionsnedsättningar. En första åtgärd är att resebran-

schens intresseorganisation uppmärksammas på behovet.

Dessutom föreslår vi att Handikappinstitutet och Konsument-

50 Sammanfattning SOU 199252

verket får ett särskilt uppdrag att vidareutveckla detta förslag till skyldighet. en Vi även att varudeklarationer anser på resor framför allt utomlands skall göras på ett sätt som tydligt grad och anger

art av handikappanpassning. Konsumentverket bör få i upp-

drag att bereda frågan ytterligare tillsammans med Handikappinstitutet, företrädare för resebranschen och med medverkan handikapporganisationerna. Särskild av uppmärksamhet bör ägnas behoven hos människor med svåra

funktionsnedsättningan

Vi menar vidare att det befintliga utbudet behöver kompletteras med resor som till tempo, aktiviteter är m.m. anpassade eiter behov vid olika funktionshinder. Här gäller även att stor uppmärksamhet måste ägnas utvecklingen s.k. av teknikstyrd service så att den inte skapar nya hinder. Konsumentverket och Handikappinstitutet uppdraget att hos ges resebranschen verka för att reseutbudet kompletteras. De merkostnader för anpassningsåtgärder som uppkommer för arrangörer bör med stöd och av ansvars- finansieringsprincipen fördelas på samtliga resenärer. För enskilda uppstår kostnader för t.ex. personlig assistans. För att möjliggöra rekreationsresor för människor med personlig assistans enligt LSS måste särskilda möjligheter finnas för extra merkostnadsersättning. Ett första steg är att den enskilde skall kunna ha minst veckas årlig rekreationsvistelen se med personlig assistans fullt ut. Vi föreslår ett stöd på en nivå av 55 miljoner kronor. Vårt förslag ekonomiskt stöd till vissa om anläggningar för rekreation innebär en höjning statsbidraget i fråga med 4,5 av miljoner kronor per år från nuvarande nivå.

Arbetshjälpmedel kap. 17

Det finns i dag inga föreskrifter arbetshjälpmedel om på arbetsmiljöområdet. Arbetsgivare har visserligen arbetsmiljöoch anpassningsansvar samt ett förstahandsansvar för arbetslivsinriktad rehabilitering, det saknas ett uttalat men ansvar att tillhandahålla arbetshjälpmedel.

Arbetsmarknadsmyndigheter skall i första hand lämna bi-

drag för arbetshjälpmedel till arbetslösa med funktionshinder och till arbetshjälpmedel under de första sex anställnings-

Sammanfattning 51 SOU 199252

månaderna. Försäkringskassan kan ge bidrag till arbetshjälp-

medel åt anställda. För den enskilde kan det uppstå svårigheter genom att för olika hjälpmedel fördelat på flera och att ansvaret slags är det är svårt att få lättillgänglig och aktuell information om

bll.a. arbetshjälpmedel. För arbetsgivare innebär anställning personer med en av dels merkostnader, dels behov att söka älpmedelsbehov av ny kunskap inom områden hanhon inte omedelbart bemästsom

rar. För samhället det uppdelade ansvaret för uppstår genom hjälpmedel respektive arbetshjälpmedel problem att fullt ut samordningsmöjligheter mellan olika sektorer sjukutnyttja vård, arbetsmarknad. Därutöver kan decentralisering innebära risk för att specialurholkas. Den ekonomiska skapar också kunskaper pressen osäkerhet möjligheter att tillgodose behov av avancerade om tekniska Behovet att stärka samverkan hjälpmedel etc. av understryks sålunda av flera skäl. Vi formulerar mot denna bakgrund övergripande krav rö-

rande arbetshjälpmedel

bättre till adekvata, moderna och effektiva arbetstillgång hjälpmedel för att hävda arbetslinjen för vår målgrupp starkare kravincitament för arbetsgivare att till att arse betshjälpmedel finns ansvarsfördelning mellan myndigheterna samt få och tydlig enhetliga kontaktytor som ger rationell ärendehantering

m.m. lättillgängligt kunskapsstöd för brukare och arbetsgivare stärkta drivkrafter för forskning och utveckling inom hjälp- medelsområdet.

Vi föreslår att tillhandahållandet av arbetshjälpmedel reglei den föreslagna lagen om arbetslivets tillgänglighet ras av oss för med funktionshinder Arbetsgivare föreslås bli personer skyldiga att se till att det finns arbetshjälpmedel som gör att funktionshinder kan utföra sitt arbete. Hanarbetstagare med dikappombudsmannen skall bevaka enskildas rätt till arbetshjälpmedel och kan i principiellt viktiga fall av missgynnande

52 Sammanfattning SOU 199252

eller om särskilda skäl föreligger föra enskilda ärenden till arbetsdomstolen. Den nuvarande ansvarsfördelningen beträffande bidrag till arbetshjälpmedel skall bestå renodlas. m.m. men Möjligheter till samverkan bör utnyttjas bl.a. för gemensam policy mellan aktörerna i dessa frågor. Vi att de lokala menar samverkansgrupperna hos försäkringskassorna är ett lämpligt foför behandling hithörande rum av frågor. Vi uppmärksammar särskilt förhållandet enskilda har när sjukdomar som successivt ger försämringar progredierande tillstånd. Hjälpmedelsbehov kan aktualiseras i ökande grad. Försäkringskassans möjligheter att ge bidrag till arbetsgivare när en anställds behov hjälpmedel uppkommer vid av pro-

gredierande sjukdomarfunktionsnedsättningar bör öka och

motsvara möjligheter till bidrag vid nyanställning. Vi beräknar merkostnaderna till 15-20 miljoner kronor år. per Vi menar vidare att med omfattande funktionsnedpersoner sättningar utan kostnad skall få hjälp arbetsmarknadsav institut med särskilda AMI-S även i de situationer resurser när personer inte är arbetslösa. För denna insats beräknas en årlig merkostnad på 2-3 miljoner kronor. Vi anser att stärkt och spridd modern teknik för att en utveckla nya arbetshjälpmedel medför att fler funktionshindrade får arbete. Vi föreslår därför kraftfull en utvecklingsinsats med hjälp Arbetsmiljöfonden och av centrumbildningar

kunskapscentra. För detta avdelas 75 miljoner kronor årligen

under en 5-årsperiod från Arbetslivsfonden. Arbetsmiljöfonden bör inom arbetslivsområdet få medel att skapa ett sammanhållet program om arbetshjälpmedel, ar-

betsplatsutfornming och arbetsmiljö för funktionshindrade etc.

Inom programmets bör t.ex. ram arbetsmiljöinstitutet stärka sin forskning på området. Företagshälsovårdens insatser som expertresurs bör främjas och fördjupad kompetens byggas inom upp handikappomrâdet.

Generella och individuella insatser för invandrare

med omfattande funktionshinder kap. 18

Vi att och skyldigheter menar ansvar som åligger verksamheter för t.ex. habilitering, rehabilitering, stöd och service skall fullgöras med det mått individualisering alltid av som

so-U 199252 Sammanfattning 53

krävs oavsett den enskilde har s.k. invandrarbakgrund. om Former för bemötande, kunskaper och erfarenheter måste utvecklas för att säkra att och skyldigheter inte luckras ansvar upp när enskilda har behov språklig eller assistans av annan för att få tillgång till behövligt I kapitlet görs genomgång förändringar skett i en av som frågor som vi tog upp i Vårt kartläggningsbetänkande SOU 199019 Nya former för statlig ersättning vid kommunernas flyktingmottagande, kvotflyktingars situation, projekt om flyktingbarn m.m. Vi konstaterar vidare att människor med invandrarbakgrund utifrån sina behov till följd av omfattande funktionsnedsättningar ingår i målgruppen för tidigare förslag i huvudbetänkandet. Det innebär att deras situation kan förbättras genom utvecklad uppsökande verksamhet, planering och en information enligt vårt förslag om tillägg till SoL. Habilitering och rehabilitering stärks tillägg till HSL som av oss genom ger också förbättringar liksom de särskilda rättigheter kan som erbjudas med stöd av den nya lagen LSS. Vi markerar i alla dessa sammanhang behovet av åtgärder som underlättar kommunikation mellan enskilda och företrädare för olika stöd- och serviceverksamheter tolkhjälp, flerspråkig service, undervisning i svenska som tar hänsyn till behov av tillgänglighetsskapande åtgärder, kontaktperson, personlig assistans m.m. Handikapputredningen förutsätter att Socialstyrelsen inom ramen för sitt uppdrag att följa genomförandet den av nya lagen, LSS, också bevakar frågor som rör kompletterande insatser för med invandrarbakgrund. personer Vidare föreslås att ett kunskapscenter skall ha särskilda uppgifter att samla kunskap och utveckla metodik inom områden enskilda med dubbla minoritetsvillkor, dvs som avser funktionsnedsättning och invandrarbakgrund. Staten föreslås utge ersättning till kommuner för särskilda insatser enligt LSS under samma tidrymd som vid nuvarande s.k. särskilda ersättning. Statens kostnad bedömer vi blir 5-8 miljoner kronor per år. Synkronisering av individuella planer dels enligt LSS, dels enligt regler för ersättning vid flyktingmottagande bör ske och närmare utvecklas sedan pågående utvärderingar av schablonbidrag m.m. utförts av Statens Invandrarverk SIV och Svenska kommunförbundet.

54 Sammanfattning SOU 199252

Förändringar som resultat av pågående beredning i regeringskansliet av asylfrågor bör vidtas med särskild hänsyn till med omfattande funktionshinder. personer Förtydligande programskrivning angående bl.a. tillgång till hjälpmedel föreslås ske i ett samarbete mellan Socialstyrelsen, Landstingsförbundet och SIV.

Höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning

kap. 19

Genom stöd och service skilda slag är det möjligt för av många barn med funktionsnedsättningar och deras familjer att leva som andra som inte hindras sjukdom eller funktionshinder av

Ungdomar med funktionsnedsättningar flyttar hemifrån

som andra unga osv. För många familjer är dock, trots insatserna från samhällets sida, det enda realistiska alternativet att den unge bor kvar i hemmet till dess att hela skolgången är slutförd. Vi att det finns behov att höja anser av åldersgränsen för

rätt till tillfällig föräldrapenning. Vi att denna

anser höjning bör omfatta personkrets den samma som som gäller för rätt till tillfällig föräldrapenning för barn mellan 12-16 år. Den nya åldersgränsen enligt vårt förslag anknyter till de rättigheter som finns för vissa funktionshindrade att få gymnasial utbildning. För elever med utvecklingsstörning gäller rätt till gymnasial utbildning till utgången vårterminen det kalenav derår då de fyller 21 år. Svårt rörelsehindrade ungdomar har också rätt till gymnasial utbildning i samma utsträckning. Om det behövs för att slutföra utbildningen gäller rätten till gymnasial utbildning för dessa grupper elever till utgången av vårterminen det år eleven fyller 23 ån För föräldrar till utvecklingsstörda och svårt rörelsehindrade barn anser vi att det är motiverat med särlösning. en Föräldrapenningen kan då utgå till utgången vårterminen av det år eleven fyller 23 år, hanhon fortsätter om gymnasieutbildningen etter att ha fyllt 21 år. Vi i övrigt att de regler anser som gäller för tillfällig föräldrapenning för dem som är mellan 12-16 år också skall gälla för dem omfattas den höjda åldersgränsen. Det innebär som av att om barnet har t.ex. personlig assistent så kan även förälder tillfälligtvis rycka in och utföra uppgiñer som vanligtvis utförs

sou 199252 Sammanfattning 55

den personlige assistenten. Detta får dock inte medföra att av kommunen eller huvudman övervältrar ansvaret för ett annan personligt stöd vederbörande huvudman är skyldig att som tillhandahålla förälder. Rätten till sådan insats kvarstår även vårdarenpersonlige assistenten blir sjuk. om En konsekvens av de utvidgade ersättningsmöjlighetema blir att rätten till ledighet från arbetet för att stanna hemma och vårda barnet utvidgas i samma omfattning. Vi uppskattar att kostnaderna för den allmänna försäkringökar med 23 miljoner kronor år på grund reforen ca per av men.

Avgifter kap. 20

Avgiftsñågan har tidigare belysts i utredningens kartläggningsbetänkande SOU 199019 och i huvudbetänkandet SOU 199146. I föreliggande betänkande gör vi genomgång föränden av ringar avgifter, skatter och inkomster under senare år. Vi av konstaterar att skillnaderna mellan kommunerna när det gäller avgiltsuttag för social hemtjänst alltjämt är betydande. Vi konstaterar även att tendensen till ett ökat avgiftsuttag för sociala tjänster och sjukvårdstjänster sannolikt kommer att bestå till följd ett ökat resurstryck på kommuner och landsav ting i kombination med inriktningen att allmänt minska mer skattekvoten. Med tanke på målen delaktighet och jämlikom het för funktionshindrade vi för utveckling personer varnar en med höjda avgifter på viktiga tjänster som enskilda är beroende av i sin dagliga livsföring. Vi redovisar närstående utredningars arbete med frågor om avgifter och kostnadsersättningar.

KBT-utredningen och Ädelavgiftsutredningen har nyligen

lämnat betänkanden i fråga bostadsstöd till pensionärer om SOU 199221 och avgifter och högkostnadsskydd inom äldreoch SOU 199250. Merkostnadsutredhandikappomsorgen bl.a. arbetar med frågor högkostnadsskydd för ningen som om sjukresor och ytterligare nivå inom systemet for handikappen ersättning beräknas slutföra sitt uppdrag under hösten 1992. Det angreppssätt redovisades i vårt huvudbetänkande som för att minska avgiftsskillnader mellan kommunerna och nedbringa merkostnaderna för enskilda täcks i viss mån upp av de

56 Sammanfattning SOU 199252

nämnda utredningarna. Vi därför att det inte är ovan menar lämpligt att i nuläget lägga något separat förslag om avgifter för Vår del. Vi anför dock att regeringen vid beredningen av ovan nämnda utredningars betänkanden bör beakta de synpunkter som vi redovisar och i övrigt söka finna former för att geografiska eller befolkningsmässiga ojämnheter i avgiftsuttaget undanröjs. Synsättet att funktionshindrade inte skall betala extra för sitt servicebehov jämfört med andra skall därvid vara en utgångspunkt. Med tanke på funktionshindrade utsatthet förepersoners slår vi att utvärdering sker senast år 1996 i fråga en om avgifter för service, omvårdnad, vård, tekniska hjälpmedel och stöd för resande inom kommunernas och landstingens ansvarsområden samt läkemedelsförmåner och kostnadsersättningar inom statens ansvarsområde. Samtidigt bör förutsättningarna for och behovet att införa ett integrerat högav kostnadsskydd för kommunernas och landstingens tjänster till funktionshindrade belysas.

Personalutveckling kap. 21

Utbildning grundutbildning, vidareutbildning, fortbildning utgör en viktig grund för en yrkesgrupps kompetens. För att kunna utveckla bl.a. en god förmåga att utnyttja kunskaper i olika arbetsuppgifter behövs emellertid också handledning och konsultation. Det gäller inte minst inom vårt uppdragsområde. Vi noterar att det aktuella arbetsmarknadsläget kraftigt förändrat rekryteringssituationen beträffande många yrken där det tidigare rått stor brist sjukgymnaster, logopeder, hörselvårdsassistenter, psykologer m.fl.. Tjänster har kunnat besättas med utbildad, ordinarie personal. Detta skall dock inte tolkas som att enskildas eller gruppers behov olika yrkesav gruppers tjänster är tillgodosedda fullt ut. Handikapputredningens förslag ställer krav på dels kompletterande, dels ny utbildning för flera personalkategorier. Behovet har understrukits såväl handikapporganisationer av som huvudmän för olika verksamheter. Det har också påtalats att handikappaspekter krävs i utbildningar för en lång rad yrkesutövare utanför stöd- och servicesektom, bl.a. tekniker, arkitekter m.fl. som har väsentliga

SODU199252 Sammanfattning 57

uppgifter i frågor som avser generella tillgänglighetsskapande åtgärder. Handikapputredningen betonar att utbildning, handledning oczh konsultation har flera syften. Framträdande är behovet av att utveckla inställningen till människor med funktionsnedsättningar och bl.a. frågor om likställighet och delaktighet i samhället. Handikapputredningen föreslår bl.a. att den uppsökande verksamheten enligt SoL och den föreslagna lagen LSS nya skall användas som ett verkningsfullt underlag för att planera utbildningens innehåll m.m. Vidare måste handikappaspekter få sina naturliga och väsentliga platser i grundutbildningar som logoped-, läkar-, sjukmil. Vid tilldelning medel för dessa gymnastutbildningar av utbildningar bör utbildningsdepartementet särskilt följa upp att sådana kompletteringar genomförs. Socialstyrelsen skall även, inom för sitt uppföljningsansvar, särskilt följa upp ramen utbildningsfrågor relaterade till kraven på olika verksamheters innehåll. Socialstyrelsen föreslås vidare att i samverkan med de båda kommunförbunden få ett särskilt uppdrag att inventera behovet av specialistpersonal inom habiliteringrehabilitering och sådana behovsbedömningar med regelbundenhet upprepa vart fjärde år. Handikapputredningen föreslår inrättande av en ny regionalt organiserad specialistvidareutbildning på högskolenivå med inriktning mot handikappkunskap och habilitering. Den vidareutveckling av expertkunnandet som det här är fråga om byggs ut etappvis och kostar inledningsvis ytterligare 3 miljokronor år. Fr.0.m. år 1996 beräknas merkostnaden till ner per drygt 10 miljoner kronor per år. För att säkra kvaliteten föreslår vi att utbildningen planeoch organiseras vid några centra för handikappforskning ras eller motsvarande högskoleenheter möjlighet att söka som ges statliga medel för en särskild administrativpedagogisk resurs. Kostnaderna för detta beräknas till 1,5 miljoner kronor årligen. I kapitlet redovisas också satsningar för fortbildning i samband med genomförande av handikapputredningens förslag i kommuner och landsting. Vi betonar värdet att handikappav organisationer och enskilda med funktionsnedsättningar med-

58 Sammanfattning SOU 199252

verkar i sådan utbildning. Kostnaderna for detta beräknas till ca 70 miljoner kronor per år for kommunerna och till 5-6 miljoner kronor per år for landstingen.

Forskning och utvecklingsarbete FoU kap. 22

Handikapputredningens forslag ger forskningsbehov och behov systematiskt utvecklingsarbete. Det dels av gäller behov sådan forskning vanligen betraktas uttalad handiav som som kappforskning, dels annan forskning har eller bör ha som handikappaspekter och relevans for funktionshindrades villkor. Vi har framhållit att funktionshindrades likställighet måste hävdas och ett for varje samhällssektor och av vara ansvar dess aktörer. Uppgiften skall utföras integrerat med andra uppgifter inom sektorn och åtgärder skall finansieras som dessa. Denna princip har bäring också på utvecklingen av forskning inom vårt uppdragsområde. Vi att det finns tydliga behov att stödja och menar av främja uttalad handikappforskning. en Detta är dock inte tillräckligt. Det måste starkare än nu framhållas vikten att av handikappaspekter lyfts fram inom forskning på andra områden. Som exempel från våra överväganden och forslag tar vi bl.a. fram områden transportsom forskning, forskning om teleteknik och samhällsekonomisk forskning. Vi att den Verksamhet sedan år 1990 knuten menar som är till Socialvetenskapliga forskningsrådet med bl.a. uppgiften att stimulera handikappforskning bör bestå och utvecklas. Enligt vår mening bör den emellertid kompletteras med något övergripande inte sidoordnat organ som genom programskrivning brett kan ge uttryck for forskningsbehov funkom tionshindrades situation i samhället och inom olika sektorer. Vi föreslår nationell for denna breda been programgrupp vakning av att viktiga forskningsbehov aktualiseras och kommer till uttryck i långsiktiga På detta sätt stärks s.k. program. handikapprelevant forskning. Programgruppen bör få en övergripande organisation och inte vara knuten till viss sektorsforskning. Programgruppen skall på lämpligt sätt skaffa sig medel for återkoppling av de olika programmens utveckling. Detta ma-

Sammanfattning 59 SOU 199252

terial kan sedan utgöra underlag för kommande forskningspollitiska propositioner. Forskningsråden blir enligt tillägg till sina instruktioner skyldiga att inom sina uppgifter beakta programgruppens prioriterade områden. Vi föreslår Vidare förstärkta insatser på vissa eftersatta områden. Det gäller bl.a. samordning mellan forskningsråden och tvär- och mångvetenskaplig handikappforskning vid särskilda centra. Andra eftersatta områden arbetshjälpmedel. Vi föreavser slår bl.a. att Handikappinstitutet skall få en tydligare roll när det gäller att skriva fram forsknings- och utvecklingsbehov inom detta område. Arbetslivsinriktad FoU förstärks genom avdelar medel för ett sammanhållet att Arbetsmiljöfonden program om bl.a. arbetsplatsutfornming. föreslås vidare bygga ett särskilt Arbetsmiljöinstitutet upp programområde med denna inriktning. En särskild professur föreslås inom området metodutveckling gällande arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder. Vi föreslår även utifrån ämnesområdenas vikt för funktionshindrade att två ytterligare professurer inrättas, en med särskild inriktning på habilitering för barn och ungdomar med svåra funktionsnedsättningar och en inom nationalekonomi med särskild inriktning på samhällsekonomiska studier av stöd, service etc. till funktionshindrade. Vi pekar också exempel på ett antal andra eftersatta som områden bland dem kunskapsuppbyggnad invandrare med om omfattande funktionsnedsättningar, psykoterapi för funktionshindrade Vi att dessa områden bör bli föremål för m.m. menar beaktande den föreslagna särskilda nationella proav av oss gramgruppen i dess kommande arbete. Sammantaget föreslår Vi olika insatser inom FoU med anknytning till våra förslag omfattande nivåhöjning stöd en av över statsbudgeten 5 miljoner kronor per under i första om hand tre år och därtill årliga medel till tre professurer till en kostnad på 4,5 miljoner kronor år. Dessutom föreslår vi en per särskild satsning Via Arbetslivsfonden om 75 miljoner kronor år under femårsperiod. FoU-medel i särskild ordning per en inom området grundläggande telekommunikation redovisas i kap. 12.

60 Sammanfattning SOU 199252

Finansiering och prioritering av våra förslag kap. 23

Märmiskor med funktionshinder skall vår enligt uppfattning få sina grundläggande behov tillgodosedda inom för ramen

samhällets ordinarie välfárdsanordningar. Särlösningar skall

användas bara undantagsvis. Vi menar också att samhället på sikt måste sådan ges en utformning att det är tillgängligt för alla. Vi har därför enligt prioriterat åtta ovan områden, där vi bedömer att förutsättningarna för konsekvent en tillämpning

av ansvars- och finansieringsprincipen är störst. De kostnader som uppstår för olika former av handikappanpassning skall i

första hand bäras varje aktör och i andra hand sektorn av av sammantaget. Det betyder att kostnader för anpassning skall finansieras på det sätt tjänsterprodukter i övrigt finanssom ieras. Ytterst torde det leda till att priset på varantjänsten i privat verksamhet påverkas och för offentlig verksamhet att

omprioriteringar; avgiftsñnansiering eller skattefmansiering

blir tillämplig. Regeringen tog efter beslut av riksdagen vid årsskiftet 198990 bort de s.k. O-direktiven från handikapputredningen. Detta anger den vikt statsmakterna lägger vid behovet som av stöd till de svårast funktionshindrade. Trots de överväganden som ligger bakom detta ställningstagande måste det tillgängliga utrymmet för skattefmansiering ses som ytterst begränsat i det korta perspektivet. Våra förslag får därför i allt väsentligt betalas via omprioriteringar och att kostnaden för olika genom insatser tas ut via priset på eller tjänster inom respektivaror ve sektor. Vi har i våra överväganden haft utgångspunkt vad som som sägs i regeringens proposition den kommunala ekonomin om prop. 199192150 antagen av riksdagen i juni 1992 att om kostnader åläggs kommuner och landsting skall och som anges

finansieringsutrymmet samtidigt anvisas finansieringsprin-

cipen. Vi anser att vi här redovisat kostnadskonsekvensema för huvudmännen. Frågan finansieringsutrymmen såom som ledes skall anvisas av staten när föreslagna förändringav oss ar, beräknade till i genomsnitt 300 miljoner kronor år, ca per som faller på landsting och kommuner, skall genomföras förutsätter vi prövas i överläggningar mellan regeringen och kom-

SOIU 199252 Sammanfattning 61

inför respektive årperiod. Riksdagen bör sedan bemunerna sluta enligt den s.k. ñnansieringsprincipen om eventuellt ökade ñnansiella ramar för kommunerna avgiftsuttag, statsbidrag, skatteñnansiering eller minskade krav på andra områden eller utrymme för allmän rationalisering. Detta synsätt innebär inte någon avvikelse från tillämpningen av ansvarsoch ñnansieringsprincipen på kommuner och landsting.

Kostnadsfördelning

De kostnader uppstår for anpassning skall i forsta hand som bäras varje aktör och i andra hand samhällssektorn av av sammantaget. Det betyder att anpassningskostnader skall ñnansieras på sätt som tjänsterprodukter i övrigt finansieras. Denna syn avspeglas i den följande fördelningen av kostnaderna mellan olika sektorer Konsumenterna bär sålunda drygt 40 % kostnaderna, kommun och landsting knappt 30 % och av staten nära 17 %. Av resterande kostnader faller ca 7 % på

en period på upp till 15 år och är under de inledande åren som högst för att sedan plana ut. Vår bedömning är att det for dessa reformförslag skall ñnnas ekonomiskt utrymme eftersom genomforandetiden är tämligen lång och totalkostnaden per år endast uppgår till ca 0,1 % av BNP. Inom varje sektor är alltså kostnaderna mycket av blygsam omfattning.

62 Sammanfattning SOU 199252

Prioriteringar

När det gäller prioritering har följande tre principer varit vägledande Ett successivt genomförande våra förslag varje av genom sektors ansvar för anpassning. Vi ger prioritet för 1990-talet åt åtta samhällssektorer med fullt ansvar enligt lag. 2. Anpassningskostnadema täcks genom att kostnaderna slås ut på varantjänsten, vilket innebär omfördelning en av välfärd och ett solidariskt ansvarstagande för åtgärdernas ñnansiering. En konsekvens detta kan bli ett långsammare av genomförande andra åtgärder inom sektorn till förmån för av en likvärdig standard och resursnivå åt alla. För att klara den grundläggande anpassningen av samhället har vi dessutom valt att genomföra förändringsarbetet under en längre tidsperiod. För anpassning av gatumiljö räknar vi exempelvis med en genomförandetid på mellan 1 och 10 år och för anpassning offentligt och privat finansierade av lokaler till vilka allmänheten har tillträde 1-15 år. Genomförandet på teleområdet torde ta något kortare tid i anspråk - 5-10 år. Även anpassningen bussar och tåg räknar vi med av tar till 15 år. För insatser på arbetsmarknads-, media- och upp kulturområdet utgår vi däremot ifrån att genomförandetiden är avsevärt kortare mellan 2 och 5 år. Korta genomförandetider räknar vi också med när det gäller stöd vid och resor semester och när det gäller genomförandet förslaget till av höjd åldersgräns för rätt till tillfällig föräldrapenning. Här är det fråga förbättringar befintligt stöd borde kunna om av som komma igång tämligen omedelbart. Vid sidan av skillnaderna i genomförandetid skiljer förslagen sig åt i fråga om form av insats. Förbättringar vad gäller gatumiljön, lokalmiljön och resemöjligheterna är investeringar som till stor del genomförs i samband med det allmänna underhålls- och förbättringsarbetet. De kan dessutom sägas vara en del utvecklingen infrastrukturensom tidsmässigt kan av av tidigareläggas och utföras i form av arbetsmarknadspolitiska projekt när arbetslösheten som nu är hög. Avslutningsvis finns det skäl att påpeka att utredningens förslag om t.ex. förbättrad gatumiljö och transporter också underlättar för stora icke-funktionshindrade. Vidare kan grupper tidigt genomförda insatser motverka stora fördyrade kostnader kan uppstå när åtgärder blir nödvändiga i sent skede. som

SOU 199252

Författningsförslag

1.

Förslag till Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs att det i regeringsformen skall inför-

as; en ny paragraf, 2 kap. 16 a av följande lydelse.

2 kap. 16 a § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon medborgare missgynnas på

grund av funktionshinder

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Regeringsformen omtryckt 19911503.

64 Författningsförslag SOU 199252

2. Förslag till Lag 1993000 om handikappombudsman

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens ändamål

l § Denna lag har till ändamål att ta tillvara och främja funktionshindrades rättigheter och intressen i samhället samt att motverka diskriminering av funktionshindrade. Med diskriminering funktionshindrad att eller av avses en person en missgynnas i förhållande till andra eller på grupp av personer annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av funktionshinder.

Ombudsman för

funktionshindrade

2 § Regeringen utser ombudsman för funktionshindrade en handikappombudsman. Ombudsmannen skall verka for att funktionshindrades rättigheter tas tillvara samt att deras intressen i övrigt uppmärksammas och tillgodoses.

3 § Ombudsmannen skall överläggningar med genom myndigheter, företag och organisationer ta initiativ till åtgärder mot diskriminering av funktionshindrade. Ombudsmannen skall även informationsverksamhet och på annat likgenom nande sätt Verka mot diskriminering funktionshindrade. av Ombudsmannen skall vidare genom råd och på annat liknande sätt medverka till att den som utsatts for diskriminering på grund av funktionshinder kan ta tillvara sina rättigheter. Ombudsmannen skall också verka för att brister i lagstiftningen i fråga om funktionshindrade avhjälps. Finner ombudsmannen anledning att väcka fråga Författningsändom ring eller åtgärd från statens sida får ombudsmannen annan göra framställning om detta till regeringen.

4 § En arbetsgivare är på ombudsmannens uppmaning skyldig att komma till sådana överläggningar och lämna sådana uppgifter berör arbetsgivarens förhållande till arbetssösom kande och arbetstagare och behövs för ombudsmannens som verksamhet på arbetslivets område. Föreligger särskilda skäl är arbetsgivaren inte skyldig att lämna ut uppgiften

SOU 199252 Författningsförslag 65

5 § För att ta tillvara funktionshindrades rättigheter och intressen i övrigt enligt denna lag, får ombudsmannen begära uppgifter av myndigheter, organisationer, företag och andra verksamhet berör rättigheter här. Föreligger vars som avses särskilda skäl behöver uppgift inte lämnas. en

6 § Om den har att komma till överläggning eller lämna som uppgift enligt 4 eller 5§ inte följer ombudsmannens uppmaning, får ombudsmannen förelägga vite. Om ombudsmannens rätt i övrigt att förelägga vite finns bestämmelser i plan- och bygglagen 1987 210 och lagen 1979558 handikappanpassad kollektivtrafik. om Ombudsmannens beslut om föreläggande av vite får överklagas hos länsrätten besvär. genom Talan utdömande vite förs vid länsrätt ombudsom av av mannen.

7 § Om ombudsmannens rätt att föra talan för en enskild finns bestämmelser i lagen 1993000 arbetslivets tillom gänglighet för personer med funktionshinder och i 20 kap. 14 a § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

66 Författningsförslag SOU 1999252

Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen 1980100

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 21§ sekretesslaggen 19801001 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 21 Sekretess gäller i ärende hos jämställdhetsombudsmanmen eller jämställdhetsnämnden enligt jämställdhetslaggen 1991433 för uppgift enskilds personliga eller ekonomisska om förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skeada eller men om uppgiften röjs. Sekretess gäller hos ombudsmannen och nämnden mot, etnisk diskriminering i ärende enligt lagen 1986442 mot etnisk diskriminering för uppgift enskilds personliga elller om ekonomiska förhållanden, det kan antas att den enskiilde om lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess gäller hos hamdikappombudsmannen i äremde enligt lagen 1993000 .om handikappombudsman för uppgift om enskilds persomliga eller ekonomiska förhålllanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller mzen om uppgiften röjs. I fråga uppgift i allmän handling gäller sekretessezn i om högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

1 Lagen omtryckt 1989713. 2 Senaste lydelse 1991434.

Författningsförslag 67 SOU 199252

4. Förslag till

Laig 1993000 om arbetslivets tillgänglighet

för med funktionshinder

personer

Härigenom föreskrivs följande.

ändamål

Lagens

1 § Denna lag har till ändamål att göra personer med funktionshinder fullt delaktiga och jämställda i arbetslivet samt innehåller med denna utgångspunkt bestämmelser arbetsom livets tillgänglighet för dessa personer.

Aktiva åtgärder

2 § En arbetsgivare skall undersöka behovet av och genomföra åtgärder främjar anställnings- och arbetsmöjlighetersom för med funktionshinder. na personer

3 § En arbetsgivare skall tillse att det finns arbetshjälpmedel behövs för att som en arbetstagare med funktionshinder skall kunna utföra sitt arbete; tillse att arbetstagare med funktionshinder får sådant en arbetsbiträde behövs för att denne skall kunna utföra sina som arbetsuppgifter och i övrigt fungera i och vara delaktig i arbetsplatsens gemenskap; introduktion, utbildning och andra åtgärder för anpassa personalutveckling samt arbetsledning och instruktioner till förutsättningar och behov hos arbetstagare med funktionshinder Med arbetstagare enligt första stycket 1-3 likställs praktikanter med funktionshinder.

4 § En med minst 25 och högst 50 anställda skall arbetsgivare ställa minst särskild praktikplats till förfogande för arbetsen förmedlingen eller för kommunal arbetsanpassare för anvisning praktik för omfattas lagen 1992000 av personer som av stöd och service till vissa funktionshindrade. De personer om anvisas dessa praktikplatser skall inte arbetssom anses som tagare när de fullgör praktiken.

68 Författningsförslag SOU 199252

En arbetsgivare med minst 51 och högst 250 anställda skall ställa till förfogande minst två sådana praktikplatser som avses i första stycket. En arbetsgivare med än 250 anställda skall ställa till mer . förfogande ett antal sådana praktikplatser som motsvarar minst procent det totala antalet anställda. en av

Förbud mot

missgynnande av funktionshindrade

5 § En arbetsgivare får inte direkt eller indirekt missgynna en arbetssökande eller arbetstagare på grund hans eller henav funktionshinder. nes

6§ Otillåtet missgynnande funktionshindrad skall av anses föreligga, när en arbetsgivare vid anställning eller befordran eller utbildning för befordran utser utan funktionsen person hinder framför en person med funktionshinder, fastän den som förbigås har bättre förutsättningar för arbetet eller utbildningen. Detta gäller dock inte arbetsgivaren kan visa att beom slutet vare sig direkt eller indirekt beror på funktionshindret.

7 § Otillåtet missgynnande funktionshindrad skall av anses föreligga, när arbetsgivaren vid anställning eller befordran eller utbildning för befordran utser utan funktionsen person hinder framför en person med funktionshinder har liksom värdiga förutsättningar för arbetet eller utbildningen, om det är sannolikt att syftet med arbetsgivarens beslut är att missgynna någon på grund av funktionshinder.

8§ Otillåtet missgynnande funktionshindrad skall av anses föreligga när en arbetsgivare tillämpar lägre lönevillkor eller annars sämre anställningsvillkor för arbetstagare med en funktionshinder än dem arbetsgivaren tillämpar för som arbetstagare utan funktionshinder, när de utför arbete är som lika eller som är att betrakta likvärdigt på arbetsmarksom naden. Detta gäller dock inte arbetsgivaren kan Visa att de olika om anställningsvillkoren beror på skillnader i arbetstagarnas sakliga förutsättningar för arbetet eller att de i varje fall inte vare sig direkt eller indirekt har samband med funktionshinder hos arbetstagaren.

SOU 199252 Författningsförslag 69

9 § Otillåtet missgynnande skall föreligga när en aranses betsgivare leder och fördelar arbetet på ett sådant sätt att en arbetstagare med funktionshinder blir oförmånligt behandlad i jäimförelse med arbetstagare utan funktionshinder. lDetta gäller dock inte, om arbetsgivaren kan Visa att behandlingen inte vare sig direkt eller indirekt har samband meed funktionshinder hos arbetstagaren.

10 § Otillåtet missgynnande skall anses föreligga när en arbetsgivare säger upp ett anställningsavtal, omplacerar, permittterar eller avskedar någon eller genomför en annan jämförlig åtgärd till skada for arbetstagare med funktionshinder. en Detta gäller dock inte arbetsgivaren kan visa att åtom gärden inte Vare sig direkt eller indirekt har samband med funktionshinder hos arbetstagaren.

11 § Otillåtet missgynnande skall anses föreligga när en arbetsgivare inte vidtar de åtgärder som åligger denne enligt vad anges i 2-4 §§. som

12 § En arbetssökande med funktionshinder, inte har som anställts eller en arbetstagare med funktionshinder som inte har befordrats eller tagits ut till utbildning för befordran, har en rätt att på begäran få en skriftlig uppgift av arbetsgivaren om arten och omfattningen av utbildning, yrkeserfarenhet och andra jämförbara meriter i fråga om den person utan funktionshinder fick arbetet eller utbildningsplatsen. som

Skadestånd och andra påföljder

13 § Ett avtal är ogiltigt i den mån det föreskriver eller medger sådant missgynnande av funktionshindrad som är otillåtet enligt 6-11 §§.

14 § Om arbetstagare missgynnas på något sätt som är en otillåtet enligt 8-11 bestämmelse i ett avtal med genom en arbetsgivaren eller genom att arbetsgivaren säger upp ett avtal eller vidtar sådan rättshandling, skall been annan stämmelsen eller rättshandlingen förklaras ogiltig arbetsom

Författningsförslag SOU 199252

tagaren begär det. Vad har sagts gäller inte när 13 § är som nu tillämplig.

15 § Om missgynnande funktionshindrad sker att av genom arbetsgivaren på något sätt som är otillåtet enligt 6 eller 7 § utser någon eller några utan funktionshinder framför en eller flera med funktionshinder, skall arbetsgivaren betala skadestånd till den eller de missgynnade for den kränkning som missgynnandet innebär. Om flera missgynnade i ett sådant fall begär skadestånd, skall skadeståndet bestämmas bara dem hade som om en av blivit missgynnad samt delas lika mellan dem.

16 § Om arbetstagare på något sätt är otillåtet enligt en som 8-11 §§ missgynnar funktionshindrad skall arbetsgivaren en betala arbetstagaren skadestånd for den förlust som uppkommer och den kränkning som missgynnandet innebär

17 § Om det är skäligt, kan skadeståndet enligt 15 eller 16 § sättas ned eller helt falla bort.

Rättegången i tvister otillåtet missgynnande

om

18 § Mål tillämpningen 5-11 och 13-17 §§ skall handom av läggas enligt lagen 1974371 om rättegången i arbetstvisten Därvid anses som arbetstagare även arbetssökande och som arbetsgivare också den som någon har sökt arbete hos. Andra stycket gäller också vid tillämpningen tvist av en om 5-11 och 13-17 av reglerna tvisteförhandling i lagen om 1976580 medbestämmande i arbetslivet. om

19 § I tvist enligt 18§ får handikappombudsmannen föra en talan for enskild arbetstagare eller arbetssökande, den en om enskilde medger det och om ombudsmannen finner att en dom i tvisten är betydelsefull for rättstillämpningen eller det annars finns särskilda skäl for det. Sådan talan fors vid arbetsdomstolen.

20 § När arbetstagarorganisation har rätt att föra talan for en den enskilde enligt 4 kap. 5 § lagen 1974371 rättegången om i arbetstvister, får dock handikappombudsmannen föra talan bara om organisationen inte gör det.

sou 199252 Författningsförslag 71

Vad i den nämnda lagen föreskrivs om den enskildes

som

ställning i rättegången skall tillämpas också när ombudsman-

för talan. nen

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

72 Författningsförslag SOU 199252

Förslag till Lag om ändring i plan- och bygglagen

1987210 Härigenom föreskrivs i fråga plan- och bygglagen om 1987101 dels att 2 kap 4 3 kap. 7 och 15 samt 12 kap. 1 § skall ha följande lydelse dels att 17 kap. 21 § skall upphöra att gälla dels att det i lagen skall införas fyra paragrafer, 3 kap. nya 19-22 §§, samt närmast före 3 kap. 19 § rubrik följanen ny av de lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap 4 § Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av skydd mot uppkomst och spridning av brand samt mot trafikolyckor och andra olyckshändelser, skyddsåtgärder för civilförsvaret, hushållning med energi och vatten samt goda klimatiska och hygieniska förhållanden, trafikförsörjning och god trafikmiljö, möjligheter för personer möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller ori- med

funktionshinder att an-

enteringsförmåga att använda vända området, området, förändringar och kompletteringar Inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse skall det finnas lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse samt möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service.

1 Lagen omtryckt 1987246.

F örfattningsförslag 73 SOU 199252

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

7 §

Byggnader, innehåller Byggnader, innehåller

som som

bostäder, arbetslokaler eller bostäder, arbetslokaler eller

lokaler till Vilka allmänheten lokaler till vilka allmänheten

har tillträde, skall till- har tillträde, skall vara till-

vara

gängliga för med gängliga för med

personer personer inrättade

nedsatt rörelse- eller oriente- funktionshinder och

ringsförmåga och inrättade så så att bostäderna och lokaler-

att bostäderna och lokalerna blir tillgängliga för och

na

blir tillgängliga för och kan kan användas dessa perso-

av

användas dessa I I den utsträckning som

av personer. ner.

den utsträckning behövs behövs med hänsyn till kra-

som

med hänsyn till kravet på till- vet på tillgänglighet skall gänglighet skall byggnader byggnader försedda med

vara

vara försedda med hiss eller hiss eller annan lyftanordannan lyftanordning. ning. Kravet att bostäder skall tillgängliga hiss eller

vara genom

lyftanordning gäller inte byggnader har färre än

annan som

tre våningsplan. Om sådana byggnader innehåller bostäder

inte nås från marken, skall de dock utföras så att hiss eller

som

annan lyitanordning kan installeras utan svårighet. I fråga eller tvåbostadshus får undantag medges från

om en-

kravet på tillgänglighet till byggnaden, det är befogat med

om

hänsyn till terrängen.

Beträffande byggnader innehåller arbetslokaler får, så-

som

vitt gäller dessa lokaler, undantag medges från första stycket, det är befogat med hänsyn till arten den verksamhet för

om av vilken lokalerna är avsedda.

15 §

Tomter tas i anspråk för bebyggelse skall anordnas på

som

ett sätt är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskaps-

som

bilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Dessutom

skall tillses att

naturförutsättningarna så långt möjligt tas till

vara,

betydande olägenheter för omgivningen inte uppkommer,

74 Författningsförslag SOU 199252

risken for olycksfall begränsas och betydande olägenheter for trafiken inte uppkommer, 4. det finns lämpligt belägen utfart eller utgång en annan från tomten samt anordningar medger nödvändiga transsom porter och tillgodoser kravet på framkomlighet for utryckningsfordon till och från bebyggelsen på tomten, tomten, det inte är 5. tomten, det inte är om om obefogat med hänsyn till ter- obefogat med hänsyn till terrängen och förhållandena i rängen och förhållandena i övrigt, kan användas av per- övrigt, kan användas av permed nedsatt rörelse- el- med funktionshinder, soner soner ler orienteringsförmåga, lämpligt utrymme for parkering, lastning och lossning av fordon i skälig utsträckning anordnas på tomten eller i närheten denna. av Om tomter tas i anspråk för bebyggelse innehåller som en eller flera bostäder eller lokaler for barnstuga, skola eller annan jämforlig verksamhet, skall det finns tillräckligt stor friyta som är lämplig for lek och utevistelse på tomten eller på utrymmen i närheten denna. av Om det inte finns tillräckliga utrymmen for att anordna både parkering och friyta, skall i första hand friyta anordnas.

Särskilda krav på befintliga byggnader 19 § Lokaler till vilka allmänheten har tillträde skall, det om inte är uppenbart oskäligt, senast vid utgången år 2008 av uppfylla de krav på tillgänglighet som anges i 7§.

20§ Gatumiljö i områden med sammanhållen bebyggelse skall tillgänglig och vara användbar för med personer

funktionshinder Regeringen

eller myndighet regeringsom en utser föreskriver vid vilken

Författningsförslag 75 SOU 199252

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tidpunkt anpassningen skall vara slutförd.

21 § Bestämmelserna i 3 kap. 7 § om handikappanpassning skall tillämpas även i fråga

om byggnad där det finns ut-

för resande i sådan rymme i la-

kollektivtrafik som avses

1979558 handigen om kappanpassad kollektivtrañk. Därvid skall tillses att sådant utrymme anordnas så att det uppfyller skäliga anspråk på handikappanpassning. Regeringen eller myndighet som regeringen utser föreskriver vid vilken tidpunkt anpassningen skall vara slutförd.

22 § Handikappombudsmannen får meddela förelägganden behövs för att den anpasssom ning av lokaler och gatumiljöföreskrivs i 19-21 §§ er som skall efterlevas. I beslut om föreläggande får ombudsmansätta ut vite. nen Föreläggande får inte utfärdas anpassningen är oskäom lig från ekonomisk eller byggnadsteknisk synpunkt.

76 Författningsörslag SOU 199252

12 kap. 1 § Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva detaljplan eller områdesbestämmelser, en om det kan befaras att beslutet innebär att ett riksintresse enligt lagen 198712 hushållning om med naturresurser m.m. inte tillgodoses, regleringen av sådana frågor om användningen av markoch vattenområden angår flera kommuner inte har som samordnats på ett lämpligt sätt eller 3. bebyggelse blir olämp- 3. bebyggelse blir en en olämplig med hänsyn till de boendes lig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till be- och övrigas hälsa eller till hovet av skydd mot olycks- möjligheterna att åstadkomhändelser tillgänglighet och användma barhet för personer med funktionshinder eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

SOIU 199252 Författningsförslag 77

Förslag till Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att det i jordabalken skall införas en

ny paragraf, 12 kap. 24 b av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap. 24 b § Bostadshyresgäster med

funktionshinder har rätt att

utföra nödvändig anpassning enligt förordningen 1987 1050 statskommunalt boom stadsanpassningsbidrag. Vid

behov av omfattande

anpassningar rör planlösning elsom ler gemensamma utrymmen skall anpassningen ske i samråd med fastighetsägare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Balken omtryckt 1971209.

78 Författningsförslag SOU 199252

Förslag till Lag om ändring i lagen 1979558 om

handikappanpassad kollektivtrafik

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1979558 handiom kappanpassad kollektivtrafik dels att 2-4 skall ha följande lydelse dels att det i lagen skall införas paragraf, 5 en ny av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Den som har tillsyn över Den har tillsyn över som kollektivtrafik och den kollektivtrafik och den som som utövar sådan trafik skall utövar sådan trafik skall se se till att trafiken med till att trafiken med anpassas anpassas hänsyn till handikappade. hänsyn till resenärer med Därvid skall följande iakttas. funktionshinder. När

kollektivtrafik planeras

och genomförs skall handikappades särskilda behov beaktas så långt det är möjligt. De fárdmedel används De fardmedel används som som skall så långt det är möjligt skall så långt det är möjligt vara lämpade för handikap- vara lämpade för resenärer pade resenären med funktionshinder.

3§ Regeringen eller den myn- Regeringen eller den myndighet som regeringen utser dighet regeringen utser som utfärdar de ytterligare före- utfärdar de föreytterligare skrifter som behövs för att åt- skrifter behövs för att som angärderna skall kunna genom- passningsåtgärderna skall föras. kunna genomföras samt föreskriver vid vilken tidpunkt åtgärderna skall vara slutförda.

Författningsförslag 79 SOU 199252

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§1 I plan- och bygglagen Handikappombudsmannen 198710 bestämmelser får meddela förelägganden

finns

byggnad med utrymme för behövs för att den anpassom som resande i kollektivtrafik. ning av färdmedel som föreskrivs i 2 och 3 §§ skall genomföras. I beslut om föreläggande kan handikappombudsmannen sätta ut vite.

5 § I plan- och bygglagen 198710 bestämmelser

finns

om anpassning av byggnader; tomter; allmänna platser och gatumiljöer med hänsyn till personer med funktionshinder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1987159.

80 Författn ingsförslag SOU 199252

Förslag till

Lag om ändring i förvaltningslagen

1986223 Härigenom föreskrivs att 4§ förvaltningslagen 1986223 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Varje myndighet skall läm- Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, na upplysningar, Vägledning, råd och sådan hjälp till råd och sådan till annan annan hjälp enskilda i frågor som rör enskilda i frågor rör som myndighetens verksamhets- myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas område. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning är i den som utsträckning som är lämplig med hänsyn till frå- lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov art, den enskildes behov gans av hjälp och myndighetens av hjälp och myndighetens verksamhet. verksamhet. Myndigheten skall därvid till att se personer som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter svårigheter att tillgång till upplysningar och uppgifter allmänna ur handlingar får behövlig hjälp med detta. Frågor från enskilda skall besvaras så snart möjligt. som Om någon enskild misstag vänder sig till fel av myndighet, bör myndigheten hjälpa honom till rätta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

Författningsförslag 81 SOU 199252

9. Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

föreskrivs att 16 kap. 9 § brottsbalken skall ha Härigenom följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap. 9 i sin En näringsidkare i sin En näringsidkare som som verksamhet diskriminerar verksamhet diskriminerar hans någon på grund hans någon på grund av ras, av ras, nationella eller et- hudfárg, nationella eller ethudfärg, trosbe- niska eller trosbeniska ursprung eller ursprung kännelse att inte gå kännelse eller funktionshingenom till handa de villkor der att inte gå honom honom på genom i sin till handa på de villkor som näringsidkaren som för- näringsidkaren i sin verkverksamhet tillämpar i till skall dö- samhet tillämpar i förhållanhållande andra, diskriminering de till andra, skall dömas för mas för olaga till böter eller fängelse i högst olaga diskriminering till böett år. ter eller fängelse i högst ett

ar Vad sägs i första stycket om en näringsidkare tillämpas som också den anställd i näringsverksamhet eller annars på som är handlar näringsidkares samt på den är på en vägnar som anställd i allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag. dömes anordnare allmän För olaga diskriminering även av sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, han diskriminerar någon på grund av om hans hudfarg, nationella eller etniska ursprung eller trosras, bekännelse att vägra honom tillträde till sammangenom tillställningen de villkor gäller för andra. komsten eller på som Om någon avses i första tredje styckena på sätt som som grund att denne har där sägs diskriminerar annan på av homosexuell döms likaledes för olaga diskrimineläggning,

ring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1987610.

82 Författningsförslag SOU 199252

10.

Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att det i rättegångsbalken skall införas en ny paragraf, 20 kap. 14 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap. § 14 a I mål brott enligt 16 kap. om 9 § brottsbalken får handikappombudsmannen ange brottet eller tala därå för en person med funktionshinder; den enskilde medger det om och ombudsmannen

om finner

att en dom är betydelsefull för rättstillämpningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

Författningsförslag 88 SOU 199252

11. Förslag till i kommunallagen 1991900 Lag om ändring

föreskrivs i fråga kommunallagen 1991900 Härigenom om dels att 8 kap. 17 § skall ha följande lydelse dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 2 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. § 2 a Kommuner och landsting skall i all sin verksamhet till-

försäkra funktionshindrade

likställighet med invånare i övrigt.

8 kap. 17 § skall upplysning lämnas utfallet I årsredovisningen om av verksamhetens finansiering och den ekonomisverksamheten, slut. skall också lämnas ka ställningen vid årets Upplysning och ansvarsförbindelser.

om borgensförbindelser övriga

sådan kommunal

Årsredovisningen skall också omfatta

form aktiebolag, stiñelse, ekonoverksamhet som bedrivs i av misk förening, ideell förening eller handelsbolag. I årsredovisningen skall redovisas vad gjorts inom som verksamheten för att tillförsäkra människor med fiinktionshinder likställighet med medlemmarna i övrigt.

Denna träder i kraft den 1 januari 1994. lag

84 Författningsförslag SOU 199252

12.

Förslag till Lag om ändring i skollagen 19851100

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2§ skollagen 198511O01 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 2 § Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet. Utbildningen skall ge ele- Utbildningen skall elege verna kunskaper och färdig- kunskaper och verna färdigheter samt, i samarbete med heter samt, i samarbete med hemmen, främja deras har- hemmen, främja deras harmoniska utveckling till moniska an- utveckling till ansvarskännande människor svarskännande människor och samhällsmedlemmar. I och samhällsmedlemmar. I utbildningen skall hänsyn tas utbildningen skall hänsyn tas till elever med särskilda be- till elever med särskilda behov. hov, varvid elever med funktionshinder skall ha tillgång till erforderligt anpassade läromedel behövs

som for att

kunna tillgodogöra sig utbildningen. Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en verkar inom skolan skall som främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 19911 111.

Författningsförslag 85 SOU 199252

13. Förslag till ändring i lagen 1962381 Lag

om om

allmän försäkring

föreskrivs att 4 kap. 11§ lagen 1962381 Härigenom om

allmän försäkring] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 11 Tillfällig föräldrapenning Tillfällig föräldrapenning kan för vård ett barn kan utges för vård ett barn utges av av tolv inte fyllt tolv inte tjugosom fyllt men sexton som men år i de fall barnet på grund ett år i de fall barnet på grund av utveck- sjukdom, psykisk utvecksjukdom, psykisk av eller han- lingsstöming eller annat hanlingsstörning annat särskild i behov särskild dikapp är i behov av dikapp är av eller vård. tillsyn eller vård. Om barnet tillsyn

efter att ha fyllt tjugoett år går

i sådan skola i 5 som avses kap. 28 § eller 6 kap. 7§ skollagen 19851100 kan tillfällig föräldrapenning utges till vårterminen det utgången av kalenderår då barnet fyller 23

ar stycket föräldern Föräldrapenning enligt första utges om behöver avstå från förvärvsarbete skäl i 10§ av s0In anges första stycket. För Vård- eller tillsynsbehov som grundat rätt dock inte tillfällig förtill Vårdbidrag enligt 9 kap. 4§ utges äldrapenning. får i förväg pröva för- Den allmänna försäkringskassan om stycket föreligger. Ett sådant beutsättningarna enligt första slut är bindande för den tid anges i beslutet men kan som förhållanden har lagts till grund för omprövas om de som beslutet ändras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1982120. 2 Senaste lydelse 198587.

SOU 199252

och Vårt

Utredningsuppdraget

detta betänkande

arbete

med

1.1 Våra direktiv

tillsattes med uppgift att utreda

1989 års handikapputredning

stöd för människor med frågor kring samhällets åtgärder till

funktionshinder. Genom föreliggande betänkande, det

stora i har utredningsarbetet slutförts. sjätte ordningen, har enligt direktiven 198853 främst Utredningsarbetet brister i nuvarande stöd och haft till uppgift att klarlägga

samt vid behov lämna förservice i kommuner och landsting

till åtgärder kan leda till förbättringar direktiven

slag som

helhet återfinns bilaga 1. som som har

I frågor socialtjänst och habiliteringrehabilitering

om

främst haft sin utgångspunkt i situationen

utredningsarbetet funktionshinder har för personer som till följd av stora mer och därmed betydande svårigheter i den dagliga livsföringen

ett omfattande behov samhällsinsatser. Utredningsarbetet av i stöd och service till svårt har därför haft sin tyngdpunkt

funktionshindrade barn, ungdomar och vwma.

i s.k. små och mindre kända De som finns de personer har omfattande behov stöd. handikappgruppema ofta ett av

fick därför i uppgift att ägna dessa Handikapputredningen Detta gäller också med

särskild uppmärksamhet. personer

invandrarbakgrund har stora funktionsnedsättningar. som Stödet till barn och ungdomar med funktionshinder är en

fråga varit föremål för flera tidigare utredningar men som som Därför fick kommittén i ansågs behöva utredas ytterligare.

vilket med olika funktionsuppdrag att pröva på sätt grupper tillförsäkras ett väl fungerande stöd i likhet med hinder kan

vad gäller för omsorgslagens personkrets. som I ingick även att pröva ansvarsfördelningen uppdraget om och landsting borde förändras när det gälmellan kommuner Även elevhem för ler stödet till barn och ungdomar lagen om

Vissa rörelsehindrade barn m.fl. borde ses över.

88 Utredningsuppdraget och vårt arbete med detta betänkande SOU 199252

När det gäller kommunerna och socialtjänsten fick kommittén i uppgift att kartlägga och analysera de insatser som görs för människor med handikapp liksom skillnader i avgifter för social service mellan olika kommuner. Ett sådant kartläggnings- och analysarbete betraktades också angeläget vad som gäller landstingens insatser inom habiliteringenrehabiliteringen. Den enskildes möjlighet till inflytande över serviceinsatsema borde särskilt belysas. Andra förhållanden som ansågs viktiga att kartlägga och analysera var frågor om funktionshindrades sysselsättning och åtgärder måste vidtas för att den enskilde skulle som hitta vägar till arbete och sysselsättning.

Utöver dessa frågeställningar uppdrogs åt

handikapputredningen att kartlägga och analysera möjligheterna för funktionshindrade att få del av utbudet inom fritids- och rekreationsområdet och kunna delta i aktiviteter och verksamheter.

Ansvarsfordelningen mellan kommuner och landsting och

behovet samverkan mellan dem i av handikappolitiska frågor nämndes även väsentliga som utredningsuppgiflzer. Vidare fick kommittén i uppgift att göra uppföljning och en en analys av i vilken utsträckning den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen, som formulerades i mitten 1970-talet av av

den dåvarande handikapputredningen, kommmit att tilläm-

pas. Eventuella problem och hinder föreligger för som en mer konsekvent användning principen skulle klargöras liksom av behovet av en särskild handikappombudsman.

Handikapputredningen har erhållit tilläggsuppdrag

som avsett dels gymnasieutbildning for svårt rörelsehindrade ungdomar och vissa insatser i anslutning till utbildningen, dels möjligheterna att överklaga biståndsbeslut samt frågor om inkomstprövning for social service inom äldre- och handikapp-

omsorgen.

Handikapputredningen har vidare efter en regeringsskrivel-

se erhållit uppdrag att över tolkservice och behovet se av tolkar för döva m.fl. i framtiden. Utredningen har också valt att behandla hjälpmedelsfrågor beroende på deras nära samband med frågor om habilitering och rehabilitering samt deras avgörande betydelse for enskildas överlevnad, livskvalitet och oberoende. Vi har ñmnit att det nära sambandet mellan habilitering, rehabilitering och hjälpmedel bör komma till ett samlat uttryck i lagstiftningen.

Utredningsuppdraget och vårt arbete med detta betänkande 89 SOU 199252

för har härvid bl.a. varit den s.k. hjälpme- Utgångspunkter oss betänkande SOU 198939 samt den s.k. delsutredningens ädelreformen 19909114.

prop

Socialutskottet i sitt betänkande 198990SoU13 ut- Sedan i sitt arbete inte bör talat att 1989 års handikapputredning de s.k. nolldirektiven från år 1984 mot bakgrund begränsas av inom handikappområdet har regeringav behovet av åtgärder dir. 199024 innebörd en gett utredningen tilläggsdirektiv av att handikapputredningen inte behöver Visa hur förslag om eller inkomstminskningar skall finansieras. utgiñzsökningar

kommittén att göra väl genomarbetade kost-

Det ålåg däremot i sina förslag och att Visa på konsekvenserna nadsberäkningar Kommittén skulle dessutom Visa hur ett för olika intressenter. de olika utredningsförslagen kan

successivt genomförande av

ske.

Våra betänkanden

1.2 tidigare

har före detta betänkande, är vårt Handikapputredningen som delbetänkanden och ett huvudslutbetänkande, avlämnat fyra betänkande.

gymnasieutbildning för svårt

Det utredningsuppdrag om överlämnade till rörelsehindrade ungdomar som regeringen i december 1988 resulterade i delbehandikapputredningen för svårt rörelsehind-

tänkandet Rätt till gymnasieutbildning

SOU 198954. Utredningen föreslog där bl.a. rade ungdomar utsträckas till elevens 23 års

att gymnasietiden skulle kunna

med särskilda

ålder och att ytterligare en gymnasieskola reför rörelsehindrade elever skulle komma till stånd med

surser i den regionen. Kommittén föreslog också ett placering norra vad finansieringen elevhemsökat statligt åtagande gäller av beslutade våren 1990 i boendet för gymnasieelever. Riksdagen enlighet med kommitténs förslag. ekonomisk be-

I delbetänkandet om Överklagningsrätt och

SOU 19902 överlämhovsprövning inom socialtjänsten som nades till Socialdepartementet i januari 1990 föreslogs att den enskildes ekonomi endast skulle göras när prövning av handlade socialbidrag. Vidare forebiståndsprövningen om utökade klaga på kommunala beslut. slogs möjligheter att varit föremål för remissbe- Betänkandet har under år 1990

90 Utredningsuppdraget och vårt arbete med detta betänkande SOU 199252

handling. Betänkandet har därefter i den del översom avser

klagningsmöjligheterna överlämnats till socialtjänstkommit-

tén dir. 199150 tillsammans med remissinstansernas yttranden i frågan .

Handikapputredningen har i ett särskilt delbetänkande

re-

dovisat bred kartläggning olika

en av aspekter på livssituatioför svårt funktionshindrade. En sådan

nen kartläggning och

analys bedömdes angelägen grund för förslag till komsom mande åtgärder. Detta kartläggningsarbete genomfördes under år 1989 och redovisades i delbetänkandet Handikapp och Välfärd lägesrapport SOU 199019 i - en mars 1990.

I kartläggningen genomfördes i form

som av enkäter; intervjuer, studier av andra utredningar samt hearings deltog såväl

brukare som huvudmän. Den allmänna bilden blev det att finns många brister i service och stöd till personer med omfattande funktionshinder. De två största generella svårigheterna som vi konstaterade gällde tillgången till sysselsättning och arbete samt möjligheterna till fritid och rekreation. Andra av brukarna framförda brister rörde den enskildes möjligheter till inflytande över hemtjänstens och färdtjänstens utform-

ning. Detta gällde också bl.a. ledsagarservice och avlösarservi-

ce. Vi kunde vidare iaktta stora skillnader i avgifter inom socialtjänsten mellan olika kommuner.

Ett komplement till den brukarenkät som handikapputred-

ningen genomförde var den intervjuundersökning Cent-

som

för handikappforskning vid rum Uppsala universitet orde på handikapputredningens uppdrag. Intervjuerna redovisades i

särskild bilagerappport

en Redovisning av en intervjuunder-

sökning red. Mårten Söder, 1990. I denna studie lyftes särskilt fram bristerna på reellt inflytande och självbestämmande över den egna situationen.

Vid sidan nämnda

av kartläggningsbetänkande och bilage-

rapport har utredningen tillsammans med Centrum för handi-

kappforskning vid Uppsala universitet och institutionen för Temaforskning vid Linköpings universitet, sammanställt och

producerat två seminarierapporter 1989. En brukarinom flytande Brukarinflytande, livsinflytande och - delaktighethet och

- en om framtidsfrågor Framtiden och människor

med omfattande funktionshinder Utredningen har också ge-

nomfört kartläggning formerna för

en av Samverkan mellan

handikapporganisationer och samhälle rapport, september

Utredningsuppdraget och vårt arbete med detta betänkande 91 SOU 199252

1990. habiliteringen för barn och Organisationen av ungdomar med funktionshinder har belysts i ytterligare en rap-

port 1991.

Vi sände ut kartläggningsbetänkandet på omfattande

en våren 1990. Svar erhölls från drygt 150 remissremiss under instanser. En särskild sammanställning remissmaterialet av har i rapport Gjort och ogjort, december 1990. gjorts en I överlämnade kommittén sitt huvudbetänkande, juni 1991 Välfärd Rättvisa SOU 199146, till Socialdeparte- Handikapp lades fram för att säkra svårt funktionshindmentet. Förslag till individuellt anpassat stöd samt service i rades tillgång ett för garantera tillsamhället. En ny rättighetslag föreslogs att bostad med särskild service för dem gång till expertstöd, m.m. har svåra funktionshinder. Den enskildes självbestämsom mande och föreslogs stärkas rätt till inflytande genom personoch möjligheten att själv få anställa dem lig assistans som med det dagliga praktiska stödet. Alla funktionshjälper till hindrade skall enligt förslag till tillägg till hälso- och sjukvårdfå tillgång till habilitering, rehabilitering och hjälpmeslagen del för den livsföringen efter sina behov. Det föreslogs dagliga införs för alla funktionsockså att en sysselsättningsgaranti hindrade inte får lönearbete. som Samtidigt med huvudbetänkandet utgav handikapputredtvå Om rättslig reglering Håkan Hydén, ningen rapporter Lunds universitet, 1991 samt Socioekonomisk situaprofessor, tion för med funktionsnedsättningar CMT, Linköpersoner pings universitet, 1991. Huvudbetänkandet har under 1991 varit föremål för remiss-

behandling. Det bereds för närvarande i regeringskansliet i

till grund för proposition hössyfte att enligt uppgift ligga en ten 1992. Det delbetänkandet, En till delaktighet och infjärde väg för döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade flytande tolk och talskadade SOU 199197, överlämnades till socialdepartementet i december 1991. Förslag lämnades utökade utom

bildningsinsatser och rekryteringsfrämjande åtgärder för att

förbättra till tolkar Det föreslogs också ökade intillgången satser för dövblinda. Vidare föreslogs bl.a. att landstingen skyldighet att organisera, finansskulle åläggas en reglerad iera och tillhandahålla tolktjänst.

92 Utredningsuppdraget och vårt arbete med detta betänkande SOU 199252

Även detta betänkande har remissbehandliats och föreär nu mål for fortsatt beredning i regeringskanslixet.

1.3 Vårt arbete med detta betänkande

Handikapputredningens uppdrag har sin utgångspunkt i situationen för med omfattande funktionshinder. Deras personer behov av insatser är mångskiftande. För attt tillgodose dem krävs generella åtgärder for att i vid bemärkelse öka samhällets tillgänglighet. Det krävs också olika individinriktade insatser för att stärka den enskildes situation och underlätta den dagliga livsföringen. Handikapputredningen har valt att dela lupp sitt arbete på så sätt att individinriktade insatser redovisats i det huvudbetänkande lades fram våren 1991 Handikapp Välfärd som - Rättvisa SOU 199146. I förevarande betänkande har handikapputredningen arbetat vidare främst med generellt inriktade insatser. Bakgrunden till att vi valt att dela upp arbetet i ett huvudbetänkande med individinriktade insatser och ett slutbetänkande med generellt inriktade insatser är inte minst de stora brister i individinriktade insatser som framkom i vårt kartläggningsarbete. I enlighet med våra bärandle principer ansåg vi att dessa brister måste undanröjas och kraftgenom snara fulla satsningar som leder till de mål fulll delaktighet och om jämlikhet som vi uppställt. I slutbetänkandet har särskild uppmärksamhet ägnats åtta områden, som prioriterats på grund av sin stora betydelse för funktionshindrades delaktighet i samhället. De åtta områdena avser grundläggande samhällsinformation, kommunens anför funktionshindrades likställighet med andra invånare, svar utformning av bostäder och miljöer, kultur-medier-läromedel, resemöjligheter, grundläggande telekommunikation, arbetslivets tillgänglighet och åtgärder mot diskriminering i näringsverksamhet. Varje sektor i samhället skall tilllse att funktionshindrade skall vara likställda med andra invånare inom respektive sektors område och kunna ta del av sektorns utbud av service och tjänster Vid behov tillgänglighetsskapande åtav gärder skall dessa finansieras inom sektorn i övrigt. Det är således konsekvent tillämpning och finansen av ansvars-

Utredningsuppdraget och vårt arbete med detta betänkande 93 SOU 199252

ieringsprincipen enligt vår mening skall öka enskildas

ssom

till imflytande och delaktighet inom nämnda möjligheter om-

råden.

Vi har också belhandlat frågan särskild handikappom-

om en

budsman och föreslår inrättandet sådan funktion. Vi har

av en

vidare behandlat bl.a. invandrare med funktionshinder, ut-

bildning persomal samt forskning inom hela det falt som

av

avser funktionshiindrade inom vårt uppdrag.

;üåâåifå

iii 7

L jiäåââtêiiáâiáaüi

f 91Xê§a.ÅrJ

Jiâkzi

SOU 199252

och människor

Samhällsutveckling

med funktionshinder

2.1 Ett samhälle i förändring

Det i många avseenden slutna och reglerade efterkrigssamhållet från 1940-talet genomgick snabb närings- och välen ståndsutveckling under främst 1950- och 60-talen. Med vår oforstörda produktionsapparat och våra naturresurser hade vi ett relativt försprång framför den krigshärjade omgivningen. traditionella frihandel liksom stabiliteten på arbets- Sveriges marknaden innebar även viktiga drivkrafter i vår näringslivsutveckling. Genom en i huvudsak lyckad fördelningspolitik kunde dessutom välfärden fördelas alltmer jämlikt. Den offentliga sektorns utbyggnad blev viktig motor i hela samen hälls- och näringslivsutvecklingen. Efterhand blev den internationella påverkan alltmera framträdande. Multinationella företag inverkade på våra industriella möjligheter och konsumtionsmönster. Svenska företag utvecklades också till multinationella koncerner med företag i andra länder. Den ökade internationella handeln och konkurrensen medförde strukturförändringar i både näringsliv och samhälle. Oljekriserna under 1970-talet illustrerade mycket handgripligt det ökade internationella beroendet. Kapitalrörelserna över gränserna blev allt mindre beroende statsmaktemas reglerade föreskrifter De multinationella av och valutahandel fick styrande roll. företagens interna pris- en Slopandet den statliga valutaregleringen under 1980-talet av blev en naturlig följd av kapitalets internationalisering. Vårt Ökade beroende ofta internationella marknadsav nya, krafter medförde bl.a. att den traditionella långsiktiga samhällsplaneringen påverkades. Oförutsedda omstruktureringar inom näringslivet t.ex. företagsnedlåggningar kunde mycket snabbt och radikalt förändra planeringsförutsättningarna. Det senaste steget i internationaliseringen är Sveriges ansökan medlemskap i EG och handelsöverenskommelsen om EES. Efterkrigstidens utveckling mot internationell rörlighet for arbete, tjänster och människor blir tydligare. kapital,

96 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder SOU 199252

Det ökade beroendet internationeillla aktörer har minskat av statens handlingsutrymme när det gällller att styra samhällsutvecklingen. Även utvecklingen mot förstärkning komen av munala och regionala intressen går i riktning. Denna samma förskjutning kan studeras i lagstiftninigen där detaljerad lagstiftning i ökad grad ersätts av ramlaggsstiftning. Förutom förändringar i de ekonomiisika och materiella förhållandena sker också värderingsförskjjutningar svårav mera bestämd art. Bl.a. har maktutredningen t.ex. i SOU 199044 visat hur vårt samhälle blir allt iimdividualistiskt med mer en ökande betoning det personliga sjäillvförverkligandet. Den av stora tilltron till den enskildes möjligheter till självbestämmande och autonomi är i många sammanhang värdeñill, men kan också innebära urholkning solidariteten människor en av emellan. Det ömsesidiga beroendet kollektiva nyttigheter avr blir ett mindre uttalat samhällsmål. Målstyrning, marknadstänkande och konkurrens styr utvecklingen i allt högre grad även inomi den offentliga sektorn. Parallellt med detta sker också ekonomisk en åtstramning i den offentliga ekonomin. Det medför krav på ökad effektivitet genom omstrukturering, konkurrens och även nedskärningar av Verksamhet. För människor älI beroende välfärdssom av systemets kollektiva lösningar upplevs detta inte bara som en broms mot utvecklingen den sociala tryggheten utan också av ofta som ett hot mot den uppnådda rellativa välfärden.

2.2 Kommunernas roll ökar

betydelse

Utvecklingstendenser

Kommunerna har tradition mycket stor betydelse för av en utvecklingen av den allmänna Välfärdlsnivån. I den strukturomvandling som sker inom offentlig verksamhet kommer betydelsen att öka både av decentralisering och lokal självstyrelse hos kommunerna. Kommunernas Verksamhet genomgår en stark expansion. Idag hanteras äm 70 % den offentliga mer av sektorns utgifter för konsumtion och investeringar kommuav ner och landsting prop. 199091117 Ngy kommunallag. Som ett led i den kommunala utvecklingen och förutsom sättning för ökad decentralisering hair kommunreformer genomförts i olika etapper. År 1950 fanns. 2 500 kommuner och ca

SOIU 199252 Sazmhällsutveckling och människor med funktionshinder 97

i dag uppgår antalet tilll 286. Vi har fått nya kommunallagar åren 1953, 1977 och 1l992. 1950-talets lekmarmaforvaltning har ersatts av en tjänsttemarmaförvaltning och den demokratiskapolitiska styrningen har även på kommunnivå utvecklats från detaljstyrningç till målstyming. Genom den kotmmunallag trädde i kraft den 1 nya som

januari 1992 som liksom tidigare gäller både kommuner och

landsting ökar kommunernas frihet att utforma både den politiska organisationen och forvaltningsorganisationen. Statens bidrag till de kommunala finanserna utvecklas mot mera generella statsbidrag. Samtidigt som det kommunala ansvaret for den offentliga verksamhetens kostnader stärks har den kommunala beskattnimgsrätten begränsats. Kommunernas verksaamhet påverkas också av en tydligare uppdelning mellan rolllema som beställare och utförare. En utveckling sker mot att de folkvalda politikerna mera renodlat skall företräda konsunnentintressena och utforma verksamhetsmål. Utförandet kam handhas särskilda nämnder och av styrelser, av tjänstemamnagrupper, kooperativ eller av entreprenörer.

2.2.2 Kommuninvåmare med

funktionsnedsåättningar

En utgångspunkt for samhällets målsättning vid planering, lagstiftning och utveckling är att alla skall behandlas likvärdigt och opartiskt. 1 kap. 9 § regeringsformen sägs att den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet infor lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Trots de allmänna miålen är många människor med funktionshinder bara delvis delaktiga i samhället. För vissa människor med stora funktionshinder är det fråga om utestängdhet. Utredningen har sitt kartläggningsbetänkande och i särskilda rapporter visait på allvarliga brister i deras levnadsförhållanden. I vår lägesrapport SOU 199019 redovisas som resultat av enkäter att 72 % tillfrågade med omfattande funkav personer tionshinder saknade arbete eller annan daglig sysselsättning. Endast 25 % av tillfrågzade kommuner hade ordnat meningsfull sysselsättning for ungdomar och 70 % av kommunerna saknade fortlöpande uppsökande verksamhet.

98 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder SOU 199252

Många människor med funktionshinder saknar även egen bostad med personlig service. Det gäller i särskilt stor omfattning utvecklingsstörda och personer med psykiska störningar. Efterfrågan på bostäder med dygnet-runt-service är stort. 76 % av kommunerna besvarade handikapputredsom ningens enkät att tillgången på sådana bostäder angav långt ifrån motsvarar det nuvarande behovet. När det gäller stöd och service förekommer betydande Variationer mellan kommunerna. Genomgående finns stora brister i tillgänglighet, delaktighet och inflytande for människor med omfattande funktionshinder. Av handikapputredningens kartläggning framgår t.ex. att möjligheterna att påverka vem

som skall bistå med personlig service är mycket begränsade.

Av detta framgår sammantaget att bristerna berör mycket grundläggande förutsättningar for att kunna vara delaktig i samhället. Tilläggas kan också att bristerna är stora inom områden utanför handikapputredningens uppdrag. Av

SCBs

levnadsnivåundersökningar framgår t.ex. att människor med

handikapp har en utbildningsnivå under genomsnittet for befolkningen. Enligt erfarenheter hos Nämnden for Vårdartjänst kan även konstateras att med omfattande funktionspersoner hinder är underrepresenterade bland högskolestuderande på grund av brister i bl.a. tillgång till läromedel. Dessa och flera andra brister i grundläggande förutsättningar for delaktighet skall bedömas i perspektivet att vi av formellt har ett demokratiskt system med allmän rösträtt. För många funktionshindrade krävs det både planering och stor kraft för att utöva sina medborgerliga Det rättigheter. politiska livets verksamhetsformer och villkor utgår inte från

människor med funktionsnedsättningar. Arbetsmaterial finns

vanligen bara tillgängligt i skriven form. Tillgängligheten till möteslokaler är bristfällig, hörselslingor saknas ofta och tolkverksamheten är dåligt utbyggd. Beställningsrutinerna for färdtjänsten är ofta svåra att kombinera med flexibilitet i tider for sammanträden osv. Exemplen visar också en bild av hur beroende enskilda med svåra ñinktionsnedsättningar är kommunernas kunskap av och ambitioner att bygga ett servicesystem säkrar upp som funktionshindrades likställighet med andra kommuninvånare.

SOTU199252 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder 99

2.3 Den generella välfardspolitiken, medborgarna och valfriheten

2.3.1 Den generella välfardspolitiken

Vad skall ingå i begreppet generell välfardspolitik är ofta

som

oklart i den politiska debatten. Begreppet innehåller flera

dimensioner En sådan dimension är hur stor del med-

av

borgarna välfardspolitiken skall innefatta. Ytterlighets-

som

punkterna är den skall omfatta i princip alla medborgare

om

universell välfardspolitik eller bara vissa begränsade grupvälfardspolitik. En dimension är hur tillper riktad annan delning service och andra former stöd skall ske. Här kan

av av

skilja på om stödet ges i form av preciserade rättigheter

man

generell tilldelning eller efter något slags behovsprövning specifik tilldelning. Det finns också olika mellanformer. den svenska välfárdspolitiken kan huvud- Inriktningen av sakligen sägas generell. De offentliga servicesystemen

vara

och socialforsäkringssystemet riktar sig till hela befolkningen och inte enbart till de behövande. Den generella välfardspolitiken inrymmer emellertid flera olika aspekter av vilka några granskas närmare i följande avsnitt. Skillnader mellan välfárdssystem enligt den riktade selektiva respektive den universella modellen kan beskrivas enligt följande.

Välfärdssystem, olika modeller

Dimension Selektiv Universell modell modell

Del BNP avsätts for sociala ändamål Låg Hög av som Omfånget lagstadgad offentlig service Begränsad Extensiv av Ersättningsnivåer Existensmini- Inkomstersättning mum Del befolkningen är inkluderad Minoritet Majoritet av som Finansiering Avgifter Skatter Privata organisationers betydelse Stor Liten Betydelse av program avsedda att förebygga sociala problem Obetydlig Extensiv

Källa Diane Sainsbury Analysing Welfare State Variations, Scandinavian Political Studies vol 14 nr 1991.

100 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder SOU 199252

2.3.2 Den generella välfardspolitikens legitimitet

De undersökningar som orts medborgarnas attityder till

av välfärdspolitiken och dess finansiering ger en tämligen entydig bild både vad gäller omfånget av välfardspolitiken och dess tilldelningsform. Vad gäller omfånget förefaller det vara rimligt att dra slutsatsen att en politik som kommer samtliga medborgare till del kan erhålla ett stort stöd. Vad gäller tilldelningsformen verkar det uppenbart att den politik som tilldelas efter kriterier kan uppfattas legitima typ som som professionella bedömningar i sjukvården har ett stort stöd. Även den politik tilldelas efter entydiga kriterier typ barnbisom drag och folkpensioner kan räknas hit. Med legitima menas här att tilldelningen sker efter kriterier befolkningen kan som uppfatta som rättfärdiga. Den välfardspolitik både är selektiv och tilldelas via som någon form av individuell behovsprövning saknar till stora delar folkligt stöd såsom detta kan mätas. Ett skälen kan av givetvis vara att denna politik bara kommer en avgränsad del av befolkningen till godo. Ett annat, och förmodligen viktigare skäl, är att den individuella behovsprövningen för med sig ett antal problem. Dels kan den verka och stigmatiserande. vara Dels är den vanligen administrativt komplicerad, blir ofta svåröverskådlig och lämnar utrymme för godtycke. Regelsystemets komplexa karaktär har dessutom en tendens att öka efterhand därför att regel läggs till regel och överblicken förloras. Systemets övergripande rationalitet minskas. Dessutom är dessa system ofta känsliga for direkt manipulering dvs. fusk. När sådana exempel på manipulering kommer till allmän kännedom via massmedia kan även fallen är få och om summorna obetydliga förtroendet for denna politik starkt minska. Ur ett legitimitetsperspektiv finns starka skäl för så en generell inriktning av välfärdspolitiken som möjligt. Ett argument for den generella Välfärdspolitiken är att den är relativt enkel och billig att administrera. När tilldelningskriterierna kan göras enhetliga typ barnbidrag, grundskoleutbildning och folkpensioner är kostnaderna for administrationen små. Om man infor behovsprövning eller andra oklara kriterier ökar administrationen ofta dramatiskt. Till detta kommer kostnader for besvärssystem och kontrollinsatser. De admini-

SOiU 199252 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder 101

strativa kostnader och de problem brukar förknippas med som byråkrati är i allmänhet mycket höga för selektivt inriktade välfardssystem.

2.3.3 Generell välfärdspolitik och social rättvisa

Den generella välfärdspolitiken kritiseras ibland för att den enbart utgör rundgång skatter och bidrag och att den en av inte bidrar till att öka den sociala rättvisan. Detta är emellertid klar felsyn, vilket kan illustreras med nedanstående en enkla exempel. I tabell 1 nedan är medborgarna för enkelhetens skull indelade i fem lika stora vilkas inkomstförhållanden grupper varierar från talet 200 till talet 1 000. Ojämlikhetstalet är således 1-5, dvs. den övre har fem gånger så stor gruppen disponibel inkomst jämfört med den lägsta Vi förutgruppen. sätter vidare att samtliga grupper betalar 30 % i skatt. De medel som tas in i skatt distribueras till medborgarna till lika stor del till alla medborgare. Detta innebär att samtliga erhåller bidrag eller service t.ex. utbildning motsvarande talet 180.

hetstal

Effekten detta är dramatisk vad gäller förändav som synes ringen ojämlikhetstalet, det sjunker nästan till 1-2,75, dvs. av närmast till hälften. Det bör återigen understrykas att detta uppnås utan ett progressivt verkande skattesystem och utan varje form av behovsprövning av service eller bidrag. Detta enkla exempel kan också förklara det stora stödet för den generella välfardspolitiken. De två grupperna med låga

102 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder SOU 199252

inkomster har anledning att stödja den därför att de direkt tjänar på denna utformning politiken, samtidigt de inite av som utsätts för någon form stigmatiserande behovsprövning. av Även mellangruppen har skäl stödja den, dels på att grund av empati, dels på grund av att man alltid i ett dynamiskt samhälle själv kan råka hamna i någon de lägre av grupperna. Även de två övre ekonomiskt förlorar på detta om grupperna system är det inte osannolikt att de kan stödja det, dels på grund av de skäl som nämndes för mellangruppen, dels på grund av att de inte bara betalar, utan faktiskt också får ut en del själva ett generellt verkande system. Det kan antas att av dessa villighet att stödja välfärdspolitik kraftigt gruppers en skulle minska de bara upplevde sig betalare. om som Ett ökat inslag egenfmansiering olika trygghets- och av av servicesystem, där t.eX. mera välbeställda grupper stod för hela eller nästan hela sin kostnad, skulle därmed också egen kraftigt kunna drabba de ekonomiskt minst gynnade delarna av befolkningen. Ett sådant system innebär med all sannolikhet att de välbeställda medborgargruppernas vilja att mera politiskt och ekonomiskt bidra till välfärdspolitiken skulle minska. Välfärdspolitikens finansieringssystem har således betydelser som ligger långt utanför de kameralt-ekonomiska angreppssättens begränsade analysramar.

2.3.4 Generell

välfärdspolitik och valfrihet

Den generella Välfärdspolitiken har ofta ansetts begränsa eller t.o.m. förhindra medborgarnas möjligheter att Välja olika servicealternativ och att stå i konflikt med privat produktion. Som begreppet generell välfärdspolitik definierats här innebär den inte självklart ett problem för ett system där medborgarna kan välja mellan olika serviceproducenter. Tvärtom är vissa väsentliga delar generell välfärdspolitik, t.eX. barnbiav en drag och folkpensioner, förknippade med en total Valfrihet för medborgarna. Ingen myndighet lägger sig i hur dessa kontanta medel faktiskt används. De centrala inslagen i den generella Välfärdspolitiken är finansieringssättet alla i stället för bara de behövande och regelsystemet rättigheter i stället för behovsprövning. Principerna bakom den generella välfärdspolitiken såsom de definierats här ställer mycket bestämda krav och villkor för

S0U 199252 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder 103

attt kunna kombineras med valfrihet och konkurrens mellan oliika serviceproducenter. Eftersom den generella välfardspolitiken bygger på idén om em medborgerlig rättvisa, dvs. att staten i princip skall behandla alla medborgare lika, måste de producentaltemativ som erhåller offentliga bidrag åta sig att inte diskriminera mellan olika medborgargrupper. Vad ofta glöms bort i som debatten är att ett system med valfrihet innehåller två val, nämligen dels konsumentens val av producent, dels producentens val konsument. Om t.ex. daghem, skolor, vårdhem av eller andra serviceinrättningar som drivs privat eller kooperativt ges möjlighet att välja bort särskilt svåra uppgifter, bryts principen om generalitet och ersätts av ett slags omvänd behovsprövning. En valfrihet inom den generella välfardspolitikens ramar måste därför innefatta regler och kontroll av att produktionsenheter inte har en diskriminerande upptagningspolitik. Om, som ofta framförs, en ökad konkurrens inom denna sektor också är bra för spridning kunskap och av ny erfarenhet samt effektivitet, är det självklart betydelsefullt att alla producenter arbetar på lika villkor Det innebär att alla måste åta sig alla typer problem, låt att de kan arbeta av vara med olika lösningar och metoder. Det andra villkoret för att valfrihet när det gäller service skall ligga inom den generella välfardspolitikens är ramar givetvis att alla medborgare, oberoende av individuell betalningsförmåga, ges ekonomisk möjlighet att välja. En utveckling där de välbeställda i samhället dels kan mera grupperna tillgodogöra sig offentliga bidrag t.ex. inom sjukvården, men dessutom själva bekosta en ökad servicenivå, leder också den till omvänd behovsprövning. Det blir uppdelning där den en en mindre välbeställda delen av befolkningen enbart kan utnyttja verksamheter av B-karaktär, medan de mera välbeställda köper sig bättre kvalitet. De privata, kooperativa och andra icke-offentliga serviceverksamheter som erhåller offentliga bidrag måste därför förbinda sig att inte ekonomiskt diskriminera i sin upptagning. De direkta avgifter de får uppta kan inte avvika från dem offentligt producerade verksamsom heter tar ut om valfrihet skall gå att kombinera med en generellt inriktad välfardspolitik. Även här är det effektivitetsur skäl viktigt att konkurrensen sker på lika villkor. m.m. Det tredje villkoret gäller givetvis inriktning och kvalitet.

104 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder SOU 199252

Inom de flesta serviceområden finns det fastställt vissa kvalitetsmått och professionella krav. Dessa kan alltifrån utvara rymmes- och standardkrav på byggnader till att personalen skall ha viss utbildning för att få utföra förekommande uppgifter. Det är givetvis även här centralt att verksamhet sker på lika villkor och står under typ offentlig kontroll. samma av Med dessa tre Villkor uppfyllda, dvs. ingen ekonomisk eller annan diskriminering i upptagningen och samma kvalitetskrav, finns det ingen konflikt mellan en ökad konkurrens och valfrihet i produktionen av offentligt finansierad service och en generell välfärdspolitik såsom den här deñnierats. Det väsentliga är att denna ökade valfrihet inte i första hand sker på producenternas villkor, utan på medborgarnas. Om ett ökat inslag av privata alternativ däremot leder till att det blir en producenternas valfrihet, där dessa kan välja bort de medborgare som uppfattas som särskilt krävande, eller dem som inte kan betala tillräckligt, innebär det omvänd behovsen prövning som står i klar strid med den generella välfärdspolitikens grundläggande idé. Om den däremot innebär att medborgarnas valfrihet ökar, så att de för samma kostnader och utan att bli diskriminerade bortvalda ges rätt att byta till en serviceproducent vars utbud de anser passa dem bättre, stärks snarare den generella välfärdspolitiken.

2.3.5 Problem för den

generella välfärdspolitiken

De problem som denna politik står inför är flera. För det första har det i Sverige skett utveckling mot selektivitet en mera

inom många områden under 1980-talet. Ökningen antalet

av social- och bostadsbidragstagare är ett sådant, selektiviteten inom barn- och äldreomsorg För det andra innebär en annan. en starkt utvecklad decentralisering och målstyrning den av offentliga verksamheten att man brutit mot de enkla och generella kriterier modellen bygger på. som En kraftig decentralisering medför ökande skillnader över landet i service till medborgarna. Den generella välfärdspolitiken bygger på idén om en socialpolitik med medborgerliga rättigheter. Om olikheterna genom decentralisering blir stora leder det till frågan det svenska medborgarskapet i om var verkligheten är beläget, på nationell eller kommunal eller

Samhällsutveckling och människor med funktionshinder 105 SOIU 199252

kommundels- nivå. Målstyming står dessutom ofta i t.o.m. motsats till principen om rättigheter. ZEtt tredje problem för den generella välfärdspolitiken är att dem kräver relativt hög skattenivå. Om många eller alla en skall erbjudas service och stöd så är detta självfallet dyrare än servicestöd enbart inriktas mot minoritet. 01m en den offentliga sektorn på vissa kritis- LEn fjärde aspekt är att

ka områden, typ pensioner och sjukvård, half uppenbara svå-

de generella löften ställts ut righeter att uppfylla som av statsmakterna. Modellens generella legitimitet är antagligen starkt beroende att medborgarna kan lita på att åtaganden av sjukvård och värdesäkrade som utlovats, typ en fungerande också kommer att förverkligas. I annat fall kommer pensionen välbeställda helt naturligt söka mera medborgargrupper att efter försäkringslösningar. Detta leder till att deras privata bidra till ett generellt system minskar, eftersom de vilja att kan de måste betala två gånger for sak. uppleva att samma Det är med all sannolikhet avgörande att statsmakterna inte välfärdspolitiska åtaganden än vad tar på sig större som Även på denna punkt erbjuder den långsiktigt kan garanteras. ökade målstyrningen den offentliga sektorn ett problem. av till mål på ambitionsnivå Den inbjuder formuleringar av en inte alltid är realistisk. För medborgarna och for dem som som arbetar i den offentliga sektorn kan skillnaden mellan dessa

långsiktigt mål och den verksamhet

högt och ofta satta som for bli så stor att förkan produceras tillgängliga resurser troendet för och viljan att sluta upp kring politiken kraftigt

minskar.

och människor med

2.3.6 Samhällsutvecklingen funktionsnedsättningar

Kombinationen ramlagstiftning, decentralisering och målav marknadsinflytande och ekonomisk åtstranming har styming, risker for olikheter i den service och det stöd inneburit större kan erbjudas människor i olika kommuner och kommunsom delar. Decentralisering i förening med ekonomisk press på medför också att kostnaderna för service beslutande instanser med omfattande funktionsnedsättning blivit relatill personer svårbemästrade i enheter med begränsat ekonotivt sett mera finns uppenbara risker för miskt underlag. I denna förändring

106 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder SOU 199252

att stödet till människor med

funktionsnedsättningar kan bli

segregerande och tilldelas enskilda efter ingående prövning och granskning. Det finns enligt vår uppfattning risk for att denna uten veckling motverkar synsättet att stöd och service skall vara rättigheter och medel for att kunna delta och verka i samhället. Normerande regler kommer att vara betydelsefulla inte bara för att tillforsäkra människor med bestående funktionsnedsättning deras rättigheter utan också för att medverka till att hela samhället blir öppnare även for människor med t.ex. tillfälliga skador och störningar. Som vi anförde i vårt huvudbetänkande vi att det är möjligt att kombinera menar preciserade rättigheter for enskilda med frihet för verksamhetens en utformning etc. med hänsyn till lokala förhållanden. Vi menar dock att det också krävs vissa normerande regler av generell natur for att bl.a. hävda funktionshindrades likställighet med andra och motverka missgynnande. Vi har också sett det väsentligt att ansvaret för olika insatser funktionshindrade blir tydligt inom som avser varje sektor och integreras med andra uppgifter inom respektive sektor. För att markera detta har vi inom åtta områden sökt stärka den enskildes möjligheter konsekvent tillgenom en

lämpning av ansvars- och finansieringsprincipen. Vi

menar att detta på sikt kan förändra attityder och värderingar. I hög grad påverkas de genom att människor med funktionshinder deltar på olika områden i samhället. Våra förslag syftar som helhet till att öka möjligheterna att delta i samhället. Handikappolitiken skall ses som en viktig del i den generella välfärdspolitiken.

SOlU 199252

Grundläggande synsätt

3.1 En fördjupad demokrati

1989 års handikapputredning har handlat om behovet av reformer kan orättvisor och hinder i samhället som undanröja för människor med omfattande funktionsnedsättningar. Redan i vårt huvudbetänkande SOU 199146 betonade vi att det fanns inslag i samhällsutvecklingen som på ett avibland motsägelsefullt sätt kunde missgynna görande och ökan-

svårt funktionshindrade. Vi uppmärksammade t.ex. en

Å sidan

de markering av individens självständighet. ena är

den positiv för utvecklingen av funktionshindrades självbestämmande, å andra sidan kan den innebära betydande förför sådana frågor behöver ett svagning av engagemang som gemensamt ansvarstagande. Vidare hur målstyrning, decentralisering och vissa såg vi den offentliga sektorn inte medförde andra förändringar inom avsedd valfrihet för svårt funktionshindrade. Framför allt noterade vi hur de drabbades konkurrensen mellan olika av insatsområden Samhällsekonomi. Stora brister fanns i en kärv levnadsvillkor t.ex. i bostads-, arbets-, fritids-

i grundläggande

och utbildningssituationer och i tillgång till stöd och service. Dessa och andra bristfälligheter undanröjs inte enbart gede och lagändringar vi föreslår Vi nom nya lagar som menar kan ägnad att styra samhälemellertid att lagstiftning vara lets till eftersatta områden. Vi också att lagar resurser menar för betona viljeinriktningen att likställa är väsentliga att funktionshindrade med andra i samhället. de tendenser i samhällsutvecklingen vi Vi finner att som huvudbetänkande kvarstår Det in-

uppmärksammade i vårt

nebär riskerna för att svårt funktionshindrade skall låsas i att också finns kvar. Vi finner rad skäl en undantagssituation en för vidta kraftfulla åtgärder kan motverka att skyndsamt som de tendensema. I annat fall kan de åstadkomma negativa

108 Grundläggande synsätt SOU 199252

skador i den enskilda situationen inte går att som reparera. Handikapputredningen ser sina överväganden och förslag om individinriktade och generella åtgärder avgörande led som i en process fördjupar demokratin. I ett skedte när effektersom na av olika slags internationell, särskilt europeisk, samverkan spelar allt större roll i enskilda människors vardagsliv är det väsentligt att hävda betingelser för medborgarnas möjligheter att påverka och delta i beslut utvecklingen inom olika om samhällssektorer. Detta gäller alla medborgare, även hanom dikapputredningen har som utgångspunkt villkoren för människor med omfattande funktionsnedsättningar.. Att skapa förutsättningar för och förverkliga delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsxnedsättningar måste, med begreppens fulla innebörd, på olika sätt engagera hela samhället, också dem inte har erfarenheter som av egna

funktionsnedsättningar men som i något levnadsskede kan få

funktionshinder. Detta inbegriper att mål och visioner inte automatiskt och oprövat begränsas och förses med andra jämförelsemått så snart de avser enskilda eller med funktionsnedsättgrupper ningar. Ett sådant negativt särskiljande har vi med ett lånat begrepp benämnt lagom-för-funktionshindrau.de-tänkandet cit. Ekensteen, W., SOU 199146, kap. 4. Det är i många hänseenden liktydigt med diskriminering och skapar orättvisor, undantagsvillkor, som vi beskrivit bl.a. i vår kartläggningsrapport SOU 199019. Utredningen har i sitt huvudbetänkande Handikapp Välfärd Rättvisa redovisat ett etiskt perspektiv på vrälfärdsfrågoroch gemensamt fastlagt bärande principer fiir ett fortsatt na reformarbete. Grundsatsen är alla människors lika värde. Barn, ungdomar och vuxna med omfattande funktionsnedsättningar skall räknas med i samhället som en självklar del i befolkningens mångfald och ha tillgång till de medel och verktyg som gör ett deltagande på lika villkor möjligt. Det är ett rättvisekrav. I ett samhälle för alla handlar det inte att om en grupp medborgare enbart och alltid är mottagare av stöd och service. Det handlar också att olika insatser skall göra det möjligt om för enskilda med funktionsnedsättningar att bidra med sina till utveckling samhället. Denna inresurser gemensam av

SOU 199252 Grundläggande synsätt 109

ställning måsste få spridning liksom insikten att och kan var en utsättas för satt själv eller tillsammans med personer i sin omedelbara märhet få leva med funktionsnedsättningar. Enligt hamdikapputredningens uppfattning krävs närmast ett folkbildnimgsarbete, med alla moderna medel, för att ändra den mycket wanliga uppfattningen att de handikappade utgör strikt avgränsad grupp som på andras villkor skall få en del välfärcd, delta i samhällsutvecklingen och utöva sitt av medborgarskap. Flera olika vägar måste användas för att påverka den alllmänna inställningen, t.ex. genom utbildningar, handikapporgganisationernas verksamhet, via medier samt genom insatser av den av oss föreslagna handikappombudsman- Framför allt gäller det skapa förutsätt-

nen se kap 115. att

ningar for attt människor med funktionsnedsättningar kan delta i verksamheter i olika miljöer och i olika roller. Och att det kraftfullt kan påtalas när enskilda eller grupper blir utestängda på grrund funktionsnedsättningar. Det finns stora av behov fdortlöpande diskussion kan tydliggöra vad det av en som kostar i etisk; och ekonomisk mening att underlåta att öppna samhället for l barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder.

3.2 Färdriiktningen

Det är en uttgångspunkt att funktionsnedsättningar naturligen och alltiid finns hos enskilda i en befolkning. Vi har konsstaterat att det bedrivits och bedrivs ett reformarbete for attt stärka situationen för människor med svåra funktionshindier. Handikapputredningens arbete är en viktig del i detta. Den huvudsakliga inriktningen har tidigare avsett individinriktade, särskilt utformade åtgärder. I mindre omfattning har die generella tillgänglighetsaspekterna blivit föremål för överváäganden och aktiva åtgärden Vi har, likesom handikapprörelsen, kunnat konstatera att denna strateggi inneburit att individinriktade och särskilt riktade åtgärder fått användas for att kompensera brister i generell planering. Detta har inom vissa områden t.o.m. skett i ökande utsträckning under senare år. Tillvägagåmgssättet leder till ett lappverk som markerar

110 Grundläggande synsätt SOU 199252

många funktionshindrades undantagsställning både beträf-

fande rättigheter och skyldigheter. Brister i den generella tillgängligheten innebär att oberoende och valfrihet beskärs yt-

terligare för människor med funktionsnedsättningar.

Många nås inte av det särskilda stöd krävs för att son1 kompensera en otillgänglig miljö eller inför påfrestger upp ningarna att arrangera speciella lösningar. Detta skapar ytter-

ligare handikapp.

I ansträngd samhällsekonomi tillkommer då en kostnader som kunnat undvikas. Tillgängliga medel borde riktas till mera bestående och välfungerande insatser som samtidigt öpp-

nar möjligheter till större flexibilitet och hänsynstagande till

olika personliga behov. Vi menar därför att det fortsatta reformarbetet och nödvändiga resurser målmedvetet måste fördelas på följande Det behövs insatser för att stärka personliga

- förutsättningar genom exempelvis habilitering, rehabilitering, sjukvård etc.

för att allmän

- genom en samhällsplanering öka tillgänglig-

heten i vid bemärkelse för att kompensera kvarstående brister eller - tillgodose vissa behov genom särskilda åtgärder riktade enbart till männi-

skor med funktionsnedsättningar.

Generella insatser för ökad tillgänglighet innebär enligt vår mening inte bara en fysisk tillgänglighet. Det måste också finnas andra inslag medför att den enskilde som verkligen kan använda sig miljö, eller verksamhet. av en en vara en Det rör sig t.ex. om ekonomisk grundtrygghet, omgivningens inom ställning och kunskaper, om den generella uppbyggnaden av infrastrukturen i landet. Vidare finns det behov stärka av att den enskildes möjligheter personligt genom utformade, individinriktade insatser. På grund rådande av bristsituation fann utredningen det

angeläget att framlägga ett antal individinriktade förslag

redan i föregående betänkanden. Framträdande bl.a. ställär ningstagandet till en särskild rättighetslag för med personer svåra ñmktionshinder. I den komplicerade situation som var-

dagen utgör för många människor med funktionsnedsättningar skapar en rättighetslag förutsättningar för ökad trygghet

och valfrihet. Vi att detta

anser ställningstagande kan förenas

Grundläggande synsätt 111 SOU 199252

med det behövs ett förändrat synsätt, där uppfattningen att med funktionsnedsättningar och deras behov inte medborgare ständigt och särskilda problem. ses som nya Behov och möjligheter till individualiserat stöd skall av beaktas. särskilt stöd blir emellersjälvfallet Omfattningen av tid mindre och individualiseringen effektiv om den kan mera allmän tillgänglighet med hög kvalitet och stor bygga på en räckvidd i stället för att de grundläggande åtgärderna stän- digt måste återskapas i varje enskild situation.

Det finns situationer och kommer att finnas som inne- - bär den enskildes svåra och komplicerade funktionsnedatt hinder inte kan undanröjas annat än med sättningar ger som särskilt riktade åtgärder. Förslag med denna inriktning åter-

finns i vårt huvudbetänkande. I vissa fall finns det behov av

insatser kompenserande art, dvs. alternativ till annan av verksamhet, för att öka enskildas livskvalitet. Det gäller inom

områden, där enskilda under överskådlig tid har svårt att

använda möjligheter, tillgängliga för flersig av gemensamma talet. Det kan t.ex. gälla särskilda lösningar för att erbjuda

rekreation, resemöjligheter, tillgång till idrottsaktiviteter etc.

de bärande

3.3 Fortsatt utveckling enligt principerna

Värt utredningsarbete skall helhet. I föreliggande ses som en betänkande redovisar vi överväganden och förslag huvudsom generella insatser för att öppna samhället och sakligen avser minska beroendet av särskilda, riktade åtgärder. Det gäller

t.ex. resemöjligheter, teleteknik Oavsett individinriktade m.m. eller skall kvalitetsutveckling ske enligt generella insatser en

följande bärande principer

självbestämmande och inflytande tillgänglighet delaktighet kontinuitet och helhetssyn. -

Innebörden har vi ingående beskrivit i vårt huvudbemera tänkande. I takt med genomförandet våra förslag finns behov av av regelbundna utvärderingar med brukarmedverkan som - -

112 Grundläggande synsätt SOU 199252

kan visa om den aktuella avvägningen mellan individinriktade och generella insatser är ändamålsenlig efter brukarnas behov och helheten i olika system t.ex. kommunikationer, om

informationsförmedling är välfungerande. Behovet under-

stryks av den snabba tekniska utvecklingen där talande exempel bl.a. kan hämtas från området teknikstyrd service. För svårt funktionshindrade kan denna utveckling i mindre genomtänkt utformning motverka sitt syfte och ge upphov till nya hinder. Som helhet kan våra överväganden och förslag medverka till att förändra situationen för funktionshindrade genom tydlig markering av ansvaret inom varje samhällsområde för frågor rör funktionshindrade som lagstiftning och uppföljningutvärdering av dess effekter ekonomiska styrmedel attitydpåverkande insatser -

kunskapsutveckling kunskapsspridning kunskapsban-

- - ker

Framför allt vi att funktionshindrades villkor skall menar förbättras tydlig och solidarisk genom en ansvarsfördelning. Varje sektor i samhället har ansvar för att inom sitt område och med sina aktörer hävda funktionshindrades likställighet. De skall på ett likvärdigt sätt i förhållande till andra invånare ha tillgång till sektorns utbud tjänster, service etc. De av varor; åtgärder som krävs för att skapa tillgänglighet skall finansieras andra åtaganden inom sektorn och som uppgifterna skall utföras integrerat med sektorns övriga uppgifter Ansvars- och ñnansieringsprincipen är ett medel att åstadkomma denna utveckling. Vi har prioriterat att stärka dess räckvidd och genomförande inom åtta områden som belyses i särskilda kapitel. Genom ett förverkligande handikapputredningens förav slag och med dess synsätt på generella och individinriktade insatser kommer vi närmare ett samhälle för alla. Det skapas

också en nödvändig beredskap för fortsatt utveckling som vär-

nar både enskildas självbestämmande och den solidaritet om som måste finnas i ett demokratiskt samhälle.

SOU 199252

4 Handikapprörelsens roll

4.1 Handikapp och handikapporganisationer

del de svenska folkrörelserna Handikapprörelsen soIn är en av historia. Handikapprörelsen omfattar i har en hundraårig 40 riksförbund med än 450 000 medlemmar. dagsläget ca mer underlätta kontakten med samhällets och handi- För att organ 1942 samarbetsorganisation för de kapprörelsen bildades år en riksförbunden handikappområdet. Den heter olika på numera Centralkommitté, HCK, och består Handikappförbundens av

29 handikappförbund med ett sammanlagt medlemsantal av

360 000. ca Även läns- och kommunplanet finns etablerade på samläns-HCK och kommun-HCK. arbetsformer t.ex. genom

I bilaga 5 ges en översikt över de handikapporganisationer

budgetåret 199192 erhåller statsbidrag. som HCKs definition handikapp innebär att den skall anses av till bestående funktionsnedhandikappad, som följd av vara sättning möter betydande svårigheter i sin dagliga livsföring. Med betydande svårigheter i den dagliga livsföringen mei basfunktioner såsom arbete, boende nas inte bara svårigheter kommunikation, utan också exempelvis att inte kunna ta och konst och kultur eller att inte kunna delta i del av information, de fritidssysselsättningar man är intresserad av. som HCK-förbunden arbetar utifrån ett gemensamt principproallas lika värde allas lika rätt. gram där grundsynen är - Liksom medlemsförbunden är HCK partipolitiskt och religiöst fristående från stat, landsting och kommuner. obundet och Genom HCK ställer de 29 förbunden krav utgemensamma ifrån sina medlemmars behov och erfarenheter. Handikappförbunden är fristående demokratiskt uppbyggda med ett lokalt förankrat föreningsliv. Patientorganisationer, med uppgift stödja och informaföreningar, huvudsaklig att ge ocheller att främja forsktion till människor med viss diagnos inte kriterierna för medlemskap i HCK. Härför ning uppfyller krävs att förbundet verkar för samhällsförändringar som syf-

114 Handikapprörelsens roll SOU 199252

tar till att skapa bättre situation för den handikappgrupp en förbundet företräder. Det innebär att organisationens huvudsakliga verksamhet ägnas åt att arbeta för samhällsreformer där det gäller t.ex. ekonomi, arbetsmarknad, samhällsplanering, kommunikationer, bostadsplanering, utbildning, kultur, sjukvård, rehabilitering och fritidsaktiviteter Vidare krävs för medlemskap i HCK att funktionshindrade eller deras nära anförvanter har ett avgörande inflytande i organisationen. Detta inflytande bör återspeglas i sammansättningen styav relse och andra beslutande församlingar. Synskadades Riksförbund SRF och De handikappades riksförbund DHR har valt att stå utanför HCK, vilket inte hindrar att samarbete sker med HCK i frågor av gemensamt intresse. I SRF finns ca 18 000 medlemmar och i DHR 40 000. ca Båda har verksamhet på såväl riks- på regional och lokal som nivå. Utanför HCK står även ett antal andra statsbidragsberättigade föreningar med ca 30 000 medlemmar, bl.a. Alzheimerföreningen i Sverige, Svenska Parkinsonförbundet, Föreningen för El- och bildskärmsskadade och Riksförbundet för HIV-positiva.

4.2 Sociala och kulturella

uppgifter

Funktionsnedsättningar är alltjämt förknippade med fördomar och negativa värderingar. Stora delar av allmänheten uppfattar ett liv med funktionsnedsättning som mindre värt. Det ligger mot denna bakgrund nära till hands att den har som en funktionsnedsättning uppfattar sig själv som mindre värd. Den som är född med funktionsnedsättning får tidigt en uppleva särbehandling i jämförelse med jämnåriga vilket bl.a. en kan leda till bristfälliga kamratkontakter. Den i som vuxen ålder drabbas sjukdom eller skada med funktionsnedav en sättning som följd bär i sin nya livssituation med sig tidigare förvärvade eller mindre fördomsfulla uppfattningar mer om fimktionsnedsättningars hinder för möjligheten att leva ett liv med god livskvalitet även som funktionshindrad. De lokala handikappföreningarna har viktig uppgift som en att ge personer med funktionsnedsättningar möjlighet att träffa andra i samma situation och utbyta erfarenheter. För barn och ungdomar med funktionsnedsättningar är möjligheten till kamratkontakter genom föreningslivet väsentlig betydelse. av

SOU 199252 Handikapprörelsens roll 115

En viktig uppgift på det lokala planet är studieverksamhet syftar till att bredda kunskapen det egna eller barnets som om handikapp, om befintliga behandlingsmöjligheter samt rättigheter. Handikapporganisationerna har en central och avgörande roll i den enskildes habilitering och rehabilitering. Genom den lokala verksamheten tillägnar sig handikapporganisationerna kunskaper brister i åtgärdssystemet för om människor med funktionsnedsättningar. Via riksförbunden kommer dessa kunskaper och erfarenheter till nytta i det ständigt pågående förändringsarbetet på handikappområdet. I den mån förbundens personella och ekonomiska förhållanden gör det möjligt bistår enskilda medlemmar med juriman disk service, t.ex. när det gäller att föra talan hos förvaltningsdomstolar. För att stärka förbundens möjligheter att ge service nämnt slag föreslår vi i vårt huvudbetänkande SOU av 199146 vissa ändringar i rättshjälpslagen 1972429.

4.3 Intressebevakning

Handikapprörelsen vill inspirera till en positiv utveckling geatt väcka förslag till aktiv reformpolitik. Vid offentliga nom en utfrågningar av politiker och genom utnyttjande av massmedia verkar handikapprörelsen i opinionsbildande syfte. Handikapprörelsen är sedan länge remissorgan för statliga utredningar på handikappområdet. Den sakkunskap som finns inom rörelsen utnyttjas numera även genom att dess representanter deltar i de offentliga utredningarna som experter eller sakkurmiga. Även i utredningsgrupper hos de statliga och kommunala myndigheterna är det vanligt att handikapprörelsen medverkar. I viktigare frågor, såsom t.ex. remissbehandling av vårt huvudbetänkande, utarbetade HCK ett rådslagsmaterial som det lättare för HCK-organisationernas medlemmar att

orde

ta ställning till aktuella frågor. Av organisationer som har medlemmar med utvecklingsstörning eller med andra kommunikationssvårigheter läggs respektive förbund särskilgenom da ansträngningar ned på att göra det möjligt att få fram dessa medlemmars erfarenheter och synpunkter Vad man eftersträvar är ett ökat brukarinflytande. Det innebär att de medborgare använder sig eller kommer i som av

116 Handikapprörelsens roll SOU 199252

kontakt med en offentlig serviceverksamhet skall beredas inflytande över verksamhetens utformning och komma in i beslutsprocessen på ett tidigt stadium innan principbeslut är fattade. En rättslig grund för brukarinflytande finns i 6 kap. 8§ kommunallagen 1991900. Däri sägs att nämnderna skall verka för att samråd sker med dem utnyttjar deras som tjänster. Föreskrifter om brukar-medverkan finns i hälso- och sjukvårdslagen och i lagen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Principen uttrycks i dessa lagar så att verksamheten skall bedrivas med respekt för individens självbestämmande och integritet och utformas i samråd med den enskilde. Socialtjänstlagens målsättningsparagraf utsäger att verksamheten skall främja människornas aktiva deltagande i samhällslivet. I vårt huvudbetänkande görs analys pågående struken av turförändringar i samhället och konstateras att den enskildes ställning i samhället måste stärkas. En generell samhällsplanering måste inriktas på att medborgare med funktionsnedsättningar inte skall uteslutas från grundläggande möjligheter att utöva sin medborgarrätt. Av en enkätundersökning som handikapputredningen redovisar i rapporten Samverkan mellan handikapporganisationer och samhälle 1990 framgår att såväl landsting handisom kapporganisationer gör skillnad mellan samverkan och samrå . Samverkan innebär ett ömsesidigt givande och tamer av gande i en kontinuerlig process med lika ansvar och inflytande. Handikapporganisationerna framhåller i sina enkätsvar vikten att samverkan sker på ett tidigt stadium planeav av ringen. Man pekar på behovet av bättre utbildning för dem som medverkar. Därnäst i prioritet kommer möjligheter för företrädare för handikapporganisationerna att ta ledigt från sitt arbete utan inkomstförlust. Det framskymtar i handikapporganisationernas enkätsvar att samverkan skulle främjas av bättre kunskap i handikappfrågor hos politiker och tjänstemän. Vidare efterlyser man en mer insiktsfull och positiv inställning till organisationernas verksamhet och kuimighet. För att föräldrar till barn med funktionshinder skall kunna delta i samverkan pekas på behovet flexibel avlösningsav hjälp. För psykiskt utvecklingsstörda krävs handledare för stöd vid sammanträden. Landstingen tycks att döma av svaren vara tämligen nöjda med hur samverkan med handikapporga-

SOU 199252 Handikapprörelsens roll 117

nisationerna fungerar. Man nämner emellertid handikapporganisationernas behov stöd för att få bättre strukturering av samverkan. Bland handikapporganisationerna råder större av tveksamhet eller missnöje. Dock uppger mellan 25 % och 34 % att är eller mindre nöjd med samverkan som den man mer fungerar i dag. På det kommunala området anser lokala organisationer relativt ofta att verksamheten är organiserad så att det är lätt att samverka. På landstingsområdet är denna inställning inte lika vanlig enligt enkätundersökningen. Handikapputredningen det viktigt att ta tillvara den anser erfarenhet finns inom handikapprörelsen. I det förslag till som lag stöd och service till vissa ñmktionshindrade, LSS, som om vi lägger fram i vårt huvudbetänkande anges därför som en av kommunens uppgifter att samverka med organisationer som företräder människor med funktionshinder. I vårt förslag till specialmotivering uttalas att samverkan kan organiseras t.ex. i form regelbundna samverkanskonferenser eller genom att av representanter för handikapporganisationer adjungeras till beslutande nämnd. sistnämnda tillvägagångssätt tillämpas sedan länge i flera landsting inom omsorgema om utvecklingsstörda. Vi föreslår Vidare ändring i 8§ socialtjänstlagen av innebörd att den nämnd handlägger sociala frågor skall som när det är lämpligt samverka med andra samhällsorgan, föreningar för människor med funktionshinder samt med andra organisationer och föreningar. Samverkan förutsätts ske geinformationsinsatser. I 11 § punkt 5 LSS åläggs nämnden nom att i den uppsökande verksamheten samarbeta med organisationer företräder människor med stora funktionshinder I som vårt förslag till ny paragraf, 21 a i socialtjänstlagen åläggs kommunen att planera sina insatser för människor med handikapp och därvid samverka med andra samhällsorgan och organisationer. För att få allsidig belysning ärenden enligt plan- och en av bygglagen förekommer samråd mellan myndigheten och handikapprörelsen. I kap. 8 Kommuner för alla föreslår vi att handikapprörelsens roll i planeringsarbetet förstärks och att kommunerna i högre grad än i dag skall utnyttja den resurs i form av kunskap om och erfarenhet av tillgänglighetsfrågor som den lokala handikapprörelsen utgör Genom vårt förslag till komplettering PBL i 12 kap. 1 § av

118 Handikapprörelsens roll SOU 199252

ges också länsstyrelsen ytterligare uppgift när det gäller att en bevaka funktionshindrades intressen och vikten att beav byggelsen är tillgänglig och användbar för personer med funk-

tionshinder se vidare kap 9. För handikapprörelsen där-

ges igenom ökade möjligheter att påtala brister. Det finns sålunda visst lagligt stöd för samverkansförfarande och ytterligare lagändringar föreslås i av oss samma syfte. Vi vill understryka att vi att brukarinflytande måste anser komma till uttryck inom varje sektor samhällslivet, även av där uttrycklig föreskrift inte fimis. Det är viktigt att på detta sätt en dialog kommer till stånd mellan dem som tillhandahåller service och dem nyttjar den. Det åligger enligt vår som uppfattning respektive myndighet att ta initiativ till samverkan.

Finansiering av handikapporganisationers verksamhet

Handikapporganisationema finansieras huvudsakligen genom medlemsavgifter, statligt organisationsstöd, projektanslag från Allmänna arvsfonden samt inkomster försäljning, av som ibland kan ha insamlingskaraktär. Man undviker att använda sådana metoder för medelsinsamling kan innesom bära att ett handikapp skildras på ett sätt till som vädjar medlidande. På läns- och lokalplan förekommer bidrag från landsting och kommuner. Handikapporganisationernas roll är väsentlig och de former av ekonomiskt stöd som finns på riks-, läns- och kommunplanet utgör en förutsättning för att de skall kurma leva upp till sin roll som företrädare för människor på grund sin som av funktionsnedsättning behöver få sina rättigheter effektivt bevakade. Enligt vår uppfattning måste mot denna bakgrund ett brett samhällsstöd utgå också fortsättningsvis.

4.5 Ändrade

förutsättningar

På handikappområdet har kombinationen decentralisering av och ramlagstiftning inneburit kraftigt ökade olikheter mellan kommuner och mellan landsting. För att sådan föränden ringsprocess som decentraliseringen skall leda till bättre re-

SOU 199252 Handikapprörelsens roll 119

sultat fordras att människor lokalt får reella påverkansmöjligheter. Man kan inte nöja sig med att förändra den formella strukturen. Handikapprörelsens medlemmar tillhör de ekonomiskt och socialt svagare grupperna i samhället. Detta återspeglas självfallet i möjligheten att påverka lokala beslutspro- Handikapprörelsen att gång på gång komcesser. uppger man mer på mellanhand i förhållande till starkare gruppintressen, t.ex. fackliga och idrottsliga. De förändringar av den kommunala organisationen som pågår skapar ändrade förutsättningar för handikapprörelsens intressepolitiska verksamhet. När kommunal verksamhet läggs upp i entreprenadliknande former, decentraliseras, bolagiseras eller läggs ut till privata företag, måste handikapprörelsen bevaka att inte funktionshindrades behov eftersätts till följd av dessa nya driftsformer I kapitlet Kommuner för alla kap. 8 har vi särskilt betonat vikten av att handikapporganisationernas kunnande kommer den kommunala verksamheten till del och att organisationerna ges förutsättningar för att bevaka sina intressen och behov. För att ge eftertryck åt detta har vi föreslagit paragraf i en ny kommunallagen 2 kap. 2 a §. En initierad handikapprörelse vi viktig ser som en resurs både kunskapskälla och inspiratör till ett fortsatt som som handikappolitiskt reformarbete. Rörelsen har dessutom en stor betydelse vad gäller skolning av medlemmarna i intressepolitiskt arbete och som kamratstödj are. För ett möjliggörande av handikapprörelsens demokratiska uppgift spelar dessutom vårt förslag i kap. 7 rätt till grundläggande samhällsom information en stor roll.

SOU 199252

5 Internationella utvecklingslinjer

Förslag särskild råd i Bryssel inrättas för att En befattning och konsekvenser för funktionshindrafölja EGs arbete Rådet bör arbeta med helhetssyn på förhållanden de. en för människor med funktionsnedsättningar och integrebevaka arbetsmarknad, teknik, forskrat frågor som rör ning, utbildning, byggande etc. Vid sidan av uppgiften att hämta in kunskaper och bevaka svenska intressen bör rådet ha till uppgift att förmedla information om svensk handikappolitik och dess synsätt inom EG och dess olika gemensamma organ. Vår bedömning är att handikapputredningens förslag inte strider mot nu gällande eller konventioner inom EG. planerade

5.1 Inledning

har sedan framträdande plats i det inter- Sverige länge en arbetet för goda Villkor för människor nationella att skapa har riktats på vårt sätt

med funktionshinder. Uppmärksamhet försöka utveckla materiell grundtrygghet för alla och på

att en våra modeller för stöd och service genom ett offentligt system. Vi har ansetts framgångsrika tillsammans med övriga som nordiska länder när det gäller att förverkliga principer om normalisering och integrering. Internationella analyser har goda ekonomiska förutpekat på att detta Varit möjligt genom under efterkxigsåren, den allmänna utbildningssättningar hos att organisera samhällsfunknivån befolkningen, sätten tioner samt effektiva former för offentlig uppföljning och tillhar också spelat stor roll syn. Handikapporganisationerna en sitt intressepolitiska arbete. genom

122 Internationella utvecklingslinjer SOU 199252

Den internationalisering alltmer

som präglar utvecklingen i

Sverige berör personer med funktionsnedsättningar i hög

grad. Företeelser och beslut inom EG kommer att påverka förhållanden i vårt land. Det finns dessutom ekonomiska förändringar, trender och synsätt i andra länder inom och m.m. utanför Europa kan ha stor betydelse för som Sverige och bl.a. svensk handikappolitik. Betydande konsekvenser för i stort sett samtliga Europas stater kommer det s.k. EES-avtalet samarbete mellan EFom TA-länderna och EG att få. Målet för avtalet är att främja handeln och ekonomisk samverkan mellan parterna samt främja den fria rörligheten för kapital, tjänster och personer, varor. Avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993.

5.2 EG och

socialpolitiken

5.2.1 Enhetsakten 1987

EG-kommissionen presenterade år 1985 närmare 300 åtgärder, som behövde vidtas före år 1993 för att avveckla alla kvarvarande hinder för fri inre marknad. en Personer, varor, tjänster och kapital skulle kunna röra sig fritt inom EG. Krav restes också på social dimension för den inre en gemensam marknaden. Den konstitutionella grunden för aktiv EG-politik en på det sociala och arbetsmarknadspolitiska området formulerades ursprtmgligen i Enhetsakten 1987. Enligt denna skulle EGs medlemsländer befrämja demokrati, mänskliga rättigheter, fundamentala friheter samt verka för jämlikhet och social rättvisa. Utformningen av de sociala trygghetssystemen i medlemsländerna kommer också i framtiden att nationell vara en angelägenhet. EG-kommissionen konstaterar i sitt sociala handlingsprogram för 1990-91 att skillnaderna mellan medlemsländerna är så stora att det inte vore praktisk politik att överväga en harmonisering. Vissa enhetliga principer finns dock för att främja arbetskrañzens rörlighet. Intjänade rättigheter skall inte gå förlorade vid byte arbete och av flyttning till annat EG-land.

SOU 199252 Internationella utvecklingslinjer 123

5.2.2 Maastrichtmötet 1991

Vid toppmötet i Maastricht i december 1991 enades regeringschefer från länder inom EG ett fördrag Politisk om om en Union respektive ett fördrag om en Ekonomisk och Monetär Union EMU. Beslutet måste, innan det kan gälla, ratiñceras medlemsländerna. Händelseutvecklingen har senare fått av inslag juni 1992 leder till frågor fördragens utsom nu om formning på sikt. Samtidigt upprättades ett protokoll angående sociala frågor. Enligt detta skall den sociala stadgan från år 1989 förverk-

ligas se 5.3.

5.3 Den sociala stadgan

Sedan år 1989 anger en social stadga mål och inriktning för socialpolitiken inom EG-området. Stadgan är inte lagligt bindande utan skall betraktas som en politisk viljeyttring och en Vägvisare för fortsatt utveckling. Följande områden omfattas Arbetsmiljö - Koncemfackligt samarbete - Jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet -

Åtgärder mot långtidsarbetslöshet och social utslagning

-

Åtgärder kan också vidtas inom områden som berör

socialförsäkringar och social trygghet anställningstrygghet förhandlingsrätt och medbestämmande för arbetstagare ekonomiskt stöd till sysselsättningsskapande åtgärder - Stadgan i särskild ordning Arbetstagarnas Fundamenanger tala Rättigheter. Huvudansvaret för att förverkliga den sociala stadgan ligger på de enskilda länderna. En särskild punkt rör rättigheter i arbetslivet för personer med funktionsnedsättningar. Texten lyder i översättning

Alla handikappade, oberoende handikappets ursprung och av natur, måste ha rätt till ytterligare konkreta åtgärder i syfte att förbättra integration i samhälle och yrkesliv. Dessa åtgärder måste i synnerhet, och i enlighet med förmånstagarnas kapacitet, omfatta yrkesutbildning, ergonomi, tillgänglighet, mobilitet, transporter och bostad.

124 Internationella utvecklingslinjer SOU 199252

5.4 Det sociala

handlingsprogrammet och

vissa insatser för funktionshindrade

5.4.1 HELIOS I och

Vid sidan av den sociala stadgan fimis också det sociala handlingsprogrammet vars syfte är att genom olika konkreta förslag och projekt flytta fram positionerna på det sociala området. Bl.a. ställs krav på att EGs medlemsländer och gemensamma organ inom olika områden bostadsplanering, arbetsliv, utbildning m.m. vidtar åtgärder för att förbättra livskvaliteten för de över 30 miljoner funktionshindrade som enligt beräkningar finns inom EG-områdets totala folkmängd. Det första handlingsprogrammet med detta syfte genomfördes under åren 1983-87 och ett andra handlingsprogram HE- LIOS I under åren 1988-91. HELIOS Handicapped People in the European Community Living Independently in an Open Society HELIOS I har därefter utvecklats vidare till ett pro-

gram benämnt HELIOS II. Övergripande mål för båda HE-

LIOS-programmen kan uttryckas som social och ekonomisk integration oberoende av funktionsnedsättningens art och omfattning.

HELIOS I

Några huvuduppgifter inom HELIOS I var att verka för integration i arbetslivet av personer med funktionshinder samt verka för att barn och ungdomar integreras i det ordinarie undervisningssystemet. HELIOS I har försökt stimulera medlemsländerna till samordning av olika offentliga myndigheters arbete med handikappfrågor. Verksamheten inom programmet har också avsett samarbete med handikapporganisationer. Reguljära överläggningar fasta konsultationer har exempelvis etablerats mellan EGkommissionen och ett 30-tal handikapporganisationer. För att stärka och uppmärksamma utvecklingsarbete har årliga priser börjat delas ut till nyskapande projekt som gynnar funktionshindrade inom områdena turism, byggnaders tillgänglighet och bostadsanpassning.

SOU 199252 Internationella utvecklingslinjer 125

HELIOS H HELIOS är i många avseenden fortsättning de ambien av tioner som lyftes fram i HELIOS Den utvidgning som avses i HELIOS handlar förebyggande socialt arbete, funktioom nell anpassning, integration i daghem och skolor, idrott, turism etc. Programmet är också inriktat på att stödja och sprida kunskap om framgångsrika lokala, regionala och nationella projekt.

EG-kommissionen planerar att lägga ökad vikt vid utveck-

lingen och tillämpningen teknik för anpassning av ny av arbetsplatser samt för att underlätta funktionshindrades rörlighet och förmåga att leva ett oberoende liv. Kampanjer för att öka allmänhetens medvetande funktionshindrades behov om och möjligheter är planerade och skall medverka till att öppna samhälls- och arbetsliv för människor med ñmktionsnedsättningar

5.4.2 Arbetsresor för med funktionshinder

personer EG-kommissionen arbetar för närvarande med att genomföra ett tidigare framtaget handlingsprogram för att förbättra tillgängligheten för rörelsehindrade oberoende av om funktionsnedsättningen har på fysiska eller psykiska orsaker. Målsättningen är att alla typer allmänna fárdmedel skall av vara tillgängliga. Eventuell personlig assistans som behövs i samband med resor skall vara kostnadsfri för den enskilde. EG-kommissionen har också beslutat att alla fordon tas som i bruk för allmänna kommunikationer efter den 31 december 1993 skall uppfylla vissa preciserade krav på handikappanpassning. Äldre fordon skall anpassade senast år 1999. vara

5.4.3 HANDYNET

HANDYNET är ett datoriserat informationssystem för funktionshindrade och ñnns tillgängligt via CD-ROM-teknologi på nio språk. Systemet innehåller aktuell information om hjälpmedel, utbildning, arbetsmarknad, resemöjligheter, byggnaders tillgänglighet, kultur, idrott m.m. av intresse såväl för enskilda och handikapporganisationer som för professionella yrkesutovare.

126 Internationella utvecklingslinjer SOU 199252

5.5 Andra aktuella initiativ for att hävda

funktionshindrades ställning

I många länder inom och utanför Europa pläderas for närvarande for särskilda lagar och föreskrifter med syfte att motverka diskriminering av människor med funktionshinder och säkra grundläggande rättigheter. Behov sådan särskild lagav stiftning påtalas ofta inom områden som arbetslivet, tillgänglighet till lokaler, etc., på reseområdet samt for att evenemang säkerställa att enskildas behov personlig assistans tillav godoses.

5.5.1 FNs standardregler standard rules

Sverige har under många är spelat en aktiv roll i det internationella samarbetet for funktionshindrade. Regeringen tog exempelvis under år 1989 initiativ till att inom FN inleda ett arbete for att få till stånd internationella regler om funktionshindrades rätt till full delaktighet och jämlikhet. Detta resulterade i att det rådgivande organet ECOSOC, FNs ekonomiska och sociala råd, år 1990 beslöt att utarbeta standardregler i fråga om grundläggande rättigheter for barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder. Arbetet med reglerna bedrivs i en internationell arbetsgrupp med representanter från drygt 50 länder och med medverkan handikapporganisationer. Det av slutliga förslaget till internationella regler skall foreläggas generalforsamlingen hösten 1993. Standardreglerna handlar rätten till utbildning och om arbete, tillgänglighet till lokaler, familjeliv och personlig integritet samt religionsutövning. Reglerna är inte ämnade att bindande. De skall dock vara kunna normbildande och utgöra stark moralisk och vara en politisk grund for åtaganden och beslut i medlemsländerna och i samverkan dem emellan.

5.5.2 USA Americans with Disabilities Act ADA

En lag mot diskriminering av funktionshindrade, Americans with Disabilities Act ADA, antogs av den amerikanska konår 1990 och träder i kraft under år 1992. Den bygger gressen på tidigare lagstiftning om mänskliga rättigheter Civil Rights

SOU 199252 Internationella utvecklingslinjer 127

Act från år 1964 samt på lagar och föreskrifter från år senare om bl.a. rehabilitering. ADA behandlar en rad olika åtgärder mot diskriminering av människor med funktionshinder och innehåller ingående föreskrifter fyra viktiga områden arbetsmarknad inklusive om offentliga tjänster, tillgänglighet till lokaler, transporter samt telekommunikationer. Vi beskriver innebörden denna lag i av senare kapitel i detta betänkande och redovisar även de slutsatser vi dragit med hänsyn till förhållanden i vårt land.

5.5.3 Kanada

Föreskrifter mot diskriminering medborgare med funkav tionshinder finns i Kanada såväl på federal nivå på som provinsnivå. Föreskrifterna främst arbetslivet och och avser varutjänstesektorn. I några provinser gäller föreskrifter enbart personer med fysiska funktionshinder. Av provinserna British Columbia den första år 1973 var som formulerade en lag om mänskliga rättigheter Human Rights Code. I provins, Ontario, fimis lagstiftning Human en annan Rights Code från år 1981 som skyddar funktionshindrade mot diskriminering inom områdena tjänster, varor, hjälpmedel, bostäder, arbete, Föreningsfrågor samt sysselsättningsfrågor. Det är exempelvis förbjudet att använda anställningsformulär som kräver information fysiska eller mentala tillom en persons stånd. Även på federal nivå finns lagstiftning mänskliga om rättigheter. Lagen Human Rights Act 1985 förbjuder diskriminering bl.a. på grund av fysisk funktionsnedsättning. Såväl på federal nivå på provinsnivå finns särskilda som kommissioner till vilka enskilda kan vända sig med klagomål och påtala fall av diskriminering.

5.5.4 Australien

I Australien finns sedan år 1981 lag mänskliga rättigen om heter Human Rights Commission Act som också inkluderar en deklaration om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Innebörden av lagen är att personer med funktionshinder, med stöd av denna lag skall få ett skydd mot diskriminerande handlingar protection from discriminatory

128 Internationella utvecklingslinjer SOU 199252

treatment. Enligt denna lag kan enskilda överklaga beslut och begära prövning på federal nivå. I vissa delar av Australien finns även lagstiftning preciserat riktad mot diskriminering på grund av fysiska och psykiska funktionsnedsättningar eller mentalsjukdomar.

5.5.5 Storbritannien

Handikapporganisationerna i Storbritannien har sedan mitten 1970-talet strävat efter förbättrade rättigheter för perav soner med funktionsnedsättningar. Flera utredningar har visat på förekomsten diskriminering. Trots detta har förav en stärkning lagstiñningen inte accepterats och av diskriminering fortfarande inte ett brott. Den väg som ses som istället valts har syftat till att påverka attityder hos allmänheten genom utbildning och information. För närvarande föreligger emellertid ett lagförslag med en skärpt inriktning. I lagförslaget Anti-Discrimination Legislation ADL täcks områden som arbetsmarknad, varor, hjälpmedel och service.

5.5.6 Tyskland

Föreskrifter mot diskriminering saknas i Tyskland. Frågan behovet lag mot diskriminering debatteras. Hittills om av en har valt att försöka säkra funktionshindrades villkor i man sociallagstiftning, arbetsmarknadslagstiftning etc. Flera initiativ för att få till stånd särskild lagstiftning mot diskrimien nering har dock tagits handikapporganisationerna. Det av finns också rörelse specifikt kämpar för särskild en som en likställighets- och antidiskrimineringslag för funktionshindrade Gleichstellungs- und für

Anti-Diskriminierungs-Gesetz

Behinderte. Det finns vidare ett samarbete mellan den relativt nya tyska Independent Living-rörelsen och de sedan länge etablerade handikapporganisationerna för att bilda opinion för en liknande lagstiitning som den amerikanska ADA.

5.5.7 Frankrike

I Frankrike har man sedan år 1990 en lag till skydd mot diskriminering på grund ohälsa eller funktionsnedsättning. av

SOU 199252 Internationella utvecklingslinjer 129

Denna lag är ett tillägg till förbud mot diskriminering av en person på grund av ras, kön, nationalitet eller religion. Lagen tillämpas framför allt i arbetslivssammanhang vid anställning eller vid anställnings upphörande. I vissa situationer finns rätt för handikapporganisationer att företräda en enskilda inför domstol vid fall av diskriminering i arbetslivet. För brott mot lagen kan dömas till fängelse från två månader upp till ett år eller till böter på mellan 2 000-20 000 FF.

Handikapporganisationernas roll och förutsättningar i olika länder i Europa

5.6.1 Olika roller

Handikapporganisationerna i Sverige finansieras huvudsakligen genom medlemsavgifter, statligt organisationsstöd, projektanslag från Allmänna arvsfonden samt inkomster av för-

säljning, som ibland kan ha insamlingskaraktär som radio-

hjälpskampanj etc.. På läns- och lokalplan förekommer bidrag från landsting och kommuner Denna ordning skiljer sig från förhållandena i många andra länder där gåvor, insamlingar och donationer spelar den största rollen för att finansiera handikapporganisationernas verksamhet. Det är också vanligare utomlands än i Sverige att handikapporganisationema själva driver rehabiliteringsverksamhet och anläggningar eller ger socialt stöd och service på ett sätt och i en omfattning som enligt svenskt synsätt är samhällsuppgiñzer. Handikapporganisationemas roller och uppgifter varierar därmed inte bara mellan olika länder utan också i delar av länder, mellan språkgrupper, mellan grupper med olika tillhörigheter till trossamfund etc. I flera länder finns exempelvis katolska respektive lutherska handikapporganisationer verksamma för målgrupper med t.ex. rörelsehinder och utvecklingsstörning. Begreppet välgörenhet har i flera länder en annan betydelse än i de nordiska länderna. I de latinska länderna har den s.k. subsidiaritetsprincipen utvecklats. Den innebär att familj och andra släktingar bör ta över ansvaret om den enskilde inte klarar sin situation. Kommun och stat träder till i sista hand.

130 Internationella utvecklingslinjer SOU 199252

Handikapporganisationerna är också organiserade på skilda sätt i olika länder. I de nordiska länderna och Holland finns exempelvis paraplyorganisationer typ HCK med uppgift att b1.a. samordna intressepolitiska insatser och kontakter. I nåmån likartad organisationsuppbyggnad finns också i Ösgon terrike, Schweiz och i Storbritannien. I Frankrike och Belgien däremot finns ett stort antal organisationer for olika områden och övergripande paraplyorganisationer saknas.

5.6.2 Samarbete mellan länder

De flesta handikapporganisationer i Sverige har samarbete med organisationer inom Norden och internationellt. Som exempel kan nämnas att Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna arbetar inom ett nordiskt samarbetsräd och internationellt inom International Leof Societies for with Mental Handicap ILSMH. ague persons De handikappades riksförbund DHR arbetar på det internationella planet inom FIMITIC Fédération Intemationale des Mutilés, des Invalides du Travail et des Invalides Civils. En världsomspännande organisation finns i form av Disabled Peoples International DPI bildades år 1980 i som Kanada. Dess mål är att människor med funktionshinder i alla världens länder skall uppnå jämlikhet och full delaktighet. DPI har 100 medlemsländer, varav hälften i utvecklingsländerna. DPI är rådgivare åt flera FN-organ, b1.a. FNs ekonomiska och sociala råd ECOSOC och Världshälsoorganisationen WHO. DPI främjar också tillämpningen FNs världsakav tionsprogram för handikappade samt följer och utvärderar upp beslut som rör funktionshindrade. Organisationen arbetar dessutom aktivt för att handikapporganisationer skall kunna bildas och utvecklas i olika länder. En annan internationell rörelse är Independent Living-rörelsen som har sitt ursprung i Kalifornien. Verksamheten är starkt inriktad på att hävda funktionshindrades självbestämmande och inflytande. Rörelsen är också företrädd i vårt land b1.a. Stockgenom holmskooperativet för Independent Living STIL, inte som minst slagit vakt självbestämmande för människor med om

SOU 199252 Internationella utvecklingslinjer 131

funktionshinder när det gäller att anställa egna personliga assistenter.

5.7 Swedish Organisation of Handicapped

International Aid Foundation SHIA

-

Svenska Handikapporganisationers

Internationella Biståndsstiftelse

Världsaktionsprogrammet for handikappade som FNs generalforsamling antog år 1982 betonar nödvändigheten av att utvecklingssamarbete och bistånd även omfattar handikappåtgärder. Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsstiftaelse, SHIA, från 1981 är ett for bistånd till organ funktionshindrade i utvecklingsländerna. SHIAs syfte är att stödja handikapporganisationer i utvecklingsländerna och medverka i utbildnings- och rehabiliteringsinsatser i dessa länder. Biståndet skall underlätta for människor med funktionsnedsättningar att uppnå jämlikhet och full delaktighet. SHIA har 13 handikappforbund huvudmän. Tillsamsom representerar förbunden över 300 000 människor Gemans nom SHIA bedriver handikapprörelsen biståndsprojekt i 15 utvecklingsländer.

5.8 Handikapputredningens forslag och

svensk medverkan i internationellt samarbete

Den framträdande plats Sverige och övriga Norden sedan soIn länge har i arbetet med att skapa goda villkor for personer med funktionshinder vill våra reformforslag i huvudvi genom

betänkandet och i detta betänkande vidmakthålla och utveck-

1a. De förslag individuell natur präglade vårt huav mer som vudbetänkande kompletteras med forslag generell art. nu av Det handlar att resemöjligheter, rätt till grundläggande om ge telekommunikation, samhällsinformation och förstärkt lagstöd inom plan- och byggområdet m.m. Vi menar att det skall

132 Internationella utvecklingslinjer SOU 199252

uppgift för varje samhällssektor att inom respektive vara en område ta sitt för att öka tillgängligheten i samhället. ansvar Det markerar också viljan att åstadkomma ett solidariskt ansvarstagande för frågor rör funktionshindrade. Detta som synsätt bygger på grundvärderingar om en humanistisk människosyn och återfinns i de värderingar utvecklas i FNs som stadgar Genom våra förslag konkretiserar vi dessa värdering- Genom ett aktivt svenskt deltagande i internationellt samar. arbete kan både synsätt och tillämpning genom olika åtgärder förmedlas. Genom EES-avtalet kommer Sverige att i hög grad påverkas ställningstaganden inom EG. Det är därför av angeläget att nära kunna följa och bevaka följder av olika beslut för funktionshindrades villkor. För närvarande finns emellertid ingen vid den svenska EG-delegationen som har uppgiften att bevaka handikappfrågoma. Detta är märkbar brist en eftersom Sverige har ledande roll när det gäller utformen ningen stöd till människor med handikapp. Det är väsentav ligt att dels kunna följa utvecklingen inom EG, dels påverka den. Den svenska EG-delegationen bör därför kompletteras med för att tillgodose dessa behov. Enligt vår uppresurser fattning bör bevakningen handikappfrågorna i EG ha motav svarande inriktning vi företräder i våra förslag och ske som utifrån en helhetssyn på funktionshindrades villkor. Uppmärksamhet bör därför ägnas olika frågor som arbete och sysselsättning, sociala frågor, utbildning, plan- och byggfrågor, resemöjligheter etc. Vi har prövat om våra samlade förslag är förenliga med innehållet kända eller planerade konventioner inom EG i nu och funnit att så är fallet.

Handikapprörelsens roll

Handikapprörelsen spelar i Sverige en stor roll genom sitt intressepolitiska arbete. Rörelsen har dessutom väsentlig betydelse stöd för medlemmarna bl.a. rörelsens kunsom genom skaps- och informationsförmedling. Organisationerna har unika möjligheter att ge kamratstöd byggt på gemensamma erfarenheter. En styrka i organisationsarbetet är vår folkrörelsetradition, i vilken handikapprörelsen ingår. Handikapporganisationer i Sverige har byggts upp och har i huvud-

SOU 199252 Internationella utvecklingslinjer 133

sak funktionshindrade medlemmar. I andra länder är det inte ovanligt att handikapprörelsen helt domineras av olika professionella företrädare exempelvis läkare, lärare, sjukskösom terskor etc. men också anhöriga. Flera av våra handikapporganisationer har som nämnts redan ett livligt internationellt utbyte men flera borde enligt vår mening ges möjlighet att ta del av och föra ut sina erfarenheter utanför Sverige.

5.9 Förslag

EES-avtalet och det närmande till EG detta innebär gör som att Sverige på ett helt annat sätt än tidigare påverkas av internationella beslut. En vidare bevakning av synsätt inom svensk handikappolitik blir mycket betydelsefull. Det blir angeläget att söka förena fördelarna med öppenhet och samarbete med våra krav på social grundtrygghet och funktionshindrades likställighet med andra. Enligt handikapputredningens mening fordrar detta att Sverige vid sin delegation i Bryssel har en befattning råd för bevakning av handikappfrågoma. Bevakningen bör vara bred och avse hela samhället arbete och sysselsättningsfrågor; resemöjligheter, plan- och byggfrågor, sociala frågor, skolfrågor etc. En representation inom detta område ger inte bara möjligheter att inhämta kunskap utan också en möjlighet att föra ut svensk handikappolitik och dessutom påverka inriktningen på handikappolitiken inom EG. Befattningen och omkostnader för den beräknas till 0,5 miljoner kronor per år. Även i andra internationella sammanhang bör vi ha en aktivare roll när det gäller att föra ut erfarenheter och synsätt från svensk handikappolitik.

SOU 199252

6 Funktionshindrades

jämställdhet

och delaktighet

6.1 Utgångspunkter

Vårt mål är att samhället skall utformas så att alla oavsett funktionshinder skall kunna fungera i samhället på lika villkor. Detta kräver att alla aktörer i samhället och varje samhällssektor tar sitt for att rättvis fördelning ansvar en av samhällets resurser skall uppnås. Ett medel för detta är den s.k. ansvars- och ñnansieringsprincipen. Vi har prioriterat åtta centrala samhällsområden for dess tillämpning rätten till grundläggande samhällsinformation, kommunernas ansvar, bostäders och miljöers tillgänglighet, kultur-medier-1äromedel, resemöjligheter, rätten till grundläggande telekommunikation, arbetslivets tillgänglighet samt åtgärder mot diskriminering i näringsverksamhet. Anledningen till att vi valt ut just dessa områden är att Vi bl.a. genom vår enkätundersökning och handikapporgenom ganisationerna mil. SOU kap. 6 funnit det

se 199019, att

inom dessa områden finns mycket stora brister vad gäller funktionshindrades möjligheter till delaktighet och inflytande. Vi har också noterat, att brister i dessa avseenden ofta leder till behov särlösningar med minskad valfrihet, oönskat av beroende och administrativt merarbete följd. som

6.2 Ansvars- och

ñnansieringsprincipen i

grundlagen

I förarbetena till regeringsformen RF slås fast att det inte är möjligt att ställa upp en grundregel som generellt förbjuder lagstiftning att göra skillnad mellan olika grupper. I stället har den modellen valts att ett programstadgande 1 kap. 2§ RF uttryck for den för vårt samhälle betydelsefulla grundger

136 F unktionshindrades jämställdhet och delaktighet SOU 199252

satsen om likabehandling av medborgarna. Programstadgandet är inte rättsligt bindande utan anger mål för den samhälleliga verksamheten. De rättsligt bindande reglerna på frioch rättighetsområdet återfinns i 2 kap. RF. Vi har övervägt om det är möjligt och lämpligt att genom ett tillägg till det ifrågavarande programstadgandet ge någon form i lag formaliserat uttryck för funktionshindrades rätav tigheter. Syftet med ett sådant tillägg skulle vara att lyfta fram funktionshindrades intressen och behov och genom bestämmelser i grundlag ytterligare säkerställa att funktionshindrades behov alltid beaktas i reformarbetet. Utgångspunkten när det gäller rättigheter i RF är alltså att de omfattar alla människor samt att de avser att skydda den enskilde gentemot det allmäxma. Någon särskild grupp av medborgare omnämns i princip inte. Detta talar rent allmänt mot att förstärka programstadgandet med någon form av markering i fråga funktionshindrades rättigheter. En sådan om markering hör inte logiskt hemma i grundlagsbestämmelse en så övergripande karaktär 1 kap. 2§ RF. Det är dessav som utom troligt att även andra utsatta i samhället skulle grupper göra berättigade anspråk på en motsvarande markering. Därskulle programstadgandet förlora sin övergripande kaigenom raktär. Till detta kommer att sådan markering med nöden vändighet skulle bli mycket allmänt hållen och därmed troligen få ett begränsat värde. Den skulle inte heller omfatta förhållandet enskilda emellan. Med hänvisning till det sagda vi inte det ändamålsenanser ligt att försöka stärka ansvars- och ñnansieringsprincipen genom tillägg till programstadgandet i RF.

6.3 Diskrimineringsförbud i grundlag

2 kap. RF innehåller rättsligt bindande regler på fri- och rättighetsområdet. Kapitlet innehåller förbud mot särbehandling på grund t.eX. åskådning, ras och kön. Det framstår av helt oförenligt med svenskt rättsmedvetande att samsom hället skulle behandla någon sämre än andra på grund av dessa omständigheter. Därför har det ansetts angeläget och naturligt att den svenska grundlagen genom bindande rättsregler klart ger uttryck för att en negativ särbehandling på

SOU 199252 Funktionshindrades jämställdhet och delaktighet 137

sådana grunder inte kan godtas sig i fråga de medvare om borgerliga fri- och rättigheterna eller i övrigt. Sådant förbud kan enligt lagstiftaren innebära betydelsefull förstärkning en det rättsskydd kan åstadkommas på annat sätt. av som Samma resonemang bör kunna användas i fråga om särbehandling på grund funktionshinder. Sålunda bör beav en stämmelse om förbud mot särbehandling i grundlag kunna ge ett betydelsefullt bidrag för att förstärka funktionshindrades rättigheter. Visserligen är det svårt att med tillräcklig grad av precision formulera vilken omfattning bestämmelse en om diskrimineringsförbud i fråga om funktionshindrade skall ha. En sådan bestämmelse får snarast ett allmänt uttryck ses som för handikappolitiken i samhället. Stadgandet kan hindra att ny diskriminerande normgivning i fråga om funktionshindrade kommer till stånd och kan också få betydelse ett insom citament för utgallring av befintliga regler om särbehandling. Mot bakgrund det anförda föreslår vi att det i regeringsav formen införs bestämmelse att lag eller föreskrift en om axman inte får innebära att någon medborgare missgynnas på grund funktionshinder. av

6.4 Diskrimineringsförbud i annan lag

Diskriminering är ett samlingsuttryck för olika företeelser strider mot likvärdig behandling. Begreppet omfattar en soIn mängd företeelser på livets alla områden såväl inom den offentliga och enskilda sektorn samhällslivet som i privatav livet. I den allmänna samhällsdebatten kan uttrycket användas i vid mening utan närmare preciseringar. Om begreppet en däremot skall ses som ett rättsligt begrepp i lagstiftningssammanhang måste det närmare preciseras och avgränsas. Diskriminering bör betraktas med utgångspunkt i den behandling är eller påstås diskriminerande. Med direkt som vara diskriminering avsiktligt konkret missgynnande av en menas eller grupp. Indirekt diskriminering handlar om att person ställa krav eller villkor får den effekten att vissa personer som eller grupper i praktiken missgynnas. För att sådan lag skulle kunna ha något annat än allen mänt attitydpåverkande effekt torde krävas att den innehåller sanktionsmöjligheter förbudet överträds. om En allmän förbudslag mot diskriminering funktionshindav

138 Funktionshindrades jämställdhet och delaktighet SOU 199252

rade skulle alltså omfatta hela samhällslivet såväl den offentliga den privata sektorn. Det har inte inom något som annat rättsområde ansetts ändamålsenligt eller möjligt att ens införa en sådan generell lag. Detta har att göra med att en sådan lag med nödvändighet skulle bli alltför vag for att kunna användas i rättsliga sammanhang. Lagen skulle an- norlunda uttryckt inte den rättsliga instansen nödvändig - ge vägledning vid den rättsliga tillämpningen. I stället har den tekniken valts att man inom specifika områden skapat lagbestämmelser som konkret beskriver vad som avses med diskriminering inom det skyddsvärda området. Vidare ger lagen uttryck for vad händer förbudet överträds. som om Med hänvisning till det sagda vi inte att allmän anser en diskrimineringslag är en lämplig väg för att stärka ansvarsoch ñnansieringsprincipen.

6.5 Den amerikanska

lagstiftningen

År 1973 antogs i USA lag, Section 504 of The Rehabilitation en Act, som förbjuder diskriminering av funktionshindrade inom all verksamhet som får statligt stöd. År 1990 antogs ytterligare lag, Americans with Disen abilities Act ADA, som förbjuder diskriminering av funktionshindrade både inom den offentliga och den privata sektorn. ADA gäller vid sidan andra lagar inom handikappomav rådet. Exempel på sådana lagar är följande The Hearing Aid Compability Act som kräver att hörappa- rater skall kunna anslutas till alla telefoner som säljs i USA. The Telecommunication Accessibility Entrancement Act som kräver att federala statens nya telefonsystem skall vara tillgängligt for hörselskadade, talskadade och döva. Section 508 i The Rehabilitation Act, som kräver att statliga datorer och annan kontorselektronik skall vara tillgänglig for handikappade. Bl.a. ställs kravet att funktionshindrade t.ex. synskadade skall kunna använda samma applikationsprogram och databaser som alla andra och kunna uppnå samma arbetsresultat. The Television Decoder Circuitry Act, som kräver att alla - TV-apparater, större än 13 tum, säljs i USA, skall ha som

SOU 199252 Funktionshindrades jämställdhet och delaktighet 139

ett inbyggt chip som gör det möjligt för bl.a. hörselskadade och döva att se den text som fimis dold i de flesta populära TV-program och många videofihner i USA. Tidigare fick man köpa en speciell tillsatsutrustning för att kunna se texten. Air Carriers Access Act, förbjuder diskriminering - som av funktionshindrade flygpassagerare. Flygbolagen får t.ex. i princip inte längre kräva att funktionshindrade skall anmäla i förväg att de skall flyga. Flygbolagen får inte heller kräva utom i extrema undantagsfall att funktions- - - en hindrad tar med sig en medresenär. Likaså måste det finnas en rullstol ombord med vilken man kan ta sig till toaletten, som skall vara tillgänglig på s.k. widebody flygplan. En funktionshindrad resenär får själv välja sittplats i planet nödutgångar undantagna. Över huvud taget är det enligt lag förbjudet att särbehandla de funktionshindrade resenäinte önskar det. rer som Fair Housing Ammendment Act förbjuder diskriminering av funktionshindrad i samband med köp eller hyrande av bostad. Bl.a. måste alla flerfamiljshus innehåller nya som fyra eller fler lägenheter vara tillgängliga. En hyresvärd får inte vägra att hyra ut till en person med funktionshinder, med hindret som skäl. Hyresvärden måste tillåta rimliga

anpassningar av lägenheten som dock bekostas av hyres-

gästen.

ADA reglerar fem avdelningar. Dessa behandlar sysselsättning, offentlig service, allmänna platser och service som handhas av den privata sektorn, telekommunikationer samt diverse bestämmelser. I varje avdelning slås fast vilket datum bestämmelsersom na i avdelningen skall träda i kraft. Vidare vilka minianges mikrav i fråga om handikappanpassning som ställs på de olika områdena. Slutligen finns bestämmelser hur de uppställda om kraven skall kuxma framtvingas. lkraftträdandetiden varierar mellan 12 och 24 månader. Minimikraven är förhållandevis detaljerade. Avsikten är dock inte att lagen skall tillhandahålla fullständig en uppräkning utan snarare att ge exempel. Här följer några. I fråga sysselsättning får arbetsgivare i princip inte om en föranstalta medicinsk undersökning eller förfrågningar om

140 Funktionshindrades jämställdhet och delaktighet SOU 199252

beträffande arbetssökande eller arbetstagare for att utröna en om han eller hon har något funktionshinder När det gäller allmänna transportväsendet föreskrivs att det inom fem år måste finnas åtminstone i varje tågset en vagn är tillgänglig för funktionshindrade. Med tillgänglig som menas att det skall finnas möjlighet att gå ombord med rullstol, att ha plats att ställa rullstolen på samt att ha tillgång till en ett Vilrum. Om det inte är möjligt för den funktionshindrade att utnyttja restaurangvagnen skall motsvarande service erbjudas.

Övriga allmänna kommunikationsmedel t.ex. bussar och

spårvagnar måste också vara tillgängliga. Kan en funktions-

hindrad inte utnyttja kommunikationsmedlet måste altema-

tivt transportmedel erbjudas. I fråga allmänna lokaler gäller huvudregel att om m.m. som ingen människa får missgynnas på grund sitt funktionsav hinder när det gäller t.ex. utnyttjande tjänster; forav varor, måner och bostäder. Detta gäller både fysisk tillgång och rätt att använda inrättning. Som exempel på allmänna platser en nämns bl.a. hotell med mer än fem rum, restaurang, biograf, teater, konsertlokal, bageri, matvaruaffär; varuhus, bank, frisersalong, resebyrå, Skomakare, sjukhus, apotek, buss- och järnvägsstation, museum, bibliotek, djurpark, skolor av olika slag, social servicecentral, motionshall, bowlinghall, golfbana m.m. Telefonkommunikationerna gäller huvudsakligen telefonservice. Sådan service skall göras tillgänglig för hörsel- och talskadade samt döva. När det gäller övriga bestämmelser nämns bl.a. tillgången till federala viltområden. Motordrivna rullstolar skall tillåtas i sådana områden. Några speciella anordningar for att underlätta framförandet av rullstolar krävs dock inte. Som nämnts tidigare innehåller ADA sanktioner för att framtvinga genomförandet av de krav som lagen ställer upp. I fråga om anställning anges som sanktioner förpliktande for arbetsgivaren att ändra sitt beslut att inte anställa en person. Vidare nämns återbetalning och böter. När det gäller offentlig service nämns rätten for den en-

skilde att väcka talan om skadestånd vid domstol.

I fråga tillgången till allmänna platser och service som om ombesörjs av den privata sektorn anges att justitiekanslem

SOU 1992252 Funktionshindrades jämställdhet och delaktighet 141

Attorney General skall undersöka misstänkta överträdelser och göra fortlöpande inspektioner. Om justitiekanslem därvid finner eller har anledning anta att någon person eller grupp av

har missgynnats kan justitiekanslem föra talan om

personer skadestånd vid distriktsdomstol. Vad slutligen gäller telekommunikationer kan the Federal Communication Commission FCC kräva att telefonbolagen tillmötesgår klagomål från den enskilde inom 180 dagar. FCC har rätt att bevilja, upphäva och återkalla tillstånd i fråga om telekommunikationer.

6.6 Frågan om sanktionerade förbudsbestämmelser på handikappområdet i Sverige

I svensk rätt saknas i stor utsträckning bestämmelser av den art finns i ADA. Visserligen finns inom främst plan- och som byggområdet samt transportområdet bestämmelser fastsom ställer vissa krav på tillgänglighet for med funktionspersoner hinder Någon form av sanktioner för det fall att kraven inte uppfylls finns dock inte reglerad. Som nämnts ovan analyserar vi i detta betänkande hur ansvars- och ñnansieringsprincipen skall kunna stärkas inom vissa särskilt angelägna områden. Inom dessa områden föreslår vi bestämmelser som anger vissa minimikrav i fråga tillgänglighet for funktionshindrade. om Dessa villkor måste uppfyllas anordnaren. av För att bestämmelser detta slag skall få erforderlig tyngd av torde krävas att det kan inträda någon rättsfoljd om kravet inte uppfylls. Rättsföljder kan olika slag. Det kan röra vara av sig om t.ex. ogiltighetsforklaring av ett avtal, förpliktande vid vite att fullgöra något, skadestånd eller straffpåföljd t.ex. böter eller fängelse. Rättsfoljder utdöms av domstol. I den amerikanska lagstiftningen har olika rättsfoljder valts for skilda områden. Även i Sverige torde få man anpassa rättsföljderna till vad är lämpligt för det specifika som området. Vi att i syfte att stärka ansvars- och ñnansanser man ieringsprincipen bör pröva möjligheten att införa sanktione- rade förbudsbestämmelser inom centrala rättsområden. Såda-

142 Funktionshindrades jämställdhet och delaktighet SOU 199252

na bestämmelser bör utgå från våra bärande principer, dvs. självbestämmande och inflytande, tillgänglighet, delaktighet, kontinuitet och helhetssyn. I de följande kapitlen görs genomgång de ifrågavaranen av de områdena. Förslag lämnas hur krav och rättsföljder om skall kunna samordnas inom de åtta områden vi särskilt som prioriterat rätten till grundläggande samhällsinformation, kommunernas ansvar, bostäders och miljöers tillgänglighet, kultur-medier-läromedel, resemöjligheter, rätten till grundläggande telekommunikation, arbetslivsomrâdet och åtgärder mot diskriminering i näringsverksamhet.

SOU 199252

Rätt till

grundläggande

samhällsinformation

Förslag Stat, kommuner och landsting ges genom ett tillägg till 4 § förvaltningslagen 1986223 skyldighet att se till en att med funktionshinder får den hjälp de bepersoner höver för att ta del information från myndigheter. Hit av räknas även information larm i akutsituationer. Den om bör på sådant tillgängligt sätt att även t.ex. döva, ges hörselskadade och utvecklingsstörda kan tillgodogöra sig den.

7.1 Nuvarande ordning

Informationsfriheten för alla medborgare är grundlagsskyddad. Enligt 2 kap. 1 § 9 regeringsformen är sålunda varje p. medborgare tillförsäkrad frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden. Varje svensk medborgare har rätt att få ta del av allmänna handlingar 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen, TF. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. En handling är allmän om den förvaras hos myndighet eller är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet 2 kap. 3 § TF. Allmän handling får lämnas ut skall på begäran genast som eller så snart det är möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den önskar ta del den så att handlingen kan läsas, som av eller uppfattas. Handling får också avlyssnas på annat sätt skrivas av, avbildas eller tas i anspråk för ljudöverföring. Myn-

144 Rätt till grundläggande samhällsinformation SOU 199252

dighet är inte skyldig att tillhandahålla handling på stället om det möter betydande hinder 2 kap. 12 § TF. Om det möter betydande hinder att tillhandahålla allen män handling på detta sätt har den enskilde rätt att avgiftsfritt erhålla handlingen i kopia eller avskrift. Myndighet skall på begäran av enskild lämna uppgift ur allmän handling förvaras hos myndigheten i den mån som hinder inte möter på grund bestämmelse sekretess eller av om av hänsyn till arbetets behöriga gång 15 kap. 4 § sekretesslagen. Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och sådan hjälp till enskilda i frågor annan som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Frågor från enskilda skall besvaras så snart möjligt 4§ som förvaltningslagen. De redovisade bestämmelserna alltså vid handen att alla ger svenska medborgare även medborgare med funktionshinder har rätt att få ta del av allmänna handlingar. - Av 8§ förvaltningslagen framgår att när myndigheten har att göra med någon är allvarligt hörsel- eller talskadad som bör myndigheten vid behov använda tolk. Sådan tolkhjälp är avgiftsfri för den enskilde. En myndighets beslut att inte medge enskild att få ta del en allmän handling eller förfoga över den kan överav annars klagas till kammarrätten eller hovrätten. Överinstansen kan besluta att handlingen skall bli tillgänglig för den enskilde. Den utlämnande myndigheten är då skyldig att göra handlingen tillgänglig. En ansvarig tjänsteman som inte åtlyder ett sådant beslut gör sig skyldig till tjänstefel.

7.2 Funktionshindrades

möjligheter att ta

del av information

Informationsfriheten och rätten att få ta del allmänna av handlingar får anses vara en av hörnpelarna i ett demokratiskt samhälle. Därför har dessa rättigheter nämnts - som tidigare grundlagsskyddats. Rättigheterna gäller alla med- borgare vilket innebär att ingen får utestängas från information.

SOU 199252 Rätt till grundläggande samhällsinformation 145

Av tryckfrihetsförordningen framgår att allmän handling utan avgift skall tillhandahållas den enskilde så att handförutom läsas eller avlyssnas även kan lingen - att - uppfattas på annat sätt. Bestämmelsen måste enligt vår uppfattning tolkas så att myndigheten vid behov är skyldig att tillhandahålla t.eX. synskadad ett kassettband med den en begärda handlingen inlåst. I övrigt torde det ingå i myndigheternas serviceskyldighet enligt förvaltningslagen och förordningen 1980900 om statliga myndigheters serviceskyllämpligt hjälpa funktionshindrade att få dighet att på sätt till allmänna handlingar högläsning i tillgång t.eX. genom synskadade och muntlig och förenklad infråga om genom formation i fråga om utvecklingstörda. Gällande bestämmelser alltså i och för sig vid handen att ger myndigheter såväl statliga som kommunala har en vid- - sträckt serviceskyldighet gentemot den enskilde. Samtidigt torde det allmänt känt att funktionshindrade trots grundvara generellt har svårt att få del det informalagsskyddet sett av tionsutbud finns i samhället. Det kan vara fråga om att en som rullstolsbunden inte kan ta sig in i den lokal där den person allmänna handlingen förvaras. Det kan också gälla brist på tolkservice för döva, dövblinda och hörselskadade eller brist på eller t.o.m. ovilja att överföra den efterfrågade handresurser lingen till ett för synskadade tillgängligt medium, t.eX. kassettband eller punktskrift. Handikapputredningen har också enskilda personer genom med funktionsnedsättningar fått del av talrika exempel på att de hinder uppställs för tillgång till information kan avsom spegla negativa attityder och fördomar Inte sällan ifrågasätts

funktionshindrades behov av den aktuella informationen. Öp-

pet eller dolt sker hänvisningar till att den enskildes funktionsnedsättning gör hanshennes anspråk mindre berättigade. Vi finner dessa exempel upprörande och ovärdiga i ett demokratiskt samhälle. Det sagda bekräftas även den enkätundersökning som av utredningen i vår lägesrapport, SOU 199019

ort redovisad

89. Där framgår det att endast hos 40 % de tillfrågade s. av myndigheterna, organisationerna m.fl. skedde inom verksamheten anpassning informationsutbudet till människor en av med funktionshinder. Det vanligaste skälet till att anpassning inte att behov saknades. Detta kan

ordes uppgavs vara

146 Rätt till grundläggande samhällsinformation SOU 199252

leda till flera antaganden. Med utgångspunkt i situationen för människor med svåra funktionsnedsättningar vet vi att negativt bemötande, brist på praktisk hjälp, dålig generell tillen gänglighet etc. kan sänka den enskildes anspråk, skapa passivitet och hindra att hanl1on efterfrågar tjänst eller service. en Då syns inte heller behoven. Situationen blir låst det då om också inom myndigheter m.fl. saknas kunskap och insikt om alla medborgares rätt till informationsutbudet.

Förvaltningslagen stärks

Enligt vår grundsyn har funktionshindrade samma rättigheter som andra att ta del av samhällets välfärd och delta i den demokratiska processen. Funktionshindrade skall andra som kunna leva ett fritt och oberoende liv. Målet är att funktionshindrade i en samhällsgemenskap blir fullt delaktiga och jämlika. En förutsättning för att målet full delaktighet och jämom likhet skall kunna uppnås är att funktionshindrade oinskränkt får utöva sin grundlagsskyddade rätt till samhällsinformation. Gällande lagstiftning får i och för sig sägas ge funktionshindrade ett tillräckligt skydd i detta hänseende. Ändå är det svårt för många funktionshindrade att utöva sin rätt eftersom det i praktiken ofta uppställs rad hinder. Även en i detta sammanhang avspeglas den undantagssituation i vilken många funktionshindrade befinner sig. Vi därför att anser det finns behov av att lyfta fram och betona myndigheternas serviceskyldighet stat, kommun, landsting gentemot invånamed funktionshinder. re Vi föreslår ett tillägg i 4 § förvaltningslagen för att understryka vikten av att personer med funktionshinder får den hjälp som de behöver för att kunna ta del av information från myndigheten I specialmotivering till detta tillägg avsnitt 24.7 har vi givit exempel på behov tillgänglighetsskapande av åtgärder. Vi vill också betona att funktionshindrade skall ha möjlighet att på särskild begäran få sådan allmän information som skickas ut till allmänheten t.ex. valinformation, folkhälsoinformation eller information bostadsbidrag eller kommunaom la avgifter Överförd på ett medium är tillgängligt för som honom eller henne.

SOU 199252 Rätt till grundläggande samhällsinformation 147

En viktig del i myndigheters information till allmänheten är den information som i akuta situationer har en larmfunktion. Exempel har lämnats på att döva, dövblinda, svårt hörselskadade och utvecklingsstörda Vid allvarliga olyckstillfällen lämnats utanför möjligheten att tillgodogöra sig larm eller anvisningar i det akuta läget. Vi anser att det måste finnas en beredskap att snabbt lämna adekvat information också till med funktionsnedsättningar. Denna skyldighet för personer myndigheter avses också ingå i det av oss föreslagna tillägget till 4 § förvaltningslagen.

149 SOU 199252

8 Kommuner för alla

Förslag Det uppsökande arbetet skall utföras med regelbundenhet och läggas på ett sådant sätt att det ger en god upp bild såväl miljömässiga som psykosociala förhållanav den för funktionshindrade. Kommunerna skall i all sin verksamhet se till att funktionshindrade får i förhållande till andra inen vånare likvärdig ställning. För att klargöra detta kompletteras kommunallagen. Genom tillägg till kommunallagen får ett ytterligare uttrycklig skyldighet att i komkommunfullmäktige en årsredovisning vad inom den kommumunens ange som nala verksamheten för att beakta behov hos män-

orts

niskor med funktionshinder, hur målen tillgodosetts och hur verkställigheten fungerat.

8.1 Kommunerna i omvandling

Strukturförändringama inom den offentliga sektorn påverkar i grad kommunerna. Ramlagstiñning, målstyming och hög kommunerna större möjlighet att bedecentralisering ger en driva sin verksamhet anpassad eller lokala förhållanden men också ett ökat för alla medborgares levnadsvillkor. Som ansvar ett led i omvandlingen har kommunerna fortlöpande fått avsevärt ökade uppgifter, inte minst på det sociala området. Uppgiftsfördelningen mellan stat, landsting och kommuner är föremål för betydande ändringar

150 Kommuner för alla SOU 199252

Samtidigt med det vidgade ansvaret ställs också ökade krav på ekonomisk effektivitet och besparingar i de kommunala utgifterna. Kommunernas självständiga ansvar understryks också den omläggning sker de av som av statliga bidragen till ett mer generellt verkande utjämningsbidrag. I många kommuner minskar därigenom det ekonomiska utrymmet vilket kräver omställningar, svåra prioriteringar och i vissa fall nedskärningar av etablerad verksamhet. Genom en ny kommunallag from. år 1992, gäller lika som för både kommun och landsting, skapas friare former för den politiska organisationen i kommunerna. Kommunledningens övergripande ansvar förstärks och de förr så tunga sektorsansvariga nämnderna som socialnämnden och Skolstyrelsen blir frivilliga. Som ersättning kommer ibland distriktsnänmder eller lokala nämnder medan i andra kommuner inför man en s.k. beställar- och utförarorganisation.

Risker för människor med funktionshinder

Det politiska ansvaret för funktionshindrades villkor är ibland oklart eftersom det är utdelat till flera funktionen De tidigare sammanhållna förvaltningarna delas på många håll upp i målformulerande, planerande och analyserandeutvärderande avdelningar underställda kommunstyrelsen. Den praktiskt arbetande fáltverksamheten är då oftast underställd facknämnd och kommundelsnämnd. I propositionen till kommunallag 199091117 att ny anges utvecklingen har lett till en dramatisk omfördelning av uppgifter från de förtroendevalda till den professionella organisationen. Den ansvarsfördelning innebär att de förtroendesom valda anger målen och att tjänstemännen verkställer anger skenbart maktförhållandena eftersom inflytandet inte bara

utövas av dem har förtroendeställning utan också olika

som av externa intressegrupper. Det kan företag, fackliga invara

tressen, branschorganisationer, näringslivsrepresentanter och

enskilda personer. Förändrade omständigheter och uppdykande nya problem leder därför många gånger till att beslut fattas

Kommuner för alla 151 SOU 199252

vid sidan formella regler för planering och beslut. Ett av exempel på detta är den alltmer förekommande förhandlingsplaneringen vilken starka intressen kan påverka samgenom hällsutvecklingen i sin riktning. Bakom begreppet ligger vissa intressenters möjligheter att påverka byggrätter och markanvändning att bekosta investeringar som normalt åliggenom kommunen. Aktörer vid den förhandlade planeringen är ger ofta byggföretag, fastighetsägare och finansiella konsortier. Detta system kan medföra intressekonflikter och innebära att enskilda och särskilt personer med funkpersoner grupper tionshinder får svårt att hävda sina intressen och behov.

8.2 Kommunallagen bör kompletteras

bör förstärka funktionshindrades

Kommunallagen delaktighet

Kommunen skall i sin verksamhet behandla alla lika och har dessutom för att alla medborgare får sina grundlägganansvar de behov av stöd och service tillgodosedda. Reglerna för kommunernas och landstingens verksamhet finns angivna i kommunallagen. Genom den garanteras medborgarnas möjligheter till delaktighet i och inflytande över kommunernas och landstingens verksamhet. Kommunallagen lägger också fast beslutshierarkin och fördelningen av beslutanderätten på olika nivåer. Lagen styr även nämndernas verksamhetsformer där även enskilda medborgares delaktighet inbegrips. I 6 kap. 8 § sägs att Nämnderna skall verka för att samråd sker med dem som utnyttjar deras tjänster. Komdock inte den lag i första hand skall tillmunallagen är som enskildas intressen för detta finns särskild specigodose utan allagstiitning, t.ex. socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen och den föreslagna lagen stöd och service till av oss om vissa funktionshindrade LSS. I ett läge då kommunal organisation och verksamhet genomgår snabb utveckling med starka krav på en effektiv en och rationell organisation samtidigt som stora besparingar måste genomföras, är riskerna stora att människor med

152 Kommuner för alla SOU 199252

na stora att människor med svåra funktionshinder inte får sina behov beaktade. Detta beror inte minst på den minoritetsställning som många svårt funktionshindrade har. Det finns också ofta en brist på kunskap funktionshindrades levom nadsvillkor. Självfallet är en effektiv organisation till fördel även för funktionshindrade. Nödvändiga rationaliseringar och besparingar måste emellertid genomföras på ett sätt tar hänsyn som till funktionshindrade och deras svårigheter i den dagliga livsföringen. I annat fall kan resultatet av en förändring bli att samhället åstadkommer att enskildas handikapp blir än större, vilket uppenbart strider mot såväl syftet med förändringen som mot demokratiska och samhällsekonomiska intressen. Situationen kräver därför enligt vår mening att kommunallagen tydligt anger det grundläggande kommunala ansvaret för funktionshindrades delaktighet och inflytande i samhället.

Allas likställighet är grundläggande

Enligt regeringsformen skall kommunerna i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen. I kommunallagen behandlas medborgarnas likställighet i 2 kap. 2 § där det stadgas

Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.

De rättsfall bidragit till utformningen likställighetssom av principen består i stor utsträckning exempel på situationer av där mindre eller enskilda ensidigt gynnats komgrupper av munala beslut. Likställighetsprincipen har i långt mindre utsträckning kunnat åberopas för att diskriminerade grupper skall bli likställda med andra. Att likställighet också avser människor med svåra funktionshinder måste komma till klarare uttryck i kommunalla- Vi föreslår därför ett förtydligande tillförande gen. genom av ytterligare en paragraf 2 kap. 2 a § med följande lydelse

Kommuner och landsting skall i all sin verksamhet tillförsäkra funktionshindrade likställighet med invånare i övrigt.

Genom ett sådant förtydligande klarläggs att kommunen i all sin verksamhet har att tillse att funktionshindrade får i en

SOU 199252 Kommuner för alla 153

förhållande till andra invånare i kommunen likvärdig ställ- Den föreslagna paragrafen 2 har ändamål att ning. a som förstärka vad sägs i 2 Det åligger med andra 0rd komsom att för erforderliga anpassningsåtgärder och finmunen svara former för finansiering dessa åtgärder på sätt verkna av som

samheten i övrigt finansieras.

Kommunala reglementen blir nödvändiga

En nyhet i 1991 års kommunallag bestämmelse i 6 kap. är en 32 § att fullmäktige skall utfärda reglementen med närom föreskrifter nämndernas verksamhet och arbetsformare om mer. I ett system med friare nämndorganisation behövs reglementet för att tydliggöra uppgiits- och ansvarsfördelningen mellan nänmdema. regleras också vilken eller vilka nämnder skall för lagstadgade uppgifter och hur som ansvara uppgifterna inom exempelvis socialtjänsten skall fördelas. I det kommunala reglementet bör även kuxma införas anvisningar hur olika kommunala organ skall bidra till konom kretisering angivna mål samt anvisningar om hur löpande av uppföljning och utvärdering skall vara utformade. Anvisningar om årsredovisningens utformning bör även ges. Reglementet bör också enligt vår mening ha anvisningar om hur allas rätt till information skall förverkligas, om hur brukarinflytandet är tänkt att utvecklas och hur samarbetet med handiom kapporganisationerna skall utformas. Det kommunala reglementet blir på detta sätt ett verksamt instrument för att stärka funktionshindrades inflytande i den kommunala verksamheten. Det bidrar även till att ge ett kraftfullt genomslag för de kvalitetsnormer för samhällsutvecklingen vi gett uttryck åt i våra bärande principen som

8.3 måste öka

Kunskapen

Det uppsökande arbetet och kunskapsutveckling

Till socialtjänstens uppgifter hör att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen och genom uppsökande verksamhet främja goda levnadsförhållanden 5 § SoL. Den uppsökande verksamheten skall inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och 1 § SoL. I 21 § gruppers egna resurser SoL att målet är att människor fysiska, psykiska anges som av

154 Kommuner för alla SOU 199252

eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra. I SoL finns sålunda det slag förstärkande uttryck av om funktionshindrades situation soIn vi föreslår skall komplettera kommunallagen. Den uppsökande verksamheten syftar dels till att lämna information om vägar till stöd och service, innehållet i olika former av serviceutbud samt inhämta kunskap enskildas om servicebehov och levnadsvillkor i övrigt. Den personliga kontakten och dialogen är stor betydelse för att få full klarhet av om den enskildes situation och behov stöd och service. Den av uppsökande verksamheten blir på så sätt också ett medel för att säkra den enskildes delaktighet och självbestämmande. Den kartläggning som utredningen utfört och redovisasom des i betänkandet Handikapp och välfärd lägesrapport - en SOU 199019 visade att den uppsökande verksamheten fungerar dåligt i flertalet kommuner. Kommunernas kunskap om de förhållanden som råder för med svåra funktionspersoner hinder är bristfällig. Endast 30 % kommunerna har enligt av

kartläggningen ort en fullständig inventering av förhållan-

dena. Flertalet de övriga inte att göra någon studie. av avser Här måste avsevärd förbättring ske. Vi har tidigare markeen rat detta genom förslag i vårt huvudbetänkande SOU 199146, i 11 § LSS, och vårt förslag till komplettering 5 § av SoL. I LSS sägs att till kommunens uppgifter hör att hålla en fortlöpande kunskap om vilka invånare i kommunen som har behov stöd. Genom tillägget i 5 § SoL betonas kommunens av uppgift att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena särskilt med avseende på äldre människor och människor med funktionshinder. Kunskap skall inte bara inhämtas genom personliga besök utan också genom systematisering information i aktmateriav al, genom intervjuer med hemtjänstpersonal, primärvårdens personal, organisationer osv. Kunskapsinhämtningen skall avse såväl den enskildes fysiska och miljömässiga situation de psykosociala förhålsom landena. Med fysiska och miljömässiga förhållanden vi menar tillgången till t.ex. post, bank och affärer och med psykosociala förhållanden bl.a. behovet socialt stöd och service, behovet av av habiliterande och rehabiliterande insatser, sysselsättav ning och arbete samt behovet av kultur och fritidsverksamhet

SOU 199252 Kommuner för alla 155

etc. Utöver insamlandet av kunskap belyser situationen som för den enskilde måste även förhållanden i strukturell mer mening redovisas, dvs. uppgifter om boendeförhållanden, om tillgången till kommersiell service, fritidsutbud, primärvård, socialtjänst etc. Den information som samlas och systematiseras om enskildas förhållanden blir i kombination med beskrivningen de strukturella förhållandena väsentlig för av kommunernas verksamhetsplanering och arbete med att skapa en god och ändamålsenlig miljö som minskar behovet av särinsatser. Vi vill också markera att uppsökande verksamhet bör vara en del i kommunens planering för att öka kunskap och kompetens hos berörd personal. Den uppsökande verksamheten måste genomföras återkommande och regelbundet. Sekretesslagens bestämmelser om den enskildes rätt till integritet i det uppsökande arbetet måste självfallet iakttas. Uppsökande verksamhet bör vid behov kompletteras med särskilda undersökningar för att belysa t.ex. levnadsförhållandena inom ett Visst geografiskt område, trañkforsörjningen för funktionshindrade, funktionshindrade barns behov av särskilt stöd, situationen för invandrare med omfattande funktionsnedsättningar etc.

8.4 Brukarinflytande och organisationer

Brukarinflytandet måste stärkas

Ett grundläggande villkor för delaktighet och inflytande i den kommunala verksamheten är att all kommunal information blir tillgänglig för människor med funktionshinder. Vi har framlagt förslag om ändring i förvaltningslagen som innebär en förstärkning i detta avseende kap. 7. Lokalt utvecklas olika former av brukarinflytande. I propositionen till den nya kommunallagen framhåller departementschefen att ett direkt demokratiskt inflytande genom brukarmedverkan kan vitalisera den demokratiska processen. I lagens 6 kap. 8 § sägs också att Nämnderna skall verka för att samråd sker med dem nyttjar deras tjänster. Ett som medel härför är s.k. villkorad delegation enligt kommunallagen. Enligt 6 kap. 38§ kan en nämnd besluta att för att delegation av beslutanderätt skall kunna utövas måste vissa

156 Kommuner för alla SOU 199252

villkor uppfyllas. Kommunallagen säger att nämnd som vill-

kor antingen kan ange a att beslutanderätten endast får

nyttjas om brukaren först getts tillfälle att lägga fram förslag eller att yttra sig innan beslut fattas eller b att beslut endast får fattas företrädare för dem nyttjar nämndens tjänsom som ter har tillstyrkt beslutet. I praktiken kan det innebära att brukaren får rätt att medverka, eventuellt även erhålla vetorätt, vid t.ex. anställandet av personlig assistent, vid beslut om hjälpmedel osv. Detta låter sig Väl förenas med reglerna om s.k. villkorad delegation. Delegerade beslut skall följas och upp

En arbetsgrupp inom civildepartementet har i rapport en Vidga brukarinflytande Ds 199118 anvisat även andra vägar för ökat brukarinflytande. Där sägs att om man vill gå vidare och öppna möjligheter för brukarna att medverka i beslutsfattandet krävs förändringar av kommunallagen. Det kan ske genom att det öppnas möjligheter att delegera till enskilda brukare eller till ett särskilt organ, i vilket det ingår brukare s. 79. Arbetsgruppen lämnar inte förslag till förändringar i kommunallagen utan vill stimulera nytänkande och försöksverksamhet utifrån de nuvarande möjligheterna till brukarinflytande Arbetsgruppen finner det emellertid naturligt om ett mindre antal kommuner och landsting vill göra försök på någon punkt går utöver vad gällande som bestämmelser medger Regeringen bör därför vidta lämpliga åtgärder för att i begränsad omfattning göra detta möjligt s. 83. Handikapputredningen finner det angeläget att möjligheterna till villkorad delegation utnyttjas i betydande utsträckning och att även andra modeller för ökat brukarinflytande prövas. En svårighet med brukarinilytandet som handikapputredningen pekat på i sitt betänkande Handikapp Välfärd Rättvisa SOU 199146 är att starka brukare och brukargrupper tenderar att gynnas på bekostnad av andra brukare med sämre information, utbildning och vana att agera. Dessa problem måste uppmärksammas och åtgärdas. Riktlinjer för handikapporganisationemas medverkan måste därför utarbetas. Då service och verksamhet helt eller delvis ombesörjs av utförarenheter eller entreprenörer med Vilka civilrättsliga avtal föreligger kan inte brukarinflytandet regleras genom villkorad delegation eller dylikt. Relationen måste i stället regle-

SOU 199252 Kommuner för alla 157

ras i avtal mellan kommun och entreprenör. Praktisk erfarenhet av hur den enskildes valfrihet kan garanteras i entreprenadsituationer ñmis emellertid inte i nämnvärd omfattning. Särskild uppmärksamhet måste därför ägnas åt att utveckla former för detta. I vårt förslag till ny lag, LSS, har vi fastlagt ett grundansvar för de särskilda insatserna hos kommunerna. Väljer kommunen att föra över drift verksamhet enligt LSS av på annan, exempelvis genom ett entreprenadförfarande, kvarstår dock det yttersta ansvaret för att stöd och service ges på avsett vis hos kommunen.

Handikapporganisationernas medverkan behövs

I socialtjänstlagen SoL, hälso- och sjukvårdslagen HSL, omsorgslagen OL och den handikapputredningen föreslagna av lagen stöd och service till vissa funktionshindrade LSS om sägs att kommunen i sin planering skall samverka med bl.a. handikapporganisationer. Uttryckssätten varierar men i t.ex. 8§ HSL sägs I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall landstingskommunen samverka med samhällsorgan, organisationer och enskilda. I remissyttrandena över utredningens kartläggningsbetänkande har handikapporganisationerna framhållit att samverkansparagrafema i HSL, SoL och OL inte fått den verkan lagstiftaren avsett. Organisationerna framhåller att de besitter stora kunskaper bör tillgång i samhällssom vara en arbetet, men att organisationernas resurser är alltför knappa för att samverkan skall kunna fungera tillfredsställande. De därför att skärpning lagstiftningen bör ske. Mot anser en av denna bakgrund har vi i vårt förslag till LSS skrivit in en direkt skyldighet for kommunerna att samverka med organisationerna 11 § LSS. I SoL har vi för motsvarande ändamål föreslagit tillägg i 8 I rapport Samverkan mellan handikapporganisatioen om ner och samhälle enkätundersökning sept 1990, IMU- - en testologen, på uppdrag av handikapputredningen framhålls betydelsen av att samarbetet mellan organisationer och huvudmän måste starta på ett tidigare stadium planeringsav processen än vad som nu är fallet. Bättre kunskap och utbildning behövs också hos kommunerna vad gäller handikappfrågor och hos organisationsforeträdare vad gäller kommu-

158 Kommuner för alla SOU 199252

nemas arbetsbetingelser. Organisationerna framhåller dessutom att de behöver ökat ekonomiskt stöd från kommuner och landsting för att kunna systematisera och utveckla sin kunskap och pâ ett aktivt sätt föra fram den till beslutsfattande och planerande organ. Det är vidare enligt vår uppfattning naturligt att företrädare för handikapporganisationer skall få ledigt från sina arbeten för att medverka i samarbetsprojekt. Dessutom bör sedvanlig sammanträdesersättning utgå till organisationsföreträdama vid överläggningar mellan organisation och kommun.

8.5 Planering och utvärdering

Kommunledningen har huvudansvaret

Vårt förslag LSS och Vårt förslag om en förbättrad uppom sökande verksamhet, bättre information, fritidsaktiviteter etc. kräver ett omfattande programarbete. Det bör leda till att kommunernas ambitioner vad gäller insatser för funktionshindrade kommer till klart uttryck. Det kan gälla bostäder, trafik, färdtjänst, utbildning, barnomsorg, sysselsättning osv. Planerna och programmen måste sedan integreras med en aktiv uppföljning och utvärdering. Vi har i vårt huvudbetänkande föreslagit komplettering 5 § SoL genom kravet en av att kommunerna i den uppsökande verksamheten måste betona behoven hos äldre människor och människor med funktionshinder. Den kommunala planeringen är tradition sektoriell. Utav vecklingen har dock gått mot att den övergripande och styrande planeringen i ökad utsträckning samlas hos kommunstyrel- I kommunallagen bekräftas denna utveckling med ett sen. stadgande om att den kommunala budgeten skall innehålla en plan för den kommunala verksamheten. Kommunledningen har i första hand ansvaret för att de övergripande programmen kommer till stånd. Nämnder och deras förvaltningar har ansvar för verkställigheten. Eftersom kommunledningen har det slutliga ansvaret för budget och verksamhetsplan får kommunledningen även ett yttersta ansvar för att de kommunala verksamhetsmålen konkret och utvärderingsbar inneges en börd i olika programhandlingar och i de olika kommundelarnas verksamhet.

SOU 199252 Kommuner för alla 159

Samverkan med andra myndigheter

Landstingens och kommunernas Verksamhet är redan i dag starkt integrerad när det gäller insatser för med personer funktionshinder och blir det än mer i framtiden. Huvudmänbör därför samverka, samråda och informera varandra när nen det gäller planerings- och utvecklingsarbete. Den samverkansskyldighet finns inskriven i socialtjänstlagen när det gälsom ler äldreomsorgen bör enligt ett framlagt förslag även av oss gälla insatser för funktionshindrade. Samrådsskyldigheten i planeringen skall inte inskränka sig till socialtjänsten utan handikappaspektema måste integreras i all kommunal verksamhet. Funktionshindrades situation och välfärd är inte enbart beroende av hur kommun och landsting utvecklar sin verksamhet. Deras villkor och handlingsutrymme påverkas hur av företag och statliga myndigheter agerar och hur konjunkturen i stort förändras. Särskilt har de aktörer verkar på arbetssom marknaden AMS, Samhall, Arbetslivsfondema stor betydelse. Eftersom kommunerna har ett avgörande ansvar för välfärden för kommuninvånama bör det ligga på kommunen att till att ett samråd kommer till stånd med olika aktörer och se att erfarenheter och olika plandokument samordnas. Vi har tidigare i LSS föreslagit en skyldighet för kommunerna att samordna de individuella insatserna för svårt funktionshindrade och att samordna samhällsplaneringen i stort. Vi det ser naturligt att detta förhållande utan särskild lagreglering även gäller andra funktionshindrade.

Medborgarinflytande genom samverkan

Mot bakgrund kommunernas betydelse för samhällsutveckav lingen och medborgarnas välfärd i allmänhet är det angeläget att all planering sker i samverkan med bl.a. handikapp- och pensionärsorganisationerna. Detta överensstämmer med tidiredovisade bestämmelser i SoL, HSL och LSS och korgare responderar också väl med bestämmelserna i kap. 8 kommunallagen som bl.a. innehåller stadganden om verksamhetsplan, om årsredovisningens offentlighet och om möjligheterna att anordna fullmäktigesanunanträde där allmänheten får ställa frågor. Planer och program skall både ge uttryck för den beslutade viljeinriktningen och vara praktiska och konkreta. De skall

160 Kommuner för alla SOU 199252

också kunna följas upp och utvärderas på kort och lång sikt samt färdriktningen i samhällsutvecklingen. Handiange kapporganisationerna måste därför, för att kunna utöva inflytande, ges möjlighet att komma in tidigt i beslutsprocessen och ta del av planer och program. På så sätt kan organisatiotillföra sakkunskap, hävda sina intressen och värdera nerna de av kommunen beslutade åtgärderna. Den organisatoriska formen för samarbetet får utarbetas efter lokala förutsättningar. Det är betydelsefullt att handikapporganisationemas medverkan fokuseras på de punkter där organisationerna besitter en speciell kompetens. En förutsättning för att målstyming skall kunna fungera är en kraftfull satsning på en systematisk uppföljning och utvärdering. Uppföljningen får inte begränsas till statistiska uppgifter utan även s.k. mjukdata, rörande enskildas behov och erfarenheter serviceinsatser bör ingå. Uppföljning har av inte bara betydelse för kontroll av den utförda verksamheten utan utgör också ett mycket viktigt underlag för ställningstaganden till inriktningen och innehållet i framtida beslut. av I en rullande planering är uppföljningen vanligtvis även inledningen till revision av nya planer och måldokument. De och planer mot vilka uppföljning och utvärdering program skall ske måste därför vara så utformade att de genom sin tydlighet bl.a. tids- och resursaspekter går att utvärdera om både på kort och lång sikt även beträffande handikappaspekter. Enligt den nya kommunallagen måste kommunstyrelsen upprätta och förelägga fullmäktige en årsredovisning med

bl.a. upplysning om utfallet av verksamheten. Årsredovisning-

skall även omfatta kommunal verksamhet bedrivs i en som form juridisk t.ex. stiftelse eller kommunalt av annan person, bolag. Fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter hur om årsredovisningen skall utformas. Av propositionen till den nya kommunallagen framgår att redovisningen bl.a. skall ge besked om hur riktlinjerna för verksamheten följs och om de politiska målen uppnåtts. Av förarbetena till kommunallagen framgår att regeringen övervägt att införa mera preciserade regler för redovisningen men har överlämnat detta till kommunerna och landstingen själva. Det har under vårt utredningsarbete framkommit att arbe-

SOU 199252 Kommuner för alla 161

tet med handikappanpassning i samhället i många avseenden är eftersatt. Vi det därför viktigt att markera kommuanser nernas och landstingens att föreslå särskild ansvar genom en föreskrift i kommunallagen att årsredovisningen skall ge upplysning om vilka åtgärder för handikappanpassning som vidtagits under året. Enligt vår uppfattning skall fullmäktige i årsredovisningen

uttryckligt ange vad som orts inom den kommunala verk-

samheten för att beakta funktionshindrades behov, hur målen blivit tillgodosedda, hur verkställigheten fungerat och varför eventuella avvikelser måste göras från den angivna Vägen. En sådan redovisning gör det möjligt för bl.a. handikapprörelsen att göra nödvändiga positionsbestämningar och dessutom få en summering av vad som uppnåtts. En sådan redovisning gör det också möjligt att få kontroll över och information effekterom na och konsekvenserna fattade beslut och i vilken utsträckav ning de bärande principerna kurmat förverkligas. Redovisningen av de beslutade åtgärderna och möjligheter till kontroll dem är stor betydelse när det gäller att utöva de demoav av kratiska rättigheterna. Vi föreslår därför komplettering i 8 en kap. 17 § kommunallagen.

8.6 Kostnader

I vårt huvudbetänkande har vi föreslagit lagändring i 5 § en SoL för att betona det uppsökande arbetets betydelse. Också i detta betänkande uppmärksammar vi den uppsökande verksamheten och dess betydelse för att funktionshindrade skall kunna leva ett liv på jämställda villkor Det är dock svårt att bedöma i vilken takt den uppsökande verksamheten kan komma igång i full skala och vilka personalinsatser som kommer att behövas för förverkligandet av våra intentioner Vår bedömning är dock att kommunerna tämligen omgående och aktivt kommmer att ta sig an det uppsökande arbetet i enlighet med Vårt förslag. Vår bedömning är dessutom att man för detta arbete kommer att behöva erfaren och kunnig personal med samhälls- eller beteendevetenskaplig utbildning. Många kommuner har redan nu tillräckligt antal personal för att klara det uppsökande arbetet. Vi räknar dock med att ett visst tillskott behövs och upp-

162 Kommuner för alla SOU 199252

skattar det extra behovet till mellan 100 och 150 personen I genomsnitt beräknas alltså personaltillskottsbehovet till en knapp halvtidsbefattning per kommun vilket ger en sammanlagd kostnad på i storleksordningen 36-55 miljoner kronor per år.

SOU 199252

9 Funktionshindrade och bostäder och

utformningen av miljö

Förslag En bred informationskampanj genomförs i syfte att pâverka attityder och höja kunskapen hos politiker, tjänstemän och allmänhet om funktionshindrades behov i miljön. Huvudmannen för olika utbildningar bör få särskilt för att till att tillgänglighetsfrågorna blir ansvar se en naturlig del av olika utbildningar. Fortbildningsinsatser för redan verksamma planerare, arkitekter och byggledare genomförs. Den roll- och ansvarsfördelning i plan- och som anges bygglagen utvecklas i planeringsarbetet. Ett referensmaterial bör användas vid tolkning av kraven på tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade likvid granskning och tillämpning kraven. som av

Översiktsplanens roll i planeringsarbetet utvecklas

enligt de intentioner förarbetena till plan- och bygglagen anger. Boverket och länsstyrelserna får ett särskilt ansvar för att till att bl.a. översiktsplanearbetet utse vecklas. Länsstyrelsernas tillsynsroll för tillgänglighetsfrågorförstärks. En ändring i plan- och bygglagen genomna förs så att länsstyrelserna skall kunna pröva kommunernas beslut om detaljplanområdesbestämmelser. Kommunerna skall i högre grad än i dag utnyttja den resurs med kunskap och erfarenhet av tillgänglighetsfrågor som den lokala handikapprörelsen har. Begreppet med nedsatt rörelse- eller orien-

personer

teringsformåga ersätts i plan- och bygglagen med be-

greppet personer med funktionshinder.

Ombyggnader av bostäder for att förbättra tillgänglig-

164 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö SOU 199252 av

heten och användbarheten för funktionshindrade stimuleras genom att ombyggnader och hissinstallationer blir ekonomiskt fördelaktiga ur lånesynpunkt. Plan- och bygglagen tillförs bestämmelser att gatuom miljön skall göras tillgänglig och användbar. Anpassningen skall vara genomförd inom tioårsperiod. Denna en tidsperiod gäller också anpassningen av terminalbyggnader och hållplatser. Vi tillför dessutom i plan- och bygglagen bestämmelser om att lokaler till vilka allmänheten har tillträde såväl offentligt privat

som finansierade skall

vara handikappanpassade inom 15 år fr.o.m lagens ikraftträdande. Förslaget till förändringar av plan- och bygglagen skall träda i kraft den 1 januari 1994. Funktionshindrades rätt till bostadsanpassningsbidrag garanteras i lag eller förordning. Funktionshindrade hyresgäster rätt att sin ges anpassa bostad enligt förordningen om bostadsanpassningsbidrag. Hyresbestämmelserna i jordabalken kompletteras med en paragraf som garanterar denna rätt för hyresgäster.

9.1 Bakgrund

9.1.1 Nuvarande situation

Offentlig miljö byggd under senare år har generellt sett en relativt bra grundläggande tillgänglighet för framförallt rörelsehindrade. Men fortfarande är det inte ovanligt att helt nya lokaler byggs med nivåskillnader och trappsteg måste som passeras. Tillgängligheten i och användbarheten av miljön för personer med nedsatt orienteringsfönnåga är i allmänhet dåligt tillgodosedd. Nya bostäder har ofta relativt bra grundläggande tillen gänglighet som möjliggör besök av rullstolsanvändare och som efter en begränsad anpassning kan fungera för permanentboende for funktionshindrade. Gatumiljön och utemiljön uppvisar ofta brister i form av

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 165

trottoarkanter, trappor, branta lutningar och dålig orienterbarhet. De stora problemen vad gäller miljöns tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade utgörs den äldre beav fintliga miljön. Äldre stadsmiljöer innehåller ofta trappor och andra hinder för tillgänglighet. Äldre bostadshus har ofta trappsteg eller trappor vid entrén och saknar tillgänglig hiss. Utrymmesstandarden i framförallt badrum och kök är låg. Detta gäller i hög grad alla de bostäder som byggdes under 30, 40 och 50- talen och som oftast ligger i trevåningshus utan hiss. Dessa bostäder är svåra att individuellt så att de anpassa fungerar tillfredsställande för funktionshindrade. Konsekvenserna för enskilda av den otillgänglighet som finns i miljön är att människor lätt blir isolerade eftersom det är förenat med stora svårigheter att ta sig ut. Många människor är tvungna att flytta till institution, servicehus eller mera nybyggda bostäder Många människor är tvimgna att välja affärer, restauranger, teatrar eller bank efter den tillgänglighet lokalerna har. Människor med funktionshinder blir ofta helt beroende av hjälp från anhöriga, vänner, hemtjänst och färdtjänst. i För den generella tillgängligheten i och användbarheten av miljön är det framförallt behoven från personer med allergi, nedsatt hörsel, nedsatt rörelseförmåga, nedsatt syn eller utvecklingsstörning som skall tillgodoses. I bygglagstiftningen används begreppet nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Detta begrepp tillsammans med de krav ställs på hygien som och klimat täcker i stort in kraven från dessa grupper. Enligt förarbetena till plan- och bygglagen att begreppet peranges soner med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga skall ges en vid tolkning och snarast ses som ett samlingsbegrepp för funktionshindrade mera generellt. I konsekvens med detta föreslår handikapputredningen nedan begreppet

att personer

med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga i plan- och

bygglagen ersätts med begreppet personer med funktions-

hinder. Begreppet tillgängligt och användbart innebär dels att det för funktionshindrade skall möjligt att självständigt ta vara sig till och förflytta sig inom lokalenbyggnadenutemiljön, dels att denna miljö i sig och de verksamheter som där är

166 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

inrymda skall vara möjliga att självständigt kunna användas också funktionshindrade. av

9.2 Planering och byggande

Faktorer i planering och byggande i hög grad påverkar som funktionshindrade människors möjligheter att bo och att kunanvända miljön är na Den generella tillgängligheten och användbarheten i miljön bl.a. regleras genom bygglagstiftningen. som Möjligheterna att bostäder till funktionshindrades - anpassa individuella behov där den generella tillgängligheten inte räcker till. Planering och byggande av speciella boendeformer for svårt funktionshindrade människor t.ex, handikapplägenheter, gruppbostäder m.m.

9.2.1 Lagstiftning på plan- och byggområdet

Lagstiftningen på plan- och byggområdet är av ganska sent datum. Byggnadslagen och byggnadsstadgan år 1947 utav

orde grunden för eiterkrigstidens svenska mark- och bo-

stadspolitik och syftade till en för hela landet gemensam lagstiftning for att skapa goda levnadsförhållanden och god en miljö. Tidigare hade främst lokala, kommunala byggordningar styrt utformningen av byggnader och närmiljö. En större överresulterade i 1959 års byggnadsstadga BS. I samband syn med framtagandet BS överfördes också den tekniska detaljav regleringen till särskilda tillämpningsföreskrifter. Lagstiftningen kompletterades därefter underhand med flera refor- När det gäller tillgänglighet och användbarhet for mer. persomed funktionsnedsättningar infördes från år 1966 krav på ner allmänna lokaler. Dessa utvidgades år 1974 till att omfatta arbetslokaler och år 1977 bostäder. Den stora mängden ändringar tillkom efter hand i alla som delar av bygglagstiftningen medverkade till att redan år 1968 startade arbetet med fullständig revision. Denna resulteraen de år 1987 i helt plan- och bygglag, PBL, prop. 1985 en ny 86;1 Bland de övergripande politiska syftena som låg bakom

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö 167 av

lagförslaget bör nämnas följande som kan ha betydelse för tillgänglighetsplaneringen att decentralisera ansvar för planläggning och lokal miljö till kommunerna att begränsa statens kontroll genom att ge bättre förutsättningar för de boende att delta i plane- ringen och påverka utformningen av närmiljön att ge större frihet och ansvar för den enskilda människan att ge en starkare ställning för sociala och ekonomiska hänsyn i planering och byggande att ge bättre förutsättningar för planering stadsfömyelse - av och andra förbättringar i befintliga områden att förenkla byggprocessen -

I den första punkten berör kommunala planbeslut har som staten genom länsstyrelserna möjlighet att ingripa om det kommunala beslutet innebär att bebyggelse blir olämplig en med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. Den andra punkten medborgarinflytande har medfört om att även hyresgäster, bostadsrättshavare och boende har samma ställning som sakägare. I PBL anges också att utöver ovanstående skall sammanslutningar t.ex. handikapporgaen nisation och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av t.ex. ett detaljplaneförslag beredas tillfälle till samråd inplanen fastställs. I förarbetena till lagen att handinan anges kapporganisation bör beredas tillfälle till samråd när förslag till översiktsplan och detaljplanområdesplan utarbetas. Större frihet och för enskilda har bl.a. tagit ansvar sig uttryck i att ansvaret för att lagens krav uppfylls ligger på den som bygger. Samtidigt minskar kraven på kontroll och kommunernas möjligheter att inte godkänna t.ex. begäran om bygglov. Kraven på förenkling bör enligt lagförslaget främst åstadkommas genom mindre detaljrika än tidigare samt normer genom minskade krav på kontroll och besiktningar. Samtidigt slås dock fast att krav i lagstiftningen för att t.ex. tillgodose anspråken från handikappade och äldre inte kan undvaras. Bygglagstiitningen och dess tillämpningsregler innehåller endast krav på att åstadkomma tillgänglighet och användbar-

het för funktionshindrade vid nybyggnad och ombyggnad som

erfordrar bygglov och i skälig utsträckning vid ändrings-

168 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

arbeten. För befintlig bebyggelse finns inte motsvarande krav med undantag för terminalbyggnader. För att tillgodose krav på säkerhet och arbetsmiljö finns krav på att befintliga byggnader skall förbättras utan anslutning till ny- eller ombyggnad.

9.2.2 Krav på tillgänglighet enligt plan- och bygglagen PBL och plan- och byggförordningen PBF

I förhållande till tidigare har kravet på tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade skärpts något i PBL. På planområdet har komplettering skett. Bebyggelsemiljön en skall utformas med hänsyn till möjligheterna för med personer nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området. Planläggningen skall vidare ske så att den ger förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö. Enligt förarbetena är tillgänglighet där viktig faktor. På byggområdet föreligger en skärpning en att tvåvånings flerbostadshus vid nybyggnad skall utgenom föras så att hiss eller annan lyftanordning utan svårighet kan installeras i efterhand. Likaså ställs i PBL krav på tillgänglighet och användbarhet i skälig utsträckning för andra anläggningar än byggnader liksom för tomtmark och allmänna platser vilket är en viss skärpning av kraven. För ombyggnad lagen att sådana åtgärder för t.ex. tillgänglighet skall anger tillföras i föreskrifter till lagen. Det finns dock ännu som anges inte några ombyggnadsregler. Arbete pågår för närvarande på Boverket med att få fram regler. Krav på tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade regleras på flera håll i PBL. Central är 3 kap. 7 § for som byggnader att bostäder; arbetsplatser och lokaler till nya anger vilka allmänheten äger tillträde skall göras tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Hänvisning till kraven i denna paragraf görs även vad gäller krav på befintliga byggnader och krav på andra anläggningar än byggnader. För tomter, allmänna platdirekt att de skall kunna användas personer ser m.m. anges av med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Plan- och byggförordningen PBF i föreskrifter bl.a. anger hur PBL skall tillämpas. Den behandlar främst ombyggnad.

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 169

Den anger att de ombyggda delarna av en byggnad skall tillföras de egenskaper om tillgänglighet som finns i PBL 3 kap. 7 om det inte är uppenbart oskäligt med hänsyn till ombyggnadens omfattning och byggnadens standard. Förordningen anger att mindre undantag från bestämmeli 3 kap. 1 6 och 8 18 §§ PBL i enskilda fall och i serna - experimentsyfte kan medges av Boverket. Att observera är att detta inte gäller kraven på tillgänglighet och användbarhet for funktionshindrade i 7 Undantagsmöjligheterna från kraven på tillgänglighet är mycket begränsade och skall prövas regeringen efter yttrande Boverket. av av Sammanfattningsvis ställer PBL krav på tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade på allt byggs, byggs s0n1 om eller anläggs med undantag for Nybyggda bostäder på andra våningen i tvåvånings flerbos- tadshus eftersom hiss inte krävs i dessa hus. Vid ombyggnad kan lägre krav på tillgänglighet och - användbarhet ställas i detaljplan eller områdesbestämmelse om ett område ändå får långsiktigt godtagbara egenskaper. Enskilda fritidshus är helt undantagna kravet på till- - som gänglighet. Skälighetsbedömning vid ombyggnad med hänsyn till om- byggnadens omfattning och byggnadens standard liksom for ändringsarbeten som inte kräver bygglov. För småhus och for tomter kan krav på tillgänglighet ställas lägre om det är befogat med hänsyn till terrängens beskaffenhet. En skälighetsbedömning skall göras av krav på tillgänglighet for allmänna platser. Avsteg från tillgänglighetskraven kan göras i arbetslokaler om det är befogat med hänsyn till arten av den verksamhet for vilken lokalerna är avsedda.

9.2.3 PBL

Tillämpningsbestämmelser till

Vid utformningen av tillämpningsbestäxmnelserna till PBL ñck Statens planverk särskilda direktiv från regeringen. Direktiven byggde i sin tur på den s.k. forenklingspropositionen 198384119 och statsrådsberedningens handbok om hur myndigheter bör utforma sina författningar. I direktiven anges att endast nödvändiga föreskrifter och sådana allmänna råd som

170 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

är oundgängliga för förståelse eller som behövs för en ensartad tillämpning i byggnadsnänmdema är tillåtna. Föreskrifterna skall i möjligaste mån ange funktioner och inte tekniska lösningar. Dessutom angavs i direktiven att samhällets reglering bör inriktas främst på målen för byggandet och lämna största möjliga frihet i fråga om de medel och metoder som utnyttjas för att förverkliga målen. Tillämpningsbestämmelser till PBL finns i Nybyggnadsregler NR. Kraven på tillgänglighet i NR är uttryckta som översiktliga funktionskrav. För ett fåtal av dessa krav finns s.k. allmänna råd som anger godtagbara lösningar med detaljerad information. Oftast anges att t.ex. en lokal, en byggnadsdel eller ett hygienrum skall utformas så att de kan användas av funktionshindrade men det anges inte hur det skall lösas eller vilka minimikrav som skall ställas på ett sådant utrymme. En av de mest genomgripande förändringarna med PBLsystemet jämfört med tidigare är betydligt färre allmänna råd och kommentarer hur lösningar kan ut för att som anger se uppfylla föreskrifternas krav. Föreskrifterna för tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade är i huvudsak lika som tidigare. En jämförelse mellan NR och de tidigare bestämmelserna i Svensk byggnorm SBN visar att det mesta av SBNs allmänna råd och kommentarer om tillgänglighetsfrågor har försvunnit. Detta utgjorde ett lättillgängligt och mycket använt informationsmaterial och utgjorde grund för tolken ning och tillämpning av tillgänglighetskraven. Ett tydligt exempel på skillnaden är att NR, i motsats till SBN, inte innehåller något exempel på hur ett tillgängligt och användbart toalett- eller badrum för funktionshindrade kan utformas. I PBL-systemet är det byggnadsnämndens sak att göra en tolkning hur ett sådant hygienrum skall ut. av se Nybyggnadsreglerna håller for närvarande på att omarbetas för att anpassas till EGs krav på föreskrifters och reglers utformning. De föreskrifter som rör tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade är enligt Boverket inte aktuella att förändra.

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 171

9.2.4 Tillsyn

Länsstyrelsen har förutom sin allmänna tillsynsuppgift for plan- och byggväsendet tillsynsuppgift klart definierad i en PBL. Länsstyrelsen kan pröva kommuns beslut detaljen om planområdesbestämmelser om det kan befaras att en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. Kommunen har byggnadsnämnden ett tillsynsangenom att övervaka efterlevnaden PBL och med stöd lagen svar av av meddela föreskrifter och beslut. Några tillämpningsregler för tillsynen finns inte. En del av bristerna i den fysiska miljöns tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade beror på eftersatt underhåll. Detta har kommit till uttryck i PBL. Särskilt att anges anordningar som avser att tillgodose tillgänglighetskraven skall hållas i stånd. Någon tillsyn i form av kontroll eller inspektion förekommer troligtvis ännu inte på detta område.

9.2.5 EG och för

tillgänglighet funktionshindrade

I en promemoria 1991-06-18 har Bostadsdeparbementet redovisat konsekvenserna inom sitt ansvarsområde av ett svenskt medlemsskap i EG. Det grundläggande direktivet på byggområdet är byggvarudirektivet 89106EEC, omfattar såväl som byggnader som anläggningar. Det trädde i kraft den 27 juni 1991. I korthet innebär direktivet att medlemsstaterna skall ställa krav på byggnader och anläggningar när det gäller hälsa och säkerhet. Vidare gäller att byggvaror som rätt använda uppfyller dessa krav skall få försäljas fritt inom och mellan länderna och användas för sina avsedda ändamål. Direktivtextens krav motsvarar de krav som ställs i PBL om hälsa och säkerhet även formuleringarna är olika. PBLs om krav på tillgänglighet har däremot ingen motsvarighet. Promemorian behandlar även bl.a. EGs hissdirektiv som om de genomförs kan omöjliggöra användningen av ett flertal av de hissar som utvecklats i Sverige för handikappanpassning av befintlig bebyggelse. Vidare konstateras i promemorian att inga regler tycks lägga hinder för att kräva handikappanpassning bostäder. Bland pågående arbeten inom EG av nämns ett tillgänglighetskrav om transporter till och från

172 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

arbetsplatsen för rörelsehindrade arbetstagare. Ett annat arbete som pågår inom EG är att ta fram en handbok European manual for an accessible built environ- . Arbetet bekostas EG och utförs holländsk men av av en kommitté med tillhörande referensgrupp från medlemsländer- Den första utgåvan utkommit motsvarar inte den nivå na. som som uppnåtts inom de nordiska länderna. Detta har också framförts vid ett seminarium i Budapest i september 1991 som behandlade ämnet Access Legislation and Design Solutions. Sverige ansvarade för sekretariatet for den arbetsgrupp, CIB Working Commission 84 Building Non-Handicapping Environments, som arrangerade mötet. CIB är den internationella byggforskningsorganisationen. Nordiska nämnden för handikappfrågor, sorterar under Nordiska ministerrådet, arbesom tar för närvarande med att ta fram manual för byggnadsen planering vad gäller frågor om krav på tillgänglighet och användbarhet for funktionshindrade. Arbetet syftar till att ta fram ett material som kan användas for att påverka EGs krav pâ byggnader och miljö. En axman typ problem är skillnaderna på teknikområdet av bl.a. beträffande ombyggnadshissar. Främst gäller problemen de alternativa säkerhetssystem för hissarna som standardiserats i Sverige. Exempelvis kan nämnas att det i Sverige använda systemet med enkla slagdörrar direkt till hisschaktet såväl vid nybyggnad ombyggnad inte accepteras ute i som Europa där krävs en extra dörr på hisskorgen. Eftersom hissar i stor utsträckning tillverkas av multinationella företag som strävar efter en enhetlig och variantbegränsad produktion betraktas de svenska särreglema som ett handelshinder som skall undanröjas.

Bostadsanpassning

De bostäder byggs eller finns i befintliga hus behöver som som ofta anpassas individuellt för att möjliggöra permanentboende for funktionshindrade. Det statskommunala bostadsanpassningsbidraget fungerar som ett komplement till den generella tillgänglighet som finns i bostäderna. 1991 anpassades med stöd bidraget 32 000 bostäder i landet till kostnad av ca en av 650 miljoner kronor. Bidraget är avsett for att möjliggöra ett ca

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 173

kvarboende och ett så normalt boende möjligt samt att som möjliggöra för människor att flytta hem från institution. Nästan samtliga funktionshindrade kan i dag bo i vanliga bostäder anpassats individuellt med stöd bidraget. som av Bostadsanpassningsbidraget infördes 1959 och gällde för rörelsehindrade och synskadade. 1973 utvidgades bidraget till att gälla alla former av bestående funktionsnedsättningar. 1981 82 genomfördes en omfattande översyn av bidraget. - Det resulterade bl.a. i att det tidigare maxbeloppet för bidraget togs bort 1983 och året därefter flyttades beslutsrätten för bidragen från länsbostadsnämndema till kommunerna. 1988 delades kostnadsansvaret så att staten stod för 60 % av kostnaderna och kommunerna för 40 %. 1989 blev fördelningen i stället att kommunerna står för 60 % och staten för 40 %. Riksdagen har under våren 1992 i samband med behandlingen den kommunalekonomiska propositionen 1991 av 9215O del beslutat att bostadsanpassningsbidragen skall upphöra som ett eget bidrag fr.o.m. den 1 januari 1993. Med hänsyn till bostadsanpassningsfrågornas stora betydelse för den enskilde avser emellertid föredragande statsrådet att återkomma med ett förslag om särskilda regler avseende formerna för bostadsanpassningsbidrag i framtiden. Bostadsanpassningsbidraget var fram till 1988 i förordningen formulerad som en rätt för enskilda att få bidrag om förordningens krav uppfylldes. När kommunerna fick ett delat kostnadsansvar omformulerades förordningen så att den kom att gälla kommunernas möjligheter att få statsbidrag. Dock utgår hanteringen av bidraget vad gäller bl.a. överklagande m.m. fortfarande från enskildas rätt. Bidraget utgår till åtgärder för att möjliggöra primära bostadsfunktioner som att vila, sova, äta, laga mat, sköta sin hygien, ta sig in i och ut ur bostaden m.m. Bidraget täcker fulla kostnaden för de åtgärder som är bidragsberättigade. När det gäller s.k. standardhöjande åtgärder är bidragsbeloppet maximerat till 30 000 kronor. Bidraget kan inte användas till underhållsåtgärder eller ett led i större upprustning. som en Bidrag kan utgå för alla former av bestående funktionsnedsättningar. Hyresgäst, bostadsrättsinnehavare och fastighetsägare kan få bidrag. En förutsättning för en anpassning är fastighetsägares tillstånd att utföra åtgärderna. Bidraget handläggs kommunerna också beslutar av som om

174 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö SOU 199252 av

bidrag. Beslut om bidrag kan överklagas till länsbostadsnämnd, boverket och regeringen. Vanliga anpassningsåtgärder är tröskelborttagning, installation timer, ombyggnad badrum till duschrum, installaav av tion handikapphissar och trapphissar, automatiska dörav röppnare, anpassningar i kök, hårdgöring mark ramper, av m.m. Generellt sett är de anpassningar behövs i nybyggda som bostäder begränsade mindre anpassningar i kök och bad- rum, balkongtrallar, automatiska dörröppnare m.m. Den generella utformningen bostäderna påverkar i mycket hög grad av behovet anpassning. av

9.3.1 Specialbostäder

Som ett komplement till de vanliga bostäder byggs har som sedan 1950-talet också byggts specialbostäder for funktionshindrade. Det började med de s.k. Focus-lägenheterna och har sedan via insprängda handikapplägenheter, boendeserviceenheter med dygnet runt service, inackorderingshem utm.m. vecklats till dagens specialbostäder. Ju bättre tillgänglighet de normala bostäderna fått efterhand desto mindre har behovet av specialbostäder blivit. Det finns dock ett stort behov främst beroende på att allt fler människor flyttar från institution till ett mera självständigt boende. För den förhållandevis lilla människor i dag inte grupp som kan bo i vanliga, anpassade bostäder behövs specialbostäder. Det kan vara bostäder for svårt rörelsehindrade med personer behov av extra utrymmesstandard och med redan från en början hög grad av speciell utrustning i t.ex. kök och badrum. På flera håll i landet pågår försöksverksamhet med att bygga speciella bostäder for mycket svårt allergiska personer. Gruppbostäder for t.ex. utvecklingsstörda blir allt vanligare. Planering och byggande av denna typ av specialbostäder är ett for kommunerna och för landstingen. Allt större ansvar delar landstingens verksamhet flyttar över till kommunerav senast ÄDEL-reformen. En na, nu genom trolig utveckling är att nya boendeformer mellan institution och helt självständigt boende måste byggas och prövas i kommunerna. Boendeservicedelegationen har under flera år lämnat stöd till projekt i syfte att pröva och förnya boende- och servicefrågor.

Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö 175 SOU 199252 av

För specialutrustning och merkostnader kan hänföras som till åtgärder för funktionshindrade utgår bostadsspeciella anpassningsbidrag när denna typ av specialbostäder byggs.

9.4 Diskussion

9.4.1 Utgångspunkter

Stora delar miljön är i dag otillgänglig och inte möjlig att av använda för människor med funktionshinder Det är många gånger förhållandevis små detaljer som sammantaget skapar denna otillgänglighet. I den allmänna miljön kan det vara trottoarkanter, enstaka trappsteg eller nivåskillnader, tunga entrédörrar eller olämplig färgsättning och olämpligt materialval. För bostäder är det grundläggande problemet att det ofta saknas hiss och är trappsteg vid entrén. Vår bedömning är att endast 10-20 % det befintliga bostadsbeståndet i dag är av tillgängligt för funktionshindrade. För funktionshindrade människors möjligheter att på ett jämlikt och delaktigt delta i olika samhällslikvärdigt, sätt aktiviteter är en tillgänglig och användbar miljö av avgörande betydelse. Människor skall ha möjligheter att besöka sina vänner, besöka affärer och restauranger, post och bank, gå på bio eller teater; ta promenader och att resa osv. För att uppnå demia situation krävs dels att ny miljö som tillförs fungerar på ett tillfredsställande sätt, dels att befintlig får förbättrad tillgänglighet användbarhet för

miljö en och

funktionshindrade. En bra tillgänglighet vid nybyggnad är en viktig utgångspunkt eftersom åtgärder för tillgänglighet vid nybyggnad endast medför marginella merkostnader medan det är avsevärt mycket kostsammare att förbättra tillgängligheten i befintlig miljö. Avgörande för möjligheterna att åstadkomma tillen mer gänglig och användbar miljö för funktionshindrade är följande grundläggande faktorer Den attityd och det förhållningssätt de personer som agerar i plan- och byggprocessen har till funktionshindrades krav på miljön samt vilken kunskap man har om dessa behov och miljökrav.

176 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö SOU 199252 av

Hur PBL tillämpas. - Formerna för planering och byggande. Planeringens inne- håll, roll- och ansvarsfördelning, möjligheter till inflytande från t.ex. handikapprörelsen, möjligheter för t.ex. kommunerna att styra verksamheten m.m. Ambitionsnivåer för kraven på tillgänglighet och använd- barhet för funktionshindrade. Vilka delar miljön skall av göras tillgängliga Vilken nivå på tillgänglighet skall uppnås, dvs. vilka krav skall tillgodoses

9.4.2 Problembild

Plan- och bygglagen PBL innebär grundsyn på planeen ny ring och byggande. Den nya grundsynen, understödd också av den samhälleliga utvecklingen, bygger på ökad frihet och en ett ökat för enskilda och för dem i plan- och ansvar som agerar byggprocessen. Det är inte längre föreskrifter och regler som skall styra planering och byggande. Staten mål och det anger är de som agerar i processen har att till att målen som se uppfylls. PBL är en ramlag. PBL-systemet har funnits för kort tid för att några slutsatser skall kunna dras om konsekvenserna av målstyrningen för t.ex. tillgängligheten och användbarheten for funktionshindrade i miljön. Lagen infördes 1987 det först vid årsmen var skiftet 199091 som Svensk byggnorm försvann. Resultaten av det som projekteras i dag vi först några år. Det kommer ser om att ta lång tid innan PBL-systemet helt slagit igenom.

Attityder, förhållningssätt och kunskap

Ett grundläggande problem for frågan miljöns tillgängligom het och användbarhet för funktionshindrade är att tillgänglighetskraven betraktas som något tillkommande utöver det som är normal Kraven tillgodoses för att måste enligt man gällande regler. Med en sådan attityd blir tillgänglighetsfrågorna en belastning i stället för något som tillgodoser många människors nödvändiga behov. Detta problem i kombination med PBLs grundsyn på nya planering och byggande skapar en ny situation där mycket stora krav ställs på den attityd, den vilja och den kunskap människor har. Ansvaret för att miljön blir tillgänglig enligt

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö 177 av

de mål PBL ställer ligger på byggherre och projektör. Ansvaret för att tolka målen och att granska det som byggs så att det uppfyller PBLs krav ligger på kommunen. För att möta denna situation krävs, i högre grad än nya tidigare, att tillgänglighetskraven ingår so1n en naturlig del i de funktionskrav är grunden for all planering och allt som byggande. Alla de som agerar i plan- och byggprocessen måste tillgodose tillgängligheten i det vanliga arbetet. Det normala måste inkludera krav från människor med funktionsnedsättningar. Att uppfylla funktionshindrades behov skall inte vara anpassning ett normaltillstånd är otillgängligt en av som utan det är normaltillståndet som skall vara tillgängligt och användbart även för funktionshindrade. Först i sådan situen ation skapas lösningar med en helhetssyn på tillgänglighet. Först då måste avsteg från detta normala motiveras i stället for att hittills motivera varför lagstadgade krav måste som uppfyllas. Stora krav på insikt och kunskap om funktionshindrades behov och miljökrav ställs i PBL-systemet. Denna kunskap behöver generellt sett förbättras hos alla de som agerar i planoch byggprocessen. Det gäller alla ifrån politiker och planerare till ansvarig byggledare och hantverkare.

9.4.4 PBL

Tillämpning av

Formerna för planering och byggande regleras i PBL. PBL bl.a. vilka planinstrument skall och kan användas i anger som planeringen, vad olika planer skall och kan innehålla samt hur planerna skall tas fram med samråd, inflytande m.m. Det finns dock en stor frihet i PBL att använda dessa planer på olika sätt beroende på vilken ambition kommunen har. Det finns i PBL-systemet stora möjligheter att använda planeringen på ett långsiktigt och öppet sätt i dialog med kommumnedborgarna som ges information och ett reellt inflytande. Det finns dock också möjlighet att göra endast det som är absolut nödvändigt med ett minimum av information och därigenom med små möjligheter for kommunmedborgama att påverka planeringen. Hur planeringen i PBL-systemet kommer att fungera är for tidigt att säga. Det är ur handikappsynpunkt viktigt att planeringen utvecklas i en riktning som innebär att

178 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

frågor t.ex. tillgänglighet och användbarhet beaktas och om att bl.a. handikapprörelsen ges ett reellt inflytande över planeringen. Eftersom den inre och yttre miljön är av avgörande betydelse för med funktionshinder måste handikapen person paspektema enligt vår mening få ett starkare genomslag i den kommunala planeringen i framtiden. Det kan ske att genom handikapprörelsen ges en starkare roll i planeringsarbetet liksom i arbetet med att förändra attityder samt i utbildning av planerare och arkitekter m.m. Förarbetena till PBL beskriver de intentioner föredragande statsråd hade för införandet PBL. Särskilt kan framhållas av att översiktsplanens roll enligt intentionerna är att ange hur PBLs krav i 2 kap. på bebyggelsemiljön skall uppfyllas och därmed vilka riktlinjer och ambitioner skall styra den som framtida bebyggelseutvecklingen i kommunen. Bland de krav som särskilt nämns i 2 kap. PBL, dels direkt, dels för att en ur social synpunkt god bebyggelsemiljö skall uppnås, är tillgängligheten och användbarheten för funktionshindrade. Det innebär att frågor ambitionsnivåer samt riktlinjer och insom tentioner for tillgängligheten bör finnas med i översiktsplanen. Ett annat viktigt syfte med översiktsplanen är enligt förarbetena att informera kommumnedborgarna dessa riktom linjer och intentioner för miljöns utveckling för att därmed möjliggöra en diskussion om dessa frågor och därigenom få ett ökat lokalt inflytande över samhällsplaneringsfrågoma. Den första generationens Översiktsplaner från kommunerna skulle ha varit fardigställda senast den 1 juli 1990. De behandlar i allmänhet inte frågor om tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade utan är i de flesta fall markanrena vändningsplaner. För tillgänglighetsfrågoma är det stor av vikt att översiktsplanearbetet förändras och utvecklas i den riktning i förarbetena till PBL. som anges Ambitionsnivåema och kraven på tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade regleras i PBL-systemet dels i allmänna bestämmelser direkt i PBL och NR, som anges dels i lokala bestämmelser som fastläggs av kommunerna. I PBL översiktligt vad skall göras tillgängligt. Komanges som roll är att tolka och ange vilka krav som skall munernas

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 179

tillgodoses for att tillgängligheten enligt PBL skall anses vara uppfylld. Den roll- och ansvarsfördelning PBL innebär att som anger byggherreprojektör har ansvaret for att PBLs och NRs krav på tillgänglighet uppfylls. Kommunen skall genom granskning och besiktning till att kraven uppfylls. Det innebär att se tolkning PBLs och NRs översiktliga krav på tillgängen av

lighet måste göras. Tidigare ordes den största delen av denna

tolkning genom detaljerade normkrav i SBN. I PBL-systemet är det kommunerna som skall göra tolkningen. I denna situation kan ett referensmaterial med rekommendationer om krav på tillgänglighet och användbarhet for funktionshindrade underlätta arbetet for alla parter. Ett sådant kunskapsmaterial kan användas av kommunen vid tolkning av lagens krav liksom vid bygglovgranskning och besiktning samtidigt som byggherreprojektör vet vad kommunen utgår från i dessa frågor och kan därmed använda material samma vid planering och projektering. En god hjälp i detta sammanhang kan t.ex. vara att använda handboken Bygg ikapp handikapp utgiven av handikappinstitutet och Svensk Byggtjänst. Det är den for närvarande mest kompletta handboken inom området och den kan användas direkt vid projektering, granskning och tolkning av tillgänglighetskrav liksom i grundutbildning och fortbildning.

Förslag

Åtgärder

9.5.1 for förändra

att attityder och förbättra kunskapen

Åtgärder för att påverka grundutbildningen av arkitekter,

planerare och andra projektorer behöver vidtas i frågor som gäller funktionshindrades behov och krav på miljön. I utbildningen grundläggs kunskap, attityd och förhållningssätt till planering och byggande. I undervisningen bör kraven från funktionshindrade vara normgivande for allt ritas och som projekteras. Fortbildning av lärare och assistenter i tillgänglighetsfrågor bör genomföras. Kurslitteraturen bör innefatta tillgänglighetsfrågor. Enligt handikapputredningens mening är det angeläget att utbildningshuvudmännen får ett särskilt

180 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö av SOU 199252

ansvar att beakta behovet av kunskap funktionshinder i om aktuella utbildningar. På motsvarande sätt behöver fortbildning verksamma av planerare, arkitekter och projektorer i tillgänglighetsfrågor anordnas. För att bl.a. motivera för fortbildning föreslås en riksomfattande informationssatsning genomföras i likhet med den som genomfördes för ROT-programmet. Denna innehöll bl.a. information riktad till allmänheten, tjänstemän och politiker. Syftet med informationssatsningen är att påverka och ändra attityder och förhållningssätt samt att Visa på de svårigheter funktionshindrade möter i otillgängliga miljöer och de konsekvenser detta har för möjligheterna att delta i samhällets olika aktiviteten Handikapputredningen föreslår att statliga medel med i storleksordningen 5 miljoner kronor avsätts för nämnda informationssatsning. Attityder och förhållningssätt kan också förändras i direkt kontakt mellan människor samtidigt som insikt och kunskap byggs upp. Samverkan mellan den lokala handikapprörelsen och kommunens planerare och granskare liksom mellan handikapprörelsen och projektorer måste därför stimuleras. Bildandet av arbetsgrupper för byggnads- och samhällsplaneringsfrågor inom handikapprörelsen bör stödjas. Genom en organiserad och planmässig samverkan ökar förståelsen för och kunskapen funktionshindrades behov. om

9.5.2 Åtgärder i samband med tillämpningen av

PBL

Tillgänglighetsfrågoma har en uttalad plats bland de allmänna krav som PBL ställer på bebyggelsemiljön och det som byggs, byggs om eller anläggs. Det kan synas som en självklarhet men det är av avgörande betydelse för miljöns tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade att lagen verkligen följs av alla de som agerar i plan- och byggprocessen. För tillgänglighetsfrågoma är det viktigt att planeringen utvecklas enligt intentionerna i förarbetena till PBL. Handikapputredningen viH där särskilt peka på översiktsplanens roll enligt PBL. Handikapputredningen vill understryka vikten av att intentionerna med översiktsplanen uppfylls. Det innebär att ñågor som rör ambitionsnivåer, riktlinjer och intentioner för mil-

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 181

jöns tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade skall behandlas i planen. Det är viktigt eftersom dessa riktlinjer styr och påverkar övrig planering och byggandet. Det är också väsentligt for att dessa frågor kan diskuteras och påverkas kommunmedborgama. Handikapputredningen vill av särskilt peka på vikten att bygga samverkan med av upp en lokala handikapporganisationer. För att få denna utveckling till stånd,i enlighet med intentionerna i förarbetena till PBL, och för att särskilt tillse tillgänglighetsfrågorna föreslår handikapputredningen att

länsstyrelsens roll i detta sammanhang förstärks se nedan.

Handikapputredningen anser dessutom att Boverket måste informera och sprida goda exempel till kommunerna och andra berörda på hur planeringen kan utvecklas för att få bättre en tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade i miljon. I PBL att miljön skall göras tillgänglig och användbar anges för med nedsatt rörelse- eller

personer orienteringsförmåga.

Vi föreslår att detta begrepp genomgående i PBL ersätts med

begreppet personer med fimktionshinder.

De handikappgrupper ställer krav på den generella som utformningen av miljön är i första hand människor med rörelsehinder, synskador, hörselskador, överkänslighetallergi samt utvecklingsstörning. PBLs nuvarande begrepp med nedsatt rörelse-

personer

eller orienteringsförmåga täcker grupperna rörelsehindrade,

synskadade, utvecklingsstörda och hörselskadade se nedan.

Även del allergiker kan andningsbesvär få en genom m.m. rörelsehinder. Synen på PBLs begrepp utvecklas i specialmotiveringarna till 3 kap. 7§ i propositionen 1985861 till plan- och ny bygglag. Där anförs följande

Funktionsnedsättningar handikapp av olika slag, t.ex. nedsatt rörelseformåga, synskador, nedsatt hörsel, påverkar individens möjligheter att använda den byggda miljön. Bebyggelsen skall anordnas med hänsyn till detta. I 42 a§ BS finns uppräknat faktorer ålder, handikapp eller sjukdom som - kan medföra funktionsnedsättningar. Enligt min mening är det i detta sammanhang utan intresse att relatera handikappbe-

182 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö SOU 199252 av

greppsnedsättningarna. Denna uppräkning finns följaktligen inte med i 7 Det innebär t.ex. att med hörselskador personer också omfattas bestämmelserna. Praxis har också utvecklats av i denna riktning, då viss tveksamhet alltjämt tycks föremen ligga anser jag det vara på sin plats att detta kommer till tydligare uttryck i PBL...

Detta innebär att handikapputredningens förslag att i

om

stället för begreppet rörelse-

personer med nedsatt eller orienteringsförmåga införa begreppet personer med funktions-

hinder medför att personkretsen utvidgas något i 3 kap. 7 Utvidgningen gäller delar av gruppen överkänsligaallergiker. Denna täcks dock in i 3 kap. 5 § PBL. I specialmotive-

grupp

ringen till denna paragraf i propositionen 1985861 om ny plan- och bygglag anges

Kravet på goda hygieniska förhållanden innebär också att krav kan ställas på att de i byggnaden ingående byggnadsmaterialen inte medför hygieniska olägenheter därför att de t.ex. avger formaldehyd, strålningsfarliga partiklar eller elak lukt. Jag det rimligt att byggnader i möjligaste mån skall anser fungera väl även för personer som har allergiska besvär. Jag är medveten om att kunskapen i dag olika materials inverkan om på redan utvecklade allergier är bristfällig. Forsknings- och utvecklingsarbete pågår emellertid på området. I förarbetena till hälsoskyddslagen prop. 1981822219 betonas särskilt allergikernas problem. Det framhålls bl.a. att vid bedömningen av vad är Sanitär olägenhet hänsyn skall tas till människor som som är något känsligare än normalt. Detta synsätt bör prägla även tolkningen av begreppet god hygien i den nu föreslagna 5 Om material används som kan väntas medföra besvär för vissa personer, men tekniskt eller ekonomiskt likvärdigt ersättningsmaterial inte finns, bör sådana material anbringas så att de är lätta att byta ut. Hygienkravet innebär också att det bör finnas goda möjligheter att göra rent i de utrymmen finns i byggnaden. Detta som bör särskilt beaktas vid utformning och inredning t.ex. kök, av badrum och toalettrum. Byggnaden bör också ha för sitt ändamål väl anpassad ljudisolering. Detta gäller såväl ljud som alstras inom byggnaden buller från verksamheter i som omgivningen eller från trafiken.

Sammantaget innebär därför vårt förslag inte någon utvidgning av kraven i PBL utan snarare en mer konsekvent

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 183

användning av handikappbegreppet. I kap. 11 om resemöjligheter föreslås motsvarande förändring i lagstiftningen inom trafikområdet. En fördel med detta begrepp i PBL är också ett något nya förändrat synsätt på vilka krav på tillgänglighet som skall ställas på miljön. Avgörande för kraven blir vad som är rimligt att tillgodose generellt i miljön oberoende av vilken typ av funktionsnedsättning det gäller

9.5.3 Roll- och ansvarsfördelning

Enligt PBL är det byggherren har ansvaret för att PBLs son1 och Nybyggnadsreglers NR krav på tillgänglighet uppfylls. Han skall genom att välja goda konsulterprojektörer och ha en egenkontroll genom kvalificerade ansvariga arbetsledare kunna garantera att kraven uppfylls. Förutsättningar för detta är dels att dessa har kunskap om tillgänglighetskraven dels att den ambitionsnivå och den tolkning kommunen gör av PBLs krav är fastlagd samt att tolkningen från kommunens sida följs upp vid granskning inför bygglov och vid besiktning av byggnader. Kommunens ansvar enligt PBL är att ange ambitionsnivåer och att tolka de krav PBL och NR ställer samt att tillse att dessa krav tillgodoses i det som planeras och byggs. Finns ett förtroende mellan kommun och byggherre kan enligt PBL tillsyn och kontroll minska. Kommunen avgör vilka styrmedel lokalt behövs för att som uppnå den önskade ambitionsnivån på t.ex. tillgängligheten för funktionshindrade. Aktuella styrmedel kan vara lokala bestämmelser enligt PBL i översiktsplan, detaljplan eller områdesbestämmelser liksom lokala eller andra beslut. program

Översiktsplanen kan ange ambitionsnivåer och riktlinjer för

frågorna medan lokala bestämmelser i detaljplanområdesbestämmelser kan lägga fast tolkningen kraven t.ex. genom av att hänvisa till referensmaterial enligt nedan. Den grundläggande frågan för hur PBL skall tolkas är den vilja finns att tillgodose miljökraven från ftmktionshindsom rade samt den kunskap finns tillgänglighetskraven. som om Ett led i denna tolkning utgörs Nybyggnadsregler som via av översiktliga funktionskrav anger vad som skall göras tillgängligt i miljön. Tolkningen som anger hur miljön skall utformas

184 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

för att uppnå detta anges dock inte utan är kommunens ansvar. I denna situation kan ett gemensamt referensmaterial tillgänglighet underlätta arbetet väsentligt för alla parter. om Enligt handikapputredningen är ett sådant material nödvändigt att använda i det kommunala plan- och byggarbetet. Vi anser vidare att Boverket genom goda exempel bör visa på bra tillämpningar och lösningar på hur kraven på tillgänglighet i PBL och föreskrifter kan uppfyllas. De föreskrifter som fimis om tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade är viktiga i situation där planeen ring och byggande målstyrs och där kunskap och insikt om miljökraven måste byggas upp hos alla de som agerar i planoch byggprocessen. I det arbete som för närvarande pågår för att anpassa Nybyggnadsregler till EGs krav förutsätter handikapputredningen att tillgänglighetskraven inte förändras eller att, förändringar behöver göras detta sker i samråd om med handikapprörelsen.

9.5.4 Beskrivning av tillgänglighet

Handikapputredningen föreslår att kommunerna i samverkan med de lokala handikapporganisationerna tar fram s.k. program som beskriver hur tillgänglighetssituationen ser ut och vad behöver göras för att förbättra den. Programmen blir som en viktig del i översiktsplanearbetet som i sin tur ligger till grund för detaljplanering. De kan också användas som konkreta åtgärdsprogram och ange hur man vid vanligt underhåll och med begränsade åtgärder kan förbättra tillgängligheten t.ex. i gatu- och parkmiljö.

9.5.5 Länsstyrelsens roll

Kommunen är enligt PBL skyldig att samråda med länsstyrelsen i planarbetet. Länsstyrelsen åläggs särskilt i samrådet vid översiktsplan att ge råd om tillämpningen av 2 kap PBL och i samrådet vid detaljplanområdesbestämmelser att ge råd vid tillämpningen 2 och 3 kap PBL. Tillgänglighetskraven är av en väsentlig del i dessa kapitel. Länsstyrelsernas roll är viktig

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 185

i demia situation där regler skall ersättas med målstyrnya ning bl.a. för att utveckla planeringen och tillse att PBLs krav tillgodoses på avsett sätt. Vi föreslår därför att länsstyrelserroll förstärks när det gäller att bevaka och tillse att tillnas gänglighetsfrågoma hanteras på ett godtagbart sätt. Därigenom bidrar också länsstyrelserna till att bygga kunskap upp och förhållningssätt till frågorna. Ytterligare ett skäl är att det enligt vår mening ofta behövs oberoende rådgivare i det kommunala planarbetet eftersom kommunen ibland är såväl beställare, byggare, markägare, granskare och kontrollant. Länsstyrelsen har enligt PBL möjlighet att pröva kommuns beslut om detaljplanområdesbestämmelser det kan beom faras att beslutet innebär att bebyggelse blir olämplig med en hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. Handikapputredningen föreslår att motsvarande skall gälla för frågor tillgänglighet och om användbarhet för funktionshindrade och att detta regleras genom en förändring av PBL. Konsekvensen av detta blir att länsstyrelsen kan riva upp fattade beslut. Därigenom förstärks också länstyrelsens roll i att råd i planeringen och ge särskilt tillse tillgänglighetsfrågorna. Handikapputredningen föreslår också som en konsekvens av detta att länsstyrelsernas roll vid bedömning påföljder av

förstärks se nedan.

9.5.6 Ombyggnad

Den befintliga miljön utgör i dag det allt överskuggande problemet för tillgängligheten och användbarheten för funktionshindrade. Det skapar obalans människor emellan bl.a. när en det gäller möjligheterna att besöka vänner, att förflytta sig och resa, att göra inköp, besöka myndigheter och delta i fritidsaktiviteter. Eftersom grundläggande tillgänglighet är en en absolut förutsättning för bärande principer likvärdighet, som jämlikhet och full delaktighet krävs mycket kraftfulla insatser för att få förbättring till stånd. Detta skall också i ljuset en ses av att vi haft krav på tillgänglighet i bygglagstiftningen i 26 år. För att bli trovärdiga i förhållande till uppsatta mål är det nödvändigt att dessa insatser genomförs. För att tillgängligheten och användbarheten skall kunna förbättras krävs om-

186 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

byggnader. Handikapputredningen föreslår att kommunerna får ett särskilt att på ett planmässigt sätt förbättra ansvar tillgängligheten i miljön. Vi mot denna bakgrund att det är mycket angeläget anser att se till att gatumiljön och allmänna lokaler görs tillgängliga så att de kan användas funktionshindrade eftersom förav hållandena i gatumiljön och lokalmiljön är så avgörande för den enskildes möjligheter att leva ett aktivt och varierat liv likvärdigt med andra människor. Handikapputredningen föreslår därför att det i PBL tillförs bestämmelse att gatumiljön i områden med sammanhållen en bebyggelse skall vara tillgänglig och användbar för funktionshindrade. Till gatumiljön bör räknas terminaler för kollektivtrafik och hållplatser. Ambitionsnivån bör vara att det skall vara framkomligt för rullstolsanvändare och möjligt att orientera sig för med nedsatt orienteringsförmåga liksom personer att hållplatser och terminaler skall vara möjliga att använda för funktionshindrade. Det betyder även att övergångsställen skall vara plana utan trottoarkanter. För att plana övergångar inte skall utgöra problem för synskadade föreslås att övergångarna utmärks med en tydlig materialkontrast t.ex. kan prövas lösningen används i Nederländerna med gumsom en mimatta med knottror eller andra lösningar som är anpassade till vårt klimat. Boverket föreslås få i uppdrag att skyndsamt ta fram de krav som kan ställas på gatumiljön för att uppnå denna grundläggande tillgänglighet. Handikapputredningen föreslår att tillgängligheten skall ha uppnåtts inom en 10årsperiod. På motsvarande sätt föreslår vi att till PBL föra been stämmelse att lokaler till vilka allmänheten har tillträde om skall vara tillgängliga så att de kan användas av personer med funktionshinder enligt 3 kap 7 § PBL och motsvarande tilllämpningsföreskrifter i Nybyggnadsreglen Handikapputredningen anser att det bör ställas extra höga krav på att denna typ av lokaler är utformade på ett sätt som inte utestänger människor. De krav på tillgänglighet ställs på dessa lokaler bör som dock ses i relation till omfattningen och typen av den verksamhet som bedrivs i lokalerna så att konsekvenserna inte blir orimliga och leder till att verksamheten måste flytta eller läggas ner. Det gäller t.ex. småbutiker, skomakerier m.m. där

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 187

t.ex. en hissinstallation kan vara ekonomiskt och tekniskt orimlig. I dessa fall bör verksamheten på annat sätt kunna göras tillgänglig i enlighet med handikapputredningens förslag om att näringsidkare skall få skyldighet att göra den verksamen het som bedrivs tillgänglig för ñmktionshindrade. Eftersom denna uppgift är omfattande och kräver resurser anser utredningen att tidsrummet till dess att alla lokaler till vilka allmänheten har tillträde offentligt eller privat finans- ierade skall vara tillgängliga och användbara för funktions- hindrade inom en 15-årsperiod fr.o.m. lagens ikraftträdande. Handikapputredningen föreslår att PBL kompletteras med en ny rubrik Särskilda krav på befintliga byggnader införs

under 3 kap.Denna rubrik finns redan under 17 kap. PBL.

Under rubriken tillförs ett paragrafer med ovanstående par innehåll. Dessutom föreslås att bestämmelserna i 17 kap. 21§ PBL flyttas till att ingå under föreslagen rubrik. Paragrafen anger att bestämmelserna i 82 a§ tredje stycket byggnadsstadgan om handikappanpassning av vissa byggnader fortfarande skall tillämpas. Byggnadsstadgans text bör med smärre ändringar föras in i paragraf, 3 kap. 21 en ny Bestämmelserna i 17 kap. 21§ PBL gäller anpassning av terminalbyggnader. HAKO-utredningen föreslog att denna bestämmelse skulle tillföras byggnadsstadgan och föreslog att anpassningen skulle slutförd efter tio år. Bestämmelsen vara infördes 1983 och någon tidpunkt för när anpassningen skulle vara slutförd har inte fastlagts. Hittills har endast begränsade åtgärder vidtagits för att terminalbyggnader. Handianpassa kapputredningen anser att en tidsgräns bör sättas upp för när anpassningen skall vara slutförd. Av praktiska skäl föreslår vi också för dessa byggnader period för gatumiljöer samma som dvs. anpassningsperiod på 10 år. en Detta förslag skall också i kombination med vårt förslag ses om att näringsidkare skall få en skyldighet att göra den verksamhet som bedrivs tillgänglig för funktionshindrade. Tillsammans kan dessa båda förslag få betydande effekt för att förbättra funktionshindrades möjligheter att på ett likvärdigt sätt delta i olika samhällsaktiviteter. När det gäller byggnader med historiskt värde måste tas

188 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

särskilda hänsyn vid ombyggnad och tillgänglighetsskapande åtgärder så att inte byggnadens karaktär går förlorad. Det kan kyrkor eller andra byggnader med stort antikvärde. Andgälla tillgänglighetsskapande åtgärder kan då behöva ordnas. ra Handikapputredningen att det också vikt anser är av största att befintliga otillgängliga bostadshus byggs Den fråga om. vid ombyggnad av bostadshus ofta är den avgörande är som installation hiss. PBLs krav blir aktuella först när sådana av ändringar utförs föranleder bygglov. Många gånger väljer som fastighetsägare att i stället för att göra en större ombyggnad göra ändringsarbeten eller mindre åtgärder inte är byggsom lovpliktiga för att slippa kostnaden för hissinstallation. Arbete under år med att förbilliga hissinstallationer liksom senare med olika stöd för att stimulera installationer har fått viss effekt inte tillräcklig effekt. Ombyggnader leder till men som hissinstallationer måste även fortsättningsvis stimuleras för att förbättra tillgängligheten i den befintliga bostadsmiljön. Bostadsñnansieringssystemet har under lång tid använts styrmedel för att få kvalitativt bra boendemiljöer. För som närvarande pågår arbete med att se över bostadsñnansiering- I detta arbete bör beaktas att Ombyggnader förbättrar en. som tillgängligheten och användbarheten för funktionshindrade skall stimuleras. Handikapputredningen föreslår att bostadsñnansieringssystemet utformas på ett sätt som gör ombyggnader där hiss installeras ekonomiskt mycket fördelaktiga. Vidare utredningen att Boverket bör sprida goda exanser empel lösningar på hissinstallationer. Flera kommuner har på under ett flertal år haft hög ambitionsnivå när det gäller att en installera hiss vid ombyggnaden T.ex. har Malmö speciellt hårt drivit kraven på hissar vid ombyggnad vilket bl.a. medfört att ingångsvärdena för flerbostadshus anpassat sig till en realistisk prisnivå. Detta har i sin tur medfört att ombyggnaderna kunnat ske inom de statliga låneramarna.

9.5.7 Granskning och uppföljning

PBL utgör till stora delar reglering förhållandet mellan en av allmänna intressen och enskilda intressen. Det ligger i sakens natur att dessa inte alltid sammanfaller. Där intressena sammanfaller uppstår inte några problem. Problemen uppstår när byggherre ocheller projektör inte uppfyller sitt och ansvar

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö 189 av

t.ex. inte tillgodoser krav på tillgänglighet enligt PBL. Ett sätt att förebygga denna situation är att den ambitionsnivå och den tolkning av tillgänglighetskraven som kommunen gör är känd av byggherreprojektör t.ex. genom en hänvisning till ett referensmaterial enligt tidigare förslag. Därigenom underlättas samarbetet mellan kommun och byggherre och PBL ger möjligheter för kommunen att förenkla sin kontroll förtroende om finns mellan kommunen och byggherren. Kommunens är att tillse att PBLs och N Rrs krav ansvar på tillgänglighet och de tolkningar kommunen gjort dessa av krav är uppfyllda

av byggherreprojektörbyggare i det som byggs. Det görs genom granskning av bygglovhandlingar och

besiktningar. När intressekonflikter det uppstår är viktigt att kommunen företräder tillgänglighetsfrågorna enligt den ambitionsnivå som är angiven. I detta sammanhang är den lokala handikapprörelsen en viktig med praktisk kunskap och erfarenresurs

heter om tillgänglighetslösningar och de problem finns.

som Av bl.a. detta skäl bör det ligga i kommunens intresse i att planprocessen samråda med handikapprörelsen i ett tidigt skede. Samrådsförfarandet bör utvecklas så det blir reell att en kanal för inflytande och påverkan. Bildandet av arbetsgrupper inom handikapprörelsen för byggnads- och samhällsplaneringsfrågor bör stödjas och stimuleras.

Handikapputredningen vill dessutom peka på den möjlighet

som redan i dag finns för handikapprörelsen att överklaga beslut i planärenden att begära att bli remissinstans genom för planförslag och

bygglovansökningar.

Påföljder

Handikapputredningen bedömer att de möjligheter finns

som till rättelse och påföljder i sig är tillräckliga men att de inte

utnyttjas på ett sätt som gör att byggherreprojektör tar sitt

ansvar fullt ut. Problemen ligger alltså oftast inte i möjligheterna till rättelse utan i att inte upptäcker de brister man som finns alternativt att kommunen inte vill driva frågan om

påföljd. Handikapputredningen menar därför att besiktnings-

arbetet behöver utvecklas. En bör resurs som utnyttjas är den lokala handikapprörelsen har praktisk kunskap och som erfarenhet av olika utformningar miljön. av

190 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö SOU 199252 av

Handikapputredningen har tidigare föreslagit att länsstyrelsen får ett utökat för tillgänglighetsfrågorna vid ansvar planeringen. För att fullfölja detta föreslår vi att länsansvar också får förstärkt roll i fråga påföljder. Det styrelsen en om kan också fördel i de fall där kommunen har en roll vara en både beställare och granskare. Vi föreslår därför att ett som obligatoriskt samråd med länsstyrelsen införs för att avgöra påföljd i frågor gäller tillgänglighet för funktionshindrasom de. För att tydliggöra vikten att tillgänglighetsfrågorna och av att ansvaret för att tillgodose dem ligger på byggherreprodet väsentligt påföljder blir kännbara och verkjektör är att för att tvinga fram rättelse. Ovilja till rättelse bör samma förutom att rättelsen genomförs föranleda kännbara viten. Om brister inte följs finns risk för att kravnivån successivt upp sjunker En väsentlig uppgift i arbetet med att tillse att tillgängliglöses får handikappombudsmannen Vi föhetsaspektema som reslagit skall inrättas. Handikappombudsmannens roll i en situation med ökad målstyrning och omfattande organisai kommunerna blir särskilt Viktig. Ombudstionsförändringar kommer därför oberoende bevakare att handimannen som av kappaspektema tillgodoses i planeringen och i verkställigheten att spela betydelsefull roll. Dessutom föreslås att en ombudsmannen kan förelägga vite krav på tillgänglighet om och användbarhet för funktionshindrade inte tillgodoses.

9.5.9 Bostadsanpassning

Handikapputredningen gör bedömningen att verksamheten med bostadsanpassningsbidrag i stort sett fungerar på ett tillfredsställande sätt i landet. De grundläggande behoven i boendet kan i flertalet fall tillgodoses på rimlig nivå. Det finns en väl utvecklad praxis gör att människor behandlas på en som ett likartat sätt. Detta bekräftades undersökning som av en bl.a. Bostadsstyrelsen genomförde 1985. 1991 anpassades bostäder för 32 000 personer i landet för ca en total kostnad av ca 650 miljoner kronor. Det ger en genomsnittkostnad på 20 000 kronor ärende. Rent ekonomiskt ca per kan denna kostnad sättas i relation till den kostnad i man

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö 191 av

samband med ÄDEL-reformen beräknar för institutionsen plats 1 300-1 800 kronor per dygn. -

Behovet av bostadsanpassningar bedöms öka framgent be-

roende på alltfler äldre, avinstitutionaliseringen, kortare vårdtider, nya boendeformer m.m. Eftersom behovet bostadsav anpassningsbidrag också är beroende av hur de bostäder som byggs utformas och utrustas kan en lägre standard i det som byggs också påverka behovet av anpassningar. Det finns en tendens i dag att standarden sänks för att minska kostnaderna

för bostadsbyggandet.

Handikapputredningen vill understryka Vikten att bo-

av

stadsanpassningsbidraget ñmis kvar eftersom det möjliggör

för många människor att kunna bo kvar hemma på ett så självständigt sätt s0In möjligt. Utredningen att bostadsanser anpassningsbidraget skall betraktas som en rätt för funktions-

hindrade garanterad i lag eller förordning i enlighet med för-

ordningen som gällde fram till 1988 och i enlighet med nuvarande hantering bidraget. Detta blir särskilt av viktigt genom riksdagens beslut med anledning den kommunalekonomisav ka propositionen 19919215O del 2 att helt kommunaliseom ra bidraget. Även fortsättningsvis blir det möjligt att överklaga beslut

om bostadsanpassning enligt särskild förordning. Möjligheten

att överklaga har bidragit till att skapa en enhetlig praxis i landet för hur bidraget skall tillämpas så att människor be-

handlas lika oberoende de bor. av var Ett problem uppstått under år är att enstaka som senare kommuner har lagt sådana ekonomiska

begränsningar på

verksamheten att nödvändiga anpassningar för enskilda för-

dröjts. Handikapputredningen att det är viktigt att ut-

anser vecklingen av denna fråga noga följs.

Ett annat problem med bostadsanpassningsverksamheten är att vissa fastighetsägare i framförallt storstäderna inte

ger sitt tillstånd till Ett sådant anpassning. tillstånd krävs för att bidrag skall kuxma beviljas i dag. Det innebär att funktions-

hindrade hyresgäster inte får sin nödvändiga anpassning. Det innebär i sin tur att

fastighetsägare kan hindra människor

från att bo kvar.

Handikapputredningen föreslår att fastig-

192 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö SOU 199252 av

inte skall kunna neka hyresgäster att få nödvändig hetsägare utförd förändring Vi föreslår anpassning genom en av. en ny hyresbestäimnelserna i jordabalken där hyresgäsparagraf i få anpassning för ett funktionsters rätt att göra nödvändig fast. Rätten bör kopplas till kommunens bedömhinder slås behovet anpassning enligt förordningen boning av av om Erfarenhetsmässigt sänker stadsanpassningsbidrag. en inte bruksvärdet for bostad. Större inbostadsanpassning en och trapphissar återstallationer av typ handikapphissar m.m. används och tas bort när de inte längre behövs. I övrigt är det få åtgärder kräver återställning vilket bl.a. utnyttjandet som det statskommunala återställningsbidraget visar det är av få söks varje år. Gäller det större mycket bidrag som anplanlösningar, utrymmen passningar som rör gemensamma skall anpassningen lösas i samförstånd med fastighetsm.m. ägaren.

9.6 Kostnader

för våra allmänna lokaler och Kostnaderna förslag att göra för funktionshindrade är mycket svåra gatumiljön tillgängliga Det finns i dag inte någon samlad bild vad att uppskatta. av behöver göras. Det ñmis inte heller några studier som som Visar vad otillgänglig och oanvändbar miljö kostar samen hällsekonomiskt och mänskligt. De lokaler förslaget gäller är de som är byggda före som 1966 eftersom det då infördes krav på tillgänglighet i bygg- Alla lokaler eller byggts eller fått nadsstadgan. som byggts om förändrat innehåll efter 1966 skall redan uppfylla kraven på tillgänglighet och användbarhet. Praktiskt kan det dock gälla fler då inte alltid följts. I huvudsak innebär lokaler lagen handikapputredningens förslag att gamla lokaler byggs om förbättrad och användbarhet för funkoch får en tillgänglighet tionshindrade. För terminalbyggnader finns redan i dag en bestämmelse i PBL att de skall göras tillgängliga och om användbara för funktionshindrade. En avgörande faktor för kostnadsbedömning är vilken en och användbarhet för funkambitionsnivå på tillgänglighet tionshindrade skall sättas. Handikapputredningen utgår som ifrån i första grundläggande nivå i sina huvudett steg en som

drag motsvarar den nivå Svensk Byggnorm representerade.

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 193

Tillgängligheten och användbarheten för funktionshindrade kan i de flesta fall förbättras avsevärt enkla åtgärder. genom Aktuella åtgärder kan vara ramper, enkla k handikapphiss sar eller trapplyftar, dörröppnare, färgsättning och val ytav material m.m. Dessa åtgärder är inte särskilt kostsamma. En anpassning med en handikapphiss kostar i storleksordningen 100 000 kr. l de flesta fall kan enklare lösningar väljas. Kunskap om lösningar och lämpliga produkter m.m. finns bl.a. hos de tjänstemän inom kommunerna handlägger som bostadsanpassningsbidragen. I gatumiljön är det oftast ganska enkla åtgärder besom höver vidtas t.ex. att åstadkomma plana övergångar utan trottoarkanter för rullstolsanvändare och att variera ytmaterial för att underlätta orienteringen eller att utforma informationen vid hållplatser så att de kan användas synskadade. av Handikapputredningen anser att förbättringen av tillgängligheten kan göras som ett led i normalt underhållsarbete, vid upprustningar och vid ombyggnaden Med kunskap om kraven på tillgänglighet kan åtgärder vidtas utan stora merkostnader. I flera kommuner har ett sådant arbete genomförts i gatumiljön där tillgängligheten kunnat förbättras avsevärt utan stora merkostnader. I har där beskrivits vilka åtgärder program som behöver vidtas och när gatan ändå är uppgrävd kan åtgärderna enkelt tillgodoses. En typ lokaler kan kostnadskrävande att göra av som vara tillgängliga och användbara för funktionshindrade är gamla skolbyggnader och motsvarande där alla lokaler i hela byggnaden skulle behöva göras tillgängliga. Ett undantag bör här kunna göras så att en rimlig andel lokalerna skall göras av tillgängliga och att verksamheter anpassas på ett sådant sätt att funktionshindrade inte hindras att delta. Sammantaget kan bedömningen göras att det inte behöver bli särskilt betungande ekonomiskt att genomföra utredningens förslag sett i det perspektiv som presenterats ovan. I nuvarande arbetsmarknadsläge bör särskilda satsningar på till-

gänglighetsskapande åtgärder kunna göras. Åtgärderna kom-

mer på så sätt att påverka såväl infrastrukturen som konjunkturen. Om en plan görs för hur tillgängligheten och användbarheten för funktionshindrade kan förbättras bedömer vi att dessa förbättringar endast behöver betyda mindre

194 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö SOU 199252 av

tillägg i det ekonomiska utrymme måste finnas avsatt för som normala ombyggnader, upprustningar och underhåll. Om man ser de tillkommande anpassningsåtgärderna helt isolerade innebär utredningens förslag kostnad kan en som uppskattas till flera miljarder kronor. Vissa beräkningar som gjorts Transportrådet antyder att kostnaden för att uppnå av grundläggande tillgänglighet i utemiljön vad gäller gator, en terminaler och hållplatser kan uppgå till 1 miljard kronor ca kap. 11. Totalt kan kostnaden för utredningens förslag vad

se

gäller gatumiljön och lokaler till vilka allmänheten har tillträde uppskattas till 5 mdkr såväl offentligt som privat ca finansierade lokaler. Uppskattningen bygger på antagandet att 75 000-100 000 lokaler behöver i landet med en anpassas genomsnittlig kostnad på 50 000 kr. Antagandet grundas på en genomgång s.k. handikappguider där allmänna lokalers av tillgänglighet kartlagts. Utifrån genomgången har en uppskattning antalet svårtillgängliga lokaler i hela lan-

orts av

det. I många fall är det ganska enkla åtgärder som behöver vidtas for att förbättra tillgängligheten t.ex. någon eller ramp dörröppnare. Kostnaden för sådana åtgärder är 10 000-20 000 kr. Kostnaden för handikapphiss är 100000 kr. Anen ca passningen t.ex. skolor, förvaltningsbyggnader och Vårdinav rättningar kräver ofta omfattande förändringar för att vara tillgängliga. Många byggnader skall är också som anpassas relativt gamla vilket ytterligare ökar ändringskostnaderna. Eftersom gatumiljöerna nästan uteslutande är kommunala och lokalerna merendels är kommunala eller landstingskommunala faller uppskattningsvis 70 % kostnaderna på ca av kommun och landsting. Årskostnaden för anpassning gatuav miljön under tioårsperiod beräknas till 100 mkr och en ca kostnaden för anpassning offentligt finansierade lokaler till av 133 mkr år under 15-årsperiod. Årskostnaden för att ca per en privat finansierade lokaler är också enligt vår beanpassa dömning 133 mkr år under 15 år. ca per Ytterligare kostnadspost redovisas i dessa kapitel är en som den riksomfattande informationskampanj vi föreslår skall som genomföras för att förändra attityder och förbättra kunskapen och tillgänglighetsfrågan. Kostnaden som är av engångskaraktär beräknas till 5 mkr.

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö 195 av

Kostnaderna per år för den föreslagna handikappanav oss passningen blir enligt vår bedömning störst under de inledande åren för att sedan kraftigt plana ut. De angivna beloppen skall därför genomsnittsbelopp. ses som Sett i perspektivet att anpassningen görs ett led i som upprustning, underhåll och andra förbättringsåtgärder blir kostnaderna avsevärt lägre än de uppskattats som ovan. I dessa uppskattningar har hänsyn inte tagits till alternativkostnaderna dvs. vad det kostar att inte anpassa miljön. Alternativkostnader kan gälla kostnader för färdtjänst, personlig hjälp m.m. och för den enskilde minskad valfrihet, minskad självständighet, liksom minskad likvärdighet och delaktighet.

SOU 199252

10 Kultur, medier och läromedel -

Viktiga vägar till delaktighet och likställighet

Förslag Stora ansträngningar måste göras så att kulturutbudet blir tillgängligt för människor med funktionshinder. Vissa kulturaktiviteter måste dessutom utformas med särskild tanke på behoven hos exempelvis döva, dövblinda, hörselskadade, synskadade och utvecklingsstörda. För att möjliggöra riktade kulturinsatser detta av slag föreslås en engångsinsats från statens sida till kulturskapande verksamhet 2 mkr. Personer med funktionshinder skall kunna utöva sina demokratiska rättigheter. Alla till buds stående möjligheter att göra radio- och TV-utbudet tillgängligt tillvaratas. Framför allt måste nyhetsutbudet göras tillgängligt. Som en miniminivâ föreslår vi därför att 50 % av den dagliga nyhetsinformationen och 10 % av den egna producerade verksamheten skall vara tillgänglig för funktionshindrade vid utgången av år 1996. Förslaget avser olika tillgänglighetsskapande åtgärder bl.a. direkttextning, teckenspråkstolkning och, med inriktning på utvecklingsstörda, ett regelbundet återkommande programutbud. I framtida koncessionsavtal mellan staten och aktuella programföretag föreslår vi att samma krav på programutbudet ställs som på företagen inom nuvarande Sveriges Radio. Kostnader skall bäras av alla nyttjare dels genom avgifter, dels genom reklamintäkter. Nuvarande system med stöd över statsbudgeten till

198 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

taltidningar bibehålls. Förutsättningar för andra lösningar prövas fem år. om Vissa behöver nyhetsinformation på ett tillrättalagt och enkelt språk. Tidningen 8 SIDOR med lättläst information ger denna möjlighet. Vi föreslår att 2,5 mkr fördelat på fem år anslås för att utveckla tidningen och sprida den till en vidare läsekrets. Utgivningen av inlästa böcker måste enligt vår mening stimuleras ytterligare och stora ansträngningar göras för att nå fler läsare. Ny teknik bör tas till Också utvara. givningen av s.k. lättläst litteratur måste öka och nås av flera. Anslagen till TPB och LL- stiftelsen bör därför öka med 25 mkr fördelat på fem år en omprövning föreslås därefter. Läromedelstillgången för funktionshindrade har visat sig bristfällig såväl kvantitativt som kvalitativt. Den tekniska utvecklingen, stora möjligheter till och som ger goda ändamålsenliga läromedel har bara slagit igenom i begränsad utsträckning. Vi föreslår bl.a. därför att skollagen förstärks till förmån för funktionshindrade elever, att talbokstillgången för synskadade grundskole- och gymnasieelever rustas att teknik tas till och att läromeupp, ny vara delsutbudet förstärks för döva och hörselskadade och för vissa rörelsehindrade. Behovet läromedel för elever av med stora läs- och skrivsvårigheter dyslexi måste särskilt uppmärksammas. Vi föreslår mot denna bakgrund engångsanvisning en till SIH på 4 mkr för upprustning läromedelsenheterna av m.m. och 1 mkr till TPB. Vi föreslår ett kommunalt ansvar fr.o.m. den 1 januari 1995 fullt ut för erforderligt anpassade läromedel till funktionshindrade elever.

10.1 Målet står kvar

- förverkligandet

stärks

Tre väsentliga områden för funktionshindrades delaktighet och likställighet i samhället behandlas i detta kapitel Kultur, medier och läromedel.

SOU 199252 Kultur, medier och läromedel 199

Kulturell verksamhet ger tillfällen att använda kreativ, konstnärlig och intellektuell förmåga, inte bara för del egen utan också för att berika samhället. Kulturlivet ger tillgång till andras konstnärliga verk, till gemenskap, till nya perspektiv och till ett gemensamt kulturarv inom det landet och egna andra länder. Vägar till kultur öppnas på flera sätt. Väsentliga roller spelar skolan, folkbildningen och utbildningsväsendet i övrigt. Läromedels tillgänglighet för funktionshindrade i dessa är sammanhang en avgörande men delvis mycket försummad fråga. TV och radio, tidningar och tidskrifter samt böcker i är sig betydelsefulla kulturförmedlare men har också funktionen att inspirera till och upplysa om olika möjligheter att ta del och av utöva kulturverksamhet.

Funktionshindrade har svårigheter att på lika villkor ta del kulturutbudet. Det finns brister i av tillgänglighet, dvs. kulturinstitutioner, medier, etc. har inte den utformning medsom ger att alla människor kan ta del det innehåll eller de verk av som förmedlas institutionerna och medierna. I genom stor utsträckning kan denna brist på tillgänglighet kompenseras genom att ett annat medium används, t.ex. att bok genom en läses in på band, att kulturinstitution genom en byggs om eller på annat sätt anpassas för funktionshindrades behov etc. I andra fall kan bristen på tillgänglighet bara minskas genom att ett verk omarbetas eller utformas för vissa mottagargrupper. Enbart det faktum att t.ex. bok faktiskt går att en köpa på marknaden och att alla i den bemärkelsen har tilltill den betyder således inte den

gång

att är tillgänglig för alla. andra sidan kan inte innehållet i all information och alla konstnärliga verk vara möjligt att tillgodogöra sig för alla människor Inte bara funktionshinder utan också andra förutsättningar sätter gränser. Funktionshindrade är emellertid alltjämt tar de - om man tekniska möjligheterna i beaktande - missgynnade i förhållande till andra invånares möjligheter att välja eller fördjupa sig inom något område. Ett exempel är att facktidskriñer för att kunna utveckla specifika yrkeskunskaper eller Veckotidningar av underhållningskaraktär sällan för synskaanpassas dade. På motsvarande sätt saknas breda, reguljära lösningar

200 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

för att inom TV-utbudet tillgodose behov olika sorters av program på teckenspråk dövas första språk och varierande program nyheter, samhällsinformation, omvärldskunskap, teater etc. med lättillgängligt språk i textning eller beledsagande muntliga kommentarer, viktiga åtgärder bl.a. för utvecklingsstörda. Vanligen har funktionshindrade konsumenter mycket begränsat inflytande över urvalet som blir föremål för tillgänglighetsskapande insatser. Vi att det mål tidigare handikapputredning anser som en föreslog i betänkandet Kultur åt alla SOU 197620 skall gälla Människor med funktionshinder skall ha tillgång till samma kulturutbud andra. som Målet kompletteras ett väsentligt förtydligande vi av som också vill betona Särskilda åtgärder måste vidtas för dem på grund som av funktionshinder är utestängda från viss kulturell verksamhet. Flera undersökningar liksom bl.a. erfarenheter från handikapporganisationer har visat att det finns starka samband mellan enskildas livsvillkor i stort ekonomi, bostads- och arbetssituation, resemöjligheter, utbildningsnivå m.m. och möjligheter att ta del av kulturutbud. Handikapputredningen har lagt ett flertal individinriktade och generella förslag som var för sig och tillsammans syftar till att överbrygga klyftor i välfärden för funktionshindrade. Därmed ökar förutsättningför delaktighet i kulturverksamhet. Samtidigt Visar utarna vecklingen att det inte räcker att förbättra sådana levnadsförhållanden. Det krävs också specifika satsningar inom området för kulturpolitiska åtgärder. Det finns skäl att uppmärksamma att det för andra invånare under senare år skett en kraftig ökning av det internationella medieutbudet i olika avseenden. För funktionshindrade har detta i många fall skapat nya orättvisor och klyftor, då de inte halt motsvarande tillfällen att följa med i utvecklingen eller ta ställning till nya fenomen. Enskilda blir genom dessa olika brister berövade många upplevelser av gemenskap. Dessutom uppstår, vilket också är allvarligt för samhällsutvecklingen, ett demokratiskt underskott genom att grundlagsfasta fri- och rättigheter inte kan utnyttjas vissa I vårt land ñmis traditionen att av gruppen kulturpolitiken skall främja yttrandefriheten för alla. Många

Kultur, medier och läromedel 201 SOU 199252

enskilda inom vår utrednings personkrets har ytterst benu gränsade möjligheter att förmedla sina synpunkter, ta del av debatter etc. förs i samhället. Begreppet eftersatta grupsom

per vilket använts for att beskriva reformbehov i en följd av

kulturpolitiska beslut sedan 1970-talet har ännu aktualitet.

10.2 Kulturinstitutionerna

...Ptillgång till samma kultur som andra

När vi tidigare behandlat frågor fritids- och rekreationsom möjligheter betonar vi att huvuduppgiñen är att allsidigt skaförutsättningar för den enskildes val fritidsverkpa egna av samhet och -innehåll. Detta är i linje med vår ambition att hävda möjligheter till självbestämmande och inflytande. Det gäller också kulturområdet. Målet att funktionshindrade skall ha tillgång till samma kultur som andra behandlades av den föregående handikapputredningen utifrån aspekter på språkets betydelse, föreningsliv inkl. handikapprörelsen och folkbildning, kulturinstitutionerna, radio och television samt böcker, tidningar och tidskriften Vi kompletterar dessa aspekter med vissa frågor om läromedel har samband med de nämnda områdena. som I andra delar av vårt utredningsarbete har vi lagt förslag om åtgärder ytterligare underlättar möjligheter till språklig som kommunikation för olika bl.a. i vårt betänkande om grupper tolktjänst SOU 199197. Vi har också uppmärksammat m.m. frågor som rör föreningsliv och folkbildning. Det tillgänglighetsbegrepp vi använt i vårt utredningssom arbete är både så generellt och har ett så sammansatt innehåll att det kan sägas beröra hela fältet kulturverksamhet och av kulturinstitutioner. Till kulturinstitutioner räknas vanligen teatrar, bibliotek, muséer, konsthallar, konsertlokaler, biografer, kyrkor mfl. Institutionsbegreppet täcker många gånger både lokaler och verksamheter. När vi här behandlar funktionshindrades möjligheter att använda sig av kulturinstitutionerna avser vi fysisk-teknisk, ekonomisk, psykosocial och organisatorisk tillgänglighet. Dess kvalitet och omfattning bestämmer om funktionshindrade har

202 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

tillgång till samma kultur som andra. Ibland finns ett förstärkt behov att och rikta kulturverksamhet till av anpassa vissa exempelvis utvecklingstörda, grupper synskadade, döva och dövblinda. Det skall kompensation för att de är ses som utestängda från andra delar av kulturutbudet. Men också denna särskilda kulturaktivitet bör naturlig del ett vara en av

varierat utbud och kunna stå öppen också for andra än de

särskilda målgruppema.

Hindren

Brister i uppsökande verksamhet och i

information om

kulturutbudet

Ett grundläggande problem är den kombination okunnigav het och bristfälligt utvecklad medvetenhet utestänger som funktionshindrade när kulturinstitutioners utbud inte marknadsförs tillräckligt anpassade informationsvägar. Dövgenom blinda t.ex. har vanligen extremt stora svårigheter att få aktuell och konkret information olika Problemen om evenemang. förstöras de brister i uppsökande verksamhet vi genom som funnit i många kommuner. Vi då både den del den avser av uppsökande verksamheten som syftar till att möta den enskildes behov och den kartläggande verksamhet t.ex. besom lyser infrastruktur, frågor om närservice etc. i en kommun.

Brister i fysisk-teknisk tillgänglighet och i

information

om tillgänglighet

Ett annat generellt problem ökar s.k.

som snabbt är att

teknikstyrd service vid exempelvis bokning och biljettinköp utformas på ett sätt som för många skapar hinder. Detta nya belyses för närvarande genom ett särskilt regeringsuppdrag till Konsumentverket och Handikappinstitutet. Uppdraget redovisas i juni 1992. När det gäller att belysa och undanröja vanligen förekommande brister i fysisk-teknisk tillgänglighet gäller alla slags

kulturinstitutioner hänvisar vi till våra överväganden och

förslag i det särskilda kapitlet om bostäders och miljöers tillgänglighet kap. 9. På många håll finns tillgänglig och spridd information om olika kvaliteter hos kulturinstitutionernas lokaler bl.a. i sk.

SOU 199252 Kultur, medier och läromedel 203

handikappguider. Vi har emellertid erfarit att det återstår brister i detta hänseende. Företrädare för s.k. medicinska han-

dikappgrupper som bl.a. och tarmsjuka har bl.a. pä-

magpekat bristen på information om befintliga toalettutryrmnen, personer med astmaallergi kan möta oväntade stora svårigheter på grund av material i inredningen osv. Det bör också här påpekas att tillgängligheten måste underhållas Hörslingor som uppges finnas fungerar inte, skyltade s.k. handikapptoaletter används som förråd m.m.

Brister i personlig hjälp och bemötande

Ett hinder är också att den individuella hjälp kan behövas som personal vid kulturinstitutionerna inte alltid med kunav ges skap om funktionshindrades villkor och rättigheter eller med det bemötande som tillkommer andra konsumenter.

Utsatta grupper drabbas hårdare än andra av

nedskärningar

Vi har också kunnat konstatera viss pågående försämring en när det gäller att från kulturinstitutionerna anordna verksamhet särskilt riktad till vissa grupper. Det innebär att dessa t.ex. svårt och måttligt utvecklingsstörda och dövblinda - inte får tillgång till den smala kompenserande del ens av kulturutbudet som de kan ta del av. De drabbas alltså hårdare än andra av nedskärningar. Detta förhållande blir också allvarligare i de situationer när enskilda för att få del av kulturutbud är beroende av personal t.ex. ledsagarservice, personal vid gruppbostäder och vårdhem som också är föremål för inskränkningar. Ett exempel är det fåtal teatergrupper med blygsamt som ekonomiskt stöd skapat särskilda produktioner for vissa målgrupper. Oavsett om deras verksamhet byggt på medel från

staten genom kulturrådet eller kommuner och landsting for

lokal verksamhet har de fått vidkäxmas minskade bidrag som förändrat deras möjligheter att bidra till kulturlivet för mycket eftersatta grupper. Detsamma gäller teater- och musikverksamhet m.m. som syftar till att funktionshindrade själva skall vara utövare -

204 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

också här har, trots omvittnat stor en betydelse, skett betydande inskränkningar. För närvarande ifrågasätts biblioteksverksamhetens omfattning och innehåll.På många håll spelar biblioteken en avsevärd roll for funktionshindrades livskvalitet, inte bara genom sin kostnadsfria utlåning böcker och talböcker etc. av utan också den uppsökande verksamhet etablerats genom som som bokbussar eller boken kommer. Till detta kommer den programverksamhet som finns rikt utvecklad också på biblioteksñlialer. Stora hinder uppstår biblioteken om tvingas lägga ner filialer; minska sin uppsökande verksamhet, sin inläsningstjänst etc. Särskilt vill vi uppmärksamma bibliotekens roll for att funktionshindrade barn och ungdomar skall få del av barn- och ungdomskultur och den uppsökande verksamhetens värde för att bryta isolering för svårt funktionshindrade.

10.3 Radio och television

Behov av preciseringar för att öka tillgänglighet

Handikapporganisationerna har vid upprepade tillfällen pekat på svårigheterna för funktionshindrade att ta del radio- och av TV-utbudet har avgörande betydelse for som en delaktighet i samhället. De har också hävdat att det ñnns alltför en svag uppmärksamhet på såväl hot som möjligheter i den snabba tekniska utvecklingen och i den ökande internationaliseringen. Dessutom finns uppfattningen att SR-koncernen hittills inte i nämnvärd grad tagit tillvara synpunkter och erfarenheter från funktionshindrade själva. I det tidigare avtalet mellan SR-koncernen och staten reglerades koncernens åtagande beträffande människor med funktionshinder mer i detalj än i det avtal löper mellan nya som den 1 januari 1993 till 31 december 1996. Där i allmänanges na ordalag Sveriges Radios skyldighet att ta särskild hänsyn till olika grupper handikappade. Avtalet innehåller inte av några preciseringar i sändningstimmar etc. vad gäller handikappanpassade program. I stället upprättas handlingsplan en för programverksamheten. Planen revideras fortlöpande och avrapporteras i särskild ordning till Radionämnden i enlighet

Kultur, medier och läromedel 205 SOU 199252

med avtalsbestämmelser. Ansvaret för att verksam-

gällande hetsplanen förverkligas vilar i den nuvarande organisationen på moderbolaget.

I 199192140 Den avgiitsñnansierade radio- och

prop. om

TV-verksamheten 1993 till 1996 kommenteras framställningbl.a. från Statens handikappråd och olika handi-

ar som orts

kapporganisationer om behovet av handikappanpassning av medieverksamheten sid. 56 ff. Några förslag till stora förñnns dock inte vilket framgår nedanstående ändringar av

citat

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört riktlinjer för om

programverksamheten bör staten inte rikta detaljerade krav i

fråga programinnehållet till programföretagen. De krav

om

bör riktas mot programföretagen att ta särskild hänsyn

som om till olika funktionshindrade bör därför i huvudsak grupper av

överensstämma med de nuvarande riktlinjerna. Jag förutsätter att programföretagen i avtal sig emellan kommer att fördela för olika slags insatser. Genom en sådan frivillig sam-

ansvar ordning kan de skilda förutsättningarna för radio och TV tas

till på bästa sätt. Därvid bör gälla att de totala resurserna

vara

för detta ändamål minst bör oförändrade i jämförelse med

vara

vad gäller under verksamhetsåret 1992. Betydelsen av att

som

public service-företagens programutbud görs tillgängligt för funktionshindrade motiverar att de årliga anslagsframställningarna även bör innehålla redovisning av respektive pro-

en

grambolags ekonomiska insatser på detta område. Utformningdessa villkor är enligt min mening tillräckligt tydlig för

en av

att syftet med kraven skall framgå. Jag anser det vara angeläget att programföretagen och företrädare för funktionshindrade i det publikrådet ett forum för återkommande

nya ges

diskussioner hur programverksamheten fungerar.

om

För att undvika styrning programutbudet eller program-

av

innehållet princip inte några specialdestinerade anslag

ges av

till SR-koncernen från staten över statsbudgeten. Anledningen är att detta bedöms strida mot radiolagens bestämmelser om frihet. Inte heller särskilda anslag för programföretagens ges att öka möjligheterna för personer med funktionshinder att ta del programutbudet. Ett av få undantag är de statliga

av

medel anslagits i särskild ordning för inköp av utrustning

som

och för personal för att möjliggöra direkttextutbildning av ning av TV-program.

206 Kultur; medier och läromedel SOU 199252

I SR-koncernens handikapplan for 1991 framgår vilken verksamhet respektive bolag bedriver för att öka tillgänglighet och tillgång till programutbudet. Planen omfattar information tekniska förbättringar vad om gäller mottagning av program, information om direkttextade för döva och program hörselskadade respektive särskilt producerade program för döva, hörselskadade mil. Nyhetsprogrammen på teckenspråk sänds for närvarande varje vecka. Någon plan eller budget förutsättsom anger ningarna under de kommande åren for särskilt anpassade program finns inte. Inte heller fimis någon plan för att utveckla tillgänglig programinformation. Vi kan konstatera att det utbud som är tillgängligt för med funktionshinder främst personer avser Utbildningsradions verksamhet. Direkttextningen av TV-program på svenska uppgick förra året till 10 timmar vecka och i ca per var första hand nyhetsprogram. Till detta kom den speciella di-

rekt-kommenteringen av sport under ca 6 timmar vecka.

per När det gäller den reklamñnansierade nya marksändningsbaserade TV-kanalen har ett avtal nyligen slutits mellan staten och Nordisk Television AB. I detta avtal ställer staten inte några krav på särskilda insatser for att programutbudet skall göras tillgängligt för ñmktionshindrade. Det finns dock inget som hindrar staten från att ställa krav på handikappanpassning av det programutbud exempelvis Nordisk Television som AB tillhandahåller. Det stora antalet satellitsända TV-kanaler hushållen i som dag har tillgång till berörs inte alls de krav på handikappav anpassning av programutbudet som ställs i avtalet mellan den nuvarande SR-koncernen och staten. Detta beror bl.a. på att det inte är möjligt enligt internationella avtal att ställa denna typ av krav på utländska företag från statens sida. Den tekniska utvecklingen har öppnat nya möjligheter for en övergång till digitala radio- och TV-sändningar. Denna innovation kommer att mot slutet 1990-talet av ge möjlighet till bl.a. ytterligare

teckenspråkstolkning av program.

Kultur, medier och läromedel 207 SOU 199252

10.4 Tidningar och tidskrifter

Tidningar

För s.k. taltidningar för i första hand synskaframställning av dade anslås årligen drygt 60 mkr över statsbudgeten. Merparten medlen disponeras av taltidningsnämnden som svarar av förordningen statligt stöd till för utbetalningen enligt om radio- och kassettidningar SFS 1988582. Statsanslaget avser för tidningar, dels finansdels driftkostnader framställning av inköp radiotidningsmottagare, utbildningsverkiering av av samhet samt ersättning till televerket för service, sändningskostnader etc. 1992 50 184 dagstidningar ut i talupplagor. Merparges av ten utkommer radiotidning, sänds till prenumeranter som som på natten. Av de radiosända tidningarna distribuerades ett fåtal den s.k. RATS-metoden radiosända taltidningar genom syntestidningar for synskadade som ger synskadade tillgång till hela det oavkortade tidningsinnehållet genom syntetiskt tal. För 199293 har Taltidningsnämnden bedömt det vara möjligt att sammanlagt 69 tidningar utges i talupplagor. Ett betydande hinder för synskadade är bristen på tillgång till rikstäckande tidningar den aktuella utgivningsdagen. 1991 lämnat särskild Taltidningsnämnden har i mars en bl.a. olika distributionsformer för taltidningar. rapport om Nämnden räknar med att utbyggnaden verksamheten unav der den kommande treårsperioden i huvudsak kommer att gälla distribution enligt RATS-metoden. För att möjliggöra en sådan teknikförändring har nämnden föreslagit att det nuva-

rande stödet ändras, vilket innebär att riksdagens beslut prop

rskr. 291 utgivningsformer för taltid- 198788145, KU39, om ningsverksamheten inte längre är nödvändigt. I årets budget- 199192199 bil. 12 130 föreslås att taltid-

proposition prop s.

ningsnämndens förslag till förändring i detta avseende genomförs vilket innebär att satsning på RATS-tekniken en möjliggörs. Förändringen föreslås träda i kraft 1 juli 1992.

208 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

Kostnaderna för taltidningarna varierar, bl.a. beroende på att antalet varierar prenumeranter mellan 6 000 och 40 000 kronor per prenumerant. Det totala antalet prenumeranter uppgår för närvarande till knappt 6 000 merparten, varav ca 5 000, avser radiotidningar. Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur LL-

stiftelsen har enligt de nuvarande stadgarna fastställda

1988 bl.a. till uppgift att äga och ge ut en nyhetstidning för

personer med begåvningshandikapp. Stiftelsen finansieras

genom statsbidrag. För innevarande budgetår uppgår bidraget till drygt 7,6 mkr 3,7 mkr varav ca avser utgivningen av nyhetstidningen 8 SIDOR. Varje prenumeration subventioneras med knappt 600 kronor. Som jämförelse kan nämnas att det presstöd finansieras direkt som över statsbudgeten för Svenska Dagbladets räkning prenumerationer och lösnummer vardagar uppgår till ca 220 kronor prenumeration. per 8 SIDOR är självständig, journalistisk en produkt, för närvarande den enda i sitt slag. Materialet bearbetas redaktionellt för att motsvara läsarnas behov information av på enkelt och konkret språk. Kostnadsökningar för tidningens produktion har inte kompenserats motsvarande ökning de av av statliga bidragen. Målgruppen för nyhetstidningen 8 SIDOR omfattar inte ba-

ra personer med begåvningshandikapp. I allt större omfatt-

ning uppskattas den av bamdomsdöva, personer med afasi, personer med läs- och skrivsvårigheter exempelvis med dyslexi och i viss mån även av invandrare är vid som ovana svenska språket. 8 SIDOR utges även på kassett. Tidningsupplagan uppgår till 6 200 exemplar. Det är låg siffra med en tanke på att den presumtiva målgruppen är avsevärt mycket större. Enligt LL-stiftelsen förklaras detta av svårigheterna att marknadsföra tidningen. Traditionell kommersiell marknadsföring har inte visat sig ändamålsenlig. När det gäller utvecklingstörda har det visat sig att spridningen tidningen av i hög grad är beroende närståendes initiativ av och av materialets användning inom bl.a. särskola och dagcenter

Tidskrifter

För anpassning tidskrifter till med funktionsav personer hinder avsätts för närvarande inte några särskilda medel över

Kultur, medier och läromedel 209 SOU 199252

statsbudgeten. Dock statsñnansieras viss tidskriftsutgivning via SRF. Stöd till utgivning kassettidningar och tidskrifter av delas också Kulturrådet. Veckotidningar, fackpress, fackut av tidskrifter och periodisk är tillgängliga endast i annan press begränsad omfattning. Utöver tidskrifter från förbund inom handikapprörelsen utges periodiskt vissa tidskrifter bl.a. från sammanslutningar med anknytning till religiösa samfund och fackföreningsrörelsen. Samhall utger sin tidskrift Arbetsliv i kassettversion. Tidskrifter är nödvändiga för att bedriva ett visst arbete som kan inläsas på bekostnad arbetsgivare eller genom bidrag av från försäkringskassan i det fall den önskade tidskriften inte kan erhållas från TPB. Den tekniska utvecklingen öppnar stora möjligheter bl.a. s.k. OCR-utrustning. Denna typ utrustning kan genom av optiskt direkt läsa och överföra text till syntetiskt tal eller punktskrift vilket öppnar möjligheter för synskadade att nya få del olika slags tryckt information. av

10.5 Böcker

Talböcker, och kassettböcker

punktskriftsböcker

Tal- och kassettböcker är böcker inlästa på kassettband. Begreppet punktskriftsböcker talar för sig själv. Gemensamt for utgivningen av talböcker och punktskriftsböcker är att utregleras i upphovsrättslagen URL, 10.7, enligt givningen se vilken tryckt bok får framställas som talbok eller i punkten skrift upphovsmannens samtycke nedan. En restrik-

utan se

tion är att böckerna då inte får säljas utan bara lånas ut till vissa. Gruppen talboksberättigade har utvidgats genom ett avtal mellan staten och Sveriges Författarförbund och omfattar utöver synskadade och svårt rörelsehindrade också personer med afasi, hörselskador, dyslexi och psykisk utvecklingsstörning. Även konvalescenter och långtidssjuka är talboksberättigade. Kassettböcker finns däremot att köpa i bokhandel och även att låna på biblioteken. Det nuvarande stödsystemet för talboksproduktionen medför i vissa fall att bok kan finnas tillgänglig både som samma talbok och kassettbok.

En särskild myndighet, Talboks- och punktskriftsbiblioteket

210 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

TPB, har enligt sin instruktion att i samverkan med andra bibliotek i landet arbeta för att synskadade och människor med andra ñmktionsnedsättningar får tillgång till litteratur TPB skall framställa och låna ut talböcker och punktskriftsböcker samt vid behov lämna information och råd till folkbibliotek och andra. I fråga om talböcker fungerar TPB numera endast som lånecentral för andra bibliotek. Punktskriñzslån till enskilda kan däremot ske direkt från TPB. Flertalet talböcker och punktskriftsböcker produceras i som Sverige tas fram genom TPBzs försorg. För TPB anslås årligen drygt 22 mkr vilket täcker bl.a. utlåningsverksamheten. Till detta kommer ett särskilt anslag för produktionskostnaderna som för innevarande budgetår uppgår till närmare 40 mkr. Av detta belopp avser drygt 9 mkr bidrag som betalas till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion videogram för döva. av Kostnaderna för talboksproduktionen kan hållas relativt låga i jämförelse med kassettboksproduktionen på grund av det nämnda undantaget i lagen 1960729 upphovsrätt till om litterära och konstnärliga verk URL. Upphovsrättsutredningen har föreslagit ändrade upphovsrättsregler för talböcker. Förslaget innebär att det nuvarande undantaget i URL ersätts med ett avtalsförfarande som bl.a. ger upphovsmannen, till skillnad från idag, rätt att inlägga veto mot att hans tryckta bok framställs talbok. Enligt som TPB vore detta ett ingrepp i informationsfriheten för människor med funktionshinder. Den nuvarande undantagsbestämmelsen i upphovsrätten för produktion talböcker minskar dock något i betydelse för av tillgängligheten på sikt. Genom olika typer av OCR-utrustning kan böcker göras tillgängliga direkt för den enskilde antingen i form syntetiskt tal eller punktskrift. Helt andra av typer av reglering av upphovsrätten kan således komma att krävas i framtiden. Många böcker och tidskrifter framställs i dag med en teknik som innebär att tryckoriginalet finns i digital form, t.ex. på en CD-Rom-skiva. Därmed är också innehållet tillgängligt för återgivning i syntetiskt tal eller punktskrift. Denna teknik, på sikt skulle kunna ersätta delar som av den nuvarande talboksproduktionen, framför allt på läromedelssidan, är i dag upphovsrättsligt skyddad. Det nuvarande ekonomiska stödet från staten för utgivning talböcker bidrar till att säkerställa tillgången till böcker för av

Kultur, medier och läromedel 211 SOU 199252

människor med funktionsnedsättningar. Själva talboksbegreppet innebär emellertid också betydande brister i tillgängligheten eftersom det inte går att köpa talbok i bokhandeln en o.dyl. vilket är möjligt för andra i läsekretsen. Framställningen av talböcker, som all biblioteksanskaifning for föregås någon form granskning och kvalitetsövrigt, av av urval. Det har inneburit att tillgången till viss populärlitteratur blivit begränsad.

Lättlästa böcker LL

Utöver de särskilda insatserna for synskadade m.fl. finansieras över statsbudgeten även den utgivning lättläst litteraav tur LL-stiftelsen svarar för. För innevarande budgetår som bidraget till knappt 4 mkr. Det statliga stödet inneuppgår fattar såväl själva bokproduktionen informations- och som Produktionen uppgår årligen till marknadsforingsåtgärderna. 15-20 titlar och målgruppen är i första hand med ca personer begåvningshandikapp. Också här finns emellertid en stor mer eller mindre dold målgrupp bestående av samma grupper som nämndes i den lättlästa nyhetstidningen 8 SIDOR. fråga om Stiftelsen har målsättning att minst 20 LL-böcker skall som produceras ån Under år har emellertid antalet per senare publikationer minskat något. När det gäller den lättlästa litteraturen ñmis inte stöd t.ex. i form undantag i upphovsrätten. Medan framställningen av av talböcker subventioneras genom att royaltykostnaderna nästan helt är slopade så finns inte motsvarande subventionering for LL-böckerna. Det leder till högre kostnader for framställningen och därmed ökas också statens kostnader i sammanhanget.

212 Kultur; medier och läromedel soU 199252

10.6 Läromedel

En skola för alla

Gällande läroplaner är tydliga vad alla elevers rätt till avser likvärdig utbildning. I regeringens direktiv till läroplanskommitten Dir 1991117 framhålls även betydelsen att all av utbildning måste ta hänsyn till varje elevs särskilda förutsättningar och behov. I regeringens förordning om läroplan för gymnasieskolan regeringsbeslut 1992-02-27 framhålls i det nya avsnittet om mål och riktlinjer följande.

Gymnasieskolan skall vara en skola för alla ungdomar. Var och en skall kunna finna sin plats och få möta respekt för sin person och sina prestationer. Hänsyn skall tas till varje elevs särskilda förutsättningar och behov. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt elever olika skäl har behov stöd, som av av exempelvis handikappade elever. Detta är ett gemensamt ansvar för alla arbetar i skolan. som

Enligt skollagen skall eleverna i grundskolan utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig och god utbildning Skollagen 4 kap. 4 §. Motsvarande bestämmelser ñmis för gymnasieskolan Skollagen 5 kap.. Läroplanen för grundskolan betonar också betydelsen av att det ñmis tryckt material täcker väsentliga delar ett som av ämne, en ämnesgrupp eller ett kursmoment så att fasthet och sammanhang uppnås i studierna. Vissa sådana läromedel eller väsentliga hjälpmedel lexikon och kartböcker skall som eleverna få som gåva. Valet av läromedel är del underen av Visningsplaneringen. Genom ett lokalt val av läromedel, med utgångspunkt i skolstyrelsens beslut, knutet till lärare och elevers Val av delmål och metod, kan läromedlen bli avpassade till de skilda förhållanden gäller i olika skolor. som

Stöd till elever

Den förändrade styrningen av skolan innebär att kommunerna numera har det hela och odelade ansvaret för att skolans verksamhet bedrivs i enlighet med skollagen och läroplanerna de grundläggande styrdokumenten för undervisningen. -

SOU 199252 Kultur, medier och läromedel 213

Med ett förändrat synsätt, där ett handikapp ses som en relation mellan krav och förmåga samt mellan miljö och individ, har förutsättningar skapats för ett nytt arbetssätt i skolan. För att en elev med funktionshinder skall kunna vara en elev bland övriga elever i det offentliga skolväsendet, enligt de mål och ambitioner som riksdagen fastlagt, är det angeläget att det finns tillgång till såväl kompletterande kompensesom rande läromedel stödjer och stimulerar utvecklingen som av goda kunskaper och färdigheter Elever med funktionshinder är en liten målgrupp med påföljd att de kommersiella läromedelsförlagen endast undantagsvis utvecklar och producerar specialpedagogiska läromedel för dessa elever. Den 1 juli 1991 inrättades en ny statlig myndighet SIH, Statens Institut för Handikappfrågor i skolan, med ansvar för särskilda stödåtgärder till elever i grundskolan och gymnasieskolan. SIH övertog det tidigare låg på länsskolansvar som nämnderna när det gällde de specialpedagogiska konsulenternas stöd till kommunerna och Statens Institut för Läromedels SIL när det gällde specialpedagogisk läromedelsproansvar duktion. SIH Läromedel har sin huvuduppgift att utveckla, som producera, informera om och försälja pedagogiska läromedel för funktionshindrade barn, ungdomar och vuxna i utbildning. Läromedelsproduktionen utförs vid fyra enheter SIH Läromedel i Göteborg för utveckling och ansvarar produktion av läromedel för barn, ungdomar och vuxna med rörelsehinder. SIH Läromedel i Solna dels för transformeringen ansvarar av enskilda elevers läromedel från svartskrift till punktskriit alternativt talböcker dels för en generell utveckling och produktion av läromedel för synskadade elever. SIH Läromedel i Umeå för utveckling och ansvarar produktion av läromedel för begåvningshandikappade elever i alla åldrar. SIH Läromedel i Örebro för utveckling och ansvarar produktion av läromedel för dövahörselskadade elever både till

214 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

teckenspråkiga elever och till elever som inte har teckenspråket som sitt första språk.

Avgifter och finansiering

Enligt skollagen har eleverna i grund- och gymnasieskolan fria läromedel. Kommunen står for kostnader för läromedel. Beträffande läromedel för funktionshindrade elever föreligger i vissa fall oklarheter vad gäller kostnadsansvaret. Läromedelsutvecklingen och produktionen vid SIHs läromedelsenheter är i första hand anslagsfinansierad. Budgetåret 199091 9,6 mkr. Med de intäkter erhålls genom som försäljning av läromedel finansieras i första hand mångfaldigandet av produkterna samt till viss del även utveckling av läromedel. - Talboks- och punktskriftsbiblioteket TPB har for motsvarande produktion för studerande på högskolenivå medel som medger att kan garantera att alla synskadade studerande man har möjlighet att få sin studielitteratur transformerad. Någon garanti av det slaget ges inte for elever i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. När det gäller folkbildningen huvudsakligen folkhögskolor och studieförbundens verksamhet finansieras läromedel via Nämnden for vårdartjäxist. Produktion specialpedagogiska läromedel for funktionsav hindrade barn i förskolan är starkt eftersatt. De anslag som till SIHs läromedelsproduktion räcker inte för att också ges tillgodose denna målgrupp bl.a. avseende ny teknik som visat sig vara ett positivt medel för kommunikationsutveckling.

Teknikens möjligheter

Modern teknik ger nya möjligheter for elever med olika funktionshinder att självständigt ta till sig, bearbeta och skriva texter Många synskadade elever har i dag tillgång till en dator personligt och pedagogiskt hjälpmedel i undervissom ningen. Detta innebär förändrade möjligheter när det gäller textbaserade läromedel.

SOU 199252 Kultur, medier och läromedel 215

För alla studier kan tillgång till datateknik, bl.a. CD-ROMteknik och läsning via OCR-apparater innebära att med man talsyntes kan höra texten eller avläsa den via en punktdisplay. För elever i grundskolan är detta inte alltid möjligt. Läroböcker for de eleverna är ofta uppbyggda med ett rikyngre haltigt bildmaterial med kompletterande texten Det gör att dessa läromedel i hög grad behöver bearbetas pedagogiskt. Transformeringen av svartskrift till punktskrift och den därtill hörande pedagogiska bearbetningen med kompletterande reliefbilder kommer även fortsättningsvis att vara ett viktigt inslag i läromedelsproduktionen. En teknisk upprustning och modernisering produktionen bör göras för att bättre motav svara den utveckling som har skett under de senaste åren. Produktionen av talböcker som en del av läromedelsutvecklingen har ett antal upphovsrättsliga problem. SIH har i dag inte rätt att producera talböcker utan att särskild överenskommelse har träffats med Författarforbundet. Det är önskvärt att likartade regler som gäller för TPB även skall gälla för SIH vilket förutsätter beslut av regeringen. Läromedel på svenska behöver översättas till teckenspråk så att eleverna får möjlighet till kunskapsinhämtning utan hinder ett främmande språk. Att för hörselskadaddöv av en elev kunna ta med sig video hem, hemläxa, skall vara en som lika naturligt som att andra elever tar med sig sina svenska böcker hem. Det finns ett stort behov av materialutveckling på teckenspråk i olika former. Elever med rörelsehinder har inte sällan flera funktionsnedsättningar t.ex. utvecklingsstörning, synskada, hörselskada eller tal- och språkstörning. De resurser som hittills har stått till förfogande for läromedelsproduktion for elever med svåra motoriska störningar har t.ex. bara delvis räckt till att ta fram årskurstäckande läromedel för ämnet matematik i grundskolan. För de elever som

behöver alternativ språklig kommunikation som det s.k.

en Bliss-systemet och som är helt beroende av dator for att utföra sina arbetsuppgifter är behovstäckningen ännu sämre. Särskilt stora problem föreligger beträffande läromedelsförsörjning för synskadade elever och för elever med svåra läs- och skrivsvårigheter dyslexi. Den pågående kommunaliseringen av Särskolan och en ökad

216 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

decentralisering av dess verksamhet ställer nya krav på information och läromedel. Den reformerade gymnasieskolan innebär också förändringar i gymnasiesärskolans yrkesinriktade linjer vilket medför läromedelsbehov. nya

Upphovsrättsliga frågor

Med upphovsrätt här den rätt avses som författare, kompositökonstnärer och andra upphovsmän har till sina verk. Berer, stämmelserna denna rätt finns i lagen 1960729 om om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk URL. I lagen finns också bestämmelser rättigheter stå om som anses upphovsrätten nära, de s.k. närstående rättigheterna. Dessa bestämmelser ger utövande konstnärer, musiker, sångare m.fl., producenter av fonogram, grammofonskivor och andra ljudinspelningar, producenter av filmverk filmer och videogramm.fl. vissa tidsbegränsade rättigheter att bestämma över sina prestationer. Bestämmelserna rätt till fotografisk bild är beom träffande kopiering desamma för som upphovsrättsliga verk,

men finns samlade i särskild lag, lagen 1960730 rätt

en om till fotografisk bild fotoL. Syftet med denna lagstiftning är att skydda skapandet på det litterära och konstnärliga området. Detta sker att genom den skapat ett verk, producerat ett

som fonogram eller en film

ges en principiell ensamrätt att bestämma om utnyttjandet av verket. Denna ensamrätt också ger upphovsmännen ett ekonomiskt underlag för verksamheten. Det finns olika typer undantag från upphovsrätten. En av inskränkning är att enstaka exemplar av ett offentliggjort verk får framställas för enskilt bruk 11 § URL. Med stöd av denna inskränkning kan och utan att begära tillstånd var en och utan att betala ersättning för enskilt bruk kopiera bl.a. radio- och TV-program samt musik- och videokassetter. Då bestämmelserna tillkom förutsattes i huvudsak manuell kopiering utan ekonomisk betydelse för rättighetshavaren. Ett upphovsrättsligt problem aktualiseras i detta som saInmanhang gäller det nuvarande undantaget i upphovsrättslaför framställningen talböcker. Undantaget gen av möjliggör att talböckerna blir billigare i fråga framställningskostnaom den. Dessa bestämmelser får dock även den effekt att talböcker

Kultur, medier och läromedel 217 SOU 199252

kan endast lånas. Vissa böcker utges såväl i inte köpas talboks- kassettboksversion vilka då kan sägas konkurresom med varandra. ra med ovanstående är Ett problem som hänger nära samman

att det för närvarande inte finns några upphovsrättsliga un-

minskar framställningskostnadema för lättlästa dantag, som böcker. För specialproduktioner blir därför kostnaderna myck-

et höga. Den tekniken för översättning tryckt text till syntenya av tiskt tal kan bandas och inte tydligt intäckt i som kopieras är nuvarande lagstiftning. Det bör därför klaras ut i vilken utnuvarande lagstiftningen kan behöva ändras sträckning den eller förtydligas i förhållande till utvecklingen av ny teknik t.ex. OCRrutrustning. Det bör vidare klarläggas om det nuvarande undantaget i lagstiftningen täcker in de nya formerna för mångfaldigande eller särskilda ersättningar och avtal om liknande BONUS-avtalen för koptiering i skoav generell art lor och eller STIM-ersättningen inom musikområhögskolor det måste kopplas till innehavet av detta slag av utrust- mng.

10.8 Förslag

10.8.1 Ansvars- och ñnansieringsprincipen är en naturlig utgångspunkt

En för våra förslag att varje sektor har ett

utgångspunkt är

det och säkra förutsättningar för ansvar när gäller att skapa och för funktionshindrade. De kostdelaktighet tillgänglighet nader därvid kan uppstå för anpassning verksamheten som av skall finansieras den övriga verksamheten inom området, som dvs. i eller avgifter alla berörda är med regel genom priser som och betalar. I de fall denna lösning bedömts som mindre av oss vi förslag olika former i lämplig eller otillräcklig lägger om av nuläget motiverade särlösningar. Uppgifter funktionshindrades villkor skall inom som avser ett samhällsområde fullgöras integrerat med andra uppgifter

inom detta område. En utgångspunkt för utredningen är att förannan viktig skall kopplade till viss teknik. Den teknisslagen inte vara en ka utvecklingen går fort och ibland ryckvis vilket gör att ekonomiskt stöd till viss teknik t.o.m. kan motverka att män-

218 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

niskor med ñmktionsnedsättningar får tillgång till den mest

moderna och ändamålsenliga tekniken.

Kulturinstitutioner

Betydelsen av handikapputredningens tidigare

förslag

Eftersom möjligheten att ta del verksamhet olika av genom kulturinstitutioner är starkt beroende rad olika faktorer; av en bland dem tillgång till stöd och service, hjälpmedel, färdtjänst, tolktjänst etc. spelar kommuners och landstings verksamhet

en väsentlig roll. Handikapputredningen har i sitt huvudbe-

tänkande SOU 199146 och i ett delbetänkande om tolktjänst m.m. SOU 199197 lagt förslag for att stärka det helhetsperspektiv som är avgörande för att enskilda skall kunna ta del i kulturutbud och kunna även välja efter egna intressen och önskemål. Genom vårt förslag till den nya lagen, LSS, skapas förutsättningar för grupper och enskilda är särsom skilt efoersatta.

Förslag i andra delar av detta betänkande

Vi tog inledningsvis ett antal generella hinder oavsett art upp kulturinstitution. De av gällde brister i information kulturutbud och - om om tillgänglighetsaspekter brister i uppsökande verksamhet -

brister i lokalers tillgänglighetutrustning samt underhåll

-

bl.a. tillgänglighetsskapande

av utrustning.

Dessa hinder har blivit föremål for förslag i andra delar av föreliggande betänkande och i vårt huvudbetänkande. Vi vill hänvisa till förslag om rätt till grundläggande samhällsinformation åtgärder mot diskriminering i näringsverksamhet förstärkningar av den uppsökande verksamheten inom kommunerna jämte förslag komplettering till kommuom nallagen för att hävda funktionshindrades likställighet med andra förändringar i plan och bygglagen. -

SOU 199252 Kultur, medier och läromedel 219

Vi vill här särskilt återkomma till frågan biblioteken och om deras väsentliga verksamhet för funktionshindrade. Vi menar att de funktioner som utvecklats inom ramen för biblioteksverksamhet måste säkras, inte minst för svårt funktionshindrade. I de fall utvecklingen leder till att hela eller delar av verksamheten kommer att drivas av annan entreprenader o.dyl. menar vi att kommunerna utifrån vårt förslag till ändring i kommunallagen har skyldighet att även fortsättningsvis värna att tillgänglighetsaspekter för funktionshindrade om tillgodoses. Det gäller bl.a. utlåningen av talböcker Genom vårt förslag om en särskild Handikappombudsman blir möjligheterna större att bevaka att svårt funktionshindrade inte Inissgynnas och att deras behov och rättigheter på bl.a. kulturområdet tillgodoses.

Förslag stöd till särskilda kulturinsatser

om Kommuner och landsting har stor betydelse för att ett lokalt och regionalt utbud inom förenings- och organisationsliv får förutsättningar och ekonomiska medel att särskilt anpassa verksamhet för vissa grupper. Handikapputredningens bedömning är att nödvändiga inskränkningar och rationaliseringar i första hand borde aktualiseras for de delar av befolkningen som inte på grund av sina funktionsnedsättningar är beroende av ett visst utbud. Vägledande bör enligt vår mening vara överblick över antalet en valmöjligheter som exempelvis står till förfogande för flertalet ungdomar i förhållande till det smala kulturskapande område som kompenserar ungdomar med bl.a. dövblindhet. Det är också av stort värde att slå vakt om funktionshindrades möjligheter att själva utöva skapande verksamhet t.ex. mimteater, musikaktiviteter. Eftersom dessa behov av kultursatsningar är stort hos exempelvis döva, dövblinda, svårt hörselskadade, synskadade och utvecklingsstörda är det angeläget att deras situation särskilt uppmärksammas genom riktade produktioner. Vi menar att vissa för nämnda målgrupper kulturskapande åtgärder bör komma till stånd och att staten, med hänsyn till att det är små produktioner som här täcker hela landet, skall stödja sådana initiativ med ett belopp i storleksordningen 2 mkr.

220 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

10.8.3 Radio och television

Det nyhets- och informationsutbud som medborgarna i dag har tillgång till förmedlas i ökad utsträckning via radio och telev1s10n. Riksdagen har beslutat, på grundval regeringens av proposition 199192140, nytt avtal mellan staten och den om nuvarande SR-koncernen. Flera förändringar sker from. den 1 januari 1993 bl.a. bildas tre fristående företag och moderbolaget upplöses. Några förändringar i form krav på fler av

tillgänglighetsskapande åtgärder och ökad anpassning av pro-

gramutbudet till människor med funktionshinder föreslås inte.

Funktionshindrade får utestängas

Det har ibland hävdats att yttrandefriheten och rundradioföretagens självständighet skulle begränsas utbudet styrdes om

genom krav på tillgänglighetsskapande åtgärder Vi att

menar detta ensidigt ser till majoritetsbefolkningens intressen. I ett demokratiskt samhälle finns deñnitionsmässigt också skylen dighet att uppmärksamma utsatta, mindre gruppers behov utifrån grundsatsen att alla människors värde lika. Det kan är inte, menar vi, ligga i grundlagens mening att vissa medborgare skall utestängas från en allmän information på grund av sitt funktionshinder. Vi därför att staten i avtal med anser rtmdradioföretagen skall precisera minimikrav på service som riktar sig till funktionshindrade. Staten har i sammanhanget status av köpare som kan ställa krav på programföretagens tjänsten

Förslag om preciserade krav

Handikapputredningen anser att de stora bristerna i tillgäng-

lighet och tillgång till ett varierat programutbud måste undanröjas. Framtida avtal mellan staten och public serviceföretagen måste kompletteras med preciserade krav på åtgärder för att tillgodose olika målgruppers behov. Tillgänglighetsskapande åtgärder inom programutbudet behöver därför preciseras bl.a. vad avser tid, typ insats, andel aktivitet för av att tillgodose olika gruppers behov etc. Särskilt tänker vi på dövas och hörselskadades behov. Vi att Ininiminivå tillgängligt menar en på programutbud

Kultur, medier och läromedel 221 SOU 199252

det dagliga nyhetsutbudet 10 %

bör vara att 50 % av och av

den producerade verksamheten skall vara tillgängligt egna vid utgången den avtalsperiod löper t.o.m. 1996. För av som perioden därefter bör målsättningen höjas. Vi också tillgång till särskilt riktade produktioner. En avser väsentlig precisering är att utvecklingsstörda skall ha tillgång till ett regelbundet och behovsanpassat utbud av program. Riksdagen bör därför enligt handikapputredningen fatta erkompletterande beslut täcker in även utveckforderliga som lingsstördas behov under avtalsperioden. I första hand tänker vi då på nyheter och samhällsinformation. Av erfarenhet vet vi både från vårt land exempelvis målgruppen för 8 SIgenom DOR och från andra länder t.ex. Danmark att denna åtgärd kommer att mycket positiv för betydligt vidare krets vara en konsumenter. av Riksdagen avslog i juni 1992 regeringens förslag inom rättandet ett programråd med bl.a. företrädare för funkav tionshindrades organisationer. Handikapputredningen vill uttala att det även utan ett föreslaget programråd är väsentligt att finna reguljära former för samverkan mellan respektive programföretag och handikapporganisationerna. Vi menar att nämnda tillgänglighet och tillgång för olika ovan frågor om bör bli föremål för behandling inom för sådana grupper ramen reguljära samverkansformer.

Ansvars- och ñnansieringsprincipen skall förverkligas

Mot denna bakgrund föreslår handikapputredningen att uppgifter att tillgodose funktionshindrades behov av radio och TV också i framtiden skall vara en uppgift som är integrerad i de avgiftsñnansierade företagens ordinarie arbete. Ansvars- och finansieringsprincipen skall alltså gälla. Kostnaderna för tillgänglighetsskapande åtgärder bl.a. anpassning av programut-

budet skall liksom all programverksamhet finansieras

annan med avgifcsmedel.

Förslag insatser för att stödja framtida

om

utveckling

Genom den tekniska utvecklingen och övergången till digitala sändningar blir det möjligt att sända handikappanpassade eller radiotidningar utan att inkräkta på andra sändprogram

222 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

ningar Handikapputredningen föreslår därför att det genom avtal mellan programföretagen och staten sändreserveras ningsutrymme för denna typ av sändningar.

Förslag om krav på andra marksända kanaler

Handikapputredningen har konstaterat att tillgången till ett brett radio-TV-utbud relativt sett har minskat för människor med funktionshinder. Andra invånare kan nu nås av satellitsända TV-kanaler genom kabelnätens utbyggnad och möjligheten att ta emot dessa sändningar med parabolantenegna ner. Tillkomsten av den tredje marksända, reklamñnansierade TV-kanalen påverkar också relationen. När det gäller de TV-företag sänder från andra länder som kan den svenska staten inte dem kräva särskilda åtgärder av för anpassning för människor med funktionshinder Sverige skall dock enligt handikapputredningens mening i olika internationella sammanhang verka för att behoven tillgängligav hetsskapande åtgärder uppmärksammas och tillgodoses. När det gäller den nya TV-kanalen TV 4 eller eventuella ytterligare TV-kanaler, där staten är koncessionsgivare, kan krav på programutbudet regleras i avtalen utan att detta kommer i strid med radiolagen eller lagen yttrandefrihetsgrundlaom gen. Handikapputredningen föreslår därför att man i framtida koncessionsavtal mellan staten och fristående tv-företag i sändningstimmar anger respektive företags åtagande. Enligt utredningens mening bör samma krav på anpassning av utbudet ställas som på de avgifcsfinansierade företagen, dvs. 50 % det dagliga nyhetsutbudet och 10 % det av av egenproducerade programutbudet skall vara handikappanpassat. Samma genomförandeperioder bör också gälla. Handikapputredningens förslag inom radio-TV-området bygger sålunda på tillämpning och finansen av ansvarsieringsprincipen.

Tidningar och tidskrifter

När det gäller att utveckla funktionshindrades möjligheter att ta del tidningar och tidskrifter finns det enligt vår av m.m. mening i princip två vägar

Kultur, medier och läromedel 223 SOU 199252

reformering de nuvarande stöden genom att sären av lösningarna byggs ut 2. ett konsekvent genomförande och finansieav ansvarsringsprincipen

En tillämpning och ñnansieringsprincipen fullt ut av ansvarsinnebär att samtliga kostnader for tillgängligheten bärs av alla prenumeranter och annonsörer. Då kostnaderna för framför allt taltidningar är höga skulle tillämpning detta en av alternativ leda till kraftiga höjningar såväl prenumeraav tionsavgiitema som annonspriserna. Handikapputredningen har bedömt att sådan omläggen för närvarande inte realistisk med hänsyn till de ning är ekonomiska problem råder inom stora delar av tidningssom branschen. Ett annat alternativ är att man riktar en del av presstödet till taltidningsproduktionen, utan att för den skull höja nivån på det totala presstödet. En sådan lösning skulle emellertid också medföra andra svårigheter. För det första skulle med stor sannolikhet fler tidningar än i dag bli beroende det av direkta presstödet. För det andra skulle en sådan omfördelning inom för presstödet öka de ekonomiska problemen för ramen de tidningar vilkas totala presstöd härigenom skulle minska.

Bibehållet omprövning 5 år

system - om

Ett tredje alternativ handikapputredningen vill förorda är som att nuvarande system med stöd över statsbudgeten till taltidningsverksamheten och till utgivningen av nyhetstidningen 8 SIDOR bibehålls. Utredningens ställningstagande grundas på sektorns samlade ekonomiska problem och behovet av att slå vakt om yttrandefriheten. Mot denna bakgrund finner vi att det nuvarande stödsystemet visat sig effektivt. Ett annat vara skäl är att det finns stora skillnader i ekonomiska förutsättningar hos olika aktörer. Ett stöd via statsbudgeten ser vi därför som en garanti för en fortsatt och utbyggd tidnings- och tidskriftsutgivning. Efter förslagsvis fem år bör det enligt handikapputredningmening prövas på nytt förutsättningarna då är bättre ens om för att övergå till lösning bygger på ansvars- och en som finansieringsprincipen och inte innebär minskat utbud för som funktionshindrade.

224 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

Särskilt stöd till nyhetstidningen 8 SIDOR

När det gäller tidningen 8 SIDOR krävs dock enligt utredningens mening att ytterligare resurser satsas på åtgärder som syftar till att ge tidningen en större spridning, så att upplagan och därmed intäkterna kan öka. Handikapputredningen föreslår därför en höjning av anslaget med totalt 2,5 mkr under en femårsperiod.

10.8.5 Böcker

Stöd via statsbudgeten

För utgivning böcker och läromedel anvisas medel direkt av över statsbudgeten. Stödsystemet har vissa nackdelar och är alltför teknikanpassat. Finansieringsmodellen innebär dessutom ett avsteg från vårt grundläggande synsätt att berörd sektor skall bära kostnaderna för den nödvändiga handikappanpassningen ansvars- och ñnansieringsprincipen. Handikapputredningen har analyserat konsekvenserna av några andra alternativ. Ett alternativ är att staten sluter avtal med bokbranschen som svarar för utgivningen. Kostnaderna finansieras sedan genom höjda försäljningspriser generellt. En möjlighet att minska kostnadsstegringen är också att staten ger kostnadskompensation genom en utvidgning av litteraturstödet. Ett ytterligare alternativ är att kraftiga prissänkgenom ningar t.ex. genom slopad moms på kassettböcker och LLböcker öka försäljningen och på så sätt få bättre lönsamhet. Även alternativet att branschvisa genom avgifter inrätta en mediafond har övervägts. V Efter prövning av de olika alternativen har vi funnit att inget av dem är genomförbart under de närmaste åren. Anledningen är att bokbranschen i likhet med tidningsbranschen brottas med betydande ekonomiska problem när det gäller utgivning böcker med liten upplaga. Vi hyser därför av en allvarlig farhåga för att en övergång till något av nämnda stödsystem kan få till följd att färre böcker blir tillgängliga. Mot denna bakgrund handikapputredningen att det anser nuvarande systemet med utgivningsstöd till talböcker och LLböcker via statsbudgeten bör kvarstå och byggas ut.

Kultur, medier och läromedel 225 SOU 199252

På samma sätt som föreslagits när det gäller tidningsbranschen bör dock stödet omprövas efter 5 år. Även här gäller att uppmärksamhet måste riktas på att lösningar för finansnya iering inte minskar utbudet. Då talböcker inte kan köpas, endast lånas, vi det som en ser kommunal uppgift, i likhet med annan biblioteksverksamhet, att sörja för utlåningen talböcker. Kommunerna har också av bestånd såväl talböcker numera byggt upp ett eget av soIn kassettböcker. Genom vårt förslag till komplettering komav munallagen kap. 2§ 2 vill vi markera kommunernas

a an-

för människor med funktionshinder. Detta omfattar också svar till bok- och tidningsutbudet hålls tillskyldigheten att se att kommun i framtiden kommer att begängligt oavsett om en driva kommunal biblioteksverksamhet i övrigt eller inte. På tid har ett stigande intresse förmärkts vad gäller senare möjligheten att inköp få tillgång till inläst litteragenom egna tur. Enligt vår mening finns det skäl att stimulera detta intresse och därigenom få till stånd ett ökat utbud för bredare

konsumentgrupper. Staten anslår i dag drygt 60 mkr. till talboksutgivning. ca Merparten detta TPBs verksamhet inklusive högav avser skolelitteraturframställningen. Knappt 4 mkr framställavser ningen LL-litteratur. av Handikapputredningens förslag innebär att detta stöd kvarstår att finansiera via statsbudgeten under den kommande ö-årsperioden. För att nå fler funktionshindrade grupper av och ökad mångfald i utbudet bör nivåhöjning ske av anen slagen till TPB och LL-stifoelsen med 25 mkr fördelade på fem

år.

10.8.6 Läromedel

För att läromedelstillgången inom förskolan och det offentliga skolväsendet skall utvecklas och elever med funktionshinder verkligen skall få förutsättningar för likvärdig utbildning en det med förstärkningar i olika avseenden. Vi är nödvändigt att detta skall komma till uttryck i skollagen. menar Det är viktigt att den nya tekniken dels får ett genomslag i

226 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

läromedelsproduktionen så att den blir rationell och effektiv dels ges ett ökat utrymme i läromedelsutvecklingen i form av datorprogram som särskilt utformas för att stimulera och underlätta undervisningen för elever med funktionshinder. Vi menar Vidare att uppmärksamhet också bör riktas på möjligheter att använda den nya tekniken inom förskolan för

att bl.a. stärka kommunikationsutveckling för olika

grupper barn med funktionshinder

Handikapputredningens förslag om läromedel

Kommunernas särskilda ansvar för elever med funktionshinder tydliggörs enligt vårt förslag i skollagen. Alla barns rätt till lika förutsättningar betonas. I begreppet likvärdig utbildning ingår läromedel och material som till sin ñmktion, aktualitet etc. är jämförbara oavsett medium och särskild anpassning till vissa behov. Elever med funktionshinder skall ha tillgång till erforderligt anpassade läromedel. 2. Elever med funktionsnedsättningar bör i skolan få möjlighet att använda och dra nytta teknik pedagoav ny som giskt hjälpmedel. Detta kräver samverkan i utvecklingsarbete mellan aktörer som kommuner, landsting, SIH och Handikappinstitutet.

Här vill Vi särskilt framhålla ett väsentligt motiv för att beakta behov och bruk teknik utöver det värde är av ny som uppenbart i skolsituationen. Funktionshindrade har vilket framgår av vårt utredningsarbete mycket stora svårigheter att få tillträde till arbetslivet eller till utvecklande och en planerad sysselsättningsverksamhet. Vi menar att förutsättningarna skulle kunna öka betydligt redan i barn- och om man ungdomsåren genom ny teknik kunde ge vana, metodik och självförtroende som breddar den enskildes register när det gäller senare arbetesysselsättning. 3. Talbokstillgången för synskadade måste oundgängligen rustas upp så att grundskole- och gymnasieelever får tillgång till modern litteratur.

Kultur, medier och läromedel 227 SOU 199252

Vår bedömning är att behovet också finns hos vidare målen vi i andra sammanhang elever inom folkgrupp som belyser bildning, sñ svenska för invandrare och funktionshindrade elever vid aktiveringskurser på folkhögskolor.

4. läromedelsutbudet behövs vidare till döva, Förstärkning av hörselskadade och till vissa med rörelsehinder. personer Här såväl aktualisering förekommande utbud soIn avses av bredare användning teknik. en av ny SIH föreslås i uppdrag regeringen att analysera hur ges av behov läromedel för elever med svåra läs- och skrivsvav årigheter dyslexi kan tillgodoses.

SIH bör för att förverkliga förslag enligt 3-5 ovan mot denna engångsanvisning tillföras 4 mkr. för bakgrund som en uppläromedelsenheterna och for fortsatt utvecklingsrustning av

arbete rörande tillgänglighetsskapande åtgärder inom olika

läromedel för funktionshindrade. Ytterligare 1 mkr ämnens föreslås för stöd till de läromedel TPB står för. som För närvarande staten för merparten av kostnaderna svarar för för elever med funktionsnedsättläromedelsförsörjningen och gymnasieskolan. Eftersom det komningar i grundskolan munala ansvaret for skolan gäller alla elever menar Vi att det är naturligt att kommunen aktivt tar det fulla ansvaret för erforderligt anpassade läromedel och pedagogiska hjälpmedel till elever med funktionshinder. Ett sådant förslag bör träda i kraft fr.o.m. den 1 januari 1995. SIH och Skolverket bör i samverkan analysera kostnadskonsekvenserna för generell tillämpning teknik inom en av ny olika ämnen, på olika stadier och för elevgrupper med olika teknikbehov grund funktionshinder. Analysen bör även på av uppta frågor som rör behov av personalutbildning lärare, elevvårdspersonal mil. for att den nya tekniken skall användas effektivt.

228 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

10.9 Kostnader

Handikapputredningens förslag i detta kapitel leder till vissa merkostnader för staten. Förslagen innebär dock huvudsakligen merkostnader av engångskaraktär under den kommande femårsperioden. Utredningens förslag för att möjliggöra vissa riktade insatser inom kulturinstitutioners verksamhet medför en engångssatsning om 2 mkr som finansieras över statsbudgeten. Inom radio- och tv-området medför förslaget utökning om en av direkttextade TV-sändningar och ett ökat antal specialproduktioner inte några merkostnader belastar statsbudsom geten, då publicservice-företagen finansieras TV-avgiftsmeav del. Kostnaderna för direkttextning sändningstid av uppgår enligt uppgift från SVT till ca 10 000 kronor per programtimme. En textning halva nyhetsutbudet skulle uppgå till av ca 75 000 kronor per vecka eller knappt 4 mkr årligen. Detta skall ses mot bakgrund av att publicservice-företagen riksav dagen tilldelas 2,6 mdkr av TV-avgiftsmedlen årligen under den kommande avtalsperioden. Direkttextningen hälften av av nyhetsprogrammen skulle således kosta knappt 2 promille av tilldelade medel. Till detta kommer andel för en anpassning av 10 % av de egenproducerade programmen. Merkostnader för direkttextning uppstår dock också då utbildningstiden för personalen kan beräknas till ca 1,5 årslöner. För övriga markbaserade TV-kanaler tillkommer motsvarande kostnader får täckas på det sätt företaget i övrigt som finansierar sin verksamhet väsentligen reklamintäkter. Handikapputredningen föreslår vidare att de nuvarande statsanslagen till tidningar och tidskrifter bibehålls. Därutöver föreslås för att täcka insatser för att sprida LL-tidningen 8 SIDOR successivt under fem år 0,5 mkrår, dvs. totalt 2,5 mkr. Denna kostnad finansieras över statsbudgeten. Även förslagen som gäller bokområdet bygger på nuvarande system med särskilda statsbidrag. Här innebär utredningens förslag en uppräkning av anslagen till TPB och LL-stiftelsen med totalt 25 mkr för en femårsperiod. Finansieringen av detta får ske över statsbudgeten. På läromedelssidan innebär utredningens förslag att 4 mkr ges som engångsanvisning för att upprusta läromedelsenhe-

SOU 199252 Kultur, medier och läromedel 229

terna vid SIH. Anslaget belastar statsbudgeten. 1 mkr anslås ytterligare till de läromedel som TPB står för. Sammanfattningsvis innebär handikapputredningens förslag en utgifcsökning om 48 mkr under den närmaste femårsperioden för insatser inom områdena kultur-medier-lärome-

del. Ökningen avser både kostnader av engångskaraktär och

sådana fördelas över vissa år för successivt genomförande. som Därtill kommer de samlade förslagen i andra delar slutav betänkandet och huvudbetänkandet Vilka underlättar tillgängligheten till kultur, exempelvis ändringar i plan- och bygglagen respektive rätten till grundläggande samhällsinformation.

SOU 199252

11 Resemöjligheter

Förslag Kollektivtrafiken är basen i trañkförsörjningen. Den enskilde skall kunna på egen hand även med de allresa männa trafikmedlen. Kollektivtrafiken bör samordnas med färdtjänst och sjukresor på länsnivå. Vi föreslår ändringar i lagen om handikappanpassad kollektivftrafik. Bussar skall ha plana insteg eller vara försedda med rullstolslyft. Långväga linje- eller beställningstrafik skall ha rullstolstillgängliga toaletter. Rullstolsbuma skall även kunna färdas kollektivt i tätortstrafiken. Tåg och motorvagnar skall ha minst en vagn är fullständigt anpassad till funktionshindrade persom behov plant insteg eller rullstolslyft. Rullsoners genom stolstillgängliga toaletter skall finnas vid regional och interregional trafik. Minst 50 % av alla avgångar skall ha anpassade färdmedel till år 2002. Samtliga skall vara fullt tillgängliga från år 2012 och vid flygplatser som inte har nosbryggor skall finnas lyftanordningar. Biljett-, kontroll- och informationssystem i samband med kollektivtrafik skall utformade och ha teknik kan användas och vara en som förstås alla människor. av Regeringen eller myndighet regeringen utser får som meddela närmare föreskrifter om tidpunkt och genomförande våra förslag. av

11.1 Inledning

Funktionshindrades resemöjligheter behandlades i vårt huvudbetänkande förslag förbättringar av färdtjänsgenom om ten. Förslagen innebar dels allmänna förbättringar genom avgifter i nivå med kollektivtrafiktaxan och införande länsav

232 Resemojligheter SOU 199252

färdtjänst i hela landet, dels särskilda förbättringar for specialfordonsresenärer förslag till utvidgning av resandet genom

under dygnet och kortare forbeställningstid. En utökning av

antalet servicelinjer i kommunerna var ytterligare en del av våra forslag.

11.2 Anpassning av kollektivtrafiken

11.2.1 Trafikpolitiska beslut om

handikappanpassning

Utgångspunkten for arbetet med handikappanpassningen under 1980-talet har varit 1979 års trafikpolitiska beslut prop. TU 18. I beslutet slogs fast att målet for trafik- 19787999, bör tillforsäkra medborgarna tillfredspolitiken vara att en ställande transportforsöijning. Som följd därav tillkom laen 1979538 handikappanpassad kollektivtrañk. gen om anslöt föredragande statsrådet, i lik- I prop. 19787999 sig het med instanser yttrat sig över HAKO- utsamtliga som redningens betänkande, Handikappanpassad kollektivtrafik SOU 197568, till principforslag att målet bör utredningens så möjligt fullständig anpassning den kolvara en långt av lektiva trafikapparaten till de funktionshindrades behov. 1979 års trafikpolitiska beslut innebar att statsmakterna valde att bedriva arbetet med handikappanpassningen genom generella åtgärder. En utgångspunkt att att prioritera var kollektivtrafiken skulle planeras så att permanenta speciallösfor handikappade inte valdes väg att lösa forningar som flyttningsproblemet. I 1988 års trañkpolitiska beslut prop. 19878850, TU 15, rskr. 201 att en helhetssyn borde anläggas på samangavs hällets olika insatser kommunal färdtjänst, bilstöd, liandi- kappanpassning kollektiva fárdmedel och riksfardtjänst av -

for att säkerställa handikappades forflyttningsmöjligheter så

SOU 199252 Resemöjligheter 233

att resurserna fördelades på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Valfrihet angavs i beslutet som en grundläggande princip. För att stimulera anpassningen av kollektivtrafiken beslutade riksdagen om ett engångsstöd på 50 mkr till investeringar i kollektivtrafikens terminaler och fordon, utöver de krav fastställts transportrådet i föreskrifter. som av

Lag, förordning och föreskrifter om handikappanpassning

Som följd 1979 års trafikpolitiska beslut tillkom lagen en av 1979558 handikappanpassad kollektivtrafik. Av lagen om framgår att handikappades särskilda behov skall beaktas så långt det är möjligt i samband med att kollektivtrafik planeras och genomförs. De två första paragraferna har följande lydelse.

1 § Denna lag gäller handikappanpassning kollektivtrafik. av Med kollektivtrafik i lagen sådan trafik för personbeavses fordran som tillhandahålls allmänheten mot ersättning. ändrad genom lag 1988268

2 § Den som har tillsyn över kollektivtrafik och den utövar som sådan trafik skall se till att trafiken med hänsyn till anpassas handikappade. Därvid skall följande iakttas. När kollektivtrafik planeras och genomförs skall handikappades särskilda behov beaktas så långt det är möjligt. De fárdmedel används skall så långt det är möjligt som vara lämpade för handikappade resenärer.

Fram till den 31 december 1988 begränsades handikappanpassad kollektivtrafik enligt definitionen i 1§ till trafik för personbefordran som tillhandahålls allmänheten mot ersättning och som bedrivs enligt turlista eller som taxitrañk. Lagändringen innebär att i princip all trafik som erbjuds allmänheten, även beställnings- och turisttrafik, täcks av lagen från och med den 1 januari 1989.

234 Resemöjligheter SOU 199252

I förordningen 1980398 handikappanpassad kollektivom trafik anger 2 och 3 den närmare inriktningen av anpassningen.

2 § Anpassningen skall ske i den takt och i den omfattning som bedöms skälig med hänsyn till syftet och till de tekniska och ekonomiska förutsättningarna hos dem utövar trafiken. som

3 § Vid anpassningen skall hänsyn tas till de särskilda förhållandena för kollektivtrafiken i tätortsområden. Vidare skall särskilt beaktas att kraven på säkerhet för resenärer och övriga tillgodoses.

De transportrådet utfärdade föreskrifterna har utformats av så att kraven på befintliga färdmedel är lägre än kraven på färdmedel skall byggas. Så omfattar t.ex. de 1982 utgivna som föreskrifterna for tunnelbanevagnar ett krav på att ventilationsfläktsystemet skall medge minst 25 luftomsättningar per byggd efter 1983. Är den timme om tunnelbanevagnen är tidigare ställer föreskrifterna inga krav på ventilation. byggd

11.2.3 Utvärdering av tio års anpassningsarbete

I rapporten 19903, Handikappanpassning kollektivtrafiav ken utvärdering tio års anpassningsarbete, gör trans- - av portrådet jämförelse av nuläget med målsättningen från en 1979. Transportrådet konstaterar att för människor med mer om-

fattande förflyttningshandikapp har det inte skett några stör-

re förbättringar. En fullständig tillgänglighet till de kollektiva färdmedlen, dvs. plana insteg, lyfta eller ramper vid alla färdmedel och alla knutpunkteranhalter såsom terminaler, busshållplatser, järnvägsstationer etc. har hittills inte kunnat genomföras. Det har tidigare funnits tekniska problem som lagt hinder i vägen och det finns fortfarande en hel del problem att lösa vad gäller tillgänglighet. T.ex. är många av dagens

SOU 199252 Resemojligheter 235

busshållplatser för små för att bussar med rullstolslyftar säkert skall kunna sätta rullstolsburna av passagerare. Vidare påpekas att det återstår många brister i närmiljön, t.ex. vägen mellan hemmet och tågstationen. Förflyttningsvägar i gatumiljöer är riskfyllda. Enligt uppgift i trafiksäkerhetsprogram 1990 om vårdstatistik för trafikskador, var singelolyckor orsak till ca 90 % av ungefär 25 000 skadefall bland fotgängare år och 70 % 20 000 skadeper ca av fall bland cyklister. Vid singelolyckor utgör äldre personer en klar majoritet. I perspektiv denna olycksstatistik och med av tanke på vikten bra förflyttningsvägar för att funktionsav hindrade och äldre skall kunna ha möjlighet att personer använda kollektivtrafiken behöver förbättringar genomföras. , För gravt förflyttningshandikappade är bristerna i den totala reskedjan hemmet färdmedel slutmål alltför stora. För - dem har hittills andra lösningar erbjudits; lokal färdtjänst, riksfärdtjänst och egna speciellt handikappanpassade bilar En delinventering terminaler och hållplatser med total av

uppräkning för hela landet ordes av dåvarande statens plan-

verk för några år sedan. En total upprustning till högsta tillgänglighetsstandard av hela kollektivtrafiknätet med ca 20 000 stadstrañkhållplatser och 100 000 landsbygdshållca platser beräknades kosta omkring 3 miljarder kronor. Den prioriteringsordning som fastlades i utredningen, där en första etapp beräknades kosta knappt 1 miljard kronor, blev aldrig antagen. En viss upprustning har trots detta skett under senare ar. Under den tioårsperiod som förflutit sedan lagen tillkom har emellertid trafikföretagens inställning till anpassningsfrågorna blivit positiv. I dag finns kontakter etablerade mellan mer funktionshindrades organisationer och en hel del av trafikföretagen. Transportrådet anser dock att trafikföretagen, och därmed också färdmedelstillverkarna, alltför ofta arbetar utifrån ett snävt företagsekonomiskt betraktelsesätt. De föredrar särlösningar framför en generell anpassning av trafiksystemet. Det Vore enligt rådet en överdrift att säga att de är medvetna om den s.k. ansvars- och ñnansieringsprincipen, vilket för deras

236 Resemojligheter SOU 199252

del skulle innebära att de självklarhet beaktade som en anpassningsproblematiken redan på konstruktionsstadiet och tog kostnaderna därför som en naturlig del den totala av kostnadsbilden.

11.2.4 Transportrådets synpunkter på målgrupper

Transportrådet framhåller att HAKO-utredningens bedömning av antalet förflyttningshandikappade bör revideras. Rådet presenterar två olika statistiska bedömningar. Den ena är Handikappinstitutets rapport, Hur många Statistik om handikapp, 1989. Antalet personer i åldersgrupperna 16-84 år med funktionsnedsättningar kan innebära Varierande som grad av förflyttningshandikapp är enligt rapporten 1 140 000 personer med nedsatt rörelseförmåga - 108 000 personer med nedsatt - syn 682 000 med nedsatt hörsel - personer 2 000 000 med allergier - personer Den andra bedömningen är gjord Bertil Wilhelmson vid av Göteborgs universitet. En rimlig uppskattning kan göras med följande indelning; A. Mycket gravt för flyttningshandikappade. Användare av specialfordon i lokal färdtjänst. Riksfärdtjänstens potentiella målgrupp. Ofta rullstolsbrukare. Ca 50 000 personer. B. Gravt förflyttningshandikappade. Taxianvändare i lokal färdtjänst potentiellt. Ca 500 000 personen C. Lindrigt förflyttningshandikappade. Personer med som vissa svårigheter kan kollektivt. Ca 500 000 resa personer. Omkring 80 % av ovanstående dryga miljonen människor är enligt denna bedömning 65 år eller äldre. Målgruppen i samband med diskussionen om handikappanpassning är ofta äldre och handikappade. Denna avgränsning innebär, enligt Wilhelmson, ett tillägg av en mycket stor grupp nämligen; D. Äldre utan personer förflyttningshandikapp. Ofta användare av olika anpassningsåtgärdel; t.ex. servicelinjer. Ca 700 000 personer. Vidare påpekas att uppskattningsvis 300 000 barnvagnar och barnkärror rullas omkring och ställer i princip samma krav på plant insteg rullstolsbrukare. soIn

Resemojligheter 237 SOU 199252

11.2.5 Transportrådets framåtsyflzande förslag

Transportrådet framhåller att under 1990-talet är det nödvändigt att ytterligare steg tas mot allt tillgängligare kol-

en

lektivtrafik. När det gäller fárdmedlen kan det viktigaste målet sammanfattas i orden plant insteg. I kombination med en helhetssyn på kollektivtrafiken där anpassningsâtgärdema samordnas till användbar helhet är detta nyckeln till en

en

kollektivtrafik är tillgänglig för stora rörelse-

som grupper

hindrade och som samtidigt blir enklare och smidiga-

personer

att använda även för dem inte är rörelsehindrade.

re som

Följande framåtsyftande förslag lämnas rådet med målet

av

att nå tillgänglig kollektivtrafik.

en

Den interregionala tågtrafiken bör anpassas så att rullstolsburna enkelt kommer på och alla tåg, åtminstone i vagn i

av en varje tågsätt.

Service och information måste förbättras inom tågtrafiken. Därtill måste astmatiker och allergiker erbjudas en ren miljö. Regionaltåg bör konstrueras med plant insteg. Bussar i tätortstrafik bör ha ett helt plant insteg. Det är viktigt att det går snabbt och enkelt att komma på och av bussen. Rullstolslyftar det skälet mindre lämpliga.

är av skall lätt förstå, lätt att nå, uttömmande

Information vara att

och korrekt. Trafikpersonalen måste ha den utbildning som

krävs för att kunna möta behoven hos funktionshindrade och äldre.

Gatukontor och vägverk måste ta sitt för att göra den

ansvar

omgivande gatumiljön så framkomlig möjligt. Särskilt un-

som

der vintertid behövs speciella insatser. Servicelinjer är trafikform uppfyller kraven på ättåt-

en som

komlighet, enkelt insteg och trygghet under resan och som

därför bör utvecklas.

Bussar i långväga trafik eller beställningstrafik måste göras

tillgängliga lyftar eftersom det är tekniskt mycket svårt

genom

att åstadkomma så låga golv att insteget blir plant.

Transportrådet har i sin rapport inte närmare belyst situationen inom luñfarten eller inom fartygsområdet.

238 Resemojligheter SOU 199252

Utvecklingen av transporters

USA EG

anpassning i och

Anpassning i

USA

I Americans with Disabilities Act ADA från som gäller den 1 juli 1990, anges regler för allmänna färdmedel, dvs. bussar, rälsfordon och motsvarande fordon samt tillhörande byggnader och serviceinrättningar. ADA reglerar även flygterminaler och serviceinrättningar vid sådana terminaler samt allmänna transportmedel till och från flygplatsen Däremot är flyg som färdmedel reglerat i lag. en annan ADA omfattar allmänna fardmedel oavsett de drivs om av samhälleliga eller privata företag. När det gäller färdmedel och byggnader är det t.ex. inte tillräckligt att buss eller en byggnad är utrustad med hiss. Hissen måste också fungera och finnas till hands när den behövs. Personalen måste därtill klara av att använda utrustningen och att bemöta funktionshindrade personer på ett lämpligt sätt. För detta ställer ADA krav på utbildning personalen. av När det gäller fordon lagen ett förbud för allmännya anger na transportföretag att köpa in eller hyra nya bussar oavsett storlek för linjetrañk, tåg pendeltåg, nya snabbtåg, regionaltåg osv. senare än 30 dagar efter det att lagen trätt i kraft om dessa inte är tillgängliga för handikappade inklusive rullstolsbuma. Vid inköp eller hyra av begagnade buss- och rälsfordon skall demonstrerbara försök göras att skaffa fordon som är tillgängliga for funktionshindrade. På existerade tåg skall snarast möjligt, eller senast inom fem år minst en vagn vara tillgänglig för personer med funktionshinder Renoverade fordon som har avsedd livslängd minst tio en av år; skall så långt det är möjligt göras tillgängliga för personer med ñinktionshinder. Om transportföretag inte kan leva till dessa upp regler, måste erbjuda speciallösningar funktionshindraman som ger de samma transportservice det ordinarie systemet erbjusom den Nya anläggningar som tas i bruk för transportverksamhet skall vara tillgängliga för med funktionsnedsättning. personer

SOU 199252 Resemöjligheter 239

Vid renovering befintliga anläggningar måste försök göras av att dessa till funktionshindrades behov. anpassa Nyckelstationer i alla slags tågsystem skall göras tillgängliga snarast möjligt och senast tre år efter att lagen trätt i kraft. Om det är fråga extraordinärt kostsamma ombyggom nader nyckelstationer kan ministern för transportfrågor ge av respit till 20 år. Alla stationer för intercity-tåg skall göras upp tillgängliga snarast möjligt, dock än 20 år efter senare lagens ikraftträdande. Transportföretagens nyinköp bussar beräknas mot bakav grund vad lagen föreskriver bli i genomsnitt 4 300 fordon av år under de kommande fem åren. Av dessa nya bussar per bedöms 55-60 % bli utrustade med liftar oavsett ADA. Merkostnaden buss, 10 000-15 000 USD 1990 års priser beper räknas därför på 1 900 bussar och sammanlag IIICTkOStger en nad på 20-30 miljoner USD per år. Merkostnaderna för underhåll bedöms bli 1 500 USD per fordon och år. Detta ger en ökning från 2 miljoner USD år 1990 befintliga bussar till 15 miljoner USD år 1994. För tåg och stationer bedöms att kostnaden blir avsevärd flera hundra miljoner USD fördelade under de närmaste tjugo åren. Följden diskriminering kan bli bötesstrañ på till av upp 50 000 USD och vid upprepad diskriminering 100 000 USD. Andra verkningar kan bli att skadestånd utdöms ocheller att domstolen ålägger vederbörande person eller verksamhet att vidta åtgärder för att undvika fortsatt diskriminering.

11.3.2 EG

Utvecklingen inom

Mellan 12 och 14 % EG-s invånare bedöms ha någon form av funktionshinder gör det svårt eller omöjligt för dessa av som att använda konventionella allmänna transporter. personer Den aktuella utvecklingen regleringar på EG-nivå följer av två linjer. Den avser pågående arbete inom EG-kommisena sionen och EGs ministerråd COM90588 ñnal. EG-kommissionen har i februari 1991 formulerat förslag som syftar till att förbättra funktionshindrade möjligheter på arbetspersoners marknaden. För att de bättre skall kunna ta och klara av ett

240 Resemojligheter SOU 199252

arbete måste, enligt kommissionen, b1.a. säkerhets- och hälsoriskerna minimeras i samband med transporter till och från arbetet. För detta krävs att tillgänglighet förbättras. resornas Kommissionen föreslår att kostnadsfrihet för ledsagare skall gälla ialla länder vid ingången till 1995 och att transportsystemen skall tillgängliga från 1998. När det gäller medel vara för att göra transportsystemen tillgängliga lämnas utrymme för flexibilitet. Om inte tillgänglighet kan nås teknisk genom anpassning av fordon och terminaler tillåts personell assistans. Den andra utvecklingslinjen utgår från European Conference of Ministers of Transport CEMT, där även Sverige medverkar med representanter. Det arbete har utförts inom som CEMT handlar hur fordon bör utformas och hur system och om linjer bör sammanfogas. Tekniskt, ekonomiskt och driftsmässigt mycket goda låggolvsbussar har t.ex. utvecklats och kommit till användning i b1.a. f.d. Västtyskland och Nederländer-

na. CEMT har i november 1990 antagit resolution en som omfattar ställningstaganden i fråga om bussar och tåg. De anser att de internationella regleringar finns för bussar måste som skärpas så att b1.a. mer ledstänger och kontrastfarger blir norm för all allmän trafik. CEMT vill även ha till stånd en internationell reglering som försäkrar att bussar är nya av låggolvskaraktär. Om aktuella driftsförhållanden hindrar användning av låggolvsbussar bör alternativa medel för nivåtillgänglighet utforskas. Alla nya trafiksystem på räls och snabba transitsystem i tätorter bör, enligt CEMT, utformas med plant insteg mellan plattform och fordon. Snabba förbättringar bör också ske i fråga om tillgängligheten till nationella och lokala tågsystem. Även för den internationella tågtrafiken behövs snabbt nya normer för tillgänglighet b1.a. för liitar, storlek på normer lyitplattformar, lyftkapacitet, säkerhetsåtgärder, tillgänglighet till toaletter och utformning tågens inre i andra av avseenden. Ett mål är att både stationer och skall vagnar vara tillgängliga så att rullstolsburna inte skall behöva lämna sina rullstolar vid förflyttning.

Ekonomiska bedömningar har orts i viss utsträckning när

det gäller anpassning den ordinarie kollektivtrafiken. EGav kommissionen anger därmed att låggolvsbussar är till upp

Resemojjligheter 241 SOIU 199252

20 % dyrare än ordinarie bussar och att anpassade spårvagnar Successivt ökad konkurhöjer kostnaderna ytterligare 10 %. kommissionen leda till kostnadsreduktioner. rens antas av

Kommissionen gör jämförelse mellan handikappanpassad

en kollektivtrafik och specialiserad transportservice och anger att den 30 % dyrare än transporter med bussar som senare är

orts tillgängliga.

11.4 Diskussion

11.4.1 Samma möjligheter för funktionshindrade som för andra att resa och förflytta sig

huvudbetänkande redovisar vi mål att funktions- I vårt som hindrade skall kunna tillförsäkras samma villkor när personer förflytta sig meddet gäller resor och möjligheter att som i Vi vidare att kollektivtrafiken skall borgarna gemen. anger basen i trafikförsörjningen även för funktionshindrade vara skall ett komplement till de allmänna och att färdtjänst vara Vårt mål är kollektivtrafik för alla, kommunikationerna. en

där inriktningen är en klar förbättring av förflyttningsmiljöer,

terminaler och fárdmedel. innebär förutom förbättringar i Våra förslag om färdtjänsten fárdtjänstresor skall kunna resevillkor, bl.a. länsfárdtjänst, att kollektivtrafiktaxan i den komske med taxor motsvarande där den enskilde hemmahörande. Syftet mun och i det län är första hand att tillförsäkra god standard med förslaget är i en för människor med omfattande funktionshinder som i nuläget beroende använda färdtjänst, antingen med taxi är helt av att eller med specialfordon. markera hur det att den enskilde skall Vi vill viktigt är hand med de allmänna trafikmedlen. kunna resa på egen även samband med färd- Den service som ges funktionshindrade i motsvarande vi, kollektivtjänst måste på sätt, anser ges av

trafikens anställda. Vi därför att den enskilde måste

menar det stöd behövs till följd funktionsnedsättningen ges som av antingen detta gäller hjälp vid på- och avstigning, fastspänrullstol, under hjälp med bagage eller ning av hjälp resan, annan liknande service.

242 Resemojligheter SOU 199252

11.4.2 En effektivare

trafikorganisation i län och

kommuner

Vi vill här fördjupa frågan ett samlat för om ansvar färdtjänst och kollektivtrafik och redovisar två modeller för att genomföra detta.

En modell är, vi, att menar trafikhuvudmarmen i länet ges ett lagfäst för både kollektivtrafik och ansvar färdtjänst. Ett sådant samlat för ordinarie ansvar kollektivtrafik, servicelinjer och färdtjänst kan regleras i lagen 1978438 huvudom marmaskap för viss kollektiv persontrafik. I lagen kan skrivas

in att trafikhuvudmannen, förutom för ansvar lokal och regional linjetrañk för persontransporter, har för beansvar även

ställningstrafik i form av färdtjänst. Överflyttningen färd-

av tjänstansvaret innebär i sin tur att ändring bör ske i social-

tjänstlagen 1980620 så att stadganden färdtjänst i 10§ om tas bort.

En modell är att kommunerna och trafikhuvudmanannan i respektive län avtalar nen om att trafikhuvudmannen skall upphandla och samordna färdtjänsten samt ombesörja legiti-

mering.

Lagreglering om samlat ansvar

I den lagreglerade modellen ges trafikhuvudmannen det samlade ansvaret för all

trafikförsöijning i länet och kan styra

upphandling och samordning av trafik inom de olika trafiksys-

temen. Det är direkt tillämpning vårt en av synsätt angående

ansvars- och finansieringsprincipen, dvs. att

varje sektor i samhället skall tillse att funktionshindrade på ett så jämbördigt sätt som möjligt kan få del serviceutbudet inom av varje sektor Kostnader för anpassning skall finansieras på

samma sätt som sektorns verksamhet i övrigt. Med sådan en lösning bör också tydliga incitament för huvudmannen skapas för att ordna transportlösningar kostnadseffektiva. son1 är Minskade kostnader inom färdtjänsten till följd av förbättrad samordning mellan trafiksystemen och anpassning kolav

Resemojjligheter 243 SOU 199252

kollektivtrafiken och stanlektivtrafiken kan tillgodoräknas Finansieringen färdtjänsten och nar inte inom färdtjänsten. av trafiken får formen kommuniceden kollektiva därigenom av Effektivare i sin tur finansiellt utrande kärl. lösningar ger för de oundför att förbättra färdtjänsten personer som rymme behöver den och för att genomföra högre anpassning gängligen utveckling har vi kollektivtrafiken. För att påskynda denna av i huvudbetänkandet föreslagit ett Stimulansbidrag på 50-100

mkr år i 4-5 år. per Utöver fördelar när det gäller att nå fram till en god balans

mellan kollektivtrafiksystem har sådan organisering olika en attraktivitet allockså betydelse for kollektivtrafikens mer

personell och finansiell mänt. Genom större kunskapsmässig, särskilda resbehov tillfredsstyrka kan lättare olika gruppers ställas kollektivtrafik. Bekväma och flexibla lösningar genom kan nås för alla resande användning bättre samgenom av introduktion typer kombifordon, ordningsteknik, av nya av

varierande fordonsstorlekar, ring-så-hämtar-vi-strategier,

modeller för matartrafik etc. För funktionsmer utvecklade hindrade innebär ett samlat också att den undantagssiansvar med nuvarande särskilt tuation som kan uppfattas gälla orgadelaktighet i allmän niserade färdtjänst kan bytas ut mot en trañkform. En sådan förändring har på sikt en attitydpå-

forma kollektivtrafik för alla verkande funktion. Genom att en också för och att ingen skall uteblir det självklart var en Ett kan också ligga i linje med stängas. samlat ansvar anses EG-kommissionens förslag transportsystemens tillgängligom het från år 1998 m.m. enligt ovan. trafikhuvudmannen innebär

Överföring av färdtjänsten till

eftersom trafikhuvudmannen är kon-

kompetensförändringar

landet. Huvudprincipen är att landsstituerad på olika sätt i huvudman varianter ting och kommuner gemensamt är men finns där landsting ensamt samt stad och landsting gemen-

I fall kommer överförandet samt är huvudman. samtliga av för innebära väsentliga finansiella föransvar färdtjänst att mellan kommuner och landsting blir ändringar. Skatteväxling

sannolikt nödvändig.

244 Resemojligheter SOU 199252

Till ett lagfäst samlat hör att ansvar ge legitimation för färdtjänst till personer som på grund funktionshinder eller av besvärliga resrelationer inte kan använda aktuella ordinarie

trafikmedel eller servicelinjer.

Färdtjänstlegitimering ges i

dag antingen som en allmän service enligt 5 och 10 §§ social-

tjänstlagen eller som bistånd enligt 6§ lag. Kommusamma

nerna ansvarar för legitimering förutom i Stockholms län där

särskild nämnd under landstinget en legitimerar och ansvarar för färdtjänsten i länet med utgångspunkt från avtal med länets kommunen Legitimeringen bygger i detta fall på utredningar som görs av kommunernas hemtjänstassistenter.

En legitimeringsñinktion hos trañkhuvudmannen innebär

att myndighetsuppgifter i dag sköts kommunen tillförs

som av trafikhuvudmannen. Flertalet trafikhuvudmän i landet har organiserat sin länstrafik i form aktiebolag. av Regeringsformen 11 kap. 6§ att

anger förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning kan överlämnas till bl.a.

bolag un-

der förutsättning att det sker med stöd

av lag. För att tydliggöra att trafikhuvudmaimen har färdtjänstansvar ensam kan, utöver borttagande stadgande färdtjänst i 10§ av om

socialtjänstlagen, en särskild lag behöva införas att

som anger färdtjänst söks hos trafikhuvudmannen och inte kan sökas hos

kommunen i samband med

biståndsprövning.

En lagreglerad modell detta av slag bör enligt vår mening ge

den enskilde förvaltningsrättsliga besvärsmöjligheter i fråga

om färdtjänst så att i lagen anges såväl färdtjänstens service-

funktion som den enskildes rätt att besvära hos sig domstol.

Lagreglering för att nå ett samlat ansvar kan antas ha olika

fördelar Den främsta är givetvis en full tillämpning av an-

svars- och finansieringsprincipen. Därtill kommer positiva in-

citamentseffekter och att det skapas entydighet färdtjänsom tens funktion som komplement till kollektivtrafiken. Andra

fördelar är att även samhällsbetalda i resor övrigt sjukresor och riksfärdtjänst kan - anknytas vid samma tidpunkt och

lagfästas ett trafikhuvudmarmaskapsansvar.

som Ändringar i

kompetensfrågor mellan landsting och kommuner till följd

av att huvudmannen tar över färdtjänst i så fall skäl, ger menar vi, att ta ett samtidigt och samlat grepp även över sjukresor och riksfärdtjänst.

Resemojligheter 245 SOU 199252

Finansiella underskott i nuvarande länstrafik bekostas av i allmänhet kommuner och landsting med utägarna - avtal. Avtalskonstruktionerna för denna finansgångspunkt i skiftar mellan länen. En modell med lagfäst för iering ansvar trafikhuvudmannen att ombesörja färdtjänst och eventuellt sjukresor och riksfárdtjänst innebär inte någon ändring när det avtalsförfarande eller möjligheten att ha varierande gäller typer avtal. Problemet gäller istället kompetensfrågorna av och att fördelningen skatteuttag mellan huvudmännen av måste ha lösts bas för avtal. som en

Avtal om om samlat ansvar

Den andra modellen för ett samlat för färdtjänst och ansvar kollektivtrafik bygger på avtal mellan kommunerna och trafikhuvudmannen i länet. Genom avtal trafikhuvudmanges finansiella och uppdrag att upphandla och att nen resurser samordna lokal och regional fardtjänstservice. Denna uppgift utförs huvudmannen utifrån en helhetssyn på transportav och trafiklösningar. I förhållande till entreprenörer efterfrågan sluter trañkhuvudmannen avtal bästa pris i förhålsom ger lande till specificerade kvaliteter. samhällsbetald trafik avtal förekom- Samordning av genom redan i landet. För sådan samordning finns ett stort och mer växande intresse till följd behovet att minska kostnaderna av

för olika beställningstrafik. I flera län tar länstrañken

slag av aktiv del i utredningar och genomförande. Idén är att samordna beställningscentraler som ägs av dotterbolag till genom länstrañken eller de parter medverkar. Målet är att av som samordna administration och själva transporterna som ansvar, utöver färdtjänst och sjukresor även kan omfatta skolskjutsverksamhet. Samordningen av kompletterande beställningstrafik med personbil och normal linjetrafik är mer ovanlig men har förutsättningar att utvecklas. Kopplingen mellan taxitra-

fik och ordinarie kollektivtrafik finns bl.a. i Östergötlands

länsfárdtjänst. Kommunal legitimering samt upphandling och samordning länstrañken bl.a. i del Örebro län. I ett genom tillämpas en av kostnadsavtal mellan och fyra anslutna kommuner var en av och länstrañken garanteras takkostnad för respektive komen Takkostnaden baseras på tidigare års färdtjänstkostnamun.

246 Resemojligheter SOU 199252

der plus index för prisökningar. Om länstrañkens verkliga kostnader överstiger takkostnaden plus index så att förlust uppstår, kan förlusten kvittas mot eventuell vinst under nästföljande två år. Utöver denna regel kvittning förlust om av finns en om delning vinst. Om effektiv av en samordning hos länstrañken innebär vinst delas denna mellan länstrañken och kommunerna. Konstruktionen med en takkostnad innebär en press på länstrañken att vara effektiv. Fördelen med

legitimering genom respektive kommun är

närheten mellan sökande och beslutande myndighet. Nackdelen är risken för bristande information hos legitimeraren om de transportlösningar finns utöver som färdtjänst med taxifordon. En nackdel är att och

annan ansvars- ñnansieringsprinci-

pen naggas i kanten. Trañkhuvudmannen har inte hela ansvaret i sin hand och har därmed inte lika stort incitament att förbättra anpassningen av den ordinarie kollektivtrafiken. Risk finns att trafikhuvudmannen enbart blir en administratör av färdtjänsten istället för kreatör en av nya trañksystem som kan minska volymen färdtjänstresande. av

Besvärsmojjligheter

Avtalsmodellen förutsätter ingen ändring nuvarande av praxis

i det fall legitimeringsfunktionen kvarstannar

hos kommuner- Om däremot central

na. en legitimering genomförs inom län

kommer färdtjänst att allmän service ges som en enligt regler som alla kommuner i länet är överens För i om. personer som sin kommun tidigare fått legitimation genom biståndsbeslut blir det ändring i fråga typ en om av beslut, men ingen markant ändring i sak eftersom biståndsansökan i den egna kom-

munen och besvärsmöjlighet utgör för

en grund den enskildes rättigheter. En lagreglerad modell med överföring av färdtjänstansvar till trafikhuvudmannen och upphävande av stadganden om färdtjänst i socialtjänstlagen, innebär behov att stärka den enskildes rättsmöjligheter att besvärsrätt införs i hugenom

vudmannaskapslagen och dessutom att färdtjänstens service-

funktion definieras. För att tydliggöra att beslut om färdtjänst enbart fattas av trañkhuvudmannen kan det bli nödvändigt att lagfästa att färdtjänst fortsättningsvis inte är ett kommunalt ansvarsområde.

Resemojligheter 247 s0U 199252

Slutsats

omkring i landet går mot allt Utvecklingen runt mer av samverkan mellan huvudmän och samordning av kollektivtrafik, färdtjänst och sjukresor, vilket har sin yttersta grund i behovet for samhällsbetalda av att bromsa kostnadsutvecklingen med ett samtidigt bibehållande utveckling av transporter av kvalitet. Dessa förhållanden samt överförandet av det administrativa och ekonomiska ansvaret för sjukresor till landstingen från den 1 1992, förväntad kommunalisering januari en av för liksom vårt eget förslag i huvudansvaret riksfärdtjänsten, mål för färdtjänsten, bl.a. länsbetänkandet om specificerade talar entydigt för länssamordning de samfärdtjänst, en av hällsbetalda transporterna. förhållande till avtalsmodellen be- En lagfäst modell kan i dömas ett kraftfullt instrument för samordning av vara mer

kollektivtrafik samt kompletterande färdtjänst och sjukresor.

Istället för nuvarande organisatoriska splittring får, enligt enda myndighet för upphandling och denna modell, en ansvar all trafik i länet. Legitimering för färdtjänstresamordning av sande sköts då organisation oberoende av om resanav samma det sker lokalt, i län eller interregionalt. En lagfäst modell omfattar kollektivtrafik, färdtjänst som nivåer alltså tilltalande lösning. Vi på alla och sjukresor är en konstaterar också att utveckling pågår mot frivillig samen verkan betydande andra förändringar sker i samtidigt som kommunerna. Under de närmaste åren får de exempelvis ett för äldre och funktionshindrade till utvidgat avsvar personer s.k. ädelreformen, våra förslag med bl.a. nytt följd av den egna LSS förändrade statsbidragskommunalt ansvar enligt samt 199192150. Detta sammantaget att vi i regler prop. gör första förordar konsekvent tillämpning den s.k. hand en av for nuvarande regelsystem för avtalsmodellen inom ramen och sjukresorna. Det bör därför kollektivtrafiken, färdtjänsten huvudmännen i län att besluta när och hur ankomma på varje sådan modell skall tillämpas. en Erfarenheterna avtalsmodellens tillämpning skall, anser av samlat och prövning framtida modell ske vi, följas upp en av en senast år 1996. Därmed möjliggörs också en kontrollstation

248 Resemojjligheter SOU 199252

innan en eventuell förändring enhetlighet inom EG träder om i kraft from. år 1998. För att prövningen lagfäst modell skall kunna ske av en senast år 1996 skall de kompetens- och

ñnansieringsmässiga förutsättningarna för modellen klaras ut genom att besluts-

underlag tas fram som bl.a. omfattar effektema av en lagreglering.

Anpassning av fárdmedel, terminaler

och miljöer

11.5.1 Handikapporganisationernas forändringskrav

Av transportrådets utvärderingsrapport och remissinstansernas synpunkter framgår att problemen i trañkförsörjningen för funktionshindrade inte bara personer, gäller kollektivtrafiken utan i än högre grad miljöförhållanden som regleras i plan- och bygglagstiñningen. Därutöver vill Vl betona vikten av god information och service för ett tryggt och ändamålsenligt resande. Bristerna i hela reskedjan miljöer, terminaler, färdmedel samt även information och service bekräftas handikapp- - av organisationerna i svar på en enkät som vår utredning tillställt dem. Frågorna i enkäten har bl.a. gällt uppenbara och väsentliga hinder i användningen av kollektivtrafiken samt organisationernas tre viktigaste forändringskrav när det gäller anpassning. Elva riksorganisationer har svarat. Förändringskraven redovisas kortfattat enligt följande.

De handikappades riksförbund DHR sina viktiuppger som gaste krav Plana insteg. Bättre miljö i och utanför fárdmedel och terminaler. Praktisk hjälp. Synskadades riksförbund SRF Förbättrad orienterbarhet i miljöer och terminaler. Personlig service. Tillgänglig information. N eurologiskt handikappades riksförbund NHR N ivåfria insteg. Tillgängliga toaletter. Personlig service och hjälp med bagage. Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar

SOU 199252 Resemojligheter 249

RBU Tillgänglighet för rullstolsburna tillpersoner genom räckligt breda dörrar och plana insteg. Förbundet blödarsjuka i Sverige FBIS Terminaler och färdmedel är anpassade till rörelsehindrades behov. Närhet till som kommunikationer. Ingen trängsel, inga köer och sittplatser under väntan och på fárdmedlet. Hjärt- och lungsjukas riksförbund RHL Bussar i beställnings- och längre linjetrafik med hiss, plant golv och rymlig

toalett. Åtgärder för att minska gångavstånd.

Hörselskadades riksförbund HRF All information som idag akustiskt avgångar, ankomster, förseningar etc. skall ges om även ges visuellt. Bra ljudmiljö och teleslingor installerade vid kassor och informationsdiskar. Ökad handikappkunskap hos anställda som leder till positiva attityder. Riksförbundet mot astma-allergi RmA Rätt till helt rökfri miljö. Möjlighet att åka kollektivt utan att behöva ha närkontakt med djur. Bättre städning av de gemensamma fárdmedlen. Riksförbundet för mag- och tarmsjuka RMT Toaletter på terminaler och i fordon. Vid längre resor, kost är lämplig. som Svenska Celiakiförbundet Vid längre med tåg, flyg resor eller båt önskas bröd utan gluten-, komjölks- och sojaprotein. Utbildning och information till personalen i kollektivtrafiken. Riksförbundet för Social och Mental Hälsa RSMH För personer med fobisk ångest, rätt till individuella transportlösningar.

Betydelsen av trygghet i resandet service, information och

-

attityder bekräftas både av handikapporganisationerna och

-

genom års forsknings- och utvecklingsarbete. Vi förut-

senare

sätter att arbetet med detta fortsätter att utvecklas, bl.a. genom diskussioner mellan handikapporganisationer och myndigheterentreprenörer och genom forskning.

11.5.2 Lagstiftningen

Lagen 1979558 om handikappanpassad kollektivtrafik gäller sådan trafik för personbefordran tillhandahålls all-

som

mänheten mot ersättning. Av 2 § framgår att lagen är koncen-

trerad till anpassning av färdmedlen.

2 § Den har tillsyn över kollektivtrafik och den utövar som som sådan trafik skall se till att trafiken anpassas med hänsyn till

250 Resemojjligheter SOU 1992.52

handikappade. Därvid skall följande iakttas. När kollektivtrafik planeras och genomförs skall handikappades särskilda behov beaktas så långt det är möjligt. De färdmedel används skall så långt det är möjligt som vara lämpade för handikappade resenärer.

Plan- och bygglagen 198710 omfattar, framgår kapitsom av let plan- och byggfrågor, bestämmelser för planering om av mark och vatten och för byggande. I lagens 2 och 3 kap. finns bestämmelser tillgänglighetskrav i samband med bebygom gelsemiljöns utformning, ny- och ombyggnation av byggnader samt krav som gäller vid ianspråkstagande tomter och av anordnande av allmänna platser. I 17 kap. 21 § finns bestämmelser med referens till lagen handikappanpassad kolom lektivtrafik. Paragrafen har följande lydelse.

21§ Bestämmelserna i 82a§ tredje stycket byggnadsstadgan 1959612 om handikappanpassning vissa byggnader skall av fortfarande tillämpas.

82 § tredje stycket byggnadsstadgan har följande lydelse a

Bestämmelserna i 42 a§ första stycket handikappanpassom ning skall tillämpas även i fråga byggnad, har uppförts om som före den 1 juli 1977 eller för vilken byggnadslov har beviljats före nämnda dag, om det i byggnaden finns utrymme för resande i sådan kollektivtrafik som avses i lagen 1979558 om handikappanpassad kollektivtrafik. Därvid skall tillses att sådant utrymme anordnas så att det uppfyller skäliga anspråk på handikappanpassning. Regeringen eller myndighet som regeringen utser föreskriver vid Vilken tidpunkt anpassningen skall vara slutförd.

Plan- och bygglagen täcker in krav på tillgänglighet i nybyggnad eller nyanläggning byggnader, tomter och allmänna av platser. Vidare är om- och tillbyggnad av byggnader reglerad. Även bestämmelser för äldre terminalbyggnader finns knutna till lagen. Någon i föreskrifter avgränsad tidpunkt då äldre terminalbyggnader skall vara anpassade finns dock inte. Vad som saknas i plan- och bygglagen är bestämmelser om hållplatser för kollektivtrafik där hållplatsen inte finns i en byggnad. Av det skälet föreslår vi i kap. 9 att ett stadgande om hållplatser sker i 3 kap. 20 § plan- och bygglagen.

Resemojligheter 251 SOU 199252

Plan- och betydelse för

11.5.3 byggfrågornas

resandet

I utformning boende och miljö för funktionskapitel 9 om av hindrade föreslår vi ändring i plan- och bygglagen så att tillgänglighetsaspekter dignitet hälsa och säkerges samma som het m.fl. frågor när det gäller länsstyrelsens möjlighet att häva kommunala planer. Vidare föreslår vi att en skärpning av plan- och bygglagen skall ske i fråga tillgänglighet till om gatumiljöer och allmänna lokaler. Vi understryker hur viktigt det är med ordentlig upprustning av gator och lokaler och en lägger förslag om ett tioårigt anpassningprogram. I detta avsnitt skall vi ge några ytterligare synpunkter på frågan om förflyttningsmiljöer. Det stora problemet är, menar vi, de många befintliga terminalerna, hållplatsema och gatumiljöema är dåligt anpassade till personer med rörelsesom och orienteringshinder. Från vår sida vill vi särskilt understryka vikten av att terminaler har tillgängliga och användbara toaletter och att information vid stationer kan så att personer med hörselges och kan tillägna sig informationen. Vi vill synnedsättningar också framhålla att måste finnas vid terminaler och ramper hållplatser i den mån kraven på tillgänglighet inte uppfylls fordon med plana insteg eller installerad lyft. genom När det gatumiljöer vill vi framhålla att trottoarkangäller ter skall fasas så att rullstolsburna kan komma fram samt att gångstråk görs hinderfria med tanke på personer som har I det fallet finns erfarenhet från bl.a. syrmedsättningar senare Nederländerna och Storbritannien där systemlösningar med ledstråk har prövats. För att inte avfasade trottoarkanter skall ge upphov till problem för personer som har syrmedsättningar förslår vi att avfasade kanter förses med gummimatta med knottrer modell har i Nederländerna. enligt som prövats

11.5.4 Ändring i lagen om handikappanpassad

kollektivtrafik

Funktionshindrades möjligheter att med kollektivtrañresa ken förutsätter att såväl fárdmedel gatumiljöer, terminasom

252 Resemojligheter SOU 199252

ler och hållplatser är tillgängliga. Det förutsätter också att väghållningen inte minst vintertid är sådan att funktionshindrade kan ta sig fram. Lagen om handikappanpassad kollektivtrafik anger regler för fardmedlens anpassning. För att tydliggöra att kollektivtrafiken sett från den funktionshindrades synvinkel helär en het och bygger på ett samspel av anpassning i hela reskedjan vi att det är motiverat att ange detta samspel genom att anser i lagen handikappanpassad kollektivtrafik införa paraom en graf som hänvisar till de delar i plan- och bygglagen som gäller tomter, allmänna platser, byggnader och terminaler. Vidare Vi att lagen handikappanpassad kollektivmenar om trafik behöver ändras så att begreppet resenär med funktions-

hinder används istället för ordet handikappad. Ändringsför-

slaget följer av Vårt synsätt att handikapp inte skall ses som en egenskap hos utan ett förhållande mellan en en person som funktionshindrad person och omgivningen. Vi också att 2 andra stycket bör utgå. Efter mer än anser tio års anpassningsarbete finns inte skäl, vi, att ha kvar menar skrivningar i lag som har en diskriminerande utformning genom att ange att handikappades särskilda behov skall beaktas så långt det är möjligt. Funktionshindrade personers behov skall självklart beaktas fullt ut och utan inskränkningar. I fråga anpassning färdmedel vill vi göra en viss om av ändring i lagen och markera att regeringen eller myndighet regeringen utser skall föreskriva vid vilken tidpunkt ansom passningsâtgärdema skall vara slutförda. Vi anger i nästa avsnitt de tidpunkter som vi anser lämpliga. Vi vill även lagfasta att handikappombudsmannen får meddela förelägganden föreskriven anpassning fardmedel. I om av beslut om föreläggande skall handikappombudsmannen kunsätta ut vite. Handikappombudsmannens roll och rättsmena del redovisas i kapitel 15 om bevakning av funktionshindrades likställighet med andra invånare.

11.5.5 Standard på färdmedel

Vi anför i huvudbetänkandet att vi delar transportrådets synsätt i utvärderingsrapporten 19903 att anpassningen kolav

SOU 199252 Resemojligheter 253

lektivtrafiken spårbunden trafik, bussar; flyg och fartyg - skall fortgå och vidareutvecklas under 1990-talet för att en kollektivtrafik för alla skall kunna skapas. Vår kritik råav dets mål för 1990-talet gäller i huvudsak oklarhet angående tidpunkterna för genomförande av nya åtgärden Vår avsikt här är att tidpunkt och krav beträffande fárdmedel ange nya som går utöver transportrådets föreskrifter Vidare skall vi ange operationella mål för trafikering vilket innebär krav riktade till transportföretag även i fråga befintliga fordon. om

Bussar

Totalt finns det omkring 13 500 bussar i landet. Av dessa används 10 000 i tätorts- och länstrañk. Antalet ca nyregistrerade bussar år är drygt 1 000 vilket innebär att än per mer 3 000 fordon är anpassade enligt de föreskrifter gäller for som 1989 och års modeller. Livslängden för bussar brukar senare vanligen beräknas till ca 15 år. Transportrådets föreskrifter för bussar åtskiljer sådana fordon som är byggda för 13 eller fler och fordon för passagerare mindre antal passagerare. Kraven på insteg i de större fordonen är att i minst en dörröppning skall den första fotstegshöjden över vägbanan inte överstiga 200 Bussen skall mm. vara eller bli lättillgänglig för rullstol. På bussar vill vi ställa det generella kravet att dessa från 1995 års modell antingen skall låggolvskaraktär med vara av plant insteg eller vara försedda med rullstolslyit. Därtill vill vi ställa kravet på bussar används i som långväga linje- och beställningstrañk att dessa från 1995 års modell skall omfattas krav på rullstolstillgängliga toaletter. av När det gäller tätortstrañk vill vi göra en markering i förhållande till den situation som gäller enligt lagen och förordningen om handikappanpassad kollektivtrafik. I förordningens 3§ anges att hänsyn skall tas till de särskilda förhållanden för kollektivtrafiken som gäller i tätortsområden. Förordningen har i denna del inneburit att föreskrifter gjort undantag från tillgänglighet för bussar som är konstruerade for renodlad stadstrañk. Skälet för detta undantag har varit att rullstolsburnas behov att färdas med dessa bussar har av ansetts krocka med andra resenärers behov att komma till av

254 Resemojligheter SOU 199252

och från arbetet snabbt. Förordningen skrevs med utgångspunkt från situationen att lyftar behövde användas rullom stolsburna skulle färdas och att ombordtagningen skulle ta alltför lång tid. Detta vi inte gäller i samband med menar låggolvsbussar, som är det alternativ som är mest adekvat i tätortstrafik. Ett argument att säkringen rullstolen tar tid av anser vi i och för sig är riktigt men att denna tid är så liten att argumentet inte har tillräcklig tyngd. Rullstolsbuma bör alltså kunna färdas kollektivt i tätortstrañken i nya bussar från och med 1995 års modeller.

Spårbundna fordon

Spårbundna fordon används i drift betydligt längre än bussar En vanlig livslängd är 30 år. Tid från beställning till leverans är för dessa fordon betydligt längre än för bussar. Fordonen delas in i loktågvagnar, motorvagnssätt, förortståg, spårvagnssätt och tunnelbanesätt.

Loktågvagnar

I landet finns drygt 1 300 loktågvagnar i drift, omkring varav 1 100 är sov-, ligg- och sittvagnar. Av dessa har 374 eller 34 % den högre grad anpassning gäller för fordon har av som som levererats fr.0.m. år 1984. Kraven innebär i förhållande till tidigare årgångar bl.a. att instegs- och inre dörrar är bredare och att toalettutrymmet är dimensionerat för resenär i transportstol. För 38 av nämnda vagnar har SJ genomfört en anpassning som överstiger kraven i föreskrifterna. Dessa s.k. familjevagnar som är avsedda för InterCity-trafik, har lyft på ömse sidor om vagnen och två platser där kan sitta i personer egen rullstol under färd. Sista leverans av vagnar sker under år 1992. Kostnaderna för lyft på ömse sidor är av en vagn enligt SJ 250 000 kronor. Planer finns inte på ytterligare anpassning av befintliga vagnar. Under perioden fram till år 1994 skrotas omkring 100 vagnar till följd förbud att ha av material i innehåller asbest. vagnar som

Motorvagnar i länstrafik

Som en följd av 1988 års trañkpolitiska beslut överfördes 76 motorvagnar till trafikhuvudmännen i länen för användning i länstrañken. 24 är kvar i SJ regi för trafikering vagnar s av

SOU 199252 Resemöjligheter 255

inlandsbanan. Vagnarna är byggda under slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet. De omfattas därför inte av de krav ställs i föreskrifter levererade fr.o.m. år som om nya vagnar 1984. I samverkan med Transportforskningsberedningen har i Värmlands län och i Jönköpings län sammanlagt 10 vagnar byggts om och anpassats till viss del för funktionshindrade personer. Dörrar mellan vestibul och salong har breddats och plats för en resenär i rullstol har iordningställts. Toaletten var tidigare inte anpassad och har inte åtgärdats. Den handikapp-

anpassning som har orts beräknas kosta 20 000 kronor per

vagn. Anpassning av ytterligare vagnar är inte planerad.

Förortståg

Som förortståg för pendling i storstadsregionerna används knappt 200 fordonssätt med vardera två Hälften vagnar. av sätten är äldre typ medan de övriga med beteckningen X 10 av är levererade under 1980-talet. De omfattas i merparten fall av de senaste föreskrifterna gäller fordon from. år som nya 1985. Fortfarande pågår beställningar av denna typ av fordonssätt. Utöver två sittplatser, särskilt avsedda och markerade för funktionshindrade finns ingen högre grad personer, av anpassning. Trapporna är höga och lyftar och ramper saknas. lbalett är inte installerad till följd av att resorna bedöms som tidsmässigt korta. Kostnaden för ett nytt X 10-tåg är 20-30 miljoner kronor. Mot slutet av decenniet finns behov av att ta äldre fordonssätt trafik. Från tidpunkt finns därför ur samma skäl att upphandla förnyad version förortståg. en av Utöver nämnda pendeltrafik har Stockholmsregionen även trafik genom tunnelbana och särskilda banor såsom Saltsjöbadsbanan, Roslagsbanan, Lidingöbanan och Nockebybanan. För tunnelbanan används idag 875 i tågsätt 6 Vagnar om eller 8 vagnar. En förnyelse är planerad från år 1996 med 40 och större år. Bl.a. för rull-

nya vagnar per avses utryImnen

stolsburna personer att förbättras. Saltsjöbadsbanan trafikeras av 28 fordon med i stort sett turmelbanestandard. Någon förnyelse är inte planerad. För Roslagsbanan med ca 80 fordon pågår en förnyelse. Hela vagnsparken skall ersättas med 100 vagnar som är under leverans. På grund av låga plattformar har även den materielen utformats med steg inne i nya vagnarna. Lidingö- och Nockebybanoma utnyttjar äldre spårvag-

256 Resemojligheter SOU 199252

har moderniserats under 1980- och 1990-talen. Vagnar som är avsedda att köras till år 2005 har inre steg. narna som ca

Regional tågtrafik

För den längre regionala trafiken, utöver länstrafiken och pendlingstrafiken i storstadsregionerna, används bl.a. en variant X 10 som har benämningen X 12. X 12-trafiken som av består av åtta fordonssätt är bättre anpassad till långväga trafik än ursprungsvarianten. Även detta fordonssätt har nackdelar handikappsynpunkt. Toaletterna är t.ex. små. ur För rullstolsburna fimis dock rullstolsramp medföljer en som varje fordonssätt. X 12-trafiken ägs Storstockholms lokalav trafik AB och hyrs SJ. Hyrtiden går ut år 1996. Av det av skälet anser SJ att möjligheter saknas att genomföra en högre grad anpassning till funktionshindrade behov. av personers För regional trafik finns planer på ett nytt tåg med instegsmått motsvarar svenska genomsnittsplattformar. som Tanken är att varje fordonssätt skall ha är tillen vagn som gänglig i alla avseenden for funktionshindrade. Två versioner tåget diskuteras, dels större variant med omkring 200 av en platser, dels mindre på 100-120 platser. Intressenter i fråga en om ett nytt regionaltåg är såväl SJ som några av länstrafikbolagen. Beslut om upphandling har ännu inte fattats. Det innebär att det kommer att ta minst fem år innan ett nytt tåg tas i drift. Under år 1992 har Blekinge länstrafik investerat i ett nytt regionaltåg. Upphandlingen gäller sju dansktillverkade tågsätt där varje sätt har tre permanent hopkopplade delar. Varje sätt har hög grad handikappanpassning. Utrymme finns en av for personer sittande i rullstol. Servering sker vid den enskildes plats. Dörrar öppnas att knapp berörs. Toagenom en letter är anpassade. En särskild karta finns med ljussignaler visar till vilken station tåget är på väg och vid vilken som station tåget har stannat. Tåget saknar plana insteg eller fast monterad lyft. Som alternativ finns vid samtliga stationer en lyft drivs elektriskt. som I fråga motorvagnssått finns ytterligare modern om en variant. Det är det X 2000-tåget mellan Stockholm och nya Göteborg. 20 tågsätt med fem vagnar vardera är i drift. I varje tågsätt finns med rullstolslyfc på ömse sidor av tåget en vagn

sou 199252 Resemojligheter 257

och fullständig anpassning i övrigt. Kostnaden för ett. sätt med drivenhet och fem SJ 90 vagnar uppges av vara ca miljoner kronor

Spårvagnar

Stockholm, Norrköping och Göteborg använder spårvagnar i den lokala trafiken. Antalet spårvagnar i dessa städer år var 1990 knappt 300 stycken. Göteborg har den mest som omfattande trafiken har sedan år 1985 investerat i 80 nya fordon varav inget är tillgängligt för rullstolsburna personer annat än med manuell lyft I Stockholm pågår diskussion om låggolvsspårvagnar för en ny snabbspårlinje som byggas avses fr.o.m. år 1995. Den modell för spårvagn diskuteras har som ca 60 % golvytan liggande i nivå med låga plattformar. Samtav liga dörrar är anslutna till det låga golvet. En låggolvsspårny vagn kostar 13-15 miljoner kronor. En spårvagn utan låggolv är ca 2 miljoner kronor billigare.

Flyg

Föreskrifterna för flygplan och båtar omfattar trafik i inrikesfart. För flygtrañk uppmärksammar vi i vårt huvudbetänkande behovet av att stolskonstruktioner vidareutvecklas så att individuella behov bättre kan tillgodoses. Vi vill här anföra att det även är angeläget med snabb utveckling en av lyftanordningar för användning vid flygplatser som saknar direktinsteg till flygplanen. Under 1980-talet prövades olika idéer lyltar. Bl.a. gjorom des experiment med gaffeltruckslyft, lyftkorg på lyftarm till lastbil och lyftplatta från VW-buss. Även trapprullstolslyftar diskuterades. Inget förslagen ledde fram till föreskrifter av om lyfcar. På marknaden finns flera varianter nu av steglyftar. En arbetsgrupp vid Handikappinstitutet har påbörjat arbete med standardiseringsfrågor, bl.a. av dessa typer av lyftar. Ett antal år behövas för att utveckla god standard. Kostnaden anses en för nuvarande trappstegslyflzar är 50 000 kronor Antalet ca lyftar soIn behövs per flygplats beror på flygplatsens storlek och intensitet i fråga avgångar. Flertalet flygplatser torde om klara sin service med lyft. en

258 Resemojligheter SOU 199252

Informationssystem m.m.

Inom den kollektiva trafiken tillämpas alltmer teknikstyrd service, dvs självbetjäningssystem. Informationssystem, biljettförsäljning och biljettkontroll automatiseras. De aktuella föreskrifterna gäller fárdmedlen och i viss mån informationssystem. Nya krav måste omfatta informationsfrågan i en vidare bemärkelse, dvs även biljett- och kontrollsystem m.m. som kan komma att teknikstyras. Det måste, vi, säkras att funktionshindrade får möjlighet att skaffa anser upplysningar om reseförbindelser, tider m.m. Funktionshindrade måste också kunna få del av information på terminaler, hållplatser och färdmedel. Det måste därtill säkras att personer med olika funktionshinder kan förstå och använda utrustningen. Ytterligare krav är att biljettförsäljning, biljettkontroll, spärrsystem m.m. ges en utfornming så att personer med olika funktionshinder kan förstå och använda utrustningen. Automatiska stationsutrop saknas i många bussar, tunnelbanevagnar och spårvagnar. Detta anser vi bör åtgärdas. Kostnaderna för sådana tekniska system understiger 10 000 kronor per fordon.

11.6 Förslag

Vårt mål är kollektivtrafik för alla, där inriktningen är en en klar förbättring av de allmänna förflyttningsmiljöema, terminalerna och färdmedlen. Den enskilde skall kunna på resa egen hand även med de allmänna trafikmedlen.

En eñektivare trafikorganisation i län och kommuner

Med ansvars- och finansieringsprincipen grund har vi som diskuterat olika lösningar för att få till stånd ett samlat ansvar på länsnivån för kollektivtrafik och färdtjänst. Även riksfardtjänst och sjukresor har behandlats liksom för- och nackdelar med en avtalsmodell respektive en lagreglerad modell. När det gäller avtal mellan huvudmän samordning konom staterar Vi att samverkan mellan länstrafik, kommuner och landsting har ökat under den senaste tiden och att samordning av samhällsbetalda transporter prövas och utvecklas runt omkring i landet. Särskilt gäller detta ifråga om färdtjänst och

Resemojligheter 259 SOU 199252

sjukresor Kostnadsskäl driver på utvecklingen i riktning mot högre grad samordning. Mot den bakgrunden gör vi en av bedömningen att en potential finns även i fråga om samordning mellan kollektivtrafik och kompletterande trafiksystem. Vi har diskuterat lagreglerad modell för ett samlat anen och samordning kollektivtrafik, färdtjänst i lokalt, svar av

regionalt och interregionalt resande och sjukresande och ort

bedömningen att lagreglerad modell är ett kraftfullt inen strument för att realisera ansvars- och finansieringsprincipen. Vi stannar emellertid för att i nuläget inte föreslå sådan en lösning eftersom avtalslösningar träffas i ökad utsträckning ute i landet. De olika former för avtal om samlat ansvar och finansiering bör därför ges tid för uppbyggnad. Vi föreslår att frågan om lagreglering av ett samlat ansvar på länsnivån för kollektivtrafik, färdtjänst i lokalt, regionalt och interregionalt resande samt sjukresor skall prövas senast år 1996. En bedömning skall då göras lagreglering behövs om för att nå ett samlat för nämnda trafik. För att prövansvar ningen skall kunna ske senast år 1996 föreslår vi därtill att förutsättningarna för lagfäst modell skall klaras ut dessfören innan att beslutsunderlag tas fram bl.a. omfattar genom som effekterna lagreglering för kommuner och landsting i av en fråga kompetens- och finansieringsfrågor. Genom att fråom lagreglering prövas år 1996 möjliggörs också kongan om en trollstation innan en eventuell förändring om enhetlighet in- EG träder i kraft fr.o.m. år 1998. om

Ändring i lagen om handikappanpassad kollektivtrafik

Vi har diskuterat resandemöjligheter med utgångspunkt från såväl färdmedelsförhâllanden förflyttningsmiljöen Därvid som har vi berört både lagen 1979558 om handikappanpassad kollektivtrafik och plan- och bygglagen 198710. Förslag om plan- och bygglagen redovisas i kapitel 9 Funkändringar i tionshindrade och utformningen bostäder och miljöer. I föreav liggande kapitel har dessa ändringar undersökts med referens till enskildas möjligheter att förflytta sig till och från färdmedel. När det färdmedel har vi diskuterat såväl behovet gäller av ändringar i lagen handikappanpassad kollektivtrafik som om nya krav på fordonens tillgänglighet.

260 Resemojligheter SOU 199252

Vi föreslår att lagen handikappanpassad kollektivtrafik om 1979558 tillförs paragraf hänvisar till plan- och en ny som bygglagen 198710 för de delar i plan- och bygglagen som gäller tomter, allmänna platser, byggnader och terminaler Avsikten med den nya paragrafen är att tydliggöra att resandemöjligheter för funktionshindrade förutsätter att inte bara fardmedlen anpassas utan att detta även sker i övriga delar av reskedjan. Utöver handikappanpassning av exempelvis trottoarer, terminaler, hållplatser och gator måste också väghållningen fungera. Vidare föreslår vi att lagen handikappanpassad kolom lektivtrafik ändras så att begreppet resenär med funktionshinder används istället för ordet handikappad. Vi föreslår också att 2 andra stycket skall utgå. I texten anges att handikappades särskilda behov skall tillgodoses så långt det är möjligt i samband med planering och genomförande av kollektivtrafik. Efter än tio års anpassningsarbete mer finns inte skäl, menar vi, att ha kvar skrivningar i lag har som en diskriminerande utformning genom att ange att handikappades särskilda behov skall beaktas så långt det är möjligt. Funktionshindrade personers behov skall, anser vi, självklart beaktas fullt ut och utan inskränkningar. I fråga anpassning färdmedel föreslår vi viss ändom av en ring i lagen och markerar att regeringen eller myndighet som regeringen utser skall föreskriva vid vilken tidpunkt anpassningsåtgärdema skall vara slutförda. Vi föreslår även att lagen tillförs paragraf att en som anger handikappombudsmannen får meddela de förelägganden som behövs för att föreskriven anpassning fardmedel skall av genomföras. I beslut föreläggande skall handikappombudsom mannen kunna sätta ut vite.

Anpassning av färdmedel

Ifråga om krav på bussar föreslår vi att dessa från 1995 års modell antingen skall vara av låggolvskaraktär med plant insteg eller vara försedda med rullstolslyft. Vi föreslår även att

SOU 199252 Resemojjligheter 261

bussar som används i långväga linje- eller beställningstrañk från 1995 års modell skall omfattas krav på rullstolstillav gängliga toaletter. Vi föreslår därtill att rullstolsbuma skall kunna färdas kollektivt i tätortstrafiken i bussar från och nya med 1995 års modell och att därmed nuvarande undantag från tillgänglighet för bussar är konstruerade för renodlad som stadstrañk upphör. Vi framhåller i kapitlet att spårbundna trañkslag har en dubbelt så lång livslängd bussar och att enbart krav på som nya fordon därför inte kan anses tillräckligt för att nå en högre grad anpassning inom rimlig tid. Krav på fordon bör av en nya därför, anför vi, kompletteras med krav på installationer och ombyggnader i befintliga materiel. Utöver tidsskäl är kostnader för fordon ytterligare ett skäl till detta. nya Vi föreslår mot given bakgrund att för samtliga rälsburna trañkslag skall fordonssätt som levereras fr.o.m. år 1997 nya ha minst är fullständigt anpassad till funktionsen vagn som hindrade behov. Det innebär bl.a. att vagnen skall personers konstruerad för plant insteg i förhållande till normalvara en hög plattform alternativt att rullstolslyft skall finnas. Det innebär vidare att rullstolstillgängliga toaletter skall finnas i fordonssätt används i regional och interregional trafik. som För att därutöver öka graden anpassning föreslår vi av dessutom att vid trafikering minst 50 % av alla avgångar med rälsburna fordon i regional och interregional trafik år 2002 skall ske med fordon är tillgängliga i fråga om toaletter som och passage till och från vagn och station. För år 2012 anger vi att 100 % av alla avgångar skall ha nämnda anpassning. Anpassning i fråga insteg kan utöver komplettering eller om ombyggnad fárdmedel även tillåtas ske genom anpassning av plattform eller användning av ramp eller lyft vid av genom plattform. För rälsburna fordon i lokal trafik skall gälla samkrav, dock med undantag för toalett. ma I fråga flygtrañk föreslår vi att lyftanordningar skall om finnas inom tvåårsperiod fr.o.m. lagens ikraftträdande vid en landets samtliga flygplatser som i dag saknar direktinsteg. Beträffande biljett; kontroll- och informationssystem i samband med kollektivtrafik föreslår vi att dessa skall vara utformade och ha teknik medger användbarhet och fören som ståelse även för funktionshindrade Vi föreslår vidare personer. att automatiska stationsutrop skall vara installerade och an-

262 Resemojligheter SOU 199252

vändas i samtliga bussar, tunnelbanevagnar och spårvagnar från år 1995 i tätortstrañk.

11.7 Kostnader

För de reformförslag lämnas till förbättring funktionssom av hindrades resemöjligheter beräknas merkostnader enligt följande i 1991 års prisläge.

Bussar

Totalt finns det omkring 13 500 bussar i landet. Av dessa används 10 000 i tätorts- och länstrañk. Antalet nyregistreca rade bussar år är 1 000.1 per ca Vanliga 12-metersbussar för 13 eller fler passagerare kostar i 000 kr. Ett låggolvsfordon med plant insteg i inköp ca 1 300 storlek beräknas för närvarande vara ca 20 % dyrare samma till följd av utvecklingskostnader. En successivt utvidgad producentkonkurrens antas medföra halvering denna meren av kostnad till 10 %. Merkostnaden fordon blir med denna ca per lägre procentandel ca 130 000 kr För bussar i långväga linje- och beställningstrañk är lyft i merparten fall det alternativ som är mest lämpligt. Lyft i mittdörren till buss innebär en merkostnad med ca 75 000 en kr och rullstolstillgänglig toalett längst bak i bussen en en merkostnad med ytterligare omkring 45 000 kr.3 Totalt alltså 120 000 kr. finns för långfárdsbuss med rullstolslyñs, rull- Prisuppgift en stolstillgänglig toalett, installation hörselslinga och fastänav ordningar för tio rullstolar. Merkostnaden är 155 000 krf ca Eftersom flertalet nyregistrerade bussar kommer att användas i tätorts- och länstrañk antar vi att merkostnaden i för angiven anpassning blir 130 000 kr genomsnitt ovan per fordon. Den årliga merkostnaden år fr.o.m. år 1995 till år 2010 per beräknas till 130 mkr.

1 Källa Kommunikationsdepartementet och trafiksäkerhetsverket 2 Källa Uppsala Buss AB 3 Källa Oscarshamns Omnibuss AB 4 Källa Oscarshamns Omnibuss AB

SOU 199252 Resemojligheter 263

Trañkföretagen får bära merkostnaderna. För den trafik som omfattas av trafikhuvudmännens ansvar blir det dock kommuner och landsting som ytterst får bära kostnaderna.

Rälsburna fordonssätt Kostnader för anpassningsåtgärder fordonssätt kan inte i nya anges innan upphandling har skett. Vi gör bedömningen att anpassningskostnaderna för nya tågsätt ingår som en naturlig del i totalkostnaderna och därför inte kan För anges. nya spårvagnar redovisar vi dock uppskattad merkostnad. en Krav på installationer och ombyggnader i befintliga materiel innebär merkostnader. För såväl loktågvagnar; förortståg som spårvagnar uppskattar vi kostnaden till 300 000 kr per fordonssätt. Summan motsvarar kostnader för lyftar på SJ s familjevagnar plus 50 000 kr för kompletterande anpassning. I fråga om regional trafik och länstrafik, utöver storstadsregionemas pendeltrafik, förutsätter vi att en övergång sker till nya fordon under perioden 1997-2002. Ombyggnad av äldre fordon i länstrafik för att tillmötesgå våra krav på tillgänglighet bedömer vi mindre trolig. som

Loktågvagnar

För loktågvagnar gör vi följande kalkyl på grundval underav lag från SJ. Fr.o.m. 1994 beräknas SJ ha 1 000 för vagnar persontransporter. Med utgångspunkt från kravet att en vagn per fordonssätt skall anpassas räknar vi med att 100 vagnar behöver fram till år 2002. Hälften dessa är modelanpassas av ler som har tillverkats under 1980-talet och den andra hälften tidigare. Anpassningskostnaden per vagn är ca 300 000 kr för dem som tillverkats under 1980-talet. Kostnaden blir då 15 mkr för 50 vagnar. För resterande hälft som kostar dubbelt så mycket att anpassa, dvs. 600 000 kr blir totalkostnaden ca 30 mkr. Sammanlagd kostnad under perioden 1997-2002 blir knappt 45 mkr. Om kostnaden fördelas per år blir årskostnaden 9 mkr. Under perioden 2002-2012 räknar vi med att endast 50 behöver på grund att lika många fortvagnar anpassas av löpande anpassas vid nyinköp. Merkostnaden för att anpassa

264 Resembjligheter soU 199252

de äldre vagnarna blir 15 mkr, vilket ger en årskostnad på 1,5 mkr SJ förväntas bära de angivna merkostnadema.

Förortståg

Enligt vad vi inhämtat finns för närvarande knappt 200 tågsätt med två vagnar i varje som betraktas som forortståg. Vi antar att 50 sätt förnyas fram till år 2002 och att motsvarande antal får byggas om for 300 000 kr per tågsätt for att uppfylla kraven år 2002. Merkostnaden for ombyggnaden blir 15 mkr. För nyinvesteringen beräknas ingen merkostnad. Årskostnaden under perioden 1997-2002 blir därmed 3 mkr. Givet samma nytillskott och ombyggnad under perioden 2002-2012 blir kostnaden densamma medan årskostnaden halpå grund den längre perioden. Årskostnaden blir 1,5 av

vera mkr.

Lokaltrañkbolagen i Stockholm och Göteborg samt Länstrañkbolaget i Malmöhus får bära kostnaderna.

Regionaltåg

För regionaltåg räknar vi med att kraven på handikappanpassning klaras genom att helt nya fordonssätt levereras mellan år 2002 och 2012. SJ uppger att anpassningskostnader för nya regionaltåg inte skall betraktas som merkostnader, eftersom anpassningen naturligt ingår.

Spårvagnar

Mot bakgrund våra förslag skall 50 % alla spårvagnar av av

ca 300 handikappanpassas fram till år 2002. Kostnaden be-

räknas till 300 000 kr fordonssätt och den totala merkostper naden till 45 mkr. Per år blir det 9 mkr. Vi räknar vidare med att 30 spårvagnar tas drift under ur perioden 2002-2012 och att 30 nya tillkommer. Merkostnaden for handikappanpassning av dessa beräknas till 2 mkr per språrvagnssätt vilket ger en sammanlagd merkostnad på 60 mkr.7 Resterande icke anpassade fordon, 120 till antalet, byggs 5 Kostnader och antaganden har diskuterats med SJ 6 Kostnader och antaganden har diskuterats med Stockholms Lokalcrañk AB 7 Källa Stockholms lokaltrafik. Antaganden helt spårvagnssätt om nya har orts mot bakgrund av att Göteborgs spårvägar har 140 gamla sätt av 220 stycken totalt.

SOU 199252 Resemojligheter 265

till kostnad totalt 36 mkr. Per år blir den om en av ca summerade merkostnaden knappt 10 mkr. Kostnadsbärare blir Lokaltrañken och kommunerna i respektive ort.

Flyg

Fyra flygplatser i landet har nosbryggor. Resterande 37 saknar sådana och har inte heller lyftanordningar Enligt vårt förslag skall lyftanordningar installeras senast två år efter det att våra forslag i denna del trätt i kraft till en kostnad som antas bli 75 000 kr lyft. Den antagna kostnaden är 50 % dyrare per än de lyftar for andra liknande ändamål som finns i dag. Sammantaget blir kostnaden for alla flygplatserna knappt 3 mkr Flygplatsägaren, i allmänhet luftfartsverket, får bära de nya kostnaderna i form av en engångsinvestering. Summerad kostnad Merkostnaden for redovisade insatser under perioden 1997- 2002 beräknas till 755 mkr eller drygt 150 mkr per år. Under perioden 2002-2012 beräknas merkostnaden till drygt 1 430 mkr eller 140 mkr år. ca per

8 Källa Luftfartsverket antal flygplatser samt Jan Petzäll, transportom forskare kostnader. om

QÃRJM r.xi§s3m.aa A

SOlU 199252

12 Rätt till

grundläggande

telekommunikation

Förslag Allas lika rätt till grundläggande telekommunikationer på lika villkor garanteras i den kommande telelagen. En telefond inrättas. Den skall lämna stöd till enskilda for anskaffning dyrbar telekommunikationsutav rustning samt för merutgifter. Funktionshindrade skall inte betala mer än andra för teletjänster. Telefonden stöder även forskning och utveckling m.m. Fondens verksamhet finansieras solidarisk begenom talning från teleoperatörerna i proportion till deras respektive omsättning. Telefonden förvaltas av den nya telemyndigheten, inrättad fr.0.m. den 1 juli 1992. Utredningar av enskildas behov av telehjälpmedel skall ingå i landstingens skyldigheter avseende hjälpmedel. En frivillig varudeklaration av teleterminaler införs.

12.1 Grundläggande telekommunikation

-

funktionshindrades behov

I vårt land är telefontätheten hög och telefonen ett självklart kommunikationsmedel. För många människor med funktionsnedsättningar är telefonen helt nödvändig for kontakt med släkt och vänner, for att erhålla varor och tjänster, för information om samhällsñinktioner osv. Andra grupper, t.ex. döva kan inte använda telefonen. De tvingas ofta göra personliga besök for att kunna uträtta ärenden, som andra klarar av med ett enkelt telefonsamtal. Därför krävs förändringar som kan likställa funktionshindrade med andra telekunder och

268 Rätt till grundläggande telekommunikation SOU 199252

abonnenter. Vi både kostnads- och utrustningsaspekter. avser För att inblick i olika behov redovisar vi inge en gruppers ledningsvis några situationsbilder.

12.1.1 Hörselskadade och döva

I SCBs undersökning Ohälsa och sjukvård Rapport 68, om nr 1989 angav 800 000 11,7 % i åldern 16 år och personer däröver att de har svårt att även med hörapparat höra vad som sägs i samtal mellan flera personer. Beräkningar visar att ca 250 000 personer bär hörapparat. Detta innebär att över 550 000 icke-hörapparatbärande är beroende god personer av eller mycket god akustisk förstärkning vid telefonsamtal. I det femte betänkandet från 1989 års handikapputredning, En väg till delaktighet och inflytande tolk for - döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och talskadade SOU 199197, anges att mellan 48 000 och 65 000 personer har en så svår hörselnedsättning att de är i behov tolk, tekniska av hjälpmedel eller alternativa kommunikationssätt för att kunna kommunicera med andra och med varandra. Av dessa personer är 8 000-10 000 barndomsdöva, 1 000 personer ca perso-

ner dövblinda och 4 000 vuxendöva. Övriga är

ca personer hörselskadade har uppenbara som svårigheter att kunna höra vad sägs i telefonen, även de har som om tillgång till hög förstärkning. Texttelefonen är ett viktigt kommunikationsmedel for många. Samtidigt finns det komplikationer. Det går mycket fortare att tala än att skriva på tangentbord. Ett samtal via texttelefon tar 3-10 gånger längre tid än motsvarande muntliga samtal. Detta leder till mycket höga telefonräkningar för många döva och hörselskadade personer. En annan nackdel med de långa samtalen är att telefonen är upptagen långa perioder till hinder för personer i omgivningen. Alla dövahörselskadade har inte tillräcklig hjälp textav en telefon. Många barndomsdöva har t.ex. svårt att klara en skriftlig kommunikation. Bildtelefonen är därför utmärkt en lösning for dem, eftersom den möjliggör visuell kommunikation på teckenspråk; deras forsta språk.

Rätt till grundläggande telekommunikation 269 SOU 199252

12.1.2 Synskadade

I den tidigare nämnda undersökningen SCB angav 144 000 av 2,1 % i åldern 16 år och däröver att de kan inte personer utan svårighet läsa vanlig text i en dagstidning med eller utan glasögon. Synskadades Riksförbund att det finns anger 30 000 med allvarliga syrmedsättningar, varav ca ca personer 20 000 är helt beroende av att få dagstidning på personer kassett. Iblefonitjänster har stor betydelse för synskadade bl.a. för att inhämta information som på annat sätt är tillgänglig för flertalet t.ex. nummerupplysning, tågtider. Den tekniska utbl.a. telefoner måste kunna medge ett säkert fornmingen av och smidigt bruk. För de allra flesta synskadade är knappsatsen på de modertelefonerna att föredra framför fmgerskivan men hinder na kan finnas På många telefoner sitter knapparna för tätt och saknar fördjupning. Det medför att fingrarna lätt halkar över till

intilliggande knappar. Knappsatsens utformning är på de flesta telefoner 4 rader med 3 kolumner med 1 längst till vänster På Teleupp verkets Voco-telefoner utgörs knappsatsen av sex rader med 2 kolumner Detta kan ställa till svårigheter i situationya t.ex. hotellrum. ner Många tjänster banker och andra företag erbjuder, t.ex. - som upplysning behållningen på bankkontot DataSvar, om användningen knapparna märkt respektive bygger på av #. En taktil märkning dessa knappar skulle i hög grad av underlätta för synskadade. På många telefoner är siffertangenterna blandade med andra funktionstangenter, t.ex. för olika programmeringsfunktioner, vilket ger avsevärda orienteringssvårigheter.

En telefon eller telefon med headset kan högtalande anses del i grundläggande utrustning för dem som under vara en en ett telefonsamtal vill göra anteckningar med punktskrift, vilket kräver att båda händerna används. speciellt de avsedda för kredit- Myntautomaterna som är kort problem för synskadade. Alla meddelanden som preger senteras visuellt på telefonens display teckenfönster, t.ex.

270 Rätt till grundläggande telekommunikation SOU 199252

Kortet felvänt, Slå din personliga kod, X kronor kvar, måste därför även kunna talad information. ges som Ett annat problem utgör de telefonautomater där man använder s.k. smarta kort. Dessa kort köper man i kiosker m.fl. försäljningsställen. Korten finns for närvarande i tre valörer, med 25, 50 respektive 100 markeringar Under telefonsamtalets gång tappas kortet successivt på markeringar tills kortet är tomt. Detta visas på telefonens display och är inte åtkomligt för synskadade. Dessutom tillkommer problemet att orientera sig om var de smarta korten säljs.

12.1.3 Rörelsehindrade

Ca 1 miljon i åldern 16-74 år är rörelsehindrade eller personer begränsat rörliga. Minst 250 000 har nedsatt kraft personer ocheller rörlighet i handarm. Många rörelsehindrade har på grund av funktionsnedsättningar svårt att hinna fram till telefonen när det ringer För deras del är fungerande telefonutrustning att en exempelvis ett antal telefoner är utplacerade i bostadens olika - rum, en telefonsvarare ger ett inspelat meddelande ber den - som uppringande vänta tills man hinner fram, en sladdlös telefon finns, större flexibilitet och obe- - som ger roende.

Många rörelsehindrade har svårt att använda ñngerskivan eller knappsatsen. För dem kan telefon med stora knappar en alternativt en nummerslagare till stor hjälp. En röststyrd vara nummerslagare skulle innebära ytterligare fördelar Högtalande telefon eller telefon med headset underlättar i hög grad för med minskad kraft och personer rörlighet i händerarrnar. Myntautomatemas utformning utgör stora problem for många rörelsehindrade. Endast i ett fåtal telefonautomater är myntapparaten så lågt placerad att rullstolsburen kan nå en den. Även då kan det vara omöjligt att använda den, då myntinkastet sitter for högt Många behöver också krok eller upp. en bygel att hänga luren på medan numret slås.

Utvecklingsstörda

Närmare 40 000 personer är utvecklingsstörda och får i något eller flera avseenden särskilt stöd enligt omsorgslagen. Däutöver finns många har mindre uttalade begåvningsnedsom

Rätt till grundläggande telekommunikation 271 SOU 199252

sättningar svårigheter bl.a. när det gäller att inhämta men skriftlig information. Utvecklingsstörda har behov lång inlämingstid personer av

och behöver konkret information. Symboler som vid läsning,

skrivning och räkning är hindrande och för vissa omöjliga att använda. Personlig hjälp är väsentlig. Många utvecklingsstörda har större svårigheter att använda moderna telefoner än äldre utrustning. Utbudet olika tjänster ökar, vilket bl.a. av medför flera symboler och variationer. Många är i behov av enkla nummerslagare med stora knappar. Det skulle även vara till stor hjälp för utvecklingsstörda personer om det fanns plastkort av kreditkortstyp med ett förprogrammerat kunde användas i telefonautonummer som mater och automatiskt slå numret. Utvecklingsstörda på tidig utvecklingsnivå meddelar sig med signalord-ljud, mimik, gester Bildtelefonen skulle osv. därför kunna ett betydelsefullt hjälpmedel och en tryggvara het både för dem och deras närstående. Symbolspråk eller bliss används allt

som pictogram av

flera utvecklingsstörda. För dem är stillbildstelefon eller telefax ett bra hjälpmedel.

12.1 Talskadade

Personer med talskador utgör mycket heterogen grupp med en språkrubbningar, talrubbningar eller röstrubbningar. Ca 40 000 kan antagas ha så omfattande talskador, att personer de har svårigheter att göra sig förstådda. Det totala antalet med talstörningar är emellertid flera gånger större. personer Många talskadade använder texttelefon på samma sätt soIn hörselskadade och döva. Det finns dock många talskadade som har någon form tilläggshandikapp, t.eX. nedsatt rörlighet i av armar ocheller händer. Detta omöjliggör användning av de texttelefoner finns på marknaden. I stället används som nu datorer med speciellt anpassade tangentbord texttelefoner som eller datorer med utrustning för syntetiskt tal. Den text som skrivs in i datorn, läses talsyntesutrustningen. På så upp av sätt kan talskadade kommunicera direkt med andra personer personer via vanlig högtalande telefon, utan att behöva gå via för texttelefoner, FÖC. Förmedlingstjänsten

272 Rätt till grundläggande telekommunikation SOU 199252

Många talskadade använder också symboler pictogram eller bliss i sin kommunikation med omgivningen och skulle ha nytta stillbildstelefon eller telefax. Även telefoner med rörav liga bilder bildtelefoner kan antagas bli av betydelse för vissa talskadade. En del talskadade har röster och skulle behöva telesvaga foner med lurar förstärker det utgående talet. Någon som sådan utrustning finns inte på marknaden i dag.

12.1.6 Personer med

dyslexi läs- och skrivsvårigheter

Dyslexi innebär särskilda läs- ocheller skrivsvårigheter av varierande grad. Vissa har stora svårigheter att förstå text som de själva läser och behöver höra texten. Andra har svårt att stava eller skriva siffror i korrekt ordningsföljd. Personer med dyxlexi har inte någon begåvningsnedsättning. Enligt uppgifter från Föreningen mot läs- och skrivsvårigheter FMLS har ca 500 000 personer i Sverige någon form av läs- ocheller skrivsvårigheter. Vid telekommunikation är följande problem vanliga Man kastar ofta ordningsföljden mellan siffror i tele- - om fonnummer. Man glömmer ofta bort koder som är betydelsebärande. - Många har svårt att hitta telefonnummer i telefonkatalogen efter ordningsföljden i alfabetet. Dessutom är det liten text i katalogen, vilket ytterligare försvårar.

Flerhandikappade

Många har flera funktionsnedsättningar. Det gäller bl.a. utvecklingsstörda med rörelsehinder, synskador, hörselskador och flera andra, bl.a. dövblinda

ca 1 200 personer. De är

extremt handikappade informationssynpunkt och har t.ex. ur inte tillgång till dagliga nyheter via massmedia. lever Många mycket isolerade. Telefonkommunikation kan ske med hjälp utrustning av bestående dator, punktskriftsbord och modem. Kommuniav kationen bygger på existerande texttelefonstandard. Det är således möjligt att kommunicera med andra har personer som texttelefon, eller via FÖC. Kommunikationen går dock mycket långsamt, i genomsnitt ett tiotal ord i minuten.

SOU 199252 Rätt till grundläggande telekommunikation 273

12.2 möjligheter för telekommunikation Nya

Detta avsnitt beskriver några exempel på ny teknologi inom telekommunikationsområdet. Utvecklingen inger stora förhoppningar att funktionshindrades möjligheter till ett akom tivt och självständigt liv kan ökas. Detta kräver dock utrustning flertalet saknar, framför allt i hemmiljön. För att som enskilda skall kunna dra fördel den teknologin krävs av nya att samhället på olika sätt satsar på att tillgodose behovet av utrustning kan öppna möjligheter. som nya

12.2.1 Telefoni

Under överskådlig tid kommer den vanliga telefonitjänsten att

fortsatt dominerande. Den kommer att kompletteras med vara olika typer av s.k. intelligenta nättjänster, t.ex. vidarekoppkan dock komplicerade att använda ling. Dessa tjänster vara för dem har funktionsnedsättningan Stor uppmärksamhet som måste ägnas åt att deras behov varierade lösningar tillav godoses vid framtagningen telefoner och terminaler. av nya Belysande exempel tillgodoser olika gruppers behov är som bl.a. hög akustisk och induktiv förstärkning, stark ringklocka, bra kontrast på knappsatsen, enkel och ändamålsenlig utformning av knappsatsen, greppvänlig lur, enkel och överskådlig tillgång till intelligenta nättjänster. -

12.2.2 Datorkonferenser

Personer med fimktionsnedsättningar riskerar i större omfattning än andra att bli isolerade. Som en ny väg att etablera kontakt med andra människor har s.k. datorkonferenser och elektronisk post börjat prövas med stor framgång. Många kan deltaga i datorkonferenser på sina villkor, dvs. läsa och egna skriva i sin takt. egen Datorkonferenser har visat sig minska handikapp på flera sätt, ökar självförtroendet och sociala kontakter skulle ger som svåra att få med telefonkommunikation eller andra konvara taktvägan

274 Rätt till grundläggande telekommunikation SOU 1992252

Tillgången till datorkonferenser betraktas av många personer med funktionsnedsättningar som en nödvändighet och borde grundläggande rättighet. Det behövs därför finansvara en ieringsformer som möjliggör för enskilda att utnyttja datorkonferenser på ekonomiska villkor andra har i samma som sina sociala kontakter med vänner och anhöriga via vanlig telefonkommunikation. Detta behov förstärks att datorkonav ferenser för vissa också blir ersättning för eller kompletteen ring av möjligheten att kunna besöka andra personer.

12.2.3 Databaser, TeleGuide,

m.m.

Televerket, Esselte och IBM driver tillsammans en ny tjänst, kallad TeleGuide kan bli väsentlig hjälp i den dagliga som en livsföringen för många funktionshindrade. En viktig del i Tele- Guide-konceptet är ett s.k. smart kort. Varje användare får sitt eget kort förs in i TeleGuide-terminal varefter en som en personlig kod knappas in på tangentbordet. Uppkoppling sker automatiskt till TeleGuide, så att det blir möjligt att t.ex. kunna göra banktransaktioner flytta pengar mellan egna konton eller betala räkningar, etc.. I oktober 1991 började de första 50 000 terminalerna samt 20 000 PC-tillsatser kortläsare med ansluts till PC att delas ut. programvara, som en Inom ett år hoppas konsortiet att kunna ha delat ut par 200 000 terminaler. I framtiden skall även kunna utföra man ärenden i TeleGuide från terminaler, utplacerade på offentliga platser. Antalet tjänster är än så länge begränsat, men på sikt hoppas kunna erbjuda tjänster det nuvaranman samma som de VideoteX-systemet. Där kan få uppgifter väderleksman om utsikter, och tidtabeller for buss, båt, flyg och tåg, offentresor lig statistik SCBs register, valutakurser, telefonnummer ur till viss abonnent Nummervisionen, uppgifter från gula sidorna i telefonkatalogen, kommunal information, m.m. Dessutom kan beställa ur t.ex. postorderkataloger, spela hos man Tipstjänst och AB Trav och Galopp, beställa taxi, färdtjänst,

m.m. En tanke med TeleGuide är att äldre och handikappaannan de med hjälp terminal skall, tillsammans med personer av en hemtjänstpersonalen om man så önskar, kunna beställa matvaror, medicin, etc. och få varorna hemkörda. Ett sådant pro-

SO1U199252 Rätt till grundläggande telekommunikation 275

jelkt inom videotex, det s.k. komtex-projektet, har prövats med framgång.

122.4 Brev via Posten eller TeleGuide

Föir många kan det frustrerande och integritetskränkanvara de att på grund sina skrivsvårigheter behöva diktera medav delanden och brev och vara beroende av andra. En lösning på detta problem kan tjänst för bl.a. vara en pe-rsondatoranvändare, som Posten kommer att introducera under sommaren 1992. I korthet fungerar det så att en person med funktionsnedsättningar, antingen denne är rörelsehindrad eller synskadad, skriver sitt brev i sin persondator. Genom att persondatorn är försedd med modem, kan brevet sändas över till postens centraldator; tillsammans med uppgift om vem som skall ha brevet. Postens dator skriver då automatiskt ut brevet och stoppar det i kuvert. Om mottagaren har tillgång till telefax, kan via sin man persondator med ett s.k. fax-modem skicka brevet i form av ett fax till denne.

122.5 Låsservice telefon

per Många synskadade personer är hänvisade till läshjälp av anhöriga eller andra. Det kan innebära långa intervaller mellan lästillfállena och oönskad anpassning till de tider en som passar omgivningen. Med hjälp av en telefax skulle synskadade personer kunna faxa över dokument till en läscentral. Personalen där ringer sedan tillbaka och läser upp dokumenten via telefon. Ett sådant försök har genomförts och blev mycket lyckat.

12.2.6 ISDN

ISDN står för Integrated Services Digital Network, eller på svenska det tjänsteintegrerade digitala nätet. ISDN möjliggör digital överföring av tal, bild också rörliga bilder och text mellan två abonnenter. Detta möjligheter för ger nya personer med funktionsnedsättningar.

276 Rätt till grundläggande telekommunikation SOU 199252

Dagens bildtelefoner kostar mellan 75 000 och 300 000 kronor. De är ännu ganska utrymmeskrävande. Inom ett år par finns det bildtelefoner i form ett instickskort till av en persondator och till avsevärt lägre kostnad. Ytterligare ett år en par fram i tiden kommer bildtelefonens elektronikdel att kunna inrymmas i ett integrerade kretsar vilket ytterligare kompar mer att forbilliga detta system. Den mest uppenbara tillämpningen är möjligheten för döva personer att kommunicera på teckenspråk med hjälp bildav telefon. Men även gravt hörselskadade, talskadade, utvecklingsstörda, mil. kommer att ha stor hjälp bildtelefon av en som ett stöd vid fjärrkommunikation. Bildkvaliteten är för närvarande inte tillfredsställande for dövas teckenspråkskommunikation, men projekt pågår i syfte att förbättra den. En intressant möjlighet är tolkning på distans. Tolkarna behöver inte fysiskt närvarande utan kan sitta i tolkvara en central någon annanstans. Med bildtelefon i t.ex. ett en sammanträdesrum, kan tolkarna höra vad som sägs, och en döv kan i bildtelefonen tolken. Även talskadad person se en person kan använda denna teknik i omvänd riktning, dvs tolken översätter för övriga vad den talskadade personer personen säger. Dagliga nyhetstidningar på teckenspråk kan överföras nattetid till en döv abonnent via ISDN och lagras i videobanden spelare. På morgonen finns en färsk dagstidning att läsa och bläddra i med hjälp videobandspelarens fjärrkontroll. av Hos de flesta ISDN-abonnenter kommer det att finnas nåform multiterminal, dvs telefon kombinerad med ett gon av en alfanumeriskt tangentbord och tillhörande skärm. Med hjälp av denna terminal kan skriva texter till varandra, även man under pågående samtal.

12.2.7 Mobiltelefoni

En mycket snabb ökning av mobiltelefonin har skett under den senaste tioårsperioden. Sedan utvecklingen bl.a. möjlig-

ort små bärbara ñcktelefoner, har antalet abonnemang ökat

närmast explosionsartat. I Sverige finns i dag drygt 800 000 abonnemang.

SOU 199252 Rätt till grundläggande telekommunikation 277

Under 1992 introduceras GSM, mobiltelefonistandard. en ny GSM står för Global System for Mobile telephone, och är en standard för hela Europa. Man kommer alltså att gemensam kunna använda sin mobiltelefon var man än befinner sig i Europa. Varje GSM-användare har sitt eget s.k. smarta kort. Det sticker man in i telefonen. GSM-systemet känner då av var man befinner sig och dirigerar automatiskt alla samtal till rätt apparat. Det är således inte längre nödvändigt att ta med sig apparaten. Det räcker med kortet. Kostnaden för samtal debiteras automatiskt rätt konto, oavsett från vilken apparat man ringer. GSM är ett digitalt mobiltelefonisystem, vilket innebär många förbättringar bl.a. av ljudet jämfört med det nuvarande systemet. I GSM kommer det också att finnas en funktion för korta textmeddelanden. Upp till 160 tecken kan skickas till en GSM-abonnent. Man kan också skicka meddelanden till alla inom ett visst område. Många GSM-telefoner kommer att vara försedda med en speciell larmknapp. När denna knapp aktiveras, rings närmaste larmcentral upp. Personalen där kan pejla in var man befinner sig och skicka hjälp.

12.2.8 Personsökning

Personsökning är ett enkelt och billigt system som möjliggör att skicka meddelanden till personer, var de än befinner sig. Nuvarande system tillåter bara överföring av telefonnummer. Sedan några år tillbaka fimis det ett annat personsökningssystem, kallat Minicall Text. Detta system möjliggör överföring text till personsökare. Personsökarna har ett teckenav en fönster, och texten rullar sakta förbi när man läser den. Personsökarna klarar att lagra flera meddelanden på tillsammans flera tusen tecken. Flera tillverkare tillhandahåller laddningsaggregat med skrivare. Når man sätter sökaren i aggregatet for uppladdning, kan man få meddelandena utskrivna. Personsökarna blir allt mindre efterhand tekniken utsom vecklas. Numera finns personsökare i form armbandsav en klocka. Urtavlan fungerar samtidigt display för personsösom karen som kan Visa mottagna meddelanden telefonnummer.

278 Rätt till grundläggande telekommunikation SOU 199252

12.2.9 RDS

Radio Data System RDS är ett system för överföring data av på FM-bandet. Data överförs i de ohörbara delarna av FMsignalen. RDS introducerades för något år sedan och används än så länge uteslutande i bilradioapparater för bl.a. identifiering av radiosändare och för automatiskt kanalval. RDS kan erbjuda flera tjänster. Alla för RDS-apparater är sedda med en display teckeniönster. Det är fullt möjligt att överföra text, t.ex. information om olyckor. Detta borde vara av stort värde för döva och hörselskadade, i som dag inte har några möjligheter att höra VMA-larmet Viktigt Meddelande till Allmänheten. Ett europeiskt konsortium har med svensk medverkan nu bildats inom för ett EG-projekt, med ramen syfte att utveckla och harmonisera denna teknik på europeisk

n1va.

12.3 En nordisk och internationell utblick

12.3.1 Nordiska

frågor

Nordiska rådet antog den 2 1991 nedanstående rekommars

mendation nr 261990 efter förslag social- och miljöut-

av skottet A 864s

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att vidta åtgärder garanterar handikappade med behov som av tjänster och utrustning via telekommunikation villgenerösa kor samt att verka för att dessa behov beaktas i det internationella samarbetet.

Utskottet noterade att flera remissinstanser förordade tillsättandet nordisk arbetsgrupp, med för av en representanter de nordiska teleförvaltningarna. Dess uppgift skulle bli att undersöka frågor teleutrustning och om teletjänster för funktionshindrade personer, inklusive specialutrustningar som texttelefon och tjänster teledata, videotex och bildtelenya som fon. Arbetsgruppen skulle bl.a. få i uppdrag att

formulera handikappkrav på produkter och system, utarbeta förslag till garantier för hur handikappade - personer skall få tillgång till telekommunikationer,

Rätt till grundläggande telekommunikation 279 SOU 199252

verka för att Norden blir hemmamaren gemensam knad för handikapprodukter, verka för lagstiftning anpassning av dator- och om teleutrustning till handikappades krav, samt för att myndigheter i de nordiska länderna också granskar produkter, skall anslutas till telenätet, som handikappsynpunkt, och hur detta kan ske utan ur

produktfördröjande merkostnader.

skulle ta frågor kostnader och Arbetsgruppen även upp om finansiering extra utrustning och service för funktionsav hindrade. Utskottets grundinställning är att merkostnader grund funktionsnedsättning för tillgång

som uppstår på av

till telekommunikationer måste bestridas offentliga medel. av delar utskottets uppfattning be- Handikapputredningen om hovet sådan arbetsgrupp, samt förslagen till arbetsuppav en Vad gäller frågan finansiering, har gifter för denna grupp. om vi än utskottet. Vi att kostnaderna skall en annan syn anser bestridas aktörerna på telekommunikationsmarknaden, i av med och ñnansieringsprincipen. Vi återkommer linje ansvarstill detta i avsnitt 12.5.2.

12.3.2 EG-frågor

EG-kommissionen har hittills antagit två direktiv som rör teleområdet, ett tjänstedirektiv och ett rådsdirektiv Open Network Provisions ONP. Ifiänstedirektivet kommer att medföra att teletjänstmarknaden öppnas helt för konkurrens. telefoniområdet, framdeles får Detta gäller dock som även förbehållas Vidare får restriktioner ñnen monopoloperatör. beträffande rätten att upprätta nät. I direktivet från komnas missionen vidare att medlemsstaterna skall säkerställa sägs att beviljande av driftlicenser, kontroll över typgodkännanden

och andra myndighetsuppgiñzer, utförs av ett organ som är

oberoende av teleorganisationerna. Syftet med ONP-direktivet är att främja ett fullständigt marknad för teletjänster harmonigenomförande av en genom serade och betingelser för att tillhandahålla öppna principer nät. Tillgången till nät får inte förhindras annat än av hänsyn till allmänintressen vilka betecknas väsentliga krav. som Inskränkningar skall objektivt motiverade och får inte vara

280 Rätt till grundläggande telekommunikation SOU 199252

överdrivas i förhållande till det mål eftersträvas. Av som ovanstående framgår att staten kan ställa krav med hänsyn till allmänintressen, till vilka i allra högsta grad måste räknas

behov hos personer med funktionsnedsättningar.

Ett direktiv om teleterminaler kom i maj 1991. Det behandlar de krav, framförallt elektriska, måste ställas telesom på terminaler for anslutning till telenätet. Däremot finns ingenting skrivet om gränssnittet mellan människa och maskin, dvs. krav på ergonomi, användarvänlighet, osv. Experter på EG-lagstiñzning menar enligt underhandskon-

takter med handikapputredningen att det är omöjligt för Sve-

rige att ställa ensidiga nationella krav på att t.ex. alla telefoner skall vara handikappanpassade. Detta kommer från EGs sida att uppfattas ett handelshinder. Det är tveksamt som om det ens är möjligt att ålägga leverantörerna att även tillhandahålla handikappanpassade produkten Däremot torde foretag och myndigheter ha möjligheter att i sin upphandling t.ex. kunna skriva att offererande handikappanpassad av en produkt kommer att betraktas son1 en fördel vid bedömning av offerten. Sverige har tillsammans med övriga nordiska länder aktivt drivit frågor om telekommunikation och handikapp på europeisk nivå, även inom olika EG-fora. Delvis ett resultat som av detta har man i flera EG-länder börjat bli medveten dessa om frågor och ett arbete pågår med syite att försöka få till stånd EG-direktiv beskriver

som handikappanpassning av teleter-

minaler.

Lagstiftningen i

USA

Sommaren 1990 antogs Americans with Disabilities Act ADA i kraft. ADA

är en antidiskrimineringslag, som behandlar handikapptillgänglighet på fyra områden, bl.a. telekom-

munikationer. Lagen omfattar alla privata företag, som ägnar sig åt handel och vänder sig till allmänheten, hela den privata sektorn med 15 eller fler anställda, alla samhälleliga delstatliga och lokala inte - organ som erhåller federalt stöd,

alla telefonbolagen i USA ca 1500 st.

-

Rätt till grundläggande telekommunikation 281 SOU 199252

ADA ersätter inte tidigare antagna lagar, utan är ett komp.-lement till dem. Värt att notera är att lagen ger telefonbolagen möjlighet att samarbeta eller att köpa tjänster av tredje part for att leva till lagens krav. Detta kan sägas upp motsvarighet till den kollektiva tillämpningen av vara en och ñnansieringsprincipen, som handikapputredansvarsföreslår skall införas det svenska telekommunikaningen på tionsområdet. Enligt ADA, skall telefonbolagen senast from. juli 1993 tillhandahålla förmedlingstjänster för texttelefoner. Federal Communications Commission FCC skall fore augusti 1992 ge ut föreskrifter. Där skall särskilt fastställas att skall hållas dygnet runt, sju daformedlingstjänsten öppen gar i veckan. användarna skall inte betala högre taxor än för funktionellt likvärdig röstkommunikation.

ADA ställer krav på arbetsgivare att genomföra skälig anpassning arbetsplatsen för enskild arbetstagare med av en funktionsnedsättningar, om detta kan göras utan betydande svårigheter eller kostnader. ADA skall såväl med utan funk- Enligt medborgare, som ha likvärdig tillgång till telekommunikationsnedsättningar, tioner, erbjuds offentliga och allmänna inrättningar. som av Detta kan t.ex. gälla telefonautomater i restauranger eller bankservice telefon. På detta området kompletteras ADA per Hearing Aid Compatibility Act of 1988. Den säger att alla av viktiga telefoner publika telefonautomater, larmtelefoner, på arbetsplatser, på hotell, m.m. och alla importerade telefoner skall funktion hörapparat effektivt kan erbjuda sådan att en kopplas till den. På det federala området finns The Telecommunications Ac- Enhancement Act of 1988. Enligt denna lag skall cessibility det federala tillgängligt för telekommunikationssystemet vara och talskadade Ansvaret for detdöva, hörselskadade personer. ta åvilar General Services Administration GSA, motsvarigheten till Statskontoret här i Sverige. För närvarande installeras ett stort federalt teletjänstnät, The Federal Telecommunications System 2000 FPS 2000 under överinseende GSA. Systemet skall bl.a. tillhandahålla av

282 Rätt till grundläggande telekommunikation SOU 199252

röst-, text- och videokommunikation samt elektronisk post och höghastighetsfax.

12.4 Diskussion

Den tekniska utvecklingen på telekommunikationsområdet har varit och är stadd i mycket snabb utveckling. Gårdagens system kunde i stort sett bara erbjuda punkt-till-punkt förbindelse mellan telefonapparater. Dagens och morgondagens teleteknik kan öppna stora möjligheter inte minst för perso- med funktionsnedsättningar att kommunicera med andner ra, ta del av information från radio och TV och tillgodogöra sig innehållet i tidningar och tidskriften Teleteknologin kan dessutom medverka till att den enskilde på hand kan utföra egen serviceärenden till bank och detaljhandel från bostaden. osv. För personer med funktionsnedsättningar kommer därför teleområdet att bli ett område kan erbjuda mycket betydelsesom fulla, i vissa fall unika, möjligheter att ge våra bärande principer substans och vidga enskildas tillgång till tjänster av olika slag på samma villkor som för icke-funktionshindrade medborgare. Insatser inom handikappområdet har hittills haft låg eller mycket låg prioritet bland företagen på teleområdet. Det finns därför anledning att såväl via lagstiftning via olika stimusom lansåtgärder åstadkomma förutsättningar och utvecklingsmiljöer ökar teleteknisk forskning, utveckling och framtagsom ning av produkter och tjänster till stöd för personer med funktionsnedsättningar. Det handlar enligt vår uppfattning att inom för om ramen ansvars- och finansieringsprincipen hitta lösning både för en finansiering av den teletekniska forskningen och utvecklingen samt för finansiering tillhandahållandet utrustning och av av hjälpmedel till enskilda brukare. Det rör sig ofta om hjälpmedel är mycket dyra att utveckla, tillhandahålla och försom nya. Det krävs därför väl fungerande organisation för att en sakkunnigt ta fram, demonstrera, utprova och tillhandahålla hjälpmedel, som ofta ligger på en hög teknisk nivå. Det krävs även lösning för att utjämna de merkostnader den en som enskilde drabbas av vid apparatinköp och vid användning av utrustningen.

SOU 199252 Rätt till grundläggande telekommunikation 283

I det telepolitiska beslut riksdagen tog 1988 prop. 87 som 8ä8118, TU 28, rskr. 402 angavs att det övergripande målet skall vara att medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas tillfredsen ställande tillgång till telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Detta mål vidareutvecklades sedan i fem delmål. Enligt ett delmålen skall telesystemet av utformas så att det bidrar till regional balans och möjliggör sociala hänsynstaganden. Det sociala ansvaret har bl.a. definierats att telepolitiken skall syfta till att alla skall ha råd som att utnyttja grundläggande telekommunikationer. År 1988 tillsattes parlamentarisk kommitté, Post- och en Teleutredningen PTU, med uppdrag att utreda statens regionalpolitiska och sociala inom post- och teleområdena ansvar och föreslå de åtgärder kunde krävas. Vidare skulle komsom mittén överväga och föreslå vilka telekommunikationer som bör betraktas grundläggande. som FTU framhöll i sitt betänkande Post Tele Affärsverk med regionalt och socialt ansvar SOU 199027 följande

Även grundläggande telekommunikation även för handiom kappade i första hand är en fungerande telefontjänst så menar vi att det också är något Det är möjligheten att med mer. telekommunikationer i kombination med datateknik kunna utföra vardagliga sysslor, upprätthålla sociala kontakter, och delta i samhällslivet. sid 120

Handikapputredningen ansluter sig till denna definition av grundläggande telekommunikation för människor med funktionshinder. En de principer handikapputredningen vill pröva av som inom telekommunikationsområdet, är och finansieansvarsringsprincipen af-principen. Den innebär att alla varor eller tjänster som företag, organisationer och myndigheter produceäven skall göras tillgängliga för personer med funktionsrar, nedsättningar. De tillgänglighetsskapande åtgärderna skall vidtas dem tillhandahåller varan eller tjänsten. Kostav som naderna för eventuella handikappanpassningar skall belasta respektive producent.

284 Rätt till grundläggande telekommunikation SOU 1992552

Handikapputredningens förslag

12.5.1 Behov

av en telelag

Vi har kunnat konstatera att af-principen ännu inte fått genomslagskraft på något område. Oftast tas det mycket få eller inga hänsyn till behov hos funktionshindrade vid utformning produkter och tjänster. Detta leder till dyrbara av anpassningar i efterhand, vilka ofta får bekostas med samhällsmedeel. Dessa kostnader skulle i de flesta fall ha varit försumbara, om hänsyn tagits redan vid planering, i utvecklingsstadiet av en produkt osv. Det är därför vår bestämda uppfattning att det i komen mande telelag krävs portalparagraf, garanterar allas en som lika rätt till telekommunikationer. Det skall klart framgå att personer med ñinktionsnedsättningar har rätt till grundläggande telekommunikationer på lika villkor som övriga medborgare. Dessutom skall det enligt vår mening i portalparagrafen tydligt framgå att grundläggande telekommunikation för med funktionsnedsättningar är något än den personer mer vanliga telefonitjänsten. Vi hänvisar här till Post- och Teleutredningens förslag. Utifrån denna portalparagraf skall sedan operatörerna på den svenska marknaden åläggas att ta ansvar enligt af-principen. I arbetet med den kommande telelagen bör även överman väga förutsättningarna att införa en överklagningsmöjlighet och möjlighet för telemyndighet att utfärda sanktioner, en en t.ex. i form vite, för de operatörer följer telelagen och av som dess föreskrifter Det borde även finnas möjlighet för telemyndigheten att dra in tillstånd vid upprepade förseelser. I kapitel 15 föreslår vi inrättandet särskild handikapav en pombudsman. En viktig uppgift för denne blir att övervaka att de nämnda intentionerna i telelagen förverkligas.

12.5.2 Ansvars- och

finansieringsprincipen inom

teleområdet

Frågan om finansiering av handikappinriktade åtgärder inom teleområdet, har tidigare behandlats av riksdagen. Regeringskriver i sin proposition 19909187, Näringspolitik för tillen växt, följande sid. 151;

SOIU 199252 Rätt till grundläggande telekommunikation 285

.Mot bakgrund att det finns fler operatörer på teletjänstav nu marknaden, bör frågan ställas även övriga operatörer skall om omfattas förpliktelser angående handikappanpassning. Som av tidigare nämnts kommer den strukturen på teletjänstnya marknaden i Sverige att kräva en mer utförlig författningsmässig reglering. I detta sammanhang faller det sig naturligt att överväga eventuella krav vad gäller handikappanpassning tjänster och terminaler. av

I kommittédirektiven dir. 199134 till telelagsutredningen konstateras bl.a. att på konkurrensutsatt marknad måste en självfallet inte bara rättigheter utan även skyldigheter fördelas rättvist. Det statliga har fastlagts riksansvar som av dagen i det telepolitiska beslutet år 1988 måste, i den del det är kommersiellt betungande, fördelas rättvist mellan marknadens alla aktörer. Telelagsutredningen skall lämna sitt förslag senast den 1 juli 1992. Kravet att varje enskild operatör skall tillhandahålla billiga och goda lösningar menar vi inte är effektivt vare sig från samhälls- eller företagsekonomisk synpunkt. Ett exempel är den särskilda förmedlingstiänsten för texttelefoner. Det torde med stor sannolikhet vara mest ekonomiskt om ett enda före-

tag, Televerket eller någon annan, drev denna tjänst. Övriga

företag inom telekommunikationsområdet skulle då betala för driften av denna tjänst enligt vissa fastlagda kriterier, t.ex. i proportion till det antal hörselskadade och döva kunder som respektive operatör har. Detta skulle totalt sett bli billigare än om varje operatör skulle tillhandahålla egna förmedlingstjänster. Den tekniska utvecklingen sker snabbt och är ofta förenad med stora kostnader. Den enskildes kostnader för inköp av telehjälpmedel är också ofta höga. Det påverkar självfallet möjligheten att få del inte bara de senaste tekniska landav, vinningarna, utan även i dag kommersiellt tillgängliga produkter, såsom telefax, stillbildstelefoni, etc. Vi menar att ingen skall behöva betala extra för den service behövs på grund funktionsnedsättningen. Vi tror dock som av att det blir svårt att få alla teleoperatörer och företag att fullt ut tillämpa af-principen i sin verksamhet. Därför föregen ordar vi en enskild respektive en kollektiv tillämpning av af-principen på detta område.

286 Rätt till grundläggande telekommunikation SOU 199252

Med enskild tillämpning menar vi att respektive teleoperatörer så långt möjligt skall sin verksamhet till funkanpassa tionshindrades möjligheter och begränsningar Det kan t.ex. gälla frågan om att tillhandahålla telefonkataloger gratis för alla, dvs att synskadade, rörelsehindrade och andra som inte kan hantera eller läsa telefonkatalogen, kostnadsfritt skall kunna ringa Nummerupplysningen. Denna typ verksamav het menar vi skall rymmas inom normala affärsmässiga hänsyn, och således bekostas av operatörerna själva. Med en kollektiv af-princip menar vi att operatörerna tillsammans skall svara for varandras, samhällets och den enskildes kostnader inom området. Detta innebär konkret att man finansierar varandras kostnader för t.ex. text- och tecken- FÖC, språkstelefonins förmedlingstjänst enskildas behov av dyrbar utrustning, forskning och utveckling på området, etc. En motsvarighet till den föreslagna kollektiva af-princiav oss pen ñmis i den amerikanska ABA-lagstiftningen. Där teleges fonbolagen möjlighet att samarbeta eller att köpa tjänster av tredje part för att leva till lagens krav. upp Gränsdragningen mellan det enskilda och det kollektiva af-åtagandet kan vara svår att göra. Vi menar att det blir en uppgift för en kommande telemyndighet att lämna föreskrifter i samband med tillståndsgivningen till operatörer vill som verka på den svenska marknaden.

12.5.3 Inrättande av telefond

en Telelagsutredningen skall enligt sina direktiv föreslå ett betalningssystem for bidrag till finansieringen av kostnaderna for olika samhällsuppdrag. Vi vill for vår del starkt förorda inrättandet organisaav en tion för finansiering, utveckling och tillhandahållande teleav teknik till personer med funktionsnedsättningar. Vi har funnit att våra ambitioner på teleområdet bäst låter sig utvecklas inom ramen för särskild fond i fortsättningen kallad teleen fond. Telefonden skall kunna lämna stöd till enskilda för anskaffning av dyr telekommunikationsutrust- ning t.ex. bildtelefon efter rekommendation från landstingens hjälpmedelsverksamhet, enskilda for dagliga merkostnader som avser grundläggan- de telekommunikation,

SOU 199252 Rätt till grundläggande telekommunikation 287

forskning och utveckling med inriktning på funktionshind- rades behov av telekommunikation, operatörer och företag som erbjuder tjänster och service for personer med funktionsnedsättningar ex.vis förmedlingstjänsten for texttelefoner, operatörer och företag för produktutveckling, - m.m., varudeklaration av teleterminaler. - Den kollektiva tillämpningen af-principen for företagens av del skall bestå i att de finansierar fondens verksamhet. Som framgår ovanstående, skall företagen och operatörerna ockav så få ersättning från telefonden för den verksamhet de bedriver inom handikappområdet.

12.5.4 Finansiering av telefonden

Vi uppskattar mycket grovt medelsbehovet, som telefonden har att täcka, till 156 miljoner kronor per år under de närmaste åren. I avsnitt 12.6 ger vi en mer detaljerad ekonomisk redovisning av medelsbehovet. Handikapputredningen har ingående diskuterat olika forfor finansiering medelsbehovet. Det finns åtminstone mer av tre olika principer för finansiering, nämligen Via statsbudgeten, från de olika teleoperatörerna eller direkt från enskilda teleabonnenter. I alla tre fallen kommer kostnader att läggas på den enskilde medborgaren, antingen via skatter eller via telefonräkningen. Vi har valt af-principen form för finanssom iering av våra förslag eftersom det är den finansieringsform som bäst tillgodoser våra krav på ett gemensamt ansvarstagande. I alternativet med finansiering direkt från enskilda abonnenter skulle årskostnaden bli 16 kronor per person. Denna är baserad på avgift på 0,4 öre markering för summa en per en genomsnittlig abonnent med 1 000 markeringar kvartal. per Vi bedömer dock att det kommer att bli ett för stort administrativt system med debitering direkt till enskilda abonnenter. Vi att den bästa formen for finansiering insatser anser av inom telekommunikationsområdet for funktionshindrade, är att teleoperatörerna betalar en årlig koncessions- eller licensavgift till fonden. Vi föreslår att avgiftens storlek sätts i proportion till operatörernas respektive omsättning. På detta

288 Rätt till grundläggande telekommunikation SOU 199252

sätt uppnås en solidarisk finansiering av telefonden. Denna finansieringsform gör det möjligt för teleoperatörerna att själva bestämma hur kostnaderna skall fördelas mellan deras företagskunder respektive hushåll, samt om det t.ex. skall fasta ocheller rörliga avgifter. vara Vi Vill påpeka att vårt förslag till finansiering telefonden av innebär att de kostnader staten i dag har på detta område, som kommer att övertagas av teleoperatörema. För staten innebär detta inbesparing på 73 miljoner kronor år, baserad på en per 1991 års kostnadsläge.

12.5.5 Behov

av en myndighet

Telekommunikationsområdet i Sverige befinner sig i snabb utveckling. Televerkets associationsform kommer den 1 janua- 1993 att förändras till bolagsform. Det åvilat ansvar som Televerket vad gäller handikappanpassning av teleterminaler och -tjänster, kommer därmed sannolikt att försvinna. Dessutom kan vi förvänta flera tillkommande teleoperatörer. oss Vi därför att det finns behov ett samhällsorgan, menar av som har ansvar för handikappfrågor inom telekommunikationsområdet. Detta organ torde med fördel kunna ingå i den nya myndighet, som regeringen har för avsikt att inrätta fr.o.m. den 1 juli 1992. Uppgiften för denna myndighet skall vara att övervaka att föreskrifterna angående insatser och service till funktionshindrade efterlevs. Myndigheten skall vidare kunna vidtaga åtgärder om så inte blir fallet. Till sin hjälp bör myndigheten ha en beslutande eller rådgivande referensgrupp med representanter från handikapporganisationer, Handikappinstitutet, samhället, operatörer, företag, m.fl. för bevakning av funktionshindrades intressen. Den myndigheten skall enligt vår uppfattning nya ansvara för att handikappanpassade teleterminaler finns att tillgå på den svenska marknaden. Om någon terminal finns i sortimentet hos någon nätoperatör eller terminaltillverkare, skall myndigheten genom upphandling trygga tillgången på sådana terminaler. Myndigheten skall ansvara för telefonden samt noga följa den tekniska utvecklingen och forskningen inom telekommunikationsområdet, speciellt med inriktning mot handikappom-

S0U 199252 Rätt till grundläggande telekommunikation 289

rådet. Den skall kunna initiera forskning och utveckling i syfte att ta fram och göra produkter eller tjänster tillnya gängliga. Medel för upphandling respektive forskning och utveckling föreslås ställas till förfogande från telefonden.

125.6 STATTEL

Regeringen har utsett delegation med uppgift att genomen fora åtgärder för att effektivisera statliga myndigheters telekommunikation. Inom tre år skall statliga myndigheter därmed möjlighet att köpa tjänster for 1990ges gemensamma talets behov. STATTEL-delegationen skall primärt ägna sig åt att så långt möjligt, genom effektiv upphandling och rationalisering, minska statliga myndigheters kostnader för telekommunikation. Det är handikapputredningens bestämda uppfattning att staten och dess myndigheter STATTEL-delegationen genom har ett speciellt att vid upphandling telekommuniansvar av kationssystem så långt möjligt till att de blir tillgängliga för se personer med olika funktionsnedsättningar.

12.5.7 Tillhandahållande teletekniska av

hjälpmedel

I vårt huvudbetänkande SOU 199146 föreslog vi att 1 § HSL kompletteras med skyldighet for landstingen att en ansvara for hjälpmedelsförsörjningen. Härmed skyldighet att avses en tillhandahålla och finansiera hjälpmedel for den dagliga livsföringen för funktionshindrade och for vård och personer egen behandling, samt organisation for kartläggning och utproen vning sådana och andra hjälpmedel. När denna organisaav tion utnyttjas for andra hjälpmedel än dem landstingen som skall tillhandahålla, kan landstingen ta ut ersättning fullt ut av berörd arbetsgivare, myndighet eller kommun. Flertalet hjälpmedel inom teleteknikområdet kan rubricehjälpmedel för den dagliga livsföringen och kan därras som med ingå definitionsmässigt i landstingens Som sagts ansvar. tidigare är emellertid resultaten de teletekniska landvinav

290 Rätt till grundläggande telekommunikation SOU 199252

ningarna ofta förenade med jämförelsevis stora kostnader, såväl i utvecklingsskedet vad gäller inköp, förnyelse, service som etc. Eftersom teletekniken kan ge den enskilde stora möjligheter till självständighet i det dagliga livet, till delaktighet, inflytande och självbestämmande, bör finansieringen den av enskildes hjälpmedel vara helt säkerställd. Vi föreslår att landstingens rehabiliterings- och hjälpmedelsenheter t.ex. logopedmottagning, hörcentral, syncentral, hjälpmedelscentral, barnhabilitering blir skyldiga att ta emot med ñmktionsnedsättningar för behovsutredpersoner ningar som avser grundläggande telekommunikation. Vi föreslår dessutom att landstingen skall stå för kostnaderna för sådana behovsutredningar. Om behov teletekniska hjälpmedel konstateras, skall av rekvisition skrivas ut. Med hjälp sådan rekvisition kan av en en person med funktionsnedsättning själv införskaffa lämplig utrustning och få ersättning för den från telefonden. Vi föreslår att telefonden formellt äger utrustningen, att den men disponeras av den funktionshindrade personen, så länge behov föreligger När behov längre föreligger, skall utrustningen återlämtill lämplig enhet inom landstinget. På så sätt kan telenas hjälpmedel återanvändas precis övriga hjälpmedel. som Rekvisitionen viktig del i vårt förslag. Utan sådan är en en skall en enskild person kunna få utrustning installerad och bekostad av telefonden. En rekvisition kan endast skrivas ut av landstingens rehabiliterings- och hjälpmedelsenheter eller motsvarande enheter som landstingen har tecknat avtal med. På detta sätt får telefonden garantier för att funktionsneden sättning föreligger och att de rekvirerade hjälpmedlen motsvarar ett faktiskt behov. Utbudet av produkter på telekommunikationsområdet blir allt större och komplext. Det kan därför svårt för mera vara den enskilde att själv införskaffa lämpliga produkten Det skall därför, som ett alternativ till vårt huvudförslag, finnas möjlighet for den enskilde att få hjälp från landstingen med inköp och installation av teletekniska hjälpmedel. Vi föreslår att landstingens merkostnader för detta skall betalas av telefonden.

SOU 199252 Rätt till grundläggande telekommunikation 291

Kommunikation via texttelefon, telefax, bildtelefon, etc. kräver att motsvarande utrustning finns hos mottagare. Det skall därför även vara möjligt för anhöriga att kunna få utrustning på villkor, i syfte att underlätta direkt komsamma munikation med en familjemedlem med funktionsnedsättningar.

12.5.8 Varudeklaration av teleterminaler

Utbudet på teleområdet är ofta svårt att överblicka för den enskilde. Ofta krävs specialkunskaper för att förstå och bemästra olika tekniska lösningar Genom en Varudeklaration skulle det bli enklare för med funktionsnedsätten person ningar att själv kunna välja produkter. Vi därför att frivillig form Varudeklaration, menar en av utförd terminaltillverkare och importörer, bör införas. Av av varudeklarationen bör lämpligen framgå på vilket sätt en produkt underlättar kommunikation vid olika funktionsnedsättningar En sådan Varudeklaration kan med fördel göras på nordisk nivå av någon institution med erfoderlig handikappkunskap. Kostnaderna för de svenska insatserna i detta nordiska arbete kan då finansieras den föreslagna teleav av oss fonden. Ett sådant nordiskt samarbete skulle kunna innebära en mycket stark påverkan på EG-kommissionen när EG-direktivet teleterminaler skall revideras. om

12.6 Kostnader

De direkta utgifter staten i dag har för telekommunikatiosom för med funktionsnedsättningar är av tre slag; ner personer Staten finansierar efter ordination texttelefoner till döva, hörselskadade och talskadade samt driften av Televerkets förmedlingstjänst för texttelefoner. I budgetframställningen för 199293 prop. 199293100, bil. anslag G 5,ersättning för texttelefoner beräknas kostnaden för kommande budgetår bli 61,4 mkr Staten finansierar numera sedan 1991 indirekt Televerkets insatser på telekommunikationsområdet för funktionshindrade abonnenter. Televerket får den vinst skall av som

292 Rätt till grundläggande telekommunikation SOU 199252

betalas in till staten dra av kostnader inom handikappområdet. Televerkets treårsplan for 1992-95 beräknas kost- Enligt naderna för 1992 bli 11,5 mkr. Av detta går 6,5 mkr till forskoch utveckling och 1,6 mkr till det s.k. handikappanslaning marknadsav-

get. Övriga medel disponeras av Televerkets

delning.

Staten finansierar genom den s.k. Dagmaröverenskommel-

till viss del landstingens kostnader för sjukvård och sen hjälpmedel. Tidigare fanns speciellt avsatta medel till hjälpmedel telehjälpmedel på i medeltal 80 kr. inklusive per 1990. Dessa medel ingår i den allmänna ersättperson nu till landstingen. Tillforlitlig statistik saknas vi ningen men gör uppskattningen att det i dag ordineras telehjälpmedel for 2 mkr per år.

Det ackumulerade behovet telehjälpmedel är stort. Som av exempel kan nämnas bildtelefoner för döva och hörselskadade, telefax och stillbildstelefoner för utvecklingsstörda, telefax för synskadade och med dyslexi. Vi uppskattar kostnapersoner der for att täcka dessa behov till ytterligare 20 mkr per år. telekommunikationsområdet går allt Utvecklingen inom fortare och blir allt tekniñerad. Möjligheterna ökar för mer att kunna bereda funktionshindrade medborgare service och utnyttjande telekommunikatiotillgänglighet genom högre av Produkterna och tjänsterna tillskapas inte automatiskt. ner. Kraven FoU ökar i takt med utvecklingen. Därför bör på telefonden få ökade ekonomiska resurser att stödja forskning och utveckling. En studie utförd våren 1992 av Televerkets inom handikappområdet tillsammans med kompetenscenter handikappforbunden, visar att behoven FoU de närmaste av åren motsvarar kostnader 15 mkr år. om per Telefonden skall, enligt vår mening, även lämna stöd till enskilda for t.ex. dyra telefonräkningar. Motiven är bl.a. att det tar lång tid att skriva på texttelefon, många talskadade talar långsamt, uppkopplingstider mot TeleGuide och andra databaser är långa, osv.. Målsättningen skall vara att persomed funktionsnedsättningar skall behöva betala in ner mer vad icke funktionshindrade medborgare betalar for motsvarande telefonsamtal. Vi föreslår att denna rabattering görs på telefonräkningoch får ekonomisk kompensation for en, att teleoperatörerna

SOaU 199252 Rätt till grundläggande telekommunikation 293

detta i efterhand från telefonden. Kostnaderna uppskattar vi enligt följande Det tar i snitt 5 3-8 gånger längre tid att genomföra ett texttelefonsamtal än ett normalsamtal. Om genomsnittlig en telefonräkning ligger på 1 000 markeringar per kvartal, blir merkostnaden för 4 000 texttelefonanvändare 4 000 användare x 4 000 markeringar x 30 öre 4,8 mkr kvartal eller per 19,2 mkr per år. Vi uppskattar att minst 20 000 med funktionsnedpersoner sättningar har direkt nytta TeleGuide för att handla mat, av utföra bankärenden, etc. Om de använder TeleGuide 15 min per Vecka blir kostnaden 52 veckor 15 min 1,50 kr. x x per min 23,4 mkr år. per

Många personer med funktionsnedsättningar är i hög grad

hänvisade till sociala kontakter via elektroniska konferenssysfem. Vi bedömer att det finns minst 20 000 har personer som sådana behov. Det finns i dag några baser direkt vänder som sig till dem. Vi föreslår att dessa baser införskaffar 020-nummer, som möjliggör för funktionshindrade personer att gratis ringa dessa baser. Basernas kostnader för 020-nummer föreslås belasta telefonden. Vi uppskattar dessa kostnader till 20 000 x 52 veckor 15 min vecka 1,00 kr. min 15,6 x per x per mkr per år. De totala kostnaderna för enskilda grundlägganpersoners de telekommunikation uppskattar vi således till 58 mkr ca per ar. Sammantaget innebär detta att medelsbehovet avrundat år för telefonden under de åren per närmaste något översiktligt kan beräknas enligt följande

Årlig kostnad. Miljoner kronor

SOU 199252

13 Arbetslivets tillgänglighet for

människor med funktionshinder

Förslag Vägarna till sysselsättning och arbete utvecklas och förstärks Lagstadgade praktikplatser införs - Arbetslivets tillgänglighet för människor med funk- tionshinder fastställs i lag Arbetsgivare åläggs att undersöka behovet av och genomföra åtgärder främjar anställnings- och som arbetsmöjligheter för människor med funktionshinder Missgynnande av arbetstagare eller arbetssökande på grund hans eller hennes funktionshinder förbjuds av Ekonomiska incitament för arbetsgivare utvecklas i syfte att främja anställningsmöjligheterna för människor med funktionshinder

Arbetslinjen

I betänkandet Handikapp Välfärd Rättvisa SOU 199146 uttalade handikapputredningen att arbetslinjen måste hävdas även för med svåra funktionshinder. Det innebär att personer arbete och arbetsförberedande åtgärder så långt möjligt skall erbjudas i stället för mer eller mindre aktiva insatser vid sidan av arbetslivet. För den som inte kan erbjudas arbete eller arbetsförberedande åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens ram skall anordnas meningsfull och utvecklande sysselsättning. annan Arbetslinjen innebär dock att även dessa sysselsättningsforvid sidan arbetslivet måste utformas så att de stärker mer av den enskildes möjligheter att efter sina förutsättningar finna vägarna till arbete.

296 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

Med dessa utgångspunkter föreslog handikapputredningen ett antal åtgärder för att främja möjligheterna till sysselsättning och arbete för utredningens personkrets. Särskilt betydelsefullt och långtgående var utredningens förslag om införandet kommunal sysselsättningsgaranti. I föreligganav en de betänkande har utredningen valt att mer generellt över se arbetslivets tillgänglighet för personer med funktionshinder och då särskilt med avseende på förutsättningarna för utredningens personkrets.

13.2 Utgångspunkter

Den av statsmakterna uttalade målsättningen det goda om arbetet åt alla innebär att alla märmiskor måste ha rätt till arbete oberoende individuella skillnader i förutsättningar av och behov av stödinsatser. Denna målsättning måste alltså gälla också för personer med svåra funktionshinder. I det rådande mycket besvärliga arbetsmarknadsläget har statsmakterna också framhållit de arbetshandikappades situation. I 1992 års budgetproposition prop. 1991922100 betonar regeringen att arbetshandikappade inte får trängas undan eller prioriteras mindre högt när det totala antalet arbetssökande ökar. Från utredningens sida vill vi hävda att detta i särskilt hög grad måste gälla utredningens personkrets med svåra funktionshinder. Utredningens personkrets kan sägas alltid befinna sig längst bak i kön till arbetslivet. Det innebär att denna grupp ofta får stå tillbaka ytterligare när andra också drabgrupper bas av svårigheter på arbetsmarknaden. En försämrad situation på arbetsmarknaden skapar behov särskilda insatser av för andra utsatta i arbetslivet ungdomar, invandgrupper som rare, lindrigt arbetshandikappade, äldre mil. En stor del av den arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen får då själven klar inriktning mot stöd till dessa grupper. Det innebär också en påtagligt ökad konkurrens inte bara om de lediga jobben utan även om arbetsförmedlingens och arbetsmarknadsinstitutens resurser, olika arbetsmarknadspolitiska stödinsatser, praktikplatser m.m. Utvecklingen under 1990-talets inledning har tydligt visat på sådana tendenser. En mycket viktig utgångspunkt är att vissa arbetsmark-

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 297

nadspolitiska resursermedel alltid måste förbehållas öronmärkas med svårare funktionshinder. Enligt vår personer uppfattning gäller detta framför allt insatser som lönebidrag, AMI med särskilda resurser, Samhall och insatser motsvarande särskilda inskolningsplatser i enlighet med vad vi utvecklade i vårt huvudbetänkande. Det gäller också att arbets-

förmedlingarAMI avsätter tillräckliga förmedlings-och väg-

ledningsresurser särskilt för dessa På motsvarande gruppen sätt menar vi att den av oss föreslagna sysselsättningsgarantin skall förbehållas med omfattande funktionshinpersoner der.

13.3 Arbetsmarknaden och människor med

funktionsnedsättningar

Under 1990-talets inledning har det skett en dramatisk förpå arbetsmarknaden med kraftigt stigande allmän sämring en arbetslöshet följd. Under år 1991 har arbetslösheten i som stort sett fördubblats jämfört med situationen år 1990. Under första halvåret 1992 har arbetslöshetsnivån passerat 4 % av arbetskraften. Det aktuella arbetsmarknadsläget har också påtagligt försämrat möjligheten till arbete för arbetshandikappade. Antalet arbetshandikappade sökande ökar snabbt vid landets nu arbetsförmedlingar. Det gäller särskilt arbetshandikappade är helt arbetslösa. Denna uppgår till 28 000 som grupp nu ca varje månad att jämföra med ett genomsnitt på personer 17 400 under 198990. Mellan budgetåren 198990 personer och 199091 minskade också antalet arbetshandikappade som fick arbete på den reguljära arbetsmarknaden arbetsgenom förmedlingarna från 24 200 till 20 800 personer När det gäller antalet personer med arbetshandikapp som registreras vid arbetsförmedlingarna måste beaktas att man här betydligt vidare personkrets än utredningens avser en primära målgrupp. Det absoluta flertalet i utredningens målär inte heller registrerade arbetssökande vid argrupp som betsförmedlingarna. För närvarande uppbär 370 000 persoca ner förtidspension eller sjukbidrag. Enligt utredningen bör en betydande del i denna grupp ha arbetsförutsättningar som kan jämställas t.ex. med förutsättningar hos arbetshandikappade anställda inom Samhall.

298 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

Antalet personer i lönebidragsanställningar ligger nu omkring 43 000 och i OSA offentligt skyddat arbete omkring 5 000 personer. Antalet arbetshandikappade anställda inom Samhall ligger strax under 30 000 personer. From. budgetåret 199192 har det systemet med flexnya ibla lönebidrag införts fullt ut vid beslut. Det innebär att nya det inte längre finns några skilda bidragsnivåer för olika arbetsgivarkategorien I stället fastställs nivån för bidraget i en förhandling mellan arbetsförmedlingen och arbetsgivaren med utgångspunkt från den enskildes arbetsförmåga och omfattning av funktionsnedsättningen. De högre bidragsnivåerna förutsätts därmed användas för med svårare funkpersoner tionsnedsättning. Det är ännu för tidigt att bedöma effekterna av det nya flexibla lönebidragssystemet. Det finns dock anledning till en viss vaksamhet med hänsyn till utredningens personkrets och dess möjligheter att i ett svårt arbetsmarknadsläge konkurrera om arbetstillfällen. Den pågående utvecklingen med insatser för aktivare nu rehabilitering m.m. innebär att arbetsgivare åläggs ett utvidgat ansvar för sjuklön, för förebyggande arbetsmiljöarbete och för den yrkesinriktade rehabiliteringen. Dessa åtgärder kan förväntas bidra till att utslagningen från arbetslivet minskar och att arbetsmiljöer blir tillgängliga för funktionshindranya de. I huvudbetänkandet framhöll dock utredningen att denna utveckling samtidigt kan leda till utestängningseffekter for de bl.a. utredningens personkrets, aldrig fått något grupper, som fotfäste i arbetslivet. Det finns uppenbara risker för att arbetsgivare med de nya rehabiliterings- och sjuklönesystemen kommer att bli ytterst försiktiga och i sin prövning vid noggranna nyanställningar. Utredningen kan inte nu se att det ñnns någon anledning att ompröva detta ställningstagande. Den försämrade arbetsmarknadssituationen har stärkt snarare farhågorna för att arbetsmöjligheterna för utredningens personkrets nu är på väg att ytterligare försämras. Under 1970- och 1980-talen vidtogs rad reformer och en förändringar som på olika sätt bidrog till att förbättra situationen för arbetshandikappade. Detta gällde bl.a. den arbetsrättsliga lagstiñzningens reformering med lagen om anställningsskydd, ny arbetsmiljölag m.m.; utvecklingen av den yrkesinriktade rehabiliteringen; -

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 299

utvecklingen arbetshjälpmedel, lönebidrag m.fl. arbets- - av marknadspolitiska stödformer; Samhalls etablering och utveckling son1 företag. - Parallellt intensifierades strukturförändringama i arbetslivet. Gamla arbetsuppgifter försvann och förändrades samtidigt arbetsuppgifter tillkom inte minst inom service- och son1 nya tjänsteområdena. Datoriseringen arbetslivet tog fart och av gav en del personer med funktionsnedsättningar nya möjligheter både beträffande arbetsuppgifter och hjälpmedel. Inom industrin försvann dock en hel del arbetsuppgifter, t.ex. monterings- och serviceuppgifter, i många fall varit lämpliga som ingångsjobb. Under 1980-talet ökade antalet förtidspensionerade och långtidssjukskrivna, bl.a. följd ökade som en av förslitningsskador främst bland kvinnor. En del dessa utvecklingstendenser kommer att hålla i sig av och kanske t.o.m. intensifieras under 1990-talet. Under 1990talets inledning har två viktiga faktorer tillkommit, vilka riskerar att på ett dramatiskt sätt medverka till att förändra och försämra arbetsmöjlighetema för människor med funktionshinder befinner sig utanför arbetslivet. Dessa faktosom rer ar den dramatiskt försämrade allmärma arbetsmarknadssitua- tionen med stigande arbetslöshetstal; det utvidgade arbetsgivareansvaret for sjuklön och insatser inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdena vilka primärt tar sikte på redan anställda.

Mot denna bakgrund anser utredningen att det nu krävs ytterligare och riktade åtgärder för att arbetslinjen på ett verkligt och trovärdigt sätt skall kunna hävdas för utredningens personkrets. Enligt utredningens uppfattning måste också prövas i vilken mån styrande åtgärder kan vidtas från sammer hällets sida för att främja anställningsmöjligheterna för personer med omfattande funktionshinder.

13.4 Arbetslivets tillgänglighet vissa

-

föreskrifter

Generellt kan konstateras att arbetsmarknaden är just en marknad, där den enskilde arbetsgivaren har mycket hög en

300 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

grad av handlingsfrihet i fråga om vilken arbetssökande som skall erbjudas anställning. Den arbetsrättsliga lagstiftningen innehåller endast ett mindre antal regler särskilt tar sikte som på situationen i det reguljära arbetslivet för människor med ñinktionsnedsättningan Till helt övervägande del gäller detta dock regler som på olika sätt värnar förhållanden för dem om som redan har en anställning. I huvudsak är det fråga om följande lagar Lag 197413 om vissa anställningsfrämjande åtgärder - Främjandelagen Arbetsmiljölagen 19771160 - Lag 198280 om anställningsskydd LAS - Främjandelagen innehåller bl.a. regler som syftar till att ge äldre och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga bättre möjligheter att få eller behålla en anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Lagen bygger i stort på frivillighet och på samverkan mellan arbetsgivare, fackliga organisationer och arbetsförmedlingar. Lagen innehåller inte några uttalade nivåer kvoter för hur många funktionshindrade personer arbetsgivarna bör anställa. Under 1970-talet utgjorde främjandelagen en utgångspunkt för uppbyggnaden av de s.k. anpassningsgrupperna, vilkas verksamhet senare kommit att övertas av arbetsgivares egna anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet. Främjandelagen innehåller vissa tvångsmedel, ytterst arbetsförmedlingstvång, som aldrig kommit till användning. Det kan konstateras att främjandelagen i dag inte har några effekter på anställningsmöjligheterna för människor med funktionshinder. Lagen har egentligen aldrig heller tagit sikte på utredningens personkrets. AMS har under 1990 i en särskild framställning till regeringen föreslagit en översyn av främjandelagen. I framställningen framhåller AMS bl.a. att Den roll arbetsmarknadsverket har enligt som främjandelagen är i dag inte förenlig med intentionerna i arbetslivsreformen och de uppgifter försäkringskassan som kommer att få i det framtida rehabiliteringsarbetet. Från utredningens sida vill vi framhålla att vi att anser främjandelagen spelat ut sin roll vad avser anställningsfrämjande åtgärder för människor med funktionshinder. Arbetsmiljölagen anger kraven på en god arbetsmiljö i vid bemärkelse och vägarna för att nå dit. Lagen ändrades den 1 juni 1991, varvid bl.a. infördes nya och tydligare krav på

Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 301 SOU 199252

och på arbetsgivarnas ledning och arbetsmiljöns utformning organisation arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverkav samheten. Arbetsmiljölagen innehåller i sig inga särregler människor med funktionshinder. Den är dock ändå som avser sådan till sin uppläggning att den har mycket stor betydelse för arbetsförhållanden för med olika funktionsnedpersoner Arbetsmiljölagen innehåller även del regler och sättningar. en generella krav direkt eller indirekt tar sikte på att främja som arbetsmöjligheterna för dem har funktionshinder och sösom ker arbete. andra kapitel arbetsmiljöns be- Enligt lagens om skañenhet bl.a. att arbetsförhållandena skall anpassas anges till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. I förarbetena prop. 197677 149 har man med dessa regler på olika sätt gett uttryck för att vid generella man måste beakta människor är oliplanering av arbetsmiljön att ka och att arbetshandikapp är vanliga i arbetslivet. I förarbetena också att arbetsplatserna skall utformas så att sågs inte stora arbetstagare utestängs. Vid 1991 års grupper av arbetsmiljölagen förtydligades också kraven på att ändringar i arbetsförhållanden skall till den enskilde arbetstagaanpassas rens förutsättningar. Det oklart hur långt arbetsgivarens sträckär något ansvar det anställningsfrämjande åtgärder i arbetser sig när gäller miljön. Enligt utredningens bedömning ger dock arbetsmiljöutgångspunkter och förutsättningar för arbetarlagen viktiga skyddsstyrelsen och yrkesinspektionerna att tillse att den generella utvecklingen arbetsmiljön också tar sikte på utav fornmingen en arbetsmiljö som möjliggör anställning av av människor med funktionshinder. anställningsskydd LAS innehåller framför Lagen om allt regler på olika sätt tar sikte på att skydda arbetssom i situationer där anställningens upphörande aktualitagarna LAS innehåller egentligen bara en regel som direkt tar seras. situationen för människor med funktionsnedsättningar. I upp Arbetstagare har nedsatt arbetsförlagens 23§ anges som grund därav har beretts särskild sysselsättmåga och som på arbetsgivaren skall, det kan ske utan allvarliga ning hos om olägenheter, få företräde till fortsatt arbete oberoende av tu-

rordningen. Även LAS i inte innehåller några särskilda regler om övrigt anställda med funktionsnedsättningar så är lagen som avser

302 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

betydelsefull, inte minst när det gäller att reglera grunderna för uppsägning personliga skäl. I av princip gäller att sjukdom handikapp inte utgör saklig grund för arbetsgivaren att säga anställd personliga skäl. upp en av Utredningen förutsätter att denna princip, som har särskilt stor betydelse for människor med funktionshinder, ligger fast i samband med den översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen inletts. som

Anställningsfrämjande åtgärder i ett

internationellt perspektiv

Många länder har i likhet med Sverige särskilt anordnade arbetstillfällen for med personer arbetshandikapp. Formerna liksom inriktningen varierar dock betydligt från industriell verksamhet i företagsmässiga former till terapi- och mer av vårdinstitutioner. Löne- och anställningsvillkor varierar också i hög grad. Anknytningen till arbetslivet i är många fall ganska T.ex. har få verksamheter ett uttalat svag. rehabiliteringsmål för övergångar till arbete på den reguljära arbetsmarknaden i den form Samhall har. som Målgrupperna är ofta

begränsade till vissa handikappgrupper och omfattningen

varierar. Nederländerna och Frankrike har två av de mest omfattande verksamheterna med 80 000 respektive 70 000 ca anställda med funktionshinder. När det gäller arbetsmarknadspolitiska insatser saknar dock Sverige någon form av kvotsystem som tillämpas i varierande utsträckning i rad andra länder. Kvotsystem en bygger på en lagstiftning som reglerar att arbetsgivare, oftast med ett angivet minsta antal anställda, skall ha viss minsta en andel med funktionshinder anställda. personer Kvotlagstiftningar förekommer eller har förekommit i många länder både i väst- och Östeuropa, Japan m.fl. Däremot har de skandinaviska länderna, USA m.fl. inte valt sådana lösningar. Under år har, främst i USA och senare Canada, utvecklats en ny anställningsfrämjande åtgärd för personer med funktionshinder, s.k. supported employment, vilken väckt del en internationell uppmärksamhet. Denna verksamhet bygger på att den enskilde får stöd s.k. job-coach, allt av en som gör ifrån att leta ett lämpligt arbete till att för inupp svara troduktion och träning på arbetsplatsen. Till skillnad från

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 303

olika lönebidragssystem erhåller arbetsgivaren ingen ekonomisk kompensation för den enskildes nedsatta arbetsförmåga. Supported employment bygger på att den enskilde får en fast avlönad anställning i det reguljära arbetslivet. Det är svårt att direkt och fullt ut tillämpa erfarenheterna från supported employment på svenska förhållanden med hänsyn till de skilda förutsättningar gäller för de olika som arbetsmarknaderna, olika arbetsmarknadsuppsättningen av politiska åtgärder, lagstiftning Det kan dock konstateras m.m. att supported employment innehåller vissa viktiga inslag och utgångspunkter som att verksamheten tar sikte på den enskildes möjligheter än - mer på begränsningarna i arbetssituationen; utan direkta ekonomiska bidrag till arbetsgivaren ger den enskilde ökade möjligheter att konkurrera arbetstillom fallena; handlar rehabilitering i och arbete än om genom snarare rehabilitering till arbete; innehåller stöd, vägledning, instruktioner, prövning, trä- ning etc. i en reell arbetssituation och en reell arbetsmiljö.

13.6 och stimulans några Styrning -

alternativ

När det gäller styrande eller stimulerande anställningsfrämhar hittills i utsträckning diskuterats följande åtgärder stor jande tre alternativa former eller kombinationer av dessa

a Lönesubventioner

b Kvotsystem Andra ekonomiska incitament för arbetsgivare

c

Handikapputredningen har gjort följande analyser och bedömningar av dessa alternativ. Lönesubventioner i form lönebidrag kan beskrivas som av ekonomisk stimulans till arbetsgivare samtidigt som de en skall kompensera arbetsgivare för arbetstagarens nedsatta arbetsförmåga. Med det nya flexibla lönebidraget har den senare aspekten kommit att betonas. Det flexibla lönebidraget skall fastställas med hänsyn till den enskildes arbetsförmåga och omfattningen av funktionsnedsättningen. Lönebidragsnivån fastställs efter förhandlingar mellan ar-

304 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

betsförmedlingen och arbetsgivaren. Nivån blir alltså till stor del beroende på arbetsförmedlingens möjligheter och kompetens att föra denna förhandling. Utan tvekan är det också så att arbetsmarknadssituationen i sig påverkar utgången av förhandlingarna. I ett försämrat läge på arbetsmarknaden, med ökad arbetslöshet och ett minskat utbud lediga arbetsav tillfällen, är risken stor för att arbetsförmedlingen tvingas erbjuda högre bidragsnivåer för att anställningar skall komma till stånd. Dessutom är risken att arbetsförmedlingen i ett sådant läge måste använda lönebidrag för personer som annars skulle ha erhållit en anställning på den reguljära arbetsmarknaden utan någon form lönestöd. av Ett kvotsystem skulle innebära att arbetsgivare åläggs att ha viss andel anställda med funktionshinder. Fördelen med en sådana system är att målgruppen på ett mycket konkret sätt garanteras sin rättmätiga del den reguljära arbetsmarkav naden. Erfarenheterna från användningen sådana av kvotsystem i en rad länder har dock bl.a. visat på följande negativa effekter och svårigheter den fastställda kvoten uppfylls inte; det är svårt att inordna mindre arbetsgivare med få - anställda i ett sådant system. Därmed går miste man om en hel del lämpliga arbetstillfällen inte minst för med personer svårare funktionshinder; arbetsgivare köper sig fria från kvoten vissa kvotsystem är direkt uppbyggda på ett sådant sätt; även personer som har funktionshinder, inte har några - men svårigheter att få eller behålla ett arbete, omfattas av kvoten; arbetsgivaren vill tillgodoräkna sig kvotplatser för redan anställda fått nedsatt arbetsförmåga, arbetsskador som m.m.; de anställs med stöd kvoten riskerar att - personer som av inte få meningsfulla arbetsuppgifter. De riskerar också att mötas av negativa attityder från arbetskamrater eftersom de forcerats kvoterats in på arbetsplatsen. Ett A- och B-lag kan uppstå; kvoten fokuserar intresset till den enskildes funktionshin- der och döljer det faktum att arbetsmiljön och arbetsförhållandena är viktiga orsaker till att med funkpersoner tionshinder inte får arbete;

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 305

kvotering leder lätt till byråkratiska och stelbenta regi- streringssystem, där relationen mellan den enskildes funktionshinder och förutsättningarna att utveckla en anpassad arbetssituation tappas bort.

Vi mot denna bakgrund att införandet eventuella anser av kvotsystem måste komma i andra hand och är inte helt främmande för att frågan om eventuella kvotsystem måste tas upp till förnyad prövning. Andra ekonomiska incitament skulle kunna innebära att arbetsgivare på ett direkt och påtagligt sätt får ta de mer ekonomiska konsekvenserna av sin rekryteringspolitik. De arbetsgivare vidtar olika arbetsfrämjande åtgärder för som och anställer personer med funktionsnedsättningar skulle t.ex. kunna få minskade arbetsgivaravgifter samtidigt som de som inte vidtar sådana åtgärder och inte anställer arbetssökande med funktionsnedsättningar får högre avgifter. Den nu pågående utvecklingen med ett utvidgat arbetsgivaransvar inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdena, införandet av en sjuklöneperiod har bl.a. till syfte att ge arbetsgivare m.m. ekonomiska incitament för att vidta åtgärder förhindrar som utslagning, förtidspensioneringar, långtidssjukskrivningar etc. En del av dessa nu genomförda förändringar har sin grund i arbetsmiljökommissionens betänkande Arbete och hälsa SOU 199049. Arbetsmiljökommissionen föreslog också införandet differentierad arbetsgivaravgift arbetslivsavav en gift skulle finansiera delar av de kostnader som uppsom kommer vid långtidssjukskrivning, förtidspensioneringar och arbetsskador. Den differentierade arbetslivsavgiiten, som hittills inte har genomförts, skulle enligt förslaget till viss del fastställas för det enskilda företaget med utgångspunkt från de kostnader sjukfrånvaro, arbetsskador och förtidspensom sioner hos företagets anställda medfört för socialförsäkringen. Den under våren 1992 tillsatta utredningen om översynen av arbetsskadeförsäkringen har enligt sina direktiv att också överväga förutsättningarna för ett avgiñsuttag differentisom eras med hänsyn till skaderiskerna. Enligt handikapputredningens uppfattning finns det positiinslag i utveckling av ekonomiska incitament och styrva en medel på det sätt som arbetsmiljökommissionen föreslagit. Samtidigt är dock risken uppenbar för att ett sådant system

306 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

kan leda till alltför passiva åtgärder. Vid utarbetandet ett av sådant system måste mycket stor ägnas åt att fastomsorg ställa tydliga och enkla regler för avgiftsnivåer, kriterier för nedsättning av avgifter etc. I annat fall riskerar hanteringen av ett sådant system att kräva omfattande byråkrati, en samtidigt som effekterna för den enskilde arbetsgivaren blir svåra att överblicka.

13.7 Diskussion

Med anknytning till tidigare förslag i vårt huvudbetänkande SOU 199146 vill vi framhålla betydelsen såväl generella av som individuella insatser i arbetslivet för människor med funktionshinder.

Åtgärder for att främja anställnings- och arbetsmöjligheter-

för med funktionshinder måste beaktas vid utna personer formningen av arbetsmiljön i vid bemärkelse. Vi vill särskilt betona att detta inte enbart gäller den fysiska arbetsmiljön utan i lika hög grad utformningen arbetsorganisation, av arbetsledning, personligt stöd, utvecklingsmöjligheter, ledarutveckling m.m. I enlighet med vad vi tidigare redovisat innehåller arbetsmiljölagen regler innebär långtgående krav som på arbetsgivare att vidta åtgärder som gör arbetsmiljön tillgänglig för människor med funktionshinder Enligt handikapputredningens uppfattning är dock arbetsmiljölagen i sig otillräcklig for att garantera personer med funktionshinder en med andra likvärdig ställning i arbetslivet. Med utgångspunkt från vad utredningen tidigare redovisat beträffande arbetslivets utveckling under 1990-talet vi anser nu att det finns starka skäl for införande styrande av mer anställningsirämjande åtgärder. Samtidigt är vi dock ytterst tveksamma till effekterna ett eventuellt införande nåav av gon form av direkta kvotsystem. Allmänt vill vi dock framhålla vikten att den fortsatta av utvecklingen inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdena måste åtföljas utveckav en ling av klara styrmedel och ekonomiska incitament för arbets-

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 307

givare att anställa med funktionsnedsättningar. I personer annat fall kommer växande grupp, och då inte minst uten redningens primära personkrets, att helt utestängas från arbetslivet.

13.8 Förslag

Mot bakgrund av vad vi tidigare anfört vill vi föreslå en utveckling av följande fyra huvuddelar i de anställningsfrämjande åtgärderna för med funktionshinder personer 1 Förberedande insatser 2 Likvärdig ställning i arbetslivet 3 Insatser för att stärka den enskildes förutsättningar 4 Ekonomiska incitament De fyra huvuddelarna kommenteras närmare i det följande.

13.8.1 Förberedande insatser

Vägarna till sysselsättning och arbete måste utvecklas och förstärkas i enlighet med tidigare förslag i utredningens huvudbetänkande. Dessa förslag innebär i huvudsak följande kommunal sysselsättningsgaranti införs för - en personer med svåra funktionshinder; en funktion som kommunala arbetsanpassare införs; arbetsförberedande insatser tas ett led i en in- - upp som dividuell rehabiliteringsplan för svårt funktionshindrade; försäkringskassorna åläggs ett ansvar för uppföljning av insatser i individuella planer om sysselsättning och arbete; skall ha kontaktpersoner till

- arbetsförmedlingenAMI

landstingens habiliteringsrehabiliteringsorganisation; personer med svåra funktionshinder ges vidgade möjlig- heter till särskilda insk0lningsplatser; utbyggnad antalet arbetstillfällen inom Samhall in- - en av riktad på med stora funktionshinder. personer

308 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

Lagstadgad praktikplats

I vårt huvudbetänkande föreslog vi att det på sikt borde övervägas att garantera utredningens personkrets praktik- eller inskolningsplatser över hela arbetsmarknaden. Vi ñnner nu anledning att återkomma till detta förslag bl.a. med utgångspunkt från att riksdagen under våren 1992 i enlighet med proposition 199192124 om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år beslutat ett nytt åtgärdssystem i om form arbetsmarknadsutbildning med arbetsplatsförlagd av praktik benämnd ungdomspraktik. Den nya åtgärdsformen innebär att systemet med särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare upphävs. Den nya ungdomspraktiken skall kunna fullgöras under en tid av sex månader. Tiden kan i vissa fall förlängas med ytterligare månader. Utbildningssex bidrag utgår till dem som deltar i praktiken. För funktionshindrade ungdomar föreslås särskilda regler innebärande att ungdomspraktiken för dem skall kunna förlängas med sex månader åt gången till dess de fyller 25 år. De ungdomar med funktionsnedsättningar föreslås omfattas dessa särsom av skilda regler är de som omfattas av omsorgslagen, som fått sin skolgång fördröjd till följd av ett varaktigt funktionshinder eller som fått sin skolgång avbruten eller förlängd på grund av psykisk störning eller till följd psykiatrisk vård. Även av ungdomar som på annat sätt har en dokumenterad, långvarig kontakt med den psykiatriska vården, föreslås omfattas av dessa särskilda regler. Handikapputredningen har tidigare starkt betonat behovet av att vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder förbehålls permed omfattande ñmktionshinder. Utredningen har ocksoner så framhållit att det finns behov styrande åtgärder nu av mer för att garantera arbetsmöjligheter för dessa Samgrupper. tidigt har vi redovisat stora tveksamheter till införande av någon form av kvotsystem innebärande tvång för arbetsgivare att anställa en viss andel funktionshindrade. Med dessa utgångspunkter anser vi att det dock kan finnas skäl att

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 309

under begränsad försöksperiod pröva starkare styrning en en för att garantera utredningens personkrets tillgång till praktikplatser i hela arbetslivet. Förutom att öppna fler vägar till arbetslivet för dessa grupper skulle ett sådant försök, förslagsvis under en 3-årsperiod, vara ett sätt att verkligen pröva form kvotsystem på den svenska arbetsmarknaden. en av Med dessa utgångspunkter föreslår utredningen att det på försök införs ett system med lagstadgad skyldighet för alla en arbetsgivare, med ett visst minsta antal anställda förslagsvis 25, att tillhandahålla praktikplatser för personer med omfattande funktionshinder. Målgruppen för denna garanti bör vara den personkrets som omfattas av lagen om stöd och servitill vissa funktionshindrade LSS i enlighet med utredce ningens förslag i betänkandet SOU 199146. Arbetsgivares skyldighet att tillhandahålla dessa praktikplatser föreslås bli reglerad enligt föreskrifter i en av handikapputredningen föreslagen lag arbetslivets tillgänglighet för med ny om personer funktionshinder. Arbetsgivare, såväl offentliga som privata, med mellan 25- 50 anställda, föreslås åläggas att ställa minst en sådan särskild praktikplats till förfogande och arbetsgivare med mellan 51-250 anställda minst två sådana platser. Arbetsgivare med än 250 anställda föreslås åläggas att ställa till förfogande mer ett antal sådana praktikplatser minst motsvarar som en procent det totala antalet anställda. När det gäller de mindre av arbetsgivarna, med mellan 25-50 anställda, skall skyldigheten avse total praktikperiod minst 12 månader under en en om fyraårsperiod. Praktiken kan härvid gälla en eller flera personer under denna period. För de större arbetsgivarna bör dock gälla kontinuerlig skyldighet att ställa minst det angivna en antalet årsplatser till förfogande. När en praktikant härvid slutar sin praktik är alltså arbetsgivaren skyldig att ställa platsen till förfogande för en ny praktikan Dessa särskilda praktikplatser föreslås ställas till arbetsförmedlingens disposition för anvisning praktik för LSS-laav personkrets. Praktikplatserna bör härvid också kunna gens användas de kommunala arbetsanpassare, vilka utredningav en i sitt huvudbetänkande föreslagit, skall inrättas. Arbetsformedlingen bör ha huvudansvaret för att dessa praktikplatser kommer till stånd. Arbetsgivarens skyldighet att tillhandahålla praktikplatser bör aktualiseras först i samband med att

310 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

arbetsförmedlingen eller den kommunala arbetsanpassaren begär att en sådan praktikplats skall anordnas. Med utgångspunkt från att skyldigheten att tillhandahålla dessa praktikplatser föreslås regleras i lagen om arbetslivets tillgänglighet för personer med funktionshinder har den utredningen av föreslagna handikappombudsmannen också det yttersta ansvaret att tillse att arbetsgivaren efterlever lagen i detta avseende. En förutsättning för rätten till dessa praktikplatser bör vara att praktiken i fråga tagits upp som ett led i en individuell plan enligt den av oss tidigare föreslagna lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS. Syftet med praktiken skall att den enskilde form arbetsplatsförvara ge en av lagd arbetsträning och yrkesinriktad rehabilitering. I enlighet med vad som angavs vid riksdagsbehandlingen den av nya ungdomspraktiken vill utredningen framhålla att de som anvisas de särskilda praktikplatserna inte är anställda hos dem som upplåter praktikplatserna. Syftet med praktiken är inte att fylla ett produktionsbehov hos arbetsgivaren även om praktikanter naturligtvis i utbildnings- och träningssyfte kommer att få utföra vissa arbetsuppgifter Till den deltar som i denna praktik föreslås utgå utbildningsbidrag eller motsvarande ersättning på det sätt gälla inom som avses ramen för den riksdagen beslutade formen för ungdomsav nu nya praktik. Vad gäller försäkringsskydd bör praktiken jämställas med arbetsmarknadsutbildning. Även vad gäller tillgång till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde bör praktiken jämställas med arbetsmarknadsutbildningen och den formen för ungnya domspraktik. Anvisningstiden för personer på de särskilda praktikplatserna bör uppgå till högst 12 månader. För ungdomar under 25 år, inom den berörda personkretsen, förutsätts dock gälla samma möjligheter till förlängning anvisningstiden föreslagits av som för funktionshindrade ungdomar inom det systemet för nya ungdomspraktik. För att de särskilda praktikplatserna skall ge den enskilde meningsfull praktik och inskolning i en arbetslivet förutsätts att arbetsgivaren tillhandahåller särskild praktikhandledning. Det bör dock även uppmärksammas att den enskilde kan ha rätt till personlig assistent i enlighet med vad utredningen tidigare föreslagit i sitt huvudbetänkande.

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 311

Handikapputredningen förutsätter att de särskilda praktikplatserna främst kommer att efterfrågas av personer under 45 år, vilka flertalet annars har sin dagliga verksamhet inom den av oss tidigare föreslagna kommunala sysselsättningen. Mot denna bakgrund och med utgångspunkt från att praktiken skall användas som en Väg ut i arbetslivet bedömer vi att ca 5-7 000 från utredningens personkrets utgör den dipersoner rekta målgruppen för praktiken. Av dessa bedöms 1 000-2 ca 000 personer årligen efterfråga sammanlagt ca 1 000 praktikplatser under de närmaste åren. I enlighet med vad vi tidigare framhållit kan form en av lagstadgad praktik för utredningens personkrets också vara en lämplig väg att pröva en form av kvoteringssystem. Verksamheten med de särskilda praktikplatserna bör därför utvärderas efter en treårsperiod. Erfarenheterna från försöket bör bl.a. kunna ligga till grund för fortsatta överväganden införanom det av en eventuell kvotlagstiftning när det gäller anställningsmöjligheter för människor med fimktionshinder.

Styrning av AfzsAMlzs resurser

Utredningen vill betona att funktionshindrades behov av särskilda stöd- och vägledningsinsatser måste beaktas vid det av regeringen aviserade upphävandet av arbetsförmedlingsmonopolet. Utredningen har inte närmare övervägt vad en sådan utveckling kan innebära för arbetssökande med funktionshinder. Utredningen förutsätter dock att eventuellt tillkommmande arbetsförmedlingar vid sidan av den offentliga också måste ha en lagfäst skyldighet att biträda arbetssökande med funktionshinder. Utbildning i olika former är mycket stor betydelse när av det gäller att förbereda inträdet i arbetslivet och förstärka ställningen på arbetsmarknaden för personer med omfattande funktionshinder. Utredningen det därför angeläget att anser denna personkrets garanteras omfattande utbildningsinsatser inom ramen för såväl de arbetsmarknadspolitiska anslagen som de insatser som finansieras genom socialförsäkringen.

Arbetsmarknadsinstituten med särskilda resurser

Vissa Vägledningsresurser måste alltid förbehållas personer med omfattande funktionshinder. Detta gäller inte minst ar-

312 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

betsmarknadsinstituten med särskilda resurser för hörselskadade och vuxendöva, döva, synskadade, rörelsehindrade, intellektuellt arbetshandikappade, psykiskt arbetshandikappade och socialmedicinskt arbetshandikappade. Dessa institut utgör en betydelsefull rehabiliteringsresurs för utredningens personkrets. För närvarande genomförs förändringar av institutens organisation, bl.a. en decentralisering resurserna av över landet och en förstärkning av resurser för grupperna med socialmedicinska och psykiska arbetshandikapp. Handikapputredningen har kunnat konstatera att tidigare betydande resurser för boendeträning och grundrehabilitering successivt avvecklats vid dessa institut. Dessa insatser har inte primärt ansetts ligga inom för den yrkesinriktade rehabiliteramen ringen och faller därmed inte heller under arbetsmarknadsinstitutens Vi vill dock framhålla vikten att ansvar av en helhetssyn också måste prägla den yrkesinriktade rehabilitering som arbetsmarknadsinstituten med särskilda resurser skall erbjuda. Det är särskilt väsentligt för utredningens personkrets. Insatserna för att skapa förutsättningar för arbete kan inte bara ta vid när övriga delar i den enskildes situation fungerar. Olika stöd- och rehabiliteringsinsatser måste samverka på ett systematiskt sätt med utgångspunkt från skiftande individuella behov. Enligt vår uppfattning måste detta kuninnebära att vissa inslag grundrehabilitering också na av skall kunna erbjudas t.eX. inom ramen för arbetsmarknadsinstitutens insatser förutsatt att detta ingår ett plane- - som rat led i en direkt arbetsförberedande rehabilitering. Det innebär dock inte att kommunens, landstingskommunens mil. för denna typ insatser skall inskränkas. ansvar av

Likvärdig ställning i arbetslivet

Vi att det finns starka skäl för att arbetslivets tillanser nu gänglighet för personer med funktionshinder lagfästs på ett tydligt sätt. I grunden vill vi hävda att och ñnansieringsprinciansvarspen skall gälla även för arbetslivet och dess tillgänglighet för människor med funktionshinder. Rent principiellt skulle detta alltså innebära att samtliga arbetsmiljöer och verksamheter i arbetslivet skulle vara utformade och bedrivas så att de blir

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 313

tillgängliga för alla människor. Kostnaderna for de anpassningsåtgärder som krävs skulle då bäras av respektive arbetsgivare och finansieras på samma sätt som verksamheten i övrigt. Det är dock av ekonomiska, praktiska, konkurrensmässiga m.fl. skäl uppenbart orealistiskt att i denna mening tillämpa ansvars- och fmansieringsprincipen fullt ut för alla enskilda arbetsgivare i arbetslivet. Enligt vår uppfattning måste utgångspunkten i stället vara att ansvars- och finansieringsprincipen tillämpas på sektorn, dvs. på samtliga arbetsgivare kollektiv. Detta innebär som krav om att arbetslivet generellt sett blir tillgängligt for människor med funktionshinder, att merkostnaderna för de men anpassningsåtgärder m.m. som krävs bärs av arbetsgivarkollektivet gemensamt. Den enskilde arbetsgivaren bör alltså skyldig att vidta olika åtgärder, t.ex. tillse att erforderliga vara arbetshjälpmedel tillhandahålls, för att främja arbetsmöjligheter for funktionshindrade i sin verksamhet. Men samtidigt bör arbetsgivaren kunna erhålla ekonomisk ersättning i form lönebidrag, bidrag till arbetshjälpmedel för de av m.m. merkostnader dessa insatser innebär. Kostnaderna for dessa ersättningsformer bör sedan bäras arbetsgivarkollektivet i av sin helhet, t.ex. genom någon form av differentierade arbetsgivaravgifter i enlighet med utredningens överväganden. Vid överväganden hur ett sådant lagfast tillgänglighetsom krav kan utformas har vi bl.a. studerat den amerikanska lagstiftningen Americans with Disabilities Act, ADA, från 1990, innehåller vissa bestämmelser sanktioner mot som om de arbetsgivare missgynnar funktionshindrade. Vi har som bl.a. också kunnat konstatera att viss svensk lagstiftning mot diskriminering, t.ex. jämställdhetslagen 1991433 som har till ändamål att främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete m.m., uppenbart har haft vissa effekter på arbetslivets utveckling.

Den nya lagen

Vi föreslår införande lagstiftning arbetslivets nu av en ny om tillgänglighet för människor med funktionshinder. Denna lag ställer krav på arbetsgivare att vidta såväl generella som

314 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

individuella åtgärder för att främja anställnings- och arbetsmöjligheter för personer med funktionshinder. Arbetsgivare får heller inte enligt denna lag missgynna en arbetstagare eller arbetssökande på grund av hans eller hennes funktionshinder. Lagen föreslås arbetslivets tillgänglighet alla avse ur aspekter, alltså såväl fysiskt-tekniskt som socialt, psykologiskt, ekonomiskt och organisatoriskt. Detta innebär t.ex. att det inte räcker att en arbetsmiljö bara ur rent fysiska aspekter är tillgänglig för med funktionshinder. Tillgängligpersoner heten måste också ta sikte på Vilken plats den funktionshindrade erhåller i arbetsplatsens organisation, vilka ekonomiska förhållanden den enskilde erbjuds etc. Lagen arbetslivets tillgänglighet för med funkom personer tionshinder föreslås bli en form av pluslag till den redan befintliga arbetsrättsliga lagstiftningen. Det innebär att denna lag inte på något sätt inskränker de skyldigheter som åligger arbetsgivare eller de insatser och rättigheter som tillkommer den enskilde enligt arbetsmiljölagen, lagen om anställningsskydd Lagen arbetslivets tillgänglighet är i stället m.m. om avsedd att förstärka och komplettera de rättigheter enligt som dessa lagar tillkommer den enskilde med funktionshinder. Personkretsen för den typ av lagstiftning arbetslivets om tillgänglighet vi föreslår kan naturliga skäl inte i sin som av helhet avgränsas till utredningens personkrets. Utgångspunkten för lagen måste alla olika former funktionsnedvara av sättningar, alltså såväl fysiska som psykiska och begåvningsmässiga. Det är funktionsnedsättningen i sig och inte graden av funktionsnedsättning som här utgör det viktiga kriteriet för personkretsen. Tillgänglighetskravet och förbudet mot missgynnande måste gälla oavsett om funktionshindret innebär ett arbetshandikapp eller Lagens bestämmelser i detta avseende måste också gälla oavsett funktionshindret medom för behov av särskilda stöd- och anpassningsinsatser i arbetssituationen. När det gäller tillgänglighetskraven är avsikten att den nya lagen skall ålägga arbetsgivare att undersöka behovet av och genomföra åtgärder som främjar anställnings- och arbetsmöjligheterna för personer med funktionshinder. Detta krav avser såväl generella individuella insatser och tar sikte på såväl som arbetssökande anställda. Tillgänglighetskraven bygger som

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 315

vidare på arbetsgivaransvaret enligt arbetsmiljölagens bestämmelser och innebär här ett uttryckligt och långtmer gående krav på åtgärder för att också främja arbetsmöjligheter för med svåra funktionshinder. Framför allt ställer personer detta direkta krav på arbetsgivaren att vidta aktiva åtgärder och även att faktiskt anställa med funktionshinder personer Vi anser vidare att arbetsgivare också aktivt måste planera för olika typer av anställningsfrämjande åtgärder i sin verksamhet även om ett sådant krav inte uttryckligen i lagen. anges Enligt utredningens uppfattning bör åtgärder för att främja anställning för personer med funktionshinder integreras i de planer arbetsgivaren i övrigt har att upprätta för sin arbetsmiljö- och rehabiliteringsverksamhet och för sitt jämställdhetsarbete. Framför allt yrkesinspektionen och försäkringskassan bör ha till uppgift att tillse att dessa aspekter också beaktas i arbetsgivarens arbetsmiljö- och rehabiliteringsinsatser. Tillgänglighetskraven förutsätter att arbetsgivare har en hög grad av flexibilitet och anpassningsförmåga i sin verksamhet med hänsyn tagen till de mycket skiftande förutsättningar och behov som olika funktionsnedsättningar kan innebära. Samtidigt måste kraven naturligtvis också utgå ifrån och anpassas till de faktiska och realistiska förutsättningar som en arbetsplats kan erbjuda.

Behovet av stöd på arbetsplatsen

Förslaget till lag om arbetslivets tillgänglighet for människor med funktionshinder behandlar inte uttryckligen det ekonomiska ansvaret för de olika åtgärder arbetsgivaren har att som vidta. Som vi tidigare framhållit är det vår uppfattning att den enskilde arbetsgivaren skall erhålla kompensation och ekonomiskt stöd för de merkostnader stöd- och anpassningsåtsom gärdema kan innebära. Här får arbetsmiljölagens bestämmelser och Arbetarskyddsstyrelsens tillämpningsföreskrifter utgöra utgångspunkt för vad normalt kan åligga som anses arbetsgivaren att bekosta. Utan att i sig behandla det ekonomiska ansvaret ålägger däremot lagförslaget arbetslivets om tillgänglighet arbetsgivaren ett direkt ansvar att vidta vissa åtgärder. De viktigaste kraven handlar om arbetshjälpmedel och arbetsbiträde i arbetet. Arbetsgivaren skall enligt för

316 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

slaget till lag tillse att arbetstagaren erhåller de arbetsny hjälpmedel krävs för att denne skall kunna utföra arbetet. som Härvid då sådana arbetshjälpmedel och anordningar på avses arbetsplatsen den enskilde själv inte kan söka bidrag för som och anskaffa med stöd arbetsförmedlingen eller försäkav ringskassan. Arbetsgivaren skall också aktivt tillse att en arbetstagare med funktionshinder får sådant personligt biträde denne behöver för att kunna utföra sina arbetsuppsom gifter och i övrigt fungera i och vara delaktig i arbetsplatsens gemenskap. Vad gäller såväl arbetshjälpmedel arbetsbisom träde så är det fråga insatser utöver vad som i övrigt om normalt krävs arbetsgivare när det gäller anpassning, av en arbetsledning, arbetsorganisation etc. Detta gäller insatser där arbetsgivaren i sin tur har möjlighet att få ekonomisk kompensation från arbetsförmedling eller försäkringskassan i de fall detta kan innebära direkt merkostnad för anses en arbetsgivaren. När det gäller arbetsbiträde måste detta anses innebära att arbetsgivaren också måste tillse att en arbetstagare vid behov i arbetet får tillgång till tolk för döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och talskadade. Utredningen har tidigare i ett särskilt betänkande SOU 199197 lämnat förslag beträffande finansiering beträffande ansvar, m.m. tolktjänsten för dessa grupper. När det gäller frågan arbetsbiträde vill utredningen om erinra sitt förslag personlig assistent i huvudbetänkanom om det. För den därvid föreslagna LSS-lagens personkrets gäller alltså rätt till biträde av personlig assistent eller ekonoen miskt stöd för sådan assistans från kommunen och socialförsäkringen. Den av utredningen nu föreslagna lagen om arbetslivets tillgänglighet inte på något sätt förändra avses eller inskränka den enskildes rätt till personlig assistent. Härvid måste också beaktas att lagen om arbetslivets tillgänglighet har en betydligt vidare målgrupp än LSS-lagens personkrets. Den föreslagna lagen arbetslivets tillgänglighet inneom håller också i övrigt direkta krav på arbetsgivaren att anpassa introduktion, utbildning m.fl. åtgärder för personalutveckling samt arbetsledning och instruktioner till varierande förutsättningar och behov hos arbetstagare med olika funktionsnedsättningar. Härvid alltså insatser som inte på samma avses

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 317

direkta sätt är förknippade med olika ekonomiska stödformer för arbetsgivaren. När det gäller nyanställning av personer med funktionshinder kan dock lönebidraget anses vara en ekonomisk stödform som också delvis har att kompensera för att den anställde behöver särskilda stödinsatser. Utredningen är medveten om att den föreslagna lagens krav om tillgänglighetsskapande åtgärder också kräver ett visst kunnande och en viss kompetens hos arbetsgivaren när det gäller stöd och anpassning m.m. med hänsyn till olika funktionsnedsättningar. Utredningen inser också att det är orimligt att förvänta sig att samtliga arbetsgivare, och då inte minst arbetsgivare med få anställda, skall besitta sådan bred kompetens. Enligt utredningens uppfattning bör därför i första hand arbetsförmedlingenAMI, yrkesinspektionen och försäkringskassan bistå arbetsgivare med stöd i dessa frågor. Inför eller i en anställningssituation bör arbetsgivaren kunna vända sig till och

arbetsförmedlingenAMI när det gäller de redan

anställda till yrkesinspektionen och försäkringskassan för att få råd och stöd i dessa frågor. Det bör sedan till dessa vara upp instanser att hänvisa arbetsgivaren till andra kunskaps- och informationskällor i de fall det gäller olika former specialav kompetens m.m. Företagshälsovård är också en viktig resurs för arbetsgivaren i detta avseende.

Sanktioner om någon missgynnas

En del av förslaget till lag arbetslivets tillgänglighet inneom håller ett sanktionssystem riktat mot de arbetsgivare som missgynnar arbetssökande eller arbetstagare på grund av hans eller hennes funktionshinder. Förbudet mot missgynnande gäller oavsett funktionshindret innebär ett arbetshandiom kapp och behov av särskilda stöd- ocheller anpassningsåtgärder i arbetet eller Förbudet mot missgynnande skall gälla såväl vid anställningstillfället och under introduktionsperioden som fortlöpande i arbetssituationen. Ett missgynnande kan t.ex. föreligga när arbetsgivare vid anställanses en ning förbigår en arbetssökande med funktionshinder trots att denne uppenbart har bättre eller likvärdiga förutsättningar för arbetet än andra sökande. Det kan också t.ex. gälla tillfällen i arbetssituation redan anställd en när en på grund av

318 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

sitt funktionshinder uppenbarligen missgynnas vad anavser ställningsvillkor, befordringsmöjligheter m.m. eller diskrimipå annat sätt. En missgynnande situation kan också neras föreligga i de fall arbetsgivaren inte vidtar de åtgärder anses han enligt den föreslagna lagens tillgänglighetskrav är som skyldig att vidta, t.ex. tillse att arbetshjälpmedel erhålls, att praktikplatser kommer till stånd etc. Bedömningen av om en missgynnandesituation föreligger eller måste naturligtvis utgå ifrån vad som ur saklig synpunkt kan rimliga krav och förutsättningar för att anses vara klara ett visst arbete. En del arbetsuppgifter ställer mycket specifika krav, vilka inte kan uppfyllas med väl så kvalificerade stöd- och anpassningsåtgärder för att kompensera arbetstagarens funktionshinder. Vissa arbetsuppgifter ställer t.0.m. sådana krav på utövaren att med vissa funktionsen person hinder uppenbarligen skulle innebära en fara for sig själv ocheller omgivningen i sådan situation. Krav får inte utan en saklig grund utformas på ett sådant sätt att de utestänger personer med vissa funktionshinder från vissa arbeten eller arbetsuppgifter Vid utformningen av eventuella generella krav måste hänsyn också tas till att stöd- och anpassningsåtgärder kan möjliggöra att även med olika funktionspersoner hinder kan utföra arbetet. Vi vill betona att avsikten med denna lagstiftning inte är att tillskapa tvingande regler som garanterar en enskild person ett visst arbete. Sådana tvingande regler skulle riskera att leda till rad negativa effekter för den enskilde i enlighet en med vad vi tidigare framhållit beträffande ett eventuellt kvotsystem. I stället vill vi lägga tyngdpunkten vid krav på vissa aktiva anställningsfrämjande åtgärder och vid att motverka olika missgynnandesituationer. Vi vill också ge den enskilde en lagfäst möjlighet och rätt att väcka talan mot den arbetsgimissgynnar honomhenne på grund av hanshennes vare som funktionshinder. Samtidigt ger också en sådan lag arbetstagarorganisationer och den av oss föreslagna handikappombudsjfr förslag kapitel 15 möjligheter att och uppmannen agera märksamma de arbetsgivare som bryter mot lagens intentioner. Handikappombudsmannen bör ha det övergripande ansvaret för att tillse efterlevnaden lag arbetslivets tillav en om gänglighet för med funktionshinder och allmänt verpersoner

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 319

ka för att lagen blir känd och efterlevs, och i Vissa fall föra den enskildes talan vid arbetsdomstolen. Handikappombudsmannen skall också i direkta kontakter med arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer verka för att dessa följer lagens föreskrifter. Utredningen vill dock betona att detta på intet sätt är uppgifter som enbart kan och skall ligga på en handikappombudsman. En viktig del i ombudsmannens arbete bör därför vara att i samverkan med och olika myndigheter och genom andra aktörer på arbetsmarknaden tillse att arbetslivet blir tillgängligt för personer med funktionshinder. Vi är övertygade att lag arbetslivets tillgänglighet om en om för med funktionshinder också kan medverka till att personer allmänt påverka opinionsbildningen vad anställningsavser främjande åtgärder för denna målgrupp. Vi anser att lagen också direkt kan ersätta de anställningsfrämjande delarna i den nuvarande främjandelagen. De delar främjandelagen av som reglerar varselskyldighet vid driftinskränkningar m.m. bör kunna överföras till lagstiftning, lämpligen annan anställningsskyddslagen, som för närvarande också är föremål för särskild översyn och därmed kan främjandelagen en upphävas. Handikapputredningen har under hand haft kontakter med den berörda arbetsrättsliga översynsutredningen i denna fråga.

13.8.3 Insatser för att stärka den enskildes

förutsättningar

Personer med funktionshinder måste ges förutsättningar att på likvärdiga villkor med andra söka, erhålla och utföra ett arbete. Dels måste den enskilde rätt till nödvändiga ges arbetshjälpmedel och personlig assistansarbetsbiträde, dels måste arbetsgivare kompensation för den nedsatta arbetsges förmåga som ett funktionshinder kan innebära.

Arbetshjälprrzedel

Tillgången till arbetshjälpmedel är av särskilt stor betydelse för anställnings- och arbetsmöjligheterna for många människor med funktionshinder. Utredningen har därför valt att utförligt behandla frågan om arbetshjälpmedel i ett särskilt kapitel kap- 17.

320 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

Starta eget

Personer med funktionshinder måste också på likvärdiga villkor med andra arbetssökande ges förutsättningar att starta eget företag. Stöd i detta avseende erbjuds for närvarande inom för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna starramen ta-eget-bidrag och Näringshjälp. Det vänder sig särsenare skilt till funktionshindrade som inte kan få lämpligt arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Näringshjälp förutsätter att verksamheten kan antas ett väsentligt tillskott till förge sörjningen. Enligt handikapputredningens uppfattning bör även utgångspunkten for näringshjälpen att för med vara personer funktionshinder tillskapa arbetsförutsättningar likvärdiga med andra. Näringshjälpens personkrets bör därför jämmera ställas med lönebidragets än utgå från att den arbetssökande inte kan få anställning på den reguljära arbetsmarknaden, med eller utan lönestöd. Jämställs näringshjälpen på detta sätt med lönebidragsformen bör också höjning av bidragsbeen loppet kunna övervägas. Enligt utredningen bör det maximala bidragsbeloppet höjas till minst 50 000 kronor. I det fall en lönebidragsanställning på de högre procentnivåerna i stället blir aktuell skulle det många gånger innebära betydligt högre kostnader for staten. När det gäller möjligheterna till stöd för att starta eget företag bör enligt utredningens uppfattning, utöver nämnda bidrag, även de regionalpolitiska stödformerna särskilt kunna beakta funktionshindrades behov stöd för av att likvärdig ställning på arbetsmarknaden. Även uppnå en kooperativa foretagsformer, där flera med funktionspersoner hinder samarbetar, bör härvid kunna ett särskilt stöd. ges

Lönebidrag m.m.

AMS har i sin anslagsñamställning for 199293 föreslagit en förändring lönebidragsformen till ett särskilt anställningsav stöd. Förslaget, också utvärderats av Riksrevisionsverket som

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 321

Riksrevisionsverkets rapport F 199210 Enklare och effektivare lönesubventioner, innebär främst att lönebidraget till arbetsgivaren skulle fastställas som ett antal basbidrag per anställningsmånad, alltså ett fast krontal, i stället för den nuvarande formen med procentsats beräknad på de faktisen ka lönekostnaderna. Ett basbidrag föreslås 1992 uppgå till 1 000 kronor och därefter årligen indexregleras i någon form. Enligt AMS skulle den föreslagna förändringen innebära betydande rationaliseringsvinster för administrationen av lönebidragen samtidigt som det ger bättre förutsättningar att följa kostnadsutvecklingen för lönebidragen. Vid en eventuell övergång till den av AMS föreslagna formen måste särskilt beaktas lönebidragets betydelse och tillgänglighet för personer med svårare funktionshinder. För denna grupp kan många gånger behövas betydande kompensaen tion till arbetsgivaren för att anställning skall komma till en stånd. Enligt utredningens uppfattning är det därför stor av vikt att taket for den ersättningsnivå kan utgå, uttryckt i som ett visst antal basbidrag, inte sätts på sådan låg nivå att en gruppen med svåra funktionshinder helt utestängs från lönebidragsformen och därmed från anställningsmöjligheter på den reguljära arbetsmarknaden. De högre ersättningsnivåerna bör i stället helt förbehållas dessa I det fall stöd till grupper. arbetsbiträde också skall inräkas i anställningsstödet, m.m. enligt den av AMS föreslagna modellen, blir det än viktigare att beakta att taket för ersättningsnivån inte sätts för lågt för dessa grupper. Lönebidrag, arbetshjälpmedel och arbetsbiträde är tillsammans och för sig nödvändiga åtgärder för att bistå den var enskilde i konkurrensen på arbetsmarknaden. Samtidigt garanterar dessa åtgärder i sig inte alltid med funken person tionshinder en meningsfull och i förhållande till andra anställda likvärdig arbetssituation. För att detta skall uppnås krävs också att den enskilde får uttalad plats i arbetsen en organisation och samtidigt möjligheter till inflytande över sin arbetssituation. Hanhon måste också få del den introdukav tion, träning, utbildning, instruktioner och arbetsledning som med utgångspunkt från individuella förutsättningar krävs för arbetet. Erfarenheterna, bl.a. från Samhalls Verksamhet, har också visat att ett arbete, utformat med utgångspunkt från personliga förutsättningar, i sig kan utgöra en betydande del i rehabiliteringen för personer med funktionshinder.

322 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

Försöksverksamhet supported employment

Utredningen att det eventuellt kan finnas anledning att anser i viss utsträckning pröva åtgärd liknande supported empen loyment. Det måste dock beaktas att den svenska arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen, inklusive de förbättringtidigare föreslagit, redan inrymmer hel del ar utredningen en det stöd supported employment kan erbjuda. Inte av som minst lönebidrag och arbetsbiträdepersonlig assistent samt Samhalls utveckling s.k. inbyggda verksamheter och entreav innebär liknande stödformer. I mindre försöksprenader en verksamhet skulle dock kunna prövas de positiva erfarenheter vissa delar denna nordamerikanska modell. En mindre av av försöksverksamhet med denna typ anställningsstöd skulle av t.ex. kunna ha sin utgångspunkt i arbetsmarknadsinstitutens, den kommunala sysselsättningsverksanüietens ocheller i Samhalls verksamhet. Modellen skulle också t.ex. kunna prö- Vid från arbete inom Samhall till anställvas övergången ningar på den reguljära arbetsmarknaden. Något lönebidrag skulle då inte till den arbetsgivaren. I stället skulle utgå nye den berörda myndighetenorganisationen garantera att ararbetsgivaren utförs till fullo. betsuppgifterna hos den nye Detta skulle ske att den berörda myndighetenorganigenom

sationen tillhandahåller en Stödperson motsvarande job-co-

bistår arbetstagaren i arbetet och för delar ach som svarar av introduktionen och träningen på den nya arbetsplatsen.

Undantag från sjuklön

Fr.o.m. ingången 1992 har införts sjuklön för de första 14 av dagarna sjukskrivning för den är anställd. Detta av en som innebär att arbetsgivare, och inte som tidigare försäkringskassan, har att stå för ersättningen till den anställde under kortare sjukskrivningsperioder. Enligt de bestämmelserna nya dock den lider sjukdom medför om sjuklön kan som av en som risk för särskilt omfattande sjukfrånvaro ges möjlighet att ansöka hos försäkringskassan att ersättning skall kunna om från sjukförsäkringen för kostnader för sjuklönen. Vad utges utredningen erfarit är avsikten att denna undantagsregel

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 323

skall användas mycket restriktivt. Denna möjlighet till undantag från sjuklönesystemet kan dock samtidigt anses innebära väg för med svåra funktionshinder att söka en personer och upprätthålla anställning på likvärdiga villkor. en mera Den framtida utvecklingen får dock visa sådan typ om en av grönt kort for ersättning från försäkringskassan kan leda till att arbetsgivaren bedömer den arbetssökandes möjligheter till arbete alltför negativt. En utvärdering sjuklönereformens av effekter i dessa avseenden bör enligt handikapputredningens uppfattning genomföras under år1993.

13.84 Ekonomiska incitament

I den fortsatta utvecklingen ekonomiska incitament for av arbetsgivare inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdena måste på olika sätt också inkluderas anställningsfrämjande åtgärder för med funktionshinder. Detta gäller såväl personer generella som individuella insatser. Vi anser därför att möjligheterna att utveckla ett system med någon form differentieav rade arbetsgivaravgifter bör övervägas. Ett sådant system skulle kunna innebära att arbetsgivare vidtar arbetsen som miljöåtgärder och har en rekryteringspolitik som främjar anställnings- och arbetsmöjligheterna for personer med funktionshinder erhåller en nedsättning av arbetsgivaravgiften. Den arbetsgivare avstår från att vidta sådana åtgärder som skulle i stället påföras en särskild extra arbetsgivaravgift. Enligt utredningens uppfattning är det nödvändigt att denna typ av åtgärder vidtas i det fortsatta utvecklingsarbetet inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdena. På sikt bör också övervägas i vilka former ett sådant system med differentierade arbetsgivabaravgifter kan samordnas med lönebidragsformen. En samordning skulle kunna innebära att också lönebidragen finansieras med arbetsgivaravgifter i stället för över statsbudgeten. Med en sådan ordning skulle kostnaderna for lönebidragen mera direkt få bäras av de arbetsgivare som konsekvent väljer att inte anställa personer med funktionshinder. Ett sådant system skulle därmed också innebära att och ansvarsñnansieringsprincipen mera fullt ut tillämpas på arbetsgivarkollektivet i sin helhet.

324 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

Vi det dock inte möjligt att lägga fram något direkt anser nu förslag avseende ett sådant system med differentierade arbetsgivaravgifter utgår från arbetsgivaren vidtar anställsom om ningsfrämjande åtgärder för personer med funktionshinder eller ej. Utredningen bedömer att det i första hand finns nu behov att utvärdera effekterna sjuklönereformen m.fl. av av genomförda förändringar på arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdena. Det kan också finnas anledning att pröva denna

fråga i ett EG-perspektiv.

13.8.5 Utvärdering och forskningutveckling

Vi vill poängtera betydelsen av uppföljningar och kvalitetskontroll den arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen för av människor med funktionsnedsättningar. Från utredningens sida vill vi föreslå att sammantagna bedömningar och översyner bör göras avseende åtgärder som arbetsförmedlingens väglednings- och platsförmedlingsinsatarbetsmarknadsinstituten med särskilda för vissa ser, resurser och den formen för flexibla lönebidrag. Vid dessa grupper nya bedömningar bör utvärderas i vilken mån avsedda och bestående effekter beträffande arbetsmöjligheterna för uppnåtts med svåra funktionshinder. Sådana bedömningar, personer präglade helhetssyn på enskildas behov, bör längre fram av en också omfatta utvecklingen av individuella insatser i enlighet med vad Vi tidigare och även i detta betänkande föreslagit. Det gäller t.ex. våra förslag personlig assistent, kommunala om sysselsättningsformer och lagstadgade praktikplatser. Med till de förändringar sker inom arbetsmilhänsyn stora som nu jö- och rehabiliteringsområdena, och med utgångspunkt från de utredningen framlagda förslagen, bör genomgång och av en utvärdering dessa åtgärder genomföras under mitten av nya 1990-talet. av anställningsfrämjande åtgärder för männi- Utveckling av skor med funktionshinder måste också få tydlig plats vad en gäller all forskning och kunskapsutveckling inom arbetslivet. Detta bör även gälla områden inte alltid primärt försom knippas med sådana frågor, allt ifrån produktionsteknik och till organisation och personalledning. Även i företagsekonomi

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 325

den rena teknikutvecklingen bör beaktas dessa aspekter på olika funktionshinder. Utvecklingen teknik och kvalifiav ny cerade hjälpmedel, t.ex. datorbaserade, kan öppna helt nya arbetsområden for människor med funktionshinder. Forskningen inom området funktionsnedsättning arbets- liv arbetshandikapp bör ges en betydligt framträdande - mer och tydligare plats inom såväl de olika generella forskningsområdena den särskilda handikapp- och arbetslivsforsksom ningen. Forskningen bör enligt utredningens mening inriktas på att utveckla såväl vägarna in till arbetslivet som åtgärder for att förhindra utslagning människor med funktionsav hinder. Det är även betydelsefullt att forskningen berör gränstrakterna mellan arbete och sysselsättning. När det gäller den särskilda arbetslivsforskningen vill vi hänvisa och anknyta till vad vi särskilt behandlar forskom ningen och utvecklingen beträffande arbetshjälpmedel under kapitel 17. Vi tar där särskilt upp Arbetsmiljöinstitutets verksamhet och förordar att institutet bygger ett särskilt upp programområde med inriktning på arbetsmiljön for personer med olika slags funktionsnedsättningar. Enligt utredningens uppfattning bör härvid även övervägas inrättandet av en särskild professur i metodikutveckling gällande arbetslivets tillgänglighet for dessa gruppen En sådan professur, som förslagsvis bör inrättas vid Arbetsmiljöinstitutet eller vid universitetet med former for tvärvetenskaplig samverkan de särskilda som

centrumbildningarna for handikappforskning se kap. 22, bör

med utgångspunkt från ett tekniskt-fysiskt forskningsområde knyta an till en helhetssyn på arbetslivets och olika arbetsmiljöers tillgänglighet for människor med olika funktionsnedsättningar.

13.9 Kostnader

Våra forslag under detta avsnitt innehåller arbetsmarknadsinriktade insatser och belastar därmed främst de statliga arbetsmarknadspolitiska anslagen. Det absoluta flertalet i den personkrets som berörs av förslagen uppbär fortidspension sjukbidrag. Då förslagen till insatser har till syfte att skapa aktiva arbetsmöjligheter alternativ till de passiva som pen-

326 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder SOU 199252

sionsformerna motsvaras kostnaderna för insatserna till stor del av motsvarande kostnader för KBT- och socialförsäkringssystemet. De lagstadgade praktikplatserna för utredningens personkrets beräknas omfatta ca 1 000 årsplatser under en 3-årsperiod. Kostnaderna för utbildningsbidrag för deltgama i dessa praktikplatser beräknas till 100 000 kr. plats eller totalt ca per 100 mkr årligen. Den fulla effekten för dessa platser beräknas dock komma först under tredje året efter det att den lagstadgade skyldigheten att ställa praktikplatser till förfogande trätt i kraft. Under den 3-åriga försöksperioden beräknas därför den årliga kostnaden till 50, 75, respektive 100 mkr. En viss del av dessa lagstadgade praktikplatser, uppskattningsvis 300-400 platser, kan direkt ersätta nuvarande särskilda inskolanses ningsplatser eller den riksdagen beslutade formen för av nya ungdomspraktik vad utredningens personkrets. En utavser ökning av de arbetsmarknadspolitiska anslagen för de lagstadgade praktikplatserna, i den storleksordning som utredningen här angivit, bör därför även kostnader för den tillrymma kommande administration, arbetshjälpmedel, arbetsbiträde, försäkringsskydd m.m. som hanteringen av dessa praktikplatkan komma att innebära. ser De 1 000 praktikårsplatsema beräknas ge praktikmöjligheter för i storleksordningen 1 000-2 000 personer, vilka annars har sin dagliga verksamhet inom den av utredningen tidigare föreslagna kommunala sysselsättningen. Behovet av och kostnaderna för sådana kommunala sysselsättningsplatminskar i stort alltså i motsvarande grad de särskilda ser som praktikplatserna kommer till stånd. Behovet kommunala av sysselsättningsplatser skulle därmed stanna mellan 32-33 000 att jämföra med de av utredningen tidigare angivna 34 000 personer. Ersättningen till den enskilde praktikanten i form av utbildningsbidrag m.m. förutsätts, motsvaras av minskade pensionskostnader och förhåller sig därför kostnadsneutral sett till de totala samhällsfmansema. Utredningen föreslår förstärkning funktionshindnu en av rades möjligheter att starta eget framför allt genom en höjning det maximala bidragsbeloppet för näringshjälp från 30 000 av

SOU 199252 Arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder 327

till 50 000 kr. Höjningen bidragsbeloppet och viss utav en ökning av antalet mottagare av bidraget beräknas kosta ca 10 mkr årligen. Det arbetsmarknadspolitiska anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade föreslås därför utökas med det beloppet. I de fall näringshjälpen på ett framgångsrikt sätt kan användas som alternativ till lönebidrag måste beaktas att detta innebär en betydligt lägre kostnad för det arbetsmarknadspolitiska anslaget. Den begränsade försöksverksamhet utredningen föresom slår avseende supported employment föreslås ske inom ramen för ett tillägg 10 mkr till Samhallanslaget, och ett tillägg om om 10 mkr till anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, som bl.a. omfattar stöd till lönebidragsanställningar. På forsknings- och utvecklingsområdet föreslår vi inrättandet av en särskild professur i metodutveckling gällande arbetslivets tillgänglighet för personer med funktionshinder. Kostnaden för sådan professur beräknar utredningen till 1,5 mkr. en

SOU 199252

14 Diskriminering i näringsverksamhet

14.1 Inledning

I vilken utsträckning det i Sverige faktiskt förekommer att funktionshindrade diskrimineras i näringsverksamhet på grund av sina funktionshinder är inte känt. Det torde dock vara klart att sådan diskriminering förekommer. Genom media, erfarenheter från enskilda och handikapporganisationer har handikapputredningen tagit del många exempel.

mil. av

Aven personal, exempelvis ledsagare och fritidspersonal, har påpekat for oss att diskriminerande situationer inte sällan förekommer och leder till negativa och upprörande komplikationer t.ex. vid tillfällen som forväntats ge rekreation, positiv omväxling osv. Det kan t.ex. vara fråga om att en utvecklingsstörd inte släpps in på en restaurang, att rullstolsperson en bunden person nekas använda visst kommunikationsmedel eller att en aifärslokal eller offentlig lokal inte är tillgänglig for den funktionshindrade. Vi har belyst detta bl.a. i vårt betänkande Handikapp och Välfärd lägesrapport SOU - en 199019, sid. 87 H.

14.2 Nuvarande ordning

Det finns for närvarande inte några lagbestämmelser som skyddar funktionshindrade mot diskriminering i näringsverksamhet. I 16 kap. 9 § brottsbalken stadgas olaga diskriminering. om Stadgandet tar upp straff for näringsidkare som i sin verksam-

330 Diskriminering i näringsverksamhet SOU 199252

het diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfárg, nationella eller etniska trosbekännelse eller homosexuelursprung, la läggning. Begreppet näringsidkare skall fattas i vidsträckt mening och omfattar varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Verksamheten behöver inte vara inriktad på vinst vare sig för utövaren eller någon Även verksamhet främjar ett ideellt axman. som eller välgörande syfte omfattas. Inte bara verksamhet inom handel och industri är näringsverksamhet. Till näringsidkare räknas också hantverkare, lantbrukare och utövare s.k. fria av yrken, konstnärer, författare, fotografer, arkitekter, advokater, läkare mil. Annons- och reklambyråer, mäklare och speditörer samt konsulterande ingenjörer och andra självständigt verksamma konsulter. z När det gäller bostadsmarknaden omfattar bestämmelsen den som yrkesmässigt tillhandahåller allmänheten fastigheter eller yrkesmässigt utbjuder hyres- eller bostadsrätter. Förbudet omfattar alltså t.ex. byggnadsföretag, som producerar och till allmänheten utbjuder hus eller andra egnahem för försäljning, samt sådana fastighetsägare som anses hyra ut bostäder yrkesmässigt. Förbudet mot diskriminering omfattar inte tillhandahållande av tjänster 0.d. på områden utanför näringsverksamheten eller därmed jämförlig allmän verksamhet. Förbudet omfattar över huvud taget inte enskildas mera privata förhållanden. Stadgandet gäller heller inte förhållandena på arbetsmarknaden. Den brottsliga gärningen består i att en näringsidkare diskriminerar någon genom att inte gå honom till handa på de villkor som näringsidkaren tillämpar i förhållande till andra. Den diskriminerande handlingen kan bestå i uttalande, åtbörd, våldshandling eller annat aktivt förfarande. Exempel på detta är att en person avhyses från en lokal där vissa tjänster tillhandahålls eller att debiteras högre avgifter än personen andra. Vidare kan det fråga passivitet från näringsidvara om karens sida, t.ex. att näringsidkaren inte bryr sig om att betjäna en kund som infunnit sig i hans affärslokal eller låter kunden vänta obefogat länge på betjäning.

Diskriminering i näringsverksamhet 331 SOU 199252

Med ordet diskriminering uttrycks att bestämmelsen omfattar endast sådana situationer där någon uppsåtligen missatt behandla honom mindre förgynnar en person genom månligt än andra. Att inte lokal eller gatumiljö så att funktionsanpassa en en hindrad inte kan få tillträde till den är däremot inte att anse strañbar diskriminering. I sådana fall finns enligt utsom redningens förslag möjlighet för handikappombudsmannen att med stöd och bygglagen utfärda föreläggande och av plan-

sätta ut vite för att framtvinga anpassningen se kap. 9.

Strañbestämmelsen angående näringsidkare gäller även vissa andra personalkategorier Förbudet mot diskriminering den anställd i näringsverksamhet och den gäller även som är anställd i allmän tjänst dvs. i stat eller kommun. som är Sålunda omfattar bestämmelsen t.ex. tjänster i socialförvaltning eller vid domstolar Bestämmelsen olaga diskriminering skyddar också den om rasskäl eller grund homosexualitet tillsom av på av vägras träde till tillställning eller allmän sammankomst eloffentlig ler skäl avvisas därifrån. som av samma StraiTet för olaga diskriminering är böter eller fängelse i högst ett år. Brottet olaga diskriminering ligger under allmänt åtal utan särskild åtalsprövning. För bifall till ett åtal krävs att det finns sådan bevisning att det kan klarlagt att det avgörande motivet för gärningen anses varit och att den åtalade inte har haft ett någons ras etc. annat, legitimt motiv för sitt beteende.

14.3 Jämförelse med internationella

förhållanden

Som kapitel 5 förekommer eller planeras i flera framgått av länder särskild lagstiftning mot diskriminering funktionsav hindrade. Det kan gälla diskriminering i arbetslivet, i fråga resemöjligheter eller tillgänglighet till lokaler, evenemang om m.m. I USA antogs år 1990 lagen Americans with Disabilities Act ADA behandlar fyra områden nämligen arbetsmarknad som inklusive offentliga tjänster, tillgänglighet, transporter samt telekommunikationer.

332 Diskriminering i näringsverksamhet SOU 199252

I Kanada finns sedan år 1981 Ontario Human Rights Code en lag som skyddar funktionshindrade mot diskriminering inom områdena tjänster, hjälpmedel, bostäder, arbete, varor, föreningsfrågor och sysselsättningsfrågor. I Storbritannien finns ett lagförslag mot diskriminering av funktionshindrade i fråga om arbetsmarknad, varor, hjälpmedel och service. I Frankrike finns sedan år 1990 en lag till skydd mot diskriminering på grund av funktionshinder framför allt i arbetslivet. I de olika länderna har införts former påföljder någon av om bryter mot lagen. De vanligaste påföljderna är böter eller skadestånd.

Åtgärder

mot diskriminering av

funktionshindrade i näringsverksamhet

en strañbestämmelse om förbud mot

-

diskriminering av funktionshindrade

Som vi tidigare framhållit är vår grundsyn att funktionshindrade har samma rättigheter som andra. Funktionshindrade har alltså rätt till delaktighet i samhällets utbud på lika villkor som andra. För att uppnå detta anser vi det nödvändigt att samhället tar tydligt avstånd från olika slag av fördomsfullt uppträdande mot och arman diskriminering av funktionshindrade. Vi det därför som viktigt från principiella ser synpunkter att samhället verkningsfullt stöder den misssom på grund funktionshinder. gynnas av I svensk rätt finns bestämmelser av straifrättslig, civilrättslig och offentligrättslig karaktär gör det möjligt att insom gripa mot vissa former av diskriminering funktionshindraav de i vårt land. En diskriminerande åtgärd kan t.ex. bedömas som förargelseväckande beteende 16 kap. 16§ brottsbalken eller ärekränkning 5 kap. samma lag. Den som försöker förleda obestämd krets människor till brottslig gärning en av kan straffas för uppvigling 16 kap. 5 § brottsbalken. Den som vid myndighetsutövning gör sig skyldig till diskriminering av funktionshindrad kan straffas för tjänstefel 20 kap. brotts-

Diskriminering i näringsverksamhet 333 SOU 199252

balken. I vissa sammanhang kan brottsbalkens regler om misshandel och andra brott mot liv och hälsa 3 kap. eller om skadegörelse 12 kap. bli tillämpliga. det flertalet dem bor i vårt land torde det För stora av som stå klart att alla skall behandlas lika oavsett om man är funktionshindrad eller inte. Fall diskriminering funkav av förekommer emellertid. Redan det förhållandet tionshindrade att olika former diskriminering av funktionshindrade föreav vår mening ett tillräckligt skäl att kommer utgör enligt se strafibestämmelser i fråga skydd mot såöver nuvarande om dan diskriminering. till diskriminering funktionshindrade Anledningen att av torde gånger inte alla människor förekommer många vara att samhälle det självklart att funktionsi vårt uppfattar soIn hindrade har rätt till delaktighet i samhället på samma villkor andra. För att motverka denna typ inställning är det som av viktigt med information, upplysning och fostran i syfte att och aktning för olika människor. Men åstadkomma respekt

upplysningsverksamhet på detta område

trots betydelsen av för likvärdig behandling alla människor torde man inte en av

kunna undvara lagstiñzningsåtgärder. Ett längre genomgåen-

förbud diskriminering funktionshindde straifiåttsligt mot av rade vi har bör kunna få betydelse inte bara för de än nu enskilda fall i vilka det kan tillämpas utan också få normen bildande verkan näraliggande områden. på sagda föreslår vi införandet Mot bakgrund av det av en strañbestämmelse i brottsbalken förbud mot diskrimineom funktionshindrade. Bestämmelsen, är i överensring av som stämmelse med vissa andra länders lagstiftning på området, Vänder all form diskriminering i näringsverksamsig mot av het. Ett skäl till att just detta område valts ut är att det på ett särskilt påtagligt sätt griper in i den enskildes vardagliga tillvaro. Ett annat skäl är att diskriminering inom detta område vad framkommit torde Vanligast. enligt som - vara föreslår till den nuvarande bestämmel- Vi att ett tillägg görs förbud mot rasdiskriminering och diskriminering av sen om 9 § brottsbalken så att bestämmelsen homosexuella i 16 kap. omfattar också förbud mot diskriminering funktionshindraav de. En sådan bestämmelse kommer att täcka såväl bemötandet

334 Diskriminering i näringsverksamhet SOU 199252

av den funktionshindrade tillgänglighet till lokaler och som specialutrustning som allmänheten har möjlighet att utnyttja

bankomater, telefonautomater, prismärkning m.m.. Beträf-

fande lokalers tillgänglighet och kostnaderna härför tar vi upp det närmare i kap. 9 Funktionshindrade och utformningen av bostäder och miljöer. Att inte lokal eller anpassa en gatumiljö så att med funktionshinder kan få tillträde är inte en person

att anse som straffbar diskriminering.

Olaga diskriminering står under allmänt åtal. Åklagaren

har rätt att väcka talan brott står under allmänt åtal. om som Ett brott får målsägande till åtal hos av anges åklagare eller polismyndighet. Målsägande har rätt att själv väcka åtal för

brott står under allmänt åtal han angett brottet och som om åklagaren beslutat att åtal inte skall äga rum. Vi det viktigt att handikappombudsmannen

anser se vidare

kap. 15 inom ramen för sin uppgift att följa tillämpningen av gällande lagstiftning bör ha möjlighet att å den enskildes

vägnar väcka åtal olaga diskriminering funktionshindom av rad i de fall åklagaren inte gör det. Vi föreslår därför införan-

det av en ny bestämmelse i rättegångsbalken handisom ger kappombudsmannen denna möjlighet.

SOU 199252

15 Bevakning av funktionshindrades

invånare

likställighet med andra

Förslag Kommuner och landsting skall i all sin verksamhet tillförsäkra funktionshindrade likställighet med andra. Varje samhällssektor med respektive centrala statliga myndigheter har på motsvarande sätt ett för ansvar bevakning av frågor som rör funktionshindrades villkor. Uppgifterna skall utföras integrerat med sektorns övriga uppgiften För att förstärka bevakningen funktionshindrades av likställighet med andra invånare brett över hela samhällsfältet inrättas fr.o.m. den 1 juli 1993 en särskild institution ombudsman. Handikappombudsmannen som skall granska hur likställighetsfrågorna eñzerföljs och hur lagar med syfte att motverka missgynnande av funktionshindrade efterlevs inom olika områden. Handikappombudsmannen skall fullgöra sina uppgifter i kraft särskild lag jämte våra förslag till lagar rörande av en vissa prioriterade områden. Ombudsmannen skall till sitt förfogande ha särskilda utredningsresursen SCB ett särskilt uppdrag att fortlöpande studera ges och dokumentera välfárdsutvecklingen för svårt funktionshindrade. Materialet ställs bl.a. till huvudmännens, handikapporganisationernas och handikappombudsmannens förfogande. Socialstyrelsen åläggs särskilt ansvar för uppföljningen av den av oss föreslagna lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS. Uppgifter åvilar Statens Handikappråd försom nu delas till andra myndigheter och organ, varvid Statens Handikappråd avvecklas i samband med inrättande av en särskild handikappombudsman fr.o.m. den 1 juli 1993.

336 Bevakning funktionshindrades likställighet av SOU 199252

Kommunernas, landstingens och statens

uppgifter för bevaka att funktionshindrades likställighet med andra invånare

Inledning

Vi har tidigare beskrivit de betydande strukturförändringar som pågår inom den offentliga sektorn. Tendensen är att det direkta ansvaret för genomförandet och förverkligandet av lagstiftarens intentioner läggs på kommuner och landsting och att den centrala förvaltningen får uppföljande roll. en mera Denna utveckling med bl.a. minskad statlig styrning har medfört att de enskilda kommunernas och landstingens beslut i fråga om det handikappolitiska stödets utformning blivit allt mera avgörande för funktionshindrades livssituation.

Denna tyngdpunktsförskjutning i uppgiftsfördelningen från

staten till landsting och kommuner samt den lokala friheten vid utformning bl.a. stöd och service kunde vi bekräfta i vår av lägesrapport SOU 199019. Vi fann betydande skillnader i grundläggande förutsättningar för svårt funktionshindrade att delta i samhällslivet. I förhållande till andra invånare belastas de ofta av betydande merkostnader, t.ex. vid fritidsaktiviteter och semester Bristen på sysselsättningarbete är mycket stor. Ojämlika villkor föreligger bl.a. i utbildningssituationer på grund bristfälligt av anpassade läromedel eller personligt stöd. Sammantaget ger dessa och många andra brister upphov till isolering och inskränkningar i vardagslivet som ställer svårt funktionshindrade åt sidan i jämförelse med andra invånare. En huvudfråga i hela vårt utredningsarbete har därför varit att analysera och föreslå vägar för att utjämna och undanröja skillnaderna mellan funktionshindrade och andra invånare, dvs. säkra funktionshindrades likställighet. Av vårt huvudbetänkande SOU 199146 framgår tydligt att vägarna till likställighet måste anläggas i strukturer som är stadda i kraftig förändring. Förlopp och tendenser utanför vår utrednings uppdrag liksom intressen distanserade från vår utgångspunkt situationen för människor med omfattande funktionshinder ingriper på ett avgörande sätt. Med vår inriktning att hävda funktionshindrades ställning i samhällslivet, inte vid sidan om, är det väsentligt att fortlöpande tolka

Bevakning funktionshindrades likställighet 337 SOU 199252 av

hur olika inslag i nationella och internationella förändringspåverkar villkor för människor med svåra funktionsprocesser hinder. Slutsatsema måste ge upphov till de handlingar som på kort och lång sikt leder till förverkligande och utveckling av målen om full delaktighet och jämlikhet.

15.1.2 Kunskapsuppbyggnad på lokal, regional och

nivå

statlig

En av de viktigaste uppgifterna för kommuner, landsting och stat i framtiden kommer att att följa och utvärdera vara upp verksamheter inom respektive sektors- eller ansvarsområde. För statliga myndigheter torde denna uppgift bl.a. vara en nödvändig förutsättning för att kunna bedöma behovet av förändringar gällande lagstiftning och tillhandahålla nödav vändiga underlag för politiska beslutsprocesser i riksdag och regering. I uppföljningen och utvärderingen bör ingå att samla kunnande hela landet och relatera detta till utslagsgivanom de faktorer som exempelvis befolkningens sammansättning, regionala förhållanden och näringslivets strukturinfrastruktur m.m. Sådana Översikter är väsentliga för samverkan mellan olika samhällsområden. Vi vill starkt betona betydelsen av att handikappfrågorna får ökad plats viktig del uppföljnings- och utvärdesom en av ringsarbete inom kommuner, landsting och statliga myndigheter. Vi har konkretiserat denna uppfattning i flera förslag, bl.a. den särskilda rättighetslag, LSS, vi föreslagit och om som förverkligande enligt vår mening kräver aktiv uppföljvars ning. Enligt våra intentioner huvudmännen stor frihet att ges utforma och utveckla de Verksamheter skall för som svara preciserade insatser till svårt funktionshindrade. Det innebär att huvudmännen med bibehållet basansvar genom avtal - kan låta andra, privata verksamheter, kooperativ, stiftelser etc. svara för drift och genomförande. Det är därvid väsentligt att denna frihet för huvudmän och producenter inte urholkar enskildas möjligheter till valfrihet och rättsskydd. Detta är också ett starkt motiv för att enskilda skall kunna få sin sak prövad förvaltningsdomstolar. Domstolsväsendet blir en ytav terligare garant för funktionshindrades likställighet. En nödvändig insats utförs dock huvudmännen inom för av ramen

338 Bevakning av funktionshindrades likställighet SOU 199252

deras egen uppföljning och tillsyn över att olika entreprenörer

mil. utför uppgifter enligt lagar, föreskrifter och avtal. En uppgift i dag fullgörs flera statliga myndigheter och som av organ är att vara mötesplats och forum for informationsutbyte mellan handikapprörelsen, statliga myndigheter, kommuner och landsting. Det ökade ansvaret hos kommuner och landsting har emellertid ändrat förutsättningarna för denna myndighetsuppgift. Behovet av informationsutbyte torde också öka i tider när statliga och kommunala verksamheter decentraliseras och därmed behovet kunskapsförmedling ökar. av Kontakter mellan handikapporganisationema, huvudmänoch myndigheterna bedömer vi även i framtiden nen vara viktiga för uppbyggnad och flöde kunskap funktionsav om hindrades villkor. Enligt vår mening är det naturligt att varje sektor och ansvarig aktör inom ramen för sin verksamhet för informationsutbyte med handikapprörelsen. Vi har svarar betonat att det finns ett ömsesidigt behov denna kommuniav kation. Formerna kan utvecklas på olika sätt inom skilda samhällssektorer. Det gäller också på kommunal nivå där kommunala handikappråd KHR och länshandikappråd LHR är en form for informationsutbyte m.m. Det kompletteras andra vägar av t.ex. i särskilda projektgrupper, direkta kontakter mellan ett visst förbund och verksamhet m.m. vilket framgår en av en rapport som sammanställts på handikapputredningens uppdrag Samverkan mellan handikapporganisationer och samhälle, En enkätundersökning, 1990. Vi har särskilt understrukit att informationsutbyte är av vikt vid uppföljning bl.a. av behovet av och innehållet i personalutbildning. En god källa till kunskap behoven är den samverkan om som kan etableras med Verksamheter på lokal och regional nivå, med handikapporganisationerna, fackliga organisationer och mellan olika myndigheten Vid konsekvent uppbyggnad ett integrerat synsätt, en av dvs. att uppgifter rör funktionshindrade genomförs i sitt som naturliga sammanhang, skapas successivt en god kompetens inom respektive sektor. Vi har dock också sett behov funktion fristående av en som från respektive samhällssektor och heltäckande, på mera central nivå, bevakar funktionshindrades likställighet med andra

SOU 199252 Bevakning av funktionshindrades likställighet 339

invånare. Vi åsyftar här det förslag särskild handikapom en pombudsman vilket vi redovisar i det följande.

Kunskapsuppbyggnad och ansvar för

insatser för funktionshindrades

likställighet med

andra

Varje sektor måste ta sitt ansvar för att invånare med funktionshinder blir likställda med andra invånare. Som vi belyst kräver detta både generella och individuellt riktade insatser. För att tydligt slå fast ansvaret för att behoven beaktas och tillgodoses har vi bl.a. föreslagit ett tillägg till kommunallagen kap. 8. Vidare har vi genom förslag i vårt huvudbetänkande till kompletteringar i SoL och HSL tydliggjort vissa skyldigheter för kommunerna och landstingen. Dessa skyldigheter förstärks vårt förslag till rättighetslag, LSS, i huvudbegenom tänkandet. Det är väsentligt att på statlig nivå och inom olika myndigheters sakområden kunna identifiera gemensam ambition en och ett gemensamt ansvar för att hävda funktionshindrades ställning i samhällslivet. Utvecklingen av generell tillgänglighet i samhället kräver att det tydliggörs vilket är ansvar som den självklara följden av att det alltid kommer att finnas

funktionsnedsättningar hos enskilda i en befolkning. Det är

otillräckligt att hänvisa detta ansvar till vissa organmyndigheter med särskild inriktning på s.k. handikappfrågor. Sådana

organ se bilaga 6 har fördelar när det gäller att bygga

upp en god samlad kunskap inom särskilda delområden. Samtidigt uppstår dock risken att detta ger upphov till oönskade särlösningar och att helhetsperspektivet förloras. Ett framgångsrikt arbete på central nivå kan bara utvecklas i dialoger med decentraliserad verksamhet inom respektive sakområde. Enligt vårt förslag kap. 8 skall kommunerna genom sina årsredovisningar kunna regelbundet återge en kommande bild över hur likställighet enligt kommunallagen utvecklas för människor med funktionsnedsättningar. På motsvarande sätt menar vi att statliga myndigheter skall kurma beskriva villkor inom exempelvis utbildningsområdet, allmäxma kommunikationer, bostadsförsöxjning, hälso- och sjukvård för svårt funktionshindrade i jämförelse med andra. Detta kräver att de centrala myndigheterna inom respektive om-

340 Bevakning funktionshindrades likställighet SOU 199252 av

råde samlar kunnande och tar för att funktionsom ansvar hindrades situation blir allsidigt synligord.

Överväganden

15.2 om en särskild

handikappombudsman

I direktiven till handikapputredningen anför föredragande statsrådet att det enligt hans mening finns ett nära samband mellan handikapputredningens syfte och inriktning å ena sidan och HCKs krav å andra sidan på åtgärder mot diskriminerande behandling av människor med funktionsnedsättning. Det bör enligt direktiven ingå i kommitténs uppgifter att pröva funktionshindrade kan tillförsäkras ett välfungeranom de samhällsstöd inom för det nuvarande åtgärdspaketet ramen eller tillskapande särskilda anordningar t.ex. hanom av som dikappombudsman kan fylla en funktion i sammanhanget. Handikapputredningen har i betänkandet Handikapp Välfärd Rättvisa SOU 199146 uttalat bl.a. följande sitt arbeom te med frågan om en handikappombudsman.

Enligt våra direktiv bör vi pröva behovet av en särskild ombudsman för handikappfrågor. En utgångspunkt är problemen för funktionshindrade att utkräva sina lagstadgade rättigheter. Vi skall också pröva i vilken utsträckning ombudsmannen skall ha opinionsbildande roll. Vidare skall klarläggas om en ombudsmannen skall föra i domstol, för uppprocesser svara följning lagstiftarens intentioner och rådgivare till av vara enskilda.

Mot denna bakgrund anser vi att det finns angelägna skäl att tillskapa en institution som med överblick över samtliga samhällssektorer arbetar för tillvaratagande funktionshindraav des rättigheter och intressen. Ombudsmannen bör ha i uppgift att i bred kontakt med enskilda och samhällets olika offentliga och privata organ aktivt bekämpa ett missgynnande människor med funktionshinav der i samhällslivet och verka för att de ges möjlighet att utnyttja allmän och enskild verksamhet på bästa möjliga sätt. En sådan institution i fortsättningen kallad handikappom- budsman skulle kmma viss likhet med de ombuds- - ges en

SOU 199252 Bevakning av funktionshindrades likställighet 341

mannainstitutioner redan finns i Sverige se bi1.7 och i

som många andra länder I debatten har det sagts att för varje ombudsman insom rättas ñnns risk att ombudsmannainstitutionen uttunnas en och blir mindre verkningsfull. Får allt fler medborgargrupper sin egen ombudsman minskar ombudsmannainstitutionens status. Varje ombudsman blir bara en i raden av företrädare för sin intressegrupp i samhällsdebatten. Det finns dock skäl talar i motsatt riktning. som Målet för handikappolitiken är bl.a. full delaktighet och jämlikhet. Det kan konstateras att detta mål inte uppnåtts för stora grupper funktionshindrade i samhället. Vid sidan av handikapporganisationema vilkas främsta uppgift är att företräda funktionshindrade i samhällsdebatten och opinionsbildningen behövs någon dessutom följer tillämpningen som av gällande lagstiftning och vid behov föreslår lagändringar. JK och JO har tillsynsuppgifter vitt skilda slag inom hela av den offentliga sektorn. Deras arbete är till största delen inriktat på att i efterhand kontrollera att gällande bestämmelser följs. JK och JO har däremot inte till uppgift att på grund av sin granskning föreslå reformer eller på annat sätt väcka opinion. Inte heller ingår i deras uppgifter att ge råd och vägledning till enskilda. Vi anser inte att JKs och JOs tillsynsfunktioner är tillräckliga för att framhäva rättigheter och intressen i enlighet med de bärande principerna för handikappolitiken. Enligt vår uppfattning finns därför behov av en ombudsmannainstitution som får möjlighet att koncentrera sig på handikappfrågor och ge dem tyngd inom olika samhällsområden. En sådan ombudsman skulle få viktig roll också på en hela den offentliga sektorn där han skulle komplettera JK och JO.

15.2.1 Handikappombudsmannens verksamhetsområde, uppgifter och avgränsningar

Verksamhetsområde Insatser för att framhäva funktionshindrades intressen behövs inom samhällets olika delar En handikappombudsmans verksamhetsområde bör mot denna bakgrund hela samhällsavse

342 Bevakning funktionshindrades likställighet SOU 199252 av

livet. En naturlig gräns bildas därigenom mot privatlivet, som helt bör hållas utanför den tänkta ordningen. Inom verksamhetsområdet faller naturligen sådana samhällsområden som arbetsmarknaden, socialtjänsten, hälso- och sjukvården, skolan, plan- och bygg-, kollektivtrafik, telekommunikations- och mediaområdena samt näringslivet. Ombudsmannen bör alltså arbetsfält ha både statliga och kommunala myndigheter som och enskilda organ med verksamhet inom helt skilda områden.

Uppgifter

Frågan inrättande av en handikappombudsman som är om verksam på både den offentliga och den enskilda sektorn av samhällslivet måste bedömas mot bakgrund den svenska av rättsordningen och dess institutioner i övrigt. När ombudsmän liksom andra tillsynsmyndigheter - verkar på den offentliga sektorn måste de beakta vissa krav uppställts i RF. I 11 kap. 2 och 7 §§ RF skyddas domstolar som och forvaltningsmyndigheter till sitt oberoende. Enligt dessa regler får ingen myndighet bestämma över hur de skall annan lösa respektive beakta det enskilda fallet. I fråga ombudsmäns tillsynsfunktion på den privata om sektorn måste beaktas att ombudsmannen liksom andra förvaltningsmyndigheter enligt den svenska rättstraditionen inte kan slita tvister mellan enskilda. Det ankommer enligt 11 kap. 3 § RF i stället på domstol det inte har angetts undanom tag genom lag. Inom ramen for den processförande rollen har dock ombudsmän som verkar inom den privata sektorn kunnat på ett informellt sätt i viss mån utveckla en roll som medlare. Tanken med vårt förslag är att handikappombudsmannen dels skall ha rådgivande och upplysande funktion dels en en roll som granskare och utvärderare av gällande lagstiftning på handikappområdet. Det är emellertid inte meningen att ombudsmannen skall uppfattas tillsynsmyndighet i traditionell bemärkelse. som en Ombudsmannen skall inte heller överta det ansvar som respektive sektorsmyndighet har för allmänna eller specifika handikappfrågor inom sitt område. Handiuppföljningar av kappombudsmaxmens uppgift bör gälla hela samhällslivet. Sålunda blir handikappombudsmannens uppgift att hjälpa till

SOU 199252 Bevakning av funktionshindrades likställighet 343

rätta funktionshindrade som känner sig missgynnade och att på olika sätt bidra till samhällsutveckling där given en en utgångspunkt är att samhället utformas så att det blir tillgängligt för alla medborgare, oavsett funktionshinder eller inte. Handikappombudsmannen skall alltså garant för vara en funktionshindrades rättigheter i samhället. För att kunna uppfylla denna uppgift bör ombudsmannen i samspel med organisationer och myndigheter sträva efter att öka insikten om gällande regler och de värderingar som dessa bygger på samt initiera förändringsprocesser är ägnade att framsom häva funktionshindrades intressen. Han skall följa uttolkninglagstiftningen på området och vid behov föreslå lagänden av ringar

De generella åtgärderna

Handikappombudsmannens uppgift bör i första hand vara att genom överläggningar med statliga och kommunala myndigheter, företag och organisationer samt genom opinionsbildning, information och på annat sätt främja funktionshindrades möjligheter att utnyttja allmän och enskild verksamhet på ett sätt som leder till full delaktighet och jämlikhet. Ombudsmannen bör alltså ett samhällsorgan med uppgift att aktivt vara driva på utvecklingen i önskad riktning och att förebygga missförhållanden på bred front. Ombudsmannens arbete bör bedrivas med utgångspunkt i våra bärande principer om den enskildes rätt till självbestämmande, inflytande, tillgänglighet och delaktighet. Ett viktigt underlag för handikappombudsmannen blir statistik och uppföljningar där jämförelse kan ske mellan välfárdsutvecklingen för funktionshindrade och andra invånare. I ett avsnitt lägger vi förslag ett särskilt uppdrag senare om till SCB att fortlöpande samla och sammanställa sådant underlagsmaterial. Det finns många olika medel för handikappombudsmannen att få bred kontaktyta i samhället. Informationsverksamen het i form av deltagande i utbildning, konferenser och möten samt i radio, TV och kan några inslag. En öppenhet press vara från handikappombudsmannens sida i förhållande till massmedierna, folkrörelserna, föreningslivet och utbildningsväsendets bör över huvud taget grundläggande i verkorgan vara

344 Bevakning funktionshindrades likställighet SOU 199252 av

samheten. Ett centralt inslag i ombudsmannens verksamhet bör också överläggningar med statliga myndigheter, komvara muner, företag och organisationer.

överläggningar som en handikappombudsman håller bör

dels ha funktionen att tjäna till erfarenhetsutbyte samt insamling av fakta och andra upplysningar, dels vara attitydbildande. Ombudsmarmen bör bli ett Viktigt för att genom organ remisser och initiativ lämna underlag för politiska beegna slut. En angelägen uppgift för ombudsmannen bör vara att följa tillämpningen av lagstiftningen på det handikappolitiska området. I detta syfte bör han få möjlighet att i vissa fall föra vid domstol. Hans iakttagelser vid denna uppföljning processer bör rapporteras till regeringen varvid han även bör kunna lämna förslag till lagändringar. Särskilt gäller detta de områden inom vilka vi funnit det syrmerligen angeläget att stärka rättigheter och intressen för människor med funktionshinder nämligen områden bostäder och miljöer, rese- och som kommunikationsmöjligheter, teleområdet, området grundläggande samhällsinformation, arbetslivsområdet, näringsverksamhetsområdet och den kommunala sektorn. På detta sätt kan ombudsmannen sägas förfoga över sanktionsmöjligheter. Skulle hans verksamhet inte få avsedd effekt bör hans erfarenheter nämligen kunna leda till dels tillrättaläggande i den enskilda situationen genom ett eventuellt domstolsutslag, dels läggas till grund för framtida lagstiitningsåtgärder mot missgynnande av funktionshindrade.

De individuella åtgärderna

Handikappombudsmannen bör kunna vänder ge personer som sig till honom råd och information om hur den enskilde skall kunna ta tillvara sin rätt. Ombudsmannen bör därvid kunna upplysningar de regler som saken gäller och om hur ge om får rättshjälp. Vidare bör ombudsmannen kunna hänvisa man till juridiskt ombud, annan rådgivare eller handikapporganisation etc. Även rekommendation att söka biträde hos den en fackliga organisationen, hyresgästföreningen eller handikapporganisationen borde i del fall kunna komma i fråga. en Ombudsmannen bör också ibland ha anledning att erinra om

SOU 199252 Bevakning av funktionshindrades likställighet 345

andra ombudsmäns prövningsskyldigheter. Rådgivningen bör enkel och formlös också aktiv. vara men I vissa fall principiell vikt eller större betydelse för den av av enskilde kan ombudsmannen behöva ta kontakt med myndigheter och andra för att skaffa sig tillräckligt underlag vid rådgivning. Även handikappombudsmannen inte skall tillsynsom vara myndighet bör han på ett principiellt plan kunna följa utvecklingen på olika samhällsområden och därvid bl.a. underrätta sig vad händer i viktiga enskilda ärenden. om som En handikappombudsman bör i enskilda ärenden kunna hålla överläggningar med den funktionshindrades motpart för att få upplysningar i saken. Ombudsmannen bör därvid också kunna undersöka förutsättningarna för någon form av uppgörelse och i de fall det är möjligt och lämpligt aktivt verka - för uppgörelse. en Handikappombudsmannen bör i vissa enskilda fall kurma föra talan för den enskilde vid domstol om det finns särskilda skäl för det. Ombudsmannens åtgärder i enskilda ärenden bör dokumenteras på sätt sker i den övriga svenska förvaltsamma som ningen.

Avgränsningar

En handikappombudsmans uppgifter kan komma att sammanfalla med sådana arbetsuppgifter redan utförs som av myndigheter och frivilligorganisationer. Enligt vårt förslag skall handikappombudsmannen främst arbeta med generella åtgärder för att främja funktionshindrades möjligheter att utnyttja allmän och enskild verksamhet på bästa möjliga sätt. Ombudsmannen skall alltså i huvudsak inte arbeta med enskilda ärenden på annat sätt råd än genom och vägledning. I princip skall ombudsmannen alltså inte överta funktioner åvilar juridiska ombud m.fl. Ombudssom mannen skall heller inte utföra någon granskning av eller tillsyn myndigheternas arbete JK och JO gör. Däremot av som skall ombudsmannen kunna göra uttalanden när han finner att rättigheter och intressen inte tas tillvara och främjas i enlighet med ändamålet med gällande lagstiftning. Handikappombudsmannen bör dock inte göra uttalanden om huruvida

346 Bevakning funktionshindrades likställighet SOU 199252 av

en myndighets eller befattningshavares åtgärd i visst fall är olaglig eller är ett tjänstefel. Frågor av sådan art bör överlämnas till JO, JK eller annat tillsynsorgan. Ytterst kan det också domstolarnas sak att avgöra sådana frågor. vara När det gäller risken för kompetenskonflikter bör dessa kunna bemästras genom samråd mellan ombudsmannen och andra berörda myndigheter. Meningen är som tidigare fram- hållits att ombudsmannen skall arbeta med bl.a. initiativ och kontaktskapande verksamhet. Handikappombudsmannen skall arbeta i nära kontakt med andra myndigheter och bidra med sina erfarenheter som ett komplement till de andra myndigheternas egna sakliga kompetens. Det ligger i sakens natur att det kommer att ställas mycket stora krav på handikappombudsmannen. Ombudsmannen måste därför uppträda så att han kan vinna förtroende och respekt både hos funktionshindrade och i samhällslivet i övrigt. Ombudsmannen har med vårt förslag uppgift att aken tivt ge enskilda råd och annat stöd. Men den uppgiften måste förenas med ett sakligt och objektivt uppträdande på det sätt gäller för alla myndighetsutövare 1 kap. 9 1 RF. Vidare som gäller att handikappombudsmannen enligt förslaget står under JKs och JOs tillsyn. Dessa kan alltså ingripa om ombudsmannen skulle bedriva sin verksamhet på ett olämpligt eller rättsstridigt sätt. En handikappombudsman kommer ofta att ställas infor avvägningsproblem. I frågor är eller kan bli föremål för som domstols eller myndighets prövning bör han inte foreannan gripa sådan prövning genom att uttryck åt ett eget en ge ställningstagande i saken annat än när han själv uppträder processforare eller remissinstans i målet eller ärensom som det. Helt allmänt torde det åligga ombudsmannen att i sin verksamhet ta hänsyn till att det kan föreligga motstående intressen i uppkommande frågor. Det sagda betyder å andra sidan inte att ombudsmannen i frågor av det här slaget skulle vara förhindrad att aktivt ge råd och information, göra egna undersökningar De avvägningsproblem här m.m. som uppkommer torde vara av samma slag som de som t.ex. JämO och DO har att bemästra.

SOU 199252 Bevakning av funktionshindrades likställighet 347

15.2.2 Inrättandet

av en handikappombudsman i

förhållande till aktuell

myndighetsstruktur

Inrättandet handikappombudsman kräver enligt vår av en uppfattning om ett integrerat synsätt och ett helhetsperspektiv att antal och art myndigheter i dag har särskild av som inriktning på handikappñågor blir föremål för omprövning. Det gäller dels i förhållande till uppgifter vi skall som menar åvila befintliga statliga myndigheter på central nivå integrerade i deras verksamhet, dels i förhållande till vad som enligt vår mening bör vara uppgifter för en särskild handikappombudsman. Grunden är att varje samhällssektor skall ta sitt ansvar för frågor rör funktionshindrade. som Vi finner då att de uppgifter i dag åvilar Statens Handisom

kappråd se bilaga 1 i hög grad överensstämmer med

uppgifter som vi sett redan fördelade eller på väg att fördelas mellan handikapporganisationerna, landstingen, kommunerna samt de olika sakansvariga myndigheterna. Undantaget är i viss mån den del hanteringen statsbidrag till handikapav av porganisationerna som nu åvilar SHR. Vi har funnit att denna uppgift bör kunna läggas till den del av handläggningen av statsbidraget som ombesörjs av Socialstyrelsen. När samord-

ning m.m av handikappforskning enligt vårt förslag se kap.

22 får förstärkta och samarbetspartners också resurser utgör detta i viss mån ett motiv för att ompröva behovet SHR. av Även vårt om förslag till en särskild handikappombudsman innebär funktion så är vissa deluppgifter närstående en ny sådana uppdrag SHR i dag förvaltar. Genom ombudsmansom nainstitutionen får de emellertid andra verkningsfulla medel och kan fullgöras med större kraft över vidare områden i samhället. Handikappombudsmannen är också enligt vårt förslag en självständig myndighet, fristående och oberopende i förhållande till olika intressen.

Handikappombudsmannen som

processförare

Rättsliga åtgärder till skydd mot missgynnande

Rättsliga åtgärder till skydd för missgynnande vissa av grupper kan vara kollektivt inriktade ocheller individinriktade.

348 Bevakning funktionshindrades likställighet SOU 199252 av

Kollektiva åtgärder kan vara att myndigheten får i uppgift att aktivt sköta tillsyn på ett område. Myndighetermera en Verksamhet garanteras genom vissa regler om uppgiftsnas skyldighet. Vidare förekommer vitessanktioner i samman-

hanget. Åtgärder av denna typ förekommer i t.ex. jämställd-

hetslagen 1991433, lagen 197413 om vissa anställningsfrämjande åtgärder och lagen 1986442 mot etnisk diskri-

minering. Individinriktade åtgärder genom lagstiftning kan ske inom för strañrätten ocheller civilrätten. Rättsföljden består ramen sanktioner olika slag. I straffrätten är det fråga om en av av straifrättslig påföljd böter, fängelse m.m.. I civilrätten rör det sig om skadestånd och vitesföreläggande. Som vi anfört tidigare uppfattar vi vårt uppdrag i fråga om handikappombudsman så att vi bl.a. skall pröva om denne skall få möjlighet att föra i domstol. För att en processer ombudsman skall kunna ha rollen processförare krävs att som det finns sanktionerade förbudsregler kan överträdas och som föras talan mot. Med begreppet processförare att vedermenas börande har rätt att för eller räkning föra talan egen annans vid domstol straif- eller civilprocess. i en I det följande görs en analys av konsekvenserna av att tilldela handikappombudsmannen rollen som processförare.

Andra ombudsmäns processförande roller

De flesta de ombudsmän, med stöd av lag verkar i det av som svenska samhället har i vart fall ytterst och på någon del av verksamhetsområdet roll processförare. En tillsyns- - en som funktion för ombudsmannen kan därmed på ett naturligt sätt knytas till det undersökningsförfarande som han i egenan skap processförare har tillgång till. av JK och JO får särskild åklagare väcka åtal mot besom fattningshavare i offentlig förvaltning som har begått brottslig gärning i tjänsten. JK och JO kan däremot inte föra civil talan. NO får enligt konkurrenslagen 1982729 föra talan hos marknadsdomstolen för att förhindra konkurrensbegränsning. Marknadsdomstolen kan på NOs talan meddela näringsidkaren förbud att tillämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eller annat konkurrensbegränsande förfarande eller att tillämpa väsentligen förfarande förbjudits. Domstolen kan samma som

SOU 199252 Bevakning av funktionshindrades likställighet 349

Vidare ålägga näringsidkaren att tillhandahålla näen annan ringsidkare en viss vara, tjänst eller annan nyttighet på villkor motsvarar vad han erbjuder näringsidkare. som annan Domstolen kan också ålägga näringsidkaren att ändra ett av honom tillämpat konkurrensbegränsande förfarande. Ett förbud eller åläggande får förenas med vite. KO får enligt marknadsföringslagen 19751418 föra talan hos marknadsdomstolen för att förhindra otillbörlig marknadsföring. Om en näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet företar en reklamåtgärd eller annan handling, som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, kan marknadsdomstolen på talan KO förbjuda honom att av fortsätta med det eller företa liknande handling. Underannan låter näringsidkaren vid marknadsföring tjänst eller av vara, annan nyttighet att lämna information, som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt, kan marknadsdomstolen på talan av KO ålägga honom att lämna sådan information. Saluhåller näringsidkare till konsumenten för enskilt bruk en en vara, som är uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål, kan marknadsdomstolen på talan KO förbjuda honom av att fortsätta med det. JämO får enligt jämställdhetslagen föra talan för enskild en arbetstagare eller en arbetssökande i en tvist om könsdiskriminering om den enskilde medger det och om ombudsmannen finner att en dom i tvisten är betydelsefull för rättstillämpningen eller det annars finns särskilda skäl. Syftet med denna rätt att föra är i första hand inte att hjälpa den process enskilde utan utgör ett led i J ämOs roll att följa rättstillämpningen. Genom att själv skapa rättsfall kan JämO alltså följa hur domstolarna tillämpar gällande rätt. I Vissa fall bl.a. då den enskilde befinner sig i ett utsatt läge kan dock JämO föra någons talan även i ärenden inte är som av principiell natur. Talan förs vid arbetsdomstolen och går ut på antingen ogiltigförklaring av en avtalsbestämmelse eller av en rättshandling eller också att innefatta yrkande om skadestånd, allt till förmån för någon inte är part i målet. Ombudsmannen soIn för enligt lagen uttryckligen talan för räkning egen som självständig part och inte som företrädare för den berörde arbetstagaren.

350 Bevakning funktionshindrades likställighet SOU 199252 av

Denna JämOs särskilda ställning att i eget föra namn en civil talan för fullt rättskapabel person framkallar en annan del problem. I och för sig finns motsvarighet inom arbetsen rätten förut, då organisationer för talan. I dessa fall får dock medlemmen ha godtagit organisationens speciella beanses fogenheter i processuellt hänseende. l fråga JämO löses om problemen på det sättet att JämO skall ha arbetstagarens eller arbetssökandens medgivande till sin talan.

15.32 Handikappombudsmannen och domstolarna

Som den tidigare framställningen har alltså de framgår av flesta ombudsmän någon form processförande roll. Denna av roll vilar på konkreta sanktionerade förbudsbestämmelser. Några sanktionerade förbudsbestämmelser mot etnisk diskriminering i arbetslivet finns dock inte. Det har inte ansetts möjligt att införa sådana regler inom sig straffrätten eller vare arbetsrätten. Därmed har det inte funnits skäl att tilldela DO

någon processförande roll. Inte heller förekommer för närvarande särskilda förbudsför missgynnande människor med regler och sanktioner av funktionshinder i samhällslivet. För att en handikappombudsskall kunna ha processförande roll krävs att sådana man en bestämmelser införs. Att processförare innebär att någon för egen eller anvara räkning för talan vid domstol i en civil- eller brottnans En kan alltså själv föra vid målsprocess. person en process domstol eller anlita någon annan företrädesvis jurist som gör det. har den enskilde under vissa förut- I en brottmålsprocess till offentlig försvarare. I civilprocess har sättningar rätt en den enskilde i de flesta fall rätt till allmän rättshjälp med rättshjälpsbiträde. Svensk rätt alltså den enskilde möjligger het att i de fall det är behövligt få hjälp av en jurist att - föra talan vid domstol. Om skall tilldela handikappombudsmannen en roll man processförare bör först övervägas han bör få en roll vid som om sidan det nuvarande systemet med offentlig försvarare och om rättshjälpsbiträde. Han skulle därmed bli advokat åt enskilda med funktionshinder vill söka sin rätt i personer som domstol.

SOU 199252 Bevakning av funktionshindrades likställighet 351

Till en början kan konstateras att modell med handikapen pombudsmannen som advokat strider mot gällande svensk rätt och den ordning gäller för andra ombudsmän i som samhället. Svåra gränsdragningsproblem skulle uppkomma vid bedömning av när en enskild skall ha rätt att anlita handikappombudsmannen som ombud och när han skall hänvisas till det ordinarie rättshjälpssystemet. Vidare torde en sådan modell kräva att en omfattande organisation inom ramen för handikappombudsmannainstitutionen byggs upp. Det torde också föreligga en risk för att handikappombudsmannen skulle förlora mycket av sin övergripande och överblickande roll hans tid till avsevärd del skulle ägnas enskilda ärenden. om Utredningen kan mot bakgrund det sagda inte finna det av ändamålsenligt att införa en sådan ordning generellt. En variant av den nu beskrivna ordningen skulle kunna vara att handikappombudsmannen på samma sätt som jäm- ställdhetsombudsmannen får möjlighet att företräda den enskilde i domstol i mål och ärenden som är betydelsefulla för rättstillämpningen eller om det annars finns särskilda skäl för det. Syftet med sådan ordning skulle att ombudsmanen vara nen genom att å en enskilds vägnar kunna väcka talan vid domstol skulle få bättre förutsättningar att följa hur gällan- de lag fungerar samt hjälpa enskilda i särskilt ömmande fall. Den nu redovisade modellen skulle vara förenlig med handikappombudsmannens viktiga funktion att följa hur lagar och förordningar tillämpas och ge honom bättre förutsättningar att föreslå förändringar i gällande lagstiftning. Eftersom han i huvudsak endast skulle driva principiellt betydelsefulla mål och ärenden torde gränsdragningsproblemen gentemot det gällande rättshjälpssystemet inte bli så stora. En processförande funktion beskrivet slag skulle av nu enligt vår uppfattning vara väsentlig för handikappombudsmanmöjligheter att hävda funktionshindrades rättigheter och nens intressen. Detta torde dock kräva att sanktionerade förbudsbestämmelser införs på de områden där vill att ombudsmanman nen skall kunna vara processförare. Det är alltså fråga att om ge den enskilde en lagstadgad rätt i dag inte finns att i - som domstol begära skadestånd eller annan rättsföljd på grund av att han eller hon blivit missgynnad inom någon samhällssektor. Endast införandet bestämmelser genom av som ger en sådan rätt kan handikappombudsmannen få roll som pro-

352 Bevakning av funktionshindrades likställighet SOU 199252

cessförare for den enskilde. Det sagda kräver ingående överväganden inom varje särskilt område. Sålunda måste varje tillämplig lag med viss av precisering framgå vari den diskriminerande handlingen gentemot den enskilde består och vilken rättsföljd en sådan diskriminering skall få. Inom två områden nämligen arbetslivs- och näringsverk- samhetsområdena vi förslag till detaljerade bestämmel- - ger ser om förbud mot diskriminering av funktionshindrade och vilka rättsföljder sådan diskriminering kan få. Inom dessa en områden föreslår vi att handikappombudsmannen i mål och ärenden betydelse för rättstillämpningen får av - en processförande roll. På arbetslivsområdet föreslår vi dessutom att handikappombudsmannen i likhet med JämO skall kunna väcka talan i särskilt fall även det inte är av principiell om natur. För detta krävs att det föreligger särskilda skäl. Inom ett områden vi att bör kunna handipar anser man ge kappombudsmannen en mera inskränkt form av processförande roll. Vi föreslår i detta betänkande att vissa anpassningar av miljöer och andra tillgänglighetsskapande åtgärder inom plan- och byggområdet samt inom området resor och kommunikationer skall genomförda inom vissa tidsintervall. En vara naturlig uppgift för handikappombudsmannen bör bli att övervaka att dessa åtgärder genomförs på sätt och inom tid som lagen föreskriver. Om det visar sig att någon föreskriven anpassningsåtgärd inte genomförts i rätt tid bör det enligt vår uppfattning finnas påtryckningsmedel för att få till stånd ett genomförande. När det gäller teleområdet, som också behandlas i detta betänkande, föreslår vi inte tidsintervaller för genomförande enskildas rätt till tillgång till grundläggande telekommuniav kation. Vi att sådan rätt bör återfinnas i en kommenar en mande telelag och då även kunna bli föremål för bevakning från handikappombudsmannen. Med hänvisning till det sagda anser vi att det borde vara ändamålsenligt att ge handikappombudsmannen möjlighet att inom för sin uppföljande funktion kunna genom - ramen vitesföreläggande framtvinga åtgärder. Detta skulle förslagsvis kunna ske att ombudsmannen ñck rätt att föregenom lägga den försumlige vite med stöd av lagen 1985206 om

SOU 199252 Bevakning av funktionshindrades likställighet 353

viten. Frågan vitets utdömande skulle sedan ankomma om på länsrätten att pröva på ansökan handikappombudsmanav nen. Även inom andra samhällsområden de än nu upptagna kan som sagts ovan finnas behov att handikappom- - - av ge budsmannen en processförande roll. Vi att det i första anser hand bör åligga handikappombudsmannen själv att initiera sådana lagändringar på angelägna områden. Dessa bör sedan utredas i särskild ordning.

Handikapputredningens förslag om handikappombudsman

Vi föreslår således inrättandet ett särskilt av myndighetsorgan med uppgift att i bred kontakt med enskilda och samhällets olika offentliga och privata aktivt organ bekämpa missgynnande av människor med funktionshinder samt verka för att de har möjlighet att utnyttja allmän och enskild verksamhet. Vi kallar institutionen handikappombudsman. En handikappombudsmans verksamhetsområde skall enligt vårt förslag omfatta hela samhällslivet, både den offentliga och enskilda sektorn. Han skall ha dels rådgivande, en upplysande, granskande och utredande funktion dels roll en som utvärderare gällande lagstiftning i förhållande till funkav tionshindrades villkor Genom vårt förslag ett särskilt uppdrag till SCB

om se nedan att följa välfärdsutvecklingen för svårt funktionshind-

rade får ombudsmannen tillgång till ytterligare ett kvalificerat underlag. Handikappombudsmannen skall genom överläggningar med statliga och kommunala myndigheter, företag och organisationer samt upplysning, information och genom på annat sätt främja funktionshindrades möjligheter att utnyttja allmän och enskild verksamhet. Ombudsmannen skall alltså aktivt driva på utvecklingen i syfte att förebygga missförhållanden samt främja jämlikhet och full delaktighet. Ombudsmanskall också följa tilllämpningen nen av lagstiftningen på det handikappolitiska området samt vid behov ta initiativ till lagändringar.

354 Bevakning av funktionshindrades likställighet SOU 199252

Handikappombudsmannen bör också kunna ge personer som vänder sig till honom råd och information om hur den enskilde skall kunna ta tillvara sin rätt. När det gäller frågan handikappombudsmannen skall om kunna processförare finner vi inte lämpligt att han vid vara sidan gällande rättshjälpssystem generellt skall kunna om advokat åt den enskilde. Vi att det kan finnas vara anser skäl att handikappombudsmannen processförande roll ge en för att i mål eller ärenden betydelse för rättstillämpningen av kunna följa hur gällande lag tillämpas. Han blir därmed en garant för funktionshindrades rättigheter och intressen överlag i samhället. Om det föreligger särskilda skäl bör ombudsmannen dock i vissa fall kunna väcka talan vid domstol för enskild även i fall inte är principiell natur. en som av En roll processförare kräver att det finns preciserade som förbudsbestämmelser med sanktioner inom de områden där processförarrollen skall utövas. Detta förutsätter ingående överväganden inom varje särskilt område. Vi lämnar konkreta förslag på sådana detaljerade bestämmelser på ett par områden. I övrigt förutsätter vi att handikappombudsmannen, som ett led i sin uppföljande roll, skall initiera de lagändringar behövs i detta hänseende varefter förslagen får utredas i som särskild ordning. Inom två områden nämligen arbetslivs- och näringsverk- samhetområdena föreslår vi alltså bestämmelser ger - som ombudsmannen möjlighet att processförare. I fråga om vara arbetslivsområdet föreslår vi att ombudsmannen skall ha rätt att i mål och ärenden är betydelsefulla för rättstillämp- - som ningen eller det finns särskilda skäl för det å en om annars enskilds vägnar föra talan i domstol om skadestånd eller ogiltighetsförklaring avtal vid diskriminerande handling. När av det gäller näringsverksamhetsområdet föreslår Vi att ombudsi principiellt betydelsefulla fall skall kunna företräda mannen enskild vid väckande enskilt åtal olaga diskrimineen av om ring. Inom plan- och byggområdet samt området och komresor munikationer föreslår vi att handikappombudsmannen bör få inskränkt form processförande roll. Han skall en mera av enligt förslaget vitesföreläggande kunna framtvinga genom tillgänglighetsskapande åtgärder som föreskrivits i tillämpliga lagar inom dessa områden.

SOU 199252 Bevakning funktionshindrades likställighet 355 av

En viktig uppgift för handikappombudsmannen blir att på olika sätt inhämta kunskaper om funktionshindrades levnadsförhållanden. Kunskaperna kommer att utgöra viktig del en av det underlag som ombudsmannen behöver för att kmma företräda funktionshindrade. Enligt 4 och 5 §§ i vårt lagförslag handikappombudsman om ges ombudsmannen befogenhet att begära in uppgifter av arbetsgivare, myndigheter, organisationer, företag och andra vars Verksamhet berör funktionshindrades rättigheter och intressen. Genom att uppgiftsskyldigheten regleras i lag kan uppgifter hos myndigheter lämnas till ombudsmannen utan hinder av sekretess. Detta följer av bestämmelserna i 14 kap. 1 § sekretesslagen. Där sägs att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. Enligt vår uppfattning bör uppgift som ombudsmannen inhämtar omfattas sekretess hos ombudsmannen, av om uppgiften rör någons personliga eller ekonomiska förhållanden och det kan antas att han eller hon lider skada om uppgiften röjs. Vi föreslår därför ett tillägg i sekretesslagen med denna innebörd.

Organisation och kostnader

Handikappombudsmannainstitutionen skall vara en fristående myndighet. Handikappombudsmannen skall utses av regeringen. Handikappombudsmannen bör till sitt förfogande ha väl sammansatt utredningsfunktion tillsammans med en som

underlag bl.a. från SCB se nedan skall ge ombudsmannen

överblick över hela samhällsfältet och funktionshindrades villkor. Ombudsmannainstitutionen bör besitta breda och djupa kunskaper i juridik. Initialt bedömer vi behovet 2-3 jurisvara

ter. Därjämte behövs 2-3 kvalificerade utredare varav någon

välfärdsanalytiker med statistisk kompetens samt inforen matör. Ca 10-11 totalt. Vissa medel bör finnas för personer extern expertmedverkan. Vi anger inte närmare handikappombudsmannens kvalifikationer. Vi vill dock understryka att det är av stor vikt att ombudsmannen besitter förmåga att kraftfullt kunna verka genom media m.m. för att lyfta fram aktuella frågor över hela samhällsfaltet.

356 Bevakning av funktionshindrades likställighet SOU 199252

Vi uppskattar kostnaderna för inrättande av den föreslagna ombudsmannainstitutionen till närmare 5 miljoner kronor 1992 års prisläge. Vi föreslår således att en ny myndighet med ovanstående inriktning och benämnd handikappombudsinrättas fr.0.m. den 1 juli 1993. Ombudsmannens man ansvar och befogenheter har vi angett i ett förslag till lag handiom kappombudsman.

15.5 Ytterligare insatser för att bevaka funktionshindrades likställighet med andra

invånare

15.5.1 Myndigheters ansvar för hela befolkningen

Vi har tidigare hänvisat till rådande allmän strävan efter en att förenkla och rationalisera offentlig verksamhet så att den blir effektiv både enligt enskilda medborgares uppfattning och från samhällets sida. Ett led i detta är bl.a. att renodla och tydliggöra kommuners, landstings och myndigheters ansvarsområden och uppgiften I detta ligger också att underlätta handläggning, kunskapsuppbyggnad etc. att föra samgenom man och integrera uppgifter som har naturliga samband med varandra. Det är därvid väsentligt att pröva hur frågor om villkor for människor med funktionsnedsättningar kan bevakas och utvecklas på kort och lång sikt. Detta måste enligt vår mening ske på ett sätt dels tar vara på förbättringar som åstadkommits, dels skapar öppenhet och beredskap för som en reformarbete bl.a. enligt våra förslag. I vårt utredningsarbete och inte minst i detta slutbetänkan- de har vi betonat att det är nödvändigt med kraftfulla satsningar på generell tillgänglighet inom olika samhällssektorer. S.k. handikappfrågor skall och kan inte isoleras från annan utveckling i samhället. Samtidigt har vi, särskilt med utgångspunkt från situationen för vår personkrets, konstaterat ett behov av hävstänger för att påskynda en utveckling leder till att behov hos människor med funktionsnedsom sättningar beaktas i olika sammanhang. Sådana hävstänger kan särskilda lagar och föreskrifter; öronmärkta medel vara för att utveckla vissa insatser, i riktade åtgärder för att sprida kunskap och kompetens osv. Det bör också komma till uttryck i myndigheters instruktioner.

SOU 199252 Bevakning funktionshindrades likställighet 357 av

I detta arbete spelar kommuner och landsting med sina olika verksamheter grundläggande och betydelsefull roll. en De har ansvaret för omfattande del åtgärder för funken av tionshindrade. Det ter sig för självklart att det tydligare oss än tidigare också skall klargöras att respektive sakansvarig myndighet har ansvar för frågor rör hela befolkningen där det alltid som finns och kommer att finnas människor med funktionsnedsättningar. Vissa situationer, områden och processer som rör

människor med funktionsnedsättningar är dock så eftersatta,

komplicerade eller kräver så specialiserad kompetens att de behöver särskild kraft för sin bevakning. Det kan en gälla i ett kortare eller längre perspektiv. Myndigheter i visst skede som behövts för att påskynda positiv utveckling kan så småen ningom ha fyllt sin funktion och bör då ersättas eller förändras. Nya hävstänger kan behöva tillkomma för att möjliggöra effektiv bevakning av handikappfrågoma i ett förändrat samhällsklimat. I det följande lägger vi förslag med denna inriktning.

Fortlöpande studier av välfärdsutvecklingen

för svårt

funktionshindrade

För att frågor funktionshindrades likställighet skall bli om framträdande, aktualiseras och beaktas inom hela samhällslivet, föreslår vi här utöver det tidigare förslaget handiom kappombudsmannens granskningsfunktion m.m. förslag om att SCB får ett särskilt fortlöpande uppdrag att utföra och dokumentera studier över välfárdsutvecklingen för människor

med funktionsnedsättningar.

Vi är medvetna förekomsten såväl om av långsiktiga generella program för välfärdsforskning Stockholms universitet som begränsade studier vilka utförts under slutet 1980av talet SCB och Socialstyrelsen. Dessa studier är i vår mening inte tillräckliga för att belysa funktionshindrades situation allsidigt och i jämförelse med andra invånares villkor Vi motiverar sålunda vårt förslag med behovet fördjupad kunav en skap om dels de klyftor och eftersläpningar som vi konstaterat och redovisat i Vårt utredningsarbete, dels uppfyllandet av de krav vi uppställt flera förslag för att hävda funktionsgenom hindrades likställighet med andra invånare. Det är enligt vår

358 Bevakning funktionshindrades likställighet SOU 199252 av

mening nödvändigt att med regelbundenhet granska, analyseoch säkerställa hur utvecklingstendenser inom olika 01mra råden inverkar välfärd och levnadsförhållanden för funkpå tionshindrade i jämförelse med villkor för andra invånare. Resultaten de här fortlöpande studierna välav föreslagna, av för svårt funktionshindrade skall ställas till färdsutvecklingen handikappombudsmannens, kommuners, landstings, myndigheters och brukarorganisationers förfogande.

15.5.3 Hantering av statsbidrag till handikapporganisationer

I fråga handikapporganisationerna svarar i dag regeringen om Socialdepartementet för fördelningen av statsbidrag på genom grundval förslag från Statens Handikappråd. Underlaget av till anslagsframställningen tar rådet fram tillsammans med berörda organisationer. Fördelningen mellan organisationerna fastställs regeringsbeslut. Det är Socialstyrelsen som genom därefter disponerar medlen. Enligt vår uppfattning bör övervägas om hanteringen av statsbidrag till handikapporganisationerna i framtiden skulle kunna ske utan medverkan ett för ändamålet särskilt inav rättat statligt organ. Tre modeller kan tänkas

1 En modell är att överlåta fördelningen statsbidrag till av själva. Denna lösning har tillhandikapporganisationerna lämpats i fråga statsbidragen till folkhögskolor och om studiecirklar. Fördelningen bidraget görs i dessa fall av Folkbildningsrådet bildats folkrörelnumera av soIn av och Landstingsförbundet. En sådan lösning vi sema anser vara mindre lämplig på grund av den jävssituation som organisationerna befinner sig Sålunda är den omständigheten att organisationerna har eget intresse i saken ägnad att göra fördelningen statsbidraget mindre ändamålsenav lig och rättvis. 2 Ett annat alternativ är att Socialdepartementet själv bereder förslag till fördelningen. En sådan lösning skulle emellertid innebära att regeringen iklädde sig myndigen hetsroll varför sådan lösning inte förordas. en 3 En modell på sätt för ytterligare är att - samma som närvarande regeringen fattar beslut fördelningen av - om

SOU 199252 Bevakning av funktionshindrades likställighet 359

statsbidraget på grundval av ett anslagsförslag. Vi anser det vara förenligt med principen om statsmakternas måloch resultatstyrning att behålla denna modell. Det bör dock diskuteras vilket organ som skall lämna förslag på hur anslagen skall fördelas. Ett alternativ till att ett särskilt organ, som Statens Handikappråd, har detta ansvar kan att ansvaret läggs på statlig myndighet vara en som har närstående uppgiften Den myndighet torde ligga som närmast till hands är Socialstyrelsen redan i dag dissom ponerar över bidraget och handhar utbetalningen av det.

Vi förordar alternativ dvs. att Socialstyrelsen åläggs ytterligare administrativa uppgifter för statsbidragets fördelning. Styrelsens beredning av frågan bör då ske med hjälp av det forum som finns i dag för samverkan mellan handikapporganisationerna och styrelsen. sammansättningen detta forum av kan i sammanhanget behöva ses över.

15.5.4 Uppföljning av insatser enligt förslag till

LSS

LSS är enligt vårt förslag rättighetslag med besvärsmöjligen heter vid förvaltningsdomstol för den enskilde. För att vid behov stärka förutsättnigarna för att kunna bruka besvärsmöjligheten har vi också lagt förslag om förbättrad rättshjälp för funktionshindrade. Vi har i vårt huvudbetänkande ingående behandlat de motiv som enligt vår mening starkt understryker behovet av ett särskilt rättsskydd för människor med omfattande funktionsnedsättningar. Ett skäl är att rådande olikheter i tillgång till stöd och service etc. mellan grupper med likartade behov, mellan olika delar landet måste av m.m. utjämnas. För att detta skall förverkligas, också i verksamheter är soIn eller blir betydligt decentraliserade bör staten åläggas ett tydligt uppföljnings- och utvärderingsansvar beträffande de särskilda insatser och vad som i övrigt anges i vårt förslag till ny lag, LSS. Vi avser b1.a. säkringen av sådana kvalitetskrav som självbestämmande och inflytande. Det torde vara mest naturligt att lägga detta särskilda uppföljnings- och utvärderingsansvar på Socialstyrelsen, som i

360 Bevakning funktionshindrades likställighet SOU 199252 av

sin verksamhet haft och har sådana uppgifter som anknyter till detta ansvar. Ett sådant ansvar för Socialstyrelsen tar inte över ett ansvar hos berörda statliga sektorsorgan eller motsvarande att följa hur intentioner förverkligas inom respektive upp lagens orområden. Närmast här Boverket beträffande bogans avses städers utformning och Riksförsäkringsverket beträffande forför utvecklingen personlig assistans med stöd av merna av socialförsäkringen. Vi har tidigare framfört vårt principiella synsätt på anför samhällets uppgifter när det gäller funktionshindrasvaret villkor och till likställighet med andra indes möjligheter vånare Garanter måste finnas på alla samhällsområden och Kommuner och landsting har i all sin verkpå olika nivåer. samhet ett för att funktionshindrades likställighet gaansvar ranteras. Statliga myndigheter har på motsvarande sätt, var sitt sak- och verksamhetsområde, ett för och en inom ansvar förverkligas och omsätts i framatt begreppet likställighet åtsyñsande och drivande åtgärder. Ansvaret hos myndigheterskall förvaltas integrerat med övriga uppgiften Därutöver na finns behov vissa myndigheterorgan har särskilda av som för hävda funktionshindrades ställning. Uppuppgifter att bör successivt i förhållande till förgiftsfördelningen prövas ändringar i samhället.

15.5.5 Ändrad uppgiftsfordelning avveckling av

-

Statens Handikappråd

I det skede när SHR tillkom hade rådet väsentlig roll vid en samhällets insatser för människor med

uppbyggnaden av

I det samhällsklimat då rådde funktionsnedsättningar. som hade exempelvis handikapporganisationernas intressepolitiska arbete inte dagens omfattning. Stöd och service präglades i institutionella tankesätt. Begrepp normalihög grad av som sering och integrering som börjat aktualiseras var ännu okända inom rad samhällssektorer etc. tämligen en Det fanns stora behov att samla in och förmedla handiav uppfattningar i olika frågor, att anordna möten kapprörelsens företrädare för olika myndigheter och berörda organimellan information, ha ett proñlerat kontaktorsationer, att sprida att

SOU 199252 Bevakning funktionshindrades likställighet 361 av

kunde följa handikappfrågomas ställning hos olika gan som myndigheter, inom forsknings- och utvecklingsarbete Råosv. dets publikationer var efterfrågade och projekt som genomfördes upphov till utvecklingsarbete på olika håll i landet. gav Handikapputredningen har genom intervjuer med företrädare för huvudmännen, myndigheter och intresseorganisatiofått del synpunkter på SHRs verksamhet och framner av nu över. Detta underlag har vi sedan analyserat tillsammans med de överväganden vi gjort beträffande olika generella och individinriktade insatser. Vi har därefter prövat frågan i förhållande till pågående förändringar inom olika samhällssekto-

rer. Vi har funnit att de redovisade uppgifterna som åligger SHR och som rådet med vissa förändringar förvaltat genom åren fortsättningsvis stor betydelse i samhället och för männiär av skor med funktionsnedsättningar. Däremot har vi funnit skäl att ifrågasätta den Organisationsform innebär att dessa som uppgifter samordnas till myndighets ansvarsområde. en Vi finner att den utveckling vi eftersträvar kräver mycket kraftfulla insatser flera för vilka ansvaret för handiav organ kappfrågor måste bli tydligare. Vi finner vidare att behov som uppstår till följd olika andra samhällsförändringar måste av kunna tillgodoses på ett sätt som blir verkningsfullt i det nya mönstret. Vi då bl.a. vårt förslag särskild rättigavser om en hetslag LSS respektive förslaget en handikappombudsom Båda förslagen inrymmer vägar att stärka funktionsman. hindrades ställning i samhället och motverka missgynnande. När det gäller handikappombudsmannens föreslagna uppgifter har vi särskilt beaktat behovet överblick över hela av samhällslivet. Samtidigt måste insatser för människor med funktionsnedsättningar t.ex. inom myndigheters ansvarsområde få direkt anknytning till andra insatser och del av en utvecklingen inom respektive fält. SHRs uppgift att svara för information till de organ inom staten, kommuner och landsting som har särskilda uppgifter avseende bl.a. stöd och service till funktionshindrade bör enligt vår mening generellt vara en uppgift för de sektorsansvariga myndigheterna. Det bör därför i första hand åligga dessa myndigheter att för informationen till allmänheten och svara andra myndigheter. Detta har stärkts genom vårt förslag till

ändring i förvaltningslagen se kap. Vi anser det också

362 Bevakning funktionshindrades likställighet SOU 199252 av

naturligt att Socialstyrelsen har ett betydande för denansvar informationsspridning med tanke på den stora mängd uppna gifter styrelsen redan har avseende bl.a. hälso- och sjuksom vård och socialtjänst. Även handikappombudsmannen bör kunna fylla viktig uppgift i detta hänseende inte minst i en frågor principiell och policyskapande karaktär. Dessutom av finns på lokal och regional nivå kontaktformer bl.a. genom KHR och LHR. Vi har också stärkt organisationernas och enskildas möjligheter att delta i planering och genomförande av förslag m.m. i KL, SoL, HSL och i vårt förslag till LSS. genom ändring Detta ökade möjligheter till direkta kontakter mellan huger vudmän och handikapporganisationer. När det gäller fördelningen av statsbidrag till handikapporganisationer har vi i tidigare avsnitt förordat lösning med en innebörden att Socialstyrelsens nuvarande roll beträffande statsbidragen utökas i administrativt hänseende och att styrelsen tar över det åvilat SHR. Socialstyrelsen bör ansvar som härvid samråda sitt förslag till bidragens fördelning med om företrädare för organisationerna exempelvis det forum genom för samråd redan är etablerat mellan styrelsen och handisom kapporganisationerna. Vad gäller projektverksamheten konstaterar vi att SHR genomfört många betydelsefulla projekt, såväl av utvecklande utvärderande karaktär Vi anser emellertid att denna som av verksamhet i princip dels bör uppgift för varje sektorvara en sansvarig myndighet inom sitt område, dels avseende projektverksamhet gränsande till vetenskaplig forskning fråen för huvudmännen respektive högskolor och universitet. ga Projekt utförs med fördel även handikapporganisationerna av själva. Det är också naturligt att det i samband med projekt, utvecklingsarbete och forskning, skall anslås betydligt större utrymme för spridning resultat, erfarenheter och kunskaav En sådan uppgift vi skall knytas direkt till myndigper. anser heter, huvudmän, forskningsinstitutioner m.fl. I vårt huvudbetänkande har vi även lagt förslag möjligheten att i vissa om sådana sammanhang använda särskild datorbas. en Därutöver har vi lagt förslag om en särskild fortlöpande informationsinsamling välfárdsutveckling uppdrag till om SCB också skall tillgänglig för flera parter. som vara

SOU 199252 Bevakning av funktionshindrades likställighet 363

När det i övrigt gäller SHRs uppgifter att samla in och förmedla handikapprörelsens synpunkter i olika frågor menar vi att organisationerna har blivit etablerade och väl kända genom sitt intressepolitiska arbete. Det är därför naturligt och i överensstämmelse med vårt grundläggande synsätt att kommunikationer exempelvis genom remissvar, deltagande i utredningar, överläggningar sker direkt mellan organisationerna och berörda myndigheten Mot bakgrund ovanstående där vi dels förordar renodav en ling av ansvar och uppgifter, dels föreslår en ny funktion som handikappombudsman anser vi att SHR skall avvecklas. Vi föreslår, som tidigare angetts, inrättande av en handikappombudsman fr.0.m. den 1 juli 1993. De medel krävs för som detta räknar vi med skall täckas av det anslag som nu utgår till SHRSaIntidigt bör genom förändringar i respektive myndighets instruktioner vårt integrerade och vidgade synsätt på bevakning av funktionshindrades behov träda i kraft liksom förändringen avseende SHR.

SOU 199252

16 Fritid, rekreation och semester

Förslag Handikapputredningen föreslår ett medeltillskott på 4,5 årligen system for formiljoner kronor samt ett nytt delning det befintliga statliga stödet till vissa reav kreationsanläggningar. Alla anläggningar som uppfyller våra krav för medelstilldelning skall erhålla detta. Handikappinstitutet och Konsumentverket får i uppdrag att till att researrangörerna utarbetar reseinse formation är tillgänglig oberoende av funktionssom hinder Informationen skall innehålla en beskrivning av handikappanpassningen på rekreationsorten, eventuell förekomst trygghetsanordningar, möjlighet att få extav ra service etc. Konsumentverket och Handikappinstitutet får i uppdrag att hos resebranschen verka for att resor som är särskilt anpassade till med funktionshinder personer kommer till stånd. Personer har personlig assistans skall som ett som forsta tillforsäkras minst veckas rekreationssteg en vistelse årligen i Sverige eller utomlands med personligt stöd fullt ut.

16.1 Inledning

16.1.1 Ett helhetsperspektiv

Handikapputredningens överväganden och forslag om fritid, rekreation och semester for med omfattande funkpersoner tionsnedsättningar redovisas i detta och i tre av utredningens betänkanden. Tillsammans bildar förslagen helhet. tidigare en

366 Fritid, rekreation och semester SOU 199252

Problembeskrivningen i vår lägesrapport SOU 199019 leder både till de individuella stödåtgärder vi föreslår i vårt som huvudbetänkande SOU 199146 samt i ett delbetänkande om bl.a. tolktjänst för döva m.fl. SOU 199197 och till de tillgänglighetsskapande åtgärder som föreslås i föreliggande betänkande. Detta speglar i sina olika andra kapitel, där ansvars- och finansieringsprincipen har framskjuten position, en förändringar av betydelse för fritid, rekreation och semester. Vi framlägger bl.a. reformförslag rör bostäder och bosom stadsmiljöer, resor och kommunikationer samt lagfästa åtgärder mot diskriminering. Dessa förslag utgör viktiga delar i helheten tillsammans med de åtgärder, bland dem vissa särskilt riktade insatser, föreslås i det följande. som Vi anser att Vi därmed konkretiserar det syfte vi redovisade i vår lägesrapport. Eftersom enskildas uppfattningar och önskemål innehållet i rik fritid, i rekreation och semester om en skiftar, är det en huvuduppgift att försöka skapa rättvisa förutsättningar för valfrihet och möjligheter att tillgodose olika intressen. Människor med svåra funktionsnedsättningar måste få sina behov fritid, rekreation och semester accepterade av och beaktade. Enligt vår mening föreligger det mycket ofta en särskild risk för att just dessa behov försummas och betraktas som mindre väsentliga när det gäller barn, ungdomar och vuxna med omfattande funktionshinder. Sådana risker måste motverkas både genom opinionsbildning och konkreta insatser som visar hur behoven kan tillgodoses för enskilda med olika funktionsnedsättningar, i olika åldrar och i varierande miljöer

16.1.2 riktmärken

Några

Utöver de kvalitetskrav, bärande principer, vi tidigare som fastlagt har vi i våra föregående betänkanden uttalat oss om fritidens innebörd och vikt för människor med svåra funktionsnedsättningar. Erfarenheter och kunskaper från enskilda med funktionsnedsättningar, handikapporganisationer, vårt utredningsarbete genom bl.a. enkäter samt rön från forskning och utvecklingsarbete har varit vägledande. Vi att desmenar sa uppfattningar också skall komma till uttryck här. Det är en

Fritid, rekreation och semester 367 SOIU 199252

markering kontinuiteten i våra överväganden och riktav märken för våra förslag i detta kapitel. Möjligheter till god fritid och rekreation handlar om - en utrymmen för valfrihet, att kunna disponera tid som man själv önskar och vill. Skillnaden mellan svårt funktionshindrade och icke-funk- tionshindrade beträffande efterfrågan på fritidsaktiviteter, rekreation och semester skall analyseras utifrån hinder och möjligheter i samhället och inte utifrån antaganden om skillnader i grundläggande behov och intressen. En innehållsrik fritid efter eget val är av grundläggande betydelse för människas välbefinnande, hälsa och livsvarje kvalitet. Fritid, rekreation och semester har för många med svåra funktionsnedsättningar en större betydelse i den individuella situationen än för andra när det gäller välbefinnande, hälsa och livskvalitet. Riktade och kompletterande insatser för fritid, rekreation och semester är i vissa situationer nödvändiga för att förverkliga målen delaktighet, jämlikhet och rättvisa för om vår personkrets. Med riktade insatser bl.a. åtgärder avses för att skapa praktiska förutsättningar för gemenskap mellan enskilda delar erfarenheter vissa funktionsnedsom av sättningar, sakkunnig rådgivning till enskilda och anhöriga i fritidsfrågor, särskilda utbildningsinsatser för t.ex. personal.

16.2 Hinder - möjligheter - utveckling

16.2.1 Hinder

Vi har bl.a. i vårt huvudbetänkande redovisat hinder i den livsföringen för människor med svåra funktionsneddagliga sättningar. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att samma hinder återkommande beskrivs berörda enskilda, organisaav tioner, personalgrupper, projekt etc. Avgörande hinder inom området fritid, rekreation och semester är bl.a. följande

a De psykosociala hindren att inte våga, att känna sig

utpekad, att känna oro och brist på tillit till sin förmåga att

368 Fritid, rekreation och semester SOU 199252

klara oväntade svårigheten Den ökade användningen av självbetjäningsteknologi kan förstärka denna osäkerhet, se punkt d. b Brist på fysisk och psykisk energi. Det dagliga livets aktiviteter kräver av många så mycket energi att resurserna blir uttömda av nödvändiga rutiner och ibland även åberav kommande behandlingsinsatser.

c Omgivningens attityder och fördomar

d självbetjäningsutrustning och automatiserad information vid fritids- och rekreationsanläggningar. Sådan utrustning är ofta svår att förstå ibland omöjlig att använda för funktionshindrade och kan ibland inge osäkerhet kring skyddet av integriteten. Exempel på självbetjäningsutrustning är varuoch biljettautomater, stämplings- och spärrautomater, förvaringsskåp m.m.

e Den fysiska miljön utgör ofta hinder. Det föreligger fort-

farande stora brister i tillgänglighet till lokaler, fardmedel, anläggningar och fritidsmiljöer. f Nattvila utanför hemmet med ändrade rutiner vållar stoproblem för många. För den är beroende personligt ra som av stöd för att lägga sig, vända sig i sängen är dygnsvistelse osv. utanför den egna bostaden förenad med långsiktig planering och svårigheter att få assistans i ordning. annan Vistelse utanför den egna orten ökar dessa svårigheten Problem uppstår med personlig assistans då den är knuten till hemorten och dess förhållanden. Beroendet av närstående blir större och är ofta avgörande för om en resa eller vistelse skall kunna genomföras. För personer som är i behov medicinsk av behandling, exempelvis dialys och andningsvård, tillkommer ytterligare svårigheter.

g Ett nödvändigt behov av att få lämplig speciell kost på

regelbundna tider kan ge upphov till stora hinder För många t.ex. med och tarmsjukdomar skapar brist på offentliga magtoaletter, och kunskap om var dessa finns, otrygghet vid nya aktiviteter. h Fritid, rekreation och semester medför ofta merkostnader för den svårt funktionshindrade, i synnerhet för människor i behov av särskild service och assistans. Vid resor till andra orter eller utomlands kan merkostnaderna bli mycket stora. i Informations- och turistbroschyrer, resekataloger etc. innehåller sällan upplysningar tillgänglighet och för den om

Fritid, rekreation och semester 369 SOU 199252

funktionshindrade adekvat service. Informationen är också allt oftare automatiserad vilket utestänger vissa gruppen Material kassett, punktskriit och i lättläst form saknas i stort på sett.

Kortfattad situationsbeskrivning

I vårt kartläggningsbetänkande har vi belyst olika hinder för människor med svåra funktionsnedsättningar Bristande tilli samhället, bristfällig tillgång till information, till gänglighet och annat personligt stöd, Vi konstaterade ledsagarservice osv. att många bristfaktorer kan påverka enskildas möjligheter till och skör privat ekonomi, arbetsfritid, rekreation semester löshet, begränsade utbildningsmöjligheter, dåliga bostadsförhållanden Hit hör också brister i bl.a. psykosocialt stöd m.m. och i möjligheten att påverka den livssituationen. Genom egna vår brukarenkät farm vi bl.a. att exempelvis knappt 30 % av besvarat enkäten varit på bio, teater, konsert personerna som eller på levande musik under de senaste 12 månaderlyssnat I de fall kunde ske med SCBs levnadsnivåna. jämförelse undersökningar framkom att funktionshindrade genomgående deltagit i färre aktiviteter än andra. Ca 35 % kommunerna anordnar enligt enkät från av en 1989 fritidsverksamhet med inrikthandikapputredningen eller med funktionshinder. ning på barn, ungdomar vuxna Verksamheten är dock långt ifrån tillräcklig. Vissa uppgifter också den minskar på många håll. 77 % de tyder på att av inte tillfredsställande tillfrågade kommunerna ansåg sig ge en service till människor med funktionshinder. Handikapputredningen drog detta slutsatsen att kommunerna borde stimuav leras till betydligt effektiv uppsökande verksamhet. Vi mer påtalade vidare behovet både kompletteringar till de inav satser föreningslivet erbjuder och förstärkt samverkan som mellan föreningsliv och kommun.

16.2.2 Möjligheter utveckling

- Trots alla de brister redovisas många berörda kan vi som av också notera att det finns initiativ och verksamhet som på ett engagerat sätt bearbetar hinder på fritidsområdet för märmi-

370 Fritid, rekreation och semester SOU 199252

skor med omfattande funktionsnedsättningar. Vi vill här

peka

på handikapporganisationemas aktiviteter, föreningslivet i

övrigt, samhällets insatser för vissa grupper utvecklingsstörda m.f1 samt forsknings- och utvecklingsarbete. Det bör också nämnas att vissa kommuner, kyrkor och samfund, folkhögskolor m.fl. bedriver verksamheter stor betydelse för mänav

niskor med svåra funktionsnedsättningar. En brist är emeller-

tid dels enskildas begränsade möjlighet att få överblick över utbudet, dels att möjligheter till samverkan mellan olika anordnare och spridning goda exempel inte används i av tillräcklig omfattning. Till de positiva undantagen i detta sammanhang hör bl.a. Svenska Kommunförbundets initiativ att genom skrifter och konferensverksamhet sprida kunskap och intresse för frågorna.

Handikapporganisationerna

För många med omfattande funktionshinder är hanpersoner dikapporganisationemas verksamhet deras enda egentliga möjlighet till fritids- och semesteraktiviteter. Det gäller döv-

blinda och många andra med flera funktionsnedsättningar

exempelvis utvecklingsstörda och svårt rörelsehindrade med

kommunikationssvårigheter. Men också för andra, t.ex. döva

och psykiskt störda är denna föreningsverksamhet mycket betydelsefull. Kontakten med människor med likartade erfarenheter är värdefull för självkänsla, tillit och hjälp ut en ur ensamhet och isolering. Genom organisationerna får också medlemmarna information och rådgivning samhällets oliom ka insatser och i vissa fall även direkt stöd att hävda sin lagliga rätt. För de små handikappgruppema och för människor med mycket omfattande funktionshinder är förbundens arrangemang och träffar på regional- eller riksnivå särskilt angelägna.

Resultatet av en enkät som handikapputredningen år 1991

riktade bl.a. till handikapporganisationerna styrker att dessa bedriver en omfattande fritids-, rekreations- och semesterverksamhet. Det förstärks också undersökningar

av som orts

inom ramen för HCKs projekt små och mindre kända om

handikappgrupper. Det rör sig om reguljär verksamhet i form

av föreningsliv, öppet-hus-verksamhet, studiecirklar och nät- , utflykter Organisationerna också olika ver osv. arrangerar

SOU 199252 Fritid, rekreation och semester 371

kurser och fritidsaktiviteter som t.ex. pröva på-verksamhet, anpassnings- och aktiveringskurser, koloni- och lägerverksamstudieledarutbildning, föräldrautbildning, informahet, resor, tionskampanjer Med stöd arvsfondsmedel bedriver osv. av även många organisationer viktiga projekt tar tillvara som och utvecklar medlemmarnas erfarenhetsgrundade kunskap. Främst RSMH medverkar också till att bilda arbetskooperativ samt kontakt- och Stödgrupper stärker deltagarnas delsom aktighet i samhället. Inom flera förbund t.ex. FUB, FA, RBU har utvecklats ett nära samarbete med landstingen i aktiviteter riktas till som enskilda och deras närstående. Som nämnts har vår kartläggning visat att inte minst studieverksamhet och kurser många skäl är viktiga for männiav skor med funktionshinder. Av mycket stor betydelse for denna verksamhet är samhällets stöd via främst studieförbunden till olika former folkbildningsverksamhet. Ett allvarligt hot av mot gemenskaps- och fritidsaktiviteter skulle uppstå om de folkbildningsanslag vänder sig till nämnda grupper skulle som begränsas. Det bör också nämnas att handikapporganisationema gerad olika publikationer har stor del i en informationsnom en behov och utvecklingsmöjligheter på fritidsspridning som rör området. Exempel kan bl.a. hämtas från DHR, SRF, SDR och de förbund företräder personer med s.k. medicinska handisom kapp. Vi har i vårt huvudbetänkande uppmärksammat denna och möjligheten att samverka med den databas vi föreresurs slår beträffande små och mindre kända handikappgruppen

Andra organisationer mil. anordnar och

som utvecklar fritidsverksamhet

Här vill vi kort nämna verksamheter inom Svenska kyrkan och andra trossamfund, idrottsrörelsen med handikappidrotten, friluttsfrämjandet och motsvarande verksamheter med inriktning på naturupplevelser. Bildningsorganisationer, hyresgäströrelsen, nykterhetsforbund som Verdandi samt Röda Korset, Rädda Barnen och Scoutrörelsen bedriver också en tämligen omfattande och varierande verksamhet for personer med funktionshinder.

372 Fritid, rekreation och semester SOU 199252

Flera rörelse- eller stifoelseägda folkhögskolor och semesterhem spelar också en väsentlig roll och har i många fall anläggningar och arrangemang där tillgänglighetsfrågoma blivit väl lösta. Inom del verksamheter har viss specialisering skett en en bl.a. anordnar några fria trossamfund särskilda sommarverksamheter for familjer med barn med svåra hinder, andra organisationer m.fl. har särskild inriktning på verksamhet för vissa grupper rörelsehindrade med kommunikationssom

svårigheter eller dövblinda. Återigen andra exempelvis inom

- Svenska kyrkan och scoutrörelsen har verksamhet där både inriktning, t.ex. konfirmationsläger och målgrupp t.ex. utvecklingsstörda preciserats.

Erfarenheter från försöksverksamhet

För att stimulera till försöksverksamhet med insatser for funktionshindrades fritid och rekreation ställde socialdepartementet år 1987 10 milj.kr. till Statens Handikappråds forfogande ur Allmänna arvsfonden. I den slutrapport som ordes på grundval av erfarenheter från olika projekt framhålls bl.a. följande väsentliga förutsättningar for god fritid, en rekreation och semester

a en aktiv uppsökande verksamhet,

b information skall finnas tillgänglig for personer med olika funktionsnedsättningar,

c rådgivning, stöd och motivering vid osäkerhet och bristan-

de självkänsla, d en utbyggd ledsagarverksamhet med inriktning mot kompishjälp i olika verksamheter,

e anpassade fritidshjälpmedel

f färdtjänst utan krångel och långa väntetider. Genom projekten visades sammanfattningsvis att det finns ett mycket stort uppdämt behov av rekreations- och fritidsverksamhet i olika formen

Fritid, rekreation och semester 373 SOU 199252

för m.fl.

Särskilda insatser utvecklingsstörda

Med hänvisning till att våra direktiv åberopar omsorgslagen

undersöka andra dvs. och ger oss uppdraget att gruppers utanför personkrets motsvarande behov friomsorgslagens av tids- och rekreationsinsatser skall vi här punktvis samman-

fatta effekter omsorgslagens tillämpning och arbete några av utförts intresseorganisationer, huvudmän och olika som av Vi att denna utveckling måste förvaltas i yrkesgrupper. menar de förändringar följer det förslag vi lagt om en ny lag, som av elevhemslagen vil- LSS. Den skall ersätta omsorgslagen och

ket leder till att kommunerna successivt får det grundäven för särskilda insatser för den nuvarande läggande ansvaret

omsorgslagens personkrets.

Även behoven hos enskilda utvecklingsstörda inte på om håll tillgodosedda när det gäller fritid, rekreation och långa är semester dessvärre har också betydande inskränkningar

skett under tid så går det att peka på ansatser som senare främjat en positiv utveckling Särskilda har avsatts för fritidsåtgärder och särresurser skilt kunnande har utvecklats. Vi personal med uppavser giften att dels verksamhet, dels vara rådgivare arrangera till andra t.ex. enskilda, anhöriga, personal vid gruppbo-

städer verksamhet i kommunal respektive föreningsm.m., regi. Samverkan har etablerats mellan intresseorganisationer -

och omsorgshuvudmannen och dennes professionella före-

trädare. Uppsökande verksamhet har bedrivits genom omsorgsverk- samhetens distriktsarbetslag. Påverkan har skett från landstingens sida, särskilt i sam- band med från vårdhem, på fritidsutbud på olika utflyttning

orter. Fritids-, rekreations- och semesteraktiviteter har anpassats för korttidstillsyn etc. Särskild uppmärksamhet ägnas dem som till följd av svåra funktionshinder behöver riktade aktiviteter.

omvårdnadsbegrepp är aktivt, dvs. skall Omsorgslagens innebära enskilda stimuleras till fritidsverksamheter. att till kontaktperson för Rätten enligt omsorgslagen en- -

374 Fritid, rekreation och semester SOU 199252

skilda är en tillgång för många och har uppmärksammats genom särskild kampanj 1992 RFUB. en Ökad uppmärksamhet på enskildas inflytande och självbe- stämmande har utvecklats bl.a. fritidsverksamhegenom ten.

Vi menar att fortsatt positiv utveckling i dessa hänseenden en kan komma till stånd för flera med omfattande funkgrupper tionsnedsättningar om vårt förslag till ny lag, LSS, förverkligas enligt redovisade intentioner i huvudbetänkandet samt om förslag i detta betänkande om en fastare förankring av

ansvars- och finansieringsprincipen genomförs.

Forskning och utvecklingsarbete FoU

Internationellt finns i syrmerhet inom anglo-amerikansk han-

dikappforskning ett omfattande forsknings- och utvecklings-

arbete med inriktning på möjligheter till fritid och rekreation för människor med svåra

funktionsnedsättningar. Liksom i

Sverige har detta FoU-arbete fått ökad betydelse genom framväxten av ett nytt hälsobegrepp och aktiviteter för att främja folkhälsa manifesterat i vårt land bl.a. inrättandet - genom av ett särskilt folkhälsoinstitut år 1992. Genom att vi i vårt huvudbetänkande föreslår till tillägg hälso- och sjukvårdslagen huvudmannens om skyldighet att tillhandahålla, finansiera och organisera habilitering och rehabilitering får dessa områden en fast anknytning till förebyggande arbete och det hälsobegrepp byggt på WHOs be-

grepp som återfinns i motivtexten till HSL. I detta hälso-

begrepp ingår ...sådana kvaliteter som frånvaro stress i av arbetslivet, meningsfull fritid och allmänt fysiskt och psykiskt välbefinnande prop. 19818297 sid. 113. För att kunna knyta till den internationella an forskningen på området kan vidare noteras att våra förslag till tillägg i HSL dels habilitering och avser en rehabilitering som förutsätter tvärfacklig medverkan från olika kompetensområden, dels ger huvudmarmen möjlighet att med bibehållet grundansvar avtala med andra organisationer, kommuner, kooperativ, stiftelser etc. om att dessa skall bedriva viss habiliterings- och rehabiliteringsverksamhet. Den habiliterings- och rehabiliteringsverksamhet bl.a. i som angloamerikanska länder omfattar rådgivning, träning etc.

Fritid, rekreation och semester 375 SOU 199252

med inriktning på enskilds möjligheter till en god fritid betonar områdets värde för hälsa och livskvalitet. Det förutsätts att verksamheter, miljöer etc. på ort, skall användas gängse en för att bereda funktionshindrade möjligheter till berikande fritid, rekreation och semester. Det framgår Vidare att behov hos svårt funktionshindrade kräver att planering, genomförande och får stöd specialiserat kunnande. uppföljning av ett Detta kunnande skall dels överblicka miljöersverksamheters

användbarhet och kunna föreslå tillgänglighetsskapande för-

ändringar, dels inriktas på att tillsammans med enskilda och göra beskrivningar de krav som uppstår till följd av grupper av eller flera funktionsnedsättningar. en Vi har i vårt land inom olika verksamheter samlat en bred

och djup kunskap behov och lösningar med inriktning på

om med svåra funktionshinder. Vi saknar dock i stort den grupper systematiska överblick presenteras i den internationella som fritid och rekreation. Därmed har vi också haft forskningen om färre möjligheter att brett utveckla rådgivning till enskilda en och deras i dessa frågor. Dock kan sägas att landsanhöriga s.k. distriktslag inom habilitering för barn och tingens ung-

dom respektive omsorgsverksamhet ofta har bevakat och ut-

vecklat denna kompetens särskilda befattningshavare. genom Det finns ett stort behov att gå vidare i detta utvecklingsarbete med inriktning på information, träning, rådgivning och även utvärdering. Till stöd för fortsatt utveckling av sakkunnig rådgivning och utvecklingsarbete också kap. 22. I

behövs forsknings- se

Sverige ñnns viss forskning Norling I mil, Göteborgs univeroch utvecklingsarbete bl.a. det särskilda sitet genom regeringsuppdraget till SHR och RBUs s.k. mönsteranläggning. Vi har redovisat delar detta FoU-arbete tidigare av som starkt betonar aspekter det psykosociala stödet, den uppsom sökande verksamheten, tillgängligheten till information, samt friluftsliv vilka ofta också kräver särskilt utformainslag som de hjälpmedel. I studier har t.ex. situationen för rörelsehindrade senare barn och deras familjer uppmärksammats liksom möjligheteratt inom skolundervisningens förstärka samverkan na ram rörande fritid för utvecklingsstörda elever. Den förra studien inom RBU fritid och välbefinnande för förintervjuer om äldrar med handikappade barn Norling I mil, Göteborg 1991

376 Fritid, rekreation och semester SOU 199252

visar bl.a. att föräldrar med rörelsehindrade barn mycket är en utsatt grupp för vilken socialt stöd och fritid har avgörande betydelse för livskvalitet. Förbättrade förhållanden inom socialt stöd, kompensation för hinder inom fritiden, fritidsresurser som sommarstuga, avlösningsservice under semestern, föreningsliv och inte minst tillgång till friluftsliv, ger mycket positiva effekter för familjernas livsforing som helhet. En Viktig slutsats är att familjer med funktionshindrade barn både vill ha och behöver kvalificerad rådgivning och möjligheter att pröva olika fritidsalternativ. RBUs s.k. mönsteranläggning är utformad efter sådana erfarenheter. Det senare utvecklingsarbetet Stockholms läns landsting, B. J. Stockhaus, 1991 syftar till att etablera fritidsundervisning som ett ämne i särskolor for utvecklingsstörda principerna följer s.k. leisure education som med stor framgång bedrivits i USA. Ett projekt där landstinget samverkar med tre kommuner pågår sedan 198990. Syftet är att i skolan grundlägga och öva förmågor som krävs för att så självständigt som möjligt ta tillvara fritidsutbudet i vuxen ålder. Tyngdpunkten läggs vid alla delar som krävs för att delta i en aktivitet fárdmedel, kostnader, själva utövandet, sociala färdigheter etc.

Ökade fritidsmöjligheter Våra genom tidigare förslag

Enligt vårt förslag till en ny rättighetslag, LSS, är landstingen och kommunerna skyldiga att för särskilda insatser svara enligt denna lag. Vi har tidigare åberopat att vi förutsätter att den utveckling

som skett med landstingen som huvudman fritids,

av semester- och rekreationsverksamhet för omsorgslagens personkrets skall fortsätta med den nya huvudmannen och enligt den nya lagens intentioner. När det gäller rätt till korttidsvistelse utanför hemmet är syftet bl.a. att erbjuda miljöombyte och rekreation. I specialmotiveringen till LSS sägs att korttidsvistelsen kan förläggas till korttidshem, sommarläger eller kortkurser. I insatserna för boende i elevhem samt bostad med särskild service ingår fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. I huvudbetänkandets förslag ingår vidare att särskild en

Fritid, rekreation och semester 377 SOIU 199252

för hjälpmedel för fritid och rekreation och för sattsning görs med särskilda icke tillgodosedda behov 50-100 grtupper miiljkrjår. till fritid-rekreation-semester är ett område Tillgången som många sektorer i samhället. En viktig princip är onnspänner område skall få för frågor rör funkattt respektive ansvar som tiounshindrade och medverkar till utveckling den genesom av rellla Vårt förslag till särskild handikaptillgängligheten. en syftar till att bevaka helheten när det gäller poimbudsman fumktionshindrades rättigheter och möjligheter i samhället; dett kan t.ex. gälla resemöjligheter, tillgång till information

m...m.

166.3 Överväganden och förslag

163.31 Allmänt

Vii att de viktigaste stegen för att förbättra möjligmenar heaterna till fritid, rekreation och semester för svårt funktions-

himdrade är fast förankring och ett förverkligande ansvars- och en av -

finansieringsprincipen för tillgänglighetsskapande åtgärder

ett genomförande individinriktade förslag presenterade i - av vårt huvudbetänkande, särskilt insatser enligt förslag till

LSS vissa kompletterande insatser enligt följande anläggningar, reseservice m.m. uppföljning och bevakning planering och genomföranen av de insatser främjar funktionshindrades likställighet av som med andra dels olika sakmyndigheters uppföljningsgenom dels den föreslagna särskilda handiansvar genom av oss kappombudsmannen.

Kâännedomen enskildas behov och situationen för mänom om nisskor med svåra funktionsnedsättningar är ofta bristfällig. Vi

hair klart dokumenterat detta i vårt kartläggningsbetänkande.

Vii har därför i flera sammanhang och genom förslag till ämdring i SoL framhållit att den kommunala uppsökande verksamheten måste rustas betydligt till sitt innehåll, sin upp mcetodik och frekvens. Det är ett konsumentintresse och av

378 Fritid, rekreation och semester SOU 199252

vikt för att kvalificerad planering skall möjlig i komen vara munen. Vi utvecklar detta närmare i kap. 8 Kommuner för alla.

16.3.2 Samverkan med

handikapporganisationernas

Verksamhet behöver utvecklas

Många handikappföreningar liksom även andra föreningar och institutioner har anläggningar för säsongarrangemang anpassade för personer med funktionshinder Många av dessa anläggningar har stora ekonomiska bekymmer. Som ett led i kommunens skyldighet att planera insatser för människor med funktionshinder kan det angeläget att riktat vara ge kommunalt stöd till sådana anläggningar i sin verksamsom het har lokal inriktning, dvs. vänder sig till medborgare i den kommunen. Inriktningen på stödet skall att avlasta egna vara merkostnader för handikappanpassning och dessutom stödja särskild utrustning för att kompensera funktionsnedsättningar, riktade serviceinsatser o.dyl. Det bör påpekas att sådana riktade insatser från kommunens sida också rör anhörigas situation och kan vara ett väsentligt bidrag till deras möjligheter att stödja en funktionshindrad familjemedlem. Handikapporganisationerna besitter som regel stor erfarenhet av anpassade arrangemang. Därför bör kommunerna och handikapporganisationerna arbeta tillsammans när det gäller viss lägerverksamhet, friluftsaktiviteter, sport och idrottsverksamhet samt kulturarrangemang av olika slag.

16.3.3 Vissa riktade insatser

Stöd till

riksanläggningar för fritid och rekreation

Människor med omfattande funktionshinder och med funktionsnedsättningar som förekommer mera sällan har, i likhet med andra, stort behov återhämtning och rekreation. Detta av ställer stora krav på miljöns utformning och på utbudet av aktiviteter. Som komplement till annat utbud behövs särskilt anpassade fritids- och rekreationsanläggningar med hela landet som upptagningsområde. Vid dessa anläggningar kan även speciella arrangemang, temadagar, utbildningar liksom även försöks- och utvecklingsprojekt o.dyl. anordnas.

SOU 199252 Fritid, rekreation och semester 379

Enligt vår uppfattning fyller sådana riksanläggningar med särskild utrustning viktig uppgift i samhällets handikappoen litik b1.a. träffpunkt för människor med funktionshinder. som För enskilda och anhöriga kan vistelser vid dessa särskilt utrustade anläggningar också vara den enda möjligheten till omväxling som gör att den dagliga livsföringen blir lättare. Sådana anläggningar kan också tjäna både som mönsteranläggningar och centra för utbildning och utveckling av som olika fritidsaktiviteter Sådana riksanläggningar drivs i dag huvudsakligen hanav dikapporganisationema eller dem närstående stiftelser eller bolag. På grund av de stora merkostnaderna för tillgänglighetsskapande åtgärder och särskild service är det emellertid mycket svårt att klara dessa anläggningar ekonomiskt. Med hänsyn till vikten av att befintliga riksanläggningar får utveckla sin verksamhet att med hela landet som upptagningsområde t.ex. för små och mindre kända handikapphar vi vid våra överväganden funnit stöd för behovet

grupper

fortsatt statsbidragsgivning. Vi menar dock att denna av en lösning bör bli föremål för förnyad prövning under senare delen 1990-talet med syfte att finna former för ett kommuav nalt stöd till verksamheten.

Riktlinjer för statligt driftbidrag till rekreationsanläggningar

De organisationer erhåller stöd, DHR, SRF och RBU, som nu har redovisat att merkostnaderna för de särskilda anpassningarna, investeringarna och den extra servicen vid anläggningarna uppgår till än 16 milj.kr. år. I avvaktan på att en mer statsbidragsnormerna i årets budget-

översyn görs av ordes

proposition prop. 199192100 endast en procentuell uppräkning och ett bidrag om 6,5 milj.kr. föreslås. Enligt vår uppfattning bör stödet i framtiden utformas som ett resultatinriktat bidrag och även förstärkas. Vi framlägger därför förslag till förändringar i gällande statsbidragsbestämmelser. Som allmän riktlinje bör gälla att märmiskor med ñinktionshinder likt andra gäster betalar vad gängse pensionats-

380 Fritid, rekreation och semester SOU 199252

vistelser kostar. Det är merkostnaden for anläggningens extra utrustning och service som skall kompenseras. Bidraget bör inte utgå efter vem som är huvudman för anläggningen. Bidragsgivningen bör vara inriktad på välutrustade anläggningar med stort antal gäster med funktionshinder. Anläggningen skall till sin karaktär vara inriktad på fritidsaktiviteter och semesterverksamhet. En avgränsning bör trots vissa svårigheter ske mot rehabiliteringsanläggningar dit enskilda kommer på remiss av läkare. Enligt vårt förslag till tillägg till HSL är hälso- och sjukvårdshuvudmannen skyldig att tillhandahålla och organisera habilitering och rehabilitering vid olika slag av funktionsnedsättningar. De bidrag som i dag utgår är allmänna bidrag utan särskilda villkor vart och ett beviljas riksdag och regering. som av Vi föreslår bidragskonstruktion i möjligaste mån knyts en som till omfattningen verksamheten for med funkav personer tionshinder. Beviljandet bidragen bör enligt vår mening av delegeras till därtill utsedd myndighet. Mot bakgrund Våra av forslag i huvudbetänkandet torde Socialstyrelsen den vara myndighet som lämpligen handlägger dessa frågor. För att bidrag över huvud skall kunna utgå måste vissa grundläggande villkor uppfyllas Statsbidraget bör begränsas till att gälla anläggningar - som driver verksamhet under i huvudsak hela året. Det är i och for sig önskvärt att även anläggningar drivs kortare tid som under året kan få bidrag, det bör då ske kommen genom mun- och landstingsbidrag. Bidragen bör inte knytas till ägarformen men väl till att verksamheten brukas av personer med funktionshinder. Vi föreslår ett riktmärke med innebörden att minst 13 av gästdygnen upptas av människor med funktionshinder och deras ledsagare. För att statligt driltbidrag skall kunna utgå till - en anläggning måste kvaliteten på anpassning och tillgänglighet redovisas. I forsta hand måste givetvis grundläggande en handikappanpassning ha skett men därtill bör komma kompletterande utrustning for att kompensera särskilt omfattande ñmktionsnedsättningar. Det kan t.ex. gälla liitax; extra sängutrustning, särskild toalettutrustning, signalanordningar, särskild akustisk anpassning, kommunikationsteknik, åtgärder for orienterbarhet och för skydd mot risker

Fritid, rekreation och semester 381 SOU 199252

o.dyl. Extra fritidsutrustning, t.ex. badbassäng med extra Varmt vatten, bör ñnnas liksom även fritidshjälpmedel att låna. Anläggningen bör även ha särskild personal för serviledsagning och fritidsverksamhet. Endast anläggningar ce, med planmässig och långsiktig anpassning och med aktien viteter anpassats även för människor med omfattande som funktionsnedsättningar bör godkännas. Godkännande av anläggningen görs av bidragsfördelande myndighet, dvs. enligt vår bedömning här, Socialstyrelsen. Bidraget bör lämpligen byggas i moduler och utformas - upp som dels ett grundbidrag, dels tilläggsbidrag grundat på gästernas behov särskilda anpassningsåtgärder. Båda av bidragsdelarna beräknas gästdygn söks och utper men av betalas till den i förväg godkända anläggningen.

Bidragsbeloppen bygger på underlagsmaterial från fyra särskilt anpassade anläggningar som drivs i handikapprörelsernas regi. Med utgångspunkt från detta material har vi beräknat att antalet personer med svåra funktionshinder som någon gång under året besöker någon dessa anläggningar av under en vecka uppgår till 7 000 personer vilket motsvarar ca 35 000 gästdygn. För närvarande räknar vi med att antalet bidragsberättigade anläggningar är Bidragsdelarna består följande komponenter av Allmänt grundbidrag till godkänd anläggning utgår per gäst med färdtjänst ocheller handikappersättning, ev. handikapptillägg. Bidraget bör i den storleksordningen att det ger en vara rimlig ekonomisk grund för de extra krav på handikappanpassningen uppställts. Efter överväganden föreslås 200 som kr gästdygn. Grundersättningen 200 kronor baseras på per anläggningarnas kostnader för uppvärmd badbassäng, särskilda toaletter, liftar, fritidsutrustning etc. Med 35 000 gästdygn totalt motsvarar det ett stöd på 7 miljoner ca kronorår. Tilläggsbidrag för gäster behöver personal för särskild som personlig service. Tilläggsbidraget avser inte den personliga assistans som skall följa med gäster utan den extra beredskap och den i speciella aktiviteter kunniga hjälp är knuten till ansom

382 Fritid, rekreation och semester SOU 199252

läggningen. Det gäller t.ex. extra personal för servering, information, handledning och fritidsledning men även särskild barnomsorg, o.dyl. Här föreslås ett bidrag på 100 kr per gästdygn. Den totala kostnaden för detta stödbehov uppskattas till ca 2 miljoner kronor mot bakgrund av att nämnda service begärs 3 000 20 000 gästav ca personer nätter per år I huvudsak utgörs bidragsbehovet här av kostnader för biträdespersonal. Tilläggsbidrag för gäster som behöver service nattetid. Denna service kan olika omfattning är vara av men som regel personalintensiv om nödvändig trygghet skall uppnås. För att högre krav skall kunna ställas krävs ett relativt stort bidrag och vi föreslår därför 350 kr gästnatt. per Bidragsnivån beror på de extra biträdespersonalkostnader uppstår till följd nattservicen. Underlagsmaterialet som av visar att 400 under 3 000 gästdygn har behov ca personer av extra dygnetruntstöd per år. Det totala bidragsbehovet per år för detta kan uppskattas till ca 1 miljon kronor.

Ansökningsförfarandet vad gäller anläggningsbidrag bör vara enkelt. De uppgifter ansökan grundas på sammanställs som vid gästmottagningen eller när gästen lämnar anläggningen. Bidragsbeviljande myndighet skall fortlöpande pröva verksamheten och vid behov företa de ändringar av bidragskonstruktionen som kan Visa sig behövlig. Allmänt gäller att bidraget inte skall överstiga självkostnaden for service och insatser. En överslagsmässig beräkning kostnaderna för bidraget av på grundval av föreslagen bidragskonstruktion leder fram till en bidragsnivå om ca 10 miljoner kronor per år, vilket är 4,5 milj.kr. mer än den i prop. 199192100 angivna bidragsnivån på 6,5 milj.kr. I årets ansökningar ingår även ett investeringsbidrag. Enligt vår mening bör detta stöd från statens sida i fortsättningen emellertid enbart avse merkostnader för drift anläggningar. Stödet till kostnader för uppförande av av anläggningar - investeringsstöd bör därför särskiljas från driftstödet och ansökan sådana medel ske i särskild ordav ning. Genom vårt förslag att staten under övergångstid stöder en riksanläggningar med inriktning på att ge personer med omfattande funktionshinder en möjlighet till semester- och re-

SOU 199252 Fritid, rekreation och semester 383

kreationsvistelser vidmakthålls en viktig möjlighet för många människor att erhålla berikande semestervistelse i milannan jö. Dessa anläggningar kan också tjäna mönster för andra som insatser och bli centra för utbildning och utveckling olika av ñitidsaktiviteter. Genom att bidragen inte knyts till vissa organisationer eller huvudmän lämnas även möjligheter för andra att göra liknande utvecklingsinsatser

16.3.4 Reseservice

Bättre reseinformation

Möjligheterna till semesterresor och upplevelse av andra miljöer, klimat och kulturer är för oss alla viktiga som rekreation. En betydande del dessa resor går till medelhavsländerna. av För människor med funktionsnedsättning är både de praktiska svårigheterna att och att vistas på turistorter mycket resa stora. Därtill kommer ofta stora extra kostnader. Utifrån handikapputredningens mål om delaktighet och jämlikhet är det viktigt att skapa nya och bättre möjligheter för personer med omfattande funktionsnedsättningar att för rekreation genomföra semesterresor både inom och utom landet. Med stöd och finansieringsprincipen bör av ansvars- researrangörer åläggas skyldighet att informera om sina aktiviteter på sådant sätt att informationen kan nå alla intresserade oavsett funktionsnedsättningar. Även teknikstyrd information måste göras tillgänglig för alla. Ett första steg är enligt vår mening att den befintliga resebranschens intresseorganisation uppmärksammas på behovet. Vi föreslår vidare att Handikappinstitutet och Konsumentverket får ett särskilt uppdrag att vidareutveckla detta förslag till skyldighet. En naturlig samarbetspartner i denen na fråga är Kommerskollegium som har uppgiften att kontrollera att resebranschen uppfyller krav på resegarantier till skydd för enskilda. Krav måste även ställas på att resetjänsterna, framför allt vid utlandsresor, varudeklareras på ett sådant sätt att de korrekt och adekvat beskriver graden av handikappanpassning och för vilka anpassningen skett. Deklarationen måsgrupper te i första hand gälla bastillgänglighet, trygghetsanordning o.dyl. Även möjligheterna att erhålla extra service på rekrea-

384 Fritid, rekreation och semester SOU 199252

tionsortema är väsentliga upplysningar. Det är viktigt att frågor korrekt beskrivning de viktiga kriterierna for om en av olika funktionshinder och för människor i olika åldrar får väl genomtänkta och analyserade Olika delar nödvändig svar. av kunskap ñmis spridd inom bl.a. handikapprörelsen, Handikappinstitutet, hjälpmedelscentraler mil. verksamheter. Den behöver sammanställas och utformas på ett systematiskt och samtidigt enkelt tillämpbart sätt. Vid utvecklingen ett klassiñkations- och normsystem för av olika resetjänster behövs den kunskap praktiska markom nadsförhållanden researrangörer besitter. Rese- och tusom ristbranschens medverkan i utarbetande deklarationssysav tem innebär också ökade möjligheter att få normerna accepterade och tillämpade tillförlitligt Även denna fråga på ett sätt. behöver beredas ytterligare. Vi föreslår att Konsumentverket får i uppdrag att i samverkan med handikapprörelsen, Handikappinstitutet och researrangörernas branschorganisationer utforma regler och normer for hur handikappanpassning av rese- och turisttjänster skall deklareras. Arbetet bör bedrivas skyndsamt och leda fram till tydliga rekommendationer särskilt uppmärksom sammar de sammansatta behoven hos svårt funktionshindrade.

Kompletterande resemöjligheter

Enbart väldeklarerade tjänster leder dock inte till ett tillfredsställande utbud. Det är också angeläget att reseutbudet kompletteras med resor som bl.a. beträffande tempo, utrymme och aktiviteter är anpassade for människor med olika funktionshinder. Det kräver att resor anordnas där tidplanering, trygghetsanordningar och särskild service tar hänsyn till olika resenärers dagliga rutiner, funktionsnedsättning, servicebehov osv. Målet är ju att även människor med omfattande funktionshinder skall kurma nyttiggöra sig resan. Avsikten är inte att researrangörernas Servicetjänster skall omfatta personlig assistans och omvårdnad. De bör dock kunna inkludera enklare rullstolar och forflyttningshjälpmedel. Viss färdtjänst bör även kunna tillhandahållas på rekreationsorterna. Även här måste frågorna kring teknikstyrda resetjänster uppmärksammas. Det gäller t.ex. biljett- och stämplingsauto-

m; ,

SOU 199252 Fritid, rekreation och semester 385

mater, information bokning via informationsterminaler, om t.ex. tele-guide. Krav måste ställas på att hela resekedjan skall fungera även för personer med funktionshinder. Konsumentverket och Handikappinstitutet bör i ges uppdrag att hos resebranschen verka för att resor av här angivet slag kommer till stånd samt att problem omkring teknikstyrda resetjänster uppmärksammas. De merkostnader som uppstår är av två slag, dels för researrangörema, dels för resenärerna med behov av personlig assistans. Researrangörernas merkostnader borde med stöd av ansvars- och ñnansieringsprincipen belasta arrangörerna och fördelas på samtliga resenärer. De merkostnader som uppkommer kan bestå i extra utrymme i flygplanet, extra tidsåtgång och personlig service vid incheckning och vid ankomst till destinationsorten, transport till hotell, enkla förflyttningshjälpmedel, extrakostnader vid utflykter 0.dyl. Vi vill hävda att dessa skyldigheter för arrangörerna kan inrymmas i vårt

förslag se kap. 14 om diskriminering och näringsverksamhet

där vi även lagt förslag beivrande i de fall funktionsom hindrade utestängs på grund av funktionsnedsättning.

Resenärernas merkostnader

När det gäller omfattas vårt förslag till LSS personer som av måste utgångspunkten att den personliga assistansen vara som beviljas skall vara beräknad så att den även inkluderar möjligheter till fritidsaktiviteter. Vid utlandsresor torde merkostnader utöver den reguljärt beviljade assistansen uppstå främst i form resekostnader för personlig assistent. Vissa av merkostnader kan också uppstå på grund av krav på extra utrymme, behandlingshjälp och att det inte fimis färdtjänst och anpassad service på vistelseorten. För att möjliggöra semesterresor för människor med personlig assistans enligt LSS måste därför särskilda möjligheter finnas for att extra merkostnadsersättning skall kunna sökas och beviljas vid semesterresor. För att så långt möjligt undvika ingående behovsprövning bör tilläggsbelopp vanligen kunna beräknas utifrån beviljad personlig assistans och medföljande assistents-ers resekostnader och traktamentsersättningar. Ansökan bör ställas till kommunen också prövar och beviljar, avslår som ev. ansökan.

386 Fritid, rekreation och semester SOU 199252

Våra förslag syftar till att med funktionshinder ge personer samma möjligheter som andra till ett aktivt och varierat liv. Vi betraktar det alltså som både angeläget och naturligt att den enskilde ges möjligheter till alla former av rekreation och avkoppling. Såväl semesterresor veckosluts- och dagsutsom flykter blir därmed viktiga. Vi har i detta och tidigare betänkanden sagt att möjligheterna skall lika för alla och vara att samhället måste utformas i enlighet därmed. I vissa fall måste detta såväl organisatoriska resursmässiga skäl av som uppnås genom ett stegvist genomförande av reformförslagen. När det gäller semesterresor i Sverige och utomlands menar vi dock att de fyller så viktig uppgift i fråga den enen om skildes möjligheter till rekreation och återhämtning att den som har svåra funktionshinder måste tillförsäkras en sammanhängande rekreationsvistelse per år. Ett första steg bör då att tillförsäkra och skapa förutsättningar för veckas vara en rekreationsvistelse årligen med personlig assistans fullt ut.

16.4 Kostnader

I detta kapitel har understrukits vikten av att personer med funktionshinder ges möjlighet att delta i fritidsverksamhet av olika slag. Om dessa intentioner skall förverkligas kommer det att föranleda ökade kostnader i första hand för kommunerna.

Bidrag till rekreationsanläggningar

Enligt de beräkningar redovisats skulle statsbidrasom ovan get till semester- och rekreationsanläggningar med hela landet som upptagningsområde behöva öka. Vi har föreslagit en ökning med 4,5 miljoner kronor per år. Det totala statsstödet till drift av fritidsanläggningar tillgängliga för med personer omfattande funktionshinder skulle därigenom uppgå till ca 10 miljoner kronor år. Beräkningsgrunden för stödet redoviper i avsnitt 16.3.3. sas

Resebidrag

I beräkna rubricerade kostnader kan utgångs-

försöken att

punkten vara våra beräkningar att i ett inledningsskede skul-

SOU 199252 Fritid, rekreation och semester 387

8 000 beviljas personlig assistans. Av dessa torde kanske 2 000 ha behov två assistenter samt stöd under nattvila. av Om hänsyn även tas till att stöd infor natten på främmande ort kan bli större bl.a. på grund sämre larm, ökad av oro osv. och behov av extra kommunikationshjälp, behandlingshjälp m.m. kan det vara rimligt att räkna med att antalet som behöver två assistenter i stället skall beräknas högre, till 3 000 För rekreationsresa till svenska anläggningar med personer. hjälp av färdtjänst och där det redan finns en basservice vid anläggningen kan kostnaden bli lägre. Vid beräkning skall hänsyn alltså tas till att rekreationsresan kan ställas antingen till anläggningar i Sverige eller utomlands. Vi har föreslagit miniminivå veckaår med full en om en

personlig assistans dygnet om och med täckande av assi-

stentens-emas resa och uppehälle som ett forsta steg. Kostnaden for resa och uppehälle för en assistent under en vecka beräknas här till 5 000 kr per person oberoende av om sker inom eller utom landet. Beloppet bygger på aktuelresan la traktamentsregler. Beräkningen blir då att for 5 000 persomed assistent blir kostnaden 25 miljoner kronor. För ner en 3 000 personer med två assistenter blir kostnaden 10 000 kr per person, dvs. 30 miljoner kronor. Totalt blir alltså kostnaden enligt detta beräkningssätt 55 miljoner kronorår.

SOU 199252

17 Arbetshjälpmedel

Förslag Den enskilde brukarens rätt till arbetshjälpmedel forstärks genom att arbetsgivaren, i den lagen nya om arbetslivets tillgänglighet, får en skyldighet att tillse att det finns sådana arbetshjälpmedel behövs for att som arbetstagare med funktionshinder skall kunna utföra sitt arbete. Möjligheterna att få bidrag till arbetshjälpmedel och särskilda anordningar på arbetsplatsen får inte försämras. Försäkringskassans bidragsmöjligheter till arbetsgivare vid långsiktigt fortskridande progredierande

sjukdomar eller vid nya svåra funktionsnedsättningar

bör öka och motsvara möjligheterna till bidrag vid nyanställning. Handikappinstitutet behöver bygga upp kvalificerad kompetens för arbetshjälpmedel. Institutet skall systematiskt skriva fram forsknings- och utvecklingsbehov samt bilda och löpande sammankalla rådgivande en samordningsgrupp med bl.a. finansiärema för utvecklingsarbete inom hjälpmedelsområdet. Drivkrafterna för arbetslivsinriktad FoU bör förstärkas genom att Arbetsmiljöfonden får medel för ett sammanhållet arbetshjälpmedel, arbetsplatsutprogram om formning och handikappades arbetsmiljö. Inom arbetsmiljöinstitutet bör ett tvärvetenskapligt programområde byggas upp om de särskilda förutsättningarna för perso-

ner med olika slags funktionsnedsättningar.

390 Arbetshjälpmedel SOU 199252

17.1 Allmänt

hos vår målgrupp tillgodosedda i Arbetsmöjligheterna är mycket liten omfattning tre fyra saknar både sysselsätt- - av ning och arbete. Personliga arbetshjälpmedel, särskilda anordoch anpassningar arbetsplatserna används inte tillningar på aktivt för möjliggöra arbete för funktionshindrade. räckligt att Detta beror bl.a. på bristande incitament för arbetsgivarna, oreglerat för att tillhandahålla arbetshjälpmedel samt ansvar på bristande drivkrafter för forskning, utveckling och kunskapsspridning inom området. De följande resonemangen omfattar inte hjälpmedel för att eller underlätta deltagande i kommunernas och möjliggöra sysselsättningsaktivitetøer. I vårt huvudbetänlandstingens kande SOU 199146 vi att landstingen har det yttersmenar ta ansvaret för hjälpmedel behövs när den enskilde deltar som i sysselsättningsaktiviteter. Det kan behövas lokala överenskommelser mellan hälso- och sjukvården och primärkomhjälpmedelsförsötjningen i sådana situationer. munerna om

17.2 Definition av arbetshjälpmedel och personkrets

centrala personkrets människor Handikapputredningens är med stora funktionshinder, betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och omfattande stödbehov. I fråga om hjälpmedel har vi generellt menat att det finns anledning att till se hela behovet och inte särskilt bryta ut de svårast handikappades situation. På liknande sätt bör personkretsen för arbetshjälpmedel behandlas ett övergripande perspektiv för att ur inte bygga nya murar i systemet. upp Personkretsen som har behov av arbetshjälpmedel har i arbetsmarknadspolitiska sammanhang beskrivits handisom kappade bedöms kunna få och behålla en anställning eller som starta eget uppdragstagare, företagare, fria yrkesutövaegna re. Det är alltså fråga att kompensera ett arbetshandiom kapp, dvs funktionsnedsättning medför svårigheter i en som det arbete man har eller kan få. Hit hör också hjälpmedelsbehov vid arbetsförberedande arbetsmarknadspolitiska insatarbetslivsorientering eller inskrivning vid arbetsser som marknadsinstitut.

SOU 199252 Arbetshjälpmedel 391

Arbetshjälpmedel används som en samlingsbenämning för personliga arbetstekniska hjälpmedel som behövs för att kunna utföra ett arbete och särskilda anordningar på arbetsplatsen, t.ex. ändring, - som annars inte vore nödvändig, maskiner eller hel av av en eller delar arbetsplats. av en Att närmare precisera och avgränsa begreppet är svårt eftersom det är två gränsområden är flytande arbetsgivarens som ansvar för produktionsutveckling, arbetsanpassning och arbetsmiljö, vilket behandlas utförligt nedan, samt avgränsningen mot hjälpmedel för daglig livsföring, vård och behandling. Bedömning av vad som skall betraktas soIn arbetshjälpmedel görs från fall till fall med hänsyn både till den enskildes behov och till arbetsgivarens verksamhet och möjligheter. En snävare definition skulle kunna hindra enskilda lösningar och försvåra utvecklingen inom områden. nya Avgränsningen mot hjälpmedel för den dagliga livsföringen m.m. är vag eftersom många dagliga hjälpmedel används också i arbetet. En rullstol eller hörapparat är lika användbara en på som utanför arbetsplatsen. Arbetssituationen kan skapa behov av nya hjälpmedel t.ex. för att öka rörligheten eller möjligheten att kommunicera med omgivningen. Arbetet kan också ställa tillkommande krav på den tidigare utrustningen, t.eX. särskild hörapparat för lärare i klassrum. Det är således tillskottsbehovet i förhållande till det specifika arbetet som skall utföras som måste tillgodoses genom arbetshjälpmedel när de vardagliga hjälpmedlen inte räcker.

Hjälpmedelsförslagen i

huvudbetänkandet

Vi föreslår i vårt huvudbetänkande att landstingen får ett i hälso- och sjukvårdslagen lagfäst att ansvar tillhandahålla och finansiera hjälpmedel för att underlätta den dagliga livsföringen samt för vård och behandling av funktionshindrade ha en organisation för kartläggning behov och utpro- - av vning av ovan nämnda och andra hjälpmedel.

Det sistnämnda ansvaret har landstingen oavsett vem som finansierar och tillhandahåller hjälpmedlen. För detta kan

392 Arbetshjälpmedel SOU 199252

landstingen ta ut ersättning av berörd arbetsgivare, myndighet, försäkringskassa eller kommun. Landstingen behöver inte driva verksamheten i egen regi utan kan anlita olika producenter. Landstingen får härigenom ett samordnande ansvar för att stor del hjälpmedelsfrågorna hanteras på ett, en av ur individens utgångspunkt, enhetligt och lättillgängligt sätt. Det sker också samhällsekonomiskt effektivt utan sektorsuppdelning på olika huvudmän i fråga om organisation, försörjningsvägar samt service och underhåll. Ett annat våra förslag i huvudbetänkandet är att i den av föreslagna lagen om stöd och service LSS till vissa funktionshindrade ställa krav på att landsting och kommuner i samråd med den enskilde upprättar individuella planer där beslutade och planerade insatser redovisas. Bland de insatser kan som tas upp i planerna måste hjälpmedelsbehov i samband med arbetsförberedande samt sysselsättnings- eller arbetsanskaffande insatser ha en naturlig plats.

17.4 Nuvarande och

organisation finansiering

17 .4.1 Arbetsgivarens huvudansvar

I dagsläget har arbetsgivaren enligt arbetsmiljölagen ansvar för att arbetsplatserna skall tillgängliga att arvara genom betsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende 2 kap 1 §. Arbetsmiljölagens generella krav på anpassning av arbetsmiljön innebär att vid planering av arbetsmiljön måste beaktas att människor är olika och att arbetshandikapp är vanliga i arbetslivet. Med andra ord bör arbetsplatserna utformas så att sysselsättningsmöjligheterna främjas. Arbetsgivarens skyldighet att individuellt anpassa arbetsmiljön för redan anställda innebär att arbetsgivaren skall att arbetsförhållandena eller vidta genom anpassa annan lämplig åtgärd ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Vid arbetets planläggning och anordnande skall beaktas att människors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika 3 kap 3 §. Att ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar kan t.ex. innebära bedömning vilka arbetsuppgifter som en av

SOU 199252 Arbetshjälpmedel 393

är lämpliga i det enskilda fallet, arbetstagaren behöver om särskilda personliga stödinsatser Kravet att m.m. anpassa arbetsförhållanden till dessa förutsättningar tar sikte på individinriktade åtgärder i arbetsmiljön. Det kan exempelvis vara fråga om tekniska åtgärder och anpassning av arbetsredskap, men även arbetsorganisatoriska frågor och åtgärder för att förbättra den psykosociala arbetsmiljön. Arbetsmiljölagen har den 1 juli 1991 kompletterats 3 kap. 2 § med ett tydligare for arbetsgivaren att planera, a ansvar leda, kontrollera och dokumentera sitt arbetsmiljöarbete samt att till att det på Varje arbetsställe finns på lämpligt sätt se en organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet. Hela arbetsmiljölagstiftningen är ramlagstiftning där en portalparagrafen anger att arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Arbetsgivarens möjligheter att anpassa arbetet har ökat genom den tekniska utvecklingen och genom bättre kunskaper inom rehabiliteringsområdet. Detta måste också avspeglas i vad kan kräva man av honom. Någon skarp gräns för när ansvaret är uttömt finns dock inte. Arbetsmiljölagens krav fylls ut genom föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen. Det finns inga föreskrifter om arbetshjälpmedel på arbetsmiljöområdet. Inom arbetarskyddsstyrelsen pågår för närvarande föreskriftsarbete arbetsanom passning och rehabiliteringsverksamhet. Arbetsgivaren har förstahandsansvaret för arbetslivsinriktad rehabilitering av de anställda från den 1 januari 1992 enligt lagen 1962381 om allmän försäkring. Detta ansvar innebär att arbetsgivaren, för den redan anställde, skall utreda behovet av rehabiliteringsinsatser och genomföra sådana i anslutning till den verksamheten. I utredningsansvaret egna ingår också att kartlägga behovet arbetshjälpmedel. av Arbetsgivaransvaret innebär både att inom redovisade ramarna for arbetsmiljölagen och lagen om allmän försäkring möta de enskildas behov, tillhandahålla lösningarna och stå för kostnaderna. Dessa kostnader skall bäras produktionen. av Om arbetsgivaren inte tar detta ansvar skall försäkringskassan träda in så att den enskilde anställde med rehabiliteringsbehov inte blir lidande. Samtidigt har försäkringskassan till-

394 Arbetshjälpnzedel SOU 199252

gentemot arbetsgivaren. Så långt kan sägas att synsansvar och fmansieringsprincipen sträcker sig i dag. Princiansvarspen omfattar således inte arbetshjälpmedel utöver arbetsmiljökraven. De omfattande erfarenheterna inom Samhall har bidragit till att en mångsidig kompetens byggts upp inom koncernen när det gäller arbetslivsinriktad rehabilitering också omsom fattar arbetshjälpmedel. Denna kunskap och kompetens görs nu tillgänglig även for andra arbetsgivare genom de s.k. rehabtjänstema. Med hänsyn till Samhallkoncernens särskilda verksamhetsidé, där arbetsgivaren både för att tillhandahålla och ansvarar bekosta samtliga arbetshjälpmedel för de arbetshandikappade. Detta möjlighet att arbeta med helhetssyn där inger en dividens krav och behov påverkar hanshennes arbetssituation och där man vid produktionsutveckling och arbetsplatsutformning utgår både från produktionens krav och de funktionshindrades möjligheter.

17.4.2 Bidrag till arbetshjälpmedel

För arbetsmiljöforbättringar utöver grundansvaret och för rehabiliteringsinsatser kan arbetsgivaren få ekonomiskt bidrag från försäkringskassan, arbetsmarknadsverket och arbetslivsfonden. Skyldighet att lämna ekonomiskt bidrag är därmed utsagd. Skyldighet att bevaka och utreda behovet, prova ut och beställa arbetshjälpmedel är inte uttalad ansvaret är här- igenom otydligt. Arbetsgivare och enskilda handikappade kan söka bidrag för arbetshjälpmedel hos arbetsmarknadsverket for arbetslösa och nyanställda samt hos försäkringskassorna för övriga anställda. Bidragen kan lämnas för köp eller hyra själva av hjälpmedlet, expertundersökningar i ärendet, reparationskostnader, utbildning i samband med att hjälpmedel anskaffas och både till den handikappade och annan på arbetsplatsen om det behövs i anslutning till detta. resor Staten avsätter årligen i statsbudgeten medel till arbetsmarknadsverket för arbetshjälpmedel till arbetsmarknadsverket. Tidigare omfattade anslaget arbetshjälpmedel både for arbetssökande och för redan anställda. Från den 1 juli 1991 lämnar arbetsmarknadsmyndigheterna endast bidrag for ar-

SOU 199252 Arbetshjälpmedel 395

betshjälpmedel behövs för att arbetslösa med som personer funktionshinder skall kunna få anställning. Bidrag kan dessutom lämnas under de första sex anställningsmånadema. AMS beräknar att det under budgetåret 199192 kommer att användas ca 109 miljoner kronor till arbetshjälpmedel m.m. Närmare föreskrifter lämnas i förordningen 1987409, ändrad 1991893 bidrag till arbetshjälpmedel och i arbetsom m.m. marknadsstyrelsens föreskriñer. Bidrag till arbetshjälpmedel får enligt 2§ i ovannämnda förordning lämnas när handikappad anställs och för behov som framkommit - en under de första anställningsmånaderna sex för praktisk arbetslivsorientering för handikappade ung- domar och för handikappade är inskrivna vid ett arbetssom marknadsinstitut det finns särskilda skäl, till företagare eller fria yrkesut- - om övare som är handikappade.

Både arbetsgivaren och den funtionshindrade kan söka bidrag. Vardera kan få bidrag med högst 50 000 kronor. Bidrag till datorbaserade hjälpmedel får dock beviljas med högre belopp liksom det finns syrmerliga skäl. Om någon än den om annan funktionshindrade har användning av hjälpmedletanordningkan bidraget reduceras till hälften. Länsarbetsnämndema en, kan delegera till arbetsförmedlingen eller AMI att fatta beslut om bidrag till arbetshjälpmedel. Vid bedömning av hjälpmedelsbehov, utprovning utnyttjas främst AMI-organisatiom m Beslut kan överklagas till AMS och Vidare till regeringen. nen. Från den 1 juli 1991 lämnar försäkringskassan bidrag till arbetshjälpmedel för redan anställda ett led i rehabilitesom ring eller i förebyggande syfte. Detta gäller både för personer med funktionshinder och för andra anställda. Bidrag lämnas till arbetsgivare ocheller anställd, samt till egen företagare eller fri yrkesutövare är etablerad på arbetsmarknaden. som

Bidragsmöjligheterna regleras i förordningen 19911046

om ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring i form bidrag till arbetshjälpmedel. Kostnaderna av ersätts således den allmänna sjukförsäkringen. Försäkav ringskassan har ingen fast kostnadsram eller tak för detta ändamål utan behoven får avgöra. Reglerna för vad försäkringskassorna kan lämna bidrag till

396 Arbetshjälpmedel SOU 199252

överensstämmer med reglerna för arbetsmarknadsverket. En skillnad görs dock i beloppsgränserna med hänsyn till att det inte är fråga nyanställning om av funktionshindrade utan om rehabilitering av förvärvsarbetande försäkrade. Bidrag till arbetsgivaren får i normalfallet ges med hälften kostnaden av över 10 000 kronor, dock högst med 50 000 kronor. Högre belopp kan beviljas för datorbaserade hjälpmedel och vid synnerliga skäl. Bidrag till den enskilde lämnas med hela beloppet, högst 50 000 kronor. Beslut i ett ärende kan överklagas till länsrätt, kammarrätt och försäkringsöverdomstolen. Att bidragen för hjälpmedel till redan anställda överförts från arbetsmarknadsverket till försäkringskassan skall inte medföra att praxis ändras. Bedömningen måste alltid göras från fall till fall. Om funktionshindrad fått bidrag till ett en personligt arbetshjälpmedel kan han eller hon ta med det till nästa arbetsgivare. Bidraget skall betalas tillbaka hjälpmedlet eller om anordningen inte längre används för avsett ändamål. Detta gäller både arbetsgivare och enskilda. Arbetslivsfonden, byggdes upp tillfälligt höjd arbetsgenom givaravgift under senare delen 1989 och år 1990. Fonden av har, under sin tidsbegränsade verksamhet, de största ekonomiska bidragsmöjligheterna för rehabilitering och arbetsmiljöförbättringar De arbetsgivare som ansöker medel bör, om enligt fondens riktlinjer, presentera ett arbetsplatsprogram med

åtgärder som syftar till såväl arbetsmiljöförbättringar

som arbetsorganisatoriska förändringar och rehabilitering. Fimis ett arbetsplatsprogram kan fonden lämna bidrag för att handikappanpassa enskilda arbetsplatser.

Ny teknik - möjligheter och

drivkrafter

Till bristerna inom arbetshjälpmedelsområdet bidrar avsaknaden av drivkrafter i form kännbar efterfrågan och lätt av åtkomliga FoU-medel samt ett alltför litet antal organisationer och personer som tar initiativ till och genomför utvecklingsprojekt. Inom hjälpmedelsområdet i sin helhet är det Viktigt att se på forsknings- och utvecklingsinsatser i ett brett perspektiv. Det är inte fråga om disciplininriktad grundforskning utan om tillämpad forskning och i mycket stor utsträck-

Arbetshjälpmedel 397 SOU 199252

ning kvalificerat utvecklingsarbete. Samlade och systemaom tiska insatser har inte haft något naturligt hemvist. Kunskaps- och metoduppbyggnaden har skett separat inom Varje sektor vård och daglig livsföring arbete utbildning - - med alltför lite beaktande samverkansmöjligheter både i av fråga erfarenheter, kompetens och resurser. om Som exempel kan nämnas att Handikappinstitutet främst stimulerat utveckling av och bevakat hjälpmedel för daglig livsföring, vård och behandling och i mindre utsträckning arbetshjälpmedel. Utvecklingsarbete avseende datorbaserade arbetshjälpmedel har bl.a. bedrivits inom för teknikuppramen TUFFA TeknikUpphandling För Funkhandlingsprojektet tionshindrade i Arbetslivet och skolan, ett särskilt till arbetsmarknadsverket. Genom TUFFAregeringsuppdrag har TeleNova huvudleverantör projektet företaget som av avancerade datorarbetsplatser utvecklat omfattande kompetens inom området. Vidare har Statskontoret på uppdrag av arbetat med kravspecifikation för datorer inom regeringen statsförvaltningen. Samhall bygger upp integrerad kunskap hur arbetsförhållandena kan utvecklas bl.a. med hjälp av om arbetshjälpmedel. Inom landstingens hjälpmedels- och rehabi- REDAH-centra finns kunskaper främst literingsenheter samt för livsföring och vård samt i skolan. om hjälpmedel daglig Inom handikapprörelsen sker viss utveckling för olika handikappgruppers behov, t.ex. SRF-produkter. Arbetsmarknadsverket och riksförsäkringsverket försäkkan med sina bidragsmedel finansiera utveckringskassan lingsuppdrag för att hitta lösningar i enskilda pilotfall som bedöms strategiskt intressanta. Vi beräknar därutöver att medlen till utveckling inom hjälpmedelsområdet totalt uppgår till mellan 50 och 60 miljokronor årligen exklusive den medicinska forskningen inner området. Av dessa medel satsas mellan 10 och 20 miljoner om kronor av det privata näringslivet genom utvecklingsinsatser företag kommersiellt tror på en produkt. Offentliga av som finansiärer utvecklingsarbete arbetshjälpmedel har hitav om tills främst allmänna arvsfonden 20 miljoner kronor

varit ca

arbetsmarknadsverket och Närings- och teknikutårligen, NUTEK drygt 7 miljoner kronor 199192 vecklingsverket till EG-anknutna projekt. Forskning och utvecklingsarbete bedrivs framför allt vid särskilda Centrumbildningar vid uni-

398 Arbetshjälpmedel SOU 199252

versitet och högskolor, främst Certec i Lund och Handitek i Borlänge, av företag som Telenova, Samhall och IBM samt stiftelser som Hadar. I dagsläget saknas for att resurser systematiskt inventera och formulera FoU-behoven både i fråga om enkla och avancerade hjälpmedel oavsett användningsområde. Det finns grupper, t.ex. utvecklingsstörda och med flerhandipersoner kapp, som inte får tillräckligt stöd arbetshjälpmedel genom och därför har svårt att komma ut och behålla fotfästet i arbetslivet. När det gäller

kunskapsutvecklingen har vi i huvudbetän-

kandet föreslagit att Handikappinstitutet även fortsättningsvis skall centralt i

vara organ hjälpmedelsfrågor och att an-

svarsområdet utökas till hela

hjälpmedelsområdet, dvs. även

arbetshjälpmedel. Vi har också föreslagit att landstingens hjälpmedelscentraler och motsvarande specialistenheter bredare bör täcka hjälpmedelsområdet. För den enskilde med

funktionsnedsättningar

är det en fördel att ha kontaktpunkt att vända till samma sig om inte annat så för kunnig och förstående

Vidarehänvisning

till andra aktörer. Vi kommer i förslagsdelen att utveckla kompletterande förslag i fråga arbetshjälpmedel. om För arbetsgivaren är det viktigt att nås av och kunna använda befintliga kunskaper, lösningar och erfarenheter i fråga om arbetshjälpmedel och då främst särskilda anordningar på arbetsplatsen.

17.6 Problem och kravbild

Problembilden ser olika ut ur den enskildes, arbetsgivarens och samhällets utgångspunkt. För den enskilde med

funktionshinder, dvs. för brukaren,

kan det fördelade ansvaret för hjälpmedel inom olika

livsområ-

den innebära svårigheter att måste ta kontakt genom man med olika beroende på i vilken situation organ utrustningen skall användas. För handikappade, och särskilt för vår målgrupp, är dock huvudproblemet att etablera sig på arbetsmarknaden. Frågan om tillgång till arbetshjälpmedel måste ses som en del i denna huvudfråga.

Brist på lättillgänglig och aktuell information är således

ett annat bristområde. För att brukaren skall ha reell en möjlig-

Arbetshjälpmedel 399 SOU 199252

het hjälpmedelssituation måste honhan känna att påverka sin till vilka arbetshjälpmedel finns och vilbidragssystemet, som ka är bra. som För arbetsgivaren är det enklast att rekrytera självgående arbetskraft. Medarbetare med särskilda och högproduktiv stödbehov medför både kostnader och ställer krav på insatser arbetsgivaren kan sakna kunskaper för att lösa. som För samhället i stort leder det uppdelade ansvaret för hjälpmedel respektive arbetshjälpmedel till att samordningsmöjligheterna mellan olika sektorer sjukvården, arbetsmarknaden Inom de olika sektorerna finns ofta olika tradiinte utnyttjas. tioner, principiella förhållningssätt, strategier, regler m.m. i stället för individo-

Detta bidrar till en myndighetsorienterad

rienterad organisation. Den decentraliseringen kan medföra risk organisatoriska för att specialkunskaper urholkas. Den ekonomiska pressen gör det osäkert hur avancerade tekniska hjälpmedel kommer klara i den allt hårdare prioriteringen mellan olika att sig verksamheter. Det är därför viktigt med samverkan mellan och aktörer på arbetsmarknaden samt inom landsting resurser och skola. Från denna problembild kan man formulera vissa övergripande krav bättre tillgång till adekvata, moderna och effektiva arbets- hjälpmedel både ur den enskildes och arbetsgivarens utgångspunkt för att hävda arbetslinjen för vår målgrupp starkare kravincitament för arbetsgivare att se till att ar- betshjälpmedel finns färre inblandade eller tydlig ansvarsfördelning mellan en myndigheterna, få och enhetliga kontaktytor, rationell och effektiv ärendehantering myndighetsutövning lättillgängligt kunskapsstöd för såväl brukare som arbetsgi- vare stärkta drivkrafter för forskning och utveckling inom hjälp- medelsområdet.

400 Arbetshjälpmedel SOU 199252

Förslag

17.7.1 Den enskildes rätt till

arbetshjälpmedel

Det finns i dag ingen skyldighet varken för arbetsgivare eller samhälle att tillhandahålla hjälpmedel. Däremot finns möjlighet för arbetsförmedling och försäkringskassa att till ge bidrag anskaffning av arbetshjälpmedel för att tillgodose enskilda personers behov. Detta sker enligt föreskrifter utfärdats som av regeringen och de bedömningar som görs respektive av myndighet. Rättssäkerheten för den enskilde skyddas genom möjligheten att överklaga beslut gått honom emot. som Vi föreslår att tillhandahållandet nu av arbetshjälpmedel regleras i lagen om arbetslivets tillgänglighet, 3 § 1 på fölp jande sätt En arbetsgivare skall tillse att det finns sådana arbetshjälpmedel som behövs för att en arbetstagare med funktionshinder skall kunna utföra sitt arbete. Vi har i kapitel 19 närmare redovisat att denna skyldighet skall ses som en påbyggnad på arbetsmiljölagens generella krav på tillgänglighet och arbetsanpassning. Vi också att menar merkostnader för arbetsgivaren med anledning detta krav skall förav nya enas med möjlighet till ekonomisk kompensation. För att förslaget arbetshjälpmedel skall få om genomslagskraft måste det antingen finnas någon form av tillsyn eller möjlighet till stöd för den enskilde. Detta bekräftas av erfarenheterna från främjandelagen där arbetsmarknadsmyndighetema inte utnyttjade sina maktmedel, vilket lett till att vi att lagen är verkningslös för med funknu anser personer tionshinder. För att stärka den enskildes rätt föreslår vi att handikappombudsmaimen kan föra sådana enskilda fall av missgynnande till arbetsdomstolen som är betydelsefulla för rättstillämpningen eller där det annars finns särskilda skäl för det lagen om arbetslivets tillgänglighet för med personer funktionshinder, 19 §. Otillåtet missgynnande föreligger bl.a. när en arbetsgivare inte tillser att en person med ñmktionshinder får sitt behov arbetshjälpmedel tillgodosett 11 §. av Att handikappombudsmannen för ett ärende till arbetsdomstolen kan aktualiseras när arbetsgivaren inte vidtar sådana åtgärder som den funktionshindrade har behov för att kunav utföra sina arbetsuppgifter i första hand sådana na genom särskilda anordningar på arbetsplatsen som den en-

sou 199252 Arbetshjâlpmedel 401

skilde inte kan söka bidrag for själv. Sådana situationer kan vara av tre slag Arbetsgivaren är passiv och har varken tillhandahållit arbetshjälpmedlet eller sökt bidrag. Arbetsgivaren har inte tillhandahållit arbetshjälpmedel men sökt bidrag, fått avslag och eventuellt överklagat avslagsbeslutet som motiveras av att arbetsförmedlingenförsäkringskassan affk bedömer att åtgärden ligger inom arbetsgivarens ansvar enligt arbetsmiljölagenlagen om allmän försäkring. Handikappombudsmannen skall inte ingripa utan vända sig till yrkesinspektionen vid vite som kan förelägga arbetsgivaren att genomföra arbetsmiljöforbättringan Samma som men avslaget beror på att affk bedömer eventuell åtgärd ogenomforbar, meningslös eller orimlig med hänsyn till omständigheterna. Handikappombudsmannen bör, efter samråd med det organ som avslagit bidragsansökan, inte driva frågan vidare om det inte finns särskilda skäl talar för att rättsläget skall prövas. som Vi att det främst är i fallet ett, dvs. vid total passivitet menar från arbetsgivaren, där handikappombudsmannen måste bevaka rättstillämpningen eller stödja den funktionshindrade det finns särskilda skäl i det enskilda fallet. Ett sådant om skäl kan att liknande fall redan så vara prövats att rättsläget är klart, men den enskilde befinner sig i ett utsatt läge och behöver stöd. I fallen två och tre skulle aktivt kunna ingripande innebära olycklig parallellbehandling inom olika myndigheter och också riskera att leda till olika slutliga beslut vid parallella överklagningsprocesser i olika slutinstanser. Handikappombudsmannens agerande i fråga arbetsom hjälpmedel måste ses som ett komplement till yrkesinspektionens tillsyn av arbetsmiljön och arbetsgivarens generella arbetsmiljöansvar och ansvar för rehabiliteringsarbetet. Vi bedömer att förslaget till lag arbetslivets om tillgänglighet for personer med funktionshinder och utveckling en av effektivare informationskanaler kraftigt kommer att förbättra möjligheten att få behovet av arbetshjälpmedel tillgodosett för

personer med ñmktionsnedsättningan

402 Arbetshjälpmedel SOU 199252

17.7.2 Ansvarsfördelning och tillhandahållande

Frågorna om hjälpmedel och arbetshjälpmedel måste behandlas integrerat i ett helhetssammanhang eftersom de är ett av medlen respektive huvudman har för att uppfylla målen och kraven på respektive verksamhet dvs. vård, daglig livsför- ing, skola, arbete. Vi att den nuvarande ansvarsfördelningen, låt anser vara att den kan uppfattas myndighetsorienterad, trots allt är som logisk. Den har varit i kraft sedan den 1 juli 1991, dvs. i knappt ett år. Vi anser därför att i stället för att ändra på denna man, ansvarsfördelningen, bör renodla den och främja samverkansformer olika slag. av Arbetslinjen för vår målgrupp främjas bäst genom att det blir så enkelt möjligt för arbetsgivare att ha anställda som med funktionshinder. Därför måste ekonomiska bidragsmöjligheter och tillgång till tekniska lösningar smidigt samverka. Arbetsmiljölagen har hittills inte tolkats och tillämpats så att arbetsgivare generellt skall se till att all verksamhet blir tillgänglig för funktionshindrade med omfattande behov av stöd och anpassning. Att utveckla arbetsgivaransvaret enligt arbetsmiljölagen fullt ut vore orealistiskt och skulle ytterligare förstärka de risker för utestängning som aktualiserats genom sjuklönereformen och arbetsgivarens ansvar för arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder. Vi har föreslagit lagstadgad skyldighet för arbetsgivaren en att tillhandahålla arbetshjälpmedel för funktionshindrade. För att, utan alltför stora egna insatser, kunna ta detta ansvar måste ekonomiskt stöd och kunskapsstöd lätt tillgängvara liga. Vi har i kapitel 13 skrivit att i de fall arbetshjälpmedel utöver kraven enligt arbetsmiljölagen kan innebära anses merkostnader bör arbetsgivaren ha möjlighet att få ekonomisk kompensation från samhället. Detta sker bidrag från genom arbetsförmedling, försäkringskassa eller arbetslivsfond. Vi menar att dessa myndigheters prövning ansökningarna av inte får upphöra. Bedömningen behövs både för avgränsen ning mot arbetsmiljölagens krav och mot vad som kan anses vara ändamålsenliga och rimliga åtgärder. Vårt förslag är ett viktigt steg i riktning mot att fullt ut tillämpa ansvars- och finansieringsprincipen inom arbetslivet. I kapitel 13 framför vi att denna princip måste tillämpas på

SOU 199252 Arbetshjälpmedel 403

sektorn, dvs på samtliga arbetsgivare som kollektiv, genom att gemensamt bära merkostnaderna för att anpassa arbetslivet efter behoven hos med funktionshinder medan anpersoner svaret för att till att åtgärderna kommer till stånd ligger på se enskilda arbetsgivare. Vi följer upp denna grundläggande princip med långsiktiga tankar kring differentierade avgiften Det nuvarande förslaget innebär att arbetsmarknadssektorn omfattande både stat, primär- och landstingskommuner och näringsliv gemensamt tar ansvaret och bär kostnaderna för arbetshjälpmedel. Att ansvaret att tillhandahålla arbetshjälpmedel, både för att möjliggöra anställning och under anställningen, måste en ligga hos arbetsgivaren motiveras också att han känner till av verksamheten och de krav den kan ställa på arbetstagare. I de fall det finns behov av att gå in och anpassa processer eller den allmänna arbetsmiljön måste det arbetsgivaren som tar vara ställning till förändringarna, inte minst de kommer att om påverka även andra arbetstagares arbetsmiljö och arbetsförutsättningar

Samverkan mellan aktörerna

Våra förslag bekräftar och förstärker den nuvarande rollfördelningen i fråga arbetshjälpmedel och förtydligar arbetsgiroll. Olika aktörer kommer således att, utifrån sina varens uppgifter, behandla frågor om arbetshjälpmedel. Behovet av en policy kan därför göra sig starkt gällande exempelgemensam vis vid regeltillämpningen hos yrkesinspektion, arbetsförmedoch arbetslivsfond. Även i många andra ling, försäkringskassa frågor kan ett lokalt samverkansforum vara en tillgång. Det kan t.ex. handla råd goda rehabiliteringstekniska lösom om ningar, erfarenhets- och kunskapsspridning med de lokala förhållandena utgångspunkt, uppföljning och utvärdering av som insatser

orda osv.

Vi att de lokala samverkansgrupperna hos försäkmenar ringskassan RFFS 199127 är ett lämpligt forum för sådana frågor Här finns bred representation de lokala aktörerna en av genom t.ex. försäkringskassa, arbetsförmedling, primärvård, socialtjänst, yrkesinspektion, företagshälsovården och företrädare för arbetsmarknadens parter. I dessa samverkansgrupper behandlas frågor som rör rehabiliteringsområdet. Vidare be-

404 Arbetshjälpmedel SOU 199252

handlas frågor om uppföljning och utvärdering av rehabiliteringsverksamheten.

17.7 Ekonomiska bidrag för arbetshjälpmedel

Förslagen om ekonomiska bidrag utgår från den grundläggande uppfattningen att hjälpmedelsfrågorna inte bör behandlas skilt från övriga huvuduppgifter inom arbetsmarknadsverket respektive riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Många centrala uppgifter fullgör dessa organ genom en beställar- och ñnansieringsñinktion medan andra aktörer utför insatsen. Arbetshjälpmedel tillhör denna typ av frågor. AMI och särskilt AMI med särskilda resurser f.d. AMI-S har en aktiv beställarroll i anknytning till arbetsprövningsverksamheten. Försäkringskassans beställarroll är passiv. mer Vi föreslår inga grundläggande förändringar i nuvarande bidragssystem. Både den funktionshindradeförsäkrade och arbetsgivaren skall, på samma sätt som idag, kunna ansöka om bidrag från arbetsförmedling och försäkringskassa som i sak bedömer ansökan. De ekonomiska ramarna för detta bör inte förändras. Det innebär för arbetsmarknadsverkets del att medel årligen anvisas av riksdagen. Försäkringskassorna måste även fortsättningsvis ha tillgång till oramade sjukförsäkringsmedel för sådana risksituationer där arbetshjälpmedel behövs för redan anställda. Det är viktigt att arbetshjälpmedel här betraktas del i sjukförsäkringen så att anslaget inte som en kan begränsas utan anpassas efter behoven. Vi vill med kraft markera att Arbetslivsfonden både i fråga om enskilda ansökningar och när det gäller systematiska insatser av utvecklingskaraktär på ett mycket mer aktivt sätt än hittills bör beakta och främja arbetsförutsättningarna för med funktionshinder. personer

Arbetsförmedlingen

Arbetsförmedlingen och AMI bör även fortsättningsvis kunna lämna bidrag till arbetshjälpmedel vid anställning av arbetslösa handikappade och när behov framkommer under de första sex anställningsmånaderna. Att stärka arbetslinjen genom att

SOU 199252 Arbetshjälpmedel 405

smidigt och kraftfullt driva anställningsfrågor för ftmktionshindrade underlättar en samlad bedömning lönebidrag och av eller bidrag till arbetshjälpmedel.

Försäkringskassorna

En fråga vi särskilt vill uppmärksamma är förhållandet vid progredierande sjukdomar En anställd kan ha arbetat länge innan ett sjukdomsförlopp medför behov arbetshjälpmedel. av Hjälpmedelsbehovet kan då det aktualiseras innebära stora kostnader. En likartad situation kan uppkomma tidigaom en re fullt arbetsför anställd drabbas omfattande funktionsav en nedsättning. Det kan t.ex. bero på olycksfall i eller utanför arbetet eller följa av ny sjukdom, t.ex. hjärnblödning eller tumör medför att arbetsförutsättningarna och arbetskasom paciteten radikalt ändras. Vi anser att arbetsgivaren i de nämnda fallen inte ovan skall ha sämre bidragsmöjligheter än vid nyanställning av en person med flmktionshinder. Risken är att annars personer med vissa diagnoser utestängs från anställning eller att en anställd blir uppsagd på grund arbetsbrist verksamav om heten inte kan bära kostnaderna för dyrbar utrustning. För arbetshjälpmedel till anställda finns en självrisk på 10 000 kronor samt krav att arbetsgivaren skall stå för halva kostnaden överstiger 10 000 kronor. Vid nyanställning kan den som nya arbetsgivaren få bidrag utan denna självrisk. Vi föreslår att förordningen 19911046 ändras så att självrisken i jämförelse med nyanställning tas bort i nänmda ovan situationer och att riksförsäkringsverkets anvisningar klargör bidragsforutsättningarna i enlighet med vad som anförts ovan. När det gäller arbetsskador aktualiseras även ersättning enligt lagen 1976380 om arbetsskadeförsäkring. Vi anser att den pågående utredningen för översyn vissa frågor inom av arbetsskadeförsäkringen dir 1991109 särskilt bör uppmärksamma försäkringsskyddet för personer med sådana funktionsnedsättningar som medför särskilda krav på arbetsmiljön. Utredningen bör också överväga ekonomiska incitament för arbetsgivare att genomföra handikappanpassning och i Ökad utsträckning anställa med funktionsnedsättpersoner ningar.

406 Arbetshjälpmedel SOU 199252

Utprovning och utformning av arbetshjälpmedel

Det behövs praktiska främst kunskap och tekniska resurser lösningar för att prova ut och anpassa arbetshjälpmedel till olika behov och arbetssituationen I fråga utprovning arbetshjälpmedel med nära om m.m. av anknytning till produktionsprocessen saknar landstingen idag kompetens och det vore orealistiskt att bygga upp sådan. Därför måste kompletterande hjälp i sådana frågor lämnas både till arbetsgivare och funktionshindrade från andra verksamheter. Sådan kompetens finns för närvarande inom t.ex. AMI-S, stiftelser Hadar, företag TeleNova, ABB RosoIn som bot och Samhall samt handikapporganisationerna SRFs som rehabiliteringscentrum. Vi förordar här pluralistisk lösning kan stimulera en som tillkomsten av fler centra i varierande form kring olika tekniktillämpningar. Erfarenheterna från Hadar visar hur olika huvudmän i enhet kan hitta befruktande verksamhetsen ny former. Vi att möjligheten att t.ex. i stiftelseform utmenar veckla samverkan mellan olika aktörer bör stimuleras genom

exempelvis erfarenhetsspridning och försöksverksamhet mel-

lan olika huvudmän och finansiärer.

Kunskapsutveckling

I Sverige finns uppbyggd bas för handikapp- och hjälpmeen delsforskning. Det ger förutsättningar för att satsa på återväxt, förkovran och expansion. Den ekonomiska grunden för sådan verksamhet måste bygga på långsiktig och stadig tillväxt snarare än på kortsiktiga satsningar. Detta bör vara utmärkande för FoU-politiken inom området. Inte minst gör sig dessa krav gällande i forskningssamordningen inom EG där Sverige har goda förutsättningar att in det gå i europeiska forsknings- och utvecklingssamarbetet. Medel behövs för t.ex forskning införandet informations- och service- - om av nya system i arbetslivet konkret utvecklingsarbete i form utveckling och - av prototyptillverkning av nya hjälpmedel och anpassningar till gravt funktionshindrade

SOU 199252 Arbetshjälpmedel 407

utvärderingsprojekt tillsammans med brukare av nya pro- dukter samt de arbetslivsinriktade insatser där arbetsav hjälpmedel ingår.

Från att i Sverige främst ha Varit social- och arbetsmarken nadspolitisk fråga kommer rehabiliteringsteknologi med europa-perspektiv sannolikt att i högre grad bli en näringspolitisk fråga. Europamarknaden skapar marknadsmässiga förutsättningar for produktutveckling och produktion av hjälpmedel. Detta kan framöver leda till samfinansierade insatser mellan näringsliv och offentliga forskningsfinansiärer.

FoU medel

Det behövs insatser for att, på ett långsiktigt trovärdigt sätt samordna och göra - FoU-medel tydligt identifierbara och åtkomliga systematiskt skriva fram FoU-behoven; fora ut behovsbil- den till forskare och finansiärer och därigenom stimulera till insatser och skapa intresse hos forskare introducera resultaten utvecklingsarbetet hos samhällets - av ansvariga och hos brukarna.

Det finns inget naturligt övergripande forum for samordning och finansiering när det gäller arbetshjälpmedel och arbetsplatsutformning for funktionshindrade. De organ som ligger närmast till är Handikappinstitutet, Socialvetenskapliga forskningsrådet, Arbetsmiljöfonden eller NUTEK. Kunskapsuppbyggnaden kring arbetshjälpmedel måste näsamordnas med verksamheten inom vård, skola, arbetsra marknad, rehabilitering sjukförsäkring. Decentralisering och delat mellan olika sektorer och myndigheter får inte ansvar innebära nackdelar i form bristfälligt kunnande for initieav ring och behovsanalys uttunning de ekonomiska rem.m., av svårare for aktörerna att överblicka hjälpmedelsforsurserna, sörjningen, brist på enhetliga normer. Handikappinstitutets centrala funktion bör bestå i att heltäckande kartlägga samt skriva fram FoU-behoven. Institutet har däremot inte någon forskningsrådsliknande, dvs. medelsfordelande, funktion utan skall i detta avseende arbeta mot sektorsorgan, finansiärer och forskare att stimulera genom dem till satsningar och förse dem med underlag.

408 Arbetshjälpmedel SOU 199252

För att kurma fylla sin centrala roll måste Handikappinstitutet bygga upp kvalificerad kompetens också i fråga om specifika arbetstekniska hjälpmedel. Handikappinstitutet har i dag tillgång till främst tidsbegränsade projektmedel från allmänna arvsfonden inom området teknik. Det måste finnas ny en mer långsiktig ñnansieringsmodell för institutets aktiva FoUpådrivande verksamhet. Institutet prioriterar brukar- och handikapphänsyn i tillämpningsprojekt och olika försöksverksamheten Det är viktiga komplement till exempelvis NU- TEKs mer teknik- och näringslivsinriktade projekt. För att utveckla, den för närvarande huvudsakligen informella, samordningen av FoU inom hela hjälpmedelsområdet föreslår vi att Handikappinstitutet tillförs medel för att systematiskt kartlägga och skriva fram forsknings- och utvecklingbehoven. Institutet bör också få i uppdrag att bilda och löpande sammankalla en rådgivande samordningsgrupp med representanter för berörda forskningsråd och finansiärer. Huruvida denna gruppering bör integreras med institutets nuvarande FoU-råd måste närmare bedömas. Ett skäl till att inte integrera grupperingama är de eventuella svårigheterna att samla policyskapande och finansieringsprioriteringar där intressekonflikter kan uppstå. Genom den rådgivande samordningsgruppen hos Handikappinstitutet uppmärksammar vi betydelsen av informellt samråd och samordning. Vi samtidigt att ett fördelat menar finansiellt sektorsansvar behövs för att integrera utveckling av arbetshjälpmedel med målen inom deras användningsområden. Detta förutsätter att handikappfrågorna prioriteras inom sektorerna och att man inte skjuter ansvaret mellan sig så att resurserna i praktiken urholkas. Det farligt att t.ex. vore styrningslöst fördela ut pengarna inom universitet och högskolor. Där sker oftast fördelningen efter traditionella, etablerade discipliner och forskningsområden vilket gör det svårt för handikappfrågorna att hävda sig. För att inom arbetslivsområdet åstadkomma kraften ny samling föreslår vi att ett sammanhållet FoU-program byggs upp av arbetsmiljöfonden för frågor kring arbetshjälpmedel, arbetsplatsutfomming och funktionshindrades arbetsmiljö. Programverksamheten bör initiera, samordna och stödja FoUinsatser genomförs decentraliserat. En viktig förutsättsom ning är att vid programutfornmingen aktivt engagera samt-

SOU 199252 Arbetshjälpmedel 409

liga berörda aktörer inom forskarvärlden, bland myndig- heter och utvecklingsorgan samt brukarrepresentanter. Vi föreslår därför att särskilda medel tillförs ett sådant tidsbegränsat, exempelvis femårigt, program. Efter denna programperiod bör frågorna ha funnit en naturlig plats i arbetsmiljöfondens löpande verksamhet.

Kunskapsuppbyggnad, kompetensförsörjning

Arbetsmiljöinstitutet har till uppgift att bedriva och främja forskning, utbildning och dokumentation inom arbetsmiljöområdet i syfte att förbättra arbetsmiljön. Tidigare forskningsområden har huvudsakligen utgått från specifika arbetsskador eller specifika faktorer i arbetsmiljön. Vi anser att det är viktigt att arbetsmiljön på motsvarande breda sätt blir belyst när det gäller de särskilda förutsättningarna för personer med olika slags funktionsnedsättningar. Sådana forskningsinsatser kan utgöra incitament och drivkrafter för arbetsmiljöanpassning och utveckling arbetshjälpmedel i vid bemärkelse. av Vi föreslår därför att arbetsmiljöinstitutet bygger upp ett programområde med denna inriktning. Frågor finansieom ring och prioriteringar inom området bör göras i anknytning till det föreslagna programmet hos arbetsmiljöfonden. Utveckling av personliga arbetshjälpmedel med mycket näkoppling till särskilda funktionsnedsättningar ra personers har många beröringspunkter med hjälpmedlen för daglig livsföring och skola. Här bör den verksamhet som bedrivs inom Handikappinsitutet och landstingens hjälpmedels- och rehabiliteringsverksamhet utvidgas till att även omfatta arbetshjälpmedel enligt vårt förslag i huvudbetänkandet. När det gäller utveckling avancerade teknologiska lösav ningar för funktionshindrade bör resurser och kompetens samordnas både i fråga om daglig livsföring, skola och arbetsliv. För insatser detta slag, ofta är mycket kostnadskrävanav som de, behövs samordnade kraftsamlingar både av bred kompetens och av ekonomiska resurser. Sådant utvecklingsarbete bör bedrivas i nära anslutning till praktisk verksamhet. en

410 Arbetshjälpmedel SOU 199252

Övriga arbetshjälpmedel, arbetsanpassning 0.dyl. ligger i

gränsområdet till det vanliga arbetsgivaransvaret för arbetsmiljön, dvs arbetsplatsutveckling i stort. I huvudbetänkandet menar vi att AMI-S är Viktigt för utredningens personkrets och deras möjligheter till arbete. Decentraliseringen AMIav S-verksamheten innebär att stora institut minskas och att sprids till fler län. resurserna Från handikapporganisationerna har framförts farhågor för att den pågående decentraliseringen AMI-S kan innebär av en uttunning av institutens särskilda kompetens för vissa handikappgrupper. Vi delar handikapporganisationernas farhågor. Anslaget till AMI-verksamheten har de senaste åren visat Växande reservationer icke ianspråktagna medel vid budgetårets slut, vilket delvis kan förklaras med att inte fullt ut man kunnat ersätta personal gått till Arbetslivstjänster. Vidasom har tillkomsten Arbetslivstjänster medfört ändrad re av en praxis på många håll. Tidigare kunde funktionshindrade med anställning som behövde AMI-S-resurser få sådan service utan kostnader. Nu förekommer att de i stället hänvisas till att egna deras arbetsgivare skall betala servicen eller begära bidrag från arbetslivsfonden eller försäkringskassan. Vi understryker vikten att bygga och skapa av upp en samlad och djupgående kompetens med inriktning mot teknikutveckling och arbetshjälpmedel inom AlVII-S. Kunskaperna och erfarenheterna hos AMI-S måste också tillgängliga för vara försäkringskassan, vars uppgifter på arbetshjälpmedelsområdet aldrig kan bli lika integrerade med övrig arbetslivskunskap som hos AMI. Det måste vidare säkerställas att den av skattemedel finansierade verksamheten hos AMI-S kommer de arbetshandikappade med störst behov till godo även de om inte är arbetslösa. Arbetsmarknadsverket bör i sina interna riktlinjer tydligt markera och garantera denna rätt till samhällsservice för enskilda personer Företagshälsovården är en betydande resurs med kompetens inom medicin, teknik, ergonomi och psykosociala frågor. Företagshälsovården är den expertresurs som arbetsgivare och arbetstagare kan anlita i arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet. Här finns stor potential för att utveckla bemötande, en behovsanalys samt anpassning till kraven och behoven hos funktionshindrade i arbetslivet.

SOU 199252 Arbetshjälpmedel 411

I 1992 års budgetproposition föreslås att det generella statsbidraget till företagshälsovården skall upphöra den 1 januari 1993. En utredning dir. 199217 företagshälsovårdens om organisation och finansiering har påbörjats. Vi vill uppmärkvikten tillgång till företagshälsovård, inte minst samma av av hänsyn till stödbehovet för arbetshandikappade. Kompetens funktionshindrade i arbetsmiljön behöver om fördjupas inom företagshälsovården. Vi föreslår att utredningen särskilt uppmärksammar kunskapsuppbyggnaden om handikapp och arbetshjälpmedel i arbetsmiljöinstitutets allmänna grundutbildning och fördjupade vidareutbildning för olika målgrupper inom företagshälsovården.

Information

Utgångspunkter Brukarinformationen till funktionshindrade måste förbätt- för att de skall kunna hävda sina krav. ras Information och erfarenhetsutbyte inom arbetsmarknads- verket och riksförsäkringsverket måste systematiseras. För att tillgodose arbetsgivarens informationsbehov krävs bättre integrering med övrig arbetsmiljö- och arbetslivsinformation.

Handikappinstitutet centralt och landstingens hjälpmedelsoch rehabiliteringsverksamhet utgör betydande kunskapsen bank i fråga om hjälpmedel och har naturliga kontaktytor till brukarna. Vi föreslår därför att Handikappinstitutet får ett vidgat att i samråd med berörda parter sammanställa ansvar och sprida generell arbetslivsinriktad information till brukarna om de olika bidragssystemen och andra frågor om hjälpmedel och arbetshjälpmedel. Handikappinstitutet bör vidare informera utvecklingsom arbete är tillämpbart i arbetslivet, produktfakta o.dyl. Det som gäller i första hand produkter med intresse för arbetslivet som institutet redan tar fram information och produktblad om. Vi föreslår att frågorna kunskapsspridning och informaom tion, både inom berörda myndigheter och ut till arbetsgivare, tas upp inom det av oss tidigare föreslagna FoU-programmet vid arbetsmiljöfonden. I fråga kanalerna ut i

om arbetslivet

har arbetsmiljöfonden redan ett och kurmande. ansvar

412 Arbetshjälpmedel SOU 199252

Arbetsmiljökommissionen föreslår i sitt betänkande SOU 199049 att regionala kunskapscentra skapas så att arbetsgilätt kan få tillgång till tillämpbar information. Arbetsvare livsfonden har ett regeringsuppdrag att utreda förutsättningför sådana regionala centra. Vi föreslår att uppdraget arna till omfatta kunskapsförmedling till arbetsgivare utvidgas att arbetsmiljöanpassning och arbetshjälpmedel för funktionsom hindrade.

17.8 Kostnader

Förslaget att utvidga bidragsmöjlighetema enligt förordning- 19911046 ersättning från sjukförsäkringen enligt laen om allmän försäkring i form bidrag till arbetshjälpmegen om av del beräknas öka den årliga belastningen på sjukförsäkringen med 15-20 miljoner kronor. Fullt kostnadsmässigt genomslag får förslaget inom treårsen period. Den vidgade uppgift Vi föreslår för Handikappinsitutet i form ökade samordnings- och informationsinsatser om arav betshjälpmedel förutsätter också en viss kompetensutvidgning. Institutets anslag bedöms behöva ökas med 2 3 miljo- kronor år med anledning av förslagen. ner per Vi att utveckling arbetshjälpmedel och deras tillmenar av lämpning är ett eftersatt område vilket i hög grad beror på att frågorna i konkurrens med andra behov inte kunnat hävda sig. Därför är det osannolikt att kraftfulla insatser kan tillomprioriteringar. Vi föreslår att arbetslivsfongodoses genom den avdelar 75 miljoner kronor årligen under femårsperiod en för sådana åtgärder inom arbetslivsområdet. Medlen skall användas för att bygga programområdet inom arbetsmiljöfonden om upp arbetshjälpmedel, arbetsanpassning och arbetsmiljö för funktionshindrade utvecklingsstöd till centrumbildningar och kunskapscentra med avseende på arbetshjälpmedel och arbetsmiljöanpassning. Detta tidsbegränsade ekonomiska stöd gör det möjligt för sektorsorganen att omprioritering bereda plats för dessa genom handikappfrågor inom sin löpande Verksamhet och sina reguljära medelsramar.

SOU 199252

18 Generella och individuella insatser för invandrare med omfattande funktionshinder

Förslag Hinder för människor med omfattande funktionsnedsättningar och invandrarbakgrund kan undanröjas med samma grundläggande synsätt, i huvudsak samma tillvägagångssätt samt med kompletterande insatser på det sätt som vi tidigare redovisat i vårt utredningsarbete. Ansvar och skyldigheter åligger verksamheter för som habilitering, rehabilitering, stöd och service etc. till människor med omfattande ñmktionsnedsättningar skall fullgöras med det mått individualisering av som alltid krävs. Det åligger respektive verksamhet att utveckla former för bemötande, kunskaper och erfarenheter som säkrar att ansvar och skyldigheter inte luckras upp eller förskjuts när enskilda har behov språkav lig eller annan assistans för att få tillgång till behövligt stöd. Våra tidigare förslag kompletteringar till socialom tjänstlagen bl.a. om uppsökande verksamhet och till hälso- och sjukvårdslagen habiliteringrehabilite-

om

ring, hjälpmedel och tolktgjänst föreslås kompletteras med ökad uppmärksamhet på metodik stöder komsom munikation mellan enskilda och respektive verksamhet tolkservice, utbildning för personal att arbeta genom tolk, flerspråkig personal, satsningar på undervisning i svenska i lokaler och med läromedel mot soIn svarar tillgänglighetskrav, anpassad grundläggande samhällsinformation m.m.. Vårt tidigare förslag till särskild rättighetslag, en LSS, förutsättningar. Kommunerna ett ger nya ges grundläggande ansvar för att tiigodose enskildas behov

414 Insatser för invandrare med funktionshinder SOU 199252

av vissa särskilda stöd- och serviceinsatser. Socialstyrelsen, Landstingsförbundet och Statens Invandrarverk bör fastställa och dokumentera vad som inom habilitering och rehabilitering är insatser som även bör tillkomma asylsö-

kande barn och vuxna.

Vi att staten bör ersätta kommunerna för inmenar satser enligt LSS till enskilda med omfattande funktionsnedsättningar och invandrarbakgrund. Detta bör inledningsvis ske under den tidsrymd som stipuleras i regler om särskild ersättning inom ramen för nuvarande system för statlig ersättning vid kommunens flyktingmottagande. För att utveckla metodik och sprida kunskap om dubbla minoritetsvillkor anser att något av de kunskapscentra som vi tidigare föreslagit skall få en särskild uppgift att bevaka och utveckla detta område. Handikappombudsmannen skall i nära samverkan med DO diskrimineringsombudsmannen bevaka att personer med omfattande funktionshinder och invandrarbakgrund inte missgynnas.

18.1 Det synsättet

gemensamma

Det föreligger risker for att människor med invandrarbakgrund och med omfattande funktionsnedsättningar kan möta större hinder än andra när det gäller att få tillgång till stöd och service och bli delaktiga i samhället. Vi gav exempel på detta i vårt kartläggningsbetänkande Handikapp och välfärd lägesrapport, SOU 199019 - en Vår mening är att hinder for människor med omfattande funktionsnedsättningar och invandrarbakgrund kan undanröjas med grundläggande synsätt, i huvudsak samma samma ,

i

tillvägagångssätt samt med kompletterande insatser på det

sätt som vi tidigare redovisat i vårt utredningsarbete. i

I föreliggande kapitel knyter vårt vi samman perspektivet i huvudbetänkande Handikapp Välfärd Rättvisa, SOU 199146 med de överväganden och forslag presenteras som nu och i vid bemärkelse rör samhällsplanering. De avser insatser

SOU 199252 Insatser för invandrare med funktionshinder 415

som inte bara undanröjer hinder utan även enskilda stöd ger för att de skall kunna bruka tillgängligheten och delvara aktiga på det sätt de önskar. Detta kan stärkas på olika vägar. Viktig är inte minst den aktivitet som ägnas attityders utveckling och påverkan i samhället. Den generella invandrings- och invandrarpolitiken ligger däremot utanför vårt uppdrag. Det är dock inte ovidkommande hur generella åtgärder vidtas för att uppfylla de invandrarpolitiska målen antagna av riksdagen år 1975 och på nytt fastställa år 1986

jämlikhet med innebörd att invandrare skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som den övriga befolkningen

- valfrihet när det gäller att tillägna sig en svensk kulturell

identitet samverkan förhållandet mellan minoritetsgrup- - som avser per och majoritetsbefolkning, dvs. tolerans, solidaritet och ömsesidighet i frågor av gemensamt intresse. Det ter sig möjligt angeläget än tidigare att hävda om mera nu vår grundsyn och de fastlagda bärande av oss principerna. Det är också vikt att åter framhålla att våra förslag inte handav lar förmåner eller välgörenhet. De gäller i stället de nödom vändiga och självklara verktyg som behövs för att förverkliga målen om full delaktighet och jämlikhet. Inom det område som behandlas här kan det innebära att insatser för att stärka enskildas personliga förutsättningar generella insatser resp. för att öka samhällets tillgänglighet kompletteras. De ändras inte i grunden och målen är desamma. Det innebär vidare att och skyldigheter åligger ansvar som verksamheter som skall erbjuda t.ex. habilitering, rehabilitering, stöd och service till människor med omfattande funktionsnedsättningar skall fullgöras med det mått av individualisering som alltid krävs, oavsett om den enskilde har s.k. invandrarbakgrund. Det måste åligga resp. verksamhet att utveckla former för bemötande, kunskaper, erfarenheter etc. som säkrar att ansvar och skyldigheter inte luckras eller upp förskjuts när enskilda har behov av språklig eller arman assistans för att få tillgång till behövligt stöd.

416 Insatser för invandrare med funktionshinder SOU 199252

18.2 Vikten av att klargöra begrepp

Liksom i vår lägesrapport SOU 199019 vill vi här betona vikten av att begrepp som invandrare, invandrarbakgrund 0.dy1. klargörs i de situationer när de används. Det finns ingen generell definition. Begreppet invandrare kan gälla så olika utländska medborgare, utrikes födda och andgrupper som ragenerationsinvandrare dvs. född i Sverige men med minst en förälder född utomlands. Därmed växlar också antalsuppgifter mellan 500 OOO till drygt 1,3 miljoner SCB, ca personer rapport 69, Tema invandrare, 1991. Svårigheter för människor med omfattande funktionsnedsättningar och invandrarbakgrund när det gäller tillgång till stöd och service etc. varierar. Dels ökar naturligtvis hinder genom brister i stödsystemens uppbyggnad och de olikheter i tillgång som Vi konstaterat över landet, mellan och mellan enskilda grupper med funktionsnedsättningar. Dels varierar riskerna för olika hinder med de skillnader som föreligger i hänseenden som språk, religion, kultur och levnadsförhållanden i övrigt och de attityder och förväntningar aktualiseras i mötet melsom lan den enskilde och dem skall erbjuda stöd och service. som Vi menade i vår lägesrapport att den största gruppen utrikes födda i Sverige, de som är födda i Norden, i stort har de svårigheter att få tillgång till stöd vi konstaterat för som många barn, ungdomar och vuxna med omfattande ñmktionsnedsättningar. Dock bör sägas att betydande språkliga hinder kan föreligga för finländare. De utgör emellertid en stor minoritetsgrupp. Enskilda har därmed bättre förutsättningar än många från andra språkmiljöer att få tolkning och information på det egna språket. Trots vissa olikheter har t.ex. sociala stödsystem i Norden utvecklats med många likartade inslag. Därför anser vi här att invandrarbakgrund står för skillnader ställer större som krav på ömsesidigt kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt riktade åtgärder för att underlätta att insatser når den enskilde efter hanshennes personliga behov. Invandrarbakgrund är självfallet inte att betrakta som ett handikapp i sig. En konsekvens att tillämpa det i Sverige av väl förankrade miljörelaterade handikappbegreppet kan emel- , lertid också att samhälleliga förutsättningar, miljöer och vara verksamheter utformas för att samtidigt utjänma svårigheter

SOU 199252 Insatser för invandrare med funktionshinder 417

till följd enskildas dubbla minoritetsvillkor, invandrarbakav grund och funktionshinder. I praktiken behöver begreppet invandrarbakgrund inte bara definieras. För att förbättra villkoren för den enskilde krävs att det finns kunskaper vilka faktorer ofta kan om som vara utslagsgivande när man skall etablera sig i vårt land. I rapport mångkulturell en gemensam om en äldreomsorg 1991 enligt regeringens uppdrag 1990 har Socialstyrelsen och Statens Invandrarverk särskilt uppmärksammat fyra faktorer av betydelse för hur åldrandet gestaltar sig för invandrare. Forskning och praktisk erfarenhet visar att faktorerna utan snäv begränsning till äldre är betydelsefulla för etableringen i det nya landet.

språk både vilket modersmål man har och graden kun- - av skaper i svenska kön bl.a. rollfördelning mankvinna i förhållande till - tidiga-

re erfarenheter

klass utbildning, tidigare yrkeserfarenhet förändringsprocesser i samhället relaterade till enskildas tidigare erfarenheter av bl.a. innehåll och takt i samhällsförändringar; exempelvis skillnader mellan starkt urbaniserade miljöer resp. agrara

Därutöver är det betydelse hur av länge den enskilde vistats i landet, omständigheter vid flyttningen hit och motiven for att

stanna På motsvarande sätt gäller dessa faktorer inte

bara den enskilde med funktionsnedsättningar utan också nä-

ra anhöriga. Ytterligare några begrepp skall klargöras

Begreppet flykting är definierat i 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning, Sverige ratiñcerat. Där som anges att flykting är den som i anledning välgrundad fruktan av för förföljelse på grund sin religion, nationalitet, tillav ras, hörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare, samt är ur stånd att eller på grund sådan fruktan, sagts, icke av som nyss önskar att begagna sig sagda lands skydd... I den svenska av utlänningslagen sägs att flykting inte utan synnerliga en skäl får vägras fristad i Sverige han behöver det. Sverige om kan därför inte arbetsmarknadspolitiska eller samhällsekoav nomiska skäl vägra flykting att bosätta sig här. en

418 Insatser för invandrare med funktionshinder SOU 199252

Den inte är flykting ändå är i behov särskilt som men av skydd kan få stanna i Sverige politisk-humanitära skäl. I av dessa fall får emellertid hänsyn tas till Sveriges möjligheter att ta emot sådana personer. Det internationella ansvaret för flyktingar har Förenta Nationernas flyktingkommissarie United Nations High Commissioner for Refugees, förkortat UNHCR. Asylsökande är utlänning dvs. utländsk medborgare eller statslös som ansökt om uppehållstillstånd i Sverige av politiska skäl eller för att hanhon är flykting eller krigsvägrare. Personer som beviljats uppehållstillstånd är alla personer beviljats uppehållstillstånd, oavsett det gäller kvotsom om flyktingar, konventionsflyktingar, krigsvägrare eller personer fått stanna på grund flyktingliknande skäl eller av som av humanitära skäl. S.k. anknytningsfall är stor grupp, dels personer som en återförenas med sina närmaste i vårt land, dels personer som önskar gifta sigsammanbo med någon som är bosatt här. Källa SCB, rapport 69.

18.3 Några förändringar efter vår

lägesrapport

Vi tar här några frågor presenterades i vår lägesupp som rapport SOU 199019, kap. 12 och redovisar förändringar som redan har haft eller kan få betydelse för personer med omfattande funktionsnedsättningar och invandrarbakgrund.

18.3.1 Nya former för statlig ersättning vid kommunernas flyktingmottagande

Fr.o.m. den 1 januari 1991 gäller ett nytt statligt ersättningssystem vid kommunernas flyktingmottagande. Enligt bl.a. Förordning 1990927 statlig ersättning till kommunerna om för flyktingmottagande m.m.. Det är f.n. föremål för två större utvärderingar dels genom Statens Invandrarverk, dels genom Svenska Kommunförbundet. Utvärderingarna är delvis synki roniserade, avser såväl ekonomiskt som verksamhetsmässigt utfall av reformen och förväntas slutredovisas 199293. Delrapporter är att vänta under 1992.

SOU 199252 Insatser för invandrare med funktionshinder 419

Förändringen benämns ett samlat reformprogram och bygger på samverkan mellan organ som är engagerade i flyktingmottagandet, tidigt riktade insatser inom arbetsmarknadsområdet på det lokala planet och introduktionsplan för en varje mottagen flykting. Syftet är att flyktingarna skall få ett gott fotfäste i svenskt .samhälls- och arbetsliv och att deras behov av samhällets stöd skall minska. En schabloniserad ersättning utgår till kommunen för varje mottagen flykting. Grundtanken är att detta skall ge en frihet är till nytta både for den enskilde och samhället. som Ansvaret för det ersättningssystemet åvilar Statens nya Invandrarverk SIV. Statens ersättning till kommunerna utgår dels som grundersättning för att hålla en nödvändig basorganisation for flyktingmottagandet, dels som schablonersättning. Den senare avser att täcka

kommunens s.k. normala extrakostnader genomsnittlig kostnad för socialbidrag under tillståndsåret och ytterligare tre år. I förändringen ingår vidare att flyktingar inte skall få bistånd till hemutrustning utan vid behov ansöka lån till denna utrustning. om en genomsnittlig bostadskostnad - I schablonersättningen ingår ersättning for svenskundervisning och merparten av tidigare särskilda bidrag for sysselsättningsåtgärder. Ett helt schablonbelopp 1991 126 500 kr. for var personer som fyllt 16 år 77 000 kr. under 16 år. Ersättningsrätt finns när det rör sig om kvotflyktingar, utlänning som mottagits från statlig förläggning eller utredningssluss, utlänning som av Vissa andra skäl enligt utlänningslagen fått uppehållstillstånd samt s.k. anknytningsfall. För att schablonersättning skall utgå krävs att kommunen upprättar plan för flyktingens introduktion tillsammans en med honomhenne och i samråd med lokal arbetsförmedling. Av intresse i vårt sammanhang är att det kan utgå speciell ersättning bl.a. for särskilda kostnader for att bereda äldre, sjuka och handikappade flyktingar ett gott mottagande efter deras behov. I sådana situationer minskas schablonbeloppet till hälften. Motivet till speciell kompensation är att nämnda grupper har starkt begränsade möjligheter att bli självförsörjande.

420 Insatser för invandrare med funktionshinder SOU 199252

De särskilda kostnader för vilka kommunen har rätt till ersättning när det gäller äldre, sjuka eller handikappade flyktingar är

ekonomiskt bistånd enligt§ 6 SoL färdtjänst stöd och hjälp i boendetsocial hemhjälp - I fall föreligger detaljerade anvisningar med innesamtliga b1.a. för färdtjänst 65 % kommubörden att ersättning är av kostnader reducerade med egenavgift och ersättning för nens kommunens totala lönekostnad, reduhjälp i boendet 75 % av Särskilda regler föreligger vidare i förcerad med egenavgift. ändrad form det bistånd till asylsökande mil. och när gäller till för bistånd i sådana situatiokommunens rätt ersättning Bistånd bostad, dagbidrag samt särskilt bidrag om ner. avser detta är nödvändigt för utlänningens livsföring. Det senare kan t.ex. bidrag till glasögon, kosttillskott vid sjukdom avse medicin och handikapphjälpmedel i akut livsmedelsallergi, situation.

18.3.2 Kvotflyktingar med funktionsnedsättningar

Inom den s.k. flyktingkvoten, som avgörs genom årliga regeandel reserverad för med funkringsbeslut, är en personer Sedan vår lägesrapport presenterades har tionsnedsättningar. denna andel ökats från 50 till 100 personerår. För närvarande pågår inom Statens Invandrarverk och dess internationella möjligen kan leda till ett ökat sekretariat överläggningar som nordiskt samarbete när det gäller uttagningen av kvotflykmed funktionsnedsättningar. Vi tingar inklusive personer på behovet klarläggande och pekade i vår lägesrapport av information vid uttagningsprocessen för att systematiserad förbättra kunna behandling och stöd när beredskapen att ge den enskilde kommer till Sverige. Vi menade vidare att det behövdes aktiv uppföljning kvotflyktingar med en mera av funktionsnedsättningar. Socialstyrelsen och Statens Invandrarverk har vid sina regelbundet återkommande överläggningar på ledningsnivå kommit överens vissa rekommendationer angående utom tagningen kvotflyktingar med funktionsnedsättningar av 1991.

SOU 199252 Insatser för invandrare med funktionshinder 421

I rekommendationerna med referens till handikapanges

putredningens lägesrapport att utgångspunkten vid uttag-

ningen skall vara en individuell bedömning flyktingens av situation utifrån det relativa handikappbegrepp är vedersom taget i vårt land. Den samlade bedömningen skall utformas son1 ett underlag för planering av insatser och möjliggöra att habiliteringrehabilitering kan påbörjas i tidigt skede. I överensstämmelse med vår uppfattning vidare att ett socialt anges nätverk familj och andra närstående har stor betydelse för habiliterings- och rehabiliteringsprocessen. Vi förutsätter att det är helt klarlagt att familj och andra närstående i så fall nu bereds tillfälle att medfölja utöver den kvot är reserverad som för de själva har funktionsnedsättningar personer som Om underlaget vid uttagningen utgår från helhetssyn en och sammanställs professionellt kan det också god vara en referenspunkt för uppföljningar av kvotflyktingars situation. Vi har tidigare pekat på att sådana uppföljningar har ett Värde både för att säkra goda levnadsvillkor för enskilda och för att bredda ett kunskapsunderlag för att skapa bättre stöd och service. I stort sett har dock uppföljningar detta slag sakav nats. För närvarande pågår dock flera uppföljningar på sikt som kan utveckla former för uttagning och mottagande, eventuellt också på nordisk bas. Utöver de större utvärderingar med vidare syfte som görs Svenska Kommunförbundet av resp. Statens Invandrarverk genomförs riktad utvärdering en av situationen för vissa kvotflyktingar fått vård och behandsom ling vid regionsjukhuset i Linköping RIL. Utvärderingen avser 65 vuxna personer halt kontakt med RIL flyktingsom enheten under åren 1988-90, studien skall avrapporteras sommaren 1992. Vi att detta slag brukarstudier och menar av uppföljningsinsatser är av stort värde också för en effektiv uppläggning av personalutbildning.

18.3.3 Tolkfrågor

Vi konstaterade i lägesrapporten att ord, begrepp, samhällsinformation etc. som hör hemma inom området stöd, service och behandling till människor med funktionsnedsättningar inte uppmärksammats nämnvärt i samband med de krav som ställs för auktorisation sjukvårdstolkar. Bristen bekräftaav

l

o m

422 Insatser för invandrare med funktionshinder SOU 199252

des underhandskontakter utredningen haft med genom som företrädare for vissa landsting resp. utbildningsanordnare. Efter kontakter förevarit mellan utredningens sekretariat son1 och Statens Invandrarverk skall frågan aktualiseras för Tolkoch översättarinstitutet TÖI företrädare för SIV. av I samband med Socialstyrelsens större utredning av flyk-

tingbamens situation se avsnitt 3.6 aktualiserades ett annat

perspektiv på tolkfrågorna, nämligen olika personalkategoriupplevda och uppenbara svårigheter att arbeta tolk. ers genom Det föreligger ett särskilt utbildningsbehov över huvud- mannagränser. Erfarenheter vissa projekt bl.a. inom psykiav atripsykoterapi kan ett antal tyngdpunkter för sådan ange utbildning. Vår inställning är att behovet av kvalificerad tolkning ñnns hos vår personkrets och skall kunna tillgodoses även om satsningar på anpassad undervisning i svenska ökas. Deñnitionsmässigt fimis inom personkretsen för vilka kommunigrupper kations- och inlärningssvårigheter utgör de allra största hind-

ren.

183.4 Frivilliga organisationers betydelse

I vår lägesrapport pekade vi på möjligheterna bl.a. utvisade olika projekt inom förenings- och organisationslivet genom när det gäller att förbättra områden är särskilt väsentliga som för invandrare med funktionsnedsättningar information om olika sektorer i vårt samhälle, delaktighet i samhällslivet bl.a. i fritids- och rekreationsaktiviteter samt, överlag, en ökad förening mellan kunnande i invandrar- handikappresp. frågor. Socialt stöd behövs inte bara för invandrargrupper nya utan för många funktionshindrade personer som vistats länge i Sverige där lever isolerade bl.a. på grund att de inte men av tillägnat sig det svenska språket. Bland dem finns personer kom hit under arbetskraftsinvandringens decennier och som till följd av arbetsskador och progredierande sjukdomar nu är förtidspensionärer. En arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet har publicerat rapporten Mångfald och samverkan i flyktingmottagandet frivilliga organisationers roll Ds 19915. I rap- porten konstateras att flyktingar genom mottagandet skall ges förutsättningar att så snabbt möjligt stå på ben som egna

SOU 199252 Insatser för invandrare med funktionshinder 423

genom att få bostad, sysselsättning arbeteutbildning och kunskaper i det svenska språket. På så sätt öppnas också möjligheter för dem att bli delaktiga i samhället. Det är en uppfattning vi delar med utgångspunkt i vår personkrets, mäxmiskor med omfattande funktionsnedsättningar. Organisationemas centrala, regionala och lokala verksamhet omfattar redan mängd aktiviteter. Bland dem är nu en opinionsbildande verksamhet och utbildning i invandrar- och flyktingfrågor, drift av förläggningar, öppna förskolor och center för stöd till torterade flyktingar, socialt stöd och samhällsinformation vid förläggningar, Väntjänst och fadderverksamhet, fritidsverksamhet Den vitt förgrenade verksamhem.m. ten har enligt rapporten förutsättningar till förstärkt samverkan med kommunerna i deras flyktingmottagande. På ett positivt sätt poängteras att den Viktigaste frivilliga kraften finns hos flyktingen själv och hos hanshennes närstående, vilket inte minst visas beslutet och förmågan att flytta genom till ett annat land. Det insikt är en som vi menar skall komma till uttryck och tas tillvara också när det gäller flyktingar och invandrare med funktionsnedsättningar. Uppfattningen överensstämmer med dels vår betoning självbestämmande och av inflytande, dels vårt synsätt att stöd och service skall vara verktyg för ett aktivt deltagande i samhället, något som kan utveckla både den enskilde och samhällsgemenskapen. I rapporten redovisas medel redan i dag kan tas i som anspråk för samverkan mellan frivilliga organisationer och kommuner. En kommun kan inom för sina ramen statliga bidrag till flyktingmottagandet komma överens med frivilliga organisationer om olika stödinsatser. Till kompletterande insatser har kommunen tidigare fått särskilda bidrag. From. 1991 ingår dessa i schablonersättningen och kommunerna har fria händer att bl.a. utveckla en tätare samverkan med lokala föreningar. Enligt rapporten finns ingen anledning att föreslå

nya Vägar

för medelstilldelning i de fall frivilliga utför

organisationer

uppgifter som alternativ till offentlig verksamhet. I de situationer där det rör sig kompletterande verksamhet pekar om rapporten på att det kan behövas medel för bl.a. utbildning, handledning och viss administration som kan garantera verksamhetens kontinuitet med särskild tonvikt på inledningen av en verksamhet. Medel för ett sådant utvecklingsstöd har

424 Insatser för invandrare med funktionshinder SOU 199252

förutsättningar att skapa en flexibilitet i flyktingmottandet

sikt kan löna i samhällsekonomiskt perspektiv. I som på sig ett Danmark finns längre tradition när det gäller samverkan en och det offentliga. Villkoret för mellan frivilliga organisationer fruktbar samverkan är emellertid att föreningslivet kan en idéer och mål.

medverka utifrån sina grundläggande egna

18.3.5 Invandrarverkets folkhälsoprogram

Inom ramen för den s.k. Folkhälsogruppens strategiprojekt

har den sektorns roll i välfärds- och hälso- 199091 offentliga

sammanhang belysts i särskild rapport nr 11,

politiskt en 1991. I redovisningen av Invandrarverkets folkhälsoprogram

ingår vissa frågor som vi i vår lägesrapport uppmärksammade

väsentliga för människor med funktionsnedsättningar. som bl.a. uppställt mål för SIV har i sin verksamhetsplanering olika handläggningstider berör asylsökande och flyktingsom för rutiner och innehåll i hälsoundersökningar samt för ar, en konstruktiv språkpolitik. Bland mål för handläggningstider fimis kort väntan

på beslut i tillståndsñågor på kommunplacering på egen försörjning och t.ex. på kommunal bosätt- Ovisshet långa tider av väntan och familjer psykosociala problem i ning påför enskilda som förvärra följderna olika funktionsnedsätthög grad kan av ningar. Handikapputredningen har underhand även erfarit att enskilda med omfattande funktionsnedsättningar i vissa fall fått uppleva särskilt lång väntan på kommunal bosättning, eftersom tillfrågade kommuner värjt sig för svårigheter att ekonomiskt tillgodose den enskildes stora och praktiskt och långvariga behov av stöd och service. 3 Vid halvårsskiftet 1992 skall enligt SIVs Verksamhetsmål tillståndsbeslut ha nedbringats till 2 månader och väntan på i kommun till senast 4 veckor efter väntan på bosättning en

det att uppehållstillstånd beviljats. Den aktuella situationen i

det tidigare Jugoslavien har medfört att en allt stridare ström söker till vilket för närvarande, våren invånare sig Sverige, 1992, inger tvivel om måluppfyllelse.

SOU 199252 Insatser för invandrare med funktionshinder 425

Handikapputredningen noterar vidare med tillfredsställelse försöken med direktplacering kvotflyktingar. För vår av personkrets torde detta innebära betydande fördelar förutsatt att förberedelser för habilitering, rehabilitering etc. kan vidtas på grundval av de förslag vi presenterar i vårt huvudbetänkande. I denna förberedelse förutsätter vi nära samverkan mellan en landsting och kommun. Beträffande sysselsättningarbete uppställer SIV ett mål med innebörden att utvidga metodiken med individuella handlingsplaner till att år 1994 omfatta alla arbetslösa invandrare. Syftet är att skapa förutsättningar för egen försörjning inom ett år efter bosättning i kommun. en Liksom SIV menar vi att frågor om sysselsättning och arbete har mycket stor betydelse för gemenskap och delaktighet en i vårt samhälle. Handikapputredningen har därför för sin personkrets redovisat offensiva förslag bland vilka kan nämnas den kommunala sysselsättningsgarantin och enskildas rätt till en planerad daglig verksamhet. Beträffande hälsoundersökningar kan konstateras att SIV tillsammans med Socialstyrelsen fortsatt den uppbyggnad som aviserades i vårt kartläggningsbetänkande. Under år 1992 efter pågående utvärdering hälso- och sjukvårdsverksamav het vid utredningsslussarna skall ett totalprogram föreligga för SIVs hälso- och sjukvårdsansvar. Behovet särskild 0bav på situationen för barnungdom människor med servans resp. fimktionsnedsättningar har påtalats. Av värde att notera är att såväl synliga som dolda nedsättningar ex. vissa s.k. medicinska handikapp skall uppmärksammas. Hälsoundersökningarnas kvalitetsutveckling skall även ta hänsyn till enskildas tidigare upplevelser, som kan påverka inställning etc. till undersökningen. SIV att år 1993 ha förankrat och beslutat ett avser om språkpolitiskt handlingsprogram byggt på inventering av befmtlig flerspråkig samhällsservice. I denna verksamhet kommer bl.a. följande att beaktas

förbättrad svenskundervisning för barn och - vuxna utvecklat tolkarbete ökad medvetenhet bland arbetsgivare betydelsen att - om av ha anställda med ett eller flera språk utom svenskan.

426 Insatser för invandrare med funktionshinder SOU 199252

Dessutom kommer den sammansatta frågan om hemspråksundervisning för olika att analyseras. SIV fastslår i grupper sammanhanget att viktig förutsättning är en utbyggd och en samordnad tolkförmedling som omfattar alla kommuner, myndigheter etc. Sammanfattningsvis kan Vi konstatera att de ambitioner SIV redovisar för utveckling inom sitt ansvarsområde som en i huvudsak frågor aktuella före enskildas bosättning i en kommun är stor vikt också för vår personkrets. Märmi- - av skor med funktionsnedsättningar utgör i det här fallet en minoritet inom minoritetsgrupp och har därmed större svåen righeter att få sina behov tillgodosedda. Det skulle därför enligt vår mening kunna krävas att det planerade språkpolitiska handlingsprogrammet i särskild ordning upptar frårör insatser för dem har kommunikationshinder gor som som till följd funktionsnedsättningan Det gäller flera grupper av med afasi, med utvecklingsstörning m.fl. som personer I samband med att handikapputredningen presenterade förslag viss tolktjänst m.m. för döva, hörselskadade, vuxendöom va, dövblinda och talskadade SOU 199197 beskrev vi de hinder som invandrare kan ha när det gäller att lära sig att använda svenskt teckenspråk och den särskilda satsning som sker för teckenspråksundervisning för invandrare vid Västanviks folkhögskola Leksand. Vi konstaterade också att dövhet och hörselskador var mera frekventa bland personer med invandrarbakgrund än inom majoritetsbefolkningen. Vi vill dessutom framhäva att förbättrad svenskundervisning sñ en också kräver att tillgänglighetsfrågor uppmärksammas lokaler, läromedel, hjälpmedel. I lägesrapporten redovisade vi en studie från dåvarande Skolöverstyrelsen utvisade att som många behov var dåligt tillgodosedda i detta hänseende.

18.3.6 Initiativ och projekt for att förena handikapp- och invandraraspekter

Ansvar hos flera

I lägesrapporten beskrev vi dels bristen på samlad kunskap, dels barriärer mellan och kompetensområden till hinansvarsder för enskilda med funktionsnedsättningar och invandrarbakgrund.

SOU 199252 Insatser för invandrare med funktionshinder 427

I ett första skede med befintligt regelsystem är det - naturligt att SIV med sina regionala verksamheter for asylsökande och flyktingar har ett basansvar även för att den kunskap finns till hands gör att människor med funktionsnedsom sättningar får ett värdigt och sakkunnigt bemötande. Därefter, dvs. sedan den enskilde bosatt sig i en kommun, har kommunen ett basansvar bör omfatta den kunskap som krävs för att enskilda får kontakt med dels kommunal som service, dels behövlig sjukvård, habilitering, rehabilitering etc. också i den mån annan huvudman svarar för dessa insatser. Som myndighet har bl.a. Socialstyrelsen ett aktivt uppföljningsansvar på nationell nivå liksom Arbetsmarknadsverket, Skolverket etc. inom sina områden. I detta ingår samresp. verkan med SIV. Positiva initiativ för att stärka konstruktiv ansvarsfören delning har bl.a. varit dels de samverkanskonferenser som under år 1990 arrangerats SIV, Socialstyrelsen och Landsav tingsförbundet, dels forsöksvisa åtgärder inom SIV tagits som för att särskilda befattningshavare internt utveckla genom kunskap om handikappfrågor regionala kontaktpersoner. Detta reducerar inte det åvilar andra. Det kan ansvar som emellertid god plattform för utvecklad samverkan vara en mellan SIVs verksamheter och samhällsorgan ger service som etc. med utgångspunkt i behoven vid funktionsnedsättningan Inom handikapprörelsen och andra frivilliga organisationer har sedan vår lägesrapport presenterades ytterligare initiativ tillkommit för att komplettera det offentliga stödsystemet. De samverkande invandrarorganisationerna inom SIOS framförde dock i sitt remissvar med anledning av vår lägesrapport att bristen på tillgängliga lokaler, utrustning kan vara ett osv. betydande hinder for att utveckla samverkan i konkret form mellan invandrar- och handikapporganisationer.

Projektverksamhet och särskilda studier m.m.

Utöver det tidigare nämnda regeringsuppdraget rört äldre som invandrares villkor har lång rad projekt slutförts en resp. startats sedan vi presenterade vår lägesrapport. Bland de projekt handikapputredningen tagit del av soIn finns t.ex. försöksverksamhet med familjepedagoger för invandrarfamiljer med hörselskadade barn i Stockholm och sär-

428 Insatser för invandrare med funktionshinder SOU 199252

skilda insatser för Samhalls arbetstagare både för dem som har invandrarbakgrund och andra arbetstagare för att skapa förutsättningar för ökad solidaritet och minska svårigheter vid möten mellan människor med olika kulturbakgrund. På uppdrag regeringen och uppföljning tidigaav som en av utvecklingsförslag har Socialstyrelsen inhämtat aktuell re kunskap situationen for flyktingbarn och -ungdomar, Unom dersökningen redovisas i en huvudrapport 19909122 jämte delrapporter, bland dem flyktingbarn med funktionsen om hinder. Det konstateras att många barn med funktionsnedsättningar vid ankomsten till Sverige har stora uppdämda behov av bl.a. sjukgymnastik, hjälpmedel och kommunikationsträning. Enligt undersökningen har praxis utvecklats mot att barns behov styr insatserna än förhållandet uppehållstillmera om stånd beviljats eller ej. Socialstyrelsen betonar i sin bedömning vikten av att väntetider kortas, att man i program förtydligar de omedelbara insatser asylsökande bör få tillgång till som samt att samverkan mellan habiliteringsverksamhet och flyktingmottagningar utvecklas bl.a. for gemensam fortbildning. I den tidigare nämnda rapporten mångkulturell äldom en SIV och SoS, 1991 redovisades även inventering reomsorg en flerspråkig landstingsverksamhet. Påfallande är att det av inom många landsting finns bristfällig kännedom den en om aktuella situationen. Det saknas inventeringar om möjligheter till vård på det språket inkl. inom psykiatri, få egna

landsting har ort aktiva rekryteringsinsatser för att få perso-

nal med kunskap i flera språk etc. Särskilda studier vårdsiom tuationen for människor med betydande kommunikationshinder exempelvis hörselskadade och utvecklingsstörda med invandrarbakgrund saknas i stort sett. Vår bedömning är att resultatet bör anledning till mycket ge aktiva insatser för att utveckla flerspråkig service hos landsting och kommuner. Behovet understryks i skrift om komen framtida invandrarpolitik, Bättre blandad än särmunernas behandlad Svenska Kommunförbundet 1992. Ett genomgående problem är att goda erfarenheter från olika projekt, forskningsansatser har svårt att tränga ut i osv. de miljöer där kunskaperna och erfarenheterna behövs.

SOU 199252 Insatser för invandrare med funktionshinder 429

18.4 Handikapputredningens förslag

Handikapputredningens förslag i frågor som rör invandrare med omfattande funktionshinder är dels de förslag som redovii vårt huvudbetänkande Handikapp Välfärd Rättvisa sas SOU 199146 kompletterade med förslag om tolktjänst m.m. i ett delbetänkande SOU 199197, dels de förslag av generell natur återfinns i övriga kapitel i föreliggande betänkande som SOU 199252. Här belyser vi den tillämpning och de särskilda insatser som krävs för att förslagen skall verkningsfulla för personer vara med invandrarbakgrund. Vårt förhållningssätt är som tidigare nämnts att detta handlar kompletteringar våra om - genom förslag vill vi tillgodose behov delas utredningens hela som av målgrupp, med omfattande funktionsnedsättningan personer

Därmed lägger vi tyngden på de behov av insatser son1 är

långvariga eller varaktiga, dvs. de behov som uppkommer vid funktionsnedsättningar. Med aktiva åtgärder bör introduken tionsperiod leda till att enskilda inlemmas i det svenska samhället med respekt för sin invandrarbakgrund men utan ytterligare hinder på grund den. av

18.4.1 Välfärd Rättvisa vidgat Handikapp - ett perspektiv

Vilka är behoven I vissa situationer finns det särskild anledning att granska insatser i ett vidgat invandrarperspektiv. De avser möjligheter till självbestämmande och inflytande samt rättssäkerhetsirågon övergången till bosättning i en kommun tillgång till fortlöpande information, stöd och service verksamhet för habilitering och rehabilitering inkl. hjälpmedel samt viss tolktjänst I det följande integreras beskrivningar av behoven i dessa situationer med summering våra förslag och de särskilda en av hänsyn som måste tillkomma i ett invandrarperspektiv. För ingående belysning respektive förslag hänvisas till SOU en av 199146, SOU 199197 samt till övriga kapitel i föreliggande betänkande.

430 Insatser för invandrare med funktionshinder SOU 199252

Aktuell utveckling enligt handikapputredningens bedömning

Vi har tidigare redovisat att utvärderingar för närvarande utförs Svenska Kommunförbundet SIV med av resp. syftet att överblicka erfarenheter det samlade av reformprogrammet för bättre introduktion i det svenska samhället. Vi har en vidare med tillfredsställelse noterat försöken med flexibla bostadsformer utanför förläggningarna för asylsökande respektive kvotflyktingar, liksom den större uppmärksamhet som nu ägnas innehållet i inledande utredningar, handläggningstider

och hälsoundersökningar.

Då vi dels tidigare redovisat synpunkter i dessa avseenden SOU 199019, dels gör bedömningen att nämnda utvärderingar och initiativ måste leda till att medel avsätts för att

möta behoven av förändringar, uppehåller vi inte här vid

oss dessa frågor. På motsvarande sätt vi gör bedömningen att frågan om mottagande av funktionshindrade kvotflyktingar för närvarande bearbetas i linje med vår uppfattning. Vi hälsar med tillfredsställelse att samverkan också kan utvecklas på nordisk bas. Enligt vår bedömning skulle detta särskilt avseende s.k. små och mindre kända

handikappgrupper innebära stora

fördelar för enskilda och samhället. För närvarande våren 1992 pågår beredning i regeringskansliet med syfte att förbättra situationen för dem har som den mest särpräglade situationen i förhållande till villkor för andra invånare i landet, dvs. asylsökande och flyktingar före beslut i tillståndsfrågan, i väntan på bosättning i kommun en eller .på verkställighet vid avlägsnandebeslut.

Handikapputredningen förutsätter; mot bakgrund av sin ge-

nerella uppfattning om varje sektors för funktionsansvar hindrades villkor, att de förslag den fortsatta som beredningen leder till också tar hänsyn till de särskilda svårigheter som föreligger för asylsökande och flyktingar med omfattande

ñmktionsnedsättningar. Kraftfulla åtgärder måste tillkomma

för att korta väntetidema. Utvecklingen i detta hänseende är för närvarande negativ och avviker i hög grad från tidigare refererade hälsopolitiska mål uppsatta SIV. av

SOU 199252 Insatser för invandrare med funktionshinder 431

Våra förslag till kompletteringar i socialtjänstlagen

och hälso- och HSL

SoL sjukvårdslagen

Kompletteringar till socialtjänstlagen

Vi att de förslag till ändringar i socialtjänstlagen §§ anser 21 vi får ökad tyngd när det gäller att

a som presenterat

undanröja hinder för personer med invandrarbakgrund och funktionsnedsättningar och deras anhöriga. I ändringsförslagen betonas uppsökande verksamhet, informationsskyldighet och planering insatser i samverkan mellan flera huvudav mäns verksamheter. Sammantaget innebär detta minskning tidigare påtalade risker för att invandrare skall hamna av mellan flera stolar eller helt förbises. Förutsättningen är självfallet att metodiken vid uppsökande verksamhet tar hänsyn till behov särskild språklig kompeav tens och kulturkunskap samt att den enligt våra intentioner blir fortlöpande och integrerad del i den en kommunala verksamheten. Vi att dels personer med menar benämningen anknytningsfall, dels personer som varit länge i landet levt isolerade, på detta sätt skulle säkras en men betydligt bättre tillgång till stöd än vad som nu föreligger. Vi tänker exempelvis på invandrarkvinnor med funktionsnedsättningar och på det betydande antal invandrare som till följd bl.a. arbetsskador blivit förtidspensionerade. Vi noterade av redan i vår lägesrapport att det föreligger större risker för invandrare än för andra att hamna i passiva i stället för aktiva rehabiliteringsåtgärden De föreslagna ändringarna i SoL skall kopplas till de förslag vi lagt individuella planer både beträffande habiliteringsom och rehabiliteringsinsatser och det särskilda stödet enligt vårt förslag till lag, LSS. ny I andra delar detta betänkande får de här berörda förav slagen uppsökande verksamhet ökad tyngd. Vi hänom m.m. visar bl.a. till kapitel om kommunernas ansvar, om grundläggande samhällsinformation, fritid, rekreation och seom mester samt personalutveckling. Handikapputredningen vidare att den nu arbetande anser socialtjänstkommittén S 199107 inom för sitt uppramen drag och mot bakgrund socialtjänstens betydande roll för av invandrare också särskilt skall uppmärksamma hur insatser till invandrare med omfattande funktionsnedsättningar skall

432 Insatser för invandrare med funktionshinder SOU 199252

nå berörda tidigt och effektivt med beaktande enskildas av självbestämmande och inflytande. Ett nu pågående projekt

som genomförs av HCK om bl.a. hemtjänst torde därvid

kunna ge vissa vägledande erfarenheter. Möjligheter att samverka om inslag i metodiken for uppsökande verksamhet finns också de initiativ m.m. genom som tagits inom SIV för att bl.a. genom regionala kontaktpersoner utveckla kunskap om funktionsnedsättningar. Utveckling av flykting- och invandrarbyråemas observans på stöd till människor med ñmktionsnedsättningar är också väsentliga åtgärder i sammanhanget.

Kompletteringar till hälso- och sjukvårdslagen

När det gäller ändringar i HSL våra förslag att avser genom direkta skyldigheter för hälso- och sjukvårdshuvudmannen stärka möjligheter till habilitering, rehabilitering, hjälpmedel och viss tolktjänst. Vi föreslår vidare en skyldighet för sjukvårdshuvudmannen att dels biträda enskilda med individuen ell plan över behövliga insatser, dels organisationsplan en som utvisar insatser enligt kan erbjudas. var ovan Vi har anfört att habilitering och rehabilitering är processer kräver enskildas medverkan och inflytande. Vidare att som insatserna bygger på tvärfacklig samverkan. För att på ett kvalificerat sätt beakta dessa aspekter krävs vi tidigare som hävdat att respektive verksamhet inventerar sin beredskap att möta individuella behov hos invandrare med olika, omfattande funktionsnedsättningar. Såväl i den individuella planen som i den generella översikten över habiliterings- och rehabiliteringsresurser bör framgå särskilt hur behov av språklig service kan tillgodoses. Också här gäller att SIVs regionala kontaktpersoner, personal vid invandrarbyråer och flyktingmottagningar kan bidra med kunskap och information. Beträffande hjälpmedel akut har

som insats vi tidigare

påpekat bristen När det gäller barnungdom synes praxis ha utvecklats positivt, mot en större beredvillighet att tillgodose hjälpmedelsbehov även i situationer när tillståndsgivningen är klan De uppgifter vi erhållit situation tyder på om vuxnas att frågor om akuta behov av hjälpmedel fortfarande erbjuder stora bedömningsmöjlighetera. Utan att här lägga komegna

Insatser för invandrare med funktionshinder 433 SOU 199252

pletterande förslag vill handikapputredningen uppmärksam- SIV respektive Landstingsförbundet på behovet av att ma denna fråga beträffande regelverk, finansiering m.m. blir föremål för hänsyn till villkor för överläggningar som tar nya asylsökande som ett resultat av regeringskansliets pågående beredning. Om asylsökande kommer att vistas i olika miljöer, eventuellt ha arbete så måste enligt vår mening funkosv. tionshindrade få tillgång till hjälpmedel för den dagliga livsföringen på ett snabbare och generöst sätt. I annat fall mera uppnås för funktionshindrade inte syftet med förgruppen för asylsökande, dvs. skapa bättre väntetid ändringarna att en i psykosocialt hänseende. Handikapputredningen har i ett särskilt delbetänkande SOU 199197 tolktjänst uppmärksammat situatioom m.m. för döva, dövblinda och hörselskadade invandrare. Hörnen selvårdsutredningen belyste tidigare i en rapport rapport III, HVU 1988 deras förhållanden. Genom genomförande av våra förslag om bättre tolktjänst

och ett Vidgat begrepp vardagstolkning som en landstings-

levnadsvillkoren kommer att förskyldighet menar vi att ändras positivt för dessa Det kräver emellertid en gruppen väsentlig insats invandrare får möjlighet att ytterligare att lära sig det svenska teckenspråket. I annat fall blir inte våra förslag om tolktjänst etc. verkningsfulla. Handikapputredningen har erfarit att döva och hörselskadade invandrare som vistats i landet under längre tid respektive kompersoner som

mit anknytningsfalF inte uppmärksammats tillräckligt i

som detta hänseende. Vi att detta bör bevakas som en del i menar den uppsökande verksamheten. Det har också framgått att viss oklarhet råder betalningsansvar i de situationer när om teckenspråksundervisningen äger vid den särskilda linjen rum vid Västanviks folkhögskola Leksand. Vi förutsätter att också denna delfråga blir föremål för förnyade överläggningar mellan berörda parter sedan tidigare nämnda utvärderingar schablonbidrag till kommunerna slutförts. av m.m.

En särskild rättighetslag

En flera utgångspunkter när vi föreslår särskild rättigav en hetslag med kompletterande insatser för människor med omfattande funktionsnedsättningar är att stärka självbestämmande, inflytande och rättssäkerhet.

434 Insatser för invandrare med funktionshinder SOU 199252

Detta är inte minst påkallat i relation till med personer invandrarbakgrund. Risken för godtyckligt bemötande och missförstånd i kommunikationen mellan enskilda och företrädare för olika samhällsorgan kan förstöras båda genom parters ovana i språkligt ocheller kulturellt hänseende. I LSS§ 6 föreslår vi rad insatser skall en som undanröja hinder i tillgång till stöd och service. Genomgående har vi i lagförslaget och tillhörande specialmotiveringar hävdat att insatserna skall ha de kvaliteter krävs för att mot som svara enskildas personliga behov. I detta inbegriper vi språkligt stöd och åtgärder för att kompensera vid ovana stödsystem m.m. i det svenska samhället. Särskilt väsentliga de är förslag som inrymmer att den enskilde i olika situationer kan biträdas av någon person efter hanshennes val. För de med omfattande

personer fiinktionsnedsättningar

fått uppehållstillstånd gäller de särskilda som rättigheterna enligt LSS i huvudsak på samma sätt för andra som personer

med funktionsnedsättningar. Beträffande insatser för

asylsökande föreligger sedan tidigare specifika regelverk hälsoom och sjukvård, bistånd enligt socialtjänstlagen etc. med syftet att klarlägga vad som är att räkna som omedelbart påkallade åtgärder LSS 6§ 1 innehåller rätt för den enskilde till viss rådp. givning och annat personligt stöd som skall komplettera bl.a.

habiliterings- och rehabiliteringsinsatser som sjukvårdshu-

vudmannen enligt vårt förslag till kompletteringar HSL är av skyldig att tillhandahålla. LSS skall vidare enligt vårt förslag ersätta nu gällande omsorgs- respektive elevhemslag. Sammantaget innebär dessa förändringar förutsättnya ningar. Vi menar därför att Socialstyrelsen och landstingen genom Landstingsförbundet och i samråd med SIV skyndsamt bör fastställa och dokumentera vad inom som habiliteringsoch rehabiliteringsområdena är att räkna insatser som som bör tillkomma asylsökande barn och i

vuxna väntan på uppe-

hållstillstånd. Hänsyn bör tas till svårt funktionshindrades särskilt utsatta situation och till att väntetiderna fortfarande är påfallande långa.

Sammanfattningsvis menar vi att detta bör leda till en gene-

rös hållning som också bör utsträckas till att avse LSS § 6 p För övriga rättigheter enligt vårt förslag LSS § 6 föreligger ett kommunalt basansvar liksom ett för att - ansvar sam-

Insatser för invandrare med funktionshinder 435 SOU 199252

ordna den individuella plan över olika åtgärder som enskilda

enligt LSS får rätt till. Vi för vår personkrets, att denna plan bör kunna anser, samordnas med den individuella plan skall upprättas när som den enskilde bosätter sig i kommun. Det bör dock klarlägen att den plan vi avser enligt LSS inte är av engångsnatur. gas Den skall kunna följa den enskilde och omprövas. Den är inte heller avsedd att begränsat gälla dem håller på att flytta som in i kommun. Vi har betonat vikten av ett uppsökande en arbete också skall leda till att förbisedda behov kan tillsom exempelvis funktionshindrade kommit godoses hos som som bott länge här och olika skäl anknytningsfall eller som av inte fått tillgång till bl.a. rehabilitering och hjälpmedel. Särskilda regler gäller för kommunernas ersättningsrätt från staten avseende kostnader för färdtjänst och personlig service till bl.a. funktionshindrade. Vi att dessa regler anser och inför ikraftträdandet efter den pågående utvärderingen av LSS bör avseende vår personkrets omprövas och synkroniseras med innehållet i de särskilda rättigheterna enligt den nya

lagen. bör enligt vår omfatta samtliga

Statens ersättning mening

föreslås ha ett

rättigheter för vilka kommunerna basansvar

LSS under den tid stipuleras i nuvarande regler för enligt som särskild ersättning till kommunen. Därefter skall kommunerha ett för andra invånare med svåra funktionsna ansvar som hinder. Vi att detta fördelaktigt skulle kunna medverka menar till dels att enskilda snabbt får tillgång till behövliga, aktiva insatser och plattform för delaktighet i vårt samhälle, dels en att kommunerna ekonomiska skäl inte skall värja sig mot av att ta emot med stora funktionsnedsättningar. personer Till antalet asylsökande och flyktingar växlar följd av att med olika i andra länder det svårt att hur krislägen är ange många är i behov av sådana insatser enligt LSS personer som för vilka staten skulle ersätta kommunerna i ett inledningsskede. Vi räknar med att det kan röra sig 2-3 000 om ca i olika åldrar med Viss övervikt av barnungdom. personer Detta skulle motsvara kostnad 5-8 mkr. Vi menar att en om ersättningens storlek bör bli föremål för fortsatta överläggningar mellan staten och de kommunala huvudmännen. Det bör också nämnas att vi i den del gäller s.k. assisom stansersättning föreslagit kvalitetshöjning för enskilda och en

436 Insatser för invandrare med funktionshinder SOU 199252

för kommunerna såtillvida att assistansersättningen kan ut-

gå efter ett års bosättning i Sverige sålunda inte med de tyngre restriktioner som råder för att få handikappersätt-

n1ng. I detta sammanhang vill vi också utveckla betydelsen av vårt förslag kontaktperson. Inom for om ramen ett pågående projekt om Kvinnor och handikapp har kvinnor med invandrarbakgrund uppmärksammats. De har ofta av olika språk- ligt och kulturellt betingade skäl ojämlika villkor och stora svårigheter att få stöd, service och behandling efter sina behov. En särskild med uppgift att hjälpa till vid olika kontakperson ter med stöd och serviceorgan kan innebära att dessa kvinnors situation underlättas. Vi också. att enskilda kan biträdas anser på ett positivt sätt genom att egen kunskap utvecklas t.ex. föräldrars kunskap om stöd och service relaterad till barnets funktionsnedm.m. sättning. Okonventionella former för s.k. föräldrautbildning bör våra förslag kunna utvecklas i samverkan mellan genom huvudmän och handikapp- och invandrarorganisationer. Vi vill även peka på att de föreslagna av oss kunskapscentra kan spela en väsentlig roll i detta sammanhang ut- - en veckling av vårt förslag kan vara att något eller några centra i samverkan med bl.a. SIV åtar sig uppgiften med metodutveckling med särskilda hänsyn till invandrarbakgrund. En väsentlig uppgift skulle därvid att effektivt vara sprida kunskap och erfarenheter över landet. Vi har påtalat att detta är en eftersatt funktion när det gäller funktionsnedsättningar hos invandrare. Vårt förslag till finansiering kan då med fördel innebära att medel för utvecklingstöd via SIV kompletterar kunskapscentrets ordinarie resurser. Samtidigt vill vi åter betona att detta inte skall tolkas att andra motsvarande som verksamheter kan underlåta aktiviteter för att förbättra sina insatser för människor med invandrarbakgrund. Bland övriga särskilda insatser vill vi här betona värdet av vårt förslag möjligheter enligt LSS till garanterad plaom en nerad daglig verksamhet. Liksom SIV fastslår i sina s.k. folkhälsomål vi sysselsättning och arbete ser som en brygga till gemenskap i samhällslivet. Enligt vårt förslag skall sysselsättningsfrågor alltid beaktas i en individuell planering för vuxna med funktionshinder och inte minst uppmärksammas vid övergången mellan skola och vuxenliv. Vi har i vårt förslag om

SOU 199252 Insatser för invandrare med funktionshinder 437

sysselsättning hävdat att utbildningsinsatser kan ingå. När det gäller människor från andra länder vill vi betona detta inslag. Det behövs en utbildning eller snarare, en bred informationsinsats, som kan vara bas för fortsatt utbildning eller sysselsättningarbete i andra former. Såväl denna åtgärd som svenskundervisningen för invandrare sfi i kommunal regi måste då kunna göras tillgänglig efter behov hos människor med olika funktionsnedsättningar. Enligt vår uppfattning har denna sektor liksom andra samhällssektorer ett - - ansvar for att tillgänglighetsskapande åtgärder vidtas integrerat med sektorns övriga uppgiften Beslut om rättigheter enligt LSS är överklagningsbara. Vi har lagt förslag utökad rättshjälp för att enskilda skall om kunna använda sig av denna möjlighet. Det kräver att den enskilde kan få sakkunnig information på ett sätt som han hon kan tillgodogöra sig. Vi detta ett ser som ansvar som åvilar båda de huvudmän enligt vårt förslag har ett basom för insatser enligt LSS. Vi vidare att sansvar menar resp. fackmyndighet och den av oss föreslagna handikappombudshar att följa hur rättssäkerheten bevakas för dem mannen som har omfattande funktionsnedsättningar och invandrarbakgrund. Handikappombudsmarmen bör därvid etablera nära samverkan med DO, diskrimineringsombudsmannen.

Samverkan med frivilliga organisationer

De frivilliga organisationerna kan komplettera det offentliga systemet genom t.ex.

information och rådgivning kontaktverksamhet för särskilt utsatta grupper äldre, barn utan vårdnadshavare, människor med handikapp träning i svenska språket i tillämpad form inom bl.a. hobbyverksamhet

Samverkan bör inte begränsas till att bli fråga att en om myndigheter erbjuder och fördelar bidrag. En utvecklad samverkan bör medföra att man tillsammans prioriterar insatser och gör arbets- och rollfordelning för att åstadkomma upp en en mer samlad insats. Vi tänker då särskilt på möjligheten att förena erfarenheter från handikapp- och invandrarorganisationer. Vi ser det tilltalande lösning några organisasom en om

438 Insatser för invandrare med funktionshinder SOU 199252

tioner ser sig beredda att exempelvis med medel från All- märma arvsfonden utveckla modeller för samverkan och -

kunskapsöverföring. Ett område där flera tänkbara projekt

kan utvecklas är exempelvis det vida fält berörs SIV som av s intentioner att utforma och förankra ett språkpolitiskt handlingsprogram. Ett annat område är t.ex. det tidigare nämnda projektet som rör kvinnor med funktionshinder och invandrarbakgrund.

18.4.2 Generella insatser

Vi har tidigare anfört att de generella insatser vi föreslår i som detta slutbetänkande självfallet också skall underlätta för funktionshindrade har invandrarbakgrund. Ansvaret för som att så sker skall hanteras på motsvarande sätt för andra som

med funktionsnedsättningar, dvs. integrerad

som en uppgift i verksamheten i första hand. I det följande vi några ger exempel. En fullständig bild erhålls inom ramen för respektive kapitel.

Komplettering till kommunallagen

Vi har i ett förslag till särskild föreskrift anfört att kommuen i sin årsredovisning enligt kommunallagen skall redonerna visa hur åtgärder vidtagits för att hävda funktionshindrades likställighet i förhållande till andra invånare. Vi att anser redovisningen byggd bl.a. på en utvecklad uppsökande verksamhet skall utvisa de insatser som skett för att funktionshindrade med invandrarbakgrund skall få plattform och en delaktighet i det svenska samhällslivet. Som vi tidigare anfört ser vi detta också uppgift för samverkan mellan DO och som en den av oss föreslagna handikappombudsmannen.

1 i .l

Grundläggande samhällsinformation x

a x Vi har föreslagit att samhällsinformation skall nå enskilda i . den form hanhon har behov kassett, lättläst etc.. Vi x av menar att detta också innebär att åtgärder vidtas för att enskilda med mindre vid svenska språket får hjälp att ta vana emot information på det språket. När det gäller stora egna språkgrupper utges i dag viss samhällsinformation på respek-

SOU 199252 Insatser för invandrare med funktionshinder 439

tive språk. Däremot sällan med dubbel anpassning, både till språk och till informationsmedel. Inom för vad vi anfört ramen om samhällsinformation i stora upplagor trafikregler, hälsoupplysning etc. anser vi att tillgängligheten skall förbättras både språkanpassning och anpassning informationsgenom av medel. När detta inte kan ske eller en liten språkgrupp avses bör enskilda ha rätt till personligt stöd tolk i kombi- nation med den anpassning kan behövas lättläst text, som kassett etc.. Vi i sammanhanget att det är ett väsentligt anser initiativ när SIV inom sina folkhälsomål tar upp frågan om en bättre fungerande och samordnad tolktjänst. Detta bör då också innefatta att vårt krav om en tolkutbildning som upptar information handikappfrågor beaktas. om Vi vill understryka att nämnda åtgärder att komavser plettera insatser för att den enskilde på ett för honomhenne anpassat sätt får tillgång till utbildning i svenska språket. Dessa frågor gränsar till förslag i vårt kapitel om kultur; medioch läromedel. Också där gäller för funktionshindrade med er invandrarbakgrund avvägning mellan satsningar inen som riktas på att enskilda får kunskaper i svenska och ett konstruktivt accepterande att vissa för lång tid på grund av av sina funktionsnedsättningar är beroende även av en språklig anpassning till sitt hemspråk. De förslag som vi lägger om möjligheter att göra olika delar av kulturutbudet tillgängliga bör också innefatta den generella frågan hur tillhörigheten om till en egen kultur grundad på s.k. invandrarbakgrund kan bli fråga valfrihet för enskilda med funktionsnedsätten om ningar Detta är bl.a. ett område är väl ägnat för fortsatt som bearbetning handikapp- och invandrarorganisagemensam av

tioner se ovan.

Personalutveckling Forskning och

-

utvecklingsarbete

Vi har sett betydelsen större närhet mellan personalutav en veckling och forskning inom vårt uppdragsområde. Vi lägger därför förslag utbildningsuppgiftzer skall förvaltas om som av centra för handikappforskning. Vi har också tidigare beskrivit hur något kunskapscenter SOU 199146 skulle kunna ha

se

särskilt för FoU med anknytning till villkor för persoansvar ner med invandrarbakgrund och omfattande funktionsnedsättningar. Det är därvid naturligt att kontakter etableras

440 Insatser för invandrare med funktionshinder SOU 199252

mellan respektive centra liksom med förekommande utvecklingsenheter inom SIV. Därutöver föreslår vi grund även för personalutveck- - som lingsåtgärder att det inom ramen för forskningsprogram som vi föreslagit ges uttryck för behovet forskning av om dubbla minoritetsvillkor, också med inriktning på särskilda frågor som invandrarkvinnor med handikapp. Den breda personalutbildningen och personalrekrytering-

en inom landstingen och kommunerna bör i högre grad

än nu uppmärksamma behovet av flerspråkig service inom verksamheter som riktar sig till med omfattande funktionspersoner nedsättningar bl.a. utvecklingsstörning och särskilda kommunikationssvårigheter. Inom ramen för huvudmännens fortbildningsprogram bör också metodik för arbete genom tolk bli belyst. Det gäller bl.a. yrkeskategorier inom habilitering och rehabilitering. Vi menar att sådana insatser kan ge betydligt bättre resultat både för enskilda och samhället t.ex. vid inträning av användning av hjälpmedel och att de inte står i motsatsförhållande till aktiv förmedling svenska språken av kunskaper till människor med funktionshinder

18.5 Kostnader

I huvudsak föreslår Vi här insatser inom för åtaganden ramen för Vilka respektive samhällssektor redan har eller får ansvar ett ansvar enligt vad vi anför i andra delar av detta betänkande och i vårt huvudbetänkande SOU 199146. De aspekter som knyts till begreppet invandrarbakgrund betraktar vi som inslag i den individualisering som alltid måste ske inom stöd, service, habilitering etc. Dock anser Vi beträffande de särskilda insatser kan som beredas enskilda enligt vårt förslag till LSS och föreslås som ligga inom ett kommunalt grundläggande ansvar att staten bör utge ersättning till kommunerna för samtliga dessa insatser och att detta skall tidsrymd i dag avse samma som stipuleras för den särskilda för bl.a. i ersättningen färdtjänst och hemtjänst. Därefter skall kommunen ha för ansvar som andra invånare med omfattande funktionshinder. Vi förutsätter att synkroniseringen med vårt förslag till LSS vidare-

Insatser för invandrare med funktionshinder 441 SOU 199252

fors med det underlag ställs till förfogande efter Svenska som Kommunförbundets respektive SIVs pågående utvärdering av schablonbidragen till kommunerna. Vi bedömer statens kostnad for ersättning till kommunerna for insatser enligt LSS till 5-8 mkr avseende 2- 3 000 ca personer.

SOU 199252

för

19 Höjd åldersgräns tillfällig föräldrapenning

Våra förslag Nuvarande rättigheter till tillfällig föräldrapenning enallmän försäkring för vård ligt lagen 1962381 om av funktionshindrade barn mellan 12 16 svårt sjuka och utsträcks till att även gälla för barn mellan 16 21 år -

ar. Detta kompletteras med möjligheter att utge tillfällig för vissa barn barn med psykisk utföräldrapenning och barn är svårt rörelsehindrade vecklingsstörning som efter 21 år fortsätter sin gymnasiala utbildning. - som till föräldrapenning för dessa barn Rättigheten tillfällig vid vårterminen det år de upphör senast utgången av fyller 23. vilken den utökade tillfälliga föräldra- För tid under också till ledighet från arbepenningen utges gäller rätt tet.

19.1 Våra tidigare förslag om föräldraförsäkring

huvudbetänkande SOU 199146 I handikapputredningens 6.2 det krävs ett familjeperspektiv för framhölls avsnitt att förbättra insatserna för barn och ungdomar med omfattanatt de funktionshinder. Det handlade bl.a. om ekonomiska möjligför föräldrar kunna medverka i behandling barnet heter att av barnets funktionshinder samt insatser och utbildning om om för att allsidigt främja barnets utveckling. För att möjliggöra

444 Höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning SOU 199252

detta föreslog Vi utvidgning systemet med en av kontaktdagar inom föräldraförsäkringen för föräldrar till barn omfattas som av vårt förslag till lag stöd och service till vissa funktionsom hindrade LSS. Utvidgningen skulle möjliggöra uttag tio av dagar per år och barn från det att barnet fyllt två år till dess

att det fyllt 16 år.

Vi föreslog också andra förbättringar möjligheterna att få av ersättning från föräldraförsäkringen bl.a. vid sådana till- fällen då förälder medverkar i behandling barnet eller en av deltar i utbildning barnets sjukdomñmktionshinder. om I betänkandet framhölls även att det i vårt fortsatta arbete

kunde vara lämpligt att över frågan den övre åldersse om gränsen, 16 år, för förälders rätt till tillfällig föräldrapenning.

19.2 Rätten till

tillfällig föräldrapenning

Tillfällig föräldrapenning enligt lagen om allmän försäkring

betalas ut för vård av barn som inte fyllt 12 år. Om barnet på

grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat

handikapp är i behov av särskild tillsyn och vård kan dock

tillfällig föräldrapenning utges ytterligare fyra år eller fram

till den dag då barnet fyller 16 år. 4 kap 11 § första stycket

Tillfällig föräldrapenning utges om föräldern behöver avstå

från förvärvsarbete i samband med att

barnet är sjukt eller smittbärande barnets ordinarie vårdare är sjuk eller smittbärande föräldern besöker samhällets förebyggande barnhälsovård den andre föräldern besöker läkare med ett annat famil- - av jens bam.

Tillfällig föräldrapenning betalas ut under högst 120 dagar per i barn och år. l I Ersättningsbeloppet är i princip 80 % av inkomstbortfallet a l under de första 14 ersättningsdagama. Fr.0.m. den 15e ersätt-

ningsdagen är den tillfälliga föräldrapenningen 90 in- % av komstbortfallet. l ,E 2 Det finns även andra former tillfällig föräldrapenning än av , den som ovan redovisats bl.a. kontaktdagar. - En förälder uppbär tillfällig föräldrapenning har som sam-

SOU 199252 Höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning 445

tidigt rätt till ledighet från sin anställning enligt lagen 1978410 rätt till ledighet för vård barn, 4 §. om av m.m.

19.3 Reformbehov

I vårt arbete ingår att pröva möjligheterna att på olika sätt förbättra insatserna för barn och ungdomar till som följd av skadasjukdom har svåra funktionshinder. Det avser bl.a. möjligheterna för föräldrar att med kompensation för förlorad arbetsinkomst tillfälligt kunna vårda barnet vid sjukdom eller annan försämring av ett redan föreliggande funktionshinder. Inom den allmänna försäkringen spelar sextonårsgränsen en betydande roll. Den kan sägas representera gränsen mellan forsäkringsskydd till stöd för barn och försäkringsskydd till stöd för Bl.a. upphör möjligheterna att få vuxna. Vårdbidrag när barnet fyllt 16 år. Därefter kan handikappersättning uppbäras. För rätt till förtidspension gäller också att vederbörande skall ha fyllt 16 år. Sextonårsgränsen är sedan lång tid en tillbaka etablerad gräns inom den allmänna försäkringen. På grund samhällsutvecklingen kan det finnas anledning av att se över denna åldersgräns. Det är tveksamt den i dag om på grund av främst utbildningsväsendets utbyggnad kan sägas utgöra en naturlig gräns mellan livet som barn och livet som vuxen. Det är inte vår uppgift att göra generell översyn en av åldersgränsen. Angelägna reformer bör dock inte helt stå tillbaka för det behov generell översyn kan finnas. Ett av som område där det fimis behov förändring av en är enligt vår mening stödet till föräldrar som vårdar svårt sjuka och funktionshindrade barn även sedan barnen blivit äldre. Visserligen har samhällets insatser för svårt sjuka och funktionshindrade bam ökat under tid och andelen äldre senare ungdomar som bor hos sina föräldrar har minskat. Strävan har varit att stöd och service skilda slag göra det genom av möjligt för barn och familj att leva som andra som inte hindras

av sjukdom eller funktionsnedsättningar. På olika sätt har

bl.a. ungdomars frigörelse från hemmet uppmärksammats liksom de psykosociala och materiella insatser ungdomar som med funktionshinder liksom deras närstående kan be- - höva. För många familjer är trots detta det enda realistiska alternativet

446 Höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning SOU 199252

att den bor kvar i hemmet till dess att hela skolgången unge slutförts. Anledningarna till detta kan flera. Inom omvara sorgsverksamheten för utvecklingsstörda föreligger t.ex. på håll i landet stor brist på bostäder med personlig många en service lämpade för ungdomarunga vuxna. Ett starkt beroende mellan barn och föräldrar kan också kvarstå på många plan och kan kräva en längre övergångstid och större förberedelser för alla berörda innan den unge finner plattform i bostad, daglig verksamhet, personlig en en egen assistans Behovet för den att bo kvar i hemmet kan m.m. unge också realistiskt utifrån omvårdnadsbehov som gör att vara andra lösningar än att förälder tar hand om barnet inte inger trygghet. Handikapputredningen har erfarit att tillräcklig detta bl.a. kan med svår epilepsi, svåra medigälla ungdomar cinska handikapp, kommunikationssvårigheter eller autism. Utan tvekan har de insatser föräldrarna utför en mycket som stor betydelse för den i tid förlängda vården och omsorgen om barnen. Om föräldrarna inte ställde i den omfattning de upp skulle samhällsstödet behöva byggas ut väsentligt. Samgör det viktigt att del de beskrivna tidigt är att notera en av situationerna är påtvingade barn och familj genom resursbristerna i samhället. Ett beaktande självbestämmande och av inflytande skulle ha lett till andra val. Vidare vill vi betona att det är fråga ungdomar för vilka om socialförsäkringen har haft och även efter 16 års ålder kommer att ha mycket stor betydelse. Flertalet beviljas handikappen ersättning när de fyllt 16 år. Tidigare har föräldrarna uppburit Vårdbidrag. Att förlora rätten till tillfällig föräldrapenning trots att familjesituationen inte ändras framstår för enskilda som helt omotiverat och orättvist. Vi således att det finns anledning att höja åldersanser gränsen för rätt till tillfällig föräldrapenning. Eftersom det rör föräldraförsäkringen berör förslasig om en förändring inom get endast föräldrar och inte andra närstående. Det kan naturinvändningar detta. Andra närstående än ligtvis resas mot föräldrar utför värdefulla insatser till stöd och hjälp for svårt och funktionshindrade barn och ungdomar. Ett sjuka mera allmänt närståendestöd kunde därför övervägas. Detta för naturligtvis tanken till den närståendepenning utges i vissa som fall 19881465 ersättning och ledighet för enligt lagen om närståendevård. En förändring inom ramen för denna lagstift-

SOU 199252 Höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning 447

ning för det ändamål det här är fråga om vi dock inte anser lämplig. Vi anser att det då borde prövas inte helt lag om en ny om närståendestöd skulle införas. Vi vill dock inte gå så långt nu i vårt utredningsarbete utan begränsar till ett oss förslag

om förändring inom föräldraförsäkringen.

19.4 Personkretsen

En förälder har enligt den huvudregel som gäller rätt till

tillfällig föräldrapenning för vård barn inte fyllt 12 år.

av som Som inledningsvis angetts kan föräldrapenningen utges även för barn fyllt 12 inte 16 år. Det som men gäller om barnet har ett särskilt behov vård eller tillsyn utöver vad i allmänav som het är fallet beträffande barn i motsvarande ålder. I lagen om allmän försäkring uttrycks det så den att tillfälliga föräldrapenningen kan utges i de fall barnet på grund sjukdom, av psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård. I förarbetena till den tillfälliga föräldrapenningen prop. 19848578, s 67 anges att de barn för vilka en utvidgad rätt

till föräldrapenning bör gälla kan indelas i två

grupper Barn med tidigare kända långvariga sjukdomar eller handikapp som kontinuerligt eller mera tillfälligt behöver hjälp eller tillsyn i sin dagliga tillvaro och vid tillkommande som sjukdomstillstånd behöver ytterligare hjälp. Barn som i vanliga fall klarar sig själva när de men som drabbas av en allvarlig sjukdom eller ett funktionshinder oundgängligen behöver föräldrarnas stöd, hjälp och omsorg under en begränsad sjukperiod eller vid läkarbesök. Med begreppet tillkommande sjukdomstillstånd under punkten 1 avses såvitt kan förstås RFVs allmänna råd av om

föräldrapenningförmåner 19894 inte bara sjukdom

en ny tillstöter utan även det fallet att som grundtillståndet försämras. Som exempel på situationer där föräldrarna behöver vara hemma för att ta särskild vård barnet nämns i de om allmänna råden att vid t.ex. astma och ledgångsbesvär kan barnet periodvis bli påtagligt försämrat och kräva extra passning och regelbunden aktiv rörelseträning. Vi att vårt förslag till höjning anser av åldersgränsen bör

448 Höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning SOU 199252

beskrivits Vi föreslår omfatta samma personkrets som ovan. vad beskrivs i nästa avsnitt viss dock enligt som närmare en insnävning personkretsen för barn som fyllt 21 år. av

19.5 Den nya åldersgränsen

Vi att det är lämpligt att försöka ñmia åldersgräns anser en ny till de rättigheter finns för vissa funktionssom anknyter som hindrade att få gymnasial utbildning. Elever med utvecklingsstörning erbjuds undervisning inom särskolan. Den omfattar även gymnasial form, yrkessären skolan. Där erbjuds eleverna yrkesutbildning, yrkesträning verksamhetsträning intill utgången vårtermialternativt av det kalenderår då de fyller 21 år. Om det behövs för att nen slutföra utbildningen gäller rätten till gymnasial utbildning till vårterminen det år eleven fyller 23 år. 6 kap utgången av 7 skollagen 19911111 - Svårt rörelsehindrade ungdomar har också rätt att få gymnasial intill utgången vårterminen det kalenutbildning av derår då år. Eleven skall då gå i särskilt de fyller 21 en Även sådan elev skall beredas möjlig-

inrättad gymnasieskola.

intill utgången vårterminen het att fortsätta utbildningen av det kalenderår då hanhon fyller 23 år, det behövs för att om slutföra utbildningen 5 kap. 28 § skollagen i anknyta till den 21 års Vi anser det lämpligt att princip gräns enligt gäller för rätt till gymnasial utbildning. som ovan Denna kan också lämplig det skälet att många gräns vara av funktionshindrade i gymnasieskola inte hinner slutföra andra

utbildningen på avsedd tid på grund av sjukdomsperioder,

sjukhusvistelser eller andra omständigheter som beror på Vi dock att gränsen bör

sjukdomenfunktionshindret. anser

bestämmas så att barnet inte skall ha fyllt 21 år för att rätt till skall föreligga. Detta bör då den tillfälliga föräldrapenningen gälla för alla barn inom den beskrivna personkretsen. Den åldersgränsen ansluter således inte till den tidnya punkt då rätten till gymnasial utbildning i princip upphör, dvs. vårterminen det kalenderår då eleven fyller 21 år. utgången av För elev går i särskolan eller i den utbildning som är som för svårt rörelsehindrade ungdomar och speciellt anpassad som fyller 21 år innan vårterminen avslutas, bör dock tillfällig

SOU 199252 Höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning 449

föräldrapenning även fortsättningsvis kunna utges under vårterminen. För dessa elever gäller också, nämnts, rätt som ovan till förlängd gymnasial utbildning efter Vårterminen det år hanhon fyller 21 år, förlängningen behövs för att slutföra om utbildningen. Vi anser att möjligheten för föräldrar till dessa barn att få ersättning inte bör upphöra barnet fortsätter om skolgången. Rättigheten bör finnas kvar så länge som rätten till den gymnasiala utbildningen består och eleven går i skolan. Rätten till tillfällig föräldrapenning skulle då för vissa barn upphöra senast vid utgången vårterminen det år eleav ven fyller 23 år.

19.6 för

Reglerna det förlängda stödet

Tillfällig föräldrapenning för barn mellan 12 16 år utges i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare. Ersättningen utges även när förälder besöker samhällets förebyggande barnhälsovård och när den ene föräldern behöver stanna hemma för att vårda ett barn när den andre föräldern besöker läkare med ett annat barn. Vi anser att motsvarande regler bör gälla för det förlängda stödet. Det innebär att barnet enligt vårt förslag har t.ex. om personlig assistent så kan även förälder tillfälligtvis rycka in och utföra uppgifter som vanligtvis utförs av den personlige assistenten. Detta får dock inte medföra att kommunen eller annan huvudman övervältrar ansvaret för ett personligt stöd vederbörande huvudman är skyldig att tillhandahålla som förälder. Rätten till sådan insats kvarstår givetvis även om vårdarenpersonlige assistenten blir sjuk. I övrigt bör regler gälla för dem är mellan samma som som 12 16 år. - En konsekvens av de utvidgade ersättningsmöjligheterna blir att rätt uppkommer till ledighet från arbetet för att stanna hemma och vårda barnet. Ifrågavarande lag, lagen 1978410 om rätt till ledighet för vård barn, redan med den av m.m. ger formulering den har i dag, jfr. 4 utrymme för denna förbättring.

450 Höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning SOU 199252

Samordningsfrågor

Handikappersättning kan utgå till den fyllt 16 år. I regel som torde de barn och ungdomar det här är fråga få handikappom ersättning när de uppnår denna ålder. Rätten till handikappersättning beräknas efter vårdbehov och merkostnader. Om det föreligger behov av vård och tillsyn vid återkommande tillfällen på grund den enskildes hälsotillstånd beaktas det vid av bedömningen av rätten till handikappersättning. Detta kan ev. kvalificera till ersättningen eller till någon de högre av nivåerna som finn den. I många fall gör detta hjälpbehov av varken till eller från, dvs. även utan denna faktor i det samlade bedömningsunderlaget skulle ersättning utges. samma Samma vårdbehov kan således komma att beaktas vid bedömningen av såväl rätten till handikappersättning som rätten till tillfällig föräldrapenning. Vi att vid beanser man dömningen av rätt till handikappersättning bör bortse från behov som kan ersättas genom den tillfälliga föräldrapenningen. Motsvarande situation finns när det gäller Vårdbidrag och tillfällig föräldrapenning. Här anges i allmänna råd om vårdbidrag som RFV utfärdat 198923 att man vid bedömningen av vårdbehovet skall bortse från vårdbehov täcks tillfällig som av föräldrapenning.

19.8 Kostnader

Kostnadsberäkningama baserar sig på 1990 års uppgifter om utbetalning av tillfällig föräldrapenning. Uppgifterna för 1991 finns ännu inte tillgängliga. För år 1990 utgavs tillfällig föräldrapenning för 11.900 ca i barn i åldern 12 16 år, dvs. i genomsnitt 3.000 barn - ca per årskull. Det finns inga uppgifter hur många barn i varje om årskull för vilka ersättningen tagits ut. Det går således inte att se om eller hur uttaget förändrats med stigande ålder. Det är ändå rimligt att anta att personkretsen minskar med stigande 3

ålder. Genom ökad självständighet, ökat eget boende med I

ev. personlig assistent fortsätter antagligen minskningen när barnet fyllt 16 år. Det bör kunna antas att det tillkommer ytterligare ca 7.500 barn, dvs. i genomsnitt 1.500 barn per årskull, för höjningen till 21 år. i upp

Höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning 451 SOU 199252

Det antal barn mellan 21 och 23 år som tillkommer är antagligen litet. Det kan uppskattningsvis röra sig om högst 500 barn. Totalt skulle det då kunna röra sig 8.000 barn. om ca Omräknat till heldagar togs det ut 55.000 dagar med ca tillfällig föräldrapenning under 1990. Det togs i genomsnitt ut 4.6 dagar per barn. , Den genomsnittliga ersättningen per dag var år 1990 ca 470 kr. Kostnaderna for år 1990 uppgick därmed till 26 mkr. ca Vårt förslag innebär att tillfällig föräldrapenning utges for barn. Antalet berättigade skulle öka från ytterligare ca 8.000 12.000 till 20.000 bam. ca Som nämnts togs det ut i genomsnitt 4.6 dagar barn per beträffande barnen mellan 12 16 år. Det är rimligt att anta att uttaget blir något högre beträffande de tillkommande nu barnen. visserligen mindre vårdbehovet hos Gruppen är men dem finns kvar torde i stället större. Vi antar därför som vara att uttaget blir 6 dagar barn och år. per Detta skulle innebära att ytterligare 48.000 dagar tas ut 6 8.000 barn. Kostnaden dag år 1990 470 kr. dagar X per var Reformen skulle då innebära en kostnadsökning på ca 22.5 mkr. Till detta bör läggas administrationskostnader på ca 0,5 mkr. Totalt skulle reformen med utgångspunkt från 1990 års siffror kunna kostnadsberäknas till 23 mkr. per år. ca

SOU 199252

20 Avgifter

Förslag Frågan avgifter är föremål för översyn av andra om utredningar. Vi lämnar därför inget eget forslag om avgifter. Med tanke på funktionshindrade personers utsatthet föreslår vi dock att utvärdering sker senast år en 1996 i fråga avgifter för service, omvårdnad, vård, om hjälpmedel och stöd för resande inom kommunernas och ansvarsområden läkemedelsformålandstingens samt ner och kostnadsersättningar inom statens ansvarsområde. I utvärderingen bör ingå att belysa förutsättningarna för och behovet av att införa ett integrerat högkostnadsfor kommunernas och landstingens tjänster till skydd funktionshindrade.

20.1 Allmänt

I direktiven till 1989 års handikapputredning dir. 198803 konstaterades att skillnaderna i uttag avgifter for sociala av tjänster mellan kommunerna är betydande och att handikappborde orsakerna till detta i syfte att få utredningen analysera till stånd enhetligare avgiftssättning. Under utredningsen arbetet har behovet större enhetlighet i avgiftshänseende av sig alltmer påmint inte bara skillnader kommu-

ort genom

emellan utan också beroende på att de som har behov av nerna omfattande kommunal service också har behov av landsting- Konsekvensen detta blir att de har stora ens tjänsten av som service- och stödbehov drabbas av höga avgiftsuttag utan möjlighet till ett högkostnadsskydd tar hänsyn till personens som hela kostnadsbild. I vårt kartläggningsbetänkande redovisades med exempel från tio kommuner vilken betydelse avgifter, KBT, skatter och

454 Avgifter SOU 199252

hyror tillsammans har för en enskilds disponibla inkomst. På årsbasis konstaterades med siffror från år 1989 att den disponibla inkomsten kunde variera högst avsevärt och vara nära 16 000 kr högre i kommun med låga avgifter och högt KBT en än i en kommun med höga avgifter och lågt KBT. Flera remissinstanser påtalade det orimliga i detta förhållande och behovet av ett mellan kommun och landsting integrerat hög-

kostnadsskydd. Behovet av ytterligare en lägre nivå på handi-

kappersättningen påtalades också.

20.2 Den ekonomiska situationen för svårt funktionshindrade

20.2.1 Undersökningar funktionshindrades

om

ekonomiska situation

I vårt huvudbetänkande redovisas studie funktionsen av hindrade personers socioekonomiska situation utförd på utredningens uppdrag av Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi CMT vid Linköpings universitet. I studien ingår elva hushåll. Dessa har valts strategiskt med avseende på kön, ålder, hushållssammansättning, region och funktionsnedsättning. Personerna är i åldern 5-63 år och deras funktionshinder består synbortfall, muskelsvaghet, nedsatt motorik, nedsatt av talförmåga, utvecklingsstörning, hörselbortfall, astma och överkänslighet mot damm. Stöd via hemtjänst eller motsvarande varierar för personerna från 1 timme vecka till per dygnet runt. Den allmänna bilden intervjupersonernas ekonomiska av situation är att denna karaktäriseras betydande merutgifav ter som en följd av personernas funktionshinder I de aktuella fallen redovisas följande och tjänster särskilt notervaror soIn bara.

Hemtjänst och frekventa besök i primärvård liksom stora behov av läkemedel innebär merkostnader. Särskilda råvaror eller stor användning av hel- och halvfabrikat eller uteätande ger högre matkostnader Täta besök hos frisör än annars. ökar kostnaderna. Fönsterputsning och Storstädning utförs inte hemav tjänsten och måste köpas på annat sätt. Även privat avlastning I måste anlitas. Fotvård innebär merkostnader. Extrakostnader föreligger för kläder, leksaker, blöjor och andra förbruknings-

SOU 199252 Avgifter 455

till funktionshindrade barn. Avgifter för texttelefon är varor högre än motsvarande avgifter vid vanliga samtal. Elavgifter blir högre luftrenare måste vara gående dygnet runt vid om astma och allergi. När det gäller underkonsumtion, dvs. brist på konsumtion som en följd av funktionsnedsättningen, visar studien att semesternöjen och hobbies kostar måste försakas i stor utresor, som sträckning. I en utförlig sammanfattning av den hushållsekonomiska delen studien jämförs intervjupersonernas ekonomiska siav tuation 1990 med 1991. Vid samma konsumtion och boende 1991 1990 blir, enligt författarna, nettoeffekten skattesom av reformen och ändringar i övrigt i personernas inkomster och utgifter att fyra av de elva hushållen får en försämrad situation 1991. När det gäller hushåll som hade underskott i budgeten 199O sker minskning dessa från fyra till tre husen av håll 1991. Av dessa tre hushåll ökar emellertid budgetunderskottet för två hushåll. Sju av de elva hushållen går 1991, enligt undersökningen, back varje månad eller har ett överskott som är mindre än 500 kr. Det innebär att 64% av de intervjuade inte har råd med oförutsedda utgifter av denna storleksordning. Ytterligare uppgifter om intervjupersonernas ekonomiska situation är att inte något hushåll har någon typ personlig av försäkring och att endast två hushåll har bil och fritidshus. Sammanfattningsvis överensstämmer erfarenheter från denstudie med bilden i SCBs undersökning 1984 handikapna om pades levnadsförhållanden. I SCBs undersökning redovisades bl.a. att funktionshindrade personer i högre grad än genomsnittet i befolkningen saknade kontantmarginal för oföruten sedda utgifter Andra uppgifter presenteras i socialstyrelsens folkhälnya sorapport 199111. Här förtidspensionärer i anges om unga åldern 20-44 år med somatiska diagnoser och psykiska störningar, exkl. utvecklingsstörda, att stor andel av dessa har en svårigheter att klara sin ekonomi. Vid en jämförelse med jämnåriga i hela befolkningen framkommer att 41% förtidsav pensionärerna saknar kontantmarginaler för större oförutsedda utgifter medan motsvarande var 12% i referensgruppen. Hela 26% av förtidspensionärerna har svårigheter att klara sina löpande utgifter mot 18% i den andra gruppen. Tillgång

456 Avgifter SOU 199252

till bil har enbart 54% av förtidspensionärema medan 87% av jämnåriga i befolkningen har denna möjlighet. 51% förtidsav pensionärerna kan inte företa sig någon semesterresa medan 30% i referensgruppen inte kan göra en sådan av personerna resa.

20.2.2 Allmänt om skatter och avgifter och deras

effekter för med stora servicebehov

personer Utbyggnaden av samhällets välfärdsinstitutioner har i allt väsentligt haft sin finansiella bas i uttag skatter från beav folkningen och arbetsgivarna. När avgifter har tagits ut för olika tjänster och varor har de varit låga och framförallt syftat till att förhindra en överkonsumtion. Successivt har avgifter emellertid fått ökad betydelse även som finansieringsinstrument. I t.ex. kommunalekonomiska utredningens betänkande SOU 199198 anges uttryckligen att tillväxten av de skatteñnansierade delarna av den kommunala verksamheten måste bromsas och att ökad avgiftsfinansiexing kan möjligvara en het för kommunsektorn att bedriva en mer omfattande verksamhet än vad sparkrav och minskande skattekvot kommer att medge. Utredningen går inte närmare in på frågan om vilka tjänster eller varor som är mest lämpliga för en ökad avgiftsfinaxisiering. Prioriteringar i det avseendet förutses ske av respektive kommun och landsting. Förekomsten av omfattande funktionshinder innebär ofta att inkomsten är lägre än hos en genomsnittlig person och att utgiftsbehovet är högre. En ökad avgiftsñnansiering av de tjänster och funktionshindrade behöver blir i det varor som perspektivet till ett hot om försämrad standard. För handikapputredningen är det nödvändigt att peka på att en solidarisk finansiering via skatter av tjänster och varor som funktionshindrade behöver, är en viktig förutsättning för att målen delaktighet och jämlikhet för funktionshindrade om skall kunna realiseras. I fall där den enskilde har inkomster genom pension, eget arbete eller kapital accepterar utredningen att avgifter tas ut för andra för t.ex. social hemsom tjänst, bostad, uppehälle och fritidsverksamheten Vid ökad grad av avgiftsfinansiering finns en risk att denna skäliga nivå överskrids och att därmed behovet skatteñnansierade av

SOU 199252 Avgifter 457

kostnadsersättningar ökar för att enskilda skall kunna betala för de merkostnader bl.a. avgifter till kommun och landssom ting utgör.

20.2.3 Förändringar av avgifter, skatter och

inkomster under senare år

Avgifter för färdtjänst och hemtjänst

Kommunerna har genom den s.k. äldrereformen det samlade ansvaret for långvarig service och vård till äldre och handikappade. Regler om avgifter för sociala tjänster anges i 35 § socialtjänstlagen 1980620 och för sjukvårdstjänster i 26§ hälsooch sjukvårdslagen 1982763. Enligt 35 § socialtjänstlagen första stycket får kommunen ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer för bl.a. färdtjänst och social hemhjälp. Avgifterna får inte överstiga kommunens självkostnader. Tendenser i avgiftsuttag för social hemtjänst och färdtjänst har redovisats i såväl utredningens kartläggningsbetänkande huvudbetänkande. Avgifterna för färdtjänsten tenderar som att öka for den enskilde samtidigt avgifternas andel i som finansieringen av färdtjänsten också ökar För avgifter inom hemtjänsten är riktningen att fler och fler kommuner etablerar enhetsavgifter och trygghetsabonnemang att den men samlade bilden för avgiftsuttag för hemtjänst är oklar.

Ädelavgiftsutredningen redovisar i betänkandet Avgifter

och högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen SOU 199250 spridningen i faktiska avgifter år 1992 för social hemhjälp i 13 kommuner. Kommunerna har valts för att spegla skillnaderna i avgiftsuttag vid olika omvårdnadsbehov och olika inkomstsituation hos enskilda. För vårt syfte redovisas utdrag ur en av utredningens tabeller Tabellen visar situationen för ensamstående ålderspensionär den torde en men även kunna avse en yngre person med motsvarande omvårdnadsbehov och inkomster. I tabellen anges I avgifter i kronor månad år 1992 for per social hemhjälp enligt Kommunförbundets rekommendationer vid olika omvårdnadsnivåer. Nivåerna motsvarar hjälp 0-9 timmar månad låg nivå, 10-24 timmar månad meper per

458 Avgifter SOU 199252

Tabell. Avgifter för service, omvårdnad och vård i ordinärt hem

Nettoink. mån. 4 213 4 856 6 297 8 185 Kommunförbundets rekommenderade avgifter Omvårdnadsnivå

II. Avgiñasintervall för de 13 testkommunerna Omvårdnadsnivå

Källa SOU 199250

delnivå och 25 eller fler timmar månad hög nivå. I per tabellen anges II vidare avgiftsintervall i kronor månad per år 1992 i de 13 kommunerna för motsvarande omvårdnadsnivåer. . Som framgår är skillnaderna i avgiftsuttag avsevärda, framförallt vid hög omvårdnadsnivå och den högsta inen komst som anges i tabellen. På årsbasis är den maximala skillnaden nästan 17 000 kronor.

Avgifter och högkostnadsskydd för öppen

sjukvård genom landsting och kommuner

I 26 § hälso- och sjukvårdslagen stadgas att får av patienterna tas ut vårdavgifter enligt grunder landstingskommunen som eller kommunen bestämmer, i den mån inte annat är föreskrivet. Patienter är bosatta inom landstingskommunen som respektive kommunen skall därvid behandlas lika. Systemet med statligt reglerade patientavgifter inom den öppna vården avskaffades fr.0.m. år 1991. I samband härmed

ordes ändringar i högkostnadsskyddet för personer med stort

behov av öppen sjukvård och läkemedel. I stället för ett egenkostnadstak baserat på antal besök eller läkemedelsinköp under 12-månadersperiod infördes ett beloppsbaserat tak på en 1 500 kronor enligt beslut av riksdagen. Landstingen har möjlighet att tillämpa en lägre gräns för högkostnadsskyddet. Under år 1991 har gränsbeloppen i allmänhet varierat mellan

s0U 199252 Avgifter 459

1 000 och 1 200 kronor För år 1992 har fyra landsting höjt denna gräns, varav ett till 1 500 kronor. Avskaffandet den statliga regleringen har inneburit att av landstingen i viss utsträckning har differentierat sina avgifter mellan olika typer av mottagningar. I allmänhet är avgifterna för öppen läkarvård inom såväl primärvården som länssjukvården 100 kr. Hos 10 landsting är avgiften vid öppen länssjukvård något högre. För annan sjukvårdande behandling än läkarvård är avgifterna i regel 50 eller 60 kronor. För närvarande diskuteras allmänt i landstingen att ytterligare differentiera avgifterna för öppen sjukvård genom att höja avgifterna för tjänster länssjukvården och som ges av därmed kunna styra konsumtionen sjukvård till primärvårav den. För med funktionshinder sådan utveckling personer är en olycklig eftersom sjukvårdskonsumtionen för deras del i högre grad än gäller för den genomsnittlige medborgaren avser som just länssjukvårdens tjänsten En tillämpning av det nuvarande högkostnadsskyddet även för den kommunala hälso- och sjukvården möter inget rättsligt hinder men har heller inte något författningsreglerat stöd. Avtal mellan landsting och kommuner om att högkostnadsskyddet skall omfatta båda parters hälso- och sjukvård har träffats enbart i några län. Det beloppsbaserade taket for högkostnadsskyddet höjs from. år 1993 till 1 600 kronor.

Avgifter för tekniska hjälpmedel

Handikapputredningen föreslår i huvudbetänkandet att ansvaret för hjälpmedelsforsöijningen skall lagregleras i hälsooch sjukvårdslagen. För närvarande är kommunernas och landstingens hjälpmedelsansvar inte lagfäst utan anses följa det allmänna hälso- och sjukvårdsansvaret de både av som huvudmännen har. För kommunerna gäller hjälpmedelsansvar inom de särskilda boendeformema, i bostäder med särskild service och i dagverksamheter. I den mån kommunerna tar över ansvaret för hemsjukvård i ordinärt boende gäller ansvaret även där. Organisatoriskt förutsätts kommunerna tillhandahålla enklare hjälpmedel medan landstingen för ansvarar mer avancerade hjälpmedel.

460 Avgifter sou 199252

Kommunernas och landstingens möjligheter att ta ut avgifter följer av bestämmelserna i 26§ hälso- och sjukvårdslagen. Erfarenheterna hittills visar att kommunerna följer de principer som tillämpas av landstingen. Landstingsförbundet har i cirkulär C 91107 redovisat svar på en enkät om avgifter inom hjälpmedelsområdet. Enligt sammanställningen som omfattar samtliga 26 sjukvårdshuvudmän, tar fyra huvudmän ut avgift för utprovninganpassning av hjälpmedel. Vidare framgår att fem sjukvårdshuvudmän debiterar besöksavgift och att tre tar ut avgift för utlämning av hjälpmedel. I fråga om egen- respektive hyresavgifc vid hjälpmedelscentral tas sådan ut 21 huvudmän. av

Läkemedelsförmånerna vid öppen vård

Till läkemedelsförmånema räknas såväl prisnedsatta som kostnadsfria läkemedel vid vissa sjukdomar, kostnadsfria förbrukningsartiklar vid vissa sjukdomar samt prisnedsatta livsmedel för barn under 16 år vid vissa sjukdomar. Kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel infördes under 1950-talet och förbättrades successivt. Fr.0.m. år 1973 utökades förmånssystemet till att omfatta även ett antal förbrukningsartiklar vid vissa sjukdomar och fr.0.m. 1980 infördes även vissa livsmedelsförmåner för barn under 16 år. Den 1 juli 1981 samordnades avgifterna för öppen vård och inköp av prisnedsatta läkemedel. Under 1980-talet höjdes läkemedelsavgiñzen även -- som tillämpas för prisnedsatta livsmedel successivt samtidigt som bestämmelsen för hur denna avgift skulle beräknas ändrades. Läkemedelsavgifben, den 1 juli 1988 höjdes från 60 som till 65 kr och till 75 kr den 1 juli 1990 utgör sedan den 1 juli 1991 90 kr. De olika åtgärder företogs under framförallt som den senare delen av 1980-talet syftade till att dämpa den kraftiga utgiftsökningen för läkemedelsförmånen. I årets budgetproposition aviserades ändringar i avgifosreglema. Riksdagen som nyligen har behandlat propositionen har beslutat att läkemedel förskrivits vid tillfälle fr.0.m. år som samma ä 1993 skall kosta 120 kr för första läkemedlet och 10 kr för vart och ett av de följande läkemedlen.

s0U 199252 Avgifter 461

Resekostnadsersättningar

För i samband med sjukvård, tandvård finns skydd resor m.m. genom att belopp som överstiger en egenavgift på 40 kr betalas av landstingen. Några landsting har infört ett högkostnads-

skydd för sjukresor, t.ex. i Hallands län och i Älvsborgs län.

Vissa landsting har ett särskilt skydd för dem som reser ovanligt ofta, t.ex. dialyspatienter. Merkostnadsutredningen dir. 199034 har bl.a. i uppdrag att lämna förslag ett särskilt högkostnadsskydd för sjukreom sor.

Avgifter för tandvård

Barn och ungdomar under 20 år har rätt till avgiftsfri tandvård folktandvårdens försorg. De avgifter för genom vuxnas tandvård ñmis reglerade i tandvårdstaxan. Bestämmelserna för tandvårdsersättning för ändrades senast den 1 juli vuxna 1991. Från nämnda tidpunkt ersätts tandvårdskostnader upp till 3 000 kronor med 40 %, tandvårdskostnader mellan 3 000 och 7 000 kronor med 50 % och kostnader därutöver med 75 %. I årets budgetproposition aviserades ytterligare ändringar i dessa ersättningsnivåer. Riksdagen har vid behandlingen av propositionen beslutat bl.a. att ersättningsgraden för tandvårdsbehandling upp till 3 000 kr skall sänkas fr.o.m. den 1 juli 1992 till 30% från nuvarande 40%.

Avgifter för sjukhusvård

För sjukhusvård får avgift tas ut från den uppbär hel som ålderspension eller hel förtidspension med en tredjedel av pensionsförmånerna från den allmänna försäkringen räknade per dag, dock med högst 65 kronor för varje vårddag. För sjukpenningförsäkrade gäller fr.o.m. den 1 japersoner nuari 1992 att för varje dag den försäkrade sjukhusvård får ges sjukvårdshuvudmarmen ta ut en avgift med högst 70 kronor. Det avgiftsfria året vid sjukhusvård avskaffades den 1 januari 1989 för pensionärer med hel ålderspension. Motsvarande förändring genomfördes för pensionärer med hel förtidspension from. den 1 juli 1991. Det huvudsakliga motivet för att slopa friåret att pensiovar näremas ekonomiska förhållanden avsevärt förbättrats sedan

462 Avgifter SOU 199252

år 1970 då det avgiftsfria året infördes. Det föredragande statsrådet konstaterade att ATP-pensionärerna blivit allt fler och att folkpensionsförmånerna successivt förbättrats prop. 1988 8933. Till detta system har fogats möjlighet till individuell en nedsättning av avgiften i särskilda fall med hänsyn till pensionärens ekonomiska förhållanden och behov medel till boav stad ocheller till rehabilitering prop. 19888983. Merkostnadsutredningen, vars arbete beskrivs längre fram i kapitlet, har erhållit tilläggsdirektiv dir. 19915 för att utarbeta lämpliga åtgärder kompensation för att det som avgiftsfria året vid sjukhusvård för pensionärer med hel förtidspension blev avskaffat from den 1 juli 1991.

Effekter av skattereformen

Genom skattereformen har enskilda med funktionshinder from. år 1992 förlorat skatteavdragsrätten för sina merkostnader. För med pensionsinkomster från den allmänna personer försäkringen har en kompensation införts genom införande från samma tidpunkt av ett särskilt grundavdrag vid taxeringen. Vissa grupper behöver specialkost kan ha svårigheter som att få sina merkostnader täckta. Maten köps i vanliga affärer och är svår att kostnadsbedöma och att precisera inom ramen för ett högkostnadsskydd. Villkoren för t.ex. diabetiker och behöver fettreducerad kost skiljer åt. En personer som sig diabetikers mat anses visserligen utgöra specialkost men merkostnaden för denna kost uppgår normalt inte till sådant be-

lopp att handikappersättning kan beviljas. Personer be-

som höver fettreducerad kost har däremot i stor utsträckning handikappersättning för sina merkostnader Enligt merkostnadsutredningens sekretariat har t.ex. diabetiker genom skattereformen tappat omkring 4 400 kronor brutto och hälften efter skatt år. ca per Negativa effekter av skattereformen i övrigt har varit att pensionärer med låga ATP-inkomster har fått en något försämrad situation jämfört med utfallet enligt det skattegamla systemet. Fr.o.m. år 1993 tas kopplingen mellan förmögenhet och kapitalinkomst bort i samband med beskattningen vilket innebär att bor i hus med ett högt personer som taxeringsvärde får ett bättre utfall än i dag.

Avgifter 463 SOU 199252

20.2.4 Analys av förändringarna

De tendenser till ett ökat avgiñzuttag för sociala tjänster och sjukvårdstjänster har visat sig under de senaste åren som kommer sannolikt att fortgå. Detta följer av dels ett Ökat kommuner och landsting till följd demoresurstryck på av förändringar med fler mycket gamla och fler grafiska personer barn i förskole- och skolåldrarna, dels politiken med ett kommunalt skattestopp och den allmänna inriktningen att minska skattekvoten. För handikapputredningen är det väsentligt att markera att höjda avgifter för viktiga tjänster till personer med omfattande funktionshinder inte är förenligt med målen om delaktighet och jämlikhet. Funktionshinder är i sig ett tillräckligt problem och skall inte därutöver innebära att enskilda försätts i ekonomiskt trångmål medför en lägre standard än den som som gäller för andra. Vi återkommer till detta i det avslutande avsnittet.

20.3 Närstående utredningar som arbetar med avgiftsfrågor och kostnadsersättningar

20.3.1 KBT-utredningens betänkande

har avgivit sitt betänkande, Bostadsstöd till KBT-utredningen pensionärer SOU 199221 i mars 1992. KBT-utredningen föreslår att staten tar över kostnadsansvaret från kommunerna för bostadsbidrag till pensionärer. Som huvudalternativ inom angivna kostnadsramar föreslår utredningen att följande regler skall gälla. En nedre kostnadsgräns självrisk på 300 kr och en övre kostnadsgräns på 4 500 kr samt en ersättningsnivâ för kostnader mellan 300 och 4 500 kr med 95%. Från den framräknade inkomsten dras för varje pensionär ett allmänt fribelopp 3 000 kr samt ett fribelopp som om motsvarar hel folkpension och helt pensionstillskott. Det senafribeloppet blir vid re

464 Avgifter SOU 199252

förtidspension för ogift 2 basbelopp förtidspension för gift 1,825 basbelopp övrig pension för ogift 1,5 basbelopp övrig pension för gift 1,325 basbelopp

Återstående inkomst reducerar

bostadsbidraget med 35% av den del av årsinkomsten uppgår till 0,5 basbelopp, 40% som av den del årsinkomsten av som överstiger 0,5 men inte 1,5 basbelopp samt 45% av den del av årsinkomsten överstiger som 1,5 basbelopp. Det innebär att vid bruttoinkomst på omkring 170 000 kr en för ensamstående utges inte bostadsbidrag vid någon hyresnivå upp till 4 500 kr månad. per I KBT-utredningens alternativa modell till bostadsbidrag föreslås att den nedre kostnadsgränsen självrisken blir 200 kr och ersättningsnivån 100% för bostadskostnader mellan 200 kr och 4 500 kr månad. per I systemet med bostadsbidrag till pensionärer föreslår utredningen att det skall införas en bestämmelse om att de av regeringen bestämda högsta beloppen för bidrag får överskridas om den bidragsberättigade är funktionshindrad och på grund av detta är beroende av en större eller andra skäl av dyrare bostad. Systemet med kommunala bostadsbidrag till handikappade KBH avlöses utredningens förslag till den del genom systemet omfattar pensionärer. Regeringen bör, enligt utredningen, vid pågående översyn bostadsbidrag till barnfamiljer av mil. pröva förutsättningarna för att i det nya stödsystemet även inrymma den kategori utan att ha pension personer som för närvarande tillhör KBH-kretsen.

Ädelavgiftsutredningens

20.3.2 betänkande

Ädelavgiftsutredningen har nyligen avgivit sitt betänkande,

Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre och handikappomsorgen SOU 199250. I utredningen att avgiftssystemen för service, anges omvårdnad och vård skiljer sig starkt åt mellan olika boendeformer inom äldre- och handikappomsorgen. Skillnaderna är särskilt markanta vid jämförelse mellan boende och omvården nad i ålderdomshem och i sjukhem. Förutom att skillnaderna i system och i nivåer på avgifter leder till orättvis situation en ger de upphov till styrningseñekter. ogynnsamma

SOU 199252 Avgifter 465

För att åstadkomma önskad neutralitet och för att nå en större rättvisa vid avgiftssättning föreslår utredningen att väsentliga olikheter och hinder i nuvarande avgiftssystem tas bort och att staten begränsar uttaget av avgifter för service, omvårdnad och vård införande ett kommunalt höggenom av kostnadsskydd. Syftet med ett sådant skydd är att garantera den enskilde ett skäligt utrymme för bostadskostnader och andra levnadsomkostnader. Skyddet utformas så att den enskilde innan avgifter för service, omvårdnad och vård betalas tillförsäkras dels en grundgaranti för normala levnadsomkostnader, dels ett förbehåll för nettoinkomster som överstiger grundgarantibeloppet. Avsikten med ett förbehåll utöver grundgarantin är i första hand att den enskilde skall ha egna medel för betalning av boendekostnader. Vid låga inkomster förutsätts att förbehållet belopp kompletteras med bostadsbidrag. För sina beräkningar utgår utredningen från KBT-utredningens huvudförslag till bostadsstöd. Grtmdgarantin utgör 125% basbeloppet för ensamståenav de och 221% av basbeloppet för samboende. Förbehållet belopp för såväl ensamstående samboende är 70% av nettoinsom komster överstigande grundgarantibeloppet. Skillnaden mellan den enskildes nettoinkomster och grundgaranti tillsammans med förbehållsbelopp skall utgöra komavgiftstak för service, omvårdnad och vård. Kommumunens maximala avgiftsuttag blir därmed 30% nettoinkomsnens av ter överstiger nivån för grundgarantin. som Kommunen bestämmer själv avgiftssystem och avgiftsnivåinom för det kommunala högkostnadsskyddet. Aver ramen gifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader. Alla boendeformer görs likvärdiga i fråga om det kommunala högkostnadsskyddet. Enskilda bor i sjukhem får betala som avgifter för service, omvårdnad och vård på samma sätt som i andra särskilda och ordinära boendeformer. De får även betala för mat och boende samt för tjänster ges annan än som av en kommunen. Även för betalar helinackorderingsavpersoner som nu en gift på ålderdomshem sker den förändringen att avgifter för vården separeras från betalning för mat, boende och övriga utgifter. Effekterna för enskilda utredningens förslag är att persoav

466 Avgifter s0U 199252

ner som bor i ålderdomshem i allmänhet får lägre kostnader medan de bor på sjukhem får ökade kostnader. För insom satser i ordinärt boende sker utjämning skillnader i en av avgiftsuttag mellan kommuner. De omfördelningar kostnader och intäkter följer av som av utredningens förslag innebär inte något realt sett ökat resurstryck för stat, landsting och kommuner förutom nya statliga kostnader för bostadsbidrag beräknas till 300 mkr år. som per För tre grupper har utredningen inte kunnat bedöma effekterna det föreslagna systemet. Den är av ena gruppen ensamstående under 65 år inte har förtidspension och personer som som därmed inte kan få ett pensionsanknutet bostadsstöd. Utredningen pekar på problemen för denna grupp och anger liksom KBT-utredningen att frågan ett bättre bostads- - om stöd för än det aktuella bör behandlas i ett annat gruppen sammanhang. Den andra gruppen är föräldrar med barn har funksom tionshinder och behov av service, omvårdnad och vård. Den tredje gruppen är förtidspensionärer med bam. Den service och omvårdnad som familjer med funktionshindrade barn i första hand erhåller är ledsagning, avlösning och praktisk hjälp i hemmet. Vissa kommuner tillämpar barnomsorgsavgift för dessa insatser medan andra tillämpar hemtjänstavgilt.

20.3.3 Merkostnadsutredningens arbete

Merkostnadsutredningen dir. 199034 skall lämna förslag till förändringar i förmånssystemet inom socialförsäkringen som behövs för att uppnå bättre rättvisa mellan olika grupper av försäkrade har betydande kostnader för läkemedel, försom brukningsartiklar, vård och behandling samt till annan resor följd av sjukdom eller handikapp. I övervägandena skall utredningen ta sikte på i första hand systemet med läkemedelsförmåner, där bl.a. möjligheterna bör prövas att utvidga prisnedsättningen läkemedel till av vissa produkter som den enskilde i dag får stå för kostnaderna samt ett slopande av åldersgränsen 16 år för prisnedsättning av speciallivsmedel vid vissa sjukdomar, införande ytterligare nivå inom handikappersättningav en under den lägsta nivån 36% basbeloppet, en nu av införande ett särskilt högkostnadsskydd för sjukresor. av

SOU 199252 Avgifter 467

I tilläggsdirektiv dir. 19915 anges att kommittén skall utarbeta lämpliga åtgärder kompensation för att det avgiftssom fria året vid sjukhusvård för pensionärer med hel förtidspension har avskaffats fr.o.m. den 1 juli 1991. Merkostnadsutredningens sekretariat uppger att frågan om lägre nivå inom handikappersättningen 18% av basbeen loppet eller drygt 6 000 krår har belysts från flera utgångs- punkter. En modell grundad på bedömning både hjälpbeen av hov och merkostnader har diskuterats har ansetts mindre men lämplig. Även modell med särskild schabloniserad s.k. en en merkostnadsersättning avsedd for försäkrade med diagnoser finns förtecknade, har visat sig problematisk. Sekretariasom tet har efter genomgång av en mångfald skilda diagnosgrupfunnit att endast en grupp ñnns diabetiker som har per - merkostnader vilka, tillsammans med kostnader som täcks av högkostnadsskyddet 1 500 kr for läkarvård och läkemedel och ett diskuterat högkostnadsskydd for sjukresor på 900 kr, når till sammanlagd merkostnad på 18% av basbeloppet. upp en Att införa en förmån i form av en merkostnadsersättning ny till enbart en grupp har inte ansetts vara en framkomlig väg. I det fortsatta arbetet skall sekretariatet inrikta sig på att formulera modell for merkostnadsersättning som utgör en en 18% basbeloppet och där ersättningen inte bygger på en av schablonisering utan på en individuell prövning på samma sätt gäller för handikappersättningssystemet i övrigt. som Merkostnader grunda rätt till denna merkostsom avses nadsersättning är bl.a. avgifter for service, omvårdnad och vård inom kommunernas ansvarsområde. Inriktningen i sekretariatets arbete är att avgifter till nivån för det av upp ädelavgiftsutredningen föreslagna kommunala högkostnadsskyddet skall godkärmas merkostnader. som Merkostnadsutredningen kommer enligt uppgift att avge sitt betänkande under hösten 1992.

20.4 Sätt att påverka avgiftsskillnader och

kostnader for den enskilde

I huvudbetänkandet redovisade vi ansats med syfte att en både minska skillnaderna i avgiftsuttag kommunerna emel-

468 Avgifter SOU 199252

lan och minska den enskildes utlägg for merkostnader. Inriktningen grupperades i fyra punkter. Direkta åtgärder for att minska skillnaderna i avgifter avgiñzstak genom lagstiftning eller frivilliga överenskommelser. Högkostnadsskydd son1 täcker en och samma huvudmans samtliga sektorer genom samordning av avgiftsuttaget for olika former av kommunal konsumtion, t.ex. barnomsorg och hemtjänst. Integration av högkostnadsskydd mellan huvudmän genom samordning av avgiftsuttaget for olika former av kommunal och landstingskommunal konsumtion, t.ex. barnomsorg, hemtjänst och sjukvård. Inkomstförstärkning till funktionshindrade för merkostnader genom olika former av kostnadsersättningar och möjligheten att via handikappersättning täcka olika former av avgifter Både i fråga direkta åtgärder för att minska avgifcsskillom nader samt högkostnadsskydd tog vi i första hand fasta på möjligheten att genom statsbidragsvillkor få till stånd ändringar. Sålunda anförde vi med utgångspunkt från riksrevisionsverkets rapport Dnr 1988219 att villkor riktade mot avgiftsñnansieringsgraden skulle kunna minska skillnaderna i avgiftsuttag. Vidare menade vi att konstruktion med en avgiftstak kunde utgöra en alternativ modell. Formen for högkostnadsskydd ansåg vi kunde dels vara skydd inom varje sektor for sig hos en och samma huvudman, dels ett integrerat skydd mellan dessa sektorer samt slutligen ett integrerat skydd mellan huvudmännen. Högkostnadsskydd skulle etableras som ett av villkoren för statsbidrag där bidragen fastställdes i förhandlingar. Som modell for förhandlingar hänvisade vi till uppgörelser mellan staten och landstingsforbundet om bidragsbelopp till landstingen fr.o.m. år 1991. Med ett integrerat högkostnadsskydd mellan huvdmännen skulle den fördelen vinnas for den enskildes räkning att avgiften kunde maximeras och bli lika för alla oberoende av vars och ens högst individuella konsumtion av tjänster och varor. Som framgår av redovisningen i det föregående avsnittet behandlas flera av handikapputredningens problemställningi närstående utredningar. Det gäller t.ex. ädelavgiftsutredar

SOU 199252 Avgifter 469

l för ningens förslag om direkta åtgärder genom avgiftstak att minska skillnaderna i kommunernas uttag avgifter samt av högkostnadsskydd för den service, omvårdnad och vård som ges av kommunerna. Det gäller även merkostnadsutredninginriktning att formulera modell för merkostnadserens en en sättning utgör 18% basbeloppet och därmed komsom av som pletterar det system för kostnadsersättning till enskilda som handikappersättningen utgör. Frågan om ett integrerat högkostnadsskydd mellan kommuner och landsting har diskuterats även av ädelavgiftsutredningen. Utredningen har vid utformningen av det kommunala högkostnadsskyddet tagit hänsyn till de kostnader den som enskilde kan ha för tjänster läkarvård, läkemedel m.m. - ges annan och omfattas av det nuvarande som av en som högkostnadsskyddet för öppen vård, men har i övrigt avfört tanken på en fullständig integration. Istället har utredningen inriktat sig på att skapa integrerad helhet den kommuen av nala socialtjänsten och hälso- och sjukvården under ett och samma högkostnadsskydd. Till följd av att avgifcs- och ersättningsfrågor är föremål för översyn genom andra utredningar finner handikapputredningen inte det lämpligt att framlägga förslag i fråga egna om avgifter. Vi vill dock redovisa vissa observandum bör som beaktas i såväl beredningsarbetet av de närstående utredningarna som i frågan om uppföljning av eventuella beslut till följd av utredningarna. T.ex. omfattas inte färdtjänst det förslag till ett kommuav nalt högkostnadsskydd som har framlagts av ädelavgiñzsutredningen. Utredningen hänvisar till att färdtjänst inte ligger inom för utredningens direktiv och att handikapputredramen ningen har lagt förslag avgiñasnivåer för färdtjänsten. Den om enskilde förutsätts klara kostnader för sitt resebehov inom ramen för ett visst grundgarantibelopp och eventuella medel blir över efter att bostadskostnader har betalats. som Från vår sida vill vi framhålla att resekostnader i vissa fall kan uppgå till relativt höga belopp. Det gäller i allmänhet för aktiva och i synnerhet dessa betalar de yngre personer om avgifter som för närvarande tas ut av den enskilde för färdtjänst. Eventuella avgifter för tekniska hjälpmedel omfattas inte heller ädelavgiftsutredningens förslag. Utredningen har av

470 Avgifter SOU 199252

funnit att det är svårt att föra in dessa under det kommunala högkostnadsskyddet, bl.a. för att ansvaret är uppdelat mellan kommuner och landsting och att ansvarsforhållandena skiftar på den lokala nivån. Tekniska hjälpmedel är sett från vår utgångspunkt sådana varor med ett riktat innehåll som inte andra medborgare behöver och därför bör utlämnas utan kostnad för den som enskilde.

Ädelavgiftsutredningens föreslagna kommunala högkost-

nadsskydd är inte integrerat med högkostnadskyddet för öppenvård. Det kommunala skyddet är därtill inkomstrelaterat medan öppenvårdsskyddet är enhetligt. Vår tanke med ett integrerat högkostnadsskydd mellan huvudmän att detta skulle sätta ett fast gräns för avgifter var oberoende av den enskildes ekonomiska situation. Om ett inkomstrelaterat kommunalt högkostnadsskydd införs måste därför, enligt vår mening, skälig hänsyn tas till yngre funktionshindrade personers behov av medel för de levnadskostnader som följer av ett aktivt liv. Det kan t.ex. gälla kostnader i samband med socialt umgänge, nöjen, hobbies och resor. Framräknade avgifter i olika inkomstlägen enligt ädelavgiftsutredningens förslag bör därför inte gälla yngre funktionshindrade En lösning är att högst viss procentsats, t.ex. 50% personer. en eller mindre, av en framräknad nivå skall tas ut i avgift.

Ädelavgiftsutredningen utgår för sina beräkningar från si-

tuationen för ensamstående och samboende har personer men inte behandlat frågan hushåll med barn. Även detta bör om beaktas i beredningen av utredningens förslag.

20.5 Förslag

Vi har för

ovan redoort den ekonomiska situationen för svårt

funktionshindrade och för närstående utredningar personer som arbetar med avgiftsfrågor och kostnadsersättningar. KBTutredningen och ädelavgiftsutredningen är klara med sina betänkanden medan merkostnadsutredningen förväntas slutföra sitt uppdrag under hösten 1992. Med den situationen som grund menar vi att det inte är lämpligt att lägga något konkret förslag om avgifter för vår del. Vi anser dock att regeringvid beredningen nämnda tre betänkanden skall beakta en av

SOU 199252 Avgifter 471

i de synpunkter som vi redovisar och i övrigt söka finna former för att geografiska eller befolkningsmässiga ojämnheter i avgiftsuttaget undanröjs. Synsättet att funktionshindrade inte skall betala extra för sitt servicebehov jämfört med andra skall därvid vara en utgångspunkt. Stat, landsting och kommuner står under tryck att förändra verksamhets- och finansieringsformer vilket kan drabba funktionshindrade personer b1.a. genom högre avgifter eller otillräckliga kostnadsersättningar. Nya system för avgifter, högkostnadsskydd och kostnadsersättningar bör mot den bakgrunden utvärderas efter viss tid. Med tanke på funktionshindrade utsatthet förepersoners slår vi att utvärdering sker senast år 1996 i fråga en om avgifter för service, omvårdnad, vård, tekniska hjälpmedel och stöd för resande inom kommunernas och landstingens ansvarsområden samt läkemedelsförmåner och kostnadsersättningar inom statens ansvarsområde. Utöver uppdraget att utvärdera dessa frågor bör den utredning får uppdraget även besom döma förutsättningarna för och behovet av att införa ett högkostnadsskydd för kommunernas och landstingens tjänster till funktionshindrade som är integrerat mellan huvudmännen. Ett motiv till översyn år 1996 är att den utredningen en av föreslagna LSS-lagen avses gälla fullt ut från detta år

SOU 199252

21 Personalutveckling

Förslag Baskunskaper med inriktning på handikappfrågor och funktionshindrades villkor förbättras bl.a. genom uppföljning på kommunal och central nivå. Socialstyrelsen får tillsammans med de båda kommunförbunden ett särskilt uppdrag att inventera behovet av specialistinsatser inom habilitering och rehabilitering. En ny regionalt organiserad specialist- och vidareutbildning på högskolenivå införs. Utbildningen organisei de s.k. centra för handikappforskning. Centra tillras förs särskild administrativ-pedagogisk resurs. Fortbildning vid genomförande av handikapputredningens förslag anordnas brett.

21.1 Inledning

Utbildning i olika former utgör en viktig grund för en yrkesgrupps kompetens. Personalutbildning brukar indelas i grundutbildning, som ger behörigheten att vara verksam inom yrket; vidareutbildning som syftar till att ge nya kunskaper och förbereder för kvalificerade uppgifter samt fortbildning mera främst syftar till att hålla redan förvärvade yrkeskunsom skaper aktuella. Yrkeskompetens är emellertid något mer än bara kunskabl.a. också god förmåga att kunna utnyttja

per, en förvärvade

kunskaper i olika arbetsuppgifter. För att kunna utveckla denna förmåga behöver personal 06a tillgång till både handledning stöd från en person med högre kompetens inom det egna ämnesområdet och konsultation stöd från en person med kompetens inom ett annat ämnesområde.

474 Personalutveckling SOU 199252

Med personalutveckling vi här både utbildning och avser andra typer av kompetenshöjande insatser.

Ansvaret för grund- och vidareutbildning

Personal verksam inom samhällsorganisationer for stöd och service till med funktionshinder får sin grund- och personer eventuella vidareutbildning i den statliga eller den landstingskommunala högskolan, i folkhögskolan eller i gymnasiet. På högskolesidan står staten för utbildningen till traditionellt akademiska yrken läkare, psykolog, socionom, pedagog, ingenjör m.fl. medan landstingen bedriver ett antal yrkesinriktade linjer utexaminerar sjuksköterskor, laboratorieassom

sistenter, arbetsterapeuter, sjukgymnasterl, hörselvårdsassis-

tenter och arbetsledare inom äldre- och handikappomsorg samt socialpedagoger. De statliga utbildningsvägarna leder ofta fram till behörighet att fortsätta på forskarutbildning. I de landstingskommunala högskoleutbildningarna lägger man större vikt vid att utveckla praktisk yrkesfärdighet. Komen petenshöjande insatser som inleddes efter högskolereformen 1977 har dock medfört att även den teoretiska kunskapsnivån i dessa utbildningar successivt höjts. Nästa naturliga steg i denna utveckling består i utbyggnad forskaruten av bildning och den forskning börjat komma igång. av som nu Olika folkhögskolor har utbildningar för bl.a. teckenspråkstolkar och heminstruktörer för synskadade. Förbättringar av tolkutbildningar behandlades av handikapputredningen i SOU 199197. Den tidigare ytterst splittrade, och i stor utsträckning bristfälliga, utbildningssituationen for vårdbiträden, vårdare och undersköterskor ersätts nu genom gymnasiereformen av en enhetlig treårig utbildning med en god allmän grundkunskap handikapp. Det innebär att primärkommunerna på sikt om bör kunna få personal med tillräcklig utbildning for att kunna ta det utredningen föreslagna nya eller i vissa fall utökade av ansvaret bl.a. for sysselsättning, bostäder med särskild service och personlig assistans. Nu krävs dock omfattande insatser for fortbildning av redan anställd personal. Den har ofta betydligt sämre utbildningsbakgrund och saknar i vissa fall grundläg-

1 I Stockholm är utbildningen sjukgymnaster förlagd till Karolinska av institutet.

SOU 199252 Personalutveckling 475

gande utbildning för sina arbetsuppgifter För närvarande kan primärkommunerna stimulera sådan fortbildning genom de statligt finansierade s.k. utbildningsvikariaten. Läget på arbetsmarknaden bidrar också till att utbildningskraven på nyanställd personal kan hållas höga.

Problembeskrivning

21.2.1 Den aktuella situtionen

Rekrytering

I takt med de generella förändringar den svenska arbetssom marknaden genomgått under 1991 och -92, har också rekryteringsläget förändrats från att det tidigare rått en allvarlig bristsituation i många yrken sjukgymnaster, logopeder, arbetsterapeuter, hörselvårdsassistenter, psykologer m.fl. till en relativ jämvikt och i dag t.0.m. ett överskott viss personal. I av viss mån återspeglar detta kompetenshöjning bl.a. inom en habilitering, beroende t.ex. på att ett stort antal tjänster besatts med utbildad, ordinarie personal. Samtidigt är det dock uppenbart att det fortfarande finns allvarliga brister. I remiss-

varen med anledning handikapputredningens olika betän-

av kanden har både handikapporganisationerna och huvudmännen påpekat att det fortfarande saknas specialistpersonal. Många landsting har köer till syn- och hörcentraler, behoven av sjukgymnastik och arbetsterapibehandling tillgodoses inte alls i full utsträckning och logopeder saknas i behandlingen bl.a. av personer med förvärvade hjärnskador och barn med av utvecklingsstörning, språk-, tal- eller hörselskador. På motsvarande sätt finns det behov ytterligare personal från av omvårdnadslinjen för att täcka behovet av personal vid dagcenter och gruppbostäder för med psykisk utveckpersoner lingsstörning eller andra omfattande funktionshinder. Mycket talar således för att det faktum att det inte längre finns någon personalbrist, inte betyder att personalsituationen är god inom stöd och service för funktionshindrade.

476 Personalutveckling SOU 199252

Särskilt framträdande brister i

grundutbildningarna

Vid inventering år 1989 Centrum for handikappforskning i en Uppsala högskoleutbildning med relevans för stöd och av service till funktionshindrade, visade det sig att det genomgående fanns brister i undervisning om funktionshinder och handikapp. Det gällde såväl på de yrkesinriktade linjerna for läkare, psykologer, socionomer m.fl. som i det övriga, ämnesinriktade kursutbudet. Situationen är i dag i stort sett oförändrad. Det innebär att viktiga yrkesgrupper som rehabiliteringsläkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, kuratorer mil. inte får tillräcklig kunskap om handikappaspekter i sina utbildningar. Behov av förbättrad utbildning på detta område har också påtalats av såväl verksamhetshuvudmännen som handikapporganisationerna. Alla berörda yrkesgrupper borde ha en grundläggande kunskap handikapp och villkoren för människor med om om funktionshinder. Detta behov måste anses betydligt förstärkt genom handikapputredningens förslag om generella åtgärder for att öka tillgängligheten i vid mening. Ett speciellt problem uppmärksammats under utredsom ningsarbetet är att samhällets resurser i dag är bristfälliga när det gäller att kunna erbjuda psykoterapi till personer med omfattande funktionshinder. Verksamma psykoterapeuter saknar ofta kunskaper funktionshinder och innebörden om av handikapp. Det gäller både vid funktionsnedsättningar som uppkommit i barn- och ungdomsåren och funktionsforlust eller funktionsnedsättning till följd sjukdomskada i ålder av vuxen Inom den landstingskommunala högskolan finns flera linjer som förmedlar en relativt omfattande handikappkunskap, några med speciell inriktning mot stöd och service till personer med ett funktionshinder sociala omsorgslinjens inriktning mot psykiskt utvecklingsstörda och flerhandikappade och hörselvårdslinjen och några med en allmän handikappkunskap sociala omsorgslinjens inriktning I mot äldre och handikappade och rehabiliteringslinjen som utbildar arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Många vårdhögskolor har redan eller står nu i begrepp att slå samman sociala omsorgslinjens inriktning mot psykiskt utvecklingsstörda och flerhandikappade med inriktningen mot

SOU 199252 Personalutveckling 477

äldre och handikappade. Skälen är i huvudsak två. För det första efterfrågar primärkommunerna alltmera arbetsledare med kompetens både inom äldre- och handikappomsorg. För det andra har antalet sökande till inriktningen mot psykiskt l utvecklingsstörda och flerhandikappade länge varit så litet att linjen knappast kan drivas vidare som en särskild utbildning. En viktig orsak till det låga intresset för utbildningen har varit att landstingen inte heller hållit hårt på kravet att arbetsledarna inom omsorgsverksamheten skall ha högskoleutbildning. För att undvika att sammanslagningen leder till minskad kompetens hos personalen är det viktigt att inom utman bildningarna vidtar erforderliga åtgärder för att kunna behålla och utveckla de speciella kunskaperna med om personer

psykisk utvecklingsstörning och flerhandikapp. Det måste

även bevakas att hänsyn måste tas till att barn, ungdomar och

vuxna med funktionsnedsättningar har rätt att få sina service-

behov tillgodosedda på ett sätt deras ålder. som passar Ett annat angeläget behov, har som betydelse för vårdhögskolornas förutsättningar att bidra till hög kompetens inom en

verksamheten för funktionshindrade, är att forskningsankny-

ta utbildningarna. I första hand avses uppbyggnaden forsav karutbildning och forskning som kan ge grundutbildningarna ett värdefullt tillskott kunskap och bas för utveckav ny en lingsarbete och förnyelse i decentraliserade verksamheten På lång sikt kan detta bara lösas tillfredsställande att genom

utbildningarna får egen forskarutbildning. I ett övergångs-

skede kan det dock lämpligt att utveckla ett nära vara samarbete med den statliga högskolan och de institutioner som

bedriver handikapprelevant forskning. Mot denna

bakgrund vill vi understryka att det är mycket önskvärt att den nu arbetande utredningen den landstingskommunala högskoom lan bevakar dessa frågor och snabbt finner lösningar som undanröjer brister i högskolesystemet och i förutsättningarna att erbjuda kompetens inom vårt utredningsområde.

Brukarnahandikapporganisationema

Handikapporganisationerna har bl.a. i sina remissvar, med

anledning av handikapputredningens lägesrapport SOU

199019 påtalat brister i kompetensen hos personal inom soci-

478 Personalutveckling SOU 199252

altjänst och habiliterings- och rehabiliteringsverksamhet. Men också berörd personal t.ex. tjänstemän vid annan som och länsrätter behöver bättre utbildning. RSMH länsstyrelser hos många yrkesgrupper är särskilt skriver att kunskaperna avseende psykiska störningar och handikapp. bristfälliga Handikapputredningen behandlar i andra delar av detta flera olika utanför stöd- och servicebetänkande yrkesgrupper verksamhet behöver kunskaper om funktionshindrades som Ett planerar och verkvillkor. exempel är yrkesgrupper som inom bostads- och

ställer tillgänglighetsskapande åtgärder

miljöområdet. och handikapporganisationer har också i Enskilda personer olika sammanhang framfört att deras intresse av kompetensinte inskränker sig enbart till att personalen i höjande insatser

samhällets stöd- och serviceverksamheter måste få bättre kun-

från experter och servicepersonal är hur skaper. Insatser välutbildade och de må aldrig tillkompetenta än vara målet, tillförsäkra ñmkräckliga för att det övergripande att tionshindrade livsvillkor, skall uppnås. För att det skall goda bli krävs aktiv medverkan från den möjligt en person som insatserna. Det räcker följaktligen inte med skall dra nytta av att de professionellt verksamma har kunskap och kompetens, måste också finnas hos användaren och i många fall den den måste respekteras omgivningen. Inte anhöriga och av minst från ungdomar med funktionshinder har detta behov av framförts. Mot denna bakgrund har insatser för egen kunskap till kunskaper och kompetens både att bygga upp och ta vara med funktionshinder och hos handihos enskilda personer nyckelfunktion när det gäller att kapporganisationerna en handikapputredningens bärande principer förverkliga om

självbestämmande och inflytande.

I det här sammanhanget kan också hänvisa till den man undersökning bilaga till SOU 199019 som, på uppdrag av utfördes Centrum för handikapphandikapputredningen, av forskning i Uppsala. Den visar att ett hindren för brukarinav den långtgående professionalisering och det flytande utgörs av många yrkesgruppen Ett kunkunskapsöverläge som präglar behöver inte alltid bli ett hinder för brukarinskapsöverläge under förutsättning att relationen mellan den flytande, som och den får stöd präglas respekt och insikt om hur ger som av den enskilde själv får ta för nödvändigt det är att ansvar

SOU 199252 Personalutveckling 479

lösningar på problem som funktionshindret medfört. Denna respekt och insikt kan beskrivas ett speciellt

som förhållnings-

sätt eller en speciell kompetens hos personal. Brister i den utgör allvarliga hinder inte bara för att förverkliga målet om ökat brukarinilytande, utan också för att man verkligen skall kunna förmedla det stöd eller den service bl.a. i våra som avses förslag. Detta förhållningssätt till självbestämmande och inflytande behöver ges särskilt utrymme i alla utbildningar och i

handledningfortbildning.

21.2.3 Brister i

uppföljning och tillsyn

Det saknas i dag systematiska uppföljningar av hur väl kompetensen hos personal motsvarar och tillgodoser behov, när det gäller verksamheter för stöd, service och till männiomsorg skor med funktionshinder. Detta innebär vi i att stor utsträckning också saknar effektiva redskap för styrning insatserna av för utbildning och övrig personalutveckling. Därmed blir det svårt att upptäcka den nuvarande om inriktningen av dessa insatser borde ändras, exempelvis därför att de inte fyller avsedda mål eller bidrar till mänskligt eller ekonomiskt resursslöseri. En konsekvens är att annan underlag saknas för att påvisa värdet i och funktionen hos en lämplig personalkompetens, när det gäller att uppnå god kvalitet i stöd och service etc.

Socialstyrelsen, Skolverket, SIH mil. sakansvariga myndig-

heter bidrar visserligen sina genom uppföljningar och utvärderingar till kunskapen om personal- och kompetensförhållan-

den. Sammanställningarna

presenteras dock alltför oregelbundet för att det skall möjligt att vara göra jämförelse och att

urskilja utvecklingslinjer. Någon grund för en bedömning av

enskilda yrkesgruppers kunskap och kompetens ges knappast heller. Inte heller verksamhetshuvudmännen eller utbildningsinstitutionerna har genomfört några detaljerade och fortlöpande uppföljningar av kompetensen hos personalen inom samhällets stöd och serviceverksamheter.

480 Personalutveckling SOU 199252

21.3 Konsekvenser för personalutveckling av

handikapputredningens förslag

21.3.1 Behovet av nyrekrytering

Utredningens förslag kommer att ställa krav på kompletterande utbildning befintlig personal och viss nyrekrytering av av olika Det största behovet torde personal inom yrkesgrupper. i föreslås få ansvaret för uppkomma primärkommunerna som det stödet och servicen till med merparten av dagliga personer omfattande funktionshinder. Personalbehov kommer att uppkomma för den utbyggda servicen för personlig assistans, avlösning föräldratillsyn, och korttidsvistelse m.m. även om av kommunerna redan i dag har personal för och service inom ger områden. personal behövs t.ex. för det dessa Nytillskott av kommunala sysselsättningsansvaret och inrättanföreslagna de helt yrkesfunktion som kommunal arbetsanpassaav en ny re. Den föreslagna utbyggnaden habiliteringsresurserna for av och kommer, bl.a. att de kommer att barn ungdomar genom nu tas i ökat anspråk alla barn med omfattande funktionsav hinder, att kräva viss nyrekrytering inom alla de yrkesgrupper traditionellt räknats till experterna inom habiliteringen som forskolekonsulent, habiliteringsläkare, kuraarbetsterapeut, tor, lopoped, psykolog, sjukgymnast och de speciella funktioför fritids- och lekoteksverksamhet samt hjälpmedel. nerna Motsvarande rekryteringsbehov kan förväntas uppkomma habilitering och rehabilitering för vid utbyggnaden av vuxna. Särskilt kan nämnas behov ökade personalresurser inom av rehabiliteringsmedicin inkluderande speciella träningsinsatför att möjliggöra eget boende och arbete, logopedinsatser ser

for hjärnskadade, psykologiskt-pedagogiskt-sociala insatser på

stöd inom hörselvârden liksyncentralerna och psykosocialt det behovet teckenspråkstolkar behandlas i som stora av som ett särskilt delbetänkande SOU 199197.

21.3.2 Behovet ökad kompetens

av

de grundläggande principerna for För att av oss fastlagda samhällets stöd och service till med funktionshinder personer verkligen skall få genomslag krävs, förutom organisatoriska

SOU 199252 Personalutveckling 481

förändringar och förändrade arbetssätt, speciella fortbildningsaktiviteter. Olika former av samverkan med personer som har egen erfarenhet funktionsnedsättningar är därvid av ett naturligt inslag i fortbildningen och utgör en viktig grund för att respektera brukarinflytandet.

Personal inom landstingens habilitering och rehabilitering

Huvudskälet till vårt förslag inrättandet vissa kunom av skapscentra över landet för små och mindre kända handikappgrupper är behovet att stimulera kunskapsutvecklingen, av nya behandlingsmetoder m.m. för personer med mindre vanliga funktionshinder. Den kompetens som personalen vid dessa centra förväntas utveckla förutsätts till viss del kuxma växa fram forsknings- och utvecklingsarbete vid centra. För att ur det skall vara möjligt måste dock personalen ges tillräckliga resurser för uppföljningar, utvecklingsarbeten och forskning. En viktig källa till kompetensutveckling för personalen vid de regionala kunskapscentra blir också kontakter med andra specialister och forskare inom och utom landet. Här är det också angeläget att betona behovet att alla de specialiteter av som skall finnas företrädda vid centrum medicin, psykosocialt och pedagogiskt stöd, sjukgymnastik, arbetsterapi, logopedinsatser m.m. måste få utvecklingsmöjligheter. Det är viktigt att verksamheten inte leder till en specialisering enbart inom t.ex. de medicinska insatserna. Dessa centra bör bygga upp ett nät tvärvetenskapliga kontakter inom alla de områden av som berör stöd och service till den aktuella målgruppen. Här vill vi också uppmärksamma behovet kontaktvägar, t.ex. när av nya det gäller att samla och tillämpa kunnande om invandrare med funktionshinder. För att dessa kunskapscentra skall fungera det är tänkt som är det också angeläget att sjukvårdshuvudmännen bygger upp fungerande system för att kompetensen sedan kan föras ut via fortbildning, handledning och konsultation till all den personal i andra sammanhang möter med det aktuella som personer funktionshindret. En bevakning detta bör utgöra viktig av en del i Socialstyrelsens uppföljningsansvar avseende verksamheten vid kunskapscentra. Flera av remissinstanserna har pekat på att behovet av

L

482 Personalutveckling SOU 199252

kunskaps- och metodutveckling är stort även för andra handikappgrupper än de små och mindre kända. Det räcker inte med att befintlig kompetens bevaras. Inom de flesta specialiteter pågår utveckling måste understödjas och påskynen som das för att personer med omfattande funktionshinder skall få tillgång till kvalificerad utredning, diagnostik, funktionsbedömning, behandling, hjälpmedel, rådgivning m.fl. stödjande insatser. Även personal arbetar med stöd och service till som med de vanligare funktionshindren t.ex. psykisk personer som utvecklingsstörning och följder av CP-skador har således behov av någon form av regionala centra for kunskapsutveckling och kunskapsspridning. Tandläkare som behandlar personer med omfattande funktionshinder har vidare pekat på de speciella problem dessa patienter har och på behovet att utav veckla såväl profylax särskilda behandlingsmetoder. som Dessutom fordras generellt ökat utrymme for kunskap om dessa patienter och deras speciella situation i grundutbildningen tandläkare. av

Primärkommunens personal

Genom handikapputredningens förslag understryks primärkommunernas ansvar för dagligt stöd och service till alla permed omfattande funktionshinder. Dessa uppgifter har soner primärkommunerna i stor utsträckning haft även tidigare, med undantag for de särskilda omsorgerna enligt omsorgsla-

gen till personer med psykisk utvecklingsstörning. Det inne-

bär att många kommuner redan har erfarenhet sådana av insatser och personal med stora kunskaper funktionshinom der och handikapp. I olika sammanhang har primärkommunerna emellertid också pekat på sina behov bättre utbildning för personalen av och av ökade resurser för handledning och konsultation. Inte minst har påtalat sådana behov i anslutning till ett man genomförande av handikapputredningens förslag om övertagande för stöd och service till psykiskt utvecklingsav ansvar störda och ökade insatser avseende bostäder med service, om sysselsättning, personlig assistans m.m. till alla kommuninvånare med funktionshinder En individuellt anpassad boendeservice kräver, för att tillgodose behoven hos med olika typer funktionsnedpersoner av

SOUT199252 Personalutveckling 483

sättningar, goda kunskaper såväl hos den personal som direkt skall service hos dem skall besluta hur tillge som som om gängliga resurser skall fördelas efter servicebehov och organisera verksamheten. Konkret innebär detta att vårdbiträden, arbetsledare och verksamhetsansvariga inom hemtjänsten i många fall behöver komplettera sina kunskaper. Även socialtjänstens individ- och familjeinriktade insatser kan förväntas tas i anspråk i högre grad av funktionshindrade, vilket kommer att ställa ökade kompetenskrav också på socialsekreterare och ansvariga för denna verksamhet. Förutom socialtjänstens personal kommer också personal exempelvis inom fritidsverksamhet och skola att beröras och har behov vidare- och av fortbildning. För att utredningens ambition skall kunna förverkligas krävs överhuvudtaget en ökad medvetenhet och kunskap inom alla förvaltningar och nämnder och på alla nivåer i kommunen. I det här sammanhanget vill vi uppmärksamma att en tidigare lång erfarenhet av hemtjänst inte alltid erbjuder en självklart lämplig kunskapsgrund för arbete med personer som har ett funktionshinder. Detta gäller i synnerhet den tidigare om erfarenheten främst rört äldre och verksamheten rör barn nu och ungdomar med funktionshinder. Det kommer därför att finnas ett speciellt behov av fortbildningsinsatser och handledning till hemtjänstpersonal. I annat fall riskerar expansionen av äldreomsorgen och de stora krav som genomförandet av ÄDEL-reformen ställer, att få alltför dominerande roll i en Verksamhetsmål och arbetssätt. För vissa primärkommunala yrkesgrupper medför utredningens förslag behov också omfattande vidareutav mera bildning och på sikt behov av ökat utrymme for handikappkunskap i grundutbildningen. Här kan man jämföra med det behov av vidareutbildning och handledning som t.ex. konstaterades hos personal inom ledningen av den kommunala barnomsorgen oftast barnomsorgsassistenter i samband med att primärkommunerna övertog ansvar för sådan verksamhet för barn med funktionshinder. I samband med huvudmannaskapsförändringen av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda i Jämtland visade sig, på motsvarande sätt, behovet vara stort bland chefer och mellanchefer i socialtjänsten ofta socionomer eller personer med examen från vårdhögskolans inriktning mot äldre och handikappade att vidareutbilda sig i

484 Personalutveckling SOU 199252

frågor som rörde lagar och lagtillämpning inom handikappområdet. Primärkommunernas ökade ansvar kan också förväntas ställa krav på vissa yrkesfunktioner med helt eller delvis nya nya utbildningar. Ett sådant exempel utgör de föreslagna kommunala arbetsanpassama med uppgifter inom för den ramen kommunala sysselsättningsgarantin. För att kunna fungera så som avsetts, och för att kunna etablera samverkan med bl.a. arbetsförmedlingen, måste de ha en bred samhällsorientering med ingående kunskaper om lagar och förordningar på arbetsmarknaden. Dessutom behöver de god kompetens i socialt en arbete inte minst på individnivå. Vid huvudmannaskapsförändringen är det generellt viktigt att ta tillvara kunnande och kompetens hos den personal som nu är anställd av landstingen genom att de, om möjligt, erbjuds anställningar inom primärkommunerna. När det gäller bostadsplaneringen och bostadsproduktionen blir det Viktigt att den i framtiden mera än tidigare inriktas på behov hos personer med funktionshinder och att detta beaktas i utbildningen bl.a. arkitekter. Vi förutsätter att huvudav mannen och respektive sakmyndigheter noga följer de behov kan uppkomma förändrade eller yrkesutbildningsom av nya ar och aktualiserar sådana behov hos lämpliga utbildningsinstitutioner.

21.3.3 Ökande behov samordning de

av av

kompetensfrämjande insatserna

Det kompetensproblem uppmärksammats mest i anslutsom ning till handikapputredningens förslag har att göra med decentraliseringen och den kunskapsuttunning som man befarar skall bli följden av att personalen kommer att arbeta i små enheter. Farhågor har väckts både att ett litet befolkningsom underlag ger små resurser och om att små enheter innebär att det bara blir ett fåtal verksamma inom varje stöd- och personer servicefunktion. Oron förknippas i stor utsträckning med primärkommunalt ansvarsövertagande av verksamheter för boende och sysselsättning för utvecklingsstörda mil. också med de möjligmen heter utredningen anvisar för att habiliteringsresurser som

SOU 199252 Personalutveckling 485

skall kurma övertas primärkommunen. Sannolikheten för av ett sådant vidgat ansvarsövertagande har bedömts stor mot bakgrund av att primärkommunerna kan förväntas behöva en nära tillgång också till habiliteringsexperter för att klara övriga stöd- och serviceinsatser. Erfarenheterna från Jämtland och Halland av kommunaliseringen av omsorgsverksamhet visar att de organisatoriska lösningarna blir olika. På vissa håll, exempelvis i Halmstad, har valt att hålla all handikappomsorg i man samman en primärkommunal enhet dit även tidigare kommunal verksamhet som avlösningsservice överförts. Där bedömer denna man samordning som nödvändig för att trygga en god kompetens hos personalen och god I andra kommuner har t.ex. en omsorg. dagcenter organiserats som självständiga enheter under socialtjänsten medan bostads- och serviceñågor handhas inom äldreomsorgen. I åter andra kommuner har annan uppdelning med omfattande verksamhetsintegration ägt en mera rum. Det är dock vanligt att valt att hålla habiliteman samman ringsteamen vare sig de betjänar flera små kommuner, en kommun eller bara en kommundel. Lösningar där personal arbetar med stöd och service till som funktionshindrade organisatoriskt hålls samman innebär sannolikt bättre naturliga förutsättningar för bevarande och utveckling av kunskaper om handikapp och funktionshinder. Samtidigt leder detta till ett visst avstånd mellan denna speciella personal och den övriga kommunala personal komsom mer i kontakt med med funktionshinder och personer som därför också behöver få del den samlade kompetensen. av Härtill kommer att det kan svårt att få med experter i vara utvecklingen exempelvis av hemtjänstverksamheten om de tillhör andra enheter i organsationen. Kort sagt kan lösningen att samla stöd och service för med funktionshinder personer innebära fördelar för kompetensen i den egna gruppen men nackdelar för andra verksamhetsenheter. Det är därför rimligt att anta att ett genomförande av handikapputredningens förslag kommer att ta sig uttryck i en rad olika organisatoriska modeller för det decentraliserade primårkommunala stödet och servicen till funktionshindrade. Mot den bakgrunden är det rimligt att också anta att reformen kan komma att medföra vissa behov, när det gäller kompetensoch kunskapsutveckling i syimerhet hos kommunbaserad ha-

486 Personalutveckling SOU 199252

biliteringspersonal. Att exempelvis anställas nyutbildad soIn habiliteringskurator eller psykolog i en liten kommun, utan vardagliga kontakter med kolleger med samma uppgifter, kan medföra stora svårigheter att bygga upp den nödvändiga yrkeskompetensen och att tillgodose barns, ungdomars och vuxbehov särskilda insatser. nas av Vi menar att det i första hand är två typer av insatser som är nödvändiga för att trygga personalkompetensen i dessa fall. För det första är det viktigt att erforderliga yrkesgruppsträffar fortgår vid en decentralisering i syfte att möjliggöra fortsatt erfarenhetsutbyte, kompetens- och metodutveckling samt viss fortbildning. I Jämtland har kommunernas länsgemensam förbund fått viktig sammanhållande roll och den erfarenhet en länsförbunden har fortbildning utgör värdefull resurs i av en samverkan inom yrkesgrupperna. För det andra krävs förstärkt baskunskap funktionsen om hinder och handikapp i utbildningarna såväl i de yrken som ingår i habiliteringsverksamheterna arbetsterapeut, fritidsledare, förskolekonsulent, hjälmedelsutprovare, kuratorsocialsekreterare, psykolog, sjukgymnast, som i primärkommunala yrkesfunktioner där det finns behov särskilda kunav skaper om personer med funktionshinder och deras villkor arbets- och verksamhetsledare inom sysselsättning och bostadsservice för funktionshindrade m.fl.. Den sammanslagning som nämnts sociala omsorgslinjens utbildningar mot av äldre och handikappade med utbildningen mot psykiskt utvecklingsstörda och flerhandikappade och som med stor sannolikhet underlättar en smidig samordning av de olika kommunala verksamheterna, kommer i detta avseende olyckligt och understryker behovet något slags förstärkning utbildav av ningen också hos dessa yrkeskategorier. Sammanfattningsvis kan sägas att de omfattande förändringar som utredningen föreslår ställer särskilt höga krav på ingående verksamhetsuppföljningar och successiva justeringar kraven på personalens kompetens. Sådana uppföljningsinav satser behövs både på lokal och nationell nivå.

SOU 199252 Personalutveckling 487

21.4 Diskussion

21.4.1 IKrå olika behov

av personalutveckling tillgodoses på delvis olika sätt

Det ena är behovet av utökade och fördjupade kunskaper om skador, funktionshinder och handikapp. Detta är vad de flesta vanligen associerar med personalutbildning med handikappinriktning. Ett annat behov tycks dölja sig bakom önskemål om personalutvecklande åtgärder; där syftet främst är att skapa en ny attityd präglad av större lyhördhet för brukarnas önskemål. Sådana attityder kan visserligen påverkas att genom personalen får nya kunskaper om levnadsvillkoren för med personer funktionshinder. Här handlar det dock också om någonting mer, om sättet att förhålla sig till människor tar emot det som stöd och den service förmedlar. Sådana förhållningssätt man styrs delvis kunskap och personliga erfarenheter. Vårt sätt av att förhålla till andra människor, det gäller både privat och oss när vi uppträder i yrkesroll, påverkas också rådande en av föreställningar, ideal och normer i den miljö där vi befinner

oss. Forskning har exempelvis klarort att personer inom en

yrkesverksamhet ofta tar till sig de ideal som präglar deras verksamhet och behandlar sina klienter i enlighet med det. I viss utsträckning krävs det olikartade tillvägagångssätt, för att tillgodose dessa två behov personalutveckling. Kunav skaper utvecklar man i första hand i grund- och vidareutbildningar och genom en lång erfarenhet inom yrket. Den som har många kolleger arbetar med likartade uppgifter, och som som har möjlighet att utbyta erfarenheter med andra, kommer också att bygga denna erfarenhetsbaserade kunskap upp mycket fortare än de som inte har sådana möjligheter. Att främja personalutveckling, i betydelsen kunskapsutveckling, innebär således dels att verka för god undervisning en om handikapp i relevanta utbildningar, dels att trygga goda förutsättningar för uppbyggnaden av den erfarenhetsbaserade kunskapen. Attitydförändringar hos personalen som förmedlar stöd och service till funktionshindrade kan i viss mån uppnås genom i utbildning, handledning och konsultation men måste kompletteras också med andra typer av insatser. Handikapporga-

488 Personalutveckling SOU 199252

nisationemas medverkan är väsentlig, t.ex. organisationernas opinionsbildande arbete. Betydelse har också inrättandet av en handikappombudsman med uppgift att följa upp när personer med funktionshinder t.ex. särbehandlas. Handikappombudsmannens upplysande verksamhet och den publicitet som hans granskning förmodas kan återverka på inställningen ge till funktionshindrade inom olika områden.

21.5 Förslag

21.5.1 Förbättrade redskap för personalutveckling

För att möta de tydliga krav som handikapputredningen ställer på uppföljning och successiv justering av kraven på kompetens hos personalen inom stöd och service till funktionshindrade, har vi föreslagit insatser kan bidra till ett gott planesom ringsunderlag för framtida åtgärder. Hit hör det föreslagna ökade ansvaret hos socialtjänsten för uppsökande verksamhet genom tillägget till socialtjänstlagen. Förslaget till LSS anger också speciellt på detta område. För att behovet av ansvar personalutveckling skall kunna tillgodoses hos primärkommupersonal krävs på många håll regionalt samarbete. nernas Kommunförbundets länsorganisation kan här spela viktig en roll när det gäller att kanalisera och samordna behov för såväl små som stora kommuner

21.5.2 Förbättrade handikappkunskaper i grundutbildningama

För att avhjälpa de brister, som präglar i stort sett alla utbildningar inom den statliga högskolan, när det gäller baskunskaper med inriktning mot handikapp, och för att möta de speciella krav som decentraliseringen sannolikt kommer att ställa på god grundläggande kompetens, är det angeläget en att förbättra grundutbildningen till alla yrkesgrupper som kommer i kontakt med med omfattande funktionspersoner hinder arbetsterapeut, jurist, logoped, läkare, lärare, psykolog, sjukgymnast, socionom, tekniker, tandläkare m.fl. kompletteras. Vid tilldelning av medel för dessa utbildningar bör j utbildningsdepartementet särskilt följa att sådana komupp

SOU 199252 Personalutveckling 489

pletteringar genomförs. I Socialstyrelsens uppföljningsansvar bör vidare ingå att speciellt följa att de nödvändiga justeupp ringar görs i utbildningen, krävs för att personalen inom som yrkesgrupperna skall ha fullgod kompetens for sina verksamhetsuppgifter. Behovet av att öka intagningen på utbildningarna till exempelvis arbetsterapeut och logoped är, som vi tidigare påpekat, svårbedömt på grund att det för närvarande knapav past alls råder någon brist på sådan personal på arbetsmarknaden. Rapporterna från verksamhetshuvudmännen och från handikapporganisationema talar för att det trots allt finns behov av ökade sådana specialistinsatser och därmed också av utökad intagning till utbildningarna. Samtidigt är det osäkert verksamheterna är beredda att anställa flera specialister. om Mot bakgrund detta svårbedömda läge föreslår vi att Socialav styrelsen, i samverkan med Landstingsförbundet och Kommunförbundet, får ett särskilt uppdrag att inventera behovet av specialistinsatser inom habilitering och rehabilitering av med fimktionshinder. Sådana behovsbedömningar personer bör sedan regelbundet vart fjärde år. upprepas På vissa högskoleorter i landet har startat och startas nu nya kurser, som ligger utanför de traditionella disciplinerna sociologi, pedagogik, psykologi etc. och som är direkt inriktade mot handikappkunskap. Sådana exempel är 20, 40 och

60 poängskursema nu planeras 80 poängsutbildning vid

en högskolan i Jönköping och den kursverksamhet som börjar komma igång vid centra för handikappforskning i dag främst vid centrum i Uppsala. För att denna utveckling skall stimuleras är det viktigt att examinationssystemet i högskolan anpassas till de nya kurser som växer fram, så att det blir möjligt för studerande att tillgodoräkna sig sådana handikappinriktade kurser exempelvis i ñl kand och fil examina samt vid inträde till forskamag rutbildning. För att ytterligare öka förutsättningar att tillgodose behovet av personalutveckling kan huvudmännen överväga att ställa krav på särskild vidareutbildning med inriktning mot handikapp, i syrmerhet för alla specialister inom habiliteringrehabilitering men också för andra nyckelgrupper exempelvis inom primärkommunal service till personer med funktionshinder.

490 Personalutveckling SOU 199252

21.5.3 En regionalt organiserad specialist

ny,

Vidareutbildning på högskolenivå med inriktning mot handikappkunskap habilitering

För att tillgodose det behov som finns fördjupad handikappav kunskap hos vissa yrkesgrupper arbetsterapeuter, hörselvårdsassistenter, jurister vid domstolar där man kan överklaga beslut om särskilt stöd, logopeder, habiliterings- och rehabiliteringsläkare, lärare, psykologer, sjukgymnaster, socionomer, tekniker av olika slag mil. föreslår vi att en ny specialist vidareutbildning med inriktning mot handikapp startas. Den är avsedd att möta de ökade kompetensbehov som förväntas uppkomma exempelvis som en följd av decentraliseringen av stöd och service till funktionshindrade. En specialistutbildning med denna inriktning bör också kunna bidra till en fortsatt utveckling av de handikapprelevanta disciplinerna inom medicin, samhällsvetenskap, teknik m.fl. kunskapsområden. Utbildningen bör också kunna stärka de landstingskommunala högskoleutbildningar som i dag bedriver den mest omfattande utbildningen på området. Den nya, kvalificerad vidareutbildningen avses i helt utbyggd form kunna specialistkompetens inom de handikappge relevanta yrkena. I dag ñmis bara undantagsvis sådan vidareutbildning eller specialistkompetens på högskolan. Förslaget innebär därför en avsevärd förstärkning avseende högskoleutbildningarna på utredningsområdet. En grundförutsättning för att en sådan utbildning skall få god kvalitet är att den bedrivs i omedelbar anslutning till forskningen på handikappområdet. För närvarande pågår ett intressant uppbyggnadsarbete på detta område, inom ramen för de sk centra för handikappforskning och andra liknande enheter, som inrättas på flera större universitetsorter. Gemensamt för dessa verksamheter är att de syftar till att främja och samordna forskningen funktionshinder och handikapp på om de aktuella högskoleortema. Det betyder att tvärvetenskapliga samarbetsvägar har etablerats mellan forskare även över fakultetsgränsema. Det är uppenbart att utvecklingen desav centra, hittills i stor utsträckning genomförts med sa som insatser enbart från de intresserade forskarna själva, försvåras av att centra nästan helt saknar medel för varaktig basoren

SOU 199252 Personalutveckling 491

ganisation kap forskning och utvecklingsarbete. För

se 22 om

att trygga kvaliteten på dlen nya kvalificerade specialistutbildningen föreslår vi att den planeras och organiseras vid några särskilt lämpade centra för handikappforskning eller motsvarande högskoleenheter. För att centra skall kunna kladenna uppgift måste de möjlighet att söka statliga ra ges medel för en administrativ pedagogisk resurs motsvarande ett halvt högskolelektorat 225 000 per år Användningen av . medlen för specialistutbildningen bör närmare preciseras i forskningspolitiska propositionen. Förslaget att denna vidareutbildning skall ligga på centra för handikappforskning eller liknande enheter betyder inte att

centra skall arrangera hela utbildningen Deras ansvar bör

främst bestå i planering och samordning. Utbildningen indelas dels i allmän kurs, brett tar funktionsnedsätten som upp ningar och möjligheterna att minska handikapp och som är för alla dels änmesrelaterad gemensam yrkeskategorier, i en fördjupningskurs. Arrangerandet av den allmänna kursen kommer att kräva en tvärvetenskaplig samordning som gör centrum till lämplig organisatör. Ansvaret för arrangeranen det av den änmesrelaterade fördjupningskursen faller dock naturligt på respektive ämnesinstitution bedriver handisom kapprelevant yrkesutbildning arbetsterapi, barnmedicin, hörselvård, neurologi, socialt arbetet, psykologi, talöverföring m.fl.. Den exakta ansvarsfördelningen bör dock lämnas till respektive högskola. Vi menar att denna anknytning av vidareutbildningen till de berörda yrkenas olika ämnesområden är viktig både för att trygga en hög vetenskaplig kvalitet och tillämpbarheten av kunskaperna inom respektive yrkesñmktionen Vi tänker då också på behovet att stärka såväl forskning utveckav som lingsarbete i lokala, decentraliserade verksamheter. I annat fall riskerar den hit hörande högre utbildningen att gå miste om de inomdisciplinära framstegen. Dessutom menar vi att en samverkan mellan ämnesinstitutionema och centra för handikappforskning, inom för den föreslagna vidareutbildramen ningen, bör kunna stimulera till förbättringar också på grundutbildningsnivå. Innehållet i vidareutbildningen utformas av respektive centrumbildning. Vi inskränker här till att ge några öveross gripande bedömningar främst avseende omfattning och inne-

492 Personalutveckling SOU 199252

hållet i den allmänna kursen. Vi föreslår att den allmänna kursdelen bör omfatta 40 poäng och överlåter sedan till respektive utbildningar att i samarbete med de regionala centrumbildningama och fackliga organisationer komma fram till den slutgiltiga längden av specialistutbildningen för varje yrkesgrupp. Den allmänna kursdelen grund för alla medan är en specialiseringen liksom vid andra former specialisering kan av skilja i tid, poäng etc. När det gäller innehållet i den allmärma kursen menar vi att inriktningen skall grunda sig på den av WHO antagna, och i utredningen tidigare redovisade, synen på sambandet mellan skada, funktionshinder och handikapp. Kunskapen bör därför fokusera på de processer och förhållanden bestämmer handikapp uppstår och på de metoder som om kan minska uppkomsten handikapp. Det innebär att som av den kommer att få inslag kunskap från samhällsvetenskap, av humaniora, juridik, ekonomi, teknik och medicin mil. kunskapsområden. Vidare menar vi att handikapputredningens bärande principer, kvalitetskrav på olika insatser, skall som förankras genom utbildningens olika inslag. I uppbyggnadsskedet kan det lämpligt att centra först vara koncentrerar sig på att anordna en allmän kurs på 20-poängsnivå som sedan byggs på med ytterligare 20 poäng i takt med att de ämnesrelaterade kurserna kommer igång. Specialistutbildningen föreslås byggas ut i två etapper, vid tre högskolecentra under läsåret 199394 och vid ytterligare tre 199596. I utbyggd form beräknas kostnaden för utbildningen till drygt 10 miljoner kronor år. I detta ingår halvtidsbefattning per en som högskolelektor och 30 årsstudieplatser per centrumbild-

ning sex centra. Uppskattningsvis rör det sig 350-400

om studerande per läsår. För att stimulera rekryteringen handikappforskare bör av sträva efter att utforma såväl den allmänna den man som ämnesrelaterade fördjupningskursen så att den kan tillgodoräknas vid ansökan till forskarutbildning. På det sättet bidrar samtidigt till den nyrekrytering lärare i framman av som tiden kommer att krävas för genomförandet av specialistutbildningen. De högskolebaserade centrumbildningarna förutsätts samverka både med kunskapscentra för de små och mindre kända handikappgruppema och med FoU-grupper på andra tvärvetenskapliga kunskapsområden. Vi vill här särskilt peka på

SOU 199252 Personalutveckling 493

behovet integrering kunskapen invandrareinvandav av om ring och kunskaperna om funktionshinderhandikapp. Detta är ett eftersatt område med stora behov personalutbildning av och utvecklingsarbete. Uppbyggnaden regionala, högskolebaserade centra för av en specialistutbildning med inriktning mot handikapp bör vidare kunna öka förutsättningarna för internationellt utbyte av kunskap. Denna typ utbyte kan få stor betydelse dels geav att de svenska utbildningarna och forskarna får del nom av erfarenheter samlats på andra håll i världen, dels som genom att vi får möjligheter att sprida svenska erfarenheter från en lång tradition stöd och service till med olika funkav personer tionshinder. När det gäller behovet förbättrade resurser för av psykoterapi till med funktionshinder föreslår vi ökat personer utrymme för kunskap handikapp och innebörden ñmkom av tionshinder i den statliga psykoterapiutbildningen.

21.5.4 Fortbildning och andra kompetenshöjande

insatser

De långsiktigt verkande insatser de föreslagna förmera som ändringarna i grund- och vidareutbildningama kan antas medföra kan knappast förväntas lösa de speciella kompetensproblem uppstår i samband med själva genomförandet av som handikapputredningens förslag. I huvudsak torde behovet av insatser här koncentreras till primärkommunerna och deras ökade för viktiga delar stöd och service till funkansvar av tionshindrade. För de särskilda fortbildnjngsinsatser förväntas krävas som i samband med genomförandet handikapputredningens förav slag kan räkna med genomförandetid på 6-7 år dels på man en grund av att genomförandetiden för utredningens förslag som helhet angivits till tre år, dels på grund av att ytterligare fördröjning kan väntas uppkomma innan kommunerna hunnit genomföra erforderliga fortbildningsinsatsen På grundval underlagsmaterial från bl.a. Kommunförav bundet har kommittén bedömningen 130-150 000

ort att

anställda i primärkommunerna kommer att behöva utbildning under två och halv dag under nämnda tidsperiod. I en angivna personalantal ingår den personal som förs över till

494 Personalutveckling SOU 199252

kommunerna från landstingen till följd huvudmannaskapsav förändringen. Kommitténs bedömning av fortbildningsbehovet inom landstingen, grundas på underlag ñån landstingssom förbundet, är att 20-25 000 nyckelpersoner behöver få dags en fortbildning på grund av reformen. Landstingen har kompetens när det gäller habilitering, rehabilitering och hjälpmedel. I viss utsträckning bör primärkommunerna därför kunna köpa fortbildnings- och informationsinsatser från landstingen i samband med reformens genomforande. Alla behov personalutveckling i primärkomav munerna kommer dock inte att kunna tillgodoses genom landstingets specialister. Ett skäl till detta är att landstingets personal inte kan klara av så omfattande fortbildningsinsatser som kommer att krävas i genomförandeskedet, bl.a. beroende på att de i viss utsträckning själva kommer att organiseras om. Härtill kommer att hel del de tidigare landstingsanen av ställda specialisterna dessutom kan förväntas övergå till primärkommunal verksamhet, i samband med att kommunerna sluter särskilda avtal härom. Denna personal finns då visserligen nära till hands för fortbildning i primärkommunerna men de kommer i ett inledningsskede att i viss utsträckning behöva fortbildning för att kunna börja verka under de egen nya villkoren. Ansvaret för att organisera och finansiera fortbildningen åvilar naturligen respektive huvudman. En del denna fortav bildning bör ses som en normal del i varje huvudmans personalutbildningsansvar. I en del fall krävs emellertid extra insatser för att realisera reformen. Kostnaden for den informationsinsats vi räknar med behövs under 6-årsperiod som en enligt ovan beräknas till ca 70 mkrår for primärkommunerna och till 5-6 mkrår för landstingen. Huruvida det är skäl till visst statligt stöd till fortbildningen bör frågan tas om upp behandlas i årliga överläggningar kommunernas finanom siering. Ett visst for arrangerandet denna fortbildning ansvar av torde kunna tas av kommunernas länsförbund har relasom tivt omfattande erfarenhet sådan kursverksamhet. Härtill av bör centra för handikappforskning, den kompetens de genom behöver bygga för att planera och organisera den föreupp slagna specialistutbildningen, också kunna arrangera uppdragsutbildningar speciellt på områden där utbildningen krä-

SOU 199252 Personalutveckling 495

djupgående kunskaper om funktionshinder, lagstiftning, ver arbetsmetoder för stöd eller service dyl.

21.5.5 Brukamashandikapporganisationernas

medverkan

Som tidigare framhållits är det angeläget att brukarnas och handikapporganisationernas erfarenheter och kunskaper i ökad utsträckning kommer till användning i personalutbildning och andra kompetenshöjande insatsen Här anger vi tre vägar att uppnå detta mål. Den första innebär att handikapporganisationema och enskilda bör att medverka i utbildningar olika engageras av slag. Det är viktigt att denna resurs kommer till ökat utnyttjande i samband med de förstärkningar grund och av vidareutbildningama här föreslagits. På det sättet försom djupas brukarperspektivet på funktionshinder och handikapp, vilket kan antas bidra bl.a. till att personalen får fördjupade tillämpbara kunskaper och till eftersträvansvärda attitydförändringar i linje med de bärande principer handikapputsom redningen fastlagt. Ett viktigt steg är att stödja handikapporganisationernas arbete i att samla och sprida angelägen kunskap bl.a. med hjälp det statliga stöd föreslagits för produktionen av av som informationsmaterial och uppbyggnaden databasegenom av rade kunskapsbanker. Handikapporganisationema har unika möjligheter att sammanställa och presentera sådant material på ett sätt är användbart för dem som själva har ett som funktionshinder. Ett annat viktigt sätt att stödja brukarkompetensen är att utveckla modeller för stöd och service som bygger på en aktiv medverkan från brukaren själv. I viss mån kräver sådana modeller att personalutbildningen ges en ny, brukarfokuserad inriktning. Forsknings- och utvecklingsmer arbete är därför nödvändigt. För att stimulera sådant arbete föreslår vi därför att brukarsamverkan inom habilitering och handikappservice blir ett prioriterat område inom forskningsoch utvecklingsarbetet under de närmaste åren. I dessa utvecklingsarbeten bör särskilt sträva efter att få medman verkan enskilda med funktionshinder och handiav personer kapporganisationerna.

496 Personalutveckling SOU 199252

Härtill kommer det angelägna behovet att också utveckla av ett närmare samarbete mellan å ena sidan utbildningsinstitutioner och utbildningsansvariga på handikappområdet och å andra sidan handikapporganisationerna, när det gäller planering, utformning och innehåll i grund- och vidareutbildningar. När det gäller den kvalificerade vidareutbildning vi skissom serat föreslår vi att handikapporganisationerna knyts till de centra för handikappforskning byggs Exakt hur som nu upp. denna anknytning skall ut vid respektive högskola bör se bestämmas av berörda parter. Ersättning förutsätts utgå på sedvanligt sätt.

21.5.6 Kontinuerlig och aktiv Verksamhetsuppföljning

För att tillgodose de behov successiv personalutveckling, av som ett genomförande av utredningens förslag kan väntas väcka, måste insatserna för stöd och service till personer med funktionshinder under de närmaste åren aktivt följas upp. Ansvaret för dessa uppföljningar ligger primärt på huvudmännen berörda statliga sektorsmyndigheter bör följa men upp utvecklingen på riksplanet, analysera behov och lämna förslag på eventuella vidare insatser till utbildningsorgan och huvudmän. Det ansvar, som regleras i 6 och 7 LSS for de särskilda insatserna till vissa funktionshindrade, innefattar ett ansvar för huvudmännen att kontinuerligt följa kvaliteten i inupp satserna och härmed också speciellt kompetensen hos den personal förmedlar stöd och service. Kommunerna bör i sin som rullande verksamhetsplanering redovisa personaltillgång och behovet av personalutveckling. En sådan sammanfattande bild kan sedan läggas till grund bl.a. for erforderliga kompetenshöjande insatser. Härtill kommer det övergripande att följa, utvärdera ansvar, och stimulera till vidareutveckling beskrivs i 15 § LSS och som som föreslagits åvila socialstyrelsen. Socialstyrelsen får här en särskild ställning sin uppgift att följa de stora genom upp kategorierna av insatser inom hälso- och sjukvård och på det sociala området. En helt möjlighet till uppföljning handikappomsorgen ny av

SOU 199252 Personalutveckling 497

införs förslaget till handikappombudsman med genom ansvar att skydda funktionshindrades intressen helhet i som samhället. Ombudsmannen kan, på initiativ från enskilda eller organisationer, ta upp klagomål som exempelvis kan sammanhänga med personals bristande kompetens och kan härmed väntas få viktig funktion redan att missförhållanden en genom synliggörs och härigenom kan göras till föremål för åtgärder också på en generell nivå. Forskningen kan också spela en viktig roll i uppföljningen av utredningens förslag. Till det återkommer vi i nästa kapitel.

21.6 Kostnader

Förstärkning av centrumbildningar

Kostnaden för den specialistvidareutbildning som utrednya ningen föreslagit kan delas i två poster. Den första upp avser medel för den administrativapedagogiska förstärkning som krävs för att centra för handikappforskningmotsvarande enhet skall få förutsättningar att planera och organisera den föreslagna utbildningen inom respektive region. Det är viktigt att denna resurs utgörs av en person med erfarenhet av undervisning på kvalificerad högskolenivå. Resursen bör därför ha formen av en tjänst som högskolelektor. Omfattningen beräknas till halvtid, vilket motsvarar en kostnad på 225 000 per år för vart och ett de centra föreslås organisera av sex som utbildning. Total kostnad 1,5 miljoner kronor. Efter att placa neringen av utbildningen kommit igång bör tjänsten förvandlas till en fast lärarforskarresurs vid centrum.

Vidareutveckling av expertkunnande

Den andra kostnadsposten rör själva driften den speciaav nya listutbildningen. Utbildningen bör byggas ut i två etapper, först vid tre högskoleenheter från och med läsåret 199394 och sedan vid ytterligare tre enheter från och med 199596. Intresserade högskolor bör beredas möjligheter att söka medel från utbildningsdepartementet. Kostnaderna för driften utav bildningen beräknas under det första verksamhetsåret 1993 94 enbart för den allmänna kursen och från och med år två både för den allmänna kursen och för ett antal ämnesanknut-

498 Personalutveckling SOU 199252

na fördjupningskurser. Omfattningen av specialistutbildningföreslås bli 15 årsstudieplatser centrum, för genomfören per andet av den allmänna kursen och ytterligare 15 platser för de ämnesrelaterade kurserna, att fördela på de berörda ämnesinstitutionema. Kostnaden årsstudieplats beräknas till per 50 000 kronor, vilket kan jämföras med grundutbildningen vid rehabiliteringslinjens inriktning mot sjukgymnastik som är 000 tillhandahållen UHÄ 37 platskostnad 8990 enligt för påbyggnadskursen på sociala linjen 52 000 och psykoterapiutbildningen 95 000 kronor. Under uppbyggnadstiden 1993 1996 innebär detta följan- de kostnader här inkluderas det halva högskolelektorat för förstärkning till centra fördelade på respektive år. Efter 1996 ligger kostnaden kvar på motsvarande nivå. 1993 2 850 000 kronor 1994 5 100 000 kronor 1995 7 950 000 kronor 1996 och fortsättningsvis 10 200 000 kronor. Ytterligare platser, utöver vad som finansieras med statliga medel, kan tillkomma i specialistvidareutbildningen, med särskild finansiering direkt från verksamhetshuvudmäxmen.

Fortbildning i samband med genomförandet av handikapputredningens förslag.

Varje huvudman har ett ansvar för att ge fort- och vidareutbildning till sin personal. Det är därför svårt att exakt säga vad som är att hänföra till s.k. ordinarie fortbildning och fortbildning specifikt föranleds handikapputredningsom av ens förslag. Sektorsansvaret kräver dock särskilda fortbildningsinsatser av skilda slag vid genomförandet av föreslagna olika reformer. Likställigheten i service måste kurma uppnås i kommuner och landsting. För de särskilda fortbildningsinsatserna i samband med ge-

nomförandet handikapputredningens förslag se 21.5.4

av räknar vi med en kostnad för kommunerna på ca 70 miljoner kronor per år och för landstingen på 5-6 miljoner kronor per år. Behovet statligt stöd för genomförandet fortbildningen av av får nämnts tidigare tas i samband med de årliga som upp överläggningarna mellan staten och huvudmäimen.

SOU 199252

22 Forskning och utvecklingsarbete FoU

Förslag En nationell inrättas för att brett och programgxupp uttryck för angelägna forsklångsiktigt i program ge ningsbehov rör funktionshindrades villkor. som Företrädare för handikapporganisationer skall genom representation kunna utöva inflytani programgruppen de vid programskrivningen. Respektive forskningsråd får tillägg till sin genom instruktion skyldighet att utgå från programskrivningnär rådet gör sina prioriteringar för finansiering av arna enskilda forskningsprojekt. Den profilerade handikappforskningen tillförs utökade medel. Ett kollegialt råd bildas med företrädare för de olika forskningsrådens kanslier med skyldighet att verka för

samverkan och undvika parallella aktiviteter vid fi-

nansiering av handikappforskning. Centrumbildningar för tvär- och mångvetenskaplig handikappforskning får förutsättningar för långsiktigt

arbete också inom utbildningsverksamhet, se kap. 21.

Särskilda medel avsätts för forskning inom området

grundläggande telekommunikation se kap. 12.

Handikappinstitutets roll förstärks genom uppdraget att skriva fram forsknings- och utvecklingsbehov inom området arbetshjälpmedel kap. 17.

m.m. se

Särskilda föreslås för långsiktig kunprofessurer en skapsuppbyggnad och förstärkta forskningsinsatser inom

500 Forskning och utvecklingsarbete FoU SOU 199252

arbetslivet och dess tillgänglighet för människor med funktionshinder 13

se kap.

habilitering för barn och ungdom med svåra och - om-

fattande funktionsnedsättningar

nationalekonomi med särskild inriktning på samhälls- ekonomiska studier och analyser stöd, service av etc. till funktionshindrade.

Handikapputredningens förslag ger forskningsbehov

I detta kapitel behandlar vi forskning och utveckling FoU med anknytning till behov insatser väcks eller markeav som ras ytterligare genom förslag i vårt utredningsarbete. Det rör sig dels om forskning som vanligen betraktas handikappsom forskning, dels om forskning och utvecklingsarbete inom andra omfattande områden som rör funktionshindrades villkor Vi hänvisar även till kap. 13 och 17 där vi specifikt utvecklat frågor om FoU i arbetslivet samt till kap. 12 FoU avseende om grundläggande telekommunikation. Närheten mellan forskning och personalutveckling beskriver vi i kap. 21 där vi också lägger förslag om att stärka sambandet ytterligare. Vår uppfattning är att ett reformarbete den art och av om-

fattning som handikapputredningen föreslagit och belyst i

sex betänkanden bara kan genomföras med stöd kvalificerad av en forskning och ett dynamiskt utvecklingsarbete. Vi har slagit fast att varje sektor i samhället måste ta sitt ansvar för frågor rör funktionshindrade och att detta som ansvar skall förvaltas integrerat med de uppgifter i övrigt som föreligger för respektive sektorsamhällsområde. Detta synsätt har flera konsekvenser även för behov och organisation av forskning och utvecklingsarbete

en proñlerad handikappforskning är nödvändig och måste

garanteras utvecklingsmöjligheter. Detta utgör dock inte en tillräcklig insats från samhällets sida när det gäller att

SOU 199252 Forskning och utvecklingsarbete FoU 501

långsiktigt bygga upp ny kunskap om funktionshindrades villkor och stärka deras ställning i samhället det behövs också en stimulans till forskning inom vida - områden är stor betydelse för människor med funksom av tionshinder men där s.k. handikappfrågor ofta förbises. Vi har i våra överväganden konstaterat betydande forskningsbehov inom bl.a. arbetslivet, inom området och komresor munikationer, inom teleteknik etc. I detta inbegriper vi en effektiv spridning och aktiv tillämpning rön från forskav nings- och utvecklingsarbete. ansvaret för att stimulera och finansiera forsknings- och utvecklingsarbete som avser funktionshindrade och deras situation måste i den befintliga forskningsorganisationen förvaltas forskningsråden överlag även något forskav om

ningsråd som i dag det socialvetenskapliga har särskilda

funktioner för att stödja och främja handikappforskning tvär- och mångvetenskaplig samverkan med utgångspunkt i olika discipliner behöver stärkas och få förutsättningar för kontinuitet.

Bland övergripande och starka motiv för att stödja och främja forskning och utvecklingsarbete med anknytning till våra forslag vill vi redovisa följande

I Handikapputredningen har utgångspunkt för sitt arbesom te situationen och behoven av förändringar för människor med omfattande funktionsnedsättningar. Utredningen har tydligort och i sina förslag tagit konsekvenserna av att människor med omfattande funktionsnedsättningar ofta försätts i situationer präglas maktlöshet och ett som av mycket begränsat mått av självbestämmande och inflytande. Det gäller både generellt i roller samhällsmedsom borgare och specifikt som konsumenter, brukare, av bl.a. stöd och service, habiliterings- och rehabiliteringsinsatser, hjälpmedel samt tolktjänst. För att förändra sådana förhållanden och deras uppenbart negativa följder för enskilda och samhället behövs forskning och utvecklingsinsatser som belyser olika hinder för och möjligheter till makt och inflytande på individ-, grupp- och samhällsnivå för människor med omfattande funktionsnedsättningar

502 Forskning och utvecklingsarbete FoU SOU 199252

vägar som gör att enskildas och intresseorganisationers kunskaper och erfarenheter av handikappande situationer kan stimulera och förvaltas inom forsknings- och utvecklingsarbete med anknytning till många olika discipliner och verksamheter sätt att göra forskningsmiljöer tillgängliga för - mera forskning och utvecklingsarbete som utförs enskilda av

med egen erfarenhet av funktionsnedsättningar.

Med ett hårt begränsat samhällsekonomiskt utrymme understryks nödvändigheten av att befintliga medel fördelas och används effektivt samt att reformer får avsedd en verkan även kan säkerställas. som Under utredningens gång har bl.a. behovet utav en vecklad metodik för utvärderingar, inte minst kvalitatiav va aspekter, ofta aktualiserats. Handikapputredningen har också i detta betänkande och tidigare SOU 199146, SOU 199197 lagt ett flertal förslag uppföljning och som avser utvärdering. Behovet av återkommande kontrollstationer ökar i tider mycket genomgripande strukturella av samhällsförändringar Vi tänker bl.a. på den decentralisering inom olika verksamheter innebär både som möjligheter och

hinder för människor med svåra funktionsnedsättningar.

Uppföljning och utvärdering behövs dock även inom begränsade områden som exempelvis situationen för s.k. kvotflyktingar med funktionshinder och habiliteringsinsatser för barn med stora omvårdnadsbehov SOU

se 199146.

III Ett tredje starkt motiv för att inom utredningens uppdragsområde stödja och främja forskning och utvecklingsarbete samt spridning av forskningsinformation är möjligheten till vetenskapliga och ekonomiska vinster genom ett ökat internationellt utbyte. Det krävs emellertid satsningar för att Sverige skall göra sig gällande i internationella sammanhang. Vi behöver kontinuerligt tillföras den överblick över internationell forskning och andra länders utvecklingsarbete inom olika områden som gör att riktiga avvägningar kan göras mellan behov att initiera forskning här i landet att av resp. nyttiggöra sig internationella rön. Det är också väsentligt att forskning och utvecklingsarbete kan spridas från vårt land och bidra till bättre förhållanden för funktionshindrade i andra länder.

Forskning och utvecklingsarbete FoU 503 SOU 199252

Dessa tre övergripande motiv för forskning och utvecklingsarbete ansluter självfallet till de generella kvaliteter ligger i att inom en disciplin, i ett samhälle, etc. stimusom lera tillväxten vetenskaplig metodik, kunnande och av vetande ett resultat både grundforskning och tillsom av lämpad forskning. För handikapputredningen är det därvid väsentligt att markera att forskningens och utvecklingsarbetets etik alltid skall ha framträdande position. en

22.2 Handikappforskning,

handikapprelevant forskning och

utvecklingsarbete

222.1 Handikappforskning

från den miljörelativa definitionen handi- Begreppet utgår av förhållande mellan krav i miljön och funktionskapp som ett hindrades personliga förutsättningar och möjligheten Definitionen leder till att handikappforskning inriktas både på funktionsnedsättningar och miljöverksamhetomgivning för att undanröja, minska eller kompensera handikapp. Enligt från Forskningsrådsnämnden FRN 866, sid. 4 en rapport kan handikappforskningens innehåll och avgränsning beskrivas enligt följande

... FOU uttalat syftar till att lösa handikapproblem, med som särskild inriktning på faktorer och gör att funkprocesser som tionsnedsättningar blir till handikapp; i viss mån hur funktionsnedsättningar kan förbättras i än högre grad hur de men kan kompenseras eller hur prestationskrav kan minskas gehandikappanpassning och liknande samt slutligen hur nom samhällets för åtgärder inom handikappområdet utresurser nyttjas på effektivast möjliga sätt.

Typiskt för den uttalade handikappforskningen är att den ofta berör flera discipliner samtidigt och att forskningsproblemen är sammansatta frågor t.ex. diagnostik funktionsnedom av sättningar, habilitering och rehabilitering, kompensation av funktionsnedsättningar tekniska hjälpmedel etc. Hangenom dikappforskningen är beroende generell, inomvetenav en skapligt baserad kunskapsutveckling inom medicin, teknik,

504 Forskning och utvecklingsarbete FoU SOU 199252

beteendevetenskap osv. Det innebär att handikappforskningen

måste väl förankrad i den reguljära vara forskningen inom universitet och högskolor.

Handikappforskning kan vara både

grundforskning och tillämpad forskning.

Handikapprelevant forskning forskning

-

inom många områden

Nödvändigheten av närhet och samverkan mellan FoU inom ett uttalat handikappområde och potentiellt handiannan, kapprelevant forskning inom olika disciplinersamhällsområden är tydlig. Det är också mycket märkbart att handikappaspekter måste få starkare betoning inom forskningsområden

utanför den uttalade handikappforskningen. I vårt utredningsarbete har vi konstaterat att

komplexa frågor och forskningsbehov föreligger inom generella områden och för att skapa tillgänglighet i den vida mening som vi har lagt i detta begrepp. Vi avser bl.a. effekterna strukturella av förändringar i offentlig verksamhet, forskning på juridikens område angående lagstöd för människor med funktionsnedsättningar, frågor som rör funktionshindrades inflytandemöjligheter, samhällsekonomiska studier bl.a. tidiga, aktiva av habiliterings- och rehabiliteringsinsatser och analyser välav färdsutvecklingen för svårt funktionshindrade. Vi har kunnat notera hur forskningsinsatser som ursprungligen inte ansetts ha anknytning till funktionshindrades villkor successivt avsatt resultat visat sig ha stor som handikapprelevans. Det har bl.a. skett inom transportforskning som senare även utvecklats med en särskild och betydelsefull inriktning på funktionshindrades möjligheter att resa. Vi vill också framhålla att ett kraftfullt p genomförande och fortsatt utveckling och

en av ansvars- finansieringsprincipen

vi beskriver i detta betänkande uppställer stora krav som på multidisciplinära forsknings- och utvecklingsinsatser. I många ; fall handlar det också om FoU måste bedrivas under som en avsevärd tid och utfomming effektiva i om av kunskapsbanker som stöd för bred tillämpning. en Det finns också omfattande handikapprelevant forskning inom exempelvis den medicinska, pedagogiska, psykologiska , lingvistiska forskningen m.fl. bredvid den profilerade handikappforskning som vuxit fram inom dessa områden.

SOU 199252 Forskning och utvecklingsarbete FoU 505

22.2.3 Utvecklingsarbete

Innebörden utvecklingsarbete är att skapa produkter, av nya nya processer, nya system osv. genom ett systematiskt bruk av vetenskaplig och erfarenhetsgrundad kunskap. Utvecklingsarbete kan också avse väsentliga förbättringar och reformer av befintliga förhållanden inom en verksamhet, exempelvis inom skolans område, inom hemtjänsten Inom vår utredning osv. har inte minst hjälpmedelsrelaterat utvecklingsarbete uppmärksammats ett område i behov förstärkta satssom av ningar Liksom gränsen mellan uttalad och proñlerad handikappforskning och annan forskning av betydelse för ett handikappområde inte är skarp, så har forskning och utvecklingsarbete ett gemensamt gränsområde. Vi har funnit flera exempel i de aktiviteter inom området utvärdering och som ryms uppföljning av samhällets insatser för funktionshindrade. Ofta föreligger behov av att stärka utvecklingsarbetet genom tillskott av vetenskaplig utvärderingsmetodik och resultatanalys.

Forskningens och utvecklingsarbetets

organisation och finansiering

Bakgrund

Nuvarande organisations- och fmansieringsformer för handikappforskning har utkristalliserats genom riksdagens beslut på grundval av flera forskningspropositionen genom Forskningsrädsnämndens FRN och Delegationens för social forskning DSF arbete samt den tämligen nystartade 1990 genom verksamheten inom det Socialvetenskapliga forskningsrådet SFR. Därutöver har ställningstaganden de olika finansav iärerna i övrigt haft betydelse liksom påverkan från handikapporganisationerna och huvudmän genom Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Den mest genomgripande belysningen handikappforskav ningens situation och utvecklingsmöjligheter skedde genom en särskild utredningsgrupp 1986 sedan FRN år 1985 fått regeringens uppdrag att utreda bl.a. organisations- och samordningsfrågor avseende handikappforskning. Utredningsgrup-

506 Forskning och utvecklingsarbete FoU SOU 199252

pen redovisade sitt arbete i rapporten En utvecklad handikappforskning 866. Vi återkommer i det följande till rapportens problembeskrivning och åtgärdsforslag.

Forskningsrådsnänmden, FRN

FRN hade åren 198788-188990 for att driva ett ansvar proför planering, samordning och kanalisering medel till gram av handikappforskning. Under dessa år gav FRN stöd till mer än 50 projekt, till forskarkurser, konferenser, Alltresor m.m. till ett belopp 13 430 tkr. Andra exempelvis

sammans av som

dåvarande delegationen for social forskning, styrelsen for teknisk utveckling, Skolöverstyrelsen bidrog i varierande utsträckning med pengar som sedan fördelades via FRN-programmet. FRN arbetade for att stimulera långsiktighet och stabilitet inom handikappforskningen och prioriterade bl.a. områden

som berörde förhållandet funktionsnedsättninghandikapp och

kommunikation, arbetsliv, tekniska hjälpmedel samt medicinska faktorer.

Delegationen för social forskning, DSF

DSF under åren 198687-198990 den största enskilda fivar nansiären social-, sarnhälls- och beteendevetenskapligt inav riktad handikappforskning. DSF antog år 1986 ett särskilt handikapprogram som grund for prioriteringar av forskningsprojekt-områden. Under den angivna tidsperioden beviljade DSF 15 383 tkr. till forskarstipendier på olika nivåer och till 45 projekt. DSFs prioriterade områden var handikappframkallande faktorer effekter av socialpolitiska åtgärder samt arbetslivets och fritidens utfornming begreppsutveckling och språklig kommunikation effekter av behandling och rehabilitering. -

Socialvetenskapliga forskningsrådet, SFR

Efter beslut av riksdagen på grundval 19899090 av prop. om forskning fick SFR överta det ansvar för samordning av handikappforskning som förut åvilade FRN.

SOU 199252 Forskning och utvecklingsarbete FoU 507

SFR startade sin verksamhet den 1 juli 1990 och har sålunda under knappt två år byggt sina former för att stödja, upp

främja och samordna handikappforskning.

I början år 1991 tillsatte rådet särskilda av beredningsgrupper för handikappforskningen. Denna beredvarav en ningsgrupp har flera uppgifter, bl.a. att lämna underlag till rådets fördjupade

anslagsframställning, att samråda med and-

finansiärer

ra av handikappforskning, att hålla kontakt med

Centrumbildningar, enskilda forskare m.m. SFR har under tiden 199091 beviljat medel till drygt 40 projekt och stipendier motsvarande 11 257 tkr.

SFRs stöd till handikappforskning bl.a. områden

avser som språk och kommunikation, rehabilitering med beteendevetenskaplig, medicinsk och teknisk inriktning samt socialpolitisk forskning om generella frågor med handikapprelevans. På motsvarande sätt har SFR också beredningsgrupp för en forskning om migration och etniska relationer tidigare m.m. benämnd invandrarforskning är intresse baksom av mot grund av vårt uppdrag om personer med omfattande funktionshinder och invandrarbakgrund.

Forskning med handikappaspekter och stödet från andra forskningsråd m.fl.

Andra forskningsråd och finansiärer bidrar med medel till såväl uttalad handikappforskning till handikapprelevant som forskning jämte forskningsprojekt som potentiellt har handikapprelevans eller är gränsöverskridande i förhållande till olika discipliner och samhällsområden.

Humanistisk-Samhällsvetenskapliga forskningsrådet

HSFR har inom för ett betitlat tekniksamramen program hället och de handikappade bidragit till forskning om bl.a.

teknikutvecklingens konsekvenser, makt och inflytande över

teknik samt psykologiska och sociala förutsättningar för att kompensera handikapp. Medicinska forskningsrådet MFR stöder framför allt medicinsk grundforskning, också kan ha som betydande relevans inom handikappområdet. MFR stöd till ger även forskning med uttalade handikappaspekter t.ex. barnpsykiatrisk forskning.

508 Forskning och utvecklingsarbete FoU SOU 199252

Andra finansiärer är bl.a. riksbankens jubileumsfond RJ som särskilt beviljat medel till forskning om hörselskador och kommunikation, arbetsmiljöfonden AMFO bidragit till som talteknisk forskning, transportforskningsberedningen TFB som t.ex. varit engagerad i utvecklingen av färdtjänstkollektivtrafikens tillgänglighet samt inte minst tidigare STU styrelsen för teknisk utveckling, sedan den 1 juli 1991 NU- TEK varit engagerad i finansiering och initiering som av betydande delar av forskning som avser bl.a. talsyntes, hjälpmedel för synskadade, hörapparatutveckling. Under femårsperioden 198689-199091 har tio statliga finansiärer bidragit till projektbaserad universitetsbedriven handikappforskning med 80,5 mkr tidigare nämnda STU - varav med 20 mkr till teknisk forskning. g

22.3.2 Problem och utvecklingsmöjligheter

Några kvarstående problem

I den tidigare nämnda rapporten från FRN 866 belystes en rad problem som rörde handikappforskningens splittring både avseende utförande- och finansieringssidan. Vi har konstaterat att många av dessa frågor ännu äger aktualitet. Handikapputredningen har haft tre olika rådslag som berört forskning och utvecklingsarbete och har därutöver informerats genom direkta kontakter med företrädare för olika forskningsrådforskare, handikapporganisationer och yrkesföreträdare verksamma inom bl.a. socialtjänst, habiliterings- och rehabiliteringsverksamhet. En jämförelse mellan det beskrivna läget vid mitten av 1980-talet FRN, rapport 866 och de uppgifter vi erhållit om den nuvarande situationen ger vid handen att bl.a. följande nyckelproblem kvarstår de i förhållande till statliga stödåtgärder m.m. små statliga medel avsätts för handikappforskning som behovet av att garantera långsiktighet för att skapa gynn- samma förutsättningar vetenskaplig kompetens, god organisation, engagemang av flera intressentgrupper inom och utanför forskarsamhället och på olika nivåer

SOU 199252 Forskning och utvecklingsarbete FoU 509

behovet att stärka kontakt med generell vetenskaplig - av utveckling inom olika discipliner och samtidigt behov av att utveckla särskilda satsningar på tvär- och mångvetenskaplig samverkan handikappforskningens kvalitetsproblem måste analyseras och balanseras i förhållande till handikappforskningens strukturella egenskaper bristande överblick över och kontakt med internationella verksamheter for forskning och utvecklingsarbete inom området måste bearbetas.

Vi kan också instämma i att handikappforskningen måste stärkas längs flera linjer samtidigt. Vi vill betona följande forstärkningsbehov ökade ekonomiska - resurser ökade möjligheter att göra prioriteringar utifrån statsmak- ternas, huvudmannens och handikappgruppernas intressen ökad samverkan i organisation och finansiering samt bättre kontakter mellan forskning och fältet både for inflöde av forskningsproblem och for spridning av rön och resultat långsiktiga satsningar for att bl.a. höja kompetensen inom området och for att rekrytering forskare gynna av bättre möjligheter for tvär- och mångvetenskapligt - samarbete också internationellt

Några initiativ och aktiviteter som i dagsläget gynnar handikappforskning och utvecklingsarbete

Fasta resurser vid universitet och högskolor

Även bristande långsiktighet fortfarande ett om är problem vid organisation och finansiering handikappforskning kan av konstateras viss positiv utveckling. Vi avser då att fasta professurer, högskolelektorat resurser tillkommit vid universitethögskolor. Sammantaget fanns under 199091 med explicit inriktning på handikappforskning fasta vid universiteten motsvarande 4,5 miljoner resurser ca kronor. Dessa är inte minst värdefulla for att stimuleresurser ra återväxten inom forskningsområdet att stärka genom anknytningen till utvecklingen inom respektive disciplin och

510 Forskning och utvecklingsarbete FoU SOL 199252

verka för att flera forskare i FoU med handikappengageras aspekter

2. Centrumbildningar

Vi Vidare den stabiliserande och utvecklande verksamavser het börjat bedrivas särskilda Centrumbildningar som genom vid universitet och högskolor och som tar till vara och stimulerar tvär- och mångvetenskapliga aspekter på forskning om villkor för människor med funktionsnedsättningar Det bör sägas att dessa Centrumbildningar i hög grad varit och är byggda på enskilda forskares engagemang for samverkan inom handikappforskning. För bl.a. den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden är det av stor betydelse att flera centrumbildningar fått sina former under senare år och redan börjat bli den tvärvetenskapliga handikappforskningens krañzfält. Centrumbildningens funktion kan schematiskt beskrivas på följande sätt

Funktion Innebär att Uppsökande Identifiera, medvetandegöra, stimulera och stödja handikapprelevant inomdisciplinär forskning Sambandscentral Ha konsultfunktion mellan specialister en och mellan forskning och praktik brukare myndigheterandra intressenter Samordning Ge möjlighet till tvärvetenskapligt samarbete; förtätade forskningsmiljöer i olika former Utbildning Anordnasamordna viss handikappspeciñk utbildning i grundutbildningai; förberedande överbyggande kurserforskarutbildning, se vidare kapitel 21 om personalutbildning i detta betänkande Källa L. Kebbon, Centrum för handikappforskning, Uppsala universitet, 1992

forskningsutforande, projektfinansiering och forskar- Tjänster, utbildning knyts i normalfallet till enskilda universitetsinstitutioner. Till viss del och temporärt kan dock sådana funktioner behöva organiseras vid ett centrum. Olika former pröflexibelt. vas

SOU 199252 Forskning och utvecklingsarbete FoU 511

Vid universiteten i Göteborg, Stockholm och Uppsala finns

centra för handikappforskning, vid Lunds tekniska högskola

finns Centrum för rehabiliteringsteknik CERTEC. Vid Linköpings universitet har nyligen 1992 slutförts utredning en som föreslår ett samarbete mellan universitetet och Norrköpings kommun för att genomföra ett långsiktigt forskningsoch utvecklingsprogram. Formen föreslås i anslutning till befintlig tradition vid Linköpings universitet bli ett Cent- rum för handikappvetenskap med professur i ämnet egen

handikappvetenskap och med möjlighet enligt förslaget att

avlägga ñLdn-examen i handikappvetenskap. Ansatser till Centrumbildningar finns på flera ställen bl.a. vid Umeå universitet med handikapphistorisk forskning och vid högskolan i Örebro och i Jönköping.

3. Forskarnätverk

Forskarnätverk, nationella och internationella, kan ha en långsiktig betydelse för forskningsområdets utveckling. Den tidigare nämnda beredningsgruppen för handikappforskning vid SFR har bl.a. initierat stöd till fem forskarnätverk som skall kunna inspirera till flöden och möten inom handikappforskningen, stimulera fortbildning m.m.

Andra initiativ stimulerar

som handikappforskning

Handikapporganisationerna

Handikapporganisationerna har sedan år 1990 en FoU-de1egation för att främja forskning och initiera angelägna frågor för forskning och utvecklingsarbete. I vissa fall hos SRF

som har man en särskild resurs för att

initiera och följa forskning; RFUB har forskningsen egen stiftelse, ALA där forskare specifikt ägnar sig åt frågor som rör omsorgslagens personkrets och slutligen bedriver flera handikapporganisationer utvecklingsarbete med stöd av medel från Allmänna arvsfonden. Inom den senare kategorien kan nämnas ett projekt personlig assistans där om handikapputredningen medverkade i initiativfasen och som bedrivs nu gemensamt av DHR, NHR och FUB.

512 Forskning och utvecklingsarbete FoU SOU 199252

Samverkansinitiativ Forskningsseminarier, forskningsdagar m.m. anordnas av skilda handikapporganisationer, ibland i samverkan med forskningsinstitutioner, tillsynsmyndigheter och yrkesgrupper verksamma inom något specifikt område. Vid några tillfällen har dessa initiativ också haft internationell medverkan liksom svenska handikappforskare deltagit i konferenser som arrangerats av internationella handikapporganisationer. Genom medel från Allmänna arvsfonden stimuleras for närvarande 1992 utbytet mellan fältet och handikappforskningen genom ett projekt vid Centrum for handikappforskning i Uppsala.

Informationsspridninggenom ny teknik Handikapputredningen i sitt huvudbetänkande påtalade som behovet och lade forslag effektiv informationsspridning av om bl.a. hjälpmedel har under hand tagit del av ett material om år 1992 framställts inom SFRs beredningsgrupp och som som syftar till att spegla förekomst europeiska och svenska av databaserinformationssystem med relevans för handikappforskningen. Vi gör bedömningen att detta är ett mycket fruktbart utvecklingsområde och förutsätter att det får stöd bl.a. genom förverkligande våra förslag. Forskning funktionshindav om rades villkor har heterogen avnämargruppmottagare som en är sammansatt brukare, andra forskare, huvudmän, av tjänstemän av olika professioner inom varierande verksamheter, näringsliv Vi bedömer att detta ytterligare form.m. stärker behovet överblickbarhet över FoU och att den av nya tekniken för informationsspridning bör tas tillvara. Vi ser också ett användningsområde inom det uppföljnings- och utvärderingsarbete ibland bedrivs i ett gränsområde mellan som tillämpad forskning och utvecklingsarbete och initieras och verkställs av huvudmännen samt de sakansvariga myndigheterna t.ex. Socialstyrelsen, AMS och SIV.

Utvecklingsmöjligheter enligt handikapputredningen

När det gäller forskning och utvecklingsarbete funktionsom hindrade och deras villkor menar vi att det finns anledning att särskilt lyfta fram vissa brister och volymproblem.

SOU 199252 Forskning och utvecklingsarbete FoU 513

Vi vill våra förslag i detta kapitel integrera olika genom åtgärder för att på kort och lång sikt bearbeta och lösa dessa problem. Vi konstaterar att områden är ofullständigt beaktade eller helt obeaktade helhetssynen på funktionshindrades livssituation saknas of- ta kraven på utvärderinguppföljning fort- - i en föränderlig och satt kärv Samhällsekonomi möts inte alltid med en tillräckligt väl underbyggd vetenskaplig metodik exempelvis innehållsaspekter i olika åtgärder kompetensutvecklingen hos dem som skall använda rön från FoU beaktas i otillräcklig omfattning tvär- och mångvetenskapliga insatser inom FoU har alltför bräckliga villkor i organisatoriskt och ekonomiskt hänseende.

Exempel på forskningsbehov inom några områden Vi vill utan rangordning peka på enligt vår mening eftersatta områden Vi har tidigare anfört att ett förverkligande och av ansvarsfinansieringsprincipen inom de av oss prioriterade åtta områdena jämte utvidgning även till andra samhällsområden kräver multidisciplinära och långsiktiga forskningsinsatser. Vidare krävs effektiva metoder för att sprida information och på lättillgängligt sätt anordna kunskapsbanker som kan användas olika mottagare. Vi hänvisar här till respektive av kapitel i detta betänkande. Det framgår att forskningsbehoven och deras fält är utomordentligt stora och delvis kräver helt nya gränsöverskridanden mellan olika discipliner. Vi har vidare funnit att funktionshindrades situation kräver sin belysning inom ramen för de större forskningsinsatser som nu skall ägnas den offentliga sektorn. Handikapputredningen anser att frågor om medborgare med funktionshinder naturligen skall beredas plats inom de program som nu förbereds efter beslut av riksdagen år 1991 om en vittförgrenad forskning om den offentliga sektorn FOSprogrammet. Beslutet innebär två nya forskningscentra Stockholm och Göteborg vardera föreslås erhålla 4 mkr som under innevarande och nästa år. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet HSFR får innevarande budgetår 4-5 mkr för att finansiera disciplinforskningsprogram den om

514 Forskning och utvecklingsarbete FoU SOU 199252

offentliga sektorn och föreslås for kommande budgetår få ett anslag om 5 mkr. Ett särskilt kommunforskningsprogram har utarbetats for att studera två huvudområden Förändringar i kompetensvärdefordelning samt medborgarönskemålens forverkligande. I programmet ingår bl.a. för vår utredning en mycket relevant fråga, nämligen lokal Välfärdsproduktion om omfattning, kvalitet och tillgänglighet. - Beträffande inriktningen vid de ovannämnda två centra har uttalats att forskningen skall vara grundläggande natur av och den offentliga sektorns ledning, styrning, organisaavse tion och utvärdering. Ett flera teman vid centret i Göteborg av skall vara den offentliga sektorn och medborgama. I Stockholm skall forskningen bl.a. utvärdering offentlig avse av verksamhet. Inom för ovannämnda projekt finns enligt vår ramen mening ett stort antal frågor vi berört såväl i vårt huvudbesom tänkande som i föreliggande betänkande och gäller hur som medborgarperspektivet förvaltas, utvecklas och utvärderas avseende funktionshindrade.

Behov av forskning och insatser för fritid och rekreation

också i ett folkhälsoperspektiv

- I andra kapitel har vi redovisat forskning och utvecklingsarbete som rör ett av de stora bristområdena for vår personkrets, nämligen sysselsättningarbetearbetshjälpmedel kap. 13 och 17. I vår lägesrapport och i vårt huvudbetänkande - senare respektive i föreliggande betänkande har vi uppmärksam- mat ett annatbetydande bristområde, där möjligheterna för vår personkrets är mycket orättvist fördelade. Det gäller området fritid och rekreation, i sin tur har bäring på rad som en områden gäller tillgänglighetsbegreppets alla aspekter som fysisk-tekniska, psykosociala, organisatoriska, ekonomiska etc.. Vi har nämnt att fritidsfrågorna kommit i blickpunkten bl.a. genom den s.k. folkhälsogruppens arbete och ingenom rättandet ett nytt folkhälsoinstitut fr.o.m. år 1992. Fritiav dens innehåll i fysisk och psykisk bemärkelse har be- - tydelse for ett förebyggande hälsoarbete. Inte minst gäller detta vår personkrets, for vilken det också tillkommer att fritids- och rekreationsverksamhet på ett unikt sätt kan be-

SOU 199252 Forskning och utvecklingsarbete FoU 515

reda möjligheter till delaktighet och gemenskap i samhället. Hindren är emellertid många och sammansatta. För enskilda kan det svårt att på hand undanröja dem och få vara egen överblick över möjligheter står till buds eller kan skapas. I som andra länder främst USA har fritids- och rekreationsområdet blivit föremål for betydande forskning, inte minst rådom givningsmetodik för att enskilda t.ex. efter svår skada i en ålder skall kunna få rik fritid, orienterad efter Vuxen en nya förutsättningar. I mycket hög grad utgår denna forskning från att verksamheter på den egna orten skall kunna anm.m. vändas på ett likvärdigt sätt i förhållande till andra invånare. Det finns i vårt land viss forskning och bredd i utvecklingsen arbetet. Bristen är emellertid påtaglig när det gäller att få en samlad bild av hinder, möjligheter och bl.a. rådgivningsmetodikutbildning i fritidsfrågor.

Invandrare med omfattande funktionsnedsättningar

SFR fick vi tidigare redovisat vid sin tillkomst överta ett som särskilt ansvar för forskning om migration och etniska relatio- Rådet har även inrättat särskild beredningsgrupp ner m.m. en för området. Vi har konstaterat ett stort multidisciplinärt behov av att genom forskning och utvecklingsarbete belysa de dubbla minoritetsvillkoren för människor har omfattande funktionssom nedsättningar och en bakgrund i annan kultur- och språkmiljö och dessutom i flera fall bakgrund i stora personliga fören luster t.eX. krig och andra nöd- och katastrofsituatiogenom ner. Få studier har ägnats funktionshindrade invandrare. Även inom migrationsforskningen har uppstått nätverk och Centrumbildningar, i någon mån motsvarande dem som vi redovisat for handikappforskningen. Vid Stockholms universitet finns en professur i invandringsforskningÅ Vi menar att det finns behov av forskning från medicinska, beteendevetenskapliga, religionsvetenskapliga, pedagogiska mil. discipliner för att erhålla behövlig kunskap. Samny verkan med handikappforskningen är därvid självklart nödvändig. Ett samverkansområde är bl.a. forskning och utvecklingsarbete om invandrarkvinnor med funktionsnedsättningar. Temat har aktualiserats tillsammans med pågående projekt om Kvinnor och handikapp inom handikapprörelsen.

516 Forskning och utvecklingsarbete FoU SOU 199252

Psykoterapeutiskt stöd till enskilda med funktionsnedsättningar

Vi avser dels behov hos med medfödda eller tidigt personer förvärvade ñmktionsnedsättningar, dels behov hos personer i ålder erhållit funktionsnedsättningar efter skada som vuxen eller sjukdom. Under utredningens gång har framkommit att behovet inte kan tillgodoses och att en grundläggande anledning är brist på kompetens och kunnande. Det finns ett forskningsbehov som måste tillgodoses för att sedan ge upphov till utbildningsinsatser inom olika psykoterapiutbildningar. Detta är ett område för sin utveckling behöver nära som samverkan med erfarenheter som samlats inom handikapporganisationema i deras arbete för medlemsstöd och anhörigstöd.

22.3.3 Handikapputredningens förslag FoU

om Mot bakgrund av vad som i övrigt anförts i detta kapitel och i vårt utredningsarbete helhet lägger vi i det följande försom slag som syftar till att profilera handikappforskningen, garantera dess växt inom skilda discipliner, skapa långsiktiga program och få ett ömsesidigt mångvetenskapligt idé- och kunskapsutbyte till stånd. Vi har också ett bredare perspektiv hör med som samman främst förslag i föreliggande betänkande. För att stärka funktionshindrades ställning skall Varje sektor inom sitt verksamhetsområde ha för frågor rör människor med funkansvar som tionsnedsättningar. Uppgifterna skall utföras och bevakas integrerat med andra uppgiften Detta också forskning och avser utredningsarbete inom olika sektorer Handikappaspekter inom varje disciplins forskning betraktas som en liten del av dess omfång. Förstärkta insatser behövs för att dessa forskningsbehov inte skall komma i skymundan. Vidare är förhållandet att forskning om enskildas villkor, om funktionsnedsättningar och handikapp inte kan bedrivas enbart med utgångspunkt i de enskilda sektorsorganens perspektiv boende, teknikutveckling, undervisning, arbetsmarknad etc.. Skäl finns därför att stärka . uppmärksamheten på forskningsbehoven och möjligheterna att tillgodose dem genom att föreslå något organ som med ett helhetsperspektiv kan bevaka att handikappforskningen inte kommer i skymundan inom olika discipliner och . att bredd och mångvetenskaplig samverkan ökar.

SOU 199252 Forskning och utvecklingsarbete FoU 517

Vi föreslår En nationell för programgrupp

handikappforskning

Vi att profilering handikappforskningen inom anser en av olika discipliner gynnas av en åtskillnad mellan funktionen att skriva fram långsiktiga program respektive att finansiera forskning inom dessa program. Programskrivningen skall enligt vår mening övervara av gripande natur och uttryck för samhällets intresse att långge siktigt bygga upp kunskap inom handikappforskningens olika delar och inom områden som berör funktionshindrades villkor. I programskrivningen skall de prioriteringar göras som leder till att obeaktade områden lyfts fram. Det är också väsentligt att funktionshindrades situation beaktas mera tydligt än nu inom forskningsområden där det i övrigt förekommer dynaen misk utveckling. Programskrivningen skall vidare enligt vår mening omfatta teman berör spridning och tillämpning av som forskningsresultat, dvs. även mottagarkompetens, gör som att den nya kunskapen kommer till avsedd användning. En nationell för handikappforskning måste programgrupp ha en sådan position att respektive forskningsråd, sedan de övergripande programmen gestaltats, skall ha skyldighet att beakta programmen som riktlinjer för rådens egna prioriteringar beträffande finansiering enskilda forskningsprojekt av Det bör framgå såväl den särskilda programgruppens m.m. av

mandat som av respektive forskningsråds instruktion. Pro-

bör inte i dag SFR i sin samordningsgramgruppen - som funktion vara sidoordnad andra forskningsråd. Program- bör ha självständig och övergripande position i gruppen en förhållande till forskningsråden och därmed få större kraft i sina möjligheter att agera brett. Programgruppens sammansättning bör den att s.k. vara allmänföreträdare bland dem handikapporganisationernas företrädare och företrädare för olika samhällssektorer som utbildning, arbetsmarknad, hälso- och sjukvård m.m. är i majoritet. Förslagsvis ser vi en sammansättning av en grupp 11 där allmänföreträdare enligt ovan utgörs om ca personer, av 8 personer, övriga skall vara forskningsföreträdare. Programgruppen bör skaffa sig medel för återkoppling om programmens utveckling. Detta material bör sedan bilda underlag för kommande forskningspropositioner och kunna ange riktlinjer

518 Forskning och utvecklingsarbete FoU SOU 199252

för resursfördelning till handikappforskning och handikapprelevant forskning. Programgruppen bör Vidare etablera kontakter med nationella och internationella organ, råd m.m. som är verksamma i övergripande program eller programskrivningar

om forskning med handikappaspekterhandikapprelevans se

vidare bl.a. kap. 17 om arbetshjälpmedel.

2. Stöd till proñlerad uttalad handikappforskning

Det finns även fortsättningsvis behov av det särskilda uppdrag åvilar SFR att främja, stödja och samordna den profilerasom de uttalade handikappforskningen. Det gäller inte minst i förhållande till behov forskning rör vår primära målav som grupp, människor med omfattande funktionsnedsättningar. Genom vårt förslag inrättandet nationell programom av en grupp för övergripande programskrivning över olika sektorer renodlas SFRs uppdrag till en fördjupning av forskningsinsatser med tydliga handikappaspekter inom SFRs uppdragsområde. Vi att denna uttalade handikappforskning bör få menar ökade för att kunna garantera främst långsiktighet i resurser forskningsansatser och kunskapsuppbyggnad. Vid fördelning av dessa ökade resurser bör beaktas de eftersatta områden som vi angivit ovan om funktionshindrade med invandrarbakgrund, om fritid och rekreation särskilt avseende svårt funktionshindrade samt om psykoterapi vid funktionsnedsättningar.

3. Forskning med handikappaspekter inom vissa

andra områden

På motsvarande sätt har vi tidigare poängterat behovet av resursökningar till FoU inom telekommunikation finansiering i särskild ordning, se kap. 12 samt inom områdena arbetslivets tillgänglighet respektive arbetshjälpmedel kap. 13 och 17. Vi föreslår där bl.a. Å en professur med inriktning på arbetslivets tillgänglighet för funktionshindrade, en förstärkt uppgift för Handikappinstitutet avseende forsknings- och utvecklingsprogram om arbetshjälpmedel samt medel och program inom ramen för Arbetslivsfonden och Arbetsmiljöinstitutet.

SOU 199252 Forskning och utvecklingsarbete FoU 519

4. Samordning mellan forskningsråden stärks

Vi föreslår att skyldighet åläggs respektive forskningsråd en att genom ett kollegialt råd, förslagsvis med ansvariga företrädare från respektive kansli, mötas för samordning frågor av om handikappforskning minst två gångerår. Detta sker i viss omfattning redan i dag. Vi anser dock att samordningen bör ha formen av en skyldighet för att undvika parallella åtgärder vid bl.a. kanalisering medel. av

5. Tvärvetenskaplig

handikappforskning-centrumbildningar

Centrumbildningar har visat sig erbjuda nya möjligheter för en positiv utveckling av tvär- och mångvetenskaplig handikappforskning. Det gäller både i kontakterna mellan forskare och för inspiration till forskare och i kontakter mellan nya forskning och användare handikapporganisationer, huvudmän, utbildningsanordnare m.fl.. Vi har också visat att många områden som berörs av våra förslag är i behov av utökade tvärvetenskapliga forskningsinsatser. Vi förordar dock starkt att forskning villkor för funkom tionshindrade skall ha anknytning till respektive disciplin för att gynnas av den vetenskapliga utvecklingen inom respektive område. För att åstadkomma kontinuitet i det tvärvetenskapliga en arbetet och för att löpande kunna vidmakthålla kontakter med olika användargrupper behöver emellertid det tvärvetenskapliga arbetet ha en stabil plattform. Vi anser därför att centrumbildningar med olika utseende efter lokala förutsätt- ningar skall tillföras särskilda medel för att successiv - en uppbyggnad skall kunna ske. Medel bör ställas till förfogande efter respektive centrums ansökan. Varje universitethögskola bör därför lägga upp en plan för sin centrumverksamhet inom handikappforskning och hithörande utbildning, kap. 21. Denna plan bör bli del i se respektive universitets budgetäskande hos statsmakten. Den

nationella programgruppen se tidigare bör bedöma planerna

för centrumutvecklingen och prioritera inom dessa före statsmaktens beslut universitetens budgetmedel. om

520 Forskning och utvecklingsarbete FoU SOU 199252

6. Inrättande ytterligare två professurer

av

i habilitering

Professur

Vi föreslår inrättandet av en särskild professur i habilitering med inriktning på barn och ungdom med svåra och omfattande funktionsnedsättningan Inriktningen skall vara den som vi belyste i vårt huvudbetänkande. Vi beskriver där habilitering med inslag från flera kompetensområden i som en process samverkan. Genom förslag om inrättande av denna professur vill vi särskilt uppmärksamma behovet återväxt inom habiav literingsforskning avseende bl.a. de små och mindre kända handikappgrupperna enligt våra direktiv.

i nationalekonomi med särskild inriktning

Professur

Vi föreslår inrättandet professur med särskild inriktning av en på samhällsekonomiska studier av stöd, service etc. till funktionshindrade. Detta skall ses som en ytterligare förstärkning uppbyggandet kunskaper kan motverka att ñmkav av som tionshindrade försätts i undantagssituationer. Vi vill understryka behovet av studier som tar sikte på dels tidigt insatta åtgärder, dels på effekter över tid av t.ex. habilitering och rehabilitering.

22.4 Kostnader

För inrättandet respektive professur enligt tillkomav ovan kostnader motsvarande 1,5 mkr 3 miljoner kronor. mer ca Därtill kommer kostnader för förslag om professur avseende arbetslivets tillgänglighet, kap. 13. För en administrativ basfunktion för den föreslagna protillkommer kostnader 0,5 mkr. gramgruppen om Därutöver föreslår vi att handikappforskningen tillförs i jämförelse med dagens situation utökade medel över statsbudgeten motsvarande 15 mkr fördelade över treårsperiod. en Beträffande täckande av medelsbehov till forskning inom g telekommunikation hänvisar vi till kap. 12 samt beträffande § arbetshjälpmedel till kap. 17 där bl.a. föreslås en satsning via medel avdelade från Arbetslivsfonden 75 mkrår under 5 5 om år.

SOU 199252

23 och

Finansiering prioritering av

Våra

förslag

23.1 Inledning

Människor med stora funktionshinder är ofta starkt beroende stöd från samhället sida för att de skall kunna leva ett rikt av och allsidigt liv i gemenskap med andra. Att stödet och servihåller god kvalitet och kan ges fortlöpande och i tillräcklig cen omfattning är därför stor betydelse. De brister i livssituatioav nen för funktionshindrade som blev allt tydligare under 1980talet, utgjorde grunden till beslutet att närmare utreda situationen för dem och över behovet förbättringar. Enligt se av direktiven till handikapputredningen Dir. S 198853, skulle utredningen därför särskilt kartlägga och beskriva förhållandena för de svårast funktionshindrade och dessutom föreslå förändringar och kompletteringar i det befintliga stödsystemet detta kunde påkallat. Utredningen skulle också se om anses över situationen och behoven för invandrare med funktionshinder mot bakgrund av de hinder som bl.a. språkbarriärer kan skapa när det gäller möjligheten att nå fram med adekvat stöd. För att ytterligare markera behovet stöd till av personer med funktionshinder uppdrogs åt kommittén att utreda förutsättningarna för inrättandet särskild handikappombudsav en Utsattheten och behovet förändringar i fråga om man. av funktionshindrades livssituation låg också bakom de tilläggsdirektiv regeringen handikapputredningen vid årssom gav skiftet 198990 på riksdagens uppmaning Dir. 199024. Enligt dessa skulle inte de s.k. nolldirektiven gälla för handikapputredningen mot bakgrund av de förhållanden som svårt funktionshindrade lever under och de därmed åtföljande stora behoven insatser Enligt tilläggsdirektiven skulle kommitav

522 Finansiering och prioritering av våra förslag SOU 199252

tén emellertid noga kostnadsberäkna sina förslag, göra prioriteringar av dem samt redovisa hur ett eventuellt successivt genomförande kunde ske. Det uppdrogs vidare åt utredningen att redovisa förslagens ekonomiska konsekvenser för olika intressenter kommun, landsting, stat samt formerna för - finansiering av dem avgifter, statsbudgeten, socialförsäkringetc. en Den kartläggning som handikapputredningen utförde under 1989 avslöjade stora brister i fråga den enskildes möjligom heter till inflytande, delaktighet och självbestämmande. Särskilt gällde detta hemtjänsten, färdtjänsten samt ledsagarservioen och avlösarservicen. Brister i fråga om sysselsättning och arbete påtalades också. Vi kunde också konstatera stora skillnader i avgiftsuttaget inom socialtjänsten mellan kommunerna, vilket tillsammans med olikheter i kommunalskatten och KBT gav stora skillnader i disponibel inkomst. Brister i stöd och service påpekades också ifråga landsom tingens verksamhet inom rehabilitering och habilitering. Också här nämndes ofta avsaknaden ett reellt inflytande och av självbestämmande för den enskilde som ett stort problem. Ojämn tillgång till hjälpmedel och t.0.m. brist på hjälpmedel påtalades också. För att få så allsidig bild möjligt funktionsen som av hindrades villkor riktades också enkäter till kommuner och landsting för att få klarhet om huvudmännens syn på möjligheterna till inflytande och självbestämmande för den enskilde. Inte helt oväntat kommunernas och landstingens var uppfattning av detta betydligt positivare än vad brukarenkäten redovisade. Huvudmaimaenkäten avslöjade också stora brister vad gäller det uppsökande arbetet och kunskaper funkom om tionshindrades behov och villkor. Endast ett fåtal av de tillfrågade 72 kommunerna upprättade dessutom särskilda planer och program för insatser för funktionshindrade. Vår sammanfattande bedömning undersökningen att av var det är stora skillnader mellan svårt funktionshindrades livsvillkor och de förhållanden som icke handikappade lever under och att huvudmännens kunskaper om funktionshindrades behov och situation ofta är bristfällig. Betydande välfärdsklyftaor kunde alltså konstateras. Vi har med våra förslag i två tidigabetänkanden förbättrad tolkservice SOU 199197 och re om om en särskild rättighetslag för svårt funktionshindrade,

SOU 199252 Finansiering och prioritering av våra förslag 523

LSS, SOU 199146 sökt påverka och förändra dessa förhållanden. Personer med funktionsnedsättningar skall enligt vår mening få sina grundläggande behov tillgodosedda inom ramen för samhällets ordinarie välfardsanordningan Samhället bör med andra 0rd utformas så att särlösningar bara undantagsvis behövs. Vi menar också att samhället på sikt måste utformas på ett sådant sätt att det blir fullt tillgängligt för alla. Mot bakgrund av resultaten av vår kartläggning, våra erfarenheter och våra direktiv menar vi emellertid att en stegvis förändring av samhället i riktning mot full tillgänglighet för alla är den mest framkomliga vägen. Denna hållning skall bl.a. mot bakgrund det samhällsekonomiska utrymmet, ses av de ökade möjligheterna att hitta praktiska modeller för anpassning av ny teknik samt en rättvis fördelning av ansvar och resurser inom varje sektor. Vi har mot denna bakgrund prioriterat åtta områden som vi menar har särskilt stor betydelse för den enskildes möjligheter att leva ett rikt och allsidigt liv och där förutsättningarna för en konsekvent tilllämpning av ansvars- och ñnansieringsprincipen är störst. Det är också, tror vi, genom insatser på dessa åtta områden-som våra bärande principer självbestämmande, delaktighet, om

inflytande och tillgänglighet inom det närmaste årtioñdet har

störst möjlighet att få det mest kraftfulla geno laget. De områden Vi valt att särskilt lyfta fram till

handl

nu om rätt

grundläggande samhällsinformation, kommunernas ansvar,

utformningen av bostäder och miljöer, k media och läro- ,

medel, resemöjligheter, rätt till g ,de telekommuni-

kation, arbetslivets tillgänglighet samt åtgärder mot diskrimi-

nering i näringsverksamhet. Förslageninom dessa åtta områden kostnadsredovisas och fördelas ;å olika samhällssektorer i ett följande avsnitt tillsammans med kostnader för reformförslag som vi avlämnat inom fritids- och hjälpmedelsområdet, stödet till invandrare med fimktionsnedsättningar Ö samt i frågor rör personalutveckling och forskning. De s.k. som nolldirektiven gäller inte för handikapputredningen, men vi har dock ändâññlt att i bilaga 8 diskutera det samhällsekonomiska utrymmet för de reformer vi föreslår med utgångspunkt från den senaste långtidsutredningen, den reviderade ñnansplanen och kommunförbundens bedömningar.

524 Finansiering och prioritering av våra förslag SOU 199252

23.2 Samhällsekonomiska aspekter på

för med

åtgärder personer funktionshinderl

Vår utgångspunkt är att personer med funktionsnedsättning inte skall betala extra för det stöd och den service de behöver på grund sitt funktionshinder. Extra kostnader som uppstår av till följd av funktionsnedsättningen skall i stället bäras solidariskt av alla. Den samhällsekonomiska kostnaden för ett funktionshinder utgörs den produktions- och välfardsförlust är resultaav som tet av att vissa personer har omfattande funktionshinder. Utbetalningen av inkomstkompensation, t.ex. socialförsäkringär däremot transferering utgör utgift för de en, en som en som betalar, men inte en samhällsekonomisk kostnad. Det finns således inget entydigt samband mellan utbetalningar och samhällsekonomiska kostnader. Den Samhällsekonomiska kostnaden kan minskas genom förebyggande insatser som reducerar antalet personer med funktionshinder eller genom åtgärder som minskar handikappets omfattning. Dessa insatser kan dock vanligen inte genomföras utan att andra resurser skjuts till. Handikapputredningen har grund för sitt arbete som en humanistiska människosyn om alla människors lika värde. I konsekvens härmed strävar utredningen efter att genom olika reformförslag utforma samhället så att det blir tillgängligt för alla. Många av utredningens förslag kan därför ses som investeringar som reducerar behovet av insatser inom andra l områden. Målet att förbättra livssituationen kan dock vara svårt att översätta till monetära termer, men inte omöjligt. Inom handikappområdet har endast ett fåtal samhällekonomiska kalkyler

genomförts. Åtgärder som lönebidrag och Samhall har då visat

sig samhällsekonomiskt lönsamma.

1 Avsnittet bygger på kapitel 19 i SOU 199019.

SOU 199252 Finansiering och prioritering av våra förslag 525

23.3 Vårt på finansieringen våra

synsätt av

förslag

Vi utgår från och finansieringsprincipen för finansansvarsiering våra förslag. Vi har vidareutvecklat principen inneav bärande att varje samhällssektor och aktörerna inom den skall tillse att funktionshindrade får likvärdig tillgång andra som sektorns service. De kostnader uppstår för anpassning av som skall i första hand bäras av varje aktör och i andra hand av sektorn sammantaget. Det betyder att anpassningskostnader skall finansieras på sätt tjänsterprodukter i övrigt finanssom ieras. Ytterst torde det leda till att priset på varantjänsten i privat verksamhet påverkas och för offentlig verksamhet att omprioriteringar, avgiftsfinansiering eller skattefinansiering blir tillämpligt. Det viktiga är härvid att en merkostnad bärs alla utnyttjar sektorns verksamhet. Den funktionsav som hindrade skall betala extra jämfört med andra. Utredningen tar ett antal samhällsområden där ett upp integrerat synsätt på funktionshindrades behov skall byggas in i lag liksom möjligheten att utkräva vite. Förutsättningarför ett förverkligande av varje sektors ansvar kommer na därvid att prövas. De förslag handikapputredningen lägger fram innebär som kostnader för staten, kommunerna och för den privata sektorn. I ett läge med begränsade resurser och en ansträngd samhällsekonomi bedömer vi att det nu inte är en framkomlig väg att via statsbudgeten bekosta angelägna reformbehov utan detta måste ske någon form av prioritering mellan och inom genom olika sektorer. Den livssyn våra bärande principer ger som uttryck för blir då viktig grund för arbetet med en rättvis en fördelning av resurserna. Riksdagens beslut från våren 1992 om nya statsbidragsregler kommunalekonomiska propositionen 19919215O prop. del 2 ger kommunerna ett större handlingsutrymme att själva utforma sin verksamhet. Samtidigt föreslås emellertid att kommuner och landsting inte bör åläggas nya uppgifter utan att de samtidigt får möjlighet att finansiera dessa åtaganden med andra medel än höjda skatter. En sådan finansiering kan t.ex. åstadkommas ökade statsbidrag eller genom att genom staten fattar beslut möjliggör besparingar. Det allmänna som

526 Finansiering och prioritering av våra förslag SOU 199252

rationaliseringsutrymmet inom kommunsektorn kan dock knappast ses som en finansieringskälla för direkta reformen Det finns då risk för att rationaliseringsutrylmnet intecknas flera gånger och för att riksdagen fattar beslut om reformer, som kommunsektorn sedan inte kan leva upp till. I många fall torde emellertid förslagen leda till minskade kostnader inom andra områden kommunernas verksamhet, t.ex. färdtjänst av och hemtjänst. Ökad avgiñzsñnaxisiering inom offentlig sektor utgör en annan väg som också innebär att kostnaderna för de olika åtgärderna belastar konsumenterna. I det här fallet alla konsumenter och inte särskilt de funktionshindrade. Vår sammanfattande bedömning vad sagts är av som ovan att utrymmet för skattefmansiering våra förslag måste av ses som ytterst begränsat.

23.4 Kostnadskalkyler över förslagen

Kostnaderna för våra förslag redovisas i respektive kapitel. I detta avsnitt sammanfattas de ekonomiska konsekvenserna våra förslag. Delar dessa tillhör den normala investeav av ringsverksamheten. Flertalet är dock nya. På grund av den långa genomforandeperioden har det i vissa fall varit svårt att exakt ange kostnaderna över tiden. Vissa kostnader, speciellt behovet av handikappanpassning av byggnader och gatumiljö är omöjliga att exakt beräkna, då det finns någon samlad statistik över utgångsläget och behoven av anpassning är olika. Vi har därför genom stickprov uppskattat trolig nivå för en hela landet. Vilka antaganden vi här

ort anges i respektive

kapitel. Då genomförandet skall ske successivt under 15 år räknar vi med att kostnaderna blir högre inledningsvis. Enligt vår mening kan vissa av våra förslag få en direkt kostnadsdämpande effekt sett i ett samhällsekonomiskt perspektiv eftersom åtgärderna kan minska behoven av insatser inom andra områden. Den enskildes välbefinnande ökar också. Uteblivna insatser skulle kunna leda till höga kostnader längfram i tiden. re Kommitténs förslag återfinns kostnadsberäknade i sammanfattad form i tabell 23.1. De totala årliga kostnaderna i

199252 Finansiering och prioritering av våra förslag 527 SOU

tabellen har redovisningsmässiga skäl summerats och uppav går till drygt 1 miljard kr. Samtliga kostnader är emellertid inte permanenta och faller dessutom ut under olika tidsperioder. Vissa kostnader är tidsbegränsade till perioder om 10 och 15 år, medan andra kräver en viss uppbyggnadsperiod innan de faller ut helt. Det totalbelopp som anges i tabellen ger således överdriven bild kostnaderna. en av I tabell 23.1 har vidare investeringsutgifterna enbart fordelats efter längden på respektive objekts tidsmässiga investeringsperiod. Skälet till detta är bl.a. de olika redovisningsprinciper som tillämpas inom privat respektive oifentlig sektor och svårigheterna att översätta resultaten i form av senare nuvärdesberäkningar i budgetmässiga termer Kostnaderna är fördelade på de åtta samhällsområden som vi prioriterat i nuläget förslag till lagstiftning och gegenom ett tillämpande och ñnansieringsprincipen. nom av ansvars-

528 Finansiering och prioritering av våra förslag SOU 199252

o

H H

m m

m

m

a

a

m mv a 8 a S B

m

E

u

E

a

B

m

w S m w m o

- I I I I | |

SOU 199252 Finansiering och prioritering av våra förslag 529

ä ä H H H

a u

I I I a 2 2 I I I o o o

3 2 8 H

m m m m m

v

+ s u

w

ä m

a

å å I u I u I | I u | I I

530 Finansiering och prioritering av våra förslag SOU 199252

3 o S m

m M

B d E

2 2 1 | u I u I I I I I I I I

SOU 199252 Finansiering och prioritering våra förslag 531 av

m 3

E 5

m

ä

m. n w S o m m m

N.

i

å

S

ø

E ø

w

w

a

2 2

m

I I I | I I I N

532 Finansiering och prioritering våra förslag SOU 199252 av

23.5 och finansiering Prioritering

direktiv dir 199024 skall kommittén lämna förslag Enligt med väl genomarbetade kostnadberäkningar och med kostnaderna fördelade på olika intressenter. En sådan fördelning redovisas i tabell 23.2. Som tidigare nämnts i avsnitt 23.4 utgör kostnaderna ett genomsnitt och är högre under de inledande åren for att sedan kraftigt plana av.

Tabell 23.2 Kostnaderna fördelade på olika sektorer Miljoner kr. Fasta priser.

Sektor Årlig kostnad

Kommuner och landsting 304-323 Staten 176-180 Socialförsäkringssektor 40-46 Arbetslivsfonden 75 Konsumenter 460,5

Summa l055,5-1084,5

Det finns i samhället stark uppslutning bakom behovet av en att förbättra förhållandena for människor med funktionshinder. Gensvaret på våra förslag i vårt huvudbetänkande vittnar detta. Nödvändigheten att ge svårt funktionshindrade om av bättre levnadsförhållanden har också tagit sig uttryck i borttagandet de s.k. nolldirektiven för vår del. Detta utesluter av emellertid inte behovet prövning kostnaav en noggrann av derna for våra förslag, särskilt mot bakgrund av det ansträngda ekonomiska läget och det begränsade utrymmet for framför allt ökad offentlig konsumtion. Följande tre principer har mot denna bakgrund varit bärande i vårt prioriteringsarbete. Ett successivt genomförande av våra förslag genom varje sektors för anpassning. Vi prioritet för 1990-talet åt ansvar ger åtta samhällssektorei Anpassningskostnaderna täcks genom att kostnaderna slås ut på varantjänsten, vilket innebär omfördelning av en välfärd och ett solidariskt ansvarstagande åtgärdernas fiav nansiering. En konsekvens av detta kan bli ett långsammare

SOU 199252 Finansiering och prioritering av våra förslag 533

genomförande av andra åtgärder inom sektorn till förmån för en likvärdig standard och resursnivå åt alla. För att klara den grundläggande anpassningen av samhället så att det blir tillgängligt för alla har vi dessutom valt att genomföra förändringsarbetet under längre tidsperiod. en För anpassning gatumiljö räknar vi exempelvis med av en genomförandetid på mellan 1 och 10 år och för lokaler mellan 1 och 15 år, medan genomförandet på teleområdet torde ta något kortare tid i anspråk 5-10 år. Även bussar anpassningen av och tåg räknar vi med tar upptill 15 år. För insatser arbetspå marknads-, media- och kulturområdet utgår vi däremot ifrån att genomförandetiden är avsevärt kortare mellan 2 och 5 år. Korta genomförandetider räknar Vi också med när det gäller stöd vid och semester och när det gäller genomförandet resor av förslaget till höjd åldersgräns för rätt till tillfällig föräldrapenning. Här är det fråga om förbättringar av stödet som borde kunna komma igång tämligen omedelbart. Ovanstående synsätt för genomförande gäller även kommuners och landstings anpassning lokaler etc. nyttjas av som av allmänheten. Dessa skall göras tillgängliga för ñmktionshindrade och finansieras verksamheten i övrigt. Eftersom som kommunernas och landstingens verksamhet är skatteñnansierad till övervägande del leder detta till ytterligare sådan ñnansiering. Om skattefinaxisieringsvägen bedöms stängd som innebär våra förslag krav på omprioritering eller möjligen ett ökat allmänt avgiitsuttag. Vi har i våra överväganden haft utgångspunkt vad som som sägs i regeringens proposition den kommunala ekonomin om prop. 199192150, antagen av riksdagen i juni 1992 om att kostnader som åläggs kommuner och landsting skall och anges finansieringsutrymmet samtidigt anvisas ñnansieringsprincipen. Vi anser att vi här redovisat kostnadskonsekvenserna för huvudmännen. Frågan ñnansieringsmöjligheter om so1n skall anvisas staten när föreslagna förändringar av av oss beräknade till i genomsnitt 300 miljoner kr. år för ca per

landsting och kommuner skall genomföras förutsätter Vi prö-

vas i överläggningar mellan regeringen och kommunerna inför respektive årperiod. Riksdagen bör sedan besluta enligt den s.k. ñnansieringsprincipen eventuellt ökade finansom iella ramar för kommunerna avgiftsuttag, statsbidrag, skat-

534 Finansiering och prioritering av våra förslag SOU 199252

teñnansiering eller minskade krav på andra områden eller utrymme för allmän rationalisering. Detta synsätt innebär inte någon avvikelse från tillämpningen ansvars- och fiav nansieringsprincipen för kommuners och landstingens del. Vår bedömning är att det för dessa reformförslag totalt skall finnas ekonomiskt utrymme eftersom genomförandetiden är tämligen lång och totalkostnaden per år endast uppgår till mindre än 0,1 % BNP. Inom varje sektor är alltså insatsen av av mycket blygsam omfattning. Vid sidan skillnaderna i genomförandetid skiljer förav slagen sig också åt i fråga om form av insats. Förbättringar vad gäller gatumiljön, lokalmiljön och resemöjligheterna är investeringar som med fördel kan genomföras i samband med det allmänna underhålls- och förbättringsarbete regelsom bundet utförs. De kan dessutom sägas del utvara en av vecklingen av infrastrukturen som tidsmässigt kan tidigareläggas och utföras i form av arbetsmarknadspolitiska projekt när arbetslösheten är hög som i nuläget. Våra förslag till åtgärder på övriga områden får finansieras genom ökat allmänt avgiftsuttag, genom omfördelning inom den offentliga sektorn, genom socialforsäkringssystemet eller genom tillämpning av ansvars- och finansieringsprincipen. Huvuddelen av insatserna på driftssidan räknar vi med skall kunna finansieras genom tillämpning av ansvars- och ñnansieringsprincipen. Konkret innebär detta att drygt 40 % totalkostnaderna av får bäras konsumenterna via avgifter eller högre priser på av och tjänster tabell 23.3. Närmare 30 % belastar komvaror muner och landsting. Den statliga andelen är nära 17 % medan kostnaderna över arbetslivsfonden är 7 % och kostnaca derna över socialförsäkringssektorn 4 %. ca

Tabell 23.3 De olika sektorernas andelar av de totala kostnaderna.

i SOU 199252 Finansiering och prioritering våra förslag 535 av

Människors lika värde och ambitionen att med olika reformförslag skapa lika möjligheter for alla utgör grunden för handikapputredningens arbete. Extra kostnader som uppstår till följd funktionsnedsättning måste därför bäras solidaav en

riskt av alla. Övriga samhällsmedborgare måste på grund

härav avstå från att ta ut viss del de återkommande en av välfärdsökningama för att det skall bli möjligt att omfördela resurser till dem som har störst behov. Det är inte i nuläget en fråga om att avstå från en del av det befintliga välfärdsutrymmet, däremot från del den tillväxt normalt men en av som genereras varje år. Avslutningsvis finns det skäl att påpeka att alla i samhället kan drabbas av ett handikapp och att utredningens förslag i den meningen underlättar och förbygger även framtida funktionshinder. Det är också Viktigt att konstatera att uteblivna insatser till stöd för med funktionshinder kan innepersoner bära mycket höga samhällskostnader på sikt. Utredningens förslag om t.ex. förbättrad gatumiljö och transporter underlättar dessutom för stora icke grupper av handikappade i samhället. Vidare kan tidigt genomförda insatser motverka kostnader längre fram.

SOU 199252

24 Specialmotivering till lagforslagen

24.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen

2 kap

16 a §

Lag eller föreskrift får inte innebära att

annan

någon medborgare missgynnas på grund av

funktionshinder.

Paragrafen är och föreskriver ett förbud mot diskrimineny ring på grund funktionshinder. av Den föreslagna bestämmelsen täcker inte hela samhällsområdet utan innefattar bara ett förbud mot diskriminerande bestämmelser i lag eller föreskrift. Förbudet gäller vid all namngivning, oavsett den berör någon grundläggande friom och rättighet eller inte och oavsett om det gäller oifentligrättsliga eller privaträttsliga föreskrifter. Bestämmelsen är utformad så att den inte hindrar föreskrifter funktionssom gynnar hindrade.

24.2 Förslaget till lag 1993000 om handikappombudsman

l § Denna lag har till ändamål att ta tillvara och främja funktionshindrades rättigheter och intressen i samhället samt att motverka diskriminering av funktionshindrade. Med diskriminering av funktionshindrad avses att en eller missgynnas i förhålperson en grupp av personer lande till andra eller på annat sätt utsätts for orättvis eller kränkande behandling på grund av funktionshinder.

538 Specialmotivering till lagförslagen SOU 199252

Bestämmelsen klargör att lagen har två syften nämligen att dels rent allmänt ta tillvara och främja funktionshindrades rättigheter och intressen i samhället dels att motverka missgynnande diskriminering av funktionshindrade i samhället. Diskriminering av funktionshindrad består i att någon missgynnas eller särbehandlas i förhållande till någon annan. Det kan också vara fråga om att missgynna en grupp av människor. Ett missgynnande innebär att någon får stå tillbaka för någon eller får sämre behandling än någon annan en annan på grunder som är osakliga. Diskriminering kan vara både direkt och indirekt. Med indirekt diskriminering menas att ett krav eller ett villkor uppställs som formellt gäller alla men vars effekt blir att vissa missgynnas. Det kan t.ex. vara fråga om att en arbetsgivare utan sakliga skäl utformar en arbetsuppgift så att en funktionshindrad i praktiken utestängs från möjligheter att utföra den. Ett annat exempel är att allmänna val hålls i lokal utestänger rörelsehindrade en som från möjlighet att utöva sin rättighet väljare i vallokalen. som Om någon blir positivt särbehandlad på godtagbar grund en föreligger inte missgynnande. Uttrycket diskriminering förutsätter enligt normalt språkbruk jämförelse mellan olika handlingssätt eller åtgärder. en En diskriminering kan också bestå i att någon behandlas illa eller kränkande utan att behandlingen direkt kan jämföras med hur någon annan blir behandlad. För att täcka in sådana fall anges i bestämmelsen att med diskriminering av en funktionshindrad också att någon utsätts för orättvis eller avses kränkande behandling på grund sitt funktionshinder. av 2 § Regeringen utser en ombudsman för funktionshindrade handjkappombudsman. Ombudsmannen skall verka för att funktionshindrades rättigheter tas tillvara samt att deras intressen i övrigt uppmärksammas och tillgodoses. Det är regeringen som utser handikappombudsmannen. Enligt bestämmelsen är det ombudsmannens huvuduppgift att i enlighet med lagens ändamål verka för att funktionshindrades rättigheter tas tillvara och att deras intressen i övrigt uppmärksammas och tillgodoses. Som framgår den allmänna av motiveringen har inte angetts några begränsningar av ombudsmannens verksamhetsområde. Sålunda skall ombuds-

i SOU 199252 Specialmotivering till lagförslagen 539

mannen verka i hela samhällslivet. Privatlivet hålls därmed utanför den tänkta ordningen. I uttrycket verka för ligger att ombudsmannen i första hand skall arbeta på ett generellt plan. Han skall på olika sätt aktivt förmå myndigheter och andra i samhällslivet att i tillräcklig utsträckning beakta och respektera funktionshindrades rättigheter. Ombudsmannen skall också verka för att funktionshindrades intressen i övrigt uppmärksammas och tillgodoses. Han skall alltså även i fall där funktionshindrades intressen inte kan konkretiseras i rättighetstermer arbeta för att besluts- fattare och andra vidtar åtgärder för att förbättra funktionshindrades villkor. Som exempel på detta kan nämnas fritidsaktiviteter och kulturutbud.

3 § Ombudsmannen skall genom överläggningar med myndigheter, företag och organisationer ta initiativ till åtgärder mot diskriminering av funktionshindrade. Ombudsmannen skall även genom informationsverksamhet och på annat liknande sätt verka mot diskriminering av funktionshindrade. Ombudsmannen skall vidare genom råd och på annat liknande sätt medverka till att den som utsatts för diskriminering på grund av funktionshinder kan ta tillvara sina rättigheten Ombudsmannen skall också verka för att brister i lagstiftningen i fråga om funktionshindrade avhjälps. Finner ombudsmannen anledning att väcka fråga om författningsändring eller annan åtgärd från statens sida får ombudsmannen göra framställning om detta till regeringen.

I första stycket exempel på uppgifter ombudsmannen ges som har på ett generellt plan. Ombudsmaxmen skall bl.a. försöka förmå statliga myndigheter, kommuner, företag, organisationer och enskilda att själva motverka eller upphöra med sådant som kan innefatta diskriminering av funktionshindrade. Ombudsmannen skall också ta initiativ till aktiva åtgärder som förebygger diskriminering.

överläggningar som ombudsmannen håller kan tänkas dels

540 Specialmotivering till lagförslagen SOU 199252

tjäna till erfarenhetsutbyte samt insamling av fakta och andra upplysningar dels ha attitydbildande funktion. en Handikappombudsmannen skall enligt bestämmelsen i andra stycket kunna vänder sig till honom råd ge personer som och information hur den enskilde skall kunna ta tillvara om sin rätt. Det kan vara fråga om att ge upplysning om de regler saken gäller och hur kan få juridisk hjälp. Det som om man kan därvid många gånger finnas anledning for ombudsmanatt göra närmare efterforskningar i ett visst ärende innan nen han tar ställning till på vilket sätt den enskildes rätt bäst tillvaratas. Han skall upplysningar de rättsregler i ge om saken och vilka möjligheter finns att ta tillvara sin rätt. I som övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen kap 15. En viktig uppgift för ombudsmannen är att följa rättstillämpningen på handikappområdet. Han skall granska och utvärdera gällande lagstiftning och han i sitt arbete om upptäcker brister i lagstiftningen skall han verka för att dessa avhjälps. Detta kan ske både formlöst t.ex. genom under- handskontakter med berört departement eller formligt ge- nom framställning till regeringen. I tredje stycket anges ombudsmannens rätt och skyldighet i detta hänseende. Med uttrycket andra åtgärder avses t.eX. tilldelning av medel for olika ändamål exempelvis forskningsinsatser.

4 § En arbetsgivare är på ombudsmannens uppmaning skyldig att komma till sådana överläggningar och lämna sådana uppgifter berör arbetsgivarens förhållande till som arbetssökande och arbetstagare och behövs för omsom budsmannens verksamhet på arbetslivets område. Föreligger särskilda skäl är arbetsgivaren inte skyldig att lämna ut uppgiften

Samverkan med arbetsmarknadens parter är väsentlig en uppgift for ombudsmannen. Möjligheten att överlägga med arbetsgivare i individuella ärenden är därvid viktig inte minst för att ombudsmannen skall kunna bedöma gällande 0rdom ning är tillräcklig for att motverka diskriminering i arbetslivet på grund funktionshinder eller ytterligare åtav om gärder måste övervägas. Om det i ombudsmannens verksamhet kommer fram att arbetsgivare bedriver diskrimineen en

SOU 199252 Specialmotivering till lagförslagen 541

rande anställningspolitik bör ombudsmarmen inskrida kraftfullt t.ex. kontakt med parterna på arbetsmarknaden genom eller på annat sättt. I sista hand bör ombudsmannen föreslå lagstiftningsåtgärder för att komma till rätta med missförhållandet. I bestämmelsen begränsas uppgiftsskyldigheten så till vida att arbetsgivaren inte behöver lämna uppgifter till ombudsmannen när särskilda skäl föreligger Denna begränsning är motiverad av att det för både offentliga och privata arbetsgivare kan finnas behov att i vissa situationer inte behöva av lämna ut uppgifter sin verksamhet till ombudsmannen. om Detta kan vara fallet med uppgifter där motstående intressen är så starka att uppgiften inte bör lämnas ut t.ex. uppgifter som gäller utrikestjänsten, försvaret samt affärs- och driftsforhållanden. I dessa fall får bedömas intresset att undanta om av uppgifterna från offentligheten väger tyngre än ombudsmannens intresse av att få del uppgifterna. Den avvägning av som kan behöva göras mellan motstående intressen får i sista hand överlåtas till domstol enligt 6§ har att pröva fråga som om utdömande vite. Som regel bör dock även i förevarande av nu fall sådana upplysningar kunna lämnas till ombudsmannen att denne ändå får ett tillräckligt bakgrundsmaterial för sin behandling av ärendet.

5 § För att ta tillvara funktionshindrades rättigheter och intressen i övrigt enligt denna lag, får ombudsmannen begära uppgifter av myndigheter, organisationer, företag och andra vars verksamhet berör rättigheter som avses här. Föreligger särskilda skäl behöver inte en uppgift lämnas.

Bestämmelsen syftar till att tillgodose ett allmänt intresse av att ombudsmannen även på andra områden än arbetslivet - skall få del uppgifter på olika sätt berör funktionsav som hindrades rättigheter och intressen. Avsikten med att begära in uppgifter är inte att ombudsskall fullgöra någon tillsynsuppgift vidare den

marmen se

allmänna motiveringen. Liksom i fråga uppgifter från arbetsgivare behöver om upp-

542 Specialmotivering till lagförslagen SOU 199252

gifter i aktuella fall inte lämnas ut till ombudsmannen om nu det föreligger särskilda skäl. Uppgifter handikappombudsmannen inhämtar och som som rör någons personliga eller ekonomiska förhållanden omfattas enligt vårt förslag till ändring i 9 kap 21 § av sekretesskyddet

sekretesslagen se nästföljande lagförslag.

6 § Om den har att komma till överläggning eller lämna som uppgift enligt 4 eller 5 § inte följer Ombudsmannens uppmaning, får ombudsmannen förelägga vite. Om ombudsmannens rätt i övrigt att förelägga vite finns bestämmelser i plan- och bygglagen 198710 och 1979558 handikappanpassad kollektivtrafik. lagen om Ombudsmannens beslut föreläggande vite får om av överklagas hos länsrätten besvär. genom Talan utdömande vite förs vid länsrätt av omom av budsmannen.

Bestämmelsen i första stycket syftar till att markera vikten av Ombudsmannens verksamhet. För att skapa tilltro till ombudsmannens arbete är det betydelsefullt att ombudsmannen har vidta kraftfulla åtgärder det behövs. Av möjlighet att när detta skäl i paragrafen möjlighet för ombudsmannen att ges en vite för framtvinga åtgärd. Det är här fråga förelägga att en ett s.k. förfarandevite dvs. ett vite för att förmå någon att om göra något för att myndigheten skall kunna ta ställning i

saken. I andra stycket erinras att ombudsmannen har möjlighet om att förelägga vite enligt plan- och bygglagen och lagen om handikappanpassad kollektivtrafik. Ett Vitesföreläggande ombudsmannen har beslutat får som tredje stycket överklagas hos länsrätten. Som regel bör enligt förfarandet skriftligt. Den förelagts att vid vite komvara som till överläggning eller lämna ut uppgifter har dock som ma § förvaltningslagen rätt att begära muntlig förpart enligt 14 handling hos ombudsmannen. bygger i huvudsak på lagen 1985206 Vitesreglerna om viten. Trots att det här är fråga ett förfarandevite bör om vitets utdömande bli föremål för domstolsprövning. frågan om Detta kräver uttrycklig bestämmelse tagits in i tredje en som

SOU 199252 Specialmotivering till lagörslagen 543

stycket. Av detta stycke framgår också att mål om utdömande av vite i enlighet med huvudregeln i viteslagen prövas - - av länsrätt i första instans. I ett sådant mål prövas vitets riktighet och den förelagts att vidta viss åtgärd är skyldig om som att göra det.

7 § Om ombudsmannens rätt att föra talan för enskild en finns bestämmelser i lagen 1993000 arbetslivets tillom gänglighet för personer med funktionshinder och i 20 kap. § 14 a rättegångsbalken.

Inom två områden arbetslivs- och näringsverksamhetsom- rådena handikappombudsmatmen enligt - ges utredningens förslag rätt att föra talan för en enskild räkning. persons Paragrafen ger en upplysning om detta.

Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen 1980100

9 kap.

21 § Enligt det föreslagna tillägget omfattas uppgifter som handikappombudsmannen inhämtar i ärenden av sekretess, om uppgifterna rör någons personliga eller ekonomiska förhållande och det kan antas att han eller hon lider skada eller om men om uppgiften röjs. Sekretesskyddet förutsätter alltså att den uppgift som skall skyddas kan hänföras till ett ärende hos ombudsmannen. När det gäller termen ärende hänvisas till den innebörd som det har i tryckfrihetsförordningen och förvaltningsnumera lagen. Ärende kan t.eX. avse rådgivning till någon enskild som vänt sig med frågor till ombudsmannen eller om ombudsmannen tar initiativ till att följa ett enskilt fall. För att ett ärende skall uppkomma fordras inte att det är fråga om myndighetsutövning mot någon enskild.

544 Specialmotivering till lagförslagen SOU 199252

24.4 Förslaget till lag om arbetslivets

för med

tillgänglighet personer

funktionshinder

I detta avsnitt lämnas specialmotivering till de olika been stämmelserna i förslaget till lag om arbetslivets tillgänglighet med funktionshinder. För 14-18 och 20 §§ har dock för personer ingen specialmotivering ansetts behövlig.

l § Denna lag har till ändamål att göra personer med funktionshinder fullt delaktiga och jämställda i arbetslivet samt innehåller med denna utgångspunkt bestämmelser om arbetslivets tillgänglighet för dessa personer.

Den inledande paragrafen uttrycker målsättningen om att ge med funktionshinder med andra likvärdig ställpersoner en ning i arbetslivet. Lagens personkrets omfattar alla personer med någon form av fysiskt, psykiskt eller begåvningsmässigt funktionshinder. Det är funktionshindret i sig och inte graden funktionsnedsättning utgör kriteriet för personkretsen. av som sikte arbetslivets tillgänglighet i vid bemärkel- Lagen tar på Med detta alltså arbetslivets tillgänglighet såväl se. avses av fysisk-teknisk social, psykologisk, ekonomisk och organisom satorisk bemärkelse.

2 § En arbetsgivare skall undersöka behovet av och genomföra åtgärder främjar anställnings- och arbetsmöjsom ligheterna för personer med funktionshinder.

Med denna paragraf uttrycks en allmän skyldighet for alla arbetsgivare att i sin verksamhet aktivt verka for att främja funktionshindrades möjligheter till anställning och arbete. Denna skyldighet såväl generella individuella inavser som satser och insatserna skall ta sikte på såväl arbetssökande som anställda i arbetsgivarens verksamhet. Med utarbetstagare från kravet aktiva åtgärder bör Varje arbetsgigångspunkt om

vare planera for olika typer av anställningsfrämjande åtgär-

der i sin verksamhet. Sådana planer bör integreras i de planer arbetsgivaren i övrigt har att upprätta for sin arbetsmiljö- och rehabiliteringsverksamhet.

i SOU 199252 Specialmotivering till lagförslagen 545

3 § En arbetsgivare skall tillse att det ñnns arbetshjälpmedel som behövs för att arbetstagare med funktionshinder skall kunna utföra en sitt arbete; 2. tillse att en arbetstagare med funktionshinder får sådant arbetsbiträde behövs för att denne skall kunna som utföra sina arbetsuppgifter och i övrigt fungera i och vara delaktig i arbetsplatsens gemenskap; 3. anpassa introduktion, utbildning och andra åtgärder för personalutveckling samt arbetsledning och instruktioner till förutsättningar och behov hos arbetstagare med funktionshinder. Med arbetstagare enligt första stycket l 3 likställs praktikanter med funktionshinder.

I paragrafen regleras arbetsgivarens övergripande ansvar att tillse att arbetstagare med funktionshinder får de aktiva åtgärder de behöver. Med praktikanter avses personer med funktionshinder som fullgör ungdomspraktik, praktik enligt 4§ denna lag, praktisk arbetslivsorientering för handikappade ungdomar eller är inskrivna vid ett arbetsmarknadsinsom stitut. Punkt 1 avser åtgärder som går utöver arbetsgivarens ansvar enligt arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren skall tillse att arbetstagaren har de personliga arbetshjälpmedel hon eller han behöver för att utföra sitt arbete och inte komma till skada eller utsättas för onödiga påfrestningar. Till sådana arbetshjälpmedel kan den funktionshindrade själv söka bidrag. För utprovning och utformning finns kompetens bl.a. hos AMI-S samt inom landstingens hjälpmedels- och rehabiliteringsverksamhet. I fråga om särskilda anordningar på arbetsplatsen måste arbetsgivaren aktivt medverka genom att söka mer bidrag samt själv eller med externt stöd for utformning, svara anpassning och anskaffning så att anordningen integreras med den övriga produktionen. Ansvaret enligt punkterna 1 och 2 avser endast sådana åtgärder arbetsgivaren kan få bidrag till enligt förordsom ningen 1987409 bidrag till arbetshjälpmedel m.m. eller om förordningen 19911046 ersättning från sjukförsäkringen om

546 Specialmotivering till lagförslagen SOU 199252

enligt lagen allmän försäkring i form bidrag till arbetsom av hjälpmedel. Punkt 3 är precisering arbetsgivarens skyldigheter en av enligt arbetsmiljölagen 3 kap. 3 § med särskild hänsyn till behoven hos arbetstagare med funktionshinder.

4 § En arbetsgivare med minst 25 och högst 50 anställda skall ställa minst en särskild praktikplats till förfogande för arbetsförmedlingen eller för kommunal arbetsanpasför anvisning praktik för omfattas sare av personer som lagen 1992000 stöd och service till vissa funkav om tionshindrade. De anvisas dessa praktikpersoner som plater skall inte anses som arbetstagare när de fullgör praktiken En arbetsgivare med minst 51 och högst 250 anställda skall ställa till förfogande minst två sådana praktikplati första stycket. ser som avses En arbetsgivare med mer än 250 anställda skall ställa till förfogande ett antal sådana praktikplatser som motsvarar minst en procent av det totala antalet anställda.

Syftet med denna paragraf är att garantera personer med svårare funktionshinder möjligheten att erhålla arbetslivserfarenhet och väg in i arbetslivet genom att vissa praktiken platser ställs till förfogande för denna Målgruppen för grupp. denna garanti är därför begränsad till att gälla den personkrets omfattas lagen stöd och service till vissa som av om funktionshindrade LSS i enlighet med utredningens förslag i betänkandet SOU 199146. I paragrafen regleras skyldighet för alla arbetsgivare, en med ett angivet minsta antal anställda, att tillhandahålla ett angivet minsta antal praktikplatser för denna begränsade målgrupp. Skyldigheten att tillhandahålla praktikplatser bör aktualiseras först i samband med att arbetsförmedlingen eller den kommunala arbetsanpassaren begär att en sådan plats skall anordnas. För att skyldigheten att tillhandahålla praktikplatser skall fördelas rättvist på olika arbetsgivarkategoriskall skyldigheten för de mindre arbetsgivarna, med 25-50 er anställda, total praktikperiod minst 12 månader avse en om under fyraårsperiod. Praktiken kan härvid gälla eller en en

i Specialmotivering till lagförslagen SOU 199252 547

flera under denna period. För de större arbetsgivarna personer gäller en kontinuerlig skyldighet att ställa minst det angivna antalet årsplatser till förfogande. Eftersom syftet med praktiken är att ge den enskilde en arbetsplatsforlagd arbetsträning och yrkesinriktad rehabilitering direkt i lagen att något anställningsförhållande anges inte råder mellan praktikanter och den upplåter praktiksom platsen. Detta hindrar dock inte att praktikanten i träningsoch utbildningssyfte fâr utföra vissa arbetsuppgifter. Lagen därför inte heller någon skyldighet att ge praktikanter ger ersättning. Om sådan skall lämnas får överenskommelse träffas i särskild ordning. Om statlig ersättning lämnas under som innevarande år för ungdomspraktik gäller den givetvis för målgruppen.

5 § En arbetsgivare får inte direkt eller indirekt missgynna arbetssökande eller arbetstagare på grund av hans en eller hennes funktionshinder.

Denna paragraf innehåller ett absolut förbud för alla arbetsgivare att missgynna eller diskriminera arbetssökande elen ler arbetstagare på grund av hans eller hennes funktionshinder. Förbudet gäller oavsett om funktionshindret innebär ett arbetshandikapp medför behov särskilda stöd- och som av eller anpassningsåtgärder i arbetet eller ej. Förbudet mot missgynnande tar sikte på såväl den söker eller kan som förväntas söka arbete hos arbetsgivaren den redan är som som anställd i arbetsgivarens verksamhet. 6-11 reglerar i vilka situationer ett otillåtet missgynnande enligt 5§ skall anses föreligga. Vid övervägandena om utformningen av reglerna förbud mot missgynnande har bl.a. jämställdhetslagen om 1991443 tjänat förebild. som Förbudet mot missgynnande gäller även indirekta missgynnandesituationer. Sådana situationer kan t.ex. föreanses ligga när arbetsgivare ställer generella krav på viss en upp förmåga, vissa kvalifikationer etc., vilka utestänger personer med vissa funktionshinder, utan att dessa krav har några sakliga utgångspunkter i den berörda arbetssituationen. Sådakrav måste också utformas så att de tar hänsyn till att stödna och anpassningsåtgärder kan möjliggöra att även personer

548 Specialmotivering till lagförslagen SOU 199252

med olika funktionshinder kan utföra de berörda arbetsuppgifterna. Ett indirekt missgynnande kan t.ex. också föreligga när en arbetsgivare inför en anställning, befordran etc. ställer krav på att den arbetssökande eller arbetstagaren skall genomgå vissa tester eller uppvisa intyg om att hanhon besitter en viss förmåga etc. I de fall sådana tester, intygskrav etc. utestänger med vissa funktionshinder utan att ha personer några sakliga utgångspunkter i den berörda arbetssituationen kan missgynnandesituation föreligga. en anses

6 § Otillåtet missgynnande funktionshindrad skall av anses föreligga, när en arbetsgivare vid anställning eller befordran eller utbildning för befordran utser en person utan funktionshinder framför en person med funktionshinder, fastän den som förbigås har bättre förutsättningar för arbetet eller utbildningen. Detta gäller dock inte arbetsgivaren kan visa att om beslutet vare sig direkt eller indirekt beror på funktionshindret.

Denna paragraf beskriver ett otillåtet missgynnande med utgångspunkt från att arbetsgivaren i en anställnings-, befordrans- eller utbildningssituation förbigår en person med funktionshinder trots att denne har bättre förutsättningar för arbetet i fråga än den eller utan funktionshinder person personer som anställts, befordrats eller utsetts till utbildningen. Utgångspunkten skall härvid vara en saklig bedömning av den enskildes förutsättningar och möjliga stöd- och anpassningsåtgärder relaterat till vad som kan anses vara rimliga krav för att klara ett visst arbete eller utbildning. Härvid måste beaktas att del arbetsuppgifter ställer mycket specifika krav, en vilka inte kan uppfyllas med väl så kvalificerade stöd- och anpassningsåtgärder för att kompensera arbetstagarens funktionshinder. Vissa arbetsuppgifter ställer t.0.m. sådana krav på utövaren att med Vissa funktionshinder en person uppenbarligen skulle innebära en fara för sig själv ocheller omgivningen i en sådan situation. En utgångspunkt måste vara att arbetstagaren med rimliga stöd- och anpassningsåtgärder kan utföra arbetsuppgifterna och delta i arbetsgemenskapen. Frågan om vilken grad av arbetsförmåga och arbetsinsats som

l Specialmotivering till lagförslagen 549 SOU 199252

kan krävas den enskilde måste även i förhållande till av ses arbetsgivarens möjlighet att erhålla någon form ekonomisk av ersättning, främst lönebidrag, för den faktiska nedsättning av arbetsförmågan som föreligger.

7 § Otillåtet missgynnande funktionshindrad skall anses av föreligga, när arbetsgivaren vid anställning eller befordeller utbildning för befordran utser utan ran en person funktionshinder framför en person med funktionshinder har likvärdiga förutsättningar för arbetet eller utsom bildningen, om det är sannolikt att syftet med arbetsgivarens beslut är att missgynna någon på grund av funktionshinder.

I paragrafen behandlas samma beslutssituation för arbetsgii 6 Skillnaden är att den med funktionsvaren som person hinder förbigåtts i anställnings-, befordrans- eller utsom en bildningssituation har likvärdiga förutsättningar för arbetet i fråga som den person eller personer utan funktionshinder som anställts, befordrats eller utsetts till utbildningen. För att ett Otillåtet missgynnande skall föreligga i denna situation anses måste dock kunna hävdas att arbetsgivarens beslut just har sin utgångspunkt i och tar sikte på funktionshindret i fråga.

8 § Otillåtet missgynnande funktionshindrad skall anses av föreligga när en arbetsgivare tillämpar lägre lönevillkor eller annars sämre anställningsvillkor för en arbetstagamed funktionshinder än dem arbetsgivaren tillre som lämpar för arbetstagare utan funktionshinder, när de utför arbete som är lika eller som är att betrakta som likvärdigt på arbetsmarknaden. Detta gäller dock inte om arbetsgivaren kan visa att de olika anställningsvillkoren beror på skillnader i arbetstagarnas sakliga förutsättningar för arbetet eller att de i varje fall inte vare sig direkt eller indirekt har samband med funktionshinder hos arbetstagaren.

Otillåtet missgynnande skall kunna föreligga i situatioanses när arbetstagare med funktionshinder erhåller sämre ner en anställningsvillkor, lägre lön etc. jämfört med andra. I så-

550 Specialmotivering till lagförslagen SOU 199252 i dana situationer är det arbetsgivaren har att Visa att som sådana skillnader inte har samband med funktionshindret hos § arbetstagaren i fråga. Även i denna situation måste vid be- i dömningen av arbetstagarens sakliga förutsättningar for arbe- i tet beaktas vilka stöd- och anpassningsåtgärder kan som vara rimligt att kräva for att arbetstagare skall ges möjligheten till en med andra likvärdig arbetssituation

9 § Otillåtet missgynnande skall föreligga när anses en arbetsgivare leder och fördelar arbetet på ett sådant sätt att en arbetstagare med funktionshinder blir oförmånligt behandlad i jämförelse med arbetstagare utan funktionshinder. Detta gäller dock inte, arbetsgivaren kan Visa att om behandlingen inte vare sig direkt eller indirekt har samband med funktionshinder hos arbetstagaren.

Ett otillåtet missgynnande skall kunna föreligga också i anses själva arbetssituationen för en arbetstagare med funktionshinder. Det kan t.ex. gälla situationer där arbetstagarens arbetsuppgifter eller plats i arbetsorganisationen förändras på ett for arbetstagaren negativt och oformånligt sätt och detta uppenbart sammanhänger med arbetstagarens funktionshinden

10 § Otillåtet missgynnande skall föreligga när anses en arbetsgivare säger upp ett anställningsavtal, omplacerar, permitterar eller avskedar någon eller genomför en annan jämförlig åtgärd till skada för en arbetstagare med funktionshinder. Detta gäller dock inte om arbetsgivaren kan Visa att åtgärden inte vare sig direkt eller indirekt har samband med funktionshinder hos arbetstagaren.

Lagen 198280 om anställningsskydd LAS ger arbetstagaren det grundläggande skyddet i situationer där anställningens upphörande aktualiseras på olika sätt. Denna paragraf utgår från att reglerna i LAS gäller i första hand och forstärker anställningsskyddet för arbetstagare med funken tionshinder i betydelsen att ett otillåtet missgynnande på

SOU 199252 Specialmotivering till lagförslagen 551

grund av funktionshinder också kan anses föreligga i situatiodär anställningens upphörande direkt eller indirekt aktuner aliseras.

ll § Otillåtet missgynnande skall anses föreligga när en arbetsgivare inte vidtar de åtgärder som åligger denne enligt vad anges i 2-4 §§. som Vad bedömningen av i vilken mån ett otillåtet missgynnande kan föreligga i situationer där arbetsgivaren inte anses uppfyller skyldigheten att vidta de i lagen angivna aktiva åtgärderna måste också beaktas vilket kunnande och kompetens området kan avkrävas arbetsgivaren. Är det på som uppenbart att arbetsgivaren, trots tillgång på sådan eller egen extern kompetens, inte vidtar de i lagen angivna åtgärderna skall ett otillåtet missgynnande föreligga. Företagshälanses sovården, arbetsförmedlingenAMI, yrkesinspektionen och försäkringskassan är i första hand de organ som bör kunna bistå arbetsgivaren med stöd i dessa frågor.

12 § En arbetssökande med funktionshinder, som inte har anställts eller en arbetstagare med funktionshinder som inte har befordrats eller tagits ut till utbildning för en befordran, har rätt att på begäran få en skriftlig uppgift av arbetsgivaren om arten och omfattningen av utbildning, yrkeserfarenhet och andra jämförbara meriter i fråga om den person utan funktionshinder som ñck arbetet eller utbildningsplatsen.

En arbetssökande eller arbetstagare måste reell möjligges en het att bedöma om hanhon blivit utsatt för ett otillåtet missgynnande har samband med hanshennes funktionshinsom der. I paragrafen åläggs därför arbetsgivaren att på begäran av arbetssökanden eller arbetstagaren i fråga lämna denne en skriftlig uppgift arten och omfattningen de meriter som om av legat till grund för beslutet anställning, befordran eller om utbildning.

552 Specialmotivering till lagförslagen SOU 199252

13 § avtal mån det föreskriver eller med- Ett är ogiltigt i den sådant funktionshindrad är ger missgynnande av som otillåtet enligt 6-11 §§.

innebär direkt förbud mot att i avtal, såväl Paragrafen ett enskilda anställningsavtal, föreskriva eller kollektivavtal som otillåtet missgynnande funktionshindrad. En medge ett av sådan del i ett avtal skall alltid anses ogiltigt.

19 § tvist § får handikappombudsmannen föra I en enligt 18 talan för enskild arbetstagare eller arbetssökande, om en enskilde det och ombudsmannen finner den medger om att dom i tvisten är betydelsefull för rättstillämpningen det finns särskilda skäl för det. Sådan en eller annars talan förs vid arbetsdomstolen.

Handikappombudsmannen får driva sådana fall där en dom är for allmänmotiveringen i

av betydelse rättstillämpningen se

kap 15. Ombudsmannen får också väcka talan när det i övrigt finns särskilda skäl for det. Avsikten är att tillgodose behovet av att kunna ta till rätten for enskild arbetstagare med vara en funktionshinder, främst i sådana fall där arbetstagaren befinner sig i ett utsatt läge. Som exempel kan nämnas att med funktionshinder kan ha särskilda behov och arbetstagare ställa krav och daglig hänsyn i arbetet samtidigt på insatser nedsatt Även arbetsgivaren får som de har arbetskapacitet. om ekonomisk kompensation for detta kan situationer uppstå när arbetskamrater, arbetsledning och den övriga organisationen inte tar tillräcklig aktiv hänsyn till den funktionshindrade eller utestänger denne från den sociala gemenskapen. Det kan också röra sig fall där arbetstagarens fackliga organisation om visar ointresse och inte vill engagera sig i frågan. Exempliñeinte uttömmande. Vad är särskilda skäl får ringen är som bedömas från fall till fall med utgångspunkt i de enskilda förhållandena.

SOU 199252 Specialmotivering till lagförslagen 553

24.5 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen 198710

2 kap

4§

Begreppet personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsför-

måga har ersatts med personer med funktionshinder. Här-

igenom anges att avgörande for de krav som skall ställas på miljöns tillgänglighet och användbarhet är de behov hela gruppen funktionshindrade har och är rimliga att tillsom godose generellt i miljön. Som närmare beskrivs i avsnitt 9.5.2 innebär förslaget inte någon utvidgning personkretsen i av PBL utan konsekvent användning handisnarare en mer av kappbegreppet.

3kap

7§ Även i denna

paragraf har uttrycket personer med nedsatt

rörelse- eller orienteringsförmåga ersatts med

personer med

funktionshinder. Vad gäller denna ändring får hänvisas till vad anförts under 2 kap 4 som

15 § Liksom vad avser ändringarna i 2 kap. 4 § och 3 kap 7 § föreslås även här ändring en av handikappbegreppet. Se speci-

almotiveringen under 2 kap 4

19 § Lokaler till vilka allmänheten har tillträde skall, det om inte är uppenbart oskäligt, senast vid utgången år av 2008 uppfylla de krav på tillgänglighet i 7 som anges Genom den paragrafen ställs särskilda krav på tillgängnya lighet och användbarhet för funktionshindrade på lokaler som allmänheten har tillträde till. Kraven gäller befintliga lokaler

som ännu inte orts tillgängliga och både privata loka-

avser ler och offentligt finansierade lokaler. Bestämmelsen innebär således ett krav på att bygga eller ändra i syfte att handiom kappanpassa, såvida inte handikappanpassning tidigare har skett av lokalen.

554 Specialmotivering till lagförslagen SOU 199252

Tillgängligheten bör kunna förbättras avsevärt i lokaler som t.ex. affärer, restauranger, fritidslokaler, banker, biofgrafer och frikyrkolokaler. Ansvaret för att tillgängligheten och användbarheten förbättras ligger på fastighetsägare och näringsidkare som också står för de kostnader anpassningen kan medföra. Respektive huvudman ansvarar också for nödvändiga kartläggningar och åtgärdsprogram. En genomförandetid på 15 år föreslås gälla. Kravet på handikappanpassning bör dock inte absolut. vara Om anpassningen är uppenbart oskälig bör undantag kunna göras. Detta bör innebära att om verksamheten på ett grundläggande sätt förändras eller belastas kostnadsmässigt på ett orimligt sätt t.ex. så att den ansvarige kommer på obestånd om anpassningsåtgärder framtvingas bör den ansvarige kunna få dispens när det gäller utförandet av åtgärderna eller få längre tid på sig att genomföra anpassningen. Likaså bör en anpassningsåtgärd inte krävas om en byggnad därigenom förlorar sin speciella karaktär eller anpassningen inte går att förena med byggnadens konstruktion. Som framhållits i kap 10 måste när det gäller byggnader med historiskt värde särskilda hänsyn tas så att inte byggnadens karaktär går förlorad. Det kan gälla kyrkor eller andra byggnader med stort historiskt värde. Avsikten med den nya bestämmelsen är att en väsentlig förbättring skall ha upnåtts inom en femtonårsperiod. Boverket bör få i uppgift att fastställa de krav på tillgänglighet som kan ställas samt ta fram informationsmaterial kan som användas fastighetsägare och näringsidkare. Byggnadsav nänmd bör få särskilt att tillse att bestämmelsen följs. ansvar Kommunen bör via besiktning tillse att kraven på tillgänglighet uppfyllts.

20 § Gatumiljö i områden med sammanhållen bebyggelse skall vara tillgänglig och användbar för personer med funktionshinder. Regeringen eller myndighet som regeringen utser föreskriver vid vilken tidpunkt anpassningen skall vara slutförd.

Genom denna paragraf ställs särskilda krav på tillgängnya lighet for funktionshindrade vad gäller gatumiljön. Krav ställs

SOU 199252 Specialmotivering till lagförslagen 555

på befintlig gatumiljö som ännu inte orts tillgänglig. Till

gatumiljön hör hållplatser och utomhustenninaler för kollektivtrañk. Med tillgänglighet till gatumiljön avses även att det skall finnas en bra väghållning. Snöröjning och sandning skall fungera väl. Regeringen eller myndighet som regeringen utser bör fastställa den tidpunkt då anpassningen skall slutvara förd till senast tio år. om

21 § Bestämmelserna i 3 kap 7§ om handikappanpassning skall tillämpas även i fråga byggnad där det finns om utrymme för resande i sådan kollektivtrafik i som avses lagen 1979558 handikappanpassad kollektivtrafik. om Därvid skall tillses att sådant utrymme anordnas så att det uppfyller skäliga anspråk på handikappanpassning. Regeringen eller myndighet regeringen utser föresom skriver Vid vilken tidpunkt anpassningen skall slutvara förd.

Paragrafen ersätter nuvarande 17 kap 21 § se vidare allmän-

motiveringen, avsnitt 9.5.6.

22 § Handikappombudsmannen får meddela förelägganden som behövs för att den anpassning av lokaler och gatumiljöer föreskrivs i 19 21 §§ skall efterlevas. I besom slut om föreläggande får ombudsmannen sätta ut vite. Föreläggande får inte utfärdas anpassningen är om oskälig från ekonomisk eller byggnadsteknisk synpunkt

I 19 21 §§ ges bestämmelser att lokaler, gatumiljöer och - om utrymmen för resande i kollektivtrafik skall vara tillgängliga och användbara för personer med funktionshinder. I handikappombudsmannens uppgifter bör ingå att aktivt verka för att anpassningsåtgärdema genomförs inom föreskriven tid. För att understryka ombudsmarmens ansvar i detta hänseende ges han enligt första stycket möjlighet att meddela förelägganden för genomdrivande åtgärderna. Förelägganden får förenas av med vite. Det är här fråga s.k. materiellt vite, dvs. vite för om att ge eftertryck åt företrädesvis en förvaltningsmyndighets beslut. Ett vitesärende hos ombudsmannen skall följa förvaltnings-

556 Specialmotivering till lagförslagen SOU 199252

lagens bestämmelser. Förfarandet är vanligtvis skriftligt. Den förelagts att vid vite fullgöra något kan dock som part som enligt 14 § förvaltningslagen begära muntlig handläggning hos ombudsmannen. Vad utformningen vitesföreläggandet, vitets storgäller av lek regleras detta i lagen 1985206 viten. Vitet i ett m.m. om föreläggande skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till vad är känt adressatens ekonomiska förhållanden som om och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att eiterkomma föreläggandet. Av andra stycket framgår att handikappombudsmannen vid utfärdande föreläggande har att ta hänsyn till om föreav läggandet är skäligt från ekonomisk och byggnadsteknisk synpunkt. Det framstår alltså inte som rimligt att genom ett föreläggande framtvinga åtgärd innebär att den anen som i konkurs eller måste lägga sin verksamhet. svarige går ner Inte heller bör komma i fråga att göra anpassningen i byggnader att byggnaden förlorar sin speciella karaktär eller som gör inte går att förena med byggnadens konstruktion. som annars detta anpassningar i kyrka så att rörelse- Exempel på är en en hindrad kan besöka alla tillgängliga utrymmen t.ex. klocktornet.

12 kap.

l § Genom i denna paragraf förstärks länsstyrelsens tilltillägget för tillgänglighetsfrågorna. Länsstyrelsen kan riva synsroll kommuns beslut detaljplan eller områdesbestämmelupp om de kan medföra otillgängliga miljöer. Genom tillägget ser om formaliseras länsstyrelsens roll för tillgänglighetsfrågoma vilinnebär samrådet kap 5 § och 5 kap. 22 § får ket att enligt 4 ökad tyngd.

SOU 199252 Specialmotivering till lagförslagen 557

24.6 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

12 kap

24 b § Genom denna nya paragraf ges hyresgäster rätt att göra nödvändig bostadsanpassning enligt förordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag. Det är kommunerna som gör bedömningar av nödvändiga åtgärder och som beslutar om bidrag. Bruksvärdet förändras normalt inte av anpassningar

Återställning behöver normalt inte göras.

24.7 Förslaget till lag om ändring i lagen

1979558 om handikappanpassad

kollektivtrafik

2 § Paragrafen motsvarar 2 § i nuvarande lag. Förutom redaktionella ändringar har andra stycket i den nuvarande paragrafen slopats. Detta innebär inte någon saklig ändring. Sålunda skall funktionshindrade personers behov beaktas utan in-

skränkningar när kollektivtrafik planeras och genomförs se

Vidare allmänmotiveringen, kap 11.

3 § Paragrafen motsvarar 3§ i nuvarande lag. Det tillägget har

orts att föreskrifter också kan lämnas om vid Vilken tidpunkt åtgärderna skall vara slutförda se vidare allmänmotivering-

en, kap 11.

4 § Tidigare 4 § har ersatts av en ny paragraf. Den nya paragrafen har tillkommit följd förslaget inrättande som en av om av handikappombudsman. Denne föreslås få en övervakande uppgift när det gäller genomförandet av de anpassningsåtgärder som lagen föreskriven Enligt den föreslagna bestämmelsen skall handikappombudsmannen som ett led i denna uppföljning genom föreläggande och i sista hand vite kunna - framtvinga föreskrivna anpassningsåtgärder. Det är här fråga

558 Specialmotivering till lagförslagen SOU 199252

s.k. materiellt vite, dvs. vite för att ge eftertryck åt föreom trädesvis förvaltningsmyndighets beslut. en Ett vitesärende hos ombudsmannen skall följa förvaltningslagens bestämmelser Förfarandet är vanligtvis skriftligt. Den förelagts att vid vite fullgöra något kan dock part som som enligt 14§ förvaltningslagen begära muntlig förhandling hos ombudsmarmen. Vad gäller utformningen av vitesföreläggandet, vitets storlek regleras detta i lagen 1985206 viten. Vitet i ett m.m. om föreläggande skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till vad är känt adressatens ekonomiska förhållanden som om och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att efterkomma föreläggandet.

5 § Paragrafen motsvaras 4 § i nuvarande lag. Den av ger en hänvisning till bestämmelserna i plan- och bygglagen om krav på anpassningar med hänsyn till funktionshindrade av byggnader och miljöer har betydelse för den funktionshindrasom des möjligheter att resa.

24.8 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen 1986223

4 § Paragrafen innehåller bestämmelser myndigheternas serom viceplikt gentemot enskilda. Det har lagts till att en myndighet skall se till att personer som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter svårigheter att få tillgång till upplysningar och uppgifter allmänna handlingar får behövlig hjälp med ur detta. Därmed understryks vikten av att personer med funktionshinder får den hjälp de behöver för att kunna ta del av information från myndigheter. Det kan fråga att ge vara om döva, dövblinda och hörselskadade tolkhjälp för att personer kunna ta del myndighetens allmänna handlingar. av Tolkning till hörsel- och talskadade är i hög grad varierande beroende på den enskildes behov. Därför finns det flera olika tolkmetoder. De olika tolkningar finns är teckenspråkssom tolkning, tolkning för vuxendöva, tolkning för dövblinda och tolkning för talskadade. Det är främst barndomsdöva som

SOU 199252 Specialmotivering till lagförslagen 559

använder teckenspråkstolkning. För hörselskadade används också bl.a. skrivtolkning, innebär att tolken skriver ned som vad som sägs. Det är i huvudsak vuxendöva använder sig som av denna metod. För talskadade kan tolken stödja och förtydliga i kommunikationen, även vid telefonsamtal. Vissa grupper t.ex. personer med afasi har svårigheter att läsa och skriva. Taltolken kan läsa in på band vad står i text t.ex. i ett beslut. som en Dövblinda är heterogen har olika tolkbehov. en grupp som Gemensamt är att tolkningen sker genom händerna. Tolkverksamheten för döva, dövblinda och hörselskadade är organiserad inom landstinget. Tolkar är på samma sätt som socialtjänstens personal skyldiga att följa gällande sekretessbestämmelsen För synskadade kan det bli fråga att förutom upplysa om muntligt om innehållet i en allmän handling tillhandahålla en punktskrütsutskrift eller en kassett med det begärda materialet. När det gäller utvecklingsstörda kan det bli fråga att om förstå de efterfrågade uppgifterna att anlita genom en person som den utvecklingsstörde har förtroende för och kan som översätta informationen till ett för den enskilde begripligt språk. För rörelsehindrad kan det fråga att en person vara om flytta den allmänna handlingen till en lokal dit personen kan ta sig in med t.ex. en rullstol. Myndigheternas serviceskyldighet gentemot en funktionshindrad medför också att den funktionshindrade skall ha möjlighet att på särskild begäran få sådan allmän information som skickas ut till allmänheten t.ex. valinformation, folkhälsoinformation eller information bostadsbidrag eller om kommunala avgifter Överförd på ett medium han kan som använda. Likaså bör information larm i akutsituationer om på sådana medier att funktionshindrade t.ex. hörselskages dade och utvecklingsstörda kan tillgodogöra sig den.

560 Specialmotivering till lagförslagen SOU 199252

24.9 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

16 kap

9 § I paragrafens forsta stycke har införts ett skydd mot diskriminering även for funktionshindrade. Paragrafen har stor räck-

vidd i och med att den gäller all näringsverksamhet se vidare

kap 14. Som exempel på när bestämmelsen kan bli tillämplig kan nämnas att funktionshindrad nekas inträde till en en restaurang med hänvisning till funktionshindret, att fimken tionshindrad inte möjlighet att använda ett allmänt färdges medel buss, flyg eller tåg på villkor andra mänsamma som niskor, att hyresvärd nekar en funktionshindrad hyreskonten rakt på grund av funktionshindret, att en funktionshindrad inte ges möjlighet att handla i en butik på grund av att butikslokalen inte anpassats for funktionshindrade eller att en funktionshindrad inte betjänas av en näringsidkare på samma sätt och på villkor andra. Olaga diskriminering samma som kan också att näringsidkare inte anpassat teknisk vara en utrustning el.dyl. så att funktionshindrade kan använda den. Det kan t.ex. fråga bankomat inte kan vara om en som användas rörelsehindrad eller en telefonkiosk som inte kan av utnyttjas hörselskadad. Det kan också gälla att prisav en märkningen i affär inte är utformad så att den är tillen gänglig för synskadad. en I fråga tillgänglighet till lokaler till vilka allmänheten om har tillträde har föreslagits ändringar i 3 kap plan- och bygglagen, vartill hänvisas.

24.10 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

20 kap

§ 14 a I mål brott enligt 16 kap. 9 § brottsbalken får handiom kappombudsmannen brottet eller tala därå för ange en

SOU 199252 Specialmotivering till lagförslagen 561

person med funktionshinder, den enskilde medger om det och om ombudsmannen finner att en dom är betydelsefull för rättstillämpningen.

Olaga diskriminering enligt 16 kap. 9 § brottsbalken står under allmänt åtal. I fråga om sådana brott får målsägande väcka åtal om han angett brottet och åklagaren har beslutat att åtal inte skall äga rum. En viktig uppgift för den föreslagna handikappombudsmannen är att följa rättstillämpningen och föreslå behövliga författningsåtgärder. För att kunna fullgöra denna uppgift har ombudsmannen enligt utredningens förslag utrustats med en möjlighet att i vissa fall föra talan vid domstol. I enlighet med detta ges ombudsmannen i fråga olaga diskriminering om rätten att när han finner det vara av betydelse för rättstil- lämpningen på en enskild funktionshindrads vägnar väcka åtal i sådana fall där åklagaren beslutat att inte tala på brottet.

Förslaget till lag om ändring i

kommunallagen 1991900

2 kap.

§ 2 a Paragrafen är ny. I den anges att kommun och landsting skall i all sin verksamhet tillförsäkra funktionshindrade likställighet med invånare i övrigt. Därmed betonas att det är en angelägenhet för kommunens politiska ledning att för ansvara att människor med funktionshinder tillförsäkras likställighet i den kommunala verksamheten. Det är praktisk tillämpen ning av ansvars- och ñnansieringsprincipen på kommunal nivå. Erfarenheten har visat att många med funktionspersoner hinder har speciella svårigheter att delta i samhällets olika aktiviteter på lika villkor. För att uppnå likställighet krävs därför tillgänglighet i vid mening även för människor med funktionshinder. Tillkommande insatser kan behövas för att uppnå likställighet. Anvisningar till nämnderna formerna för hur de särom skilda behov personer med funktionshinder skall tillfredsställas får anges i det reglemente fullmäktige enligt 6 kap. som

562 Specialmotivering till lagförslagen SOU 199252

32 § fastställer. Vid utformningen av Verksamheten skall särskilt beaktas de behov med svåra funktionssom personer hinder har. I den kommunala planeringen och utvecklingen av former för uppföljning och utvärdering av verksamheten skall nämnderna även samverka med andra berörda samhällsorgan och Ordet samverkan har valts för att markera organisationer. att samverkan skall vara ett ömsesidigt givande och tagande. Samverkan med representerar människor organisationer som med funktionshinder får särskilt angelägen demoanses ur kratisk synpunkt då de kan bredda möjligheterna till allas och För organisationerna skall kunlika insyn delaktighet. att erhålla ett ökat inflytande är det stor vikt att de kommer na av in tidigt i planeringsprocessen.

8 kap.

17 § I paragrafen har lagts till ett tredje stycke. Däri anges att

kommunen i sin årsredovisning skall redovisa vad som orts

inom verksamheten för att tillförsäkra människor med funktionshinder likställighet med medlemmarna i övrigt. Tillägget från det ankommer på komutgör ett undantag principen att och landstingen att själva bestämma närmare om munerna innehållet i Enligt den föreslagna bestämårsredovisningen. melsen är kommuner och landsting skyldiga att i årsredovissärskilt lämna hur de särskilda beningen upplysning om hoven hos människor med funktionshinder beaktats i verksamheten. En sådan redovisning bör innehålla b1.a. uppgifter hur målet tillgodosetts under året, hur och om om likställighet vilka områden handikappanpassning genomförts inom på i vilka hänseenden målet inte kommunenlandstinget samt kunnat uppfyllas och orsakerna till detta.

24.12 Förslaget till lag om ändring i skollagen 19851100

1 kap

2 § 1 19851100 innehåller allmänna föreskrifter kap skollagen utbildning för barn och ungdom. Det anförs i 2 § b1.a. att om

SOU 199252 Specialmotivering till lagförslagen 563

det i utbildningen skall tas hänsyn till elever med särskilda behov. Vi att ansvaret för elever med funktionshinder anser bör göras tydligare än vad är fallet. Vi därför att som nu anser paragrafen bör kompletteras. Det bör föras in att elever med funktionshinder skall ha tillgång till erforderligt anpassade läromedel och den teknik behövs för att kunna tillnya som godogöra sig utbildningen. Tillägget bör ske i paragrafens andra stycke. Med detta tillägg vill vi också betona att det i begreppet likvärdig utbildning enligt första stycket ingår läromedel och material som till sin funktion, aktualitet etc är jämförbara oavsett medium och särskild anpassning till vissa elevers behov.

Förslaget till lag om ändring i lagen

1962381 om allmän försäkring

4 kap

ll § Som framgår av allmänmotiveringen kap 19 föreslår handikapputredningen en höjning av åldersgränsen för rätt till tillfällig föräldrapenning vid vård av bam. Personkretsen för höjningen är densamma som för barnen mellan 12 16 år. - Den nya gränsen är 21 år. Dock kan tillfällig föräldrapenning utges även därefter för vissa barn. Härmed barn avses som går i särskolans gymnasieutbildning eller är svårt rörelsehindrade och går i någon de särskilt inrättade av gymnasieskolor som finns för dessa eleven För dessa barn kan föräldrapenningen utges t.0.m. utgången av vårterminen det år barnet fyller 23

år. Se i övrigt allmänmotiveringen till förslaget

kap 19. I sammanhanget kan påpekas att uttrycket handikapp används i paragrafen. Vi har i andra lagförslag ansett att det uttryck som bör användas är uttrycket funktionshindrad. Vi har inte föreslagit någon ändring uttrycket handikappad i av denna paragraf. Begreppet handikapp används även på andra ställen i lagen allmän försäkring. En samlad bör om översyn göras av användningen detta begrepp i lagen. av

SOU 199252

Särskilda

yttranden

Särskilt yttrande av ledamöterna Jan Andersson, Ingvar Björk, Folke Carlsson, Rolf Nilsson och Ingela Tuvegran

I detta slutbetänkande från handikapputredningen läggs huvudsakligen forslag om generella insatser for att förbättra situationen för människor med funktionshinder. Grunderna for den svenska generella Välfärdspolitiken slås fast och förslag läggs för att få ett genomslag for ansvars- och finansieringsprincipen. Vi står bakom utredningens förslag men har vissa erinringar. Om kommuner och landsting får uppgifter måste ekononya miska ställas till förfogande. Under 1990-talet komresurser mer ett betydande finansiellt underskott att uppkomma i kommunsektorn. Situationen har inte underlättats att majoav en ritet i riksdagen beslutat att minska statsbidragenmed 7,5 miljarder kronor under nästa år. Regeringen har dessutom forutskickat att någon uppräkning av statsbidragen under därefter kommande år inte kommer att ske. Kommunerna har ingen möjlighet att genom ett ökat skatteuttag finansiera nya uppgiften I stället tvingas till omprioriteringar ocheller man avgiftshöjningar. Eftersom kommunerna genom bl.a. ett ökat antal äldre över 80 år och för att uppnå full behovstäckning inom barnomsorgen redan har ett antal stora uppgifter under 90-talet ter det sig inte realistiskt att ålägga dem nya uppgifter utan att ekonomiska medel ställs till förfogande. Riksdagen har i vår beslutat om arbetsmarknadsutbildning med arbetsplatsförlagd praktik för ungdomar under 25 år. Staten står för hela kostnaden för praktiken. Det kan inte uteslutas att denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd försvårar än for arbetshandikappade att få fotfäste på arbetsmarkmer naden. Utredningen har föreslagit ett system med lagstadgade praktikplatser för funktionshindrade. Arbetsgivarna, såväl privata som offentliga, föreslås åläggas att ställa platser till

566 Särskilda yttranden SOU 199252

förfogande enligt ett slags kvoteringssystem. Vi är mycket tveksamma till att införa kvoteringssystem i Sverige för att bereda handikappade arbete. De internationella erfarenheter som finns av kvoteringssystem är inte goda. Vi vill markera att vi stöder förslaget på grund av att det är en forsöksperiod med utvärdering föreslås och att målgruppen som omsom fattas förslaget är begränsad. För att öka sysselsättningen av bland arbetshandikappade är det mest verkningsfulla att det förs ekonomisk politik syftar till full sysselsättning och en som att de arbetsmarknadspolitiska medel som redan finns, t.ex. lönebidragen, utnyttjas effektivare. Särskilt viktigt är att erfarenheterna från projekt typ Arbete åt unga handikappade tas tillvara och utvecklas. Utredningen föreslår att handikappombudsmannainstien tution skall inrättas och knyter förslaget till att Statens Handikappråd skall läggas Vi anser att det inte finns motiv för ner. denna knytning. Det behövs ett centralt organ som har ett samlat ansvar att följa den handikappolitiska utvecklingen Ett centralt med uppgiften att sammanställa och samlat organ utvärdera utvecklingen inom varje sektor blir speciellt viktigt när allt fler beslut fattas på lokal nivå. De som arbetar ute i en decentraliserad organisation har behov att få tillgång till av en samlad kunskap på central nivå. Behovet den samlade av kunskapen ökar också på grund det internationella samav arbetet. I de förslag till FNs standardregler som nu föreligger föreslås att nationella samordningsorgan inrättas för att följa tillämpningen dessa standardregler. Sverige kommer upp av att få ett närmare samarbete med EG och eventuellt bli med-

lem i EG. I Östeuropa vänder man sig till Sverige för att få

kunskap hur vi utformat vår handikappolitik. Med dessa om perspektiv vi det nödvändigt med ett centralt med anser organ samlad kunskap på handikappområdet över sektorsgränen serna.

Särskilt yttrande av ledamoten Ulla-Britt Hagström

Handikapputredningen har i sitt arbete utgått från grundalla människors lika värde. Denna grundsyn återsynen om given i kapitlet Grundläggande synsätt borde i enlighet med

SOU 199252 Särskilda yttranden 567

regeringsforklaringen ha klarlagts med, att utgångspunkten alltid skall vara den syn på människan, har sin föransom kring i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Utredningens samlade överväganden och förslag bygger på denna grundsyn.

Särskilt

yttrande av ledamöterna Birgitta

Rydberg och Hans Dau samt sakkunniga Inger Claesson Wästberg

Vi delar utredningens synpunkter att stora insatser behövs för att öka funktionshindrades inträde på arbetsmarknaden. Vi ifrågasätter dock om kvotlagstiftning för att tvinga arbetsgivare att erbjuda praktikplatser är det effektivaste sättet att klara detta mål. Utredningen har inte analyserat om man genom aktivare uppsökande insatser till arbetsgivare från arbetsförmedlingen med flexibla lönebidraget och supported employment - som redskap - skulle kuxma erbjuda fler funktionshindrade arbete. De mycket positiva erfarenheter finns som av utflyttad verksamhet från omsorgsverksamhetens dagcenter, visar att man med information till arbetsgivare kan nå långt. Supported employment i USA visar också vägar att hitta arbete nya till personer med funktionshinder. En farhåga med kvotlagstiitning är att arbetsgivare kan ges uppfattningen att de gjort tillräckligt, om de uppfyller sin kvot med praktikplatser. Konsekvensen kan bli att det blir svårare för personer med funktionshinder att erhålla anställning. en Risk finns också att arbetsgivare vill använda sina kvoterade platser till personer, som redan är anställda och behöver omplacering. Det ter sig därför alltför bristfälligt analyserat vilka konsekvenser som blir det egentliga utfallet 4 § i lagen arbetsav om livets tillgänglighet. Innan man lägger förslag lagstiftning, reglerar kvoom som ter i hela Sverige, bör utredning en noggrann om förslagets nackdelar och alternativa tillvägagångssätt genomföras.

568 Särskilda yttranden SOU 199252

Särskilt yttrande av sakkunniga Karl-Axel Johansson och Margareta Rosenius

Allmänna synpunkter

Handikapputredningen skulle enligt de ursprungliga direktiutreda vissa frågor kommunernas och landstingens ven om insatser for människor med omfattande funktionshinder. Huskulle kartlägga och analysera de invuduppgiften vara att satser för funktionshindrade som görs inom socialtjänsten samt habiliteringen och rehabiliteringen. Utredningen skulle vid behov lämna förslag till åtgärder inom de aktuella områdena. Kommittén har olika regeringsbeslut senare genom fått tilläggsdirektiv som anknutit till det ursprungliga uppdraget. Utredningen har valt att göra mycket vid tolkning av en sina direktiv. Utredningsarbetet har därför kommit att beröra stora delar samhällets insatser for människor med omav fattande funktionshinder. Vi delar utredningens uppfattning att samhället så långt möjligt bör utformas så att det blir tillgängligt för alla. som Den s.k. och ñnansieringsprincipen bör kunna utgöra ansvarsutgångspunkt for lösa finansieringen. Dess tillen viktig att och konsekvenser för olika samhällsområden måslämpbarhet . te dock noggrant prövas. Vi har tidigare i utredningen och i samband med remissbeutredningens olika betänkanden vår

handling av klarort att

så långt möjligt undvika särlösningar for inställning är att människor med funktionshinder. Utredningen väljer att gå vidare med detaljreglering av nu lagstiftningen på ett flertal områden vilket vi är mycket tvektill och i vissa fall direkt avvisar. samma I kartläggningsbetänkandet konstaterade utredningen att brist på kunskap funktionshindrades situation och den om nuvarande lagstiftningens karaktär ramlag var en viktig av orsak till att funktionshindrade möter svårigheter i sin livssituation. Vi att utredningen inte använder erfarenhetermenar från kartläggningsbetänkandet vid utformningen förna av slaget i slutbetänkandet. Brist på kunskap om handikappades livsvillkor hos politiker och personal skulle, enligt vår mening, kunna undanröjas införandet lagfäst planeringsgenom av en

SOU 199252 5ärskilda yttranden 569

skyldighet. Utredningen föreslår lagändringar på ett antal områden, vilka enligt vår uppfattning, inte får sådan effekt. en Beskrivningen av handikappombudsmannens inriktning på sitt arbete är exempel på åtgärder skulle kunna bidra till som att höja kunskapsnivån. Utredningen borde gått vidare i den riktningen i stället för att lägga förslag om ett antal tvingande lagbestämmelser. Vi kommer i det följande att motivera vår inställning.

Kommunallagen

I 2 kap. kommunallagen 1991900 kommunernas och om landstingens befogenheter ingår b1.a. flera grundläggande rättsprinciper som styr kommunernas verksamhet. Dessa principer är neutrala till sin karaktär i så måtto att de inte är inriktade på behov hos någon särskild grupp kommunmedav lemmar. Den kommunala likställighetsprincipen i 2 kap. 2 § är därvid utlöpare från regeringsformens likhetsprincip, vilen ken också har neutral uppbyggnad. På sätt förhåller samma det sig med regeln i 6 kap. 38 § kommunallagen brukarom medverkan. I en så principiell och grundläggande ramlag för kommunernas verksamhet som kommunallagen bör intas specifika bestämmelser med avseende på vissa medborgares särskilda krav och behov. Tillämpning befintlig speciallagstiltning är av i stället den metod bör användas. Härigenom också som ges större möjligheter för kommunerna att få till stånd nödvändiga konskevensanalyser, b1.a. kostnadsmässiga, av egna åtgärder. När det gäller kommunal myndighetsutövning och lagreglerad tillsyn svarar varje nämnd enligt regeringsformen självständigt för att lagtillämpningen sker på ett riktigt sätt. Olika hjälpåtgärders kvalitet och volym är förhållanden fullsom mäktige inte kan lägga fast i ett nämndreglemente. Reglementena har helt andra funktioner kommunalrättsligt sett. Sammanfattningsvis kan påstås att handikapputredningen genom sitt förslag till ändring i 2 kap. 2§ kommunallagen slagit in på en ytterligt tvivelaktig väg från rättslig synpunkt. Från allmän likställighetssynpunkt kan också anföras betydande invändningar mot att just funktionshindrade men andra särskilt omnämns i kommunallagen, grupper som ju

570 Särskilda yttranden SOU 199252

rättighetslag. En utvidgad tillämpning beinte är någon av ñntlig speciallagstiñzning bör användas för att uppnå successivt förbättrade förutsättningar för funktionshindrade i samhållet.

Plan- och bygglagen

Ett de syftena med plan- och bygglagen PBL av viktigaste ansvaret för planeringen från staten var decentraliseringen av till kommunerna. Frågor den lokala miljön bör avgöras där om de lokala förhållandena finns, och det kunskapen om av samstår de enskilda medborgarna närmast. Trots hällsorgan som kommunens självständiga ställden tydliga markeringen av ning vid upprättandet av planer infördes vissa möjligheter for på preciserade grunder överpröva kommunalänsstyrelsen att

la planer. Överprövning kan i dag ske vid bristande hänsynsta-

gande till riksintressen som regleras i lagen om hushållning med naturresurser NRL, när ett genomförande av planen skulle innebära fara för människors hälsa och säkerhet samt när grannkommuner är oense om planen. Att införa ytterligare en överprövningsgrund anser vi vara En sådan skulle, liksom redan är fallet mycket tveksamt. nu med bestämmelserna hälsa och säkerhet kunna leda till om oklarheter där kommunernas uppfattning ställs mot uppfattningen hos enskilda tjänstemän i länsstyrelsen. När det gäller ändringarna avseende anpassning av byggnader och gatumiljöer måste kostnads- och övriga konsekvensbeskrivningar bli föremål för ytterligare fördjupade analyser indet går att bedöma förslagens genomförbarhet. nan

Kostnadsberäkningar och finansiering av utredningens förslag

Utredningen konstaterar att det ekonomiska reformutryrmnet är begränsat under 1990-talet. Kostnader för nya reformer måste täckas inom befintliga Trots detta konstaterande ramar. handikapputredningen förslag innebär årliga kostlägger som storleksordningen 1,1 miljarder kronor. Av desnadsökningar i belastas kommuner och landsting med omkring 300 miljosa kronor. Genom att hänvisa till och finansieringsner ansvarsutredningen att den samhällssektor principen menar som ges

SOU 199252 Särskilda yttranden 571

för verksamhet också skall stå för ansvar en finansieringen. En tillämpning principen förutsätter att den samhällssekav tor som skall ha ett för verksamhet också har ansvar en handlingsutrymme för att kunna leva till ansvaret. Vi upp menar att detta handlingsutrymme inte föreligger när det gäller kommuner och landsting. Staten har under de senaste åren vidtagit rad åtgärder starkt en som begränsat den kommunala sektorns handlingsutrymme. Kommunalekonomiska kommittén kunde under sitt arbete konstatera att statsmakterna lagt uppgifter på kommunya nerna och landstingen utan att den finansiella utökats. ramen Kommittén såg sig därför föranlåten att föreslå en lagstiftning innebärande att den kommunala sektorn inte får åläggas nya

uppgifter om inte finansieringsutryrmne samtidigt anvisas. I årets kompletteringsproposition väljer

regeringen att inte föreslå sådan lagstiftning ändå att den komen men anser av munalekonomiska kommittén angivna principen skall tilläm-

pas, vilket också betonas handikapputredningen. Den här

av redovisade inställningen kommunalekonomiska kommitav

tén benämnd finansieringsprincipen, kan

tillämpas inte bara i meningen ökade finansiella ramar vid ökade uppgiften Den innebär också att staten bör, ökade finansiella inte om ramar är ett realistiskt alternativ, frigöra minskade resurser genom krav på andra områden. Statsbidragen till primärkommunerna kommer from. år 1993 att sänkas med 5,2 miljarder kronor 7,5 miljarder i kommunsektorn totalt, samtidigt som regeringen uttalat ambitionen att hålla dem nominellt oförändrade. Volym- och prisförändringar kommer därför att försämra det reala värdet av statsbidragen. Mot den bakgrunden är tillfället att höja kommunernas kostnader illa valt, bl.a. också därför att fortsatt skattestopp kommer att råda, och krav på kommunerna om

framtida skattesänkningar föreligger. Ovan nämnda intäktsförsämringar sammanfaller med

ökande behov, bara ett resultat som av demografiska förändringar. En ökande grupp äldre samtidigt med ökande andel

barn leder till kraftiga kostnadsökningar, utan att kommuner-

na höjer sin ambitionsnivå. Kommunerna har alltså att se fram emot minskade intäkter och ökande kostnader. Kommunerna kan försöka att ytterligare effektivisera verk-

samheten, öka avgiftsfinansieringen, göra omprioriteringar el-

572 Särskilda yttranden SOU 199252

ler helt enkelt minska verksamheten för att nå ekonomisk

jämvikt. En mycket stor del den kommunala produktionen utgörs av bedömningar inom Kommunförbundet av tjänsten Enligt motsvarande 3,5 % år för att

krävs produktivitetsökningar per

finansiell balans vid slutet seklet. Med tanke på uppnå av karaktär detta krav orimligt. Ofta framförs produktionens är

det att 1 %-ig produktivitetsökning i privat tjänstesektor är

en Möjligheterna att öka avgiftsñnansieringden högsta möjliga. måste också bedömas begränsade. I stor utsträckning en vara till omprioriteringar i komkommer kommunerna att tvingas bination med neddragning verksamhet. av bedöma realismen de kostnads- Det är mycket svårt att av handikapputredningen. I den kalkyler som presenteras av de de knappast något beslutsunderform som presenteras är lag. Kommunsektom är på grund av sin särprägel nära sammanknuten med hela samhällsekonomin. Kommunerna är och konsumenter. Att de ökade kraproducenter, arbetsgivare produktion innebär ökade kostnader är sak, men ven på en ökade kostnader via eventuellt ökasocialförsäkringssektorns de arbetsgivaravgifter är ytterligare en faktor som antingen minskar löneutrymmet och därmed minskar skatteintäkterna, ökade kostnader. Som konsumenter får eller innebär direkt kommunerna ökade kostnader för resor, telefon etc. som ut-

för till konsumentkollektivet. redningen Sammanfattningsvis vi att handikapputredningens anser kostnadsberäkningar måste bli föremål för en fördjupad anatill grund för beslut i riksdagen. Ett lys innan de kan läggas härvid att staten fmansieringssätt för oavvisligt krav är anger de kostnader drabbar kommunerna om handikapputnya som genomförs. Enbart hänvisning till redningens förslag en anoch ñnansieringsprincipen är för kommunernas del inte svarstillräcklig.

SOU 199252 Särskilda yttranden 573

Särskilt

yttrande av sakkunniga Gunilla

Lamnevik och Gunilla Wallgrund

Allmänna

synpunkter

Handikapputredningen skulle enligt de ursprungliga direkti-

ven utreda vissa frågor kommunernas och om landstingens insatser för människor med omfattande funktionshinder. Huvuduppgiften skulle vara att kartlägga och analysera de insatser för funktionshindrade inom som görs socialtjänsten samt habiliteringen och rehabiliteringen. Utredningen skulle vid behov lämna förslag till åtgärder inom de aktuella områdena. Kommittén har olika senare genom regeringsbeslut fått tilläggsdirektiv anknutit till de som ursprungliga uppdragen. Enligt vår bedömning har utredningen valt att göra en mycket vid tolkning sina direktiv och av utredningsarbetet har därför kommit att beröra stora delar samhällets av insatser för människor med omfattande funktionshinder. Vi delar utredningens uppfattning att samhället så långt som möjligt bör utformas så att det blir tillgängligt för alla och att särlösningar för med personer funktionshinder så långt som möjligt bör undvikas. Den s.k. och

ansvars- finansierings-

principen bör kunna utgöra en viktig utgångspunkt för att lösa

finansieringen men dess tillämpbarhet och konsekvenser för

olika samhällsområden måste noggrant Kommunaprövas. lekonomiska kommittén föreslog en lagstiftning innebärande att landsting och kommuner inte får åläggas nya uppgifter om

inte finansieringsutrymme samtidigt anvisas. I årets kom-

pletteringsproposition väljer regeringen att inte föreslå såen

dan lagstiftning ändå att den kommunalekono-

men anser av miska kommittén angivna principen skall tillämpas. Vi förut-

sätter att denna finansieringsprincip för

landsting och kommuner kommer att användas fullt ut när beslut skall tas om de förslag läggs i detta betänkande. som

Kommunallagen

Utredningen föreslår ett ändringar i

par kommunallagen. Vi

avvisar förslaget att i

kommunallagen ta in specifika bestäm-

melser med avseende på vissa medborgares särskilda krav och

574 Särskilda yttranden SOU 199252

behov. Den kommunala likställighetsprincipen är redan klart i 2 kap. 2§ där det stadgas att kommuner och fastslagen skall behandla sina medlemmar lika det inte landsting om finns sakliga skäl till annat. Någon tilläggsbestämmelse för funktionshindrade behövs inte och är tillika principiellt främmande för kommunallagen.

Finansiering och kostnadsberäkningar av

utredningens förslag

Utredningen konstaterar att det ekonomiska reformutrymmet begränsat under 1990-talet. Trots detta konstaterande lägär förslag enligt kostnadsberäkger handikapputredningen som ningarna innebär årliga kostnadsökningar i storleksordning- 1,1 miljarder kronor, betydande del förutsätts falla en varav en kommun och landsting. Någon fördelning det föreslagna på av ökade ekonomiska åtagandet mellan kommun och landsting redovisas inte av utredningen.. Genom att hänvisa till och finansieringsprincipen ansvarsutredningen att den samhällssektor för menar som ges ansvar verksamhet också skall stå för finansieringen. Vi föruten sätter att den kommunalekonomiska kommittén föreslagna av den kommunala sektorn skall finansieringsprincipen, att åläggas uppgifter inte finansieringsutrymme samnya om kommer att användas fullt ut då beslut skall tas tidigt anvisas, beträffande utredningens förslag för landstingskommunala sektorn. bedöma realismen i de kostnadsbe- Det är mycket svårt att utredningen. I den form de räkningar som presenteras av som presenteras för bl.a. transportmedlens och gatumiljöns anpassalltför för ett beslutsunderning är de bristfälliga att utgöra lag. Beträffande trafik föreslår utredningen t.ex. att den service funktionshindrade i samband med färdtjänst på motsom ges svarande sätt måste kollektivtrafikens anställda. Som ges av det kan konsekvensen detta för- Landstingsförbundet ser av komma innebära krav på dubbelbemanning samtslag att av fordon, vilket for med sig kostnader ligger långt liga som utöver vad utredningen har förutsett. det i bussar användes i lång- Ett annat exempel är att som

SOU 199252 Särskilda yttranden 575

väga beställnings- och linjetrafik skall finnas rullstolstillgäng-

liga toaletter. En av konsekvenserna att utrusta bussar med av rullstolstillgänglig toalett är att förlorar fyra styckensittman platser, vilket inte torde ha medräknats i

kostnadsberäkning-

arna. Vi således att

anser handikapputredningens kostnadsbe-

räkningar måste bli föremål för kompletteringar och ytter-

ligare analyser innan beslut kan tas samt att finansieringen

för landsting och kommuner måste följa den av kommunalekonomiska kommittén föreslagna

finansieringsprincipen,

också regeringen i årets

som kompletteringsproposition gett

tillkänna skall tillämpas.

Särskilt

yttrande av sakkunniga Kerstin

Denkert, Ingalill Hallgren, Bernt Nilsson, Lennart N olte och Margareta Persson

Ansvars- och

finansieringsprincipen

Grundläggande synsätt kap. 3

Handikapputredningen lyfter fram ansvars- och finansierings-

principen som en viktig väg för finansiering åtgärder för av anpassning av samhället. Handikapprörelsen har alltsedan principen lanserades också ansett att den skall vara vägledande i handikappolitiken. Den gången var samhällsklimatet helt annorlunda än i dag. Den offentliga sektorn i stark tillväxt var och det fanns utrymme för en reformpolitik. Då det också många partier var som sa sig vara för principen, men ansåg det svårt att tillämpa den fullt ut. I dag när det övergripande politiska målet är besparingar inom offentlig verksamhet har saken kommit i ett annat läge. I ett sådant

sammanhang kan ansvars- och finansieringsprincipen bli ett

alibi för samhället att undandra för sig ansvaret insatser. Samhället hänvisar till att annan huvudman skall ansvara för

anpassningar enligt ansvars- och finansieringsprincipen, och

att anpassningen får bli beroende den aktuella Verkav om

samheten kan bära finansieringen.

Vi hävdar därför att inte och

om ansvars- finansierings-

principen slås fast genom lag kan den i vissa fall bli hämsko en på utvecklingen mot ett anpassat samhälle i stället för den

Särskilda yttranden SOU 199252 576

den avsedd att bli. Vi kan aldrig godta att samhävstång var

hället avhänder det yttersta ansvaret för åtgärder som sig

skall med funktionsnedsättning full delaktighet ge personer

och jämlikhet.

Rätt till ledighet och ersättning

Kommuner för alla kap. 8

understryker betydelsen brukarin- Handikapputredningen av

den kommunala verksamheten. I flera lagar flytande inom skall samråd ske med berörda inframhålls att före beslut

är här intressenter. De lokala handikapporganisationerna

tressenter bör möjlighet att medverka i beslutsprocessom ges fel där samråd Det finns många exempel på planering sen. skulle lett till bättre beslut. med handikapporganisationerna

Bl.a. i och byggprocessen där fortsätter att skapa plan man att den planerade och byggda miljön inte blir hinder som gör användbar för människor med funktionshinder. tillgänglig och företrädare för handikapporganisationer skall Vi menar att

till ledighet och ersättning för medverkan i ha lagstadgad rätt

villkor övriga förtroenolika samrådsgrupper på samma som

devalda.

Tid för genomförande av anpassning av offentligt

finansierade lokaler

och utformningen bostäder Funktionshindrade av och miljö kap. 9

föreslår tidsgräns för när Det är bra att utredningen en an-

Vilka allmänheten äger tillträde passningen lokaler till av skall avslutad. Vi dock att en snabbare anpassning vara anser offentlig finansierade lokaler måste ske. Anpassningen av tioårsperiod. Vi att krav på skall avslutad inom en anser vara offentligt finansierad verksamhet snabbare ombyggnad av

de finansierad alla. måste kunna ställas, eftersom är av oss

SOU 199252 Särskilda yttranden 577

Rätt till

bostadsanpassning av fritidshus

Funktionshindrade och utformningen av bostäder och miljöer kap. 9

Bostadsanpassningsbidraget har stor betydelse for möjligheten

till ett kvarboende och for att människor med funktionsge hinder valfrihet i boendet och goda bostäder. Vi tiden anser nu

mogen for att vidga rätten till bostadsanpassningsbidrag till

att även omfatta fritidsboendet. Många önskar ha tillgång till ett eget fritidshus eftermen

som bostadsanpassningsbidrag inte utgår for fritidsbostäder

blir det ofta allt för dyrt for den enskilde att göra bostaden

tillgänglig. Åtskilliga tvingas också sälja sitt fritidshus när

en familjemedlem genom sjukdom eller skada får en funktionsnedsättning. Mot den bakgrunden är det ett viktigt krav att

bostadsanpassningsbidrag skall kunna utgå for fritidsbosta-

der. Det ökade möjligheter att få välja fritidsaktiviteter ger efter eget intresse.

Lag om arbetslivets tillgänglighet för personer med

funktionshinder

Arbetslivets tillgänglighet för människor med

funktionshinder kap. 13

Den föreslagna lagen arbetslivets tillgänglighet måste inom nehålla bindande bestämmelser. Stadgandet i mer av paragraf 2 arbetsgivarens skyldigheter måste kopplat till om vara några sanktioner vid underlåtande från arbetsgivarens sida. Handikapprörelsen har alltför lång erfarenhet av att lagar med allmänna mål och luddig inriktning endast blir vackra ord på papperet. Lämpligt vore att handikappombudsmannen kan förelägga vite om han finner att en arbetsgivare underlåter att uppfylla lagen.

Centralt organ

Bevakning av funktionshindrades likställighet med andra invånare kap. 15

Statens Handikappråd har betytt mycket for utvecklingen på handikappområdet i Sverige men har genom samhällets for-

578 Särskilda yttranden SOU 199252

spelat sin nuvarande roll. I dag finns dock behov ändringar ut central kompetens, som är sektorsövergripande. av en annan Det är synnerligen angeläget att ett centralt organ bildas för att bevaka och samla kunskap den internationella utom decentraliseringen beslut till kommuner och vecklingen, av och vad sker inom olika i samhället landsting som organ ur bör utarbeta underlag för förhandikappaspekt. Detta organ åtgärder vart tredje år. Ett sådant slag om handikappolitiska kan med fördel knytas till handikappombudsmannens organ kansli.

Anhörigpenning

Höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning kap. 19

Utredningens förslag när det gäller den tillfälliga föräldrapenningen innebär förbättringar i förhållande till dagens situation. Det finns dock ett behov större reformer på detta av område. Vi att försäkringsförmån, anhörigpenning, bör anser en ny införas. Stödet bör inte bara gälla föräldrar, utan utsträckas till anhöriga. Vi också att det inte bör fastställas någon menar åldersgräns för detta stöd. För många dem som omfattas av av LSS finns behov den särskilda tillsyn och vård som är grund av för den särskilda föräldrapenningen även efter fyllda 21 alternativt 23 år. Det är inte heller ovanligt att andra anhöriga får träda in i föräldrars ställe. I dag är alternativen att den enskilde antingen får dålig vård och tillsyn eller att anhöriga en ledigt från sina arbeten utan ersättning. Vi vill tvingas ta av detta skäl föreslå att det införs särskild anhörigpenning för en dem omfattas personkretsen i LSS. som av

SOU 199252

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Samhällets stöd till människor med funktionshinder

Dir 198853

Beslut vid regeringssammanträde 1988-09-15

Statsrådet Lindqvist anför.

Mitt forslag

Jag föreslår att kommitté tillkallas med en uppgift att utreda vissa frågor om kommunernas och landstingens insatser for människor med omfattande funktionshinder. Kommitténs huvuduppgift bör vara att kartlägga och analysera de insatser for funktionshindrade som görs inom socialtjänsten samt habiliteringen och rehabiliteringen. Utgångspunkten för utredningsarbetet bör vara situationen för barn, ungdomar och vuxna med omfattande funktionshinder samt de små och mindre kända handikappgruppema. Om kommittén finner att det foreligger brister i socialtjänstens och habiliteringensrehabiliteringens insatser for dessa grupper, bör den lämna forslag som kan leda till förbättringar inom områdena och innebär att som grupperna i framtiden bör kunna tillforsäkras ett väl fungerande stöd.

Målet för

handikappolitiken

Utgångspunkten for handikappolitiken är principen om alla människors lika värde och lika rätt. Strävan är att utforma samhället så att det blir tillgängligt för alla medborgare. Innebörden detta är att människor med funktionshinder skall av beredas möjligheter att andra få god utbildning, delta i som en arbetslivet, ha ett tryggt och värdigt boende, kunna dela olika ñitids- och kulturaktiviteter och i leva övrigt ett aktivt och

580 Bilaga 1 SOU 199252

självständigt liv. Målet är att uppnå full delaktighet och jämlikhet. Det grundläggande ansvaret för att detta mål kan förverkligas åvilar samhället, dvs. staten, kommunerna och

landstingen. Den generella välfärdspolitiken i Sverige har, i kombination med de olika slag handikappolitiska insatser växt fram av som från 1960-talet och framåt, radikalt förbättrat funktionshindrades levnadsförhållanden. En viktig förutsättning för detta genombrott inom handikappområdet är den miljörelaterade fram under 1960-talet och i syn på handikapp som växte som dag är allmänt erkänd. Utvecklingen under år, med bl.a. införande av ramsenare och minskad statlig reglering, har medfört att de lagstiftning enskilda kommunernas och landstingens beslut i fråga det om handikappolitiska stödets utformning blivit allt mer avgörande för funktionshindrades livssituation. Kommunernas och landstingens ansvar for insatser inom handikappområdet regleras i huvudsak i socialtjänstlagen 1980620, hälso- och sjuk- 1982763 och lagen 1985568 särskilda vårdslagen om ompsykiskt utvecklingsstörda m.fl. sorger om Målet för främja människors ekonomissocialtjänsten är att ka och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkoren och aktideltagande i samhällslivet. Enligt 6 § socialtjänstlagen har va den enskilde rätt till bistånd socialnämnden för sin förav sörjning och sin livsföring i övrigt, hans behov inte kan om Den enskilde skall biståndet tillgodoses på annat sätt. genom tillförsäkras skälig levnadsnivå. Socialnämndens beslut i en ärenden rörande bistånd kan genom förvaltningsbesvär övertill domstol. Socialtjänstens för människor med klagas ansvar funktionshinder finns särskilt angivet i 21 § socialtjänstlagen. skall socialtjänsten verka för att människor Enligt denna som fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigav delta i samhällets heter i sin livsföring får möjligheter att gemenskap och leva andra. Vidare skall socialtjänsten som medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och att han får bo på ett sätt är anpassat efter hans som behov särskilt stöd. I förarbetena till socialtjänstlagen av beträffande

prop. 1979801 har vissa preciseringar orts

och de kvalitativa och kvantitativa målen för inriktningen av insatser för funktionshindrade. socialtjänstens och sjukvårdslagen målet för hälso- och Enligt 2 § hälso- är

SOU 199252 Bilaga 1 581

sjukvården en god hälsa och vård på lika villkor for hela befolkningen. Uppgifter för landstingen, är väsentlig som av betydelse för människor med funktionshinder, är att bedriva hälso- och sjukvård samt att för svara habiliteringrehabilite-

ring och hjälpmedelsforsörjning.

De olika insatser görs inom habiliteringen och rehabilisom teringen syftar till att minska verkningarna ett funktionsav hinder och att hos enskilda åstadkomma bästa personer möj-

liga funktionsformåga. Insatserna kan starkt skiftan-

vara av de karaktär. De kan t.ex. medicinskt, vara socialt, pedagogiskt eller yrkesmässigt inriktade. Huvuddelen de olika insatserav na inom habiliteringen och rehabiliteringen utförs landsav tingen. Det finns i dag omfattande skillnader landstingen emellan när det gäller habiliteringens och rehabiliteringens organisation, utformning och innehåll. Frågan om hjälpmedel för funktionshindrade utreds för närvarande särskild utredningsman Dir. 198631, av en som jag efter regeringens bemyndigande, tillkallade i oktober 1986. Utredningens huvuduppgift är att kartlägga och analysera situationen inom hjälpmedelsområdet. Utredningsmarmen skall vidare lämna förslag till åtgärder kan leda till som en bättre fungerande hjälpmedelsverksamhet såväl sett ur den enskilde hjälpmedelsanvändarens samhällets som ur perspektiv. Arbetet beräknas kunna avslutas under år 1988. Genom den omsorgslagen, trädde i kraft den 1 nya som juli 1986, prop. 198485176, SoU 27, rskr. 386 har de grundläggande principerna om integrering och normalisering för psykiskt utvecklingsstörda slagits fast. Lagen innebär att psykiskt utvecklingsstörda samt med bamdomspsykos personer och personer som till följd hjärnskada fått ett betydande av en och bestående

begåvningshandikapp, har rätt till särskilda omsorger som landstingen skall tillhandahålla. De beslut

som landstingen fattar beträffande de särskilda kan omsorgerna överklagas genom forvaltningsbesvär till domstol. I anslutning till riksdagens beslut om en ny omsorgslag

uttalade Socialutskottet SoU 19848527 att den utvidgning

av personkretsen som då skedde borde ses som ett första steg i reformarbetet och att alla handikappade barn och ungdomar borde ges samma stöd de tre lagen omfattade som av grupperna. Enligt utskottet, fordrade dock en sådan fortsatt utvidgning av personkretsen ett ytterligare utredningsarbete. Ut-

582 Bilaga 1 SOU 199252

skottet konstaterade att detta utredningsarbete borde inriktas precisera vilka borde omfattas lagen och på att grupper som av kompletterande särskilda Mot belysa behovet av omsorger. ställningstagande tillkallade jag, efbakgrund av riksdagens bemyndigande, i november 1985 särskild ter regeringens en arbetsgrupp för att utreda dessa frågor.

Arbetsgruppen som antog namnet Ansgar har i april 1988

överlämnat sin slutrapport till regeringen. Den bedömning arbetsgruppen gör är att det inte är möjligt att utan som personkretsen i omsorgslagen. Den vidare åtgärder utvidga framhåller följande

De ändringar Ansgar diskuterat innebär att omsorgslagen skulle som kunna gälla för samtliga barn och ungdomar med funktionshinder och att socialtjänstlagen utvidgas till att omfatta vissa specificerade rättigheter åt samtliga barn och ungdomar med funktionshinder som medför betydande svårigheter i livsföringen. De diskuterade lagändringama innebär att vissa särskilda omsorger skulle föras över från omsorgslagen till socialtjänstlagen. I socialtjänstlagen skulle dessa särskilda benämnas stöd. Ansvaret för desomsorger skulle således föras över från landstingskommunerna till sa omsorger kommunerna. Ansgar att sådan förändring skulle kunna vara ett yttermenar en ligare steg på vägen att i enlighet med omsorgslagens intentioner överföra samtliga särskilda till de huvudmän som nu har ansvaret omsorger för socialtjänsten och på sikt bör ha hela ansvaret för även de som särskilda omsorgerna.

Slutrapporten har överlämnats utan några egna ställningssida. Arbetsgruppen föreslår att taganden från arbetsgruppens aktuella utredningen bör för den fortsatta beden nu svara redningen av dessa frågor. Staten har det övergripande ansvaret för handikappolitikens utformning och förfogar över vissa stimulans- och styrmedel för att utveckla det handikappolitiska stödet och få till stånd väl fungerande verksamhet i hela landet. Således en till och social hemhjälp, vilka båda utges statsbidrag färdtjänst verksamheter är stor betydelse för funktionshindraär som av under våren 1988 beslutat vissa ändde. Riksdagen har om beträffande social hemhjälp prop. 1987 ringar statsbidrag till bil. 7 SoU 15, rskr. 311. Även den tillsyn utövas 88100, som och länsstyrelserna vikt för att uppnå av socialstyrelsen är av och socialtjänsten, hälso- och sjuken jämn hög kvalitet inom vården och omsorgsverksamheten.

SOU 199252 Bilaga 1 583

I ett antal undersökningar utförts under år som senare av bl.a. socialstyrelsen, statens handikappråd och de centrala handikapporganisationerna har framhållits att det för närvarande föreligger vissa brister det när gäller stödet till människor med funktionshinder inom socialtjänsten och habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten. I de skilda studierna framhålls att bristerna i hög grad finns inom verksamheter som är av grundläggande betydelse för människor med omfattande funktionshinder. Av olika undersökningar har också framgått att det finns stora skillnader såväl kommunerna som landstingen emellan i fråga om utformningen kvaliteten på av, och avgiftssättningen för olika slag stödinsatser för funkav tionshindrade.

Utredningsuppdraget

Socialtjänsten och habiliteringenrehabiliteringen

En kommitté bör tillsättas med nu uppgift att utreda frågor kring de delar av samhällets åtgärder för människor med omfattande funktionshinder faller under kommunernas soIn och landstingens ansvarsområden. Utredningsarbetet bör främst inriktas på de olika slag av handikappolitiska insatser som görs av kommunerna och landstingen inom socialtjänsten resp. habiliteringen och rehabiliteringen. Enligt min bedömning talar flera skäl för denna inriktning. Jag tänker här dels på det förhållandet att de primär- och landstingskommunala insatserna är centrala för funktions-

hindrades levnadsförhållanden, dels på de olika brister

som under år uppmärksammats i skilda senare undersökningar och projekt. Ytterligare omständighet betydelse i en av sammanhanget är den redovisning angående samhällsstödet till funktionshindrade barn och ungdomar nyligen lämnats som av den särskilda arbetsgruppen. Som jag har nämnt, har nyss detta arbete inte resulterat i några färdiga förslag till lösningar beträffande omsorgslagens personkrets och ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting. Människor med funktionshinder och deras anhöriga är oña starkt beroende olika former stödinsatser från av av samhällets sida. Ju omfattande funktionshindret mer är, desto större är vanligtvis behovet stöd från samhället. Att stödet av och servicen håller god kvalitet och kan en ges kontinuerligt

584 Bilaga 1 SOU 199252

och i tillräcklig omfattning är därför särskilt stor betydelse av för att svårt funktionshindrade skall kunna leva aktivt och samhällsinsatserna bristfälliga och otillsjälvständigt. Om är räckliga kan följden bli att med omfattande funkpersoner tionshinder ställs utanför samhällsgemenskapen. Med hänsyn till detta bör utredningsarbetet främst ha sin utgångspunkt i situationen och behoven för till följd av stora personer som funktionshinder har betydande svårigheter i den dagliga mer och därmed omfattande behov samhällslivsföringen ett av insatser. Jag vill understryka vikten av att utredningsarbetet koncentreras till svårt funktionshindrade och då såväl avser barn och ungdomar som vuxna. Under år har situationen för de s.k. små och mindre senare kända uppmärksammats. Särskilda stuhandikappgruppema dier området har påbörjats bl.a. nordiska nämnden for på av och Handikappförbundens Centralkommitté. handikappfrågor De finns i dessa grupper har vanligtvis ett ompersoner som fattande behov kvalificerat stöd från kommuner och landsav ting. I många fall saknas i dag dock kunskap om dessa grupsituation och behov hos de ansvariga samhällsorganen. pers Jag det angeläget att kommittén i sina överväganden anser dessa särskild uppmärksamhet. Även här även ägnar grupper bör arbetet inriktas på med omfattande funktionspersoner hinder. Kommitténs huvuduppgift bör, mot bakgrund vad jag av nu att kartlägga och analysera de insatser som görs för sagt, vara människor med funktionshinder inom socialtjänsten och habiliteringen och rehabiliteringen. Om kommittén finner att det föreligger brister i socialtjänstens och habiliteringensrehabiliinsatser för dessa bör den lämna förslag teringens grupper, leder till förbättringar inom områdena och innebär som som att i framtiden bör kunna tillförsäkras ett väl fungrupperna gerande stöd. Kommittén bör härvid belysa möjligheterna till ökad effektivitet, nytänkande och ett bättre resursutnyttjande när det gäller olika former verksamheter inom områdena. av Kommittén bör också pröva hur den enskilde funktionshindrades inflytande över utformningen av de olika insatser som han

får kan utvecklas. Det finns min mening uppenbara risker att invandenligt kan ha svårare än andra att få del olika stödinsatser rare av och bli i samhällslivet. Med hänsyn härtill är det delaktiga

SOU 199252 Bilaga 1 585

angeläget att kommittén i sina överväganden särskilt beaktar situationen och behoven för med

personer invandrarbakgrund

och som har omfattande funktionshinder. De olika verksamheter kommuner och som landsting bedriver med inriktning på människor med funktionshinder regleras i framför allt socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen och omsorgslagen. En viktig uppgift för kommittén bör vara att analysera den nuvarande ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting och bedöma behovet av eventuella förändringar i detta avseende. Kommittén bör härvid beakta det arbete för närvarande pågår i den särskilda som delegationen för beredning frågan förändring huvudmannaav om av skapet inom samhällets äldreomsorg. Kommittén bör också analysera hur samverkan mellan kommuner och landsting fungerar när det gäller insatser for funktionshindrade samt bedöma behovet förbättrad samverkan. av Av särskilt stor betydelse är frågan stödet till om barn och ungdomar med funktionshinder. Jag har tidigare redovisat riksdagens uttalande i anslutning till beslutet den om nya omsorgslagen och det utredningsarbete bedrivits därefter som I arbetsgruppens uppdrag ingick även att göra en översyn av lagen 1965136 om elevhem för vissa rörelsehindrade barn mil. Det är väsentligt att kommittén behandlar nu frågorna om omsorgslagens framtida personkrets, ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting i fråga om stödet till barnen och ungdomarna samt de övriga frågor berördes i direktisom ven till arbetsgruppen. Kommittén bör pröva vilket på sätt funktionshindrade barn och ungdomar bäst bör kunna tillförsäkras ett väl fungerande stöd och hur ansvaret för stödet lämpligast kan regleras och fördelas mellan huvudmännen. En viktig utgångspunkt är härvid att eftersträva lösningar som så långt möjligt undviker säranordningar och som överensstämmer med principerna om normalisering och integrering. När det gäller kommunerna och socialtjänsten bör kommittén göra en genomgång hur såväl de allmänna de av som mer preciserade målen i socialtjänstlagen har kunnat förverkligas ur ett handikappolitiskt perspektiv Genomgången bör göras ur ett tidsperspektiv varvid bör bedömas dels hur verksamheten har utvecklats under de senaste åren dels vilken utveckling som är att förvänta. Härvid bör särskilt kostnads-

sou 199252 586 Bilaga 1

Kommittén bör i detta sammanhang studera frågorna belysas. omfattningen och kvaliteten på de olika slag och analysera av insatser och verksamheter som är väsentliga, t.ex. uppav verksamhet, stöd och hjälp i boendet, sökande färdtjänst, peravlösningstjänst samt insatser sonlig assistans, ledsagartjänst, god fritid och rekreation. för att bereda funktionshindrade en bör behandlas är funktionshind- Andra väsentliga frågor som och socialtjänstens medverkan i

rades sysselsättning sam-

Kommittén bör klargöra vilken betydelse hällsplaneringen. på området haft när det gäller utvecklingen av lagstiftningen insatser. Om kommittén finner att det

olika handikappolitiska

i insatsernas utformning skall orsakerna till föreligger brister och redovisas kan leda till fördetta klargöras förslag som

bättringar. verksamheten bör

Beträffande den landstingskommunala

och analys habiliteringen och motsvarande kartläggning av en rehabiliteringen göras. nuvarande läget för Av analysen bör således bl.a. framgå det i kompetens och olika handikappgrupper fråga om resurser, inom habiliteringen och rehabiliteringen, lagorganisation betydelse samt förväntad utveckling inom omstiftningens en bör härvid åt frågan

rådet. Särskild uppmärksamhet ägnas om

funktionshinder. Kommittén bör också insatser för vuxna med skall kunna byggas när det bedöma hur kompetensen upp gäller de små och mindre kända handikappgruppema. Kommittén bör i sitt arbete både när det gäller socialtjänst särskilt beakta och klarlägga

och habiliteringrehabilitering,

ekonomiska frågor. Detta bör kostnadsaspektema och övriga beträffande den nuvarande situationen ske såväl analysen av inom områdena, i fråga och den förväntade utvecklingen som kommittén lägger fram. om de förslag som

Fritid och rekreation

fråga bör behandlas kommittén gäller En väsentlig som av till fritid och rekreafunktionshindrades möjligheter en god studier under år har framgått att

tion. Av som orts senare

för funktionshindrafritidssysselsättningen har stor betydelse det väl känt att i synnerhet svårt des livskvalitet. Samtidigt är närvarande eftersatta inom fritidsfunktionshindrade för är

bristande tillgängligheten i

området, främst beroende på den

sou 199252 Bilaga 1 587

olika former verksamheter och avsaknaden av av personlig assistans och andra stödinsatser kopplade till själva aktiviteterna. Det bör i sammanhanget noteras att frågor fritid och om rekreation för funktionshindrade hittills knappast alls blivit föremål för överväganden av statliga utredningar. Enligt den nya omsorgslagen har landstingskommunerna bl.a. till uppgift att verka för att fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för psykiskt utvecklingsstörda. Någon motsvarande bestämmelse som gäller andra funktionshindrade grupper finns för närvarande inte. Kommittén bör göra en kartläggning och analys funktionshindrades möjligheter att få del av av utbudet inom fritids- och rekreationsomrâdet. Om man finner det motiverat, bör förslag redovisas kan medverka som till att funktionshindrade i högre grad än för närvarande kan delta i verksamheter och aktiviteter inom området.

Skillnader i standard och

avgiftssättning

Flera undersökningar har under år visat att det föresenare ligger omfattande skillnader i synnerhet kommunerna emellan när det gäller ambitionsnivån för, utformningen och av avgiftssättningen för olika åtgärder inom handikappområdet. Enligt undersökningarna, som utförts bl.a. socialstyrelsen, av statens handikappråd och de centrala handikapporganisationerna, finns skillnaderna inom flera centrala verksamhetsområden. Det gäller t.ex. i fråga färdtjänst, social om hemtjänst, avlösningstjänst, ledsagartjänst och andra former av individuella stödinsatser. När det gäller frågan

om avgiñzssättningen

har regeringen under våren 1988 uppdragit åt riksrevisionsverket att kartlägga och analysera den varierande utformningen av taxor för bl.a. färdtjänst och social hemtjänst. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 1989. mars Jag finner det angeläget att kommittén även ägnar dessa frågor uppmärksamhet, inte minst med tanke på att skillnaderna i hög grad förekommer i verksamheter som är av grundläggande betydelse för funktionshindrades levnadsförhållanden. Kommitténs analys och bedömning bör härvid de avse effekter som skillnaderna i stödens utformning och avgiftssättning får för funktionshindrade med omfattande behov inav satsen

588 Bilaga 1 SOU 199252

Handikappombudsman

Ett huvudsyfte med utredningsarbetet är, som jag redan frambedöma hur människor med omfattande funktionshållit, att hinder i framtiden bör kunna tillförsäkras ett Väl fungerande samhällsstöd. Det är enligt min uppfattning väsentligt att de lösningar kan bli aktuella så långt som möjligt översom med integrering och normaliseensstämmer principerna om medan säranordningar olika slag bör undvikas. Hanring, av Centralkommitté, HCK, har under dikappförbundens senare år ställt krav särskild lagstiftning mot diskriminepå att en funktionshindrade skall införas. Enligt HCK bör ring av sambefattning handikappombudsman inrättas med tidigt en som uppgift att övervaka tillämpningen av denna lagstiftning. Syftet med lagen ombudsmannafunktionen är, enligt vad om HCK framhållit i skrivelser till regeringen, att stärka funktionshindrades rättsskydd och motverka diskriminering. Enfinns det ett samband mellan denna ligt min mening nära och inriktning å sidan och HCKs krav å utrednings syfte ena andra sidan. Det bör därför ingå i kommitténs uppgifter att funktionshindrade kan tillförsäkras ett väl fungepröva om rande samhällsstöd inom for det nuvarande åtgärdssysramen temet, eller tillskapande särskilda anordningar som om av t.ex. lagstiftning mot diskriminering och handikappombudsman kan fylla en funktion i sammanhanget.

Samverkan med handikapporganisationer

En grundtankarna i socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdav och omsorgslagen att de ansvariga huvudmännen i slagen är sin planering och utformning verksamheterna skall samav verka med olika organisationer, t.ex. handikapporganisatio- Bestämmelser samverkan finns i samtliga dessa nerna. om lagar. Enligt 8§ hälso- och sjukvårdslagen skall landstingskommunen i planeringen och utvecklingen hälso- och sjukav vården samverka med samhällsorgan, organisationer och enskilda. I 8§ omsorgslagen sägs det att en av landstingskomuppgifter är att samverka med organisationer som munens företräder psykiskt utvecklingsstörda. Av 8 § socialtjänstlagen framgår det att socialnämnden, när det är lämpligt, skall samverka med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar

SOU 199252 Bilaga 1 589

Mot bakgrund att människor med av funktionshinder i så

betydande utsträckning är brukare av socialtjänst, hälso- och

sjukvård och omsorgsverksamhet, måste

handikapporganisa-

tionema betraktas viktig part i denna som en samverkanspro- Kommittén bör göra

cess. en kartläggning och analys av vilka

effekter dessa- bestämmelser om samverkan haft och vilka

samverkansformer som har utvecklats mellan huvudmännen

och handikapporganisationerna. Om kommittén

finner att det

finns skäl härtill, skall den redovisa förslag för att nå mer effektiva samverkansformer i framtiden.

Ansvars- och

ñnansieringsprincipen

I olika sammanhang har uttalats att den s.k. och ansvars-

finansieringsprincipen skall gälla inom handikappområdet.

Innebörden denna av princip är att miljöer och verksamheter

skall utformas och bedrivas så att de blir tillgängliga för alla

medborgare. Om en verksamhet måste i anpassas något av-

seende för att bli tillgänglig för viss

en grupp människor, skall den aktuella anpassningsåtgärden finansieras inom for ramen den ordinarie verksamheten. Varje huvudman skall beakta

denna princip och planera och utforma verksamheten därefter.

Ansvars- och

ñnansieringsprincipen formulerades i mitten

av 1970-talet den dåvarande

av handikapputredningen. Det

finns enligt min mening anledning att nu göra en uppföljning

och analys i vilken av utsträckning principen har kommit att

tillämpas. Kommittén bör göra sådan en analys samt klargöra de problem och hinder kan som föreligga for en mer konse-

kvent tillämpning och

av ansvars- finansieringsprincipen och

föreslå hur dessa skall kunna lösas. Det bör vidare stå kommit-

tén fritt att peka på sådana verksamheter som i dag inte tillämpar principen, där detta kommittén bedöms men av som möjligt och lämpligt, samt visa hur detta kan ske.

Ramar för arbetet

För kommitténs arbete skall gälla de allmänna tilläggsdirek-

tiv som utfärdats den 16 februari 1984 till samtliga kommitté-

er och särskilda utredare Dir. 19845, vari bl.a. principerna

for kostnadsberäkningar och

finansiering av forslag behand-

las.

Bilaga 1 sou 199252 590

delrapporter i olika Kommittén bör ha möjlighet att avge

ämnen. avslutat senast under år 1990. Kommitténs arbete bör vara

Hemställan

till vad anfört hemställer jag att Med hänvisning jag nu regedet statsråd har till uppgift att föredra ringen bemyndigar som ärenden bl.a. rör människor med handikapp som kommitté omfattad kommittéforordatt tillkalla en - av 1976119 med högst nio ledamöter med uppdrag att ningen -

utreda frågor socialtjänstens och habiliteringensrehabili-

om insatser for människor med funktionshinder, teringens att utse ledamöterna att vara ordförande, en av besluta sakkunniga, experter, sekreterare och annat att om biträde åt kommittén. beslutar att kostnader- Vidare hemställer jag att regeringen skall belasta femte huvudtitelns anslag A 2. Utredningar, na

m.m.

Beslut

till föredragandens överväganden och Regeringen ansluter sig

bifaller hans hemställan.

Socialdepartementet

SOU 199252

Bilaga 2

Sammansättning av 1989 års

handikapputredning

Ordförande

Gerhard Larsson, koncernchef vid Samhall

Ledamöter

Förordnade fr.o.m. 1988-11-09 inte annat om anges.

Ingvar Björk s, riksdagsledamot

-

Margareta Persson s, t.0.m. 1990-01-17, riksdagsleda-

mot

Ingegerd Anderlund s, t.0.m. 1991-12-05, riksdagsleda-

mot

Marianne Jönsson c, riksdagsledamot

-

Hans Dau m, riksdagsledamot

-

Rolf L Nilsson v, riksdagsledamot

-

Folke Carlsson s, kanslichef vid Nämnden for vårdar-

-

tjänst Birgitta Rydberg fp, landstingsråd

-

Ingela Tuvegran s, direktör, fr.o.m. 1989-04-20

-

Anita Stenberg mp, riksdagsledamot, fr.o.m. 1989-04-20

t.0.m. 1991-12-05

Jan Andersson s, riksdagsledamot, fr.o.m. 1990-01-17

-

Leif Bergdahl nyd, riksdagsledamot, fr.o.m. 1991-12-05

-

Ulla-Britt Hagström kds, lärare, fr.o.m. 1991-12-05

-

Sakk unniga

Förordnade fr.o.m. 1989-12-01 inte om annat anges.

Lennart Nolte, forbundsordforande, Synskadades Riks-

förbund

Berndt Nilsson, kanslichef, Svenska Diabetesförbundet

-

Ingalill Hallgren, kanslist, Riksförbundet for rörelse-

-

hindrade barn och ungdomar

Kerstin Denkert, forbundsordforande, De

- Handikappa-

des Riksförbund

Lars Östman, forbundsordforande, fr.o.m. 1989-10-05

t.0.m. 1991-08-01

592 Bilaga 2 s0U 199252

Persson, forbundsordforande, fr.0.m. 1991-08-

Margareta

- 01

Ulf Wetterberg, avdelningschef, Landstingsförbundet,

t.0.m. 1991-08-01

Lamnevik, avdelningschef, fr.0.m. 1991-08-01

Gunilla

-

Gunilla Wallgrund, utredare, Landstingsförbundet

-

sekreterare, Svenska kommunför- Margareta Rosenius,

-

bundet sektionschef, Svenska kommunförbun- Louise Fernstedt,

-

det, t.o.m. 1991-08-01 Johansson, sektionschef, Svenska kommunför- Karl-Axel

-

bundet, fr.0.m. 1991-08-01

byråchef, socialstyrelsen, t.0.m. 1990-06- Birgit Högberg,

- 30

direktör, socialstyrelsen, fr.0.m. 1990-07-01 Jan Ording,

-

Gunnar Fahlberg, chefsjurist, socialstyrelsen

-

Håkan Ceder, departementsrâd, Socialdepartementet

socialde-

Kristina Söderlind, departementssekreterare,

fr.0.m. 1989-10-05 t.0.m. 1991-02-28

partementet,

Carl Leczinsky, departementssekreterare, Socialdeparte-

mentet, fr.0.m. 1991-03-01

politiskt sakkunnig, socialde- Inger Claesson Wästberg,

-

partementet, fr.0.m. 1991-12-05

Experter

Jönsson, professor, Handelshögskolan i Stockholm,

Bengt

fr.0.m. 1989-03-02

Rolf Westin, avdelningsdirektör, riksforsäkringsverket,

fr.0.m. 1989-04-20

Lagerlöf, kansliråd, arbetsmarknadsdeparte-

Inga-Britt

mentet, fr.0.m. 1991-02-01

Bengt Finnveden, byråchef, kommunikationsdeparte-

mentet, fr.0.m. 1991-09-15

Jens Cavallin, departementssekreterare, kulturdeparte-

mentet, fr.0.m. 1991-10-01

Sekreterare

Tore Karlsson, huvudsekreterare, socialchef

-

Arm-Charlotte Carlberg, avdelningsdirektör

-

SOU 199252

Bilaga 3

Personer som biträtt sekretariatet vid utarbetandet av detta betänkande

Direktörsassistent Leif Alm Kammarrättsassessor Arne Edström

Fd forbundsjurist Allan Everitt

Rådman Göran Ewerlöf Docent Anders Gustavsson Arkitekt Leif J ahlenius

Socionom Gia Kjellén

Organisationsdirektör Marja Lemne

Socionom Bernt Lundgren

Civilingenjör Ulf Olsson

Jur. kand. Marianne Levin Pölde Fil. dr. Bo Rothstein Fd förbundsordforande Lars Östman

SOU 199252

Bilaga 4

Publikationer från 1989 års

handikapputredning

Betänkanden

1 Rätt till gymnasieutbildning for svårt rörelsehindrade ungdomar SOU 198954

2 Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom so-

cialtjänsten SOU 19902 3 Handikapp och välfärd lägesrapport SOU 199019 - en 4 Handikapp Välfärd Rättvisa SOU 199146 5 En väg till delaktighet och inflytande tolk for döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och talskadade SOU 199197 6 Ett samhälle för alla SOU 199252

Rapporter

1 Redovisning intervjuundersökning En bilagerapav en -

port till SOU 199019 se ovan 3

2 Brukarinflytande, Livsinflytande, Delaktighet red. prof. Mårten Söder, 1989 3 Framtiden och människor med omfattande funktionshinder 1989 4 Samverkan mellan handikapporganisationer och samhälle - en enkätundersökning 1990 5 Habilitering för barn och ungdomar med funktionshinder 1991 6 Gjort och ogjort En översikt remissynpunkter på Han- - av dikapp och välfärd en lägesrapport, SOU 199019 - 7 Om rättslig reglering prof. Håkan Hydén, Lunds universitet, på uppdrag av 1989 års handikapputredning, 1991 8 Socioekonomisk situation för med funktionshinder personer en intervjustudie U. Hass, Linköpings universitet, på uppdrag av 1989 års handikapputredning, 1991

äååiifåilgi

i så;

. . 4

sov 199252

Bilaga 5

Handikapporganisationer som

erhåller

statsbidrag budgetåret

199192 Handikapporganisationerna erhåller bidrag till sin verksamhet. Regeringen beslutar fördelningen anslagsbeloppet om av mellan organisationerna efter förslag Statens handikappav råd. Följande organisationer har fått bidrag under innevarande budgetår

Afasiförbundet i Sverige Bröstcancerföreningarnas riksorganisation De handikappades riksförbund Handikappförbundens centralkommitté Förbundet blödarsjuka i Sverige Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter Föreningen för de neurosedynskadade Föreningen Sveriges dövblinda Hjärnkraft Riksföreningen för rehabilitering av skallskadade Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund Hörselskadades riksförbund ILCO-Svenskt förbund för stomiopererade Svenska Laryngförbundet Neurologiskt handikappades riksförbund Riksförbundet för blodsjuka Riksförbundet för dementas rättigheter Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn Riksförbundet för och tarmsjuka mag- Riksförbundet för njursjuka Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar Riksförbundet för social och mental hälsa Riksförbundet för trafik- och polioskadade Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna

598 Bilaga 5 sou 199252

Riksförbundet Intresseföreningar för schizofreni - Riksförbundet mot astmaallergi Riksförbundet mot reumatism Riksförbundet för cystisk ñbros Riksföreningen AUTISM STROKE Riksförbundet mot hjärnans kärlsjukdomar - Svenska celiakiförbundet Svenska diabetesförbundet Svenska epilepsiförbundet Svenska psoriasisförbundet Sveriges dövas riksförbund stamningsföreningars riksförbund Sveriges Synskadades riksförbund Tandvårdsskadeförbundet

SOU 199252

Bilaga 6

Statliga med inriktning på

organ

vissa handikappfrågor

Varje sektor i samhället skall tillse att funktionshindrade får del sektorns utbud och att det sker på ett sätt som av skapar likvärdiga villkor i förhållande till andra medborgare. Vi har beskrivit det ett integrerat bl.a. åvilar som ansvar som många statliga myndigheterorgan redan i dag. Här belyser vi inte närmare dessa statliga myndigheter och organ. Deras bör självfallet fortsätta och utvecklas. Det behövs enansvar ligt vår mening även statliga organ med särskild inriktning på handikappfrågor Uppgifter för och inriktning av dessa organs verksamhet kan däremot i vissa fall behöva utvecklas och anpassas till våra förslag i övrigt. Samhall belyses inte närmare här med anledning av att vi i vårt huvudbetänkande behandlat frågor som rör företaget och att det under år 1991 varit föremål för särskild översyn. en Den ledde till en prop. 1991922191 som behandlades av riksdagen våren 1992 med förslag till framtida inriktning och förändring av företaget från stiftelse till aktiebolag.

1 Statens Handikappråd SHR

Bakgrund

Statens Handikappråd SHR inrättades år 1965 och har ombildats 1971 och 1979. Från den tidpunkten har rådet senare också fått ett eget anslag i statsbudgeten. Skälen för inrättandet SHR främst att skapa ett av var organ som skulle kunna samla in och förmedla handikapprörelsens uppfattningar i olika frågor. SI-IR har emellertid gestatsmakternas successiva beslut förändrats till nom en myndighet främsta uppgift är att följa samhällets insatser för vars märmiskor med ñinktionsnedsättningan Ett exempel är upp-

600 Bilaga 6 soU 199252

följningen 198687 på regeringens uppdrag det natio- - - av nella handlingsprogrammet i handikappfrågor från 1982.

Verksamhet och arbetsuppgifter

SHR skall enligt sin instruktion SFS 19881094 ha till uppgift att verka för förbättrade levnadsförhållanden för handikappade, i första hand med inriktning på frågor som berör flera samhällsområden. I detta ingår rad olika uppgifter, såsom att verka för en samverkan mellan myndigheter och handikapporganisationer,att följa och främja forsknings- och utvecklingsarbetetinom verksamhetsområdet och sprida resultaten samt att stöd ge och information till de kommunala handikappråden och länseller lokal

handikappråden.Dessa är dock inte någon regional

organisation för rådet. SHR har dessutom uppgiften att lämna förslag om fördel-

ning statsbidraget till handikapporganisationerna.Detta

av statsbidrag uppgår till drygt 100 miljoner kronor innevarande budgetår. Den nuvarande modellen för beredning dessa av bidragsärenden innebär i korthet att SHR i samverkan med organisationerna tar fram ett förslag till fördelning mellan organisationerna. Fördelningen det statsbidrag riksav som dagen anvisar fastställs regeringsbeslut. Medlen disgenom därefter Socialstyrelsen. poneras av SHR bedriver även projektverksamhet.Omfattning och reför denna verksamhet har varierat åren. En rad surser genom olika ämnen har belysts projekt bl.a. kartläggning av genom situationen för dövblinda, invandrare med funktionsnedsättningar och demokratifrågor. SHR har också svarat for ett regeringsuppdrag med syfte att särskilda projektmedel genom initiera och stimulera fritidsverksamhet för med personer funktionsnedsättningar. Den projektverksamhet som rådet bedriver sker vanligtvis i samarbete med handikapporganisatiooch finansieras huvudsakligen via särskilda anslag. nerna Enligt instruktionen skall SHR ett kontaktcenter och vara samordningsorgan för myndigheter och handikapporganisatio- Ett medel för kontakter och samverkan är de publikationer. bl.a. ett informationsblad SHR utger liksom rådets ner som återkommande kampanj- och konferensverksamhet.

SOU 199252 Bilaga 6 601

Resurser och finansiering

SHR finansieras över statsbudgeten. Anslaget uppgår för närvarande till drygt 5,6 miljoner kronor.

2 Nämnden för Vårdartjänst NV

Bakgrund

Nämnden för vårdartjänst NV föregicks Styrelsen för av Vårdartjänst SV. Styrelsen inrättades den 1 juli 1970 som ett resultat av de förslag tidigare handikapputredning lagt som en fram i betänkandet Bättre utbildning för handikappade SOU 196935. Förslaget om vårdartjänst hade sin grund i erfarenheterna olika försöksverksamheter bedrivits under 1960-talet av som under ledning Norrbackainstitutet. Syftet med dessa förav söksverksamheter var att främja svårt rörelsehindrades möjligheter till utbildning varvid tillgång till personligt stöd och assistans är avgörande. För att möjliggöra en snabbare utbyggnad av lätt tillgänglig service för rörelsehindrade föreslog utredningen att staten skulle svara för kostnaderna. Kommunerna ansågs inte vid den tidpunkten ha ett naturligt ansvar för vårdartjänsten och inte heller tillräckliga kunskaper om behoven. Avsikten att vårdartjänsten skulle underlätta var service till dem som tillfälligt, under studieperiod, vistades i en kommun. Vårdartjänsten omfattade enligt förslagen studeen rande från hela riket. En särskild styrelse, Styrelsen för Vårdartjänst, skulle leda och samordna hela vårdartjänsten.

Verksamhet och arbetsuppgifter

Uppgifterna för NV i 1 § i nämndens instruktion SFS anges 19881126, senast ändrad SFS 1991882

Nämnden for vårdartjänst har till uppgift att organisera verksamheten med vårdartjänst samt administrera det statliga bidraget till denna. Nämnden beslutar om vårdartjänst efter bedömning den enskildes av

602 Bilaga 6 sou 199252

behov. Vårdartjänst erbjuds svårt rörelsehindrade som studerar i eftergymnasial utbildning eller vid folkhögskola. Den omfattar hjälp med alla de funktioner hör till den dagliga livsforingen, som den studesom rande inte klarar själv och som inte bör tillgodoses genom kommunens sociala hemhjälp eller stödåtgärder av universitet, högskola och genom folkhögskola.

I praktiken har denna uppgift kommit att utvecklas och forändras under de år nämnden varit verksam. Förutom att som fördela stöd till de studerande och administrera statsbidragen, har nämnden byggt upp stor kunskap om förutsättningarna för de studerande vid olika högskolor och folkhögskolor. Geregelbunden information till och kontakt med skolorna nom har nämnden medverkat till att skapa en lokal beredskap på skolorna för att erbjuda bättre möjligheter for de studerande att kunna bedriva sina studier med framgång. Nämnden har också vidareutvecklat kunskaper och erfarenheter genom särskilda projekt. Nämndens verksamhet berör årligen ca 30 studerande vid universitet och högskolor, ca 250 studerande vid folkhögskolornas långa kurser och ca 1 300 deltagare i kortkurser på samma skolor. Nämnden har mot bakgrund vår utrednings numera av förslag i SOU 198954 till uppgift att även administrera det statliga bidraget till verksamheten med särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till RH-anpassad gymnasieutbildning. Sådan finns vid tre skolor och riktar sig till elever med omfattande rörelsehinder, ofta s.k. flerhandikappade elever. NV tillhandahåller kopplat till denna uppgift också administrativt stöd åt Nämnden för RH-anpassad utbildning. Denna nämnd är självständig, endast administrationen är gemensam med Nämnden för Vårdtjänst. Nämnden för Rh-anpassad utbildning har till uppgift att pröva frågor om intagning till Rh-anpassad utbildning vid vissa gymnasieskolor och andra frågor rörande rätten till sådan utbildning. Från budgetåret 199192 administrerar NV även statsbidraget till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Bidraget uppgår innevarande budgetår till närmare 30 miljoner kronor. I detta ingår de medel som tidigare utgjorde, dels en särskild anslagspost i statsbidraget till folkhögskolan disponerad dåvarande Skolöverstyrelsen, dels det särskilda statsbiav

SOU 199252 Bilaga 6 603

draget for teknisk anpassning av studiemateriel för synskadade och dövblinda vilket tidigare ingick i ett statsbidrag till studieforbunden. Nämndens insatser för dövblinda bl.a. i samband med s.k. aktiveringskurser har vi tidigare belyst i vårt delbetänkande SOU 199197. I anslutning till sin verksamhet bedriver NV också utvecklingsarbete.

Resurser och finansiering

NV finansieras över statsbudgeten. För budgetåret 199192 uppgår anslaget till närmare 131 miljoner kronor. Av detta belopp avser ca 5 miljoner kronor myndighetens verksamhet.

3 Handikappinstitutet

Bakgrund

Handikappinstitutet är ett fristående institut. Dess verksamhet leds av en styrelse som består av nio ledamöter, varav fyra utses av regeringen och fem av Landstingsförbundet. Bland de regeringen utsedda ledmöterna skall ingå företrädare för av handikapporganisationema. Handikappinstitutets verksamhet finansieras av staten och landstingen gemensamt genom att medel avsätts till institutet över den allmänna sjukförsäkringen i samband med de s.k. Dagmaröverenskommelserna. Handikappinstitutet bildades ursprungligen år 1968 ur den ideella föreningen SVCK, seder- SVCR SVCR Svenska centralkommittén for Rehabilimera tering. År 1978 ombildades Handikappinstitutet och fick då vidgade arbetsuppgifter i fråga om hjälpmedel.

Verksamhet och arbetsuppgifter

Institutets verksamhet regleras avtal slutits melgenom som lan staten och Landstingsförbundet. Avtalet innebär bl.a. att stadgar fastställs for institutet.

604 Bilaga 6 s0U 199252

Institutet hade fram till är 1991 normerande uppgifter av myndighetskaraktär. Denna uppgift togs emellertid bort enligt avtal mellan staten och Landstingsförbundet. Huvuduppgiñzen i dag är att prova och bedöma hjälpmedel samt att följa och stimulera forsknings- och utvecklingsverksamhet inom hjälpmedelsområdet. Därutöver bedriver institutet projekt och riktad informationsverksamhet för att öka medvetenhet och kunskap om hjälpmedel och hjälpmedelsbehov.

Resurser och finansiering

För år 1992 har närmare 50 miljoner kronor avsatts från den allmänna sjukförsäkringen. Därtill disponerar institutet 5 ca miljoner kronor från sina fonder.

4 Statens institut för handikappfrågor i

skolan SIH

Inom skolområdet finns sedan den 1 juli 1991 Statens institut för handikappfrågor i skolan SIH som har sin Verksamhet i Härnösand. Institutet för uppgifter tidigare utförsvarar som des av Skolöverstyrelsen, Statens institut för läromedel, de s.k. regionala planeringsberedningama och länsskolnänmderna. Institutet är också förvaltningsmyndighet för de statliga specialskolorna. SIHs huvuduppgift är att aktivt verka för att elever med funktionshinder får en god utbildning. SIH har ansvaret för att ge kommunerna, skolledning, lärare, föräldrar och elever råd och stöd bl.a. konsulenter. SIH också för genom svarar produktion specialpedagogiska läromedel till elever med av synskador, rörelsehinder, hörselskador, flerhandikapp och utvecklingsstörning. Institutet skall också i övrigt tjäna som en kunskapsbank när det gäller specialpedagogiska insatser och metodik. Arbetet med att bygga upp myndigheten pågår fortfarande. Den 1 september 1992 skall redovisning angående bemanning och slutlig organisation lämnas. m m

SOU 199252 Bilaga 6 605

5 Ialboks- och Punktskiiftsbiblioteket TPB

Talboks- och Punktskriiizsbiblioteket TPB har enligt sin instruktion 1988341 till uppgift att i samverkan med andra bibliotek i landet arbeta för att synskadade och andra handikappade får tillgång till litteratur. Det åligger biblioteket särskilt att framställa och låna ut talböcker och punktskrütsböcker, tillhandahålla punktskññzsböcker för försäljning samt lämna information och råd till folkbibliotek och andra. Till TPB är knutet en nämnd för punktskrift. TPB finansieras över statsbudgeten. Dess anslag för var 199192 ca 62 miljoner kronor

Taltidningsnämnden

Taltidningsnänmden skall enligt sin instruktion 1988674 handlägga ärenden om stöd till radio- och kassettidningar, svara för upphandling, fördelning och vidareutveckling särav skild mottagarutrustning samt verka för att abonnenter på radio och kassettidningar får sådan utbildning undersom lättar för dem att tillgodogöra sig tidningarna och sköta den tekniska utrustning behövs för mottagningen. 1992 som ges ca 50 av drygt 180 dagstidningar ut i talupplagor och har ca 5 000 prenumeranter. Nämnden prövar också frågor tillstånd att sända radioom tidningar. Taltidningsnänmden finansieras över statsbudgeten. Dess anslag var budgetåret 199192 ungefär 63 miljoner kronor.

7 Stiftelsen för lättläst

nyhetsinformation

och litteratur LL-stiftelsen

LL-stiitelsens uppgift är att ut lättläst nyhetstidning, 8 ge en SIDOR, samt att för utgivningen lättlästa böcker, s.k. svara av LL-böcker. Både tidningen och böckerna vänder sig till personer som av skilda skäl har svårigheter att läsa. Syftet är att förmedla lättförstådd nyhetsinformation och att göra bl.a. skönlitteratur tillgänglig.

606 Bilaga 6 SOU 199252

Målgruppen for utgivningen är huvudsakligen vuxna med begåvningshandikapp. Andra målgrupper är barndomsdöva, personer med afasi, med läs- och skrivsvårigheter dyslexi samt med åldersdemens. I betydande omfattning finns också invandrare ännu är vid svenska språket bland som ovana läsarna liksom elever i grundskolan som behöver lättillgängliga texter för att deras intresse for läsning skall väckas. LL-stiñzelsen finansieras huvudsakligen över statsbudgeten. Anslaget var budgetåret 199192 7,6 miljoner kronor.

sou 199252

Bilaga 7

Ombudsmannafunktioner

Justitiekanslern JK

JK lyder enligt 1 kap. 6§ regeringsformen RF under regeringen. JK har bl.a. till uppgift att utöva tillsyn över att de utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och författsom ningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. JK får som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare har besom gått brottslig gärning att åsidosätta vad åligger genom som honom i tjänsten eller uppdraget. JK får också göra anmälan disciplinärt JK står inte under tillsyn av riksom ansvar. dagens ombudsmän JO.

ombudsmän JO

Riksdagens

JO utövar enligt 12 kap. 6§ RF tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. JO har befogenheter JK i dennes tillsynsuppgifls. JO prösamma s0In båda klagomål från enskilda, gör inspektioner och tar upp var ärenden på eget initiativ. JO står inte under J Kzs tillsyn.

Näringsfrihetsombudsmannen NO

NO är ombudsman for konkurrensbegränsningsfrågor. Uppgiften är främst att främja från allmän synpunkt önskvärd en konkurrens inom näringslivet. NO har rätt att föra talan hos marknadsdomstolen skadlig konkurrensbegränsning. NO om står under J Ozs tillsyn.

Konsumentombudsmannen KO

KO är ombudsman for frågor oskäliga avtalsvillkor. KO är om också chef för konsumentverket. KO har vidare vissa uppgifter enligt marknadsföringslagen 19751418, konsumentkreditlagen 1977981 och lagen 1971112 om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. KO kan föra talan hos marknadsdomstolen om otillbörlig marknadsföring m.m. KO står under J Ozs tillsyn.

608 Bilaga 7 SOU 199252

J ämställdhetsombudsmannen

JämO

JämO har i uppgift att till att jämställdhetslagen 1991433 se efterlevs. JämO skall därvid i första hand söka förmå arbetsgivare att frivilligt följa lagens föreskrifter samt också i övrigt medverka i strävandena att främja jämställdhet i arbetslivet. JämO kan i tvister om överträdelse av diskrimineringsförbudet på begäran ge biträde med de åtgärder som ombudsmannen anser motiverade åt arbetsgivare och arbetssökande, som inte företräds arbetstagarorganisation. JämO kan också av en föra talan vid arbetsdomstolen när han finner att dom i en en tvist är betydelsefull för rättstillämpningen. JämO har dessutom rätt att efter anmälan eller på eget initiativ ta upp ärenden om underlåtenhet arbetsgivare, inte är bundav som na av kollektivavtal om jämställdhet, att följa lagens bestämmelser om aktiva åtgärder för jämställdhet. JämO står under J Os tillsyn.

Diskrimineringsombudsmannen DO

DO, vars verksamhet regleras lagen 1986442 mot genom etnisk diskriminering, har i uppgift att genom råd och på annat liknande sätt medverka till att den som utsatts för etnisk diskriminering kan ta till sina rättigheter. Han vara skall också ta initiativ till åtgärder mot diskriminering genom överläggningar med myndigheter, företag och organisationer samt genom opinionsbildning, information och på annat liknande sätt. Avsikten är att DO skall ägna särskild uppmärksamhet åt etnisk diskriminering i arbetslivet. Han skall också i kontakt med arbetsgivare och berörda arbetstagarorganisationer främja ett gott förhållande mellan olika etniska grupper i arbetslivet. DO har befogenhet att vid vite förelägga en arbetsgivare att komma till överläggningar med och lämna upplysningar till ombudsmaxmen. DO har ingen processförande roll. Han står under JOs tillsyn.

Förslag om barnombudsman

Förslag har lämnats inrättande ombudsman för barn om av en och ungdom SOU 199170. Enligt förslaget, som för närvarande bereds i regeringskansliet, är ombudsmannens uppgift att vara opinionsbildande i frågor som rör barn och ungdomar.

SOU 199252 Bilaga 7 609

Detta skall ske bl.a. genom att ombudsmannen driver debatt i dessa frågor samt bidrar till att sprida kunskap. Ombudsmannen skall däremot inte engagera sig i enskilda fall. Han skall inte ha tillsynsuppgiiter liknande dem som bl.a. JO och Socialstyrelsen har. Ombudsmannen skall ha rätt att begära in upplysningar från myndigheter, organisationer, företag och andra verksamhet berör barns och ungdomars rättigheter vars och intressen. Han skall kunna vitesforelägga den inte som lämnar begärda uppgifter Ombudsmannen skall ha möjlighet att lämna synpunkter på förslag till lagstiftning som berör barn och ungdomar samt att själv initiera lagändringar Ombudsmannen skall enligt förslaget vid myndighetsutövning stå under JKs och JOs tillsyn.

Andra ombudsmannafunktioner

Utanför det statliga området finns många olika slags ombudsmannafunktioner som sköts av en person eller något annat organ. Här skall endast nämnas Pressens opinionsnämnd och Pressombudsmannen samt de patientombudsmän som finns i fortroendenämnderna hos landstingen.

KUNGL. BIBL.

1992 -07- 20

STOCKHOLM

SOU 199252

Bilaga 8

Det samhällsekonomiska

utrymmet

Offentliga ingrepp i ekonomin - några

konsekvenser

Kommitténs förslag innebär ingrepp i ekonomin i olika avseenden. I den ekonomiska litteraturen finns en omfattande diskussion motiven för offentliga ingrepp. Ett perspektiv är om under vilka förutsättningar staten bör ingripa. Det traditionella argumentet för offentlig verksamhet tar då sin utgångspunkt i situationer där marknader av olika skäl inte fungerar, dvs. någon form resursfördelningsproblem. Det kan t.ex. av vara problem med naturliga monopol och behov av att driva stabiliseringspolitik. Merparten av de offentliga utgifterna används emellertid inte för sådana effektivitetshöjande ändamål. I stället har de fördelningspolitiska målen att skapa jämn en och rättvis fördelning fått allt större betydelse, dvs. omfördelningen av resurser. I huvudsak berör kommitténs förslag den typen av omfördelning samt möjligheten att tillgodose angelägna behov. En analys vilka funktioner det offentliga kan och ibland av t.o.m. bör spela ger emellertid ingen entydig vägledning för hur mycket de konkreta ingripandena ska få kosta och hur de ska utformas. Även målsättningen för offentliga ingrepp är att rätta om till eventuella resursallokerings- och fördelningsproblem, så är offentliga insatser ofta dyra och de kan dra med sig nya ineffektiviteter eller fördelningsproblem. Vilken nivå de offentliga insatserna ska ligga på måste därför avvägas noga, för att förhindra att alltför kraftiga ingrepp skapar större störningar än vad de avsedda att rätta till. Framför allt ger var motiven för de enskilda ingripandena inget besked hur om omfattande de samlade offentliga insatserna ska vara. Utredningens förslag berör både näringslivet och den offent-

612 Bilaga 8 sou 199252

liga sektorn. Olika lösningar är tänkbara. För att uppnå önskvärda effekter i näringslivet är möjlighet att införa regleen ringar, dvs. lagstadgad skyldighet att genomföra förslagen en som förmodligen tas ut via prisbildningen. För den del som rör den offentliga sektorn är det sannolikt att krav på att reses finansieringen sker via skatter. Bägge formerna medför dock olika typer av kostnader För att bedöma utrymmet för den här typen åtgärder är av det därför nödvändigt att analysera ekonomins utveckling på något längre sikt och de krav bl.a. omvärlden ställer på Sverige. En sådan bedömning har bl.a. gjorts i den senaste långtidsutredningen.

Utrymmet för ökade offentliga utgifter

Utvecklingen fram till 1997 enligt LU

I Långtidsutredningen 1992 redovisas tre scenarier över den ekonomiska utvecklingen fram till 1997. Ett av dessa är en I prognoskalkylen tar den svenska tillväxten fart prognos. 1993 att exporten ökar. En tillväxt på över 2% år genom per blir det dock först fr.o.m. 1994 när också den inhemska konsumtionen och investeringarna ökar. Kostnadsläget är emellertid av avgörande betydelse. Efter devalveringarna i början på 1980-talet har konkurrenskraften stadigt försämrats. De bedömningar som görs i LU92 tyder på att det kan räcka med en kostnadsökningstakt som är något långsammare än den i omvärlden för att uppnå balanserad ekonomisk utveckling. en Även kostnadsnivån blir det för den konkurom är hög möjligt rensutsatta sektorn att expandera om kostnadsökningama begränsas. Utrymmet för kostnadskrävande reformer inom näringslivet är således begränsat. I samtliga scenarier förutsätts också att skatteinkomsterna för den offentliga sektorn minskar fram till 1998. Detta bl.a. mot bakgrund av den ökade insikten om skatternas negativa effekter på resursutnyttjandet. Den internationella integratioinnebär därutöver att skattebasernas rörlighet har ökat nen och fortsätter att öka. Det blir lättare för t.ex. arbetskraften och kapitalet att söka sig till länder med en lindrigare beskattning. Sammantaget beräknar LU därför att skatteinkomsterna minskar fram till 1998 med 40 miljarder kr i 1993

SOU 199252 Bilaga 8 613

års priser och med 1993 års skattebaser. Eftersom scenariema endast sträcker sig fram till 1997 minskar emellertid skatteinkomstema med något mindre, eller 35 miljarder kr, i de kalkyler redovisas här som

Kommunernas ekonomi enligt LU

Mot bakgrund att stor del förslagen berör kommuner av en av och landsting finns det anledning att närmare redovisa beräkningsfoutsättningar och utveckling för dessa. Beräkningarna av kommunernas inkomster i scenarierna utgår från de nuvarande statsbidragen. Långtidsutredningen har inte foregripit den kommunalekonomiska kommitténs förslag till ett nytt statsbidragssystem. Detta innebär bl.a. att inflationen gröper ur statsbidragen till kommunerna. Regeringen har vidare förutskickat att statsbidragen minskar med 5-10 miljarder kr fr.o.m. 1993. I LUs kalkyler har detta beaktats genom en neddragning av statsbidragen med 7,5 miljarder kr fr.o.m. 1993. Den genomsnittliga utdebiteringen kommunalskatt av minskar något i år, har antagits oförändrad under men vara resten av prognosperioden. Den kommunala konsumtionen antas i prognoskalkylen vara volymmässigt oförändrad fr.o.m. 1993, dvs. det sker ingen tillväxt den kommunala konsumtionen. Kommunala av transfereringar till hushållen och företagen står för 16% kommuav nernas totala utgifter Med regler och ambitionsnivå samma som tidigare beräknas transfereringarna öka något under perioden. Med den ekonomiska tillväxt som beräknas i prognoskalkylen och de antaganden for kommunerna redovisas som ovan får den kommunala sektorn ett finansiellt underskott på ca 30 miljarder kr 1997 i huvudsak beror underskottet på real en minskning av statsbidragen.

Kommunforbundens kalkyler

Kommun- och landstingsforbunden har s.k.

ort baskalkyler

som syftar till att beskriva hur den kommunala volymutvecklingen påverkas av demografiska förändringar och fattade politiska beslut. Utgångspunkten för kalkylerna är fattade be-

slut, redan orda åtaganden och en oförändrad standard på de

614 Bilaga 8 SOU 199252

kommunala tjänsterna. Avsikten är att beskriva den förändring av den kommunala konsumtionen som följer när åtagandena infrias och befolkningens storlek och ålderssammansättning förändras. I kalkylerna tas ingen hänsyn till möjligheten att höja produktiviteten eller effektiviteten. Resultatet enlig baskalkylerna blir att den kommunala konsumtionen växer med nästan 2% år. per

Summering av LUs prognos och kommunförbundens kalkyl

En summering LUs och kommunförbundens kalkyler visar av att skillnaden i konsumtionsvolym 1997 blir nära 30 miljarder kr beslutad utbyggnad och befolkningsförändringar i 1990 års priser. Kommunernas finansiella underskott på 30 miljarder kr real minskning statsbidragen i löpande priser enav långtidsutredningen blir således fördubblat och ligt mer än enligt beräkningarna till drygt 60 miljarder kr. uppgår

Vägar till balans

Den ekonomiska således beoffentliga sektorns utrymme är gränsat under 1990-talet. För att utrymme för ökning av ge en den kommunala konsumtionen i enlighet med baskalkylerna skulle krävas att de kommunala verksamheterna effektiviseökad avgiltsfmansiering eller att statsbidragen räknas ras, en Den sistnämnda möjligheten är emellertid också starkt upp. begränsad. Enligt LUs kalkyler kommer staten att uppvisa finansiellt underskott 23 miljarder kr 1997. De beett på räkningar som redovisas i kompletteringspropositionen tyder

dock på ett betydligt större underskottl

1 De kommunla underskotten beräknas i kompletteringspropositionen bli lägre än de redovisas i LU. som

Statens 1992

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

kompetens. Grundutbildningens 37.Psykiatrin och desspatienter levnadsförhållanden. Frihet ansvar- - villkor i högskolan.U. vårdens innehåll och utveckling. Reglerför risker. Ett seminarium om varför vi 38.Fristående skolor. Bidrag ochelevavgifter. U. tillåter mer föroreningarinne än ute. M. 39.Begreppetarbetsskada Psykisktstördas situationi kommunerna 40.Risk- och skadehanteringi statlig verksamhet.Fi. -en probleminventering socialtjänstens ur 41. Angående vattenskotrar.M. perspektiv. 42. Kretslopp Basen för hållbar Stadsutveckling. M. - 4.Psykiatrin i Norden -ett jämförande perspektiv. 43.Ecocycles The Basisof SustainableUrban - Koncession för försäkringssammattslumingar. Fi. Development. M. Ny mervärdesskattelag. 44.Restuserför högskolansgrundutbildning.U. Motiv. Del 45. Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer. M. - - Förfatmingstextoch bilagor. Del F1. 46. Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka forskning - - Kompetensutveckling en nationell strategi.A. kring service,stödoch vård. - Fastighetstaxering Bostadsrätter.Fi. 47. Avreglerad bostadsmarknad. Del II. Fi. m.m. - Ekonomi och rätt i kyrkan. C. 48.Effektivare statistikstyrning Den statliga - 10.Ett nytt bolag för rundradiosändningar. Ku. statistikensfinansiering och samordning.Fi. lLFastighetsskatt. Ft. 49.EES-anpassning marknadsforingslagstifmingen. av 12.Konstnärlig högskoleutbildning. U. C. 13.Bundna aktier. Ju. 50. Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre- och l4.Mindre kadmium i handelsgödsel.Jo. handikappomsorgen. S 15.Ledningoch ledarskapi högskolan några 51.Översyn av sjöpolisen.Ju. perspektivoch möjligheter. U. 52.Ett samhälleför alla. 16.Kroppen efter döden. 17.Den sistaundersökningen obduktioneni ett psykologisktperspektiv. 18. Tvångsvårdi socialtjänsten ansvar och innehåll. - 19. Långtidsuuedningen1992.Fi. 20.Statens hundskola.ombildning från myndighettill aktiebolag. 21.Bostadsstöd till pensionärer. ZZEES-anpassnirtg av kreditupplysningslagen. Ju. 23.Kontrollfragor i tulldatoriseringen m.m. Fi. 2A.Avreglerad bostadsmarknad.Fi. 25. Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. U. 26. Rätten till folkpension kvalifikationsregler i internationella förhållanden. 27. Årsarbetstid. A. 28.Kartläggning av kasinospel enligt internationella regler. Fi. 29.Smittskyddsinstitutet ny - organisationför Sveriges nationella smittskyddsfunktioner. 30.Kreditförsälning Någraaktuellaproblem.Fi. - 31.Lagstiftrting om satellitsändningar av TV-programKu. 32.Nya Inlandsbanan.K. 33.Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemas tjänst C. 34.Fastighetsdatasystemets datorstruktur.M. 35.Kart- och mätningsutbildrtingari nya skolforrner. M. 36. Radio och TV ett. i Ku.

Statens 1992

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet

Bundna aktier. Frihet kompetens. Gnmdutbildningensvillkor - ansvar- EES-anpassningav kreditupplysningslagen. [22] i högskolan.[l] Översyn av sjöpolisen.[51] Konstnärlig högskoleutbildning.[12] Ledning och ledarskap i högskolan någraperspektiv -

Socialdepartementet och möjligheter. [15]

Psykisk stördas situation ikommunema Utvärdering av försöksverksarnheten med 3-årig perspektiv.[3] Yñmsinñkmd utbildning i EYIIIHBSiOSKOM- [25] -en probleminventeringur socialtjänstens jämförandeperspektiv.[4] Friståendeskolor. Bidrag och elevavgifter. Psykiatrin i Norden ett - Kroppen efter döden. [16] Resurser för högskolans grundutbildning.[44]

Den sista undersökningen obduktionen i ett

- Jordbruksdepartementet

psykologiskt perspektiv.[17] Tvångsvård i socialtjänsten ansvar och innehåll. [18] Mindre kadmiumi handelsgödsel. [14] - Statens hundskola. Ombildning från myndighettill

Kulturdepartementet

aktiebolag. [20] Bostadsstöd till pensionärer. [21] Ett nytt bolag för rtmdradiosöndningar. [10] Rätten till folkpension kvalifikationsregleri Lagstiftning om satellitsändningar TV-program. av [31] internationella förhållanden. [26] Radiooch TV ett. i [36] Smittskyddsinstitutet ny - organisationför Sveriges smittskyddsfunktioner. [29] Arbetsmarknadsdepartementet nationella Psykiatrin och dess patienter levnadsförhållanden, - Kompetensutveckling en v nationell strategi.[7] vårdens innehåll och utveckling. [37] Årsarbetstid. [27] Begreppet arbetsskada. [39]

Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka Civildepartementet

forskning kring service,stöd och vård. [46] [9] - Ekonomi och rätt i kyrkan. Avgifter och högkostnadsskyddinom åldre- och tjänst [33] Kasinospelsverksamhet i follmörelsemas handikappomsorgen. [50] marknadsföringslagstiftningen.[49] EES-anpassningav Ett samhälle för alla. [52] -

Miljö- och naturresursdepartementet

Kommunikationsdepartementet Regler för risker. Ett seminarium om varför tillåter Nya Inlandsbanan. [32] föroreningar inne [2] mer än ute. Fastighetsdatasystemets datorstruktur. [34] Finansdepartementet Kan- och måtningsutbildningari nya skolformer. [35] Koncession för försäkringssammanslutrtingar. [5] Angåendevattenskotrar. [41] Ny mervärdesskattelag. Kretslopp Basen för hållbar stadsutveckling.[42] - Motiv. Del Eeocycles The Basisof Sustainable Urban Develop- - - Författningstext och bilagor. Del [6] [43] - ment Fastighetstaxering m.m. Bostadsrätter. [8] Miljöfarligt avfall och riktlinjer. [45] - - ansvar Fastighetsskatt. [ll] Långtidsuuedningen 1992. [19] Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23] Avreglerad bostadsmarknad. [u] Kartläggningav kasinospel enligt internationella regler. [28] aktuellaproblem. [30] Kreditförsälaing - Några Risk- och skadehanteringi statlig verksamhet. [40] Avreglerad bostadsmarknad,Del Il. [47]

Effektivare statistikstynting Den statligastatistikens finansieringoch samordning. [48]

BESTÄLLNINGAR ALLMÄNNA FÖRLAGET, KUNDTJÄNST, 106 47 STOCKHOLM TEL 08-739 30, 96 FAX 08-7399548 INFORMATIONSBOKHANDELN, MALMTORGSGATAN 5 v11 BRUNKEEERGSTORG, STOCKHOLM