Kompetens och kunskapsutveckling : om yrkesroller och arbetsfält inom socialtjänsten : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Kompetens och

kunskaps-

utveckling

Om - yrkesroller och arbetsfält inom socialtjänsten

DELBETÄN KAN DE AV SOCIALTJÄN ITTEN STKOM M Stüüüê

Ecfü Occ SOU

Im Statens offentliga utredningar WW 1995:58 FEM Socialdepartementet

Kompetens och

kunskapsutveckling

- om yrkesroller och arbetsfält inom socialtjänsten

Delbetänkande av Socialtjänstkommittén Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor. av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara remiss. som - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 9138439685 Stockholm 1995 ISSN 0375250X

Till statsrådet och chefen

för

Socialdepartementet

Genom beslut den 13 juni 1991 bemyndigade regeringen dåvarande statsrådet

Bengt Lindqvist att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag att göra

en allmän översyn av socialtjänstlagen 1980:620. Översynen skall bl.a. inne-

fatta en utvärdering socialtjänstlagens tillämpning och syfta till tydligare av att avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Kommittén antog namnet Socialtjänstkommittén och har tidigare avlämnat följande rapporter och betänkanden.

Kommunernas socialbidrag en kartläggning kostnader

- - av normer, m.m. SOU 1992:98, Rätten till bistånd inom socialtjänsten SOU 1993:30, -

Frivilligt socialt arbete kartläggning och kunskapsöversikt SOU

- - 1993:82,

Socialtjänstens roll i samhällsplanering och samhällsarbete kunskaps-

- - en

översikt och ett diskussionsunderlag SOU 1993:91,

Sambandet mellan samhällsekonomi, transfereringar och socialbidrag SOU - 1994:46.

I oktober 1994 överlämnades kommitténs huvudbetänkande Ny socialtjänstlag

SOU 1994: 139.

luppdraget till Socialtj änstkommittén ingick att belysa utbildnings- och kompetensfrågor. Kommittén har valt att behandla dessa frågor i ett särskilt betänkan-

de, vilket härmed överlämnas. I arbetet med detta betänkande har deltagit ordförande generaldirektören som

Carl-Anders Ifvarsson fp och ledamöter vice primärvårdsordföranden

som Anders Andersson kds, förbundsordföranden Alec Carlberg v, socialnänmdsordföranden Torgerd Jansson s, kommunalrådet Lars Johansson s, riksdagsledamoten Göte Jonsson m, riksdagsledamoten Rinaldo Karlsson s, riksdagsledamoten Maj-Inger Klingvall s, riksdagsledamoten Roland Larsson c,

riksdagsledamoten Ragnhild Pohanka mp samt barnläkaren Ingrid Ronne-

Björkqvist fp. Som sakkunniga har deltagit socialdirektören Ulf Andersson, Föreningen

Sveriges Socialchefer, ombudsmannen Jerker Björkman, TCO, förbundsordföranden Agneta Bygdell, SACO, departementsrádet Håkan Ceder, Socialdepartementet, sekreteraren Karl-Axel Johansson, Svenska Kommunförbundet, utredningssekreteraren Inger Lenas, LO, utredaren Margareta Liljeqvist, Landstingsförbundet, avdelningsdirektören Marita Minell, Socialstyrelsen, kammar-

rättsassessorn Bo Nordelius, Socialdepartementet, departementssekreteraren

Gun-Marie Pettersson, Socialdepartementet samt generaldirektören Kerstin

Wigzell, Ungdomsstyrelsen. Som experter har deltagit byråchefen Britt-Marie Arne-Hellström, Datainspektionen, förbundsjuristen Leif Petersén, Svenska Kommunförbundet, ADB-chefen Kristina Stenqvist, Statens Institutionsstyrelse

samt juristen Kristina Widgren, Socialstyrelsen. Betänkandet har utarbetats avdelningsdirektören Marita Minell, Socialstyrel-

av

och departementssekreteraren Kristina J ennbert, Socialdepartementet.

sen

Stockholm i maj 1995

Carl-Anders Ifvarsson

Anders Andersson Maj-Inger Klingvall

Alec Carlberg Roland Larsson

Torgerd Jansson Ragnhild Pohanka

Göte Jonsson Ingrid Ronne-Björkqvist

Rinaldo Karlsson

Innehållsförteckning

Sammanfattning ll

1 Socialtjänstkommitténs uppdrag 17

1.1 Direktiven och tidigare betänkanden 17 1.2 Fortsatt utredningsarbete och avgränsning l7

2 Tidigare utredningsarbete kring utbildnings- och kompetensfrågor 21 2. l Socialutredningen 21 2.2 Socialstyrelsens på kompetenskrav och utbildningsbehov 22 syn

3 Allmänt kompetens och utbildning 25 om

4 Ny socialtjänstlag krav på den framtida - nya socialtjänsten 29 4.1 Inledning 29 4.2 Socialtjänstens insatser samhällsnivå 29 4.3 Socialtjänstens insatser på och områdesnivâ 30 grupp- 4.4 Socialtjänstens insatser pä individnivå 31 4.5 Allmänna krav på socialtjänsten 31 4.6 Nya bestämmelser 32 4.7 Behovet av ny kompetens inom socialtjänsten 35

5 Personal inom socialtjänsten 37 5.1 Kommunal personal år 1993 37 5.2 Socialsekreterare 38

6 Innehållgâirteckning

5.3 Ledningspersonal och hemtjänsten 39

Individ- och familjeomsorgen 41

6.1 Det sociala arbetets historiska rötter 42

6.2 Individ- och familjeomsorgens uppgifter och

ansvarsområden 43 Personalens 45

6.3 sammansättning

6.4 Utvecklingen inom individ- och familjeomsorgen 46

6.5 Individ- och familjeomsorgens organisation 47

6.6 Socialsekreterarnas yrkesroller 48

6.7 Socialsekreterarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö 50

6.8 Professionalitet och amatörism 53

6.9 Behovet barnkompetens inom individ- och familje-

av 56 omsorgen

6.10 Sammanfattande bedömning 58

7 Socionomutbildningen 63

7.1 64

Inledning

7.2 Kort historik 64

7.3 Socionomutbildningen i dag 66

7.3.1 Högskolereformen 66

7.3.2 Allmänt socionomutbildningen 66

om 7.3.3 Inträdeskrav 67

7.3.4 Resurstilldelning 68

7.3.5 Examenskrav 69

7.3.6 Lärarkårens sammansättning och kompetens 70

7.3. 7 i dagens socionomutbildning 70 Några huvuddrag

7.4 och önskemål från olika intressenter 75

Synpunkter

7.4.1 Utbildningsinstitutionerna

7.4.2 Studenterna 76 7.4.3 Kommunerna 78 7.4.4 Andra intressenter 80 internationella 81

7.5 Vissa jämförelser

7.5.1 Storbritannien 82 7.5.2 84

Tyskland

7.5.3 Frankrike 84

7.5.4 Holland 85

7.5.5 Norden 85

Utbudet av fristående kurser, påbyggnads- magister-

8.5 Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukarvården IKM 100 8.6 Sammanfattande bedömning 102

9.5 Några reflektioner kring drivkrafterna bakom lokala och regionala FoU-organisationer 113 9.6 Forskningens betydelse för resultatorienterad kunskapsutveckling i socialt arbete 115 9.6.1 Mål och inriktning på CUS verksamhet 115 6.2 Tengvalds rapport till Socialtjänstkommittén 116 6.3 Fortsatt behov av stöd till en resultatorienterad kunskapsutveckling inom socialtjänsten 121 9.7 Sammanfattande bedömning 122

10 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 127 10.1 Från fattighusföreståendare till hemvårdsassistent framväxten av en yrkesutbildning 128

8 Innehållsförteckning

10.2 Hemtjänstassistentens arbetsuppgifter och yrkesroll 129 10. 2.1 Arbetsuppgifter och 129

funktioner

10. 2.2 Okänd eller osynlig upplevelser om en mångsidig yrkesroll 130 10.2.3 Om brister kring behovsbedömning och dokumentation 131 10.2.4 Synpunkter på kompetens och utbildningsbehov 133 10.3 Yrkesrollen och organisatoriska förutsättningar 136 nya

10.3. 1 Ädel-reformen 137

10.3.2 Alternativa och inom

styr- driftsformer

äldreomsorgen 138 10.4 Hemtjänstassistentens arbetsfält nya verksamheter och lagstiftning 140 ny

10.6 Sociala omsorgslinjen översyn organisation och - av innehåll 146 10.7 Sammanfattande bedömning 152 10. 7.1 Inledning 152

yttrande

Innehållsförteckning 9

Bilagor

l Schematiska beskrivningar med kommentarer

till

socionomutbildningens innehåll på olika utbildningsorter 161

2 Synpunkter framförda vid Socialtjänstkommitténs hearing den 7 december 1994 i Riksdagshuset 181

3 Uppdragsutbildning och påhyggnadsmag. 193

4 Kommentarer till den forskning bedrivs som vid institutionerna för socialt arbetemotsvarande 199 5 Exempel på lokala och regionala F oU-organisationer 207

6 Karin Tengvalds rapport: Behov av resultatorienterad

kunskapsutveckling i socialt arbete 219

Sammanfattning

Uppdraget

Socialtjänstkommittén tillsattes år 1991 och har till uppgift

att göra en allmän

översyn av socialtjänstlagen 1980:620. Översynen skall bl.a.

innefatta en

utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och syfta till tydligare

att avgränsa

och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden.

Enligt direktiven dir. 1991:50 skall arbetet inriktas mot ett antal huvudom-

råden. Ett av dessa rör socialtjänstlagens regler

om rätten till bistånd, det

yttersta ansvaret, vistelsebegreppet, överklagande beslut och kommunernas

av

socialbidragsnormer. överväganden och förslag detta område återfinns

i

betänkandet Rätten till bistånd inom socialtjänsten SOU

1993:20.

I kommitténs huvudbetänkande Ny socialtjänstlag SOU 1994: 139

behandlas bl.a. socialtjänstens framtida inriktning och organisation, privat bedriven verk-

samhet inom socialtjänstens område frågor tillsyn, samt om uppföljning och

utvärdering.

Genom ett tilläggsdirektiv dir. 1993:72 uppdrog regeringen

Socialtjänstkommittén att även utreda och lägga fram

förslag om författningsreglering

av

personregister inom socialtjänstens verksamhetsområde. I uppdraget till Socialtjänstkommittén ingick också att belysa utbildnings- och

kompetensfrågor. I direktiven uppmärksammas särskilt socialsekreterarnas

komplexa och sammansatta yrkesroll. Kommittén bör enligt direktiven ta ställning till vilka uppgifter individ- och familjeomsorgen bör ha

som och om delar

av verksamheten kräver särskilda organisatoriska förutsättningar.

Vidare bör

förutsättningarna för förändring socialsekreterarnas arbetsuppgifter

en av och

ansvarsområden analyseras och kompetensfrågorna särskilt

uppmärksammas.

Mot bakgrund kritiska röster socionomutbildningen

av om bör kommittén också förbereda kommande översyn

en av utbildningen genom att summera de krav och önskemål förändrad utbildning finns hos

om en som kommunerna

och de fackliga organisationerna. Kommittén bör därutöver

vara oförhindrad

att anlägga principiella synpunkter på den framtida

socionomutbildningens

12 Sammanfattning

innehåll och inriktning.

betonas alltså särskilt arbetet inom socialtjänstens individ- och I direktiven och behovet fördjupad kartläggning av socialsekretefamiljeomsorg av en mer utbildning. l kommitténs huvudbetänkande konstateras att

rarnas yrkesroll och för äldreomsorgens organisation ändrats dramatiskt under det

förutsättningarna tillsammans med reformer på äldre- och handikappsenaste decenniet vilket nya ökade krav på handläggarnas kompetens. Mot denna bakgrund området ställer

belysa hemtjänstassistentens yrkesroll, arbetsfält

har kommittén valt att även

och utbildning. delbetänkande berörs i de inledande avsnitten något om tidiga-

l föreliggande utbildnings- och kompetensfrågor med underlag från

utredningsarbete kring re

från Socialstyrelsen. Med utgångspunkt från

Socialutredningen och en rapport slutbetänkande SOU 1992:7 redovisas i kapitel 3 ett

Kompetensutredningens kring begreppet kompetens och kring arbetsorganisationens

allmänt resonemang

betydelse för kompetensutveckling i arbetslivet. Kraven på

och utbildningens

socialtjänsten med utgångspunkt från förslaget till Ny socialtjänst-

den framtida

redovisas i I kapitel 5 översiktlig beskrivning av personal lag kapitel 4. ges en inom socialtjänsten och med särskild inriktning på de två yrkesgrupper som behandlas i betänkandet; socialsekreterarna och hemtjänstassistenterna. sammanfattas utförligt betänkandets innehåll i de kapitel I det följande mer

och socionomutbildningen 6-9 samt

rör individ- och familjeomsorgen

som

10 handlar hemtjänstassistenternas kompetens det avslutande kapitlet som om

och utbildning.

och

Individ- och familjeomsorgens uppgifter

arbetsområden

inom individ- och familjeomsorgen omfattar både allmänt förebyggande

Arbetet inriktat utrednings- och behandlingsarbete. Arbetet verksamhet och individuellt

definieras med utgångspunkt i lagstiftningen och är i hög grad ärendecentrerat. individ- och familjeomsorgen är till övervägande del social-

Personalen inom eller beteendevetenskaplig utbildning sekreterare med socionomexamen annan

på högskolenivå. förutsättningarna för kommunernas verksamhet har förändrats De ekonomiska bidragit till förnyelse arbetet inom individ- och under senare år och en av former för stöd och behandling mellanvård och vård familjeomsorgen. Nya -

för ungdomar och missbrukare har vuxit fram.

hemmaplan

-

mångfacetterande och konfliktfyllda socialarbetarrol- I kapitlet beskrivs den arbete juridiska krav och utförs i huvudsak

len. Socialsekreterarnas styrs av

de förtroendevalda politikerna. En socialsekreterare måste enligt delegation från

motstridiga intressen och ekonomiska realiteter begränsar handskas med många

Sammmanfattning 13

möjligheterna att tillämpa bestämmelserna i socialtjänstlagen. Socialsekreterarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö har under årens lopp studerats flera av forskare. l återkommande studier redovisas allvarliga brister i socialsekreterarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö. Socialsekreterarna är också de en av yrkesgrupper som mest utsatts för våld och hot om våld i tjänsten. I ett avsnitt om professionalitet och amatörism utvecklas ett resonemang om skilda former av kunskap; påståendekunskap, färdighetskunskap och förtrogenhetskunskap liksom om skillnaderna mellan amatörism och professionalitet. Behovet barnkompetens inom individ- och av familjeomsorgen lyfts fram särskilt och beskrivs med utgångspunkt från norsk en rapport om kompetens och utbildningsbehov i arbetet med utsatta barn. I en sammanfattande bedömning diskuteras hur det traditionella socialbyråarbetet kan behöva förändras. Det kan t.ex. finnas skäl överväga behovet att av en mer heterogent sammansatt personalgrupp med avseende på utbildningsbakgrund, ålder, kön och nationalitet. Det kan också finnas skäl att överväga möjligheten att kombinera tjänster for handläggning enskilda ärenden med av en flexibel projektorganisation för det förebyggande och behandlande arbetet och att skapa utrymme för arbetsbyte mellan olika verksamheter. Rapporter som redovisas i avsnitt 6.7 visar att socialbyrån är riskfylld en arbetsmiljö. En viktig uppgift blir därför att olika sätt lindra socialsekreterarnas arbetsbörda och att allmänt sett skapa goda arbetsförhållanden.

Socionomutbildningen

I detta kapitel beskrivning

ges en av socionomutbildningens ställning inom

högskoleväsendet med utförlig redovisning dagens en av utbildningssystem och innehållet i de lokala utbildningarna. Synpunkter och önskemål förändrad om en utbildning som förts fram till kommittén i skilda sammanhang redovisas i avsnitt 7.4. Kartläggningen av nuvarande utbildningsorganisation och innehåll visar att samtliga skolor lagt ett stort arbete på utbildningen till ner att anpassa den verklighet som möter studenterna. Kommittén gör dock bedömningen att vissa moment i utbildningen behöver förstärkas att socionomutbildningens men grundprofil av en generalistutbildning med både yrkesförberedande och forskningsförberedande inslag bör bibehållas. Några de av moment som behöver förstärkas är bl.a. kunskaper samhället och om välfärdspolitiken, om handläggning och dokumentation och det professionella förhållningssättet. Frågan om har väckts om införande av någon form AT-tjänstgöring istället för eller av som ett komplement till den nuvarande handledda studiepraktiken. l denna fråga uttalar kommittén att formerna för faltforlagda studier och handledd studiepraktik bör utvärderas och relateras till de önskemål förts fram betald ATsom om

14 Sammanfattning

I frågan särskild behörighet uttalar sig kommittén dels för att tjänstgöring. om bör betraktas merit för tillträde till utbildningen, dels

yrkeserfarenhet som en

intagning studenter enligt ett system tillämpas för intagför försök med av som

medicinstudenter i Stockholm och Linköping.

ning av

Fortbildning och vidareutbildning

behandlas frågor fortbildning och vidareutbildning för perso-

I detta kapitel om

arbetar med klientinriktat arbete inom individ- och familjeomsorgen. nal som

Socialhögskolornas utbud fristående kurser, uppdragsutbildning och påbygg-

av nadsutbildning redovisas liksom villkoren för intagning till den statliga psyko- Dessutom redovisas den verksamhet bedrivs av Institutet

terapiutbildningen. som

Missbrukarvården IKM med bl.a. ett utbild-

för Kunskapsutveckling inom leder fram till Högskoleexamen i missbrukarvård 80 poäng.

ningsprogram som

behovet systematiskt genomförd introduktion och

Kommittén uttalar att av socionomer måste större allvar i kommu-

inskolning av nyutexaminerade tas

Särskilda krav på kompetens i form fortbildning och vidareutbildning nerna. av

få utföra och handlägga vissa uppgifter inom social-

kan behöva ställas för att bidrar dessutom till skapa karriärvägar inom tjänsten. Sådana krav att nya Kommittén socialhögskolornas kursutbud bör breddas socialtjänsten. anser att omfatta kurser i och områdesorienterat socialt arbete, kurser till att även grupptill socialtjänstens uppgifter på samhällsnivå, kurser om med anknytning nya

utvärdering och kval itetssäkringsarbete samt ledarskapsutbildning. uppföljning,

motsvarighet till IKM:s verksamhet med inriktning på

Vidare efterlyses en

arbetet med utsatta barn.

Forsknings- och utvecklingsarbete

redovisas kartläggning den forskning bedrivs i ämnet I detta kapitel en av som landets socialhögskolor samt på lokal och regional nivå. Socialt arbete vid diskussion forskningens roll och utveckling har också Underlag för en om ordföranden i Sveriges Socialförbund Birger Stark samt från inhämtats från - chef för Centrum för utvärdering socialt arbete

professor Karin Tengvald, av Enligt kommitténs bedömning är förutsättningarna för ett nära samspel

CUS. och helt armorlunda i dag. Mer än 200 personer är

mellan forskning praktik

doktorander vid forskarutbildningen och ett 50-tal personer har inskrivna som Socialt arbete. Det finns också ett stort intresse för redan doktorerat i ämnet

vilka ingår i grundutbildningen på nästan alla forskningsförberedande kurser intresset för uppföljning, utvärdering och

utbildningsorter. Samtidigt som ökar i kommunerna håller också arbetsmarknad

kvalitetssäkringsarbete en ny

Sammmanfattning 15

för forskare att växa fram i form regionala och lokala FoU-organisationer.

av

Birger Stark och Karin Tengvald har från skilda utgångspunkter lyft fram betydelsen av forskning och utvecklingsarbete för kunskaps- och kompetensutveckling inom socialtjänsten. Stark har haft uppdraget kartlägga och

att ge sin syn på olika modeller för samverkan mellan forskning och praktik ur ett verksamhetsperspektiv. Tengvalds uppdrag har begränsats till att belysa for-

skningens betydelse för resultatorienterad kunskapsutveckling i socialt arbete.

en I avsnittet förs ett resonemang olika moment i den utmärker om process som

kompetens-och kunskapsutveckling; att skapa kunskap, att sprida kunskap och att använda kunskap. Kommittén gör bedömningen att det finns betydande

ekonomiska resurser för FoU-arbete på nationell nivå och att ekonomiskt stöd till ett färre antal stora longitudinella projekt skulle kunna leda till en mer

effektiv kunskapsutveckling än stöd till många små projekt.

Handläggare och administratörer inom äldre- och

handikappomrädet

Det avslutande kapitlet utgör kunskapsöversikt äldre- och handikapp-

en om

omsorgens handläggare och administratörer om hemtjänstassistentens yrkes-

-

roll, utbildning och krav på kompetens. Samhällets insatser och

om nya ansvar för äldre och med funktionshinder har genomgått

personer personer en betydande utveckling under 1900-talet. Det senaste decenniet har inneburit omfattande förändringar av bl.a. organisation, behovsutveckling och sarnhällsekonomi. Arbetsfältet har vidgats genom tillkomsten verksamheter, lagstiftning

av nya ny

och ett ökat ansvar för nya målgrupper. Sammantaget ställer dessa förut-

nya sättningar helt nya krav på utbildning och kompetens. I ett avslutande avsnitt redovisas en generell beskrivning önskelista på - en

kunskapsområdet som indikerar behovet kvalificerad och bred

- av en genera-

listutbildning. Kommittén gör bedömningen sådan utbildning

att en måste ligga

på samma utbildningsnivå utbildningen handläggare inom individ- och

som av

familjeomsorgen.

Behovet av medicinsk kompetens inom den kommunala hälso- och sjukvården berörs också av kommittén. Kommittén gör bedömningen väl utvecklad att en

samverkan mellan flera olika yrkesgrupper bred och djup kompetens

ger en

och är en mycket viktig förutsättning för god kvalitet inom äldre- och handi-

en kappomsorgen och ett förverkligande Ãdel-reformens intentioner. av Tillgängligt underlag kring hemtjänstassistentemas upplevelse yrkesroll av och arbetssituation ger bilder problematisk yrkeskår också av en men av en ytterst mångsidig och splittrad yrkesroll. Från många håll framförs kritik mot

brister i yrkesutövning med avseende bl.a. på handläggning ärenden, doku-

av

mentation, behovsbedömning och arbetsledning. Detta anledning till reflek-

gav

16 Sammanfattning

tion kring utbildningens kvalitet och dess framtida organisatoriska tillhörighet. Sedan slutet på 1970-talet har vårdhögskolornas sociala omsorgsutbildning

diskuterats i återkommande statliga utredningar och översyner vilka redovisas

i betänkandet. Översynerna har lett till en successiv förlängning av utbildningen.

Trots detta konstaterar kommittén att utbildningen nästan aldrig tycks ha varit helt i fas med verksamhetens kontinuerliga förändring och krav på kompetens-

utveckling. Som ett starkt genomgående drag framgår att vårdhögskolorna sakeller har bristfällig anknytning till forskarvärlden. Med det underlag som

nar

kommittén tagit del framtonar bilden av en utbildning som präglas bade av

av kvantitativa och kvalitativa brister. Kommittén gör bedömningen att det föreligett stort behov att Öka kvaliteten i utbildningen och att höja dess status. ger

Kommittén gör därför, i likhet med Huvudmarmaskapsutredningen, bedömning-

sociala omsorgsprogrammet bör överföras till de universitet och högskoen att utbildningsprogram i socialt arbete och integreras med denna lor som i dag har utbildning.

1 änstkommitténs

Socialtj uppdrag

1.1 Direktiven och betänkanden

tidigare

Socialtjänstkommittén tillsattes hösten 1991 dir. 1991:50 och har haft till

uppgift att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen 1980:620. översynen

innefattar bl.a. utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och syftar till

en att tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Enligt direktiven skall kommitténs arbete inriktas mot ett antal huvudområden. Ett av dessa rör socialtjänstlagens regler om rätten till bistånd, det yttersta ansvaret, vistelsebegreppet, överklagande av beslut och kommunernas

socialbidragsnormer. överväganden och förslag på detta område återfinns i

betänkandet Rätten till bistånd inom socialtjänsten SOU 1993:20, som över-

lämnades till regeringen i april 1993. I det fortsatta arbetet har två stora och övergripande områden behandlats av kommittén. Det gäller dels frågan om socialtjänstens framtida inriktning och organisation som belysts avseende bl.a. avvägningen mellan strukturinriktat,

allmänt inriktat och individuellt inriktat arbete, dels frågor om tillsyn, uppfölj-

ning och utvärdering. Dessa frågor har behandlats i Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande Ny socialtjänstlag SOU 1994:139, som överlämnades till regeringen i oktober 1994.

1.2 Fortsatt utredningsarbete och avgränsning

Genom ett tilläggsdirektiv beslutade regeringen i juni 1993 dir. 1993:72 att uppdra Socialtjänstkommittén att även utreda och lägga fram förslag om

författningsreglering personregister inom socialtjänstens verksamhetsområde.

av Uppdraget att utreda och författningsreglera personregister inom socialtjänsten kommer att redovisas senare tillsammans med förslag till nya bestämmelser om

18 Socialtjänstkommitténs uppdrag

socialtjänstens och privata vårdgivares skyldighet att dokumentera sin verksam-

het.

I uppdraget till Socialtjänstkommittén ingick också att belysa utbildnings- och kompetensfrågor. I direktiven uppmärksammas särskilt socialsekreterarnas komplexa och sammansatta yrkesroll. Mot bakgrund av de organisatoriska förändringar som skett inom individ- och familjeomsorgen bör kommittén enligt

direktiven ta ställning till vilka uppgifter som individ- och familjeomsorgen bör ha och om delar av verksamheten kräver särskilda organisatoriska förutsättningar. Kommittén bör vidare analysera förutsättningarna för en förändring av socialsekreterarnas arbetsuppgifter och ansvarsområden och därvid särskilt

uppmärksamma kompetensfrågorna. Vidare framgår av direktiven att socionomutbildningen fortfarande är utsatt för

stark kritik från såväl kommunerna i deras egenskap arbetsgivare från av som

de fackliga organisationerna. Kommittén bör inom ramen för sitt arbete förbereda en kommande översyn av utbildningen genom att summera de krav och önskemål om en förändrad utbildning som finns hos kommunerna och de fackliga organisationerna. Kommittén bör därutöver vara oförhindrad att anlägga

principiella synpunkter på den framtida socionomutbildningens innehåll och inriktning. Det har inte varit möjligt att i huvudbetänkandet behandla alla de frågeställningar som berördes i kommittédirektiven. Bl.a. gäller detta frågorna om

kompetens och utbildning vilka nu redovisas i föreliggande delbetänkande.

I direktiven betonas särskilt arbetet inom socialtjänstens individoch familj e-

omsorg och behovet av en mer fördjupad kartläggning av socialsekreterarnas yr-

kesroll och utbildning. I kommitténs huvudbetänkande redovisas också utveck-

lingen på äldre- och handikappområdet. l en sammanfattande bedömning konstateras att förutsättningarna för äldreomsorgens organisation och innehåll

ändrats dramatiskt under framförallt det senaste decenniet. Befolkningsutvecklingen och den under senare år alltmer ansträngda samhällsekonomin innebär ökade krav på effektiv resursanvändning och samordning av insatserna över huvudmarmaskapsgränsen. En förskjutning från övervägande servicebetonade insatser under kontorstid till mer personlig omvårdnad och kvalificerad sjukvård dygnet-runt ställer starkt ökade krav på kvalitet och kompetens i handläggning och i vårdarbetet hos den enskilde. Dessa ökade krav gäller på samma sätt hand-

läggning av ärenden och behovsbedömning avseende personer med olika slag

av funktionshinder.

Kompetens- och utbildningsbehoven med avseende på socialtjänstens verksamhet för äldre och funktionshindrade berörs alltså inte specifikt i Socialtj änstkommitténs direktiv. Mot bakgrund av de mycket omfattande organisatoriska och

verksamhetsmässiga förändringar som skett på dessa områden, har kommittén bedömt det vara angeläget att också belysa hemtjänstassistentens yrkesroll, arbetsfält och utbildning.

Socialáänstkømmitténs uppdrag 19

Kommittén har alltså valt att inrikta arbetet på två handläggargrupper inom

socialtjänsten; socialsekreterarna och hemtjänstassistentermotsvarande inom äldre- och handikappomsorgen. Till kommittén har inkommit skrivelser från

Sveriges Socionomers Riksförbund och från Föreningen Social Omsorg vilka tar frågan legitimation eller andra behörighetsbestämmelser. Då dessa upp om frågor behandlas den särskilda Behörighetskommittén S 1994:01 har de av lämnats utanför Socialtj änstkommitténs arbete. Behörighetskommitténs uppdrag skall redovisas före utgången av år 1995. Till kommittén har också inkommit skrivelse från Föreningen Social Omen angående huvudmannaskapet för sociala omsorgsprogrammet. I skrivelsen sorg framförs önskan att huvudmannaskapet för utbildningarna inom sociala en om omsorgsprogrammet överförs från landstingen till statens socialhögskolor som utbildningsprogram omfattande 120 integrerat med socionomutbildett eget p, ningen. Vidare framförs att huvudmarmaskapet för forskning och utveckling

inom sociala omsorgsfáltet äldre- och handikappomsorgen, förstatligas och

utvecklas tillsammans med socialhögskolornas forskningsfält socialt arbete.

2 Tidigare utredningsarbete kring utbildnings- och

kompetensfrågor

2.1 Socialutredningen

I Socialutredningens principbetänkande Socialvården Mål och medel SOU

- 1974:39 redovisas synpunkter på socialarbetarnas funktion, kompetens och vissa principiella krav på utbildningen som följer av övergång till ny sociallagstiftning. Socialarbetarnas framtida roll och funktion förutsågs bli väsentligt förändrad med sociallagstiftning inte längre detaljreglerade verksamheten. en som Detta skulle ställa ökade krav på kunskap och förmåga att handla självständigt utnyttja erfarenheterna i det praktiska arbetet. Socialarbetarnas förmåga och att att utnyttja sin personlighet i relationen till klienten betonades men också att en

yrkesmässig hållning skulle eftersträvas.

Socialutredningen redovisar i betänkandet vissa principiella krav på utbildningen vilka följer bl.a. övergången till den sociallagstiftningen. Proav nya blemlösningsprocessen betonas i vilken socialarbetaren inträder som medagerande och tillsammans med klienten sätter upp behandlingsmål och gemensamt som planerar hur målet skall uppnås. Träning i sådan arbetsprocess liksom känen nedom socialvårdens mål och medel, socialvårdsmetoderna och deras förom tjänster och begränsningar, måste bli viktiga inslag i socialarbetarutbildningen. De inslagen i det sociala arbetet, exempelvis betoningen av socialvårdens nya medverkan i samhällsplaneringen, bör också uppmärksammas. Det sociala

arbetet kräver yrkesmässig kompetens förutsätter bred teoretisk kun-

en som skap sammansmält med praktiska erfarenheter. Vidare beskrivs behovet av praktisk erfarenhet, att utbildningen bör belysa även andra verksamheters förutsättningar och metoder och träning i socialt grupparbete. ge I slutbetänkandet Socialtjänst och socialförsäkringstillägg SOU 1977:40 berörs behovet utbildning för förtroendevalda och anställda i samband med av

22 Tidigare utredningsarbete kring utbildnings- och kompetensfrågor

den nya lagstiftningens genomförande. Socialutredningen förutsatte att Socialstyrelsen och de båda kommunförbunden skulle svara för en omfattande utbild-

ningsverksamhet vilken också borde påverka utformningen av grund- och vidareutbildningen. Frågorna om utbildning och informationsinsatser i samband

med den nya socialtjänstlagens genomförande berörs också översiktligt i regeringens proposition Om socialtjänsten 197980:1.

2.2 Socialstyrelsens syn på kompetenskrav och utbildningsbehov

Inom ramen för Socialstyrelsens projekt Personal- och utbildningsfrågor inom socialtjänsten utarbetades rapporten Socialtjänst i förändring kompetenskrav

-

och utbildningsbehov SoS-rapport 1990:15. Sammanfattningsvis konstateras att personalen inom socialtjänsten behöver få

bättre kunskaper inom ett flertal områden. Bl.a. anses socialtjänsten ha haft svårt att lämna den traditionella socialvårdens metoder och brustit i att samla in och beskriva människors levnadsvillkor. Särskilt när det gäller invandrare och

flyktingar är det en belastning att man gör sociala problem till individproblem

i stället för strukturproblem. Det redovisas i rapporten också brister när det

gäller den uppsökande verksamheten. Utvärdering och analys verksamheten

av liksom av kvalitet och metoder förekommer sparsamt och metodutvecklingen är också ett försummat område. Det finns brister i handläggningen av biståndsärenden och problemet är särskilt påtagligt inom äldre- och handikappomsorgen. Mer diskussion om socialarbetares sätt att möta människor och om etiken i det sociala arbetet tycks också behövas. För att rätt kunna tillämpa socialtjänstlagen krävs det enligt Socialstyrelsen kunskaper om såväl lagstiftningen som om handläggningregler, utredningsteknik, sekretess, dokumentation och utvärdering. Andra kunskapsbrister som

uppmärksammas gäller barns behov och utveckling, kriser och krisbehandling,

samhällets resurser inom och utom socialtjänsten samt aktuella företeelser i

samhället, som våld inom familjen, HIVaids Ofta saknas också metoder

m.m.

för strukturellt arbete, för arbete med t.ex. föräldrautbildning, och för

grupper,

samverkan med skola och polis. Även inom t.ex. datoriseringen socialtjänsten medför krav på ny kunskap som måste beaktas i utbildningen. Socialstyrelsens fann att utbildningen för socialtjänstens olika verksamhetsområden var otillräcklig och dåligt anpassad till de behov som finns. Enligt Social-

styrelsen finns det mycket som talar för att den snabba samhällsutvecklingen och de problem som socialtjänsten ställs inför under 1990-talet kommer att kräva en

väsentligt höjd beredskap hos utbildningsanordnarna. Det konstaterades att arbe-

tet med att förändra utbildningarna inom socialtjänstens olika verksamhetsområden delvis påbörjats bl.a. genom förändringar inom gymnasieskolan, att men

kring utbildnings- 23 Tidigare utredningsarbete

det också behöver fullföljas på högskolenivå. Det är angeläget, framhåller styrelsen att förändringarna i utbildningen kan ske snabbt och få genomslag pá alla relevanta utbildningsniváer så att nuvarande och kommande personal får bättre förutsättningar medverka i socialtjänstens utveckling. Det ankommer att pâutbildningsansvariga, verksamhetsansvariga, personalansvarigaoch fackorganisationer att se till att detta sker.

3 Allmänt

om kompetens och

utbildning

Kompetensutredningen tillsattes år 1990 med uppgift att lämna förslag till åtgärder för att stimulera kompetensutveckling i arbetslivet, särskilt vad avser personalutbildning. I ett delbetänkande Kompetensutveckling utmaning - en SOU 1991 256 redovisar utredningen sin uppfattning kompetenssutveckling om som problemområde. Denna analys utgör grunden för det åtgärdspaket som presenteras i slutbetänkandet SOU 1992:7. Vissa resonemang som förs kring begreppet kompetens, arbetsorganisationens och utbildningens betydelse för kompetensutveckling i arbetslivet har intresse också för socialtjänstens verksamhet och återges därför kortfattat.

Begreppet kompetens

Begreppet kompetens är ett mångtydigt begrepp. I stället för att avgränsa begreppet med en strikt definition har utredningen valt att beskriva hur kompetens sammanhänger med verksamhetsidé, arbetsorganisation och teknologi och hur ordets innebörd har förändrats över tid. Förr användes begreppet kompetens ofta i betydelsen formell behörighet. Detta uttryck svarar närmast mot tillräckliga kunskaper för en viss befattning. Att någon är t.ex. domarkompetent innebär att personen ifråga har formella meriter genom sin utbildning och yrkeserfarenhet genom praktisk verksamhet. Utredningen konstaterar att de formella kompetenskraven vanligen är så strikt formulerade att de använda kriterierna utan större svårighet skiljer kompetenta från icke kompetenta. l dag hänför sig begreppet mer till förmåga att klara de olika krav ställs som i en viss situation i en viss verksamhet. l dagligt tal syftar det inte bara på formell behörighet utan innefattar många olika kvaliteter. Ibland används ordet kompetens samtidigt med andra ord t.ex. kvalitikation, utbildningsnivå, som kunskap, erfarenhet, förmåga, lärande och färdighet. Förmåga och vilja anses

26 Allmänt kompetens och utbildning

om

de ord kanske bäst fångar kompetensbegreppet. Med förmåga vara som upp utredningen att kunna använda fond av kunskaper och erfarenheter av menar en

olika slag praktiskt i viss situation. I den meningen är kompetens ett relativt

en

begrepp vilket ytterligare betonas viljemomentet. Det är i relation till en viss

av situation någon är kompetent. Beroende på omständigheterna kan någon som

aspekt på kompetens överväga, t.ex. yrkesmässig kompetens, både teoretisk och praktisk, administrativ kompetens, t.ex. ledarförmåga, personlig kompetens egenskaper och förhållningssätt och social kompetens. Med social kompe-

som utredningen förmåga och vilja att skapa meningsfulla relationer till tens menar andra människor, att kunna kommunicera med andra, att fungera socialt med andra och att ha ett fungerande socialt nätverk. Den sociala kompetensen komatt bli allt viktigare i det framtida arbetslivet, menar utredningen. Ju bredamer kontaktytor många får i organisation, desto viktigare blir den sociala re en kompetensen för verksamhetens kvalitet. Ett sätt beskriva vad kompetens är tar fasta på den enskildes möjligannat att

heter att kombinera sin fysiska och psykiska energi med

färdigheter, att kunna göra, att kunna hantera verktyg

kunskaper, att veta fakta och att kunna metoder erfarenheter, att förmå lära av misstag och framgång kontakter, social förmåga, inflytande värderingar, att vilja göra, att anse riktigt, att ta ansvar

Det är uppenbart, framhåller utredningen, att dessa aspekter av en människas kompetens utvecklas och förstärks i olika sammanhang, inte bara i arbetslivet.

Alla de livsmiljöer märmiska har befunnit sig i är betydelsefulla.

som en

Arbetsorganisationens betydelse

En central slutsats i kommitténs delbetänkande är att kompetensutveckling i

första hand måste ske på de enskilda arbetsplatserna och att den är oupplösligt

förbunden med förändrad arbetsorganisation och ny teknik. Olika sätt att en organisera arbetet skapar olika förutsättningar för kompetensutveckling. Kompetensutveckling i arbetet betyder att man kopplar förändring av arbetsorganisa-

tion och teknisk förnyelse med Verksamhetsmål och affärsidé. Det är detta

integrerade lärande sammanfattas i begreppet lärande organisation. som en Kärnan i lärande organisation är enligt utredningen att hierarkier och speciaen lisering bryts ned, att arbetsinnehåll vidgas och att ansvar och befogenheter

delegeras.

En lärande organisation förutsätter att alla i organisationen möjlighet till

ges vidgat arbetsinnehåll. Det handlar inte bara om att kunna utföra flera arett

betsuppgifter också högre kompetens. En lärande organisation förutsät-

utan om dessutom slags ledarskap. Den traditionella chefsrollen måste enligt ter ett annat

Allmänt om kompetens och utbildning 27

utredningen helt förändras. I en lärande organisation handlar chefens roll att om

skapa utvecklingsmöjlighet för de anställda inte om att order och kontrolle-

- ge ra.

Lärande i arbetet förutsätter enligt utredningen får möta och lösa

att man pro-

blem som är viktiga för verksamheten. En lärande organisation måste därför

utveckla en strategi för att formulera problem, för hur de skall värderas och var i organisationen de skall lösas. Men lärande i arbetet präglas personliga även av förhållningssätt. Att lära nytt kan både känslomässigt och personligt svårt. vara Utredningen refererar bl.a. till den norske forskaren i vuxenutbildning, Åke Dalin, som karaktäriserar det lärande arbetet på följande sätt:

Arbetet är tryggt Arbetet är meningsfullt Arbetet har klara mål Förväntningarna arbetets resultat är tydliga

Arbetet har inslag av nya krav och utmaningar

6. Förhållandet mellan överordnad och underordnad präglas öppenhet av och tillit 7. Det finns ett kunskapsmässigt stöd Det finns ett bra mänskligt stöd Det är tillåtet att använda tid till att hjälpa andra 10. Arbetsresultatet värderas och återförs 11. Värderingen av resultatet följs upp

12. Det formella belöningssystemet stimulerar lärande

13. Informella belöningar stimulerar lärande 14. De enskildas initiativ till att lära är viktiga

Dessa faktorer ger enligt utredningen en bra utgångspunkt för att bedöma

om

arbetet ger möjligheter till lärande och kompetensutveckling.

Två skilda synsätt på utbildning

Utredningen konstaterar att samhällets utbildningssystem syftar till att åstad-

komma förändringar på lång sikt och att det inte är anpassat för att på kort sikt skapa förändring på en arbetsplats. Man kan se det så att samhället eller företa-

get genom utbildningen gör en slags investering i en individ. Men kompetensutveckling och utbildning kan också del i underhålls- och för-

ses som en en

nyelseprocess. I ett sådant perspektiv måste den pågå ständigt och utgöra en integrerad del av verksamheten.

Utredningens arbete utgår ifrån att arbetsgivaren har huvudansvaret för kompetensutvecklingen i företag och förvaltningar. På arbetsplatserna är utbildningsaktiviteterna inte motorn till förändring utan härledda ur förändringar i arbetsorganisation och i jobbens förändrade innehåll.

4 Ny socialtjänstlag krav på den framtida

nya

-

socialtjänsten

4.1 Inledning

Förslagen i Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande Ny socialtjänstlag SOU 1994: 139 innebär att strukturen på nuvarande lagstiftning setts över, vissa att områden lyfts fram genom nya lagbestämmelser och att tidigare bestämmelser om bl.a. socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen skärps. Förslagen in-

nebär att nya krav ställs på den framtida socialtjänsten och på dess handläggares behov av kompetens och utbildning.

Förslaget till ny socialtjänstlag innebär att intentionerna i gällande lag kvarnu står och att socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden preciseras på tre olika nivåer; insatser samhällsnivå, insatser och områdesnivå ingrupp- samt satser på individnivå. I det följande görs en kortfattad genomgång förslagen. av

4.2 Socialtjänstens insatser på samhällsnivå

Förslaget till ny socialtjänstlag innebär att socialtjänstens uppgifter på

samhällsnivå preciseras till att gälla

en rapporteringsskyldighet till kommunfullmäktige om behov samordna-

av

de insatser för att förebygga eller åtgärda sociala problem eller brister i

livsmiljön socialtjänstens larmfunktion

en årlig social rapport till kommunfullmäktige

deltagande i kommunens planering samt

30 Ny socialdänstlag krafpå den framtida

- nya

sociala konsekvensanalyser kommer till stånd innan ett

ett ansvar för att

kommunalt beslut större förändring fysisk miljö eller verksamhet om

om av

beslutet kan medföra betydande konsekvenser för den sociala miljön

antas eller enskildas levnadsförhållanden.

Kommitténs förslag till bestämmelse socialtjänstens deltagande i samny om

hällsplaneringen innebär att socialtjänsten skall tillföra den kommunala planeringen systematiserad kunskap sociala förhållanden samt verka för att

om åtgärder vidtas för att skapa och bevara goda livsmiljöer som är tillgängliga för

alla. Om det föreligger behov samordnade insatser för att förebygga eller åtav gärda sociala problem eller brister i livsmiljön skall socialtjänsten rapportera detta till fullmäktige. Utöver denna larmfunktion behövs det också redskap för

systematiskt sammanställa kunskap om sociala förhållanden i syfte att

att mer

underlag för kommunens långsiktiga planering.

ge

Socialtjänsten för att uppgifter sociala förhållanden samlas in,

ansvarar om

bearbetas och ställs till den kommunala planeringens förfogande. Med en årlig

social till fullmäktige skapas ett instrument för att bevaka de sociala rapport

konsekvenserna både genomförda och uteblivna insatser i bebyggelsemiljön

av och den kommunala verksamheten. Den årliga sociala rapporten blir därigenom

verksamt redskap för uppföljning och utvärdering kommunens insatser på

ett av samhälls-, grupp- och områdesnivå.

Sociala konsekvensanalyser syftar till att klarlägga sociala konsekvenser av förändrad bebyggelse eller förändrad kommunal verksamhet. Sådana ana-

en en lyser behövs för att väga nyttan föreslagna åtgärder mot kostnaderna och av för kunna bedöma eventuella negativa effekter för kommuninvånarna. En att

social konsekvensanalys kan också värdefull underlag för diskussioner

vara som

med dem som berörs av de planerade åtgärderna.

4.3 insatser på och Socialtjänstens grupp-

områdesnivå

Grupp- och områdesinriktat socialt arbete kan bedrivas både i form av upp-

sökande, rådgivande, informerande, stödjande och behandlande verksamhet.

Det kan gälla socialpedagogisk verksamhet bland ungdomar, dagvård för t.ex.

äldre människor som behöver tillsyn och omvårdnad eller sysselsättningsmöjlig-

heter för människor med omfattande funktionshinder. yngre

Socialtjänstens skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet avgränsas i för-

slaget till att gälla barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt andra behöver samhällets särskilda stöd. Någon skyldighet samt grupper som

generellt sett bedriva uppsökande verksamhet i syfte att kartlägga och analy-

att

Ny .vocialtjänrtlag nya krav 31

-

sera den sociala situationen i kommunen föreslås inte. Syftet med den uppsökande verksamheten skall vara att få kontakt med enskilda och grupper inte som förmår eller vill ta kontakt med socialtjänsten för att hävda sina hjälpbehov men där riskerna för allvarliga sociala konsekvenser eller ohälsa är överhängande. Den uppsökande verksamheten syftar också till att identifiera och kartlägga utsatta gruppers behov för att på den vägen bidra med underlag till planeringen av olika verksamheter. Socialtjänsten skall också vidta åtgärder på och områdesnivå för att grupp-

främja en gynnsam social utveckling i kommunen. Åtgärderna skall särskilt

inriktas på att förebygga och avhjälpa drogmissbruk, ohälsa och social isolering.

4.4 insatser individnivå

Socialtjänstens på

Socialtjänstens skyldigheter att tillhandahålla insatser på individnivå preciseras i vissa avseenden i lagtexten. Lagförslaget innebär bl.a. skyldighet för socialen tjänsten att tillhandahålla färdtjänst, hemtjänst, dagverksamheter och särskilda boendeformer för människor som på grund av åldrande, sjukdom funktionshinder eller annan liknande orsak behöver sådana insatser. Vidare förtydligas socialtjänstens skyldighet att medverka till att människor med funktionshinder får arbete eller meningsfull sysselsättning.

4.5 Allmänna krav

på socialtjänsten

Kommittén har föreslagit en ny bestämmelse i vilken det föreskrivs att socialtjänstens verksamhet generellt sett skall bedrivas målinriktat och planmässigt. l lagen uppställs dock inte några krav på särskilda plandokument eller till staten redovisade planer. l det nya lagförslaget införs också skyldighet för en socialtjänsten att följa och utvärdera verksamheten. I detta ingår att bedriva upp fortlöpande och systematiskt kvalitetssäkringsarbete.

Att begreppen tillsyn, uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring används

i många olika betydelser har skapat viss förvirring i den allmänna debatten. en I huvudbetänkandet ges dessa begrepp följande innehåll: Begreppet tillsyn har reserverats för statens kontroll av rättssäkerhet och laglighet i individärenden och verksamheter. Med uppföljning menas att fortlöpande och regelbundet mäta och beskriva behov, verksamheter och resursåtgång i termer av behovstäckningtillgänglighet, prestationsvolymer, produktivitet, kvalitetsindikatorer samt personella och ekonomiska nyckeltal. Detta arbete syftar till att ge en översiktlig bild över verksamhetens utveckling kan tjäna ett signalsystem för att uppmärksom som

32 Ny socialtjänstlag nya kraf på den framtida

-

avvikelser mot tidigare verksamhet eller verksamheter som bedrivs av samma andra huvudmän. Med utvärdering uppgiften att analysera och värdera kvalitet, effektimenas vitet och resultat verksamhet i relation till de för verksamheten fastställda av en malen. Detta arbete kräver komplettering och fördjupning av de rutinen en

mässigt insamlade uppgifterna genom bl.a. specialinriktade undersökningar. Med kvalitetssäkring menas den process i vilken personalen i en viss verksamhet fortlöpande och systematiskt beskriver, mäter och värderar kvaliteten i

den verksamheten i relation till uppställda mål samt utifrån detta arbete vid egna behov förbättrar kvaliteten. Kvalitetssäkringsarbete kan liknas vid en inifrån eller underifrån kommande kontroll och värdering det egna arbetets kvalitet av till skillnad från utvärdering görs utomstående. Kvalitetssäkringsarbesom av tet involverar all personal inom socialtjänsten i ett kontinuerligt förbättringsarbete av kvaliteten. Arbetet med uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring är nödvändigt för kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten och för att enskilda skall få värd och service i enlighet med lagens bestämmelser.

4.6 bestämmelser

Nya

Bland de bestämmelserna i förslaget till Ny socialtjänstlag lyfts behovet av

nya tidiga insatser fram, stödet till anhöriga, det frivilliga sociala arbetet och barnperspektivet. I det följande redovisas förslagets delar i dessa avseenden mer utförligt.

Tidiga insatser

I förslaget finns särskild bestämmelse om att socialtjänsten i sin verksamhet en

särskilt skall beakta behovet av tidiga insatser. Betydelsen av förebyggande

verksamhet och tidiga insatser har hittills främst diskuterats i anslutning till insatser för barn och ungdomar. Även inom missbrukanården socialtjänstens har länge framhållit betydelsen tidig upptäckt och tidiga insatser mot beman av gynnande missbruksproblem. Begreppen förebyggande och tidiga insatser har hittills knappast alls använts i anknytning till äldre- och handikappomsorgen eller diskuterats medvetet i mening inom individ- och familjeomsorgen. Även begreppen samma som om inte använts finns det också pá detta område verksamheter som kan sägas ha

funktionen av förebyggande eller tidiga insatser som t.ex. väntjänstarbete, kontakt- och besöksgrupper, trygghetslarm och dagverksamheter vilka kan spela viktig roll för att hindra eller uppskjuta behov av mer omfattande insatser.

en

Ny socialtjänstlag nya krav 33

-

Betydelsen av anhörigas insatser har allt uppmärksammats. Insatserna mer bedöms vara mycket omfattande anhörigomsorgen sker ofta i det men tysta. Många äldre och personer med funktionshinder vårdas anhörig av en som har liten eller ingen kontakt med t.ex. hemtjänsten och det tycks inte vara självklart

att få stöd och hjälp av samhället. I bestämmelse föreskrivs social-

en ny att

tjänsten stöd och avlastning bör underlätta situationen för

genom närstående som

vårdar långvarigt sjuka, äldre och med funktionshinder.

personer

Frivilligt socialt arbete

Frivilligt socialt arbete bygger på värdegemenskap och personligt

engagemang. I detta ligger ett särskilt värde motiverar förhållningssätt som ett nytt till de frivilliga organisationernas verksamhet. Med frivilligt socialt arbete menas dels social verksamhet som avlönat eller oavlönat bedrivs humanitära hjälporgaav nisationer, kyrkor och andra religiösa samfund,

pensionärsorganisationer, invandrarorganisationer, handikapp-, patient- och klientorganisationer, dels insatser som oavlönat eller mot en symbolisk ersättning utförs enskilda inom

av

den offentliga sektorn. Frivilligt socialt arbete skall i första hand ett komplement i betydelsen

vara

välfärdsförstärkare till den offentliga sektorns insatser. Det hindrar inte

att de

frivilliga organisationernas verksamhet ibland också kan alternativ till

vara ett verksamhet i offentlig regi. Socialtjänstkommittén sätter värde socialt stort på inriktade verksamheter vänder sig till enskilda individer och som grupper utan

direkt medverkan från socialtjänstens sida. Samtidigt är det angeläget

att socialt-

jänsten tar tillvara möjligheterna att komplettera den verksamheten

egna med

insatser som utförs inom för frivilliga organisationer

ramen eller oorganiserat.

Samverkan

Socialtjänsten kan inte klara sina uppgifter bred samverkan med både for-

utan

mella och informella grupperingar i samhället. En socialtjänstens av viktigaste

uppgifter är därför att medverka till mobilisera de samlade att resurserna i samhället och att stöjda nätverk kan fungera problemlösande. som Förtroendevalda och anställda inom socialtjänsten måste tillämpa en helhetssyn i arbetet med enskilda individer och

grupper en helhetssyn som inte bara

-

innefattar kunskaper verksamheter bedrivs

om som av andra myndigheter utan

också kunskap om de anhörigas situation, de frivilliga organisationernas

verksamhet och de privata vårdgivarnas verksamhet. Vikten bred samverkan slås av

fast i en ny bestämmelse där det föreskrivs socialtjänsten skall

att samverka med andra samhällsorgan, organisationer och enskilda för fullgöra de uppgifter att

som åvilar socialtjänsten.

2 15-0467

34 Ny socialtjänstlag nya krafpå den framtida

-

Barnspektivet i den nya lagen

ställning stärks i den socialtjänstlagen och två nya bestämmelser

Barnens nya

föreslås. Den bestämmelsen uttryck för principen att barnets bästa skall

ena ger i främsta när åtgärder inom socialtjänsten rör barn. En bestämsättas rummet

melse med detta innehåll tillfogas portalparagrafen för att markera att respekten självbestämrnanderätt och integritet får vika för barnets bästa när

för den vuxnes barns och intressen står emot varandra. Det nya tillägget svarar mot vuxnas innehållet i artikel 3 i FN barnkonvention. :s andra bestämmelsen tillförsäkrar barnet rätt att uttrycka sin åsikt i Den en barnet personligen. Barn har fyllt 15 år har enligt 56 § SoL saker som rör som själva föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag. I andra stycket rätt att barn är bör höras det kan till nytta för utredningen sägs att som yngre om vara kan skada det. I förslaget ersätts sistnämnda med en och barnet inte antas ta av bestämmelse innehållet i artikel 12 i FN:s barnkonvention. ny som svarar mot

bestämmelsen har vidare tillämpningsområde och gäller även andra

Den nya ett Det kan gälla både vardagliga och traumatiska

situationer än utredningsarbete.

berör barnet på eller annat sätt. Det viktiga är att socialtjänsthändelser som ett

alltid försöker sätta sig i hur barnet upplever sin situation

ens företrädare barnet. För barn berörs vårdnads- och um-

och att man lyssnar som t.ex. av

kan samtal med utomstående betyda mycket för barnets

gängestvister en person

sig till livssituation. Kommittén har därför särskilt möjligheter att anpassa en ny framhållit betydelsen metodutveckling inom detta område. av ställning inom socialtjänsten stärks också förslaget om social- Barnens genom

bedriva uppsökande verksamhet bland barn och ungtjänstens skyldighet att

riskerar utvecklas ogynnsamt. Nya bestämmelser om anmälningsdomar som att

för vissa yrkesverksamma i privat tjänst och uppgiftsskyldighet grupper av barn far illa ett starkare samhällsskydd liksom nya regler syftar till att ge som socialtjänstens rätt och skyldighet att genomföra utredning utan vårdnads-

om en

sådant ärende. Socialtjänstens skyldigheter mot barn och havarens samtycke i ett inom familjehemsvården skärps bestämmelser och möjlig-

föräldrar genom nya

vårdnaden familjehemsplacerat barn från de bioloheterna att överflytta om ett familjehemsforäldrarna underlättas förslag till

giska föräldrarna till genom ändringar i föräldrabalken.

Ny socialqänstlag nya krav 35

-

4.7 Behovet

av ny kompetens inom socialtjänsten

I huvudbetänkandets avsnitt personalen inom socialtjänsten framgår s. 314 om

följande med anknytning till kommitténs fortsatta uppdrag att belysa utbildningsoch kompetensfrågor:

Det ligger i sakens natur att socialtjänsten med sitt breda mandat att

verka på samhälls-, grupp- och individnivå behöver personal med

skiftande utbildning och erfarenhet. Kunskapsfrågorna är viktiga inom hela socialtjänstens verksamhet. l dag behövs det specialistkunskaper inom nästan alla områden. Frågor kunskapsutveckling är enligt vår

om

uppfattning av central betydelse för socialtjänstens möjligheter att erbju-

da insatser av god kvalitet. Som tidigare framgått återkommer vi till kompetens- och utbildningsfrågor i vårt arbete. senare

Ett förverkligande av intentionerna i det lagförslaget ställer krav på hög

nya kompetens inom socialtjänsten. Det krävs både kunskaper behoven hos olika om

målgrupper och metodutveckling på alla nivåer av verksamheten. Att barnperspektivet stärks i den nya lagstiftningen innebär t.ex. högt ställda krav på kunskaper om barns behov och utveckling och ett förhållningssätt sätter

som barnets bästa i främsta rummet. Den kritik som riktats mot socialtjänstens arbete med barn och unga handlar om brister i båda dessa avseenden gäller också men

handläggning och dokumentation av enskilda ärenden. Det saknas också metoder

och rutiner för samtal och möten med barn i olika åldrar. På liknande sätt har socialtjänsten kritiserats för bristfällig kompetens på rad andra områden, inte en minst när det gäller stöd och behandling av människor med missbruksproblem. Socialtjänstens uppgifter samhällsnivå gör det också nödvändigt att utveckla nya metoder och samverkansformer övergripande nivå. Tidigare en mera

erfarenheter av socialtjänstens medverkan i sarnhällsplaneringen har visat

t.ex.

på svårigheter att överbrygga skilda professionella kulturer. Kompetenshöj ande insatser och samverkan på övergripande nivå kan också bli nödvändiga i arbetet med sociala konsekvensanalyser. Kunskaper olika planerings- och analys-

om

metoder finns i dag inom flera kommunala förvaltningar medan kunskaperna

om

sociala förhållanden och sociala finns främst inom socialtjänsten. För

processer

att uppnå goda resultat i arbetet med sociala konsekvensanalyser

krävs det samverkan mellan dessa båda världar. Som exempel på andra uppgifter som kräver kompetenshöjande insatser kan nämnas de nya krav som ställs på socialtjänstens inre verksamhet med lagstad-

gade krav på uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring verksamheten. Det

av

yttersta syftet med kvalitetssäkringsarbetet inom socialtjänsten

är att genom en

fortgående process systematisera kunskaper och erfarenheter grund för att

som

kontinuerligt förbättra kvaliteten i arbetet. För socialtjänsten i kommunerna in-

36 Ny socialtjkinstlag nya kraf på den framtida

-

nebär de föreslagna bestämmelserna kvalitetssäkring att politiker och perso-

om nal kommer i utvecklingarbete bl.a när det gäller att formulera att engageras operativa kvalitetsmål på verksamhetsnivå och att finna relevanta kriterier för mäta och kontrollera kvalitet och måluppfyllelse. Här handlar det både om att

kontrollera den kvalitet har direkt betydelse för socialtjänstens klienter

att som

och den inre kvaliteten, bl.a. styrsystem, organisation, personalutveckling och ledarskap. Frågor utvärdering måste beredas plats både i grundutbildning,

om fortbildning och vidareutbildning.

effektiv uppföljning och utvärdering och för kval itetssäkringsarbetet är

För en

frågan dokumentation stor betydelse. Denna fråga har i sin tur ett nära

om av

samband med möjligheterna att använda modern informationsteknik inom socialtjänstens verksamhet. Ihuvudbetänkandet framhålls särskilt att kvalitetssäkringsarbetet förutsätter fortlöpande och systematisk dokumentation både av utförda

en tjänster, arbetsprocessen och uppnådda resultat. Förslag till hur dessa frågor bör lagregleras lämnas i ett separat betänkande. avses

5 Personal inom

socialtjänsten

5.1 Kommunal år 1993

personal

År 1993

var drygt 726 000 personer sysselsatta i kommunerna. Stora delar

av kommunens verksamhet riktar sig och äldre. mot unga Under senare år har båda dessa grupper antalsmässigt ökat. I diagram 1 beskrivs personalutveck-

lingen i kommunerna mellan åren 1981 och 1993:

Antal 300000-

250000-

z ::: 2oo0oo å y å 4 , ä 1 50000- - -ä IE g y r å ä 5- ä ä 100000- x E å ä

;E ä å 50000å å 7 å å å :E:

BOpersonal ÄO-personal skolpersonal Ovrigpers

Källa: Kommunal personal 1993, Svenska Kommunförbundet

En successiv minskning personal har skett sedan 1981 och då framförallt

av av övrig personal som kontors-ekonomi- och Städpersonal kommunalarbetasamt

re. Den kraftiga ökningen inom äldreomsorgen år 1992 förklaras Ädel-

av reformen som innebar att 60-65 000 överfördes från

personer landstingen till

kommunerna.

Av kommunernas totalt 576 600 årsarbetare år 1993 arbetade ca ca 288 000

38 Personal inom socialtjänsten

eller 50 % inom socialtjänsten. diagram visar socialtjänstens personal fördelad efter verksamhetsom- Följ ande

råden den l nov 1993:

41,s%

...iuIIIIl||llWii“““““||

Socialtjänst-gemens. verksh. mm Barnomsorg Äldreomsorg 53,7% Individ- och familjeomsorg J

Källa: Kommunal personal 1993, Svenska Kommunförbundet

Vi kommer i det följande att särskilt inrikta vår beskrivning på två handläggar-

inom socialtjänsten; socialsekreterarna och hemtjänstassistenterna.

grupper

Redovisningen förhållandena år 1992 från vilket år uppgifter om dessa

avser

yrkesgruppers utbildningsbakgrund föreligger.

5.2 Socialsekreterare

Totalt fanns den 1 november 1992 drygt 8 000 förste socialsekreterare och socialsekreterare 78 % kvinnor. Utvecklingen av antalet sysselsatta varav var sedan är 1985 framgår av nedanstående tabell:

Personal inom Socialtjänsten 39

9000 8500 8000 7500 7000 6500 6000

Källa: Svenska Kommunförbundet

Av sammanlagt 720 förste socialsekreterare 55 % under 44 år och drygt

var ca

96 % hade högskoleutbildning som lägsta utbildningsnivå. Drygt 70 % de

av 7 327 socialsekreterarna under 44 år och 92 % hade

var högskoleutbildning. Utbildningsnivân är högst i storstadsonlrådena och varierade mellan 86,5 % i landsbygdskommuner och 94,3 % i storstäder. Det förekommer stora regiona-

skillnader i personaltäthet från 0,51 socialsekreterare 1 000 invånare - per i mindre kommuner till 1,33 i storstäderna. Bland socialsekreterarna slutade drygt 10 % mellan åren 1991 och 1992.

5.3 Ledningspersonal inom hemtjänsten

I begreppet hemtjänstpersonal ingår hemtjänstinspektörer, föreståndareålderdomshemföreståndare och hemtjänstassistenter. Utvecklingen antalet syssel-

av

satta ökade mellan åren 1985 och 1991 och har därefter minskat kraftigt:

40 Personal inom socialtjänsten

85 86 87

Källa: Svenska Kommunförbundet

Den l november 1992 fanns totalt 5 300 sysselsatta som hemtjänstpersonal var-

600 benämndes hemtjänstinspektörer, l 000 utgjordes av föreståndare och

av ca

3 400 hemtjänstassistenter. 45 % under 44 år och hemtjänstperso-

ca var var nalen har alltså högre medelålder än socialsekreterarna. Andelen högskoleen

utbildade är drygt 80 %. Av dessa hade 72 % ca 3 100 totalt genomgått ut-

bildning för social service. Omkring 12 % hade olika former av sjuksköterskeutbildning och drygt 5 % socionomutbildning. En femtedel av hemtjänstperso-

nalen har alltså enbart grundskola eller gymnasieutbildning. Högst andel högskoleutbildad personal finns i storstäderna 86 % och lägst i landsbygdskom-

67 %. Personaltätheten skiljer mellan 0.38 årsarbetare per 1 000 inmuner vånare i förortskommuner till 0.91 årsarbetare i glesbygdskommuner. Perso-

nalomsättningen bland hemtjänstpersonalen uppgick till 20 % mellan åren 1991

och 1992.

6 Individ-

och

familjeomsorgen

Vår bedöming: Individ- och familjeomsorgens organisation

är en kommunal angelägenhet. Varje kommun bestämmer själv och i så fall hur om det traditionella socialbyråarbetet bör förändras. Vilka uppgifter som bör specialiseras respektive integreras måste problembild och styras av ären-

demängd i den enskilda kommunen. Innehållet i detta kapitel syftar till att tjäna inspiration i detta arbe-

som te. Det kan t.ex. finnas skäl

att överväga en mer heterogent sammansatt personalgrupp med

-

avseende på utbildningsbakgrund, ålder, kön och nationalitet att särskilt utbilda och anställa med invandrarbakgrund för

- personer

olika uppgifter inom individ- och familjeomsorgen

att stimulera fler män att söka arbete inom socialtjänsten -

att kombinera tjänster för handläggning enskilda ärenden med

- av en flexibel projektorganisation för det förebyggande och behandlande arbetet

att skapa utrymme för arbetsbyte samt

-

att utnyttja modern informationsteknik i syfte att stimulera kompe-

-

tens- och kunskapsutveckling inom verksamheten.

Rapporter som redovisas i avsnitt 6.7 visar socialbyrån är att en riskfylld arbetsmiljö. En viktig uppgift blir därför att på olika sätt lindra social-

sekreterarnas arbetsbörda och att allmänt sett skapa goda arbetsförhållanden. Vi menar att detta är ett grundkrav för god kvalitet att garantera på insatserna.

42 Indiid- och familjeomsorgen

6.1 Det sociala arbetets historiska rötter

Utvecklngen det sociala arbetet har följt två olika huvudlinjer en samav hällsorimterad och individorienterad linje bottnar i olika syn på en - som uppkommen eller orsaken till sociala problem. av

Den samhällorienterade linjen med inriktning mot att påverka och förändra

har sitt i England och den s.k. settlement-rörelsen. Idén i samhället ursprung bosätta sig i fattiga områden och skapa sociala och

denna rirelse var att settle

kulturela i Sverige kallade hemgårdar för att förändra och förbättra

centra genererade sociala problem. Ledande pionjär för denna införhållanden som

riktning professionellt socialt arbete var Jane Addams.

av iidividorienterade linjen med inriktning mot att förändra individen har Den

sitt i USA med Mary Richmond som ledande pionjär. Richmond var

ursrrung

först med försöka formulera beskrivning och en metod för professio-

att en av

nellt, irdividinriktat socialt arbete. Hennes bok Social Diagnosis, utgiven år med utgångspunkt i medicinsk metodik metod som 1917, presenterade - en

attbetecknas social case-work. Richmond betonade starkt behovet av kom som

bedömning diagnos varje enskilt fall case men såg också

att göra en av indirekta åtgärder påverka klientens omgivning

tydligt behovet av att genom

och livssituation. början 1950-talet också det sociala arbetet i Latinamerika Fram till av var USA och social case-work-modellen. I början av

präglat av inflytandet från

1950-taet startade rörelse bland socialarbetare och socialhögskolor för att en latinamerikansk identitet för socialt arbete. Denna utveckling skapa ei egen

starka intryck från politiska rörelser och från pedagogiska teorier om

kom attta samhälkförändring. På många håll i Latinamerika blev socialt arbete involverat

i och starkt drivande för mobiliserings-aktiveringsprojekt i fattiga

senare Paulo Freire kom, med sin i Sverige mest kända bok områder. Pedagogen

för andra böcker, betydelse för utveck- Pedagogik förtryckta och att stor

sociala arbetsmetoder. Centralt i hans teorier var insikten att utsatta lingen av måste göras medvetna för att olika reformprogram skulle och fattga grupper framgångsrika. Dessa teorier och metoder utgjorde grunden för utveckvara

metoder i socialt arbete såsom s.k. lokal utveckling desarollo local,

lingen av

nämast är likna vid grannskaps- eller samhällsarbete i europeisk tradi-

som att

tion.

i Sverige har sina rötter i liknande filantropiska rörelser som i

Sociat arbete

År 1903 bildades Centralförbundet för Socialt Arbete, CSA, för

andra linder. den verksamhet förekom inom olika socialt inriktade föreatt sarmrdna som

startade både social upplysningsbyrå och tidskrift och bedrev

ningar.CSA en en

lursverksamhet i regi. Kursverksamheten byggdes så småningom ut

också egen utbildningar slutligen, år 1921, ledde till att Institutet för till terninslånga som socialplitisk och kommunal utbildning och forskning startades.

Inci Vid- och .fánziüeonzsorgen 43

Institutets verksamhet framför allt inriktad på utbildning i ekonomi, jurivar dik och förvaltning. Först under lQSliJ-talet kom den amerikanska case-worktraditionen att ett starkt inflytande på den svenska utbildningen och praktiken. I dag är de flesta överens att sociala problem måste angripas både på inom dividuell nivå och samhällsnivfi. Enligt Europarådets definition socialt av

arbete Resolution 6716 socialarbetarnars funktion att befrämja ömsesidig

anpassning hos individer, familjer, och den sociala omgivning i vilken grupper de lever. Den internationella socialarbetarfederationen, lFSW International Federation of Social Workers, med 57 medlemsländer i fem regioner över hela världen, har antagit en egen definition socialt arbete. Denna internationellt av accepterade definition av socialt arbete från år 1982 är tydligt inriktad på det sociala arbetets grundläggande vården och värderingar.

Social work profession whose bring about social a purpose to changes society general and its individual forms of development.

6.2 Individ- och

familjeomsorgens uppgifter

och ansvarsområden

Arbetet inom individ- och familjeomsorgen omfattar både allmänt förebyggande verksamhet och individuellt inriktat utrednings- och behandlingsarbete.

Arbetet definieras med utgångspunkt från lagstiftningen och är i hög grad

ärendecentrerat.

Barn- och ungdomsverksamhet

l arbetet med barn, ungdomar och familjer ingår råd, stöd och att ge annan hjälp som kan behövas för att barn och ungdomar skall växa under upp trygga och goda förhållanden. Det allmänt förebyggande arbetet bland ungdomar har i många kommuner bedrivits av fältassistenter eller fältsekreterare rört sig som ute bland ungdomarna och som haft ett mer eller mindre formaliserat samarbete

med skolan, kultur- och fritidsverksamheten och polisen. I syfte har

samma

socialsekreterare samarbetat med mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen

och skolan kring de barnens situation. yngre Socialtjänsten skall med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till utveckling. Finns det tecken en ogynnsam som tyder på att barn far illa är socialtjänsten skyldig utreda det enskilda att

44 Individ- och familjeomsorgen

barnets situation och att erbjuda familjen olika stöd- och hjälpinsatser. Det kan

gälla plats i förskolan, kontaktpersonkontaktfamilj, terapeutiska behand-

t.ex.

eller ekonomisk hjälp. Men det kan också nödvändigt att lingsinsatser vara med eller vårdnadshavarens samtycke placera barnet för vård utanför det

utan -

hemmet. Varje sådan placering kräver ett omfattande förberedelse- och

egna

uppföljningsarbete. En underårig får inte utan socialnämndens medgivande tas

för stadigvarande vård och fostran i ett hem som inte tillhör någon av emot föräldrar eller någon har vårdnaden honom. Socialtjänsten hans annan som om för den nämndens försorg har tagits emot i ett annat ansvarar att som genom hem än det får god vård. Socialtjänsten är också skyldig att genom peregna sonliga besök och på sätt fortlöpande hålla sig väl förtrogen med förannat hållandena i hemmen och dessa behövligt stöd. ge

Socialbidrag

Rätten till bl.a. socialbidrag regleras i 6 § SoL. Enligt denna paragraf som

inte gäller bara socialbidrag har den enskilde rätt till bistånd av socialnämn- för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, hans behov inte kan tillden om på sätt. Den enskilde skall biståndet tillförsäkras en skälig godoses annat genom levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett

självständigt liv. Biståndsprövningen förutsätter grundlig utredning den sökandes ekono-

en av

andra förhållanden och gör det ofta nödvändigt att samarbeta med

miska och både försäkringskassan och arbetsförmedlingen. l arbetet ingår även att svara

hushållsekonomisk rådgivning, skuld- och budgetrådgivning samt medverka

för

i handläggningen ärenden enligt den nya skuldsaneringslagen.

av

Drogförebyggande verksamhet och vård missbrukare

av

socialtjänstens viktigaste uppgifter är att motverka missbruk av alkohol En av och andra beroendeframkallande medel. Missbruksarbetet är både allmänt och

individuellt inriktat. Socialtjänsten är skyldig information till myndig-

att genom

heter, och enskilda och uppsökande verksamhet sprida kunskap

grupper genom

skadeverkningar missbruk och de hjälpmöjligheter som finns. I det

om av om enskilda fallet skall socialnämnden aktivt sörja för att den enskilde missbruka-

får den hjälp och vård han behöver för att komma ifrån missbruket. ren som

skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och

Nämnden bevaka att planen fullföljs. noga Utmärkande för de individuellt inriktade insatserna är att de grundas på frivillighet. De frivilliga insatserna kompletteras dock med möjligheter till tvångsvård enligt lagen 1988:870 vård missbrukare i vissa fall LVM. om av

Inci vid och fánriljerln.vtnqwz 45

-

Syftet med vård enligt LVM är att motivera missbrukaren till frivilligt att medverka till fortsatt behandling och att ta emot stöd för komma ifrån att missabruket. Många de missbrukare kommer i kontakt med socialtjänsten av som är utslagna människor som saknar både arbete och bostad. För kunna föratt bättra livsvillkoren för denna krävs väl utvecklat samarbete grupp ett med både offentliga myndigheter och frivilliga organisationer.

F amiljerättsliga frågor

Handläggarna inom individ- och familjeomsorgen utför också rad uppgifter

en

på det familjerättsliga området. Utländska barn får inte tas emot i adoptionssyñe socialnämndens

utan medgivande. Medgivandet skall inhämtas innan barnet lämnar sitt hemland och får inte lämnas utan att förhållandena i det enskilda hemmet och

förutsättningarna

för vård i hemmet är utredda. Socialnämnden skall också kontrollera föratt medlingen av barnet sker på ett tillförlitligt sätt. För barn som föds utanför äktenskapet skall faderskapet fastställas genom erkännande eller dom. Socialnämnden skall i båda fallen medverka till faatt derskapet fastställs. Denna skyldighet följer bestämmelser i 2 kap. föräldraav balken. Är föräldrarna sammanboende får det sammanboende paret skriftligen intyga att mannen är barnets far och att och kvinnan levt tillsammans mannen under konceptionstiden. Till domstol går ärendet när det är oklart vem som kan vara far till barnet. Här krävs det oftast omfattande utredningsarbete ett mera

från socialtjänstens sida. l mål där socialnämnden medverkat tili att faderskapet fastställts ankommer

det också på nämnden att se till att barnet tillförsäkras underhåll. Socialnämnd-

en medverkar dessutom ofta på begäran föräldrar vid tillkomsten - av - av avtal om underhållsbidrag. När det gäller vårdnad och umgänge med barn medverkar socialtjänsten framför allt med samarbetssamtal och med vårdnadsutredningai domstolarna.

Kommunen skall enligt socialtjänstlagen 12 § SoL sörja för föräldrar

a att erbjuds samtal under sakkunnig ledning i syfte nä enighet i frågor att rörande umgänge och vårdnad. Samarbetssamtal förekommer både i ärenden där ett domstolsförfarantle inletts och i ärenden inte går vidare till domstol. som

6.3 Personalens

sammansättning

Personalen inom individ- och familjeomsorgen är till övervägande del socialsekreterare med socionomexamen eller beteendevetenskaplig annan utbildning ;rå högskolenivå. inom den institutionella vården finns också personal med

46 Individ- och familjeomsorgen

socialpedagogiska linje. En del kommuner har examen från vårdhögskolornas anställt vårdutbildad personal hemterapeuter eller hemma-hos-arbeta-

även som i arbetet med barnfamiljer och tunga missbrukare. re

professioner, psykologer, är ovanliga. Enligt uppgifter som

Andra t.ex.

lämnats Sveriges Psykologförbund finns det en särskild yrkesförening

av - Föreningen för socialtjänstpsykologer for psykologer som är anställda inom - Föreningen kärmer till ett 40-tal psykologer som huvudsakligen socialtjänsten. med handledning, konsultation och behandling individ, par, familj och arbetar

i vissa fall utredningbedömning i LVU- och LVM-ärenden. Det

grupp samt

också psykologer medverkar vid bedömningen av familjehem.

förekommer att

också ovanligt socialtjänsten har jurister och ekonomer anställda for

Det är att

uppgifter rör individ- och familjeomsorgens verksamhet.

som

visats i avsnitt 5.2 är individ- och familjeomsorgen kraftigt Som tidigare

kvinnodominerad. Nästan 80 % socialsekreterarna är kvinnor. De flesta är av än 44 år och har i allmänhet svensk bakgrund. yngre

inom individ- och

6.4 Utvecklingen

familjeomsorgen

kostnader för individ- och familjeomsorg uppgick år 1993 till ca

Kommunernas kronor. Det ungefär 20 % socialtjänstens kostnader.

21 miljarder motsvarar av

1991-93 ökade kostnaderna för individ- och familjeomsorgen

Under perioden

%. Det beror på allt fler människor under senare år har

med drygt 25 att till socialbidrag för klara sin försörjning. De flesta som får social-

hänvisats att och kvinnor barn 65 %. De flesta

bidrag är ensamstående män utan ca som

också människor. År 1993 hälften bidragstagarfär socialbidrag är yngre var av endast 3 % äldre än 65 år. Ungefär fjärdedel av bidragsna under 25 år och en

hushållen är utländska hushåll inklusive flyktinghushåll.

för socialbidrag låg år 1993 på 8,8 mdkr. Officiell statistik som Kostnaden ca

Socialstyrelen visar kostnaden ökat med ytterligare nyligen publicerats av att

1,7 mdkr till 10,5 mdkr år 1994. ca 1990-talet har många kommuner försökt minska kostnaderna för social- Under bl.a. insatser för arbetslösa i arbete. l enkät som Svenbidrag genom att en kommunförbundet sände till samtliga kommuner år 1994 JOBB i stället ska ut

BIDRAG, Svenska Kommunförbundet 1994 redovisade drygt 60 % av de

för

besvarade enkäten 189 kommuner att de erbjöd sysselsättning

kommuner som till socialbidrag. De flesta kommunerna riktade sina insatser till som alternativ

långtidsarbetslösa. Kommunernas kostnader för sådana

ungdomar ocheller 200 miljoner kronor. De finansierades till

verksamheter uppgick till nästan

70 % helt kommunala medel och till 4 % av statliga medel. av ekonomiska förutsättningarna för kommunernas verksamhet under Att de

Individ- och familjeomsorgen 47

senare år förändrats har bidragit till förnyelse arbetet inom individ- och

en av

familjeomsorgen. På många håll prövas också andra miljöer än socialkontoret

som plattform för socialt arbete. Som exempel kan nämnas öppna förskolor som på vissa håll i landet utvecklats till famiijecentraler i samverkan med mödraoch barnhälsovården, fältstationer med övernattningsmöjligheter och dagverksamheter med varierande innehåll för olika målgrupper. Inte minst inom vården

av ungdomar och missbrukare har former för stöd och behandling utveck-

nya

lats i syfte att uppnå en effektivare användning tillgängliga Man

av resurser. talar om mellanvård eller vård på hemmaplan.

Kommunernas kostnader för institutionsplaceringar missbrukare

av vuxna

minskade med 8 % mellan åren 1992 och 1993. Socialstyrelsens studie

av

förhållandena i Stockholms län Missbrukarvårdens utveckling i Stockholms län. Aktiv uppföljning 1994 visar tydlig tendens antalet institutions-

en mot att

placeringar minskar och att institutionsvård alltmer förbehålls de tyngre missbrukarna. Den slutsats Socialstyrelsen drar är att de relativt kraftiga neddrag-

ningarna för missbrukarvården i hög grad har drabbat den frivilliga institutionsvården, vilket också bekräftas studier gjorts Alkoholpolitiska komav som av missionen.

Socialtjänstens arbete med barn och unga har sannolikt inte drabbats lika

av

stora besparingar som vården av vuxna missbrukare. Socialstyrelsens under-

sökning av förhållandena i 27 kommuner Socialstyrelsen följer och utvär-

upp

derar 1994:4 visar t.ex. att individ- och familjeomsorgens för arbete

resurser

med barn och ungdomar minskat ganska marginellt. I flertalet kommuner låg kostnadsminskningarna i genomsnitt på 3 %. De tendenser kunde mär-

ca som

kas var omprioriteringar från institutionsvård till familjehemsvård, förstärkta öppenvårdsinsatser och prioritering av förebyggande verksamhet för ungdomar.

6.5 Individ- och

familjeomsorgens organisation

Beroende på kommunens eller kommundelens storlek är socialsekreterarnas

arbetsuppgifter mer eller mindre funktionsuppdelade. I små kommuner eller kommundelar kan ansvaret för alla socialsekreteraruppgifter vila på och

en

samma person. I större kommuner är arbetsuppgifterna specialiserade och

mer

i allmänhet uppdelade på olika arbetsgrupper med för ekonomiskt

ansvar t.ex. bistånd, insatser för barn och ungdomar och insatser för missbrukare. vuxna Särskilda mottagningsfunktioner och funktioner för familj ehemsutredningar och

rekrytering av familjehem förekommer också liksom särskilda handläggare för det familjerättsliga arbetet. Under den senaste tioårsperioden har kommunerna fått många nya arbetsuppgifter. Särskilda flyktinghandläggare eller flyktingsekreterare har anställts för

48 Individ- och familjeomsorgen

att arbeta med flyktingmottagning i den enskilda kommunen. Handläggarnas uppgifter i stort sett de arbetsuppgifter åvilar vanliga socialsek-

motsvarar som reterare med särskild inriktning på rådgivning och stöd utifrån flyktingarmen nas specifika behov. I vissa kommuner förekommer också beställar-utförarmodeller inom individoch familjeomsorgen. Sådana modeller kan innebära att utredning och beslut

skiljs från genomförandet beslutade insatser och att socialsekreterarnas

av

arbetsuppgifter renodlas mot antingen myndighetsutövning eller mot stöd och

behandling. Det finns även kommuner valt att samordna individ- och familjeomsorsom

biståndsprövningar med behovsbedömningar och beslut om bistånd inom

gens äldre- och handikappomsorgen. I kommitténs huvudbetänkande redovisas också

utveckling mot lokalmässig samverkan mellan olika huvudmän som syftar till

en att åstadkomma samlade lösningar for enskilda individer. Det kan t.ex. gälla mottagningar for arbetslösa med personal från försäkringskassan, gemensamma arbetsmarknadsmyndigheterna och socialtjänsten i samma lokaler. Ett annat exempel är Familjecenter i Hagalund i Solna kommun med gemensamma lokalför mödra- och barnhälsovård, öppen förskola och socialtjänstens individer en

och familjeomsorg.

6.6 Socialsekreterarnas yrkesroll

Socionomyrket kan mycket förenklat delas in i två olika yrkesroller: rollen som socialsekreterare med för myndighetsutövning och rollen som kurator-

ansvar

behandlare. Dessa två yrkesroller uppvisar stora, grundläggande olikheter.

Kuratorsrollens historiska bas är tydlig. Den har sitt ursprung i den filantropiska rörelsen och har därifrån utvecklats och renodlats till case-work-metod-

Kuratorsrollen är också den klarast professionellt utvecklade och entydiga.

en.

Kuratorn inom hälso- och sjukvården eller skolan är den som skall vara

t.ex.

expert på sociala och psykosociala frågor. Rollen socialsekreterare har en betydligt mer komplicerad struktur. I

som

denna är rollen expert i sociala och psykosociala frågor inte den enda och

som

centrala. Socialsekreterarens arbete styrs juridik och politik men innehåller

av också etisk konflikt berör frågan det sociala arbetet är och skall vara en som om renodlat stödjande eller också ha inslag av tvång och kontroll. Socialsekreterarna måste också handskas med andra motstridiga intressen. Barns intressen kan t.ex. stå i konflikt med föräldrarnas önskemål, klienternas intressen kan stå i konflikt med omgivningens Ekonomiska realiteter osv. begränsar dessutom socialsekreterarnas möjligheter att fullt ut förverkliga

socialtjänstlagens intentioner. Att arbetet är konfliktfyllt värdeladdat och stän-

digt bevakat massmedia bidrar till att rollen socialsekreterare av många av som

Individ- och familjeomsorgen 49

betraktas som en mycket komplicerad yrkesroll.

Karsten Åström, forskare i socialt arbete vid Stockholms universitet, har i sin

doktorsavhandling granskat vilka faktorer som styr det sociala arbetet i fem svenska kommuner Socialtjänstlagstiftningen i politik och förvaltning. En stu-

die av parallella normbildningsprocesser. Lund 1988. Studien har syftat till

att öka förståelsen för lagstiftningens roll och betydelse i genomförandet av politiska beslut. Socialtjänstlagen tillämpas av många aktörer med olika bakgrund i form av

utbildning, erfarenhet och anknytning till den sociala verksamheten; politiker, professionella inom socialt arbete och jurister. Kompetensfördelningen mellan lagens användare, eller annorlunda uttryckt makten över socialtjänstlagens

tillämpning, regleras dels i socialtjänstlagen och i andra lagar, dels i socialnämndernas delegationsordningar. De viktigaste reglerna finns i 1-4 §§ SoL, där det stadgas att varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område och att socialnämnden skall fullgöra dessa uppgifter. Socialnämndens ledamöter utses av kommunfullmäktige och socialnämndens budget fastställs av kommun-

styrelsen. Det betyder att socialnämndens överordnade politiska organ, kommunfullmäktige och kommunstyrelse, har ett stort inflytande över socialnämndens verksamhet. Genom besvärsreglerna i socialtjänstlagen ges också förvaltningsdomstolarna mandat att i vissa fall tolka och tillämpa lagen. Socialsekrete-

rarna konstitueras inte någon egen makt över beslutsfattandet i själva lagen utan får sin makt genom socialnämndens delegation av beslut till tjänstemännen. Mot denna bakgrund använder Åström nedanstående makttriangel för att illustrera det formella regelsystemet.

POLITISK

SoL

HSL

BTB - -9

JURIDISK PROFESSIONELL

50 Individ- och familjeomsorgen

Triangeln kan enligt Åström användas för beskriva all lagstiftning. Brottsatt

V balken BrB t.ex. skulle hamna i det nedre vänstra hörnet och hälso- och

sjukvårdslagen HSL någonstans på axeln mellan politisk och professionell makt. I hälso- och sjukvårdslagen delas ansvaret över sjukvården i två delar. Den ena delen gäller det övergripande ansvaret för verksamheten och den andra

beslut kopplade till behandling av enskilda patienter. I det förra fallet ligger

ansvaret hos den landstingskommunala närrmd, som ansvarar för hälso- och

sjukvårdsfrågor. l det senare fallet har läkare och annan legitimerad personal inom hälso- och sjukvården ett eget besluts- och handlingsmandat, som är

självständigt i förhållande till det övergripande ansvaret för verksamheten. Socialtjänstlagen skiljer sig från hälso- och sjukvårdslagen vad gäller den professionella makten och får enligt Åström placeras någonstans på axeln mellan politisk och jurdisk makt men med en viss dragning mot det professionella

hörnet. Placeringen är lite osäker, menar Åström, och visar dessutom att den

kan variera utifrån faktiska förhållanden. Även socialsekreterarna formellt har social-

om sett ett svagt inflytande över

tjänstlagens tillämpning visar Åströms undersökning i fem svenska kommuner

att socialsekreterarna reellt sett har ett betydande inflytande över besluten i enskilda ärenden. Bland de individärenden som avgjordes i nämnd eller arbets-

utskott överensstämde i de allra flesta fall det förslag till beslut som tjänstemännen gav med det beslut som nämnden fattade. Att det förhöll sig på det sättet behöver inte nödvändigtvis betyda att det är tjänstemännen som styr politikerna,

menar Åström, och fortsätter s. 266:

Tjänstemännen är mer eller mindre bundna av de riktlinjer som nämnden drar upp, och anpassar sitt beslutsfattande därefter. Intervjuerna med socialsekreterare visar att det också föreligger vissa skillnader mellan de olika kommunerna. I en av kommunerna ställdes också maktfrågan på sin spets vid en öppen konflikt mellan nämndens ordförande

och en chefstjänsteman. I det fallet vann den politiska makten. I det

formellt rättsliga hänseendet är det helt klart att lagen ger makten åt

politikerna i nämnden.

Relationen mellan socialsekreterare och de politiskt ansvariga för verksamheten bygger på arvet från den tid då fattigvården var ett ansvar och en konkret arbetsuppgift för sockenstämmans och senare fattigvårdsnämndernas förtroendevalda. Tjänstemännen anställdes för att avlasta och assistera de politiskt valda då arbetsuppgifterna blev för många. För att rationalisera och effektivisera arbetet delegerades beslutanderätten från

politiker till tjänstemän. Att denna ordning skulle leva kvar framgår bl.a. av

socialtjänstlagens förarbeten prop. 197980:1 s. 130: Socialarbetarna har kommit att genom delegation få hand om allt mer

av det individuella behandlingsarbetet, som inte kräver principiella

Individ- och familjeomsorgen 51

beslut. Denna utveckling är motiverad från effektivitetssynpunkt och bör få fortsätta.

Att och beslutanderätt ligger kvar hos de förtroendevalda innebär alltså ansvar

att socialsekreteraren inte har något formellt, eget professionellt ansvar. For-

mellt sett omfattas socialsekreterarna endast det tjänstefelsansvar som regleav ras i brottsbalken.

Socialsekreterarnas yrkesroll påverkas inte bara av juridik och politik utan också hur arbetsuppgifterna inom individ- och familjeomsorgen organiseras

av och fördelas mellan olika tjänstemän.

I boken Socialtjänstens klientarbete. Från vision till marknad Ulla Petterson

red. 1994 granskas den utveckling skett ifråga om individ- och familjeomsom sorgens organisation efter socialtjänstreformen. I socialtjänstlagens förarbeten förespråkas en organisation som bygger på

integration i stället för uppdelning. En sådan organisation betraktades i det närmaste förutsättning för att kunna tillämpa en helhetssyn i det sociala

som en arbetet. En författarna i boken hävdar att socialtjänstens organisation har av utvecklats i rakt motsatt riktning och att denna utveckling förstärkts genom 1992 års kommunallag. Flera författarna är oroade över den utveckling som av har ägt Ulla Petterson, under sin tid som forskare vid Socialrum men som högskolan i Stockholm, särskilt intresserat sig for socialtjänstens organisation, också möjligheter. Hon menar att många av problemen i klientarbetet ser nya

hänger med att uppgifterna är så komplexa och att myndighetsutövning

samman blandas med andra insatser på ett sätt gör det svårt att urskilja de olika som beståndsdelarna. Ett sätt att gripa sig an med problemen i klientarbetet skulle

då att skilja ut vad Pettersson kallar informellt socialt arbete från myn-

vara

dighetsutövningen och låta dessa båda delar utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Hon flera fördelar med sådan renodling funktioner: klarare

ser en av

socialarbetarroller, lättare för klienterna att urskilja socialtjänstens många olika funktioner samt ökade möjligheter till kunskaps- och kvalitetsutveckling inom

klientarbetet.

6.7 Socialsekreterarnas arbetsvillkor och

arbetsmiljö

Individ- och familjeomsorgens handläggare arbetar ofta under stark press. Den höga arbetsbelastningen är psykiskt påfrestande och riskerar att skapa en dålig arbetsmiljö. Socialsekreterarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö har under årens

lopp studerats av flera forskare. Det första forskningsprojektet Göransson m.fl. 1983 visade att tre faktorer

hade särskilt stor betydelse för socialsekreterarnas upplevelser av arbetsmiljön:

52 Individ- och familjeomsorgen

arbetsbelastningen, arbetet med tunga barnavårdsärenden samt bristande stöd

och uppskattning från ledningen. Rapporten visade också att fysiska och psykis-

ka besvär relaterade till arbetet var vanliga hos socialsekreterarna och att besvären hade konsekvenser för privatlivet. Liknande resultat framkommer också i andra undersökningar. En undersök-

ning i Göteborg Personalbarometern 1991 visade t.ex. att socialsekreterarna

var den grupp som avvek mest från medelvärdet när det gäller arbetstillfreds-

ställelse. Socialsekreterarna efterlyste bl.a. tydliga mål för arbetet, avgränsade

arbetsuppgifter och bättre återkoppling från arbetsledarna. Otillräckliga möjligheter till kompetensutveckling, bristande stöd och uppskatt-

ning går också som en röd tråd igenom undersökning Akademiker

en annan under 1990-talet. En studie av SACO-medlemmarnas arbetsvillkor. Socialsekreterare som medverkade i undersökningen kände sig ofta eller ibland så trötta efter arbetet att de inte orkade företa sig någonting alls. Nästan hälften av

socialsekreterarna uppgav att de drogs med trötthetsperioder de hade svårt

som att ta sig ur.

Att socialsekreterare är en av de yrkesgrupper som utsätts allra mest för våld och hot om våld i tjänsten bekräftas dessutom i flera undersökningar SSR

1988, SCB 1992, ASS 1993 mil. SSR:s undersökning, den första i som var sitt slag, visade att närmare två tredjedelar utsattes för någon form våld eller av hot under en sexmånadersperiod.

Arbetarskyddsstyrelsen ASS har i sin undersökning visat att tendensen till

ökat våld är störst i just denna yrkesgrupp.

Preliminära resultat från ett forskningsprojekt den psykosociala arbets-

om

miljön inom individ- och familjeomsorgen SöderfeldtSöderfeldtOhlsson/W

arg 1994-06-06 visar att 87 % personalen trivs mycket bra eller ganska bra av men att det finns problem som måste uppmärksammas. Undersökningen inleddes i

slutet av augusti 1993 och omfattade all personal, sammanlagt 3 700

personer på 170 lokalkontor inom individ- och familjeomsorgen. Drygt 66 % har besvarat enkäten. Den preliminära rapporten visar att personalen inom individ- och familjeomsorgen ofta utsätts för hot och våld, att personalen i vissa avseenden har låg kontroll, främst när det gäller arbetets resultat och planeringen arbetet, av men

att dessa potentiellt stressframkallande faktorer till viss del kompenseras stöd

av från ledning och arbetskamrater.

I fråga om personalens hälsa framkom dock anmärkningsvärda resultat. Andelen med psykologiskt betingade symtom nästan dubbelt så hög för

var som

andra jämförbara yrkesgrupper. De påfrestningar man utsätts för tycks också resultera i ett visst mått av utbrändhet, särskilt vad gäller emotionell utmattning och avpersonalisering. Som exempel frågor väger tungt för begreppet

som

emotionell utmattning kan nämnas Jag känner mig känslomässigt uttömd

av mitt arbete. Avpersonalisering mäts med frågor Jag har blivit kylig mot som

Individ- och familjeomsorgen 53

människor sedan jag tog det här jobbet. Socialsekreterarnas yrkesroll och arbetsvillkor har också analyserats av Socialstyrelsen i det s.k. Socialbyråprojektet. Projektet resulterade i ett tiotal rappor-

ter som ingående beskriver socialbyråarbetets villkor. I slutraporten Behövs socialbyrån SoS-rapport 1990:27 ges en relativt mörk bild av det sociala arbetets praktik.

Socialstyrelsen pekar bl.a. på att sociallagstiftningen med sina högt ställda mål, inriktning på allmänt förebyggande arbete samt djupa och ingående krav

på individuella insatser ställer socialsekreterarna inför orimliga krav. Man fann

att avsaknaden av realistiska mål i kombination med en tydlig prioritering av

socialbyråns viktigaste uppgift att i första hand tillgodose de mest utsatta -

gruppernas behov och rättigheter avspeglade sig i förvirring, otillfredsställelse

-

och starka upplevelser av otillräcklighet hos många socialsekreterare. Vidare

ansågs den administrativa kontorstraditionen med blanketter och rutiner, som socialbyrån ärvt från fattigvårdens dagar, markera socialsekreterarnas makt och revir och försvåra möjligheterna till ett öppet och förtroendefullt samarbete med klienterna. Bristande kompetens uppfattades inte som ett huvudproblem utan mer det snäva utrymmet för att använda och utveckla professionell kunskap.

Socialstyrelsen ansåg att individ- och familjeomsorgens funktioner och organisa-

tion behöver ifrågasättas och i rapporten diskuteras olika framtidsalternativ som

att till andra myndigheter överföra uppgifter dominerade av regelstyrd

social administration t.ex. handläggning av socialbidrag, underhållsbidrag

och faderskapsfastställanden,

att förstärka den psykosociala kompetensen inom andra offentliga institu-

tioner, arbetsplatser, fackliga och ideella verksamheter som människor möjligen föredrar att vända sig till då de behöver råd, stöd, service eller bara information,

att flytta ut det långsiktiga relationsbaserade sociala arbetet i projektliknan-

de former, där arbetets organisation och konkreta innehåll, personalens sammansättning, lokalernas läge och utformning, öppettider, telefontider

etc. kan anpassas efter behoven hos de människor som skall betjänas.

6.8 Professionalitet och amatörism

I Socialbyråprojektet uppfattades inte bristande kompetens hos socialsekreterarna som ett huvudproblem utan mer det snäva utrymmet för att använda och utveckla professionell kunskap. Vilka är då de kunskaper som socialsekreterarinte möjligheter att använda och utveckla i socialbyráarbetet på grund av na ges ogynnsamma arbetsvillkor

Denna fråga behandlas av bl.a. Jenner i boken Pygmalion i missbrukarvård-

54 Individ- och familjeomsorgen

en. Om förväntningar mellan behandlare och klient Studentlitteratur 1992. Jenner refererar bl.a. till litteratur där man skiljer mellan påståendekunskap

,

fardighetskunskap och förtrogenhetskunskap Josefsson 1984. Han an-

vänder också begreppet vardagskunskap. Med påståendekunskap menas teoretisk kunskap eller kunskap i form av påståenden. F ärdighetskunskap handlar om att kunna utföra olika saker och förtrogenhetskunskap inbegriper de erfarenheter och den kunskap man fått genom praktisk verksamhet. Men förtrogenhetskunskap är inte detsamma som vardagskunskap. Förtrogenhetskunskap förvärvas inom en bestämd praktik, t.ex arbete med missbrukare. Vardagskunskap får man i det dagliga livet, genom de relationer man har till anhöriga, värmer och arbetskamrater. Skillnaderna mellan amatöristisk och professionell verksamhet har tidigare

belysts av Beckman Kärlek på tjänstetid. 1981. J enner har i sin bok skärskå-

dat Beckmans argument och funnit att de inte håller för en närmare prövning. Det är säkert en vanlig uppfattning, skriver Jenner att basen for amatörernas verksamhet utgörs av vardagskunskap och sunt förnuft, medan den för proffsen utgörs av páståendekunskap. I sin bok visar Jenner att detta är en sanning med modifikation även om professionell verksamhet naturligtvis kräver en annan kompetens än amatöristisk verksamhet. Som professionell tvingas man

av olika skäl till ett annat beteende, ett annat sätt att förhålla sig till den hjälp-

sökande och dennes problem. Vari består då den professionella kompetensen Tillitsfulla relationer är enligt

J enner A och 0 i yrken där någon har till uppgift att vägleda, motivera eller be-

handla människor. Professionaliteten består i att ha sådana kunskaper, knep och

tekniker att en bra relation kan skapas. Den professionelle kan inte lita till

slumpen, eller annorlunda uttryckt, till att personkemin stämmer. En professionell behandlare utmärker sig enligt J enner på följande sätt: En professionell behandlare har kunskaper och förmåga att se klientens behov och då både behovet av relationer och av avskildhet. En professionell behand- -

lare vet också hur djup och nära relationen bör bli. Sådan kunskap kan man inte

kräva av amatören.

En professionell behandlare kan problemformulera på ett bra sätt, eller med ett annat ord diagnosticera, och välja rätt metod för klientens specifika

problem.

En professionell behandlare har en kunskapsinriktad hållning till klientens problem inte en ideologistyrd.

- En professionell behandlare kan lyssna på klientens egen problemformulering och tolka den rätt. En professionell behandlare har förmåga att bedöma människor och hjälpa dem att ställa upp realistiska mål, men är noga med att aldrig döma människor. Detta är inte bara en önskvärd personlig egenskap utan ett yrkeskrav. En professionell behandlare har självkännedom och reflekterar över sin män-

Individ- och familjeomsorgen 55

niskosyn. För professionell behandlare är en sådan självreflektion inte bara en fråga allmänmänsklig utveckling utan också ett yrkeskrav. en om Nedanstående schema visar hur Jenner uppfattar skillnader och likheter mellan amatöristisk och professionell verksamhet.

Amatöristisk verksam- Professionell verksamhet het

Syfte Hjälpa människor till ett Hjälpa människor till ett anständigt liv. anständigt liv.

Metod Tillitsfull Tillitsfull relation utifrån spontan och naturlig ge- medvetet skapande av menskap. denna.

Relationens karaktär Bestående relation. Relationen skall så småningom upphöra.

Krav på behandlaren Lyhördhet etc. önskvärt. Lyhördhet etc. önskvärt.

Ledstj årna Verksamhetens ideologi Kunskaper om diagnosoch värderingar. tik och behandling m. m.

Kunskapssyn Vardagskunskap viktig- Påstâendeklmskap viktigast. ast med vissa reservationer.

Maktbalans Relationen ganska Relationen ojåmlik.

Samhållsroll Stötta och hjälpa genom Stötta och hjälpa genom gemenskap och socialt behandling och rehablinätverk. tering.

Att vara god Atgårdernas moraliska innehåll viktigast.

Att vara nyttig Atgårdernas praktiska resultat viktigast.

Motivverksamhetens Personliga vinster, soli- Dito + yrkesstolthet. intresse daritetskänsla, m.m.

Andras på arbetet I grunden positiv inställ- Kritiskt värderande insyn ning. ställning.

Ansvar Moraliskt ansvar. Moraliskt + juridiskt ansvar.

56 Individ- och familjeomsorgen

Sammanfattningsvis menar J enner att skillnaden mellan amatörer och proffs i

vården inte alls ligger i syftet, på så sätt att någon grupp skulle ha högre eller

ädlare mål än en annan. Han inte heller att det amatörerna gör generellt menar sett är bättre än vad proffsen gör eller tvärtom. Vad på sin höjd kan - man säga är att amatörerna gör det annorlunda och tvärtom, skriver J enner och fortsätter:

Det är i metoden, i vad som styr arbetet och relationens varierande grad av jämbördighet som de avgörande skillnaderna mellan amatörer och professionella finns. Skillnader finns också i varför gör det man man gör, dvs. i motiven, och i hur andra ser på och värderar ens verksamhet.

Jenner arbetar i dag med kompetensutveckling inom missbrukarvården inom

ramen för IKM:s verksamhet Institutet för Kunskapsutveckling inom Miss-

brukarvården. Institutets verksamhet redovisas utförligare i kapitel

6.9 Behovet

av barnkompetens inom

individ- och

familjeomsorgen

Det finns inte bara skillnader i kompetens mellan amatöristisk och professionell verksamhet. Det måste också finnas skillnader i kompetens mellan olika befattningshavare inom socialtjänsten. Den som arbetar inom missbrukarvården behöver utöver vad som ovan sagts också andra kunskaper för att bli fram- - gångsrik i arbetet med missbrukare. Det krävs bl.a. kunskap om olika preparat och deras inverkan på kropp och själ, kunskap olika behandlingsmetoder om och om vilka resultat de leder till, kunskap i arbetsmarknads- och utbildningsfrågor, kunskap om lagstiftning som tillämpas i arbetet Den arbetar m.m. som

med flyktingar och invandrare behöver ha kulturkompetens och den som

arbetar med barn behöver kunskaper om barns behov och utveckling osv. Det skulle föra för långt att i detalj analysera vad som faktiskt krävs olika av befattningshavare inom individ- och familjeomsorgens mångskiftande verksam-

het. I huvudbetänkandet föreslås emellertid en rad nya bestämmelser syftar

som till att stärka barnens ställning inom socialtjänsten. Reglerna om socialtjänstens

allmänna utredningsskyldighet kompletteras t.ex. med en ny bestämmelse

om

socialtjänstens rätt och skyldighet att i vissa fall genomföra en utredning utan vårdnadshavares samtycke. Det föreskrivs att socialtjänsten, för bedömningen

av behovet av insatser, får göra hembesök, konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen skall bedrivas så att inte någon o-

nödigt utsätts för skada eller olägenhet och skall inte göras mer omfattande än

vad som är betingat av omständigheterna i ärendet. Denna utredningsskyldighet förenas med vissa tidsfrister. Utredningen skall inledas omedelbart. Den skall

Inci vid- och fámilj0rn1.srge›1 57

bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom tre månader. Finns det särskilda skäl får socialtjänsten besluta att förlänga utredningen för viss tid. Den aktuella bestämmelsen 7 kap. 6 § har utformats med den norska barnevernloven som förebild, vilket gör det motiverat att här redovisa några slutsatser ur den norska rapporten Kompetense- og utdanningsbehov i barnevernet Asplan Analyse, Desember 1992. Denna rapport har utgjort ett viktigt underlag för Barne- og Familjedepartementets kraftfulla satsningar på barnevernets utveckling i Norge. Rapporten bygger på litteratur- och aktstudier, intervjuer med utvalda resurspersoner och en analys av förhållandet mellan uppgifter, kompetenskrav, personalsammansättning och utbildning. Uppgifter och kompetenskrav beskrivs med utgångspunkt från en tredimensionell modell som skiljer mellan

tre olika faser i arbetet; registrering, utredning och åtgärd tre olika problemtyper; barnets välfärd, barnets beteende och föräldrarnas funktionsförmåga tre olika kornpetensområden; fackkompetens, personlig kompetens och organisatorisk kompetens.

Undersökningen visar att utredningsfasen är behäftad med de största bristerna. Tjänstemännen har enligt rapporten svårt att bedriva utredningsarbetet på ett målinriktat och systematiskt sätt. De är dåligt tränade i observationsmetodik, i synnerhet i fråga om bedömning av barn men också när det gäller föräldrarnas funktionsförmåga och omsorgsförmåga. Bedömningen och beslutsunderlag saknar inte sällan ett analytiskt grepp där systematiska observationer och psykologisk fackkunskap knyts samman och prövas mot kriterierna i barnavårdslagen. Kritiken känns igen också i Sverige och har gång efter annan lyfts fram i olika rapporter. Det kan därför vara av intresse att redovisa författarnas slutsatser när det gäller kraven på kompetens i utredningsarbetet. Denna fas ställer enligt författarna krav på specifik beteendevetenskaplig kunskap om barns utveckling om föräldrars -imsorgsförmåga och om samspelet mellan barn och föräldrar, förmåga att precisera undersökningens mandat, metod och omfång och att bedöma när kraven är uppfyllda, förmåga att strukturera och driva utredningsarbetet framåt färdigheter i observations- och samtalsmetodik i förhållande till både barn och vuxna, tillräcklig personlig trygghet och terapeutisk förmåga för att kunna hantera aggressiva, ängsliga och depressiva reaktioner, kunskap och färdigheter i handläggning av ärenden och juridisk metod, --

58 Individ- och familjeomsorgen

tillräcklig analytisk förmåga för att kunna värdera vad som har kommit

fram i utredningsarbetet och att pröva detta mot kriterierna i barnavårdslagen.

6.10 Sammanfattande bedömning

Kommittén bör enligt utredningsdirektiven ta ställning till vilka uppgifter som individ- och familjeomsorgen bör ha och om delar av verksamheten kräver

särskilda organisatoriska förutsättningar. Kommittén bör vidare analysera förut-

sättningarna för en förändring av socialsekreterarnas arbetsuppgifter och an-

svarsområden och därvid särskilt uppmärksamma kompetensfrågorna.

Den första frågan är delvis besvarad genom det förslag till ny lag som kommittén lagt fram i huvudbetänkandet och som utgör ramen för socialtjänstens

uppgifter och ansvarsområden. Vissa delar av lagen är mer detaljerade än

andra. Det gäller bl.a. vissa bestämmelser om vård och behandling utanför hemmet i 5 kap. men också 6 kap. om rätten till bistånd och 7 kap. om särskilda regler till skydd för underåriga. Nämnda bestämmelser har direkt relevans för arbetet inom individ- och familjeomsorgen i traditionell bemärkelse. Som tidigare framgått i kapitel 4 ställer förslaget till ny socialtjänstlag också

krav på insatser god kvalitet och på uppföljning, utvärdering, och kvalitets-

av

säkringsarbete. Dessa bestämmelser måste naturligtvis också iakttas inom den verksamhet som här behandlas och är av stor betydelse för personalens möjligheter att upprätthålla och utveckla sin yrkeskompetens. Sedan direktiven skrevs har emellertid förutsättningarna för kommitténs arbete

förändrats. 1992 års kommunallag lämnar stor frihet kommunerna att själva bestämma på vilket sätt verksamheten skall organiseras och styras på lokal nivå. Vidare har nya reformer beslutats av riksdagen som innebär ett ökat ansvarstagande för kommunerna LSS-reformen och Psykiatrireformen. Reformerna väcker bl.a. frågan om hur dessa uppgifter skall integreras med övriga delar av socialtjänstens verksamhet.

Vad kommittén bl.a. har att ta ställning till är om myndighetsutövningen

här definierad utredning och beslut individuellt behovsprövade insatser som av

jämlikt SoL, LVU eller LVM samt yttranden till åklagare och domstolar i ärenden som rör barn och unga, missbrukare, psykiskt störda m.fl. och det

-

allmänt förebyggande arbetet- här definierat som information, rådgivning samt

uppsökande verksamhet bland barn, ungdomar och utsatta grupper i samhället kräver särskilda organisatoriska förutsättningar. - I denna fråga har kommittén redan gjort vissa uttalanden i huvudbetänkandet, bl.a i anslutning till den bestämmelsen om att socialtjänsten i sitt arbete nya skall särskilt beakta behovet av tidiga insatser 2 kap. 3 §.

Individ- och familjeomsorgen 59

Avslutningsvis vill vi särskilt stryka under vikten av att socialtjänsten är lätt tillgänglig och att dess verksamhet utformas ett sådant sätt och tillhandahålls i sådana miljöer att människor i ett tidigt skede gärna

vänder sig till socialtjänsten. Med tillgänglighet avser vi som ovan näm-

nts både en geografisk tillgänglighet och flexibla öppethållandetider. Även uppsökande verksamhet och områdesinriktat socialt arbete är av stor betydelse för socialtjänstens möjligheter att tidigt få kontakt med människor som behöver stöd och hjälp. SOU 1994:139 s. 362. Kommittén har också uttalat sig om de önskemål som förts fram både i fråga

om ett kommunalt huvudmarmaskap för alkoholrådgivningsbyråer och en lagstadgad skyldighet for socialtjänsten att erbjuda hushållsekonomisk rådgivning.

Även erfarenheten har visat kommunerna gör klokt i om att att satsa sådana verksamheter anser vi oss inte nu ha tillräckligt underlag för

att föreslå ett uttryckligt lagstöd. Vi lägger alltså inte fram något förslag

i detta hänseende. Det ligger emellertid i sakens natur att socialtjänstens stöd till enskilda i stor utsträckning handlar om missbruksproblem och hushållsekonomiska frågor. Det kan inte uteslutas att man skulle nå en bättre effekt om sådana verksamheter renodlades och organiserades fristående från den

vanliga socialbyråverksarnheten. Det lämnas dock till varje kommun att

själv bedöma vilken organisation som är mest ändamålsenlig för råd-

givningsverksamheter som inte innehåller inslag av myndighetsutöv-

ning. SOU 1994:139 s. 425.

Kommittén har också intagit en positiv attityd till familjerådgivning i kommu-

nal regi. Även familjerådgivningen spelar viktig roll för många barns och en ungdomars familjesituation. Framtiden för denna verksamhet har länge varit oviss men har nu säkerställts genom riksdagens beslut om ett kom-

munalt huvudmannaskap. Att kommunen nu blir ansvarig för verksam-

hetens innehåll innebär också att den kan vidareutvecklas till rådgiv-

ningsbyråer med större bredd än tidigare. Det kan exempelvis ske

genom att den traditionella familjerådgivningen tillförs juridisk och

barnpsykologisk expertis.

SOU 1994:139 s. 155. Sammanfattningsvis kan tidigare uttalanden anses stödja en tydligare åtskillnad mellan myndighetsutövning och rådgivning. Enligt vår mening behövs det verksamheter som allmänheten kan vända sig till i förvissning om att det inte förs några register eller akter över enskilda individer. Den som vänder sig till

familjerådgivningen förväntar sig t.ex inte att familjerådgivaren skall utreda

60 Individ- och familjeomsorgen

hans situation eller fatta några formella beslut insatser. Verksamheten är i om

stället programinriktad och har ett existensberättigande endast om tjänsterna

efterfrågas av allmänheten. I huvudbetänkandet har kommittén också gjort vissa uttalanden om gränsdragningen mellan lekmän och professionella och om tendenserna till ökade satsningar på s.k mellanvård.

Vad gäller frågan om avvägningen mellan professionella insatser och insatser av lekmän är vi för vår del inte beredda att lämna några närmare anvisningar. Här måste omständigheterna i det enskilda fallet avgöra var gränsen skall gå.

Vi vill dock understryka betydelsen av att lekmän som anlitas för olika uppgifter inom socialtjänsten tillförsäkras det stöd och den hjälp som de behöver for att kunna utföra sitt uppdrag. Det finns rapporter som visar att denna uppgift tidigare har försummats inom socialtjänsten. Det finns

också rapporter som visar att anhöriga som vårdar äldre, långvarigt sjuka och funktionshindrade personer ofta behöver personligt stöd för att orka med sin uppgift. Båda dessa uppgifter ställer enligt vår bedömning krav på metodutveckling inom socialtjänsten.

Till sist vill vi också framhålla betydelsen av fortsatt metodutveckling

när det gäller mellanvård inom såväl barn- och ungdomsarbetet, missbrukarvården som äldre- och handikappomsorgen. Vi räknar med att

sådana insatser sikt kan komma att ersätta mycket av den vård som

idag utanför det hemmet. SOU 1994:139 s. 427. ges egna

Socialsekreterarens yrkesroll bestäms i stor utsträckning av hur kommunerna

väljer att organisera arbetet. Olika organisationsmodeller ger t.ex. olika förutsättningar för specialisering inom verksamheten. Enligt vår bedömning är det inte realistiskt att räkna med att en och samma person kan behärska alla områden. Någon avgränsning måste ske. Vi anser att individ- och familjeomsorgens organisation måste bottna i en

analys av de sociala förhållandena i varje kommun. Vilka uppgifter som skall specialiseras respektive integreras måste styras av problembild och ärendemängd i den enskilda kommunen. Det betyder att varje kommun själv måste bestämma om och i så fall hur det traditionella socialbyråarbetet bör förändras. Enligt vår bedömning kan innehållet i detta kapitel tjäna som inspiration och

ledning i detta arbete. Det kan t.ex. finnas anledning att överväga en mer heterogent sammansatt personalgrupp med avseende på utbildningsbakgrund, kön, ålder och nationalitet. De personer som kommer i kontakt med socialtjänstens verksamhet har ofta invandrarbakgrund. Mötet med dessa människor skulle sannolikt underlättas om fler socialarbetare hade invandrarbakgrund. Möjligheterna att särskilt utbilda och anställa personer med invandrarbakgrund

för olika uppgifter inom socialtjänsten bör därför tas tillvara. Det är också

Individ- och familjeomsorgen 61

angeläget att på olika sätt stimulera män att söka anställning inom socialtjänsten. Vidare kan det finnas skäl att överväga hur handläggningen enskilda av ärenden kan kombineras med en flexibel projektorganisation för det förebyggande och behandlande arbetet. Att socialsekreterarna i stor utsträckning är låsta vid sina skrivbord hindrar enligt vår bedömning en förnyelse av arbetet

inom individ- och familjeomsorgen. Enligt vår mening är det också viktigt att

skapa utrymme för arbetsbyte och samverkan både inom den kommunen egna och mellan kommunerna. I huvudbetänkandet föreslås bestämmelse gör en som

undantag från lokaliseringsprincipen i kommunallagen och syftar till att

som

underlätta samarbete mellan kommunerna. Enligt denna bestämmelse l kap. 10 § får en kommun för att effektivt utnyttja sina avtal tillhanda-

resurser, genom

hålla tjänster en annan kommun. Det pris kommun får ta ut för

som en

tjänsten en annan kommun får inte understiga självkostnaden. Denna möjlig-

het kan vara av stort värde för mindre kommuner inte har tillräckligt som underlag for att själv bedriva vissa verksamheter som ställer krav på specialistkunskap. Möjligheterna att utnyttja modern informationsteknik inom social-

tjänsten bedöms också stor betydelse för kompetens och kunskapsut-

vara av veckling inom verksamheten.

Rapporter som redovisats i avsnitt 6.7 visar att socialbyrån är riskfylld

en arbetsmiljö. En viktig uppgift blir därför att olika sätt lindra socialsekreterarnas arbetsbörda och att allmänt sett skapa goda arbetsförhållanden. Vi menar att detta är ett grundkrav för att garantera god kvalitet på insatserna.

7 Socionomutbildningen

Vår bedömning: Socionomutbildningens profil generalistutbildning

av bör bestå. Utbildningen bör vara både yrkesförberedande och forskningsförberedande och som i dag vara inriktad mot socialt arbete på individ-, grupp- och samhällsnivå. Metoder for arbete med enskilda individer och grupper bör särskilt fokuseras.

Yrkeserfarenhet bör betraktas som en merit for tillträde till utbildning-

en. Möjligheten att på försök tillämpa ett intervjuförfarande vid antag-

ningen till utbildningen bör övervägas. Vidare bör formerna för fältförlagda studier och handledd studiepraktik utvärderas och relateras till

de önskemål som förts fram i fråga om betald AT-tjänstgöring. Det kan

också finnas skäl att uppmärksamma utbildningsinstitutionernas önskemål

om en formell möjlighet att kunna stänga av uppenbart olämpliga studenter från fortsatt undervisning. Vissa moment i utbildningen bör förstärkas och fördjupas. Det gäller bl.a. undervisningen om den samlade välfärdens organisation och finansiering, handläggning och dokumentation av enskilda ärenden samt labo-

rativa moment som syftar till ökad självkännedom och träning i ett professionellt förhållningssätt. Det finns också skäl som talar för att socionomutbildningen bör omklassiñceras i det centrala resursfördelnings-

systemet.

64 Socionomutbildningen

7.1 Inledning

Detta kapitel inleds med kort historik över socionomutbildningens ställning en

i det statliga högskoleväsendet och tidigare central styrning av utbildningens

innehåll. Därefter följer ett avsnitt socionomutbildningen i dag med fakta om bl.a. inträdeskrav, resurstilldelning och examenskrav. I detta avsnitt redoviom

sas också några huvuddrag i de förändringar som genomförts av utbildningen på 90-talet. I avsnitt 7.4 redovisas synpunkter och önskemål om en förändrad utbildning förts fram till kommittén i skilda sammanhang. Kapitlet innehål-

som ler även utblick mot vissa andra länder och avslutas med kommitténs prinen cipiella synpunkter på den framtida socionomutbildningens innehåll och inriktning. Innehållet i kapitlet bygger på en enkät som besvarats av samtliga utbildningsinstitutioner vid årsskiftet 199394. Enkäten innehöll bl.a. frågor om lärarkårsammansättning och kompetens, innehållet i socionomutbildningen, utbudet ens

fristående kurser, påbyggnads-magisterutbildning, uppdragsutbildning och

av

forskarutbildning. Enkätsvaren följdes upp vid besök på samtliga utbildnings-

orter under våren 1994 och har också kompletterats med vissa uppgifter i

januari 1995.

För att kunna göra vissa jämförelser mellan den svenska socionomutbildningoch motsvarande utbildning i andra länder har kommittén uppdragit en ordföranden i Internationella Socialarbetarfederationen, Elis Envall, att belysa

socionomernas arbetsfält och yrkesroll i ett internationellt perspektiv. Utbudet av fristående kurser, påbyggnads- och magisterutbildning behandlas i kapitel 8 och forskarutbildningen i kapitel Båda dessa kapitel avslutas med

kommitténs sammanfattande bedömning.

7.2 Kort historik

Den 1 juli 1964 fick utbildningen för socialarbetare högskolestatus. Den 1 juli

1977 införlivades Socialhögskolorna med universitetenhögskolorna på respektiutbildningsorter. Samtidigt inrättades två professurer, en i socialt arbete och ve i vårdforskning med särskild inriktning alkoholmissbruk. Vid denna tid en hade Socialhögskolan både en social linje och en förvaltningslinje. År 1983 delades institutionen i två institutioner; Institutionen för socialt upp arbete eller Socialhögskolan med utbildning sociala linjen och forskning i

socialt arbete och vårdforskning respektive Institutionen för förvaltningslinjen

-

Förvaltningshögskolan med utbildning en nyinrättad förvaltningslinje.

Socionomutbildningens innehåll reglerades tidigare av centrala utbildningsplaner. Enligt den utbildningsplan som gällde från år 1985 och framåt skulle

studierna inledas med grundläggande samhällsvetenskaplig utbildning på 40

en

Socionomutbildningen 65

poäng. Det ställdes också krav på två handledda praktikperioder. Varje period skulle omfatta 20 poäng. Yrkeserfarenhet betydelse för utbildningen av som förvärvats innan studierna påbörjats och omfattade minst som 15 månader fick tillgodoräknas som 20 poängs studiepraktik. I övrigt kunde studenten antingen

välja fördjupade studier i ämnet socialt arbete eller studier inom

angränsande

samhälls-, rätts- och beteendevetenskapliga ämnesområden.

Samtliga studerande

skulle dessutom genomföra ett uppsatsprojektarbete, enskilt eller i grupp. 1985

års centrala plan föregicks av en snarlik plan från år 1977.

Är 1987 fick UHÄ:s en särskild utredare i uppdrag att för räkning över se den sociala linjen och att lägga fram förslag

om en påbyggnadsutbildning i

anslutning till utbildningen. I uppdraget ingick pröva vilka

att förändringar som

kunde anses vara påkallade när det gäller utbildningens innehåll, organisation,

dimensionering och lokalisering. Även finansieringsfrågorna skulle

penetreras.

Uppdraget genomfördes i nära kontakt med universitet, högskolor

och externa

intressenter och har tidigare redovisats i UHÄ-rapport 1988:1. Översynen ut-

mynnade så småningom i central studieplan 1990-11-29.

en ny

Enligt denna plan, format socionomutbildningen på 1990-talet,

som skall

utbildningen utifrån en helhetssyn på sociala behov och möjligheter de

ge

teoretiska och praktiska kunskaper samt den praktiska förmåga krävs

som för socialt arbete på individ-, och samhällsnivå. Den skall dessutom grupp- ge kompetens i att medverka i utvärdering och utveckling av det sociala verk-

samhetsområdet samt utgöra förberedelse för forskarutbildning i socialt

en arbete. Om mål och kunskapskrav sägs bl.a. följande i planen:

Utbildningen skall särskilt kunskap under vilka förhållanden

ge om sociala problem uppstår samt möjligheterna till åtgärder

om kring dessa. Kunskaperna skall omfatta a följande områden:

arbetsliv och arbetslöshet; -

arbetsmiljöproblem och rehabilitering;

-

inkomster, utgifter och problem i den privata ekonomin;

-

samlevnads- och familjerelationer;

-

barns behov och utveckling samt hinder och förutsättningar för

- en sund uppväxt;

segregationsprocesser, minoritetskonflikter och invandring;

bruk och missbruk beroendeframkallande medel. - av

De studerande skall under utbildningen utveckla sin förmåga kommunicera

att

i utrednings-, behandlings- och förebyggande sammanhang sin samt förmåga att ta fram, analysera och värdera information, fakta och underlag för bedömningar och att presentera sådant material muntligt och skriftligt. Ämnet socialt arbete är enligt planen centralt i utbildningen. Ämnesvalet i övrigt skall syfta till bredd och perspektiv. Minst

10 poäng av utbildningen

skall bestå faltförlagda studier. Utbildningen skall av dessutom omfatta 20

3 15-0467

66 Socionomutbildningen

sammanhängande handledd studiepraktik vid en av utbildningsinstitutio-

poängs Alla studerande skall utöver den handledda praktiken godkänd praktikplats. nen minst 60 poäng i socialt arbete. Studierna skall avslutas genomgå kurser om

ställs också krav på självständigt uppsatslmed tördjupningssstudier. Det ett projektarbete på minst 10 poäng.

i dag

7.3 Socionomutbildningen

7.3.1 Högskolereformen

trädde i kraft den l juli 1993 de grund- I den nya högskolelagen som anges

förutsättningarna för utbildning och forskning. Den centralt läggande målen och med vilken regering och riksdag kunde detaljsty-

reglerade linjeorganisationen,

avskaffades from. budgetåret 199394. I framtiden skall all utbildningen, ra bedrivas i form kurser. För utbildning

grundläggande högskoleutbildning av en

leda fram till kan enskilda kurser få sammanföras som är avsedd att examen

till utbildningsprogram.

kan fyra generella examina

Inom den grundläggande högskoleutbildningen

utfärdas; magisterexamen 160 poäng, kandidatexamen 120 poäng och hög- Utöver dessa generella examina finns ytterligare 43 skoleexamen 80 poäng.

Hit hör bl.a. socionomprogramrnet, som leder fram

yrkesinriktade program.

omsorgsprogrammet, leder fram till social till socionomexarnen och sociala som

grundläggande bestämmelser om examina,

omsorgsexamen. Regeringen anger I dessa föreskrifter bl.a. vilka

vilka framgår av högskoleförordningen. anges vilka krav skall uppfyllas för att få en viss

examina som får utfärdas, som

vilka universitet och högskolor har rätt att utfärda examen.

examen samt som

utfärda görs regeringen på Den slutliga prövningen av rätten att examen av

förslag Kanslersämbetet. av

7.3.2 Allmänt om socionomutbildningen

till institutionen för socialt arbetesocialhög-

Socionomutbildningen är förlagd

i Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, sarnhällsskolan vid universiteten

Örebro, Mitthögskolan i Östersund

vetenskapliga institutionen vid Högskolan i

i Stockholm. Antal nybörjarplatser 9394, utexaminera-

och Sköndalsinstitutet och kostnad helärsplats 9394 framgår av nedande socionomer VT 94 per

stående tabell.

Socionomutbildningen 67

Lund Göte- Örebro Stock- Öster- Umeå Skön- Totalt borg holm sund dal

tal nybörjartser 9394 180 210 150 210 120 120 45 1 035

tal utexamiade socioner VT 94 58 76 55 77 67 64 23 420 av;

stnad per helårs- 9394 23 180 20 520 26 000 22 800 18 400 23 700 35 375

Socionomutbildningen omfattar 140 poäng motsvarande studier under sju terminer. Utbildningen vid Sköndalsinstitutet är termin längre och omfattar bl.a en kurser i etik, tros- och livsåskådningsfrågor, diakoni är etc. som integrerade med den sociala utbildning som ges under de åtta terminerna. Denna del av undervisningen syftar till att få studenterna att reflektera kring sin egen person och till att medvetandegöra värderingar och förhållningssätt i socialt arbete.

7.3.3 Inträdeskrav

Behörig att antas till socionomutbildningen är den dels uppfyller de villkor som som gäller for allmän behörighet kunskaper i svenska och engelska motsvarande Z-årig gymnasielinje, dels har kunskaper i ämnena matematik och samhällskunskap motsvarande 2 åk på tvåårig social linje i gymnasieskolan. Sköndalsinstitutet ställer dessutom krav på yrkeserfarenhet motsvarande minst 5 månaders sammanhängande heltidsarbete. Följande kvoter tillämpas vid antagning studenter: av Bl 3- eller 4-årigt gymnasium B2 Z-årigt gymnasium B3 3-årigt yrkesinriktat gymnasium B4 folkhögskola B5 utländsk utbildning P1 högskoleprovet enbart P2 högskoleprov + 0,5 poäng för minst 5 års arbetslivserfarenhet

68 Socionomutbildningen

Ungefär 80 % alla studenter HT 93 skrevs in på socionomutbildningen av som

Örebro, Stockholm, Östersund och Umeå kvinnor. Drygt hälften

i Lund, var studenterna enligt kvoterna Bl och B2. Kvoterna Pl och P2 svarade av antogs tillsammans för nästan 40 procent medan andelen B3- och B5-studenter låg runt

uppgifter lämnats från Göteborg och Sköndalsinstitutet, och

3 procent. De som gäller samtliga inskrivna studenter HT 93, visar inga större avvikelser från som de siffror som redovisats ovan. Det betyder nästan inga de studenter kommer in på socionomutatt av som bildningen har utländsk utbildning. I detta sammanhang kan nämnas att Social-

högskolan i Stockholm har goda erfarenheter kompletteringskurser som på

av uppdrag AMS anordnats för utländska studenter. I dag håller man på att av planera utvecklingsprogram för studenter med invandrarbakgrund. ett nytt Arbetet bedrivs i nära samarbete med Södertälje kommun och andra invandrar-

täta kommuner i stockholmsregionen. Utvecklingsprogrammet syftar till att

dels studenter med invandrarbakgrund till socionomutbildningen, dels

rekrytera öka utbildningen mångkulturella perspektiv. I utvecklingsprofileringen av mot programmet ingår också att återkommande kompletteringsutbildning

arrangera för invandrare har lämplig utländsk akademisk grundutbildning. Tanken som en dessa utbildningar skall lokaliseras till Södertälje kommun med start vt är att

96 för linjer och ht 96 för kompletteringsutbildningen. Finansieringen är

dock ännu inte löst.

7.3.4 Resurstilldelning

Den 1 juli 1993 infördes ett nytt system för resursfördelning inom högskolan. Resursfördelningen utgår från det utbildningsuppdrag utarbetas inom

som

Utbildningsdepartementet i sin grundar sig på den fördjupade anslags-

som tur framställan respektive högskola har lämnat in. I utbildningsuppdraget som omfattningen den grundutbildning skall genomföras dokumenteras av som under den kommande treårsperioden. I uppdraget anges bl.a.

de examina universitetet har rätt att utfärda som

det minsta antal vissa examina bör avläggas under treårsperioden

av som det högsta antal helårsprestationer kan ersättning under treårsperiosom ge den högsta antal helårsstudenter kan utgöra underlag för betalning av det som

studentpeng under treårsperioden den högsta sammanlagda ersättningen för helårsprestationer och student-

takbeloppet för vart och ett budgetåren under perioden. peng av - - Beloppen för studentpeng och ersättning för helårsprestationer växlar mellan olika utbildningsområden enligt följande 9394:

Socionomutbildningen 69

Utbildningsområde Studentpeng Ersättning för helårsprestation Humanistiskt, teologiskt, juridiskt, 13 357 14 450 samhällsvetenskaplig Naturvetenskapligt, tekniskt, 30 062 34 089 farmaceutiskt, vård

Socionomutbildningen tillhör det humanistiskt, teologiskt, juridiskt, samhällsvetenskapliga utbildningsområdet har förstärkts med vardpeng

men en motsvarande 20 procent av de ersättningar gäller för vârdblocket. Varje högsom skola är fri att själv bestämma hur centralt tilldelade skall fördelas resurser

mellan olika verksamheter. Det betyder att kostnaden helårsplats varierar

per mellan olika utbildningsorter.

7.3.5 Examenskrav

Socionomexamen tillhör de yrkesexamina regleras i högskoleförordningen

som SFS 1994:1101. De krav ställs för är följande: som examen

Omfattning

Socionomexamen uppnås

efter fullgjorda kurs om sammanlagt

140 poäng.

Mal utöver de allmänna målen i 1 kap. 9 § högskolelagen

För att erhålla socionomexamen skall studenten ha

förvärvat de kunskaper och den praktiska förmåga krävs för socialt

- som arbete på individ-, grupp- och samhällsnivå.

uppnått kompetens att medverka i förebyggande socialt arbete och

-

socialt förändringsarbete på olika nivåer.

utvecklat förmågan att analysera och förstå sociala och - processer pro-

blem samt kunna identifiera och strukturera behov åtgärder och

av lösningar på olika nivåer.

uppnått förmåga att relatera olika åtgärder inom verksamheten

- typer av till de rättsregler och till de övergripande principer lagstiftsom styr ningen bl.a. inom det sociala området.

70 Socionomutbildningen

Hämtöver gäller de mål respektive högskola bestämmer. som Under år har utbildningsinstitutionerna successivt anpassat sina lokala senare utbildningsplaner efter innehållet i 1990 års centrala utbildningsplan. Högskofrihet själva forma utbildningen har lett till både större skillnader och lornas att genomgång litteraturlistorna visar t.ex. att inte enda titel är likheter. En av en

obligatorisk för samtliga utbildningsinstitutioner.

I det följande några huvudrag i 90-talets socionomutbildning. För presenteras

detaljerad information hänvisas till bilaga

mer

7.3.6 Lärarkårens sammansättning och kompetens

Vissa frågor i enkäten har besvarats individuellt av lärarna. Totalt inkom svar 76 kvinnor och 95 män. Svaren visar bl.a. att två tredjedefrån 171 personer; 45 år, nästan lika många är tillsvidareanställda och lar av lärarna är över att undervisar minst 200 tinmmar termin. Många har

att drygt en tredjedel per lång anställningstid. Ungefär tredjedel har varit knutna till undervisningen

en sedan 1970-talet eller tidigare. Endast 20 % de lärare som besvarat ca av anställts under 1990-talet. Drygt hälften lärarna undervisar i enkäten har av

socialt arbete. Majoriteten lärarna i socialt arbete är socionomer med

ämnet av

och varierad erfarenhet praktiskt socialt arbete. De flesta har vidareut-

läng av

sin och bedriver forskning parallellt med

bildat sig efter examen en stor grupp sin undervisning.

7.3.7 huvuddrag i dagens socionomutbildning

Några

Yrkesförberedande och forskarförberedande utbildning

Socionomutbildningen skall inte bara yrkesförberedande utan också ge

vara formell söka till forskarutbildningen. Samtidigt det ställs

behörighet att som krav på kurser i vetenskaplig teori och metod har socialt arbete som ämnes-

i socionomutbildningen. Kurserna i socialt arbete

disciplin lyfts fram som navet

till 60 poäng och är i utsträckning inriktade att förmedla har utökats stor tillämpbara på olika nivåer i det sociala arbetet. Den utveckkunskaper som är skett betyder studenterna får mindre undervisning i de gamla ling som att

Samhällsekonomi, sociologi, psykologi och juridik än tidigare.

kärnämnena

Längre kurser och sammanhållna undervisningsblock

blivit längre och omfattar i allmänhet 10 eller 20 poäng. Flera Kurserna har har valt föra kurserna till tre block i undervisningen institutioner att samman -

Socionomutbildningen 71

ett block för grundläggande studier, ett fortsättningsblock och ett fördjupningsblock.

Fältförlagda studier

En av de obligatoriska praktikterminerna har faltförlagda studier på

ersatts av minst 10 poäng. Under de filtförlagda studierna vistas studenterna i arbetsute livet för att studera och reflektera över det sociala arbetets praktik. Under de

fåltförlagda studierna är studenterna mer observatörer än handläggare. Det

ställs i allmänhet krav på att studenterna enskilt eller i utarbetat grupp en rapport kring sina iakttagelser och reflektioner. I detta arbete ställer både skolan och arbetsplatsen upp med handledning. Rapporterna används sedan som underlag vid seminariediskussioner på skolan.

Formerna för de fåltförlagda studierna växlar. I Göteborg splittras studierna på 2+2+6 veckor under de tre första terminerna. Varje klass knyts till

en

stadsdel i Göteborg eller till närbelägen kommun. Under termin 3 har alla

en

studenter en praktikarbetsplats dit de går varje dag under veckor. För

sex

denna period utses individuella handledare. Socialhögskolan i Stockholm har nästan 10 års erfarenheter av fáltförlagda studier. Studierna har bedrivits i nära samarbete med två socialdistrikt i Stockholm dit stor del undervisningen

en av

har varit förlagd. Särskilt utsedda kontaktpersoner har lett samtalsgrupper med

studenterna och har också i övrigt funnits till hands för råd och stöd. För ungefär ett år sedan startade liknande studier i Södertälje kommun.

I Östersund har de fálttörlagda studierna främst

av praktiska skäl samma längd som den handledda praktiken. Det sammanhänger med svårigheterna att ordna med bostad på två håll under och termin. en samma

Handledd studiepraktik

Den handledda studiepraktiken kommer termin 6 i Lund

utom termin 5

och Östersund Östersund

termin 3. Lund, Stockholm och har i dag stora

svårigheter att få fram bra praktikplatser. Örebro och Umeå inte rapporterar lika stora svårigheter och Göteborg har till och med överskott på handledaett re. Att Göteborg inte har någon brist på praktikplatser sammanhänger framförallt med att kullen skall ha hel termins handledd studiepraktik minsom en skat till hälften.

Ungefär hälften av de studenter ute i praktik HT 93 hade valt social-

som var

byråpraktik. Ett 60-tal studenter praktiserade uton1lands. Utbildningsinstitutionerna har lagt ner mycket arbete på att höja kvaliteten den handledda praktiken. I dag ställs det höga krav både på praktikarbetspla-

tserna och på de individuella handledarna. Handledarna inbjuds både till intro-

72 Socionomutbildningen

duktionsdagar, internatträffar och handledning på handledning tre-fyra gång-

termin. Vissa skolor erbjuder också särskilda kurser i praktikhandled-

er per ning på 5-10 poäng. Flera skolor har också infört mitterminsutvärdering av

den handledda praktiken.

Arvodet till handledarna varierar något ligger i de flesta fall på 50 kromen dag. Östersund och Umeå har förhållandevis höga kostnader för den nor per handledda praktiken. Kostnaden för ett läsår ligger där runt 1 mkr och är framförallt betingade dryga reskostnader för både studenter, praktikhandav ledare och lärare.

Studenternas valfrihet under grundutbildningen

Studenternas valfrihet gäller framförallt fördjupningsstudierna i slutet av ut-

bildningen.

Lund tillämpar policy innebär att studenten skall ges största möjliga

en som valfrihet under sin utbildning. På termin 6 erbjuder man tre alternativa 20poängskurser, vilka två är direkt inriktade mot praktiskt socialt arbete. av Studierna på termin 7 gäller tre alternativa inriktningar:

Socialt förändringsarbete

2. Behandlingsarbete med individer och familjer Grupper, institutioner och organisationer

Göteborg och Örebro har gått i andra riktningen. I Göteborg har fyra valfria 20-poängskurser med inriktning mot psykosocialt arbete, samhällsarbete och socialpolitik, socialrätt respektive psykosociala arbetsmiljöer ersatts med två

obligatoriska kurser; Socialt arbete och sociala problem termin 6 och Socialt arbete och kunskapsproduktion termin 7. Den valfrihet som finns i

den utbildningsplanen gäller olika moment inom ramen för en och samma nya kurs, projektarbeten under basblocket, den handledda studiepraktiken och t.ex.

uppsatsarbetet.

I Örebro har två alternativa kurser på termin 7 ersatts obligatorisk av en

fördjupningskurs gäller dels teorier och metoder i socialt arbete, dels

som

vetenskapsteori och forskningsmetod. I Stockholm har studierna termin 7 fyra alternativa inriktningar:

Family structure and family policies an international perspective

-

Samhällsplanering och samhällsarbete

Juridik 4. Socialt behandlingsarbete I Östersund har studierna på termin 5 och 7 tre alternativa inriktningar; samhällsarbete, socialtjänst eller behandlingsarbete. I Umeå avslutas studierna på termin 7 med tre valfria C-kurser med inrikt-

Socionomurbildningen 73

ning mot behandlingsarbete, förebyggande arbete eller

rättsvetenskap. På Sköndalsinstutet följs studenterna under hela utbildningen.

Undervisningsformer och examination

Antalet undervisningstimmar poängvecka varierar per både mellan institutionerna och mellan olika kurser inom och institution. En vanlig siffra en samma är 10 timmar per poängvecka med variationer från 7 till 15. men upp De pedagogiska modellerna växlar från storförelåsningar,

klassundervisning, grupparbeten, tillämpningsövningar t.ex. rollspel och lTV-övningar,

pro-

jektarbeten, handledning och seminarier. Vissa skolor erbjuder

också samtalsgrupper och annat stöd till studenterna syftar till tydliggöra som att förhållningssätt i socialt arbete och till att belysa den

egna personens betydelse i

arbetet.

Examination sker genom skriftliga individuellt eller i muntliga prov grupp. förhör, hemskrivningar och på sätt. annat

Lokal samverkan med andra

högskolelinjer - institutioner

Flera skolor har ett nära samarbete med vårdhögskolorna. Lund ger t.ex.

forskningsförberedande kurser i samarbete med vårdhögskolorna i Malmö,

Växjö och Jönköping och i Stockholm planeras

ett kompetenshöjande projekt

för lärare på Vårdhögskolan. Vissa av de lärare undervisar på socionomutsom

bildningen tillhör andra moderinstitutioner. Det gäller framförallt lärare

som undervisar i juridik och statsvetenskap. Att ämnet socialt arbete har en dominant ställning i utbildningen har emellertid lett till antalet inlånade lärare att minskat i omfattning under år. senare

Samverkan med yrkesverksamma och förtroendevalda

på fältet

Kontakten med fältet upprätthålls framförallt de lärare av som ansvarar för den handledda studiepraktiken. De fåltförlagda studierna har emellertid lett till att fler lärare kommer i kontakt med den praktiska verksamheten. Vissa lärare har

också genom handledningsuppdrag och forskningsarbete kontakt

eget med olika delar av fältet. Det förekommer också att yrkesverksamma med

specialkompe-

tens medverkar som lärare i olika delar undervisningen. av

I och med att linjenämnderna lagts ner och ersatts institutionsstyrelser har

av skolorna förlorat ett naturligt samverkansorgan med yrkeslivsrepresentanter. Vissa skolor har redan i dag och andra planerar inrätta särskilt att ett yrkesråd som ersättning för de nedlagda linjenämnderna.

Socialhögskolan i Stockholm har sedan lång tid tillbaka yrkesråd. I rådet

ett

74 Socionomutbildningen

från socialtjänsten, hälso- och sjukvården, skolan etc. men

finns representanter

för Socialstyrelsen. Yrkesrådet har också representanter myndigheter som t.ex.

till sammanträde gång termin då också lärarna deltagit. Fr.o.m. kallats en per stärks funktion tätare kontakt med institutionsstyrel-

VT 95 yrkesrådets genom

sen. Även förekommer. Örebro har t.ex. bildat resursgrupp andra lösningar en Utbildning och Forskning, den s.k. FuF-gruppen. En speciell FoUför Fält, i samarbete med Örebro stad läsåret tjänst skall för detta ändamål inrättas

199596.

Internationellt utbyte

flera skolorna omfattande internationellt samarbete. Socialhög- I dag har av ett med i fyra s.k. ERASMUS-nätverk. Ett nätverk riktar skolan i Lund är t.ex.

studier i sociologisocialpolitik och gäller samverkan med univer-

sig mest mot

Rotterdam, Tilburg, Bilbao, Madrid, Bryssel, Berlin, Leipzig, Glasgow,

sitet i Teesside. Ett nätverk består socialhögskolor i Berlin, Manchester och annat av

CulemburgAmersfoort Holland och Aarhus.

ERASMUS-nätverket innehåller tre månader lång intensivkurs Det tredje en Ett 80-tal studenter från 12 olika natio-

på temat Social Security in Europe. kurs, varje vår och flyttar mellan de olika deltagan-

ner deltar i denna som ges

länderna. Från Lund deltar förutom Socialhögskolan även sociologiska och

de institutionerna, både med studenter och lärare. Från och med läsåret

juridiska

deltar i Lund också i stort nätverk med bl.a. Univer-

9495 Socialhögskolan ett

of Sunderland i England. Detta nätverk innehåller inte något studerandeutsity först skall arbeta med kursplaner byte. Meningen är att man gemensamma ungdom och familjer. Så småningom hoppas man sedan på inom temat barn, studentutbyte. intresserade studier inom Norden har Socialhögskolan i För dem som är av

intensivt Nordplusutbyte med Den sociale högskole i Aarhus. Detta

Lund ett innehåller såväl lärarutbyte studentutbyte.

utbyte som

Stockholm är med i ett ERASMUS-nätverk med Irland,

Socialhögskolan i Wales. Samarbetet gäller både utbyte lärare och studenter. Köpenhamn och av

internationella samarbetet sker även inom för Nordplus. Danska Det ramen varit här och visst lärarutbyte har även förekommit med Island. studenter har föredrar intensivkurser framför utbyte enstaka studen- Institutionsledningen av genomförts i Frankfurt och Amsterdam 8+ 8 elever och ter. Intensivkurser har med 10+ 10 elever. Socialhögskolan i Stockholm har två lärare och i Norge engagerad i fortbildning administratörer från Estland, också varit mycket av har varit här i två omgångar. Skolan Litauen och Lettland. Sexton personer

hel del kontakter med Ungern, Tjeckoslovakien och Polen.

har också haft en socialt arbete vid Umeå universitet deltar i två ERASMUS- Institutionen för

socionomutbildningen 75

nätverk för utbyte av lärare med Tyskland och England. Utbyte lärare har

av också förekommit med Grekland och Polen.

Även Östersund försöker

på olika sätt stimulera och premiera utlandsstudier och är också ensam om en kurs i interkulturellt socialt arbete.

7.4 Synpunkter och önskemål från olika

intressenter

Utbildningsinstitutionerna

Samtliga institutioner utom Socialhögskolan i Lund förespråkar förlängd

en

socionomutbildning för att tillgodose kraven på både djup och bredd.

En ut-

bildning på 3,5 år som tilldelas förhållandevis knappa inte kunna

resurser anses

infria förväntningar på att utbildningen skall både allmänna samhällskunska-

ge

per och fördjupade kunskaper inom olika sakområden, tillfälle till praktik, färdighetsträning samt formell behörighet att söka till forskarutbildnigen.

Göteborg framhåller bl.a. betydelsen att studenterna får utveckla skickligav

heten i det sociala arbetet; att göra bedömningar och analyser, kunna möta och

relatera till märmiskor, för dokumentation och utvärdering

svara etc. Samtidigt

måste studenterna också möjlighet att reflektera över sig själva och den ges

egna personens betydelse i det sociala arbetet. För att kunna tillgodose sådana behov måste undervisningen än i dag bedrivas i små En förläng-

mer grupper.

ning av utbildningen skulle därför i första hand användas till att fördjupa vissa

moment i undervisningen samtidigt bättre pedagogisk situation skulle

som en bli följden.

En förlängd utbildning skulle i Örebro användas till fördjupa studenternas

att kunskaper i socialt arbete och till att föra utbildningen till magisterupp en examen i socialt arbete. Flera olika fördjupningsalternativ förordas, t.ex. psy-

kosocialt arbete, samhällsarbetesamhällsplanering, socialrätt och komperativ socialpolitik inkluderande ett forskningsarbete på 10 poäng. Stockholm skulle satsa på ökad tematisering och specialisering inom

t.ex.

områden som socialt arbete med barn, invandrare och flyktingar, handikappade, äldre, frivilligt socialt arbete och socialt grupparbete. Tanken

är att kurser av detta slag skulle fokusera socialt arbete både individ-, organisaur grupp-,

tions- och sarnhällsperspektiv. Fördjupade kunskaper om psykiska störningar

hos människor liksom tid och för

mera resurser personlighetsutvecklande moment i utbildningen står också önskelistan.

Svaret på frågan om hur ett resurstillskott motsvarande termin skulle en extra användas i Östersund blir nästan mer allt. av Man vill gärna att kommittén arbetar på att både förlänga utbildningen och att öka antalet timmar poäng per

s.k. klientrelaterad tilldelning eller vårdpeng. Det skulle möjliggöra ökad

76 Socionomutbildningen

inom olika problemområden i stället för att som nu tvingas specialisering man utbildningen efter generella principer. De pedagogiska formerna

lägga upp mer

skulle dessutom kunna ändras till undervisning bygger studenter-

mer som

aktiva inlärning, tränar deras samarbetsförmåga och som är problem-

nas egen

baserad. En sådan pedagogik bättre stämma överens med socionomers

anses arbeta. Ökade skulle också göra det möjligt att mer aktivt sätt att resurser

arbeta med studenternas personlighetsutveckling, förhållningssätt och

kunna empatiska förmåga. socionomerna kunna hävda sig bättre i mötet med förtroendevalda och Skall måste utbildningen förlängas i Umeå. Att det

andra yrkesgrupper menar man ställs krav på förlängd utbildning betyder mer än att det ställs krav på ut-

en innehåll. Innehållet måste kunna växla i takt med tidens krav. bildningens

Institutionsledningen i Umeå förespråkar 5-årig utbildning med hänsyn

en

komplexa yrkesroll. Ett resurstillskott motsvarande en termins

socionomernas socionomutbildningen skulle i Umeå användas till att föra upp

förlängning av

på magisternivå. Det skulle betyda att D-kursen i socialt arbete utbildningen till utbildningen, vilket bedöms leda till avsevärd fördjupning. skulle läggas en förändring skulle i sin innebära att helheten måste diskuteras och En sådan tur

ses över. socionomutbildning längd i dag. Man

Lund förespråkar en av samma som det redan finns möjligheter att läsa valfria fördjupningskurser med

anser att nu

inriktningar studenten möjligheter att allt efter Önskemål

olika som ger - -

socionomutbildning. Även påbyggnadskursen på 40 förlänga och fördjupa sin bedöms gediget utbildningstillskott för de socionomer som önskar

poäng ge ett och utveckla sina kunskaper och färdigheter i socialt behandlings-

fördjupa

Utbudet kurser kan räknas i magisterexamen bör dock arbete. av som en

utökas.

7.4.2 Studenterna

december 1994 samlades studenter från avgångsklasserna i Lund, I början av

Örebro, Stockholm, Östersund och Sköndalsinstitutet för att dis-

Göteborg, sina samlade erfarenheter socionomutbildningen. Seminariet hade kutera av

initierats några studenter vid Socialhögskolan i Lund och genomfördes i

av

framtidsverkstad. Seminariet syftade till att fokusera brister och

form av en

studentperspektiv och skulle utmynna i förslag till angelägna

förtjänster ur ett förändringar i framtiden. korvstoppning och för lite diskussioner människosyn och För mycket om förhållningssätt i socialt arbete. Så kan den huvudsakliga kritiken från studen-

sammanfattas. Men kritiken gällde också lärarnas kompetens, bristande terna

mellan teori och praktik och samband mellan forskningen i integration svaga socialt arbete och undervisningen grundutbildningen.

Socionomutbildningen 77

De önskemål som fördes fram förändrad utbildning gällde bl.a. följan-

om en de:

Individ-, grupp- och samhällsperspektivet bör hela

genomsyra utbildning-

en. Frågor om moral och etik måste diskuteras under hela utbildningen. Krav på handledning under hela utbildningen.

Nya pedagogiska metoder som gör studenten till kunskapsproducent i

en

stället för en kunskapskonsument.

Individuell i stället för bunden studiegång.

Betald AT-tjänstgöring i stället för inbyggd praktik.

Under seminariet arbetade deltagarna i mindre kring vissa centrala

grupper

frågeställningar. En av grupperna föreslog bl.a. procedur för intagningen studen-

en ny av nya ter. Gruppen ansåg bl.a. att ansökningshandlingarna borde kompletteras med ett personligt brev där den sökande redovisar sina motiv för att söka till utbildningen, tidigare yrkeserfarenhet etc. De sökande skulle därefter kallas till en

anställningsintervju för ömsesidigt informationsutbyte i syfte att förhindra intagning av studenter som inte lämpar sig for socionomyrket. Att det saknas ett system för gallring olämpliga studenter sågs för övrigt

av som ett stort problem av vissa studenter. De hävdade att lärarna i allmänhet inte vill befatta

sig med problemet utan skjuter det framför sig till nästa kurs eller till praktik-

handledarna på fältet.

Gruppen ansåg dessutom att det första läsåret borde betraktas ett prövo-

som år och att studierna under denna tid skulle inriktas på studenterna att ge en

ordentlig orientering socionomernas breda yrkesfált. Det skulle kunna ske

om genom en kombination av fältförlagda studier och och teoretiska studier av samhället ur ett välfárdsperspektiv. Ett första läsår med sådant innehåll ett bedömdes väsentligt kunna underlätta studenternas möjligheter hitta fram att

till rätt yrkesval.

Kritiken mot lärarna handlade mycket deras möjligheter kombinera om att

sin undervisning med forskning. Studenterna ville ha goda pedagoger

egen som

tar sin undervisningsskyldighet på allvar inte lärare är tvingade

- som att

undervisa för att kunna finansiera sin forskning. Helst allt ville

egen av man

ha disputerade lärare kombinerar sin undervisningsskyldighet med for-

som

skning och handledningsuppdrag, väljer forskningsämnen är relevanta

som som för det sociala arbetets praktik och är intresserade föra tillbaka som av att resultaten från sin forskning till grundutbildningen. En av grupperna arbetade på temat Studenterna i utbildningen. som en resurs Studenterna klart missnöjda med att bli betraktade homogen var som en grupp

och klagade över att deras tidigare erfarenheter och kunskaper inte togs tillvara i undervisningen. Behovet handledning under hela utbildningen betonades

av

78 socionomutbildningen

dessutom mycket starkt.

Studenterna förväntade sig skolan skulle dem de redskap som är nödatt ge

vändiga för kunna i olika yrkesroller. För studenterna var skolans

att agera uppgift omgestalta och bygga vidare på studenternas tidigare kunsnarare att skaper och erfarenheter än att ersätta gamla kunskaper med nya. En arbetade med innehållet i utbildningen. Gruppens presentaav grupperna

tion handlade inte så mycket behovet faktakunskaper utan mer om för-

om av

väntningarna på fárdigutbildad socionom. Hos en sådan person bör man

en kunna förvänta sig att möta

kreativitet och arbetsglädje

optimism och framtidstro ett analytiskt och kritiskt tänkande

förmåga att söka kunskap samarbete och solidaritet självkärmedom kunskap om grupprocesser kunskap maktstrukturer om

Gruppen förordade dessutom fältförlagda studier i stället för korvstoppnings-

metoden. arbetade på temat omvärldsrelationer och liknade skolan vid En annan grupp

träd med rötter i både fält och forskning och med förgreningar i både natio-

ett

internationella nätverk. Betydelsen att ständigt återvänder till

nella och av man

trädet för hämta näring betonades också mycket starkt.

att ny väsentligt förbättrad kvalitet på socionomutbildningen ansågs ställa krav En grunden omstrukturerad utbildning. Studenterna efterlyste bl.a. ökad på en i och såg nationella i avgångsklasserna möjlig garanti för valfrihet prov som en studenterna ökad valfrihet tillägnat sig vissa minimikunskaper. att trots - - Sådana bedömdes dels kunna visa vilka utbildningar som inte håller måtprov

kunna leda till positiv konkurrens i sig leder till högre kvalitet

tet, dels en som i utbildningen. Innan studenterna skildes enades att arbeta vidare med några man om

bedömdes viktigare än alla andra. Det gällde bl.a. kravet

frågor som vara

handledning, den betalda AT-tjänstgöringen och kravet på att det obligatorisk

finns dokumention vilket innehåll utbildningen har olika utbildningsom orter.

7.4.3 Kommunerna

de frågor diskuterades vid de regionala seminarier som kommittén

En av som Diskussionen utgick från ett

anordnade hösten 1993 var socionomutbildningen.

citat hämtat den tidigare Omnämnda UHA-rapporten Socionomutbildningen

ur

Socionomutbildningen 79

- översyn och förslag, UHÄ-rapport 1988:1 och som sammanfattade den

kritik som riktats mot utbildningen från avnämarna. Av citatet framgick bl.a. att man från socialtjänsthåll bedömde att de nyutexaminerade socionomerna saknade såväl förmåga att möta och kommunicera med människor förmåga som

att ta fram och skriftligt strukturera fakta. De ansågs också ha för lite kunskap om andra verksamheter, t.ex. barnomsorgen, äldreomsorgen och hälso- och sjukvården. Andra brister påtalades gällde socionomernas förmåga

som att hantera grupprocesser. De synpunkter som fördes fram vid de regionala seminarierna bekräftade till

viss del de brister påtalats i UHÄ-rapporten. Flera talare ansåg

som t.ex. att

socionomerna har otillräckliga kunskaper i utredningsmetodik och dokumenta-

tion och att de har svårt att handskas med språket överhuvudtaget. Det framfördes också att nyutbildade socionomer ofta har låg stresstolerans. Deras förmåga att kommunicera med andra människor uppfattades däremot god. vara De flesta som yttrade sig ansåg att socionomutbildningen med sin bredd ger en god teoretisk grund för socialt arbete. Att de nyutexaminerade socionomerna har svårt att klara jobbet som socialsekreterare ansågs till stor del bero på

kommunerna själva. Det framkom bl.a. att kommunerna har svårt att ställa

upp med bra praktikplatser. Man ansåg sig varken ha tid eller ork att ta sig an

praktikanterna det sätt som de förtjänar. Majoriteten de kommuner

av som

deltog vid seminarierna tillämpade inte heller några särskilda rutiner för inskol-

ning av nyanställda socialsekreterare. Endast några kommuner hade t.ex.

utarbetat särskilda introduktionsprogram. Det betyder oerfarna socio-

att unga, nomer kan bli ställda inför uppgiften att handlägga komplicerade ärenden som de inte är kapabla för. I sådana situationer behöver de handfast arbetsledning.

Det fanns emellertid en oro för att socialsekreterarna inte heller får tillräckligt

stöd av sina arbetsledare sedan deras ansvarsområde utvidgats med adminya

nistrativa och ekonomiska arbetsuppgifter. I anslutning därtill pekades också på behovet av en utbildningslinje för arbetsledare. Behovet extern handledning

av

föreföll dock väl tillgodosett.

vara

Av de personer som yttrade sig socionomutbildningens längd och innehåll

om

ansåg majoriteten att utbildningen bör minst 3-årig och att den bör ha

vara ett brett innehåll där teori och praktik Det bör dessutom finnas stark varvas. en

koppling både till fält och forskning.

Socionomutbildningen uppfattades allmänt utbildning för generalister. som en Den verklighet socionomerna möter ansågs i allmänhet kräva än vad mer en generalist kan ge. Om behovet och formerna för specialisering fanns av en olika uppfattningar. En del hävdade att utbildningen bör specialiserad och att den den vara mer av

anledningen bör förlängas. Majoriteten uppfattade emellertid läkarutbildningen med krav på AT-tjänstgöring som en bättre modell. Man menade att sociono-

merna bör ha yrkesarbetat några år innan de specialiserar sig. Någon föreslog

80 Socionomutbildningen

3 års yrkesverksamhet med krav på 2 års specialistutbildning för legitimation.

Modellen fick bred uppslutning även om det fanns delade meningar om en kravet på legitimation. Man menade också att kommunerna själva måste ta ett stort ansvar för social-

sekreterarnas kompetensutveckling att ständigt bygga med handled-

genom ning och fortbildning på betald arbetstid. Specialistkompetensen ansågs viktig för socialtjänstens status i samhället och för socialsekreterarnas möjligheter att

hävda sig i kontakten med psykologer, läkare och andra legitimerade yrkes-

utövare.

Det gamla kravet förpraktik fördes också på tal. I samband därmed väcktes bl.a. frågan statlig finansiering sådana praktikplatser. Andra önske-

om en av mål fördes fram gällde nedre åldersgräns for tillträde till grundutbildsom en ningen samt krav på viss arbetslivserfarenhet.

En fråga yrkeskårens homogena sammansättning.

annan som togs upp var Man menade det är svårt for socialsekreterare med begränsad livserfaatt unga renhet att vinna allmänhetens förtroende. Just därför ansågs det viktigt att ha

åldersblandade arbetsgrupper och gärna också en blandning av olika yrkeskate-

gorier. Socionomer bör t.ex. kunna arbeta sida vid sida med ekonomer i stället för själva skaffa sig all den kunskap behövs. En av kommunerna redoatt som

visade också goda erfarenheter att anställa gamla LO-arbetare för fáltverk-

av

samhet och olika former projektverksamhet. Finland beskrevs som en före-

av gångare på detta område.

7.4.4 Andra intressenter

I december 1994 inbjöd kommittén företrädare för kommunsidan, statliga verk

och frivilliga organisationer till hearing för att diskutera behovet av kunska-

en och färdigheter hos socionomutbildad personal inom olika yrkesmråden. per

Den kommunala verksamheten representerad av Svenska kommunförbun-

var

det, Skolkuratorernas förening, Familjerådgivarnas förening, Fältarbetarnas

förening och Cesam i Örebro, som representerade sarnhällsarbetarnas förening.

På plats fanns också representanter för Statens institutionsstyrelse SiS, Ar-

betsmarknadsverket AMV, Riksförsäkringsverket RFV, Kriminalvårdsstyrelsen KV, Statens invandrarverk SIV och Svensk kuratorsförening, som i detta sammanhang representerade hälso- och sjukvården. De frivilliga organisationerna representerade branschorganisationen Forum för frivilligt var av socialt arbete, har 17 medlemsorganisationer samt Stadsmissionen och som Frälsningsarmén. En de frågor skickades ut med inbjudan hade formulerats på följande av som sätt:

Socionomutbildningen 81

Vilken policy för kompetensutveckling skulle Du föredra att man tillämpade inom Ditt yrkesområde

a Att högskolan examinerar färdig personal som relativt självständigt kan

utföra de arbetsuppgifter som åvilar de anställda på Din arbetsplats.

b Att högskolan examinerar grundutbildad personal som successivt inskolas

på Din arbetsplats parallellt med fortsatta högskolestudier alternativt intern utbildning. I stort sett samtliga deltagare förordade alternativ Många var också eniga om att socionomutbildningen som tidigare bör omfatta två handledda praktikperioder. Svenska kommunförbundets representant presenterade en idéskiss om en radikalt annorlunda studiegång en bred 2-årig grundutbildning med ökad betoning på utredning, utvärdering och dokumentation. De teoretiska studierna skulle enligt Kommunförbundets idéskiss följas av ett par års avlönad allmäntjänst-

göring eller annorlunda uttryckt handledd klinisk praktisk tjänstgöring

- -

närmast motsvarande AT-tjänstgöringen inom läkarutbildningen. En sådan breddutbildning skulle kompletteras med möjligheter till specialisering i form av vidareutbildning. Som exempel på lämpliga inriktningar på vidareutbildning

nämndes psykosocialt förändringsarbete rehabilitering för anställningar inom försäkringskasseväsendet forskningsförberedande kurs social administration kvalificerat utrednings- och utvärderingsarbete Svenska kommunförbundets representant framhöll också betydelsen av en ny policy för introduktion och handledning av såväl socionomer under utbildning

som nyutexaminerade socionomer. Han underströk bl.a. betydelsen av att arbetsgivarna avsätter särskilda resurser för introduktion som gör det möjligt att arbetsuppgifterna efter individens förutsättningar. Vad som i övrigt

anpassa kom fram redovisas närmare i bilaga

7.5 Vissa internationella

jämförelser

Det är av naturliga skäl inte möjligt att fullt ut jämföra socialt arbete i Sverige

med socialt arbete i andra länder. Travail Social i Frankrike har t.ex. en

betydligt mer omfångsrik, delvis lik den svenska, betydelse än Social Work i Storbritannien. Den franska termen omfattar ett flertal olika yrken medan

Sozialarbeiter och Sozialpedagog i Tyskland är likvärdiga och utbytbara utbildningar och kompetenser. Skillnader i lagstiftning gör det också mycket

82 Socionomutbildningen

svårt att göra jämförelser mellan olika länder. På samma sätt är det naturligtvis svårt att jämföra utbildningar mellan länderna. Det går inte att exakt fastställa vilka skolor och utbildningar som skall räknas in vid en jämförelse med den svenska socionomutbildningen. Som framgår av den schematiska bilden på nästa sida finns det trots allt ganska stora likheter mellan t.ex. europeiska utbildningar vad avser utbild-

ningens längd, innehåll och krav på praktik. Det visar också kommenterarna på följande sidor.

7.5.1 Storbritannien

Den brittiska högre utbildningen av socialarbetare, motsvarande svensk socionomexamen, har under senare år genomgått stora förändringar. Tidigare farms utbildningen både inom universiteten och de s.k. polytechnics-högskolorna som för några år sedan inlemmades i universitetssfáren. Trots denna förändring finns det olika vägar att gå för den som vill utbilda sig till kvalifice-

rad socialarbetare i Storbritannien.

Om man uppfyller vissa krav för högskolestudier jämförbara med kraven för högskoleprovet i Sverige kan man söka till någon av de fyraåriga kurserna i

socialt arbete degree course. Denna utbildning kan betraktas som den egentliga motsvarigheten till den svenska socionomutbildningen och ges av samtliga

33 universitet. Platsantalet är dock mycket begränsat. De flesta universitet tar

endast in 25-30 studenter varje termin. Om den som vill utbilda sig till socialarbetare redan har en högskoleexamen

Bachelorfil.kand. i ett samhällsvetenskapligt ämne kan denna utbildning

kompletteras med en ettårig post-graduate-kurs i socialt arbete.

Den som har en grundexamen-utbildning i ämnen som inte ryms inom sam-

hällsvetenskaperna måste komplettera sin examen med en tvåårig post-gradua-

te-utbildning för att godkännas som socialarbetare. Det fjärde alternativet innebär att man under vissa förutsättningar, om man

har fyllt 25 år och har viss mognad etc., går en tvåårig utbildning utan föregående högskolestudier non-graduate. Denna utbildning kan kombineras med deltidsarbete. Avgörande i utbildningssystemet av socialarbetare är en central godkännande-

ordning för utbildning i kvalificerat socialt arbete kallad Diploma in Social

Work DipSW som nyligen ersatt den gamla CQSW Certificate of Qualifica-

tion in Social Work, och som administreras av Central Council for Education and Training Social Work. Detta diplom är en förutsättning för anställning

de allra flesta tjänster för kvalificerade socialarbetare i Storbritannien. Studiepraktik är obligatorisk i alla utbildningar med inriktning mot DipSW. Praktiken upptar ungefär halva studietiden i de tvååriga kurserna och drygt ett

år i den fyraåriga utbildningen. Vid något enstaka universitet finns det också

Socionomutbildningen 83

2 2 2 s 2 m o o m o v u 2 8 å .R m 3

v

u. 2 4 3

v

v

N n v m o

84 Socionomutbildningen

möjlighet att erhålla en fil.kand.-examen i socialt arbete Bachelor of Social

Work som inte omfattar någon praktik.

7.5.2 Tyskland

Utbildningen for socialarbetare i Tyskland är en fyraårig högskoleutbildning vid s.k. Fachhochschulen, som ligger utanför universiteten. Studierna kan bedrivas på två sätt. Dels finns det möjlighet att studera tre år vid högskolan och därefter själv ordna en praktikplats för godkänd praktik under ett år. Dessa praktikanter har en avtalsreglerad anställning med en lön som motsvarar ungefär 60 % av lönen

för en färdig socionom. Det andra alternativet är utbildningar inkluderar

som det fjärde praktikåret då den studerande försörjer sig på vanlig studielön. Förutom det avslutande praktikåret ingår också annan praktik i utbildningen. Fjärde terminen inleds med en sex veckor lång praktik. Därefter varvas studi-

med praktik två dagar i veckan under år. Även lokala variationer

erna ett om kan förekomma mellan de sexton förbundsländerna är de former här som beskrivs i princip gemensamma for socialarbetarutbildningen i Förbundsrepubliken Tyskland.

Studierna avslutas med examen som Diplom-Sozialarbeiter eller Diplom-

Sozialpädagoge. Efter avslutad praktik ett år med praktiklön, såvida praktiken

inte ingått i studierna före examen, ges de examinerade ett statligt erkännande

på uppnådd kompetens som kvalificerad socialarbetare i form av ett slags

certifikat, Staatliche Anerkennung, som är ett krav för offentlig anställning

och en skyddad titel.

7.5.3 Frankrike

I Frankrike kan socialt orienterade yrken delas in i två huvudgrupper. Den ena gruppen har huvudsakligen pedagogiska uppgifter och ger stöd barn och ungdomar som inte får tillräckligt stöd inom familjen. I denna grupp ingår daghemspedagoger, personal vid lekskolor, speciallärare och liknande yrkesgrupper men också Délégué å liberté surveillée som ungefär motsvarar

svenska frivårdsinspektörer. Den andra gruppen är inriktad på yrken som ger stöd till enskilda eller grupp-

er av individer. Bland dessa finns Assistante de service social socialassis-

tenter, Counseiller e en économie sociale et familiale familjerådgivare och

s.k. Animateur social ungefär sociala påverkare. Assistant social är den grupp som ligger närmast svenska socialsekreterare. Det finns 52 socialhögskolor för utbildning av franska socialassistenter. De allra flesta är privata men beroende av statligt eller annat offentligt ekonomiskt

Socionomutbildningen 85

stöd. Varje skola har i allmänhet plats för mellan 100 och 200 elever. För att

komma in på utbildningen måste man ha gymnasiekompetens eller ha fyllt 25 år och ha 5 års yrkeserfarenhet. Det ställs också krav särskilda inträdesprov. Inträdesprovet genomförs av ca 11 000 sökande varje år, av vilka unge-

fär 2 000 får tillträde till utbildningen. Utbildningens längd för socialassistenter, familjerådgivare och animateur är tre år. En studieplan för utbildningarna fastställs av en statlig gemensam myndighet. Studiepraktiken omfattar 14 månader. Den kan delas upp på olika sätt men omfattar normalt tre perioder. Vid examinationen erhåller studenten

ett särskilt diplom Diplom dEtat de Assistannte de Service Social.

7.5.4 Holland

Den holländska utbildningen är svår att överblicka och jämföra med svenska

förhållanden. Holländska studenter kan välja att utbilda sig antingen i socialt

arbete, kultur ellt socialt arbete, ungdoms- och samhällsarbete eller socialt

arbete i arbetslivet. Det finns 36 högskolor som erbjuder sådana studier. Alla är privata och 21 är sociala akademier. Till dessa utbildningar räknas också utbildningar för fritidsledare och ungdomsfrågor.

Utbildningen år fyraårig. Studiepraktiken omfattar ett år av hela utbildning-

Efter avslutad utbildning och avslutande examination erhåller studenten en. en

ett diplom.

7.5.5 Norden

Island är det enda nordiska land har statlig legitimation för socionosom en mersocialrådgivare. Socionomutbildningen i Finland är knuten till åtta universitet där utbildnings-

tiden normalt är 4,5 år. Utbildningen ger en magistergrad med yrkestiteln

socialarbetare. Vid Den svenska kommunal- och Socialhögskolan i Helsingfors är utbildningen efter svensk modell 3,5 år och ger socionomexamen.

Socialt arbete utgör drygt fjärdedel studierna. Vetenskaplighet i utbild-

en av ningen är ett viktigt mål och prioriteras när det gäller lärarnas kompetens.

Utbildningen ger en bred, generell kompetens, med vissa möjligheter till specialisering i t.ex. nätverksarbete och rehabilitering. Fältförlagda studier prövas

för att nå en högre grad av integration mellan teori och praktik.

Utbildningen i Danmark är knuten till fem självständiga högskolor. Utbild-

ningstiden är 3 år utom vid Ålborgs universitetscenter där den är 3,5 år. Ut-

bildningen leder fram till en examen som socialrådgiver. Innehåll och uppläggning liksom krav på lärargruppens sammansättning är centralt fastställt i en kungörelse från 1978. Utbildningen innehåller i stort sett tre lika stora huvud-

86 Socionomutbildningen

delar: samhällsvetenskap, juridik samt beteendevetenskap med teorier och metoder i socialt arbete. Integration av teori och praktik är centralt i utbild-

ningen. Under den första terminen arbetar studenterna med olika projekt utifrån sociala och samhällsmässiga förhållanden. Studiepraktiken omfattar en termin.

Grundutbildningen för sosionomer i Norge ges vid elva högskolor. Utbildningen är treårig och omfattar utifrån en av Rådet for högskoleutdanning innen helse- och sosialfag for alla högskolor fastställd gemensam ramplan: samhällsvetenskap 20 veckor; juridik och socialpolitik 20 veckor; beteendevetenskap

drygt 16 veckor samt socialt arbete 64 veckor inklusive praktik 28 veckor,

varav 20 veckor skall vara klientarbete.

7.6 Sammanfattande

bedömning

Allmänna utgångspunkter

Socionomutbildningen har en unik profil inom högskolan. Utbildningen är tvärvetenskaplig och innehåller många akademiska discipliner. Teori och praktik skall integreras liksom forskning och ämnesteori. Socionomernas breda

yrkesfält komplicerar saken ytterligare. Det finns så mycket som studenterna

behöver läsa och träna sig i och som gör utbildningsuppdraget till ett av de mer komplexa inom högskolan. Det är naturligtvis svårt att skapa en fungerande utbildningsstruktur som någorlunda tillgodoser alla dessa krav. Vår genomgång visar att samtliga skolor har lagt ner ett stort arbete på att

anpassa utbildningen till den verklighet som möter studenterna. Utbildningen har t.ex. organiserats så att studenterna tidigt får kontakt med yrkesverksamma

på fältet och många kurser har ett innehåll som knyter direkt an till socialtjänstens uppgifter. I dag ställs det också krav på att studenterna skall tillägna sig kunskaper i vetenskaplig teori och metod. Sådana kunskaper kan tyckas onödiga för den som inte tänker bli forskare men behövs enligt vår bedömning både

i det individuellt inriktade utredningsarbetet och i arbetet med att följa upp och

utvärdera socialtjänstens insatser. Det finns enligt vår bedömning ingen anledning att i grunden förändra socio-

nomutbildningens profil. De synpunkter som förts fram från lärare och studen-

ter, kommuner och andra intressenter vittnar dock om att vissa moment i

utbildningen behöver förstärkas. Den syn på utbildningssystemet som har vuxit fram under senare år innebär att tyngdpunkten i grundutbildningarna har förskjutits från färdigutbildning till

generalistutbildning. En sådan inriktning skapar möjligheter for varje människa att få en arbetsplatsanpassad kompetens samtidigt som möjligheten att relativt snabbt komma in i arbetet på en annan arbetsplats bibehålls. Enligt vår upp-

fattning bör utbildningssystemet stödja en sådan utveckling. Det medför dock

Socionomutbildningen 87

att gränsen mellan utbildningsinstitutionernas och arbetsgivarnas ansvar för färdigutbildning måste klargöras. Vi anser att socionomutbildningen även i framtiden bör utformas som en

generalistutbildning och som i dag vara både yrkesförberedande och forsk-

ningsförberedande. I denna fråga har vi också stöd både av kommunala och statliga arbetsgivare som sagt sig föredra att högskolan examinerar grundut-

bildad i stället för fardigutbildad personal. Socionomernas yrkesfalt spänner över ett stort område och omfattar både

uppgifter på samhällsnivå, och individnivå. Det gör det nödvändigt att grupp-

ändå säga något vilka arbetsuppgifter som i första hand bör förberedas

om

under utbildningen. Socionomutbildningen skall enligt vår uppfattning ha tyngdpunkten lagd vid

arbete med enskilda individer och grupper i samhället. Det betyder att utbildningen bör fokusera på rollen handläggare i vid bemärkelse, rollen som som kuratorbehandlare och rollen som fåltarbetare med ansvar att bedriva gruppoch områdesinriktat socialt arbete.

Vårt förslag till ny socialtjänstlag innebär att socialtjänstens uppgifter på sam-

hällsnivå preciseras till att i huvudsak gälla årlig social rapport, fortsatt en

medverkan i kommunens planering och ett ansvar för att sociala konsekvensanalyser kommer till stånd i samband med beslut om större förändringar av fysisk miljö eller kommunal verksamhet. Dessa uppgifter är enligt vår bedömning inga nybörjaruppgifter för socionom. Det finns många andra utbild-

en

ningar lika god eller ännu bättre grund för sådana arbetsuppgifter.

som ger en De bör därför kunna tonas ner under grundutbildningen och i stället uppmärkinom för fortbildning och påbyggnadsutbildning. sammas ramen I det följande redovisar vi vår syn i några principiellt viktiga frågor.

Särskild behörighet

I dag är det möjligt att komma in på socionomutbildningen direkt efter gym-

nasiet. Det finns många tycker att detta är olämpligt. Kritikerna har olika

som

uppfattningar vad som bör gälla i stället. En del vill införa krav på tidigare

om

yrkeserfarenhet. Andra tycker att det räcker med livserfarenhet och förespråkar

minimiålder för tillträde till utbildningen. Studenterna på seminariet i Rönen ninge 76 såg gärna att ansökningshandlingarna kompletterades med

se s. per-

sonliga brev och anställningsintervjuer som ger lärare och studenter en möj-

lighet att tillsammans reflektera Över studentens framtida yrkesval.

Varje skola är fri att själv bestämma vad skall gälla i fråga om särskild som behörighet. Ändå tillämpas urvalskriterier överallt med undantag för samma

Sköndalsinstitutet. Sköndal kräver tidigare yrkeserfarenhet motsvarande minst fem månaders sammanhängande heltidsarbete och ställer dessutom krav

studenten att skriftligt redovisa sina motiv för att söka till utbildningen. Såvitt

88 Socionomutbildningen

känt fungerar detta system till belåtenhet för alla parter.

Att införa anställningsintervjuer skulle vara att gå ett steg längre. Här finns

det erfarenheter att hämta från t.ex. polisutbildningen och prästutbildningen men också från läkarutbildningarna på Karolinska institutet i Stockholm och Hälsouniversitetet i Linköping. De båda universiteten har i några år haft en lokal antagning genom särskilt urval, där en del av studenterna på läkarlinjen

tas in efter kompletterande skriftligt prov och intervjuer. Syftet är att studenternas personliga förutsättningar för yrket och förväntningar på utbildningen

skall vägas in. De sökande får genomgå ett skriftligt prov som omfattar en

uppsats, en levnadsbeskrivning och en motivering till varför man vill bli läka-

re. Därefter går ungefär hälften vidare till intervju. Studenter som antagits till

utbildningen på detta sätt har lägre snittbetyg än övriga. De lägre betygen har

dock inte påverkat studieresultatet. De klarar sina tentamen minst lika bra som andra studenter, studieuppehållen är färre och några avhopp existerar knappast alls. Det nya intagningsförfarandet har också lett till att personer som saknar empati och intresse för människor och utbildningen enbart som ser som en karriärväg, har gallrats bort. Man funderar på att ta steget fullt ut så att alla nu medicinstudenter in på detta sätt. Även läkarutbildningen i Umeå och Götetas borg planerar att ta in studenter på liknande sätt.

Vi anser att yrkeserfarenhet bör betraktas som en merit men är inte beredda att ställa formella krav på tidigare yrkeserfarenhet för tillträde till socionomut-

bildningen. Även andra erfarenheter, längre utlandsvistelser kan enligt t.ex.

vår bedömning vara värdefulla i det sociala arbetet. Samtidigt är det viktigt att

diskutera hur man från skolans sida kan undvika att för socialt arbete olämpliga personer söker sig till och fullföljer utbildningen. Vi skulle önska att man på försök prövar ett system for intagning av studenter till socionomutbildningen liknande det system som tillämpas för intagning av medicinstudenter i Stockholm och Linköping. Möjligheten att genomföra ett sådant försök är till stor del en resursfråga men det kan också finnas andra problem. Det kan t.ex. vara

svårt att finna bra urvalskriterier och att organisera intervjuer i stor skala

men detta bör inte hindra att prövar sig fram. Även sådant försök man om ett kort sikt skulle kräva en resursförstärkning kan det på lång sikt bli en bespa-

ring om det leder till ett minskat antal studieavbrott. I dag har skolorna inga formella möjligheter att avstänga olämpliga studenter från undervisningen. Studenter som kan följa med i undervisningen men som

av personliga skäl inte är lämpade för arbete med människor kan inte hindras från att fullfölja sina teoretiska studier och kan inte heller vägras praktik. Detta förhållande upplevs som ett problem bland både lärare och studenter och diskuteras också inom andra utbildningar. Problemet är inte stort numerärt sett men kan ytterst leda till allvarliga konsekvenser i arbetet med enskilda klienter.

Enligt vår bedömning kan det finnas skäl att överväga en ny ordning som

innebär en formell möjlighet för skolans ledning att på vissa villkor avstänga

Socionomutbildningen 89

uppenbart olämpliga studenter från fortsatta studier. Ett sådant beslut kan naturligtvis få mycket långtgående konsekvenser för studenten i fråga och kräver därför klara riktlinjer inte utrymme för godtyckliga bedömsom ger ningar. Beslut om avstängning bör också kunna överklagas i särskild ordning.

Innehållet i utbildningen

Socionomutbildningen måste ligga steget fore praktiken för att kunna tillgodose behovet av generella kunskaper med anknytning till nationell och internationell forskning. Verkligheten förändras emellertid snabbt och ställer krav på nya kunskaper. Man kan knappast förvänta sig att socionomutbildningen också kan hålla jämna steg med behovet av praktiska kunskaper inom olika verksamhets-

områden. Behovet av sådana kunskaper måste i första hand tillgodoses genom den fortbildning som arbetsgivarna erbjuder sina anställda.

Att i detalj diskutera vad socionomutbildningen skall innehålla är inte

me-

ningsfullt. Ändå väljer vi lyfta fram vissa i utbildningen

att moment som vi

bedömer är av grundläggande betydelse för möjligheterna att utöva socionomyrket. Vi vill också understryka betydelsen av att det skapas forum som ger avnämarna möjligheter att diskutera behovet av förändringar både grundut-

av

bildningen, fortbildningen och vidareutbildningen.

Välfärdspolitisk grundkurs

En sådan komponent är studier i samhällskunskap och välfárdspolitik. Oavsett

vilket yrkesområde man väljer som socionom krävs det att samverkar med man andra yrkesgrupper för lösa sina uppgifter och för att effektivt utnyttja samhällets resurser. I ett sådant perspektiv är det viktigt att känna till hur välfärden är organiserad, vilka uppgifter som åvilar stat, landsting och kommuner

och vilka villkor som gäller för olika yrkesroller. Vi skulle gärna att studi-

se

erna i samhällskunskap och välfárdspolitik koncentrerades till det första läsåret och som i dag integrerades med fältförlagda studier. Sådana studier skulle syfta

till att ge studenterna en överblick över de verksamheter bedrivs olika som av

huvudmän; vilka mål som gäller för verksamheten, vilka lagar styr, vilka

som grupper som kommer i kontakt med verksamheten, i vilka yrkesroller socionomer rekryteras till verksamheten osv. Denna välfirdspolitiska grundkurs skulle i så fall närmast omfatta statens ansvar för arbetsmarknadspolitik, in-

vandrar- och flyktingpolitik samt kriminalvårdspolitik men också försäkrings-

kassornas verksamhet, landstingets ansvar för hälso- och sjukvård, kommunens ansvar för olika grupper i samhället och sist, men inte minst, det frivilliga

sociala arbetets ställning och omfattning. Enligt vår bedömning skulle kurs

en med en sådant innehåll vara värdefull både för val av praktikplats och för

90 socionomutbildningen

inriktningen på de fortsatta studierna. Den skulle också ge studenterna goda möjligheter att fundera en extra gång över sitt framtida yrkesval.

Handläggning och dokumentation

De flesta socionomer arbetar inom den offentliga sektorn. Det betyder att socionomer också måste känna till vad som gäller för en myndighet i fråga om

offentlighet och sekretess, handläggning och dokumentation, serviceskyldighet Enligt vår bedömning behöver utbildningen förstärkas i denna del. Det osv.

gäller inte minst handläggning och dokumentation av enskilda ärenden.

Socialsekreterarna har enligt vår bedömning generellt sett otillräckliga kunskaper på detta område. Det visar bl.a. tillsynsmyndigheternas genomgångar av personakter inom socialtjänsten. Att socialtjänstens insatser dokumenteras är stor betydelse för den enskildes rättsäkerhet. Men dokumentationen behövs av också andra skäl. Den behövs både i arbetet med att följa upp och utvärdeav

ra verksamheten och som en grund för statens tillsynsarbete. Det gäller också andra verksamheter med inslag av myndighetsutövning.

Ökad självkännedom och ett professionellt förhållningssätt

Faktakunskap eller påståendekunskap är nödvändiga i alla yrken. Men det behövs inte bara faktakunskap utan också empatisk förmåga och personlig

mognad hos dem som väljer socionomyrket. Det gör det nödvändigt att diskutera hur man inom ramen för socionomutbildningen kan tränas i ett professionellt förhållningssätt som bygger på självkännedom och empatisk förmåga. Denna frågeställning har bl.a. behandlats av Lisbeth Johnsson vid Institutio-

nen för socialt arbete i Göteborg Att utbilda socialarbetare. En diskussion om

förhållandet mellan utbildningsmodell och professionsmodell, Rapport 1990:3. Enligt Johnsson måste det finnas ett samband mellan sättet att undervisa och det man undervisar på. Hon refererar bl.a. till Charlotte Towle, en av caseworkmetodikens företrädare, som redan på 1950-talet betonade att pedagogiken

i en utbildning till en profession måste utformas med hänsyn till vad professionen kräver. I en yrkesutbildning kan man inte undervisa på samma sätt som

gör i en allmän eller generell utbildning. Inlärningsteorier eller pedagogisman ka teorier baserade på kunskap och erfarenhet från allmän skolundervisning

kan inte utan särskild prövning föras över till yrkesutbildningen. Varje yrkesutbildning är dessutom speciell. Det innebär i sin tur att en utbildningsmodell kan bra för en profession men inte för en annan. I det sociala arbetet är

passa relationen mellan socialarbetare och klient central. Därför är också relationen

lärare-elev central, Towle. Det sociala arbetet syftar till att befrämja

menar klientens växt och utveckling. Undervisningen i socialt arbete måste därför också befrämja elevens växt och utveckling. Vad Towle beskriver är, att hur

Socionomutbildningen 91

man lär ut i hög grad påverkar hur den studerande i utövandet sin senare av profession kommer att bete sig. Genom den pedagogik väljer lär ut man man mönster att förhålla sig. De kvaliteter som är viktiga i utövandet av en profession måste utvecklas i undervisningen. Detta gör bäst att underman genom

visningen utformas på ett till professionsutövningen likartat sätt. Så långt

T0wle. En av de slutsatser som Johnsson drar är följande: Kanske är det så att varje

kurs måste analyseras noga, dess syfte och innehåll, innan de pedagogiska metoderna bestäms. Den slutsats själva drar är att studenternas kunskaper

och erfarenheter måste tas tillvara i utbildningen, att vissa delar undervisav ningen bör bedrivas processinriktat i små grupper och att studenternas behov av handledning måste tillgodoses i rimlig omfattning. De synpunkter som förts fram av lärare och studenter visar att utbildningen behöver fördjupas i denna del. Det behövs mer av samtalsövningar och laborativa moment men också ökat utrymme för diskussioner i moraliska, etiska,

tros- och livsåskådningsfrågor. Undervisningen på Sköndalsinstitutet

anses allmänt vara ett föredöme i detta avseende.

Att utbildningen skall innehålla moment som syftar till ökad självkännedom och ett professionellt förhållningssätt grundat på empatisk förmåga bör enligt vår bedömning även komma till uttryck i högskoleförordningen. Det betyder

att kraven för en socionomexamen i vissa avseenden bör kompletteras med krav som redan i dag gäller för en examen på sociala omsorgslinjen och som lyder:

För att erhålla social omsorgsexamen skall studenten ha förvärvat de

kunskaper och färdigheter, den personliga utveckling och den empatiska förmåga samt det kritiska tänkande som krävs för det sociala omsorg-

sarbetet.

Ett sådant tillägg skulle enligt vår bedömning kunna motivera en förstärkt

resurstilldelning.

Vägen är viktigare än målet

Att veta hur man skaffar sig kunskaper är viktigare än att tillägna sig detaljerade kunskaper som snabbt blir inaktuella. Samtidigt måste också behovet av grundläggande faktakunskap tillgodoses. Det betyder att rena föreläsningar måste varvas med handledda självstudier. Det ligger i sakens natur att vissa moment i undervisningen kräver medverkan av lärare som har ett nära förhållande till den sociala praktiken och att andra moment kräver medverkan av

lärare från helt andra kunskapsområden. Det viktiga är att undervisningen

som

helhet betraktad bygger på ständig växelverkan mellan teori och praktik och att forskningen i socialt arbete återförs till grundutbildningen.

92 socionomutbildningen

Handledd studiepraktik ocheller betald AT-Uänstgöring

Den handledda studiepraktiken är enligt vår uppfattning ett av de viktigaste inslagen i socionomutbildningen. Vår genomgång visar att skolorna prövar sig fram till olika modeller för att tillgodose behovet av praktik. Enligt vår bedömning är det emellertid för tidigt att dra några bestämda slutsatser om de modeller prövas i dag. Det går inte att säga det systemet med som om nya fältförlagda studier i kombination med en enda termins handledd praktik är

bättre eller sämre än det gamla systemet med två handledda praktikterminer.

Vår genomgång visar att frågan betald AT-tjänstgöring i stället för eller om ett komplement till handledd oavlönad studiepraktik har väckts av både som Svenska kommunförbundet, enskilda kommunforeträdare och studenter under arbetets gång. Även vi tilltalas tanken på motsvarighet till AT-tjänstav en göringen inom läkarutbildningen inser att en sådan praktik kan vara svår men

både organisera och finansiera. Samtidigt skulle sådan modell kunna

att en bidra till att skapa karriärväg handledare för AT-studenter. Det en ny som faktum att skickliga socialarbetare lämnar socialtjänsten eller försvinner in i en administrativ karriär vi ett stort hinder för kompetens- och kunskapsser som utveckling inom socialtjänsten. Olika vägar måste därför prövas för att hindra

en sådan utveckling. Vi har uppfattat att kravet på betald AT-tjänstgöring har ett nära samband med möjligheten arbetsuppgifterna efter individens förutsättningar. att anpassa

För är det självklart att en nyutexaminerad socionom varken kan eller bör

oss

ha för komplicerade ärenden som en mera erfaren kollega. Olika

samma ansvar omständigheter bidrar emellertid till att man i praktiken gör många undantag

från denna princip.

Det anledning att vända blicken mot arbetsgivaren och att ställa krav ger oss

på introduktion, handledning och fortbildning av nyutexaminerade socionomer.

Här kommer arbetsgivarens för färdigutbildning in. l ett sådant perspekansvar

tiv kan frågan om AT-tjänstgöring likaväl ses som en arbetsorganisatorisk fråga som en utbildningsfrâga. Oavsett vilken ståndpunkt man intar i frågan ser

det angeläget, att formerna för de fältförlagda studierna och den handledda som studiepraktiken utvärderas och övervägs närmare i ett annat sammanhang.

Behovet av fördjupade kunskaper

Den kritik riktats mot socionomutbildningen har i stor utsträckning hand-

som lat att utbildningen inte tillräckligt väl tillgodoser behovet av specialistom kunskaper inom olika verksamhetsområden. Det krävs både kunskaper om behoven hos olika i samhället och kunskaper om teorier och metoder grupper i socialt arbete. Arbetet med barn far illa kräver t.ex. goda kunskaper om som barns behov och utveckling och ett förhållningssätt sätter barnets bästa i som

främsta rummet. Behandling missbrukare kräver behandlarkompetens,

av

socionomutbildningen 93

dvs. kunskaper om vilka preparat används missbrukarna, vilka effekter som av de ger, vilka behandlingsideologier som styr vården och vilka behandlingsmetoder som leder till goda resultat. Arbetet med funktionshindrade personer

kräver kunskaper om fysiska och psykiska funktionshinder

osv.

Det är naturligtvis inte möjligt att tillgodose alla dessa behov inom ramen för

en grundutbildning. För att bli specialist krävs det både fortsatta studier och

gedigen praktisk erfarenhet. Vi föredrar ökade satsningar på fortbildning i

stället för en förlängd grundutbildning. Det måste finnas möjlighet att återvända till högskolan efter några år for att specialisera sig inom olika verksarnhetsområden, för att forska eller för att satsa på en karriär som handledare i psykosocialt arbete. Men vi ser också behovet av fördjupade studier under grundutbildningen. Det räcker inte med bara allmänna kunskaper hos nyutexaminerade socionomer. Att man behärskar åtminstone något eller några kunskapsområden är av stor betydelse för självkänslan. Vi anser att studenterna precis som i dag bör ha stor frihet att välja inriktning på de fördjupade studierna. Även valmöjligheter nya

bör prövas. Det kan gälla metoder för utredning och handläggning av enskilda

ärenden, metoder för rollen som kuratorbehandlare eller fáltarbetare, metoder för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkringsarbete eller fördjupade studier om livsvillkoren för utsatta grupper i samhället.

Utbildningens längd och resurstilldelning

Vi har funnit att den svenska socionomutbildningen hävdar sig väl vid

jämförelser med förhållandena i andra länder. Den har ungefär samma längd

och struktur som motsvarande utbildningar i Norden och Västeuropa och om-

fattar till skillnad mot flera andra länder också forskning i socialt arbete.

Under arbetets gång har två alternativ till den 3,5-åriga utbildningen förts

fram.

Majoriteten av skolorna vill förlänga utbildningen. I Umeå skulle man t.ex. gärna se att utbildningen förlängdes till 5 år. I Lund har man en annan uppfattning. Där menar man att 3,5 år räcker med hänsyn till att studenterna redan i dag kan profilera sig genom att välja olika kurser.

Vid hearingen i december 1994 förordade Svenska kommunförbundets representant en kortare teoretisk grundutbildning i kombination med för-

längd praktik. Den kombination som skisserades var en 2-årig teoretisk

grundutbildning med efterföljande betald AT-tjänstgöring på ca 2 år.

Vi har svårt att bedöma om utbildningen måste förlängas för att tillgodose de

önskemål och synpunkter som vi har fört fram. Enligt vår uppfattning bör man först pröva hur dessa önskemål kan tillgodoses inom för tillgängliga ramen resurser innan man tar ställning till frågan om en förlängd grundutbildning.

94 Socionomutbildningen

Det finns dock starka skäl talar för att socionomutbildningen bör omklassisom ficeras i det centrala resursfördelningssystemet. Vi ser större likheter än skillnader mellan socionomutbildningen och andra utbildningar tillhörande vårdblocket, vilket gör det motiverat att mer än i dag utjämna de stora skillnader finns i fråga om resurstilldelningen. som

8 Fortbildning och

vidareutbildning

Vår bedömning: Behovet av systematiskt genomförd introduktion och

inskolning av nyutexaminerade socionomer måste tas på större allvar i

kommunerna. lnskolningsperiodens innehåll och längd får anpassas efter omständigheterna i det enskilda fallet.

Ansvaret för kompetensutveckling vilar ytterst på den som är ansvarig

för verksamheten, dvs. arbetsgivaren. Hur de anställdas behov av kom-

petensutveckling pâ kort och lång sikt skall tillgodoses får planeras med

utgångspunkt från de krav som ställs på verksamhetens resultat. Nu är tiden mogen för att diskutera vilka krav på särskild kompetens i form av fortbildning och vidareutbildning som bör kunna ställas för att få utföra vissa uppgifter inom socialtjänsten. Särskilda kompetenskrav bidrar dessutom till att skapa nya karriärvägar inom socialtjänsten. Utbildningsinstitutionerna bör dels kunna erbjuda stående kurser som

formas efter praktikens villkor, dels kurser som kvalificerar för nya arbetsuppgifter. Utbudet bör breddas till att även omfatta

kurser med anknytning till socialtjänstens nya uppgifter på samhälls-

nivå kurser i grupp- och områdesinriktat socialt arbete kurser om uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkringsarbete samt kurser i ledarskap. - På barnområdet efterlyses en motsvarighet till det utbildningsprogram som Institutet för kunskapsutveckling inom Missbrukarvården IKM har utvecklat.

96 Fortbildning och vidareutbildning

8.1 utgångspunkter Några

Som framgår de principiella synpunkter som redovisats i föregående kapitel

av

anser kommittén att socionomutbildningens profil av generalistutbildning bör

behållas i framtiden. Den verklighet som möter socialsekreterarna ställer emel-

lertid höga krav på fördjupade kunskaper och specialisering. Detta behov kan

enligt kommittén i princip tillgodoses på två olika sätt; förlängd grundutbildning eller 2. grundutbildning samma längd med möjligheter till fortbildning av och vidareutbildning. I valet mellan dessa två alternativ har kommittén förordat

alternativ 2. Det förda resonemanget innebär att nyutexaminerade socionomer

bör betraktas ofärdiga för många de arbetsuppgifter som ligger i den som av

traditionella socialsekreterarrollen. Tabellen i kapitel 7 visar dessutom att ungefär fjärdedel de socionomer utexaminerades VT 94 var 24 år

en av som

eller Av deras ålder kan utläsas att icke obetydlig andel av studenter-

yngre. en

går direkt från gymnasiet rakt igenom socionomutbildningen. De saknar

na

alltså både arbetslivserfarenhet och kunskaper i viktiga avseenden.

För att kompensera dessa brister krävs det insatser av arbetsgivaren i form introduktion, handledning och fortbildning. Det kräver i sin tur att behovet av fortbildning kan tillgodoses genom utbildning som anordnas av olika huvudav män. Vidare gäller att den anställde måste vara införstådd med att socionomutbildningen inte är fárdigutbildning och vara beredd att själv söka kunskap en inom sitt fack.

I detta kapitel behandlas frågor fortbildning och vidareutbildning för

om personal arbetar med klientinriktat arbete inom inom individ- och familjesom

Kapitlet bygger bl.a. på uppgifter lämnats av institutionerna

omsorgen. som

för socialt arbetemotsvarande, uppgifter inhämtats från Socialstyrelsen och

som

rör socionomernas möjligheter att vidareutbilda sig till legitimerade psyko-

som

terapeuter samt underlag lämnats av Institutet för Kunskapsutveckling inom

som Missbrukarvården IKM. Kapitlet avslutas med några reflektioner kring önskvärda förändringar i framtiden.

8.2 inriktning och omfattning Fortbildningens

Den fortbildning som erbjuds betald arbetstid kan mycket förenklat sägas omfatta internutbildning, handledning under medverkan av externa konsulter,

kurs- och konferensverksamhet anordnas centralt av Svenska Kommunsom

förbundet och på länsnivå eller privata arrangörer samt utbildning som

av anordnas inom för högskolans verksamhet. Internutbildningen styrs av ramen aktuella frågeställningar och problem och fokuserar bl.a. ekonomi- och personalfrågor, juridiska, administrativa och datatekniska frågor. Handledningen är i allmänhet s.k. processhandledning, som ges återkommande med bestämda

Fortbildning och vidareutbildning 97

tidsintervall. Svenska kommunförbundets kurs- och konferensverksamhet är i

huvudsak inriktad på idé- och erfarenhetsutbyte med aktiviteter

som i allmänhet

omfattar en, två eller högst tre dagar. Kommunförbunden på länsnivå är viktiga

informatörer i allt reformarbete arbetar också med

men att utveckla socialtjäns-

ten inom länet. Som exempel kan nämnas länsförbunden i Malmöhus län,

Gävleborgs län och Örebro län under som senare år medverkat till att lyfta individ- och familjeomsorgen bl.a. genom att skapa nätverk mellan olika befattningshavare i kommunerna. I dessa frågor samarbetar länsförbunden ofta

med länstyrelsernas sociala enheter.

8.3 Möjligheter till fortbildning och vidareutbildning vid institutionerna för

socialt arbetemotsvarande

8.3.1 Fristående kurser

En genomgång av inkomna enkätsvar från institutionerna i socialt arbetelmotsvarande visar att de bedriver omfattande verksamhet. Vid sidan en av socionomprogrammet erbjuder utbildningsinstitutionerna utbud fristående ett stort av

kurser, bl.a. kurser med inriktning fiLkand-examen.

mot Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet har t.ex. ett fristående

kursprogram i socialt arbete som består A, C och D-kurser. Detta fil.-

av

kand.-program går på sitt femte år. Fristående C-kurser kommer enligt planerna

att ges första gången HT 95. D-kursen har funnits

länge.

HT 93 gav Socialhögskolan i Lund för första gången en A-kurs i socialt arbete

med inriktning mot fiLkand-examen. Kursen vände sig till olika yrkesgrupper som behöver tillägna sig kunskaper i socialt arbete. Kursen går helfart

på och mycket populär. En variant på halvfart planeras inför HT 95 Även .

Göteborg erbjuder sedan HT 93 ämneskurser i socialt

arbete på A-nivå. Den första kursen har inriktats på familjemönster och barns levnadsvillkor.

Kursdeltagarna är i stor utsträckning studenter inte har kommit

unga som in på

socionomprogrammet. Fr.o.m. VT 94 också allmänt inriktad kurs

ges en i

socialt arbete. Av enkätsvaret framgår inom

att man en relativt snar framtid sannolikt kommer att utveckla kurser på B-nivå. Man är däremot tveksam inför

möjligheten att ge C-kurser samtidigt skulle som ge behörighet till forskarutbildningen. Institutionsledningen vill studenterna på

att forskarutbildningen skall

ha erfarenhet av eget socialt arbete.

Utbudet av fristående kurser omfattar framförallt kurser i Socialt arbete

men också forskningsförberedande kurser, handledarutbildning

och temakurser av varierande längd. Temakurserna har för det

mesta anknytning till individ-

4 15-0467

98 Fortbildning och vidareutbildning

familjeomsorgens verksamhet. Lund är t.ex. om kurser inriktade och ensam

handikappomsorgen HT 94. Under HT 94 genomfördes i hela

mot äldre- och med sammanlagt 600 deltagare. Ungefär hälften av landet ett 30-tal kurser ca kurserna omfattade minst 20 poäng.

8.3.2 Uppdragsutbildning

omfattar två slag kurser, dels kurser ingår i

Uppdragsutbildningen av som

verksamhet, dels kurser efter beställarnas önskemål. ordinarie som anpassas sådan utbildning växlar med konjunkturerna samtidigt som Efterfrågan på tillgodose efterfrågan är beroende tillgången på lärare. möjligheterna att av

Örebro Umeå minskad volym jämfört med

Lund, och rapporterar t.ex. en Under HT 94 deltog minst 250 tidigare trots att utbudet av kurser är stort.

i olika uppdragsutbildningar uppgifter antalet deltagare saknas

personer om

Örebro och Umeå. För detaljerad information om uppdragsutbild-

från mer

ningen hänvisas till bilaga

8.3.3 Påbyggnads-magisterutbildning

UHÄ:s socionomutbildningen avsnitt 7.2 resulterade bl.a. i att

översyn av se

Fortbildning i socialt behandlingsarbete på 30

den tidigare påbyggnadslinjen

fanns i Stockholm och Lund, ersattes av en ny allmän påbygg-

poäng, som

Den påbyggnadslinjen ersatte också lokala påbygg-

nadslinje på 40 poäng. nya

i Göteborg och Örebro. nadslinjer på 60 poäng, vid denna tid fanns som

Nu pågår utveckling innebär att den allmänna påbyggnadslinjen

en som

successivt omarbetas till magisterprogram. De nya magisterprogram-

40 poäng val olika kurser och kommer på sikt att ersätta den ger utrymme för av men

tills vidare parallellt. Stockholms

gamla påbyggnadsutbildningen som ges

60 poäng med möjlighet till etappavgång vid 40 magisterprogram omfattar på 40 poäng. Inträdeskraven lite

poäng. Övriga magisterprogram ligger ser

olika utbildningsorter och kan också variera för olika magisterkur-

olika ut på till det magisterprogrammet i Stockholm är den som ser. Behörig att antas nya för allmän behörighet, dels har socionomexamen eller

dels uppfyller villkoren

efter sin I övriga

motsvarande utbildning samt två års yrkesverksamhet examen. motsvarande krav tidigare yrkesverksamhet. Det

landet ställs det inte något

alltså fullt möjligt att gå vidare till 160 poäng direkt efter grundutbildningen.

är

HT 94 bedrev sammanlagt 350 personer studier inom ramen för påbyggnadsl-

information innehållet i utbild-

magisterutbildningen. För mer detaljerad om

ningarna hänvisas till bilaga

Fortbildning och vidareutbildning 99

8.4 Att utbilda

sig till legitimerad psykoterapeut

Att vilja hjälpa andra människor är troligen det starkaste motivet för söka

att

till socionomutbildningen även det också finns andra motiv både medvet-

om na och omedvetna. De flesta söker till utbildningen har sannolikt föresom en ställning om att de skall ägna sig kvalificerat behandlingsarbete i någon form. Många blir besvikna på den verklighet möter. Att arbeta socialsekretesom som rare under ständig press är ingenting drömmer på sikt även man om om man inte vill vara utan sådan praktik. Ändå blir många socionomer kvar i yrket. En del finner arbetstillfredsställelse

med de villkor gäller medan andra har siktet inställt på dag få som att en ägna

sig kvalificerat behandlingsarbete i miljö. I denna är

en annan senare grupp

det många som skaffar sig psykoterapeutisk utbildning i någon form efter sin

examen. Det är t.ex. ganska vanligt att socionomer arbetar inom den som

institutionella vården och inom avgränsade delar socialbyråarbetet, med

av t.ex. vårdnads- och umgängesfrågor, har psykoterapeutisk påbyggnad. Sådan utbild-

ning krävs också av dem som arbetar inom familjerådgivningen. Det kan därför

finnas anledning att översiktligt redovisa vilka vägar står till buds för som

socionomer som vill vidareutbilda sig till legitimerad psykoterapeut.

För att få kalla sig psykoterapeut måste legitimerad psykoterapeut. man vara

Legitimation for psykoterapeuter infördes den 1 januari 1985 i Lag behörig-

om

het att utöva yrke inom hälso- och sjukvården SFS 1984:542. Legitima-

m m

tionen är ett kompetensbevis och skall inför allmänheten utgöra garanti för

en

att yrkesutövaren uppfyller de krav som samhället fastställt för yrkesutövningen. För att undvika missförstånd anges i lagen att den legitimerade psykoterapeuten i sin yrkesverksamhet skall uppge sin grundläggande yrkesutbildning. Kompetensbeviset erhålls genom ansökan hos Socialstyrelsen. Av beviset framgår emellertid inte vilken inriktning studierna haft. Som exempel olika

på

inriktningar kan förutom analytiskt orienterad individualterapi nämnas beteendeterapi, gruppsykoterapi, familjeterapi och kognitiv psykoterapi. Den kompetens som från början och alltjämt ligger till grund för legitimatio-

nen är statlig psykoterapeutexamen. Övriga legitimationsgrundande

påbyggnadsutbildningar i psykoterapi har vid sakkunnigbedömning jäm-

ansetts vara

ställda med den statliga utbildningen.

För tillträde till utbildning i psykoterapi legitimationsgrundan-

som avses vara

de gäller att vissa förkunskaper skall kunna dokumenteras den sökande.

av Universitets- och Högskoleämbetet har i föreskrifter 1989-12-19 Regnr 300-

4716-89 fastställt villkoren för behörighet att antas till påbyggnadsutbildningen

Utbildning i psykoterapi. Utbildningen, som är förlagd till Lund, Stockholm och Umeå, omfattar 3 år och genomförs parallellt med yrkesarbete. För komma in på

att utbildningen

100 Fortbildning och vidareutbildning

måste den sökande ha kunskaper motsvarande den gamla Steg l-utbildningen.

Den sökande skall också, antingen inom ramen för sin grundutbildning eller på sätt, ha genomgått psykoterapi 50 timmar individualterapi eller

annat egen

120 timmar gruppsykoterapi och handledning 60 timmar individuell handledning eller 120 timmar handledning i högst fyra deltagare. Vidare

grupp om ställs det krav på den sökande efter erhållen Steg l-kompetens har varit att yrkesverksam under minst tre år och därvid har haft möjlighet att tillämpa i delen arbetsuppgifterna. Detta krav skall

psykoterapeutiskt arbetssätt större av dock uppfyllt den har genomgått specialistutbildning i allmän

anses vara av som

psykiatri eller barn- och ungdomspsykiatri enligt 1985 års studieordning. För behörighet krävs slutligen att den sökande kan uppvisa intyg från

att antas arbetsgivare visar den sökande under utbildningstiden kommer att ha som att

med inslag psykoterapi kan utgöra grund för handledarbetsuppgifter av som

ning.

Statistik redovisats Socialstyrelsen den 1 januari 1994 visar att

som av per

det vid denna tidpunkt fanns 2 599 legitimerade psykoterapeuter. Drygt 60 %

samtliga legitimerade psykologer. Andelen med socionomexamen som av var grundutbildning endast 17 % 432 personer. De flesta socionomer har var inriktat sina studier mot familjeterapi. Siffrorna bekräftar vägen från socionom till legitimerad psykoterapeut i att allmänhet är både svår och lång. Den är också ofta förenad med stora kost-

nader. svårigheterna sammanhänger till stor del med socionomernas möjligheter

skaffa sig kunskaper motsvarande den gamla Steg 1-utbildningen men också att

med hård konkurrens ett mycket begränsat antal platser på den statliga

om Socionomerna år i dag hänvisade till de utbildnings-

psykoterapiutbildningen.

erbjuds inom för landstingens verksamhet eller verkmöjligheter som ramen samhet bedrivs studieförbunden, i privat regi eller i stiftelseregi, t.ex.

som av St Lucas-stiftelsen och Erica-stiftelsen. Samtidigt har socialhögskolorna i bl.a. Lund och Stockholm fört långa förhandlingar om de mycket långtgående krav ställs på socionomer för att komma på den statliga utbildningen. För som närvarande emellertid inte de kurser erbjuds inom ramen för socialanses som

påbyggnads-magisterutbildning ha sådant innehåll, att de kan

högskolornas ett jämställas med den gamla Steg l-utbildningen.

inom

8.5 Institutet för Kunskapsutveckling

Missbrukarvården IKM

avsnitt redovisas den verksamhet bedrivs Institutet för Kunskaps- I detta som av utveckling inom Missbrukarvården IKM och utformats med utgångspunkt som

de krav på kompetens ställs på personal inom ungdoms- och miss-

från som

brukarvård. Framställningen syftar till att illustrera ett exempel en annorlun-

Fortbildning och vidareutbildning 101

da studiegång. IKM består dels av ett centralt kansli med fyra anställda och med Statens

institutionsstyrelse SiS värdmyndighet IKM-Stockholm, dels

som en

centrumbildning för högskoleutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete med

4,5 tjänster vid Vårdhögskolan i Växjö IKM-Växjö. IKM-Stockholm finansieras staten, IKM-Växjö finansieras Kronobergs av av läns landsting. Därutöver kommer intäkter från uppdragsutbildningar, m.m.

Syftet är att verka för att personal inom ungdoms- och missbrukarvården öppenvård och institutionsvård, frivillig vård och tvångsvård erbjuds möjligheter till god fortbildning, handledning och stöd i arbetet med utvärdera

att de egna insatserna.

Arbetet sker inom fyra huvudomräden:

kompetensutveckling genom utbildning kompetensutveckling genom självutvärdering forskning om och för kompetensutveckling kunskapsförmedling och forskningsinformation

Den grundläggande tanken är att utveckla erfarenhetsbaserad kunskap som socialarbetare och behandlare erhåller sitt praktiska arbete. Denna genom typ

av kunskap är vad ofta kallar förtrogenhetskunskap

man ibland tyst eller

dold kunskap och är viktig bas för socialt arbete och behandling. Den

en måste dock medvetandegöras och utsättas för kritisk reflektion. Annars finns

det en risk för att personalen fastnar i förtrogenhetsfallan, dvs. arbetet

att

baseras på icke ifrågasatta traditioner, trender och ideologier. Kompetensutveckling blir med detta synsätt fråga att låta erfarenhets-

en om

baserad kunskap och teoretisk generell kunskap prövas och speglas varand-

mot ra.

En av de större insatserna i fråga utbildning har gällt utveckla 80-

om att en

poängs distansutbildning i missbrukarvård med vårdhögskolor bas. Denna

som

utbildning är upplagd som fristående 20-poängskurser bygger på varandra:

som

o Kurs A 1-20 poäng Att utveckla behandlarrollen i missbrukarvården;

o Kurs B 21-40 poäng Att utveckla behandlingsmetoder i missbrukar-

vården; o Kurs C 4160 poäng Att utvärdera behandlingsresultat i missbrukar-

vården.

Det finns även en variant med rubriken Att handleda i missbrukarvården.

o Kurs D 61-80 poäng Att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete i missbrukarvården.

Kurserna har nyligen sammanförts till utbildningsprogram leder fram

ett som till en Högskoleexamen i missbrukarvård.

102 Fortbildning och vidareutbildning

Den pedagogiska metoden bygger arbete parallellt med studier, studiehand-

lokala studiegrupper och centrala samlingar. Studierna bedrivs ledningar,

vilket möjliggör direkta kopplingar mellan teori och parallellt med yrkesarbete

praktik. Studiehandledningarna anvisar såväl litteratur som problemområden fördjupas. Individuella studier kompletteras med regelbundna träffar som skall i lokala studiegrupper. På de centrala samlingarna, slutligen, träffas alla studerande för diskussioner, föreläsningar och examination. Hittills har nästan 700 utbildats med gott resultat. Den modell som personer

valts för fortbildning prövas också för grundutbildning. I det försök som

nu inletts år 1994 använder tidigare IKM-utbildade som mentorer. Eleverna man

till praktikplats under sin utbildning, vilket också ger möjligheter att knyts en

tidigt elever olika skål inte för arbete inom

uppmärksamma som av passar

missbrukarvården.

8.6 Sammanfattande bedömning

har varit fokusera individ- och familjeomsorgens uppgifter och Vårt uppdrag att ansvarsområden. Det har emellertid inte varit möjligt att gå in på alla de frågor

har för kompetens- och kunskapsutveckling inom denna verksamsom betydelse framförallt ledningsfrågor handlar både arbetsledarnas het. Det gäller som om

ansvarsfördelningen mellan arbetsledare och

kompetens och uppgifter och om handledare. Enligt vår mening är dessa frågor central betydelse för

externa av

socialsekreterarnas möjligheter att erbjuda insatser god kvalitet. Behovet av

av

arbetsledning påtalades också vid de seminarier kommittén anord-

handfast som nade hösten 1993 avsnitt 7.4.3. Det fanns för att socialsekreterarna

se en oro

tillräckligt professionellt och personligt stöd sina arbetsledare sedan inte får av ansvarsområde utvidgats med administrativa och ekonomiska arbetsderas nya anslutning därtill uttalades också önskemål särskild utbild-

uppgifter. l om en

arbetsledare. Mot denna bakgrund gör vi den bedömningen att

ningslinje för frågor arbetsledning och handledning behöver analyseras närmare i ett annat

om sammanhang.

Vårt arbete har koncentrerats till att belysa socialsekreterarnas möjligheter

fortbildning och vidareutbildning. Men innan vi går in dessa frågor vill till helt kort beröra arbetsgivarens för introduktion nya socialsekretevi ansvar av

rare. det finns starka motiv talar för att kommunerna generellt Vi menar att som utveckla policy i denna fråga grundar sig på ett erkännande sett måste en som

nyutexaminerade socionomer är ofárdiga för många av de uppgifter

av att inom för individ- och familjeomsorgens arbetsområde. Som som ligger ramen

vi tidigare framhållit i kapitel 7 betraktar vi det som självklart att en nyutexaminerad socionom varken kan eller bör ha samma ansvar för komplicerade ären-

Fortbildning och vidareutbildning 103

den som en mera erfaren kollega. Det innebär att oerfaren socialsekreterare

en

självständigt bör kunna ta ansvar för vissa arbetsuppgifter inte för andra

men

under en inskolningsperiod.

Vilka arbetsuppgifter som kan bli aktuella under inskolningsperiod och hur en lång denna period bör vara måste efter förhållandena i det enskilda anpassas fallet. Att introducera en medelålders socionom med familj och kanske tidigare yrkeserfarenhet från det sociala arbetsområdet är t.ex. inte sak att samma som introducera en socionom har gått rakt igenom utbildningen efter gymnasiet. som Det viktiga är att behovet av systematiskt genomförd introduktion nyanställd av personal uppmärksammas.

Ansvaret för kompetensutveckling vilar ytterst på den är ansvarig för

som verksamheten, dvs. på arbetgivaren. Enligt vår uppfattning bör det ske en ständig bedömning av verksamhetens och de anställdas behov kompetens på av

kort och lång sikt. Det bör leda till en planering kompetensutvecklingen på

av varje arbetsplats utfrån de krav som ställs på verksamhetens resultat. Många av de uppgifter som utförs inom individ- och familjeomsorgen kräver mer än bara grundutbildning och praktisk erfarenhet. Det gäller inte minst uppgiften att handskas med anmälningar om barn far illa och tidigare som som

redovisats i avsnitt 6.9. Men det gäller också arbetet med LVM-utredningar, med vårdnadsutredningar och umgängestvister, hemutredningar i internationella adoptionsärenden kort sagt alla de uppgifter där socialtjänsten kan initiera

-

tvångsåtgärder eller på annat sätt har ett påtagligt inflytande över enskildas

livssituation. Vi menar att tiden nu mogen för att diskutera vilka krav på särskild kompe-

tens i form av fortbildning och vidareutbildning bör kunna ställas för att

som få utföra vissa uppgifter inom socialtjänsten. Ett införande särskilda kompeav tenskrav för vissa befattningar skulle samtidigt skapa karriärvägar inom nya

socialtjänsten. Detta kan vara nödvändigt om man vill behålla duktiga socialar-

betare som inte är intresserade administrativt inriktade chefsbefattningar. av

Det skulle emellertid föra för långt att här diskutera vilka särskilda krav på kompetens som bör gälla för arbete inom olika delar av individ- och familjeomsorgens verksamhet. Detta skulle kräva fördjupad analys olika moment

en av

i arbetet som knappast inom för vårt uppdrag. Denna fråga bör

ryms ramen därför uppmärksammas i ett annat sammanhang.

Vad gäller utbudet av fristående kurser, uppdragsutbildning och påbyggnadsut-

bildning inom ramen för högskolans verksamhet kan först konstateras att det rör sig om en ansenlig volym. HT 94 deltog ungefär 1 200 i sådan personer utbildning 600 fristående kurser, 250 uppdragsutbildning och 350 påbyggnadsl-

magisterutbildning. Studierna bedrivs i allmänhet på deltid och ofta på distans vilket betyder att kurserna är tillgängliga också utanför studieorten. Eftersom vi inte har gjort några jämförelser tillbaka i tiden kan inte uttala oss om hur

antalet platser har förändrats över tid.

104 Fortbildning och vidareutbildning

Varje högskola bestämmer själv över innehållet i de kurser som ges inom

för programmen för fristående kurser, påbyggnads-magisterutbildning

ramen

och uppdragsutbildning även uppdragsutbildningen styrs mera direkt av efter-

frågan. Vår redovisning visar att innehållet i de kurser som erbjuds har en nära

anknytning till individ- och familjeomsorgens verksamhet. Kurser med ett annat innehåll förekommer i mycket begränsad omfattning. Under senare år har Lund

satsat på ett visst utbud kurser för personal inom äldre- och handikappomav

I detta avseende skiljer sig Lund från övriga utbildningsorter.

sorgen.

Vi mycket positivt på de magisterprogram som vuxit fram under de

ser nya allra senaste åren och har erfarit att intresset för sådan utbildning är mycket Enligt vår mening bör behovet kurser med ett innehåll som ger bestort. av

hörighet att söka till den statliga psykoterapiutbildningen i framtiden kunna

tillgodoses inom för magisterutbildningen. Att socionomer i dag är ramen uteslutna från möjligheten att till rimliga kostnader uppnå behörighet att söka till den statliga utbildningen måste otillfredsställande. Många socionomer anses önskar dessutom förvärva de kunskaper den tidigare Steg l-utbildningen som ha siktet inställt på att bli legitimerade psykoterapeuter. För vissa gav utan att

befattningar inom vården, t.ex. kurator inom den barnpsykiatriska och vuxenpsykiatriska verksamheten, krävs idag Steg l-utbildning eller motsvarande kun-

skaper för behörighet att söka sådan tjänst. Även magisterutbildningen framstår attraktiv för många har långt

om som

ifrån alla tid och möjligheter att satsa på så gedigen utbildning. För alla

en andra är det viktigt högskolan har kapacitet att erbjuda kurser som knyter att direkt till problem möter i den praktiska verksamheten. Ur den an som man

synpunkten är det viktigt att högskolan är lyhörd for avnämarnas önskemål. Det

måste möjligt för personalen att både fördjupa sina kunskaper inom det vara arbetsområdet och att fortbilda sig för uppgifter som ligger utom egna nya räckhåll på kort sikt. Kurser för socialsekreterare som arbetar med barn- och

familjefrågor, med missbrukare, med invandrare eller med ekonomiskt bistånd

och vill fortsätta med sådant arbete måste bygga de villkor som - som -

för deras praktik det skall möjligt att omsätta kunskaper i gäller om vara nya det praktiska arbetet. Samtidigt finns det också ett stort behov av kurser för

personal som vill kvalificera sig för nya arbetsuppgifter.

Att komponera för fortbildning och vidareutbildning är ingen lätt ett program uppgift alla önskemål skall tillgodoses. Enligt vår mening skulle det vara om värde institutionerna för socialt arbetemotsvarande kunde erbjuda av stort om stående kurser inom områden traditionellt hör till individ- och familjesom

verksamhet också kurser med anknytning till arbete med flyk-

omsorgens men

tingar och invandrare respektive äldre och funktionshindrade personer. Innehållet i kurserna måste naturligtvis efter tidens krav och förändras i takt

anpassas

med kunskap växer fram. Distansundervisning och möjligheter till sänkt

att ny

Fortbildning och vidareutbildning 105

studietakt underlättar dessutom för många delta i sådan utbildning. att Utöver kurser med en sådan inriktning bedömer vi det finns att ett stort behov

av kurser med inriktning mot ledarskap också kurser med inriktning

men mot grupp- och områdesinriktat socialt arbete. Det följer bl.a. vårt

av förslag till ny socialtjänstlag som innebär att arbete med sådan inriktning tillmäts ökad betydelse. Av vårt förslag till ny socialtjänstlag följer också behov

ett stort av

kurser med inriktning mot uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkringsarbete.

I avsnitt 7.6 har vi också ansett att behovet

av kunskaper för att handskas med socialtjänstens uppgifter samhällsnivå bör tillgodoses inom för fort-

ramen

bildning och vidareutbildning.

I vilka former kunskaperna skall förmedlas påverkas naturligtvis av kursens innehåll. Fakta kan förmedlas utbildningsinstitutionerna men yrkesrollen kan bara utvecklas i nära kontakt med fältet. IKM:s utbildning för personal inom

missbrukarvården har visat sig effektiv och uppskattad modell. Modelvara en len sådan kan naturligtvis också tillämpas inom

som ramen för Socialhögskolans verksamhet. l förslaget till socialtjänstlag stärks barnens

ny ställning i flera viktiga avseenden. För att socialtjänsten skall kunna leva upp till den nya

lagens krav krävs det enligt vår bedömning betydande utvecklingsinsatser med inslag av omfattande utbildningsinsatser. Vi skulle därför gärna

se en motsvarighet till IKM på barnområdet.

9 Forskning och utvecklingsarbete

Vår bedömning: Idag är förutsättningarna för nära samspel mellan

ett forskning och praktik mycket Ett 50-tal har doktogynnsamma. personer rerat i ämnet Socialt arbete, än 200 är inskrivna mer personer som

doktorander vid forskarutbildningen och arbetsmarknad for forsk-

en ny are håller på att växa fram i form regionala och lokala FoU-organiav

sationer. Samtidigt ökar intresset för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkringsarbete i kommunerna till följd av ekonomiska åtstranmingar inom hela den offentliga sektorn. Det finns också betydande ekonomiska för FoU-arbete på

resurser

nationell nivå. Ändå finns det skäl den att ompröva policy som hittills

gällt för stöd till lokalt utvecklingsarbete. Ekonomiskt stöd till färre ett antal stora, longitudinella projekt skulle sannolikt leda till effektiv en mer

kompetens-och kunskapsutveckling nationellt än stöd till många små

sett projekt.

Det behövs både tvärsektoriell fältanknuten beställningsforskning och nationellt initierade vetenskapliga metodstudier, s.k. klinisk forskning för att stimulera kompetens- och kunskapsutveckling inom socialtj ämsten. Vi skulle därför gärna att de medel finns tillgängliga för FoU-arbete

se som

inom Socialstyrelsen och andra centrala myndigheter i ökad utsträckning används för att skapa och vidmakthålla FoU-struktur på regional och

en

lokal nivå samtidigt med ökade satsningar på s.k. klinisk forskning inom

socialtjänstens område.

108 Forskning och utvecklingsarbete

9. 1 Inledning

direktiven för kommitténs arbete berörs inte frågan forskning och utveck- I om

socialtjänsten. Med hänsyn till att forskning och utvecklingslingsarbete inom arbete har nära samband med kompetensfrågor inom individ- och familjeom-

ett har kommittén ändå valt att kartlägga den forskning som bedrivs i ämnet sorgen

socialt arbete vid landets socialhögskolormotsvarande. I övrigt har arbetet till inhämta underlag från ytterligare två Förre social-

begränsats att personer. chefen i Sundsvall Birger Stark, tillika ordförande i Sveriges Socialförbund och

stark anhängare FoU-arbete på lokal nivå, har fått i uppdrag att kartlägga av sin på olika modeller för samverkan mellan forskning och praktik. och ge syn Professor Karin Tengvald, chef for Centrum för utvärdering av metoder i soarbete CUS, har fått i uppdrag att sin på behovet av och forskcialt ge syn

resultatorienterad kunskapsutveckling i socialt arbete. ningens betydelse för en Detta kapitel har tonvikten lagd vid forskning och utvecklingsarbete inom

individ- och familjeomsorgen tangerar hela socialtjänstens verksamhet. men

Framställningen syftar till att underlag för en diskussion om forskningens

ge

och kunskapsutveckling inom socialtjänsten och om betydelse för kompetenshur samspelet mellan forskning och praktik kan utvecklas och stärkas i framti-

den.

9.2 En tillbakablick

i kapitel 4 innehåller kommitténs huvudbetänkande SOU Som tidigare framgått 1994: 139 lagförslag förtydligar socialtjänstens arbete med planering,

som och utvärdering verksamheten. En de bestämmelserna

uppföljning av av nya

ställer krav på socialtjänstens insatser skall vara av god kval itet. l en annan, att

utformad bestämmelse att socialtjänstens verksamhet skall generellt anges bedrivas målinriktat och planmässigt. Vidare föreslås en skyldighet för social-

tjänsten följa och utvärdera verksamheten. I detta arbete ingår även att att upp

bedriva fortlöpande och systematiskt kvalitetssäkringsarbete. uppföljning, utvärdering och ständig uppmärksamhet på kvaliteten

Kraven på

i arbetet är principiellt sett inga krav. De formulerades redan av Socialut-

nya

redningen inför genomförandet den socialtjänstlag som gäller i dag. I syfte

av kunna visa vilka resultat har uppnåtts borde forskningen och utveckatt som

bedrivas bakgrund kontinuerlig uppföljning och utvärdelingsarbetet mot av en socialvårdens verksamhet, ansåg utredningen och gjorde bl.a. följande

ring av

uttalande om uppföljningsverksamhetens roll:

har viktigt inslag systematisering och

Uppfölj som ett

bearbetning socialarbetarnas erfarenheter från fältarbetet. Genom att av

Forskning och utvecklingsarbete 109

vunna erfarenheter tas tillvara och nödvändiga justeringar görs kan

socialvårdsarbetet förbättras och graden måluppfyllelse successivt

av höjas. SOU 1974:39 363. s.

I principbetänkandet redovisade Socialutredningen också sin på forsknings-

syn

och utvecklingsarbete. Utredningen ansåg det viktigt att ett väl förankrat och utvecklat forsknings-och utvecklingsarbete kunde etableras inom den blivande socialtjänsten och att kommunerna också skulle starkt i sådant

engageras ett FoU-arbete. I betänkandet pekade utredningen bl.a. på svårigheterna kunna att

förverkliga en ny inriktning på socialvårdens verksamhet med ökad betoning på samhällspåverkande och förebyggande insatser kunskapsmässigt

utan ett stöd. Samtidigt frarnhölls betydelsen att det individuellt inriktade av sociala arbetet baseras på successivt förbättrade kunskaper hur individuella förom hållanden påverkas faktorer i den sociala miljön. av

Socialutredningen pekade att forsknings- och utvecklingsarbetet måste bedrivas inom en rad områden och följande exempel.

gav

Kontinuerlig kartläggning av den sociala situationen. Analys av orsakssambanden bakom problemen. Successiv metodutveckling. Uppföljning och utvärdering.

Socialutredningen fäste stora förhoppningar vid de ökade forskningsinsatser

inom social forskning vid denna tid kunde överblickas och vid den roll som

Socialstyrelsen kunde spela i kunskapsbildningsprocessen SOU:I974:39

360- 367. Även

s. om kunskapsbildningen i socialt arbete sågs

som en gemen-

sam uppgift för forskningen och praktiken tonades praktikens roll vilket

ner,

bl.a. framgår följande citat:

av

Genom fortlöpande analys insatser och erfarenheter kan

en av egna

socialarbetarna bli betydelse impulsgivare till av som utvecklingsprojekt

och försöksverksamhet även medverkande vid den praktiska men som

utformningen av projekten. Genom att låta socialarbetarna delta i forsknings- och utvecklingsprojekt vidgas också möjligheterna kunska-

att nya per snabbt kan komma det praktiska socialvårdsarbetet tillgodo. Det kan emellertid knappast räknas till socialarbetarnas arbetsuppgifter att bedriva självständigt utvecklingsarbete. Å andra sidan kan det vara

lämpligt att socialarbetare med intresse och läggning för sådana frågor utnyttjas i a det utvecklingsarbete den primärkommunala social-

som

vårdsorganisationen förutsätts bedriva deltagare i referensgrupper

- som

men också för mer självständiga uppgifter. SOU 1974:39 364.

s.

I betänkandet förs också diskussion Socialdepartementets, en om Socialstyrelsens, Socialforskningsinstitutets och kommunernas roll i FoU-arbetet. Det är väsentligt, skrev utredningen, att socialvårdsorganisationen successivt tillförs

110 Forskning och utvecklingsarbete

kunskaper och erfarenheter beträffande bl.a. socialvårdsmetoderna. De nya

olika metoderna borde prövas dels från vetenskapliga synpunkter, dels med

utgångspunkt i de principiella riktlinjer för verksamheten som angivits i målkapitlen s. 366. Sammanfattningsvis ansåg alltså Socialutredningen att ett aktivt FoU-arbete

nödvändigt for utvecklingen socialtjänsten och arbetsmetoder inom

var av verksamheten.

9.3 Forskning i socialt arbete

början 1970-talet fördes intensiv diskussion behovet av forskning I av en om inom den samlade välfärdssektorn. Denna diskussion ledde fram till inrättandet Institutet för social forskning SOFI som kom att förläggas till Stockav holms Universitet.

9.3.1 Delegationen for social forskning DSF

Vid tid inom Socialdepartementet ekonomiska resurser för samma avsattes social forskning och ett sektorsorgan under departementets ansvarsområde -

för social forskning DSF inrättades. Delegationens verksam- Delegationen het syftade till stödja social forskning över ett brett fält och med en tydlig

att samhällsrelevans Detta innebar att såväl politiker, socialarbetare och forskare . ingick i styrelse och prioriteringsorgan. Genom den tydliga inriktning mot en forskning kring frågor hade klar faltanknytning kom DSF att bli ett som en organ där forskning och fält kunde mötas.

forskningsrådet SFR

9.3.2 Socialvetenskapliga

Den 1 juli 1990 upphörde DSF ett sektorsorgan och ersattes av det nya

som

Socialvetenskapliga forskningsrådet SFR. Det rådet kom att ersätta

nya

både delegationen for social forskning och delegationen för invandrarforskning.

Rådet tillfördes 58 mkr for budgetåret 199091. Enligt regeringens forsknings-

proposition prop. 198990:90 skulle anslaget under en period successivt öka

och anslagsnivå 70 mkr vid ingången av budgetåret 199394. motsvara en av

Vad gäller inriktningen på rådets verksamhet underströks betydelsen av att det forskningsrådets insatsområde avgränsas i förhållande till socialvetenskapliga de humanistisk-samhällsvetenskapliga och medicinska forskningsråden. Det socialvetenskapliga forskningsrådet borde enligt propositionen i första hand inrikta sin verksamhet grundforskning och tillämpad forskning inom de

Forskning och utvecklingsarbete 111

social- och invandrarpolitiska områdena. I samma proposition föreslogs också kraftigt ökade för forskning resurser om äldre. Tre nya professurer i psykologi, sociologi och socialt arbete, samtliga

tre med inriktning mot äldreområdet, skulle utlysas och tillsättas under den

kommande treårsperioden.

9.3.3 i

Forskning ämnet Socialt Arbete

Som en konsekvens de krav på social forskning formulerades under

av som

1970-talet kom också de tidigare Socialhögskolorna att få forskningsresur-

egna Ämnet Socialt Arbete blev ser. en vetenskaplig disciplin och professurer kom att inrättas. Först i Göteborg och därefter i Stockholm, Umeå och Lund. Inför tillsättningen av den första professuren i socialt arbete år 1979 formule-

rades en ämnesbeskrivning för professuren och forskningen i socialt arbete. I

denna beskrevs ämnet studiet sociala problem och åtgärder för som av av att lösa dessa. Verksamheten skulle också omfatta utveckling praktiskt användav

bara kunskaper inom områdena samhällsplanering, grarmskapsarbete, social service och behandlingsarbete. Nedanstående tabell ger en bild forskningen i socialt arbete vid landets

av

socialhögskolormotsvarande. Tabellen bygger på uppgifter lämnats

som av

forskningsinstitutionerna.

Antal inskrivna doktorander HT 94 39 80 44 42 205 Antal personer som doktorerat vid institutionen 10 19 17 12 58

Inriktningen på den verksamhet som bedrivs på de fyra orter har fasta

som

professurer varierar handlar företrädesvis forskning i socialt arbete

men om -

112 Forskning och utvecklingsarbete

samhällsarbete. Forskning med anknytning till äldre- och handikappomsorgen har hittills förekommit i mycket begränsad omfattning. För mer detaljerad information hänvisas till bilaga också innehåller en förteckning över de som doktorsavhandlingar har lagts fram vid respektive institutioner. som

9.4 FoU-verksamhet på lokal och regional

mvå

Utöver den forskning bedrivs inom institutionerna för socialt arbetemotsom svarande bedrivs forsknings- och utvecklingsarbete även i andra former. Som inledningsvis nämnts har kommittén uppdragit åt förre socialchefen i Sundsvall, Birger Stark, att kartlägga FoU-organisationer på regional och lokal nivå. I sin till kommittén påpekar Stark inledningsvis att Sverige sedan rapport

slutet 1940-talet har haft forskningsorganisation med en klar koppling till

av en

praktisk social verksamhet. Som exempel på forskare med ett sådant engage-

nämns Gunnar Inghe, Gustav Jonsson och John Takman i Stockholm mang Carl Gustav Berglin i Göteborg. Stark att deras engagemang för samt menar

människor levt under svåra sociala förhållanden har betytt mycket inte

som

bara för kunskapsutveckling och metodutveckling utan också för att förändra

levnadsvillkoren för märmiskor pressats ogynnsamma levnadsvillkor. som av Starks kartläggning regionala och lokala FoU-organisationer är inte helav täckande syftar närmast till att exempliñera den utveckling som har skett utan efter socialtjänstreformen.

SOFU i Sundsvall, Mimer i Norrköping och FoU-byrån i Stockholm är tre exempel på lokala utvecklingsenheter. SOFU och FoU-byrån har egna forskare

anställda. Mimer har valt lösning och har i stället tecknat avtal om en annan samarbete kring FoU-frågor med Linköpings universitet, Hälsouniversitet i

Linköping och Institutet för Gerontologi i Jönköping. Det finns också skillnader i fråga mål och inriktning, styrformer och finansiering. Dessa skillnader

om beskrivs utförligare i bilaga

Som exempel på regionala FoU-organisationer har Stark valt Stiftelsen Stock-

holms läns Äldrecentrum, Dalarnas forskningsråd och Blekinge FoU-enhet.

Också här finns det skillnader i fråga verksamhetens inriktning, organisaom tion och finansiering.

Stiftelsen Äldrecentrum skall enligt stadgarna ta tillvara och praktiskt omsätta erfarenheter och forskningsresultat inom områden av särskild betydelse för de äldres situation i samhället. I uppgifterna ingår också att själv initiera och genomföra forskning och utveckling avseende äldres förhållanden. Dalarnas forskningsråd har ett bredare mandat. Här är huvuduppgiften att initiera, stimulera och stödja forskningsprojekt kring problemområden som är väsentliga för Dalarna samt att själv bedriva sådan forskning. Teknik, Re-

Forskning och utvecklingsarbete 113

gional utveckling, Kultur respektive Vård och omsorg är några exempel på områden som har engagerat forskningsrådet. Blekinge FoU-enhet med underrubriken för socialtjänst och primärvård har

en annan huvuduppgift. Denna verksamhet syftar till att dels främja samverkan

mellan vård- och serviceorganisationerna, dels bidra till metod-, organisations-

och personalutveckling inom socialtjänst och primärvård. Enheten skall också främja samarbete med lokala organisationer, som samverkar inom socialtjänstens och primärvårdens område och därigenom främja befolkningens hälsa och

välbefinnande. För mer detaljerad information om de regionala FoU-organisationerna hänvisas likaså till bilaga 5. Utöver de lokala och regionala FoU-organ som mer utförligt redovisas i bilaga 5 finns liknande verksamheter också i andra kommuner, t.ex. Umeå,

Borås, Göteborg, Eskilstuna, Halmstad, Karlstad och Lund.

Vid socialförvaltningen i Umeå inrättades 1994 en särskild enhet för utveck-

lings- och faltforskning UFFE efter ungefär samma mönster som SOFU i

Sundsvall. Enheten skall under de två första åren betraktas som ett projekt och

skall utvärderas innan man tar ställning till fortsatt verksamhet. Den verksamhet som bedrivs i övriga kommuner är i viss utsträckning specia-

liserad på vissa frågor och har också olika organisatoriska lösningar med olika huvudmän. Så finns t.ex. i Lund och Göteborg regional forskning kring ekonomi och verksamhet, i Karlstad ett nationellt och internationellt centrum för forskning kring hälsofrågor och i Eskilstuna ett regionalt Centrum för Välfárds-

forskning med ett brett internationellt kontaktnät. I Göteborg har man lokalt

arbetat med forskarcirklar för att stimulera fáltpersonal till ett djupare och

bredare engagemang i forskning om verksamhetsfrågor.

9.5 reflektioner drivkrafterna

Några kring bakom lokala och regionala FoU-organisationer

I sin rapport till kommittén urskiljer Stark flera faktorer bakom etableringen av lokalaregionala FoU-verksamheter och anger fem tänkbara huvudsakliga motiv.

Senare års debatt om den offentliga sektorns roll och uppgifter har gjort det angeläget att vetenskapligt pröva verksamheters innehåll, organisationens effek-

tivitet, politiska lösningar och samspelet mellan förtroendevalda och anställda. Sådana frågor har i allmänhet inte engagerat det traditionella forskarsamhället. För många politiker och tjänstemän med ansvar för verksamheter som har

114 Forskning och utvecklingsarbete

ifrågasatts har det i stället varit naturligt att initiera ett samarbete med andra

forskare. Den ekonomiska utvecklingen har ställt ökade krav på produktivitet och

effektivitet inom den offentliga sektorns verksamheter. För att belysa sådana

faktorer har man i många fall valt att engagera forskare i stället för att genom-

lysa verksamheten med de utredningsresurser som finns tillgängliga internt.

Forskningen måste vara aktuell för att uppfattas som intressant och möjlig att ta tillvara i utvecklingsarbetet. Kravet på snabb kunskapsspridning är också mycket högt ställt. Erfarenheten har visat att den kunskap som skapas i det traditionella forskarsamhället har svårt att nå ut på fältet. Det kan bero på att processen är långsam men också på att de frågeställningar som uppmärksammas inte är relevanta för kommunernas utvecklingsarbete.

4. Det finns ett regionalt intresse för att utveckla FoU-verksamhet på den egna

orten. Av flera betraktas detta som en viktig regionalpolitisk motor i den egna regionen.

Den forskning som bedrivs vid lokalaregionala FoU-enheter har en bredd och innefattar forskningsstöd som kan betraktas som sektorsövergripande inom

socialtjänsten. Det ligger i sakens natur att forskning med en sådan ansats kan befrämja samarbete mellan olika intressenter och också stimulera till samlade lösningar både i fråga om organisation, arbetssätt och arbetsformer. Den ämnesuppdelning som finns inom det traditionella forskarsamhället försvårar denna form av ämnesöverskridande forskning.

Stark menar att det finns en påtaglig önskan från praktiskt verksamma att få del av kunskap om den egna verksamheten som är väl underbyggd, som har en förankring i vetenskaplig forskning och som också utsätts för kritisk granskning från vetenskapssamhället. De praktiskt verksamma behöver ett sådant stöd

för metod- och arbetsutveckling. Men det är också viktigt att få kunskap som möjliggör egna reflektioner om arbetet, om situationer man möter i sitt dagliga arbete och som gör det möjligt att ställa viktiga frågor om den verksamhet man är engagerad Enligt Starks uppfattning har den universitets- och högskoleanknutna forsk-

ningen i ärrmet Socialt arbete egentligen inte medfört någon påtaglig förnyelse av forskning och kunskapsutveckling jämfört med tidigare. Han menar att den forskning som tidigare bedrevs kring sociala frågor i ämnena psykologi och pedagogik och i andra ämnen också var kunskapsutvecklande för socialarbeta-

ren.

Att förväntningarna på ett närmande mellan forskning och praktik bara delvis har infriats har enligt Stark också att göra med attityder till forskning och

kunskap hos politiker och tjänstemän i kommunerna. Betydelsen av att det finns en förståelse för och respekt för forskningens särart både hos den politiska

Forskning och utvecklingsarbete 115

ledningen, förvaltningsledningen och övrig personal betonas särskilt. Det måste

finnas både lust och vilja att stimulera forskningen om det egna området, en en att respektera forskarens rätt att använda vetenskapliga metoder och arbetssätt utan bindningar av ekonomisk eller annan natur, att ta aktiv del i arbetet med att identifiera angelägna forskningsområden och att få forskarens stöd i arbetet med att formulera forskningsbara frågeställningar. För forskare som bedriver fältanknuten forskning finns risken att hamna utanför det egentliga forskarsamhället, att få den vetenskapliga integriteten ifrågasatt och därigenom riskera att presentera forskningsrön som ifrågasätts, inte på grund av sitt innehåll, utan på grund den organisation i vilken den kommit till. Stark menar att det därför av krävs ett stort mått mod hos forskare för att ägna sig forskning som av en har denna närhet till fältet.

9.6 för

Forskningens betydelse

resultatorienterad

kunskapsutveckling i socialt arbete

Som tidigare framgått har kommittén uppdragit åt professor Karin Tengvald,

chef för Centrum för Utvärdering av Socialt arbete CUS, att belysa forskningens betydelse för resultatorienterad kunskapsutveckling inom socialtjänsten. I detta avsnitt återges kortfattat huvuddragen i Tengvalds rapport till kom-

mittén i sin helhet återfinns i bilaga Men först några ord om mål och som

inriktning på CUS verksamhet.

9.6.1 Mål och CUS

inriktning verksamhet

CUS är ett fristående centrum med egen styrelse inom Socialstyrelsen. Verksamheten startade under våren 1993 med Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik SBU förebild. CUS tillkom för att möta behovet av som

sakligt underbyggd kunskap effekterna olika metoder och arbetssätt inom

om av

socialtjänsten för klienterna och i ett bredare samhällsperspektiv. CUS uppdrag

har hittills varit

att på saklig och så långt möjligt vetenskaplig grund sammanställa och be-

-

döma värdet olika metoder och arbetssätt inom individ- och familjeom-

av

och andra delar socialtjänstens verksamhet,

sorgen av att sprida kunskap värdet och effekterna av olika metoder och arbetssätt - om inom socialtjänsten och informera om utvärderingsmetoder samt

116 Forskning och utvecklingsarbete

att utveckla olika former av nationellt och internationellt samarbete om ut- värdering i socialt arbete.

Arbetet sker i samarbete med expertgrupper, forskare och sakkunniga och skall

resultera i en löpande utgivning publikationer i form kunskapsöversikter,

av av sammanfattande utvärderingar samt skrifter utvärderings- och dokumentaom tionsmetoder. CUS arbetar främst med breda och långsiktiga program. Vården av missbrukare är ett högt prioriterat område som behandlas i CUS första publikation.

Denna första publikation Mats Berglund m.fl. Liber Förlag 1994 innehåller

en översikt över aktuella kunskaper om behandlingsresultat inom olika former av alkoholvård. Rapporten bygger på svenska och internationella erfarenheter

och har publicerats i samarbete med CUS expertgrupp för missbrukarvård.

Under 1995 väntas ytterligare två rapporter med anknytning till missbrukarvården, bl.a. en handbok för lokal uppföljning och utvärdering inom missbru-

karvården. Andra pågående studier berör bl.a. metoder och arbetssätt i arbetet med barn som far illa, olika modeller för handläggning socialbidragsärenden, erfaav renheter av kooperativt organiserad personlig assistans, dokumentation, uppföljning och kvalitetssäkring inom både äldreomsorgen och individ- och familjeomsorgen.

CUS huvuduppdrag att sammanställa erfarenheter av vilka resultat man uppnår med olika metoder och arbetssätt inom socialtjänsten har hittills starkt begränsats av bristen på sakligt underbyggda studier av det inre arbetet. Teng-

valds rapport koncentreras kring möjligheterna att minska dessa kunskapsbrister.

9.6.2 Tengvalds rapport till Socialtjänstkommittén

Under det senaste decenniet har resultat- och effektivitetstänkandet i ökad utsträckning börjat vinna insteg även i s.k mjuka verksamheter som socialtjänsten. I debatten om den offentliga sektorn söker man svar på frågor om bl.a. socialtjänstens kostnadseffektivitet: Vad blir det för resultat för pengarna som medborgarna satsar på socialtjänsten

Tengvald menar att intresset för resultat med denna fokusering är ett relativt

nytt fenomen. Under lång tid rådde det stor enighet att resultaten socialom av

tjänstens verksamhet varken kunde mätas eller dokumenteras. Volymökningar och ökade ekonomiska resurser uppfattades då i stort sett som liktydigt med

resultatförbättringar. I dag är det den offentliga sektorns begränsade ekonomiska resurser, förändringar i synen på den statliga styrningen av kommunal verksamhet och ökade marknadsinslag i den kommunala verksamheten som främst motiverar ökade krav på uppföljning, kvalitetssäkring och utvärdering.

Forskning och utvecklingsarbete 117

Tengvalds rapport till kommittén återfinns som bilaga Den är koncentrerad

på det begränsade problemet med bristen kunskap om vilka effekter

mer

socialtjänstens insatser får för klienterna. Under den svårbesvarade frågan om socialtjänstens kostnadseffektivitet ligger den typ av frågeställningar som perso-

nalen inom socialtjänsten alltid bör ställa sig: Blir min klient bättrefår han det bättre genom de åtgärder som vidtas Kan jag uppnå bättre resultat genom andra åtgärder for honomhenne I detta avseende är kraven på uppföljning, utvärdering och ständig uppmärksamhet på kvaliteten i arbetet ingenting nytt. De uttalades t.ex. redan av Socia-

lutredningen för mer än 20 år sedan se avsnitt 9.2.

De två frågorna hänger intimt samman. Studier av en verksamhets kostnadseffektivitet är visserligen möjliga att genomföra utan kännedom om hur resul-

taten uppnåtts men de blir verkligt intressanta först när de kombineras med

kunskaper om arbetsprocessen. Om dessa kunskaper är alltför begränsade saknar personalen möjligheter att säkerställa att likvärdiga resultat kan uppre-

och framförallt möjlighet att lokalisera och åtgärda eventuella brister i pas verksamheten. I praktiken saknas i dag någorlunda tillförlitliga svar på frågan om det sociala

arbetets resultat klientsynpunkt i alldeles för stor utsträckning, hävdar Teng-

ur vald och fortsätter. Det är inte bara så att vi saknar svar i en form som kan

tillfredsställa och övertyga uppdragsgivarna, medborgarna och deras företräda-

re, politikerna, om vad som åstadkoms i socialt arbete. Dessvärre saknas också i stor utsträckning svar i en form som skulle utgöra en gemensam kunskaps-

giltig eller i varje fall väl känd for hela gruppen yrkesverksamma so-

massa, cialarbetare, och på vars bas en fortsatt inomprofessionell dialog kring utveck-

lingen arbetssätten i socialt arbete skulle kunna föras.

av Tengvalds analys och förslag fokuseras kring detta. Hon utpekar tre viktiga arenor för utvecklingen av en resultatorienterad professionell kulturkompetensstruktur

praktiken

forskningen -

utbildningen

-

Tengvald anser att den professionella strukturen, dvs. praktiken, utbildningen och forskningen bör ta ett gemensamt ansvar för uppgiften att utveckla och långsiktigt underhålla kunskapsbas för olika delar av det sociala

en gemensam

arbetet och att kontinuerligt söka förbättra verksamheten genom vetenskapligt

arbete och lokalt utvecklingsarbete. Tengvald berör inte utbildningen i sin rapport med hänsyn till att denna uppmärksammats av kommittén på annat sätt. Denna uppgift innebär att utveckla och pröva teorier och begrepp för behandlingsarbete och andra åtgärder inom socialtjänsten

118 Forskning och utvecklingsarbete

att genom forskning och utvärdering av deras praktiska tillämpning erbjuda

-

systematiska kunskaper om insatsernas värde for klienterna och

att använda dessa kunskaper som underlag för utbildningsinsatser samt för val av behandlingsmetoder och arbetssätt i det praktiska arbetet. Ett sådant tillvägagångssätt skulle enligt Tengvald främja en mer systematisk process av prövning och utvärdering av metoder och arbetssätt än den som i dag ofta tillämpas i det lokala arbetet där oprövade och subjektiva uppfattningar, snarare än sakliga och jämförande undersökningar av gamla och nya

metoders resultat, avgör vilka arbetssätt som tillämpas och sprids. En noggrann utprövning av arbetsmetoderna, särskilt nya arbetsmetoder, har enligt Tengvalds bedömning betydelse på mer än ett sätt. Dels ligger här det instrumentella värdet av att man inte utan fog, i form av belagt förbättrade resultat, byter arbetssätt med de kostnader i form av omorganisation, personalutbildning m.m sådant kan innebära. Dels finns också

det behandlingsetiska värdet av att endast en mindre del av klienterna utsätts för experiment med nya arbetssätt och då under rigorös kontroll i stället för

att alla klienter utsätts för vad Tengvald kallar stora naturliga experiment

med utvärderade nya arbetssätt. En utveckling av teorier och begrepp på nationell nivå bedöms också underlätta utvecklingen av lokalt kvalitetssäkringsarbete samt förbättra kvaliteten i

den nationella verksamhetsstatistiken socialtjänstens område. Tengvald menar att bristerna i den resultatorienterade kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten i huvudsak kan knytas till problem på dessa tre tunga

arenor samt till det bristande samspelet mellan dem.

Frågan om forskningens och praktikens roll i skapandet av systematiska

kunskaper kan knytas samman med en förändrad syn på verksamhetsutveckling som skett inom den moderna organisationsforskningen. Under 1980-talet började en omvärdering av hur verksamhetsutveckling kan och bör bedrivas. I dag framträder två till synes konkurrerande grundidéer eller modeller för verksam-

hetsutveckling. Det traditionella synsättet innebär att förnyelsearbetet sker uppifrån och ner och inleds genom inititativ och planeringsarbete utfört av organisationens ledning. På senare tid har man alltmer betonat en praktikstyrd utvecklingsmodell, nerifrån och upp, där utvecklingsarbetet inte längre är förbehållet organisationens

ledande skikt utan kontinuerligt involverar hela personalen. Enligt denna orga-

nisationsmodell betonas den interna kunskapsbildningsprocessens betydelse. Det

är ur dessa tankegångar som särskilt värdet av s.k. egenutvärdering emanerar, men även den mer allmänna betoningen av lokal Verksamhetsuppföljning och

kvalitetssäkringsarbete som grund för verksamhetsutveckling.

Dessa två modeller för verksamhetsutveckling och kunskapsbildning bör enligt Tengvald ses som två samexisterande och potentiellt kompletterande och be-

Forskning och utvecklingsarbete 119

fruktande snarare än alternativa och konkurrerande utvecklingsmodeller. Hon

att systematiska empiriska studier vilka resultat som uppnås ur klient-

menar av synpunkt med olika metoder och arbetssätt inom socialtjänsten är ett nödvändigt komplement till de lika nödvändiga ansträngningarna att förstärka resultatorienteringen i den lokala verksamheten. Genomförandet av sådana studier kräver enligt Tengvald både vetenskaplig

kompetens, vad gäller deras uppläggning och metodologiska systematik och sakkompetens, vad gäller relevansen i undersökningens problemställning. Att denna typ av utvärderingar nästan undantagslöst är att betrakta som forskning på grund de speciella, experimentliknande villkor under vilka den studerade

av verksamheten lever medan studien pågår och på grund av de krav på vetenskapligt arbetssätt ställs, poängteras också i rapporten. som

Den ovan beskrivna forskningstraditionen är främst representerad genom s.k

klinisk forskning eller behandlingsforskning som med delvis varierande designer tillämpas inom flera discipliner, t ex psykologi, medicin, omvårdnadsforskning och i någon mån inom utbildningsområdet. Generellt sett gäller att denna typ av tillämpad forskning utvecklats inom vetenskapliga discipliner som

har en praktik knuten till sig. Trots att även forskning i socialt arbete har praktik knuten till sig och att

en

forskningsinstitutionerna nyligen förstärkts, visar Tengvald att studier av det sociala arbetets resultat med tillämpning av denna forskningstradition i stort sett inte har fått genomslag inom disciplinen. Organisationsforskning, allmänsamhällsvetenskapliga frågeställningar inklusive samhällskritisk och kun-

na

skapsteoretisk forskning är istället framträdande. Ett viktigt empiriskt forsk-

ningsområde med viss bredd utgör studiet av sociala problem. Sådan forskning motsvarar andra viktiga kunskapsbehov men bidrar inte direkt till en utveckling av sociala arbetsmetoder.

Kunskapssarmnanställningar inom CUS pekar också mot att svensk forskning

arbetsmetodernas klienteffekter antingen bedrivs inom andra discipliner om

eller är begränsade och svårjämförbara till sin uppläggning. En genomgång av Socialvetenskapliga forskningsrådets SFR kataloger över projekt som beviljats anslag 1991-94 inom områdena socialtjänst, barn och familj, missbruk, äldre samt handikapp pekar mot att utvärderingsforskning av direkt relevans

för socialtjänstens klienter och brukare utgör en mindre del av de ca 300 projekten. Totalt förekommer någon form utvärderingar av tekniker och arbetsav sätt i 15 procent projekten. Hänsyn får då tas till att vissa prioriteringsca av områden är mycket vida. De projekt erhållit stöd inom missbruksforsksom ningen bestod till dryga 40 % av forskning kring olika behandlingsmetoder.

Inom det tydligt verksamhetsinriktade området socialtjänst utgjorde å andra

sidan andelen klientutvärderingsprojekt endast 11 %.

Det finns enligt Tengvald flera tänkbara förklaringar till att forskarna i socialt arbete har valt en annan forskningsinriktning förklaringar som sammanhäng-

-

120 Forskning och utvecklingsarbete

er med problem på kunskapsbildningens tre arenor och utvecklas närmare

som i bilaga Ett viktigt skäl till att omfattningen på sådan forskning begränsats och som enligt Tengvalds bedömning inte har uppmärksammats tillräckligt gäller praktikens tillgänglighet för systematiska utvärderingar av metodernas effekter för

klienter och brukare. En förutsättning för att det sociala arbetet skall kunna beforskas utifrån och att forskningsinsatserna skall kunna vetenskapligt

ge hållbara resultat, är att det i den praktiska verksamheten råder en någorlunda

enhetlig uppfattning om såväl olika metoders och arbetssätts innehåll och om

vilka målresultat man eftersträvar att uppnå i klientarbetet. Sådan är inte situationen i dag.

Från den vetenskapliga sidan skulle därför betydande ansträngningar behöva

läggas ner i förberedelsearbete och kontinuerlig utbildning de involverade av praktikerna, i samband med varje forskningsprojekt, för att under forskningsperioden säkerställa en så att säga tillfällig enighet om hur olika insatser och resultat skall definieras. Sådana insatser går vida utöver de arbetsinsatser som är förenade med annan typ av empirisk forskning och skulle bl.a av detta

skäl kräva betydligt större ekonomiska än t.ex. motsvarande forskning

resurser på det medicinska området.

Ett annat problem sammanhänger med brister i uppföljning och utvärdering av socialtjänstens verksamhet på lokal nivå. Detta behov påtalades redan av Socialutredningen för mer än 20 år sedan. Enligt Tengvald har de praktiskt verksamma i alltför liten utsträckning bidragit med sin del i skapandet av en professionell kultur ett synliggörande av de tysta kunskaperna genom syste-

matisk bearbetning av egna erfarenheter, egenutvärdering och lokalt kvalitetssäkringsarbete. Denna brist får rimligen konsekvenser för utvecklingen det av praktiska arbetet och bidrar även till att försvåra forskningen det sociala om arbetet.

I rapporten påpekas också att karriärtjänsterna inom socialtjänsten i huvudsak har en administrativ profil och att professionell hierarki i allmänhet sak-

en

nas. Det betyder att ansvaret för utvecklingsarbete och för utveckling av professionell sakkompetens i realiteten läggs på den personal som befinner sig i eller mycket nära det dagliga klientarbetet. Denna omständighet kan också antas

bidra till att försvåra kommunikationen med forskarsamhället. Dessa brister i både vetenskapligt styrd kunskapsbildning och i lokal kunskapsutveckling inom det sociala området är enligt Tengvald långtifrån unika för Sverige. I en nyligen utgiven antologi om internationellt socialt arbete sammanfattar några tongivande forskare inom området situationen på följande sätt:

.the profession lacks systematic empirical Validation of its practice strategi-

. . . es. Ongoing evaluation of social work interventions seems to be a desperate

need all over the world. Hokenstad, Kinduka, Midgley 1993:187

Forskning och utvecklingsarbete 121

9.6.3 Fortsatt behov stöd till resultatorienterad

av en

kunskapsutveckling inom socialtjänsten

Tengvalds problemanalys pekar mot ett behov av fortsatt stöd i olika former till utvecklingen av mer systematiska kunskaper det sociala arbetets värde

om

för klienter och brukare. De svagheter i fråga kunskapsbildning och resul-

om

tatorienterad verksamhetsutveckling som Tengvald påvisar gäller både den lokala verksamheten och forskningens och forskarutbildningens inriktning.

Tengvald talar här om en gemensam kraftlöshet inför kraven konstruktivt

utvecklingsarbete. Enligt hennes bedömning krävs det relativt omfattande insatser för att på lång sikt vända denna utveckling. Erfarenheten har visat att det dynamiska samspelet mellan forskning, utbildning och praktik är viktig drivkraft i denna typ en av utvecklingsprocesser. Det betyder att insatser bör riktas mot samtliga dessa verksamheter.

Enligt Tengvald finns det anledning att särskilt betona behovet av insatser inom två med varandra sammanhängande områden grundläggande betydelse

av för ett mer resultatorienterat socialt arbete.

Gemensam begreppsapparat Utvecklingen av gemensamma begrepp för insatser och resultat är enligt Tengvald absolut nödvändig. För närvarande saknas i långa stycken en enhetlig, bland de yrkesverksamma någorlunda gemensamt accepterad, och någorlunda varierad terminologi för att

beskriva innehållsliga variationer i dessa begrepp. I detta avseende hänvisar

Tengvald till att den officiella verksamhetsstatistiken och handläggarnas doku-

mentation av insatser inom individ- och familjeomsorgen i allmänhet uttrycks

som beslut enligt socialtjänstlagen. Hon hänvisar också till att studier som

gjorts av Lex. Minnesotamodellen inom missbrukarvården eller Uppsalamodellen inom ekonomiskt bistånd, antyder stora innehållsliga variationer inom ett och samma arbetssätt. Detta språkbruk minskar naturligtvis möjligheterna att

dra slutsatser om metodernas egentliga resultat.

2. Systematiska vetenskapliga utvärderingar av det sociala arbetets resultat

ur

klientsynpunkt

Det andra och mer komplicerade området som Tengvald lyfter fram gäller

försök att genomföra systematiska empiriska studier av vilka resultat klient-

ur synpunkt som uppnås med olika metoder och arbetssätt inom socialtjänsten.

Det handlar alltså om vetenskapliga utvärderingar av det sociala arbetets resul-

tat som i princip tillåter svar på frågor som: Närför vilka grupper är insatser att föredra framför icke-insatser Närför vilka grupper är vissa typer

av

122 Forskning och utvecklingsarbete

insatser att föredra framför andra Huvudsyftet är att utveckla generell kunskap som är användbar i utbildningssammanhang och i det praktiska arbetet och som därmed är av nationellt intres-

Det är inte givet att forskning med denna inriktning kan knytas till särskilda

se. lokala intressen eller önskemål om utvärderingsinsatser även om studierna måste bedrivas lokalt. Detta påverkar både forskningens organisation och finansiering.

Eftersom det inte är fråga om beställningsforskning från enskilda kommu-

kan man knappast förvänta sig att kommunerna skall svara för de kostnader ner följer sådana projekt. Det kan tvärtom bli aktuellt att kompensera som av kommunerna för deras medverkan. Enligt Tengvald kan knappast heller tänka sig att institutionerna i socialt man arbete skall ta på sig dessa kostnader via sina programanslag. Det är också tveksamt berörda forskningsråd kan motiveras att göra så kraftfulla insatom

ser för forskning i socialt arbete, där en betydande del av resurserna behövs som kompensation till den praktiska verksamheten. Vad slutligen gäller ansvaret för initiering och genomförande av forsknings-

insatserna förordar Tengvald en strategi som på sikt leder till att institutioner-

na i socialt arbete tar på sig ett stort ansvar. Hon menar att denna ordning är en förutsättning för en kontinuerlig utveckling av en professionell kultur och

ett fungerande samspel mellan forskning, praktik och inte minst utbildningen. Hon utesluter emellertid inte möjligheten att verksamheten förläggs till särskilda forskningsinstitut med betoning på utvärderingsforskning eller på annat sätt organiserad specialdestination av medel och hänvisar till att detta är en vanlig

utvecklingstendens internationellt i länder som USA, England, Tyskland och Norge. Även finska Socialstyrelsens omvandling till STAKES kan ett

ses som

exempel härvidlag.

9.7 Sammanfattande bedömning

Enligt vår bedömning är förutsättningarna för ett nära samspel mellan forskning och praktik helt annorlunda i dag än för bara några år sedan. Som framgår i avsnitt 9.3.3 är än 200 personer inskrivna som doktorander vid forskamer rutbildningen i socialt arbete. Det finns ett stort intresse för forskningsförbere-

dande kurser och sådana kurser ingår numera också i grundutbildningen på

nästan alla utbildningsorter. Ett 50-tal personer har redan doktorerat i ämnet Socialt arbete och representerar tillsammans ett värdefullt tillskott av meriterade forskare på omrâdet. En arbetsmarknad för forskare håller också på att ny

växa fram i form av regionala och lokala FoU-organisationer. Samtidigt ökar intresset för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkringsarbete i kommunerna

till följd ekonomiska åtstrarnningar inom hela den offentliga sektorn. När av

n

Forskning och utvecklingsarbete 123

pengarna inte räcker till allt ställs det ökade krav på behovsstyrd resursfördelning, produktivitet och effektiv resursanvändning. Man måste kort sagt försäkra sig om att tillgängliga resurser används optimalt. Stark och Tengvald har från skilda utgångspunkter lyft fram betydelsen av forskning och utvecklingsarbete för kunskaps-och kompetensutveckling inom socialtjänsten. Stark har haft uppdraget att kartlägga och sin olika ge syn modeller för samverkan mellan forskning och praktik ett verksamhetsperur spektiv. Fengvalds uppdrag har begränsats till att belysa forskningens betydelse för en resultatorienterad kunskapsutveckling i socialt arbete. Hennes infallsvinkel har sålunda varit en annan än Starks och har ett samband med CUS uppdrag att utvärdera metoder i socialt arbete. I det följande knyter vi an till olika moment i den utmärker komprocess som petens- och kunskapsutveckling: att skapa kunskap, att sprida kunskap och att använda kunskap.

Att skapa kunskap

Stark förespråkar en modell med lokala och regionala FoU-enheter utanför högskolans ram för tvärsektoriell, faltanknuten beställningsforskning. Tengvald anser att det finns goda skäl att stödja sådan forskning, att den måste men kompletteras med annan forskning för att det skall bli möjligt att skapa generell kunskap om resultatet av olika metoder och arbetssätt. Denna kompletterande forskningsmodell innebär att den universitets- och högskoleanknutna forskningen i ämnet Socialt arbete ökar i betydelse. Hennes vision om s.k klinisk forskning eller behandlingsforskning inom socialtjänstens område bottnar i en övertygelse om att sådan forskning är nödvändig för att socialtjänstens insatser i en framtid skall kunna bygga vetenskap och beprövad erfarenhet. Hon är kritisk till stora naturliga experiment som kännetecknas att oprövade och av subjektiva uppfattningar, snarare än sakliga och jämförande undersökningar av gamla och nya metoders resultat, avgör vilka arbetssätt som tillämpas och sprids. Hon ser emellertid flera svårigheter på vägen och nämner både hinder

inom vetenskapssamhället, särskilt forskning i socialt arbete ung disciplin,

forskare med begränsade erfarenheter av både praktiskt socialt arbete och vetenskapliga metoder för klinisk forskning m.m., och hinder i den praktiska

verksamheten, särskilt individ- och familjeomsorgen avsaknaden pro-

av en fessionell hierarki, svagt utvecklad begreppsapparat, bristfällig dokumentation m.m..

Stark å sin sida framhåller nyttan av forskningsprojekt med tvärsektoriell

en ansats och förordar en regional och lokal FoU-struktur. Han menar att valet av forskningsbara frågor och problem påverkas av närheten till praktisk en verksamhet och att ett mera genomtänkt samspel mellan forskare och verksamhetsansvariga sannolikt skulle bidra till många spännande forskningsprojekt.

124 Forskning och utvecklingsarbete

Enligt hans uppfattning skulle ett sådant samspel vara till fördel for teori- och

metodutveckling skulle troligen också leda till en stimulans och ett stöd för

men

den praktik som varit föremål for forskning. Detta stöd behöver inte enbart ett stöd till utveckling det praktiska arbetet, menar Stark. Det stöd till

vara av reflektion och olika överväganden som forskningen ger är samtidigt stimuegen

lerande för den personal finns inom olika verksamhetsområden. Erfaren-

som heten har också visat att resultat från den lokalaregionala forskarmiljön snabbare tränger ut till verksamhetsansvariga. Enligt vår bedömning behövs båda modellerna. Den ena modellen utesluter inte den andra utan här är det fråga om både ock. Hur forskningen bör bedrivas och måste från tid till annan avgöras med utgångspunkt från de frågeav vem ställningar som skall belysas.

Behovet av kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete har för övrigt också

uppmärksammats i tilläggsdirektiven dir. 1994: 152 till HSU 2000 Kommit-

tén hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation. En av de frågor

om

tas i direktiven är primärkommunernas ansvar för kliniskt forsknings-

som upp

och utvecklingsarbete. I direktiven konstateras bl.a. att det inte finns några studier belyser hur kommunerna på sitt för vårdforskning efter

som ser ansvar

Ädelreformen. Detsamma gäller i fråga psykiskt långtidssjuka kommu-

om som har ett lagstadgat för from. den 1 januari 1995. Mot denna nerna ansvar bakgrund kommittén bl.a. i uppdrag belysa Ädelreformens och den ges att

senaste psykiatrireformens konsekvenser för utvecklingen inom vårdforskningoch den kliniska medicinska forskningen och därvid särskilt uppmärksamma

en

primärkommunernas på området. Kommittén skall också övervä-

engagemang

ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i fråga om

ga

finansieringen vårdforskning och i vilka former stöd kan ges till vårdforsk-

av ningens utveckling. I det sammanhanget bör bl.a. behovet av att forskning och

utveckling inom området få starkare förankring i vård och vårdutbildning

en beaktas. Behovet regional och nationell samordning bör också övervägas. av De medel finns tillgängliga på nationell nivå för forskning och utvecksom lingsarbete inom socialtjänstens område är betydande. Socialstyrelsen förfogar innevarande år över 58 mkr för utvecklingsarbete inom barnomsorgen, individoch familjeomsorgen respektive äldre- och handikappomsorgen. Till detta kom-

ytterligare 50 mkr som fördelas av länsstyrelserna för utvecklingsarbete

mer

inom den öppna missbrukarvården och ungdomsvården. Även Folkhälsoinstitu-

tet, har till uppgift att främja hälsa och förebygga ohälsa, förfogar över

som

särskilda medel för utvecklingsinsatser. Under 199394 fördelades sammanlagt

45 mkr till sådana ändamål. Ungefär hälften dessa medel fördelades till

ca av

drogförebyggande projekt. Tidigare har också Arbetsmiljöfonden lämnat betydande bidrag till utvecklingsarbete på lokal nivå och under senare år har stora

avsatts för utvecklingsinsatser i anslutning till olika reformer summor pengar

Ädel-reformen, LSS-reformen och senast Psykiatrireformen. SFR:s forsk-

Forskning och utvecklingsarbete 125

ningsanslag, slutligen, uppgår till 86 mkr 199495.

Även det finns

om betydande ekonomiska resurser på nationell nivå kan det enligt vår bedömning finnas anledning att ompröva den policy hittills gällt

som för stöd till lokalt utvecklingarbete. Det är möjligt att stöd till ett färre antal

stora, longitudinella projekt skulle leda till effektiv kompetens- och

en mer

kunskapsutveckling nationellt sett än stöd till många små utvecklingsprojekt.

Enligt vår bedömning bör denna fråga övervägas närmare i ett annat sammanhang. Vi skulle dock gärna se att de medel finns tillgängliga för forskning och som

utvecklingsarbete inom Socialstyrelsen och andra centrala myndigheter i Ökad utsträckning används till att skapa och vidmakthålla FoU-struktur på regio-

en

nal och lokal nivå samtidigt med ökade satsningar på s.k. klinisk forskning inom socialtjänstens område.

Att sprida kunskap

Uppgiften att sprida den kunskap skapas i FoU-arbetet är förenad med

som problem som sammanhänger både med svårigheten att överblicka FoU-arbetet och att tillgodose kravet på snabb information. Även det saknas kunskap om inom vissa områden finns det betydande kunskaper inom andra områden som aldrig når fram till dem det berör. Det betyder att redan existerande kunskap

blir tyst även den finns tillgänglig i olika dokument. Här krävs det enligt

om

vår bedömning betydande insatser för att åstadkomma bättre ordning. Ett

en

stort ansvar vilar naturligtvis på kunskapsproducenterna måste söka olika

som vägar för att nå ut med sin information. Rapporter skrivs måste kunna som

läsas av en bred publik innehållet skall påverka den praktiska verksam-

om

heten. Det behövs också tidskrifter och sammanställningar gör det enkelt

som

för användarna att söka kunskap. Här kan Socialstyrelsen med sitt lagfästa

ansvar att följa och vidareutveckla socialtjänsten spela viktig roll en som samordnare på nationell nivå. Det gäller både den kunskap skapas inom som ramen för projekt som Socialstyrelsen helt eller delvis finansierar och den

kunskap som skapas inom ramen för regionala och lokala FoU-organisationer men som inte erhåller ekonomiskt stöd från Socialstyrelsen. Genom att systematisera och sammanställa sådan kunskap på nationell nivå kan Socialstyrelsen effektivt bidra till att användarna tillgodogör sig den kunskap redan finns.

som

Till användarna räknar inte bara förtroendevalda och tjänstemän i kommun-

erna utan också personer som är verksamma inom lokalaregionala FoU-enheter, forskarna vid den universitets- och högskoleanknutna forskarutbildningen

i socialt arbete, lärarna på grundutbildning och fortbildning vid och samma andra liknande utbildningsinstitutioner samt massmedia, har till uppgift att som bevaka socialtjänstens utveckling ur ett medborgarperspektiv.

126 Forskning och utvecklingsarbete

Att använda kunskap

Även kunskap från FoU-arbete görs tillgänglig för användarna är det långt

om ifrån säkert att den används. Det finns många naturliga förklaringar till att det förhåller sig på det sättet. Erfarenheten har visat att individ- och familjeomsorär mycket trendkänslig verksamhet. Ovetenskapliga arbetsmetoder som gen en lanserats externa konsulter har tid efter annan svept som en våg över landet av och har utifrån betraktat anammats okritiskt av många socialarbetare men - -

också ledningspersonal och ansvariga politiker. Den kritik som riktats mot

av verksamheten har bl.a. handlat om just detta. Ny kunskap kan användas på olika sätt. Den kan stå modell för nya arbetsmodeller kan också bekräfta att gamla och beprövade modeller fortfaranmen

de duger. Ny kunskap skall enligt vår uppfattning stilbildande bara när

vara

kan visa att den bygger noggrant utprövade arbetsmetoder och kan

man belägga att de leder fram till förbättrade resultat. Annars kan de kostnader i

form omorganisation, personalutbildning m.m. som följer av ett ändrat

av arbetssätt knappast motiveras. På denna punkt är vi överens med Tengvald som särskilt påpekat detta i sin rapport till kommittén. Ändå kan naturligtvis inte avstå från att i brist på vetenskapligt utvärman derade arbetsmetoder vidta åtgärder inom olika delar av socialtjänstens verk- -

samhet. Där sådan kunskap saknas får man lita till beprövad erfarenhet som vilar både på intuition och saklig grund. Vad däremot kan förvänta sig av professionella yrkesutövare är en öp-

man

penhet för kunskap produceras i andra sammanhang än där man själv

som

befinner sig. På denna punkt kan det enligt vår bedömning finnas anledning till viss självkritik inom den praktiska verksamheten. Det gäller närmast attity-

derna till den teoretiska kunskap produceras inom forskarsamhället. som Av professionella yrkesutövare måste enligt vår uppfattning kunna förman vänta att de befattar sig med den kunskap produceras av forskarna om den som

är aktuell och berör det yrkesområdet. Någon skyldighet att beakta forsk-

egna

ningsresultat uppfattas irrelevanta föreligger naturligtvis inte. Det

som som

ligger i sakens natur att forskningsresultat som all annan kunskap skall

- -

utsättas för kritisk granskning i den praktiska verksamheten.

Vårt torde visa att behovet vetenskapliga studier inom socialresonemang av

tjänstens område särskilt individ- och familjeomsorgen är stort. Hur sådana

- -

studier skall organiseras och finansieras får övervägas närmare i ett annat

sammanhang.

10 Handläggare och

administratörer inom äldre-

och

handikappområdet

Vår bedömning: De krav som i dag ställs på handläggare inom äldreoch handikappomrádet innebär behov av en kvalificerad och bred generalistutbildning med motsvarande utbildningsnivå som gäller för handläggare inom individ- och familjeomsorgen. En väl utvecklad samverkan mellan hemtjänstassistenter, sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter ger en bred och djup kompetens. Detta är en mycket viktig förutsättning för god kvalitet inom en äldre- och handikappomsorgen och ett förverkligande Ädel-reformens av intentioner. Det föreligger ett stort behov att öka kvaliteten i utbildningen och höja dess status. Vi gör därför, i likhet med Huvudmarmaskapsutredningen, bedömningen att sociala omsorgsprogrammet bör överföras till de universitet och högskolor som i dag har utbildningsprogram i socialt arbete och integreras med denna utbildning.

128 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet

10.1 Från fattighusföreståndare till

framväxten

hemtjänstassistent - av en yrkesutbildning

Den kommunala handläggaren äldre- och handikappfrågor förekommer med av många benämningar som hemtj änstassistent, hemtj änstinspektör, områdesansvarig, biståndsbedömare Ursprunget till dagens hemtj änstassistent finner man osv. början seklet kommandoran på fattighuset. År 1908 startade i Stocki av holm den första utbildningen foreståndareföreståndarinnor för fattigvårdsav

och barnavårdsanstalter. Kursen anordnades av Svenska Fattigvårdsförbundet

- Socialvårdsförbundet och omfattade sex månader inkluderande både senare -

teoretisk och praktisk utbildning. Efterhand förlängdes utbildningen med nya

och krav på infördes. År 1922 tillkom ämnen

ämnen förpraktik t.ex. som själavården på ålderdomshem och barnhem och trädgårdsskötsel. På 1930-

talet omfattande utbildningen två terminer och det krävdes en omfattande förpraktik på bl.a. ålderdomshem, lasarett och sinnesjukhus. Så småningom ändrade fattigvårdsanstalterna karaktär och fick med en ny benämning ålderdomshem funktionen som inackorderingshem for medellösa - och skröpliga äldre behövde bostad, tillsyn och vård. Utbildningen av föresom

ståndarrinnor for ålderdomshem och barnhem byggdes ut till en treårig utbild-

ning förändrades först på 1950-talet. De boende på ålderdomshemmen som hade blivit alltmer vårdkrävande och från mitten 1950-talet blev utbildningen av

uttalat sjukvårdsinriktad och omfattande praktik inom sjukvården ingick.

mer en

Sjukvårdsinslaget utgjorde 23 den teoretiska undervisningen och 34 av den

av

treåriga utbildningen utgjordes praktik. Också sjuksköterskor kunde vidare-

av utbilda sig till ålderdomshemsföreståndare vidareutbildningslinje i genom en åldringsvård som omfattande en termin. Med början från 1950-talet utvecklades möjligheterna att få hjälp i hemmet och särskild hemhjälpsverksamhet växte fram. Handläggare med olika en benämningar formedlingstjänstemän, socialvårdssystrar och kontorister som

hade till uppgift att bedöma hjälpbehov, rekrytera hemsamariter och admini-

strera denna form äldreomsorg. I samband med nedläggningen av Svennya av

ska Socialvårdsförbundet överfördes utbildningen år 1965 till Skolöverstyrelsens ansvarsområde och bedrevs vid kommunala och landstingskommunala yrkesskolor. Utbildningen släpade dock efter och först år 1970 utfärdare Skolöverstyrelsen läroplan för Utbildning föreståndare för ålderdomshem och

en ny av

Öppen åldringsvård med en omfattning av fem terminer. De praktiska inslagen

dominerande fortfarande liksom de medicinska innehållet i utbildningen. Mot slutet 1970-talet byggdes primärvården ut och distriktssköterskan och av hennes medarbetare övertog ålderdomshemsforeståndarens s jukvårdande uppgif-

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 129

ter. Oppen och sluten äldreomsorg integrerades och de båda yrkesprofilerna smälte samman.

10.2 Hemtj änstassistentens arbetsuppgifter och yrkesroll

I flertalet statliga betänkanden och propositioner behandlas personalen inom äldre- och handikappomsorgen tämligen översiktligt och de beskrivningar och uttalanden som förekommer handlar företrädesvis vårdpersonalen om och i mycket begränsad omfattning den arbetsledande och administrativa om personalen. En del rapporter och utredningar med specifik inriktning på hemtjänstassistentens yrkesroll och arbetsfält har initierats och producerats i ett samarbete mellan yrkesföreningen Föreningen Föreståndare inom Social Service FSS, Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund SKTF och Vårdhögskolan i Örebro I del lokala en studier belyses yrkesrollen och ibland skymtar också hemtjänstassistenten fram inom äldreforskningen. Under de två åren senaste har ett antal avhandlingar lagts fram vilka tar upp aspekter på hemtjänstassistentens yrkesroll och praktik.

Arbetsuppgifter och funktioner

En beskrivning av hemtjänstassistentens arbetsuppgifter, mångsidiga yrkesroll och problem sammanfattas i det följande med underlag från projektet Met0dut-

veckling för resursdimensionering och arbetsorganisation inom hemtjänsten som initierats av FSS och SKTF och finansierats Socialstyrelsens av medel för utvecklings- och förnyelsearbete inom den sociala hemtjänsten. Arbetet har utförts inom Institutionen för social Vårdhögskolan i Örebro. omsorg, I projektet har bl.a. publicerats förstudie med titeln En en mångsidig styrka. Om hemtjänstassistenters och föreståndares yrkesroll i den sociala

omsorgen

Vårdhögskolans i Örebro skriftserie 1990: 1 och slutrapporten Det går inte på rutin... en studie yrkesrollen hemtjänstassistent - av som och föreståndare

inom äldre- och handikappomsorg 1991.

I en modell över yrkesrollen beskrivs fyra områden eller funktioner: Det sociala arbetet och kontakten med allmänheten utgör grunden med ut-

redning, behovsbedömning, beslut och uppföljning bistånd enligt Socialt-

av jänstlagen. Hit hör också uppgiften att informera, bedriva uppsökande verksam-

het, delta i områdes- och samhällsplanering. Till den personalledande funktio-

nen hör rekrytering, anställning, introdukton, utbildning, utveckling och arbetsrättsliga frågor. Hit hör också handledning och stöd till vårdpersonalen, att medverka i problem- och konfliktbearbetning och för att ansvara en god fysisk

5 15-0467

och administratörer inom äldre- och handikappomrâdet

130 Handläggare

arbetsmiljö. Verksamhetsansvaret innebär att ansvara för att

och psykosocial målen uppfylls och verkställa beslut enligt gällande de övergripande politiska att mål och riktlinjer inom ett givet budgetansvar. Den långsiktiga planeringen, att leda och utveckla verksamheten blir allt viktigare del av arbetsuppgifterna.

en

Samverkan med andra vårdgivare i vårdplaneringgrupper, med andra yrkesinom socialtjänsten, med bostadsförmedling, forsäkringskassa, pensio-

grupper entreprenörer m.fl. är viktig och växande

närs- och handikapporganisationer, en

uppgift. skriften Det går inte på rutin beskrivning av hemtjänstassistentens

I ges en jämförelse från kommuner. Undersökningen visade att arbetsinnehåll med tre variation inom de kommunerna och att verksamhetsandet förekommer stor tre mellan 8 och 30 % arbetstiden, det sociala arbetet mellan svaret kunde uppta av mellan 25 och 60 % och samverkan mellan 10

22 och 42 %, personalledning

%. Man kunde dock finna något enhetligt mönster när man jämoch 31 ett mer

förde medelvärdet för respektive funktion mellan de tre kommunerna.

10.2.2 Okänd eller osynlig upplevelser av en mångsidig

-

yrkesroll

refererade studierna dominerade personalledning och det sociala

I de tidigare behovsbedömning och kontakt med vårdtagarna och står för samarbetet - arbetsinnehållet. Det är också inom dessa två manlagt ca två tredjedelar av

funktioner glädjeämnen rapporteras och som gör att de positiva sidorna av

som Verksamhetsansvar utgör mindre del arbetet och det är

yrket dominerar. en av område flest problematiska situationer återfinns. Det gäller

också på detta som

upplevs otillräckliga i förhållande till

dels de ekonomiska resurserna som vara också relationerna till förvaltningen och deras syn på arbetsbörbehoven men

korstryckssituation att inte räcka till och att

dan. Många upplever också en för många saker är på gång samtidigt.

och stark i sin yrkesidentitet nämns också som en svårig- Att inte vara tydlig

sakna förtroende från förvaltningsledningen. Två citat får het liksom känslan att

assistenters tveksamhet inför den sammansatta yrkesrollen:

illustrera några

roll, förklara vad verkligen gör, vad Det är svårt att hitta sin att man

yrket går ut på... arbetsuppgifter gör att inte kan vara bra på nå- Mångfalden av man

got.

inom hemtjänsten SoS-rapport 1990:28 beskrivs

I rapporten Ledarutveckling

mellan åtta kommuner syftade till att utveckla hemett samarbetsprojekt som

yrkesroll. I det följande beskrivs hemtjänstassistenternas tjänstassistenternas

den framstod vid årsskiftet 198889. De flesta arbetsledarna arbetssituation som

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 131

trivdes med sitt arbete, visste inte hur de skulle klara arbetsbelastningen.

men

Många kände sig övergivna, åsidosatta och personligt misslyckade och frågorna

var många; Behövs vi i framtiden Är arbetsledare, administratörer eller vad är vi Är det vi, gruppledarna eller distriktssköterskorna som i framtiden skall leda hemtjänsten Vi kanske inte behövs Chefer och administratörer uppfattade hemtjänstassistenterna som en tyst

yrkesgrupp. Ofta uttrycktes missnöje över att arbetsledarna inte tog sitt arbets-

givaransvar, att de förväntade sig färdiga lösningar eller andra skulle tala att om hur kontroversiella frågor skulle lösas. Man önskade skulle att gruppen bli mer drivande och utvecklingsinriktad. Vårdbiträdena efterlyste lagom ledarett

skap som skulle ge dem stöd och handledning i det dagliga arbetet också

men

uppmuntran att använda den kunskap finns i vårdbiträdesgruppen. Vårdta-

som

garna önskade att arbetsledningen inte bara beslutade hjälpinsatser

om utan

också att de kunde gå in och reda ut relationer mellan personal, hjälptagare och anhöriga. I lokala studier, utbildningsuppsatser och inom äldreforskningen framtonar

en

liknande bild tämligen problemfylld yrkeskår. Mer sällan positiva

av en ges

bilder som belyser hur arbetet ut när det fungerar väl. Hemtjänstassistent-

ser yrket framstår som mångfacetterat också diffust och har genomgått mycket men påtagliga förändringar med avseende på arbetsinnehåll och arbetsbelastning. Gårdagens ålderdomshemsföreståndare arbetade i sluten vårdform med en

huvudsakligen arbetsledande, omhändertagande och sjukvårdande uppgifter. Yrkesrollen var väldefinierad, tydlig och välkänd. Dagens yrkesgrupp framstår i olika beskrivningar tämligen okänd och osynlig och med låg och

som status

professionsgrad. En mycket skiftande utbildningsbakgrund och mellanställning

i organisationen tycks göra det svårt att finna yrkeskod och en gemensam att

uppleva yrkesstolthet.

10.2.3 Om brister

kring behovsbedömning och

dokumentation

I föregående avsnitt beskrivs hur hemtjänstassistenterna upplever sin yrkesroll och arbetssituation också hur chefer, vårdpersonal och vårdtagare uppfattar

men

brister i kompetens och förmåga att t.ex. hantera arbetsledning, handledning, behovsbedömning och dokumentation. I det följande redovisas några rapporter och projekt som något mer utförligt beskriver brister och problem när det gäller behovsbedömning och dokumentation. I Socialstyrelsens årsbok 1993 Socialtjänsten och i Sverige 1993

omsorgerna redovisas bl.a. uppgifter brister i handläggningen. År 1991 genomförde om

Socialstyrelsen inom ramen för projektet Aktiv uppföljning undersökning

en av rättstillämpningen inom äldre- och handikappomsorgen Skåne, Västerbotten

132 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrâdet

och Norrbotten. Bl.a. undersöktes hemtjänstassistenternas rutiner i samband

med avslag varvid framkom att andelen formella avslag var mycket liten av

-- 4 000 beslut i Skåne förekom endast 21 avslag. I motsvarande undersökning en

bland hemtjänstassistenter i Stockholm uppgav drygt hälften att de någon gång

gett formellt avslag på en ansökan.

för Socialstyrelsens Ädel-utvärdering genomförde Länsstyrelserna

Inom ramen undersökning rättssäkerheten för äldre som flyttar till sjukhem en om personer

Ädel-utvärderingen 94: 10. Brister kring handläggning och dokumentation be-

kräftas också i denna studie. Av rapportens sammanfattning framgår följande.

Undersökningens resultat klar fingervisning att de rättsregler som före-

ger en ligger inte alltid följs. På många håll tycks bristen på klargörande rutiner inom

den handläggande förvaltningen vara påtaglig. Socialstyrelsen konstaterar att bristande kunskaper i bl.a. förvaltningslagstiftning måste betraktas som ett hot rättssäkerheten. Kommunerna måste verka för klargörande rutiner, infor-

mot

mation lagregler till all personal och utbildning av handläggande personal.

om

Ett exempel på lokalt utvecklingsprojekt Projekt Agnes genomfördes

- - 1993-94 i antal kommuner Vänersborg, Uddevalla, Lerum, Alingsås och ett

Falköping med syfte att göra jämförelser och det går att hitta kommu-

se om nala jämforelsetal och att utveckla behovsbedömningen inom hemtjänsten. Två hemtjänstassistenter från varje kommun bedömde tillsammans ett antal ärenden

och gjorde därefter jämförelse för att undersöka eventuella nivå- eller kvali-

en tetsskillnader mellan kommunerna. En slutsats kan dras av rapporten juni som 1994 är det finns variation mellan kommunerna med avseende på beatt stor hovsbedömningen inom hemtjänsten och att behovsbedömningen har stor bety-

delse för kommuns hemtjänstkostnader. Skillnaden i kostnad för 10 bedömda

en

ärenden vid givet tillfälle uppgick till än 100 % och uttryckt i kronor

ett mer varierade kostnaden mellan 1,3 och 2,9 mkr.

Stockholms stads revisionskontor genomförde under hösten 1994 en gran-

skning biståndsbedömningen inom äldreomsorgen. Syftet var att bedöma om av dessa görs på likvärdigt sätt och det föreligger samband mellan vårdbedömom ningar och resurstilldelning. Resultatet granskningen visade bl.a att det av

skillnader vid bedömningen några typfall och den beuppstod betydande av dömda hjälpinsatsen kunde variera mellan 2 och 40 timmar per vecka. Det är

dock svårt dra några långt gående slutsatser, då underlaget för biståndsatt l

bedömarna inte fullständigt och den personliga kontakten saknades. Det är

var

dock inte acceptabelt rättssäkerhetssynpunkt om så stora skillnader också

ur

skulle förekomma vid de verkliga biståndsbedömningarna. De granskade distrikten skiljde sig också väsentligt vad gäller den formella biståndshandlägg-

ningen. T.ex. varierar andelen avslag stort och revisionskontoret bedömer att

det finns behov att bättre klargöra vad myndighetsutövningen inom äldreom-

innebär bl.a. vad gäller dokumentation och kommunikation av utredning sorgen och beslut. Vidare framkom att grunden för fastställande av avgiften oftast inte

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 133

framgick av personakten.

Hur behovsbedömningen bör gå till i praktiken och hur den faktiskt utförs är

nästan en vit fläck i litteraturen konstateras år 1991 i rapport från Institutet en

för gerontologi i Jönköping Sundström och Cronholm; Hemtjänsten i tiden,

rapport nr 73. Som följd ökade krav på kvalitet, rättssäkerhet, effektiv en av

resursanvändning och underlag för uppföljning har frågan behovsbedömning

om och dokumentation biståndsbeslut fått allt större aktualitet i kommunerna av under 1990-talet. I många kommuner pågår intensivt arbete kring utveckling ett

av metoder för en mer målmedveten behovsbedömning och insatser för

att förbättra kraven på rättssäkerhet.

Också på central nivå har frågan uppmärksammats och bl.a. har Socialstyrelsen gett ut en litteraturöversikt kring behovsbedömning Från råd till granskning Socialstyrelsen 1994. Av 28 beskrivna titlar publicerades 20 från år

-

1991 och senare. Litteratur direkt rör handläggning och metoder för be-

som

hovsbedömning har i huvudsak publicerats under de senaste tre åren. Den kritik

som framkommer i de redovisade skrifterna handlar till stor del den forom

mella handläggningen och dokumentationen. Det brister i kunskaper hos handläggarna om bl.a. rättighetslagstiftning och dess tillämpning. Av litteraturöversikten framgår att Socialstyrelsen år 1994

utgav en ny utgåva

av Allmänna råd om handläggning och dokumentation och att Svenska Kommunförbundet under lång följd år producerat och underlagsma-

en av rapporter

terial för utveckling behovsbedömningen. Som exempel på lokalt arbete

av ett

med metodutveckling skall här nämnas Blekinge FoU-enhet i antal

som ett rap-

porter har utvecklat kunskapen om och metoder för behovsbedömningar. Bl.a. har man infört begreppet Omsorgstrappan ett sätt mäta vårdbehov och

som att

arbetsbelastning och därmed utgöra underlag bl.a. för bedömning

av omsorgstid. Tillsammans med hemtjänstassistenter och utredare från Karlen grupp skrona kommun har också utarbetat metodbok för

man nu en behovsbedömning Att bedöma behov Blekinge FoU-enhet rapport 1994:8.

- I detta sammanhang bör också nämnas utveckling handläggning och att av

behovsbedömning i ett internationellt perspektiv bedöms den viktigaste

som uppgiften inom äldreområdet.

10.2.4 Synpunkter på kompetens och utbildningsbehov

Hemtjänstpersonalens behov kompetens och utbildning har berörts eller av mer mindre utförligt i de förarbeten föregått års reformer på äldre- och som senare

handikappområdet. I det följande redovisas vad uttalats i dessa frågor.

som

134 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet

Äldreberedningen Ädelreformen

-

Ãldreberedningen tillkallades. i december 1980 för att behandla frågor om

och samordning samhällets insatser för de äldre.

övergripande prioritering av

Beredningen länmade sitt slutbetänkande Äldreomsorg i utveckling SOU

1987 i vilket beskrivs mål och riktlinjer för den framtida 1987:21 sommaren

äldreomsorgen. I betänkandet diskuteras behovet av rekrytering, personalutveckling och utbildning i huvudsak utifrån vårdpersonalens perspektiv och i ett

redovisas också den sociala omsorgslinjen inom högskolan. När det kort avsnitt

utbildning hemtjänstassistenter och föreståndare inom social service gäller av ansåg beredningen att det behövdes kvalitativt god högskoleutbildning inom

en den sociala skulle bygga samhälls- och beteendevetenskaplig omsorgen som i utbildningen borde läggas administration inklusi-

grund. Tyngdpunkterna särskilt arbetsledning och personalutveckling,

ve personaladministration,

handikappkunskap socialt arbete. Orienterande ekonomi, gerontologi, samt

hälso- och sjukvård ansågs också behövas. Det ansågs också vikkunskaper om lhade nära koppling till forsknings- och utveck-

tigt att högskoleutbildningen en

Av betänkandet framgår vidare att det fanns behov att organisalingsarbete. barnomsorg, individ- och familjeomsorg samt äldre- och toriskt integrera

skilda synsätt bland personalen kunde försvåra en ända-

handikappomsorg -

praktisk samverkan. Beredningen ansåg det angelämålsenlig organisation och sociala omsorgslinxjens inriktning sågs över och att dess innehåll ut-

get att den

vecklades kvalitativt. Universitets- och högskoleämbetet föreslogs få i uppdrag över den sociala omsorgslinjens inriktning, innehåll och sektorstillhörig-

att se

het. Möjligheterna samordna omsorgslinjen med den sociala linjen eller

att AES-sektorn borde särskilt undersökas. Våren 1989 andra utbildningar inom beslöt regeringen Universitets- och högskoleämbetet i uppdrag att se över att ge UHÄ

sociala omsorgslinjen. UHÄ: s rapport Översyn av sociala omsorgslinjen

-rapport 1991:5 redovisas närmare på s. 144.

Äldredelegationen tillsattes hösten 1988 med uppgift att utarbeta ett förslag till

utformning förändrad ansvarsfördelning mellan huvudmännen samt att av en

organisatoriska, rättsliga och ekonomiska konsekvenser av en sådan analysera förändring. De uttalanden kring utbildnings- och kompetensfrågor som framgår

äldreomsorgen 1989:27 i huvudsak

i rapporten Ansvaret för Ds synes avse

vårdpersonalen. Delegationen framhåller behovet av gemensam utbildning så

både har social och medicinsk kompetens. Det anses också

att vårdpersonalen viktigt sociala och medicinska moment integreras i fortbildning av personal

att äldre- och handikappomsorg. Samarbetet mellan huvudmännen behövs inom for bibehålla och uttveckla personalens kompetens och då nämns särockså att demensvården, med psykiska problem och missskilt omsorgen om personer

brukare.

Riksdagen beslutade våren 1991 i samband med den ekonomiska regleringen

Ädel-reformen 500 miljoner kronor till informations- och utbildav att avsätta

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 135

ningsinsatser inför reformens genomförande. Personal, utbildnings- och kompetensfrågor i övrigt berördes inte i propositionen.

Omsorger om personer med funktionshinder

I Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle för alla SOU 1992:52 redovisas kommitténs överväganden kring behovet personalutveckling. av Inledningsvis konstateras att det finns genomgående brister i grundutbildningar på högskolenivå med avseende på kunskaper funktionshinder. När det gäller om sociala omsorgslinjen ser man risker med den pågående sammanslagningen mellan linjens olika specialinriktningar. Särskilda åtgärder krävs för behålla att och utveckla kunskaperna med psykisk utvecklingsstörning och om personer flerhandikapp. I utbildningen måste också hänsyn tas till att barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder har rätt att få sina servicebehov tillgodosedda på ett sätt som passar deras ålder. För att höja kompetensen bör vårdhögskolornas sociala omsorgsutbildning knytas närmare forskning genom en egen forskarutbildning. Mot denna bakgrund uttalas: Vi vill understryka att det är mycket önskvärt att den nu arbetande utredningen inom den landstingskommunala högskolan bevakar dessa frågor och snabbt finner lösningar undansom röjer brister i högskolesystemet och i förutsättningarna erbjuda kompetens att inom vårt utredningsomrâde. Vidare konstateras att det saknas systematisk uppföljning hur väl en av personalens kompetens tillgodoser behoven när det gäller verksamheter till människor med funktionshinder. Därmed saknas också i utsträckning effektiva stor redskap för styrning av insatserna för utbildning och övrig personalutveckling. Varken hos huvudmännen eller hos utbildningsinstitutionerna förekommer detaljerad och fortlöpande uppföljning personalens kompetens. av Handikapputredningens förslag understryker nu kommunernas för olika ansvar slag av insatser till personer med omfattande funktionshinder. T.ex. kräver en individuellt anpassad boendeservice goda kunskaper hos den personal utför som vårdarbetet liksom hos de skall besluta hur tillgängliga skall som om resurser fördelas. Vårdbiträden, verksamhetsansvariga och arbetsledare inom hemtjänsten behöver komplettera sina kunskaper. Även socialtjänstens individ- och familjeomsorg kan i högre grad förväntas tas i anspråk funktionshindrade, av vilket ställer ökade krav på socialsekreteraren. Särskilt betonas behovet fortav bildningsinsatser och handledning till hemtjänstpersonalen. En tidigare lång erfarenhet av hemtjänst erbjuder enligt utredningen inte alltid självklart en lämplig kunskapsbakgrund för arbete med funktionshindrade. Expansionen av äldreomsorgen och genomförandet Ädel-reformen kan riskera få alltav att en för dominerande roll på bekostnad utvecklingen på handikappområdet. En av lösning kunde vara att samla stöd och service för personer med funktionshinder i en särskild organisation. Detta kan innebära fördelar för kompetensen i den

136 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrádet

också nackdelar för andra verksamhetsområden inom socialegna gruppen men tjänsten. Sammanfattningsvis uttalar kommittén att genomförandet av handikapputredningens förslag kräver förstärkt baskunskap funktionshinder och handien om kapp i olika utbildningar både på grundutbildningsnivå och på fortbildnings- nivå. För att tillgodose det behov som finns av fördjupad handikappkunskap hos vissa bl.a. arbetsterapeuter, logopeder, läkare, lärare, socionoyrkesgrupper

hemtjänstassistenter, psykologer, tekniker föreslås ny regionalt orga-

mer, en niserad specialist- och vidareutbildning på högskolenivå. Kommittén föreslår att utbildningen planeras och organiseras vid några särskilt lämpade centra för handikappforskning eller motsvarande högskoleenheter. Förbättrad verksamhetsuppföljning och successiv justering kraven på personalens kompetens blir av nödvändig och sådan uppföljning behövs både på lokal och nationell nivå.

Kompetens och utbildning på psykiatriområdet

Våren 1989 tillkallades särskild utredare med uppgift att överväga och en föreslå olika åtgärder i syfte att uppnå förbättrad och effektivare service och en vård till psykiskt sjuka. Uppdraget övergick sedermera till en parlamentarisk kommitté namnet Psykiatriutredningen. I utredningens slutbesom antog tänkande SOU 1992:73 konstateras att den analys och problembeskrivning Handikapputredningen gjort vad gäller personalutveckling, också är giltig som för de insatser bör riktas till personal inom det psykiatriska vårdområdet som och ställer sig därmed bakom denna utrednings förslag om bl.a. en ny man specialistutbildning på högskolenivå och med inriktning på handikappkunskap. I propositionen psykiskt stördas villkor 1993942218 föreslås ett omom fattande statligt stöd till psykiatriområdet. Bl.a. föreslås treårig försöksverken samhet med personligt ombud för psykiskt sjuka och 24 mkr avses utgå för att stimulera metodutveckling, utbildning samt för att precisera innehållet i arbetet ombud. 1 övrigt föreslås statligt stöd utgå bl.a. bidrag som personligt genom med syfte att underlätta omstrukturering och vidareutveckling av socialtjänstens och psykiatrins arbetsformer, medel för anhörig- och karnratstöd.

10.3 Yrkesrollen och nya organisatoriska

förutsättningar

Ett antal organisatoriska förändringar inom kommunen har under det senaste decenniet påverkat hemtjänstassistentens yrkesroll och arbetsuppgifter. Den första påtagliga förändringen skedde i början 1980-talet då hemtjänstens mer arbetsorganisation förändrades att grupporganisationen en ny beslutsgenom -

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 137

nivå infördes. Gruppledaren kunde avlasta mängd administrativa - en arbetsuppgifter och ansvara för tillfälliga omfördelningar hjälpinsatserna. av Grupperganisationen kunde samtidigt innebära konflikter mellan gruppledaren och hemtjänstassistenten med bl.a. svårigheter att avgränsa arbetsuppgifterna. I det

följande beskrivs helt nya organisatoriska förutsättningar vilka påverkar hem-

tjänstassistenternas yrkesroll.

10.3.1 Ädel-reformen

Syftet med reformen var bl.a. att öka förutsättningarna för samarbete i det

dagliga vårdarbetet att sammanföra social och medicinsk genom kompetens i en

gemensam organisation. I Ädeldelegationens rapport Ansvaret för äldreom-

sorgen Ds 1989:27 utvecklas tankar olika personalgruppers i den om ansvar nya organisationen. Hemtjänstassistenterna borde liksom tidigare svara för

behovsbedömning och beslut tilldelning insatser i hemmet kommu-

om av men nen kunde också välja att överlåta beslutanderätten till sjuksköterska. en Vidare

uttalar delegationen att de kommunen utsedda arbetsledarna

av inom hem-

vården bör ha ansvaret för den övergripande prioriteringen av hur arbetslagets resurser disponeras. En väsentlig uppgift för arbetsledarna kommer

att vara

att resursmässigt samordna sociala och medicinska insatser inom hemvården. I

arbetsledarnas uppgifter ingår därför också ha för det, att ansvar att mot bak-

grund av de medicinska bedömningarna den enskildes behov,

av görs en väl anpassad avvägning mellan medicinska och sociala insatser. Kommunernas Övertagande för medicinska uppgifter i av ansvar ordinärt boende innebär for många landets kommuner

av en påtaglig förändring av hemtjänstassistenternas arbetsfält och yrkesroll. Inför reformen sammanställde

SHSTF och SKTF en skrift med titeln med titeln Vård och omsorg i föränd-

ring som handlar om arbetsfördelning, samarbetet i den organisationen

nya och

om oron inför förändringen. Hemtjänstassistenterna funderade mycket över arbetsfördelningen mellan dem

och distriktssköterskan skulle för

- vem som ansvara biståndsbedömningar,

arbetsledning och handledning personal och oroade sig

av man också över den medicinskt ansvariga sjuksköterskans funktion. Det farms också en rädsla för medikalisering av hemtjänstenhemvården hur skulle den sociala servicekultu- ren hävda sig mot sjukvårdskulturen. Sjuksköterskor och distriktssköterskor kände viss för socialnämndens oro att

politiker och tjänstemän inte skulle ha förståelse eller

visa respekt för hälso-

och sjukvårdskunskapen. Infor chefs- och ledningsfrågan

var oron mycket

markant -skulle tillräckliga befogenheter så den

man att medicinska och

omvårdnadsmässiga kvaliteten kunde garanteras och skulle leda vårdplane-

vem

ringsgrupperna En avhandling med titeln Det ojämlika mötet försvarades i juni 1994 vid

och administratörer inom äldre- och handikappområdet

138 Handläggare

Arbetsvetenskap, Högskolan i Luleå och får illustrera frågan Institutionen för

Avhandlingens huvudsyfte att beskriva och analysera om kulturkonflikter. var

mellan personalgrupperna inom socialtjänsten respektive sjukvården.

mötet

och kompetens det naturvetenskapliga och det Teoretiskt borde skilda synsätt -

kunna komplettera varandra har i många samhällsbeteendevetenskapliga men

-

perspektiv skall det dominerande.

fall lett till stridigheter om vems som vara

i hög handla delvis olika på bedömningen

Konfliktområdena tycks grad om syn vilken boendeform den enskilde behöver, vad som är sjukvård re-

av rätt insats,

och den enskildes behov hemsjukvård. Sammanspektive socialtjänst om av

samarbete och samordning insatserna

fattningsvis anses personalgruppernas av olika personalgrupper möts inom vården har inte helt oproblematisk. De som och det möte mellan skilda perspektiv. Det råder en

skilda kompetenser är ett

de bägge organisationerna där den medicinska proojämlik maktbalans mellan

definierar de medicinska problemen och därmed ytterst vilka insatser fessionen

som skall utföras.

faktiska eller påstådda konflikter mellan de två

Vilka konsekvenser som

inte särskilt analyserat eller utforskat. kulturerna gett upphov till är ännu handla de regelverk och olika lag- Påtagliga och vardagliga problemen torde om Sjuksköterskan arbetar under eget stiftning som styr respektive yrkesgrupp. och har enligt hälso- och sjukvårdslagen ett ansvar för att vården yrkesansvar kvalitetskriterier. Hemtjänstassistenten skall enligt Socialt-

bedrivs enligt vissa

enskildes rätt till bistånd och fatta beslut om biståndets jänstlagen pröva den

och utförande behandlingar torde

omfattning. Bedömning av sjukvårdsbehov av

liksom inte heller socialtjänstens bedömning av inte orsaka tvister

inköp, matlagning Däremot skulle distriktssköserviceinsatser; städning, osv.

arbetar under yrkesansvar med krav att vården

terskan kunna hävda att hon ett

kvalitet. Vad är god kvalitet i det enskilda fallet skall bedrivas med god som till diskussioner omfattningen hemtjänstinsatser för per-

kan därmed leda om av

Hemtjänstassistenten har också för en korrekt besonlig omvårdnad. ansvar

omvårdnadsinsatser har samtidigt ansvaret för dömning av behovet av men

skall utföra insatserna. I ett läge

budgeten och arbetsledning av personalen som

biståndets omfattning alltmer måste relateras till krymper och när resurserna

budgetram finns alltså möjlighet för nya

den enskilda hemtjänstassistentens

tvister yrkesansvar och kvalitet. om

och driftsformer inom

10.3.2 Alternativa styräldreomsorgen

förändringar med bl.a. driftsformer torde också i hög grad Organisatoriska nya

yrkesroll. I Socialstyrelsens kartläggning från påverka hemtjänstassistenteras

och driftsformer i äldreomsorgen SoS-rapport

år 1993 Alternativa styr-

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 139

1994:24 framgår bl.a. att 37 kommuner tillämpade beställar-utförarmodell och att i flertalet dessa 21 omfattar uppdelningen såväl den av politiska som

förvaltningsorganisationen. 151 kommuner hade infört resultatenheter defi-

nerade som avgränsade organisatoriska enheter inom förvaltningen med eget

ansvar för personal, ekonomi och resultat. Ytterligare 40 kommuner hade beslutat att införa resultatenheter.

Inom ramen för Aktiv uppföljning i Stockholms län redovisade Socialstyrelsen

hösten 1994 Konsekvenser beställar-utförarmodellen BUM inom av äldre-

och handikappomsorgen med erfarenheter från fyra socialförvaltningar soci-

aldistrikt 4 och 10 i Stockholm Järfälla samt och Botkyrka. I det följande redovisas några av de erfarenheter har beröring med hemtjänstassistentens som yrkesroll och arbetsfält.

De fyra studerade förvaltningarna genomförde med början från

årsskiftet 199192 en omorganisation innebar hemtjänstassistentens

som att befattning

tudelades i två funktioner.

Vårdbedömarnasbiståndshandläggarnas beställare

uppgift blev att utföra behovsbedömning och fatta beslut bistånd

om inom ramen för tilldelade medel och med ett budgetansvar. Kostnaden eget för hjälpinsatsen enligt beslutet bistånd omvandlades till intäkter om som resultatenheterna skulle finansiera sin verksamhet med. Hemvårdscheferresultatenhetschefer

utförare blev arbetsledare för vårdbiträdespersonalen och den tidigare

mellannivån med gruppledare1:e vårdbiträde avskaffades. Hemvårdscheferna har en renodlad arbetsledarroll och träffar inte vårdtagarna. Vid omprövning av beslut eller justering av ett felaktigt biståndsbeslut måste vårdtagarna aktualisera detta hos hemvårdschefen i sin tur kontaktar biståndsbedömaren. som För många

äldre och anhöriga tycktes det inte helt enkelt förstå

vara att när de skulle kontakta hemvårdschefen respektive

biståndshandläggaren och här fick vårdbi-

trädet ofta hjälpa till. I rapporten ger Socialstyrelsen sammanfattande bild den

en av nya organisationen och konstaterar det finns för- och

att nackdelar med en sådan. Övergång-

en till beställar-utförar modell med

en samtidig utveckling av ekonomistyrning-

en har medfört vissa möjligheter till ökad kostnadskontroll. Funktionsuppdelning och specialisering av arbetsuppgifterna i viss mån ha medfört ökade

anses

möjligheter till professionalisering. Nackdelen är dock att helhetssynen gått

förlorad, att samarbets-, och samverkanssvårigheter uppstått samt också om-

ständli ga interna kommunikationsprocesser med informationsförluster som följd. Tillförlitligheten i bedömningarna och uppföljningen äventyras.

och administratörer inom äldre- och handikappområdet

140 Handläggare

arbetsfält

10.4 Hemtjänstassistentens - nya

verksamheter och ny lagstiftning

socialtjänstens ansvarsområde riktar sig till äldre och personer

Den del av som

funktionshitder har genomgått omfattande förändringar under det senaste med

årsom gått sedan Socialtjänstlagen trädde i kraft. Nya målgrup-

decenniet de -

tillkommit och lagstiftning har lagt större ansvar på kommunerna.

per har ny

har inneburit äldregruppen ökat dramatiskt

Den demografiska utvecklingen att

därmed inneburit också kvantitativ utmaning till skillnad från t.ex. och en

i huvudsak är ett ansvarsområde med

omsorgen om familjer och barn som

utveckling. Handläggare enskilda ärenden, arbetsledare behov av kvalitativ av

äldre- och handikappområdet har fått mängd nya

och administratörer inom en

samarbeta med Ãdel-reformen, Lagen om stöd och yrkesgrupper att genom Förslaget till Ny Socialtjänstlag innebär en service och psyriatrireformen. lagstiftningen på vissa områden också en komplettering av skärpning av men med uppgifter. I det följande redovisas utvecklingen

socialtjänstens ansvar nya

på äldre- och hamdikappområdet.

10.4.1 på äldreområdet

Förändringar

Utveckling av verksamheten

för äldreomsorgens organisation och innehåll har förändrats

Förutsättningarna

decenniet. I socialtj förarbeten på ett dramatiskt sätt under det senaste i förbigående och kommunerna svarade i prinnämns t.ex. demenssjukdomarna sociala insatser under kontorstid. Primärvården var i sitt uppbygg-

cip bara for

möjligheten tillgodose omfattande behov medicinsk om-

nadsskede och att av

vårdnad och vård i det hemmet var mycket begränsade.

egna

utvecklingen har inneburit att intresset under senare år

Den demografiska

kommit fokuseras på de s.k. äldre-äldre över 80 år. Mellan åren alltmer att 80-åringar med 217 000 och fram till 1970 och 1994 Ökade antalet ca personer

åldersgrupp öka med 72 000 personer. Volymmäsår 2020 beräknas denna ca

alltså ökning de allra äldsta i huvudsak har den mest påsigt återstår en av men

skett och inneburit förutsättningar och krav organisa-

tagliga ökningen nya

innehåll och fördelning inom äldreomsorgen. tion, av resurserna

med hemtjänst i ordinärt boende och i servicehus uppskattas

Antalet personer

med 22 % mellan åren 1983 och 1993. En omfördelning av ha minskat ca

de allra äldsta och mot dem med omfattande

hjälpinsatserna har skett mot ooh hemtjänstens roll och uppgift har därmed genomgått en påtaglig hjälpbehov

har andelen hjälptagare med än 50 timmars insats per förändring. T.ex. mer

1988 till över 20 % år 1993. I början på 1980-talet månad ökat från 14 % år

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 141

var det mycket ovanligt med omfattande hjälpinsatser i det hemmet och

egna

hemtjänsten var inte heller organiserad för att kunna erbjuda hjälpinsatser dygnet-runt. Andelen hjälptagare som fick hjälp varje kväll ocheller ökade

natt från 12 % år 1988 till 21 % år 1993. Idag kan allså femtedel en av vårdtagar-

na erbjudas mycket omfattande insatser dygnet-runt i det hemmet.

egna

Ädel-reformen

1980-talets demografiska utveckling och successiv ökning en av omfattande

omvårdnads- och sjukvårdsinsatser i det hemmet utgjorde bakgrunden till

egna

Ädel-reformen. Frågan om ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan kommuner och landsting hade debatterats under flera decennier och i propositionen Äldre-

omsorgen inför 90-talet 198788: 176 uttalades samlat politiskt att ett mer och

ekonomiskt ansvar för äldreomsorgen borde åstadkommas. Riksdagen beslutade i december 1990 prop. 199091:14 Ansvaret för service

och vård till äldre

och handikappade m.m. att kommunerna samlat för ge ett ansvar långvarig vård och service till äldre och handikappade. Ädel-reformen genomfördes den l januari

1992 och kommunerna blev då ansvariga för samtliga särskilda boendeformer för service och omvårdnad servicehus, ålderdomshem, gruppboende och sjukhem och samtidigt över-

fördes ca 31 000 sjukhemsplatser från landstingen. Ett särskilt

betalningssansvar

infördes för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och

geriatrisk vård. Ädel-reformen innebar vidare att kommunerna fick ansvaret för medicinska insatser i särskilda boendeformer och i dagverksamheter. I ca hälf-

ten av landets kommuner överfördes för hemsjukvårdsinsatser i

ansvaret några fall enbart till undersköterskenivå. Från vårdcentralerna upp överfördes

738 distriktssköterskor till kommunerna 14,5 % samtliga, 132 sjukskö-

av

terskor med annan utbildning 9 % samtliga och 1 878 undersköterskor 31

av % av samtliga. Totalt överfördes 60 00065 000 anställda från

ca landstingen

till kommunerna. En ny funktion med ett särskilt medicinskt tillkom -den ansvar medicinskt ansvariga sjuksköterskan MAS enligt 25 §HSL - som svarar för rutiner kring

läkarkontakter, att beslut att delegera för vårduppgifter om ansvar är förenliga

med patientsäkerheten och att anmälan görs till socialnämnden patient om en i

samband med vård och behandling drabbats eller for risk drabbas

av utsatts att

av allvarlig skada eller sjukdom.

10.4.2 Förändringar på handikappområdet

Utveckling av verksamheten

Den svenska handikappolitiken i dess moderna utformning har utvecklats suc-

142 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrädel

cessivt från 1960-talet och framåt. l likhet med övrig socialtjänstverksamhet

domineras även handikappomsorgen individinriktade insatser. De insatser av erbjuds framför allt hemtjänst, färdtjänst och bostäder med särskild som är service. Antalet fick hemtjänst har stadigt minskat i omfattning personer som År 1993 fick 31 600 under 65 år hemtjänst och sedan 1970-talet. personer hemtjänstmottagare i denna åldersgrupp har mellan åren 1975 och 1992 antalet minskat med 28 %. Samtidigt antalet hemtjänstmottagare minskar som yngre får personlig assistans. Denna insats har vuxit fram ökar antalet personer som under år för motverka bristerna inom hemtjänsten och syftar till att senare att öka möjligheterna till inflytande över den egna situationen. I bostäder med särskild service skall omfattande service och vård kunna ges Till denna kategori hör servicelägenheter, särskilt anpassade lägendygnet-runt.

med tillgång till boendeserivce och gruppboendeenheter. De

heter, bostäder bostäder. År 1993 bodde med funktionshinder bor dock i vanliga flesta personer endast omkring 4 700 under 65 år i särskilda boendeformer. personer har medverka till att med funktionshinder Socialtjänsten ett ansvar att personer

eller sysselsättning. Handikapputredningens SOU 1991:46 studier

får arbete

detta område visar arbets och sysselsättningsfrågor inte upplevs som

på att självklara uppgifter för socialtjänsten. Endast fjärdedel av genuina eller en

samtliga kommuner hade ordnat någon form sysselsättning för handikappade

av ungdomar med förtidspension. Drygt tredjedel kommunerna hade ordnat en av motsvarande uppgift för vuxna.

Handikappreformen

tillsattes hösten 1988 S 1988:03 och hade till huvudsa-

Handikapputredningen

utreda frågor socialtjänstens och habiliteringensrehabiliteklig uppgift att om insatser för människor med omfattande funktionshinder. Med utgångsringens situationen för barn, ungdomar och med omfattande funktionspunkt frän vuxna de små och mindre kända handikappgrupperna redovisades i uthinder samt

kartläggningsbetänkande SOU 1990:19 de insatser som görs för

redningens funktionshindrade inom socialtjänsten, habiliteringen och rehabiliteringen. l

betänkandet avslöjas betydande klyftor i fördelningen välfärd och levnads-

av villkor mellan funktionshindrade och andra medborgare. Ihuvudbetänkandet Handikapp, välfärd och rättvisa SOU 1991:46 behandlas individinriktade insatser och detta betänkande ligger till grund för i huvudsak 199293: 159 stöd och service till vissa funktions-

regeringens proposition om

slutbetänkandet Ett samhälle för alla SOU 1992:52, läggs tonhindrade. I vikten på generella åtgärder berör flera samhällssektorer. som proposition följde på Handikapputredningens arbete prop. Den som 1992932159 innehåller förslag till lagstiftning på det handikappolitiska ny stöd och service till vissa funktionshindrade 1993:387 området. Lagen om

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 143

trädde i kraft den l januari 1994 och ersatte då bl.a. lagen särskilda om om-

sorger om psykiskt utvecklingssstörda 1985:568. LSS är till sin karaktär en rättighetslag och går utöver de insatser kan

som ges

med stöd av bl.a. socialtjänstlagen. Lagens personkrets beräknas omfatta

ca 100 000 personer och är begränsad till märmiskor med:

utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnska-

da i vuxen ålder föranledd yttre våld eller kroppslig sjukdom av

Andra varaktiga fysiska och psykiska funktionshinder uppenbart inte

som

beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov stöd

av och service.

Personer som omfattas av LSS har rätt till särskilt i lagen angivna insatser om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och deras behov inte kan tillgodoses

om

på annat sätt. Kommunen är med ett undantag rådgivning och personligt stöd

huvudman för samtliga stödformer. Senast den 1 januari 1996 kommer huvudmarmaskapet för landstingens verksamheter enligt den tidigare omsorgslagen att ha överförts till kommunerna.

Rätten till assistensersättning regleras i lagen 1993:389 assistansersätt-

om

ning och är en ny statlig ersättning skall lämnas till har

som personer som

behov av personlig assistans minst 20 timmar vecka. Vårdbehov under-

per som

stiger 20 timmar finansieras av kommunerna. Rätten till biträde personlig

av

assistans avser inte tid efter att den beviljats insatsen fyllt 65 år.

som

10.4.3 Förändringar inom psykiatrin

Utvecklingen när det gäller psykiskt sjuka

Våren 1989 tillkallades särskild utredare med uppgift överväga och en att föreslå olika åtgärder i syfte att uppnå förbättrad och effektivare service och en

vård till psykiskt sjuka. Uppdraget övergick sedermera till parlamentarisk

en

kommitté som antog namnet Psykiatriutredningen. I ett flertal och be-

rapporter tänkanden beskrivs och analyseras utvecklingen och situationen inom den

psykiatriska vården. Under de senaste decennierna har markant förändring den psykiatriska

en av vården ägt rum. Stora institutioner har lagts och platsantalet inom den ner slutna psykiatriska vården har halverats under l980-talet. Den slutna vården pågår i dag under kortare tidsperioder jämfört med tidigare. Utbyggnaden av alternativa vårdformer har påverkat tvångsvårdens omfattning. Mellan åren 1979 och 1983 minskade antalet personer som en viss given dag vårdades med tvång från 9 600 till 1 700 personer personer.

144 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet

Olika undersökningar tyder att ca 13 % av befolkningen upplever psykisk ohälsa och psykotiska tillstånd förekommer hos ca 2 % av befolkningen. Förekomsten psykisk ohälsa i befolkningen är relativt konstant över tiden. Dock

av finns tendenser att insjuknande i schizofreni minskar något och att neurotiska störningar tilltar. Kvinnor i Sverige drabbas i större utsträckning ohälsa jämfört med män av och skillnaden är stört när det gäller psykiska besvär. Generellt sett ökar antalet

psykiska sjukdomstillstånd med stigande ålder. Mellan åren 1981 och 1991 förbättrades det psykiska hälsotillståndet påtagligt bland personer i åldrarna

61-75 år. En viss ökning kunde skönjas för personer i åldrarna 18-29 år yngre liksom för dem i åldrarna 46-60 år.

Psykiatrireformen

I december 1992 överlämnade Psykiatriutredningen sitt slutbetänkande Välfärd

och valfrihet service, stöd och vård för psykiskt störda SOU 1992:73 vilket -

legat till grund för regeringens proposition om psykiskt stördas villkor prop.

1993942218. Riksdagen beslutade i mars 1994 att kommunerna skulle få huvudansvaret att initiera, planera och samordna de sociala insatser som de

långvarigt psykiskt störda behöver. Kommunerna skall bl.a. ansvara för boendet

och förutsätts även samverka med landsting, försäkringskassor och arbetsför-

medlingar för att utveckla en framgångsrik rehabilitering. Psykiatrireformen trädde i kraft den 1 januari 1995. Socialtjänstlagen förtydligas då genom ett tilllägg i § 21 där det föreskrivs att kommunens uppgift avser människor med

a

såväl fysiska psykiska funktionshinder. Kommunerna får då också ett

som

lagreglerat obligatoriskt betalningsansvar för långvarigt psykiskt störda perso-

En treårig försöksverksamhet med s.k. personligt ombud skall genomföras ner.

liksom försöksverksamhet som gäller samverkan mellan den psykiatriska

en vården och socialtjänsten kring vården av svårt psykiskt störda missbrukare.

10.5 Utbildning till social omsorgsexamen

- en nulägesbeskrivning

Utbildning till handläggarearbetsledare inom äldre- och handikappomsorgen

sker vid 20 landstingens 27 vårdhögskolor Boden, Eskilstuna, Falun, Gävle, av Göteborg, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Linköping, Sundsvall, Umeå, Vänersborg, Växjö, Örebro och Malmö, Skövde, Stockholm,

Östersund. Den reguljära grundutbildningen inom vårdhögskolorna bedrevs

budgetåret 199293 inom sju allmänna linjer samt påbyggnadslinjer till

t.o.m.

dessa: Hälso- och sjukvårdslinjen, hörselvårdslinjen, laboratorieassistentlinjen,

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 145

ortopedtekniska linjen, rehabiliteringslinjen, sociala omsorgslinjen och tandhygienistlinjen. Utbudet utbildningar varierar mellan de olika vårdhög-

av skolorna. På vårdhögskolan i Göteborg förekommer samtliga utbildningar utom ortopedteknik och på flera enheter finns enbart hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot allmän hälso- och sjukvård. Sociala omsorgslinjen inrättades den 1 juli 1983 allmän utbildningslinsom en inom sektorn för vårdyrken. Linjen var delvis en utveckling av sociala

servicelinjen tillkom i samband med högskolereformen och Vård 77 utred-

som

ningen. Den sociala omsorgslinjen hade ursprungligen tre skilda inriktningar som ledde till olika yrken; en mot äldre- och handikappomsorg, en mot omsorg psykiskt utvecklingsstörda och en mot socialpedagogiskt behandlingsarbete.

om

De två förstnämnda linjerna omfattade från början 80 poäng och den tredje

linjen 100 poäng. Fr.o.m. läsåret 198788 sammanslogs linje I och på försök vid några vårdhögskolor och omfattade då 100 poäng. Av högskoleförordningen SFS 1994:1101 framgår att social omsorgsexamen omfattar 100 poäng 120 poäng fr.o.m. 199495 och kan utfärdas för inriktning mot äldre, funktionshindrade och utvecklingsstörda eller mot socialpeda-

gogiskt behandlingsarbete. I förordningen framgår följande bestämmelser om

mål för utbildningen:

Social omsorgsexamen

Mål utöver de allmänna målen i 1 kap. 9 § högskolelagen

För att erhålla social omsorgsexamen skall studenten ha

förvärvat de kunskaper och färdigheter, den personliga utveckling och den empatiska förmåga samt det kritiska tänkande som krävs för det sociala omsorgsarbetet, tillägnat sig kunskaper och färdigheter för att kunna bedriva, leda och -

utveckla social omsorgsverksamhet, grundad på en förståelse av samspelet mellan individers och sociala situation, fysiska och psykiska hälsa

gruppers

i förhållande till samhälleliga och andra bakomliggande faktorer.

Härutöver gäller de mål respektive högskola bestämmer.

Fristående kurser

Utöver den grundläggande högskoleutbildningen erbjuder högskolorna också

viss påbyggnadsutbildning, fristående kurser och uppdragsutbildning inom vård-

och omsorgsområdet.

Föreningen Föreståndare inom Social service FSS genomförde våren 1992 inventering de fristående kurser erbjöds under läsåren 199091 och

en av som

199192. På de 16 vårdhögskolor lämnade förekom sammanlagt 71

som svar

146 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrâdet

fristående kurser i form av grundkurser, fortsättnings- eller påbyggnads-

som kurser dvs. 20-, 40- eller 60 poängs ämnesdjup. Kurserna bedrevs genomgående på halvfart och på många skolor förekom distansstudier, dvs. att en stor del av utbildningen bedrivs på hemmaorten som självstudier. På många skolor förekommer också uppdragsutbildningar arbetsgivaren beställer och köper ett -

särskilt kurspaket för sin personal.

De flesta kurserna gällde hemtjänstens olika arbets- och kunskapsområden 32

st och särskilt vanligt var kurser handlade de möter

som om nya grupper man inom hemtjänsten; personer med funktionshinder, missbrukare, psykiskt sjuka, invandrare, HIV-AIDS sjuka. 24 kurser utbildade i arbetsmetoder och lednings-

frågor och 15 kurser var forskningsforberedande. Merparten av kurserna låg på

grundkursnivå dvs. 20 poäng. I Göteborg och Umeå fortsättningskurser på gavs 40-poängsnivån och fordjupningskurser på 60-poängsnivån som påbyggnadsoch forskningsforberedande kurser i lokala linjer. I Örebro fanns paket ett av fristående kurser som kan kombineras for att ge motsvarande forskningsförberedande utbildning.

10.6 Sociala

omsorgslinjen - Översyn av

innehåll

organisation och

Under de gångna tjugo åren har utbildningen arbetsledare och administratörav er inom äldre- och handikappområdet utretts och belysts i ett antal statliga utredningar. Med dessa som underlag dels beskrivning utbildningens ges en av utveckling från 1970-talet och framåt och samtidigt bild den ständigt återen av kommande diskussionen om utbildningens organisation och innehåll. Redovisningen avslutas med nu aktuella översyner och aktiviteter våren 1995.

Vård 77

En kommitté med uppgift att se över vissa vårdutbildningar inom högskolan Vård 77 föreslog år 1978 i betänkandet Ny vårdutbildning SOU 1978:50

bl.a. en reformerad social servicelinje omfattande 80 poäng. Den nya sociala servicelinjen skulle utbilda för ett större och bredare arbetsfält handlade som både om äldreomsorg, verksamheter för personer med sociala avvikelser och bland psykiskt utvecklingsstörda. Direktiven tvingade dock kommittén att lägga

förslag om en utbildningslinje omfattande 60 poäng. Denna utbildning avsågs tillgodose utbildningsbehov för personal på mellannivån inom det sociala ar-

betsfaltet.

I fråga om sektorstillhörighet uttalas i betänkandet: Den sociala servicelinjen kommer att ha mycket gemensamt med övriga utbildningar inom socialvårdsom-

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrádet 147

sektorn för utbildning för administrativa, ekonomiska rådet som samtliga tillhör och sociala yrken AES-sektorn. Enligt kommitténs uppfattning är i själva verket sambandet med dessa utbildningar starkare än motsvarande samband med

hälso- och siukvårdsutbildningarna. Utbildningens anknytning till vetenskaplig verksamhet underlättas sådan anknytning kan till i första hand forsk-

om ges

ningsområdet socialt arbete. Kommittén föreslår att sociala servicelinjen

överförs til AES-sektorn tar därmed inte ställning i huvudmannaskapsmen frågan. den korta utbildningstiden och UHÄ Remissinstanserna var tveksamma till

fick i uppdrag att ytterligare utreda frågan reformerad social servicelinje.

om en

I rapporten Utredning av Sociala servicelinjen, socialpedagog-linjen m.m.

UHÄrappcrt 1981:6 föreslogs att en allmän utbildningslinje sociala om-

sorgslinjen skulle inrättas. Linjen skulle ha tre inriktningar; en linje inriktad äldre- ach handikappomsorg, mot om psykiskt utvecklingsmot en omsorger

störda och linje mot socialpedagogiskt behandlingsarbete. De två förstnämn-

en da omfattade 80 poäng och den tredje 100 poäng. Utredningen pekade också på ett särsk innehållsligt samband förelåg med den statliga högskolans sociala att

linje. UHÄ kunde fördelar med närmare anknytning och samordning

se en

mellan den sociala omsorgslinjen och sociala linjen inom den statliga högsko-

utvecklingsarbetet borde beakta detta. UHÄ lan och menade att det fortsatta

förordade vidare att linjen skulle föras till AES-sektorn där utvecklingsmöjligheterna bäst skulle tillgodoses och vidare att det landstingskommunala huvud-

marmaskapet skulle bibehållas. I budgetpropositionen 198182: 100 föreslogs att den sociala omsorgslinjen skulle inrättas den 1 juli 1983. På grund av statsñnansiella skäl fanns inga förutsättningar att föra över sociala servicelinjen till ett statligt huvudmannaskap eller till AES-sektorn.

Huvudmannaskapskommittén 1978-1980

1968 års högskoleutredning U 68 föreslog inte någon förändring av huvudmannaskapet för den kommunala delen av högskolan. Av utredningen framgår dock att de: fanns principiellt positiv syn ett enhetligt huvudmannaskap

en

och då framförallt ett statligt sådant. En särskild kommitté med uppgift att lägga

fram förslag till hur huvudmannaskapsfrågan borde lösas arbetade åren 1978- 1980. Kommitténs uppfattning att de vårdutbildningar som omfattades av var uppdraget skulle så långt det möjligt, en innehållsmässig och organisages, var torisk samordning. Kommittén fann att de utbildningar som genom högskolereformen förts till högskolan, saknade viktiga förutsättningar för forskningsan-

knytning bl.a. avsaknad forskningstradition. Flertalet utbildningar

genom av saknade också fasta för forskning och utvecklingsarbete. Kommittén resurser

visade också lärarna i grundutbildningen inte forskarutbildade och

att var

utbildningen heller inte behörighet till forskarutbildning. Kommittén pekade

gav

148 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrâdet

samtidigt på att ett statligt huvudmarmaskap inte automatiskt skulle leda till en

god forskningsanknytning och att frågan huvudmannaskapet för utbildning-

om arna i sig inte spelar någon avgörande roll för möjligheterna att vidareutveckla

och förbättra högskoleutbildningen. Mot bakgrund det statsfmansiella läget

av ansåg regeringen inte att det var möjligt att förändra det kommunala huvudman-

naskapet.

Högskoleutredningen 1989

Regeringen tillsatte år 1989 utredning med uppdrag analysera situationen

en att inom grundutbildningen iden svenska högskolan och internationell bakmot en grund. Högskoleutredningen redovisade uppdraget i betänkandet Frihet Ansvar Kompetens SOU 1992: 1 i vilket vårdhögskolornas situation uppmärksamma-

des. Våren 1990 avlämnades en delrapport Vårdhögskolornas situation till

- utredningen. I det följande redovisas på vilket sätt vårdhögskoloma skiljer sig

från övriga högskolor i landet ref. Vårdhögskolor Kvalitet Utveckling Hu-

-

vudmannaskap SOU 1993: 12. Framträdande är bristen forskartradition och resurser för forskning. Att vårdhögskoloma har varierande förutsättningar att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete beror till stor del det finns

att

skillnader i kunskapssyn och kompetens mellan såväl olika huvudmän olika

som

högskolor. I det refererade betänkandet framgår vidare: Karakteristiskt för

högskolestudier är att de utgår från den ansvarstagande och kreative studenten som i en intellektuell miljö stimuleras till såväl kunskapsinhämtande som personlig utveckling, Trots detta redovisas alltför ofta från studenthåll det inom att

vårdhögskoloma råder ett gymnasialt synsätt på den studerande vilket kan leda till passivisering av kreativiteten. Enligt uppgift i rapporten disputerade 89

en

personer med grundutbildning från vårdhögskolor under åren 1977-1990 dock ingen från sociala omsorgslinjen. Till skillnad från den statliga högskoleutbild-

ningen styrs vårdhögskoloma i hög grad politiskt tillsatt nämnd och av en

studerandeinflytandet är lågt. Ytterligare ett framträdande drag är att lärarkåren vid vårdhögskoloma i stor utsträckning saknar erfarenhet högskolestu-

av egna

dier vilket medför svårigheter att identifiera sig med högskolekulturen. Den

övervägande majoriteten av lärarna inom vårdhögskolan innehar tjänster som motsvarar adjunkttjänster inom den statliga högskolan. Behörig att inneha en sådan tjänst är den som genomgått vårdlärarutbildning 60 poäng vilket om innebär att lärarna har hög pedagogisk kompetens jämfört med motsvarande en

lärarkategori inom den statliga högskolan. När det gäller ämnesfördjupning och kompetens råder motsatt förhållande. Vårdlärarna har inte automatiskt djupare ämnesutbildning än den som motsvarar vad deras studenter skall ha.

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet

UHÄ:s översyn sociala omsorgslinjen 1989

av

Äldreberedningen uttalade i sitt slutbetänkande Äldreomsorg i utveckling SOU

1987:21 följande: Den organisatoriska utvecklingen inom socialtjänsten innebär allt högre grad integration mellan funktionerna barnomsorg,

en av individ- och familjeomsorg samt äldre- och handikappomsorg. Skilda synsätt

bland personalen försvårar ibland en ändamålsenlig organisation och praktisk

samverkan. Orsaken till dessa skillnader hänför sig inte sällan till olika utbildningar. Enligt beredningens mening är det angeläget att den sociala omsorgslinjens inriktning över och att dess innehåll utvecklas kvalitativt. Möjligheterna ses att samordna utbildningslinjen med den sociala linjen eller andra utbildningar inom den statliga högskolans AES-sektor bör särskilt övervägas. universitets- och högskoleämbetet UHÄ Våren 1989 uppdrog regeringen sociala omsorgslinjen och i uppdraget till UHÄ konstaterar att se över den regeringen att det pågår stark utveckling innehåll och organisation inom de en av

arbetsfält för vilka linjen utbildar personal. Diskussioner ansvaret för äld-

om

pågick i den nyligen tillsatta Äldredelegationen och inom social-

reomsorgen

tjänstens individ- och familjeomsorg samt på missbruksområdet pågick också ett

Vid skulle UHÄ beakta utbildningens

omfattande utvecklingsarbete. översynen innehåll och organisation, rekryteringen till linjen, möjligheter till samordning

och integration med sociala linjen samt behovet av fördjupad utbildning.

I februari 1991 överlämnades UHÃ:s redovisning till regeringen; Översyn av sociala omsorgslinjen UHÄ-rapport 1991:5. I rapporten konstateras att ut-

bildningen på sociala omsorgslinjen är samhälls- och beteendevetenskapligt in-

riktad och väl tillgodoser syftet att ge en god grundläggande högskoleutbildning bas för framtida yrkesverksamhet inom social omsorg. Inte heller de

som strukturförändringar inom äldreomsorgen som förestod ledde till någon annan

slutsats. Endast partiella reformer utbildningen ansågs erforderliga. I en del

av

remissyttranden Kommunförbundet, TCO, SSR, SKTF, universitet

Svenska

och statliga högskolor framfördes kritiska synpunkter i fråga om uppdragets begränsningar och en mer förutsättningslös översyn efterfrågades. En sådan skulle syfta till vidare samordning statliga och kommunala högskoleut-

en av bildningar. UHÄ delade dock utredarens bedömning att det inte fanns någon anledning att ompröva sociala omsorgslinjens huvudsakliga inriktning, innehåll och målen i stort för utbildningen. Mot bakgrund den försöksverksamhet med sammanläggning av linjerna I av och pågått sedan några år föreslog UHÄ att dessa båda den som grenar av

sociala omsorgslinjen skulle ersättas av en ny inriktning mot omsorger om äldre, handikappade och psykiskt utvecklingsstörda och skulle omfatta 100

som poäng. Ett flertal remissinstanser ansåg dock att utbildningen borde omfatta 120

140 för kunna tillgodose behovet större bredd och

i några fall poäng att av

fördjupning av utbildningen.

Enligt UHÃ:s uppfattning fanns ett stort behov av en påbyggnadsutbildning i

150 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrâdet

karaktärsämnet social omsorg och föreslog därför att sådan linje 40 en om poäng inrättades.

UHÄ:s rapport de medellånga vårdutbildningarna 1990

om

Samtidigt som översynen av sociala omsorgslinjen pågick, utreddes hälso- och sjukvårdslinjen inom regeringskansliet och rehabiliteringslinjen inom UHÄ.

Föredragande statsråd uttalade prop. 199091:100 att han utgick ifrån att UHÄ också skulle över övriga medellånga vårdutbildningar vad gällde längd se och internationell gångbarhet. UHÄ uppdrog vintern 1990 vårdhögskoletre rektorer att göra en probleminventering avseende de medellånga vårdutbildningarna. I rapporten Behov av förändring de medellånga vårdutbildningarna av

en probleminventering UHÄ-rapport 1991:9 redovisas fem olika utbildnings-

-

linjer. I fråga om sociala omsorgslinjen föreslås att utbildningen bör omfatta

120 poäng, leda till kandidatexamen och kunna följas

upp av

påbyggnadslinjefördjupningskursertill magister, forskarutbildning med möjlighet till licenciatexamen respektive doktorsexamen.

Huvudmannaskapsutredningen, HVU -92

Våren 1992 tillkallade Utbildningsdepartementet en särskild utredare med uppdrag att undersöka möjligheterna att överföra vårdhögskolorna till statligt

huvudmannaskap. Utredningen antog namnet Huvudmannaskapsutredningen,

HVU-92 och hade också till uppgift att se över vårdhögskolornas styrning,

forskningsanknytning samt kvalitet i utbildningsfrågorna. I februari 1993 över-

lämnade den särskilde utredaren sitt betänkande Vårdhögskolor kvalitet, -

utveckling och huvudmarmaskap SOU 1993:12. Av utredningens sammanfattning framgår bl.a. följande. Utredaren drar

slutsatsen att den stora spridningen av vårdhögskolornas utbildning utan tvekan

har gett upphov till svårigheter vad gäller möjligheterna att uppnå kraven på

en god akademisk högskolemiljö vid samtliga enheter. svårigheterna har förstärkts av att vårdhögskolorna har utvecklats ur de icke-akademiska fackskolorna. Det viktigaste målet är att åstadkomma en större samordning mellan olika högskolor och en ökad nationell koncentration och att höja vårdutbildningarnas kvalitet

och akademiska anknytning. Forskning och utvecklingsarbete inom vårdutbildningarnas karaktärsämnen är viktiga medel för att ge dessa ämnen en klarare profil. För att åstadkomma detta föreslår utredaren att vårdhögskolornas kontaktvägar till den statliga forskningsorganisationen på olika sätt stärks. Huvudmannaskapsfrågan anses med denna utgångspunkt vara av underordnad betydelse. Utredaren redovisar tre alternativ till förändring av huvudmannaskapet;

vissa utbildningar överförs till statligt huvudmarmaskap enbart vårdhögskolorna , på universitetsorterna överförs till statligt huvudmannaskap och slutligen ett

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrâdet 151

enhetligt statligt huvudmannaskap för samtliga vårdhögskolor. Alternativen har

både för- och nackdelar och svårigheterna anses störst när det gäller överföring-

nuvarande finansiering vårdhögskolorna till staten. en av av När det gäller sociala omsorgslinjen föreslår utredaren att uppdraget att genomföra utbildning i social överförs till de universitet och högskolor omsorg i dag har utbildningsprogram i socialt arbete Lund, Stockholm, Göteborg, som

Umeå, Östersund, Linköping och Örebro. En sammanslagning med utbild-

ningen i socialt arbete skulle medföra rationaliseringsvinster och större möjlighet för studenterna variera och profilera sin utbildning. Sådana rationaliseatt ringseffekter skulle kunna motsvara 22 mkr enligt utredaren också uttalar som följande: Karaktärsämnet social med sin helhetssyn på den vård-och omsorg omsorgsmottagande, kan verka stimulerande och befruktande på övriga so-

cialvetenskaper och ämnet i sig kan under inflytande av näraliggande ämnen

finns inom Socialhögskolan, kanske profileras och karaktäriseras på ett som bättre sätt än den något oklara profil det uppvisar i dag. Den av kommunerna

efterfrågade förstärkningen med ökad utbildning i juridik, administration och ekonomi kan också lättare erhållas i samhällsvetenskaplig än i en vårdhög-

en skolemiljö. Utbildningen föreslogs förlängd till 120 poäng och förlängningen avsågs finansierad halvering antalet utbildningsplatser. genom en av

Utbildning och forskning. Kvalitet och konkurrenskraft proposition

199394:177

I regeringens proposition redovisas under rubriken Åtgärder för ökad kvalitet

i vårdutbildningen bl.a. frågan om huvudmarmaskapet för vårdhögskolorna vilket bygger förslagen i nämnda betänkande samt remissbehandlingen

nyss

detta. Enligt propositionen förordar de flesta remissinstanserna ett enhetligt

av eller ett blandat huvudmannaskap för vårdutbildningarna. Endast ett fåtal lands-

ting förordar ett kommunalt huvudmannaskap.

Regeringens förslag innebär att utrymme skapas för alternativa samarbets- och huvudmannaskapsreformer och att staten bör anordna vårdutbildning på de orter där så avtalas med den nuvarande huvudmannen. Samtliga alternativa lösningar dock kostnadsneutralitet för staten och landssom kan vara möjliga förutsätter

tingen. Propositionen berör inte närmare utredarens förslag om överföring av

sociala omsorgslinjen till den statliga högskolan.

Kanslersämbetets utvärdering de medellånga vårdutbildningarna

av 1994-95

Regeringen uppdrog i december 1994 Kanslersämbetet att utvärdera de medellånga vårdutbildningarna med syfte bl.a underlag för regeringens att ge bedömning lärosätenas rätt att utfärda examina. I utvärderingen skall bl.a. av

152 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet

belysas utbildningarnas forskningsanknytning, lärarkompetens, pågående kvali-

tets- och utvecklingsarbete, utbildningens anknytning till relevant utbildning inom och utanför högskolan. Studenternas möjlighet till fördjupade ämnesstudi-

er och forskarutbildning skall också studeras. Uppdraget skall redovisas

senast den 1 april 1996.

En särskild utredare med uppgift att förhandla

om

huvudmannaskapet för vårdhögskolorna 1994-95

I juli 1994 tillkallade regeringen särskild utredare dir. 1994:76 med uppgift en

att förhandla med de landsting och kommuner önskar överföra huvud-

som marmaskapet för vårdutbildningen till staten. Ibudgetpropositionen 199495: 100 bil. 9 framgår att överläggningar skett med berörda och regeringens parter att

inriktning är att endast förhandla med de landsting önskar förändring.

som en

Av regeringens kompletteringsproposition 199495: 150 framgår att regeringen godkänt de ramavtal om vårdhögskoleutbildning Vårdutbildningsförhand-

som laren på statens vägnar har träffat med landstingen i Hallands län, Örebro län, Västmanlands och Södermanlands län samt Västernorrlands och Jämtlands län.

Enligt ramavtalen åtar sig respektive landsting att lämna utbildningsuppdrag till

berörd statlig högskola.

10.7 Sammanfattande

bedömning

10.7.1 Inledning

Under det senaste decenniet har äldre- och handikappverksamheten genomgått en betydande verksamhetsmässig och organisatorisk förändring tillsammans

som

med förslagen till Ny socialtjänstlag ställer ökade krav på kompetens

och ut-

bildning. Socialtjänstkommitten har gjort bedömningen att också hemtjänstpersonalens yrkesroll, arbetsfält och utbildning bör redovisas i föreliggande

betänkande.

Den kunskapsöversikt vi redovisar bygger på befintligt material i form

av stat-

liga utredningar, betänkanden och propositioner samt de lokala studier, forskningsrapporter och annat material som lyckats fram. Det har inte funnits

möjligheter och har inte heller varit ambitionen i detalj kartlägga de lokala att

vårdhögskolornas utbildnings- och fortbildningsprogram eller i detalj diskutera

kvalitet och innehåll på sätt vi gör när det gäller socionomutbildsamma som ningen. Denna uppgift ligger for övrigt på Kanslersämbetet har regeringens som uppdrag att utvärdera de medellånga várdutbildningarna under åren 1995-1996. Allmänt kan sägas att personal i äldre- och handikappomsorgen under senare år varit föremål för ett stort intresse från forskare och särskilt vårdbiträdenas

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 153

yrkesroll, arbetsförhållanden och kompetensbehov har en framskjuten plats i den litteratur vi tagit del av. Beskrivning av handläggare och administratörer av

äldre- och handikappomsorg förekommer tämligen sparsamt i litteraturen en

-

okänd eller osynlig yrkeskår

Under utredningsarbetet har kontakter förekommit med den särskilde utredaren som har till uppgift att förhandla om huvudmannaskapet för vårdhögskolorna samt med Kanslersämbetet och Behörighetskommittén. Vi har noterat att 1993 års högskolereform innebär att varje lokal högskola fritt bestämmer om innehåll och form för utbildningen med utgångspunkt från målen i högskoleför-

ordningen. Kommitténs principiella synpunkter riktar sig därför till berörda departement och myndigheter, till de lokala högskolorna och till verksamhetsan-

svariga kommuner.

10.7 Behovet av kompetens och utbildning

Samhällets insatser och ansvar for äldre och personer med funktionshinder har genomgått en betydande utveckling under 1900-talet. Från fattighus och institutionsvård, som utgjorde den huvudsakliga formen för äldreomsorg vid seklets början till dagens omfattande utbud av hemtjänst, färdtjänst, dagverksamheter och särskilda boendeformer.

Det senaste decenniet har inneburit omfattande förändringar på äldre- och handikappområdet. Den ökande gruppen äldre och ett krympande sarnhälls-

ekonomiskt utrymme ställer allt större krav på organisationen och på förmågan

att utnyttja resurserna ett effektivt sätt. Arbetsfåltet har vidgats genom tillkomsten av nya verksamheter och ny lagstiftning samt ett ökat ansvar för nya

målgrupper. Förslaget till ny socialtjänstlag innebär nya bestämmelser som betonar socialtjänstens ansvar på samhälls-, grupp- och ornrådesnivå. Betydelsen av förebyggande insatser och tidiga åtgärder markeras och bör få stor betydelse för inriktningen av äldre- och handikappomsorgen. Verksamheten skall bedrivas målinriktat och planmässigt och med krav på god kvalitet. En viktigt och delvis försummat område anhörigomsorgen lyfts fram och i en ny - bestämmelse får kommunerna ett särskilt ansvar att stödja och avlasta anhöriga.

Sammantaget ställer dessa förändringar äldre- och handikappområdet nya

krav på utbildning och kompetens. Vi har i det föregående redovisat vissa

synpunkter på kompetenskrav och utbildningsbehov från de betänkanden och förarbeten föregick Ädel-reformen och reformerna på handikappområdet.

som I Handikapputredningens slutbetänkande konstateras att det finns genomgående brister i grundutbildningar på högskolenivå med avseende på kunskaper om funktionshinder. Vidare framgår av utredningen att det varken hos huvudmännen eller hos utbildningsinstitutionerna förekommer detaljerad och fortlöpande uppföljning av personalens kompetens och hur den motsvarar de krav som verksamheten ställer. Av det underlagsmaterial vi tagit del av finner vi en fram-

154 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet

trädande kritik mot brister i utbildningen när det gäller handläggning av enskilda ärenden dels vad avser formella krav laglighet, dokumentation men också i fråga metoder för behovsbedömning, utredningsteknik och systematisk om utvärdering. I Socialstyrelsens rapport om kompetenskrav och utbildningsbehov SoS-rapport 1990: 15 dras slutsatsen att utbildningen för socialtjänstens olika verksamhetsområden är otillräcklig och dåligt anpassad till de behov som finns.

Mycket talar för att den snabba samhällsutvecklingen och de problem som

socialtjänsten ställs inför under 1990-talet kommer att kräva en väsentligt höjd

beredskap hos utbildningsansvariga. Socialstyrelsen anger att det ankommer på utbildningsansvariga, verksamhetsansvariga, personalansvarigaoch påfackorga-

nisationerna att till att förändringarna i utbildningen kan ske snabbt och få se

genomslag på alla relevanta utbildningsnivåer så att nuvarande och kommande personal får bättre förutsättningar att medverka i socialtjänstens utveckling. Ökat för äldreomsorgen har inneburit organisationsförändringar

ansvar som resultatenheter och beställar-utförar modeller. Inte minst har Ädel-refort.ex. LSS och psykiatrireformen inneburit påtagliga förändringar för hemtjänstmen, personalens arbetssätt och yrkesroll. Utan att närmare gå in på den mångfald av organisationsformer förekommer, väljer vi att göra en mycket genesom rellkravspecifikation för handläggare på äldre- och handikappområdet.

Beskrivningen av kunskapsområden utgår från de verksamheter som kommuner-

na i dag svarar för samt den nya socialtjänstlagstiftning som kommittén föreslår.

Hemtjänstassistentens yrkesroll kan indelas i två stora ansvarsområden; myndighetsutövning och arbetsledning. För myndighetsutövningen behövs en grund-

läggande socialpolitisk, hälso- och sjukvårdspolitisk, arbetsrättslig, juridisk, ekonomisk och administrativ utbildning. Kunskaper om behovsbedömning, dokumentation, metoder för kvalitetssäkring, uppföljning och utvärdering måste utgöra ett stort inslag i utbildningen. Kompetens på detta område måste säkerställa att äldre- och handikappomsorgens 60 mdkr fördelas och kommer dem behöver det till del. För det andra stora ansvarsområdet arbetsledning som -

krävs god kompetens i bl.a. handledning och personaladministration liksom förmågan att stödja anhöriga och i övrigt ha god förmåga att samarbeta med läkare, sjukvårdspersonal, försäkringskassa, arbetsförmedling och frivilliga organisationer. Specifika kunskaper om målgrupperna bör ha bredd och djup och omfatta bl.a. åldrandets speciella villkor, olika slags funktionshinder, äldres

och funktionshindrades behov stöd och hjälp ihemmet, särskilda boendeforav

mer, färdtjänst, dagverksamheter, tekniska hjälpmedel, bostadsanpassning m.m.

Äldre invandrare kräver speciell kulturkunskap, övergrepp i familjen måste hanteras med kompetens i farniljebehandling. Slutligen bör hemtj änstassistenten

ha förmåga att sammanställa, systematisera och analysera sina samlade kun-

skaper situationen för äldre- och handikappade att utgöra underlag för samom

hällsplaneringen.

Handläggare och administratörer inom äldre- och hanriikappområde 155

Ovanstående kravspecifikation torde i väsentliga delar inte avvika från motsvarande beskrivning av kunskapsbehov för handläggare inom individ- och familjeivmsiargcn. Grundläggande områden som socialpolitik, hälso- och sjukvårdspolitik, administration, förvaltningsjuridik, ekonomi, handläggning och behovsbedömning är gemensamma för socialtjänstens olika handläggargrupper. Kunskaper på det personal- och arbetsledande området torde krävas i stor omfattning på äldre- och handikappområdet och inom individ- och familjeomsorgen är behovet av metoder för socialt behandlingsarbete mer framträdande. Fördjupade kunskaper om olika målgruppers specifika behov och livssituation och om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens resurser hör till de områden där olika grad av specialisering kan vara nödvändig. Allmänt och samhällsinriktat arbete liksom uppföljning och utvärdering torde kräva samma metoder och förmåga att analysera och sammanställa kunskaper oavsett om målgruppen utgörs av ungdomsgrupper med behov av stöd, utveckling av verksamhet för isolerade pensionärer eller anordnande av daglig verksamhet för personer med funktionshinder. Vi avser med denna mycket generella beskrivning en önskelista på kun- skapsområden skissera behovet av en kvalificerad och bred generalistutbild- ning. Efter en grundläggande del kan fördjupning ske av de kunskapsområden som utgör kärnverksamheten inom äldre- och handikappområdet. Vi gör bedömningen att de krav som idag ställs handläggare inom dessa verksamhetsområden innebär behov av motsvarande utbildningsnivå som för ivriga handläggargrupper inom socialtjänsten. Vi har också redogjort för brister i utbildningen som mer tycks handla om förhållningssätt än om bristande kunskapsnivå. Sådan kritik har i första hand framförts från olika handikapporganisationer. Ett förhållningssätt som innebär djup respekt och öppenhet för andra människors livssituation och livsval utgör grundkompetensen i allt socialt arbete. En god utbildning måste t.ex. kunna bibringa eleverna insikt om hur det är att vara helt beroende av andra människor i sitt dagliga liv och kanske under ett helt liv. Med hemtjänst, bostad och ekonomisk försörjning kan livets mest elementära behov tillfredsställas. Socialtjänstlagen uttrycker dock högre ambitioner som innebär att handläggare måste ha kompetens och fantasi att med olika medel också erbjuda äldre och personer med funktionshinder liksom övriga personer som omfattas av socialtjänstlagen möjligheter till ett aktivt deltagande i samhållslivet.

10.7.3 Behov medicinska kunskaper i utbildningen

av

Syftet med Ädel-reformen bl.a. förbättra vården för den enskilde

var att genom att samordna sociala och medicinska insatser i en enda organisation. Ett medicinskt synsätt som tydligt kom till uttryck i utformningen av långtidssjukvår-

dens institutioner skulle ersättas av en mer social syn äldre och deras

156 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrádet

behov av omsorg och vård i mer normaliserade och hemlika former. Som en kvalitetsgaranti för den kommunala hälso- och sjukvården infördes en bestämmelse i HSL om att det skall finnas en särskilt medicinskt ansvarig sjuksköterska anställd i kommunen. Ädel-reformen föregicks viss hos de yrkesgrupper förväntades av oro som samarbeta i den kommunala organisationen. En anledning till funderingar gällde frågan om arbetsledningen men det förekom också rädsla bland hemtjänstens personal att äldreomsorgen skulle medikaliseras och hos sjukvårdspersonalen

farms vissa farhågor att deras medicinska kompetens inte skulle mötas av respekt. Vi redovisar i det föregående X en avhandling om det ojämlika

mötet som tycks stödja uppfattningen att samarbetet inte är helt oproblema-

tiskt. Inom ramen för Ädel-utvärderingen pågår ett projekt som syftar till att

följa upp reformen också i dessa delar och det föreligger därför ännu inte någon sammanställning av erfarenheter och eventuella problem inom detta område. Vi har dock noterat att frågan om arbetsledarskapet aktualiserats i en del kommuner och av den fackliga organisation som företräder sjuksköterskorna.

Vårdtyngden inom alla delar av äldrevården har ökat under det senaste decenniet och de äldre som flyttar till en särskild boendeform lider inte sällan av en demenssjukdom och har ofta en sammansatt sjukdomsbild. S jukhemmen får allt-

mer en viktig funktion att erbjuda kvalificerade vårdinsatser i livets slutskede.

Socialstyrelsen konstaterar i utvärderingen Ädel-reformen allt oftare

av att man finner personer i livets slutskede, med uttalad demens eller omfattande funk-

tionshinder på Sjukhemmen och överlag krävs medicinska insatser och omvård-

nadsinsatser. Rent numerärt utgör dessa dock inte en majoritet av de boende och de torde också finnas i hög utsträckning i övriga särskilda boendeformer. Behovet av medicinska insatser inom äldrevården ställer krav på tillgång till personal med kvalificerad medicinsk kompetens. Enligt den lagstiftning som gäller är kommunerna ansvariga för hälso- och sjukvård i särskilda boendeformer och i dagverksamheter t.0.m. sjuksköterskenivå. Den kommunala sjuk-

vårdspersonalen och den särskilt ansvariga sjuksköterskan svarar för att vården bedrivs med god kvalitet. Ansvaret för läkarinsatser åvilar alltjämt landstinget och innebär ingen förändring jämfört med tidigare.

Verksarnhetsansvarig personal på äldre- och handikappområdet arbetsledare för vårdbiträden, administratörer och handläggare måste i grunden besitta en kvalificerad och bred social kompetens vilket utvecklats i tidigare avsnitt. I särskilda boendeformer förekommer inte sällan arbetsledare med en medicinsk utbildningsbakgrund. I det dagliga samarbetet kring vårdplanering, behovsbedömning och i rehabiliteringsfrågor bidrar hemtjänstassistenter, sjuksköterskor,

sjukgymnaster och arbetsterapeuter med sin specifika sakkunskap. En väl utvecklad samverkan mellan flera olika yrkesgrupper ger en bred och djup kompetens och är mycket viktig förutsättning för en god kvalitet inom äldre- och

en

handikappomsorgen Ädel-reformens intentioner. och ett förverkligande av

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrádet 157

För att underlätta samarbetet mellan verksamhetsansvarig personal och sjuksköterskorna vore det önskvärt med en gemensam bas i grundutbildningen så att båda yrkesgrupperna får insikter i respektive lagstiftningsområde, i socialpolitik och i hälso- och sjukvårdspolitik och att verksamhetens mål och organisato-

riska förutsättningar är klargjorda från början. Ett gemensamt för god

ansvar kvalitet i äldrevården förutsätter också överblick över vissa gemensamma

kunskapsområden som t.ex. gerontologi och geriatrik. En för den enskilde

mer

avgörande kvalitetsegenskap hos personalen är dock ett förhållningssätt

som präglas av respekt för självbestämmande och integritet oavsett inne- - om man

har en social eller medicinsk grundutbildning.

l0.7.4 Allmänt

om utbildningens kvalitet och organisatoriska tillhörighet

När det gäller hemtjänstassistenten och den sociala omsorgsutbildningen det var

ursprungliga syftet att göra en översiktlig beskrivning yrkets och utbildning-

av ens framväxt och av de krav på kompetens och utbildning förändrad nya som

verksamhet och lagstiftning kunde ställa denna yrkesgrupp. Tillgängligt material indikerade dock ganska omgående bilder av en problematisk yrkeskår och brister i yrkesutövning med avseende bl.a. på handläggning ärenden,

av

dokumentation, behovsbedömning, arbetsledning Detta anledning till

osv. gav reflektioner kring utbildningens kvalitet och till dess framtida organisatoriska tillhörighet. Sedan slutet på 1970-talet har utbildningen diskuterats i mängd återkomen mande statliga utredningar och översyner som vi redovisat i betänkandet. Redan

i den första utredningen VÅRD 77 ansågs utbildningen höra hemma inom

- -

sektorn for administrativa, ekonomiska och sociala yrken AES-sektorn och

inte inom vårdsektorn. Genomgående finner vi att flertalet utredningar har

pekat det starka sambandet mellan den sociala omsorgslinjen och den statliga högskolans sociala linje som leder till socionomexamen och att det landstingskommunala huvudmannaskapet har ifrågasatts.

Det förefaller ha funnits samstämmighet den sociala linjens sektorstillom hörighet, behovet att öka utbildningens omfattning och principiellt positiv en syn på ett mer enhetligt och statligt huvudmannaskap för i första hand den sociala omsorgsutbildningen. Regionalpolitiska skäl och den samhällsekonomiska situationen tycks dock ha försvårat möjligheterna till förändring. en

Översynerna har lett till en successiv förlängning av utbildningen. Trots detta

kan vi konstatera att utbildningen nästan aldrig tycks ha varit helt i fas med verksamhetens kontinuerliga förändring och därmed krav på kompetensutveckling. Först år 1970 utfärdades den första läroplanen för en handläggare med ansvar både för den slutna och den öppna äldreomsorgen och hemtjänsten

158 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet

hade då existerat i nästan tjugo år. Ända fram till början 1990-talet av var utbildningen två-årig 80 poäng. 198788 inleddes försök med sammanläggning

av linje I och en integrerad äldre- och handikapplinje och utbildningens

omfattning ökade till 100 poäng. Fr.o.m. intagningen 199495 har utbildning-

ens längd uppnått 120 poäng 3 år.

Som jämförelse bör i detta sammanhang nämnas att socionomutbildningen en

inom den statliga högskolan haft utbildningslängd motsvarande 140 poäng

en

sedan början på 1960-talet.

Som ett starkt genomgående drag framgår att vårdhögskolorna saknar eller har

tämligen bristfällig anknytning till forskarvärlden. Det finns ingen forskar-

en tradition och lärarna saknar i stor utsträckning erfarenheter av egna högskolestudier. I huvudmarmaskapsutredningen dras slutsatsen att den stora spridningen vårdhögskolornas utbildning utan tvekan har gett upphov till svårigav heter vad gäller möjligheterna att uppnå kraven på god akademisk högskoen lemiljö vid samtliga enheter. Höstterminen 1991 fanns utbildningen vid 20

olika vårdhögskolor som i genomsnitt utbildade 28 elever. Hemtjänstassistentens yrkesroll beskrivs i termer som otydlig, oprofessionell, okänd, och med dåligt självförtroende. Detta är bilder förmedlas dels från

som

arbetsledning men också från yrkeskåren; Det är svårt att hitta sin roll, att förklara vad verkligen gör, vad yrket går ut på. Behövs vi i framtiden

man

Samtidigt förmedlas bilden av en ytterst mångsidig och splittrad yrkesroll

befinner sig ständigt i ett korstryck och mångfalden av arbetsuppgifter man gör att inte känner sig bra på något och tycks ha hamnat i en omöjlig man yrkesroll. Med det underlag kommittén tagit del av, framtonar bilden av en utbildsom ning präglas både kvantitativa och kvalitativa brister och en problemsom av

fylld yrkeskår har låg grad av professionalitet och självförtroende.

som Vi gör bedömningen att det föreligger ett stort behov att öka kvaliteten i

utbildningen och självförtroendet hos en yrkeskår som ansvarar för en årlig fördelning av resurser motsvarande 60 milliarder kronor. Utbildningens status bör höjas och en närmare forskaranknytning synes mycket angelägen. Mot denna bakgrund gör vi samma bedömning som den nyligen framlagda Huvudmanna-

skapsutredningen HVU-92, att sociala omsorgsprogrammet bör överföras till de universitet och högskolor i dag har utbildningsprogram i socialt arbete som och integreras med denna utbildning. Vi ställer också stora förhoppningar till den kvalitetsutvärdering bl.a. sociala omsorgsprogrammet, som pågår inom av

för regeringens uppdrag till Kanslersämbetet.

ramen

Särskilt

yttrande

Av Anders Andersson KdS, Göte Jonsson

m

och Ingrid Ronne-Björkqvist fp

Behovet av medicinsk kompetens inom den kommunala äldreomsorgen har upp-

märksammats vid olika tillfällen. I den allmänna debatten framförs då och då kritik mot brister med avseende på det medicinska omhändertagandet av äldre. Kommunernas betalningsansvar för medicinskt färdigbehandlade anses leda till alltför snabba utskrivningar från akutsjukhusen och ofta framförs behovet av fler

läkare på sjukhemmen. I Socialstyrelsens Ädel-utvärdering bekräftas kritiken

mot bristande kvalitet i sjukhemsvården. I vissa fall erbjuds otillräckliga sjukvårdsresurser och det finns fortfarande alltför många med trycksår, kvarlig-

gande katetrar och omfattande läkemedelskonsumtion. Socialstyrelsen konstaterar dock att de huvudsakliga problemen i dag handlar om oklarheter om ansvaret för rehabiliteringsinsatser men påpekar också brister i vårdplaneringen och i handläggning av enskilda ärenden.

Av den ovan relaterade bakgrunden som har funnits med i det underlagsma- terial som Socialtjånstkommittén haft i sitt arbete finner vi det angeläget att lyfta fram behoven av sjukvårdspolitiska kunskaper hos de för äldreomsorgen ansvariga arbetsledarna. Principiellt tror vi också att det finns förutsättningar för att hemtjänstassistenterna kan göra en bättre helhetsbedömning av vård och omsorgsbehoven för äldre och handikappade om man förutom en bred och kvalificerad social kompetens också har kunskaper och erfarenheter från hälsooch sjukvården.

Bilaga 1

Schematiska beskrivningar med kommentarer

till

socionomutbildningens innehåll på olika utbildningsorter

LUND

Socionomutbildningen i Lund inleds med obligatoriska kurser på 80 poäng.

Därefter följer handledd studiepraktik på 20 poäng. Under

en utbildningens två sista terminer väljer de studerande två fördjupningskurser i socialt arbete

- var och en på 20 poäng.

Denna inriktning gäller sedan VT 1990 då utbildningsplanen ändrades radikalt. Förändringen innebar bl.a. längre sammanhållna kurser, förändringar i

kursernas innehåll, införande del kurser i stället för av en nya samt en två

obligatoriska praktikperioder. Den kritik som riktats mot socionomutbildningen utbildningsledningen

ses av som ett tecken på att undervisningen tidigare felorganiserad. Den gamla var utbildningen innehöll i stor utsträckning korta S-poängskurser .inte som gav

några fördjupade kunskaper. Den huvudregel tillämpas idag är kurs

som att en

skall omfatta 20 poäng och att en lärare eller ett team har det samlade

ansvaret för kursen. Man anser också att nyutexaminerad socionom skall behärska en åtminstone något eller några av socionomernas arbetsfält. Av den anledningen

erbjuds studenterna stor valfrihet. Termin 1 omfattar en 20-poängskurs i socialt arbete. Studiernas uppläggning syftar till att medvetandegöra studenterna sitt framtida yrkesval. De får

om därför tidigt komma i kontakt med yrkesverksamma på fältet; först genom en dags studiebesök och sedan som veck0praktikanter knutna till viss bestämd en arbetsplats. Arbetsplatsen kan ligga i närheten högskolan eller i studentens av hemkommun. Den tidiga kontakten med yrkeslivet syftar också till skapa att studiemotivation för de kurser ligger längre fram i utbildningen. Veckosom praktiken syftar till att bild det sociala arbetets vardag. Arbetsfaltet ge en av

är brett och spänner över traditionellt socialbyråarbete, kuratorspraktik, frivård

etc. Studenter som placeras inom verksamhetsområde får samma gemensamt

uppgiften att beskriva och presentera sitt arbetsområde för sina studiekamrater vid ett seminarium. Till dessa seminarier bjuds även fálthandledarna in. Kursen Samhällsstruktur och socialpolitik termin 2 syftar dels till

att ge

studenterna grundläggande kunskaper samhällsvetenskapliga teorier, dels

om

6 l5-O467

162 Bilaga I

till beskrivning för socialpolitiken och sociala problem väsentliga att ge en av drag i den svenska samhällsstrukturen. Den skall också studenterna träning ge

i utforma, genomföra och presentera ett skriftligt projektarbete med fáltank-

att

nytning. Projektarbetet bedrivs efter samma riktlinjer som gäller för uppsats-

skrivning.

Studierna på termin 3 omfattar två 5-poängskurser politik och förvaltning respektive datalära 10-poängskurs i rättskunskap. Kursen i datalära

samt en

innehåller bl.a. presentation socialtjänstens ADB-register.

en av Termin 4 omfattar 10-poängskurs i socialrätt och 10-poängskurs i socialt en en

arbete. Båda kurserna knyter direkt till praktisk yrkesverksamhet och bygger

an på medverkan många gästföreläsare från fältet. Studenterna hämtar bl.a. av aktuella fall från socialtjänsten och försöker efter bästa förmåga tolka lagar och

föreslå åtgärder i enskilda ärenden.

Kursen i socialrätt omfattar dels socialtjänstlagstiftningen SoL, LVU och LVM, vissa delar socialförsäkringslagen, förvaltnings- och sekretesslagstift-

av

ningen, hälso- och sjukvårdslagen, omsorgslagstiftningen, lagen om psykiatrisk

tvångsvård samt invandrarlagstiftningen. Kursen i socialt arbete syftar till att utvidga och fördjupa kunskaperna om det

sociala arbetets teorier och metoder. Studierna skall också utgöra en förbere-

delse för den kommande praktikperioden.

Den handledda praktiken kommer in på femte terminen. Socialhögskolan

företrädesvis med socionomarbetsplatser i Malmöhus-, Kristiansamarbetar stads-, Blekinge-, Kronobergs- och Kalmar län. hösten 1993 sammanlagt 86 studerande ute i praktik. Drygt 30 % Under var

studenterna placerade i Malmö-Lund-regionen. Ungefär hälften av

av var

studenterna praktiserade socialkontor. Skolan har idag svårigheter att få fram bra praktikplatser. Senast gav

stora

enkät till 500-600 arbetsplatser bara ett 25-tal platser i stället för de 90 som

en man behöver.

samband med praktiktermin slopades VT 1990 diskuterades också

I att en

möjligheter få göra denna enda praktik utomlands. Enligt den

studenternas att

studieordningen hade 3-5 studenter praktiserat utomlands varje termin.

gamla viktigt studenterna skulle få möjlighet att omsätta sina främst på Det ansågs att svenska förhållanden grundade teoretiska studier i svensk

svensk lagstiftning och därför fram till den enda praktikperioden företrädesvis praktik. Man kom att

borde i Sverige. Samtidigt ville studenterna möjlighet till någon göras man ge

utlandsstudier under socionomutbildningen. Man fann att termin 6 var

form av termin för sådana studier med hänsyn till att studenterna då har både en lämplig

teoretisk och praktisk erfarenhet socialt arbete i Sverige. Under termin 6 kan

av

i Lund mellan inriktningar: Socialt arbete med barn och studenterna välja tre Socialt arbete med drogmissbrukare och Komparativ socialpoliungdom,

tik. Alla alternativen innehåller 10 poäng teoristudier och 10 poäng uppsatstre

Bilaga 1 163

arbete. Kursen Komparativ socialpolitik belyser den svenska socialpolitiken i ett internationellt perspektiv och är därför mest lämpad for utlandsstudier.

Även i övriga sjätteterminskurser dock möjlighet till ges att skriva uppsatsen utomlands. Valfriheten på den sista terminen omfattar tre 20-poängskurser i socialt arbete

med inriktning mot

socialt förändringsarbete behandlingarbete med individer och familjer

grupper, institutioner och organisationer.

GÖTEBORG

Socionomprogrammet i Göteborg omfattar ett basblock på 60 poäng, ett fortsättningsblock på 40 poäng och ett fördjupningsblock på 40 poäng. Denna studieordning gäller sedan HT 1991 då utbildningsplan infördes. en ny

Den förändringsprocess som ledde fram till den nya utbildningsplanen starta-

de i slutet av 1980-talet och påverkades bl.a. den då aktuella översynen av av

socionomutbildningen. Innehållet i en del kurser har förändrats genom att vissa

områden har kommit till eller utökats. Vidare har vissa moment från valfria

kurser förts över till obligatoriska kurser.

En praktiktermin har tagits bort och ersatts av fåltförlagda studier under de tre första terminerna. En annan nyhet är klasslärarsystemet syftar till att skapa

som kontinuitet och sammanhang både ifråga om kursinnehåll, relationer i klassen och kopplingen till fältet.

Basblocket terminerna 2 och 3 är indelat i olika delkurser varierande

av längd. Under de två första terminerna skall studenterna få samhällsvetenskaen plig grund att stå på både för fortsatta studier och för kommande yrkesverksamhet. Fr.o.m. termin 3 står ämnet socialt arbete i centrum för studierna.

Klasslärarsystemet innebär att två lärare följer varje klass under de tre första terminerna. Varje klass omfattar 35 studenter och varje termin utgör

ca en

kurs. Klasslärarna håller också i de fáltförlagda studierna omfattar 2 + 2 +6

som

veckor av undervisningen på basblocket. De fáltförlagda projektstudierna under de två första terminerna gör att studenterna tidigt kommer i kontakt med praktiskt yrkesverksamma inom hela den

sociala sektorn. Fältet bidrar med idéer och uppslag i projektarbetet utsom mynnar i en skriftlig grupprapport. Varje klass knyts till en stadsdel i Göteborg eller till närbelägen kommun. en Under denna tid får studenterna handledning både från skolan och från handledare på fältet.

Under termin 3 har alla elever en praktikarbetsplats dit de går varje dag under

6 veckor. Individuella handledare utses. De får ingen ekonomisk ersättning för

sin insats. Institutionen bjuder i stället föreläsningar ute på arbetsplatserna

164 Bilaga 1

då tar aktuella studier och information som kan vara till nytta man upp annan för utvecklingen av det sociala arbetet. Erfarenheterna de fáltförlagda studierna är inte entydigt positiva. Det är av

svårt att hitta både praktikplatser och lämpliga arbetsuppgifter under så kort tid. Det betyder att studenterna i stor utsträckning får gå vid sidan om sina

handledare. För närvarande prövas olika modeller för de fáltforlagda studierna.

Ambitionen är bl.a. att försöka knyta praktiken bättre samman över de tre

terminerna.

Även det är for tidigt att dra några säkra slutsatser vilket system som

om om

är bäst det gamla systemet med två obligatoriska praktikterminer eller det

med faltforlagda studier och enda praktik tror man att de nya systemet en falttörlagda studierna och klasslärarmodellen har betytt att vissa studenter funderar gång över sitt utbildningsval. Studieuppehållen under de första en extra tre terminerna är t.ex. ganska många.

Fortsättningsblocket terminerna 4 och 5 omfattar temastudier och handledd

praktik. De teoretiska studierna lyfter fram fyra olika aspekter i det sociala

arbetet:

problemaspekt handlar den i vilken sociala förhållanden

en som om process -

och relationer blir uppfattade som sociala problem handlingsaspekt sätter det sociala arbetets metoder i centrum

en som -

organisationsaspekt ser det sociala arbetet i sitt organisatoriska sam-

- en som manhang och fram moral och värderingar i det sociala arbetet.

- en etisk aspekt som lyfter

Termin 4 innehåller bl.a. temastudier kring de problem och målgrupper man

möter yrkesverksam i socialt arbete. Kursinnehållet är en komprimerad

som

variant på åtta tidigare 5-poängskurser låg på termin Tidigare kunde

som studenterna fritt välja två. Nu följer alla studenter samma undervisning. Den handledda praktiken ligger på termin 5. Göteborg har inte någon brist

på praktikplatser. Det finns tvärtom ett överskott som bl.a. beror på att kullen hel termins handledd praktik minskat till hälften. Det betyder

som skall ha en

skolan kan ställa högre krav praktikplatser och pratikhandledare än

att

tidigare. Skolan kräver att praktikanterna skall arbeta med egna klien-

t.ex.

Ett villkor är att praktikhandledarna deltar i den utbildning som skolan

ter. annat erbjuder. Praktiklärarna genomför också mitterminsutvärdering med alla en praktikanter och handledare.

De uppgifter lämnats från skolan beträffande studenter i handledd praktik

som under HT 93 visar att majoriteten de sammanlagt 122 studenterna praktiseraav

de på arbetsplatser i Göteborgsområdet. Ungefär en tredjedel av studenterna praktiserade socialkontor. Tio studenter praktiserade utomlands. Fördjupningsblocket 6 och 7 har tidigare omfattat fyra valfria

terminerna

20-poängskurser med inriktning mot psykosocialt arbete, samhällsarbete och

Bilaga 1 165

socialpolitik, socialrätt respektive psykosociala arbetsmiljöer. Kursplanerna för terminerna 6 och 7 och har nyligen arbetats och innehåller om idag fler obligatoriska än valfria kursmoment. Studierna på termin 6 syftar till fördjupade kunskaper att ge om teorier och metoder i socialt arbete på samhälls-, och individnivå medan studierna grupp-

på termin 7 har fått benämningen Socialt arbete och kunskapsproduktion.

Första hälften av termin 6 bygger vidare på de erfarenheter studenterna fått under sin handledda praktik och innehåller bl.a. falldiskussioner

i smågrupper. I slutet av terminen vidgas perspektivet till omfatta jämförande

att studier av

den socialpolitiska utvecklingen i olika länder. Studierna på termin 7 syftar till att ge fördjupad kunskap om vetenskapsteori och forskningsmetoder i socialt arbete, träna förmågan

att att läsa, tolka och kritiskt analysera forskningsresultat vidareutveckla förmågan samt att till meto-

dologisk skicklighet, kritiskt tänkande och kunskapsproduktion.

ÖREBRO

Socionomutbildningen i Örebro omfattar

60 poängs studier i ämnet socialt

arbete, 10 poäng faltförlagda studier och 20 poäng handledd studiepraktik. Det ställs också krav på att studenterna skriver en 10-poängsuppsats på C-nivå,

som

gör dem behöriga att söka till forskarutbildning.

Studierna på termin I är teoretiskt inriktade det sociala arbetets mot historiska och vetenskapliga grund samt professionens utveckling. Kursen betraktas som en grundkurs i socialt arbete och omfattar två 10-poängskurser. Under denna termin genomförs också arbetsplatsbesök redovisas som skriftligt och diskuteras gruppvis. Under de två första terminema får studenterna dessutom

kvalificerad handledning i mindre vidareutbildade grupper av psykoterapeuter. Handledningen syftar till att förbereda studenterna för yrkeslivet och omfattar

ca 2 timmar var tredje vecka.

Studierna på termin 2 syftar till att allmänbilda studenterna svensk

om sam-

hällsstruktur och välfárdspolitik och omfattar studier i statskunskap, samhällsekonomi, sociologi och rättskunskap. På denna kurs undervisar lärare som hyrs

in från andra moderinstitutioner. Kursen för närvarande

ses över med hänsyn

till att innehållet kritiserats studenterna. De har bl.a. av ansett att studierna på makronivå tar för mycket plats i undervisningen, kursen är för splittrad att och att den också innehåller del upprepningar från gymnasietiden. en

Termin 3 inleds med kurs i socialrätt med undervisning SoL,

en om LVU och

LVM, beslutsprocessen i enskilda ärenden, reglerna offentlighet

om och sekre-

tess samt reglerna om tjänstefel, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Efter denna kurs följer faltförlagda studier på 12 veckor med individuell handledning. För dessa studier utnyttjas i stort sett praktikplatser för den

samma som

handledda praktiken. Några arbetsplatser har tillkommit nya t.ex. frivilliga

166 Bilaga 1

organisationer. Under de faltförlagda studierna är studenterna mer observatörer

handläggare. Meningen är att de skall reflektera över rollen som socialarbetaän

därför viss processhandledning. Av tiden skall 20 %

re. Studierna omfattar

arbete med individuella seminarieuppgifter. I detta arbete får studen-

avsättas för från skolan. En utveckling detta moment är gång och terna handledning av tillsatt. Förutom aktiviteter på fältet ingår två-tre en utvärderingsgrupp är

temadagar på högskolan. Studierna på termin 4 är i den utbildningsplanen profilerade mot psykolo-

nya första gången VT 94 och omfattar två delar. Den ena delen är gi. Kursen gavs

barn- och ungdomspsykologi och den andra syftar till att ge grund-

vinklad mot generella och specifika samband mellan samhällsstruktuläggande kunskaper om

rer och individer.

kursplanen for termin 5 omfattar 20-poängskurs i socialt arbete.

Den nya en

fördjupade kunskaper teorier och metoder för Kursen syftar till att ge om

strukturinriktat och administrativt socialt arbete. Ett av de mo-

psykosocialt, behandlas i kursen är utredningsmetodik.

ment som

på termin 6 i den studieplanen. Skolan Den handledda praktiken ligger nya har hittills inte haft några större svårigheter att hitta praktikplatser i upptag-

Örebro

ningsområdet Skaraborg, Värmland, Östergötland, län med många

kommuner. Det förekommer också utomlandspraktik i

medelstora och mindre bl.a. Kansas, Nya Zeeland och Australien. får individuell handledning. De krav ställs på handledarna Praktikanterna som

de skall socionomer och ha minst 2-3 års yrkeserfarenhet.

är att vara

visar 124 studenter ute i praktik HT 93. Av dessa var

Enkätsvaret att var

70 % placerade på praktikplatser inom skolans upptagningsområde. 15 drygt

utomlands, därav nio i Indien. De övriga 20

personer praktiserade personer spridda över hela landet.

var

Innehållet i växlade. Ungefär hälften praktiserade på socialkontor. praktiken den kursplanen har studierna på termin 7 två olika profiler. Den Enligt gamla

arbete och den andra mot samhällsar-

kursen är inriktad mot psykosocialt

ena

social planering. Studierna kommer att bedrivas enligt den gamla

bete och kursplanen t.o.m. VT 95.

avslutas studierna med fördjupningskurs i

I den nya utbildningsplanen en gäller såväl teorier och metoder i socialt arbete

socialt arbete. Fördjupningen forskningsmetod. Under kursen får studenterna genomföra ett examensar-

som

Examensarbetet omfattar vetenskapsteori och forskningsmetod

bete på 10 poäng. väl kvalificerat arbete kring ett ämne eller

och syftar till ett självständigt,

problemområde.

Bilaga 1 167

STOCKHOLM

I april 1991 fastställdes en ny utbildningsplan för socionomutbildningen i Stock-

holm. Den gamla grundkursen har renodlats till ett humanistiskt-samhällsveten-

skapligt basår och ett större kursblock på 60 poäng benämnt teorier och metoder i socialt arbete har utvecklats. Praktik och teori har integrerats och socialt arbete

som änmesdisciplin har lyfts fram som navet i socionomutbildningen. Alla

som

går nya utbildningen kommer dessutom att behöriga att söka till forskarut-

vara

bildningen.

Studierna på termin 1 är makroinriktade omfattar även studiebesök på men fältet. Studierna inleds med introduktion i socialt arbete. Introduktionskursen en innehåller även lite vetenskapsteori syftar till att träna studenterna i som att tänka metodiskt och att strukturera sitt material. Därefter behandlas välfärdssta-

tens förutsättningar och förändring samt politiska system och förvaltning i stat

och kommun.

Termin 2 omfattar två 10-poängskurser. Den kursen handlar kultur,

ena om samhälle och individ och den andra behandlar rättssystemets grundläggande

värderingar och lagar.

Efter det humanistiskt-samhällsvetenskapliga basåret följer 60 poängs studier

i socialt arbete på terminerna 4 och Under denna tid följs varje klass av en och samma lärare. Termin 3 omfattar fältförlagda studier 15 poäng och teoretiska studier motsvarande 5 poäng. Handledning ges individuellt på praktikplatsen. Ambitionen

är att praktiken skall forskningsförankras. Det ställs bl.a. krav på att studenterna svarar för skriftliga uppgifter och att de kritiskt granskar den sociala prakti-

ken.

Termin 3 innehåller hel del samtalsövningar videoinspelas. Mötet med

en som

skolan handlar ganska mycket om detta. Studenterna tränas också i att bedöma enskilda ärenden med utgångspunkt från fallbeskrivningar. Sådana inslag åter-

kommer också under terminerna 4 och

Socialhögskolan i Stockholm har nästan 10 års erfarenheter av fáltförlagda

studier. Studierna har bedrivits i samarbete med två socialdistrikt i Stockholm dit en stor del undervisningen har varit förlagd. Särskilt utsedda kontaktav personer har lett samtalsgrupper med studenterna och har också i övrigt funnits till hands för råd och stöd. För ungefär ett år startade liknande studier i Söder-

tälje kommun. De lokaler som kommunen ställt till förfogande innebär

att en

hel klass skall kunna fullfölja sin utbildning där. Vissa moment i undervisningen kommer att vara förlagda till Stockholms universitet studiepraktiken kom-

men

mer att fullgöras i Södertälje med omnejd. Den fjärde terminen inleds med studier teori och metod i socialt arbete

om

följd av en kortare juridikkurs. Under resten av terminen behandlas två

separa-

ta ämnen: Socialt arbete med barn, ungdom och familj respektive Forsknings-

metod del

168 Bilaga 1

Termin 5 är upplagd efter ungefär mönster som termin Två av samsamma

manlagt fyra 5-poängskurser är obligatoriska: Socialt arbete och missbruk respektive Forskningsmetod Il. De två andra är valfria kurser i socialt arbete. Den handledda praktiken på termin 6 omfattar 17 veckor på praktikplatsen universitetet. Denna praktikperiod är inte bara längre än de

och tre veckor

fáltförlagda studierna; kraven på fördjupning och individuell handledning är också uttalade. Det är svårt att hitta både praktikplatser och handledare.

mera Omsättningen Mellan 50 och 70 handledare introduceras varje termin. är stor. studenter befann sig i praktik HT 93 ganska jämnt fördelade De som ute var arbetsplatser tillhörande landsting eller kommun. Tio praktiserade på personer

inom privat verksamhet. Som exempel på sådana praktikplatser kan nämnas behandlingshem för barn och ungdom, privata mellanvårdsprojekt och ideella BRIS och RFHL. Tre praktiserade uton1lands. organisationer av typ personer Grundutbildningen avslutas termin 7 med påbyggnadskurs i socialt arbete.

en

Kursen har fyra alternativa inriktningar:

Family structure and family policies an international perspective

-

Samhällsplanering och samhällsarbete

Juridik 4. Socialt behandlingsarbete

Under den sista terminen skall studenterna skriva examensuppsats på 10 en poäng.

ÖSTERSUND

socionomutbildningen i Östersund. Utbild- I början av 1980-talet förändrades

ningen blev problemorienterad och projektorganiserad än tidigare och fick

mer

också starkare fáltanknytning genom två obligatoriska praktikterminer.

en Allteftersom åren gått har undervisningen blivit alltmer snuttitierad och

uppsplittrad. Denna utveckling har föranlett skolan att utarbeta mer samman-

hållna kurser och terminer. Man arbetar också på att utveckla själva ämnet socialt arbete i stället för att integrera olika ämnen. Den nya utbildningsplanen tillämpas sedan HT 92.

utbildningen är uppdelad i ett basblock omfattar 60 poäng A-

Den nya som

fortsättningsblock på 40 poäng B-

nivå, grundstudier i socialt arbete och ett

nivå, fortsättningsstudier. Utbildningen avslutas med ett fördjupningsblock C-

nivå, fördjupningsinriktade studier omfattar 40 poäng.

som

Studierna på termin 1 syftar till studenterna allmänna kunskaper om

att ge

samhälle och samhällsorganisation. Under kursen behandlas bl.a.

socialt arbete, framväxt, villkor och förutsättningar. Tidigare deltog

det professionella arbetets

från fältet i undervisningen besöker studenterna i stället

gästföreläsare men nu

olika arbetsplatser. Studenterna får också orientering socialt arbete som en om

Bilaga 1 169

vetenskaplig disciplin och kunskapsområde. I övrigt är kursen samhällsinriktad

och tar bl.a. upp frågor om det demokratiska systemets funktion, välfárdsstaten

och den svenska socialpolitiken i stort.

Termin 2 innehåller bl.a. kurs i socialrätt och familjerätt. En

en annan av

kurserna är renodlad mot psykologi. Här ligger också kursen Vetenskaplig teori och metod del I som bl.a. fokuserar problemanalys, problemformulering och

grundläggande statistiska begrepp. Den handledda praktiken ligger på termin 3 och omfattar 15 poäng. Praktiken kompletteras med en problem- och projektorienterad teorikurs på 5 poäng. Ett

skäl till att den handledda praktiken kommer in så tidigt i utbildningen

är att man vill ge studenterna möjligheter att praktisera utomlands under senare utbildningen. Östersund studenter från hela

tar emot Sverige. Praktikplatser söks framförallt

i Jämtland, Härjedalen och Södermanland. Endast 30-35 studenter kan räkna med att få praktisera i Östersund.

Den teoretiska S-poängskursen sträcker sig över hela terminen. Det betyder att studenterna är kvar på sina praktikplatser att de emellanåt samlas i

men grupper för teoretiska genomgångar. Handledarna kallas till uppföljningsträffar

som skolan anordnar regionalt på fyra orter i landet; Östersund, Eskilstuna,

Gävle och Falun. Praktiken är förenad med stora kostnader för både för resor praktiklärare, handledare och studenter.

Fortsättningsstudierna på terminerna 4 och 5 bygger vidare på de kunskaper

om människan, samhället och socialt arbete som förmedlats under grundstudierna.

Två av kurserna på termin 4 är nyligen omarbetade och direkt inriktade mot arbete inom socialtjänsten. Den kursen handlar problem i familjen och

ena om

den andra handlar om missbruk och missbrukare. På denna termin ligger också en IO-poängskurs i interkulturellt socialt arbete som är obligatorisk för alla och

Östersund är som ensam om. Under termin 5 ligger tonvikten vid studier i samhällsplanering och samhälls-

arbete. Samverkan sker bl.a. med kooperativ utveckling på landsbygden och

enheten för fältarbete i Östersunds kommun. En 5-poängskurserna av fungerar som en introduktion till ett valfritt fördjupningsarbete. Studenterna kan rikta

in sig på samhällsarbete, socialtjänst eller behandlingsarbete. Under kursen får

studenterna också planera ett projektarbete, skall leda fram till 10som en poängs C-uppsats på termin

Fortsättningsstudierna avslutas med en gemensam vetenskaplig teori- och

metodkurs.

Termin 6 omfattar dels 15-poängskurs kallad arbets- och processhandledda

en studier, dels en teorikurs på 5 poäng. 15-poängskursen är motsvarighet till en de fältförlagda studierna på andra utbildningsorter och har i stort sett samma innehåll som den handledda praktiken på termin Teoriavsnitten skiljer sig

170 Bilaga I

dock mellan den handledda praktiken och de fältförlagda studierna. Under termin 6 studenterna också möjligheter att praktisera utomlands.

ges

Under HT 93 sammanlagt 134 studenter ute i praktik. Av samtliga prakti-

var

kanter 21 placerade utomlands i t.ex. Norge, Damnark, USA, Nya Zeeland

var eller Indien. Tanken är fördjupningsstudierna under termin 7 skall bli en naturlig fortatt sättning på termin 6. Erfarenheten har visat att utlandspraktikanterna ofta välj er samhällsarbete. Att i Östersund har förlängt de fältförlagatt fördjupa sig i man da studierna till 15 poäng beror bl.a. på svårigheterna att ordna med bostad på två håll under en och samma termin.

Sist i utbildningen ligger 20-poängskurs med beteckningen Socialt arbete

en

och kunskapsproduktion. Här väljer studenterna 10-poängskurs med inrikt-

en

samhällsarbete, socialtjänst eller behandlingsarbete. Det ställs också

ning mot

krav att studenterna skall genomföra ett projektarbete lO poäng.

UMEÅ

Socionomutbildningen i Umeå har nyligen lagts om. De förändringar som genomförts innebär utbildningen har blivit forskningsförberedande och i att

övrigt fullt ut anpassad till de akademiska kraven. Studierna på termin 1 syftar till att introducera studenterna inom kunskapsområdet sociologi, psykologi, Samhällsekonomi och socialpolitik. En av de fyra

delkurserna behandlar datateknik och kommunikation. introduktionen i socialt arbete ligger på termin 2 också omfattar studier som i ämnena Statskunskap och rättsvetenskap.

Termin 3 omfattar dels 10-poängskurs i forskningsmetodik, dels fáltförlag-

en

studier på genomförs främst i samverkan med närbelägna

da 10 poäng som kommuner. Under de filtförlagda studierna skall förhållandena på olika arbetsplatser studeras och beskrivas i uppsats. Studenterna väljer själva vad en

de vill skriva Här gäller vanliga uppsatskrav. Resultatet brukar bli en

om.

på 20-25 sidor. Studenterna får individuell handledning både på prak-

uppsats och från skolan. Arbetet redovisas individuellt. Studenterna följs

tikplatsen

i små och får handledning och lärare. Ca 10 studenter grupper av en samma

gör fáltförlagda studier utomlands varje termin. Terminerna 4 och 5 innehåller AB-kurser i socialt arbete som ger fördjupade

kunskaper kring fyra olika teman. Varje kurs är obligatorisk och utgör en

Barn och ungdom i familj innehåller t.ex. teori-

integrerad helhet. Kursen om

bildning kring människans identitetsutveckling utifrån många olika och inte

enda teori. Olika problem i familjen t.ex. missbruk, misshandel, sexuel-

bara en behandlas tillsammans med aktuell lagstiftning på området. Studila övergrepp

bygger på fallbeskrivningar ur ett sociologiskt, psykologiskt och ett rättsve-

erna

och uppfattas i allmänhet krävande del utbildtenskapligt perspektiv som en av

Bilaga 1 171

ningen. 10-poängskursen Att bistå människor i svåra livssituationer är avpassad för de krav och utmaningar som ligger i det sociala arbetet. Här kommer studier

i rättsvetenskap på ett naturligt sätt fördjupade studier i lagstiftningen

genom

om offentlighet och sekretess, socialtjänstlagen m.m. Studenterna tränas också

i att skriva barnavårdsutredningar. De praktikanter läst AB-kurserna och som som har varit ute i praktik har också fått mycket goda vitsord på sina praktikplatser, vilket ses som en bekräftelse på att har satsat rätt från skolans sida. man Den handledda praktiken ligger på termin Praktikplatserna är utspridda från Kiruna i norr till Uppsala i söder. Inriktningen på praktiken varierar. Av de ca 50 studenter som var ute i praktik VT 94 praktiserade ungefär ett 20-tal på socialkontor. Tio studenter praktiserade utomlands.

Tillgången till praktikplatser varierar med de enskilda handledarnas personli-

ga och arbetsmässiga möjligheter att ta emot praktikanter och växlar från år

till år. Några stora problem att hitta praktikplatser rapporteras inte från Umeå. Socionomutbildningen i Umeå avslutas med tre valfria C-kurser på termin

Varje sådan kurs innehåller ett teoriavsnitt på 10 poäng och IO-poängsuppen sats. Studenternas val omfattar tre olika inriktningar: behandlingsarbete, förebyggande arbete samt rättsvetenskap.

SKÖNDALSINSTITUTET

Sköndalsinstitutet är fri högskola och skiljer sig i viktiga avseenden från den

en

statliga socionomutbildningen. Utbildningen är längre och omfattar åtta i stället för sju terminer. För tillträde till utbildningen ställs dessutom ett generellt krav på yrkeserfarenhet motsvarande minst fem månaders sammanhängande heltids-

arbete. Stiftelsen Stora Sköndal är huvudman för institutet. Den ideell är en stiftelse inom Svenska kyrkans Tillsynen Sköndalsinstitutets socionomutbildram. av ning handhas av Kanslersämbetet. De studerande betalar en terminsavgift som

uppgår till 7,5 % av basbeloppet för närvarande 2 640 kronor.

De studenter som väljer att utbilda sig till socionomer på Sköndalsinstitutet

gör det ofta på rekommendation av tidigare studenter eller föräldrar. Många har yrkesarbetat under flera år, vilket betyder att gruppen är heterogent sammansatt både ifråga om ålder och erfarenhetsbakgrund. Intagning sker en gång varje år. Utbildningen är dimensionerad för ca 45

studenter.

Utbildningen skiljer sig från den universitets- och högskoleanknutna socionomutbildningen i ett särskilt avseende. Sköndalsutbildningen omfattar kurser

i etik, tros- och livsåskådningsfrågor, diakoni är integrerade med den etc. som sociala utbildning som ges under de åtta terminerna. Undervisningen syftar till att få studenterna att reflektera kring sin och till att medvetandeegen person

göra värderingar och förhållningssätt i socialt arbete.

172 Bilaga I

Utbildningen är organiserad med A-kurs 40 poäng, en B-kurs på 60

en

poäng, C-kurs 40 poäng och en D-kurs 20 poäng. Undervisningen

en

Sköndalsinstitutet splittrad den statliga socionomutbildningen. Varje

är mera än termin omfattar i regel många korta utbildningsmoment. Kurser som omfattar minst 10 poäng är ovanliga. De förändringar som är för handen gäller just uppdelningen i många små moment. Ambitionen är att sammanföra dessa till

större block på 5-15 poäng.

Den första terminens studier är inriktade både mot socialt arbete som profes-

sion och samhällsstrukturen. Det sociala arbetsfältet presenteras både mot

studiebesök och gästföreläsare hämtas direkt från den praktiska

genom av som

verksamheten. Det sociala arbetet belyses utfrån socialpolitiska, socialrättsliga, psykologiska, metodologiska, diakonala och historiska perspektiv. Tentamen sker varje student för sammanfattande och reflekterande

genom att svarar en

promemoria på temat Vad är socialt arbete En ytterligare examination sker i ämnet psykologi och innebär övning i att via hemskrivning koppla psyko-

en logisk-sociologisk teori till fallbeskrivning utifrån erfarenhet eller från en egen massmedia. I övrigt förmedlas kunskaper samhällsekonomi och socialpoliom tik. I denna del ingår även undervisning i ekonomisk rådgivning som metod i

socialt arbete. Studierna på termin 2 är till stor del temainriktade och syftar till träna studenterna i rapportskrivning. Studenterna väljer fritt ett tema för

att

sina studier genomförs inom vissa givna Varje tema behandlas med

som ramar.

från litteraturstudier och intervjuer med sakkunniga inom området. utgångspunkt

Undervisningen på termin 2 omfattar också studier i civilrätt.

Den tredje terminens studier innehåller två tunga ämnen psykologi och

-

socialrätt. Psykologikursen på 5 poäng innehåller utvecklingspsykologi och berör människans hela livscykel. Betoningen ligger på barn- och ungdomsåren, kursen tar även åldrandets psykologi. Såväl utvecklingskriser som

men upp traumatiska kriser lyfts fram och diskuteras. Här går igenom basen i den man sociala lagstiftningen med SoL, LVU och LVM. Även förvaltningslagen och

sekretesslagen kommer in i undervisningen. Den undervisning som ges syftar till kunskaper innehållet i lagstiftningen. Kunskaper i att

närmast att ge om tolka och tillämpa lag förmedlas längre fram i utbildningen.

Termin 4 innehåller fältförlagda studier 8 poäng. Meningen är att studenterskall tillämpa de kunskaper de tillägnat sig tidigare i utbildningen och

na som

att de skall omsätta kunskaperna i den verksamhet som bedrivs på praktikplat-

Det handlar inte handläggning enskilda ärenden utan om observasen. om av

tioner praktikplatsen ett sociologiskt och etiskt perspektiv. Terminen inne-

av ur håller vidare kurser i metodik, sociologi och etik. Studierna i socialrätt på termin 5 är i huvudsak inriktade mot kriminalvårds-

sekretesslagstiftningen och utlärmingslagstiftningen. Undervislagstiftningen,

ningen bedrivs i samverkan med föreläsare och innefattar bl.a. studieexterna besök på Österåkersanstalten.

Bilaga I 173

Projektstudierna under termin 5 läggs tillsammans med studenterna. De

upp

mest populära valen är familjebehandling och annat individuellt inriktat arbete.

I skarven mellan termin 5 och 6 ligger kurs i psykiatri med fokus på tidiga en och djupa störningar. Kursen inom ämnet psykologi och har i huvudryms ett

sak psykodynamiskt perspektiv. Den syftar också till att orientera studenterna

om psykiatrins organisation och arbetssätt. Den handledda praktiken ligger på termin Under HT 93 31 studenter var

ute i praktik. Tre praktikanter befann sig utomlands. Övriga

var med några undantag placerade på praktikplatser i Stockholm eller i Stockholms omedelba-

ra närhet. Sju personer praktiserade på socialkontor. Övriga fanns inom kyrklig

verksamhet, på behandlingshem eller hos privata huvudmän. Arvodet till praktikhandledarna är 35 kronor dag. De erbjuds också stöd

per

i form av ett 3-dagarsinternat och handledning på handledning vid två tillfäl-

len på skolan. Skolan har övervägt att bekosta 10-poängskurs för handledare en i stället för att utbetala den individuella ersättningen. Den sista terminen omfattar i huvudsak en D-lcurs i socialt arbete 8 poäng

med valfri inriktning mot socialt arbete, psykologi eller socialrätt

och ett uppsatsarbete om 10 poäng.

174 Bilaga 1

a

+ U + n + w a + e

+ d d m a + n

a

n

I kO w .-4

Bilaga I 175

m. L a

: Q

: E v: a

176 Bilaga I

E

E m E

E E E

Bilaga 1 177

E

E E s 9 a

3 E 8

2 Z 3 .

E

E

E 3 m.

E 9

s E s

m N

H a m 9 .. M

178 Bilaga 1

E a mv

E U E E a c G

E a

E s a

E ä a E f

E E a s E

E E

Am E E 9 3 e

E a

Bilaga I 179

8 d

+ + m + + m n + + N a + NV

NV

U

A LO r J d

180 Bilaga 1

E E NV E E c e E C

E E s E a. c E E Q e

E E B 3 2 c 8 E s

C S E c c

E E ü n

E e E E 3 a E i u a NV E ü

NV A E E 3 E E n c V E NV E NV

a .Q a S 8

Bilaga 2

framförda

Synpunkter vid Socialtjänst-

kommitténs den 7 december 1994 i

hearing Riksdagshuset

Bakgrund

Socionomutbildad personal efterfrågas inom många olika verksamhetsområden.

Utbildningen skall enligt den senaste centrala studieplanen vara både yrkes-

förberedande och forskningsförberedande. Den skall också innehålla handledd

studiepraktik och fältförlagda studier. Som visas i kapitel 7 ser utbildningen

olika ut på olika utbildningsorter.

I december 1994 inbjöds företrädare for kommuner, statliga verk och frivilli-

organisationer till hearing för att diskutera behovet av kunskaper och ga en

färdigheter inom olika yrkesområden för socionomutbildad personal. En av de frågor skickades ut med inbjudan hade formulerats på följande sätt:

som

Vilken policy för kompetensutveckling skulle Du föredra att man tillämpade

inom Ditt yrkesområde Att högskolan examinerar färdig personal relativt självständigt kan

a som

utföra de arbetsuppgifter som åvilar de anställda på Din arbetsplats.

Att högskolan examinerar grundutbildad personal successivt insko-

b som

las på Din arbetsplats parallellt med fortsatta högskolestudier alternativt intern

utbildning.

I stort sett samtliga deltagare förordade alternativ Diskussionen fördes knöt an till behovet av kunskaper inom följande

som områden:

1 Samhällskunskap och välfärdspolitik

Undervisning samhällets institutioner och den politik som förs inom om om olika områden, t.ex. arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik, invandrar- och

flyktingpolitik, kriminalvårdspolitik, hälso- och sjukvårdspolitik, socialpolitik

m.m.

182 Bilaga 2

2 Målgruppskunskap

Undervisning om människans utveckling generellt sett och om olika grupper i samhället, t.ex. barns behov och utveckling, äldre människor, människor med funktionshinder, drogmissbrukare i olika karriärer, invandrare och flyktingar etc.

3 Teorier och metoder i socialt arbete

Undervisning om t.ex. case-work, nätverksarbete, relationsbearbetning, Minne-

sota-behandling, gruppinriktat socialt arbete, samhällsarbete etc.

4 Utredningsmetodik och kunskapsproduktion

Undervisning i att samla och strukturera fakta, värdera och analysera olika situationer och att dra slutsatser vad lämpligen bör göras i det enskilda om som fallet eller på en mera övergripande nivå. Hit hör också undervisning i vetenskaplig teori och metod, språkbehandling etc.

5 Juridik

Undervisning om civilrätt, familj erätt, kriminalrätt, förvaltningsrätt och special-

lagstiftning av typ SoL, LVU, LVM och LSS.

6 Ekonomi Undervisning i samhällsekonomi, kommunal ekonomi, hälso- och sjukvárdsekonomi och hushållsekonomi.

7 Färdighetsträning

Samtal kring etik och moral, övningar i att möta och relatera till människor i olika situationer, egna reflektioner kring hur själv påverkar den möter man man etc. Som hjälpmedel i undervisningen används bl.a. videoinspelningar i olika samtalssituationer.

8 Fältförlagda studier och handledd praktik

Vad som kom fram i diskussionen redovisas kortfattat i det följande.

Bilaga 2 183

Kommunerna Den kommunala verksamheten representerades dels genom Svenska kommun-

förbundet, dels genom olika yrkesföreningar.

Svenska kommunförbundet

Socionomutbildningens bredd är dess styrka och svagheten bristen på integration. Denna uppfattning deklarerades Svenska kommunförbundets represen-

av

i sitt inledningsanförande framhöll betydelsen integrerad kunskap

tant som av och ett flexibelt arbetssätt inom socialtjänsten. I framtiden kommer många av socialtjänstens uppgifter att utföras i lag med olika yrkesgrupper. Man måste också räkna med att arbetsuppgifterna ändras över tid vilket talar emot statiska, snävt avgränsade yrkesroller. Men det räcker inte med bara breda kunskaper

inom socialtjänsten. Det behövs också gedigen yrkeskunskap. Individ- och familjeomsorgens dominans över utbildningen måste brytas, teori och praktik måste byggas ihop och utbildningen bör få en starkare koppling till fältet. Svenska kommunförbundet förordade bred Z-årig grundutbildning med ökad

en

betoning på utredning, utvärdering och dokumentation. De lärare som undervisar på grundutbildningen bör ha stark anknytning till fältet. De teoretiska

en

studierna skulle följas ett års avlönad allmäntjänstgöring eller annorlun-

av par -

da uttryckt handledd klinisk praktisk utbildning närmast motsvarande AT-

tjänstgöringen inom läkarutbildningen. Efter en sådan breddutbildning bör det finnas möjligheter till specialisering i form vidareutbildning. Som exempel av på lämpliga inriktningar på vidareutbildning nämndes

psykosocialt förändringsarbete rehabilitering för anställningar inom försäkringskasseväsendet

forskningsförberedande kurs

social administration

kvalificerat utrednings- och utvärderingsarbete

Svenska kommunförbundet framhöll också betydelsen av en ny policy för introduktion och handledning socionomer under utbildning och nyutexamine-

av rade socionomer. Arbetsgivarna måste avsätta särskilda resurser för introduktion gör det möjligt arbetsuppgifterna efter studenternas förutsom att anpassa sättningar och att tillgodose deras behov av handledning.

Skolkuratorernas förening

Det finns ungefär 1 500 skolkuratorer inom grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Skolkuratorn är i allmänhet ensam i sin profession arbetsplatsen och måste ha stark yrkesidentitet för att kunna hävda de sociala

en

aspekterna i arbetet. Arbetssättet är idag konsultinriktat än tidigare vilket

mer

184 Bilaga 2

ställer ökade krav på kunskaper i handledningsmetodik. Kunskaper barns om behov och utveckling är centrala i arbetet. De barnkunskaper socionomerna som

får i sin utbildning borde gälla barn i alla åldrar och inte bara småbarnsåren.

Två handledda praktikperioder betraktades som ett måste i utbildningen.

Familjerådgivamas förening

Allmänt konstaterades att socionomkompetensen är nödvändig inte till-

men

räcklig inom familjerådgivningen. Utöver socionomutbildningen tillkommer krav på vidareutbildning i psykosocialt behandlingsarbete alternativt kompetens

motsvarande psykoterapiutbildning steg själverfarenhetegenterapi och erfarenhet av behandlingsarbete. Huvuddelen av de som rekryteras till familjerådgivningen har ett tidssparm på 10-20 år mellan Socialhögskolan och anställningen som familjerådgivare.

De krav på vidareutbildning som ställs på familjerådgivare vid rekrytering

visar att bristerna i utbildningen närmast gäller punkterna 3 och möjligen

också Teorier och metoder i psykosocialt behandlignsarbete skulle behöva fördjupas och integreras. Föreningen åberopade bl.a. en undersökning i Lund som visar att socialarbetare ofta har naiva teorier i fråga förändringsarbe-

om

te. När det gäller själverfarenhetegenterapisjälvkännedom önskade att

man utexaminerade socionomer i alla fall förstår vikten av sådana erfarenheter när man arbetar med behandlingsarbete. Föreningens representant identifierade tre olika utbildningsbehov: En grundläggande behandlingskompetens på mastersnivå, vilken tillhandahålls på en del socialhögskolor eller andra som utbildar till steg l-nivå.

En introduktionsutbildning för nyanställda familjerådgivare

med en om-

fattning på ca 4-5 kursveckor över en period på ca 2 år. En sådan utbildning skulle kunna ses som en identitetsutbildning för familjerådgivare och borde

tillhandahållas inom högskolan.

En utbildning motsvarande steg 2-nivå med inriktning på parterapi för familjerådgivare som arbetat ett antal år inom verksamheten. För närvarande pågår en sådan utbildning inom Stockholms läns landsting. Föreningen önskade

att någon liknande permanentas och görs tillgänglig genom ett statligt ansvarstagande.

Fältarbetarnas förening

I landet finns ungefär 400 fältarbetare. Av dessa är 75 % socionomer, resten fritidsledare eller socialpedagoger. Nästan alla är med i yrkesföreningen. Socionomutbildningen ger en hyfsad grund för jobbet som fältarbetare även om utbildningen ansågs vara för mycket inriktad på socialsekreterarnas arbete.

Uppsökande arbete är en speciell metod som kräver sina särskilda kunskaper.

Bilaga 2 185

Från föreningens sida såg man mycket positivt de markeringar som görs i

betänkandet kring det förebyggande och uppsökande arbetet. Liksom många andra förordade föreningen två handledda prakikperioder.

Cesam

Cesam framhöll betydelsen att granskar förutsättningarna för välfärd i

av man områden från miljonprogrammets dagar lever under stark Även som stress. om det pågår projektarbete i många sådana områden är socionomer sällsynta i ledningen för sådana projekt. För att nå framgång i förändringsarbetet krävs bl.a. att behärskar teorier och metoder om hur man involverar företrädare man for olika grupper, det man i andra länder kallar participation. Det krävs också samverkan mellan den offentliga, frivilliga och privata sektorn, vad man i andra

länder kallar partnership. Att skapa och stödja nätverk, det man i andra länder kallar enpowerment, att hjälp till Självhjälp på grupp- och områdesnivå

ge i bostadsområden sågs som en viktig uppgift i framtiden. Genom resurssvaga sådana insatser kan man undvika att människor som bor i dessa områden fastnar

i ett beroende av professionella. Participation, partnership och enpowerment

,

vad i Sverige kallar samhällsarbete måste tas på större allvar i framtiden,

man hävdade Cesam. Inom detta område finns det inspiration att hämta från många andra länder i Europa, inte minst Danmark med sina kaospiloter.

Statens instititutionsstyrelse SIS

Statens institutionsstyrelse behöver behandlarkompetent personal. För att

betraktas behandlarkompetent inom misshrukarvården måste man känna som till vilka preparat används av missbrukarna, vilka effekter de ger, vilka som

behandlingsideologier som styr vården och vilka behandlingsmetoder som leder

till goda resultat. Men det räcker inte. Det krävs också empatisk förmåga och

självkännedom. Styrelsens representant framhöll betydelsen av att studenterna

tillägnar sig ett professionellt förhållningssätt i socialt arbete under utbildningen och att det i framtiden läggs större vikt vid sådana moment i undervisningen. [övrigt betraktades socionomutbildningen med sin bredd och inbyggda praktik

som adekvat med hänsyn till socionomernas breda yrkesfált. Samtidigt som

utbildningen är bred är den också grund men bedömdes knappast kunna

fördjupas utan att utbildningen förlängs. Enligt styrelsen borde det dock vara möjligt att under de två sista terminerna satsa specialisering genom varvad teori och praktik. Behovet av specialistkunskaper bör kunna tillgodoses inom

ramen för en reformerad vidareutbildning.

Styrelsen har funnit att vårdhögskolornas socialpedagogiska utbildning är den

utbildning bäst tillgodoser de behov finns inom verksamheten. Mot som som

186 Bilaga 2

denna bakgrund väcktes också den gamla frågan om en sammanslagning av

socionomutbildningen och utbildningen vid vårdhögskolorna.

Arbetsmarknadsverket AMV

Arbetsmarknadsverket omfattar Arbetsmarknadsstyrelsen med ca 400 anställda,

24 länsarbetsnänmder med ca l 500 anställda, 100 Arbetsmarknadsinstitut Ami med ca 2 300 anställda och 380 arbetsförmedlingar Af med ca 6 600 anställda.

Inom verket finns ca 550-600 socionomer i befattningar som t.ex. socialkonsulenter på Ami, platsförmedlare och vägledare på Af, personalkonsulenter och chefer med administrativa uppgifter på olika nivåer i organisationen. Socialkonsulenterna är Ami-organisationens sociala experter. De kompetenskrav som gäller för befattningen som socialkonsulent är socionomexamen eller motsvarande kunskaper förvärvade på annat sätt. Men socionomen med sin breda sarnhällsutbildning och sina kunskaper om sociallagstiftning, om utrednings- och behandlingsarbete, om individer och grupper i samhället och sin

förmåga att analysera och värdera information sågs också som lämpad för

många andra uppgifter inom verket. En socionom inom Arbetsmarknadsverket bör ha översiktliga kunskaper om

samhälle och välfardspolitik som gör det möjligt att relatera olika områden till

varandra och att förstå arbetsmarknadspolitikens roll i samhället. Socionomut-

bildningen ansågs varken ge tillräckliga kunskaper om arbetsmarknadspolitiken,

om parterna på arbetsmarknaden eller om de lagar som styr arbetslivet.

Kunskap om märmiskor med funktionshinder, invandrare och flyktingar, betraktades som nödvändig liksom kunskap om individers rättigheter och skyldig-

heter och märmiskors reaktioner i förändringssituationer. Praktiken sågs som

ett nödvändigt inslag i utbildningen. Arbetsmarknadsinstituten har tidigare inte varit attraktiva som praktikplatser för socionomer under utbildning. Enligt

verket krävs det särskilda insatser för att öka studenternas intresse för arbetsmarknadsområdet. Vidare ansågs kunskaper om teorier och metoder i socialt arbete vara av grundläggande betydelse för att skapa en gemensam referensram och förutsättningar för samverkan med andra professioner.

Till skillnad mot arbetet på en socialbyrå där man ingår i en krets av kollegor

med samma utbildning och i stort sett samma arbetsuppgifter är verkets socialkonsulenter ofta ensamma i sin profession på arbetsplatsen. Det ställer krav på

gedigna yrkeskunskaper och god förmåga att hålla sig å jour med utvecklingen inom socionomernas yrkesfålt och att på egen hand upprätthålla en hög kompetens. Liknande synpunkter framfördes också från de kuratorer som var representerade vid hearingen. I övrigt förordade verket inga stora principiella förändringar utbildningen

av men betonade vikten av att de yrkesverksamma kan återvända till högskolan för att fylla på.

Bilaga 2 187

Riksförsäkringsverket RFV

Riksförsäkringsverket har totalt 16 000 anställda. En stor andel är kvinnor ca

formell kompetens än grundskola, vilket ställt krav på internut-

utan annan

bildning i stor skala. Utbildningsansvaret är decentraliserat inom organisatio- Hög medelålder hos personalen gör det nödvändigt att nyrekrytera stora

nen. några år. I ett sådant läge väntas kassorna i ökad utsträckning grupper om efterfråga socionomutbildad personal Försäkringskassornas verksamhet är i hög grad inriktat på samverkan med andra professioner. Det ställs krav på att man kan jobba flexibelt, att man är ute på arbetsplatser och träffar både arbetsgivare och fackliga företrädare, att har kontakt med personal vårdcentraler osv. Verkets ansvarsområde man

för många olika yrkesroller. Som exempel nämndes rehabilite-

ger utrymme

ringen med möjligheter till tjänsteköp andra huvudmän, handläggningen av

av

pensionsärenden med lagstiftning i sikte som väntas ställa ökade krav på ett

ny utåtriktat arbetssätt samt handläggningen av bidrags som innebär möten

med föräldrar i konflikt. I sistnämnda fall ansågs kassornas personal ha goda möjligheter att arbeta förebyggande genom att bl.a. samarbeta med familjeråd-

givningen. Det också exempel på försäkringskassor som själva arbetade gavs med i syfte att förebygga separationer i barnfamiljer. pappagrupper Punkterna 1 och 2 Samhällskunskap och välfârdspolitik respektive Mål- -

gruppskunskap betraktades som två tunga kunskapsområden. Detsamma gällde

-

punkten 4 där kunskaper i utredningsmetodik ansågs vara av central betydelse för de anställda på försäkringskassorna. Vidare framhölls betydelsen av att färdighetsträning och i synnerhet träning i ett professionellt förhållningssätt

lär sig att skilja och klientens behov, att man inte går och tar att man egna

över uppgifter någon har ansvar för etc. ges ökat utrymme i ut-

som annan -

bildningen. Under Annan kunskap nämndes livserfarenhet, dvs. att man helst

har arbetat någon annanstans innan blir socionom. I arbetslivet ställs det man också krav på kunskaper EES-avtalet :och EU kunskaper som i numera om viss omfattning borde förmedlas under utbildningen Den utbildning man egentligen önskar att personalen skulle ha är utbildning som ligger någonstans en mellan förvaltningskunskap och kunskaper socialt arbete. ren om

Försäkringskassorna har hittills inte betraktats som attraktiva praktikplatser

för blivande socionomer. Riksförsäkringsverkets representant såg gärna att fler

praktikanter söker sig till Försäkringskassorna i framtiden. Liksom de flesta andra ville också RFV ha grundutbildad personal och själva ta ansvar för

introduktion och fortbildning.

Kriminalvårdsstyrelsen

Kriminalvårdens verksamhet är indelad i sju regioner och sysselsätter ungefär 7 200 anställda. Ungefär 10 procent personalen ansågs behöva ha en socioav

188 Bilaga 2

nomexamen eller annan liknande utbildningsbakgrund för klara sina arbetsupp-

gifter. Det gäller framförallt de anställda inom frivården 450 frivårdsinspektörer, viss anstaltspersonal 130 behandlingsassistenter och viss personal på häktena 30 häktesinspektörer. Utbildningsansvaret är decentraliserat inom organisationen. Kriminalvårdssty-

relsen svarar endast för strategisk utbildningsplanering för redan anställd och nyrekryterad personal. Introduktionen av nyrekryterad personal skräddarsys efter varje individ och omfattar flera moduler. Verket har låg personalomsättning vilket innebär en viss tröghet i förändringsarbetet. Den personal har som

en akademisk grundutbildning är ofta socionomer, jurister eller beteendevetare. Frivårdsinspektörerna svarar för personutredningar och övervakningsuppdrag. Av inspektörerna krävs bl.a. att de kan samverka med häktespersonal och personal inom socialtjänsten, att de är bra administratörer, att de står för

upp

vissa nödvändiga kontrollmoment och att de är kunniga i motivations- och behandlingsarbete. Men frivårdsinspektörerna har också vissa speciella uppgif-

ter. De skall vägleda inte handleda lekmannaövervakare och fungerar även - som konsulter. Inom verket är man noga med att lekmännen skall behålla sin vardagskompetens. Man vill inte att de utbildas för att få kunskaper motsvarande de professionella. Ökade krav på en decentraliserad verksamhet har lett till att mellancheferna minskat i antal på anstalterna. Nu håller man också på att förändra vårdarnas

yrkesroll. Den nya yrkesrollen innebär att de blir kontaktmän med uppgift att försöka påverka de intagna. Denna decentralisering har i sin tur förändrat

behandlingsassistenternas roll. De har blivit klient- och behandlingsansvariga

för ett team, leder behandlingskollegium och har vissa beslutsbefogenheter.

Man kan säga att de har tagit steget från behandlare till arbetsledare, vilket bl.a. ställer krav på god handledningsförmåga. På alla nivåer i verksamheten krävs ett mål- och resultatinriktat arbetssätt. Man måste kunna visa vilka effekter olika åtgärder leder till och hur kostnaderna ser ut for att man skall kunna använda sina resurser på bästa sätt. Smidighet i samarbete värderas högt. Det är viktigt att de anställda inom kriminal-

vården ser sig själva som en del i hela rättsväsendet att inte lierar sig

- man med socialtjänsten utan ser att brottet är utgångspunkten för kriminalvårdens verksamhet.

Om socionomutbildningen sas att pedagogiken är viktigare att granska än själva innehållet i utbildningen. Hälsouniversitetet sågs förebild. Där

som en

måste alla studenter ta ett stort eget ansvar för inlärning. De tränas också i att

arbeta i grupp. Om man redan under studietiden lär sig att arbeta på det sättet klarar man också att arbeta i ett socialt yrke.

Bilaga 2 189

Statens Invandrarverk SIV

Den verksamhet som lyder under Statens Invandrarverk förändras ständigt. För några år ansvarade verket för 90 000 förläggningsplatser. Det senaste året har

platsantalet minskat till ca 25 000 och väntas nästa budgetår minska ytterligare till ca 10 000 platser. Under samma tid har personalen skurits ner från ca 5 500 till ca 3 000 anställda. Att flyktingarna idag kan bosätta sig hos släkt och värmer i stället för att vistas på förläggningar är en av förklaringarna till de drastiska

nedskärningarna. Personalomsättningen är hög. l ledningen vet man inte säkert hur många av

de anställda som är socionomer tror att det är ganska många. Den högskomen leutbildade personalen finns framförallt i befattningar som prövar frågor om

uppehållstillstånd och medborgarskap. Denna verksamhet sysselsätter totalt mellan 300 och 400 handläggare. Annan personal med högskoleutbildning är chefer och handläggare på förläggningarna. Handläggarna för asylstödet

svarar men har också kontakt med grupper av flyktingar som behöver särskilt stöd

ensamma barn, funktionshindrade etc. Högskoleutbildad personal finns också

bland kommunhandläggarna på regionalkontoren och i administration och stabsfunktioner på invandrarverket.

Sedan visumtvång införts för andra än personer som har konventions- eller asylskäl har flyktingströmmen stabiliserats kring 1 000 personer i månaden. Nu handlar det om 15 000-17 000 personer under ett mot tidigare 90 000.

ca Hälften av alla som fr.o.m. den 1 juli 1994 får bosätta sig direkt i en kommun

gör det också. I framtiden kommer verket sannolikt att upphandla förläggnings-

platser i konkurrens i stället för att driva verksamheten i egen regi.

Det är svårt för Statens Invandrarverk att ha en välgrundad uppfattning om

utbildningen på socialhögskolorna, menade verkets representant vid hearingen. För vissa uppgifter betraktas socionomer varken som bättre eller sämre lämpade än andra yrkeskategorier. Den personal som rekryteras till befattningar som

kräver högskolekompetens behöver framförallt goda kunskaper om samhälle och välfárdspolitik och goda kunskaper olika grupper av flyktingar och

om

invandrare. Bland andra viktiga kunskaper nämndes utredningsmetodik och kunskapsproduktion.

Hälso- och sjukvården

Med hänsyn till att majoriteten de socionomer arbetar inom hälso- och

av som sjukvården är kuratorer inbjöds Svensk kuratorsförening att ge sin syn på yrkesrollen och behovet av kunskaper i framtiden. Totalt rör det sig om 2 500 kuratorer, därav ca 120-150 inom primärvården. Kuratorerna finns både inom

psykiatrin och inom den somatiska vården. Även patienterna är olika och

om ställer krav på olika kunskaper och arbetssätt betraktas kuratorerna som hälsooch sjukvårdens sociala experter.

190 Bilaga 2

Som kurator måste ha goda kunskaper om levnadsvillkoren för olika man

grupper i samhället, om socialförsäkring och familjepolitik och om samhällets

institutioner för att kunna ge människor rätt stöd. Det är också viktigt att kunna individen i sitt sammanhang och att förstå hur olika faktorer bidrar till se uppkomst ohälsa och sociala problem. Man måste känna till teorier och av metoder i socialt arbete både på individ-, grupp- och samhällsnivå för att kunna förstå hur sjukdom och andra kriser totalt förändrar individer och familjer.

Kuratorsyrket ställer också krav på vissa hantverkskunskaper. Förutom att kunna analysera och bedöma den sociala situationen för en individ eller familj

dokumentera sina kunskaper i stringenta utredningar. I arbetmåste man kunna

suppgifterna ingår också att arbeta med krisbearbetning och rehabilitering vilket

ställer krav på samarbete och god sarnordningsförmåga. Behovet av nya

kunskaper gäller framförallt arbetet med uppföljning, utvärdering och kvalitets-

säkring av verksamheten. Juridiken är också viktig i verksamheten. Man måste känna till hälso- och sjukvårdslagen HSL lagen psykiatrisk tvångsvård LPT, åliggandelagen om och disciplinlagen, patientjournallagen och arbetsmiljölagen. Hälsoekonomi

nämndes ett annat viktigt kunskapsområde och sist men viktigast av allt

som -

samtalsmetodik. För att kunna påverka en annan människa, vilket är grunden

för all förändring, måste kunna möta och samtala med andra människor. man

Fältförlagda studier ansågs inte kunna ersätta praktik. Två handledda praktikperioder absolut nödvändiga inslag i utbildningen. Erfarenheten har

ansågs vara

också visat att studenter praktiserat inom hälso- och sjukvården gärna vill

som

ha handledning från yrkesverksamma på fältet under sina fortsatta studier. Det ansågs tala för förstärkt integration mellan teori och praktik. Det måste

en också finnas möjligheter för socionomer att fördjupa sig efter grundutbildningen. Föreningens ordförande förespråkade ett system med handledning av en erfaren kollega under tre år och därefter legitimation. Den kritik riktats mot socionomutbildningen från kuratorerna inom hälsosom

och sjukvården gäller framför allt utbildningens slagsida mot de förhållanden råder inom socialtjänsten. Inom hälso- och sjukvården är socionomen ofta

som

i sin yrkesroll vilket ställer höga krav på en stark yrkesidentitet. I en

ensam

sådan situation räcker det inte med faktakunskaper. Som kurator i minoritet på arbetsplats måste man också kunna hävda sig mot andra professioner.

en

Frivilliga organisationer

De frivilliga organisationerna representerade av branschorganisationen var Forum för frivilligt socialt arbete med 17 medlemsorganisationer, Stadsmis-

sionen och Frälsningsarmén.

Bilaga 2 191

Forum för frivilligt socialt arbete

Forum för frivilligt socialt arbete påtalade den okunskap som finns om frivilligt arbete inom den offentliga sektorn. Man ansåg att frivilligt socialt arbete bör komma i undervisningen redan på grundutbildningen. Socialhögskolorna har tidigare inte visat något större intresse for de frivilliga organisationernas verksamhet men nu märks vissa tecken på att attityderna håller på att förändras. Intresset för praktik hos frivilliga organisationer har också ökat.

De frivilliga organisationerna har också socionomutbildad arbetskraft. Socio-

nomer inom frivilliga organisationer är ofta ensamma i sin profession men

arbetar ofta i lag med lekmän och professionella med annan utbildningsbakgrund. Socionomutbildningen med sin inbyggda praktik ansågs vara en bra

grund för vissa de uppgifter som utförs av frivilliga organisationer. Praktiav ken värderades högt. Två handledda praktikperioder förordades. Man ansåg också att påbyggnads- och vidareutbildning av socionomer mer än idag borde bygga på växelverkan mellan teori och praktik.

Några kunskapsområden lyftes fram särskilt. Ett sådant område var teorier

och metoder for ledarskap och ett annat opionionsbildning, dvs. att kunna

tala och skriva, att kunna vässa pennan och delta i debatten om utsatta männi-

skors villkor i samhället.

Stadsmissionen

Stadsmissionen har tidigare tagit emot en del praktikanter från Sköndalsinstitu-

vill också andra skolor placera praktikanter inom Stadsmissionens tet men nu verksamhet. Som frivillig organisation måste man kunna avgränsa sin verksamhet mot den offentliga sektorns verksamhet och vara tydlig med vilka problem faktiskt kan handskas med inom en icke-professionell organisation. Lång man

livserfarenhet betyder ofta mer än faktiska kunskaper i mötet med utsatta grup-

per i samhället. Stadsmissionens representant tog också upp socialarbetarnas

utsatta arbetssituation. Samtidigt måste slå vakt om visioner och ideal

som behöver också diskutera vad som är realistiskt att åstadkomma med de resurser som är tillgängliga. När man som socialarbetare inte har en chans att upp-

fylla lagens intentioner trots att kravlar ärmarna så mycket man kan

man upp måste någonting vara fel, menade han.

Frälsningsarmén

Frälsningsarmén har inte råd att anställa socionomer. Men organisationen behöver välutbildad personal för i första hand förståndartjänster på HVB-institutioner, daghem och andra liknande verksamheter. De moment i utbildningen

som värderades högt av Frälsningsarmén var samhällskunskap, välfárdspolitik, målgruppskunskap och juridik ur ett invandrarperspektiv. Men for att bli en

192 Bilaga 2

bra socialarbetare krävs det också personlig mognad och livserfarenhet. Att man

inte kommer till Socialhögskolan direkt från skolbänken sågs som en klar fördel. För praktiken förordades en AT-modell.

Bilaga 3

Uppdragsutbildning och påbyggnadsmag.

Uppdragsutbildning

Utbudet i Lund omfattade 27 olika kurser HT 93. Den längsta kursen - Arbetsledning och handledning i socialt arbete omfattar 30 poäng. Flera av kurserna har ett innehåll likartat det som förmedlas under grundutbildningen. Andra kurser är mer direkt inriktade på att ge handfasta kunskaper hos olika yrkesutövare. Som exempel på mer ovanliga kurser kan nämnas två 5-poängskurser för handläggare inom äldre- och handikappomsorgen med titlarna Arbetsledning och ärendehandläggning inom kommunal äldreomsorg och Arbetsledning och utredningsmetodik inom kommunal äldreomsorg. Flera av kurserna behandlar specifika problem eller målgrupper barn, människor i sorg och kris, invandrare, narkotikamissbrukare, aids etc. Under en period fram till 199192 var uppdragsutbildningen relativt omfattande i Örebro. De kurser då behandlade bl.a. lokalt utvecklings- och som gavs förändringsarbete, drogmissbrukbehandling och psykosocialt arbete vid kriser och katastrofer. Även första delen påbyggnadslinjen 10 poäng erbjöds av inom ramen för uppdragsuthildningen. På grund av personalsituationen har man under senare år endast genomfört två IO-poängskurser; en kurs i lokalt utvecklings- och förändringsarbete med plats för 20 deltagare och en kurs i psykosocialt arbete vid kriser och katastrofer med plats för 25 deltagare. Ambitionen är att uppdragsutbildningen skall svara för 10 procent av utbildningsvolymen. Umeå anordnar uppdragsutbildningar för statliga verk och enskilda kommuner. Som exempel på uppdragsgivare under senare år utöver enskilda kom- muner kan nämnas Arbetsmarknadsstyrelsen, Konsumentverket och Dalarnas forskningsråd. Det ekonomiska läget har dock inneburit en kraftigt minskad efterfrågan under de senaste två, tre åren. Nu märks en ljusning och förhandlingar pågår med flera intressenter. Det största intresset rör den forskningsförberedande D-kursen. Uppdragsutbildningen i Göteborg har expanderat kraftigt sedan verksamheten startade i mitten av l980-talet. Göteborgs intressenter är i de flesta fall socialförvaltningar eller motsvarande i väst- och Sydsverige det märks även om en ökad efterfrågan på kurser inom ett bredare fält av vård- och omsorgsverksamhet.

7 l5-04ñ7

194 Bilaga 3

I Stockholm har inriktningen på uppdragsutbildningen successivt förändrats. Fram till 1988 rörde det sig mestadels om korta specialinriktade fortbildningsoch handledningsinsatser. Därefter har anställda både inom kommuner och landsting kunnat erbjudas mera omfattande utbildningsprogram. Efterfrågan har i stor utsträckning gällt den behandlingsinriktade s.k. Steg l-utbildningen med handledning som ett viktigt inslag i utbildningen. På uppdrag av Arbetsmark-

nadsstyrelsen har institutionen också anordnat en kompletteringsutbildning med inriktning mot socialt arbete for invandrare och flyktingar med godtagbar

utländsk högskoleexamen minst 120 poäng. Utbildningen har syftat till att ge

deltagarna kompetens att arbeta i svensk socialvård och har omfattat sammanlagt 60 poängs studier i bl.a. Statskunskap och socialpolitik, juridik i socialt

arbete och social metodik. Kursen har även omfattat studiepraktik motsvarande

20 poäng. Den första kursen startade hösten 1990 och den andra hösten 1992. Antalet deltagare har varit ca 25. Av den första kullen har 80 % av deltagarna erhållit anställning inom det sociala arbetsområdet. Som framgått av kapitel 7 planeras nu liknande kurser i samverkan med bl.a. Södertälje kommun. Östersunds uppdragsutbildning har under det sista året omfattat enda kurs en en 20-poängskurs i kvinnligt ledarskap som genomförts i samarbete med -

länsstyrelsen.

Sköndalsinstitutet, slutligen, har ett mera omfattande utbud med bl.a. en 20-

poängskurs i analytisk psykologi, tvâ IO-poängskurser Motivation, behandling och helhetssyn respektive Skapande processer i behandlingsarbetet och en 5poängskurs i lösningsfokuserad behandling. Uppdragsutbildningen kommer

framöver att vara inriktad mot institutets kompetensprofil, dvs. mot sociala och diakonala verksamhetsområden.

Påbyggnads-magisterutbildning

Lund erbjuder en påbyggnadsutbildning som omfattar 40 poängs studier på

deltid efter socionomexamen på social linje. Den riktar sig till yrkesverksamma och syftar till att ge fördjupade kunskaper och färdigheter i att bedriva självständigt socialt behandlingsarbete samt förbereda för forskarutbildning i socialt

arbete. Antalet inskrivna studerande var HT 94 sammanlagt 53.

Göteborg

Den forsta påbyggnadsutbildningen gavs VT 85 och omfattade 60 poängs studier på halvfart. Utbildningen hade tre olika profiler

psykosocialt arbete

allmänt och strukturellt arbete -

social administration, planering och ledning

-

Bilaga 3 195

60-poängskurserna genomfördes i två omgångar bantades sedan till

men ner 40 poäng och två profiler psykosocialt arbete respektive strukturinriktat arbete. Fr.o.m. HT 93 har påbyggnadsutbildningen omarbetats till ett magisterprogram. Den nya utbildningen är dimiensionerad för 20 platser varje läsår. nya

För tillträde till utbildningsprogrammet krävs, förutom allmän behörighet för högskolestudier, som särskild behörighet avlagd socionomexamen social linje

eller motsvarande teoretisk kompetens. En förutsättning för att få delta i den

handledning som ingår i utbildningen är att den studerande parallellt med utbildningen arbetar med psykosocialt respektive strukturinriktat arbete. Utbildningen syftar till att ge fördjupade och specialinriktade kunskaper i för

det sociala arbetet centrala områden samt utveckla kompetens meriterar som

för kvalificerat socialt arbete inom dessa områden. Den syftar också till

att ge fördjupade kunskaper om forskning och forskningsmetoder i socialt arbete. Antalet inskrivna studerande HT 94 sammanlagt 42. var

Örebro

År 1986 startade Högskolan i Örebro lokal

en påbyggnadslinje på 60 poäng 3

år på halvfart. En kull in 1988. Fr.o.m. 1990 fick Örebro allmän ny togs en

påbyggnadslinje på 40 poäng. Intag görs varje höst med 25 studerande 5 i

överintag.

Påbyggnadsutbildningen omformas nu till en magisterutbildning. Magisterutbildningen kommer att omfatta 40 poäng och ger utrymme för val av olika

kurser. Önskemålet är bygga magisterutbildningen till 60 Utbildatt ut poäng. ningen är dimensionerad för 40 platser. HT 94 antalet inskrivna studerande var sammanlagt 45.

Stockholm

Programmet för påbyggnads-magisterutbildning omfattar dels tre påbyggnadslinjer på 40 poäng med inriktning mot socialt behandlingsarbete, socialt förändringsarbete eller strukturinriktat socialt arbete, dels ett nytt magisterprogram som omfattar 60 poäng med möjlighet till etappavgång vid 40 poäng. Det

nya

magisterprogrammet infördes VT 94. Då samlades de gamla påbyggnadslinjer-

na, de fristående kurserna och ett antal nya kurser till ett vidareutbildningspaket för socionomer. Nu görs inga nya intag på de gamla påbyggnadslinjerna utan dessa avslutas och studenterna överförs i praktiken till magisterprogrammet.

Behörig att antas till det nya magisterprogrammet är den dels uppfyller

som villkoren för allmän behörighet, dels har socionomexamen eller motsvarande

utbildning samt två års yrkesverksamhet efter sin examen. För vissa magister-

kurser krävs ytterligare behörighet.

196 Bilaga 3

Institutionen har för avsikt att efter internationell förebild betona valfrihet

både ifråga inriktning mot behandlingsarbete, socialt förändringsarbete,

om strukturinriktat socialt arbete, socialt arbete med grupper, barn och familjer, skolsocialt arbete etc, studietakt och i viss mån arbetsformer. Tillsammans

med IGS International Graduate School har institutionen utvecklat kursplaner

för internationell mastersutbildning med start hösten 1994. en Antalet inskrivna studerande var HT 94 sammanlagt 100, varav 68 pä det nya magisterprogrammet.

Östersund

Påbyggnadslinjen i Östersund kommer på sikt att ersättas magisterutbild-

av ningen löper tills vidare parallellt. Magisterprogrammet i Östersund startamen de VT 94 och omfattar 40 poäng. Utbildningen är problem-, resurs- och handlingsorienterad och skall kompetens for avancerat socialt arbete och ledarge skap samt förbereda för forskarutbildning. För tillträde till utbildningen ställs

inget krav på tidigare yrkesverksamhet. Det är alltså fullt möjligt att gå vidare till 160 poäng direkt efter grundutbildningen. Studierna skall bedrivas på helfart

det kommer också att ges möjligheter till sänkt studietakt genom att kursermen

na hela tiden återkommer. Magisterutbildningen kommer att ha ungefär samma omfattning påbyggnadsutbildningen och dimensioneras för intag av 20 per-

som

soner varje läsår. Antalet inskrivna studerande på magisterutbildningen var HT

94 sammanlagt 18.

Umeå

Päbyggnadsutbildningen i psykosocialt behandlingsarbete har sedan läsåret

9394 omvandlats till masterutbildning på 40 poäng. Den nya utbildningen en omfattar 20 platser. För masterexamen krävs en D-kurs, 20 poäng samt två

valfria 10-p0ängskurser. Mastersprogrammet för läsåret 9495 omfattar fem 10-

poängskurser med följande beteckningar:

Teoretiska referensramar - Villkor för socialt förändringsarbete - Socialt arbete med utsatta barn -

D-kurs Teori del 1

-

Uppsats D del 2

-

utbildningen omfattar 20 utbildningsplatser. Antalet inskrivna stude-

Den nya

rande vid påbyggnads-masterutbildningen var HT 94 sammanlagt 88.

Bilaga 3 197

Sköndalsinstitutet

Utbudet påbyggnadsutbildning omfattar idag tvâ återkommande kurser i

av

handledningsmetodik i psykosocialt arbete 30 poäng samt en påbyggnadsutbildning i socialt arbete på systemteoretisk grund 30 poäng. Uppgift saknas

beträffande antalet inskrivna studerande HT 94.

Bilaga

Kommentarer till den forskning som bedrivs

vid institutionerna för socialt arbete

-

motsvarande

LUND

Lunds första professur i socialt arbete inrättades 1983. Professuren innehas av Sune Sunesson. Ansökningstiden för den första gruppen av forskarstuderande

gick ut i april 1985. Därefter har ytterligare doktorander tagits in i fyra om-

gångar, senast HT 93.

Sedan 1990 har fakulteten ett av riksdagen beslutat anslag för forskning utöver professuren. Detta anslag har sedan 1992 finansierat en andra professur i socialt

arbete med Rosmari Eliasson som ordinarie innehavare sedan våren 1993. Under HT 94 39 inskrivna som forskarstuderande. Av dessa var var personer 18 heltidsstuderande. Doktorandstudierna spänner över ett stort fält. personer

Ungefär två tredjedelar av pågående avhandlingsarbeten knyter an till kommunernas individ- och familjeomsorg eller äldre- och handikappomsorg.

GÖTEBORG

Den första professuren i socialt arbete inrättades i Göteborg i samband med

1977 års högskolereform. Idag har Göteborg två professurer som innehas av

Sven-Axel Månsson och Margareta Bäck-Wiklund. Doktoranderna har stora svårigheter att få sina studier finansierade och att kombinera sin forskning med undervisning. Institutionen har därför satsat 650 000 kronor av egna medel för

att underlätta deras situation. Särskilda satsningar har också gjorts på bättre handledning. I slutfasen av arbetet tillämpas ett läsgruppssystem som innebär att ytterligare två docentkompetenta lärare utöver ordinarie handledare aktivt

- -

går i handledningsarbetet. Antalet inskrivna forskarstuderande var HT 94 ca

80 vilka 55 var aktiva. Under HT 93 tog man in en ovanligt stor personer av doktorander, 10 stycken, som läser en gemensam introduktionskurs. grupp F orskningsverksamheten vid institutionen omfattar en rad olika inriktningar. Som exempel på några centrala ämnesområden kan nämnas följande:

200 Bilaga 4

könsperspektivsexualitet -

familjeforskning

frivilligt socialt arbete teorier och metoder i socialt arbete socialbidragsforskning -

STOCKHOLM

Institutionen for socialt arbete vid Stockholms universitet har idag tre professu-

rer. Samtliga tjänster är tillsatta med ordinarie innehavare Sten Rönnlund,

- Mats Thorslund och Sven Hessle. Antalet inskrivna forskarstuderande HT 94 44. Deras studier kan var grupperas på följande huvudområden:

Missbruk Socialtjänstens organisation och arbetsformer Klientforskning

Avinstitutionalisering

Barnavård Samhällsarbete Arbetslöshet

Äldre- och handikappomsorg

Små grupper av forskare gör att det är svårt att anordna kurser. Viss samordning kommer av den anledningen att ske med magisterprogrammet. Ambitionerna för framtiden gäller bl.a. ett urval av fasta kurser som doktoranderna kan välja mellan och planera in i sin utbildningsplan i stället för ad hoc-planerade kurser. Vidare planeras ett nytt antagningssystem till doktorandutbildningen, ett utvecklat samarbete med den sociala praktiken, fler tvärvetenskapliga forskningsprojekt, ökad internationalisering och en effektivare informations-

spridning. Framöver kommer en förändrad policy att tillämpas för antagningen till forskarutbildningen. Målet är en genomströmning 4 år. Av den sökande kommer att krävas att han eller hon har etablerad kontakt med någon är villig

som

att ställa upp med handledning. Den som antas till utbildningen måste dessutom

ha en utvecklad idé för sin avhandling. Även det är önskvärt med lärare kombinerar undervisning med om som egen forskning har erfarenheten visat att detta är svårt. Pengar från Arbetslivsfonden har kortsiktigt underlättat deras situation.

Bilaga 4 201

UMEÅ

Forskningen i socialt arbete i Umeå omfattar enda professur innehas en som av Lennart Nygren. Institutionsledningen anser att för forskning är resurserna oproportionerligt små med hänsyn till den omfattning grundutbildningen som

har. Man vill bygga upp institutionen efter modell gäller for andra

samma som högskoleinstitutioner och innebär att lärarna är forskar och som personer som undervisar omväxlande. HT 94 var sammanlagt 42 personer inskrivna doktorander vid forskarutsom

bildningen i Umeå. Tio av dem studerar på heltid. Studierna bedrivs inom fem

olika huvudområden:

Arbete, rehabilitering, arbetslöshet

Socialtjänst, socialt arbete, socialbidrag Missbruk Barn

Övrigt

De förändringar som eftersträvas i ett framtidsperspektiv är bl.a förstärk-

en

ning av handledarresurserna genom ev. adjungering och argumentation för ytterligare en professur vid institutionen, en ny rapportserie för att ökade

ge

möjligheter att publicera den forskning bedrivs, profilering mot ett eller

som

två centrala forskningsprogram, hårdare satsning på externñnansiering

av

doktorandernas forskning starkare koppling till verksamheten fältet

samt en på Umeå och Sundsvalls FoU-enheter.

ÖREBRO

Ett professorsprogram startade HT 94 i syfte att fortsätta uppbyggnaden

av

forskarutbildningen. Detta sker i samarbete med Göteborgs universitet. Av de

20 professorstjänster som högskolan fått har gått till socialt arbete. Pro-

en

fessorn förutsätts arbeta 80 % i Örebro och 20 % i Göteborg. Övriga tjänster

är knutna till Uppsala universitet.

Antal et inskrivna doktorander HT 94 Samtliga doktorander har hunnit

var sex.

en god bit på väg i sitt arbete. Högskolans ledning räknar med att fyra dokto-

rander har disputerat till 1995. Flera arbeten har direkt anknytning till socialtjänstens verksamhet. Som exempel kan nämnas följande arbetstitlar:

Omhändertagen ungdom. Missbrukskarriär och mötet med socialtjänsten. - Kommunikativa dilemman i socialt arbete. Socialsekreterarens föreställ- -

ningar om de bidragssökande klienterna. En tvärstudie av socialtjänstkulturerna i England och Sverige.

-

Samhällsarbete strategier för bevarande eller förnyelse.

- -

202 Bilaga 4

I övrigt planeras fortsatta lokalt förlagda forskarutbildningskurser, fortsatt utveckling skilda forskningsprogram i socialt arbete och i samarbete med av andra ärrmen.

ÖSTERSUND

i Östersund gäller kvantitativ teori och De forskarutbildningskurser som ges

metod. Under HT 93 dessutom forskarutbildningskurs i sarnhällsarbegavs en Kurserna i kvantitativ teori och metod har varit öppna för doktorander inom te.

högskolan medan den i samhällsarbete uteslutande har vänt sig till personer

inskrivna doktorander i Stockholm eller Umeå. Eftersom det inte som är som finns några för sådana kurser har de getts utanför programresurser avsatta met.

STIFTELSEN STORA SKÖNDAL

Det finns för närvarande inte några planer på egen forskarutbildning. Det

hindrar inte forskning bedrivs inom för stiftelsens institutets verksamatt ramen het.

I stadgarna för Stiftelsen Stora Sköndal anges som ett av stiftelsens syften att främja forskning inom områden betydelse för stiftelsens vetenskaplig av verksamhet. l februari 1992 styrelsen för Sköndalsinstitutet och direk-

antog tionen för Stiftelsen Stora Sköndal ett forskningsprogram. Programmet är inriktat mot tre huvudområden:

1 Frivilligt socialt arbete 2 Värderingar i socialt arbete, och omvårdnad omsorg 3 Diakoni

Genom finansiellt grundstöd motsvarande en forskartjänst från Svenska

ett - -

röda korset har långsiktigt arbete kunnat påbörjas med inriktning mot

ett mer frivilligt socialt arbete.

huvudsakliga uppgift är att initiera, planera och söka Forskningssamordnarens finansiering för olika projekt. Utöver tjänsten samordnare tillkommer

som

finansierade hel- och halvtidstjänster för ytterligare fem forskare samt

externt med kortare respektive mindre omfattande forsk-

ytterligare några personer

ningsuppdrag. Forskargruppen vid Sköndalsinstitutet har varit verksam sedan hösten 1992

for närvarande engagerade i rad inhemska och internationella forsk-

och är en

ningsprojekt. Som exempel kan nämnas den s.k. John Hopkins-studien som kartlägga omfattning, struktur och finansiell bas för nonprobl.a. syftar till att fit-sektorn i antal länder, Eurovol-projektet syftar till att undersöka

ett som

frivilligheten i Europa utifrån tre infallsvinkar: ett befolkningsperspektiv, ett

Bilaga 4 203

organisationsperspektiv och ett samhällspolitiskt perspektiv, och projektet Frivilligheten i Norden. De svenska projekten har anknytning till frivilligor-

ganisationernas insatser för hemlösa, frivilligcentral norsk modell på en av

Södermalm i Stockholm utvärderingsuppdrag den nystartade centerbild-

samt

ningen Forum för frivilligt socialt arbete utvärderingsuppdrag.

Förteckning över publicerade doktorsavhandlingar i ämnet Socialt arbete LUND Författare Titel med årtal

Olsson, Eric Förändring och konflikt 1988

Lenke, Leif Alcohol and criminal violence 1989

Thorsen, Torkel Hundrede ars alkoholmisbrug 1990

Jacobson, Tord Välviljans förtryck En fallstudie allmännyttig

- av

bostadspolitik 1991

Nyberg, Per Handling och levnadsvillkor. Om handikappade och deras organisationer 1991

Mosesson, Matts I okunnig välmening. Ambitioner och förutsätt-

ningar för strukturellt socialt arbete 1991

Nilsson, Kjell Policy, interest and Studies in strategies of

power. research utilization 1992 Swärd, Hans Mångenstädes svårt vanartad ...

Om problemen med det uppväxande släktet 1993

Salonen, Tapio Margins of welfare. A study of modern functions of social assistance 1993 Denvall, Verner För samhällets bästa. Socialtjänstens medverkan

i samhällsplaneringen 1994

GÖTEBORG

Krantz, Gunnar Om barnavárdslagstiftningens roll i särskilt barns

rätt 1980

Bjerkman, Anders Rörelsen är allt målet bara början 1984

- Sandell, Göran Psykosocialt förändringsarbete 1985 Bernler, Gunnar och Handledning i psykosocialt arbete 1986 Johnsson, Lisbeth

204 Bilaga 4

Blomdahl-Frej, Gunborg Mot existentiell relationistiskt helhetssyn 1988

en Hermansson, Hans-Erik Fristadens barn 1988 Eriksson, Bengt och Utvärderingens roll i socialt arbete 1990 Karlsson, Per-Åke Kihlström, Anita Den enskilde individen och vårdapparaten 1990 Wiig, Pål Socialt arbete vardag och yrke 1991 som Lindén, Karna Kvinnor hälsa handling 1991

Bergsten, Birgitta Om barns anpassningsstrategier och utveckling

Lindahl, Elisabeth Ett produktivt förhållningssätt 1992

Jüliüsdottir, Sigrun Den kapabla familjen i det isländska samhället

1993 Lingås, Lars-Gunnar Etikk i socialt arbeid 1993 Swedner, Gunnel Traditioner fängslar 1993 som Hedin, Ulla-Carin Socialt stöd på arbetsplatsen vid sjukdom 1994 Sterner Carlberg, Mirjam Gemenskap och överlevnad 1994

STOCKHOLM

Sundström, Gert Caring for the Aged in Welfare Society 1983

Jeppsson Grassman, Eva After the Fall of Darkness. Three studies on Visual Impairment and Work 1987 Bergmark, Anders och Drug Abuse and Treatment 1988 Oscarsson, Lars Thoraeus Olsson, Gudrun Efter 80. En undersökning äldre människors om

sociala omsorgsbehov och deras omsorgssituation

Jonsson, Britt En gång Skå-pojke En studie av 20 f.d. Skåpojkars erfarenheter av Barnbyn Skå 1990

Mossberg, Roland Distans och närhet. Förutsättningar och möjlig-

heter för det sociala arbetets organisering och disciplinering 1991

Bilaga 4 205

Meiss, Kathleen Work, Welfare Social Work Practice. A Study of Theoretical and Practice Relationships with Applications from Occupational Social Work

1991 Bergmark, Åke Socialbidrag och försörjning. En studie bidragav stagande bland ensamstående utan barn 1991 Hydén, Margareta Woman battering as a Marital Act The - Construction of a Violent Marriage 1992

Skoglund, Anna-Maria Fattigvården i Sverige år 1829. 1992

Söderholm Carpelan, Unga missbrukare i en vårdkedja en studie av

- Kerstin 208 ungdomar vid Maria ungdomsenhet i Stockholm 1992

Lundström, Tommy Tvángsomhändertagande av barn. En studie av

lagarna, professionerna och praktiken under 1900talet 1993 Malmström, Ulf Missbruk och samhällsâtgärder i ett flergenera-

tionsperspektiv 1993

Gunnarson, Evy I välfärdens utmarker. Om socialbidrag och för-

sörjning bland ensamstående kvinnor utan barn

Svedberg, Lars En bok om marginalitet 1994

Sandén, Birgitta Ett år med diabetes. Beskrivning av ett förlopp

samt analys av faktorer som stött eller hindrat ett framgångsrikt behandlingsresultat 1994

UMEÅ

Nygren, Lennart Nedläggningen av Ncb i Köpmanholmen. En studie

av de hushállsekonomiska konsekvenserna 1986 Wetter, Ilse Barnet och rätten. En undersökning om barns

processrättsliga ställning i omhändertagandemål,

vårdnadsmál och verkställandemål 1986 Lindqvist, Anna-Lena Motsättningar i vårdarbete. En fallstudie av ett försök till samarbete mellan psykisk barn- och ungdomsvård och vuxenpsykiatri 1985

206 Bilaga 4

Claezon, Ingrid Bättre beslut. En studie av socialsekreterarnas

handläggning av omhändertagande av barn 1987

Larsson, Hakan och Organisationens mänskliga insida. Om det sociala Morén, Stefan arbetets utvecklingsmöjligheter 1988 Drugge, Gunnel Som en liten vit ros och så där 52 patienters upplevelse av sin dom och vården omkring den 1988 Karlsson, Urban Den obefintliga framtiden. En studie om en nedläggningshotad gruvby i fjällen 1990 Kristinsdottir, Gudrun Child Welfare and Professionalization 1991

Hyvönen, Ulf Om barns fadersbild 1993

Dufáker, Mona Discharge procedures for mentally ill people. The perspective of former psychiatric patients on their social network, quality of life and future life expectations 1993 Lagnebro, Lillemor Finska krigsbarn 1994

Bilaga 5

Exempel på lokala och regionala FoU-organisationer

Stiftelsen SOCIAL FORSKNING OCH UTVECKLING

SOFU, i Sundsvall

Mål och inriktning

Stiftelsen SOFU Sundsvall bildades 1985. I stiftelsen ingår Sundsvalls social-

nämnd, Landstinget i Västernorrlands Kultur och LltbildningsdelegationVårdhögskolan, Mitthögskolan och Institutionen för socialt arbete vid Umeå Univer-

sitet. För kommunens del har stiftelsebildningen godkänts kommunfullmäktiav

ge och stadgarna fastställts av kommunfullmäktige.

Enligt stadgarna skall SOFU verka för forskning inom socialtjänstens verksamhetsområde. Det innefattar allt från strukturinriktade insatser till individuel-

insatser. Det innebär att forskningen kan omfatta inte bara kommunal verk-

samhet utan även landstingskommunal och privat Verksamhet på välfárdsom-

rådet. Inom forskningsfaltet finns också förutsättningar för ämnesöversk-

en

ridande forskning. SOFU:s forskningsintresse innefattar därigenom ekonomi,

Organisationsteori, samverkansfrágor mellan olika organisationer m.m.

SOFU:s verksamhet omfattar enligt stadgarna följande primäruppgifter:

svara för forskarutbildning av anställda

anordna seminarier, kurser för stöd till verksamhetsutveckling -

svara för forskningsuppdrag och stödja utvecklingsarbete.

-

Organisation

Stiftelsen leds av en styrelse bestående sju ledamöter och lika manga

av suppleanter. Ledamöterna väljs huvudmännen. Tre ledamöter väljs socialnämnav av den, två av landstinget och en vardera Mitthögskolan och Institutionen för av

208 Bilaga 5

socialt arbete, Umeå Universitet.

SOFU:s verksamhet är relativt obyråkratiskt organiserad. Socialförvaltningen

har det administrativa för SOFU:s verksamhet. Bitr. professorn i ansvaret vid i Östersund är knuten till SOFU på halvtid

socialt arbete Mitthögskolan och svarar för den vetenskapliga kompetensen.

Forskningsledaren har huvudansvaret för stiftelsens arbete och svarar bl.a. för handledning personal medverkar i olika forskningsprojekt inom av som förvaltningen. Forskaren har också haft forskningsuppdrag. Sådana uppegna drag har ofta genomförts i nära samarbete med personal och brukare. Vunnen kunskap skall snabbt föras ut till förtroendevalda och anställda inom förvalt-

ningen. Också här har forskningsledaren ett stort ansvar.

Finansiering

Basen för SOFU:s verksamhet finansieras med årliga bidrag från socialnämnden och landstinget. Dessa bidrag skall täcka kostnaderna för forskningsledare,

seminarieverksamhet och administration. Varje huvudman lämnar ett bidrag i storleksordningen 110 000-120 000 kronor varje år. FoU-projekten har under årens lopp finansierats externt med medel från Socialdepartementet, Socialstyrelsen, Delegationen för Social Forskning, Socialförvaltningen och Socialveten-

skapliga Forskningsrådet. Det har rört sig betydande belopp. Betydande

om belopp har också socialnämnden direkt över verksamhetsbudgeten satsats av olika Under de åren har t.ex. över l Mkr

inom de programområdena. senaste

avdelats för FoU inom budgeten för den verksamhet bedrivs inom individsom och familjeomsorgen.

Mimer Centrum för Verksamhetsutveckling och

-

Kompetensutveckling i Norrköping

Mål och inriktning

Genom beslut Norrköpings kommunfullmäktige inrättades 1992 ett centrum

av

för verksamhets- och kompetensutveckling. Enligt kommunfullmäktiges beslut skall Mimer strategisk, generell och långsiktig utveckling verksamfrämja av

och kompetens. För åstadkomma detta skall Mimer

het personalens att

utveckla långsiktiga och fördjupade kontakter med universitet och högskola

-

driva eller stödja avgränsade FoU-projekt

-

på uppdrag driva kompetensutveckling

-

Bilaga 5 209

sprida kunskaper och driva opinionsbildning i frågor där kommunen

- finner det angeläget.

Organisation

Den personal är knuten till Mimer ungefär som motsvarar 14 årsarbetare. I gruppen finns både fast anställd och projektanställd personal som tillsammans representerar skilda erfarenheter kommunal verksamhet. Som stöd till av centret finns ett FoU-råd med för

representanter kommunledlning, två kommunala förvaltningar, Linköpings Universitet och Högskolan i Örebro. UniversitetsHögskolerepresentanterna är aktiva forskare.

Finansiering

Mimer hade 1994 omslutning på 13,6 mkr innefattande en ca ett anslag från

kommunfullmäktige på 4,4 mkr. Resterande medel kom från olika kommunala

förvaltningar för beställda och utförda utbildningar eller beviljade projektmedel

från olika myndigheter och fonder. Beviljade

forskningsmedel som enskilda

forskare sökt förvaltas inte Mimer den

av utan av universitets-högskoleinstitu-

tion som forskaren tillhör.

Arbetsformer

Mimer har inga forskare anställda utan har i stället tecknat avtal

om samarbete

kring FoU-frågor med Linköpings Universitet, Institutionen för pedagogik och

psykologi, Tema Hälsa och samhälle och Tema kommunikation, Institutionen

för barn- och ungdomspedagogisk utbildning, Hälsouniversitetet

och Institutet för Gerontologi i Jönköping. Genom dessa avtal är 122 personer på olika sätt knutna till Mimer och dess verksamhet. Kommunen avsätter ekonomiska resurser som möjliggör för dessa samarbetspartners anställa forskare att som svarar

för samarbetet i den omfattning regleras i avtalen.

som

Mimer vill genom sitt sätt att fungera stödja en utveckling av en forskarmiljö inom kommunens förvaltningar. Viktigt blir då att genom rekrytering och utbildning av personal tillförsäkra Mimer viss forskarlkompetens. För

att åstadkomma detta anordnas olika forskarförberedande kurser, där de engagerade

forskarna får stor betydelse. Mimer vill också skapa samtalsmiljö där det reflekterande

en samtalet bidrar till att stimulera personalen till aktivt

ett förändringsarbete. Genom seminarier,

kurser och diskussioner utvecklas denna del av Mimers verksamhet. Ett annat sätt att arbeta är att skapa forskarcirklar, där verksamhetsansva-

riga träffas regelbundet under handledning forskare. Detta blir

av en samtidigt

ett möte mellan fält och forskning, också Mimer vill stimulera.

som

8 l 5-0467

210 Bilaga 5

Programområden

Mimers fyra huvuduppgifter genomförs inom kommunens två olika programom-

den humanistiska sektorn och den samhällstekniska sektorn. Flera av de råden; projekt pågår inom den humanistiska sektorn har anknytning till arbetet som med funktionshindrade. Bland övriga projekt märks ett som handlar om den

öppna förskolans verksamhet och ett annat som handlar om myndighetsutövning

i äldreomsorgen. Mimer har till viss del också engagerat sig för internationellt arbete inom den

verksamheten. Så pågår projekt syftar till att stödja social

sociala t.ex. tre som utveckling i Estland inom barn- och äldreområdet. Kontakter finns också med

de övriga nordiska länderna, i Frankrike och i Tyskland. organisationer i

För stimulera anställda sig i FoU-arbete anordnas forskarföratt att engagera

beredande forskningsöverbryggande kurser. Ett stipendium på 25 000 kronor

har inrättats och kan sökas enskild anställd i Norrköpings kommun. Inrättanav särskilda doktorandstipendier för anställda i kommunen kommer också att de av provas.

Stockholms FoU-byrå

Socialnämnden i Stockholm har särskild FoU-enhet, den s.k. FoU-byrån, en

forsknings- och utvecklingsverksamhet inom socialsom svarar för övergripande

Stockholm. Den fungerar också konsult- och handledningsorgan

tjänsten i som

den centrala och distriktsförlagda verksamheten. FoU-byrån har egen gentemot administration och kompetenta forskare anställda med ansvar för fem olika egna huvudomráden:

Barn Ungdom 2. Missbruk Socialt arbete 4. Äldre Handikapp.

också socialförvaltningens bibliotek med anställd Till FoU-byrån hör en egen bibliotekarie.

Organisation

planerings- och budgetdelegerade är politiskt ansvarig och Socialnämndens fördelning och fastställer

godkänner projektplaner, beslutar om av resurser

Ett FoU-råd har inrättats med socialdirektören som

långsiktigt ramprogram.

ordförande. FoU-verksamheten följs facklig referensgrupp med represenav en

tanter för de fackliga huvudorganisationerna.

Bilaga 5 211

Finansiering

Budgeten har för år 1994 medel för 8 anställningar. Ungefär 1,5 Mkr hade

detta år anslagits för projektverksmahet. För pågående forskning söks pengar från olika forskningsråd och myndigheter. Forskningsanslag har bl.a. erhållits

från Socialvetenskapliga Forskningsrådet, Socialstyrelsen, Arbetsmiljöfonden,

Svenska kommunförbundet och Centrum för utvärdering socialt arbete av CUS. Dessutom har socialnänmden och olika socialdistrikt bidragit med medel

för vissa undersökningar. I externa forskningsanslag erhölls 1994 drygt 5,7 Mkr. Intäkterna för försäljning olika forskningsrapporter motsvarade

av samma år ca 300 000 kronor.

Verksamhetens inriktning

Forskningsprojekten härleds forskarnas inom respektive forskur engagemang ningsområden och initieras i samspel med företrädare för förvaltningspersonal. Under 1995 beräknas ett 40-tal forskningsprojekt pågå. Forskningsledarna har

egna projekt och fungerar också handledare för forskningsassistenter. Som

som exempel på tema for aktuella projekt inom olika programområden kan nämnas följande:

Barn och unga

Barnomsorgen som resultatenheter

- Sexårsverksamheter vad är det - -

Vad är god kvalitet i barnomsorgen

-

Missbruk

Årliga kartläggningar av narkotikamissbruket i Stockholm

- Unga missbrukare - Vägen ut ur missbruk. -

Socialt arbete

Uppföljning av familjer där sexuella övergrepp mot barn förekommit

-

Samverkan mellan individ- och familjeomsorg och barnomsorg

-

Att hjälpa sin nästa studier kontaktfamiljsverksamheten

- - av Ung och kriminell studier av s.k. mellanvårdsformer. - - Äldre

ÄDEL-reformen

- Utvärdering av

Aldre invandrare -

Frivilligorganisationernas verksamhet inom äldreomsorgen.

-

212 Bilaga 5

Under 1994 publicerade FoU-byrån ett 30-tal rapporter. Dessa distribueras kostandsfritt inom Stockholms socialtjänst och används både i den övergripande planeringen och i personalutbildningen. Utomstående intressenter får köpa

Under 1994 distribuerades och således sammanlagt 16 000 exemrapporterna. plar.

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum

Mål och inriktning

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum bildades 1986 Stockholms läns av landsting och Stockholms stad. Länets övriga kommuner kan ansluta sig till stiftelsen. Stiftelsens ändamål enligt stadgarna är ...att ta till vara och praktiskt omsätta erfarenheter och forskningsresultat inom områden av särskild

betydelse for de äldres situation i samhället samt att själv initiera och genomf-

öra forskning och utveckling avseende äldres förhållanden.

Organisation

Äldrecentrum är lokalmässigt inrymd i anslutning till Sabbatsbergs sjukhus. En styrelse har det övergripande ansvaret för verksamheten. Till politiskt tillsatt

är knutet ett FoU-råd med representanter för Äldrecentrum, stiftelsens

centret

medlemmar och de två största pensionärsorganisationerna. Syftet är att få till

stånd dialog forskningens inriktning samt att öka kunskaperna om forsken om nings- och utvecklingsverksamheten. Till verksamheten hör också ett bibliotek

med inriktning mot äldreomsorgs- och geriatrisk litteratur.

Stiftelsen har sedan 1992 samverkat med åtta kommuner i Stockholms län.

Samverkanskommunerna för närvarande Sigtuna och Södertälje kommuner

-

har erbjudits adjungerade platser i stiftelsens styrelse.

-

Finansiering

Stockholms läns landsting och Stockholms stad bidrar årligen var för sig med

4 mkr till Äldrecentrum. Övriga kommuner bidrar med 320 000 kronor årligen.

litteratur, seminarieavgifter gör att intäkterna för 1995 beräknas till Intäkter av 9,8 mkr. Ungefär hälften detta belopp tillkommer i forskningsanslag från av förvaltas både Äldrecent-

olika organ och myndigheter. Forskningsanslagen av institutioner där forskningsprojekt drivs.

rum och av olika

Bilaga 5 213

Verksamhetens inriktning

Äldrecentrum verkar framförallt

genom forskningsverksamhet bedrivs som av egna, väl kvalificerade forskare. Sammanlagt 35 är personer verksamma som

forskare och utredare vid Äldrecentrum. Forskningsverksamheten är indelad i fyra olika sektorer.

Sektorn för socialt arbete

I denna forskning ligger tonvikten äldreomsorgens vardag och villkor och på utvärderingsstudier inom äldreomsorgsomrádet.

Sektorn för psykologi

Denna forskning är inriktad kognitiva funktioner

mot i det normala åldrandet och berör bl.a. hälsa, livsstil och minne hos mycket gamla Alzheimers personer, sjukdom och träning vardagsaktiviteter

av med demenspatienter.

Sektorn för geriatrisk medicin

Inom denna sektor forskar kring frågor normalt åldrande

man om och förekomst

av olika sjukdomar bland äldre. Tonvikten inom den kliniska forskningen ligger på medicinsk och social problematik vid demenssjukdomar.

Sektorn for socialgerontologi

Socialgerontologi är ett forskningsområde där studerar hur individuella

man

egenskaper och social miljö tillsammans påverkar den förändringsprocess som

åldrandet utgör.

Övrig verksamhet

Utöver de projekt bedrivs inom Ãldrecentrums som ramen för forskningspro-

gram medverkar forskarna även i projekt, externa utvärderingar och utvecklingsinsatser kan förlagda till sjukvårdens som vara och socialtjänstens verksamhetsomráden. Forskarna fungerar även som handledare vid forskarutbildningen och har ett omfattande samarbete med olika institutioner både i Sverige och internationellt.

Årligen bedrivs ett tiotal seminarier riktade

till politiker, verksamhetsföreträ-

dare, forskar- och utbildningsvärlden

och olika media. Sedan några år tillbaka

anordnar Äldrecentrum i samarbete med studieförbund en och pensionärsorganisationerna föreläsningsserie under samhället

en temat och de äldre. Föreläs-

ningarna vänder sig till allmänheten, främst pensionärer, patientgrupper och

214 Bilaga 5

Tidskriften Äldrecentrum utkommer fyra anhöriga. Stiftelsen utger som år i upplaga på 5 000 I denna redovisas pågående eller avslugånger per en ex. tade forskningsprojekt.

Dalarnas forskningsråd

Mål och inriktning

forskningsråd DRF bildades år 1981 och är regionalt verksam Dalarnas en främsta motivet till bilda rådet att stärka FoU-arbetet i stiftelse. Det att var huvuduppgift är initiera, stimulera och stödja forskningsregionen. DRF:s att kring problemområden är väsentliga för Dalarna samt att själv projekt som bedriva sådan forskning. Rådet skall också länk mellan forskarvärlden vara en och samhället i övrigt och hävda forskningens intressen i Dalarna.

DFR fullgör sina uppgifter direkta insatser av rådets personal, genom

genom stöd till utanför rådet, handledning, administrativ ekonomiskt personer genom hjälp, seminarieverksamhet, konferenser, utbildning etc. Många forskare som

har uppdrag inom stiftelsen har kopplingar till olika universitet och högskolor doktorander forskar inom DRF:s område disputerar vid det i Sverige. De som universitet eller den högskola är deras kontaktpunkt i forskarvärlden. som spänner över brett fält. Teknik, Regional utveckling, DFR:s engagemang ett Kultur respektive Vård och är exempel på områden som har engagerat omsorg forskningsrådet. För skapa långsiktig kunskapsutveckling inom vissa att en rådet med vissa Ett sådant tema är Gamlas levnadsvillområden arbetar teman. kor under 1990-talet. slutit treårsavtal med några kommuner i länet för att driva olika DFR har och bygga kompetens inom områden omsorg om barn och projekt upp en som lednings- och strukturfrågor i den kommunala organisationen samt den gamla, kommunalägda infrastrukturen. Forskningsuppdragen riktar sig över ett brett fält. För närvarande har ett projekt ekonomiskt eller stöd DFR. Kvalificerade forhundratal annat genom och doktorander för forskningsuppgifterna. Forskarna har också skare svarar uppgiften handledare i olika FoU-projekt stöds av rådet. Utförda att vara som forskningsuppdrag redovisas i särskild rapportserie. Som exempel på studier en publicerats under 1990-talet kan nämnas följande: som

ungdomshem mål, inriktning och förväntningar Oldberg 1991 Landstingens historia i Dalarna några glimtar Ternhag 1992 Studies on Social Vårdens -

impact of AIDS Herlitz 1992.

Bilaga 5 215

Organisation

Stiftelsen leds styrelse med 13 ledamöter och lika många suppleanter av en som representerar landstinget, näringslivet, statliga myndigheter, fackliga organisationer och högskolan. Adjungerande ledamöter i styrelsen finns från Kommunförbundet i Kopparberg och den lokala vårdhögskolan. Verksamheten omfattar utöver administrativ chef och kanslipersonal fast anställd personal motsvarande

ungefär sex årsarbetare. Dessutom finns projektanställda forskare knutna till

rådet.

Finansiering

Huvudmannen Kopparbergs läns landsting årligen anslag till DFR - - ger ett på mellan 2,5 och 3 mkr. Genom anslag från länsstyrelse, myndigheter, forskningsråd, förvaltningar och kommuner ökar DFR:s kassaomslutning till 15 ca mkr varje år.

Blekinge FoU-enhet

Mål och inriktning

Blekinge FoU-enhet med undermbriken för socialtjänst och primärvård skapades år 1988. Underrubriken antyder att enheten bl.a. visar intresse ett

och engagemang för samarbets-samverkansfrågor finns på verksamhetsom-

som rådena mellan primärkommuner och landsting. Utöver landstingens medverkan

är också Karlskrona kommun, Ronneby kommun, Karlshamns kommun, Sölves-

borgs kommun och Olofströms kommun engagerade i FoU-enheten.

Enhetens mål är dels att främja samverkan mellan vård- och serviceorganisationerna, dels att bidra till metod-, organisations, och personalutveckling inom

socialtjänst och primärvård. Enheten skall också främja samarbete med de lokala organisationer, som samverkar inom socialtjänstens och primärvårdens område och därigenom främja befolkningens hälsa och välbefinnande.

Organisation

FoU-enhetens styrelse utgörs politiska företrädare för landstinget och de i av enheten ingående kommunerna. Av de sju ledamöterna fyra landsrepresenterar tinget. År 1993 träffades samarbetsavtal ett med Kalmar kommun kring ut-

bildningsfrågor och FoU-frågor. Detta samarbete är på väg att utvecklas så

att Blekinge FoU-enhet inrättar FoU-filial i Kalmar. Denna filial vänder sig till en kommunerna i Kalmar län frånsett Västervik och kommer arbeta på ungefär att

216 Bilaga 5

samma sätt som den ursprungliga enheten.

Blekinge FoU-enhet är lokaliserad till Karlshamn och har nio anställda i olika

professioner. Dessutom finns ett antal externt finansierade proj

Ett särskilt FoU-råd med verksamhetsforeträdare för socialtjänst och primärvård bistår enheten och bidrar bl.a. till att förankra FoU-verksamheten på fältet.

Finansiering

FoU-enheten samñnansieras enligt avtal landstinget i Blekinge och de genom fem kommuner i länet ingår i enheten. Landstingets och kommunernas som bidrag till enheten är år 1995 3 mkr. Till dessa intäkter kommer medel från

forskningsråd, olika myndigheter och kommuner som är engagerade i projekt

eller köper någon form utbildning enheten. Den årliga omsättsom av genom ningen är 7 mkr.

Verksamhet

Inom huvudområdena för FoU-enhetens verksamhet har fyra ansvarsområdet

utkristalliserats. Det är

Äldre och handikappomsorg - Social arbete - Primärvård Omvårdnad

För stimulera kunskapsspridning enheten öppna föreläsningar,

att arrangerar

kurser och seminarier. Vid dessa speglas såväl vetenskaplig verksamhet och vetenskapliga metoder verksamhetsanpassade program. Denna verk-

som mer

samhetsdel har klar inriktning mot fortbildning. Sådan anordnas för såväl

en

inom primärvården inom kommunernas socialtjänst. För socialpersonal som

tjänstens del har strävan samverkan mellan fält och forskning förekomen mot mit, och dessa strävanden har också erhållit stöd från bl.a. Socialstyrelsen. Dessa insatser fångades under begreppet Mötesplats Socialbyrå.

Handledning och konsultinsatser är exempel på andra inslag i verksamheten. Sådana insatser har också efterfrågats utanför det geografiska verksamhets-

egna området. Genom sina erfarenheter har enheten också medverkat i hearings kring FoU-verksamheter i kommuner och landsting.

FoU-projekten vilar på både intern och extern finansiering. Härigenom kan

tiden från idé till handling förkortas och arbetet bedrivas rationellt. Detta leder

också till huvudmännens möjligheter till initiering projekt underlättas.

att av

En strävan finns projekt skall ett stöd för verksamhetsutveckling utan

att vara den kvaliteten säkerställs. För enhetens del har några kriterier

att vetenskapliga

ställts för FoU-projekt. De skall upp

Bilaga 5 217

ha praktisk relevans bedrivas med allmänt kända metoder -

underställas vetenskaplig granskning

l bedrivas oberoende partsintressen. - av

FoU-projekt redovisas i särskild rapportserie. Följande utdrag över

en rapporter som publicerats under 1990-talet får illustrera verksamhetens bredd.

1990:1 Kvinnor i omsorgomsorg kvinnan.

om 1990:4 Om trollen inte finns Dokumentation och utvärdering - som av projekt Offensiv narkomanvárd 1991:1 Det kunde ha varit värre En studie kvinnor, och om omsorg personalpolitik. 1991:5 674 ärenden. Med barn och ungdomar klienter. som

1991:6 En svala gör ingen Hemtlyttning familjehemsplacerade

sommar. av barn. 1991:1 Återfallet. En Fallstudie.

1992:6 När inte räcker. pengarna

1992:2 Kvalitetsutveckling i hemtjänst och hemsjukvård. 1992:9 Socialbidragstagarnas skulder. 1993:1 Omvårdnad om äldre tankar kring forskning och reformarbete.

-

1993:2 Omsorgstrappan En databas för äldreomsorgerna.

- 1993:6 Att åldras i främmande land. Om äldre finländare i Olofström.

1994:1 Handbok i allergisanering bostäder. av 1994:8 Att bedöma behov. Metodbok Hemtjänst och särskilt boende.

1994:10 Förtroendenämndsprojektet. Patienters upplevelse vård.

av

Bilaga

Behov av resultatorienterad

kunskapsutveckling i socialt arbete

Av Karin Tengvald

Centrum för utvärdering av socialt arbete

Bakgrund

Under 1980-talet har resultat- och effektivitetstänkandet i Ökande utsträckning börjat vinna insteg även i s k mjuka verksamheter, dit socialtjänsten onekligen hör, både i Sverige och internationellt. Tankegångarna har börjat spridas på

olika sätt, både genom nya idéer om intern organisationsutveckling in search

-

of exce1lence, kvalitetsstyrning och externa krav från finansiärer och

- genom

beställare på utvärdering och kvalitetssäkring den reguljära verksamheten,

av

inte endast av enskilda utvecklingsarbeten eller reforrnprogram. Numera eftersträvas, såväl internt som externt, tydlighet, genomlysning, ökade kunskaper

om vad som uppnås med hjälp verksamheten inom den stora svenska välav fårdstjänstesektorn. Med förslaget om krav god kvalitet i socialtjänsten och

på uppföljning, utvärdering och kontinuerligt kvalitetssäkringsarbete social-

av tjänstens verksamhet stödjer socialtjänstkommittén dessa tankegångar SOU 1994:139:69.

Idag motiveras kraven uppföljning, kvalitetssäkring och utvärdering i stor

utsträckning med aktuella omvärldsforändringar, främst den offentliga sektorns begränsade ekonomiska resurser, även förändringar i på den statliga

men synen

styrningen av kommunal verksamhet och ökade marknadsinslag i den kommunala verksamheten SOU l994zl39z249f. Därmed blir de frågor ställs i

som

debatten den offentliga sektorns värde i hög grad relaterade till verksam-

om hetens kostnadseffektivitet: Vad blir det för resultat för medpengarna som

borgarna satsar på socialtjänsten

Med denna fokusering är resultatorienteringen relativt fenomen. Men ett nytt frågan om välfårdstjänsternas värde för klienter och brukare är klassiska pro-

fessionella problem, yrkesgrupperna inom välfärdstjänstesektorn ständigt

som har och har haft anledning att söka besvara. Det är frågor som: Blir min klient

bättrefår han det bättre genom de åtgärder vidtas Kan jag uppnå bättre

som

220 Bilaga 6

resultat andra åtgärder för honomhenne I detta avseende är alltså

genom

kraven pä uppföljning, utvärdering och ständig uppmärksamhet pá kvaliteten i

arbetet inget principiellt De formulerades t för 20 år sedan av socialutnytt. ex redningen inför genomförandet av den nuvarande socialtjänstlagen:

Forskningen och utvecklingsarbetet bör bedrivas mot bakgrund av en

kontinuerlig uppföljning och utvärdering socialvårdens verksamhet.

av ..

Vilka resultat har uppnåtts

.Uppföljningsverksamhetenhat som ett viktigt inslag systematisering

. . . och bearbetning socialarbetarnas erfarenheter från fältarbetet. Genom av

erfarenheter tas tillvara och nödvändiga justeringar görs kan

att vunna

socialvårdsarbetet förbättras och graden av måluppfyllelse successivt

höjas. SOU 1974:39:363

Innebörderna i socialutredningens 20-åriga formulering och socialtj änstkommittens till likartade idag är emellertid inte identiska. Nu har synes resonemang värdet socialtjänstens verksamhet fått två betydelser dels den till den av -

konkreta arbetsprocessen knutna frågan produktens resultatets kvalité ur

om

brukarsynpunkt och dels den till övergripande resursfordelningsproblematik

en knutna frågan relationen mellan de finansiella ställs till verkom resurser som

samhetens förfogande och det uppnådda resultatet. Med ekonomisk terminologi

de två innebörderna frågor verksamhetens inre effektivitet eller motsvarar om arbetseffektivitet och effektivitet eller kostnadseffektivitet. De två yttre

riktar sig olika delar verksamheten och medför därför frågeställningarna mot av

behov olika typer kunskaper dess funktionssätt. av av om Problematiken kan illustreras följande ofta använda bild av verksamgenom hetens totalitet ESO 1989, SPRI, 1987:

Kostnadseffektivitet

finansiärernas kunskapsintresse

Resurser Arbetsprocess Resultat

Arbetseffektivitet det professionella kunskapsintresset

De två frågorna hänger intimt Under förutsättning att resultaten på samman. något sätt kan dokumenteras, är studier verksamhets kostnadseffektivitet av en

visserligen möjliga genomföra utan kännedom hur resultaten uppnåtts,

att om de blir verkligt intressanta först när de kombineras med kunskaper om men

arbetsprocessen. Om dessa kunskaper är alltför begränsade saknar personalen

Bilaga 6 221

möjligheter att säkerställa att likvärdiga resultat kan och framförallt

upprepas möjlighet att lokalisera och åtgärda eventuella brister i verksamheten, bedriva

kvalitetssäkringsarbete.

Om socialtjänstkommitténs förslag följs blir det i huvudsak förvaltningsledningens ansvar att, genom systematisk uppföljning riktad mot hela verksam-

heten, skapa ett relevant kunskapsunderlag för sammanföra de och inre

att yttre kraven på verksamheten. Det blir ett omfattande arbete. Utöver viss information om verksamhetens kostnader är detta underlag idag ytterst begränsat inom

socialtjänsten. Någorlunda tillförlitliga frågan det sociala arbetets

svar om

resultat ur klient- och brukarsynpunkt saknas i alldeles för utsträckning.

stor

Det finns många och naturliga skäl till att verksamheten, särskilt när den betraktas utifrån, verkligen ut svart låda. Det viktigaste är måhän-

ser som en

da det sociala arbetets amorfa och svårfångade karaktär set ex Segraeus 1994,

England 1986. Kunskaperna arbetets innehåll har kallats kunskap om tyst . Under lång tid har det också rått stor enighet att resultaten exempelvis om av socialtjänstens verksamhet egentligen inte kunde mätas och därför inte heller

kunde dokumenteras. Volymökningar och ökade ekonomiska uppfatta-

resurser

des i stort sett som liktydigt med resultatförbâttringar. För den organisationsut-

vecklingsfilosofi, ur vilken kval är emellertid

emanerar

just resultatkvalitetsmätning en grundpelare Kelly and Warr 1992, Oakland

1989, SOU 1993:74, Ternow 1994.

Man kan också peka att offentligt bedriven socialtjänst i den omfattning

som förekommer i Sverige är mycket Det gäller förstås framförallt barnung. omsorg och äldre- och handikappomsorg. Stora delar verksamheten bedrivs av också med hjälp av relativt sett lägre utbildad personal. Men även inom individoch familjeomsorgen, som har en längre historia och där personalen under

relativt lång tid haft stöd i högskoleutbildning och även forskning, är

numer

kunskapsbasen svag.

Det är inte bara så att vi saknar svar i en form kan tillfredsställa och som

övertyga uppdragsgivarna, medborgarna och deras företrädare, politikerna,

om vad som åstadkoms i socialt arbete. Dessvärre saknas också i stor utsträckning

svar i en form som skulle utgöra kommunicerbar kunskapsmas-

en gemensam,

sa, giltig eller i varje fall väl känd för hela yrkesverksamma socialar-

gruppen

betare, och på vars bas fortsatt inomprofessionell dialog kring utvecklingen

en av arbetssätten i socialt arbete skulle kunna föras. När de yttre effektivitetskraven starkt betonas och dokumenterad information om verksamhetens resultat saknas finns risker att effektiviseringskraven huvud-

sakligen leder till besparingsverksamhet utan möjligheter till konsekvensana-

en

lys. Det blir därför viktigare än någonsin att söka kunskaper vilka metoder

om och arbetssätt som ger goda resultat för klienter och brukare och att kontinuer-

ligt genomlysa de inre arbetsprocesserna i socialtjänsten med värdet för klienterna i blickpunkten.

222 Bilaga 6

Denna ägnas därför problemen med kunskapsutvecklingen om det rapport inre arbetet och dess resultat klientsynpunkt eller om man så vill bristerna ur i den professionella kunskapsutvecklingen inom socialt arbete. Som framgått

bakgrundsbeskrivningen utgör själva klientarbetet endast en del av socialtav jänsten än det utgör själva i verksamheten. Kunsom system, om essensen behov kompetensutveckling är viktiga även inom andra skapsbehov och av områden, alltså inte står i fokus här. som Utgångspunkten för analysen är frågan kunskaper om det sociala arbetet var och dess resultat kan skapas. De centrala kunskapsbildningsarenorna är forsk-

ningen och praktiken och de viktiga aktörerna blir forskarsanmället och prakti-

kerna. Tillsammans med utbildningen utgör forskning och praktik idealt en

professionell kultur, där utbildningen huvudsakligen har en kunskapsförmed-

lande roll medan nyskapandet sker på det två andra arenorna. Diskussionen

nedan koncentreras därför till forskningen och praktiken som kunskapsbildnings-

Liksom i andra sammanhang där expertkunskap Nowotny 1990 skaarenor. och används är dock fiinktionssättet hos alla de tre viktiga arenorna forpas utbildning och praktisk verksamhet och särskilt samspelet mellan dem skning, central betydelse för den professionella kulturens utveckling. av socialt arbete uppgift forskning och Kunskapsbildningen i en gemensam praktik. 20 år sedan fäste socialutredningen stora förhoppningar vid de ökade För inom social forskning kunde överblicka och vid den roll forskningsinsatser man nationell aktör, Socialstyrelsen, kunde spela i kunskapsbildningsprocessen en SOU: 1974239360867. Praktikens roll ikunskapsbildningssammanhang, tonades utredningens betoning kontinuerlig uppföljning: snarast ner, trots av

Genom fortlöpande analys insatser och erfarenheter kan en av egna socialarbetarna bli betydelse som impulsgivare till utvecklingsprojekt av och försöksverksamhet även medverkande vid den praktiska men som utformningen projekten. Genom att låta socialarbetarna delta i forav sknings- och utvecklingsprojekt vidgas också möjligheterna att nya

kunskaper snabbt kan komma det praktiska socialvårdsarbetet tillgodo.

Det kan emellertid knappast räknas till socialarbetarnas arbetsuppgifter utvecklingsarbete. Å andra sidan kan det att bedriva självständigt vara lämpligt socialarbetare med intresse och läggning för sådana frågor att det utvecklingsarbete den primärkommunala socialutnyttjas i bl a som vårdsorganisationen förutsätts bedriva som deltagare i referensgrupper också för självständiga uppgifter. SOU 1974:39:364. men mer

i sitt huvudbetänkande ställt höga krav på det lokala Socialtjänstkommittén har kvalitetssäkringsarbetet stöd för verksamhetsutvecklingen uppföljnings- och som SOU 1994: 139 kap 9. Den förändrade betoningen vilken roll de två kunav spelar, speglar utvecklingen inom den moderna organiskapsbildningsarenorna

Bilaga 6 223

sationsforskningen. Under 1980-talet började omvärdering ske i på en synen hur verksamhetsutveckling kan och bör bedrivas. Idag framträder två till synes

konkurrerande grundidéer eller modeller för verksamhetsutveckling, till vilka olika föreställningar knyts hur kunskaper arbetsprocessen och dess

om om resultat skapas och utvecklas.

Det traditionella synsättet, som länge haft helt dominerande position,

en

innebär att förnyelsearbetet sker uppifrån och ner och inleds inititativ

genom

och planeringsarbete utfört av organisationens ledning. I organisationer, där arbetet innebär yrkesutövning professionell karaktär, har inom organi-

av man

sations- och professionsforskningen också starkt betonat och visat expertkun-

skapens betydelsefulla roll i utvecklingsarbetet, dvs den kunskap tillförs som personalen utifrån främst via forskning och högskoleutbildning Hellberg, - 1991.

På senare tid har man emellertid inom organisationsforskningen alltmer betonat en praktikstyrd utvecklingsmodell, nerifrån och upp, där utvecklingsarbetet inte längre är förbehållet organisationens ledande skikt utan kontinuerligt in-

volverar hela personalen. De positiva erfarenheterna från organisationer, där alla nivåer genomsyras kvalitets eller resultattänkande, härstammar av -

ursprungligen från varuproducerande verksamheter, men har alltså fått stort

genomslag på utvecklingsarbetet även inom välfärdstj änsteområdet. Enligt denna

organisationsmodellbetonasföljdriktigtdeninternakunskapsbildningsprocessens

betydelse och det är ur dessa tankegångar särskilt värdet k egenutvär-

som av s dering emanerar, även den allmänna betoningen lokal uppföljning men mer av

och kvalitetssäkringsarbete som grund för verksamhetsutveckling för dis-

en

kussion av dessa tankegångar med särskild relevans för socialtjänsten,

se t ex

Kelly and Warr 1992. På basis av dagens organisationsforskning finns det alltså fog för att fästa större förhoppningar än tidigare vid den lokala organisationens förmåga att skapa relevanta kunskaper och utvecklas via kvalitetssäkringsarbete och

mm

goda skäl att stödja sådant arbete. Men de mycket stora förhoppningar i

som

ett första skede riktades mot det lokala utvecklingsarbetet kraftfull kun-

som en

skapsbildningsprocess har i viss mån börjat modifieras.

Vid en internationell utblick över välfardstjänstesektorns kunskapsproduktion gäller snarast att insikterna åter ha ökat behovet och värdet synes om av mer allmängiltig kunskap om arbetsprocesser och dess resultat, inklusive k experts

kunskap. Det är särskilt tydligt inom de områden där arbetet drivs högut-

av

bildad personal och där betydande fortsatt satsas på samlande, syste-

resurser

matiskt utförda och metodologiskt väldesignade, jämförande utvärderingar

av

verksamhetens resultat och på att organisera sådan kunskapsproduktion

Science

1993, Christiansen och Foss Hansen 1993, Phillips 1994. m

Sammanfattningsvis tyder denna pendling inom forskningen kring organisationsutveckling på att det för närvarande är mest fruktbart dessa två

att se

224 Bilaga 6

modeller för verksamhetsutveckling och kunskapsbildning som två samexisterande och potentiellt kompletterande och befruktande snarare än alternativa och konkurrerande utvecklingsmodeller. Med denna utgångspunkt och mot bakgrund av de tidigare nämnda kunskapsbristerna det sociala arbetets innehåll och resultat finns anledning att disom

kutera och analysera existerande problem i den professionella kulturen. Socialtjänstkommitténs uppdrag till mig har inte kunnat resultera i en på detaljinformation baserad djuplodande analys av problemen. Breda kartläggningar av resurser och kompetens inom vissa delar av utbildningen och av olika delar av

forskarsamhället redovisas också i annat underlagsmaterial. Med tanke på den nu allt starkare betoningen av praktikens roll i kunskapsbildningssammanhang hade det även varit värdefullt med en motsvarande inventering av resurser och kompetens för verksamhetsutveckling inom den praktiska verksamheten.

Problem på kunskapsbildningens arenor -forskningen

Forskning relevans för utvecklingen av socialt arbete inom socialtjänsten

av

bedrivs inom flera olika delar av forskarsarnhället. Utifrån ett kvalitetsstyrningsperspektiv finns t ex anledning att uppmärksamma behov av socialtjänstekono-

misk forskning jämför den hälsoekonomiska forskningens insatser för det förbättrade kunskapsunderlaget rörande medicinsk teknologi. De relativt nya institutionerna för socialt arbete utgör således bara del av den vetenskapliga en resurspotentialen. Utifrån behovet att skapa en professionell kultur för socialt arbete med klienter och brukare utgör emellertid institutioner som kombinerar forskning med utbildning viktiga resurser. Då blir institutionerna i socialt arbete

ett tydligt exempel på strategisk resurs, även man inte har hand om all

en om

högskoleutbildning inom socialtjänsten. I det följ ande diskuteras problem röran-

de forskning i socialt arbete. Huvudproblemet är enligt min uppfattning att systematiska jämförande studier med syfte att pröva värdet olika metoder och arbetssätt ur klient- och

av

brukarsynpunkt i stort sett inte gått genomslag inom disciplinen trots att själva

kärnan i verksamheten är att i bestämda avseenden förbättra brukarnas situation, jämfört med ett läge när de inte får tillgång till dessa insatser. -

Inom välfärdstjänsteområdet är denna forskningstradition främst representerad genom s k klinisk forskning eller behandlingsforskning som med delvis varierande designer tillämpas inom flera discipliner, t ex psykologi, medicin, omvårdnadsforskning och i någon mån inom utbildningsområdet. Generellt sett

gäller att denna tillämpad forskning utvecklats inom vetenskapliga distyp av

cipliner som har en praktik knuten till sig. Man måste vara uppmärksam nödvändigheten att designen till olika verksamheters karaktär för en

anpassa

belysning problematiken inom omvårdnadsforskningen se Bonair 1994.

av

Som kunskapsunderlag, kanske framförallt i utbildningssammanhang, blir det

Bilaga 6 225

ett viktigt inslag i yrkesutövarnas expertkunskap och därmed en viktig del i

praktikens kunskapsrepertoar. En sådan forskningsinriktning är alltså ovanlig inom svensk forskning i socialt arbete idag. Kunskapssammanställningar inom CUS pekar mot att svensk forskning om arbetsmetodernas klienteffekter antingen mest bedrivs inom andra

discipliner eller ofta är begränsade och disparata till sin uppläggning Berglund m 1994, Vinnerljung 1995. En ytlig genomgång av Socialvetenskapliga

forskningsrådets kataloger över projekt som beviljats anslag 1991-94 inom områdena socialtjänst, barn och familj, missbruk, äldre samt handikapp SFR 1994 pekar mot att utvärderingsforskning av direkt relevans för socialtjänstens klienter och brukare utgör en mindre del av det totalt knappa 300 projekten. Totalt förekommer någon form av utvärderingar av tekniker och arbetssätt i ca

15% av projekten. Hänsyn får då tas till att vissa prioriteringsområden är mycket vida. De stödda projekten inom missbruksforskningen bestod emellertid till dryga 40% av forskning kring olika behandlingsmetoder. Inom det tydligt

verksarnhetsinriktade området socialtjänst utgjorde å andra sidan andelen

klientutvärderingsprojekt endast ca 10%. Istället är andra inriktningar som organisationsforskning, allmänna samhälls-

vetenskapliga frågeställningar inklusive samhällskritisk och kunskapsteoretisk forskning framträdande. Ett viktigt empiriskt forskningsområde med viss bredd utgör studiet av sociala problem. Forskningsinsatser inom dessa områden är också viktiga, men de har fått dominera helt över den väl så viktiga verksamhetsutvecklande och resultatorienterade forskningen till praktikens och klienter-

nas stöd. Särskilt beträffande det vetenskapliga studiet av det yrkesmässiga

arbetet ser jag det som ett problem att det akademiska samhället än så länge undandragit sig sådan konstruktiv roll och i huvudsak valt en kritisk forsken ningsansats i sitt studium av det sociala arbetet.

Ökade krav på verksamhetens resultatorientering kan förhoppningsvis

externa

påverka forskarsamhällets intresse för dessa frågeställningar positivt. Men

utgångsläget för en snabb utveckling är inte lovande. De genom vetenskaplig produktion belagda forskningsintressena bland den ökande gruppen forskare i

socialt arbete med lång vetenskaplig erfarenhet och forskarutbildningsansvar

visar tydligt att huvuddelen inte ägnar sig denna typ av vetenskapligt arbete

se t ex Bäck-Wiklund 1993.

Det faktum att forskningen bedrivs avskild från den praktiska verksamheten

och att huvuddelen av de seniora forskarna aldrig fungerat som praktiker kan

sannolikt också medföra viss bristande sakkompetens beträffande frågor som gäller det sociala arbetets innehåll och resultat. Någon direkt överföring av erfarenheter rörande det sociala arbetets resultat, av det slag som med viss kontinuitet gäller inom medicinen, förekommer därför knappast mellan vetenskap och praktik i socialt arbete. Mot bakgrund de seniora forskarnas kunskapsintressen får man också räkna av

226 Bilaga 6

med att forskarutbildningen i socialt arbete, i varje fall på medellång sikt, har begränsade möjligheter att förstärka den totala forskningskompetensen i landet

med denna typ av välbehövlig vetenskaplig kompetens. Den betydande och otvetydigt värdefulla kvantitativa förstärkningen av vetenskapligt skolade personer, innebär därför inte automatiskt en ökning av kvalificerade studier om det professionella arbetets resultat. En noggrannare genomgång av inriktningen på den

forskning om socialt arbete som bedrivs utanför universitetsinstitutionerna, t ex vid lokala och regionala FoUcentra, skulle kunna belysa huruvida den större närheten till praktiken faktiskt medför en större mängd studier av det inre arbetet och dess resultat för klienterna. Orsakerna till detta begränsade engagemang från forskarvärlden är flera.

Några har berörts ovan, som att disciplinen är ung, även internationellt och att inriktningen påverkats starkt av den initiala rekryteringen av forskare med be-

gränsad erfarenhet från fältet och med begränsad erfarenhet av den vetenskapli-

ga metodrepertoar som utvecklats inom klinisk forskningbehandlingsforskning. Det finns emellertid också anledning att tydligt lyfta fram två ytterligare skäl till svårigheterna. För det första föreligger grundläggande rent vetenskapliga

problem, som sammanhänger med samhällsvetenskapernas generella svaghet när det gäller utvecklingen av accepterade vetenskapliga metoderdesigner för konstruktiv forskning designer motsvarande naturvetenskapernas experiment. , Bl a detta medför vissa risker för legitim inomvetenskaplig kritik för teorilöshet av de samhälls- och beteendevetenskapliga forskare och discipliner, där ex-

terna sektoriella kunskapsintressen tydligt styr forskningsinriktningen. Margareta Bäck-Wiklund, professor i socialt arbete i Göteborg, lyfter särskilt fram dessa risker i sin analys av framväxten av forskningsämnet socialt arbete i Sverige, med varnande exempel från andra samhälls- och beteendevetenskapliga discipliner, a sådana som är knutna till institutionaliserade praktikerfält

Bäck-Wiklund 1993:8.

Bäck-Wiklund utgår, liksom de utvärderingar av det vetenskapliga arbetets kvalitet hon baserar sig på, från ett rent inomvetenskapligt perspektiv. För socialt arbete är det dels en fråga om i vilken man ämnet betingas av praktiken,

dels en fråga om i vilken man det finns en frikoppling från praktiken som möjlig-

gör en teoretisk inomvetenskaplig utveckling a a:l4. Hon ser en risk i att

forskningen inriktas på professionens egna problem och utvecklas till en

perspektivlös redskapsforskning a a:28.

Av dessa citat bör framgå att Bäck-Wiklund inte ser den uppfattning som gjorts till utgångspunkt för denna rapport som självklar, nämligen att forskare i socialt arbete bör ses som en del av professionen i socialt arbete och därför delar ansvaret med praktikerna för att den sociala praktiken utvecklas på ett

för framförallt klienter och brukare gynnsamt sätt. Företrädarna för yrkeskåren ses istället som en extern påtryckningsgrupp, jämförbar med andra externa intressenter.

Bilaga 6 227

Ledande företrädare för det internationella forskarsamhället erkänner dock

idag behovet ett mer systematiskt, sakligt underbyggt kunskapsunderlag för

av praktiskt socialt arbete Hokenstad 1992 och för

se t ex m argumenterar

forskarsamhällets för utvärderingarnas kvalitet och relevans Cheetham

ansvar

1994. Nystartade internationella tidskrifter Research Social Work

som on

Practice är ytterligare exempel på utveckling mot ökat ansvarstagande för

en denna forskningsinriktning, liksom naturligtvis den ökande mängden handböck-

i utvärdering socialt arbete Eriksson och Karlsson 1990, Phillips m

er av

1994. Ökad internationell acceptans denna forskningsinriktning kan på-

av verka det svenska forskarsamhället och leda till en bättre balans mellan olika

forskningsinriktningar inom socialt arbete. De grundläggande inomvetenskapli-

ga problemen kan då prövas.

Ett annat slags skäl till de begränsade insatserna från forskarsamhällets sida, till stöd för utveckling metoder och arbetssätt inom socialtjänsten, gäller en av

praktikens otillgänglighet för systematiska utvärderingar av metodernas effekter

for klienter och brukare. En förutsättning för att det sociala arbetet skall kunna beforskas och att forskningsinsatserna skall vetenskapligt hållbara resultat, är att det i den ge praktiska verksamheten råder någorlunda enhetlig uppfattning om såväl olika en metoders och arbetssätts innehåll som vilka målresultat man eftersträvar att uppnå i klientarbetet. Denna förutsättning utmärker knappast socialtjänstens

verksamhet idag, begreppsförvirringen och oklarheten kring arbetets

även om syften varierar mellan olika verksamhetsområden.

Dessa praktiska genomförandeproblem är otillräckligt belysta. Men man kan räkna med sådan forskning kommer att kräva betydande ansträngningar, bl

att

i förberedelsearbete, utöver vad normalt förknippas den empiriska forsk-

a som

ning som bedrivs inom samhällsvetenskaplig fakultet.

Situationen inom socialtjänstens praktik, särskilt individ- och

familjeomsorgen

Sedan socialutredningen för drygt 20 år sedan formulerade sin syn på de stora behoven forsknings- och utvecklingsarbete inom socialtjänsten har en kraftig

av ökning forskningsresurserna inom socialt arbete skett, även om inriktningen av

mot den resultatorienterade kunskapsutvecklingen varit alltför begränsad. Men socialutredningen uttryckte också önskemål om att man inom den praktiska verksamheten skulle ägna sig en kontinuerlig uppföljning och utvärdering socialvårdens verksamhet. .Vilka resultat har uppnåtts Och man specifice-

av . .

rade: Uppfoljningsverksamheten har ett viktigt inslag systematisering och

som bearbetning socialarbetarnas erfarenheter på fältet. ...Det kan då blir av möjligt bl att peka på områden där omfattande prövning av verksama en mer hetens utformning och inriktning bör göras eller där omfattande utvecklings-

228 Bilaga 6

insatser bör sättas in. I detta avseende har situationen hittills varit klart otill-

fredsställande. SOU 1974:39:363. Det socialutredningen med denna formulering önskar praktiken är detsam-

av ma som socialtjänstkommittén nu föreslår skall krävas den primärkommunaav la verksamheten, nämligen uppföljning, utvärdering och kval itetssäkringsarbete. Socialutredningen konstaterade och det är bara att fortsatt hålla med att i - detta avseende är situationen klart otillfredsställande. Praktikerna inom socialtjänsten förefaller sammanfattningsvis i alltför ringa

utsträckning ha bidragit med sin del i skapandet av en professionell kultur genom en systematisk bearbetning egna erfarenheter, dvs synliggörande av

arbetsprocessen, den svarta lådan egenutvärdering och lokalt kvaligenom ,

tetssäkringsarbete. Som ovan nämnts bidrar detta i hög grad till att göra det sociala arbetet svårforskningsbart. Kvalitets- och resultattänkandet har börjat genomslag inom den stora

nu svenska välfardstjänstesektorn. Mottagligheten varierar mellan olika verksamhetsområden. Längst förefaller man ha nått inom den medicinska sektorn Möj-

ligheterna och värdet av kvalitetssäkringsarbete stärks självfallet att

av man inom dessa sektorer har ett visst grepp om det inre arbetets resultat. Inom socialtjänsten ökar också medvetenheten behovet bättre kunskap om av

om arbetsprocessen och dess resultat. De som nu lokalt börjar intressera sig för utvärdering och kvalitetssäkring startar emellertid ofta från ett oroväckande svagt utgångsläge. Situationen varierar säkerligen både lokalt och mellan socialtjänstens olika delar. Internationellt förefaller äldreomsorgen vara det mest

välutvecklade området Davis

se t ex m 1990. I Sverige finns belysningar av

kvaliteten inom barnomsorgen Kärrby 1992. Trots att verksaamheten inom individ- och familjeomsorgen har längre historia och under relativt lång tid

en haft tillgång till högskoleutbildad personal tyder inget på där har kommit att man längre i detta arbete. Aktivitetsnivån har också ökat inom socialtjänsten, såväl lokalt nationellt. som

Nationella aktörer som Socialstyrelsen och Kommunförbundet arbetar

gemensamt och var för sig med att kvalitetstänkande och lokal uppföljning. Lokalt

pågår försök att utveckla dokumentationssystem för belysning det inre arbetet

av och dess resultat J ess 1995, Kommunförbundet 1994 och många konferenser

ägnas kvalitetsfrågor. I kvalitetssäkringssammanhang är det centralt att utveckla dokumenterbara

standards eller indikatorer, som är gemensamma för verksamheter med

likartade syften, eftersom jämförelser mellan verksamheterna är centralt

se t

ex utvecklingen av kommunala jämförelsetal Kommunförbundet, SCB och

Socialstyrelsen 1994. Nationella aktörers samordnande funktion blir därmed

viktig. När det gäller kvalitetsindikatorer rör arbetsprocessen och dess som resultat visar dock en snabb jämförelse med det kvalitetssäkringsarbete som

sker inom sjukvårdssektorn, att ledande representanter för yrkeskårerna,

t ex

Bilaga 6 229

specialistföreningar inom läkarkåren, centrral roll i utvecklingsarbetet. där har en

Trots dessa förebilder har motsvarande nationella engzagemang från yrkeskårerna

inom socialtjänsten hittills knappast utvecklats. Dokumenterad översiktlig information om hur mam inom socialtjänstens olika verksamhetsområden och inom de enskilda kommumerna organiserat ansvaret för den kontinuerliga, professionella kunskapsutve ckklingen saknas i huvudsak idag. Detta område bör enligt min bedömning utsäittas för närmare studium. Sannolikt finns här avgörande svagheter. Det kan inlledningsvis konstateras att beslut insatser enligt Socialtjänstlagen, även i enskilda ärenden formellt om

fortfarande är politiska beslut, även handlingsuitrymmet för personalen i

om

praktiken är stort. Socialtjänstkommitténs förslag attt kräva kompetent personal inom verksamheten innebär om det fullföljjs en positiv förändring

- -

beträffande möjligheterna att ställa professionella krrav på organisationen och på yrkesgrupperna.

Det finns också skäl att nämna det faktum att karrriärtjänsterna inom socialtjänsten huvudsakligen är administrativa och att en professionell hierarki i allmänhet saknas. Karriärtjänster inom socialtjänstem för vetenskapligt skolade personer är också ytterst sällsynta. Det är mitt intryvck att ansvaret för utveck-

lingsarbete och för utveckling av professionell sakkkompetens inom praktiken

alltför sällan finns företrätt på ett kvalificerat sätt hos förvaltningsledningen

inom socialtjänsten, vilket får till följd att detta answar i realiteten läggs på den mycket det dagliga klientarbetet. Åter personal som befinner sig i eller nära finns anledning att upprepa socialberedningens ZO-åáriga bedömning: Det kan emellertid knappast räknas till socialarbetarnas airbetsuppgifter att bedriva

självständigt utvecklingsarbete. Å andra sidan kan det lämpligt sociavara att larbetare utnyttjas i bl det utvecklingsarbete stom den primärkommunala a socialvárdsorganisationen förutsätts bedriva... SOU l974:39:364 min kursivering.

En svag organisation av den yrkesmässiga Sakkolmpetensen inom praktiken

försvårar naturligtvis kommunikationen med andra myndigheter och inte minst

med forskarsamhället i dessa frågor. Problemen med lokal kunskapsutveckling; förstärks av ett sannolikt

en svag

suboptimalt utnyttjande statliga och kommunala medel för utvecklingsarbete.

av

Erfarenhetsmässigt är det långt ifrån givet att de kunsskaper, som vunnits genom olika utvecklingsprojekt och de proj ektansvarriga ansetts ha givit positiva

som av

resultat, kommer att utnyttjas i och därmeed förstärka den reguljära

senare verksamheten, sig lokalt eller erfaresnhetsöverföring till andra vare genom kommuner. Det finns många skäl till detta. En i detta sammanhang viktig anledning har varit bristen utvärdering utveecklingsprojektens resultat. av

Numera ställs i ökande utsträckning krav upppföljning och utvärdering,

särskilt när det lokala utvecklingsarbetet stöds medtl statliga medel. Bristande lokal erfarenhet utvärderingsarbete medför naturrligen att dessa krav sällan av

230 Bilaga 6

kan uppfyllas i praktiken.

Men även en väl utförd utvärdering av själva utvecklingsprojektets resultat får betydelse för den reguljära lokala verksamhetens utveckling först när det

finns jämförbar kunskap om vilka resultat som redan uppnås inom reguljär

verksamhet. Det är till yttermera visso så, att olika typer av försöksverksamhet endast bör leda till förändring av reguljär verksamhet om man kunnat visa att de nya arbetsmetoderna är bättre än de traditionella. I brist på sådan information riskerar det att enbart bli graden av entusiasm, karisma och entreprenörskap snarare än direkta resultatjämforelser blir avgörande för vilka metoder som nya som slår igenom.

Dessa allvarliga brister både i vetenskapligt styrd kunskapsbildning och i lokal kunskapsutveckling inom det sociala området är långtifrån unika för Sverige. I en nyligen utgiven antologi om internationellt socialt arbete sammanfattar

några tongivande forskare inom området situationen på följande sätt:

strategies. Ongoing evaluation of social work interventions seems to be

a desperate need all over the world. Hokenstad, Khinduka, Midgley 1993:187

Fortsatt behov av stöd till en resultatorienterad kunskapsutveckling inom socialtjänsten

Denna problemanalys pekar mot ett behov av fortsatt stöd i olika former till

kunskapsutveckling om det sociala arbetets värde för klienter och brukare. Svagheterna i kunskapsbildning och och resultatorienterad verksamhetsutveckling, är betydande inom den svenska socialtjänsten, även inom stora delar av

individ- och familjeomsorgen, där den mest välutbildade personalen finns.

Dessa svagheter utmärker dessutom olika sätt samtliga de viktiga arenor där sådana utvecklingsprocesser bör ske den lokala verksamheten, forskningens -

och forskarutbildningens inriktning samt grundutbildningen av kommande

yrkesutävare och de förefaller resultera i en gemensam kraftlöshet inför

kraven på konstruktivt utvecklingsarbete.

Det innebär att relativt omfattande insatser krävs för att vända denna utveck-

ling och att insatserna måste ses och planeras med ett långsiktigt förändringsar-

bete i åtanke. Erfarenhetsmässigt utgör det dynamiska samspelet mellan de tre arenorna forskning, utbildning och praktik den viktiga drivkraften i denna typ av utvecklingsprocesser. Det gör det önskvärt att insatser riktas mot samtliga dessa verksamheter och särskilt att stöd ges till ett bättre samspel mellan forskning och praktik i socialt arbete. Insatser med sådan bredd berör flera aktörer, såväl på lokal som på nationell nivå.

Det finns anledning att särskilt betona behovet av utvecklingsinsatser inom några med varandra sammanhängande områden av grundläggande betydelse för

Bilaga 6 231

ett mer resultatorienterat socialt arbete. Ett sådant område, som jag tidigare berört och där förslag till insatser diskuteras i andra underlagsrapporter, gäller behovet av kompetensstöd inom den sociala verksamhetens ledningsorganisation rörande uppföljning och kvalitetssäkring av det professionella arbetet, bl a i syfte att underlätta kommunikation och spridning av sakligt underbyggda erfarenheter olika arbetssätt och metoder Törnvall 1993. Därutöver bör följande av två områden nämnas:

Utveckling av en till arbetet anpassad gemensam begreppsapparat

Det första och mest basala området gäller utvecklingen av en till ett resultatorienterat arbetssätt anpassad begreppsapparat och terminologi samt tillhörande empiriska mätinstrument och dokumentationssystem, dvs operationaliseev ringar begreppsapparaten. För närvarande saknas i långa stycken en enhetav lig, bland de yrkesverksamma någorlunda gemensamt accepterad, och någorlunda varierad terminologi för att beskriva innehållsliga variationer i så basala

begrepp insatser eller olika innebörder av det viktiga begreppet resul-

som tat. Så är t hel del av den lokala dokumentationen av insatserna inom ex en individ- och familjeomsorgen och huvuddelen av den officiella verksarnhetssta-

tistiken uttryckt beslut enligt Socialtjänstlagen. Studier av verksamhet som

som

kan beskrivas med något mer substantiell terminologi, t ex Minnesotamodellen inom missbrukarvården eller Uppsalamodellen inom ekonomisktbistånd, antyder

stora inomvariationer i konkret innehåll inom ett och samma arbetssätt, vilket kraftigt minskar möjligheterna att dra slutsatser om metodernas egentliga resultat. Likaså saknas i det närmaste dokumenterad enighet om vad som avses med resultat i termer k klienteffekter och även i huvudsak av den s k servicekvaav s liteten.

En sådan utveckling kommer att underlätta forsknings- och utbildningsinsatser

och är nödvändig både för deet lokala kvalitetssäkringsarbete och för utveck-

lingen nationell verksamhetsstatistik av god kvalitet rörande socialtjänstens

av insatser och resultat.

Insatser från nationella aktörer, t ex Socialstyrelsen, är betydelsefulla. Efter

förebilder från andra verksamhetsområden bör strävan dock vara att i så stor

utsträckning möjligt involvera ledande företrädare för de olika yrkesgrup-

som från forskning, utbildning och praktik, i detta arbete och därmed stödja perna, ett bättre samspel mellan forskning och praktik.

Systematiska vetenskapliga utvärderingar av det sociala arbetets resultat ur klientsynpunlct

Idealsituationen inom alla delar av välfärdstjänstesektorn är att den professionella strukturen, vars tunga delar består av praktiken, utbildningen och for-

232 Bilaga 6

skningen tar gemensamt ansvar för uppgiften att utveckla och långsiktigt underhalla en gemensam kunskapsbas för olika delar det sociala arbetet och av kontinuerligt söka förbättra verksamheten vetenskapligt arbete och lokalt genom utvecklingsarbete.

Den vetenskapliga utvärderingsuppgiften är viktig i detta sammanhang. Den handlar om att utveckla och pröva teorier och begrepp för behandlingsarbete

och andra åtgärder och forskning och utvärdering deras praktiska genom av

tillämpning erbjuda systematiska kunskaper om insatsernas värde för klienterna, som underlag för val av behandlingsmetoder och arbetsätt. Därmed främjas en mer systematisk process av prövning och utvärdering av metoder och arbetssätt än den som idag ofta tillämpas i det lokala arbetet, där oprövade och sub-

jektiva uppfattningar, snarare än sakliga och jämförande undersökningar av gamla och nya metoders resultat, avgör vilka arbetssätt tillämpas och som sprids. En noggrann utprövning av arbetsmetoderna, särskilt arbetsmetoder, har nya

betydelse på flera sätt. Dels ligger här det instrumentella värdet av att man inte utan fog, i form av belagt förbättrade resultat, byter arbetssätt med de kostnader

i form av omorganisation, personalutbildning mm sådant kan innebära. Dels finns också det behandlingsetiska värdet av att endast en mindre del klienterav

na utsätts för experiment med nya arbetssätt och då under rigorös kontroll. I det senare avseendet finns tydliga fördelar jämfört med stora naturliga

ex-

periment utan systematisk kontroll av konsekvenserna for klienterna. Ett

aktuellt exempel berör många av landets socialbidragstagare, i och med att nya, utvärderade modeller för ekonomiskt bistånd i snabb takt vinner inträde.

Syftet med vetenskapliga utvärderingar av det sociala arbetets resultat alltså att skapa ett någorlunda tillförlitligt kunskapsunderlag expertkunskapstyp

av som generellt stöd i det praktiska arbetet och bas for vidare lokalt utvecklingsarbete och lokala uppföljningar samt för utbildning i socialt arbete. Vid lokala uppföljningar av försöksverksamheter mm finns sällan möjligheter att bearbeta pro-

blemställningen om effekterna av olika metoder och arbetssätt tillräckligt grundligt. svårigheterna gäller flera områden, alltifrån möjligheterna att få tillräcklig variation i insatserna, tillräckligt omfattande material, möjligheterna att jämföra med personer som inte blir föremål för insatser, och att följa klienter och

brukare under tillräckligt lång tid mm. Sådana studier bör kunna utföras med hjälp de väl kända forskningsmedelav ler av tillämpad karaktär som ofta kallas klinisk forskning eller behandlings-

forskning och varav det förekommer många beprövade varianter. De tillämpas

dock i ytterst liten utsträckning inom den svenska forskningen i socialt arbete

och är även ovanliga inom internationell forskning i socialt arbete. Denna forskningsinriktning har varit utsatt för kritik inom allmän samhällsvetenskap, baserad på att dess tillämpning inom andra praktikområden, främst inom medicinen, ofta skett i studier av mycket begränsade praktikermetoder och med

Bilaga 6 233

mycket snäva och hårda resultatkriterier. En sådan begränsad tillämpning ligger dock inte i den vetenskapliga grundstrukturen, även om mer systematisk tillämpning av denna forskningsdesign inom socialt arbete kräver internt disciplinärt utvecklingsarbete vad gäller den metodologiska repertoaren. Sammanfattningsvis bör enligt min uppfattning särskilda ansträngningar göras för att stödja vetenskapliga utvärderingar av olika metoder och arbetssätt inom socialtjänsten. Formerna för detta stöd bör bli föremål för mer noggranna överväganden än vad som varit möjligt här. Två aspekter skall dock nämnas:

Organisatoriska aspekter Dessa studier kan inte utföras med gott resultat utan att vetenskapligt skolad personal är starkt involverad. Kraven på vetenskaplig skolning och erfarenhet motiverar att denna typ av empiriska studier betraktas som en form av tillämpad forskning. Generellt gäller att den organisatoriska förläggningen av tillämpade forskningsinsatser varierar mellan olika samhällssektorer. Exempelvis förläggs betydande delar av tillämpad teknisk forskning utanför traditionella forskningsinstitutioner. Men tillämpad forskning i syfte att förstärka expertkunskaperna inom välfärdstjänstesektorn bedrivs å andra sidan i relativt stor utsträckning inom forskarsamhället, även om främst medicinsk forskning, tack vare den organisatoriska samordningen mellan klinisk verksamhet och forskning på vissa institutioner, kan sägas ligga såväl inom som utom forskarsamhället. Bristen på vetenskapligt tänkande i den praktiska verksamheten gör det sannolikt ytterst svårt att i dagsläget utveckla en motsvarande mer stabil samordning av denna karaktär inom socialtjänsten. Den hittillsvarande bristen på engagemang för denna forskningsinriktning från forskningsinstitutionerna i socialt arbete gör det svårt att rekommendera utökat stöd till dessa. Särskilda forskningsinstitut centra på nationell nivånationellt stöd är en internationellt relativt vanlig organisationsform. Det börjar nu finnas vissa utländska erfarenheter av sådant sätt att organisera vetenskapliga utvärderingar av det sociala arbetets resultat, bl a i Storbritannien, USA och även Norge och Tyskland. Den finska Socialstyrelsens omorganisation till ett nationellt FoUinstitut är ytterligare exempel. Även erfarenheterna hittills är begränsade bör ett om

de kunna användas som underlag för svenska överväganden se t ex Cheetham

1994. Särskilt bör nämnas den norska FOUinstitutsstrukturen på det sociala

barnavårdsområdet med ett nationellt institut Barnevernets utviklingssenter

och tre regionala kompetenscentra. En särskild organisation, specialinriktad mot vetenskapliga utvärderingar av det sociala arbetets resultat, som komplement till existerande forskningsinriktningar inom socialt arbete, har på kort sikt fördelen att den påskyndar den nu alltför långsamma kunskapsutvecklingen. På lång sikt löper en permanentning

234 Bilaga 6

av en sådan organisation av den vetenskapliga kunskapsutvecklingen emellertid risken att snarast försvåra ett dynamiskt och kumulativt samspel mellan forskning, forskarutbildning, praktik och grundutbildning i socialt arbete.

Finansiella aspekter

Oberoende av de organisatoriska formerna för stödet till en sådan kunskapsutveckling finns anledning att betona vissa särskilda svårigheter att utveckla denna forskningsinriktning. De sammanhänger både med det sociala arbetets svårfångade karaktär och de närmast vattentäta skotten mellan forskning och praktik och påverkar både svensk och internationell forskning i socialt arbete. Vetenskapliga utvärderingar ställer i dagsläget stora krav på intensivt och omfattande förberedelse- och utbildningsarbete. Det kan både handla om att höja forskarnas sakkompetens och att förbereda och motivera involverade

praktiker för de ingrepp i den reguljära verksamheten som studierna medför

och de krav på dokumentation som studierna ställer. En jämförelse kan göras

med klinisk medicinsk forskning. Där kan projekten ofta bedrivas av personer

som kombinerar vetenskaplig och klinisk erfarenhet, inom forskningsinstitutio-

ner som har direkt tillgång till patienter och till personal, även från andra yrkeskategorier, som på grund av den kliniska forskningens omfattning, har

stor erfarenhet av att delta i olika delar av försöksverksamhet och informationsinsamling. Huvudsyftet att utveckla mer generell expertkunskap inom socialt arbete medför vidare att forskningen inte genomgående kan betraktas som utvärdering av lokalt utvecklingsarbete, eftersom det inte är givet att utvärderingen kan

knytas till särskilda lokala intressen eller önskemål om utvärderingsinsatser. Enskilda kommuner har därför inget tydligt egenintresse av att bli beforskade

.

Det är också tveksamt om berörda forskningsråd eller institutioner, givet deras

breda ansvarsområden och begränsade resurser, kan motiveras att göra så

kraftfulla insatser for forskning i socialt arbete, särskilt som en betydande del

av resurserna behövs som kompensation till den praktiska verksamheten.

Bilaga 6 235

REFERENSER Berglund Mats m 1994: Behandling av alkoholproblem en kunskapsover- sikt. Stockholm: Liber utbildning.

Bonair Ann, 1994: Hur skall sjuksköterskans arbetsmetoder utvärderas i Statens Beredning för Utvärdering medicinsk metodik: Behov av utvärdering

av inom sjuksköterskans arbetsområde. SBU-rapport 123. Stockholm: Statens Beredning for Utvärdering av medicinsk metodik Bäck-Wiklund Margareta, 1993. Vetenskap och politik i socialt arbete. Göteborg: Kompendiet. Cheetham Juliet, 1994. The Social Work Research Centre at the University of Stirling: A Profile. In Research on Social Work Practice. 1994:4:1 :89-101. Christiansen John K, Foss Hansen Hanne, 1993: Forskningsevaluering i teori

og praksis Organisering, netvaerk og publicering Illustreret ved casestudier

- -

af to universitetsinstitutter. Århus: Samfundslitteratur.

Davis Bleddyn, Bebbington Andrew, Charnley Helen, 1990: Resources, Needs

and Outcomes in Community Based Care. Aldershot: Avebury. -

England Hugh, 1986: Social Work as Art Making Sense for Good Practice.

- London: Allen Unwin Ltd.

Eriksson Bengt, Karlsson Per Åke, 1990: Utvärderingens roll i socialt arbete.

Göteborg: Vasastadens Bokbinderi.

ESO Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 1989: Hur man mäter

sjukvård. Expempel på kvalitets- och ejektivitetsmatningar. DsFi 1989:4 Stock-

holm.

Hellberg Inga, 1991: Professionalisering och modernisering. En studie av

nordiska akademiker i ofentlig tjänst. Stockholm: Arbetslivscentrum.

Hokenstad MC, Khinduka SK, Midgley James, 1992: Profiles in International

Social Work. Washington: NASW Press.

Jess Kari, 1995. Dokumentationssystem inom individ- och familjeomsorgen.

Stockholm: Centrum för utvärdering socialt arbete, Socialstyrelsen manus. av

Kelly Des, Warr Bridget, 1992: Quality Counts, Achieving Quality in Social

Care Services. London: Whiting Birch Ltd.

Kommunförbundet, Socialstyrelsen, Statistiska centralbyrån 1994: Kommunala

jämförelsetal. Stockholm

236 Bilaga 6

Kärrby Gunni, 1992: Kvalitet i pedagogiskt arbete med barn. Stockholm: Socialstyrelsen.

Nowotny Helga, 1990: In Search Usable knowledge. Utilization Contexts

and the Application of Knowledge. Vienna: European Center for Social Welfa-

re Policy and Research.

Oakland John S 1989: Total Quality Management. Oxford: Heinemann

Phillips Ceri, Palfrey Colin, Thomas Paul, 1994: Evaluating Health and Social Care. Hongkong: Macmillan

Segraeus Vera, 1994: Var står vi Ackumulerad kunskap och erfarenhet inom institutionell missbrukarvárd, utifrån en dialog forskare -praktiken Stockholm:

Statens institutionsstyrelse.

Smith Gilbert, Cantley Caroline, 1985: Assessing Health Care, a Study in Organisational Evaluation. Milton Keynes: Open University Press.

Socialstyrelsen, 1993: Statistik för uppföljning och utvärdering av socialtjän-

sten, slutrapport från utredningen Informationsstrulctur för socialtjänsten Ifs.

Stockholm

Socialvetenskapliga forskningsrådet, 1994: Projektkataloger rörande beviljade

forskningsanslag 1991-94 rörande; Barn och familj, Handikapp, Missbruk,

Socialtjänst, Aldre. Stockholm: SFR

SOU, 1994: 139 Ny socialtjänstlag Huvudbetänkande av socialtjänstkommit- ten. Stockholm.

SOU, 1993: 74 Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet Rapport till Lokal- demokratikommittén. Stockholm.

SOU, 1974:39 Socialvárden, mál och medel Principbetänkande av socialut- redningen. Stockholm. Ternow Sven, 1994: Kvalitetsutveckling i sjukvården kvalitetsmätning, ISO - 9000 och föreskrifter. Lund: Studentlitteratur

Törnvall Marie Louise, 1993: Forskningsinformation för Socialtjänsten. Pro-

fessionell utveckling inom socialtjänsten med hjälp av forskningsinformtion

en symposierapport. Linköping: Universitetet i Linköping, Institutionen för

pedagogik och psykologi.

Vinnerljung Bo, 1995: Svensk forskning om fosterbarnsvárd en översikt.

-

Stockholm: Centrum for utvärdering av socialt arbete, Socialstyrelsen manus

Statens offentliga 1995 utredningar

Kronologisk förteckning

Ett renodlatnäringsförbud.N. 40. Älvsäkerhet. K. . Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.A. 41. Allmän behörighetför högskolestudier.U. . - Grön diesel miljö- och hälsorisker.Fi. - 42. Framtidsanpassad Gotlandstrafik.K. . Lángtidsutredningen1995.Fi. 43. SambandetRedovisning Beskattning.Ju. . - Vârdenssvåraval. 44. Aktiebolagetsorganisation.Ju. . slutbetänkande Prioriteringsutredningen.S. av 45. Grundvattenskydd.M.

Muskövarvetsframtid. Fö. 46. Effektivare styrningoch rättssäkerhet . Obligatoriskaarbetsplatskontakter för arbetslösa.A. i asylprocessen.A. . Pensionsrättigheter och bodelning.Ju. 47. Tvângsmedel enligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.Fi. samt polislagen.Ju. ..Översyn skattebrottslagen.Fi. av 48. EEG-anpassade körkortsregler. K.

Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoser över statens inkomster och utgifter. Fi. . Mervärdesskatt Nya tidpunkterför - 50. Kunskapsläget kämavfallsområdet1995.M. . redovisningoch betalning.Fi. 51.Elförsörjning i ofred. N.

13 Analys av Försvarsmaktensekonomi.Fö. 52. Godtrosförvärv av stöldgods Ju. . l4. Ny Elmarknad + Bilagedel.N. 53. Samverkan för fred. Den rättsligaregleringen.Fö.

15.Könshandeln.S. 54. Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat - 16.Socialtarbete mot prostitutioneni Sverige.S. och kommun. M.

l7 Homosexuellprostitution. S. 55. Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden.A. . 18.Konsti offentlig miljö. Ku. 56. Förmåneroch sanktioner

19.Ett säkraresamhälle.Fö. utgifter för administration.Fi. - 20. Utan stannar Sverige.Fö. 57. Förslag om ett internationellt flygsäkerhets-

2l Staden vattenutan vatten. Fö. universiteti Norrköping-Linköping. U. . 22. Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. Fö. 58. Kompetensoch kunskapsutveckling yrkes - om 23. Brist elektronikkomponenter.Fö. roller och arbetsfältinom socialtjänsten.S.

24. Gasmoln lamslárUppsala.Fö.

25. Samordnadoch integreradtågtrafik

Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K.

26. Underhállsbidrag och bidragsförskott,

Del A och Del B. S.

27. Regionalframtid + bilagor. C.

28 Lagen om vissainternationellasanktioner . - en översyn.UD.

29. Civilt bruk av försvarets resurserregelverken,erfarenheter,helikoptrar. Fö.

30. Alkylat och Miljöklassning av bensin.M.

31. Ett vidareutvecklarmiljöklassystemi EU. M.

32.IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet.

Förslagtill nya samverkansformer.Ju.

33. Ersättningför ideell skadavid personskada.Ju.

34.Kompetensför strukturomvandling.A.

35. Avgifter inom handikappomrâdet.S.

36. Förmåneroch sanktioner en samladredovisning. - Fi.

37. Vårt dagligablad stödtill svenskdagspress.Ku. - 38. Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning.U.

39. Somereflections on SwedishLabourMarket

Policy. A.

Någrautländskaforskares syn svensk

arbetsmarknadspolitik.A.

1995 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Finansdepartementet

Pensionsrättigheter och bodelning.[8] Grön diesel miljö- och hälsorisker.[3] - Nya konsumentregler. Lângtidsutredningen 1995. [4] lT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar. [9] Förslagtill samverkansformer.[32] Översyn av skattebrottslagen. [10] nya Ersättningför ideell skadavid personskada.[33] Mervärdesskatt Nya tidpunkter för - Sambandet Redovisning Beskattning. [43] redovisningoch betalning.[12] - Aktiebolagets organisation.[44] Förmåneroch sanktioner en samlad redovisning.[36] - Tvángsmedelenligt 27 och 28 kap. RB Prognoser över statens inkomster och utgifter. [49] samt polislagen.[47] Förmåneroch sanktioner Godtrosförvärvav stöldgods [52] utgifter för administration. [56] -

Utrikesdepartementet Utbildningsdepartementet

Lagenom vissa internationellasanktioner Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial en översyn. [28] yrkesutbildning. [38] - Allmän behörighetför högskolestudier.[41] Försvarsdepartementet Förslag internationellt flygsäkerhetsom ett Muskövarvets framtid. [6] universiteti Norrköpinglinköping. [57]

Analysav Försvarsmaktens ekonomi. [13] Arbetsmarknadsdepartementet Ett säkraresamhälle. [19] Utan stannar Sverige.[20] Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.[2] - Staden vattenutan vatten. [21] Obligatoriskaarbetsplatskontakter för arbetslösa. [7] Radioaktivaämnen slår ut jordbruk i Skåne.[22] Kompetens för strukturomvandling.[34] Brist elektronikkomponenter. [23] Somereflections on Swedish LabourMarket Gasmoln lamslárUppsala.[24] Policy. [39] Civilt bruk av försvarets resurser Någrautländskaforskares syn på svensk regelverken, erfarenheter helikoptrar. [29] arbetsmarknadspolitik.[39] , Samverkan för fred. Den rättsligaregleringen.[53] Effektivare styrning och rättssäkerhet i asylprocessen. [46] Socialdepartementet Ett samlat verksamhetsansvar för asylärenden. [55]

Várdens sväraval. Kulturdepartementet slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.[5] Könshandeln.[15] Konst i offentlig miljö. [18] Socialtarbetemot prostitutioneni Sverige. [16] Várt dagliga blad Pstödtill svenskdagspress.[37] - Homosexuell prostitution. [17] och bidragsförskott, Näringsdepartementet Underhállsbidrag Del A och Del B. [26] Ett renodlat näringsförbud.[l] Avgifter inom handikappomrádet.[35] Ny Elmarknad + Bilagedel.[14] Kompetens och kunskapsutveckling om yrkes- Elförsörjning i ofred. [51] roller och arbetsfältinom socialtjänsten.[58] Civildepartementet Kommunikationsdepartementet Regionalframtid + bilagor. [27] Samordnadoch integrerad tågtrafik

Arlandabanan och i Mälardalsregionen.[25] Miljödepartementet

Älvsäkerhet.[40] Alkylat och Miljöklassning av bensin. [30] Framtidsanpassad Gotlandstrafik.[42] Ett vidareutvecklat miljöklassystemi EU. [31] ISO-anpassade körkortsregler. [48] Grundvattenskydd.[45] Kunskapsläget kärnavfallsomrádet1995. [50] Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat och kommun. [54]