Vårdhögskolor : kvalitet, utveckling, huvudmannaskap : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

VÅRDHÖGSKOLOR

Kvalitet

Utveckling Huvudmannaseap

SOU 199312

m

WW UTBILDNING SDEPARTEMENTET

H2

W min

Statens offentliga utredningar WW 199312

w

Utbildningsdepartementet

Vårdhögskolor

- kvalitet

- utveckling

- huvudmannaskap

slutbetänkande av Eivudmannaskapsutredningen

Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna

Förlaget ombesörjer också, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändningar SOU och Ds. av

Beställningsadress Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax 08-20 50 21 Telefon 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13285-0 Stockholm 1993 ISSN O375-25OX

Till statsrådet och chefen för SOU 1993 12

Utbildningsdepartementet

Genom beslut den 2 april 1992 bemyndigade regeringen chefen för Utbildningsdepartementet, statsrådet Per Unckel, att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att undersöka möjligheterna att överföra vårdhögskolorna till statligt huvudmannaskap. Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 1 juni 1992 som särskild utredare landshövdingen Anita Bråkenhielm. Som experter förordnades den 1 juni 1992 enhetschef Catharina Blom, lektor Lars-Åke Idahl, rektor Bernt Lindén och rektor Gunilla Svanberg. Den lO augusti 1992 förordnades departementssekreterare Karin Odencrants och departementssekreterare Lil Ljunggren samt den 1 december 1992 byrádirektör Karin Bodell. Som sekreterare förordnades den 1 juni 1992 byråchef Ewa Ställdal och som biträdande sekreterare 1e sekreterare Anders Engquist. Utredningen antog namnet huvudmannaskapsutredningen, HVU-92. Regeringen har den 18 juni 1992 till utredningen överlämnat ett antal framställningar. Särskilt yttrande har avgetts av Catharina Blom. Huvudmannaskapsutredningen överlämnar härmed betänkandet Vårdhögskolor kvalitet utveckling huvudmannaskap. Utredningsuppdra- - - get är därmed slutfört.

Stockholm i februari 1993

Anita Bråkenhielm

Ewa Ställdal Anders Engquist

SOU 1993 12

Innehåll

Sammanfattning 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kommittédirektiven och utredningens inriktning ll . . . . . . . . . . Genomförande 14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Tidigare utredningar och förslag 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Högskolereformen 1977 och den kommunala delen av

högskolan 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Huvudmannaskapskommittén 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Aktuella utredningar och regeringsförslag 22

2.3.1 Frihet Ansvar Kompetens. Grundutbildningens villkor

i högskolan. SOU 19921 Betänkande av högskole-

utredningen

2.3.2 Riksdagens beslut med anledning av regeringens

proposition 1992931 om universitet högskolor frihet för kvalitet

3 Nulägesbeskrivning 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Várdhögskolornas struktur och organisation 29 . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Vårdhögskolornas situation, probleminventering 33 en . . . . . . . . 3.2.1 Aktuella problem 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Organisatoriska frågor 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Forskningsanknytning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.4 Tjänsteorganisation

3.3 Nuvarande studieorganisation inom vårdhögskolorna

3.3.1 Hälso- och sjukvårdslinjen samt pâbyggnadslinjer . 3.3.2 Hörselvårdslinjen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 Laboratorieassistentlinjen samt påbyggnadslinjer 49 . . . . . 3.3.4 Ortopedtekniska linjen 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.5 Rehabiliteringslinjen samt påbyggnadslinjer 51 . . . . . . . . . 3.3.6 Sociala omsorgslinjen 53

3.3.7 Tandhygienistlinjen 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Kostnader för den kliniska undervisningen 54 . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Várdlärarutbildning 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Pågående utveckling

4.1 Struktur och Verksamhetsinriktning i

4.2 Samverkan mellan högskolor

4.3 Lednings- och styiformer

4.4 Konsekvenser examensordning utbildningsfrågor av ny -

i ett nytt system

4.5 Internationella frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Utvecklingstendenser inom hälso- och sjukvård samt social

omsorgsverksamhet

4.6.1 Hälso- och sjukvård 69 SOU 1993 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.2 Social omsorgsverksamhet 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Utredningens överväganden 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Begreppet huvudmannaskap 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Allmänna överväganden om vardhögskolomas huvud-

mannaskap 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Forskning, forskarutbildning och utveckling 79 . . . . . . . . . . . . . 5.4 Tjänstekonstrulaion 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Lärarutbildning 84

5.6 Högskolornas framtida utveckling, huvudmannaskap och

organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Alternativa modeller för förändring huvudmarmaskap av 90 5.7.1 Rationalisering och förstatligande med utgångspunkt

i varje utbildning för sig 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.2 Alternativ där ett antal vârdhögskolor förstatligas 101

5.7.3 Enhetligt statligt huvudmannaskap för várdhög-

skolorna 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.4 Fördjupade ämnesstudier inom de olika karaktärs-

ämnena 108

6 Ekonomiska aspekter vid förändringar huvud-

mannaskapet V 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Utredarens förslag i 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Sjuksköterskeutbildning med enskilt huvudmannaskap 131 .

8.1 Ersta diakonisällskaps sjuksköterskehögskola 132

. , . . . . . . . . . 8.2 Röda korsets sjuksköterskeskola 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Sophiahemmets sjuksköterskeskola 138 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Kostnader och finansiering 140 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Mitt förslag i 141

Särskilt yttrande .. . 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Kommittédirektiv

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 2 Samarbete mellan várdhögskolorna och den statliga

högskolan. Sammanställning av enkätsvar. Högskole

utredningen. Mars 1990 151

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Kostnadsberäkningar 159 Bilaga 4 .g. , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ... . . Modell för. utbildningssamverkan mellan små och medelstora högskolor i

165 Översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 5 över utbildningens uppläggning vad gäller

samverkan mellan arbetsterapeut- och sjukgymnastutbildningen i Göteborg 167

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

.nutig vaålçgåålifi mig v

ê®eagx2y2;

{ gnnn-;..-. Jüäkizmz

Sammanfattning

SOU 1993 12 Sammanfattning

Det finns 27 vårdhögskolor i landet. Vid ett antal vårdhögskolor bedrivs utbildning på flera orter i form filialer eller studiegrupper. Härutöver av finns det tre enskilda sjuksköterskeskolor i Stockholm. Sammantaget bedriver landstingen idag högskoleutbildning på 41 orter i landet. Den stora spridningen av vårdhögskolornas utbildning har tvekan utan gett upphov till svårigheter särskilt vad gäller möjligheterna uppnå att kraven på en god akademisk högskolemiljö vid samtliga enheter. Dessa svårigheter har förstärkts av att vårdhögskolorna har utvecklats de ur icke-akademiska fackskolorna. Enligt min uppfattning är de viktigaste åtgärderna åstadkomma att en större samordning mellan olika högskolor ökad nationell koncensamt en tration. Forskning och utvecklingsarbeten inom vårdutbildningarnas karaktärsämnen är viktiga medel for att dessa ämnen klarare profil. ge en Målet är att höja utbildningarnas kvalitet och akademiska anknytning. För att åstadkomma detta föreslår jag att vårdhögskolornas kontaktvägar på olika sätt stärks till den statliga forskningsorganisationen. Huvudmannaskapsfrågan är med denna utgångspunkt underordnad betydelse av om mål och strategi kan uppfyllas i ett gemensamt perspektiv för hela högskolan. Samarbete bör fullt möjligt även över huvudmannavara en skapsgräns. Det finns dock skäl att överföra delar utbildningen till av statligt huvudmannaskap, dels för att uppnå rationellare utnyttjande av utbildningsresurser, dels för att stärka sambandet mellan grundutbildning och forskning. Jag lägger också vissa andra förslag, ämnade att stärka vårdutbildningens ställning. I utredningen redovisar jag tre olika modeller helt eller delvis att överföra vårdutbildningarna till statligt huvudmannaskap. Dessa är i vissa utbildningar överförs till statligt huvudmannaskap vk vårdhögskolorna på universitetsorterna överförs till statligt huvudmannaskap medan övriga vårdhögskolor har landstingen husom vudmån i enhetligt statligt huvudmannaskap. De tre enskilda sjuksköterskeskolorna föreslås i samtliga modeller bli fristående högskolor. Samtliga lösningar har för- och nackdelar. Problemen är inte ñnna att organisatoriska förslag till ändamålsenlig lösning för en en ny vårdhögskolestruktur med eller utan mångfald i huvudmannaskapet. Svårigheterna är större vad gäller att överföra dagens finansiering till andra strukturer. Vid ett förstatligande vårdutbildningar det tekniskt möjligt av att överföra de medel som satsas av kommuner och landsting till via staten ingreppp i skattcutjämningssystemet eller genom ett avdrag från den ersättning som utgår till landstingen enligt den s.k. Dagmaröverenskommelsen. Att göra detta på ett rättvist sätt i förhållande till de starkt varie-

utbildning landstingen gör idag förutsätter dock SOU 1993 12 rande satsningar på som förhandlingslösningar. Sammanfattning Det finns inget hindrar att överenskommelser mellan enskilda som vårdhögskolor och deras finansiärer landstingen å ena sidan och staten å den andra kommer till stånd för att lösa ñnanansieringsfrågan i enskilda

fall. Systemet med interkommunala ersättningar, som är beroende av studenternas hemort, är svårt att översätta till den princip för fritt tillträde över hela landet gäller för statlig högskoleutbildning. Det bör därför som enligt min mening avvecklas. Ett statligt huvudmannaskap skulle underlätta en anknytning mellan utbildning och forskning samt utbyggnad av forskarutbildning inom de en ämnesområde de medellånga vårdutbildningama representerar. Det dock inte självklart att fördelarna med en enhetlig organisationsstruktur skulle uppväga nackdelar såsom större svårigheter att mobilisera regionala Konformitet är inte heller invändningsfri målsättning. I resurser. en samband med arbetet att uppnå en större koncentration av utbildningarna är det angeläget att ta tillvara de mer eller mindre långt komna underhandlingar samgående mellan högskolor och nätverksbildningar som om pågår. Det enligt min uppfattning fel att enhetligt föregripa eller divore rigera dessa försök att bygga ut starkare och mer varierande högskolemiljöer. Sådana förhandlingsuppgörelser om drift och finansiering av förstärkta högskolor bör istället uppmuntras och staten bör gå in aktivt i sådana realistiska initiativ tas av landsting om De redovisade modellerna har enligt min mening intresse och kan tjäna inspiration och underlag för de olika samverkansplaner som finns. som De bildar också utgångspunkt for mitt förslag som redovisas i kapitel Mitt förslag omfattar följande åtgärder Vårdhögskolorna kommer att omfattas av såväl statlig som lands- -k tingsägt huvudmannaskap. Kraven på styrning- och ledningsformer skall vara likartade för all 1thögskoleutbildning med garanterat inflytande för rektor, lärare och studenter i särskilda högskolestyrelser. Överföring social omsorgslinje till de universitet och högskolor t av har utbildning inom ämnesområdet socialt arbete samt en översom föring ansvaret för utbildningarna i arbetsterapi och sjukgymnasav tik i Boden till universitetet i Umeå. Tandhygiensutbildningen i Malmö föreslås överföras till den Odontologiska fakulteten i Lund med lokalisering till tandläkarhögskolan i Malmö. Jag har beräknat besparing om 22 miljoner kronor till följd av ra- Av en tionalieringsvinster och dimensioneringsminskning. Minskningen de grundläggande utbildningarna bör i första hand av ske på universitetsortemas vårdhögskolor där belastningen för praktikplatserna är stor. Införande kvalitetskrav i samband med statsbidragsgivning till i av landsting och fristående högskolor för att såvitt möjligt garantera lika kvalitet för den grundläggande högskoleutbildningen. Kraven

forskningsaktivitet, ökat antal SOU 1993 12

kan avse internationella kontakter,

biblioteksresurser. Sammanfattning forskarutbildade lärare samt Minimikrav på viss kvantitet och bredd i utbildningsutbud. En själv- -k ständig högskoleenhet med exarninationsrätt för grundlägganegen högskoleutbildning måste enligt min mening ha minst 300 årsstude dieplatser och minst två utbildningsprogram. 10-tal dagens vårdhögskolori nuvarande form kommer enligt i Ett av inte uppfylla kriterierna för fortsatt verksamhet med mina förslag att statsbidrag och examinationsrätt. för magisterutbildningar bör några få år finnas på -Av Resurser om samtliga universitetsorter. Magisterutbildningar ska enligt mitt för-

grund för lärarutbildning liksom till vissa kvalificerade lag utgöra inom vård och Jag föreslår att 4 miljoner kronor tjänster omsorg. till de medicinska och samhällsvetenskapliga fakulteterna fördelas stöd för uppbyggnad sådana utbildningprogram. som av Kliniska högskolelektorat, förenade med tjänster i vården Lex. som i sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut bör oberoende av huvud-

mannaskap inrättas vid Vårdhögskoloma. Minimikravet för ämnesfördjupning för lärartjänster bör vara magis- -k terutbildning. Vårdlärarubildningen bör avvecklas fr.0.m. läsåret 199495. Därmed i 10 miljoner kronor utöver de 40 miljoner kronor som refrigörs ca indragits enligt förslag i årets budgetproposition. De frigjorda dan bör användas till bl.a. utbyggnad ovan nämnda magisresurserna av Den pedagogiska utbildningen för vårdlärare bör lösas terprogram. på sätt som för högskolan övriga lärare. samma for utbyggnad forskning och forskarutbildning inom vård- -Av Stödet av utbildningarnas karaktärsämnen kan öka med ca 25 miljoner kronor

mina förslag till rationaliseringar, dirnensioneringsminskningar om och samordningar kan genomföras. Detta stöd föreslås fördelas mel-

lan universiteten och forskningsråden.

Vårdhögskolorna i Linköping och Umeå föreslås överföras till sta-

i och integreras i universiteten. i ten

På övriga universitetsorter bör fördjupningsutbildning, forskning

-Av

och forskarutbildning finansieras staten och byggas upp inom ra-

av

mellan vårdhögskolorna och men för redan etablerad samverkan

Karolinska institutet. i i universiteten samt g

Jag föreslår att vårdhögskolorna förs upp iden bilaga i högskoleför-

i

ordningen fakulteternas verksamhetsområden i

som anger Oberoende någon huvudmannaskapsförändring genomförs -k av om

bör systemet med interkommunal ersättning avvecklas, Högskole-

studier bygger på en fri rörlighet för vuxna medborgare inom landet

och inom för europeisk integration. Högskolornaslñnansie-

ramen ring bör inte beroende studerandes mantalsskrivningsort vid vara av ansökningstillfället.

sjuksköterskeskolorna I föreslås ställning

-Av De tre enskilda ges en som skolor. Staten bör teckna avtal med enhet föriregle-i fristående resp.

utbildningsverksamhetens omfattning, inriktning, kvalitet

ring av

och finansiering. Förslaget förutsätter förhandling med Stockholms SOU 1993 12 läns landsting som idag för skolornas driftsbudget.

svarar Sammanfattning

at Landstingens vårdhögskolor och de tre enskilda sjuksköterskehög-

skolorna bör inom en treårsperiod bli föremål för utvärdering en av kvalitet och uppnådda mål avseende högskolans krav på internatio-

nellt samarbete, forskningsaktivitet, lärarkompetens, biblioteksre-

surser m.m. Jag föreslår att regeringen det nationella sekretariager tet för utvärdering i uppdrag att ta ett sådan initiativ.

Inledning 2351811933

1.1 Kommittédirektiven och utredningens inriktning

direktiven utredaren att presentera alternativa lösningar Enligt uppmanas för vårdhögskolornas framtida huvudmannaskap och verksamhet. Kommittédirektiven föreskriver att de ekonomiska konsekvenserna av samtliga vårdhögskolor till ett statligt huvudmannaskap skall att föra över detta uppdrag ingår dessutom att kostnader i samband med redovisas. I överföring personal från ett avtalsområde till ett annat, med andra löav och anställningsvillkor, skall redovisas. Detsamma gäller även fördelnekostnader för pensionsförmåner delvis intjänats hos komningen av som munal huvudman. finns 30 vårdhögskolor i landet där utbildning ges vid 41 orter. Idag Direktiven har mig fria händer att redovisa alternativa förslag till gett differentierade organisatoriska lösningar för vårdhögskolornas framtida och verksamhet. Detta innebär att olika icke traditiohuvudmannaskap organisationsmodeller, vilka kan stimulera till utveckling och förnynella inom vårdhögskolornas utbildningar och forskning, presenteras. Av else följer såväl samlat statligt huvudmannaskap, fortsatt landsdetta att ett huvudmannaskap och fristående skolor samt en kombination av tingsägt dessa har övervägts. De ekonomiska konsekvenserna av de olika alternativen och förslagen redovisas i den mån det är möjligt. genomföra uppdraget har jag funnit anledning överväga vilka För att utbildningar den framtida studieorganisationen inom vårdhögskolan som skall omfatta. Utgångspunkter för översynen har bl.a. varit beslutet om en examensordning, EGxiirektiv vad medellång vårdutbildning, ny avser omvärldens och arbetsmarknadens krav högskoleutbildning, utbildningarnas anknytning till andra utbildningsverksamheter samt möjlighe-

terna till forskningsanknytning. saknas för de studerande inom vårdhögskolorna en organiserad Idag utbildning behörighet till forskarutbildning och forskning fortsatt som ger vilket medför rekrytering till forskarutbildning avsevärt försvåras. Jag att funnit det angeläget försöka redovisa behovet av forskarutbildad har att personal med medellång vårdutbildning och i vilka befattningar inom respektive organisation sådana kunskaper och erfarenheter efterfrågas eller

kan komma att efterfrågas i framtiden. Trots landstingen på kompetensutveckling av vårdhögskoloratt satsat rekrytering forskarutbildade lärare det inte i nas egna lärare samt av nuläget och inom överskådlig tid möjligt att, utifrån nationella och internationella krav, inom samtliga vårdhögskolor skapa en egen grund för anknytning mellan utbildning, forskning och forskarutbildning. Den teorioch metodutveckling skett i anslutning till vårdarbetet har samlats som och koncentrerats inom för vårdforskningen. En betydande komramen petensutveckling har åstadkommits via organiserad samverkan mellan en landstingen och universiteten och då främst medicinska och samhällsve-

ll

tenskapliga fakulteter. De vårdhögskolor lokaliserade till universi- SOU som 1993 12 tetsorter har större möjligheter till samverkan med universiteten i syfte Kapitel att 1 stärka forskningsanknytningen av utbildningarna möjliggöra för läsamt rare att forska i tjänsten. Även vid vissa vårdhögskolor ute i landet har en organiserad samverkan med universitet och statliga högskolor etablerats. Det är dock av olika skäl få studerande inom de medellånga vårdutbildningarna som fortsätter sina akademiska studier och skaffar sig forsen karutbildning. En orsak är att det idag inte finns någon möjlighet till systematisk övergång för dessa studenter till forskarutbildningen. De måste efter grundutbildningen på olika sätt kvalificera sig för att uppnå särskild behörighet. En utgångspunkt för utredningen har varit att staten har särskilt ett ansvar för uppbyggnaden av starka miljöer för forskning och utveckling. Enligt direktiven har jag utredare övervägt hur detta statliga som ansvar skall utformas. Enligt min uppfattning är det väsentligt utbildning och vårdforskatt ning integreras i värd- och omsorgsverksamheten. Först då kan kunskaperna effektivt tillvaratas för utvecklingen vård- och av omsorg. Som en konsekvens av detta kan forskningens höjas och bättre till status tas vara i verksamheten och inte bara i lärarutbildningen. Värdhögskolornas relativarisolering gentemot vårdverksamheten måste därför brytas om vårdforskningen skall bli framgångsrik. Jag har därför i detta sammanhang även berört vissa tjänsteorganisatoriska frågor. Det också är väsentligt att stödet för utveckling av värdforskningen utformas på ett sådant sätt att dessa forskningsprojekt bedöms på sätt och utifrån samma samma kriterier som andra forskningsprojekt inom andra delar av högskolan. En väg är att forskningsrådsorganisationerna ges ansvar for fördelning del av en av detta forskningsstöd. De framlagda förslagen till organisatoriska lösningar medger fördjupningsstudier för de studerande möjligheter knyta samt att utbildningarna till befintliga forskningsorganisationer. Förutsättningarna för vårdhögskolorna på universitetsorterna har i detta sammanhang särskilt beaktats och förutsättningarna för samarbete mellan vårdhögskolorna och den statliga högskolan har övervägts. Jag redovisar översiktligt olika organisationsmodeller med varierande studieorganisation. Några centrala frågor kring utbildningarnas innehåll har analyserats innan förslag till organisation och struktur för vardhögskolomas framtid har kunnat presenterats. Den första gäller behovet av högskoleutbildad personal inom vård- och omsorgsverksamhet såväl i offentlig privat regi. Är det så innesom att hållet i de tjänster som idag bemannas befattningshavare med medelav lång vårdutbildning kräver en högskoleutbildning eller en annan utbildning av mera renodlat yrkesförberedande karaktär adekvat mer I vad mån efterfrågar arbetsgivaren de kunskaper och färdigheter specifikt som tränas och utvecklas i en högskoleutbildning Hur kommer tjänsteorganisationen inom vård- och omsorgsverksamheten att se ut i framtiden För vilka tjänster kommer en högskoleutbildning verkligen krävas Vilken att

dimensionering för i utredningen berörda utbildning- SOU 1993 12 kommer att krävas ar Kapitel I Vårdforskningen i Sverige har vuxit fram under en period av 15 år. Fram till 1990 hade ett hundratal personer med medellång utbildning disoch än dubbelt så många, 250 är idag antagna till forskarputerat mer ca utbildning. Jag har för att kunna presentera olika modeller för fortsatt kompetensutveckling och forskningsanknytning diskuterat vilka ämnesdiscipliner har den naturligaste kopplingen till vårdforskningen och som vilka ämnesdiscipliner vårdhögskolomas lärare och studenter i första hand bör beredas möjligheter till forskarutbildning eller fördjupningsstudier Det stora antalet vårdhögskolor i landet, deras lokalisering, deras närhet till universitet och högskolor samt de satsningar som respektive huvudman gjort innebär att olika förutsättningar för forskningsanknytning och kompetensutveckling råder för de studerande vid olika skolor. En grundläggande förutsättning för att uppnå högskolenivå på utbildningarna är lärarkompetensens kvalitet. Jag har studerat vårdläramtbildningen och lämnar synpunkter på vilken utbildning som bör krävas av högskolelärare inom den framtida vårdhögskolan. Landstingens utbildningsnämnder har ansvaret för utbildningamas genomförande. I Göteborg och Malmö är det kommunen som har motsvarande De politiska styrelser som landstingens utbildningsnämnder ansvar. utgör innebär, till skillnad mot i den statliga högskolan, att varken studerande, lärare eller rektorer har något formellt inflytande över beslut som verksamheter. Enligt direktiven har jag disfattas om vårdhögskolornas kuterat enhetliga regler för styrning och ledning av högskolorna som studerande lärarinflytande att verksamheten kan medger såväl som samt bedrivas i enlighet med högskoleförordningens bestämmelser om statlig högskoleutbildning. kommittédirektiven har underhandlingar förts med de tre lands- Enligt tingsunderstödda enskilda sjuksköterskeskolorna i Stockholm, Ersta diakonisällskaps sjuksköterskehögskola, Röda korsets sjuksköterskeskola Sophiahemmets sjuksköterskeskola angående ekonomiska villkor samt och förutsättningar i övrigt för deras framtida ställning som enskilda skolor. Dessa skolor har idag styrelseform som liknar den statliga högskoen lans är i utbildningsfrågor underställda Stockholms läns landstings men kultur- och utbildningsnämnd. Den finansiering vårdhögskolomas verksamhet som finns idag kan av inte på ett enkelt och rättvist sätt utan vidare överföras till staten. Innan förslagen i sin helhet kan genomföras måste förändringar i t.ex. något av skatteutjänmingssystem eller avgiftssystem genomföras. Dessa förändringar har endast översiktligt kunna anges inom denna utrednings ram. Förslagen måste även i andra avseenden utredas vidare innan de konkret kan genomföras. Utredningen gör endast anspråk på att ha utpekat vissa i

grundläggande förändringar måste vidtas och anger några möjliga i

som vägar att gå målsättningen att integrera de medellånga vårdutbildom högskoleorganisation skall uppnås. ningarna i en traditionell

1.2 Genomförande SOU 1993 12 Kapitel I Utredningsarbetet inleddes under juni månad 1992. Utredningen antog namnet Huvudmannaskapsutredningen, HVU-92. Sammanlagt har jag haft sex sammanträden med hela expertgruppen två varit i form varav av internatsammanträden. Jag har därutöver haft ett antal sammanträden med sekretariatet. Ett frågeformulär har utsänts till enskilda vårdgivare avseende nuvarande och framtida personalstruktur samt behov forskarutbildad av personal med medellång vårdutbildning som grund. Landstingsförbundet har, via enkät, medverkat till insamlandet data av gällande hälso- och sjukvårdsverksamhetens kravbehov utbildning för av tjänstgöring inom olika verksamhetsgrenar. Landstingsförbundet har därutöver lämnat en prognos avseende behovet forskarutbildad personal av med grundutbildning från vårdhögskola. Svenska Kommunförbundet har biträtt utredningen med att undersöka kraven på och behovet av högskoleutbildade inom den sociala omsorgsverksamheten. Två av experterna har under utredningens gång arrangerat hearings gällande utbildning inom hörselvård respektive 1aboratorieassistentutbildning. Dessutom har en av utredningen arrangerad hearing angående utbildning inom social omsorg genomförts. Jämtlands läns landsting, Kristianstads läns landsting och Landstinget i Dalarna har biträtt utredningen med framtagandet av modeller för beräkning av kostnader för den kliniska undervisningen. Jag har ensam eller tillsammans med experter och sekretariatet sammanträffat med representanter från Hälsohögskolan i Jönköping, Hälso-

universitetet i Linköping, Högskolan i Örebro, Styrelsen för Röda korsets

sjuksköterskeskola, Vårdhögskolan i Örebro, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Jämtlands läns landsting, Västernorrlands läns landsting, Örebro läns landsting, Legitimerade sjukgymnasters förbund, Sveriges Tandhygienisttörening samt Vårdhögskolan i Östersund. Utredningen har därutöver inhämtat vissa synpunkter från Föreningen Sveriges Arbetsterapeuter, Lärarnas Riksförbund, Tandhygienisternas Riksförbund samt Svenska Hälso- och Sjukvårdens Tjänstemarmaförbund SHSTF. Jag har från andra fackliga organisationer, landsting, vårdhögskolor samt enskilda sakkunniga personer erhållit skrivelser med synpunkter på vårdhögskolornas framtida organisation och huvudmannaskap. Utredningens experter har på mitt uppdrag haft kontakter och samtal med flera inom området sakkunniga personer och med representanter för högskolor och organisationer. Underhandlingar har, i enlighet med direktiven, förts med representanter för de tre enskilda sjuksköterskeskolorna Ersta diakonisällskaps sjuksköterskehögskola, Röda korsets sjuksköterskeskola och Sophiahemmets sjuksköterskeskola. Underhandlingarna har, med respektive enhet, ägt rum vid två tillfällen.

under stark tidspress. Om något förslagen skall SOU 1993 12 Arbetet har skett en av vissa vidare utredningar och förhandlingar, b1.a. avse- Kapitel 1 genomföras maste kostnadsomfördelningen mellan stat och landsting genomföras. ende Dessutom måste förhandlingar avseende Övertagande av personal, lokaler och utrustning samt finansiering av fortsatt drift föras. om

ha .git mahzh x

mans.

,N ä N S 5351.5 çgj;-;.;

råismámmtxâhi 351156

A nømdxsmtøxagân

ysená§sh

Wi A

;aaørzsinâaååiñ

7s.V9I§.néáñ bngcamarbuagoü sáánaw mb rsnsgnhamwñsw 153.tmmg moä

,Sääiiiiiâlisi xüsáliâLggxvênibavüaårüagiird Sääf-ü gå

. -zmlfd.xzsh§agörf sharisgtggáibivgng Iaf m3; 5 ; aenagrxåszbz-suvvêss V

ggiøâá azslzsxrqzaggbi xáøz- gnmønøwzág seö nr. 20123163 Sö

.

áatzzsdzgttärgxsa Såfiâiâlñgáâjüirñáyfådiiizââg Vfr-I- grvinbåirhn my, .siiáämg int knotiágiüäb moá ásüäü 231 ênbiieixusfrxá

.

ajpfoálagöü

vü;§;›1a;in;v1ug gusnjáaaxsd amrçmiâ mo

arma

A âiáÄÄZKTPi tinüiaüwgørnq

. sfxjsihVtgüiá-alaxáászäáñ nick. ñix{tiieYw§s3fxs-. 93511 hmusiaixsfsásxnâbávø Big-ÅS ts33§z3u1i§'sss0z... smbKE du

gu

tâiüxiåä-xmxsiiñjå-i.übüäiâáä åñg-vxääåñwxäxz wâh wiiâliâi i ñswix .uni

Linñañiåiiiévågkfaüifffzzt8åü ffäA-t-gêaöizñrs° 3352231 ha gnhagaåâ

. mmutaáü .guinbiidiuaioüazgfâd s-.vqqaxgzuä vs. gnmamâxg

áöfrifiâüiüftâläiiâff 231W üinfåä Blania i j ;90225253zá3gnimia1iñsbrss1öd åiirxiâb11953

;, i .

- - gbxgáxyzácxáz kastama Lgxgçssxagrsø 23år isbnå namvnâzaw ben büñdffeäki ä

V T ;wwmñazasgnin a . ,neaäwxasáaânziazuxifzgnsnbåácárz; V

tscxgaxziizáaááxsiasväsøaáámøzawâ gninbiidixs

V ° .nsáwb7§v1öfgnmbhziü u

L gfiáäxwjágixfáñféiwâtâátâäsøêâä gnmblidrx . Qiifåfäcánoiiismiøäñi ff7áaå54ii1if11;ä15 sgnfnbåädn;

-

gafániâxliidiq büéü H31 13713 nsnuiünfâsâ; abzagbiv 135G-

m

Wâfââhüáfáüö man aizszam51 a

.a

mgåføáifidsxamszgiaaai magi

i .

I 1038611 nad

Aivjsixgfl IÖT.i§.LVQYQÃ,II[ §I$2ft§

7xááuisiiñö tsiiäiöá;sqqong-zdsioxagözi

átik§§ins§x2 hä, nr. qmcasa

-

iáåññiêimmsxzud adam dun

.

aiñiiifiütüäâiiäüd tunnt nswiêå gsm

xäiârxane 1311799;

xoiirzçiaøgiçgzo .tm guämfz 13.5%.

§25 g7iázå37i

ab aöbsqçnsde 5319;

;elsbdoøåvinéiasnrâfiä

[V å . , {

Age, ;sms s -4ñriêaåifzagwääsalv,éq Alsqmaxs; mo

l mäns IJI$JIS1IIIIHQ4 samma mob

aäøggåáágrsimwmnxrøinçâbA

mami

41710 320223353 qmq

nu mmñairuiij§irmüiñmñâFutaana korg

2 Tidigare utredningar och förslag

SOU 1993 12 Kapitel 2

2.1 Högskolereformen 1977 och den kommunala delen

av

högskolan

Som grund för reformeringen av den svenska högskoleutbildningen 1977 låg 1968 års högskoleutredning, även kallad U68, uppdrag omfattade vars den grundläggande högskoleutbildningen. Forskarutbildningen ingick inte i utredningens uppdrag. U68 föreslog att den grundutbildning som tidigare kallats eftergymnasial utbildning eller högre utbildning skulle sarnlingsbeteckningen högskoleutbildning. Detta begrepp kom därigenom att omfatta än vad mer som ditintills betecknats som universitet och högskolor. l regeringens proposition 19759 står U68 utgår från att som högskoleutbildning skall betraktas sådan utbildning som förutsätter högre skolunderbytggrtad än grundskola eller ställer krav på bestämda erfarenheter utöver grundskolan. Även de studerandes ålder bör spela roll. a.a. en viss s. 18 Regering och riksdag anslöt sig till U68s förslag till definition och avgränsning av begreppet högskoleutbildning. Dessutom föreslogs högatt skola skulle vara det samlande benämningen för dessa utbildningar och den därtill hörande forskningen a.a. 409. s. I samband med reformen indelades högskolan i fem olika yrkesutbildningssektorer; utbildning för tekniska yrken, utbildning for administrativa, ekonomiska och sociala yrken, utbildning för vårdyrken, utbildning för undervisningsyrken, utbildning för kultur- och informationsyrken. - Den vidgade definitionen fick till följd att utbildningar tidigare insom te deñnierats som högskoleutbildningar bl.a flera vårdutbildningar t.ex. sjuksköterskeutbildningen och vissa specialkurser inom gymnasieskolan såsom assistentutbildningar korn att inlemmas i den svenska högskolan. Den av såväl U68 som i proposition 19799 föreslagna vidgningen av högskolebegreppet kom att omfatta utbildningar med annat huvudmannaskap än det statliga nämligen landstingskommunalt, primärkommunalt och enskilt huvudmannaskap. Dessa huvudmän bedrev och bedriver ännu idag även andra högskoleutbildningar än inom vårdområdet dessa men faller utanför denna utrednings uppdrag. I sitt förslag till omorganisation av den kommunala delen högskolan av föreslog inte U68 någon förändring av huvudmannaskapet. Som skäl för detta åberopades dels den nära samorganisationen med utbildningar gymnasienivå och dels samordningen med sjukvården och dess planering. Som exempel på samorganisation kan nämnas att lärare inom gymnasieskolan skulle komma att anlitas inom den kommunala högskolan. Även i prop. 19799 föreslogs ett fortsatt kommunalt huvudmannaskap och då

motiveringar. Föredraganden uttalade sig dock princi- SOU 1993 12 åberopande 11685 U68 gjort, för enhetligt huvudmannaskap för hög- Kapitel 2 piellt, liksom även ett skoleutbildning och då fr.a. ett statligt sådant. Föredraganden avsåg att återkomma i denna fråga a.a. s. 505. senare Ett kommunalt huvudmarmaskap ansågs inte komma att innebära att utifrån den enskilda primär- eller utbildningen enbart skulle planeras landstingskommunens behov. Samma mål och grundläggande be-

samma

stämmelser för den statliga skulle gälla a.a. s. 505. som

I regeringens proposition l976f7759 säger föredraganden när det gäl-

ler enhetligt huvudmannaskap för högskolan del jag liksom vissa remissinstanser och U 68- För egen anser beredningen det finns skäl för ett enhetligt huvudmannaskap att för högskoleutbildningen, i första hand ett statligt. Ett samlat huvudmannaskap skulle främja den hel hetssyn på den grundläg-

gande högskoleutbildningen jag betonat i det föregående;

som Det skulle också praktiskt underlätta ett förverkligande av de förordar för utveckling utbildningens innehåll riktlinjer jag av och organisation och sambandet mellan grundläggande utav bildning och forskningforskarutbildning liksom en tillämpning

de principer jag föreslagit för den framtida dimensioneringen

av och lokaliseringen högskoleutbildninger. a.a. s. 504 av Beträffande huvudmannaskapet för den kommunala högskolan redovi-

sades följande synpunkter Även i likhet med H75 förhållandevis stort jag anser, samt ett antal remissinstanser att det finns skäl för ett enhetligt huvudman-

naskap för högskoleutbildningen. Jag vill emellertid framhålla att frågan ett enhetligt huvudom mannaskap för högskoleutbildningen också måste i ett vidare ses perspektiv än enbart högskolans. Det berör som jag nyss antytt

avgränsningen det kommunala och landstingskommunala

av kompetensomrâdet samt fördelningen mellan stat och kommun av det ekonomiska ansvaret för skilda slag av offentlig verksamhet. Innan ställning till enutredning om huvudmannaskapet for tas den blivande kommunala högskolan anser jag att dessa mera övergripande frågor om det kommunala och landstingskommunala verksamhetsområden utveckling bör klarlagt Jag

vidare nâgra års erfarenheter kommunal högsko-

anser att av en

leorganisation kan värde för en bedömning av huvud-

vara av mannaskapet. Jag är således inte beredd att förorda en utrednu

ning i denna fråga; a.a. s. 85 i

Högskolerefonnen 1977 innebar inte att de medellânga värdutbildningomedelbart förändrades till sin struktur och organisation. Vissa juama steringar i befintliga kursplaner gjordes för att bättre anpassa dem till den övriga högskolans mål, organisation och innehåll. i De grundläggande malen i högskolelagen blev gemensamma för både

statlig och högskoleutbildning medan regler ledning, styr-

kommunal om

ning och tjänstekonsüuktion kom olika utformning; Som exempel

att ges

på detta kan nämnas den linjenämndsorganisation som infördes i den

kommunala högskolan. Med anledning av den ordning som följer av den SOU 1993 12 kommunala demokratins regler skiljer sig bl.a. linjenämndernas samman- Kapitel 2 sättning, befogenheter, ansvarsområden samt styrning mellan statlig och kommunal högskola. Regeringen bemyndigade den 9 juli 1977 chefen for utbildningsdepartementet att tillkalla en kommitté, även kallad Vård 77, med uppdrag att utreda vissa frågor om vardutbildningar inom högskolan. Huvuduppgiften för kommittén var att lägga fram förslag till huvudprinciperna för sjuksköterskeutbildningen och de specialkurser inom gymnasieskolan som från och med 1 juli 1977 kom att tillhöra högskolan. I kommittédirektiven kommenteras huvudmannaskapet enligt följande Jag har i högskolepropositionen J 9767759 framhållit att det finns skäl for ett enhetligt huvudmannaskap för högskoleutbildningen och att denna fråga maste ses i ett vidare perspektiv än enbart högskolans Utbildningsutskottet har framhållit UbU 19767720 s. 33-34, rskr. 197677246 att regeringen bör följa utvecklingen inom den kommunala högskolan vad gäller verksamhet, resurssamband, och därvid paralm.m. lellt ta del av pågående utredningsarbeten med anknytning till huvudmanna skapsfrågor. I anslutning härtill bör, enligt utskottets mening, initiativ tas till en förutsättningslös utredning av frågan om ett enhetligt huvudmannaskapjör högskolan. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen i den större frågan om huvudnzannaskapet. a.a. s. 247 Kommittén lämnade i sitt betänkande SOU 197850 Ny vårdutbildning, förslag till ny organisation av de medellånga vardutbildningarna. Utifrån kommitténs förslag fattade riksdagen i december 1979 beslut om nuvarande organisation för dessa utbildningar. Ledningen och för den V

av ansvaret kommunala högskolan kom, att för

den övervägande majoriteten av högskolorna, utföras av styrelserna for de olika landstingen, vilka i sin tur delegerat ansvaret till sina respektive utbildningsnämnden I Göteborg och Malmö fick kommunerna motsvarande ansvar.

I Stockholm fanns och finns fortfarande tre enskilda sjuksköterskesko-

lor som har egna styrelser men som i utbildningsfrågor är underställda beslut i landstingets Kultur- och utbildningsnämnd. Motioner har vid ett flertal tillfällen väcktsi riksdagen ett eventuom ellt förstatligande av den kommunala delen av högskolan. Efter regeringsbeslut 1975 utreddes frågan ett enhetligt huvudmannaskap för om högskolan. 4

2.2 Huvudmannaskapskommittén

Denna kommitté, 19781-1980, arbetade inte enbart med de vårdutbild-

ningar som ingår i sektorn för utbildning för vårdyrken utan även andra ,

högskoleutbildningar som vidaktuell tid tillhörde den kommunala hög-

skolan. Nedanstående sammanfattning av kommitténs arbete och förslag

koncentreras i sin framställning enbart på för nuvarande utredning aktuel- SOU 1993 12 la utbildningar. Kapitel 2 - I direktiven sades bland annat Kommitténs huvuduppgift bör vara att med utgångspunkt i en analys av de problemområden som är av betydelse för ett ställningstagande lägga fram förslag om hur huvudmannaskapsfrågan bör lösas. Med huvudmannaskapsfrågan avser jag frågan om kommunala och landstingskommuitala utbildningar bör föras över till ett statligt huvudmannaskap. Av grundläggande betydelse är därvid hur huvudmannaskapsjörhállandena påverkar möjligheterna att på kort 0.71 lång sikt vidareutveckla och förbättra högskoleutbildningen enligt grunderna för högskolereformen. Även forskningens betingelser bör beaktas inte minst med hänsyn till kravet på forskningsanknytning av all grundläggande högskoleutbildning. En annan viktig fråga är hur huvudmannaskapet beträffande högskoleutbildningen påverkar fullgörandet av andra samhällsuppgtfter som på olika sätt berörs av den kommunala högskoleutbildningen, Lex. skolundervisrting och hälso- och sjukvård. Kommittén bör belysa olika alternativ i huvudmannaskapsfrágan. Alternativen bör avse olika grader av förstatligande. ana. s. 234 Vid tiden för kommitténs arbete pågick lärartjänstutredningen i vars direktiv U 197704 ingick att bi.a. se över den kommunala högskolans tjänsteorganisation. Detta fick följd att huvudmannaskapskommittén inte fick några direktiv utreda denna. i att Kommittén skulle beräkna den dåvarande kostnadsfordelningen mellan staten och kommunerna samt dessutom kostnadsökningen vid ett statligt Övertagande omfattande bi.a. lokal- och utrustningsfrágor. En omfattande kostnadsöverföring till staten ifråga om högskoleutbildningen skulle beaktas vid den ekonomiska regleringen mellan staten och kommunerna. Vid tiden for kommitténs arbete det centrala ansvaret på myndigvar hetsnivå delat mellan skolöverstynelsen SÖ och universitets- och högskoleämbetet UHÄ. Kommittén föreslog att vid ett alternativ med fortsatt kommunalt huvudmannaskap för de medellånga várdutbildningama skulle det centrala myndighetsansvaret åvila UHÄ. i Kommitténs uppfattning var att de vârdutbildningar som omfattades av uppdraget skulle ges, så långt det var möjligt, en innehållsmässig och organisatorisk samordning. Med detta som utgångspunkt ansåg kommittén att endast två huvudalternativ fanns att pröva. Det ena huvudalternativet avser en i princip helt statlig högskola och alltså ett överjörande av de idag kommunala vårdutbildningarna till staten. Det andraalternativet avser en bibehållen kommunal högskoleutbildning för de utbildningar inom vårdsektom idag är kommunala. Vid alternativ med bibehållen som ett en kommunal högskoleutbildning inom vårdsektorn bör underlaget för en sådan organisation inte tunnas ut ytterligare utan snarare förstärkas. avas; 190 3 i -

Kommittén fann att de utbildningar, reformen förts till SOU 1993 som genom 12 högskolan, saknade viktiga förutsättningar för forskningsanknytning. Kapitel 2 Kommittén lyfte för det första fram att utbildningarna saknade forskningstradition. Flertalet utbildningar saknade även fasta för resurser forskning och utvecklingsarbete. En följd härav det inte förekom var att någon forskningsmässig bearbetning det berörda yrkeslivets problem av samt att självklara forskningsområden inte utvecklats. För det andra redovisade kommittén att lärarna i grundutbildningen inte forskarutbildavar de och saknade erfarenhet från forsknings- och utvecklingsarbete. För det

tredje hade utbildningarna inte givit behörighet till forskarutbildning. Samverkan mellan grundläggande utbildning och forskarutbildning bedömdes kunna ske oberoende av huvudmannaskap. Uppfattningen var att sambandet mellan utbildning-, forsknings- och utvecklingsarbete måste stärkas. Vid ett oförändrat huvudmannaskap måste okonventionella lösningar prövas för att stärka detta samband och knyta forskningsorganisationen till statliga universitet och högskolor.

Kommittén skrev vidare Otvivelaktigt talar flera organisatoriska skäl för kontakten att mellan grundläggande högskoleutbildning å sidan och forskena ning och forskarutbildning å den andra bäst främjas inom ramen för en statlig högskola, det gäller särskilt för med fasta orter resurser för forskarutbildning och forskning. Här finns samlad erfarenhet av hur samspelet mellan utbildning och forskning bör ordnas och här finns ett etablerat regelsystem for forskningsanknytningen. Ett statligt huvudmannaskap for grundutbildningen leder emellertid inte automatiskt till en god forskningsanknytning. Även vid den statliga det är svårt att etableraforskttirzgskontakt vid de skolor som saknar fasta forsknings- och.forskarutbildningsresurser. a.s. s. 125 i Kommittén påtalade också att för flera utbildningarna krävdes av en utveckling av nya, tvärvetenskapliga forskningsområden där den institutionella och fakultetsmässiga organisationen inte fastställd. Denna var utveckling ansågs dessutom kräva ett väl fungerande samarbete med hälsooch sjukvardsorganisationen och dess verksamhet och det utvecklingsarbete som där bedrivs. i , , t i Kommittén avslutade sin redogörelsen möjligheterna forskningsav att anknyta de medellånga vårdutbildningarna sålunda Oavsett hur huvudmannaskapet för grundutbildningen löses och

hur forskningen organiseras framstår det väsentligt för som mest. en forskningsanknytning grundutbildningen i berört av nu avseende att kontaktvägar öppnas för praktisk samverkan mellan en statliga och landstingskommunala och institutioner. Såväl organ statliga högskoleorgan kommunala utbildnings- och hälsosom och sjukvårdsinstitutioner måste ta på sig ökat för ett ansvar att . svara mot det kontaktbehov som uppkommer. aa. 126 s. Kommittén förutsatte att vid ett förändrat huvudmannaskap skulle den

statliga högskolan överta ocheller utnyttja de befintliga

resurserna omfattande i första hand personal, lokaler och utrustning. En kostnadsöver-

till skulle i detta sammanhang vara aktu- SOU 1993 12 föring från kommunerna staten Vid tiden för utredningen beräknades de kommunala huvudmannens Kapitel 2 ellt. kostnader för högskoleutbildningen vara 210 miljoner. Utöver detta skulle vid förstatligande tillkomma kostnader för de praktikplatser som ett skulle använda vid landstingens inrättningar samt vissa lokalkoststaten nader. Kostnaderna för praktiken beräknades schablonmässigt till 80-110 miljoner kr och lokal- och utrustningskostnaden till 100 miljoner kr. Totalt skulle kostnader öka med 305-335 miljoner kronor per år. statens Efter inhämtande synpunkter från huvudmännen för de enskilda av skolorna, Ersta diakonisällskaps sjuksköterskehögskola, Röda korsets sjuksköterskeskola samt Sophiahemmets sjuksköterskeskola, föreslogs att skolorna antingen skulle förstatligas eller kommunaliseras beroende på hur huvudmannaskapet för övriga vårdutbildningar löstes. Kommittén beenhetligt huvudmannaskap bör eftersträvas för en och samdömde att ett linje inom högskolan och att riksdagens beslut om en mer samlad stuma dieorganisation inom kommunal högskoleutbildning talade emot ett delat huvudmannaskap för dessa utbildningar. Med anledning kommittén i sitt betänkande visat på att frågan av att huvudmannaskapet för utbildningarna i sig inte spelar någon avgöranom de roll för möjligheterna att vidareutveckla och förbättra högskoleutbildningen enligt grunderna för högskolereformen blev, enligt regeringens proposition 19818289, de ekonomiska konsekvenserna av avgörande betydelse. Regeringen ansåg att det mot bakgrund av det statsfinansiella läget inte möjligt att ändra det kommunala huvudmannaskapet för bevar rörda utbildningarna. Beträffande huvudmannaskapet för de tre enskilda sjuksköterskeskolorna anslöt sig inte regeringen till kommitténs förslag om ett förändrat huvudmannaskap. Det förutsattes att utbildningarna vid de enskilda skolorna även i fortsättningen skulle samordnas med motsvarande utbild-

läns landsting vad planering utbildning-

ningar inom Stockholms avser av innehåll, dimensionering, praktikplatsbehov. Utbildningen skulle, ens övriga högskoleutbildningar i förslaget, ställas under tillsyn av som UHÄ. Detta blev riksdagens beslut.

2.3 Aktuella utredningar och regeringsförslag

Kompetens. Grundutbildningens villkor i

2.3.1 Frihet Ansvar högskolan. SOU 19921 Betänkande av högskoleutredningen

Regeringen tillsatte 1989 utredning för dels analysera nuvarande fören hållanden inom grundutbildningen i den svenska högskolan mot en internationell bakgrund och dels lämna förslag till åtgärder som syftar till att utnyttja för högre utbildning. i bättre kunna resurserna Kommittén redovisade resultatet av sina undersökningar i betänkandet Frihet Ansvar Kompetens, SOU 19921.

Kommittén ansåg att grundutbildningens status i högskoleorganisalio- SOU 1993 12 nen behövde stärkas. Ett antal åtgärder föreslogs omfattande bina. kompe- Kapitel 2 tensutveckling av lärare, meritvärdering, utvecklingsarbete och åtgärder för att stärka sambandet mellan utbildning och forskning. Sambandet mellan utbildning och forskning enligt kommittén fundamentalt för universitet och högskolor och detta samband måste stärkas. För att underlätta detta föreslogs att det i högskoleförordningen bör framgå att forskning ingår i samtliga lärartjänster inom högskolan. Lärare som inte har forskarutbildning bör lokala insatser stimuleras skaffa genom att sig sådan. Forskare som deltar i externñnansierade projekt bör regelmässigt medverka i undervisningen vid sin institution. Utbildningen får om den är kopplad till forskningen på ett naturligt sätt del av den pågående kunskapsutvecklingen. På motsvarande sätt gäller även att forskningen förnyas utbildninggenom en. Vetenskapliga idéer uppstår oftare än tror konman genom takter med grundutbildningen och studenterna. Det kan ske i form av allt från en enkel fråga under föreläsning till fören ett djupningsarbete som utvecklas till ett vetenskapligt projekt. a.a. s. 87 I ett särskilt avsnitt redovisar kommittén vårdhögskolornas situation. Som en grund för de slutsatser utredningen kommer fram till ligger den undersökning som en av kommittén utsedd arbetsgrupp genomfört. Arbetsgruppen avlämnade i februari 1990 delrapport Vårdhögskoloren nas situation med inventering av de problem inom vårdhögskolorna som har samband med utredningens uppdrag. Innehållet i rapporten redovisas i detta betänkande under kapitel 3.2.

2.3.2 Riksdagens beslut med anledning regeringens proposition av 199293l om universitet högskolor frihet för kvalitet -

I propositionen och den nya högskolelagen redovisas strategi för en ny att förändra det svenska universitets- och högskolesystemet. Den strategi som presenteras består av följande tre metoder -Av Ökad frihet för och skapande av incitament för utveckling och kvalitet inom statliga universitet och högskolor. i Införandet av fasta och entydiga regler for relationerna mellan staten och fristående universitet och högskolor. i Förändrat, icke-statligt huvudmannaskap för vissa universitet och högskolor. a.a. s. 21 I den nya högskolelagen medges statliga universitet och högskolor en större frihet vad gäller studieorganisation, utbildningsutbud, antagning av studenter, inrättande och tillsättning av professurer, skapande karriärav vägar för lärare, institutionell organisation, disposition till av resurser grundutbildning och omfördelning mellan anslag till forskning a.a. s. 22. Samtidigt med den ökade friheten kommer inom vilka staten att ange gränser denna frihet skall få utövas. Anledningen till detta, enligt propo-

nödvändigheten grundläggande garantier för det kritiska SOU 1993 12 sitionen, är av och den fria forskningen, rättssäkerheten för enskilda studenter Kapitel 2 tänkandet och lärare, fungerande former för kvalitetssäkring, funktionella beslutsformer och tydligt ledningsansvar, undantag från annan lagstiftning ett för medge smidigare och till verksamheten mer anpassat arbetssätt, att ett klara och grundläggande mål för verksamheten a.a. s. 22. samt propositionen understryks också den beprövade erfarenhetens grundl läggande betydelse för undervisning inom högskolan. Detta gäller framför allt många praktiska yrkesutbildningar medan inom traditionellt akaoch utbildningar den vetenskapliga grunden för undervisdemiska ämnen ningen kommer att dominera. Målet för den grundläggande utbildningen och forskarutbildningen är

enligt den nya högskolelagen att 9§ Den grundläggande högskoleutbildningar skall, utöver kunskaper och färdigheter, studerande förmåga till självständig ge och kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa problem förmåga följa kunskapsutvecklingen, allt inom det områsamt att de utbildningen Utbildningen bör också utveckla studenavser. förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig tzivá. ternas Forskarutbildningen skall, utöver vad gäller för grundlägsom gande högskoleutbildning, de kunskaper och färdigheter som ge behövs att självständigt bedriva a.a. s. 4

Examensordning m.m. grundläggande högskoleutbildning

I enlighet med riksdagens beslut kommer nuvarande linjesystem att upphöra fr.o.m. den 1 juli 1993. I stället kommer studieorganisationen att berespektive universitet och högskola. All grundläggande utbildslutas av ning skall bedrivas i form kurser. För utbildningar som är avsedda att av leda fram till skall kurserna kunna sammanföras till utbilden examen ningsprogram. Det ankommer på regeringen att ge grundläggande bestämmelser de olika examina. l dessa bestämmelser examensordom ningen skall det vilka examina som får utfärdas av vilka högskolor anges och universitet samt vilka krav som skall uppfyllas för att få en examen. Förändringen i studieorganisationen bygger på att en examensordning införs syfte är att ange krav och inriktning på olika examina, genom vars målformuleringar i examensbeskrivningztrna tillhandahålla ett instrument för kvalitetskontroll fungera instrument for lokalisering av vissamt som sa utbildningar. De generella examina inrättas inom den grundläggande högskosom leutbildningen är magisterexamen, kandidatexamen, högskoleexamen konstnärlig högskoleutbildning efter varierande studietider. samt Utöver de generella examina införs ett antal yrkesexamina med särskilda examensbeskrivningar. Skälet till detta är att vissa utbildningar leder fram till yrken med officiellt fastställda krav på legitimation eller behörighetskrav. För dessa yrkeskategorier är det enligt propositionen angeläget att, formulera vissa centrala mäl i examensbeskrivningen.

l examensordningen ingår 36 yrkesexamina. De examina som omfattas SOU 1993 12 föreliggande utredning arbetsterapeutexamen, barnmorskeexamen, Kapitel 2 av sjukgymnastexamen, sjuksköterskeexamen, social omsorgsexamen och tandhygienistexamen.

Forskarutbildning

Forskarutbildning skall bedrivas vid samtliga universitet och de högskolor har fakultet dvs. de har fasta forskningsresurser. Den allsom som männa behörigheten till forskarutbildning höjs fran nuvarande 80 till 120 poäng. Dessutom tillkommer att vissa discipliner och forskningsområden kan komma att ställa särskilda krav på kompetens av visst slag. Licentiatexamen etappavgäng inom forskarutbildningen. Ututgör en bildningstiden för denna omfattar studier om minst två års forsexamen karutbildning. Skillnaden mellan licentiat- och magisterexamen att den fördjupad grundutbildning och den förra en forskarutbildning senare en aa. s. 49ff.

Tjänsreorgarzisatoriska frågor

professor och lektor regleras i lagen. Beträffande lä- Endast tjänster som rartjänster i övrigt regleras endast vad som ingår i sådana tjänster, vissa vissa tjänstekombinationer på den medicinska sidan Övriga bisysslor och tjänster vid enheterna regleras genom föreskrifter av regeringen. Samtliga iärartjänster kommer att inrättas av respektive högskolestyrel- Detta gäller även tjänster professor vilka tidigare inrättats och utse. som regeringen. Enligt propositionens förslag kommer Tjänster som setts av adjunkter kommer att finnas kvar. Det ankommer på respektive utbildningsenhet att inrätta de läranjänster som erfordras för att uppnå den kvantitet och kvalitet inom utbildningarna som krävs a.a. s. 53fl.

Den institutionella organisationen

I princip beslutar högskolan själv om sin interna organisation. I högskoleförordningen finns det dock bestämmelser om vilka fakulteter som skall finnas, på vilka orter dessa får finnas samt bestämmelser om fakultetsnämnders uppgifter och sammansättning. När det gäller ledamöter i beslutande organ inom den statliga universitets- och högskoleorganisationen skall företrädare för lärare utses via val. Personer med ledningsansvar skall utses av rektor efter förslag från verksamheten. Rektor regeringen efter förslag från högskolestyrel utses av sen. Lärare skall utgöra majoriteten i beslutsorgan under styrelsen. Studerande har rätt att ingå i de beslutsorgan som behandlar utbildningsfrågor.

Fackliga företrädare skall inte ingå i beslutsorganen utan får framföra si- SOU 1993 12 na synpunkter inom ramen för medbestärmnandelagen. Kapitel 2 Regeringen utser majoriteten av ledamöterna i den statliga högskolestyrelsen medan övriga utses av lärare och studenter. För beslutsorgan i övrigt föreskrivs i lagen att det skall finna beslutsorgan som svarar för forskning och forskarutbildning inom respektive fakultet, fakultetsnämnd. Antalet fakultetsnämnder inom fakultet been stäms av styrelsen. För att minska klyftan mellan grundutbildning och forskning skall fakultetsnåmnderna normalt även för den grundansvara läggande högskoleutbildningen vilket möjliggör samordning högen av skolans viktigaste uppgifter. Det ankommer på styrelsen att besluta om att inrätta eventuella särskilda beslutsorgan för grundutbildningen. För högskolor utan fasta forskningsresurser kommer detta att vara normalfallet.

Kvalitet och utvärdering

Varje universitet och högskola skall ansvara för den interna utvärdering av den egna verksamheten. Det nationella utvärderingssekretariatet inrättades den l juli 1992. Sekretariatets arbetsuppgifter omfattar att planera vilka nationella utvärderingar skall genomföras som att svara för beställningen av olika nationella utvärderingar och att publicera resultaten av de utförda utvärderingarna och att stimulera universitet och högskolor att genomföra utväregna deringar. sekretariatet skall också följa den internationella utvecklingen på området och pröva universitets och högskolors rätt att examinera på olika nivåer a.a. s. 660.

Principer för dimensionering och resurstilldelning

Från och med budgetåret 199394 kommer ett nytt anslagssystem att gälla för grundläggande högskoleutbildning och forskning. I betänkandet Ersättning för kvalitet och effektivitet SOU 19933 redovisas utformningen av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. Principerna är att varje universitet och högskola tilldelas ett anslag för grundläggande högskoleutbildning enligt vissa fastställda grunder vilka är kvalitet, studenternas val och effektiviteten i resursanvändningen. När det gäller universitet och högskolor med fast forskningsorganisation kommer dessa att tilldelas ett fakultetsanslag för forskning med anslagsposter för varje fakultet. Inför varje treårsperiod utformas ett utbildningsuppdrag för respektive utbildningsenhet. Uppdraget innehåller dels krav på kvantitativa studieprestationer inom olika utbildningsområden och dels krav på kvalitets-

säkringssystem Utbildningsuppdraget det högsta antalet helârsstu- SOU 1993 12 anger denter och helârspresatationer inom olika utbildningsområden samt den Kapitel 2 högsta samlade ersättningen för dessa, ett takbelopp. Staten kommer sedan att betala för fullgjort uppdrag. Utöver detta kan respektive enhet anta studenter utanför uppdraget utan ersättning från staten. Ur statsbudgetens synvinkel betraktas de medel som tilldelas universitet och högskolor bidrag. Bidragen får användas pa det sätt som universiteten och högsom skolorna finner långsiktigt mest ändamålsenligt. Kortsiktigt maste de användas för att ge den utbildning som är en förutsättning for att åstadkomde helarsprestationer och för att rekrytera och behålla det antal helårsma studenter huvuddelen av inkomsterna för grundutbildningen. som ger När det gäller examina som är av särskilt intresse för statsmakterna kommer ett visst minimiantal ârsstudieplatser att fastställas.

Genomförande m.m.

Den nya högskolelagen och förordningen skall gälla from. den 1 juli 1993.

A

;sym ma

$;..isqk

.yAixáAdavpcswozi rfçggszizicaiagözibutaø im uni noe gnåiabaälxáns

kabnhzs zstwlergäribxssz 1151231173. grmabøsz min ;abunhfxrmwszaiw 7.111514 ,ggnd

iltgáláirsmáfñke .xbzabiöyláxaaö Hüiâfgâjø

7 Viir- f5-I3mgø9i-E9Qf iâbfzi, i n

. .35åhi§3f$it3i$ffåtiimä{; e

V ,

i ljusaOfiwmwsiansnü;axâsmzbnsfacniäâtâäb

. - . , i

V Bitáüiáâ ;arna mbnfá- gninmidzu a-øztbátrvoiøåagödlrxev 3521x5115 biv

3igä;1§s${f;mgx§rv åsámvøbgâq Iaqznsx5mçe ,naqqurpibznz mia 132mm

.gxadxsV-Eisiåfi aerox;

Hjnn igycxgiuçgn .nsroxagöøréaxáu bam bnmânâsh 2

å A .rm

ingå-H ,gñçaiøn

i runs. i nszo-zzganmew .ajdzwrff a sin

n- suga mm

O zøxzizbáxf

.ziivwaiaäV i guinbfidân moa sinxegörlfnñar aniâ mm

. A.

bi.idnsVêçgif.ásqia›mga nevr; aYi1b9dT{Ã5agÖdb$$v nsgniiabrüsi mmmüñ

- .

4f4üñafmoáfáiâiáaâgjâgamiøriâiaøxgfiiøiioøêaááexsxöåeaêui; nbibázns sm br gm

irpsig -zsioifzaøizásjökiaxugz aisaârstøi KÖÖH ,rsloräagödexa-saxibbziup equal;

ja.v g1ásfibuvu 5113; ÅOIQÅZ 323361 .svloiaáiyfgusiöáeánie ammmsdsir-iqoê

å

n äiiágblåid dâalégdiáálâdzzs nam maiøwia angav-duo

W114 L L ZQQIQIBIÖOQZ .nebnmiáuagssinbüdnj bo --ualåxsx mixad i

71b1QHásaa3b A Jibfzüäa nå usd vagzrimbø ,öláxiqgsá5y1sbnnaseâvobsnasgmbqqu

L

aqgaçøbüdivøiâexâsâd- LnAäfxgáiltabgátsi Atevfmsd rgsmsznmsa

V ;iâb v

amma aiánlioâf akroa; ötaifi, snmaüáañå aula A afsräâ 5 310139163 Mmmm V .. 0b J01 y gmdgrüalafiá .01 §8 8 Hsvazübuñ ;n v- . 8 OYS gniqöáuöl .Si .Ib mala .81 sgoüahnäy .

3 Nulägesbeskrivning

ågstelfjå

3.1 Vårdhögskolomas struktur och organisation

Landstingens utbildriingsverksamhet omfattar gymnasie-, högskole- samt folkhögskoleutbildning. Inom högskolan ges dels grundläggande högskoleutbildning och påbyggnadsutbildning, dels fristående kurser och uppdragsutbildning inom várd- och omsorgsomrádet. För närvarande finns 27 värdhögskolor i landet. Huvudregeln är att det inom varje landsting eller kommun som svarar för landstingets uppgifter

skall finnas en várdhögskola. Undantag från denna regel är Älvsborgs

läns landsting som har tvâ vårdhögskolor, en i Borås och en i Vänersborg, samt Västernorrlands läns landsting med en vârdhögskola i Sundsvall och i Örnsköldsvik. Under 1993 kommer sammanslagning en en av de två sistnämnda enheterna att genomföras. I Malmö är det kommunen som har motsvarande ansvar och i Göteborg är det ett kommunalförbund där Bohuslandstinget finansierar 30 % av Värdhögskolans verksamhet. Vid ett antal vårdhögskolor bedrivs utbildning på andra orter i form av filialer eller studiegnipper. Som exempel på detta kan nämnas Várdhögskolan i Halmstad med filial i Varberg, Hälsohögskolan i Karlstad med filial i Torsby, Värdhögskolan i Lund med filial i Helsingborg och Kalmar läns vårdhögskola som bedriver utbildning i Västervik. Förutom landstingens vårdhögskolor bedrivs även sjuksköterskeutbildning vid tre enskilda sjuksköterskeskolor i Stockholm; Ersta diakonisällskaps sjuksköterskehögskola, Röda korsets sjuksköterskeskola samt Sophiahemmets sjuksköterskeskola. Dessa skolor har egna huvudmän och egna styrelser men är i utbildnings- och budgetfrågor underställda beslut i Kultur- och utbildningsnämnden, Stockholms läns landsting. Utredningen har fatt särskilt uppdrag beträffande dessa skolor. Denna del av uppdraget redovisas under kapitel Sammanlagt bedriver landstingen högskoleutbildning på 41 orter i landet.

Tot. HS- Lab. Arb. Sjuk- Soc. Tand- Pá- Lab. Arb. linjen terapi bygg. terapi

ass. gymn. oms. hyg3. ass.

HS l sjukgy l Boden 189 90 15 20 27 37 .

14. Karlskoga 20 20

22. Skellefteå 15 15 23. Skövde 154 105 16 33 24. Sthlm, Ersta 75 75 25. Sthlm, Röda korset 71 71 26. Sthlm, Sophiahemmet 60 60 27. Sthlm, Vard-

35. Värnamo 15 15 36. Västervik 20 20

40. Qmsköldsvik 20 20 41. Ostersund 90 40 25 25 Summa 5341 2486 452 219 154 558 74 1110 133 84

U Ortoped tekn + ortopeding utb 32 i Jönköping. 2 Höxselvárd 14 i Göteborg och 12 i Lund. 3 På påbyggn. HS-linjen finns även 22 platser fördelade till Hässleholm, Motala, Simrishamn och Angelholm. Källa Antagningen HT 1991. UHÄ-rapport 199116.

Tabell Antal nybörjarplatser vid vårdhögskoleenhetema, HT-91

Verksamheten vid de olika enheterna är av skiftande omfattning och karaktär avseende såväl utbildningsutbud, ekonomisk omslutning som inriktning mot forsknings- och utvecklingsarbete. Den arbetsgrupp som tillsattes av Högskoleutredningen med uppdrag att särskilt granska vardhögskolornas situation skriver i sin rapport, Várdhögskolornas situation, Riljande det jinns avsevärda skillnader i fråga om kunskapssyn och kompetens, ifråga om studieorganisation och ifråga om resurser mellan olika högskolor och mellan olika huvudmän. Inte minst när det gäller förutsättningarna för fördjupade studier är skillnaderna betydande. Det finns också olikheter mellan de olika linjerna, som sammanhänger med skilda professionella traditioner. a.a. s. 8 Den sammanställning över antalet utnyttjade arsstudieplatser, ekonomisk omslutning och statsbidrag för samtliga vârdhögskolor budgetåret 198990, som Statskontoret gjort, ger en översiktlig bild av kvantitativa skillnader enheterna emellan.

Ekonomisk omslutning och statsbidrag för samtliga SOU 1993; 12 vårdhögskolor budgetåret 198990 Kapitel 3 Várdhögskolor Antalet utnytt- Verksamhetens statsbidrag Statsbidragets

Beloppen är avrundade. Procentsiffroma är beräknade på de ursprungliga värdena, de avrundade värdena. i Tabell Ekonomisk omslutning och statsbidrag för samtliga vårdhögskolor budgetåret 198990. Statskontorets rapport Den kommunala högskolan, kostnader och framtida statsbidrag, 199125, bilaga 2. . Den reguljära grundutbildningen inom vårdhögskolorna bedrivs t.o.m. budgetåret 199293 inom sju allmänna linjer samt pábyggnadslinjer till dessa i av Hälso- och sjukvårdslinjen ak Hörselvärdsassistentlinjen -k Laboratorieassistentlinjen vk Ortopedtekniska linjen i Rehabiliteringslinjen i Sociala omsorgslinjen i Tandhygienistlinjen. Utbildningsutbudet när det gäller de reguljära medellânga utbildningarna varierar starkt de olika enheterna emellan. Vårdhögskolan i Göteborg

har det största utbudet och saknar enbart utbildning i ortopedteknik me- SOU 1993 12 dan fiera enheter enbart har hälso- och sjukvârdslinjens inriktning mot Kapitel 3 allmän hälso- och sjukvård.

Utbildnings Arb. l-lör- Lab. Orto- Sjuk- Sjuk- Soc. TH program terap. selv. ass. pedt. gymn. sköt. oms.

Boden X X X Borås X Eskilstuna Falun Gävle Göteborg X X Halmstad Jönköping X Kalmar Karlskrona Karlstad Kristianstad Linköping X LundHelsingborg X X Malmö 25 Skövde Sthlm, Ersta Sthlm, Röda korset Sthlm. Sophiahemmet Sthlm, Várdhögskolan X X Sundsvall Uddevalla Umeå X

L

Uppsala Vänersborg Västerås Växjö Qrebro X X X Qrnsköldsvil Ostersund

U Utbildningen förlagd till T artdvárdshögskolan.

Tabell 3. Nuvarande utbildningsorgattisatiott vid respektive vårdhögskola

Ledningsansvaret vid samtliga enheter åvilar i enlighet med högskoleförordningen rektor som i de flesta fall har en eller flera biträdande skolledare studierektorer till sin hjälp att leda verksamheten. Det finns dock enheter där rektor ensam utgör enhetens ledning. I stället för biträdande skolledare har vid några vårdhögskolot inrättats befattningar som biträdande rektor, enhetschefer, linjeledare eller utbildningsansvariga lärare beroende på hur verksamheten organiserats. Vid flera av enheterna har en institutionsindelning i enlighet med den statliga högskolans mönster införts under ledning av prefekter. Prefekterna kan i sin tur ha ett antal biträdande skolledare till sin hjälp vid ledning av institutionernas verksamheter. Institutionsindelningen är i flera fall uppbyggd kring nuvarande linjesjvstem. Som exempel på detta kan nämnas beteckningar som institution för hälso- och sjukvård, institution för biomedicinsk laboratorievetenskap, institution för rehabilitering och institution för social omsorg. Annan organisation sorti tillämpas är ämnesin-

stitutioner. Med anledning av att linjesystemet upphör from. den l juli SOU 1993 12 1993 pågår för närvarande en omstrukturering av institutionsindelningen. Kapitel 3 Utöver de reguljära utbildningarna erbjuder vrårdhñigskolorna ett varierat utbud av fristående kurser, påbyggnadsutbildningar, lokala linjer samt uppdragsutbildningart Det är ofta genom detta utbud högskolorna som har möjligheter till profilering av sin verksamhet. Vardhögskolornas inre organisation och antal lärarbefattningar varierar beroende pä variationen i utbildningsvolym och utbildningsutbud. Störst antal heltidsbefattningar, 225, har Vårdhögskolan i Göteborg. Vårdhögskolan i Örnsköldsvik med 9,0 befattningar den enhet är som har det lägsta antalet anställda högskolelärare. Riksdagen beslöt med anledning av SOU 19803 att särskilda tjänster som FoU-lärare, med doktorskompetens eller motsvarande, skulle inrättas inom den kommunala högskolan i syfte att stärka möjligheterna till forskningsanknytning av utbildningarna, se vidare kapitel 3.2.4. Antalet FoUlärare idag varierar. Flest antal anställda FoU-lärare högskolelektorer har Vårdhögskolan i Göteborg, med 25 befattningar medan Vårdhögskolan i Örnsköldsvik för närvarande inte har någon FoU-lärarehögskolelektor anställd. För att underlätta för högskolelärare att bedriva forskarutbildning har vid vissa enheter inrättats forskningsassistentdoktorandtjänster för de lärare som antagits till forskarutbildning. Beträffande vårdhögskolornas arbete med forskningsanknytning hänvisas i övrigt till kapitel 3.3.3.

3.2 Vårdhögskolornas situation, probleminventering

en

Vårdhögskolorna har sedan högskolereformens genomförande 1977 befunnit sig i en intensiv implementeringsfas där stora satsningar gjorts vad gäller utveckling av utbildningamas innehåll samt kompetensuppby gnad inom lärarkåren. Olika modeller för samverkan med den statliga högskolan har utarbetats och etablerats för att bl.a. stärka möjligheterna till forskningsanknytning av utbildningarna. För närmare beskrivning av vårdhögskolornas forskningsanknytning hänvisas till kapitel 3.2.3. Högskoleutredningens arbetsgrupp hade till uppgift att göra inventeen ring av de problem som kan räknas specifika för denna del högsom av skolan. l februari 1990 överlämnade arbetsgruppen sin Vårdrapport högskolornas situation till utredningen. Nedan sammanfattas arbets- gruppens synpunkter samt redovisas de ställningstaganden högskosom leutredningen gjort vad gäller vårdhögskolornas nuvarande och fortsatta verksamhet. Vissa delar i framställningen har utvidgats och ytterligare information inhämtats utifrån syftet med föreliggande utredning.

3.2.1 Aktuella problem

Under rubriken aktuella problem redovisas fem olika områden där vårdhögskolorna skiljer sig från övriga högskolor i landet. Dessa problemom-

2 13-0167 33

vårdhögskolornas roll i samhället, jämlikhet i högskolefamiljen, SOU 1993 12 råden är mellan teori och praktik, undervisningsformerna samt lärarsta- Kapitel 3 samspelet bens kompetens.

Vdrdhögskolornas roll i samhället

skall enligt högskolelagen bedrivas utbildning, forskning Vid en högskola utvecklingsarbete. Genom högskolans arbete skall kunskaper och färoch digheter förmedlas till omgivande samhälle. Vårdhögskolornas möjligheter att bedriva forsknings- och utvecklingsvarierar beroende på hur respektive högskola betonat och prioritearbete denna verksamhet, vilka satsningar de olika landstingen gjort för att rat stödja detta arbete möjligheten till samverkan med statlig högskola. samt Vårdhögskolorna har inte naturlig koppling till de etablerade forsken ningsorganisationerna vid högskolorna utan olika samverkansformer för möjliggöra denna har utvecklats. Att vårdhögskoloma inte är knutna att till forskningsorganisationer vid universiteten, med tillgång till den kritisdär finns tillgänglig, innebär svårigheter för vårdhögskoka massa som bygga forskning och forskarutbildning inom utbildningarnas lorna att upp karaktärsämnen och högskolornas verksamhetsområden. Denna fråga ansågs utredningen bland de viktigaste för vårdhögskolornas framav vara tid och utveckling. Genom bristande forskningsresurser och brist på forskarutbildad personal kan inte vårdhögskoloma idag, i tillräckligt hög grad, medverka till den utveckling hälso- och sjukvårds- och sociala omsorgsverksamheav enligt Vård 77, ett syfte med reformeringen av de medelten som, var långa vårdutbildningarna. Att vårdhögskoloma har varierande förutsättningar att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete beror till stor del på att det finns skillnader i kunskapssyn och kompetens mellan såväl olika huvudmän som olika högskolor. Inom vissa landsting betonas vikten av att högskoleutbildningvid vårdhögskolan har sin tyngdpunkt mot en professionell yrkesuten bildning i första hand tillfredsställer verksamhetens behov av utbilsom dad arbetskraft. Detta innebär att högskolelagens föreskrifter om utbildning vilar på vetenskaplig grund samt kravet att utbildningen skall som allmän behörighet till forskarutbildning inte prioriteras och i vissa fall ge ifrågasätts. Detta faktum påtalas även i den utredning som på uppdrag av Landstingsförbundet genomförts av Ställdal Lindqvist, 1992. Att det råder delade meningar om vårdhögskolornas kompetens och utvecklingspotential framtonar också i landstingens skilda sätt att organisesin FoU-verksamhet inom hälso- och sjukvården. Majoriteten av landsra tingen har organiserat denna i FoU-enheter och forskningsavdelningar vilka knutits till landstingens centrala kanslier. Detta innebär att de är fristående i förhållande till vårdhögskoloma vilket i sin tur försvårar högskolornas möjligheter att driva kunskapsutvecklingen framåt såväl inom utbildningarnas i den direkta vård- och omsorgsverksamheten. I ram som utredningen föreslogs att landstingen bättre bör utnyttja kompetensen in-

om vårdhögskolorna avseende såväl utbildnings- som utvecklingsarbete. SOU 1993 12 En möjlighet till detta är att vårdhögskolorna får en närmare koppling till Kapitel 3 respektive landstings forskningsorganisation. Vårdhögskolomas kompetens skulle i högre grad kunna utnyttjas för uppdragsutbildningar samt för konsultmedverkan inom landstingens olika verksamheter. Detta skulle stärka samverkan mellan utbildning och verksamhet samtidigt som kompetensen inom vårdhögskolorna på ett mer konkret och strategiskt sätt kunde komma vård- och omsorgsverksamheten till godo. En avgörande fråga i detta sammanhang är, oavsett huvudmannaskap, vilket synsätt och vilken målstrategi som skall styra kunskapsutvecklingen inom de medellånga vårdutbildningarna samt vilka uppgifter vårdhögskolorna skall ha inom ramen för denna utveckling inom vård- och omsorgsområdet.

Jämlikhet i högskolefamiljen

Enligt högskolereformen 1977 skall alla högskolor ha likvärdiga förutsättningar. Annat huvudmarmaskap och bristande resurser för forskning gör att vårdhögskolorna i detta sammanhang kommer i ett annat läge än motsvarande enheter inom den statliga högskolan. När det gäller forskningsresurser kan motsvarande problem dock finnas även bland mindre och medelstora statliga högskolor men dessa har bl .a via styrelseformen

lättare att utifrån ett högskoleperspektiv göra prioriteringar inom verk-

samheten. Den ledningsorganisation som finns inom den kommunala högskolan medger inte samma möjligheter till självständiga omprioriteringar. En av förutsättningarna for vårdhögskolomas fortsatta utvecklingsmöjligheter är att de har tillgång och tillträde till den etablerade forskningsorganisationen med forskarutbildning och fasta forskningsresurser. Mindre och medelstora statliga högskolor har i olika utsträckning motsvarande problem. Förutom brist på forskningstradition saknas även tradition vad gäller internationalisering av utbildningarna. Internationaliseringsarbetet kan ha olika infallsvinklar där lärar-, student- och kunskapsutbyte viktig är en del. En genomgång av vårdhögskolornas genomförda och planerade verksamheter visar dock att arbete med att åstadkomma ett internationellt utbyte både pågår och förväntas en allt större del i de olika enheternas verksamheter. Studerandeinflytandet kan utövas på olika sätt, dels möjligheten genom till representation i beslutsfattande organ och dels via studentorganisationerna. När det gäller beslutsfattande organ kan i dagens läge studerande inom landstingens högskolor enbart vara representerade i de olika högskolornas linjenämnder. styrelserna för de olika enheterna är sammansatta av allmänföreträdare, dvs. politiker, vilket inte medger ett studerande-

inflytande. Övriga organ inom vårdhögskoloma är enbart rådgivande till

respektive beslutsfattare. Linjesystemet och därmed linjenämndsorgani-

sationen försvinner fr.o.m. den l juli 1993 vilket innebär att formerna för SOU 1993 12 studerandeinflytandet på något sätt måste förändras. Kapitel 3 Studerandeorganisationernas uppbyggnad inom vårdhögskolorna skiljer sig från motsvarande verksamhet inom den statliga högskolan. Det finns idag ingen samlad studerandeorganisation som tillvaratar samtliga studerandes intressen. Lokala och centrala studerandeorganisationer är organiserade efter yrkesområden. De centrala studerandeorganisationema är i sin tur knutna till motsvarande fackliga organisationer. Spridningen av studenter över ett stort antal organisationer kan ha en negativ effekt på studerandeinflytandet. Medlemskapet i de olika organisationerna bygger på en frivillig anslutning och det kårobligatorium som tills vidare förekommer vid statlig högskola saknas.

Samspelet mellan teori och praktik

Vårdhögskoleutbildningama och då framför allt sjuksköterskeutbildningen, har genom den omorganisation av utbildningarna som skett under 1980-talet, haft en tendens att fjärma sig från det praktiska vårdarbetet. Detta gäller såväl utbildningarnas teoretiska innehåll som organisationen av den praktiska utbildningen. Stora satsningar har gjorts på utvecklingen av utbildningarnas teoretiska innehåll medan utvecklingen av den praktiska utbildningen inte haft samma prioritet. Den teoretiska utbildningen har tenderat att skärma sig från det praktiska vårdarbetets, och därmed praktikens, innehåll. Sjuksköterskeutbildningen bedömdes av högskoleutredningens arbetsgrupp ha sämre anknytning till det praktiska sjukvårdsarbetet än läkarutbildningen trots att landstingen är huvudman for såväl sjuksköterskeutbildning som vårdverksamhet. En orsak kan vara att sjuksköterskeutbildningen, till skillnad från läkarutbildningen, saknar kliniskt anknutna lärare vilka svarar för den praktiska utbildningens genomförande. Den lärarkonstruktion som gäller vårdhögskoleutbildningarna förutsätter i stället att skolornas lärare ansvarar för såväl den teoretiska utbildningens genomförande som för den praktiska eller kliniska undervisningen. Nuvarande organisation av den praktiska utbildningen bygger på att personalen på praktikplatserna tagit över det direkta ansvaret för handledningen av studenterna. I många fall saknar personalen såväl utbildning for den handledande funktionen som tidsutrymme för denna uppgift. Vårdlärarens funktion i denna organisation blir mer av en konsultverksamhet där utvärderingssamtal genomförs med såväl studeranden som handledare. Oftast ser inte läraren den studerandes insatser i det direkta vård- och omsorgsarbetet. Trots detta är det läraren som betygsätter den studerande efter den praktiska utbildningens genomförande. I Högskoleutredningen påtalas vikten av att handledningen under den praktiska utbildningen förstärks och att handledararbetet får ta tillräckligt utrymme av arbetstiden for vårdpersonalen. Genom denna uppdelning i ansvarsområden för den teoretiska och praktiska utbildningens genomförande har klyftan mellan den nya utbild-

ningen och det traditionella yrkesarbetet ökat. Ett visst spänningsförhål- SOU 1993 12 lande mellan utbildning och verksamhet är i många fall stimulans till Kapitel 3 en och en förutsättning för utveckling men kan vid för stora differenser leda till en motsatt effekt.

Undervisningsformerna

Studier inom högskolan bygger traditionellt på lärarledda självstudier, där studenten är den aktive kunskapsinhämtaren, själv för sin som ansvarar utbildning och läraren handledningsresurs. mer ses som en Som tidigare redovisats lyftes de medellånga vårdutbildningarna, genom högskolereformen, från gymnasieorganisation in i högskolan. I en samband med detta startade en intensiv debatt inom vårdhögskolorna om vilken pedagogik som skulle bedrivas för att bäst underlätta inlärningen och samtidigt svara upp till kravet på högskolemiljö. Denna debatt en är ännu inte avslutad och på flertalet vårdhögskolor bedrivs utvecklingsarbeten och försöksverksamheter vad gäller kursuppläggning, undervisningsformer i samt utvärderingar utbildningarna. Högskoleutredningav ens arbetsgrupp ansåg att det fortfarande finns problem med uppbyggnaden av en högskolemiljö, i detta fall avseende enbart det pedagogiska innehållet och pekade i detta sammanhang på följande faktorer Av dagens lärarkår vid vårdhögskolorna har många ingen erfarenegen het av högskolestudier. Detta medför svårigheter identifiera sig att med högskolekulturen samt utifrån denna planera och genomföra utbildningarna. Som ett exempel på det sistnämnda kan nämnas kompetensen vid handledning av studerandes specialarbetenfördjupningsarbeten. I detta sammanhang diskuterades dessutom svårigheterna med utbildningaratt nas karaktärsämnen inte är klart definierade utifrån relevant forskning. Detta förhållande påtalades redan i Vård 77s betänkande. Problemet har med andra ord, trots stora ansträngningar, inte kunnat lösas under de 15 år som gått sedan högskolereformen. Ställdal Lindqvist, 1991, skriver Om kvaliteten i högskoleutbildningarna skall uppnå målen i högskolelagen måste lärarna utveckla förmåga tillämpa att vetenskapliga teorier och metoder. Detta är endast möjligt att uppnå om lärarna själva deltar i såväl undervisning, forskning klisom niskt hälso- och sjukvårdsarbete. Under de åren har vissenaste sa landsting satsat stora på kompetensutveckling resurser av vårdhögskolornas lärare. Många lärare har disputerar och andelen forskarutbildade lärare kommer öka under de kommande att åren. Aktiv medverkan i forskning bidrar också till ökade internationella kontakter. En viktig aspekt forskningsaktiva annan är att lärare förmodligen kan stimulera fler studenter till fortsatta studier på forskarutbildningsnivå. Detta är förutsättning en för att vårdforskningen skall kunna utvecklas i Sverige. a.a. 6 s. Högskolan är både en produktionsmiljö och intellektuell en miljö. Det finns såväl inom vårdhögskoloma bland avnämare skillnader i som syn-

högskoleutbildning och högskolernil- SOU 1993 12 sätt beträffande var tyngdpunkten i avgörande fråga i detta sammanhang är huruvida tyngd- Kapitel 3 skall ligga. En punkten skall läggas på professionell yrkesutbildning som tillgodoser en verksamhetens behov utbildad personal eller om kraven på vetenskapav lighet, forskar- och forskarutbildningsmöjligheter skall få genomslagskraft såväl beträffande utbildningarnas genomförande som i vårdhögskototala verksamhet. Av tradition har produktionstänlcandet haft överlans handen behovet uppbyggnad kreativ miljö med tillgång till men av av en kritisk växer sig allt starkare bland såväl studenter, lärarpersoen massa nal avnämare. Ställdal Lindqvist, 1992, beskriver detta förhållande som på följande sätt Från vissa landstingsföreträdare framförs att tyngdpunkten i en högskoleutbildning bör professionell yrkesutbildutgöras av en kan tillgodose hälso- och sjukvårdens personalkrav mening som kraven på vetenskaplighet och forskarkarriär kommer i anddan hand eller ifrågasätts. Detta synsätt gagnar enligt min ra t.0.m. mening inte häLso- och sjukvårdens utveckling och inte heller en möjlig karriärutveckling typiska kvinnoyrken som sjuksköterav vårdutbildningarna till målen för högskolan skans. Att anpassa utesluter inte att vårdutbildningarna självklart också skall antill hälso- och sjukvårdens krav. Denna dubbla målangipassas andra högskoleutbildningar bedrivs med statvelse har även som huvudmannaskap de för läkare och logopeder. Även ligt ex. om dessa utbildningar har andra vetenskapliga traditioner så torde det ändå framstå helt given målsättning för utbildningssom en huvudmannen yrkesutbildning med god vetenskaplig att ge en förankring. odramatiskt förhållningssätt till kunskapsutveckling in- Ett mer de områden hitintills omgärdats av gamla traditioner om som tex. omvårdnad, arbetsterapi skulle kunna leda till att dessa kunde få och successivt kunna bygga upp forskning och mogna forskarutbildning oavsett är huvudman för utbildningvem som bättre balans i malen för de medellånga vårdutbildarna om en ningarna kan uppnås inom landstingen. a.a. s. 16 I Landstingsförbundets studie Vårdforskare villkor före och efter forskarutbildning 1992 redovisas att det i januari 1992 fanns 135 forskarutbildade med grundutbildning från vårdhögskolor och av personer 30-tal licentiater. Vid tidpunkt fanns ca 250 persodessa var ett samma registrerade i forskarutbildning. Beträffande villkoren för de forskarner utbildade redovisas att Ca 30 % de i hög grad har möjlighet att forska inom anser att för sin tjänst. 10 % att de inte alls har denna möjramen anser lighet. Denna möjlighet uppfattas som större bland universitetslandstingsanställda. Bland landstingsanställda anses denna än möjlighet större anställda utanför än på vårdhögskoloma. av a.a. s. 6 Detta resultat kan tolkas att den inre miljön inom vårdhögskoloma som inte heller till fullo tillvaratar den kompetens som de disputerade innehar.

De pedagogiska modeller som kommit att tillämpas har både fördelar SOU 1993 12 och nackdelar de avser att främja studenternas personlig utveckling, vil- Kapitel 3 ket är viktigt i vårdyrkena, men kan samtidigt motverka aktiv inlärning. Karakteristiskt för högskolestudier är att de utgår från den ansvarstagande och lcreative studenten som i en intellektuell miljö stimuleras till såväl kunskapsinhämtande som personlig utveckling. Trots detta redovisas alltför ofta från studentlhåll att det inom vårdhögskoloma råder ett gymnasialt synsätt på den studerande vilket kan leda till passivisering lcreaen av tiviteten. En genomgång av de redovisningar lämnats i vårdhögskosom lornas anslagsframställningar inför de tre kommande budgetåren visar dock att ett intensivt utvecklingsarbete har bedrivits och bedrivs vad avser det pedagogiska förhålhiingssättet.

Lärarstabens kompetens

Den övervägande majoriteten av lärarna inom vårdhögskoloma innehar tjänster som lärare inom kommunal högskoleutbildning vilka motsvarar adjunkttjänster inom den statliga högskolan. Behörig inneha sådan att tjänst är den som genomgått praktisk-pedagogisk utbildning 60 poäng om dvs. vårdlärarutbildning. Vårdlärarutbildningen innebär att lärarna har en hög pedagogisk kompetens i jämförelse med motsvarande lärarkategori

inom den statliga högskolan. När det gäller ämnesfördjupning och kom-

petens råder däremot motsatt förhållande mellan den statliga högskolan och landstingens högskolor. Vårdlärarna har inte automatiskt djupare ämnesutbildning än den som motsvarar den deras studenter skall ha. För att öka möjligheten till forskningsanknytning utbildningarna av har, i enlighet med lärarutredningen, tjänster FoU-lärare inrättats. som För att inneha tjänst som FoU-lärare krävs doktorsexamen eller motsvarande kompetens. Trots en ökning antalet forskarutbildade lärare beav räknar Landstingsförbundet att andelen enbart utgör 4 % den totala läav rarkåren. För att möjliggöra högskolemiljö krävs proportionerna en att mellan dessa grupper ändras till förmån för FoU-lärarna. Detta dock är ett arbete på sikt med tanke på ringa tillgång till forskarutbildade personer med adekvat utbildningsbakgrund. Vid vissa enheter har forskartjänster kunnat inrättas vilka formellt är knutna till universiteten men med den övervägande delen tjänstgöringav en förlagd till vårdhögskolorna. Dessa tjänster har delvis och i vissa fall helt finansierats av respektive landsting. Detta har möjliggjort en närmare knytning mellan universitetens forskningsprogram och vårdhögskolorna. Utöver ovanstående finns dessutom ett tiotal disputerade lärare anställda som högskolelärare.

Organisatoriska frågor SOU 1993 12 3.2.2 Kapitel 3 Högskoleutredningen tillsatta arbetsgruppen redovisade att flera Den av vårdhögskolomas problem kunde relateras till det landstingsägda huav vudmannaskapet. statliga högskolan har särskilda styrelser utsedda med företrädare Den allmänintressen, studerande och lärare vid högskolan. Inom landstingför högskolor förekommer däremot politiska styrelser som utgörs av ens landstingens utbildningsnämnden eller motsvarande, i enlighet med den kommunala demokratins regler för politisk styrning av landstingens verk-

samheter. De enskilda landstingen kan dock besluta att annat organ än utbildskall styrelse för vårdhögskolan. Vid Vårdhögskolan i ningsnämnd vara ledningsorganisationen sedan januari 1992 av en di- Göteborg utgörs t.ex. rektorsämbete där rektor har direktansvar inför direktiorektion och ett Rektor är i detta fall tillika förvaltningschef. nen. I normala fall är förvaltningschefen föredragande i utbildningsnämnderna. Detta innebär att rektor inte har något direkt inflytande över beslut gällande vårdhögskolornas verksamheter. Den styrelseform som gäller för vårdhögskolorna medger dessutom inte något studerande- eller lärar-

inflytande. påtalade vikten att vårdhögskolorna, oavsett huvud- Arbetsgruppen av mannaskap, får tydligare ställning och identitet, såväl i politiska som en budgetmässiga sammanhang. En möjlig åtgärd för att stärka vårdhögskolornas utvecklingsmöjligheter ansågs att separata högskolestyrelser, vara med ställning nämnd, inrättas i enlighet med det statliga mönstsom egen ret. I övrigt hänvisas i denna fråga till kapitel 4.3.

3.2.3 Forskningsanknytning

forskningsanknytningen varit ett vårdhögskolornas mest påtagliga Att av sedan högskolereformen 1977 påtalades Högskoleberedningproblem av De fasta forskningsresurserna är idag förlagda till universiteten vilket en. innebär vårdhögskoloma inte har naturliga förutsättningar för att samma forskningsanknytning de institutioner där forskning och utbildning som tillhör organisation och där dessa verksamheter ingår i lärarnas samma tjänstgöring. Högskolereformen 1977 fick till följd att utbildningar med vitt skilda traditioner och förutsättningar, bl.a. avseende anknytning till forskning,

kom att tillhöra högskolan. Fr.o.m. den 1 juli 1977 inrättades regionstyrelse inom respektive en högskoleregion. En de största uppgifterna var att verka för och underav lätta forskningsanknytningen för framför allt de utbildningar inom högskolan tidigare saknat såväl tradition förutsättningar för detta, som som de medellänga vårdutbildningarna. Genom forsktill denna grupp hörde ningsanknytningsmedel kunde styrelsen stimulera till olika utvecklings-

projekt vid de olika högskoleenhetema syfte att stärka möjlighe- SOU 1993 12 vars var till forskningsanknytning. Regionstyrelsernas verksamhet upphörde Kapitel 3 terna den 30 juni 1988 och arbetsuppgiften med fördelning av forskningsanknytningsmedel riksdagen avsatt för den nya högskolan 197677 som överflyttades till UHÄ. Vård 77 ansåg forskningsanknytning den grundläggande högatt en av skoleutbildningen inom vårdområdet kan komma att påverka utvecklingsarbetet och härigenom direkt kunna inverka på vårdens innehåll och arbetsformer. Det gällde, enligt kommittén, inte i första hand att försöka utveckla nådirekt motsvarighet till den traditionella forskarutbildningen utan i ligon ka hög grad finna och för respektive utbildning lämpligt avpassade nya former för forskninganknytning. Som exempel på det senare nämndes förbättrade möjligheter till fortsatt högskoleutbildning samt att involvera den praktiska verksamheten i ett utvecklingsarbete. Kommittén förutsatte att oavsett var de studerande genomgår sin utbildning skall de i sin grundläggande högskoleutbildning ges i stort samförutsättningar för fortsatt utbildning och för forsknings- och utveckma lingsarbete. I de övergripande utbildningsmål för sektorn för utbildning för vårdyrken kommittén föreslog och som sedan fastställdes av riksdagen som uppmärksammas särskilt utbildningarnas anknytning till forskning. Att lärarna inom utbildningen är rustade för uppgiften att anknyta utbildningarna till forskning ansågs kommittén vara en av de viktigaste av förutsättningarna. Lärarutbildningens mål, innehåll och arbetsformer behövde till bl.a. de krav som forskningsanknytningen av den anpassas grundläggande utbildningen skulle komma att ställas på lärarna. Dessutförutsattes att kompetensutvecklande åtgärder vidtogs för de lärare om saknade eller hade svag anknytning till forskningen. som På uppdrag Medicinska forskningsrådet, MFR, har en kartläggning av omvårdnadsforskningen i Sverige genomförts av Rinell Hermansson. av Studien har gällt främst forskningens omfattning, forskningsmiljöernas karaktär, rekryteringen till forskarutbildningen samt de behov av stöd finns för omvårdnadsforskningens fortsatta utveckling. som Med omvårdnadsforskning i rapporten all forskning inom vårdavses och omsorgsområdet trots att det finns såväl akademiska som fackliga motsättningar kring denna deñnitionsfråga. Före högskolereformen räknades inte en vårdutbildning som någon merit vid antagning till forskarutbildning. Omorganisationen av utbildning- UHÄs beslut att högskoleutbildning omfattande minst 80 arna samt om poäng skulle allmän behörighet till forskarutbildning ändrade förutge sättningarna radikalt. För särskild behörighet krävdes 60 poäng i karaktärsämnet vilket medförde att överbryggande utbildning anordnades. Det fanns dock inga omvårdnadsinstitutioner att söka till för denna utbildning utan ytterligare kompletteringar behövdes för behörighet för antagning till befintliga institutioner. Rinell Hermansson påpekar att det för forskningsområdet och forskningens utveckling krävs att flera personer i form av forskargrupper arbe-

tar med samma problemområden och typer av problem. Detta innebär att SOU 1993 12 en kritisk massa och viss stabilitet är nödvändig och sådana forsknings- Kapitel 3 miljöer behöver tillskapas. Fram till 1992 hade enligt Landstingsförbundets undersökning över hundra personer med medellång vârdutbildning grund disputerat. som Till detta kommer omvårdnadsforskare med utbildningsbakgrund annan ex. läkare och samhällsvetare. Forskningsmiljöema inom omvárdnadsforskningen, har enligt undersökningen, utvecklats på i princip tre olika sätt tre exempel på dessa samverkansformer redovisas mer ingående -Genom institutionerenhetercentrumbildningar med den direkta uppgiften att forska och forskarutbilda inom ämnet omvårdnadsforskning. -Genom att etablerade ämnesinstitutioner inom medicinska och samhällsvetenskapliga fakulteter antagit forskarstuderande med inriktning mot omvdrdnadsforskning. -Genom olika samarbetsformer mellan berörda organisationer, som ex. mellan institutioner vid statliga och kommunala högskolor. a.a. s. 14 Institutionercentrumbildningarenheter för omvárdnadsforskning, med fasta forskningsresurser och forskarutbildning i omvärdnadsforskning, finns idag enbart i Linköping, Stockholm, Umeå och Uppsala. Vid Nordiska hälsovårdhögskolan finns dessutom ett forskningsprogram i folkhälsoforskning med en inriktning mot vårdvetenskap. Ämnesföreträdare har utsetts vilket innebär att omvårdnadsvetenskap fått forskarutstatus som bildningsämne. Enheterna är relativt små. Omvårdnadsämnet har dock kommit att betraktas som ett forskningsämne, huvudsakligen inom medicinska och samhällsvetenskapliga fakulteter. Som framkommer i rapporten sker omvárdnadsforskning till stor del vid institutioner som primärt inte är inriktade mot detta forskningsfält. Det har dock här byggts upp en kompetens inom detta forskningsområde och allt fler omvärdnadsintresserade forskare söker sig hit. Detta har på vissa håll lett till att särskilda enheter för omvärdnadsforskrting bildats ex. Omvârdnadssektionen vid medicinska institutionen vid Karolinska institutet. Doktoranderna vid dessa sektioner är antagna till forskarutbildning vid de institutioner som enheterna tillhör. Olika samverkansmodeller förekommer mellan landstingens högskolor

och universiteten se bilaga 2. Genom ömsesidiga avtal har förutsätt-

ningar för forskning och forskarutbildning för studerande från de kommunala högskolorna skapats. I Kristianstads och Örebro läns landsting har extra professurer i omvârdnadsforskning inrättats i samverkan med universitetet inom respektive region. Dessa professurer är dock vid dags dato inte tillsatta pga. bristande rekryteringsunderlag. Beträffande rekryteringen till forskarutbildning föreligger det skillnader mellan de olika utbildningslinjema inom vârdhögskoloma. En orsak till detta kan vara att utbildningarna sins emellan skiljer sig åt vilket kan

varit olika lätt för olika att komma ifråga för SOU 1993 12 innebära att det grupper Kapitel 3 forskarutbildning. de 89 med grundutbildning från vårdhögskolor som dispu- Av personer terade under perioden 1977-1990 53 sjuksköterskorbarnmorskor, 14 var laboratorieassistenter, 18 sjukgymnaster och fyra arbetsterapeuter. Licenavlades under period 12 sjuksköterskorlbarnmortiatexamen samma av skor, sju laboratorieassistenter, fem sjukgymnaster och två arbetsterapeu- I förhållande till antalet utbildade inom respektive grundutbildning ter. detta flest studerande från -sjukgymnastutbildningen gått vidainnebär att akademisk karriär. Det finns inga disputerade med utbildning från re i en hörselvårdslinjen, sociala omsorgslinjen eller tandhygienistlinjen. Det finns dock registrerade doktorander inom majoriteten av dagens utbildningslinjer uppgifterna hämtade Landstingsförbundets rapport. ur Landstingen är den allt överskuggande bidragsgivaren till omvårdnadsforskningen vid de olika konstellationerna som ovan redovisats. I vissa fall står landstinget för 100 % den totala kostnaden. MFR har under av perioden 198586-199091 bidragit med ca 7,5 miljoner kronor för forskartjänster, doktorandtjänster och projektanslag för omvårdnadsforskningen. möjliggöra fortsatt kunskapsuppbyggnad inom omvårdnads- För att forskningen behöver, enligt Rinell Hermansson, åtgärder vidtagas för att främja -forskningens och forskarutbildningens kvalitet -forskningsmiljöer med kritisk massa och kontinuitet -kompetensuppbyggnad inom området -prioritering för omvårdnaden centrala forskningsområden av nätverksuppbyggandet mellan olika yrkes- och forskargrupper -forskningens förankring inom den omsorg och vård i samhäloch på sjukhus där vårdtagare och vårdgivare möts. a.a. s. 78 UHÄ fick 1986 regeringens uppdrag att undersöka möjligheterna till samverkan mellan statlig och kommunal högskola avseende forskningsanknytning. UHÄ kunde konstatera att följande åtgärder borde vidtagas -Anslagen till studiefinartsiering under forskarutbildningen behäver utökas för att möta behovet av studiestöd för de nya grupperna av forskarstuderande.

-Särskilda doktorandtjänster for forskarstuderande med medel-

lång vårdutbildning bör inrättas under en övergångsperiod. -Landstingen bör utöka sitt stöd till forskarutbildningen. för bl.a. lärare vid vårdhögskolorna. a.a. s. 26 För att stärka vårdhögskolornas möjligheter till en forskningsanknytning har regeringen beslutat att, fr.o.m. budgetåret 199293, till de medicinska och samhällsvetenskapliga fakulteterna anvisa en rörlig resurs om 583 000 kr till respektive medicinsk och samhällsvetenskaplig fakultet på respektive universitetsort för lärare inom den kommunala högskolan. Medlen är främst avsedda att användas disputerade lärare för egen av forskning kan i undantagsfall användas för forskarutbildning av läramen Vidare krävdes, enligt UHÄ, att landstingen som arbetsgivare och anre.

svariga for kompetensutveckling skulle bidra med Det SOU 1993 12 resurser. senare påpekas även i 1990 års forskningspolitiska proposition. Kapitel 3 Vårdhögskolornas villkor för forskninganknytning i ett nationellt perspektiv varierar, som tidigare nämnts, dels beroende på vårdhögskolornas lokalisering och dels på olika landstings och prioritering engagemang av detta område. Vårdhögskolor på eller i närheten universitetsorter har av av naturliga skäl andra förutsättningar för samverkan med den etablerade forskningsorganisationen än övriga vårdhögskolor. Det dock viktigt att r påpeka att vissa landsting gjort betydande insatser för att främja vårdhögskolornas arbete med forskningsanknytning medan andra visat mindre ett intresse. Ett krav som den av Högskoleutredningen tillsatta arbetsgruppen ställer i sin rapport beträffande forskningsanknytning är att varje student i högskolan, oavsett utbildningens huvudmannaskap, redan under studietiden bör få information om den kortaste och effektivaste vägen fram till forskarutbildning och forskning inom sitt kommande yrkesområde. Detta förutsätter att det finns en tydlig och fast struktur for samverkan med en forskningsorganisation.

3.2.4 Tj änsteorganisation

Tjänsteorganisationen, för vårdsektorn inom högskolan, omedelbart var efter högskolereformen 1977 samordnad med gymnasieskolan. Beträffande sjuksköterskeutbildningen bedrevs den vid tiden både inom gymnasieskolans ram och som fristående sjuksköterskeskolor. Detta fick till följd att lärare anställda inom gymnasieskolan i vissa fall kom att samtidigt undervisa inom de båda skolfomierna. Gemensamma föreskrifter vad gäller tjänstgöringsskyldighet m.m. förelåg. Riksdagens beslut studieom en ny organisation för de medellångavårdutbildningarna och omorganisationen och omstruktureringen av den kommunala högskolan föranledde läraratt tjänstutredningen SOU 198033 även granskade denna del högskolan. av Inom den landstingsägda högskolan skall enligt 23 kap. § 4 i högskoleförordningen finnas två slags tjänster som lärare, nämligen tjänst läsom rare i kommunal högskoleutbildning och tjänst lärare med särskild som inriktning mot forskning och utveckling, vilka tillsätts av styrelsen för utbildningen. Denna tjänstekonstruktion bygger på lärartjänstutredningens förslag. För att möjliggöra integrationen mellan teoretiska och klinisktpraktiskamoment i utbildningen föreslog utredningen att lärartjänster skulle inrättas på underlag från båda dessa komponenter i utbildningen. Lärartjänsterna skulle vara knutna till utbildningsorganisationen och inte till vårdorganisationen för att bäst kunna tillgodose utbildningsverksamhetens behov. Nu gällande föreskrifter for dessa lärartjänster finns i högskoleförordningen, 23 kap. 5 § Behörig till en tjänst som lärare i kommunal högskoleutbildning är den som

dels har allmän utbildningslinje eller SOU 1993 12 gått igenom en motsvarande grundläggande högskoleutbildning eller pa annat sätt Kapitel 3 har förvärvat motsvarande kunskaper och erfarenheter, dels har gått igenom praktisk-pedagogisk utbildning med den inriktning tjänsten avser, och dels har de kunskaper och erfarenheter och den förmåga i övrigt behövs för att fullgöra tjänsten väl. SFS 198398 som Undervisningsskyldigheten för lärare i kommunal högskola skiljer sig befattningar inom den statliga. Enligt avtal är undervisfrån motsvarande ningsskyldigheten högst 880 timmarär vilket motsvarar ett genomsnitt av 22 timmarvecka dock maximalt 25 timmarvecka. Den höga undervisningsskyldigheten gör det svan att inom tjänstens ram bedriva eget forsknings- och utvecklingsarbete. Detta påtalar arbetsgruppen som ett problem vad gäller möjligheter till den ämnesfördjupning och kompetensutveckling undervisning på högskolenivå förutsätter. som I enlighet med lärarutredningens förslag och riksdagens beslut omfattar nuvarande tjänsteorganisation även lärarkategori med särskild inriktning mot forskning och utvecklingsarbete, s.k. FoU-lärare vilka skall fungera bas för forskningsanknytningen av utbildningen och forsknings- och som utvecklingsarbete. Syftet är att stimulera övriga lärare till deltagande i forsknings- och utvecklingsarbete. Inom utbildningsverksamheten innebär FoU-tjänsten ett särskilt ansvar för att kunskaper om forsknings- och utvecklingsarbete förs in i grundutbildningen. Vidare skall möjligheter, for ett antal lärare, att bygga upp sin kvalificerad fort- och vidareutbildning och medverkan kompetens genom i forsknings- och utvecklingsprojekt skapas. FoU-tjänsten skall fungera for information, stimulans och stöd åt forsknings- och utsom en resurs vecklingsprojekt som bedrivs av andra grupper såsom lärare och vårdpersonal. FoU-tjänsterna är knutna till utbildningsorganisationen. Följande föreskrifter finns i högskoleförordningens 23 kap. avseende behörighet för tjänst som FoU-lärare 6 § För behörighet till lärare med särskild inriktning tjänst som mot forsknings- och utvecklingsarbete krävs, utöver vad som föreskrivs i 5 § 1 och doktorsexamen eller motsvarande kompetens samt erforderlig pedagogisk skicklighet. SFS 1983 908 Som angivits tidigare är förhållandet mellan lärare med och utan forskarutbildning inom den kommunala högskolan helt annorlunda än inom högskolan i övrigt. Detta förhållande påpekas i 1990 års forskningspolitiska proposition och regeringen understryker att andelen lärare med doktorsexamen måste öka. När det gäller att omvandla tjänsterna inom den kommunala högskolan till tjänster motsvarande dem i den statliga högskolan, har Landstingsförbundet och de fackliga organisationerna i avtal kommit överens om att omvandla befattningar som FoU-lärare till högskolelektorsbefattningar. För närmare beskrivning av vårdlärarutbildningens innehåll, dimensionering och lokalisering hänvisas i övrigt till kapitel 3.5.

3.3 Nuvarande studieorganisation inom vårdhögskolorna

SOU 1993 12 Kapitel 3 För närvarande bedrivs inom vårdhögskolorna grundläggande högskoleutbildning inom sju allmänna linjer samt påbyggnadslinjer till dessa. Samtliga linjer tillhör sektorn för utbildning för vårdyrken. Utbildningarna följer dels allmänna riktlinjerna för grundläggande högskoleutbildning angivna i högskolelagen SFS 1977218 och dels allmänna riktlinjer för sektorn för utbildning för vårdyrken, vilka godkändes vid 197980 års riksmöte. De senare utarbetades parallellt med förslag till hälso- och nya sjukvårdslag samt socialtjänstlag. Utöver nedan redovisade påbyggnadslinjer finns ett antal lokala linjer, fristående kurser och påbyggnadsutbildningar, utgående från vård- och omsorgsverksamhetens behov.

3.3.1 Hälso- och sjukvårdslinjen samt pâbyggnadslinjer

Enligt riksdagens beslut inrättades from. 1982-07-01 en allmän utbildningslinje med benämningen hälso- och sjukvårdslinjen. Linjen har sex olika inriktningar; mot allmän hälso- och sjukvård, psykiatrisk vård, operationssjukvård och ögonsjukvård omfattande vardera 80 poäng samt diagnostisk radiologi och onkologi omfattande vardera 90 poäng. När det gäller behörigheten till linjen hade VÅRD 77-kommittén föreslagit en direkt anknytning mellan hälso- och sjukvårdslinjen och gymnasieskolans vårdlinje bl.a. med utgångspunkt från tanken återkommanom de utbildning. Utbildningsutskottet godkände detta förslag förutsatte men dessutom, ur rekryteringshänseende, att studerande från andra inriktningar inom gymnasieskolan skulle ha möjlighet till tillträde till linjen. Med hänvisning till detta anordnades en ettårig vårdinriktad kompletteringskurs inom gymnasieskolan vilken skulle kompetens motsvarande ge en vårcüinjen och därigenom behörighet till studier vid hälso- och sjukvårdslinjen. Efter genomgången kompletteringskurs kunde den studerande söka anställning som sjukvårdsbiträde eller undersköterskaare inom sjukvården. Hälso- och sjukvárdslinjens inriktning mot allmän hälso- och sjukvård, 80 poäng Utbildningen syftar till att den studerande under utbildningens gång skaffar sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för yrkesfunktionen som sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård omfattande långtidssjukvård, medicinsk och kirurgisk sjukvård delar prisamt av märvärden såsom allmänläkarmottagning och sjukhemsverksamhet. Hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot psykiatrisk vård, 80 poäng Utbildningen syftar till att den studerande skaffar sig kunskaper och fardigheter för en yrkesfunktion sjuksköterska inom psykiatrisk vård. som Hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot operationssjukvård, 80 poäng Utbildningen syftar till att den studerande skaffar sig kunskaper och färdigheter för en yrkesfunktion sjuksköterska dels vid allmän som och specialiserad operationsenhet och dels vid mottagning kirurgisk av karaktär.

inriktning ögonsjukvárd, 80 poäng SOU 1993 12 Hälso- och sjukvdrdslinjens mot till studerande skaffar sig kunskaper och fär- Kapitel 3 Denna utbildning syftar att för yrkesfunktion sjuksköterska vid oftalmologisk mottagdigheter som vårdavdelning, operationsavdelning samt inom annan oftalningsenhet, mologisk verksamhet. sjukvdrdslinjens inriktning onkologi, 90 poäng Utbild- Hälso- och mot till den studerande skall skaffa sig kunskaper och färdigningen syftar att för arbete sjuksköterska inom onkologisk behandlingsenhet, heter som onkologisk mottagning och isotopdiagnostisk avdelning. Behörigheten utbildningsplanen fastställts utvidgats till att även omfatta har sedan tjänstgöring sjuksköterska vid onkologisk vårdavdelning. som sjukvdrdslirzjens inriktning mot diagnostisk radiologi, 90 Hälso- och Utbildningen syftar till att den studerande skaffar sig kunskaper poäng färdigheter för yrkesfunktion sjuksköterska inom diagnostisk raoch som diologi skall den studerande skaffa sig under utbildningens gång. Efter med godkänt resultat genomgången utbildning utfärdas, efter annyutexaminerade sjuksköterskanaren, legitimation av socisökan av den alstyrelsen. Rekryteringunderlaget till linjen minskade successivt till slutet av 80- Minskningen drabbade framför allt inriktningar med en stark spetalet. cialisering såsom psykiatri, operation, onkologi och diagnostisk radiologi. Enligt uppgift i Departementspromemorian 199181 för läsåret 198485

kunde inte 1 000 beviljade utbildningsplatser ca 25 % av det totala

ca antalet utnyttjas. Detta ñck också till följd att antalet budgeterade utbildningsplatser minskade. Efter läsåret 198687 har antalet sökande ökat och då främst till inriktningen mot allmän hälso- och sjukvård. öka rekryteringen till hälso- och sjukvârdslinjen, främst inrikt- För att stark specialisering, startade våren 1986 försöksutbildning ningar med vid Vårdhögskolan i Lund, med vidgat tillträde till inriktningen mot onkologi. Utbildningen omfattade 130 poäng med direktantagning for dem saknade den särskilda behörigheten. Försöksverksamheten utvidgasom till omfatta både inriktningen mot onkologi och diagnostisk des senare att radiologi vid Vårdhögskolan i Örebro. Till följd av de positiva erfarenheökat antal sökande utvidgades försöksverksarnheten till att terna med ett gälla linjens samtliga inriktningar. Utbildning om 120130 poäng ges nu

vid i stort sett samtliga vårdhögskolor. Vid Vårdhögskolan i Stockholm bedrivs sedan 1990, enligt beslut av regeringen, i nära samarbete med Karolinska institutet en försöksverkmed sjuksköterskeutbildning med forskningsinriktning om 120 samhet inriktning mot allmän hälso- och sjukvård. Utöver grundläggande poäng, utbildning till sjuksköterska skall utbildningen den särskilda behörigge krävs för tillträde till forskarutbildning vid medicinska fakulteten het som Karolinska institutet. För uppnå den särskilda behörigheten till vid att forskarutbildningen läses forskningsförberedande moment om 20 poäng parallellt med ordinarie utbildningen. Försöksverksamheten skall pågå

under tre år och sedan utvärderas. anslutning till den nuvarande hälso- och sjukvårdslinjen finns sju oli- I ka påbyggnadslinjer vilka särskild behörighet kräver genomgången som

sjuksköterskeexamen. Samtliga påbyggnadslinjer tillhör sektorn för ut- SOU 1993 12 bildning för vårdyrken. Kapitel 3 Pdbyggnadslinjen i obstetrisk och gynekologisk vård, 50 barnpoäng morskeutbildning Utbildningen leder fram till barnmorskeexarnen. Efter ansökan om legitimation hos Socialstyrelsen utfärdas legitimation som barnmorska. I enlighet med prop. l991921OO förlängs utbildningen from. den 1 juli 1993 till 60 poäng med anledning barnmorskans av vidgade arbetsfält samt inom EG fastställda direktiv. Enligt direktiven är minimikravet att utbildningen skall omfatta 18 månader och bygga på sjuksköterskeuten bildning om tre är. Pábyggnadslinjen Utbildning i anestesisjukvård och intensivvård, 40 poäng Utbildning leder fram till examensbenämningen Högskoleexamen i anestesisjukvård för sjuksköterskor, eller Högskoleexamen i intensivvård för sjuksköterskor. Pdbyggnadslinjen Utbildning i hälsooch sjukvård för barn och ungdom, 40 poäng Utbildningen leder fram till yrkesfunktionen som barnsjuksköterska i barnhälsovård, Skolhälsovård och barnsjukvård, inkl. barnhabilitering och barnpsykiatrisk vård. Till utbildningen knyts examensbenämningen Högskoleexamen på påbyggnadslinjen Utbildning i hälso- och sjukvård för barn och ungdom. Pdbyggnadslinjen Utbildning i öppen hälso- och sjukvård, 40 poäng Utbildningen syftar till att utbilda distriktssköterskor i primärvård och Skolhälsovård. Efter genomgången utbildning erhålles Högskoleexamen på påbyggnadslinjen Utbildning i öppen hälso- och sjukvär . Päbyggnadslirzjen Pábyggnadsutbildning i onkologisk omvårdnad 20 poäng Utbildningen syftar till att den studerande skaffar sig fördjupade kunskaper och färdigheter i onkologisk omvårdnad alternativt nuklearmedicinsk diagnostik och omvårdnad. Till utbildningsbeviset knyts examensbenämningen Högskoleexamen pá pábyggnadslinjen Utbildning i onkologisk omvårdnad samt ett uttryck vilken som anger inriktning som den studerande genomgått. Påbyggnadsutbildzzing i ortoptik, 20 poäng Utbildningen syftar till att den studerande skaffar sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för arbete som oroptist. Till utbildningsbeviset knyts examensbenämningen Ortoptistexamen. I enlighet med riksdagens beslut inrättas från och med den l juli 1993 en sjuksköterskeutbildning omfattande 120 poäng och samtidigt avvecklas hälso- och sjukvärdslinjen. Den nya utbildningen skall inriktas allmän hälso- och sjukvård mot och breddas till sitt innehåll och därigenom ge en generalistutbildning. Huvudsyftet med den nya utbildningsorganisationen är den skall att ge en bred bas för verksamhet som sjuksköterska inom hälso- och sjukvård och

samtidigt förbereda för fortsatta studier. Övriga inriktningar

inom nuvarande hälso- och sjukvårdslinje kommer att anordnas i form av påbyggnadsutbildningar till den sjuksköterskeutbildningen.. nya Utbildningen ingar i den examensordningen nya och leder fram till yrkesexamen med benämningen sjuksköterskeexamen.

Ett syfte med omorganisationen är att bredda behörigheten till sjukskö- SOU 1993 12 terskeutbildningen. För tillträde till kommande utbildning gäller dels all- Kapitel 3 män behörighet för högskolestudier och dels särskild behörighet vilken fastställs av respektive huvudman prop. 199192 100 s. 121. Fr.o.m. den l juli 1993, då linjesystemet upphör, kommer systemet med påbyggnadslinjer att upphöra. Enligt fattade beslut föreskrivs från statsmakterna enbart att utbildning till barnmorska skall finnas, vilken även omfattas den examensordningen. Övriga päbyggnadslinjer av nya anordnas som påbyggnadsutbildningar inom ramen för lokala linjer och fristående kurser och organiseras som inriktningar mot olika verksamhetsomráden.

3.3.2 Hörselvårdslinjen

Enligt riksdagens beslut inrättades 1982-07-01 en allmän utbildningslinje med benämningen hörselvårdsiinjen och omfattar 80 poäng. Utbildningen finns inrättad på fyra platser i landet, Göteborg, Lund, Stockholm och Örebro. Syftet med linjen att den studerande skaffar sig de kunskaper och de färdigheter som erfordras för yrkesfunktion som hörselvårdsassistent inom olika delar av samhällets hörselvárd. Till utbildningsbeviset knyts examensbenämningen Hörselvärdsassistentexamen. Pábyggnads-fördjupningsutbildningar anordnas dessutom inom ramen för anslaget till lokala linjer och fristående kurser. Genom den högskolereform som genomförs den 1 juli 1993 beslutar inte längre riksdag och regering om hur utbildningen för hörselvärdsassistenter skall anordnas. Detta beslutas av huvudmannen för utbildningen.

3.3.3 Laboratorieassistentlinjen samt pábyggnadslinjer

Enligt riksdagens beslut inrättades den 1 juli 1982 allmän linje med en benämningen medicinska servicelinjen. Linjebeteckningen ändrades fr.o.m. den 1 juli 1985 till laboratorieassistentlinjen. Linjen tillhör sektorn för vårdyrken och omfattar 90 poäng. Linjens karaktärsämne är biomedicinsk laboratorievetenskap med inriktning mot metodik. Syftet med utbildningen är att studerande skall förvärva de kunskaper och färdigheter som fordras för att självständigt kunna arbeta laborasom torieassistent inom skilda slag av laboratorier i samhället. Utbildningen skall också stimulera den studerande till medverkan i kontinuerlig en kunskapsutveckling inom karaktärsämnet biomedicinsk laboratorievetenskap och för fortsatta studier inom högskolan. Utbildningen består av en basdel omfattande grundläggande laboratoriemetodik om lägst 50 poäng och en specialiseringsdel högst 40 om poäng. Inom specialiseringsdelen finns inriktningar mot klinisk fyrsiolcigi,

klinisk kemi, mikrobiologi, biokemi och molekylärbiologi samt morfolo- SOU 1993 12 gisk cellbiologi. Kapitel 3 Examensbenämningen Högskoleexamen på laboratorieassistentlinjen med angivande av inriktning knyts till utbildningsbeviset. Flera várdhögskolor i landet planerar för en utökning av utbildningen till 120 poäng, inom laboratorieassistentlinjen bl.a. beroende på svårigheter med rekryteringen men också för att kunna ge en kvalitativt bättre utbildning utifrån avnämarnas lqav. Vid Vârdhögskolan i Göteborg startades försöksverkanthet om 120 poäng 1991 och i Stockholm hösten en 1992 utbildning omfattande 120 poäng i biomedicinsk laboratorieveen tenskap. Det finns också varianter där olika påbyggnadsutbildningar knutits till linjen exempelvis Vårdhögskolan i Karlskrona som erbjuder en utbildning om 10 poäng i datalogi. I anslutning till laboratorieassistentlinjen finns ett antal påbyggnadslinjer. Pábyggnadslinjen Utbildning i molekylärbiologi och bioteknik, 40 poäng, leder till fördjupning i laboratorieassistentlinjens karaktärsämen ne biomedicinsk laboratorievetenskap. Linjen syftar till att studerande skaffar sig de fördjupade kunskaper krävs för självständigt arbete inom det biokemiska, immunologiska som och molekylärbiologiska arbetsfaltet samt förbereda för fortsatta högskolestudier. Till utbildningsbeviset knyts examensbenämningen Högskolei biomedicinsk laboratorievetenskap. examen Påbyggnadslinjen i klinisk cyzologi, 24 poäng syftar till att den studerande skaffar sig de kunskaper och färdigheter som krävs för arbete som cytologassistent. Till utbildningsbeviset knyts examensbenämningen Cytologassistentexamen. Pábyggnadslinjen i blodgruppsserologi, 6 poäng syftar till att den studerande skaffar sig de kunskaper och färdigheter som fordras för arbete laboratorieassistent inom blodgruppsserologisk verksamhet, på blodsom centraler samt inom transplantationsimmunologisk verksamhet. Efter genomgángen utbildning utfärdas utbildningsbevis. Genom den högskolereforrn som genomförs den 1 juli 1993 beslutar inte riksdag och regering om hur utbildningen för laboratorieassistenter skall anordnas. Detta beslutas av huvudmannen för utbildningen. Även beträffande laboratorieassistentlinjen upphör systemet med pábyggnadslinjer from. den l juli 1993. Påbyggnadsutbildningar kan anordnas inom ramen för fristående kurser och lokala linjer.

3.3.4 Ortopedtelmiska linjen

Från och med den 1 juli 1983 inrättades en allmän utbildningslinje med benämningen ortopedtekniska linjen omfattande 80 100 poäng. Inom linjen finns två inriktningar, en mot yrkesfunktionen ortopedingenjör och yrkesfunktionen ortopedtekniker. UHÄ beslöt att inen mot riktning mot ortopedingenjör skall omfatta 120 poäng och inriktning mot

ortopedtekniker 60 poäng. Enligt utbildningsplanen skall utbildningarna SOU 1993 12 planeras utifrån behovet av samordning mellan utbildningarna. Kapitel 3 Utbildningen syftar till att de studerande skaffar sig de kunskaper och färdigheter som fordras för att som ortopedingenjör respektive ortopedtekniker kunna tillgodose handikappades behov av ortopedtekniska hjälpmedel med anknytande behandling och habiliteringrehabilitering. Inriktningen mot ortopedtekniker skall även ge de kunskaper och färdigheter som fordras för arbete som hjälpmedelstekniker. Studerandes förmåga att medverka i forskning och utvecklingsarbete skall utvecklas och studerande skall under utbildningen dessutom få kontakt med aktuell ortopedteknisk forskning. Utbildningen som finns i Jönköping skall enligt kursplanen inriktas mot en gemensam nordisk arbetsmarknad avseende det ortopedtekniska området. Detta innebär att under utbildningens gång skall undervisningen belysa den ortopedtekniska verksamhetens innehåll och organisation inom de nordiska länderna. Utbildningen har med andra ord hela Norden som upptagningsområde. Till utbildningsbeviset skall knytas examensbenämningen Högskoleexamen på ortopedtekniska linjen med angivande av vilken inriktning den studerande genomgått. Utöver den grundläggande utbildningen ges en fördjupningskurs inom ortopedteknik, 30 poäng. Behörig att söka fördjupningskursen den som genomgått ortopedteknisk utbildning med inriktning mot ortopedingenjor. Genom den högskolereform som genomförs den l juli 1993 beslutar inte längre riksdag och regering om hur utbildningen till ortopedingenjör och onopedtekniker skall anordnas. Detta beslutas av huvudmannen för utbildningen.

3.3.5 Rehabiliteringslinjen samt påbyggnadslinjer

Rehabiliteringslinjen inrättades from. den l juli 1983. Linjen omfattar 100 poäng. Inom linjen finns två inriktningar, en mot arbetsterapi och en mot sjukgymnastik. Basdelen består dels av en baskurs om 10 poäng med ett för flertalet linjer inom sektorn for utbildning för vårdyrken gemensamt innehåll. Dels finns två alternativa kurser om lO poäng, naturvetenskaplig kurs eller vårdinriktad kurs beroende på den studerandes behörighetsbakgrund. Fortsättningsdelen om 80 poäng har till ändamål att den studerande skall skaffa sig sådana kunskaper och färdigheter som fordras för självständigt arbete inom verksamhetsområdet rehabilitering. Inriktningen mot arbetsterapi skall tillgodose utbildningsbehovet för individ- och miljöinriktad verksamhet inom områdena personlig vård, boende fritid och arbeteskola. Inriktningen mot sjukgymnastik i sin tur skall tillgodose utbildningsbehovet för sjukgymnastisk verksamhet inom sluten sjukvård och öppen vård samt inom uppsökande och förebyggande vård.

Det övergripande syftet med linjen är att ge den studerande sådana all- SOU 1993 12 männa och grundläggande kunskaper och färdigheter som erfordras för Kapitel 3 självständigt, kritiskt och utvecklande arbete som arbetsterapeut respektive sjukgymnast. Till utbildningsbevisen knyts examensbenämningarna Arbetsterapeutexamen respektive Sjukgymnastexamen. För närvarande finns Rehabiliteringslinjens inriktning mot arbetsterapi på åtta orter i Sverige; Boden, Göteborg, Jönköping, Linköping, Lund, Umeå, Stockholm och Örebro. Rehabiliteringslinjens inriktning mot sjukgymnastik finns idag på sju orter i landet; Boden, Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala. I Lund och Stockholm har utbildningarna ett statligt huvudmannaskap medan övriga bedrivs av landsting . Frågan om ett gemensamt huvudmannaskap för sjukgymnastutbildningen var föremål för en särskild utredning 1986 U 1985F. Utredningen föranledde inte något ändrat huvudmannaskap för de aktuella utbildningarna. Pábyggnadslinjen Utbildning i arbetsterapi, 20 poäng inrättades 1986. Inom linjen finns fyra inriktningar, en mot primärvård, en mot läns- och regionsjukvård, en mot psykiatrisk vård och en mot rehabilitering. Utbildningen är organiserad så att det finns en gemensam del om 10 poäng och en del som avser var och en av de fyra inriktningarna. Till utbildningsbeviset knyts examensbeteckningen Högskoleexamen på påbyggnadslinjen Utbildning i arbetsterapi med angivande av vederbörande inriktning. Pâbyggnadslinjen Utbildning i sjukgymnastik, 20 poäng inrättades 1986. Påbyggnadslinjen skall med utgångspunkt i målen för hälso- och sjukvården, omsorgsvården samt socialtjänsten bl.a. ge fördjupade kunskaper för sjukgymnastisk verksamhet. Kunskapsutvecklingen när det gäller sjukgymnastikens begreppsbildning, teori och metod skall främjas samt stimulera de studerande till att medverka i en sådan utveckling. Inom linjen finns fyra inriktningar, en mot primärvård, en mot läns- och regionssjukvård, en mot psykiatrisk vård och en mot habilitering. Till utbildningsbeviset knyts examensbenämningen Högskoleexamen på påbyggnadslinjen Utbildning i sjukgymnastik med angivande av vald inriktning. Riksdagen har beslutat att utbildningen till såväl arbetsterapeut som sjukgymnast skall förlängas från och med den l juli 1993 till 120 poäng. Samtidigt med detta avvecklas påbyggnadslinjerna i anslutning till rehabiliteringslinjen. De nya utbildningarna ingår i den nya examensordningen och leder fram till yrkesexarnen med benämningen arbetsterapeutexamen respektive sjukgymnastexamen.

3.3.6 Sociala omsorgslinjen SOU 1993 12 Kapitel 3 Från och med i juli 1982 inrättades en allmän utbildningslinje med benämningen sociala omsorgslinjen. Linjen tillhör sektorn för vårdyrken och omfattar 80100 poäng. Inom linjen finns tre olika inriktningar, en mot äldre- och handikappomsorg inriktning I, en mot psykiskt utvecklingsstörda och ilerhandikappade inriktning H och en mot socialpedagogiskt behandlingsarbete inriktning III. Linjen är uppbyggd av en basdel om 20 poäng och inriktningsav en specifik fortsättningsdel omfattande 60 poäng för inriktning I och och 80 poäng för inriktning lll. Syftet med linjen är att inom det sociala arbetsfältet tillgodose dels behovet av utbildning för föreståndar- och assistentfunktioner och dels för andra ledande tjänster inom äldre- och handikappomsorg, omsorg om psykiskt utvecklingsstörda och flerhandikappade samt socialpedagogiskt behandlingsarbete inom främst socialtjänstens hem för vård och boende samt inom öppenvård, kriminalvård och hem för särskild tillsyn. Utbildningen leder fram till Högskoleexamen på sociala omsorgslinjen till vilken angivande av inriktning skall knytas. Genom bl.a. svårigheter med att rekrytera studerande till linjens inriktningar I och bedrivs sedan läsåret 198788 en försöksverksamhet med sammanslagning av dessa till en variant omfattande 100 poäng. Dessutom har vissa förändringar i tillträdesreglerna gjorts. Utbildningen leder fram till en bredare yrkesfunktion inom social Resultatet fran omsorg. denna försöksverksamhet är positivt och antalet sökande har ökat. Utbildning inom social omsorg ingår i den examensordningen och nya leder fram till Social omsorgsexamen.

3.3.7 Tandhygienistlinjen

Från och med 1977-07-01 inrättades en allmän utbildningslinje benämnd tandhygienistlinjen. Linjen omfattade 40 poäng och ledde fram till en Tandhygienistexamen. Utbildningens syfte var bl.a. att den studerande skulle inhämta sådana kunskaper och färdigheter som fordrades för yrkesverksamhet tandsom hygienist med tyngdpunkt på förebyggande insatser. Utbildningen skulle också ge den studerande en grund för fortsatt högskoleutbildning och för att på egen hand fördjupa sina kunskaper i karaktårsämnet och sina yrkeskunskaper. Till utbildningsbeviset knöts examensbenämningen Tandhygienistexamen. l enlighet med proposition 1990912100 bilaga beslöt riksdagen att fr.o.m. 1992-07-01 förlänga tandhygienistutbildningen till 80 poäng samt att utbildningen skall leda fram till legitimation. Utbildningen syftar till att den studerande skall förvärva de kunskaper och färdigheter som fordras för självständigt arbete tandhygienist. som

Utbildningen skall dessutom bl.a. förbereda den studerande för forsk- SOU 1993 12 nings- och utvecklingsarbete inom tandhygienistens karaktärsomráde. Kapitel 3 Till utbildningsbeviset knyts examensbenämningen Tandhygienistexamen.

3.4 Kostnader för den kliniska undervisningen

De medellånga vardutbildningarnas innehåll omfattar en icke oansenlig del klinisk undervisning, i vissa utbildningar ca 50 % eller mer av utbildningstidens längd. Med klinisk undervisning menas den del av utbildningen studenten, under handledning av skolans eller värd- och omsom sorgsverksamhetens personal, befinner sig på annan plats än inom utbildningsenheten. Detta omfattar utbildningsplatser inom framför allt offentlig regi. Det finns till dags dato ingen kostnadsberäkning gjord utifrån de faktiska kostnader den kliniska undervisningen medför. Samtliga beräksom ningar har gjorts utifrån en schabloniserad kostnad. Huvudmarmaskapsutredningen 1979 utgick i sina beräkningar från en schablonisering framför allt antalet handledningstimmarvecka från av verksamhetens personal, ökade driftskostnader såsom sjukvårdsenhetens personalkläder, telefon etc. Utredningen utgick frän att vid ett eventuellt förstatligande skulle sjukvärdshuvudmärmen svara för praktikplatssamordningen. Utifrån gjorda beräkningar uppskattades kostnaderna för den kliniska undervisningen till mellan 50 och 70 krstuddag. Antalet dagar då studenterna befann sig på klinik avdelning eller motsvarande beräknades till 1,5 miljoner dagarâr vilket skulle medföra en kostnad om 80-110 miljoner lerär för den kliniska undervisningen. Inom Stockholms läns landsting har ett förslag till finansiering av den forskning, det utvecklingsarbete samt den utbildning FoUU som bedrivs inom verksamheten utarbetats. Finansieringen har utarbetats inom ramen för ett nytt ekonomiskt styrsystem inom landstinget, den s.k. Stockholmsmodellen. Irapporten Lindsten, 1991 påtalas att mot bakgrund av att de olika komponenterna inom FoUUverksamheten är så integrerade med varandra, och att verksamheten som helhet är intimt sammanflätad med hälso- och sjukvården, uppstår stora svårigheter vad gäller att beräkna dels hur stora budgetmedel som bör avsättas, dels hur dessa medel skall fördelas pd de ingående komponenterna respektive kliniker, sjukhus m.m. aa. s. 3 Utbildningskostnaden for läkarstuderande under grundutbildning, inom ramen för LUA-avtalet anges till 204 000 kr per utbildningsplats. Denna summa utgör grunden för det statliga LUA-bidraget. Kostnaderna för en studerandevecka under den klinisk undervisningen beräknas till l 720 kr. Beträffande sjuksköterskor och laboratorieassistenter skattas i rapporten kostnaderna för den kliniska undervisningen till 23 av motsvarande kostnader för läkarstuderande under grundutbildning. Att kostnaderna be-

räknas blir lägre beror bl.a. på att handledningskostnadema förväntas va- SOU 1993 12 ra lägre samt att de studerandes bidrag till verksamheten är högre. Antalet Kapitel 3 studerandeveckor med klinisk undervisning har för Stockholmsregionen beräknats till 45 600 varav följer att kostnaden för den kliniska undervisningen uppgår till ca 52 300 000 krår. Då sjukgymnastutbildningen i Stockholm har ett statligt huvudmannaskap och är förlagd till Karolinska institutet finns statliga LUA-medel för detta ändamål, motsvarande 18 000 kr per utbildningsplats. Den kostnadskalkyl som redovisas i rapporten bygger på schabloniserade beräkningar och redovisar inte de faktiska kostnaderna för den kliniska undervisningen för någon studerandekategori. En beräkning av kostnader för den kliniska undervisningen har utredningens uppdrag tagits fram av sjukvårdsförvaltningen i Kristianstad. Underlag för beräkning av kostnaderna har inhämtats in från 80 praktikarbet.splatser. Förvaltningens merkostnader uppskattas till ca 500 000 kr 300 studenterår. Kostnadsberäkningen grundar sig på den tidsåtgång för planering innan studenten anländer till avdelningen eller motsvarande som uppstår. Beroende på antalet studenter på samma utbildningsnivå och praktikarbetsplats samt handledarens erfarenheter av handledning beräknas tidsåtgången till mellan 5 och 10 timmar per planeringsperiod. Detta tidsbortfall måste i flertalet fall täckas med vikarier vilket medför ökade kostnader. Den tidsåtgång som uppstår genom fortlöpande handledning, kunskapsöverföring, kontakt med vårdlärareskola samt utvärdering och bedömning uppvägs, enligt förvaltningen, av de insatser som studenterna gör fr.a. mot slutet av sin tid på praktikarbetsplatsen. Man kommer alltså fram till en kostnad på endast 1 600 kr per utbildningsplats och år. Jämtlands läns landsting har gjort beräkningar över kostnader för den kliniska undervisningen. Beräkningar har gjorts avseende kostnader för den praktikundervisning som ges av Vårdhögskolans lärare och dels klinikernas handledningskostnader. För hälso- och sjukvårdslinjen beräknas utbildningskostnaden för den kliniska undervisningen utgöra 78 % av kostnaderna för utbildningen på linjen. Att den kliniska utbildningen upptar 78 % av kostnaderna uppges bero på en bibehållen utbildningstradition, ambitionsnivån för praktikundervisningen samt lärarnas tjänstgöringsavtal. För en grupp om 43 studerande beräknas kostnaden för högskolans praktikplatsundervisning till 42 012 272 kr. När det gäller kostnader för praktikhandledning vilken ges av praktikplatsens egen personal anses det rimligt att väga dessa kostnader mot de intäkter som uppstår som en följd av den studerandes arbetsinsats. Värdet av de nya kunskaper som den studerande och Vårdhögskolans lärare tillför praktikstället betraktas i detta sammanhang samt att rekryteringen av personal underlättas. Den bedömning som görs är att kostnader och intäkter balanserar varandra. Vårdhögskolan i Falun har tillsammans med representanter för olika verksamheter inom landstinget gjort en personalekonomisk kalkyl för handledning av vårdhögskolans studerande under klinisk utbildning. Av

redovisningen framgår att förutsättningarna för handledning och förhål- SOU 1993 12 landen i övrigt skiljer sig åt från praktikplats till praktikplats. Kalkylen Kapitel 3 speglar därför inte i alla stycken den verklighet som råder överallt. Det ursprungliga underlaget har dock förankrats på ett 10-tal praktikplatser och har bedömts som realistiskt. Kalkylen förutsätter att en lärare från vårdhögskolan finns för handledning och uppföljning av studerandes utvecklingsprojekt, studie- och seminarieuppgifter samt för pedagogiskt stöd för yrkeshandledaren. Tidsåtgången är beräknad för en studerande som fyra dagar per vecka under sex veckor befinner sig på klinik eller motsvarande. Kostnaden per studerande har beräknats till 5 020 kr vilket motsvarar 44 timmars handledning eller motsvarande från personalen. Kostnaden per timme utgår från en månadslön om 13 000 kr för handledaren och 16 000 kr för avdelningsföreståndaren. I dessa 44 timmar ingår planeringintroduktion, fortlöpande handledning, kontakter med Vårdhögskolans lärare, utvärderinguppföljningbedömning, informationfortbildning och handledarutbildning. Den största tiden åtgår till den fortlöpande handledningen vilken under perioden beräknas utgöra 36 timmar. Den studerandes insatser i vårdarbetet har beräknats till 12 timmar vilken reducerat den ursprungliga tidsåtgången från 54 till 44 timmar. En jämförelse mellan de redovisade kostnaderna för den kliniska undervisningen praktikplatsens kostnader ger följande kostnadsbild beräknad på 90 års siffror

Kostnad för klinisk undervisning klinikens kostnader

Stockholmsmodellen 25 150 krÅP 90 års siffror Kristianstadsmodellen 1 471 krÅP 90 års siffror Östersundsmodellen 0 krÅP Falumodellen 18 360 krÅP 90 års siffror

3.5 Vårdlärarutbildning

För tjänst som lärare inom kommunal högskoleutbildning gäller de föreskrifter som i detta arbete tidigare redovisats i kapitel 3.2.4. Som generellt krav på behörighet gäller genomgången värdläranitbildning motsvarande föreskrifternas krav på praktisk-pedagogisk utbildning. För närvarande finns det lärare inom organisationen som vid högskolereformen 1977 fick en tjänst överförd från gymnasieskolan till högskolan och som saknar vårdläranrtbildning och därmed formell behörighet för anställning som lärare inom de landstingskommunala vårdhögskolorna. Vissa gymnasielektoreradjunkter inom laboratorieassistentutbildningen saknar t.ex. formell behörighet även om de har en ämneskunskap som de kunnat erhålla via lärarutbildning. Flertalet av lärarna har en grundutbildning som de erhållit före högskolereformen och saknar därmed egen högskoleutbildning.

I enlighet med 197677 års riksmöte beslutade regeringen att det fr.o.m. SOU 1993 12 1977-07-01 skall finnas inrättad allmän linje med benämningen vård- Kapitel 3 en lärarlinjen omfattande 60 poäng. Linjen förbereder för verksamhet som lärare inom gymnasieskola, statlig och kommunal högskola, arbetsmarknadsutbildning, kommunal vuxenutbildning och i övrigt inom den utbildningsverksamhet där linjens utbildningsämnen förekommer. Av dessa 60 poäng utgör 20 poäng ämnesutbildning och 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning. Enligt utbildningsplanen skall utbildningens innehåll relateras till läroplan för gymnasieskolan och andra plaär aktuella för de skolformer den studerande efter genomgången ner som utbildning kan komma att tjänstgöra som lärare. Behörig att antas till utbildningen är den som uppfyller ett av nedanstående krav har svensk legitimation sjuksköterskasjukskötare och har vidasom reutbildning påbyggnadslinje eller därmed jämförbara kunskaper har minst två års väl vitsordad tjänstgöring som sjuksköterska samt sjukskötare har grundutbildning inom ett av följande yrkesområden arbetsterapeut, fotvårdsspecialist, hörselvårdsassistent, laboratorieassistent, operationsassistent, radioterapiassistent, röntgenassistent, sjukgymnast, tandhygienist, tandsköterska, ålderdomshemsforeståndare mil. och har minst två års väl vitsordad tjänstgöring inom yrket efter avslutad utbildning. Beträffande fotvårdsspecialister och tandsköterskor gäller att de skall ha undergått särskild prövning avseende slutförd lärokurs i ämnet anatomi och fysiologi samt mikrobiologi och hygien i årskurs 2 på vårdlinjens gren för hälso- och sjukvård samt åldringsvård.

Ämnesutbildningen skall inriktas mot de i utbildningen deltagande yr-

kesgruppemas karaktärsämnen. Den praktiskt-pedagogiska utbildningen skall omfatta pedagogik, metodik och praktik. Utifrån utbildningsplanen har det ankommit på linjenämnderna att fastställa kursplaner som mer detaljerat föreskrifter om utbildningarnas genomförande. ger Vårdlärarutbildning bedrivs idag på sex orter i landet med sammanlagt 392 årsstudieplatser; Universitetet i Göteborg, Institutionen för vårdlärarutbildning Universitetet i Linköping, Vårdlärarlinjen Universitetet i Lund, Lärarhögskolan i Malmö, Vårdlärarlinjen Högskolan för lärarutbildning i Stockholm, Vårdlärarlinjen Universitetet i Umeå, Institutionen för vårdlärarutbildning Universitetet i Uppsala, Vårdlärarlinjen. Under utbildningen erhåller tills vidare lärarkandidaterna utbildningsarvode omfattande 10 000 lcrmån9 mån vilket ger en kostnad för staten 40 miljoner laår. I årets budgetproposition föreslår regeringen att om detta bidrag dras in. I utbildningsutskottets betänkande, 199192UbU20, Lärarutbildning tillstyrkte utskottet enhälligt förslaget om inrättandet av en ny utm.m., bildningslinje om 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning för gymnasielärare nuvarande gymnasielärarutbildningar avses upphöra fr.o.m.

budgetåret 199394. Till denna utbildning skall studerande tidigare SOU 1993 12 som inhämtat de för läraryrket adekvata ämneskunskaperna kunna antas. Lin- Kapitel 3 jen förutsätts till övervägande del kumia anordnas gemensamt för alla kategorier blivande lärare inom gymnasieskolan. Beträffande värdlärarutbildningen som idag omfattar 60 poäng, varav 20 poäng utgörs av ämnesfördjupning, utgick utskottet från att det nya förslaget inte kommer att innebära en minskad ämnesfordjupning jämfört med motsvarande utbildning idag. Det nya förslaget till gymnasieläramtbildning kommer för värdlärarnas del, för tillträde till utbildningen, kräva minst 20 poäng ämnesfordjupning utöver den grundläggande ämnesteore-

tiska högskoleutbildningen. Ämnesfördjupningen skall motsvara det krav

som ställs inom nuvarande várdlärarutbildning. Någon skillnad finns därmed inte mellan gymnasie- och högskolelärare.

235,219

4 Pågående utveckling

Vårdhögskolorna och universiteten representerar tva helt olika traditioner gäller utbildning, forskning och lmnskapssyn. Universiteten har en vad tradition efter frihet i såväl forskning som utbildning innebäav strävan frihet i relation till uppdragsgivare och avnämare. Kunskarande bl.a. en utvecklas i fri dialog och bygger på fri forskning en akademisk pen kunskapstradition med internationell kontakt vad gäller såväl förmedling

som utveckling av kunskapen. Vardhögskolornas verksamhet har framför allt styrts av avnämarnas dvs. landstingens och kommunernas behov av arbetskraft och kunskap. Avnämama är även huvudmän för värdhögskolorna. Utbildning och forskning i högskolan kräver koncentration och profilering med viss minsta kritiska lärare och forskare för att kunna en massa kvalitet för framtiden. utveckla en god I flera vårdhögskolornas anslagsframställningar redovisas långtgåav ende planer för utbyggd grundutbildning och förstärkt forskning. Flera högskolor efterlyser även fasta forskningsresurser med egen forskarut-

bildning. Hälso- och sjukvardsomrâdet präglas omfattande utveckling säav en väl högteknologiskt omvårdnadsmässigt vilket får konsekvenser för som utbildnings- och forskningsplanering. Universitet och högskolor intar en central roll i samhället när det gäller att att ta fram ny medicinsk metodik och teknologi för värderingen, undervisningen och spridningen av samt dessa. Vid vårdhögskoloma bedrivs grundutbildning för vârd- och viss omsorgspersonal i mindre omfattning forskning. Forskningen bedrivs samt huvudsakligen vid landets universitet eller med anknytning till dessa. Universiteten huvudansvar för forskning och forskarutbildning. har ett Genom denna skapas teoretisk och klinisk grundforskning samtidigt ny forskare utbildas. De erhållna forskningsresultaten utnyttjas vid som nya utvecklingen metoder, teknologier och kunskaper vilka i av nya nya nya till effektivare och bättre värd. Universiteten är genom sin tur bidrar en forskningsverksamhet ansvariga för metodikutveckling och värdering. sin

4.1 Struktur och Verksamhetsinriktning

Det pågår för närvarande genomgripande reformering av verksamheen inom både och landsting med både kvantitativa och kvalitativa terna stat Myndigheter avvecklas, läggs eller minskas. Samtidigt inslag. samman sker nyorientering i synsätt och inriktning verksamheten mot ökad en av mâlstyrning, resultatorientering och decentralisering av beslutsfattande. förändringar hittills är troligen endast början av en utveckling De sett kommer att pågå under en stor del av 90-talet. som

Universitets- och högskoleämbetet lades ned myndighet den 1 juli SOU 1993 12 som 1992. Högskolorna ges nu ansvar för betydande uppgifter tidigare Kapitel 4 som handlagts på central nivå. Exempel på sådana uppgifter är i planering av utbildning och forskning t prövning och inrättande av professurer i samordning av utbildnings- och forskningsfrågor i landet -k planering av utbildningarnas innehåll och studieorganisation i- planering av nya utbildningar utifrån avnämarnas behov i dimensionering av utbildningar t antagning av studerande i urval- och behörighetsbestämmelser t ansvar för att kvaliteten upprätthålls t uppföljnings- och utvärderingsansvar t internationalisering. Högskolorna har ställt sig positiva till denna utveckling. För att möjliggöra förnyelse och for att kunna tillvarata den frihet den högskosom nya lelagen ger högskolorna krävs också ett reellt inflytande över planering och beslut inom berörda verksamheter. Det nya regelsystem som fr.o.m. den 1 juli 1993 gäller för den statliga högskolan möjliggör detta. I praktiken innebär det nya högskolesystemet att varje högskoleenhet blir beatt traktas i stor utsträckning som en fri högskola med eget resultatansvar utifrån vissa grundläggande krav och tilldelade resursramar. Denna utveckling medför att högskolornas kontaktytor redan måste nu breddas och utökas gentemot regering, myndigheter och andra samhällsorgan och högskolor både nationellt och internationellt. Högskolorna måste ha en viss basorganisation med kompetens och framför resurser av allt planerings-, utrednings- och driftkaraktär för att motsvara dessa nya och utökade krav. Vid ett EG-inträde kommer dessa krav ytterligare att skärpas. Reformer och förnyelse måste dessutom i huvudsak ske inom givna ekonomiska ramar. Målstyrning och decentraliserat beslutsfattande och ansvar ses som instrument för bättre och effektivare användning av knappa resurser inom den offentliga sektorn samtidigt kvaliteten i som verksamheten måste säkras. Ett nytt sekretariat för kvalitetskontroll av högskolornas utbildning och forskning har nyligen bildats. En myndighet, Verket för Högskoleannan service, får serviceinriktade uppgifter gentemot universitet och högskolor. Denna nya myndighet finansieras delvis staten, delvis universiav av tet och högskolor själva i den mån de vill utnyttja myndigheten. Flera landsting inför nu eller planerar att införa ekonomiska nya styrsystem i vården bl .a. för att komma till rätta med resursfördelningen i en allt knappare ekonomi. De nya systemen innebär i huvudsak uppdelen ning i beställare- och producentroller för primärvårdens enheter och sjukhusens kliniker. Budgeteringen blir befolkningsrelaterad och styrning av resurser resultatorienterad. Högskolorna är inga myndigheter i vanlig mening och utbildning och forskning tillhör de områden kan förutses Ökat stöd. Det hindsom ges rar dock inte att ovan redovisade allmänna förändringar i och komstatsmunalförvaltningarna också berör högskoleområdet. Det gäller int.ex.

riktningen rnot målstyrning i stället för nuvarande detaljstyming samt det SOU 1993 12 ökade kravet på resultatredovisning och effektivt resursutnyttjande. Kapitel 4 För vårdtögskolornas del kan införandet av ett marknadsorienterat system innebära en risk för att resurser för utbildning och forskning och FoU-arbete minskar därför att dessa är mindre påträngande i det korta perspektivet än akuta hälso- och sjukvårdsproblem. Medel måste därför avsättas för att möjliggöra klinisk utbildning och forskning inom ramen för hälso- och sjukvårdsorganisationen. Idag går Knappt 30 % av Sveriges gymnasister vidare till högre utbildning. Genomsnittet för OECD-området ligger på ca 40 %. Endast ca 12 % av dessa rekryteras till utbildningar som är tre år och längre, dvs. program med internationell akademisk standard. I detta perspektiv synes det viktigt att fler utbildningsprogram i högskolan görs treåriga. Både regering och riksdag har också uppmärksammat Sveriges eftersläpning och åtgärder vidtas nu för att utöka antalet högskoleplatser samt höja och stärka kvaliteten i högskoleutbildningarna. Samtliga högskoleutbildningar skall också genom omstrukturering följa internationella krav. I Utbldningsdepartementets diskussionspromemoria Forskningens utmaningar en strategi inför 2000-talet påtalas behovet av att antalet forskarstiderande ökar inom teknik och naturvetenskap, eftersom dessa områden bedöms ha stor relevans for näringslivets långsiktiga utveckling. Regeringen menar att samarbetsprojekt mellan näringsliv, universitet eller högskolor bör kunna främja detta syfte. Som exempel härpå nämns a läkcmedelskemi i arbetsvetenskap -k välfärd och omsorg i sjulvårdsadministration i hälsoekonomi a. rehabilitering. Flera av dessa områden kan vara relevanta for personer med medellång vårdutbilining.

4.2 Samverkan mellan högskolor

En fortsatt utveckling mot ytterligare samverkan mellan olika högskoleenheter näste ges prioritet för att Sveriges vårdhögskolor skall vara rustade att nöta kraven på högskolan mot år 2000. I anslutning till Högskoleutredningen har en studie gjorts över omfattningen a och formerna för samarbetet mellan vårdhögskoloma och de

statliga lögskolorna se bilaga 2. Av denna framgår att samarbetet har

utvecklas kraftigt under de senaste fem åren. Mer än hälften av vårdhögskolorna dar någon form av samarbete med något universitet. De formella samarbetsavtal som har upprättats gäller i första hand samarbete med medicinsk ftkultet, och i andra hand någon institution inom samhällsvetenskaplig ttkultet. Samarbetet med de mindre och medelstora statlig högskolorna 1211 vant mindre omfattande och oftast formaliserat.

Under de allra senaste åren rapporteras dock planer på en snabb ut- SOU 1993 12 byggnad av detta samarbete, i en del fall genom samlokalisering i samma Kapitel 4 byggnader och i en del fall genom samordning i en gemensam högskoleorganisation. Syftet med en sådan formaliserad samverkan kan vara att utforma gemensamma övergripande mål tillämpa samma regelsystem for all högskoleutbildning stärka kvaliteten i grundutbildningen stärka och bredda kompetensen i lärarkåren stärka forskningsanknytningen utveckla ett antal forskningsproñlområden ge större förutsättningar att bedriva forskarutbildning på distans i samarbete med universitet samordna planering effektivisera resursutnyttjande avseende bibliotek, administration och lokaler -k bredda basen för internationalisering t bidra till den regionala utvecklingen. Det finns olika organisationsmodeller for denna samverkan. På de flesta håll är idéerna utifrån de lokala förutsättningar som gäller för den enskilda regionen varierande och ännu så länge på planeringsstadiet. Huvudmannaskapet kan komma att variera från ett samlat statligt huvudmannaskap till fristående skolor. Nedan ges en kortfattad beskrivning av några sådana samverkansprojekt med sinsemellan olika karaktär.

i Avtal om vissa gemensamma forskartjänster

Inom flera landsting har avtal träffats om att vissa forskartjänster inrättade vid universitet skall förläggas till landstingens vårdhögskolor. Exempel härpå är en extra professur i omvårdnadsforskning i Lund förlagd till Vårdhögskolan i Kristianstad, en extra professur i omvårdnadsforskning i Uppsala förlagd till Várdhögskolan i Örebro mil. Lund och Kristianstad samverkar också inom ramen för en gemensam enhet för vårdforskning där ett flertal andra forskare samverkar och viss överbryggande utbildning ges.

t Centrum för omvårdnadsvetenskap i Uppsala

Vid universitetet i Uppsala finns centrum för vårdvetenskap. Förutom ett antal forskartjänster ges stöd för forskningsanknytning och forskning med inriktning främst på samhällsvetenskap och medicin. Vid central finns en professur inrättad. Avtal har slutits med sex landsting som knutits till centrum för omvårdnadsforskning och som bidrar till dess ñnansiering.

i Centrum för vårdvetenskap och för kompetensutveckling inom vård SOU 1993 12 och omsorg i Stockholm Kapitel 4

Vid Karolinska institutet resp vid Stockholms universitet har centrumbildningar inrättats i samverkan med Vårdhögskolan i Stockholm i syfte att stärka forskning och forskarutbildning för personer med medellång vårdutbildning. Verksamheterna leds av styrelser som är sammansatta av företrädare från landstinget och staten. De båda enheterna har f.n. omfattande budget som innefattar forskartjånster, rörliga forskningsmedel som fördelas i konkurrens efter vetenskapliga kriterier, seminarieverksamhet m.m.

t Institutionerna för omvårdnadsforskning i Umeå och i Linköping

Vid universitetet i Umeå och vid Hälsouniversitetet i Linköping finns landets enda institutioner i omvårdnadsforskning som båda företrädes av ordinarie professurer i omvårdnadsforskning. Båda innehavarna har sjuksköterskeutbildning som grundutbildning. I Umeå finns ett väl utvecklat samarbete med Vårdhögskolan. I Hälsouniversitet har den medicinska fakulteten och Vårdhögskolan integrerats i en samlad organisation inom universitetet i Linköping men med bibehållet huvudmannaskap av staten resp. landstinget.

Nämnden för forskning och utveckling i Göteborg

Vid universitetet i Göteborg har en nämnd med ledamöter från Vårdhögskolan, medicinska fakulteten och samhällvetenskapliga fakulteten bildats för att stärka forskning och forskarutbildning inom de ämnesområden som de medellånga vårdutbildningama representerar. Nämnden fördelar vissa forskningsmedel samt granskar studieplaner för forskarutbildning före registrering. Vid universitetet i Göteborg finns också landets enda professur i vårdpedagogik.

k Samverkan mellan vårdhögskolorna i Skåne

Vårdhögskolorna i Malmö, LundHelsingborg och KristianstadÄnge1-

holm har inlett ett samarbete med sikte på en fullständig samordning och anslutning till universitetet i Lund och övrig statlig högskoleutbildning inom regionen dvs. Skåne. Projektet har hittills resulterat i ett gemensamt utbildningsprogram för de samverkande vårdhögskoloma.

Universitetsprojektet Omegai SundsvallÖstersund SOU 1993 12 i Kapitel 4 Projektet innebär en strävan att samordna de statliga högskolorna i Sundsvall och Östersund med vårdhögskolorna i Östersund och SundsvallHärnösand. Som ett första steg till ett samgående kommer de olika högskolorna att gå samman i en gemensam högskoleorganisation med en gemensam styrelse utan att resp. huvudmannaskap förändras.

4.3 Lednings- och styrformer

Svenska universitet och högskolor har i likhet med övriga europeiska universitet en lång tradition av självstyre med kollektivt och kollegialt ansvar för verksamheten. Genom öppna och kritiska diskussioner forskare och lärare emellan prövas verksamhetens uppläggning och genomförande. På detta sätt vill man värna om den akademiska friheten samt utbildningens och forskningens kvalitet. Enligt den nya högskolelagen är det styrelsen som skall ha inseende över universitetets eller högskolans angelägenheter och ansvara för att dess uppgifter fullgörs. Det föreskrivs vidare att det för ledningen av verksamheten närmast under styrelsen skall finnas en rektor vid varje universitet och högskola. Till ledamöter i styrelsen skall utses personer med bakgrund i verksamhet av betydelse for universitetshögskolans utbildnings- eller forskningsuppdrag. Rektor skall ingå i styrelsen. Normalt bör rektor också vara ordförande i styrelsen men detta regleras i lagen. Däremot regleras i lagen att lärare och studerande har rätt att vara representerade i styrelsen. I direktiven till Huvudmannaskapsutredningen anges att samtliga lösningar skall medge inflytande från studerande och lärare i styrning och ledning av vårdhögskolornas verksamhet samt att verksamheten bedrivs utifrån högskoleförordningens bestämmelse om statlig högskoleutbildning. För att uppnå detta krävs inom landstingen en ny modell for ledning och styrning av högskolans verksamhet. Nya styr- och ledningsformer måste då införas oavsett hur huvudmannaskapsfrågan löses. En väsentligt ökad decentralisering av uppgifter och beslutsrätt från regering och centrala myndigheter till den enskilda högskolan kräver förändringar inom vårdhögskoloma avseende fördelning av uppgifter och resurser samt det administrativa stödet till verksamheten. En sådan översyn måste ske med utgångspunkt i de målsättningar som gäller för högskolans verksamhet för framtiden samt från den kraftigt avreglerade styrningen från statsmakterna som införs fr.o.m. den 1 juli 1993. Målsättningen måste oavsett hur huvudmannaskapet blir vara - - att skapa ökade förutsättningar att optimalt klara av den nya lokala handlingsfriheten för beslut om hur utbildnings- eller forskningsverksamheten skall genomföras.

Nuvarande styrjformer för landstingens högskolor SOU 1993 12

Kapitel 4 Landstingens högskolor har inte någon motsvarighet till de statliga högskolestyrelsema. Även vissa landsting har genomfört försöksverkom samheter med egna högskolestyrelser är sammansättningen dessa olik av de statliga genom att de fortfarande i huvudsak har politisk en sammansättning och saknar studeranderepresentation. Styrelsen för den landstingskommunala högskolan är i normalfallet utbildningsnämnden. Denna är politiker och har flera sammansatt av uppgifter även utanför högskolan såsom gymnasieskola, jord- och trädgårdsutbildningar samt kulturfrågor. En annan fundamental skillnad mot den statliga högskolan är rektors ställning i organisationen. Rektorn för en vårdhögskola ingår inte i styrelsen och oftast underställd en utbildningschefförvaltningschef. Detta har medfört att ett stort antal rektorer formellt aldrig möter sin styrelse för överläggningar om for högskolan viktiga beslut. Detta har givit en otydlig ledningsorganisation och lett till osäkerhet om vem som skall besluta i frågor rörande verksamheten. I flera landsting har rektor dock närvarorätt vid utbildningsnämndens sammanträden.

De statliga universitetens och högskolornas ledning

I departementspromemorian Fria Universitet och Högskolor Ds 19921 diskuteras olika ledningsñlosoñer för universitet och högskolor. Med den ökade frihet och ansvar som kommer att gälla for högskolornas verksamhet i framtiden påpekas att styrelsernas uppgifter blir allt viktigare. Stora krav kommer att ställas på samtliga styrelseledamöter. De har att utifrån sin kompetens och erfarenhet verka i högskolans intresse. De skall således inte företräda särintressen vare sig utanför eller inom högskolan. Såväl lärare som studerande skall representerade. vara Enligt förslaget skall rektor vara chef och främste företrädare för högskolan. Eftersom rektor skall ha ställning som chef för den myndighet, som ett universitet eller högskola är från förvaltningsrättslig synpunkt, bör denne utses av regeringen efter förslag styrelsen. Dessa riktlinjer av har under hösten 1992 följts upp i regeringens proposition 1992931 Universitet och Högskolor. Riksdagen beslöt enligt förslagen i januari 1993. Med en sådan ordning beskrivs i propositionen försvinner som termen rektorsämbete i den statliga högskolan idag består rektor och som av en förvaltningschef. Det är givet att ett lärosäte kring rektor kan behöva en kvalificerad administrativ ledning dess sammansättning kommer inmen te riksdagen och regeringen att reglera i författning. Detta innebär entydigt att det är rektor är chef for högskolan. som

3 13-0167 65

4.4 Konsekvenser examensordning SOU 1993 12

av ny -

utbildningsfrågor i ett nytt system Kapitel 4

Grundläggande högskoleutbildning kommer fr.0.m. 199394 att bedrivas i form kurser. Det nuvarande linjesystemet avvecklas därmed. Hur orav ganisationen den grundläggande utbildningen skall utformas får besluav varje enskild högskola eller universitet. Detta kommer sannolikt att tas av leda till såväl skillnader mellan universitet och högskolor som variationer mellan olika utbildningsområden vad gäller studiernas uppläggning. Utbildningsutbudet kan spänna frän individuella studieprogram, bestående fritt valda kurser med olika grad av fördjupning, till rekommenderade av studiegångar och till fasta utbildningsprogram. I samband med den centrala regleringen i form av ett nationellt linatt jesystem avvecklas måste varje högskola besluta om hur organisation och planering utbildningsverksamheten skall se ut och genomföras. De nuav varande linjenämndema skall avvecklade den l juli 1993. Det är vara dock troligt att även kraven på förnyelse är stora så kommer de meom dellånga vårdutbildningarna till största delen att genomföras i form av relativt fasta utbildningsprogram, bl.a därför att de leder fram till yrkesexamina, flera med legitimation för bestämda yrken. Prövning rätten att utfärda enligt den nya examensordningav examen kommer göras regeringen efter förslag av det nyligen inrättade en att av nationella utvärderingssekreteriatet. Examinationsrätten kommer således för alla given. Villkoret för högskolor och universiinte att vara en gång fä behålla eller tilldelas den rätten skall vara att vederbörande ertet att bjuder utbildningar uppfyller de kvalitativa fordringarna. som Inom den grundläggande högskoleutbildningen finns fr.0.m. den 1 juli

1993 fyra generella examina -k Magisterexamen efter studier om minst 160 poäng Kandidatexamen efter studier om minst 120 poäng -k i Högskoleexamen efter studier om minst 80 poäng i Yrkesexamen efter varierande studietiden För magister- och kandidatexamen gäller också krav på ämnesfördjupning omfattande minst 80 respektive 60 poäng i ett ämne. I den nya gymnasieskolan kommer alla nationella program att vara treåriga. Varje sådant ger i framtiden allmän behörighet till högprogram skoleutbildning. Utöver allmän behörighet kan särskild behörighet krävas för olika kuroch utbildningsprogram. Denna skall beslutas av universiteten och ser högskolorna själva. Ett sådant system bör kunna ge de bästa möjligheterför varje högskola att ange och hävda sina särskilda kvalitetskrav. na Forskarutbildningen bygger på att doktoranderna har såväl djup som bredd i sin grundläggande utbildning. För att kunna garantera en hög kvalitet inom forskarutbildningen har riksdagen beslutat att den allmänna behörigheten för forskarutbildning höjs från 80 poäng till 120 poäng fr.0.m. den l juli 1993. De särskilda behörighetskraven skall även i fortsättningfastställas respektive fakultetsnärnnd. Beslutet om en höjning av de en av

allmänna behörighetskraven till forskarutbildning påverkar ett flertal ut- SOU 1993 12 bildningar inom vårdhögskolorna. Kapitel 4 Regeringen har tidigare angivit att antalet doktorsexamina bör fördubblas fram till år 2000. Detta mål kräver avsevärda insatser, inte minst ekonomiska, bl.a. för att underlätta doktorandernas studiemöjligheter och för att förstärka handledningen. Efter minst två års forskarutbildning finns möjlighet att avlägga licentiatexamen. I de fördjupade ämnesstudierna skall ingå ett självständigt arbete om minst 10 poäng for kandidatexamen och ett om minst 20 poäng eller tvâ om vardera minst 10 poäng for magisterexamen. Den ämnesmässiga bredden regleras inte centralt utöver att den skall omfatta minst två ämnen. Regeringen anger i sin proposition 199293 1 riktlinjer för vilka högskolor som fär utfärda dessa generella examina nämligen -k Magisterexamen fär utfärdas av universitet och högskolor med fast forskningsorganisation, dvs. i ämnen de har forskarutbildning. Magisterexamen skall också enligt förslag i Ds 1992127 Magisterexamen vid vissa högskolor få utöver vid de högskolor som har fast forskningsorganisation ges i vissa ämnen vid Högskolan i Karlstad, den sammanslagna högskolan i SundsvallHärnösand och Östersund samt vid högskolorna i Växjö och Örebro. -Av Kandidatexamen får utfärdas av samtliga universitet och statliga högskolor. i Högskoleexamen får utfärdas av samtliga högskoleenheter samt inom de kommunala vårdutbildningarna. Flera av de kommunala vårdhögskoloma har framfört starka önskemål om att också få utfärda kandidatexamen. Detta kan komma att beviljas efter särskild prövning om de uppfyller de krav som regeringen ställer på ämnesmässig djup och bredd samt lärarkompetens.

4.5 Internationella frågor

Sverige har till skillnad från manga andra länder ett högskolesystem som även omfattar yrkesutbildningar. Högskoleutbildning skall bygga på en integrering mellan grundutbildning, forskning och forskarutbildning samt utvecklingsarbete. Flera länder i Europa har genomfört eller planerar att genomföra förändringar inom högskolan. Som exempel kan nämnas att under 1992 omvandlades de olika polytechnics i Storbritannien till universitet. Vid dessa universitet utbildas bl.a. laboratorieassistenter och sjuksköterskor. Även College of Higher Education har möjlighet att bli universitet. För att få kallas universitet måste ett college ha fått rätten att utfärda examina inklusive research degrees, ha minst fyra tusen heltidsstudenter varav minst tre tusen på degree level courses. I Danmark genomförs nu en reform av den högre utbildningen. Huvudlinjer i reformen är bl.a. avreglering, decentralisering och kvalitetssäk-

ring. Som ett led i kvalitetssäkringen kommer inträdeslcraven i vissa fall SOU 1993 12 att skärpas. För att få studera vidare måste en student klara ett prov efter Kapitel 4 det första året. Examensordningen innehåller tre steg; en Bachelofs degree efter tre år, en Masters degree efter ytterligare två år och en Ph.D. efter tre års doktorandstudier över masters-nivån. I Norge och på Island har de medellånga vårdutbildningarna nyligen inordnats i universiteten. I Norge har antalet högskoleenheter i samband härmed kraftigt reducerats. Kännetecknande för den svenska högskolan är, enligt gällande högskoleförordning, en internationalisering av verksamheten. Detta kan bl.a. omfatta internationellt studerande- och lärarutbyte, gemensamma utbildnings- och utvecklingsprogram samt kunskapsutbyte på såväl grundutbildnings-, forsknings- som forskarnivå. Av de anslagsframställningar vårdhögskolorna lämnat för perioden 1993-96 framgår att ett intensom sivt arbete pågått och pågår för att framför allt bygga upp eller ansluta sig till olika utbytesprogram för studenter och lärare och att skapa nätverk för integration och kunskapsutveckling. För utredningen aktuella utbildningar gäller att inom Europeiska gemenskapen, EG, och andra delar av världen tillträdesregler, utbildningarlängd och examinationsnivåer varierar. Detta får konsekvenser för nas bl.a. utbytesprogrammen, ekvivalering av examina och acceptans vid anarbete utomlands. En ökad internationell och framför allt Eurosökan om peisk integrering förutsätter ett samarbete högskolor emellan vad gäller

utbildningsplanering och kvalitetssäkring. I Högskoleutredningen före-

slås ett system med internationella examinatorer för att möjliggöra en internationell jämförelse av de olika högskoleutbildningarnas innehåll, kvalitet och examensnivå. Inom EG finns direktiv avseende vissa minimikrav för Sjuksköterskeutbildning och barnmorskeutbildning. Sjuksköterskeutbildningen skall bygga på en 10-årig allmän skolutbildning eller motsvarande, omfatta minst tre år och inriktas mot tjänstgöring inom allmän hälso- och sjukvård. Deförhållandet teori och praktik regleras. För lar av innehållet i och mellan barnmorskeutbildningen finns minimikrav fastställda vad gäller tillträdeskrav, utbildningens längd och innehåll. De av riksdagen beslutade förlängningarna av s juksköterske- och barnmorskeutbildningen uppfyller EG-direktivens krav avseende utbildningarnas längd. Högskolorna har att i planeringen av utbildningarnas innehåll ta hänsyn till direktivens krav. För övriga medellånga vårdutbildningar finns inte några fastställda direktiv. För de karaktärsämnen som de medellånga vårdutbildningarna representerar ñnns i flera länder för de studerande möjligheter till fördjupningsutbildningar motsvarande Master-nivå samt forskarutbildning. En motsvarande systematisk organisation för dessa examensnivåer finns för närvarande inte i Sverige. Vid några av vårdhögskoloma planeras och genomförs fördjupningsutbildningar, inom olika karaktärsämnen, tillsammans med universitet eller motsvarande framför allt i USA och England. Den nya högskolelagen ger möjlighet for högskolorna att lokalt besluta att bygga upp fördjupningsutbildningar motsvarande internationella krav.

Internationellt kunskapsutbyte på forskningsnivå är under utveckling SOU 1993 12 vid värdhögskolorna och kan förväntas öka i och med att antalet forskar- Kapitel 4 utbildade lärare stiger.

4.6 Utvecklingstendenser inom hälso- och sjukvård

samt

social omsorgsverksamhet

4.6.1 Hälso- och sjukvård

I Sverige, liksom många länder i Europa och andra delar av världen, genomförs för närvarande en översyn hälso- och sjukvårdens finansieav ring, innehåll, omfattning och organisation. Syftet är bland förannat att bättra befolkingens hälsotillstånd, öka effektiviteten samt öka tillfredsställelsen hos de värdsökande. Landstingsförbundet sammanfattar några dagens kännetecken inom av den svenska hälso- och sjukvården på följande sätt t brist på incitament som skulle kunna leda till bättre integration mellan hälso- och sjukvård, social omsorg och försäkringskassa. Inom hälso- och sjukvården kan dessutom på kontinuiteten mellan akutoch primärvård öka, v primärvården uppfyller ännu inte de krav på service och kontinuitet vilken skulle leda till att merparten av vårdsökarna skulle föredra primärvården innan de vänder sig till eventuell sjukhusansluten vård, k inom vissa geografiska områden är det svårt med rekryteringen av distriktsläkare, i variationer förekommer i utnyttjandet hälso- och sjukvården vilav ket inte enbart kan förklaras med skillnader i hälsoproblem, i vårdköer finns fortfarande till vissa typer kirurgiska ingrepp. Köav tiderna har dock förkortats, i vårdtagaresökare har fått starkt utökad ännu inte tillräcklig men valfrihet, i hälso- och sjukvårdens produktivitet och effektivitet behöver öka. För att förbättra den svenska hälso- och sjukvården, såväl i kvalitaett tivt som kvantitativt perspektiv, pågår för närvarande förändringsarstora beten inom olika verksamhetsområden. Primärvården utgör basen i hälso- och sjukvården och kännetecknas av lättillgänglighet, närhet, kontinuitet, helhetssyn och kvalitet. En väl fungerande primärvård förväntas, enligt Landstingsförbundet, avlasta den slutna vården och därmed öka sjukvårdens totala produktivitet. För att alla innevånare skall få egen läkare förutsätts att ett betydande antal läkare inom länssjukvården går över till anställning inom primärvården. Insatserna i samhället för att förebygga ohälsa är viktiga och kommer att öka av såväl humanitära som samhällsekonomiska skäl. De humanitära aspekterna att öka förutsättningarna för människors välfärd och välbefinnande. De samhällsekonomiska aspekterna innebär de förebygatt

ökande efterfrågan på tjänster in- SOU 1993 12 gande insatserna torde leda till att den minskar. I det förebyggande arbetet har läkare och di- Kapitel 4 om vårdsektom striktssköterskor inom primärvården viktig roll. Särskilt insatser som en sig minska ojämlikheten i hälsa mellan olika socialgrupper riktar mot att

kommer att prioriteras. Habilitering, rehabilitering samt hjälpmedelsförsörjning till handikap-

kommer utvecklas, förstärkas och byggas ut så att den får en pade att geografisk spridning än idag. Samhället har gjort stora satsningar bättre beträffande den yrkesinriktade rehabiliteringen. Flertalet av personer som

yrkesiririktad rehabilitering måste idag passera hälso- och sjukbehöver och ofta del rehabiliteringen där. Risk finns därmed att rehavården ta av biliteringen inom den slutna vården blir tlaskhals som förhindrar och en och samordnad rehabilitering. Denna verksamhet behöförsvårar en tidig utvecklas samtidigt det finns ett behov av en utvecklad och förver som rehabilitering inom primärvården. Drygt hälften av sjukvårdshustärkt har idag tillgång till medicinsk rehabiliteringsklinik. vudmännen egen omstrukturering öppna och decentraliserade vårdformer som Den mot påbörjats inom det psykiatriska vårdområdet pågår alltjämt och kommer

föreligger dock skillnader i förändringstakten mellan oliatt fortsätta. Det regioner. För psykiskt utvecklingsstörda skall kunna fungera ute i ka att samhället krävs insatser, inte enbart från hälso- och sjukvården, utan även

från andra samhällssektorer social omsorg och arbetsförmedlingar. ex. närvarande arbetar parlamentarisk kommitté med en utredning För en hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation. Den skall anaom och bedöma hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000. lysera Enligt direktiven skall utredningen bl.a. ställa olika möjligheter till kost-

nadsminskningar mot de ökade behov av resurser som blir följden av ett

antal äldre de otillfredställda behov av sjukvård som finns i daökat mot hälso- och sjukvård. Hänsyn skall tas till effekterna av den medigens cinsk-tekniska utvecklingen dels möjligheter till bättre och billisom ger behandlingsmetoder, dels medför möjligyheter till nya behandlingar gare i sig kan innebära ökade kostnader. Kommittén skall utgå från tre fisom nansierings- och organisationsmodeller. Den första en reformerad landstingsmodell bygger på dagens system där landstinget ock kommu- för finansiering och tillhandahållande av hälso- och sjuknerna ansvarar vård. I modellen primärvårdsstyrd vård läggs samtliga hälso- och - sjukvårdens ekonomiska hos primärvården. Den tredje modellen resurser obligatorisk sjukvårdsforsäluing innebär att resurserna för hälso- och - sjukvård samlas hos eller flera försäkringsgivare. Landstingens rätt att en ta ut skatt för hälso- och sjukvård upphör därmed.

4.6.2 Social omsorgsverksamhet

Den framtida utvecklingen den sociala omsorgen kommer, enligt uppav gift från Svenska Kommunförbundet, främst beroende av ekonomisvara ka samt tillgång till välutbildad personal. Den kraftiga utbyggnaresurser den fram till 90-talet möjliggjordes av ekonomisk tillväxt av omsorgen

och höjda skatter. Under 90-talets första hälft får växande omsorgsbehov SOU 1993 12 i huvudsak tillgodoses genom effektivisering. Fortfarande planeras för Kapitel 4 1993 en viss volymökning inom äldre- och handikappomsorgen. Oförändrad standard kommer dock att kräva en volymökning med 2-2,5 % varje år under l990-talet. Antalet personer i de högsta åldrarna kommer att fortsätta öka under 90-talet, dock i samma takt som under 70- och 80-talen. Detta betyder emellertid inte med nödvändighet att behoven av vård och omsorg procentuellt kommer att öka i samma takt som antalet individer i hög ålder. Under 80-talet har antalet personer i de högsta åldrarna bor i särsom en skild boendefonn, får vård och omsorg i hemmet eller på sjukhus, minskat. Behoven av insatser per person kan, enligt Svenska Kommunförbundet, komma att minska ytterligare beroende på faktorer bättre hälsa, som bättre bostäder, bättre ekonomiska resurser, en utvecklad och utbyggd rehabilitering samt bättre behandlingsmöjligheter inom hälso- och sjukvården. För närvarande råder i Sverige ett överskott på arbetskraft och rekryteringen till arbete inom omsorgen är tillfredställande. Den långsiktiga trenden är dock att andelen av befolkningen som behöver vård och omsorg växer på bekostnad av antalet personer i förvärvsaktiv ålder. För att vid en högkonjunktur möta konkurrensen om befintlig arbetskraft krävs att arbetet inom social omsorgsverksamhet utvecklas vad gäller arbetsinnehåll, arbetsmiljö, ledning, personalutveckling och rekrytering. Ansvaret for att människor får den vård och de behöver komomsorg mer äveni framtiden vara en angelägenhet för samhället. Primärvård, öppen psykiatrisk vård, omsorger om psykiskt utvecklingsstörda kan komma att vara kommunernas ansvar tillsammans med socialtjänsten. Detta innebär en ökad integrering arbete inom de olika verksamhetsområdeav na vilket möjliggör bättre prioriteringar mellan olika delar och av omsorg vård och mellan olika grupper. Kraven på hushållning med tillgängliga kommer att öka ytterresurser ligare. Kommunernas insatser kommer att koncentreras alltmer till vård och omsorg av personer i hög ålder och som har stora hjälpbehov. Här kommer emellertid också att finnas ett betydande inslag med av personer utvecklingsstörning, psykiska störningar och andra funktionsnedsättningar syn, hörsel, rörelse, medicinska etc.. Kommunerna kommer, enligt Svenska Kommunförbundet, ha ekoatt nomiskI ansvar för vård som ges vid sjukhus eller andra specialiserade enheter som kräver stort upptagningsområde. Härigenom kommer en vertikal integrering mellan specialiserad sluten och öppenvård och å andra sidan den allt mer dominerande öppna vård och omsorgen att främjas. Vård- och omsorgsarbetet inom kommunerna kommer organiatt mer seras i lform av självständiga basenheter. Dessa kommer att inom bostadsområden 30h kommundelar svara for den vardagliga vård och omsorgen för demr som behöver denna. De dominerande arbetsuppgifterna kommer att varat omvårdnad, social omsorg men också inslag habilitering, rehaav biliterimg och medicinsk behandling.

Baspersonalen, framför allt utgörs utbildade vid gym- SOU 1993 12 som av personer nasieskolans omvardnadsprogram, kommer i sitt arbete att stödjas av en Kapitel 4 rad specialister såsom läkare, sjuksköterskor, logopeder, psykologer, socionomer, sjukgymnaster samt arbetsterapeuter. Dessa specialister komatt utföra behandlingar men också ha en stödjande funktion mer egna baspersonalen. Detta innebär, enligt Svenska Kommunförbungentemot det, ökat antal specialister kommer att arbeta inom den kommunala att ett vård- och omsorgsverksamheten. Det kommer i framtiden bli allt att vanligare kommunernas samlade personal inom hälso- och sjukvård och social omsorg får stöd fran sjukhusens kliniker i form fortbildning, konsultation och vidareutbildning. av Förutom baspersonal och specialister med olika kompetenser inom vârdomrádet, beräknar Svenska Kommunförbundet, att det kommer att behövas social omsorgspersonal pá chefs- och ledningsnivå med administrativ och ekonomisk kompetens. Dessa kommer att behövas bade ute i driftsorganisationen och i centrala förvaltningsuppgifter. Dessa tjänstemän behöver kompetens såväl inom verksamhetsområdet som sådant som i vård och omsorgsadministration. Bland annat utbildningen inom den sociala omsorgslinjen utbildar idag för dessa funktioner. Arbetsledande, verksamhetsutvecklande och samordnande funktioner kommer förmodligen att besättas med personer med skiftande baskompetens.

501119931 12

5 Utredningens överväganden

Kapitel 5

5.1 Begreppet huvudmannaskap

Landets universitet och högskolor har idag staten som huvudman. I högskolelagen dock att även landsting, stiftelser och enskilda skolor anges får bedriva högskoleutbildning under vissa förutsättningar och med viss inriktning. Principen tills nyligen rått för högskolans utbyggnad är som emellertid det enhetligt statligt huvudmannaskap som skall gälla att är ett för högskolan. Under 60- och 70-talet byggdes ett centralt reglerat system upp både i fråga yttre organisation och vad gäller studievillkor. om Att både höja kvaliteten inom utbildning och forskning samt öka antahögskoleutbildade är nödvändigt Sverige skall kunna hävda sig i let om hårdnande internationell konkurrens. Regeringen och riksdag har klart en uttalat vill förena kravet på kvalitet med en vidgad frihet. Univeratt man sitet och högskolor skall inte vara direkt underställda statsmakten utan skall i framtiden kunna ha mer oberoende ställning till regering och en riksdag. Detta synsätt skiljer sig delvis från det som hittills rått för högskolans utveckling. Den strategi för förändring skall gälla sammanfattas ensom ligt följande i regeringens proposition l99293zlz Frihet och incitament för utveckling och kvalitet inom statliga unii versitet och högskolor Införandet fasta och entydiga regler för relationerna mellan staten av och fristående universitet och högskolor Förändrat, icke statligt, huvudmannaskap för vissa universitet och -Ahögskolor. Härav kan slutsatsen dras att synen på huvudmannaskap har förändrats. Variationer, initiativ och omprövningar är både önskvärda och sannya nolika. Enligt direktiven skall jag i denna utredning redovisa alternativa organisatoriska lösningar för vårdutbildningarna som idag i regel har landstingen huvudman samt redovisa konsekvenserna av eventuella försom ändringar. Det finns skäl för vissa förändringar. Jag har funnit att det finns för- och nackdelar med olika lösningar. Problemen är inte att finna olika organisatoriska förslag. svårigheterna visar sig i stället i finansieringen. Det är tekniskt möjligt att överföra de medel som satsas av komoch landsting till andra huvudmän om en förändring av ansvaret muner för vårdutbildningarna sker. Att göra detta på ett rättvist sätt i förhållande till de starkt varierande satsningar på utbildning som landstingen idag gör förutsätter förhandlingslösningar. Det är bland annat svårt att översätta systemet med interkommunala ersättningar, som är beroende av studenhemort, till den princip för fritt tillträde över hela landet som gäller ternas för statlig högskoleutbildning. Beträffande enskilda vårdhögskolor finns

dock inget som hindrar att överenskommelser slutes mellan staten och SOU 1993 12 enskilda landsting för att lösa fmansieringsfrágan. Kapitel 5 Nedan ges en beskrivning av särdragen i några olika huvudmannaskapsfrågor.

Statligt huvudmannaskap

Staten svarar för driften av utbildningen dvs. inga terminsavgifter eller s.k. interkommunala ersättningar tas ut. För utbildningslinjerprogram som bedrivs av både stat och landsting har staten möjlighet att ta ut motsvarande ersättning. Detta gäller sjukgymnastutbildningen. Studenten kan fritt välja utbildningson. Staten reglerar verksamheten i högskolelagen och högskoleförordningen. Regeringen utser högskolestyrelsen samt bestämmer sammansättningen av denna. Studenter och verksamhetsföreträdare ingår i styrelsen där rektor i regel är ordförande. Vid vissa högskolor, i regel universiteten, finns fakultetsnämnd och fakultetsorganien sation för forskning och forskarutbildning. Enligt den högskolelagen nya skall fakultetsnämnd ansvara för såväl grundutbildning forskning som och forskarutbildning. I en bilaga till högskoleförordningen listas universitet och högskolor som får ha en fakultetsorganisation med s.k. fasta forskningsresurser. I bilagan anges också vilka högskolor ingår i fasom kultetemas verksamhetsområden. Bilagan omfattar endast de statliga högskolorna.

Landsting som huvudman

Vissa högskoleutbildningar på grundutbildningsnivå får bedrivas med landsting som huvudman. Det enskilda landstinget för driften svarar men tar ut s.k. interkommunala ersättningar för andra landstings studenter samt uppbär statsbidrag. Vissa särregler finns i högskoleförordningen för denna del av högskolan avseende lärare, studenter, utbildningens utformning samt styr- och ledningsfunktioner. Den inre organisationen bestäms i stor utsträckning av det enskilda landstinget. Grunden finns i kommunallagen. I regel finns ingen särskild högskolestyrelse. Styrningen utövas i stället av en politikersammansatt utbildningsnämnd oftast har andra som uppgifter inom landstingens utbildningsverksamhet. Rektor, studenter och lärare är representerade i denna nämnd.

Enskild huvudman

För vårdutbildningarnas del finns tre enskilda sjuksköterskeskolor nämligen Ersta diakonisällskaps sjuksköterskehögskola, Röda korsets sjuksköterskeskola och Sophiahemmets sjuksköterskeskola.. Deras självständig het är begränsad. Utbildningen ingår helt i Stockholms läns landstings utbildningsorganisation som via Värdhögskolans rektorsämbete för svarar

planeringsarbete, dimensioneringsarbete och finansiering. SOU 1993 12 övergripande styrelser vilkas roll ihuvudsak år att inom skolans ram Kapitel 5 Skolorna har egna besluta utbildningarnas genomförande, profilering samt särskilda om satsningar för vilka vissa stiftelsemedel står till förfogande. Skolornas anställd direkt respektive skola och personaladministratiopersonal år av sköts lokalt. Styrelsernas sammansättning liknar vid två av de tre nen skolorna den statliga högskolans.

5.2 Allmänna överväganden om vårdhögskolomas huvudmannaskap

högskolelagen föreskriver följande vad gäller all grundläggande Den nya högskoleutbildning 9 § Den grundläggande högskoleutbildningen skall, utöver kunskaper och färdigheter, studenterna förmåga till självständig ge och kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa problem förmåga följa kunskapsutvecklingen, allt inom det områsamt att de utbildningen Utbildningen bör också utveckla stusom avser. denternas förmåga till informationsutbyte pd vetenskaplig nivd. Det icke statliga huvudmannaskapet innebär emellertid att vårdhögskohar särställning när det gäller tex lärarkompetens samt studentinloma en flytande och lärarinflytande i beslutande organ. Vad gäller problem med bristande forskningsanknytning och avsaknad av forskningsresurser har de statliga mindre och medelstora högskolorna liknande problem. även Skillnaden är dock att de har större möjligheter att själva påveratt senare ka situationen och lättare kan göra prioriteringar utifrån högskolans eget perspektiv. Det är sarmolikt också lättare att köpa tjänster som forsknings- och lärarstöd från universitet båda parter i en uppgörelse har om statligt huvudmannaskap och likartad organisation och struktur. En viktig uppgift är idag att höja vårdutbildningarnas kvalitet och akademiska anknytning. För att åstadkomma detta bör vårdhögskolornas kontaktvägar till den statliga högskolans forskningsorganisation stärkas. Huvudmannaskapsfrågan är med denna utgångspunkt av underordnad bemål och strategi kan uppfyllas i ett gemensamt perspektiv för tydelse om hela högskolan. Samarbetet bör fullt möjligt även över en huvudvara mannaskapsgråns. I flera utredningar påtalas problemen med att utforma högskolemässiga arbetsformer inom vårdhögskoloma. I Högskoleutredningen, den s.k. Grundbulten, påpekas att detta delvis beror på att högskolan här år både produktionsmiljö och intellektuell miljö där tyngdpunkten inom vårdhögskolorna lagts vid produktionen. Kraven från avnämarna, som här även är huvudmän driver verksamheten i den riktningen. Att skapa en fullvärdig intellektuell miljö med internationell anknytning uppfattas inte alltid som viktigt de lokala beslutsfattarna. Inom vårdhögskolornas lärarkår har av många bristande erfarenhet högskoleutbildning. Det innebär att beav högskolemässighet inte har en konkret innebörd för många av greppet

dem. En av de viktigaste åtgärderna för att stärka vårdutbildningarnas SOU 1993 12 utveckling är därför att höja lärarkompetensen. Kapitel 5 Vissa av vårdhögskolornas problem är organisatorisk karaktär och av sammanhänger ibland med att de har en annan huvudman än övriga delar av högskolan. Dessa är dock möjliga att åtgärda även med ett bibehållet kommunalt huvudmannaskap. Exempel på lösningar och åtgärder är i detta sammanhang bl.a. -A- färre enheter -k ökad samverkan mellan högskolor och universitet för att garantera goda FoU-miljöer ;k bredd och djup i utbildningsutbudet t miniminivå på lärarkompetens i garanterat inflytande från lärare och studerande i styrnings- och ledningsorganisationen t nationella krav på uppföljning och utvärdering. Utveckling och förnyelse i högskolan kräver inte likriktad organisaen torisk lösning. Tvärtom kan, såsom också poängteras i utredningsdirektiven, icke traditionella organisationsmodeller stimulera till utveckling och förnyelse inom utbildning och forskning. Detta gäller inte minst för verksamheten vid de mindre och medelstora högskolorna. Där finns särskilda förutsättningar att ta regionala hänsyn och utveckla nära samverkan en mellan högskola och näringsliv. De organisatoriska problemen borde kunna lösas även med olika huvudmannaskap. Andra problem kan ha kvalitetsmässiga aspekter. Utbildningen bedrivs idag på så många platser i landet att det är svårt att upprätthålla akadeen misk nivå och akademisk miljö i samtliga utbildningar. Detta gäller särskilt möjligheterna till integrering mellan grundutbildning, forskning och forskarutbildning. Ur ett regional- och personalpolitiskt perspektiv kan det visserligen ses som angeläget med spridning utbildningen en stor av men detta får inte inverka negativt på utbildningarnas kvalitet. Faran för brister i detta avseende blir större när man kommer utanför den strikta grundutbildningsramen. Flera landsting önskar behålla huvudmannaskapet för vårdutbildningarna. Enligt min uppfattning är det troligt att regionala lättare kan resurser mobiliseras vid ett regionalt förankrat huvudmannaskap. Staten har dock ett särskilt ansvar för uppbyggnad starka miljöer för forskning och av utveckling. Detta talar för att ett tillräckligt antal vårdhögskolor förstatligas och inlemmas i universitetsorganisationen. Därmed förutsättningar ges för att på några skolor i landet utveckla fördjupning och förstärkning en av vårdutbildningarna som kan komma hela sektorn till Här bör nytta. en utbyggnad av forskningsförberedande utbildning på magisternivå samt forskarutbildning ske. För denna nivå krävs brett utbud ett av resurser i form av lärare, bibliotek och forskningsmiljöer. En sådan fördjupning som jag här föreslår sker av naturliga skäl lättast i anknytning till universiteten. På andra orter kan det vara ändamålsenligt med fortsatt utveckmer en ling av de olika former samverkan dels mellan flera landstingsägda av vårdhögskolor ex. den redovisade Skånesamverkan dels mellan lands-

tingsägda vårdhögskolor och statliga högskolor redan initierats ofta i SOU 1993 12 som form nätverk ex. Omega-projektet. Samarbete mellan stat och Kapitel 5 av ett landsting kan också utvecklas i form av samordning mellan utbildningar Sådan samordning planeras i Örebro. Inom nätverkspå samma ort. t.ex. organisationer mellan enbart landstingsdrivna eller blandade samarbetsformer kan på sikt resurser för utvecklings- och forskningsmiljöer byggas De organisatoriska och praktiska problem som en sådan upp. struktur jämförelsevis har, kan uppvägas av stora möjligheter att få resur-

ser från olika håll. De medellånga vårdutbildningarna har klart yrkesförberedande inen riktning. Landstingen jämte kommunerna är idag de helt dominerande arbetsgivarna för med medellång vårdutbildning. Det är väsentligt personer dimensionering kan upprätthållas så att den svarar mot verksamheatt en tens behov professionell arbetskraft. Från olika håll utbildningsinstiav tutioner, vård- och omsorgsgivare, fackliga organisationer och enskilda företrädare för forskning och vård har till utredningen framförts samfällda krav på fördjupning och förstärkning av de medellånga vårdutbild-

ningarna. Med anledning utbildningarnas starka anknytning till kommande av verksamhetsfalt och den klart yrkesförberedande karaktären har de medellånga vårdutbildningarnas placering inom högskolan ifrågasatts. En möjlighet, enligt min uppfattning måste övervägas, är att dessa utsom bildningar yrkesutbildningar utanför högskoleorganisatioses som rena nen och organiseras som fackskolor. Det har dock med överväldigande kraft hävdats att den fördjupad komämnesutveckling och forskningsanknytning som högskoleutbildpetens, ning medger är nödvändiga och en förutsättning för utvecklingen inom vård- och omsorgsarbetet. Detta har till utredningen framförts av bl.a. Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Svenska hälsooch sjukvårdens tjänstemannaförbund SHSTF och av representanter för vårdhögskolorna. Landstingsförbundet har, utifrån vårdverksamhetens behov, redovisat följande aktuella faktorer inom hälso- och sjukvårdsverksamheten motiv för en placering av de medellånga vårdutbildsom ningarna inom högskolan decentralisering med ökat ansvar och ökade befogenheter, ökade krav på effektivitet och produktivitet, kvalitetssäkring och service, ökad konkurrens mellan vårdgivare, nya vårdformer kortare vårdtider, allvårdavdelningar m.m., den medicinsk-tekniska utvecklingen, förändrad arbetsorganisation, datorisering. - Härtill kommer, enligt Landstingsförbundet, även andra faktorer som påverkar utbildningens inordnande i utbildningssystemet såsom arbetsmarknadspolitiken de generella behoven att öka antalet högskoleutbildade i Sverige. - av

Utifrån de redovisningar som lämnats till mig har jag därför utgått från SOU 1993 12 kravet på högskoleutbildning inom de aktuella områdena. Med detta Kapitel 5 som utgångspunkt kommer jag att redovisa modeller för alternativa organisatoriska lösningar där möjligheter ges att stärka vårdutbildningarna inom högskoleorganisationen och därigenom ge dem mer verklig karaktär av akademisk utbildning. I mina förslag till huvudmannaskap och studieorganisation har jag utgått från att möjligheter ges till kandidat- och magisterutbildningar inom respektive vårdutbildnings karaktärsämne. I varje fall bör i ett första skede detta av olika skäl utvecklas vid universitet och högskolor med fast forskningsorganisation där den bredd i utbildningsprogram finns som krävs för att uppfylla kravet på fördjupning i minst två ämnen. Det finns flera anledningar till att jag finner det angeläget utbildatt ningar på denna nivå möjliggörs inom vårdutbildningarnas karaktärsämnen. Ungdomskullarna i Sverige kommer under de närmast kommande åren att minska och konkurrensen om de studerande att öka. Ur rekryteringssynpunkt är det därför viktigt att gnindutbildningama grund för ger en fortsatta akademiska studier inom ämnesområdena och inte upplevs som återvändsgrånder. Ur studerandeperspektivet måste det finnas klara vägar till fortsatta fördjupningsstudier. Även i ett internationellt perspektiv är det nödvändigt med högre akademiska studier inom de olika yrkenas karaktärsämnen. I flera Europeiska länder och i USA, finns Master- och doktorprogram för sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter m.fl. väl etablerade och utgör en grund för professionell akademisk För att inte hindra ökad inen ternationell rörlighet för redan yrkesverksamma samt utbyte under studietiden också för svenskar bör sådana examina även ges i Sverige. Utbildning på kandidat- respektive magisternivå kommer dessutom att spela en viktig roll när det gäller vårdutbildningarna högre akaatt ge en demisk status och ge forskningsanknytningen reell innebörd. en Vård- och omsorgsverksamheten kommer att kräva att anställda på ledande befattningar har fördjupade ämneskunskaper inom områden med direkt anknytning till yrkesprofessionen. Akademiska utbildningar inom yrkesprofessionerna blir därför nödvändiga. För att idag kunna erhålla akademiska examina krävs att den studerande med medellång vårdutbildning som grund byter till andra ämnesområden vilka kanske inte alltid av tydlig relevans för yrkesområdet. Utbildningarna riktar sig klart kvinnodominerad verksamhet, mot en vård- och omsorgsområdet. Ur jåmställdhetssynpunkt är det därför angeläget att möjligheter till akademisk karriär också inom dessa utbildges ningars ämnesområden. Från flera håll har dessutom påtalats att det finns en stor begåvningsreserv inom de aktuella yrkeskategoriema, kompeen tensreserv som bör utnyttjas i samhällsutvecklingen.

Forskning, forskarutbildning och utveckling SOU 1993 12 5.3 Kapitel 5

alternativa lösningar för vårdhögskolornas framtida organisation och De jag redovisar har utgångspunkt att förbättra huvud mannaskap som som en till forskningsanknytning utbildningsverksamheten, dvs. möjligheterna av systematisk anknytning grundutbildningen till forskningen inom en av möjliggöra och underlätta för studenterna att gå området. Ett syfte är att vidare till forskarutbildning. Detta har från alla berörda ansetts vara en arbetet för utveckla dessa utbildningar och de vetenväsentlig del av att företräder. Som tidigare redovisats i kapitel 3.2.3 har också skaper de huvudmannaskap insatser gjorts för att möjliggöra forskmed nuvarande ningsanknytning de medellånga vårdutbildningarna.Vårdhögskoloma av plötsligt högskolor någon genomgripande förändring blev tämligen utan akademiska miljö och struktur de haft som yrkesförberedande av den icke fackskolor. medicinska forskningen har utvecklats dramatiskt under ett antal Den Kunskapsutvecklingen och vetenskapliga rön ger förutdecennier. nya diagnostisering och behandling olika medicinska tillsättningar för av för några eller något år sedan betecknades som omöjliga stånd som enbart osannolika bota. Att förebygga, bota eller lindra sjukdom kräver eller att medicinska insatser också ett professionellt kunnande ininte enbart utan omhändertagande, omvårdnad, habilitering och rehabilitering. Forskom områden är i dagens läge inte på långt när lika utveckningen inom dessa lad, etablerad och accepterad den medicinska forskningen. som har rått kring ämnesbeteckningar och ämnesinnehåll för de Oklarheter forskningsområden de medellånga vårdutbildningarna representerar. som det följande har jag valt att använda begreppet vårdforskning för att be- I den forskning sker inom de medellånga vårdutbildningarnas teckna som karaktärsämnen. finns områden inom vård- och omsorgsverksamheten som knap- Det föremål för någon vetenskaplig granskning och där forskning past varit och utvecklingsarbete traditionellt haft en låg prioritet eller ingen alls. områden hör de verksamhetsområden aktuella utbildningar rik- Till dessa sig Mycket det arbete sker inom dessa verksamheter sker tar mot. av som beprövad erfarenhet och kunskapsöverföring från person till perutifrån från generation till generation vård- och omsorgspersonal. Detta son, av innebär inte att det är dålig kvalitet på verksamheten men den är inte alltid vetenskapligt granskad och utvärderad på ett traditionellt akademsikt djupare anknytning grundutbildningen till forskningen och sätt. En av kritiskt kunskapssökande skulle utveckla yrkesutövarna inom området på för hälso- och sjukvården och omsorgsverksamheten fruktbart sätt. ett olika aspekter angeläget och nödvändigt att det runt vård- och Det är ur sker kunskapsutvecklingproduktion som är relevant omsorgstagare en och mångsidig. Utbildningarnas karaktärsämnen behöver utvecklas och stärkas under ledning vetenskapligt skolade lärare. Kunskaperna från detta arbete av skall också via utvecklingsarbete eller via studenterna komma verksam-

heten tillgodo och kunna omsättas i praxis.

Kraven på kunskapsutveckling inom vård- och omsorgsområdet ökar SOU 1993 12 allt eftersom den medicinskt teknologiska utvecklingen gåri snabb takt. Kapitel 5 Syftet med ett ökat antal forskarutbildade är att dessa skall kunna vara verksamma i sina yrkesprofessioner och där kunna bedriva och utveckla vård- och omsorgsarbetet. Detta kan exempelvis ske att kliniska genom högskolelektorat förenade med tjänster i vården inrättas. Därigenom kan lärare kombinera sin undervisning med forskningsarbete och yrkesverk-

samhet. Härigenom förhindras att de forskarutbildade lärarna isoleras från den yrkesverksamhet där de bedriver sin forskning. Ytterligare en modell för att knyta de forskarutbildade till vård- och omsorgsverksamheten är inrättandet särskilda tjänster för utvecklingarbete. av För den sistnämnda kategorin har Landstingsförbundet beräknat behov ett av 250-300 tjänster. De forskarutbildade lärarna och vård- och omsorgsarbetarna har en central roll när det gäller att kvalitet och garantera metodutveckling inom vård och omsorg. Även privata vårdgivare har framfört ett ökande behov av forskarutbildade med medellång vårutbildning som grund. Vårdvetenskapen och vårdforskningen är vetenskap en ung som måste ges möjligheter till utveckling. Vårdforskningen måste ha den kvalitet att den tål att granskas på samma villkor forskning inom etablerade som vetenskapliga discipliner. Detta är väsentligt om ämnesområdena skall kunna få likvärdig ställning med andra ämnesområden i högskolan för övrigt. Enligt nuvarande regelsystem kan forskarutbildning endast ges vid högskolor med fakultetsnämnd. Det är dock fullt möjligt delar forsatt av karutbildning genomföras vid enheter utan sådan. En förutsättning härför är givetvis att det där finns tillräcklig lärar- och handledningskompetens, en kreativ högskolemiljö och tillräckliga kontakter med universitetet. För

att uppnå detta krävs en koncentration nuvarande Vid fortav resurser. en satt organisation med landstingsägda vårdhögskolor måste landstingen medverka till att dessa krav kan uppfyllas. Det handlar också om att vårdhögskolornas ställning inom landstingsorganisationen måste stärkas samt att lärarnas och studenternas inflytande i ledning och styrning verkav samheten ökas. Enligt min uppfattning bör vissa vårdhögskolor kunna utvecklas till centra för forsknings- och utvecklingsarbete inom vård och omsorg om antalet enheter minskas och framför allt de teoretiska delarna av utbildningen koncentreras. Forskare och forskarstuderande med medellång vårdutbildning som grund har en förhållandevis hög ålder jämfört med till andra forskarstuderande. Enligt Landstingsförbundets rapport medelåldern bland dispuvar terade 50 år och bland licentiater 49 år. Detta faktum är anmärkningsvärt också i ett samhällsekonomiskt perspektiv. En orsak till detta kan vara dessa gruppers svårigheter att i nuvarande utbildningssystem uppfylla den särskilda behörigheten till forskarutbildning. Som tidigare angetts är i genomsnitt endast 4 % vårdhögskolornas av lärare forskarutbildade. Detta innebär troligen att studenterna har ringa möjlighet att under utbildningstiden på konkret ett mera sätt komma i kontakt med och bli engagerad i pågående och aktuell vårdforskning. Det

är också föga troligt att lärare utan egen forskningserfarenhet eller ens SOU 1993 12 egen kontakt med forskningsmiljöer kan förmedla ett vetenskapligt för- Kapitel 5 hållningssätt till studenterna. För att kunna åstadkomma en ökad rekrytering av unga vårdforskare krävs därför fortsatta insatser för kompetensutveckling av lärarna. Varje lärare bör ha egna erfarenheter av forskningsverksamhet och möjligheter att hålla kontakt med forsknings- och utvecklingsarbete i sitt arbete. Det är också viktigt att skapa en sådan studieorganisation så att de studerande kan erbjudas en tydlig akademisk skolning alltifrån grundutbildning till forskarutbildning.

5.4 änstekonstruktion

Det krävs olika insatser för att anknyta den grundläggande utbildningen inom vårdområdet till forsknings- och utvecklingsarbete. Många åtgärder ligger utanför frågan om huvudmannaskapet för de medellånga vårdutbildningarna. En viktig fråga är tjänsteorganisationens utformning för lärare vid vårdhögskolorna och deras kontaktytor gentemot forsknings- och utvecklingsarbete samt arbetsliv. Lärarna har en nyckelroll vad gäller utbildningarnas kvalitet och forskningsanknytning. En stor andel av vårdhögskolornas lärare är inte forskarutbildade och många har fortfarande en stark koppling till gymnasieskolan. Arvet från den mera snävt yrkesinriktade fackskolan påverkar uppläggningen av undervisningen vid vårdhögskolorna. Denna har delvis en gymnasial karaktär med hög undervisningstäthet och förhållandevis lite själstudier. Riksdagsbeslutet år 1985 om den statliga högskolans lärare berörde inte den kommunala högskolans lärare. De tjänstetyper som återfinns inom andra delar av högskolan har därmed ingen motsvarighet vid vårdhögskolorna. Den speciella lärarutbildning som krävs för lärare i kommunal högskoleutbildning,vilken är gemensam för högskole- och gymnasielärare, ger inte enligt min uppfattning den ämnesfördjupning som undervisning på högskolenivå kräver. Den absoluta majoriteten av lärarna, ca l 800, innehar tjänster som lärare i kommunal högskoleutbildning motsvarande högskoleadjunkt. De FoU-lärartjänster som tillkom i samband med Vård 77-reformen har inte lyckats lösa problemen med brister i forskningsanknytning och möjligheterna till forskningsverksamhet för vårdhögskolans lärare. En orsak är de höga kraven på undervisningsskyldighet för lärarna som medfört för litet utrymme för forskning inom ramen för tjänsten. Dessutom ñnns i många fall ingen koppling till den praktiska vårdverksamheten vilken måste utgöra grunden för den kliniska forskningen. Hittills har ca 70 FoU-lärartjänster inrättats av landstingen. Dessa tjänster omvandlas nu till högskolelektorat. För den framtida utvecklingen och för att ge förutsättningar för ökat samarbete mellan olika högskoleenheter bör tjänsteorganisationen inom högskolan ges en likartad utformning. Jag föreslår därför att tjänsteorga-

nisationen vid vårdhögskolorna anpassas till den tjänstestruktur som gälw SOU 1993 12 ler för den statliga högskolan. Kapitel 5 Det är också väsentligt att proportionen mellan adjunkts-- och lektorstjänster successivt kan ändras så att en större andel lektorer undervisar inde medellånga vårdutbildningarna. Detta kan endast uppnås på sikt. om Under tiden är det väsentligt att samverkan med lärarutbyte kommer till stånd över högskole- och fakultetsfzränser framför allt p.g.a. bristen på personer med adekvat utbildning. Vid några vårdhögskolor har särskilda forskartjänster inrättats, formellt knutna till universitet men med huvuddelen av tjänstgöringen förlagd till vårdhögskolan. Denna utveckling har enligt min uppfattning bidragit positivt till att knyta universitetens forskningsorganisation och vårdhögskolan till varandra samtidigt som vårdhögskolans forskningskompetens stärkts. Det har dock än så länge pga. brist på personer med adekvat utbildning varit svårt att permanent besätta t.o.m. de få tjänster som finns. l avvaktan på att andelen forskarutbildade lärare på vårdhögskolorna ökar är detta en bra konstruktion som bör tillämpas i Ökad utsträckning. En annan fråga av betydelse är den enligt uppgift ökande klyftan mellan teori och praktik i dessa utbildningar. Lärare på vårdhögskolorna har sin kompetens inom de teoretiska ämnesområdena och framför allt inom ämnet pedagogik. De har fått allt mindre tid för att inom ramen för sin tjänstgöring handleda studenterna under den kliniska praktiken och följa utvecklingen inom vård och omsorg. Flertalet lärare har därmed fjärmats från vård- och omsorgsarbetet och har svårt att upprätthålla den kliniska kompetens som krävs för undervisning i kliniska situationer eller för att själva kunna upprätthålla en klinisk tjänst. Detta har medfört att ansvaret för handledning alltmer kommit att läggas på de yrkesverksamma sjuksköterskorna eller motsv. berörda yrkeskategorier. En sådan dubblering av handledning blir, särskilt vid mycket små undervisningsgrupper eller t.o.m. enskilda studenter, mycket dyrbar. Handledningen i det praktiska vårdarbetet borde ett mera naturligt sätt finnas ute i den kliniska verkligheten. Härtill kommer att lärarna ofta ökat sin ämnesfördjupning och utvecklat sin kompetens i en teoretisk pedagogisk inriktning i stället för fördjupning i för vård- och omsorgsverksaniheten relevanta ämnen. Klyftan mellan teori och praktik i de medellånga vårdutbildningarna har därmed kommit att vidgas. I nedanstående figur framgår samspelet mellan teori och praktik i vårdutbildningarna.

SOU 1993 12 Kapitel 5

A

- -

Det bör därför övervägas att inrätta kliniska högskolelektorat vid hög- SOU 1993 12 skolor med medellång värdutbildning som tidigare framgått. En lektors- Kapitel 5 tjänst förenas med en tjänst i vården t.ex. som sjuksköterska, arbetsterapeut eller sjukgymnast. Inom ramen för tjänsten ges utrymme för undervisning, forskning och vardoch omsorgsverksamhet i lika man. En förebild till en sådan tjänstekonstruktion finns inom de statliga medicinska utbildningen där kliniska högskolelektorat, tidigare benämnda kliniska lärare, förenade med läkartjänster funnits sedan många år. Sedan några är finns möjlighet att efter särskild prövning regeringen förena sådan av lektorstjänst med annan tjänst än läkare. Vid de medicinska fakulteterna finns idag ett 15tal kliniska lektorat inrättade vilka är förenade med tjänst som sjuksköterska och sjukgymnast. Landstingen har idag möjlighet att inrätta motsvarande befatmingar. Endast ett fåtal sådana tjänster har emellertid hitintills inrättats inom landstingen. Förutom kliniska högskolelektorat, för vilka krävs doktorsexamen, kan man även överväga kliniska adjunktstjänster. Inom vård- och omsorgsområdet ñnns det personer med en hög yrkeskompetens men som inte har forskarutbildning. Inom ramen för adjunktstjänster kombinerade med vârdtjänster skulle man kunna ta tillvara deras kliniska kunskaper samtidigt som de ges möjlighet att upprätthålla sin yrkeskompetens. Dessa förslag innebär att lärare i framtiden kan ges en väsentligt förbättrad anknytning till várdv och omsorgsverksamheten med möjlighet till forsknings- och utvecklingsarbete inom för sina tjänster. Sådana ramen lärartjänster kan spela en viktig roll när det gäller överbryggningen mellan teori och praktik i värdutbildningarna.

5.5 Lärarutbildning

En av de viktigaste förutsättningarna för en hög kvalitet i utbildning är, förutom studenternas ambition och kunskaper, lärarnas kompetens. I 1990 års forskningsproposition framhölls att doktorsexamen i princip bör vara ett behörighetsvillkor för anställning lärare inom högskolan. som Enligt högskoleutredningens redovisning lärarkompetensen finns det av inom den statliga högskolan stora grupper av lärare som inte har avlagt doktorsexamen.Vid de mindre och medelstora högskolorna saknar 40 procent eller mer av lärarna doktorsexamen. Vid de landstingskommuna- 1a högskolorna är det mer undantag än regel att lärare har doktorsexamen. Det är givetvis orealistiskt att alla dessa på kort tid skall kunna avlägga doktorsexamen varför adjunktstjänster måste behållas i högskolan. Det är däremot väsentligt att former för lärarnas ämnesfördjupning och deras möjlighet att följa forskarutbildningskurser organiseras. Generellt kan sägas att vårdlärare har en bred pedagogisk utbildning med liten ämnesfördjupning medan lärare inom högskolan i övrigt har god ämnesfördjupning men ofta ringa praktisk-pedagogisk utbildning. Nuvarande vårdläramtbildning kvalificerar för anställning lärare som inom både gymnasie- och högskola. Flera förslag till förändringar av vårdlärarutbildningen har diskuterats genom åren. Därvid har diskuterats

om det krävs separata utbildningar för gymnasie- respektive högskola. En SOU 1993 12 viss organisatorisk förändring har beslutats av riksdagen för vilken jag Kapitel 5 redogör i avsnitt 3.5. Jag delar högskoleutredningens uppfattning att den ämnesmässiga baskunskapen är den viktigaste delen i lärarnas kompetens. Det är denna som skall ligga till grund för lärarens auktoritet och självförtroende i undervisningen. De pedagogiska kunskaperna skall underlätta for läraren att på ett professionellt sätt utöva sin läratroll. För att undervisningen skall kunna bedrivas på en kvalitativt hög nivå krävs att läraren har båda kompetenserna. En gedigen kunskap krävs dels för att kunna meddela en högskolemässig undervisning och dels for att kunna driva kunskapsutvecklingen inom de olika karaktärsämnena framåt. Detta är också förutsättning för en att, inte bara inom det egna ämnet, kunna kommunicera med ämnesföreträdare såväl nationellt som internationellt samt kunna ta del av samt bedriva eget forsknings- och utvecklingsarbete. Mitt förslag är att miniminivån för lärarkompetensen för vårdhögskolan i ett inledningsskede skall vara 80 poäng ämnesfördjupning, dvs. motsvarande magisterutbildning, inom respektive karaktärsämne samt därtill

någon pedagogisk utbildning. Ämnesfördjupningen

skall enligt min mening förmedlas av de högskolor som ges examinationsrätt för magisterexamen. En konsekvens av mitt förslag är att den nuvarande vardlärarutbildningen för högskolelärare avvecklas. Magisterutbildningar inom respektive karaktärsämne mäste utvecklas vid de högskolor examina som ges tionsrätt for dessa utbildningar. Därmed blir i stället magisterutbildning grunden för både en kommande lärarfunktion samt karriär i yrkesproen fessionen. Jag förutsätter att flera olika lärarkategorier kommer att undervisa inom de medellånga vårdutbildningarna i framtiden. Det är angeläget att lärare med fördjupade kunskaper inom olika ämnesområden bedriver undervisning för att kraven på såväl bredd som djup tillgodoses. Jag utgår från att kraven på dessa lärare kommer de förslag att motsvaras av som lämnats av högskoleutredningen. Kraven på såväl änmesfördjupning som pedagogisk utbildning bör vara gemensamma för hela högskoleverksamheten. Det är för att uppnå en mångfald och kritisk nödvändigt en massa att lärare med olika utbildningar och specialkunskaper inom olika ämnen finns inom högskolan. Enligt min mening bör högre krav enligt ovan ställas allt efterhand som tjänsteinnehavaren nyrekryteras. Personer med magisterexamen och doktorsexamen, även inom andra relevanta ämnen, bör också kunna anställas som lärare och ges en pedagogisk utbildning.

5.6 Högskolornas framtida utveckling, huvudmannaskap SOU 1993 12 och organisation Kapitel 5

De kartläggningar som under senare år har genomförts av utbildningsoch forskningsverksamheten vid de mindre och medelstora högskolorna samt vårdhögskolorna pekar på behovet av en större samordning mellan skolorna samt en ökad nationell koncentration och proñlering av forskning och utvecklingsarbete. Detta är nödvändigt for att kunna uppnå en bred kompetens samt starka FoU-miljöer vid högskoleenheterna. Det delade huvudmarmaskapet har ibland visat sig vara ett hinder för samarbetet mellan högskolor som t.o.m. ligger på samma ort. Det är givetvis svårt att avgöra det delade huvudmannaskapets verkliga betydelse i sammanhanget. Vissa uppgifter talar för att det har en betydelse. Till exempel har sjukgymnastutbildningarna på de orter där den är statlig, i Lund och Stockholm, bättre lyckats etablera samarbete och utveckla forskningsanknytning än på de orter där den drivs av landstingen. Med vissa undantag har samarbetet inte kommit längre än att stat och landsting

på vissa orter delar lokaler för sin högskoleverksamhet se bilaga 4 om

redovisning av samarbete mellan högskolor. I Sverige krävs en utökning av såväl grundutbildning som forskarutbildning i högskolan. Under sommaren 1992 beslöt riksdagen att utöka antalet platser i högskolan med 2 000 nya platser. Inga av dessa gick till vårdhögskolorna. I höstens regeringsförklaring aviserades också fortsatt utveckling av högre utbildningar och på sikt en fördubbling av antalet forskarutbildade. För att klara dessa mål krävs att högskolans samlade resurser tas tillvara optimalt. Stordrift är inte automatiskt en garanti för hög kvalitet. Då det gäller en viktig del av vårdutbildningen, klinisk undervisning, kan det tvärtom vara så att den konkurrens om utbildningstilltällen som finns mellan många studerande av olika kategorier på universitetssjukhusen är en direkt nackdel. Universitetssjukhusens starka specialisering kan för vissa generalist-utbildningar också vara en nackdel. Det är dock uppenbart att det för forskarutbildning och för forskningsanknytning och utveckling av vårdvetenskaperna krävs att utvecklingen sker i kontakt med en tillräcklig minsta kritiska massa av lärare och forskare. Om en högskola inte själv har tillräcklig kompetens eller mångfald inom ett område kan denna åstadkommas t.ex. genom att flera högskolor slås samman till en enhet, samverkar inom ramen for en högskoleorganinsation eller genom nätverk. Lättast och snabbast sker sådan utveckling i direkt samverkan med ett universitet. Enligt min uppfattning har intressanta planer på en större integration mellan statliga och landstingsägda högskolor utvecklats under de senaste två, tre åren. Jag har redovisat några av dessa i kapitel Detta planeringsarbete bör stimulera fortsatt utveckling. Det kan komma att störas av generella huvudmannaskapsförändringar om dessa inte sker i den riktning samarbetsplanerna har. En viktig fråga i svensk högskolepolitik är vilken spridning av resurser för forskning och forskarutbildning som kan tillåtas utan att kvaliteten ur-

holkas. Denna fråga ligger utanför mitt utredningsuppdrag men påverkar SOU 1993 12 mina förslag rörande organisatoriska lösningar för vårdhögskolorna i Kapitel 5 framtiden. För forskning och forskarutbildning inom de områden som de medeJånga vårdutbildningama representerar gäller dessutom att själva ämnena måste stärkas och utvecklas på ett sådant sätt att dessa når en klar egen identitet om de skall motivera forskningssatsningar utanför de ämnesområden som redan finns. Med all sannolikhet kommer forskningen att stärkas också vid de mindre och medelstora högskolorna under 90-talet. De statliga medel som avsatts för forskning och kompetensutveckling av lärare vid dessa högskolor och som förvaltas av universitetens fakulteter spelar en viss roll för den ökade forskningsaktiviteten. Större betydelse har kanske de ökade regionala resurserna från kommuner, landsting och näringsliv haft. Andelen lärare vid mindre och medelstora högskolor som är engagerade i forskning har ökat under senars år. Vad gäller vårdhögskolorna kommer jag att föreslå vissa rationaliseringsttgärder med viss minskning av antalet årsstudieplatser inom grundutbildningen och en mer samlad studieorganisation. Genom sådana åtgärder frigörs resurser. Dessa resurser bör kunna omfördelas till satsningar på förlängd grundutbildning, magisterutbildning och forskning och forskarutbildning inom vårdvetenskapema. Mina förslag innebär att en del av de frigjorda resurserna för forskning och forskarutbildning skall fördelas dels till berörda fakulteter och dels till berörda forskningsråd for stöd till vårdforskningen. En förstärkning av de för fri konkurrens tillgängliga forskningsresurserna bör kunna medverka till en ökad personell rörlighet mellan högskolorna, en förbättrad kvalitet på grundutbildningen vid samtliga högskolor samt en spridning av forskningsmedel också utanför universiteten.

F orslcningsmiüöer

En ax de viktigaste förutsättningarna för forskning av internationell klass är kreativa forskningsmiljöer. Hur sådana miljöer skall och bör vara uppbyggda varierar från forskningsområde till forskningsområde. Ett antal kännetecken, redovisas i utbildningsdepartementets rapport om strategi för forskning inför 2000-talet De uppstår ofta kring en individuell forskare som genom sina egna insatser och ledarskap förmår stimulera andra forskare, lärare och doktorander. Den har en kritisk massa av aktiva forskare med hög och komplette- rande vetenskaplig kompetens. Den har väl utbyggda kontaktnät, såväl internationella som inhems- ka, som dessutom oña sträcker sig över disciplingränserna. Den är attraktiv även för utländska gästforskare. - Uriversiteten har med sina fasta forskningsresurser de generellt bästa förutsättningarna att skapa goda forskningsmiljöer. De svarar för en mångfald och en bred kompetens. Lika viktigt är att studenter vid ett uni-

versitet eller en högskola med många utbildningar har möjlighet att under SOU 1993 12 sin studietid träffar och umgås med studenter från andra ämnesområden Kapitel 5 än det egna att vistas i en mångfacetterad akademisk miljö. - Ett närmande mellan universiteten och vårdhögskolorna på universitetsonerna skulle skapa goda förutsättningar för de medellånga vårdutbildningarnas utveckling och anknytning till forskning. Resurserna för att skapa nationellt och internationellt slagkraftiga institutioner för forskning inom vårdutbildningarnas karaktärsämnen skulle snabbast ge resultat om de koncentreras till universitetsorterna. En närhet till framför allt medicinska och samhällsvetenskapliga fakulteter ger möjlighet att skapa inte bara djup utan nödvändig bredd. För att klara kraven på utveckling och kvalitet inom utbildning och forskning inom bla hälso- och sjukvård anser jag emellertid att den kompetens och förnyelsekraft som har byggts upp utanför universitetsorter också måste tas tillvara. Forskarutbildning bör även fortsättningsvis främst ske vid universiteten. När tillräcklig tillgång till bredd och djup i lärarkompetensen uppnåtts bör det bli möjligt för ett antal högskolor, även utanför universiteten, att ge delar av en forskarutbildning samt utfärda fördjupade akademiska examina som kandidat- och magisterexamen inom vårdutbildningarna. All erfarenhet visar att tillgången till utbildning på högskolenivå är betydelsefull för en regions utveckling. En högskola ökar chanserna för ungdomar att stanna kvar i regionen. Dessutom förbättras möjligheterna att inom regionen locka till sig och behålla verksamheter som har behov av välutbildad personal samt att till regionen rekrytera personer som värdesätter möjligheterna för högre utbildning t.ex. för sina bam. Det blir också möjligt att kring högskolan utveckla och skapa innovativa miljöer som på olika sätt stärker regionens näringsliv och möjliggör kompetensutveckling för anställda både inom näringsliv och offentlig sektor. Självklart har vårdhögskolorna stor betydelse för utvecklingen av hälso- och sjukvården i resp region. Den kraftiga utbyggnaden av vårdutbildningen med stor spridning på över 40 orter har underlättat den lokala rekryteringen av personal till hälso- och sjukvården. Utredningar har visat att de studerande ofta stannar och blir yrkesverksamma på den on där man fått sin utbildning. För vårdutbildningarnas del är närheten till utbildning särskilt betydelsefull då de studerande inte sällan kvinnor som uppnått den ålder då de redan har ansvar för barn och familj. Kraven på högskoleutbildning ökar emellertid. I ett skede där vårdutbildningarna måste stärkas och forskningen inom dessa områden måste ges ökad bredd och kvalitet kan individens krav på närhet till utbildning till vissa delar, åtminstone i ett uppbyggnadsskede, få stå tillbaka för krav på större koncentration av högskoleutbildning för att säkerställa kvalitet. Det är, som kommer att framgå av de olika organisationsmodellema som redovisas nedan, säkerligen omöjligt att bygga upp kreativa högskolemiljöer med forskningsproñl eller forskarutbildning vid 30 självständiga vårdhögskolor. Några blir for små och har för snävt utbildningsutbud för att utan sammanslagning med eller fastare knytning till annan högsko-

fullvärdiga högskolor. En koncentration SOU 1993 12 leenhet kunna konkurrera som av teoretiska delarna utbildningen, även grundutbildningen, till färre Kapitel 5 de av enheter är på sikt nödvändig. Däremot ligger det stort värde i att klinisk praktisk utbildning är ett spridd på länssjukhus och den öppna vården. Den kliniska kompetens och breda patientunderlag där finns är resurs som måste tas till vadet som en studenterna tillräcklig professionell träning. De olika nätra för att ge en mellan universitet och vårdhögskolor är under utveckling kan verk som tjäna struktur att bygga ett sådant utbildningssamarbete på. som Det finns fortfarande vårdhögskolor lokalmässigt och administrasom tivt är samordnade med gymnasieskolans verksamhet. Detta framkommer vid landstingens redovisning där det i en del fall inte går att budgetmäsolika skolformerna. Det finns enheter inrättat en insigt separera de som stitutionsindelning enligt statligt mönster medan andra organiserat verk-

samheten som en enda stor enhet. Inte heller de mindre och medelstora statliga högskolorna har egen forskarutbildning. Detta har medfört vissa problem vad gäller strävan att integrera utbildning och forskning. Olika lokala insatser har gjort av högskolorna för att öka rekryteringen av forskarstuderande. Med tanke på den låga forskningsaktivitet som råder utgående från vård- och omsorgsutbildningarna sådana insatser nödvändiga också inom vårdhögskolor-

na. För närvarande saknar flertalet av vårdhögskolornas lärare forskarutbildning och fördjupning inom sina ämnesområden. Om en höjning av utbildningskvaliteten skall kunna nås inom rimlig tid måste tillgängliga reinitialt på ett mindre antal enheter som får ses som spjutspetsurser satsas varifrån flödet fördjupad kunskap och kompetens sedan kan nå ut sar av till vård- och omsorgsverksamheten och övriga utbildningsenheter. säkerställa kvaliteten och för underlätta för studerande vid För att att enheter utanför universiteten att gå vidare till akademiska studier kan nåöverenskommelser träffas mellan dessa skolor och universigon form av tet eller högskolor med påbyggnads- och forskarutbildning träffas. Det finns inom såväl stat landsting krav om rationaliseringar och som besparingar. Samtidigt inom offentlig och privat vård- och omanges sorgsverksamhet behov personal med förlängd utbildning. Mot bakav kunskapstillväxten inom de olika områdena krävs ökad kompegrund av För finansiera förlängningar krävs åtgärder som t.ex. minskad ditens. att mensionering, ökad samordning emellan och koncentration av utbildningarna. Jag redovisar ett antal möjliga förändringar för att uppnå detta. En i flera sammanhang diskuterad möjlighet att möta kravet på förlängda utbildningar samtidigt kostnaderna för staten inte kan tillåtas öka som är lyfta ut delar den kliniska undervisningen. Man måste dock beatt av akta de krav finns i EG-direktiven vad gäller krav på sjuksköterskesom och barnmorskeutbildningarnas kliniska undervisning. Det finns inte inom utredningens underlag för något ställningstagande i denna fråram Jag föreslår att denna fråga prövas. Inriktningen av en sådan översyn ga. bör pröva någon del den kliniskt-praktiska undervisningen vara att om av framför allt vissa påbyggnadsutbildningar kan förläggas efter grundut-

bildningen och garanteras av respektive arbetsgivare, uppdragst.ex. som SOU 1993 12 utbildning vid vårdhögskoloma. Kapitel 5

5.7 Alternativa modeller för förändring

av

huvudmannaskap

Jag har valt att redovisa tre alternativa teoretiska modeller för överatt flytta hela eller delar av vårdhögskoleorganisationen till staten. Vissa utbildningar överförs till ett statligt huvudmannaskap. Vårdhögskolorna på universitetsortema överförs till statligt huvudmannaskap medan övriga vårdhögskolor har landstingen husom vudmän. Enhetligt statligt huvudmannaskap för vårdhögskolorna. De tre enskilda sjuksköterskeskolorna förblir i samtliga modeller fristående högskolor. Utgångspunkter i modellerna har varit följande atv målen för respektive utbildning i verksamhetens behov av högskoleutbildad personal i anknytning till annan högskoleutbildning med liknande profil -k kvalitetskrav -k dimensioneringskrav t krav på starka forskningsmiljöer i krav på god högskoleutbildning i internationella krav. Samtliga modeller är på sikt möjliga att genomföra. Kvaliteten i vårdutbildningarna är inte i första hand fråga huvudmannaskap en om utan en kombination av åtgärder i syfte att åstadkomma höjd lararkompetens, en större koncentration med ökad bredd och djup i utbildningsutbudet. Ett enhetligt statligt huvudmannaskap skulle visserligen underlätta en anknytning mellan utbildning och forskning utbyggnad forssamt en av karutbildning inom de ämnesområden de medellånga vårdutbildningama representerar. Det är dock inte självklart att fördelarna med enhetlig en organisationsstruktur och ett enhetligt huvudmannaskap skulle uppväga nackdelar såsom minskade möjligheter att mobilisera regionala resurser. Modellerna har dock enligt min mening intresse. De är fullt möjliga att helt eller delvis genomföras. De kan troligen också stimulera de olika initiativ till samverkan och utveckling som tagits på olika håll i landet. I varje modell utgår jag från att en fördjupningsutbildning till magisternivå inledningsvis bör byggas på universitetsorterna, upp inom universitetet eller vid den på orten befintliga vårdhögskolan. Resurserna för forskning och forskarutbildning för studerande från vårdutbildningama bör också förstärkas. Resurserna bör fördelas både till universiteten och i en fri till forskningsråden rörlig resurs. Utredningen har enligt direktiven haft att redovisa och kostnader ange för olika modeller för förstatligande av de medellånga vårdutbildningarna. Direktiven ger stor frihet att utforma förslagen förslagen men ett av skall avse ett totalt överförande till statligt huvudmannaskap.

ekonomiskt inom de direktiven SOU 1993 12 Ingen av de tre modellerna ryms ramar kostnader för de medellånga vårdutbildningar- Kapitel 5 anger nämligen att statens Modellerna förutsätter att kan ñnna sätt att överföra de na får öka. man framför allt landstingen i dessa utbildningar på medel som idag satsas av rättvist och invändningsfritt sätt till staten. ett de lokala vårdhögskoloma ställning och för att möjliggö- För att stärka stimulera till fortsatt utveckling har en sarnlokalisering med den ra och en genomförts på fåtal Med något undantag instatliga högskolan ett orter. hittills sarnlokaliseringen ett gemensamt utnyttjande av den fynebär mer kunskap och kompetens. De flesta små statliga siska miljön än utbyte av sådan profil lärarutbildning, ekonomi, teknik att högskolorna har en studiegemenskap och integrering med vårdmöjligheten för direkt annan

högskolorna är små. olika håll i landet överläggningar om samgående mellan Det pågår på högskolor, nätverksbildningar mellan statliga statliga och kommunala om landstingsägda högskolor eller mellan båda formerna. Det förekomoch universiteten och kringliggande av landstingen drivna mer avtal mellan forskarutbildning och vidareutbildning. skolor om och bör vidareutvecklas. Troligen kan resultatet bli Dessa modell kan samarbetsformer eller sammanslagningar, utformade efter en variation av regionala eller lokala önskemål. Det kan inte undvikas att en sådan olika till resultat utbildningar av varierande grad av mångfald kommer att ge högskolemässigt innehåll. Även idag forskningsanknytning och emellertid skillnaderna sannolikt betydande även mellan samma utbild-

ning på olika orter. förhoppning de nedan presenterade modellerna skall kunna Min är att användbara förslag helt eller delvis kan förverkligas i tjäna som som mellan och enskilda eller samtliga landsting. överenskommelser staten kostnadsberäkningar gjorts är på grund grundmaterialets osä- De som av ungefärliga kan troligen också underlag för planering och kerhet men ge vägval i de olika reformsträvanden som pågår. slutligen lyfta fram några förslag ur de olika modeller- Jag kommer att intressanta regeringen bör ta initiativet till att de na som jag finner så att föreslår jag att den nuvarande vårdlärarutbildninggenomförs. Dessutom och med i form magisterutbildning komen avvecklas ersätts en ny av pletterad med en pedagogisk utbildning.

Rationalisering och förstatligande med utgångspunkt i varje 5.7.1 utbildning för sig

förstatligas utifrån skäl rationella utifrån Om utbildningarna som synes innehåll och möjligheter till utbyte kurser och samläsning med deras av utbildningsprogram framförallt utbildning inom social omandra synes utbildning inom arbetsterapi och sjukgymnastik vinna ett sorg samt förstatligande. blir i detta alternativ svårt att upprätthålla en kreativ högskolemil- Det vissa högskolor efter omstrukturering får färre än 300 utbildvid som

ningsplatser och bara ett enda utbildningsprogram. För några av dessa SOU 1993 12 skulle dock finnas möjlighet till samlokalisering och samordning, med Kapitel 5 befintlig statlig högskola på orten för att därmed den mångfald ge och storlek som studenterna bör ha rätt att kräva högskola. av en Om sådan samordning inte kan komma till stånd leder detta alternativ till att flera av vårdhögskolorna bör avvecklas.

Grundläggande utbildning

Arbetsterapeut- och sjukgymnastutbildning

Utbildning inom linjens båda inriktningar sker vid fyra gemensamt av de ll utbildningsanordnarna statlig landstingsägda. Den utbildningsresp. organisation som nu tillämpats tyder det i realiteten idag att är två nästan separata utbildningslinjer. Vid Vårdhögskolan i Göteborg pågår emellertid försöksutbildning en om 120 poäng med större samordning linjens båda inriktningar, den av s.k. Göteborgsmodellen. Resultaten visar det finns flera att gemensamma ämnesblock främst avseende samhälls- och beteendevetenskap, humanbilogi och vetenskaplig metodik. Inom försöksverksamhetens 120 poäng är 50 poäng gemensamma för arbetsterapi och sjukgyrrmastik. Förutom pedagogiska och kunskapsmässiga fördelar redovisas ekonomiska vinster med denna organisation av utbildningen. Vid samundervisning se bien laga 5 erhålles en ekonomisk besparing 429 000 krgrupp 72 om om studerande. Det finns två huvudlinjer; de flesta anser att de båda yrkeskategoriema hittat sina nischer och att det bör vara två separata utbildningar medan andra anser att en ökad samverkan bl.a. skulle medföra ekonomiska vins-ter. Min uppfattning är att den s.k. Göteborgsmodellen har visat att en större samordning av studieorganisationen pedagogiska ger och kunskapsmässiga fördelar samt avsevärda ekonomiska vinster. Jag anser inte att en studieorganisation i denna form skulle inverka negativt på möjligheterna att utveckla de olika karaktärsämnena. Lärarkompetensen koncentreras vilket leder till såväl kunskaps- ytterligare kompetensutveckling. som Stora vinster torde kunna uppstå utbildning om inom arbetsterapi och sjukgymnastik bedrivs huvudman och inom av samma samma organisation. Utbildning till arbetsterapeut och sjukgymnast bör därför enbart ges där utbildningarna kan samordnas. Jag kan se fördelar med att utbildningarna inom sjukgymnastik och arbetsterapi ges ett samlat statligt huvudmannaskap och inordnas inom medicinsk fakultet. För att kunna genomföra detta förutsätts i detta alternativ att sjukgyrrmast- och arbetsterapeututbildningen flyttas från Boden till universitetet i Umeå och arbetsterapeututbildningen i Örebro till universitetet i Uppsala. Arbetsterapeututbildningen i Stockholm överförs till Karolinska institutet. Arbetsterapeututbildningen vid Hälsohögskolan i Jönköping överförs till Hälsouniversitetet i Linköping. Utbildningarna inord-

i respektive universitetsorganisation. Genom sådan omorganisa- SOU 1993 12 nas en tion oc;h rationalisering enligt Göteborgsmodellen, se bilaga 5 skulle Kapitel 5 medel frigöras för bygga upp magisterprogram och för att förstärka forskning och forskarutbildning inom utbildningarnas karaktärsämnen.

Hörselvårdsutbildrzing

Den hönrselvårdande verksamheten genomgår för närvarande stora förändringar framför allt inom rehabilitering. Denna utveckling ställer höga krav på personalen och förutsätter en kvalificerad grundutbildning inom audiologihörselvard. Idag finns inom den hörselvärdande verksamheten flera personalkatearbetar kring patienten bl.a. hörselvårdassistenter, hörselpedagorier som och logopeder. Det är hörselvárdsassistenten som främst samarbegoger tar med patienten när det gäller diagnos och rehabiliteringsåtgärder. Inom för utredningen har en hearing med bl.a. företrädare för ramen den audiologiska verksamheten inom Göteborgsregionen hållits. Här framfördes behovet av en förlängd utbildning inom audiologihörselvärd omfattande 120 poäng. Detta överensstämmer med vad som föreslagits i UHÃ initierad utredning 1991. Liknande synpunkter har också till en av utredningen framförts ett antal lärare inom utbildningen. Dessutom föav reslogs vid denna hearing en sammanslagning av nuvarande utbildning till hörselvårdsassistent och hörselpedagog. Hörselvárdsassistent- och logopedutbildningen har många beröringspunkter och större samordning mellan dessa utbildningar borde kunna en ge såväl pedagogiska som ekonomiska vinster. Detta är internationell vanligt förekommande och det bör övervägas om så också kan ske i Sverige. Samordningen mellan hörselvârdsassistent- och logopedutbildningbör ha större förutsättningar att genomföras om utbildningarna foren läggs till samma fakultet eller institution. En sådan samordning torde medföra vissa rationaliseringsvinster Det har också påpekats att rekryteringen till hörselpedagogyrket som är lang utbildning skulle underlättas om i en samordnad utbildningsorgaen nisation överbryggningskurser för hörselvardsassistenter till hörselpedagog kunde utformas. Behovet av pábyggnadsutbildningar inom audiologihörselvärd har pátalats. Idag finns lokalt arrangerade pâbyggnadsutbildningar till hörselvárdslinjen vid várdhögskolorna vilket tyder på att nuvarande utbildning inte täcker det kunskapsbehov som verksamheten har. Inom den korta tid som stått till utredningens förfogande har inte tillräckligt underlag kunnat inhämtas för förslag om förlängning av nuvarande hörselvårdsassistentutbildning, överbryggande utbildning till hörselpedagog, samordning mellan utbildningarna ocheller logopedutbildningen. De berörda utbildningarna finns idag vid universitetsorterna samt i vissa delar vid Vârdhögskolan i Örebro där mycket kvalificerad audiologisk en forskning bedrivs.

Enligt denna modell förefaller det naturligt att samla hörselvårdsutbild- SOU 1993 12 ningarna under statligt huvudmannaskap vid universitetsorterna och vid Kapitel 5 Vårdhögskolan i Örebro.

Laboratorieassistenutbildning

Avgörande faktorer för att upprätthålla en hög kvalitet och goda möjligheter till forskning och forskarutbildning är tillgång till forskarutbildade lärare och ett nära samarbete med olika institutioner inom den statliga högskolan. Detta talar också för att koncentrera laboratorieassistentutbildningen till de vårdhögskolor där dessa förutsättningar ñnns. Det har till utredningen framförts, att laboratorieassistentutbildningen idag finns på någon eller några vårdhögskolor där dessa förutsättningar saknas. Andra vårdhögskolor kan däremot ha goda möjligheter att med utnyttjande av kvalificerade krafter inom sjukhus och forskningslaboratorier bygga upp laboratorieassistentutbildning. Det anses i dagsläget vara svårt att prognostisera det framtida behovet av laboratorieassistenter. Från forskningslaboratorier uttrycks önskemål om, inom naturvetenskaplig fakultet eller teknisk högskola utbildad personal, för arbete inom området medan från sjukvården anges fortsatt behov av laboratorieassistenter, inte minst i primärvården. Laboratorieassistenten bör om honhan skall möta kraven och behoven inom sjukvården ges en bred professionell basutbildning. Om utbildningen utformas som ett enda program omfattande 120 poäng kan programmet ersätta de nuvarande inriktningarna mot biokemi och molekylärbiologi, klinisk kemi, mikrobiologi samt morfologisk cellbiologi. Inom programmet kan 20 till 30 poäng utgöra en fördjupning inom något ämnesområde exempelvis hematologi eller klinisk kemi. Den komplicerade ordningen med kompletteringutbildningar som förekommer idag skulle därmed ktmna avskaffas. Det bör utredas om påbyggnads- och specialiseringsutbildning i övrigt i framtiden kan överföras till att vara vara arbetsgivarens ansvarsområde i högre utsträckning. Laboratoneassistentutbildningen leder inte fram till en yrkesexamen eller till ett legitimationsyrke. I ett friare kurssystem är det därför angeläget att det nationella utvärderingssekretariatet snarast granskar kvaliteten i dessa utbildningar.

Ortopedteknisk utbildning

Verksamhetsområdet för ortopedingenjörer och tekniker är under stark omdaning. Arbetsuppgifter som idag åvilar de båda yrkeskategoriema kommer med all sannolikhet att till vissa delar övertas av eller återfinns redan idag hos andra yrkeskategorier. Hälsohögskolan i Jönköping har inställt antagningen till utbildningen t.o.m. 1994. Till höstterminen 1995 planerar enheten över utbildatt se ningen avseende nivå och innehåll.

Enligt min uppfattning föreligger f.n. inte underlag för att i denna ut- SOU 1993 12 föreslå några förändringar avseende utbildningens organisation Kapitel 5 redning eller huvudmannaskap. Några avgörande rationaliseringsvinster genom samordning med annan utbildning torde inte finnas utöver de allmänna administrativa, studierniljömässiga m.fl. vinster kan uppstå om den samordning mellan Hälsom sohögskolan och den lokala statliga högskolan som diskuteras blir av.

Sjuksköterskeutbildning

Utbildningen har ett klart såväl medicinskt naturvetenskapligt som samhällsvetenskapligt innehåll vilket gör att utbildningen inte omedelbart har direkt fakultetstillhörighet utan är av gränsöverskridande karaktär. en Vissa företrädare för landstingen har tidigare ifrågasatt behovet av forskningsanknytning sjuksköterskeutbildningen. De har menat att det av i första hand måste professionell yrkesutbildning som skall uppvara en nås. Enligt min mening är det avvägning mellan en vetenskaplig bas en och god yrkesutbildning som måste gälla. Sjuksköterskeutbildningen en innehåller omfattande teoretiska moment. Den hör därför hemma i högskolesystemet. Nuvarande inriktningar inom hälso- och sjukvårdslinjen, förutom inriktning allmän hälso- och sjukvård kommer att fr.o.m. l juli 1993 mot överföras till påbyggnadsutbildningar till en ny sjuksköterskeutbildatt ning. Jag vill rikta särskild uppmärksamhet på nuvarande inriktning mot diagnostisk radiologi, 90 poäng. Det har från såväl fackligt håll som från verksamhetens sida framförts farhågor för dels en försämrad kvalitet och dels relqyteringssvårigheter när utbildning till röntgensjuksköterska komomfatta sjuksköterskeutbildning som grund och därefter påbyggmer att nadsutbildning. Förslag finns hos SHSTF om att ett treårigt separat utbildningsprogram inrättas för yrkesfunktion motsvarande röntgensjuken sköterskan med karaktärsämnena omvårdnad och radiologisk omvårdnad. Jag år inte beredd till något ställningstagande i denna fråga. Landstingsförbundet har redovisat att det i nuläget råder balans mellan tillgång och efterfrågan på utbildade sjuksköterskor. Från såväl offentliga privata vårdgivare finns ett klan uttalat besom hov ökat antal forskarutbildade sjuksköterskor. Fler forskarutbildaav ett de lärare behövs också i högskolan. Den nuvarande organisationen av utbildningen har inte lett till att tillräckligt många yrkesverksamma sjuksköterskor rekryterats till forskarutbildning sedan högskolereformen 1977. För få till stånd ett samband mellan gmnd- och forskarutbildatt sjuksköterskeutbildningen krävs andra organisatoriska lösningar. ning av Ett bättre samband mellan grundutbildning och forskning kan lösas på två sätt. Ett skulle att all sjuksköterskeutbildning ges ett statligt huvara vudmannaskap och förläggs till universitet eller motsvarande. Detta skulle dock medföra regionalpolitiska nackdelar såväl som ett mycket hårt tryck på de praktikplatser som redan är hårt utnyttjade på universitetsor-

tema.

En annan lösning vore ett förstatligande av utbildningen på de orter där SOU 1993 12 möjligheter till forskningsanknytning kan utvecklas mest realistiskt och Kapitel 5 fruktbart. Utbildningama och organisationen på dessa orter kan i detta sammanhang ses som spjutspetsar varifrån sjuksköterskor med ämnesoch forskarutbildning sedan kan medverka i kunskapsuppbyggnad och kompetensutveckling vid övriga vårdhögskolor och inte minst tillföra Ökad kompetens inom vården. Som framgår nedan kommer jag att föreslå att en överföring av sjuksköterskeutbildningen till universitetsorganisationen sker på åtminstone två orter. En möjlighet är att sjuksköterskeutbildningen på universitetsortema anknyts till de medicinska fakulteterna. Med tanke på utbildningarnas gränsöverskridande karaktär måste vid en sådan organisation samverkan med fr.a. samhällsvetenskapliga fakulteterna eftersträvas. Den minskning av dirnensioneringen av sjuksköterskeutbildningen föreslås, bör ske som på dessa orter för att medge kvalitetshöjning och frigörs for att resurser att bygga ut magisterutbildning, forskning och forskarutbildning. I övrigt bibehålls huvudmannaskapet for sjuksköterskeutbildningen av landstingen.

Påbyggnad sutbildningar

Påbyggnadslinjer till sjuksköterskeutbildningen finns idag vid flertalet vårdhögskolor. Antalet platser regleras för närvarande beviljade genom statsbidrag till de olika enheterna. En genomgång utbildningsutbudet av visar att studerandegruppernas storlek varierar avsevärt mellan de olika enheterna. Denna spridning av specialistutbildningarna har nackdelar. Som exempel kan nämnas att Påbyggnadslinjen hälso- och sjukvård för barn och ungdom, 40 poäng, vid en enhet har en dimensionering 8 av nybörjarplatser vararmat år, Påbyggnadslinjen i obstetrisk och gynekologisk vård, 50 poäng har vid flera enheter dimensionering mellan 10-16 en nybörjarplatserår och Påbyggnadslinjen utbildning i anestesisjukvård och intensivvård, 40 poäng har en dimensionering 8 nybörjarplatserår för av respektive inrikming. Kunskaps- och kompetensutveckling samt möjligheter till en ämnesfördjupning för såväl studenter lärare måste försom svåras under dessa förhållanden. Även tillgången till kliniska prakom tikplatser och ett tillräckligt patientunderlag är viktiga fördelar av en spridning av utbildning borde den teoretiska delen utbildningen vinna av på att sammanhållas i större enheter, i synnerhet om kontakt med forskning och utveckling önskas. Barnmorskeutbildningen är den enda påbyggnadsutbildning reglesom ras fr.o.m. den l juli 1993. För de övriga påbyggnadsutbildningamaspecialistutbildningama gäller att dessa får byggas i samverkan mellan upp arbetsgivare och berörd vårdhögskola.

Social onsorgsutbildning SOU 1993 12 Kapitel 5 Utbildnirg inom social omsorg bedrivs idag vid 20 vårdhögskolori landet. Mest spridd är inriktningarna mot äldre och handikappomsorg samt inriktningen mot psykiskt utvecklingsstörda och tlerhandikappade. Inriktningen nnt socialpedagogiskt behandlingsarbete bedrivs enbart vid sju av enheterna. I sambmd med denna utredning har en hearing angående utbildning inom socizl omsorg genomförts med representanter från vårdhögskolor, universitet, medicinska kliniker och Svenska Kommunförbundet. Frågeställningar som berördes var nuvarande utbildnings möjligheter att svara mot franrida krav inom social omsorg, utbildningarnas karaktär i förhållande till övriga utbildningar inom samma ämnesområde, behovet av separat högskoleutbildning inom det sociala omsorgsområdet, behovet av möjligheter till forskning och forskarutbildning inom karaktärsämnet samt utbidningens dimensionering i förhållande till behovet av personal med olik utbildningar inom kommunernas ansvarsområden. Utbildningens och karaktärsämnets nära koppling till ämnen vid samhällsvetenskaplig fakultet framhölls. Det finns skillnader mellan utbildningarna inriktningar och innehåll men de olika karaktärsämnena social omsorg respektive socialt arbete vilar på samma fundament. Som exempel kan nämnas det sociala perspektivet, en samhällsvetenskaplig grund, det psykosociala fältet och det psykosociala arbetssättet. En samlokalisering av och en ökad samverkan mellan utbildningarna inom den statliga högskoleorganisationen torde framkalla synergieffekter i den fortsatta utvecklingen av de båda karaktärsämnena vilket kommer såväl avnämare som utbildningsverksamhet till godo. De båda utbildningarnas särart kan även i en sådan organisation upprätthållas, förutsatt att det verkligen år två skilda ämnen. Svenska kommunförbundet har framfört behovet av en förlängd utbildning där framför allt administration, ekonomi, juridik och personalfrågor får en större vikt. Som baspersonal inom omsorgsverksamheten avser man att använda personer utbildade inom gymnasieskolans omvårdnadsprogram. För att finansiera en förlängd utbildning föreslår Svenska Kommunförbundet att dimensioneringen av utbildningen inom området social omsorg minskas med hälften. Härigenom kan resurser frigöras för finansiering av utbildningens förlängning. Jag rinner att stora vinster skulle kunna uppnås om utbildning inom social omsorg överförs till högskolor med utbildning i socialt arbete. Karaktärsämnets har nära anknytning till och släktskap med utbildning inom socialt arbete. Därmed bör rationaliseringsvinster kunna göras genom samläsning med och utnyttjande av lärarkompetens från andra program inom socialvetenskaperna. Karaktärsämnet social omsorg kan därigenom möjligen också karakteriseras och utvecklas på ett konkret sätt och även med sin kring omsorgstagaren centrerade inriktning verka befruktande på andra discipliner. önskemålen fördjupad utbildning i administraom tion, juridik ock ekonomi kan därmed också tillgodoses.

4 13-0167 97

Utbildningen bör inordnas i de högskoloruniversitet som har utbild- SOU 1993 12 ningsprogram i socialt arbete på följande orter Göteborg, Linköping, Kapitel 5 Malmö, Stockholm, Umeå, Örebro och Östersund. De berörda högskolorna bör ges i uppdrag att utreda hur utbildningen kan utformas inom högskolans utbildningsprogram. Samtidigt bör antalet studieplatser minskas till hälften. Genom denna omorganisation och dimensioneringsförändiing erhålles vissa ekonomiska resurser för förstärkning av forskningsanknytningen av utbildningarna samt utveckling av fördjupningsutbildning magisterutbildning -i karaktärsämnet.

Tandhygienistutbildning

När det gäller tandhygienistlinjens längd och kvalitet har till mig framförts mycket divergerande önskemål. Det råder dock en enighet om att utbildningen skall vara en högskoleutbildning även om utbildningen inte uppfyller kraven på allmän behörighet till forskarutbildning. Beträffande utbildningens längd har från de flesta håll framförts att nuvarande 80 poäng är tillfyllest. Som skäl anges bl.a. att en längre utbildning tidsmässigt skulle ligga allt för nära nuvarande tandläkarutbildning utan att ge sådan kompetens. Den kompetens som tandhygienisten ges i sin utbildning idag uppfyller också verksamhetens krav och behov. Från vissa fakulteter har däremot framförts krav på en förlängd utbildning. Skälen härtill är kraven på ökad kompetensen pga. det kvalificerade och självständiga arbete en tandhygienist utför samt den etableringsrätt som tillkommit för tandhygienister i samband med införandet av legitimation. Från dessa källor har även ett ökat behov av forskarutbildning för tandhygienister framförts. Det förefaller på många sätt naturligt att även tandhygienistutbildningen överförs till de Odontologiska fakulteterna åtminstone de som är förlagda orter där odontologisk fakultet finns. Större samordningsmöjligheter med andra utbildningar för yrkesgrupper inom den framtida tandvården kan också åstadkommas om fakulteterna ges direkt ansvar för även tandhygienistutbildningen. Detta bör leda till såväl pedagogiska, kunskapsmässiga som ekonomiska vinster för tandhygienistutbildningen. Ett inlemmande av tandhygienistutbildningen i en fakultetsorganisation kan dessutom underlätta kunskapsuppbyggnaden inom karaktärsämnet samt öka möjligheten och förutsättningarna för tandhygienisternas forskning och forskarutbildning. Innan ställningstagande görs till en eventuell förlängd utbildning till tandhygienist måste nuvarande utbildningsorganisation med en utökad utbildning från 40 till 80 poäng utvärderas. En koncentration av utbildningen kan bereda praktiska svårigheter och investeringskostnader. De odontologiska fakulteterna bör i varje fall kunna spela en viktig roll för kvalitetssäkringen även för utbildning som bedrivs vid landstingens vårdhögskolor. Vid tandläkarhögskolan i Malmö bedrivs tandhygienistutbildningen idag helt integrerat med övrig statlig tandvårdutbildningen men med ett kommunalt huvudmarmaskap. Detta

kan motivera särbehandling och ett förstatligande av tandhygienistut- SOU 1993 12 en bildningen i Malmö. Kapitel 5

Konsekvenser av modellen vid ett genomförande

Huvudmannaskapet for utbildningarna skulle enligt detta förslag fördela sig enligt följande

Utbildning Statligt Enskilt Landstinget som huvudmannaskap huvudmannaskap huvudman

Arbetsterapeututbildning X

Hörselvárdsassistentutb. X X1

Lab. assistentutbildning X Ortopedteknisk utbildning X Sjukgymnastutbildning X Sjuksköterskeutbildning X X X Social omsorgsutbildning X

Tandhygienistutbildning X X U Hörselvårdassistentutbildningen i Örebro

Tabell Huvudmannaskap för utbildningarna enligt modell 1

Jag inte att utbildning skall bedrivas och examinationsrätt ges vid anser vårdhögskolor som utifrân mitt förslag till omstrukturering kommer att ha färre årsstudieplatser än 300 och minst tvá utbildningsprogram med inriktning mot två skilda yrken av grundutbildningskaralctär. Genom att fleutbildningar koncentreras till de statliga högskolorna kommer i denna ra modell flera av de landstingsägda vårdhögskolorna endast att bedriva sjuksköterskeutbildning. Detta leder till att flera vårdhögskolor kommer att avvecklas. För några av dessa enheter finns dock möjligheten till en samlokalisering och samordning med statliga högskolor eller en närmare samverkan med andra näraliggande vårdhögskolor för att uppnå kraven. En sådan samordning skulle kunna stärka vårdhögskolornas möjligheter att erbjuda de studerande en acceptabel högskolemiljö. Varje sådant förslag till samordning bör granskas och utvärderas.

Genomförandet SOU 1993 12 Kapitel 5 Det finns naturligtvis risker med att bryta upp nuvarande vårdhögskoleorganisation och inordna flera utbildningar i en etablerad universitetsorganisation. Utbildningarnas karaktärsämnen och särart kan få svårt att hävda sig. Belastningen på fakultetema, framför allt de medicinska, som närmast blir berörda skall heller inte underskattas. En egen samlad organisation för de utbildningar som genom förslagen fors över till staten kan vara en möjlighet. En sådan lösning kan vara att institutioner för vårdvetenskap vilka inrymmer grundutbildning, forskning och viss forskarutbildning inrättas. I samband med resurstilldelning måste medel avdelas för denna verksamhet. Det finns även önskemål om att särskilda vårdvetenskapliga fakulteter skapas för att säkerställa möjligheterna till forskning och utveckling inom aktuella karaktärs- och forskningsområden. Enligt min mening är de berörda ämnena tillräckligt väl definierade och etablerade som ämnen inom forskningsvärlden för att separata fakulteter skall kunna byggas med dem som grund. Det finns alternativa lösningar för att inordna nuvarande vårdutbildningen i universiteten. Riskerna att vårdutbildningarna isoleras från övrig verksamhet inom universitetsorganisationen måste minimeras. Målet måste vara att underlätta och stärka sambandet mellan grundutbildning och forskning med samt andra angränsande ämnen. En uppbyggnad av fristående statliga vårdhögskolor är med denna utgångspunkt inte en idealisk lösning. Det ökar kraven från ytterligare högskolor på fasta forskningsresurser och möjlighet till forskarutbildning. Man riskerar också en fortsatt isolering och särställning för just vårdhögskolorna. Olika lösningar måste vid ett förstatligande få väljas för olika universitetsoner, bl.a. beroende på storleken av de enheter som skall sammanföras och den varierande uppbyggnaden av universiteten idag. Det är av stor vikt att kvaliteten på den grundläggande högskoleutbildningen är likvärdig oavsett var den genomföres. Detta är en förutsättning för att samtliga studerande skall ha möjligheter att vidareutbilda sig och flytta mellan examensnivåerna enligt modellen. Det förslag som jag tidigare redovisat med någon form av avtal mellan landstingsägda vårdhögskolor och enskilda sjuksköterskeskolor å ena sidan och universiteten å den andra om kvalitetssäkringar och sådana övergångar kommer enligt min mening att spela en viktig roll i detta syfte. Några av konsekvenserna i detta alternativ är k ökad samverkan mellan näraliggande utbildningar bör medföra ekonomiska vinster ir respektive utbildning knyts lättare till en etablerad forskningsorganisation -k utbildningarna kopplas till starka Fo U-miljöer

ir koncentration av utbildningarna ger större möjligheter till till sant-

lad lärarkompetens och fördjupade ämnesstudier i flera ämnen k en bättre kontinuitet mellan grund- och forskarutbildning erhålles

i särarten i vårdutbildningarnas karaktärsämnen kan uttunnas vid in- SOU 1993 12 ordnandet i etablerade universitetsorganisationer Kapitel 5 k studenterna kan under studietiden behöva byta ort för att kunna fullfölja sina studier Av ett antal várdhögskolor riskerar att fd avvecklas för liten p. g.a utbildningsdimension i smá várdhögskolor måste samlokalisera eller samordna sig med statlig högskola eller andra vårdhögskolorför att garantera en högskolemiljö 1- nya styrnings- och ledningsformer maste införas vid landstingens vdrdhögskolor t ny lärartjänstorganisation måste också utvecklas inom landstingens vdrdhögskolor.

5.7.2 Alternativ där ett antal vårdhögskolor förstatligas

Om man betonar statens särskilda för att bygga och vidmaktansvar upp hålla goda FoU-miljöer kan man i modell utgå från att att överen staten tar huvudmarmaskapet för vårdutbildningen på några orter där fördjupning, forskarutbildning m.m. har störst förutsättningar att utvecklas.Detta är av flera skäl universitetsorterna. Härutöver kan med fördel även andra huvudmän fortsätta bedriva högskoleutbildning företrädesvis på grundläggande nivå. För att kunna finansiera uppbyggnaden fördjupningsutbildningar av samt en förstärkning av resurser för forskning och forskarutbildning föreslås även i detta alternativ en minskad dimensionering den grundlägav gande utbildningen vid de vårdhögskolor som överförs till statligt huvudmannaskap. Även kvalitetssynpunkt bör den minskning antalet ur av studieplatser som aviseras för några utbildningarna kunna ske just på uniav versitetsorterna. Antalet studerande är här stort. Den stora volym studenter som där skall ges klinisk utbildning har orsakat trängsel på universitetsklinikema. Där bedrivs också oftast en starkt specialiserad vård vilket gör att de inte alltid är lämpliga som praktikplatser för allmänt inriktade utbildningar. Det är därför viktigt att så långt möjligt utnyttja länssom sjukhusens och primärvårdens patientunderlag för den kliniska undervisningen.

En sådan organisatorisk lösning skulle tillgodose behovet utbildning

av

av kvalificerad vård- och omsorgspersonal på tillräckligt

många orter parallellt med att miljöer för kunskaps-, forsknings- och kompetensutveck-

ling inom de olika karaktärs-kunskapsområdena utvecklas. Om detta ini-

tialt görs på de högskoleenheter där det går fortast och bäst möjligheter finns, kan en spridning av bättre forskningsmöjligheter för alla snabbare komma till stånd. En valfrihet framför allt på den grundläggande y utbildningsnivån skall finnas. Både stat och landsting bör med kvalitet kunna bedriva samma grundläggande högskoleutbildning.

för och forskningsutvecklingen är att det före- SOU 1993 12 Förutsättningen ämnesligger kontinuitet mellan grundutbildningen, de ämnesfördjupningar Kapitel 5 en kandidat- och magisterexamina innebär samt forskarutbildning på lisom centiat- och doktorsnivå. Det är därför fördel om även grundutbilden ningen är statlig vid de högskolor där fördjupningsutbildning och forskning bedrivs, det är nödvändigt. även om Det är lättast att i ett första steg börja med att bygga upp magisterproi karaktärsämnena på universitetsonerna där det finns forskning i gram dessa änmen. Därigenom blir universitetens bredd i utbildningsutbudet och kreativa forskningsmiljö tillgänglig för studenter med vårdutbildning också optimala förutsättningar bygga ut forskarutsom bas. Detta ger att bildningen för dessa studenter och stärka vårdforskningens utveckling. Även i denna modell kan universitetens och forskningsrådens resurser för forskning och forskarutbildning förstärkas för utveckling av vårdforskning kompetenshöjning hos lärarna. Genom att rådsorganisasamt tionen tillförs medel för projektstöd till vårdforskare ges möjlighet för forskare utanför universiteten att i konkurrens söka forskningsmedel.

a. Enheter på universitetorter

Vårdhögskolorna på universitetsorterna har bättre förutsättningar att uppgod högskolemiljö. Närheten till forskningsmiljöer och fylla kraven på en forskarutbildningsorganisationer liksom möjlighet att knyta an till redan väl etablerad ämneskunskap i många av de ämnen som ligger nära vårdutbildningarna är stor fördel. Vid ett förstatligande av vårdhögskoloren på universitetsorterna bör dessa inordnas i en befintlig universitetsorna ganisation. Därmed studenterna i vårdutbildningarna samma möjligges heter som studenter i andra utbildningar. Ett fullständigt förstatligande vårdhögskolorna på universitetsorterav skulle innebära att 40 % all vårdutbildning får ett statligt huvudna ca av mannaskap. Det finns idag 700 lärare anställda vid dessa vårdhögskoca lor förutom administrativ och teknisk personal. Ca 10 % av dessa vårdhögskolors lärare har disputerat vilket innebär att antalet forskarutbildade lärare är dubbelt så stort som genomsnittet vid de övriga. Vårdhögskolorna i Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala förutsätts i detta alternativ överföras till ett statligt huvudmannaskap och integreras i universiteten på motsvarande ort. De kommunala högskoleutbildningarna i Linköping ingår för närvarande i Hälsouniversitetets organisation men med ett bibehållet kommunalt huvudmannaskap. Erfarenheterna pekar dock på betydande nackdelar med ett delat huvudmarmaskap och starka önskemål har från Linköping framförts enhetligt huvudmannaskap. Samtliga vårdutbildningar inom om Hälsouniversitetet bör i fortsättningen ges ett samlat statligt huvudmannaskap. Med den uppbyggnad vårdyrkesutbildningen i Linköping har det speciellt intressant att genomföra ett enhetligt huvudmannaskap syns här.

Beträffande övriga universitetsorter kan vårdhögskolorna inordnas in- SOU 1993 12 om respektive universitet på olika sätt. Hur och på vilket sätt den Kapitel 5 nya samlade utbildningen organiseras inom universiteten måste avgöras i utifrån de lokala förutsättningarna. Om vårdvetenskapliga institutioner skall byggas upp eller utbildningarna skall läggas in i fakultetsorganisationen kan vara beroende på storlek och antal utbildningsprogram. Förhandlingar måste föras mellan stat och respektive landsting avseende Övertagande av lokaler, administrativ personal och lärare om riksdagen beslutar att denna modell skall genomföras.

Enheter utanför universitetsorter

Utbildning på grundläggande nivå kan bedrivas med andra driftsformer och huvudmän på övriga orter. En organisation där landstinget även tills vidare ansvarar för drift och verksamhet vid ett antal vårdhögskolor skulle lösa de regional- som personalpolitiska problem skulle komma som att uppstå vid en för stark koncentration av de medellånga vårdutbildningarna. Andra driftsformer såsom stiftelser och hia högskolor kan också övervägas. I en organisation med alternativa driftsformer förutsätts att staten tecknar avtal innehållande såväl kvalitativa kvantitativa kravsom specifikationer med dessa vårdhögskolor och deras styrelser. Avtal mellan vårdhögskolor med landstingen huvudmän och de som statliga universiteten kan utformas för att underlätta studerandes möjligheter till fördjupade fortsatta högskolestudier. Erfarenheter ett sådant av avtalsförfarande finns mellan statliga högskolor t.ex. Högskolan i Eskils-

tunaVästerås, KTH och Högskolan i Linköping se bilaga 4. Samord-

nings- och rationaliseringsvinstema blir så stora om utbildningen i social omsorg integreras i socialhögskoloma att det synes fel att avstå från en sådan samordning i något av alternativen. En konsekvens härav blir att sociala omsorgslinjen som för närvarande bedrivs på 20 orter överförs till sju orter Göteborg, Linköping, Malmö, Stockholm, Umeå, Örebro och

Östersund. Arbetsterpeututbildningen

inordnas i universitet eller motsvarande universitetsorterna och arbetsterapeutbildningen i Örebro överförs till universitetet i Uppsala. Rehabiliteringslinjens båda inriktningar vid Vårdhögskolan i Boden överförs till universitetet i Umeå. På så sätt kommer sjukgymnast- och arbetsterapeututbildningarna även i denna modell som helhet att bli statliga och förlagda till universitetsorterna. Den organisatoriska lösning jag här redovisat innebär att huvudmannaskapet för de medellånga vårdutbildningarna fördelar sig enligt följande

Utbildning Statligt Enskilt Landstinget som SOU 1993 12 huvudmarmaskap huvudmannaskap huvudman Kapitel 5 Arbetsterapeututbildning X

Hörselvårdsassistentutb. X X

Lab. assistentutbildning X X

Ortopedteknisk utbildning X

Sjukgymnastutbildning X

Sjuksköterskeutbildning X X X

Social omsorgsutbildning X

Tandhygienistutbildning X X

Tabell Huvudmannaskap för utbildningarna enligt modell 2

Flera landsting har initierat och påbörjat ett utvecklingsarbete med samverkan mellan näraliggande skolor eller statliga högskolor t.ex. genätverk. Detta arbete utvecklas bäst om det kan bedrivas utifrån de nom förutsättningar råder lokalt. Ibland är en samverkan mellan flera som vårdhögskolor att föredra, ibland är det samverkan mellan vårdhögskolor och statliga högskolor är att föredra beroende på huruvida den statlisom högskolan kan tillföra vårdhögskoloma lämplig och efterfrågad komga petens. Riktlinjer för detta arbete bör vara att varje högskoleorganisation skall ha viss minsta volym, en viss bredd i utbildningsutbudet samt avtal en med universitet på något sätt underlättar för de studerande att gå visom dare med studier inom området. Avtal kan också slutas för att garantera lärarkompetens på adjunkts- och lektorsnivå. Dessutom skall skolorna ha utbyggd internationell samverkan. Varje skola bör ha minst två exarnien nationsprogram. Här-utöver bör gälla att enheterna kan redovisa en god tillgång på forskarutbildade lärare och minst 300 årsstudieplatsersamt en plan för internationalisering av verksamheten. En möjlighet för de vårdhögskolor som enligt mitt förslag hotas av avveckling är att samverkan med annan högskoleenhet, statlig eller genom landstingsägd, bredda sitt utbildningsutbud och öka sin lärarkompetens så att examinationsrätt även kan beviljas för dessa enheter. Det bör ankomma på de lokala styrelserna att utarbeta sådana planer. En viktig förutsättning for samtliga utbildningar är tillgång till under visningssjukhusklinik med god lärar--och handledningskompetens inom respektive område. Vid ett antal vårdhögskolor utanför universitetsortema ñnns önskemål ett samlat statligt huvudmannaskap för utbildningen. Vid några av om

utarbetade planer på samgåendesamlokalisering med SOU 1993 12 dessa finns långt statliga högskolan på Dessutom finns i något fall en lärarkom- Kapitel 5 den orten. motsvararande de krav högskoleutbildning bör kunna uppvisa. petens en utveckling med s.k. nätverkshögskolor där högskolor med olika Den huvudmannaskap slås i högskoleorganisation med enhetligt samman en regelsystem enligt min mening också en utvecklingspotential där båger de statliga och landstingskommunala intressen tas tillvara utan att huvudmarmaskapet behöver förändras. Planeringen bör fortsätta utifrån de loka-

la initiativ som redan har tagits. Det redovisade alternativet med förstatligande av utbildning inom ovan social förstatligande samtlig grundutbildning på universiomsorg samt av samt utbyggnad där forskarutbildning, magister- och kanditetsorterna av datexamen i de direktiven givna ramarna att statens kostnader för ryms av de medellånga vårdutbildningarna får öka endast om frågan om överfö-

rande av landstingsmedel löses. Några konsekvenser av modellen är att spridning antalet enheter bättre tillgång till utbildningsi en av ger platser för den kliniska undervisningen regionala ekonomiska resurser kan mobiliseras i intresse starka F0 U-miljöer kan tillgodoses genom att i statens av vdrdhögskolorna på universitetsorterna inordnas i universiteten regional- och personalpolitiska problem med en stark koncentration i undvikes i risk för variation i utbildningarnas kvalitet måste specificera kraven för utbildningsarnas kvalitet i staten särskilda överenskommelser mellan landstingsägda och statliga i högskolor kan underlätta studenternas möjligheter till fortsatta stu-

dier ökad samverkan krävs mellan landstingsägda vårdhögskolor samt i mellan vårdhögskolor och statliga högskolor ocheller universitet för att säkra den mångfald högskolemiljön kräver högskoleförordningen måste över så att enhetliga regler för ledi ses ning, styrning och lärartjänster kan tillämpas.

5.7.3 Enhetligt statligt huvudmannaskap för várdhögskolorna

Konsekvenser överföra nuvarande vårdhögskoleorganisation till av att staten

Om skall överta hela den befintliga vårdhögskoleorganisationen instaten nebär detta att stora kostnader omfördelas. Fördelar med nuvarande spridning vårdhögskoleorganisation är framför allt regionalpolitiska. av Den spridda organisationen med många små enheter år orationell. Detta framstår tydligt vid ett enhetligt huvudmarmaskap. Ledning och administration vårdhögskolorna är i dagens läge inte av uppbyggda utifrån regelsystem som den statliga högskolans. I nu samma gällande högskolelag och förordning finns särbestämmelser vad gäller

den kommunala högskolan vilka utformats efter den kommunala demo- SOU 1993 12 kratins regler. I samband med ett statligt övertagande av huvudmannaska- Kapitel 5 pet måste därför administrationernaorganisationerna till det anpassas statliga regelsystemet. Många administratörer i landstingen har idag andra uppgifter inom såväl gymnasieskolan högskolan. Det kan därför som enbart bli fråga om en överföring av viss del administration till av staten. Då förutsättningarna skiljer sig åt mellan landstingen måste genomförandet av förslaget utformas på olika sätt inom respektive landsting. Vårdhögskolor finns på ett antal orter där dessa saknar möjligheter till samverkan med statlig högskola. På dessa orter måste, högskolan om skall vara kvar, en helt ny högskoleorganisation med huvudstaten som man inrättas. En omstrukturering av vårdhögskolornas administration och organisation till ett statligt mönster kommer under övergångsperiod en medföra ökade kostnader för staten. Ett statligt huvudmannaskap för samtliga värdhögskolor kommer sannolikt på sikt medföra krav på att ökade kostnader för staten oavsett förhandlingsöverenskommelser och medelsöverföringar. Oberoende av huvudmannaskap kommer förändringarna i lagstiftningen för högskolan, kraven på förlängd utbildning och ökad lärarkompetens att påverka vårdhögskolornas verksamhet. Dessa förändringar kommer att medföra kostnadsökningar för verksamheterna oberoende huvudav man. Samtliga kostnadsökningar åvilar vid ett enhetligt huvudmarmaskap enbart staten. En koncentration av resurserna för medellång vårdutbildning blir troligen nödvändig ur såväl kvalitativa ekonomiska aspekter hur som oavsett frågan om huvudmannaskapet löses. Den kritiska lärare, massa av som krävs för en acceptabel ämnesfördjupning och forskningsanknytning av utbildningarna, måste användas så effektivt möjligt. Rationaliseringsom ar bör kunna genomföras mer effektivt vid enhetligt huvudmannaskap. Den forskning som idag bedrivs av personer med medellång vårdutbildning är av gränsöverskridande karaktär. Detta innebär universiteatt ten med sin bredd i forskningsverksamheten, tillgång till välutbildade lärare samt mångfalden i utbildningsutbud skulle den mest kreativa vara miljön för utvecklandet av vårdforskningen. En förutsättning är vårdatt högskolornas verksamhet på olika sätt kan integreras med universiten. Det ñnns skäl som talar för en koncentration och rationalisering av vårdhögskoleorganisationen för att säkerställa kvaliteten i utbildningarna samt bättre ta till vara lärarkompetensen i landet. Detta gäller i synnerhet for utveckling av ämnesfördjupning och forskning. Vid samlat statligt ett huvudmannaskap torde en sådan koncentration statfmansiella skäl av drivas längre än om flera huvudmän finns. Även ett statligt huvudmannaskap för vårdutbildningarna om enligt en enhetlig modell skulle beslutas av riksdagen måste staten uppta vissa förhandlingar med varje enskilt landsting eftersom de ekonomiska förutsättningarna och förutsättningarna för att rationellt driva utbildningen vidare varierar mellan olika regioner. Olika landsting ställer idag mycket olika resurser till utbildningarnas förfogande.

huvudmarmaskap skulle medge den kompetens SOU 1993 12 Ett förändrat att som inom den statliga högskolan kan tas tillvara också för värdut- Kapitel 5 idag finns bildningarna. Detta gäller fra. ämnesområden inom humanistiska, medicinska, samhällsvetenskapliga och teologiska fakulteter. Undervisningen förmedlas idag oftast vårdlärare av naturliga skäl inte har den djuav som finns hos respektive ämnesföreträdare. pa ämneskunskap som vårdlärare kommer med all sannolikhet att minska genom Behovet av de rationaliseringsvinster uppkommer om staten beslutar om en konsom utbildningarna till färre högskoleenheter. Även antalet centration av för administrativ och teknisk personal kan minskas. Det bör dock tjänster observeras landstingsanställda várdlärare har en högre undervisningsatt skyldighet än statligt anställda högskolelärare. Därvid räknas dock som undervisning besök hos den studerande under den kliniska praktit.ex. ken, något något i övriga högskolelärares undervisning. som motsvarar En överföring hela den samlade vårdhögskoleorganisationen omfatav tar i korthet följande poster

Utbildning 9192 16 297 Åpl för grundläggande utbildning och på-

byggnadsutbildningar

580 Åpl för fristående kurser och lokala linjer

Lärare ht -91 1 823 värdlärare 74 FoU-lärarehögskolelektorer Utbildningsenheter 27 värdhögskolor och tre enskilda sjuksköterskeskolor 41 skolenheter Total kostnad 1992 l 088 727 540 SEK I de beräkningar gjorts i kapitel 6 har 1990 års siffror använts efsom tersom underlag ñnns för överväganden senare.

De slutsatser kan dras utifrån denna redovisning är att värdhögsom skolornas problem inte omedelbart löses övergång till ett enhetligt av en statligt huvudmannaskap. Trots uppnår enhetligt regelsystem för att man styrning, ledning, studerandeinflytande samt lärartjänster löses inte de grundläggande problem med bristande forskningsanknytning och svag lärarkompetens. Dessa har inte i första hand har med huvudmannaskapet att göra. I stället är det åtgärder i form av ändrad studieorganisation, större samverkan och koncentration samt insatser i form av kompetensutveckling måste vidtagas. Även förändring på dessa av lärare m.m. som om en punkter teoretiskt sett lättare skulle kunna genomföras vid ett överförande till helt statligt huvudmannaskap ryms inte denna modell inom direktiett krav att statens samlade kostnader för de medellänga várdutbildvens ningarna inte fär öka inte tämligen omfattande rationaliseringar geom nomföres. Denna modell får bl.a. följande konsekvenser oförändrad geografiskt spridd utbildningsorganisation tillfreds- -Aven ställer regional- och personalpolitiska behov och krav, det senare fr.a. sett i ett rekryteringsperspelaiv

i den kompetens och resurser som via landstingens satsningar byggts SOU 1993 12 upp lokalt vid vårdhögskolorna kan vid ett förstatligande till Kapitel 5 tas vara i utvecklingen av várd- och omsorgsverksamheten Av utbildning kan bedrivas i nära samverkan med den lokala vdrd- och omsorgsverksamheten -k uppbyggnad av en statlig högskoleorganisation pd ytterligare ett antal orter utöver nuvarande medför ökade kostnader för staten vk staten övertar en högskoleorganisation med stor splittring av resurserna -k en fortsatt stor spridning utbildningarna pd många av orter motverkar ett rationellt utnyttjande lärarresurser, försenar och försvåav rar en samlad strategisk kompetensutveckling lärarna förav samt svarar vardforskningens utveckling i en koncentration kan få regional- och personalpolitiska konsekvenser avseende rekryteringsmojligheter till vdrd- och omsorgsarbetet i vissa delar av landet t en uppbyggnad av forskningsmiljöer och pdbyggnads- och fördjupningsutbildning magisternivá för vdrdutbildningarna pá samtliga orter skulle kräva nytillskott av stora ekonomiska och personella resurser t arbetet med utbildnings- och budgetarbete kan till statlig anpassas verksamhet -Av studerande- och lärarinflytande över verksamheten underlättas ev gemensam organisatorisk ledning i tjänstekonstruktionen efter statligt mönster. anpassas

5.7.4 Fördjupade ämnesstudier inom de olika karaktärsämnena

.tMgg-isterutbildningar

Oavsett vilken modell för huvudmarmaskapsförändringar som väljs måste förutsättningar för fördjupningsutbildningar skapas. Behovet av fördjupade ämnesstudier på kandidat- och magisternivå inom de olika utbildningarnas karaktärsämnen har vid ett flertal tillfällen påtalats såväl utbildaav re som verksamhetsföreträdare. När det gäller utbildning på kandidatnivå förutsätter jag att vårdhögskoloma i sina arbeten med de utbildningsnya programmen utgår från att det skall vara möjligt för studerande inen att om ramen för den nya 120-poängsutbildningen uppfylla kraven på denna examensnivå. För de utbildningar leder till yrkesexamen gäller som att högskolorna utreder hur kompletterande ämnen skall planeras för att utbildningen skall uppfylla kraven för kandidatexamen. Beträffande karaktärsämnena arbetsterapi och sjukgymnastik bör möjligheter till fördjupade studier på magistemivå inom de olika karaktärsämnena organiseras på universitetsorterna. De verksamhetsområden som utbildningarna riktar sig mot befinner sig kunskapsmässigt och innehållsmässigt i ett expansivt skede vilket gör det angeläget att ämnesfördjupningar inom de olika områdena tillhandahålles. Detta förutsätter också en

koncentration den lärarkompetens på kvalificerad nivå som finns till- SOU 1993 12 av gänglig. Kapitel 5 Jag föreslår också att utbildningsprogram på magisternivå inom hörselvård utvecklas vid universiteten. Dessutom bör en prövning ske om denmöjlighet skulle finnas vid Vårdhögskolan i Örebro med anledna även med den audiologiska kliniken. Detta skulle medföra ning av samarbetet möjligheter till utveckling karaktärsämnet samtidigt som forskning inav hörselvårdens rehabiliterande verksamhet stimuleras. Dagens forskom ning inom hörselvård är till största delen inriktad mot teknik och medicin. Sambandet med hörselpedagogiken bör uppmärksammas. Laboratorieassistentutbildningen bör enligt min uppfattning omfatta 120 poäng. Behovet fördjupade ämnesstudier har påtalats och laboraav torieassistentutbildningen bör med förtur granskas av utvärderingssekretariatet för att grund för förlängd utbildning skall skapas och vägar till forskning och forskarutbildning etableras. Om magisterprogram är erforderliga kan jag idag ta ställning till. Sjuksköterskeutbildningen leder fram till en yrkesexamen. Jag anser att det är angeläget att sjuksköterskor bereds möjligheter till fördjupade ämnesstudier motsvarande magisterexamen inom ämnesområdet omvårdnad. Från vårdverksamheten har detta behov framförts. . Att särskilda magisterprogram inom karaktärsämnet social omsorg behövs utöver de möjligheter samordning med utbildning i socialt som en arbete innebär synes knappast troligt. En samordning bör först prövas med andra utbildningsprogram inom samhällsvetenskaplig fakultet. Det underlag inhämtats avseende ortopedteknisk utbildning ger som inga förutsättningar för ställningstagande att magisterprogram inom detta område behöver prioriteras. Vad gäller tandhygienistutbildning är det i första hand frågan om att anordna påbyggnadsutbildningar för att uppfylla kraven för allmän behörighet till den forskarutbildning som är aktuell. Det är dock angeläget att utvecklingen inom ämnesområdet följs.

Forskning och forskarutbildning

Som tidigare redovisats anges att det finns ett behov av forskarutbildade

med medellång vårdutbildning stort såväl hos offentliga och som enskilda

vård- och omsorgsgivare. Dessutom finns ett behov inom utbildnings-

verksamheten. Extra åtgärder måste vidtagas vid universiteten för att

möjliggöra forskarutbildning inom de karaktärsämnen som utbildningarrepresenterar. Åtgärderna kan vara i form av uppbyggnad av forsk-

na ning, specifika forskarutbildningskurser, möjligheter att erbjuda forskarmånader och forskartjänster, doktorandtjänster m.m. Medlen skall vara vara riktade mot personer med medellång vårdutbildning som grund.

Med anledning av vårdvetenskapens och våfdforskningens gränsövfersloi-

dande karaktär måste medel fördelas mellan medicinsk och samhällsve-

tenskaplig fakultet. Jag föreslår därför att de medel som kanpfiriggöras via

i modellerna redovisade rationaliseringar och dimensioneringsminskning- SOU 1993 12 ar skall fördelas till universitet och forskningsrádsorganisationer. Kapitel 5 Olika várdforskare kan i konkurrens söka dessa medel för forskning och utveckling. Det är av största vikt att forskningsmedel tillförs vårdforskare enligt samma vetenskapliga kriterier andra forskare. Först som därigenom kan de accepteras av forskarsamhället och deras status höjas.

vid

6 Ekonomiska aspekter förändringar i huvudmannaskapet

förstatligande vårdhögskolorna helt eller delvis aktualiserar i Ett av - huvudsak två kostnadsfrågor. Den är de direkta utbildningskostnaderena detta de kostnader lyfts landstingen när dessa inte na. Med avses som av längre står huvudmän for utbildningen vid vårdhögskolorna. Den som den pensionsreglering blir aktuell för den personal som i andra är som och med det ändrade huvudmannaskapet övergår från anställning i landstill statlig anställning. En mindre kostnadspost som också aktualiseting i sammanhanget är studiemedel. ras

Statens kostnader för utbildning

Enligt direktiven skall utredningen beräkna kostnaderna vid ett totalt for-

statligande. kostnader för den kommunala högskolan av statsbi- Idag utgörs statens drag till landstingen. Bidragen är direkt relaterade till antalet utnyttjade årsstudieplatser. De sammanlagda kostnaderna för staten kalenderåret 1990 uppgick till 162 000 000 kr. ca forstatligande måste landstingens kostnader för att bedriva ut- Vid ett bildning vid vårdhögskolorna via forhandlingsuppgörelser överföras till

staten. I Landstingsförbundets rapport Utbildningskostnader 1990 ñnns en redovisning kostnadsstrukturen för högskoleutbildningen vid landsav tingen. Den totala kostnaden för landstingens högskoleutbildning uppgick 1990 till 989 424 000 kr. Kostnadsstrukturen är dock inte baserad på densiffra på beloppet 872 495 000 kr, vilket är totalkostnaden om de na utan interkommunala ersättningarna exkluderas. Kostnadsandelarna vägda medelvärden i förhållande till stuanges som derandeantal dvs. högskolor med höga studerandeantal får större genomslagskraft i materialet än högskolor med lägre studerandeantal. Sammanredovisas olika kostnadsposter. Dessa är undervisningspersotaget sex nal, övrig personal, hyrda lokaler, egna lokaler, kapitaltjänstkostnader och övriga kostnader. Den största posten är undervisningspersonal, vilken i genomsnitt uppgår till 51 % landstingens kostnader för högskoleutav

bildning. Övriga kostnader, t.ex. material av allehanda slag för un-

avser dervisningen administrativa tjänster typ Vaktmästeri m m, utgör i samt av genomsnitt 26 % kostnaderna. En relativt stor post är även övrig perav sonal, 12 % i genomsnitt. Egna lokaler, hyrda lokaler samt kapitaltjänstkostnader utgör relativt små andelar 5 %, 3 % resp. 3 % vardera. I pos- kapitaltjänstkostnader ligger avskrivningar och interna räntor för loten kaler och inventarier. Intäktsstrukturen för vårdhögskoloma måste också beaktas. Om denna kan sägas i genomsnitt kommer 61 % av medlen från det egna landsatt

tinget, 18 % från statsbidragen samt 13 % från andra landsting de s.k. in- SOU 1993 12 terkommunala ersättningarna. Kapitel 6 Såväl för kostnads- som intäktsstrukturen gäller genomsnittsvärdena att måste hanteras som de genomsnittsvärden de är. Stora skillnader förekommer mellan både landsting och skolor. T.ex. kan nämnas att den stör-

sta posten på kostnadssidan, undervisningspersonal, varierar mellan 36 % och 76 %. För intäktssidan finns, i Statskontorets Den kommurapport nala högskolan kostnader och framtida statsbidrag, siffror visar som att statsbidragen täcker mellan 14 och 33 % av vårdhögskolomas kostnader. Dessa exemplifieringar låter oss förstå att alla förändringar som genomförs i en sådan heterogen landstingen i detta fall bildar grupp som kommer att slå mycket olika i de olika landstingen; landstingen har olika grad av möjlighet att ställa om sig efter förutsättningar. nya

Kostnader för den kliniska undervisningen

Som tidigare nämnts har denna kostnad tradition inte beräknats av av landstingen. På senare tid har dock några försök uppskatta kostnaden att för den kliniska praktiken gjorts, vilka redovisats i kapitel 3.4. Min bedömning är att de disparata resultat som olika landsting kommit till när de beräknat sina kostnader för klinisk undervisning visar att man idag har dåligt grepp om de verkliga kostnaderna för den kliniska undervisningen. För att få uppfattning storleken på den kostnad en om den kliniska undervisningen skulle innebära for staten vid Övertagande ett av vårdhögskolorna är det därför rimligt att utgå från schablon en byggd på de nuvarande LUA-avtalen. I Stockholm, där i de i kapitel 3.4 redoman visade beräkningarna använt denna modell, är idag enligt uppgift man av uppfattningen att man överskattat kostnaderna. En rimligare nivå kan vara ca 15 000 kr. Vidare beror denna kostnad den lärarorganisationen. Denna av nya skall enligt uppgift förändras. Hur många kliniska tjänster av olika typ som kommer att inrättas eller hur en övergång till lärartäthet och en undervisningsskyldighet motsvarar statlig högskolestruktur slår som är svårt att beräkna innan beslut fattats. Landstingförbundet har tagit initiativ till kvalitetsbedöma att och kostnadsberäkna den kliniska undervisningen i landstingen. Någon gång under 1993 väntas arbetet slutföras. Inställningen från Landstingsförbundets sida är att det utifrån dagens material är vanskligt uppskatta kostnaden att för den kliniska undervisningen. Man påpekar också att det fel vore att beräkna den på dagens siffror; kostnaden för den kliniska undervisningen måste beräknas utifrån den nya lärarorganisationen.

Kvarstáende

kostnader för landstingen

Vid ett förstatligande kan landstingens kostnader förväntas avta i takten snart, ganska snart samt på lite längre sikt. Undervisningspersonal, öv-

rig personal samt övriga kostnader är poster som lyfts av landstingen SOU 1993 12 snart vid ett förstatligande. Avvecklingskostnadema för övertalig perso- Kapitel 6 nal kan dock uppkomma och dessa kostnader kan variera mellan olika landsting beroende på möjligheten att använda personalen inom andra delar av verksamheten. Vad gäller pensionsfrågan för anställda som byter huvudman hänvisas till avsnittet pensionsreglering. Hur snabbt kostnaderna för hyrda lokaler kan lyftas av beror vilka löptider respektive landsting har på sina kontrakt. En kvalificerad gissning är att detta kan ske snart eller ganska snart. När det gäller de egna lokalerna måste landstingen antingen hyra ut, sälja eller försöka lokalisera andra delar av sin verksamhet till dessa lokaler. Beslutsprocess och genomförande av detta placerar posten i intervallet ganska snartlängre sikt. En rimlig utgångspunkt är att staten i de flesta fall åtminstone initialt tar över verksamheten vid vårdhögskolorna i befintligt skick dvs. med lokaler och allt. Iden mån staten väljer andra alternativ måste det ankomma på landstinget att lösa de övergångsproblem överblivna lokaler ger upphov till.

Pensionsreglering

Ett förstatligande innebär att personalen byter arbetsgivare; övergång en från anställning i landstinget till en statlig anställning. Den förändrade anställningsformen kommer dock i praktiken inte att gälla all personal. De neddragningar som blir nödvändiga innebär att en viss del av personalen kommer att bli övenalig i den nya organisationen. Den personal som byter anställningsform måste i sin nya anställningsform få med sig det pensionsbelopp som intjänats under de år de varit anställda i landstinget. För att detta inte skall innebära en dryg kostnadspost för landstingen dvs. att betala ut de tidigare landstingsanställdas ihopsamlade pensioner i en klumpsumma måste en för alla parter godtagbar lösning konstrueras. En sådan pensionskostnadsreglering finns tidigare tecknad mellan dåvarande budgetdepartemenetet, landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet vad gäller ändrat huvudmannaskap för viss verksamhet. Regleringen är daterad 1981-05-06. Två möjligheter finns. Det ena alternativet bygger på att bidrag betalas ut först från och med pensionstillfället och då som en klumpsumma av vad personen i fråga tjänat ihop, På så sätt uppstår ingen omedelbar utgiftspost för landstingen vid ett förstatligande. Däremot blir de klumpsummor som i detta alternativ betalas ut vid pensionstillfällena utgiftsposter som annars skulle varit löpande under flera år. Det andra alternativet bygger på att bidraget betalas ut i sin helhet vid tidpunkten för huvudmarmaskapsförändringen. Detta gäller endast om parterna för särskilt fall kan enas därom enligt § Att redogöra för storleken på ett sådant belopp är inte möjligt. Man vet inte hur många och vilka av de l 897 berörda lärarna l 823 högskolelärareadjunkter och 74 högskolelektorer som blir övertaliga i en ny organisation. Man vet inte

heller hur många tjänsteár de personer som följer med i den nya organisa- SOU 1993 12 tionen har respektive de som blir övertaliga har. Kapitel 6 För arbetstagare under 35 år tar den nye huvudmannen över hela ansvaret. Det rör sig om förhållandevis små summor och merparten av de vid överförandetidpunkten intjänade pensionskostnaderna finns fortfarande kvar hos den gamle huvudmannen. Regleringen av pensionerna vid denna typ av förändrat huvudmannaskap sköts av KPA och SPV. Formerna för hur det skall gå till finns etablerade. Vilket alternativ som skall tilllämpas får bli en förhandlingsfrága. När det gäller den del av personalen som blir övertalig och därmed inte byter huvudman är det den avlämnande huvudmannen som bär ansvaret för dessa vad gäller pensioner; i detta fall landstinget.

Studiemedel

Det finns skäl att tro att det totalt sett inte kommer att efterfrågas mer studiemedel än i det nuvarande systemet; de ytterligare studiemedel som ianspráktas med anledning av förlängningen av vissa linjer täcks av de dimensioneringsminskningar som föreslås. Vidare torde även det minskade behovet av studiemedel till följd av föreslagna dimensioneringsminskningar kunna täcka behovet av studiemedel som föranleds av magistenitbildningen. Det är inte troligt att denna kategori studerande söker hela studiemedelsbeloppet.

F inansieringsaspekter

Verksamheten vid várdhögskolorna har idag en tredelad finansiering; egna landstingsmedel, statsbidraget samt de interkommunala ersättningarna. Utgifterna för verksamheten vid vårdhögskolorna varierar mellan landstingen. Av Landstingsförbundets rapport Utbildningskostnader 1990 framgår att de lägsta kostnaderna för ett landsting uppgick till 12 526 000 kr medan det högsta uppgick till 125 899 000 kr. Det framgår av Statskontorets rapport Den kommunala högskolan kostnader och framtida statsbidrag att betydelsen av de interkommunala ersättningarna och statsbidragen, för att finansiera verksamheten vid sko Ioma, varierar mycket mellan landstingen. Statsbidragens täckningsgrad för verksamheten vid várdhögskolorna varierar mellan 14 och 33 %. Därmed uppstår svårigheter när pengar skall föras mellan de här aktuella huvudmärmen, staten och landstingen. Att landstingen i detta sammanhang utgör en heterogen grupp gör att generella och schabloniserade

överföringar av pengar inte enkelt utfaller på ett rättvist sätt.

Statsbidrag SOU 1993 12 Kapitel 6

Överföringar av statsbidragsmedel är den post som är enklast för staten

att påverka. Exempelvis kan justeringar i antalet ársstudieplatserlandsting göras i det system som gäller for statsbidragstilldelning för vårdnya högskolorna. Det är också tekniskt möjligt att dra statsbidragen för utbildningar eller högskolor som uppfyller vissa krav.

Tekniska lösningar för överföring av landstingsmedel

Att påverka landstingets medel som ñnansieringskälla är kompliceegna rat. Skatteväxling mellan stat och kommun är möjlig på grund av statsoch kommunalskattens olika konstruktion. Att överföra medel från skatteutjämningssystemet är förenat med flera problem. För det första är de summor som här är aktuella for små för ett ingrepp i skatteutjämrtingssystemet. Dessutom ingår inte samtliga landsting i systemet. För det andra handlar det om att hitta ett överföringssystem som blir rättvist. Skatteutjämningen dvs. lagen om särskilda bestämmelser om utbetalning skattemedel âr 1993 är en typ av reglering som slår generellt av över hela landet med samma beloppinvånare. Den enda faktor som tillmäts betydelse för ett enskilt landstings totalbelopp är invanarantalet. Denna faktor är viktig men överensstämmer inte med de varierande kostnadsbildema för de olika vårdhögskolorna; de skiftande kostnadsbildema som presenteras i Statskontorets rapport kan enligt min mening inte enbart förklaras av landstingens skiftande invånarantal. En tillämpning av denna reglering slår därmed väldigt olika de olika vårdhögskolornas verksamhet. Ytterligare ett problem är att regleringen är tillfällig. Skatteutjämningssystemet är dock enligt ñnansdepartementets uppgift möjlig att använda. Nya former för regleringar mellan stat och kommun och stat och landsting är under utarbetande. För närvarande är det därför okänt hur regleringen mellan stat och landsting kommer att se ut när och om av mig föreslagna huvudmannaskapsförändringar genomförs. Om huvudmannaskapsförändringen inte blir total utan kommer att beröra endast delar av vårdhögskoleorganisationen får troligen andra lösningar väljas. Den ekonomiska regleringen mellan landstingen och staten som följer av ett överförande av huvudmannaskapet för vårdhögskolorna kan ske genom ett avdrag fran den allmänna sjukvardsersättningen för varje berört landsting, det vill säga den s.k. Dagmaröverenskommelsen. Med ett delat huvudmarmaskap blir det orimligt att fortsätta ta betalt för studerande från andra landsting. Istället forslas att en omfördelning av kostnaderna mellan landstingen görs i ett nytt utjämningssystem för landstingen. I praktiken innebär detta att de interkommunala ersättningarupphör som finansieringskälla. Det är min uppfattning att så bör ske na oavsett huvudmannaskap.

Ett avtalsförfarande där beaktandet av lokala förutsättningar vägs in är SOU 1993 12 en öppen möjlighet för separata avtal mellan stat och enskilt landsting. I Kapitel 6 en sådan förhandling kan då också vägas in de starkt skiftande önskemål om den fortsatta verksamheten som finns på olika håll liksom de eventuella rationaliseiingsvinster som kan uppstå t.ex. vid sammanslagning med en befintlig statlig högskola. Inget hindrar ett landsting att om man finner det vara förenligt med regionala intressen genom politiska beslut överföra resurser till en regional högskola även om denna är statlig.

Interkommunal ersättning

Interkommunala ersättningarna är en ersättningsform landstingen emellan och någon motsvarighet finns inte inom de statliga högskolorna. Formen har sin grund i kommunallagens § vilken handlar att på vissa områom den finns särskilda föreskrifter vad gäller kommunernas och landstingens befogenheter och skyldigheter. Skollagen och högskolelagen är sådana specialföreskrifter. I högskolelagen § 34 att ett landsting tar anges om emot studerande som inte är folkbokförd inom landstinget så har landstinget rätt till ersättning för utbildningen. Systemet bygger på att ersättning skall betalas av den kommun där den studerande är mantalsskriven vid ansökningstillfállet.Systemet leder till imitationer och ekonomiska förluster för vissa landsting eftersom det förekommit att landsting inte följt de rekommendationer om ersättning som funnits. Högskolestudier bygger på en fri rörlighet för vuxna medborgare inom landet och inom ramen för europeisk integration. Högskolornas fmansieiing bör inte vara beroende av studerandes mantalsslcrivningsort vid ansökningstillfället. Systemet med interkommunala ersättningar ñnansieringskälla för som högskolor bör avskaffas oavsett eventuella förändringar i huvudmannaskap.

Övriga ekonomiska aspekter betydelse

av

För att få en uppfattning om vad ett förstatligande helt eller delvis - kostar för staten är underlaget bristfälligt. Såväl totalsummor som mer specifika detaljer finns inte redovisade på den nivå önskvärt för som vore att med någorlunda säkerhet kunna fastställa beloppen. Det uppgifter som använts för att uppskatta kostnader av olika slag i utredningen kommer huvudsakligen från Statskontorets rapport Den kommunala högskolan kostnader och framtida statsbidrag och landstingsförbundets rapport Utbildningskostnader 1990. I Landstingsförbundets rapport är måtten grova; totalkostnadenlandsting redovisas. Landstingens sätt att redovisa sina uppgifter är inte homogen; t.ex. har inte alla landsting lyckats exkludera uppdragsutbildning i redovisningen. Statskontorets rapport baserar sig på urvalsundersöken

ning. Materialet visar att kostnadsbilden varierar kraftigt mellan olika SOU 1993 12 skolor; därmed är det möjligt att en totalundersökning hade givit delvis Kapitel 6 en annan bild av kostnadsförhållanden inom vårdhögskoloma. Materialet är dock vad som i dagsläget ñnns att tillgå för att uppskatta kostnaderna för att driva vårdhögskoloma. Landstingsförbundet har tagit initiativ till att införa ett enhetligt redovisningssystem för utbildningverksamheten. Mot denna osäkra bakgrund lämnas en grov uppskattning av vad kostnaden skulle bli om staten tog över driften av vårdhögskoloma med nuvarande organisation. För de övriga beskrivna modellerna kan inte motsvarande siffror lämnas, det enda som med säkerhet kan sägas är att kostnaderna vid genomförandet av dessa modeller blir mindre.

Några viktiga utgångspunkter

-k kostnader och beräkningar uttrycks antingen i 1990 års siffror eller 198990 års siffror. Anledningen till detta är att materialet från stats-

kontoret är uttryckt i 8990 års siffror medan det från Landstingsför-

bundet är uttryckt i 1990 års siffror. k i utbildningskostnadema som ñnns redovisade i statskontorets material är lokaler och hyreskostnader exkluderade. Detsamma gäller för beräkningar gjorda på magisterutbildnings- och besparingsförslagen, vilka presenteras i bilaga Vilken den faktiska lokalkostnaden blir i respektive högskola vid ett förstatligande beror på de praktiska förutsättningarna; ryms verksamheten i befintliga lokaler, måste nya lokaler skaffas osv. i i de fall uppgifter om årsstudieplatser förekommer är det de tilldelade ramarna för 199192 som använts. I det nya systemet för statsbidragstilldelning kommer enbart antalet årsstudieplatserlandsting att regleras. I ett sådant system får de enskilda högskolorna prioritera mellan olika utbildningsprogram och deras resp. dimensioneringar. I ett sådant systern saknar det relevans att diskutera hur antalet nybörjarplatser fördelas på olika utbildningar. För att beräkna vad minskade dimensioneringar innebär har ändå nybörjarplatserna får utgöra utgångspunkt; det är den enda jämförelsegrund finns. som

och finansiering

Kostnader vid ett enhetligt förstatligande

Det finns två sätt att uppskatta statens kostnader vid ett Övertagande av ansvaret för dagens utbildningsvolym. v r Det första sättet utgår från redovisat kostnadsunderlag för befintlig verksamhet. Materialet är behäftat med både över- och underskattningar. Driften av vårdhögskoloma uppgick enligt Landstingförbundets beräkningar för 1990 till ca 989 424 000 kr. i . . v - .

Underskattningar SOU 1993 12 i Kapitel 6 Den kliniska undervisningen har inte kunnat prissättas varför den kostnadsposten helt saknas. Om man utgår från det schablonbelopp om 15 000 kr tidigare redovisats och en volym av 15 432 utnyttjade årssom studieplatser där uppskattningsvis 50 % av studietiden utgör klinisk undervisning erhålles följande beräkning

l5000x1543221l574000Okr.

Dessa belopp är dock mycket osäkert och enligt uppgift från Landstingsförbundet bör dessa beräkningar inte utgöra något underlag. Kostnaderna för den kliniska undervisningen bör vid ett statligt huvudmannaskap lyftas av landstingen och överföras till staten. Staten kan sedan köpa utbildningstjänster av landstingen för motsvarande belopp. Når det gäller lokaler finns ett antal felkällor. Kostnaden för magisterutbildningen och forskarutbildningen innehåller inga uppgifter om lokalkostnader, vilket innebär att totalkostnaden blir underskattad. I besparingsberäkningarna har lokalkostnaderna också exkluderats, dvs. besparingsmöjligheten är därmed något underskattad och därmed blir totalkostnaden i detta fall överskattad. Det finns också anledning att tro att de lokalkostnader som uppgivits i landstingsförbundets material i dagsläget ligger högre i och med att det idag internbudgeteras i högre grad; därmed kommer också dessa lokalkostnader upp till ytan.

Överskattningar vk

Överskattningar förekommer också; ett tiotal skolor inte uppfyller som kraven på minst 300 årsstudieplatser och minst två utbildningsprogram kan komma att utgå. Dessa skolor kan välja att slå sig ihop med varandra eller med andra större skolor alternativt besluta om nedläggning. För de skolor som beslutar sig för att slå sig ihop med andra skolor kommer rationaliseringsvinster att kunna göras. För de skolor som läggs ner kommer landstingsmedel och statsbidrag att frigöras. I den mån frigjorda medel och rationaliseringsvinster kan tas in och fördelas på andra skolor innebär det att totalkostnaden kan ligga under den ovan uppgivna. Det andra sättet att uppskatta statens kostnader för ett Övertagande av vårdutbildningarna utgår från en beräkning av vad nuvarande volym årsstudieplatser skulle kosta om den ersättningsnivå som utbildningsdepartementet redovisar SOU 19933 tillämpas. Beloppet 53 900 kr uppges som en totalsumma som skall utgå per helårsprestation. Antalet utnyttjade årsstudieplatser 198990 var 15 432.

53 90 x 15 432 831784 800 kr.

Uttryckt i 1990 års siffror blir beloppet 702 589 415 kr vilket understi- SOU 1993 12 ger med nästan 300 000 0O0 kr det belopp som vårdhögskolornas verk- Kapitel 6 samhet kostade 1990. Om staten vid ett Övertagande av dagens utbildningsvolym skulle ge resurser enligt denna beräkningsmodell skulle vårdhögskoleverksamheten tvingas rationalisera motsvarande en betydande summa. Troligen skulle det dock bli mindre än 300 000 000 kr med tanke framför allt på att lokalkostnadema inte ingår i underlaget för beräkningarna här ovan.

Särskilda satsningar

Utredningen föreslår en uppbyggnad av magisterbildningar samt stöd till forskning och forskarutbildning. Jag har beräknat dessa nya åtaganden enligt följande Magisterutbildning exkl. lokalkostnad, ca 4 000 000 kr t Stöd till forskning och forskarutbildning exkl. lokalkostnad, ca 26 000 000 kr. Modell tre inrymmer vissa besparingar. vk Besparingarna uppgår till ca 73 360 000 kr. Av dessa medel har redan 40 000 000 kr tagits i anspråk enligt förslag i 1993 års budgetproposition. Därmed skulle endast 30 000 000 kr utgöra besparingar som kan utnyttjas till verksamheten vid vårdhögskolorna förutsatt att medelsöverföringen mellan stat och landsting kunnat lösas. i Sammanlagt ger detta en totalkostnad om 989 424 000 kr uttryckt i 1990 års siffror. Summan är framtagen som differensen mellan 989 424 000+4 000 00O+26 000 000 30 000 000 989 424 000 kr. -

Kostnader för ett förstatligande

Om siffran 989 424 000 kr 1990 års siffror accepteras som den närmaste sanningen kan kostnadsfördelningen beskrivas som nedan. Av totalkostnaden motsvarar ca 162 000 000 kr den summa som redan idag utgår som statsbidrag. Landstingsmedlen utgör ca 710 000 000 kr. De interkommunala ersättningarna är också landstingsmedel och omfattar ca 117 000 000 kr. Den summa som förutsatt oförändrad kostnad för staten måste överföras från landstingen uppgår därmed till 827 000 000 kr.

Kostnader och finansiering modell 1 och 2

av

Att beräkna kostnaderna för ett delvis förstatligande är förenat med svårigheter främst på grund av ofullständiga och disparata underlag om kostnader tör utbildning inom olika landsting. De faktiska kostnaderna måste fastställas via förhandlingar med varje enskilt landsting. Med all sannolikhet understiger kostnaden den summa som beräknats för ett enhetligt

förstatligande. De resonemang som förs i modell tre angående under- och SOU 1993 12 överskattningar gäller också för modell ett. Kapitel 6

;gâååeigåa

7 Utredarens förslag

Överväganden huvudmannaskap om

Den stora spridningen svensk högskoleutbildning på många, ofta små av enheter, har givit upphov till svårigheter då det gäller att tillgodose kraakademisk högskolemiljö vid samtliga enheter. Dessa svårigheven på en är särskilt märkbara vad gäller vårdhögskolorna, som utvecklats ur ter icke-akademiska yrkesinriktade fackskolor. Under hela den tid gått sedan vårdyrkesutbildningarna överfördes som till högskolesysteniet har krav rests på deras överförande till statligt huvudmannaskap. Motiven för dessa krav har utan tvekan huvudsakligen varit att förutsatt att en kreativ högskolemiljö lättare skulle kunna man uppnås vårdhögskolorna fick grundläggande förutsättningar om samma som de statliga högskolorna. Under den senaste tiden har dock mångfald och variation i högskolan poängterats. Från regering och riksdag har öppenhet visats för olika huvudmannaskap för universitet och högskolor. Som ett led i strävan att ge universiteten och högskolorna större frihet att själva utforma sina utbilningsutbud och möta varierande krav från studenter och samhälle har linjesystemet friare kursprograin och de statliga högskolorna tillersatts av delats ramanslag för utbildningsuppdrag inom vilka friheten att fördela resurser på olika utbildningar blivit större. I denna snabbt förändrade värld riskerar vårdhögskolorna, om inte niotsvarande förändringar genomföres där, att ytterligare fjärmas från den övriga högskolan. Inom ramen för denna utredning har jag därför förhållandevis ingående diskuterat innehållet i de enskilda utbildningarna, kvalitetskraven och olika modeller för att stärka vårdhögskoleutbildningarna, uttalad högskolekaraktär och klarare definiera karaktärsämge dem mera ställning självständiga delar av forskningsvärlden. nenas som Ett överförande vårdhögskolorna till det statliga högskolesystemet av skulle utan tvekan i tid med så övergripande förändringar av högskoleen väsendet ha fördelar. De skulle lättare bli en del i utvecklingen. Dessutom skulle finansieringen bli enhetlig och systemet med interkommunal ersättning upphöra. Högskolor, liksom universitet, bör inte för .sin finansiering beroende varifrån i landet deras studenter kommer. vara av Ett förstatligande skulle också inlemma vårdhögskolorna i etablerad högskolekultur finns vid universiteten och de äldre högskolorna. Ett som brott med den gymnasiala struktur med vilken vissa vårdhögskolor är samordnad skulle också underlätta en tillväxt in i en högskolekultur. Ett sådant brott är möjligt att genomföra även med bibehållet huvudmannaskap, skulle ske naturligt vid ett överförande till den statliga högskomen lan. Vårdutbildningarna har sina övervägande beröringspunkter med de medicinska fakultetema och vissa samhällsvetenskapliga institutioner. Rationaliserings-, samordnings- och forstärkningsvinsterna av samordning

av vårdhögskoleutbildningar med högskolor utanför universiteten skall SOU 1993 12 ändå inte underskattas. Men även en sammanslagning med högskola Kapitel 7 en med tekniska, ekonomiska och lärarutbildningar skulle utöver självkla- ra administrativa och lokalmässiga fördelar kunna medverka till att öka den kritiska massan och ge studenterna möjligheter till samarbete och samvaro med studenter utanför det egna facket, dvs. att finnas i en mera mångsidig högskolemiljö med vidare impulser. Härutöver finns även innehållsmässigt intressanta samordningsvinster att göra. Högskolan i Örebro och i Östersund har förhållandevis starka samhällsvetenskapliga institutioner och högskolan i Växjö och Karlstad får troligen examinationsrätt på magisternivå inom vissa ämnesområden. Internationaliseringen är också längre driven vid de små statliga högskolorna än vid många vårdhögskolor idag. Samtidigt innebär ett förstatligande sannolikt att idag mobiliserade regionala resurser skulle bli mera svåråtkomliga. I praktiken torde också ett snabbt och enhetligt genomförande av så stora strukturella förändringar vara svåra att genomföra. Den nuvarande finansieringen vårdhögskoav lorna kan inte utan relativt komplicerade förhandlingar med nuvarande huvudmän överföras till staten. Att till staten dra in de resurser som idag landstingen tillförs vårdav högskolorna är tekniskt genomförbart via ingrepp i skatteutjämnings- eller Dagmarsystemet. Det skulle dock drabba olika landsting olika på ett sätt som inte enkelt låter sig omräkna till effekterna av ett samtidigt genomförande av de rationaliseringar och omorganisationer mellan olika högskolor, som skulle bli naturliga vid ett Övertagande av staten. Dessutom pågår i landet flera mer eller mindre långt komna underhandlingar och planer på samgående mellan högskolor och nätverksbildningar. Det vore enligt min uppfattning fel att störa sådana planer genom reformer som enhetligt föregriper eller dirigerat dessa försök att bygga ut starkare och mer varierade högskolemiljöer. Det finns nämligen inget som hindrar enskilda landsting att tillsammans med andra landsting eller tillsammans med staten efter politiska beslut bidra till finansieringen av statliga eller på annan sätt gemensamma högskolor om man skulle bedöma att detta skulle vara till fördel för den egna regionen. Sådana planer finns t.ex. i anslutning till OMEGA-projektet. Långtgående planer på sammanslagning av statliga och landstingsägda högskolor finns också i Örebro och i Jönköping. Enligt min mening bör förhandlingsuppgörelser om drift och finansiering av förstärkta högskolor uppmuntras. Staten bör aktivt gå in i sådana om realistiska inititativ tas landsting. av I utredningen har jag redovisat tre olika utgångspunkter för förstatliett gande, helt eller delvis, vårdhögskolorna. Även utgångspunktema av om är något olika i de tre modellerna blir slutresultatet likartat En rationellare struktur med färre, mångsidigare och troligen starkare skolor. Anknytning och övergång till den etablerade universitetsorganisationen och till forskning skulle i alla tre modellerna förbättras. Sammanförande vissa av utbildningar, framför allt den nuvarande linjen social med utbildomsorg ning i socialt arbete vid de samhällsvetenskapliga fakulteterna skulle medföra rationaliseringsvinster och större möjligheter for studenterna att

Variera och profilera sin utbildning. Jag har beräknat dessa rationalise- SOU 1993 12 ringseffekter till drygt 22 000 000 kr. Kapitel 7 att motsvara Vid ett enhetligt huvudmannaskap skulle ett enhetligt system för styrning student- och lärarinflytande uppnås. Övergången mellan grundoch och vidareutbildning samt forskning skulle underlättas. Tillträdet till forskning och forskarutbildning samt utbyte lärartjänster mellan olika av högskolor skulle bli administrativt enklare. Den övergång från linjesystill friare kursprogram sker stora möjligheter till kvalitetstem som ger och rationaliseringsvinster, vårdhögskolornas studenter lättare skulle som kommma i åtnjutande deras utbildningar integreras med andra närav om besläktade utbildningar inom den statliga högskolan. Det möjligt genomföra alla tre modellerna som jag ovan redoviär att förutsatt att hela eller delar de medel som landstingen idag ställer sat, av till förfogande för utbildningen överföres till staten. Mera svårförutsägbara skulle effekterna bli av finansiering genom en ensidig indragning samtliga statsbidrag och en omfördelning till enav dast vissa skolor. Det totala statsbidraget till de medellånga vårdutbildningarna skulle inte räcka till total finansiering av mer än en mycket begränsad del den nuvarande organisationen. Om de landsting som då av skulle bli statsbidrag för sina högskolor skulle välja att driva dem viutan dare med enbart egna medel skulle behovet av interkommunala ersättningar för studenter från andra landsting bli ännu stöne. Man skulle i praktiken få situation där endast studerande från de egna landstingen en här skulle bli aktuella. De statliga högskolorna skulle samtidigt bli fritt tillgängliga för alla. Jag förutsätter nämligen att vårdutbildningsinstitutiosamordnas med medicinska, samhällsvetenskapliga eller andra ner som fakulteter i universiteten inte kan ha tillträdeskrav och finansiering som varierar i förhållande till vilket ämne studenterna vid olika tillfällen läser

i ett friare utbud inom olika kursprograni. Teoretiskt sett är ett enhetligt huvudmannaskap och samtidigt överförande till hela vårdhögskoleorganisationen enklast att genomföstaten av förutsatt omedelbar och enhetlig lösning av ñnansieringsfrågan. ra en Statsfinansiellt sett är detta inte utan vidare genomförbart. Ett enhetligt förstatligande inte inom de i direktiven till denna utredning givna ryms förutsättningarna att statens kostnader för de medellånga vårdutbildninginte får öka. Detta är genomförbart endast under förutsättning att en arna modell för överförande skattemedel från landstingen kan finnas. av De rationaliseringar organisationen som för en statlig huvudman av skulle bli nödvändig bl.a. ur ett samhällsekonomiskt perspektiv skulle drabba olika regioner utan relation till resurser man tidigare satsat på utbildning. Så länge landsting med egen beskattningsrätt finns kvar skulle också troligen i sådan situation nya högskolor växa upp, med risk för en att invånarna i region, inte får statlig högskola skulle få betala en som dubbelt både för tillträde till rikstäckande högskoleorganisation och - en för en egen dessutom. Inom utredningen har funnits kompetens att överväga hur de olika finansienngsmodeller antytts ovan skall utformas. Finansdepartemensom haft knuten till utredningen, har dock i utredningens tet, som en expert

slutskede meddelat att man ämnar genomföra utredning SOU 1993 12 en om nya metoder för reglering av. kostnader mellan stat och landsting. Kapitel 7 Varje genomförande av förstatligande endast delar den av av nuvarande organisationen är mera komplicerat inte ogenomförbart. Det är men framför allt då det gäller enskilda vårdhögskolor fullt möjligt att göra förhandlingsöverenskommelser med berört landsting t.ex. om gemensam fortsatt finansiering av en regional högskola. Staten har ett särskilt ansvar för att bygga starka miljöer för forskupp ning och utveckling. Jag vill i första hand peka på behovet av och möjligheterna att förstärka forskning och forskamtbildningsmöjligheter inom vårdutbildningarnas karaktärsämnen. Detsamma gäller utbyggnad en av resurser för fördjupningsutbildning i begränsad skala. En sådan stegvis och inledningsvis begränsad utbyggnad är också den enda möjliga vägen med tanke på den begränsade tillgången på forskare och lärare med adekvat kompetens for uppbyggnaden av sådana institutioner. Detta gäller även om dessa byggs upp i anslutning till och med utnyttjande etableav rade resurser vid universitet. l utredningen har jag anvisat vägar att frigöra medel for sådana insatser. Min förhoppning är att de olika förslag angående olisom presenterats ka utbildningar i de olika modellerna skall kunna verka inspirerande på de samordningsplaner som finns och upphov till samarbetsprojekt. ge nya Jag bygger mina förslag på de överväganden här redovisats, som Jag är beredd att förorda ett förstatligande vårdhögskoloma enligt av någon av de tre modeller som presenterats. De olika tillvägagångssätt for att överföra medel från landstingen som antytts är tillräckligt analyserade och prövade. Jag anser också att de samarbetsförslag och samordningsplaner som finns på olika håll i landet i vissa fall bör först avvaktas under en positiv hållning från staten. Jag är dock beredd att föreslå att regeringen tar de beslut fordras som för att genomföra följande förändringar, avsedda att höja kvaliteten, förbättra valfriheten, stärka möjligheten till forskarutbildning och forskning inom vårdvetenskapema och allmänt stärka vårdhögskolornas ställning.

Kvalitetskrav

I SOU 19933 Ersättning för Kvalitet och Ejektivitet Utformning ett - av nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning anges riktlinjer och exempel på utbildningsuppdrag till universitet och högskolor innehållande krav på åtgärder i syfte att säkra kvaliteten i grundutbildningen. Jag föreslår att regeringen överväger att i samband med statsbidragsgivningen till landstingen ställas motsvarande kvalitetssäkringskrav för att garantera en såvitt möjlig lika kvalitet för den grundläggande högskoleutbildningen. Sådana krav kan internationella kontakter, avse forskningsaktivitet, ökat antal forskarutbildade lärare biblioteksresamt surser. Det bör också krävas att en högskola uppfyller minimikraven 300 årsstudieplatser och två fullständiga utbildningsprogram riktade olika mot yrken.

Jag anser att en självständig högskoleenhet måste ha minst 300 årsstu- SOU 1993 12 dieplatser och minst två utbildningsprogram med inriktning mot två skil- Kapitel 7 da yrken inom den grundläggande högskoleutbildningen för att erhålla examinationsrätt. Detta torde vara ett absolut minimum for att åstadkomma en högskoleliknande miljö. Om förslagen enligt ovan genomförs innebär detta att ett 10-tal vårdhögskolor inte nu uppfyller kriterierna för fortsatt verksamhet med statsbidrag och examinationsrätt om inte sammanslagning med annan högskola sker.

Högskolestyrelse

Oberoende av huvudmannaskap bör en vårdhögskola ha en särskild högskolestyrelse i vilken rektors, lärares och studenters inflytande garanteras.

Utvärdering

Landstingens vårdhögskolor och de tre enskilda sjuksköterskehögskolorna bör inom en treårsperiod bli föremål för en utvärdering av kvalitet och uppnådda mål avseende högskolans krav på internationellt samarbete, forsklningsaktivitet, lärarkompetens, biblioteksresurser m.m. Jag föreslår att regeringen ger det nationella sekretariatet för utvärdering i uppdrag att ta ett sådant initiativ. Laboratorieassistentutbildningen bör med förtur granskas av utvärderingssekretariatet. Den leder fram till yrkesexamen eller till ett legitimationsyrke. Risk kan därför föreligga att skillnader i kvalitet uppkommer och i samband med utbildningens förlängning till 120 poäng. Det bör övervägas vid vilka högskolor denna bör ges.

Fördjupningsutbildrzirzg

Staten har ett ansvar för uppbyggnad av högskolemiljöer för forskning och utveckling. Vid några vårdhögskolor, företrädesvis de som finns på universitetsorterna, bör sådan miljöer byggas upp och förstärkas. Resurser för magisterutbildningar inom vårdyrkenas karaktärsämnen bör inom några få år finnas på samtliga universitetsorter. Magistemtbildningar bör utgöra grund för lärarutbildning liksom för utbildning till vissa kvalificerade tjänster inom vård och För att omsorg. sådana magisterprogram skall kunna byggas upp vid universitetsonema bör särskilda medel ställas till respektive vårdhögskolas eller fakultets förfogande. Jag föreslår därför att 4 000 000 kr avsätts för uppbyggnad av magisterprogram inom vårdutbildningarnas karaktärsämnen.

Forskning och forskarutbildning SOU 1993 12 Kapitel 7 Från såväl privata som offentliga vårdgivare samt från utbildningsanordnarna har framförts ett ökat behov av forskarutbildade med medellång vårdutbildning som grund. Jag föreslår därför att 26 000 000 kr av de genom föreslagen rationalisering och samordning frigjorda medlen överförs till de medicinska och samhällsvetenskapliga fakulteterna samt till forskningsrådsorganisationema för uppbyggnad av forskning och forskarutbildning inom utbildningarnas karaktärsämnen. Av dessa bör hälften ges till fakulteterna och hälften till forskningsrådsorganisationerna för att möjliggöra att medel också kan sökas av forskare vid övriga högskolor.

Lärarkompetens

Jag anser att nrinimikravet för ämnesfödjupning för lärare i högskolan i ett inledningsskede bör vara magisterutbildning oberoende av huvudmannaskap. För att kunna uppnå en bättre integration av teori opch praktik föreslår jag att kliniska högskolelektorat förenade med tjänst i vården t.ex. sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast inrättas vid vårdhögskolorna. Detta innebär att nuvarande vårdlärarutbildning för högskolelärare kan avvecklas från och med läsåret 199495. Härigenom uppnås en besparing av 10 000 000 kr.

Dimensioneringsförändringar

De neddragningar av antalet grundutbildningsplatser som för vissa utbildningar redan beslutats eller som föreslagits i de modeller som redovisats i denna utredning, kan med fördel göras på universitetsonernas vårdhögskolor. Dels är dessa skolor så stora att de inte riskerar att uttunnas genom ett något minskat studerandeunderlag, dels är på dessa orter trycket på de kliniska utbildnings- och praktikplatserna störst. En nedläggning av några mindre högskolor kan också bli följden av höjda kvalitetskrav. Därmed kan totalt sett resurser frigöras. Teknisk modell för överföring av dessa till staten måste finnas eller måste i förhandling med det landsting som berörs ske.

örstatligande vårdhögskolorna Linköping och Urneå

F av i

Principen för högskoleutbildning är att det föreligger ett samspel mellan grundutbildning, forskning och forskarutbildning. Ett nära samband leder till att forskare på ett naturligt sätt kan delta i undervisningen på grundutbildningsnivå. Det skall finnas naturliga vägar för studenten att under studietiden gå vidare från grundläggande högskoleutbildning till forskarutbildning. Det är därför angeläget att i anslutning till universiteten skapa

en sammahållen grund- och fördjupningsutbildning med naturliga möjlig- SOU 1993 12 heter att gå vidare till forskning och forskarutbildning. Kapitel 7 Jag föreslår, av skäl som nedan anges, att detta i ett första skede sker vid universiteten i Linköping och i Umeå. Mitt förslag är att överföra den vårdutbildning som sker vid de landstingsägda vårdhögskolorna i Linköping och Umeå till staten. På det sättet skapas vid två universitet modeller för en helt integrerad utbildning omfattande grundutbildning, fördjupningsutbildning, forskning och forskarutbildning. Hälsouniversitetet i Linköping arbetar med målsättningen att såvitt möjligt integrera de olika vårdutbildningarna med varandra. Visserligen har integrationen mellan läkarutbildningen å ena sidan och de övriga utbildningarna inte blivit så omfattande, men utbildningarna avviker i sin uppläggning från dem på andra orter. Nackdelen med dubbla huvudmannaskap för de integrerade utbildningarna synes uppenbart vara större här än vid övriga högskolor och vinsten med ett förstatligande av vårdutbildningarna är därmed stor. Jag föreslår också att vårdhögskolan i Umeå på samma sätt överföres till statligt huvudmarmaskap och inordnas i universitetet. I Umeå har man tidigt varit angelägen om en anknytning till universitet och arbetat framgångsrikt med vårdforskningsutveckling. För att uppnå samordningsvinster och för att ge sjukgymnast- och arbetsterapeututbildningen i norr en bättre högskolemiljö bör ansvaret för dessa utbildningar i Boden överföras till universitetet i Umeå. Universitetet och vårdhögskolan är tillsammans inte större än att de bäst fungerar som en enhet när det gäller strävan att bygga upp en fullständig högskolemiljö med fördjupningsutbildning och forskningsresurser för vårdutbildningarna. De övri ga fyra universiteten och motsvarande vårdhögskolor är så stora att sammanslagna och helt integrerade organisationer kan innebära risker for nackdelar av alltför stora organisationer. Såväl universitet som vårdhögskolor i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund är mycket stora enheter, beträffande universiteten så stora att de åtminstone i Stockholm och Lund redan är uppdelade i relativt fristående delar. Målsättningen bör vara att ett överförande av vårdutbildningarna i Linköping och Umeå skall vara genomförd den 1 juli 1994. Man bör i någon utsträckning värdera resultatet av överförandet till en helt statlig utbildning i Linköping och Umeå innan regeringen tar initiativ beträffande övriga universitet. Hur en ökad integrering mellan universiteten och vårdhögskolorna på övriga orter skall ske får utredas och beslutas utifrån lokala förutsättningar. Fördjupningsutbildning forskning och forskarutbildning bör fmansieras av staten och byggas upp inom ramen för redan etablerad samverkan mellan vårdhögskolorna och universiteten. I Uppsala finns Centrum för omvårdnadsvetenskap i anslutning till universitetet och med utvecklat samarbete med flera landsting och deras vårdhögskolor. I Stockholm är situationen mera komplicerad med två universitet, Karolinska institutet med en omfattande medicinsk utbildning och forskning

och Stockholms universitet, där de samhällsvetenskapliga anknytnings- SOU 1993 12 punkterna finns. Dessutom finns i Stockholm de tre enskilda sjuksköters- Kapitel 7 keskolorna, vars studerande också bör ha samma möjligheter till anknytning till fördjupningsutbildning och forskarutbildning. Där bör Centrum för vårdvetenskap vid Karolinska institutet och Centrum för kompetensutveckling inom vård och omsorg vid universitetet få tillräckliga resurser för att kunna stödja de fördjupningsutbildningar och den forskning som behövs för att stärka Vårdhögskolans utveckling. Göteborg är en av landets största vårdhögskolor och har egna relativt starka resurser. Integrationen med universitetet bör förstärkas bl.a. genom att resurser för fördjupningsutbildning och forskning avsätts för att stärka Vårdhögskolans utveckling. Hur detta skall ske torde kunna överenskommas mellan Göteborgs universitet med sin huvudman staten och Vårdhögskolan med sin huvudman Göteborgs kommun och Bohuslandstinget. l Lund finns idag inte någon stark institution for vårdvetenskap och samarbetet mellan vårdhögskolan och universitetet synes mindre utvecklat. Det nätverk, som är under uppbyggnad mellan de skånska vårdhögskolorna tar i första hand sikte på samarbete landstingen emellan. Jag föreslår därför ett centrum för vårdvetenskap byggs upp i en nära anknytning till den medicinska fakulteten vid Lunds universitet och att den typ av avtal, som redan finns mellan universitetet och Vårdhögskolan i Kristianstad används i avvaktan på resultatet av den just initierade samordningen av vårdhögskolorna i Skåne.

Enskilda skolor

Mitt förslag innebär också att de tre enskilda sjuksköterskolorna ges ställning som fristående högskolor. Detta redovisas i kapitel Staten skall direkt med respektive enhet teckna avtal angående utbildningens omfattning och inriktning. Detta förutsätter att medel från Stockholms läns landsting på något sätt kan överföras. Antalet platser inom grundutbildningen kan öka på dessa skolor och i motsvarande grad minska vid landstingets vårdhögskola for att där ge utrymme och möjligheter till utbyggnad av fördjupningsutbildningar.

Ändring i högskoleförordningen

Jag föreslår att vårdhögskolorna förs upp i den bilaga i högskoleförordningen som anger fakulteternas verksamhetsområden för att därmed ge fakulteterna ett ansvar också för vårdhögskolorna i sin region.

Utbildning inom social omsorg

Jag föreslår att uppdraget att genomföra utbildning i social omsorg överförs till de universitet och högskolor som idag har social linje. Som angi-

vits ovan är kraven på personal inom kommunernas sociala omsorg i om- SOU 1993 12 vandling och stora vinster skulle kunna uppnås om denna utbildning om- Kapitel 7 vandlas till ett utbildningsprogram inom de högskolor som har utbildning inom socialt arbete. Karaktärsämnet social omsorg med sin helhetssyn den vård- och omsorgsmottagande, kan verka stimulerande och befruktande på övriga socialvetenskaper och ämnet i sig kan under inflytande av näraliggande ämnen som ñnns inom Socialhögskolan, kanske proñleras och karaktäriseras på ett bättre sätt än den något oklara profil det uppvisar idag. Den av de blivande arbetsgivarna, kommunerna, efterfrågande förstärkningen med utökad utbildning i juridik, administration och ekonomi kan också lättare erhållas i en samhällsvetenskaplig än i en vårdhögskolemiljö. Utbildningen bör förlängas till 120 poäng. Förlängningen föreslår jag finansieras genom halvering av utbildningsdimensioneringen.

interkommunala ersättningar

Oberoende av om en huvudmannaskapsforändring kommer till stånd anser jag att systemet med interkommunala ersättningar bör avvecklas. Då högskolestudier bygger på en fri rörlighet för vuxna medborgare inom landet och inom ramen för en europeisk integration kan högskolornas ñnansiering inte vara beroende av studerandes mantalsskrivningsort vid ansökningstilltället.

5 13-0167 129

8 12

Sjuksköterskeutbildning med enskilt

huvudmannaskap

Inledning

I Stockholm bedrivs sjuksköterskeutbildning förutom vid Vårdhögskolan även vid de tre enskilda sjuksköterskeskolorna Ersta diakonisällskaps sjuksköterskehögskola, Röda Korsets sjuksköterskeskola samt Sophiahemmets sjuksköterskeskola. De tre enskilda sjuksköterskeskolorna har ett mycket högt antal förstahandssökande till sina utbildningar. Inför antagningen vårterminen 1992 hade skolorna mer än fyra förstahandssökande per nybörjarplats. Som jämförelse kan nämnas att landstingets vårdhögskola hade knappt en förstahandssökande per utbildningsplats för motsvarande utbildning. Skolorna har egna styrelser men är i utbildningsfrågor underställda beslut i Kultur- och utbildningsnämnden, Stockholms läns landsting. Enheterna är anslutna till nuvarande linjenänrndsorganisation inom Vårdhögskolan och följer den SÖ och UHÃ gemensamt fastställda utbildningsav planen for hälso- och sjukvârdslinjen samt av linjenämnden fastställda lokala planer och kursplaner. Detta är en förutsättning för att de studerande efter utbildningen kan erhålla legitimation som sjuksköterskor från socialstyrelsen. Nuvarande linjenämndsorganisation är förlagd till Vårdhögskolan till vars verksamhet de enskilda skolorna är anslutna. Enligt SFS 1977396 erhåller skolorna statsbidrag för den grundläggande utbildningen inom hälso- och sjukvärdslinjen. Driftsunderskottet vid skolorna täcks idag via landstingets budget. För närvarande sker rekvisition av statsbidrag, planering av utbildningsdimensionering, utbildningsutbud, ekonomi samt praktikplatshantering via Vârdhögskolans rektorsämbete. Fördelning av ársstudieplatser för den reguljära utbildningen och för fristående kurser och lokala linjer sker via förhandlingar med de enskilda sjuksköterskeskolorna. Vardhögskolan ansvarar för och driver den gemensamma studenthälsovârden och studievägledningen. Enligt direktiven har utredningen haft att särskilt pröva de ekonomiska villkoren och förutsättningarna i övrigt för en framtida ställning som enskilda högskolor. Underhandlingar har förts med representanter från de tre enskilda sjuksköterskeskolorna. Företrädare för skolornas styrelser har varit Director och rektor för Ersta diakonisällskaps sjuksköterskeskola och styrelseordföranden och rektor för de båda övriga. En utgångspunkt vid underhandlingarna har varit att vid en eventuell fortsatt drift vid skolorna skall styrelseformerna vid enheterna medge ett inflytande från studerande och lärare samt att verksamheten bedrivs i enlighet med högskolelagens och förordningens bestämmelser om statlig högskoleutbildning. Vid underhandlingarna med de tre skolorna framkom att det förekommer ett samarbete dem emellan och att detta samarbete kan ökas. Det

finns dock inga förutsättningar för sammanslagning till en enda enhet. SOU 1993 12 en Det senare beror dels på skilda juridiska och ekonomiska förutsättningar Kapitel 8 och dels på att möjligheterna till de profileringar som respektive enhet värnar om skulle elimineras. En annan utgångspunkt har varit att skolorna för framtiden önskar ges en ställning som fristående skolor och därmed frigöras från sin organisatoriska anknytning till Vårdhögskolan och Stockholms läns landsting.

8.1 Ersta diakonisällskaps sjuksköterskehögskola

Ersta diakonisällskap är en ideell förening inom svenska kyrkan. I sällskapets stadgar, fastställda av regeringen, står att ändamålet med verksamheten är att utbilda diakonissor, diakoner och andra medarbetare i huvudsak ungdom till egen, svenska kyrkans och samhällets tjänst för vård och fostran. Sällskapets angelägenheter handhas av en styrelse vilken utses av sällskapet. Styrelsens ledamöter och suppleanter skall vara medlemmar i sällskapet. Styrelsen är också skolstyrelse för Ersta diakonisällskaps sjuksköterskehögskola. Ersta diakonisällskaps sjuksköterskehögskola har som syfte att erbjuda en sjuksköterskeutbildning med god professionell standard med inriktning mot grundläggande etiska värderingar. I den grundläggande professionella kunskapen förväntas sjuksköterskorna inte skilja sig från övriga sjuksköterskor. Den miljö som utbildningen bedrivs i anses av skolan vastimulerande för de studerandes engagemang och framtida verksamhet. ra Skolan har en lång tradition vad gäller sjuksköterskeutbildning. Vid sjuksköterskehögskolan bedrivs för närvarande utbildning inom hälso- och sjukvârdslinjens inriktning mot allmän hälso- och sjukvård, 120 poäng. Förutom sjuksköterskeutbildning ges vid skolan dessutom ett antal fristående kurser där skolan profilering har framträdande plats. Skolan har ett utvecklat samarbete med teologiska institutionen vid Uppsala universitet bl.a. beträffande planering och genomförande av en fördjupad utbildning i Etik och människosyn. De personella resurserna vid skolan utgörs, förutom av administrativ personal, av k rektor -Av 0,7 FoU-lärarelektor k 10 vårdlärare. Av vårdlärarna är för närvarande två antagna till en Mastersutbildning, en antagen till forskarutbildning vid samhällsvetenskaplig fakultet och fem har utbildning motsvarande öO-poängsnivå. Utöver de driftsmedel från Stockholms läns landsting bekostar sällskapet i 0,5 tjänst som teolog i 1FoU-lärarehögskolelektor 0,5 högskolelärare.

Dessa tjänster ger ytterligare stöd för vårdutveckling med betoning på SOU 1993 12 den helhetssyn på människan som finns i den kristna traditionen samt ut- Kapitel 8 rymme för att övriga lärare skall kunna fördjupa sig i proñleringen och genomföra vissa fristående kurser i etik och livsåskådningsfrågor. Skolan bedriver utbildningen i egna lokaler och flyttar i början av 1993 in i nyrenoverade lokaler i centrala Stockholm. Enligt de underhandlingar som förts med Director och skolans rektor önskar skolan kvarstå som enskild enhet. Det är skolans önskemål att få en självständigare ställning gentemot landstinget än vad nuvarande organisation tillåter. En förutsättning för skolan att kvarstå som enskild enhet är dock att en extern finansiering av verksamheten möjlig. De särskilda satsningar på en proñlering av skolans verksamhet som sällskapet hittills gjort, framför allt inom etik och humanism, kommer även fortsättningsvis att utvecklas. Ersta diakonisällskap har långt framskridna planer på att sammanföra sjuksköterskehögskolan, diakoniutbildningen, Ersta vårdetiska institut och Ersta utbildningsinstitut till en enhet under en gemensam högskolestyrelse och ledning. Denna omorganisation beräknas vara klar senast årsskiftet 199495. Nuvarande styrelse har gett ledningen i uppdrag att utarbeta reglemente för den kommande högskolestyrelsen. Vid underhandlingarna framkom att denna styrelses sammansättning skall garantera såväl studerande- som lärarinflytande. Skolan har möjlighet att utöka sin dimensionering av sjuksköterskeutbildningen bl.a. beroende på de nya lokaler som blir klara för inflyttning under 1993. Lokalkostnadsanslag finns idag inom landstingets budget. Dessutom önskas en utökad dimensionering och utbud vad gäller fristående kurser samt möjligheter att anordna längre utbildningar i form av påbyggnadsutbildningar ex inom det sociala ornsorgsområdet. Tillsammans med Teologiska institutionen i Uppsala planeras de fristående kurserna så att de skall kunna verka som forskarutbildningsforberedande utbildningar till forskarutbildning inom etik eller livsåskådningsvetenskap. Vid det vårdetiska institutet finns f.n. 2,25 forskanjänster varav 1,5 tjänst avser fast anställda medan flera forskare under olika perioder är knutna till institutet. För närvarande pågår planering för att adjungera institutets föreståndare som professor vid Uppsala Universitet. Institutet har idag inte någon formell anknytning till utbildningen men deltager dock i verksamheten. Vid institutet planeras en utökning av forskarstaben varav en tjänst skulle komma att bli mer inriktad mot undervisning. Parallellt med den reguljära sjuksköterskeutbildningen planeras en frivillig fördjupningskurs inom etik- och livsåskådningsfrågor. För att stärka forskningsanknytningen av utbildningen har sällskapet, utöver den i budget dimensionerade 0,2 bef. som FoU-lärarelektor, inrättat en tjänst som FoU-lärarelektor vilken delas mellan skolan och sjukhuset. Dessutom har skolan tillträde till samarbetet inom såväl CVV vid Karolinska institutet som CKVO vid Stockholms universitet och sedan flera år finns ett samarbete med Institutionen för Vårdvetenskap vid Åbo Akademi.

Min bedömning SOU 1993 12 Kapitel 8 Ersta diakonisällskaps sjuksköterskeskola har en angelägen profilering av sin verksamhet. Den samordning av verksamheten mellan sjuksköterskehögskolan, diakoniutbildningen, det värdvetenskapliga institutet samt Ersta utbildningsinstitut till en enhet som planeras stärker enligt min bedömning möjligheterna till dels en ökad profilering och dels möjligheterna till en förstärkt forskninganknytning av utbildningarna. Förutsättningarna bör prövas om diakoniutbildningen till vissa delar skulle kunna ses som pábyggnadsutbildning till sjuksköterskeutbildningen. Den inriktning som verksamheten har idag och som ytterligare kommer att stärkas ett värdefullt alternativ till övrig sjuksköterskeutbildning. sammanslagning av sjuksköterskeutbildningen, diakoniutbildningen samt utbudet av fristående kurser ger dessutom en acceptabel utbildningsvolym. Den föreslagna samordningen av olika enheter till Ersta högskola bör enligt min mening ge goda förutsättningar att kunna erbjuda de studerande en högskolemiljö och en profil som är ett viktigt komplement till det utbud som högskolan i övrigt kan erbjuda. De problem som jag vill redovisa i samband med en mer fristående ställning for Ersta sjuksköterskehögskola berör i första hand till lärarkollegiets nuvarande storlek, sammansättning och kompetens. Det är angeläget att det beträffande de enskilda skolorna ställs samma krav på tillgång till en kritisk massa av lärare samt högskolemiljö som ställs i högskolan i övrigt. Kopplingen till det värdetiska institutet samt till Karolinska institutet och Stockholms universitet kan till vissa delar uppväga de brister som finns inom nuvarande organisation. Vid förhandlingarna framkom vidare att målet är att tre eller fyra lektorer skall vara anställda inom kollegiet i samband med organisationsförändringen. Internationaliseringen av utbildningsverksamheten är svag. Denna bör utvecklas om Ersta diakonisällskaps sjuksköterskehögskola skall kunna bibehålla en ställning som enskild högskola.

M itt förslag

Jag föreslår att utbildningen vid Ersta diakonisällskaps sjuksköterskeskofortsättningsvis skall bedrivas under enskild huvudman. Med tanke på den utbildningstradition som skolan har och skolans unika profil det viktigt att garantera fortsatt verksamhet vid skolan. Detta gäller dock endast under förutsättning att den utveckling av verksamheten som redovisats vid underhandlingarna kommer att realiseras. En fortsatt samverkan med andra högskolor när det gäller utveckling av utbildningarnas forskningsanknytning är nödvändig. För att möjliggöra utvecklingen av skolans profilering och verksamhet är det angeläget att skolan får en självständigare ställning gentemot landstinget. För att underlätta detta föreslår jag att avtal tecknas direkt mellan Ersta diakonisällskap och staten vad avser utbildningsplanering, dimensionering och ekonomiska villkor. En

förutsättning för en självständigare ställning är också att en organisation SOU 1993 12 för studievägledning och studenthälsovård genomförs. Kapitel 8 Ett utvidgat utbud av och utbildningsplatser för de fristående kurserna kan medverka till möjligheterna att utveckla skolan proñl. Enligt min uppfattning bör även antalet utbildningsplatser i den grundläggande sjuksköterskeutbildningen öka. I samband med att skolan ges en ställning som fristående högskola måste lärar- och studentintlytande garanteras i styrelsen. Verksamheten bör utvärderas inom tre år av det nationella utvärderingssekretariatet.

8.2 Röda korsets sjuksköterskeskola

Stiftelsen Rödakorshemmet är huvudman for och ansvarar för drift och övrig verksamhet vid Röda korsets sjuksköterskeskola. Driftbudgeten täcks dock helt av medel från Stockholms läns landsting. Stiftelsen har delegerat till skolans styrelse att ansvara för driften vid skolan. Styrelsens sammansättning liknar de statliga högskolestyrelserna med representanter för såväl allrnänföreträdare som studenter. Skolans profilering innebär en sjuksköterskeutbildning med ett internationellt perspektiv samt utveckling inom utbildningen av Röda korsets grundprinciper. Gnmdprinciperna har omsatts i en etiskfilosofisk grund for såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. De sjuksköterskor som utbildas skall vara väl skickade att arbeta i vån mångkulturella samhälle såväl nationellt som internationellt. Skolan samarbetar med Röda korsets organisation såväl nationellt som internationellt. Sjuksköterskeutbildning har bedrivits vid skolan i 125 år. Skolans kontakter med Röda korsets verksamhet har ökat. Svenska Röda korsets centralkommitté och stiftelsen Rödakorshemmet är beredda att fortsättningsvis stödja verksamheten vid skolan, dock beträffande driftskostnaderna för utbildningen. Vid sjuksköterskeskolan bedrivs utbildning inom hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot allmän hälso- och sjukvård, såväl 80- som 120poängsutbildning. Skolan erbjuder desutom fristående kurser vilka har en internationell prägel för att stärka skolan proñl. Totalt finns för läsåret 199293 beräknat 495 årsstudieplatser. Utöver medel för skolans drift från landstingets budget kan styrelsen genom fonder bidra med medel for aktiviteter som inte direkt berör utbildningens genomforande. Medlen används till FoU-verksamheten, viss kursutveckling och kursutbud, internationella besök för såväl lärare som studenter, skolans rapportserie samt en planerad fördjupningsutbildning tillsammans med Cardiff University i England. De personella resurserna vid skolan utgörs, förutom administrativ personal, av rektor -k l studierektor i 0,8 FoU-lärarehögskolelektor

19,9 vårdlärare. SOU 1993 12 ir Skolan är belägen i lokaler ägs Stockholms läns landsting. Lo- Kapitel 8 som av kalerna är i starkt behov upprustning. För närvarande pågår överläggav ningar med landstinget eventuellt Övertagande av lokalema. Stiftelsen om kommer att vara garant för att lokaler kommer att finnas. Enligt de underhandlingar som förts med styrelseordföranden samt skolans rektor önskar skolan helt frigöras från den nuvarande integreringi landstingets utbildningsorganisation avseende både planering och fren nansiering och bli självständig fristående enhet. Skolan kan i detta en sammanhang se två alternativ Stiftelsen Rödakorshemmet driver även i fortsättningsvis sjuksköterskeskolan. En fristående stiftelse driver verksamheten vid skolan. Oavsett alternativ förutsätts en fullständig extern finansiering för skolans drift medan stiftelsen Röda korshemmet liksom for närvarande kan stimulera till utveckling utbildningarna samt bidra med medel för läav rarnas kompetensutveckling. Målet för skolan är att utveckla ett centrum för kompetensuppbyggnad och kompetensutveckling inom sjuksköterskans yrkesprofession samt forskning inom transkulturell omvårdnad i nära samarbete med Svenska röda korset och med Röda korsets idéer och grundprinciper som den etiskñlosoñska grunden. Skolan har gjort stora satsningar på ett internationellt utbyte av såväl lärare studerande. Nära hälften av studenterna genomför en praktiksom period i annat land via avtal inom ramen för olika samarbetsavtal. Detta är satsning omfattning skiljer sig från övriga vårdhögskolor i lanen vars det. Utöver utbytet årligen ett antal vårdlärardagar, seminarier arrangeras och föreläsningar med internationell prägel. Skolan att man kan utöka antalet studieplatserna inom nuvaranuppger de lokaler. Utöver sjuksköterskeutbildning önskar skolan bl.a ett utbildningsutbud omfattande barnmorskeutbildning, påbyggnadsutbildningar fördjupningsutbildningar inom barnmorskeutbildning, barnsjukvård, primärvård, anestesi och intensivvård samt operationssjukvård. Genom verksamhetens etiskafilosofiska grund skulle dessa utbildningar, enligt skolan, erbjudas ytterligare en dimension. Utöver detta utbildningsutbud föreslås fristående kurser med inriktning mot fr.a. bistånds- och katastrofarbete, rehabilitering och omvårdnad samt kvalitetssäkring för sjuksköterskor. I samverkan med Cardiff university i England genomförs for närvarande en fördjupningsutbildning i Nursing i syfte att kompetensutveckla ett antal lärare inom kollegiet. Ett utökat samarbete med andra högskolor planeras dels genom upprättade avtal och dels genom tilläggsavtal. Skolan har också tillträde till det samarbete som sker inom ramen för CVV och CKVO. Härigenom ökas förutsättningarna för att kunna erbjuda studenterna en god högskolemiljö. Skolan har via medel från Stiftelsen Rödakorshemmet kunnat bygga upp ett väl fungerande bibliotek med kompetent personal. Beträffande utvecklingen av lärarnas kompetens planeras att inom tre år skall 30 % erhållit sin Mastersexamen och ytterligare 30 % påbörjat

densamma. 20 % av lärarna skall ha disputerat och ytterligare 20 % bör SOU 1993 12 ha börjat sin forskarutbildning. Dessutom skall kombinationstjänster mel- Kapitel 8 lan utbildnings- och vårdverksamheten ha inrättats inom olika specialiteter.

Min bedömning

Röda korsets sjuksköterskeskola har utvecklat ett brett internationellt samarbete med olika universitet och högskolor vilket kommer såväl studerande som lärare tillgodo. Omfattningen detta internationella av samarbete är en profilering som särskiljer skolans sjuksköterskeutbildning i förhållande till annan sjuksköterskeutbildning. Skolan är attraktiv studenur ternas synpunkt vilket avspeglar sig i ett mycket högt sökandeantal. Den andra proñlen är inriktningen mot Röda korsets grundprinciper vilken omsatts i en etisktfilosoñsk grund för såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. Enligt min uppfattning är inriktningen, mot de verksamheter som Röda korset nationellt och internationellt är engagerad ur ett samhällsperspektiv angeläget. Här skolans profilering unik gentemot annan sjuksköterskeutbildning och är den proñl starkast som motiverar en fortsatt utbildningsverksamhet vid skolan. Det är också denna inriktning som, genom den information framkommit vid undersom handlingarna, ytterligare behöver och kommer att utvecklas. För att stärka lärarkompetensen krävs enligt min mening att samverkan med näraliggande universitet och forskningsinstitutioner utvecklas mer organiserat. Det är väsentligt att andelen forskanitbildade lärare ökas om skolan med sitt smala utbildningsutbud skall kunna erbjuda god högen skolemiljö. Verksamheten vid Röda korsets sjuksköterskeskola utgör ett viktigt komplement till annan sjuksköterskeutbildning. Detta gäller främst skolans inriktning mot och utveckling av en etiskñlosoñsk grund utgående från Röda korsets grundprinciper samt profilering mot de verksamhetsområden Röda korsets verksamhet omfattar. Skolans internationella samarbete är imponerande.

Mitt förslag

Utifrån den internationella profilering verksamheten är under av som utveckling foreslås att sjuksköterskeutbildning även fortsättningsvis skall bedrivas vid skolan. Verksamheten bör inom en femårsperiod utvärderas utifrån möjligheterna att uppfylla kraven på yrkesexamen samt kraven på en god högskolemiljö. Skolan har framfört önskemål om att starta barnmorskeutbildning samt påbyggnadsutbildningarfördjupningsutbildningar inom barnsjukvård, primärvård, anestesi och intensivvård samt operationssjukvård. För att en kvalitativt acceptabel nivå på utbildningarna skall kunna uppnås måste en viss minsta volym av påbyggnadsutbildning samt fördjupning finnas med

6 13-0167 137

både djup och bredd i utbildningsutbudet. Enligt min uppfattning bör sko- SOU 1993 12 lan i stället för specialiteter utöka antalet platser grundläg- Kapitel 8 att starta nya gande sjjuksköterskeutbildning samt i påbyggnadsutbildningar och fördjupningsutbildningari internationell hälso- och sjukvård samt katastrofmedicin, förbereda sig inför arbete i andra länder för dem, som önskar och inom Röda korsets verksamhet. Sådan påbyggnadsutbildning skulle kunna rikta sig mot t.ex. barnmorskor och orerationssjuksköterskor. En sådan profil skulle skolan om och skulle kunna ge en tillvara ensam fredsställande volym. En utökning antalet årsstudieplatser för fristående kurser och lokala av linjer mot denna bakgrund väsentlig för att skolan skall uppnå en tillfredsställande utbildningsvolym. Det finns också en betydande efterfrådet utbildningsutbud som skolan erbjuder. Härutöver föreslår jag gan av att antalet platser i den grundläggande sjuksköterskeutbildningen ökas. För att stärka skolans strävan mot en ökad självständighet föreslås även här att avtal slutes direkt mellan skolan och staten avseende fortsatt utbildningsverksamhet. I samband med att skolan ges en ställning som fristående högskola måste styrelseform finnas som liksom nu garanterar lärar- och studenten inflytande.

8.3 Sophiahemmets sjuksköterskeskola

Sophiahemmets sjuksköterskeskola tillkom genom ett donationsbrev från drottning Sophia. Den är Sveriges äldsta sjuksköterskeskola. Donationen gällde utbildning av sjuksköterskor vilket blev en start för en professionell sjuksköterskeutbildning i Sverige. För att bereda eleverna praktik byggdes Sophiahemmets sjukhus vilket numera drivs som ett aktiebolag med stiftelsen Sophiahemmet som huvudägare. I stiftelsens statuter förutsätts att såväl utbildning som vård bedrivs. Någon specifik föreskrift om att just sjuksköterskeutbildning skall bedrivas föreligger inte. Skolan har styrelse vilken stiftelsen. Styrelsens sammansättning liken egen utses av de statliga högskolestyrelserna och Stockholms läns landsting finns nar representerat. Skolans lokaler ägs av stiftelsen som via donationer svarar för byggnadernas underhåll. Skolans primära uppgift är att utbilda sjuksköterskor. Den profilering skolan för närvarande har och arbetar för inriktas mot geriatrik och som gerontologi, nefrologi, kardiologi, administration och ledarskap inom vård- och omsorg samt hälsoekonomi. Vid skolan bedrivs grundläggande utbildning inom hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot allmän hälso- och sjukvård, 80 och 120 poäng samt utbildning i form av fristående kurser vars inriktning utarbetas utifrån skolans profil. Totalt finns beräknat för läsåret 9293 255 årsstudieplatser. De personella resurser som finns vid skolan, förutom administrativ personal, utgörs av

t rektor SOU 1993 12 k 0,3 FoU-lärarehögskolelektor Kapitel 8 i 17 vårdlärare. Förutom de medel som erhålles från landstinget subventionerar stiftelsen vissa driftskostnader samt vissa andra aktiviteter inom skolan. Dessutom finns en utbildningsdelegation som planerar för kompetenshöjande åtgärder för såväl skolans personal som vårdpersonal anställda på sjukhuset. Vid de underhandlingar som förts med styrelseordföranden och rektor har framkommit att skolan önskar kvarstå som en enskild skola med en mer självständig ställning gentemot landstinget. En fortsatt drift vid skolan förutsätter att en extern finansiering kan erhållas. Skolan arbetar för att stärka sin profilering mot geriatrik, administration och ledarskap inom vård och omsorg samt hälsoekonomi fr.a. genom att anordna fristående kurser inom dessa ämnesområden. För att garantera kvaliteten i dessa utbildningar finns ett etablerat samarbete med olika institutioner vid Karolinska institutet. Syftet är att utbildningarna skall stimulera till forskarutbildning inom respektive ämnesområde. Sjuksköterskeutbildningen vid skolan kommer enligt utarbetade planer att breddas och mer allmänt inriktas mot utbildning i administration, ekonomi och ledarskap i sjukvården samt hälsoekonomi. Genom alternativa kurser skall de studerande förberedas både för arbete inom akutsjukvården samt för verksamhet utanför denna i såväl offentlig, kooperativ som privat regi. Enligt de underhandlingar som förts önskar skolan inte utöka sin dimensionering av sjulcsköterskeutbildningen. Däremot önskas en utökning i utbudet av fristående kurser och uppdragsutbildningar. Små enheter anses av skolan dels medge en hög kvalitet på utbildningen och dels ge möjlighet att minska administrativa kostnader. För att stärka möjligheterna till forskningsanknytning åberopas dels tillgången till det samarbete som äger rum inom ramen för CVV och dels de formella avtal som finns mellan skolan och ett antal institutioner vid Karolinska institutet samt Äldrecentrum. Genom fr.a. avtalen med Karolinska institutet engageras forskarutbildade lärare samt doktorander i utbildningarna. Den sjukvård som bedrivs vid Sophiahemmets sjukhus inom hjärtkirurgi, dialysbehandling uppges erbjuda goda möjligheter till forskning kring omvårdnadsproblem. Skolan driver dessutom tillsam-

mans med Sophiahemmet olika utvecklingsprojekt.

Min bedömning

Den profilering som redovisats vid underhandlingarna är av ett intresse men bör stärkas och utvecklas för kunna utgöra ett motiv för fortsatt verksamhet med en fullständigt statlig finansiering. Skolans profil tillsammans med det kulturhistoriska intresset att bevara utbildningstraditionen utgör dock goda skäl till en fortsatt utbildningsverksamhet vid Sophiahemmets sjuksköterskeskola.

Vad gäller lärarkompetensen anser jag att skolan har brister. Skolan SOU 1993 12 måste anlita ett stort antal lärare från andra högskoleenheter för att uppnå Kapitel 8 en kritisk massa av lärare samt en högskolemiljö i övrigt. Idag finns inom kollegiet en lärare med Master utbildning, en antagen doktorand samt sex lärare med utbildning på ÖO-poängsniva. Enligt utvecklingsplanema för att höja lärarkompetensen skall dock inom tre år sju lärare ha avlagt licentiatexamen och inom fem är skall 25 % av lärarna inom inneha lektorstjänster med formell behörighet. Jag bedömer också att skolans ringa internationella kontakter bör utvecklas för att den skall kunna bibehålla en ställning som fristående högskola.

Mitt förslag

Utifrån de underhandlingar som förts föreslår jag att sjuksköterskeutbildning även fortsättningsvis skall bedrivas vid Sophiahemmets sjuksköterskeskola med nuvarande dimensionering. Enligt min bedömning bör antalet ársstudieplatser för fristående kurser utökas för att stärka skolans möjligheter till profilering. En förutsättning för mitt ställningstagande att Sophiahemmets sjuksköterskeskola skall kunna driva sin verksamhet som enskild högskola är dock att de samverkansformeravtal som redan tecknats och som planeras kommer att stärkas och realiseras. Utvecklingsplanen tör att höja lärarkompetensen bör förverkligas. Detta för att säkerställa utbildningens kvalitet och de studerandes rättigheter till god högskolemiljö. För att möjliggöra utvecklingen vid skolan i enlighet med de planer som presenterats vid underhandlingama bör avtal tecknas mellan skolan och staten avseende fortsatt utbildningsverksamhet och ekonomiska villkor. I samband med att skolan ges en ställning som fristående högskola måste styrelseformen liksom nu garantera lärar- och studentinflytande.

8.4 Kostnader och finansiering

Ersta, Sophiahemmets och Röda korsets sjuksköterskeskolor erhåller för närvarande medel för driften av verksamheten från Stockholms läns landsting. Ersta och Sophiahemmet äger sina lokaler medan Röda korsets sjuksköterskeutbildning bedrivs i lokaler som ägs av landstinget. För Röda korsets del gäller att antingen köpa sina lokaler och rusta dem eller att fortsätta hyra av landstinget mot den högre kostnad som gäller efter renovering. l samband med att skolorna ges en fristående ställning bör medel motsvarande skolornas driftsbudgetar överföras till skolorna. Staten träffar därefter avtal med respektive skola angående utbildningsverksamhetens omfattning och anger i samband härmed vissa grundläggande kvalitetskrav.

Särskilda underhandlingar har förts med de enskilda skolorna och dessa SOU 1993 12 har även lämnat in uppgifter om sina preliminära behov av medel för Kapitel 8 199394. För Röda korset ligger behovet på ca 20 000 000 lcr. Sophiahemmet har begärt ca 10 000 000 lcr och även Ersta sig ha ungefär menar denna kostnad för sin verksamhet. Det finns enligt min bedömning tvâ sätt att föra över driftmedel till de enskilda skolorna. Det ena alternativet innebär att Stockholms läns landsting överför dessa medel direkt till berörda skolor. Det andra alternativet innebär att medel motsvarande skolornas driftbudgetar lyfts över kan landstinget till staten och att staten i form statsbidrag finansierar berörav da utbildningar. Enligt båda alternativen bör staten träffa avtal med skolorna om kvalitetskrav, utbildningens omfattning och inriktning m.m.

8.5 Mitt förslag

Jag föreslår att de tre fristående sjuksköterskeskolorna verkligen i ges en förhållande till landstinget självständig ställning och att medel för driften ges direkt från staten. Skolorna bör med förtur utvärderas vad gäller volym, mängsidighet, lärarkompetens, internationalisering och forskningsanknytning. Dimensioneringen av grundutbildningen bör vid de tre skolorna öka för att tillräcklig studentkår skall uppnås. Motsvarande minskning bör ske vad gäller grundutbildningen vid landstingets vårdhögskola där de resurser som frigörs bör omfördelas mot fördjupningsutbildning på magisternivå för Stockholms behov.

Särskilt SOU 1993 12

yttrande av Catharina Blom

Särskilt yttrande

Jag tar avstånd från utredarens ställningstaganden på följande punkter För det första delar jag inte åsikten att landstingen vid ett eventuellt förstatligande av várdhögskolor automatiskt skulle bidra till finansieringen i statlig regi. Varje huvudmarmaskapsförändring maste föregås av en förhandling som utmynnar i ett avtal skall huvudman om vem som vara och hur finansieringsfrågan skall lösas. Detta gäller även den föreslagna huvudmannaskapsförändringen vârdhögskolorna i Linköping och av Umeå. För det andra anser jag att varken Dagmarsystemet eller skatteutjämningssystemet kan användas för att lösa den tekniska frågan hur om resurser kan föras över från landsingens högskoleutbildning till staten. Dagmar reglerar ersättning inom hälso- och sjukvården och skattesystemet är heller inte konstruerat för att reglera högskolekostnader. Slutligen anser jag att det gar utanför utredningens direktiv att föreslå ändringar i systemet med interkommunala ersättningar.

SOU 1993 12 Bilaga 1

Kommittédirektiv

Dir. 199000

Huvudmannaskapet för vardhögskoloma

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Unckel, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår särskild utredare tillkallas för att undersöka möjlighe-

att en ten att överföra várdhögskoloma till statligt huvudmannaskap. Utredaren får redovisa alternativa förslag till organisatoriska lösningar.

Vårdhögskolornas omfattning, inriktning och problem

Vdrdhögskolornas omfattning

I samband med 1977 års högskolereform fördes flera utbildningar som tidigare tillhört gymnasieskolan inom den primärkommunala eller landstingskommunala utbildningsorganisationen till högskolan. Integreringar av de olika utbildningarna i den nya högskoleorganisationen genomfördes utan att huvudmannaskapet förändrades. De allmänna målen i högskolelagen blev gemensamma för statlig och kommunal högskoleutbildning medan högskoleförordningens regler om ledning, styrning och tjänsteorganisation kom att ges olika utformning. Den kommunala delen av högskolan utgörs av olika former av vårdutbildningar på grund- och pâbyggnadsnivá. Sammanlagt erbjuds där drygt 9 000 nybörjarplatser på 10 olika utbildningslinjer samt knappt 600 årsstudieplatser på lokala linjer och fristående kurser. Totalt i landet finns det 30 vârdhögskolor fördelade på över 40 enheter. Staten betalar budgetåret 199192 ett schablonbidrag pa mellan 9 700 och 18 200 kr per utnyttjad årsstudieplats. Den större delen av utbildningskostnadema betalas av huvudmännen. Landstingen motsv. beräknar de egna kostnaderna för de medellánga várdutbildningama till ca 700 miljoner kronor för 199091, medan statens, bidrag till verksamheten under motsvarande tid var ca 160 miljoner kronor. Huvudmärmen kan utbilda fler än vad planeringsramarna anger, men får då inga statsbidrag för dessa platser.

Det kommunala huvudmannaskapet innebär att landstingets styrelse SOU 1993 12 har ansvaret for utbildningens genomförande. I Göteborg och Malmö har Bilaga 1 kommunen motsvarande ansvar. I Stockholm finns dessutom tre enskilda sjuksköterskeskolor, Röda Korsets sjuksköterskeskola, Sophiahemmets sjuksköterskeskola och Ersta sjuksköterskeskola. Det planerade antalet platser för Stockholms läns landsting innefattar även dessa skolors platser.

Várdhögskolornas inriktning

Studerande som genomgår och avslutar någon av de medellånga värdutbildningarna saknar i dag möjligheter till en organiserad fortsatt utbildning som ger behörighet till forskarutbildning och forskning. De medellånga värdutbildningarna har genomgående mycket stark en direkt yrkesförberedande inriktning. Viktiga inbördes skillnader finns dock. Främst sjuksköterskeutbildning och sjukgymnastutbildning omfattar betydande teoretiska moment. Efterhand har teori- och metodutveckling i anslutning till värdararbetet kommit att samlas och koncentreras inom ramen för omvårdnadsforskningen. Detta har i sin tur skapat nya förutsättningar för utbildningarna. Kompetensutveckling har i betydande utsträckning skett inom ramen för en organiserad samverkan mellan landsting och statliga högskolor, främst de medicinska och samhällsvetenskapliga fakulteterna. Totalt finns i dag mer än 300 forskarstuderande inom dessa grupper samt ca 150 som har disputerat eller avlagt licentiatexamen. Mellan aren 1986 och 1991 ökade antalet forskarstuderande med 71 % och antalet disputerade med 100 %. Andelen studerande som fortsätter till forskarutbildning är dock låg. Sedan de kommunala vårdhögskoloma inrättades 1977 har ca 65 000 personer utbildats vid dessa. Värdhögskolorna på universitetsorterna har givetvis haft bättre förutsättningar att etablera en nära samverkan med universiteten i syfte att stärka forskningsanknytningen av utbildningen samt att möjliggöra för lärarna att forska i tjänsten. Formerna för samverkan är olika här kan nämnas program for riktade satsningar, avtal, olika typer av tjänstekonstruktioner, gemensamma kurser, Centrumbildningar och gemensamma nämnder. Även vid en del vårdhögskolor som ligger utanför universitetsortema har former för samverkan mellan värdhögskolor och statliga högskolor universitet utvecklats. Det råder dock inget tvivel att várdhögskoloma om på universitetsorterna har en särställning, därför att dessa dels har många studerande och lärare, dels har en större andel forskarutbildade lärare och en geografisk närhet till en forskarutbildningsorganisation.

Probleminventerirzg

Flertalet av várdhögskolornas lärare saknar egen erfarenhet forskning. av Många av lärarna har inte högskoleutbildning, huvudsakligen beroende

dessa utbildningar före 1977 inte klassiñcerades som högskoleut- SOU 1993 12 på att bildning. Trots kraftfulla åtgärder i landstingen för att utveckla lärarnas Bilaga 1 kompetens och satsningar på att rekrytera forskarutbildade lärare är det sannolikt inom överskådlig tid skapa sådana betingelser inom svårt att alla vårdhögskolor generell anknytning mellan utbildning och att en forskning kan åstadkommas. Vissa vårdhögskolornas problem är av organisatorisk karaktär och av sammanhänger med huvudmannaskapet. Vårdhögskolomas styrelse och beslutsorganisation har speciell utformning. Inom denna del av högen politiska styrelser i landstingens utbildningsnämnskolan har man i regel der, medan vid de statliga högskolorna har särskilda styrelser utsedman da med företrädare för allmänintressen, lärare och studerande vid högskolan. Detta medför att varken de studerande eller rektorer och lärare verkvid vårdhögskoloma har något formellt inflytande över besluten samma högskolans verksamhet. Landstingens utbildningsnämnder har dessutom rad andra uppgifter inom sina ansvarsområden gymnasieutbildom en ning, jord- och trädgårdsutbildningar samt ofta även kulturfrågor. Styrelseledamöternas intresse och kompetens splittras därmed frågor av olika beskaffenhet. Den splittrade strukturen med över 30 olika skolenheter och med utbildning förlagd till över 40 orter doch det stora utbildningsansvaret för tusentals sjuksköterskor, sjukgymnaster, laboratorieassistenter m.fl. försvårar givetvis arbetet att förmedla utbildning som är både vetenskapen ligt förankrad och direkt förberedande för yrkesutövning i vården. Det är naturligt det under dessa omständigheter råder stora skillnader i kunatt skapssyn och kompetens mellan olika huvudmän och högskolor. De många enheterna och den starkt varierande storleken får även konsekvenser för möjligheterna att skapa lika utvecklingsmöjligheter vid samtliga enheter.

Tidigare utredningar

Huvudmannaskapet för vårdutbildningarna har utretts och diskuterats i än tio år. Vid riksdagsbehandlingen av Huvudmannaskapskommitmer téns förslag SOU 19819 uttalade utbildningsutskottet UbU 19818220 att principiella skäl talade för ett statligt huvudmannaskap. Av statsfinansiella skäl beslutade dock riksdagen att det landstingskommunala huvudmannaskapet för vårdutbildningama skulle behållas. Riksdagens utbildningsutskott har därefter vid flera riksmöten gjort ställningstagande UbU 1988895, UbU 19899021. Vid rikssamma mötet 1991 beslöt dock riksdagen att huvudmannaskapsfrågan åter skulle utredas UbU 19909112.

Utredningsuppdraget SOU 1993 12 Bilaga 1 Utredningen skall i första hand fokuseras på de ekonomiska aspekterna vilka framgår av utbildningsutskottets betänkande. En förändring av huvudmannaskapet förutsätter att en for staten godtagbar ekonomisk uppgörelse med landstingen kan uppnås. Utredaren bör redovisa ekonomiska konsekvenserna av att föra över samtliga vårdhögskolor till ett statligt huvudmannaskap. I denna redovisning bör ingå beräkningar av kostnaderna till följd av att personalen överförs till ett annat avtalsområde med andra läns- och anställningsvillkor, t.ex. konsekvenserna av att kommunalt anställda kommer att omfattas av det statliga trygghetssystemet. I redovisningen bör även beaktas fördelningen av kostnader för pensionsfönnåner som delvis intjänats hos kommunal huvudman. Utredaren får fria händer att redovisa alternativa förslag till differentierade organisatoriska lösningar för vårdhögskolornas framtida huvudmannaskap och verksamhet. Utveckling och förnyelse i högskolan kräver nämligen inte en likriktad organisatorisk lösning. Tvärtom kan olika icke traditionella organisationsmodeller stimulera till utveckling och förnyelse inom utbildning och forskning. De strukturella problem som härrör från det stora antalet utbildningsenheter av mycket varierande storlek bör beaktas. Utgångspunkten bör därvid vara att staten har ett särskilt ansvar for uppbyggnad starka miljöer av för forskning och utveckling. Utredaren bör överväga hur detta statliga ansvar skall utformas. De framlagda organisatoriska lösningarna bör leda till möjligheter till fördjupningar för de studerande och att utbildningarna i erfoderliga fall knyts till en befintlig forskningsorganisation. I samband härmed skall de särskilda förutsättningarna för vårdhögskolorna på universitetsorterna beaktas. Förutsättningarna för samarbete mellan vårdhögskolorna och övriga högskolor skall utvärderas. Utredaren får fritt överväga organisationsformer alltifrån samlat statligt huvudmannaskap till fristående skolor och redovisa de ekonomiska konsekvenserna av sina förslag. I Stockholm finns tre fristående sjuksköterskeskolor, Röda Korsets sjuksköterskeskola, Sophiahemmets sjuksköterskeskola och Ersta sjuksköterskeskola. Dessa skolor har redan idag en styrelseform, som liknar den statliga högskolans, men får bidrag för driften från Stockholms läns landsting. Preliminära förhandlingar bör föras med företrädare för stiftelseskolorna angående de ekonomiska villkoren och förutsättningarna i övrigt för en framtida ställning som enskilda skolor. För vårdhögskolorna utanför universitetsorterna kan olika modeller tilllämpas. De ekonomiska villkoren för avtal med intresserade landsting som vill anordna medellång vårdutbildning i högskolan även i framtiden bör analyseras. Samtliga lösningar skall medge ett inflytande från studerande och lärare i styrning och ledning av vårdhögskolornas verksamhet samt att verk-

samheten bedrivs utifrån högskoleförordningens bestämmelse om statlig SOU 1993 12 högskoleutbildning. Bilaga 1 Förslagen bör i princip kunna genomföras utifrån en målsättning om oförändrade ekonomiska ramar. Statens totala kostnader för de medellanga värdutbildningarna får inte öka. Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar utbildningsministern att tillkalla utredare omfattad av kommittéförordningen - en - 1976119 med uppdrag att undersöka möjligheterna att överföra vårdhögskolan till statligt huvudmannaskap, att besluta sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde - om förhandlaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Utbildningsdepartementet

SOU 1993 12 Bilaga 2

Samarbete mellan Vårdhögskolorna och den statliga högskolan

enkätsvar

Sammanställning av

Högskoleutredningen

Mars 1990

SOU 1993 12 Bilaga 2 Svarsfrekvens

Samarbete med statlig högskola

varav 5 avser Centrum för omvårdnadsvetenskap i Uppsala

Samarbetsavtal med

medicinsk fakultet 13 samhällsvetenskapliga institutioner 8 andra institutioner 2 - Temainst. Linköping

SOU 1993 12 Bilaga 2 Stockholm

Centrum för vårdvetenskap Karolinska institutet 1988

Styrelse Repr. för KI, UN, HSN

Föreslagna resurser 810 forskningsassistenter 2 x 0.5 studierektorer l utredningstjänst 1 professor t.v. vakant stipendier 250 000 lerår

Centrum för kompetensutveckling inom vård och omsorg Pedagogiska inst. Stockholms universitet 1988

Styrelse Repr för ped. inst. vârdhögskolan, omsorgsförvaltningen

Föreslagna resurser 4 x 5 forskningsass. SLL ytterligare 2 x 5 from. 1990 resurser för forskarutb. från SLL studievägledn. 10 timmånad

Uppsala

Centrum för vårdvetenskap Uppsala universitet 1987

Gemensamt regionalt organ för landstingen i Uppsala, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Styrelse nämnd Repr. för med.fak. 2, samh.vet.fak. 2, landstingen 5, personal 2, studenter 1.

Resurser 150 000 lcrlandsting 750 000 krâr, indexreglerat

Tjänster l professor 1 högskolelektor 1 doktorandtjänst 2 x 0,5 forskarassistent

SOU 1993 12 Bilaga 2

Linköping

Hälsouniversitetet UKN Univ.styr. HU-styrelse VHÖ-styrelse Förvaltningsnämnd 515

Utbildnings- och forskningsnärnnd l 6 ledamöter Forsknforskarutb-grupp Fristående kurser

Linjegrupper

Jönköping

Samarbete med Göteborgs universitet i Lângvardsmedicin Forskningssamarbete; landstinget bekostar en adjungerad professor vAv Odontologi kurser och handledning i forskarutbildningen Samarbete med Linköpings universitet Tema H i Landstinget bekostar professur Kurser och seminatieserier i Jönköping en samt forskarhandledning Omvárdnadsforskning -k Gemensam tjänst som högskolelektor i omvårdnadsforskning i Linköping - FoU-lärare i Jönköping; kurser i omvárdnadsforskning i Jönköping Samhällsmedicin uk HSA-kurser i Jönköping samt forskarhandledning m.m.

SOU 1993 12 Bilaga 2

Kristianstad

Enhet för vårdforskning och várdutveckling vid högskolan, gemensam för landstinget och Lunds universitet inrättad 1984.

Personal 1 professur 2 forskningsassistenter 3 FoU-lärare

2 doktorander utbildningsbidrag

FoU-enhet vid Centralsjukhuset i Kristianstad samverkan med högskolan. FoU-centrum for landstinget utreds under 1990.

Lund

Enhet för vârdforskning Lunds universitet, med.fak. 1986

Resurser 1 forskarassistent med tjänstgöringsskyldigheten förlagd till vârdhögskolan betalas av vårdhögskolan

Landstinget betalar tjänster vid universitetet for undervisning i laboratoriemetodik histologi, kemi, anatomi samt fysiologi

Universitetet Centrum för samhällsmedicin, Dalby anordnar påbyggnadsutbildning i arbetsterapi 20 p

Växjö

FoU-enhet vid högskolan inrättad 1989 svarar för i forskningsanknytning av grundutbildningen vid vardhögskolan i FoU inom omvårdnad och social omsorg

FoU-enheten är enligt särskilt avtal knuten till Lunds universitet. Universitetet kan inrätta forskartjänster med tjänstgöring i Växjö. F.n. finns pedagogik 75 % i Växjö i socialt arbete 25 % i Växjö

Vt 1991 planeras en tjänst i várdforskning med.fak., 50 % i Växjö.

SOU 1993 12 Bilaga 2

Göteborg

Nämnd för forskning och utveckling inom de medellánga vârdutbildningarna várdhögskolan, med.fak., sarnhällsvetfak. Inrättas 1990 - Professur i klinisk vårdforskning med undervisningsskyldighet vid vârdhögskolan. Ledigförklarad sept. 1989 6 forskarassistenttjänster 4 med.fak., 2 samhällsvetfak. finansieras gemensamt av vårdhögskolan, sjukvården och universitetet 13 vardera Vârdhögskolans rektor ingar i med.faks forskarutbildningskommitté

Umeå Samrádskommitté landstinget-universitetet 3 samrådsgrupper U, M, O Samverkan i kompetenshöjande utbildning efter vârdhögskola b1.a. lokal linje i omsorgsvårdvetenskap 80 p vid universitetet 1988 - Vårdhögskolans rektor ingår i med.faks forskarutbildningskommitté FoU-enheter inom landsting ll varav knutna till vårdhögskolan 4 - Ytterligare en har föreslagits

Jönköping

Landstingets FoU-kommitté har sitt sekretariat förlagt till högskolan. Chefen för högskolans FoU-avdelning är också FoU-kommitténs verkställande tjänsteman. FoU-kommitténs budget 3 Mkrår är en del av högskolans budget. Högskolans FoU-verksamhet omfattar därutöver ca 6 Mkr 15 tjänster. Centrum för rehabiliteringsforskning, knutet till hälsohögskolan, startar 1990 gemensamt för högskolan i Jönköping, hälsohögskolan och Jönköpings kommun.

SOU 1993 12 Bilaga 2 Kalmar

Utredningsförslag augusti 1989 k Under utbildningsnämnden bildas en forskningskommitté. i Vid vårdhögskolan inrättas en forskningsenhet, som leds av forskningskömmitténs ordförande. ut Budget minst 2 Mkrår.

Karlstad Landstingets Centrum för folkhälsoforskning FoU-C samarbetar med högskolan särskilt samarbetsavtal. Samarbetet omfattar bl.a. i. 4 stipendier vid FoU-C 50 %, Zár för várdlärare ir handledning för övriga vardlärare och studenter i projektarbeten Ar undervisning forskarutbildningskurser, överbryggande kurser. Högskolan betalar en tjänst för forskningsutveckling vid FoU-C.

Örebro

Centrum för omvårdnadsvetenskap är förlagt till vårdhögskolans lokaler, men ingår i högskolans organisation. Landstingets forskningsenhet knuten till landstingets kansli.

SOU 1993 12 Bilaga 2

Lärares tjänstgöring i vården

Linköping

3 tjänster med delad tjänstgöring vårdhögskolan-hälso- och sjukvården försöksverksamhet 1990.

Jönköping

5 kombinationstjänster FoU-praktisk tjänstgöring 50 %-50 %.

Helsingborg

0,5 lärarjtänst + 0,5 tjänst på vårdutvecklingsavdelning.

Göteborg

2 kombinationstjänster vård-undervisning 50 %-5O %, placering med.klin. SS försöksverksamhet 1989-1990.

Örebro

1 kombinationstjänst 13 undervisn., 13 FoU, 13 kliniskt utvecklingsarbete 50 % sjukvården försöksverksamhet 198990. finansieras av Västerås Lärares tjänstgöring i vården betraktas som fortbildning. Läraren behåller sin lön

men kostnaden betalas av sjukvården.

Kostnadsberäkningar S9U1993

Bilaga 3

1 Sociala omsorgslinjen

Utgdngspunkzerna för sociala omsorgslinjen är att, t linjen skall förlängas till 120 poäng i nybörjarplatserna minskas med 50 % i förlängningen får inte medföra ökade kostnader för staten vk de medel som frigörs, och inte används för att bekosta förlängningen av linjen, skall användas till att bygga upp magisterutbildningarna.

Vad kostar linjen idag

Kostnaden beräknas som totala antalet årsstudieplatser för linjen enligt 9192 ärs siffror muliplicerat med snittkostnaden för en ärsstudieplats på sociala omsorgslinjen. t Antalet årsstudieplatser för sociala omsorgslinjen 9192 uppgick till 1 503 i Snittkostnaden, 32 010 kr, har tagits fram utifrån Statskontorets material. Siffran är ett vägt medelvärde av små resp stora skolors medelvärden for en ársstudieplats på sociala omsorgslinjen, där de stora skolorna tilldelats en större vikt. Kostnaden kan beräknas som,

l503X 32010 48 lll 030 kr.

Osäkerheter föreligger i underlagssiffrorna i form av att det statistiska materialet är litet. Alla avvikelserextremvärden får därmed väldig tyngd i materialet. Underlagsmaterialet utgörs av en urvalsundersökning. Eftersom skolorna som ingick i urvalet uppvisar stora skillnader i kostnadsbilden är det tänkbart att en totalundersökning hade givit delvis andra upplysningar om kostnadsförhâllandena.

Vad kostar förlängningen

Förlängningen antas kosta lika myckettermin som de första 100 poängen görtermin. Majoriteten av skolorna har redan idag utbildning som omfattar 100 poäng. Tre skolor erbjuder utbildning om 80 poäng och skola en har en utbildning på 90 poäng. I beräkningen har denna bild förenklats så att utgångspunkten blir att alla skolor idag har utbildning om 100 poäng. Därmed handlar förlängningen om en termin, dvs. 20 poäng. Antagandet om att kostnaden för denna sista termin är densamma som för de föregående terminema har gjorts efter kontakt med várdhögskolan

i Kalmar. Här kommer från och med hösten 1993 en försöksverksamhet SOU 1993 12 att bedrivas om 120 poäng. I sina kalkyler har man utgått från att kostna- Bilaga 3 dentermin skall förbli densamma. För 1991 kostade ÅP 41 748 kr en exkl. hyreskostnader. I sammanhanget bör observeras att man avser att öppna denna verksamhet även för andra intressenter och på så sätt skapa viss intäkt. Detta innebär kostnad 104 370 krÅP för de existerande 100 en om och kostnad 125 244 krÅP för alla åren 120 poängen en om tre om poäng. En halvering av nybörjarplatserna, vilka uppgick till 719, innebär att 360 nybörjarplatser återstår. Därmed finns totalt 360 X 3 l 080 ársstudieplatser kvar i systemet. Kostnaden för detta system blir,

1080 X 32 010 34 570 800 kr.

Hur stor blir besparingen

När systemet minskar med 423 ârsstudieplatser innebär det en besparing om 13 540 230 krår när systemet är fullt utbyggt efter tre år.

Tidigare kostnad, 48 lll 030 kr Kostnad i nytt system, 34 570 800 kr dvs. en differens 13 540 230 krår.

Kommentar

När det gäller sociala omsorgslinjen lyder förslaget att linjen skall inlemmas på redan befintliga fakulteter. Sannolikheten att rationaliseringar av olika slag därmed följer är stor; därmed är besparingen som här angivits möjligen underdimensionerad. Det är på intet sätt säkert att rationalise- ringar går att hämta alla fakulteter; den faktiska utvecklingen av re-

sursbesparing av att sociala omsorgslinjen inlemmas i beñntliga fakulte-

ter beror på hur kostnadsförhållandena ser ut på respektive ställe.

2 Laboratorieassistentlinjen

Utgångspunkterna för laboratorieassistentlinjen är att, i linjen skall förlängas till 120 poäng -k nybörjarplatsema skall minska så att förlängningen kan finansieras inom nuvarande ram samt så att medel frigörs till uppbyggnad av magisterutbildningarna.

Vad kostar linjen idag SOU 1993 12 Bilaga 3 Kostnaden beräknas totala antalet ärsstudieplatser för linjen enligt som 199192 års siffror muliplicerat med snittkostnaden för en årsstudieplats på sociala omsorgslinjen. Antalet årsstudieplatser för laboratorieassistentlinjen 199192 upp- -Av gick till l 303 i Snittkostnaden, 40 700 kr, har tagits fram utifrån Statskontorets material. Siffran är medelvärdet for en arsstudieplats på laboratorieassistentlinjen vid de stora värdhögskoloma. Kostnaden kan beräknas som 1303 X 40 700 53 032 100 kr. Osäkerheter föreligger i underlagssiffrorna i form av att det statistiska materialet är litet. Alla avvikelserextremvärden fär därmed väldig tyngd i materialet. Underlagsmaterialet utgörs av en urvalsundersökning. Efterskolorna ingick i urvalet uppvisar stora skillnader i kostnadsbilsom som den det tänkbart att en totalundersökning hade givit delvis andra upplysningar om kostnadsförhållandena.

Vad kostar förlängningen

För att beräkna kostnaden för förlängningen är utgångspunkten att utbildningen idag omfattar 90 poäng. Förlängningen avser alltså ytterligare 30 poäng för att nå de avsedda 120 poängen. Enligt uppgift har fyra skolor idag planer på förlängning av linjen. I Stockholm finns redan en fören söksverksamhet om 120 poäng. Resten av skolorna erbjuder en linje om 90 poäng. Förlängningen med 30 poäng antas inte heller kosta mertermin än de redan existerande terminerna görtermin. Detta antagande har gjorts efter kontakt med vårdhögskolan i Stockholm. Här bedrivs, som nämnts, sedan 1992-08-01 försöksverksamhet om 120 poäng. För 1992 kalkylerade en årsstudieplats kostar 65 000 Skr. Därtill tillkommer hyman med att en reskostnader. När dessa inkluderas stiger kostnaden for en ärsstudieplats till ca 100 000 kr. Detta innebär kostnad 225 000 krÅP för de första 90 poängen en om och 300 0000 SEKårsstudieplats för de 120 poängen en kostnad om kostnaden kan antas vara densammaärsstudieplats alla tre åren. m.a.o. Jag föreslår att nybörjarplatserna minskas med 200 stycken från 579 till 379. Därmed finns totalt 379 X 3 1 137 årsstudieplatser kvar i systemet. Kostnaden för detta blir,

1137 X40 700 46 275 900 kr.

Hur stor blir besparingen

När systemet minskar med 166 ärsstudieplatser innebär det en besparing om 6 756 200 krår när systemet är fullt utbyggt efter tre år.

Tidigare kostnad, 53 032 100 kr SOU 1993 12 Kostnad i nytt system, 46 275 900 kr Bilaga 3 dvs. en differens på 6 756 200 krår.

3 Rehabiliteringslinjen

Jag föreslår här en ökad samläsning mellan inriktningarna arbetsterapi och sjukgymnastik av den typ som praktiseras i Göteborg. I en PM från vårdhögskolan visas att härigenom lyckas man spara 429 000 kr för en studerandegrupp om 78 personer när hela förändringen är genomförd. Siffrorna är uttryckta i 1992 års siffror. Besparingen görs i form av lärarrersurser.

Förväntad besparing av samläsning vid universitezsorterna

Vid samtliga universitetsorter kommer gruppstorleken att uppgå till minst 78 studerande. Man kan därför förvänta sig att samtliga universitetsorter skulle kunna göra minst samma besparing, när programmet är fullt utbyggt efter tre år, som Göteborg kalkylerat med. Den totala besparingen kan därmed förväntas bli, 429 000 x 6 2 574 000 kr när programmet är fullt utbyggt vid alla universitetsorter. Besparingen är uttryckt i 1992 års siffror. Omräknat i 1990 års siffror blir beloppet 2 271 890 kr.

4 En uppskattning av summan frigjorda medel

Den totala besparingen, till följd av minskad dimensionering och samläsning, erhålls som summan av, -Av besparingen på sociala omsorgslinjen, 13 540 230 kr k besparingen på laboratorieassistentlinjen, 6 756 200 kr i besparingen på rehabiliteringslinjen, 2 271 890 kr. Sammanlagt uppgår besparingen till 22 568 320 krår i 90 års siffror när förändringarna är genomförda efter tre år jämfört med vad ett bibehållande av hur linjerna idag ser ut skulle kostat. Till detta kommer de medel som idag finansierar den del av vårdlärarutbildningen som avser just vardhögskolornas verksamhet. Detta belopp uppgår till 10 799 419 kr uttryckt i 90 års siffror. Beloppet är framtaget som ett medelvärde av vad vårdläranitbildningen kostar i Stockholm, Göteborg, Umeå, Uppsala och Lund. Medelvärdet, vilket är 81 570 ca har mulitiplicerats med antalet platser 150 stycken på vårdlärarutbildningen som avser lärare till vårdhögskolomas verksamhet. Idag utgår 40 000 000 kr som utbildningsbidrag. Dessa borde pengar också komma denna verksamhet till del. Sammanfattningsvis ser bilden ut på följande sett, -k besparing på sociala omsorgslinjen, ca 13 540 000

besparing på laboratorieassistentlinjen, 6 750 000 SOU 1993 12 i ca besparing på rehabiliteringslinjen, 2 270 000 Bilaga 3 ca frigjorda medel från vårdlärarutbildningen, ca 10 800 000 i frigjorda medel från utbildningsbidraget, ca 40 000 000 -k Totalt ett belopp om ca 73 360 000 kr.

ábzmâ sa män s u.

Kungliga Tekniska Högskolan SOU 1993 12

Bilaga 4

Modell för utbildningssamverkan med små och medelstora

högskolor

Samverkan avser förläggning av grundutbildningens första 80 poäng och högst 100 poäng till annan högskola i landet. Inför en planerad samverkan skall grundutbildningsnämnden och berörd linje-utbildnings- och forskningsnämnd tillsammans försäkra sig om att den högskola med vilken utbildningssamverkan planeras har den kompetens och de resurser som krävs för att självständigt kunna genomföra den planerade utbildningen. Beslut om samverkan fattas av högskolestyrelsen på förslag av rektorsämbetet, efter hörande av grundutbildningsnämnd och linjeutbildnings- och forskningsnämnd. Utbildningsplan för hela den aktuella utbildningen fastställs av KTH. De två första åren 5 terminerna av utbildningen genomförs av samverkande högskola på uppdrag av KTH och på följande vilkor samverkande högskola skall ansvara för att utbildningen leder till samma kunskaps- och färdig- hetsmäl som berörd linjeutbildnings- och forskningsnämnd vid KTH. Krav på exakt överensstämmelse mellan kursplaner vid KTH och den samverkande högskolan ställs förrätta examination ansvara för kvaliteten i utbildningen tillsammans med KTH svara för information om utbildningen självständigt sköta studievägledning och den administration som är förknippad med utbildningen i fråga. De studerande söker och antas som teknologer vid KTH under särskild antagningskod. Teknologerna är inskrivna vid samverkande högskola under de fem terminema. samverkande högskola beslutar om anstånd, studieuppehåll eller annat avbrott samt om disciplinära åtgärder. KTH, Stockholm, skall underrättas om och samrådas med i frågor som rör disciplinära åtgärder, avskiljande etc. KTH garanterar att de teknologer som med godkänt resultat genomfört utbildningen vid samverkande högskola bereds plats i årskurs tre på samma vilkor som gäller för de teknologer som följer utbildningen vid KTH i Stockholm.

Översikt

över utbildningens uppläggning

120 poäng 50 poäng är gemensamma för arbetsterapi och

av

sjukgymnastik vilket framgår av markerad ruta

1 Arbetsterapi Samhälls- och Arbetsterapi Sp beteendeveten- Skapande metod 5 p tekniker 5 p

Sjukgymnastik Sjukgymnastik 5 5 p AT-SG p Humanbiologi Arbetsterapi Fysiologi 10 p 10 p Sjukgymnastik 10 p

Humanbiologi Arbetsterapi Arbetsterapi Sjukgymnastik Sjukdomslära Skapande 10 p 15 p 5 tekniker 5 p p

AT-SG

Humanbiologi Samhälls- och Arbetsvet. Vetenskaplig Sjukdomslära beteende- med inriktning metod 5 vetenskap mot AT resp. 5 p p 5 p SG 5 p AT-SG AT-SG AT-SG AT-SG

Samhälls- och Arbetsterapi Sjukgymnastik beteende- 15 p 15 p vetenskap Sociologi

Arbetsterapi Sjukgymnastik 20 p inkl. 20 p inkl. fordjupnings- fördjupningsarbete arbete