Handikappinstitutet för bra hjälpmedel och ökad livskvalitet

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Handikappinstitutet

för bra ökad

i hjälpmedel och livskvalitet

SBM

1996:174 Betänkande av Utredningen om Handikappinstitutets verksamhet, Organisationsform och finansiering

Å

qlp

:att

Om

w Statens offentliga utredningar M

1996: 174

Socialdepartementet

Handikappinstitutet

för bra

hjälpmedel och Ökad livskvalitet

Betänkande Utredningen Handikappinstitutets

av om

verksamhet, Organisationsform och finansiering

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes. Offentliga Publikationer. uppdrag av Regeringskanslietsförvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningexi.1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss, - Broschyren kan beställashos: Regeringskanslietsförvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

REGERIGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38--20437-1 Stockholm 1996 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Socialdepartementet

Genom beslut den 14 december 1995 bemyndigade regeringen chefen för Socialdepartementet att tillkalla särskild utredare m.fl. med en uppdrag att utreda vissa frågor rörande Handikappinstitutets verksam-

het, organisationsfonn och finansiering direktiv 1995: 161. Med stöd

av bemyndigandet har följande personer förordnats, nämligen som särskild utredare: riksdagsledamoten Sonja Fransson fr.o.m. den 15 mars 1996 sakkunniga: hälso- och sjukvårdsdirektören Anders Bengtsson, förbundsordföranden Nils Carlshamre, departementsrådet Håkan Ceder, direktören Eva Jacobsson, förste ombudsmannen Bertil Karlsson och sekreteraren Ingrid Söderström fr.o.m. den 1 maj 1996 experter: departementssekreteraren Leif Lundquist i fråga om förslag till lag om viss myndighetsutövning; fr.o.m. den 15 juni 1996 och departementssekreteraren Ulla-Karin Kinell i fråga om arbetshjälpmedel; fr.o.m. den l september 1996 sekreterare: förre direktören C-F Hammar fr.o.m. den 1 maj 1996 Jag överlämnar härmed betänkandet Handikappinstitutet för bra hjälpmedel och ökad livskvalitet. Utredningsuppdraget är därmed slutfört. Särskilt yttrande har avlämnats av sakkunniga Ingrid Söderström.

Stockholm i december 1996

Sonja Fransson /C-F Hammar

Innehållsförteckning

Simunai/ullning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fiáif/ii/Iii/i Ig.sfé'.s'/cig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning; . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppdraget . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . HlFOs arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

A. Nulägcsbeskrivning

liljci/piizcc/c/.vvcrkszii7ilielcn :Ärmrr . . . . . . . . . . . . . Nuläge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l Ansvarsfördelning inom hjáilpmedels-

området . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.2 Hjiilpmedelsverksamhetens omfattning,

organisation m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . Utvecklingstendensei m.m. inom hjälpmedels-

området

2.2.l Lltvecklingstendenser . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Vissa synpunkter och förslag

rörande hjåilpmedelsverksamheten . . . .

Hmidikcippinxritzilcl idag t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - Handikzippinstitutets Iiittillsvzirzinde utveckling . . Institutets nuvarande organisation och verksamhet

m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Mål och verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Ekonomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Samverkan mellan Handikappinstitutet och

AB Sjukvárdshttvudmannens Upphandlings-

b01agSUB 65

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.3.1 SUB 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Samverkan institutet-SUB 67 . . . . . . . . . .

B. Utredarens överväganden och förslag

Hcmdikczppinx/itzne 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Handikappinstitutets roll i hjâilpmedelsverk-

samheten 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Hjalpmedelsverksamheten dynamisk. föränderlig, angelägen 71 . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Handikappinstitutets roll 74 . . . . . . . . . . . . Synpunkter Hzmdiktttvpinstitutets verk-

samheten 78

4.2.1 Vad betyder kommunernas hjalpmedels-

ansvar för HI 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Synpunkter Handikappinstitutets

vterkszimlietsgrenzu 83 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Associationsform för Handikappinstitutet 96 . . . . . . 4.3.1 Allmiin bakgrund 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Aktiebolag eller ideell förening 98 . . . . . 4.3.3 l-lzindikappiitstitutet en ideell förening 101 - 4.4 Finansieringsform för Handikappinstitutet och SUB 108

4.4.1 Vad iir Dagmar 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.2 Vilka alternativa finansieringsvagar finns 110

4.4.3 Handikappinstitutets intakter 114 egna . . . . Vissa uppdrag till Handikappinstitutet 116 . . . . . . . . . 4.5.1 Olika slag av uppdrag 116 . . . . . . . . . . . . . . 4.5.2 Uppdrag som kan innebära myndighets-

Litövning vid HI 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.3 Författningskommentar 123 . . . . . . . . . . . . .

Genomförande i/rrcdningcnsg/örslczg 129 ai . . . . . . . . Allmänt 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hur kan ett genomförande arrangeras 130

. . . . . . . .

6 Køzv/naclcr 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

.SäI-.vki/l yttrande 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bi/clgui

Dircktiven 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Handikappinstitutets nuvarande stadgar 143 . . . . . . . .

Sammanfattning

Utredningen har enligt sina direktiv haft till uppgift att behandla vissa frågor om Handikappinstitutet HI: dess Verksamhetsinriktning, juridiska form och finansiering. Den givna förutsättningen har varit att HI skall finnas och ha i stort samma Verksamhetsinriktning som nu. Justeringar kan dock bli aktuella, främst sedan kommunerna Ädelreformen övertagit del tillhandahålla genom en av ansvaret att hjälpmedel. HIs rättsliga status äri dag oklar. Uppgiften har här varit att föreslå ombildning HI till antingen aktiebolag eller ideell en av förening. Finansieringen av institutet sker till övervägande del genom bidrag från de nuvarande huvudmännen, staten och Landstingsförbundet. Bidraget utgår av medel från den allmänna sjukförsäkringen och bestäms för ett år i taget i den s.k. Dagmar-överenskommelsen. De medel som anvisas gäller inte bara HI utan också AB Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag SUB. Både institutet och bolaget berörs därför av vårt uppdrag, som här innebär att söka altemativ en form för bidragsgivningen för det fall Dagmarsystemet inte skulle visa sig lämpligt. I direktiven finns ett klart önskemål ett - om kommunalt engagemang i Handikappinstitutet. Utredningen har arbetat under benämningen HIFO. För att bedöma Handikappinstitutet i de angivna delarna har det varit nödvändigt att skapa en bakgrund i form av en översiktlig beskrivning av hjälpmedelsverksamheten i landet. HIFO har inte haft till uppgift att utreda denna verksamhet i sig. Någon egen kartläggning har därför inte gjorts. Utredningen har kunnat repliera en

omfattande extern dokumentation, bl.a. från Socialstyrelsen Ädel-ut-

värderingen. Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet LOKAH-utredningen jämte kompletteringar samt från HI självt

t.ex. skriften Vägar till hjälpmedel och samhällsstöd för funktionshindrade och SUB. Vår sammanställning visar att hjälpmedelsverksamheten, inte minst efter Ådelreformen, är starkt differentierad i olika avseenden. En stor spännvidd råder mellan olika delar av landet i fråga om det kommunala fttagandets omfattning. För brukarna kan det vara svårt att överblicka vem som erbjuder vilka hjälpmedel och vilka villkor det sker. Hjälpmedelsområdet präglas av en dynamisk och föränderlig verksamhet. Utvecklingen kännetecknas bl.a. av ökande behov och ambitioner och av den tekniska utvecklingen, inom främst IT-omiådet. Krav ställs ökad tillgänglighet för funktionshindrade i olika miljöer och verksamheter. Men utvecklingen innefattar också ökade kostnader, besparingskrav, nya prioriteringar och organisationsförändringar. I sistnämnda hänseende har LOKAH-utrednin gen pekat behovet av ökad gemensamhet mellan landsting och kommuner i fråga om ansvaret för hjälpmedelsverksamheten. Också hjälp- medelsmarknaden och det internationella hjälpmedelsperspektivet är komponenter i utvecklingen. Handikappinstitzztet arbetar med FoU, provning och standardisenng samt med infonnation och utbildning. HI är inte myndighet men har inte heller någon fastlagd juridisk status. Institutet betraktas dock som ett privaträttsligt organ, närmast jämförbart med anslagsstiftelse. HI leds av en styrelse om nio ledamöter, varav fem utses av Landstingsförbundet och fyra av regeringen. Ordföranden utses av regeringen. Av de fyra statliga platserna disponeras f.n. två av handikapporganisationerna. Institutet har för år 1996 en budgeterad personalram 90 tjänster. Hls ekonomi omsluter för år l996 om ca ca 100 milj. kr, varav hälften består av ägarnas bidrag och den andra hälften till större delen av in- och tttgående projektbidrag, inkl. ett tidsbegränsat statligt stimulansbidrag om 25 milj. kr. Som egna intäkter budgeterar HI 10 milj. kr. HIFO berör också SUB och samverkan mellan HI och bolaget. SUB är ett av Landstingsförbundet helägt aktiebolag med uppgift att svara för inköpssamordning som service för landsting och kommuner. SUB tecknar ramavtal avropsavtal som kan användas för inköp av resp. sjukvårdshuvudman. Avtal sluts för produkter som provats av HI och fötts upp institutets förteckning över bra hjälpmedel. SUB

utfonnar inom vissa områden underlag för lokal upphandling genom s.k. normalavtal m.m. Sjukvårdshuvudmännen beräknas under år 1995 ha utnyttjat SUBs olika avtal för inköp för ca 1,6 miljarder kr.

Utredarens överväganden och förslag

Behovet av centralt stöd i hjälpmedelsverksamheten är stort, liksom i de allt viktigare tillgänglighetsfrågoma. Det centrala stödet behövs såväl för de organ som arbetar inom hjälpmedelsförsörjningen som för brukarna av hjälpmedel. Mot denna bakgrund lägger utredaren fram ett konkret förslag till beskrivning av HIs roll i fomi ett av preciserat mandat. Institutets ändamål skall att arbeta för förbättvara rad livskvalitet för funktionshindrade genom att medverka till utveckling av bra och säkra hjälpmedel och till effektiv hjälpen medelsförsörjning. HI skall också bidra till ökad tillgänglighet i samhället. HI ges tre huvudsakliga uppgiftsområden. Institutet skall främst arbeta med utveckling, provning och Standardisering av hjälpmedel samt med information och utbildning. Vidare skall HI som expertorgan kunna biträda sina intressenter inom hjälpmedelsområdet. I samverkan med berörda myndigheter skall institutet aktivt verka för god tillgänglighet för funktionshindrade till olika miljöer och verksamheter. Institutet skall i sitt arbete särskilt följa och utveckla användningen av ny teknik. Institutet skall medverka i nationellt och internationellt samarbete. HI skall samverka med SUB. Ett institut med denna roll bör drivas och finansieras gemensamt av staten och sjukvårdshuvudmännens företrädare. Brukama bör ha möjlighet till inflytande institutets verksamhet. Utredningens uppgift i fråga om den närmare verksamheten vid HI har varit att se om kommunernas Övertagande del hjälpav en av medelsansvaret bör föranleda justeringar HIs inriktning. Genom av kommunernas inträde i hjälpmedelsverksamheten har institutets kontaktnät vidgats väsentligt. Efterfrågan HIs kunnande och

tjänster torde komma att öka. Det kan därigenom bli fråga

om förskjutningar av tyngdpunkten i institutets verksamhet. Några

ämnesmässigt nya verksamheter hos HI torde däremot inte föranledas av det kommunala hjälpmedelsansvaret. Även utredningsuppdraget inte varit i övrigt om att pröva HIs olika verksamhetsgrenar har utredningen i sitt arbete gått igenom dessa, bl.a. som en bakgrund till preciseringen HIs roll. Också av SUBs verksamhet har studerats. Genomgången har givit utredaren ett mycket gott intryck av institutets verksamhet och samarbetet med av SUB. De synpunkter utredaren redovisar har nännast fomien av stödjande kommentarer till den verksamhet redan planerats. En som sammanfattning av HIs egen framtidsstrategi lämnas också.

I fråga F 0U-arbetet pekar utredaren den samordnande roll om som HI har och som också betonas i den forskningspolitiska propositionen 1996/97:5. Behovet att fältet förankra utvecklingsverksamheten framhålls, liksom behovet statistik av

över hjälpmedelsförsörjningen. En vidgad form för stöd till

företagens hjälpmedelsutveckling och produktion skulle kunna fås genom en ändrad konstruktion av det nuvarande produktionsstödet. Handikapputredningen föreslog på sin tid att HI skulle få uppgifter beträffande arbetshjälpmedel, ett område där Arbetsmarknadsverket samt Riksförsäkringsverket och försäkringskassoma har myndighetsansvar. Utredaren anser att HI sin genom breda verksamhet förvärvat kunskap bör till nytta också som vara i arbetslivet. Detta bör kunna tillgodoses genom samverkan mellan

HI och de berörda myndigheterna och utan att HI åläggs

nya uppgifter. Också provning och Standardisering berörs. Avgifter bör införas inom provningen. Målet bör sikt vara full kostnadstäckning för de berörda verksamheterna. Vidare pekar utredaren att HI enligt propositionen om läkemedelsfönnåner och läkemedelsförsörjning 1996/97:27 föreslagits få vidgade uppgifter i fråga

om främst de hittills kostnadsfria inkontinenshjälpmedlen. Dessa

ingår inte längre i läkemedelsförrnånen och de skall i vissa fall tillhandahållas kommunerna. Utredaren pekar på att särskilda av överläggningar behöver dessa uppgifter för HI, tas upp om nya eftersom förändringarna avses genomföras per den l januari 1997. Inom standardiseringsområdet bör HI eftersträva ett ökat ekonomiskt stöd från intressentema. Den nuvarande verksamheten med anpassning av bilar bör, som HI redan tagit upp, avskiljas och bedrivas marknadsmässig grund.

Utredaren betonar också den internationella verksamheten där HI redan i dag har flera viktiga uppgifter. En ytterligare aktivitet kan tjänstexport. Efterfrågan Hls kunnande vara och tjänster finns redan.

Hls rättsliga ställning är i dag oklar. En viktig uppgift för HIFO har varit att föreslå vilken associationsform bör som väljas för HI. Utgångspunkten är att HI inte bör statlig vara en myndighet. Valet står enligt direktiven mellan aktiebolag och ideell förening. Direk-

tiven utgår i sin tur från riksdagens beslut med anledning av propositionen 1995/96: l 61 former för verksamhet beroende om som är av statligt stöd. HIFO sammanfattar den bakgrunden och redovisar därefter en jämförelse mellan formema aktiebolag och ideell förening. De företer rad skillnader sins emellan i fråga en om ursprungligt syfte och legal styrning. Dessa skillnader utjämnas dock till stor del i praktiken, om jämför ett sådant aktiebolag man som enligt sin bolagsordning inte skall drivas i vinstsyfte med en ideell förening vars stadgar är utformade med aktiebolaget förebild som i tillämpliga delar. Kvar står dock den styrning genom särskild lag gäller för som

aktiebolaget, men som inte har någon motsvarighet i fråga

om den ideella föreningen.

Utredarens förslag är fonnen ideell förening att väljs för HI. Utredaren tar därvid fasta föreningsfonnen att är mer flexibel och att den bygger medlemsskap, inte aktieinnehav. Den anses dessutom bäst inom det aktuella verksamhetsområdet. passa Vidare kan HI som ideell förening te sig lämpligare som mottagare av projektbidrag från utomstående givare och

som utförare av ålagda

uppdrag från sina huvudmän. Utredaren har också noterat att staten

och Landstingsförbundet nyligen funnit formen

ideell förening lämplig i sitt i Spri Hälso- och sjukvårdens engagemang utvecka lingsinstitut.

Den nya ideella föreningen bör enligt utredarens

huvudförslag

som bildare, finansiärer och primära medlemmar ha staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet. För det fall att den sistnämnda organisationen inte önskar delta i sådant ett arrangemang, vilket meddelats till utredningen under arbetets gång, föreslår

utredaren i andra hand att staten och Landstingsförbundet står som huvudmän för institutet. Föreningens närmare utformning är i allt väsentligt en fråga för de blivande huvudmännen som har att avtala om föreningens bildande, verksamhet och finansiering. Vissa av frågoma är också av sedvanlig föreningsteknisk natur och berörs inte av utredaren. Däremot ger utredaren uttryck för sin uppfattning i några av de sakfrågor som gäller föreningen, även om dessa således slutligt avgörs avtal genom mellan huvudmännen. Bl.a. uttalas följande. Institutets verksamhet bör bedrivas med öppenhet även om offentlighetsreglema som sådana endast gäller för vissa ärenden hos

HI. Kriterier medlemsskap i föreningen bör finnas i stadgania.

Styrelsens roll och ansvar betonas. Med hänsyn till institutets syfte och ställning inom hjälpmedelsverksamheten är det angeläget att brukarna av hjälpmedel finns företrädda i styrelsen. Stadgarna för HI bör ha sådan bestående karaktär i fråga verksamheten att de inte om behöver ändras annat än vid en större kursändring. HI bör få en stadgeenlig rätt att ekonomiskt stödja verksamhet som främjar föreningens ändamål. HIs anslagsfranrstallning motsvarande bör avges av styrelsen. Krav revision enligt god revisionssed bör vara inskrivet i stadgarna. Själva ombildningen av nuvarande HI till en ideell förening, en ny juridisk person, bör ske genom ett komplett och väl dokumenterat förfarande. En av HIFO-utredningens uppgifter har varit att finna alternativ till nuvarande finansiering via Dagmar-systernet, men inte att slå fast en slutlig modell. Uppdraget har inte innefattat prövning av HIs medelsbehov. En sådan ingår i huvudmannens förhandlingar, vid behov kopplat till rationaliserings- och besparingskrav som parterna gemensamt vill ställa l-lI. Den nuvarande finansieringsformen innebär att huvudmannens bidrag utgår av medel från den allmänna sjukförsäkringen och bestäms årsvis i Dagmar-överenskommelsen. Historiken i detta system och dess samband med Ädelreformen ligger till grund för HIFOs förslag. Utredaren utgår från den nuvarande bidragsramen, 51 milj. kr, vari ingår också medel till SUB m.m. Detta belopp kan, mot bakgrunden

av vad som anförs om Dagmar och Ädel, insats

ses som en gemensam av staten och sjukvårdshuvudmännen, således även kommunumera nerna. Dessa har, enligt detta synsätt, inte tidigare fått någon del av Dagmannedlen svarande mot en medverkan i HI. Förslaget förutsätter en överenskommelse mellan staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet finansieringen HI. Häri bör ingå långom av ett siktigt avtal, lämpligen på år, försett med kontrollstation och sex utformat som planeringsramar för successivt fastställande av resp.

årsbelopp.

Förslaget är mycket gynnsamt för kommunerna. Om Svenska Kommunförbundet inte önskar delta i huvudmannaroll för HI, och en således endast staten och Landstingsförbundet skulle HIs vara huvudmän, uppstår ingenförändring den nuvarande finansieav ringen.

Tekniskt sett finns emellertid några alternativ för hur medlen kan anvisas, oavsett organisationsalternativ. En finansiering via sjuk-

försäkringsmedel ligger närmast till hands, bl.a. med hänsyn till

grunden för utredarens förslag. Finansiering via skattemedel är dock också tänkbar; statsbudgetens sammanlagda inkomster och utgifter förändras inte. Ett annat alternativ gäller själva anslagskonstruktionen. För

närvarande är medlen till HI 51 milj. kr inlagda i liten

m.m. en

post inom det mycket stora anslaget S jukvårdsförmåner ca

m.m.

20 miljarder 1995/962. Ett särskilt anslag skulle öka tydligheten i

medelsanvisningen. Atminstone i det sistnämnda fallet bör överläggningama om HIs och SUBs medel föras utanför Dagmarsystemet. För närvarande uttrycks medelstilldelningen sätt att huvudmannens bidrag f.n. 51 milj. kr utbetalas till "HIs fond" för vidare befordran till HI för stadgeenlig verksamhet, till SUB

5,5 milj. kr och till det särskilda produktionsstödet 4 milj. kr.

Någon fond i denna mening finns dock inte i praktiken och torde

inte heller kunna åstadkommas. Frågorna över- och under-

om

skott, kapitalbildning o.dyl. bör behandlas huvudmännen i

av samband med finansieringsavtalet.

Grundfinansieringen av HI bör hittills ske det bidrag från

som genom huvudmännen som nu behandlats. HIs intäkter är små, egna ca

10 milj. kr enligt budgeten för år 1996. De bör enligt utredaren kunna ökas, dels genom högre grad av kostnadstäckning i nuvarande priser och avgifter, dels genom väsentligt ökad avgiftsbeläggning inom provningsverksamheten. HI arbetar redan nu med dessa frågor. Dessa ökningar av intäkterna är angelägna bl.a. mot bakgrund av att grundbidraget varit oförändrat under en följd av år. HI skall enligt nuvarande stadgar kunna ta emot uppdrag från sina huvudmän inom ramen för befintliga medel. Sådana uppdrag har hittills givits av regeringen. Några av de uppdrag HI fått har som sådan karaktär att de skulle kunna bedömas innebära myndighetsutövning från Hls sida. Det gäller främst det statliga stimulansbidraget för kompetensutveckling inom hjälpmedelsområdet, som med 25 milj. kr per år utgår t.0.m. 1997. Det kan också anses gälla produktionsstödet i dess nuvarande karaktär av särskilt beslutat bidrag. Som påtalats av den s.k. Norrbomska utredningen i betänkandet Omprövning av statliga åtaganden SOU 1995:93 krävs Iagstöd för att uppgift som innefattar myndighetsutövning skall kunna delegeras till ett privaträttsligt organ. Ett förslag till lag som ger regeringen möjlighet att överlämna sådan uppgift till HI lämnas därför av utredaren. Hit hör också ett förslag till tillägg i sekretesslagens förteckning över de privaträttsliga skall tillämpa offentligorgan som hetsprincipen.

Genomförandet HIFO-utredningens förslag

av

Att genomföra HIFOs förslag är som nämnts till stor del en avtalsfråga för HIs tidigare och nya huvudmän och för "gamla" "nya" resp HI självt. Betänkandet avses emellertid också remitteras. Proposition till riksdagen behövs med avseende dels statens fortsatta engagemang i HI, dels lagförslaget. Utredaren exempel hur tidger en tabell för genomförandet skulle kunna se ut. Efter förberedelser och proposition våren 1997 skulle riksdagsbeslut kunna fattas hösten 1997 och avslutande förberedelser kunna bedrivas så att den ideella föreningen Handikappinstitutet övertar den nuvarande verksamheten per den l januari 1998.

HIFO-utredningens förslag bedöms inte medföra några nya kostnader. Det har inte heller ingått i uppdraget att budgetera HI eller redovisa besparingar i HIs verksamhet. Det bidrag från huvudmännen som föreslås, 51 milj. kr, har utgått oförändrat under följd av år. en Ingående prioriteringar måste därför bl.a. med hänsyn till göras av HI, de olika önskemål som finns om utökad verksamhet. Dessutom kan de nya huvudmännen t.ex. i anslutning till sitt avtal om finansiering av HI, komma att ställa krav rationalisering och besparing som i så fall blir den nya styrelsens sak att genomföra.

Författningsförslag

1 Förslag till lag överlämnande vissa

om av

förvaltningsuppgifter till Handikappinstitutet,

ideell förening

1 § Regeringen får överlämna till Handikappinstitutet, ideell förening att pröva frågor fördelning av sådant bidrag och annat stöd om som gäller verksamhet med hjälpmedel för personer med funktionshinder, och skall lämnas till sjukvårdshuvudmän, handikapporganisationer, företag med verksamhet inom hjälpmedelsområdet eller andra med sådan verksamhet.

2 § För utövande av förvaltningsuppgifter enligt denna lag gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den l januari 1998.

2 Förslag till lag i om ändring sekretesslagen

1980: 100

Härigenom föreskrivs att bilagan till sekretesslagen 1980: 100 skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Bilaga:

Ienlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad föreskrivs i som tryckfrihetsförordningen rätt att ta del handlingar hos myndigom av het i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något de av organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten i förekommande fall med anges hänvisning till numret i Svensk författningssamling SFS den författning med stöd vilken verksamheten har uppdragits av organet.

Organ Verksamhet

Handelshögskolan i Stockholm statligt stöd i fonn utbildav ningsbidrag för doktorander SFS 1976:1046 Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag ärenden TV-avgifter SFS om 1989:41

Föreslagen lydelse Bilaga

Ienlighet med vad som anges i l kap. 8 § skall vad föreskrivs i som tryckfrihetsförordningen rätt att ta del handlingar hos myndigom av het i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något de av organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verk-

l Lagen omtryckt 1992:1474. 2 Senaste lydelse 1996: 155: förslag till ändring i prop. 1996/97137.

samhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling SFS den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits organet.

Organ Verksamhet

Handelshögskolan i Stockholm statligt stöd i form av utbildningsbidrag för doktorander SFS 1976:1046 Handikappinstitzrttet. ideell/förening fördelning bidrag och annat av stöd gäller verksamhet som med hjälpmedel för personer

med funktionshinder och som

lämnas till sjukvårdshuvudman, handikapporganisationer, företag med verksamhet inom hjälpmedelsområdet eller andra med sådan verksamhet SFS 1997:000 Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag ärenden om TV-avgifter SFS 1989:41

Denna lag träderi kraft den l januari 1998.

l

Inledning

l Uppdraget

Regeringens direktiv 1995:161 för vår utredning utgår från det förhållandet att inte bara landstingen numera utan också kommunerna har skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel för funktionshindrade

personer. Som bakgrund för uppdraget finns dessutom önskestatens mål om lämplig juridisk form för verksamhet inte bör bedrivas som i myndighetsfonn. Direktiven bifogas här bilaga Direktiven som hade fastställts efter sedvanligt delningsförfarande. Det bör i anslutning till direktiven också påpekas utredningen tillsattes att under våren 1996 och inledde sitt arbete i maj månad. Utredningen har arbetat under benämningen HIFO. Vår uppgift har varit att mot den nämnda bakgrunden pröva vilka

förändringar som bör ske Handikappinstitutets HI verksamhet,

av Organisationsform och finansiering. Uppdraget är tydligt beskrivet och avgränsat i direktiven. Det har inte varit frågan om att pröva andra alternativ än HI som central resurs. Tyngdpunkten i institutets verksamhet skall enligt direktiven även

fortsättningsvis vara densamma som nu. Institutet skall således allt-

jämt ha som huvuduppgifter att främja, samordna och medverka i

utvecklings- och forskningsarbete avseende hjälpmedel, och att prova egenskapsdeklarera hjälpmedel och arbeta med Standardisering av dem samt att bedriva informations- och utbildningsverksamhet för både sjukvårdshuvudmännen och brukarna hjälpmedel. Handiav kappinstitutet skall utvecklingsresurs för landstingen vara en staten, och kommunerna.

Utredningens uppgift ifråga om själva verksamheten har därför varit att bedöma om förskjutningar i HIs verksamhet bör ske mot bakgrund av att kommunerna fått skyldighet att tillhandahålla nu hjälpmedel. Vi har inte haft till uppgift att utreda hjälpmedelsverksamheten i landet som sådan. Men det har naturligtvis varit viktigt för att oss en god överblick över denna verksamhet för att kunna bedöma behovet av förändringar vid institutet. De ändrade ansvarsförhållandena inom hjälpmedelsområdet kan eventuellt påkalla ändringari den stadga f.n. gäller för HI. Vi har som haft att pröva om sådana förändringar bör göras. En särskild punkt att uppmärksamma där är den samverkan bedrivs mellan HI och AB som Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag SUB. Direktiven slår fast att HI inte bör myndighet. Valet vara en av juridisk fomi för institutet står därmed mellan aktiebolag och ideell förening. En viktig deluppgift har varit frågan hur kommunernas om ökade hjälpmedelsansvar bör komma till uttryck i institutets nya företagsform. Vi har också haft till uppgift att föreslå hur HIs styrelse i fortsättningen bör vara sammansatt. En utgångspunkt bör då enligt direktiven vara att handikapporganisationema även fortsättningsvis bör vara företrädda i styrelsen. Vi har inte haft till uppdrag att lämna förslag om institutets interna organisation, dess personaldimensionering e.dyl. HI bör som nämnts inte vara en myndighet. Vissa önskemål i direktiven har emellertid föranlett särskilda överväganden. Institutet har redan nu och avses även framgent ha till uppgift att betjäna huvudmännen med utredningsarbete m.m. En typ av sådana uppdrag som särskilt nämns är HIs uppgifter i

fråga om fördelning och uppföljning av det statliga stimulansbidraget.

Även denna bidragsfomi är temporär bör HI enligt direktiven ha om möjlighet att också framgent fatta beslut fördelning medel om av av sådan karaktär. Vi har därför i vårt uppdrag innefattat frågan om vilken legal fomi som behövs för att HI skall kunna åläggas sådan uppgift som innebär myndighetsutövning. HI finansieras f.n. så sätt att staten och Landstingsförbundet årligen överenskommer om att ett visst belopp från den allmänna sjukförsäkringen skall tillföras vad som benämns Handikappinstitu-

tets fond. Härifrån bekostas HIs verksamhet sådan, varutöver som medel avsätts för bl.a. drift SUB. Överenskommelserna träffas av inom ramen för det s.k. Dagmarsystemet. Vid ett utökat kommunalt i HIs verksamhet kan det enligt direktiven ifrågasättas engagemang denna form för finansiering HI är lämplig. Också Dagmarsysteom av mets successivt förändrade karaktär bör uppmärksammas här. Vi har således haft till upppdrag att lämna förslag till alternativ finansiering institutet. Däremot har det inte ingått i uppdraget att beräkna HIs av medelsbehov. finansieringsform för HI medför, liksom våra förslag i En ny övrigt, konsekvenser för SUB. Vi har uppmärksammat att en ombildning av HI innehåller flera viktiga moment som måste hanteras i förhandlingar. Parter i dessa förhandlingar är dels de tidigare och de blivande huvudmännen i deras egenskap av ägare eller medlemmar, dels det "gamla" och det "nya" institutet självt. Ett genomförande av HIs ombildning bör därför planeras noga av huvudmännen, inte minst med hänsyn till den statliga beslutsprocessen. Vi har därför i vårt uppdrag också lagt in frågan hur genomförandefas kan arrangeras. om en

1.2 HIFOs arbete

Den första delen vårt arbete har gällt HIs roll och Verksamhetsinav riktning. Vi har därför sökt skapa en överblick över hjälpmedelsområdet i stort för att sedan mot den bakgrunden bedöma i vilken mån HIs roll behöver till ändrade förhållanden, bedömd utveckanpassas ling o.dyl. Vi har tagit del av den omfattande dokumentation som finns hjäpmedelsverksamheten, bl.a. de rapporter från utvärdeom ringen Ädelreformen utarbetats Socialstyrelsen samt av som av Landstingsförbundets och Svenska Kommunförbundets gemensamma rapport om hjälpmedelsansvaret LOKAH-utredningen. Ytterligare underlag i form av såväl fakta som synpunkter har lämnats från sjukvårdshuvudmännens och brukamas sida samt inte minst från Handikappinstitutet. Dessa organisationer har också varit företrädda

av sakkunniga i utredningen. Även från SUB har fått värdefullt ett underlag. Utredningen har gjort studiebesök HI och hjälpen medelscentral Västerås. När det gäller HIs ställning privaträttsligt här de som organ principiella övervägandena redan gjorts i annat sammanhang, vilket också framhållits i direktiven. Vi har således kunnat ta vår utgångspunkt i riksdagens beslut med anledning av propositionen 1995/96161 om fonner för verksamheter som är beroende statligt stöd, Vi av m.m. har vidare tagit del av den genomgång ett antal berörda av organ, däribland HI, som redovisats i betänkandet Omprövning statliga av åtaganden SOU 1995:93. Särskilt värdefullt för vårt arbete har det varit att också kunna ta del av erfarenheter från det praktikfall som utgörs av den nyligen företagna ombildningen Spri Hälso- och av sjukvårdens utvecklingsinstitut. Såväl i fråga företagsform finansiering för HI har utredom som ningen i sitt arbete utgått från att det ombildade institutets huvudmän

också är dess finansiärer och primära ägare/medlemmar. De förutsätts

också gemensamt för arbetet med själva ombildningen. Detta svara arbete förutsätter en rad viktiga avtal mellan berörda parter. Utredningens förslag förutsätts också bli remitterat till ytterligare intressenter. HIFOs arbete har därför i berörda delar inriktats ett principförslag.

A

Nulägesbeskrivning

2 Hjälpmedelsverksamheten i

stort

En av våra huvuduppgifter är bedöma några förskjutningar i att om Hls verksamhet bör ske till följd att även kommunerna har av numera ett hjälpmedelsansvar. Om så är fallet skall utredningen lämna de

förslag som behövs. För att ett underlag för våra bedömningar i

detta hänseende har sökt skapa översikt över hjälpmedelsverken samheten för att se vilka förhållanden, utvecklingstendenser m.m. som kan påverka Hls roll. Vi har emellertid inte haft till uppgift att utreda hjälpmedelsverksamheten sådan. Vi har därför inte heller som gjort någon kartläggning verksamheten utgått från egen av utan befintlig kunskap. Denna har kommit till del i form oss av en

omfattande extern dokumentation kompletterande material

samt som framlagts inom för utredningsarbetet från bl.a. sjukvårdsramen huvudmännen och brukarna deras företrädare i HIFO. genom Den bild av hjälpmedelsverksamheten således fått återges som här i fonn ett avsnitt nuvarande förhållanden av om 2.l och ett avsnitt med de synpunkter nu-läget som delgetts liksom kända oss förändringar och bedömda utvecklingstendenser 22. Vidare be-

skrivs HI och SUB i kapitel Vår värdering denna bild hjälpav av medelsverksamheten och våra slutsatser för Hls Verksamhetsinrikt-

ning ges i kapitel avsnitten 4.1 och 4.2.

Ett huvudmotiv för utredningens tillkomst är det i samband med Ädelreformen tillkomna kommunala ansvaret för hjälpmedel. Vi inleder därför den beskrivande delen med kort redogörelse för de en grundläggande ansvarsfrågorna.

När talar om hjälpmedel vi, inte särskilt avser om annat anges,

hjälpmedel som enligt halso- och sjukvårdslagen HSL skall erbjudas

funktionshindrade landstinget eller kommunen. Vidare personer av

använder uttrycket "tillhandahålla" omväxlande med författningens "erbjuda".

2.1 Nu-läge

2.1.1 Ansvarsfördelning inom hjälpmedelsområdet

Sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsansvar

År 1976 fick sjukvårdshuvudmånnen, dvs. då landstingen, ett sammanhållet organisatoriskt och finansiellt ansvar för hjälpmedelsverksamheten efter en överenskommelse med staten. Genom Ädelrefonnen övertog kommunerna år 1992 hälso- och sjukvårdsansvaret för dem som bor i sådana särskilda boendeformer i Socialtjänstlagen SoL 20 § resp i sådana bostäder med som avses särskild service i 21 § samt för dem som vistas i dagverksom avses samhet omfattas SoL 10 Vidare får en kommun erbjuda som av

hälso- och sjukvård i hemmet hemsjukvård och kan efter bl.a.

överenskommelse med landstinget överta skyldigheten att ge sådan vård. kommunal hälso- och sjukvård omfattar endast All nu nämnd vård till läkarnivå. upp Kommunens ovannämnda uppgifter inom halso- och sjukvård regleras i HSL 18 Landstingen har därmed kvar ansvaret för all vård inte omfattas kommunalt enligt huvudregeln eller som av ansvar efter Övertagande i det enskilda fallet HSL 3 §. Obs. därvid att landstingen har lakarnivå också i de fall som i övrigt omansvar fattas av kommunalt vårdansvar. Landstingen har också alltid det övergripande ansvaret att verka för god hälsa hos hela befolkningen. Kommunernas för halso- och sjukvård innefattar också ansvar skyldighet att erbjuda habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för

funktionshindrade. Detta fönydligades tilägg i HSL år 1994

genom

i fonn 18 Ett motsvarande tillägg gjordes av en a för landstingens del HSL 3a §, dock med undantag för vård som omfattas av kommunalt ansvar. I den nämnda 18 a § finns vidare bestämmelse medger en som att en kommun efter överenskommelse med landstinget kan ta över hjälpmedelsansvaret utan samband med Övertagande vårdansvaret. av Ansvaret för hjäpmedel funktionshindrade följer således av HSL. Samtidigt påverkas detta volymmässiga och kvalitativa ansvars konsekvenser också andra lagar. Införandet lagen av av om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS ökar det kommunala hjälpmedelsansvaret, bl.a. övertagandet verksamheter genom av enligt de tidigare och elevhemslagama. omsorgs- När landstingen 1970-talet tog över hela hjälpmedelsansvaret

skedde det utan någon särskild författningsreglering

av vad som är

hjälpmedel, vilka är hjälpmedelsberättigade, får

som vem som förskriva o.dyl. undantag f n: kostnadsfria förbruksartiklar. Det förut-

sattes att verksamheten skulle bedrivas i stort i överenstämmelse med tidigare bestämmelser. Trots avsaknaden centrala bestämmelser av har det sedan länge funnits en betydande olika landsting samsyn emellan. Tidigare praxis har övertagits och utvecklats. Centralt stöd har funnits i form samordnad provning, av upphandling och infonnation. I Ädelrefonnen gavs stort utrymme för lokala överenskommelser. I stort sett kan sägas att kommunernas Övertagit ansvaret för hjälpmedel för daglig livsföring med inriktning till stor del behoven hos

personer som har nedsatt rörelsefönnåga. Där sådana avancerade hjälpmedel behövs kräver specialiserad kompetens som för utprovning och anpassning, anses landstinget ha således även i ansvaret, särskilt boende eller i sådan hemsjukvård kommunen som övertagit vårdansvaret för. Den administrativa

sidan av hjälpmedelsförsörj-

ningen har i regel ordnats avtal mellan landsting genom resp och berörda kommuner. Dessa avtal innebär kommunerna replierar på att

landstingens hjälpmedelscentraler. Se vidare avsnitt 2.1.2.

Det bör understrykas att sjukvårdshuvudmännens innebär ansvar en skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel. Det är således ingen lagstadgad rättighet för den enskilde få hjälpmedel. Detta innebär att

också att hjälpmedlen till handahålls efter den enskildes behov inom ramen för resp. huvudmans ekonomiska resurser.

Vissa centrala ansvarsfunktioner m.m.

Här tar upp några av de centrala organ uppgifter närmast vars anknyter till de frågor haft att utreda. Vi vill i övrigt hänvisa till den mer omfattande förteckning över myndigheter och organisationer som finns i skriften Vägar till hjälpmedel och .samhällsstöd för

funktionshindrade Handikappinstitutet.

Socialstyrelsen SoS är tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvården och för socialtjänsten. Inom hälso- och sjukvården har styrelsen ett direkt tillsynsansvar fältet genom sin regionala organisation. Också vissa uppgifter av riksomfattande slag har lagts ut regionalt. Så t.ex. utövas SoS tillsyn över hjälpmedelsfrågoma av den regionala enheten i Umeå. Föreskrifter m.m. inom det medicintekniska området, till vilket hjälpmedlen hör, handläggs dock centralt. Vidare bedriver centrala SoS bl.a. uppföljning och utvärdering, delvis särskilda uppdrag regeringen såsom i fråga Ädelreformen av om och 1994 års handikappreform. Arbetsmarknadsverket beviljar bidrag till arbetshjälpmedel. inkl. arbetsplatsanpassning, för arbetslösa och nyanställda med funktionshinder. AMS bevakar och främjar utvecklingsarbetet för arbetshjälpmedel. Som ett led häri gör AMS upphandlingar för nya tekniska lösningar i konkreta arbetssituationer. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har motsvarande roll parallellt med AMV i fråga om redan anställda med funktionshinder. Verksamheten med arbetshjälpmedel beskrivs närmare i avsnitt 4.2. Rådet för arbetslivsforskning har övertagit den tidigare Arbetsmiljöfondens uppgifter i fråga om arbetsvetenskaplig forskning. Inom området arbetshjälpmedel pågår programarbete vid rådet. Boverket svarar bl.a. för föreskrifter och allmänna råd om bostäders och allmänna lokalers tillgänglighet för funktionshindrade personer.

Landstingsförbundetoch Svenska Kommunförbundet arbetar med samordning och information rörande landstingens kommuresp nernas hjälpmedelsverksamhet. Handikappinstitutet HI är samhällets centrala inom organ hjälpmedelsområdet. Bl.a. skall institutet "främja, samordna och medverka i utvecklings- och forskningsarbete avseende hjälpmedel för handikappade och övriga delar den samlade hjälpmedelsprocessav en". Institutet ägs och drivs f.n. staten och Landstingsförbundet. av Närmare beskrivning av HI i kapitel ges AB Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag SUB är samhällets j centrala organ för inköpssamordning handikappav hjälpmedel. SUBs upphandlingar resulterari s.k. ramavtal. Dessa kan användas av sjukvårdshuvudmännen för inköp hjälpmedel av utan förnyat anbudsförfarande. SUB ägs Landstingsförbundet. SUB av beskrivs närmare i kapitel 3 i detta betänkande. Apoteksbolaget AB upphandlar och distribuerar de för närvarande kostnadsfria förbrukningsartiklar KOFFA tillhandahålls vid som diabetes, stomi och inkontinens. De personer behöver hjälpmedel företräds central nivå som främst av olika handikapporganisationer. Här må nämnas De Handikappades Riksförbund DHR, Sveriges dövas riksförbund SDR, Synskadades riksförbund SRF Handikappförbundens samt samarbetsorgan HSO är ett gemensamt för rad andra som organ en förbund än de tre nämnda; i övrigt den nämnda förteckningen. nyss se Brukarintressen tillvaratas också pensionärsorganisationerna. av

Hjälpmedelsverksamhetens omfattning,

organisation m m

Uppgifterna i detta avsnitt har i huvudsak hämtats från den s.k.

LOKAH-rapporten se avsnitt 2.2.2 och kompletteringar

som lämnats under HIFOs arbete.

Vilka hjälpmedel gäller det

Som redan framhållits behandlar här hjälpmedel utifrån sjukvårdshuvudmännens skyldighet att tillhanda dem. Vad som är hjälpmedel och som således, efter behovsprövning, normalt kan tillhandahållas kostnadsfritt för brukaren, fastställs av varje sjukvårdshuvudman. Gränserna för vad som är hjälpmedel kan således variera mellan olika landsting och mellan olika kommuner. Dessa gränser är inte statiska hos resp huvudman, nya hjälpmedel tillkommer och befintliga avförs. Detta sker inte enbart grund av att det rör sig tekniskt utmönstrade produkter. Också om sett nya resp huvudmannens vad skall tillhandahållas förändras. På syn som senare år har hjälpmedel förts av sedan man funnit att de är allmänt förekommande produkter.

I Ädel-propositionen 1990/91:14 gjordes, bl.a. utifrån behovet

att klargöra det nya kommunala hjälpmedelsansvaret, en uppdelning i två kategorier, hjälpmedel för daglig livsföring resp hjälpmedel för vård och behandling. Kommunernas ansvar knöts därvid till den första kategorin. Men även andra ordval förekommer, t.ex. att kommunerna bör svara för "enklare hjälpmedel" medan landstingen svarar för "mer avancerade hjälpmedel som kräver specialiserad kompetens för att prova ut, anpassa och förskriva

Med hjälpmedel för daglig livsföring avsågs i Ädel-propositionen

främst sådana hjälpmedel behövs för att den enskilde själv eller som med hjälp av annan skall kunna

kommunicera med omvärlden, fungera i hemmet och nänniljön. orientera sig, sköta vardagslivets rutiner i hemmet, i skolan samt delta normala fritids- och rekreationsaktiviteter.

Inom denna grupp kan man numera också urskilja en kategori "enkla" hjälpmedel, främst i meningen att de inte kräver särskilda åtgärder för utprovning och anpassning. Utvecklingen medför att man får gråzon kring vad som från tid till annan betraktas som hjälpen medel. I vissa fall har sådana "enkla produkter" efter hand blivit allmänt förekommande och kan köpas av den enskilde i butiker eller

apotek, medan andra alltjämt endast kan fås hjälpmedelsgenom

organisationen se vidare avsnitt 2.2.

Till hjälpmedel för vård och behandling räknas dels sådana medicintekniska produkter används för habilitering eller som rehabilitering i ordinärt eller särskilt boende, dels hjäpmedel som kompenserar för förlust kroppsdel eller kroppsfunktion eller av som kan behövas efter en medicinsk behandlingsinsats. Någon klar avgränsning mellan dessa olika kategorier hjälpmedel kan dock inte göras. Vad behövs för daglig livsföring i som en situation kan behövas för vård och behandling i en annan.

Utanför den av HSL reglerade hjälpmedelsförsörjningen finns de

hjälpmedel funktionshindrad kan behöva för fungera i arbetsen att livet, arbetshjälpmedel eller arbetstekniska hjälpmedel för funktionshindrade. Dessa regleras bestämmelser inom arbetsmarknadsgenom området och genom lagen allmän försäkring. Vi har emellertid om ändå fått anledning att ta upp en diskussion Handikappinstitutet om

och arbetshjälpmedlen se kap 4.

Vidare finns kategori arbetsteknisk utrustning för vårdpersonal en m.fl., även benämnda vårdarhjälpmedel. Sådan utrustning kan motiveras eller sammanfalla med hjälpmedel eller hjälpinsater av som den funktionshindrade behöver. Exempel ytterligare kategori hjälpmedel är sådana funken som tionshindrade behöver för att kunna ägna sig och frisport annan tidsverksamhet.

Organisation för tillhandahållande hjälpmedel m.m. av enligt HSL

Basen i hjälpmedelsorganisationen är i regel landstingens hjälpmedelscentraler. De för service och anpassning hjälpansvarar av medel samt för rådgivning och utprovning. De också för inköp svarar

och lagerhållning av hjälpmedel samt för leveranser till landstingets vårdinrättningar och efter avtal till kommunerna. Hjälpmedlen är lån

till brukaren och hjälpmedelscentralema också återta svarar för att och rekonditionera hjälpmedel. Det har inte funnits anledning för - HIFO att på hjälpmedelsverksamhetens nämiare organisation

kliniker, primärvård, rehab-verksamhet 0.dyl.. Inte heller har utredningen haft anledning att beröra hjälpmedelsverksamhetens ställning inom de olika sjukvårdshuvudmännens förvaltningsorganisation. Hjälpmedelscentralema har oftast avtal med kommunerna bl.a. om tillhandahållande av hjälpmedel, service, anpassningar, konsultinsatser, information m.m. Centralerna fungerar också grossist och som lagercentral. Hjälpmedelscentralema lägger i regel en viss procent-

sats inköpspriset för att täcka sina kostnader. Detta påslag har

egna många gånger föranlett diskussioner mellan landsting och kommuner. Kommunerna har då ifrågasatt hjälpmedelscentralema mellansom instans mellan tillverkaren och kommunen liksom den service som kommunen får av hjälpmedelscentralema. Syn-, hörsel- och ortopedtekniska hjälpmedel handhas genomgående landstingen. Dessa har oftast inrättat specialistenheter för av de olika delområdena: syncentral, hörcentral och ortopedteknisk verkstad. Dessa är ofta knutna till resp. klinik. På vissa håll, bl.a. i Landstinget i Uppsala län och Landstinget Dalarna har dessa centraler sammanförts till en sammanhållen förvaltning. Syftet har varit att rationalisera verksamheten, att skapa ett bättre samarbete mellan de olika kompetensema vad avser t.ex. flerhandikappade och att förbättra servicen till funktionshindrade. Hos några landsting finns också s.k. REDAH-center, dvs. regionala center för databaserade hjälpmedel för handikappade. Landstingen har år 1996 49 hjälpmedelscentraler, 33 syncentraler, 91 hörcentraler, 45 ortopedtekniska verkstäder, 9 REDAH-centra och 27 tolkcentraler. Vidare finns i landet drygt 30 datatek för funktionshindrade bam.

Någon sammanställning över antalet anställda vid de olika

Centralema har inte gjorts. Det samlade kapitalvärdet av alla hjälpmedel är utlånade till som brukare torde uppgå till c:a 5 miljarder kronor, uppräknat från uppskattning av kapitalvärdet för alla utlånade hjälpmedel i Uppsala läns landsting. Hjälpmedelsanvarets fördelning mellan landsting och kommuner

hari och för sig skett enligt Ädel-propositionens huvudprinciper. Det

stora utrymmet för lokala överenskommelser har emellertid i

a

praktiken lett fram till avsevärda variationer olika landstingsområden emellan. Ansvaret för den hjälpmedelsförsörjning som i respektive län har överförts till kommunerna stämmer inte alltid överens med omfattningen den hälso- och sjukvård i övrigt förts över. Överensav som kommelserna har i stort sett begränsats till hjälpmedel enbart för rörelsehindrade och datoriserade kommunikationshjälpmedel. I ett län har ansvaret för samtliga hjälpmedel för vuxna rörelsehindrade och i alla boendeformer förts över till kommunerna. I två län har endast vårdarhjälpmedel överförts till kommunerna. I elva landsting har kommunerna övertagit hälso- och sjukvårdsansvaret i alla boendeformer. Hur mycket av hjälpmedelsansvaret som överförts varierar dock. Mellan huvudmännen har avtal av i huvudsak två slag tecknats:

avtal mellan kommuner och landstingens hjälpmedelscentraler om köp av tjänster och köp eller hyra av hjälpmedel avtal mellan kommuner och landstingens primärvård om köp av rehabiliteringsresurser, dvs. tjänsteköp av arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Dessa avtal omfattar ibland enbart hjälpmedelsbedömning och utprovning träning och uppföljning. -

I avtalen för 1993 är det fortfarande landstingens hjälpmedelscentraler som i stor utsträckning svarar för lagerhållning, distribution och teknisk service av hjälpmedel. Avtalen varierar mycket över landet vad avser Lex. debiteringsmodeller, m.m. Ansvaret varierar också vad avser kostnaderna för hjälpmedel. I de flesta fall har kommunerna övertagit ansvaret för hjälpmedel den tekniska och ekonomiska nivå som motsvaras av en manuell rullstol. I några landsting har man kommit överens om att dra gränsen vid rollatorer, i ett landsting Uppsala går gränsen vid elektriska

rullstolar se tabell nedan. Där har kommunerna i princip övertagit

ansvaret för alla hjälpmedel för vuxna rörelsehindrade.

Gränsvärden för det kommunala hjälpmedelsansvaret

prisklass omfattning utifrån inom inom produktgrupper särskilda samtliga boende-for boendemer former

några hjälpmedel T. N överförda till kommunerna förutom arbtekn. utrustning

ca l 000 kr hushålls- och hygien- U hjälpmedel

ca l 300 kr rollator A. O. W. Z, Y BD

ca 5 000 kr manuell rullstol stand AC D. G, P

8 000 kr alla manuella mllstolar H. K, X R, M ca

ca 10 000 kr samtliga hjälpmedel för C vuxna rörelsehindrade

Hjälpmedel tillhör de Ortopediska verkstädernas och hör- och som syncentralernas områden har inte berörts av överenskommelsema. Många de hjälpmedel förskrivs av t.ex. synpedagoger och av som anpassningslärare eller audiologer påverkar dock möjligheterna för funktionshindrade att leva ett aktivt liv. Spännvidden i ansvarsfördelningen mellan landsting och komkan belysas med nedanstående exempel från landstingen i muner Örebro Uppsala län. resp. I Örebro läns landsting har landstinget för alla individuella ansvar hjälpmedel. Därmed sådan anpassning och utrustning som en menas behöver för den dagliga livsföringen och som kompenserar person eller mildrar funktionsnedsättning så att handikapp inte uppstår i förhållande till den omgivande miljön. Kommunerna har ansvar för omvårdnadshjälpmedel. Det är sådana hjälpmedel som personalen är i behov för att dess arbete med funktionshinderade skall underav

lättas. Hjälpmedelscentralens budget hanteras inom habiliteringsförvaltningens budget. Det gäller också produkter lämnas vid som ut filialema vid lasaretten i Karlskoga och Lindesberg hjälpmedel samt för rörelsehindrade ur hjälpmedelscentralens sortiment, lämnas som ut inom primärvården.

I Landstinget i Uppsala än överfördes Ädelöverensgenom kommelsen 1992 kostnadsansvaret till kommunerna för alla tekniska hjälpmedel för handikappade och rörelsehindrade personer äldre än 20 år både i ordinärt boende och i särskilda boendeforrner. Landstinget har fortfarande ansvaret för hjälpmedel för barn och ungdomar

t.o.m. 20 år. Hjälpmedelscentralen är resultatenhet inom landsen tinget, som via försäljning och uthyrning hjälpmedel finansierar av sin egen verksamhet. Länets kommuner idag för 85 % svarar ca av hjälpmedelscentralens verksamhet/intäkter. Uppsala kommun är länets största köpare hjälpmedelscentralens tjänster. av

2.2 Utvecklingstendenser m.m. inom hjälpmedelsorrtrådet

I detta avsnitt lämnas ett kort redovisning några viktiga utveckav lingstendenser inom hjälpmedelsområdet. De är avsedda att ge en översikt av vilka frågor det gäller och deras För de bedömningar art. behöver göra i fråga förutsättningarna för HIs verksamhet om behöver inte gå närmare i frågorna sådana, vilket inte heller som varit vår uppgift. Vidare lämnas sammanfattning de en av synpunkter hjälpmedelsverksamheten Socialstyrelsen framfört i sina Ädelsom rapporter samt av Landstingsförbundets och Svenska Kommunförbundets gemensamma rapport hjälpmedelsansvarets fördelning om

den s.k. LOKAH-utredningen.

2.2.1 Utvecklingstendenser

Hjälpmedelsbehovet

Såväl hjälpmedelsutvecklingen som kostnadutvecklingen och samhällsekonomin kommer att leda till krav tydlighet i fråga om vad med hjälpmedelsbehov. En rad olika nivåer finns i kedjan som avses bedömningar behovet hjälpmedel för en enskild person och av av av hur det skall identifieras och tillgodoses: den enskildes efterfrågan, det medicinska eller andra sakliga grunder föreliggande behovet. val produkt beroende ambitionsnivå och inom ramen för av m.m. totalbedömning individens situation, det utredda och prövade en av behovet inom ramen för huvudmannens hjälpmedelsresurs en resurs i sin tur är beroende prioriteringar mellan hjälpmedel och som av andra insatser inom ramen för huvudmannens hela ekonomi. Hjälpmedel tillhandahålls sedan gammalt i princip kostnadsfritt de ordinerats. Men avgiftsbeläggning förekommer redan nu och om väntas öka. I LOKAH-rapporten föreslås att vissa enkla produkter helt bör den enskilde inte sällan kan behöva bekostas av brukaren. Eftersom ett flertal sådana hjälpmedel framförs i rapporten också tanken någon form skydd mot alltför höga kostnader. I många fall har av

sådana enkla produkter redan avförts ur hjälpmedelsförteckningarna.

Ett annat exempel är de s.k. kostnadsfria förbrukningsartiklar KOFFA f.n. tillhandahålls vid diabetes, stomi och inkontinens. som Iproposition 1996/97:27 föreslås att sådana artiklar vid diabetes och stomi inordnas i läkemedelsförmånen, varvid brukaren kommer att få betala egenavgift för stomiartiklama. Inkontinensartiklar föreslås ligga utanför läkemedelsfönnånen och kommuner och landsting får här rätt att ta ut avgift av brukaren. Hur stora är hjälpmedelsbehoven Den frågan kan svår att vara besvara. Men uppfattning om storleksordningar fås av uppgifter en från SCB utredningen fått via HI. l,2 miljoner människor i som landet beräknas ha någon fonn permanent funktionshinder. Många av dem har än ett funktionshinder. Av det totala antalet är ca av mer hälften, 600 000, rörelsehindrade, varav drygt hälften svårt. Ca

30 000 personer är rullstolsburna. 35 40 000 äldre behöver rullstol för förflyttning. Av 100 00 synskadade behöver specialisthjälp som ar ca 80 % 65 år eller äldre. 100 000 är gravt synskadade. Minst 300 000 personer beräknas beroende hörapparat. Inom vara av KOFFA-systemet finns l80 000 brukare inkontinenshjålpca av medel, men behovet dubbelt så stort. Ca 20 000 anses vara personer är stomiopererade och ca 210 000 är diabetiker. Några faktorer som särskilt bedöms påverka hjälpmedelsbehoven, och då i regel med höjande verkan, är de följande

ökade tekniska möjligheter tillsammans med brukarkrav högre livskvalitet; hit hör bl.a. ambitionen att utvidga möjligheterna att få hjälpmedel vid fritids- och motionsverksamhet ökningen av antalet äldre och längre livslängd; till någon mindre del kan effekten av denna faktor kanske dämpas högre genom hälsonivå samt genom medicinska framsteg leder till att fler som kan botas. vård i hemmet beräknas bli allt vanligare, vilket ställer krav på att hjälpmedel som tidigare utformats för bruk i vårdmiljö nu utformas och anpassas för hembruk

Den tekniska utvecklingen

Denna utveckling går snabbt såväl allmänt i fråga sett som om hjälpmedel. Särskilt snabbt går f.n. utvecklingen inom IT-området. Informationsteknikens landvinningar torde ha relativt sett större betydelse för funktionshindrade än för människor i allmänhet. Också tillgängligheten till denna teknik är viktig för dessa grupper. Ett viktigt koncept är anpassningen "allmän" teknik så att av produkterna kan användas av funktionshindrade. Strävan är här att standardprodukter redan från början utformas för att möjliggöra sådan användning, "design for all". Den tekniska utvecklingen hjälpmedel bidrar till att efter hand av eliminera gränserna mellan olika användningsområden för hjälpmedel, t.ex. mellan hjälpmedel för vård och behandling och sådana

avsetts för daglig livsföring, mellan sistnämnda kategori och

som arbetshjälpmedel samt mellan den funktionshindrades och personalens resp hjälpmedel osv.

Tillgänglighet till den fysiska miljön

Den fysiska miljön bostäder och andra byggnader, kommuni- kationer förändras i allt snabbare takt. Men också andra m.m. samhällsområden, t.ex. vårdområdet, utvecklas snabbt och ställeri sin tur krav miljöns utformning. Sjukvård i hemmet, nedläggning av institutioner, fler äldre med stort vårdbehov bor kvar hemma är som exempel förändringar som ställer nya krav miljön. Mellan fysisk miljö och hjälpmedel finns ett starkt samband. Behovet av hjälpmedel är i hög grad beroende av hur miljön är utformad samtidigt som miljöns utformning kan vara avgörande för om ett hjälpmedel överhuvudtaget kan användas. Nya och förändrade hjälpmedel ställer nya krav på miljön. Tidigare normer blir föråldrade. Allt detta innebär att arbetet med frågor som rör tillgänglighet till fysisk miljö måste bedrivas samtidigt och samordnat med arbetet som

rör hjälpmedelsfrågor.

Kostnadsutvecklingen

Årskostnaden för sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsinköp uppgick 1995 till 1,6 miljarder kr. Härtill kommer statens kostnader för ca de kostnadsfria förbrukningsartiklama "Koffa" om ca 1,6 miljarder samma år. Någon helt aktuell uppgift innefattande även huvudmännens personalkostnader finns inte. För 1990 beräknades m.m. landstingens kostnader för hjälpmedel inköpskostnader och per- -

sonalkostnader uppgå till ca 3,2 miljarder kr. Enligt vissa framskriv-

ningar av dessa uppgifter som gjorts vid Landstingsförbundet skulle

samhällets årliga totalkostnad för hjälpmedel redan nu kunna uppgå

till minst 6 miljarder kr. En faktor som nämns som kostnadsdrivande är att hjälpmedel i ökad grad tillhandahålls individuellt på grund av övergången från institutionsvård till eget boende eller till särskilda

boendeformer och genom tidigare utskrivning av patienter från institutionsvård. Sådana strukturella effekter kan antas åtminstone delvis vara övergående. Kostnadsutvecklingen framåt torde främst vara förknippad med den utveckling av hjälpmedelsbehovet som antytts i det föregående. Som påpekas i Landstingsförbundets nyss nämnda material, finns det inga närmare analyser av den hittillsvarande kostnadsutvecklingen.

Organisatorisk struktur

De organisationsmönster som f.n. finns lokalt har redovisats i avsnittet En utveckling pågår i fråga om former för samverkan mellan huvudmännen. Principer för denna utveckling behandlas i den nämnda LOKAH-rapporten. I rapporten trycks landstingens och kommunernas gemensamma ansvar för hjälpmedel oavsett vilken uppdelning som gjorts. Behov finns av gemensamma samverkansorgan eller av gemensam organisation för hjälpmdelsverksamheten. Se vidare ett referat av LOKAH-rapporten i avsnitt 2.2.2.

Hjälpmedelsmarknaden

I Sverige finns ca drygt 300 hjälpmedelsföretag. Företagen arbetar med produktutveckling, tillverkning, marknadsföring och försäljning av hjälpmedel. De flesta är små eller medelstora företag. Många av de små är utpräglade fåmans-företag med stark specialisering. Utöver de

traditionella hjälpmedelsföretagen finns ca 30 företag som arbetar

med datorbaserade hjälpmedel och programvaror för personer med funktionshinder. Stor betydelse i fråga om många hjälpmedel och därmed för många företag har det produktionsstöd och den avsättningsgaranti som f.n. kan ges av Handikappinstitutet. Framförallt är det medlen för produktionsstöd som tas i anspråk, medan avsättningsgarantin mer tjänar som en trygghet och ytterst sällan behöver utlösas. Former för -

stöd till företag torde komma att behövas också framgent, eftersom utveckling av nya hjälpmedel ständigt pågår. Många av företagen är i den situationen att efterrågan just deras produkt avklingar efter det att huvudmännen köpt upp ett grundbehov. Det är då naturligt att företaget söker sig ut en internationell marknad, där svenska produkter anses ha hög kvalitet. inte minst till följd av det provningsförfarandesom tillämpas av HI. Samtidigt täcks den svenska efterfrågan hjälpmedel till drygt en tredjedel genom import. En spirande utländsk efterfrågan har på senare tid närkts när det gäller tjänster från Sverige inom handikapp- och ildreområdet. Frågan om ökade förutsättningar för tjänsteexport iiom bl.a. det sociala området bereds f.n. inom regeringskansliet. Ett viktigt medel för att begränsa fördyringar ihjälpmedelsverksamheten är den centrala inköpssamordning som bedrivs av AB

Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag SUB se vidare kap 3

och som baseras de av HI provade och godkända piodukterna. Den framtida kostnadsutvecklingen inom hjälpmedesområdet kan emellertid utvecklas ett oönskat sätt om inte det gemensamma agerandet lokal nivå behålls eller utvecklas ytterligare. Det kan befaras att inköpsverksamhet i en kommuns egen regi skulle kunna leda till högre priser hjälpmedel och medföra högre nersonal- och andra driftkostnader hos kommunen.

Hjälpmedel i det internationella perspektivet

Ökade insatser där Sverige kan bidra behövs i bl.a. u-lånder. Handikappinstitutet medverkar bl.a. som konsult SIDA och WHO. Men också i ett land Japan har handikapp- och äldrefrågor fått ökad som aktualitet. Ett stort fält för samarbete och för insatser inçm både varuoch tjänsteområdet öppnas därmed. En annan typ av internationell utveckling gäller olka former av samverkan för gemensamt uppträdande i hjälpmeddsfrågor. Det gäller bl.a. i fråga utvecklingsarbete, normering tLa. provning om och Standardisering samt information och utbildning. Jtvecklingen

inom dessa områden kan förväntas såväl inom Europasamarbetet inom det nordiska samarbetet. Inom Norden sker också en försom delning arbetsuppgifter länderna emellan, t.ex. i fråga provning av om och standardisering.

2.122 Vissa och rörande

synpunkter förslag hjälpmedelsverksamheten

I detta avsnitt lämnas först en sammanfattande Översikt av vad som sägs om hjälpmedelsverksamheten i Socialstyrelsens SoS utvärderingsrapporter rörande Ädel-reformen. Därefter sammanfattges en ning av Landstingsförbundets och Svenska Kommunförbundets gemensamma rapport rörande hjalpmedelsansvarets fördelning mellan landsting och kommuner LOKAH-utredningen.

Socialstyrelsens rapporter

HIFO har tagit del vissa SoS underlagsrapporter från Ädelav av utvärderingen vad galler hjälpmedel samt styrelsens slutrapport om Ädelreformen. Några huvudpunktema refereras här för av att komplettera och konkretisera den allmänna bakgrund som beskrivningen av hjälpmedelsverksamheten utgör i detta betänkande. Hjälp/nedelsver/csamhetentvá är ejier Ådel 94: 16. SoS pekar på stora olikheter över landet och ifrågasätter om kravet vård på lika villkor uppfylls. Frågan om betalningsansvaret dominerar diskussionerna i landsting och kommuner. Organisation och administrativa system försvårar samverkan. Brukarnas valfrihet är begränsad. Det fanns dock inte belägg för att brukarnas situation skulle ha försämrats. Viss fanns dock hos brukarna i fråga kompetensen inom oro om hjäpmedelverksamheten.

l-Uälpmedelsj/Jrrvörjning erfarenheter olika organisations-

-- av modeller 9524 är en konsultrapport över en studie syftande till att belysa sättet att organisera och driva verksamheten. Studien koncentrerades till hjiilpmedelscentralema. Forrnema för avtal, finan-

siering och betalning har enligt SoS större betydelse än själva organisationsmodellen. Underlag lämnas för en närmare och fastare samverkan mellan landsting och kommuner. Avtalsformema bör ses över, liksom landstingsenhetemas sätt att ta betalt av sina kommunala kunder. fljälpmedel brukarens perspektiv 96: l är likaså en konsultur rapport. Där beskrivs en studie företagen i ett antal kommuner syfte att belysa brukarens förutsättningar för att få ett hjälpmedelsbehov rollator/manuell rullstol tillgodosett och att ge kommunen ett underlag för vidare bearbetning. Bland förslagen i rapporten märks ökad information om hjälpmedlens användningsmöjligheter och alternativ, ökad uppföljning och identifiering av kompletterande behov, bättre samverkan med hemtjänsten, bättre tillvaratagande av idéer om teknikförbättring samt tydligare former för kontakt med brukaren.

Åidelreformezi slutrapport 199612. SoS konstaterar att gränsen

mellan enklare och mer avancerade hjälpmedel tolkats många olika sätt och att det därför finns en stor spännvidd i tolkningen av det hjälpmedelsansvar kommunerna fick Ädel. Vidare pekar som genom SoS bristen helhetssyn i vården varigenom hjälpmedelsbehoven ofta inte beaktas. Till en del beror detta att hjälpmedelskompetent personal saknas. SoS upprepar sin tidigare iakttagelse att hjälpmedelsverksamheten kännetecknas av parallella organisationer och komplicerad administration, vilket verkar kostnadsdrivande och försvårar samverkan såväl mellan huvudmännen som internt hos resp huvudman. Sammanfattningsvis anser SoS bl.a. att det kommunala kostnadsansvaret för enklare hjälpmedel bör preciseras och att landstingen, ett likartat sätt i landet, bör ha ansvar för komplexa hjälpmedel.

LOKAH-utredningen

I februari 1995 påbörjade Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet ett gemensamt utredningsarbete inom hjälpmedelsområdet. Bakgrunden beskrevs i tre huvudpunkter: Ädelreformen; Socialstyrelsens iakktagelser: huvudmannens erfarenheter av

pågående avtals- och gränsdragningsdiskussioner. Vidare hade vissa upphandlingsfrågor aktualiserats. Arbetet redovisades i ett rapportförslag våren 1996. Efter behandling i förbundsstyrelserna överlämnades rapporten till medlemmarna för beaktande vid planeringen av hjälpmedelsverksamheten. - Det bör här för HIFOs del framhållas att LOKAH-rapporten utgjort ett värdefullt underlag i utredningens arbete. De beskrivningar m.m. som lämnats i föregående avsnitt bygger till stor del LOKAHrapporten och kompletteringar till den. Följande principfrågor behandlades i rapporten

hjälpmedelsansvaret enkla produkter/ett individuellt ansvar arbetsteknisk utrustning/vårdarhjälpmedel ansvarsuppdelningen mellan landsting och kommun samverkansfonner mellan landsting och kommun -

I fråga om hjälpmedelsansvaret diskuterar utredningen den legala anknytningen, bl.a. möjligheterna att innefatta hjälpmedelsansvaret i socialtjänstlagen. Svårigheten att definiera begreppet hjälpmedel samt den nära kopplingen till habilitering "och rehabilitering talar dock enligt utredningen för hjälpmedel alltjämt skall vara ett ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen. I anlutning till ansvarsfrågan betonar utredningen att de som arbetar med hjälpmedel måste kunna anlägga en helhetssyn på den enskildes behov. Detta förutsätter god kompetens hos personalen. I rapporten understryks behovet av kompetensutveckling, även med hänsyn till den tekniska och medicinska utvecklingen LOKAH-utredningen har haft ambitionen att lämna sådana förslag som inom beñntli ga ramar kan öka effektiviteten i hjälpmedelsverksamheten och därvid ge utrymme för mer avancerade hjälpmedel framförallt för svårt funktionshindrade. Samtidigt bör personer som i dag inte anses hjälpmedelsberättigade få tillgång till produkter som förenklar vardagen. Landsting och kommuner bör därför, i samverkan med handikapporganisationema, genomföra de omprioriteringar som behövs. Utredningen föreslår att den enskilde själv skall svara för enkla produkter genom köp i affärer eller apotek. Landsting och

kommuner bör i en dialog med brukarorganisationema definiera vilka produkter som är "enkla". Dessa bör inte längre förskrivas. Utprovning i förekommande fall samt information bör dock vara kvarstående skyldigheter, liksom att i ett övergångsskede se till att produkterna kan tillhandahållas. Utredningen föreslår, i fråga om begreppet arbetsteknisk utrustning/vårdarhjälpmedel, att t.ex. en anpassad säng eller lyft i bostaden som den funktionshindrade behöver bör kunna betraktas som ett hjälpmedel i daglig livsföring också personalen använder även om utrustningen. Detsamma bör gälla en sådan individuellt anpassad rullstol som den enskilde inte kan köra själv utan som körs av personal eller vårdare. Arbetsteknisk utrustning därmed enligt avser utredningen endast sådan utrustning som behövs till följd av arbetsgivarens arbetsmiljöansvar. Ansvarsuppdelningen mellan landsting och kommuner. Utred-

ningen beskriver som bakgrund de svårigheter som finns i fråga om

begreppsbestämning inom hjälpmedelsområdet och de stora varia-

tioner som finns i fråga om tolkningar och avtal se avsnitt 2.1.2 i

detta betänkande. Därpå redovisas några alternativ för uppdelning

och precisering av hjälpmedelsansvaret mellan huvudmännen. - Sammanfattningsvis framhåller utredningen att varje uppdelning av ansvaret måste utgå från målet att underlätta för den enskilde att få de hjälpmedel som behövs. Landstinget och kommunen måste också ha en gemensam syn hjälpmedelshanteringen och hjälpmedlens roll i habilitering och rehabilitering. Oavsett vilken modell för ansvarsuppdelning som väljs måste den också rent praktiskt grundas ett nära samarbete mellan landsting och kommuner. Utredningen föreslår att landsting och kommuner tar ett gemensamt organisatoriskt ansvar för hjälpmedelsförsörjningen, oavsett hur själva hjälpmedelsansvaret delats upp. Detta kan ske genom ett samverkansorgan, ett gemensamt bolag eller en gemensam förvaltning. Det kan också ske kommunalförbund eller genom gemensam organisation för verksamheten. Hör- och syncentraler bör om -

de inte direkt ingår i den gemensamma organisationen motsv vara

när kopplade till denna. Den gemensamma organisationen bör svara för rådgivning, utprovning, anpassning och information om hjälpmedel. Man bör också ta ställning till associationsfonn för stöd-

funktioner som inköp, lagerhållning och distribution samt sen/ice och rekonditionering. LOKAH-utredningen tar inte ställning till vilka lösningar kan som vara lämpligast, utan framhåller att detta måste avgöras utifrån lokala förutsättningar.

Enligt uppgift till HIFO från Svenska Kommunförbundet oktober

1996 har ett konkret utvecklingsarbete baserat LOKAH-utredningen inletts i flera län.

3 Handikappinstitutet i dag

3.1 HIs

hittillsvarande utveckling

HI bildades år 1968 staten och Svenska centralkommittén för av rehabilitering SVCR Övertagande del genom av en stor av den verksamhet som dittills bedrivits SVCR kring forskning och av utveckling av hjälpmedel och rehabilitering för handikappade. En statlig utredning SOU 1967:53 hade pekat behovet ytterligare av

resurser och ökat samhällsengagemang inom området. HI hade vid

starten ca 40 anställda, i huvudsak personal från SVCR. Efter hand genomgick HIs verksamhet förskjutning, från en medverkan i direkt framtagning hjälpmedel till

av långsiktigt

utvecklingsarbete, provning hjälpmedel och insatser för öka de av att

marknadsmässiga förutsättningarna för produktion hjälpmedel.

av Förutom uppgifter beträffande hjälpmedel och

hjälpmedelsförsörj-

ning har HI också sedan länge haft arbetsuppgifter rörande tillgäng-

lighetsfrågor.

År 1976 övertog sjukvårdshuvudmännen hela ansvaret för att tillhandahålla hjäpmedel. Vissa statliga uppgifter överfördes till

Landstingsförbundet. Den statliga inköpssamordningen avlöstes

genom att Landstingsförbundet startade SUB, sedan dess skött som denna verksamhet.

I samband med denna förändring utreddes också HIs framtida roll och verksamhet. På grundval utredningsförslaget SOU 1976:8 av ombildades HI år 1978. Huvudmän blev staten och Landstingsförnu bundet. Institutet övertog stor del Landstingsförbundets en av dåvarande uppgifter inom hjälpmedelsområdet.

Det ombildade HI fick nu en mer markerad ställning som samhällets centrala för hjälpmedelsfrågor och med ett större ansvar organ för den enskilde brukarens totala situation. Förutom tekniska hänsyn skulle också sociala, psykologiska och medicinska synpunkter anläggas hjälpmedlen. H1 hade i vissa avseenden en myndighetsliknande ställning frågan HIs juridiska status tycks dock inte ha om behandlats. HI skulle, enligt l § i dåvarande stadgar, bl.a. "ange

hjälpmedelshanteringens inriktning och därvid utfärda de riktlinjer,

tillämpningsföreskrifter behövs". HI skulle också enligt l § m.m. som "bedöma skäligheten i olika hjälpmedels prissättning". HI liksom - SUB finansierades under denna period så sätt att en viss del av den särskilda hjälpmedelsersättningen tillfördes HIs fond. Hjälpmedelsersättningen bekostades den allmänna sjukförsäkningen och av utgick i huvudsak i fomi vissa kronbelopp per invånare i resp. av huvudmannaområde. En andel dessa resp. kronbelopp avräknades av och fördes till HIs fond. Fr.o.m. mitten 1980-talet träffas överensav kommelsema HIs och SUBs finansiering inom ramen för Dagom marsystemet. År 1988 hade HI budget 35 milj kr, 3,5 skulle en ca varav

utbetalas till SUB och 1,5 milj kr skulle avdelas för produktionsstöd.

Personalen antal tjänster uppgick till 1 15.

En viktig brytpunkt i HIs utveckling kom år 1990 då staten och Landstingsförbundet mot bakgrund Hjälpmedelsutredningens av förslag SOU 1989:39 och 47 överenskom om vissa förändringar

rörande institutet prop 1990/91:51 ,bil 3, att gälla o m år 1991. HI

skulle inte ha uppgifter normerande karaktär. Bl.a. ändrades HIs av stadgar så att de nyssnämnda inslagen i l § togs bort. Det innebar främst att HIs rekommenderande hjäpmedelsförteckning ersattes av förteckningar över bra produkter. HI fick också uppgift, nu en ny nämligen att initiera och stimulera utnyttjandet av ny teknik i

hjälpmedelssammanhang. I överenskommelsen ingick också att HI inom ramen för sina skall utföra utredningsuppdrag sina huvudmän. Villkoren resurser för sådana uppdrag kan, till skillnad från andra uppdrag, inte bestämmas HIs styrelse. Vidare ändrades formen för HIs finansieav ring följd att hjälpmedelsersättningen inordnades i den som av allmänna ersättningen till sjukvårdshuvudmännen. HI och därmed

SUB fick nu sina medel ett direkt anslag från sjukförsäkgenom ringen, alltjämt dock inom Dagmarsystemet. Förutom Hjälpmedelsutredningen har också Handikapputredningen berört HIs verksamhet. I sitt slutbetänkande SOU 1992:52 föreslog utredningen arbetsupgifter för HI i fråga arbetshjälpom medel. Sedan HIs nya stadgar tillkom har ytterligare förändringar av förutsättningarna för HIs verksamhet inträffat och lett till att HIFOutredningen nu tillsätts. Den viktigaste förändringen är kommunernas ansvar för hjälpmedel till följd ÄDEL-reformen och, till följd av härav, önskemålet från nuvarande huvudmän att kommunerna också engagerar sig i HI. En annan är det nyligen aktualiserade behovet att finna lämpliga privaträttsliga fonner vid statliga i engagemang organ utanför myndighetssektorn, bland dem HI. En tredje punkt är att HIs finansiering via Dagmar eventuellt kan behöva avlösas någon av annan finansieringsfonn.

3.2 HIs nuvarande

organisation och

verksamhet m m

3.2.1 Organisation

HI är samhällets centrala för hjälpmedelsfrågor. Huvudmän för organ institutet är staten och Landstingsförbundet. De överenskommer, f.n. inom ramen för Dagmarsystemet. bl.a. stadgar och finansiering. om

HIs nu gällande stadgar se bilaga 2 har varit i kraft sedan den 1

januari 1991. Finansieringen sker i huvudsak via anslag från den allmänna sjukförsäkringen. HI är inte myndighet men har heller inte någon erkänd självständig juridisk ställning. I de diskussioner statliga verksamhetsformer om som ägt rum senare tid har HI ansetts ett privaträttsli vara organ och har nämnts jämsides med de anslagsberoende stiftelserna inom forsknings- och utvecklingsområdet.

Institutets styrelse består av nio ledamöter och suppleanter för dem. Regeringen utser fyra ledamöter, varav f.n. två representerar handikapprörelsen. Landstingsförbundet utser fem ledamöter. Ordföranden utses av regeringen. Styrelsens ledamöter och suppleanter förordnas för högst tre år. Till styrelsen är f adjungerade SUBs VD .n. samt en tjänsteman från Landstings- resp Svenska Kommunförbundet. Under styrelsen leds HI av en direktör. I övrigt är institutet f.n. organiserat fyra avdelningar, nämligen för FoU, provning, infotek och administration. Dessutom finns direktörens kansli, ett intemationellt sekretariat och en tidningsredaktion. HIs personalbudget omfattar 90 tjänster år 1996, vartill kommer viss extra personal på projektbasis. HI är medlem i Arbetsgivarverket AV. Därmed omfattas Hls personal via lokalt kollektivavtal av RAL-B, som reglerar löne- och anställningsvillkor för statliga bolag mfl. Vidare omfattas HI av de statliga pensions- och trygghetsavtalen.

3.2.2 Mål och verksamhet

HI har enligt stadgarna till ändamål att främja, samordna och medverka i utvecklings- och forskningsarbete avseende hjälpmedel för handikappade och övriga delar av den samlade hjälpmedelsprocessen. HI arbetar inom hela området teknik för funktionshindrade. Merparten av institutets arbete gäller sådana hjälpmedel sjukvårdssom huvudmännen tillhandahåller enligt HSL. Men HI arbetar också med andra produkter och tjänster som kan underlätta den enskildes liv. Områden där HI arbetar är bl.a. ADL-hjälpmedel, hjälpmedel för förflyttning, hygien, kommunikation, sport och fritid, barnhjälpmedel, multimediastöd för utvecklingsstörda samt ny teknik i boendet. Institutet har också medverkat inom området arbetshjälpmedel. I HIs verksamhet ingår dessutom insatser för ökad tillgänglighet i olika miljöer och verksamheter. I HIs verksamhetsplanering anges såsom övergripande mål "att förbättra livskvaliteten för människor med handikapp genom bra

hjälpmedel och ökad tillgänglighet i samhället". För nå detta mål att bedriver institutet arbete i tre huvudprocesser, nämligen

att utveckla och förbättra hjälpmedlen att utveckla och förbättra hjälpmedelsförsörjningen att utveckla och förbättra tillgängligheten i samhället -

Inom vart och ett av dessa tre områden finns delprocesser inom vilka i sin tur de aktuella projekten eller andra aktiviteter inordnas. Utöver den verksamhet HI planerar helt självständigt kan som som nämnts utredningsuppdrag m.m. i enlighet med stadgarna till inges stitutet av staten eller Landstingsförbundet, att utföras inom för ramen befintliga medel. Ett sådant uppdrag för statens räkning är f.n. för fördelatt svara ning av medel från det tidsbegränsade statliga stimulansbidraget för

utveckling av hjälpmedelsförsörjningen se vidare avsnitt 4.5. Bl.a.

i betänkandet Omprövning statliga åtaganden SOU 1995:93 av påtalas att denna uppgift innebär myndighetsutövning vid institutet utan att legalt stöd härför skapats. Det finns emellertid också exempel på uppdrag karaktär. av annan Ett aktuellt sådant är det regeringen nyligen givna uppdraget av att utveckla ett lT-program med syfte att främja funktionshindrades och äldres användning av IT.

HIs planerade verksamhet 1996

Redogörelsen i det följande grundar sig i HIs publikation

Verksamhetsprogram 96, liksom på verksamhetsberättelsen för år

1995, samt kompletteringar lämnats till utredningen. Här som ges först en sammanfattning med tonvikt på institutets övergripande och utvecklande roll. Därefter beskrivs HIs verksamheter, i stort enligt den organisatoriska indelningen.

Sammanfattning

HI arbetar utifrån en roll som nationellt kunskapsorgan inom hjälpmedelsområdet. Institutet har ett samlat ansvar för forskning och utveckling, provning, information och utbildning. HI har ett vidsträckt nätverk såväl i Sverige som internationellt. Delområdet utveckla och förbättra hjälpmedlen omfattar under år 1996 bl.a. främjandeåtgärder såsom initiativ, ekonomiskt stöd och försöksverksamheter ifråga om nya hjälpmedel. Produktutvecklingen bevakas och påverkas genom HIs eget FoU-arbete och genom provning och Standardisering. HI satsar ny teknik som ett medel att förbättra livskvaliteten för svårt funktionshindrade; bl.a. genom ett omfattande IT-program, försöksverksamheter. kompetensutveckling m.m. Genom att utarbeta FoU-program söker institutet inspirera till ny forskning och utveckling. fråga om att utveckla och förbättra hjälpmedelsforsörjningen är samarbetet med SUB och sjukvårdhuvudmännen ett fast inslag i

institutets verksamhet. Syftet är att det skall finnas tillgång till bra,

säkra och prisvärda hjälpmedel. Under året fortsätter arbetet att, med stöd av det särskilda stimulansbidraget, främja åtgärder för ökad kompetens inom hjälpmedelsområdet, för nya samverkansformer, ökad brukarmedverkan m.m. HI prioriterar utvecklingsstörda när det gäller förbättrad hjälpmedelsförsörjning för eftersatta grupper. Genom en särskild försöksverksamhet prövar HI nya möjligheter för funktionshindrade till sport, motion och hobbyverksamhet och stöder utveckling av nya hjälpmedel inom detta område. Att utveckla och förbättra tillgängligheten innefattar såväl den fysiska miljön som den tekniska och där främst den infonnationstekniska. HI arbetar främst med guide-lines/faktamaterial, med infonnation, expeitmedverkan i externa grupper samt annan kontaktverksamhet. Inom IT-området görs särskilda projektinsatser. En viktig roll i HIs arbete är att tydliggöra sambandet mellan hjälpmedel och miljöutfonnning.

F0 U- verksamheten

FoU-verksamheten syftar till att utveckla och bättre hjälpmedel, nya att hjälpmedelsförsörjningen utvecklas och förbättras liksom tillgängligheten i samhället vad gäller både den fysiska och informationstekniska miljön. En särskild uppgift är att arbeta med kompetensutveckling för såväl personal inom hjälpmedelsverksamheten som brukarna av hjälpmedel. Denna uppgift fullgörs bl.a. med stöd det av särskilda statliga stimulansbidraget. också kurser, men genom konferenser, nätverk och utbildningsmaterial. Arbetet bedrivs vid FoU-avdelningen, har 25 budgeterade som tjänster verksamhetsåret 1996. Arbetet består till största delen utarav betande av FoU-program, initiering och stöd och medverkan i av olika projekt, liksom infonnation och andra kringaktiviteter i anslutning till projekten och genomförandet deras resultat. Fortlöpanav de samverkan med andra FoU-organ, utvecklande nätverk dyl är av o också viktiga inslag i arbetet, liksom medverkan i EU-projekt inom handikapp- och hjälpmedelsområdet. De viktigaste FoU-satsningama har redan framgått den sammanfattande beskrivningen Av av ovan. redan genomförda större projekt kan nämnas REDAH-projektet, som lett till att det nu finns nio s.k. REDAH-center regionala för center datorbaserade hjälpmedel för handikappade, samt satsningen s.k. Datatek, där funktionshindrade barn får möjlighet att med datorstöd kunna leka och utvecklas. Fn. finns 33 stycken datatek. Inom området teknik har HI stött utvecklingen produkny av nya ter. anpassningar ochmetoder. I många projekt har HI visat nyttan av ny teknik för t.ex. dövblinda, svårt rörelsehindrade, utvecklingsstörda m.fl. Utvecklingsprojekten bedrivs i nära samarbete med bl.a. landsting, handikapporganisationer och statliga myndigheter. Under 1996 bedrivs t.ex. två projekt tillsammans med AMS, gällande grafiska gränssnitt för synskadade för resp. programvaror personer med läs- och skrivsvårigheter dyslektiker. Hjälpmedel för barn är ett annat viktigt område. Här pågår ett arbete med att utforma ett FoU-program. Detta omfattar också utveckling av kompetens hos personal och föräldrar. Ekonomiskt omsluter FoU-verksamheten 52 milj. kr 1996. ca Mer än två tredjedelar denna budget utgörs projektav av externa

anslag, varav det största är det statliga stimulansbidraget 25 milj.

Iövrigt finansieras verksamheten av medel från HIs fond ca l l milj. samt försäljningsintäkter ca 3 milj.

En särskild stödform är det s.k. produktionsstödet. Institutets huvudmän överenskommer årligen ett belopp som HI skall kunna om använda för att medverka till att serieproduktion kan komma igång av vissa angelägna hjälpmedel. För år 1996 disponeras 4 milj. kr för ändamålet. Nära kopplat till produktionsstödet ar den s.k. förlust-

garantin numera benämnt avsättningsstöd. Ramen för garantiåtagan-

dena år f.n. likaledes 4 milj. kr. Garantierna utlöses dock endast i ett fåtal fall.

Provning och Standardisering

En av institutets huvuduppgifter ar att prova och egenskapsdeklarera hjälpmedel för funktionshindrade och arbeta med Standardisering av hjälpmedel. Arbetet bedrivs vid provningsavdelningen. För verksamhetsåret 1996 har avdelningen 27 budgeterade tjänster. Verksamhetens kostnader om 14,3 milj. kr täcks till drygt två tredjedelar av HIs fond och i övrigt i huvudsak av försäljningsintakter bl.a. avgifter för viss del

av provningen och intäkter från bilanpassningen se nedan.

Arbetet med provning, bedömning och infonnation iir nära kopplat till den centrala upphandling som bedrivs av SUB och, när det gäller s.k. kostnadsfria förbrukningsartiklar. av Apoteksbolaget. HI medverkar hår med kravspecifikationer. HI samarbetar också med andra provningsorgan, i Norden och i andra länder. Institutets provning är ackrediterad i fråga om hjälpmedel för stomi och inkontinens och för manuella rullstolar. HI söker ackreditering av ytterligare metoder inom dessa områden. Ackrediteringen görs av Swedac. Prövningen av stomi- och inkontinensartiklar, liksom av diabeteshjälpmedel och texttelefoner sker uppdrag av Socialstyrelsen. Den ackrediterade provningen är avgiftsbelagd, dock med full kostnadstäckning.

Institutets provning omfattar inte bara den rent tekniska provningen utan också bedömning och utvärdering i fråga hjälpom medlens funktion och kvalitet. Hl deltar i internationellt och nationellt standardiseringsarbete inom en rad områden. På uppdrag Hälso- och sjukvårdsav standardiseringen driver HI sekretariaten i två tekniska kommittéer, ISO/TC l 73 internationellt plan, och CEN/TC293 europeisk nivå. HI har f.n. också ordförandeskapet i dessa två kommittéer, liksom i ett antal olika sub-kommittéer m m. Beträffande information provade hjälpmedel, avsnitt om m.m., se 3.3.2 Provningen omfattar drygt 500 provningsärenden år. Det per dominerande inslaget är hjälpmedel för medicinskt handikappade och för rörelsehindrade. Kostnaderna för provade och upphandlade hjälpmedel uppgick under år 1995 till 3,2 miljarder kr. Ca hälften ca härav belöpte sig hjälpmedlen för medicinska handikapp diabetes, stomi, inkontinens Provningsresultatet, uttryckt antalet produkter förts som som upp eller inte förts upp i institutets förteckningar, framgår tabellen av nedan.

Provade hjälpmedel år 1995

Uppförda uppförda Totalt

Inom provningsavdelningen finns också en verkstad för anpassning av bilar för personer med rörelsehinder och andra funktionsnedsättningar. Dels görs individuella anpassningar, dels enklare mer standardiserade lösningar som även säljs till andra verkstäder för inmontering. En stor del av utrustningen för bilanpassning tillverkas HIS verkstad. Verksamheten omfattar f.n. ca 200 anpassningar per år och sysselsätter tre anställda. Verksamheten finansieras till stor del med försäljningsintäkter.

Internationellt samarbete

HI har ett omfattande internationellt samarbete olika nivåer: inom EU, i U-landssamarbete och inom Norden. Inom EU-området har den s.k. Heart-utredningen, som leddes av HI, lagt grunden för ett utvidgat europeiskt samarbete inom hjälpmedelsområdet. HI har även medverkat i rad andra EU-projekt. en Institutet har genom ett regeringsuppdrag fått ansvaret för den svenska delen av Handynet, en europeisk hjälpmedels- och handikappdatabas. HI kommer också under åren 1997 och 1998 att leda ett projekt inom EU-kommissionens s.k. TIDE-program, nämligen projektet TASC. Det syftar till att utveckla och utvärdera programvara för personer med kognitiva funktionshinder. Beträffande HIs medverkan i internationellt och europeiskt standardiseringsarbete, se ovan under provning. Vad gäller u-landsfrågor samarbetar HI med SIDA som konsult inom hjälpmedelsområdet. Vidare kommer institutet under år 1997 att utses till ett s.k. WHO Collaborating Centre. Det nordiska samarbetet gäller bl.a. provning och Standardisering. Provningsverksamheten har i viss mån kunnat delas mellan upp länderna. En gemensam policy har utarbetats för kravspecifikationer för provning och bedömning av hjälpmedel. HI deltar dessutom i olika nordiska organ rörande handikapp- och hjälpmedelsfrågor. HI har vid sidan av de organiserade projekten och uppdragen också en omfattande internationell kontaktverksamhet, bl.a. med egen Japan och Nordamerika. Ett inslag i verksamheten är också att ta emot utländska studiebesök vid HI f.n. i genomsnitt ett per vecka.

Alla avdelningar vid HI är berörda och har sin del i det interav nationella samarbetet. En övergripande och samordnande roll utövas av det internationella .sekretariatet med fn. fyra anställda. Sekretariatet handhar dessutom självt vissa projekt.

ri/Ormationsverksamhet

Alla verksamhetsansvariga vid HI är också informationsansvariga inom sina resp. områden. Rapporter och annan dokumentation från utvecklingsarbetet, produkt- och sortimentinformation från provningen, kurser och konferenser inom sakområdena är exempel informationsprodukter och -tjänster sakenheterna för. som svarar HI ger ut tidningen Allt om Hjälpmedel för vilken särskild en redaktör finns i anslutning till direktörens kansli. Tidningen utkommer med sex nummer per år. Den vänder sig såväl till dem som arbetar med hjälpmedel som till brukarna. Avsikten är att tidningen kritiskt skall granska hjälpmedelsområdet och lyfta fram goda exempel från hjälpmedelsverksamheten.

HIs avdelning Infoteket bildades i slutet av år l994

genom sammanslagning av bibliotek, kundttjänst och vissa ingemensamma formationsfunktioer. Infoteket har, inom den nämnda generella ovan ansvarsfördelningen, till uppgift att svara för samordning, försäljning, beställning och abonnemang Infoteket är också producent m.m. av övergripande eller gemensam information. Infoteket har emellertid också en informationsstrategisk roll inom HI. Infoteket skall vara en mötesplats för dem söker kunskap och som information om hjälpmedel. Infoteket skall söka vägar för innya formationsspridning med hjälp teknik. Under år 1996 etableras av ny i detta syfte HIs elektroniska mötesplats Handikappinstitzttet Direkt. Vidare har HI sedan sommaren 1996 infonnationstjänst en Internet. En särskild resurs är biblioteket som betecknas Nordens som största inom området. Bibliotekets katalog. Handicat, finns också tillgänglig via databasen Spriline. För infoteket har l l tjänster budgeterats för verksamhetsåret 1996.

Under år 1995 anordnade HI ett 30-tal kurser och konferenser. Av trycksaker samma år gav HI ut ett 70-tal rapporter m m, 20 tidskriftsnummer och ca 350 produktblad m.m. från provningsverksamheten. Försäljningspriset HIs informationsprodukter kalkyleras vanligen liknande satt som för övrig försäljning vid institutet, dvs. i detta fall medtas endast kostnaderna för teknisk framställning och distribution. Lönekostnader vid infoteket eller sakansvarig enhet medtas inte. Försaljningsintäktema förs tillbaka till resp sakverksamhet och ingår som en del i den budgeterade finansieringen av dessa. HI har flera databaser under uppbyggnad, bl.a. en produktdatabas. Denna kommer att innehålla alla hjälpmedel den svenska marknaden. Dessa databaser planeras bli tillgängliga via bl.a. Internet.

Ledning och administration

Under styrelsen leds institutet av direktören. Ett kansli med f.n. två utredare och en direktörsassistent biträder direktören med ledningsfrågor. Kansliet förbereder sammanträden med styrelsen m.m. och samordnar HIs verksamhetsplanering, remisser och utredningar. Vid kansliet drivs också ett arbete med institutets kvalitetsfrågor. ett arbete som under år 1996 utgör en fortsättning och uppföljning av en föregående år genomförd kvalitetsanalys. Den administrativa avdelningen har f.n. 18 budgeterade tjänster. Avdelningen har två huvudsakliga verksamhetsområden. Det ena är att samordna HIs personal-, ekonomi- och IT-verksamhet och att sköta kontorsservicen. Det andra är att driva och samordna den administrativa utvecklingen, bl.a. kompetensutveckling, arbetsmiljö och jämställdhet.

3.2.3 Ekonomi

Intäktssidan domineras det HIs huvudmän överenskomna av av anslaget från den allmänna sjukförsäkringen. Anslaget uppgår till 51 milj. krl996. Härtill kommer det statliga stimulansbidraget om

25 milj. kr., externa projektbidrag ca 13,5 milj. kr samt egna för-

säljningsintåikter om ca 10 milj. Av kostnaderna, som för 1996 budgeterats till ca 81 milj. exkl stimulansbidraget, är 9,5 milj. villkorade av huvudmännen. Det gäller ersättning till SUB 5,5 milj. och produktionsstöd till företag 4 milj. inkl ev förlustgaranti, varutöver ytterligare 4 milj. vid behov får tas i anspråk för förlustgaranti i samband med beställningar. Av de egentliga egna kostnaderna vid HI dominerar personalkostnaderna 31 milj. kr. Andra stora poster är material och köpta tjänster 13,5 milj. och projektbidrag 6,6 milj., de sistnämnda således utöver de särskilda produktions- och stimulansbidragen. Institutets budget för verksamhetsåret 1996, jämförd med budget resp. utfall för 1995, framgår av tabellen på omstående sida. I fråga om HIs budgetering och redovisning bör det noteras att huvudmännen i sina överenskommelser anslaget från sjukförsäkom ringen ger pengarna till "HIs fond" som skall användas dels för HIs verksamhet enligt stadgarna, dels för utbetalning de nämnda av nyss beloppen till SUB och produktionsstöd/förlustgaranti. Uttrycket "fond" har emellertid enligt vad som upplysts i praktiken ingen annan innebörd än "kapital" i HIs egen balansräkning. Beträffande fonden, se vidare kapitel

HI:s budget 1996 1000-tal kronor Budgctpost Budget Utfall 1995 Budget INTÄKTER

KOSTNADER

Stimulansbidraget, slutligen, från ett särskilt anslag i statsges budgeten i syfte att påskynda utvecklingen hjälpmedelsförsörjav ningen för grupper med vissa särskilda hjälpmedelsbehov. De olika ändamål som bidraget beskrivs närmare i avsnitt 4.5. Bidragsavser fomien beslöts 1993 i samband med tillägget i hälso- och sjukvårdslagen rörande sjukvårdshuvudmännens skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel. Bidragsgivning har beslutats för fyra år fr.o.m. den l januari 1994 och upphör således med utgången år 1997. Bidraget av utgår årligen med 25 miljoner kr. Anslagsbeloppet utbetalas av Socialstyrelsen till HI som svarar för fördelning medlen till olika av mottagare och för uppföljning av bidragsgivningens effekter.

3.3 Samverkan mellan

Handikappinstitutet

och AB Sjukvårdshuvudmännens

upphandlingsbolag SUB

3.3.1 SUB

SUB är sedan 1976 samhällets centrala för inköpssamordning organ av hjälpmedel för handikappade. SUB är Landstingsförbundet ett av helägt aktiebolag. I de årliga överenskommelsema mellan staten och förbundet fn. inom för Dagmarsystemet avsätts medel för ramen SUBs driftkostnader. Beloppet 5,5 milj. kr år 1996 betalas HI ut av och är avsett att täcka hela kostnaden för SUB med undantag för vissa marginella sidouppdrag för vilka SUB får särskild ersättning från sin ägare. SUBs uppgift är att upphandla bra, säkra och prisvärda hjälpmedel. Målet är att SUB skall tillförsäkra sjukvårdshuvudmännen landsting och kommuner bästa möjliga priser och leveransvillkor m.m. produkterna samt att erbjuda ett enkelt beställningsförfarande. SUBs upphandling baseras kravspecifikationer från HI. m.m. Härigenom säkerställs att de hjälpmedel upphandlas tillgodoser som

inte bara tekniska krav, utan också kvalitativa och funktionella sådana. Inte sällan innebär detta att högre krav ställs än vad som enligt EU/EES-reglerna minst behövs för att ett hjälpmedel skall få säljas. För upphandlingsverksamheten vid SUB gäller numera lagen om offentlig upphandling LOU, 1992:1528. SUBs arbete är i regel inriktat att träffa ramavtal tidigare benämning: avropsavtal. Avtalen träffas med leverantörer av de produkter som uppfyller kraven och som bedöms behövliga för att sjukvårdshuvudmän och brukare skall tillgång till olika typer och modeller av hjälpmedel. Det är sedan sjukvårdshuvudmannen som med utnyttjande av avtalet köper önskad produkt från någon av de aktuella leverantörerna. Normalt kan enligt LOU avrop mot ramavtal endast göras av den som ingått avtalet. Nämnden för offentlig upphandling har emellertid ställt sig bakom den ordning som gör det möjligt för sjukvårdshuvudmännen att göra avrop mot SUB-avtalen utan eget upphandlingsförfarande. Förutsättningen är dock att resp. huvudman beslutat att uppdra SUB att träffa sådana avtal. Avtalen innehåller vanligtvis prestationsrabatter så att lägre priser fås vid större beställningar. Härigenom premieras lokalt samordnade beställningar. Vanligvis sker detta i dag gemensamt för ett landsting och motsvarande kommuner genom landstingets hjälpmedelscentral. Härigenom fås fördelen av ett gemensamt sortiment och ett maximalt utnyttjande av SUB-avtalens mängdrelaterade rabatter. Utnyttjandet av SUBs avtal är dock frivilligt. Det finns inget hinder för en huvudman att genom egen upphandling inom LOUs regelsystem köpa andra hjälpmedel eller att utnyttja andra leverantörer. Flertalet SUB-upphandlingar genomförs som EU/EES-upphandlingar. Värdet av samtliga förväntade avrop mot ett visst SUBavtal kan ofta beräknas överstiga de tröskelvärden som i samklang med EU/EES-reglerna stadgas i LOU. SUB har väl genomarbetade rutiner för sina upphandlingar. Inom några speciella hjälpmedelsområden där ett köp gäller såväl produkt som tjänst, utarbetar SUB i samarbete med HI i stället för ramavtal s.k. nonnalavtal. Dessa omfattar i fullständigt skick underlag och mallar för lokal upphandling och avtalstecknande. De aktuella

områdena är ortopedteknisk service, bröstprotesförsörjning, perukoch toupéförsörjning, optikertjänster samt hörselteknisk service. SUBs upphandlingsverksamhet omfattar f.n., förutom de nyss nämnda normalavtalen, 330 ramavtal inom sammanlagt 32 avtalsca produkt-områden. Det beräknas att sjukvårdshuvudmännen år 1995 utnyttjade SUB:s olika avtal med inköp motsvarande 1,6 miljarder kr. SUB informerar huvudmännen det upphandlade sortimentet om genom upphandlingscirkulär. Dessa kompletteras de med HI av samproducerade soniment- och prisöversiktema. Detta informationsmaterial ger tillsammans med HIs produktblad översikt över det en provade och upphandlade sortimentet. Upphandlingsinfonnation tillhandahålls också på diskett för de huvudmän, f.n. tiotal, ett som använder datorstöd för sin hjälpmedelsverksamhet.

3.3.2 Samverkan institutet- SUB

Som framgått har samverkan mellan HI och SUB sin tyngdovan punkt i den integrerade processen provning upphandling infonna- - tion. Ett annat samverkansområde mellan de båda gäller administrationen av produktionsstöd och avsättningsgarantier, i huvudsak som sköts av HI, men där SUB medverkar att i enlighet med genom Dagmaröverenskommelsen teckna de avtal behövs med tillsom verkama. Ett viktigt samarbetsområde är också utvecklingen av produktdatabaser som stöd för upphandling och information och för kunskap i allmänhet hjälpmedlen. om Handikapphjälpmedel omfattas lagen 1993:584 medicinav om tekniska produkter. Det medför att hjälpmedlen fr.o.m. 1998-06-14 måste vara CE-märkta för att köpas och tas i bruk. CE-märket innebär att produkten överensstämmer med de väsentligaste kraven i berört EU-direktiv och att den därmed ha tillräcklig säkerhet anses för att kunna marknadsföras inom EES. Märket säger däremot inget om kvalitets- eller funktionskrav det slag ställs HI i av som upp av dess bedömningar produkter och ligger till grund för SUBs av som upphandlingar. I förhållande till systemet med CE-märkning blir det således särskilt angeläget att sådana krav specificeras i SUBs noga anbudsunderlag. CE-märkningen torde också i Övrigt komma att påverka HI och SUB.

B Utredarens

överväganden

och

förslag

4 Handikappinstitutet

4.1 Handikappinstitutets roll i

älpmedelsverksamheten

4.1.1 Hjälpmedelsverksamheten dynamisk,

-

föränderlig, angelägen

Att få tillgång till bra och säkra hjälpmedel viktig grundförutär en sättning för att människor med funktionshinder skall kunna leva ett självständigt och aktivt liv och nå en bra livskvalitet. Att kunna tillhandahålla bra och säkra hjälpmedel är redan av det skälet en angelägen uppgift för landsting och kommuner, fastlagd i hälso- och

sjukvårdslagen. Det är dessutom angeläget att med hjälpmedels-

insatser kunna minska eller dämpa behovet andra insatser. av De grupper som behöver hjälpmedel har ökat. Utbudet har utvecklats så att allt fler funktionshinder har kunnat kompenseras. Detta har skett genom att såväl enklare avancerade hjälpmedel som mer utvecklats. Volymen hjälpmedel som årligen anskaffas ligger nu, mätt i inköpskostnad, ca 1,6 miljarder kr. Härtill kommer kostnaden för de förbrukningsartiklar som tillhandahålls kostnadsfritt vid vissa diagnoser likaså ca 1,6 miljarder kr enligt senaste uppgift år 1995. Samhällets sammanlagda inköpskostnad uppgår således till drygt tre miljarder kr per år. Härtill kommer den betydande kostnaden för hjälpmedelsmedelsorganisationen, varom inga säkra uppgifter f.n. finns att tillgå.

Ingenting talar för att efterfrågan hjälpmedel skulle avta eller plana ut. Tvärtom får alltjämt räkna med ökande behov och ökande kostnader. Några utvecklingstendenser har beskrivits i kapitel Faktorer som kan beräknas stor genomslagskraft är ökningen av antalet äldre, ökad vård i hemmet, utvecklingen av ny teknik samt efterfrågan och behov inom områden. Ökade krav kommer därmed nya att ställas rationalitet och effektivitet i hjälpmedelsförsörjningen. Samhällets engagemang i hjälpmedelsfrågoma är stort. Samtidigt har den organisatoriska strukturen förändrats. Vid mitten av 1970talet övertog landstingen kostnadsansvaret för hjälpmedlen. Genom Ãdel-refomien övertog kommunerna år 1992 betydande del en av ansvaret. De författningsmässiga förutsättningarna för hjälpmedelsverksamheten har under några få år under 1990-talet starkt förändrats, t ex genom ändringar i HSL, tillkomsten av LSS och lagen om medicintekniska produkter liksom lagen om offentlig upphandling. Sveriges inträde i EU är ytterligare en faktor som givit nya dimensioner verksamheten.

Utvecklingen inom hjälpmedelsområdet har krävt och kommer

alltjämt att kräva ett väl utformat centralt stöd för såväl de hjälpmedelsansvariga som för brukarna av hjälpmedel. Inte minst kommunernas nya ansvar för hjälpmedel kommer att påverka behovet av stöd. Enligt uppgifter till utredningen kan man nu räkna med att kommunerna i ekonomiskt hänseende i genomsnitt svarar för mer än hälften av hjälpmedelsverksamheten.

Som framgått av beskrivningarna i tidigare avsnitt är hjälp-

medelsverksamheten inte bara starkt decentraliserad utan också starkt differentierad. Det gäller såväl ansvarsfördelning och organisation som vilka hjälpmedel som erbjuds och formerna härför. I vissa fall gäller det också de ekonomiska villkoren. Inte minst från brukamas synpunkt är det därför angeläget att det finns en tillsyn över verksamheten. Detta är statens uppgift och dess tillsynsorgan är Socialstyrelsen. Styrelsen har nyligen redovisat sina erfarenheter Ädelav

och handikappreformema se kap 2. Socialstyrelsens tillsyn inne-

fattar fr.o.m. 1997 inte bara den av patientsäkerheten motiverade tillsynen av legitimerade vårdyrkesgmpper, utan också verksamhetstillsyn över all vårdverksamhet. Jag utgår från att Socialstyrelsen

uppmärksamt följer också den fortsatta utvecklingen inom hjälp-

medelsomradcl och inom för sina befogenheter vidtar de ramen åtgärder eller lämnar de förslag kan behövas. som Tillsyn inkl. uppföljning och utvärdering är emellertid endast en del av den centrala stödinsatsen. Framför allt behövs insatser för utveckling, provning och upphandling hjälpmedel samt i anslutav ning härtill information och utbildning. Sambandet mellan miljöutforinning och hjälpmedel är starkt. Tillgänglighet för funktionshindrade till olika miljöer och verksamheter är liksom själva hjälpmedlen ett viktigt inslag i god livskvalien tet. En god tillgänglighet är ett ansvar inom alla samhällssektorer. Det behövs emellertid stödjande åtgärder och påverkan för att öka olika myndigheters och företags insatser för sådan tillgänglighet. en De företag som utvecklar och tillverkar hjälpmedel är i många fall små och starkt specialiserade. De behöver ofta stöd för att hjälpmedel inom angelägna områden skall kunna utvecklas och produktion komma i gång. - Också nordiskt och internationellt samarbete i hjälpmedelsfrågor förutsätter en väl utvecklad central Området är under stark resurs. utveckling och Sverige har inte minst HIs arbete fått genom en framskjuten ställning som förpliktigar till fortsatta ansträngningar. De olika stödfunktioner jag nämnt bör, framhållits i som nu som direktiven, inte organiseras i myndighetsform. De sammanhänger också med varandra och det är därför viktigt att de i största möjliga mån hålls samlade organisatoriskt. Staten, landstingen och kommunerna samt brukarna av hjälpmedel är alla beroende att sådan av en stödresurs finns och måste då också ha ett behov av att påverka dess närmare inriktning och bedrivande. Det är mot denna bakgrund somjag i det följande redovisar mina förslag om Handikappinstitutet. Också SUB och dess relation till institutet berörs. Det har inte ingått i uppdraget att pröva någon helt annan organisatorisk lösning. Någon sådan torde inte heller vara tänkbar. om de mål som måste för staten, landsvara gemensamma tingen, kommunerna och brukarna skall kunna uppnås, framförallt inte i ett perspektiv krympande samhällsresurser. av

4.1.2 Handikappinstitutets roll

Mitt förslag: Handikappinstitutet skall vara ett centralt kunskaps- och utvecklingsorgan för frågor hjälpmedel för om funktionshindrade. Institutets ändamål skall att arbeta för förbättrad livsvara kvalitet för människor med funktionshinder genom att medverka till utveckling av bra och säkra hjälpmedel och till effektiv en hjälpmedelsförsörjning. Institutet skall också sitt arbete genom bidra till ökad tillgänglighet i samhället. Handikappinstitutet skall främst arbeta med forskning. utveckling och provning av hjälpmedel för funktionshindrade samt med information, utbildning och erfarenhetsutbyte. Institutet skall som expertorgan biträda sina intressenter och andra inom hjälpmedelsområdet. Vidare skall institutet i samverkan med ansvariga rnyndigheter och andra organ aktivt verka för god tillgänglighet för funktionshindrade i olika miljöer och verksamheter. Institutet skall i sitt arbete särskilt följa och utveckla användningen av ny teknik. Institutet skall medverka i nationellt och internationellt samarbete i hjälpmedelsfrägor. Handikappinstitutet skall ägas och finansieras gemensamt av staten och sjukvårdshuvudmännens företrädare. Företrädare för brukarna skall beredas möjlighet till inflytande institutets verksamhet. Institutet skall ha ett nära samarbete med SUB i dess inköpssamordning.

Jag vill börja med att poängtera att Handikappinstitutets roll och verksamhet skall vara knuten till hjälpmedelsfrågorna. HI skall således inte vara ett allmänt institut för handikappfrågor. Samtidigt får en sådan avgränsning inte bli alltför snäv. Behovet hjälpmedel av och användningen av dem är ofta nyckelfrågor i handikappspörsmål av bredare art. Detta gäller mycket påtagligt i fråga tex tillgängom lighet. Men det gäller över huvud taget att ta hänsyn till funktions-

hindrades totala situation när ett hjälpmedel skall utvecklas. Vidare kan nämnas att HI för att bevaka hjälpmedelsfrågoma måste hålla sig med ett brett urval litteratur handikapp och handikapp i av om om relation till andra frågor. Det finns således goda skäl redan för HIs egna behov av det bibliotek med handikapplitteratur, byggts som upp och Nordens förnämsta i sitt slag och dänned som nu anses vara också betjänar många utöver dem direkt sysslar med hjälpmedel. som I dessa sammanhang har frågan institutets stundom om namn kommit upp. Man har menat att namnet tydligt borde anknyta till mer hjälpmedel, liksom att ordet "handikapp" i borde ersättas namnet av något uttryck innehållande "funktionshinder". Jag har diskuterat namnfrågan med de sakkunniga i utredningen. Jag gör den bedömningen att ett namnbyte skulle kunna felaktig signal ge en om en väsentlig kursändring av institutets verksamhet, något mina försom slag inte syftar till. Namnet Handikappinstitutet är också väl inarbetat. Det bör enligt min mening behållas. Institutets närmare arbetsuppgifter kommer att behandlas i ett följande avsnitt. Här har jag ansett det viktigt att illustrera HIs roll med en kort karakteristik av arbetsuppgifternas principiella an. De grupperas här i tre kategorier. Huvuduppgiftema bör liksom nu ligga inom de nuvarande grenarna FoU och provning. Det är de uppgifterna är det bärande som motivet för institutets existens. Utveckling och provning är nära förknippade med varandra och bildar, tillsammans med den inköpssamordning som bedrivs av SUB, ett viktigt inslag i den svenska

hjäpmedelsförsörjningen. Att genom bl.a. information och utbild-

ning föra ut resultaten av arbetet med FoU och provning blir då också en viktig uppgift för HI. HIs andra roll, att vara expertorgan, är likaså viktig. Förutsättningarna härför måste dock klara. Genom arbetet med sina vara huvuduppgifter förvärvar HI betydande kunskaper och erfarenheter. Dessa bör helt naturligt kunna utnyttjas i "den samlade hjälpmedelsprocessen" som uttrycket i nuvarande stadga lyder. Det får emellertid inte råda någon tvekan om sjukvårdshuvudmännens för sin ansvar verksamhet. Samtidigt finns det stor efterfrågan experthjälp hos t.ex. hjälpmedelscentralema i fråga om verksamhetens organisation och bedrivande. Sådan expertis kan inte till alla delar finnas tillgäng-

lig inom landstingets eller kommunens organisation. Det bör då egen vara naturligt att huvudmannen eller organ hos denne kan få råd och stöd från HI inom ramen för institutets befintliga kompetens. Vid större insatser kan det bli aktuellt att anlita HI mot särskild ersättning. Det är emellertid inte fråga om att HI skall bygga upp en särskild konsultverksamhet för ändamålet. Givetvis bör det stå HI fritt att använda sina kunskaper till generell information och utbildning för den som önskar ta del därav. Det nu sagda har självfallet inget att göra med de initiativ HI självt tar i samband med utvecklingsprojekt som man vill förlägga hos ett visst landsting eller en viss kommun. Sådana initiativ är ett led i HIs huvuduppgift med utvecklingsarbete. Oavsett vilka slags insatser hos landsting och kommuner som det gäller, måste HI kunna förvissat att de kommit till med vara om sjukvårdshuvudmannens goda minne. Detta är närmast en fråga om ansvarsfördelningen inom resp. huvudmans organisation, något som inte ingåri mitt uppdrag. Samtidigt finns det tecken tyder att som HI borde göra sig mer känt hos berörda ledningsorgan inom landsting och kommuner. En tredje art av uppgifter för HI är att verka för ökad tillgänglighet för funktionshindrade till miljöer och verksamheter. Jag har redan inledningsvis i detta avsnitt betonat tillgänglighetsfrågomas vikt. HIs roll inom detta område är emellertid till stor del än i det en annan övriga arbetet, där HI självt arbetar med frågorna som sådana. Visserligen har tillgängligheten till IT-miljön en viktig plats i HIs FoU-verksamhet. Men i övrigt och framförallt i vad gäller den fysiska miljön bostäder, lokaler, transporter o.dyl. är HIs roll att genom - information, goda exempel och annan kunskapsöverföring påverka de samhällsorgan som har det operativa ansvaret. Tillgänglighetsfrågorna är aktuella inom alla samhällssektorer. Myndigheter, företag och andra organ ansvariga eller annat sätt berörda, var och en inom sitt område. HI med sin kompetens är då en viktig resurs som bör utnyttjas i högre grad än i dag. I de kontakter som förekommit i och kring utredningsarbetet framskymtar en viss kritik kring HIs nuvarande roll och arbete. Så till exempel har det framförts att institutets arbete i alltför hög grad inriktats så att det tjänar brukamas intressen och att huvudmännen därigenom ställs inför krav som inte kan uppfyllas. Det är i och för sig

inte förvånande att sådana synpunkter uppstår i verksamhet en som inom krympande ekonomiska resurser skall tillgodose behov kan som te sig överväldigande. Jag vill dock betona att HI i berörda hänseenden skall betjäna både sjukvårdshuvudmännen och brukarna. Enligt min mening får det inte råda någon tvekan alla om att som är involverade i hjälpmedelsfrågoma ytterst har mål: ett gemensamt

att funktionshindrade verkligen får de hjälpmedel de behöver.

som Lika tydligt är det å andra sidan, här liksom i all offentlig annan verksamhet, att varken efterfrågan eller alla identifierade behov ens helt kan tillgodoses. Sjukvårdshuvudmännen har ett helhetsansvar för vård och och ett begränsat ekonomiskt till sitt omsorg utrymme förfogande. Men att för den skull minska utvecklingen hjälpmedel av eller dra ner informationen ett steg i fel riktning. Den allvore männa tekniska utvecklingen kan inte styras och kritik skulle snart uppstå att tekniken inte utnyttjas. Ingen omodema gagnas av produkter eller tjänster. Jag utgår från att HIs verksamhet är och kommer väl att vara balanserad i dessa avseenden. Det är viktigt rön hanteras med att nya förnuft samt att information lämnas korrekt och ett sätt avpassas efter resp. mottagargrupps behov. Jag vill framhålla HI i dag har, att och även framgent kommer att ha ägare med beslutanderätt över institutets arbete inom för de grundprinciper slagits fast. ramen som Jag vill i fråga HIs roll betona två särskilda aspekter om av betydelse för fullgörandet den roll och de uppgifter för HI jag av som nyss berört. Den ena aspekten gäller användningen teknik. Att av ny följa och värdera den tekniska utvecklingen, omsätta den i FoUatt arbete samt att föra ut den till sjukvårdshuvudmännen och deras

personal och till brukare, producenter och tillgänglighetsansvariga är

ett allt mer viktigt inslag i HIs arbete.

Den andra aspekten är den internationella. De internationella

hjälpmedelsfrågoma är stadda i snabb utveckling. De har också kom-

mit att i allt högre grad påverka HI, tidigt grundlagt som ett gott anseende inom detta område. Det gäller såväl det organiserade samarbetet

med andra länder, i vilket HI ofta svarar för den svenska medverkan,

som enskilda uppdrag och insatser där HIs kompetens kan komma till användning.

I dag drivs och finansieras HI gemensamt av staten och Landstingsförbundet. Med hänsyn till kommunernas inträde i hjälpmedelsverksamheten och den stora omfattning som det kommunala åtagandet redan fått, anser jag det i hög grad önskvärt att kommunerna också engagerar sig i Handikappinstitutet. Jag återkommer till detta i avsnitt 4.3. Som jag nämnt är sambandet mellan HIs provning och SUBs upphandling viktigt att upprätthålla för att få försörjning av bra, en säkra och prisvärda hjälpmedel. De kvalitativa och funktionella kriterier som HI använderi sin provning, och som ligger till grund för SUBs upphandling, måste vara till stor nytta för såväl inköpare som brukare. Samarbetet mellan institutet och bolaget bör därför bibehållas. Samtidigt vill jag erinra om att HIs förteckningar över bra hjälpmedel endast är infonnerande, inte rekommenderande och än mindre bindande. Likaså vill jag framhålla att utnyttjandet av SUBs avtal är frivilligt. I fråga om finansieringen av SUB återkommer jag i anslutning till motsvarande fråga för HI. SUB ägs i dag av Landstingsförbundet. Genom Ädelreformen har också kommunerna blivit delaktiga av SUBs inköpssamordning. SUB har också vidtagit en rad åtgärder för anpassning och information i syfte att underlätta för kommunerna att delta i en praktisk inköpssamverkan. I det perspektiv jag anlägger vore det logiskt att också kommunerna i någon form engagerar sig i SUB. Samtidigt är jag medveten om att det också finns andra möjligheter till upphandling. Detta år en fråga för de olika huvudmännen och faller utanför mitt utredningsuppdrag.

4.2 Synpunkter Handikappinstitutets

verksamheter

Handikappinstitutets roll och inriktning i stort har behandlats i föregående avsnitt. En kvarstående fråga enligt direktiven är i vilken mån förskjutningari verksamheten vid HI bör ske med anledning av att kommunerna fått en skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel. Utredningen har inte haft till uppgift att därutöver pröva eller lämna

förslag om de olika verksamhetsgrenanta vid institutet. Jag har dock

funnit det befogat att- bl.a. för få bidrag till bakgrunden att ett för HIs roll och inriktning i utredningsarbetet igenom de olika verksamheterna. Jag vill redan här betona jag fått mycket att ett gott intryck av Handikappinstitutets arbete.

Jag vill här först framhålla att HI bedriver verksamhetsplanering

och strategiutveckling i genomarbetad fonn. Nyligen har HIs en styrelse mot bakgrund såväl de förändringar skett inom - av som hjälpmedelsverksamheten den tekniska utvecklingen antagit som ett -

program för institutets Verksamhetsinriktning. Detta i

program

punktform återges omstående sida. Det får enligt min

mening anses vara ett gott uttryck för behovet insatser inom olika områden. av Eftersom det ofta gäller ökade eller insatser och nya nya resurser knappast kan påräknas, är det viktigt fortlöpande ratioatt ett nalisenngs- och prionteringsarbete bedrivs så tillräckligt att utrymme för utveckling skapas.

Nedan kommenteras först frågan hur verksamheten om vid HI påverkas eller bör till det kommunala inträdet i hjälpav anpassas medelsverksamheten 42. l . Därefter kommenteras de olika verksam-

heterna vid institutet som ett resultat de diskussioner utredningen av haft om dessa 4.2.2.

Förändringar av Hls roll och verksamhet utdrag ur HIs -framtidsstrategi

HI bör utveckla sin roll som mötesplats för och kunskapskälla för alla olika intressenter inom hjälpmedelsområdet och därvid utnyttja IT i form av Internet, videokonferenser m m. HIS databaser bör så fort som möjligt göras tillgängliga för alla intresserade HI bör initiera kompetensutveckling inom strategiska områden och utveckla en modell för kompetensutveckling i samverkan med resurscentra inom olika områden HI bör effektivisera sin infonnationsspridning, bl.a. med hjälp av IT HI bör öka sina insatser när det gäller att stimulera till ökat samarbete mellan huvudmännen HI bör arbeta för att förbättra hjälpmedelsituationen och boendet för äldre HI bör utveckla och prova hjälpmedel för vård i hemmet HI bör fortlöpande samla fakta som anger omfattningen av inköp och förskrivning av hjälpmedel samt kvaliteten i verksamheten HI bör öka möjligheterna för funktionshindrade att utöva olika sport- och fritidsaktiviteter HI bör öka informationen till brukarna och allmänheten och verka för en god hjälpmedelsförsörjning HI bör analysera kvinnors hjälpmedelssituation HI bör fortsätta förbättra för eftersatta grupper som t.ex. utvecklingsstörda. psykiskt sjuka, invandrare och små handikappgrupper HI bör utarbeta ett FoU-program för barnhjälpmedel och arbeta för att hjälpmedelsförsörjningen för barn förbättras HI bör även utarbeta FoU-program inom andra angelägna områden t.ex. IT- och kommunikationsområdet som HI bör öka sina insatser när det gäller arbetstekniska hjälpmedel HI bör öka sina arbetsinsatser när det gäller stomi- och inkontinenshjälpmedel i enlighet med förslag från HSU 2000 HI bör tillsammans med andra vberörda öka insatserna för att förbättra tillgängligheten till såväl den fysiska som den tekniska miljön HI bör vara den sammanhållande och drivande kraften när det gäller att utveckla ny teknik i handikappades tjänst. HI bör arbeta för att IT blir tillgänglig för alla.

4.2.1 Vad betyder kommunernas hjälpmedelsansvar

för HI

Kommunernas ansvar för hjälpmedel kan sägas ha innebörd för HI en som uttrycker ett beroende av två med varandra växelverkande faktorer. Dels är det frågan hur HIs ägare och ledning om anser att institutets verksamhet bör inriktas med avseende kommunerna, dels är det frågan vilket stöd kommunerna samfällt eller enskilt om anser sig vilja ha från HI. Kommunerna har, till volymen, i eller i vissa fall om man ser stor

mycket stor omfattning övertagit hjälpmedelsansvaret. Övertagandet

torde i många fall större än vad skatteväxlingen kan utvisa. vara anses Till stor del replierar kommunerna landstingens hjälpmedels-

centraler i fråga om den materiella hanteringen, kommunen är men ändå ansvarig för helheten. Till följd LOKAH-rapportens förslag av kan efter hand en ökad samverkan mellan landsting och kommun beräknas komma till stånd också kring helheten, med varierande

lösningar efter lokalt bestämmande. Jag välkomnar en sådan utveckling. Samtidigt vill jag betona att den inte bör få leda till att kommunerna fastnar i någon sekundärroll i förhållande till resp. landsting. Det kommer att behövas stöd inte bara i fråga provning och om upphandling med tillhörande information något ofta framhålls - som utan också i fråga övriga delar hjälpmedelsverksamheten, - om av inte minst vad avser helhetssyn, brukarperspektiv Socialstyrelm.m. sen har i sin utvärdering Ädel pekat olika förhållanden där den av kommunala hjälpmedelsverksamheten behöver utvecklas. Jag tänker då bl.a. den av mig tidigare avsnitt 2.2.2 nämnda rapporten

Hjälpmedel ur brukarens perspektiv SoS, Ädelutvärderingen 96:1,

där ett flertal uppslag lämnas för utveckling hjälpmedelsverksamav heten i kommunema. Vidare behandlas för kommunerna intressanta

organisations- och ekonomifrågor SoS i rapporten Hjälpmedelsförav sörjning erfarenheter av olika organisationsmodeller 95:4 - I LOKAH-rapporten Landstings- och Kommunförbunden pekas

behovet av kompetensutveckling för personalen inom hjälp-

medelsverksamheten. Det gäller enligt LOKAH att dels arbeta in en

helhetssyn i hjälpmedelsverksamheten, dels uppdatera och uppgradera kompetensen med hänsyn till den medicinska och tekniska utvecklingen. Jag instämmer helt i detta. Att utveckla verksamheten i olika avseenden är sjukvårdshuvudmannens eget ansvar. Men det behövs kompetent hjälp som inte alltid eller ens i någon större omfattning kan finnas tillhands lokalt. Handikappinstitutet har därvid en naturlig roll och redan etablerad position som resurs med stor kompetens och erfarenhet. På centralt kommunalt håll har det redovisats tvekan huruvida en just I-H bör vara det centrala organ som skall ge kommunerna det stöd som de behöver. Vidare har det anförts att stöd i den kommunala hjälpmedelsverksamhetens ekonomi- och organisationsfrågor bör lösas på annat sätt än genom centrala organ, t.ex. genom samverkan i sidled mellan huvudmännen. Självfallet skall den som behöver stöd söka det där man bedömer att de bästa förutsättningarna finns. Det är emellertid min tro att HIs tjänster, genom institutets unika verksamhetskombination, i stor omfattning kommer att efterfrågas även kommunerna och deras av hjälpmedelspersonal. Detta torde också bekräftas av de erfarenheter som HI redan gjort. Det är över huvud taget viktigt att hela det spektrum av kunskap och erfarenheter som HI representerar förs ut också på det kommunala fältet. Från HIs sida har åtgärder i det syftet vidtagits. Redan tidigt kunde kommunal personal tas med de kurser och konferenser som HI dittills anordnat för att tillgodose landstingens behov. HI har vidare tagit initiativ till en särskild referensgrupp också med kommunrepresentanter. Dessutom har Svenska Kommunförbundet en adjungerad ledamot i HIs styrelse. HIs infomiations- och utbildningsmaterial används alltmer i kommunerna. HI har under år 1996 besökt ett tiotal kommuner för att kartlägga

deras behov och önskemål i fråga om insatser från HI. Det har då bl.a.

framförts att man önskar stöd och hjälp av HI med utbildning av hemtjänstens personal i hjälpmedelsfrågor samt tillgång till HI som central resurs för samlad kunskap inom handikapp- och hjälpmedelsområdet. Liknande synpunkter har också framförts vid HIs konferenser.

Genom kommunernas inträde i hjälpmedelsverksamheten har Hl fått ett betydligt utvidgat kontaktnät. Volymen efterfrågan Hls tjänster torde komma att öka väsentligt. även efterfrågan till del om en torde kunna tillgodoses insatser kollektiv Det kan genom av natur. också bli fråga tyngdpunktsförskjutningar i Hls verksamhet. dåreom mot inte i någon nämnvärd grad fråga åmnesmüssigt verkom nya samheter just grund av det kommunala ansvaret.

4.2.2 Synpunkter Handikappinstitutets verksamhetsgrenar

Som jag inledningsvis nämnt harjag fått ett mycket gott intryck av institutet och dess verksamhet, både så den presenterats HI som av självt och genom de kontakter fältet jag haft. I kapitel 3 har som jag lämnat en beskrivning av HI och dess verksamhet, liksom SUB av och samarbetet mellan bolaget och HI. När jag i det följande nu lämnar vissa kommentarer rörande HIs verksamhetsgrenar så de avser endast sådana synpunkter från min sida diskussionen i utredsom ningen föranlett. De innehåller inga förslag till eller ändrade nya verksamheter eller liknande som skulle leda till förändringar instiav

tutets åligganden enligt stadgarna. Mina synpunkter skall

ses som stödjande kommentarer för institutets egen fortsatta bearbetning. Jag har i betänkandet endast medtagit sådant kan intresse som vara av också externt.

F oU-arbetet

Inom detta område beskriver HI självt sitt arbete i fyra roller: främjande. samordnande, medverkande samt informerande och utbildande. Den främjande rollen innebär att olika sätt medverka till att forskning och utveckling kommer till stånd. Ett verktyg härvidlag är utarbetande av FoU-program inom olika områden. Iden samordnande rollen ingår att se till att kontakter och idéutbyte äger rum mellan olika organ såsom forskningsorgan. myndigheter,

sjukvardshuvudmän. lärukzirorgziiiiszitioner och näringslivet. Medverkan från Hls sida sker i såväl egna som zindras projekt, både inom Sverige och inom EU. Information och utbildning representerar den viktiga rollen att föra ut resultaten av FoU-zirbetet.

.lll/zu .vyIz/nznkIcv pa Fnl/-czr/vctcl

Jag ger mina kommentarer punktvis, flera av dem griper i mer än en av de roller HI beskrivit enligt ovan. Jag vill inledningsvis betona vikten av FoU-samordning. Strukturen inom forskningsområdet anses något diffus och HI bör genom sin både breda och djupa kompetens här ha ett rikt arbetsfält. I den forskningspolitiskzi propositionen 1996/975 framhåller regeringen att forskning inom handikappområdet bör ha hög prioritet, varvid särskilt behovet av tillämpad forskning bör uppmärksammas. Vidare sägs. i ;anslutning till socialvetenskzipligzi forskningsrådets uppgifter inom området. att också Handikappinstitutet har en främjande och samordnande roll. Den synpunkten har framförts i HIFOs utredningarbete att utvecklingsfrfigornzt stundom uppfattas som alltför abstrakta eller svåiförståeliga. Enligt vad som uppgivits har emellertid HI uppmärksammat dessa frågor och att ytterligare inrikta sitt arbete att avser i FoU-sammanhang utveckla dialogen med den praktiska hjälpmedelsverksainhetens företrädare. Jag understödjer kraftigt sådan en strävan. men vill betona att motsvarande problem också torde finnas för brukarna. Även ledningsnivå kan utvecklingsfrågorna te sig "svåra". HI har bildat ett FoU-råd med representanter för forskningsorgan, näringslivet. handikapprörelsen. Landstingsförbundet och myndigheter. En tanke som förts fram under HIFOs arbete är att FoUfrågornzi bättre borde kunna föras ut till sjukvårdshuvudmännen. Det är viktigt att förankra FoU-verksamhetens ändamål och skapa gehör för dess resultat. Detta skulle kunna ske någon form genom av organiserat samarbete med redan etablerade samrådsorgan inom hälso- och sjukvårdens sex regioner. Lex. i fomi regionala "filialer" av

till det centrala FoU-rådet. Jag att denna tanke är väl värd att anser pröva. Olika alternativ bör dock prövas innan fasta arrangemang görs. Det anses i vissa fall också att HI bidrar till en utveckling alltför av dyra hjälpmedel och därmed bygger orealistiska förväntatt man upp ningar hos brukarna och sätter sjukvårdshuvudmännen i svårbeen mästrad situation. Jag har kommenterat denna typ av synpunkter redan i avsnittet om HIs roll 4,1, eftersom den är viktig i bedömningen av Hls inriktning i stort. Jag hänvisar till vad jag där uttalat. men vill här upprepa att det vore helt fel de tekniska om landvinningama inte utnyttjades och bästa möjliga hjälp erbjöds samtidigt som informationen om ny teknik och nya hjälpmedel givetvis måste ske ett objektivt sätt. Ett viktigt inslag i FoU-arbetet vid HI har de senaste åren varit att på regeringens uppdrag fördela anslagsmedel från det statliga stimulansbidraget för hjälpmedel och att utvärdera effekterna. Syftet med bidraget har vant att stimulera kompetensutveckling inom hjälpmedelsområdet. Det har funnits flera specifika delsyften och arbetsfonner inom ramen för bidraget. Medlen har utgått för definierade projekt. Merparten medlen har fördelats till landsting, av men också kommuner och brukarorganisationer har sökt och fått medel. Det statliga anslaget har fyraårsperiod slutar avsett en som med utgången av år 1997. Ca 200 projekt har bedrivits med stöd av stimulansbidraget. Det gäller då för sjukvårdshuvudntänneit och andra mottagare att ta vara effekterna och i samarbete med H1 sprida resultaten. Samtidigt bör HI ha fått betydande erfarenheter och underlag för egna initiativ. Avrapportering till regeringen skall ske före den l oktober 1998. Det finns emellertid behov av kompetensutveckling också i mer allmän mening både inom hjälpmedelsorganisationen och för den personal i övrigt som kommer i kontakt med hjälpmedel och deras brukare, t.ex. hemtjänsten. LOKAH-utredningen har särskilt understrukit detta. Det är huvudmannen har som ansvar för sin personals utveckling. HI är emellertid att ta en resurs till hjälp i detta sammanhang. Socialstyrelsens utvärdering Ädelrefonnen pekar behov av ett av fortsatt uppföljning och utvärdering av hjälpmedelsverksamheten som sådan. Tanken har framförts under utredningsarbetet att Hl skulle kunna svara för detta. HI behöver naturligtvis hålla sig väl

underrättat om hjälpmedelsförsörjningens tillstånd och göra de kartläggningar m.m. som institutet anser sig behöva som underlag för sin verksamhet. Dock har staten genom Socialstyrelsen tillsynsansvaret vilket innefattar ansvar för utvärdering och att behövliga förslag läggs fram. Även här kan naturligtvis för HI vara en resurs uppdrag. Institutets huvudmän kan enligt nuvarande stadgar lägga

uppdrag HI, vilket förutsätts kunna ske även framgent se avsnitt

4.5. Institutet kan också självt ta emot uppdrag från andra uppdragsgivare. Policy härför bestäms av HIs styrelse. HI bör därför kunna anlitas för uppdrag av uppföljnings- och utvärderingskaraktär i den mån ett konsultorgan med HIs speciella kompetens behövs. Det bör dock betonas att HI inte har någon roll i den statliga tillsynen. Till uppföljning och utvärdering hör också statistikfrågorna. HI har haft i uppdrag att redovisa en modell för en årlig nationell statistik inom hjälpmedelsförsörjningen. Uppdraget redovisades till regeringen i december 1995. HI bedriver f.n. som fortsättning på uppdraget en försöksverksamhet med insamling av vissa typer av statistikuppgifter. Avsaknaden av relevant statistik inom ett så stort och viktigt område som hjälpmedelsförsörjningen är enligt min mening inte acceptabel. Det är därför angeläget att den utveckling av statistikmodeller som pågår också fullföljs. När frågorna sedan är tillräckligt beredda, är det enligt min mening viktigt att ställning tas till vem som skall ha ansvar för statistiken, vem som skall utföra arbetet och vem som skall bekosta statistiken. Ett viktigt inslag i FoU-arbetet är att stimulera näringslivet till utveckling och produktion av hjälpmedel inom angelägna områden. För närvarande disponerar HI ett via Dagmar-överenskommelsen särskilt beslutat produktionsbidrag jämte avsättningsgaranti. Den nuvarande formen ett särskilt bidrag från sjukförsäkringen till - HI för ändamålet, vid sidan av HIs egna medel kan redan från -

handläggningssynpunkt diskuteras se även avsnitten 4.3 och 4.5.

HIs huvudmän skulle i stället kunna låta de nuvarande medlen för produktionsstöd inräknas i det totala bidraget till HI, varpå HI begagnar sig av en stadgeenlig rätt att av sina medel ekonomiskt stödja verksamhet som liggeri linje med HIs ändamål. Förutom den förenkling av handläggningen som jag således återkommer till, skulle här skapas en bredare och flexibel form för stöd såväl mer av

utveckling, tillverkning och marknadsföring produkter av som metodutveckling och utvärdering. Dessa frågor har visat sig alltmer intressanta från statliga och företagsmässiga synpunkter

se även

nedan under internationell verksamhet.

Arbetshjälpmedel

Med arbetshjälpmedel. eller fullständigt, arbetstekniska hjälpmer medel för funktionshindrade, hjälpmedel funktionshindramenas som de behöver för att kunna utföra sitt arbete. Arbetshjälpmedel innefattar också särskilda anordningar på, eller anpassning arbetsav, platsen. Ansvarsförhållandena för utveckling, administration och tillhandahållande skiljer sig helt från vad gäller den kategori hjälpsom av medel som omfattas av sjukvårdshuvudmännens och ansvar som ingår i HIs arbetsområde. Emellertid innebär detta inte alltid att arbetshjälpmedlen är särskilt slag eller annorlunda utformade av än hjälpmedel i allmänhet. I många fall gäller det hjälpmedel också som används för daglig livsföring. En stor del skillnaden ligger i den av miljö, arbetsplatsen, där hjälpmedlet skall inordnas.

I korthet kan sägas att Arbetsmarknadsverket med sina olika instanser AMS, Ami-S och arbetsförmedlingarna för - - svarar frågorna om arbetshjälpmedel för arbetslösa och nyanställda, medan

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har motsvarande

ansvar för dem som redan är anställda. Frågorna omspänner såväl

utveckling se nedan och upphandling hjälpmedel bidrag till

av som arbetsgivare och enskilda för anskaffning hjälpmedel i det av individuella fallet. Arbetsgivarens skyldigheter beträffande arbetsmiljö och rehabilitering följer arbetsmiljölagen lagen av resp. om allmän försäkring. I fråga arbetsmiljön kommer dänned också om Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen i sammanhanget.

Rådet för arbetslivsforskning har till uppgift planera, initiera och

att stödja forskning och utveckling är betydelse för arbetslivets som av område. Inom för sitt programarbete har rådet nyligen givit ramen ett utredningsuppdrag avseende området arbetsliv, teknik och handikapp.

Utvecklingsarbete rörande arbetshjälpmedel består till en stor och viktig del i att söka lösningar i enskilda pilotfall som kan ha strategiskt intresse. Arbetet är i hög grad praktiskt inriktat och arbetsplatsorienterat. Det innefattar en helhetssyn kring arbetsplatsen, den anställde och arbetsuppgifterna, en syn där ett arbetshjälpmedel endast är en, om än ofta mycket viktig, komponent. Genom de s.k. utvecklingsarbetsplatserna utvecklas och förbättras olika lösningar avseende teknik och arbetsanpassning. Detta är en viktig utgångspunkt och metod inom AMV. Inom den s.k. resursfunktionen inom vissa Ami arbetar man med ett system för testning av olika funktioner och produkter. Vidare finns särskilda datagrupper som arbetar med anpassningsfrågor inom resursfunktionen. AMS disponerar enligt uppgift f.n. ca 8 miljoner kr per år för utvecklingsarbete och RFV ca 5 miljoner. Tillsammans upphandlar de hjälpmedel för ca 400 miljoner per år. Dessa produkter omfattas således inte av den provning och upphandling som bedrivs i konstellationen Hl-SUB. HI har inga egna arbetsuppgifter i fråga om arbetshjälpmedel. Däremot har HI deltagit i projekt och annat sätt medverkat i utvecklingsarbetet. En ytterligare beröringspunkt är som nyss nämnts, att vissa hjälpmedel som HI normalt arbetar med också används i arbetslivet. Handikapputredningen förslog år 1992 att HI skulle få utvidgade uppgifter inkluderande även arbetslivets område. HI skulle samordna all hjälpmedelsutveckling och kartlägga och skriva fram forskningsbehoven för alla slags hjälpmedel, även de arbetstekniska. HI skulle få ett ökat ansvar för information till berörda parter, även arbetsmarknadsområdet. Det förutsattes att HI skulle kunna bygga upp kvalificerad kompetens i fråga om specifika arbetshjälpmedel. - Utredningsförlaget har inte genomförts. Det har emellertid blivit naturligt för mig att inför en ombildning av HI också överväga frågan arbetshjälpmedel. om Systemet för arbetshjälpmedel uppfattas som mycket komplext och det har framförts att det borde ses över. Det kan också nämnas att Handikapputredningen SOU 1991:46, 1992:52 lade fram en rad långtgående förslag som direkt eller indirekt berörde arbetshjälp-

medlen. I mitt uppdrag är det emellertid endast HIs uppgifter inom ramen för det nuvarande systemet som bör granskas. Flera aktörer finns inom FoU-området när det gäller arbetshjälpmedel, utöver de nämnda bl.a. Ami, Arbetslivstjänster, Samhall och AMU/I-IADAR. Flera utvecklingsföretag är också involverade. Projektverksamheten är rikt förgrenad men också mycket konkret inriktad på praktiska lösningar direkt arbetsplatsen. HI hari sin verksamhet en god överblick över hjälpmedelsfrågor inom många områden och i många miljöer, t.ex. hälso- och sjukvården, äldreomsorgen, hemmiljön, skolan, sport och fritid. HI samarbetar f.ö. med AMS i styrelsens verksamhet med arbetshj älpmedel. HI arbetar också, i samverkan med ansvariga för ökad organ, tillgänglighet för funktionshindrade i olika miljöer och verksamheter. HI omnämns, som jag tidigare framhållit, i den forskningspolitiska propositionen 1996/97: 5 som ett organ med främjande och samordnande roll inom hjälpmedelsområdet. HI medverkar i framskjutna roller i det europeiska och övriga internationella arbetet inom handikappområdet. HI besitter således en bred kompetens i fråga om såväl hjälpmedel som handikappområdet i stort. Den kunskap HI förvärvat bör kunna vara till nytta även inom arbetslivets område. Detta bör emellertid som hittills skett kunna tillgodoses inom ramen för ett samarbete med berörda myndigheter och andra och kräver enligt min mening organ

inte att HI åläggs specifika uppgifter inom området arbetshjälpmedel,

vilket Handikapputredningen föreslog. Det utredningsförslaget torde dock få del i det större förslagspaket jag hänvisat ses som en som nyss till. Jag ser det som angeläget att det, utan att de berörda myndigheternas ansvar något sätt rubbas, skapas en överblick över FoU-arbetet och att samordningen av detta arbete ökas. HI bör här, utifrån sin kompetens och redan stadfästa samordningsroll inom FoU för hjälpmedel, genom initiativ och samarbete med berörda myndigheter kunna bidra till denna överblick. En annan fråga gäller informationen över huvud taget om hjälpmedel i arbetslivet. Det synes önskvärt att infonnationen samordnas och förtydligas så att t.ex. arbetsgivare och funktionshindrade lättare får tillgång till den. Även i sådant arbete ett bör HI kunna bidra med stöd av sina kunskaper och erfarenheter från

den ordinarie verksamheten. Slutligen vill jag framhålla att HI i något

större omfattning än i dag bör kunna medverka i utvecklingsarbetet inom arbetshjälpmedlens område, men också med provning. Detta kan ske i olika former för projektsamverkan. HI bör också kunna anlitas för konsultuppdrag inom sitt kompetensområde. HI har för sin del i sin framtidsstrategi formulerat ett program för insatser inom detta område. Det innebär bl.a. att HI bör öka samarbetet med de ansvariga inom arbetslivsområdet beträffande infomiation och utbildning i fråga om personliga hjälpmedel som kan användas i arbetslivet. Vidare avser HI att medverka till att ett

långsiktigt FoU-program utarbetas i fråga om teknikens betydelse för

funktionshindrade i arbetslivet. HI avser dessutom att i samverkan

med andra berörda söka påverka utfonnningen av arbetslivets

generella produkter så att de anpassas till funktionshindrades förutsättningar. Jag finner det av HI skisserade programmet mycket rimligt. Måhända utgör de synpunkter jag själv framfört ett komplement och förstärkande härav. Jag vill ånyo framhålla att HIs insatser inom området bör bygga den kompetens institutet naturligen har. För HIs egen del måste de relateras till övriga uppgifter och ekonomiska förutsättningar.

Provning och Standardisering

Handikappinstitutets arbete med provning och Standardisering är väl etablerat. Verksamheten är nära kopplad till institutets utvecklingsarbete och utgör i sin tur en viktig förutsättning för SUBs upphandlingsverksamhet. Jag har tidigare beskrivit samarbetet mellan bolaget och HI och betonat dess stora betydelse för hjälpmedelsförsörjningen. Jag berör fortsättningsvis fyra olika frågor rörande HIs provning. Först aktualiserar jag frågan om ökad avgiftsbeläggning inom provningen. Vidare beskriver jag den redan till år 1997 aktuella föränd-

ringen i fråga om de nuvarande kostnadsfria förbrukningsartiklama vid stomi, diabetes och inkontinens. Därpå berör jag standardiserings-

arbetet. Slutligen kommenterar jag den av HI nyligen upptagna frågan om bilanpassningsverksamheten.

9l

Avgifter inom provningen

Provningsverksamheten vid HI är f.n. i flertalet fall kostnadsfri för företagen. Avgift tas dock vid HIs ackrediterade ut provning som utförs uppdrag. Årsintäkten beräknas till 0,4 milj. kr. Avgift tas också ut där visst provningsmoment förläggs till annan institution, vilket dock inte HI någon reell intäkt. ger

Provningsavdelningens budget för år 1996 exkl bilanpassnings-

verkstaden omfattar kostnader 12,9 milj. och intäkter om om 3 milj. kr. Av intäkterna hänför sig 2,6 milj. till Standardisering ca och till information och trycksaker samt, nämnts, 0,4 milj. som kr till den ackrediterade provningen. Även inte all verksamhet om vid avdelningen är direkt debiterbar eller möjlig att väga i avgiftskalkyl, har det för HIFO framstått en som tydligt att potential finns för betydligt ökad

en kostnadstäckning

genom avgifter den direkta provningen. Utredningen har därför fört diskussioner med HI för uppfattning

att en om förutsättningarna för en ökad avgiftsbeläggning. De möjligheter för avgiftsbeläggning, utöver vid den ackrediterade

provningen, enligt HI står till buds är följande. som

Registreringsavgift. Varje produkt är uppförd HIs

som

förteckning, alternativt publikt tillgänglig i produktdatabasen, påförs årlig avgift.

en

Uppdragsprovning utöver ackrediteringsuppdragen. Förhandsgranskning eller prototypprovning beräknas bli efter hand

en mer efterfrågad tjänst. Den kan kalkyleras efter insatsens omfattning och resursutnyttjande.

Anmälningsavgift. Avgiften knyts till produktanmälan vid

provning för uppförande på HIs förteckning, liksom vid ändring av produkten. En sådan avgift skulle enligt HI ses som ett kvitto

på påbörjad och alltså inte täcka kostnaderna för hand-

process läggningen.

HI framhåller att nackdelar finns med avgiftsbeläggning,

t.ex. höjda priser, svårigheter för små företag, risken vissa hjälpmedel att inte kommer att produceras eller efterfrågan att möts med produkter av lägre kvalitet.

En ökad ztvgiftsbeläggiiiiig bör därför enligt HI ske med försiktighet. Förutsättningamzt skulle enligt institutet kunna prövas genom försöksverksamhet med olika modeller under åren 1997 och 1998 och förbrukningsartiklar vid inkontinens, ett produktområde där avse landsting och kommuner år 1997 avses få ansvaret för tillhandahållande och from. år 1998 också för kostnaderna. Jag noterar med tillfredsställelse att HI tagit upp frågan om höjda avgifter. Det är naturligtvis också viktigt att höjda avgifter införs på ett lämpligt sätt, mot bakgrund av de svårigheter det kan medföra. Det vore dock önskvärt att modeller för provningsavgifter kunde prövas också inom något ytterligare område än inkontinensartiklar. Jag att ett klart och offensivt mål för en successivt höjd anser kostnadstäckning bör ställas upp. Strävan bör vara att längre sikt nå full kostnadstäckning i de delar av verksamheten där det är möjligt ta betalt. Ökade intäkter är viktiga för att HI skall kunna klara sin att verksamhet vid ett oförändrat grundbidrag. Det bör bli en angelägenhet för HIs styrelse att formulera en strategi för successiv höjning nya av provningsavgifterna. Jag anser det dessutom önskvärt att den nuvarande höga subventionsgraden i provningen minskas betydligt. Inte minst tänker jag då den ökande exporten av hjälpmedelsartiklar, där godkänd provning vid HI visat sig vara ett slagkraftigt argument i marknadsföringen. Emellertid vill jag också framhålla att provningsverksamheten vid HI kan komma att påverkas av den internationella, främst europeiska, utvecklingen i fråga om provning och provningsregler.

K0.s1ncIclsfiiafirbrztkningsartiklar

Sedan 1970-talets början utför HI Socialstyrelsens uppdrag provning av de kostnadsfria förbrukningsartiklar KOFFA som används vid stomi, diabetes och inkontinens. Prövningen av stomioch inkontinenshjåilpmedel är ackrediterad, varvid granskningen utförs Swedac. HI lämnar också infonnation om de utprovade av produktema samma sätt som för annan provning. Upphandlingen sköts av Apoteksbolaget med vilket HI således samarbetar motsvarande med SUB inom övriga områden. sätt som

I prop. 1996/97:27 läkemedelsförmåner och läkemedelsforom sörjning m.m., framlagts under hösten 1996, föreslås följande som beträffande dessa artiklar

artiklar vid stomi och diabetes överförs till den läkemedelsfor- - nya månen, varvid diabetesartiklama föreslås helt kostnadfria och vara stomiartiklama ingå i den fönnånens subventionering och nya högkostnadsskydd. De omfattas landstingens tillavses av nya handahållande- och kostnadsansvar.

inkontinenshjälpmedlen föreslås ligga helt utanför läkemedelsfor-

månen. Ansvar för tillhandahållande och kostnader åvila avses landstingen vad gäller brukare med boende. Kommunerna får eget motsvarande ansvar för brukare i särskilt boende. Egenavgift kan tas ut i båda fallen. På landstingssidan skall egenavgiften inordnas

i högkostnadsskyddet för öppen vård.

Genomförandet ske så att förändringarna i förmånssystemet avses samt skyldigheten för landsting och kommuner tillhandahålla att produkterna träderi kraft den l januari 1997. Kostnadsansvaret ligger

kvar hos staten under år 1997 för att sedan överföras till landsting och

kommuner.

I propositionen sägs vidare, i fråga de här berörda produkterna om 52 resp. 64, att Handikappinstitutet även i fortsättningen bör svara

för provning och bedömning produkternas kvalitet och egenskaper

av

samt för utbildning och information. För inkontinenshjälpmedel understryks vikten detta m.h.t. decentraliseringen. En hög service-

av nivå bör upprätthållas och central kompetens i fråga kvalitet om m.m. finnas tillgänglig för landsting och kommuner. Vidare sägs i fråga om

inkontinenshjälpmedel att HIs för detta bör regleras inom

ansvar ramen för statens avtal med Landstingsförbundet drift om av

Handikappinstitutet. I fråga stomi sägs beträffande HIs

om ansvar:

"Detta är idag reglerat igenom statens avtal med Landstingsförbundet om drift och finansiering institutet. Den framtida av regleringen härav förutsätts bli behandlad i den pågående nu översynen av Handikappinstitutets verksamhet, organisationsfomi och finansiering".

Jag vill erinra om att HIs arbetsuppgifter i fråga om KOFFAprodukterna har tillkommit genom ett uppdrag från Socialstyrelsen. Uppgiftema är inte inarbetade i HIs stadgar senast ändrade per 1991-01-01 och synes inte heller annat sätt vara reglerade genom de nuvarande huvudmännens avtal om HI. Det har med hänsyn till tidsförhållandena inte varit möjligt att nu ta upp dessa frågor inom för mitt uppdrag. Förmånssystemet ramen och landstingens och kommunernas för tillhandahållande av ansvar produktema avses träda i kraft den 1 januari 1997. Grunden för HIs arbete med provning m.m. synes alltjämt kunna vara Socialstyrelsens uppdrag till institutet. Inför själva förändringen i systemet kan dock vissa överläggningar behöva äga rum. Inte minst för HI självt är det angeläget att de i propositionen förutsätta nya arbetsuppgifterna information beträffande inkontinensartiklar och utbildning inom alla tre produktområdena närmare kan definieras. Det avtal som nya huvudmän för HI kan komma att träffa under år 1997 med anledning av mina förslag gäller en förändring av HI tidigast per den l januari 1998. Inför år 1997 får därför särskilda överläggningar föras i fråga

om KOFFA. Frågorna torde beröra förutom HI självt, staten inkl

SoS, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet och Apoteksbolaget. Standardisering har blivit en allt viktigare arbetsmodell i den industrialiserade alltmer gränslösa världen. HI har en central roll när

det gäller standardiseringsarbetet inom hjälpmedelsområdet på det

nationella och internationella planet. Sekretariaten för de två tekniska kommittéer som drivs av den europeiska organisationen CEN resp. av den internationella organisationen ISO är förlagda till institutet. Dessutom finns ordförande för de båda kommittéerna vid institutet. Förutom den samordningsverksamhet som sekretariaten bedriver genomför institutet ett omfattande arbete med att ta fram nya krav och metoder, vilket är det egentliga standardiseringsarbetet. En fortsatt aktiv medverkan från institutet inom standardiseringsarbetet är betydelsefull för svensk tillverkningsindustri, vård och hjälpmedelsanvändare. Ett ökat ekonomiskt stöd från olika intressenter bör emellertid eftersträvas. Bilanpassningsverksamheten vid HI innebär att utföra vissa verkstadsarbeten beställning av bilföretag och enskilda. Det gäller

tillverkning och montering utrustning till bilar funktionsav som hindrade skall köra eller transporteras Många uppdrag innebär en individuell anpassning efter den enskildes funktionshinder. I verk-

samheten ingår också rådgivning i tillhörande frågor. Bl.a. lämnas s.k.

tekniska yttranden till försäkringskassan i Stockholms län, avseende

lämplighets- och kostnadsbedömningar i enskilda fall där kassan

överväger att ge bidrag. HIs ledning har bedömt att verksamheten, som är avgiftsbelagd, borde kunna bedrivas helt marknadsmässig grund och fristående från institutet. Vissa företagskontakter har också tagits från institutets sida. Enligt min mening är det viktigt renodla att HIs uppgifter. Bilanpassningen är nu den enda kvarvarande de av rent tekniska utförandeuppgifter HI ursprungligen hade. Liknande som verksamhet bedrivs också annat håll och marknadsmässig grund. Jag understödjer således tanken att HIs bilanpassning bör övergå i annan form. Det är emellertid fråga HI självt kan en som driva och som inte nödvändigtvis behöver sammankopplas med den ombildning av HI som jag föreslår. Jag vill dock betona att oavsett vilken närmare lösning HI väljer, bör i utvecklingssammanhang som nära kontakter kunna hållas mellan institutet och det företag som övertar uppgiften.

Internationell verksamhet

Handikappinstitutets internationella verksamhet är redan i dag omfattande och rikt förgrenad. l detta betänkande finns den beskriven i kapitel Verksamheten omfattar FoU-arbete, frågor provning om och Standardisering, kontakt- och informationsutbyte samt insatser av konsultkaraktär för olika Arbetet bedrivs flera olika interorgan. nationella nivåer. Som framgått beskrivningen är Sverige av genom HI mycket väl etablerat i dessa sammanhang. I jämförelse med många länder, både i Europa och ute i den övriga världen, har Sverige kommit långt i utvecklingen bra hjälpmedel och försörjav ett gott ningssystem. Det gäller dock att också svenskt håll fortsättningsvis kunna fånga idéer och rön. upp nya Det är också viktigt att andra länder kan ta del svenska av erfarenheter. Efterfrågan härpå har ökat starkt tid. Både senare

funktionshindrades och äldres situation, deras hjälpmedelsbehov samt tillgänglighetsaspekterna uppmärksammas alltmer i olika länder. Det är för min del angeläget att understryka att Sverige bör ha stora möjligheter till samarbete med andra länder också möjligheter att men sälja både varor och tjänster den internationella marknad som nu öppnar sig. HI har enligt min mening en viktig roll i båda dessa avseenden. HI bör utifrån sin kompetens självt kunna arbeta som konsult i olika hjälpmedelsfrågor och därvid i vissa fall sälja sina tjänster. HI bör emellertid också kunna ha en viktig roll som stöd

de svenska företag som vill exportera utrustning inom hjälpmedels-

området. I fråga tjänsteexport pågår f.n. beredningsarbete inom - om regeringskansliet, bl.a. inom Socialdepartementets område.

4.3 Associationsform för

Handikappinstitutet

Handikappinstitutets nuvarande ställning är något oklar. Att finna en lämplig privaträttslig form för institutet har varit en viktig del av mitt uppdrag.

4.3.1 Allmän bakgrund

Under ganska lång tid och i olika etapper har man diskuterat vilka former som kan vara lämpliga för sådana offentliga verksamheter där myndighetsformen inte ansetts lämplig, och där man således eftersträvat en självständig juridisk ställning. Diskussionen har ofta gällt statliga verksamheter eller sådana där staten samverkar med annan organisation. De former som då varit aktuella är stiftelse, aktiebolag och ideell förening. Ett stort antal verksamheter har också etablerats eller senare givits. någon av dessa former. Många av dem är till stor del beroende av statliga eller andra bidrag. I vissa fall är statusen oklar,

även om verksamheten i fråga bedrivs så att den uppfattas som privaträttsligt organiserad. Dit hör bl.a. HI. Diskussionen har ofta gällt stiftelseformens tillämpning. Stiftelse har i många fall lämplig fonn för offentlig verksamhet ansetts vara en som är anslagsberoende. På senare tid har emellertid stiftelseformen ifrågasatts. En stiftelse är, sedan den bildats, självägande och några externa ägare eller huvudmän i vanlig mening finns inte. Vidare är Stiftelsens ändamål svårt att ändra. För t.ex. statens inflytande i en verksamhet kan således stiftelseformen mindre lämplig. Såväl vara aktiebolag som ideell förening att föredra i fråga anses vara om inflytande för t.ex. huvudman. I de fallen kan ägaren staten som motsv. utöva sitt inflytande inte bara genom att utse styrelseledamöter, utan också genom att tillsammans med övriga ägare/medlemmar hålla bolags- resp. föreningsstämma, dvs. själva grundorganet för beslutsfattandet. Med den nya stiftelselagens 1994:1220 ikraftträdande den 1 januari 1996 har dessutom förutsättningarna ändrats i fråga om stiftelseformens användbarhet. Anslagsñnansierade stiftelser blir inte längre möjliga. Inför den situationen tillkallades en utredning direktiv 1994:20, Fi med uppgift bl.a. att pröva vilka andra befintliga associationsformer som borde väljas, främst i sådana fall där staten samverkar med annan part. Vidare skulle utredningen se över de befintliga statsstödda stiftelsenia m.fl. Utredningen den s.k. Norrbomska föreslog att i förekommande fall aktiebolag eller ideell förening borde väljas för anslagsberoende verksamhet SOU 1994:147. Andra befintliga former såsom handels-

eller kommandit-bolag eller ekonomisk förening bedömdes inte

passa för de aktuella verksamhetstypema. Formen enkelt bolag vore inte heller lämplig. Förslagen behandlades i prop. l995/96:6l. Regeringen delade utredningens uppfattning om att aktiebolag eller ideell förening borde

väljas där myndighetsfonnen inte anses tillämplig. Finansiering och

vissa grundläggande statliga krav borde enligt regeringens mening komma till uttryck i tidsbegränsade avtal mellan staten och bolaget/föreningen.

Riksdagen godkände propositionens förslag 1995/96:LU7, rskr. 1995/9679. Under hösten 1995 lämnade Norrbomska utredningen sitt slutbetänkande Omprövning av statliga åtaganden SOU 1995:93. Utredningen lämnar där förslag för var och en av befintliga anslagsstiftelser mfl. liknande institutioner. bland dem HI. I fråga om HI refererade utredningen ett tidigare uttalande från departementshåll av innebörd att HI bör ses som en offentlig stiftelse eller i vart fall ett fristående privaträttsligt HI bör inte bli myndighet utan organ. ombildas till aktiebolag eller ideell förening. Utredningens huvudförslag innebar vidare att staten lämnar sin del av huvudmannaskapet och att Landstingsförbundet blir huvudägare/-medlem Dock borde staten och Svenska Kommunförbundet m.fl. också ingå som ägare/medlemmar och som delfinansiärer. Utredningen hade också ett andrahandsaltemativ där staten även i fortsättningen skulle vara huvudman för HI tillsammans med Landstingsförbundet.

4.3.2 Aktiebolag eller ideell förening

Myndighetsformen bör enligt mina direktiv inte komma i fråga och jag delar helt den uppfattningen. Diskussionsutrymmet i fråga om associationsform för HI är dänned begränsat. Valet står enligt direktiven mellan aktiebolag och ideell förening som fonn för HI. I propositionen l995/96:61 lämnas viktiga principiella synpunkter formen aktiebolag resp. ideell förening. För val av form i det enskilda fallet gäller det emellertid att se till den aktuella verksamhetens art. Bl.a. följande jämförelser kan göras mellan formerna aktiebolag och ideell förening.

Aktiebolagsfomien är generellt regelstyrd genom bl.a. aktiebolags- lagen. Inför en ombildning av HI är det i och för sig en fördel att kunna utnyttja redan befintligt regelsystem. Å andra sidan kan ett lagstadgade regler bli låsande ett oönskat sätt. Den ideella föreningen saknar i huvudsak sådan styrning och en idell förenings stadgar kan således skräddarsys efter behov i det enskilda

fallet, med större flexibilitet än vad är fallet beträffande som ett aktiebolag. Grundidén med aktiebolagsformen är möjligheten till att genom vinstutdelning och aktiehandel skapa ett ekonomiskt incitament för kapitalplacering och investering och för näringslivs- och

företagsutveckling, i en fomi som inte medför personligt

ansvar för styrelse eller ägare. Om ett aktiebolags syfte inte är att vara vinstgivande måste detta särskilt framgå bolagsordningen. Den av ideella föreningen att främja ett visst angivet allmänt avser intresse. Ev uppkommande vinst i föreningens verksamhet kan normalt inte delas ut till medlemmama. En ideell förening är avsedd öppen för medlemmar att vara nya som kan medverka i främjandet av föreningens ändamål. Ett aktiebolag är en jämförelsevis sluten organisation. mer Att bilda ett aktiebolag kräver insats aktiekapital även av om finansieringen verksamheten sker via anslag. För ideell av en förening finns inte något krav startkapital. Ett aktiebolag skall betala bolagsskatt sin nettovinst. Sådan behöver å andra sidan inte uppstå om inte bolagets syfte är att vara vinstgivande. För en ideell förening begränsas skattskyldigheten till vad som är inkomst "näringsverksamhet". I Hls fall är dock av denna verksamhet liten och ger inte full kostnadstäckning.

Mervärdesskatt utgår såväl aktiebolagets föreningens försom säljning. Aktiebolagsforrnen för offentlig verksamhet kan för omvärlden en ge ett oönskat intryck av kommersiell inriktning, även bolagets om syfte är att inte med vinst. Även internt kan denna form i en verksamhet Hls komma att väcka felaktiga föreställningar som eller negativa reaktioner. Lockande ekonomiska kan engagemang komma att ske den ordinarie verksamhetens bekostnad. Å andra

sidan ger beteckningen aktiebolag ofta ett intryck stabilitet och av fasta regler. I den ideella föreningen är risken för oönskad -

kommersialisering inte lika påtaglig. Men föreningsformen kan

ändå ge ett missledande intryck. I allmänhet föreställer sig

omvärlden en ideell förening som antingen ett litet "privat-ideellt" organ eller ett organ för främjande ett mycket och av stort

IOO

vittomfattat intresse, inte som en form för att bedriva en ganska avgränsad statsstödd verksamhet.

Beträffande ideell förening kan följande tilläggas

föreningen blir, den har styrelse och stadgar, en självständig - om juridisk förenings- och styrelsemedlemmar är inte person; personligt ansvariga för föreningens åtaganden det finns ingen exakt nedre gräns för medlemsantalet ideell förening kan äga aktiebolag och där driva sin verksamhet - en eller delar den. Från inflytandesynpunkt får då huvudmännen av nackdelen av två eller flera instanser att påverka. Den nackdelen kan dock begränsas genom personalunion i styrelserna. En fördel med bolagsbildning under föreningen kan vara att mer affärsmässi g verksamhet kan särskiljas genom att den förläggs till bolag och att därvid föreningens övri ga verksamhet renodlas. En sådan delbolagisering har inte framstått som aktuell för HIs del.

En uppräkning av jämförelsepunkter som den ovan givna kan ge intrycket att skillnaderna mellan de berörda associationsformema är stora och entydiga. I själva verket finns påverkansmöjligheter som i det enskilda fallet avsevärt kan minska artskillnaden dem emellan. Det finns således inget "rätt" svar frågan om vilken form HI bör få. Snarare torde svaret komma att bero hur man mer allmänt vill se HIs roll och hur man vill att institutet skall uppfattas i omvärlden.

Handikappinstitutet en ideell förening

-

Mitt förslag: Handikappinstitutet ombildas den l januari 1998 till en ideell förening. Den bör betecknas allmännyttig. som Föreningen bildas gemensamt staten, Landstingsförbundet av och Svenska Kommunförbundet. Om Kommunförbundets medverkan tills vidare inte kan påräknas, bör de nuvarande ägarna, staten och Landstingsförbundet, föreningens huvudmän. vara Parterna bör överenskomma i ett konsortialavtal föreom ningens bildande och om dess verksamhet och finansiering. Medlemmar i föreningen är inledningsvis de bildat parter som den. Kriterier bör finnas för medlemsskap.

Valet av ideell förening

I föregående avsnitt har jämförelse gjorts mellan formerna en aktiebolag och ideell förening. Skillnaden mellan ett aktiebolag som inte har vinstsyfte och ideell förening behöver inte särskilt en vara stor under förutsättning att föreningen utfonnas på ett lämpligt sätt. En viktig skillnad är dock alltjämt den lagreglering finns för som aktiebolaget men inte har någon motsvarighet beträffande som föreningen. Ingendera formen är f ö tillkommen för anslagsfinansierad verksamhet av offentlig karaktär. Det finns emellertid exempel såväl aktiebolag ideella föreningar för sådan verksamhet. som Egentligen saknas en associationsfonn direkt anpassad för den typ av verksamhet det här gäller. Jag har emellertid enligt mina direktiv som i sin tur utgår från ett riksdagsbeslut i dessa frågor endast att välja mellan de två nämnda formerna för Handikappinstitutets nu privaträttsliga ställning. Mitt val av ideell förening form för HI som grundas främst följande. Den ideella föreningen erbjuder en flexibel fonn. Den förutsätter medlemsskap och därmed ett engagemang av annat slag än genom aktieägande. HIs verksamhet grundas inte på ekonomiska motiv. egna Benämningen aktiebolag inte den framtoning är önskvärd ger som

IOZ

både i den inhemska hjälpmedelsverksamheten och internationellt. Den fasthet och tydlighet aktiebolagsfomien skulle ge bör kunna som tillgodoses också i föreningsformen genom tydliga stadgar. Jag vill också peka ett särskilda förhållanden som jag par beaktat vid mitt val.

HI tar i stor omfattning emot bidrag från utomstående organ för vidare fördelning till olika, oftast externa projekt av främjandekaraktär. En ideell förening torde utifrån givamas synpunkt framstå som en lämpligare bidragsmottagare än ett aktiebolag. HI kan idag, och avses också framgent kunna av sina huvudmän gemensamt eller var för sig åläggas särskilda utredningsuppdrag, som skall fullgöras inom ramen för institutets befintliga medel och de villkor i övrigt som uppdragsgivaren ställt. Det har framförts, att om HI vore ett aktiebolag skulle dess styrelse kunna hamna i en konflikt mellan å ena sidan lojaliteten mot uppdraget och å andra sidan kraven bolagets förvaltning enligt aktiebolagslagen. Eftersom uppdrag av denna typ ofta är omfattande bör enligt min mening denna synpunkt beaktas, den inte även om skulle bli så tung i ett aktiebolag med uttalat syfte att inte vara vinstdrivande.

Vidare vill jag framhålla, att staten och Landstingsförbundet i sitt engagemang i Spri nyligen valt just föreningsformen för sitt samarbete. Erfarenhetema av ombildningen av Spri talar för att även ombildningen av HI till en ideell förening skall kunna genomföras smidigt. I kapitel 5 lämnar jag en skiss till hur denna ombildning skulle kunna till, i huvudsak utifrån en önskvärd tidsplanering. Ett av momenten i förberedelserna bör vara att huvudmännen träffar ett konsortialavtal om föreningens bildande, verksamhet och finansiering. Jag återkommer i senare delen av detta avsnitt om avtal och om vissa andra frågor rörande den nya föreningen.

Vilka parter bildar den ideella Föreningen Handikappinstitutet

Mot den bakgrund som lämnats hjälpmedelsverksamheten och om omfattningen av kommunernas delaktighet i den, liksom His roll om i denna verksamhet, är det som jag redan tidigare framhållit i hög grad önskvärt att kommunerna också sig i Handikappinstiengagerar tutet. Detta kan lämpligen ske att Svenska Kommunförbundet genom går in som en av institutets huvudmän gemensamt med staten och Landstingsförbundet. Detta är också mitt huvudförslag. Emellertid har det under utredningens gång meddelats att Kommunförbundet inte önskar medverka ägare HI tillsom av sammans med staten. Jag finner detta beklagligt, inte minst som jag i finansiellt hänseende föreslagit lösning mycket en som vore

gynnsam för kommunerna se avsnitt 4.4.

Om således Svenska Kommunförbundet inte sig i HI engagerar det sätt som jag föreslagit, skapas inte heller möjlighet för påverkan och utveckling av HIs verksamhet i den utsträckning enligt min som mening borde vara önskvärd från kommunal synpunkt. Jag ser mitt förslag som ett principförslag bästa möjliga om lösning för både HI och hjälpmedelsverksamheten. Som jag framhållit återstår, oavsett vilket förslag jag lägger fram, förhandlingar mellan de berörda parterna inför bildandet den organisationen av nya för HI. För det fall slutläget i fråga om huvudmannaskapet även då blir att Svenska Kommunförbundet avstår, föreslår jag altemativ som att HI tills vidare drivs de nuvarande ägarna, staten och av Landstingsförbundet. Även i sådant alternativ år det enligt min ett mening viktigt med någon form av kommunal medverkan i HI. Mitt uppdrag har varit att utreda vissa frågor om Handikappinstitutet, inom ramen för den allmänna inriktning institutet redan har som och med staten som en av huvudmännen. En lösning där institutet drivs endast av landsting och kommuner ligger således utanför mitt uppdrag. Den vore enligt min mening också olämplig:

Den skulle innebära en uppdelning av intressen och försämrad tillgång till för närvarande kompetens. Det en gemensam viktiga sambandet mellan utveckling och provning, fulla vars effekt endast nås nära växelverkan, skulle riskera att genom en urholkas. Också arbetet inom standardiseringsområdet skulle

påverkas, liksom arbetet inom tillgänglighetsomrâdet. Den helhet som behövs för uppfyllande av gemensamma mål i hjälpmedelsverksamheten skulle därmed inte erbjudas. Statens intresse i utvecklingsverksamheten skulle inte tillgodo- - Staten är intressent i FoU-arbetet både från handikappolises. tiska utgångspunkter och av en allmän önskan att hjälpmedelsverkamheten fältet får ett behövligt stöd. Eftersom forskningen inom hjälpmedelsområdet i huvudsak bedrivs av statliga skulle det också vara svårt för HI att organ ha den samordnande roll i FoU-arbetet som bl a poängterats i den senaste forskningspropositionen. Som jag tidigare framhållit är den internationella verksamheten -

inom området mångfacetterad och genomgår snabb utveck-

en ling. HIs möjlighet att vara en centralpunkt för svenska internationella engagemang skulle i hög grad försämras.

Ett Handikappinstitut utan staten som delägare är från ovannämnda utgångspunkter knappast tänkbart. Än mindre har det funnits anledning att inom mitt uppdrag utreda en uppdelning av HIs uppgifter mellan olika huvudmän. Det finns sannolikt några olika sådana alternativ, de skulle alla innebära men splittrad kompetens och komplicerade kontaktmönster. Jag bedömer sådana lösningar som förenade med så stora nackdelar att de närmast skulle te sig som orealistiska. I fortsättningen av detta betänkande utgår skrivningama från mitt

huvudförslag. Många de frågor jag berör påverkas f ö inte av

av som antalet huvudmän för HI. Där de ändå gör det, t.ex. i fråga om HIs finansiering, lämnar jag också ett alternativt förslag anpassat till ett läge med enbart staten och Landstingsförbundet som huvudmän.

Vissa frågor rörande den nya föreningen

Många av de frågor som uppkommer inför bildandet av en ideell förening är av avtals- eller föreningsteknisk natur. Härför finns dels en utvecklad praxis, dels som jag framhållit, ett aktuellt exempel från ombildningen av Spri, vars utgångsläge i dessa hänseenden var mycket likt HIs. Jag saknar anledning att inom ramen för mitt uppdrag närmare innehållet i den frågor. Å andra typen av

sidan finns det punkter, därjag till följd mina direktiv eller efter av diskussionerna med utredningens sakkunniga, funnit det angeläget att markera min uppfattning, samtidigt jag är medveten att som om det slutliga ställningstagandet är förhandlingsfråga för parterna vid en föreningens bildande. De för mig viktigaste frågorna i dessa hänseenden gäller föreningens allmänna ställning samt principer för medlemsskap och styrelsesammansättning. Verksamheten vid institutet förändras inte i sig tillkomsten genom av den nya ideella föreningen, lika lite den miljö i vilken HI som arbetar. Det är därför vikti att markera att också den föreningen, nya trots att den är ett privaträttsligt organ, ändå behåller offentlig en karaktär och att den därför eget initiativ bör verka med all den öppenhet som kan vara möjlig, även offentlighetsreglema om som

sådana endast gäller för vissa ärenden hos institutet se avsnitt 4.5.

Jag anser också att benämningen "allmännyttig" bör finnas med i föreningens namn eller annat sätt, även detta uttrycks formella om innebörd i skattehänseende kan komma att försvinna. Som följer av mitt förslag är föreningsmedlemmarna från starten de parter som bildar föreningen och dämied tar för dess ansvar finansiering och fortbestånd. Det blir i mitt huvudförslag staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet till som en början är föreningens medlemmar, såvida de inte väljer att överenskomma om samarbete med ytterligare någon organisation redan från starten. Ytterligare medlemmar kan tas enligt kriterier för medlemsskap som bör finnas i stadgarna och efter beslut lämpligen av föreningsstämman. Ett viktigt kriterium för medlemsskap bör vara att medlemmen bedriver sådan verksamhet att ett samarbete med vederbörande inom föreningen kan till för föreningens vara gagn ändamål. Jag vill också framhålla att det i andra sammanhang ansetts möjligt att ha föreningsmedlemmar med olika röstkraft beroende om de bidrar enligt finansieringsavtal eller enbart medlemsgenom avgift. Jag har i olika sammanhang understrukit värdet det nära av samarbetet mellan HI och SUB. Samtidigt bör de enligt min mening var för sig upprätthålla en tydlig roll- och partsdistinktion. SUB bör

därför inte vara medlem i HI och HI inte vara ägare eller delägare i SUB. Styrelsen är under föreningsstämman ansvarig för föreningens löpande verksamhet och förvaltning. Styrelsen leder arbetet inom HI och är ansvarig för verksamhetens inriktning, bedrivande och ekonomi. Viktiga uppgifter bör vara att, förutom periodiska planer, budgetar m m, fastställa policies för olika verksamhetsdelar, utse direktör och fastställa de interna regler som behövs. Styrelseledamötema skall handla utifrån föreningens bästa. De bör också vara aktiva externt HIs vägnar och vara en kanal för erfarenhetsåterföring i båda riktningarna. Styrelsens sammansättning är en viktig fråga i parternas förhandlingar inför föreningsbildandet. I styrelsen kommer helt naturligt att ingå ledamöter som nominerats av föreningsbildama. Det är dock enligt min mening önskvärt att styrelsens sammansättning vidgas något. Jag har i det föregående markerat hjälpmedelsverksamhetens yttersta målsättning och betonat HIs inriktning mot alla intressenter i denna verksamhet. Jag finner det därför angeläget att brukarna blir företrädda i styrelsen. Detta understryks också i direktiven. I fråga om själva ombildningen HI det med hänsyn till av synes institutets nuvarande oklara rättsliga ställning vara angeläget att förberedelserna inriktas ett komplett och väl dokumenterat förfarande, gällande hela verksamheten, dess personal, tillgångar och skulder samt rättigheter och förpliktelser i övrigt. Enligt direktiven har jag att pröva i vilken mån HIs stadgar bör ändras till följd av ändrade förhållanden. Med mitt förslag om ideell förening blir det en naturlig sak för partema att avtala om det förslag till nya stadgar som bör antas av föreningens konstituerande stämma. En stor del av de ändringar som då sker föreningstekniskt betinga-

de. I fråga om sakinnehållet vill jag framhålla följande punkter som

viktiga inför parternas förhandlingar. Stadgarna är det dokument som skall bilda grunden för HIs handlande. De bör därför innehålla en roll- och verksam-hetsinriktning av så bestående karaktär att stadgarna inte behöver ändras annat än vid en mer markant kursförändring. Det sistnämnda kan exemplifieras med den ändring som gjordes år 1990 då HIs nonnerande uppgifter togs bort. Om huvudmännen vill se en viss smärre föränd-

ring bör detta kunna ske t.ex. genom budgetvillkor. Det bör emellertid eftersträvas att styrelsen självständigt inom för sitt agerar ramen mandat, är lyhörd och förmår utveckla och förnya verksamheten. HIs övergripande roll och ändamål bör kunna i stadgarna anges utifrån mitt förslag i avsnitt 4.1. Den närmare Verksamhetsinriktningen bör kunna utformas enligt mitt förslag i övrigt i nämnda

avsnitt och mina nämnare synpunkter de olika verksamheterna som nämnts i avsnitt 4.2. Också nuvarande stadgar bör här kunna till vara ledning. Vidare bör HI uttrycklig möjlighet sina medel ges en att av ekonomiskt stödja verksamheter främjar föreningens ändamål. som Häri bör innefattas också det nuvarande produktionsstödet. I stället för att ett myndighetsbeslut reglerat bidrag borde vara genom ett ekonomiskt stöd ett medel bland flera andra i HIs vara egen initiativarsenal när det gäller att främja utveckling, produktion och

marknadsföring m.m. av hjälpmedel. I styrelsens uppgifter böri HIs fall ingå att årligen anslagsavge framställning motsv.. Föreningsstämman torde i huvudsak komma att bestå av företrädare för dem beviljar de sökta medlen. som Dessutom kan tidtabellen för den statliga budgetprocessen det göra svårt att synkronisera arbetet med HIs anslagsframställning med

föreningsstämmans årli sammanträde. ga Stadgama bör också innehålla föreskrifter revision. Revisionen om skall ske enligt god revisionssed. Antalet revisorer är, liksom övriga punkteri stadgarna, frågorna i de nämnda förhandlingaren av ovan na. Enligt redogörelse i betänkandet Former för statlig verksamhet - SOU 1994: 147 är inte ideella föreningar underkastade granskning

av RRV. Inget torde dock hindra så önskas, för sin del att staten, om till revisor nominerar en person anställd vid RRV.

4.4 för

Finansieringsform

SUB

Handikappinstitutet och

Handikappinstitutet finansieras för närvarande i huvudsak av medel från den allmänna sjukförsäkringen. Beloppen fastställs årligen vid de s.k. Dagmar-överläggningama mellan företrädare för institutets ägare, dvs. staten och Landstingsförbundet. I överenskommelsen ingår också bidrag till SUB Utöver denna grundfinansiering m.m. har HI i mindre omfattning rörelseintäkter. Institutet handhar egna också externa projektmedel. l kap 3 harjag lämnat en beskrivning av Hls ekonomi. Jag behandlar först grundbidraget, som alltjämt bör nu det väsentliga inslaget i finansieringen HI. Det sker dels vara av

beskrivning nuvarande system avsnitt 4.4.1, dels i

genom en av form mitt förslag beträffande alternativ finansiering 4.4.2. Mitt av förslag berör då också SUB. Möjligheterna för institutet att öka de egna intäkterna tarjag upp i avsnitt 4.4.3.

4.4.1 Vad är Dagmar

Dagmar är namnet på ett system med vissa ersättningar m.m. till sjukvårdshuvudmännen för hälso- och sjukvård. Systemet bygger att årliga överenskommelser träffas mellan staten och Landstingsförbundet företrädare för landstingen. De medel som disponeras som kom t.o.m. 1993/94 helt och hållet från den allmänna sjukförsäknngen, förvaltas staten. Sedan ett nytt statsbidragssystem för som av

landsting och kommuner införts finansieras Dagmar-överenskommel-

numera huvudsak via detta. Undantag är bl.a. HI som alltjämt serna finansieras av sjukförsäkringsmedel. Den första Dagmar-överenskommelsen träffades 1984 och avsåg

reglering ersättningar för år 1985. Tidigare hade sjukvårds-

av m.m. huvudmännen staten tillerkänts ersättningar som beräknades efter av faktiska vårdprestationer eller efter invånarantal i resp. landsting. Ett behov att övergå till mer schabloniserade ersättningar utmynnade av i den första Dagmar-överenskommelsen.

Dagmar innehöll således till en början huvudinslag den som

allmänna sjukvårdsersättningen till sjukvårdshuvudmännen. Vidare

ingick och ingår alltjämt i varierande omfattning vissa smärre - poster för särskilda ändamål kortvarig natur. av mer Dagmar omfattade under detta första skede som mest 15,3 miljarder kr, 14,8 miljarder utgjordes den allmänna varav av ersättningen för sjukvård. Dagmars omfattning minskade i hög grad när den allmänna

sjukvårdsersättningen till huvudmännen år 1993 började överföras till

det nya statsbidragssystemet för kommuner och landsting. Vidare har i samband med Ädel-refonnen medel förts till kommunerna. över Kvari Dagmar-systemet finns endast ett antal mindre numera poster för speciella ändamål. Finansieringen dem sker i allt mindre del av via sjukförsäktingen. För 1996 omfattar Dagmar endast 1 354 miljoner kr. Härav belastas i sin tur sjukförsäkringen endast med kostnaderna för särskilda rehabiliterings- och behandlingsinsatser 435 milj och HI 51 milj. kr. Det torde f.n. finnas osäkerhet Dagmar-systemets forten om levnad. Det äri den belysningen man får se önskemålet i våra direktiv om en alternativ fomi för finansiering av HI. Man bör i fråga om Dagmar komma ihåg dels att det är en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet, dels att en ny överenskommelse träffas varje år. Det finns således ingen

långsiktsplan i Dagmar-överenskommelsen.

HIs verksamhet grundas ett avtal mellan staten och Landstingsförbundet. Det första avtalet slöts år 1977. Institutet finansieras av sjukförsäkringsmedel överenskommelser mellan genom de båda nämnda parterna. Medlen avsätts i överenskommelsema till"Hls fond". Denna disponeras HIs styrelse för HIs verksamhet av

enligt stadgarna, men med undantag för dels medel skall

som utbetalas från fonden till SUB, dels medel fonden skall ur som disponeras för produktionsstöd och förlustgaranti. Fondbegreppet berörs närmare i avsnitt 4.4.2 nedan. Huvudmännens överenskommelser träffas inom för Dagmar. Bidraget till numera ramen institutets fond beräkndes under period fram 1990 en t.o.m. genom avräkning från den särskilda hjälpmedelsersättningen till huvudmännen kr per invånare.

ll0

Inom ramen för Dagmar för år 1991 träffades en ny överenskommelse, vari den särskilda hjälpmedelsersättningen slopades som form och HIs liksom SUBs etc. finansiering fick formen av ett egen direktbidrag från sjukförsäkringen till "fonden". I den överenskommelsen gjordes f.ö. också vissa ändringar i HIs arbetsuppgifter och stadgar.

4.4.2 Vilka alternativa finansieringsvägar finns

Mitt uppdrag har varit att lägga fram förslag om alternativ finansiering HI och därmed SUB. Det innebär således inte att slå fast en av slutgiltig modell. Den nuvarande lösningen kan komma att behållas. Jag har inte haft till uppgift att pröva storleken av ägarbidraget till HI och SUB. Jag utgår därför från dess nuvarande storlek, 51 milj. kr. Samma belopp avses anvisas för år 1997. Därmed kommer bidraget att ha varit nominellt oförändrat i fem år, vilket ställt krav rationalisering verksamheten. Frågan möjligheter till ytterligare av om rationalisering och besparing berör jag i kap men jag vill dock redan markera att själva ombildningen av HI inte bör sammannu kopplas tidsmässigt med sådana åtgärder. Det måste vara huvudmännens sak att ställa krav sådana åtgärder och därefter den nya styrelsens ansvar att genomföra dem. Frågan för HIs uppgifter inom KOFFA-området om resurser nya har inte ingått i mina överväganden. Den bör tas upp i de överläggningar som nämnts i avsnittet 4.2. finansiering utgår jag vidare från mitt huvudför- I mitt förslag om slag i organisationsfrågan, dvs. att förutom staten och Landstingsförbundet också Svenska Kommunförbundet bör delta som bildare av den ideella föreningen och finansiär av HIs verksamhet. Med hänsyn till frågan Kommunförbundets medverkan är mitt finansieringsom förslag utformat så att det är tillämpligt också det andrahandsförslag jag redovisat i organisationsdelen, dvs. det alternativ där som endast staten och Landstingsförbundet deltar.

lll

Mitt förslag: Finansieringen av HI och SUB bör grundas samma belopp som de senaste åren anvisats till följd Dagmarav avtalet. Detta belopp skall insats staten ses som en gemensam av och sjukvårdshuvudmännen. Finansieringskällan kan tills vidare alltjämt den allmänna vara sjukförsäkringen. En Övergång till skattefinansiering kan rent tekniskt vara ett altemativ. Det bör övervägas att oavsett finansieringskälla föra medelsanvisningen till ett särskilt anslag inom det utgiftsområde i statsbudgeten där merparten av handikappfrågoma behandlas. I vart fall i ett sådant alternativ bör huvudmännens överläggningar ske utanför Dagmarsystemet. I huvudmannens avtal bildande och drift HI och SUB om av bör finnas ett finansieringsavtal förslagsvis års sikt, inkl. sex kontrollstation.

Bakgrunden för mitt förslag är det belopp f.n.anvisats, 51 milj. som kr, och den ordning som hittills tillämpats, dvs. att beloppet tillkommit genom Dagmar-överenskommelsen och att det utgörs av sjukförsäkringsmedel, medel anvisas under rubriken Ersättningar som till sjukvårdshuvudmännen. Sjukförsäkringsmedlen disponeras av staten, men bör som framgår av den nämnda rubriken tillhöra anses huvudmannens intressesfär. Med "sjukvårdshuvudmännen" har i Dagmar hittills avsetts landstingen. Dessa, företrädda av Landstingsförbundet, har således tillsammans med staten finansierat

HI inkl också SUB; bidraget till bolaget utgör f.n. 5,5 milj. de 51.

av När kommunerna Ädel-refonnen fick visst sjukvårdsansvar genom 1992 avräknades sjukförsäkringsmedel härför från Dagmar och överfördes till kommunerna dessutom skedde skatteväxlingar mellan landsting och kommuner. Genom tillägg i HSL 1994 förtydligades kommunernas liksom landstingens sjukvårdsaitsvar, bl.a. med avseende skyldigheten att tillhandahålla hjälpmedel. Kommunernas behov av att medverka i den centrala verksamheten vid HI och SUB anses inte ha beaktats i Dagmar eller i annat sammanhang.

Motivet bakom mitt förslag är att de 5l miljonerna till HI i Dagmar är till för sjukvårdshuvudmännen i samarbete med staten och att det därför, särskilt mot den bakgrund som nyss lämnats, är rimligt att inkludera även kommunerna bland dessa huvudmän. Det innebär att en ny överenskommelse om HIs finansiering enligt mitt huvudförslag i organisationsfrågan bör tecknas av tre parter i stället för två, dvs. av staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet. Förslaget är således mycket gynnsamt för kommunerna. De eller Svenska Kommunförbundet behöver således inte tillskjuta nya medel för att finansiera HI. Om Svenska Kommunförbundet ändå inte kommer att medverka som bildare av nya HI, gäller mitt förslag i tillämpliga delar för alternativet med endast staten och Landstingsförbundet HIs huvudmän. I det fallet uppstår således ingen som förändring av finansieringen. Med den bruttoredovisning av sjukförsäkringen i statsbudgeten som nyligen införts är det i fråga om själva utgiften ointressant om medlen till HI och SUB alltjämt skall anses bekostade av sjukförsäkringen eller om övergång skall ske till skattefinansiering. Statsbudgetens sammanlagda inkomster och utgifter påverkas inte. Den preferens för att välja sjukförsäkringen som finansieringskälla som finns i mitt förslag har dock en annan grund. Dels bygger den syn, som jag redovisat ovan, att de medel som hittills anvisats för HI och SUB utgör en för staten och sjukvårdshuvudmännen gemensam användning av sjukförsäkringsmedel. Dels finns det sakliga samband mellan hjälpmedelsverksamheten och sjukförsäkringen, tex. hjälpmedlens förebyggande syfte samt deras anknytning till rehabiliteringsverksamheten, för vilken vissa särskilda stöd bekostas av sjukförsäkringsmedel. Medlen till HI och SUB har hittills i statsbudgeten anvisats via anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. HI-medlen har utgjort en ytterst liten del av detta anslag som uppgick till ca 20 miljarder kr l995/96. "HI syns inte statsbudgeten". Om ett särskilt anslag anvisas vinner man en tydlighet för verksamheten i budgeten. Vid sistnämnda anslagskonstruktion bör överläggningama om medel till HI och SUB föras utanför Dagmarsystemet. I övriga

alternativ är det nännast teknisk fråga avtalen bör slutas inom en om eller utanför Dagmar. Jag vill betona behovet av långsiktighet i överenskommelsema om HI och SUB. För närvarande finns endast ett ettårsperspektiv. För HI och SUB är det viktigt att kunna göra en planering längre sikt. För dem som grundar den nya föreningen är det också viktigt att kunna känna en säkerhet i åtagandenas varaktighet. Inte minst i starten är det viktigt för alla att få en lång planeringsperiod efter den osäkerhet som utredningsarbetet kan ha inneburit. Jag anser därför att det första finansieringsavtalet bör omspänna sex år. Jag är medveten att om detta kan ses som en ovanligt lång avtalsperiod, tre eller fyra år är måhända vanligare. Jag vill här påminna att nuvarande avtal om om HI i och för sig utan årlig beloppsmässig bindning ursprungligen - hade en löptid om sex år. Om en sexårsperiod nu väljs bör den enligt min mening förses med en kontrollstation efter t.ex. tre år. Den långsiktiga planen kan utformas så att dess belopp närmast blir planeringsramar. Det slutliga beloppet för år fastställs då resp. successivt. Möjlighet finns därvid att beakta både kostnadsutvecklingen och nya krav eller villkor som huvudmännen önskar ställa. Men framförallt kan hänsyn tas till utfallet föregående års anslag. av I det sammanhanget vill jag peka del den nuvarande att en av konstruktionen sannolikt kommer att få ändras. Jag syftar "HIs fond", ett begrepp jag i korthet berört i det föregående. Som som därvid framgått finns det i praktiken ingen fond i självständig mening. Alla utgifter HIs egna, projektbidrag och Stimulansbidrag, produk- tionsstöd och bidrag till SUB betalas numera direkt över HIs -, budget. HIs totala resultat avgör således "fonden" förändras och om fonden blir det samma institutets kapital. En fond i egentlig som mening skulle kunna vara en praktisk kanal för reglering överav eller underskott för HI men framförallt för SUB, skall ett som var icke vinstgivande aktiebolag. En fond måste emellertid i så fall vara

skild från institutet, antingen som en egen juridisk stiftelse

person eller arrangerad som något konto inom sjukförsäkringen under RFVs

förvaltning. Båda alternativen förefaller svårframkomliga. Det är

emellertid viktigt att huvudmännen under år 1997 i förberedelserna för ombildning av Hl beaktar frågan om över- och underskott, kapitalstruktur o.dyl. för både HI och SUB. Dessa frågor har

ll4

betydelse för finansieringsavtalets utformning och tillämpning, men också inför själva ombildningstillfället. Utöver de två alternativ, jämte kombinationer av dem, för grundfinansiering av HI inkl SUB som jag redovisat i det föregående, har ytterligare ett par alternativ kommit upp i utredningsarbetet. Ett är att en del av medlen skulle utgå som statsbidrag till kommuner och landsting för deras engagemang i HI och SUB, varpå deras organisationer, förbunden, betalar motsvarande andel av HIs och SUBs bidrag. Detta förfaringssätt, som skulle kunna motiveras av ökad tydlighet i fråga om det finansiella medansvaret, är emellertid något krångligt och framstår inte som särskilt lämpligt. Ett annat alternativ vore att slopa kopplingen till nuvarande finansieringsgrund och låta resp. part, staten och förbunden, var för sig betala sin del. Att bibehålla den nämnda kopplingen, med den gemenskap kring HI som den uttrycker, ser jag emellertid som en viktig förutsättning för genomförandet av mitt förslag. Jag vill därför inte aktualisera det nyss nämnda alternativet.

4.4.3 Handikappinstitutets intäkter

egna m.m.

Min bedömning: Det är angeläget att ökad kostnadstäckning nås för de tjänster och produkter som HI säljer eller avgiftsbelägger. Nya avgifter bör successivt kunna införas inom provningsverksamheten. De egna intäkterna är redan i dag ett nödvändigt komplement till det bidrag som HI får från huvudmännen. Detta bidrag har under en följd av år utgått med oförändrat nominellt belopp. Bl.a. detta förhållande innebär att HIs egna intäkter behöver öka ytterligare.

Som framgått av tidigare beskrivningar är bidraget från huvudmännen själva grunden för HIs finansiering. För år 1996 utgör huvudmännens totala bidrag 51 milj. kr, varav 5,5 milj. kr skall betalas ut till SUB och 4 milj. kr får disponeras för produktionsstöd. Samtliga dessa poster, liksom det statliga stimulansbidraget och andra externa

projektmedel, redovisas över HIs budget. Denna omfattar för år 1996 på intäktssidan sammanlagt 99,5 milj. kr och kostnadssidan 106,3 milj. kr. Det budgeterade minusresultatet kompenseras avses genom användande av fonderade medel. De intäkter HI har genom avgiftsbeläggning och försäljning upptas i den nämnda budgeten som

trycksaksförsäljning 2,3 milj. kr kurser, konferenser 2,8 verkstadsintäkter bilanp 1,5 -"- sålda tjänster och övrigt 3,4 -"- - Summa 10,0 -"-

I posten "sålda tjänster och övrigt" ingår avgifter från ackrediterad provning med 0,4 milj. kr samt intäkter i standardiseringsarbetet med 1,0 milj. kr. De egna intäkterna utgör som synes endast begränsad del en av HIs finansiering. De ger oftast inte heller full kostnadstäckning. I regel ingår inte lönekostnaderi det kalkylerade priset. Intäkterna är emellertid redan i dag ett nödvändigt komplement till den övriga finansieringen. HI har under utredningsarbetet framfört eftersträvar att man nu en höjning av kostnadstäckningen för de produkter och tjänster som redan i dag avgiftsbeläggs eller säljs. Jag instämmer i detta. Grundbidraget har vant oförändrat längre tid och har därmed urholkats. en Om nya anspråk HIs verksamhet skall kunna tillgodoses behövs såväl omfördelning av resurser som ökade intäkter. En särskild fråga som diskuterats med institutet under utredningens gång är möjligheterna till ökade intäkter inom provningsverksamheten. F.n. tar institutet endast betalt för ackrediterad provning. Dessutom är sådan provning avgiftsbelagd HI förlägger till som vissa andra provningsorgan. Det sistnämnda ingen behållen intäkt ger för HI. Frågan har redovisats i avsnitt 4.2. Som framgått där jag anser att en successiv ökning av kostnadstäckningen bör eftersträvas. I HIs budget bör också de externa projektmedlen uppmärksammas. HI får efter ansökan bidrag från olika håll för fördelning, i regel till externa mottagare, för projekt HI initierat eller medsom

verkar Dessa bidrag påverkar därför inte Hls egen ekonomi i någon större omfattning, annat än i den mån skillnader uppstår tidsmässigt mellan in- och utbetalningar. Däremot utgör dessa medel en viktig förutsättning för främst FoU-arbetets inriktning och omfattning. Detta gäller också i fråga om det statliga stimulansbidraget. I posten externa projektmedel redovisas emellertid också på intäktssidan bidrag från EU helt eller delvis utgör ersättning för som arbete som HI utfört. De utgör därmed en ytterligare faktisk intäkt för institutet. Det bör framhållas att de externa projektmedlen avser ändamål av eller mindre kort varaktighet. De utgör således ingen fast grund mer långsiktig finansiering. i en

4.5 Vissa

uppdrag till Handikappinstitutet

4.5.1 Olika slag uppdrag

av

För närvarande kan HIs ägare, staten och Landstingsförbundet, ge institutet i uppdrag att inom ramen för befintliga medel genomföra visst utredningsarbete m.m. nuvarande stadgar, § andra st. Det innebär att institutets ledning formellt inte kan påverka villkoren för sådana uppdrag. Det är främst staten som genom regeringsbeslut givit sådana uppdrag. Bland de senaste kan nämnas att utreda fomierna för hjälpmedelsstatistik, att utarbeta ett IT-program för äldre och funktionshindrade, att vara nationellt samordningscenter i EUs databaserade informationssystem Handynet samt att fördela och följa upp effekterna av stimulansbidraget beträffande detta bidrag, se 4.5.2 nedan. Denna form för uppdrag till HI bör finnas även i fortsättningen och regleras i stadgama i princip samma sätt som nu. Eftersom uppdragen ofta är omfattande är det önskvärt att de aviseras så tidigt som möjligt i plzmeringsprocessen. Jag förutsätter också att tillräckliga diskussioner förs mellan uppdragsgivaren och HI innan upp-

draget beslutas. Jag finner det också angeläget att inte bara staten utan också övriga huvudmän använder sig av uppdragsfonnen. Beträffan- de regeringsuppdrag som kan föranleda myndighetsutövning vid HI, se särskilt förslag nedan 4.5.2. Handikappinstitutet bör i övrigt liksom självt kunna åta sig nu uppdrag av olika slag. Hur dessa skall hanteras regleras i institutets egna interna regler.

4.5.2 Uppgifter kan innebära

som

myndighetsutövning vid HI

Av mina direktiv följer att Handikappinstitutet även i framtiden bör ha möjlighet att fatta beslut fördelning medel t.ex. det om av som nuvarande statliga stimulansbidraget till hjälpmedelsförsörjningen eller andra likande uppgifter. Vare sig det nuvarande stimulansbidraget utgör myndighetsutövning eller skall det för framtiden vara möjligt att lämna liknande uppgifter till institutet även när dessa innefattar myndighetsutövning. I detta sammanhang behövs därför inte något mera slutligt ställningstagande till stimulansbidraget om

utgör myndighetsutövning, särskilt inte som det är tidsbegränsat till

utgången av år 1997. Det kan sägas det tidigare nämnda samma om produktionsstödet i dess nuvarande utformning. Det kan ändå vara av intresse att här något belysa hur dessa stödforrner kan bedömas. Till en början kan konstateras att myndighetsutövning innebär utövning av befogenhet att för någon enskild bestämma fönnån, om rättighet, skyldighet, disciplinpäföljd, avskedande eller annat jämförbart förhållande. För att myndighetsutövning skall föreligga krävs att myndigheten grundar sin befogenhet att bestämma ett förom hållande författning eller något annat beslut regeringen eller en av riksdagen. Vid sidan av begreppet faller t.ex. ärenden avgörs som genom att myndigheten träffar avtal eller överenskommelse saken om

med någon enskild. Se vidare t.ex. Trygve Hellners och

Bo Malmqvist, Nya förvaltningslagen, 4 1995, sid. 150-158. u,

ll8

Nuvarande förhållanden

Min bedömning: Det mesta talar jñr att såväl stimulansbidraget som det nuvarande produktionsstödet innebär myndighetsutövning hos Handikappinstitutet. Den provnings- och standardiseringsverksamhet som för närvarande bedrivs vid institutet utgör inte myndighetsutövning.

Stimulansbidrag

Med anledning av förslag i regeringens proposition om stöd och service till vissa funktionshindrade, har riksdagen ålagt sjukvårdshuvudmännen en skyldighet att erbjuda personer med funktionshinder hjälpmedel. Detta har gjorts ett tillägg i hälso- och sjukvårdsgenom

lagen 1982:763. Se prop. 1992/93:159, bet. 1992/93:SOUl9, rskr.

1992/932321. Med syfte att påskynda utvecklingen av hjälpmedelsförsörjningen för grupper med avancerade hjälpmedelsbehov och små handikappgrupper med specifika hjälpmedelsbehov har riksdagen vidare beslutat att från den l januari 1994 införa ett tidsbegränsat statligt Stimulansbidrag inom området. Avsikten är att 25 miljoner kronor årligen under fyra år skall utges. Enligt nämnda proposition bör Handikappinstitutet fördela stimulansbidraget efter ansökan prop. l992l93zl59, sid. 134. Enligt vad framhålls i propositionen bör stimulansbidragets som huvudsyfte vara att skapa förutsättningar för att utveckla specialistkompetens, t.ex. genom verksamhet vid särskilda resurscenter. Ett annat syfte bör vara att utveckla nya organisations- och samverkansformer mellan ansvariga huvudmän. Ytterligare angelägna områden kan, enligt vad som framhålls i propositionen, utbildnings- och avse infonnationsinsatser samt former för förbättrad brukarinfonnation om hjälpmedel och utökad brukarmedverkan i hjälpmedelssammanhang. Vidare påpekas att verksamheter erhåller stöd skall syfta till som en utveckling av långsiktig betydelse. Se prop. 1992/93:159, sid. 133 f.

ll9

Genom besut den 10 juni 1993 uppdrog regeringen till Handikappinstitutet att fördela och fortlöpande följa effekterna det av statliga stimulansbidraget till hjälpmedelsförsörjningen. Utöver en redogörelse för vad propositionen innehöll i saken sades inget närmare i regeringsbeslutet om hur bidraget skulle fördelas. Däremot lämnades närmare direktiv hur uppföljningsarbetet skulle bedrivas om och redovisas til regeringen. I regeringsbeslutet angavs att regeringen avsåg att i förordning en besluta om de närmare bestämmelserna det statliga stimulansom bidraget till hjälpmedelsförsörjningen. Någon sådan förordning har dock inte utfärdits. Enligt regleringsbrev för budgetåret 1995/96 skall Socialstyrelsen under D Vissa statsbidrag inom handikappomrádet disponera ett reservationsanshg på 1 035 000 000 kronor. Anslagspost 3 avser "Stimulansbidrcg till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsöijningen 37 500 900" 18 månader. Som villkor för anslagsposten anges att Socialstyrelsen efter rekvisition skall utbetala till pengarna Handikappinstititet, skall administrera och fördela bidraget. som Enligt uppgift från Handikappinstitutet har såväl landsting och kommuner som liandikapporganisationer och andra beviljats bidrag.

Stimulansbidraget torde myndighetsutövning vara

Hur stimulansbidraget skall bedömas är visserligen inte helt klart, men det mesta talar för att det utgör myndighetsutövning. När det gäller stimulansbidraget saknas avtalsmässiga inslag. Det rör sig i stället cm ett bidrag där mottagaren intar beroendeställen ning i förhållande till det allmänna, representerat Handikappinstiav

tutet. Visserligen är förutsättningarna för bidragsgivningen inte författningsreglerade, men detta torde inte hindra att det ändå kan

vara fråga om myndighetsutövning. Handikappinstitutets rätt att besluta om fördelningen av bidraget grundar sig ändå beslut av regeringen, nämligen det tidigare nämnda regeringsbeslutet den 10 juni 1993. Idetta anges samtidigt, med hänvisning till prop. 1992/93:159, vissa utgångspunkter för bidragets användning. Som

antagits i SOU 1995:93 sid. 132 torde stimulansbidraget därför utgöra myndighetsutövning.

Pz-odzzktionssvöd

Handikappinstitutets verksamhet grundas på ett avtal mellan staten och Landstingsförbundet från år 1977. Institutet finansieras från en fond som i sin tur tillförs medel genom överenskommelser mellan de båda parterna. Dessa överenskommelser har sedemera träffats inom ramen för Dagmar. Bidraget till institutets fond framräknades under en period fram t.o.m. 1990 som en post i den särskilda hjälpmedelsersättningen. Inom ramen för Dagmar för år 1991 träffades en ny överenskommelse vari den särskilda hjälpmedelsersättningen slopades som egen form och Handikappinstitutets finansiering fick formen av ett direktbidrag från sjukförsäkringen. I den överenskommelsen gjordes också vissa ändringar Handikappinstitutets uppgifter. Överenskommelsen mellan och Landstingsförbundet staten om finansiering Handikappinstitutet år 1996 innehåller bl.a. följande. av För institutets finansiering har parterna tillfört institutets fond 51 milj. kr för 1996 års verksamhet. Medel ingåri institutets som fond disponeras med undantag för bl.a. det s.k. produktionsstödet av institutets styrelse för verksamheten enligt institutets stadgar. - Det s.k. produktionsstödet innebär enligt överenskommelsen följande. Av Handikappinstitutets fond skall för år 1996 avdelas 4 000 000 kr att av institutets styrelse disponeras för att initiera och stimulera tillverkningen av vissa handikapphjälpmedel, för vilka föreligger svårigheter att etablera produktion gängse villkor. Medlen får även användas som förlustgaranti. Härutöver får institutet möjlighet att utnyttja 4 000 000 kr såsom förlustgaranti i samband med beställningar av hjälpmedel. Erforderliga avtal för genomförande härav skall tecknas av Sjukvårdshuvudmännens Upphandlingsbolag i nära samarbete med institutet. budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 prop. 1994/95: 100, bil. 6. sid. l 17 f. begärde regeringen anslag med 1 313 025 000 kr

för bidrag till hälso- och sjukvård. Från detta anslag betalas statsbidrag m.m. till sjukvårdshuvudmännen i enlighet med överenskommelser om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Bidragets användningsområden finns angivna iförordningen 1984:908 m.m. om vissa statsbidrag och försäkringsersättningarför sjukvård m.m. Av denna förordning senast ändrad genom SFS 1995: 1344 framgår att 51 milj. kr skall tillföras Handikappinstitutets fond för finansiering av institutets verksamhet år 1996.

Produktionsstödet torde vara myndighetsutövning

Hur produktionsstödet skall bedömas är visserligen inte helt klart, men liksom beträffande stimulansbidraget talar det mesta för att det utgör myndighetsutövning. Mot bakgrund av den tidigare redogörelsen får även produktionsstödet ses som ett bidrag där mottagaren intar beroendeen ställning i förhållande till det allmänna. Villkoren för produktionsstöd visserligen inte författningsreglerade Handikappinstitutet även om ytterst erhåller pengarna pga. den tidigare nämnda förordningen 1984:908 om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård Villkoren för produktionsstödet regleras dock i m.m. överenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet, en överenskommelse som för sin giltighet bl.a. förutsätter regeringens godkännande. Handikappinstitutet fördelar inte stödet kommersiella eller avtalsmässiga grunder utan som ett uttryck för samhällets intresse av att bevilja en förmån för en viss verksamhet. Mycket talar därför för att produktionsstödeti dess nuvarande form är att betrakta som myndighetsutövning. Enbart det förhållandet att bestämmelser om produktionsstödet inte tagits in i lag eller utöver vad följer som av SFS 1984:908 förordning kan inte vara av avgörande betydelse för att göra en annan bedömning. Även beträffande den till produktionsstödet anknutna förlustgarantin kan ifrågasättas det inte rör sig myndighetsutövning. om om

Provning och Standardisering

Lagen 1992:1119 om teknisk kontroll tillämpas bl.a. i fråga om organ som anmälts för uppgifter i samband med bedömning av överenstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES och i fråga om ackreditering genom Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll. Enligt 9 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer överlämna till riksprovplats är bolag eller en som annan juridisk person att besluta i ärenden som rör myndighetsutövning och som gäller godkännande av personal, utrustning, förfarande, organisation, produkt eller anläggning eller fastställande av avgift för utförd kontroll. Handikappinstitutet är inte riksprovplats i dag. För närvarande saknar därför den nämnda bestämmelsen betydelse för institutets verksamhet. De uppgifter som institutet i dagsläget har inom området för provning och Standardisering utgör inte myndighetsutövning. Samtidigt kan konstateras att om institutet i framtiden skulle få myndighetsutövande funktioner inom detta område, så finns redan erforderligt lagstöd för detta.

Lagstöd för myndighetsutövning vid HI

Mitt förslag: Genom en särskild lag ges regeringen möjlighet att till Handikappinstitutet överlämna förvaltningsuppgift innesom fattar myndighetsutövning. I konsekvens härmed föreslås också viss ändring sekreav tesslagen 1980: 100

De uppdrag som regeringen lämnar kan i vissa fall ha sådan karaktär att de kan anses förutsätta myndighetsutövning vid HI. Det gäller beslut om bidrag eller annat ekonomiskt stöd inom älpmedelsverk-

samheten. Enligt direktiven skall HI alltjämt kunna fatta sådana beslut. Ett uppdrag av denna typ som institutet har, och nämns i som direktiven, gäller fördelning och uppföljning effekterna det av av statliga Stimulansbidraget inom hjälpmedelsomrädet. Som närmare utvecklats i det föregående torde HIs uppgifter här få innefatta anses myndighetsutövning även visst utrymme för diskussion detta om om kan finnas. Enligt regeringsformen krävs särskilt lagstöd för att förvaltningsuppgift innefattar myndighetsutövning skall få som överlämnas till ett privaträttsligt organ. Utredningen verksamheter om som är beroende av statligt stöd har i sitt betänkande Omprövning av statliga åtagande SOU 1995:93 påpekat att sådant lagstöd saknas för HIs handläggning Stimulansbidraget. av Även handläggningen det s.k. produktionsstöd, jämte av förlustgaranti, som HI kan lämna för att stimulera produktion vissa av angelägna hjälpmedel, kan enligt vad som visats ovan, i sin nuvarande form anses innefatta myndighetsutövning. Stimulansbidraget i nuvarande form upphör med utgången av 1997. Produktionsstödet bör nämnts i avsnitten 4.2 och 4.3 som kunna ges ändrad form och karaktär så att det inte längre är ett en reglerat bidrag. Icke desto mindre kan andra liknande uppdrag tillkomma för vilkas fullgörande myndighetsutövning förutsätts kunna äga rum vid HI. Mot den bakgrunden läggerjag således fram det lagförslag som nännare kommenteras nedan.

4.5.3 Författningskommentar

l Förslaget till lag om överlämnande

av

förvaltningsuppgifter till Handikappinstitutet,

ideell förening

Enligt l l kap. 6 § tredje stycket regeringsformen kan när inte - annan grundlagsbestämmelse medför hinder däremot- förvaltningsuppgift

innefattar myndighetsutövning överlämnas till bolag, förening, som samfällighet, stiftelse eller enskild individ under förutsättning att detta sker med stöd av lag. Själva överlämnandet av uppgiften behöver sålunda inte ske genom lag. Det ar tillräckligt att ett medgivande till

överlämnandet fanns i lag se prop. 1975/76:209, sid. 168.

lntentionerna bakom föreskriften riksdagens inflytande i om samband med sådant överlämnande måste dock tillgodoses. Vissa krav konkretion måste därför uppställas vid utformningen av lagstödet. Uppgiftsmottagaren måste givetvis kunna identifieras. Vidare får beskrivningen av de uppgifter som överlämnas inte göras så obestämd, att nya uppgifter senare kan överföras utan ny prövning av riksdagen. Jfr. Gustaf Petrén, Hans Ragnemalm, Sveriges grundlagar och tillhörande författningar med förklaringar, Tolfte upplagan av Robert Malmgrens Sveriges grundlagar, 1980, sid. 281 f. I 1 § anges mottagaren av de uppgifter som innebär myndighetsutövning genom att Handikappinstitutet direkt namnges. Lagförslaget har utformats utifrån förslaget att institutet blir en ideell förening, varvid antagits att det officiella namnet blir "Handikappinstitutet, ideell förening". Uppgifterna beskrivs som fördelning av bidrag och annat stöd som gäller verksamhet med hjälpmedel för personer med funktionshinder. Detta innebar att det inte kan bli fråga om fördelning av bidrag som tar sikte enstaka exemplar av något hjälpmedel. Vad som avses är i stället stöd till utvecklings- och forskningsverksamhet samt informations- och utbildningsverksamhet beträffande hjälpmedel eller annan jämförlig verksamhet. Vidare anges att det skall vara fråga om bidrag och annat stöd som lämnas till sjukvårdshuvudmän, handikapporganisationer, företag med verksamhet inom hjälpmedelsområdet eller andra med sådan verksamhet. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning i förhållande till allmänheten kan sålunda inte anförtros Handikappinstitutet med stöd av den föreslagna lagen. Med den föreslagna lydelsen kommer lagen även att omfatta andra former av ekonomiskt stöd än direkta utbetalningar av pengar. Stöd av det slag som den nuvarande förlustgarantin innebär kommer därför att omfattas av lagen.

Lagförslaget är inte avsett att begränsa möjligheterna att lämna uppgifter till Handikappinstitutet som inte innebär myndighetsutövning. Av 2 § framgår att regeringen eller den myndighet regeringen som bestämmer kan meddela nännare föreskrifter för utövande av förvaltningsuppgifter enligt lagen. Förvaltningslagen 1986:223 föreslås inte bli tillämplig i ärenden hos Handikappinstitutet. Detta hindrar inte att vissa allmänna rättsgrundsatser som t.ex. kommunikationsprincipen och motiveringsskyldigheten ändå bör tillämpas vid förfarandet hos institutet jfr. Lena Marcusson, Offentlig förvaltning utanför myndighetsområdet, 1989, sid. 396 f.. Myndighetsutövningen hos Handikappinstitutet kommer att gälla fördelning av förmåner och omfatta endast mindre del instituen av tets totala verksamhet. Som lagförslaget är utformat kan det inte heller bli aktuellt med myndighetsutövning i förhållande till allmänheten. I likhet med vad som gäller hos många andra privaträttsli ga organ med liknande uppgifter saknas det därför skäl att göra förvaltningslagen i dess helhet tillämplig hos Handikappinstitutet. Inte heller finns det skäl att göra förvaltningslagen bestämmelser om överklagande tillämpliga hos institutet. De uppgifter kan som läggas på Handikappinstitutet kommer nämligen knappast att motivera några överklagandemöjligheter. På punkt kommer dock förvaltningslagens bestämmelser en om överklagande att bli tillämpliga hos Handikappinstitutet. Eftersom

offentlighetsprincipen föreslås gälla för Handikappinstitutet

i nu berörda ärenden, se nedan, så kommer beslut att vägra lämna ut en handling att kunna överklagas enligt 15 kap. 7 och 8 §§ sekretesslagen 1980: 100. Genom hänvisning i förstnämnda paragraf blir en föreskrifterna överklagande i 23-25 §§ och 30 § första meningen om förvaltningslagen tillämpliga när sådana beslut överklagas. Den verksamhet som Handikappinstitutet i dag bedriver inom området för provning och Standardisering utgör inte myndighetsutövning. Eventuell framtida myndighetsutövning hos institutet inom detta område behöver inte beaktas i detta sammanhang, eftersom det

lagstöd som i så fall skulle behövs redan finns se 9 § lagen

1992:l 119 om teknisk kontroll.

2 Förslaget till lag ändring i sekretesslagen

om

1980: 100

Offentlighetsprincipen bör tillämpas hos Handikappinstitutet i ärenden som rör myndighetsutövning. Behovet av sekretess för vissa uppgifter om affärs- och driftförhållanden m.m. tillgodoses genom 8 kap. 7 § sekretesslagen 1980:100. l kap. 8 § sekretesslagen innehåller en hänvisning till en bilaga till lagen, där de privaträttsliga organ som skall omfattas av offentlighetsprincipen anges. Bilagan föreslås bli kompletterad med en hänvisning till Handikappinstitutet såvitt gäller de uppgifter som innebär myndighetsutövning hos institutet. Utgångspunkten för sekretesslagens reglering i detta avseende sägs i propositionen 1986/873151 med förslag till ändringar i tryckfrihets/Örordningen vara att offentlighetsprincipen skall gälla i m.m. allmänna angelägenheter vare sig det är myndigheter eller enskilda som ombesörjer dem. I propositionen konstateras samtidigt att det finns en konflikt mellan det offentliga insynsintresset och den relativa slutenhet som präglar en privaträttslig enhet. Det måste ske en avvägning mellan insynsintresset och motstående intressen. Offentligheten förutsätter administrativa rutiner, vilket leder till ökade kostnader i vissa fall kan te sig oacceptabla med hänsyn till den som offentliga angelägenhetens ringa betydelse eller omfattning. Ett stort behov av sekretess kan ibland leda till att offentlighetsprincipens införande skulle bli utan praktisk betydelse. Se prop. 1986/872151 sid. 146-150; jfr. även sid 310. Beträffande den verksamhet med myndighetsutövning som kan bli aktuell hos Handikappinstitutet, talar det mesta för att offentlighetsprincipen bör gälla. Detta understryks av de önskemål om öppenhet i institutets verksamhet, uttalats annat håll i detta som betänkande. När det gäller bidrag eller stöd av det slag som produktionsstödet representerar, kan det visserligen i bland bli aktuellt att tillämpa de föreskrifter som finns om skydd för affärs- och driftförhållanden samt uppfinningar och forskningsresultat. Detta har emellertid inte sådan betydelse att man bör avstå från att göra offentlighetsprincipen

tillämplig all myndighetsutövande verksamhet hos Handikappinsti-

tutet. Det finns nämligen också ett intresse att sprida kunnande av som kommer fram i ärenden av detta slag. Det finns visserligen situationer där hänsynen till ett företags affärs- och driftförhållanden m.m. kommer att medför uppgift omfattas sekretess enligt att en av 8 kap. 7 § sekretesslagen. Mot bakgrund av erfarenheterna av det nuvarande produktionsstödet är emellertid många uppgifter, visserligen rör som affärs- eller driftförhållanden, ändå inte det slaget att det skulle av vara till men för företaget att lämna ut uppgiften. Det finns även situationer då företaget kan ha ett intresse att sitt medgivande av ge till att uppgifterna lämnas ut trots att det rör sig känsliga om uppgifter. Slutligen ger 1 kap. 5 § sekretesslagen möjlighet för en myndighet och därmed också Handikappinstitutet i berörda - nu ärenden att lämna ut uppgifter som omfattas sekretess det är - av om nödvändigt för att fullgöra den verksamheten i ett visst egna avseende.

5 Genomförande

av utredningens

förslag

5.1 Allmänt

När fysiska eller juridiska personer vill samman genom att i visst syfte bilda en ideell förening är det de parterna som självständigt inför bildandet överenskommer bl.a. föreningens ändamål, verksamhet, om stadgeförslag och finansiering liksom fortsatt extern styrning, om ev t.ex. genom villkor för verksamhetens inriktning och uppföljning eller för vissa uppdrag. Därutöver sköts allt beslutsfattande föreningens av stämma och styrelse. Riksdag och regering har ingen roll i denna process annat än i det fall där staten är en av parterna.

Om emellertid staten i fråga HI är parterna

- som om - en av måste riksdagen för statens del godkänna engagemanget i föreningen.

Det gäller främst i fråga verksamhetens inriktning och statens

om

ekonomiska åtaganden. Vidare skall riksdagen i förekommande fall

besluta eller ändrade lagar. om nya Regeringens roll när staten skall är bl.a. att lägga fram engageras de förslag till riksdagen behövs, att för statens del godkänna som vissa grundläggande avtal med övriga huvudmän samt att utse personer med fullmakt att representera staten vid föreningsstämma och att teckna vissa avtal. Allt detta innebär att genomförandet HIFOs förslag inte kan av

fullföljas enbart genom den traditionella gången med utredning

-

remissomgång proposition riksdagsbeslut. Skillnaden blir att

- förberedelserna nu också innefattar avtal HIs nuvarande och som blivande huvudmän och även "gamla" och "nya" HI måste ingå - -

för att åstadkomma förändringen. Dessa avtal ingår

de endast om var och en av dem så önskar. Avtalens innehåll, tidsåtgången för deras

l3O

utarbetande samt avtalens samordning med regerings- och riksdagsarbetet är faktorer påverkar genomförandet utredningens som av förslag. Av den traditionella utredningsgången har emellertid remissomgången också i vårt fall en viktig funktion, eftersom det gäller angelägenheter även för andra än huvudmännen, t.ex. brukarna av hjälpmedel, SUB, hjälpmedelsföretagen, vissa statliga myndigheter samt givetvis nuvarande HI, dess ledning och personal. Remissutfallet blir därför signal till avtalspartema likaväl som det blir ett av en underlagen för regeringens proposition. I HIFOs fall bör också noteras, att de presumtiva avtalspartema visserligen nominerat sakkunniga i utredningen, men att avtalen inte för HIFO. Största möjliga samförstånd för den skull sluts inom ramen har dock eftersträvats redan utredningsstadiet.

5.2 Hur kan

ett genomförande arrangeras

Även avtalen och övriga förberedelser är parternas sak har jag om ändå sökt belysa hur genomförandefas kan te sig, vad gäller en

gången i stort och tidsförhållandena. Detta bör kunna vara till ledning

för såväl parterna inför avtalsarbetet för regeringen i proposisom tionsskedet. Jag tror också att bild tänkbar genomförandefas en av en kan vara upplysande för remissinstansema. Eftersom ombildning under liknande omständigheter nyligen en

gjorts beträffande Spri Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut,

har erfarenheter från den processen inhämtats. Jag betonar att vad lämnas här nedan endast är en skiss och som att också andra modeller kan finnas. Samordning måste ske med den statliga beslutsprocessen. F.n. be-

räknas rernissomgången äga rum vintem/våren 1997 och en proposi-

tion lämnas i maj 1997 för att den skall kunna behandlas av riksdagen under hösten år. Ombildningen HI förutsätts ske per den samma av 1 januari 1998.

l3l

Två olika alternativ kan urskiljas för genomförandet HIs av ombildning till ideell förening. Alternativ Förberedelserna bedrivs parterna så konsortialav att avtal m.m. om bildande och drift den Hl-organisationen är av nya klara och ingångna ikraftträdandet dock villkorat så de kan att refereras i propositionen; riksdagen kan då i erforderliga delar

godkänna statens engagemang Alternativ Förberedelsema bedrivs så regeringen för riksatt dagen anmäler de förberedelser pågår och sin avsikt att sluta som vissa avtal; riksdagen kan då under hösten 1997 antingen klarteckge en helt för fullföljande eller uttala sitt gillande i stort i avvaktan mera detaljer i kommande proposition. en Det första huvudaltemativet bör kunna ett smidigt förfarande ge inför en ombildning HI den 1 januari 1998. Det andra alterav per nativet kan i sin enklare variant användas om parternas förberedelser inför propositionens avlämnande i maj 1997 inte nått så långt som enligt alternativ Den andra varianten detta alternativ innebär av redan från början att tidpunkten för genomförande blir än en annan den nu avsedda.

Alternativ 1 kan utformas enligt följande exempel:

Snarast efter det att HIFOs betänkande avlämnats inleder staten, - Landstingsförbundet och, enligt mitt huvudförslag, Svenska Kommunförbundet ett gemensamt förberedelsearbete. Arbetet under våren 1997 inriktas att få fram konsortialavtal, inkl. ett finansieringsavtal och stadgeförslag Samtidigt pågår remissbehandling HIFOs betänkande hos - av berörda myndigheter och organisationer. Synpunkterna kan ha betydelse för både avtal och proposition.

Regeringskansliet påbörjar under tiden förberedelser för

- en proposition om HI. Konsortialavtalet utarbetas med ledning utredningsförslaget - av och remissutfallet. Avtalet tecknas företrädare för parterna, med av det villkoret att ikraftträdande inte sker förrän det godkänts, vilket för statens del görs av regeringen och för de båda förbunden av deras resp styrelse. Det preliminära tecknandet bör ske före det att regeringen beslutar avgivande proposition. om av

Propositionen bör utformas så att det blir möjligt för regeringen och övriga parter att efter riksdagsbeslutet slutligt godkänna konsortialavtalet. Sedan propositionen lagts fram i maj 1997 kan parternas arbete koncentreras att vidta de förberedelser som behövs för att utlösa själva ombildningen av HI. Det finns där arbetsuppgifter för såväl parterna som HI. Vad som behöver åstadkommas är bl.a. avtal mellan "gamla" och "nya" HI om överlåtelse av verksamheten och dess tillgångar och skulder m.m., avtal om personalens överförande m.m. till "nya" HI samt förslagsvis, så som bedömdes nödvändigt i Spri-fallet, ett sammanfattande ramavtal där samtliga parter deltar och de olika avtalens inbördes ställning regleras. Bl.a. tecknandet av de nu nämnda avtalen förutsätter att "nya" HI faktiskt är bildat och kan agera som mottagare av "gamla" HIs verksamhet och också har behöriga företrädare utåt. Föreningen bör alltså bildas så snart som möjligt.

Personal/frågorna är en viktig del av genomförandefasen. F.n. är HI medlem i Arbetsgivarverket. Därmed omfattas HI via lokala kollektivavtal av RAL-B, som avser löne- och anställningsvillkor för personal i statliga bolag, stiftelser m.m., samt av de statliga pensions- och

trygghetsavtalen. Det torde inte finnas något hinder för att dessa avtal

kan gälla även för "nya" HI, förutsatt att institutet även i fortsätt-

ningen är medlem i Arbetsgivarverket. Övertagandet av avtal kan

regleras genom ett s k inrangeringsavtal. Personalens övergång från - "gamla" till "nya" HI kan, med stöd av LAS § 6b, ske mycket enkelt, i den mån identitet föreligger mellan de båda organisationemas verksamheter. Uppsägning och nyansökan behövs då inte. Om en viss del av verksamheten förändras vid ombildningen kan emellertid det enkla förfarandet tillämpas för personalen vid de verksamhetsdelar som alltjämt har en identisk motsvarighet i det nya företaget. För HI kan som nämnts i avsnitt 4.2 en förändring vara aktuell ifråga om bilanpassningsverkstaden.

6 Kostnader

Min bedömning: HIFOs förslag medför inga ökade kostnader för institutet eller dess huvudmän och inte heller beträffande SUB

En rad önskemål och synpunkter finns, och kommer även framgent att finnas, av innebörd att HI inom ramen för sin roll borde ta upp nya eller utökade inslag i sin verksamhet. Jag har för min del redan understrukit att sådana önskemål måste rymmas inom högst nuvarande bidragsram. Jag har emellertid inte haft till uppgift att lämna budgetförslag för institutet. Men det står klart att noggranna prioriteringar behövs redan vid medelstilldelen ning av nuvarande storlek, liksom ökning HIs intäkter. en av egna De externa projektmedel som HI mottar och fördelar ut påverkar inte institutets egen ekonomi i någon större omfattning, annat än i den mån som tidskillnader uppstår mellan in- och utbetalningar. De har emellertid stor betydelse för FoU-arbetet. De bidrag erhålls - som från EU är helt eller delvis reella intäkter för HI. SUB avses få sina medel inom den totalram jag föreslagit. Denna ram utgör för år 1996 51 milj. kr. Samma belopp anvisas för år avses

1997. Det är också det belopp jag föreslår utgångspunkt för

som som HIs finansiering fr.o.m. 1998. Mina förslag medför inte några nya kostnader och föranleder inte i sig någon ändring SUBs andel av av ramen. Jag har inte behandlat frågan eventuellt resursbehov för de om utökade uppgifter för HI i fråga vissa förbrukningsartiklar om som föreslagits i prop. l996/97:27 om läkemedelsfönnåner och läkemedelsförsörjning m.m.

I ett tidigare avsnitt har jag föreslagit ett sexårigt avtal HIs och om SUBs finansiering. Ett sådant skulle ge god stadga och överblick för alla parter. Genom den föreslagna konstruktionen av avtalet kan hänsyn också tas till kostnadsutveckling, verksamhetsomfattning och tidigare medelsförbrukning. Avtalet kan också innefatta sådana krav rationalisering och besparingsâtgärder som de nya huvudmännen vill ställa institutet. Även för sådana frågor långsiktigt avtal är ett fördelaktigt.

Särskilt

yttrande av sakkunniga

Ingrid Söderström

Utredningsuppdraget

Utredningens uppdrag har varit att utreda vilka förändringar bör som genomföras i fråga om Handikappinstitutets verksamhet, organisationsfomi och finansiering mot bakgrund kommunernas skyldighet av att tillhandahålla hjälpmedel till funktionshindrade bedöma samt att vilka förskjutningar bör ske i verksamheten. Samtidigt sägs i som direktiven att tyigdpunkten i verksamheten fortsättningsvis skall vara densamma som den är Den motsättning därigenom byggts in nu. som i utredningsdirediven jag har begränsat arbetet. Direktiven har anser genom denna begränsning inte givit utrymme för förutsättningslös en analys av Handikappinstitutets hela verksamhet. Dessutom har en analys av provn ngsverksamheten i relation till EU:s rättsregler samt SUBzs framtida roll inte kunnat göras inom för utredningens ramen arbete. Den knappatid som utredningen haft för sitt arbete har inte heller

medgivit en fördjupad prövning institutets verksamhet och av uppgifter med iänsyn till det förändringsarbete pågår i länen, som bl.a. som en konsekvens de policyuttalzlnden Landstingsförav som bundets och Senska Kommunförbundets respektive styrelse gjort

med anledning av den sk. LOKAH-utredningen hjälpmedelsanom svarets fördelning mellan landsting och kommuner. Detta anserjag

vara mycket oti lfredsställande, vilketjag påtalat i utredningen.

Associationsformen

Direktiven utgår från att Svenska Kommunförbundet skall inträda som ägare av institutet tillsammans med staten och Landstingsförbundet. Detta har medfört att andra ägarstrukturer analyserats ingående. Statens intresse i forsknings- och utvecklingsarbetet mfl. områden skulle. enligt utredaren inte tillgodoses i ett institut där staten inte är delägare. I direktiven förutsätts också att handikapporganisationerna även fortsättningsvis bör vara representerade i styrelsen, vilket också utredaren finner angeläget. Ett gemensamt ägande mellan båda kommunförbunden och staten kan komma i konflikt med Svenska Kommunförbundets roll som intressebevakare för landets kommuner. Delar av institutets verksamhet och arbetsuppgifter är ett påtagligt intresse och ansvar för staten. Nationellt och internationellt standardiseringsarbete, samordning m.m. av olika statliga organs forskningsverksamhet, HI:s roll beträffande arbetshjälpmedel och som fönnedlare av produktionsstöd samt rollen avseende exportmarknaden är alla exempel verksamheter som inte kan anses ligga inom ramen för kommunernas uppgifter. Utredningen har under arbetets gång diskuterat olika arbetsområden där Handikappinstitutet får en vidgad och tydligare uppgift. Dessa uppgifter innebär en förskjutning av arbetsområdet, som inte kan motiverad kommunernas ansvar för hjälpmedel anses vara av enligt Hälso- och sjukvårdslagen. Med hänvisning till ovan redovisade synpunkter anser jag att Svenska Kommunförbundet inte kan ta sig en ägarroll i Handi-

kappinstitutet. Om staten anser att hjälpmedelsfrågoma är av så

speciell karaktär att de behöver ha särställning i samhället måste en staten påta sig ansvaret härför och inte skjuta över detta kommunerna.

Bilaga 1 137

Kommittédirektiv

Handikappinstitutets verksamhet, Organisationsform och finansiering

Dir. 1995:161

Beslut vid regeringssammanträde den 14 december 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda vissa frågor rörande Handikappinstitutet. Huvuduppgiften för utredaren är att pröva vilka förändringar som bör genomföras i fråga Handiom kappinstitutets verksamhet, Organisationsform och finansiering, med anledning av att landstingen och kommunerna har numera ett gemensamt ansvar att tillhandahålla hjälpmedel.

Allmänna utgångspunkter

Handikappinstitutet är samhällets centrala inom hjälpmedelsorgan området. Det övergripande målet för institutet medverka är att till att personer med funktionshinder kan få god livskvalitet en genom tillgång till bra hjälpmedel. Regeringen och Landstingsförbundet har funnit att en översyn Handikappinstitutet bör genomföras. av Bakgrunden är de förändringar i ansvarsfördelningen inom hjälpmedelsförsörjningen Ädel inneburit. som Handikappinstitutet drivs för närvarande landstingen och staten av gemensamt. Institutet leds av en styrelse t.o.m. juni 1995 bestod som av nio ledamöter, av vilka fem företräder landstingen och fyra staten.

Enligt gällande praxis utser handikapporganisationema två styrelseledamöter av de fyra statliga. Genom beslut av regeringen i juni 1995 är kommunerna genom en av Svenska kommunförbundet utsedd ledamot företrädda i institutets styrelse t.0.m. december 1995. Handikappinstutets verksamhet regleras i en särskild stadga som fastställs av regeringen och Landstingsförbundet. Enligt stadgan har institutet till ändamål att främja, samordna och medverka i utvecklings- och forskningsarbete avseende hjälpmedel för handikappade och övriga delar av den samlade hjälpmedelsprocessen. Tyngdpunkten i Handikappinstitutets verksamhet består att initiera hjälpmedelsutveckling och ta till vara den nya teknikens möjligheter, att prova och egenskapsdeklarera hjälpmedel, att arbeta med standardisering inom hjälpmedelsområdet, att informera om bra hjälpmedel samt öka kompetensen inom hjälpmedelsverksamheten. Handikappinstitutet skall enligt gällande stadga samverka med sjukvårdshuvudmännen och centrala statliga organ med uppgifter inom hjälpmedelsområdet samt med handikapporganisationer, andra organisationer och företag inom området. Institutet deltar aktivt i olika former av internationellt hjälpmedelsarbete, inte minst inom EU. Handikappinstitutets stadga ändrades senast år 1989 då institutets rekommenderande roll, att ange riktlinjer för hjälpmedelsverksamhetens inriktning och omfattning, togs bort. Vid samma tidpunkt infördes att institutet skall initiera och stimulera utnyttjandet av ny teknik i hjälpmedelssammanhang. Vidare fastställdes att regeringen och Landstingsförbundet kan fatta beslut om särskilda uppdrag institutet. Sådana uppdrag har hittills lämnats i inte obetydlig utsträckning. Handikappinstitutet finansieras för närvarande huvudsakligen genom bidrag från den allmänna sjukförsäkringen. Bidraget fastställs i anslutning till de s.k. Dagmaröverenskommelsema mellan staten och

Landstingsförbundet om ersättningar till hälso- och sjukvårds-

huvudmännen. För år 1995 har Handikappinstitutets fond tillförts 51 miljoner kronor från den allmänna sjukförsäkringen. Från fonden skall 5,5 miljoner kronor utbetalas till Sjukvårdshuvudmännens

upphandlingsbo1agSUB. Vidare skall 4 miljoner kronor avsättas till s.k. produktionsstöd. Ansvaret att tillhandahålla hjälpmedel för den dagliga livsföringen och hjälpmedel för vård och behandling år 1991 i princip var t.0.m.

samlat hos landstingen. Genom Ädel-reformen, bl.a. innebar

som att även kommunerna fick en skyldighet att bedriva viss hälso- och sjukvård, har ansvaret att tillhandahålla hjälpmedel vidgats till att också omfatta kommunerna. Den 1 januari 1994 trädde vissa bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen 1982:763, HSL i kraft, innebär landstingens som att och kommunernas skyldigheter att tillhandahålla hjälpmedel har förtydligats. Enligt 3a § HSL skall landstinget erbjuda funktion hindrade som är bosatta inom landstinget hjälpmedel. Av 18 § HSL a följer att kommunerna, i de fall de har ett hälso- och sjukvårdsansvar enligt 18 § samma lag, har en skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel för funktionshindrade. Iden proposition föregick dessa bestämmelser i HSL prop. som 1992/931159 betonades vikten att det dubbla för av ansvaret

hjälpmedelsförsörjningen inte får leda till att den samlade kompeten-

sen inom hjälpmedelsområdet försämras. I propositionen underströks betydelsen av att de ansvariga huvudmännen upprätthåller och utvecklar system som kan tillgodose omfattande och komplicerade hjälpmedelsbehov. Genom riksdagens beslut med anledning propositionen av har ett tidsbegränsat statligt stimulansbidrag införts inom hjälpmedelsområdet. Syftet med bidraget är att utveckla specialistkompetens avseende personer med omfattande hjälpmedelsbehov samt att utveckla nya organisations- och samverkansformer mellan huvudmännen. Under åren 1994 t.0.m. 1997 sammanlagt 100 avses miljoner kronor lämnas i stimulansbidrag. Handikappinstitutet har fått

regeringens uppdrag att fördela stimulansbidraget fortlöpande

samt att följa och utvärdera effektema detta. upp av Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet bedriver för närvarande ett översyns- och utredningsarbete inom hjälpmedelsområdet. Syftet är att skapa förutsättningar för förbättrad samverkan

mellan kommuner och landsting i hjälpmedelsförsörjningen.

I regeringens proposition l995/96:6l behandlas frågan om organisationsformer för viss verksamhet som är beroende av statligt stöd. I propositionen föreslås att när en privaträttslig fonn krävs för statlig verksamhet som är beroende av återkommande statliga medel skall främst formerna aktiebolag och ideell förening användas. Statlig verksamhet bör enligt propositionen bedrivas i myndighetsform. Förslagen baseras betänkandet Former för statlig verksamhet SOU 1994:174, avgivet av Utredningen om verksamheter som är beroende av statligt stöd. Riksdagen har nyligen beslutat godkänna förslagen i propositionen bet. l995/96:LU7, rskr. 1995/9679. l utredningens slutbetänkande Omprövning av statliga åtaganden SOU 1995:93 har ett stort antal stiftelser och andra privaträttsliga organisationer granskats, bl.a. Handikappinstitutet. Enligt utredningen är Handikappinstitutet för närvarande att betrakta som ett enkelt bolag. Utredningen föreslår att Handikappinstitutet skall omvandlas antingen till ett aktiebolag eller till en ideell förening.

Uppdraget Hjälpmedelsförsöijningen grundpelarna i samhällsstödet till är en av personer med funktionshinder. Regering och riksdag har i olika sammanhang framhållit betydelsen av en väl utvecklad hjälpmedelsförsörjning med hög kompetens. Handikappinstitutet spelar en central roll i strävandena att utveckla hjälpmedelsförsörjningen. Mot bakgrund av de ovan nämnda förändringarna i ansvarsfördelningen inom hjälpmedelsomrâdet tillkallas en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor om Handikappinstitutets framtida verksamhet, Organisationsform och finansiering. Utredarens huvuduppgift skall vara att pröva vilka förändringar av Handikappinstitutets verksamhet. Organisationsform och finansiering som bör ske med anledning av att landstingen och kommunerna numera har ett gemensamt ansvar att tillhandahålla hjälpmedel. Tyngdpunkten i Handikappinstitutets verksamhet skall även fortsättningsvis vara att främja, samordna och medverka i utvecklingsoch forskningsarbete avseende hjälpmedel för människor med handikapp. att prova och egenskapsdeklarera hjälpmedel, arbeta med

l4l

Standardisering samt bedriva informations- och utbildningsverksamhet riktad mot såväl sjukvårdshuvudmännen brukarna. som Handikappinstitutet skall arbeta utifrån sin roll utvecklingsresurs som för staten, landstingen och framdeles även kommunerna. Arbetet bör även fortsättningsvis bedrivas i nära samarbete med dessa, med olika forskningsinstitutioner samt med handikapporganisationema. Utredaren skall dock bedöma om förskjutningar i verksamheten bör ske med anledning av att också kommunerna fått skyldighet tillen att handahålla hjälpmedel och så är fallet lämna förslag sådana. om om De senaste ändringarna av stadgan för institutets verksamhet beslutades år 1989. Utredaren skall pröva i vilken mån Handikappinstitutets stadga eller motsvarande bör förändras följd de som av ändrade ansvarsförhållandena inom hjälpmedelsområdet. I detta sammanhang bör även institutets samarbete med SUB avseende upphandling av hjälpmedel uppmärksammas. Utredaren är oförhindrad att lämna förslag även till andra ändringar stadgan av som bedöms motiverade. Mot bakgrund av den av riksdagen godkända propositionen 1995/96:61 bör utredningen vidare ta ställning till ideell förening om eller aktiebolag är den lämpligaste associationsfonnen för Handikappinstitutets fortsatta verksamhet. Enligt propositionen skall ideell förening eller aktiebolag väljas när staten tillsammans med annan part engagerar sig i verksamhet är beroende statligt stöd. Dessa som av verksamhetsformer fyller även de behov kommuner och som landsting har av privaträttsli former för verksamhet viss karaktär. ga av Det bör i detta sammanhang framhållas att Handikappinstitutet inte bör bli en statlig myndighet eftersom detta förutsätter verkatt samheten helt och hållet finansieras staten. av En utgångspunkt i sammanhanget är att Handikappinstitutet även i framtiden bör ha möjlighet att fatta beslut fördelning medel om av

som t.ex. det nuvarande statliga stimulansbidraget till hjälp-

medelsförsörjningen eller andra liknande uppgifter. Vidare bör regeringen och hjälpmedelshuvudmännen även fortsättningsvis ha möjligheter att besluta särskilda uppdrag till institutet. Utredaren om skall i denna del beakta vad i det tidigare nämnda som sagts betänkandet Omprövning statliga åtaganden, i propositionen av 1995/96:61 och vid riksdagsbehandlingen denna. av

Handikappinstitutet har fram t.0.m. juni 1995 letts av en styrelse bestående av nio ledamöter som representerat staten och landstingen. Handikapporganisationema har varit företrädda genom att staten ställt två av sina platser till deras förfogande. Sedan juli 1995 t.0.m. december 1995 är kommunerna företrädda i institutets styrelse genom en styrelseledamot. Utredaren skall överväga styrelsens framtida sammansättning med hänsyn till sina förslag. En utgångspunkt bör då vara att handikapporganisationema även fortsättningsvis bör vara företrädda i institutets styrelse. Handikappinstitutet finansieras för närvarande i huvudsak genom den allmänna sjukförsäkringen. Ersättningens storlek fastställs vid de s.k. Dagmarförhandlingarna mellan företrädare för staten och sjukvårdshuvudmännen. Det kan ifrågasättas om den nuvarande ñnansieringsfonnen är lämplig vid ett utökat engagemang från kommunemas sida i Handikappinstitutets verksamhet. I sammanhanget kan också nämnas att Dagmarersättningen under senare år alltmer fått karaktären av tidsbegränsade Stimulansbidrag inriktade speciella verksamhetsområden. Mot denna bakgrund bör utredaren lägga fram förslag till en alternativ form av finansiering av Handikappinstitutet. Den särskilde utredaren skall samråda med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Utredaren skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 samt pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23. De senare direktiven innebär bl.a. att varje kommitté skall visa hur förslag som leder till utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall kunna finansieras inom ramen för totalt sett minskade eller oförändrade resurser. Utredarens förslag skall redovisas senast den 1 juni 1996.

Socialdepartementet

Bilaga 2 143

Nuvarande stadgar för

Handikappinstitutet

§ 1 Handikappinstitutet har till ändamål att främja, samordna och medverka i utvecklings- och forskningsarbete avseende hjälpmedel

för handikappade och övriga delar den samlade hjälpmedels-

av processen. Det åligger institutet

att följa utvecklingen hjälpmedelsområdet liksom forsknings- och utvecklingsarbetet och informera härom, att prova och egenskapsdeklarera hjälpmedel, att ta initiativ till och medverka i nationellt och intemationellt stan-

dardiseringsarbete inom hjälpmedelsområdet,

att nära samarbeta med Aktiebolaget S jukvårdshuvudmännens Upp-

handlingsbolag SUB och andra centrala inom området,

organ att svara för en kontinuerlig utgivning förteckningar över bra av

produkter med viktiga funktionskompenserande egenskaper

samordnad med infonnation aktuella priser enligt SUB:s om upp-

handlingsavtal,

att i samråd med berörda parter informera centrala mål och om överenskommelser inom hjälpmedelsområdet, att initiera och stimulera utnyttjandet teknik i hjälpmedelsszimav ny manhang, att inom ramen för befintliga medel uppdrag regeringen respekav tive sjukvårdshuvudmännen via Landstingsförbundet genomföra utredningsarbete inom hjälpmedelsområdet, m.m. att bevaka behovet och medverka i utbildning personal och av av brukare inom institutets verksamhetsområde, att bevaka frågor yttre och inre miljöer, planfrågor i om m.m. förhållande till hjälpmedelsfrågoma,

att samverka med sjukvårdshuvudinännen och statliga centrala organ med uppgifter inom hjälpmedelsområdet samt med handikapporganisationerna, övriga organisationer och företag inom hjälpmedelsområdet, samt arr följa den intemationella utvecklingen och samarbeta med organ i utlandet som bedriver verksamhet inom h jälpmedelsområdet.

§ 2 Institutets angelägenheter handhas en styrelse, består av av som nio ledamöter och suppleanter för dessa. Fyra ledamöter utses av regeringen och fem ledamöter av Landstingsförbundet. Bland de av regeringen utsedda ledamöterna bör ingå företrädare för handikapporganisationerna. Regeringen utser en av ledamöterna till styrelsens ordförande. Suppleanterna utses i samma ordning som ledamöterna. Ledamöter och suppleanter utses för högst tre år.

§ 3 Styrelsen får besluta att företrädare för de anställda hos institutet får närvara vid styrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna men i besluten samt få sin mening antecknad i protokollet. Sådan företrädare får dock närvara vid behandling frågor av rörande tillkomst av avtal om löne- och anställningsvillkor eller sådan tillämpning därav som kan föranleda tvist samt heller vid behandling av ärende som har direkt samband med utövandet av förhandlingsrätt.

§ 4 På styrelsen ankommer

att tillse att verksamheten utövas enligt de riktlinjer som anges i avtal och stadgar, att fastställa arbetsprogram och budget för institutets verksamhet samt förvalta medel som ställs till institutets förfogande, att fastställa institutets inre organisation och de föreskrifter i övrigt som utöver stadgarna behövs för verksamheten, att utse chef och övrig ledande personal vid institutet, att bestämma i vilken omfattning och på vilka villkor institutet skall åtaga sig särskilda uppdrag från andra än sina huvudmän, samt

att i Övrigt vidtaga de åtgärder till främjande verksamheten av som behövs.

§ 5 Styrelsen sammanträder kallelse ordföranden eller minst av när fyra ledamöter begär det. Styrelsen är beslutsför när minst fem ledamöter är närvarande. Som styrelsens beslut skall gälla den mening de flesta varom förenar sig. Vid lika röstetal sker avgörandet lottning genom om ärendet avser val och ordförandens utslagsröst i övriga genom ärenden. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Inom styrelsen kan inrättas arbetsutskott. Arbetsutskotts sammansättning och befogenheter bestämmes styrelsen. av

§ 6 I arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas institutets chef eller tjänsteman avgöra ärende annan att som är av sådan beskaffenhet att prövning bör ankomma på styrelsen eller dess arbetsutskott.

§ 7 Institutets verksamhetsår omfattar kalenderår. Institutets räkenskaper skall för varje kalenderår avslutade före utgången vara av

påföljande månad. Årsberättelse

mars skall inges till regeringen och Landstingsförbundet före utgången maj månad. av

§ 8 Revision av institutets räkenskaper utövas två för år utsedda av tre revisorer, vilka den regeringen och den av ene utses av andre av Landstingsförbundet. En revisorema skall auktoriserad. För av vara var och en av revisorerna utses suppleant. Revisionsberättelse skall

inges till regeringen och Landstingsförbundet före utgången maj

av månad.

§ 9 Upphör institutet med sin verksamhet skall dess tillgångar fördelas enligt överenskommelse mellan och Landstingsförstaten bundet.

Dessa stadgar tillämpas från och med den l januari 1991, då tidigare stadgar för Handikappinstitutet upphör att gälla.

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolanhurgärdet U. Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. . - . Samverkansmönster i svenskforsknings- En strategi för kunskapslyft ochlivslångtlärande. . . finansiering.U. U.

Fritid i förändring. 28 .Det forskningspolitiska landskapet i Norden . Omkönochfördelning fritidsresurser. av C. 1990-talet, U.

Vembestämmer vad EU:sinternaspelreglerinför 29.ForskningochPengar.U. . regeringskonferensen l996. UD, 30.Borgenärsbrotten en översyn l l av kap. - Politikomráden underlupp.Frågor om EU:sförsta brottsbalken. Fi. . pelareinför regeringskonferensen 1996.UD. 3 Attityderochlagstiftningisamverkan . Ettår medEU. Svenska statstjänstetnäns + bilagedel.C. . erfarenheter arbeteti EU. UD, av 32,Mössochmänniskor.Exempel bra

Av vitaltintresse.EU:sutrikes-och lT-användning blandbarnochungdomar.SB. . säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD. 33.Banverkets myndighetsroll K, m.m. Batterierna en laddadfråga.M. .Aktiv arbetsmarknadspolitikexpertbilaga. + A, . - Omjärnvägens trafikledning m.m. K. Kriminalunderrättelseregister . . Forskningför vârvardag.C. DNA-register.Ju. . EU-mopeden. Ålders- ochbehörighctskrav för 36.HögskolaiMalmö.U. . två-ochtrehjuligamotorfordon. K. 37.Sveriges medverkan i FN:s familjeár. S.

.Kommunerochlandsting med betalnings- 38.Nationalstadsparker. M.

svârigheter.Fi. 39,Rapportfránklimatdelegationen 1995.

.Offentligdjurskyddstillsyn. Jo. Klimatrelaterad forskning.M.

.Budgetlag regeringens - befogenheter 40.Elektroniskdokumenthantering, Ju.

ñnansmaktens omrâde.Fi. 41,Statens maritimaverksamhet. Fö.

Unionför både öst och väst. Politiska. rättsliga 42,Demokratiochöppenhet. Omfolkvaldaparlament . ochekonomiska aspekter EU:ssjätte av ochoffentlighetiEU. UD.

utvidgning.UD. 4 .Jämställdheten i EU. Spelregler och

.Förankringochrättigheter.Omfolkomröstningar, verklighetsbilder. UD.

uttrâdesrätt, medborgarskap ochmänskliga 44. Översyn skattellyktslagen, av rättigheteriEU. UD, Reformerat förhandsbesked. Fi,

.Bättretrafik medväginformatik. K. 45 Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. . Totalförsvarspliktiga in95.Förslag jobb/studier 46.Enskilda om vägar. K.

eftermuck.bostadsbidrag. dagpenning. 47.Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för

försäkringar.Fö, individochlokalsamhälle. U.

Sverige.EUochframtiden.EU96-kommitténs 48,ShapingSustainable Homes an Urbanizing

bedömningar inför regeringskonferensen 1996. World.SwedishNationalReportfor Habitatll. N.

UD. 49.Reglerför handelmedel. N.

20.Samordnad rollfördelninginom teknisk forskning. 50.Förbud allmänplats Ju. motvapen m.ni, U 51.Grundläggande dragi arbetslöshetsförsäkenny 2 .Reformochförändring.Organisation och ring alternativochförslag.A. verksamhet vid universitet och högskolor efter Precisering handelsändamálet av i detaljplan.M. . 1993årsuniversitets- ochhögskolereform. U. Kalkning sjöarochvattendragM, av . .Inflytande riktigt Omelevers rätt till .Kooperativamöjligheteristorstadsomráden. S. inflytande,delaktighet och ansvar. U. Sverige,framtidenochmångfalden. A.

23.Kartläggning ochanalys denoffentligasektorns av På väg mot egenföretagande. A. . upphandling avvaror ochtjänstermed .Vägarin i Sverige.A.

miljöpåverkan. N. Hälften vorenog om kvinnorochmän . - 24.FranMaastrichttill Turin. Bakgrund ochövriga 90-taletsarbetsmarknad, A.

EU-länders förslagochdebattinför .Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst.Fi.

regeringskonferensen 1996.UD, .Finartsieringen detcivilaförsvaret.Fö. av

25.Frånmassmedia till multimedia-

att digitaliserasvensktelevision,Ku.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikens kunskapsgrund. 86. Utvecklad samordning inom det civila försvaret

En principdiskussion utifrån och fredsräddningstjänsten. Kartläggning.

EU 96-k0tnmitténs erfarenheter. UD. överväganden och förslag Fö. 60. Miljö ochjordbruk. OmEU:s miljöregler och 87. Tredimensionell fastighetstndelning. Ju.

utvidgningens effekter den gemensamma 88. Kameraövervakning. Ju.

jordbrukspolitiken. UD. Samverkan mellan högskolan ochde småoch flexibel integration . 61 .Olikaländer olikatakt. Om medelstora företagen. N. och förhållandet mellan stora ochsmå stater i EU. 90, Sammanhållet studiestöd. U.

UD. 91.Den privata vårdens omfattning och framtida

62.EU, konsumenterna och maten ersattningsformerEnöversynav de nationella - Förväntningar och verklighet. Jo. taxorna för läkare ochsjukgymnaster. S, - 63 Medicinska undersökningar i arbetslivet. A. 92.lT i miljöarbetet. M. . 64 .Försäkringskassan Sverige Oversyn av 93.Ny yrkestraftklagstiftning. K. socialförsäkringens administration. S. 94. Nationell teleadresskatalog. K.

65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik 95. Botniabanan. K.

i Sverige.Jo. 96. Strukturförändring och besparing.

Utvärderat personvali Ju. En uppföljning av genomförda förändringar . .Medborgerliginsyni kommunala entreprenader. inom försvarsmaktens ledningsorganisation. Fö.

Ft 97. Effektivare försvarsfastigheter .Några folkbokföringsfrágor. Fi. Utvärderingaven reform.Fö.

.Kompetens och kapital bilaga. + N. 98.Vem styr försvaret Utvärdering av Samverkan mellan högskolan och näringslivet.N. LEMO-reformen. Fö. . effekternaav .Lokaldemokratioch delaktighet i Sverigesstäder 99. Avvecklingmed inlärning. Erfarenheter från

och landsbygd. ln. LEMO-reformens aweckling av personal.Fö. .Rättspsykiatriskt forskningsregister. S. .Ett nyttsystem för skattebetalningar. DelA.

.Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Ettnyttsystern för skattebetalningar. DelB.

Volym l En granskning. M. Författningsförslag, författningskommentarer -- 7w .SwedishNuclear Regulatory Activities. ochbilagor. Fi.

Volume l An Assessment. M, .Kärnavfall teknik och platsval. KASAMs - - 74. Svensk kärnteknisk tillsynsverksanthet. yttrandeöver SKBs FUD-Program 95. M.

Volym2 Faktaredogörelscr. M. .TUFF Teckenspråksutbildning för föräldrar.U. - - 74. Swedish Nuclear Regulatory Activities. .Miljöbalken.En skärpt och samordnad

Volume 2 Descriptions. M. miljölagstiftning en för hållbar utveckling. - 75. Värdeni folkhögskolevärlden. U. Del och 1 M. 76.EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, .Konsumentskydd på elmarknaden. C. formalia. Sammanfattning av ett seminarium i .Att främja donationer till universitet

april 1996.UD. och högskolor.U. 77. Utländska försäkringsgivare med verksamhet i .EU ochSverige frånKiruna till Malmö. - Sverige.Fi. Sammanfattningfyra av regionalamöten 78, Elberedskapen. Organisation. ansvarsfördelning 1995-96. UD,

och finansiering. N. 107. Union utan gränser konsekvenser. möjligheter. - 79. Översyn av revisionsreglema. Fi. problem. Sammanfattning av ett seminarium i

80.Viktigt meddelande. november 1995.UD.

Radio ochTV i Kris ochKrig. Ku. 108.Konsumentema och miljön.C. 81. Skydd för sparande i sparkasseverksamhet. Fi. 109.Från ákerlotter till Paradis ett delbetänkande - Enöversyn av luft- sjö-och spártrañkens frán Utredningen om universitetsfastigheter m.m, . tillsynsmyndigheten K. angående överlátelser och tomträttsupplâtelser av

83. Allmänt pensionssparande. S. vissa högskolefastigheter. Fi.

84. Ekobrottsforskning. Ju. .Inför ett Svensktkultumät lT och framtiden - Egon Jönsson en kartläggning av lokala sam- inom kulturområdet. Ku. . verkansprojekt inom rehabiliteringsområdet.

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

111.Bevakad övergång. Åldersgränser för 137,Kommunalförbund och nämnd ungaupp gemensam till 30år. C tvá former för kommunal samverkan. ln. 112.Integrering miljöhänsyn av inomdenstatliga 138.Ny behörighetsreglering hälso-ochsjukvårdens förvaltningen. M. område m.m. S. 113.Enallmän ochaktiv försäkring vid sjukdomoch 139.Skatt avfall.Fi. rehabilitering.Del l och S, 140.KO:sbiträde enskilda. ln. 114.Enkörkortsreform. K. 141.Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård, m.m. S. .Barnkonventionen ochutlänningslagen. S, Länsstyrelsemas roll i infrastrukturplaneringen. K. . 116.Artikel 6 i Europakonventionen ochskatte- 143.Krockeller möte Om den mångkulturella utredningen. Fi. skolan.U. 117.Expertrapporter fránSkatteväxlingskommittén. Fi. 144. Ökad konkurrens i handeln medlivsmedel. N. 118.StationStockholmNord.K. 145.Arbetstid 119.Lättnadi dubbelbeskattningenmindreföretags av längdförläggning ochinflytande bilagedel.A. + inkomster.Fi. 146.Att återerövra vardagen. S. 120.Högskolan i Malmö slutbetänkande. U. Övergångsbestämmelser till miljöbalken. M. - . 121.Spår miljöochstadsbildicentralaStockholm. K. 148.Översyn förvärvslagen av ochhyreslagen 122.Kunskapssyn ochsamhällsnytta i hantverkscirklar Borgenoch pant. Ju. ochhantverksutövande. U. 149.Elberedskapen. Författningsfrágor. N. 123.iakttagelser förslag och efteromstruktureringen av 150.Enallmänochsammanhållen arbetslöshetsförsvaretsledningochstöd.Fö. försäkring.A. 124.Miljö för en hållbarhälsoutveckling. 151.Bidrag genom arbete Enantologi. - Betänkande. Förslag Lillnationellt handlingsprogram. Gruvoma och framtiden. N. . Bilaga Miljörelaterade hälsorisker.S. 153.Hållbarutveckling i Sveriges skärgärdsorrtrâden. Bilaga2. Aktörerochverktygi miljöhälsoarbetet. S. M. Environment for Sustainable HealthDevelopment 154.Tre rapporter om studiecirklar. U. an ActionPlanfor Sweden. S, 155 Omtankar om vattendrag . 125.Drogeri trafiken.Ju. ettnytt angreppssätt. M. 126.Dopingi folkhälsoperspektiv. DelA ochDelB. S. 156.Bostadspolitik 2000 frånproduktions- till Folkbildningens institutioner. U. boendepolitik Särtryck Bilaga.ln. + + . 128.Skyddet kulturmiljön.Enöversyn av av Översyn av redovisningslagstiftningen. Ju. . kultumtinneslagens bestämmelser byggnader om Sverige ochEMU.Fi. . ochkulturmiljöer,prästgárdar, kyrkstäder och Folkbildningen utvärdering. en U. . ortnamn. Ku. Bouppteckningar ocharvsskatt. Ju. . 129.Denkommunala självstyrelsen ochgrundlagen. ln. Rätt flytta att en fråga om bemötandeäldre.S. av . - 130.Detvåkulturema.Rapporter KlausRichard av Pâmedborgarnas villkor en demokratisk . - Böhme,BoHuldt,Carl-EinarStalvant samt Kent infrastruktur bilaga.ln. + Zetterberg. Bilagormedunderlagsmaterial till Behovoch resurser i vården en analys. . - UTFÖR:sslutbetänkande SOU1996:123. Fö. Livslångtlärandeiarbetslivet steg vägen mot . - 13 .Externvärdering hotochfonnäga.Bilagormed av ett lcunskapssamhälle. Ettdiskussionsunderlag. U. underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande 165.Ny kursi traftlcpolitiken. Delbetänkande om SOU1996:123. Fö. beskattning vägtrafiken. av K. 132.Det stora ochsnabba greppet. OmLEMO-reformens166.Lärareförhögskola i utveckling. U. metoder och resultat. Bilagormedunderlagsmaterial167.Gymnasieutbildning för vissaungdomar med till UTFÖR:s slutbetänkande sou 1996:123. Fö. funktionshinder. U.

133.Jämställd vård.Olikavård likavillkor. 168. Översyn PBLochva-lagen. ln. av 134.Jämställd vård.Möteni vården ur ett 169.Fömyelsen kommuner av ochlandsting. ln. tvärvetenskaplig perspektiv. 169.Kommunala fomyelseproblem. 135.Fibromyalgi ochDuchennes muskeldystroft. Enstatsvetenskaplig betraktelse. Bilaga ln. Kunskapsläge behov och av framtidaFoU.S. 169.Kommunerna ochdenstatligastyrningen. 136.Effekter av EU:s jordbrukspolitik. Jo. BilagaIl. ln.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

169.Budgetpolitik.En studie av behovsbudgelering i tvâdecentraliserade organisationer. Bilagalll. ln, 169. Konkurrensulsätmmg inom äldreomsorgen i Stockholms stad. Politisk-demokratiska aspekter. BilagalV. ln. 169. Förändringsmodeller och förändringsprocesser i kommuner och landsting. Någraempiriska studier. BilagaV, ln. 170. Fritidsbâten och samhället. K. 171.Konsekvenserna för CAP av WTO-åtgärderna och en ösnitvidgning. Jo. 172. Licensavgiñ en principskiss. Ju. - 173.Närmaktengör fel. Den offentligatjänstemannens ställning och ansvar. Fi. 174. Handikappinstirulet förbrahjälpmedel ochökad livskvalitet.

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Olikaländer olikatakt.Omflexibelintegration - Möss ochmänniskor. Exempel bra ochförhållandet mellan stora ochsmá stater i EU. på 1611 T-användningblandbarnochungdomar.32 EU:sregeringskonfcrens procedurer.aktörer. - Justitiedepartementet formalia.Sammanfattning av ett seminarium i

Kriminalunderrättelseregister april 1996.76 DNA-register.35 EUochSverige frånKirunatill Malmö. - Elektroniskdokumenthantering. 40 Sammanfattningfyraregionalamöten av

Presumtionsregeln 1995-96.106 iexpropriationslagen.45 Förbud Union utan gränser konsekvenser, möjligheter, motvapen allmänplats m.m. 50 - Utvärderatpersonval.66 problem.Sammanfattning av ett seminarium i

Ekobrottsforskning. 84 november1995. 107

Tredimensionell fastighetsindelning, 87 Försvarsdepartementet Kameraövervakning. 88 Drogeri trafiken.125 Totalförsvarspliktiga m95.Förslag om jobb/studier

Översyn av förvärvslagen ochhyreslagen eftermuck,bostadsbidrag, dagpenning, Borgenoch pant. 148 försäkringar.18

Översyn redovisningslagstiftningen. 157 Statens maritimaverksamhet. 41 av Bouppteckningar ocharvsskatt.160 Finansieringen detcivilaförsvaret.58 av

Licensavgift en principskiss. 172 Utveckladsamordning inomdetcivilaförsvaret ochfredsräddningstjänsten. Kartläggning, Utrikesdepartementet överväganden ochförslag,86

Vembestämmer Stntkturförändring ochbesparing. vad EU:sinternaspelreglerinför regeringskonferensen 1996.4 Enuppföljning genomförda av förändringar Politikomrâden inomförsvarsmaktens ledningsorganisation. 96 underlupp.Frågor om EU:sförsta Effektivareförsvarsfastigheter pelareinför regeringskonferensen 1996,5 Utvärdering aven reform.97 Ettär medEU.Svenska statstjänstetnäns erfarenheter Vem styr försvaretUtvärdering av av arbeteti EU. 6 effekterna LEMO-reformen, av 98 Av vitalt intresse.EU:sutrikes och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. Avvecklingmedinlärning.Erfarenheter från 7 Unionför bådeöstoch LEMO-reformens avveckling personal.99 av väst. Politiska, rättsliga ochekonomiska iakttagelser ochförslagefteromstruktureringen av aspekter EU:ssjätte av försvarets ledningochstöd.123 utvidgning.15 Detvákulturema. Rapporter KlausRichard av Förankringochrättigheter,Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap ochmänskliga Böhme,BoHuldt,Carl-EinarStálvant samt Kent

Zetterberg. Bilagormedunderlagsmaterial till rättigheteriEU.16 UTFÖR:sslutbetänkande SOU1996:123. 130 Sverige,EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996,19 Externvärdering hotochfömiága.Bilagortried av underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande FrånMaastrichttill Turin. Bakgrundochövriga EU-länders SOU1996:123. 131 förslagochdebattinför regeringskonferensen Det stora ochsnabba greppet. OmLEMO-reformens 1996.24 metoder ochresultat.Bilagormedunderlagsmaterial Demokratiochöppenhet. Omfolkvaldaparlament till UTFÖR:s slutbetänkande SOU1996:123. 132 ochoffentligheti EU. 42

Jämställdheten i EU. Spelregleroch Socialdepartementet verklighetsbilder. 43 Europapolitikens kunskapsgnmd. Sveriges medverkan i FNzsfamiljeâr.37

Enprincipdiskussion utifrån Kooperativa möjligheteri storstadsomráden, 54

EU96-kommitténs erfarenheter. Försäkringskassan Sverige Översyn av 59 - Socialförsäkringens administration. 64 Miljö ochjordbruk.OmEU:smiljöregleroch utvidgningens Rättspsykiatriskt forskningsregister. 72 effekter dengemensamma

jordbrukspolitiken. 60

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Allmänt pensionssparande. 83 Finansdepartementet Egon Jönsson en kartläggning lokala av samverkansprojekt inom rehabiliteringsomrâdet. 85 Kommuner ochlandsting medbetalnings

Dcnprivata vårdensomfattningoch framtida svårigheter. 12

ersättningsformerEnöversyn de nationella Budgetlag regeringens befogenheter - av för läkareochsjukgymnaster. 91 ftnansmaktens område. 14 taxorna Enallmänoch aktivförsäkringvid sjukdomoch Borgenärsbrotten en översynav 11 kap. rehabilitering. Del och 1 113 brottsbalken. 30 Barnkonventionen och utlänningslagen. 115 Översyn skatteflyktslagen. av

Miljö för hållbar hälsourveckling. Reformerat förhandsbesked. 44 en Betänkande. Förslag till nationellt handlingsprogram. 124 Pensionssamordning för svenskar i EU-tjânst. 57

Bilaga Miljörelaterade hälsorisker.124 Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. 67

Bilaga2. Aktörerochverktygi miljöhälsoarbetet. 124 Några folkbokföringsfrågor. 68

Environment for Sustainable Health Development Utländska försäkringsgivare med verksamhet i - an Action Planfor Sweden. 124 Sverige. 77 Dopingi folkhälsoperspelttiv. Del ochDelB. A 126 Översyn revisionsreglema. av 79

vård.Olikavård likavillkor. 133 Skydd för sparande i sparkasseverksarrthet. 81 Jämställd Järnställd vård.Möteni vården ett Ett nyttsystem för skattebetalningar. DelA. ur tvärvetenskaplig perspektiv. 134 Ett nyttsystem för skattebetalningar. DelB.

Fibromyalgi ochDuchennes muskeldystrofi. Författningsförslag. författningskommentarer

Kunskapsläge och behov framtidaFoU. 135 ochbilagor. 100 av Ny behörighetsreglering hälso-och sjukvårdens Fran åkerlotlertill Paradis ett delbetänkande frånUtredningen om universitetsfastigheter m.m. områdem.m. 138 Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård, 141 angående överlátelser och tomträttsupplåtelser av m.m. Att återerövra vardagen. 146 vissa högskolefastigheter. 109

arbete Enantologi.151 Artikel 6 i Europakonventionen och skatte- Bidraggenom flytta fråga bemötande äldre.161 utredningen. 116 Rättatt - en om av Expertrapponer från Skatteväxlingskommittén. 117 Behovochresurser i vården - en analys.163 Handikappinstitutet för brahjälpmedel ochökad Lättnadi dubbelbeskattningen av mindreföretags livskvalitet. 174 inkomster. 119 Skatt avfall. 139

Kommunikationsdepartementet Sverige ochEMU. 158

Närmaktengör fel. Denoffentliga tjänstemannens Omjärnvägens trañkledning m.m. 9 Ålders- för ställning och ansvar. 173 EU-mopeden. ochbehörighetskrav

två-och trehjuligamotorfordon.11 Utbildningsdepartementet

Bättre trafik medväginformatik.17 Ny kursi tralikpolitiken Bilagor. 26 Dennya gymnasieskolanhur - gårdet l + Banverkets 33 Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering. myndighetsroll m.m. Enskildavägar. 46 21 luft- sjö-och spårtrafikens Samordnad rollfördelninginomteknisk forskning. Enöversynav tillsynsmyndigheter. 82 1201 yrkestrafiklagstiftning. 93 Reformoch förändring.Organisation och verksamhet Ny vid universitetoch högskolorefter 1993års Nationell teleadresskatalog. 94 universitets- och högskolereform. 21 Botniabanan. 95 Inflytande riktigt Om eleversrätt till En körkortsreform 114 inflytande, delaktighet och ansvar. 22 Station StockholmNord. 118 121 En strategi för kunskapslyft livslångt och lärande.27 Spår. miljö och stadsbildi centralaStockholm. liinsstyrelsemas roll i infrastrukturplaneringen. 142 Det forskningspolitiska landskapet i Norden

trafikpolitiken. Delbetänkande 1990-talet. 28 Nykursi om vägtrafiken. 165 Forskning ochPengar. 29 beskattning av Fritidsbåtea ochsamhället. 170 Högskola i Malmö. 36

Statens Offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för Inför Svensktkultumät lT ochframtiden ett individochlokalsamhälle. 47 inomkulturomrádet. 1 10

Värdeni folkhögskolevärlden. 75 Skyddet kulturmiljön.Enöversyn av av Sammanhället studiestöd. 90 kultunnirtneslagcns bestämmelser byggnader om TUFF Teckenspráksutbildning - för föräldrar,102 ochkulturmiljöer,prästgárdar, kyrkstäder och

Att främja donationer till universitet onnamn. 128

ochhögskolor.105

Högskolan i Malmö slutbetänkande. 120 Näringsdepartementet - Kunskapssyn ochsamhällsnytta i hantverkscirklar Kartläggning ochanalys denoffentligasektorns av ochhantverksutövande. 122 upphandling av varor ochtjänstermed Folkbildningens institutioner. 127 miljöpåverkan. 23 Krockellermöte Omdenmångkulturella skolan.143 ShapingSustainable - Homesin an Urbanizing Tre rapporter om studiecirklar. 154 World.SwedishNationalReportfor Habitat11.48 Folkbildningen utvärdering. - en 159 Reglerför handel medel. 49 Livslångtlärandeiarbetslivet steg vägen mot Kompetens ochkapital bilaga. - + 69 ett kunskapssamhälle. Ett diskussionsunderlag. 164 Samverkan mellanhögskolan ochnäringslivet. 70 lärarefor högskola i utveckling. 166 Elberedskapen. Organisation. ansvarsfördelning och Gymnasieutbildning för vissaungdomar med finansiering.78 ftmktionshinder. 167 Samverkan mellanhögskolan ochdesmåoch

medelstora företagen.89 Jordbruksdepartementet

Offentlig djurskyddstillsyn. 13 Närings- och handelsdepartementet

EU, konsumenterna ochmaten Ökadkonkurrensihandelnmedlivsmedel.144 Förväntningar ochverklighet.62 - Elberedskapen. Författningsfrágor. 149 Administrationen EU:sjordbrukspolitik av Gruvorna ochframtiden.152

i Sverige.65

Effekter EU:sjordbrukspolitik. av 136 Civildepartementet

Konsekvenserna för CAP av WTO-åtgärderna och Fritid i förändring. en östutvidgnirtg. 171 Omkönochfördelning fritidsresurser. av 3

Arbetsmarknadsdepartementet Forskningför várvardag.10

Attityderochlagstiftningi samverkan Aktiv arbetsmarknadspolitikexpertbilaga. + 34 + bilagedel,31

Grundläggande dragi enny arbetslöshetsförsäkring Konsumentskydd paelmarknaden. 104 alternativochförslag.51 Konsumenterna ochmiljön.108 Sverige,framtidenochmångfalden. 55 Bevakad övergång. Åldersgränser för ungaupp till Pâ väg mot egenföretagande. 55 30år. 111 Vägarin i Sverige.55

Hälften vorenog om kvinnor ochmän Inrikesdepartementet - 90-taletsarbetsmarknad. 56 Lokaldemokratiochdelaktighet i Sveriges städeroch Medicinska undersökningar i arbetslivet.63 landsbygd. 71 Arbetstid Denkommunala självstyrelsen ochgrtmdlagen. 129 längdförläggning ochinflytande bilagedel.145 + Kommunalförbund och gemensam nämnd Enallmänochsammanhållen arbetslöshets- tvåformerför kommunal samverkan. 137 försäkring.150 KO:sbiträde enskilda.140

Kulturdepartementet Bostadspolitik 2000 frånproduktions- till boendepolitik Särtryck Bilaga156 + + Frånmassmedia till multimedia Påmedborgarnas - villkor en demokratisk att digitaliserasvensktelevision.25 infrastruktur bilagor.162 + Viktigt meddelande. Översyn PBLochva-lagen.168 av RadioochTV i Kris och Krig. 80 Fömyelsen kommuner ochlandsting. av 169

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Kommunala fomyelseproblem. Enstatsvetenskaplig betraktelse. Bilaga 169 Kommunerna ochdenstatligastyrningen. Bilagall. 169 Budgetpolitik.Enstudieav behovsbudgetering i tvádecentraliserade organisationer. Bilaga lll. 169 konkurrensutsättning inomäldreomsorgen i Stockholms stad.Politiskdemokratiska aspekter. BilagaIV, 169 Förändringsmodeller ochförändringsprocessen i kommuner ochlandsting. Någraempiriska studier. BilagaV. 169

Miljödepartementet Batterierna - en laddad fråga. 8 Nationalstadsparker. 38 Rapportfrånklimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning.39 Precisering handelsândamálet av i detaljplan. 52 Kalkning sjöarochvattendrag av 53 Svenskkämteknisk tillsynsverksamhet. Volym 1 Engranskning. - 73 SwedishNuclearRegulatory Activities. Volume1 An Assessment. - 73 Svenskkämteknisktillsynsverksamhet. Volym2 Faktaredogörelser. 74 - Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume - 2 Descriptions. 74 T i miljöarbetet.92 Kärnavfall teknikochplatsval.KASAMs yttrande över SKBsFUB-Program 95. 101 Miljöbalken.En skärptochsamordnad miljölagstiftning för en hållbarutveckling. Del och2. 1 103 Integreringav miljöhänsyn inomdenstatliga förvaltningen. 112 Övergångsbestämmelser till miljöbalken. 147 Hållbar utveckling i Sveriges skärgardsontråden. 153 Omtankar om vattendrag ettnytt angreppssätt. 155