Handikappombudsmannens framtida förutsättningar och arbetsuppgifter betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Handikappombudsmannens framtida

och

förutsättningar arbetsuppgifter

u

t

Betänkande Utredningen översyn handikappombudsmannen

av om av Stockholm 1999,

gin

M

Statens offentligautredningar mm 1999:73

W Socialdepartementet

Handikappombudsmannens

framtida

förutsättningar

och

arbetsuppgifter

Betänkande av Utredningen om översyn av handikappombudsmannen Stockholm 1999

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets forvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71

E-post order@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

Novum Grañska AB ISBN 91-7610-861-9 Stockholm 1999 ISSN 0375-250X

.

Till Statsrådet och chefen för

Socialdepartementet

Genom regeringsbeslut den 6 november 1997 bemyndigade rege-

ringen chefen för Socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över och utvärdera Handikappombudsmannens verksamhet. Utredaren skulle pröva vilken betydelse

ombudsmannen haft för utvecklingen inom handikappområdet i

stort samt bedöma och i så fall hur, ombudsmannens roll och

om, arbetsuppgifter bör förändras i något avseende. Med stöd av detta

bemyndigande förordnade departementschefen 1998

den 30 mars

förre chefsjuristen i Socialstyrelsen Gunnar Fahlberg som särskild

utredare.

Under arbetet med betänkandet har sakkunniga medverkat

som enhetsjuristen Roland Håkansson, Socialstyrelsen, jur. kand.

Stefan Käll, Handikappförbundens Samarbetsorgan, utredare Margareta Liljeqvist, Landstingsförbundet, styrelseledamoten Agneta Lindqvist, Handikappförbundens Samarbetsorgan, departementssekreterare Eva Lisskar-Dahlgren, Socialdepartementet,

förbundsordförande Lennart Nolte, Synskadades Riksförbund, förbundsjurist Lena Sandström, Svenska Kommunförbundet och

departementssekreterare Mona Stål, Näringsdepartementet.

Sekreterare har varit verksamhetsledaren Guy Lööv samt jur. kand. Martin Agell fr.o.m. den 12 oktober 1998 t.o.m. den 31 januari 1999 och byrådirektören Cecilia Falk fr.o.m. den 1 mars 1999.

Jag får härmed överlämna betänkandet Handikappombuds-

mannens framtida förutsättningar och arbetsuppgifter SOU 1999:73.

Särskilda yttranden har lämnats av Eva Lisskar-Dahlgren och Mona Stål samt Margareta Liljeqvist och Lena Sandström.

Mitt uppdrag är härmed slutfört. Stockholm i maj 1999

Gunnar Fahlberg

/Guy Lööv

Cecilia Falk

Förkortningar

ADA Americans with Disabilities Act AD Arbetsdomstolen

AMS Arbetsmarknadsstyrelsen

BO Barnombudsmannen DAMP Dysfunktion i avldebarhet, motorik och perception

DO Diskrimineringsombudsmannen HELIOS Handicapped People in the European Community Living Independently in an Open Society HSO Handikappförbundens Samarbetsorgan

J K Justitiekanslern JO Justitieombudsmannen JämO Jämställdhetsombudsmannen KO Konsumentombudsmannen

LASS Lagen om assistansersättning

LO Landsorganisationen

LSS Lagen stöd och service

om

prop. proposition RF Regeringsformen

RFV Riksförsäkringsverket

SAF Svenska Arbetsgivare Föreningen

SCB Statistiska Centralbyrån

SHR Statens Handikappråd

SL Stor Stockholms Lokaltrafik

SOU Statens offentliga utredningar TCO änstemännens Centralorganisation

Sammanfattning

Jag har haft regeringens uppdrag att göra en översyn av Han-

dikappombudsmannens verksamhet och lägga förslag gäller

som de framtida förutsättningarna för ombudsmannens arbete

dir.1997:131. I uppdraget har ingått att pröva vilken betydelse ombudsmannen har haft för utvecklingen inom handikappområdet

i stort samt bedöma om och i så fall hur ombudsmannens roll och arbetsuppgifter bör förändras i något avseende.

Utredningen består av två huvuddelar. Kapitel 2-5 utgör

en bakgrundsdel. Dessa kapitel innehåller inga värderande kommentarer utan beskrivande bakgrund. I övervägandelen ka-

ger en

pitel 6-10 bedömer jag hur Handikappombudsmannen fullgjort

sitt uppdrag och lägger ett antal förslag rörande den framtida rollen för ombudsmannen och de därmed sammanhängande uppgiftema.

Kapitel 2 Bakgrunden till inrättandet

av en

Handikappombudsman

I kapitlet gör jag genomgång Handikapputredningens för-

en av slag i Ett Samhälle för alla SOU 1992:52 att inrätta Han-

om en dikappombudsman. Vidare redovisar jag remissvaren över detta

förslag och regeringens proposition 1993/942219 Handi-

om kappombudsmannen. Jag beskriver också de uppgifter Sta-

som

tens Handikappråd hade.

Kapitel 3 Enkäter och sammanträffanden

Till grund för mina förslag ligger bland annat enkäter till stort

ett antal myndigheter, landsting, företag och organisationer. Jag träf-

fade också representanter för myndigheter, kommuner och

orga-

nisationer, ledamöter i Handikappombudsmannens råd samt Riks-

12 Sammanfattning

dagens ombudsmän och de övriga ombudsmannen. Resultaten

av dessa enkäter och sammanträffanden presenteras i detta kapitel.

Kapitel 4 Internationella dokument om mänskliga

rättigheter

l den roll som jag vill ge Handikappombudsmannen spelar regler

och konventioner de mänskliga rättigheterna stor roll. I

om en detta kapitel redovisar jag därför olika internationella dokument

som rör mänskliga rättigheter.

Kapitel 5 Handikappombudsmannens verksamhet

I detta kapitel gör jag genomgång Handikappombudsman-

en av nens hittillsvarande verksamhet. Jag tar där de styrdokument

upp som reglerar ombudsmannens verksamhet, arbetet med FN:s standardregler, förhållandet till andra myndigheter och till handi-

kapprörelsen, internationella uppdrag och kontakter, upplysnings-

och inforrnationsverksamheten samt arbetet med enskilda ärenden.

Kapitel 6 Handikappombudsmannens betydelse för utvecklingen

Övervägandedelen inleds med detta kapitel, där jag beskriver

Handikappombudsmannens betydelse för utvecklingen på handi-

kappområdet. Jag konstaterar där att handikapporganisationema

bildar stark folkrörelse och att denna påtagligt än någon

en mer annan institution i samhället har format handikappolitiken. Samtidigt framhåller jag att Handikappombudsmannen också har haft en stor betydelse för de senaste årens handikappolitiska utveckling. Jag lyfter särskilt fram ombudsmannens inforrnationsarbete.

Handikappombudsmannen har bidragit till att handikappfrågoma

har fått större plats i samhällsdebatten. Ett annat område där

en ombudsmannen lämnat ett viktigt bidrag gäller statistiska

uppgifter om villkoren for människor med funktionsnedsättningar. Vidare nämner jag betydelsen att ta emot enskilda ärenden.

av

Sammanfattning 13

Kapitel 7 Ombudsman eller myndighet

I detta kapitel diskuterar jag vilken roll Handikappombudsman-

nen skall ha i framtiden. Ombudsmannen har idag en dubbel roll att såväl bevaka att enskilda och funktionshindrade får

grupper av

sina rättigheter tillgodosedda att föra ut den riksdag och

som av

regering fastlagda handikappolitiken. Jag ifrågasätter om detta är

en bra ordning när det gäller att tillgodose funktionshindrades intressen. I stället ser jag det som nödvändigt att renodla ombudsmannainstitutionen. Skälet är inte bara för att tillgodose internationella konventioner. En sådan självständighet är enligt min

me-

ning viktig för att nå målet om jämlikhet och full delaktighet för

personer med funktionshinder. Det behövs institution utan

en som

påverkan från regeringen kan peka på inskränkningar eller

av angrepp på de mänskliga rättigheter tillkommer funktionshind-

som rade och som utan att styrd andra uppgifter kan vidta de

vara av åtgärder som bedöms erforderliga för att komma till rätta med sådana missförhållanden.

Handikappombudsmannens verksamhet bör därför enbart

regleras genom en särskild lag.

Kapitel 8 Handikappombudsmannens framtida förutsättningar och arbetsuppgifter

8.1 Mina handikappolitiska utgångspunkter

Avsnittet inleds med genomgång begreppet diskriminering.

en av Jag betonar att det finns en styrka i att formulera sociala, ekono-

miska och politiska krav grundläggande rättigheter. Med

som hjälp av statistiska uppgifter visar jag att människor med funktionshinder i dagens Sverige faktiskt kan utsättas för diskriminerande åtgärder eller att underlâtna insatser får till följd att funktionshindrade blir diskriminerade. Min slutsats blir därför att det inte räcker med allmänna deklarationer allas lika värde för att

om

de medborgerliga rättigheterna skall tillgodoses. Därutöver krävs

politiska beslut som rör flera samhällsområden. En fristående

mer

Handikappombudsman utgör en viktig del i detta. Handikappom-

budsmannens uppgift skall att motverka att märmiskor till

vara

följd av en funktionsnedsättning utsätts för diskriminering i fonn

av missgyrmande behandling eller ovärdigt bemötande.

14 Sammanfattning

8.2 Handikappombudsmannen som processförare i

arbetsrättsliga frågor

Lagen 1999:132 förbud mot diskriminering i arbetslivet av

om personer med funktionshinder, ställer nya krav på Handikappombudsmannens arbete. Jag gör genomgång denna lag och

en av diskuterar hur Handikappombudsmannen skall kunna utveckla en

tillräckligt god arbetsrättslig kompetens. En tjänst hos Handikappombudsmannen bör därför inriktas mot arbetsrättsliga frågor. Budgetmedel bör avsättas för upphandling kompetens när det

av gäller att föra processer i Arbetsdomstolen.

8.3 Enskilda ärenden

Att komma till rätta med inskränkningar i funktionshindrades rätt till jämlikhet och delaktighet i samhällslivet utgör Handi-

en av

kappombudsmannens viktigaste uppgifter. Om ombudsmannen

erhåller information om missförhållanden, genom anmälningar från enskilda eller på andra vägar, skall ombudsmannen söka ställa till rätta dessa. Det bör därför uttryckligen framgå av lagen att, om Handikappombudsmannen genom anmälan eller på annat sätt får kännedom att funktionshindrade personer missgynnas

om eller inte kan tillvarata sina rättigheter eller intressen, ombuds-

skall vidta de åtgärder behövs för att avhjälpa missmannen som förhållandet.

Handikappombudsmannen har ägnat en betydande del av sin verksamhet uppgifter som innebär rådgivning eller hantering av anmälningar om missgynnande behandling eller kränkande be-

mötande. I avsnittet diskuterar jag hur och i vilka fall Handikappombudsmannen skall handlägga enskilda ärenden. Vid denna

handläggning är det nödvändigt för ombudsmannen att tidigt

kunna ta ställning till om ärendet kräver ytterligare insatser av ombudsmannen eller den enskilde kan hänvisas till in-

om annan

stans. Handikappombudsmannens handläggning av enskilda ären-

den får dock inte ta sådan omfattning att den inkräktar på den-

en

nes möjligheter till policyskapande insatser.

Handikappombudsmannen skall emellertid inte i sak pröva ett ärende som omfattas av annan myndighets eller om-

en annan budsmans ansvarsområde. Handikappombudsmannen skall inte heller uttala sig i ärenden som är under beredning i domstol. Ombudsmannen skall dock kunna följa och utvärdera också frå-

upp

Sammanfattning 15

gor som omfattas myndighets eller ombudsmans

av en annan ansvar.

Jag hänvisar i detta kapitel till andra instanser kan

som ge

rådgivning och hjälp. Sådana instanser kan handikapp-

vara

rörelsen och i vissa fall landstingens patientnämnder. Vidare

hänvisar jag till forslag i Bemötandeutredningens slutbetänkande

SOU 1999:21.

8.4 Förhållandet till andra myndigheter -tillägg i

myndigheternas instruktioner och ändring

av

verksförordningen

I myndigheternas instruktioner och i verksforordningen införs föreskrifter som tydliggör myndigheternas att inom sina

ansvar områden och med utgångspunkt i FN:s standardregler bevaka frågor som rör funktionshindrade rättigheter och intressen.

personers Myndigheterna skall också skyldiga att sina lokaler

vara anpassa och verksamheter, så att de blir tillgängliga för med

personer funktionshinder.

5 Sekretessbestämmelser

Jag har i detta avsnitt gått igenom de Sekretessregler gäller

som för Handikappombudsmannen. I flera de ärenden ombudsman-

av nen handlagt har denne inhämtat uppgifter från socialtjänsten och

hälso- och sjukvården. Handlingar dessa myndigheter in-

som kommit med innehåller ofta uppgifter den enskilde eller

som av någon närstående till den enskilde kan uppfattas känsliga,

som

personliga och integritetskränkande. Sådana uppgifter bör alltid

omfattas sekretess, det inte står klart att de kan utlämnas

av om utan men eller skada för den enskilde eller dennes närstående.

Uppgifter hos Handikappombudsmannen har dock

en svagare sekretess än inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Mitt

förslag innebär att uppgifter hos Handikappombudsmannen får

samma sekretess som inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Bestämmelsen sekretess i 9 kap. 21 andra stycket i

om sekretesslagen 1980:100 ändras. Sekretess skall gälla hos Han-

dikappombudsmannen for uppgifter rör enskilds personliga

som och ekonomiska förhållanden, det inte står klart att uppgif-

om terna kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada och omvänt skaderekvisit.

men

16 Sammanfattning

8.6 Begära information och kalla till överläggningar

Handikappombudsmannen har idag möjlighet att med stöd i 3 § lagen 1994:749 Handikappombudsmannen rätt att ta initia-

om

tiv till överläggningar med myndigheter, företag organisationer

och andra i syfte att motverka att missgynnas eller på

personer annat sätt utsätts för kränkande behandling på grund av funktionshinder. Enligt 4 § samma lag är endast myndigheter, landsting och kommuner samt vissa andra rättssubjekt skyldiga att lämna uppgifter eller komma till överläggningar.

Jag ser en lagstiftning mot diskriminering i näringsverksamhet

nödvändig vårt land skall kunna leva till FN:s olika som om upp dokument mänskliga rättigheter. En del denna diskrimine-

om av

ring kan undanröjas genom upplysningar och information. Enligt

min mening bör man dock markera behovet av att alla delar av samhället har skyldighet att verka så att funktionshindrade inte diskrimineras. Det är också rimligt att princip ha samma

som

skyldigheter for alla typer av organisationer och företag oavsett om de är offentliga eller privata. Mot den bakgrunden vill jag införa skyldighet i lag även för enskilda företag och organisa-

en tioner med flera att inkomma med de uppgifter och inställa sig till

de överläggningar som Handikappombudsmannen begär.

7 Handikappombudsmanens informationsverlcsamhet

Handikappombudsmannens inforrnationsverksamhet är mycket

viktig. Jag anser dock att ombudsmannen skall vara mycket för-

siktig med att delta i handikappolitiska kampanjer. Med den ökade självständighet som jag vill Handikappombudsmannen,

ge är det extra viktigt att markera en tydlig boskillnad mellan om-

budsmannen och handikapprörelsen. För att få bästa möjliga genomslagskraft bör Handikappom-

budsmannens olika förslag till regeringen lämnas i särskilda skrivelser och inte först i årsrapporten. Av årsrapporten, dock

som

fyller en viktig infonnationsuppgift, bör självklart framgå vilka

förslag ombudsmannen lagt under det föregående året. Det skall

framgå av lagen att Handikappombudsmannen varje år är skyldig

att lägga fram en rapport. Rapporten bör formellt ställas till regeringen. Den årliga rapporten är dock av stor betydelse också för andra än regeringen. Det är därför viktigt att ombudsmannen

ser till att rapporten, som hittills, får god spridning.

en

Sammanfattning 17

De förslag som läggs i den studie Handikappombudsman-

av

nens infonnationsverksamhet, som jag gav IdéTorget i uppdrag

att utföra bör överlämnas till Handikappombudsmannen för den-

nes bedömning.

8.8 Handikappombudsmannens internationella arbete

Handikappombudsmannens internationella kontakter är mycket

viktiga för det arbete som denne bedriver. Frågor rör EU har

som en särskild dignitet. Jag dock att det är mycket tveksamt att

anser låta ombudsmannen ingå i regeringsdelegationer och i andra grupper som utses av regeringen. Detta strider mot min på

syn en

ombudsmans uppgifter och självständighet.

8.9 Handikappombudsmannens råd

Jag har haft samtal med ledamöter i Handikappombudsmannens råd för att bilda mig uppfattning hur rådet fungerat. Från

en om olika håll har missnöje med rådets arbete signalerats. Ledamöterna har också haft delade meningar behovet ett råd.

om av

Enligt min uppfattning fyller dock ett särskilt råd viktig

en

uppgift för en Handikappombudsman. Ett sådant råd kan bistå

med kunskaper om funktionshindrades situation, inom vilka

områden diskriminering är särskilt påtagliga och komma med

uppslag om olika aktiviteter för ombudsmannen. Det bör inte ingå i rådets uppgifter att diskutera frågor ekonomi och budget. Med

om

hänsyn till Handikappombudsmannens självständiga ställning bör

denne själv utse ledamöterna i rådet. Minst hälften ledamö-

av

terna skall ha anknytning till handikapprörelsen. Övriga ledamöter skall företräda myndigheter, forskning, näringsliv och andra

verksamheter vars uppgifter berör med funktionshinder.

personer

8.10 Några kommentarer till förslagen

sammanfattande

Jag gör i detta avsnitt några kommentarer rörande några de

av förslag jag lägger i avsnitten Jag räknar med att antalet

ovan. enskilda ärenden hos ombudsmannen kommer att öka och drar därav slutsatsen vad gäller handläggningen dessa

att resurserna av ärenden behöver förstärkas. Handikappombudsmannen bör lägga

ner mer tid på fördjupning och analys de förslag denne

av som lägger till regeringen. Jag konstaterar att förslagen i avsnitt 8.3

18 Sammanfattning

och 8.4 sannolikt leder till fler kontakter mellan Handikappom-

budsmannen och förvaltningsmyndighetema.

8.11 En samordning av ombudsmännens arbete

Jag har kartlagt likheter och olikheter mellan Handikappombudsmannens verksamhet och den bedrivs övriga ombudsmän.

som av Mot den bakgrunden reser jag frågan om inte alla ombudsmän borde slås samman till ett gemensamt ombudsmannainstitut. Efter att ha analyserat denna fråga avvisar jag sådan lösning, efter-

en som jag inte tror den skulle stärka ombudsmännens ställning. Jag vill däremot att samarbetet kan utvecklas lokalmässig

genom en

samordning. Jag förordar således ingen sammanslagning de

av olika Ombudsmännen. Däremot föreslås geografisk samord-

en ning i gemensamma lokaler, vilket ökar möjligheterna till

samarbete. Ombudsmännen kan älva ta ställning till vissa admi-

om nistrativa funktioner kan samordnas.

8.12 Nationell Samordningskommitté

Jag jämför i detta avsnitt ombudsmannafunktionen med uppgifterna for en Nationell Samordningskommitté. De bevakande

upp-

gifter som tillkommer Handikappombudsmannen jag oför-

anser enliga med den samordnande roll som denna kommitté skall ha. Handikappombudsmannen bör därför inte utgöra eller ingå i den

Nationella Samordningskommittén för handikappfrågor.

Kapitel 9 Kostnader

Jag konstaterar i detta kapitel att de förslag jag lägger inte behöver leda till ökade kostnader för staten. Förslagen kan dock leda till att olika myndigheter behöver göra omprioriteringar i sina

an-

slag.

Sammanfattning 19

Kapitel 10 Generella direktiv

Jag har i mitt utredningsarbete haft att beakta regeringens direktiv till alla kommittéer och särskilda utredare när det gäller att pröva

offentliga åtaganden. De förslag jag lägger får inte någon betydel-

sefull inverkan på de områden som anges i dessa generella direktiv.

Kapitel 11 Författningskommentarer

I detta kapitel kommenterar jag mitt förslag ny till lag om Handi-

kappombudsman och övriga författningsförändringar som jag fö-

reslår i rapporten.

Till utredningen har lämnats två särskilda yttranden.

Författningsförslag

l Förslag till

Lag 1999200 om Handikappombudsmannen

Härigenom föreskrivs följ ande.

1 § Handikappombudsmannen skall, med utgångspunkt från in-

nehållet i Förenta Nationemas standardregler, verka

för att perso-

ner med funktionsnedsättning får full delaktighet i samhällslivet

och jämlikhet i levnadsvillkor.

Handikappombudsmannens verksamhet skall i första hand avse bevakning funktionshindrades rättigheter och intressen

av

samt uppföljning och utvärdering av frågor som rör personer med funktionsnedsättning. Handikappombudsmannen utses av regeringen för en bestämd

tid.

Handikappombudsmannens uppgifter

2 § Handikappombudsmannen skall regelbundet utvärdera de åt-

gärder som vidtas i landet för att förverkliga Förenta Nationemas standardregler om funktionshindrades rätt till full delaktighet och

jämlikhet.

3 § Får Handikappombudsmannen anmälan eller på annat

genom sätt kännedom om ett förhållande som kan innebära att funktionshindrade missgynnas, utsätts för kränkande behandling eller inte kan tillvarata sina rättigheter eller intressen, skall ombudsmannen vidta de åtgärder behövs för att klarlägga saken och i de fall

som detta inte ankommer på annan myndighet vidta de åtgärder

som krävs för att avhjälpa missförhållandet.

22 Författningsförslag i

4 § Handikappombudsmannen skall vid behov ta initiativ till

överläggningar med myndigheter, företag, organisationer och

andra vilkas verksamhet riktar sig till allmänheten i syfte att motverka att personer missgynnas eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av funktionshinder.

5 § Handikappombudsmannen skall enligt lagen 1999:132 om

förbud mot diskriminering i arbetslivet med funk-

av personer tionshinder se till att den lagen följs och äger rätt att för en enskild arbetssökande eller arbetstagare föra talan i tvister angående

tillämpningen av den lagen.

6 § Handikappombudsmannen skall följa forsknings- och utveck-

lingsarbete som berör funktionshindrade personer.

7 § Handikappombudsmannen skall verka för att brister i lagar och andra författningar i fråga med funktionshinder

om personer

avhjälps.

8 § Handikappombudsmannen skall genom upplysnings- och in-

fonnationsverksamhet samt andra opinionsbildande insatser förmedla den samlade kunskap ombudsmannen fâr sitt be-

genom

vaknings- och uppföljningsarbete.

Ombudsmannen skall senast vid utgången månad utge

av mars en rapport om sin verksamhet det närmast föregående kalenderåret.

9 § Handikappombudsmannen skall även informations-

genom verksamhet och på annat liknande sätt verka för att ingen missgynnas eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av funktionshinder.

10 § Handikappombudsmannen skall i sin verksamhet upprätthålla kontakter med funktionshindrade samt med organi-

personer

sationer, företag, landsting, kommuner, länshandikappråd, kom-

munala handikappråd och liknande regionala och lokala

sam-

arbetsorgan, med övriga ombudsmän mot diskriminering, med

organisationer på arbetsmarknaden samt med myndigheter och andra vars verksamhet rör med funktionshinder.

personer

Ombudsmannen skall ett led i sin verksamhet årligen

som

hålla regelbundna överläggningar med handikapporganisatio-

nerna.

Författningsförslag 23

Uppgiftsskyldighet m.m.

11 § Myndigheter, företag, organisationer och andra vilkas verk-

samhet riktar sig till allmänheten är skyldiga att på uppmaning av

Handikappombudsmannen lämna de uppgifter förhållanden i

om sin verksamhet kan betydelse för ombudsmannens

som vara av

uppgifter enligt denna lag samt delta i överläggningar med ombudsmarmen. Myndigheter, företag, organisationer och andra får inte betungas onödigt genom skyldigheten att lämna uppgifter

och delta i överläggningar med ombudsmannen.

Finns det särskilda skäl, med hänsyn till skyddet för affärs-

eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsverksamhet

eller med hänsyn till rikets säkerhet eller det allmännas ekonomiska intresse, är de inte skyldiga att lämna ut en sådan uppgift.

Föreläggande

12 § Om den som är skyldig att lämna uppgifter eller infinna sig för överläggning enligt ll § inte rättar sig efter uppmaning som

där sägs får Handikappombudsmannen förelägga denne att full-

göra sin skyldighet. I föreläggandet får vite sättas Handi-

ut om

kappombudsmannen bedömer det nödvändigt för att föreläggan-

det skall efterkommas.

Handikappombudsmannens beslut om föreläggande får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs

vid överklagande till kammarrätten.

Handikappombudsmannens råd

13 § Handikappombudsmannen biträds av ett särskilt råd.

Rådets uppgifter skall vara att bistå Handikappombudsmannen

med kunskap funktionshindrades villkor och andra förhållan-

om den som är av betydelse för ombudsmannens verksamhet samt

föreslå områden som är angelägna för Handikappombudsmannens uppgifter enligt denna lag.

Handikappombudsmannen utser rådets ledamöter för en bestämd tid. Rådet skall sammansatt företrädare för handi-

vara av

kapporganisationema, myndigheter, forskning, näringsliv och

andra verksamheter med uppgifter som berör personer med funktionshinder. Hälften ledamöterna skall representera handikapp-

av

organisationerna

24 F örfattningsförslag

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000, då lagen 1994:749

om Handikappombudsmannen skall upphöra att gälla.

F örfattningsförslag 25

2 till

Förslag

Förordning med instruktion för

1999:0O

Handikappombudsmannen

Härigenom föreskrivs följande.

Uppgifter

1 § Handikappombudsmannen har de uppgifter som anges i lagen 1999:0O om Handikappombudsmannen och lagen 1999:132

om förbud mot diskriminering i arbetslivet med av personer funktionshinder.

Verksförordningens tillämpning

2 § Följande bestämmelser i verksförordningen 1995:1322 skall

tillämpas på Handikappombudsmannen:

2 § om behörighet att företräda staten vid domstol, 15 § om revisionsberättelse,

18 § om myndigheters organisation,

24-26 om ärendens handläggning, 29 § om inhämtande av uppgifter m.m.,

30 § om ärendeförteckning,

31 § om myndighetens beslut.

3 § Ombudsmannen har det ansvar för verksamheten och de upp-

gifter som anges 6-9 verksförordningen 1995:1322.

Ärendens handläggning

4 § Ärenden avgörs ombudsmannen. Ärenden inte av som är av större principiell beskaffenhet eller större vikt får dock annars av avgöras av någon annan tjänsteman. Hur detta skall ske i anges arbetsordning eller i särskilda beslut.

Handikappombudsmannens råd

5 § Enligt 13 § lagen 1999:0O Handikappombudsmannen

om biträds ombudsmannen ett särskilt råd. Handikappombudsav mannen leder rådets möten. Ombudsmannen utser själv antalet

26 Författningsförslag

ledamöter i rådet varav hälften skall representera handikapporganisationema. Övriga ledamöter skall representera myndigheter,

forskning, näringsliv och annan verksamhet som har uppgifter

som berör funktionshindrade personer. Handikappombudsmannen

bestämmer i övrigt sin organisation.

Vitesföreläggande

6 § Vitesföreläggande enligt 19 § lagen 1999:132 om förbud

mot diskriminering i arbetslivet med funktionshinder

av personer

skall delges arbetsgivaren. Vitesföreläggande enligt 11 § lagen

l999:00 Handikappombudsmannen skall delges den som

om ansvarar för verksamheten.

Vitesfcjreläggande får delges enligt 12 § delgivningslagen

1970:428 bara om det finns skäl att anta att arbetsgivaren eller ansvarig som avses i andra stycket har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

Överklagande

7 § Handikappombudsmannens beslut om anställningar överklagas hos regeringen. Handikappombudsmannens beslut om vitesföreläggande enligt

19 § lagen 1999:132 om förbud mot diskriminering i arbetslivet

av personer med funktionshinder och enligt 12 § lagen l999:00

om Handikappombudsmannen överklagas i första fallet hos

Nämnden mot diskriminering, i andra fallet hos allmän förvalt-

ningsdomstol.

Andra beslut får inte överklagas.

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000, då förord-

ningen 1994:949 med instruktion för Handikappombudsmarmen skall upphöra att gälla.

Författningsförslag 27

3 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen 1980: 100

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 21 § sekretesslagen l980:100 skall ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

Sekretess gäller hos följande myndigheter för uppgift

om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, det kan antas

om att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs:

Jämställdhetsombudsmannen eller Jämställdhetsnämnden i

ärende enligt jämställdhetslagen 1991:433,

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering i ärende enligt

lagen 1999:130 om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbets-

livet,

Nämnden mot diskriminering i ärende enligt lagen 1999:130 om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet, lagen 1999:132 om förbud mot diskriminering i arbetslivet mot

personer med funktionshinder och lagen 1999:133 förbud

om

mot diskriminering i arbetslivet på grund sexuell läggning,

av

Handikappombudsmannen i ärende enligt lagen 1999:132

om förbud mot diskriminering i arbetslivet med

av personer funktionshinder,

Ombudsmannen mot diskriminering på grund sexuell

av

läggning i ärende enligt lagen 1999:133 om förbud mot diskri-

minering i arbetslivet grund av sexuell läggning,

Konsumentombudsmannen i ärende enligt lagen 19947:379 om försöksverksamhet avseende medverkan Kon-

av sumentombudsmannen i vissa tvister.

Sekretess gäller i verksam- Sekretess gäller i verksam-

het enligt lagen 1994:749 het enligt lagen

1999:XX om

om Handikappombudsman- Handikappombudsmannen för

nen för uppgift om enskilds uppgift enskilds

om personpersonliga eller ekonomiska liga och ekonomiska förhålförhållanden, om det kan landen, det inte står klart

an- om tas att den enskilde eller nå- att uppgiften kan röjas utan gon närstående till den att den enskilde eller någon

en-.

Lagen omtryckt 1992:1474. 2 Senaste lydelsen enligt 1999:151.

28 Författningsförslag

skilde lider skada eller men närstående till den enskilde

uppgiften röjs. lider skada eller om men.

I fråga uppgift i allmän handling gäller sekretess i högst

om

tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2000.

Föifattningsförslag 29

4 Förslag till

Förordning om ändring av verksförordningen

1995: l 322

Härigenom föreskrivs att 7 § verksförordningen 1995:1322 skall

ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 Myndighetens chef skall till att verksamheten bedrivs förse

fattningsenligt och effektivt.

Chefen skall hushålla väl med statens medel, verka för att myndigheten samarbete med andra genom myndigheter och på annat sätt tar till de fördelar kan vara som vinnas för staten helhet, som fortlöpande följa upp och pröva den verksamheten och egna konsekvenserna de författningsföreskrifter och särskilda beslut av som rör verksamheten samt vidta de åtgärder behövs, som beakta de krav ställs på verksamheten hänsyn till som av

totalförsvaret, regionalpolitiken, ekologiskt hållbar utveckling

en samt jämställdheten mellan kvinnor och män, se till att allmänhetens och andras kontakter med

myndig-

heten underlättas genom god service och tillgänglighet, en genom information och ett klart och begripligt språk i myndighegenom tens skrivelser och beslut,

6. se till att myndighetens organisation är utformad så

att re-

dovisningen, medelsförvaltningen och förvaltningen övriga

av

tillgångar samt myndighetens verksamhet i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt,

se till att myndighetens

lokaler och verksamhet är

tillgängliga för personer med

funktionshinder.

Denna förordning träder i kraft den l januari 2000.

3 Senaste lydelse enligt 1997:973.

30 Författningsförslag

5 Förslag till Förordning om ändring av förordningen 1996:570 med instruktion för Socialstyrelsen

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen 1996:570 med instruktion för Socialstyrelsen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Socialstyrelsen skall särskilt

följa utvecklingen inom och utvärdera verksamheterna samt därvid samverka med andra samhällsorgan i den utsträckning det behövs,

vaka över verksamheterna vad gäller kvalitet och säkerhet samt den enskildes rättigheter,

för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling i

svara vård och omsorg,

samordna de statliga insatserna inom socialtjänst och hälso-

och sjukvård vad gäller barn och ungdom,

med hjälp av det epidemiologiska centret och påvarmat sätt

följa, analysera och rapportera om hälsoutvecklingen i landet

samt belysa epidemiologiska konsekvenser olika åtgärder,

av

följa forsknings- och utvecklingsarbete särskild betydelse

av inom sitt ansvarsområde och verka för att sådant arbete kommer till stånd,

svara för tillsyn i frågor som gäller hälsoskydd enligt 6 och 9 kap. miljöbalken samt tillhandahålla underlag för tillämpningen av 3-4 kap. miljöbalken och plan- och bygglagen 1987: 10,

ansvara för officiell statistik enligt förordningen 1992: 1668 om den officiella statistiken,

delta i internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde,

10. inom sitt verksamhets-

område med utgångspunkt

från FN:s standardregler bevaka frågor som rör funk-

tionshindrade personers rät-

tigheter och intressen.

Denna förordning träder i kraft den l januari 2000.

4 Senaste lydelse enligt 1998:1241.

Författningsförslag 31

6 till

Förslag Förordning om ändring av förordningen

996: 124 med instruktion för Boverket.

l

2 Boverket har till uppgift att inom sitt verksamhetsområde meddela föreskrifter, ha uppsikt och tillsyn samt handlägga

förvaltningsärenden i enlighet med lag eller förordning, följa tillämpningen av lagar och förordningar, utvärdera ef-

fekterna av tillämpningen och lämna regeringen förslag till de åtgärder som behövs för att syftet med reglerna skall nås,

verka for samordning av de statliga myndigheternas arbete med underlag för tillämpningen av 3 och 4 kap. och 6 kap. 11-13 miljöbalken och plan- och bygglagen l987:l0 samt tillhandahålla underlag för tillämpningen 5 kap. miljöbalken,

av

biträda regeringen med yttrande och utredningar

mm., informera om nya eller ändrade regler, medverka i internationellt samarbete syftar till att harsom

monisera regler för fysisk planering, hushållning med mark- och vattenområden samt egenskapskrav på byggnader och byggpro-

dukter,

med utgångspunkt från FNss standardregler bevaka

funktionshindrade personers

rättigheter och intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000.

5 Senaste lydelse 1998:884.

1 Utredningsuppdraget

l l Uppdraget

.

Mitt utredningsuppdrag grundar sig på riksdagens beslut med anledning av propositionen 1993/94:219 om Handikappom-

budsmannen, där det angavs att verksamheten skulle över ef-

ses ter tre år.

Enligt direktiven för min utredning skall översynen ske med

utgångspunkt i de riktlinjer för Handikappombudsmannens verk-

samhet som lagts fast i propositionen 1993/94:219, i lagen

1994:749 om Handikappombudsmannen och i förordningen

1994:949 med instruktion för Handikappombudsmannen samt i

regleringsbreven för myndigheten. Syftet med utredningen var att belysa vilken betydelse

om-

budsmannen haft för utvecklingen inom handikappomrâdet samt

att bedöma om dennes roll och arbetsuppgifter bör förändras i framtiden. Om det under utredningsarbetet framkom att föränd-

ringar i roll och arbetsuppgifter önskvärda skulle förslag till

vore

sådana förändringar läggas fram.

I sammandrag har utredningsuppdraget inneburit följ ande:

utvärdera och bedöma vilka effekter Handikappombudsman-

-

nens arbete med att övervaka funktionshindrade personers rät-

tigheter och intressen har haft för andra myndigheter, kommuner och landsting i deras arbete med att följa och utvärdera

upp detta,

utvärdera Handikappombudsmannens kunskapsfönnedling,

-

belysa dels de prioriteringar Handikappombudsmannen

- som

gjort mellan olika arbetsuppgifter, dels hur myndigheten för-

delat sina mellan olika områden och arbetsuppgifter,

resurser

utvärdera Handikappombudsmannens juridiska rådgivning och

-

inforrnationsverksamhet,

kartlägga likheter och olikheter mellan Handikappombuds-

-

mannens verksamhet och den verksamhet bedrivs

som av

andra ombudsmän.

Utredningsuppdraget

Mot bakgrund översynens slutsatser har jag i mitt utrednings-

av arbete övervägt följ ande:

omHandikappombudsmannen även i fortsättningen skall ha

v- en

övervakande roll när det gäller funktionshindrade personers rättigheter och intressen,

hur Handikappombudsmannen i framtiden skall verka för att -

brister i lagar och andra författningar i fråga med

om personer

funktionshinder avhj

om Handikappombudsmannen skall ha någon roll i EU-samar-

-

betet och hur avgränsningen i så fall skall se ut gentemot rege-

ringen och andra myndigheter,

beskriva för- och nackdelar med att Handikappombudsmannen -

ges rollen som Nationell samordningskommitté enligt regel 17 i FN:s standardregler.

Direktiven återges i sin helhet som bilaga

l Genomförandet

Jag påbörjade mitt utredningsarbete i maj 1998. sak-

En grupp av kunniga tillsattes och jag har haft nio sammanträden med sakkun-

niggruppen. För att få underlag till mitt utredningsarbete har jag genomfört

ett antal enkätundersökningar. Jag har vidare haft sammanträffanden med representanter för myndigheter, kommuner och organi-

sationer samt med Handikappombudsmannen, Riksdagens om-

budsmän och övriga ombudsmän. I kapitel 3 redovisas resultatet från enkäter och sammanträffanden.

Utifrån direktiven har jag bedömt Handikappombudsmannens

framtida förutsättningar och arbetsuppgifter. Mina förslag innebär

att jag förtydligar ombudsmannarollen och förstärker Handikappombudsmannens övervakande roll när det gäller funktionshindrades rättigheter och intressen.

Jag har i mitt utredningsarbete samarbetat med den utredare som sett över Barnombudsmannens verksamhet dir.1998:2l. Vi har haft möten och andra former kontakter och tagit del

av av varandras utkast till betänkandetexter. Vidare har jag haft kontakter med ordföranden och sekreteraren i Bemötandeutredningen

dir. 1997:24.

I

BAKGRUNDEN

2 till inrättandet av en

Bakgrunden Handikappombudsman

I regeringens proposition 1993/942219 "Handikappombuds-

man", lades förslag om att inrätta myndighet, med namnet

en ny

Handikappombudsman. Den 1 juli 1994 inrättades myndigheten. Handikappombudsmannens verksamhet regleras i lagen 1994:749 om Handikappombudsmannen och förordningen 1994:949 med instruktion for Handikappombudsmannen.

Tillkomsten av en Handikappombudsman är ett uttryck för det

ändrade synsätt på handikappfrågoma tydligt började

som mer göra sig gällande i Sverige under 80-talet. Influerade utveck-

av lingen i USA och "independent living- rörelsen", började företrädare för handikapprörelsen allt mer tala att människor med

om funktionshinder i flera avseenden disknminerade. Detta

var syn-

sätt började så småningom vinna politisk genklang.

I direktiven till 1989 års Handikapputredning fanns direkt

en

hänvisning till handikapprörelsens krav på åtgärder mot diskriminering. Det ingick i utredningens uppgiñer att pröva funk-

om tionshindrade kan tillförsäkras ett väl fungerande samhällsstöd inom ramen for de befintliga åtgärderna eller det behövde

om skapas nya särskilda anordningar som till exempel Handikapp-

en ombudsman.

2.1 Handikapputredningens förslag om en Handikappombudsman

I sitt slutbetänkande "Ett samhälle för alla" SOU 1992:52 föreslog Handikapputredningen att det skulle skapas "institution

en som med överblick över samtliga samhällssektorer arbetar for tillvaratagande av funktionshindrades rättigheter och intressen". Utredningen föreslog vidare att ombudsmannen borde ha till "uppgift att i bred kontakt med enskilda och samhällets olika of-

fentliga och privata organ aktivt bekämpa ett missgynnande

av

38 Bakgrunden till inrättandet av...

människor med funktionshinder i samhällslivet och verka för att de ges möjlighet att utnyttja allmän och enskild verksamhet på

bästa möjliga sätt" sid. 340. Sammanfattningsvis föreslog utredningen följande uppgifter för en kommande Handikappombudsman:

överläggningar med statliga myndigheter, kommuner, företag

-

och organisationer för erfarenhetsutbyte, faktainsamling och attitydpåverkan, följa tillämpningen av lagar och lämna förslag till lagänd-

-

ringar, följa utvecklingen inom olika samhällssektorer på ett principi-

-

ellt plan och därvid underrätta sig vad händer i viktiga

om som

enskilda ärenden,

processförande i de områden nämns nedan, - vara som

ge enskilda personer råd och information, -

hålla överläggningar i ärenden som gäller enskilda, med funk- -

tionshindrades motpart och även aktivt verka för en upp-

görelse,

göra uttalanden när rättigheter och intressen inte tas tillvara -

och främjas i enlighet med gällande lagstiftning.

En central fråga för utredningen var om Handikappombudsman-

kunde ges en processförande roll. Inom två områden förenen

slogs bestämmelser som skulle ge Handikappombudsmannen

möjlighet att föra Dessa två områden diskrimine-

processer. var

ring inom arbetslivet och diskriminering i näringsverksamhet.

Inom plan- och byggområdet samt och kommunikationer

resor ville utredningen ge ombudsmannen rätt att genom vitesföreläg-

gande tvinga fram åtgärder förbättrar tillgängligheten.

som

Den processförande rollen och möjligheten till vitesförelägganden inom plan- och byggområdet, innebar att Handikapput-

redningen föreslog relativt starka maktinstrument för ombudsmannen både inom den offentliga och den privata sektorn. Enligt utredningens lagförslag i 4 och 5 skulle ombudsmannen kunna

"begära in uppgifter av arbetsgivare, myndigheter, organisationer,

företag och andra verksamhet berör funktionshindrade".

vars

De generella åtgärderna betonades Handikapputredningen.

av Ombudsmannen skulle ett samhällsorgan med uppgift "att

vara driva på utvecklingen i önskad riktning och att förebygga missförhållanden på bred front" sid. 343. Enskilda ärenden skulle enbart omfatta råd och vägledning.

Bakgrunden till inrättandet av en... 39

Utredningen föreslog två huvudfunktioner för ombudsmannen. Denne skulle dels ha en rådgivande och upplysande funktion, dels

fungera som granskare och utvärderare av gällande lagstiftning.

Även utredningen försökte göra

om tydliga avgränsningar mot andra myndigheter insåg den risk för kompetenskonflikter

man

som kunde uppkomma mellan Handikappombudsmannen och

olika sektorsmyndigheter. I betänkandet betonades därför att ombudsmannen inte "skall uppfattas som en tillsynsmyndighet i traditionell bemärkelse" sid. 342 och inte heller överta olika sek-

torsmyndigheters ansvar. I dessa fall förespråkades samråd mel-

lan berörda parter.

Utredningen föreslog en ombudsmannainstitution, som skulle vara en fristående myndighet under regeringen. Personalbehovet beräknades till 10-11 plus medel for extern expertmed-

personer, verkan. Utredningen beräknade kostnaderna for reformen till 5 miljoner kronor och finansieringen skulle ske genom avveckling av Statens Handikappråd. Jag återkommer till Statens Handikappråd i avsnitt 2.2.

Frågan om en Handikappombudsman inte okontroversiell.

var Vi hade vid den här tiden redan olika ombudsmän och

sex en sjunde, Barnombudsmannen, var på väg att inrättas. Utvecklingen mot allt fler ombudsmän hade tidigare mötts kritik, inte minst

av från juridiskt håll. Om allt fler grupper av medborgare får sin egen ombudsman ansågs det att själva ombudsmannainstitutet kunde förlora i status. Varje ombudsman skulle bli enbart i

en raden av företrädare för en viss intressegrupp.

Handikapputredningen bemötte denna kritik i sitt slutbetän-

kande och menade att det fanns skäl talade för att Handi-

som en kappombudsman borde inrättas. Vad lyftes fram, att det

som var av riksdagen fastställda målet full delaktighet och jämlikhet

om

inte uppnåtts och att det vid sidan handikapporganisationema

av

behövdes någon följer tillämpningen lagarna och vid be-

som av hov föreslår ändringar av dessa. Justitiekanslern, JK, och Justitieombudsmannen, JO hade inte till uppgift att föreslå reformer eller på annat sätt väcka opinion. Det ingick inte heller i deras

uppgifter att ge råd och vägledning till enskilda eller att ha tillsyn

över arbetsliv och näringsverksamhet.

"

40 Bakgrunden till inrättandet

av...

Remissinstanserna

Förslaget om en Handikappombudsman behandlades av 97 re-

missinstanser, varav 68 ansåg att det i sin helhet var ett bra förslag. Endast 15 dessa remissinstanser tveksamma eller

av var

direkt negativa till förslaget. Synpunkter på eller invändningar

mot delar av det kom dock från flera håll. I första hand riktades invändningama mot möjligheten för ombudsmannen att föra processer. Jämställdhetsombudsmannen JämO ifrågasatte om en Handikappombudsman var rätt sätt att stärka funktionshindrades ställning och efterlyste en mer noggrann diskussion om ombudsmannainstitutens framtid, innan en inrättas. Detta institut

ny riskerar annars att bli mindre verkningsfullt.

Justitieombudsmannen, JO, menade att det kan ha Viktig

en

psykologisk betydelse att inrätta en Handikappombudsman. Sam-

tidigt påpekade JO att den offentliga ombudsmannafunktionens auktoritet knappast ökar genom tillkomsten av fler ombudsmän.

JO var vidare kritisk mot att Handikappombudsmannen föreslogs kunna besluta om vitesförelägganden

Statskontoret anförde principiella grunder för sin tveksamhet till att fler ombudsmän inrättas och menade därför att frågan kan anstå.

Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet posi-

var

tiva till Handikappombudsman med opinionsbildande uppgif-

en ter. Kommunförbundet framhöll dock att "ombudsmannens möj-

lighet statlig myndighet begära in uppgifter av arbetsgi-

att som vare, myndigheter med flera i kombination med rollen som funktionshindrades rådgivare, förhandlare och ibland processförare

innebär en sammanblandning myndighets och partsföre-

av en en

trädares uppgifter." De flesta fackliga organisationer lämnade synpunkter

som

stödde förslaget Handikappombudsman, även de,

om en om som

till exempel Svenska kommunalarbetareförbundet, saknade

en analys beträffande arbetslivsområdet. Svenska arbetsgivareforeningen var avvisande och framhöll att funktionshindrades intressen kan tas tillvara befintliga

av organ.

Inte oväntat fanns ett stort stöd från handikapporganisationema. De ville stärka ombudsmannens möjligheter att besluta

om vitesförelägganden. Eftersom de antog att många enskilda kommer att vända sig till en Handikappombudsman betonades att tillräckliga resurser måste anslås för detta ändamål. Vidare underströks att denne behöver ha god juridisk kompetens. Flera

en or-

ganisationer inom handikapprörelsen kritiska till att Handi-

var

Bakgrunden till inrättandet av en... 41

,

kappombudsmannen skulle finansieras genom nedläggning av Statens Handikappråd.

Propositionen

Den 24 mars 1994 överlämnade regeringen till riksdagen pro-

position 1993/941219, där följande föreslogs sid. 9 "en Han-

dikappombudsman inrättas. Ombudsmannen skall bevaka frågor som rör funktionshindrade personers rättigheter och intressen på

olika samhällsområden. Handikappombudsmannens uppgifter

regleras i en särskild lag. Till ombudsmannen knyts ett särskilt råd vars ledamöter utses av regeringen för bestämd tid."

en

När det gäller ombudsmannens verksamhetsområde och upp-

gifter följde regeringen i stort Handikapputredningens förslag. Regeringen var dock inte beredd att föreslå någon processförande roll för Handikappombudsmannen. Anledningen bland annat

var den splittrade opinionen i frågan och osäkerheten om de kost-

nadsmässiga konsekvenserna av förslaget. Regeringen framhöll därför följande sid. 18 "Handikappombudsmannens uppgifter

.

bör koncentreras till övergripande utvärderings- och uppföljningsuppgifter av handikappolitikens utveckling och måluppfyllelse samt till bevakning, allmän rådgivning och opinionsbildning." Vidare föreslogs sid. 18 att "Handikappombudsmannens verk-

samhet bör ses över och utvärderas efter en treårsperiod. I det sammanhanget får prövas vilken betydelse ombudsmannen haft och om funktionen bör förändras i ett eller flera avseenden."

Vad avser det ovan nämnda rådet menade regeringen sid. 21 att "Ledamöterna i rådet bör tillsatta på personliga mandat

vara och ha erfarenheter från olika samhällsområden. Självfallet bör

erfarenheter från handikappområdet vara väl tillgodosett inom

rådet."

Två motioner väcktes med anledning propositionen. Båda

av

efterlyste möjligheter för Handikappombudsmannen att föra pro-

cesser. De vann dock inget gehör hos riksdagen beslutade

som

enligt propositionen.

2.2 Statens

Handikappråd

Som tidigare framgått, det att lägga Statens Han-

var genom ner dikappråd, SHR, som medel frigjordes för att finansiera Handikappombudsmannens verksamhet. Denne övertog också del

en av

42 Bakgrunden till inrättandet av...

de uppgifter låg på SHR. Handikapputredningen skrev föl-

som

jande om relationen mellan SHR och Handikappombudsmannen sid. 347. "Även vårt förslag till särskild Handikappom-

om en budsman innebär en ny funktion så är vissa deluppgifter närstående sådana uppdrag som SHR idag förvaltar"

Anledningen till att SHR inrättades 1965 främst för att det

var behövdes ett organ som skulle kunna samla in och förmedla han-

dikapprörelsens uppfattningar i olika frågor. Genom förordningen

1979:421 med instruktion för Statens Handikappråd förändrades rollen. Rådets uppgift blev att "verka för förbättrade levnadsförhållanden för handikappade och därvid i första hand inrikta sig på handikappfrågor som berör flera samhällsområden."

I 2 § i instruktionen nämndes följande uppgifter:

följa samhällets insatser för handikappade och verka för

- en

samordning av dem,

verka för att samhällsorgan i sin verksamhet beaktar handi- -

kappfrågorna,

främja samarbetet mellan samhällets samt mellan dessa - organ

och handikapporganisationerna, följa och främja forsknings- och utvecklingsarbetet på handi-

-

kappområdet samt sprida kännedom om resultatet av sådant

arbete, stödja arbetet inom kommunala handikappråd och länshandi-

-

kappråd, bedriva upplysningsverksamhet i handikappfrågor.

-

En annan viktig uppgift för SHR var att bereda ärenden om stats-

bidrag till handikapporganisationer.

Styrelsen för SHR bestod representanter för handikapp-

av rörelsen, myndigheter och de båda kommunförbunden. Statens

Handikappråd var, till skillnad från Handikappombudsmannen,

ett samrådsorgan.

I Handikapputredningens betänkande togs frågan vad

upp om som skulle hända med de uppgifter som låg på SHR. Handikapputredningen betonade de enskilda myndigheternas

ansvar

och lade förslag förändringar i Även andra

om förvaltningslagen.

lagändringar föreslogs för att förstärka samarbetet mellan myn-

digheter och handikapprörelse.

Många remissinstanser kritiska till att lägga Statens

var ner

Handikappråd. De flesta av handikapprörelsens organisationer

ansåg att det behövdes både en Handikappombudsman och ett organ som Statens Handikappråd med att följa de handi-

ansvar

Bakgrunden till inrättandet av en... 43

kappolitiska frågorna över alla samhällssektorer. Vidare framhölls att FN:s standardregler förutsätter ett nationellt samordningsorgan och att SHR kunde fylla det behovet. Samtidigt bör påpekas att det fanns remissorgan som menade att SHR hade spelat ut sin roll.

Vid mina kontakter med representanter för handikapprörelsen är det många som tar upp att de saknar de kontakter och den samverkan med olika samhällsorgan, som var en del i SHR:s Verksamhet. Mot den bakgrunden anser jag frågan så viktig att det finns anledning att beröra den i samband med de förslag jag lägger.

3 Enkäter och sammanträffanden

Handikappombudsmannens övergripande verksamhet berör direkt

och indirekt praktiskt taget hela samhällslivet. För att utröna vilken betydelse ombudsmannen har haft inom olika samhällsområ-

den, ansåg jag det nödvändigt att inhämta synpunkter från ett stort

antal samhällsorgan och enskilda organisationer med skiftande uppgifter och roller. Enkäter sändes därför ut till 26 myndigheter med bland annat tillsynsuppgifter som berör funktionshindrade,

samtliga landsting och länsstyrelser, 51 handikapporganisationer

samt 45 privata konsumtions- och serviceföretag, kulturinstitutioner och samfund.

Totalt skickades 166 enkäter ut. Frågorna utformades med hänsyn till mottagarnas skilda uppgifter.

Myndigheter, landsting och länsstyrelser tillfrågades om

eventuella oklarheter i gränsdragningen mellan Handikappombudsmannens och andra myndigheters verksamhet. Vidare fick de frågan hur de påverkats av ombudsmannens arbete.

Handikapporganisationema fick svara på frågor om Handikappombudsmannens prioriteringar, förhållandet mellan

den egna

organisationen och ombudsmannen samt hur de såg på årsrap-

portema, inforrnationsverksamheten och ombudsmannens opinionsbildande verksamhet. De fick vidare fråga gällde den

en som

nationella samordningskommittén för handikappfrågor enligt

re-

gel nr 17 i FN:s standardregler.

Privata konsumtions- och serviceföretag, kulturinstitutioner

och samfund tillfrågades de vidtagit några åtgärder inom

om egna

handikappområdet och om de i så fall har inspirerats av Handi-

kappombudsmannens arbete. De tillfrågades också om hur de såg

på Handikappombudsmannens roll och FN:s standardregler. Vi-

dare ombads de även att redogöra för sin på eventuell dis-

syn en

krimineringslagstiftning. Frågorna i enkäterna framgår bilaga

av Jag har inte gjort någon statistisk bearbetning av enkätsvaren,

eftersom jag inte att det skulle ha varit något väsentligt

anser av värde för min utredning. Vissa frågor var också formulerade så att

46 Enkäter och sammantrájjfanden

de inte enkelt kunde redovisas i tabeller. Min avsikt med enkätema att skaffa mig en bild av hur myndigheter, organisatio-

var

och näringsliv uppfattat och tagit intryck Handikappom-

ner av budsmannens arbete. Utifrån enkätsvaren har jag kunnat urskilja vissa gemensamma mönster men också särskiljande drag. Jag genomförde också kompletterande sammanträffanden med sju myn-

digheter och inbjöd handikapprörelsen till en hearing.

Efter kontakter med Svenska Kommunförbundet bestämde jag mig för att inte skicka ut någon enkät till kommunerna. Jag bedömde att jag skulle få tillräcklig information genom att istället träffa representanter för några kommuner. I det syftet besökte jag åtta kommuner och ställde frågor till dem utifrån ett frågefonnulär som redovisas i bilaga

I kapitlet redovisas även övriga intervjuer och sammanträffan-

den, som ligger till grund för mina ställningstaganden. Frågeformulären vid dessa intervjuer framgår bilaga

även av

Jag hänvisar i mina olika avsnitt även till annat material än enkäter och sammanträffanden. Detta material redovisas i en käll-

förteckning.

3.1 Centrala myndigheter

Enkäten

Enkäten skickades ut till 26 myndigheter, svar inkom från

varav

25 stycken. I bilaga 3 framgår vilka myndigheter besvarade

som enkäten.

Ett par centrala frågor i enkäten berör hur myndigheterna upp-

fattar gränsdragningen mellan Handikappombudsmannen och den

egna myndigheten och om de anser att ombudsmannen och myndigheten i något avseende har ansvar for samma område. De allra

flesta myndigheter uppger att de inte ser några gränsdragnings-

problem. I regel tycker de att Handikappombudsmannens upp-

följning och utvärdering kompletterar det egna tillsynsansvaret.

Socialstyrelsen påpekar dock att det till en del råder oklarhet i

gränsdragningen mellan Socialstyrelsens och Handikappombuds-

mannens uppgifter som kan leda till dubbelarbete eller viss passivitet. Boverket ser inga gränsdragningskonflikter men framhåller att ombudsmannens uppgifter är dåligt definierade.

Ungefär en tredjedel av myndigheterna att Handi-

uppger kappombudsmannens arbete lett till större medvetenhet om förhållandena inom handikappområdet och till att de i framtiden

Enkäter och sammanträjfanden 47

kommer att kunna ta ett större ansvar för sina uppgifter inom området.

Myndigheterna tillfrågades också om de tagit del av Handikappombudsmannens information om FN:s standardregler och

om dessa regler hade implementerats i deras arbete. Tre fjärdedelar myndigheterna att de tagit del ombudsman-

av uppger av nens information om standardreglerna. Den har förmedlats genom ombudsmannens årsrapporter samt vid konferenser och överlägg-

ningar. Ungefär hälften av myndigheterna svarar att standardreg-

lema på ett eller annat sätt implementerats i det egna arbetet. De

anser att dessa regler tjänar som utgångspunkt for myndighetens

policy på området. Det finns också myndigheter framhåller

som

att standardreglema ligger till grund for mer konkreta handlings-

program och föreskrifter.

Myndigheter som inte inarbetat reglerna i sin verksamhet har olika förklaringar till detta. Post- och Telestyrelsen menar att reglema är så allmänt hållna att de behöver återfinnas i lag. Andra

myndigheter påpekar att gällande lagstiftning på området är tillräcklig. I 4 § i lagen 1994:749 om Handikappombudsmannen stadgas

i att myndigheter med flera på ombudsmannens uppmaning skall lämna uppgifter sin verksamhet samt att de är skyldiga att på

om ombudsmannens uppmaning komma till överläggningar med den-

ne. En majoritet av myndigheterna anser inte att denna skyldighet stärkt deras ansvar inom handikappområdet. Samtidigt de

menar att samarbetsklimatet inte påverkats negativt att de är skyldiga

av

att komma till överläggningar.

Några myndigheter uppger att de samarbetat med Handikappombudsmannen. Det har då i allmänhet rört sig om medverkan vid konferenser eller i olika arbetsgrupper. Skolverket beskriver hur samarbetet lett till att de gemensamt tagit fram en rapport om rektorers syn på arbetet med elever har dolda funktions-

som nedsättningar. Flertalet myndigheter svarardock att de inte har haft något samarbete med ombudsmannen. En myndighet

uppger till och med att ombudsmannen inte visat något intresse for

samarbete.

I enkäten gavs berörda myndigheter möjlighet att några öv-

ge

riga synpunkter på funktion och uppgifter för Handikappombudsman. Majoriteten har inga sådana synpunkter tredje-

men en del vill se en ombudsman har rådgivande, praktisk roll

som en

mot myndigheterna.

48 Enkäter och sammantrájfanden

Sammanträffanden

Jag begränsade mina sammanträffanden med myndigheter till några som jag ansåg att det fanns särskilda skäl att träffa. Dessa var

Arbetsmarknadsstyrelsen,

-

Luftfartsverket, -

Skolverket, -

Socialstyrelsen,

-

Statens institut för handikappfrågor i skolan, -

Statens institut för särskilt utbildningsstöd och -

Vägverket.

-

Jag träffade också en representant för Handikappinstitutet numera Hjälpmedelsinstitutet. Vid mina samtal utgick jag från frågorna i enkäten som myndigheterna tidigare hade besvarat. Det ledde till att jag kunde följa och fördjupa mig i vissa frågor.

upp

Vid dessa möten bekräftades i stor utsträckning enkätsvaren. Socialstyrelsen såg en fara i att ombudsmannen går in på områden

där länsstyrelsen och Socialstyrelsen har ett tillsynsansvar. Enligt Socialstyrelsens uppfattning kan oklarheter om var ansvaret lig-

ger resultera antingen i dubbelarbete eller att ingen myndighet tar

sitt ansvar. Socialstyrelsen menade att när Handikappombuds-

mannen får ett ärende som ligger inom för en annan myn-

ramen

dighets tillsynsansvar skall det överlämnas till den myndigheten

för utredning. Ombudsmannen bör således inte utreda sådana ärenden i sak. Vidare påpekade Socialstyrelsen att detta även gäller mer generella frågor som domstolstrots. Socialstyrelsen har ett uttalat ansvar för att komma till rätta med kommuner inte

som verkställer domar i tid. Handikappombudsmannen bör dock kunna följ a upp vad som händer med ärendet.

Skolverkets representanter uttryckte viss kritik mot Handi-

kappombudsmannens agerande. Enligt Skolverket uppstod det en

spänd relation i början mellan myndigheterna. Detta berodde bland annat på det sätt som ombudsmannen engagerade sig i

frågor som gällde undervisningen av barn med dyslexi. Vidare

menade Skolverket att ombudsmannen varit kritisk till verkets uppdrag, vilket uppfattades som bristande respekt för dess arbete.

I övrigt ansåg inte att det förelåg några Överlappningar eller

man

gränsdragningsproblem mellan Skolverkets och Handikappom-

budsmannens uppgifter. Relationen mellan myndigheterna har förbättrats och från Skolverkets sida påpekades att kontakterna

Enkäier och sammantrájjfanden 49

med Handikappombudsmannen varit positiva för verkets arbete med handikappfrågor. Övriga myndigheter jag varit i kontakt med såg inga pro-

som

blem och svårigheter när det gäller ansvarsfördelning och gränsdragning i förhållande till Handikappombudsmannen. Däremot

uttryckte två myndigheter kritik mot det sätt de blivit bemötta på i

samband med överläggningar med Handikappombudsmannen.

Rent allmänt kan sägas att de myndigheter jag träffade efterlyste

ömsesidiga kontakter, där Handikappombudsmannen kan

mer

fungera pådrivande att peka på lösningar i stället för

som genom att uppträda som om ombudsmannen hade "tillsyn" över myndigheten.

Jag tog också frågan Handikappombudsmannens ställ-

upp om ning i relation till regeringen. Meningarna var delade men två av

myndigheterna ansåg att ombudsmannen bör ha friare ställning

en gentemot regeringen än andra myndigheter. Skälen anfördes

som var att en ombudsman som skall kunna kalla andra myndigheter till överläggningar och infordra uppgifter från dem, måste ges en särskild status.

3.2 Länsstyrelser

Enkäten

Enkäten besvarades av samtliga länsstyrelser. Majoriteten av länsstyrelserna uppger att Handikappombuds-

mannens nationella uppföljning och utvärdering inte har haft nå-

direkt betydelse när det gäller länsstyrelsemas för ut-

gon ansvar

värdering av handikappfrågor inom sina respektive län.

Ungefär två tre länsstyrelser att ombudsmannens

av svarar

upplysnings-, informations- och opinionsbildande verksamhet

inte har betytt något för tillsynen av kommuners och landstings

uppgifter enligt lagen 1993:387 stöd och service till vissa

om funktionshindrade, LSS, socialtjänstlagen 1980:620, SoL, och

andra lagar. Ungefär tredjedel länsstyrelserna menar dock

en av

att upplysningsverksamheten i form av seminarier och årsrappor-

ter har haft viss betydelse infonnationskälla.

en som

Ingen länsstyrelse att Handikappombudsmannen direkt

uppger har påverkat den egna verksamheten. Det stora flertalet framhåller

i att de inte har upplevt att Handikappombudsmannen i

svaren något avseende utfört uppgifter som ligger inom ramen för läns-

styrelsemas tillsynsansvar. Ett länsstyrelser att de

par uppger

50 Enkäter och sammanträffanden

fattat beslut i tillsynsärenden vilka även handlagts ombuds-

av mannen. I några fall har Handikappombudsmannen hänvisat kla-

ganden till länsstyrelsen Länsstyrelserna i Jönköping och Västra

Götaland, i något fall har ombudsmannen behållit ärenden utan

att infonnera länsstyrelsen Länsstyrelsen i Norrbottens län. Ungefär tre av fyra länsstyrelser påpekar att det inte föreligger några oklara gränsdragningar mellan det egna författningsmässiga

ansvaret och det åvilar Handikappombudsmannen.

ansvar som Några anger att den egna tillsynen är regional medan ombuds-

mannens tillsyn är nationell. Samtidigt menar ungefär fjärde-

en

del av länsstyrelserna att det finns gränsdragningsproblem mellan de bägge myndigheterna. Ingen länsstyrelse gör dock gällande att det lett till några direkta praktiska problem. Vissa efterlyser en precisering av gränsdragningen inom de områden berör både

som

Handikappombudsmannen och länsstyrelsen. Länsstyrelserna har skiftande uppfattningar vilken funktion

om

och vilka uppgifter Handikappombudsmannen bör ha. De flesta

menar att ombudsmannen bör verka opinionsbildande samt be-

vaka handikappfrågor när det gäller utbildning, arbetsmarknad och tillgänglighet. Flera länsstyrelser uttrycker påfallande osä-

en

kerhet över rollen och att Handikappombudsmannen idag är

anser alltför anonym och bör få en tydligare roll. Ett närmare samråd och samarbete med Handikappombudsmannen önskas flera

av

länsstyrelser.

sammanträffanden

Jag har också varit i kontakt med fyra länsstyrelser för att komplettera enkäten och jag utgick då från enkätfrågorna. Vid dessa sammanträffanden bekräftades i stort de jag fick i min enkät.

svar Inte minst underströks behovet fler kontakter med Handi-

av

kappombudsmannen.

Sedan jag tagit ett ärende avsåg bistånd i fonn

upp som av färdtjänst, kunde vi konstatera att ombudsmannen handlagt ären-

den som ligger inom för länsstyrelsernas tillsynsansvar.

ramen Det var något som inte hade kommit fram enkätema. De tjäns-

i

temän jag träffade ansåg att berörd länsstyrelse skall informeras vid sådana tillfällen.

Enkäter och sammantrájjfanden 51

3.3 Landsting

Jag tog inga andra kontakter med landstingen än genom enkäten. Alla landsting utom ett svarade på den.

Så gott samtliga landsting att Handikappombuds-

som menar mannen behövs for att utvärdera förhållandena inom handikappområdet. En återkommande motivering är att det måste finnas någon myndighet som har ansvar för hela detta område med olika huvudmän. Ett par landsting tillägger att skilda huvudmän kan leda till att funktionshindrade inte får sina rättigheter

personer tillgodosedda och att det därför behövs en ombudsman.

Elva landsting uppger att gränsdragningen mellan Handi-

kappombudsmannens och andra myndigheters är oklar,

ansvar

särskilt gentemot Socialstyrelsen. Tio de tillfrågade där-

av ser emot inte några sådana oklarheter. Ett par landsting tillägger att

Socialstyrelsen har annan roll än Handikappombudsmannen.

en Ombudsmannen skall vara tillgänglig för enskilda funktionshindrade, som kan vända sig dit och få råd. Socialstyrelsen har inte denna funktion, utan endast en "fonnell" roll.

Årsrapporterna och konferenser om FN:s standardregler spelar

en positiv roll som inspirationskälla för landstingen. I stort sett samtliga uppger att personal och politiker har tagit del årsrap-

av porterna och besökt olika konferenser. Få landsting hävdar dock att ombudsmannen har utövat någon mer konkret påverkan på den egna verksamheten.

Samtliga landsting uppger att FN:s standardregler är väl kända

och utgör en allmän utgångspunkt för verksamheten. Flera

uppger att handikappolitiska program som har antagits eller som i en snar

framtid skall antas bygger på standardreglema eller inspirerats

av dessa. i

De flesta landsting har ingenting att invända mot Handi-

kappombudsmannens prioriteringar. Landstingen i Uppsala, Ös-

tergötland, Kristianstad, Dalarna och Jämtland önskar ett närmare samråd och samarbete med ombudsmannen. Vidare framförs önskemål att frågor rörande hälso- och sjukvården borde bevakas

om mer. Detsamma gäller området stöd och service.

om

3.4 Kommuner

Jag har träffat representanter för åtta kommuner och intervjuat

dem om kommunernas på Handikappombudsmannens arbete.

syn

De kommunrepresentanter jag träffat kommer från

som

52 Enkäter och sammantráfanden

Borlänge,

-

Halmstad, -

Kalmar, -

Norrköping,

-

Skellefteå, -

Tierp,

-

Tyresö och

-

Uppsala.

-

De flesta av dessa kommuner har inte haft någon egentlig kontakt

med Handikappombudsmannen. I några fall har från

personer kommunen deltagit i konferenser om FN:s standardregler

som arrangerats av ombudsmannen. Vissa kommuner har haft kontakt med ombudsmannen i samband med anmälningsärenden.

Ingen av de kommuner som jag besökte upplevde att det fanns

några problem beträffande gränsdragningen mellan ombudsman-

nens och kommunens uppgifter. Inte heller har de sett några konflikter vad gäller ansvarsområdena for Handikappombudsmannen

och för andra statliga myndigheter.

Den främsta inspirationskällan för kommunerna i fråga in-

om satser för funktionshindrade är de lokala handikapporganisationerna och inte Handikappombudsmannen. En kommun har dock utarbetat ett kommunalt handlingsprogram i handikappfrågor i nära samarbete med ombudsmannen. Det är i första hand länsstyrelserna och Socialstyrelsen som kommunerna vänder sig till for

rådfrågning. Handikappombudsmannen uppfattades mer som en

instans dit den enskilde vänder sig.

Två kommuner ansåg inte att det behövs någon Handi-

kappombudsman. Övriga såg en tydlig plats för ombudsmannen,

eftersom det är en myndighet som den enskilde funktionshindrade kan ha direkt kontakt med. Några kommuner riktade kritik mot Handikappombudsmannens arbetssätt. Det har gällt uttalanden från ombudsmannen berört kommunala ärenden och enkäter

som till kommunerna varit mycket svåra att besvara på ett korrekt

som sätt.

Den allmänna uppfattningen bland dem jag träffade att

var kommunernas tjänstemän och politiker känner till FN:s standardregler men att de tillämpas i mycket varierande grad i kom-

munernas handikappolitiska arbete.

Enkäter och sammantráfanden 53

3.5 Privata företag, kulturinstitutioner och

samfund

Jag lät skicka ut en enkät till mycket heterogen 45

en grupp av företag, kulturinstitutioner och samfund. Tanken med denna enkät

att få bild hur på Handikappombudsmannens

var en av man ser

arbete utanför myndighetssfären och de organisationer som har

mer direkt kontakt med ombudsmannen.

Erfarenheterna och kunskaperna varierar bland dem som har svarat på enkäten. Svar har inkommit från 26 företag med flera. Dessa anges i bilaga

Endast några få dem som besvarat enkäten, däribland SJ

av

och Föreningssparbanken, uppger att de blivit inspirerade av Handikappombudsmannen i arbetet med att förbättra tillgänglig-

heten för människor med funktionshinder. Majoriteten att

menar de framför allt har inspirerats av det arbete som utförs av handi-

kapporganisationema eller att de skaffat sig relevant kunskap på

annat sätt. SJ framhåller att företaget har regelbundna möten om

aktuella frågor med handikapporganisationema. SL påpekar att

samarbetet med Vägverket är viktigt. Ett flertal av dem som svarat räknar upp en mängd åtgärder de vidtagit för att göra sin verksamhet tillgänglig för funktionshindrade. Några anger uttryckligen att handikappfrågor är av stor betydelse i deras arbete.

Ett antal företag, organisationer och samfund sammanlagt 15

uppger att de besitter kunskap om FN:s standardregler. Fem anser

att kunskapen framför allt förmedlats Handikappombuds-

av mannen. Övriga framhåller handikapporganisationemas inforrnationsinsatser och de kommunala handikappråden främsta

som kunskapskälla. Elva företag och institutioner svarade att de inte

känner till standardreglema.

3.6 Handikapporganisationema

Enkäten

Enkäten till handikapprörelsen besvarades 41 organisationer.

av Dessa redovisas i bilaga

Den första frågan i enkäten gällde Handikappombudsmannens

prioriteringar. Något mer än hälften organisationerna

av uppger att de är nöjda eller ganska nöjda med ombudsmannens prioriteringar. Ett fåtal svarar att de är missnöjda. Gemensamt för de flesta organisationerna är att de önskar intensivare bevakning

en

54 Enkäter och sammantráfanden

från Handikappombudsmannens sida det område de själva

av som företräder. I svaren ges ett stort antal exempel. Drygt hälften av organisationerna karaktäriserar sitt förhållande till Handikappombudsmannen som utmärkt eller gott vad

avser samverkan och möjlighet till påverkan. Endast organisa-

en tion att förhållandet är dåligt medan 14 sig ha ett uppger anser neutralt förhållande till ombudsmannen. De flesta organisationer vill ha fler sammanträffanden med ombudsmannen men 15 stycken menar att antalet sammanträffanden varit tillräckligt. De allra flesta 34 stycken organisationer uppger att de har

haft nytta av Handikappombudsmannens årsrapporter, medan fyra

att de inte har haft det. I flera lyfter fram att svarar av svaren man

årsrapporterna är pedagogiskt skrivna och att organisationen har

tagit del av de utredningar som presenterats i dem. Samtidigt framhåller de att rapporterna antagligen gör störst nytta externt och att det egna förbundet självt besitter nödvändiga special-

kunskaper. Knappt hälften anser att Handikappombudsmannens informa-

tionsverksamhet har haft positiv påverkan för den organien egna

sationen, medan 18 organisationer inte upplever någon påverkan alls. Ingen organisation svarar att påverkan varit negativ för

organisationen. Resultatet fördelar sig på samma sätt vad gäller Handi-

kappombudsmannens opinionsbildande verksamhet. De organi-

sationer som anser att ombudsmannens opinionsbildning är bra, menar att den behövs som ett komplement till den verksamegna heten eftersom de inte räcker till. Flera organisaegna resurserna

tioner framhåller årsrapporternas opinionsbildande betydelse.

Organisationerna har även fått svara på frågan de anser att om

Handikappombudsmannen eller dess råd kan åläggas uppgiften att vara nationell samordningskommitté enligt FN:s standardreg-

ler. Det är 17 organisationer att ombudsmannen kan som anser åläggas denna uppgift. Lika många nej och fem är osäkra. svarar På frågan om rådet skulle kunna ha denna uppgift tio svarar

organisationer ja, 23 nej och sex att de inte vet. Några organi-

sationer framhåller att FN:s standardregel 17 förutsätter att nr

handikapporganisationema skall ha stort inflytande i kommittén. Detta uppfylls inte om Handikappombudsmannen får denna

uppgift, bland annat på grund att ombudsmannens verksamhet av styrs av regleringsbrev. I några av svaren framförs att den kommitté som i FN:s standardregler bör fri från direktiv avses vara

och bestå sakkunniga med bakgrund i handikapp-

av personer

Enkäter och sammantráfanden 55

rörelsen. Flera förbund önskar sig en tydlig folkrörelseinriktning

på kommittén.

Hearing

Jag träffade också några handikapporganisationer vid en hearing,

som jag inbjöd till. De diskussioner som fördes vid hearingen gav

viktig kompletterande kunskap till enkätsvaren. Till grund för diskussionerna hade jag enkäten organisationerna tidigare

som besvarat.

De organisationer deltog ansåg att ombudsmannen har

som

gjort ett bra arbete. Ingen tyckte att fel frågor blivit prioriterade

i likhet med enkätsvaren fanns det olika synpunkter på vilka men

områden Handikappombudsmannen borde prioritera under kom-

mande år. För att Visa vidden dessa önskemål jag följande

av ger exempel på vad som fördes fram:

vård och rehabilitering,

-

avgifter och kostnader för funktionshindrade, -

diskriminering och bemötande,

-

utbildning handläggare, när det gäller kunskap lagar och

- av om

regler.

Det fanns ett allmänt önskemål att Handikappombudsmannen

om borde lägga ner mer tid och resurser på frågor som har anknytning till vården. Ombudsmannen borde arbeta med dessa frågor ett

ur

perspektiv av mänskliga rättigheter, där man mer obetingat står på

den enskildes sida. Socialstyrelsen ansågs allt för mycket på

se

frågorna ur ett läkarperspektiv.

Vidare riktades också kritik mot länsstyrelserna för bristande

kompetens vad gäller funktionshinder. Alla organisationerna

utom en tyckte att de hade goda kontakter med Handikappombudsmannen men kontakterna borde bli mer frekventa. Det behövs fler återkommande möten. Andra former kontakter än

av

idag efterlystes, bland annat olika nätverksgrupper. Ökade kon-

takter med handikapprörelsen skulle underlätta ombudsmannens övriga samhällsarbete.

När det gäller Handikappombudsmannens infonnationsarbete kan organisationemas synpunkter sammanfattas enligt följande:

56 Enkäter och sammantrájfanden

det kommer många representanter för kommunerna på - ombudsmannens konferenser, inforrnationsarbetet har resulterat i konkreta åtgärder när det -

gäller tillgängligheten i kommunerna,

det finns ett ökat lokalt intresse FN:s standardregler till - av

följd av Handikappombudsmannens konferenser, när organisationemas representanter möter tjänstemän och

förtroendevalda i kommunerna märks att ombudsmannens infonnationsverksamhet har haft effekt.

I direktiven för min utredning påtalas att ombudsmannens informationsarbete inte får inkräkta på handikapprörelsens möjligheter att komma ut med sin information. Deltagarna vid hearingen ansåg inte att det fanns någon konflikt mellan ombudsmannen och

handikapprörelsen i denna fråga. Handikappombudsmannens in-

satser har en sådan "tyngd" att denne kan komma ut med infor-

mationen på ett lättare sätt än organisationerna. Handikappom-

budsmannens infonnationsverksamhet utgör också stimulans en för organisationemas eget arbete med information.

Slutligen diskuterades Handikappombudsmannens roll

som

myndighet. Organisationerna hade inte tagit någon konkret ställ-

ning i denna fråga allmän uppfattning att ombudsmen en var

mannen bör ha en mycket fri ställning gentemot regeringen.

3.7 med ledamöter i

Intervjuer

ombudsmannens råd

Jag har intervjuat sju ledamöter i Handikappombudsmannens råd.

Frågorna omfattade både hur de på ombudsmannens arbete i ser stort och rådets funktion. Frågorna redovisas i bilaga

Rådsledamötema att Handikappombudsmannen

var ense om har vikti funktion att fylla. Vidare de överens en g var om att ombudsmannens arbete följer de uppgifter regleras i lag och insom struktion. gick dock i sär när det gäller vilka

Meningarna uppgif-

ter som Handikappombudsmannen bör prioritera.

Vissa ledamöter ville tona rollen i den han-

ner som deltagare

dikappolitiska debatten och i stället lägga tonvikten vid faktainsamling och rådgivning till enskilda funktionshindrade. Andra

rådsledamöter ville lyfta fram informationsverksamheten och

tryckte bland annat särskilt på den opinionsbildning riktats som till företrädare för näringslivet. Ett ledamöter menade rådpar att

Enkäter och sammanträjjfanden 57

givningsverksamheten i första hand bör skötas handikapp-

av rörelsen. Samtliga fem ville ombudsmannen processförande

ge en roll, som också kan utsträckas till områden utanför arbetslivet. Detta skulle innebära en förstärkning av ombudsmannens juridiska verksamhet.

När det gäller rådets arbete fanns stor samstämmighet mel-

en lan intervjupersonerna. Rådet fyller i sin nuvarande form inte någon större funktion. Sammanträdena har dominerats av diskussioner om de otillräckliga ekonomiska för verksamhe-

resurserna ten. Meningarna var delade om det framtida behovet rådet. De

av som ansåg att rådet behövdes menade att det i så fall borde ha

en

mer rådgivande funktion och en bredare sammansättning. Några ansåg att det kunde finnas behov "styrgrupp", granskar

av en som ombudsmannens förvaltning.

Rådsledamöterna fick även fundera kring frågan ombuds-

om

mannen bör vara underställd riksdagen eller regeringen. Här

var meningarna delade. Vissa tryckte mycket bestämt på att Handikappombudsmannen måste vara fristående och i likhet med JO direkt underställd riksdagen medan andra framhöll att uppgifterna för en Handikappombudsman är sådana att den bör

vara en myn-

dighet som sorterar under regeringen.

3.8 Arbetsmarknadens parter

Arbetsmarknadsfrågoma har alltid varit viktiga för ombudsman-

nen och de ökade i betydelse när lagen 1999:132 förbud mot

om diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder trädde i kraft den l maj i år. Mot denna bakgrund ville jag träffa representanter för Landsorganisationen, LO, Svenska Arbets-

givareföreningen, SAF, och Tjänstemännens Centralorganisation, TCO. Frågorna samtalen byggde på redovisas i bilaga

som

SAF har haft minst kontakter med Handikappombudsmannen av de tre organisationerna. LO:s och TCO:s erfarenheter

var mycket positiva. TCO har bland annat anlitat ombudsmannens

en av

handläggare vid utbildning förbundsjurister.

av

Både LO och TCO efterlyste information från Handi-

mer

kappombudsmannen. FN:s standardregler är okända på de flesta arbetsplatser och Handikappombudsmannen har inte påverkat hur

parterna skall arbeta med handikappfrågor. LO och TCO i

var

princip positiva till en lagstiftning mot diskriminering funk-

av tionshindrade i arbetslivet. De ville dock hellre ha enda lag

en

58 Enkäter och sammantrájfanden

omfattar alla berörs av diskrimineringslagstiñ-

som grupper som

ningen.

SAF kritisk till lagen och menade att det är olyckligt att

var

Handikappombudsmannen får en processförande roll med rätt att

föra talan mot arbetsgivare i Arbetsdomstolen. I stället behövs ett gott förhållande mellan ombudsmannen och arbetsgivarna, där ombudsmannen råd och stöd till företagen. Handikappom-

kan ge budsmannen bör enligt SAF inte ha den dubbla rollen att.både

rådgivare och tillsynsmyndighet med processrätt. vara

SAF, LO och TCO var ense om att lagen inte i första hand kommer att få sin betydelse och tillämpning genom processer i Arbetsdomstolen. Det viktigaste är att lokala förhandlingar i diskrimineringsärenden kommer till stånd. "En lag behöver inte

vara dålig på grund frånvaron av processer. Det kan istället vara

av tecken på effektiv lag ombudsmannen förhandlar fram lös-

en om ningar med arbetsgivare, utan att arbetsdomstolen behöver vara inblandad" SAF.

Varken LO eller TCO trodde att lagen kommer att leda till

några egentliga konflikter mellan de fackliga organisationerna och Handikappombudsmannen. Mycket av arbetet med att

komma till rätta med diskriminering i arbetslivet handlar om att finna lösningar mellan parterna innan ärendet når Arbetsdomstolen. En uppgift för ombudsmannen kan bli att fungera som rådgi-

vare den berörda fackliga organisationen.

Samtliga var överens om att den nya lagen medför att den ar-

betsrättsliga kompetensen hos Handikappombudsmannen måste

förstärkas. Det kommer att behövas juridisk sakkunskap med god kännedom om och erfarenhet av hur parterna arbetar för att kunna

genomföra överläggningar med dem. Alla tre organisationerna

framhöll att sådan kompetens bör finnas pennanent hos

en ombudsmarmen. Först när det blir aktuellt att driva fråga om dis-

en kriminering i Arbetsdomstolen kan expertis utifrån "köpas in".

LO menade att diskrimineringslagen innebär en mer juridisk inriktning än idag av Handikappombudsmannens arbete. TCO

och LO ville se en gemensam organisation för Jämställd-

hetsombudsmarmen, Diskrimineringsombudsmannen, Handikapp-

ombudsmannen och "ombudsmarmen mot diskriminering på grund av sexuell läggning". Organisationerna menade därmed inte att ombudsmannen behöver slås utan och kan

samman, var en

behålla sin särställning. TCO såg styrka i att ha

en en gemensam grupp av arbetsrättsjurister, som kan utveckla "spetskunskap"

en vad gäller diskriminering i arbetslivet.

Enkäter och sammantráfanden 59

3 Ombudsmannen

Jag har vid olika tillfällen träffat Bamombudsmannen BO, Diskrimineringsombudsmannen DO, Jämställdhetsombudsmannen JämO, Konsumentombudsmannen KO, Riksdagens ombuds-

män Justitieombudsmannen JO och naturligtvis även Handi-

kappombudsmannen. Vi har haft såväl enskilda som gemensamma träffar.

Vid mitt Sammanträffande med JO diskuterade jag relationen mellan JO och Handikappombudsmannen och deras skilda roller

och uppgifter. Uppgifterna för JO skiljer sig i betydande grad från de uppgifter tilldelats Handikappombudsmannen. Denne

som

skall bland annat fungera som politisk opinionsbildare och där-

med agera utan den strikta juridiska begränsning som gäller för JO. Justitieombudsmannen såg svårigheter for myndighet med

en sådana uppgifter Handikappombudsmannen att rent konstitu-

som tionellt passa in under riksdagen. JO förde också fram frågan

om hur partierna i riksdagen kommer att agera om en ombudsman tar

ställning i frågor som är politiskt kontroversiella.

Vi diskuterade också skillnaden mellan att förvalt-

vara en ningsmyndighet och en ombudsman, begrepp be-

vars rymmer en

tydande grad av självständighet. JO och Handikappombudsmannen har uppgifter är

som gemensamma. Detta utgör dock, enligt JO, inget problem. JO kan enbart agera utifrån vad är stadgat i lag eller förordning,

som me-

dan Handikappombudsmannen även kan grunda sina ställningstaganden på FN:s standardregler

Jag diskuterade också rollen att processförare i arbets-

vara rättsliga frågor med JO, JämO och DO. Alla tre ombudsmännen

lyfte fram behovet av arbetsrättslig kompetens för denna uppgift.

DO och JämO framhöll att det ibland kan uppstå diskussioner om vem som skall driva ett ärende om diskriminering. Ingen räknar dock med att det skall behöva bli några stora konflikter. Den

fackliga organisationen kan visserligen någon gång berörd

vara på ett sätt som gör det svårt för organisationen att ta ställning till förmån för medlem sig utsatt för diskriminering.

en som anser

JämO, DO, BO och HO har vid olika tillfällen, framfört att de vill ha en friare ställning i förhållande till regeringen. Relationen arbetsgivare arbetstagare, där man som ombudsman förhandlar

om sina villkor, upplevs ibland ett problem. Framför allt HO

som menar också att regleringsbreven är alltför styrande, även - om dessa upprättas i samråd med ombudsmannen.

60 Enkäter och sammanträjfanden

Det finns internationell organisation för ombudsmän. Bland

en Sveriges ombudsmän äger endast JO rätt att vara medlem i organisationen. Kravet för medlemskap är nämligen att ombudsman-

har fristående ställning direkt under det nationella parnen en lamentet. Det uppstår därför problem för övriga ombudsmän i internationella sammanhang, eftersom de är myndigheter under

regeringen.

3.10 Övriga sammanträffanden

Utöver de sammanträffanden redovisas har jag haft

som ovan,

samtal med tjänstemän på regeringskansliet rörande Handikapp-

ombudsmannens årsrapporter och internationella uppdrag.

Professor Kent Källström

Kent Källström innehar professur i civilrätt med inriktning mot

en arbetsrätt. Mitt samtal med honom gällde Handikappombuds-

framtida uppgifter processförare inom arbetsrättens mannens som område.

Källström framhöll att arbetsrätten är en del av det ansvar som åligger parterna. När utomstående JämO, DO och i framtiden

som

Handikappombudsmannen blir inblandade handlar det i praktiken

om att överpröva parternas värderingar.

Det är komplicerat att föra i Arbetsdomstolen både

processer tekniskt och taktiskt menade Källström. Det behövs kunniga jurister, med god erfarenhet såväl arbetsrätt processrätt för

av som

att klara den uppgiften. Rådgivning, övervakning, överläggningar

och processer hänger intimt ihop vilket talar för att man bör ha

den arbetsrättsliga kompetensen inom sin organisation och inte

anlita advokat eller juridisk extern expertis. Det är också

annan

viktigt med återkopplingen till organisationen, så att kompetens

och erfarenheter kan utvecklas. Endast ett fåtal fall kommer emellertid att leda till en process i Arbetsdomstolen. Det stora flertalet ärenden inom arbetsrätten innebär därför rådgivning till den enskilde och överläggningar med parterna.

Enkäter och sammantrápfanden 61

Utländska kontakter

För utredningens räkning besökte jag Irland och Holland. Besöket på Irland gällde i första hand frågor kring implementering

av diskrimineringslagstiftning och jag samtalade dessa frågor

om

med tjänstemän vid Departement of Justice, Equality and Lawre-

form.

Ett fundament i den irländska ekonomiska politiken är den

so-

ciala pakten mellan arbetsgivare, fackföreningar och staten. Detta system tillämpas även på handikappområdet, där myndigheter

inom för denna pakt förbinder sig att genomföra olika in-

ramen satser. Jag diskuterade hur tillämpningen sker med representanter för National Rehabilitation Board.

I Holland träffade jag representanter för paraplyorganisation

en

av handikapporganisationer, kommissionen för lika behandling

och professor Art Hendriks. Med Art Hendriks förde jag samtal

om betydelsen av de olika fördragen för mänskliga rättigheter och

ombudsmannarollen.

Utanför mitt utredningsuppdrag besökte jag Sydafrika, där jag dock tog tillfället i akt och träffade kommissionen för mänskliga rättigheter och dess särskilde företrädare för bevakning funk-

av tionshindrades intressen.

Vid mina samtal med företrädare för organisationer och

myndigheter har jag också skaffat mig bild hur verksamheten i

en av

Australien med Handikappombudsman fungerar.

en

4 Internationella dokument om

mänskliga rättigheter

Grunden för den roll och de arbetsuppgifter Handikappsom en ombudsman bör ha är de internationella dokumenten mänskom liga rättigheter. Dessa dokument leder fram till de handikappoli-

tiska utgångspunkter som enligt min mening år betydelse när

av

det gäller att ta ställning till Handikappombudsmannens framtida roll och uppgifter

4.1 FN:s Allmänna de

förklaring om

mänskliga rättigheterna

Förenta Nationernas förklaring de mänskliga rättigheterna

om från 1948 föreskriver att alla människor är födda fria och lika i

värde och rättigheter. Var och är berättigad till alla de fri- och en

rättigheter som uttalas i förklaringen. Det gäller utan åtskillnad

av

något slag såsom ras, hudfárg, kön, språk, religion, politisk eller

annan uppfattning, nationellt eller socialt egendom, ursprung, börd eller ställning i övrigt. Ingen får diskrimineras eller hindras

från att utnyttja sina rättigheter.

Skyddet mot diskriminering är således hömstenama i en av ar-

betet för de mänskliga rättigheterna. Uppräkningen kan inte

ovan heller ses som uttömmande. Personer med funktionshinder omfattas därför enligt min bedömning regeln lika i värde och .av om rättigheter. Det innebär då att de inte får diskrimineras eller hind-

ras att utnyttja sina rättigheter.

Av särskild betydelse för med funktionshinder är personer artiklarna lika tillträde till allmän tjänst och rätt till social om trygghet samt ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som

är nödvändiga för den enskildes värdighet och fria utveckling

av hans eller hennes personlighet. Även rätten till levnadsstanen dard är tillräcklig för den enskilde och hans familjs hälsa och som välbefinnande och rätt till trygghet vid arbetslöshet, sjukdom, in-

64 Internationella dokument mänskliga rättigheter

om

validitet, makes död, ålderdom eller annan förlust av försörj-

ningen på grund omständigheter, den enskilde inte kunnat

av som råda över är naturligtvis stor betydelse för funktionshindrade.

av Det gäller också rätten till undervisning, vilken syftar till personlighetens fulla utveckling, och rätten att fritt kunna få ta del av samhällets kulturella liv, njuta konsten och bli delaktig av ve-

av

tenskapens framsteg och dess fönnåner. FN:s förklaring de mänskliga rättigheterna är således en av

om grundstenama när det gäller att beskriva hur funktionshindrade ska kunna uppnå jämlikhet och delaktighet i samhällslivet.

4.2 FN:s konventioner om de mänskliga

rättigheterna

FN:s generalförsamling har antagit sju konventioner berör de

som

mänskliga rättigheterna. Konventionen medborgerliga och

om politiska rättigheter från 1966 och konventionen ekonomiska,

om sociala och kulturella rättigheter från år bildar tillsam-

samma

rättigheter.som tillkommer alla. Ett mänskligt liv

mans det nät av

i värdighet förutsätter att samtliga rättigheter respekteras och vär-

deras på samma sätt för alla oberoende av varje omständighet. Även FN:s konvention barnets rättigheter, nedan kallad barn-

om konventionen, från 1989 är i detta sammanhang särskilt in-

av tresse.

Konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna

innehåller rätt för och till yttrandefrihet, åsiktsfrihet och

var en

organisationsfrihet samt skydd mot övergrepp av olika slag.

Konventionen ekonomiska, sociala och kulturella rättig-

om heter förpliktigar konventionsstatema att garantera de i konventionen inskrivna rättigheterna var och en utan åtskillnad av nå-

got slag på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk

eller åskådning, nationell eller social härkomst, förmögen-

annan het, börd eller ställning i övrigt. Även "funktionshindrade"

om

inte omnämns artikel 2.2 finns, enligt min bedömning, ingen

anledning att tro att konventionen skulle utesluta några från rät-

tigheterna som stadgas i den.

Till de rättigheter är särskild betydelse för människor

som av med funktionshinder, är de om rätten att åtnjuta en tillfredsställande levnadsstandard artikel ll, rätten att åtnjuta bästa upp-

nåeliga hälsa artikel 12, rätten till utbildning artikel 13 och rät-

ten att delta i det kulturella livet artikel 15. Dessa rättigheter har

Internationella dokument mänskliga rättigheter 65

om

alla stor betydelse för funktionshindrades möjligheter att uppnå

jämlikhet och deltagande i samhällslivet.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är artikel 26. Där stadgas att alla är lika och har samma rätt till skydd lagen. De na-

av tionella lagarna skall garantera var och ett likvärdigt och ef-

en fektivt skydd mot varje åtskillnad på grund hudfárg, kön,

av ras, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt. Uppräkningen kan inte uttömmande. Det generella förbudet mot

anses

diskriminering avser därmed enligt min mening att skydda även

funktionshindrade mot att bli särbehandlade. Artikeln torde enligt min mening inte heller förhindra så kallad positiv särbehandling, eftersom förekomsten av sådan är avsedd att garantera funktionshindrade eller andra att kunna uppnå jämlikhet och full

grupper delaktighet i samhället. u

FN:s förklaring de mänskliga rättigheterna, de två konven-

om tionema från 1966 mänskliga rättigheter samt bamkonventio-

om nen brukar benämnas "The Bill of Human Rights".

Barnkonventionen behandlar också frågan särskilt skydd

om för funktionshindrade bam. I artikel 2 föreskrivs att konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom landet de rättigheter som anges i konventionen oavsett barnets eller dess förälders eller vårdnadshavares hudfårg, kön, språk, religion,

ras, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala

ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. I ar-

tikel 23 beskrivs närmare de skyldigheter varje land bör tillerkänna bam med fysiska eller psykiska funktionshinder handikapp. Det är viktigt att varje land ser till att även funktionshindrade barn f°ar åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under

förhållanden säkerställer värdighet, främjar självförtroende

som och möjliggör ett aktivt deltagande i samhällslivet.

4.3 De konventionerna

europeiska

Den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna av den 4 november 1950 innehåller i stort sett typ rättigheter återfinns

samma av som

i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.

Europarådets sociala stadga innehåller motsvarande rättigheter som återfinns i FN:s konvention ekonomiska, sociala och

om

kulturella rättigheter. Den europeiska sociala stadgan, trädde

som

66 Internationella dokument om mänskliga rättigheter

i kraft i februari 1965, är en internationell överenskommelse som utarbetades inom Europarådet under tiden 1953-1961. Artikel 14 i den Europeiska konventionen om de mänskliga

rättigheterna stadgar att åtnjutandet de fri- och rättigheter

av som anges i konventionen skall tryggas utan åtskillnad av något slag. "Funktionshinder" är inte direkt angivet som grund för förbud

mot diskriminering. Exemplifieringen i konventionen kan emel-

lertid inte uttömmande. Enligt min mening är därmed även anses personer med funktionshinder konventionen skyddade genom mot diskriminering av varje slag. Konventionen torde inte heller hindra de olika nationerna att införa regler om så kallad positiv

diskriminering till exempel LSS och LASS, vilka syftar till

jämlikhet och deltagande i samhällslivet på villkor gäller för som andra. Den europeiska sociala stadgan innehåller regel direkt en som har avseende på funktionshindrade. Det är artikel 15 handlar som om rätt till oberoende, social integrering och deltagande i samhällslivet för med funktionshinder. Artikeln har följande personer

lydelse.

För att trygga rätten till oberoende och deltagande i samhällslivet för med funktionshinder utan avseende på deras personer ålder samt arten av och orsaken till deras funktionshinder åtar sig parterna särskilt

att vidta nödvändiga åtgärder för att bereda med ersoner

funktionshinder vägledning, undervisning och esutbildning

yr när så är möjligt inom för de allmänna systemen, eller, ramen

när inte är möjligt, genom statliga eller privata specialin-

detta

stitutioner, att främja deras tillgån till anställning med alla medel som syftar till att uppmuntra ar etsgivare att anställa och i sin tjänst behållapersoner med funktionshinder inom den normala arbetsmil ön och arbetsförhållandena till deras behov att anpassa eller, da funktionshindrets art omöliggör detta, att tillgenom handahålla eller inrätta sk ddat ete anpassat till graden ar av funktionshinder. I vissa fa l kan sådana ärder kräva att särskilda och stödfu tioner inrättas,

att arbetsfönnedlinñsorganfu sociala och delta-

främja deras ständiga integration

gande 1Samhä11S11V6t, särskilt genom medel tek- niska hjälpmedel syftar till att övervinna inbegripethin för in- - som er

formationsutbyte och rörlighet, och möjli göra deras tillgång

till transportmedel, bostäder, kulturell veråsamhetoch fntids-

sysselsättning.

Internationella dokument mänskliga rättigheter 67

om

4.4 Wiendeklarationen

Världskonferensen mänskliga rättigheter i Wien 1993 slog

om fast att det åligger staterna att ta ansvar för att de mänskliga rättigheterna, som tillkommer var och en från födelsen, tillvaratas för alla. FN:s deklaration de mänskliga rättigheterna från

om 1948 utgör därvid basen för utveckling av de instrument som behövs för detta.

I artikel 1:22 anges att särskild uppmärksamhet måste riktas mot funktionshindrade för att förhindra att de utsätts för diskriminering. De skall på lika villkor som andra kunna ta del av de

mänskliga rättigheterna och kunna uppnå jämlikhet och delta-

gande i sarnhällslivet. I avdelning artiklarna 63-65 behandlas särskilt rättigheterna för funktionshindrade. Artikel 63 fastställer att mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är universella och således oreserverat tillkommer även personer med funktionshinder. Alla är födda med lika värde och har samma rätt till liv, välfärd, utbildning och arbete och har samma rätt till att kunna bo självständigt och aktivt kunna få delta i samhällslivets olika delar.

Varje direkt diskriminering eller negativ särbehandling är således

ett angrepp på den funktionshindrades rätt. De olika staterna uppmanas att se till att lagstiftningen i landet tillförsälcrar funktionshindrade jämlikhet och ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Funktionshindrades rätt till full tillgänglighet beskrivs i artikel 64. Detta skall garanteras genom att undanröja varje form av hin-

der sig dessa är fysiska, ekonomiska, sociala eller psykolo-

vare

giska.

I Wiendeklarationen pekas även på betydelsen att bygga väl

av

fungerande legala system för att skydda de mänskliga rättighe-

tema. Regeringarna uppmanas att se till att sådana regler införs i de nationella lagarna. Institutioner och frivilliga organisationer

bör få möjlighet att föra ut och skydda de mänskliga rättigheterna.

Under FN:s kommission om mänskliga rättigheters årliga ses-

sion 1998 antogs mot bakgrund av bland annat Wiendeklarationen en resolution mänskliga rättigheter för personer med

om funktionshinder.

68 Internationella dokument om mänskliga rättigheter

4.5 FN:s

standardregler

Bakgrund

Med utgångspunkt i deklarationen de mänskliga rättigheterna

om samt konventionema från 1966 om medborgerliga och politiska rättigheter och ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

om

hade FN tidigt ägnat stor uppmärksamhet rättigheter för människor med funktionsnedsättning.

Året 1981 FN det Internationella handikappåret.

antogs av som 1983-1992 kom att utgöra det Internationella handikappårtiondet

resolution 37/53. Det viktigaste resultatet av det Internationella -

handikappåret var världsaktionsprogrammet för handikappade som

antogs av FN:s generalförsamling i resolution 37/52.

Internationella handikappåret och världsaktionsprogrammet bi-

drog starkt till framsteg på området. Människor med funktionshinder skulle ha rätt att få möjligheter andra och få

samma som lika del i de förbättringar av levnadsvillkor resultatet

som var av

den ekonomiska och sociala utvecklingen. I världsaktionspro-

grammet deñnierades även handikapp förhållandet mellan

som

människor med funktionsnedsättning och deras omgivning.

FN:s expertmöte om handikappfrågor hölls i Stockholm år 1987. Mötet rekommenderade Generalförsamlingen att sammankalla en särskild konferens med uppgift att göra ett utkast till en internationell konvention. Målet var att vid utgången det Inter-

av nationella handikappårtiondet all diskriminering människor

av med funktionshinder skulle vara avskaffad.

Det gick emellertid inte att uppnå enighet inom FN beho-

om vet av en konvention mot diskriminering funktionshindrade. I

av stället kom under Ekonomiska och sociala rådets första ordi-

man narie session 1990 överens om att koncentrera sig på att utveckla ett internationellt instrument av annat slag. Det kom så småningom att bli FN:s "standardregler för att tillförsäkra människor

med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet". Reglerna

antogs enhälligt av FN:s generalforsamling i december 1993.

Standardreglemas politiska och moraliska grund utgörs de

av

internationella reglerna om mänskliga rättigheter, där principerna

om alla människors lika värde och allas lika rätt till delaktighet i samhällslivet är grundläggande. I alla länder finns dock hinder som gör det omöjligt for funktionshindrade att utöva

personer

Standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet sid 5-8.

Internationella dokument om mänskliga rättigheter 69

sina rättigheter och friheter samt försvårar för dem att delta fullt ut i samhällets aktiviteter. Standardreglema innebär ett moraliskt och politiskt åtagande från medlemsstaterna att anpassa samhället till med funktionshinder. För att uppnå detta mål krävs

personer utöver direkta förbud mot diskriminering även att särskilda åtgärder vidtas för att tillförsäkra personer med funktionshinder delak-

tighet. Positiv diskriminering är därmed en riktig åtgärd eftersom

den just har det nämnda syftet.

För funktionshindrade är således "mänskliga rättigheter" inte

enbart fråga medborgerliga och politiska rättigheter utan

en om lika mycket en fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. rättigheterna kan därmed inte åtskilda från

De senare ses de förra. För att uppnå jämlikhet och full delaktighet i samhällslivet är alla de nämnda rättigheterna lika viktiga och

av samma värde.

Standardreglernas betydelse i Sverige

Standardreglema är inte juridiskt bindande, men väl moraliskt

förpliktande för medlemsstaterna. Reglerna är normbildande och avsedda att utgöra grund för beslut i medlemsstaterna. I och med att Sverige anslutit sig till reglerna har vårt land åtagit sig att tilllämpa och verka för att de omsätts i praktiken.

Dåvarande utrikesministern Lena Hjelm-Wallén och dåvarande socialministern Ingela Thalén anger i förorden till den svenska översättningen av FN:s standardregler att "det finns en klar överensstämmelse mellan standardreglemas innehåll och målet för

den svenska handikappolitikenz. För Sveriges del är det naturligt

att ha FN:s standardregler utgångspunkt i det pågående

som handikappolitiska arbetet och vi kommer att aktivt verka för att

omsätta reglerna i praktisk handling". Denna ståndpunkt bekräftas

i huvudsak regeringen i propositionen 1993/94:219

av om

Handikappombudsmannen. Regeringen uppger även att det är

viktigt att principerna som styr standardreglema samt innehållet i reglerna blir kända i Sverigeä Det är också väsentligt att de prin-

ciper som anges i reglerna beträffande tillgänglighet och delaktighet styr arbetet inom olika samhällsområden.

2 sid.

a a 3 Prop 1993/942219 sid. 12.

70 Internationella dokument om mänskliga rättigheter

Standardreglernas innehåll

Som framgått ovan innehåller standardreglema uttryckliga princi-

piella ståndpunkter om medlemsstatens och vilka insatser

ansvar på olika områden krävs för att tillförsäkra människor med

som

funktionsnedsättningar samma rättigheter och möjligheter som

övriga medborgare. Reglerna innehåller även klara anvisningar

om hur ett land kan undanröja hinder for funktionshindrades del-

aktighet i samhället. Standardreglema är uppdelade i fyra hu-

vudområden; förutsättningar for delaktighet, målområden for del-

aktighet, regler om genomförande samt ett system for övervakning och uppföljning reglerna.

av

Den första delen av standardreglema innehåller föreskrifter

om att medlemsstaterna aktivt bör verka för att öka medvetenheten i samhället om människor med funktionsnedsättning samt sprida information om funktionshindrades rättigheter, behov och möj-

ligheteñ. Andra förutsättningar för att uppnå delaktighet och järn-

likhet i samhället är att det finns effektiv medicinsk vård och

en

behandling, rehabilitering samt stöd och service tillgänglig för

personer med funktionsnedsättning.

I andra delen av standardreglema uppräknas följ ande områden

där medlemsstaterna bör uppnå delaktighet och jämlikhet; till-

gänglighet, utbildning, arbete, ekonomisk och social trygghet, familjeliv och personlig integritet, kultur, rekreation och idrott samt religion5.

Den tredje delen redogör för åtgärder medlemsstaterna

som bör vidta for att uppnå målet att omsätta standardreglema i praktiken. Här skall särskilt nämnas regel 17 innehåller be-

som en stämmelse om att staterna är ansvariga for att nationella samordningskommittéer eller liknande inrättas säkerställer att

organ som

handikappfrågor samordnaså Samordningskommittén bör

vara permanent och reglerad i nationell lagstiftning. Vidare att

anges Samordningskommittén bör ha den självständighet och de resurser som krävs för att uppfylla sina förpliktelser och fatta beslut. Han-

dikapporganisationema bör ha ett stort inflytande i samordnings-

kommittén för att få gehör för sina intressen. Samordningskommittén bör rapportera direkt till regeringen.

4 standardregler för att tillforsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet sid. 16-20. 5 sid. 21-29. a a 6 sid. 31-39. a a

Internationella dokument om mänskliga rättigheter 71

Den sista delen standardreglema redogör för ett system för av

övervakning och uppföljning reglerna. Syftet med uppföljning

av

och utvärdering är att främja att reglerna implementeras på ett effektivt och framgångsrikt sättl. Uppföljning och utvärdering

skall bland annat hjälpa staterna att bedöma om reglerna följs

samt mäta framsteg och identifiera svårigheter vid genomföran-

det.

4.6 Amsterdamfördraget

Vid tillkomsten Amsterdamfördraget skyldigheterna för

av var EU-ländema att tillgodose funktionshindrades rättigheter en fråga uppe till behandling. Detta resulterade i att Fördraget om som var den Europeiska Unionen korn att tillföras en artikel 6a artikel 13

i kommande omarbetning Unionsfördraget med följande in-

av nehåll.

Utan att det åverkar tillämpningen de övri a bestämmelav i detta ördrag och inom för de be o enheter som serna ramen fördraget emenskapen, kan rådet genom e älligt beslut ger

på förslag och efter att ha hört Europaparla-

av omrnissionen

mentet vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering

på grund kön, etniskt ursprung, religion eller övertyav ras, gelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Bestämmelsen återfinns i Amsterdamfördragets artikel 2.7 som innebär att ministerrådet inom för de befogenheter som ramen fördraget gemenskapen, det vill säga inom för redan ger ramen existerande Samarbetsområden inom gemenskapen, kan vidta åtgärder mot diskriminering funktionshindrade med giltighet för av

fördragsländerna.

4.7 Parisprinciperna

I de så kallade "Parisprinciperna" som antagits av FN:s general-

församling 1993 resolution 48/ 134 rekommenderas medlems- länderna att inrätta nationell institution för att främja och en

skydda de mänskliga rättigheterna.

Institutionen bör ha ett så vitt mandat möjligt reglerat i som

grundlag eller vanlig lag. Den bör ha fristående ställning med

en

7 sid. 40-42. a a

72 Internationella dokument mänskliga rättigheter

om

uppgift att bevaka frågor om mänskliga rättigheter ur olika pe-

spektiv. Bland annat framhålls att den i sin finansiering inte skall bli föremål för kontroll påverkar dess oberoende. Den bör

som

kunna fungera som rådgivare regering eller riksdag, för

ansvara

opinionsbildning, bevaka att lagstiftningen tillgodoser kraven mänskliga rättigheter, ta emot och överväga klagomål och frariiställningar om diskrimineringar eller särbehandlingar med mera. I varje nations arbete med handikappfrågor bör utgå från

man

FN:s standardregler. Dessa regler ger vägledning hur man bör

förhålla sig till funktionshindrade och vad varje land bör iaktta

när det gäller att tillgodose deras rätt till jämlikhet och delaktig-

het. Frågan om inrättande av en institution med uppgift att bevaka alla frågor som rör mänskliga rättigheter faller utanför mitt uppdrag. Den eller de institutioner som behövs för att bevaka frågor som rör funktionshindrades rätt till delaktighet och jämlikhet bör

dock i möjligaste mån verka i enlighet med de principer

som aiiges i FN:s resolution 48/ 134.

Före detta Centret för Mänskliga Rättigheter har givit ut en handbok, som grundläggande krav när institutioner för

anger

mänskliga rättigheter skall etableras Professional Training Series

No. 4. Denna handbok hänvisar bland annat till Parisprinciperni. I handboken definieras institutioner för mänskliga rättigheter och deras uppgifter beskrivs. Två kategorier av institutioner anges, kommissioner för mänskliga rättigheter och ombudsmän. Några grundläggande krav ställs på dessa institutioner. För det första framhålls effektiv nationell institution måste ha möjlighet

att en att agera utan inblandning av regeringen. De skall ha ett stort mått av oberoende, som innebär följ

verksamheten skall regleras i lag, de skall inte styras av regeringen, de skall älva kunna initiativ,

- ta egna

de skall ha rätt att uttala sig. -

Även i denna handbok institutionemas obero-

om man poängterar ende, framhålls också att de inte är några frivilliga organisationer, utan en del av statsmakten. Detta gör dem inte helt självständiga i förhållande till den stat de granskar dem högre for-

men ger en mell status.

5 Handikappombudsmannens

verksamhet

5.1 En allmän av verksamheten

genomgång

I propositionen 1993/94:219 Handikappombudsmannen

om anges verksamhetsområde och uppgifter för myndigheten. I

sam-

manfattning kan dessa beskrivas enligt följande. Handikappombudsmannens arbete skall grund ha de han-

som

dikappolitiska målen om full delaktighet och jämlikhet. Utifrån

dessa mål skall ombudsmannen bevaka funktionshindrade

perso-

ners rättigheter och intressen. En viktig utgångspunkt är FN:s

standardregler. Verksamhetsområdet för ombudsmannen är både den offentliga och enskilda sektorn i samhället.

Huvudinriktningen i arbetet skall ligga på generella uppgifter som uppföljning och utvärdering av den handikappolitiska utvecklingen i landet. l det ligger att ha granskande och utre-

en dande funktion. Vidare skall ombudsmannen ta emot enskilda

ärenden för rådgivning och upplysning. I de generella uppgifterna ingår att följa hur lagar har be-

som tydelse för människor med funktionshinder tillämpas i samhället. Om det finns brister i lagstiftningen skall ombudsmannen verka för att dessa avhjälps.

Myndigheter, landsting och kommuner är skyldiga att lämna

upplysningar till ombudsmannen verksamheter på handikapp-

om området och komma till överläggningar denne kallar till.

som Detta innebär dock inte att Handikappombudsmannen har ett tillsynsansvar över andra myndigheter.

Handikappombudsmannen skall långsiktigt bevaka EU:s insat-

ser på olika samhällsområden och beskriva eventuella konsekvenser för funktionshindrade.

I lagen 1994:749 om Handikappombudsmannen och förordningen 1994:949 med instruktion för Handikappombudsmannen

anges mer konkret vad dessa uppgifter innebär. Jag återkommer till detta i avsnitt 5.2.

74 Handikappombudsmannens verksamhet

Syftet med min genomgång av Handikappombudsmannens

verksamhet har framför allt varit att beskriva de förändringar som skett sedan starten. Jag har använt Handikappombudsmannens

årsrapporter, årsredovisningar fram till och med 1997 och regleringsbreven som källor I regleringsbrevet för Handikappombudsmannen 1994/95 an-

visades belopp 6 374 000 kronor för dennes verksamhet. År

ett 1997 uppgick anslaget till 7 847 000 kronor.

Bland de första uppgifterna Handikappombudsmannen tilldelades regeringen via regleringsbreven, var att föra ut FN:s

av

standardregler. Detta har sedan återkommit i efterföljande regleringsbrev och har i hög grad präglat ombudsmannens arbete. Jag

återkommer till dessa regler i avsnitt 5.3.

Kvinnor och funktionshinder har också varit ett återkommande

prioriterat område for Handikappombudsmannen. Det har funnits

med i alla regleringsbreven, de senaste under benämning " gender-

perspektiv". Som konkreta uppgifter inom ramen för detta område kan nämnas forskarseminarium och statistikbearbetning.

I regleringsbrevet för 1994/95 gavs Handikappombudsmannen

ett särskilt att bevaka frågor inom EU. I förordningen för

ansvar Handikappombudsmannen anges också detta ansvar. Under de första åren deltog ombudsmannen i arbetet med HELIOS-prorammet, vars syfte var att främja information och erfarenhetsutyte. Programmet avslutades med en handikappresolution, som

grundades på FN:s standardregler. Efter HELIOS-programmet har

Handikappombudsmannen emellertid inte varit kopplad till några

uppdrag inom EU.

Under de två första åren fick utbildningsfrågoma särskild

uppmärksamhet. Ombudsmannen kallade myndigheterna på skol-

området till överläggningar. En konferens dyslexi och DAMP

om

arrangerades. Två undersökningar genomfördes på skolområdet.

Den första tog skolledares möjligheter att ge stöd till elever

upp

med dolda funktionsnedsättningar. Den andra gällde Skolverkets tillsynsbeslut och frågan om lagar och regler ger elever med dolda funktionsnedsättningar tillräckligt skydd. Handikappombudsman-

nens engagemang på skolområdet var inte problemfritt. Som

framgår av redovisningen i kapitel 3 uppstod i början en spänd

relation mellan Handikappombudsmannen och Skolverket. Förhållandet blev sedermera bättre och från Skolverkets sida har framhållits att kontakterna med Handikappombudsmannen fick en positiv inverkan på verkets engagemang i handikappfrågor.

Under hösten 1995 skickade Handikappombudsmannen ut en

enkät till 192 myndigheter. I enkäten uppmanades myndigheterna

Handikappombudsmannens verksamhet 75

på frågor med utgångspunkt i FN:s standardregler. Året

att svara

efter kallade Handikappombudsmannen 25 myndigheter till överläggningar. Dessa överläggningar utgjorde en uppföljning av en-

käten. Jag återkommer till detta i avsnitt 5.3.

.

Det första verksamhetsåret kallades Luftfartsverket till en

överläggning, som med tiden blev mycket uppmärksammad. Or-

saken till överläggningen var att människor med rörelsehinder inte utan hjälp kunde komma ombord på flygplanen vid den

nya

flygplatsen i Karlstad. Under 1996 genomförde Handikappombudsmannen enkät

en till landets samtliga kommuner. Frågorna avsåg hur kommunerna tillförsäkrar funktionshindrade delaktighet och jämlikhet på några centrala områden. Resultatet av denna undersökning följdes

upp under 1998 med en ny enkät, vars syfte var att visa utvecklingen under dessa två år. Den uppföljande studien har rönt stort massmedialt intresse.

Handikappombudsmannen tog 1996 också initiativ till ar-

en

betsmarknadsundersökning, för att belysa funktionshindrades sysselsättningsförhållanden. Undersökningen föranleddes av att

det saknades statistik på området. År 1997 kompletterades

den av en studie rörande diskriminering i arbetslivet. I samarbete med

Statistiska Centralbyrån gjorde Handikappombudsmannen samma

år bearbetning SCB:s årliga levnadsnivåundersökning

en av - ULF. Syftet var att få fram statistik funktionshindrades eko-

om nomiska förhållanden.

Antalet ärenden har kontinuerligt ökat hos Handikappombuds-

mannen. Anmälningsärendena har till exempel ökat från 50 det första verksamhetsåret till 141 år 1997. Rådgivningsärendena visar en motsvarande utveckling, från 100 till 184 skriftliga ärenden

och från 283 till 650 telefonrådgivningar. Denna utveckling stag-

nerade något under 1998.

I regleringsbrevet for 1997 fick Handikappombudsmannen i

uppdrag att redovisa effekterna de anmälningar inkommit

av som

till myndigheten. Nästan 55 % dessa hade, enligt Handikapp-

av ombudsmannens egen bedömning fått någon form av effekt. Med effekt menas att den anmälda parten gett anmälaren rätt

men också generella åtgärder från den anmäldes sida, där även andra funktionshindrade gagnats.

I Handikappombudsmannens årsrapporter återfinns förslag till

"författningsändringar eller andra åtgärder behövs för att

som funktionshindrades rättigheter och intressen skall tillgodoses" 2§

3 i instruktionen för Handikappombudsmannen. Som framgår av bilaga 4 har Handikappombudsmannen lagt stor mängd för-

en

76 Handikappombudsmannens verksamhet

slag, inom skiftande samhällsområden. Vissa lagar och insatser som Handikappombudsmannen föreslår återkommer emellertid år från år. Några exempel på sådana återkommande förslag är ändring i brottsbalken, så att reglerna diskriminering omfattar

om även funktionshindrade, tillägg i regeringsfonnen med förbud mot diskriminering av funktionshindrade, sanktioner mot kom-

muner som inte följer domar, tydligare regler vad gäller tillgänglighet. Ett återkommande förslag, som har förverkligats rör

nu lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet. Från och med den 1 maj 1999 gäller lagen 1999:132 förbud

om mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder.

Jag har inte gjort någon systematisk genomgång av Handi-

kappombudsmannens förslag och vad dessa lett till. En sådan ge-

nomgång skulle inte ge någon större vägledning när det gäller att bedöma hur framgångsrik Handikappombudsmannen varit i sitt arbete. Förslag på mer genomgripande lagändringar är naturligt-

vis svårare att få igenom än sådana som är relativt enkla att genomföra.

Vidare är Handikappombudsmannen inte alltid sina

ensam om

forslag. Ett flertal av dem emanerar ur Handikapputredningen. De

är också sedan tidigare i stor utsträckning förankrade inom handikapprörelsen. Vid min genomgång har jag funnit att en hel del förslag har förverkligats i något avseende även om de flesta ännu

inte vunnit genklang hos regering, riksdag eller berörda myndig-

heter. Jag behandlar denna fråga i avsnitt 8.7.

Några avslutande kommentarer

Antalet ärenden hos Handikappombudsmannen har ökat år från år. Orsaken är framför allt den större mängden av anmälningsoch rådgivningsärenden. Från ombudsmannens sida beräknas att det går ungefär 2,5 tjänster för dessa ärenden.

Handikappombudsmannen har i viss mån kunnat begränsa den

fast anställda personalen och på det sättet lösgöra för

resurser olika projekt. 1997 uppgick antalet årsarbetare, inklusive dem som var anställda för projekt till nio

personer.

FN:s standardregler har spelat en stor roll i arbetet. Här prioriterade ombudsmannen de områden FN:s expertpanel

som re-

kommenderade tillgänglighet, utbildning, arbete, lagstiftning

och samarbete med handikapporganisationer. Jag återkommer till detta i avsnitt 5.3.

Handikappombudsmannens verksamhet 77

5.2 Styrdokumenten - lagen, förordningen och regleringsbreven

Med Handikappombudsmannens styrdokument lagen, för-

avses

ordningen och regleringsbreven. Dessa styrdokument kan relate-

ras till ombudsmannens verksamhet, redovisas i föregående

som

avsnitt, för en bedömning av hur väl ombudsmannens priorite-

ringar överensstämmer med dessa dokument och vilken relevans dokumentenen har i förhållande till krav och förväntningar på

Handikappombudsmannens arbete. I regeringens proposition 1993/942219 Handikappom-

om budsmannen anges verksamhetsområde och uppgifter för

myn-

digheten. I sammanfattning kan dessa beskrivas enligt följ ande. Handikappombudsmannen skall arbeta utifrån de handikapppolitiska målen om full delaktighet och jämlikhet. Utifrån dessa

mål skall ombudsmannen bevaka funktionshindrade

personers rättigheter och intressen. En viktig utgångspunkt är FN:s standardregler för funktionshindrade. Verksamhetsområdet för

ombudsmannen är både den offentliga och enskilda sektorn i samhället.

Huvudinriktningen i arbetet skall ligga på generella uppgifter

som uppföljning och utvärdering av den handikappolitiska ut-

vecklingen i landet. I det ligger att ha en granskande och utredande funktion, Vidare skall ombudsmannen ta emot enskilda

ärenden för rådgivning och upplysning. I de generella uppgifterna ingår att följa hur lagar har be-

som tydelse för människor med funktionshinder tillämpas i samhället. Om det finns brister i lagstiftningen skall ombudsmannen verka för att dessa avhj älps.

5.2.1 Lagen

Handikappombudsmannens verksamhet regleras i lagen 1994:749

om Handikappombudsmannen. I l § stadgas:

Handikappombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor

som an år funktionshindrade rätti heter och intressen. Ma et för verksamheten spersonersall vara full elaktighet i

samhällshvet och jämlikhet i levnadsvillkor för med

personer funktionshinder.

HO:sverlsamhet skall i första hand avse uppföljning och utvärdering 1 frågor som angår funktionshindrade

personers rättigheter och intressen.

78 Handikappombudsmannens verksamhet

l övrigt lagen följ ande uppgifter för ombudsmannen:

anger

verka för att brister i lagar och andra författningar i fråga om -

personer med funktionshinder avhj när det behövs ta initiativ till överläggningar med myndighe-

-

ter, företag, organisationer och andra i syfte att motverka att

missgynnas eller på annat sätt utsätts för orättvis eller

personer kränkande behandling på grund funktionshinder,

av

genom inforrnationsverksamhet och på annat liknande sätt -

verka för att ingen missgynnas eller på annat sätt utsätts för

orättvis eller kränkande behandling på grund funktionshin-

av der.

5.2.2 Förordningen

Av förordningen 1994:949 med instruktion för Handikappom-

budsmannen framgår att denne särskilt skall verka för att funktionshindrade tilltörsäkras självbestämmande samt in-

personer flytande och delaktighet i samhällslivet, samt att åtgärder för att förbättra funktionshindrade villkor präglas kontinu-

personers av

itet och helhetssyn. Enligt förordningen skall Handikappombudsmannen i sin

verksamhet

upprätthålla kontakter med funktionshindrade personer samt

-

med organisationer, företag, landsting, kommuner, länshandi-

kappråd, kommunala handikappråd och liknande regionala och

lokala samarbetsorgan samt med andra myndigheter och andra

vars verksamhet rör personer med funktionshinder,

följa forsknings- och utvecklingsarbete som berör funktions-

-

hindrade personer,

följa tillämpningen av lagstiftning som kan ha betydelse för

-

funktionshindrade och hos regeringen föreslå de för-

personer

fattningsändringar eller andra åtgärder som behövs för att

funktionshindrades rättigheter och intressen skall tillgodoses,

regelbundet utvärdera de åtgärder som vidtas för att förverk- -

liga Förenta Nationemas standardregler om funktionshindrades

rätt till full delaktighet och jämlikhet,

långsiktigt följa den internationella utvecklingen inom ansvar- -

sområdet och särskilt Europeiska unionens insatser och dess

konsekvenser för personer med funktionshinder samt

Handikappombudsmannens verksamhet 79

genom upplysnings- och inforrnationsverksamhet eller andra -

opinionsbildande insatser förmedla den samlade kunskap

om-

budsmannen får sitt bevaknings- och uppföljningsar-

genom bete.

Handikappombudsmannen skall som ett led i sin verksamhet årli-

gen hålla överläggningar med handikapporganisationer. Senast

den l april varje år skall ombudsmannen lämna rapport till

en regeringen om sin verksamhet under det närmast föregående kalenderåret.

5.2.3 Regleringsbreven

Lagen och instruktionen ger de grundläggande förutsättningarna

för ombudsmannens arbete. Genom regleringsbreven har

rege-

ringen möjlighet att påverka myndigheters löpande verksamhet. I budgetprocessen är dessa regleringsbrev ett viktigt styrdokument

för regeringen i sitt förhållande till myndigheterna. Deras uppgift är att precisera hur de medel riksdagen beslutat skall

som om an-

vändas av myndigheten och regeringens krav på vad myndigheten

skall göra under det kommande verksamhetsåret. Regleringsbre-

ven är inte reglerade i lag eller annan författning. En utförlig be-

skrivning av deras utformning och roll ges i en handledning från

finansdepartementets budgetavdelning för detta år Regleringsbrev för 1999 En handledning för regeringskansliet. Regeringen upprättar regleringsbreven i nära samråd med berörd myndighet. Vad som skiljer dem från övriga styrdokument,

är kravet på återrapportering. Uppgifter som åläggs ombudsman-

nen i dessa regleringsbrev måste prioriteras.

Regleringsbrevet anger i sin verksamhetsdel vilka resultat

myndigheten skall uppnå under budgetåret. Denna verksamhets-

del är i sin tur uppdelad i olika delar effektmål, verksamhets-

-

mål, generella mål samt återrapportering och uppdrag. Effektmå-

len är övergripande. Under rubriken Verksamhetsmål formuleras mer konkreta mål för myndighetens arbete under kommande år.

Med återrapportering att myndigheten i sin årsredovisning

avses skall rapportera hur väl målen uppnåtts. Jag redovisar nedan ut-

drag ur Handikappombudsmannens regleringsbrev för 1999.

80 Handikappombudsmannens verksamhet

Effektmål

att funktionshindrade rättigheter och intressen skall

- personers

beaktas inom samtliga samhällsområden samt

att med funktionshinder uppnår full delaktighet i - personer

samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor.

Verksamhetsmål

Handikappombudsmannens juridiska rådgivning skall hålla hög

kvalitet och den juridiska informationen på Internet skall vara aktuell.

Återrapportering

Handikappombudsmannen skall redovisa dels de områden som främst förekommit vid juridisk rådgivning, dels antalet besök på

myndighetens hemsida för juridisk rådgivning under budgetåret

1999.

Verksamhetsmål

Handikappombudsmannen skall prioritera arbetet med att följa

och utvärdera efterlevnaden FN:s standardregler med foupp av kus i första hand på områden rör barn och ungdomar med

som funktionshinder samt psykiska funktionshinder.

Återrapportering

Handikappombudsmannen skall redovisa vilka åtgärder som vid-

tagits for att följa upp och utvärdera efterlevnaden av FN:s standardregler inom de prioriterade områdena samt eventuella direkta effekter av detta arbete.

Några uppdrag gavs inte i regleringsbrevet för 1999. Tidigare

år har det dock funnits sådana. I regleringsbrevet för 1994/95, fick ombudsmannen i uppdrag att utarbeta en plan för Handi-

kappombudsmannens långsiktiga bevakning Europeiska unio-

av

insatser på olika verksamhetsområden med inriktning på nens

handikappfrågor.

Handikappombudsmannens verksamhet 81

Regleringsbreven innehåller också ñnansieringsdel, där re-

en

geringen vilka ekonomiska förutsättningar gäller for

anger som myndighetens verksamhet och villkoren for resursemas utnytt-

jande.

5.3 i

Handikappombudsmannens uppgifter

förhållande till F Nzs

standardregler

Av lagen 1994:749 om Handikappombudsmannen framgår att

ombudsmannens huvudsakliga uppgift är att bevaka frågor som angår funktionshindrade rättigheter och intressen. Må-

personers let för ombudsmannens verksamhet skall full delaktighet i

vara samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor för personer med funktionshinder. Handikappombudsmannen skall i första hand

ägna sig uppföljning och utvärdering av dessa frågor. Av propositionen 1993/94:2l9 framgår motiven för att inrätta

att ett av institutet ombudsman behovet att följa och bevaka tillämp-

var

ningen av FN:s standardregler.

Som tidigare omnämnts har medlemsstaterna åtagit sig att en-

ligt FN:s standardregler inrätta nationella samordningskommit-

téer. Dessa samordningsorgan skall vara självständiga, men kan

vara underställda medlemsstaternas regering. Regeringen ansåg vid tiden för inrättandet av institutet Handikappombudsman att den inriktning för ombudsmannens verksamhet anges i

som propositionen stämmer väl överens med den beskrivning som ges i standardreglema. Jag kommer sedan i avsnitt 8.12 att redogöra

for mina överväganden beträffande Handikappombudsmannens roll som nationell samordningskommitté.

I beskrivningen ombudsmannens verksamhetsområde och

av uppgifter bland annat att ombudsmannen bör verka utifrån

anges

de handikappolitiska målen full delaktighet och jämlikhet.

om Andra grundläggande principer som bör styra ombudsmannens verksamhet är en miljörelaterad syn på handikapp och FN:s standardregler om funktionshindrade.

Av 2 § förordningen 1994:949 med instruktion för Han-

4 p.

dikappombudsmannen framgår att ombudsmannen regelbundet

skall utvärdera de åtgärder vidtas för att förverkliga FN:s

som standardregler funktionshindrades rätt till full delaktighet och

om jämlikhet. Av 2 § 6 p. nämnda förordning framgår vidare att om-

lProp. 1993/942219 12 ff.

s.

82 Handikappombudsmannens verksamhet

budsmannen genom upplysnings- och informationsverksamhet eller andra opinionsbildande insatser skall fönnedla den samlade kunskap ombudsmannen får genom sitt bevaknings- och uppföljningsarbete. Ombudsmannen skall även som ett led i sin verk-

samhet varje år hålla regelbundna överläggningar med handikapporganisationema. Regeringen har i regleringsbreven för budgetåren 1994/95 och 1995/96 uppdragit Handikappombudsmannen att föra ut och

förankra innehållet i FN:s standardregler. Ombudsmannen skall i årsredovisningen för 1996 särskilt belysa hur arbetet med att göra reglerna kända i Sverige har bedrivits samt vilket resultat har

som

uppnåtts. Under 1997 uppdrog regeringen Handikappombuds-

mannen att utarbeta metoder för att systematiskt och regelbundet utvärdera de åtgärder som vidtagits för att förverkliga standard-

reglerna. Regeringen har även uppdragit Handikappombudsmannen

att i samarbete med handikapporganisationerna ta fram ett informationsmaterial om FN:s standardregler regeringens beslut

nr 57, 1994-09-15.

FN:s expertpanel har rekommenderat medlemsstaterna att sär-

skilt bevaka frågor rör tillgänglighet, utbildning, arbete, lag-

som

stiftning och samarbete med handikapporganisationer. Denna

re-

kommendation har varit vägledande för Handikappombudsman-

nens prioriteringar.

Av Handikappombudsmannens årsrapporter för åren 1994/95, 1995, 1996 och 1997 har följande framkommit:

5.3. 1 Undersökningar

Handikappombudsmannen har med anledning sitt uppdrag att

av utvärdera de åtgärder som vidtagits för att förverkliga standard-

reglerna genomfört undersökning förhållandena inom både den

av statliga och den kommunala sektorn.

Under hösten 1995 skickade ombudsmannen enkät till

ut en

192 statliga myndigheter, affärsdrivande verk, statliga bolag, hög-

skolor med flera. I enkäten ställdes frågor rörande tillgängligheten till lokaler och byggnader, anpassad infonnation, antalet

anställda med funktionsnedsättning samt personalutbildning

om funktionsnedsättning. Till 98 de 192 skickades ett följebrev

av

där mer ingående frågor ställdes. I följebrevet ombads

representantema med egna ord besvara i huvudsak följande frågor; hur

tänker myndigheten arbeta for att standardreglernas principiella

Handikappombudsmannens verksamhet 83

mål om delaktighet och jämlikhet skall uppnås samt finns det

bestämmelser eller andra faktorer som hindrar att standard-

reglerna förverkligas. Myndigheterna uppmanades även att upp-

märksamma vissa utvalda standardregler med relevans för sin

egen verksamhet. Som en fortsättning på enkätundersökningen

kallade Handikappombudsmannen året därefter 25 av de olika myndigheterna, affärsdrivande verken med flera till överlägg-

ningar. Under 1996 genomförde Handikappombudsmannen under-

en

sökning av hur standardreglema efterlevs i samtliga primärkom-

muner. Frågorna i enkäten inriktades i huvudsak på hur kommunerna tillförsäkrar människor med funktionshinder delaktighet och jämlikhet inom vissa centrala områden. Dessa områden

var

tillgänglighet, utbildning, arbete, policy och planering, handikapporganisationer samt personalutbildning. Under hösten 1998

har Handikappombudsmannen i samarbete med Statistiska cent-

ralbyrån SCB genomfört enkätundersökning riktad till en ny landets samtliga kommuner. Syftet med undersökningen var dels

att kartlägga hur kommunerna efterlever FN:s standardregler dels att följa upp resultatet av den tidigare undersökningen som genomfördes under 1996.

5.3.2 Informationsmaterial

Ett basmaterial standardreglema har i samarbete med handi-

om

kapporganisationema tagits fram och tryckts under december

1995. Materialet består av broschyrer, foldrar i fickformat, affischer, samt overhead-bilder.

Handikappombudsmannen har även under 1996 genomfört en

omfattande annonskampanj samt i olika media informerat

om FN:s standardregler. Tema för informationen i media var bland annat "Man är inte handikappad blir det".

- man

En handbok med titeln "Tänkte inte på det..." har tagits fram

av Handikappombudsmannen och tryckts under november 1998.

Handboken, vars målgrupp är kommunerna, innehåller dels en

redogörelse över FN:s standardregler dels förslag till åtgärder

som kommunerna kan vidta för att skapa ett tillgängligare

samhälle.

84 Handikappombudsmannens verksamhet

5.3.3 Konferenser

m.m.

Under januari och februari 1996 anordnade Handikappombudsmannen sju konferenser för att informera standardreglernas om innehåll. Inbjudan till konferensema skickades till 10 500 tjäns-

temän och politiker i kommuner och landsting i Sverige. Syftet

med konferenserna var att informera företrädare för kommunerna och landstingen om reglemas innehåll. Under konferensen riktade ombudsmannen en uppmaning till kommunerna och landstingen att upprätta konkreta handlingsplaner med utgångspunkt i standardreglema. Konferensema avrundades med paneldebatt där en

företrädare för olika handikapporganisationer jämte Handikapp-

ombudsmannen deltog. Ovriga konferenser Handikappomsom budsmannen har anordnat är bland annat konferenser delom aktighet och jämlikhet för människor med psykiska funktionsnedsättningar samt konferens diskriminering funktionsen om av hindrade och lagarna. Handikappombudsmannen har upprättat en särskild version av

FN:s standardregler till privata företag. Vidare har ombudsmannen anordnat näringslivskonferenser och tävling tillsammans

en med Dagens Industri för företag bästa anpassning om av varor,

service och tjänster samt bästa arbetsgivare.

5.4 förhållande

Handikappombudsmannens till andra myndigheter

Frågor av stor betydelse för personer med funktionshinder ryms

ofta inom följande områden; socialtjänst, stöd och service, tillgänglighet, kommunikationsmedel, utbildning, arbetslivet, hälsooch sjukvård, bostadsanpassning och hjälpmedel. Nedan följer

en

beskrivning av några myndigheter, som har tillsyn över verksam-

heter nära knyter till dessa områden. som an

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen är en central myndighet för verksamhet rör som socialtjänst, hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och service till funktionshindrade samt frågor alkohol och missbruksmedel, allt i om

den utsträckning det inte uppgift för någon statlig

är en annan

myndighet att handlägga sådana ärenden. Av förordningen

Handikappombudsmannens verksamhet 85

1996:570 med instruktion för Socialstyrelsen framgår att Soci-

alstyrelsen skall verka för god hälsa och social välfärd samt om-

och vård hög kvalitet på lika villkor för hela befolksorg av

ningen. Socialstyrelsen skall särskilt följa utvecklingen inom och

utvärdera dessa verksamheter samt därvid samverka med andra samhällsorgan i den utsträckning som behövs. I ansvarsområdet ingår även att vaka över verksamheterna vad gäller kvalitet och säkerhet samt bevaka den enskildes rättigheter. Av andra lagar

framgår att Socialstyrelsen har tillsyn över både personal och

verksamhet på hälso- och sjukvårdens område samt nationell till-

syn över socialtjänst, smittskydd samt verksamhet enligt lagen

1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Länsstyrelserna

AV förordningen 1997:1258 med länsstyrelseinstruktion framgår att länsstyrelsen svarar för den statliga förvaltningen i länet, i

den mån inte någon myndighet har ansvaret för särskilda

annan

förvaltningsuppgifter. Länsstyrelsen har även ansvar för uppgifter

inom rad olika sakområden social omvårdnad, kommuni-

en som kationer och jämställdhet mellan kvinnor och män. Av social-

tjänstlagen 1980:620 SoL och lagen 1993:387 om stöd och

- service till vissa funktionshindrade LSS framgår att länssty-

- relsen har tillsyn över socialnämndemas tillämpning av SoL och LSS. Länsstyrelsen skall även inom dessa områden informera och ge råd till allmänheten samt biträda socialnämndema med råd i deras verksamhet.

Statens skolverk

Skolverket är central förvaltningsmyndighet för det offentliga

skolväsendet och för den det allmänna anordnade förskole-

av

verksamheten och skolbamomsorgen barnomsorgen. Skolverkets uppgifter regleras i förordningen 1991:1121 med instruk-

tion for Statens skolverk. 1 uppgifterna för Skolverket ingår bland annat att ha tillsyn över det offentliga skolväsendet och barnom-

tillsyn över kommunernas skyldighet att till att skolsorgen, se pliktiga barn får föreskriven utbildning samt följa upp och utvärdera skolväsendet och barnomsorgen.

86 Handikappombudsmannens verksamhet

Boverket

Boverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om byggd

miljö och hushållning med mark- och vattenområden, fysisk ala-

nering, byggande och boende. Av Förordningen 1996:124 med

instruktion för Boverket framgår att verket bland annat har till uppgift att inom sitt verksamhetsområde följa tillämpninger.

av

lagar och förordningar, utvärdera effekterna tillämpningen och

av

lämna regeringen förslag till de åtgärder behövs för att syftet

som med reglerna skall nås. Boverket skall även inom sitt område ha

uppsikt och utöva tillsyn. Av lagen 1992:1574 bostadsan-

om passningsbidrag med mera anges att kommunerna svarar för att bidrag bland annat lämnas till anpassning bostäder för att

av ge personer med funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Boverket har tillsyn över kommunernas bidragsverksamhet.

Vägverket

Vägverket är central förvaltningsmyndighet med ett samlat

ansvar, sektorsansvar, för hela vägtransportssystemet. Vägverkets

uppgifter regleras i förordningen 1997:652 med instruktion för

Vägverket. Verket skall inom ramen för sitt sektorsansvar vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter samt verka för att de trañk- och miljöpolitiska målen inom hela vägtransportsystemet uppnås. Av instruktionen framgår bland annat att Vägverket skall särskilt verka för att hänsyn tas till funktionshindrades behov inom hela vägtransportsystemet samt att handikappanpassningen av kollektiva färdmedel samord-

nas mellan samtliga trañkslag. Ett annat område Vägverket

som

har för är frågor handikappanpassning kollektiv-

ansvar om av trafik på väg.

Arbetsmarknadsverket

Arbetsmarknadsverket omfattar Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna i länen. Enligt förordningen 1988:1139 med instruktion för Arbetsmarknadsverket skall verket

genom

platsförmedling, vägledning, yrkesinriktad rehabilitering och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder hävda arbetslinjen, verka

för effektiv arbetsmarknad och värna de

en om svaga gruppemas ställning på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsverket skall utfor-

Handikappombudsmannens verksamhet 87

sin verksamhet utifrån lokala förutsättningar och behov och ma därigenom bidra till att målen om full sysselsättning samt ut-

veckling och framsteg i samhället uppnås. Av förordningen 1987:405 den arbetsmarknadspolitiska verksamheten fram-

om går att myndigheterna inom området skall ägna särskild uppmärk-

samhet på åtgärder för att främja anställning av äldre arbetstagare

och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga och för att underlätta för funktionshindrade att behålla ett arbete.

5.4.1 för frågor som rör

Myndigheters ansvar

personer med funktionsnedsättning

Alla myndigheter har inom sina sektorer ansvar för att bevaka frågor rör funktionshindrade samt i övrigt verka för

som personer att funktionshindrades behov och förutsättningar beaktas och

uppmärksammas. Myndigheter har även för att anpassa sin

ansvar verksamhet så att den blir tillgänglig för personer med funktions-

nedsättning. Regeringen har i propositionen 1993/94:219 anfört

motiven till att inrätta institutet Handikappombudsman att ett av

att ombudsmannen på ett sektorsövergripande sätt skulle bevar vaka frågor rör funktionshindrade rättigheter och

som personers intressenz. Ombudsmannen har till uppgift att aktivt förmå

myndigheter och andra i samhällslivet att beakta funktionshindrade

rättigheter och intressen. personers

uppgift som ombudsmannen har enligt propositionen

En annan är att på olika sätt arbeta för att i samhället öka insikten om gällande regler och de värderingar dessa bygger på samt ta initiativ

till förändringar syftar till att lyfta fram frågor rör funk-

som som tionshindrade rättigheter och intressen. Vidare skall

personers ombudsmannen även ha allmänt informerande och rådgivande

en funktion beträffande frågor som funktionshinder kan ge upphov till. Enskilda skall kunna vända sig till ombudsmannen

personer för att få upplysning exempelvis vilken myndighet de skall

om vända sig till, vilka regler gäller samt hur de i övrigt kan be-

som vaka sina intressen och ta tillvara sin rätt. Ombudsmannen skall inte fungera "advokat" eller vara ombud för enskilda perso-

som

utan upplysning och allmän vägledning. Däremot kan omner ge budsmannen ta initiativ till överläggningar eller ta de kontakter

i övrigt behövs för att få sakfrågan .be1yst.

som

2Prop. 1993/94:2l9 9 ff

s.

88 Handikappombudsmannens verksamhet

För statliga och kommunala myndigheter som har skyldighet

att fullgöra uppgifter rör funktionshindrade är det

som personer

en skyldighet att efter uppmaning lämna uppgifter till ombuds-

mannen om sin verksamhet samt komma till överläggningar.

Samma skyldighet föreligger för privata rättssubjekt

som antingen anförtrotts förvaltningsuppgift som rör personer med funktionshinder eller som fått bidrag staten, landsting eller

av kommun för att främja funktionshindrades intressen. Den bevakning av frågor som rör funktionshindrade och den vägledning ombudsmannen ger enskilda personer innebär inte enligt propositionen att ombudsmannen skall granska eller ha tillsyn över andra myndigheter. Ombudsmannen skall inte heller på annat sätt in-

kräkta på statliga och kommunala myndigheters reguljära ansvar för bland annat tillsyn, bevakning och utvärdering insatser för

av funktionshindrade inom myndighetens ansvarsområde. Ombudsmannen skall således inte göra uttalanden huruvida en myndighet

eller befattningshavares beslut är riktigt eller inte eller om någon tjänsteman inom den offentliga förvaltningen begått tjänstefel.

Sådana frågor skall handhas av Justitiekanslern JK, Justitieombudsmannen J O eller domstolarna.

Tyngdpunkten av Handikappombudsmannens uppgifter skall enligt lagen 1994:749 om Handikappombudsmannen ligga på det generella planet. Handikappombudsmannen skall i huvudsak inrikta sig på uppföljning och utvärdering handikappolitikens

av utveckling och måluppfyllelse på olika samhällsområden samt

övergripande nationella utvärderingar och samordningar. Enligt

propositionen innebär detta ingen inskränkning i andra myndig-

heters ansvar för uppföljning och utvärdering inom sina respektive områden. Det är dock naturligt att Handikappombudsmannen

samarbetar med forskningsinstitut, andra myndigheter, handikapporganisationer med flera. Som framgår redogörelsen har således ett flertal myndig-

av heter uppgifter inom områden är viktiga för funktionshind-

som rade personers möjligheter att kunna uppnå jämlikhet och full delaktighet i samhället. Handikappombudsmannen skall inte behöva ägna sig uppgifter som faller under andra myndigheters ansvarsområden. I avsnitt 8.3 och 8.4 redogör jag för min bedömning av hur Handikappombudsmannens verksamhet skall avgränsas mot andra myndigheters verksamhet.

-

Handikappombudsmannens verksamhet 89

5.5 Jämförelse mellan de olika

ombudsmännen

Likheter och olikheter mellan ombudsmännens verksamhet finns

bland annat när det gäller huvudmannaskapet, vilken författning

som styr verksamheten, arbetsuppgifterna och vilka maktmedel

de har till sitt förfogande. som

Av ombudsmannen intar främst JO och JK på skilda sätt

en särställning i förhållande till de tematiska ombudsmännen. JO är en myndighet som sorterar under riksdagen, medan övriga om-

budsmän är myndigheter som lyder under regeringen. JO:s verksamhet regleras regeringsformen och förordningen

av 1986:765 med instruktion för Riksdagens ombudsmän. De tematiska ombudsmännens verksamhet regleras däremot

av vanliga lagar och förordningar med instruktioner. Här intar dock JK en mellanställning då JK som funktion omnämns i

regeringsfonnen.

När det gäller de olika ombudsmännens arbetsuppgifter finns det några avgörande skillnader. JO och JK sysslar med strikt juridisk tillsyn efterlevnaden lagar och andra författningar. Ar-

av av betet är inriktat på enskilda ärenden. Utöver tillsynsarbetet skall JK även bistå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter. De tematiska ombudsmännens arbete är däremot

främst att underlätta implementeringen viss lagstiftning

av genom exempelvis rådgivning och infonnationsverksamhet. Vidare skall de bevaka den rättsliga och övriga utvecklingen inom sina områden.

De tematiska ombudsmännen arbetar dessutom med policyfrågor. De skall främja utvecklingen inom sina områden. Som ex-

empel kan här nämnas att Diskrimineringsombudsmannen DO skall arbeta med opinionsbildning mot etnisk diskriminering och

Jämställdhetsombudsmannen JämO medverka i strävandena att

främja jämställdhet i arbetslivet. Vidare skall Handikappom-

budsmannen på olika sätt aktivt försöka förmå myndigheter och andra att beakta och respektera funktionshindrades rättigheter och intressen och Barnombudsmannen BO skall ta initiativ till åt-

gärder som syftar till att hävda barns och ungdomars rättigheter

och intressen.

JämO, DO, och Konsumentombudsmannen KO arbetar till

en betydande del med enskilda ärenden. Handikappombudsman-

nen skall främst arbeta med generella åtgärder, jag

men som kommer att redovisa i avsnitt 8.3 omfattar betydande del

en av

90 Handikappombudsmannens verksamhet

verksamheten kontakter med enskilda i form rådgivning och

av anmälningar. Barnombudsmannen är av ombudsmannen ensam om att inte ha några enskilda ärenden.

De tematiska ombudsmannen har, till skillnad från JO och JK, som grund för sin verksamhet olika principer om mänskliga rättigheter. JämO:s och DO:s uppdrag tar sin utgångspunkt i ickediskrimineringsprincipen och arbetet är inriktat på att motverka

diskriminering generellt inom respektive ombudsmans område.

JämO arbetar med att motverka diskriminering av både kvinnor och män och DO skall motverka diskriminering oavsett vilken etnisk grupp det handlar om.

Handikappombudsmannen och BO skall däremot tillvarata särskilda rättigheter och intressen. BO skall med utgångs-

gruppers punkt från Förenta Nationemas konvention om barnets rättigheter

bevaka denna medborgerliga, politiska, ekonomiska,

grupps

sociala och kulturella rättigheter. Handikappombudsmannen har

FN:s standardregler som bas för sin verksamhet. Här skiljer sig dock KO från de övriga tematiska ombudsmännen. Denne har till uppgift att bevaka ett visst sakområde utan någon direkt koppling

till någon princip eller dokument om mänskliga rättigheter. JO och JK har möjlighet att utfärda vitesförelägganden. De får

också i Vissa fall väcka åtal. Alla de tematiska ombudsmännen, utom BO, får också i Vissa fall utfärda vitesföreläggande och föra talan i domstol. Beträffande Handikappombudsmannen gäller

dessa befogenheter vid deras tillsyn enligt lagen 1999:132 om

förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funk-

tionshinder. När det gäller Handikappombudsmannens verksamhet enligt lagen 1994:749 om Handikappombudsmannen har

bland annat myndigheter, kommuner och landsting en skyldighet

att inkomma med uppgifter och delta i överläggningar med Han-

dikappombudsmannen. Denna skyldighet är inte kopplad till nå-

gon sanktion. BO har inga juridiska maktmedel till sitt förfo-

gande.

5.6 förhållande

Handikappombudsmannens till handikapprörelsen

I Sverige finns sedan länge en stark handikapprörelse, vilket självklart har betydelse för Handikappombudsmarmens arbete.

Främst är det opinionsbildningen som lyfts fram när relationerna mellan handikapprörelsen och ombudsmannen förts på tal. Detta

Handikappombudsmannens verksamhet 91

framgår bland annat av propositionen om Handikappombudsman.

På sid. 16 anges följande.

Regeringen vill i detta sammanhang framhålla den viktiga roll

har när det gäller opinionsbild-

handikapporganisationerna

ningen a handikappområdet. Det är främst de funktionshind-

rade ä va som kan informera om vad det verkligen innebär att

leva med ett funktionshinder. Handikapprörelsen har här haft

och har en betydelsefull for utformningen av de han-

roll

dikappolitiska insatsema. Avsikten är inte att Handikappombudsmannen i något avseende skall ta över den opinionsbil-

dande verksamhet som handikapporganisationerna bedriver

inom området.

Direktiven till min utredning 1997:13l sid.6 klargör också att "Avsikten med Handikappombudsmannens uppgifter på detta område är inte att ersätta handikapporganisationemas opinions-

bildande arbete".

I min enkät till handikapporganisationerna fanns frågor

som berörde infonnation och opinionsbildning. Av enkätsvaren fram-

gick att handikapprörelsen inte ansåg att det förelåg någon nega-

tiv konkurrenssituation på dessa områden. Åsrapportema fick till exempel mycket beröm. En stor majoritet att de hade haft

uppgav nytta av dessa rapporter.

Ingen av dem som svarade på enkäten ansåg att Handikappombudsmannens infonnationsverksamhet varit negativ för den egna organisationen. Nästan hälften såg den i stället som positiv.

Vad gäller opinionsbildningen är resultatet likadant. De organisa-

tioner som svarade att ombudsmannens opinionsbildning är bra, menade att den behövs ett komplement till den verk-

som egna samheten eftersom organisationemas resurser inte räcker till.

Även vid hearingen med handikapporganisationerna diskute-

rades Handikappombudsmannens informations- och opinionsbil-

dande arbete. Organisationerna ansåg att den hade gjort nytta.

Som exempel nämndes arbetet med tillgänglighetsfrågor och insatserna för att implementera FN:s standardregler. Deltagarna vid hearingen framhöll att Handikappombudsmannen har tyngd

en som gör att denne har lättare än handikapprörelsen att komma ut med infonnation. I stället för negativ konkurrens kan

en ombudsmannens infonnationsverksamhet utgöra stimulans for det

en egna infonnationsarbetet.

Handikappombudsmannen har utvecklat olika former kon-

av takter och samverkan med handikappforbunden. I samband med att årsrapporten överlämnas till regeringen inbjuder ombudsmannen organisationerna till ett möte där rapporten presenteras. Vi-

92 Handikappombudsmannens verksamhet

dare genomför Handikappombudsmannen varje år träffar med

enskilda organisationer. Många av de seminarier och konferenser som ombudsmannen arrangerar sker i samverkan med ett eller

flera handikappförbund. Representanter för handikapprörelsen in-

bjuds också att delta i arbetsgrupper för särskilda ändamål. Slutligen förekommer olika informella kontakter, till exempel i samband med att remissvar skall lämnas på utredningar.

Förhållandet mellan Handikappombudsmannen och handikapprörelsen framstår som konfliktfritt. Det har dock vid några tillfällen förekommit meningsmotsättningar mellan dem. 1996

uppstod en diskussion kring ombudsmannens arbetsuppgifter.

Den 24 juni 1996 överlämnade Handikappförbundens Samar-

betsorgan, HSO, De Handikappades Riksförbund, DHR, Sveriges

Dövas Riksförbund, SDR, och Synskadades Riksförbund, SRF,

en gemensam skrivelse till Socialdepartementet om Handikapp-

ombudsmannens framtida roll. Där betonades att Handikappombudsmannens uppgifter i första hand skall gälla frågor om diskri-

minering. Ett krav som ställdes var att "Handikappombudsmanroll i andra handikappolitiska sammanhang skall begränsas".

nens

I skrivelsen också organisationerna att de inte ansåg att

Handikappombudsmannen skall utgöra det nationella samordningsorganet enligt FN:s standardregler. Detta överensstämde inte med hur Handikappombudsmannen vid den tiden såg på sin roll. I

årsrapporten för 1994 påpekade Handikappombudsmannen till

exempel att den hade dessa samordnande uppgifter.

I ett daterat den 16 december 1996, på enkät från

svar, en

Handikappombudsmannen angående verksamheten 1997-98 an-

förde HSO, att "HO bör koncentrera sina insatser så att de är i överensstämmelse med skrivningarna i lagen. Skälet för detta är dels att tydligt markera att HO är en myndighet, delvis en rätts-

vårdande myndighet, och dels att HO effektivitetssynpunkt bör

ur

arbeta med avgränsade och prioriterade uppgifter."

I samma enkätsvar framhölls också att Handikappombudsmannen inte bör agera gentemot riksdagsutskott, "eftersom en myndighet inte självpâtaget bör agera gentemot de folkvalda". Vidare skrev HSO följ ande, vad gällde frågan om ombudsmannen skall göra egna uttalanden: "nej, uttalanden är liksom kampanjer

arbetsform, ligger närmare folkrörelse myndigen som en än en het". Ombudsmannen reagerade starkt kritiskt på enkätsvaret från HSO.

Att det förekommer meningsmotsättningar mellan handikapporganisationema och en myndighet med de uppgifter som åvilar

Handikappombudsmannen, är inte särskilt förvånande. Handi-

SOU l999z73 Handikappombudsmannens verksamhet 93

kappombudsmannen skiljer sig från andra myndigheter på viktiga punkter och många utanför handikapprörelsen den fö-

ser som en reträdare för människor med funktionshinder. Mot denna bak-

grund blir ibland rollfördelningen mellan handikapprörelsen och

ombudsmannen oklar. Ovan redovisade konflikt är ett tydligt uttryck för en strävan från organisationerna att markera boskill-

en

nad vad roll och arbetsuppgifter mellan myndigheten och

avser folkrörelsema. Denna strävan framfördes också i klartext

av HSO, när de i svaret på den tidigare nämnda enkäten skrev föl-

jande:

Det är tveksamt HO och handikap organisationerna bör

om ar-

konferenser. Slkälet att detta skulle

rangera gemensamma

kunna uppfattas som att är otydlig mellan den obe-

roende myndi heten gränslinjen bevak-

me tyngdpunkten lagd på rättslig

ning och de o eroende skall

handikapporganisationema, som

driva sina medlemmars intressen. Bada parter kan ha in-

tresse av att driva frågor, kan gå emot den andra parten.

som

En bättre ordning är att respektive part medverkar på den and-

res arrangemang.

Det är i sammanhanget viktigt att ha i åtanke att Handikappom-

budsmannen byggdes upp efter nedläggningen Statens Handi-

av kappråd. I rådet fanns ett naturligt samråd med handikapprörel-

sen, eftersom den var representerad i styrelsen. Handikappom-

budsmannen skall inte utgöra ett samrådsorgan och därför finns inte denna naturliga kontakt mellan ombudsman och handikapprörelse. En orsak till missnöjet från ett antal handikapporganisationer kan bland annat sökas i detta förhållande.

Att döma av svaren på min enkät och de synpunkter jag fått vid mina kontakter med handikappförbunden, överväger dock de

positiva bedömningarna av Handikappombudsmannens arbete.

Detta gäller även de organisationer som tidigare kritiserade

ombudsmannen.

5.7 Ombudsmannens internationella

uppdrag och kontakter

Jag skall enligt mina direktiv pröva Handikappombudsman-

om nen skall ha någon roll i EU-samarbetet och hur avgränsning

en skall göras gentemot regering och andra myndigheter.

I regeringens proposition 1994:219 Handikappombuds-

om mannen gavs denne ett mycket omfattande för bevak-

ansvar

94 Handikappombudsmannens verksamhet

ningen handikappfrågorna inom EU. På sid. 16 i propositionen

av framhålls följ ande.

Enligt regeringens mening bör det ingå i Handika pombuds-

uppgifter att följa och bevaka handikap fra ornas ut-

mannens

veckling inom EU och hur dessa kommer förhål-

att paver a

landena i Sverige för med funktionshinder. Ombuds-

personer

bör ägna uppmärksamhet de olika program, resolu-

mannen

tioner och andra bestämmelser styrande och vägledande

av

slag inom EU kan få särskilda konsekvenser för personer

som

med funktionshinder.

l förordningen med instruktion för Handikappombudsmannen

i 2 § 5 att ombudsmannen långsiktigt skall "följa den interanges nationella utvecklingen inom ansvarsområdet och särskilt Europeiska unionens insatser och dess konsekvenser för personer med

funktionshinder". Denna kraftiga markering av bevakningen av

insatserna inom EU bör mot bakgrund att Sverige vid in-

ses av rättandet Handikappombudsmannen ännu inte var medlem i

av unionen.

Redan vid starten Handikappombudsmannens verksamhet

av inleddes ett omfattande internationellt samarbete. I årsrapporten för 1994 redovisas olika internationella uppdrag för myndigheten.

Bland annat deltog Handikappombudsmannnen i den officiella

svenska delegationen vid det sociala toppmötet i Köpenhamn. Vidare arrangerade ombudsmannen två studieresor till USA för att sprida kännedom om Americans with Disabilities Act ADA.

Inbjudna till dessa var riksdagsledamöter, tjänstemän från

resor

departement och myndigheter samt företrädare för handikapprö-

relsen.

Handikappombudsmannen har också under årens lopp deltagit

föreläsare vid många internationella seminarier och konfesom

I det internationella arbetet ingår också kontakter med renser. ombudsmän för mänskliga rättigheter från andra länder.

Från den 1 januari 1995 ingick Handikappombudsmannen som två regeringsrepresentanter i HELIOS rådgivande kom-

en av

mitté. HELIOS ett åtgärdsprogram med uppgift att främja lika

var möjligheter för och integrering med funktionshinder.

av personer

Programmet omfattade fyra år och när Handikappombudsmannen

korn med hade det pågått i två år.

Regeringen utsåg vidare Handikappombudsmannen att delta i

EU:s nätverk för infonnations- och erfarenhetsutbyte på handi-

kappområdet. Myndigheten har också ingått i andra grupper i anslutning till EU och HELIOS. Handikappombudsmannen har

Handikappombudsmannens verksamhet 95

också lämnat synpunkter på promemorier, utredningar och skri-

velser med anknytning till den Europeiska unionen.

HELIOS-programmet upphörde i december 1996. Det hade varit ett mycket viktigt uppdrag för Handikappombudsmannen att få delta i dess rådgivande kommitté, mot bakgrund de åtagan-

av den i propositionen. I årsrapporten för 1997 sid. 34

som angavs

anför Handikappombudsmannen att den rådgivande kommittén "utgjort basen i Handikappombudsmannens bevakning handi-

av

kappfrågoma inom EU och gjort det möjligt för myndigheten att

bygga upp ett kontaktnät med regeringsrepresentanter från andra EU-länder och inom Europeiska kommissionen".

När uppdraget inom HELIOS slutfört begärde Handi-

var

kappombudsmannen hos regeringen att myndigheten skulle ingå

in en högnivågrupp som inrättats kommissionen. Regeringen

av gick inte ombudsmannen till mötes i denna fråga.

I mina utredningsdirektiv nämns att jag skall behandla frågan

om avgränsningen mellan Handikappombudsmannen och

regering i kontakterna med EU. Jag har tagit denna fråga med

upp

tjänstemän från regeringskansliet. De har då påtalat att det före-

ligger svårigheter när en myndighet representerar Sverige i en högnivågrupp. Ett sådant uppdrag bör, har det framhållits för mig, i första hand ligga på ett departement, eftersom de beslut

som ibland måste fattas i anslutning till denna är på departe-

grupp mentsnivå.

Några sådana principiella hinder för ombudsmannen att delta i andra internationella grupper, som utses av regeringen, har inte framförts.

-

Jag har inte närmare gått in på avgränsningen till andra myn-

digheter, eftersom jag vid min genomgång Handikappom-

av. budsmannens EU-uppdrag fann att eventuella gränsdragningsproblem främst gällde regeringskansliet. I min enkät ställde jag emellertid en fråga rent allmänt berörde gränsdragnings-

som

problem mellan andra myndigheter och Handikappombudsmannen. Jag fick några få exempel inget gällde EU. Detsamma

men var fallet vid mina sammanträffanden med myndigheter.

Jag nämnde tidigare i detta avsnitt att Handikappombudsman-

nen arrangerade studieresor till USA och att ombudsmannen deltagit som föreläsare vid många seminarier och konferenser utomlands. Denna verksamhet byggde mycket på att Handikappombudsmannen personligen hade ett stort nät internationella

av kontakter. Dessa kontakter har också använts för att följa den in-

ternationella utvecklingen på handikappområdet.

96 Handikappombudsmannens verksamhet

Som del i det internationella arbetet bör också nämnas de

en seminarier och konferenser med internationella inslag som Handikappombudsmannen arrangerat. Ofta har det skett tillsammans

med någon handikapporganisation.

Syftet med dessa konferenser har varit att lyfta fram viktiga handikappolitiska frågor och dem internationell relief

ge en

5.8 och

Upplysnings-

informationsverksamheten

I mitt utredningsuppdrag ingår att utvärdera "Handikappombuds-

upplysnings-, informations och opinionsbildande armannens bete" sid. 6. Vidare framgår att jag i min utredning

direktiven

skall "främst belysa de direkta effekterna myndighetens in-

av satser området" sid. 6. Jag anlitade IdéTorget för att genomföra denna utvärdering. Resultatet utvärderingen presenteras i

av

särskild studie genomförd Ingmarie Holmegard "Handi-

en av

kappombudsmannens Infomationsuppgifter." I detta avsnitt sam-

manfattar jag resultatet studien.

av

Utvärderingens metod

Utvärderingen grundar sig på en genomgång av Handikappombudsmannens årsrapporter, årsredovisningar och en särskild pro-

memoria informationsinsatserna som ombudsmannen upp-

om rättade inför denna utvärdering. Intervjuer har gjorts med handi-

kappombudsmarmen Inger Claesson Wästberg, kanslichefen Hans

Axelsson och representanter för handikapprörelsen. Vidare von har den ansvariga för informationsstudien gått igenom pressklipp,

affischer, broschyrer och Handikappombudsmannens websidor. Slutligen besöktes en konferens, arrangerad av Handikappom-

budsmannen, Konferensen behandlade ombudsmannens kommunhandbok rörande FN:s standardregler.

Studiens innehåll

Handikappombudsmannen har formulerat allmänt hållen in-

en

fonnationspolicy att myndighetens information skall vara öp-

om

korrekt, tydlig och lättförståelig, både språkligt och grafiskt.

pen, I denna policy slås fast att informationen huvudsakligen bygger

Handikappombudsmannens verksamhet 97

på resultat från utredningar och utvärderingar. Allt material

egna

finns tillgängligt med de anpassningsfomier gör det möjligt

som för funktionshindrade att ta del det. Websidoma finns i en av textbaserad version för dem som använder talsyntes. Den som behöver få sitt informationsmaterial anpassat på något särskilt sätt kan också erhålla det. Media används aktivt genom pressmeddelanden, presskonferenser och direktkontakt med journalister. Handikappombudshar också ofta deltagit i den offentliga debatten. mannen

Inforrnationskampanjer med affischer och annonsering har använts i speciella frågor. Däremot är myndigheten sparsam med

allmänt infonnationsmaterial, i form av foldrar och broschyrer. Handikappombudsmannens inforrnationsverksamhet betecknas information och kunskapsöverföring. Den kan i sin tur delas som in i information och juridisk rådgivning samt konferenser och seminarier. En informatör är anställd för att sköta informationsoch pressfrågor. Vid behov har också speciella konsulter och re-

klambyråer anlitats. Exempel på detta är uppbyggnaden web-

av sidan och information till näringslivet om FN:s standardregler.

Handikappombudsmannen har en vid definition av målgrup-

för inforrnationsinsatsema, i princip utgörs den hela bepen av folkningen. Eftersom resurserna för information är begränsade definieras specificerade målgrupper för olika inforrnationsaktiviteter. I studien beskrivs olika målgrupper och deras skiftande intressen vad gäller information från ombudsmannen. Egna konfe-

är ett redskap används för inforrnationsspridning till

renser som utvalda målgrupper. Under 1997 deltog 1200 personer i konfeca anordnade Handikappombudsmannen. Tre "annonskamrenser av panj har genomförts och dessa har prisbelönats. Tillsammans med den juridiska rådgivningen svarar informationsverksamheten för hälften myndighetens samlade arca av betstid. För 1997 anslogs knappt 5 miljoner kronor för infonnation, vilket är drygt hälften verksamhetskostnadema det året. av

Regeringen uppdrog Handikappombudsmannen att göra

FN:s standardregler kända. Uppdraget hade tre utgångspunkter:

ta fram ett basmaterial reglerna i samarbete med handi- - om

kappporganisationema,

undersöka hur Sverige efterlever reglerna, göra reglerna kända. -

98 Handikappombudsmannens verksamhet

Jag har gjort en genomgång av dessa regler och deras påverkan på Handikappombudsmannens arbete. Genomgången redovisas i av-

snitt 5.3.

Följande externa informationsmaterial har tagits fram Han-

av

dikappombudsmannen ytterligare material har tillkommit efter utvärderingen:

fickfolder Handikappombudsmannen med adresser, - om namn,

basmaterial om FN:s standardregler broschyr, folder i fick- - -

format. affisch med kort sammanfattning reglerna,

en av over-

headbilder samt Videofilmer, en kortare reportagefilm och

längre samtalsfilm,

Skriften "Diskriminering funktionshindrade", behandlar

av som diskriminering i arbetslivet och i näringsverksamhet samt

samhällets bristande tillgänglighet. Däri ingick bilder med texterna "Man är inte handikappad. Man blir det".

Det infonnationsmaterial som framställs av Handikappombudsmannen är av god kvalitet. Däremot används inte en konsekvent grafisk profil, vilket kan göra det svårare att bli igenkänd.

Under 1997 har Handikappombudsmannen öppnat en webplats

för att informera om de-rättigheter enskilda funktionshind-

som

rade har och for att öka myndighetens tillgänglighet. Webplatsen

består av ca 300 sidor. Utformningen är inte särskilt säljande

men ger en korrekt infonnation. Webplatsen hade 3 222 besök under hösten 1997. Statistiken för 1998 visar på ett ökande antal. För de sidor innehåller juridisk information, har noterats 8 469 be-

som sök. Det totala antalet träffar 26 471.

var

En jämförelse kan göra med besöken Bamombudsmannens Websida 1998 hade 13 500 träffar.

som

Massmedia används som en viktig informationskanal. Policyn är att mediakontakter skall relaterade till resultat

vara egna av un-

dersökningar. Handikappombudsmannen har aktiv pressbear-

en betning. Flera gånger har ombudsmannen förekommit i tyngre massmediala sammanhang med riksspridning, bland annat framträdanden i TV.

Det första verksamhetsåret förekom Handikappombudsmannen i 175 inslag och artiklar i media. Tillgängligheten har varit den dominerande frågan. Under 1997 uppgick antalet inslag och artiklar till 420. År 1997 ökade antalet till 680, det vill säga med drygt 60 %. Den enskilt största frågan var kommunenkäten som

genomfördes under 1996. Den följdes med inslag både på

upp

Handikappombudsmannens verksamhet 99

riksnivå och regionalt. Den andra stora frågan var undersökningen

diskriminering funktionshindrade i arbetslivet. Det blir allt om av

vanligare att anmälningsärenden uppmärksammas i massmedia. Handikappombudsmannen får många inbjudningar att delta i

andra arrangörers konferenser och evenemang. Under 1995 kom 200 inbjudningar, under 1996 inbjöds ombudsmannen till 243 arrangemang och 1997 var antalet inbjudningar 235. Handikappombudsmannen har prioriterat kan få effekter

arrangemang som för många År 1997 deltog i 140 sådana

personer. man arrange-

Ombudsmannen tar också emot hel del utländska mang. en studiebesök.

Hösten 1997 initierade Handikappombudsmannen tillsammans

med affarstidningen Dagens Industri ett projekt riktat till närings-

livet. Följ ande inslag kan nämnas:

informationskampanj med fem annonser i Dagens Industri,

-

som belyste den bristande tillgängligheten. Annonsema finns även affischer,

som

"Släpp in oss", en skrift om FN:s standardregler, specialskri-

-

ven för företag, seminarium om tillgänglighet i näringslivet,

-

tävlingen Handtaget, där företag tävlar i två klasser. Den ena -

handlar om anställningspolicy, den andra om anpassning av

produkter och tjänster till funktionshindrade kunder. H. M

Drottningen delar ut diplom till vinnande företag.

Handikappombudsmannen presenterar sin verksamhet i årsrap-

porterna till regeringen. Vidare lämnar myndigheten särskilda rapporter i olika viktiga frågor.

Kommentarer från Ingmarie Holmegard, ansvarig för informationsstudien

Ingmarie Holmegard att Handikappombudsmannen besitter

anser

en väl utvecklad kompetens för infonnationsfrågor. En tydligare policy och tydligare infonnationsplan efterlyses dock, där det

en framgår vad man vill uppnå med informationen, hur man skall arbeta med information och vilka krav man ställer på den information som ges ut. Den juridiska rådgivningen och infonnationsinsatserna skall tydligare särskiljas, eftersom det handlar om två skilda former av information.

100 Handikappombudsmannens verksamhet

Vidare påpekar Ingmarie Holmegard att det varit svårt att i efterhand mäta hur väl nått sina målgrupper vad gäller konfe-

man renser, eftersom det inte finns angivet för alla deltagare vilka de representerar. Utvärderingen infonnationsinsatsema är inte

av särskilt väl utvecklad. Mer arbete bör läggas på kännedoms-

ner

och effektmätningar. Handikappombudsmannen har lyckats

mycket bra med den mediala uppmärksamheten.

5.9 Enskilda ärenden

Rådgivningsärenden

Enligt 3 § andra stycket lagen 1994:749 Handikappombuds-

om mannen skall ombudsmannen genom infonnationsverksamhet och på annat liknande sätt verka för att ingen missgynnas eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av funktionshinder.

Av prop. 1993/194:2l9 sid. 25 framgår att den beskrivna verksamheten skall ge personer som vänder sig till ombudsmannen information och allmänna råd hur han eller hon skall kunna be-

om vaka sina intressen. På sid. 15 i propositionen förklaras följande.

Personer som vänder sig till ombudsmannen skall kunna få

upplysningar om vart de skall vända sig i olika frågor

som

funktionshinder kan ge upphov till och hur de kan sina

bevaka

intressen och ta rätt. kan 1 det

tillvara sin Ombudsmannen

sammanhanget initiativ till överlä gnin ar eller ta de kontakter som 1 övrigt behövs för att a sak rågan belyst. Ombudsmannen skall däremot inte fungera advokat eller

som en ombud för enskilda personer.

Bakgrunden till den juridiska rådgivningsverksamheten är att så-

dan rådgivning kan vara svår att få på andra håll i samhället.

Vissa handikapporganisationer bistår sina medlemmar med juridisk rådgivning, många organisationer saknar för

- men resurser detta. Även andra också

om tillsynsmyndigheter svarar på frågor,

är det tydligt att många frågeställare föredrar att vända sig till Handikappombudsmannen. Utifrån de samtal jag fört med representanter för olika handikapporganisationer, har jag förstått att

den rådgivning som Handikappombudsmannen är

ger av samma

karaktär den organisationerna erbjuder.

som som

Vidare finns en mycket stor mängd lagar och författningar

som gäller funktionshindrades rättigheter och intressen. Av de kontakter jag har haft med olika myndigheter i samband med min ut-

Handikappombudsmannens verksamhet 101

redning har jag funnit att tillsynsmyndighetema inte alltid har till-

räcklig kunskap for att kunna erbjuda den rådgivning som efter-.

frågas. I synnerhet saknas den breda kunskap som ofta krävs. Hos

många myndigheter intar inte handikappfrågoma någon framskjuten plats. Socialstyrelsen har till exempel sedan tid tillbaka

en ingen särskild enhet för handikappfrågor. Av den enkät jag lät

skicka ut till länsstyrelserna framgår att flera länsstyrelser ger handikappfrågoma en relativt låg prioritet. Rådgivningsverksamheten hos ombudsmannen består av muntlig och skriftlig rådgivning. Enligt uppgift från ombudsman-

åtgår det för närvarande cirka tjänst för att ge juridisk rådnen en givning telefon och cirka kvarts tjänst för att sköta den per en skriftliga rådgivningen. Sedan den 1 november 1997 ger om-

budsmannen också rådgivning på myndighetens websidor. Handikappombudsmannens jurister får dagligen samtal och

brev från ber råd. Många som vänder sig dit har personer som om ofta varit i kontakt med flera andra myndigheter som kan vara knutna till ärendet. De flesta kontaktar ombudsmannen for som att få råd och hjälp är älva funktionshindrade. Det är också vanligt att föräldrar till barn med funktionshinder tar kontakt. Därutöver får myndigheten samtal och brev från olika personalgrupper behöver hjälp med att reda ut frågor skilda slag. som av I detta sammanhang kan det vara på sin plats att erinra om att

Handikappombudsmannen inte skall fungera som ombud för en-

skilda väl kan råd hur den enskilde kan föra personer, men ge om sin talan och vilka argument som kan föras fram.

Rådgivningsärendena har ökat i omfattning på följande sätt.

Under 1995 hade ombudsmannen knappt 500 ärenden, 1996 uppgick antalet ärenden till 761, 1997 motsvarande antal 791 var och under 1998 hade ombudsmannen 1085 ärenden. De skriftliga rådgivningsärendena diarieförs. Antalet sådana har utvecklats på följande sätt: år 1995 inkom 113 ärenden, året därefter inkom 117, 1997 uppgick antalet till 184 och 1998 inkom 272 råd-

givningsärenden. De fem vanligaste ämnesområdena för all juridisk rådgivning

stöd och service 22 %, ekonomisk och social trygghet 22 %, var

utbildning 14 %, arbete 11 % och tillgänglighet 10 %. Den skriftliga rådgivningen ökar andel all rådgivning

som av och är ofta inriktad på juridisk information.

Den muntliga rådgivningen har betydelse för människor som

har svårt att uttrycka sig i skrift. Denna rådgivning är mycket skiftande och omfattar både enkla frågor som kan besvaras på

g

kort tid och sådana kräver juridiska utredningar och uppföl-

som jande samtal.

Jag har gått igenom 89 skriftliga rådgivningsärenden in-

som kommit till ombudsmannen under åren 1996 till 1998. De har gi-

vits in av privatpersoner och organisationer. Frågorna gäller ett

stort antal ämnesområden och berör olika myndigheters

ansvarsområden. Här följer en uppräkning del de ärenden jag

av en av

gått igenom och som exemplifierar spännvidden i frågorna till

ombudsmannen:

funktionshindrade barns situation i skolan och tillämpningen -

av skollagen och grundskoleförordningen, regler om skolskjuts, "

-

regler om förtidspension och tillämpningen lagen all-

- av om män försäkring och RFV:s allmänna råd,

socialtjänstlagens bestämmelser,

personkretsen och räckvidden av LSS, funktionshindrade barns rätt att medta personlig assistent i skolan,

rätt ta med ledarhund i mataffär, -

regler för arbetsgivaravgifter för tillfällig hjälp sitter i

- när man rullstol,

Vägverkets regler för erhållande parkeringstillstånd,

- av vad kan en göra mot näringsidkare

- funktionshindrad person en

inte följer ett utslag från Allmänna Reklamationsnänmsom den,

regler för bussars och färdtjänstfordons tillgänglighet,

-

regler för tillgänglighet i offentliga lokaler och tillämpningen

av Boverkets regler,

gällande regler för en elev som ansöker om att komma in på -

RH-gymnasium,

regler för bosättningstid i Sverige för skall kunna

- att en person

ansöka förtidspension enligt lagen allmän försäkring,

om om regler för erhållande av hjälpmedel enligt hälso- och sjuk- -

vårdslagen, " förutsättningarna för att överklaga ett bygglovsärende,

-

förutsättningar för erhållande av handikappersättning och

- om-

fattningen av denna,

.

- försäkringsbolags möjligheter att vägra teckna livförsäkring

för en person på grund funktionshinder,

av regler för erhållande av bilstöd, den amerikanska ADA-lagstiftningens bestämmelser. -

Handikappombudsmannens verksamhet 103

Utöver beskrivna typiska juridiska frågor får ombudsmanovan även hel del frågor hur praktiska problem kan lösas. nen en om

Det kan gälla lämplig placering i flygplan vid längre eller hur

resa olika typer diskriminerande behandling kan bemötas. av

Handikappombudsmannen svarar oftast direkt på frågorna.

Vanligen konkreta råd eller anvisningar. Det förekommer ges också att ombudsmannen hänvisar frågeställaren till andra myndigheter, ibland efter att ha gett sin egen syn på frågan.

Anmälningsärenden

En viktig del Handikappombudsmannens arbete är handlägg-

av ningen alla de anmälningar sker till ombudsmannen. Ett av som ärende klassificeras ombudsmannen som ett amnälningsärende av när enskild eller organisation anmäler att funktionsen person en hindrade missgynnas eller på annat sätt utsätts för kränkande behandling på grund sitt funktionshinder. av

Det framgår inte uttryckligen av lagen om Handikappom-

budsmannen eller instruktionen för Handikappombudsmannen att denne skall ta emot amnälningsärenden och undersöka hur myndigheter och andra hanterar enskilda ärenden och andra frågor. Av

4 § i lagen framgår emellertid att myndigheter, landsting och kommuner som har skyldighet att fullgöra uppgifter som rör per-

med funktionshinder, på ombudsmannens uppmaning skall soner lämna information till denne om sin verksamhet. Denna uppgiftsskyldighet enskilda ärenden. kan även avse

Handikappombudsmannen kan begära att få uppgifter om en

namngiven, enskild från myndighet. Detta blir i praktiperson en ken aktuellt då någon enskild vänt sig till ombudsmannen för att göra anmälan. I sådana fall kan ombudsmannen ta initiativ till en överläggningar eller ta de kontakter i övrigt behövs för att få som

sakfrågan belyst. Utgångspunkten för ombudsmannens handläggning amnäl-

av

ningsärenden är bland annat regler i regeringsforrnen RF och förvaltningslagen 1986:223. Enligt l kap. 9 § RF skall förvalt-

ningsmyndighetema i sin verksamhet beakta allas likhet inför la-

samt iakttaga saklighet och opartiskhet. Av 4 § förvaltnings-

gen

lagen framgår att varje myndighet skall lämna upplysningar,

vägledning, råd och sådan hjälp till enskilda i frågor som annan rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den

utsträckning är lämplig med hänsyn till frågans art, den en-

som skildes behov hjälp och myndighetens verksamhet. av

104 Handikappombudsmannens verksamhet

Jag har gått igenom 158 utvalda anmälningsärenden under åren 1996, 1997 och 1998 för att bedöma hur de har handlagts.

Ärendena är till ungefär 50 % "utplockade" intressanta. Res-

som ten är slumpmässigt utvalda. Som framgår ovan i avsnittet har jag

också tagit del av 89 skriftliga rådgivningsärenden.

Syftet med genomgången har varit att undersöka Handi-

om

kappombudsmannens arbete med anmälningsärendena är

meningsfullt och även framdeles bör vara en ombudsmannens

av

uppgifter.

Antalet anmälningsärenden har, sedan ombudsmannens tillkomst fram till år 1998, utvecklats på följande sätt: under 1995 inkom 69 ärenden, år 1996 uppgick antalet till 100 och under 1997 anmäldes 141. Slutligen inkom 142 ärenden under 1998. Enligt uppgift från ombudsmannen kan den avstannade ökningen bland annat bero på att ombudsmannen blivit restriktiv med

mer att klassificera ärenden anmälningsärenden.

som

Ombudsmannen delar in anmälningarna i ämnesområden

som motsvarar dem som finns i FN:s standardregler. Den största an-

delen har rört tillgänglighetsfrågor i vid mening. Tendensen är

dock att dessa minskar som andel av samtliga ärenden.

Andra ämnesområden med många anmälningar är arbete, stöd och service, utbildning samt ekonomisk och social trygghet. De

158 anmälningarna som jag gått igenom riktar sig mot kommuner, landsting, myndigheter, privata företag och organisationer.

Anrnälningarna avser förhållanden inom sjukvården, arbetslivet, kommunikationer, yttre tillgänglighet och tillgänglighet till information, stöd och service samt ekonomisk trygghet, bemötande i

näringslivet m.m. Ett ärende anhängiggörs hos Handikappombudsmannen

genom att en enskild person eller en organisation muntligen eller skriftligen gör en anmälan till ombudsmannen. Denne vanli-

uppmanar gen den anmälda parten att inkomma med yttrande. I vissa ärenden begär ombudsmannen även in yttranden från andra berörda

myndigheter. Inte sällan aktualiserar anmälningarna frågan

om hur ombudsmannens bevakning förhåller sig till andra myndigheters tillsyn. Det förekommer att ombudsmannen översänder

en anmälan till ansvarig tillsynsmyndighet för vidare åtgärder.

Ärendena kan avslutas olika Ombudsmannen kan kon-

på sätt. statera att ärendet, efter det att anmälan gjordes, har fått lämp-

en lig lösning. Denne kan även göra ett uttalande vad enligt

om som ombudsmannens mening är lämpligt i ett visst ärende. Detta uttalande har formen av en rekommendation. I andra fall kan ärendet avslutas med att ombudsmannen anmälaren att

uppmanar

Handikappombudsmannens verksamhet 105

agera på visst sätt, till exempel att överklaga ett beslut. Ombudsmannen erinrar då anmälaren vad denne bör göra samt att

om ombudsmannen inte själv är behörig ombud. Handikapp-

att vara ombudsmannen kan inte i något fall uttala annat är rekommendationer till anmälare och anmäld part.

I avsnitt 8.3 återkommer jag med mina förslag hur enskilda

om

ärenden skall handläggas i fortsättningen.

överväganden och förslag

6 Handikappombudsmannens

för

betydelse utvecklingen

Handikapporganisationema bildar idag en stark folkrörelse och

det är min övertygelse att den påtagligt än någon in-

mer annan stitution i samhället har fonnat den svenska handikappolitiken. Ett tydligt exempel från senare år är tillkomsten av assistanser-

sättningen.

Vidare framgår det av mina sammanträffanden med kommunrepresentanter, som redovisas i kapitel att handikapprörelsen är

den främsta inspirationskällan för kommunerna, när det gäller oli-

ka insatser för att skapa tillgängliga miljöer. Enkätema till olika privaträttsliga organ gav samma besked.

Jag anser mig dock kunna konstatera att Handikappombudsmannen också har haft en stor betydelse för de senaste årens han-

dikappolitiska utveckling i vårt land. När handikapporganisationema beskriver betydelsen Han-

av dikappombudsmannen, se avsnitt 3.6, är det främst information

och opinionsbildning som lyfts fram. Många organisationer

upp-

ger att årsrapportema gör stor nytta i opinionsbildningen. Handikappombudsmannens opinionsbildande arbete är ett viktigt kom-

plement till handikapprörelsens insatser. När det gäller Handi-

kappombudsmannens inforrnationsarbete kan organisationemas synpunkter sammanfattas enligt följande:

det kommer många representanter för kommunerna på - om-

budsmannens konferenser,

informationsarbetet har resulterat i konkreta åtgärder när det -

gäller tillgängligheten i kommuner,

det finns ett ökat lokalt intresse for FN:s standardregler till -

följd av Handikappombudsmannens konferenser,

när företrädare för organisationerna möter tjänstemän och för- -

troendevalda i kommunerna märks att ombudsmannens informationsverksamhet har haft effekt. Handikappombudsmannens

110 Handikappombudsmannens betydelse för utvecklingen

ställning har en tyngd som gör att denne har lättare att komma

ut med information än organisationerna.

Av den särskilda studie inforrnationsarbetet redovisas i

av som

avsnitt 5.8 framgår att Handikappombudsmannen nått ut i media

på ett effektivt sätt. Flera av de rapporter som myndigheten producerat har fått ett bra genomslag i både radio och TV. En

press, illustration till detta utgör undersökningen av Sveriges kommuner

"Undersökning om delaktighet och jämlikhet för personer med

-

funktionsnedsättning en enkätundersökning bland Sveriges

kommuner".

Handikappombudsmannen har arrangerat stor mängd konfe-

en renser, bland annat för att informera om FN:s standardregler. På detta sätt har några tusen deltagare nåtts informationen och

av budskapet från ombudsmannen. Målgruppen för dessa konferenser har varit personer som genom arbete eller förtroendeuppdrag i

sin tur har goda möjligheter att påverka andra. Handikapporgani-

sationemas företrädare har påpekat för mig, att det vid deras möten med tjänstemän och förtroendevalda i kommuner, framgår att ombudsmannens infonnationsverksamhet har haft effekt.

Handikappombudsmannens arbete med att förankra och imp-

lementera FN:s standardregler, har haft en stor betydelse. Redo-

visningen i kapitel 3 och genomgången i avsnitt 5.3 om hur myndigheten arbetat med standardreglema ger en god grund för

detta påstående. Förutom konferenser och andra informationsinsatser, genomförde ombudsmannen omfattande undersök-

en ning riktad till 192 myndigheter, där dessa ñck besvara frågor

med utgångspunkt i dessa regler.

Mycket information och opinionsbildning får effekt på lite

av längre sikt. Den konkreta betydelsen sådan verksamhet är där-

av

för svår att mäta. Samtidigt är det viktigt att handikappfrågoma

får plats i samhällsdebatten. Jag att utredningens bak-

en anser

grundsmaterial stöd för uppfattningen att Handikappombuds-

ger mannen har bidragit till detta, genom sina möjligheter att komma till tals i media.

Ett område jag inte kan förbigå gäller barn med dyslexi. Han-

dikappombudsmannen deltog tillsammans med andra organisationer i kampanj dyslexi. I nära anslutning till denna opini-

en om

onsbildning tog Handikappombudsmannen initiativ till undersök-

ningar i skolan stöd till barn med dolda funktionsnedsätt-

om ningar. Konferenser genomfördes tillsammans med Skolverket. Den sammantagna effekten de olika insatserna, ledde till att

av

barn med dyslexi fick en helt annan uppmärksamhet än tidigare.

Handikappombudsmannens betydelse för utvecklingen lll

Detta har varit till för dem vad gäller bland annat stödresur-

gagn ser i skolan. Samtidigt som jag påtalar dessa positiva effekter, är jag tveksam till Handikappombudsmannen skall delta i denna

om form av kampanjverksamhet. Jag tror att det på sikt är bättre att renodla ombudsmannarollen och överlåta kampanjer handi-

kapprörelsen. Handikappombudsmannen har i sina årsrapporter lagt förslag om lagstiftning mot diskriminering. Denna fråga har också under

många år starkt engagerat handikapprörelsen. Den lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder som riksdagen nu antagit, ser jag i första hand som resultatet av

ett långt och ihärdigt arbete från handikapprörelsen. Handikapp-

ombudsmannen har emellertid lämnat ett mycket viktigt bidrag

till att lagen fick sin slutliga utformning. Ett första utrednings-

förslag fick stark kritik från olika remissinstanser, i synnerhet från

Handikappombudsmannen i sitt remissvar presenterade ett

som

alternativt lagförslag. utredning tillsattes och den proposi-

En ny

tion byggde på denna utredning lade ett förslag i långa

som som

stycken påminner om det som Handikappombudsmannen lanse-

rade. Propositionen antogs sedermera riksdagen och den nya

av lagen trädde i kraft den l maj i år.

Jag vill också lyfta fram Handikappombudsmannens bidrag till

en bättre statistik på handikappområdet. Ett exempel på detta är den undersökning Statistiska Centralbyrån genomförde på initia-

tiv Handikappombudsmannen om funktionshindrades arbets-

av marknadssituation. En sådan statistik har tidigare saknats. Grunden for undersökningen de ordinarie arbetskraftsundersök-

var

ningarna. Statistik är en viktig kunskapskälla och med hjälp av

statistiska uppgifter är det lättare att nå ut i media och att påvisa

behov av handikappolitiska åtgärder.

Det är svårt att bedöma resultatet av de överläggningar med

statliga myndigheter Handikappombudsmannen kallat till.

som Enligt de svar jag fick på mina enkäter har de inte betytt särskilt

mycket för myndigheternas arbete. Ett stort antal myndigheter har

dock i något avseende samarbetat med Handikappombudsman-

Det har då rört sig konferenser och gemensamma arbetsnen. om grupper.

I sitt enkätsvar nämner Skolverket att samarbetet lett till att de gemensamt tagit fram rapport elever med dolda funktions-

en om

nedsättningar. Som framgår av avsnitt 3.1 påpekade Skolverkets

representanter att kontakterna med Handikappombudsmannen resulterat i att verket fått ett större engagemang och intresse för

112 Handikappombudsmannens betydelse för utvecklingen

handikappfrågoma. Detta skedde trots att relationen från början

var spänd mellan de båda myndigheterna.

Övriga myndigheter svarar i enkäten att tillkomsten av en

Handikappombudsman inte har haft någon större betydelse för det egna arbetet med handikappfrågor.

I regleringsbreven för Handikappombudsmannen har gender-

perspektivet poängterats Detta perspektiv återfinns i mycket av

. den statistik som Handikappombudsmannen presenterar. Vidare har ombudsmannen lagt förslag till andra myndigheter om bland annat könsaspekter i deras statistik. Vid olika tillfällen har Handi-

kappombudsmannen dragit fram könsskillnader i ljuset, tidi-

som gare inte uppmärksammats. Som jag nämnde ovan kan statistiken användas i både opinionsbildning och ett direkt politiskt på-

som

tryckningsmedel. Olika handikapporganisationer har också engagerat sig i jämställdhetsfrågoma. Det arbetet från

gemensamma ombudsman och handikapprörelsen har säkert spelat en stor roll

för att genderperspektivet vid olika tillfällen har uppmärksam-

mats.

Handikappombudsmannen har hävdat ett stort mått av oberoende och självständighet gentemot regeringen. Detta har kommit till särskilt uttryck vid några tillfällen. Jag tänker närmast på

en-

gagemanget mot nedskärningar inom assistansersättningen och arbetet för antidiskrimineringslagstiftning. En positiv effekt

en av denna strävan att hävda sin självständighet är att ljuset har riktats mot själva ombudsmannarollen och de uppgifter åvilar en

som ombudsman.

Det finns emellertid tillfällen när jag att Handikappom-

anser budsmannen gått över gränsen och riktat kritik mot enskilda statsråd och regeringen på ett sätt som inte tillkommer en ombudsman och som inte heller gagnar älva sakfrågan.

När jag studerat Handikappombudsmannens individuella ären-

den i form rådgivningar och amnälningar, jag ett resultat på

av ser två plan. Den enskilde får råd som kan få betydelse till exempel i samband med ansökningar. Anmälningarna leder i flera fall till positiva effekter för den enskilde. I dessa ärenden är naturligtvis resultatet på det individuella planet det primära. Samtidigt finns en viktig generell aspekt, som blir tydlig när berörda instanser behandlar anmälningar från ombudsmannen. En myndighet

som blivit anmäld vidtar ofta åtgärder leder till att eventuella

som misstag inte begås på nytt, när andra personer vänder sig dit.

Jag ser Handikappombudsmannens engagemang i enskilda

ärenden som mycket angeläget. Förutom att det stärker enskildas möjligheter att hävda sina rättigheter, ger det ombudsmannen en

Handikappombudsmannens betydelse för utvecklingen 113

god kunskap om levnadsvillkoren för människor med funktionshinder. Denna kunskap kanske inte omedelbar effekt på

ger en

den handikappolitiska utvecklingen har betydelse på längre

men sikt.

Det är också denna betydelse på lite sikt som är det viktiga i

min bedömning Handikappombudsmannens arbete. Det är inte

av ett antal enskilda frågor, där jag kan spåra ett inflytande från ombudsmannen jag därför vill ta fasta på. I stället jag bety-

som ser delsen av Handikappombudsmannens arbete i olika informations-

och opinionsbildningssatsningar, i undersökningar gett kun-

som skap om förhållanden som är viktiga för människor med funktionshinder, i bevakning av enskildas intressen och i påverkan på

andra myndigheter.

7 Ombudsman eller

myndighet

Mitt förslag: Huvuduppgiften för en handikappombudsman är

att bevaka enskilda funktionshindrades eller grupper av funk-

tionshindrades intressen. Detta kräver att ombudsmannen är så

fristående som möjligt från statens verkställande makt. Handi-

kappombudsmannens verksamhet bör därför enbart regleras

genom en särskild lag. Regeringen bör i möjligaste mån beakta den självständighet för ombudsmannen jag föreslår.

som

Olika institutioner olika roller

- Det är en uppgift för staten att påverka enskilda medborgare och samhällets organ och inrättningar att handla så att funktionshindrade kan uppnå jämlikhet och full delaktighet i samhället. Detta kan ske på olika sätt. Ett sätt är att ha en särskild institution som bevakar att enskilda funktionshindrade eller grupper av funktionshindrade fâr sina rättigheter tillgodosedda. En sådan institution skall kunna vidta åtgärder för att rätta till missförhållanden

olika slag. Ett annat sätt är att genom eller flera myndigheav en

ter på olika vägar föra ut den av riksdagen fastlagda handikapp-

politiken i samhället och på så sätt påverka den allmänna opinionen. Myndigheterna skall i det fallet genom olika direktiv från

regeringen förordning och regleringsbrev för att och hur

svara riksdagens intentioner får genomslag. Dessa två sätt att påverka den allmänna opinionen utgör naturliga komplement till varandra. Det kan vara svårt att på ett lämpligt sätt förena dessa båda roller i en och samma institution.

Regeringen använder myndigheter som står till dess förfo-

gande för att föra ut den fastlagda handikappolitiken i samhället. Statliga förvaltningsmyndigheter lyder enligt ll kap. 6 § regeringsformen under regeringen om inte annat stadgas i lag. Det

innebär att de har ett uttalat ansvar att verkställa regeringens politiska intentioner inom ramen för sina förvaltningsuppgifter. Den-

116 Ombudsman eller myndighet i

styrning kommer till uttryck på olika sätt, bland annat genom na

regleringsbreven, där anvisningar ges om hur myndigheten skall

använda sina budgetmedel. Denna styrning del i den demo-

är en kratiska processen.

Handikappombudsmannen skall i sin nuvarande roll såväl bevaka att enskilda och grupper av funktionshindrades rättigheter

tillgodoses att föra ut den av riksdag och regering fastlagda

som handikappolitiken i samhället. Ombudsmannen har alltså dub-

en bel roll när det gäller att verka för att personer med funktionshinder kan uppnå jämlikhet och full delaktighet. Det är tveksamt om detta är den bästa ordningen för att tillgodose funktionshindrades intressen. Dessutom är det tveksamt denna dubbla roll står i

om överensstämmelse med de internationella överenskommelser om

mänskliga rättigheter Sverige på olika sätt anslutit sig till. En

som

beskrivning dessa återfinns i kapitel Grundläggande för mitt

av utredningsuppdrag är därför att ta ställning till behovet av en renodlad ombudsman för människor med funktionshinder jämfört med regeringens behov myndighet med ett samlat ansvar att

av en

föra ut den fastlagda handikappolitiken.

Ombudsman

Med ombudsman i detta sammanhang, inte en sådan funk-

avses, tion har att företräda viss i ett avtalsförhållande

som en person eller i En sådan ombudsmans formella ställning och

en process. behörighet framgår den fullmakt huvudmannen givit om-

av som budet. Det finns således ett fonnaliserat förhållande mellan huvudmannen och ombudet. Inte heller är det fråga om en person

på uppdrag till exempel arbetstagarorganisation har till

som av en uppgift att företräda medlemmarnas intressen i samband med avtalsförhandlingar etc. Ett sådant ombuds ställning i förhållande

till de enskilda är kopplat till deras medlemskap i föreningen.

Med ombudsman jag här person som har ett officiellt

avser en uppdrag att bevaka att de rättigheter inte träds för när, som tillkommer eller får tillkomma viss eller enskilda

anses en grupp

tillhör denna sådan ombudsmans roll måste därsom grupp. I en

med ligga ett stort mått självständighet. I sin bevakning bör

av ombudsmannen ha rätt och möjlighet synpunkter på hur

att ge samhällets olika organ och institutioner, såväl allmänna som enskilda, bör eller inte bör förhålla sig gentemot den grupp som ombudsmannen representerar. Kritik kan då även riktas mot rege-

Ombudsman eller myndighet 117

ringen för det sätt på vilket riksdagens fastlagda handikappolitik

verkställs.

Ombudsmannainstitutets självständighet kan därmed uttryckas

i tenner lojalitet. Förvaltningsmyndigheten har sin yttersta lo-

av jalitet riktad mot regeringen medan ombudsmannen skall vara lojal mot dem han företräder. Det innebär då också att det i en sådan funktion som en Handikappombudsman är svårt att förena rollen att bevaka funktionshindrades intressen med rollen att före-

träda regeringen.

De tematiska ombudsmannen utgör i sina nuvarande funktio-

ner en hybrid mellan ombudsmän och förvaltningsmyndigheter. Handikappombudsmannen för sin del handlägger dock en rad uppgifter typiskt sett får utgöra ombudsmannauppgif-

som anses ter. Det gäller till exempel anmälningar från enskilda eller grup-

funktionshindrade, åtgärder för att påpeka olika missförper av hållanden som får till effekt att funktionshindrade inte kan uppnå

jämlikhet och full delaktighet i samhället samt uppgifter som kan form bevakning av hur andra myndigheter tar an-

ses som en av

svar för sina uppgifter på handikappområdet.

Att självständig i förhållande till regeringen utgör ett i

vara internationella sammanhang fastställt kriterium för att kunna beteckna institution ombudsman. Ingen de tematiska

en som en av ombudsmännen anses därför internationellt som ombudsmän. Endast JO betraktas där som en "riktig ombudsman". De så kallade

Parisprincipema kap. 4 uttrycker också uppfattningen att om-

se

budsmän för mänskliga rättigheter inte får underställda

vara rege-

ringen. Ombudsmannens relation till regeringsmakten är rådgivarens, inte förvaltningsmyndighetens vars uppgift är att föra ut regeringens politik på området. Om Sverige skall följa de uttalanden som gjorts i Parisprincipema, kan inte Handikappombuds-

annat än från den verkställande makten fristående mannen vara en institution, som med stöd lag självständigt har att bevaka

av funktionshindrades intressen.

Uppgifter för en Handikappombudsman

En för mig fundamental fråga i sammanhanget är vilket behov det finns av en institution med renodlade ombudsmannauppgifter. Finns det ett sådant behov bör institutionen också vara utformad med den självständighet och det oberoende från den verkställande

makten förutsätts enligt "Parisprincipema". Jag tog upp

som

118 Ombudsman eller myndighet

denna fråga i enkäter och vid mina sammanträffanden med skilda

samhällsorgan. I min enkät till myndigheterna fanns frågan Handikapp-

om ombudsmannens ställning i förhållande till regering och övriga

myndigheter. Majoriteten hade inga synpunkter men en tredjedel

ville ha en ombudsman med en rådgivande, praktisk roll mot myndigheterna. Jag tog också upp denna fråga vid mina sammanträffanden med olika myndighetsrepresentanter. De flesta såg inget skäl till att ombudsmannen skulle avvika från andra myndigheter i förhållande till regeringen, medan representantema från

två myndigheter pekade på att en myndighet har laglig rätt

som att kalla andra till överläggningar och infordra uppgifter från dem, måste särskild status.

ges en

Vid min hearing med handikapprörelsen framkom att organisationerna hade en mer allmän uppfattning att Handikappombudsmannen borde ha friare ställning i förhållande till rege-

en

ringen. Däremot fanns inget förslag hur förhållandet författnings-

mässigt skulle utformas.

Meningarna gick i sär bland de rådsledamöter jag intervjuade. Vissa uttryckte bestämt att Handikappombudsmannen borde

vara fristående medan andra framhöll att uppgifterna för en Handikappombudsman är sådana att den bör betraktas som en vanlig

myndighet under regeringen.

Även meningarna således är delade behovet institu-

om om av

tion med den självständighet som förutsätts enligt Parisprinci-

jag det ändå nödvändigt att renodla ombudsmanpema, ser som nainstitutionen på handikappområdet. Inte bara med hänsyn till de internationella överenskommelsema, utan även därför att jag bedömer att en sådan självständig institution är viktig för att nå målet om jämlikhet och full delaktighet för personer med funktionshinder. Det behövs en institution som utan påverkan från den

verkställande makten kan peka på inskränkningar de mänsk-

av liga rättigheter som tillkommer funktionshindrade. En sådan institution skall, utan politiska hänsyn, kunna rikta kritik mot underlåtenheter som kan drabba funktionshindrade och bristande möjligheter för dem att kunna ta del samhällets olika utbud.

av Sådan kritik skall kunna riktas till såväl hela den offentliga sektom hela den enskilda sektorn.

som

Handikappombudsmannen har visserligen framgår av

- som vad ovan sagts redan i dag en rad uppgifter som utan vidare kan

sägas vara av ombudsmannakaraktär. Anmälningsärenden, initiativ att undersöka funktionshindrades villkor i samhället och påpe-

SOU l999z73 Ombudsman eller myndighet l 19

kanden till olika myndigheter om deras bristande ansvar for personer med funktionshinder är sådana uppgifter.

Av lag och förarbeten framgår dock inte entydigt att Handikappombudsmannen skall svara för dessa uppgifter. Tvärtom sägs

till exempel beträffande bevakningen av andra myndigheter, att Handikappombudsmannen inte skall ha någon tillsyn över dessa

myndigheter. Det är emellertid min bestämda uppfattning se

även avsnitt 8.3 att ombudsmannen bör ha roll som innebär

- en

uppföljning hur andra myndigheter tar ansvar för rättigheter

en av

tillkommer med funktionshinder. som personer

Hantering enskilda klagomål är vidare en uppgift som i

av förarbetena inte alls markerats särskilt betydande. Det har

som emellertid visat sig att denna uppgift tar i anspråk en betydande del ombudsmannens Jag inget fel härmed efter-

av resurser. ser

som detta ändå som sagt är en typisk ombudsmannauppgift.

- -

Att för uppgifter sagts förutsätter att Handi-

svara som nu

kappombudsmannen kan självständigt och utan att behöva

agera

ta hänsyn till regeringen pålagda arbetsuppgifter som inskrän-

av ker ombudsmannens möjligheter att utöva sin roll ombuds-

som

För att uppnå större självständighet i bevakningen av att

man. en människor med funktionshinder inte utsätts för diskriminering eller missgynnande behandling måste ombudsmannens

annan

samtliga uppgifter regleras i lag. Regeringen skall inte i förord-

ning kunna lägga på ombudsmannen uppgifter därutöver. Verksamheten skall till sitt huvudsakliga innehåll styras genom de direktiv riksdagen i lag ger ombudsmannen. Det innebär att följa hur väl vårt land lever upp till de handikappolitiska ambitioner

riksdagen beslutat och som utgår från FN:s deklarationer som om

de mänskliga rättigheterna och standardreglema. Rollen som

om ombudsman är alltså inte en passiv roll, utan inkluderar ett stort spektrum åtgärder information och opinionsbildning, råd-

av som

givning, utredningar, processforing med Regeringen bör

mera.

vid utfärdande regleringsbrevet för Handikappombudsmannen

av ta hänsyn till att ombudsmannens verksamhet i första hand styrs

lagen och att ombudsmannen förutsätts inta en självstängenom

dig roll gentemot regeringen

Jag konstaterar alltså att det finns ett stort behov Handi-

av en

kappombudsman med tydligare självständighet än i dag. Genom

lagen förbud mot diskriminering i arbetslivet med

om av personer funktionshinder förstärks också behovet av denna självständiga institution. I framtiden hoppas jag att lagstiftningen dessutom kan utsträckas till diskriminering i näringsverksamhet, vilket natur-

120 Ombudsman eller myndighet

ligtvis ytterligare talar för en Handikappombudsman med en självständig ställning i förhållande till regeringen.

En handikappmyndighet

Det finns emellertid också ett behov för regeringen att genom den

statliga förvaltningsorganisationen föra ut sin handikappolitik i samhället. Regeringen kan ge myndigheterna olika uppdrag i

detta syfte. Med det ökade ansvar för handikappfrågor som enligt min mening bör läggas på olika centrala statliga myndigheter, till

exempel Socialstyrelsen, Boverket, Vägverket, Skolverket,

se

avsnitt 8.4 bör det vara möjligt för regeringen att kunna använda

en rad andra myndigheter än Handikappombudsmannen för såda-

na uppgifter. Om det emellertid finns ett tydligt behov av att lägga någon uppgift på en myndighet med ett samlat ansvar för hela

handikappområdet bör regeringen kunna utnyttja Handikappom-

budsmannen för detta ändamål. Den självständighet som jag föreslår för ombudsmannen hindrar därmed inte regeringen från att utnyttja ombudsmannens exklusiva kompetens när det bedöms

er-

forderligt. I första hand bör dock sådana uppdrag från regeringen

läggas ut på andra myndigheter än ombudsmannen.

Ett alternativ skulle kunna vara att vid sidan av en renodlad

Handikappombudsman med enbart ombudsmannauppgifter, inrät-

ta en särskild myndighet med ett samlat ansvar att föra ut rege-

ringens politik på handikappområdet och göra erforderliga upp-

följningar och utvärderingar inom detta område. Det skulle innebära att vissa behövde tas från Handikappombudsmannen

resurser och möjligen även från vissa andra centrala myndigheter. En så-

dan myndighet skulle bli mycket liten, samtidigt Handikapp-

som ombudsmannen skulle bli ännu mindre än i dag. Denna utveck-

ling är därför inte acceptabel, om det inte är möjligt att tillskapa

de ytterligare resurser som behövs för uppgiften.

Mitt huvudförslag är därför att behålla den nuvarande Handi-

kappombudsmannen och ge denne tydligare roll att i första

en

hand för typiska ombudsmannauppgifter, Dessa skall enbart

svara

framgå av lag.

Själva beteckningen ombudsman bör vara exklusiv benäm-

en

ning för en myndighet med de självständiga uppgifter och den

roll jag skisserat ovan. Om altemativet med självständig

en mer ombudsman avvisas jag därför att myndigheten bör byta

anser

namn. Vissa av de förslag jag lägger i kap. 8 går dock mycket väl

att förena både med förslaget om en mer renodlad Handikappom-

Ombudsman eller myndighet 121

budsman och med alternativet om en forvaltningsmyndighet med

av regeringen givna uppgifter.

Riksdag eller regering som huvudman

Med den av mig föreslagna lösningen kan Sverige sägas ha tagit

ett steg i riktning mot den internationella ordning råder i

som fråga om institutioner for mänskliga rättigheter. Flera av de krite-

rier som anges i Parisprinciperna är uppfyllda med mitt förslag.

Dit hör att verksamheten enbart skall styras genom lag, att institutionen skall kunna ta egna initiativ och att den skall ha rätt att göra egna uttalanden utan att vara bunden av regeringen. För en full självständighet i förhållande till regeringen krävs dock att ombudsmannen ställs under riksdagen. Det har inte legat inom

ramen för mitt uppdrag att föreslå någon ändring i fråga

om vem som skall vara huvudman för Handikappombudsmannen. Det är också uppenbart att om en sådan ändring skulle komma upp på

dagordningen något forslag inte kan läggas utan parlamen-

att en

tarisk utredning sett över frågan.

8 Handikappombudsmannens framtida förutsättningar och arbetsuppgifter

8.1 Mina

handikappolitiska utgångspunkter

Diskriminering innebär särbehandling eller att åtkomsten

av en rättighet som tillkommer andra inskränks. Med diskriminering avses vidare sådan särbehandling av individer eller som

grupper innebär ett avsteg från principen att lika fall skall behandlas lika. För att avgöra vad är lika fall måste utgå från univer-

som man sella internationella konventioner, lagar och umgänges-

normer,

regler.

Förbud mot diskriminering måste innefatta både direkt och indirekt diskriminering. När en person med funktionshinder, genom en aktiv handling, nekas det som andra har rätt till är det direkt

diskriminering. Det kan gälla att någon med hänvisning till hans

eller hennes funktionshinder, nekas tillträde till affär eller

en en

anställning.

Indirekt diskriminering är det fråga om när inte kan

en person nyttja en verksamhet eller tjänst, även om syftet från den som erbjuder verksamheten eller tjänsten inte är att utestänga funktionshindrade. Det kan gälla då med rörelsehinder utestängs

en person genom att lokaler är otillgängliga eller då en person med allergi hindras att delta i en verksamhet därför att lokalerna inte är aller-

gisanerade.

Det är emellertid oväsentligt det är fråga direkt disk-

om om riminering eller indirekt sådan. Det är uppgift för samhället att

en se till att varje form diskriminering motverkas, oavsett syftet

av med åtgärden eller underlåtenheten att vidta nödvändig åtgärd.

Människorna i vårt samhälle är alla olika. Vi har inte samma möjligheter och förutsättningar och våra erfarenheter och livsvill-

kor skiljer sig åt. Vill vi skapa ett samhälle där alla har plats

en trots våra olikheter måste vi ständigt lyfta fram principen allas

om lika värde. Vi kan då inte dela samhället i där vissa

upp grupper

124 Handikappombudsmannens framtida...

bildar for vad skall gälla för samhällsmedlemmama; en

norm som norm som innebär att andra utestängs från viktiga samhällsområden.

Diskriminering av personer med funktionshinder kan ta sig olika former. Det kan röra sig rent stötande diskriminering

om som att neka personer med funktionshinder utbildning, till mera

subtila former segregering och isolering genom psykiska el-

som ler sociala hinder.

När allmänna kommunikationer är otillgängliga for rörelsehindrade, när synskadade, döva och hörselskadade inte kan få del av kulturutbudet, när en restaurangägare kan neka utvecklingsstörda tillträde, då gäller inte principen allas lika värde. Om vi

om accepterar att människor med funktionshinder på detta sätt inte kan få del av samhällets utbud, betyder det att vi sätter en norm

för vad är fullvärdig medborgare.

som en

I samband med 50-årsdagen 1998 FN:s förklaring de

av om mänskliga rättigheterna diskuterades värdet dessa. I debatten

av har framförts att vissa rättigheter skall betraktas som grundläggande medan andra sekundära. Till de grundläggande

ses som rättigheterna räknas då bland annat rätt till "tankefrihet, samvets-

frihet och religionsfrihet" artikel 19 FN:s förklaring. Några av

debattörema menar, att om vi önskar att vissa grundläggande

mänskliga rättigheter skall vara universellt respekterade, måste vi

bättre skilja mellan vilka är grundläggande och vilka som är

som sekundära.

Jag delar inte denna uppfattning utan tror i stället att det finns

styrka i att även formulera sociala, ekonomiska och politiska en

krav som grundläggande rättigheter. Om vi har som utgångspunkt

att varje människa även socialt, ekonomiskt och kulturellt har rätt att kräva ett värdigt liv, är även de rättigheter befordrar lik-

som

ställdhet mellan olika medborgare grundläggande.

Rättigheter är sociala eller på annat sätt har en materiell

som bas kan inte i den praktiska tillämpningen oberoende av eko-

vara nomiska och politiska förhållanden i respektive land. Den som lever med funktionsnedsättning i Sverige formulerar sina krav

en på rättigheter annorlunda än den lever i ett land med andra

som ekonomiska Även politiska system och traditioner på-

resurser. verkar hur rättigheter kan tillgodoses. Varje land måste sträva efter att erbjuda sina invånare så goda levnadsvillkor som möjligt utifrån rådande ekonomiska förhållanden, där likställdhet mellan olika medborgare är målet. FN:s standardregler för att tillförsäkra

människor med funktionsnedsättningar delaktighet och jämlikhet

illustrerar vad detta innebär för funktionshindrade personer.

Diskriminering i dagens Sverige

En elev med rörelsehinder kan idag inte få undervisning i drygt hälften alla grundskolor eftersom lokalerna inte är tillgängliga

av för dem. Endast ringa del kollektivtrañkens bussar kan ta

en av emot rörelsehindrade passagerare. I nära hälften av alla kommu-

kan med astma/allergi inte besöka kommunfullner personer mäktiges sammanträden. Många kommuner saknar texttelefon.

Bara drygt hälften alla funktionshindrade i arbetsför ålder

av har ett arbete. Vissa grupper av funktionshindrade är utestängda från arbetslivet i ännu större utsträckning. Endast ca 12 % av per-

med utvecklingsstörning har ett avlönat arbete. Bland dem soner som har dyslexi finns endast 40 % i arbetslivet. Var fjärde person med funktionshinder att de diskriminerats i arbetslivet.

uppger Ungefär tredje funktionshindrad har endast förgymnasial ut-

var

bildning mot femte för befolkningen i övrigt. Källa Handi-

var kappombudsmannens enkät till kommunerna 1996 och rapporten "De funktionshindrades situation på arbetsmarknaden" en

-

arbetsmarkadsundersökning genomförd Statistiska Central-

av

byrån, Handikappombudsmannen och Rådet för arbetslivsforsk-

ning.

Funktionshindrade utestängs idag från mycket av föreningsliv, kulturliv och politisk verksamhet, därför att hiss saknas, hörselslinga inte är installerad, lokalen inte är allergisanerad med mera. Restaurangägare kan, utan att riskera sanktioner, hindra personer med funktionshinder tillträde till lokalen. Bankomater installeras

inte kan användas av rörelsehindrade. Det förekommer att som kommuner och landsting trotsar domar funktionshind-

som ger rade rätt till service och stöd.

Några slutsatser

Allt detta visar att människor med funktionshinder i vårt land inte

har möjlighet att leva andra medborgare. De uppnår inte

som

jämlikhet och full delaktighet i samhällslivet. FN:s förklaring om

de mänskliga rättigheterna och de konventioner som jag behandlat i tidigare avsnitt samt FN:s standardregler har således inte medfört att Sverige kunnat tillgodose funktionshindrades rättigheter. Det brister alltså när det gäller att gå från ord till handling.

Principema jämlikhet och full delaktighet i samhällslivet har

om inte styrt de politiska besluten.

126 Handikappombudsmannens framtida...

Jag inledde detta avsnitt med att tala ett samhälle de-

om som las upp i olika grupper, där vissa bildar norm för vad som skall

gälla för fullvärdig samhällsmedborgare. Det är denna norm

en

sedan skapar handikapp. Colin Barnes, doktor i sociologi vid som Leeds universitet och aktiv i kampen för funktionshindrades rättigheter skriver i "Theories of disability": "funktionshinder eller förtrycket av funktionshindrade kan spåras tillbaka till ursprunget för det västerländska samhället och den materiella och kulturella

styrka skapade myten den perfekta kroppen eller kropps-

som om idea1et." I sina studier visar han också hur industrialismen utestängde funktionshindrade från att delta i produktionen och skapade skyddade institutioneri stället.

Vi har lämnat de stora institutionerna bakom oss. Människor med funktionshinder lever inte lika segregerat förut. Den myt

som om kroppsidealet som Colin Barnes talar om och den samhällsnorrn den har skapat är dock fortfarande i högsta grad levande och leder till att funktionshindrade inte tillerkänns fulla

medborgerliga rättigheter, utan utestängs från viktiga delar av

samhällslivet.

Det räcker inte med allmänna deklarationer allas lika värde

om för att dessa rättigheter skall tillgodoses. Därutöver krävs politiska beslut som berör flera olika samhällsområden. Handikappombudsmannen utgör en viktig del i detta arbete.

I det följande lägger jag fram ett antal förslag som innebär att

Handikappombudsmannen får starkare och friare ställning

en

gentemot regeringen. Huvudinriktningen för ombudsmannens ar-

bete skall vara att motverka att människor till följd en funk-

av

tionsnedsättning utsätts för diskriminering i form missgyn-

av nande behandling eller ovärdigt bemötande.

8.2 som

Handikappombudsmannen processförare i arbetsrättsliga frågor

Mitt förslag: En tjänst hos Handikappombudsmannen inriktas mot arbetsrättsliga frågor. Budgetmedel avsätts för upphandling av nödvändig kompetens när det gäller att föra i

processer Arbetsdomstolen.

Handikappombudsmannens framtid... 127

Inledning

I direktiven till min utredning framgår att jag skall beakta eventu-

ella förslag från "Utredningen förbud mot diskriminering i

om arbetslivet av personer med funktionshinder" FUDA. När mitt

arbetet påbörjades förelåg proposition, byggde på försla-

en som

gen från denna utredning. I propositionen 1997/98:179 "Lag om

förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder" framhålls att "frågan eventuellt ändrade resurser

om till Handikappombudsmannen bör avvakta till dess resultatet av

denna översyn föreligger."sid. 80 Jag har mot den bakgrunden

studerat konsekvenserna av lagförslaget, i den del som gäller ett

eventuellt behov juridisk kompetens hos Handikappom-

av ny budsmannen.

Eftersom lagen 1999:132 om förbud mot diskriminering i

arbetslivet med funktionshinder trädde i kraft den 1

av personer

maj 1999 har frågan blivit högaktuell.

Lagen innebär att ett förbud har införts mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Förbudet omfattar såväl direkt som indirekt diskriminering och gäller till förmån för en arbetstagare eller arbetssökande när en arbetsgivare beslutar

om anställning, befordran, arbetsledning och uppsägning.

Handikappombudsmannen skall enligt 17 § utöva tillsyn över

att denna lag följs. Arbetsgivare blir skyldiga att lämna uppgifter

om förhållanden kan vara av betydelse för Handikappom-

som

budsmannens tillsyn 18 §. En arbetsgivare är vidare skyldig att lämna uppgifter när Handikappombudsmannen biträder en-

en skild arbetssökande eller arbetstagare 18 §. Ombudsmannen får

enligt 19 § vid vite förelägga arbetsgivare att fullgöra sin skyldighet. Vitesföreläggandet kan överklagas hos Nämnden mot diskriminering. Vidare får Handikappombudsmannen rätt att föra

talan vid Arbetsdomstolen AD för enskild arbetssökande el-

en. ler arbetstagare diskrimineras inom arbetslivet 25 §.

som

Tvister enligt denna lag skall lösas enligt den ordning som

gäller i lagen 1974:371 rättegång i arbetstvister. Detta inne-

om bär att det i första hand är den fackliga organisationen har

som rätt att föra talan. Om denna avstår kan enskild arbetstagare

en eller arbetssökande vända sig till Handikappombudsmannen för att få sin sak prövad i Arbetsdomstolen. Detta innebär att ombudsmannen har en så kallad sekundär processrätt.

128 Handikappombudsmannensfamtida...

Handikappombudsmannens processförande roll

Som framgår av kapitel 3 har jag inhämtat information om en framtida tillämpning denna lag från LO, SAF, TCO, JämO,

av DO, JO och professor Kent Källström. Därav drar jag slutsatsen att endast liten del de ärenden kommer att aktualiseras

en av som

lagen leder till i Arbetsdomstolen. I de allra flesgenom processer ta fall blir ombudsmannens uppgift att råd till enskilda och

ge arbetsmarknadens parter samt delta i förhandlingar med arbets-

givare och fackliga organisationer. Erfarenheterna från JämO och

DO talar för att det ibland kan vara svårt for den fackliga organisationen att hävda att diskriminering föreligger. Det kan också uppstå tvister som skall driva ett ärende. Utredningar

om vem måste göras ombudsmannen där denne skall bedöma det är

av om möjligt att nå framgång genom att ta upp ett ärende i Arbetsdomstolen.

Jag har inte haft möjlighet att göra någon uppskattning av antalet ärenden om diskriminering i arbetslivet, som kommer att

hamna på Handikappombudsmannens bord. Naturligtvis skulle

jag kunna utgå från ärendemängden hos DO och JämO men det blir ändå bara beräkning. Utan att redovisa några antal,

en grov utgår jag ifrån att det kommer att krävas en tjänst for handlägg-

ningen av arbetsrättsfrågoma. Den lagen ställer krav på god arbetsrättslig kunskap hos

nya en

Handikappombudsmannen. Redan idag handlägger denne en hel del rådgivnings- och anmälningsärenden som rör arbetsrätten. Jag

har granskat ett drygt tiotal sådana amnälningar och funnit att det

hos myndigheten finns handläggare besitter kunskap i dessa

som frågor. Detta framgick också vid mitt Sammanträffande med

arbetsmarknadens parter. Jag bedömer dock att kunskapen är otill-

räcklig i förhållande till de krav som diskrimineringslagstift-

ningen ställer på ombudsmannen. I synnerhet gäller det uppgiften att föra processer i Arbetsdomstolen. Mot den bakgrunden är det viktigt att resurser anslås för att förstärka myndighetens kompetens inom det arbetsrättsliga området.

Frågan är hur denna kompetens skall erhållas. En möjlighet är

att ombudsmannen får tillgång till nödvändig arbetsrättslig ex-

pertis genom extern upphandling. De flesta av dem jag har haft kontakt med rörande diskrimineringslagen dock tveksamma

var till en sådan lösning. I stället framhölls att ombudsmannen behö-

ha kunskapen inom sin organisation.

ver

För att vidmakthålla en god kompetens bland sina arbetsrättsjurister inrättade LO "LO Rättsskydd AB", "LO, TCO

numera

Handikappombudsmannens framtid... 129

Rättsskydd AB". Genom att samla arbetsrättsjuristema i grupp

en sker ett nödvändigt utbyte kunskaper och erfarenheter. Dessa

av jurister är en resurs som utnyttjas av ett stort antal fackliga organisationer, vilket leder till ett stort inflöde av arbetsuppgifter. Knytningen till LO och TCO gör att dessa båda organisationer får

en god återkoppling av kunskaper. Jag har granskat förutsättningarna for liknande lösning för

en de ombudsmän som har rätt att föra processer i Arbetsdomstolen. På lite sikt tror jag den vore värd att allvarligt pröva. Det skulle innebära att ombudsmannen samlar kunniga arbetsrätts-

en grupp

jurister kring sig med diskrimineringsfrågor som spetskunskap.

I dagsläget vill jag dock inte förorda det alternativet.

Motivet for detta är följande. Handikappombudsmannen och

representanter för handikapprörelsen har framfört att det finns en viktig skillnad mellan olika när det gäller formerna för

grupper

diskriminering. Diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörig-

het eller sexuell läggning berör renodlat attityder. Liknande attityder har naturligtvis stor betydelse för funktionshindrade men

tillämpningen lagen förbud mot diskriminering i arbetsli-

av om vet med funktionshinder kommer också att handla om

av personer brister i tillgängligheten i vid bemärkelse.

Svaret på frågan diskriminering föreligger i ett enskilt fall

om

kan därmed avhängigt förutsättningarna för olika former

vara av

av tekniska anpassningar av arbetsplatsen. Detta är lagtekniskt komplicerat och kräver, förutom arbetsrättslig kompetens, goda kunskaper skilda funktionshinder. Hos Handikappombuds-

om

finns dessa kunskaper vilket ger möjligheter till ett fruktmannen bart erfarenhetsutbyte. Mot denna bakgrund bör den arbetsrätts-

lige handläggaren anställd av Handikappombudsmannen.

vara

Jag bedömer att det krävs att minst en tjänst inriktas mot att

klara de uppgifter den lagen Denna bedömning ut-

som nya ger. går från de samtal jag haft med arbetsmarknadens parter och andra ombudsmän. Hur detta praktiskt skall lösas är en fråga som

Handikappombudsmannen själv kan avgöra.

.

Jag har tidigare berört att det redan idag finns handläggare hos

Handikappombudsmannen med kunskap inom arbetsrättens område. Om de krav som diskrimineringslagen ställer kan tillgodo-

ses genom vidareutbildning av berörd personal måste avgöras av ombudsmannen. Det är viktigt att myndigheten noga överväger hur arbetet med denna lag skall organiseras och kompetensfrågorna lösas. Fyra områden kan pekas ut där Handikappombuds-

behöver god kunskap förhållanden gäller funkmannen en - som

tionsnedsätttningar, lagtekniska frågor inom arbetsrätten, arbets-

marknadens funktionssätt och att föra processer i Arbetsdomstolen.

Jag inser svårigheten för Handikappombudsmannen att

anställa en jurist med den sistnämnda kunskapen. Alternativet är då

att upphandla juristtjänster för själva processen. En sådan extern

upphandling har sina nackdelar, vilket jag berört jag

ovan men

bedömer att det är en godtagbar lösning med en snäv begränsning till processföring i Arbetsdomstolen. Den processförande juristen

bör biträdas av ombudsmannens handläggare vid förhandlingarna.

Handläggaren skall vidare ansvara för det utredningsarbete som

ligger till grund för processen och för alla de ärenden som avgörs via överläggningar med arbetsmarknadens parter.

Jag vill, med hänsyn till kompetenskraven, framhålla att den eller de som tilldelas ansvaret för arbetsrättsliga frågor hos Han-

dikappombudsmannen också får detta tydligt angivet i sina

ar-

betsbeskrivningar. Det är nödvändigt för kunskapsuppbyggnad

och kontinuitet i arbetet.

8.3 Enskilda ärenden

Mitt förslag: Ärenden rör missgynnande behandling eller

som kränkande bemötande av personer med funktionshinder intar en central roll i en ombudsmans uppgifter. Det finns därför anledning att beskriva hur och i vilka fall Handikappombudsmannen skall handlägga sådana ärenden.

Handikappombudsmannen skall inte i sak pröva ett ärende som omfattas myndighets eller ombuds-

av en annan en annan mans ansvars- eller tillsynsområde. I sådana fall skall ombudsmannen hänvisa den enskilde till den myndigheten eller den ombudsmannen. Handikappombudsmannen skall inte heller uttala sig i ärenden är under beredning i domstol, det

som om inte kommer in en sådan begäran från domstolen, eller i ett ärende som den enskilde skulle kunna föra till domstol.

Handikappombudsmannen skall dock kunna följa upp och

utvärdera frågor som omfattas av myndighets eller

en annan

ombudsmans tillsyn. Bedömer Handikappombudsmannen att

ställningstagandet i ett visst ärende strider mot funktionshind-

rade möjligheter till jämlikhet och full delaktighet i

personers samhället bör ombudsmannen därför kunna den frågan

ta upp med myndigheten eller den andra ombudsmannen och söka komma fram till ståndpunkt.

en gemensam

Handikappombudsmannens 131

Som framgår av propositionen l993:219, sid.l5 med förslag om

inrättande av en Handikappombudsman skall denne ha en allmänt infonnerande och rådgivande funktion. Personer vänder sig

som till ombudsmannen skall kunna upplysningar om vart de skall vända sig i olika frågor som funktionshinder kan upphov till

ge och hur de kan bevaka sina intressen och ta till vara sin rätt. Ombudsmannen kan i sådana sammanhang ta initiativ till överläggningar eller ta de kontakter som i övrigt behövs för att sakfrågan belyst. Denna uppgift skall dock inte innebära att ombuds-

fungerar ombud för den tagit kontakt mannen som person som med ombudsmannen i en viss fråga.

Vid min genomgång av ombudsmannens arbetsuppgifter är det tydligt att denne kommit att ägna en betydande del sin verk-

av

samhet uppgifter som innebär rådgivning eller hantering av anmälningar om missgynnande behandling eller kränkande be-

mötande. Det torde till och med kunna konstateras att dessa uppgifter tagit betydligt större del av ombudsmannens än

resurser som egentligen varit avsett.

Enskilda ärenden är av två slag. Dels rådgivning, dels anmälningar missförhållanden. Båda dessa typer ärenden

om av ger

Handikappombudsmannen betydelsefull information funk-

om tionshindrades villkor. Det är viktigt att inflödet sådana ären-

av den till ombudsmannen hanteras på ett sådant sätt att de inte i onödan påverkar ombudsmannens möjligheter att ägna sig andra uppgifter. Information som framkommer i anledning

av rådgivning eller anmälningar kan emellertid tyda på att en person eller med funktionshinder utsätts för miss-

en grupp av personer gynnande behandling eller kränkande bemötande. Det är då minst lika viktigt att ombudsmannen kan ingripa med kraft och få en

ändring till stånd. Handläggning och ställningstagande i dessa fall

ser jag som en av de viktigaste uppgifterna för en ombudsman.

Vid handläggning av rådgivnings- och anmälningsärenden är

det således nödvändigt för ombudsmannen att tidigt kunna ta ställning till om detta är ett ärende kräver ytterligare insatser

som av ombudsmannen eller den enskilde kan hänvisas till

om annan instans. l stor utsträckning kan andra myndigheter hantera anmälningar av olika slag också gäller missförhållanden for

som personer med funktionshinder. I sådana fall bör ombudsmannen i första hand hänvisa den enskilde till den myndigheten. Ombudsmannen skall alltså inte anmälningar eller råd i frågor

ta upp ge som en annan myndighet har ansvar for, sig det gäller ärenden

vare nu

132 Handikappombudsmannens

där den andra myndigheten har ett operativt eller ett tillansvar synsansvar. Handikappombudsmannen skall inte heller göra uttalanden i 4 frågor föremål för i domstol eller skulle

som är behandling som

kunna i domstol. I det senare fallet kan den enskilde i så tas upp fall hänvisas till hur han eller hon bör för att få frågan pröagera vad i domstol. Om en domstol emellertid begär in ombudsmannens yttrande i ett mål finns det möjlighet för ombudsmannen att

utveckla sina synpunkter i frågan. En sak är rättspraxis

annan om enligt ombudsmannens mening strider mot funktionshindrades

möjligheter till jämlikhet och full delaktighet. I det fallet har

ombudsmannen anledning att själv eller i samråd med den myndig-

het kan ha ett i sakfrågan hos regeringen begära

som ansvar en

författningsändring.

Genom kontakterna med representanter för handikapprörelsen har jag emellertid erfarit att många enskilda inte vill vända sig till "rätt" myndighet utan föredrar att erforderlig infonnation direkt

från Handikappombudsmannen. Myndigheten framstår för den

enskilde mer som en "motpart" än ett samhällsorgan dit som man kan vända sig för att få korrekt infonnation. Ombudsmannen uppfattas och skall givetvis också uppfattas institution - - som en som skall verka för att funktionshindrade kan uppnå personer jämlikhet och full delaktighet i samhället. Det innebär då att ombudsmannen på ett allmänt plan måste ta sig frågor an som genom anmälan eller på annat sätt kommit till ombudsmannens kännedom och som av olika skäl inte kan eller bör hanteras på annat håll. Ombudsmannen får dock inte fungera den enskildes som privata ombud och inte heller råd vilka argument kan ge om som vara de mest taktiska att använda sig Om den enskilde behöav. ver sådan hjälp skall han eller hon hänvisas till advokat eller ak-

tuell handikapporganisation. Ombudsmannens rådgivning måste

framstå som korrekt och opartisk och de vägar står den ange som enskilde till buds.

Handikappombudsmannen bör alltså inte ta på sig alltför

en

omfattande rådgivningsverksamhet eller handlägga sådana ären-

den som lika bra kan handläggas hos myndighet. Handiannan

kapprörelsens olika organisationer har möjligheter att i betydande

omfattning bistå enskilda med nödvändig rådgivning. Även andra

instanser exempelvis landstingens patientnämnder kan på

som vissa områden bistå enskilda med rådgivning. Utredningen om bemötande med funktionshinder har i sitt slutbetänav personer kande SOU 1999:21 föreslagit att regionala brukarstödscentra på försök skall inrättas. Dessa centra skulle även kunna åta sig

Handikappombudsmannens framtid... 133

motsvarande uppgifter. Att sprida information om handikapprörelsens och andra instansers möjligheter i det avseendet framstår

därför som betydelsefullt för Handikappombudsmannen.

Det finns alltså ett behov av en instans med ett ansvar som

sträcker sig över sektorsgränsema. Det går därför inte generellt att

ersätta ombudsmannens rådgivningsverksamhet med andra myndigheters rådgivning. Ombudsmannen måste dock koncentrera sina insatser till sådana enskilda ärenden innebär att personer

som med funktionshinder på olika sätt missgynnats eller utsatts för

kränkande behandling. Rådgivningsverksamheten får inte heller

ta sådan omfattning att den inkräktar på Handikappombudsmanmöjligheter till policyskapande insatser är nödvändiga

nens som för att rätta till missförhållanden olika slag.

av

I fråga anmälningsärenden skall Handikappombudsman-

om

sagts, överväga om det är ett ärende för omnen, som ovan noga budsmannen eller ett ärende som skall överlämnas till annan

myndighet. Ärenden missgynnande behandling eller krän-

om kande bemötande funktionshindrade kan emellertid

av personer

det slaget att det inte tillkommer någon annan myndighet vara av att ta frågan. Det kan till exempel gälla bemötandet funk-

upp av tionshindrade inom enskild näringsverksamhet, tillgänglighet till lokaler hos eller information från företag eller myndigheter eller möjligheter för funktionshindrade personer att kunna ta del av samhällets kulturutbud.

Även ärendet rör annan myndighets ansvarsområde kan

om en det möjligt för ombudsmannen att ta upp detta till övervä-

vara

gande. Det kan nämligen förhålla sig så att den ansvariga myn-

digheten enligt ombudsmannens bedömning inte kunnat agera så att funktionshindrade personers möjligheter till jämlikhet och delaktighet i samhällslivet blivit tillgodosedda. Det är i sådana fall rimligt att med den myndigheten ta diskussion om hur

upp en

kan eller bör förfara för att kunna rätta till de missförhållanman

den som kommit i dagen. Handikappombudsmannen är dock i sin bevakning av den myndigheten inte någon "tillsynsmyndighet" utan "samtalspartner" för att nå målet att kunna tillgodose

en funktionshindrade möjligheter till jämlikhet och full

personers

delaktighet.

Gäller det frågor tillgänglighet för eller bemötande av

om funktionshindrade personer i privat eller offentlig verksamhet är

läget något annorlunda. Här har Handikappombudsmannen en

viktig funktion att fylla när det gäller att rätta till missförhållanden. Det innebär också att ombudsmannen bör kunna agera på ett

auktoritativt sätt. I sådana fall bör ombudsmannen ha till sitt

mer

134 Handikappombudsmannens framtida...

förfogande rätt att kalla till överläggningar och kräva in information. Som beskrivs i avsnitt 8.6 föreslår jag att den rätten utvidgas även till enskild verksamhet och att ombudsmannen skall kunna

förelägga företaget, myndigheten etc. att infinna sig till överlägg-

ning eller inkomma med uppgifter. Ett sådant föreläggande skall även kunna kombineras med vite. Ombudsmannen bör i sådana ärenden kunna konstatera huruvida tillgängligheten varit bristfällig eller bemötandet felaktigt. Ombudsmannen bör i dessa fall i ett beslut kunna förutsätta att bristerna framdeles rättas till.

I de fall Handikappombudsmannen skall anmälan

ta upp en

eller en på annat sätt uppmärksammad fråga till handläggning är

det självfallet viktigt att ombudsmannen hanterar ärendet på ett formellt korrekt sätt. Handikappombudsmannen skall iaktta rege-

ringsfonnens krav på saklighet och opartiskhet. Jag har vid min genomgång av hur ombudsmannen handlagt amnälningsärendena

kunnat konstatera att kravet på saklighet och opartiskhet inte all-

tid uppfyllts. Vissa mindre lämpliga formuleringar i olika ärenden

har förekommit. Det är viktigt att inte använda formuleringar som sätter ombudsmannens trovärdighet i fråga eller negativt kan som

påverka respekten för denne.

Det är också viktigt att vid hanteringen ärendena iaktta förav

valtningslagens 1986:223 regelsystem. Ärendena hos ombuds-

mannen är visserligen inte myndighetsutövning i sträng bemärkelse i andra fall än då det blir fråga att meddela föreläggande om med eller utan vite, avsnitt 8.6. De uttalanden ombudsse som mannen kan och bör göra då han konstaterar brister i bemötandet av personer med funktionshinder eller hinder för funktionshind-

rade att kunna uppnå jämlikhet och full delaktighet, påminner

dock mycket om myndighetsutövning.. Detta gör det nödvändigt

att till exempel iaktta behovet kommunicering innan ett ärende av avgörs. Det är också viktigt att ombudsmannen motiverar sina beslut så att det tydligt framgår hur ombudsmannen kommit fram

till sitt ställningstagande.

Föreläggande att inkomma med uppgifter eller inställa sig till

överläggningar även för privata företag etc. ökar möjligheterna

för ombudsmannen att kunna skaffa sig god bild över de fören hållanden som anmäls. Som sagts innehåller dessa ärenden ovan myndighetsutövning mot enskilda. I de fall föreläggandet riktar sig till enskilda företag skall de regler i förvaltningslagen som

gäller vid myndighetsutövning mot enskilda Även tillämpas. när

förelägganden riktar sig mot myndigheter kan det

vara lämpligt för Handikappombudsmannen att tillämpa förvaltningslagens regler om myndighetsutövning.

Handikappombudsmannens framtid... 135

Med hänsyn till den vikt och betydelse jag tillmäter Handi-

kappombudsmannens uppgifter med enskilda ärenden anser jag

att det uttryckligen bör framgå av lagen att om ombudsmannen genom anmälan eller på annat sätt får kännedom om att funktionshindrade personer missgynnas, utsätts för kränkande behandling eller inte kan tillvarata sina rättigheter eller intressen, skall denne vidta de åtgärder behövs för att avhjälpa miss-

som förhållandet. Av förslaget bör även framgå att ombudsmannen inte skall vara skyldig att utreda en inkommen anmälan, om

denna anmälan lämpligen bör handläggas av annan myndighet. I

sådant fall skall ombudsmannen hänvisa den enskilde till den

myndigheten.

8.4 Förhållandet till andra

myndigheter -

tillägg i myndigheternas instruktioner

och ändring av verksförordningen

Mitt förslag: I respektive myndighets instruktion och i verksförordningen införs föreskrifter tydliggör myndighetens

som

ansvar att inom sitt ansvarsområde och med utgångspunkt i

FN:s standardregler bevaka frågor som rör funktionshindrade

personers rättigheter och intressen. Myndigheten skall också

skyldig att sina lokaler och verksamhet så att de

vara anpassa

blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

De ändringar jag föreslår i Socialstyrelsens och Boverkets

instruktioner kan ses som exempel på hur dessa regler kan ut-

formas i andra myndigheters instruktioner.

Den offentliga förvaltningen har med tiden genomgått bety-

en

dande strukturförändring på många områden. En förändring-

av arna har varit att staten har minskat styrningen den kommunala

av verksamheten. Ett flertal av de områden som tidigare ålegat staten

för har i stället överförts till kommuner och landsting. att svara Detta har skett genom bland annat generella statsbidrag och ram-

lagstiftning.

Syftet har varit att förlägga demokratiska beslut så nära med-

borgarna som möjligt. Kommunerna och landstingen har således

ålagts ett större antal uppgifter, men också fått en större frihet att själva bestämma om innehåll i och prioritering sina verksam-

av heter. Det finns emellertid risk för att decentralisering och

en

136 Handikappombudsmannens framtida...

ramlagstiftning kan leda till att exempelvis kvaliteten på det stöd och den service funktionshindrade erhåller varierar i alltför hög utsträckning från kommun till kommun. Kommunerna kan ha

olika förutsättningar vad gäller kompetens, resurser och ambitio-

ner på handikappområdet. För att motverka detta anser jag att,

förutom lagstiftning som tydligt anger vilka rättigheter respektive

skyldigheter det finns på området, det är viktigt att tillsynsmyn-

dighetema aktivt bevakar frågor som rör funktionshindrade.

Som jag redogjort för i avsnitt 5.4 har alla myndigheter inom sina sektorer ansvar för att bevaka frågor som rör funktionshindrade personer samt i övrigt verka för att funktionshindrades behov

och förutsättningar beaktas och uppmärksammas. Vidare har

myndigheterna ansvar för att anpassa sin verksamhet så att den

blir tillgänglig för personer med funktionsnedsättning.

I propositionen 1993/942219 redogör regeringen för att per-

soner med funktionshinder många gånger har sämre livsvillkor än

befolkningen i övrigt. De särbehandlas ofta på ett negativt. sätt

genom att de inte har tillgång till samhällets utbud resurser och

av tjänster på villkor andra. Jag att det behövs

samma som anser ökade ansträngningar från såväl det allmännas sida som från övriga delar av samhället för att. förhindra sådana tendenser. Varje samhällssektor måste i högre grad ta sitt ansvar för tillgängligheten i sin verksamhet och att åtgärder vidtas för att förhindra att personer med funktionshinder särbehandlas på ett sätt är till

som nackdel för dem. Jag anser att det är viktigt att varje myndighet tar sitt ansvar för att målen full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor för funktionshindrade uppnås.

personer

Jag har i kapitel 3 redovisat resultatet av en enkätsammanställning beträffande statliga myndigheter där det bland annat .framkom att endast hälften de myndigheter deltog i undersök-

av som ningen hade implementerat FN:s standardregler i det egna arbetet. Jag anser därför att det uttryckligen skall i respektive

anges myn-

dighets instruktion och i verksförordningen att de skall tilllämpa

och beakta dessa regler i sitt arbete. Dessutom har varje myndighet en unik sakkunskap om sitt ansvarsområde samt god

en kännedom om regionala och lokala förhållanden, vilket leder till

en effektivare implementering av FN:s standardregler inom varje

samhällssektor. Mot bakgrund vad anförts föreslår

av som ovan

jag en ändring av verksförordningen där myndighetens för

ansvar att lokaler och verksamhet är tillgängliga för med funk-

personer tionshinder förtydligas. Vidare föreslår jag att det i varje myndighets instruktion införs en föreskrift som tydliggör myndighetens ansvar att inom sitt sektorsområde bevaka frågor rör funk-

som

Handikappombudsmannens framtid... 137

tionshindrade rättigheter och intressen. Ansvaret skall

personers

ha sin utgångspunkt i FN:s standardregler. I avsnitt 8.3 har jag redogjort för att Handikappombudsmannen

vid behov skall kunna påtala brister för andra myndigheter och fästa deras uppmärksamhet på områden inom deras sektor där personer med funktionshinder inte har full delaktighet och jämlikhet. Om ansvaret för frågor rör funktionshindrade tydlig-

som görs för myndigheter i deras instruktioner, kan detta underlätta

kommunikationen med Handikappombudsmannen.

Som exempel på vilken effekt det kan få att ansvaret för frågor som rör funktionshindrade anges explicit i myndighetens instruk-

tion vill jag framhålla Vägverket. I förordningen 1997:652 med

instruktion för Vägverket framgår bland annat att verket skall beakta funktionshindrade personers behov inom vägtransportsyste-

met. I den undersökning jag genomförde har det visat sig att

som Vägverket i sin generella planering hade avsatt medel och tid för att anpassa sin verksamhet för funktionshindrade be-

personers hov.

8.5 Sekretessbestämmelser

Mitt förslag: Bestämmelsen i 9 kap. 21 andra stycket sekretesslagen 1980:100 ändras till att sekretess gäller i verk-

samhet enligt lagen 1999:XX om Handikappombudsmannen

för uppgifter rör enskilds personliga och ekonomiska för-

som hållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada och men.

Av 9 kap. 21 andra stycket sekretesslagen 1980:100 framgår

att sekretess gäller i verksamhet enligt lagen 1994:749 om Han-

dikappombudsmannen för uppgift enskilds personliga eller

om ekonomiska förhållanden, det kan antas att den enskilde eller

om någon närstående till den enskilde lider skada eller

men om upp-

giften röj s.

Som framgår av avsnitt 5.9 har jag tagit del ett stort antal

av

ärenden som Handikappombudsmannen har handlagt. I flera

av dessa ärenden har ombudsmannen inhämtat uppgifter från

myn-

digheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. De handlingar och yttranden som dessa myndigheter har inkommit med

innehåller ofta uppgifter den enskilde eller någon närstå-

som av

l38 Handikappombudsmannens framtida...

ende till den enskilde kan uppfattas känsliga, personliga och

som

integritetskränkande. Enligt 7 kap. 1 § första stycket sekretessla-

gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om gen enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider Av 7 kap. 3 § första stycket

men.

sekretesslagen framgår att sekretess gäller inom socialtjänsten för

uppgift enskilds personliga förhållanden, det inte står klart

om om att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider Med personliga förhållanden avses så vitt

men. skilda förhållanden som till exempel en persons adress, yttringar

ett sjukdomstillstånd eller uppgift om en persons ekonomi. För av uppgifter enskilds personliga förhållanden inom hälso- och

om

sjukvården och socialtjänsten föreligger således presumtion för sekretess av uppgifterna omvänt skaderekvisit. När det gäller uppgifter hos Handikappombudsmannen i verksamhet enligt lagen om Handikappombudsmannen är förhållandet

det motsatta. Huvudregeln är där att uppgifter enskilds per-

om sonliga och ekonomiska förhållanden är offentliga om inte en

men- eller skadebedömning ger annat resultat rakt skaderekvisit.

Detta innebär att uppgifter som inkommer till Handikappombudsmannen från andra myndigheter, där presumtion för sekretess av uppgifter föreligger, får ett svagare sekretesskydd hos Handi-

kappombudsmannen.

Flera de brev och uppgifter inkommer till Handi-

av som kappombudsmannen från bland annat enskilda innehål-

personer ler av naturliga skäl ofta uppgifter som rör personliga förhållanden. I skrivelserna beskrivs inte sällan vilket stöd och vilken service den enskilde har behov den enskildes hälsotillstånd

av,

och familjeförhållanden. Dessa uppgifter skulle i de flesta fall

-

de förvarats hos myndighet handhar frågor på desom annan som

områden varit sekretessbelagda med omvänt skaderekvisit. sa -

I verksamhet enligt lagen 1993:335 om Barnombudsmannen gäller sekretess för uppgift enskilds personliga, om det inte

om står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men. Hos de övriga tematiska ombudsmännens verksamhet gäller sekretess med rakt skaderekvisit för uppgifter enskilds personliga eller ekonomiska för-

om hållande. Jag anser att Handikappombudsmannens, liksom Barnombudsmammens, verksamhet skiljer sig från de övriga tematiska ombudsmännen. Hos båda dessa ombudsmän hanteras information som nära knyter till den enskildes personliga förhållanden.

an Många uppgifter rör till exempel den enskildes hälsotillstånd, so-

SOU 1999173 Handikappombudsmannens framtid... 139

ciala situation eller familjeförhållanden. Detta är uppgifter

som

inom exempelvis socialtjänsten och hälso- och sjukvården om-

fattas Sekretessregler med omvänt skaderekvisit.

av

Det är inte ovanligt att en utredning hos Handikappombuds-

initieras någon annan än den ärendet bemannen av person som rör. I vissa fall kan företräda den enskilde, det kan

en person men också vara anhörig eller annan närstående själv uppmärk-

en som sammat problem som berör den enskilde. Om Handikappombudsmannen i utredningen inhämtar uppgifter om den enskildes förhållanden från exempelvis myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan dessa uppgifter således utan den enskildes medverkan omfattas av en svagare sekretess.

Mot bakgrund vad anförts finner jag att sekretess

av som ovan

bör gälla i verksamhet enligt lagen om Handikappombudsmannen

för uppgifter rör enskildas personliga och ekonomiska för-

som hållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller Genom denna ändring tillgodoses behovet ett star-

men. av kare skydd för känsliga uppgifter som rör den enskilde. Vidare uppnås fördelen med att typ sekretess kommer att gälla

samma av som för liknade uppgifter hos andra myndigheter.

8.6 information och kalla till

Begära

överläggningar

Mitt förslag: Skyldigheten att lämna uppgifter och delta i

överläggningar med Handikappombudsmannen utsträcks till att

även gälla enskilda företag och organisationer. Handikappom-

budsmannen skall ha rätt att förelägga den uppgiftsskyldige att

komma till överläggningar eller lämna uppgifter. Föreläggan-

det får kombineras med vite.

Handikappombudsmannen har idag möjlighet att med stöd av 3 §

lagen 1994:749 om Handikappombudsmannen ta initiativ till överläggningar med myndigheter, företag, organisationer och

andra i syfte att motverka att missgynnas eller på annat

personer sätt utsätts for kränkande behandling på grund av funktionshinder.

Enligt 4 § samma lag har myndigheter, landsting och kommu-

ner skyldighet att på uppmaning av ombudsmannen lämna upp-

140 Handikappombudsmannens framtida...

gifter till ombudsmannen om sin verksamhet. De är också skyl-

diga att på ombudsmannens uppmaning delta i överläggningar

med denne. Detsamma gäller den som enligt 11 kap. 6 § tredje

stycket regeringsforrnen anförtrotts förvaltningsuppgift som rör

med funktionshinder eller fått bidrag staten, personer som av landsting eller kommun med skyldighet att främja funktionshindrades intressen.

Handikappombudsmannen har vid ett flertal tillfällen inhämtat

uppgifter och haft överläggningar med myndigheter och företag. Vid handläggningen av anmälningsärenden begär ombudsmannen

in yttrande eller information från den som är anmäld. Privata foretag har emellertid ingen skyldighet att efterkomma ombudsmannens begäran. Det är dock sällan som någon nekat att ge ombudsmannen de uppgifter denne begär.

Det finns delade meningar bland myndigheterna om vilken

betydelse överläggningsskyldigheten har. En majoritet av dem

som svarade på min enkät till myndigheter, att denna skyl-

anser

dighet inte stärkt deras ansvar inom handikappområdet. Samtidigt

de att samarbetsklimatet inte påverkats negativt att de är menar av skyldiga att medverka vid överläggningar. Vid mitt sammanträffande med representanter för olika myndigheter uttryckte två kri-

tik över Handikappombudsmannens bemötande vid överläggningama. I övrigt fanns dock ingen kritik mot skyldigheten att

delta.

Det är naturligtvis svårt att bedöma effekten de överlägg-

av

ningar Handikappombudsmannen kallat till. Även majoriteten

om av dem som besvarade enkäten inte anser att överläggningama

har stärkt den egna myndighetens ansvar på handikappområdet,

kan dessa ändå ha bidragit till att myndigheterna blivit mer uppmärksamma när det gäller handikappfrågorna. Jag har svårt att tro att företrädare för myndigheter inte blivit påverkade de ingå-

av ende diskussioner som förts vid ombudsmannens överläggningar. Vissa myndigheter har dessutom framhållit att överläggningarna lett till positiva resultat, bland annat gäller det tillgängligheten till

myndigheternas lokaler.

Från och med den 1 maj 1999 gäller förbud mot diskriminering i arbetslivet med funktionshinder. Av 18 § lagen

av personer 1999:132 om förbud mot diskriminering i arbetslivet

av personer med funktionshinder är en arbetsgivare skyldig att på uppma-

ning av Handikappombudsmannen lämna de uppgifter om för-

hållandena i arbetsgivarens verksamhet som kan vara av bety-

delse för ombudsmannens tillsyn enligt lagen. Handikappom-

SOU 1999173 HandikappombudsmannensFamtid... 141

budsmannen får även hos Arbetsdomstolen föra talan i mål som rör diskriminering i arbetslivet med funktionshinder.

av personer

Ombudsmannen kan således inte ålägga privata företag med flera att i andra fall delta i överläggningar eller inkomma med de uppgifter ombudsmannen kan behöva i ett ärende, när funk-

som tionshindrade diskrimineras inom näringsverksamhet. Idag nekas människor med funktionshinder tillträde till eller kan på grund av sitt funktionshinder inte komma in i restauranger, affärer, biografer med Skälen kan affärsidkares med fleras attityder

mera. vara

eller bristande tillgänglighet till lokalen. För myndigheter gäller regler om både tillgänglighet och serviceskyldighet gentemot en-

skilda, saknas for andra verksamheter.

som

Detta kan inte lösas utan lagstiftning förbjuder diskri-

en som

minering i näringsverksamhet. Jag ser en sådan lagstiftning som

nödvändig vårt land skall leva till de krav stadgas i

om upp som FN:s olika dokument om mänskliga rättigheter och i standard-

reglerna.

Jag anser att en del av den diskriminering som drabbar människor med funktionshinder bör kunna undanröjas genom upplysningar och information till berörda verksamheter.

Som ett steg på vägen anser jag att det finns starka skäl att in-

föra en skyldighet även för enskilda företag och organisationer

med flera att inkomma med de uppgifter och inställa sig till de

överläggningar Handikappombudsmannen begär. I mitt for-

som

slag till lag Handikappombudsmannen införs sådan

ny om en

skyldighet.

Det är emellertid inte uteslutet att företag, organisationer eller andra inom den enskilda sektorn kan finna det mindre angeläget att bistå Handikappombudsmannen i dennes hemställan om att lämna uppgifter eller delta vid överläggningar. Mot den bakgrunden finns därför behov att i undantagsfall kunna kombinera

av framställningar om att inkomma med uppgifter eller att delta i

överläggningar med ombudsmannen med "påtryckningsmedel".

Jag föreslår därför att ombudsmannen skall ges rätt att förelägga

företaget, organisationen med flera att inkomma med uppgifter

eller delta i överläggningar. Det finns emellertid inte någon anledning att införa särbestämmelser för den enskilda sektorn i detta avseende, varför regeln även bör gälla gentemot den offentliga sektorn.

I de fall det bedöms nödvändigt för att föreläggandet skall åtlydas skall detta kunna kombineras med utsättande av vite. Det är inte troligt att vite behöver komma till användning särskilt ofta. Redan möjligheten för ombudsmannen att kunna meddela ett fö-

142 Handikappombudsmannens framtida...

reläggande med vite bör ha preventiv effekt. Jag också

en ser

möjligheten till föreläggande med vite som en viktig markering

att ingen enkelt kan negligera en uppmaning från ombudsmannen att lämna information som ombudsmannen behöver för sin utred-

ning eller komma till en överläggning. Jag vill påpeka att myndigheter, företag och andra berörda inte får betungas onödigt genom skyldigheten att lämna uppgifter eller deltaga i överläggningar. För ett företag med liten omsättning och

som ligger långt från Stockholm, kan det vara en stor ekonomisk

uppoffring att komma till en överläggning hos Handikappom-

budsmannen. Vid sådana tillfällen får ombudsmannen noga överväga nyttan med överläggningen och kanske själv resa till företaget.

Av 14 kap. 1 § sekretesslagen 1980:100 framgår att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till myndighet uppgifts-

annan om

skyldigheten följer av lag eller förordning. Jag har i avsnitt 8.5 föreslagit att det i verksamhet hos Handikappombudsmannen

skall gälla ett starkare sekretesskydd för uppgift enskilds per-

om sonliga och ekonomiska förhållanden. Genom denna ändring undanröj olägenheten med att olika sekretessnivåer gäller för

s upp-

gifter hos bland annat Handikappombudsmannen och myndigheter på hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens område. När det gäller uppgifter från enskilda företag och organisatio-

ner bör ombudsmannen ta skälig hänsyn till om uppgifterna är sådana att de kan avslöja något företagets affärs- eller drift-

om förhållanden, uppfinningar eller forskningsverksamhet. Finns det särskilda skäl, med hänsyn till sådana förhållanden, att inte lämna ut uppgiften skall den inte heller behöva lämnas ut. Därmed behövs inte heller någon särskild sekretessregel härom hos ombudsmannen. Detsamma bör gälla uppgifter rikets

som avser säkerhet och det allmännas ekonomiska intresse.

Genom att kunna överklaga ett föreläggande, med eller utan

vite, har myndigheter, företaget och andra möjlighet att få prövat i allmän förvaltningsdomstol det föreligger en skyldighet att om

lämna ut uppgiften eller komma till överläggning. Denna överprövning är även ett viktigt skydd för den enskildes rättssäkerhet. Att också en statlig myndighet rätt att hos domstol kunna

ges

överklaga Handikappombudsmannens föreläggande ser jag inte

som konstitutionellt omöjligt utan ett uttryck för om-

mer som budsmannens i princip fristående ställning.

Handikappombudsmannens framtid... 143

8.7 Handikappombudsmannens

informationsverksamhet

Mitt förslag: Av lagen skall det framgå att Handikappom-

budsmannen varje år är skyldig att ut rapport. Denna rap-

ge en port skall ställas till regeringen men ombudsmannen skall även tillse att den får en god spridning till en större målgrupp.

Allmänt om informationen

Den inforrnationsstudie jag Idé Torget i uppdrag att ut-

som gav

föra, ger ett mycket gott betyg Handikappombudsmannens in-

forrnationsverksamhet. Med relativt små lyckas om-

resurser budsmannen nå ut väl i media. Jag har också vid mina samtal med

Handikappombudsmannen funnit en mycket övertänkt plan för

informationsarbetet.

Förslagen läggs i studien bör överlämnas till Handikapp-

som ombudsmannens bedömning. De berör områden grafisk

som profil och administrativa rutiner i informationsverksamheten och jag tror att de skulle kunna effektivisera informationsarbetet ytter-

ligare.

Handikappombudsmannens informationsverksamhet fyller en

mycket viktig uppgift. Härigenom kan speciella målgrupper nås

av kunskaper om lagar, regler och villkoren för människor med funktionshinder. Jag däremot att Handikappombudsmannen

anser

skall vara mycket försiktig med att delta i kampanjer som syftar

till att lyfta fram olika handikappolitiska krav. Det är viktigt att tydligt skilja mellan de uppgifter som tillkommer en ombudsman och de som tillkommer handikapporganisationema. För en ombudsman står friare mot regeringen än idag är denna boskill-

som nad särskilt viktig. Det får inte råda några tvivel om att Handi-

kappombudsmannen är en institution, som år självständig också

gentemot handikapprörelsen. Eventuella tvivel detta skulle på

om

ett menligt sätt kunna påverka Handikappombudsmannens aukto-

ritet och status.

Detta hindrar inte ombudsmannen från att påtala missförhål-

landen och lägga förslag på lagändringar eller andra åtgärder

som förbättrar förhållandena för funktionshindrade. Forrnema för detta skall dock formella än vad behöver gälla för handi-

vara mer som

kapporganisationema.

144 Handikappombudsmannens framtida...

Årsrapporterna

I propositionen inrättandet av en Handikappombudsman

om

prop. 1993/942239 sid 16, anges att Handikappombudsmannen

skall ge ut en årsrapport.

Ombudsmannen bör årligen rapport över sin verksam-

av e en

het till regeringen. I rapporten ör lyftas fram frå or som om-

budsmannen behöver överväga. et kan vara

anser regeringen

förslag rör lagstiftningen eller andra åtgärder. I rap orten

som

bör finnas sammanställnin över de utta anden

en principiella

ombudsmannen gjort verksamhetsåret. Bland annat

som un er

bör sådana uttalanden behandlar FN:s standard-

tas upp som

regler och den långsiktiga bevakningen av handikappfrågoma

inom EU.

I förordningen 1994:949 med instruktion för Handikappombudsmannen stadgas i 3 § att "Handikappombudsmannen skall

senast den 1 april varje år lämna rapport till regeringen sin

en om verksamhet under det närmast föregående året.".

Handikappombudsmannens årsrapporter har ett stort läsvärde. Detta framgår både enkätundersökningar, sammanträffanden

av

och rapporten "Handikappombudsmannens infonnationsuppgifter". I myndighetsenkäten påpekar flera myndigheter att de fått

infonnation om FN:s standardregler genom dessa. Länsstyrel-

att årsrapportema har haft betydelse som infonna-

serna uppger tionskälla. Landstingen framhåller att ombudsmannens årsrapporter dem inspiration och att politiker och tjänstemän tar del av

ger dem. De flesta handikapporganisationer att de har haft nytta

anser

Handikappombudsmannens årsrapporter även de tror att

av om nyttan är störst externt, det vill säga utanför handikapporganisationemas skara.

Enligt propositionen och förordningen riktar sig årsrapportema

till regeringen. De skall bland annat redovisa ombudsmannens

förslag till ändringar i lagar och andra regler. Jag har intervjuat sju tjänstemän på regeringskansliet för att få belyst hur årsrapportema används på de olika departementen. Av intervjuerna

framgår att dessa rapporter uppskattas men att de i första hand läses för att de bred infonnation funktionshindrades

ger en om villkor. Endast två tjänsteman framhåller att de används som un-

derlag i samband med propositionsskrivande. Skrivelser och rap-

porter rör ett bestämt ämnesområde gör större nytta enligt

som dessa intervjuer. Detta är inte heller främmande för Handi-

kappombudsmannen. Redan idag lämnar denne förslag till rege-

ringen i form av särskilda skrivelser. Både regeringen, riksdagen

Handikappombudsmannens framtid... 145

och enskilda myndigheter har erhållit skrivelser från ombudsmannen. Vidare har ombudsmannen redovisat sina undersök-

ningar i en rad specialrapporter, som sänts till regeringen.

Det är ett tidskrävande arbete för Handikappombudsmannen

att framställa årsrapportema. Mot den bakgrunden är det viktigt att se om syftet med dem uppnås. Enligt propositionen skall rap-

porterna lyfta fram frågor "som ombudsmannen anser regeringen

behöver överväga." Det kan vara förslag som rör lagstiftningen eller andra åtgärder sid. 16 i propositionen om Handikappom-

budsmannen. Jag anser inte att detta syfte uppnås och hänvisar

till mina intervjuer med departementstjänstemän.

Varje enskilt förslag presenteras i årsrapportema riskerar

som att drunkna i mängden. Vidare ger inte dessa rapporter utrymme

för den fördjupade analys och bakgrundsbeskrivning, som är nödvändig för beredningen av förslagen. Om Handikappombuds-

mannen redovisar sina förslag direkt till det berörda departementet kommer dessa att få större genomslag.

Årsrapportema ger emellertid annan värdefull information som

både regering, riksdag, myndigheter, handikapporganisationer

och en intresserad allmänhet har nytta av. Dessa rapporter har också, vilket framgår förhållandevis stor och intresserad

ovan, en läsekrets. De fyller därmed en viktig funktion, även om det syfte

fonnulerades i propositionen inte tillgodoses.

som

Handikappombudsmannen bör därför varje år ge ut en rapport

viktiga upplysningar om ombudsmannens arbete och som ger om "läget i landet" på handikappområdet. För att ge rapporten en mer formell status skall den lämnas till regeringen dess målgrupp

men är egentligen var och en som är verksam inom handikappområdet. I framtiden bör därför de avsnitt som mer exklusivt vänder sig till

regeringen tas bort. De hör hemma i årsredovisningarna och i de förslag som i särskild ordning lämnas till regeringen. Rapporten

skall ses som en del i infonnations- och upplysningsverksamheten och ha sådan särställning att den regleras i den lagen

en nya

om Handikappombudsman. Utgångspunkten för Handikappombudsmannens årsrapport bör

vara de uppgifter för ombudsmannen anges i den föreslagna

som

lagen. Handikappombudsmannens skyldighet att lämna års-

en rapport skall också framgå denna lag, liksom målgrupp och

av syfte. Ett viktigt område som alltid bör redovisas är vilket ge-

nomslag FN:s standardregler fått i Sverige. I övrigt ankommer det

på ombudsmannen att avgöra vad skall tas i rapporten

som upp och hur den närmare skall utformas.

146 Handikappombudsmannens framtida...

8.8 Handikappombudsmannens

internationella arbete

Mitt förslag: Handikappombudsmannen skall inte representera

regeringen i internationella sammanhang. Detta står i strid med

ombudsmannarollen. Internationella kontakter är dock viktiga

för ombudsmannen och skall därför stor betydelse i arbetet

ges

I avsnitt 5.7 gör jag en redovisning av Handikappombudsman-

internationella arbete. Jag redovisar också synpunkter från nens

regeringstjänstemän beträffande vissa avgränsningsfrågor i sam-

band med uppdrag inom EU.

Handikappombudsmannens internationella kontakter är mycket viktiga för det arbete som denne bedriver. Naturligtvis har frågor med anknytning till EU särskild dignitet eftersom

en många de förslag och direktiv härrör sig från den europe-

av som

iska gemenskapen har stor betydelse för politiken i vårt land.

Som jag påpekade i avsnitt 5.7 var Sverige ännu inte medlem i EU när Handikappombudsmannen inrättades. Den starka beto-

ningen EU-frågoma i propositionen och lagen om Handikapp-

av ombudsmannen bör detta perspektiv. Idag har dessa frågor

ses ur på ett annat sätt än vad som gällde 1994 en naturlig anknytning

till regeringen.

Med detta vill jag inte säga att Handikappombudsmannen nu kan bortse ifrån vad som händer inom unionen. Ombudsmannen

måste även fortsättningsvis bevaka EU ur ett handikapperspektiv. Formuleringarna i propositionen är dock präglade situationen

av 1994 och de förhållanden rådde när stod utanför unionen.

som

Genom att Handikappombudsmannen utsågs som representant för Sverige i HELIOS rådgivande kommitté fick myndigheten

både kunskap och kontakter som varit betydelsefulla för det fortsatta arbetet. Även jag kan konstatera detta, jag att

om menar engagemanget i HELIOS bör ses som en engångsföreteelse. Jag an-

ser inte att Handikappombudsmannen i fortsättningen skall till-

delas uppgiften att representera regeringen i internationella sam-

manhang.

Min bedömning utgår i första hand från de principiella invänd-

ningar jag har mot att Handikappombudsmannen utför representationsuppdrag för regeringens räkning. Jag har i kapitel 7 föreslagit att Handikappombudsmannen skall bli mer självständig gen-

temot regeringen och utvecklas till en renodlad ombudsman. En

sådan institution bör inte representera regering. Det står helt i

en

strid med de grundläggande förutsättningarna för dess verksam-

het, som skall präglas av självständighet och oberoende.

Även med de uppgifter och den verksamhet Handikapp-

som ombudsmannen har redan idag, anser jag att det är mycket tveksamt att låta denne ingå i regeringsdelegationer. Jag inte att

anser det är förenligt med rollen att bevaka och därmed också, om det behövs, kritisera den förda handikappolitiken i vårt land. Med

regeringsuppdrag syftar jag inte bara på deltagande i på

grupper så kallad hög nivå. Hit räknar jag också olika former av arbetsgrupper, vars representanter utses av regeringen.

Som framgår av avsnitt 5.7 riktades också kritik från tjänste-

män vid regeringskansliet mot myndighet representerade

att en Sverige i grupper på hög nivå. Dessa mer praktiska skäl bör också

vägas in i bedömningen.

Internationella kontakter är emellertid viktiga för Handikappombudsmannen. Det gäller inte minst att kunna följa den inter-

nationella utvecklingen på handikappområdet och kunskaper

ge om denna till dem som berörs. Ett exempel på vad jag menar är Handikappombudsmannens insatser för att göra antidiskrimineringslagstiftningar i andra länder kända i Sverige. Efter mina kontakter med representanter för handikapprörelsen och även andra myndigheter har jag förstått att dessa insatser varit viktig

en

inspirationskälla. Vidare bör Handikappombudsmannen upprätt-

hålla kontakter med ombudsmän i andra länder.

Jag vill därmed slå fast att Handikappombudsmannen även i fortsättningen måste värna om det internationella arbetet. Kortfattat kan det i följ ande fyra punkter:

anges

följa utvecklingen inom EU och bevaka de områden som är -

särskilt viktiga för funktionshindrade,.

följa den internationella utvecklingen för att inspirera den -

svenska handikappolitiken,

kontakter med ombudsmän i andra länder,

-

allmänt kunskaps- och erfarenhetsutbyte.

-

Hur det internationella arbetet skall prioriteras i förhållande till

andra insatser fråga Handikappombudsmannen måste

är en som bedöma. Omfattningen och inriktningen kommer att variera med tiden, beroende på vad händer både i Sverige och internatio-

som nellt.

148 HandikappombudsmannensFamtida...

8.9 råd

Handikappombudsmannens

Mitt förslag: Handikappombudsmannen utser själv ett råd.

Ombudsmannen bestämmer antalet ledamöter i rådet men

minst hälften skall ha anknytning till handikapprörelsen. Öv-

riga ledamöter skall företräda myndigheter, forskning, nä-

ringsliv och andra verksamheter vars uppgifter berör personer med funktionshinder. Detta råd skall bistå med kunskap när det

gäller Handikappombudsmannens verksamhet och inriktning.

De diskussioner förs i rådet bör gälla vilka problem som

som möter funktionshindrade i samhället, olika samhällssektorers

på ombudsmannens arbete, forskningsresultat, intematiosyn nella erfarenheter med mera.

Enligt 5 § lagen 1994:749 Handikappombudsmannen skall

om denne biträdas av ett särskilt råd. Handikappombudsmannen är ordförande i rådet och leder dess verksamhet. Regeringen utser ombudsmannen och rådets övriga ledamöter för bestämd tid. I

en

7 § förordningen med instruktion for Handikappombudsmannen

att regeringen utser högst femton andra ledamöter utöver anges rådets ordförande i rådet.

Jag har haft samtal med sju ledamöter i rådet, för att bilda mig

uppfattning hur detta fungerar. Det fanns ett entydigt missen om nöje med dess arbete. I sin nuvarande form fyller rådet inte någon större funktion, den allmänna kommentaren. Sammanträdena

var har dominerats av diskussioner om de otillräckliga budgetmedlen.

Ledamöterna hade delade meningar om det framtida behovet av rådet. Vissa ansåg att det behövs ett organ med en rådgivande funktion och bred sammansättning. Några ansåg att det kunde

en finnas behov av en "styrgrupp", som granskar ombudsmannens

förvaltning.

Rådet har, framgår inte fungerat särskilt väl och

som ovan,

frågan är Handikappombudsmannen har behov av ett särskilt

om råd. Min uppfattning är dock att det är värdefullt för Handi-

kappombudsmannen att ha rådgivande knuten till sig.

en grupp Ett alternativ skulle då kunna informell grupp som är

vara en mer

uppbyggd utifrån Handikappombudsmannens eget kontaktnät.

Jag har vägt för- och nackdelar med ett råd som är fonnellt

reglerat i lagstiftningen och försökt att jämföra med informella rådgivande Min slutsats blir att Handikappombudsman-

grupper. nen bör ha det förstnämnda. Det finns en fördel med ett råd som har kontinuitet i både uppgifter och sammansättning. Denna

en

Handikappombudsmannens framtid... 149

kontinuitet ser jag extra viktig mot bakgrund mitt förslag

som av om en självständig ombudsman. Rådet skall inte styra ombudsmannen men det kan ge viktig vägledning i arbetet. Genom att

Handikappombudsmannens råd regleras i lag får det också en

högre dignitet än en informell grupp. Sådana behövs

grupper också. Handikappombudsmannen skulle inte kunna klara sitt

arbete på ett tillfredsställande sätt utan väl utvecklade kontakter med olika samhällsintressenter. Hur dessa grupper skall organiseras och vilken sammansättning de skall ha överlåter jag till

Handikappombudsmannen att bestämma.

För att tydligt markera rådets roll i förhållande till ombudsmannen, bör dess uppgifter framgå i lagen. Likaså sammansättningen av ledamöterna.

Huvuduppgiften för Handikappombudsmannens råd skall vara

att bistå ombudsmannen med viktig kunskap för arbetet. Diskussionen i rådet bör gälla vilka problem möter funktionshind-

som rade i samhället, olika samhällssektorers syn på ombudsmannens arbete, forskningsresultat, internationella erfarenheter med

mera. Jag vill i sammanhanget slå fast att rådet inte skall diskutera

budget och andra ekonomiska frågor som gäller Handikappom-

budsmannen.

Idag utses rådet av regeringen. Jag anser inte att det är fören-

ligt med den självständighet som jag vill Handikappombuds-

ge

Även rådet inte har någon styrande uppgift, innebär mannen. om det en alltför stor inskränkning i ombudsmannens frihet dess

om

ledamöter utses regeringen. Enligt min uppfattning strider det

av också mot Parisprincipema, se avsnitt 4.7, att regeringen denna

ge

uppgift.

Rådet skall ha sammansättning som speglar skilda delar

en av samhällslivet. Ombudsmannen kan själv bestämma antalet ledamöter i rådet. Jag dock att fler ledamöter än idag bör

anser komma från handikapprörelsen.. Minst hälften bör ha anknytning till den. Övriga ledamöter bör representera myndigheter, forskning, näringsliv och andra verksamheter uppgifter berör per-

vars soner med funktionshinder. Det innebär att rådet kommer att bestå av minst åtta ledamöter.

Rådsledamötema skall inte heller i framtiden direkta

vara representanter för sina organisationer. Även de kommer från

om bestämda samhällssektorer, är mandatet att sitta i rådet personligt.

150 Handikappombudsmannens framtida...

8.10 sammanfattande kommentarer till

Några

i

förslagen

Jag har i kap. 8 lagt ett antal förslag, som ger Handikappombuds-

mannen både nya .förutsättningar för arbetet och arbetsupp-

nya

gifter. Den principiella förändringen vad förutsättningarna är

avser

den nya självständiga ställningen i förhållande till regeringen,

som jag föreslår. Som en konsekvens av detta skall Handikappombudsmarmens verksamhet styras genom lag. Jag uteslutet dock inte helt möjligheten för regeringen att tilldela ombudsman-

uppgifter via regleringsbrev.

nen

Den nya lagstiftningen innebär också att jag förtydligar Handikappombudsmannens ansvar för handläggningen av enskilda ärenden. De styrdokument som gäller idag, det vill säga propositionen, lagen och instruktionen. är inte tydliga i denna fråga. Till viss del är de inkonsekventa. Vissa formuleringar i propositionen

till exempel ombudsmannen uppgiften att ta sig enskilda ger an ärenden, medan andra mycket kraftigt betonar att denne skall

ägna sig generell uppföljning och utvärdering.

I mitt lagförslag framhålls handläggningen av enskilda ärenden som ett viktigt område. Till del innebär det bekräftelse

en en av

den praxis som utvecklats hos Handikappombudsmannen. Samti-

digt vill jag emellertid understryka att dessa ärenden är viktiga för en ombudsman. Jag vill ange tre skäl för detta:

enskilda som vill och behöver ha hjälp och råd skall kunna få -

detta,

genom att handlägga anmälningar från enskilda kan också ge- -

nerella förbättringar genomföras, till gagn för människor med

funktionshinder. Myndigheter kan till exempel över tidi-

se en

gare praxis, som stått i strid med FN:s standardregler. Privata

företag kan göra verksamheter tillgängliga efter påpekanden från Handikappombudsmannen,

enskilda ärenden ger en fördjupad kunskap hos Handikappom- -.

budsmarmen, inte kan ersättas enbart utvärderingar och

som av

utredningar.

Jag räknar med att antalet enskilda ärenden kommer att öka hos ombudsmarmen under kommande år. Lagen 1999:132 för-

om bud mot diskriminering i arbetslivet med funktions-

av personer hinder leder förmodligen till fler anmälningar rör arbets-

som

Handikappombudsmannens framtid... 151

rätten. En del dessa anmälningar kan också bli resurskrävande av

genom att förhandlingar upptas med fackliga organisationer och arbetsgivare. I några fall leder de förmodligen till processer i Ar-

betsdomstolen. Förslaget att rätten att begära information och kalla till om överläggningar även skall omfatta privaträttslig verksamhet kan också resultera i fler anmälningsärenden.

Genom mitt förslag att ge sektorsmyndigheterna ett tydligare

avsnitt 8.4, är det dock min förhoppning att ökningen ansvar - se skall kunna hållas nere.

Det är naturligtvis mycket svårt att idag uppskatta hur mycket

allt detta kommer att påverka mängden ärenden. En grov beräkning från min sida säger att resurserna vad gäller handläggningen enskilda ärenden behöver förstärkas med motsvarande en helav tidstjänst. Det skulle innebära att 3,5 tjänster hos Handica kappombudsmannen behöver anslås för området i framtiden.

Med min på uppgifterna för självständig ombuds-

syn en mer är denna utveckling svår att undvika. Den är till och med man, önskvärd. En följd blir att resurser måste omprioriteras från generella insatser till mer individinriktade. Medel måste även anslås för juridisk konsultation i samband med i Arbetsdomprocesser stolen.

En annan viktig uppgift för Handikappombudsmannen är att

peka på brister i lagstiftningen och verka för förändringar i denna.

Jag anser inte att ombudsmannen varit framgångsrik på detta område. Med den förändring jag föreslår i avsnitt 8.7 av årsrapporternas utformning tror jag arbetet kan effektiviseras. Jag vill här också framhålla att Handikappombudsmannen bör minska mängden förslag till regeringen och i stället lägga mer tid på förner

djupning av analys och bakgrundsbeskrivning, när förslagen pre-

senteras. I min myndighetsenkät och vid mina sammanträffanden med företrädare för olika myndigheter, framkom en önskan om en ut-

vecklad dialog med Handikappombudsmannen och råd och

mer

idéer vad gäller åtgärder på handikappområdet.

Mina förslag i avsnitt rollfördelning och gränsdragning

8.3 om

mellan Handikappombudsman och myndigheter samt de tillägg i

instruktion och verksförordning föreslås i avsnitt 8.4 leder som

sannolikt till fler myndighetskontakter.

Praktiken får avgöra hur stora omprioriteringar som behöver göras. Vad är viktigt är att det finns beredskap hos Handisom en

kappombudsmannen att vidta de åtgärder som de nya kraven

ställer.

152 Handikappombudsmannens framtida...

l 1 En av ombudsmännens

samordning

arbete

Mitt förslag: Ingen sammanslagning bör ske de tematiska

av

ombudsmännen. Däremot föreslås en geografisk samordning i

gemensamma lokaler, vilket skapar ökade möjligheter till sam-

arbete i gemensamma frågor. Ombudsmannen kan själva i

samverkan ta ställning till om vissa administrativa funktioner

kan samordnas.

I utredningens uppdrag ingår att kartlägga likheter och olikheter

mellan Handikappombudsmannens verksamhet och den som be-

drivs andra ombudsmän. I uppdraget ingår även att beskriva

av

det finns några oklarheter i fördelningen arbetsuppgifter om av och ansvarsområden mellan Handikappombudsmannen och andra ombudsmän. Jag skall vidare beskriva möjligheterna och hindren för en samordning av de olika ombudsmärmens verksamhet.

Jag har vid mina samtal med ombudsmannen diskuterat frågan

överlappningar arbetsuppgifter och möjligheter att finna

om av former för en samordning av deras verksamheter.

På ett informellt plan förekommer ett samarbete mellan de olika ombudsmännen. Man diskuterar erfarenheter och tar

upp frågor av gemensamt intresse vid träffar som sker regelbundet. Ombudsmannen samarbetar även konkret och praktiskt med uppgifter angår fler än dem. Som exempel kan nämnas att

som en av DO, JämO och Handikappombudsmannen tillsammans skall ge ut

en handbok till företagare, som berör rekryteringsfrågor; Detta

sker mot bakgrund de nya lagarna mot diskriminering i arbets-

av livet.

Det finns stora likheter i de olika ombudsmärmens arbete. Detta talar för att samarbetet mellan dem är viktigt. Diskrimineringslagarna i arbetslivet visar också på behovet ett samarbete.

av I avsnitt 8.2 diskuterar jag möjligheterna att inrätta "ombudsmännens rättsskydd" för handläggningen av tvister rörande diskriminering i arbetslivet. Jag avvisar i dagsläget sådan lösning,

en vilket dock inte innebär att jag är negativ till samarbete på detta område.

Frågan bör resas om vi inte borde slå samman alla ombudsmän till ett gemensamt ombudsmannainstitut för medborgarrättsfrågor. Denna fråga har jag diskuterat vid olika tillfällen med berörda intressenter. Lösningen har dock samfállt avvisats. Från handi-

kapprörelsens sida är man mycket orolig för att en gemensam ombudsman skulle leda till att handikappfrågoma hamnade i bak-

grunden av andra mer politiskt gångbara diskrimineringsfrågor.

Även från ombudsmännens sida har varit till

man skeptiska en

sammanslagning. De tror inte att arbetet skulle detta.

gagnas av Istället skulle det tyngas av en större administration.

Jag tror inte heller att de tematiska ombudsmannen skulle stärkas sammanslagning. Även deras ibland

av en om arbetsuppgifter

överlappar varandra och de har frågor av gemensamt intresse, föreligger stora skillnader mellan dem. De har idag utvecklat olika arbetsätt avpassat efter respektive område och jag tror att det är viktigt att var och en får behålla sin särart. Risken är stor att vik-

tiga specialkunskaper går förlorade vid sammanslagning. Det

en gemensamma skulle betonas på bekostnad av det speciella i varje funktion.

Jag vill däremot att samarbetet utvecklas, i första hand på

handläggamivå. Det handlar om att kunna skapa naturliga infor-

mella kontaktytor mellan handläggarna. Vidare tror jag att effektivitetsvinster kan nås vissa administrativa uppgifter, till

om exempel Vaktmästeri, telefon och personalfrågor sköts gemensamt

Mot denna bakgrund föreslår jag att ombudsmannen

geograñskt slås En sådan närhet i lokaler kan

samman. gemensamma

skapa möjligheter till spontana kontakter mellan handläggarna,

där man mycket inforrnellt delger varandra sina kunskaper och erfarenheter. Diskussioner uppkomma hur på

kan om man ser möjligheter att driva ärenden om diskriminering i arbetslivet.

Handläggare hos Barnombudsmannen och Handikappombuds-

mannen kan till exempel diskutera frågor som rör barn med funktionshinder och DO:s och JämO:s handläggare kan samordna

arbetet som rör invandrarkvinnor. Möjligheterna till ömsesidig hjälp ökar. Det blir också lättare att komma fram till

en samsyn

kring frågor om mänskliga rättigheter. En geografisk samordning

ger även ombudsmännen förutsättningar att kunna skapa olika gemensamma funktioner.

Med mitt förslag sker ingen formell sammanslagning. Om-

budsmännens självständighet och särart garanteras. Däremot

underlättas arbetet på de områden där det finns vinster att göra med

samarbete. Ingen ombudsmännen får någon chefsbefattning

av över de andra. Om de fördelar med administrativ

ser gemensam chef, utgår jag ifrån att ombudsmännen älva, i samråd bör kunna komma fram till bästa möjliga lösning.

154 Handikappombudsmannens framtida...

12 Nationell

Samordningskommitté

Mitt förslag: Handikappombudsmannen skall inte utgöra eller

ingå i den Nationella Samordningskommittén för handikapp-

frågor.

Enligt regel 17 i FN:s standardregler är staterna ansvariga för att

nationella samordningskommittéer eller liknande organ inrättas,

säkerställer att handikappfrågoma samordnas. Direktivet till som min utredning föreskriver att jag skall beskriva för- och nackdelar

med att Handikappombudsmannen rollen Sveriges sam-

ges som

ordningskommitté för handikappfrågor enligt regel 17.

Redan i remissvaren över Handikapputredningens förslag

framhöll vissa handikapporganisationer att Statens Handikappråd

borde finnas kvar och utgöra ett samordningsorgan, eftersom

denna uppgift inte kan ligga på Handikappombudsmannen. Från

Handikappombudsmannens sida fanns från början uppfattningen

att myndigheten mycket väl skulle kunna fungera som detta sam-

ordningsorgan.

I avsnittet om relationen mellan Handikappombudsmannen

och handikapprörelsen berör jag en skrivelse från handikapprörel-

sen där handikapprörelsen klargör att man inte anser att Handi-

kappombudsmannen kan utgöra FN:s samordningskommitté.

I avsnitt 5.3 gör jag en genomgång av de kriterier som FN an-

för samordningskommittén. Jag denna kommitté som en

ger ser

viktig institution för att förverkliga de grundläggande handikapp-

politiska målen. Dess roll bör vara att finna fonner för hur politiken skall kunna förankras och implementeras i samhället. Kommittén bör bestå av företrädare för handikapprörelsen, myndigheter, de båda kommunförbunden och regeringen. Med denna

sammansättning ges förutsättningar för att handikappfrågoma

skall kunna samordnas över ett brett fält i samhället.

En samordningskommitté bör också kunna ta initiativ till ut-

redningar och uppföljningar inom handikappområdet. I dessa fall bör ett samarbete ske med Handikappombudsmannen.

En ombudsman företräder enskilda eller av enskilda.

grupper Till dennes uppgifter hör att bevaka hur samhället sköter sina åtaganden gentemot dem ombudsmannen företräder. Ombuds-

som mannen skall i den rollen vara fri att också komma med syn-

punkter på hur samordningskommttén klarar sina åtaganden.

Dessa bevakande uppgifter som tillkommer en ombudsman är

därför oförenliga med rollen nationell samordningskommitté.

som

Handikappombudsmannensfamtid... 155

Vid mitt besök på Irland diskuterade jag hur den sociala pak-

ten tillämpas på handikappområdet. Inom ramen for denna pakt

förbinder sig myndigheter att genomföra olika insatser. I samband med att formerna för den nationella kommittén närmare utreds, tror jag att det vore värdefullt att studera om detta system går att tillämpa även i Sverige. I så fall ser jag den nationella samordningskommittén som ett naturligt forum för sådana överenskommelser.

9 Kostnader

Jag lägger i min utredning inga förslag, som leder till ökade kostnader för Handikappombudsmannen. Förslagen skall kunna ge-

nomföras inom ramen för befintliga resurser.

Mitt förslag rörande tillägg i verksförordningen och i myndig-

heternas instruktioner, förtydligar ett ansvar som redan idag ålig-

ger myndigheterna. Samtidigt är det min mening att detta förlag

skall leda till praktiska resultat. Därmed räknar jag med att det skall leda till ökade insatser från myndigheternas sida. Dessa insatser är dock sådana som naturligt skall ingå i deras åtaganden, och skall därför inom befintliga anslag.

rymmas

Om vissa åtgärder for att göra verksamheter tillgängliga, skulle kräva större i form ombyggnader lokaler, bör detta

resurser av av genomföras på sådant sätt att insatserna planeras över tiden. Ett

ansvar läggs på myndigheterna att prioritera dessa åtgärder, inom

ramen för deras anslag. Dänned behöver inte mina förslag till

förändringar i myndigheters instruktioner och verksförordningen

leda till ökade kostnader för staten.

Mina förslag innebär inte heller att kostnader övervältras från staten till kommuner och enskilda. Den utvidgade rätten för Han-

dikappombudsmannen att begära information och kalla till överläggningar samt möjligheten till vitesföreläggande, är omgärdade

med tydliga begränsningar vad kostnaderna.

avser

10 Generella direktiv

Jag har i mitt utredningsarbete haft att beakta regeringens direktiv till alla kommittéer och särskilda utredare när det gäller att pröva

offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa regionalpolitiska

konsekvenser dir. 1992:50, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994 :124 samt att redovisa konsekvenser för

brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

Dessa direktiv upphävdes den 1 januari 1999, for att ersättas av

15 § kommittéförordningen 1998:1474

I denna paragraf stadgas att om förslagen i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen, skall konsekvenserna i det avseendet i betänkandet. Samma förhållande

anges

gäller när ett förslag har betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig ser-

vice i olika delar landet, för små företags arbetsförutsättningar,

av konkurrensfönnåga eller villkor i övrigt i relation till större företags, för jämställdheten mellan män och kvinnor eller för möjlig-

heterna att nå de integrationspolitiska målen. Jag har inte funnit att mina förslag får någon betydelsefull in-

verkan på dessa områden. Mot den bakgrunden jag inte att

anser

det är motiverat med någon särskild redovisning förslagens

av

konsekvenser för de i 15 § i kommittéförordningen angivna om-

rådena.

1 1

Författningskommentarer

l 1.1 till

Förslag lag 1999:O0 om Handikappombudsmannen

Av första stycket framgår målen med Handikappombudsmannens

verksamhet. Dessa skall full delaktighet i samhällslivet och

vara jämlikhet i levnadsvillkor för personer med funktionshinder. Innehållet och principerna i FN:s standardregler skall ledande

vara för Handikappombudsmannens verksamhet. Målen tar sin ut-

gångspunkt i FN:s standardregler, principerna om alla människors

lika värde och lika rätt samt att samhället skall utformas så att det blir tillgängligt för alla människor. Målen for Handikappombudsmannens verksamhet överensstämmer även med riktlinjerna

för den svenska handikappolitiken.

Med begreppen delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i lev-

nadsvillkor att med funktionshinder aktivt skall

menas personer kunna delta i samhällslivet och ha samma rättigheter och skyldigheter som människor utan funktionshinder. Innebörden detta är

av att människor med funktionshinder skall beredas möjligheter att

andra få god utbildning, delta i arbetslivet, ha ett tryggt och som värdigt boende, delta i olika fritids- och kulturaktiviteter och i övrigt leva ett aktivt och älvständigt liv.

Ombudsmannen skall kunna verka i hela samhällslivet. Härmed verksamheter inom både den offentliga och enskilda

avses sektorn av samhället. Som exempel kan skolan, boendet,

anges

hälso- och sjukvården, arbetslivet, föreningslivet och näringslivet. I andra stycket anges Handikappombudsmannens huvudsakliga uppgifter. Handikappombudsmannen skall både på ett gene-

rellt och individuellt plan arbeta med frågor som angår personer med funktionshinder. Ombudsmannens ansvar för uppföljning och utvärdering frågor rör med funktionshinder

av som personer

medför ingen inskränkning i andra myndigheters inom re-

ansvar

spektive områden.

162 F örfattningskommentarer

2§

Denna paragraf överensstämmer i sak med 2 § första stycket

förordningen 1994:949 med instruktion för Handikappombuds- FN:s standardregler utgör det grundläggande dokumen-

mannen.

tet för Handikappombudsmannens arbete.

3§

Till ombudsmans viktigaste uppgifter hör att enskilda personer

en kan vända sig dit och anmäla att de utsätts for missgynnande behandling eller kränkande bemötande eller att de av olika skäl inte kan tillvarata sina rättigheter eller intressen. Handikappombuds-

kan även på andra vägar få kännedom att funktionsmannen om hindrades rättigheter eller intressen åsidosatts. I sådana fall kan enskilda funktionshindrade behöva få upplysning om till vilken myndighet de skall vända sig, vilka regler som gäller eller hur de i övrigt bäst kan bevaka sina intressen eller tillvarata sina rättigheter.

Ombudsmannen kan också ta upp frågan från allmän synpunkt och kontakta den myndighet, organisation etc. är aktuell i

som

sammanhanget för att få klarlagt det föreligger någon form av

om missgynnande behandling, kränkande bemötande eller åsidosättande funktionshindrades rättigheter eller intressen.

av

Om frågan omfattas myndighets eller till-

av annan ansvars-

synsområde skall Handikappombudsmannen hänvisa den enskilde

till den myndigheten. Är frågan föremål for domstols prövning eller skulle den kunna prövas i domstol skall ombudsmannen hänvisa den funktionshindrade till att avvakta sådan prövning. I andra fall än sagts kan Handikappombudsmannen avsluta

nu ärendet ett uttalande om huruvida det anmälda förhållan-

genom det innebär att funktionshindrades rättigheter eller intressen åsidosatts. Av 4 § framgår bland annat att ombudsmannen i ett ärende vid behov kan ta initiativ till överläggningar med myndigheten, företaget etc. i syfte att motverka att personer missgynnas eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling.

Vid handläggning ärenden enligt 3 § skall Handikappom-

av budsmannen iaktta förvaltningslagens bestämmelser.

4§

Denna paragraf överensstämmer till stora delar i sak med 3

första stycket lagen 1994:749 om Handikappombudsmannen. Beträffande vilka som avses med myndigheter, företag, organisa-

tioner och andra vilkas verksamhet riktar sig till allmänheten, se kommentaren till ll

Författningskommentarer 163

5§ Handikappombudsmannen skall fullgöra de uppgifter som fram-

går av lagen 1999:132 om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder.

6§

Paragrafen överensstämmer i sak med 2 § första stycket 2 för-

ordningen 1994:949 med instruktion för Handikappombuds-

mannen.

7§

Paragrafen överensstämmer i sak med 2 § lagen 1994:749

om

Handikappombudsmannen.

3§

Första stycket överensstämmer i sak med 2 § första stycket 6

förordningen 1994:949 med instruktion för Handikappombuds-

mannen.

Av andra stycket framgår att Handikappombudsmannen årli-

gen skall utge en rapport om sin verksamhet det närmast föregående året. Dessa rapporter är stor betydelse både för allmän-

av

heten, handikapporganisationema och den offentliga förvaltningen.

9§

Paragrafen överensstämmer i sak med 3 § andra stycket lagen

1994:749 om Handikappombudsmannen. Informationen kan

rikta sig till allmänheten, olika myndigheter, näringslivet m.fl.

10§

Första stycket överensstämmer i sak 2 § första stycket 1 förord-

ningen l994:949 med instruktion för Handikappombudsman-

nen.

Andra stycket överensstämmer i sak med 2 § andra stycket

förordningen 1994:949 med instruktion för Handikappombuds-

mannen.

11§ Av första stycket framgår att det föreligger skyldighet för

en myndigheter, företag, organisationer och andra vilkas verksamhet riktar sig till allmänheten att lämna uppgifter samt delta i över-

läggningar med Handikappombudsmannen. Denna skyldighet

gäller, till skillnad från tidigare, även enskilda eller privata rätts-

164 Författningskommentarer

liga subjekt som inte anförtrotts förvaltningsuppgift enligt ll kap.

6 tredje stycket regeringsforrnen, förutsatt att de bedriver verk-

samhet som riktar sig till allmänheten. Undantagna från skyldig-

heten att lämna uppgifter och delta i överläggningar är exempel-

vis den som bedriver verksamhet som riktar sig till slutna sällskap

eller för tillställningar i privatlivet. Uppgiftsskyldigheten enligt ll § omfattar uppgifter om för-

hållanden i myndighetens, företagens etc. verksamhet kan ha

som betydelse för ombudsmannens verksamhet enligt denna lag. Det är naturligt att uppgifter om verksamheten även kan innefatta uppgifter som på ett eller annat sätt rör enskilda personer. Dessa uppgifter omfattas också av uppgiftsskyldigheten. Sekretess skall gälla i verksamhet enligt denna lag för uppgift enskilds

om personliga eller ekonomiska förhållanden, det inte står klart att

om uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller men.

Andra stycket föreskriver att myndigheten, företaget etc inte får betungas onödigt genom skyldigheten att lämna uppgifter till Handikappombudsmannen eller delta i överläggningar med denne. Handikappombudsmannen skall i varje enskilt fall göra en

avvägning mellan behovet att inhämta uppgifter eller kalla till

av

överläggningar och hur betungande det är att lämna uppgifter eller infinna sig till överläggningen.

I tredje stycket anges undantag till uppgiftsskyldigheten för

myndigheter, företag etc. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till skyddet för affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsverksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet eller det allmännas ekonomiska intresse är de inte skyldiga att lämna ut uppgifterna avseende denna del.

12 §

Av första stycket framgår att Handikappombudsmannen får,

om

en myndighet, företag etc inte rättar sig efter uppmaning, förelägga dessa att fullgöra sin skyldighet. I föreläggandet får vite sättas ut om Handikappombudsmannen bedömer det nödvändigt

för att parten skall rätta sig efter föreläggandet. Förfarandet hos

Handikappombudsmannen följer reglerna i förvaltningslagen 1986:223. Andra stycket föreskriver att Handikappombudsmarmens beslut om föreläggande får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Bestämmelser om utdömande vite framgår viteslagen.

av av

Fötfattningskommentarer 165

13 § Handikappombudsmannen biträds ett särskilt råd. Rådets

av upp-

gifter skall i forsta hand vara att Handikappombudsmannen råd

ge och idéer om hur ombudsmannen bör prioritera mellan olika arbetsuppgifter. Rådet bör kunna belysa vilka problem möter

som funktionshindrade i samhället, olika samhällssektorers syn på

ombudsmannens arbete, forskningsresultat, internationella erfa-

renheter m.m. Rådets uppgift är inte att diskutera budget och andra ekonomiska frågor.

Handikappombudsmannen utser rådets ledamöter. Antalet ledamöter bestämmer ombudsmannen själv, men hälften av leda-

möterna bör representera handikapporganisationema, något som

kan föreskrivas i instruktionen för Handikappombudsmannen.

Övriga ledamöter representerar myndigheter, forskning,närings-

liv och andra verksamheter med uppgifter som berör personer med funktionshinder.

11.2 till lag om av

Förslag ändring

sekretesslagen 1980: 100

9 kap.

21 § I andra stycket föreskrivs att sekretess gäller i verksamhet enligt

lagen l999:00 om Handikappombudsmannen för uppgift om

enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, det inte

om står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller men. Syftet med ändringen är att skyddet för uppgifter enskilds personliga och

om ekonomiska förhållanden skall blir starkare ett omvänt

genom skaderekvisit.

Särskilda

yttranden

Särskilt yttrande av sakkunniga Eva Lisskar- Dahlgren och Mona Stål

Handikappombudsmannen är en förvaltningsmyndighet som har

till uppgift att föra ut regeringens handikappolitik i samhället. Utredaren föreslår nu bl.a. att Handikappombudsmannen i första hand skall svara för ombudsmannauppgifter och därmed bör få en

självständigare ställning gentemot regeringen. I utredningen sägs att huvuduppgiften för en handikappombudsman är att bevaka

enskilda funktionshindrades och funktionshindrades

grupper av intressen. Detta kräver att ombudsmannen är så fristående som

möjligt från regeringens verkställande makt. Enligt förslaget kommer i princip alla förändringar i Handikappombudsmannens arbetsuppgifter att behöva godkännas av riksdagen i och med att

det mesta av Handikappombudsmannens verksamhet föreslås bli reglerat i lag. Utredaren utesluter visserligen inte helt möjligheten

för regeringen att tilldela Handikappombudsmannen uppgifter via regleringsbrev, uttalar att regeringen bör ta hänsyn till att

men ombudsmannens verksamhet i första hand styrs genom lagen. Till

följd förslagen måste omprioriteras från generella in-

av resurser satser till mer individinriktade.

Vidare skall Handikappombudsmannen, enligt utredarens för-

slag, inte representera regeringen i internationella sammanhang

t.ex. inom EU. Det gäller inte enbart representation i högnivå-

grupper utan även olika former av arbetsgrupper, vars representanter utses av regeringen. Det står enligt utredaren i strid med ombudsmannarollen.

Vi har följande invändningar mot utredarens förslag. Rege-

ringen planerar för närvarande handikappolitisk satsning

en genom att på olika sätt mer aktivt föra upp handikappfrågoma på

den politiska dagordningen. Det gäller såväl attitydfrågor

som konkreta åtgärder för att göra samhället mer tillgängligt för personer med funktionshinder. Senare i år kommer regeringen att

168 Särskilda yttranden

lämna en proposition med bl. a. en nationell handlingsplan för

handikappolitiken. Förvaltningsmyndigheter är viktiga instrument i förverkligandet regeringens politik. De statliga myndigheterna tar var för

av sig ett ansvar för sina särskilda frågor inom handikappområdet.

Handikappombudsmannen är den myndighet som har ett samlat

ansvar för i stort sett alla samhällssektorer och har därför en mycket viktig funktion när det gäller att Förbättra situationen för

med funktionshinder i samhället i stort. När den natiopersoner nella handlingsplanen är formulerad behöver regeringen i nära

samarbete med myndigheten Handikappombudsmannen konkre-

tisera och föra ut innehållet i handlingsplanen.

Regeringen har för handlingsplanen och den aktuella

ansvar

handikappolitiken. Det faller sig därför naturligt att det i första

hand är regeringen och inte riksdagen som skall kunna utveckla och anpassa Handikappombudsmannens verksamhetsområde. Vi kan därför inte acceptera att regeringens inflytande över den del

av Handikappombudsmannen som utgör förvaltningsmyndighet inskränks i enlighet med förslaget.

Vi anser även att det är mycket viktigt att ha tillgång till den särskilda kompetens inom sakområdet, finns inom olika

som myndigheter, när det gäller att delta i det internationella arbetet. Därför avvisas även förslaget att Handikappombudsmannen inte skall kunna representera regeringen i något sammanhang som regeringen beslutar om inom det internationella arbetet. Det är sär-

skilt viktigt när Sverige förbereder ordförandeskapet i EU.

nu

Särskilt yttrande av Lena Sandström

sakkunniga

och Margareta Liljeqvist

Den processförande rollen

Utredaren föreslår att minst tjänst arbetsrättslig jurist in-

en som rättas hos Handikappombudsmannen HO och dessutom bör medel avsättas för upphandling av kompetens när det gäller att utreda diskriminering i arbetslivet och att föra processer i Arbetsdomstolen. De arbetsuppgifter som blir aktuella kräver specialkompetens. För att utveckla och behålla sådan kompetens krävs dels nära tillgång till kollegor med likartade uppgifter dels att ärendeantalet är så stort att kunskapen kan hållas vid liv. Eftersom lagarna om diskriminering i arbetslivet ytterst avser att motverka negativa attityder mot enskilda individer vi att

anser en

Särskilda yttranden 169

gemensam resurs för samtliga berörda ombudsmän är det som bäst tillvaratar målgruppens intressen. Vi anser, till skillnad från

utredaren, att arbetsgivarens attityder är avgörande vid anställning

med funktionshinder. Den tekniska anpassningen av av personer

arbetsplats jämförelsevis ett problem mindre

en synes vara av

omfattning.

Enskilda ärenden

HO har utan egentligt författningsstöd ägnat avsevärd tid enskilda ärenden. Antalet ärenden har ökat för varje år. Utredaren föreslår att HOs verksamhet förändras i riktning mot att insatser till enskilda får ytterligare ett ökat utrymme. Detta innebär, med oförändrade resurser, att generellt inriktade åtgärder riskerar att försummas vilket vi inte kan acceptera.

Utredaren anser att i frågor om tillgänglighet och bemötande bör HO "kunna på auktoritativt sätt" än i övrigt. När

agera ett mer det gäller bemötande finns sedan länge etablerade förtroende-/patientnämnder inom hälso- och sjukvårdsområdet som bl.a. hand-

lägger denna typ av frågor. I Bemötandeutredningens slutbetän-

kande SOU 1999:21 föreslås dessutom att motsvarigheten till dessa nämnder etableras inom alla offentliga myndigheter som

insatser till med funktionshinder. Vi har med förvåger personer ning noterat att utredaren väljer att inte hänvisa till de i detta av-

seende närliggande förslag som Bemötandeutredningen presente-

rar.

Det finns en rad instanser som arbetar med enskilda ärenden och dessutom finns i den enskildes närmiljö. rådgiv-

som I en

ningssituation ska närhetsprincipen vara vägledande då detta för-

faringssätt störst effektivitet såväl den enskildes sam-

ger ur som hällets synvinkel. Utredaren konstaterar dessutom att den rådgivning som HO ger är av samma karaktär som den som handikap-

porganisationema erbjuder. Vi ifrågasätter att HO som centralt

placerad myndighet ges ett så stort ansvar för rådgivning till enskilda

personer.

Förändrad myndighetsstatus

Utredaren föreslår att HO får en förändrad myndighetsstatus genom att denne ges en större självständighet gentemot regeringen.

Därigenom och i förening med tyngdpunktsförskjutningen mot

170 Särskilda yttranden

enskilda ärenden riskerar HO att bli enbart en rådgivningsinstans för enskilda personer. Såsom även framgår ovan befararvi att HO

kommer att få otillräcklig tid för övergripande uppgifter och

dessutom genom förändrad status sakna fullgott mandat att föra

en kraftfull och kontinuerlig dialog med regeringen. Vi tror inte att denna utveckling av handikappombudsmannainstitutionen

människor med funktionshinder. gagnar

Uppgiftsskyldighet och föreläggande av vite

Mot den utvidgade uppgiftsskyldigheten och skyldigheten att delta i överläggningar har vi inga invändningar. Utvärderingen av

HOs arbetsuppgifter har inte visat att HO haft svårigheter att få in uppgifter eller att få berörda att komma till överläggningar. Förslaget att HO ska kunna utfärda föreläggande samt också kunna sätta ut vite kan mot bakgrund av detta inte accepteras.

När det gäller frågan om utsättande vite för kommuner och

av

landsting vill vi dra parallell med frågan utfárdande

en om av sanktioner mot kommuner och landsting vid domstolstrots. Flera

utredningar har funnit frågan så juridiskt komplicerad att någon

lösning inte gått att finna. Mot bakgrund detta att frå-

av anser gan om utsättande av vite för kommuner och landsting kräver en mer djupgående analys än vad som åstadkommits inom ramen för

denna utredning.

Bilaga 1 171

Kommittédirektiv

Översyn av Handikappombudsmannen

Dir. 1997:131

Beslut vid regeringssammanträde den 6 november 1997.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att över och utvär-

se dera Handikappombudsmannens verksamhet. Utredaren skall pröva vilken betydelse ombudsmannen haft för utvecklingen inom handikappområdet i stort samt bedöma om, och i så fall hur, ombudsmannens roll och arbetsuppgifter bör förändras i något avseende. Utredaren skall

utvärdera och bedöma vilka direkta respektive indirekta ef- fekter Handikappombudsmannens arbete med att övervaka funk- tionshindrade rättigheter och intressen har haft för

personers andra myndigheter, kommuner och landsting i deras arbete med att följa och utvärdera detta,

upp utvärdera Handikappombudsmannens arbete med att fönnedla -

den samlade kunskapen från sitt bevaknings- och uppfölj-

ningsarbete, belysa dels de prioriteringar som Handikappombudsmannen

gjort mellan olika arbetsuppgifter, dels hur myndigheten fördelat sina mellan olika verksamhetsområden och ar-

resurser

betsuppgifter, utvärdera Handikappombudsmannens juridiska rådgivning och

infonnationsverksamhet,

172 Bilaga 1

kartlägga likheter och olikheter mellan Handikappombuds- mannens verksamhet och den verksamhet bedrivs

som av andra ombudsmän och det finns några oklarheter i fördel-

om ningen av arbetsuppgifter och ansvarsområden mellan Handikappombudsmannen och andra ombudsmän.

Mot bakgrund av sina slutsatser i fråga Handikappombuds-

om mannens verksamhet sedan starten den 1 juli 1994 skall utredaren

överväga om Handikappombudsmannen även fortsättningsvis

skall ha en övervakande roll i första hand uppföljning

- genom och utvärdering när det gäller funktionshindrade

- personers rättigheter och intressen, överväga hur Handikappombudsmannen i framtiden skall verka för att brister i lagar och andra författningar i fråga

om personer med funktionshinder avhj älps,

pröva om Handikappombudsmannen skall ha någon roll i EU-

samarbetet och hur avgränsningama i så fall skall ut gente-

se

mot dels Regeringskansliet, dels andra myndigheter i ett sådant

samarbete, beskriva för- och nackdelar med att Handikappombudsmannen -

ges rollen som Sveriges samordningsorgan för handikappfrå-

gor enligt regel 17 i Förenta nationernas FN standardregler

nr för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delak-

tighet och jämlikhet FN:s standardregler för funktionshindrade.

Bakgrund

Handikappombudsmannen inrättades den 1 juli 1994. Ombudsmannens verksamhet regleras i lagen 1994:749 Handi-

om

kappombudsmannen. Myndighetens arbetsuppgifter och organisation framgår förordningen 1994:949 med instruktion för

av

Handikappombudsmannen. I propositionen 1993/94:219 Handikappombudsmannen

om anges att ombudsmannens verksamhet efter treårsperiod bör

en ses över och utvärderas. Bl.a. skall ombudsmannens betydelse för

utvecklingen inom handikappområdet liksom frågan och i så

om, fall hur, ombudsmannens funktion bör förändras i ett eller flera avseenden prövas.

Bilaga 1 173

Utgångspunkter för Handikappombudsmannens arbete

Handikappombudsmannen inrättades i samband med att Statens handikappråd SHR avvecklades har i förhållande till rådet i

men

allt väsentligt andra arbetsuppgifter. Handikappombudsmannen

skall på ett sektorsövergripande sätt bevaka frågor som rör funktionshindrade rättigheter och intressen inom olika sam-

personers

hällsområden. De viktigaste uppgifterna är:

Att bevaka frågor rör funktionshindrade personers rättig- - som heter och intressen på olika samhällsområden med utgångs-

punkt i de handikappolitiska målen full delaktighet i sam-

om hällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor för personer med funktionshinder. Att verka för att avhjälpa brister i lagar och andra författningar i fråga om personer med funktionshinder. Att ha allmänt övervakande roll, där tyngdpunkten i arbetet - en

ligger på nationell uppföljning och utvärdering.

Att t.ex. inforrnationsverksamhet och överläggningar - genom

med myndigheter, företag, organisationer och andra verka för

att ingen missgynnas eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling grund av funktionshinder. Handi-

kappombudsmannen har dock inte tillsyn över andra myndig-

heters arbete. Att information och råd till allmänheten samt upplysningar - ge till personer med funktionshinder om hur de kan bevaka sina intressen och ta till sin rätt. Ombudsmannen skall däremot

vara inte fungera advokat eller ett ombud för enskilda per-

som en soner i juridiska processer.

Att systematiskt följa och bevaka tillämpningen av FN:s

- upp standardregler för funktionshindrade samt beskriva effekterna av dessa regler. En annan viktig uppgift är att långsiktigt följa och bevaka Europeiska unionens EU insatser på olika områden samt analysera och beskriva vilka konsekvenser dessa kan få för personer med funktionshinder.

Handikappombudsmannen redovisar årligen sin verksamhet och

utvecklingen i stort på handikappornrådet i särskild rapport till

en

regeringen. De frågor inom handikappornrådet som bedöms vara viktiga för regeringen att känna till eller regeringen behöver

som överväga skall då lyftas fram.

174 Bilaga 1

Handikappombudsmannens organisation och verksamhet

Handikappombudsmannen utses av regeringen för en period av

sex år och är chef för myndigheten med Myndig-

samma namn. hetens kansli består under år 1997 utöver ombudsmannen av en kanslichef, fyra utredare, en administratör, en informatör och en

ekonomiansvarig på halvtid. Inom myndigheten finns kompetens för att bl.a. ge juridiska råd, bevaka rättstillämpningen, följa EU-

frågoma, infonnera, utreda och utvärdera. Ombudsmannen biträds av ett särskilt råd. Det består för närvarande av 12 ledamöter med erfarenheter från olika samhällsområden. Handikappombudsmannen är rådets ordförande.

Handikappombudsmannen har under de första verksamhetsåren successivt byggt upp sin kompetens för att svara mot de krav som ställs på myndigheten. Stora insatser har också gjorts för att etablera ett omfattande kontaktnät med bl.a. andra myndigheter,

kommuner, landsting, länshandikappråd, kommunala handikappråd, länsstyrelser och handikapporganisationer samt inom forskningsområdet och EU.

En stor del av myndighetens arbete under de första verksam-

hetsåren har gällt ärendehandläggning för att vägleda och ge råd

till enskilda personer samt handläggning av s.k. anmälningsärenden. Denna del ombudsmannens verksamhet har stadigt ökat i

av

omfattning.

Ombudsmannen har initierat kartläggningar och kunskapsinventeringar på områden som är viktiga för personer med funktionshinder. Detta arbete har varit särskilt betydelsefullt då statistik inom handikappområdet ofta saknas eller är bristfällig. Handikappombudsmannen har dessutom anordnat och deltagit i konferenser och seminarier av olika slag vilket krävt omfattande resurser.

Uppdraget

Handikappombudsmannen har varit verksam i drygt tre år. I

en-

lighet med riksdagens beslut till följd propositionen

av

1993/94:2l9 om Handikappombudsmannen skall verksamheten

nu ses över. En särskild utredare bör tillkallas for översynsarbetet.

Översynen skall ske med utgångspunkt i de riktlinjer för

ombudsmannens verksamhet lagts fast i lagen respektive

som om

förordningen med instruktion för Handikappombudsmannen, i regleringsbreven för myndigheten och i propositionen om Handi-

i

Bilaga 1 175

kappombudsmannen. Syftet är att belysa vilken betydelse ombudsmannen har haft för utvecklingen inom handikappområdet

samt att bedöma och i så fall hur, ombudsmannens roll och

om, arbetsuppgifter bör förändras i något avseende. Förhållandet mellan ombudsmannens roll enligt lagen om Handikappombuds-

å sidan, och ombudsmannens uppgifter enligt inmannen ena struktionen å den andra, skall särskilt uppmärksammas. Utredaren skall även analysera vad bestämmelserna i lagen respektive i

om

förordningen med instruktion för Handikappombudsmannen innebär för statens löpande styrning myndigheten och bedöma

av de styrdokument reglerar ombudsmannens verksamhet. Om

som

förändringar något slag i ombudsmannens roll eller arbetsupp-

av gifter önskvärda skall förslag till sådana förändringar läm-

anses

Utredaren skall redovisa konsekvenserna sina förslag när nas. av

det gäller bl.a. Handikappombudsmannens organisation och in-

riktning samt avgränsningen myndighetens verksamhet och

av dess resursbehov.

Handikappombudsmannens arbete med nationell uppföljning och utvärdering inom olika områden innebär ingen inskränkning i

andra myndigheters, kommuners eller landstings ansvar för att följa och utvärdera förhållandena inom sina respektive områ-

upp den. Utredaren skall bedöma vilka direkta respektive indirekta effekter Handikappombudsmannens arbete haft i dessa avseenden. Om det skapat oklara gränsdragningar mellan ombudsman-

ansvarsområde och andra myndigheters ansvarsområden nens skall detta belysas.

Handikappombudsmannen har till uppgift att genom upplys-

nings- och informationsverksamhet eller andra opinionsbildande insatser förmedla den samlade kunskap ombudsmannen får

som

sitt bevaknings- och uppföljningsarbete. Avsikten med

genom

Handikappombudsmannens uppgifter på detta område är inte att ersätta handikapporganisationernas opinionsbildande arbete. Ut-

redaren skall utvärdera Handikappombudsmannens upplysnings-,

informations- och opinionsbildande verksamhet och lämna förslag till hur detta arbete bör bedrivas i framtiden.

Handikappombudsmannens arbetsfält omfattar hela samhällslivet. Ombudsmannen måste därför välja vilka verksamhetsområden och arbetsuppgifter skall prioriteras. Utredaren skall be-

som

lysa de prioriteringar Handikappombudsmannen gjort mellan

som olika arbetsuppgifter och vilka konsekvenser detta har haft för hur myndigheten fördelat sina Utredaren skall, utifrån de

resurser. dokument reglerar myndighetens verksamhet, bedöma än-

som

176 Bilaga 1

damålsenligheten och kostnadseffektiviteten i de prioriteringar

ombudsmannen gjort sedan starten den 1 juli 1994.

Handikappombudsmannens arbete med ärendehandläggning

genom att ge vägledning och råd till enskilda personer och han-

tera s.k. anmälningsärenden har stadigt ökat i omfattning. En stor

del av rådgivningen är av juridisk karaktär. Utredaren skall utvär-

dera dels Handikappombudsmannens juridiska rådgivning, dels

den inforrnationsverksamhet som har till syfte att verka för att ingen missgynnas eller på annat sätt utsätts för kränkande be-

handling på grund funktionshinder. Utvärderingen skall främst

av belysa de direkta effekterna myndighetens insatser på området.

av

Inrättandet av Handikappombudsmannen föregicks av diskus-

sioner om ombudsmannafunktionen som sådan riskerar att tunnas

ut och bli mindre verkningsfull om allt fler medborgargrupper får

sin egen ombudsman. Förutsättningarna för att eventuellt slå

flera dagens ombudsmän till eller ett fåtal samman av en ombudsmän för att på så sätt dels förstärka ombudsmännens inflytande, dels samordna administration behöver kartläggas.

m.m. Den särskilde utredaren skall därför beskriva likheter och olikheter mellan Handikappombudsmannens roll och arbetssätt och andra statliga ombudsmäns. Om det finns överlappningar mellan Handikappombudsmannens och andra ombudsmäns roller och ansvarsområden skall utredaren beskriva dessa. Utredaren skall

även analysera möjligheterna respektive hindren för att samordna Handikappombudsmannen med någon eller några de övriga

av ombudsmannafunktioner som för närvarande finns.

Förslaget om att inrätta Handikappombudsman for att be-

i en vaka funktionshindrade rättigheter i samhället presente-

personers

rades urspungligen av 1989 års handikapputredning S 1988:03 i

slutbetänkandet Ett samhälle för alla SOU 1992:52. Handi-

kapputredningen föreslog att ombudsmannen, utöver sin rådgi-

vande och upplysande roll även skulle kunna driva processer

inom prioriterade områden. Enligt handikapputredningen var for-

utsättningen för detta att det finns sanktionerade förbudsbestämmelser inom de aktuella områdena. Utredningen föreslog att bestämmelser förbud mot diskriminering och sanktioner skulle

om införas inom områdena arbetsliv och näringsverksamhet förut-

-

sättningar inte gällde när Handikappombudsmannen inrätta-

som

des. Utredningen A 1997:01 om förbud mot diskriminering i

arbetslivet av personer med funktionshinder FUDA utreder för

närvarande frågan om en lagstiftning mot diskriminering i arbets-

livet. FUDA skall enligt sina direktiv l997:8 bl.a. utreda och

lämna förslag på vilka förfaranderegler skall tillämpliga

som vara

Bilaga 1 177 t

hos Handikappombudsmannen lagstiftning mot diskrimi-

om en nering med funktionshinder i arbetslivet införs. av personer FUDA har även i uppdrag att utreda det behövs nämnd mot om en med funktionshinder motsvarande

diskriminering av personer

Jämställdhetsnämnden och Nämnden mot etnisk diskriminering,

eller eventuella uppgifter för sådan nämnd kan utföras av om en redan befintliga myndigheter eller domstolar. Enligt sina direktiv skall FUDA i sitt arbete samråda med b1.a. Handi-

kappombudsmannen. Den särskilde utredaren med uppgift att se

roll och arbetsuppgifter skall över Handikappombudsmannens

därför inte behandla denna fråga i detalj bör beakta eventumen ella förslag från FUDA. Utredaren skall emellertid mer principi-

ellt belysa frågan Handikappombudsmannens roll och arbets-

om med i huruvida ombudsmannen även i

uppgifter utgångspunkt

framtiden huvudsakligen skall utföra mer generella arbetsuppgif-

ter som uppfölj ning och utvärdering.

Handikappombudsmannen har hittills lämnat tre årsrapporter

och ett flertal andra rapporter till regeringen. De har b1.a. inne-

hållit rad förslag till ändringar i lagar och andra författningar

en funktionshindrade livsvillkor. Utredaren skall som rör personers

till hur Handikappombudsmannens rapportering till ge förslag

regeringen kan utformas i framtiden och på vilket sätt ombuds-

kan verka för att brister i lagar och andra författningar mannen avhjälps. Utredaren skall därvid överväga om Handikappombudsmannen även i fortsättningen årligen skall lämna en särskild till och vilka uppgifter i sådana fall skall

rapport regeringen som

redovisas i denna och vilka uppgifter skall redovisas i mynsom

dighetens årsredovisning.

En Handikappombudsmannens uppgifter är att långsiktigt

av följa och bevaka EU:s insatser på olika samhällsområden och

analysera och beskriva vilka konsekvenser dessa kan få för persomed funktionshinder. skall också

ner Handikappombudsmannen

regeringen underlag och förslag till åtgärder syftar till att

ge som stärka handikappfrågorna i EU-samarbetet. Detta har skett genom

dels plan för den långsiktiga strategin för myndighetens EU-

en arbete i juni 1995, dels skrivelse i december 1996 med förslag en hur Handikappombudsmannens roll i EU-samarbetet skulle om kunna utformas. Utredaren skall pröva om Handikappombudsskall ha någon roll i EU-samarbetet och hur avgränsningmannen i så fall skall gentemot Regeringskansliet och andra arna se ut myndigheter i detta samarbete. Regel 17 i FNzs standardregler för att tillförsäkra människor nr

med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet FN:s stan-

178 Bilaga 1

dardregler for funktionshindrade ställer krav på att det inom varje land skall finnas nationella samordningskommittéer for

handikappfrågorna. Samordningskommittéema skall själv-

vara

ständiga men underställda respektive regering. I propositionen

om

Handikappombudsmannen framhölls att ombudsmannen, med

den inriktning som där föreslogs, skulle väl in i den bepassa skrivning av en nationell samordningskommitté i FN:s som ges standardregler for funktionshindrade. Regeringen fick under sommaren 1996 dels en skrivelse från Handikappombudsmannen, dels en gemensam skrivelse från Handikappförbundens samarbetsorgan HSO, De handikappades riksförbund DHR, Sveriges dövas riksförbund SDR och Synskadades riksförbund SRF

i vilka frågan om behovet svensk samordningskommitté tas

av en upp. Skrivelsema behandlar även Handikappombudsmannens roll i sådan samordningskommitté. Utredaren skall beskriva fören och nackdelar med eventuell roll för Handikappombudsmanen

nen som Sveriges nationella samordningsorgan för handikappfrå-

gor enligt regel nr 17 i FN:s standardregler för funktionshindrade. I flera motioner till riksdagen har under hösten 1997

förslag

framförts om att stärka och effektivisera ombudsmannafunktionen bl.a. genom att samordna alla eller några de befintliga av ombudsmännen. Motionärerna har även framfört. att myndigheter med ombudsmannaansvar lämpligen bör sortera under riksdagen i

stället för att myndigheter under regeringen. Den

som nu vara särskilde utredarens arbete med översyn Handikappomen av budsmannens roll och arbetsuppgifter kan komma att påverkas av resultatet riksdagens behandling dessa motioner. av av Utredaren skall i sitt arbete ha kontakter med Handikappombudsmannen, andra berörda myndigheter och samt med organ

handikapporganisationema.

Utredaren skall beakta regeringens samtliga generella direktiv till kommittéer och särskilda utredare dir. 1992:50, dir. 1994:23, dir. 1994:124 och dir. 1996:49. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 oktober 1998.

Socialdepartementet

Bilaga 2 179

Enkäter och diskussionsfrågor vid

sammanträffanden

Enkät till myndigheter

Jag har fått Socialdepartementets uppdrag att över Handi-

se

kappombudsmannen. Syftet med uppdraget är att belysa vilken betydelse Handikappombudsmannen haft för utvecklingen inom

handikappområdet och ta ställning till dennes framtida roll och

arbetsuppgifter. Bl.a. ska jag bedöma vilken betydelse Handikappombudsman-

arbete med nationell uppföljning .och utvärdering hatt för nens

andra myndigheters härför inom handikappområdet. Hit

ansvar hör också att belysa det föreligger oklara gränsdragningar om

mellan myndigheter med uppgifter inom handikappområdet och

Handikappombudsmannen och vilka konsekvenser detta eventuellt medfört för myndigheten.

Jag skulle därför vilja ha myndighetens synpunkter på följ ande frågeställningar.

Har det i myndighetens arbete uppstått oklarheter i gräns-

dragningen mellan Handikappombudsman och myndighet, genom

att

Handikappombudsmannen har tilldelats uppgifter, till följd

a. av sitt ansvar för utvärdering och uppföljning, som tidigare an-

sågs ankomma på myndigheten, Handikappombudsmannen i något avseende har utfört upp-

gifter inom eller verkat på ett område det författningsmässigt som

ankommer på myndigheten för,

att svara

det finns oklara gränsdragningar mellan myndighetens för-

c.

fattningsmässiga uppgifter och Handikappombudsmannens om-

rådesansvar Om ni på någon eller några dessa frågor vill vi gärna svarar av

att ni ger något exempel.

180 Bilaga 2

Har Handikappombudsmannens arbete lett till att myndig-

heten fått större medvetenhet och kunskap viktiga förhållanom

den inom handikappområdet

Har Handikappombudsmannens arbete resulterat i att ni i framtiden kommer att ta ett större för vissa uppgifter än ansvar vad ni tidigare gjort Om så är fallet vill vi att ni exempel. ger

Har Handikappombudsmannens verksamhet i övrigt haft

någon betydelse för myndighetens arbete eller för utformningen

av myndighetens lokaler med avseende på tillgängligheten for

personer med funktionshinder Om så är fallet vill vi att ni ger

exempel.

Har myndigheten tagit del av Handikappombudsmannens

information FN:s standardregler om

Har dessa standardregler implementerats i myndighetens

arbete Om så är fallet vill vi att ni exempel. ger

I "lag om Handikappombudsman" stadgas att myndigheter på Handikappombudsmannens uppmaning skall lämna uppgifter

om sin verksamhet. De är också skyldiga att på ombudsmannens

uppmaning komma till överläggning med denne.

Har denna skyldighet gentemot Handikappombudsmannen

a. varit ett instrument för att stärka myndighetens ansvar inom

handikappområdet,

påverkat samarbetsklimatet mellan myndigheten och ombudsman. Har myndigheten i något avseende samarbetat med Han-

dikappombudsmannen

Ja nej.

Om ni svarar på denna fråga vill att ni närmare beskriver form och innehåll i detta samarbete.

Har myndigheten i övrigt några synpunkter på funktionen

Handikappombudsman och vilka dess uppgifter skall vara

Det vore värdefullt for mig att kunna få myndighetens synpunkter

på dessa frågor senast den 30 september. Om myndigheten

anser det viktigt att få diskutera dessa frågor vid ett Sammanträffande är jag eller min sekreterare öppen for att komma till myndigheten eller inbjuda till Stockholm. er

Bilaga 2 181

Enkät till länsstyrelser

Jag har fått Socialdepartementets uppdrag att se över Handi-

kappombudsmannen. Syftet med uppdraget är att belysa vilken

betydelse Handikappombudsmannen haft för utvecklingen inom

handikappområdet och ta ställning till dennes framtida roll och

arbetsuppgifter. Bl.a. ska jag bedöma vilken betydelse Handikappombudsman-

arbete med nationell uppföljning och utvärdering haft för nens

andra myndigheters härför inom handikappområdet. Hit

ansvar hör också att belysa om det föreligger oklara gränsdragningar

mellan myndigheter med uppgifter inom handikappområdet och

Handikappombudsmannen och vilka konsekvenser detta eventuellt medfört för myndigheten.

Jag skulle därför vilja ha länsstyrelsens synpunkter på följ ande

frågeställningar.

Vilken betydelse har Handikappombudsmannens natio-

nella uppföljning och utvärdering haft för länsstyrelsens ansvar för uppföljning och utvärdering handikappfrågor inom länet

av

Har Handikappombudsmannens upplysnings-, inforrnations- och opinionsbildande verksamhet haft någon betydelse för länsstyrelsemas tillsyn av kommuners och landstings uppgifter enligt LSS, SoL och andra lagar Har Handikappombudsmannens verksamhet i övrigt haft någon betydelse för länsstyrelsemas

verksamhet eller milj ön i lokalerna

Har Handikappombudsmannen i något avseende enligt

länsstyrelsens mening utfört uppgifter inom eller verkat på ett

område som det författningsmässigt ankommer på länsstyrelsen

att svara för

Finns det några oklara gränsdragningar mellan länsstyrelförfattningsmässiga uppgifter och Handikappombudsman-

semas nens områdesansvar

Har länsstyrelsen i övrigt några synpunkter på funktionen Handikappombudsman och vilka dess uppgifter bör vara

Det vore värdefullt för mig att kunna få länsstyrelsens synpunkter

på dessa frågor senast den 30 september. Om länsstyrelsen skulle

det värdefullt att få diskutera dessa frågor vid ett sammananse träffande är jag öppen för att komma till länsstyrelsen eller inbjuda er till Stockholm.

Enkät till landsting

Jag har fått Socialdepartementets uppdrag att se över Handikappombudsmannen. Syftet med uppdraget är att belysa vilken betydelse Handikappombudsmannen haft för utvecklingen inom handikappområdet och ta ställning till dennes framtida roll och arbetsuppgifter.

B1.a. ska jag bedöma vilken betydelse Handikappombudsmannens arbete med nationell uppföljning och utvärdering haft för myndigheters och landstings ansvar härför inom handikappområdet. Hit hör också att belysa om det föreligger oklara gränsdragningar mellan myndigheter med uppgifter inom handikappområdet och landsting å ena sidan och Handikappombudsmannen å den andra samt vilka konsekvenser detta eventuellt medfört för myndigheterna och landstingen.

För att få svar på ett antal frågor som berör Handikappombudsmannens arbete, sänder jag ut enkäter till olika intressenter. Förutom landstingen skickas enkäter till statliga myndigheter, kulturinstitutioner, företag och handikapporganisationer.

Jag skulle därför vilja ha landstingets synpunkter på följande frågeställningar.

Handikappombudsmannen har tilldelats ett ansvar för utvärdering och uppföljning på handikappområdet. Anser ni att det behövs ett statligt med denna uppgift.

organ

Anser ni att det kan finnas svårigheter i gränsdragningen mellan Handikappombudsmannens ansvar och det ansvar som åvilar andra myndigheter t.ex. Socialstyrelsen

som

Anser ni att Handikappombudsmannens ansvar för uppföljning och utvärdering har haft en positiv betydelse för landstingets ansvar för handikappfrågor

Om ja, ge gärna något exempel.

Om ni finner det svårt att idag ange betydelsen av Handikappombudsmannens arbete, anser ni att dennes ansvar enligt ovan kan få en positiv betydelse för landstingets för han-

ansvar dikappfrågor

Om ja, ange ge gärna på vilket sätt.

Har politiska beslutsfattare och/eller personal inom landstinget deltagit i konferenser som arrangerats av Handikappombudsmannen

Har politiska beslutsfattare och/eller personal inom landstinget tagit del av annan kunskapsöverföring/information från

Bilaga 2 183

Handikappombudsmannen eller på annat sätt varit i kontakt med denne Om svaret är har dessa kunskapsöverföringar lett till att

landstinget vidtagit åtgärder för att förbättra tillgängligheten i lands-

a.

tingets lokaler och anläggningar,

genomfört attidtydpåverkande utbildningar/inionnations-

insatser riktade till anställda Om svaret är kan ni exempel på insatser. ge Har landstinget under de senaste tre åren, genomfört åtgärder motsvarar dem utan att det kan hänföras till insom ovan,

satser från Handikappombudsmannen

Om svaret är ge gärna exempel ll. Har politiker och anställda i landstinget tagit del av Han-

dikappombudsmarmens information rörande FN:s standardregler

Om svaret är kan ni exempel på infonnation ge

12. Har FN:s standardregler implementerats i landstingets ar-

bete med handikappfrågor

Om svaret är ja, gärna exempel på hur de har implementege rats

13. Vilka frågor att Handikappombudsmannen i

anser första hand skall arbeta med

14. Anser ni att Handikappombudsmannen prioriterar rätt frå-

gor

Hittills har ombudsmannen utgått från FN:s standardregler och

där prioriterat tillgänglighet, utbildning, arbete, lagstiftning och

handikapporganisationer.

15. Ovriga kommentarer rörande Handikappombudsmannen.

Det värdefullt för mig att kunna landstingets synpunkter

vore på dessa frågor senast den 12 oktober. Om landstinget det anser viktigt att få diskutera dessa frågor vid ett Sammanträffande är jag eller min sekreterare öppen för att komma till landstinget eller inbjuda er till Stockholm.

184 Bilaga 2

Enkät till

handikapporganisationerna

Jag har fått Socialdepartementets uppdrag att över Handi-

se

kappombudsmannen. Syftet med uppdraget är att belysa vilken betydelse Handikappombudsmannen haft för utvecklingen inom

handikappområdet och ta ställning till dennes framtida roll och

arbetsuppgifter. I detta ingår bl.a. att ta del av handikapprörelsens synpunkter på Handikappombudsmannens arbete. Jag skulle därför vilja ha

svar från er på ett antal frågor som jag ställer nedan. Enkäten kommer att kompletteras med hearing den 16 oktober. Jag

en återkommer med ytterligare information rörande hearingen

men reservera gärna redan nu förmiddagen den 16 oktober denna.

Anser ni att Handikappombudsmannen har prioriterat

handikappolitiska frågor som är viktiga för er organisation Om inte gärna exempel på frågor Handikappombudsmannen

ge som

borde prioritera.

Hur skulle ni vilj a karaktärisera relationen mellan

er orga-

nisation och Handikappombudsmannen vi till begrepp

om ser som samverkan och möjlighet till påverkan

er

Ringa in det alternativ stämmer bäst.

som

Utmärkt god neutral dålig

Hur skulle ni vilja karaktärisera relationen vi till kvan-

om ser

titet, dvs. antal träffar med Handikappombudsmannen. Ringa in

det alternativ som stämmer bäst.

klart tillräckliga knappast tillräckliga otillräckliga obefintliga

Varje år producerar Handikappombudsmannen årsrap-

en

port. Har er organisation,

a. stor nytta av rapporten,

liten nytta rapporten,

av

c. ingen nytta av rapporten.

Ringa in det alternativ som stämmer bäst.

4.a Hur ser er organisation på Handikappombudsmannens infonnationsverksarnhet På vilket sätt ni att den har påver-

anser kat motsvarande verksamhet hos organisation Ringa in det

er alternativ som stämmer bäst.

Bilaga 2 185

positiv påverkan ingen påverkan negativ påverkan

Det bra om ni mer utförligt kunde kommentera ert svar.

vore

4.b Hur ser er organisation på Handikappombudsmannens

opinionsbildande verksamhet På vilket sätt ni att den har

anser påverkat motsvarande verksamhet hos er organisation

positiv påverkan ingen påverkan negativ påverkan

Det bra ni utförligt kunde kommentera ert svar.

vore om mer

Enligt FN:s standardregler, regel 17 skall det finnas en nationell

samordningskommitté för handikappfrågor i varje land. Kan

Handikappombudsmannen åläggas denna uppgift

Ja nej

Skulle Handikappombudsmannens råd kunna utgöra denna kommitté

Ja nej

Ni får gärna mer utförligt kommentera varför Handikappom-

budsmannen eller Handikappombudsmarmens råd bör respektive

inte bör utgöra samarbetskommittén. Vilken organisation befintlig eller nybildad skulle kunna tilldelas uppgiften om den

inte bör läggas på Handikappombudsmannen eller dennes råd

Det värdefullt för mig att kunna synpunkter på dessa

vore era frågor senast den 9 oktober. Om ni det viktigt att få disku-

anser tera dem vid ett Sammanträffande är jag eller min sekreterare öppen för att komma till er.

186 Bilaga 2

Enkät till näringsliv,

serviceorganisationer,

kulturinstitutioner och samfund

Jag har fått Socialdepartementets uppdrag att se över Handikappombudsmannen. Syftet med uppdraget är att belysa vilken betydelse Handikappombudsmannen haft för utvecklingen inom

handikappområdet och ta ställning till ombudsmannens framtida

roll och arbetsuppgifter. Handikappombudsmannen har ett mycket brett verksamhets-

fält, som omfattar stora delar av samhällsområdet. För att få

svar

på ett antal frågor om Handikappombudsmannens arbete sänder

jag ut enkäter till intressenter som på olika sätt berörs eller kan beröras av detta arbete. Förutom nämnda på sändlistan skickas

enkäter till statliga myndigheter, landstingen och handikapporganisationer. Jag skulle därför vilja ha era synpunkter på följ ande frågor.

Har ni vidtagit åtgärder för att göra det möjligt för funktionshindrade att ta del tjänster Vad har i så fall utgjort

av era anledningen till era åtgärder Stryk under det svar som är mest relevant.

Egen kunskap Information från Handikappombudsmannen

Information från handikapporganisationer Annat

Ge gärna exempel på åtgärder som gör det möjligt för funktionshindrade att ta del tjänster.

av era

.

Har ni uppfattat om det föreligger några oklara gränsdrag-

ningar mellan Handikappombudsmannens verksamhet och annan myndighets verksamhet och ansvar för handikappfrågor

Har tagit del av FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionshinder delaktighet och jämlikhet På vilket sätt har ni i så fall fått kunskap dessa regler

om

Hur skulle ni ställa till lagstiftning förbud mot dis-

er en om kriminering av funktionshindrade i samhället Vilken roll skulle

Handikappombudsmannen spela inom ramen för en sådan lagstiftning

Finns det andra, enligt er uppfattning, bättre alternativ att komma tillrätta med eventuell diskriminering funktions-

en av hindrade i samhället Vilken roll skulle Handikappombudsmannen spela inom för detta alternativ

ramen

Ge gärna exempel på alternativ.

Bilaga 2 187

Har ni några synpunkter i övrigt på Handikappombuds-

myndighet Vilka frågor bör denne enligt er uppmannen som

fattning prioritera

Det värdefull för mig att få era synpunkter på dessa frågor

vore senast den 9 oktober. Från utredningens sida kommer vi att kontakta några för att få ytterligare information hur ni ser på

av er om frågor gäller funktionshindrades möjligheter till full delak-

som tighet och jämlikhet i samhället. Det därför bra om ni i sva-

vore ret till mig kunde ange vem som i så fall är er kontaktman.

188 Bilaga 2

Frågor till kommunerna

Jag skulle vilja ha kommunens synpunkter på följande frågeställningar.

Handikappombudsmannen har tilldelats ett för utansvar

värdering och uppföljning på handikappområdet. Anser att det

behövs ett statligt organ med denna uppgift.

Anser ni att det kan finnas svårigheter i gränsdragningen

mellan Handikappombudsmannens och det

ansvar ansvar som

åvilar andra myndigheter

Anser ni att det kan finnas svårigheter i gränsdragningen

mellan Handikappombudsmannens och det

ansvar ansvar som åvilar kommunen

4. Anser ni att Handikappombudsmannens för

ansvar upp-

följning och utvärdering har haft positiv betydelse för kommu-

en

nens ansvar för handikappfrågor

Om ja, ge gärna något exempel.

Om ni finner det svårt att idag betydelsen Handiange av

kappombudsmannens arbete, ni att dennes enligt

anser ansvar ovan kan få en positiv betydelse för kommunens för hanansvar

dikappfrågor

Har politiska beslutsfattare och/eller personal inom kommunen deltagit i konferenser arrangerats Handikappomsom av budsmannen Har politiska beslutsfattare och/eller personal inom kommunen tagit del av annan kunskapsöverföring/ information från Handikappombudsmannen eller på annat sätt varit i kontakt med denne Om svaret är har dessa kunskapsöverföringar lett till att kommunen

a. vidtagit åtgärder för att förbättra tillgängligheten i kom-

munens lokaler och anläggningar,

b. genomfört attidtydpåverkande utbildningar/infonnati0ns-

insatser riktade till anställda Om svaret är kan ni exempel på insatser. ge Har kommunen under de senaste tre åren, genomfört åtgärder som motsvarar dem ovan, utan att det kan hänföras till in-

satser från Handikappombudsmannen

Om svaret är gärna exempel ge 10. Har privata näringsidkare i kommunen under de senaste tre åren ökat sin tillgänglighet Kan det hänföras till Handi-

kappombudsmannen eller annan

Bilaga 2 189

ll. Har politiker och anställda i kommunen tagit del Han-

av

dikappombudsmannens information rörande FN:s standardregler

Om svaret är kan ni ge exempel på information

12. Har FN:s standardregler implementerats i kommunens arbete med handikappfrågor 13. Vilka frågor ni att Handikappombudsmannen i

anser forsta hand skall arbeta med

14. Anser ni att Handikappombudsmannen prioriterar rätt frå-

gor

15. Övriga kommentarer rörande Handikappombudsmannen.

Det värdefullt for mig att kunna få kommunens synpunkter

vore på dessa frågor senast den 12 oktober. Om kommunens anser det viktigt att få diskutera dessa frågor vid ett Sammanträffande är jag eller min sekreterare öppen for att komma till kommunen eller inbjuda er till Stockholm.

190 Bilaga 2

Frågor till ledamöter i Handikappombudsmannens råd.

0 utvärdera effekterna HO:s arbete att övervaka rättigheter

av

för funktionshindrade i relation till andra myndigheters an-

för frågorna.

svar 0 utvärdera arbetet med att förmedla den samlade kunskapen

på området 0 bedöma dels hur ombudsmannen har prioriterat mellan

olika arbetsuppgifter och dels fördelat sina mellan

resurser olika områden och uppgifter utvärdera den juridiska rådgivningen och informationsverk-

samheten 0 kartlägga likheter och olikheter mellan HOs och övriga

ombudsmäns verksamhet. Finns oklarheter i fördelning

av

arbetsuppgifter och ansvarsområden mellan ombudsmännen och finns det möjligheter att samordna verksamheterna

Fråga 1

Kortfattat har ombudsmannen följ ande huvudsakliga uppgifter, enligt instruktionen.. upprätthålla kontakter med funktionshindrade personer och 0

med organisationer, företag, myndigheter och andra vars verk-

samhet rör funktionshindrade 0 följa FOU på området

0 följa tillämpning av lagar och föreslå ändringar i författningar

för att funktionshindrades rättigheter skall tillgodoses

0 regelbundet utvärdera åtgärder som vidtas för att förverkliga FN:s standardregler

0 följa den internationella utvecklingen och särskilt vad som händer inom EU 0 genom upplysnings- och informations- och opionsbildningsverksamhet förmedla kunskap o Kan Du utifrån Din erfarenhet som ledamot i rådet bedöma hur väl instruktionen överensstämmer ombudsmannens uppgifter

Fråga 2

Vilka frågor har dominerat diskussionen inom rådet

Fråga 3

Vilka frågor Du att ombudsmannen bör prioritera

anser

Fråga 4

Finns det uppgifter Du anser borde ligga på ombudsman-

som nens ansvarsområde men som inte gör det idag

Fråga 5

Har Du upplevt att det råder oklarheter och gränstvister mellan ombudsmannen och andra myndigheter och samhällsorgan när

Bilaga 2 191

det gäller ansvarsuppdelning Med myndigheter och Samhällsor-

gan inkluderas regering och departement. Fråga 6

Har Du upplevt ovan nämnda oklarheter och gränstvister mel-

lan ombudsman och handikapprörelse Fråga 7

Hur Du på styrningen ombudsmannen Har ombuds-

ser av

mannen en tillräcklig fri ställning att agera eller har regeringen

för stora möjligheter att styra ombudsmannens arbete

Fråga 8

Vad Du lämpligast, att ombudsmannen ligger under

anser vore

regeringen eller riksdagen Fråga 9 Tror Du att sammanslagning mellan Handikappombuds-

en

och övriga ombudsmän dock inte JO skulle gagna Hanmannen

dikappombudsmannens arbete Fråga 10

Tror Du att ombudsmannens infonnationsinsatser, inte minst den som har riktat sig till företrädare för näringslivet, når rätt per-

och fár önskad effekt soner

Fråga 11

Anser Du att rådet är ett bra sätt för kommunikation mellan ombudsmannen och företrädare för olika delar samhället Det

av gäller både formerna för arbetet och sammansättningen

Fråga 12

Finns det något i övrigt som Du skulle vilja lyfta fram som gäller ombudsmannens arbete

192 Bilaga 2

Frågor till LO, SAF, TCO

Har ni haft kontakt med HO och på vilket sätt i så fall

Hur ser ni på ett sådant organ som HO. Anser ni att det

behövs eller ni att andra myndigheter och handikapporgani-

ser sationer kan åta sig den uppgiften

Märks HO i den allmänna debatten Har HO påverkat era attityder, vad gäller funktionshind-

rade och arbetsmarknaden

Hur se ni på prop 1997/982197 "Lag mot diskriminering i arbetslivet i arbetslivet med funktionshinder Be-

av personer hövs en sådan lag

Hur ser ni på att HO skall kunna driva frågor diskri-

om minering i arbetslivet Vilken kompetens behövs på HO för att kunna driva sådana frågor

Kan det uppstå konflikter mellan parterna och HO när det

gäller diskriminering Hur ser på en lag som allmänt förbjuder diskriminering

i samhället

Känner ni till FN:s standardregler

lO. Har ni någon uppfattning i frågan vilken ställning HO

skall ha i förhållande till regeringen

Bilaga 3 193

Mottagare av enkäter

Centrala myndigheter

Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetsgivarverket

Arbetsmarknadsstyrelsen

Boverket Centrala studiestödsnämnden Chalmers tekniska högskola Folkhälsoinstitutet

Högskoleverket

Karolinska institutet Konsumentverket

Kriminalvårdsstyrelsen

Luftfartsverket

Post- och Telestyrelsen Riksförsäkringsverket

Riksskatteverket

Sjöfartsverket Socialstyrelsen Statens Institutionsstyrelse

Statens Invandrarverk Statens Kulturråd Statens Skolverk

Statistiska Centralbyrån

Umeå Universitet

Ungdomsstyrelsen Vägverket

194 Bilaga 3

Privata företag, kulturinstitutioner och samfund

AB Stockholms Lokaltrañk SL

Arbetarnas Bildningsforbund ABF

Dalatrafik AB

Föreningssparbanken

Hemköp AB

Hennes Mauritz AB Kolmårdens djurpark Kulturen i Lund Kungliga Dramatiska Teatem Länstrafiken i Jämtlands Län AB Länstrafiken i Västerbotten AB

Medborgarskolans Riksorganisation

Nordiska Kompaniet NK Nordiska Museet Posten AB Sandrews AB i SAS Skansen i

Skaraborgs Läns Trafik AB

Statens Järnvägar

Svenska Kyrkan

l Svenska Missionsförbundet l Telia AB l Trafikkontoret Göteborgs Stad i Västerbottensmusiken. l

Älvsborgstrañken AB I

I

l

l

Handikapporganisationer

Astma- och allergiförbundet Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation De Handikappades Riksförbund

Demensförbundet

Förbundet blödarsjuka i Sverige

, Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter

g Föreningen för El- och bildskärrnsskadade Föreningen JAG: Jämlikhet, Assistans och Gemenskap

Föreningen Sveriges Dövblinda

,

Föräldraföreningen för dyslektiska barn Handikappförbundens Samarbetsorgan

bilaga 3 195

ärtebamsföreningen

Hjärt- och lungsjukas riksförbund Hörselskadades Riksförbund

Infertilas Riksförening i Sverige Neurologiskt Handikappades Riksförbund

Reumatikerförbundet Riksförbundet Autism Intresseförbundet för schizofreni Riksförbundet Cystisk ñbros Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna Riksförbundet för blodsjuka Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn Riksförbundet för HIV-positiva Riksförbundet för Mag- och Tannsjuka Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar

Stockholmskooperativet för Independent Living STIL

STROKE Svenska Psoriasisförbundet Svenska Celiakiförbundet Svenska Diabetesförbundet

Svenska Epilepsiförbundet Svenska Mi gränförbundet

Svenska Parkinsonförbundet Svenskt förbund för stomiopererade Sveriges Dövas Riksförbund

Sveriges stamningsföreningars riksförbund Synskadades Riksförbund Talhandikappades Riksförening

Tandvårdsskadeförbundet

Överviktigas Riksförbund

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nya förmånsrättsregler Bilagor.+ Ju. 32.Utvecklingssamarbete rättsområdet.Ju.

SteriliseringsüåganiSverige1935-1975. 33. Bo Betalarätt.Särskildaboendefonnerför

tryggt - Ekonomiskersättning.S. äldresamtavgifterför äldre-ochhandikappomsorg.

Yrkesfisketskonkurrenssituation.Jo. S. . God sed forskningen.i U. 34. Svensktmedborgarskap.Ku. . Effektivavärme-ochmiljölösningar.N. 35.Fastighetsmäklarnärnndeneffektivaretillsyn. Fi. . - EffektivareTotalförsvarsstödi Östersjöomrädet.Fö. 36.Likvidationavaktiebolag.Ju. . Märk väl Fi. 37. Underrättelsetjänstenenöversyn.Fö.

- Invandrarskapochmedborgarskap. 38.Följdleveranseri sambandmedexportav . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. krigsmateriel.UD.

Att slaktaettfåri Gudsnamn.Omreligionsfrihet 39.Vuxenutbildningföralla Andraåretmed . ochdemokrati.Demokratiutredningensskriftserie. Kunskapslyñet.U.

Ju. 40.Demokratini denoffentligasektornsförändring.

Rasism,nynazismochfrämlingskap. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 4 Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsförs-

. Bördemokratinavnationaliseras lagsamtförslagtill ett centrumför dokumentärfilm . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. ochenfilmvårdscentral.Ku.

Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens 42.Ny luñfartslag.N. . skriftserie.Ju. 43. Oberoende,ägandeochtillsyn i revisions-

13.Etik ochdemokratiskstatskonst. verksamhet.Ju. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 44.Öppenelmarknad.N.

14.Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 45.Slutförvaringavkärnavfall.Kommunernaoch

15.Nytt systemför prövningavhyres-och platsvalsprocessen.M. arrendemål.Ju. 46.Ökadesocialbidrag.En studie inkomsteroch

om 16.Ökadrättssäkerhetiasylärenden.UD. socialbidragåren1990till 1996.S.

17.GarantipensionochBosätmingstilläggför personer 47.Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.Fi.

föddaär 1937ellertidigare.S. 48. LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch

18.Frågortill detindustriellasamhället.Ku. slutredovisning.N.

19.Artikel 7 EG:si vanimärkesdirektiv. 49.Invandraresomföretagare.Ku. Ändringar i vanimärkeslagen.Ju. 50.Skyddsjaktpåvarg.M.

20.Sverigeochjudarnastillgångar. UD. Smittskydd,samhälleochindivid. Del A+B.

. 21.Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandet 52. lnkomstprövning bostadstilläggtill pensionärer.av

av personermedfunktionshinder.S.

22. Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins 53.Ekonomiskbrottslighetochsekretess.Ju.

värdeochvärdighet.Demokratiutredningens 54. Ennytullag.Fi.

skriftserie.Ju. 55. Konvergensochförändring.Samordningav

23. Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. lagstiftningenför medie-ochtelesektorema.Ku.

Förslagtill inriktningav nyamål inom3 EG:s 56.Globaliseringenochdemokratin.

strukturfonder.N. Demokratiutredningensskriftserie.Ju.

24. EG:sstrukturstöd.Nyorganisationfor degeogra- 57.Rikstrafiken Ennymyndighet.N.

fiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.N. 58. Löserjuridikendemokratinsproblem

25. Samema ettursprungsfolki Sverige. Demokratiutredningensskriftserie.Ju.

- 26.Införselavbeskattadevaror.Fi. 59.Begränsadfastighetsskatt.Fi.

27.Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga 60. Kundvänligaretaxi. N.

jobb ocharbetslöshetsersättningen.N. 61. Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.Ju.

28. Kontantmetodför småföretagare.Fi. 62.Bilen, miljön ochsäkerheten.Fi.

29. Internationellkonflikthantering attförberedasig 63.Att läraochleda Enlärarutbildningför samverkan

- tillsammans.Fö. ochutveckling.U.

30.Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill 64. Representativdemokrati.Demokratiutredningens

mediekoncentrationslag.m.m.Ku. .

31. Tillsyn överadvokaterm. m.Ju.

KUNGL BlBL.

1999 -uI-u z

STOCKHOLM

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

65. Barnombudsmannenföreträdareför barnoch

-

ungdomar. 66. Godvårdpå lika villkor omstatensstyrningav

-

hälso-ochsjukvården+ 2bilagor.S. 67.KÄRNAVFALL metod plats

- - miljökonsekvens.KASAMs yttrandeöverSKBs FUD-program98. M.

68. BrandkatastrofeniGöteborg.

DrabbadeMedierMyndigheter.Ku. 69.Individenocharbetslivet.Perspektivpådet

samtidaarbetslivetkring sekelskiftet2000.N. 70.Gentelmiknänmden.U. 71. Oseriösabostadsförmedlare.S. 72. Boendesocialaeffekteravkonkursseroch

rekonstruktionenS. 73. Handikappombudsmannensframtida

förutsättningarocharbetsuppgiñer.

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet GarantipensionochBosättningstilläggförpersoner

födda år 1937eller tidigare.17 Nyaförmånsrättsregler+ Bilagor. l

Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandetav Invandrarskapochmedborgarskap.Demokrati- -

personermedftmktionshinder.21 utredningensskriftserie.8

Bo Betalarätt.Särskildaboendeforrnerför äldre Att slaktaettfår i Gudsnamn.Omreligionsfrihetoch tryggt -

samtavgifter för äldre-ochhandikappomsorg.33 demokrati.Demokratiutredningensskriftserie.9

Ökadesocialbidrag.Enstudieominkomsteroch Rasism,nynazismochfrämlingskap.

socialbidragåren1990till 1996.46 Demokratiutredningensskriftserie.10

Smittskydd,samhälleochindivid. DelA+B. 51 Bördemokratinavnationaliseras

Inkomstprövning bostadstilläggav till pensionärer.52 Demokratiutredningensskiñserie.l 1

Barnombudsmannenföreträdareför bamoch Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens -

ungdomar.65 skriftserie.12

Godvårdpå lika villkor omstatensstyrning Etik ochdemokratiskstatskonst. -

avhälso-ochsjukvården 2 bilagor. 66+ Demokratiutredningensskriftserie.13

Oserösabostadsförmedlare.71 Nytt systemfor prövningavhyres-ocharrendemål.15

Boendesocialaeffekteravkonkursseroch Artikel 7 EG:si vamrnärkesdirektiv.

rekonstruktionen72 Ändringari varumärkeslagen.19

Handikappombudsmannensframtidaförutsättningaroch Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins

arbetsuppgifter.73 värdeochvärdighet.Demokratiutredningensskriftserie

Finansdepartementet Tillsyn överadvokaterm. m.31

Utvecklingssamarbetepårättsomrädet.32 Märk väl 7

Likvidationavaktiebolag.36 Införselavbeskattadevaror.26

Demokratini denoffentligasektornsförändring. Kontantrnetodfor småföretagare.28

Demokratiutredningensskriftserie.40 Fastighetsmäklarnänmdeneffektivaretillsyn. 35

- Oberoende,ägandeochtillsyn i revisionsverksarnhet.43 Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.47

- Ekonomiskbrottslighetochsekretess.53 Ennytullag.54

Globaliseringenochdemokratin. Begränsadfastighetsskatt.59

Demokratiutredningensskriftserie.56 Bilen, miljön ochsäkerheten.62

Loser demokratinsproblem Demokratiuüedningensskriftserie.58 Utbildningsdepartementet

Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.61 God sedi forskningen.4

Representativdemokrati.Demokratiutredningens Vuxenutbildningför alla Andraåretmed

skriftserie.64 Kunskapslyftet.39

Att läraochleda Enlärarutbildningför samverkan Utrikesdepartementet -

ochutveckling.63 Ökadrättssäkerhetiasylärenden.16 Gentekniknämnden.70

Sverigeochjudarnastillgångar.20

Följdleveranseri sambandmedexportavkrigsmateriel. Jordbruksdepartementet

3 8

Yrkesfrsketskonkurrenssituation.3

Samema ettursprungsfolki Sverige.25 Försvarsdepartementet -

EffektivareTotalförsvarsstödiÖstersjöomrädet.6 Kulturdepartementet

Internationellkonflikthantering attfor beredasig

- Denframtidakommersiellalokalradion.14 tillsammans.29

Frågortill detindustriellasamhället.18 Underrättelsetjänstenenöversyn.3 7

- Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill

-

mediekoncentrationslagm. m. 30 Socialdepartementet

Svensktmedborgarskap.34 SteriliseringsñåganiSverige1935-l 975.Ekonomisk

ersättning.2

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdstörslag samtförslagtill ett centrumför dokumentärfilmochen tilmvårdscentral.4 l Invandraresomföretagare.49 Konvergensochförändring.Samordning lagstift-av ningenför medie-ochtelesektorema.55 Brandkarastrofeni Göteborg. DrabbadeMedierMyndigheter.68

Näringsdepartementet Effektivavärme-ochmiljölösningar.5 Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. Förslagtill inriktning avnyamål inom3 EG:sstrukturfonder.23 EGzsstrukturstöd.Ny organisationfördegeografiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.24 Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälligajobb

ocharbetslöshetsersättningen.27 Ny luttfartslag.42 Öppenelmarknad.44 LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch slutredovisning.48 Rikstrafiken Ennymyndighet.57

- Kundvänligaretaxi. 60 Individenocharbetslivet.Perspektivpådetsamtida arbetslivetkringsekelskiftet2000.69

Miljödepartementet Slutförvaringavkämavfall.Kommunernaoch platsvalsprocessen.45 skyddsjaktpåvarg.50 KÃRNAVFALL metod plats miljökonsekvens.

- - - KASAMsyttrandeöverSKBsFUD-program98.67

fakta info direkt

Tel 08-587671oo.Fax08-58767171.

Box6430.I 1382Stockholm.

order@faktainfo.sewwwfaktainfose ISBN: 91-7610-861-9 ISSN:og75-250x