Fritid i förändring : om kön och fördelning av fritidsresurser : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

|

FRITID

FÖRÄNDRING.

Om kön

06/7

fördelning

av

ñitidsresurser.

slutbetänkande från fritldsutredningen. SOU I996:3.

ñiñ De c, S471

f H

Statens offentliga utredningar

1996 3 :

Civildepartementet

Fritid i

förändring

Om kön och

fördelning

av fritidsresurser

slutbetänkande

av Fritidsutredningen

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor. av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara remiss. som - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

TRYCKERI AB ISBN 91-38-20152-6 NORSTEDTS Stockholm 1996 ISSN 0375-250x

Till statsrådet Marita

Ulvskog

Regeringen beslutade den 11 maj 1995 att tillsätta kommitté med en

uppdrag att utreda fördelning offentliga till fritidsverksamhet

av resurser

ur ett jämställdhetsperspektiv C1995:O6. I enlighet med beslutet tillkallades Gertrud Åström den 16 maj 1995 särskild

som utredare. Som sekreterare förordnades Helén Lundkvist den 15 juni 1995. Kommittén

har antagit namnet Fritidsutredningen.

Som sakkunniga förordnades Hugo Blom, sekreterare och Tomas Johansson, kansliråd.

Som experter förordnades Anna Aspegren,byrådirektör, Siv Junback,

avdelningsdirektör, Britten Månsson-Wallin, kanslichef och Marianne

Söderberg, forsknings- och utvecklingschef. Kommittén har i sitt arbete använt sig kvinnoforskningens resultat

av och de erfarenheter som arbetet för ökad jämställdhet har Med gett.

anledning av uppdraget att studera vilken forskning finns

som om kvinnors och mäns fritid anordnade kommittén konferens, Fritid och en Jämställdhet, den 31 oktober 1995. Som talare inbjöds professor Rosemary Deem, Lancaster University, professor Kari Fasting,

Idrottshögskolan i Oslo, professor Karla Henderson, University of North

Carolina och beteendevetaren och journalisten Petra Ulmanen,

Stockholm. Kommunförbundet behjälpliga vid administrationen

var av konferensen. Översättare har varit Sheila Ghose.

Konferensbidragen

presenteradesi kommitténs delbetänkande SOU 1995: 145 Fria val Om kön, makt och fritid.

Kommittén har inventerat befintliga undersökningar människors

om

fritidsvanor. Dessutom har kommunundersökning gjorts,

en egen undersökning om jämställd fritid, i form enkät till samtliga av en

kommuner. Undersökningen genomfördes i samarbete

med Kommunförbundet. Vidare har kommittén gjort specialstudie åtta en av kommuner, Borås, Botkyrka, Eksjö, Eskilstuna, Forshaga, Jönköping, Lund och Skellefteå, utifrån deras kulturegna och

fritidsvaneundersökningar. Kommittén har slutligen valt ut två

kommuner, Skellefteå och Botkyrka, för fördjupade studier. Intervjuer

har genomförts med fritids- och kulturförvaltningscheferna i de båda

kommunerna. Jonas Persson och Anders Björkman vid Idrottsekonomiskt centrum, IEC, har arbetat med

en kartläggning av

kostnader på pojkar och flickor inom fritidssektorn i de åtta kommunerna. IEC har också kartlagt

specialstuderade penningströmmarna till idrotten.

Norling, Göteborgs universitet, har gjort datakörningar över Ingemar

fritid kvinnoperspektiv. Han har sedan relaterat detta

forskning om ur forskning relationen fritid och hälsa i artikeln Fritid och till sin om

rekreation kvinnoperspektiv i detta betänkande. Ulf Blomdahl har

ur ett

uppdrag i samarbete med Ingrid Widegren skrivit

utredningens

Missgynnas kvinnor de offentliga satsningarna på

artikeln av

fritidsomrâdet

Härmed överlämnar kommittén sitt slubetänkande Fritid i förändring. och fördelning fritidsresurser . Kommitténs Om kön av uppdrag är nu slutfört.

Stockholm i januari 1996

Gertrud Åström

Hugo Blom Tomas Johansson

Anna Aspegren Siv Junback

Britten Månsson-Wallin Marianne Söderberg

/Helén Lundkvist

Innehåll

1 Inledning 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Vad är fritid 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Fritidens framväxt och organisering 13 . . . . . . . . . . . . . 2.2 Det offentliga stödets framväxt 17 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Fritid som forskningsfält 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Fritid eller tidsfrist 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Fritidsverksamhet 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Att mäta fritid 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Kvinnors och mäns fritid 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Flickors och pojkars fritidsverksamhet 46 . . . . . . . . . . .

4 Resursfördelning 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Myndigheter och organisationer 65 . . . . . . . . . . . . . . .

4.2 Kommunal resursfordelning till fritidsverksamheten 90

. . 4.3 Skenbar rättvisa 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Kvinnor, politik och konsekvenser. 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Fritidspolitiken i kommunerna 101 . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2 socioekonomiska och etniska bakgrunds-

faktorer och kön 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Förening demokrati och jämställdhet 126 - . . . . . . . . . . 5.4 Kvinnors idrottande 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Sammanfattning med förslag 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fördjupningsdel

Ingemar Norling: Fritid och rekreation ett kvinnoperspektiv 169

ur . . Ulf Blomdahl: Missgynnas kvinnor de offentliga av satsningarna på jritidsomrâdet 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Idrottsekonomiskt Centrum IEC: Penningströmmarna till svensk

idrott 239 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Direktiv 253 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning 7

l Inledning

Den svenska jämställdhetspolitiken har genomgått stora förändringar

under de senaste åren. Det framförallt utmärker dessa

som förändringar är att jämställdhetsfrågan nu i växande grad konkretiserasi sakpolitiska områden. Vår utredning de offentliga om resursernas fördelning till

fritidsverksamhet ett jämställdhetsperspektiv,

ur är ett exempel på en

sådan konkretisering. Inom kvinnoforskningen har den förda jämställdhetspolitiken

analyserats. Ett exempel på sådan analys är den gjordes en som inom

ramen för maktutredningen. Där formulerades hypotesen

att "konflikter mellan könen här transformeras till för hanterbara

systemet frågor".1Det

betyder i klartext att sådant krav, missnöje och intressen som motsatta

kanaliseras så att befintliga ordningar inte störs. Traditionell

svensk

jämställdhetspolitik kan beskrivas sådan upprätthållande

som en

transformeringskanal. Dess viktigaste kännetecken kan sammanfattas i begreppen utbyggnad, sidoordning och allmängiltighet Kontentan

av

detta har varit att kvinnor sysslat med jämställdhetsfrågor

i avgränsade

rum. Detta har nu brutits. En grundläggande fråga för utredningen

har

varit hur vi skapar en fritidspolitik bygger jämställdhet och

som som

genomförs utan sidoordnande tillbyggnationer och allmängiltigheter. F ritidsutredningen har som en bas för analyser och förslag utgått från

de erfarenheter arbetet för ökad jämställdhet har som en gett. Vi har

också använt oss av de kunskaper och frågeställningar kvinnoforsk-

som ningen utvecklat. De teoretiska utgångspunkter utredningen som använt i planerandet och utförandet uppdraget är först och främst av teorier om makt och kön. Andra teoretiska infallsvinklar varit

som viktiga är de

tankegångar som utvecklats erfarenhet och skillnad om

SOU 1990:44 Demokrati och makt i Sverige, Maktutredningens huvudrapport s. 83

33e Åström, Gertrud, "Ut sidorummet"

ur i Kvinnorepresentation. Magasin om jäniställdhetsprojekt. Socialdepartementet. 1993

33e exempelvis SOU 1990:44, kap. Harding, Sandra red. Feminism and Methodology, Indiana University Press, 1987, och Harding, Sandra Whose Science vVhose knowledge Ithaca NY: Cornell University Press, 1991;

8 Inledning

har redan i utgångsläget försökt vidga förståelsen av Utredningen

dess speglar det breda grepp som utredningen

fritid och expertgrupp förutom för civildepartementet även funnits tagit. Där har representant Folkbildningsrådet, Kommunför-

representanter för Ungdomsstyrelsen,

Riksidrottsförbundet och Kulturrådet. Representanterna skulle bundet, fler, exempelvis från Landstingsföremellertid ha kunnat vara ännu som Svenska Kyrkan och de fria trossamfunden, Naturvårdsverket bundet, Utredningens sammansättning kan som en början till en etc. ses

sektorsövergripande diskussion om fritid.

domineras idag idrotten. På kommunal nivå har Fritidssektorn av traditionellt handhaft frågor om idrott och fritidsförvaltningarna

centrala placering har också återspeglats i de fritidsgårdar. Idrottens

utredningen fått från allmänheten. Den har undrat hur förfrågningar som och ridhus och liknande frågor. I betänkandet det ser ut med ishallar idrottsfrågorna utförligare ån frågor från andra sektorer. Det behandlas den refererade historien, delvis att det fortfarande är beror delvis på fritidsbudgetarna definition återfinns och slutligen beror det där som per sektorer inte har utarbetade statistik som idrotten. på att övriga samma

emellertid inte övriga sektorer exempelvis folk-

Det betyder att som

mindre viktig för människors upplevelse av en meningsfull

bildningen är

fritid.

Utredningsuppdraget

kommittén fick att kartlägga kvinnors och mäns Det uppdrag som var fritidsverksamheter och att analysera hur fördelningen fritidsvanor och till kvinnor och män ut. Uppdraget bestod offentliga resurser ser av studera vilka satsningar gjorts när det gäller forskning också i att som fritidsverksamhet. Slutligen skulle också

om kvinnors respektive mäns beakta medel finns tillgängliga så att behovet av nya

utredningen om metoder och förnyelse i syfte att stimulera en utveckling mot en

jämställd fritidsverksamhet kan tillfredsställas. arbetsuppgifter utredningen tog itu med, var att

Bland de första som

forskningsöversikt över svensk och internationell fritids-

ta fram en Fritidsforskningen i Sverige är liten till omfånget och de forskning.

Jönasdottir, Anna Love Power and Political Interest, Högskolan i Orebro, Carole The Sexual Contract, Polity press, Cambridge, 1988; 1991; Pateman, Iris Justice and the politics Dijference, Princeton University Press, Young, Åström Gertrud Hirdman, Yvonne Kontrakt i Princeton, New Jersey; , kris, Carlsson Bokförlag, 1992

Inledning 9

forskare som rör sig inom området återfinns på olika institutioner och organisationer. I andra länder, företrädesvis USA och England, är

fritidsforskning ett eget ämne med institutioner. Utomlands finns

egna

också en feministisk fritidsforskning. Denna inriktning saknas i princip helt i Sverige. Det finns några få forskare verkar inom fritidsom-

som

rådet och som använder sig ett kvinnoperspektiv de betecknas

av men som något annat, exempelvis idrottsforskare.

Utländska feministiska fritidsforskare har ifrågasatt fritidsbegreppets

giltighet och användbarhet för att förstå vilka möjligheter som olika

människor har för att uppleva meningsfull fritid. De kritiserar den

en

tyngdpunkt på tid och aktivitet lagts i fritidsbegreppet

som Somliga forskare menar till och med att begreppet är oanvändbart, eftersom

ett

begrepp som så tydligt utgår från verklighet, endast vissa delar

en som

av mänskligheten haft, bär en normering vad är det riktiga,

av som av vad som kan räknas som fritid och under vilka förhållanden fritid kan utövas. En intressant fråga är hur nyanserad definition fritid en mer av

skulle se ut som gav mening och innehåll fritidsbegreppet och

som

därigenom skärpte beskrivningen människas livssituation

av en och möjligheter. Kapitel 2

Utredningen har inventerat de undersökningar finns

som om vad vi sysslar med vår fritid. Vi har använt Statistiska centralbyråns SCB

undersökningar av levnadsförhållanden och kommunernas kultur- och fritidsvaneundersökningar. I SCB:s material finns uppgifter

om vuxnas fritidsvanor, medan de kommunala

fritidsvaneundersökningarnai stort

sett uteslutande kartlägger barns och ungdomars fritidsverksamheter.

Utredningen har också företagit flera undersökningar. En enkät-

egna

undersökning riktades till landets samtliga kommuner. En specialstudie

har gjorts av åtta kommuner, Borås, Botkyrka, Eksjö, Eskilstuna,

Forshaga, Jönköping, Lund och Skellefteå och fördjupad studie

en har utförts i två kommuner, Botkyrka och Skellefteå. Kommunerna har i

mycket varierande grad gjort undersökningar fritidsvanor bland sina

om medborgare. Det betyder att många beslut det fritidspolitiska området

fattas utan att ordentliga beslutsunderlag finns. Majoriteten

av kommu-

nerna har aldrig gjort någon fritidsvaneundersökning. Skellefteå

kommun har emellertid gjort tre stycken under

en ungefärlig tioårsperiod och där finns också väl utvecklad fritidspolitik. en Kapitel 3

Det är lättare att mäta verksamheter och aktiviteter än att mäta

resursfördelning. Det återstår mycket innan det är möjligt med

att en

större säkerhet exakt uttala sig hur resursfördelningen

om ser ut.

45e SOU 1995: 145 Fria val Om kön, makt och fritid

10 Inledning

resursfördelningen till och i myndigheter och

Utredningen har inventerat

Vi också i uppdrag Idrottsekonomiskt centrum, organisationer. gav

kostnader inom fritidssektorn fördelas mellan IEC, att kartlägga hur

är hur beräkningarna än har utförts könen. Vad som dock kan sägas att

och kvinnor. Flickors och kvinnors något högre missgynnas flickor

kultursektorn uppväger inte deras underrepresentation

deltagande inom

Män dominerar nyttjandet anläggningar och

inom fritidssektorn. av

delen det kommunala stödet inom eftersom det är dit den största av

innebär det kvinnor får mindre del av fritidsfritidssektorn går att en

är med i aktiviteter är föreningsresurserna. De ungdomar som som

del det kommunala stödet inom fritidssektorn, men drivna får större av

bedriver sin verksamhet i kommunalt ägda det är de som dessutom

får allra Flickors verksamheter såsom ridning anläggningar som ut mest.

fortfarande i begränsad utsträckning i offentlig regi,

och dans återfinns

byggt ridhus och utvecklat även sådana även om flera kommuner

verksamheter dans, där Dansens Hus i Luleå kan nämnas som ett som

exempel.

allra minst tillgodogör sig det Den grupp av ungdomar som

till föreningar och anläggningar är flickor från

offentliga stödet

Invandrarflickor är statistiskt kan skiljas socialgrupp tre. en grupp som

fritidsresurserna. Det är utmaning att forma låga nyttjare av en ut som för skillnader och förhåller sig fritidspolitik som ger utrymme som en fördelningar kan iakttas. Kapitel 4 aktivt till de skeva som

har den enskilda människan att under rådande Vilka möjligheter

och resursfördelningar hitta fram till den verksamhet som normeringar

med Vilket handlingsutrymme ges i den faktiskt

just hon vill syssla

hinder och möjligheter kön, etnicitet, klass,

förda politiken Vilka ger

föreningslivet de förändringar som sker i boendeort etc Hur möter

efterfrågan fritidsaktiviteter Vilken möjlighet finns samhället och i av

den idrott de vill, på det sätt de vill Utför kvinnor att få utöva

besökt Redbergslids boxningslokal i Göteborg och pratat redningen har

licensierade kvinnliga boxare. Det motstånd som med Sveriges första

kvinnlig boxning möter, framförallt internationellt, påminner mycket om

kvinnor med intresse för idrott mött under hela 1900det motstånd som

alltid funnits motstånd mot att kvinnor själva ska talet. Det har ett

vad de vill göra och på vilket sätt. Om kvinnor boxas är det identifiera

kvinnor springer runt i Grete Waitz-loppet och

dåligt och om 45.000

det gemytligt är det inte heller bra. Således är vi

sjunger och har

frågan kön och makt. Kapitel 5 tillbaka i den gamla om

fick i föreslå de förändringar resultaten

Utredningen uppdrag att som

Vi har identifierat flera viktiga områden för analysen motiverar. av

förändring både på övergripande politisk nivå och en praktisk

en

Inledning 1 1

konkret nivå. Förslagen syftar till konkretisering, omfördelning och integrering. Kapitel 6 Utredningen har bett forskaren vid Göteborgs universitet, Ingemar Norling, att skriva förhållandet mellan fritid och om hälsa utifrån en datasökning som han gjort kvinnoforskning på fritidsområdet. om Utredningen har också bett Ulf Blomdahl vid Fritid Stockholm att skriva om de undersökningar han gjort resursfördelning av inom fritidsområdet. Fördjupningsdel

SOU 199623 12 Inledning

Vad

är fritid 13

2 Vad är fritid

Fritid är ett av de begrepp vi använder för att bringa ordning och reda på strukturernai våra liv och skilja ut det från det andra. Fritid kan ena definieras mer eller mindre snävt, eller mindre avgränsat i förmer hållande till andra delar livet. Det är valet frågor avgör hur av av som definitionen av fenomenet blir. Forskare har således försökt definiera att

fritidsbegreppet utifrån rad olika frågeställningar. Är fritiden den tid

en då man inte förvärvsarbetar Om inte har något förvärvsarbete, har man då heller ingen fritid Är exempelvis pensionär man en en person som hela tiden bara har fritid eller är det helt saknar fritid en person som Hur skulle en mer nyanserad definition mening och se ut som gav

innehåll fritidsbegreppet och därigenom skärpte beskrivningen

som av en människas livssituation och möjligheter För kunna att problematisera kvinnors fritid har det visat sig att andra frågor måste ställas

än de som traditionell fritidsforskning har rört sig med, exempelvis hur

det obetalda arbetet förhåller sig till fritid. Fritid kan kanske inte ses

enbart utifrån en tidsanvändningsaspekt erfarenhet har

utan som en som värde för den enskilde

I detta kapitel diskuteras olika definitioner fritidsbegreppet, svensk

av

och internationell fritidsforskning samt feministisk fritidsforskning

presenteras och tidsstudier i syfte att ringa in fritiden ventileras. Framväxten av det offentliga stödet till fritidsverksamheter och dess organisering beskrivs.

2.1 Fritidens framväxt och

organisering

Fritidsforskarna tycks överens fritid företeelse och vara om att som

begrepp är ett relativt modernt fenomen vilket är förknippat med industrialismens framväxt. Att begreppet är kopplat till industrialismen

innebär emellertid inte att industrialismen gett människor fritid än mer de haft i andra tider och samhällen. Antropologer brukar exempelvis framhäva att den nödvändiga arbetstiden i enkla jägar- och samlarsamhällen kort. Även arbetstiden var ytterst under antiken och medeltiden brukar beskrivas som begränsad med dagens mått mätt. Det fanns då en

mängd arbetsfria religiösa högtider att följa och det arbete utfördes

som

14 Vad är fritid

integrerades med andra aktiviteter i livet. Sociologer hävdar till och med vuxit fram i fritidssfären än i arbetssfärenx att kulturen snarare

Under perioden 1850 1920 då Sverige gick från bondesamhälle till

industrisamhälle skedde stor befolkningsomflyttning samtidigt som en befolkningen ökade från 3,5 miljoner till 5,9 miljoner invånare. År 1850 tionde svensk i städer, 1920 tredjedel stadsbor.° bodde var men var en Det när jordbrukarna flyttade in till städerna och blev fabriksarbetare var

fritiden synliggiordes och avgränsades från det betalda arbetet.

som Hans-Erik Olson forskat ungdomars fritid har uttryckt denna som om

uppdelning följande sätt: När fabriksvisslan ljöd vid arbetsdagens

slut kunde industriarbetaren, i motsats till jordbruksarbetaren, känna sig

vad han ville.7 Detta är beskrivning förändrade villkor

fri att göra en av

och möjligheter för män, en beskrivning av kvinnors liv är det men som

inte träffande. Förra sekelskiftets brytningtid har belysts av Eva

Olofsson i boken Har kvinnorna en sportslig chans Med ett kvinnove-

tenskapligt perspektiv undersöker Olofsson förhållandet mellan

kvinnorna och idrottsrörelsen.Hon att samhällsomvandlingen från menar bondesamhälle till industrisamhälle och den därmed sammanhängande tudelningen tiden i arbetstid och fritid var en förutsättning för av

idrottens expansion sådan. Den betydelse som ryms i detta

som konstaterande är dock väldigt olika för kvinnor och för män. Rent generellt har kvinnoforskningen visat att tudelningen av tiden har liten relevans för kvinnor. Olofsson poängterar att mäns fritid har möjliggjorts att kvinnor burit ansvaret för hem och familj, men att detta för av kvinnorna själva inneburit att de möjligheter till fritidsverksamhet egna

starkt begränsatss Olofsson visar att historieskrivningen om fritidens

framväxt tar sin utgångspunkt i männens livsmönster och att kvinnor är osynliga. Även Ulf Blomdahl lyfter i sin artikel Missgynnas kvinnor av de ojjfentliga satsningarna på fritids- och kulturomrádet i detta betänkande, fram dominansen män i kultursfären och fokuseringen av på män i den framväxande fritidssfären.

sPerlinski, M., Livet utanför fabriksgrinden och kontorsdörreni Åberg, R.

red. industrisamhälle i omvandling, 1990

°SOU 1987:33 Ju är tillsammans. Betänkande av 1986 års folkrörelmer seutredning. Stockholm 1987. s. 29

7Olson, Hans-Erik, Staten och ungdomens fiitid. Kontroll eller autonomi ,

Lund 1992, s. 12 8Olofsson, Eva, Har kvinnorna sportslig chans Den svenska idrottsrörelen och kvinnorna under 1900-talet. Pedagogiska institutionen, Umeå sen universitet 1989. s.183

Vad ärfritid 15

Hans-Erik Olson refererar den brittiska socialhistoriska forskningen

som beskriver framväxten av fritidsområdet kamp dess form som en om och innehåll mellan borgarklass och arbetarklass. För borgarklassen blev den dominerande strategin efter mitten 1800-talet att anlägga av nyttoaspekter fritiden. Den skulle göras nyttig och upplyftande i syfte att förfina arbetarnas och förbättra deras hälsa. Borgarklassen vanor tog sig plikten att sörja för fritidens innehåll. Fritiden blev medel ett att uppnå andra ideella värden, inte ett värde i sig. Resultatet denna av politik blev i England att lekplatser, parker, söndagsskolor, muséer och bibliotek öppnades. Parallellt hade arbetarklassen sina fritidsarenor egna

med fotbollsklubbar, music-halls och sångföreningar förutom fackliga

och politiska organisationer. Kampen kan sägas handla kontroll och om autonomi, borgarklassens behov att kontrollera

av arbetarklassen och

arbetarklassens behov autonomi på fritiden

av

För svenskt vidkommande växte föreningslivet och de folkrörel-

stora serna, såsom nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen och arbetarrörelsen, fram under slutet av 1800-talet och början 1900-talet. Trots denna av

expansion stod dock ett stort antal människor utanför föreningslivet. För

att systematisera och förklara varför människor går in i eller står utanför

föreningslivet, använder sig många forskare av begreppen instrumentell

och expressiv fritidsstil eller fritidsaktivitet. Instrumentell fritidsaktivitet är organiserad utifrån att deltagarna underordnar sig bestämda och klart

uttalade mål, både långsiktiga och kortsiktiga. Den kräver föranmälning,

regelbundet deltagande och den är tidsbunden. En expressiv fritidsaktivitet karaktäriseras att inriktad på kortsiktiga mål. Någon av vara föhandsanmälan krävs inte och den är heller inte regelbunden eller tidsbunden. Den instrumentella aktiviteten är planerad ett sådant sätt att den uppställer hinder för ett varierat och fritt utövande närhelst det passar den enskilde. Endast de som kan binda sig till ett visst förbestämt deltagande kan vara med, vilket skulle kunna uttryckas så denna att typ av aktivitet kan anses vara sluten. Den expressiva fritidsaktiviteten kan utövas när den enskilde själv har lust eller tid. Få hinder för uppreses

utövande, vilket gör att denna aktivitetstyp skulle kunna kallas öppen. Exempel instrumentell fritidsaktivitet är att delta i föreningslivet och exempel på expressiv fritidsaktivitet är att gå på fritidsgård eller simhall.

°Olson, Hans-Erik. Staten och ungdomens fritid. Kontroll

eller autonomi Lund 1992.5. 13f.

16 Vad är soU 1996:3

fritid

1939 års ungdomsvårdskommitté menade att samhället borde

försöka tillgodose båda dessa fritidsstilars behov. För att nå de föreningslösa ungdomarna föreslog kommittén att samhället skulle satsa den öppna verksamheten. Hans-Erik Olson menar att det då fortfarande

handlade kontroll från samhällets sida. Åtgärderna formulerades

om en inte utifrån vilja erbjuda meningsfull fritid, utan de var ett led en att en

i viljan kontrollera och uppfostra ungdomar och hålla dem borta från

att alkohol och kriminalitet. Något tillkom även rent fördelningssenare

politiska aspekter, där det framhölls att även de ungdomar som inte

deltog i föreningslivet hade rätt att få del av de skattemedel som satsades fritidsverksamhet. Olson att folkrörelsernas ungdomsmenar arbete, den instrumentella fritidsverksamheten, byggde på tanken om ideologi uppfostran, medan den expressiva och öppna fritidssom

verksamhetens grundtanke uppfostran som ideologi.

var Förutom de klassiskafolkrörelserna,arbetarrörelsen,väckelserörelsen

och nykterhetsrörelsemväxte också idrottsrörelsentill sig från 1870-talet och framåt även den äldsta idrottsklubben, Upsala simsällskap,

om

Simklubb, grundades redan 1796. Idrotten, in-

världens äldsta som fluerades idéer från Storbritannien, till en början en storstadsav var företeelse. Många de tidiga idrottsföreningarna bildades i Göteborg av och Stockholm. Sveriges Riksidrottsförbund, RF, bildades 1903, men

det första specialidrottsförbundet, Svenska friidrottsförbundet bildades

redan år 1895. Idrotten fick ett genombrott 1930-talet då arbetarungdomen i högre grad än tidigare anslöt sig till idrotten och idrotts-

föreningar etablerades även landsbygden. I riktigt stor skala kom

ungdomar in i idrotten först på 1960-talet.

Folkbildningen tog sin början redan på 1840-talet och kom därefter

ingå i de olika rörelsernas ordinarie verksamhet. Godtemplarna att

1939 års ungdomsvárdskommitté lämnade sju betänkanden. För detta är SOU 1947: 12 Ungdomens fritidsverksamhet, speciellt releresonemang Aven SOU 1945.22 Stöd át ungdomars föreningsliv, del är av vant. intresse. HIbid, s.2l4

Ibid

Se exempelvis Lindroth 1974: Idrottens väg till folkrörelse.

Studier i svensk idrottsrörelse till 1915 Studia Historica Upsaliensa

60, Uppsala Göran Patriksson 1987: socialisation och involve- ;

ring i idrott. Acta Universitatis Gothoburgensis. Göteborg.

Sports in Sweden. Riksidrottsförbundet. 1994

sou 1987:315. 33

soU 1996:3 Vad är fritid 17

grundade 1894 det första bildningsförbundet och Arbetarnas bildningsförbund ABF bildades 1912. Fram till 1940-talet hade en rad olika bildningsförbund börjat med sina verksamheter. Det senaste tillskottet är idrottsrörelsensbildningsförbund SISU, som bildades 1984. Vid sidan av bildningsförbunden kan det också noteras att lokala kulturföreningar

slutit sig samman i rikstäckande organisationer.

2.2 Det stödets framväxt

offentliga

Det statliga stödet till ungdomsorganisationernas arbete utvecklades mellan 1920 och 1950. Frågan aktualiserades i Riksdagen för första gången 1918 utifrån en motion om behovet att motverka ungdomars för-

vildning. I en skrift från Kommunförbundet ges en bild av hur före-

ningsstödet, ett snårigt och detaljstyrt regelverk, vuxit fram. Bidragsgivningen har sedan 1960-talet i stor utsträckning kommit att förskjutas från stat till kommuner och landsting. Under 1960-ta1ets stora utbyggnad av den offentliga servicen, tog kommunerna även på sig uppgiften att sörja för kultur-, idrotts- och annan fritidsverksamhet. Politiskt tillsatta fritidsnämnder, som ofta kom att domineras av idrottens företrädare, bildades i de flesta kommuner. Under denna expansiva period skedde en kraftig utbyggnad av anläggningar inom fritidssektorn. Kommunförbundet konstaterar att föreningslivet aldrig tidigare erhållit så stort stöd från kommunerna som idag. Kommunerna står för byggnation, investering

och drift av anläggningar, de subventionerar föreningarnas nyttjande

av anläggningarna och de utbetalar kontanta bidrag för den verksamhet som föreningarna bedriver.

Manlig norm och kvinnlig avvikelse

Den bild som frammanas vid en genomgång av fritidens framväxt är att dess utformning och innehåll till stor del skapats utifrån manliga

°lbid, s.33f. 17Jämför Blomdahl U. "Missgynnas kvinnor av de offentliga satsningarna på fritids- och kulturområdet", detta betänkande.

lgLundkvist, A., Fahlström, Ch., Olofsson, Föreningsstöd och idrottsverk-

samhet. Dokumentation från Kommunförbundets konferens Kultur Fritid 95.

18 Vad är fritid

livsmönster och preferenser. Eva Olofsson menar att idrotten är en

samhällelig institution där männens dominans är tydlig. Hon har undersökt idrottsrörelsens framväxt under 1900-talet med huvudsyfte att beskriva och förstå villkoren för kvinnors deltagande i idrott. Idrott har skapats och för män och dessutom beskrivits av män, sammanfattar av Olofsson. Hon menar vidare att inom idrotten har manligt beteende och manliga förhållningssätt bildat norm och i förhållande till detta framstår kvinnor avvikare. En effekt detta kan bland annat vara att som av kvinnor blir osynliga när undersökningar görs på idrottens område. Ett exempel på detta är doktorsavhandlingen Den ojämlika idrotten av Bo Schelin. Syftet att undersöka de sociala mekanismer som ligger var bakom människors val att utöva olika idrotter, idrottsstratifiering och

idrottspreferenser. Schelin visar att det "fria valet" av idrott är en myt

och räknar ett stort antal faktorer som bidrar till att upprätthålla upp idrottsstratifieringen: språk, idrottsimage, yrke och utbildning, åldersbarriärer, föräldrar och bostads- och skolsegregation. Kön finns emellertid inte medtaget i listan över påverkande faktorer. Avhandlingen diskuterar inte könets eventuella betydelse för val av idrott. Kvinnor finns med bland de undersökta personerna, men när huvuddelen av resultaten presenteras finns inte kvinnor med som synlig kategori. Det är således manliga idrottsutövare som huvudsakligen är undersökningsobjekt detta inte är uttalat. även om Ett annat exempel där kvinnors livsmönster och livssituation behandlas utifrån att det avviker från normen är 1937 års Fritidsutredning. Den hade till uppdrag att utreda hur den icke-jordägande befolkningen skulle kunna ökade möjligheter att idka friluftsliv. En del ges av utredningen kom att ägnas enbart kvinnor och resulterade i ett betänkande rörande semester för husmödrar. Bakgrunden till att denna grupp kvinnor uppmärksammades med ett eget betänkande var att Riksdagen 1938 lagstadgat om två veckors semester. Semesterlagen gällde emellertid endast de som förvärvsarbetade, d.v.s. utförde betalt

°Ibid, 182f.

s. 2° Schelin, B. Den ojämlika idrotten. Om idrottsstraafiering, idrottspreferens och val av idrott. Lunds universitet, 1985. SOU 1938:45, Betänkande med förslag angáende reglering av strandbebyggelsen och SOU 1940: 12, Betänkande med utredning och förslag m.m.

angående inrättande fritidsreservat för städernas och de tättbebyggda

av samhällenas befolkning. SOU 1942: 19, Betänkande med utredning och förslag angáende semester för husmödrar.

Vad är fritid 19

arbete. Motioner väcktes, i både första och andra kammaren, om att semester för husmödrar som utförde obetalt arbete borde införas. Olika organisationer yttrade sig positivt för en utredning av frågan och välkomnade förslag till semester för landsbygdens husmödrar. Resultatet blev att Fritidsutredningen föreslog att staten, trots det samhällsekonomiska läget, skulle stödja genomförandet av husmorssemester. Utredningen beskriver ingående det tunga arbete som kvinnorna utför och deras långa arbetsdagar som i vissa fall vida översteg en normal arbetstid. Behovet av vila och rekreation för dessa kvinnor är således klart, men det blir ändå problematisk med begreppen. Utredningen nödgas precisera vad som menas med semester i det här fallet. Begreppet semester är knutet till begreppet lönearbete och innebär ledighet med bibehållen lön. Då husmödrar saknar lön, även om de arbetar, framför utredningen att med husmorssemester åsyftas ändamålet, ledigheten, och inget annat. Riksförbundet landsbygdens folk påpekade i sitt yttrande att hushållsarbete inte kunde anses vara förvärvsarbete, men att det ändå var väl så viktigt och hade större ekonomisk betydelse än andra faktorer för familjens ekonomi. I betänkandet betonas vikten av att husmodern får komma bort från hushållet för att få vila. Hemhjälp eller vikariesystem ansågs inte fullgott och även familjesemester annan ort avvisades, eftersom kvinnors arbetsbörda ofta ökar om familjen vistas på en plats där standarden är ännu sämre än i hemmet. En parallell kan här dras till Lena Jarlövs studier av fritidsboendet i början 1980-talet. Jarlöv fann i sina undersökningar att av det var männen i de undersökta familjerna som i stor utsträckning eftersträvade att äga fritidshus. Kvinnorna var mer tveksamma eftersom detta innebar en ytterligare arbetsbörda för dem. Jarlöv att menar kostnaden för fritidsboende i form av extra arbete resor, planering av inköp, packning, dubbel städning, etc. är något som kvinnor i hög grad får stå för. Hon menar att rekreationsmotivet definierats utifrån ett manligt perspektiv och att detta kommit att dominera utformningen av ett livsmönster där ägandet av fritidshus är välfärdsmålet.

23Jarlöv, Lena. Boende och skaparglädje. Människans behov skapande

av verksamhet en försummad dimension i samhällsplaneringen. Chalmers - 1992. Se även Kvinnovetenskaplig Tidskrift 1982/ s.29-35. Kvinnoperspektiv på ñitidsboendet.

20 Vad är fritid

2.3 Fritid som forskningsfält

I rapport från Ungdomsstyrelsen 1994 gör Per Nilsson en genomgång en forskningen barns och ungdomars fritid i Sverige. Han konstateav om att denna forskning till stor del består av sektorsforskning och rar noterar att forskarna på området är nära knutna till ansvariga politiska

och administrativa system. Forskningen bedrivs på uppdrag av

myndigheter eller organisationer som behöver underlag för beslutsfattande. Denna typ av pragmatiskt inriktade fritidsundersökningar har gett kunskap främst barn och ungdomars fritidsvanor. Ett av om problemen med denna forskning, Nilsson, är att "fritidsvana" blir menar ett normativt begrepp. Det framstår då att den som inte utövar som någon fritidsaktivitet har en "ovana" och således avviker från normen. Forskarens primära uppgift kan därför bli att leverera underlag till beslutsfattare för att de ska kunna formulera hur "dåliga" eller oönskade fritidsvanor ska kunna ändras.

Svensk fritidsforskning

Den inomvetenskapligt motiverade forskningen om fritid i Sverige är liten till omfånget i jämförelse med exempelvis den som bedrivs i Storbritannien eller USA. 1984 bildades Forum för fritidsforskning vid Stockholms universitet. Syftet med organisationen var att bl.a. öka samarbetet mellan forskare som har fritiden som sitt forskningsområde och stödja ett tvärvetenskapligt forskningssamarbete. En rapport från

Forum för fritidsforskning hette symptomatiskt Att forska om fritid. Plan

för uppbyggande svensk fritidsvetenskap, 1989. Redan titeln talar helt av tydligt att fritid är ett, för svenskt vidkommande, nytt och tidigare om oproblematiserat forskningsområde. Fritidsområdet har i och för sig berörts i forskning, men det har inte ställts i centrum för analyannan sen. Forum för fritidsforskning är inte längre verksamt. Vid Fritidsförvaltningen i Stockholm har emellertid en forskningsenhet byggts upp med

Nilsson P. Den allvarsamma fritiden. En litteraturstudie av undersökning-

barn och ungdomars fritids- och kulturvanor. Statens Ungdomsrád ar om 1994. s. 12

25mm, 15

s.

Att forska fritid. Plan för uppbyggandet fritidsvetenskap. Fritids-

om av politiska studier Forum för fritidsforskning 1989.

Vad är fritid 21

Ulf Blomdahl och Stig Elofsson som verksamma forskare, men den forskning som bedrivs där tillhör sektorsforskningen. Det finns även en forskningsinriktning i Sverige som relaterar fritid och hälsa. Ingemar Norling vid Göteborgs universitet representerardenna inriktning och han menar att begreppet rekreation ibland är att föredra framför fritid,

eftersom rekreation är den egentliga kvalitativa målsättningen. Övrig

fritidsforskning bedrivs i Sverige av företrädesvis pedagoger och

sociologer som finns utspridda olika institutioner och lärosäten. Nämnas kan exempelvis den verksamhet som finns vid lärarhögskolan

i Stockholm. Fritidsforskningen tycks dock vara väl etablerad i andra länder. I USA började den utvecklas under 1960-talet. Den utgick där från tvâ forskningsinriktningar: physical education idrottsutbildning och forestry skogs- och lantbruksutbildning. Under 1970-talet växte den till sig och blev ett eget vetenskapligt område med särskilda institutioner. Utvecklingen av fritidsforskningen i Europa började något senare än i USA, men under 1970-talet etablerades inriktningen och idag har många

länder, i och utanför Europa, utbildningar med fritidsvetenskaplig

inriktning universitetsnivå.

Den feministiska fritidsforskningen

Någon kvinnoforskning där fritid utgör det centrala problemområdet finns inte i Sverige. Utredningen har utfört en databassökning vid de kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg utifrån sökord som kvinnor/fritid/forskning. Sökningen gav ett relativt stort urval utländska titlar, men endast ett fåtal av svenska författare. De svenska bidragen utgörs

av tidskriftsartiklar, enstaka kapitel i böcker eller vetenskapliga

uppsatser skrivna av studenter universitetens grundutbildningar.

I andra länder har det emellertid vid sidan av den fritidsvetenskapliga

27 Se Norling, :Fritid och rekreation kvinnoperspektiv. Redovisning ur ett och analys av utländsk och svensk forskning. Detta betänkande.

28013011, Hans-Erik. Fritidsvetenskap jorden runt. En snabbresa. Fritids-

politiska studier Stockholm, 1993. De vetenskapliga är: Berggren Torell, Viveka. Lyftet uppsatserna ur vardagen: en etnologisk studie av kvinnors fritid. B-uppsats i etnologi, 1992;

Forsell, Jeanette. Tjejer på Maneten: en socialisationsstudie av fyra flickor i

ett förortsgäng. C-uppsats i socialt arbete, 1992; Andersson, Carin. Stallet endast för tjejer: en studie av stalltjejernas kultur. Uppsats för påbygg-

nadskurs i etnologi, 1991; Åberg, Britt. Kvinna och fritiden i

- en samhällsstudie. 2-betygsuppsats i psykologi, 1980.

22 Vad är fritid

"main-stream"-forskningen sedan 1980-talet även bedrivits kvinnoveen tenskaplig eller feministisk forskning fritiden. Som pionjärerom en av na inom den feministiska fritidsforskningen brukar Rosemary Deem nämnas. Hon var en av dem som började att ställa frågor om fritidens betydelse för kvinnor och gick därmed emot det dittills accepterade antagandet att fritiden tedde sig lika för kvinnor och för män. Den feministiska fritidsforskningen har utvecklats och förgrenats till att behandla en rad frågor som rör kvinnors rätt att jämlika villkor delta i fritidsaktiviteter. En viktig frågeställning handlar om att finna nya definitioner fritidsbegreppet som inte exkluderar kvinnor och kvinnors erfarenheter. Enligt en tämligen vanlig definition, karaktäriseras feministisk forskning av att den kritiskt granskar rådande sociala strukturer, den verkar korrigerande genom att erbjuda alternativa synsätt och den eftersträvar att lägga en grund för förändring av såväl samhällsvetenskapen samhället. Den feministiska fritidsforskningen som stämmer väl överens med denna definition. Den amerikanska fritidsforskaren Karla Henderson menar att det inom fritidsforskningen finns en samstämmighet om att betydelsen av fritid skall relateras till livskvalitet. Fritidsbegreppet operationaliseras genom att delas upp i de tre aspekterna tid, aktivitet eller erfarenhet mening relaterat till livskvalitet. Den feministiska fritidsforskningen har visat att de två första kategorierna, tid och aktivitet, har haft liten relevans då kvinnors fritid studerats, medan den tredje kategorin, erfarenhet eller mening, är det mest användbara analysinstrumentet för förståelsen av kvinnors fritid. Fri tid är den enkla, traditionella definitionen på fritid. Detta blir synnerligen tydligt på svenska, eftersom vårt enda ord för att benämna fenomenet fritid är just en sammansättning av orden fri och tid. Den engelska motsvarigheten till det svenska ordet fritid är "leisure",som på

samma gang både döljer den traditionella definitionen och öppnar för

andra förståelser av begreppet. Feministiska forskare har visat att det inte är särskilt användbart att utgå från tidsaspekten när kvinnors fritid ska studeras, eftersom många kvinnor varken anser sig ha eller

Följande genomgång den feministiska fritidsforskningen baseras på

av en artikel av Karla Henderson där hon gör en genomgång av den feministiska forskningsutvecklingen. The Meaning of Leisure for Women: An Integrative Research. I Journal Leisure Research, 1990, Vol.22,

åevåâvsv gghe

No. .s - . En

definition av feministisk forskning har diskuterats av många. Denna är

M. Eichlers 1980 och Karla Henderson refererar till den i sin artikel. 32Jämför SOU 1995:145 Fria val Om kön, makt och fritid.

sou 1996:3 Vad är fritid 23

"förtjäna" tid för fritid. Tidsaspekten bygger dikotomin mellan betalt arbete och fritid och fångar därför inte det obetalda arbetet som kvinnor, i större utsträckning än män, utför i hemmen. Dessutom har studier visat att kvinnors fria tid är fragmentariserad än männens. 33 mer Fritid som aktivitet har inte heller varit fullt användbart för att skapa förståelsen för kvinnors fritid. De typiska listor över fritidsaktiviteter använts för att empiriskt ta reda på vilka aktiviteter folk ägnar sig som åt, har inte fångat in sådana aktiviteter som kvinnor själva anser vara fritidsaktiviteter, såsom att besöka eller tala i telefon med vänner eller att ta ett varmt bubbelbad. En annan brist med denna inriktning, enligt Henderson, är att de analytiska instrumenten blir för trubbiga. När en kvinna ägnar sig en fritidsaktivitet, kanske hon på samma gång utför ett obetalt arbete. Hon lyssnar kanske radio samtidigt som hon stryker tvätt. Vad utför hon då En fritidsaktivitet eller ett hushållsarbe-

te Samma problematik finns också vid fritidsaktiviteter i anläggningar, som exempelvis när någon går och simmar och samtidigt har barnen

med sig. Den primära uppgiften torde då vara att se till barnen och inte att utöva den egna fysiska aktiviteten.

Fritid som erfarenhet eller mening har således varit det mest an-

vändbara sättet att närma sig förståelsen av kvinnors fritid, eftersom utgångspunkten där är vilken mening som kvinnors erfarenhet av fritid skapar i deras liv. Detta bildar en kontextuell ram inom vilken även frågor om tid och aktivitet kan behandlas. Utgångspunkten för denna inriktning år en analys av kvinnors plats i samhällsstrukturen och hur detta påverkar deras fritid. I denna forskning är fritiden en av flera situationer eller aspekter av livet. Det finns inte ett enskilt feministiskt perspektiv på fritiden, utan i stället existerar många olika infallsvinklar. Henderson ger exempel på olika frågeställningar och resultat från den feministiska forskningen. Vissa forskare är teoretiskt inriktade och diskuterar den begreppsliga innebörden i fritiden. De hävdar att själva fritidsbegreppet är androcentriskt, d.v.s. att det bygger pâ manliga livsmönster och normer. En del forskare menar till och med att eftersom fritidsbegreppet är ett manligt identifierat begrepp med små tillämpningsmöjligheter kvinnors liv, bör feministiska forskare inte ens studera "kvinnor och fritid", utan försöka beskriva och definiera fenomenet ett annat sätt för att bättre förstå kvinnors liv. Andra forskare har mer ägnat sig att diskutera

33 Jämför Klas Rydenstam: I tid och otid. En undersökning kvinnors och om tidsanvändning 1990/91. Rapport 79. SCB Levnadsförhållanden. Orebro 1992. Amnet behandlas utförligare under rubriken Fritid eller

tidsfrist i detta betänkande.

24 Vad är fritid

konkreta samhällspolitiska åtgärder och behovet av samhällelig förändring för att förbättra kvinnors möjligheter till en meningsfull fritid. Denna utredning behandlar huvudsakligen den offentligt finansierade fritidsverksamheten, varvid forskning om fritid som ett komplext område med vida tolkningsramar, kan verka perifer. Det förefaller emellertid nödvändigt att diskutera fritid annat sätt än utifrån en dikotomisk utgångspunkt. En inblick i den kvinnovetenskapliga fritidsforskningen kan förhoppningsvis inspirera till en reflektion över

vilken fritidspolitik som kan bli resultatet av ett sådant eventuellt

nytänkande. Noteras kan att när forskare som Rosemary Deem diskuterar "fritid utanför hemmet" applicerar hon synnerligen teoretiska resonemang på kvinnors vardagliga liv för att belysa betydelsen av

offentliga och privata insatser för kvinnors möjlighet att uppleva fritid

En internationell utblick visar också på bristen av kvalificerad forskning om fritiden som ett eget viktigt problemområde i Sverige.

2.4 Fritid eller tidsfrist

För att i praktiken utröna vad fritid är för olika människor genomförs diverse fritidsundersökningar. De flesta av dessa undersökningar brukar innehålla ett avsnitt om hur fritid och fri tid förhåller sig till varandra, även om många fritidsforskare menar att detta är ett otillräckligt grepp för att förstå människors fritid. Statistiska centralbyråns SCB studier av fritid i undersökningar av levnadsförhållanden ULF-undersökningar är ett exempel på detta. En viktig utgångspunkt är att människor måste ha fri tid att disponera för att kunna bedriva diverse fritidsaktiviteter. Arbetarrörelsens klassiska krav på 8 timmars arbete, 8 timmars fritid och 8 timmars vila verkar bringa ordning och reda på dygnets timmar, men studier av människors tidsanvändning visar att så enkelt och redigt förhåller det sig inte i verkligheten. I synnerhet inte om människorna i fråga är kvinnor. SCBs senaste tidsanvändingsstudie, I tid och otid, systematiserar dygnets och veckans aktiviteter i fler komponenter än de tre; arbetstid, fritid och vila sömn. Bland annat har det obetalda hemarbetet lyfts in och utgör en viktig del i studien. Undersökningen försöker skapa en bild av hur kvinnor och män genomsnittligt använder

34 Se Deem, R 1995: Kvinnors fritid i Storbritannien under 1990-talet:

praktik och politik, i SOU 1995: 145 Fria val Om kön, makt och fritid.

Vad är fritid 25

sin tid, men det poängteras samtidigt att det är vanskligt att dra för stora slutsatser av materialet, eftersom talen är skattningar genomsnitt av av

dagar och genomsnitt av befolkningsgrupper.

Genomsnittlig tidsanvändning, kvinnor och män, vecka

per

kvinnor män Förvärvsarbete 27 tim. 41 tim. Hemarbete 33 tim. 20 tim. Fri tid 33 tim. 35 tim.

Källa: SCB, Levnadsförhållanden

Siffrorna ovan är något avrundade och visar det genomsnittliga antal timmar kvinnor och män lägger ner på förvärvsarbete, hemarbete och fri tid under vecka. Om förvärvsarbetstiden läggs med en samman hemarbetstiden hamnar båda könen på ungefär totaltid för samma arbete. Kvinnor förefaller alltså utöver sitt förvärvsarbete arbeta oavlönat i hemmen på den tid som män förvärvsarbetar än kvinnor. mer

Livscykelperspektiv

I en uppdelning på s.k. familjecykler visar det sig inte oväntat att tiden disponeras olika i livets olika skeden. Det intressanta är att kvinnor och män går igenom samma faser, att fasernas betydelse varierar mellan men könen. Traditionella könsmönster visar sig i själva kategoriseringen av de olika undersökta grupperna. De olika livsmönster kvinnor och som män uppvisar tar sig bland annat uttryck i att vissa kategorier i

undersökningarna endast består av ett kön vilket inte innebär att det i

verkligheten ser ut på ett sådant entydigt sett.

Utifrån tidsanvändningsstatistiken skulle ett genomsnittligt kvinnoliv

kunna beskrivas. Som ung kvinna har hon mycket fritid, än motsvamer rande man, men från det att hon blir sambo minskar hennes fritid och hans ökar i relation till hennes. Hennes fritid blir ännu mindre när hon

351tid och otid. En undersökning om kvinnors och mäns tidsanvänçlning 1990/91 Rapport 79, Klas Rydenstam, SCB Levnadsförhållanden. Orebro 1992. 5.23

Fidsanvändningsundersökningen 1990/91. SCB Levnadsförhållanden

rapport 80, s. 30, tabell

26 Vad är fritid

får barn. Kvinnor drar då ofta på sin lönearbetstid, men ökar ner hemarbetet, medan den nyblivna inte uppvisar någon sänkt pappan förvärvsintensitet. Bägge föräldrarna får en inskränkning av fritiden när barnen kommer, småbarnsmammor är den kategori av alla som har men minst fritid till sin disposition. Varefter barnen växer ökar hennes fritid, hennes fritid förblir mindre än genom resten av livet. men mannens I undersökningens fria tid ingår sådant som social samvaro, resor i samband med fritid, hobbies, att på TV och lyssna radio etc., men se den urskiljer även den tid som används till organiserade aktiviteter och/eller aktiviteter förläggs utanför hemmet såsom idrott och som

friluftsliv, föreningsverksamhet samt underhållning och kultur.

I undersökningen förs idrott i förening under posten idrott/friluftsliv, medan aktiviteter i andra typer av föreningar kategoriseras föreningsliv. med i studiecirkel räknas till studier. som Att vara Det könsmässiga mönstret för tidsanvändning förlorar något i entydighet när fritiden bryts ned i olika delaktiviteter, men vissa könsskillnader finns även här. Män använder mer tid än kvinnor till idrottsktiviteter i samtliga kategorier, medan kvinnor i flera kategorier lägger ned tid än män på underhållning och kultur. mer

Kvinnors tidsfrist

SCB:s undersökning visar även hur fritiden fördelar sig över dygnet och veckan. Det framstår då kvinnors fria tid har mer av jourkaraksom om

tår, d.v.s. att kvinnor har fri tid först när inget annat hemarbete måste

utföras. Slutsatsen blir därför att kvinnors fria tid inte förefaller vara lika fri männens. SCB delar upp den fria tiden i antal episoder som och hur långa de är och det konstateras att ingen tvekan råder om att

kvinnors fria tid i genomsnitt är uppdelad fler och kortare episoder

än mäns. Kvinnors fria tid utgörs snarast av summan av ett antal medan mäns fria tid i större utsträckning är sammanhängande. pauser, Det innebär att fritid för kvinnor bäst beskrivs som en tidsfrist innan nästa plikt tar vid.

371 tid och otid, 91 s. 381 tid och otid, s.89.

sou 1996:3 Vad är

fritid 27

Ett lapptäcke av aktiviteter

Att kvinnors fritid sker i korta episoder indikerar att det inte är fritidsaktiviteten i sig styr, utan att någon aktivitet är den som annan

huvudsakliga. Kvinnoforskningens kanske främsta kritik kvantitativa

av tidsbudgetanalyser är att de inte förmår fånga samtidigheten i upp människors handlande. Vi gör helt enkelt flera saker samtidigt och det brukar framföras att detta är utmärkande för kvinnors liv i större ut-

sträckning än för mäns. Kvinnoforskare menar att tidsbudgetanalyserna

tolkar kvinnors liv utifrån en traditionell manlig normering där tid delas

in i komponenter som endast består aktivitet. av en Den vanliga uppdelningen tid bygger dikotomin arbete fritid, av men i rapporten I tid och otid är uppdelningen snarast arbete icke arbete. Den delen fritiden, har problematiserats ena av motsatsparet, och spjälkats upp i en rad aktiviteter personliga behov, social som samvaro, oavlönat arbete, etc. Den andra delen däremot, arbete, har setts som en sammanhållen enhet som börjar vid tidpunkt, i princip när en man går ut genom dörren för att bege sig till arbetet och slutar vid en annan, i princip när man gär genom samma dörr efter avslutad

arbetsdag. Denna definition av förvärvstiden gör att sådant att röka, som på toaletten, ta fikapauser, prata med gamla i telefonen, mamma springa iväg på korta ärenden eller vad vi sysslar med på arbetstiden nu

inte blir synligt som exempelvis att "tillgodose personliga behov fastän

det är det vi i realiteten sysslar med. Förvärvstiden är sammanhållen en enhet där diverse aktiviteter och plikter inryms under och en samma hatt.

Om samma aktiviteter som ovan äger utanför den tid rum som per definition är förvärvsarbete, kommer de att i högre utsträckning bli

synliga som exempelvis just tillfredsställande personliga behov. Det av

innebär att den som har kort förvärvsstid med nödvändighet fâr större

en post av tillfredsställda behov än den har lång förvärvstid, även som om den faktiska tid som lagts ned på detta är precis lika i båda kategorierna. Svårigheterna med att fånga samtidigheter kan exemplifieras av någon som diskar, lyssnar på radionyheterna med ett halvt öra samtidigt som barnen snurrar runt benen vad gör denne då Även - person om en

kategorisering skulle göras kvarstår problemet med att flera de saker

av

Se exempelvis Davies, Karen. 1979 Women time. and Weaving the Strands of Everyday Lives. Akademisk avhandling. Lunds universitet. 44 s.

w Följande diskussion bygger på ett muntligt anförande Gertrud Åström,

av I tid och otid en kommentar, Jämställdhetsrádet, 1992. Opublicerat. -

28 Vad är

fritid

faktiskt hände blivit osynliga. En osäkerhet i dessa studier

som annan det kan förekomma variationer mellan hur olika individer är att stora kategoriserar det de gör.

Diskussion

Sammanfattningsvis framstår fritid ett begrepp i behov av tolkning.

som För fånga in vad fritid är måste en analys föras på flera nivåer att

samtidigt. Den normativa utgångspunkten i fritidsbegreppet behöver

synliggöras så att vi förstår vad vi relaterar till när talar om fritid. Att dikotomin arbetstid fritid fortfarande är stark kan exemplifieras av att interner efter arbetsdagens slut i fängelset har en fastlagd "fritid " mellan

förslagsvis klockan 14.00 och 16.30. Vilka grundantaganden finns då en

bakom lås och bom har fritid Såväl mer traditionella som person feministiska fritidsforskare diskuterar fritid utifrån andra aspekter än bara tid och söker efter förståelser inte exkluderar vare sig kvinnors som

eller andra erfarenheter. Dessa begreppsdiskussioner är viktiga

gruppers samtidigt måste analys göras hur verksamheter faktiskt men en av organiseras och hur fördelas. En intressant fråga är slutligen resurser vilket handlingsutrymme människor eller olika har i försom grupper hållande till normering och resursfördelning, att få göra det de vill.

Fritidsverksamhet 29

3 Fritidsverksamhet

I detta kapitel diskuterar två frågor. Den frågan handlar vilka ena om fritidsverksamheter vi egentligen har och den andra frågan är hur vi vet detta. Utredningen har tagit del av de undersökningar finns som om fritidsvanor. Statistika Centralbyråns undersökningar är intressanta på flera sätt. De handlar om vuxnas vanor och de stor mängd rymmer en aktiviteter av vilka en del ryms inom offentligt subventionerad fritidsverksamhet och en del faller utanför: De möjliggör också jämförelser över tid. Kommunernas kultur- och fritidsvaneundersökningar begränsas i de flesta fall till barns och ungdomars fritidsvanor. Utredningen har valt ut åtta kommuner för bild vilka att ge en av könsmässiga mönster som barns och ungdomars fritidsvanor uppvisar.

Det som bör hållas i minnet är att fritidsvaneundersökningar inte är

avtryck av verkligheten utan att valet frågor styr den information vi av får.

3.1 Att mäta fritid

Kommunerna har sedan 1980-talet utfört fritidsvaneundersökningar.Olof

Moen beskriver hur fritidsvaneundersökningarna växt fram i

mer organiserad form i syfte att skapa en grundmodell underlättar som jämförelser över tid i den kommunen och i viss mån mellan egna kommunerf Kommunförbundet började i slutet 1980-talet av att

tillsammans med kommunala fritidsförvaltningar arbeta fram målstyr-

ningsmodeller för att effektivisera den kommunala fritidsverksamheten.

Enligt Kommunförbundet bör man utgå från tre frågeställningar för att få svar frågan om man arbetar effektivt inom fritidssektorn: l Vilka

resurser har man till sitt förfogande 2 Vad används resursernatill och 3 Vilken nytta har kunderna resurserna För att få totalbild av en av kundunderlaget, brukarna i kommunen, utarbetade Kommunförbundet en standardiserad undersökningsmodell tillsammans med Ingemar

En Sverigebild ungdomars fritidsvanor. Olof Moen. Dokumentation i av samband med Kommunförbundets konferens Kultur och Fritid 95.

30 Fritidsverksamhet SOU 996: l 3

Norling vid Göteborgs universitet att användas av kommunerna för kultur- och fritidsvaneundersökningar. Den bygger modeller för beskrivning och mätning motiv, hinder och intresse/utövande av av fritidsaktiviteter. Det primärt velat ta reda är vad kommuninneman vånarna är intresserade och deltar i när det gäller fritidsaktiviteter. Informationen dessa fritidsvaneundersökningar ger möjliggör för som kommunerna bättre sin verksamhet samt underlättar att anpassa planering för framtida satsningar. Olof Moen hävdar att behovet av fritidsvaneundersökningar också har sin grund i förändrad syn på den en kommunala/offentliga anläggningens funktion från att vara utbudsstyrd till efterfrågestyrd. En utbudsstyrd planering innebär att man ser till att den enskilde medborgarens behov och rättigheter tillgodoses. På fritidsområdet innebar det kraftig utbyggnad anläggningar i en en av tilltro de skulle lösa eventuella sociala problem. Man intresserade sig att inte för nyttjade anläggningarna. Idag, menar Moen, har en vem som efterfrågestyrd planering där individens val styr utbudet av offentlig

service. Övergången till en efterfrågestyrd planering kan sägas ha flera

orsaker, där exempelvis det svåra kommunalekonomiska läget har tvingat fram effektivare anläggningar. Kommunerna har inte råd att låta anläggningar stå tomma. Invändningar kan riktas mot Moens resonedet endast skulle den enskilde medborgarens efterfrågan mang att vara

planering och byggnation/investeringar i kommunala an-

som styr läggningar. Om fritidsvanestudier är ett sätt för kommunen att skapa sig bild fritidsvanor, verksamhet och intressen hos kommuninvânarna en av och därigenom kunna sitt utbud till att vara efterfrågestyrt är det anpassa tveksamt den kommunala planeringen verkligen styrs av efterfrågan om eftersom det fortfarande är över hälften Sveriges kommuner som inte av genomfört några kultur- och fritidsvaneundersökningar. En annan invändning mot Moens är att bilden av den enskilde resonemang medborgaren individ med obegränsade möjligheter och som en kunskaper att fritt välja sin fritidsverksamhet i detta sammanhang som

oproblematiserad, i synnerhet ett könsteoretiskt perspektiv. I vilken

ur utsträckning kommunernas politiker och tjänstemän använder fritidsundersökningar för att formulera sin fritidspolitik skiljer sig i olika kommuner. Frågan bör belysas för att kunna dra slutsatser om huruvida fritidsvaneundersökningarna är instrument för kommunal målstyrning.

Fritidsverksamhet 31

Kommunförbundets undersökningar

Under ledning av docent Ingemar Norling bedrevs fritidsforskning i

Göteborg under 1970 80-talen inriktade sig på att studera intresset - som

för olika fritidsaktiviteter, motiv för att utöva dem och hinder föknippa-

de med utövandet. För hanterbarhetens skull resulterade studie i en

Göteborg och Karlskoga i att 72 fritidsaktiviteter faktoranalys

genom reducerades till en lista 18 typer fritidsaktiviteter kan om av som

användas för beskrivning och analys intresse och utövandestruktur i

av

fritidssammanhang. Denna 18-lista ligger till grund för Kommunförbundets fritidsvaneundersökningardär prioriterat intresse och utövande.

man

Kommunerna använder en grundmodell för sina undersökningar,

men

har möjlighet att utformningen undersökningen till den

anpassa av

enskilda kommunens behov, anläggningsbestånd och fritidsstruktur. Kommunförbundet tillhandahåller utbildning för kommunförvalt-

ningarnas personal i hur fritidsvaneundersökning skall utföras. Sedan

en är tanken att kommunen själv skall genomföra undersökningar, exempelvis vart tredje år utan beroende att vara av hjälp från utom-

stående. Undersökningarna koncentrerar sig främst på vilka fritids-

aktiviteter som utövas och intresset för aktiviteterna. Bakgrundsvariabler som används är främst ålder, kön och bostadsorti kommunen. Skellefteå kommun, den enda kommunen hittills utfört tre fritidsvanesom

undersökningar, har i sin senaste undersökning använt

ett nytt program

för databearbetning, där kommunens befolkningsstatistik kopplas samman med ett geografiskt informationssystem. Det innebär

att man tydligare kan få fram statistik över hela kommunen, enskilda kommundelar samt att fler bakgrundsvariabler kan användas. Det innebär att man får fram mer detaljerad kunskap fritidsvanorna exempelvis hur om

faktorer som socialgrupp, geografisk bosättning och kön samspelar vid

fritidsvanor och att analysen kan drivas längre. För den politiska

målstyrningen kan kunskapen användas till att rikta insatser till eftersatta

grupper.

Kundundersökningar som mer i detalj kartlägger besökarna och deras åsikter om den enskilda anläggningen utförs både i fritidssektorn och i andra kommunala sektorer. Undersökningen syftar till

att vara ett

verktyg för uppföljning och utvärdering verksamheten och kan

av

Norling och Jägnert, Ch. Fritiden i din kommun. En studie invånare

av i Göteborg och Karlskoga. Statens Naturvårdsverk SNV 3185. rapport 1986.

Dataprogrammet gör fritiden starkare, Fritid Kultur i Sverige,

som nr.

Fritidsverksamhet 32

till förändringar i verksamheten i den enskilda anläggningen. användas

Blomdahl och Fritid Stockholm

Ulf

Ulf Blomdahl vid fritidsförvaltningen i Stockholm har tillsammans med Elofsson, statistiker vid Stockholms universitet, tagit fram och Stig andra modeller för undersöka fritidsvanorna. I samarbete arbetat med att 29 kommuner har undersökningar detta slag utförts. Undersökmed av främst syftat till undersöka fritidsvanorna i barn- och ningarna har att erfarenheten givit att bortfallet varit alltför ungdomsgruppen, p. g.aav att Endast några få kommuner, däribland Borås har stort i vuxengruppen. studier den befolkningen. I grunden har Kommunförbundets över vuxna

Blomdahls undersökningsmodeller utgångspunkt; man vill

och samma och utövande. Blomdahls undersökning är dock mer mäta intresse

på bakgrundsfaktorer socioekonomiska förhållanden,

koncentrerad som

skolframgång och anläggningsutnyttjande. Den kritik som riktas mot

Blomdahls undersökningar är att de är alltför omfattande, samt typ av krävs forskarhjälp för analysen materialet, vilket att det extern av kommunerna utföra undersökningarna på egen hand och försvårar för att med regelbundna intervall för att därigenom utläsa förändringar. En Blomdahls undersökningsmodeller är "dörrenkätannan av på sätt Kommunförbundets kundundersökningar" som samma som undersökningar fakta från enskilda anläggningar. Modellerna skiljer ger sig dock på väsentliga punkter. Blomdahls modell syftar enbart till att

anläggningarna. Metoden är att gå ut på undersöka nyttjandegraden på

och räkna andel flickor och pojkar som vid olika anläggningarna tidpunkter nyttjar anläggningen. Genom denna undersökning tar

Blomdahl fram nyckeltal visar på andelen flickor och pojkar i olika

som anläggningar. Dessa nyckeltal kan sedan ställas mot de typer av

investerings- och planeringsbudgetar kommunerna fastställer för att

som den ekonomiska fördelningen mellan könen är eller väntas bli vid se hur planering av anläggningar.

Fritid och hälsa

åren har Ingemar Norling kommit att intressera sig mer Under de senare för sambanden mellan hälsa och fritid. Norling har i samarbete med medicinska forskare tagit fram och använt modell för att undersöka en mellan hälsa och fritidsvanor. Databasen innehåller material relationerna

SOU 1996: 3 Fritidsverksamhet 33

med uppgifter om 12 000 personer i västkustkommunerna. Undersökningen syftar till att mäta livsstilen inom fritiden och vilka faktorer hälsa, fritid, boende, arbete, ekonomi etc. samspelar för männisom skors livskvalitet. Materialet utvisar enligt Norling att fritiden är av högst betydelse för det psykiska, fysiska och sociala hälsoläget. Fritiden

har i undersökningen ett högre förklaringsvärde än arbete, boende och

ekonomi, det som vi traditionellt ansett stor betydelse för vara av människors välbefinnande. Modellen för undersökningen består av tre komponenter. Den första är ett internationellt standardiserat frågeformulär som är anpassat till svenska, den s.k. SF-36 hälsoenkäten. Den bygger på deltagarnas egna bedömningar av psykiskt, fysiskt och socialt hälsoläge, trötthet, smärta och allmänt hälsotillstånd livskvalitet. Den andra komponenten är nöjdmätning där det lämnas till den intervjuade att en sjugradig skala redovisa hur nöjd denne är med variablerna arbete, boende, ekonomi, fritid, gemenskap och hälsaf Den tredje komponenten i modellen är den 18-lista över fritidsaktiviteter ligger som

till grund för kommunernas fritidsvaneundersökningar.I enkäten ombeds

deltagarna att kryssa för den eller de typer fritidsaktiviteter har av som störst betydelse för deras hälsa och välbefinnande.

Fördelar och nackdelar med modellerna

Kommunförbundets modell för fritidsvaneundersökningar kan kritiseras

för att ha för trubbiga mätinstrument. Vid frågor aktivitet är den om lägsta aktivitetsgraden gång i veckan eller mer". Att utföra en aktivitet en gång i veckan kan ett medelaktivt och regelbundet ses som utövande. Den som utövar aktivitet fem gånger i veckan måste en anses som högaktiv. Dessa två aktivitetsfrekvenser hänförs till samma

aktivitetsgrupp i en undersökning där högsta aktivitetsgraden är gång

en i veckan. Detta kan ha betydelse och bli missvisande skall om man se till aktivitetsgraden hos flickor och pojkar, kvinnor och män. Flera av kommunernas undersökningar ställer heller inte frågor är kopplade som till aktiviteter i specificerade anläggningar, vilket gör inte kan att man se hur anläggningarna utnyttjas av könen. Blomdahls modell är omfattande, vilket gör det är större mer att ett arbete för kommunerna att genomföra den. Ett fåtal kommuner har genomfört tvâ jämförbara undersökningar efter Blomdahls modell. Det

Norling I., Hälsa och fritid. Studier i 10 kommuner samspelet mellan

av halsoläge, livsstil och ekonomiska faktorer. CEFOS, Göteborgs universitet.

2 16-0130

34 Fritidsverksamhet

kan poänglöst för kommun att endast genomföra en fritidsvanvara en eundersökning. Möjligheten till uppföljning vid ett senare tillfälle enligt modell är nödvändig för jämförelser över tid. Omfattningen samma

undersökningen tillåter dock att andra bakgrundsfaktorer kan användas,

såsom socio-ekonomisk status, invandrarbakgrund, skolframgâng, etc. Därigenom kan få mångfacetterad bild av fritidsvanorna hos man en mer barn och ungdomar. Det kan ge information om vilken betydelse kön, klasstillhörighet, val utbildning etc. har för fritidsverksamheten. av

Dörrenkätundersökningen och de nyckeltal vad gäller nyttjande av

anläggningar Blomdahl tar fram i sin andra modell, ger visserligen som tydligare bild nyttjandet i anläggningarna och kan användas som en av ekonomisk "checklista"för att undersöka fördelningen av de ekonomiska Den kritik kan rikta till nyckeltalen är att de ger en resurserna. man verksamhet och anläggning. En automatisk koppling görs statisk bild av mellan specifik anläggningstyp och den aktivitet som bedrivs i en anläggningen. Modellen skiljer med andra ord inte på anläggning och aktivitet/verksamhet. Detta gör att modellen inte rymmer någon förändringspotential. Norlings modell för att undersöka fritidsvanor västkusten har en tydlig hälsoprofil, där fritidsaktiviteterna i sig inte är det primära undersökningsobjektet. Den bygger att deltagaren i undersökningen

själv skall formulera sin uppfattning den egna hälsan, fritiden etc.

om Deltagaren skall redovisa den fritidsaktivitet som denne anser ha mest betydelse för välmåendet. Det torde innebära att resultaten döljer svar är grundade på antingen "önskeaktiviteter" eller "osynliga aktivitesom ter". Eftersom frågan är formulerad så sätt att det är den "goda" aktiviteten, den är bra för välbefinnandet, som skall redovisas finns som det möjlighet att å sidan kryssa för det alternativ man önskar att ena sig i utsträckning. Å andra man fick ägna sig åt, eller ägna större sidan kanske osynliggör/ inte redovisar aktiviteter som ägnas mycket man

tid, att värdet i välbefinnande inte står i relation till den tid som

p. g.a läggs ned aktiviteten. För en kartläggning skall man med andra ord försiktig med att dra för stora slutsatser av hälso- och fritidsvara undersökningen som statistikt underlag. Studiens fördelar ligger i att den förhåller sig till hela människan och hela livet. Man ser inte endast till fritiden, utan kopplar den till andra livsfaktorer och man ser vad fritiden

innebär i ett livslångt perspektiv. En diskussion om vad fritidens relativa

betydelse i förhållande till materiell standard sett ur ett samhällsekono-

miskt/samhällsstrukturellt perspektiv kan föras. Norling refererar till

forskarna Allen och Beattie att faktorer som utbildning, som menar arbete, boende och delvis ekonomi påverkar basbehoven. Fritid,

SOU 1996: 3 Fritidsverksamhet 35

miljökvalitet och delvis ekonomi påverkar högre behov kopplade till livskvalitet. I länder med hög levnadsstandard, där de materiella basbehoven är tillgodosedda, har åtgärder inom fritiden större effekt på livssvalitet än materiella/ekonomiska insatser. Skulle studie ha samma genomförts i Sverige för femtio år sedan, hade kanske inte fritiden fått det höga förklaringsvärde som den får idag. De generella nivåerna i socialförsäkringarna har sänkts, vilket innebär försämring i ekonomin en och den materiella standarden för vissa grupper. Kan vi effekt som en av förändrade trygghetssystem förändring i fritidens föklaringsvärse en de och dess höga prioritering hos individen Vad innebär detta för kvinnors fritidsverksamhet När upphör basbehoven att tillanses godosedda, både från samhällets sida och från individens, för att man skall prioritera materiella och ekonomiska levnadsförhållanden före fritiden och dess innehåll Dessa frågor är värda att diskutera om man vill sätta fritidsverksamheten i ett större samhällsperspektiv och ställa frågor om samhällets skäl till och målgrupp för subventionen av fritidsverksamheten.

3.2 Kvinnors och mäns fritid

För att ge en bild av vilka aktiviteter som vuxna ägnar sig fritiden har utgått från SCBs undersökning av fritiden 1990-91, ingår i som SCB:s undersökningar levnadsförhållanden ULF. Levnadsnivåav undersökningarna utgår från elva olika komponenter exempelvis hälsa, ekonomi, arbetsmiljö och söker utifrån dessa mäta välfärden. ULFundersökningar görs vart åttonde år. Nästa gång fritiden står i tur är 1998-99.

Senast fritiden undersöktes 199O-1991,45 och visar befolkningens

var fritidsvanor i åldrarna 16-74 år. Föräldrar har också tillfrågats deras om barns fritidsvanor, varför fritidsförhållanden för barn mellan sju år och 15 år också är redovisade. Resultaten redovisas mot bakgrund av

variablerna kön, ålder, socioekonomisk indelning, familjecykel

familjens sammansättning, utbildningsnivå, nationalitet samt H-region

en gruppering av olika geografiska områden efter befolkningstäthet.

Listan över de olika fritidsaktiviteter som SCB frågat är lång och om

många av dessa är inte finansierade med offentliga medel. Fritids-

aktiviteterna har samlats under rubrikerna friluftsaktiviteter, idrott och

5 Statistiska centralbyrån SCB. Fritid 1976 1991, Levnadsförhållanden. - Rapport 85, Stockholm, 1993.

36 Fritidsverksamhet

motion, kulturaktiviteter, nöjesaktiviteter och hobbyaktiviteter. Klassi-

ficeringen är gjord utan några principiella regler och SCB skriver i fritidsundersökningen att indelningen kan diskuteras. Ska biobesök klasnöje eller kultur Är dans kultur eller motion etc. En fråga sas som kan ställas är huruvida det finns dolda statusmässiga värderingar som inbyggda i klassificeringen och klassificeringen gjorts utifrån en om uppfattning vad värt att subventionera. Reproduceras en om som anses viss värdering att vissa aktiviteter förs till kategorier som har genom hög respektiva låg status. Innebär den gjorda klassificeringen ett missgynnande av kvinnor

En faktor måste uppmärksammas vid användandet av SCB:s

som material är att insamlandet bygger på att de intervjuade själva bedömer vad exempelvis motion är. Ett subjektivt moment finns alltså med, eftersom olika kan göra olika bedömningar av samma aktivitet. personer SCB:s undersökningar fritidsvanorna har ett kvalitativt förhållningsav sätt och skiljer sig från de flesta fritidsvaneundersökningar som genomförs exempelvis i kommunerna. I SCB:s fritidsvaneundersökning förs diskussion fritid utifrån frågor om välfärd och även en om förhållandet mellan att utöva fritid och ha fri tid berörs. SCB mäter människors upplevelser och erfarenheter fritid och SCB ligger på av detta sätt nära den diskussion förs inom den feministiska fritidssom

forskningen. Rosemary Deem har exempelvis föreslagit att fritid är "allt,

helst" avkoppling, nöje, avbrott i vardagen etc.° Det vad som som ger är den erfarenhet och mening som upplevelsen av fritid ger som bör utgöra definitionen fritid, Deem. Därmed inte sagt att inte av menar fördelning är viktiga, utan Deem menar att man bör ta ett av resurser brett över fritidsstrukturen för att hur upplevelser av fritid grepp se antingen underlättas eller försvåras. SCB:s sätt att närma sig fritid ur ett medvetet perspektiv byggt på subjektivitet och erfarenhet ger goda underlag för vidgad och fördjupad diskussion om människors fritd. en Utredningen vill här bred bild av människors fritidsvanor, ge en vilket materialet från SCB möjliggör. Det som bör uppmärksammas är att därmed återfinns även fritidsaktiviteter som ligger utanför den

offentligt finansierade och organiserade fritidsverksamheten med i

redovisningen.

°Deem, Rosemary, Kvinnors fritid i Storbritannien under 1990-talet: praktik

och politik i SOU 1995:145 Fria val Om kön, makt och fritid.

Fritidsverksamhet 37

Kvinnors och mäns fitidsaktiviteter

Kvinnors och mäns fritidsaktiviteter presenteras i några diagram i slutet

av detta avsnitt. Diagram 1 visar några de fritidsaktiviteter

av som

kvinnor och män ofta utövat under ett år. Denna är att beteckna

grupp som regelbundna eller högaktiva utövare. Den största fritidsaktiviteten är att promenera. Kvinnor dominerar i verksamheter att ströva som omkring i skog och mark, hålla på med textilslöjd, bada utomhus, på teater och konstutställningar, besöka bibliotek, delta i studiecirkelsverk-

samhet och sjunga i grupp. Män dominerar i fritidsfiske, utomhusidrott,

biobesök, spela instrument samt trä- och metallslöjd. I övriga verksam-

heter är könsfördelningen relativt jämn. Diagram 2 visar andelen

kvinnor och män som inte alls utövat de fritidsaktiviteterna som undersökningen frågat om. Utifrån de båda diagrammen kan vi att de största aktiviteterna se med regelbundna utövare är nöjes- och motionspromenader kvinnor:

56,6 procent, män: 43,4 och trädgårdarbete kvinnor 43,8 procent, män:

44,8 procent. De största aktiviteterna är alltså sådana sker i ickesom

organiserad form och som inte är subventionerade med offentliga medel.

Tydligaste könsskillnaderna i aktivitet finns i textilarbete och trä-/metall slöjd. Det är ungefär lika stor andel kvinnor utövar trä- och som metallslöjd 1,5 procent som män utövar textilarbete 1,3 procent. som Däremot är könsskillnaden stor när det gäller det aktiva utövandet av den könstypiska verksamheten. 34,7 procent kvinnor textilarbetar

regelbundet, men endast 5,6 procent män utövar trä-/metallslöjd

regelbundet.

Nájes- och kulturverksamhet

Enligt SCBs studie är kvinnor aktiva än män inom samtliga nöjesmer och kulturverksamheter än män. Diagram 4 visar de största skillnaatt derna gäller besök bibliotek och teater. När det gäller exempelvis

bibliotek är könsskillnaderna störst i åldersgruppen 25-44 år, där 47,1

procent män och 64,2 procent kvinnor uppgett att de besökt ett bibliotek det senaste året.

38 Fritidsverksamhet

Motion

Enligt SCB motionerar 85 procent av befolkningen. En del motionerar

bara någon gång då och då, medan andra motioinerar flera gånger i veckan. Andelen kvinnor motionerar är 84,9 procent och andelen som män är 86,1 Skillnaderna mellan kvinnor och män är alltså procent. mycket små. Om utövandefrekvens tas i beräkningen visar det sig att kvinnor dominerar i den som motionerar regelbundet men grupp måttligt. Mån dominerar däremot i den grupp som motioner regelbundet och kraftigt, d.v.s. minst två gånger i veckan. 17,6 procent män och

11,5 procent kvinnor är sådana ivriga motioneraref

l boken Livsstil- Prestation Hälsa belyses sambanden sambanden -

mellan levnadsvanor, fysisk prestationsförmåga och hälsotillstånd. Där

beläggs bilden kvinnor motionerar på medelhög och låg ansträngatt ningsnivå i större utsträckning än män, att andelen kvinnor minskar men

vid hög ansträngningsnivå. Engströms och SCBs rapporter skiljer sig

dock när det gäller den totala andelen kvinnor och män som motionerar. Enligt Engströms rapport är det en större andel kvinnor, drygt 90 procent, att de motionerar, medan männen stannar som uppger på drygt 80 procent. Det generella förhållandet som framträder i Engströms rapport är alltså omvänt jämfört med SCBs resultat. Uppgifterna i bägge rapporterna bygger på subjektiva bedömningar av de intervjuade. Skillnaderna mellan de två undersökningarna är att i Engströms rapport är ansträngningsnivån definierad och dessutom har även vardagsmotion vägts i resultaten, d.v.s. att gå i trappor, städa, cykla till jobbet, etc. Detta kan vara förklaringen till skillnaden i resultat. I SCBs undersökning får de intervjuade svara på frågor om de brukar och arbeta i trädgården på sin frotid. Direkt efter detta promenera kommer frågor de får någon motion på fritiden. Detta kan betyda att om de intervjuade tycker sig uppfatta signaler att trädgårdsarbete och om promenader kan motion, vilket då påverkar deras svar. I vissa anses som frågor begränsas tolkningsramarna mycket klart av intervjuaren. De intervjuade får exempelvis direkt besked om att i kategorin "promenader" inbegrips inte promenader i samband med inköp. Det verkar troligt

475GB. Fritid 1979-1991. s.67 481m. Tabell A9, 5.162 Engström Lars-Magnus et.al.Livsstil -Prestation Hälsa. Motionsvanor, jysisk prestationsförnzága och hälsotillstånd bland svenska kvinnor och män i åldrarna 20-65 år. Liv 90. Folksam, Högskolan för lärarutbildning, Idrottshögskolan, Karolinska Institutet, Korpen, Riksidrottsförbundet. 1993

SOU 1996: 3 Fritidsverksamhet 39

att sådant som faller utanför SCB:s motionsbegrepp däremot räknas in

i denna kategori i Engströms rapport. Hur mycket motion människor

sysslar med enligt olika undersökningar beror alltså på hur motion

definieras. Ingemar Norling att hushållsarbete kan förstås menar som motion och att hushållsmotionen är stor betydelse för hälsan. Ungefär av

85% av de arbetande får otillräcklig fysisk belastning och

vuxna en stimulans i arbetet och fritiden kan dessutom passiv, hushållsvara men arbetet kan ge dem fysisk stimulans i nivå med vad rekommenderas som

som grundskydd för t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar. Att endast räkna

organiserad, tidsbestämd och regelbunden fysisk aktivitet motion som och att räkna all fysisk aktivitet, sig det gäller gå i vare trappor, dammsuga, gå med barnvagn eller bära matkassar motion, kan som

sägas vara två ytterligheter av hur motionsbegreppet kan definieras.

Det kan vara av intresse att och på vilket sätt kvinnor och män se var utövar sin motion. Diagram 4 visar att män generellt dominerar i anläggningsidrotterna. Av dessa anläggningar är det endast simhallen som kvinnor besöker i något större utsträckning. Kvinnor nöjes- och

motionspromenerar också i något större utsträckning än män kvinnor

84,8 procent, män 78,1 procent. Den största könsskillnaden finns i

andelen män och kvinnor som besöker fotbollsplan eller idrottsplats,

kvinnorna utgör 7,2 procent och männen 12,7 De största procent. nyttjarna av isbanorna är män i åldrarna 16-24 år, där andelen 25,3 är procent. Motsvarande andel kvinnor i åldrarna 16-24 år är 18,4 procent. Böand de högfrekventa nyttjarna, gång i veckan eller oftare, en är siffran 7,7 procent för männen i åldrarna 16-24 år och för motsvarande

åldergrupp kvinnor 0,6 procent.

Hobby

Diagram 5 visar att bland alla aktiviteter uppvisas de största könsskillnaderna bland hobbyaktiviteterna. Kvinnor dominerar i

textilslöjd, konstnärlig hobby måla, teckna, arbeta med lera sång i

samt grupp eller kör. Män har liten dominans när det gäller trädgårdsarbete en och att spela musikinstrument, dominerar större vid hobby, men annan fritidsfiske samt trä- och metallslöjd.

5°Norling, Ingemar Fritid och rekreation kvinnoperspektiv.

ur ett

Redovisning och analys av utländsk och svensk forskning. Artikel i

detta betänkande; Jämför Henderson, Karla, Feministisk

forskning

synliggör kvinnors fritid. SOU 1995:145 Fria val Om kön, makt och

fritid. Delbetänkande från fritidsutredningen.

40 Fritidsverksamhet

Medlemskap och aktivitet i förening

Föreningsdeltagandet viktig komponent när välfärden ska mätas

är en enligt SCBs SCB har valt att gruppera föreningarna i fackförrapport.

eningar, idrottsförening, hyresgästförening, politiskt parti, lokal

intressegrupp och förening. Här visas den totala statistiken för annan också detaljstudie idrotts och friluftsföre-

föreningsaktivitet, men en av

ningar. Kvinnor är i störst utsträckning medlemmar i fackliga organisationer

eller företagsorganisationer 57,9 procent. Motsvarande andel män är

64,2 Inte långt efter dessa typer föreningar kommer för procent. av

kvinnornas del medlemskap i "annan förening" 44,6 procent. Vad

"annan förening" innebär utsågs inte i statistiken. Vi vet inte om typen det gäller brett eller smalt spektra föreningar. För män kommer ett av

medlemskap i idrottsförening på andra plats 44 procent och för

kvinnor sista plats 29,3 procent.

I idrottsföreningar är män aktiva utövare än kvinnor, de tävlar, mer

har styrelseuppdrag och år ledare i större utsträckning. Tabellen visar

andelar kvinnor och män i procent.

Sammanfattningsvis dominerar kvinnor något inom nöjes- och kulturverksamheter och män inom anläggningsidrott. Kvinnor är i mindre utsträckning än män medlem, aktiv utövare, tävlande, styrelseledamot och ledare i idrottsförening. Kvinnor besöker i större utsträckning än män bibliotek, teater, konserter, konstutställningar och studiecirkel. När det gäller motion, och skogsströvar kvinnor i större promenerar utsträckning än män, istället dominerar i motion och idrott i som anläggningar, såväl utomhus inomhus. Enda undantaget är som simhallen, kvinnor besöker i något större utsträckning än män. De som

518GB. Fritid 1976-1991. Bearbetning tabell A37, s.l88. av

Fritidsverksamhet 41

stora könsskillnaderna syns i hobbyverksamheten, där de enda aktiviteter som är någorlunda jämna könsmässigt är att arbeta i trädgården och att spela musikinstrument.

42 Fritidsverksamhet

I E 8

o

.u ü . . . . . . o

E m mm

Fritidsverksamhet 43

.w 8

å

o

.

. ... 8 . ... . o . , . . , .N , . o

mn å

44 Fritidsverksamhet

Diagram 3. Andel kvinnoroch män som någon gsmg under ett år deltagit gåttpå följande nöjes-lkulturaktiviteter.1990-91. Procent

studiecirkel I kvinnor konstutställning B mån konserter teater bio . bibliotek :15 60 80 100 Källa: SCB. Fritid 1976-1991. Levnadsnivåundersökningar. rapport 85. 1993. Bearbetning av Tabellbilaga 1A, s.138f

Andel kvinnor och mån någon gång under ett år besökt Diagram som följande idrotIs-/motionsasilâggxiingatn 1990-91 Procent .

fotbollsplmi/idrottspla ts . ,. konstfiusen/spolad I Kvinnor isbana B Män

motions-/skidspår , N

simhall

idrotts-/gynmastikhall

20 40 60 80 100 0 Källa: SCB, Fritid 976-1 l 991. Levnadsnivåundersökningar, rapport 85. 1 993. Bearbetning av Tabellbilaga 1A, s. 1581

Fritidsverksamhet 45

Tabell Andelkvinnoroch mån som någongång under ell år sysslatmed följandehobbyalctiviteter.1990-91.Procent.

g

sjungai kör/grupp

S ñitidsñskat

måla,teckna,arbeta medlera

textilslöjd v v v 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 KâIlmSCB.Fritid 1976-1991.Levnadsnivåundersökningar, rapport 85. 1993.Bearbetning av Tabellbilaga1A,3215817:

46 Fritidsverksamhet

3.3 Flickors och pojkars fritidsverksamhet

något vad flickor och pojkar gör på sin fritid och För att kunna såga om undersöka hur finansieringen dessa aktiviteter ut, har utredningen av ser valt ut åtta kommuner för en undersökning. Vår utgångspunkt och det varit avgörande för valet av kommusom är vilken kunskap kommunerna redan besitter utifrån deras ner, som kultur- och fritidsvaneundersökningar. Vi har alltså varit tvingade egna välja kommuner genomfört kultur- och fritidsvanestudier efter att som modell är statistiskt säkerställd och som även använts av andra en som kommuner. Vi har också försökt att välja kommuner som genomfört denna undersökningar flera gånger, eftersom det ger en möjlighet typ av jämföra över tid. Andra motiv till urvalet har varit att få geografisk att spridning, exempel på olika kommunstrukturer industristad,tj änstemannastad, bruksort, förort och skiftande förutsättningar glesbygd, hög invandrartäthet, bostadssegregering. Det finns två modeller som är dominerande vid kultur- och fritidsvaneundersökningar, den ena har utarbetats Kommunförbundet och den andra av Ulf Blomdahl och av Stig Elofsson. Ett motiv för val kommuner har varit att dessa två av modeller skall vara representerade. Utifrån dessa kriterier valdes således kommunerna Borås, Botkyrka, Eksjö, Eskilstuna, Forshaga, Jönköping, Lund och Skellefteå att ingå i studien. Den kritik kan riktas till urvalet är att dessa kommuner är som relativt stora i förhållande till genomsnittskommunen. Mediankommunen i Sverige har 15 000 invånare och samtliga av våra undersökta kommuner ligger över den siffran i invånarantal. Det är dock viktigt att notera att för att ha någon möjlighet till jämförelser mellan kommunerna bör de ha ett liknande utbud, d.v.s att de olika typerna av fritids-

aktiviteter och anläggningar i stort finns representerade i samtliga

undersökta kommuner. De kommuner utfört kultur- och fritidsvanestudier efter Ulf som Blomdahls modell är Borås, Eksjö, Eskilstuna och Jönköping. Botkyrka, Forshaga, Lund och Skellefteå har valt Kommunförbundets modell för sina undersökningar.

Fritidsverksamhet 47

Undersökningens genomförande

Metoden för att genomföra kultur- och fritidsvaneundersökningar skiljer

sig mellan Kommunförbundsmodellen och Blomdahlsmodellen. Tanken med Kommunförbundets modell är att personal från kommunerna gâr en utbildning hos Kommunförbundet i hur utför denna man typ

av undersökning och sedan skall respektive kommun genomföra den på egen hand, men med möjlighet till vägledning Kommunförbundet.

av

Syftet med detta är att förankra kunskapen om undersökningsmetod och

modell i den enskilda kommunen och att det skall lätt för vara

kommunen att genomföra undersökningar kontinuerligt. När det gäller

Ulf Blomdahls modell är kommunerna endast utförare det praktiska av förfarandet. Det vill säga att Ulf Blomdahl utformar enkäten och

anpassar den till det anläggningsbestånd finns i kommunen.

som Kommunen sköter utskick och insamlande enkäter samt av samman-

ställning av data, men Ulf Blomdahl gör analysen materialet. Syftet

av

är att få en så bred överenstämrnelse möjligt undersökningarna

som av mellan kommunerna och därmed god grund för jämförelser. ge en

Nackdelen är att undersökningarna är omfattande och svåra för

kommunerna att genomföra på hand. Detta innebär kunskapen egen att

inte förankras i den enskilda kommunen och den ständigt är

att

beroende av att någon utifrån genomför undersökningen. Detta minskar möjligheterna för kommunerna undersökningarna kontinuer-

att upprepa ligt och efter modell. samma

För utredningens vidkommande började material att samlas in från kommunerna så snart urvalet klart. Ganska tidigt visade det sig

var att

ett fåtal kommuner hade tagit fram material från sina fritidsvane-

undersökningar och gjort analyser utifrån dessa. Kommunerna samlar

sitt material i databaser och uppgifter tas fram när de efterfrågas. Motivet sägs vara att avsätts till att genomföra undersökningar-

resurser na, men inte till att genomföra analys. Vi fick sålunda "vända på en steken". Ett formulär skickades ut till de utvalda kommunerna som

utformades så att den ungefärligen svarade de frågor ställts i

mot som

respektive kommuns fritidsvaneundersökning. Sedan fick kommunerna

plocka fram det siffermaterial överensstämde med det vi som som frågade efter. Resultatet blev att vissa kommuner kunde statistik pâ ge i stort sett det mesta, medan andra kommuner saknade uppgifter

på ett flertal av de frågor vi ställt. När det gäller åldersgrupper bad

ut-

redningen kommunerna att särredovisa barn och ungdom i mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet, men inte särredovisa åldersgrupper bland Kommuner undersökningar

med

vuxna. efter Ulf Blomdahls modell har god statistik över barn och ungdom i skolålder, endast Borås men

48 Fritidsverksamhet

kommun har även undersökt Eskilstuna har enbart vuxengruppen.

undersökt högstadieungdomar. Av de kommuner vars undersökningar är

gjorda efter Kommunförbundets modell har Botkyrka och Forshaga undersökt samtliga åldersgrupper, medan Lund och Skellefteå endast undersökt fritidsvanorna hos barn och ungdom i skolåldern. Det kriterium vi inte lyckats uppfylla i kommunstudien är som tidskriteriet, d.v.s.undersökningarna är inte utförda vid samma tidpunkt

och år. Vår utgångspunkt att ha så färska siffror som

samma var

möjligt. Samtliga "Kommunförbundsundersökningar" är genomförda under 1994-95, medan "Blomdahlsundersökningarna" har utförts mellan

1991-95. Ingen undersökning är således äldre än fem år. I utredningens undersökning delade vi upp verksamhet och nyttjande,

d.v.s.vi har dels frågat mer genrellt efter den procentuella andelen som

medlemmar i olika förening, har uppdrag i föreningar, är typer av som går i studiecirkel och deltar i kulturaktiviteter och dels har vi frågat efter frekvensen för deltagande och besök på anläggningar aldrig, någon

gång/år, 1 gång/månad, 1 gång/vecka, än 1 gång/vecka. Det är i

mer synnerhet i frekvensdelen vissa kommuner inte kan svara fullstänsom digt, eftersom deras fritidsvaneundersökningar inte varit utformade egna

detta sätt. Ett annat problem är att frågeställningarna skiljer sig

mellan kommunerna och mellan åldersgrupper inom kommunerna. Det är intresse för vår del är hur könsskillnaderna deltagande och som av nyttjande I detta avseendet är siffrorna jämförbara, eftersom ser ut.

flickor och pojkar har tillfrågats enligt enkätformulär och vid

samma tidpunkt. Detta innebär att slutsatser utifrån jämförelser mellan samma kommuner den generella procentuella andel som deltar eller inte av deltar i olika verksamheter skall dras med viss försiktighet, eftersom frågeställningarna kan skilja sig åt mellan kommunerna. Jämförelser

mellan kommunerna vad gäller de procentuella skillnaderna mellan flickor och pojkar är säkrare. Vi kommer därför att primärt intressera för de genomsnittliga och de specifika skillnaderna, men endast göra

oss jämförelser annat slag där vi bedömer att det finns grund för att göra av detta. Den generella bild brukar framhållas barns och ungdomars som om kultur- och fritidsvanor år att pojkar är med i förening i större utsträckning än flickor. Pojkar dominerar inom idrottsföreningar och flickor inom andra föreningar. Pojkar är med i lagidrottsföreningar i utsträckning än flickor, flickor är med i idrottsföreningar för större men individuell idrott i större utsträckning än pojkar. Flickor är med i kulturförening och "arman förening" i större utsträckning än pojkar.

Föreningsanslutningen minskar med stigande ålder och således är

sou 1996:3 Fritidsverksamhet 49

mellanstadiebarnen mest anslutna till föreningar och gymnasieungdomar minst. Flickor besöker bibliotek, kulturevenemang och är med i kommunala musikskolan i större utsträckning än pojkar. Fler pojkar än flickor besöker fritidsgårdar och de gör det dessutom oftare. Om vi utgår ifrån att denna lista av könsskillnader i fritidsvanor är "normalbildenm kan vi på vilket sätt de åtta kommunerna i vår se undersökning faller in i mönstret eller avviker och kanske rent av bildar ett eget.

3.3. 1 Föreningsanslutning

De frågor som ställdes angående andel medlemskap i förening klassificerades enligt följande: medlemskap i förening, i lagidrottsförening, i individuell idrottsförening, i kulturförening och i annan förening. De kommuner som har kunnat redovisa andelen barn och ungdomar som är medlemmar i förening, Ospecificerat vilken typ av förening, är

Borås, Eksjö, Eskilstuna, Jönköping, Botkyrka, Forshaga och Skellefte-

Av dessa kommuner avviker Eksjö från normalbilden genom att flickor är medlem i förening i större utsträckning än pojkar. I samtliga åldersgrupper är flickornas föreningsanslutning fem procentenheter högre än pojkarnas. Dessutom sjunker andelen föreningsanslutna pojkar mer med stigande ålder, medan flickorna fortsätter att ha en hög medlemsanslutning upp i gymnasiet. I de övriga kommunerna ligger de genomsnittliga skillnaderna i samtliga åldersgrupper från en till tio procentenheter, men större procentuella skillnader återfinns i enskilda åldersgrupper. Föreningsanslutningen går ned med stigande ålder i samtliga kommuner. Flickors föreningsanslutning minskar också mer än pojkars med stigande ålder. Här är som tidigare sagt Eksjö undantaget, men även i Jönköping är den vikande föreningsanslutningen mindre bland flickor än bland pojkar. Undersökningens föreningstyper är kategoriserade i individuell- och

lagidrottsförening, kulturförening samt annan förening Sju kommuner

Denna bild kan sägas presenteras i Per Nilssons Den allvarsamma himlen.

1994 där statistik och litteratur om barns- och ungdomars fritidsvanor sammanställts och i SCBs ULF-undersökning Fritid 1976-1991, Rapport 85, 1993

Eskilstuna redovisar endast högstadiet.

Vi utelämnar här det generella "medlemskap i idrottsförening".

50 Fritidsverksamhet

har lämnat uppgifter vad avser medlemsskap i individuell- och

lagidrottsförening, sex kommuner har uppgifter om medlemskap i kulturförening och i annan förening.

I samtliga kommuner och i samtliga åldersgrupper stämmer mönstret att en större andel pojkar än flickor är medlemmar i lagidrottsföreningar. Skillnaderna mellan flickor och pojkar är på vissa ställen mycket stora,

ända upp till 40 procentenheter. Sett över åldersgrupperna avtecknar sig

ett mönster som innebär att skillnaderna mellan andelen flickor och pojkar är minst i gymnasiet. I vissa kommuner ligger den största skillnaden högstadiet och i andra på mellanstadiet. En förklaring till att andelen flickor närmar sig andelen pojkar med stigande ålder kan vara att flickor generellt involveras i idrotten senare än pojkar. Eksjös och Jönköpings undersökningar visar att den första kontakten med en idrottsförening för flickor är i 10 -14 årsåldern, medan pojkars är vid 5- 9 år. Ser man till andel medlemskap i fotbollsförening, visar det sig att en mycket stor andel pojkar i mellanstadiet, runt 50 procent, är medlemmar i en fotbollförening och att den siffran sjunker drastiskt på gymnasiet. Andelen flickor som spelar fotboll är i förhållande till andelen pojkar mycket mindre, men minskar inte lika kraftigt från mellanstadiet till gymnasiet. När det gäller individuell idrott är mönstret inte entydigt och könsskillnaderna små. Det generella mönstret är visserligen att flickor är med i förening för individuell idrott i större utsträckning än pojkar, men skillnaderna är små, endast någon eller några procentenheter. Eksjö är enda kommun där flickorna dominerar den individuella idrotten i samtliga åldersgrupper. Botkyrka avviker såtillvida att där finns en större andel pojkar än flickor även i individuell idrott i samtliga åldersgrupper.

Könsfördelningen i kulturföreningar och förening är i

annan

genomsnitt jämn eller övervägs flickor. Den övergripande tendensen

av

är en könsutjämning med stigande ålder. Könsskillnaderna är störst i

mellanstadiet för båda typerna av föreningar, jämnas ut succesivt. men Högstadie- och gymnasieungdomars deltagande i föreningsarbete som styrelsemedlem, ledare eller med annat uppdrag redovisas i sex

Den kommun inte har uppgifterna är Skellefteå. Där har endast

som man frågat efter medlemskap i förening. Borås Botkyrka, Eksjö, Eskilstuna, Forshaga och Jönköping.

Fritidsverksamhet 51

kommuner. I Eksjö och Jönköping är det i genomsnitt större andel en flickor än pojkar som både har uppdrag i förening, sitter i styrelse och är ledare. I Borås är det pojkar som i större utsträckning har dessa uppgifter. I Lund är pojkar i majoritet i att ha ospecificerade uppdrag i föreningar och i Forshaga är det i genomsnitt fler flickor än pojkar som är ledare i en förening. Sammantaget för båda könen är andelen ungdomar som är med i en styrelse eller är ledare, runt 10 15 procent. - Andra ospecificerade uppdrag i förening har i genomsnitt cirka en tredjedel av ungdomarna.

Sammanfattande om föreningsvanor

Bilden av barns och ungdomars föreningsvanor är inte entydig. Genomsnittligt är könsfördelningen i samtliga föreningstyper jämnare än i de enskilda föreningstyperna. Borås å ena sidan står i detta sammanhang för en genomgående mindre andel flickor i föreningslivet och Eksjö å den andra för en genomgående större andel föreningsanslutna flickor. Föreningsanslutning säger emellertid inget om aktivitet i förening. Man kan vara medlem och erlägga avgift i en förening utan att någonsin delta i någon verksamhet. För att undersöka hur könsskillnaderna i realiteten ser ut, hur stor andel flickor och pojkar som aktivt deltar i föreningslivet måste medlemskap relateras till aktivitet. Beräkningar på medlemskap, i idrottsförening i förhållande till antal aktiviteter för Borås, Eksjö och Jönköpings kommun visar att könsskillnaderna är underskattade, d.v.s flickornas underrepresentation är ännu större när man ser till grad av aktivitet i förening.

57Borás, Eksjö, Eskilstuna och Jönköping. Forshaga redovisar ledare i förening och Lund redovisar ospecificerade uppdrag i förening.

52 Fritidsverksamhet SOU 996: 3 l

Tabell Medlemskap och aktivitet i idrottsförening efter kön och stadium. Andel % som är medlemmar Antal aktiviteter Flickor Pojkar flickor/ flickor flickor/ pojkar % pojk Eksjö

Jönköping

Borås

De två första kolumnerna i tabellen visar andelen av respektive kön som

är medlem i idrottsförening. Kolumn tre visar antal flickor per pojke i

idrottsförening. Kolumn fyra visar hur stor andel av det totala antalet aktiviteter som flickors aktiviteter utgör och sista kolumnen visar andel flickaktiviteter per pojkaktivitet. Om kolumn tre jämförs med kolumn fem ser man skillnaden i aktivitetsgrad. Flickors aktivitet är genomgående lägre än medlemsskap i förhållande till pojkarna. Undantagen utgörs av gymnasieflickor i Eksjö vilkas aktivtetsgrad något överstiger andelen medlemmar i förhållande till pojkarna. Detta visar således att pojkar är mer aktiva än flickorna i föreningarna, att könsskillnaderna i verkligheten är större än vad andelen medlemmar i förening visar och att flickor är mer underrepresenterade som aktiva i verksamheten än som medlemmar.

Beräkningarna är utförda av Stig Elofsson, Socialhögskolan i Stockholm.

Fritidsverksamhet 53

3.3.2 Kultur och fritidsgårdar

De verksamheter utredningen valt att klassificera som kulturverksom samheter i barn och ungdomsgruppen är de följande: vara med i kommunala musikskolan, fritidsgård, besöka kulturaktiviteter och besöka bibliotek.

Kommunala musikskolan

Tre kommuner: Borås, Eksjö och Jönköping har uppgifter om andel som är med i kommunala musikskolan och dessa tre kommuner visar en tydlig flickdominans. Detta bekräftas i den riksrepresentativa studien där 27 procent flickor och 17 procent pojkar spelar instrument i kommunala musikskolan varje vecka. Endast i Eksjös mellanstadium år det lite en större andel pojkar än flickor är med i kommunala musikskolan. I som Eksjös högstadium och gymnasium har flickorna emellertid återtagit dominansen i musikskolan. Könsskillnaden ligger i att samtliga åldersgrupper,i genomsnitt åtta procentenheter, överväger till runt sex flickors fördel. Tendensen att deltagandet minskar med ökad ålder gäller även musikskolan. Mellan trettio och fyrtio procent av flickorna på mellanstadiet i de tre kommunerna är med i musikskolan. Andelen sjunker succesivt och är i gymnasiet nere i mellan sju och nitton procent. Andelen pojkar i musikskolan i mellanstadiet är i Borås och Jönköping cirka tjugofem procent och i Eksjö fyrtiotre procent. I gymnasiet har andelen pojkar sjunkit till mellan fyra och tolv procent.

Fritidsgård

När det gäller fritidsgårdar avviker generellt inte de åtta kommunerna från normalbilden. Pojkar går på fritidsgård i större utsträckning än flickor i så gott som samtliga åldersgrupper. Av de som någon gång besökt fritidsgården, Ospecificerat antal besök och frekvens, är könsskillnaderna minst i högstadiet och störst i gymnasiet. Botkyrka är ett gott exempel där hälften av ungdomarna, lika många flickor som pojkar, i högstadiet besökt fritidsgård någon gång. I gymnasiet är det endast en tredjedel 34 procent flickorna någon gång gått fritidsgård, av som

Fritid 1976-1991. 260, Tabell C3. Se även Nilsson, P. Den allvarsamma s. fritiden. 59-61, där det refereras till Mats Trondmans studie av ungdomars s. musiksmak och eget utövande.

54 Fritidsverksamhet

men nästan tre fjärdedelar av pojkarna 72 procent När det gäller frekvens i besök på fritidsgård är det svårare att jämföra kommunerna, eftersom undersökningsmodellerna skiljer sig beträffande svarsalternativ för antal besök. Botkyrka, Lund, Forshaga och Skellefteå har frågat besökt fritidsgård någon gång år, om man per per säsong, per månad eller per vecka, vilket innebär att de går som en gång i veckan och de som går fem gånger i veckan klassificeras i samma grupp. Därmed kan man inte se vilket kön nyttjar som anläggningen i störst utsträckning. Borås, Eskilstuna, Eksjö och Jönköping däremot har frågat specifikt om antal besök de senaste fyra veckorna, vilket gör att även de högfrekventa besökarna i materialet. syns Genomsnittet i kommunernas samtliga åldersgrupper visar emellertid att vid besöksfrekvensen en gång i veckan respektive minst gång i en

veckan dominerar pojkarna. I högstadiegruppen är tidigare

som sagt

könsfördelningen jämnare än i de andra åldersgrupperna. Pojkarna dominerar i Eskilstuna, Botkyrka, Skellefteå och Jönköping med några

procentenheter, medan flickorna dominerar i Borås, Lund och Eksjö.

Genomsnittligt i dessa kommuner är könsfördelningen jämn i högstadiet.

I gymnasiet dominerar pojkarna däremot i samtliga kommuner.

I de fyra kommuner som redovisar besök på fritidsgård flera gånger

i veckan förstärks pojkarnas dominans de högfrekventa besökarna. som

Nästan dubbelt så många pojkar flickor besöker fritidsgården

som mer

än en gång i veckan. Enda undantaget är Eksjö där de högfrekventa

besökarna utgörs lika stor del flickor pojkar. av som

Kulturaktiviteter

Att besöka teater, muséer, utställningar, konserter etc. har utredningen valt att slå samman till besök på kulturevenemang. De flesta kommuner har också i sina undersökningar frågat på sätt. Botkyrka har

samma

separerat besök utställningar och besök på teater. I genomsnitt deltar flickor i kulturaktiviteter i större utsträckning än

pojkar när frågan gäller besök den senaste säsongen/senaste månaden, Ospecificerat antal gånger. I mellanstadiet är det dock i genomsnitt fler

pojkar än flickor deltagit i kulturaktiviteter. Från och med

som

högstadiet är det fler flickor än pojkar deltagit i kulturaktiviteter

som och på gymnasiet manifesteras den största könsskillnaden. Hos de deltar i kulturaktiviteter regelbundet gång veckan

som en per

respektive minst gång vecka visar genomsnittet ingen könsskill-

en per nad. I vissa kommuner är det större andel flickor är regelbundna en som

Fritidsverksamhet 55

besökare och i andra är det en större andel pojkar, men utslaget är könsfördelningen relativt jämn. Det samma gäller de som deltar i kulturaktiviteter flera gånger i veckan. Det kan således inte entydigt påvisas att flickor skulle vara mer aktiva än pojkar när det gäller att ta del av kulturutbudet.

Bibliotek

Genomsnittet i samtliga åldersgrupper visar att flickor besöker bibliotek i större utsträckning än pojkar. Skillnaden är dock liten, men varierar mellan kommunerna. På mellanstadiet är det fler pojkar än flickor i Jönköping och Botkyrka som någon gång besökt biblioteket. Av de regelbundna besökarna gång i veckan respektive minst gång i

en en

veckan är det fler pojkar än flickor på mellanstadiet i Botkyrka, på

högstadiet i Eskilstuna, Lund och Skellefteå samt gymnasiet i Eksjö och Botkyrka som besöker biblioteket. Av de högfrekventa besökarna

mer gång i veckan det i genomsnitt fler pojkar än flickor i

än en är mellanstadiet och högstadiet som besöker biblioteket.

Sammanfattande om kulturvanor

I de åtta kommunerna kan man se att flickor är med i kommunala musikskolan i större utsträckning än pojkar. Tendensen att deltagandet går ned med stigande ålder kan ses även här. Den genomsnittliga könsskillnaden i samtliga åldersgrupper ligger runt sex till åtta procentenheter till flickors fördel. Fritidsgården verkar dock generellt vara pojkarnas arena. En större andel pojkar besöker fritidsgården i samtliga åldersgrupper och sett till antal gånger per vecka är andelen pojkar ärmu större. Könsskillnaderna är minst i högstadiet och störst i gymnasiet. När det gäller att ta del av kulturutbudet och besöka bibliotek är det generellt fler flickor än. pojkar som gör detta. Men ser man till

frekvensen, hur ofta de gör ett besök, kan man inte påvisa en lika tydlig

flickdominans. Av dem som deltar i kulturaktiviteter och bibliotek regelbundet kan man inte tydligt påvisa att det är fler flickor än pojkar som

gör detta. De regelbundna en gång i veckan och högfrekventa flera

gånger i veckan besökarna utgörs i vissa kommuner och åldersgrupper

av en större andel pojkar och i andra av flickor. Det kan därmed inte tydligt påvisas att flickor skulle nyttja dessa typer av utbud i större utsträckning än pojkar.

56 Fritidsverksamhet

3.3.3 Nyttjande av anläggningar

När det gäller nyttjande av anläggningar har utredningen valt ut ett antal inomhusanläggningar för undersökning. De anläggningstyper vi valt är ishall, ridanläggning, sporthall och simhall. Frekvensen är satt till någon gång, en gång i veckan och flera gånger i veckan. Här gäller samma som ovan att endast Borås, Eksjö, Eskilstuna och Jönköping har uppgifter om andel som besöker en anläggning flera gånger i veckan. Botkyrka, Lund, Forshaga och Skellefteå har i sina enkäter frågat efter besök minst en gång i veckan vilket inbegriper både de som besöker en gång i veckan och de som besöker flera gånger i veckan. Vår bedömning är att dessa kan hänföras till klassificeringen en gång i veckan.

Ishallen och ridanläggningen

De två mest könstypiska anläggningarna är ishallen och ridanläggningen.

Den ena domineras av pojkar och den andra av flickor. Av de som någon gång besökt ishallen utgör pojkarna en större andel. Genomsnittligt över samtliga åldersgrupper är könsskillnaden tolv procentenheter till pojkars fördel. Den stora könsskillnaden slår emellertid igenom hos de regelbundna besökarna. en mycket liten del flickorna besöker av regelbundet ishallen, endast någon procent, medan siffran för andel pojkar i vissa kommuner är mångdubbelt större för pojkarna. Inte oväntat är det flest flickor som besöker ridanläggningen. Andel

flickor som besöker ridanläggningen är störst i mellanstadiet och

minskar sedan succesivt. Det samma gäller för pojkarna. Jämför man ishallen och ridanläggningen är den genomsnittliga andelen flickor i

ishallen lika stor som andelen pojkar i ridanläggningen av de regel-

bundna besökarna en gång i veckan. Det är förefaller emellertid

vara

en större andel flickor som regelbundet besöker ridanläggningen än

andel pojkar som regelbundet besöker ishallen.

Sporthall och simhall

Besökarna i sporthallen och simhallen är jämnare fördelade könsmässigt än besökarna i ishallen och ridanläggningen. Men även här kan man se

ett mönster där det fler pojkar än flickor som besöker sporthallen och

en större andel flickor än pojkar som besöker simhallen. Hos de som

besöker sporthallen regelbundet en gång i veckan respektive ofta flera

Fritidsverksamhet 57

gånger i veckan är könsfördelningen jämnare, men fortfarande

överväger pojkarna. I vissa kommuner och åldersgrupper överväger andelen flickor med några procentenheter, men några kontinuerliga avvikelser från den generella bilden, d.v.s att flickor dominerar i flera åldersgrupper och nyttjandegrad uppvisas inte. I de anläggningstyper vi valt att titta är simhallen den som uppvisar den jämnaste könsfördelningen. Av de som någon gång besökt simhallen, Ospecificerat antal gånger, överväger andelen flickor något, men könsskillnaden minskar vid regelbundet nyttjande och vid det högfrekventa nyttjandet är könsfördelningen i många fall jänm. Den generella bilden stämmer inte i samtliga kommuner. Botkyrka avviker

från mönstret genom att det i samtliga åldersgrupper är en större andel

pojkar än flickor som någon gång besökt simhallen, men hos de regelbundna besökarna är könsfördelningen i genomsnitt jämn.

Sammanfattande om anläggningsnytüande

Den enda anläggningstyp som flickor entydigt nyttjar i större ut-

sträckning än pojkar är ridanläggningen. Simhallen besöks visserligen

i litet större utsträckning av flickor, men könsfördelningen är relativt

jämn hos de regelbundna besökarna. En jämnare könsfördelning hos de

regelbundna besökarna gäller också för sporthallen, det är större men en andel flickor än pojkar som inte eller aldrig besökt sporthallen. Ishallen besöks i viss grad av flickor, men pojkarnas dominans i nyttjande slår starkt igenom vid det regelbundna utövandet.

Sammanfattning om fritidsvanor

För att kunna skapa sig en bild av hur flickors och pojkars fritid ut ser som inte underskattar eller överskattar deltagandet, inte bara visar som en del av verkligheten och döljer en annan, måste ta fram man

teleobjektivet. Det är inte tillräckligt att endast till antal medlemmar

se i en förening, eller till antal besökare i en viss typ anläggning, utan av medlemsantal och besök måste kopplas till aktivitet och frekvens för att inte bilden skall bli skev. Kommunernas modeller skiljer sig beträffande hur detaljerade frågor man ställer i sina enkäter. De

kommuner som genomfört sina kultur- och fritidsvaneundersökningar

efter Kommunförbundets modell Botkyrka, Forshaga, Lund och

Skellefteå har inte frågat efter högre aktivitetsgrad än gång i

en en veckan, vilket innebär att de högfrekventa nyttjarna av den kommunala

58 Fritidsverksamhet SOU199613

fritidsservicen inte syns i statistiken. Den som besöker en anläggning eller verksamhet tio gånger i veckan klassificeras i samma grupp som den som går en gång i veckan. De övriga kommunerna vars undersökningar är utförda efter Ulf Blomdahls modell Borås, Eksjö, Eskilstuna och Jönköping kan i de flesta fall svara på aktivitetsgrad. Grundmönstret kultur- och fritidsvanor är att könsskillnaderna förändras när graden av aktivitet och nyttjande definieras. Könsskillnaderna ökar i vissa verksamheter och jämnas ut i andra. En tendens är att i de verksamheter som pojkar dominerar ökar pojkarnas dominans vid högre aktivitet exempelvis besök fritidsgård, medan i de verksam-

heter som flickor dominerar utjämnas könsskillnaden när även en högre

besöksfrekvens besök på simhall och kulturevenemang beaktas. Utifrån detta kan det konstateras att man inte kan säga att flickor nyttjar vissa anläggningar eller verksamheter i större utsträckning än pojkar. Således är det bara kommunala musikskolan som entydigt har en större andel flickor än pojkar. De kommuner som i vissa verksamheter avviker på

ett kontinuerligt sätt från mönstret är Eksjö och Botkyrka. Flickor i Eksjö har exempelvis ett genomgående högre föreningsdeltagande.

I sammanställningen av kommunernas kultur- och fritidsvanor har verksamheterna behandlats lika, d.v.s karaktären de olika typerna av

verksamheter har inte styrt utformningen av undersökningen. Undersök-

ningen ger en ungefärlig bild av andel flickor och pojkar i olika typer av definierade verksamheter. Det kan därför på sin plats att vara

diskutera hur man skall förhålla sig till verksamhetstyperna olika

ur aspekter. Kan man likställa besök på bibliotek med besök på sporthallen

eller ishallen Kan besök på kulturevenemang likställas

med att vara

med i kommunala musikskolan Kan underrepresenation i den

ena verksamheten kompenseras med överrepresentation i den andra

Diskussionen kan föras utifrån olika perspektiv: ett målgruppsperspektiv

och ett ekonomiskt perspektiv, d.v.s. till vänder sig verksamheten vem och hur finansieras den De fritidsverksamheter tagit och som upp

som i stort sett täcker det som stöds från offentligt håll är föreningsliv,

kommunala musikskolan, kulturutbud, bibliotek, fritidsgård, nyttjande

av anläggningstyperna ishall, ridanläggning, sporthall och simhall. Många kommuner har i regel ytterligare ett antal anläggningstyper eller saknar vissa av de vi valt att titta på. Men de anläggningar vi valt är kostnadskrävande för kommunerna både i byggnation och i drift och

underhåll, vilket gör att de i synnerhet ett resursperspektiv är ur intressanta att studera.

Fritidsverksamhet 59

Målgrupp

Man kan direkt konstatera att verksamheterna till sin form och innehåll är av olika karaktär. Som en följd därav inkluderar eller exkluderar

verksamheterna olika befolkningsgrupper, vilket kan analyseras med

flera bakgrundsfaktorer och analysinstrument hjälp. Bortsett från som

detta kan man börja med att vilka målgrupper implicit eller

se som

explicit är avsedda för en verksamhet eller anläggning, vilka hinder

samt som de olika verksamheterna för utövandet. reser Föreningslivet vänder sig till alla. Dagisbarn såväl pensionärer som är med i föreningar, måhända inte i typ förening. Enligt SCB samma av är det endast åtta procent av befolkningen står utanför föreningssom livet.°° De hinder kan sägas

som vara förknippade med att utöva sin fritidsverksamhet i föreningsregi är måste anmäla sig i förväg,

att man betala medlemsavgift och att inte alltid kunna påverka tidpunkten då aktiviteterna äger I vissa fall kan även andra hinder föreligga, rum. exemeplvis att det krävs materiella resurser såsom speciell utrustning en för att kunna bedriva verksamhet. en

Målgruppen i den kommunala musikskolan är barn och ungdom i

skolåldern. Det är svårare att generalisera hindren där, eftersom om

vissa kommuners musikundervisning är avgiftsbelagd,

medan andras är nästan eller helt avgiftsfri. Vissa kommuner har instrument till utlåning, medan föräldrar i andra kommuner måste köpa instrument till barnet. ett De ekonomiska hindren är därmed olika stora i kommunerna. Ett visst mått av urval görs också bland dem söker sig till kommunala som musikskolan. I de flesta kommuner får barnen börja spela blockflöjt att och först därefter välja vilket instrument de vill spela. Många kommuner

har dessutom kö till sina musikundervisningar, vilket inte

gör att alla barn som vill spela får plats. Fritidsgården är verksamhet inte förbinder sig till en som man att delta Verksamheten vänder sig företrädesvis till ungdomar och den är öppen för alla och på tider då ungdomarna inte går i skolan. Det föreligger i allmänhet inga ekonomiska hinder för besöka att fritids-

gården°l och verksamheten skall vända sig till

alla ungdomar oavsett kön, klass eller etnicitet.

Biblioteken vänder sig till alla. Det föreligger inga ekonomiska

hinder för att besöka biblioteket eller bokbussen, eftersom det är

°° SCB. Föreningslivet i Sverige statistisk belysning. Levnadsförhållan- - en den, rapport 86. 1994. 7 s.

Fritidsgárdari vissa kommuner har infört/höjt avgifterna

för gárdskort eller terminsavgifter på år. senare

60 Fritidsverksamhet

kostnadsfritt att låna. Biblioteken är dessutom ofta dynamiska lokaler

kan inrymma olika former verksamheter såsom filmvisning, som av

Sagoläsning, föredrag och uppläsningar", man kan läsa tidningar och tidskrifter eller lyssna på musik. Det finns litteratur och tidningar på olika språk, vilket gör att även den inte kan ett 0rd svenska kan få

som behovet att läsa eller följa med i världens händelser tillgodosett av biblioteket. Även kulturutbudet kan sägas vända sig till alla. Förklaringar till varför vissa människor aldrig besöker kulturevenemang kan sökas i sociala eller kulturella faktorer. De ekonomiska hindren kan ibland vara stora och ibland obefintliga. Vissa konserter eller teaterföreställningar

har dyra biljettpriser, medan andra är gratis. För att så långt som möjligt kunna systematisera de olika verksamheterna, kategorisering utifrån deras tillgänglighet eller otill-

är en

gänglighet, det föreligger stora eller små hinder för att ta del av

om verksamheterna, intressant. Kategoriseringen kan formuleras i begreppen

öppenøtet och slutenmet De kriterier som kan sägas forma den

öppna verksamheten är att den antingen vänder sig till en så stor

medborgargrupp möjligt och/eller uppreser få eller inga hinder av som

ekonomisk eller organisatorisk karaktär eller att det krävs tidsplanering

och/eller förhandsanmälan. En sluten verksamhet karaktäriseras av att den antingen vänder sig till en begränsad grupp och uppreser stora ekonomiska eller tidsmässiga hinder, att den kräver förhandsanmälan, regelbundenhet eller medlemskap. Utifrån dessa kriterier kan föreningslivet och den kommunala

musikskolan p. g.a. de hinder de uppreser av organisatorisk art och den

begränsade målgrupp musikskolan vänder sig till, hänföras till

som den slutna verksamheten. Biblioteket, kulturutbudet och fritidsgården hänförs till den öppna verksan1heten. Kulturverksamheten kan visserlihinder vad gäller ekonomiska eller kulturella resurser och gen uppresa

fritidsgården vänder sig till särskild grupp, men kulturverksamhetens

en

principiella öppenhet och att fritidsgården är öppen för samtliga inom

åldersgruppen överväger ändå varför de bör betecknas som öppna verksamheter.

För att gå vidare till anläggningstyperna låter sig även en analys i

I Ulf Blomdahl och Fritid Stockholms rapporter används begreppen instrumentell och expressiv fritidsaktivitet, som till viss del överensstämmer med vår deñnition. Där skulle den instrumentellt motsvaras av slutet och expressivt öppet. För utförligare beskrivning, vidare under rubriken av en se socioekonomiska och etniska bakgrundsfaktorer.

Fritidsverksamhet 61

termer av öppenhet och slutenhet eller tillgänglighet och otillgänglighet göras. I detta fall avses med öppenhet sådan anläggning är en som öppen både för allmänhet och föreningsliv, är dynamisk i så motto som att den tillåter flera olika typer av verksamheter. Med slutenhet förstås här att anläggningen är sluten för allmänheten, implicit eller explicit, att den är ändamålsenlig men oflexibel och därmed endast tillåter smal en verksamhet. Beroende på hur de enskilda kommunerna byggt sina anläggningar, vilken verksamhet som bedrivs i dessa samt hur förhållandet ser ut mellan den andel av veckans timmar som anläggningen står öppen för allmänheten och den disponeras föreningarna, kan som av en typ av anläggning kategoriseras som sluten i den kommunen, öppen ena men i en annan. Utgår man dock från de traditionella typerna anläggav ningar kan man utan överdrift utse simhallen och ishallen exempel som

på öppen respektive sluten anläggningstyp. Simhallen besöks av alla åldersgrupper, från små barn i sällskap av sina föräldrar till gamla

människor och är öppen för såväl allmänheten föreningar. Lokalen som är dynamisk på så sätt att den tillåter både lek, motion, och träning. På senare år har även sådant som styrketräning, solarium, caféer massage, och äventyrsbad blivit en del simhallens utbud. av Ishallen kan sägas vara simhallens motsats. Ishallen domineras ofta av föreningarna som i stort sett disponerar samtliga tider i hallen. I vissa kommuner är öppettiderna för allmänheten mycket begränsade. De gånger allmänheten har tillgång till lokalen är det åskådare till som

idrottsevenemang. Lokalen tillåter ofta inga andra verksamheter än att

träna konståkning eller ishockey. Vid planering ishallar tänker av man sällan i termer av andra fritidsaktiviteter, utom möjligen på kommersiell alternativ användning. Även öppettiderna i ishallen förändras, om attraherar den knappast några större besökare på grund grupper av av ishallarnas utformning. Några motsvarigheter till simhallens olika former av rekreation, finns inte i ishallarna, ofta även saknar samlingslokasom ler. Som en parentes kan man jämföra ishallens och simhallens historia. Simhallen har en längre historia och deras ursprungsfunktion var att

fungera som hygienisk inrättning för vanligt folk på den tiden då

människor inte hade badrum och rinnande vatten. Simhallen har således

utvecklats från att vara en tvättinrättning till att bli rekreationsmiljö

en för alla åldersgrupper. Simhallen mot flera olika behov hos svarar människor genom att vara öppen för allmänheten på människors fritid, den möjliggör för hela familjen att gå dit, den har utrymme för träningsoch tävlingsverksamhet och den tillåter olika former aktiviteter. av

Ridanläggningen kan också anses vara en sluten anläggning eftersom det krävs engagemang och ofta medlemskap i förening för att ha

62 Fritidsverksamhet

tillträde till den. En del verksamheten syftar dock inte enbart till stor av minst lika del inte större handlar sköta

att rida, utan en stor om om att

hästarna och stallet. Pâ så sätt kan den ses som mer dynamisk än ishallen, eftersom den tillåter flera olika verksamheter. I flera av de studier utredningen tagit del finns det samsyn om ridstallet som av en det fungerar ett slags fritidsgård, där flickor är en stor del av sin att som lediga tid och där de kan utvecklas individer egna villkor och som utifrån olika utgångspunkter. Sporthallen är svårdefinierad beroende hur man har valt att mer disponera tiderna mellan verksamheter som är öppna för allmänheten respektive föreningarna. Även sporthallarna kan ha verksamheter som café och solarium, samt inhysa många olika former av idrott. De används även för kulturevenemang såsom teater och konserter. Sporthallen åtminstone de större kan därmed mer hänföras till den öppna än till den slutna anläggningstypen. Utifrån de kriterier vi ställt för öppenhet och slutenhet kan en upp diskussion föras hur verksamheter och anläggningstyper delas in i om den eller den andra kategorin. En anläggning är en lokal där ena verksamhet bedrivs. Både lokalen och verksamheten fungerar som en

för olika aktiviteter. Föreningen är en organisatorisk form som inte

ram i sig definierar vilken slags verksamhet som bedrivs inom den. Anläggningen fungerar sätt. Den är rumslig miljö som inte samma en heller förutsätter viss aktivitet. Anläggningen i sig skapar inte en typ av verksamheten, utan är beroende vilka aktiviteter som bedrivs inom av den. Fritidsvanornai de kommuner vi studerat bekräftar i stort sett den könsmässiga "normalbilden" för fritidsvanor. De verksamheter där

flickor är något överrepresenterade,återfinns i större utsträckning inom

de öppna verksamhetstyperna som reser få eller inga hinder av

ekonomisk eller organisatorisk art för utövandet. Undantaget är

fritidsgården, i större utsträckning och med högre frekvens besöks som av pojkar. Utifrån de olika verksamheternas karaktär, vilka de vänder sig till och vilka motiv styr samhällets beslut att stödja den ena eller den som andra verksamheten, kan det diskuteras om samtliga verksamheter skall behandlas lika vid analys resursfördelningen. Av de verksamheter en av vi klassificerar öppna, är det endast fritidsgården som är direkt som som avsedd för barns och ungdomars fritidsverksamhet. Fritidsgården ses också ett komplement för de ungdomar som av olika skäl inte som organiserar sig i föreningslivet. Kultur och bibliotek däremot, är inte verksamheter vars enda syfte

Fritidsverksamhet 63

är att ge barn och ungdom meningsfull fritidssysslesättning. De

en grundvalar som kulturens och bibliotekens existens vilar på är inte primärt fritidspolitiska, utan en rad olika skäl motiverar varför vi har kulturverksamhet och bibliotek. Att jämföra eller sätta likhetstecken mellan att spela fotboll i en

förening och att på teater är oproblematiskt så länge det handlar

om att studera dessa som "fritidsvanor". Skall däremot göra analys man en

av de offentliga könsmässiga fördelning är sådan

resursernas en jämförelse mer komplicerad. Då krävs att alla de olika variabler som

diskuterats ovan, såsom verksamhetens karaktär, målgrupp och motiv för offentligt stöd vägs in. Om utgångspunkten är ett fördelningsperspektiv, måste uppfattningen att flickors underrepresentation inom fritidssektorn,

kompenseras av deras överrepresentation inom kultursektorn, ifrågasättas. Det är inte heller rimligt att pojkarnas överrepresentation inom fritiden skall kompensera deras underrepresentation inom kulturen. Det komplementära tänkandet de två sektorerna utgår från könsstereoom en

typ "normalbild" och bör utmanas ett led i skapandet verklig

som av jämställdhet.

64 Fritidsverksamhet SOU 1 996:3

Resursfördelning 65

4 Resursfördelning

l detta kapitel diskuteras penningströmmarna inom fritidsområdet. Först görs en genomgång av de offentliga medlen till viktiga myndigheter och organisationer med ansvar för fritidsområdet på nationellt plan. Fördelningen av de kommunala resurserna inom fritidsområdet mellan kvinnor och män presenteras sedan. Att beräkna den könsmässiga resursfördelningen inom den kommunala fritidssektorn är svårt i dagsläget. Underlag och kvalitativa data saknas i stor utsträckning.

4.1 Myndigheter och organisationer

Frågor som rör fritiden faller in under olika departements ansvarsområde. Exempelvis ligger frågor om folkrörelser, idrotten och ungdomen

på Civildepartementet, folkbildningen på Utbildningsdepartementet och

kulturfrågor på Kulturdepartementet. Civildepartementet handhar också frågor om Svenska kyrkan och de fria trossamfunden. Någon motsvarighet till kommunernas fritidsnämnder finns inte statlig nivå. Statens kanaler för att påverka utformningen av och fördela medel till verksamheter som rör människors fritidsaktiviteter utgörs olika myndigheter av och organisationer. För ovan nämnda frågeområden Rikssvarar

idrottsförbundet, Ungd omsstyrelsen,Folkbildningsrådet och Kulturrådet.

I detta kapitel görs en genomgång av de olika organisationernas

struktur, deras principer och kriterier för fördelning bidrag samt

av av viss statistik. Det offentligas förhållande till trossamfunden faller utanför denna utrednings uppdrag.

4. 1 l Riksidrottsförbundet

. Riksidrottsförbundet RF bildades 1903 och består idag 22 000 av idrottsföreningar och 17 000 korpföreningar. Riksidrottsförbundet fungerar som en bransch- eller paraplyorganisation med vissa myndighetsliknande uppgifter. Dess är att fördela de statliga bidragen ansvar inom den egna organisationen och till andra utanförstående idrottsorga-

3 16-0130

66 Resursfördelning

nisationer, att företräda den samlade idrottsrörelsen gentemot myndigheter, politiker och andra beslutsfattare samt att vara ett serviceorgan för de anslutna organisationerna.

Medlemmar i RF är 66 specialidrottsförbund SF vars uppgift är att

vidareutveckla sina verksamheter, samordna de nationella tävlingarna och utveckla den egna idrotten. De sköter också den internationella

representationen att ta ut landslag till internationella mästerskap

genom

och delta i det internationella samarbetet. De cirka l 000 Specialidrotts-

distriktsförbunden SDF är regionala organisationer till de 66 specialidrottsförbunden och deras uppgift är att bevaka de regionala intressena

inom respektive specialförbund. På regional nivå finns också de 22 distriktsförbunden DF distriktsgränseri stort följer länsgränserna.

vars De har liknande uppgifter som RF, d.v.s. att bevaka idrottens intressen

gentemot myndigheter och politiker inom distriktet samt att ge service

till föreningar och SDF. Det högsta beslutande är RF-stämman hålls vartannat organet som år. RF-stämman är idrottens "riksdag" där cirka 200 ombud från

specialidrottsförbund och distriktsförbund sammanträder. Verkställande

är Riksidrottssryrelsen RS som väljs av RF-stämman. organ Svenska idrottsrörelsens studieförbund SISU är idrottsorganisatioeget studieförbund som anordnar studieverksamhet främst för nernas idrottsföreningarna. Sveriges Olympiska Kommitté SOK handhar de

olympiska frågorna och är fristående från RF, men det finns ett nära samarbete dem emellan. Bland specialidrottsförbunden är 33 medlemmar

i SOK representation i de olympiska grenarna. Ytterligare 12 genom specialidrottsförbund representerar k erkända idrotter och deltar i SOK s . . som associerade medlemmar. Utanför Riksidrottsförbundet finns ett antal organisationer som inte har någon organisatorisk bindning till Riksidrottsförbundet, men som via Riksidrottsförbundet ansöker statliga bidrag. Dessa är Friluftsom främjandet, Svenska Livräddningssällskapet och Simfrämjandet, Sveriges sportfiske och fiskevårdsförbund, Svenska Pistolskytteförbun-

det, Cykelfrämjandet samt Svenska Båtunionen. I vissa fall, speciellt vanligt när det gäller Friskis Svettis, kan den lokala föreningen vara

Tidigare kallades det högsta beslutande organet Riksidrottsmötet RIM,

i november 1995 namnändringen. men beslutades om

Resursfördelning 67

medlem i ett specialidrottsförbund och därmed medlem i Riksidrottsförbundet även om inte moderorganisationen är det.

Kvinnorepresentationen i RF

Riksidrottsförbundet samlade under 1995 in statistik över antal aktiva,

antal representerade i styrelser, kommittéer och valberedningar

central nivå i specialidrottsförbunden vilka då 63 till antalet. Enligt var denna statistik är det totalt cirka 4 miljoner aktiva i de olika speciali-

drottsförbunden inklusive Korpen. Av dessa är 1,7 miljoner kvinnor.

Kvinnorna utgör alltså 43 procent det totala antalet aktiva idrottsutöav vare i RFs specialidrottsförbund. De tre idrotterna med störst andel kvinnliga aktiva är ridsport 84 procent, gymnastik 79 procent och

konståkning 73 procent. Idrotterna med minst andel kvinnliga aktiva

är ishockey och biljard 2 procent samt bandy och brottning 5

procent. Siffror som rör antal aktiva skall dock tas med viss försiktig-

het, eftersom förbunden beräknar detta på olika sätt. Förbundens redovisningar kan kategoriseras på följande sätt: 1 Förbundet uppger licenser. 2 Förbundet det totala antalet aktiva. 3 Förbundet uppger uppger det totala antalet medlemmar. 4 Förbundet det skattade uppger

antalet aktiva. Dessa beräkningsgrunder kan jämföras med RFs

definition "aktiv" för SFs redovisning medlemsstatistik: med aktiv av av

menas deltagare i organiserad idrottslig tävlings-, tränings- eller

motionsverksamhet. Ledare, funktionär eller ledamot styrelse, sektion av

eller utskott. 65 En följd dessa beräkningsgrunder torde

av vara att i de fall då endast licensierade idrottare medräknas blir siffran för aktiva lägre än det verkliga antalet aktiva utövare, exempelvis förefaller antalet 35 000 kvinnliga fotbollspelare vara underskattat. I andra fall då även passiva medlemmar räknas aktiva blir siffran högre än det verkliga som antalet aktiva. Efter korpidrotten är de till antalet medlemmar tio största idrotterna golf, gymnastik, ridsport, friidrott, fotboll, skidor, basket, tennis, segling och handboll. Den andra och den tredje största idrotten, gymnastik och ridsport, är kvinnodominerade idrotter med tillsammans cirka 470 000 aktiva utövare.

Den organisatoriska beskrivningen idrotten i avsnittet

av är huvudsakligen hämtat från Ds 1993:58 Idrott át alla kartläggning och analys idrottsstöav det. Uppgifterna har uppdaterats Riksidrottsförbundets i av representant denna utrednings expertgrupp. Riksidrottsförbundet 1995 Blankett för redovisning medlemsstatistik. av

68 Resursfördelning

I de tio största idrotterna utgör kvinnor i genomsnitt nästan 50

procent de aktiva. Tack vare de kvinnodominerade idrotterna av gymnastik, ridsport och friidrott blir andelen kvinnor högre än genom-

snittet isamtliga specialförbund, är 43 procent. I endast nio av de

som då 63 specialförbunden utgör kvinnorna minst hälften av de aktiva.

Ser man till andelen kvinnor representationsnivå är siffrorna lägre än till andelen utövare. I samtliga 63 specialidrottsförbund som fanns

när Riksidrottsförbundet gjorde sin undersökning utgjorde kvinnorna endast 25 procent styrelseledamöterna. Nio förbund brottning, av ishockey, biljard, amerikansk fotboll, bandy, motorcykel, Casting,

issegling och rodd hade noll procent kvinnor i styrelsen. Sex förbund gymnastik, konståkning, korpen, ridsport, orientering och skolidrott

hade minst 45 procent kvinnor i förbundsstyrelsen. Inget förbund hade än 56 procent kvinnor i styrelsen, vilket innebär att mansrepresentamer tionen aldrig understeg 44 procent i förbundsstyrelserna. Kvinnorepresentationen i andra undersökta församlingar visar ungefär resultat. Andelen kvinnor i kommittéer är 26 procent, valbesamma redning 32 procent, högre befattning 26 procent och landslagstränare 24 procent. Av RFs statistik kan dra slutsatsen att kvinnor är aktiva i man

samtliga idrotter och utgör i genomsnitt 43 procent av de aktiva. I de tio

största idrotterna, sett till antal aktiva korpidrotten borträknat, utgör

kvinnorna i genomsnitt nästan 50 procent. På representationsnivå

däremot, når andelen kvinnor sällan över 30 procent valberedningar är undantaget med 32 procent kvinnor i snitt. I vissa styrelser är kvinnor

inte alls representerade. 21 specialidrottsförbund cirka 30 procent har

större andel kvinnor i förbundsstyrelsen än andel kvinnliga aktiva, en

medan resterande 42 förbund cirka 70 procent har en mindre andel

kvinnor i styrelse än andel aktiva. En annan iakttagelse är att som idrotter med kvinnodominans har större benägenhet till en jämställd en representationi styrelserna,vilket ridsporten, gymnastiken oc konståkningen är exempel på. I de 24 största kvinnoidrotterna, med tillsammans cirka 1,5 miljon aktiva kvinnor, är den genomsnittliga kvinnorepresentationen i styrelser- 35 procent. l övriga 39 SF, med tillsammans cirka 200 000 kvinnliga na aktiva är motsvarande genomsnittssiffra 16 procent.

Sammanfattningsvis kan sägas att om jämställdhetsmålet sätts till 40-

procentig kvinnorepresentation uppfyller 11 förbund 17 procent målet,

Resursfördelning 69

men om jämställdhetsmålet sätts till minst 50 procent kvinnor är det endast 3 förbund 5 procent uppfyller målet. som

Fördelningsprinciper för det statliga stödet till idrotten

Statens stöd till idrotten fördelas företrädesvis via Riksidrottsförbundet.

RF lämnar anslagsframställan till Civildepartementet och regering och riksdag fattar beslut om stödets storlek och inriktning.

RF fördelar i sin tur bidrag till de 66 specialidrottsförbunden för att dessa skall kunna ha en organisation med anställd personal och bedriva verksamhet. Specialidrottsförbunden ansöker medel hos RF och om

utgångsläget för fördelningen är bidragets storlek från föregående

period. Dels görs ett basäskande från specialförbunden för den normala

verksamheten vart tredje år och dels ett tilläggsäskande för avvikelser

från den normala verksamheten varje år. Bidragets storlek påverkas dessutom av föreningsantal, antal aktiva, antal aktiviteter, utbildningsin-

satser samt volym på landslagsverksamheten. Fördelningen görs utan hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna inom specialidrottsför-

bunden, d.v.s oavsett om förbundet har stora eller små tillgångar. egna Regeringen har fastställt bestämmelser för statligt lokalt aktivitetsstöd LOK. Stödet utbetalas från RF till distriktsförbunden DF och vidare till föreningar anslutna till RF. Aktivitetsstödet utbetalas två gånger per år och baseras på uppgifter om det antal aktiviteter och deltagare som föreningarna haft under perioden. Uppgifterna in från rapporteras föreningarna till disktriktsförbunden. Statistiken över antal utbetalade LOK-stöd är inte könsdifferentierad, vilket innebär inte har att man totala uppgifter om hur mycket LOK-stöd som flickor respektive pojkar uppbär. Vid en statistisk undersökning avseende LOK-stödet våren 1993, fördelades stödet med 40 procent till flickor och 60 procent till pojkar. En motsvarande undersökning våren 1995, siffrorna 43 var procent till flickor och 57 procent till pojkar. Idrottsorganisationer som står utanför RF ansöker och erhåller om bidrag från staten via RF. Här har RF endast administrativ uppgift. en Sveriges Olympiska Kommitté SOK erhåller bidrag från RF. SOK ger i sin tur bidrag till specialförbunden för OS-förberedelser.

Riksidrottsförbundet Statistik fördelning kvinnor över och män i specialförbunden.

70 Resursfärdelning

Idrotten erhåller även stöd under andra huvudtitlar som gäller verksamhet går under andra organisationer, exempelvis idrott inom som

försvaret, idrottens studieförbund och Centrum för idrottsforskning.

Penningströmmar till idrotten

Penningströmmarna till idrotten utgörs både av offentliga medel och av

intäktskällor som inte år offentliga Riksidrottsförbundet erhåller också

ett bidrag från det statligt ägda AB Tipstjänst på 55 miljoner kronor. Bidraget del det offentliga stödet. Riksdagen beslutar årligen är en av stödets omfattning sedan år 1992. AB Tipstjänsts bidrag utbetalas om ett samlat belopp till Riksidrottsförbundet. som Intäkterna från det offentliga kan i stort sett kategoriseras i stöd och uppdrag. Med stöd menas offentliga medel från stat, landsting och kommuner. Uppdrag utgörs dels entreprenader där föreningar åtagit av sig att exempelvis genom avtal med kommunen driva idrottsanläggningar och då också erhålla ekonomiskt stöd från kommunen och dels att föreningar erbjuder plats för arbetsmarknadsâtgärder av typen av

lönebidrag.

De offentliga penningströmmarna till idrotten 1994 i kronor.

Stöd

Staten Riksidrottsförbundet 511 miljoner Landstingen Distriktsförbund 90 miljoner Kommunerna Idrottsföreningar kontantbidrag 1 100 miljoner -

anläggningssubventioner 3 500 miljoner

-

Summa stöd: 5 201 miljoner

Samma som not Här följer kortfattad redogörelse för den ekonomiska strukturen inom en idrottsrörelsen. Mer detaljerade uppgifter finns i kapitlet "Penningströmmar inom svensk idrott" framtaget Idrottsekonomiskt Centrum IEC i detta av betänkande.

°°Siffermaterialet i tabellen över de offentliga penningströmmarna är fram-

Idrottsekonomiskt Centrum IEC. Se också i kapitlet "Penningstaget av trömmar inom svensk idrott" i detta betänkande.

Resursfärdelning 71

Uppdrag

Länsarbetsnämnderna 960 miljoner Kommunerna -entreprenader 200 miljoner

Summa uppdrag: 1 160 miljoner

Övriga betydande intäktskällor för idrotten beräknas enligt följande:

Spelmarknaden l 996 miljoner

Sponsring 595 miljoner

Publikintäkter 1 500 miljoner Medlemsintäkter l 500 miljoner

Summa: 5 591 miljoner

Källa: Idrottsekonomiskt Centrum

Enligt dessa beräkningar är således det offentliga stödet ungefär lika

stort som de egengenererade intäkterna. Det offentliga stödet till idrotten uppgår alltså till 5,2 miljarder kronor där kommunerna står för den

största delen. Av kommunernas stöd utgör anläggningssubventioner den största delen, tre gånger större än kontantbidraget. Beträffande uppdrag i form entreprenader, kan inte säga

av man att de utgör stöd till idrotten. Vissa kommuner har lagt

ut många av sina anläggningar på entreprenad, medan andra behållit dem i kommunal

regi. Kommunförbundet bedömer att övertagandet

av anläggningsdrift/ägande generellt inte är ett önskemål eller något idrottsföreningarna

eftersträvar, eftersom detta skulle innebära ett större och större ansvar

ideella insatser från föreningarnas sida. Beroende på hur avtalet mellan kommunen och den enskilda föreningen är formulerat kan det emellertid innebära en fördel för föreningens verksamhet, eftersom denna

vid över-

tagandet av driften också kan få den totala tillgången till anläggningen. Detta innebär att föreningen inte behöver konkurrera med andra föreningar eller med allmänheten om tillgång till anläggningen, den

utan att

kan förfoga över den totala tiden och disponera denna efter föreningens

egna behov.

Lönebidrag

När det gäller de lönebidragsanställningar finns inom idrotten, kan

som man inte heller tala om att dessa utgör ett stöd till idrotten. Lönebidrag

72 Resursfördelning

form arbetsmarknadsåtgärd syftar till att ge människor är en av som med arbetshandikapp möjligheter till arbete. Principen är att staten står del lönen, till viss nivå, den minskade arbetsförför den av upp en som hos den enskilde utgör. I ESO-rapporten Idrott åt alla behandmågan lades medlen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, lönebidragen, som offentligt stöd till idrotten. Detta föranledde stark kritik från främst ett idrottsrörelsen och det framfördes att lönebidrag inte är en statlig åtgärd syftar till hjälpa idrottsrörelsen, utan hjälp till den arbetssom att en

handikappade att få en meningsfull sysselsättning.

Staten betalade tidigare till 90 procent av lönekostnaden, men upp vid fall särskilt svåra funktionshinder även mer. Sedan l juli 1995 av

nivån vid nyanställningar sänkts till 80 procent. I oktober 1995

har beslutade regeringen föreslå riksdsagen att även de lönebidrag som idag

ligger 90-procentig nivå skall sänkas till 80 procent vid ompröv-

en ning efter fyra års anställning, detta mot bakgrund av att Arbetsmark- AMV redovisat underskott 208 miljoner kronor till nadsverket ett

lönebidragsanställningar.71 Detta har föranlett idrottsrörelsen att ut

officiell uttalande under Riksidrottsmötet i november 1995 där med ett protesterade sänkningen lönebidragsnivån. Motiveringen till man mot av uttalandet sänkningen kommer att innebära att många av de var att

och förbund där lönebidragsanställda idag sköter admini-

föreningar stration och dylikt, i framtiden inte kommer att ha råd att behålla dessa

Man menade uppsägningarna kommer att leda till att de

personer. att offentliga utgifterna ökar än minskar, eftersom de arbetssnarare

handikappade, istället för att ha en sysselsättning i idrottsrörelsen, hamnar i arbetslöshet. I regeringens proposition är bedömningen att

volymen, det vill säga antal anställda på lönebidrag, inte kommer att minska bakgrund att efterfrågan från arbetsgivarna är så stor för mot av

denna typ av anställningar.

Kritiken från idrottsrörelsen visar att lönebidragsanställningarna inte verkar oansenlig betydelse för verksamheten. Lönebidragsanvara av

ställningarna har möjliggjort avlastning av det ideella arbetet och en

en kontinuitet i det administrativa arbetet. När föreningar och förbund inte

längre lika hög grad ersättning för den anställde,

kan emotse en av

7°Ds 1993:58. Idrott át alla. Kartläggning och analys av idrottsstödet. Rapport till för studier i offentlig ekonomi. Finansdeparteexpertgruppen mentet. s. ll

nProp. l995/96:96 Anställning med lönebidrag.

"Ofñciellt uttalande från Riksidrottsmötet RIM i november 1995.

73Prop. 1995/96296

Resursfärdelning 73

måste de överväga att antingen bära kostnaderna själva, eller utföra arbetsuppgifterna ideellt. Effekterna av en nivåsänkning kan naturligtvis vara negativa för idrotten, eftersom en sådan förändring skulle innebära att en större andel av medlen måste avsättas till att bekosta en anställd, eller att kraft tas från den ideella verksamheten till att sköta uppgifter som tidigare gjorts av en anställd till en förmånlig kostnad. Lönebidragen kan med andra 0rd ha möjliggjort en expansion verksamheten av och en effektiv skötsel av administration och ekonomi och därmed inneburit att lönebidragen kan ha haft positiva effekter för idrotten. Utifrån utredningens uppdrag är det av intresse att undersöka de eventuella könsmässiga skillnader som föreligger när det gäller hur

många kvinnor och män som är anställda lönebidrag och det

om finns en dominans av vissa föreningstyper bland dem har lönebisom dragsanställningar. Det skulle vara av intresse att vissa typer se om av föreningar är skickligare än andra att "manövrera" inom givna system. Är det exempelvis så att mansdominerade föreningar oftare har lönebidragsanställda än kvinnodominerade föreningar För att försöka få svar på dessa frågor gav utredningen i uppdrag Arbetsmarknadsstyrelsen att göra en körning av lönebidragsstatistiken. Datakörningen gjordes på ideell förening, vilket är den kodning bäst som överensstämmer med det vi frågade efter. I begreppet ideell förening ryms förutom idrottsföreningar även föreningar inom folkbildning, kultur, handikapprörelsen, etc. Resultatet körningen möjliggör av en jämförelse mellan den könsmässiga fördelningen antal lönebidrag av och kostnaden för dessa i respektive län. En begränsning är däremot att

man inte kan se huruvida en förening har en eller flera lönebidragsan-

ställda. Arbetsmarknadsstyrelsens statistik visar att av det totala beloppet för utbetalda lönebidrag mellan juli och november 1995, står män för 61 procent av kostnaden för lönebidrag och kvinnor för 39 procent. Mäns

procentuella andel av antal lönebidragsanställningar är emellertid lägre.

Genomsnittligt utgör antalet män 53 procent av de lönebidragsanställda och kvinnor 47 procent. I samtliga län utgör kostnaden för mäns

lönebidragsantällningar mer än hälften av det totala, varians mellan 53

och 71 procent men deras procentuella andel antalet lönebidragsanav

ställda är som lägst 41 procent varians mellan 41 och 67 procent. Det

innebär att lönebidragskostnaden i genomsnitt är högre för män än för kvinnor."

"Arbetsmarknadsstyrelsen Sysselsatta i ideella föreningar, bidragstyp LBI.

Period 9507-9511. Utredningens arbetsmaterial. Opubl.

74 Resursfördelning

Det totala beloppet för lönebidrag till den ideella sektorn uppgick 1994 till 2,4 miljarder kronor. Av detta uppskattar Arbetsmarknadsstyrelsen att mellan 40 och 50 procent gick till idrotten, som lägst således 960 miljoner kronor.

Skälen till att kostnaden för män genomsnittligt är högre än för

kvinnor kan inte utläsas i utredningens material. Ett skäl skulle kunna att mäns generella högre löneläge slår igenom. En annan förklaring vara kan att mäns anställningar ligger på högre bidragsnivå. Det vara en

skulle intressant med en studie av lönebidragsanställningarna ur ett

vara

könsperspektiv, både vad gäller antal och kostnad, men också för att

utröna vilka typer föreningar har lönebidragsanställda. Det har av som emellertid inte funnits utrymme för detta inom ramen för utredningen.

l Folkbildningsrådet

Tidigare ansvarade Skolöverstyrelsen för folkbildningsfrâgorna. 1991 bildades Folkbildningsrådet som fick till uppgift att avge anslagsframställningar, fördela statsbidraget till folkhögskolor och studieförbund samt att utvärdera och följa upp folkbildningsverksamheten. Det finns 136 folkhögskolor och 11 studieförbund. Statens stöd till folkbildningen uppgår för budgetåret 1995/96 till drygt 2,4 miljarder kronor. Regleringsbrevet till Folkbildningsrådet innehåller fem anslagsposter där den

största är Bidrag till folkbildningen, vilken omfattar bidrag till studie-

förbunden, folkhögskolorna samt Folkbildningsrâdets förvaltningskostnader. De två andra stora anslagsposterna är Särskilt bidrag till arbetsmarknadsanpassad utbildning, vilket innebär särskilda kurser för arbetslösa anordnade av studieförbunden och folkhögskolorna och Särskilt bidrag för anordnande av extra utbildningsplatser inom folkhögskolan. Dessa särskilda bidrag är tillkomna grund av det arbetsmarknadsmässiga läget, i syfte att ge arbetslösa vidareutbildning

och kompetenshöjning.

Idrottsekonomiskt Centrum IEC. Penningströmmar inom svensk idrott.

Utredningens arbetsmaterial. Opublicerat.

Resursfördelning 75

Statens anslag till folkbildningen för budgetåret 1995/96:

Bidrag till folkbildningen 1 955 178 000 kr - Särskilt bidrag till arbets- marknadsanpassad utbildning 100 000 000 kr Särskilt bidrag för anordnande av extra utbildningsplatser inom folkhögskola 409 000 000 kr

Övrigt

- 30 590 000 kr

Summa: 2 494 768 000 kr

Källa: F olkbi ldningsrádets regleringsbrev för budgetåret 1995/96. Bearbetning av utredning.

Studieförbunden

I detta avsnitt ska vi diskutera den del folkbildningen utgörs av som av studieförbundens verksamhet. Idag finns elva studieförbund. Det senaste tillskottet är SISU, Svenska idrottsrörelsens studieförbund, bildat 1985. Studieförbundens verksamhet omfattar studiecirklar, kulturverk-

samhet/kulturprogram och övrig folkbildningsverksamhet. Studiecirklar karaktäriseras av att liten studiegrupp byggd demokratiska

vara en principer, där deltagarnas behov, intressen och eget kunskapssökande

står i förgrunden. Kulturverksamhet och kulturprogram utgörs före-

av

läsningar, musik, teater, utställningar m.m. Övrig folkbildningsverksam-

het är folkbildning som bedrivs studieförbunden, form inte kan

av vars

hänföras till de två övriga kategorierna.

Nedanstående tabell visar de elva studieförbunden och deras storlek sett till antal studiecirklar 1994/95, samt andelen kvinnor samtliga av deltagare i respektive förbund.

Beloppet 12 månader. Enligt regleringsbrevet beloppet

avser är 2 932 767 000 kr för 18 månader. Detta pá grund av det förlängda budgetáret.

"All statistik över studieförbundens

deltagare i detta avsnitt är hämtat från

SC13. Studieförbundens verksamhetsstatistik STUV 1994/95 om inte annat

angives. Vilka deltar i studiecirklar Rapport från en undersökning av deltagare i studieförbundens cirkelverksarrthet. Folkbildningsrádet 1994. 4 s.

76 Resursfördelning

Tabell Studieförbundens antal cirklar och procentuella andel av totala antalet cirklar, respektive andel kvinnliga deltagare per studieförbund. Studieförbund Cirklar Procent % kvinnor Arbetarnas bildnings- 100 986 29 60 förbund ABF StudieförbundetVuxen- 59 508 17 58 skolan SV

studieförbundSISU Tjänstemännens bild- 23 090 7 61 ningsverksamhetTBV Nykterhetsrörelsens bild 18 l03 5 60 ningsverksamhet NBV FolkuniversitetetFU 18 051 5 67 SverigesKyrkliga studie- 16 138 5 62 förbund SKS Frikyrkliga studieförbun- 12 676 4 62 det FS KFUK-KFUM 4 064 l 54

Summa 342 387 100 58 Källa: SCB. Studidörbundens verksamhetsstatistik, STUV, 1994/95

Det sammanlagda antalet deltagare i dessa cirklar uppgick 1994/95 till närmare 3 miljoner. Siffran uppskattas representera drygt 1,5 miljoner individer, eftersom kan vara deltagare i mer än en cirkel. Av en person dessa är 58 procent kvinnor, vilket innebär drygt 1,6 miljoner deltagare.

Resursfördelning 77

Studiecirklarna kan grupperas i ämnesområden och nedanstående tabell visar att de estetiska ämnena konst, konsthantverk, musik, teater och

dans är den största ämnesgruppen i studieförbunden.

Tabell Ämnesomrádenas procentuella andel i förhållande till det totala, respektive procentuella andel kvinnliga deltagare per ämnesområde. 1994/95

Källa: SCB. Studieförbundens verksamhetsstatistik, STUV, 1994/95

Studieförbundens kulturprogram är också en omfattande verksamhet som attraherar många människor. Under 1994/95 arrangerades 141 967 kulturprogram, med 14 166 361 deltagare, alltså mer än 14 miljoner deltagare. Sång- och musikarrangemang drar flest deltagare. Det förbund arrangerat flest kulturprogram under 1994/95 är Vuxenskolan SV, som som stod för en fjärdedel av studieförbundens kulturverksamhet.

Studieförbundens deltagare

Bland deltagarna har kvinnor sedan flera år utgjort i genomsnitt 58 procent av deltagarna i samtliga studieförbunds studiecirklar. Under 1994/95 hade folkuniversitetet 67 procent kvinnor och var därmed det studieförbund med störst andel kvinnor. Ser man till vilka typer av cirklar som kvinnor respektive män söker sig till, visar en sammanställning från 1994/95 ett traditionellt könstypiskt mönster. Studiecirklar i hantverksämnen såsom konstsömnad, porslinsmålning, vävning och klädsömnad uppvisar inte oväntat över 90 procent kvinnor, medan studiecirklar typen jakt och viltvård, teknik och fiske består av minst av

78 Resursfördelning

80 procent män. Noteras kan dock att kvinnor är jämnare fördelade över ämnesområdena än vad män Andelen kvinnor understiger inte åtta procent, medan män endast utgör tre procent i exempelvis konstsömnad. De estetiska ämnena konst, musik, litteratur, teater och dans, beteendevetenskapliga, språk samt medicin, hälso- och sjukvård har runt 60 procent kvinnor, medan teknik datorer, trafik och politik har motsvarande andel män. De ämnen som attraherar ungefär lika många kvinnor som män är de

samhällsvetenskapliga, exempelvis företagsekonomi, samhällsplanering,

utbildningar som riktar sig till invandrare svenska, svenskt samhällsliv samt matematik och informationsbehandling. Traditionellt är studiecirklarnas deltagare vuxna och det fanns tidigare en nedre åldersgräns på 14 år för att få delta i studiecirkel, en regel som medgav undantag i synnerhet inom de estetiska ämnena.

Sedan 1991 finns inte längre någon åldersgräns. Folkbildningsrådet

undersökte tillsammans med de elva studieförbunden och SCB studiecirklarnas deltagare under hösten 1992. Undersökningen gjordes i form av en enkätundersökning med en bortfallsfrekvens på 45 procent, varför det i rapporten understryks att siffrorna bör tolkas med försiktighet. En

bortfallsanalys visar att handikappade, invandrare och ungdomar är

underrepresenterade i materialet. Utifrån dessa premisser konstaterades ändå att den âldersmässiga

fördelningen bland studiecirkeldeltagare skiljer sig från befolkningen i

övrigt. Cirkeldeltagarnas medelålder var i denna undersökning 46 är och gruppen yngre pensionärer var överrepresenterade. Detta kan förklarats av att de yngre pensionärerna deltar i fler studiecirklar, vilket innebär att: på individnivå skulle andelen pensionärer mindre än i andelen vara cirkeldeltagare. Studiecirkelverksamheten aktiverar även gamla människor, hela sju procent av de undersökta var i åldern 75 år och uppåt.

Den könsmässiga fördelningen i olika åldrar kan beskrivas så att män

utgör en större andel i de lägre åldersgrupperna upp till 25 år, medan kvinnor i större utsträckning återfinns i de högre åldersgrupperna.

Principer för det statliga stödet till folkbildningen

Statens syfte med bidraget till folkbildningen är att stödja verksamhet som skapar möjligheter för människor att påverka sin livssituation,

skapa engagemang för och delta i samhällsutvecklingen samt att utjämna

Vilka deltar i studiecirklar Rapport från undersökning deltagare i en av studieförbundens cirkelverksamhet. Folkbildningsrådet 1994. s.7

Resursfördelning 79

utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån i samhället. Särskild uppmärksamhet skall ägnas grupper som olika sätt är socialt, utbildningsmässigt eller kulturellt eftersatta.8° De demokratiska målen står således

i förgrunden. l övrigt har folkbildningen till uppgift att utforma

utbildningar som är kompetenshöjande för arbetslösa. De anses också inneha en viktig roll som kulturbärare. I de kommuner som saknar statsstödda kulturinstitutioner står studieförbunden tillsammans med föreningsliv och bibliotek i stor utsträckning för kulturverksamheten. Folkbildningspropositionen 1990/91:82 innebar att man den statliga regelstyrningen ersattes med en mâlstyrning av statsbidragets användning. Därmed följde krav på uppföljning och utvärdering av studieförbundens och folkhögskolornas arbete. I riksdagsbeslutet som följde på propositionen betonades studieförbundens profil, vilket innebär att staten inte skall styra innehållet i folkbildningens verksamhet, utan att de enskilda studieförbunden skall formulera mål och syften med sin

verksamhet och därmed tydliggöra sin profil.

Folkbildningsrâdet har fastställt principer för bidragsfördelningen till studieförbunden som träder i kraft den 1 januari 1997. Den förändrade

bidragsmodellenbyggerpåverksamhetsredovisningfrân studieförbunden och kommer inte att tillämpas fullt ut förrän vid fördelningen

av bidraget 1997. Enligt Folkbildningsrâdets skrift Bidrag till studieförbunden motiv, definitioner, kriterier, skall bidragsmodellen syfta till att -

uppfylla folkbildningspropositionens Prop. 1990/91 :82 och statens krav

prioriteringar, ta hänsyn till studieförbundens olika behov och

intressen samt vara möjlig för kommunerna att tillämpa vid bidrags-

givning till studieförbunden i kommunerna. Anslaget till studieförbunden delas i tre bidragskategorier. Grundbidraget skall utgöra 70 procent av det totala bidragsbeloppet och fördelas utifrån respektive förbunds procentuella andel av föregående års totala statsbidrag till studieförbunden. Volymbidraget skall utgöra 15 procent av det totala bidragsbeloppet och beräknas på antalet deltagartimmar från senaste verksamhetsår. Bidraget beräknas pâ grundval av respektive förbunds andel av föregående års totala antal deltagartimmar. Mâlgruppsbidraget avser särskilt bidrag till eftersatta skall grupper som prioriteras. Målgrupperna är kortutbildade, handikappade, invandrare

samt boende i glesbygd. Mälgruppsbidraget skall utgöra 15 procent

av

8° SFS 1991:997, 2§, Förordningen om statsbidrag till folkbildningen.

mProp. 1994/95:100, bil. 70

s.

Bidrag till studieförbunden. Motiv, dqinitioner, kriterier. Folkbildnings-

rådet 1994, s. 9f

80 Resursfördelning

det totala statsbidraget och beräknas på föregående års andel deltagar-

timmar i de verksamheter som ingår i målgruppsbidraget.

Penningströmmar till studieförbunden

Det allmänna statsbidraget till folkbildningen vilket inte omfattade

statsbidrag till arbetsmarknadsanpassad utbildning uppgick under verksamhetsåret 1994/95 till knappt 1,1 miljarder kronor. Det studieförbund som erhöll störst bidrag var ABF med 337 miljoner kronor och minst bidrag erhöll KFUK/KFUMs studieförbund med 12,9 miljoner kronor. Även andra former bidrag från landsting ock kommuner kommer av studieförbunden till del. Landstingsförundet och Kommunförbundet hade fram till 1992 rekommendationer för landstingens och kommunernas fördelning av stödet till studieförbunden. Sedan de tidigare reglerna för statsbidragets fördelning avskaffades har inte Kommunförbundet eller Landstingsförbundetutfärdat några nya rekommendationer. Idag beslutar den enskilda kommunen och det enskilda landstinget om de egna fördelningsprinciperna. Folkbildningsrådet har uttryckt förväntningar på kommunerna att deras modell för bidragsfördelning skall följa de statliga principerna. F olkbildningsrådet menar att vissa kommuner velat utforma egna regler som är mer styrande än de statliga, medan andra kommuner fördelar bidraget efter den gamla modellen. Det regionala stödet till folkbildningsverksamheten har ingen direkt koppling till statsbidraget, varför Folkbildningsrådet inte har uttryckt samma önskemål till landstingen som till kommunerna.

Bidrag till studidörbunden. .M0tiv, definitioner, kriterier. Folkbildnings-

rådet, 1994.

Bidrag till studieförbunden. 13f

s.

Resursfördelning 81

I nedanstående tabell visas siffrorna över de totala stats-, landstings-

och kommunbidragen till studieförbunden samt vad dessa i kronor per invånare i landsting och kommuner 1994.85

Totalt Kr/invánare Stat 1 098,7 miljoner kronor Landstingen 314,7 miljoner kronor 39,17 kronor Kommunerna 556,3 miljoner kronor 64,57 kronor

Summa: l 969,7 miljoner kronor

Landstingen

Hur många kronor per invånare som bidraget utgör är ett bra mått för jämförelser mellan landsting. I en sammanställning över samtliga landstingsbidrag till studieförbund och länsförbund visas att det finns relativt stora skillnader mellan de olika länen beträffande hur mycket pengar landstinget ger till folkbildningen, beräknat per invånare. Lägst är det i Stockholms län 28,12 kr/invânare och högst i Blekinge län 81, 19 kr/ invånare Totalt sett minskade landstingsbidragen till folkbild- . ningen med 3,9 procent mellan 1993 och 1994. Men i vissa landsting ökade bidraget mellan åren.

Kommunbidraget

Kommunbidraget är högre per invånare än landstingsbidraget, även om det totalt sett har skett en successiv minskning av kommunbidraget sedan 1991, då bidraget i genomsnitt utgjorde 78,36 kronor per invånare. I en jämförelse mellan kommuner och kommungrupper föreligger ännu större skillnader än i jämförelsen med skillnaderna

mellan landstingen. Lägst kommunbidrag i Salem kommun 3,2O

gavs kronor per invånare och högst var Eskilstuna 151,06 kronor per invånare. I en sammanställning där kommunerna är uppdelade efter

Kommunförbundets kommungruppsindelning, visar det sig att de

högsta bidragen per invånare har grupperna större städer 78,96,

Beloppen för landstings- respektive kommunbidrag är hämtade från

Landstingsbidrag 1994 och Kommunbidrag 1994. Folkbildningsförbundet.

Indelningen baseras på folkmängd, läge, tätortsgrad, inv/kmz och närings-

struktur.

82 Resursfördelning

medelstora städer 74,99 och glesbygdskommuner. Det minsta bidraget har grupperna förortskommuner 42,9l och övriga mindre kommuner 47,60. storstäderna ligger någonstans mitt emellan 63,18.

4.1.3 Ungdomsstyrelsen

Ungdomsstyrelsen, tidigare Statens Ungdomsråd SUR, är en myndig-

het som sorterar under Civildepartementet. De övergripande målen för

Ungdomsstyrelsens verksamhet skall vara att främja goda uppväxtvillkor för ungdomar samt att verka för att unga människor görs delaktiga i samhällsutvecklingen. Ungdomsstyrelsen skall arbeta sektorsövergripande och ha en kontinuerlig kontakt med kommunerna när det gäller att följa ungdomars villkor i samhället. Ungdomsstyrelsen beslutar om och fördelar medel till rikstäckande barn- och ungdomsorganisationer med minst 3 000 medlemmar i åldern 7-25 år som har lokalavdelningar i minst hälften av landstingen. För

handikapp- och invandrarorganisationer gäller att de skall ha minst 500 respektive l 500 medlemmar och vara representerade i minst sex

landsting för att vara berättigade till grundbidrag. Undantag medges om en organisation inte uppfyller dessa krav, men bedriver en verksamhet som överensstämmer med målen. Dessa regler gäller grundbidraget. Särskilt bidrag kan sökas av organisationer som har en tillfällig verksamhet, i form av exempelvis projektverksamhet som är av en karaktär som bör stödjas, eller för projekt som ligger utanför den

ordinarie verksamheten hos organisationer som uppbär grundbidrag.

Bidraget skall främst stödja förnyelse och utveckling inom föreningslivet för såväl ungdomars riksorganisationer som lokala ungdomsföreningar. Grundbidraget är uppdelat i ett fast och ett rörligt bidrag. Det fasta bidraget är samma för alla organisationer som erhåller grundbidrag. Det rörliga bidraget beräknas på grundval av antal medlemmar över 3 000 500 för handikapporganisationer och 1 500 för invandrarorganisationer, antal verksamma lokalavdelningar och ungdomssektioner samt

antal bidragsberättigadesammankomster.8°Dessutombedriver Ungdoms-

styrelsen under innevarande budgetår tvâ projekt med medel från

87Pr0p. 1993/94: 135. Ungdomspolitik.

SFS 1994:641, Förordning statsbidrag till ungdomsorganisationer om SKOLFS 1995:25, Ungdomsstyrelsens föreskrifter ändring i Ungdomsom styrelsens föreskrifter SKOLFS 1994:38 om statsbidrag till ungdomsorganisationers verksamhet.

Resursfördelning 83

Allmänna arvsfonden. Av dessa projektmedel kommer tio miljoner kronor att fördelas till lokala projekt för arbetslösa ungdomar och åtta miljoner kronor till utvecklingsarbete för att stärka ungdomars möjlighet att påverka lokalsamhällets utveckling. Ungdomsstyrelsen har under två år arbetat med ett projekt för att stärka flickor i föreningslivet. Syftet med projektet var att ta fram metoder för att stödja och uppmuntra flickor att engagera sig i föreningslivet och på så sätt stärka deras roll i samhället. Fem ungdomsorganisationer deltog i projektet. Projektet är nu avslutat men Ungdomsstyrelsen har fått i uppdrag regeringen att av

arbeta vidare med samma frågor.

Enligt statens förordning är målen för statsbidraget att främja barns och ungdomars demokratiska fostran, jämställdhet mellan könen och mellan olika ungdomsgrupper, ge barn och ungdom meningsfull fritid en

samt engagera ungdomar i föreningslivet. De nya bidragsreglerna

som

trädde i kraft den 1 juli 1994, innebär att bidragsgivningen tydligare

relateras till de statliga målen. Detta har föranlett ett ändrat förfarande vid behandlingen av bidragsansökningarna så att organisationernas verksamhet och inriktning nu prövas mot de statliga målen för att beviljande av medel skall ske. Ett av de statliga målen är jämställdhet mellan könen. Under 1994/95 var 631 000 barn och ungdomar i åldern 7-25 år medlemmar i de 67 organisationer erhöll statligt grundsom bidrag. Någon siffra på hur många dessa flickor har av som var Ungdomsstyrelsen ännu inte. Tidigast vid redovisningen för budgetåret 1995/96 skall en sammanställning totalt medlemsantal uppdelat på av kön och ålder redovisas till Civildepartementet. Idag uppskattar Ungdomsstyrelsen utifrån de organisationer som undersökts så långt och som motsvarar ungefär hälften av det totala medlemsantalet, att cirka 56 procent av medlemmarna är flickor. För närvarande saknas det också uppgifter om andel flickor i beslutande församlingar. Ungdomsstyrelsens mål är att pröva huruvida ett medvetet jämställdhetsarbete bedrivs i respektive ungdomsorganisation. Vi har emellertid svårt att för närvarande säga något om jämställdheten i ungdomsorganisationerna, då två tredjedelar av organisationerna ännu inte är prövade mot de statliga målen.

°°Se vidare sammanfattning Petra Ulmanens utvärdering projektet.

en av av Ulmanen, P. 1995 "Kvinnorörelse i miniformat" i SOU 1995:145 Fria val Om kön, makt och fritid. s. 9-29 SFS 1994:541

84 Resursfördelning

Stödet till ungdomsorganisationerna

Ungdomsstyrelsen fördelar bidrag till ungdomsorganisationer som

ansöker att få bidrag. Det betyder att inte samtliga ungdomsom

organisationer eller samtliga organisationer som har ungdomsverksamhet

ansöker medel. Inte heller idrotten erhåller stöd från ungdomsom styrelsen, eftersom det statliga bidraget går via Riksidrottsförbundet.

Däremot kan organisationer och föreningar med ungdomsverksamhet

erhålla bidrag på lokal nivå från kommunerna. Detta gäller i synnerhet organisationer inte är rikstäckande. Ungdomsstyrelsen fördelade som under budgetåret 1994/95 82,6 miljoner kronor till 67 ungdoms-

organisationer i grundbidrag.

Fördelning grundbidraget till ungdomsorganisationerna 1994/95. av

organisationstyp bidrag i milj. kr. % av totalt

Källa: Ungdomsstyrelsens årsredovisning. 1994/95

Under året beviljades också 97 organisationer särskilt bidrag till en summa av 17,6 miljoner kronor. Summan fördelades i olika forner av projektstöd samt till organisationer som inte kvalificerar sig till grundbidrag ändå berättigade till reguljärt stöd. men som anses vara

Ungdomsstyrelsens Årsredovisning för budgetåret 1994/95.

Resursfördelning 85

4.1.4 Statens Kulturråd

Kulturrådet sorterar under Kulturdepartementet och dess två huvuduppgifter myndighet handlägga statliga bidrag för kulturell är att som

verksamhet, svara för uppföljning, utvärdering och utredningar inom sitt

ansvarsområde samt ge statsmakterna underlag för bedömningar och beslut om den statliga kulturpolitiken. Uppdraget bestäms av kulturpolitikens mål och riktlinjer. Kulturrådets övergripande mål är i korthet att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att den skall kunna utnyttjas, ge människor möjlighet till skapande verksamhet, motverka kommersiell negativ inverkan kulturområdet, främja decentralisering av kulturen, uppmärksamma eftersatta gruppers behov och erfarenheter, möjliggöra för kulturell förnyelse, skydda kulturarv, samt främja kulturutbyte över språk och nationsgränser. Kulturrådets direkta ansvarsområde omfattar teater, dans, musik, bildkonst, form,

utställningar, litteratur, kulturtidskrifter, folkbibliotek och vissa

museer, folkbildnings- och folkrörelsefrågor, Kulturrådets indirekta ansvar är att till att kulturpolitiska aspekter beaktas inom sektorer där andra organ se har det direkta ansvaret, exempelvis inom skola, socialomsorg, massmedia, arbetsmiljö, boende och turism. Kulturrådets organisation består av en styrelse som utses av regeringen, ett kansli med sex enheter samt rådgivande organ med arbetsgrupper och referensgrupper som tillgodoser behovet av sakkunskaper. De verksamheter och organ som sorterar under och får bidrag via Kulturrådet är omfattande till antalet. Kulturrådet disponerar medel under inte mindre än 27 anslagsposter budgetåret 1993/94, där Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikgrupper, Bidrag till regionala Stöd till utgivning av litteratur, Skådebaneverksamhet museer,

samt Östersjöns författar- och översättarcentrum kan nämnas som

exempel. Bidragsgivning sker således till såväl regionala som lokala institutioner, till fria grupper och organisationer, till producenter av

böcker, tidskrifter och fonogram musikinspelningar skiva och till

folkbibliotek, festivaler och gästspel. Bidragen kan vara årsanslag, engångsbidrag eller knutna till produktioner. De enskilda institutionerna, organisationerna eller grupperna ansöker om bidrag till myndigheten som sedan behandlar och prövar efter olika kriterier av Kulturrådet.

Organisationsbeskrivning och sifferuppgifter i detta avsnitt är hämtade ur

Kulturrådets årsredovisning 1993/ 1994 om inte annat anges.

86 Resursfördelning

Kulturrådet skall i sin kommande årsredovisning redogöra för den samlande bidragsgivningen med avseende eventuella skillnader mellan kvinnor och män.

Det offentliga stödet till kulturen

Det är emellertid inte enbart Kulturrådet som fördelar de offentliga medlen till kulturen. Staten fördelar även pengar till andra sektorer som kan hänföras till kulturområdet, exempelvis presstöd och folkbildning som tidigare nämnts. Till detta kommer även stöden från kommuner och landsting. De totala offentliga medlen till kulturen från stat, landsting och kommuner uppgick 1992 till 12,6 miljarder kronor. Man uppskattar att hushållen satsar lika mycket, vilket innebär att de offentliga och de privata kulturutgifterna år ungefär lika stora. Siffran omfattar visserligen också det statliga stödet till Folkbildningen och samlingslokaler. Kulturrådets andel var 943, 2 miljoner kronor.

Offentliga kulturutgifter 1992 inkl. stöd till folkbildning och samlingslokaler

Stat 5,6 miljarder kronor Landsting 1,0 miljarder kronor Kommuner 6,0 miljarder kronor

Summa 12,6 miljarder kronor

Kommunerna satsar således den största delen av de offentliga medlen till kulturen. Det kommunala stödet gäller främst folkbiblioteken och den kommunala musikskolan. Statens och landstingens utgifter gäller främst teater, museer och musik.

Kvinnors och mäns kulturvanor

Generellt brukar det hävdas att det finns stora skillnader mellan kvinnors och mäns kulturvanor. Att kvinnor är de större "konsumenterna" av kultur. Kulturutredningen menar emellertid att det föreligger små skillnader i kulturvanor mellan könen. Det som är av större betydelse för kulturvanorna är vilken utbildningsbakgrund man har. De senaste tio

Årsredovisning från Statens kulturråd 1993/1994. Siffror för senare år finns

ännu inte tillgängliga.

Resursfördelning 87

åren har visat en konstant klasskillnad, men en utjämning av könsskillnader. Könsskillnaderna utgörs främst av skillnader i aktivitet, där kvinnor är mer aktiva än män. De största skillnaderna ligger i att ha besökt eller deltagit i en kulturaktivitet någon gång under det senaste året, vilket kvinnor uppger att de gjort i större utsträckning än män. När det gäller att ha besökt eller deltagit i en kulturaktivitet mer regelbundet uppvisas små könsskillnader. Slutsatsen som kulturutredningen drar av detta är att kvinnor är mer mångsidiga i sitt deltagande medan män är mer specialiserade. De könsmässiga skillnaderna när det gäller att själv ägna sig skapande eller kulturell verksamhet består i att kvinnor dels

gör detta i större utsträckning än män samt att val av aktiviteter följer

ett könstypiskt mönster vilket liknar det mönster som tidigare visats i valet av studiecirkelverksamhet. Generellt menarkulturutredningen att debatten tenderat att överbetona könsskillnaderna på kulturområdet.

4.1.5 Avslutande diskussion

I detta kapitel har vi utgått ifrån de områden där människor bedriver sin

fritidsverksamhet. Vi har redogjort för de statliga målen, principerna för

medelfördelning, de offentliga utgifterna och den könsdifferentierade statistik som finns tillgänglig inom områdenas respektive myndigheter och organisationer. I vår sammanställning saknas organisationer och myndigheter som kan ha betydelse för människors fritidsaktiviteter, exempelvis Naturvårdsverket SNV, men som inte har en direkt koppling till resursfördelningen inom fritidssektorn. Fritid är ett brett och mångskiftande tält, men trots detta har idrotten en tendens att komma i förgrunden och dominera när fritidssektorn skall diskuteras. Detta kan bero på att de kommunala fritidsnämnderna traditionellt handhaft frågor om främst idrott och fritidsgårdar. Eftersom det på statlig nivå inte finns någon enhetlig motsvarighet till de kommunala fritidsnämnderna, påverkar den kommunala organiseringen vår uppfattning om vad som ryms inom fritidssektorn. De traditionella uppdelningarna tenderar att styra arbetet. Det finns egentligen inga klara gränser mellan kultur, fritid och folkbildning även om det existerar en organisatorisk boskillnad. Ju lokalare och närmare användarna och medborgarna man kommer, mer

flyter områdena ihop. En faktisk förändring har skett sedan ett tiotal år

tillbaka och sker alltjämt lokal nivå när kommuner slår samman sina kultur- och fritidsnämnder och dito förvaltningar till en gemensam. Det

sou 1995:85. Kulturpolitikens inriktning. s. 376

88 Resursfördelning

finns även kommuner som integrerat skola och gymnasieskola med kultur och fritid i en och samma nämnd och förvaltning. För verksamheternas innehåll och kvalitet förefaller det ligga en positiv utveckling i att sektorerna närmar sig varandra. Fritidsverksamhet definieras på olika sätt inom de områden som ryms inom fritidssektorn. Inom områdena idrott, folkbildning och ungdomsverksamhet handlar det till största delen om det egna utövandet av en aktivitet eller verksamhet. Kulturområdet är mer komplicerat. En stor del den kulturella verksamheten inom folkbildningen handlar om att av själv utöva skapande verksamhet i exempelvis en studiecirkel. I den kulturverksamhet som Kulturrådet ansvarar för handlar det mer om ett övergripande ansvar för genomförandet och förverkligandet av den statliga kulturpolitiken. Deras roll är att initiera verksamheter och att ha överblick över kulturlivet i samhället. Det som i korthet kan sägas vara gemensamt för de olika fritidsområdena är statens motiv till dess stöd. Grundmotiven för samtliga områden är de demokratiska målen och att främja verksamheter som är demokratiskt utformade och som syftar till att stärka den enskilde i att delta i demokratiska processer och förändring av samhället.

Könsmässig resursfördelning

Det finns anledning att uppmärksamma betydelsen av olika beräkningssätt när man vill belysa den könsmässiga resursfördelningen. Om fördelningen av det offentliga stödet till kvinnor och män beräknas på deltagarantal, en medlem ett stöd, skulle det för exempelvis idrotten betyda att de 43 procent kvinnorna som är aktiva inom idrotten motsvarar 2,2 miljarder kronor, alltså 43 procent av den totala summan. För studieförbunden skulle således motsvarande siffra vara 58 procent både vad gäller procentuell andel kvinnor och procentuell andel fördelade medel vilket blir cirka 1,16 miljard kronor. Resultatet kan helt enkelt inte bli något annat, eftersom stöd beräknat på deltagarantal alltid tillfaller det ena eller det andra könet i en könsdifferentierad statistik. Dessa siffror säger emellertid tämligen litet om hur den reella fördelningen ser ut, d.v.s.hur dessa fördelningstal stämmer överens med vad kvinnor och män i realiteten kan tillgodogöra sig. Siffrorna saknar

Ungdomsstyrelsen har ännu inte någon genomsnittlig siffra över den

könsmässiga fördelningen. Kulturrådet skall i sin kommande årsredovisning redogöra för den samlade bidragsgivningen med avseende på eventuella skillnader mellan kvinnor och män. Det är således inte möjligt att göra samma beräkning som på idrotten och studieförbunden.

Resursfärdelning 89

information aktivitetsgrad, den betydelse som andra intäktskällor om har, intern fördelning och andra kvalitativa aspekter på medelfördelningen. För att få nyanserad bild måste man ha uppgifter om en dessa kvalitativa aspekter. Lokala skillnader måste också uppmärksamdå det förefaller sannolikt att det finns lokala och regionala mas, skillnader i fördelningen av fritidsresurser.

För att synliggöra vilken information som ett mer nyanserat be-

räkningssätt skulle följer här ett exempel hämtat från idrotten. ge oss,

När det totala RF-bidraget till specialidrottsförbunden på 203,8

miljoner kronor delas med andelen aktiva kvinnor i förbunden 43 % blir kvinnornas andel totalbeloppet 87,6 miljoner kronor. Om man av använder beräkningssätt, i varje SF för sig och sedan samma men beloppen, blir summan av kvinnornas andel en annan, summerar nämligen 71 miljoner kronor. Det blir alltså en differens på 16,5 miljoner kronor mellan de två sätten att räkna. Kvinnoandelen av det totala RF-bidraget i det första räknesättet blir 43 %, medan kvinnoande-

len i det andra är 35% i förhållande till totala RF-bidraget till SF. De

två sätten att beräkna förhållandet mellan andel aktiva och andel tilldelat bidrag, synliggör den faktiska variationen på tilldelningen av medel till olika idrotter, eller enkelt uttryckt att kvinnlig idrott får mindre stöd. I

förlängningen innebär detta att om beslut togs att speciellt stödja

kvinnor inom idrotten skulle beräkningsgrunderna för tilldelning av stöd behöva förändras.

När de två beräkningarna görs utifrån specialidrottsförbundens egna kapital, blir skillnaden ännu större. Av specialidrottsförbundens samlade

tillgångar på 148,1 miljoner kronor, motsvarar kvinnornas andel 63,6

miljoner kronor 43%. Med det andra räknesättet, summan av kvinnoandelarna i respektive specialidrottsförbund, blir det totala 35,9

miljoner kronor. Differensen är då 27,7 miljoner kronor mellan sätten att räkna. Skillnaden i resultat visar att kvinnorna inte är jämt spridda över de

olika förbunden, d.v.sde utgör inte 43 % i samtliga specialförbund, utan

de är stor majoritet i några förbund och en liten minoritet i många förbund. Det är de stora arenaidrotterna som är kommersiellt intressanta och därmed kan de ett stort eget kapital. Eftersom dessa generera

idrotter också är starkt mansdominerade, blir skillnaderna synliga när

räknar kvinnornas andel förbund istället för deras andel i man per genomsnitt. Kvinnorna finns helt enkelt inte där finns. pengarna

WIEC, "Penningströmmar till svensk idrott". Se tabell i bilaga

90 Resursfördelning

4.2 Kommunal fritids-

resursfördelning till

verksamheten

Den kommunala kultur- och fritidssektorn kostar årligen cirka 17 miljarder kronor, varav fritidssektorn står för tio miljarder kronor och kultursektorn för sju miljarder kronor. Det totala på 17 summan miljarder kronor är lika mycket som kommunernas samlade kostnader för socialbidrag och flyktningmottagning. Kommunförbundet uppskattar att av de 17 miljarder kronorna kommer ungefär hälften åtta-nio

miljarder kronor föreningslivet till del i form av anläggningssub-

ventioner och kontanta bidrag. Av fritidssektorns tio miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär fyra procent av vad all kommunal verksamhet kostar, utgörs den största delen av kostnader för anläggningarna. Kostnaderna fördelas procentuellt enligt följande:

Kontantbidragen till föreningarna utgör således en mindre delen av kostnaderna för fritidsverksamheten. Kontantstödet är emellertid större

än kostnaderna för fritidsgârdarna och för övrig barn- och ungdoms-

verksamhet som kommunerna ordnar i egen regi. Under de senaste åren har kommunerna varit tvingade till kraftiga besparingar på grund ett av kärvt kommunalekonomiskt läge. Kommunförbundet uppskattar att fritidssektorn haft årliga besparingar på mellan tre och fem procent sedan 1992. Kultursektorns besparingar har varit något mindre och rört sig om cirka en till tre procent år. Kommunförbundet bedömer per emellertid att besparingarna inverkat marginellt på verksamheten. I synnerhet idrotten har trots besparingar klarat sig bra att ideella genom krafter gått och bibehållit öppettider när kommunen varit nödgad att sänka servicenivån. För fritidsgårdarna har det emellertid varit svårare att klara nedskärningarna och detta hr resulterat i minskad bemanning

och begränsat öppethållande. Fritidsgårdar har även lags ned i besparingssyfte.

Lundkvisg A. Fahlström C. Bidragens historia samt några fakta och

diskussionunderlag. Svenska Kommunförbundet, 1995.

Resursfördelning 91

Trots det ekonomiska läget år det något förvånande att det fort-

farande investeras och byggs fritidsanläggningar i kommunerna.

nya Kommunerna investerar årligen cirka en miljard i ny-, om- eller tillbyggnationer av anläggningar. Anlåggningsbeståndet ökade totalt mellan 1990 och 1993 och för vissa anläggningstyper var ökningstakten samma som tidigare.

Förteckning över antal anläggningar som byggts respektive lags ned mellan 1990 och 1993.°°

repetitionslokaler

Källa: Kommunförbundet

En analys av anläggningsbyggandet ur könsperspektiv visar att fyra av de fem nybyggda anläggningstyperna nyttjas i större utsträckning av pojkar än av flickor. I och med den stora satsningen på olika former av musik- och repetitionslokaler har kommunerna valt att utveckla och stödja en verksamhet som pojkar ägnar sig i större utsträckning än flickor. Det är ungefär lika många flickor som pojkar som spelar ett instrument, men flickor musicerar företrädesvis i musikskolans regi. En större andel pojkar än flickor spelar tillsammans med kompisar i rock-

Kommunförbundets undersökning anläggningsbeståendet i senaste av kommunerna sträcker sig till 1993. Se Fritidsanläggningar i Sverige. Kommunförbundet, Stockholm. 1994

lmFritidsanläggningar i Sverige. Kommunförbundet. Stockholm 1994

92 Resursfördelning

eller popbandw och dessa pojkars musikutövande sker i hög utsträck-

ning i de typer lokaler som kommunerna byggt under de senaste av åren. Antalet ridhallar har också ökat. Det verkar som att när kommuvill satsa på flickverksamhet är det i första hand ridhus man nerna bygger, vilket bekräftas av utredningens enkät till kommunerna där byggnation ridhus är den vanligaste åtgärden för att prioritera flickor. av De anläggningar lagts ned eller prioriterats lågt av kommunerna är som de icke organiserade ungdomarna finns på såsom fritidssådana som

gårdar och Skidbackar

Generellt sett är det, med tanke på det kärva ekonomiska läget, intressant att det under de senaste åren byggts och investerats i ishallar och Sporthallar som är mycket dyra anläggningstyper.

4.3 Skenbar rättvisa

Det kommunala stödet till fritidsverksamheten i föreningslivet är antingen i form bidrag eller subventioner. Kommunerna har ett antal av olika former kontantbidrag där det vanligaste är kontantbidraget som av föreningarna kan söka för sin barn- och ungdomsverksamhet. Kontantbidrag för verksamhet, administration, att starta en förening, etc. är också vanliga. Tidigare subventionerade ofta kommunen anläggningarna till 100%, d.v.s tillämpade ett noll-taxesystem, vilket många kommuner idag man har avvecklat. Även kommunerna tar ut avgift i hyra om en av föreningarna, är den fortfarande låg. m3 Subventioner gäller de föreningar bedriver sin verksamhet i lokaler som ägs och/eller drivs av som kommunen. Föreningar som bedriver sin verksamhet i lokaler som inte ägs eller drivs kommunen kan erhålla ett kontant bidrag, s.k. av lokalbidrag, skall hjälp till föreningen att täcka föreningens som vara en

lolNilsson, P. 1994 Den allvarsamma fritiden. Satens Ungdomsråd. Stockholm. 61 och Bjurström, E. 1993 Spelar rocken någon roll Kulturell s. reproduktion och ungdomars musiksmak. Statens ungdomsråd. Stockholm. s. 59f.

nSimhallar är också en anläggningstyp dom kvinnor besöker i något större

utsträckning än män. Antalet simhallar har också minskat något, men i minskningen ligger främst att små skolbad lagts ned och istället har större anläggningar tillkommit. Därför kan man inte säga att kommunerna har minskat satsningarna på simhallar.

mLundkvist, A. Fahlström, C. Bidragens historia samt npgra fakta och

diskutssionunderlag. Svenska Kommunförbundet.

Resursfördelning 93

kostnader för lokalen eller anläggningen. Subvention och bidrag kan förefalla ha samma valör, det vill säga det spelar ingen roll för föreningen att ha subventionerad lokal eller få bidrag till hyran. Kommunförbundet har emellertid visat att de föreningar som inte har sin verksamhet i subventionerade lokaler har en mycket lägre kostnadstäckning än föreningar vars verksamhet finns i kommunala lokaler eller anläggningar. I Kommunförbundets undersökning var den genomsnittliga subventionen för en förening i icke-kommunal lokal 30%, medan för föreningar i kommunala lokaler subventionen till 98%. Det var upp är utifrån dessa bidragsformer fördelningen av resurser till fritidsverksamheten ur könsperspektiv skall beräknas.

Bidrag baserat på aktivitet

I de kultur- och fritidsvaneundersökningar som vi sammanställde i kapitel visade att grad av aktivitet hade betydelse för skillnader i deltagande mellan flickor och pojkar. Tendensen var att i de verksamheter som pojkar dominerar, ökar pojkarnas dominans vid högre grad av aktivitet, men i de verksamheter som flickor dominerar utjänmas könsskillnaden vid en högre frekvens. Det samma noterar kulturutredningen SOU 1995:85 när det gäller kvinnors och mäns kulturvanor. Grunden för all bidragsgivning i kommunerna är aktivitet. Fler aktiviteter innebär mer bidrag. De flesta kommuner ger bidrag beräknat på sammankomster, vilket innebär ett bidrag per sammankomst/aktivitet. Några kommuner baserar bidraget antal personer per sammankomst, det vill säga fem personer i en sammankomst innebär fem bidrag, som exempel. Detta innebär att sammantaget kan man inte i något av fallen beräkna hur många som deltagit. Bidrag per person kan ändå sägas närmare verkligheten, genom att varje bidrag representerar en enskild individ. En gräns för aktivitetsbidraget är att endast ett bidrag kan räknas för en person och dag, inom samma förening. Detta hindrar inte att en person kan vara med i flera aktiviteter under samma dag och kvalificera för bidrag, så länge det är i olika föreningar. Någon gräns för hur många aktiviteter en person kan delta i under en vecka, och föreningen erhålla bidrag för, finns inte i majoriteten kommuner.

Bidragens historia

1°5Se not i kapitel "Myndigheter och organisationer"

Några kommuner, däribland Stockholm, har gräns vid fem aktivi-

satt en teter per person och vecka. Aktiviteter utöver dessa fem kvalificerar inte för bidrag.

94 Resursfördelning

Detta betyder att ha många aktiviteter under en vecka genererar mer bidrag, oberoende av om det är samma personer som deltar i alla aktiviteter. Vad innebär det för flickor som generellt har en lägre grad aktivitet än pojkar Även det inte är så bidragen går direkt till av om att den enskilde utövaren, utan till föreningen, torde det kunna innebära att den som genom en hög grad av aktivitet genrerar mycket bidrag till föreningen också anses vara berättigad till mer resurser inom föreningen än den som deltar mer sällan och således inte genrerar en lika hög grad av bidrag. Bidragsredovisningen i majoriteten av kommuner är könsneutral, visar den totalundersökning bland kommunerna som vi genomfört. Den könsneutrala statistiken innebär en könsblindhet för hur aktivitetsbidragen fördelas mellan flickor och pojkar, det vill säga, det döljer hur många utbetalade bidrag som flickors respektive pojkars aktiviteter representerar. Kvarstår då att antingen uppskatta antalet flickrespektive pojkaktiviteter eller att använda medlemskap i förening som nyckeltal för beräkning av hur många aktiviteter eller sammankomster som flickor och pojkar har deltagit Felkällor förknippade med att använda medlemskap som beräkningsgrund är att passiva medlemmar, medlemmar som slutat men fortfarande står med i medlemsförteckningen och medlemmar som inte är i bidragsberättigad ålder räknas med. Men kanske främst innebär det att det inte hänsyn tas till aktivitetsgrad. Beräkning på medlemskap utgår från antagandet att alla medlemmar deltar i föreningens aktiviteter, att flickor deltar lika aktivt som pojkar och lika kontinuerligt. Därmed döljer bidragsredovisningen hur det i realiteten ser ut könsmässigt. Systemet med bidrag baserade antal aktiviteter innebär också att idrotten som typ av fritidsverksamhet gynnas. Få andra fritidsverksamheter bedrivna i föreningsregi, om någon, kan uppvisa den höga grad av aktivitet som är möjlig inom idrotten. Bidragen baserade på sammankomster, där kravet är att man måste vara minst ett visst antal deltagare, gynnar också lagidrotterna som av naturliga skål inte har svårt att nå upp till lägsta antal närvarande för att sammankomsten skall vara bidragsberättigad. Dessa olika faktorer ligger i motsatt riktning i förhållande till de fritidsvanemönster som flickor uppvisar. Färre flickor är högaktiva och flickor deltar i mindre utsträckning i lagidrotter än pojkar. Därmed kan man säga att kontantbidrag baserat aktivitet, till sin utformning tenderar att missgynna flickor genom att premiera ett fritidsvanebeteende som pojkar i större utsträckning uppvisar. Ur ett könsteoretiskt perspektiv kan man säga att bidragens utformning och det sätt som de redovisas på, utgår från pojkar som normen, där det är pojkars sätt att vara som styrt utformningen av bidragen.

Resursfördelning 95

Frågan är då hur en aktvitets- och bidragsredovisning skulle ut

se

som vare sig döljer den könsmässiga fördelningen bidraget eller

av genom sin utformning inte missgynnar flickor Det första torde att vara i statistik och redovisningar synliggöra det finns bakom bidragsförsom delningen.

I de kommuner som ingick i vår undersökning deltagandet i

av fritidsverksamheten, har även en ekonomisk kartläggning resursförav delningen till flickors och pojkars, kvinnors och mäns fritidsverksamhet genomförts av Idrottsekonomiskt Centrum IEC. Kommunerna som ingår i båda undersökningarna är Borås, Botkyrka, Eksjö, Eskilstuna, Forshaga, Jönköping, Skellefteå och Lund. Analysen resultaten av visar på de svårigheter förknippade med att undersöka resursfördelningen. l samtliga av de undersökta kommunerna medlemskap var

som grund för beräkningar det enda tillgängliga instrumentet. Resultatet av beräkningarna på ett stort urval föreningar i vissa kommuner samtliga föreningar av hur det kommunala kontantstödet fördelade sig

mellan könen, visar att det i så gott samtliga fall överensstämde som med den genomsnittliga andelen kvinnor och män i föreningarna. Det går heller inte att visa något annat, eftersom den procentuella könsskill-

naden är konstant i alla beräkningar. Beräkningsmodellen försvårar

också bedömningar av om det föreligger ett missgynnande i form av

snedfördelning av de offentliga eftersom det i samtliga fall

resurserna,

framstår som att den andel flickors och pojkars medlemsanslutning

som

utgörs av är lika stor som den andel kontantbidrag de erhåller. Att

hävda att det ena eller det andra könet skulle ha än vad det är mer berättigat till, förefaller inte vara i linje med strävan mot jämställden het. Procenttalen i nedanstående tabell utgår från den genomsnittliga

andelen kvinnor och män i samtliga föreningstyper, och visar hur kontantbidragen fördelas könsmässigt. I vissa kommuner den

anges

procentuella andelen bidrag som inte kunnat härleds till något könen,

av

vilket beror på att uppgifter könssammansättningen saknas.

om

mUppgifterna i det följande bygger Idrottsekonomiskt Centrums, IEC,

beräkningar, om inte annat angives. Utredningens arbetsmaterial. Opublicerat. 1995.

96 Resursfördelning Tabell De kontanta bidragens procentuella fördelning mellan könen.

av kommun andelen för män. Hur stor andel kontantbidrag som härleds till kvinnor och till män varierar mellan olika typer av föreningar, vilket

visas nedan. Valet av föreningskategori har styrts av de uppgifter som

funnits i kommunerna.

Tabell Kvinnoandelen kontantbidragen i olika typer av föreningar. av

Kommun Idrott Religiös Scout Invandrar Kv Mä Kv Mä Kv Mä Kv Mä J-köping 35 65 49 59 43 57 43 52 Borås 40 60 50 50 43 57 47 53 B-kyrka 36 64 55 45 42 58 50 50 E-tuna 41 59 46 54 50 50 39 61

4.3. 1

Anläggningssubventioner

Att beräkna anläggningssubventioner uppdelat på kön reser ännu större

hinder. Fördelen med beräkningar av kontantbidrag är att man kan se till vilken förening bidraget går och man kan utgå ifrån att det kommer föreningens medlemmar till del. Anläggningar är dock inte vanligtvis reserverade för förening, och inte alltid för typ av aktivitet. Vissa en en

Resursfördelning 97

För att undersöka anläggningssubventioner måste utgångpunkten vara vilka som nyttjar anläggningen, förening och allmänhet, hur ofta de

nyttjar den och vad en subventionerad timme i anläggning är värd i

en pengar. Många kommuner har prissatt anläggningstimmarna och har

prioriteringsprinciper för bokningssytemen, där verksamhet för barn och

ungdom går före verksamhet för vuxna.

När det är föreningar som utgör nyttjarna föreligger samma problem

som med beräkningar på kontantstödet, d.v.s. man har enbart uppgifter om andel kvinnliga respektive manliga medlemmar att utgå från. Här

ligger osäkerheten i att inte veta om föreningens kvinnor nyttjar anläggningen i lika stor utsträckning som föreningens män. Man kan också utgå från fritidsvaneundersökningar, men då behöver

aktivitetsfrekvensen, både den låga och den höga, tas med för att se vilka som i olika grad kommer i åtnjutande subventionen. av

Ulf Blomdahl har valt att beräkna den könsmässiga fördelningen

av

subventioner på ett helt annat sätt. Hans modell grundas på ett empiriskt

framtagande av nyckeltal för olika anläggningar och verksamheter. Blomdahls utgångspunkt är att det är de som gär till lokalen eller anläggningen som får del av resurserna, oberoende av om de är med i

en förening eller inte. Metoden är att göra direktobservationer i den enskilda anläggningen, d.v.s att helt enkelt räkna hur många kvinnor/flickor och pojkar/män som i genomsnitt besöker anläggningen. Genom

ett stort antal observationer har Blomdahl tagit fram procentuella nyckeltal för användarna av olika anläggningar och verksamheter i Stockholm. Blomdahl säger att det är vanskligt att tillämpa nyckeltalen i andra kommuner än Stockholm, men säger också att olika faktorer talar för att den ojämlikhet i resursfördelning, som han påvisat i Stockholm är troligtvis mindre än i de flesta andra kommuner. Utifrån

fritidsvaneundersökningarna, förefaller kvinnor i Stockholm "ta för sig"

mer av fritids- och kulturutbudet i Stockholm än i mindre orter. Blomdahl menar också att förhållandet i storlek på satsningar inom kultur och inom fritid samvarierar med flickors låga eller höga deltagande i kultur- och fritidsverksamheten generellt. Större satsningar på kultur på bekostnad av fritidssektorn tenderar att utjämna könsskillnader, medan större satsningar på fritid än på kultur tenderar att

missgynna flickor

Med antagandet att de aktiviteter som bedrivs i anläggningar inte skiljer sig markant från vad som traditionellt brukar bedrivas i en

mBlomdahl, U. "Missgynnas kvinnor de offentliga satsningarna på

av fritidsomrádet" i detta betänkande.

4 16-0130

98 Resursfördelning

sporthall eller i en ishall eller i ett badhus, väljer vi att pröva Blomdahls nyckeltal för beräkningar könsfördelning, därför att det inte finns av skattningar på könsfördelningen bland nyttjarna i de undersökta kommunerna. I fem de kommuner som utredningen låtit undersöka, gjordes av beräkningar på idrottsanläggningar. Beräkningarna bestod i att dels utgå från medlemstalen i de föreningar som nyttjade anläggningarna, Skellefteå, dels att utgå från resultaten av fritidsvaneundersökning

Lund och dels att tillämpa Blomdahls nyckeltal Botkyrka och

Jönköping. Beräkningar gjordes även med Blomdahls nyckeltal i Borås, urvalet visade sig vara för begränsat för att kunna användas. men Resultaten uppvisar i genomsnitt att cirka 60% av kontantbidragen respektive anläggningssubventioner kommer män till del och 40% kommer kvinnor till del. Den stora avvikelsen i sammanhanget står Botkyrka för, där bortfallet i beräkningarna av kontantbidraget också var stort. Med Blomdahls nyckeltal var resultatet att cirka 70% av subventionerna går till män och 30% till kvinnor. Det är viktigt att påpeka att siffrorna inte kan uppfattas som exakta, därtill har beräkningsinstrumenten varit för trubbiga på grund av att det saknas relevant information om könsfördelning bland nyttjarna, och frekvens i nyttjande. Materialet uppvisar emellertid intressanta skillnader i ekonomiska villkor mellan föreningarna, där vissa har stora möjligheter att både manövrera inom ramen för-de offentliga medeltilldelningen och inom den privata sektorn genom att vara duktiga på att generera egna medel. En intressant jämförelse kan göras mellan ishockeyn och ridningen. Organiseringen av ridningen har traditionellt inte varit en kommunal angelägenhet. De senaste åren har emellertid en förändring skett, som innebär att även ridhus kan vara kommunägda. Ishockeyn och ridningen är två stora verksamheter som är starkt könssegregerade. Vi valde att titta Lunds och Skellefteås ridverksamhet och ishockey. I Skellefteå speglar de två idrotterna varandra könsmässigt genom att det finns lika många flickor inom ishockeyn som det finns pojkar inom ridningen. När det gällde kontantbidragens fördelning kunde ingen större skillnad ses. Men när kontantbidragen slogs samman med anäggningssubventionerna, utgjorde flickornas del endast 22 procent av det totala offentliga stödet till idrotterna. I Lund är ishockeyn en liten idrott med få utövare och inga flickor. Ridningen är större än ishockeyn, men fortfarande en relativt liten idrott i förhållande till andra i kommunen. Av det totala

SOU 1996: 3 Resursfördelning 99

stödet, inklusive kontantbidrag och anläggninssubvention, utgjorde

flickornas andel i dessa beräkningar 70 procent

Den slutsats man kan dra är att i och med att issporter kräver som inomhusanläggningar drar stora kostnader, innebär satsningar på ishallar stora subventioner i förhållande till andra idrotter. Eftersom ishallen främst nyttjas av pojkar, kan det slå mot den könsmässiga fördelningen av resurserna totalt sett. Enlundersökning i syfte att utröna könsmässiga skillnader i egeninsatser företogs också, och denna byggde på intervjuer med ett urval föreningar i Botkyrka och Skellefteå. Den visar att skillnader i kostnader mellan olika idrotter ligger mindre i medlemsavgifter och dylikt, utan snarare i den utrustning som krävs för att delta i en viss idrott. Både ridningen och ishockeyn är att beteckna som dyra idrotter att ägna sig åt. En i sammanhanget intressant fråga kan ställa är flickornas man om ideella arbete med skötsel och underhåll av stallar och hästar möjliggör den lägre subventionen av verksamheten. Denna fråga har emellertid inte närmare undersökts av utredningen.

Med det ibland enda tillgängliga räknesättet kan fördelningen

förefalla rättvis mellan flickor och pojkar. Statistiskt får flickor sin del av stödet, men med endast detta som underlag är det svårt att uttala sig om den reella fördelningen. Kommunernas För att kunna uttala sig om

detta måste den interna fördelningen studeras.

Tendensen förefaller vara att kvinnor inte tillgodogör sig en lika stor del av de offentliga resurserna som män. Ingen beräkning förav delningen av dessa har visat att flickor tillgodogör sig mer än pojkar av resurserna. En viktig slutsats man kan dra av undersökningen är att det finns klara brister i underlag och kunskap när man vill fördela de kommunala .fritidskostnaderna mellan könen. Statistiskt verkar flickor få den del av

i synnerhet det kontanta stödet och subventionerna som deras

representation i föreningslivet "berättigar" dem till. Resultaten från fritidsvaneundersökningar som i vissa verksamheter uppvisar stark en könssegregation mellan flickor och pojkar beträffande vilka aktiviteter de deltar samt Ulf Blomdahls slutsatser att flickors möjligheter att tillgodogöra sig en jämlik del av de totala på kultur och fritid resurserna bestäms av hur stora satsningarna på enbart kultur är, väcker frågor om det i själva verket är fråga om en skenbar rättvisa. Så mycket kan vi i alla fall säga: inte i någon av beräkningarna får flickor än pojkar. mer

1°°Idrottsek0n0miskt Centrum, IEC. Utredningens arbetsmaterial. Opublicerat.

Kvinnor, politik och konsekvenser 101

5 Kvinnor,

politik och konsekvenser.

Vilket handlingsutrymme har vi inom rådande normering och resursfördelning att fylla vår fritid med just det vi vill Möjligheter och hinder skapas på politisk nivå. Kön, klass, ålder, familjestruktur, etnicitet och andra faktorer styr våra "val" av fritidsverksamheter. Hur fungerar föreningslivet för kvinnor Hur är det kvinna i idrotten I detta att vara kapitel förs en diskussion utifrån dessa problemställningar.

5.1 i

Fritidspolitiken kommunerna

Sedan slutet av 1980-talet har stora förändringar skett inom fritids-

sektorn i kommunerna. En större samverkan främst mellan sektorerna

kultur, fritid och skola samt i barn- och ungdomsfrågor har utvecklats.

Sedan 1989 har drygt hälften av landets kommuner slagit samman nämnd och förvaltning för kultur och fritid. I en undersökning från Kommunförbundet har effekterna av dessa sammanslagningar diskuterats utifrån frågeställningar om ekonomi, organisation, verksamhet och

politik. Undersökningen visar att hälften av de kommuner som ingår i

undersökningen uppger att det främsta motivet till sammanslagningen varit krasst ekonomiskt, att spara pengar. Motiven att förbättra verksamheten inom kultur- och fritidssektorn, att lösa organisatoriska problem eller att ge ökad tyngd frågorna var mindre vanliga. Kommunerna uppgav att de största ekonomiska vinsterna med sammanslagningen låg i minskade administrativa kostnader för förvaltning och nämnd. Att spara genom att minska volymen på verksamheten var mindre vanligt. De största besparingarna under 1995 har skett inom gator och fritid, medan Kommunförbundet uppskattar att kulturen i mindre utsträckning än fritiden drabbats av besparingar. Majoriteten av de i undersökningen tillfrågade tjänstemännen menar att sammanslagningen gett en ökad politisk tyngd kultur- och fritidsfrågorna. På frågan om vilken av sektorerna som vunnit på sammanslagningen svarade en stor majoritet av tjänstemännen i båda sektorerna att kulturen vunnit sammanslagningen, både ekonomiskt och statusmässigt. Endast 30 procent av fritidstjänstemännen tyckte att fritiden

102 Kvinnor, politik och konsekvenser

vunnit.° Av på denna fråga får intrycket att fritiden innan svaren man sammanslagningen haft en högre ekonomisk eller politisk status och att sammanslagningen inneburit en förlust. Varför upplevs det så Med tanke på den könsmässiga fördelningen mellan sektorerna, med kvinnodominerad kultursektor och en mansdominerad fritidssektor, en

skulle könsteoretisk analys förlust respektive vinst i status- och

en av symbolvärde vara intressant. Yvonne Hirdmans teori om genussystemet skulle kunna prövas. Hirdman menar att maktordningen mellan kvinnor och män är strukturerad utifrån två principer: den åtskiljande och den hierarkiserande med resultat att kvinnor som kollektiv underordnas män som kollektiv. Kvinnor och män hålls åtskilda särskiljandets princip och utgör normen från vilken kvinnor är avvikare och de värdemannen

ras därmed lägre hierarkiserandets princip.1 Särskiljandet tar sig

uttryck i exempelvis arbetsdelningen, att kvinnor och män inte arbetar med samma saker och hierarkiserandet syns bland annat i den lägre värderingen av kvinnors arbete.

Ur ett genusteoretiskt perspektiv förefaller det mest intressanta med

sammanslagningarna att den särskiljande principen har brutits, vara kvinnor och män finns "på samma plats Det verkar också som att den hierarkiserande principen därmed inte har kunnat upprätthållas; män vinner inte i status när de blandas med kvinnor. En intressant uppgift vore att under de närmaste åren följa förändringarna i kommunernas

organisering utifrån ett könsteoretiskt perspektiv.

Kommunförbundets rapport menar att när sektorerna möts och

integreras synliggörs vilka målgrupper och vilka utgångspunkter som

finns för de olika verksamheterna. Fritidspolitiken har traditionellt haft folkrörelserna, föreningslivet och den enskilde utövaren av fritidsaktiviteter som sin utgångspunkt vid skapandet av politik. I kulturpolitiken, har en längre historia än fritidspolitiken, har folkrörelserna som kommit in viktiga aktörer i ett senare skede. Där har man traditiosom

nellt arbetat med att erbjuda ett kulturutbud bestående av professionella

utövare medan den enskilde medborgaren ofta själv inte år utövare utan

publik. Målgrupperna har traditionellt varit olika för fritidssektorn och

"°Nyberg, C. Kultur Fritid krock eller möte Svenska Kommunför-

bundet, Stockholm 1995. För sammanfattning av resultaten se Nyberg, C., "Effekteri samband med sammanslagningarna mellan kultur och fritid." i

Kulturpolitisk tidskrift 96/1. Bibliotekshögskolan Borås.

mHirdman, Y. 1989 "Makt och kön",i Hirdman, Y., Persson-Tauimura,

Olsen, J .P.,Petersson, O. red.: Maktbegreppet. Stockholm.

2Nyberg, C. 1995 Kultur och fritid krock eller möte Svenska Kom-

munförbundet. Stockholm.

Kvinnor, politik och konsekvenser 103

kultursektorn. Fritidssektorn har haft fokus barn och ungdom, medan

kultursektorn huvudsakligen vänt sig till vuxna.3

Kvinnorepresentationen i förvaltning och nämnder

Sammanslagningen av kultur- och fritidsnämnder och dess förvaltningar

har inneburit att den kvinnodominerade kultursektorn och den mansdominerade fritidssektorn har integrerats. Detta innebär att kvinnor och män i större utsträckning än tidigare befinner sig inom sektor. samma

Sammanslagningarna har lett till att färre personer, framför allt för-

troendevalda men även tjänstemän, handhar de uppgifter tidigare som sköttes av fler. En fråga som väcks utifrån detta konstaterande är vilket kön som fått mest minskat utrymme eller minskningen varit lika stor om för båda könen. Personalen i kulturförvaltningarna består till 85 procent kvinnor av och i fritidsförvaltningarna av 60 procent män. De besparingar som gjorts vid sammanslagningar har, som tidigare sagts, främst gällt det att nu finns en istället för två nämnder. Kommunförbundet uppskattar att

personalsammansättningen inte förändrats nämnvärt, när de två

personalkategorierna slagits samman. Den kvinnliga dominansen inom kulturen slår emellertid inte igenom fullt ut på chefsnivå. Det är förvisso en större andel kvinnliga än manliga chefer inom kulturen, det är större andel manliga chefer men en

inom kulturen än kvinnliga chefer inom fritiden. Männens dominans

som förvaltningschefer i fritidssektorn är med andra ord större än kvinnornas i kultursektorn.

Förvaltningschefen i procent, 1989 och 1994

Den slutsats som kan dras är att genom integreringen förvaltningarna

av har kvinnor och män i större utsträckning kommit att tillhöra samma förvaltning och nämnd. Fler kvinnor har fått "insyn" i fritidsfrågorna

och fler män i kulturfrågorna. Detta borde mot bakgrund de ingående

av

"Nyberg, C. 1995

104 Kvinnor, politik och konsekvenser

sektorernas olika erfarenheter möjlighet att diskutera verksamheten ge på ett annat sätt än tidigare. Det kan noteras att kvinnor sedan sammanslagningarna blivit underrepresenterade på chefsnivå och en fråga som

kan ställas kvinnorepresentationen totalt har minskat i och med

är om

sammanslagningarna. Kvinnor går från att dominera på chefsnivå i

kulturen till att underrepresenterade i de sammanslagna förvara valtningarna. Män behåller sin dominans och förefaller minska sin andel mindre än kvinnor. Om detta är ett mönster för samtliga kommuner skulle helt genomförd sammanslagning innebära att antalet kvinnor en i chefsbefattning skulle minska. Könssammansättningen av de förtroendevalda speglar samman-

sättningen förvaltningschefsnivå. Ordförandeposterna fördelas enligt

följande. Kvinnor och män, i procent:

Kvinnors representation på ordförandeposterna har ökat i kulturnämnder så siffrorna för 1995 uppvisar viss kvinnlig dominans. Kvinnoan-

att en delen har även ökat i fritidsnämnder mellan 1992 och 1995. Vid valet 1994 tog socialdemokraterna över styret i majoriteten av kommunerna. De varvade listorna där nominerad skulle vara kvinna kan varannan

tänkas ha haft betydelse för den ökade kvinnorepresentationeni samtliga nämndtyper. Kvinnor är emellertid fortfarande underrepresenteradei de

sammanslagna nämnderna.

Kommunförbundets undersökning visar också att de kvinnor som blivit chefer i de sammanslagna förvaltningarna nästan uteslutande kommer från kulturen och männen från fritiden.

Kvinnor, politik och konsekvenser 105

Bland ledamöterna har motsvarande förändringar skett av kvinnorepresentationen, men kvinnor är fortfarande underrepresenterade i de sammanslagna nämnderna.

sammanslagningen innebär att tidigare kvinno- respektive mansdominerade sektorer nu finns inom samma sektor. De har gemensam budget och gemensam politisk nämnd där frågor som tidigare behandlades var för sig nu samsas på dagordningen. Kvinnor har därmed fått en större insyn i de fritidspolitiska frågorna och män en ytterligare insyn i de kulturpolitiska. Frågan är huruvida en reell integrering har skett eller om man fortfarande arbetar var för sig. Resultaten av Kommunförbundets undersökning ger inte ett entydigt svar på denna fråga, eftersom det finns skillnader på i vilken grad som integrering av verksamheterna respektive integrering av förvaltningsorganisationerna har skett. Integrering av verksamheterna, d.v.s. att blanda fritidens verksamheter med kulturens, har provats i några kommuner genom samarbete i projekt med inriktning på exempelvis kultur fritidsgårdar eller teater i sporthallen. Ett av de intressantaste projekten har drivits i Mölndals kommun där kulturinstitutioner, föreningsliv och idrotten samarbetat i ett projekt med kroppen som tema. När det gäller integreringen av förvaltningsorganisationerna har den vanligaste åtgärden varit att se över kontantbidragen och införa gemensamma regler för bidrag till kultur- och fritidsföreningar. Detta har genomförts i 63 procent av de sammanslagna förvaltningarna. 58 procent av kommunerna har inrättat särskilda enheter för en gemensam behandling av kultur- och fritidsbidragen. Endast 30 procent har bildat permanenta arbetsgrupper för att arbeta med både kultur- och fritidsfrågor. Den enklaste åtgärden förefaller sålunda vara av administrativ karaktär, att ha en gemensam policy för bidragen, medan endast en tredjedel av förvaltningarna valt att strukturellt och organiserat arbeta gemensamt. Frågan är om detta innebär att de olika sektorerna fortfarande arbetar separat, trots att de sitter under samma tak, eller om de anser sig ha lyckats med en integrering utan att skapa särskilda organisatoriska former för arbetet. Kommunförbundets undersökning

pekar mot att det vanliga fortfarande är en sektoriell uppdelning av

arbetet och att verklig integrering är mindre vanlig. Sammanen

slagningen verkar i alla fall inte ha gått smärtfritt förbi då endast hälften

106 Kvinnor, politik och konsekvenser

de tillfrågade tjänstemännen anser att det råder ett gott samarbetsav klimat inom deras sammanslagna förvaltning och nästan 30 procent menar att samarbetsklimatet är "mindre bra".

Jämställdhet och fritidspolitik

Den enkätundersökning som utredningen tillsammans med Kommunförbundet företagit vände sig till samtliga kommuner och resulterade i en svarsfrekvens på 75 procent. Samtliga kommuner har således inte svarat. Bedömningen generaliserbarheten måste göras vid analysen av varje av enskild frågeställning.

Enkätundersökningens syfte var att: få uppfattning om hur många kommuner som har genomfört en kultur- och fritidsvaneundersökningar, för att öka kunskapen om vad kommuninnevånarna gör på sin fritid och vilka modeller kommunerna har använt, försöka få uppfattning om i vilken grad jämställdhet beaktas i en fritidsnämndernas verksamhet,

och vilket sätt jämställdhetsfrågor har konkretiserats och

om resulterat i åtgärder inom verksamheterna, hur aktivitetsbidragets fördelning mellan könen ser ut och vilka åldersgrupper som prioriteras. Analysen svaren diskuteras under respektive rubrik. av

F ritidsvaneundersökni ngar

Av de 216 kommuner som svarat på enkäten uppger 45 procent att de inte genomfört någon kultur- och fritidsvaneundersökning. Att den procentuella andelen kommuner som genomfört kultur- och fritidsvaneundersökningar skulle varit större vid en högre svarsfrekvens förefaller inte troligt, utan vår bedömning är att siffran går att generalisera till samtliga kommuner. Det innebär således att nästan hälften av de svenska kommunerna hittills inte genomfört någon undersökning. 21

procent uppger att de genomfört en undersökning på egen hand. 31 procent har utfört undersökningen med extern hjälp av forskare eller

konsultföretag eller tillsammans med en annan förvaltning, organisation eller högskola. Av de som genomfört kultur- och fritidsvaneundersökningar uppger 23 procent att de totalt genomfört en 1 undersökning i kommunen. Elva procent har genomfört två undersökningar och sex

Kvinnor, politik och konsekvenser 107

procent uppger att de genomfört tre eller flera undersökningar. På frågan om kommunen planerar att genomföra en kultur- och fritidsvaneundersökning under de närmaste åren svarar 67 procent att det planeras, medan 23 procent svarar att det inte planeras. Sammanfattningsvis har således nästan hälften av kommunerna som svarade på vår enkät inte utfört någon undersökning för att utvärdera sin verksamhet. Ett antal av de som genomfört undersökningar säger att undersökningarna gjordes på 1970- eller 1980-talet och att de sedan inte har upprepats. Vår bedömning är att av det totala antalet kommuner torde de som utfört kultur- och fritidsvaneundersökningar vara färre än 45 procent. De som svarat att de utfört undersökningar utgör cirka en tredjedel av samtliga kommuner. Tillspetsat skulle man kunna säga att över hälften av Sveriges kommuner inte vet hur deras verksamhet ser ut, vilka som nyttjar den och om den når ut till kommuninvånarna i den grad man tror eller önskar.

Jämställdhet mål och konkretisering - 84 procent av kommunerna uppger att de inte har några specifika övergripande jämställdhetsmål för kultur- och fritidsverksamheten, medan 16 procent uppger sig ha det. Vid uppföljningen visade av svaren det sig att vissa kommuner har svarat på denna fråga och att de då haft den interna jämställdhetsplanen för personalen i åtanke. Om dessa svar räknas bort utgör gruppen som har specifika jämställdhetsmâl cirka 7 procent av de tillfrågade. Det är svårt att bedöma om siffran skulle förändras om alla kommuner hade svarat, men i runda tal torde det inte vara mer än 10 procent av kommunerna som har jämställdhet som övergripande mål för sin verksamhet.

Flickor och kvinnor prioriteras ibland

Hälften av kommunerna, 48 procent, uppger att de inte har gjort några specifika prioriteringar till förmån för flickor och kvinnor under de senaste åren. 46 procent uppger att de prioriterat flickor och kvinnor i viss utsträckning och fyra procent menar att de gjort det i hög utsträckning.

108 Kvinnor, politik och konsekvenser

prioriteringar genomförts fördelas enligt följande:

De typer av som

Satsat på verksamheter för flickor/kvinnor 15 % nya Förbättrat för flickor/kvinnor i befintliga verksamheter 20 % Infört särskilda kontantbidrag 14 % Fler/bättre tider i anläggningar 11 %

Andra exempel på prioriteringar är att satsa eller ge extra stöd till en

ridanläggning, ha utbildning eller projekt för flickor, ta ut lägre avgifter för kvinnoidrott eller anordna tjejmässor på fritidsgården. Når utredningen frågat vad varit skälet eller orsaken till omsom

prioriteringarna endast åtta procent att det berott på undersök-

svarar ningsresultaten från kultur- och fritidsvaneundersökningar. 16 procent

säger att det varit effekt av de övergripande jåmställdhetsmålen,

en

medan 25 att det varit följd påtryckningar från

procent svarar en av

exempelvis föreningslivet.

Aktivitetsbidrag

Enkätsvaren visar att ett fåtal kommuner har redovisningen av aktivitets-

bidragen uppdelad på kön tio procent, vilket innebär att 90 procent av

kommunerna inte vet hur många aktiviteter som flickor respektive pojkar deltar Den tio-procentiga siffran är något överskattad eftersom

uppföljningen visat att vissa kommuner enbart har uppgifter

av svaren andel flickor och pojkar år medlemmar i bidragsberättigad ålder om som och inte hur stor andel aktiviteterna som flickor respektive pojkar av deltar De kommuner kan redovisa aktiviteter fördelade på kön har alla som

tagit fram speciella blanketter där uppgifterna från närvarokorten

nya sammanställts. Detta gäller exempelvis för Båstad, som har en bi-

dragskonstruktion med kronor deltagare och Haparanda med

per konstruktionen kronor per aktivitet. Danderyd avlastar redovisningsuppdraget från föreningarna genom samla in närvarokort och dessa ta fram statistik över antalet aktiva att ur

individer uppdelat kön. Ekerö, Karlshamn och Nynäshamn är

kommuner nyligen infört redovisning per kön, men ännu inte fått som några resultat. Majoriteten kommunerna att de inte stött på något större av menar motstånd från föreningarna när de bett om en könsdifferentierad redovisning av aktiviteter.

SOU 1996:.3 Kvinnor, politik och konsekvenser 109

Näir det gäller åldersgränser för att erhålla aktivitetsbidrag har cirka tio procent av kommunerna ändrat sin undre gräns. Den vanligaste orsaken som anförs är att man vill motverka en tidig specialisering hos barnen. Näir det gäller den övre åldersgränsen har hälften av kommunerna satt dem vid 18 20 år. Detta är alltså lägre än den statliga övre ålders- gränsen som ligger vid 25 år. Cirka 20 procent av kommunerna har ändrat sin övre åldersgräns under de senaste åren. Det vanligaste skälet till denna ändring är att man anses vuxen vid 20 års ålder och att det således är omotiverat med bidrag till ungdomar över 20 år. Ett par kommuner har ingen övre åldersgräns och några kommuner har inget aktivitetsbidrag alls.

Frzitidspolitiska konsekvenser

Vi har i avsnittet om fritidsvanor använt begreppen Öppen och sluten verksamhet. Utgångspunkten för begreppsparet är vilken grad av hinder sorn deltagandet i olika verksamheter och nyttjandet av anläggningar reser. Vi kunde konstatera att de verksamheter och anläggningar där kvinnor finns i något större utsträckning än män, är de öppna verksamheterna som reser få hinder av organisatorisk eller ekonomisk karaktär för deltagandet. Frågan är då i vilket grad detta beaktas i den kommunala fritidspolitiken. Vem bestämmer vad som skall prioriteras Den öppna ungdomsverksamheten och fritidsgårdarna har sin tillkomst i insikten att även de som inte organiserar sig i föreningslivet skall ha någon stans att "ta vägen" fritiden. Den öppna ungdomsverksamheten har i många tider motiverats av att kontrollera de grupper av ungdomar, d.v.s.pojkar, som man befarat skall hemfalla kriminalitet och missbrukà Personalen på fritidsgårdarna har även fått agera som socialarbetare. Koncentrationen på pojkarnas faktiska eller

potentiella bråkighet och samhällets vilja att förebygga de problem som

medföljer har också motiverat att pojkarna tillåtits få stort utrymme

inom fritidsgårdsverksamheten.° Pojkarnas beteende och preferenser

vad gäller aktiviteter har fått styra inredningen på fritidsgårdarna där biljardbordet haft en självklar plats, men inte möblering som ger möjlighet till lugn och samvaro. Det finns en ökad medvetenhet idag om

5 Olsson, H-E., Staten och ungdomens fritid. Kontroll eller autonomi , Studentlitteratur, Lund, 1992.

°Hanström, M., Men tjejerna då Erfarenheter från lokal tjejverksarrzlzet på

gården. Fritidsforums förlag, 1994.

110 Kvinnor, politik och konsekvenser

att fritidsgårdarna utgått från pojkar som normen för verksamheten vilket har lett till initiativ och diskussioner för att finna nya metoder där flickor och pojkar ges utrymme att vara sin egen "norm", samt att Öka

kunskapen hos dem som arbetar på fritidsgårdarnaf

Fritidsgårdarna utgör en del av den kommunala verksamheten. Av kommunernas totala kostnader för fritidssektorn, utgör kostnaderna för

fritidsgårdarna cirka 10 procent att jämföras med de 70 procent som

kostnaderna anläggningar utgör."8 Nedläggning av fritidsgârdar

förefaller vara en besparingsätgärd i vissa kommuner. Mellan 1991 och 1993 minskade antalet fritidsgârdar. Hotet om besparingar i verksamheten bekräftas av de erfarenheter som utredningen tagit del av vid samråd med personer verksamma inom området. Det menas att risken för besparingar i verksamheten är större i de kommuner som prioriterar föreningslivet och inte uttalar särskilda fritidspolitiska mål för den öppna ungdomsverksamheten. Vi har tidigare tagit upp de studier som visar att deltagandet i föreningsliv eller i de öppna ungdomsverksamheterna fortfarande är en klassfråga. Barn och ungdomar i de lägre socioekonomiska grupperna deltar mindre i föreningslivet än barn och ungdom i de högre socioekonomiska grupperna. Flickor i socialgrupp tre, med praktiskt tillval i skolan deltar minst i organiserade fritidsaktiviteter totalt sett, men av de som deltar är det främst i de öppna verksamheterna. Att fritidspolitiken skall omfatta och arbeta med mål för den öppna ungdomsverksamheten är således också en fördelningsfräga. Föreningslivet har traditionellt haft ett stort inflytande i den kommunala fritidspolitiken. När kommunerna samråder med grupper utanför nämnd och förvaltning är det ofta med företrädare för föreningslivet. Frågan som väcks är vem som för de oorganiserades talan och ser till att även barn och ungdomar som av olika skäl inte deltar i föreningslivet ges möjligheter till en utvecklande och meningsskapande fritidsverksamhet. Ett annat exempel på att fritidspolitiska beslut och val av vilka verksamheter som skall prioriteras har betydelse för den resursmässiga fördelningen mellan könen, är jämförelsen mellan ishallarna och

7Ett exempel är Ungdomsstyrelsens arbete med stärka flickors roll i

att fritidsverksamheten. Rätt ska vara rätt Idéskrift om metoder att förändra

flickors villkor på fritidsomrádet. Ungdomsstyrelsen rapporterar Ungdoms-

styrelsen, Stockholm, 1995. 8Lundkvist, A. Fahlström, Ch., Bidragens historia några fakta och samt diskussionsunderlag. Svenska Kommunförbundet. 1995

°Claeson, A., Flickors fritid. Fritid Stockholm, 1992.

Kvinnor, politik och konsekvenser 111

ridhusen, som diskuteras i kapitlet om resursfördelningi kommunerna. Dessa två anläggningar med tillhörande verksamheter får ofta stå som exempel när flickors och pojkars fritid diskuteras. Vår bedömning är att genom att issporter som kräver inomhusanläggningar drar stora kostnader, innebär satsningar ishallar stora subventioner i förhållande till vad många andra idrotter erhåller. Eftersom ishallen främst nyttjas av pojkar, kan det slå mot den könsmässiga fördelningen av resurserna totalt sett.

Fritidspolitiken i praktiken två fallstudier "

- Utredningen har intervjuat fritidsförvaltningscheferna i två kommuner utifrån frågor om den kommunala situationen avseende befolkningsstruktur, ekonomi, etc., men också utifrån frågor om hur de som förvaltningstjänstemän uppfattar den kommunala fritidspolitiken, förändringar i fritidspolitiken sett några år tillbaka och hur den konkretiseras samt utifrån frågor om hur förhållandet mellan jämställdhet och fritidspolitik ser ut.

Vi valde Botkyrka kommun och Skellefteå kommun mot bakgrund

av att dessa båda kommuner genomfört kultur- och fritidsvaneundersökningar och att de representerar två helt skilda typer av kommuner. Skellefteå är en välmående kommun i norr med både glesbygd och centralort och Botkyrka är en förortskommun i söder Stockholm om med hög invandring och ett svårt ekonomiskt läge. Utredningen ville undersöka förutsättningarna för skapandet av en fritidspolitik och hur varierande villkor påverkar detta. Dessutom har Botkyrka en sammanslagen kultur- och fritidsförvaltning, medan Skellefteå har separata förvaltningar. 12°

De kommunala villkoren

Botkyrka är en kommun med hög invandring, bostadssegregation och områden med s.k. miljonprogramsbostäder. I norra Botkyrka är arbetslösheten tio procentenheter högre än genomsnittet i andra kommuner. Det finns stora sociala skillnader mellan Botkyrka norra som byggdes under miljonprogramtiden och där kommunens flesta invandra-

lwFörvaltningschefema är Sylvia Segerstål, chef för kultur- och fritidsför-

valtningen i Botkyrka kommun och Leif Gustavsson, chef för fritidsförvaltningen i Skellefteå kommun.

112 Kvinnor, politik och konsekvenser

re bor och södra Botkyrka där det mest bor svenskar i villaområden. Detta innebär att den kommunala politiken mycket handlar om att balansera mellan att tillhandahålla en generell service i södra Botkyrka där den kommunala skattekraften finns och att rikta insatser till norra Botkyrka där behoven av den kommunala servicen är större. Botkyrka erfar redan en vikande skattekraft i kommunen grund av att de välbeställda i södra Botkyrka flyttar ut. Botkyrka har ett svårt kommunalekonomiskt läge och anför skatteutjämningssystemet som ett välkommet tillskott till det trängda läget. Det främsta skälet till sammanslagningen av kulturen och fritiden var också ekonomiskt, för att spara pengar. Skellefteås geografiska och demografiska struktur är ovanlig såtillvida att kommunen innehåller såväl glesbygd som en relativt stor centralort. Ett av de största problemen i kommunen anses utflyttningen till andra orter söderut vara, i synnerhet är det bekymrande att det är främst flickor som flyttar och kommunen befarar att det resulterar i en vikande kvinnlig befolkning vilket andra kommuner fått erfara. Tidigare tjänade kommunen på inflyttningen från det norrländska inlandet, genom att många kom till kusten och Skellefteå, men idag flyttar även Skellefteåborna till städer söderut, som har högskolor och universitet. De som flyttar för att utbilda sig kommer heller inte tillbaka. Förvaltningschefen uttrycker det så, att för kommunen innebär en utflyttning av flickorna och av "begåvningarna",de som vill utbilda sig, vilket leder till att det redan idag är svårt att få personal med högskolekompetens till den kommunala sektorn, i synnerhet gäller detta inom fritidssektorn. Historiskt är kommunen en gruv- och industristad, men idag finns även elektronik och dataföretag etablerade i kommunen. Till dessa och till en utveckling av tjänstesektorn står hoppet om en minskad utflyttning och ökad inflyttning. Arbetslösheten år relativt stor även i Skellefteå, i synnerhet gäller detta för arbetslösheten bland ungdomar som ligger på cirka tolv procent.

De fritidspolitiska målen

Botkyrkas målbeskrivning för kultur- och fritidspolitiken är uppdelad i övergripande mål för hela verksamheten samt operativa mål för varje verksamhetsområde vari anläggningar, fritidsverksamhet, föreningsstöd, kulturverksamhet, bibliotek och kulturminnesvård ingår. Det första av de övergripande målen är att genom kulturverksamheten skapa en bättre samhällsmiljö och ge kommunen en ökad attraktionskraft för boende och företagande. De två övriga handlar om att möjliggöra för människor

Kvinnor, politik och konsekvenser 113

att vara delaktiga i demokratin och att bidra till människors utveckling. Jämställdhet finns inte formulerat i måldokumentet, men beträffande föreningsstödet vill man särskilt stödja föreningsaktiviteter som

engagerar flickor

Förvaltningschefen menar att av tradition har föreningslivet i Botkyrka varit prioriterat, vilket verkar något motsägelsefullt eftersom föreningsdeltagandet i Botkyrka är lågt i jämförelse med andra kommuner. Prioriteringen av flickors aktiviteter, så som det uttrycks i måldokumentet, stämmer inte heller riktigt överens med hur det ser ut, utan det verkar rimligt att säga att detta mål faktiskt inte uppfyllts. På en övergripande nivå anförs också att det för att möjliggöra invånarnas nyttjande av fritidsverksamheten är viktigt att ha en god "fritids-infrastruktur" i kommunen, vilket både inbegriper att ha väl fungerande anläggningar och att ha fungerande offentliga kommunikationer i anslutning till dessa anläggningar. En av förvaltningens uppgifter är att uppmärksamma när det uppstår skillnader mellan mål och ekonomi, alltså när målen inte går att genomföra på grund av brist på pengar. En annan uppgift är uppföljning av målen. En fritidsvaneundersökning har genomförts, men man har inte beslutat sig för när nästa fritidsvaneundersökning skall göras och vilket intervall man skall ha mellan undersökningarna. Under 1995 påbörjades ett två-årigt projekt, finansierat via Trygghetsfonden, som syftar till att skapa en uppföljnings- och utvärderingsplan för alla delar och nivåer inom förvaltningen. Tanken är att personalen skall utbildas i att genomföra olika typer av undersökningar i syfte att följa upp och förbättra sin service och att personalen utvecklas och höjer sin kompetens Skellefteå kommun har sedan flera år tillbaka en utarbetad modell för målformulering och utvärdering. Den bygger på att en övergripande verksamhetsidé för samtliga verksamhetsområden formuleras. Under denna formuleras sedan mål för de olika verksamheterna med kravet att de skall vara realistiska, konkreta och mätbara. Sedan genomförs, utöver mindre kontinuerliga uppföljningar, en kultur- och fritidsvaneundersökning varje mandatperiod. Syftet med fritidsvaneundersökningarna är att de ska utvärdera om de uppsatta målen nåtts. Analysen av kultur- och fritidsvaneundersökningen resulterari att nya mål ställs upp. Verksam-

mMål för kultur- och fritidspolitiken i Botkyrka. Måldokument 1995-06-15. Botkyrka kommun.

mStrategisk utvärdering ett lagarbete som leder till personalutveckling.

- Botkyrka kommun, 1995.

114 Kvinnor, politik och konsekvenser

hetsidéerna fastställs av nämnden och förvaltningen lägger sedan en verksamhetsplan för att operationalisera och förverkliga målen. En del av den fortlöpande uppföljningen utgörs av de fyrtio föreningsadministratörer som kommunen bekostar. Föreningsadministratörernafungerar som referensgrupp till förvaltningen och används för att sätta igång verksamheter eller hjälpa till vid startandet av nya föreningar.

På frågan vilka politiska skiljelinjer som finns i fritidsnämnderna

svarar både Botkyrkas och Skellefteås förvaltningschefer att några sådana är svåra att urskilja. Skellefteå menar att det möjligen finns en något högre ambition med fritidspolitiken hos det socialistiska än hos det borgerliga blocket. Förvaltningschefen i Botkyrka menar att det i fullmäktige finns större politiska skiljelinjer, där det socialistiska blocket värderar vikten av en fungerande fritidssektor och av att stödja föreningslivet något högre än det borgerliga. I sakfrågor går ofta skiljelinjen mellan vad kommunen skall eller inte skall stödja eller subventionera, där det borgerliga blocket förespråkar privatisering i större utsträckning än det socialistiska.

Öppen eller sluten verksamhet

På frågan hur förvaltningscheferna förstod öppen respektive sluten verksamhet, var svaret från Botkyrka att man inte diskuterade i dessa termer, utan mer om allmänhet kontra föreningsliv. Den politiska styrningen av verksamheten består främst av att barn, ungdom och flickor är prioriterade grupper vid fördelningen av tider till anläggningar samt att man försöker balansera mellan allmänhetens och föreningslivets tillgång till anläggningarna. Förvaltningschefen i Skellefteå menar att öppenhet och slutenhet är utgångspunkter vid deras diskussioner om verksamheten. Den öppna ungdomsverksamheten och fritidsgårdarna prioriteras högre än föreningslivet. En verksamhet som har ett starkt stöd från kommunen är föreningen Urkraft som bildades 1985. Det var ungdomar och vuxna som ville hitta alternativa former för en ungdomsverksamhet som bygger på att ungdomarna själva skall ta ansvar för sin verksamhet och åstadkomma saker som viktiga både för dem själva och för andra. Ett nytt hus har byggts för Urkrafts verksamhet där det finns kafé, restaurang, möjligheter till utbildning, till kultur- och idrottsverksamhet, etc. Verksamheten drivs av 130 heltidsanställda ungdomar.

Kvinnor, politik och konsekvenser 115

Jämställdhet

Båda förvaltningscheferna uppger att diskussioner om jämställdhet förs i nämnden och att det inte finns politiska skiljelinjer i frågan. Förvaltningschefen i Botkyrka menar åter, att grund av ekonomin kan inga stora satsningar på flickor göras, men man försöker göra små förändringar som inte kostar så mycket samt förändra inom det befintliga. Flickorna efterfrågar exempelvis kampsporter, vilket man försöker att tillgodose, men ridningen är underdimensionerad och behovet och efterfrågan är inte alls täckt i kommunen.

Förändringar

De förändringar som skett i den kommunala fritidspolitiken under 1990talet har varit de motsatta i Botkyrka och Skellefteå. I Botkyrka handlar det om besparingar och rationaliseringar framtvingade av det kommunalekonomiska läget, medan det i Skellefteå handlar om expansion både av verksamheter och av förvaltningens ansvarsområde. Det största politiska beslutet som tagits i Botkyrka var sammanslagningen av kultur- och fritidsförvaltningarna och detta gjordes av be-

sparingsskäl. Besparingarna innebar också att noll-taxorna avskaffades

och avgifter infördes, bidragsgivningen förändrades. Önskesamt att målen från kommuninvånarna om upprustning av lokaler och anläggningar har inte kunnat tillgodoses i den omfattning som planerats. Kommunen har fått säga nej till upprustning av badhus och byggnation ridhus. Ishallen som byggdes 1987 och som är dyr i drift och har av höga kapitalkostnader, har fortfarande noll-taxa genom att detta regleras i ett flerårigt avtal. När avtalet löper ut 1996 kommer det att omförhandlas så att brukande förening istället får ett lokalbidrag. Handlingsutrymmet är med andra ord begränsat på grund av det kärva ekonomiska läget i Botkyrka, men förvaltningschefen menar att det finns en förståelse bland kommuninvånarna att kommunen har begränsade möjligheter att ge bidrag och subventioner. Skellefteå har under 1990-talet gjort betydande investeringar i nya anläggningar, vilket har motiverats av resultaten från fritidsvaneundersökningarna. Förvaltningen har tagit över ansvar för verksamheter från andra förvaltningar genom att ansvara för den totala bidragsadmini-

strationen i kommunen samt organisera verksamheten för handikappade.

Expansionen av förvaltningen ligger i linje med ambitionen att vidga fritidsbegreppet inom kommunen till att innehålla andra komponenter än de traditionella. Man arbetar också för att i samarbete med Luleå

116 Kvinnor, politik och konsekvenser

högskola utforma en högskoleutbildning i Skellefteå med inriktning att utbilda människor för arbete inom fritidssektorn. Skellefteå kommun menar att de själva är i behov av en sådan utbildad personal. Att slå samman kultur- och fritidsförvaltningarna är inte alls aktuellt i Skellefte- Skälen till detta är att det inte föreligger några ekonomiska behov ocl att man anser att sammanslagningen hotar en självständig fritidspolitik Samarbete mellan kultur och fritid välkomnas, men utan sammanslagning.

5.2 socioekonomiska och etniska bakgrunds-

faktorer och kön

När man utgår från kön i en analys av makt och fördelning av resurser väcks ofta frågor om vilken betydelse andra former av marginalisering och underordning har för kvinnor. Vilka andra förklaringsbärandt faktorer, såsom sociala, ekonomiska och etniska förhållanden, är av betydelse för makt- och resursfördelning Ibland framförs att vissa kvinnor har mer makt och resurser än vissa mån och att vissa kvinnor är mer aktiva och får en större del av de offentliga resurserna än vissa män. 123 Trots dessa argumenteringar finns bred överensstämmelse en om att det råder ojämställdhet mellan könen, att kvinnor som grupperär

underordnade män som grupper. Det skulle således vara fråga om en relativ ojämställdhet Hur högt förklaringsvärde har då kön när

även sociala, ekonomiska och etniska faktorer tas med i analysen Vilken betydelse har social, ekonomisk och etnisk bakgrund för deltagandet i och nyttjandet av den offentliga fritidsverksamheten och hur samvarierar dessa faktorer med kön. De kommuner som genomfört sina fritidsvaneundersökningar efter Kommunförbundets modell använder sig normalt inte av socioekonomiska eller etniska bakgrundsfaktorer. Skellefteå kommun har dock kopplat

Det påpekas ofta flickor i socialgrupp 1 är aktiva i den offentliga att mer fritidsverksamheten än pojkar i socialgrupp Se exempelvis Claeson, A. Flickors fritid, s. 15 och Ulmanen, P. Stärkta flickor, s. 21

mEduards M., Landby "Den feministiska utmaningen kvinnors kollektiva

handlande" i Åström G. Hirdman H. red. Kontrakt i kris. Carlsson Bokförlag, Stockholm. 1992 Jämför Åström G., "Föräldraförsäkring och vårdnadsbidrag för- - om

hållandet mellan ideologi och verklighet" i Kvinnovetenskaplig tidskrift

1990:2

Kvinnor, politik och konsekvenser 117

resultaten från fritidsvaneundersökningarnatill kommunens befolkningsstatistik och har därigenom fått en bild av fritidsvanorna i olika bostadsområden. Ulf Blomdahls modell däremot omfattar både skolframgång och ekonomiska Med skolframgâng menas de resurser. tillval ämnen eleverna gör i skolan och med de ekonomiska av som den materiella standard och boendestandard som resurserna avses barnens familjer har. "Skolframgång" som bakgrundsvariabel har visat sig ha stort förklaringsvärde när det gäller nyttjandet och deltagandet i friltidsverksamheter.12° De socioekonomiska faktorernas betydelse för nyttjandet av det offentliga fritidsutbudet har diskuterats flitigt. Studier som mer utförligt

undersöker sambanden mellan ålder, kön, etnicitet, geografisk bosättning

och kontextuella faktorer finns däremot inte i samma utsträckning

Fler mönster torde alltså finnas att upptäcka.

Socioekonomiska faktorer

Studier över sambandet mellan föreningsanslutning och socioekonomis-

ka bakgrundsfaktorer visar att lägre socioekonomisk status samvarierar

med ett lägre föreningsdeltagande. Barn och ungdomar vars föräldrar har hög socioekonomisk status är överrepresenterade i föreningsen

livet Detta gäller för barn och ungdomar i alla åldersgrupper och framförallt för föreningstyperna individuell idrott, scouter och politiskt ungdomsförbund. Om en jämförelse görs över tid visar det sig att även

det skett generell ökning av andelen föreningsmedlemmar sedan om en 1974, är de sociala skillnaderna konstanta. De grupper som ökat sin föreningsanslutning mest är flickor i socialgrupp ett och pojkar i socialgrupp två och tre.

Studien Flickors fritid hävdar att det förekommer större skillnader

inom flickgruppen än inom pojkgruppen när det gäller deltagande i det

organiserade fritidsutbudet. Baserat på Ulf Blomdahls studier av

föreningsdeltagande, visar rapporten att flickor och pojkar ur socialett med teoretiska tillval i skolan i lika hög grad är anslutna till grupp föreningar. Flickor och pojkar i socialgrupp tre med praktiskt tillval i skolan uppvisar däremot en stor könsskillnad i föreningsanslutning.

Claeson Åsa. Flickors fritid. Fritid Stockholm, 1992. 14

s. mNilsson, P. Den allvarsamma fritiden. Statens Ungdomsråd 1994. s. 92 28Ibid., 35 s. mBlomdahl, Ulf. Folkrörelserna och folket, 1990. s. 37f.

118 Kvinnor, politik och konsekvenser

Flickor i socialgrupp tre är underrepresenteradei så samtliga gott som föreningstyper och sammanlagt står nästan hälften flickorna denna av ur

socialgrupp utanför det organiserade föreningslivet Andelen pojkar

i socialgrupp tre som står utanför föreningslivet år mycket mindre. "Skolframgång" har således visat sig ha högt föklaringsvärde för val av fritidsaktiviteter. Fritid Stockholm visar detta i flera sina rapporter av och den tolkning som görs är att skolans organisering spiller över på fritiden. Man menar att den organiserade fritiden föreningslivet och

kommunala musikskolan och skolan har en liknande organisering och

att de utgår från samma värden. Detta innebär att den finner sig väl som tillrätta inom skolans ram, även har lätt att ta till sig den organiserade fritidens mål och värden. Denna tolkningsram föranleder kategoriseen ring i expressiv och instrumentell aktivitetstyp. m Beroende på vilken typ av verksamhet som barn och ungdomar väljer karaktäriseras deras val i termer av expressiv och instrumentell fritidsstil. Den övergripande skillnaden mellan de expressiva och de instrumentella aktivitetstyperna förklaras på följande sätt: de expressiva aktiviteterna sätter individen och dennes personliga mål i centrum, medan de instrumentella aktiviteterna i likhet med skolan har en läroplan och en målsättning som

ofta är oberoende deltagarna. I Den instrumentella fritidsaktiviteten

av sågs ha långsiktiga mål som, om de ska uppnås, kräver tid, tålamod och kontinuitet, den kräver dessutom medlemsskap och/eller föranmälan. Den expressiva fritidsaktiviteten har kortsiktiga mål som deltagarna stimuleras att inrikta sig på. Den är öppen och kräver ingen föranmälan eller medlemskap och man är fri att komma, gå och göra vill. som man Exempel på instrumentell fritidsaktivitet är att vara med i förening eller delta i kommunala musikskolan, medan fritidsgårdsverksamhet betecknas som en expressiv fritidsaktivitet. En jämförelse mellan fritidsstil och socialgrupp visar, enligt Fritid Stockholms undersökningar, att barn och ungdom ur socialgrupp tre med icke-teoretisk inriktning i skolan, generellt har expressiv en fritidsstil, vilket innebär att de i mindre utsträckning söker sig till de organiserade fritidsaktiviteterna och i större utsträckning till de Öppna. Detta generella faktum gäller i synnerhet pojkarna. I högstadiet har 23 procent av pojkarna fritidsgården som sin enda fritidsverksamhet, medan

3°Claeson, Åsa, 1992, 15.

s.

Begreppen tycks vara hämtade från den finländske sociologen Erik Allardt

och hans teori om fritidens kumulativitet. Se Nilsson P. Den allvarsamma fritiden. Statens Ungdomsråd 1994. s. 93 Claeson 1992, s.15

Kvinnor, politik och konsekvenser 119

motsvarande andel bland flickorna är 13 procent. Flickorna i socialgrupp tre med icke-teoretisk inriktning, är den grupp som inte bara står utanför den organiserade fritidsverksamheten, utan också går mindre på fritidsgård. 33 Ett annat begreppspar som flitigt används för att beskriva flickors och pojkars fritidsmönster är "att vara" och "att verka". Begreppen kombineras dessutom ofta med instrumentell och expressiv fritidsstil. "Att vara" innebär att vara relationsinriktad eller kamratorienterad, "att verka" innebär att mindre vikt läggs vid de sociala relationerna, men desto mer vid handling och aktivitet. Begreppen lanserades av sociologen Anita Dahlgren under 1970-talet. Hon menade att flickors och pojkars ungdomstid var så olika, att det var skäl att tala skilda världar. Amerikansk forskning spädbarn och om Dahlgrens egna empiriska studier föranledde henne att systematisera flickors beteenden till "att vara" och pojkars beteenden till "att verka Dahlgrens forskning tar inte sin utgångspunkt i en feministisk samhällsförståelse och några diskussioner om makt och kvinnors position i samhället varken drivs eller omnämns. Dahlgren menar att de två världar som hon kategoriserat länkas samman av flickornas intresse

för romantik

l dagens feministiska forskning, framstår denna typ av essentialis-

tisk begreppsformering som förlegad, för att inte säga konserverande,

av kvinnors underordning i maktstrukturen. De ideologiska och dolda

hörnstenarna i Dahlgrens teoribygge utgörs av betoningen könens olikhet och att detta är biologiskt nedärvt. Man kan säga att Dahlgrens teori representerar en särartsideologi, som hävdar att de biologiska skillnaderna mellan könen är bestämmande för deras sociala beteenden. Den syftar till en uppvärdering av den sant kvinnliga essensen eller ett kvinnligt väsen. Ett alternativt synsätt skulle utgå från en likhetsideologi, som ser skillnaderna mellan könen som socialt skapade av det samhälle vi lever Likhetsideologin skiljer på det biologiska och det sociala könet med begreppen kön och genus. Utgångspunkten är en analys av maktstrukturen där kvinnlighet och manlighet ses som

Claeson Å., 16 s. mDahlgren, Anita. T vá världar. Om ungdomar och könsroller ett kun- skapssociologiskt perspektiv. 1979. s. 178 35Ibid., 7 och 171. s.

120 Kvinnor, politik och konsekvenser

konstruerade utifrån en könsmaktstruktur där kvinnan är underordnad överordnadf och mannen Riskerna med att betona särarten, är att tillskriva könen egenskaper

som inte har någon giltighet, eller att definiera kvinnligheten som :n

avvikelse från normen och därmed legitimera att kvinnor inte skall 1a tillgång till vissa arenor i samhället, eftersom flickor är annorlumca.

Sårartsförespråkarnastödjer sig ofta på individcentrerade förklaringsmo-

deller, vilket också Dahlgrens studie kan sägas göra. Flickor omnåimis

som självcentrerade med brist på verklighetsförankring.

Dahlgrens teori utgår inte från en problematisering av flickcrs

position i samhällsstrukturen. Hon poängterar att de båda beteendena "att vara" och "att verka" kompletterar varandra. Med andra ord ärr det en "naturlig ordning" att flickor "är" och pojkar "verkar" och det som

överbryggar klyftan mellan dessa två världar är flickors romantiska

intresse för pojkar. Flickors intresse för romantik och relationer sägs vara anledningen till deras minskade föreningsaktivitet i tonåren. Frågan om det eventuellt kan vara så att flickor inte känner sig välkomna i föreningslivet eller att de har små möjligheter att påverka detta, d.v .s att det skulle vara fel på föreningslivet och inte på flickorna, lyfts inte upp som ett tänkbart skäl i detta sammanhang. I senare studier har Anita Dahlgren mer inriktat sig på flickors erfarenheter av föreningslivet. Hon har påvisat att flickors behov inte blir bemötta och att flickor t.o.m. lär sig att de inte är lika mycket värda som pojkarna genom att de får erfara att deras aktiviteter är mindre värda och belönas mindre än pojkarnas. Dahlgren har också framfört att det är ett demokratiskt problem förknippat med att flickor inte tar del

av föreningslivet.

Dahlgrens teori om "vara" och "verka" har några år nacken. Nyare

feministisk forskning om relationen mellan kvinnor och män har

kommit till andra slutsatser än Dahlgren och kan således sägas

Se exempelvis Hirdman, Y. Genussystemet i SOU 1990:44 Maktutredningens huvudrapport.

Dahlgren A., s. 26

mDahlgren, Anita. Kvinnlig motkultur i föreningslivet, i Uppväxtvilllcor,

nr.3, 1990, Statens Ungdomsråd; Fostran till intima relationer. Om unga kvinnor i närkamp med föreningslivet i Löfgren, A. Norell, M. red.: Att första ungdom. Identitet och mening i en föränderlig värld. 1992; Dahlgren,

Anita och Dahlgren, Rune. Kom igen flickor En explorativ studie av flickors

och unga kvinnors delaktighet och inflytande i föreningslivet. JAMFOrapport nr. 18, 1992

Kvinnor, politik och konsekvenser 121

"korrigera" hennes analys Icke desto mindre ligger Dahlgrens teori

om att "vara" och "verka" till grund för en hel del av det som skrivits flickors fritid.° Syftet med studierna är att försöka förstå flickors om beteende och varför de inte alltid finner sig väl tillrätta i den organiserade och offentligt subventionerade fritidsverksamheten. Det är emellertid

problematiskt att använda begrepp som "vara" och "verka" eftersom de

riskerar att legitimera kvinnors underordning. Olikheten betonas, eller rättare sagt sker en betoning på flickors avvikelse från normen och därmed kan ett argument föras in varför flickor inte tar del av de offentliga En annan risk är att aktiviteter som utformas resurserna. utifrån en definierad form också verkar normativt, vilket kan leda till att de flickor som inte trivs i "vara" inte betraktas som "riktiga flickor". ,

Det positiva med Fritid Stockholms rapporter är att de försöker visa hur flickor systematiskt exkluderas och hur den manliga normen slår

igenom i verksamheten, genom att man främst ser till att möta pojkars

behov och beteenden. Ett mycket talande exempel detta är att de bråkiga pojkarna har fått forma fritidsgårdarnas inredning I en slags

jämlikhetssträvan togs de s.k. Eva-rummen, som var utrymmen enbart för flickor, bort från fritidsgårdarna under 1970-talet. Det ansågs förlegat och särartsmässigt att flickorna skulle hållas i egna rum. Det var

emellertid ingen som övervägde att slänga ut biljardbordet. Man ville

med andra ord bort från ett särartstänkande, men sökte som ersättning

inte forma verksamheten så att den passade både flickor och pojkar, vilket följaktligen innebar att flickor skulle anpassas till pojknormen och intressera sig för det pojkar intresserade sig för.

För att återknyta till fritidsstilar, har Per Nilsson kritiserat Blomdahls och Elofssons kategorisering instrumentell och expressiv fritidsaktivitet genom att uppmärksamma att signifikanta samband i en hel undersökningsgrupp har svaga samband när det gäller enbart flickgruppen. Nilsson menar att den slutsats som borde dras av detta är att den strikta dikotomin mellan instrumentell och expressiv aktivitet inte äger samma

Se exempelvis Anna G. Jönasdottir ,Love Power and Political Interests. Towards a theory of Patriarchy in Contemporary Western Societies, 1991 och Carin Holmberg, Det kallas kärlek. Om kvinnans underordning och mannens overordning hos jämställda par, 1993 °° Det allra senaste exemplet, där "att vara" och "att verka" begreppen används är i Ungdomsstyrelsens rapport Rätt ska vara rätt Idéskrzj om

metoder att förändra flickors villkor på fritidsomrádet. Rapport nr. 6 1995.

"Blomdahl, U. och Claeson, red.Fritidsgárden dess besökare och framtid. Fritid Stockholm 1989. s. 36f. Rätt ska rätt Ungdomsstyrelsen, 55 vara s. ,

122 Kvinnor, politik och konsekvenser

giltighet för flickor som för pojkar, att flickor förefaller ha en annan fritidsstil än pojkar. Men för att synliggöra en eventuellt annorlunda fritidsstil måste dikotomin överges och andra analysinstrument tilläm-

pasna

Anders J anhammars rapport om gymnasieungdomars fritidsvanondär modellen med instrumentell och expressiv fritidsstil också tillämpas, belägger svagheten som Per Nilsson pekat på. Janhammar menar att flickor är lika aktiva som pojkar på sin fritid, men pojkar dominerar de offentliga satsningarna, medan flickors fritidsaktiviteter är förlagda till hemmen eller till de icke-offentligt subventionerade fritidsverksamheterna. Att dra slutsatsen att flickor är inaktiva eller passiva utifrån en statistik som enbart bygger undersökningar av deltagandet i det

offentliga fritidsutbudet skev bild. Det Janhammar till sin

ger en förvåning noterar är att gymnasieflickor som går teoretisk linje och enligt modellen har en instrumentell fritidsstil, har önskemål om som aktiviteter som är att beteckna som expressiva, exempelvis dans, work-out och caféer Detta faktum utvecklas inte till att eventuellt resultera i en kritik av modellen, utan blir en randanmärkning i rapporten. Utgångspunkten för en systematisering i instrumentell eller expressiv fritidsaktivitet eller stil är att de två begreppen äger giltighet for båda könen. Både flickor och pojkar ägnar sig instrumentella och expressiva aktiviteter, men något utrymme för att överskrida de definierade könskategorierna "att vara" och "att verka" finns inte. Enligt modellen kan inte flickor "verka" och pojkar kan inte "vara". Flickor och pojkar kan ägna sig samma aktivitet, men inom modellens ram förklaras flickor och pojkar värdera och prioritera olika saker inom aktiviteten. Dikotomin år statisk, vilket innebär att enligt modellen prioriterar flickorna alltid den sociala gemenskapen, intimitet och mänskliga relationer högre än resultat, medan det är tvärtom för pojkar. Flickor som prioriterar tävlingsmomentet och pojkar som prioriterar gemenskap torde således hamna utanför modellen. Trots den kritik som kan riktas mot denna systematisering, kan man med modellen visa att flickor avviker från normen genom att fungera på ett sätt som inte premieras eller satsas på från samhällets sida. Den grupp som allra minst kommer i åtnjutande av de offentliga fritidssatsningarna är flickor i socialgrupp

3Nilsson, P., 1994 95 s. Janhammar, Anders. Pojkars aktivitet Flickors passivitet. s. l9f. sJanhamman A., 1993, 20 s.

Kvinnor, politik och konsekvenser 123

tre.° Modellen kan beskrivning varför del flickorna ge en av en stor av står utanför både den organiserade/slutna och den öppna fritidsverksamheten.

I ett antal rapporter om ungdomars och i synnerhet flickors

fritidsvanor kan man se att det i princip endast används teoretisk en ram, som i stora drag utgörs av kategoriseringen i instrumentell och expressiv fritidsstil kopplat till det sociala beteendet att eller att vara verka. En teoretisk infallsvinkel inspirerat flera ungdomsannan som forskare är Pierre Bourdieus. Man tycker sig där finna dynaett mer miskt sätt att systematisera och förklara ungdomars livsstil genom att skapa en socialgruppsindelning som innehåller såväl vertikala som horisontella dimensioner, om både ser till det ekonomiska och det kulturella kapital den enskilde besitter.

Invandrarbakgrund

Det finns få rapporter som behandlar invandrarungdomars fritidsvanor.

De kommuner som utfört fritidsvaneundersökningar efter Kommunför-

bundets modell har inte invandrarbakgrund med som en variabel, vilket däremot Ulf Blomdahl har i sina senaste undersökningar.

En rapport från Invandrarverket från 1982 behandlade invandrarung-

dom och fritid. Med invandrarungdomar avsågs personer födda utomlands i åldern 0-24 år som antingen är utländska medborgare eller

har blivit svenska medborgare. I rapporten valdes sju invandrargrup-

per ut finska, jugoslaviska, estniska, turkiska, assyriska/syrianska,

grekiska och latinamerikanska för att studera dessa fritids-

gruppers verksamhet. Rapporten poängterade att det finns stora skillnader såväl

inom respektive invandrargrupp som mellan invandrargrupperna. De

likheter man ville framhålla emellertid att invandrare är övervar representerade resurssvaga bostadsområden, de har i genomsnitt dålig skolunderbyggnad och de drabbas arbetslöshet och social mer av

Se Claeson, Åsa. Flickor och den organiserade fritiden. Fritid Stockholm 1990. s. Flickors fritid. Fritid Stockholm 1992, s. 16; Janhammar, Anders. Pojkars aktivitet Flickors passivitet Fritid Stockholm 1993, s.19f;

Detta gäller i synnerhet de baseras på Fritid Stockholms

rapporter som material.

mNilsson, P., 1994 47

s.

invandrarungdom och fritid. SIV Rapport 3/82. Statens Invandrarverk,

nr. 1982. s. 7

124 Kvinnor, politik och konsekvenser

utslagning. Invandrare som socialgrupp deltar också mindre än andra

socialgrupper i det offentliga fritids- och kulturutbudet Ett lågt

deltagande i den organiserade fritids- och kulturverksamheten gäller i synnerhet de i socialgrupp tre som kommer från socialt och kulturellt

avlägsna miljöer Någon utförligare diskussion om invandrarflickors

deltagande i fritidsverksamheten förs inte i rapporten, men på några ställen nämns att flickor deltar i mycket mindre utsträckning än pojkar

i gemensamhetsaktiviteter.

Ulf Blomdahl, arbetar med studie av invandrarungdomarnas som en deltagande i fritidsverksamhet, menar att det är stora skillnader mellan

invandrare beroende ursprungsland, huruvida man är född i Sverige

eller inte och i sådana fall, hur lång tid varit här De generella man tendenserna i Blomdahls material visar att de pojkar med utländska föräldrar är födda i Sverige är lika aktiva som pojkar med svenska som föräldrar. Flickor däremot som är födda i Sverige och har utländska föräldrar, deltar i mindre utsträckning i den offentliga fritidsverksamheten än flickor med svenska föräldrar. Det är emellertid de ungdomar är födda utomlands utländska föräldrar och som varit i Sverige som av högst fyra år deltar allra minst. Något mindre än hälften av som pojkarna 48 procent står utanför den offentliga fritidsverksamheten, medan hela 63 procent av flickorna står utanför. När det gäller olika typer aktiviteter deltar pojkar med invandav rarbakgrund i instrumentella aktivitetstyper i mindre utsträckning än svenska pojkar. Invandrarflickornas deltagande i de instrumentella aktiviteterna är mycket lägre än de svenska flickornas. Mellan 55 och 86 procent dessa flickor står utanför. Skillnaderna beror på urav

sprungsland och hur läng tid de varit i Sverige.

Diskussion

För att sammanfatta och återknyta till inledningen av kapitlet, kan studierna som vi redovisat ovan både bekräfta och delvis förkasta påståendet att det skulle fråga om en relativ ojämställdhet när vara social och ekonomisk bakgrund kopplas till kön i analysen. Enligt

mlnvandrarungdom och fritid. s. 101

Invandrarungdom och fritid. s. 8

52 Pettersson Svenneke, D. Invandrarflickors fritid i Ericsson M. Poiko-

lainen K. red. Som om dom inte fanns invandrartjejenza Fritidsforum.

- 1995. Uppgifterna bygger på en intervju med Ulf Blomdahl.

Kvinnor, politik och konsekvenser 125

forskningen är flickor i socialgrupp ett med teoretiskt tillval i skolan mer aktiva i den offentliga fritidsverksamheten än pojkar i socialgrupp tre med icke-teoretiskt tillval i skolan. Det innebär att alla flickor inte är underrepresenterade i förhållande till alla pojkar. Vissa flickor kan vara överrepresenterade till vissa pojkar. Men jämför pojkar och man flickor inom samma socialgrupp, framträder både ett ojämställt och ett jämställt förhållande. Flickorna i socialgrupp tre är underrepresenterade i jämförelse med pojkarna i samma grupp, medan flickorna i socialgrupp ett deltar i fritidsverksamheten i lika stor utsträckning som motsvarande pojkar. Andra aspekter att beakta är kvantitet och kvalitet, d.v.s antal aktiviteter respektive kvalitet på verksamheten. De ovanstående siffrorna är baserade på ett generellt nyttjande, d.v.s huruvida individen har deltagit i en aktivitet någon gång de senaste fyra veckorna, vilket innebär att det inte säger något om frekvensen i antal aktivitetstillfällen under denna period. Beräkningarna från Eksjö, Jönköping och Borås på antal aktiviteter som flickor stod för i förhållande till pojkarnas aktiviteter, visade att det i genomsnitt gick färre flickaktiviteter per pojkaktivitet. Vidare visade det sig också att vid ett regelbundet eller högfrekvent nyttjande den generella tendensen att pojkarnas andel var ökade, vilket innebar att en tydlig flickdominans endast kunde påvisas

i några få av de verksamheter vi undersökte musikskolan och ridverk-

samheten. Det är därmed tänkbart att även flickorna i socialgrupp ett

är underrepresenteradei förhållande till pojkarna i socialgrupp,

samma om man även beaktar aktivitets- och nyttjandefrekvens. I Anita Dahlgrens intervjuer med flickor inom idrott och föreningsliv kan man se skillnader mellan flickors och pojkars deltagande ur

kvalitativa aspekter Här tas sånt som att flickor får sämre tränings-

tider, inte får kvalificerade ledare och inte känner sig välkomna i föreningsstyrelser upp och som kan sägas aspekter kvaliteten på vara av verksamheten. Således förefaller det troligt att även flickor i socialgrupp 1 är missgynnade i förhållande till pojkarna i socialgrupp. De samma

socioekonomiska faktorerna och skolframgång är starkt förklarings-

bärande när det gäller vilka aktiviteter man ägnar sig åt, inom varje men grupp är kön avgörande för vem som är mest aktiv. Skall man

Dahlgren A. och Dahlgren R. Kom igen flickorlEn explorativ

studie av

flickors och unga kvinnors delaktighet i föreningslivet. JAMFO-rapport nr.

19, 1990. För en sammanfattning se Dahlgren A. Flickors deltagande pá pojkars villkor är inte jämställdhet i Forskning ungdom. Rapport från om en ungdomsforskningskonferens 1993. Forskningsrådsnämnden 1993.

126 Kvinnor, politik och konsekvenser

polarisera kan man säga att under- eller överordning köns- och socialgruppsmässigt verkar vara förklaringsgivande för i vilken utsträckning man deltar eller är aktiv i det offentliga fritidsutbudet, d.v.s. en "ackumulerad underordning" innebär lägre deltagande i fritidsverksamheten. Bär individen på två former av underordning, klassmässigt och könsmässigt, deltar hon minst i den offentliga fritidsverksamheten flickor, socialgrupp 3, och den som har två former av överordning deltar mest. Etnicitet eller invandrarbakgrund verkar också underordnande. Här gäller dock att andra faktorer har stor betydelse för deltagandet i fritidsverksamheten. En analys i termer av ackumulerad underordning förefaller vara giltigt för flickorna, men inte för pojkarna. Vissa invandrarpojkar deltar i lika stor utsträckning som svenska pojkar i fritidsverksamheten, medan en större andel invandrarflickor än svenska flickor står utanför. Vissa invandrarflickor fortsätter att stå utanför, oberoende av hur lång tid de varit i Sverige. Det tycks också vara en fråga om vilken typ av verksamhet man ägnar sig och vilken fritidsstil man har. De refererade studierna menar att det är de s.k. instrumentella fritidsaktiviteterna, i vilka ungdomar ur socialgrupp 1 är överrepresenterade, som premieras, medan de expressiva fritidsaktiviteterna där en större del ungdomar från socialgrupp 3 återfinns inte erhåller samma resurser. Den tidigare nämnda kritiken att kategoriseringen i instrumentell och expressiv fritidsstil inte äger samma giltighet för flickor som för pojkar, förstärks när man ser till invandrarflickorna. Definitionen att instrumentell fritidsstil hänger samman med skolframgång, är ett svagt samband för de invandrarflickor som står utanför den offentliga fritidsverksamheten, när det visar sig att de trivs och är duktiga i skolan, men andra faktorer avgör att de inte deltar i de instrumentella fritidsaktiviteterna. 15

5.3 demokrati och

Förening - jämställdhet

För att uppnå jämställdhet i fritidsverksamheter måste man fundera över vilka medel som kan användas. Hur skall fritidsverksamheter organiseras Vilka ideologiska motiv används i skapandet av fritidsverksamhet

Äger dessa motiv i realiteten någon giltighet för hur det ser ut Hur

skapas en jämställd fritidsverksamhet som ökar kvinnors handlingsut-

rymme

Som de inte fanns invandrartjejemo 33

om - s.

Kvinnor, politik och konsekvenser 127

Det främsta sättet för stat och kommun att nå ut med stödet till

fritidsverksamheten är via föreningslivet. Det främsta motivet till statens

och kommunernas bidragsgivning är att stödja den demokratiska

utvecklingen och att skapa möjligheter för medborgarengagemang.

Kort om föreningslivet i Sverige

I SCBs statistik över föreningslivet i Sverige visas att 92,2 procent

av befolkningen är medlem i någon förening. Skillnaden mellan kvinnor och män är relativt liten: 93,4 procent män och 91 procent kvinnor är medlem i någon förening. Skillnaden blir större när till man ser föreningsaktivitet. 56,1 procent män och 46 procent kvinnor sig uppger

vara aktiva i någon förening. Förtroendeuppdrag innehas 34,1

av procent män, men endast 23,3 procent kvinnor. Det reella deltagandet och inflytandet i föreningar och i den demokratiska förefaller processen

alltså till större del gälla män. I 1986-års folkrörelseutredning ansåg man sig berättigad att utifrån könsskillnaden i föreningsengagemang

rationalisera språkbruket till att beteckna föreningsmedlemmen som en och kalla honom för "han".5° Kvinnor blir bortlyfta och återfinns man endast som undantag, som exempelvis under rubriken "Kvinnor dominerar ibland Att kvinnor är underrepresenterade och inte lika

aktiva i föreningslivet föranledde vare sig diskussion eller några

en förslag till åtgärder för att komma till rätta med fenomenet. Kvinnors underrepresentation sågs således inte ett problem. som I SCBs förteckning över olika samhällsgruppers val föreningsav typer, visas vilka typer av föreningar som har hög respektive låg en

andel kvinnor i procent

Föreningslivet i Sverige statistisk belysning. SCB Levnadsförhållan-

- en den rapport nr. 86. 1993. SOU 1987:33. Ju är tillsammans. 48 mer s.

Bearbetning av data sammanfattningen i Föreningslivet i Sverige. SCB

ur s. 13

128 Kvinnor, politik och konsekvenser

Hög andel kvinnor Låg andel kvinnor Humanitära hjälporg. 60 % Motororgan. 20 % 66% Ordenssällskap 23 % Svenska kyrkans org.

Källa: SCB. Föreningslivet i Sverige. Bearbetning av utredningen.

Det är ett ganska könstypiserat mönster som avtecknas i sammanställningen. Kvinnor dominerar i föreningar som rör frågor om religion, konsumtion, omsorg och humanitär hjälp. Männen dominerar i motorfrågor, ordnar, försvar och ägandefrågor. En intressant bild framträder om en jämförelse görs mellan idrottsföreningar och föreningstyperna facklig organisation och konsumentkooperativ. Procentsatserna utgör andel av hela befolkningen i åldern 16-84 år

folkningen Andel aktiva av 60,8 16,0 4,0 medlemmarna

Källa: SCB. Föreningslivet i Sverige

Idrotten har en högre andel aktiva än passiva medlemmar och i jämförelse med fackliga organisationer är dubbelt så många människor

aktiva i idrotten. Av de som är med i en idrottsförening utgör kvinnorna 26 procent befolkningen och männen 40 procent. Av de föreningsanav slutna har drygt tio procent av männen men endast fyra procent av

kvinnorna förtroendeuppdrag. 15°

Sett över tid är det barn och ungdomar som ökat sin föreningsanslutning mest sedan 1970-ta1et. Det är i synnerhet i idrottsföreningar

barn och ungdomar ökat sin föreningsanslutning, medan en

som

58 Föreningslivet i Sverige. SCB,.s.126

Föreningslivet i Sverige. SCB. Tabell 6.1, s. 130

Kvinnor, politik och konsekvenser 129

minskning har skett inom de idéburna organisationerna. Även i

har andelen föreningsanslutna vuxit något, i synnerhet i vuxengruppen

fackförening och idrottsförening. Även aktivitet i förening har ökat

något och där står kvinnorna för den största Ökningen.

I genomgång av den tillgängliga statistiken på barns och ungen domars föreningsanslutning, framförs det att föreningsanslutningen gått i vågor. En första våg högstadieungdomar gick i föreningslivet av under åren 1964 till 1974. Per Nilsson menar att föreningslivet

etablerade sig ungdomsfostrande miljö och att det förknippades

som en med positiva värden vilket föranledde en andra våg av föreningsanslutning från mitten 1970-talet till mitten av 1980-talet, men denna av gång barn i låg- och mellanstadiet samt även fler flickor från andra av

åldersgrupper. Anslutningen till föreningarna har sedan mitten av

1980-talet stagnerat och pratar nu även om en minskning av man anslutningen, i synnerhet i storstäderna

Föreningslivet -för vem

I sin analys av folkrörelserna redovisar Ulf Blomdahl ett antal utsagor han används i debatten om folkrörelserna och föreningslivet som menar och han prövar sedan dessa utsagor mot statistiska uppgifter. Han menar att flertalet utsagorna endast stämmer delvis eller är direkt felaktiga. av Ett exempel han anför är utsagan att "föreningslivet fostrar till par som samhällsengagemang" och att det "skolar till demokrati Dessa utsagor äger ingen giltighet för hur det i realiteten ser ut, menar Blomdahl och konstaterar att ungdomar som är aktiva i föreningslivet är lika mycket eller lika litet benägna att sig i samhällsfrågor som de som inte engagera är med i föreningslivet. Att föreningslivet skolar till demokrati är också tveksamt eftersom ett fåtal barn och ungdomar uppger att de regelbundet varit med och beslutat i föreningens frågor. Blomdahl hävdar att det primära skälet till att med i exempelvis en idrottsförening är att bli vara bra i en idrott och inte att delta i demokratiska processer. Han menar att barns och ungdomars inflytande är ungefär lika stort i föreningar som

i skolan eller på fritidshemmet

°°Blomdahl, U.,F0lkrörelserna och folket. Carlsson Bokförlag, 1990 s. 44 mlbid., 52 S. mNilsson, P. Den allvarsamma fritiden, 1994, s. 146 mlbid., 78 s. Blomdahl, U. 142 s.

5 16-0130

130 Kvinnor, politik och konsekvenser

Mot Blomdahls uppfattning, att utsagan "föreningslivet fostrar till

samhällsengagerade" falsifieras av att ungdomar som är aktiva i en förening inte är mer benägna än andra ungdomar att sig i engagera samhälleliga frågor, kan reservationen framföras att deltagande i en

förening i sig är ett samhällsengagerade. Samhället ligger så att säga

inte pâ en annan plats än föreningen. Blomdahls kritik av den andra

utsagan, "skolar till demokrati väcker viktiga frågor hur demokra-

om

tiska former tar sig uttryck i föreningslivet. Den statliga politiken för

en ökad kvinnorepresentation kan tas som ett exempel på de ansträngningar

som gjorts för att öka kvinnors demokratiska deltagande Inom

kvinnorepresentationspolitikens ram anslogs medel för att de nomineran-

de organisationerna skulle ta fram nya former och modeller för ett demokratiskt arbetssätt som inte exkluderar kvinnor. Politiken har varit framgångsrik pâ ett plan. Kvinnorepresentationen har ökat. Däremot har det visat sig synnerligen svårt att finna modeller för nya, alternativa

arbetssätt. En uppfattning utredningen mött är att "egenmakten"

som bland de föreningsanslutna ungdomarna är större än vad de formella beslutsformerna visar. Det har framförts att ungdomar själva exempelvis fattar beslut i sitt lag om den egna verksamheten och att ungdomar tar för sig med andra styrformer. En studie av huruvida ungdomar har hittat andra styrformer och varför de föredrar dessa framför de traditionella,

vore onekligen intressant, men finns inte i dagsläget. Frågeställningen

kan dock sägas tangera en del av de resultat som framkom i boken Medborgarnas makt. Där konstaterades att flickor är den grupp som demonstrerar allra mest. Detta tolkades som ett tecken på att flickor erövrat det offentliga rummet och inte längre var tysta. En alternativ tolkning till fenomenet skulle emellertid kunna att flickor demonvara strerar därför att de är uteslutna ur de formella beslutsprocesserna. Blomdahl riktar en allvarlig kritik mot föreningslivet och han ifrågasätter de demokratiska motiven till att stödja föreningslivet. Den

framtid som Blomdahl förutspår är att idrottsföreningarna kommer att

vara de stora vinnarna, medan idéföreningarna och de klassiska

folkrörelseföreningarna kommer att föra en allt mer tynande tillvaro.

65 SOU 1987:19 Varannan damemas. slutbetänkande frän utredningen om kvinnorepresentation; Proposition 1987/882105 Jämställdhetspolitiken inför 90-talet.

Eduards, M. Åström, G. Många kände sig manade få blevo kallade

men en granskning av arbetet för ökad kvinnorepresentation. Socialdepartemen- tet. 1993 °7Petersson, O., Westholm A., Blomberg, G. Medborgarnas makt. Carlsson Bokförlag. Stockholm, 1989

Kvinnor, politik och konsekvenser 131

Utifrån de beskrivningar och funktioner som tilldelats föreningslivet, såsom medborgarskola, proteströrelse, samhällsförändrare och skapare av samhällsengagerade, konstaterar Blomdahl att det mesta tyder på att dagens föreningsliv, i betydligt mindre utsträckning än gårdagens, utmärks sådana funktioner. av

Folkrörelserna och föreningslivet består inte längre av de samhälls-

grupper som en gång skapade dem. Föreningen är inte längre en sammanslutning för enbart män. Klassmässigt domineras inte heller

längre föreningarna av arbetarklassen, utan de övre samhällsgrupperna är överrepresenteradei förhållande till. En annan iakttagelse som Anita Dahlgren gör, är att man inom folkrörelserna, ofta som svar på kritik, endast säger sig spegla samhället. På kritik om dålig kvinnorepresenta-

tion svaras att kvinnor även är underrepresenterade på andra områden i san1hället, varför det är naturligt att samma förhållande även råder

inom föreningslivet Det förefaller vara fråga om en ideologisk

förskjutning inom folkrörelserna. Folkrörelsernahar blivit institutionaliserade organisationer som månar om det bestående och att bevara maktordningar, istället för att agera utifrån samhällsförändrande

ideologier. Det anses inte som ett demokratiskt problem att kvinnor inte deltar i lika stor utsträckning som män. Det anses inte heller vara en uppgift för folkrörelserna och föreningslivet att påverka en förändring

av ojämställdheten.

Vilka är hindren för ett jämställt föreningsliv

Petra Ulmanen visar i sin utvärdering av Ungdomsstyrelsens projekt

"Att stärka flickor i föreningslivet" att de som arbetat med projektet stött på motstånd i form av marginalisering, osynliggörande och motarbetande, vilket Ulmanen tolkar som ett tecken att det är starka och osynliga krafter som utmanas. Projektet initierades av Ungdoms-

styrelsen, men de personer som fick till uppgift att leda projektet

avlastades inte från andra arbetsuppgifter, vilket Ulmanen tolkar som att myndigheten ansåg att flickors problem var en personlig fråga för

projektledarna. Personer från de ungdomsorganisationer som ingick i

"Blomdahl, 181 U., s.

Dahlgren A.,"Flickorsdeltagande på pojkars villkor är inte jämställdhet" i Forskning om ungdom. Barn- och ungdomsdelegationen/FRN 1993.

132 Kvinnor, politik och konsekvenser

projektet vittnar om osynliggörande och att ha mött frågor som "skall 17° det vara nödvändigt" . Med tanke på det tagit idrottsrörelsen sex år med jämställdhetsplan att inte nå upp till det fyrtioprocentiga jämställdhetsmålet och med tanke att jämställdhet inte förefaller vara en prioriterad fråga, vare sig inom

föreningslivet eller hos de myndigheter och kommuner som med

ekonomiska medel stödjer föreningslivet, verkar Petra Ulmanens analys rimlig: det är starka mönster som dessutom är osynliga som utmanas är det handlar om att förändra ett ojämställt förhållande i föreningslivet.

Vilka är då de konkreta hindren för att jämställdhet skall uppnås Vilka

problem har identifieras och hur har de definierats

Förening eller företag

Både Ulf Blomdahl och Dahlgren Dahlgren lyfter fram strukmrför-

ändringar genom ökad professionalisering föreningar som ett hot mot kvinnors inflytande och delaktighet i föreningslivet. Dahlgren

Dahlgren att när de ekonomiska och administrativa motiven i menar föreningslivet blir viktigare och föreningarna drivs som företag, sker en strukturell omvandling där representanter för näringsliv och politik väljs in i styrelser och ersätter "amatörerna" och de ideellt arbetande. Detta hotar, enligt Dahlgren Dahlgren, jämlikheten två sätt: dels hotas kvinnorepresentationen genom att fler män innehar de poster i samhället som efterfrågas i föreningarna och dels hotas flickors och kvinnors verksamhet genom att föreningen eftersträvar motiv, såsom elitsatsning och resultatinriktning, som inte svarar mot kvinnors och flickors

önskningar, behov eller förväntningar" Blomdahl hävdar att man kan

dra paralleller mellan marknadsekonomisk effektivitet och föreningars organisering av sin verksamhet. Den ökande ekonomiska konkurrensen innebär att föreningarna effektiviseras och rationaliseras efter samma mönster som ett företag. Det betyder att föreningsverksamheten antar

formen av varuproduktion där strävan efter effektivitet och rationalitet

överordnas andra värden och därmed minskar utrymmet för den sociala gemenskapen. Blomdahl menar att flickor och kvinnor kan väntas lämna

°Ulmanen, P. Att stärka flickor i föreningslivet. Ungdomsstyrelsen. Stockholm. 1995 s. 150. Se Dahlgren A. Flickors deltagande på pojkars villkor är inte jämtälld-

het, 1993 och Dahlgren A. Dahlgren R. Kom igen flickor Jämfo, Rapport

nr 19, 1990

Kvinnor, politik och konsekvenser 133

föreningar som anammar denna utveckling eftersom kvinnor generellt värderar den sociala gemenskapen högre än män. Per Nilsson har visat att det som ligger till grund för organiseringen

seriespel och lagformering inom fotbollen, är ett mycket medvetet

av odlande av talanger som senare skall kunna ingå i det inkomstbringande

elitspelet. Intensifierade ekonomiska satsningar görs på de äldsta ungdomslagen för att på så sätt odla fram och säkra återväxten i elitlaget

i framtiden kan innebära ekonomiska vinster för föreningarna i som form av övergångssummor och spelarförsäljningar till utlandet. Nilsson

att satsningarna på ungdomsverksamheten, som brukar motiveras

menar med att det skapar god social uppväxtmiljö, lika gärna kan motiveras en

utifrån rent affärsmässiga mål och förväntningar

Eva Olofssons analys professionaliseringen och dess effekter är

av

att den lägre värderingen av kvinnors idrottsutövning kan legitimeras

med hjälp "objektiva" mätinstrument såsom tidtaganir, måttband och av i kronor. Genom kravet på likhet med mannen i utförandet av idrotten

kan kvinnors prestation mätas och rangordnas lägre, kvinnor springer

långsammare, hoppar kortare och lägre. Detta kan användas för att förklara att kvinnors idrott attraherar mindre komersiella pengar och att den således heller inte är värd samma satsningar som männens idrott.

Förklaringskedjan är ett effektivt instrument att värdera kvinnors idrott

lägre eller missgynna kvinnor ekonomiskt. att

Mötesformalia viktigare än demokrati

I flera studier påpekas att det är svårt att "hitta" kvinnor som kan ta på sig förtroendeuppdrag eller att kvinnor inte vill gå med i styrelser när

de tillfrågas. Detta anförs ofta som skäl till att kvinnorepresentationen är låg i styrelser. Den fråga som bör ställas är om detta används som ett

svepskäl för att inte öppna styrelserummen för kvinnor, eller om det är ett faktiskt förhållande och i så fall vilka anledningarna till detta kan vara. Skall man söka förklaringen hos kvinnorna själva eller i föreningarnas organisationsstruktur för att förstå kvinnors "ovilja" att ta på

sig styrelseuppdrag

Blomdahl U., 1990 mNilsson, P., Fotbollen och moralen.En studie av fyra allsvenska fotbolssföreningar. HLS Förlag, 1993, s. 327 molofsson, E. Har kvinnorna sportslig chans, Pedagogiska institutionen, en Umeå Universitet, 19895. l95f

134 Kvinnor, politik och konsekvenser

Kvinnorepresentationen är ganska väl utredd vid det här laget och har inneburit otaliga projekt och arbetsgrupper för att arbete med en ökad representation kvinnor. Vidare finns det utvärderingar av av Riksidrottsförbundets jämställdhetsarbete inom idrotten. Anita Dahlgrens analys av att kvinnor inte vill eller anser sig ha möjlighet att ta förtroendeuppdrag utgår ifrån det sätt på vilket, enligt hennes mening, kvinnor och män socialiseras in i att relatera till andra människor. Dahlgren menar att det som hindrar många kvinnor från att ta på sig förtroendeuppdrag bottnar i en ovana att agera kollektivt och i formella situationer, vilket förklaras av att flickor inte uppmuntras att agera kollektivt och formellt, utan individuellt och informellt. De unga kvinnorna i hennes intervjuer säger att de känner sig främmande inför

det formella sammanträdesspråket" Det man kan fråga sig är varför

flickor inte uppmuntras till att agera kollektivt eller varför kvinnor, men uppenbarligen inte män, känner sig främmande i sammanträdesspråket.

Att förklara kvinnors underrepresentation med kvinnors sätt att vara och

kvinnors bristande eller kompetens är vanligt förekommande. g resurser Risken med att förlägga förklaringen till den individuella nivån är att

kvinnor ser sig själva som problemet. Dahlgrens förklaringsmodell

generaliserar om kvinnors sätt att vara och förlägger förklaringen till den individuella nivån vilket döljer frågan om ett strukturellt motstånd mot kvinnors representation. I projektet "Att stärka flickor i föreningslivet" arbetade flera av ungdomsorganisationerna med att synliggöra mekanismer som verkar uteslutande för flickor, både i verksamheten och i de demokratiska processerna. Exempel på detta var olika tekniker som användes av pojkarna för att osynliggöra och marginalisera flickorna, som exempelvis att inte lyssna på deras inlägg eller att använda förkortningar i styrelsearbetet som är obegripliga för den som är ny. Man pekade

också på hur information undanhålls flickor men sprids informellt

mellan pojkar och att flickor som ställde frågor förlöjligades

Se exempelvis Eduards M. Landby Åström, G.1993: Manga kände sig

manade, men få blevo kallade en granskning av arbetet för ökad kvinno- representation. Socialdepartementet; SOU 1987:19 Varannan damernas. °Åström, G. Med flätorna i brevlådan. Riksidrottsförbundet. 1995 mDahlgren A., 1993

mEduards, Mlandby Åström, o., 1993, 48

s. °Ibid, s.51 mUlmanen, P., 1995, s.154

Kvinnor, politik och konsekvenser 135

l projektet prövade flera organisationer alternativa arbetssätt i föreningsarbetet. Det handlade dels om mentorskap och utbildning i sammanträdeskunskap och dels om att bedriva sammanträden på ett annorlunda sätt med exempelvis talarrundor, arbete i mindre grupper

delat eller roterande för styrelseuppgifter Även inom

samt ansvar ramen för kvinnorepresentationspolitiken gjordes försök med alternativa arbetsformer. Nämnas kan exempelvis Basketbollförbundet utsåg som en parallellstyrelse som bara bestod av kvinnor. Resultatet av detta arbete var att förslag som rörde dambasketen bemöttes positivt och att de kvinnor som deltog i parallellstyrelsen fick ett stärkt självförtroende. m Generellt kan sägas att det bland människor som arbetar med jämställdhetsfrågor finns en stor medvetenhet om att förtroendeuppdrag ofta är alltför arbetskrävande, att sammanträden långt kvällen är ett hinder för många, att sammanträdesspråket är för formaliserat, att det råder en" löjtnantordning" i styrelserna etc. En slutsats är att hindren för ett jämlikt deltagande i demokratiska beslutandeprocesser har en synlig och en osynlig sida. Det synliga handlar om hur det demokratiska arbetet organiseras och det osynliga om vilka tekniker som används för att utesluta kvinnor. Båda faktorerna kan vara kombinerade på ett sådant sätt att kvinnor själva inte upplever sig uteslutna, utan snarare uppfattar att de inte in. Problemet och passar förklaringen förläggs till individen och inte till strukturen, när kvinnor vare sig vill eller har möjlighet att delta. Om man utgår ifrån att många kvinnor generellt sett har mindre fri tid till förfogande för att bedriva organiserade verksamheter utanför förvärvs- och oavlönat arbete, är det inte konstigt att det finns lägre en benägenhet hos kvinnor att ta på sig ytterligare ett ansvar som ett styrelseuppdrag innebär, i synnerhet om det är utformat så sätt att ordförande-, sekreterar- eller kassörsposter endast kan vara kopplade till enskilda personer. Många menar att kvinnor är mer benägna att ta på sig uppgifter om de kan delas på flera personer, så att de själva inte har hela ansvaret för uppgiften. Som försvar till varför kvinnorepresentationen är låg i föreningsstyrelser anförs att kvinnor inte vill ta sig uppdrag. Om det finns en genuin vilja, eller ett otvetydigt krav från annat håll, till att åstadkomma jämställdhet i styrelser borde ett led i jämställdhetsarbetet vara att reflektera över den egna organiseringen av arbetet. Den fråga som borde ställas är vilket sätt den egna organise-

mlbid., 155 S.

mEduards M. Landby Åström, 35

s. ls3lbid.

136 Kvinnor, politik och konsekvenser SGJ 1996:3

ringen arbetet kan förändras så att den blir attraktiv för ett större av flertal kvinnor, eller att söka utröna vilka skälen är till att kvinnor i den

organisationen inte vill ta på sig uppdrag och med detta son

egna utgångspunkt söka förändra verksamheten. Eller är det så att traditionella och formella arbetsformerna for demokratiska processer viktigare än att uppnå verklig demokrati där båda könen är represenen

terade Med den ökande professionaliseringen av vissa delar a/ föreningslivet tidigare närrmts, kan konflikten stå mellan järm

som

könsrepresentation eller strategiska val av styrelseledamöter för att vinra

ekonomiska fördelar.

Ett dolt missgynnande

Jämställdhetsarbetet kan sägas röra sig på två nivåer: den formella och den informella nivån. Den nivå där jämställdhetsarbetet företrädesvs förts är på den formella och strukturella nivån, där det handlar om at

få jämn könsrepresentation i maktpositioner och i beslutande

en församlingar och i mindre utsträckning den informella nivån för at

förändra strukturer som upprätthåller den ojämna maktfördelninger

mellan könen. Ojämställdhet och jämställdhet är något som skapas och återskapas i det lilla och i det vardagliga, i hur vi organiserar arbetet, vem som gör vad och vem som har rätt att formulera vad son är problem och vem som bestämmer vad som skall utföras och av ven det skall utföras. När det gäller fördelningen av resurser till fritid:verksamheten innebär detta att alla de små och stora beslut som tas av statliga såväl kommunala organ har betydelse för hur det sammansom tagna resultatet blir. Dessa instanser formulerar den övergripande

politiken och ger signaler om vilka värden som är att eftersträva. Men

vill komma närmare utövarna, de som till slut är destinationen får man de offentliga medlen måste man gå till föreningarna, dess medlemmar och utövare. Ett grundkrav som ställs på föreningarna för att de skal erhålla offentliga medel är att verksamheten bedrivs i demokratiska former. En frågeställning som härvid bör uppmärksammas är htr förhållandet mellan offentliga medel, verksamhet och demokrati ser u.:

Hur ser den interna fördelningen av de offentliga medlen ut inon föreningarna

84 Jämför Åström, G., Delad makt kvinnor och facklig demokrati. Rappor:

- 19, Samtal om rättvisa. LO. 1995 85 Proposition jämställdhetspolitiken 1993/94: 147 Delat ansvar / delad om makt, s. 20

Kvinnor, politik och konsekvenser 137

Hur den formella representationen fördelas könsmässigt är det första som brukar uppmärksammas och som är enklast att undersöka. Hur det är beställt med den informella fördelningen av resurser och makt är det svårare att undersöka och dra generella slutsatser Detta torde om. emellertid vara lika viktigt som representation är för jämställdheten och det är också en demokratisk fråga. Få studier har undersökt hur det förhåller sig med den interna fördelningen inom föreningarna de av offentliga resurserna. En studie som fokuserat på detta är från Malungs kommun och visar på nödvändigheten av att nära studera föreningarnas ekonomi för att få jämförbara siffror. Karin Moström har jämfört dam- och herrsidani en

och samma fotbollsförening. Där framgår det att det är stor skillnad

intäkter mellan dam- och herrsektionen. Intäktssidan står också modell för utgiftssidan. Vid närmare granskning visar det sig emellertid att damsektionen även inbegriper flickfotbollen, medan på herrsidan är pojkfotbollen en egen sektion. Herrlagets intäkter sjunker dramatiskt när pojkfotbollen räknas med samma sätt som hos damfotbollen. Skillnaden mellan dam- och herrsektionens intäkter sjunker från 19 305 kronor till 4 232 kronor per år och medlem när herrlaget slås samman med pojkfotbollen. I sammanställningen över intäkter visas att herrlaget får intäkter från sådant som danstillställningar, kiosk och marknad, förutom entréer och sponsorer. På utgiftssidan konstaterar Moström att 34 herrar har 26 gånger större utgifter för måltider än 133 damer I detta exempel förefaller det vara fråga om en odemokratisk fördelning av resurserna inom föreningen. Man kan fråga sig vad skälet är till att intäkter från danstillställningar enbart skall tillfalla herrlaget, eller varför inte damsidan har några intäkter på försäljning i kiosk och marknad Ett annat exempel är från Skoghall där kvinnorna i kommunen ville börja spela fotboll på 1970-talet, men inte var välkomna i fotbollssektionen med hänvisning till att det skulle innebära ekonomisk åderlåtning en av herrlaget. Kvinnorna bildade egen sektion och tog över gammalt avlagt material efter herrarna. Damsektionen har lyckats bra och har ordnat egna lokala sponsorer. När damlaget tillräckligt etablerat ville var herrsidan att dam- och herrsektionen skulle slås samman. Svaret blev nej från damsektionen med motiveringen att de inte kunde se att de hade något att vinna på en sammanslagning, utan snarare riskerade att förlora

Moström, I., Bidrag till idrottföreningar. Far tjejer och killar samma resurser till sin idrott Specialarbete i ekonomi och samhällskunskap. Västerdalamas gymnasieskola. 1995

138 Kvinnor, politik och konsekvenser

sina medel till herrsidan. Damlaget menade att med egen sektion har större koll på att får de medel i form av medlems- och man man aktivitetsbidrag är berättigad till. Damlaget konstaterar också att det man från föreningsstyrelsens sida alltid har satsats mer herrarna trots att de spelar i division medan damerna ligger i toppen på division ZF

Ringetteförbundet organiserar sig på samma sätt som den övriga

idrotten för att vara beredda på att med i Riksidrottsförbundet när de blivit tillräckligt stora. På frågorna varför de inte vill släppa in pojkar eller varför de inte försöker ansluta sig till ishockeyn, svarar förbundet att det uteslutet att släppa pojkar innan idrotten har blivit tillräckligt etablerad, eftersom detta skulle innebära att pojkarna tar allt utrymme och tränger tillbaka flickorna. Och att vara med i ishockeyförbundet har de inget att vinna på i längden. Från exemplen skall man vara försiktig med att dra slutsatser ovan

och generalisera hela föreningslivet, därtill är antalet studier och

om storlek på urval för litet. Däremot ger det en fingervisning om att det på föreningsnivå förefaller kvinnorna och flickorna har insikter som om eller kunskaper hur det förhåller sig och att de utifrån detta antar om olika strategier för att minimera riskerna för att missgynnas och inte ha insyn i hur fördelningen går till.

En de viktigaste uppgifterna man ansåg sig ha i projektet "Att

av stärka flickor i föreningslivet", var att synliggöra det osynliga mönstren. Principerna för den interna fördelningen av resurserna inom föreningarna förefaller också styras utifrån osynliga mönster, där man tillåter ett kvalitativt missgynnande det ena könet i form av mindre av sämre träningstider, etc. Kommunförbundet uppskattar att de resurser, flesta kommuner begär in ekonomiska redovisningar från de föreningar erhåller kommunala bidrag. Detta krav förefaller emellertid inte som avgörande för att erhålla fortsatta bidrag, vilket bevisas av att även vara föreningar underlåter att lämna in ekonomiska redovisningar som fortsätter att uppbära bidrag. Detta leder till frågan om kommunerna verkligen intresserar sig för de ekonomiska redovisningarna och för hur de kommunala medlen har använts. Ett fåtal kommuner begär aktivitetsredovisningen fördelad på kön, d.v.s.hur många aktivitetstillfallen som

representeras flickor respektive pojkar. Övriga kommuner har ingen

av

sådan statistik. Vad gäller den interna redovisningen begär ingen

kommun, så långt kunnat se, att föreningarna redovisar hur de offentliga medlen fördelats mellan könen och åldersgrupperna. Det finns med andra ord inga garantier för att de medel som betalas ut från

mÅström G., Med flätorna i brevlådan Riksidrottsförbundet, 1995. .

Kvinnor, politik och konsekvenser 139

kommunerna till föreningar kommer de åldersgrupper eller det kön till

del som representerar de sammankomster och de verksamheter som föreningen erhåller bidrag för. Det innebär att medlen tilldelas som föreningen för dess barn- och ungdomsverksamheten mycket väl kan användas till senior- eller elitverksamhet, eller de medel att som flickornas verksamhet står för kan användas till pojkarna eller herrar- 118.188

Hur föreningarnas ekonomiska redovisningar upprättas skiljer sig mycket från förening till förening och förefaller samvariera med storlek

och grad av professionalisering. Studier föreningarnas ekonomi visar

av att en icke obetydlig del omsättningen finns vid sidan föreav av ningarnas budgetar och ekonomiska redovisningar. Denna ekonomiska verksamhet är av stor betydelse för föreningsaktiviteterna och den är ofta inriktad på att samla till speciella mål, exempelvis läger, pengar

resor eller för att kunna delta i större I föreningarna finns

evenemang. en dold ekonomi, eftersom dessa intäkter och utgifter inte finns dokumenterade. Det förefaller heller inte otänkbart det också handlar att om ett dolt missgynnande.

5.4 Kvinnors idrottande

Kvinnor utgör än 40 procent de aktiva i idrottsförbunden. mer av Kvinnor dominerar stort inom vissa typer idrotter, är starkt av men underrepresenterade i andra. Kvinnors och flickors deltagande i den organiserade idrotten har ökat markant de senaste 20 åren och frågan är om kvinnor i framtiden kommer att utgöra hälften

eller mer av de

idrottsligt aktiva i den organiserade idrotten. Undersökningar i Norge har visat att utvecklingen går mot att kvinnor blir idrottsligt aktiva,

mer men utanför den organiserade idrotten. En rikstäckande norsk studie från 1992 visade att norska kvinnor är lika aktiva norska som män. Studien visade också att det fler aktiva kvinnor utanför än inne i var idrottsförbundet. Någon motsvarande studie är inte gjord i

Sverige, men

mindre undersökningar tyder att tendensen här är likadan i som

881 tidigare studie visades antalet medlemmar en att i bam- och ungdomsgrupper inte stod i relation till andel omsättningen. I övriga av gruppen föreningar gick en större del av omsättningen till barn- och ungdomsverksamhet än andel medlemmar i åldersgruppen, medan i idrottsföreningar var det en mindre del omsättningen än andel medlemmar. Se Dahlgren av A. Dahlgren R. 1989 Ungdomarna och föreningslivet. Statens Ungdomsråd, Stockholm. s. 37f.

och konsekvenser

140 Kvinnor, politik

till denna bristande kunskap kan tänkas att

Norge. Anledningen vara

den forskning och de undersökningar som görs, exempelvis kommurerfritidsvaneundersökningar, endast frågar efter nyttjandet av de

nas

offentliga anläggningarna. Någon undersökning där man specifikt frågat motionerande utanför den offentliga verksamheten har utredningen

efter orsak till våra bristande kunskaper detta inte funnit. En annan avsaknaden fritidsforskning utifrån ett kvimoområde kan vara av en

perspektiv.

Fasting kunde i norsk studie 30-åriga kvinnor ned Kari en av

småbarn, visa över halva undersökningsgruppen tränade regelbuniet.

att

Äktenskap, dubbelarbete och småbarn var inte nödvändigtvis några

idrotta. Men merparten träningen företogs hinder för kvinnorna att av

organiserade idrotten och Fasting menar att framväxten av

utanför den

flexibla och icke förpliktigande former kan tokas idrott i oorganiserade, resultat kvinnors individuella anpassning utifrån de be-

som ett av

tingelser familj och idrottssamhälle erbjuder

som aktiviteter idrottsligt aktiva kvinnor ägnar sig utanför den De som kan delas in i två kategorier. Den ena kategori: är

organiserade idrotten idrottsaktiviteter är organiserade annat sätt, exempelvis gym-

som

aerobicslokaler i privat regi där och en själv väljer tidpunkt för

och var

sin aktivitet. Den andra kategorin inrymmer den oorganiserade motimen promenader. Dessa två idrottsaktivieter i form av jogging eller typer av ställer den hugade motionären inför olika utgångskrav. Att gå gym dyrt och jogging kräver att det finns områden som det

kan vara mycket möjligt springa omkring Det förenar de båda typerna av är att som

idrottsaktivitet de är helt eller delvis oorganiserade. Kvinnor som

är att

själva initiativ till att organisera sin utövar idrott på detta sätt tar träning, vilket dem möjlighet att omorganisera och omprioriera

ger deras del i traditionell arbetsdelning ger. Detta inom de ramar som en Fasting, kvinnor deltar i aktiviteter inte utsätter dem gör, menar att som individuella eller kollektiva motstånd. De deltar också ett för mäns

det i liten utsträckning påverkar mäns fritidsliv. Kvinnor

sådant sätt att undgå konflikter att träna i sin närmiljö och tider di de kan genom

inte måste finnas till hands för någon annan

på olika sätt. Å sidan kan kvinnors oorganima- Detta kan tolkas ena flexibla idrottsutövning ett uttryck för att kvinnors de och ses som

mFasting, "Kvinnor, idrott och fritid" i SOU 1995:145 Fria val Om K.: kön, makt och fritid. Delbetänkande från Fritidsutredningen.

°° Ibid. s.77.

°lbid. 5.78

Kvinnor, politik och konsekvenser 141

handlingsutrymme bestäms utifrån andras behov och att kvinnors

anpassning till detta uttryck för kvinnors underordning Å andra

är ett kan kvinnors bortväljande av de etablerade formerna ses som en protest eller en del av en ny kvinnoidentitet, som Kirstin Pedersen har

föreslagit Det kan vara så att kvinnor väljer andra former för sitt

idrottsliga utövande utifrån andra behov än de rent praktiska. Att

kvinnor väljer andra organisatoriska former än de traditionella, betyder

emellertid inte att kvinnor är ointresserade av att få del av de offentliga

resurserna. Problemet skulle kunna sägas vara att den offentligt

finansierade idrotten inte varit lyhörd för kvinnors behov och att den inte tagit hänsyn till kvinnors livsituation. Verksamhetsformerna har inte anpassats eller skapats utifrån kvinnors behov och kvinnor har därmed varit tvingade att själva, utifrån egna premisser, skapa organisationsformer som gör deltagande möjligt.

Motion i kommersiell regi

I Sverige finns inga studier över den privata gym- och workoutmarknaden. Eftersom ett eget branschorgan saknas är det svårt att få fram uppgifter om hur många företag som är verksamma i branschen och många av företagen har dessutom en blandad verksamhet vilket gör att de i företagsregister och databaser kodas på olika sätt. RFs antidopinggrupp gjorde 1993 en kartläggning antal verksamma företag. Denna kartläggning kom man fram till att det sammanlagt fanns 600 gym, varav 400 är privata och 200 är föreningsgym. Hur många föreningar som finns knutna till området är svårt att säga, eftersom det även inom de privata gymen kan finnas idrottsföreningar anslutna till

något av RFs specialförbund. Kartläggningen visade dock att detta företrädesvis gäller föreningar i bodybuildning och tyngdlyftning. Gymnastikföreningar är mindre vanligt.

Utredningen har intervjuat företrädare för tre av de stora företagen i branschen, samtliga med säte i Stockholm. Två av dessa företag har även anläggningar spridda över landet. De tre företagen startade sin

verksamhet under första hälften av 1980-talet. Ett av företagen tror sig

Jämför Haavind, H. 1987: Liten stor. Kvinners levekår og livsløp. og Universitetsforlaget, Oslo. mPedersen, K. 1989:"Trippel-løp et bildeav kvinneidrett" i Nytt - om kvinneforskning

142 Kvinnor, politik och konsekvenser

ha ungefär lika många kvinnor som män bland sina medlemmar och de andra två har till övervägande del kvinnliga medlemmar Ett årskort på dessa anläggningar kostar mellan 3 000 och 5 000 kronor. Företrädarna för gymen fick frågan om varför de trodde att människor var beredda att betala så mycket för att få träna i deras anläggningar. De svarade att det nog berodde på generösa öppettider,

professionell handledning, personliga instruktörenfina lokaler, stora ytor

samt ett stort och varierat utbud av aktiviteter. Gymen erbjuder även annan service som exempelvis familjepaket där barn och vuxna kan träna samtidigt, barnpassning med utbildad förskolepersonal medan föräldern tränar, massörer, naprapater, kostrådgivning och sjukgymnaster som kan utforma individuella träningsprogram. På frågan hur utvecklingen har varit sedan åttiotalet och hur de bedömer att gymbranschen kommer att se ut i framtiden fick vi varierande svar. Det framhölls att branschen varit ganska amatörmässig i början, att den med ökade krav från kunderna och med ökad men

erfarenhet har professionaliserats. Någon menade att det under 1980-

talet varit boom, då företagen i princip fördubblade sina omsättningar en varje år, vilket inte är fallet idag. Någon minskning framöver förutspåddes emellertid inte, utan uppfattningen var att gymverksamheten även framgent kommer att locka fler och fler människor. Situationen idag beskrevs som att en Stabilisering av marknaden ägde run1 och att de seriösa företag som satsat på kvalitet har överlevt. En annan företrädare gav emellertid en motsatt bild. Denne menade att marknaden är mättad och att detta troligen kommer att leda till att många företag slås ut. Det största hotet mot den egna verksamheten menade man kom från kommuner och idrottsförbund, som tar den privata verksamhetens beprövade recept och tack vare stordriftsfördelar och offentliga pengar

kan driva verksamheten billigare och så sätt konkurrera ut de privata

företag som inte är tillräckligt stora eller penningstarka. Gränserna och kontakterna mellan offentligt och privat inom gymsektorn varierar. I vissa anläggningar bildas idrottsföreningar, primärt för att kunna tävla i bodybuildning eller aerobics och vissa av dessa föreningar söker också offentliga bidrag för sin verksamhet. En

intervjuad företrädare hävdade att vissa företag bildar gymnastikföre-

ningar för workout-verksamheten och använder klippkorten som grund

De tre företagen är Nautilus, Sportsclub och World Class Gym. Tre

intervjuer genomfördes. Den första var ostrukturerad, den intervjuade företrädaren fick själv formulera sina erfarenheter. De två andra intervjuerna strukturerades med utgångspunkt i de frågeställningar som kom upp vid den första intervjun.

Kvinnor, politik och konsekvenser 143

för aktivitetsredovisning för att erhålla bidrag. Vid sidan driver om föreningarna styrketräning i kommersiell form, vilket innebär att offentliga och privata pengar blandas. Den intervjuade företrädaren menade att det är oetiskt att använda offentliga medel på detta sätt. Flera kommuner har ett samarbetsavtal med olika och detta avtal gym har upprättats av de intervjuade företagen. Avtalet innebär att kommunen upplåter en lokal, ofta i anslutning till en simhall, där företaget placerar sina styrketräningsmaskiner och tillhandahåller instruktör. Företrädaren menade att gymverksamheten är kostnadskrävande eftersom det krävs stora kapital för att köpa ett bestånd av styrketräningsmaskiner och kommunerna ser därför dessa samarbetsavtal som en billigare lösning. En annan av företrädarna kritisk till denna var form av samarbetsavtal och menade att upphandlingen från kommunernas sida var dålig och att kommunerna skriver dåliga avtal vilket skapar en snedvridning av konkurrensen och i realiteten betyder suben ventionering till de privata företagens fördel. Det tredje företaget hade ingen kontakt med det offentliga. Iakttagelserna som redovisats ovan föranleder två typer av frågeställningar. Den ena är vad dessa verksamheter innebär eller har för betydelse för kvinnor. Den andra är hur offentligt och privat förhåller sig till varandra. För att anknyta till Kari Fasting och Kirsti Pedersen, förefaller det som att utformningen av gymverksamheterna åtminstone delvis erbjuder en lösning på problemet att kvinnor vill och har behov att motionera, av men att deras tid till denna typ verksamhet är begränsad och att den av konkurrerar med andra åtaganden eller plikter. Att ha tillgång till barnpassning under träningen eller att barnen kan träna samtidigt med sin förälder förefaller vara ett sätt att kombinera sitt intresse för motion med att ta hand om barnen. De generösa öppettiderna gör att träningen kan förläggas till en tidpunkt den enskilde själv bestämmer. Som som Kari Fasting säger söker kvinnor att anpassa sin träning så att deras aktivitet inte inkräktar på någon annans tid. Utifrån utredningens undersökning är det inte möjligt att göra några uttalanden om vilka ekonomiska resurser som de tränar detta sätt som har. Vi vet inte om det är en verksamhet som till största delen nyttjas

av höginkomsttagare. En ganska god inkomst eller att verksamheten prioriteras högt förefaller dock förutsättning för dem är

vara en som medlemmar i gymen, eftersom verksamheten är relativt dyr. Kvinnors ökade intresse för gym-motionen kan i relief till kvinnors ökade ses förvärvsarbete och att de därmed har att förfoga över. egna pengar En slutsats skulle kunna att den privata gymmarknadens vara framväxt delvis kan ett resultat kvinnors höga förvärvsses som av

144 Kvinnor, politik och konsekvenser SU 1996:3

frekvens, högre utbildningsnivå, högre inkomster och egna pengxr, samtidigt kvinnor har brist på sammanhängande tid och fortfararde som lever med traditionell arbetsdelning i hemmen, vilket innebär :tt en kvinnor i mindre utsträckning än män kan bestämma över sin tid. Med andra 0rd har kvinnor pengar, men fortfarande ont om tid. nu mer

Om andra motiv än de rent praktiska ligger bakom att kvinnor i hig utsträckning finns på den privata gymmarknaden är en fråga m spekulation. Det intressant med en undersökning som sökte svarpå

vore frågor exempelvis om kvinnor vänder sig till de privata gynen som därför att dessa utgör miljö där ansvaret är minimerat, där kvinror en blir omhändertagna isället för att de ska ta hand, där de blir sedla om få personlig instruktion och individuella träningsprogram 195 genom att

Den andra frågeställningen gäller hur förhållandet mellan privat ch

offentligt ut. I intervjuerna framkom det å ena sidan att det finns en ser konflikt mellan det offentliga och det privata främst handlar rm som konkurrens kunder och besökare, men å andra sidan menade de om intervjuade att det finns ett samarbete mellan de privata företagen ch det offentliga. När det gäller den etablerade idrotten förefaller det finras små ideologiska problem med de kommersiella inslagen. Privata ch kommersiella i form av sponsring, reklam etc. ses som :tt pengar välkommet tillskott och de blandas med det offentliga stödet. för

gymmarknaden verkar dessa kombinationer vara mer problematisia.

Skillnaden kan sägas ligga i som dominerar och bestämner vem villkoren. När det gäller privata medel inom idrotten är det idrottsrörelstat eller kommun stått för verksamheten och bestämt villkoren sen, som för hur den skall utformas. På så sätt har det varit möjligt att hålla fast vid kraven att beslut ska fattas i demokratisk ordning av en vald styrelse. Den ideella verksamheten för företrädesvis barn och ungdom har kunnat bedrivas parallellt med en elitverksamhet med stora kommersiella inslag. Gymen är en idrottsform som importerats från utlandet och 1tvecklats privata intressenter som identifierat en marknad i människors av behov alternativa motionsformer kan tjäna pengar å. av som man Denna marknad, kan säga, har skapats genom att det offentliga ch man föreningarna inte har fångat upp behoven och heller inte utvecklat dema form verksamhet. När offentliga intressenter vill skapa samma typ av av verksamhet, innebär det att de träder in på ett område där det recan

Ett företag säger att när köper ett årskort fär man automatiskt en man personlig instruktör som "häller reda på en", hjälper till om man behöver vägledning och ringer hem om man inte varit där pá en månad.

Kvinnor, politik och konsekvenser 145

finns privat etablering och därmed kommer besvärliga frågor om en konkurrens in i bilden. Konkurrensverket har behandlat ett fall som anmält kommunen för otillbörlig konkurrens. Detta rörde ett gym som ledde dock inte till någon fållning, eftersom det inte kunde påvisa att

verksamhet varit dominerande eller slagit den privata. 97

kommunens ut Om skäl till att kvinnor söker sig till den privata marknaden anses ett den mot praktiska behov som kvinnor har, väcks en vara att svarar ideologisk fråga inte den offentliga verksamheten borde svara mot om dessa behov och på så sätt kvinnor samma möjlighet som män att ta ge del offentligt finansierad fritidsverksamhet. Kan den offentligt av finansierade verksamheten i större utsträckning bedriva en öppen verksamhet är organiserad så att den inte uppreser de hinder för som kvinnors deltagande som redan är identifierade

Kvinnors idrott på mäns villkor

Vad med kvinnors idrottande sker mäns villkor Svaret på menas att denna fråga blir olika beroende på vilken infallsvinkel eller utgångspunkt väljs. Kari Fastings uppfattning, att kvinnors informella som organisering utanför den traditionella idrottsrörelsen ska ses som ett resultat att kvinnor sig till mäns villkor, kan vara ett svar av anpassar den ställda frågan. På den individuella nivån manifesterar sig de manliga villkoren att kvinnor anpassar sitt idrottande efter brist genom tid och för eget bruk och att de organiserar sin utrymme genom idrott så den inte inkräktar på någon tid och utrymme. På den att annans strukturella nivån handlar det att kvinnor inte befinner sig inom den om

Offentligt finansierade idrotten och att de därmed inte konkurrerar med

män utrymme och resurser. om infallsvinkel till den ställda frågan är att intressera sig för En annan vad den manliga idrottsliga utgörs av och hur den manifesteras normen inom idrotten. Per Nilsson har med utgångspunkt i Pierre Bourdieus teorier sökt visa vilka värden manifesteras inom fotbollen genom som studera fyra allsvenska fotbollföreningar. Nilssons analys av den att värld fotbollsspelarna socialiseras in i och de värden som betonas som beskrivning den manliga Även detta inom denna är en av normen. om inte är Nilssons huvudpoäng är ändå fotbollen manifestering av som

Detta förvisso inte unikt för fritidssektorn, utan konkurrenssituationen är uppstår även när det gäller andra typer offentlig verksamhet. Underav prissättningsutrredningen. SOU 1995: 105 mKonkurrensverkets ärende Diarienummer 530/93.

146 Kvinnor, politik och konsekvenser

manlighet och den manliga sexualiteten ett grundantagande. Detta har sin egen historia, Nilsson. Att idrott inte bara ska dana den menar manliga karaktäremutan också manlighet och manlig sexualitet generera går tillbaka till 1800-talet. Idrotten kom att symbolisera manlig sexuell prestationsförmåga och sågs som en skapare karaktärsdanande av kontroll över de kroppsliga drifternad Hår, Nilsson, kan menar man hitta förklaringen till uteslutningen av kvinnor i idrotten. Idrotten skulle forma manligheten och idrottslig prestation kunde användas mätare som av manlighet. Detta ledde till att kvinnor omöjligen kunde tillåtas utöva de kroppsövningar genom vilka maskuliniteten definierades. Kvinnor skulle med andra ord störa den manliga fostran eftersträvades som För att beskriva "fotbollsvårlden" kopplar Nilsson den individuella

erfarenheten till strukturen, vilket innebär att socialiseringen

av

fotbollspojkarna har sitt berättigande i och sker i samklang med

en skapad fotbollsstruktur. På individuell nivå skolas framför allt ungdomsspelarna, för att överleva som fotbollsspelare, in i ett sätt att uppträda och tänka som

överensstämmer med den sociala omvärldens syn på fotboll.

Fotbollens värdesystem internaliseras av fotbollsspelarna så att de till

slut uppfattar detta som en del av dem själva, som något biologiskt

"nedärvt". Vad är det då som utmärker detta vårdesystem och vilka faktorer år medskapare av det Några av de värden Nilsson lyfter fram är ett upphöjande som av

konkurrensen, den personliga viljan, energin och initiativförmågan.

Spelarna förväntas underkasta sig den kollektiva disciplinen, visa

lojalitet och därmed premiera uppoffring, fysiskt mod och kroppslig

hårdhet. Att det just är dessa dygder upphöjs kan förstås utifrån som historiska, ideologiska och ekonomiska motiv, samverkar i som

konstruerandet av de idrottsliga värdesystemen. Nilsson

menar exempelvis att det rått värdekonsensus mellan de övre samhällsskiktens en

individualistiska ideologi och arbetarklassensskötsamhetsideologi, vilket

tillsammans med andra faktorer samverkat till skapandet den

av manliga fotbollens vårdesystem.2° Fotbollens dygder förefaller snubblande nära ett militärt värdesystem med betoningen på kollektiv disciplin, stark

mNilsson, P. 1993 Fotbollen och moralen, s.77

mlbid, S.76

2°°Nilsson, P. 1993 Fotbollen och moralen. En studie fyra allsvenska av fotbollsföreningar. HLS Förlag. s. 331. 2°Nilsson, P. 1993 332 s.

Kvinnor, politik och konsekvenser 147

hierarkisk ordning och nedtonandet av den personliga viljan. Underför-

stått är kvinnor exkluderade ur detta system. Eva Olofsson har studerat idrottsrörelsens historia utifrån frågeställningen hur kvinnornas inträde i denna har sett ut och vad dess om kvinnosyn konstituerats av. Olofsson rör sig på en strukturell nivå och till det idrottsliga systemet och vad som utmärker det formella ser motståndet mot kvinnors inträde i detta system. Hennes material utgörs protokoll och dokument producerade av idrottens beslutsfattare. av Olofsson slutsats är att man knappast kan tala om att idrottsrörelsen är folkrörelse, utan snarast en mansrörelse, eftersom kvinnor har varit en uteslutna eller deltagit i begränsad utsträckning. Kvinnor fär fortfarande i dag ett begränsat utrymme i de demokratiska församlingarna genom att i genomsnitt utgöra endast en knapp fjärdedel i specialförbundens styrelser. Hennes slutsats är också att idrotten är skapad av män, för män och dessutom har beskrivits män. Män har aldrig varit av efterföljare till kvinnor, kvinnor har aldrig skapat en idrott som sedan män trätt in utan förhållandet har alltid varit det omvända. Därför, Olofsson, kan man inte heller tala om kvinnoidrott eller menar damidrott det finns endast mansidrott med kvinnliga utövare - Ringette skulle kunna ses som en idrott där kvinnor är föregångare. I Sverige är idrotten liten, med 300 utövare och sex idrottsklubbar, ca. i ursprungslandet Kanada beräknar man att det finns cirka 100.000 men utövare. Ringette är egen idrott som liknar ishockey och som spelas en på ishockeyrink. Skillnaderna mellan idrotterna är att ringette inte en använder axelskydd, inte tillåter kroppskontakt och spelar med en klubba utan blad och med luftfylld gummiring istället för en puck. en 1981 började ringette spelas i Sverige och 1994 bildades Svenska Ringetteförbundet. Ringetten organiserar sig som idrotten i övrigt och

förbereder sig för att den dag sporten har blivit tillräckligt stor kunna

bli medlem i Riksidrottsförbundet. Sedan ringetteförbundet bildades 1994 får stöd getts från Ungdomsstyrelsen, vilket har möjliggjort att ringette kunnat hyra in sig i Stockholmsidrottens Hus och att det finns en anställd kansliet, som själv är landslagsspelare i ringette. Hon ägnar stor del av sin tid till att försöka lansera idrotten i skolor och hos idrottsföreningar runt om i landet. Förbundet har täta kontakter med

ringetteförbunden utomlands och 1996 skall VM i ringette hållas i

Sverige.

molofsson, E. 1989 182 s., molofsson, E. 1989, s.l85 Svenska Ringetteförbundets verksamhetsberättelse, 1995.

148 Kvinnor, politik och konsekvenser

Ringetteförbundet säger sig medvetet rikta sig enbart till flickor och kvinnor med motiveringen att det skall vara en sport där flickor och kvinnor inte skall behöva konkurrera med pojkarna. När sporten kan anses ha blivit tillräckligt etablerad kan pojkar givetvis få sig, engagera men förbundet poängterar att det viktiga är att det skall vara en sport på flickors villkor, eftersom flickor alltid tidigare kommit i sporter efter pojkarna och därmed fått anpassa sig till deras villkor. På frågan vilka

reaktioner som ringette fått från ishockeyn, svarar man att de i stort sett

varit positiva. Ringetteförbundet tror att de har ett bättre utgångsläge än ishockeytjejerna, eftersom dessa konkurrera med pojkarna både om utrymme och medel inom samma idrott. Ringetten konkurrerar visserligen om utrymmet och om tider i anläggningar, eftersom det men är en annan sport känner sig killarna mindre hotade. Bland de som är engagerade inom ringette ledare och i styrelser som finns män. Förbundsstyrelsen har hälften kvinnor och hälften män, men under 1995 valdes en kvinnlig ordförande. En manlig företrädare för förbundet säger att det är bra att männen finns med, att det år men avgörande att det finns minst lika många kvinnor män på besom slutande poster, så att det inte blir männen som styr över kvinnorna.

KI med rätt att knacka - Idag finns aktiva kvinnliga utövare i samtliga idrotter inom Riksidrottsförbundets. Att kvinnor själva ska bestämma vilken eller vilka idrotter de vill utöva är dock ingen självklarhet idag. Kvinnors ens inträde i olika typer av idrotter sker inte med någon automatik, utan detta brukar föregås av diskussioner och överväganden. Ett exempel detta är kvinnors inträde i boxningen. Bettan Andersson har gjort sig känd i medierna för sitt engagemang för kvinnlig boxning. Hon har själv boxats sedan 1984 och 1995 valdes hon i boxningsförbundets

styrelse. Hennes klubb är Ingos gamla klubb, Redbergslids boxningsklubb i Göteborg. Flickor kan nuförtiden boxas i s.k. diplomboxning vilket

är en tävlingsform för ungdom mellan 10 15 år. Flickor och pojkar kan då boxas mot varandra. Bettan Andersson gick sin första diplommatch 1985. Hon började att tillsammans med sin klubb, Redbergslid, driva frågan att kvinnor om skulle licensieras och tillåtas att tävlingsboxas. Motståndet till var en

2°5Ringette bara för tjejer. I artikel i Enköpingsposten, 1995

- en

Kvinnor, politik och konsekvenser 149

början hårt och klubben brydde sig inte att ansöka hos förbundet om om eftersom läget tolkades så att det inte fanns någon chans för bifall. detta, Opinionen svängde emellertid och 1988 biföll Boxningsförbundet ansökan "startbok för kvinnlig boxare"2°°. I Bettan Anderssons om

protokollet står det inte kan finna några formella hinder till att

att man kvinnor skall boxas. Bettan Andersson att styrelsen och dess menar ordförande Björn Rosengren insåg det orimliga och ohållbara i att framhålla boxningens goda sidor och för att fler skulle börja propagera boxas och samtidigt utesluta kvinnor. Därmed licensierades Bettan Andersson under våren 1988. I hennes tävlingsbok står det "Kl" som

betyder kvinna, nr. Nästa på vägen till att normalisera kvinnlig boxning var att få steg

hålla svenskt boxningsmästerskap för kvinnor. 1994 hölls det första

SM:et med 16 tävlande och Sverige därmed det första landet i var världen höll ett kvinnligt mästerskap i boxning. Kanada kom strax som efter.

På internationell nivå beslutade AIBA det internationella boxnings-

förbundet med knapp majoritet att tillåta kvinnor att tävla i boxning,

vilket resultat påtryckningar från IOK Internationella OS-

var ett av kommittén kritiserat AIBA för att inte släppa in kvinnor. som Det motstånd damboxningen har mött, kan jämföras med det som

motstånd och den argumentation föregått kvinnors inträde i andra

som idrotter. Ett vanligt och effektivt sätt att motarbeta kvinnors inträde har varit ställa orimliga eller grundlösa krav eller sätta upp särskilda att

regler för de kvinnliga utövarna. AIBA har exempelvis satt upp regler det svenska boxningsförbundet anser vara rent nonsens och som

som enbart syftar till omöjliggöra för kvinnor att tävla internationellt i att boxning. Det sägs att matcherna måste dömas av en kvinnlig domare, boxarna inte får ha linne utan måste bära T-shirt. Det föreslås att att matchen skall avbrytas vid den första räkningen, istället för vid den tredje vid herrboxning. Detta innebär att man går tvärs emot som regel säger att boxning skall vinnas på teknisk nummer ett, som färdighet och inte på slå ned motståndaren. Att avbryta matchen vid att räkningen skulle innebära att spelet blir hårdare eftersom det första skulle räcka med gå och endast till att man kan knocka att se motståndaren. Den tekniska fárdigheten skulle inte premieras. Slutligen förefaller regeln bröstskydd den mest långsökta. I Sverige är om vara frivilligt skydd och majoriteten använder det inte, eftersom det det ett

Svenska Boxningsförbundet. Protokoll 5-87/88. 1988.02.16. Skämtsarnt kallas beslutet för "Lex Bettan" på Boxningsförbundet.

150 Kvinnor, politik och konsekvenser

är i vägen och skulle man händelsevis få ett slag bröstkorgen mot gör det ondare om bröstskyddet är på än är om man utan. Vad den kvinnliga kroppen tål eller inte tål förefaller ha varit föremål för diskussion i många idrotter då kvinnor sökt inträde. om

Medicinsk, fysiologisk och pedagogisk expertis har rådfrågats det

om

alls är lämpligt att kvinnor skall ägna sig tävlingsidrott 1910-talet2°7, om vilka rörelser som lämpar sig för kvinnor 1930-talet2°8 och huruvida man skall ha andra regler för kvinnor eller det föreligger

om

medicinska risker med det kvinnliga idrottsutövandet 1970-talet.2°° Liknande undersökningar förefaller inte ha gjorts när det gäller den manliga kroppen. Idrottens omsorger kvinnokroppen verkar dock

om primärt inskränka sig till de reproduktiva Den kommitté organen. som tillsattes för att utreda hur fotboll för kvinnor bör utformas, oroade sig mest för huruvida det fanns risk att få bröstcancer kvinnor fick om

hårda stötar mot bröstregionen.

Flickors träning på pojkars villkor

Många har frågat sig det är så att flickors träning sker på pojkars om villkor. I en artikel från 1988, utgår Rolf Jonsson från sina egna och andras observationer och erfarenheter i samband med träning och tävling, när han diskuterar olika sätt att närma sig förståelse en av ledarrollen och av hur förhållandet mellan ledaren och de tränas som ser ut. Jonsson understryker hans iakttagelser inte

att är tillräckligt

vetenskapligt solida, men hans kan försök resonemang ses som ett att

förflytta förklaringsgrunderna från flickorna och istället fråga

sig om inte orsakerna till att flickor lämnar idrotten tidigare än pojkar skall

sökas i idrottens utformning.

En av infallsvinklarna som Jonsson föreslår är den sociala att utvecklingen hos flickor och pojkar går i lite olika takt. Med stöd i

undersökningar där man frågat ungdomar de upplevt direkta

om konflikter med föräldrarna, flickor de har störst andel uppger att konflikter mellan 13 och 15 år. Sedan minskar konflikterna. För pojkar

mlbid, 63 s. mlbid, s.93f.

2°°Ibid, 152 s. mlbid.

"Jonsson, R., "Flickors träning på pojkars villkor i Engström", L-M Fagrell B., red. Utveckling Inlärning Idrott. Stockholm, 1988 - -

Kvinnor, politik och konsekvenser 151

ligger den största andelen konflikter vid 17 års ålder. Jonsson menar att

flickornas frigörelsebehov rimligen avspeglas i förhållandet till tränaren eller ledaren, med tanke på flickornas låga ålder och med pojkarna

men måttstock, kan man tillägga uppfattas det mer som trots än som som protest och frigörelse. När pojkarna vid senare ålder beter sig på samma sätt, finns större acceptans för pojkarnas protest och de bemöts med en respekt. Jonsson att det är viktigt att se till individen och till den menar sociala, istället för den biologiska åldern. En infallsvinkel är att flickor generellt förefaller värdesätta den annan sociala gemenskapen än pojkar. Att föredra träningsgrupper eller mer bilda lag utan att ta hänsyn till den sociala strukturen kan innebära nya

att vänskapsrelationer är viktiga förutsättningar för individens

som idrottande slås sönder. Valet kan då stå mellan vänskapen, den sociala gemenskapen och idrottens koncentrering på prestation och å ena sidan förbättrade resultat ä den andra. Valet kan innebära att flickorna hellre lämnar idrotten tillsammans med den bästa vännen eller de bästa vännerna än låter sig placeras i olika lag eller grupper. Anita och Rune Dahlgren har utifrån sina intervjuer med idrottsflickor i fotboll och simning gjort liknande observationer. De menar att tråningsformer och ledarstil utgår från erfarenheter från att träna pojkar. Träningsformerna borde då också fungera flickor, är ledarnas slutledning. Kvinnors deltagande i fotbollen utgår från tanken om könens likhet och att det är utgör mallen. Regler, mannen som

organisationsprinciper, träning och utbildning är identiska för fot-

bollsspelande kvinnor och för män. Kvinnor saknas i maktpositionerna, är välkomna att göra jobbet fältet som ledare och men tränare. Några de erfarenheter Dahlgren Dahlgren lyfter fram av som är att det råder brist på tränare och domare för flickor i fotbollen. De kvinnliga tränarna spelar ofta själva fotboll och har svårt att få tiden att räcka till för både träning och ledning av yngre flickor. De egen fotbollsspelande flickorna vill få ut mer av träningarna än vad de kvinnliga ledarna är mäktiga att ge. Detta i sin tur beror på, menar man, att arbetsgivarna inte är lika förtjusta i fotbollsspelande kvinnor som fotbollsspelande män. Det framhålls att män ofta tillåts träna på

arbetstid, medan med skepsis ser på kvinnor som behöver ta

man tjänstledigt för att spela matcher eller träna. Därmed, menar de

Dahlgren A. Dahlgren R. Kom igen flickor En explorativ studie av flickors kvinnors delaktighet och inflytande i föreningslivet.

och unga JAMFO-rapport nr. 18. Stockholm, 1990. mOlofsson, E. 1989 s. 181

152 Kvinnor, politik och konsekvenser

intervjuade fotbollspelarna, förväntas flickor och kvinnor sluta unga tidigare med sin idrott. Att sluta spela skulle alltså inte ett val vara som

flickorna gör, utan det skulle vara en konsekvens de förväntningar

av

som ställs på kvinnor

När det gäller simning, som länge haft ungefär lika många kvinnliga och manliga utövare, har flickornas simning lägre status än pojkarnas. Ett exempel på detta, uttryckt av en simtränare, är att det ligger mer prestige i att få fram en duktig kille än en duktig tjej, eftersom det ger större chans att bli landslagstränare. Andra viktiga ingredienser för kvinnors idrottande är vikten av den sociala kontakten mellan tränare och utövare, om helheten och om uppmuntran. Den sociala biten är lika

viktig som den idrottsliga.

Sammanfattning

Hur många kvinnor som står utanför idrotten, ändå är idrottsligt men aktiva och skälen till varför det är så, kan vi bara ha antaganden Vi om. kan stödja oss på den norska forskningen och anta att förhållandet är detsamma i Sverige. De idrottsligt aktiva kvinnorna inom idrotten och deras erfarenheter vet vi lite ändå förefaller det finnas mer om, men en

brist kunskap och utveckling av träningsmetoder.

Eva Olofsson visar att formandet kvinnlig motsvarighet till den av en manliga idrotten styrs av den ideologiska utgångspunkt antas. Valet som står mellan att betona kvinnans särart eller hennes likhet med mannen. Antingen utgår ifrån att kvinnor och män är så olika kvinnor man att måste behandlas annorlunda sätt, ha andra aktiviteter eller hållas för sig själva eller också utgår ifrån att kvinnor och män är lika och man att inga särskilda regler, aktiviteter eller organisationsformer behöver förändras för att flickor eller kvinnor skall delta i idrotten. Gymnastikrörelsens utgångspunkt och är särartsideologi och fotbollsvar en rörelsens en likhetsideologi. Gemensamt för de båda är står att mannen som norm, vilket innebär att kvinnan antingen är olik eller lik mannen.

Det omvända, att kvinnan är utgångspunkt, skulle kunna hypote-

anses

tiskt eftersom kvinnor aldrig varit föregångare i skapandet idrott,

av en utan samtliga idrotter är ursprungligen skapade för män. Således har kvinnor alltid jämförts med män och idrotten har antingen anpassats eller inte anpassats till den manliga I det fallet, normen. ena gym-

mDahlgren, A. Dahlgren R. 1990

Zlslbid.

Kvinnor, politik och konsekvenser 153

nastiken, ledde det till att andra rörelser utformades med motiveringen att kvinnors själsliv inte lämpade sig för gymnastikens ursprungliga rörelser, eftersom "kvinnligheten" riskerade att gå förlorad. I annars fotbollens fall applicerades den manliga fotbollens regelverk den kvinnliga fotbollen med till en början smärre förändringar, som med tiden har försvunnit. En ovilja till att anta mannen som norm kan ses i de ovan refererade studierna angående flickors situation i idrotten. Anita och Rune Dahlgrens, såväl som Rolf Jonssons utgångspunkt är en kritik mot en manlig normering, eftersom de menar att flickors erfarenheter pekar mot att systemet inte svarar mot det som flickor önskar. I kvinnoforskningen och jämställdhetsarbetet framhålls ofta att inte bara kvinnor utan även män vinner på en ökad jämställdhet. Utsagan innebär en kritik av en hegemoni som hierarkiskt systematiserar vissa egenskaper, värderingar och beteenden som överordnade andra. Kvinnor har definierats som bärare av de underordnade egenskaperna, värdena och beteendena, vilket har inneburit en exkludering av kvinnor på grundval av deras biologiska kön och oberoende av vilka egenskaper eller intressen som kvinnor i realiteten haft. Utan att avsäga sig den grundläggande analysen i den feministiska samhällsförståelsen, kan det konstateras att män som inte delar den manliga hegemonins värderingssytem också exkluderas. Det är en större andel flickor än pojkar som står utanför idrotten. Ändå finns det inte så liten andel pojkar en som också står utanför idrotten. Några undersökningar av vilka skälen är till att pojkar inte engagerar sig i idrotten eller lämnar den tidigare än andra har vi inte funnit. Det förefaller inte otänkbart att det även finns pojkar som inte delar idrotterns värderingar och prioriteringar, att det finns pojkar och män som sätter exempelvis den sociala gemenskapen och idrottsglädjen högre än resultat och prestation och som därför lämnar idrotten på det sätt som flickors och kvinnors utträde brukar beskrivas. Liv-Jorunn Kolnes talar om idrottens betydelse i konstruktionen av en maskulin könsidentitet. Hon refererar till Eric Dunning som menar att det är den hegemoniska maskuliniteten som premieras i idrotten. Med hegemonisk maskulinitet menas den typ av maskulinitet som är dominerande i ett bestämt kulturellt sammanhang och som konstrueras i relation till andra underordnade former av maskulinitet och i relation

mOlofsson, E. 1989 90f. s.

154 Kvinnor, politik och konsekvenser

till femininitet Med denna analys skulle således kvinnor och vissa

män som inte är bärare av den hegemoniska maskuliniteten, inte passa in och därmed vara avvikare. Utåt förefaller det vara deras eget val att sluta och inte att organisationen är konstituerad på så sätt att den inte tillåter avvikelser från normen. Risken med att tala om en manlig norm är således att analysen blir essentialistisk och generaliserande ett sätt som man avvisas inom

kvinnoforskningen. Grundläggande för flertalet feministiska forskare och

teoretiker är att det enda vi kan uttala oss om och utgå ifrån är kvinnors erfarenheter, hur kvinnor bemöts och inordnas i den sociala strukturen. Biologiskt är den enda säkra skillnaden att män inte föder barn. Inte sällan blandas emellertid biologi och erfarenhet samman i debatten. Man säger att kvinnor och män av naturen är på det ena eller det andra sättet. Ringetteförbundets erfarenheter och de erfarenheter som utredningen tagit del av vid kontakten med idrottande flickor och kvinnor, tyder på att det finns ett slags vetskap om hur det förhåller sig och utifrån detta antas strategier för att minimera riskerna för att bli missgynnade. Flickor och kvinnor inom idrotten säger ofta att det är viktigt att organisera sig och vara en del av organisationer och föreningar, men de säger samtidigt att det för flickors och kvinnors förhållanden i dessa organisationer är bäst att hålla sig med en egen organiseringen i form av en egen sektion i en förening eller en helt egen förening. På så sätt har man bättre koll på hur medlen fördelas och till vilka ändamål, samt hur tilldelningen av tider på anläggningar går till. Man kan påverka och protestera direkt till exempelvis kommuner i kraft av sin egen organisation och behöver inte gå via eller hoppas på att någon annan skall föra talan. ens

mKolnes, L-J. 1994 Kvinner toppidrett. Om kjön, kropp, seksualitet og og relasjoner i toppidretten. Akademisk avhandling. Norges idrettshögskole. Kolnes refererar till Dunning, E. 1986 Sport as a male preserve. Theory, Culture Society, 3,1.

Se exempelvis Åström, Gertrud 1995. Med flätoma i brevlådan. Riks-

idrottsförbundet.

§5

ä

mm

Sammanfattning med förslag 157

6 Sammanfattning med förslag

Fritid är ett begrepp som har ungefär hundra är på nacken. Det tillkom i en tid som var föränderlig och dynamisk. Vid förra sekelskiftet gick Sverige från att vara ett jordbrukssamhälle till att bli ett industrisamhälle. Människor flyttade från landsbygden till städerna och tiden fick en tydligare indelning. Fabriksvisslan istället för solen talade om när det var dags att börja arbeta. Dagen blev styrd av stämpelklockan istället för den egna planeringen av vad som behövde göras. Människor organiserade sig i fackföreningar och politiska partier och krävde att åtminstone en del av dygnets timmar skulle tid, fri tid. 8 timmars vara en egen en arbete, 8 timmars fri tid och 8 timmars vila. När fritid skapades som begrepp benämnde det viktiga förändringar i människors liv, det ett var led i samhällets modernisering och professionalisering. Denna föränd-

ringstid hade olika betydelse för män och för kvinnor.

Jämställdhet som begrepp har ungefär 25 år på nacken. Det skapades också i en tid som var dynamisk och föränderlig. Jämställdhet som

begrepp benämner den samhälleliga ordning av ojämställdhet som råder

och som kännetecknas av kvinnors underordning. Att sträva efter

jämställdhet är att sträva efter förändring.

Fritid som begrepp är sprunget ur mäns erfarenheter. Vilka kvinnor har ett liv som är sådant att 8 timmars arbete följs 8 timmars fri tid av och 8 timmars vila Vilka män har det så Begreppet verkar i vara behov av översyn. Jämställdhet handlar om relationen mellan könen. Jämställdhet som begrepp är ett svar kvinnors erfarenhet av tillkortakommanden och orättvisor. Detta begrepp verkar vara i behov konkretisering. Fritid av och jämställdhet har sammanförts i Fritidsutredningen.

158 Sammanfattning med förslag

Staten

De studier utredningen tagit del av och de undersökningar vi som företagit bild av fritid som ett samhälleligt viktigt område och ett ger en område av stor vikt för den enskilda människan. Fritid är däremot politiskt outvecklat. Det sker idag stora förändringar i den samhälleliga struktur där fritid organiseras.Människors fritidsbehov och fritidsmöjligheter förändras och själva begreppet utmanas av forskare. Det är utredningens bedömning att behovet av att förstå fritidens betydelse kommer att öka och att det är angeläget att utarbeta en sammanhållen fritidspolitik som gör att fördelningen av de offentliga resurserna kan ske utifrån bred samhällelig utgångspunkt och förståelse och med en en medveten fördelningsprofil. I tider av ekonomisk förändringar är detta särskild vikt. Idag saknas en sådan sammanhållen statlig politik vilket av gör att detta politiska område redan från sin början kan utgå från jämställdhet demokratisk bas. Utredningen föreslår därför som en

att jämställdhet skall vara ett Övergripande mål i statens bidrag och övriga styrmedel inom fritidsområdet

att riktlinjer för statlig fritidspolitik utformas och att denna utgår

- en från jämställdhet

Behovet av sektorsövergripande lösningar är stort idag. I skapandet av

statlig fritidspolitik behöver representanter och erfarenheter från olika en delar av samhället komma samman. Idag saknas organ för sådana diskussioner. Utredningen föreslår därför

att som ett led i utarbetandet av en statlig fritidspolitik bildas ett rådgivande Fritidsrádet. I rådet bör ingå såväl statliga represenorgan, tanter som representanter med erfarenhet av kommunal-, idrottslig- och kulturell verksamhet, samt representanter med erfarenhet av folkbildning, folkhälsoarbete, folkrörelsearbete samt barn och ungdomsarbete. Fritidsrådet skall utgå från jämställdhet

Kommunerna

I kommunerna pågår idag en förändring av förvaltnings- och nämnd-

strukturerna. Nämnder och förvaltningar för kultur och fritid slås ibland berörs även andra nämnder och förvaltningar. Det är i samman,

kommunerna fritiden bedrivs. En stor majoritet av de offentliga

som

Sammanfattning med förslag 159

resurserna inom fritidsomrâdet fördelas i kommunerna, idag ungefär tio miljarder till fritid och sju miljarder till kultur. Det år angeläget att

kommunerna utarbetar en sammanhållen fritidspolitik gör

som att

fördelningen av de offentliga kan ske utifrån bred

resurserna en samhällelig utgångspunkt och förståelse och med medveten fören

delningspolitisk profil. Kommunallagen utgår från likställighet mellan

kommunens medborgare. Jämställdhet är del likställighet. en av Utredningen föreslår

att kommunerna, i kommunallagens anda, utformar riktlinjer för

- en fritidspolitik som utgår från jämställdhet

Av landets 288 kommuner har ungefär tredjedel genomfört fritidsen

vaneundersökningar av varierande omfattning och utformning. Det

innebär att en majoritet av landets kommuner tar fritidspolitiska beslut utan att ha ett ordentligt underlag vad kommunens medborgare gör om och skulle vilja göra på fritiden. Många kommuner har trängd en

ekonomi och tvingas till nedskärningar. Utan kunskap fritidsbehov

om

och nyttjande av kommunens fritidsverksamheter kan nedskärningar få konsekvenser som inte är avsedda eller önskade. Kunskap utgångs-

om

läget krävs om medvetna förändringar ska ske. Utredningen föreslår

att kommunerna använder sig sådana instrument ökar - av som

kunskapen om fritiden, ex. att kultur- och fritidsvaneundersökningar genomförs vari jämställdhetsperspektivet ingår

Jämställdhet är inte fråga kan lösas bara jämställden som genom att hetsplaner utarbetas. Huruvida jämställdhet eller ojämställdhet skapas

beror vardagliga beslut i konkreta situationer. Jämställdhetspolitiken har idag en tydlig inriktning på att konkretiseras i sakpolitiska områden.

Jämställdhet måste därför utgöra grundvalarna i kommunernas en av budget- och planeringsarbete. Av kommunernas sammanlagda kostnader för fritidssektorn går 70

procent, d.v.s. 7miljarder, till anläggningssubventioner. Majoriteten

av de anläggningar som subventioneras har ett ojämställt nyttjande. Alla undersökningar pekar på att flickor och kvinnor idag

missgynnas.

Öppna verksamheter som exempelvis fritidsgårdar ökar möjligheten

för ungdomar inte är föreningsanslutna få del de som att av offentliga medlen till fritidssektorn. Många kommuner har i besparingssyfte lagt ner fritidsgârdar. De fördelningsmässiga och jämställdhetsmässiga effekterna av sådana beslut är viktig fritidspolitisk fråga.

en

160 Sammanfattning med förslag

Det finns olika aspekter jämställdhet som en fritidspolitik har att

av

beakta kvinnor och män ska reella möjligheter att utöva de

om ges fritidsverksamheter de önskar. Lokaler och miljöer måste utformas så att

de är säkra och tillgängliga. Många kvinnor upplever rädsla när de rör

sig ensliga platser exempelvis vid joggingturer. Utredningen som

föreslår därför

kommunerna vid genomförandet av en jämställd fritidspolitik gör

att -

jämställdhetskonsekvensanalyser inför såväl investeringar som

avvägningar i driftsbudgetar mellan öppen verksamhet och stöd till

föreningsliv

jämställdhetskonsekvensanalyser görs vid den kommunala fysiska

att planeringen, såväl vid och tillbyggnationer av befintliga om-

anläggningar och miljöer som vid nyproduktion, exempelvis genom

att: för fritidsverksamheter och fritidsaktiviteter i mindre utrymme ges och enklare lokaler med anslutning till boendemiljön;

hänsyn till kvinnors säkerhet genom att förlägga motionsspår i tas bostadsområden eller längs upplysta gångvägar och att närhet av anläggningar planeras så att kvinnor känner sig trygga;

på olika typer öppna och lätt tillgängliga verksamheter; satsa av -

kommunerna kontinuerligt genomför s.k. tjejronder, liknande skyddsronder, där fastställer krav på den fysiska miljön s o m man utgår från kvinnors och flickors välbefinnande och behov

Många anläggningar har idag sådan arkitektonisk utformning och en teknisk lösning endast eller några få aktiviteter kan äga rum i att en

dem. Ishallarna är exempel på synnerligen dyra anläggningar med ett

mycket könsmässigt nyttjande. Majoriteten av kommunernas snett medborgare har aldrig satt sin fot i en ishall. Simhallar kan ses som

ishallarnas motsats. De möjlighet till varierande aktiviteter. Där ger och gamla, kvinnor och män, infödda svenskar och samsas unga invandrare. Där finns också blandningar av offentliga och privata

lösningar. Hur skulle ishall målgruppen för anläggningen en se ut om

alla medborgare Att hitta lösningar på anläggningars ut-

var nya

formning är konkretisering jämställdhetspolitiken inom fritids-

en av

sektorn. Detta kan sägas utgöra del i skapandet av en ny fritids-

en politik, varför samarbete mellan kommunal och statlig nivå kan ett

Sammanfattning med förslag 161

förordas. För att inspirera till dynamiska förändringar föreslår utredningen därför

att arkitekttävlingar utlyses där representanter för stat och kommun samarbetar, för att ta fram förslag till nya former av fritidsanläggningar och till ombyggnationer av befintliga anläggningar för att möjliggöra alternativ användning

Sverige har få politiskt förtroendevalda. I de diskussioner som förs om demokratins utveckling brukar behovet av att öka antalet människor som har någon form av förtroendeuppdrag framföras. Kommunallagen ger utrymme för kommunerna att pröva nya förvaltningsformer vari nyttjarna av de kommunala anläggningarna skall ha stort utrymme.

Detta kan vara ett led i fördjupningen av demokratin. Vid befintliga och

vid skapandet av nya anläggningar, där ett brett nyttjande möjliggörs, skulle en form av förvaltning som ger många och nya grupper av människor en röst i det offentliga samtalet, vara eftersträvansvärd. Utredningen föreslår

att i enlighet med kommunallagens 8 kap. 20 § om självforvaltnings- organ uppmanas kommunerna att pröva möjligheterna till nya förvaltnings- och beslutsformer av fritidsanläggningar och där eftersöka en bred medborgerlig och tvärsektoriell sammansättning

En förutsättning för att människor ska söka sig till aktiviteter, anläggningar, föreningar etc. är att de känner till dem. Studier som utredningen tagit del av visar att barn och ungdomar från socialgrupp ett och två är de som deltar mest i föreningsanknutna fritidsaktiviteter. Flickor i socialgrupp tre deltar minst. Det är angeläget att kommunernas fritidsutbud aktivt förs ut till dess medborgare och att informationen görs lätt tillgänglig. Föreningar får kommunalt stöd och det borde därför vara av vikt att föreningsformen görs tillgänglig även för grupper som i dagsläget inte är delaktiga. En informationsverksamhet skulle också kunna ha öppna verksamheter med exempelvis datastugor förslagsvis anslutna till andra anläggningar. Utredningen föreslår

att kommunerna skapar förvaltningsövergripande funktion som

- en

arbetar samordnande och uppsökande med ansvar för att informera

om och tillhandahålla information om fritidsutbudet i kommunerna

6 16-0130

162 Sammanfattning med förslag

Det ojfentliga gentemot organisationerna m. fl.

En statlig och kommunal fritidspolitik som utgår från jämställdhet måste för att kunna förverkligas ha sin motsvarighet i de medel som det offentliga fördelar till organisationer och myndigheter som svarar för olika sektorer inom fritidsområdet. Utredningen föreslår därför

att jämställdhet skall vara ett övergripande mål i det offentliga stödet samtliga nivåer till folkbildningen

att jämställdhet skall vara ett övergripande mål på samtliga nivåer inom kulturpolitiken

att jämställdhet skall vara ett övergripande mål för det offentliga stödet på samtliga nivåer till idrotten

att jämställdhet skall vara ett övergripande mål på samtliga nivåerff det offentliga stödet till ungdoms- och övriga organisationer

Det är i dagsläget svårt att kunna uttala sig om hur de totala resurserna inom fritidsområdet fördelas könsmässigt, eftersom den statistik som organisationer och myndigheter inom fritidsområdet har, inte alltid är uppdelad på kvinnor och män. En könsdifferentierad statistik är en

förutsättning för att en fritidspolitik som utgår från jämställdhet ska

kunna föras. Utredningen föreslår därför

att erforderlig könsdifferentierad statistik skall vara ett krav vid återrapportering för myndigheter och organisationer på såväl central,

regional som lokal nivå, som erhåller statliga och kommunala bidrag

En könsdifferentierad statistik är en förutsättning för att en statlig och kommunal fritidspolitik som utgår från jämställdhet ska kunna genomföras, men det är inte tillräckligt. Undersökningar som utredningen tagit

del av visar att det är nödvändigt att nå föreningarnas interna fördelning av medel om ett jämställt resursutnyttjande av de offentliga medlen

fritidsområdet ska kunna förverkligas. Fritidsaktiviteter är lokala. Det innebär att om jämställdhet ska genomföras måste föreningarna bli bärare av denna förändring. Från föreningshåll har utredningen mött uppfattningen att det som bland annat krävs är tydliga signaler för hur det skall vara. En fritidspolitik som utgår från jämställdhet kan ge

sådana signaler. Bidraget kopplas till uppfyllda jämställdhetsmål.

Uppföljningen av de givna signalerna utgår ifrån att myndigheter och

Sammanfattning med förslag 163

organisationer styr verksamheten inom respektiv område utifrån

kvalitativa jämställdhetsaspekter. Folkrörelserna är självständiga. För jämställdhetsarbetet vore det av stor vikt att dessa, självständigt, utformade redovisningsformer som möjliggör intern demokratisk

en granskning av de offentliga medlens fördelning könsmässigt.

att organisationer som erhåller offentligt stöd utför kvalitativa utvärderingar ur ett genusperspektiv av verksamheten i föreningar och att folkrörelser uppmuntras, att för behov uppföljning egna av utifrån uppställda jämställdhetsmål, utveckla riktlinjer för tydlig en redovisningsform av den interna medelfördelningen i föreningarna

Forskning och utvecklingsarbete

Utredningen har noterat att fritidsforskningen är liten i Sverige.

Forskning om fritid med ett feministiskt eller genusteoretiskt perspektiv finns nästan inte. l andra länder har sådan forskning fått fotfäste och en utvecklat ett nytt tänkande kring fritid. Ett område speciellt intresse av är forskning som rör betydelsen av "skillnader" och hur jämställdhet och jämlikhet är kopplade till varandra. Utredningen föreslår

att medel till forskning om flickors och kvinnors fritid med ett -

genusteoretiskt perspektiv avsätts. Forskning socialt eftersatta

om

gruppers möjligheter att tillgodogöra sig de offentliga medlen för

fritidsverksamhet uppmuntras. Frågan bör aktualiseras i anslutning till den forskningspolitiska propositionen och kopplas till det

föreslagna forskningsprogrammet om ideella sektorn

Ungdomsstyrelsen har bedrivit en omfattande projektverksamhet kring att stärka flickor i föreningslivet. Projekten har haft uttalad vilja att en göra strukturer som försvårar för flickor synliga. Flickorna blir bärare av förändring istället för bärare problem. I projektet framkom av behovet av nya arbetsformer. Utredningen har även från folkrörelsehåll mött uppfattningen att ungdomar vill ha andra organisations- och styrelseformer och att gamla, traditionella styrelseformer bör pro-

blematiseras.Utredningen föreslå därför

att regeringen ställer resurser till förfogande för lokal utveckling - av nyskapande kultur- och fritidsverksamhet som utgår från flickors behov och finner aktiva former för detta. invandrarflickors situation bör uppmärksammas

164 Sammanfattning med förslag

Fritid har stor betydelse för människors hälsa och välmående. en Forskare har framfört att fritid i dagsläget för stora folklager måste uppfattas av de viktigaste faktorerna för upplevelse av tillsom en fredsställelsei livet. En rik och varierad fritid främjar en frisk ålderdom.

att ett lokalt plan initiativ tas till att sjukvård, socialtjänst och försäkringskassa samarbetar med fritidssektorn runt frågor om hur fritid kan integreras i ett aktivt folkhälso- och rehabiliteringsarbete och att personal som berörs av arbetet ges möjlighet till fortbildning

och kompetensutveckling utifrån detta perspektiv

Förslag 165

Sammanställning av förslagen

Staten

att jämställdhet skall ett övergripande mål i statens bidrag och - vara övriga styrmedel inom fritidsområdet,

att riktlinjer för en statlig fritidspolitik utformas och att denna utgår från jämställdhet,

att som ett led i utarbetandet av en statlig fritidspolitik bildas ett rådgivande organ, Fritidsrâdet. I rådet bör ingå såväl statliga representanter som representanter med erfarenhet av kommunal-, idrottslig- och kulturell verksamhet, samt representanter med erfarenhet från folkbildning, folkhälsoarbete, folkrörelsearbete samt barn och ungdomsarbete. Fritidsrådets arbete skall utgå från jämställdhet,

Kommunerna

att kommunerna, i kommunallagens anda, utformar riktlinjer för en fritidspolitik som utgår från jämställdhet,

att kommunerna använder sig av sådana instrument som ökar kunskapen om fritiden, ex. att kultur- och fritidsvane-undersökningar genomförs vari jämstålldhetsperspektivet ingår,

att kommunerna vid genomförandet av en jämställd fritidspolitik gör -

jämställdhetskonsekvensanalyser inför såväl investeringar som

avvägningar i driftsbudgetar mellan öppen verksamhet och stöd till föreningsliv,

att jämställdhetskonsekvensanalyser görs vid den kommunala fysiska planeringen, såväl vid om- och tillbyggnation av befintliga anläggningar och miljöer som vid nyproduktion, exempelvis genom att: utrymme ges för fritidsverksamhet och fritidsaktiviteteri mindre och enklare lokaler med anslutning till boendemiljön; hänsyn tas till kvinnors säkerhet genom att förlägga motionsspår i närhet av bostadsområden eller längs upplysta gångvägar och att anläggningar planeras så att kvinnor känner sig trygga;

166 Förslag

satsa på olika typer av öppna och lätt tillgängliga verksamheter; -

kommunerna kontinuerligt genomför s.k. tjejronder, Liknande skyddsronder, där man fastställer krav på den fysiska miljön som utgår från kvinnors och flickors välbefinnande och behov.

att arkitekttävlingar utlyses, där representanter för stat och kommun samarbetar, for att ta fram förslag till nya former av fritidsanläggningar och till ombyggnationer av befintliga anläggningar för att möjliggöra alternativ användning,

att i enlighet med Kommunallagens 8 kap. 20§ om självförvaltnings-

organ uppmanas kommunerna att pröva möjligheterna till nya förvaltnings- och beslutsformer av fritidsanläggningar och där eftersöka en bred medborgerlig och tvärsektoriell sammansättning,

att kommunerna skapar en forvaltningsövergripande funktion som

arbetar samordnande och uppsökande med ansvar för att informera om och tillhandahålla information om fritidsutbudet i kommunen,

Det offentliga gentemot organisationer m.

att jämställdhet skall vara ett övergripande mål i det offentliga stödet

på samtliga nivåer till folkbildningen,

att jämställdhet skall vara ett övergripande mål samtliga nivåer

inom kulturpolitiken,

att jämställdhet skall vara ett övergripande mål för det offentliga

stödet på samtliga nivåer till idrotten,

att jämställdhet skall vara ett övergripande mål samtliga nivåer

-

för det offentliga stödet till ungdoms- och övriga organisationer,

att erforderlig könsdifferentierad statistik skall vara ett krav vid -

återrapportering för myndigheter och organisationer såväl zentral,

regional som lokal nivå, vilka erhåller statliga och komnunala

bidrag,

att organisationer som erhåller offentligt stöd utför kvalitativa -

utvärderingar ur ett genusperspektiv av verksamheten i föreningar och att folkrörelser uppmuntras, att för egna behov av uppfiljning

Förslag 167

utifrån uppställda jämställdhetsmål, utveckla riktlinjer för tydlig en redovisningsform av den interna medelfördelningen i föreningarna,

Forskning och utvecklingsarbete

att medel till forskning om flickors och kvinnors fritid med ett genusteoretiskt perspektiv avsätts. Forskning om socialt eftersatta gruppers möjligheter att tillgodogöra sig de offentliga medlen för fritidsverksamhet uppmuntras. Frågan bör aktualiseras i anslutning till den forskningspolitiska propositionen och kopplas till det föreslagna forskningsprogrammet om ideella sektorn.

att regeringen ställer resurser till förfogande för lokal utveckling - av nyskapande kultur- och fritidsverksamhet utgår från flickors som behov, och finner aktiva former för detta. Invandrarflickors situation bör uppmärksammas,

att på ett lokalt plan initiativ tas till att sjukvård, socialtjänst och försäkringskassa samarbetar med fritidssektorn runt frågor hur om fritid kan integreras i ett aktivt folkhälso- och rehahiliteringsarbete

och att personal som berörs av arbetet ges möjlighet till fortbildning

och kompetensutveckling utifrån detta perspektiv,

Ingemar Norling 169

Fördjupningsdel

Fritid och rekreation ur ett kvinno-

perspektiv

Ingemar Norling Göteborgs universitet

Fritidssektorn är den minst utvecklade inom den kommunala verksamheten. Personalutbildning, forskning och professionell verksamhet är inte utvecklad i nivå med områdets betydelse och med verksamheterna inom skola, socialtjänst och primärvård. Även vid en internationell jämförelse framstår bristerna tydligt. Ny forskning, från 80-talet och framåt, visar att den del av tillvaron betecknar fritid och rekreation, har mycket stor betydelse för medborgarnas hälsa, välbefinnande, livskvalitet, skydd mot stress samt kan ha positiv effekt på vårdkonsumtion och vårdkostnader Norling, 1995, 1996. Betydelsen kan i dessa sammanhang vara större än för välfärdsfaktorer som arbete, boende och ekonomi Norling, Sullivan Marklund, 1995; Norling, 1996. Denna nya syn och kunskap gäller befolkningen i allmänhet och i än högre grad olika hindrade, eftersatta eller diskriminerade grupper som handikappade, äldre, anhöriga med tungt vårdansvar och ensamstående föräldrar Persson, Langeen, 1994; Norling, Schleien Bender, 1992. Jämställdhet och fördelningspolitik är speciellt bristfällig inom fritidssektorn och till kvinnors nackdel. Kvinnor har fortfarande flera

betungande roller inom hem och hushåll, barn, familj, anhöriga, och blir

i praktiken som grupp hindrade och diskriminerade och kan inom fritiden betraktas som funktionshindrade eller som handikappade. De hindras att utnyttja fritid rekreation i sin livsstil för att utveckla och bibehålla hälsa och livskvalitet och för att kompensera för bristfällig stimulans i andra aktiviteter som arbete och hem hushåll Henderson, - Bialeschki, 1994; Persson, Langeen, 1994. Effekten blir att kvinnor i stor utsträckning utvecklar en privat fritid i och nära hemmet och i liten utsträckning utnyttjar samhällets service

170 Ingemar Norling

och utbud. Fritiden blir inte fri utan kombineras med en rad andra aktiviteter inom hem och barnomsorg. Samtidigt vet vi att sänkt frihet och egenkontroll minskar de positiva effekterna Shaw, 1992; lso - Ahola m 1994. Könsskillnader och diskriminering av kvinnor/flickor inom fritidssektorn har belysts i olika svenska utredningar. Redan i början 80talet gjorde Naturvårdsverket studier av fritidsverksamheten i en rad kommuner och i storstad. Rapporterna innehöll ett omfattande material om stora och viktiga könsskillnader och om utveckling av mätmetoder passar både för kvinnor och män Norling Jägnert, 1986. Men som då fanns inget uttalat intresse för kvinnors speciella situation och behov stöd och service. Kommunförbundet och en del kommuner gjorde av studier som visade på mycket ojämn fördelning av kommunala resurser mellan kvinnor och män. För ungdomar, där situationen kunde antas vara bättre, visade exempelvis den s.k. "Pelle och Stina"-studien att pojkar subventionerades med 97 procent och flickor med 23 procent i

sina typiska aktiviteter Blom m 1981, Norling Gunnarsson, 1994.

- De olika analyserna ledde i debatten till formuleringen av 80/20 regeln. Den beskrev att 80 procent av budgeten gick till idrott och att denna lejonpart gick till 20 procent av befolkningen, framförallt yngre män, ofta med god utbildning och ekonomi. Intresset för resultaten var

svagt kan läsas "motståndet var starkt" och åtgärderna uteblev.

Det är först nu med denna utredning som ett påtagligt intresse kommit för fakta och åtgärder angående kvinnors fritid. Den diagnosen kan vi ställa som deltagit i olika statliga utredningar om fritid sedan 70talet, deltagit i forskningen och deltagit i det kommunala planeringsarbetet. Det kan tyckas svagt av fritidssektorns politiker och personal under 80-talet att inte göra verksamheten mera rättvis och professionell och att låta idrotten dominera fritidssektorn så extremt. Men det är först nu som vi börjar få ett starkt och allsidigt kunskapsunderlag med internationell anknytning vilket är en förutsättning för en ny syn, nya värderingar, principer, mål och metoder. Sen får vi komma ihåg att många stora, viktiga aktiviteter för kvinnor inte representeras av ett aktivt, krävande föreningsliv, vilket i Sverige också kan vara en förutsättning. I samband med bearbetningen av nya svenska forskningsmaterial och i kontakten med utländska forskare har vi blivit övertygade om att den forskning som skall refereras och bilda underlag, måste ha nya och

större kvaliteter för att ge en tillförlitlig och användbar bild av kvinnors

mera komplexa fritidssituation Deem, 1992; Henderson, 1994; Shaw, 1992. Detaljer om dessa krav och synsätt refereras senare i kapitlet.

Ingemar Norling 171

Många svenska rapporter om kommunal fritidsverksamhet är vanligen starkt avgränsade till vad invånarna gör på fritiden, hur ofta och ibland vad de är intresserade En del omfattar olika åldrar, av. uppdelning på kön, andra handlar mest om ungdomar. Detta enligt ger

den utländska kvinnoforskningen alltför snäv, ofullständig och ibland

en direkt missvisande bild verkligheten. av Den nya strategi vi använt oss av är att fritiden dynamisk, se som en interaktiv där olika delar och deras relationer undersöks. Det process

kan innebära att vi samtidigt undersöker:

boendemiljöer och resurser behov och motiv, motivation, intressen och livsstil hinder

utövande, inriktning, omfattning, passivitet

effekter; kvalitet, inverkan hälsa, familjens sammanhållning, vårdkostnader etc.

Denna modell ställer högre krav på stickprovens storlek, på metodernas

Standardisering och tillförlitlighet och den den statistiska analysen. En tvärvetenskaplig ansats blir därmed också nödvändig där betendeve-

tenskapliga, ekonomiska och medicinska aspekter vägs in Norling, 1996.

På det sättet kan vi ex. med utbyggda effektmätningar inom psykisk, social och fysisk hälsa vilka kvinnogrupper har kraftigt

se som sänkt hälsoläge och samtidigt se vilka fritidsaktiviteter och stödjande

fritidsmiljöer som har stor eller liten betydelse eller vilken relativ

betydelse fritiden har jämfört med exempelvis arbete, boende, ekonomi Norling, Sullivan Marklund, 1995.

Vi kan studera kvinnogrupper med stor vårdbelastning

som ex-

empelvis de med hanikappade handikappade barn Vi kan också studera arbetslösa, boende i segregerade miljöer eller lågt hälsoläge med

avseende på fritidens kvalitet eller vilka fritidsaktiviteter

friskfaktorer

som bedöms ha positivt hälsovärde Persson, Langeen, 1994; Norling, 1996.

Analysen av svensk kvinnoforskning inom fritiden räcker inte

som

underlag för nya synsätt och åtgärder. Kunskapen måste stärkas på många olika sätt. Det viktigaste greppet är att sammanfatta och jämföra den omfattande utländska forskningen. Om de generella tendenserna är

likartade är mycket vunnet. Vi kan också tydligare bristerna finns se var och om uppfyller de metodiska krav utvecklats inom området. som

WHO:s 38 hälsomål och principer för förebyggande hälsovård har

stor relevans. Viktiga stödjande miljöer och friskfaktorer måste

172 Ingemar Norling

identifieras har stor betydelse för hälsoläge och förebyggande

som insatser inom lokalt folkhälsoarbete Norling, Gunnarsson, 1995. Vi ansluter därmed till WHO:s på hälsovård där förebygganoss syn de, tidigt insatta åtgärder skall prioriteras på bekostnad av sent insatta

sjukvårdsåtgärder. Vi det mera positivt, etiskt tilltalande och

anser vara kostnadseffektivt hjälpa flickor/kvinnor till livsstil inom fritiden att en är allsidigt psykiskt, socialt och fysiskt stimulerande och som som skyddar effektivt hälsoproblem är särskilt vanliga bland mot som kvinnor, depression och benskörhet. I nuläget är det i huvudsak sent t ex insatta medicinska åtgärder gäller, trots att vet att sådant som som depression, ångest och stressreaktioner kan påverkas positivt av lämpliga och fritidsaktiviteter Norling, Sullivan, 1992; Norling, 1996.

anpassade WHO hävdar också att upplevd hälsa livskvalitet, välbefinnande

som eller specifika bedömningar psykiskt, socialt och fysiskt hälsoläge är av de centrala begreppen bör användas och som är överordnade som begreppen sjuk-frisk. Vi utgår från detta och använder oss av det modernaste mätinstrumentet finns inom området; SF-36, vilket som nyligen är standardiserat för Sverige, flera europeiska länder och Nordamerika Sullivan, Karlsson, 1994; Norling, Gunnarsson, 1995. Ett sätt att stärka kunskaperna är att studera den "geriatriska annat facit" äldreforskningen visar. Det internationellt kända svenska som H-70-projektet visar att det i hög grad utmärker äldre med bra eller som dåligt hälsoläge är fritidens kvalitet och inriktning. De friska utmärks av livsstil allsidig lagom psykisk, social och fysisk stimulans. en som ger , Skillnader i bakgrund ekonomi, utbildning och liknande har mindre som betydelse Norling, Sullivan, 1992. En viktig slutsats är att stor del av de faktorer som styr annan en hälsoläge och vårdberoende är påverkbara genom naturliga åtgärder inom fritiden social och fysisk aktivering. Vi ansluter oss därmed t ex till aktivitetsteorin bl anger att vår kropp och vårt centrala som a är byggda för viss aktivitetsnivå. Utan allsidig, lagom nervsystem en stimulans försämras funktionerna och negativa hälsoeffekter uppkommer Norling, Sullivan, 1992; Norling, 1996. Vi också att stora i samhället inte får tillräcklig vet grupper stimulans, varken i arbete eller inom fritiden. För låg fysisk stimulans

i arbetet har cirka 85 procent. Bland pensionärer är ungefär hälften fysiskt passiva med rad negativa konsekvenser inom

extremt en livskvalitet, hälsoläge, vårdbehov och kostnader. Detta är utifrån WHO:s

perspektiv i första hand ett pedagogiskt problem och inte ett medicinskt. Det riktiga är att bryta denna trend och med effektiv hälsopedagogik, f inom fritiden, få dessa fysiskt passiva personer till optimal nivå,

a upp

Ingemar Norling 173

innan skadorna kommer och de blir patienter inom sjukvården och kostar samhället för mycket Norling, Sullivan Marklund, 1995. Det är således ett synsätt har att det är mera tilltalande, etiskt och ekonomiskt att stödja en utveckling av hälsa och livskvalitet hos kvinnor genom positiva, tidiga insatser inom fritid rekreation och avlasta sjukvård och andra sent insatta åtgärder. I denna introduktion har en rad fakta, principer och teoretiska resonemang sammanfattats på ett mera övergripande sätt. I fortsättningen refereras en mängd forskningsresultat som på ett tydligare sätt beskriver dessa viktiga problem.

Några inledande metodfrågor

Begreppet "fritid " utgår ifrån att vi är fria från arbete och kan bestämma själva vad vi vill göra. Begreppet passar män bättre eftersom de oftare har ett liv indelat i två roller; arbete och fritid. Kvinnor har dessutom ofta fler roller eller uppgifter, som exempelvis ansvar för barn, hem och hushåll, och kan därmed mera sällan styra sin fria tid. Det kan vara fråga om att lyssna på ett radioprogram man tycker om samtidigt som man ser till barn och lagar mat. För att studera kvinnors fritid måste andra begrepp föras in, ex. vilka effekter fritiden ger, vilka aktiviteter som bedöms viktiga eller vilka hinder som är starka. I genomgången av den utländska forskningen diskuteras denna fråga mera i detalj. Det finns andra grepp som också har sina svagheter. I den förra läroplanen för grundskolan Lgr 80 kallades hela fritidssektorn för idrott, vilket ur kvinnosynpunkt är högst olämpligt och missvisande. Numer är det rätt vanligt att kalla kommunal fritidsverksamhet för "kultur och fritid " som om kulturella aktiviteter skulle vara något annat än fritidsverksamhet. Det är heller inte så att kulturella aktiviteter, t ex museum eller teater, har så stor omfattning eller betydelse jämfört med andra aktiviteter att en särskild markering är befogad. En god sida med detta ologiska ordpar år att kulturella aktiviteter har avsevärt större betydelse för kvinnor än för män och kanske kan motverka den bristande jämställdheten. Fakta om dessa frågor kommer längre fram i kapitlet. För att minska olägenheten med begreppet fritid har vi rätt ofta fört in begreppet "rekreation " för att betona fritidens effekter Men det mera. har karaktär av rehabilitering från sådant som påfrestningar eller

174 Ingemar Norling

bristande stimulans i arbetet och döljer aktiviteternas egenvärde. Dessutom är det så att stora grupper i vårt samhälle inte arbetar och vi måste har termer och metoder som passar dem. Dessutom ägnar de som arbetar bara fem-sju procent av sin totala livstid arbete. Därför har vi i många sammanhang fört in termer som beskriver miljö, ex. allsidig, optimal stimulans och effekter som livskvalitet, psykiskt eller fysiskt hälsoläge. Men det är uppenbart att vi behöver en bättre term än fritid. Engelskan använder oftast "leisure".

Eftersom forskningen om kvinnors fritid är begränsad och otillräcklig

i Sverige, blir det viktigt att dokumentera, sammanfatta och jämföra utländsk forskning.

Denna dokumentation har skett på tre sätt:

sök i specialiserad databas, CAB International sök i facktidskrifter som Journal of Leisure Research, Leisure Sciences, Loisir et Société kontakt med ledande experter, f a Karla Henderson, USA och Rosemary Deem, England.

Drygt 300 titlar erhölls vid databassöket. De flesta var av begränsat

värde då de endast var explorativa, diskuterade fallbeskrivningar eller

analyserade praktiska idrottsfrågor. Ett 50-tal höll hög kvalitet och drygt hälften av dessa var så intressanta att de förts in i redovisningen och tagits med i referenslistan.

Redovisningen av utländskt och svenskt material är uppdelat på åtta rubriker:

fritidens betydelse samhällsförändringar, traditioner och familjeroller metodik hinder effekter intervention olika befrämjande åtgärder -

forskningens starka och svaga sidor

l Har vi professionell fritidsverksamhet och utbildning i Sverige

Ingemar Norling 175

Fritidens betydelse

I flera rapporter visas att livsstilen inom fritiden hos kvinnor är mycket viktig för hälsoläge och livskvalitet, viktigare än många andra delar av tillvaron Coleman, Iso-Ahola, 1993; Moon-Hickman, 1992; Shaw, 1992. Bra fritid och livsstil beskrivs av Iso-Ahola m som allsidigt aktiv både psykiskt, socialt och fysiskt, optimal lagom aktivitetsnivå,

livslång och med kvalitet framförallt egenkontroll perceived freedom

och positiv effekt på hälsoläge, livskvalitet och trivsel Coleman, Iso- Ahola, 1994; Iso-Ahola, Jackson Dunn, 1994. Samhället underskattar fritidens betydelse och kapacitet. Det tar tid att ändra detta Henderson, 1995; Henderson, 1993. Även olika yrkesgrupper med anknytning till området har bristfällig kunskap och underskattar betydelsen Holman, Epperson, 1984. Fritidens stora betydelse ger en ny syn på samspelet mellan kvinnors arbete, familj och fritid. Ökad insikt hos kvinnor fritidens betydelse om ger ett ökat intresse Shaw, 1992. Kvinnors värdering av fritiden kan inte isoleras från situationen i flera andra roller inom hem-hushåll, arbete och vård. Kvinnor skiljer sig här tydligt från män Shaw, 1992. Samuel Shaw, 1992 skiljer här

personlig fritid och familje-fritid, där fritiden ofta

är en kombination med hushållsgöromâl och barntillsyn, t ex lyssna på radio, till barn se och laga mat. Detta gör att fritid som begrepp passar rätt dåligt för att beskriva kvinnors liv. Tidsbudgetanalyser fungerar inte heller bra för kvinnor, fa eftersom fria tidens aktiviteter flyter ihop med andra hör till vård, som hem och hushåll. Män däremot har ofta två tydliga roller, arbete och fritid Henderson, 1994; Shaw, 1985. Därför del forskare menar en Winslow, 1992 att kvinnors " fritids"-situation också måste beskrivas utifrån aspekter som egenkontroll, mening, motivation, allsidig stimulans och effekter som hälsa och livskvalitet Winslow, 1992. Sedan är det inte så viktigt om stimulans eller effekter kommer från arbete, fritid, hemarbete eller annat Guilmette, 1992. Det finns en rad tidsstudier som "visar" att kvinnor i snitt har lika mycket fri tid som män Firestone, Shelton, 1994. Det är denna typ av mansrollsanknutna studier som döljer verkliga och avgörande könsskill-

nader. Denna typ av begrepp förutsätter att när kvinnor och män inte

arbetar eller sover så har de fri tid.

176 Ingemar Norling

Detta är en flera anledningar till att vi ofta använder begreppsparet fritid-rekreation där rekreation anknyter mer till kvalitet och effekt. Fritidens betydelse i Sverige har undersökts på flera sätt och vid flera tillfällen. l början av 80-talet undersöktes flera kommunala stickprov. Deltagarna fick bedöma hur nöjda de var med olika delar av tillvaron arbete, boende, ekonomi, fritid, hälsa, umgänge samt totalt som ett mått på livskvalitet s.k. global skattning. Många jämförbara studier har gjorts utomlands. En multivariat analys gjordes mot den beroende variabeln "nöjd totalt". Det visade sig då att arbete och fritid hade högst och lika hög samvariation förklaringsvärde med livskvalitet. Det förvånade då

många att fritiden kunde vara så betydelsefull. Resultaten stämde också

väl överens med nya amerikanska studier Norling, Jägnert, 1986. Samma metodik har använts i stora hälsoundersökningar inom landstingen i Västsverige 1992-1994 med cza 12.000 deltagare. Där visar det

sig att fritiden bibehållit sitt höga förklaringsvärde samvariation medan

arbetets minskat. I stora drag får fritid, umgänge och hälsa höga värden och arbete, boende och ekonomi rätt låga. En detaljerad analys har gjorts på närmare 8.000 personer i västkustmaterialet. Denna ger följande förklaringsvärden i procent: fritid 36, umgänge 35, hälsa 34, ekonomi 22, arbete 18, boende 16 med total förklarad varians på 59%. Fritid +umgänge förklarar hela 44 procent. Analyser har också gjorts av en rad egenskaper hos deltagarna som bakgrund ålder, kön etc., livsstil inom matvanor och ANT, arbetsmiljö, fritidens inriktning och kvalitet samt olika symtom på ohälsa. Multivariata analyser har gjorts med dessa oberoende variabler mot mått på

psykiskt, fysiskt och socialt hälsoläge, allmänt hälsoläge livskvalitet

med ett nytt internationellt standardiserat mått på dessa upplevda hälsofaktorer SF-36. Sullivan Karlsson har gjort en sådan analys och vi citerar: "En rad analyser av materialet visar att fritidens kvalitet och inriktning har hög samvariation med skillnader i hälsa enligt SF-36. Denna samvariation är högst och högre än för bakgrundsvariabler som ålder, kön, utbildning och livsstilsfaktorer som matvanor, rökning och liknande. Även arbetsmiljöfaktorerna samvarierar lägre än fritidsfaktorerna" . Även här visar det sig fritidens kvalitet har högst förklaringsvärde att till olika skillnader i hälsoläge. Dessa värden gäller hela populationen, kvinnor och män, 16-75 år. Längre fram redovisas värden speciellt för olika kvinnogrupper och med samma allmänna tendenser. Vi har gjort en analys där vi beräknat samvariation och förklaringsvärde, uppdelat på kvinnor och män över fyra åldersgrupper.

Ingemar Norling 177

Om vi rangordnar arbete, boende etc. efter grad samvariation så får, av för kvinnor, fritid eller hälsa högst värde. Fritid får högst värde i 25-44 år och 65- år och näst högst i grupperna -24 år och 45grupperna 64 år. För män ligger fritid högst i yngsta åldersgruppen och faller sedan till 3 i de följande åldersgrupperna. rang Resultaten antyder att fritiden kan ha mycket stor relativ betydelse och större för kvinnor än för män totalt sett. Detta stämmer väl överens med den utländska forskningen. Denna bild kan givetvis ändra sig del för olika grupper. Exen empelvis stiger fritidens relativa betydelse för hindrade grupper som handikappade, småbarnsföräldrar och anhöriga med tungt vårdansvar Norling, Sullivan Marklund, 1995; Persson, Langeen, 1994. Flera slutsatser kan dras dessa resultat och bilden blir ännu av tydligare när vi lägger till analyserna kvinnogrupper med senare av varierande bakgrund, och roller. Sammanfattningsvis kan vi resurser

hävda fritid rekreation har mycket stor betydelse för kvinnor även

att jämfört med andra viktiga levnadskomponenter. Denna bild stämmer väl överens med den i utländsk forskning. Denna hävdar också att som ges fritiden är kraftigt underskattad i samhället och i olika yrkesgrupper när det gäller kvinnors livskvalitet, hälsa, familjesituation mm. ex. Personer med god insikt i resursfrågor och fördelningspolitik, strategier inom hälso- och sjukvården och liknande anser att denna underskattning råder i Sverige i än större utsträckning än i Nordamerika.

Samhällsförändringar,traditionerochfamiljeroller

Mäns makt och dominans i samhället generellt sett påverkar fritidssektorn kraftigt och på olika sätt. Samhällets, fa kommunernas resurser för fritid, går i huvudsak till mäns idrott. Flickor och kvinnor yngre hindras materiellt, socialt och ideologiskt och sysslar därför i huvudsak

med hembaserade och privatfinansierade rekreationsaktiviteter Deem,

1992; Holman, Epperson, 1984. Dessutom minskar utövandet när unga kvinnor flyttar ihop med en De ändrar ofta rätt drastiskt sin livsstil inom fritiden och anpassar man. sig till roller inom hem, hushåll och barnavård. Män ändrar inte sin nya livsstil utsträckning Deem, 1992; Horna, 1989; Iso-Ahola, i samma Jackson Dunn, 1994; Shaw, 1992.

Historiskt sett så har familjestrukturen under 1900-talet ändrats från

instrumentell arbetsgrupp med tydliga arbetsrelaterade

att vara en

178 Ingemar Norling

roller till en grupp byggd på gemenskap Freysinger, 1994. Denna förändring har lett till att fritid-rekreation fått Ökad betydelse Freysing-

er, 1995; Henderson, 1993; Shaw, 1992. Men märkligt så ligger nog könsrollerna kvar hos många kvinnor från den instrumentella perioden med huvudansvar för hem och barn trots att de kanske arbetar. Jämställdheten är långt sämre utvecklad inom fritiden än inom arbetslivet. En del forskare att fritiden används i mäns dominans menar

och förtryck för att bibehålla fördelaktiga könsroller. Resonemanget har

framförallt kopplats till idrott Horna, 1989; Willis,1994. Kulturella och religiösa traditioner kan bibehålla och förstärka dessa kvardröjande könsroller W illis, 1994. Man kan i många svenska se

familjer och i vissa invandrarfamiljer inte deltar i hushållsar-

att mannen bete och skötsel av barn, även kvinnan arbetar och är om mannen arbetslös.

Familjen står alltmera i centrum för befolkningens fritid Holman,

Epperson, 1984; Horna, 1989. Man beräknar att åtta tio aktiviteter är av hembaserade. Detta får naturligtvis rad konsekvenser. Resurser i och en nära hem och fritidshus, föräldrars fritidsintressen, könsroller och gemensam fritid får stor betydelse, speciellt för kvinnor och barn.

Det finns en traditionell uppfattning inom fritidsforskningen

att

fritidens inriktning och omfattning i huvudsak styrs strukturella

av faktorer som ekonomi, utrustning, anläggningar, avstånd och liknande

Norling, Gunnarsson, 1994; Norling, Sullivan, 1992; Norling, 1995.

En anledning till detta är att inom ett nytt område ofta med man startar att studera sådant som verkar viktigt och lätt att mäta. En annan

anledning är att forskningen startade inom sociologi, är

som ett

strukturellt inriktat ämne. När forskningen under år blivit

senare mera tvärvetenskaplig har denna bild ändrats och blivit allsidig och mera

nyanserad. Viktiga könsskillnader och deras orsaker har förtydligats. Så t ex har det visat sig inom både kvinno- och handikappforskningen

att materiella faktorer har relativt begränsad inverkan på fritidens en

inriktning och kvalitet Norling, Schleien Bender, 1993. För kvinnor verkar det vara så att barnen styr fritidens inriktning i mycket

stor

utsträckning, större än ekonomi och avstånd Holman, Epperson, 1984;

Shaw, 1992. Studier av kvinnor i segregerade områden i England visar att mansdominans och könsroll har större negativ inverkan fritiden

än materiella och sociala segregationsfaktorer MowLåTowner, 1994.

För vissa kvinnogrupper torde dock ekonomi och avstånd

ha rätt stor betydelse. Kanadensiska studier visar att det finns äldre stora grupper kvinnor som överlevt sina män och har så låg pension att de knappast får något över till rekreation Guilmette, 1992. Samtidigt vet vi från

geriatrisk forskning att rekreationens kvalitet samvarierar särskilt starkt

Ingemar Norling 179

med hälsoläget för äldre Norling, Sullivan, 1992. Problemet försvåras ytterligare för handikappade kvinnor Traustadottir, 1992. Kvinnors många roller eller funktioner gör att tiden sällan räcker till. En fri tid och självvald aktivitet får tas från någon uppgift som ofta betraktas som viktigare. Studier av arbetstidsförkortning visar att det för kvinnor ofta leder till mera tid för barn, hem och vård av anhöriga. För män blir det ofta utökad fritid Shaw, 1992. Minskade samhällsresurser för fritid och fortsatt prioritering av män drabbar olika kvinnogrupper rätt hårt, speciellt om det gäller aktiviteter som är speciellt viktiga för kvinnor Deem, 1992; Shaw, 1992. Här kan vi hänvisa till det svenska materialet som t ex visar att friluftsliv, trädgård, djur, kultur, bibliotek, musik och hobby samt umgänge med släkt och vänner har speciellt stor betydelse för kvinnors hälsa och livskvalitet Norling, Gunnarsson, 1995; Norling, Sullivan Marklund, 1995.

Metodik

Fritidsforskning speciellt inriktad på kvinnor har bara pågått från början av 80-talet Henderson, 1993; Shaw, 1992 Det är ofta så inom nya forskningsfält att studierna blir sökande var är de viktigaste frågorna - Fallbeskrivningar, explorativ och kvalitativ metodik blir vanligt under en första period. Tvärvetenskaplig samverkan kommer senare. Databassöket illustrerar detta tydligt då större delen av materialet har en explorativ karaktär. Detta är bra när det gäller att identifiera de viktiga frågorna och processerna. Chansen ökar att vi ägnar oss det viktiga och det för kvinnor unika Henderson, 1994; 1993. Men det är mindre bra när det gäller resultatens tillförlitlighet och användbarhet i samhällsplanering och verksamhet. Några fallbeskrivningar eller djupintervjuer eller ex. en enkät till 30 studenter på närmaste institution kan ge goda uppslag och hypoteser, men är kanske inte så lämpligt att komma med till Kommunförbundet eller en statlig utredning. Flera av de ledande kvinnoforskarna som Henderson 1994, Shaw 1992 och Deem 1992 skriver mycket om metodfrågor. De vill med detta förbättra och påskynda forskningen och utveckla metoder som bättre passar målgruppen. Det finns stor anledning till detta eftersom definitioner, begrepp, metoder och modeller utgått från mäns synsätt och erfarenheter.

180 Ingemar Norling SOLA 1996:3

De metodiska erfarenheterna, kraven och rekommendationerna kan sammanfattas i följande sju punkter: Holistiska mätningar är nödvändiga för att mera fullständigt återge kvinnors fragmenterade totalsituation med flera samverkande roller. "Holistisk" kan innebära att en undersökning bör fånga både fritid, arbete, familj, hus och hem, dvs externa roller som påverkar fritidens inriktning och kvalitet. En annan innebörd är att samtidigt studera hela fritidsprocessen från resurser, bakgrund, behov-motiv, intressen, hinder, utövande till effekter. En tredje är att betona kvalitativ metodik som djupintervjuer i ett första steg eller att använda sammanfattande upplevelser som trivsel, om man är nöjd, upplevd livskvalitet. Då får kvinnan i fråga själv bedöma och väga samman olika erfarenheter till en helhet. Kvantitativa metoder utan en kvalitativ bedömning som bas kan dölja viktiga tillstånd och processer i kvinnors liv och ge en felaktig bild Henderson, 1994; 1995; Shaw, 1985. Tidsbudgetmätningar ger som tidigare nämnts ofta felaktig bild en av kvinnors fria tid, fa en kraftig överskattning. Att vara fri från jobbet på helgen, ha hemsysslor till kl. 10 på lördag och sedan med promenera barnet mellan 10 och 14 och samtidigt handla, innebär knappast att denna mamma har haft fritid i fyra timmar. Ofta ger undersökningarna ändå att det blir 4 timmar, d.v.s. lika mycket som för mannen som är borta samma tid och spelar tennis. På detta sätt har flera studier felaktigt kommit fram till att kvinnor och män har lika mycket fri tid Firestone, Shelton, 1994. Fri är den egentligen först om jag får bestämma själv vad jag vill göra Henderson, 1995; Shaw, 1985. Fritidsvaneundersökningar har ofta så små stickprov att måtten på intressen och utövanden uttrycks i medelvärden för könen tillsammans och kanske för alla åldrar, ex. 16-75 år. Bakom dessa siffror kan dölja sig stora köns- och åldersskillnader. Det svenska materialet som redovisas om aktiviteters hälsovärde illustrerar detta. Exempelvis ligger det bedömda hälsovärdet i procent för kvinnors jakt fiske på 2 procenti åldern 25-50 år. Motsvarande siffra för män är dryga 20 procent. Att beskriva detta med 10 procent blir missvisande på många sätt. För anläggningsidrott är åldersförändringarna extremt stora, likaså könsskillnaderna. Värdet för flickor 15-19 år är tolv procent och går nästan mot noll redan vid 35 år. De svenska siffrorna visar att könsskillnader och åldersförändringar är mera regel än undantag. Grova sammanfattande mått kan få oss att tro att det inte finns några köns- och åldersskillnader och att kvinnor har en lika bra fritidssituation män som Henderson, 1995; Shaw, 1985.

Ingemar Norling 181

Enkla kedjor orsak verkan råder sällan i fritidens komplexa av -

situationer. Det är enligt Henderson 1994 snarare en dynamisk,

interaktiv där olika delar i samvarierar. Exempelvis process processen kan fritidsrådgivning till äldre ökat intresse för motion, man börjar ge

gymnastisera, får förbättrad hälsa, får intresse och förmåga att klara

mer sig själv, kommer i sällskapslivet etc. Det är här svårt att ut mera bedöma vad är orsak och verkan. Däremot är det uppenbart att som olika beteenden ökar och minskar samtidigt eller i tidsföljd under gång, de samvarierar och är interaktiva. processens Fritidsbegreppets innebörd är mer komplicerad för kvinnor. Det är svårt avskilja ett rent fritidsbeteende utan sammanblandning med att roller i arbete, vård och hushåll. Fritidsbegreppet passar inte så externa bra för kvinnor 10, 15, 32 Flera forskare föreslår andra begrepp och synsätt. Man kan ex. beskriva fritiden i termer optimal stimulans, d.v.s.om aktiviteten ger av lagom psykisk, fysisk och social stimulans, som enligt arousalteorin utgör basbehov. Vi behöver denna allsidiga stimulans för att överleva och må bra, bibehålla ett bra hälsoläge och motståndskraft mot olika

påfrestningar. Då kan vi sudda ut gränserna mellan olika aktiviteter och

stödjande miljöer, arbete och fritid, hem- och vårdarbete. Det ex. intressanta blir får allsidig, lagom stimulans, inte var Henderom man 1994; Horna, 1989; Shaw, 1992. son, Det har visat sig att de flesta arbetande 85 procent får t ex vuxna otillräcklig fysisk belastning och stimulans i arbetet, att rätt många kvinnor har fysiskt passiv fritid och att hem- och hushållsarbete kan en tillräcklig fysisk stimulans i nivå med vad som rekommenderas som ge

grundskydd för hjärt-kärlsjukdom Coleman, Iso-Ahola, 1994;

ex. Henderson, 1994. Det är viktigt i analyser kvinnors fritid att betona upplevelser och av värderingar. Eftersom kvinnors fritid ofta är mera sammanblandad med andra aktiviteter än för män, måste kvinnor själva bedöma olika aktiviteters och miljöers värde i olika avseenden, exemeplvis för hälsa, trivsel, avkoppling eller barnens utveckling Norling, Sullivan, 1992;

Norling, 1995. Den tolkningen olika upplevelser har i senare

egna av forskning stor och ibland avgörande betydelse, ex. för stresseffekter och hälsoläge. WHO har gått på den linjen, och definierar hälsa som den enskilda individens bedömning av hur hon mår i olika egen avseenden Norling, Gunnarsson, 1995. Det modernaste instrumentet för att mäta hälsa, SF 36, bygger på individens egen bedömning av hälsoläge, funktionsinskränkningar och deras inflytande på arbete, hem, fritid Sullivan, Karlsson, 1994.

182 Ingemar Norling

Forskarna framhåller, som tidigare nämnts, att förändringar och

skillnader under livscykeln bör analyseras. En hel del viktig kunskap

om kvinnors situation kommer inte fram Deem, 1992; Hultsman, annars 1993; Iso-Ahola, Jackson Dunn, 1994. Exempelvis ger ålderskurvorna för fritidsaktiviteters hälsovärde i det svenska materialet ny viktig information könsskillnader, vilka om

aktiviteter som är speciellt viktiga i olika åldrar, vilka är livslånga

som

eller kortvariga. Persson Langeens studie 1994 visar vilka fritids-

-

aktiviteter som har särskilt högt eller lågt hälsovärde för den åldersgrupp

föräldrar till handikappade barn yngre mödrar har kraftigt sänkt

som

hälsoläge. Denna typ av kunskap kan bli bra underlag för råd, stöd, förebyggande hälsovård mm Holman, Epperson, 1984; Norling,

Gunnarsson, 1995; Norling, Sullivan Marklund, 1995;

Norling,

Schleien Bender, 1993. Internationell samverkan rekommenderas Deem, 1992; Norling,

Schleien Bender, 1993. Eftersom forskningen har så liten omfattning

i förhållande till områdets betydelse och är så komplicerad, blir det extra viktigt att samverka. Databassök, konferenser och projekt gemensamma är exempel samverkan.

De sju rekommendationerna har följts så långt möjligt i bearbetning,

analyser och liknande av det svenska materialat.

Hinder

Hinder inom fritiden är ett område ägnas som stort utrymme i kvinno-

forskningen. Bakom ligger ett strukturalistiskt synsätt fritiden i

att huvudsak styrs samhällets och materiella hinder av resurser som brist på anläggningar, utrustning och ekonomiskt stöd. En utvecklad tvärveten-

skaplig forskning har tagit in hinderaspekter på individnivå, lågt

t.ex.

självförtroende eller otillräcklig kompetens och

gruppnivå, exemeplvis hänsyn till familjen eller sakna intresserad kamrat Firestone, Shelton, 1994; Harrington, Dawson, 1995; Jackson, Witt, 1994; Shaw, 1992; Traustadottir, 1992.

Kvinnoforskningen hävdar att hindermönstret för kvinnor inom

fritiden är extremt komplicerat och svårtolkat

Freysinger, 1994;

Henderson, 1994; Hultsman, 1993; Shaw, 1992. Det är framförallt

denna mix av yttre och inre hinder komplicerar. Det kan

som vara ett samtidigt verkande mönster inre hinder osäkerhet och otrygghet, av som

Ingemar Norling 183

sociala hänsyn till barn, anhöriga, yttre som hem- och som man, hushållsansvar, arbete, brist på tillgänglighet och kommunal service. Det först kvalitativa studier, djupintervjuer och liknande var genom detta komplexa mönster förtydligades. Enkla fritidsvaneundersöksom ningar klarar inte att mäta så komplicerade situationer Henderson, av 1993; 1994. När det gäller olika hinders relativa betydelse så visar kvinnoforsk-

ningen i likhet med handikappforskningen Norling, Schleien Bender, 1993, individuella psykiska hinder är speciellt viktiga och de

att materiella överskattade. Här framhålls speciellt "care ethics" vårdroll och ideologi. Detta hinder styr och påverkar kvinnors fritid i mycket stor utsträckning och mäns i liten Deem, 1992; Henderson, 1994; 1993; Shaw, 1992. I flera rapporter beskrivs livscykelns olika förändringar för kvinnor och män. När ett ungt flyttar ändrar mannen sällan sitt par samman aktivitetsmönster medan kvinnan gör stora förändringar. Hon minskar sin fritidsrepertoar, slutar ofta med tidsödande, långväga aktiviteter och ökar istället hembaserade kan passas in i de nya rollerna i familj som och hushåll Deem, 1992; Holman, Epperson, 1984; Horna, 1989. Mäns makt och förtryck skapar en rad hinder för kvinnor, exempelvis att inte mera jämställt medverka i hem- och familjerollerna, att kapa sig det mesta de kommunala resurserna och att politiskt driva av igenom neddragningar som speciellt försämrar kvinnors prioriterade fritid, bibliotek, bad, motions- och musiklokaler Deem, 1992; som Mowl, Towner, 1994.

Kvinnor upplever ofta aktiviteter med barnen som obligatoriska, utan egenkontroll låg perceived freedom alltså inte fri tid och därmed

sänkta hälsoeffekter. Män uppfattar i långt större utsträckning aktiviteter med barnen som riktig fritid och styr ofta aktiviteterna till hög egenkontroll för sig själva. Mäns fritid med barnen har också visat

sig ha rad positiva effekter se delen om effekter Deem, 1992;

en Freysinger, 1994; Horna, 1989; Shaw, 1992. Ungdomars hinder skiljer sig starkt från vuxnas och 10-15-åriga flickors från 16-20-åringars, ex. i betoningen av föräldrars och ledares roll. Motiven bakom skiljer sig också markant Hultsman, 1993. När det gäller kvinnors hinder bör man skilja på sådana som verkar redan före "pröva på" -fasen, exempelvis boendemiljö, föräldrars initiativ och stimulans samt hinder bromsar intresserade att utöva Shaw, som 1992. Det finns, refereras i dokumentationen, en omfattande utländsk som forskning om hur kvinnor hindras inom fritiden. Mätmodellerna har innefattat yttre materiella hinder avstånd, tid, ekonomi och som resurs,

184 Ingemar Norling

inre som självförtroende, attityder, kompetens, motivation, socialt stöd och familj. Men mätmodellen innefattar också hinder utanför fritiden som påverkar kraftigt, ex. arbetsroll, vårdroll och roller eller funktioner inom hem och hushåll. Svenska studier av kommunstickprov Norling, Jägnert, 1986 och av olika funktionshindrade Norling, Schleien Bender, 1993 utan uppdelning kön, bekräftar i stort de utländska resultaten, att ex.

psykiska och sociala hinder är särskilt viktiga materiella hinder inte är så viktiga tidigare trott som man antalet hinder är starkt relaterat till negativa effekter olika aktiviteter är olika hinderkänsliga och livslånga, blir t ex aktiviteter med höga fysiska krav kortvariga hindrens effekter i stor utsträckning inre grad styrs av processer som av inre motivation och intresse, kompetens och förmåga att handskas med hinder coping.

Ur ett kvinnoperspektiv kan dessa resultat innebära att eftersom kvinnor har fler hinder än män får fritiden försämrad effekt särskilt hindrade kvinnor, ex. småbarnsmammor, måste ändra inriktning och omfattning på utövandet för att minska avstånd, tider, välja mindre hinderkänsliga aktiviteter Alltså avancerad mm. en copingteknik. Här kan belysa med svenska resultat framtagna för nya utredningen. Hemarbetande mammor, 25-44 år, har förhöjda hälsovården inom hembaserade aktiviteter hobby, umgänge, djur, trädgård och som sänkta inom föreningsliv, motion, idrott, nöjen, bollspel, d.v.s.aktiviteter utan barn och på större avstånd

kvinnor med sämre hälsoläge har en livsstil inom fritiden är som mera passiv och som utmärks större inriktning på låghindrade, av lågstimulerande aktiviteter TV, spel och musiklyssnande som mera hindrade grupper som småbarnsmammor, handikappade och anhöriga med stort vårdansvar, har sänkt hälsoläge psykiskt, socialt och fysiskt och

dessa hindrade blir särskilt bra hjälpta fritidsrâdgivning,

grupper av

fritidsutbildning, terapeutisk rekreation och större jämställdhet i

könsrollerna, snarare än av materiella åtgärder. Se också Norling, Sullivan, Marklund, 1995; Persson, Langeen, 1994. De tidigare svenska studierna som tar upp hinderfrågan allsidigt mera ger stöd för dessa internationellt förankrade resultat, analyser och konsekvenser.

Ingemar Norling 185

Men dessa studier likafullt en ofullständig bild av många ger kvinnors komplexa hindersituation. Den kvinnoforskningen har nya övertygande visat kvinnors hinder är långt omfattande och att mera

komplexa än för män. Den har också visat att tidigare undersökningar

alltför mycket utgått från mäns fritidssituation och värderingar och därmed använt metodik inte fångat in kvinnors unika hindersituen som

ation med olika roller utanför fritiden påverkar fritidens inriktning,

som omfattning och effekter. Deem, Henderson och Shaw visar att kvinnors

fritid ofta måste samordnas med högprioriterade roller inom vård av

barn och anhöriga, hem och hushåll. Män har ofta enklare livsstil bestående av arbete och fritid. Detta en visar sig i reaktionerna på arbetstidsförkortning där kvinnor i större t ex utsträckning ökar ut insatserna för barn, familj och hem, dvs näraktivite-

med låg egenkontroll och män ökar sin fritid med hög egenkontroll

ter Deem, 1992; Henderson, 1994; 1995; Shaw, 1985.

Effekter

De effekter redovisas har ibland ett otydligt orsak-verkan-samband. som I de komplicerade det här är frågan om kan det ofta vara fråga processer samvariation, kvinnor ökar sin motion kan samtidigt om ex. som

utveckla ökad motståndskraft mot stress och hjärt-kärl-sjukdomar. Hur

orsak-verkan fungerar i sammanhanget är svårt att säga, speciellt som ändringar kanske sker parallellt i barnpassning och hushållsarbete.

Den modell beskrivits tidigare över fritidsprocessen resurs

som -

behov exponering motivation/intresse hinder utövande effekter

- - - har effekt sista fas. Detta är givetvis förenkling av verklighesom en och betoning de stora effekterna som ex. hälsa, integration ten en av och rehabilitering. Effekterna kan också handla förändringar inne i processen, om höjd motivation, fler intressen, ökad förmåga att handskas med t.ex. hinder coping. Den utländska forskningen redovisar en rad viktiga effekter av fritidsverksamhet hos kvinnor. Bland psykiska och sociala effekter redovisas ökat oberoende, ökad

självständighet och egenkontroll, förbättrad gemenskap och mera

positiva värderingar, alla viktiga friskfaktorer. Även ökad motståndskraft

mot stress buffring med både kort- och långtidseffekter rapporteras

186 Ingemar Norling

Coleman, Iso-Ahola, 1994; Freysinger, 1995; 1994; Holman, Epperson, 1984; Shaw, 1992. Ökad upplevd frihet och egenkontroll som i sin tur ger förbättrat hälsoläge och minskad hinderkänslighet rapporteras Coleman, 1993; Holman, Epperson, 1984; Shaw, 1992. Fritidsutbildning kan utveckla inre motivation som i sin tur förbättrar coping och som i sin tur förbättrar hälsoläge Coleman, Iso-Ahola,1994; Deem, 1992. Depression, som är dubbelt så vanligt hos kvinnor, påverkas positivt av fritidsrådgivning Moon-Hickman, 1992.

Speciellt intressanta resultat redovisas angående effekter familjens

funktion. Bra, anpassad fritid har extremt stark effekt på familjens sammanhållning, stabilitet och trivsel. Fritiden fick störst betydelse i jämförande studier av olika prövade verksamheter Coleman, 1993; Russionello, 1991. Särskilt gemensam fritid inom familjen kan ha stor positiv effekt sammanhållning, hälsa och liknande. Men det skall vara i lagom omfattning, d.v.s.en U-formad samvariation Freysinger, 1994; 1995; Holman, Epperson, 1984. Gemensam fritid är viktigare för kvinnor än för män, och individuell eller parallell fritid, ex. TV-tittande, är negativt för kvinnor mera

Freysinger, 1994; Shaw, 1992.

Det finns sålunda stöd för tesen "The family that plays together, stays together Freysinger, 1994. När par flyttar ihop ökar ofta kvinnan gemensam fritid och minskar individuell och parallell fritid medan män oftare bibehåller individuella aktiviteter utanför familjen Horna, 1989; Shaw, 1992. Ett annat viktigt resultat i sammanhanget är att fritid med barnen är speciellt viktigt för fader. Det blir ofta den viktigaste kontaktytan och påverkar trivseln i äktenskapet Freysinger, 1994; Russionello, 1991.

När det gäller fritidens betydelse för äldre kvinnor och handikappade kvinnor så visar det sig att ökat och att syssla med viktiga

ansvar intressen, ex. växter och djur, har positiv effekt på hälsoläget Guilmette, 1992; Traustadottir, 1992. Den utländska forskningen pekar på vikten att studera särskilt av

utsatta, hindrade kvinnogrupper. WHO för ett liknande att

resonemang

hälsosatsningar borde koncentreras framförallt till de 25 procent med

lägst hälsoläge Norling, Sullivan Marklund, 1995. Det finns här också en parallell till forskningen om funktionshindrade och om utvecklingen av handikapp, där hindren först blir allvarliga när de hindrar personen i fråga att utföra de handlingar som behövs för överlevnad och att utveckla ett liv med acceptabel livskvalitet.

Ingemar Norling 187

Kvinnor som till den grad hindras av alla sina roller att de får allvarligt sänkt hälsoläge och knappast har någon fritid alls, hör i praktiken till gruppen handikappade.

Tidigare har man i olika undersökningar analyserat aktiviteter vad man gör utan att samtidigt undersöka kvalitet eller effekt. Vad man gör

kan vara av underordnad betydelse. Det avgörande är att utövandet får en positiv effekt, det ger exempelvis psykisk och social stimulans, förbättrar hälsan och trivsel i familjen. För att få en mera allsidig bild av fritidsbeteendet som en "dynamisk

och interaktiv process har vi i de refererade undersökningarna och i

internationellt samarbete utvecklat en enkel modell där olika mätningar och perspektiv ingår Norling, Gunnarsson, 1994; 1995:

Resurser/miljöer Bakgrund/behov lntressenlmotivation Hinder Aktiviteter Effekt I olika analyser av datamaterial och i utländsk forskning kan man se

att smala tvärsnittsanalyser av några delar i processen kan ge ofullstän-

diga och ibland missvisande bilder av verkligheten. Hinderstudier kan visa att brist på pengar och tid har högst frekvens när det gäller angivna hinder. Alltså är de särskilt viktiga att åtgärda. Men om samtidigt undersöker fritidens kvalitet kan vi kanske

upptäcka att dessa hinder har lågt förklaringsvärde när det gäller skillnader i kvalitet, ex. hur nöjd man Det kan visa sig vara andra delar i processen som påverkar mera, ex. låg motivation eller kompe-

tens. När det gäller hinder specifikt så visar denna typ av analyser att materiella hinder som utrustning och pengar har mindre betydelse än psykiska och sociala. Dessa resultat kan vara underlag för en ändrad strategi t ex mindre satsning på materiellt stöd och mera på utbildning,

rådgivning och socialt stöd. Denna typ av förändring är väg inom

nu handikappomsorg Norling, Schleien Bender, 1993 och stöd till anhöriga med tungt värdansvar f a kvinnor Persson, Langeen, 1994.

Modellen kan också hjälpa oss att gå in djupare och tidigare i fritidsprocessen. Så t ex har det visat sig att väl utvecklad inre motivation och starkt intresse för t ex ridning eller fiske minskar olika hinders

negativa inflytande. Dåligt väder och kostnader får liten effekt på den verkligt intresserade. Det kan vara både billigare och effektivare att med

pedagogiska grepp utveckla inre motivation än att med ekonomiska och materiella satsningar försöka få bort hinder Norling, Schleien

Bender, 1993; CEFOS, 1995.

Typen av motivation påverkar senare delar i processen. Långt fler

kvinnor än män prioriterar gemenskap inom fritiden, och tvärtom när

det gäller tävling-konkurrens och hård fysisk ansträngning. Detta gör att

188 Ingemar Norling

kvinnor i större utsträckning söker sig till aktiviteter med gemenskap eller formar utövandet så att gemenskap kommer att ingå i större utsträckning Norling, Gunnarsson, 1994. Flera av föreläsarna vid utredningens konferens i Rosenbad 31 oktober, 1995 diskuterade frågan. Deem och Henderson betonade också

att inslaget av gemenskap och socialt stöd påverkade kvinnors upplevel-

se av mening. Fasting illustrerade med Grete Weiss loppet i Oslo för kvinnor. Där har gemenskap kommit i förgrunden och tävling och fysisk ansträngning nedtonats. Vi kan se av nedanstående kurvor över frekvens "högt motiverade" att det är stora könsskillnader i alla åldersgrupper Norling, Jägnert, 1986. Heldragna linjer för kvinnor och streckade för män.

Motiv Fysisk ansträngning 2. " Tävling/spänning " Gemenskap

âø-øø i ä.

16 år 75år 16 år 75 år 16 år 75 år

Ingemar Norling 189

Det norska exemplet blir förståeligt om vi lägger in ett effektmer

perspektiv. Längre fram redovisas könsskillnader i värderingen av olika

aktivitetstypers hälsoeffekt. Det visar sig vara stora könsskillnader när

det gäller det bedömda hälsovärdet hos idrott och gemenskapsaktiviteter

där idrott tävlingstyp har lågt och gemenskap har högt hålsovärde. av Aktivitetstypen "sällskapsdjur" illustrerar tydligt samspelet mellan aktivitet och kvalitet Norling, 1990. Hundar tex kan ha stora och m allsidiga effekter; psykiska som dämpad depression och ångest, sociala

utökat socialt stöd med rad medicinska effekter och bättre

som en sammanhållning i familjen, fysiska som ökad kondition, rörlighet och minskat vårdberoende, medicinska som sänkt blodtryck och förbättrad rehabilitering vid stressjukdom. Men dessa effekter kommer inte bara av att ha hund. Rekreationseffekterna förutsätter att man värderar och en tolkar hunden positivt och gör saker tillsammans med hunden. Att exemplet Djur har relevans i sammanhanget framgår av ålderskurvorna över hälsovärde för olika kvinnogrupper. För vissa hindrade kvinnogrupper har Djur lika högt hälsovårde som Kultur yngre och tio gånger så högt som anläggningsidrott. Fritidens kvalitet har också undersökts med en fråga på vardera

psykisk kvalitet egenkontroll möjlighet att göra det man vill, social

möjlighet att vara tillsammans med dem man gillar och fysisk möjlighet att hålla sig igång med kroppen. Bedömning i fyra skalsteg,

två positiva och två negativa.

Kortfattat visar det sig att fler kvinnor än män är missnöjda, att flest missnöjda finns bland kvinnor 25-44 år och att äldre år mera nöjda. Utländsk expertis har betonat att allmänna könsjärnförelser alltför ofta skymmer viktiga skillnader. Exempelvis kan medelvärden dölja viktiga skillnader under livscykeln. I den följande redovisningen av ålderskurvor för aktiviteters hälsovärde finns flera exempel på viktiga könsskillnader som döljs av

mått, såsom medelvärden för en hel livscykel t ex korsande

grova kurvor. För att analysera åldersförändringar har vi bearbetat västkustmaterialets resultat för de 18 aktivitetstypernas bedömda hälsovärde över olika åldersgrupper inom 15 75 år. Vi har också tagit med data för äldre från H-70-studien så att vi däregenom kan täcka åldrarna 15-84 år. Först presenteras den s.k. 18-listan där deltagarna bedömer och markerar vilka aktiviteter som har stor betydelse för deras välbefinnande och hälsa. I vissa delundersökningar rangordnar deltagarna dessutom de markerade aktiviteternas hälsovårde Persson, Langeen.

190 Ingemar Norling

Tabell över genomsnittligt hälsovärde i procent för kvinnor och män, 16 75 år. - %

Redan denna tabell över genomsnittliga frekvenser för alla åldrar ger en hel del ny och viktig information, ex. att:

naturbaserad fritid sammantaget och gemenskap med släkt och

vänner har mycket höga hälsovården riktigt låga värden har föreningsliv, anläggningsidrott och religiösa aktiviteter den generella bilden av vilka aktiviteter som kommer högt, i mitten

eller lågt gäller för båda könen se även den fortsatta analysen.

När vi sedan går in och gör mera nyanserade analyser kan den generella bilden förändras en hel del. Så ex. har vi i några undersökningar bett deltagarna att rangordna de viktiga aktiviteterna efter grad av hälsovår-

de. Det visar sig då, om vi exempelvis endast räknar första, andra och tredje viktigaste, att aktiviteter som TV faller kraftigt i frekvens.

Detta kan tolkas så att TV inte tillhör de centrala utan utgör ett

komplement. Aktiviteter som bibehåller höga värden är friluftsliv, trädgård, gemenskap, kultur och hobby i de undersökta delgrupperna.

Se t ex Persson Langeens 1994 studie föräldrar med omfattande av vårdansvar.

Ingemar Norling 191

Utifrån den utländska expertisens rekommendationer är skillnader och förändringar över ålder av särskilt intresse. Eftersom västkustmaterialet är så stort kan vi göra tillförlitliga ålderskurvor för alla 18

aktivitetstyperna uppdelat pâ kön n 11.112. Dessutom kan vi längre

fram komplettera med värden för särskilt utsatta kvinnogrupper. Eftersom de här statistiska uppgifterna innehåller en mängd ny information och som ger en förändrad bild av fritidens betydelse för kvinnor ger vi materialet rätt stor plats. Först redovisas ålderskurvor för aktiviteter som har särskilt högt hälsovärde för kvinnor: friluftsliv; trädgård hus hem; djur; kultur;

hobby; musik och umgänge. Se denna artikels bilaga

När vi ser på dessa kurvor och jämför med olika medeltal är det uppenbart att medeltalen döljer viktig information och lätt får oss att underskatta könsskillnadernas betydelse. Skillnaderna är också förvånansvärt stora inom en del aktivitetstyper, t ex friluftsliv upp till 60 år, djur upp till 55 år, kultur till 65 år, hobby från 25 år eller umgänge i alla åldrar. Om vi väljer ut några viktiga åldersgrupper utifrån ett stöd- eller hälsoperspektiv, kan vi t ex se att för kvinnor under smâbarnsperioden 25-44 år ligger umgängets hälsovärde på 2/3, friluftsliv strax över 50 procent och, för att ta en drastisk jämförelse, djur ligger cirka 10 gånger så högt som anläggningsidrott. Aktivitetstyperna med lägst hälsovården, föreningsliv, anläggningsidrott och religiösa aktiviteter, har rätt olika ålderskurvor. Speciellt anläggningsidrott har mycket kort varaktighet och för kvinnor från 30 år extremt låga hälsovården. Det går att göra många intressanta tolkningar av materialet. Enligt den utländska forskningen ligger kvinnors viktiga fritidsaktiviteter i stor utsträckning utanför samhällets mansdominerade fritidsservice. Den är mera hembaserad och privatfinansierad. Det är alldeles tydligt att materialet påvisar liknande tendenser i Sverige. i I någon män utgör motion för kvinnor mest gymnastik, aerobics, jazzdans och liknande, kultur och musik undantag. De stora nedskärningarna inom musik musikskolan, körer, amatörorkestrar och t ex bibliotek drabbar kvinnor i långt större omfattning än män. Flera svenska studier har gjorts som belyser denna viktiga fråga: 1 extremt omfattande vårdansvar, vård av handikappat barn 2 " segregerad boendemiljö

3 lågt hälsoläge 25% lägst enligt SF-36.

192 Ingemar Norling

Vi kan dessutom jämföra 18-listans hälsovården för grupper som ensamstående med och utan arbete eller kvinnor med hög sjukvårdskonsumtion, för att få tydligare allmänna tendenser. Tre undersökningar har gjorts av föräldrar med handikappade barn. Två gäller föräldrar är medlemmar i RBU och en av föräldrar med som utvecklingsstörda barn och medlemmar i FUB Norling, Bender Schleien, 1993b; Persson, Langeen, 1994. Flera resultat i dessa studier är viktiga i sammanhanget: fritiden den viktigaste stödjande miljön för att klara påfrestvar ningarna, viktigare än andra levnadskomponenter som arbete och ekonomi och äldre mammor och yngre och äldre pappor var det av yngre framför allt de mammor som fått kraftigt sänkt hälsoläge yngre enligt SF-36, speciellt inom psykisk och social hälsa, vitalitet

trötthet och allmänt hälsoläge livskvalitet

för de mammorna var det fa friluftsliv, trädgård, kultur och unga gemenskap som hade högt hälsovärde. En del aktiviteter som ex. tävlingsidrott hade ingen angivit hälsovärde för. Dessa kunskaper kan hjälpa att i fritidsrådgivning och förebygoss gande hälsovård planera anpassade åtgärder.

Kvinnor i starkt segregerad boendemiljö har studerats i det s.k.

Lövgärdesprojektet inom Göteborgs primärvård, där också jämförelser

gjorts med ett boendeornråde Älvsborg i andra änden på segregations-

skalan Norling, Sullivan Marklund, 1995.

Några relevanta resultat: fritidens inriktning och kvalitet har ett dominerande inflytande på hälsoläget, jämfört med andra levnadskomponenter de har lägst hälsoläge lägsta 25%, har en mera passiv livsstil som inom fritiden med ökat inslag av TV, spel och mindre av naturbaserade aktiviteter och motion. Fritidens kvalitet, både psykiskt, socialt

och fysiskt, var också påtagligt sänkt.

Slutsatsen från Primärvårdens sida var att de mest lönsamma åtgärderna för att förbättra hälsoläget inte ligger inom Primärvården utan inom fritidssektorn.

Om vi jämför Lövgärdet och Älvsborg så har älvsborgsborna

bättre hälsoläge, lägre vårdkonsumtion och liknande. De ägnar sig i större utsträckning naturbaserad fritid och motion. Lövgärdet har rätt stor andel invandrare vi tyvärr inte har som kunnat kartlägga tillräckligt. Det kan vara fråga om att översätta

frågeformulär till 30 olika språk. Via personalkontakter vet vi att

Ingemar Norling 193

många invandrarkvinnor är låsta i ett kulturellt betingat mönster av könsroller utan fritid.

Ensamstående, arbetslösa kvinnor med barn har analyserats inom

västkustmaterialet n 243 .

Några resultat:

fritiden får i regressionsanalys högst förklaringsvärde 33 en procent mot nöjd totalt jämfört med umgänge, hälsa, ekonomi och boende gruppen ägnar sig mera TV, nöjen, lyssna på musik, djur och mindre naturbaserad fritid",dvs en mera passiv livsstil.

De här resultaten kan kopplas samman med forskning inom området ny hälsa fritid livsstil. Enligt WHO är skillnader i livsstil den domine- - rande orsaken till ohälsa och höga sjukvårdskostnader. Nya rön tyder på att livsstilen inom fritiden har särskilt stor betydelse och att passiv

livsstil, d.v.s. understimulering psykiskt, socialt och/eller fysiskt, har

mycket negativa effekter. Nya beräkningar visar att passiv livsstil inom fritiden kostar samhället mera än rökningen men mindre än alkoholska-

dorna. Fysisk passivitet hos äldre är mycket utbredd och med en rad

konsekvenser för vård och omsorg. Fysisk aktivering av äldre beräknas kunna sänka vårdkostnaderna med en tredjedel Norling, 1995.

7 16-0130

194 Ingemar Norling

Intervention olika befrämjande åtgärder

-

Det tycks vara så att den nya kvinnoforskningen inom fritiden inte hunnit med att analysera och utveckla åtgärdssektorn. Påtagligt lite finns att hämta i de publicerade rapporterna. I kontrast till detta står den nya professionella fritidsservicen i Nordamerika med välutbildad personal och särskilt utvecklad verksamhet för olika hindrade grupper.

Man skiljer på fritidsrådgivning leisure counseling, fritidsutbildning leisure education och terapeutisk rekreation therapeutic

recreation.

Färdiga utprövade och forskningsbaserade program finns för olika

grupper och syften, t ex fysisk och social aktivering av äldre, fritidsutbildning för handikappade barn och deras anhöriga. Terapeutisk rekreation går ut på att effektivisera rehabilitering och habilitering inom sjukvård och omsorg via fritidsverksamhet personen-patienten år som starkt motiverad för. Det visar sig att utvecklingen hos patienten går snabbare och blir mera varaktig.

Ett annat stort verksamhetsområde är aktivering av äldre i

som större omfattning än man tidigare trott är extremt passiva och fjärran från optimal, allsidig stimulans. Sjukvårdskostnaderna ökar snabbt och beräknas kunna sänkas med en tredjedel fysiskt passiva äldre om

aktiveras. Läkemedelskostnaderna kan sänkas, för benzodiacepiner

ex. psykofarmaka för depression och ångest eftersom samma effekter kan erhållas med riktade, anpassade fritidsaktiviteter Norling, 1995.

Enligt Deem och Henderson personlig kommentar utnyttjar

kvinnor i mindre utsträckning samhällets fritidsutbud. Utövandet domineras av privata, hembaserade och självñnansierade aktiviteter Mowl, Towner, 1994. Samma tendens kan vi i det svenska se materialet om fritidsaktiviteters hälsovärde. Att det är så här har säkert många orsaker. Eftersom kvinnoforskningen visat att fritidssektorn är extremt manligt styrd och anpassad är det rimligt att anta att sektorn är mycket bristfälligt anpassad till kvinnors och familjers behov Deem, 1992; Henderson, 1993; Shaw, 1992.

De utländska rapporterna ger en del förslag som är intressanta:

Att stödja och organisera gemensam fritid i barnfamiljer ger

positiva resultat, ökar sammanhållning och hälsa Deem, 1992;

Russionello, 1991.

Ingemar Norling 195

Prioritera aktiviteter som ger allsidig, lagom stimulans, ex. friluftsliv, trädgård, djur och bra kombinationer med kultur, musik, hobby. Det är också viktigt att motverka extremt passiva aktiviteter TV Coleman, Iso-Ahola, 1994; Holman, Epperson, 1984; som Mowl, Towner, 1994; Norling, Schleien Bender, 1993. Satsa på aktiviteter som är livslånga Iso-Ahola, Jackson Dunn, 1994. Utnyttja internationellt väl beprövade fritidsprogram som har goda effekter på kvinnor och på kvinnors stora problem, ex. depres-

sion, fysisk passivitet med åtföljande hälsoeffekter psykiskt, fysiskt

och socialt Moon-Hickman, 1992.

Försök till analys av forskningens starka och

svaga sidor

Kvinnoforskningen inom fritiden har olika sätt berikat kunskapsläget. Här några exempel diskuterats tidigare i texten. Mansdominans och som förtryck är speciellt starkt inom fritidssektorn. Eftersom fritiden har så betydelse för kvinnor får mansdominansen stora negativa effekstor ter. Kvinnors många roller och funktioner är väsentliga hinder för en

allsidigt stimulerande, kompenserande och hälsobefrämjande fritid. Vi lever i det postindustriella samhället men kvinnors situation präglas av

roller är kvar från den instrumentella familjens funktion i bondesom samhället och den tidiga industrialismen. Kvinnoforskningen har visat att mäns dominans försenat utvecklingen mot större jämställdhet inom fritid-rekreation. Idrotten pekas ofta ut som instrument för att bibehålla den manliga dominansen i samhället. Metodiska brister har förtydligats, vilket lett till att forskningen förbättrats. Erfarenheter och rekommendationer har kunnat användas på olika sätt i analyser det svenska materialet och metodiken i svenska av kommuners undersökningar kan nu förbättras på olika sätt. Eftersom kvinnoforskningen fritid haft så kort tid på sig är det om rätt självklart att vissa aspekter inte hunnits med tillräckligt. Vi ska se

närmare några viktiga svagheter eller kompletteringar.

196 Ingemar Norling

Vi kan göra två jämförelser:

Jämförelse 1

Om utgår från processmodellens olika steg resurser behcv

- -

exponering motivation/inlärning intressen hinder utövande

- - - -

effekter kan vi se vilka steg som analyserats mycket eller lite.

Forskningen hittills har ägnat mycken tid hinder och resurs, utövande medan de övriga faserna fått begränsad uppmärksamhet. De mindre uppmärksammade delarna hör hemma i pedagogik, mera psykologi, socialpsykologi, medicin och ekonomi. I den allmänna fritidsforskningen är vi redan inne i den tvävetenskapliga fasen varför en mera omfattande samverkan vore värdefull. Bristande kunskaper om exponering, inlärning och utveckling yttre till inre motivation gör att vi har svårt att förklara varför flickor får en speciell intresseprofil och så starkt prioriterar gemenskap, natur och kultur. Vi behöver också förstå hur och varför unga kvinnor så drastiskt ändrar sin livsstil när de flyttar ihop med en man. Effekter av fritid, t ex psykisk och fysisk hälsa, livskval.tet,

kompensation för lågstimulerande arbete, skydd mot stress, coping och

liknande studeras knappast alls. Familjens roll när det gäller att utveckla barnens livsstil inom fritid diskuteras inte. Vi vet från den allmänna

forskningen inom geriatriken att äldre med bra hälsoläge ofta har

en hälsobefrämjande livsstil som grundats redan i tidiga barnaår. Detta är

mycket viktiga frågor för den moderna hälsopedagogiken och förebyg-

gande hälsovården. Bristen på tvärvetenskaplig ansats ger bristande holism och försvårar

utvecklingen av effektiva strategier för förbättring av kvinnors situation.

Dessutom är det vanligen exempel på viktiga effekter inom hälsa och ekonomi som övertygar politiker och personal områdets om betydelse och möjligheter.

Jämförelse 2 Vi kan också göra en jämförelse bygger på processmodellen som men som kopplar till den allmänna icke könsspeciflka forskningen.

Det är uppenbart att resultaten från kvinnoforskningen kan

kompletteras på väsentliga punkter. Forskningen yttre/inre motivaom tion kan hjälpa oss att förstå hur flickors fritidsintressen utvecklas, blir varaktiga eller försvinner. Lekens och den tidiga exponeringens

betydelse kan hjälpa oss att förstå hur livslånga intressen utvecklas inom

ex. naturbaserad fritid, eftersom den är speciellt intressant ett ur hälsoperspektiv. En viktig och svår fråga är hur de speciella kvinnorol-

lerna utvecklas och påverkas och hur en mera kvinno- och familjeanpas-

Ingemar Norling 197

sad fritidspolitik i kommunerna kan förbättra kvinnors låsta situation mot ökad jämställdhet. Ett sätt att utveckla verksamheten är att införa begrepp, metoder och modeller blivit centrala i den allmänna fritidsforskningen och som tillämpningen. En förutsättning är givetvis att de fungerar bra i analyser just kvinnors situation och inte ger otillförlitliga resultat som av tidsbudget och enkla frågeformulär om utövande. Perceived freedom är ett basbegrepp som fungerar bra på hindrade dit många kvinnor hör. Det kan hjälpa oss att förstå att fritid grupper inte så ofta är fri tid för kvinnor och också att t ex hälsoeffekterna kan bli begränsade. Anknytningen till den nya forskningen om fritidens stora hälsoeffekter är mycket begränsad inom kvinnoforskningen. Nya rön visar att anpassad fritidsverksamhet buffrar stress effektivt och minskar risk för

stroke kraftigt. Naturbaserad fritid och motion kan minska depression och ångest och därmed minska behovet av psykofarmaka.

Allmänt sett kan vi än vi trott tidigare, själva styra vårt mer hälsoläge med olika friskfaktorer inom fritiden. Mycket talar för att de kostnadseffektiva åtgärderna för att förbättra kvinnors livskvalitet mest och hälsa finns inom fritidssektorn Norling, Sullivan Marklund, 1995; Norling, 1995.

198 Ingemar Norling

Om professionell fritidsverksamhet och utbildning i Sverige

Vi vet genom den moderna fritidsforskningen att anpassad, allsidigt

stimulerande fritidsverksamhet kan ha mycket positiva effekter psykisk, social och fysisk hälsa, livskvalitet, barns utveckling, familjens sammanhållning, handikappades och äldres vârdberoende, sjukvårdskost-

nader mm Vi vet också att en utvecklad, anpassad fritid för flickorlkvinnor har större betydelse än andra stödjande miljöer för livskvalitet och hälsa och stor betydelse för ökad jämställdhet och egenkontroll.

Dessa nya kunskaper ger en ny syn på samhällets fritidspolitik. Med

den bör följa ökade och omfördelade satsningar på verksamheter som förbättrar eftersatta gruppers situation och jämställdhet. Dit hör idag kvinnor i olika åldrar. Kommunförbundet har i upprepade analyser visat att fördelnings-

politiken inom kommunal fritidsverksamhet är extremt ojärnlik, där

framförallt yngre män får huvuddelen av resurserna via idrotten. Studier

i ett flertal kommuner visar tydligt att verksamheten ofta är bristfällig

anpassad till flickors och kvinnors behov och önskemål Norling, Gunnarsson, 1994. Allt detta bidrar givetvis till att bevara diskriminerande könsroller, försvåra utvecklingen av jämställdhet och hindra dei ena könet från att utveckla en hälsobefrämjande livsstil.

Om vi jämför svensk fritidsverksamhet med den längst utvecklade

utländska f a den Nordamerikanska, så kan se stora skillnader:

personalen i Nordamerika har högre, mer kvalificerad och speciali serad utbildning än i Sverige. Den normala västerländska modeller för utbildning i fyra nivåer gäller, med l gymnasium, 2 grundexamen vid universitet, 3 masterexamen med specialisering samt 4 doktorsexamen med forskarutbildning verksamheten i Nordamerika är professionell i den meningen att der

är forskningsbaserad, målplanerad och alltid utvärderas. Detta visar

sig t ex i att databassök nästan enbart ger nordamerikanska artiklar

Verksamhet av denna professionella typ förekommer normalt inte

i Sverige det finns i Nordamerika färdiga, utprövade för olika behov program

t ex social och fysisk aktivering av äldre, fritidsutbildning för handikappade barn och deras anhöriga, fritidsrådgivning till familjer

Ingemar Norling 199

eller pensionerade, terapeutisk rekreation för rehabilitering av psykiskt och fysiskt sjuka, kriminella etc. Svensk verksamhet har sällan utprövade specialprogram. Dock

pågår ett visst utvecklingsarbete inom handikappsektorn där också

amerikansk expertis är inkopplad Norling, Schleien Bender, 1993 samverkan sker regelbundet inom nordamerikansk praxis mellan fritidspersonal och personal inom hälsovård, socialtjänst, skola arbetsliv, och frivilliga organisationer. Denna samverkan och

tillgången till resurser, är i flera avseenden lagstadgade. Speciellt

gäller det hindrade, eftersatta grupper, anhöriga och äldre Norling, Schleien Bender, 1993. Organiserad samverkan förekommer normalt inte i Sverige. Kunskaper om fritidens betydelse och möjligheter är bristfälliga bland ex. sjukvårdspersonal, socionomer, psykologer, lärare och verksamma inom de frivilliga organisationerna. Det är heller inte så konstigt eftersom någon kvalificerad utbildning inte förekommit för dessa grupper.

Även fritidspersonalen har kort, mestadels praktisk utbildning i som teoretiskt avseende knappast motsvarar gymnasienivå framförallt folkhögskola. Högre utbildning inom grundexamen nivå 2 börjar växa fram i

liten skala, gymnasielärarutbildning för det nya Barn fritids-

ex. programmet vid IHU, Göteborgs universitet och en 20 poängskurs i Kristianstad om Fritid och funktionshinder. Planläggningen av dessa

kurser sker i samverkan med internationell expertis.

l USA finns utbildning inom omrâdet med alla fyra nivåerna vid cirka 400 universitet. Många av dessa utbildningsfrågor redovisades och diskuterades vid Kommunförbundets fritidskonferens i april 1995.

200 Ingemar Norling

Bilaga. Olika aktiviteters betydelse fördelat på ålder och kön.

Viktig aktivitet: Friluftsliv

mo

so:

eof

505 405

°15-1925-29as-39'45'-49'55'-59'e5'-e9'75-79'

20-24 W434 40-44 50-54 60-64 70-74 w-84 j L

"

Viktig aktivitet: Trädgård, hus a hem k

100%

1519 35-39 f 45-49 25-29 55-59 65-69 75-79 20-24 30-34 40-44 50-54 60-64 7074 90-34

Ingemar Norling 201

Viktig aktivitet: Jur i 100

v

1sl1925l29a5l39'45i49's5l59'e'e9'75'-79 20-24 30-34 40-44 50-54 60-64 70-74 80-84

Viktig aktivitet: Kultur H 11

. u u: nu u ..uu. u l. u ann .uu. a . 0. 1 ---------------------------- -- Män a u

i O v r w r v - r r u u

g 15-19 25-29 §39 45-49 55-59 . 65-69 75-79 .

i 20-24 :D434 40-44 50-54 60-64 70-74 80-84

202 Ingemar Norling

M

vaktig aktivitef-z Hobby

- Kvinnor """""" " i

g 25-29 Y 65-69 75-79 15-19 35-39 45-49 55-59 20-24 30-34 40-44 50-54 50-54 70-74 90-34

z Viktig aktivitet: Musik

a

-- Kvinnor

0 15-19 25-29 35-39 45-49 55-59 65-69 75-79 20-24 30-34 40-44 50-54 60-64 70-74 80-84

Ingemar Norling 203

viktig aktiQitetÃu mgârigé

15-19 25-29 N 35-39 45-49 55-59 65-69 75-79 20-24 30-34 40-44 50-54 60-64 70-74 80-84

fgtåréningsliv

Kwnnof -- Män

0 s . . V 15-19 25-29 35-39 45-49 55-59 65-69 75-79 20-24 30-34 40-44 50-54 60-64 70-74 80-84

204 Ingemar Norling

"

W

Viktig aktivitet: Anläggningsidrott u

I i I I

15-19 25-29 25-39 45-49 55-59 65-69 75-79 20-24 30-34 40-44 50-54 60-64 70-74 80-84

-Wktig aktivitet: Religiösa aktiviteter

O , i . . v y . . 15-19 25-29 35-39 45-49 55-59 65-69 75-79 20-24 30-34 40-44 50-54 60-64 70-74 80-84

Ingemar Norling 205

Referenslista

Bedini, K. Henderson K. 1994: Women with disabilities and the challenges to leisure service. Park. Rec. Adm. 12:1 Blom, H mil. 1981: Taxor och avgifter, Sv. Kommunförbundet. CEFOS, Kommunförbundet, Sportfiskarna, Fiskeriverket 1995: Sportfiskets värde. Coleman, D. 1993: Leisure Based Social Support, Leisure Dismsázons and Health. Leis. Res. 25 4 Coleman, D. Iso-Ahola, S: Leisure and Health. J .Leis. Res. 25: 2 Deem, R. 1992: The Sociology of Gender and Leisure in Britain. Loisir et Société Firestone, Shelton, B. A. 1994: A comparison of womens and mens leisure time. Leisure Sciences, 16: 1

Freysinger, V. 1995: The Dialectics of Leisure and Development for

Women and Men in Mid life: An Interpretive study. Leis. 1h 27:1 Freysinger, V. 1994: Leisure with Children and Parental Satisfaction:

Further Evidence of a Sex Dijference the Experience of Adult

Roles and Leisure. Leis. Res. 26 3 :

Guilmette, A ,M. 1992: Woman of Age and Leisure: A Celebration of

the Possible. Disab. 19: 3 Harrington, M Dawson, D. 1995: Who Has Best Womens Labor Force Participation, Perceptions Leisure ana Constraints to Enjoyment Leisure. Leis. Res. 27. 1 Henderson, K. 1994: Perspective on Analyzing, Gender, Women and leisure. Leis. Res. 26: 2 Henderson, K. Bialeschki 1994: An intergrated model of womens leisure Constraints. i Leisure: modernity, postmodernity and lifestyles. LSA. Publ. Henderson, K. 1995: Women s leisure ; more truth than facts. World Leisure Recreation, 37:1

Henderson, K. 1993: A Feminist Analysis Selected Professional Recreation Literature about Girls/Women from I 907 1990.

- Leis. Res. 25: 2

Holman, T. Epperson, A. 1984: Family and Leisure A Review of

: the Literature with Reseach Recommendations. Leis. Res. 16:4

Horna, 1989: The Leisure Component the Parental Role. Leis.

Res. 21: 3

206 Ingemar Norling

Hultsman, W. 1993: Is Constrained Leisure an Internally Homogeneous Concept Leis. Res. 25:4 Iso-Ahola, S., Jackson, E. Dunn, E. 1994: Starting, Ceasing and Replacing Leisure Activities over the Life-span. Leis. Res.26:3 Jackson, E. Witt, P. 1994. Change ana Stability in Leisure Constraints. Leis. Res. 26 : 4 Moon-Hickman, C. 1992: Leisure Counseling and Depressed Women. Loisir et Société Mowl, G. Towner, 1994: Same City, dijferent worlds. Women s

leisure two contrasting areas of Tyneside. i Leisure :

modernity, postmodernity and lifestyles. LSA Publ. Norling, 1985: Fritid och hinder, Naturvårdsverket, PM 1995 Norling, 1996: Hälsa och fritid. Studier i 10 kommuner av samspelet mellan hälsoläge, livsstil och ekonomiska faktorer, CEFOS, Göteborgs univ.

Ingemar Norling 207

Norling. J ägnert, C. 1986: Fritiden i din kommun, Naturvårdsverket, rapport 3185 Norling, Gunnarsson, M. 1995: Fritid, rekreation och hälsa. Liber, Stocholm Norling Gunnarsson, M. 1994: Fritid som socialt fenomen. , Liber, Stockholm Norling, Sullivan M. 1992: Fritidens betydelse för en ejfektiv, förebyggande hälso- och sjukvård. Kommunförbundet, Stockholm. Norling, I., Sullivan, M. Marklund B. 1995: Fritid och hälsa. Projekt Lövgärdet. Göteborgs Sjukvård. Norling, Schleien, S. Bender M. 1993a: Fritid och rekreation för utvecklingsstörda. FUB, Stockholm

Norling, Bender, M Schleien,S. l993b: Fritidsurbildning och

rådgivning för svårt rörelsehindrade barn och ungdomar och deras familjer, RBU, Stockholm. Norling m. fl. 1990: Hundens betydelse. Kennelklubben Stockholm Norling, 1995: Livskvalitet och välbefinnande. Nya forskningsrön om folkhälsa och fritid-rekreation. Kommunförbundet, April-95 nr. 46 Persson, B. Langéen, B. 1994: Fritid och hälsoläge för föräldrar till utvecklingsstörda barn. Malmöhus läns landsting.

Russionello, C. 1991: An Exploratory Study of Physiological and Psychological changes Alcoholic Patients after Recreational

Therapy. Diss. Gonzaga University, Spokane W. A. Shaw, S. 1985: Gender and Leisure: Inequality in the Distribution Leisure Time. Leis. Res. 17 : 4 Shaw, S. 1992: Feminist Perspectives of Leisure. Introduction. Loisir et Société

208 Ingemar Norling

SOU 1992:52 Ett samhälle för alla. Handikapputredningens slutbetänkande, Socialdepartementet Sullivan ,M. Karlsson, G. 1994: Manual för SF-36. Sektionen för vårdforskning, Sahlgrenska Sjukhuset, Göteborg

Traustadottir, R. 1992: The Double Discrimination of Women with

Disabilities. Disab. 19:3 Ulrich, R. Dimberg, U. Driver, B. 1990: Psychophysiological ,

Indicators of Leisure Consequenses. Leis. Res. 22: 2

Willis, P. 1994: Women sport in ideology. i Women, sport ana culture. Human Kinetics Publ.

Winslow, D. 1992: Experiencing a full range of leisure. T award

androgyny women. A. A. L R Reporter, 17: 4

Ulf Blomdahl 209

kvinnor de offentliga

sats-

Missgynnas av

fritidsområdet

ningarna på

Ulf Blomdahl

i samråd med Ingrid Widegren Forskningsenheten, Fritid Stockholm

Inledning

Under 1600 och 1700-talen började en klar urskiljbar kultursfár att växa

fram i Sverige Det var kretsarna kring hovet som starkt intresserade

sig för bl. konst och litteratur. Drottning Kristina byggde i början av a. denna period ett omfattande bibliotek. I slutet av den gustavianska upp

perioden uppstod både nationalmuseet och det operahuset. Även

nya akademierna, de kungliga teatrarna, vissa centralmuseer, arkiv, kulturvårdande myndigheter och kungliga bibliotek har sitt ursprung från denna tid. Efter kungliga enväldets avskaffande blev det statsapparatens sak att för de kulturella institutionerna. De som i första svara hand utnyttjade dessa statliga kultursatsningar var personer ur de högre stånden. Eftersom männen i mycket hög grad dominerade det offentliga livet under denna period, kan vi goda grunder anta att det i första hand män i de högre stånden som utnyttjade kultursatsningarna. var Under 1860-talet inrättades stadsbibliotek i bl. a. Kristianstad, Lidingö och Lund. Det också under 1800-talets andra hälft som var staten började intressera sig för andra delar fritiden än kultursfären. av Det framför allt de unga männens agerande på fritidsfáltet som var började diskuteras. Under 1860-talet gav staten bidrag till skarpskytterörelsens verksamhet för män Orsaken till att skarpskytterörelsen unga fick bidrag att de ledande kretsarna statsapparaten var bekymrade var för att den svenska soldatens värnkraft var för dålig. Nykterhetsrörelsen fick i början detta århundrade vissa statliga anslag för att motverka av

de männens spritkonsumtion. Under 1900-talets första hälft började

unga även vissa kommuner visst ekonomiskt bidrag till byggandet av ge idrottsanläggningar. Idrottsanläggningarna användes i första hand av, män i åldrarna mellan 17 år och 30 år. Även i samband med staten gav de olympiska spelen 1912 i Stockholm bidrag till idrotten. Anslagen till

210 UlfBlomdahl

idrotten motiverades i riksdagen bl. för svenska mäns a. av oron unga vänstersympatier. I slutet av 1930-talet började de stora kommunerna att satsa

ekonomiska medel på ungdomsgårdar Gårdarnas målgrupp i första

var hand föreningslösa pojkar i åldrarna 14-19 år.

I mitten av 1950-talet inrättades fritidsgruppsbidraget. Det

var ett bidrag till föreningslivet för den verksamhet som bedrevs för ungdomar i åldrarna 12-25 år. Pojkar dominerade i hög grad föreningslivet vid denna tidpunkt. Det var under åren 1960 till 1980 som de kommunala satsningarna på människors fritid blev markant större. Inom kultursidan ökade anslagen till bl. a. studiecirklar, bibliotek, teatrar, kommunala musikskolan och muséer. De Ökade anslagen motiverades ofta med bl. a. människors rätt till estetiska upplevelser och bildning. Några könsargu-

ment fanns, i motsats till satsningar på idrott och fritidsgårdar, inte med

när kulturnämnderna fick ökade offentliga anslag. Inom fritidsnämndernas ram skedde de stora satsningarna dels på

idrottsanläggningar dels på fritidsgårdsverksamhet. Satsningarna fritidsgårdar skedde ofta utifrån socialpolitiska argument, dvs pojkars

strulbeteende skulle motverkas. Även kommunernas stöd till idrotten liksom idrottsrörelsens argument för ökade anslag har delvis motiverats utifrån socialpolitiska skäl. Under denna expansiva period fördes knappast några diskussioner

varken om vilka åldrar inom ungdomsgruppen, vilken fördelning

ungdom-vuxna eller vilket kön skulle komma i åtnjutande som av

satsningarna. Oftast var det starka opinionsgrupper i realiteten

som bestämde vilka satsningar som skulle göras. I storstäderna påbörjades nedskärningarna pâ fritidsomrâdet redan i början på 1980-talet. Det var också i början på 1980-talet började göra utsagor som man

om att kvinnor missgynnades fritidsområdet med fritidsområdet

menas oftast både satsningarna på fritidsnämnderna och kulturnämn-

derna. Turist- och rekreationspolitiska utredningen skriver följande

1981: "Utnyttjande av de offentliga tjänsterna på fritidsområdet är hos

den vuxna befolkningen starkt snedfördelat. En majoritet utnyttjar knappast alls dessa tjänster medan en liten grupp för huvuddelen

svarar

av allt utnyttjande. Hög utbildning, höga inkomster, könstillhörighet och ålder särskilt yngre män samvarierar med högutnyttjande dessa

av

tjänster.

I budgetdepartementets utredning om offentliga tjänster på fritids-,

idrotts- och kulturområdena 1982 formulerar sig utredarna följande sätt: "Hög aktivitet och därmed stort utnyttjande av de offentliga

Ulf Blomdahl 211

tjänsterna samvarierar med bakgrundsfaktorer som hög utbildning, höga inkomster och god yrkesställning bland vuxna. För barnens del finns motsvarande egenskaper hos föräldrarna ./På idrottsområdena är köns- .

skillnaderna avsevärda med en högre aktivitet hos pojkar och män än

hos flickor och kvinnor.

I Statens Ungdomsråds utredning fritidspolitik och samhällsstöd

om står det: "Många är speciellt eftersatta, när det gäller fritiden/ grupper . .

I alla kommuner deltar flickor i mindre utsträckning än pojkar. Endast

i ett fall har detta lett till, att nämnden försökt förbättra flickornas möjligheter till fritidsaktiviteter"°. "Union", 1992 kan läsa: "Är du tjej gillar I LO:s tidning man en som rida, styrketräna eller kanske dansa Då är du den stora förloraren, att ständigt drar nitlotten i fritidsnämndens könsdiskriminerande den som lotteri. Alltsedan staten och kommunerna började med bidrag och aktivitetsstöd till ungdomar har snedfördelning till killarnas fördel en funnits "7.

debattartikel i Dagens Nyheter 1993 påstod Ridsportförbundets

I en ordförande Per G Gyllenhammar att flickorna kraftigt missgynnas av de offentliga satsningarna. I debattartikeln står det: "Av kommunernas fritidssatsningar på uppemot fem miljarder kronor per år går 90 procent till pojkar och 10 till flickor /.../"8. procent

I debatt i P1 under våren 1995 med bl. a. fritidsborgarrådet

en Margareta Olofsson och undertecknad påstod dock ishockeyförbundets ordförande Rikard Fagerlund att flickorna får lika mycket av de offentliga satsningarna på idrott som pojkarna. Även i Ekerö kommuns utredning hur mycket kommunen satsar om

pojkar respektive flickor påstås att flickorna får ungefär lika mycket

de offentliga satsningarna på fritidsområdet. Så här står det i utav redningen: "Vid bedömning kommunens budget för kulturen grov av och fritidsverksamhet 1995 avsätts ungefär lika mycket pengar till

flickor och pojkar"°.

innebär fritidsområdet

Vad att missgynnas

I debatten har det alltså gjorts påståenden om att kvinnor/flickor

missgynnas de kommunala satsningarna inom fritidsområdet. av Debatten har ofta varit mycket förvirrande av åtminstone två skäl. För det första framgår det inte alltid om de som har gjort påståenden har hela fritidsområdet d.v.s. fritidsförvaltningars +kulturförvaltmenat

212 Ulf Blomdahl sou 1996:3

ningars + andra nämnders satsning på fritid eller bara den del

av fritiden som organiseras av fritidsförvaltningarna eller enbart den del av

fritidsförvaltningarnas verksamhet som är idrott. Med fritid i den

menas här skriften den tid som människor förfogar över efter fullföljande av lönearbete, extraarbete, arbetsresor och sömn. Med fritidspolitik avses här den politik som kommunerna riktar gentemot människors fritid. Att

en hel del kommuner förvaltningsmässigt delar sina fritidssatsningar

upp i en kulturnämnd och i en fritidsnämnd är ett faktum inte påverkar som definitionen av varken fritid eller fritidspolitik. Under de senaste åren har man också i många kommuner slagit ihop fritidsnämnden och kulturnämnden till en nämnd. För det andra har det inte alltid framgått vad som har menats med att vara missgynnad. Teoretiskt kan vi tänka oss att kvinnor som kollektiv missgynnas på åtminstone följande sätt:

De får en mindre del än männen av de offentliga anslagen till fritid alltså det som kommunerna satsar bl. via fritidsnämnderna och a. kulturnämnderna De får både mindre tider i anläggningarna och dessutom de sämsta tiderna.

De missgynnas när det gäller inköp av exempelvis idrottsredskap på fritidsgårdar och musikinstrument till musikskolan.

De får spela på grusplaner medan männen får spela gräs.

De missgynnas innehållsmässigt, dvs vad kvinnor tycker är viktigt

får inte utrymme i verksamheterna. De missgynnas genom att de i mindre utsträckning än männen får påverka verksamheten. De missgynnas genom att personalen använder mer sin tid till av männen.

Det är ganska självklart måste använda olika

att man undersöknings-

metoder för att ta reda om kvinnor missgynnas på alla dessa olika områden. Målet med denna rapport år att dels visa hur ska gå till våga man för att beräkna hur mycket de kommunala satsningarna går till av som mån respektive kvinnor på fritidsområdet dels undersöka kvinnorna om missgynnas av de kommunala satsningarna inom fritidsområdet.

Ulf Blomdahl 213

Kan man lita på de påståenden som har gjorts om

att kvinnor missgynnas

Det har alltså i både statliga och kommunala utredningar gjorts utsagor bl. kvinnor, låginkomsttagare och ensamstående mödrar om att a. missgynnas de offentliga satsningarna på fritidsområdet. I några av

andra utredningar har det däremot påståtts att kvinnor inte missgynnas. Vilka utredningar och påståenden kan man då lita på

Jag har i tidigare rapport, "Kan befintliga undersökningar en

användas för att göra utsagor om offentligt resursutnyttjande på fritids-

och kulturområdet", visat att de empiriska underlag som har använts är

så bristfälliga på ett antal punkter att de inte kan användas för att göra

att kvinnor och låginkomsttagare missgynnas. De

utsagor om ex.

studier genomförts för att undersöka det offentliga resursutnytt-

som

jandet har huvudsakligen följande brister:

Enbart begränsad del de offentliga satsningarna finns med ide en av undersökningar används underlag för utsagorna om som som

offentligt resursutnyttjande. Om ska kunna göra korrekta utsagor

man kvinnor missgynnas eller måste huvuddelen av de om att

offentliga satsningarna både investeringskostnader och driftkost-

nader underlag för studierna.

vara

Enbart begränsad del alla de aktivitetstillfállen som utövas i de

en av offentliga satsningarna finns med i de studier som ligger till grund

för påståendena offentligt resursutnyttjande. Man kan inte, vilket

om visas i den här rapporten, utgå från dem som medlemmar senare

eller de besöker anläggning några gånger per år. Alla

som en aktivitetstillfállen utförs i de offentliga fritidssatsningarna måste som alltså räknas med för att ska kunna korrekt beskrivning man ge en kvinnor missgynnas eller inte. om

Inte i någon de studier som har använts för att göra utsagor om

av

offentligt resursutnyttjande har man genomfört ekonomiska be-

räkningar. Det är först när utifrån besöksfrekvensen i varje man

anläggningstyp beräknar hur mycket män och kvinnor "knycker" av

de ekonomiska satsningarna kan summera och därmed som man

göra beräkningar hur mycket kvinnor och män får totalt av de

om

offentliga satsningarna på fritidsområdet.

214 Ulf Blomdahl

Sammantaget kan konstateras att man inte utifrån de undersökningar som genomförts kan avgöra kvinnor missgynnas de ojfentliga

om av satsningarna på fritidsomrâdet.

Hur ska gå tillväga för reda man att på om kvinnor missgynnas ekonomiskt

I det här kapitlet ska jag visa hur kan tillväga för avgöra man att om kvinnor missgynnas av de offentliga satsningarna fritidsområdet.

Huvuddelen de offentliga satsningarna på fritid måste ingå

av

i beräkningarna

Jag har tidigare i texten påpekat att huvuddelen de kommunala av

satsningarna via fritidförvaltningarna och kulturförvaltningarna måste ingå i beräkningarna för ska kunna korrekta

att man göra utsagor om

kvinnor missgynnas av de kommunala satsningarna. Detta innebär att man inte utifrån studier visar att det offentliga

som satsar mer ishockey än ridning kan dra slutsatsen att flickor missgynnas totalt av det offentliga. Ishockeyns och ridningens del av de totala offentliga satsningarna är ganska små. Att de flickor som rider missgynnas i förhållande till de pojkar spelar ishockey, är som självklart om studierna är korrekt utförda. Vilka är då de offentliga satsningarna på fritidsområdet Jag har redan tidigare i texten definierat fritid den tid människor som som förfogar över efter fullföljande lönearbete, extraarbete, arbetsresor av

samt sömn. Det är alltså de offentliga satsningarna på hela fritidsom-

rådet som vi ska undersöka. Sedan är det viktigt att komma ihåg det att är kommunerna som gör de stora satsningarna fritidsområdet alltså

det som förvaltningsmässigt kallas fritidsfrågor respektive kulturfrågor.

Enligt kommunförbundet anslår kommunerna brutto ungefär 17 miljarder kronor till fritids- och kulturnämnderna. Ungefär 6 miljarder kronor satsar stat och landsting inom fritidsområdet

idrott

Det är också viktigt att slå fast att det inte finns någon absolut av-

gränsninsgsbar linje mellan offentliga satsningar fritidsområdet och

andra offentliga satsningar. Någon kan på logisk korrekt grund hävda

att anläggande och reparationer av gator är fritidssatsning eftersom

en många använder bil när de ska besöka biblioteket eller simhallen. För

Ulf Blomdahl 215

de flesta invånare är dock anläggande av gator inte en fritidssatsning. Inte heller brukar i kommunernas beslutande församlingar man diskutera gator under rubriken fritids- och kulturfrågor. Att inom för det här uppdraget exakt bestämma vad som är ramen offentlig fritidssatsning skulle föra för långt. Istället ska jag låta en historiska och praktiska skäl vägledande för bestämningen av vilka vara de offentliga satsningarna är inom fritidsområdet. När kommunerna i allt högre grad började satsa ekonomiska resurser på människors fritid beslöt kommunerna sig också för att inrätta såväl fritidsnämnder som kulturnämnder. Under de senaste åren har många kommuner, som jag tidigare har påpekat i texten, slagit ihop fritidsnämnden och kulturnämnden till en nämnd. I första steg har jag beslutat mig för att undersöka hur mycket ett män respektive kvinnor får de satsningar som kommunerna gör inom av fritids- respektive kulturnämndernas ram eller i de flesta kommuner inom fritids- och kulturnämndens ram. Om ex. fritidsgårdar förs till stadsdelsnämnder i vissa kommuner definierar jag det ändå som en fritidssatsning. Att kommunala musikskolan är en offentlig satsning på barns fritid, trots att den i några kommuner organiseras av skolan, torde de allra flesta hålla med om.

Det finns utöver de teoretiska, historiska och praktiska argumenten ytterligare ett skäl till att undersöka mäns respektive kvinnors utnyttjan-

offentliga tjänsterna inom hela fritids- och kulturnämndens de av de Utifrån ett valfrihetsargument finns det anledning att respektera att ram. vissa människor vill syssla med kultur och andra med idrott. Att då välja att undersöka enbart del hela fritids-området och sedan en av skissera åtgärder inom det området förefaller helt fel. Under de senaste åren har det framförts idéer om att räkna bort vissa kommunala satsningar när gör utsagor om offentligt resursutnyttman jande på fritidsområdet. Framförallt män har framfört idéer om att de fritidssatsningar görs näringspolitiska skäl, dvs stöd till viss som av elitidrott, ska räknas bort när tar ställning till män eller kvinnor man om missgynnas. Eftersom stöd till elitidrottande, oberoende av motiven, är ett offentligt stöd till fritidsaktiviteter ska det självklart räknas med när vi ska fastställa kvinnor får mindre offentligt stöd än män. om Andra män har argumenterat för att satsningar som sker utifrån brottsförebyggande aspekter och socialt förebyggande aspekter, ex. fritidsgårdar och fältverksamhet, också ska räknas bort. Det är fritidssatsningar domineras pojkar. Även denna måste som av typ av argument avvisas. Ytterligare andra har framfört idéer om att vissa satsningar som görs estetiska skäl inte ska räknas med. Dessa kultursatsningar är av

216 Ulf Blomdahl

innehållsmässigt så skilda från övriga fritidsverksamheter inte att man bör se dem som fritidsverksamheter är tesen. Alltså ska enligt förespråkare för denna linje vissa satsningar inom kulturnämndernas ram som domineras av kvinnor inte räknas med när det offentliga resursutnyttjandet på fritidsområdet mellan män och kvinnor ska studeras. Även argument av den sistnämnda typen måste avvisas om vi är intresserade av att ta reda på om kommunernas totala satsningar inom fritidsområdet mest utnyttjas av män eller kvinnor. Argumenten för, oberoende av om de är praktiska eller teoretiska, att räkna bort vissa av de offentliga satsningarna vid beräkningar det av offentliga resursutnyttjandet mellan män och kvinnor avvisas alltså bestämt. Skulle argumenten accepteras kommer i en situation där var

och en kan bestämma sig för vad som är fritidssatsning.

en I den här rapporten ska jag alltså undersöka om, dels de satsningar som kommunerna gör inom ramen för fritids- och kulturnämnderna, dels de satsningar som görs av andra nämnder och som uppenbart går till människors fritidsaktiviteter, i störst utsträckning går till män eller kvinnor. Vilka är då de kommunala satsningarna på fritidsområdet I tabell 1 visas vilka huvuddelen de offentliga satsningarna inom Stockholms av stad är och hur stora de är. Med offentliga satsningar här avses

nettokostnader brutto minus intäkter plus investeringskostnader.

Investeringskostnaderna är ofta så stora på idrottsområdet att de måste räknas in för att man på ett riktigt sätt ska kunna beräkna den totala fördelningen mellan män och kvinnor. Över 90% Stockholms stads av satsningar på fritid och kultur täcks de poster redovisas i av som tabellen. De satsningar inte redovisas är ofta små och vi saknar som dessutom könsfördelningen för dem. Dessutom har vi inte haft möjlighet att fördela kostnaderna för administrativa avdelningarna och för

förvaltningschefernas kansli inom fritidsförvaltningen respektive

kulturförvaltningen.

Stockholms fritidsförvaltnings redovisningsteknik är för närvarande sådan att det inte inom idrottsplatserna går att särredovisa utgifterna för

fotbollsplaner, konstfrusna isbanor samt friidrottsanläggningar, vilket vi beklagar.

Ulf Blomdahl 217

Tabell Stockholms stad kostnader brutto intäkter +investerings-

-

kostnader för fritids-och kulturfrågor. 1995. Antal miljoner kronor.

1 rm sg nll S

rusen u ru rottsanlägg u otlonss r ono 8

öremngsbr rag övngt renmg öremng rag rott örenmg rag öppen v

|ev rag en + berg estrv rkteatem b rag teatrar. operanm.m. tursatsnmg + övngt ret

218 Ulf Blomdahl

Huvuddelen av alla aktivitetstillfällen måste räknas med

Jag har tidigare översiktligt visat att många av de studier som använts för att göra utsagor om offentligt resursutnyttjande på fritidsområdet inte

uppfyller de krav som måste ställas för att man ska kunna göra korrekta

utsagor.

Vilka metoder är inte tillförlitliga

Här ska jag mer i detalj visa på några metoder som inte kan användas för att beräkna om kvinnor får mindre av det totala offentliga satsningarna än män.

I några utredningar har man utifrån antalet medlemskap eller antalet aktivitetstillfållen i föreningslivet i åldersgrupperna 7-25 år dragit slutsatser om hur det offentliga resursutnyttjandet fördelas mellan män respektive kvinnor. Så kan man inte göra eftersom aktivitetsstödet till föreningslivet är en ytterst liten del av de totala offentliga satsningarna. Dessutom berör det bara en begränsad åldersgrupp.

2. I andra utredningar har man utgått från antalet medlemmar i föreningslivet eller antalet sålda gårdskort fritidsgård när man gjort utsagor om det offentliga resursutnyttjandetpå anläggningar och/eller totalt mellan könen. Medlemskap i ex. idrottsföreningar kan inte användas eftersom män i genomsnitt tränar än kvinnor. Inte mer

heller kan man använda antalet sålda gårdskort ex. fritidsgård

för att uttala sig om hur ofta pojkar respektive flickor använder fritidsgården. I nästan alla studier vi har genomfört, bland dem som har betalt gårdskort, går pojkarna oftare gård än flickorna.

I vissa fall har resultaten från fritidsvaneundersökningar använts för

att göra utsagor om hur mycket av de offentliga anslagen som går

till män respektive kvinnor. Dessa fritidsvaneundersökningar har ofta

svarsalternativ som inte fångar upp de som är aktivast. I många fall frågar man i de kommunala undersökningarna enbart om den intervjuade som högst har besökt anläggningen 10 gånger per år. De riktigt aktiva kan utnyttja en anläggning mer än 100 gånger per år. Både bland dem som tränar ofta i en idrottsförening och bland dem som ofta går på fritidsgård dominerar pojkar. Använder man en frågeteknik där man enbart fångar upp de som tränar minst en gång i veckan eller som går på gård högst någon gång i månaden

sou 1996:3 Ulf Blomdahl 219

är det oftast inga eller små skillnader mellan pojkar och flickor.

Fritidsvaneundersökningar som inte fångar upp alla eller nästan alla aktivitetstillfällen kan alltså inte användas om man vill göra riktiga

utsagor om ojfentligt resursutnyttjande.

4. I vissa undersökningar som har använts för att göra utsagor om offentligt resursutnyttjande har bortfallet i studierna i vuxengruppen varit omkring 50%. Sådana studier kan självklart inte användas. Studier som har mer än 20% bortfall ska inte accepteras om inte nog granna bortfallsstudier har genomförts.

5. Någon utredare har frågat personalen på anläggningarna könsförom delningen mellan pojkar och flickor. Våra tester visar att man inte kan använda den metoden om man vill veta könsfördelningen på en

anläggning. Vi har själva på bl. a. parklekar och fritidsgårdar först

frågat personalen om könsfördelningen. Vi har då ex. fått svaret att det är en jämn könsfördelning. När sedan direkt efter det vi har fått svaret har räknat besökarna har det visat sig att besökarna till ungefär 60% bestod av pojkar. Generellt verkar det alltså vara så att personalen upplever att det är en jämn könsfördelning trots att pojkar i verkligheten är överrepresenterade.

Vilka metoder är tillförlitliga

Hur går man då metodiskt bäst tillväga för att fånga alla aktivitetupp stillfällen som utföres av kommuninvånarna på deras fritid Vi är alltså inte intresserade av att studera könsfördelningen vid anläggningarna på den tid som skolorna förfogar över. Det bästa sättet är att genomföra observationer s.k. dörrenkäter på alla anläggningar. På det sättet

fångar man upp, om man gör tillräckligt många observationer väl

spridda över dagen, mäns respektive kvinnors aktivitetsfrekvens. Fördelarna med dörrenkäter är också att man inte får några bortfall. Man observerar alltså hur könsfördelningen år just då. Fördelarna är

också i förhållande till de fritidsvaneundersökningar jag har sett att alla åldrars aktivitet fångas upp. I fritidsvaneundersökningar saknas ofta både

åldersgrupperna upp till 7 år i många fall upp till 10 år och över 75

år ibland över 65 år.

220 Ulf Blomdahl

På Fritid Stockholm har det sedan början av 1990-talet gjorts så

kallade dörrenkäter alla typer av anläggningar. Se bilaga i derna

artikel. "Dörrenkät för idrottsanläggningar" En fråga inte så ofta ställs eftersom svaret ansetts självklart är som aktivitet man ska mäta på våra fritids- och kulturanläggningtr. vems Svaret från de flesta frågan är de som utnyttjar anläggningen när den är öppen för allmänheten och föreningar. I svaret ligger det självklara antagandet att det inte är personalens aktivitet vi ska undersöka. I de flesta fritids- och kulturanläggningar är detta heller inget problem. Det är de som besöker fritidsgårdar, utställningar, kommunala musikskolan, bibliotek och idrottshallar som ska räknas. Vid den lila del idrottsutövandet i anläggningarna som är elitidrott finns det dock av ett problem måste ta ställning till. Man har där både utövare som man

idrottsmän/ kvinnor och en publik. Vi väljer här att beräkna könsför-

delningen på de aktiva elitidrottsmännen/kvinnorna. Om vi istället beräknar könsfördelningen på publiken i de olika idrottsanläggningama blir könsfördelningen enligt våra studier dock ungefär likartad med den bland de aktiva elitidrottsmännen/kvinnorna. vilkas aktivitet ska räkna Är Ett annat problem är man teatrarna.

det skådespelarnas kan jämföras med elitidrottarna eller publikers

Män är enligt uppgift skådespelare i större antal än kvinnor. Bland skådespelarna på stadsteatern är det 62% män och 38% kvinnor. Utifrån konstaterandet att det offentliga aldrig skulle ge ett stort ekonomiskt stöd till de professionella teatrarna om det inte fanns en publik väljer vi att beräkna könsfördelningen bland publiken på teatrarna. Det har nu gjorts så många dörrenkäter omkring 10 000 observat

ner att vi ganska säkert kan uttala oss om könsfördelningen varje

anläggningstyp sporthallar. Genom att vi genomför dörrenkätema ex. olika typer sporthallar får vi, även om det finns en variation inom av just Sporthallar, en totalsiffra på könsfördelningen på just sporthallar. Trots att vi har genomfört många dörrenkäter har vi inte gjort tillräckligt många på varje enskilt objekt. Skulle någon vilja veta hur könsfördelningen på ex. Larsboda grusplan ser ut har vi för få observationer just där för att kunna uttala oss om könsfördelningen.

sou 1996:3 Ulf Blomdahl 221

I vissa verksamheter, ex. kommunala musikskolan, kan antalet inskrivna barn användas vid beräkningen av könsfördelningen. Orsakentill detta är att vi vet att pojkar och flickor i musikskolan går lika många gånger i veckan.

l några fall kan också fritidsvaneundersökningar användas. Detta

dock under förutsättning att frågeformulären ger en god bild av aktiviteten även bland de mest aktiva. När det gäller ex. fritidsgårdar kan då frågan se ut på följande sätt:

"Hur många gånger har du under de senaste 4 veckorna besökt en fritidsgård efter skoltid och på helger: "

Ingen 1-2 gånger 3-5 gånger 6-10 gånger 11-15 gånger mer än 15 gånger

Trots att man fångar upp de mest aktiva är ändå fritidsvaneundersökningarna mer problematiska än direktobservationer på anläggningarna/verksamheterna. För det första fångar de ändå inte upp alla aktivitetstill-

fallen i de riktigt utförda undersökningarna dock flertalet. För det andra har man i de kommunala fritidsvaneundersökningarnai

vuxenguppen ofta stora bortfall. För det tredje bygger de mäns och kvinnors skattningar om hur aktiva de är. För det fjärde saknas ofta helt

kunskaper om både åldrarna upp till 7 år 10 år och de över 75 år ofta

över 65 år. Hur ser då könsfördelningen ut i huvuddelen de kommunala av satsningarna. För de anläggningar som organisatoriskt är knutna till Fritid Stockholm bygger könsfördelningen, med några undantag, på dörrenkäter och registerdata. För musikskolan bygger de på registerdata och fritidsvanestudier. När det sedan gäller de anläggningar/verksamheter tillhör som kulturförvaltningen saknas tyvärr, med ett undantag, uppgifter som

bygger på dörrenkäter eller registeruppgifter. Ska vi kunna göra exakta

beräkningar om offentligt resursutnyttjande bör vi alltså ha sådana uppgifter. Tyvärr tar det flera år att få fram dessa. Istället får vi

kulturförvaltningens anläggningar/verksamheter fram utnyttjandet med hjälp av de fritidsvanestudier vi kontinuerligt genomför i Stockholm. De

studier vi har genomfört i Stockholm fångar de mest aktiva och upp

222 Ulf Blomdahl

bortfallen är i vuxengruppen under 20% och i barn- och ungdomsunder 10%. använder fritidsvaneundersökningar för gruppen När man att få fram könsfördelningen en anläggningstyp måste man räkna med några procents felmarginal. I tabell 2 visas könsfördelningen på Stockholms stads anläggningar/verksamheter.° Observeras bör att saknar könsfördelning för Stockholms satsning pâ kulturhuvudstaden, OS år 2004, kultursatsningar

i ytterstadsomrádena, Konsument Stockholm, ateljéstöd + övrigt

lokalstöd samt för konstkansliet.

Ulf Blomdahl 223

Tabell Könsfördelningen olika anläggningar/verksamheter i Stockholms stad. %. v1nn0r än

Rregisterdata BE skattningar utifrån enkäter i både åldersgruppen upp till 20 år och den vuxna befolkningen 20-75 år

224 Ulf Blomdahl

Missgynnas kvinnor

Är det så att kvinnorna i Stockholm får mindre än männen av stadens satsningar fritid För att kunna ge svar frågan kombinerar jag nu

ihop könsfördelningen på varje anläggning/verksamhet tabell 2 med vad anläggningen/ verksamheten kostar tabell l.

Som jag tidigare har påpekat saknas det inom Fritid Stockholm för närvarande möjligheter att bryta ner budgeten på fotbollsplaner, konstfrusna isbanor och friidrottsanläggningar. I dörrenkäterna ser vi att andelen flickor totalt i dessa anläggningar är 17 % medan andelen pojkar är 83%. I tabell 3 på frågan kvinnor missgynnas av Stockholms ges svar om stads satsningar fritid. I tabellen redovisas inte mäns och kvinnors del satsningarna parker. Orsakerna till detta är att vi både saknar av tillräckligt många observationer där och de svar som vi fått av befolkningen i fritidsvanestudierna innehåller många osäkerhetsmoment. Både i ungdoms- och vuxengruppen visar dessa studier att män och

kvinnor utnyttjar parker i ungefär samma grad.

Vi att kvinnorna sammantaget tillgodogör sig 47% av de ser

kommunala anslagen till fritidsverksamhet och männen 53%. Eftersom kvinnorna i huvudstaden är några procent fler än männen överskattas

dessutom deras utnyttjande de kommunala satsningarna något. av Kvinnorna missgynnas alltså av staden Undersöker vi fritidsnämndens verksamhet för sig ser vi att kvinnorna tillgodogör sig 39 procent och männen 61 procent. Detta stämmer väl med resultaten i de studier tidigare har genomförts som

inom för Fritid Stockholms forskningsenhet. Inom området

ramen idrott tar kvinnorna 34% av Fritid Stockholms satsningar och männen 66%. Även detta resultat stämmer bra med resultaten i mina studier från början 1990-talet. Inom kulturförvaltningens område samt av musikskolans och stadsteatern går 55% av satsningarna till kvinnorna och 45% till männen.

Ulf Blomdahl 225

Tabell Antal miljoner kronor som män respektive kvinnor tillgodogör sig av Stockholms stads satsningar dels inom varje verksamhetsområde dels totalt 1995.

ntidsg riti s ekar mlings 0 r teater sen i ey otbollsplaner nst sen y u skor rii ggning olio r kidbackar u otionscentraler P0

öreningsbi rag övrigt rening ragi rott örening rag öppen v

i ta seu elti smuseum ta tern oncernbi rag Jeval u i rag 0 ningen i rag teatrar. 0 operanm.m tem oner

8 16-0130

226 Ulf Blomdahl

I vilken grad år 1995 är representativt när det gäller kvinnors och mäns utnyttjande av de offentliga satsningarna fritid i Stockholm är en fråga flertalet läsare troligtvis ställer sig. En hel del talar för att som resultatet 1995 är representativt för åtminstone de tre senaste åren. För det första har nedskärningarna under treårsperioden drabbat de olika

programområden som män respektive kvinnor dominerar i ungefär lika

stor grad. För det andra har inga stora nyinvesteringar gjorts under period. För det tredje går varje år under perioden ungefär lika samma

lite de ganska små nyinvesteringarna inom programområdet idrott till

av kvinnor. Läsaren ställer sig med stor sannolikhet också frågan om skillnaderna mellan mäns och kvinnors utnyttjande av de offentliga fritidssatsningarna är lika små i övriga landet som i Sveriges huvudstad. Något säkert svar på den frågan finns inte. Det finns dock några faktorer som talar för att kvinnor missgynnas mer i de flesta övriga kommuner än i Stockholm. För det första satsas det i huvudstaden ungefär lika mycket pengar på det som ingår inom kulturnämndens område +musiksk0lan samt stadsteatern det satsas inom fritidsnämndens område. Jag har i den som här rapporten visat att kvinnor utnyttjar kulturnämndernas satsningar i högre grad än män. Ju mindre kommunerna satsar de aktiviteter som historiskt förts till kulturnämnderna i förhållande till de aktiviteter som förts till fritidsnämnderna, desto större anledning finns det att anta att kvinnorna missgynnas mer av kommunernas totala satsning på fritid än i Stockholm. Kommunförbundets uppgifter visar också att driftkost-

naderna brutto för kulturnämnderna utgör ungefär 43 % av kommunertotala driftkostnader brutto för fritid.

nas För det andra tyder våra fritidsvaneundersökningar på att skillnader mellan män och kvinnor generellt är mindre i Stockholm än i framför allt de gamla bruksorterna. Det verkar alltså vara så att kvinnor tar för sig fritids- och kulturutbudet i kommuner där en stor del av mer av befolkningen är organiserade i TCO och i SACO än i kommuner där LO-kollektivet dominerar.

Ulf Blomdahl 227

måste

Nya satsningar specialgranskas

Varje år satsar kommunerna, enligt kommunförbundet, ungefär 1 miljard kronor på investeringar inom fritids- och kulturnämndernas område. Nyinvesteringar ger oss kunskap om vilka verksamheter som de förtroendevalda vill prioritera. Detta är speciellt intressant eftersom en hel del kommuner har fattat beslut om att speciellt satsa på kvinnors

fritid. Därför är det speciellt viktigt att specialgranska investeringarna

ur ett könsperspektiv. Investeringskostnaderna för de frågor som ligger inom kulturnämndernas område är i landet som helhet enligt kommunförbundet omkring 45% de totala investeringarna på fritid. av l ett första steg bör man redovisa de sammanlagda investeringskostnaderna för varje år för kulturnämnderna, fritidsnämnderna och de andra nämnderna vad gäller människors fritid. I ett andra steg kan det vara av intresse att försöka skilja på investeringarna inom programområdena kultur respektive fritid. I ett tredje steg bör investeringskostnaderna enbart för området idrott redovisas ur ett könsperspektiv. Hur ska då investeringskostnaderna redovisas Det är speciellt viktigt att skilja på underhållskostnader och nyinvesteringar. Detta framför allt beroende på att det inom idrottens område under hela 1900-talet har byggts anläggningar efter påtryckningar från i första hand representanter för de idrotter som domineras av män. Det innebär, om man inte lägger typ iska pojkidrottsanläggningar, att underhållsbudgeten under ganska ner många år framåt i störst utsträckning kommer att tillfalla män. Om kommunernas förtroendevalda menar allvar att satsa mer på flickors fritid än på pojkars kommer det att kunna utläsas ur nyinvesteringsbudgeten. En konsekvens av ett sådant beslut blir att pojkarna år för annan år kommer att tillgodogöra sig en allt mindre del av de totala investeringskostnaderna.

228 Ulf Blomdahl

lnvesteringsbudgeten kan ex. presenteras på följande sätt:

Underhåll Reinvesteringar + Totalt Nyinvesteringar pojkar flickor pojkar flickor pojkar flickor Fritid inkl. idrott Kultur Andra nämnders fritidssatsningar

Totalt

Samma redovisningsform kan också användas även inom programområdet idrott. Tyvärr har vi tidsmässigt inte haft möjlighet att granska Stockholms stads investeringar för hela fritidsområdet. Däremot har vi granskat investeringsbudgeten för Fritid Stockholm sedan 1985. Huvuddelen av de investeringar som gjorts har gått till programområdet idrott. Av tidsskäl har vi inte hunnit bryta ner investeringsbudgeten i delområdena underhåll och investeringar. I tabell 4 presenteras hur investeringsbudgeten för Fritid Stockholm inom programområdet idrott mellan 1986 och 1996 fördelar sig mellan män och kvinnor.

Tabell Investeringsbudgetens fördelning på män respektive kvinnor inom programområdet idrott. Fritid Stockholm. %.

Ulf Blomdahl 229

Vi kan konstatera att investeringarna under perioden mellan 1986 och 1995, trots att kommunen vid tre tillfällen under perioden beslutat att satsa på kvinnors idrott, i störst utsträckning har gått till mäns idrottande. Det förslag som ligger för 1996 innebär dock att kvinnor för första gången får lika mycket av nyinvesteringarna inom programområdet idrott män. som

Vad kan man göra för att rätta till

missförhållandena

Jag har alltså visat att kvinnor i Stockholms stad får något mindre av fritidssatsningarna än männen. I många andra kommuner får kvinnorna troligtvis betydligt mindre av satsningarna är männen. Dessutom har jag kunnat konstatera att kvinnorna i Stockholm mellan 1986 och 1995 har fått mindre av nyinvesteringarna än männen. Detta trots att de förtroendevalda åtminstone tre gånger under denna period har fattat beslut om att kvinnor ska få en lika stor del av nyinvesteringarna som männen. Det är förmodligen så att de allra flesta personer i landet tycker att män och kvinnor inom fritidsområdet bör få ungefär lika stor del av de offentliga satsningarna. Vilka åtgärder bör man då genomföra för att kvinnor ska få en större del av satsningarna Att i detalj formulera ett handlingsprogram för detta ligger helt utanför denna skrifts målsättning.

Vid utarbetande av ett konkret handlingsprogram måste man också ta

hänsyn till både de klassmässiga och etniska skillnader som finns bland kvinnor när det gäller fritidsvanor. Här ska jag dock i punktform visa några centrala åtgärder som bör genomföras. Eftersom det är inom programområdet idrott den stora ojämlikheten finns, ska jag mest här diskutera detta område.

En av de frågor man ställer sig med anledning av resultaten är hur män kan få mer av investeringarna, trots att det har fattats många beslut om att kvinnor ska ha lika mycket eller mer. Det finns åtminstone två tänkbara svar den frågan. För det första har företrädarna för de

mansdominerade idrotternavarit mycket skickligarepåtryckargrupperän

företrädarna för de kvinnliga idrotterna. För det andra har det fram till nu saknats redskap för att beskriva de könsmässiga konsekvenserna av

både drifts- och investeringsbudgeten. Det innebär i många fall dock inte i alla att de förtroendevalda helt enkelt inte kunnat överblicka de

230 Ulf Blomdahl

könsmässiga konsekvenserna. Det är därför viktigt att fritids- och kulturnämnderna självklart också övriga nämnder i kommuner, stat och

landsting fattar beslut om att alla stora enskilda ärenden och summan alla förslag när det gäller både drift och nyinvesteringar ska beskri-

av vas ur ett könsperspektiv. Fritidsnämnden i Stockholm kommer troligtivs också som första nämnd i Norden att i januari 1996 fatta ett sådant beslut.

2. Även det förefaller självklart är det viktigt att påpeka att det är

om kvinnornas preferenser som ska ligga till grund för tjejsatsningarna. Valet att ex. få välja att gå på teater eller konstutställningar framför att spela bordtennis eller springa i ett motionsspår, måste vara en självklar utgångspunkt när åtgärder ska diskuteras. Vi kan se att kvinnorna är överrepresenterade inom ramen för kulturnämndens kompetensornråde och männen inom fritidsnärrmdens. Det förefaller därför viktigt ur ett kvinnoperspektiv att kommunerna satsar ungefär lika mycket på de verksamheter som historiskt förts till kulturnänmderna respektive fritidsnämnderna. Det är också viktigt att komma ihåg, när medel ska fördelas, att männen som kollektiv i dag i högre grad än

kvinnor bejakar tävlingsspiralen och en professionalisering av verksam-

heter. Vi kan se att tjejer starkt dominerar Vår Teater. Bland de professionella skådespelarna dominerar däremot män. Vi också att ser flickor dominerar musikskolan. Bland de professionella musikerna är

män överrepresenterade. Inom idrottens område söker kvinnor i högre

grad än män värden som gemenskap, medan män i högre grad än

kvinnor bejakar att vinna och spela med bästa laget. De allra flesta

barn och ungdomar som rider är flickor. Bland tävlingsryttare på

elitnivå är det minst lika många män som kvinnor. En satsning på amatörism och bredd istället för professionalism/elit verkar alltså gynna kvinnor kollektiv. Även

som flertalet pojkar skulle troligtvis vinna på en

sådan inriktning av fritidspolitiken. Det är också viktigt att flickors preferenser kommer fram vid beslut

om vilka nyinvesteringar som ska göras.

Ulf Blomdahl 231

I ex. Stockholm önskar gymnasieflickor att staden ska satsa på följ ande anläggningar:

Tabell 5. Vilka idrottsanläggningar gymnasieflickor i Stockholm önskar att staden ska satsa på. 1993.

Sporthallar för gymnstik/workout/dans 51 % . 2. Simhallar 24 Sporthallar för budosporter/styrketräning 19 Anläggningar för ridsport 16 Anläggningar för skytte 16 Sporthallar för bollspel 14 7. Friidrottsanläggningar 12 Anläggningar för motorsport 12 Bollplaner 8 10. Konstfrusna isbanor 8

Vi ser att flickor i första hand vill att kommunerna ska på

satsa

inomhusanläggningar för olika gymnastikformer samt bad.

När man inom idrottens område ska satsa på anläggningar som gynnar flickor som kollektiv är det viktigt att komma ihåg vilka idrotter flickor är överrepresenterade

I tabell 6 visas könsfördelningen i ett antal RF- idrotter bland

högstadieelever i ett antal kommuner.

Tabell Andelen pojkar respektiveflickor i ett antal RF-idrotter. Högstadiet. Småkommuner+ stora kommuner +st0rstäder. n 12118.

232 Ulf Blomdahl SOU 199613

Om man önskar satsa på flickors idrottande är det i första hand de

idrotter som domineras av tjejer som ska ha stöd. Kommunerna kan alltså genom att speciellt stödja de idrotter som flickor dominerar själva påverka resursfördelningen mellan män och kvinnor. Detta är extra viktigt att slå fast eftersom en hel del kommunala företrädare hävdar att man i kommunerna knappast kan påverka den offentliga resursfördelningen på fritidsområdet mellan könen. Det är också viktigt att komma ihåg att en extrasatsning på en idrott som många flickor utövar, men som ändå stort domineras av män i de allra flesta fall blir en pojksatsning. Flickor som kollektiv får enbart mer av satsningen på den mansdominerade idrotten, om det fattas beslut om att anläggningen enbart eller i första hand ska användas av flickor. Detta gäller dock bara under förutsättning att flickors idrottande inte flyttas till den nya anläggningen från de gamla.

Flickornas RF-idrottande måste jämställas med pojkarnas när det gäller tilldelning av tider. Om några specialidrottsförbund fattat beslut om att pojkarnas seriespel har företräde framför flickornas på samma nivå måste kommunerna ändra på detta när det gäller tilldelning av tider i kommunernas anläggningar. Tider på anläggningar måste också tilldelas dem som vill idrotta utanför en idrottsförenings ram. En sådan reform gynnar flickor.

Många av de idrottsanläggningar, fritidsgårdar och parklekar

som finns har byggts och inretts utifrån i första hand pojkars behov att av idrotta och vara tillsammans. Det finns nu anledning att innehållsmässigt, lokalmässigt och säkerhetsmässigt över anläggningarna ett se ur tjejperspektiv. En arbetsgrupp inom det tjejprojekt drivits inom som Fritid Stockholm har redan utifrån målsättningen att innehållsmässigt, lokalmässigt och säkerhetsmässigt bättre på kvinnors preferenser svara

utarbetat en flickrond en checklista för hur anläggningen ska utformas för att svara mot kvinnors preferenser för fritidsgårdar. Nästa steg

måste vara att utarbeta flickronder alla typer anläggningar över

av hela landet

234 UlfBlomdahl

Notförteckning

Nilsson, Vägen till kulturpolitiken, sid 13-15. 2. Olsson, H-E, Staten och ungdomens fritid, sid 68. Olsson, H-E, Från Hemgård till Ungdomsgård, kap 13.

SOU 1983:45, Turism och friluftsliv

Budgetdepartementet, Offentliga tjänster pä fritids-, idrotts- och kulturomrädena, sid 30. Statens ungdomsråd, Fritidspolitik och samhällsstöd, sid 32. 7. LO, Magasin Union, nr 1/92 sid 25. Gyllenhammar, PG, Låt idrotten visa vägen till ett samhälle med jämställdhet mellan könen, DN debatt den 2/9 1993.

9. M0gren,I, Fritidsutbudet och flickorna i Ekerö kommun, sid

10. Blomdahl, U, Kan befintliga undersökningar användas för att göra utsagor om offentligt rerursutnyttjande pâ fritids-och kulturområdet 11. Uppgifterna från kommunförbundet har lämnats av Hugo Blom. 12. Några av de större satsningarna inom ramen för kulturförvaltningen som inte redovisas i tabell 1 är: Kommittén för Stockholmsforskning 3 milj och projektbidrag 2,5 miljoner. Den centrala adminstrationen har som påtalats inte fördelats på de olika programom-

râdena varken för fritidsförvaltningen eller kulturförvaltningen.

Kulturfövaltningens adminstrativa avdelning kostar 8 miljoner och förvaltningsledning 2 miljoner dvs totalt ungefär 10 miljoner. Fritidsförvaltningens adminstrativa avdelning kostar 21 miljoner kronor och förvaltningsledning 2 miljoner kronor. Några av de större kostnaderna inom fritidsförvaltningen som inte redovisas i tabell 1 är: Garantipensioner 12,5 miljoner kronor, övertalig personal 4 miljoner kronor, vissa förvaltningsgemensarnrna kostnader 12 miljoner kronor samt arbetsmiljöinvesteringar 1 miljon kronor. 13. I följande tabell framgår tydligt att man underskattar flickornas underrepresentation avsevärt om man bara ser till andelen som är medlemmar och inte till antal gånger de har varit aktiva i sin idrottsförening.

Ulf Blomdahl 235

Andel % som är med- Antal gånger i förening lemmar i idrottsförening senaste 4 veckorna Jönköpmg flickor pojkar flickor/ Flickor andel Flickor/pojkar pojkar

14. 10% av pojkarna på mellanstadiet går i vår studie 1994 i Stockholm ofta på fritidsgård. Bland flickorna är samma siffra 2%. Bland högstadielever i Jönköping ser vi tydligt hur flickors aktivitet överskattas om vi enbart ser till om man besökt fritidsgård eller utan att ta hänsyn till antalet besök.

Andel % son1 besökt Antal besök på fritidsgård Jönköping fritidsgård senaste 4 v. senaste 4 veckorna flickor pojkar flickor/ Flickor andel Flickor/pojkar pojkar Högstadiet 23 30 0,77 37 % 0,59

15. I kommunala musikskolan deltar enligt uppgifter från musikskolan den 20.11.1995 4715 flickor och 3413 pojkar. Andelen flickor är alltså 58%. 16. När det gäller kulturförvaltningens verksamheter +stadsteatern har vi gått tillväga på följande sätt för att få fram könsfördelningen:

I studieförbundens verksamhet deltar totalt 225 568 Av personer. dessa är 133 895 kvinnor dvs 59%. Denna uppgift har vi fått från , kulturförvaltnigen. Se stencil: Antal deltagare i studiecirklar och övrig folkbildningsverksamhet 94/95. Resultaten i fritidsvaneundersök-

ningarna när det gäller könsfördelning i studiecirklar stämmer

mycket bra med uppgifterna från studieförbunden.

Könsfördelningen på stadsmuseeum, kulturhuset, parkteatern,

bibliotek, Liljevalchs och stadsteatern har vi fått fram våra genom

kontinuerliga fritidsvaneundersökningar bland barn och ungdomar för sig och vuxna för sig. Vi har i dessa undersökningar ställt frågan

hur ofta Stockholmarna besöker dessa olika institutioner. Vi har sedan tagit fram hur stor del män respektive kvinnor står för av

236 Ulf Blomdahl

samtliga besök vid anläggningen i vuxengruppen för sig och barn och ungdomsgruppen för sig. I nästa steg har vi vägt samman resultaten bland barn och vuxna. Det är viktigt att notera att tendenserna när det gäller könsfördelningen på de olika institutionerna i de allra flesta fall är likartad i barn-och ungdomsgruppen och bland vuxna. Når det gäller könsfördelning på "teatrar allmänt" gäller fördelningen av års-

bidraget till teatrar mm har vi också låtit resultaten från fritids-

vaneundersökningarna vid Stockholms teatrar gälla. Jämför vi resultaten från våra studier om könsfördelningen bland kulturbesökarna med andra studier, ex. SCB:s, kan se att tendenserna år likartade i de båda studierna. Se SCB, Fritid 1976-1991, sid 74-84 och 172-177. I båda studierna framkommer att kvinnor går mer på teatrar och konstutställningar/konstmuseer än män. Män och kvinnor besöker i ungefär lika stor grad övriga muséer i båda undersökningarna. Kvinnor besöker enligt resultaten i båda studierna bibliotek i något högre grad än män. Dessutom är kvinnor med i studiecirklar i högre grad än män både i vår studie och i SCB:s.

17. För få dörrenkäter har genomförts på samlingslokaler för att vi enbart utifrån dessa ska kunna avgöra könsfördelningen. Istället har könsfördelningen skattats med hänsyn taget till dels att de stora nyttjarna av samlingslokaler är studieförbund och föreningsliv dels

med hänssynstagande till resultaten i dörrenkåterna. Könsfördelningen

i studieförbundens verksamhet har vi fått fram med hjälp av registerdata och könsfördelningen bland de aktiva i föreningslivet med hjälp av fritidsvanestudier. 18.Blomdahl, U, Parker och Grönomrâden. 19. Läsaren ska alltså observera att vi har undersökt hur stor del av de offentliga satsningarna på fritid som går till män som kollektiv respektive kvinnor. En annan fråga som ligger utanför den här skriftens syfte är att undersöka om de kvinnor som utnyttjar de offentliga satsningar missgynnas i förhållande till de män som också utnyttjar just de offentliga satsningarna på fritid. Det skulle kunna vara så att de kvinnor som är aktiva inte missgynnas i förhållande till de män som är aktiva utan att orsakerna till att kvinnor som kollektiv missgynnas är att fler kvinnor än män inte alls utnyttjar de kommunala satsningarna. Om det är så ska vi utreda i en senare rapport.

Det är enbart i de programområden där vi använt dörrenkäter för att fram könsfördelningen som kvinnors aktivitet underskattas

något.

20. Se ex. Fredriksson/Holmberg:Idrott på lika villkor, 42.

ex. s.

sou 1996:3 Ulf Blomdahl 237

21. När vi hår gör utsagor om idrott menas med idrott det som ligger

inom programområdet idrott med undantag av strandbad/utomhusbad,

fiske och friluftsområden. 22. Se Fritid Stockholm, Program för upprustning av mindre och medelstora idrottsanläggningar, verksamhetsprogram 1996. 23. Elofsson, Varför är ungdomar med i idrottsförening ex. sid 33. 24. Eleverna har fått kryssa för högst tre alternativ. 25. För de idrotter som utövas av få ungdomar, t ex boxning, brottning och biljard, är den könsfördelning jag presenterar något osäker trots att över 12 000 elever ingår i studien. Det innebär att man inte utifrån denna studie kan påstå att det är fler flickor i boxning än i biljard. Det man kan påstå utifrån resultaten i studien är att minst 90% av de som sysslar med boxning, brottning och biljard är pojkar.

26. Se Prawitz, m. fl., Flickrond på fritidsgård.

27. Inom Fritid Stockholms har ett handlingsprogram för både idrott inomhus och idrott utomhus utarbetats. Se Bergkvist m. fl., Hand-

lingsprogram för flickors idrott.

28. Denna artikel är framtagen inom ramen för forskningsprojektet

Resursutnyttjande och effekter av offentligt bedriven verksamhet på

fritids- och kulturområdet, Sociologiska insitutionen, Stockholms

universitet och fritidsförvaltningen, Stockholm. Artikeln har utarbetats i samråd med Ingrid Widegren. Jag vill framföra ett varmt tack till henne, liksom till Mac Berg. Jag vill också tacka alla, ingen nänmd och ingen glömd, som varit behjälpliga vid framtagandet av underlag och som läst och kommenterat olika utkast till denna artikel.

Litteraturförteckning:

Bergkvist m. fl., Handlingsprogram för flickors idrott, 1995, Forsk-

ningsenheten vid Fritid Stockholm. Blomdahl, U, Gynnar de offentliga satsningarna på fritids-och kulturområdet de redan gynnade En granskning av budgetdepartementets granskning i frågan, 1985, Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet och forskningsenheten vid Fritid Stockholm. Blomdahl, U, Stockholmarnas och Västeråsarnas utnyttjande av Parker och Grönområden, 1987, Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet och forskningsenheten vid Fritid Stockholm.

l

238 Ulf Blomdahl sou 1996:3 i

Blomdahl, U, Kan befintliga undersökningar användas för att göra

utsagor om offentligt resursutnyttjande på fritids- och kulturområdet 1987, Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet och forskningsenheten vid Fritid Stockholm. Blomdahl, U, PM angående offentligt resursutnyttjande på fritidsområdet, 1990, Forskningsenheten vid Fritid Stockholm. Blomdahl m. fl., Att förverkliga de politiska målen -Flickprojektet, 1993, Fritid Stockholm. Blomdahl Widegren, "Fritidsnärnndens satsningar på vuxna minskar till förmån för barn och ungdomar" i Fritiden nr 5/1995. Budgetdepartementet, Offentliga tjänster på fritids, idrotts- och kulturområdena, Ds B 1982: 10. El0fsson,S, Varför är ungdomar med i idrottsförening 1994, Forskningsenheten vid Fritid Stockholm och institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. Fredriksson Holmberg, Idrott på lika villkor, 1992, Institutionen for kommunal ekonomi.

Fritid Stockholm, Program för upprustning av mindre och medelstora

idrottsanläggningar, 1995-1 1-20. Gyllenhammar, PG, Låt idrotten visa vägen till ett samhälle med jämställdhet mellan könen, DN debatt den 2/9 1993. LO, Magasin Union, nr 1/92 sid 25. Nilsson, Vägen till kulturpolitiken, 1981, Publica.

Mogren, Fritidsutbudet och flickorna i Ekerö kommun. Rapport

januari 1995. Ekerö kulturnämnd Olsson, H-E, Staten och ungdomens jiitid, 1992, Arkivs avhandlingsserie. Olsson, H-E, Från Hemgård till ungdomsgård. En studie i den svenska hemgårdsrörelsens historia, 1982, RSFH:s förlag.

Prawitz m. fl., Flickrond på fritidsgård, 1995, Forskningsenheten vid

Fritid Stockholm.

SOU 1983:45, Turism och friluftsliv 2.

SCB, Fritid 1976-1991, Rapport 85. Statens ungdomsråd, Fritidspolitik och samhällsstöd, 1981, Liber förlag.

Penningströmmarna till svensk idrott 239

Penningströmmarna till svensk idrott

Idrottsekonomiskt Centrum IEC

I detta kapitel skall vi visa på penningströmmarna till svensk idrott, samt ekonomin inom idrottsrörelsen. Dels handlar det om att peka på idrottens intäktskällor och dels handlar det om att visa hur pengar-

na fördelas inom idrotten Siffermaterialet hämtas till större delen

från 1994, men i en del fall är det handlingar från 1994/95 ligsom ger till grund för vissa uträkningar. Delresultat jämförs med motsvarande resultat från 1993 års undersökning som delvis publicerades i

ESO-rapporten Idrott åt alla m

De offentliga penningströmmarna till idrotten 1994

Stöd

Staten Riksidrottsförbundet 511 miljoner kr Landstingen Distriktsförbund 90 miljoner kr Kommunerna Idrottsföreningar -kontantbidrag 1 100 miljoner kr -anläggningssubventioner 3 500 miljoner kr

Summa stöd: 5 201 miljoner kr

De källor använts följande: årsredovisningar för specialidrottsförsom är bund och distriktsförbund, årsredovisningar från Riksidrottsförbundet och Sveriges Olympiska Kommitté, statistik från RF och IMU-testologen, statistik från Svenska Sponsringsföreningen, material från länsarbetsnämnderna, material från Kommunförbundet och material från Lotteriinspektionen.

mDs

1993:58. Idrott át alla Kartläggning och analys av idrottsstödet. Rap-

port t1ll Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi ESO. Finansdepartementet. Stockholm 1993.

240 Penningströmmarna till svensk idrott

Uppdrag

Länsarbetsnämnderna lönebidrag 960 miljoner kr

Kommunerna entreprenader 200 miljoner kr

Summa uppdrag: 1 160 miljoner kr

Betydande intäktskällor för idrotten 1994

Spelmarknaden 1 996 miljoner kr Sponsring 595 miljoner kr

Publikintäkter 1 500 miljoner kr Medlemsintäkter l 500 miljoner kr

Summa: 5 591 miljoner kr

Staten stöd till idrotten fördelas till största delen via Riksidrottsförbundet RF. För budgetåret 1994/95 erhöll RF ett statsanslag på 511,1 miljoner kronor. Därtill erhöll RF ett bidrag från AB Tipstjänst på 55 miljoner kronor. RF fördelar i sin tur statsanslaget vidare bl.a.

till sina dåvarande 63 specialidrottsförbund, SF, som idag är 66 till

antalet samt direkt till föreningslivet i form av lokalt aktivitetsstöd.

Medlen till SF:n fördelas efter ett antal fastställda kriterier, såsom:

föreningsantal inom SF antal aktiva inom respektive SF antal aktiviteter utbildningsinsatser volym på landslagsverksamheten -

Landstingen

Landstingen utbetalar varje år bidrag för att stötta idrottens verksamhet på distriktsnivå. Det övergripande syftet är att täcka administratioch utbildningskostnader. 1994 fördelades ca 90 miljoner kr från valandstingen till idrotten. Fram till 1992 var Landstingsförbundets rekommendationer att landstingsstödet skulle vara baserat på antal kro-

nor per invånare. I dag har Landstingsförbundet inga generella re-

Penningströmmarna till svensk idrott 241

kommendationer om grunder för bidragsregler och minimibelopp. Det är alltså upp till det enskilda landstinget att avgöra vilka organisationer ska erhålla bidrag. Vissa gemensamma kriterier, som ansom givits av Landstingsförbundet, finns emellertid fortfarande. Sådana kriterier är att föreningarna ska vara demokratiskt uppbyggda och ha ideologiska, opinionsbildande, demokratiska och sociala funktioner. För att ett DF ska erhålla landstingsbidrag måste de ha verksamhet över större delen av det aktuella länet. Därtill bör DF:n kontinuerligt uppbära årliga medlemsavgifter. Det sägs vidare att DF:n bör redovisa målen med sin verksamhet och efter verksamhetsperiodens slut inkomma med en redovisning över vad som genomförts. Källa: Distriktsförbundens årsredovisningar

Kommunerna

Stödet från kommunerna till idrotten bestäms enskilt av varje kommun, men kan delas in i kontantbidrag av olika former samt anläggningssubventioner. Kommunförbundet beräknar kommunernas årliga kostnader för fritidsverksamheten till tio miljarder kronor. Kommunförbundet genomförde 1994/95 en enkätstudie bland landets kommuner angående fördelningen av kostnaderna för fritidsverksamheten vilken visar: 70% av de totala kostnaderna utgörs av anläggningskostnader, - 15% utgörs av direkt föreningsstöd, varav 200 miljoner är så kallat uppdragsstöd. Det vill säga föreningslivet erhåller ersättning från kommunerna för entreprenad, exempelvis drift av idrottsanläggningar. Av resterande 1,1 miljarder utgörs 700 miljoner kronor av olika former av kontantbidrag och 400 miljoner kronor av kontanta lokalbidrag. 10% av kommunernas fritidskostnader går till drift av fritidsgår- dar. 5% av totalkostnaderna utgörs av administrativa kostnader. -

Den största delen av kommunernas fritidskostnader utgörs av anläggningskostnader. Enligt Kommunförbundet utgör idrottens andel 50 procent av de sju miljarder kronorna. Av kontantbidragen står

242 Penningströmmarna till svensk idrott

idrotten för 80%. Det ger följande penningströmmar från kommuner-

na till idrotten i miljoner kronor:

anläggningssubventioner 3 500 kontantbidrag 1 100 uppdrag 200 -

Källa: Enkätstudie Kommunförbundet, Hugo Blom, 1994.

Spelmarknaden

Olika former av lotterier har sedan länge utgjort en mycket viktigt intäktskälla för idrotten. Det gäller både riksomfattande lotterier och lotterier som anordnas lokalt av föreningslivet, såsom att sälja lotter vid matcher och andra föreningsaktiviteter. De två statligt ägda spelbolagen AB Tipstjänst och Penninglotteriet AB, samt Aktiebolaget Trav och Galopp ATG bedriver sin spelverksamhet med särskilt statligt tillstånd, s.k. koncession. Samtliga bolag erlägger en bruttovinsskatt på 35 procent till staten. De två statliga bolagen levererar in hela vinsten till staten. ATG använder överskottet till att utveckla trav- och galoppsporten i Sverige. Folkrörelsernas lotterier är reglerade i lotterilagen 1994: 1000. Vi kommer i detta avsnitt att beröra AB Tipstjänsts och Bingolottos verksamhet. Penningströmmarna från spelmarknaden till idrotten 1994 sammanfattas i följande tabell:

Tipstjänst 115 miljoner kronor ATG 5 miljoner kronor Penninglotteriet 1 miljoner kronor Rikslotterier 15 miljoner kronor Bingolotto 1 050 miljoner kronor Lokala lotterier 160 miljoner kronor Bingo 400 miljoner kronor Fria lotterier 250 miljoner kronor

Summa: I 996 miljoner kronor

I en TEMO-undersökning utförd på uppdrag av Tipstjänst visas be-

folkningens spelvanor, även uppdelat efter kön. Bingolotto är det spel som flest människor någon gång deltagit 70 procent befolkningav

Penningströmmarna till svensk idrott 243

en har någon gång under det senaste året spelat Bingolotto. Den

könsmässiga fördelningen är jämn bland Bingolottospelarna. Trisslotter kommer på andra plats, där 61 procent befolkningen någon

av gång deltagit under det senaste året. I genomsnitt av samtliga spelformer är det fler män, ca. 10 procentenheter, som någon gång spelat under det senaste året, men i vissa spelformer och i vissa åldersgrupper är det fler kvinnor än män som spelat. Räknat skillnader som

i procentandelar mellan respektive kön i ålder 15-75 år finns tydligast dominans bland män för Oddset +25procentenheter och Stryktipset

+22procentenh.. Tydligast dominans bland kvinnor finns för Bellmanlotter +9procentenh. och Penninglotter +9procentenh..

Tipstjänst

Mellan idrotten och Tipstjänst finns flera olika samarbetsformer. Det

kan handla om både det direkta stödet, beslutats riksdagen,

som av

eller affársuppgörelser där Tipstjänst agerar sponsor och erhåller

exponering av sitt varumärke i utbyte mot Tipstjänsts betalning pengar. till idrotten såg 1994 ut på följande sätt:

Riksidrottsförbundet 55 miljoner kronor Fotbollförbundet 40 miljoner kronor

Sponsring- och affärsuppgörelser 20 miljoner kronor

Summa: 115 miljoner kronor

Tipstjänst lämnade ett bidrag på 55 miljoner kronor till Riksidrottsförbundet för budgetåret 1994/95. Det belopp RF var samma som erhöll budgetåret 92/93. Vid sidan om RF är det Svenska Fotbollförbundet som erhåller mest pengar från Tipstjänst. De typer ersättav

ningar som SvFF erhåller är ersättning för att de seriespelet

anpassar för att underlätta Tipstjänst möjligheter att bedriva spel, sponsorpeng-

ar cirka 10 miljoner kronor, samt utvecklingsprojektet "Tipselit 2

Tipstjänst har ett antal kommersiella projekt och är bland annat

huvudsponsor eller näst största sponsor till: Svenska Ishockeyförbundet, Svenska Brottningsförbundet, Svenska Friidrottsförbundet, Svenska Bordtennisförbundet, Svenska Bandyförbundet och Svenska Inne-

bandyförbundet. Tipstjänsts huvudsponsorskap för friidrottsförbundet

upphör under 1996. Anledningen till att det är just dessa förbund

som sponsras är främst för att Tipstjänst bedriver spel deras matcher.

244 Penningströmmarna till svensk idrott

De år med andra ord kommersiellt intressanta. De är också starkt mansdominerade idrotter. Under 1996 kommer Tipstjänst att lansera en ny spelform, så kallade värdeautomatspel. Överskottet från denna verksamhet ska helt till det lokala föreningslivets barn- och ungdomsverksamhet, där idrotten utgör drygt 85 procent. Bedömningarna av spelets omsättning är svåra att göra. Regeringens beslut ger emellertid Tipstjänst rätt att succesivt placera ut upp till 7 000 värdeautomater restauranger med utskänkningstillstånd.

Bingolotto

Bingolotto startades i Göteborg 1990 och etablerade sig i samarbete med TV4 på riksplanet 1992. Därefter har Bingolotto kommit att utgöra allt viktigare intäktskälla för idrotten. Under hösten 1991 en övertog AB Kanal Göteborg den patenterade idén till Bingolotto från Göteborgs Distrikts- och Idrottsförbund. Kanal Göteborg producerar på uppdrag Sveriges TV-Bingo AB, vilket ägs av Folkrörelsernas av samarbetsorgan i Lotterifrågor, det program som sänds i TV4. En bingolott kostar 25 kronor och distribueras via distributionscentraler till föreningslivet och till tobakshandlare eller motsvarande näringsidkare. Pengarna från de sålda lotterna fördelar sig enligt följande: vinstmedel 11,25 kronor distributionsprovision 2,00 kronor -

administration och marknadsföring 1,25 kronor

säljande föreningar 10,50 kronor - År Bingolotto 830 miljoner kronor och till år 1994 ha- 1992 omsatte till 2 498 miljoner kronor. Är 1995 uppgick de omsättningen stigit omsättningen till 2 997 miljoner kronor. För 1994 betyder det att 1 050 miljoner kronor tillföll föreningslivet

från Bingolottoverksamheten. I ett antal fall tjänstgör idrottens dis-

triktsidrottsförbund DF distributionscentraler av bingolotter och som erhåller två kronor förmedlad lott som ersättning. Arrangörerna per från början samtliga DF chansen att fungera som distributionsgav centraler, men endast ett fåtal accepterade.

E

Penningströmmarna till svensk idrott 245

Sponsormarknaden

Den svenska sponsormarknaden har återhämtat sig efter en betydande nedgång i samband med lågkonjunkturen under 90-talets inledningsskede. 1989 omsatte sponsring 1 150 miljoner kronor och 1993 var den nere i 750 miljoner kronor. 1995 pekar sponsoromsättningen åter på minst miljard kronor. Summan en miljard kronor är den summa en som svenska företag investerar i sponsring, vilket alltså inte betyder att hela beloppet oavkortat går till idrott, kultur eller vilket verksam-

hetsområde sponsringen nu avser. Företagen kan ha olika typer av genomförandekostnader och/eller behov av att anlita externa konsult-

Att sponsringen sköt ordentlig fart igen under 1995 kan delvis er. förklaras av VM i friidrott, som är det största idrottsevenemang som någonsin anordnats i Sverige. Det är de stora arenaidrotterna, såsom fotboll och ishockey, som kan räkna med de största intäkterna från I de små och medelstora föreningarnas ekonomier finns sponsorer. emellertid ett betydande mörkertal i det att många företag sponsrar med produkter och tjänster i stället för pengar. Under senare år har idrottssponsringen delvis fått lämna plats sponsorobjekt inom andra verksamhetsområden. Idrotten har 70 procent av den totala sponsorkakan i Sverige.

Sponsorutvecklingen miljoner kronor: .

Källa: Svenska Sponsringsföreningen

246 Penningströmmarna till svensk idrott

TV- och

radiorättigheter

Allt fler TV- och radiostationer konkurrerar sändningsrättigheterom

na till idrottsevenemang. Med två nya nordiska sportkanaler från och

med våren 1996 kommer betydligt fler sporter än tidigare att kunna räkna med rättighetspengar från TV-stationer. Fortfarande kommer de stora lagidrotterna att vara de som tjänar mest utvecklingen, i men det Ökade utbudet av allt mer specialiserade kanaler har även de mindre sporterna chansen att erhålla både TV-pengar och exponering. Det kan betyda att kvinnlig idrott kommer att ges mer utrymme i medierna, tack vare de svenska framgångar damsidan under 1995. I Norge och Danmark har exempelvis damhandboll rönt ett mycket stort mediaintresse efter respektive landslags stora internationella framgångar. I Norge och Danmark bevakas damhandbollen än mer herrhandbollen.

IFK Göteborg är den idrottsorganisation som erhållit mest intäkter

från internationella TV-bolag efter framgångsrikt spel i den europeiska cupfotbollen. Under 1990-talet handlar det om 70-80 miljoner kronor i TV-intäkter bara för IFK Göteborg. Det ska dock påpekas att detta är exceptionellt. Även Svenska Ishockeyförbundet, hockeyns

elitklubbar via Serieföreningen och Svenska Fotbollförbundet tjänar

varje år stora belopp på rättighetsförsäljning både nationella och av internationella TV-rättigheter. 1995 har 150-200 miljoner kronor tillfallit svensk idrott i form ersättning för TV-rättigheterna. Rättigav heterna till VM i friidrott var vårda närmare en miljard kronor, men dessa såldes av det internationella friidrottsförbundet IAAF. Under 1996 kommer rättighetspengarna till svensk idrott att öka ytterligare med tanke på de två nya kanalerna.

Publikintäkter

Ishockey är den lagidrott som är mest beroende publikintäkter. av Under hela 90-talet har publikintäkterna utgjort cirka 40 procent av

elitklubbarnas omsättning. För fotbollen är motsvarande siffra drygt

20 procent. De allsvenska lagen i fotboll 1995 redovisade för säsong-

en 1994 60,9 miljoner kronor i publikintäkter. I ingår inte summan

IFK Göteborgs publikintäkter från Champions League. Motsvarande siffra för elitserielagen i ishockey säsongen 1994/95 för säsongen

var 1993/94 105 miljoner kronor.

Penningströmmarna till svensk idrott 247

l undersökning Riksidrottsförbundet lät IMU-testologen en som göra betalar svenska folket varje år 1,5 miljarder kronor i inträde för att titta på olika idrotter. Bara ett fåtal idrottsföreningar eller förbund äger sina egna anläggningar och betalar därför arenahyror till komeller privata anläggningsbolag. Denna ersättning utgörs ofta av muner

procentuell andel av de totala publikintäkterna 20-30 procent. Av

en de 1,5 inträdesmiljarderna är det rimligt att antaga att en dryg miljard kommer idrotten till del.

Medlemsintäkter

I undersökningen från IMU-testologen beräknas svenska hushåll spendera 10,5 miljarder på idrottsutövande per år. I denna summa ingår även medlemsintäkter, vilka 1992 beräknades till 1,5 miljarder. RF:s föreningsstudie från 1994 visade att 14 procent av idrottsföreningarintäkter utgjordes medlems- och träningsavgifter. nas av

Ekonomin inom idrottsrörelsen

Riksidrottsförbundet RF

Budgetåret 1994/95 omsatte RF 642,8 miljoner kronor inkl finans-

iella intäkter, varav 566,2 miljoner kronor utgjordes av bidrag från staten och Tipstjänst. Statsanslaget uppgick till 511,1 miljoner kronor och bidraget från Tipstjänst var 55 miljoner kronor. Av de 642,8 miljonerna transfererades 555 miljoner till specialidrottsförbund, distriktsförbund, Sveriges Olympiska Kommitté, organisationer utanför

Riksidrottsförbundet, anläggningar, aktivitetsbidrag etc. Övriga kost-

nader uppgick till 84 miljoner varav kansliets kostnader uppgick till

29,5 miljoner. Vid verksamhetsperiodens slut hade RF ett fritt eget kapital på 26,2 miljoner kronor sedan hela överskottet på 1,5 miljoner hade fonderats i RF :s jubileumsfond. Det bundna egna kapitalet uppgick till 20 miljoner, vilket tillsammans med det fria egna kapitalet

ger RF ett soliditetstal pâ 17,2 procent. Noterbart är att RF vid bokslutet hade 157,1 miljoner i upplupna kostnader och förutbetalda in-

täkter. Merparten utgjordes av bidragsmedel som ännu inte betalats ut till underliggande organisationer.

248 Penningströmmarna till svensk idrott

De lämnade bidragen från RF fördelade sig enligt följande i miljoner

kronor:

Sveriges Olympiska Kommitté SOK

SOK erhöll för perioden l/7 1994-30/6 1995 4,2 miljoner kronor i statsanlag och drog på egen hand in 14,9 miljoner kronor i egna medel från diverse kommersiella aktiviteter. Självfinansieringsgraden för perioden var 78 procent. Det är viktigt att understryka att ett olympiskt år erhåller SOK avsevärt högre statsanslag. Vid periodens slut hade SOK ett eget kapital på 32,8 miljoner kronor. Under perioden utbetalades 11,5 miljoner kronor till specialidrottsförbund med olympisk status.

Specialidrottsförbunden SF

Sammanlagt består undersökningen av de 63 specialidrottsförbund som fanns upptagna i Riksidrottsförbundet 1994. 1992 uppgick de totala intäkterna för SF :n till 683 miljoner kronor. Två år senare var omsättningen till 843 miljoner kronor, vilket motsvarar ökning en med 23 procent. Noteras kan att omsättningen redan 1993 uppgick till 836 miljoner kronor. Den tämligen stora förändringen förklaras dels i att bidragsnivån från RF ökat och dels i att de kommersiella intäkterna ökat. Fotbollen har bland annat ökat sina intäkter från 126 miljoner till 198 miljoner. En del av ökningen kan förklaras i det faktum att svensk fotboll varit mycket framgångsrik under är. Vidare senare befann sig de flesta SF i en mycket besvärlig sponsorsituation 1992. Till 1993 och 1994 hann det kommersiella läget i allmänhet och

i x Penningströmmarna till svensk idrott 249

sponsorläget i synnerhet förbättras. Av de totala intäkterna 843

miljoner kronor bland de 63 specialidrottsförbunden utgjordes RF-

bidraget 204 miljoner kronor, vilket motsvarar ett totalt bidragsav beroende hos SF:n 24 procent. Motsvarande siffra två år tidigare 23 procent. Fotbollförbundet med en omsättning på 198 miljoner var

kronor är fortfarande det avgjort största specialidrottsförbundet. De

har den högsta omsättningen är fotboll, ishockey, golf, rid- SF som sport, skidor, korpen, friidrott, orientering, gymnastik och tennis. Bland de tio största SF:n sett till omsättningens storlek har tre förbund fler kvinnor än män aktiva. Det är ridsport 84%, friidrott som

60% och gymnastik 79%. Övriga SF har fler manliga aktiva än

kvinnliga. Lägst omsättning bland SF:n har issegling och kanotseg-

ling med drygt 500 000 kronor vardera. 47 av specialidrottsförbunden

redovisar positivt resultat. Vid undersökningen med 1991/92 och ett 1992 års årsredovisningar underlag var motsvarande siffra 46. som

Störst vinst i den aktuella undersökningen visade lshockeyförbundet

l1,2 miljoner, Fotbollförbundet 3,9 miljoner, Skidförbundet 3,7

miljoner, Korpidrottsförbundet 3,1 miljoner, Seglingsförbundet 2,5

miljoner, Ridsportförbundet 2,3 miljoner, Tennisförbundet 2,3 miljoner och Golfförbundet 2,0 miljoner.Störst förluster uppvisade Friidrottsförbundet - 972 000, Basketförbundet -529 000 och Akademisk idrott -229 693. Noterbart är att inte något förbund tvingades redovisa någon miljonförlust, vilket var fallet vid den tidigare undersökningen.

De olika specialidrottsförbunden uppvisar väldigt olika finansieringsbilder. Självfinansieringsgraden varierar från 0,94 till 0,03. Självfmansieringsgraden visar hur stor del av de totala intäkterna som

inte utgörs bidrag från RF. De SF som har en självfinansieringsav grad över 0,80 är golf, flygsport, fotboll, ishockey, bilsport och ridförbund med låg självfinanseringsgrad, till 0,25 är

sport.De en upp

issegling, casting, militäridrott, draghund, akademisk idrott och curling. Det är de stora arenaidrotterna som har lättast att svara för sin finansiering. Arenaidrotterna anordnar landskamper och turneegen ringar och ingår många gånger i ett internationellt utbyte som generehöga intäkter. Oftast är det mansidrotten som har möjlighet att gerar

de stora intäkterna. Ett exempel är ishockey-VM i Sverige

nererar 1995 lshockeyförbundet ett överskott på 39 miljoner kronor. som gav De mindre, oftast icke-olympiska, idrotterna får i större utsträckning förlita sig bidragsmedel för att kunna finansiera sin verksamhet. Följaktligen är det också de stora arenaidrotterna som har haft störst möjlighet att bygga upp ett eget kapital.

,

250 Penningströmmarna till svensk idrott

De SF som har det största kapitalet är Ishockeyförbundet, egna

som valt att utåt visa 35,5 miljoner kr, men som i det senaste bokslu- l

tet hade nästan lika mycket fonderat i balansräkningen. De fem rikaste förbunden är ishockey 35,5 milj. kr, fotboll 19,8 milj. kr, golf

12,3 milj. kr, handboll 7,6 milj. kr, segling 7,1 milj. kr.

Åtta SF uppvisar negativt

ett eget kapital, det vill säga att skulderna överstiger de totala tillgångarna. Mest skuldsatt är Svenska Frii-

drottsförbundet med 858 000 kronor. Övriga förbund med negativt

kapital är baseboll, basket, biljard, boxning, gång, skidskytte och vattenskid0r.Det sammanlagda kapitalet bland SF:n uppgår enligt egna

SF:ns egna beräkningar till 148,1 miljoner kronor. Beloppet är för-

modligen 30 till 40 miljoner kronor större med tanke på olika fonderingar inom SF:n.

Fördelas RF-bidraget per aktiv medlem i de olika SF:n framträder l

väldigt stora skillnader mellan de olika idrotterna. Det är viktigt att l påpeka att detta nyckeltal kan vanskligt att använda eftersom

vara l

SF :n har olika definitioner för aktiva utövare. De fem specialförbund

l

som erhåller högst RF-bidrag per aktiv medlem är rodd, tyngdlyftning, skidskytte, militäridrott och brottning.

Fördelning kvinnor och män

Av det totala RF-bidraget till SF:n på 203, 8 miljoner kan 71 miljo-

ner sägas tillkomma kvinnliga utövare idrott och 132,7 miljoner av kan sägas tillkomma manliga idrottsutövare. Beloppen har plockats fram genom att fördela RF-bidraget i förhållande till könsdifferensen per SF. Sett till det totala antalet kvinnor i SF:n 43% skulle 87,6 miljoner ha tillfallit kvinnliga utövare ifall målet varit att fördela RF-

bidraget jämnt mellan könen. Ännu större blir skillnaden ifall

det egna kapitalet i SF :n fördelas på liknande sätt mellan könen. Av totalt 148,1 miljoner tillkommer 35,9 miljoner kvinnorna och 112,1 miljoner tillkommer männen. Skillnaden förklaras i det är de att stora are-

naidrotterna, som domineras män, har bäst förutsättningar för

av som att bygga upp ett eget kapital.

Föreningarna

Det finns cirka 22 000 föreningar anslutna till Riksidrottsförbundet

RF. I en föreningsstudie RF företog 1994 Föreningsstudie

som

1994, Riksidrottsförbundet och syftade till undersöka vad det

som att

Penningströmmarna till svensk idrott 251

är skapar bra idrottsförening och vilka drivkrafter som utsom en vecklar den. Den "goda" föreningen benämns "Bra IF" och underlaget utgjordes ett styrt urval föreningar med ansett bra verksamhet. "IF av Svensson", den andra kategorin utgjordes av ett slumpmässom var sigt urval och skall ett tvärsnitt av hela idrottsrörelsen. Undervara sökningen visar främst att idrotten hämtar intäkter från flera olika källor. En idrottsförening uppträder både på kommersiella marknader till offentliga instanser. Dessutom är idrottsoch som bidragssökande föreningarna betydande aktör spelmarknaden. Föreningarna har en med andra ord utpräglad riskspridning, vilket gör att föreningarna en inte står och faller med en typ av intäkter. Samtidigt påverkas föreningarnas ekonomi förändringar inom flera olika områden i samav

hället. Kommunala besparingar, ingrepp i spelmarknaden, reklammar-

knadens utveckling, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, olika sporters popularitet i medierna. När det gäller elitklubbarna är det emellertid en annan ekonomisk bild framträder. Den rikaste av alla föreningar är IFK Göteborg, som som representerade 35,5 % av den totala omsättningen i allsvenskans fotbollföreningar. Elitföreningarna i både fotboll och ishockey agerar betydligt mer riskfyllt i ekonomiskt hänseende än föreningslivet i övrigt. Det är framför allt köp och försäljning av spelare som gör verksamheten riskfylld. De allsvenska fotbollklubbarna omsatte 278 miljoner kronor 1994 och elitserieklubbarna i ishockey omsatte 298 miljoner kronor under säsongen 1993/94, alltså nästan 300 miljoner kronor vardera. Av fotboll- och ishockeyföreningarna är det emellertid inte alla som besitter miljonkapital. Flera klubbar har betydande skulder.

Direktiv 253

än

Kommittédirektiv

P25

offentliga till Dir.

Fördelning av resurser

1995:74

fritidsverksamhet ur ett

jämställdhetsperspektiv

vid regeringssammanträde den ll maj 1995

Beslut

Sammanfattning av uppdraget

tillkallas för att kartlägga fritidsverksam- En särskild utredare kvinnor och män och analysera fördelningen av heten för

till sådan verksamhet ett jämställd-

offentliga resurser ur Utredaren skall föreslå de förändringar som

hetsperspektiv.

resultatet analysen motiverar. av

Bakgrund

fråga personliga val Hur fritiden tillbringas är i hög grad en om och individuella förutsättningar. Sociala bakgrundsfaktorer som utbildning har också betydelse för

uppväxtvillkor och

människors fritidsverksamhet. stimulerar fritidsverksamhet genom olika Staten stöder och till både idrottsrörelsen och det övriga former statsbidrag av

fall utgår även projektstöd till förnyelseföreningslivet. I vissa och utvecklingsverksamhet.

allt på den kommunala nivån verksam- Det är framför som

utformas och lokala prioriteringar görs. En utgångspunkt

heter satsningama är att de skall bidra till att för de kommunala levnadsförhållanden för medborgarna. Den kommu-

skapa goda

finansieras till 90 procent skattemedel. nala fritidssektom av

Cirka 5 procent de kommunala nettoutgiftema avser

av

254 Direktiv

driftskostnader till denna sektor. Därtill kommer

investeringar i form och ombyggnader. I huvudsak går till

av ny- resurserna

anläggningar för fritidsverksamhet. I den allmänna debatten

hävdas att det oftare är pojkar och män än flickor och kvinnor

som deltar i aktiviteterna i dessa anläggningar. Föreningslivets verksamhet engagerar både kvinnor och män. Ett övergripande mål med statsbidragen till föreningslivet är också att främja jämställdhet mellan könen. Rekryteringen

av

nya medlemmar till föreningslivet har under år

senare stagnerat och minskat. Framför allt är det flickor och kvinnor söker som sig till andra verksamheter. En del görs dock för motverka att dessa tendenser. Ungdomsstyrelsen genomför till-sammans med

ungdomsorganisationema en särskild satsning för att stärka flickors roll i föreningslivet. Allmänna arvsfonden fördelar också stöd till föreningar vill pröva nyskapande

som verksamhet för bl.a. flickor. Den svenska idrottsrörelsen bedriver omfattande verken samhet som framför allt många ungdomar. Bland engagerar

högstadieungdomar är cirka 60 procent pojkarna och 40

av

procent av flickorna med i eller flera idrottsföreningar.

en Vissa uppgifter tyder att flickor och kvinnor ofta får

sämre tider och mötesplatser för sina verksamheter. Enligt

en

rapport som Fritid Stockholm lämnat storstadsungdomars

om förändrade fritidsvanor mellan åren 1985 och 1991 framhålls att flickor och kvinnor överger den etablerade idrotten. Som skäl uppges bl.a. att det inom den etablerade idrotten inte gått att förena idrott och social samvaro. Idrottsrörelsen har satt mål för hur upp egna en mer

jämställd idrott skall kunna uppnås och jämställdhets-

programmet skall utvärderas vid kommande riksidrottsmöte hösten 1995. Det finns således mål direkta och indirekta för olika - -

verksamheter inom fritidssektorn. Resultaten följs utifrån

upp varje sådant mål det behövs också samlad resultatmen en

uppföljning av hela fritidssektom utifrån ett jämställdhets-

perspektiv.

Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken

är att

1996: 3 Direktiv 255 SOU

kvinnor och män skall ha lika rättigheter, skyldigheter och

i samhället. En jämlik fördelning ekonomiska

möjligheter av inom olika samhällssektorer är en viktig jämställdhets-

resurser fråga. Mycket tyder på att flickor och kvinnor inte har lika stor

tillgång pojkar och män till de offentliga resurserna inom som fritidssektom.

Det finns ett behov att få en fördjupad kunskap om

av flickors och kvinnors användning offentligt finansierad av fritidsverksamhet och i vilken utsträckning den motsvarar deras

intressen och behov.

Mot denna bakgrund bör särskild utredare kartlägga

en fritidsverksamheten för kvinnor respektive män och analysera

fördelningen offentliga till sådan verksamhet ur ett av resurser

jämställdhetsperspektiv. Utredaren skall föreslå de förändringar

resultatet analysen motiverar. som av

Utredningsuppdraget

för kvinnor och män

Kartläggning av fritidsverksamheten

tid där de offentliga minskar är det särskilt I en resurserna angeläget användningen blir effektiv i förhållande till de mål att ställts Studier kvinnors och mäns fritidsvanor och som upp. av fritidsverksamheter finns i viss utsträckning. Utredaren skall, så

det möjligt, med utgångspunkt från befintliga studier

långt är kartlägga fritidsverksamheten for kvinnor och män. Vid behov

skall kompletterande kartläggningar genomföras. Utredaren skall med ledning kartläggningen belysa de könsskillnader som

av finns i fråga kvinnors och mäns fritidsverksamhet. om

Utredaren skall behandla följande frågeställningar:

Vilka fritidsverksamheter är typiska for flickor och kvinnor respektive pojkar och män Hur är dessa fritidsverksamheter finansierade - Vilka är kostnaderna för den enskilda individen -

Vilka orsaker finns till flickors och kvinnors respektive

pojkars och mäns val fritidsverksamhet av

i 256 Direktiv sou 19963

Analys av fördelning av ofentliga till kvinnor och resurser män Utredaren skall göra sammanställning de samlade en av

offentliga resurser som avser fritidssektom och analysera hur dessa satsningar stämmer överens med den fritidsverksamhet

som flickor och kvinnor respektive pojkar och män bedriver. Som ett led i detta arbete skall utredaren undersöka de offent-

liga resursemas fördelning inom fritidssektom i kommuner och föreningar. Utredaren bör belysa om något av könen miss-

gynnas i denna fördelning och i sådana fall närmare analysera

orsakerna till detta samt överväga och hur omprioriteringar

om av resurserna kan ske. I detta sammanhang skall utredaren också studera andelen kvinnor och män i beslutande positioner. Även offentliga på fritidsverksamhet om resurser satsas som vänder sig till båda könen är det inte ovanligt att formerna eller

ledningen av en fritidsverksamhet utgår från värderingar

som inte alltid stämmer med flickors och kvinnors intressen och behov. Utredaren skall därför särskilt beakta om och hur resurser avsätts som tillgodoser behovet av nya metoder och förnyelse i syfte att stimulera en utveckling som innebär en mer jämställd fritidsverksamhet.

Utredaren bör också studera vilka satsningar gjorts när

som det gäller forskning om kvinnors respektive mäns fritidsverksamhet. I vilken utsträckning fokuseras frågor gäller som t.ex. kvinnors villkor inom idrotten eller andra verksamheter

Utredaren skall föreslå de förändringar resultatet

som av analysen motiverar.

Hur arbetet skall bedrivas

Utredaren skall ha kontakt med den särskilda utredningen dir. 1994:102 om fördelningen ekonomisk makt och

av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Utredaren skall beakta regeringens direktiv till samtliga

Direktiv 257

kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden

1994:23 redovisa regionalpolitiska konsekvenser

dir. samt

dir. 1992:50.

Tidsplan redovisas den 31 december 1995.

Uppdraget skall senast

Civildepartementet

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur går det U. - 2. Samverkansmönster i FoU-finansieringen. U. Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser.C.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Den nya gymnasieskolan hur går det 1 - Samverkansmönster i FoU-finansieringen.2 Civildepartementet Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser.3

POSTADRESS: 10647 Srcåcnuouw Fu o82o 5021, Tuuzron 08-690 9090 lSBN 9 -38-20152-6 I ISSNO37S-250X