Nationalstadsparker : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Nationalstadsparker slutbetänkande av Utredningen om nationalstadsparker

Bref om Trollhättan.

Trollhätte: den 15 Auguñi 1737.

börjar denna gången mitt Bref genaR det namnkunntga Trollåäna, om juli då jag nyfs fett detta Naturens våldfama Srorverk. Det är aldeles förlkräckligt; bölja på balja, oupphörligt; fall på fall: allt flörtar i en omätelig afgrund. Jag fatt nyfs på en klippa vid Rarkaile Fallet; jag kunde knapt uthärda det, och hela mitt väfende är ännu uppfyldt med fafa.

Ur Karl Jonas Linnerhielm, Bref under resor i Sverige, 1797.

, 724W;

054g

S WU

Statens offentllga . utrednmgar . WW 1996:38

w Miljödepartementet

Nationalstadsparker

Slutbetänkande av Utredningen om nationalstadsparker Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara pâ remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

Omslagsbild: Slussar vid Trollhättan Från Paris, imp. Lemercier, rue de Scene

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20207-7 Stockholm 1996 ISSN 0375250x

Till statsrådet och chefen för

Miljödepartementet

Regeringen bemyndigade den 24 maj 1995 chefen för Miljödepartementet att tillkalla särskild utredare för att utreda

en

behovet att inrätta ytterligare nationalstadsparker i Sverige och att av lämna förslag till områden som kan vara aktuella för ett sådant skydd enligt naturresurslagen. Med stöd av bemyndigandet förordnades fr.o.m. den 20 juni 1995 Bengt Göransson till utredare. Som experter har fr.o.m. den 8 augusti

1995 deltagit departementssekreteraren Sten Jerdenius,

Miljödepartementet; avdelningschefen Bengt OH Johansson, Riksantikvarieämbetet; landskapsarkitekten Irene Tallhage-Lönn, Boverket och avdelningsdirektören Jan Terstad, Naturvårdsverket. Sekreterare har fr.o.m. den 8 augusti 1995 varit arkitekten Lars Sundström. Bitr. sekreterare har fr.o.m. den 20 december 1995 varit landskapsarkitekten Helena Espmark

Utredningen har antagit namnet Utredningen om nationalstadsparker.

Jag får härmed överlämna vårt betänkande Nationalstadsparker SOU 1996:38.

Stockholm den 26 mars 1996

Bengt Göransson

/Lars Sundström

Bilagor

Kommittédirektiv .

Karta över den föreslagna nationalstadsparken Uppsalaåsen-Fyrisån

F föreslagna nationalstadsparken Älvrummet i

Karta över den Trollhättan Gällande rätt Tätorter och tätortsregioner

Allmänt tillgänglig mark i de större städernas närhet Kultur- och naturrniljöer i anslutning till större städer

sammanfattningar länsstyrelsemas redovisningar av

Uppsala ett pedagogiskt exempel

-

Sammanfattning

Direktiven

Enligt direktiven är min uppgift att utreda behovet av att inrätta ytterligare nationalstadsparker i Sverige. Jag skall därvid kartlägga vilka områden i landets tätortsregioner som inrymmer nationellt och internationellt unika natur- och kulturvärden och som samtidigt har stor betydelse för tätortemas ekologi och för människornas rekreation. Jag skall vidare analysera de faktorer som kan utgöra ett hot mot områdenas värden samt bedöma om skyddsbehoven är sådana att ett särskilt skydd

som nationalstadspark är angeläget.

Med nationalstadspark avses ett riksintresse enligt 3 kap 7 § naturresurslagen N RL. Det framgår direkt av lagen vilka områden som omfattas av bestämmelserna. Idag finns endast en nationalstadspark. Lagparagrafens bakgrund och motiv behandlas i regeringens proposition 1994/95 Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Dj urgården.

Det tätortsnära natur-, kultur- och rekreationslandskapet

På ett sekel har Sveriges urbanisering påtagligt påverkat stads- och landskapsbilden. I vissa regioner håller kulturella särdrag på att gå förlorade efterhand som staden differentieras och landskapet överges eller förändras. Det mekaniserade åker- och skogsbruket, det nya bebyggelsemönstret och en radikalt annorlunda trafikintensitet med medföljande barriärer har 50 år snabbt förändrat natur- och odlingslandskapet kring städerna. De flesta svenska städerna är fortfarande små och ligger oftast i god kontakt med den omgivande landsbygden. Här är det framför allt de areella näringama som förändrar landskapet. I de större städerna är det utbyggnaden av nya bostads- och arbetsområden och nya transportleder mest radikalt påverkar landskapsbilden. som I det här sammanhanget är det städernas faktiska utbredning i

landskapet och befolkningens geografiska fördelning i och i anslutning

till städerna som är av intresse. Det är den centrala stadens natur- och parkområden och deras relation till det omgivande natur- och kulturlandskapet som är mitt utredningsobjekt. Det är här, och då framför allt i de större städerna, konkurrensen mark mest som om påtagligt påverkar stads- och landskapsbilden, människornas friluftsliv och rekreationsmiljöer samt djurens och växternas livsrum.

Förslaget

nationalstadsparker Två nya

Utredningen visar att det i många av våra svenska städer finns centrala park-, natur- och rekreationsområden bevarade som inte bara har stora natur- och kulturvärden utan också ger möjlighet att bibehålla det nära samspelet mellan stadsbebyggelsen och landskapet utanför staden. Jag har valt ut två områden som jag finner särskilt väl spegla vad det här är fråga nämligen att för framtiden skydda natur- och om kulturmiljöer utgör unika historiska landskap. De två områdena som representerar helt olika kedjor och skeden i Sveriges av processer kolonisationshistoria. Det ena området, Uppsalaåsen-Fyrisån, speglar stadens, landskapets och landets historia med tydliga spår från olika skeden under mycket lång utvecklingsprocess. Det andra omrâdet, en Älvrummet i Trollhättan, åskådliggör den moderna tidens ett genom tekniska förutsättningar dramatiskt samspel mellan människan och

naturen. Utredningen är helt enig att de två områdena Uppsalaåsenom Fyrisån i Uppsala och Älvrummet i Trollhättan har sådan betydelse för landets kulturarv att de bör ett samlat och långsiktigt skydd grundat ges på riksdagens ställningstagande. Båda områdena inrymmer genom sina höga natur- och kulturvärden, sin historiska bakgrund och sina komplexa ägarförhållanden problem gör det svårt att samordna som markpolitiken på ett sätt är hållbart i ett långsiktigt som

hushållningsperspektiv. Jag föreslår att områdena Uppsalaåsen-Fyrisån i Uppsala och

Älvrummet i Trollhättan skyddas nationalstadsparker. som

Samordnad förvaltning

Regeringen har särskilt beslut uppdragit Länsstyrelsen i genom Stockholms län att i samråd med berörda fastighetsförvaltare, myndigheter och kommuner utveckla lämpliga former för samverkan i frågor utvecklingen inom nationalstadsparken Ulriksdal-Hagaom Brunnsviken-Djurgården. Jag att ett sådant ansvar generellt bör anser

höra till länsstyrelsemas uppgifter i frågor som rör nationalstadsparker

och föreslår att sådan bestämmelse införs som en generell förordning. en

F

Örfattningsförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen 1987:l2 om hushållning med

naturresurser m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen l987:l2 om hushållning med naturresurser m.m. att 3 kap. 7 § skall ha följande lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 7§

Området Ulriksdal-Haga- Följande områden är

Brunnsviken-Djurgården är en nationalstadsparker: nationalstadspark. Området Ulriksdal-Haga-

Brunnsviken-Djurgården i Stockholm, Stråket Uppsalaåsen-Fyrisån fån Gamla Uppsala till Ekoln i Uppsala, Älvrummet från Stallbackabron till Åkerström i Trollhättan. Inom en nationalstadspark får Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggny bebyggelse och nya anlägg- ningar komma till stånd och ningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om andra åtgärder vidtas endast det kan ske utan intrång i om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska och utan att det historiska landskapets natur- och

landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

kulturvärden i övrigt skadas.

Förslag till Förordning om tillsyn av nationalstadsparker

Härigenom föreskrivs följande.

Länsstyrelserna skall i fråga om nationalstadsparker, utöver vad som sägs i 12 kap. plan- och bygglagen 1987:10 och förordningen 1993:191 tillämpning lagen 1987:12 om hushållning med om av naturresurser m.m.

1 ha löpande uppsikt över utvecklingen inom parkerna

2 utveckla lämpliga former för vård av parkerna

3 medverka till att parkemas särskilda värden utvecklas

Länsstyrelserna skall härvid samråda med berörda myndigheter och kommuner. Berörda markägare och fastighetsförvaltare skall beredas tillfälle till samråd.

ll

l Inledning

1 1 Direktiven

.

Riksdagen beslutade den 7 december 1994 att genom ändring i lagen

l987:12 om hushållning me naturresurser m.m. NRL införa ett

särskilt skydd för nationalsta sparker i en ny 7 § i lagens tredje kapitel

prop.1994/95:3, bet.l994/95:B0U6, rskr. 1994/95:52, SFS 1994:1616. Genom lagändringen inrättades området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-

Djurgården som landets första nationalstadspark. I propositionen 1994/95:3 gjordes den bedömningen att ytterligare något eller några områden i landets tätortsregioner kan behöva motsvarande skydd.

Den 24 maj 1995 beslutade regeringen om kommittédirektiv för en utredning om inrättande av ytterligare nationalstadsparker Dir.

1995:82. Enligt direktiven skall utredningen:

kartlägga vilka områden i landets tätortsregioner som inrymmer

nationellt och internationellt unika natur- och kulturvärden och som samtidigt har stor betydelse för tätortsregionens ekologi och för människornas rekreation analysera de faktorer som kan utgöra ett hot mot områdenas värden samt bedöma om skyddsbehoven är sådana att ett särskilt skydd som

nationalstadspark är angeläget för att bevara områdenas värden samt bedöma behovet av ytterligare utredningsinsatser och lämna förslag

-

till och motiv för erforderliga författningsändringar.

Vid kartläggningen och analysen bör övervägandena i 1994/95 prop

för skydd enligt 3 kap. 7 § naturresurslagen tjäna vägledning.

som

1.2 Utredningsarbetet

Utredningen började sitt arbete den 15 augusti 1995. Utredningsarbetet har bedrivits i tre etapper. I en första etapp sökte utredningen kartlägga landskapspräglande miljöer, parker och grönområden i landets tätorter.

Ett inledande seminarium med representanter från kommuner,

länsstyrelser, förvaltningsansvariga myndigheter, miljöorganisationer och högskolor ingick som en del i arbetet med att tolka direktiven. Det

handlade då att formulera värdekriterier och att analysera hoten mot om natur- och kultunniljöema i olika landskap och tätortsregioner för att därigenom kunna begränsa utredningen till de tätorter där ett skydd som nationalstadspark kunde mest motiverat. Däri ingick också att söka anses dra erfarenhet från tillämpningen bestämmelserna i av

nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården i

Stockholm. Utredningen vände sig även till landets samtliga länsarkitekter med förfrågan synpunkter på områden som skulle en om kunna utgöra nationalstadsparker. Svaren redovisas i bilaga

Utredningens slutsatser redovisas i kapitel 2-7.

Med ledning kartläggningen i den första etappen tog utredningen av i andra etapp kontakt med ett begränsat antal kommuner och en länsstyrelser för att på ort och ställe studera och diskutera de områden inom för direktiven och utredningens tolkning av dessa var som ramen särskilt intresse. Sju de besökta platserna beskrivs i kapitel av av I den tredje och sista etappen har utredningen slutligen studerat och

övervägt de synpunkter kommit fram vid den första etappens som analyser och länsstyrelsemas redovisning och det material som genom kommit fram vid besöken hos länsstyrelserna och kommunerna i den

andra etappen. Utredningens slutsatser redovisas i kapitel

del underlagsmaterialet kommer från planer, utredningar

En stor av skrifter kommunerna ställt till utredningens fria förfogande. m.m. som Det framför allt beskrivningarna i kapitel Grundmaterial i

gäller

övrigt har huvudsakligen hämtats från:

Sveriges Nationalatlas, 1990-1995 - Riksantikvarieämbetets förteckning Riksintressanta kulturmiljöer i - Sverige, 1990 Naturvårdsverkets rapport Områden riksintresse för naturvård och av friluftsliv, 1991 och 1992 Statistiska centralbyråns meddelanden, 1985-1995 -

Allmänt tillgänglig mark kring tätorter med än 10.000 inv.

mer - Markanvändning inom tätorter och tätorters närområden -

Grönytor och deras tillgänglighet kring de 10 största tätortema

- Uppgifterna i bilaga 5 grundar sig på uppgifter utredningen beställt som från Statistiska centralbyrån. 1:e antikvarien på Riksantikvarieämbetet

Nils Ahlberg har bearbetat tätortsbeskrivningama i bilaga

Enhetschefen Sven Göthe och avdelningsdirektören Katrin Mehr på Naturvårdsverket samt juristen Peggy Lerman på Boverket har lämnat

synpunkter och underlag i frågan länsstyrelsemas samordningsansvar om

i kapitel 10. Till beskrivningen lagändringama i plan- och bygglagen

av

i bilaga 4 har sekreteraren i Plan- och byggutredningen jur.kand. Stig

Hagelstam lämnat väsentliga bidrag.

1.3 Allmänna utgångspunkter

I samband med Förenta Nationemas miljökonferens i Rio de Janerio år 1992 ställde sig Sverige bakom Agenda 21 vars miljömål utgår från begreppet långsiktigt hållbar utveckling. Att slå vakt stadslandskaom pets natur- och kultunniljöer är ett uttryck för viljan att följa upp dessa mål utifrån ett ekologiskt, socialt och historiskt perspektiv. Till det ekologiska perspektivet hör att bibehålla och utveckla stadens biologiska mångfald och bevara variationen av biotoper och ekosystem och en rik fauna och flora. Till det sociala perspektivet hör att värna och vårda städernas parker och naturområden för rekreation, naturupplevelser och friluftsliv. Hit hör också det historiska och pedagogiska perspektivet. En bärkraftig utveckling måste grundas på stadens historiska förutsättningar och en kunskap om naturens ursprungliga och kulturens pålagda anspråk.

Miljö och fysisk planering

Genom sin centrala belägenhet och attraktivitet är städernas parker och

grönområden ofta långsiktigt utsatta for ett starkt exploateringstryck för

bebyggelse, trañkanläggningar och andra verksamheter. Frågan om åtgärder för att generellt öka möjligheterna att slå vakt om sådana områden behandlas i plan- och bygglagutredningens betänkande SOU 1994:36 Miljö och fysisk planering och i regeringens proposition

1994/952230 Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen,

m.m. Riksdagen beslutade den 23 november 1995 om ändringar i planoch bygglagen 1987:10 och i lagen 1987:12 om hushållning med naturresurser m.m. Genom lagändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 1996, har möjligheterna att skydda städernas parker och grönområden stärkts. I propositionen understryks vikten av en rik och varierad natur- och kultunniljö för människors välbefinnande. För boende i tätorter är parker och grönområden stor betydelse både som ett berikande inslag i av vardagsmiljön och för att tillgodose behoven av rekreation och friluftsliv. Parklandskap och naturmiljöer i dessa områden är dessutom ofta bärare av betydande kulturhistoriska värden och bidrar på så sätt till att ge städerna identitet och karaktär. Vidare har sådana områden betydelse för människans hälsa och miljö och förutsättning för utgör en att den biologiska mångfalden skall kunna bevaras i och i anslutning till tätortema. Propositionen lägger särskild vikt vid att sammanhängande stråk av grönområden, t.ex. så kallade korridorer eller kilar, inte får brytas. För att skyddet för dessa områden skall kunna stärkas är det

l

b å viktigt att deras betydelse klarläggs och uppmärksammas samt att de

i legala grunderna för deras skydd stärks.

i Den kommunala översiktsplaneringens roll betonas. Det är på den

i nivån som ansvar och miljösamband kan göras mer överblickbara och

konkreta vilket gör att en dialog mellan samhällsorgan, kommuninvånare, företrädare för näringslivet, intresseorganisationer m.fl. kan komma till stånd och bli meningsfull. Enligt propositionen är det angeläget att samlade insatser nu görs för att ytterligare uppmärksamma natur- och kulturvärdenas betydelseoch

för att öka hänsynen till dessa värden i samhällsplaneringen. Därvid bör de möjligheter som finns att med stöd av gällande lagstiftning säkerställa värdefulla områden och miljöer utnyttjas bättre.

Nationalstadsparkens betydelse betonas bl.a. då det gäller att utveckla

strategi inom ett brett fält vad avser metoder för en ny

kunskapsuppbyggnad, beskrivningar och samordning m.m.

Flera lagar är tillämpliga och kan utnyttjas för att skydda ett områdes natur- och kulturvärden:

Av särskild vikt för frågor om markanvändning är lagen hushållning

om med naturresurser m.m., NRL, och plan- och bygglagen, PBL. Lagstiftning som närmast är av skyddskaraktär som naturvårdslagen och lagen kulturminnen har särskild betydelse i arbetet med om m.m. förstärkt skydd för sådana känsliga natur- och kulturmiljöer som det här är fråga om. Skötsellagama, skogsvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark, innehåller förutom skötselföreskrifter också vissa hänsynsregler. Det

material tas fram för tillämpningen av NRL har betydelse för att

som bedöma den hänsyn som skall tas till naturvårdens och friluftslivets intressen. I bilaga 4 redovisas vissa i det här sammanhanget aktuella

huvuddrag i den gällande lagstiftningen.

2 Nationalstadsparker

På ett sekel har Sveriges urbanisering skapat ett helt nytt lokalt bosättningsmönster. I dag bor nio av tio invånare i tätorter eller städer och var femte bor i en storstad. Under denna tid växer också på en ny syn bevarandefrågoma fram, både inom natur- och kulturvärden. Vi får också en turism som intresserar sig för natur- och kulturvärdena i landet.

Uppdraget för natur- och kulturmiljövården i detta sammanhang är att bevaka den historiska dimensionen i dagens landskap att skydda

genom miljöer som återspeglar de långsammare, underliggandeoch strukturella rytmema i landets utveckling, de regionala särdragen och de landskapspräglande förändringsperiodema. I UNESCO:s arbete for att skydda det globala kulturarvet används uttrycket historiska landskap för att beteckna ett område som har särskild betydelse därigenom att det på grund av människans utnyttjande uppvisar eller representerar ett samhälles värden såväl i form av påtagliga fysiska spår, som genom kulturellt eller historiskt bestämda associationer. I vissa av landets tätorter och tätortsregioner finns sådana områden som lämnats i huvudsak obebyggda och där parklandskap, naturmiljöer

och bebyggelsemiljöer flätas samman till från rikssynpunkt unika

landskap av sådan karaktär som avses i UNESCO:s arbete, dvs. historiska landskap. Dessa områden är samtidigt av stor betydelse för det nationella kulturarvet, för en tätorts eller tätortsregions ekologi och för människors rekreation. Enligt regeringens proposition 1994/95:3

Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är syftet

med paragrafen om nationalstadsparker i naturresurslagen att ge möjligheter att på ett samlat sätt åstadkomma ett skydd som är starkt nog for att i ett långsiktigt perspektiv hindra en fortlöpande exploatering och fragmentisering av det historiska landskapet i sådana områden.

2.1 NRL:s riksintresseområden

Metoden att i bevarandeplaneringen betrakta landskapet som en helhet

initierades med den fysiska riksplaneringen 1970-talet. Där ingick naturvårdens och kultunninnesvårdens redovisning av det svenska naturoch kulturlandskapets skyddsvärden. Efter det att NRL trädde i kraft 1987 har Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket kompletterat urvalet skyddsvärda miljöer. Urvalet utgör underlag för tillämpningen av NRL:s bestämmelser om riksintresseområden i lagens 2 kap. 6 av Enligt 2 kap. 6 § 2 stycket NRL skall områden som är av riksintresse för naturvärden, kultunninnesvården eller friluftslivet skyddas mot

åtgärder kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av

som

grönområden i tätorter och i närheten tätorter skall särskilt beaktas.

av Vid beslut enligt de NRL-anknutna lagarna om ändrad markanvändning i dessa riksintresseområden skall beslutsmyndigheten göra avvägningar mot andra anspråk riksintressekaraktär och bedöma åtgärdens skada. av I 3 kap. NRL direkt i lagen de geografiska områden i landet anges i sin helhet enligt riksdagen bedömts vara av riksintresse grund som

sina natur- och kulturvärden. Avvägningen gentemot andra

av markanvändningsintressen är redan gjord i och med att

bevarandeintressena har getts företräde. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får inte komma till stånd om de påtagligt skadar områdenas värden. För nationalstadsparker enligt 3 kap. 7 § NRL har riksdagen vidgat det så kallade skaderekvisitet från "påtaglig skada" till

att allmänt gälla "skada". Skyddet nationalstadsparker i 3 kap. 7 § naturvårdslagen fullföljer av därmed de grundläggande intentionerna i den fysiska en av riksplaneringen, nämligen att stärka naturvårdens och kulturmiljövårdens bevarandeintressen mot förändringar kan skada bevarandevärdena, som bl.a. därför att områdena representerar värden som inte kan återskapas eller ersättas om de en gång förstörts.

Hushållningsbestämmelsema i NRL tillämpas vid prövning av mål

och ärenden enligt olika speciallagar som reglerar mark- och

vattenanvändningen plan- och bygglagen, naturvårdslagen,

som väglagen, vattenlagen och miljöskyddslagen. NRL är inte utformad för att utgöra grund för ingripanden mot pågående verksamhet eller att hindra pågående markanvändning. Här griper i stället vid behov de lagar är anknutna till naturresurslagen in. Såväl plan- och bygglagen och som naturvårdslagen kulturminneslagen har stor betydelse när det gäller som att på ett för enskilda sakägare och andra intressenter bindande sätt

reglera olika delområden och objekt i en föreslagen nationalstadspark.

2.2 Bestämmelser om nationalstadsparker i

Naturresurslagen

Inom nationalstadspark får bebyggelse och nya anläggningar en ny komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmark och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. Med hänsyn till syftet med skyddet nationalstadsparker bör vid av bedömning tillåtligheten också områdets ekologiska funktion av samt betydelse för rekreation särskilt beaktas.

En nationalstadspark är ett avgränsat förvaltningsobjekt i det

urbaniserade natur- och kulturlandskapet. Natur- och kulturvärdena kan

ha olika tyngd i olika delar parken. Naturresurslagens bestämmelser

av

områdets samlade natur- och kulturvärden ett långsiktigt grund-

ger

skydd. Kommunernas planering, myndigheternas prövning och brukamas

skötsel kan därigenom utgå från i lag fastslagen värdering av en nationalstadsparkens betydelse och tydlig målsättning för skyddet av en dess värden. Avgränsningen nationalstadspark bör endast i sina huvuddrag av en läggas fast i samband med lagstiftningen. Det skulle föra för långt att i lagen närmare precisera markanvändning och områdesgränser.

Detaljavgränsningar sker lämpligen i samband med den vidare översiktsplaneringen enligt PBL. Det är först i samband därmed som det

är möjligt att beakta de lokala förutsättningarna på ett sådant sätt att mer preciserade gränser kan bestämmas. läggs fast bör utgå från syftet med bestämmelserna Den gräns som i naturresurslagen. S.k. buffertzoner behöver inte ingå i området av det

skälet att staten skall garanteras ingripandemöjligheter om exploateringsanspråk skulle dyka i denna Plan- och bygglagens

upp zon. regler medför nämligen att staten, dvs. i första hand länsstyrelsen, kan ingripa mot beslut som innebär att skyddsvärdena hotas, oavsett om hotet ligger inom nationalstadsparken eller i sådan närhet att skyddsvärdena hotas.

första

3 Sveriges nationalstadspark

Det nära samspelet mellan stadsbebyggelse och natur ger Stockholm

dess speciella karaktär luftig, vattenomfluten och grön stad.

som en Parker och natur bildar ett sammanhängande nät som avgränsar stadsdelarna, dem individuell karaktär och bidrar till orientering och ger struktur i stadslandskapet.

Stockholms grönstruktur Vitt: Bebyggelse Ljusgrått: Den regionala grönstrukturen Mörkgrått: Ekologiska kärnområden och historiska parker Grov linje: Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården

Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Dj urgården

I direkt anslutning till staden bildar de kungliga lustslotten Haga och Ulriksdal med Pipers parkanläggningar samt Djurgården med sin historia som kunglig jaktpark och rekreationsområde ett enastående historiskt landskap med för djur- och växter värdefulla våtmarker, stränder och gamla grova ädellövträd. Området utgör en viktig del i grönstrukturen

kring Stockholms innerstad. I propositionen 1994/95:3 Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården anför regeringen att

området genom sin geografiska placering, sin bakgrund och sitt särskilda

värde inrymmer problem sin komplexitet har gjort det svårt

som genom

att samordna markpolitiken på ett sätt som är hållbart i ett långsiktigt hushållningsperspektiv. Delar av området har steg för steg tagits i

anspråk för bebyggelse och verksamheter i former inte låter sig som förenas med områdets karaktär historiskt landskap, präglat ett av av sammanhållet park- och naturmarkslandskap med kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer, biologisk mångfald och fungerande

ekosystem. Ett stort antal förslag till bebyggelse, anläggningar

ny nya

och andra ingrepp har under senare år aktualiserats inom och i anslut-

ning till området. Det finns därför starka skäl att ge de i ett nationellt och internationellt perspektiv unika natur- och kulturvärdena ett samlat

och långsiktigt skydd nationalstadspark.

som

1790 1920 1990

Utveckling av exploatering för bebyggelse m.m. inom området Ulriksdal- Haga-Brunnsviken-Djurgården 1790-1990.

4 Tolkning av direktiven

En nationalstadspark skall allmänt tillgänglig och ha sådana

vara

värden från kulturhistorisk, ekologisk och social synpunkt att de grundläggande kriterierna i utredningsdirektiven uppfylls.

som ges Det är kombinationen ekologiska, kulturhistoriska samt av sociala och rekreativa värden utgör grunden för nationalsom stadsparken. De sociala värdena är en funktion av de kulturhistoriska och ekologiska värdena och de ekologiska värdena är ofta ett resultat människans omdaning av landskapet. av De samlade natur- och kulturvärdena samtidigt nationalger

stadsparken viktig funktion från pedagogisk synpunkt: att ge

en möjlighet att på nära håll uppleva och förstå ett landskap, mer eller mindre skapat människan, med ett rikt innehåll av miljöer som av historiska byggnader, parker, trädgårdar, alléer och anlagda

småvatten Där kan också finnas rester av ursprungliga

m.m. naturmiljöer t.ex. våtmarker, lundar och skogsområden. Det handlar att både värna och vårda också om att visa. om men

Enligt direktiven skall nationalstadsparker utgöra tätortsnära områden

i huvudsak oexploaterade

vara utgöra sammanflätning parklandskap, naturmiljöer och en av

bebyggelsemiljöer

utgöra unika historiska landskap

ha betydelse för tätortens eller tätortsregionens ekologi och

stor rekreation ha skyddsbehov mot exploatering

4.1 Värdekriterier

Kulturhistoriska kriterier

En nationalstadspark är starkt kulturpräglad. Dess dominerande delar har park- och landskapskaraktär och präglas lång tradition som rekrea-

av en

tionsområden i kontrast mot stadsbygdens nyttobetonade byggda miljöer.

Den bebyggelse och de anläggningar som finns inom parken skall i

huvudsak vara uppförd i samspel med områdets landskaps- eller

parkkvaliteter. Nationalstadsparken skall genom sin tillkomst, ut-

formning eller historiska användning och utveckling uttrycka väsentliga

historiska, kulturhistoriska eller konstnärliga värden eller knyta till sig betydelsefulla associationer. Den skall ha få motsvarigheter i landet.

Ekologiska kriterier

En nationalstadspark utgörs av större naturområden, parker och

parkstråk som ingår i stadsbilden och har stora landskapsvärden. De

används för rekreation och natur och kulturupplevelser och behövs för att säkra tillgången till en rik variation natur- och kulturmiljöer i staden och för att tillgodose och utveckla stadens biologiska mångfald. Nationalstadsparken utgör samtidigt den kontaktlänk mellan stadens

grönytor och det omgivande natur- och odlingslandskapet som är en

förutsättning för att en variation ekologiskt rika natur- och av kulturmiljöer inne i staden ska kunna bevaras. Viktiga generella kriterier

är storlek, mångformighet exempelvis när det gäller biotoper och arter,

-

raritet, representativitet samt funktion, t.ex. för flora och fauna. Även

områdets värde för vetenskap, forskning och miljöövervakning samt

subjektiva kriterier som landskapssceneri och skönhet är viktiga.

Sociala kriterier

En nationalstadspark skall ge möjlighet till kunskap, upplevelser och aktiviteter. Nationalstadsparken skall bestå ett stort och sammanhänav gande område med unik natur- och kulturmiljö i anslutning till stadens bebyggda delar och vara ett utflyktsmål med tillräcklig storlek för att ge en känsla av att ha lämnat staden bakom sig. Ostörd natur, historiska byggnader och parker, trädgårdar, kolonilotter eller museer, utsiktsplatser är exempel attraktioner och målpunkter i nationalstadsparkens fritidslandskap. Nationalstadsparken innehåller samtidigt landskapselement som speglar natur- och kulturhistoriska sammanhang i stadens, landskapets, ibland även nationens utveckling. Området har därför viktiga pedagogiska funktioner, det är betydelsefullt för kunskapen om landskapet i ett helhetsperspektiv och det skapar identifikation och tillhörighet och därmed i bruket dess ansvar av samlade värden.

5 Det historiska landskapet

Ett landskap, skall förbli produktivt för att fylla mänskliga som nog behov, kan inte få förvandlas hur helst. Det måste alltid ge som tillräcklig plats till två anspråk: naturens ursprungliga och kulturens

pålagda. landskap pågår ständig omsättning materia och energi, i I ett en av kretslopp och enkelriktade omvandlingar och transporter. Bosättning och markanvändning har i viss utsträckning anpassats till naturens förutsättningar. Men bosättningens förtätning, den tekniska utvecklingen

och förändringar i vårt levnadssätt påverkar starkt dessa processer och

upphov till olika och miljöproblem. ger resurs- Om landskapet skall kunna förvaltas måste det först och främst

förstås och respekteras som en helhet, genomvävd av inbördes beroen-

den. Olika intressen måste begränsade tillgångar på mark, samsas om och luft i tillvaro präglas rörelse och förändring. Det vatten en som av synsättet fanns i botten den fysiska riksplaneringen men gynnas inte av våra vardagliga erfarenheter. Till vardags leds våra göranden av mer av näraliggande ekonomiska och sociala intressen där helheten ligger utom direkt räckhåll för de olika aktörerna. Geografen Torsten Hägerstrand har liknat förutsättningarna för vårt

utnyttjande landskapets vid ett spel. Marken är uppdelad i

av resurser ägo- och förvaltningsområden, för sig är inbördes ordnade rutor som var och samhällets spelplan. Det landskap vi naturens gemensamma möter är den kvarlevande oräkneliga människors och summan av organisationers göranden och förbiseenden och naturens reaktioner - -

alltsedan landet först befolkades. Också i framtiden kommer det totala

landskapet att förändras att de mångas spridda åtgärder undan för genom undan adderas, får indirekta effekter, och blir till något ständigt nytt. Vi

kan nå våra näraliggandepraktiska mål bara genom att varje gång ta ett

urval omgivningens erbjudanden i vår tjänst. Det stora problemet är av att få alla påverkar att tillsammans se till att de mänskliga som anspråken hålls inom godtagbara gränser. Den historiska dimensionen i landskapet är allas och i någon mening även allas ansvar. arv

5.1 De

landskapspräglande miljöerna

Sverige och de övriga nordiska länderna har i sitt stora och skiftande territorium många välbevarade spår efter långa kedjor och av processer skeden. En förhållandevis gles befolkning och lugn landskapsutveckling under årtusenden har bidragit till att spår efter de landskapspräglande förändringsperiodema i stor utsträckning har bevarats. Fornlämningsmiüö: Under yngre stenålder och bronsålder fick jordbruket viss betydelse och bosättningama blev ibland fasta. Människor anlägger gravar, ibland monumentala. Under äldre järnålder börjar åkerbruk få ekonomisk betydelse. Grupper människor ägnar sig av framställning och distribution av järn. Bosättning skapar bygder med koncentrerad bebyggelse, skilda åt vidsträckta skogar och utmarker. av Landsbygdscentra: Under den äldsta medeltiden har en stark folkökning lett till förtätning av bebyggelse i slättbygdema och spridning i en skogsbygdema. Några förtätningar blir våra äldsta städer. Vi kan samtidigt skönja en administrativ organisation av landet, först i form av "småriken", sedan som socknar, härader och landskap. Tätortsmiljö: Under medeltid och början av nyare tid skapas många kulturmiljöer som vi i dag särskilt värnar om: städer, kyrkobyggnader, bruksmiljöer. På en del håll utvecklas gods som bygger agrar stordrift. Byar, eller organiserade skifteslag mellan många intressenter, uppträder på de flesta håll. Besättningen har fått sitt bestående grundmönster av bygder, orter och vägar, bestämt av fördelningen av viktiga naturresurser. Det består ännu i sina grunddrag trots att vi med vetenskapens och teknikens hjälp förefaller ha gjort oss oberoende av den omedelbara närheten till jord, råvaror och energikällor. Jordbruksmiljä: Under 1700- och 1800-talen upplöses bysamhället och jordbruket individualiseras och modemiseras, bland annat genom storskifte, enskifte och laga skifte, vilket starkt påverkar kulturlandskapet och många gånger också bebyggelsen. I framförallt städerna börjar vi skönja en begynnande industrialisering ofta berör som stadskämoma. Industrimiljö: Från 1800-talets mitt industrialiseras Sverige. Inflyttningen till tätorterna ökar dramatiskt i takt med jordbrukets och skogsbrukets mekanisering. Funktionellt växer landets till orter samman ett system. I en första fas binds städerna samman för snabba varutransporter och långväga tjänsteresor. I en andra fas skapar ett finmaskigt vägnät runt städerna vidsträckta lokala arbets- och servicemarknader.

6 Skyddsbehov

6.1 Förändringar i landskapet

I vissa regioner håller kulturella särdrag som påtagligt påverkat bebyggelse och landskapsbild på att gå förlorade efterhand som landskapet överges eller förändras. människorna formade landskapselementen har i dag huvud- De av sakligen grundläggande funktion som kring sekelskiftet. De samma binds också fysiska logik men skalan har förändrats. samman av samma I det rationaliserade odlingslandskapet har nästan alla odlingshinder och därmed refugier för flora och fauna eliminerats. Det mekaniserade skogsbruket har utarmat skogslandskapet. Såväl stora byggen som enhetliga, planterade skogar är biologiskt sett fattiga miljöer. I det urbaniserade landskapet leder konkurrensen centrala och på annat om sätt attraktiva lägen till differentiering. Nya bostadsområden, industrier,

terminaler, varuhangarer och flygplatser placeras utanför stadskärnan.

Transportledema förtätas och dominerar landskapet i de större tätorternärhet. Det mekaniserade åker- och skogsbruket, det nya benas byggelsemönstret och den radikalt annorlunda trañkintensiteten med

medföljande barriärer, bullerzoner och avgasproblem har förändrat natur-

och odlingslandskapet kring städerna med en utarrnning av människorfriluftslivs- och rekreationsmiljöer samt djurens och växternas nas livsrum som följd.

6.2 Det tätortsnära fritidslandskapet

Vi ställer idag tre grundläggande krav på det tätortsnära fritids-

landskapet. Viktiga sådana är landskapets estetiska kvalitet,

aktivitetsmöjlighetema och tillgängligheten. Fritidslandskapets kvalitet innehåller upplevelser Vårblommor och

av

fågelsång, kulturhistoriska byggnader och parker, kulturpräglade

hagmarker och biotoprik natur med skogsbryn, åkerholmar och stenrösen. Samma landskap som ekonomen kallar land, biologen ekosystem, kemisten miljö, jägmästaren virkeskapital och byggaren råmark omfattar också immateriella värden som har med vårt kulturarv

och vår regionala identitet att göra och som dessutom ofta har estetisk anknytning. Våra motiv för att ägna oss åt olika fritidsaktiviteter är skiftande och sammansatta. Det kan vara fråga om självförverkligande genom konstnärliga aktiviteter, målinriktad bildningstörst eller helt enkelt att få ett tillskott till hushållet från odlingslotten eller fiskefänget. Fornminnesrika bygder, slott och herresäten, bruksbygder och industriminnen, museer, folkparker och motions- och idrottsanläggningar är exempel på inslag i landskapet som utgör basen för våra olika fritidsaktiviteter. Möjligheterna att idka friluftsliv i Sverige är i ett internationellt perspektiv mycket goda. Allemansrätten ger oss möjligheter att vistas i naturen for naturupplevelser vid bl.a. cykelturer och skidutflykter, bad och avkoppling. Landet är glest befolkat och även i de tätbefolkade regionerna bor de flesta i mindre eller medelstora tätorter med relativt lättillgänglig friluftsmark i sina omgivningar. I bilaga 6 redovisas allmänt tillgänglig mark i de större städernas närhet.

6.3 Hoten städernas och

mot parker grönområden

Det vilar tre hot mot det tätortsnära natur-, kultur och fritidslandskapet. Det första hotet kommer från fortätningar i tätortema. Det gäller såväl de centrala delarna som randzonen mellan tätbebyggelse och den omgivande landsbygden. Investeringar i trafikanläggningar, vägar och järnvägar innebär ofta, framför allt i storstadsregionema, att tidigare sammanhängande gröna områden styckas upp. Naturområden och till viss del även parker betraktas inte sällan som reservmark för exploatering.

Det andra hotet kommer från jord- och skogsbrukets utveckling som förvandlat landskapet från ett variationsrikt skifteslandskap, där

markanvändning och vegetation i hög grad har anpassats efter de naturgivna förutsättningama, till ett storskaligt industrilandskap, där tekniken allt mer kraftfullt modifierar naturen och markanvändningen förenklas till åker och skog. När skogen präglad boskap ännu var av som betat i sekler fanns det tilltalande miljöer överallt. Med det mekaniserade jord- och skogsbrukets intåg har många områden efter

hand blivit allt mindre attraktiva. Ängar och gräsmarker plöjs till åker

och planteras med gran. Små biotoper som småvatten och åkerholmar fylls igen eller schaktas bort. F uktmarker och kärr dikas ut och vattendrag läggs i underjordiska rör. Ett modernt rationellt landskap är präglat

av uträtning och utjämning, isolering och igenläggning. Där finns ett

fåtal långa raka linjer med granåkrar som möter veteåkrar vilket är en

ekologisk såväl som estetisk förflackning. Av många orsaker, inte minst

ekonomiska, har det tätortsnära landskapet inte i någon större omfattning blivit skyddade med friluftslivets mål i sikte. Det finns i expansiva tätorter även en osäkerhet om det framtida behovet av mark och friluftslivets anspråk har inte alltid högsta prioritet Det tredje hotet kommer från bristande samordning och kunskap, knappa resurser och svagt reellt intresse när det gäller förvaltningen av stadslandskapets natur- och kulturmiljöer.

7 Avgränsningar

7.1 Större städer

Det är framför allt i de större städerna som tätortsnära grönområden utsätts för ett påtagligt och varaktigt exploateringstryck. Utredningen har satt gränsen neråt vid tätorter som kan nås av 50.000 invånare inom en cirkel med radien 10 kilometer från stadens centrum. I mindre städer ligger stadskärnan mycket nära det omgivande natur- och odlingslandskapet.

Enligt direktiven skall utredningen kartlägga vilka områden i landets tätortsregioner som inrymmer nationellt och internationellt unika naturoch kulturvärden och som samtidigt har stor betydelse för tätortemas ekologi och för människornas rekreation. Befolkningstätheten varierar regionalt. Befolkningstätheten varierar även lokalt bilaga 5. I det här sammanhanget är det städernas faktiska utbredning i landskapet och befolkningens geografiska fördelning i och i anslutning till städerna som är av intresse. Det är i den centrala stadens natur- och parkområden och i deras relation till det omgivande natur- och kulturlandskapet som staden har stora delar av sitt förflutna närvarande. Det är också här, och då framför allt i de större städerna, som konkurrensen om mark mest påtagligt påverkar stads- och landskapsbilden, människornas friluftslivs- och rekreationsmiljöer och djurens och växternas livsrum.

Två faktorer påverkar tillgången på allmänt tillgänglig mark

per invånare. Den ena är städernas storlek. Ju större tätort dess mindre rekreationsmark invånare. Den andra är städernas läge. Även i de per tätbefolkade regionerna bor de flesta i mindre eller medelstora tätorter

med relativt lättillgänglig friluftsmark i sina omgivningar. Endast

Stockholm och Göteborg har en utpräglad stadsbebyggelse längre ut från stadskärnan än 5 kilometer. Där det storskaliga jordbruket dominerar i Syd- och Mellansveriges slättbyggder är tillgången attraktiva och

lättillgängliga områden för friluftsliv begränsade. Städerna i Norrlands skogsbygder har däremot gott om allmänt tillgänglig mark per invånare bilaga 6. Det handlar alltså områden som ligger i de städer som utgör om tyngdpunktema i Sveriges mest tätbefolkade områden. Gränsen har här satts vid städer kan nås 50.000 invånare inom en cirkel med som av radien 10 kilometer. I mindre städer ligger stadskärnan mycket nära det omgivande natur- och odlingslandskapet och har där framför allt i skogsbygdema gott friluftsmark i sin närhet. Städerna beskrivs - om

kortfattat i bilaga Deras läge i Sverige visas på nedanstående kartbild.

7.2 Grönområden med

komplexa skyddsvärden

Utredningens bedömning: Sju av landets större städer har sådana stora och i huvudsak oexploaterade centrala markområden där kombinationen av natur-, kultur- och rekreationsvärdena skulle kunna motivera ett förstärkt skydd enligt 3 kap. 7 § NRL.

Det är kombinationen av natur- och kulturvärdena inom ett geografiskt bestämt och tätortsnära område utgör grunden för att ett område som skall omfattas av bestämmelserna i 3 kap. 7 § NRL. Av propositionen

1994/95:3 Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården

framgår att även de rekreativa värdena skall tillmätas stor betydelse. Ostörd natur, ängar, fågelrika våtmarker, historiska byggnader och parker, museer, trädgårdar, kolonilotter eller utsiktsplatser är exempel på sådana rekreativa värden. Det handlar här om att se möjligheterna att slå vakt om tillräckligt stora centrala markområden nära de många människorna i staden. Dessa områden ska i huvudsak ha lämnats

oexploaterade. Där .har parklandskap, naturmiljöer och

bebyggelsemiljöer flätats samman till unika historiska landskap som speglar städernas utveckling och har väsentlig funktion för den en biologiska mångfalden, för kulturella begivenheter och för natur- och kulturupplevelser som ger den rekreation alla behöver. Det handlar också att skapa gröna stråk staden möjlighet att om genom som ger behålla öppenheten mot landskapet utanför. Syftet med bestämmelserna om nationalstadsparker är att ge ett övergripande skydd behövs för som att förhindra fortlöpande exploatering och fragmentisering parken av och naturlandskap som har dessa samlade värden och då framför allt i de större städerna där konkurrensen mark mest påtagligt påverkar om människornas friluftslivs- och rekreationsmiljöer samt djurens och växternas livsrum. Behovet skall i relation till det skydd ses annan

lagstiftning kan ge t.ex. plan- och bygglagen, kulturminneslagen och

naturvårdslagen. Eftersom de markområden det gäller ofta är de mest

attraktiva för bebyggelseexploatering är det nödvändigt att ta fasta på

alla skyddsintressen och också på alla utvecklingsmöjligheter går som att förena med dessa.

32 SOU 1996:3 8

Utredningen har inhämtat länsstyrelsernas bedömning av områden i

respektive län har sådana värden att de skulle kunna utgöra

som

nationalstadsparker. Utredningen, och då inte minst länsstyrelsemas redovisningar, visar att det i många våra svenska städer finns centrala

av park-, natur- och rekreationsområden bevarade som inte bara har stora

natur- och kulturvärden utan också möjlighet att bibehålla det nära ger samspelet mellan stadsbebyggelsen och landskapet utanför staden.

Länsstyrelsemas redovisning visar dessutom att vi i Sverige har mycket

god kunskap sådana områden och att det uppenbarligen också finns

om

stark beredskap att skydda dem mot en i ett långsiktigt perspektiv

en

mindre lämplig exploatering. Länsstyrelsemas redovisning bifogas till

utredningen i bilaga Utredningen har i sina överväganden valt att begränsa antalet

områden borde bli föremål för närmare prövning och har därvid

som haft viktigt kriterium. Detta behov ökar för

skyddsbehovet som ett områden i vilka markägandet eller förvaltandet är splittrat. Det innebär

utredningen avstått från att närmare pröva vissa områden exempelvis att sådana där kommunen markägare har dokumenterat sin är ensam samt vilja området nödvändigt skydd. att ge Utredningen har därutöver med hänsyn till att nationalstadsparken

begrepp och skyddsinstrument är nytt, medvetet valt ett restriktivt

som förhållningssätt. Det innebär framöver kan komma att vilja att man innefatta ytterligare några områden än de utredningen föreslagna men av det torde fördel beslut sådana får anstå till dess att vara en om om

erfarenheter vunnits ett mycket begränsat antal nationalstadsparker.

av

Inom för de värdekriterier och avgränsningar tidigare

ramen som redovisats har utredningen funnit sju områden av särskilt intresse vara

och därför lämpliga för närmare prövning:

Området Slottsskogen-Botaniska trädgården-Änggården i Göteborg

- Pildammsstråket i Malmö -

Området Uppsalaåsen-Fyrisån i Uppsala

- Området kring Motala ström i Norrköping - Stråket längs Svartån Örebro - genom

Landborgspromenaden i Helsingborg

- Älvrummet i Trollhättan - De sju områdenas samlade värden och hoten mot dessa beskrivs i nästa

kapitel.

8 städer

Sju

8.1 Göteborg

Göteborgs grönstruktur

Göteborg är ganska välförsett med grönområden. Park- och naturytor

förbinder de olika stadsdelarna med varandra. Att så pass stora

grönområden finns bevarade i centrala Göteborg kan till stor del förklaras av landeriema och försvarsmaktemas styrka att hävda sina

av markområden. Även det faktum att holländama, anlitades som som stadsplanerare, traditionellt inte gärna exploaterade bergspartier, har bidragit till att stora vegetationsklädda områden bevarats fram till våra

dagar. Även älven och andra vattendrag utgör viktiga delar i

grönstrukturen.

Yttre naturområden

zonens

I den yttre zonen ligger hela kustområdet med sin, från natur- och

rekreationssynpunkt, mycket attraktiva skärgårdsmiljö. Därutöver finns också andra stora naturområden som sträcker sig flera mil vidare ut i

grannkommunema. Flertalet större naturområden är avsatta som naturreservat eller friluftsområden. De flesta dessa är skogsområden av

och utgör viktiga kämområden för växt- och djurlivet..

Inre zonens naturområden

Den yttre zonens stora naturområden fortsätter in kilar i den inre som

zonen. En del av dem, som Delsjöområdet och Änggårdsbergen-

Slottskogen, sträcker sig ända in i Göteborgs centrala delar. Kilarna

fungerar som viktiga ekologiska korridorer och det gör även älven och

övriga större vattendrag. Mindre naturområden, parker och parkstråk kompletterar grönstrukturen i den inre zonen, och är viktiga för närrekreationen. Parkstrâk som Vallgraven med Nya Allén, Kungsparken och Trädgårdsföreningen rymmer också mycket stadens

av

2 16-0376

historia och därmed människors kulturella identitet. De for Göteborg karakteristiska bergknallama är viktiga både för stadsbilden och grönstrukturen. Även i mycket centrala delar staden har många av av dessa bergknallar förblivit oexploaterade och här finns till och med utrymme for vissa mycket ovanliga arter.

ttsskogen

fjorden aska

Tätortsnära naturområden i Göteborg o Vitt: Bebyggelse M ,. Ljusgrått: Jordbruksmark, vatten -f m.m. Mörkgrått: Allm. tillgänglig mark

Änggårdsbergen-Botaniska Trädgården-Slottsskogen

Området förbinder stadens centrala delar med Sandsjöbackas stora

naturområde i söder sträcker sig långt utanför kommunen

som även

och har på så viktig funktion i Göteborgs grönstruktur. sätt en

Änggårdsbergen är, sedan 1975, till stora delar naturreservat, inom

både Göteborgs och Mölndals kommuner. Området består av en höjdplatå genombruten av dalgångar. Höjdplatån har stora hällmarksytor med tunt jordtäcke, medan dalgångama har utbredda sand- och

leravlagringar. Berggrunden består av så kallad Göteborgsnejs, som

fläckvis vittrar direkt till Göteborgsnejsen har få motsvarigheter i grus. Sverige. I berget vid Högsbo ligger ett geologiskt välkänt pegmatitbrott, som är naturminnesförklarat. Bland olika intressanta mineraler kan

nämnas beryll, granat och zirkon. I Änggårdsbergen finns det dessutom

spår av forntid, i form fomborgar, bronsåldersrösen,

av

jämåldersgravfält m.m.

Under medeltiden var Änggårdsbergen en hårt betad utmark,

förmodligen klädd med gles ekskog. En del mark användes for

svedjebruk eller brändes som ljunghed. Den ekskog som fanns skövlades på 1500-talet.

I början av 1900-talet uppmärksammade man Änggårdsbergens stora

betydelse som nederbördsområde och experimentyta för den nyanlagda Botaniska trädgården i Göteborg. Göteborgs stad inköpte då marken och skyddade den från exploatering.

Så gott som all skog i Änggårdsbergen är av första generationen.

Bergryggarnas sidor kläds vindpinad ek, björk och tallbestånd. I av dalgångama finns rikare skogstyper med hassel, ek, bok och andra ädla lövträd. Naturparken med Vitsippsdalen har sedan 1910-talet status som ett reservat av rik västsvensk lövskog. I det så kallade "Arboretet" finns planterade bestånd av både inhemska och utländska trädslag. Kulturbetingade fukthedar och ljunghedar täcker stora områden, och här finns även ett flertal sjöar, myrgölar och kärr. Dessa hyser ett rikt fågelliv liksom området i övrigt. Smådopping hör till de intressanta mer arterna. Här finns också gott om däggdjur som älg, rådjur, grävling och hare. Insektsfaunan är delvis unik.

Änggårdsbergen har en viktig funktion som referensområde för ett

typiskt västkustlandskap, men fungerar också ett populärt som strövområde för många göteborgare. Botaniska trädgården började anläggas på 1910-talet på landeriet

Stora Änggårdens mark och öppnades för allmänheten 1923. Den

egentliga trädgården har yta på 20 hektar. Terrängen är kuperad och en nivåskillnaden inom trädgården är närmare 100 meter. Trädgårdsanläggningama i den egentliga trädgården är rikt varierande. I Botaniska trädgården finns flera kulturhistoriskt värdefulla byggnader: landeribyggnaden från 1912, ett ditflyttat bostadshus och ett lusthus från 1700-talet samt byggnader i klassicistisk stil från 1920- och

193 O-talen. Vidare finns växthus, ekonomibyggnader och restaurang

en

grundande 1621, överlät Gustav Adolf, stadens grundläggare, Slottsskogen åt borgerskapet för att: "Hustrur och Barn om Sommartijd förlusta sig uti Engegårds Skog: Så will H:sK Mzt dem sådant icke förment Hafa, allenast de icke der hugga neder Skogen och falla djur, eller bruka någon motwillighet". Trots detta dröjde det fram till annan år 1868 innan Slottsskogen införlivades med staden och år 1875 sattes arbetet igång med parken under ledning August Kobb. Utformningen av

gjordes i engelsk parkstil med mjuka, böljande, gångstråk genom

omväxlande öppen och sluten vegetation.

Slottsskogen omkring år 1900.

Fågeldarmnar och dansbanor anlades, musikpaviljong, vattentom och

restauranger uppfördes och dovhjortar imponerades från England. Många göteborgama inflyttade från olika delar av landet,

av var varför olika landskapsgillen bildades. Det resulterade så småningom i att fyra landskapsstugor, alla från 1600 1800-talet, flyttades från -

respektive socknar till Slottsskogen.

Slottsskogen är idag Göteborgs största naturpark med en areal på 137 hektar. Parken ligger i centrala Göteborg och fyller en viktig funktion, inte bara rekreationsområde utan även som stadens lunga. Inom som

skogens domäner skyddad från motorfordonens buller och

är man

Hit kommer familjer på söndagsutflykter med picknickkorgar,

avgaser. här anordnas också konserter, årligen återkommande men

idrottsevenemang, dansuppvisningar och mycket annat. Här finns

djurparker, säl- och pingvindammar, fågelhus, zoo för barn, lekplats,

m.m.

Området har stora topografiska skillnader med branta bergknal lar och låglänta, stora plana partier. Naturområdena domineras tall de

av

höjdpartiema och ek och bok på de bördigare sluttningama.

magrare Även alm och lind förekommer samt inslag av arter som avenbok och idegran. Här finns även oxellund samt azalea- och en

låglänta, stora plana partier. Naturområdena domineras av tall på de magrare höjdpartiema och ek och bok på de bördigare sluttningama. Även alm och lind förekommer inslag avenbok och samt av arter som idegran. Här finns även en oxellund samt azalea- och rhododendrondalar. Grönstensmaterial och lättvittrad röd gnejs har

underlättat etableringen av näringskrävande växter skogsbingel,

som lundslok, smånunneört och lundvårlök. Inom svampfloran har många sällsynta arter påträffats. Av dessa kan nämnas ollonskål, klumpticka, räfflad nagelskivling, violfotskremla, bronssopp och tjällsopp. Av de

hotade arterna bland de lägre djuren finns Anthrenochernes stellae,

klokrypare och Stenamma westwodii, en myra.

Exploateringsintressen och skyddsbehov

Slottsskogen, Botaniska Trädgården och Änggårdsbergen jämte

Slottsskogsvallen och Slottsskogskolonin ligger huvudsakligen i

Göteborgs kommun, undantaget vissa delar av Änggårdsbergen

som ligger i Mölndals kommun.

Enligt översiktsplanen för Göteborg finns för närvarande inga

planer på bebyggelse eller annan exploatering inom området. Skyddsbehovet får emellertid ses i ett längre perspektiv. Under den

senaste 30-årsperioden har ett större vägprojekt genomförts och bildat

barriär mellan Slottsskogen och Botaniska Trädgården. Några bostadsprojekt har varit aktuella och bebyggelse för sport och idrott har genomförts. Inom Botaniska Trädgården har under samma period universitetsbyggnader uppförts. Ur natur- och rekreationssynpunkt samt stadsbildmässigt har dessa projekt haft negativ inverkan på området. Ytterligare ett större vägprojekt har varit aktuellt, nämligen en förbindelse mellan Dag Hammarskjölds led och E6:an med tunnel genom Botaniska Trädgården. Projektet väckte en kraftig opinion i mitten av 60-talet och skrinlades. Behovet av tvärförbindelser kvarstår men några sådana finns för närvarande inte upptagena bland planerade vägprojekt för Göteborgsområdet. I randen mot Högsbo Industriområden finns några planerade industribyggnadsprojekt kan komma att som genomföras inom de närmaste åren.

8.2 Malmö

Yttre zonens naturområden

Malmö ligger i ett åkerlandskäp som har få inslag av natur. Landskapsbilden skiftar från storskalig slätt i söder, via backlandskap

en

i öster till bebyggelse influerat landskap i nordost. I övrigt

ett mer av gränsar Malmö till öppet hav.

Den yttre innehåller endast sporadiskt allemansrättsligt

zonen

tillgängliga områden, och då ofta i form anlagd natur. Där ligger

av

rekreationsområde återställd deponi, de gräsklädda

Spillepengens en

kullama i Södra Sallerup bl.a. ett f.d. robotfält, Käglinge m.m.

rekreationsområde återställd tipp och grustäkt, den allt naturskönare Klagshamnsudden f.d. kalktäkt och deponi samt strandängarna vid

kusten både i söder och Strandängama i norr har kontakt med den norr.

i dag expanderande Alnarpsparken. Alla dessa områden har höga värden för friluftslivet och för trakten höga naturvärden. Ur rikssynpunkt gäller

detta både strandängarna och landskapet i Södra Sallerup.

Naturområdena jordbruksbygd med typiska byar och gårdar,

omges av

gravhögar och rösen, alléer och mindre dungar samt enstaka bäckar, åar,

märgelgravar och dammar.

Stadens naturfronter

Malmö kompakt stad där gränsen mellan stad och land är distinkt.

är en Utåt möter stenstaden åkerlandskapet och havet, och inåt samspelar den med parkerna på ett sätt som är typiskt för den täta

staden. De parkerna ligger dessutom mycket centralt kompakta stora belägna i Malmö i direkt kontakt med förra seklets och det tidiga 1900-

talets bebyggelse. Innerstaden präglas tydligt av detta. Att rutnätsstadens

strikta gaturum avgränsar parkerna från bebyggelsen gör att innerstadens mest påtagliga naturfront utbildas mot dessa parker och att de verkligen

upplevs stadens gröna lungor. Det element integrerar parkerna som som med staden är vattnet, främst i form av den kanal som omger stadskärnan. Men parkerna utgör också stadens förmedlande länk mot

havet och omsluter bebyggelsen inför det utsatta mötet. Park- och

strandområdena har helt byggts på utfyllnader och präglas med åren alltmer sitt utsatta läge. De har med tiden utbildat en naturkaraktär av

många upplevs som ursprunglig. Ribersborgsstranden upplevs

som av

exempelvis ursprunglig skånsk sandstrand med dynlandskap,

som en trots att den liksom sin omgivning är konstruerad och byggd.

Tottsparke

e Pildamms parken

Klagshamn

Tätortsnära naturområden i Malmö Vitt: Bebyggelse Ljusgrått: Jordbruksmark, vatten m.m. Mörkgrått: Allmänt tillgänglig mark

Malmös parkstråk

Flera av de större parkerna ligger samlade i stråk staden, från genom stadskärnan och ut till stadsranden. Dessa stråk utgör de få ett av stukturerande elementen i staden och innehåller dessutom i flera fall höga naturvärden. Här utvecklas anrik flora och fauna, även i en förhållande till omgivande landskap. Dessa anlagda parker är i Malmö den viktigaste förutsättningen för att utveckla stadens biologiska mångfald och ge Malmöborna en kompensation för bristen natur. I

den kompakta stenstaden är parkmark värdefull varhelst den uppträder.

I Malmö utgör den en liten andel staden, endast 45 mz/inv, vilket av ca är det lägsta värdet i Sverige.

De två dominerande parkstråken, fem stycken totalt, är Kuststråket

av och Pildammsstråket. Kuststråket förbinder stadskärnan med kusten i

söder och omfattar Scaniaparken, Öresundsparken, Ribersborgsstranden,

Sibbarbsstranden, Lernacken, Bunkeflo strandängar och

Klagshamnsudden. Alla områden utom Bunkeflo strandängar utgör

deponier eller utfyllnader i Öresund. Pildammsstråket i sin tur täckta havet med slätten söder staden. Även här ingår förenar om

Ribersborgsstranden anlagd mellan 1933-63 och Öresundsparken

1924. Därutöver ingår Malmö hus slott med bastioner och vallgravar

1500-tal, Kungsparken 1869-81, Slottsparken 1896-1905, Pildammsparken med Gamla Idrottsplatsen 1914-1926, Stadionparken

1957, Ãrtholmens koloniområde 1940 och Kroksbäcksparken 1968- 73.

Pildammsparken

Pildammsstråket

Pildammsstråket är Malmös viktigaste grönstråk. Det innehåller de stora historiska parkerna, Kungsparken, Slottsparken och Pildammsparken

alla nationellt kulturhistoriskt värde. De representerar var och som är av

för sig goda exmpel på sin tids parkideal, från den tyskt inspirerade

en

romantiska promenadparken Kungsparken, via den engelskt/ amerikanskt inspirerade moderna aktivitetsparken Slottsparken till den av klassistiska ideal präglade Pildammsparken. I stråket finns dessutom andra

tidsutsnitt svensk parkhistoria t.ex. funktionalismens och ur modernismens parker. Parkemas värden har framhävts i sammanställningen riksintressen ur kulturmiljösynpunkt. Det finns av dock några andra aspekter på Malmös parker som kanske i än högre grad gör dem betydelsefulla. Pildammstråkets framväxt visar hur man framgångsrikt kan tillskapa natur i ett naturfattigt omland och i samband med utbyggnaden staden kompensera invånarna för det omgivande av landskapets brister. Att strategin varit framgångsrik illustreras av det faktum att Malmö innerstad är den trädtätaste stadsdelen i staden, dvs har fler träd per ytenhet och per invånare än ytterstadsdelama från 60-70 talet. Detta är ett för Sverige unikt förhållande. Den medvetna satsningen på att kompensera Malmöboma för bristen på natur och de villkor den täta staden ger, har medfört att parkerna i Malmö är ett som de viktigaste attributen för stadens identitet och har blivit till en av symbolfråga för stadens invånare. Detta gäller oavsett vane- och utnyttjandemönster och oavsett hur stort avståndet är mellan boplats och park. En aspekt därvidlag illustreras väl exemplet Malmö är som av storlek i sig ärten förutsättning betydelsen av stora parker, där parkernas för ett mångfacetterat och varierat utbud av aktiviteter och upplevelser.

Exploateringsintressen och skyddsbehov

Det Malmös grönstråk oftast utsätts för krav på eller önskemål av som exploatering är Pildammsstråket, och då främst dess centrala delar. om Detta beror på att staden har tomtmark i eller i anslutning till parkerna i stråket och återkommande har behov att förändra eller utvidga av institutionella verksamheter. Men exploateringstrycket ökar också genom konkurrens mark och ökande markvärden. Slottsparken och om Pildammsparken har varit föremål för omfattande exploateringsförslag. Då Malmö idag står inför upprustning av den tekniska infrastrukturen en förväntas ett generellt ökat exploateringstryck. Stadens naturresurser i form dess parker och fritidsområden kommer troligen att bli föremål av för exploateringsdiskussioner till följd av denna omfattande nya förändring av staden.

8.3 Uppsala

Uppsala i landskapet

Uppland höjde sig ur havet som det sista Sveriges landskap. Allt-

av eftersom landet steg blev öar till höjder, fjärdar till åar och havets botten

blev till bördiga lerjordar. Där nytt land höjt sig havet bosatte sig

ur

människor för att bruka den bördiga lerslätten.

Norr om Uppsala består berggrunden flackt urberg, söderut av som

övergår i sprickdalslandskap. Där har urbergsytan brutits sönder i sprickzoner som inlandsisen och vattendragen ytterligare fördjupat till

breda dalstråk. En del av dessa dalstråk utgjorde forna tiders segelleder

till havet och de är också mycket fomlämningsrika. Idag är dalstråken

uppodlade lerslätter som genomkorsas av åar och bäckar. De tydligaste dalstråken kring Uppsala är Fyrisåns dalgång i nord-

sydlig riktning, som övergår i mälarviken Ekoln samt Sävjaåns dalgång

i nordväst-sydöstlig riktning som tidigare utgjorde Långhundraleden in mot Uppsala. Ett tredje dalstråk är nuvarande Hågadalen, har som en nord-sydlig sträckning. Kring dalstråken finns eller mindre mer sammanhängande morän- och hällmarker som ofta är skogsbevuxna.

I Uppsalas närhet ligger flera stora sammanhängande skogsområden:

Storskogen i nordost, Örlösan i öster, Lunsen i sydost och Nåsten i

väster. Dessa är idag mycket viktiga rekreationsområden. Andra områden som är viktiga för friluftslivet är Hågadalens

fomminnesrika och natursköna stråk, Fyrisåns dalgång söder om Uppsala, mälarviken Ekoln och dess stränder, det örtrika herr-

gårdslandskapet i Kungshamn-Morga naturreservat samt det omväxlande

landskapet kring Hammarskog och Dalbyviken med Vreta udd och

Dalkarskärret. Särskilt de tre sist nämnda områdena är mycket fågelrika.

Uppsala finner sitt läge

Uppsala är alltså staden på slätten som fått sitt självklara läge

genom

inlandsisens och landhöjningens inverkan på landskapet.

När isen drog sig tillbaka lämnade den rullstensåsar efter sig. En av

dessa är Uppsalaåsen som korsar landskapet i nord-sydlig riktning och

bildar mellersta Upplands ryggrad. På sitt krön bär den sedan urminnes

tider en av landets huvudvägar. Bebyggelsen har, de många

som

fomgravama visar, under årtusenden följt denna väg. Mellan Flottsund

och Uppsala finns åsvägen fortfarande kvar. Den hör till de historiskt

viktiga kommunikationsledema och har varit så flitigt brukad att den vissa sträckor nötts till så kallad hålväg.

ner en

Under förhistorisk tid utgjorde Fyrisån utlöpare till den sk. en Arosfjärden. Fyrisån och Långhundraleden, i nuvarande Sävjaåns som sträckning nådde Arostjärden, var viktiga vattenvägar från havet och Mälaren in mot Uppsala enligt traditionen, var svearnas politiska, som, religiösa och ekonomiska centrum. Till skydd för farledema uppfördes borgar. På krönet Sunnerstaåsen ligger en sådan fomborg från av omkring 400 e. Kr. Till följd av landhöjningen försköts Arostjärdens läge och därmed Fyrisåns mynning hela tiden längre söderut. Vid nuvarande Kvamfallet korsar Fyrisån och Uppsalaåsen varandra. Här låg åns

;nuvarande

GamlaUppsala mynning omkring år 1000 och här fanns då ett vadställe där vattenoch landvägar strålade samman. Vadstället vid åmynningen blev snart handelsplats som kallades en Handelsplatsen växte och Aros. bytte så småningom till Östra namn Aros. Landhöjningen gjorde efterhand att sjöleden mot Uppsala blev allt mindre farbar och i och med det växte Östra Aros i betydelse. I slutet 1200-talet, av efter brand i domkyrkan i en

nuvarande Gamla Uppsala, övertog Uppsalas läge vid åsen och den

Östra Aros Uppsalas funktion att forna Arosfjärden vara kyrkans och kungamaktens

centralort. Östra Aros bytte då till Uppsala och det tidigare

namn Uppsala blev till Gamla Uppsala.

Tätortsnära naturområden

Uppsala ligger i kulturbygd där jordbrukslandskapet sträcker sina

en kilar ända in i den inre Uppsalaåsens höjdrygg utgör ett mycket zonen. viktigt inslag i detta annars flacka landskap. Andra viktiga gröna stråk följer vattendragen. Dessa stråk är ofta också kulturhistoriskt intressanta, till följd att de är så fomlämningsrika. Hågadalen, Sävjaåns- och av Fyrisåns dalgångar utgör sådana stråk. Den mestadels skogsklädda åsen

och åamas dalgångar är ekologiska korridorer och viktiga rek-

reationsstråk. Vid sidan åsen och åama finns det även andra naturav

områden i Uppsalas närhet. De har alla stor betydelse för såväl friluftslivet som for flora och fauna. Inne i staden ligger parkerna och stadsskogen. I öster och syd-ost når de angränsande skogsområdena ända i Uppsalas inre zon.

Tätortsnära naturområden i Uppsala Vitt: Bebyggelse Ljusgrått: Jordbruksmark, vatten m.m. Mörkgrått: Allmänt tillgänglig mark

Innerstadens grönstruktur

Utmärkande för Uppsala är den klassiska Uppsalasiluetten med domkyrkan och slottet uppe på åsen. Där ligger också Sveriges och Nordens första universitet med universitetshuset och universitetsbiblioteket Carolina Rediviva samt en rad institutionsbyggnader. Kring dessa institutioner breder stadens parker ut sig och bildar en stor sammanhängande grön kärna i staden. Botaniska trädgården, Slottsparken, Slottsbacken, Engelska parken, Gamla kyrkogården,

Observatorieparken, Universitetsparken, Odinslund och domkyrkomiljön, har alla stora kulturhistoriska värden. Dessa miljöer, med sitt

rika inslag äldre parkträd, utgör också förutsättningen för en

av intressant insekts- och fågelfauna och därmed ökad biologisk en

mångfald.

Slottet, Carolina Rediviva och domkyrkan omkring 1840. Litografi Fredrik Elias Martin. av

Genom hela staden flyter Fyrisån. Årummet utgör i sig ett viktigt grönt

stråk med sina trädkantade kajer, vattenfall, forsar, stränder och parker.

Den parken är Stadsträdgården, 1800-tals park som används största en flitigt stadens invånare. I Svartbäcken på Fyrisåns östra sida ligger av den anrika Linnéträdgården, har ett mycket högt kulturhistoriskt som värde och internationellt intresse. är av

Stråket Uppsalaåsen-Fyrisån

Naturen i stråket är varierad och biotoprik och också viktig för hela

regionens ekologi. Åsen och ån utgör ekologiska korridorer som er-

bjuder spridningsvägar staden för djur och växter. Här finns allt genom

från månghundraåriga tallar, lundar med ädla lövträd och historiska

parker, till åmiljön med sina sankängar, beteshagar och vassar, torrbackar. Sällsynta och hotade arter växter och insekter har sin av

grund i det gamla landskapet, med sina många länge oförändrade bioto- Inom stråket finns också Upplands artrikaste fågellokaler.

per. en av

Stråket är också kulturhistoriskt komplext. Gamla Uppsala fomlämningsområde och de marker där Linné vandrat och verkat är en del av det internationella kulturarvet. Men här finns också andra kulturhistoriskt intressanta miljöer från såväl förhistorisk historisk som tid, av vilka flera är av central betydelse för Sveriges historia. Uppsala

som krönings- och begravningsplats har också ett nationellt intresse.

Genom sitt centrala läge och sitt utbud av attraktioner är stråket av stort värde for friluftsliv och turism. Här finns gott om motionsanläggningar, markerade gång- och cykelstråk, badmöjligheter, möjligheter till

båtsport och skridskoåkning, skidspår, kälkbackar och en skidbacke med

lift. Dessutom erbjuder de många kulturhistoriskt intressanta miljöerna, muséerna och parkerna vid sidan av naturupplevelsema gott om möjligheter till rekreation. Stråket Uppsalaåsen-Fyrisån beskrivs närmare i Bilaga

Exploateringsintressen och skyddsbehov

Uppsala växer. Översiktsplanen räknar med en folkökning på 2000

invånare år. Detta gör att exploateringshotet mot parker och per naturområden ständigt ökar. Längs stråket Uppsalaåsen-Fyrisån är ägarbilden komplex och aktörerna många, däribland främst staten och kommunen men även privata markägare. Den komplexa ägarbilden medför svårigheter att samordna skötseln och planeringen och den medför även att stråket är extra utsatt för exploatering. De planlagda eller planerade exploateringsprojekten inom stråket är många: Utbyggnad av Ostkustbanan och E4:an kommer att påverka Gamla Uppsala. Bostadsprojekt är aktuella vid bl.a. Galgbacken och Ulleråker. Exploatering för institutioner eller industrier planeras på flera ställen inom området. Bland dessa finns ett museum i Gamla Uppsala, olika exploateringsprojekt i kvarteret Blåsenhus väster om fängelset, ett konferenscenter i Gluntenområdet, institutioner på Södra fältet nya mellan Glunten och Ulleråker, utbyggnad foretags- och av institutionsområden på Rosendalsfältet samt utbyggnad Kungsängens av industriområde vid Fyrisån. Planlagda men utnyttjade utbyggnadsmöjligheter för sport, finns söder om stadsträdgården.

Dessutom är bygglov beviljat för en biogasanläggning vid Kungsängens

gård och en inhägnad prov- och demonstrationsbana för spårbunden trafik på det gamla exercisfältet vid Polacksbacken. Mot denna bakgrund framstår behovet av ett särskilt skydd för stråket

Uppsalaåsen-Fyrisån. Visserligen har Åriket, del stråket söder

en av om staden, klassats ett område för aktivt bevarande i kommuners som översiktsplan två smärre områden inom Åriket skyddas också som

naturreservat och fomlämningsområdet i Gamla Uppsala har skydd

gränsbestämd fornlämning, men historien och även dagsläget visar

som

att stråket ändå ständigt blir föremål för olika former av exploatering.

Så länge det inte åtnjuter ett samlat skydd riskerar det att genom de små stegens tyranni ytterligare splittras och fragmenteriseras. Idag upp saknas den helhetssyn på stråket som skulle kunna bevara det för framtiden.

8.4 Norrköping

Norrköping vid Motala Ström

Norrköping ligger vid Motala Ströms utlopp i Bråviken och Östersjön.

Genom Bråviken har staden kontakt med östersjökusten och Arkösunds skärgård. Stora delar av skärgårdsområdet är riksintresse för naturvård och rörligt friluftsliv, framför allt för båtsport och bad. Bråvikens förkastningsbrant avskiljer Kolmårdens skogsmassiv i norr från

slättbygden söder därom. Kolmården är rik sprickdalssjöar och har

stora naturområden som är av riksintresse för friluftslivet. I söder möter ett landskap med omväxlande skog och öppen mark. Väster om staden ligger de stora insjöama Roxen och Glan och den öppna slättbygden. Motala ström, eller Strömmen, rinner genom Roxen och Glan på sin väg ut till Bråviken. Fallhöjden är 21 m mellan Glan och havet. Närheten till havet, Motala Ström som kraftkälla och lämplighet för brobygge har gett staden dess läge. Strömmen har också betytt mycket för stadens utveckling. Vattenkraften gjorde det möjligt att driva en mängd kvamar redan under medeltiden och den industriella utvecklingen började i Norrköping redan på 1620-talet med Louis de Geer. Från mitten på 1800-talet följde en storindustriell epok.

Stadens grönstruktur

Fyra större grönstråk tränger i stadsbebyggelsen. Av dessa är stråket

Folkparken Himmelstalund Leonardsberg det viktigaste, eftersom det - längs Strömmen förbinder stadscentrum och industrilandskapet med naturen kring Glan. Innerstaden kantas av promenadema, där drygt 2000 lindar planterades i fyra rader under tidsperioden 1858-99. Promenadema med en sammanlangd längd av 6 km utgör byggnadsminne sedan 1995. Norrköping hade under senare delen av 1800-talet sina gränser i dessa lindalléer och har sedan sekelskiftet en front kvartersstora byggnader av i 4-5 våningar mot dessa. Med undantag för Folkparken och Vasaparken fortsätter ny bebyggelse utanför promenaderna. I de centrala och halvcentrala delarna av staden finns ett antal mindre parker. Avsikten är att skapa ett bättre sammanhang mellan dessa genom en grönstrukturplan. Flera av de moderna stadsdelarna har medveten kontakt med stora en naturområden.

1996:38 49

SOU

Tätortsnära naturområden i Norrköping Vitt: Bebyggelse Ljusgrått: Jordbruksmark, vatten m.m Mörkgrått: Allmänt tillgänglig mark

Motala Ström-Folkparken-Himmelstadlund-Leonadsberg

Intill Glans utlopp och på norra stranden av Strömmen finns mäktiga strandkärr och vassbälten. Våtmarkema översvämmas på vårarna och hyser ett rikt fågelliv. Kommunen har ställt i ordning ett fågeltom, som god överblick och är välbesökt av stadens naturintresserade ger människor. En inventering av fågelfaunan utmed Strömmens stadsnära delar, dvs vattnet med strandnära områden mellan gångbron vid Himmelstalund och Hamnbron, en sträcka på 2,6 km, utfördes 1993. Totalt 69 fågelarter noterades, varav 38 häckade. Detta är en överraskande stor artrikedom i ett stadslandskap. Området intill Strömmen vid Folkparken har stora värden med bland annat gamla träd

och häckning kungsñskare. Även miljön kring Himmelstalunds gård av är värdefull liksom den långgrunda stranden vid Glan. Allt detta gör att stadens invånare på nära håll kan stifta bekantskap med många ofta övervintrande sjöfåglar, däribland storskrak, knipa, vigg samt olika arter av doppingar och gäss. . I fladdermusinventering utgör Åbackama 27 särskilda en en av inventeringslokaler i kommunen. Där fann man fem olika arter, varav en, stor fladdermus, är hotad. Anledningen till den relativa artrikedomen är närheten till vatten, grova hålträd och lämpliga byggnader, som kan fungera som yngel- och övervintringsplatser. Förutom själva vattenmiljön finns inom området värdefulla biotoper i form av till exempel strandskog, lundmiljöer och gräsmarker med torrängsflora.

Åbackama vid Motala Ström

Utöver naturupplevelser erbjuds också andra tillfällen till rekreation. Nedströms fallen fiskas både öring och lax och uppströms, i lugnvatten mellan Fiskeby och Riksbron, fiskar man gädda och ål. Diskussioner förs om att bygga laxtrappor för att göra Strömmen till ett laxförande vatten. På Himmelstalundsfaltet finns ett anlagt och välbesökt friluftsbad, ett stort antal fotbollsplaner, en minigolfbana samt en bågskyttebana. Söder om Strömmen finns hallar for ishockey, tennis och annan bollsport samt konstfrusna utebanor för bandy och ishockey. Motala Ströms vatten är vital betydelse för staden. Fallhöjden av 18 är sedan början på seklet koncentrerad till tre fall, vid Gryt och m Drags, ovan Bergsbron samt vid Gamlebro. Genom att den mesta kraften numera tas ut i ett enda kraftverk förs huvuddelen av vattnet underjordiskt 1000 Dock skall minst 20 m3/sek strömma fritt ca m. dagtid. I centrala staden är strömfåran trång genom att de massiva industribyggnadema ofta växer direkt upp ur Strömmen. Nedströms Gamlebro vidgar sig rummet bl a genom Strömparken. Uppströms Gryt finns härliga promenadvägar i Åbackama mellan Strömmen och Folkparken. Ytterligare uppströms, på andra sidan Riksvägen, ligger

Himmelstalundsfälten och Leonardsberg. Under några sekel har stora säterier och gårdar dominerat och präglat landskapet kring strömmen. Bland dessa ligger Himmelstalund, Fiskeby och Leonardsberg på norra sidan Strömmen och Borg och Skälv på den södra sidan. Järnvägen och en ny motorväg utgör barriärer i landskapet. Folkparken anlades i engelsk stil år 1895. Den är inte en folkpark i vanlig mening utan Norrköpings stadspark som tillkom med motiv att ge stadens familjer tillfälle att tillbringa hela sin vilodag där samt erbjuda barn och ungdom möjligheter till lek. Det är en vacker och

lummig anläggning med många lövträdsarter. Idag är den en mycket

uppskattad rekreationspark med aktiviteter för alla åldrar. Gångvägama i Åbackarna är de mest frekventerade promenadvägama i Norrköping. Himmelstalund-Leonardsberg utgör i stort en del av slättbygden. Landskapet är lummigt och rikt ekar och närmast Glan finns de mäktiga våtmarkerna. Vid Leonardsberg finns en geologiskt mycket intressant berghäll med välutbildade isräfflor, som är av riksintresse. Vid stenåldems början utgjorde hela området hav. Boplatser har hittats i förkastningsbranten norr om Bråviken och Kvillingeslätten, som då utgjorde kustlinje. Under bronsåldern gick en havsvik fortfarande upp till Himmelstalund, Från den tiden härstammar en stor mängd hällristningar som finns på flertalet flacka, uppstickande berghällar. Hällristningama hör till landets mer intressanta. Två områden är av riksintresse, nämligen Leonardsberg-Skälv och Himmelstalund, Inom ca 120 lokaler finns än 5000 figurer. Omfattande bronsåldersboplatser mer har kommit fram i samband med ett pågående motorvägsbygge.

Övergivna bytomter samt gravfält från järnåldern och medeltiden har

också återfunnits. På en holme i Strömmen ligger ruinen av Ringstadholms slott, som uppfördes på 1300-talet och sedan fungerade till 1470, då det brann ner. Vid Borgs säteri finns rester av Borgs medeltida kyrka, som revs 1802. Man kan alltså följa en kontinuerlig bosättning från bronsålder över jämålder och medeltid till nyare tid. F iskeby pappersbruk grundades redan 1637 och byggdes ut vid 1800talets slut. I Fiskeby ligger också ett kraftverk, som numera är helt ombyggt. Däremot finns bevarade en byggnad med pumpverk till närligggande vattenverk från 1874, ett stationshus från 1873 samt Fiskeby gamla och nya bruksherrgård. Fiskeby utgör alltså en kulturhistoriskt intressant miljö i kanten av parklandskapet.

Exploateringsintressen och skyddsbehov

Genom en målmedveten planering under flera decennier har

exploateringsintressen styrts bort från området. Naturområdena längs

Motala ström är högt värderade i kommunens naturvårdsprogram. Det goda läget nära staden och motorvägen gör det dock intressant att utnyttja området för bebyggelse och anläggningar av olika slag. Området behöver alltså forsatt skydd.

8.5 Örebro

Landskapet

Örebros geografiska läge, klimat och omväxlande geologiska förhållanden har skapat förutsättningar för en mycket rik och varierad

natur. Den norra barrskogsregionen har sin sydligaste utlöpare i

Kilsbergen. Här möter norrlandsterrängen det sydliga slättlandskapets rika åkermarker, ädellövskogar, fågelsjöar och skogsbygder. Under drygt 100 år har detta landskap genomgått mycket dramatiska förändringar följd krav och önskemål om effektivisering och ökad som en av produktion.

Omfattande sjösänkningar och utdikning våtmarkema har haft stor

av

betydelse för jordbrukets utveckling och den storskaliga förändringen av landskapsbilden. Närkeslätten hade före sjösänkningama vidsträckta sanka betesmarker som stod under vatten varje vår och ofta även på

hösten. Cirka 24 000 hektar torrlades i samband med sänkningen av Hjälmaren. Där är goda odlingsmarker med stora vidsträckta åkrar. nu Uppodling våtmarker har fortsatt ända på 1990-talet med av katastrofala följder för många arter. Tilltagande mekanisering och stordrift har skapat ett allt mer monotont och storskaligt landskap. Traditionella brukningsformer har

övergivits samtidigt konstgödsel och bekämpningsmedel används

som i stor skala. Allt detta har bidragit till en utannning av jordar och odlingslandskap livsmiljö för många organismer. som

Tätortsnära naturområden

Staden har sin kärna i området där den nord-sydgående Örebroåsen

korsar Svartån strax före åns utlopp i sjön Hjälmaren. Det tätortsnära landskapet är öppet och till stora delar uppodlat. Det finns några få direktanknytningar mellan staden och större skogsområden i norr, väster och söder. Den viktigaste ekologiska korridoren är Svartån, som har sitt i Tiveden och Södra Kilsbergen, och genomflyter staden till ursprung sjön Hjälmaren. Härtill kommer de naturområdeskorridorer som bildar kontaktlänkar till bla. sjön Lången och skogsområdet Käglan i norr samt Ladugårdsskogen och dess fortsättning till Kvismareområdet, med dess stora naturvärden, i söder. Svartåkorridoren har direkta anknytningar både till Karlslundsskogen i väster och Hemtjärdens stränder i öster. Karlslundsskogen är ett välfrekventerat natur- och friluftsområde sträcker sig ända till som

fågelsjön Tysslingen och dess kringliggande jordbruksbygd. Hemfjärdssträndema är en viktig del av Hjälmarens kultur- och naturlandskap, inte minst som en strategisk målpunkt i det flyttfågelstråk som går genom Mälar- och Hjälmarbäckenet och över Vänemområdet. Oset- Rynningeviken är mycket populära utflyktsmål speciellt under våren och försommaren. Hjälmaren är av riksintresse för friluftsliv, speciellt för fritidsfiske och båtliv.

Tätortsnära naturområden i Örebro Vitt: Bebyggelse Ljusgrått: Jordbruksmark, vatten m.m. Mörkgrått: Allmänt tillgänglig mark

Å-stråket

Svartån med sina gröna stränder och vattenspeglar är det som framför allt Orebro dess särart. Ån utgör livgivande pulsåder vatten ger en av och grönska genom stadslandskapet. Utmed stränderna vävs natur,

kultur, historia och utveckling samman till en helhet. Från stadskärnan, vid Slottet och Storbron, sker en successiv övergång från stenstadens starkt bebyggelsepräglade karaktär till det renodlade natur- och kulturlandskapet vid Karlslund och åmynningen i Hemñärden. Svartåns stränder är en viktig länk som sammanbinder de gröna öar som stadens parker och grönområden utgör.

Svartån i Slottsparken

Å-stråkets karaktäristiska delområden från väster: Karlslund utgör en fascinerande sammansmältning av natur och kultur. Äldre bebyggelse och tidig industriverksamhet blandas rester av med forsar, strandskogar, kärrmarker, tallhedar och blomsterängar. Herrgården har ett imponerande läge Karlslundsåsen, just där Svartån bryter igenom. Naturen runt Karlslund och Karlslundsskogen har stort rekreationsvärde för promenader och friluftsliv. Parken runt herrgården och längs ån har sedan början på 1800-talet vårdats som landskapspark med "Engelska stildrag". Det öppna landskapet västerut kräver att jorden brukas i nuvarande omfattning. Rasta gärde karaktäriseras öppenhet och frihet från bebyggelse. av Det är viktigt att säkerställa dessa värden för friluftslivet och bollsporternas behov. Badplatsen vid Hästhagen är belägen ett fornminne, en sk ryggad åker, där åkern har en vågform. Vasabron till Storbron är stadens fmrum med vackra offentliga byggnader. Svartån är här förbindelselänken till Örebros och ursprung

historia.

Slottet är stadens självklara centralpunkt med en miljö och inramning som har få motsvarigheter. Centralparken, Kvamplatsen och Slottsparken

är exempel på dessa fina miljöer. Stadsparken utgör centralpunkten i det parklandskap som kallas Åstaden. Parklandskapet sträcker sig praktiskt taget oavbrutet i 10 km längs Svartån. Stadsparken, den ekologiska odlingen i Stadsträdgården, kulturreservatet Wadköping samt barnens ö Stora Holmen utgör här - -

en upplevelsemässig helhet.

Alnängarna är ett stort utvecklingsområde öster om Slussen med å-

och sjökontakt. Förutsättningarna finns för att låta centrumbebyggelsen

växa österut och skapa ett lättillgängligt grönområde på f.d. Oljehamnen

och på byggupplagsomrâden.

Oset. Örebro har rika natunniljöer i sin närhet.

Rynningeviken

- Våtmarkema på och södra sidan Svartåns utlopp i Hjälmaren norra av

upptäcktes omitologen och författaren Erik Rosenberg på l9l0-talet.

av Det är tack honom Oset, Rynningeviken och framför allt vare som

Kvismaren i Östemärke, uppmärksammats och restaurerats och idag

fågelområden av internationellt intresse. anses vara

Hjälmarsberg är ett område som, med herrgårdens byggnader, den

öppna odlade marken, hagarna, lundarna, det stora fornlämningsbeståndet samt den rika floran och faunan, har en helhetsmiljö är stort kulturhistoriskt värde. Området torde vidare som av natur- och kulturhistorisk synpunkt de mest samlade och ur vara en av

representativa typmiljöema bland Hjälmarens herrgårdslandskap.

Exploateringsintressen och skyddsbehov

Svartåns stränder är nästan i sin helhet en gemensam egendom för Örebroama. Trots detta har olika förslag till bebyggelse aktualiserats under år. Fälten Karlslund, Rosta Gärde, Stadsparken senare väster om

och Hjälmarsberg är exempel på detta. Projekt Ådalen, där stadens sjö-

och åstadsproñl lyfts fram, blir en del i den pågående revideringen av

Örebros översiktsplan.

1996:38 57 SOU

8.6 Helsingborg

Helsingborgs grönstruktur

Öresundsregionen är Nordens största storstadsregion med ett

befolkningstal miljoner invånare. På sikt riskerar västra Skåne

på ca 2,5

bli sammanhängande bebyggelsematta den typ finner på

att en av man

kontinenten. Natur och naturupplevelser samt ett rikt biologiskt liv blir därför bristvara, varför all obebyggd grön mark i såväl landskapet

en i blir Dessa får inte förbrukas, utan brukas som tätortema naturresurser. och utvecklas med insikt och för kommande generationer. ansvar

Helsingborg ligger i storskaligt jordbrukslandskap, där mötet mellan

ett

och land blir mycket påtagligt. Tillgången på allemansrättslig mark

stad

varför minsta park- och naturområde i tätorten spelar är begränsad, även

viktig roll för såväl människors rekreationsmöjligheter stadens en som biologiska mångfald.

och jämna helsingborgskusten och Öresund

Områden som den öppna

till strandpromenader, bad och fritidsñske samtidigt erbjuder möjligheter mycket viktiga för kommunen. Skogs- och

som de är naturresurser naturområden Rååns dalgång, Kulla Gunnarstorp samt en del som naturområden är också viktiga tillgångar för Helsingborg. Strax mindre ovanför strandlinjen löper, från söder till den mäktiga Landborgen. norr, höjdplatå unik med sina natur- och kulturvärden och de vackra Denna är

promenadstråken, där nästan överallt möter en fantastisk utsikt över

man Öresund och Danmark.

Yttre naturområden

zonens

Öresund och Danmark i väster. I övriga Den yttre zonen utgörs av

domineras landskapet den odlade slättbygden med sin

väderstreck av och storskaliga karaktär. Man möts åkrar och betesmarker, öppna av

i hög grad produkt människans hävd. I detta landskap blir

som är en av

tillgången på allmänt tillgänglig mark begränsad varför öar med stora

och rekreationsvärden blir mycket värdefulla. I norr ligger t ex natur- Kulla Gunnarstorp och Svedberga kulle. De har högt naturreservaten besöksvärde och är kulturhistoriskt viktiga. Hasslarps dammar med sitt

rika fågelliv, Christinelund samt Hjälmshults- och Väla skog är exempel

på andra viktiga områden i I öster finns bl a skogarna Pilshult, norr. Gyhult och Smårydsskogen. Söderut träffar på områden som Råå man

och Örby Råån med sin dalgång, alla är viktiga

vallar ängar samt som naturområden regelbundet besöks många helsingborgare. som av

Tätortsnära naturområden i Helsingborg Vitt: Bebyggelse Ljusgrått: Jordbruksmark, vatten m.m. Mörkgrått: Allmänt tillgänglig mark

Inre zonens naturområden

I den inre utgörs grönstrukturen både parker och zonen av

naturområden. Begreppet "naturliga parker" utvecklades i Helsingborg

under 60- och 70-talet, varför många stadens parker är av nyare

påtagligt naturpräglade. I stadens norra delar finns skogsområden

som

Sofiero- och Pålsjö skog, är del Landborgspromenaden.

som en av Sofiero slottspark är uppskattad besökspark främst för sin mångfald en av perenner och sommarblommor samt rhododendron. Längre söderut

träffar på kulturparker Margaretaplatsen, Vikingsberg,

man som

Öresundsparken och Slottshagen. Invid Öresund ligger några stadens

av bästa badstränder "Fria bad" med sitt "citybad", kallbadhuset och parken

Gröningen erbjuder goda badmöjligheter och sträcker sig ända in till

stadens centrum. I stadens östra delar finns flera stadens bostadsområden. Där av nyare

finns också flera stadens naturliga parker, som erbjuder rika av möjligheter till rekreation och naturupplevelser. Parkerna i Fredriksdal, Drottninghög och Dalhem innehåller "anlagd" natur, vilket är relativt ovanligt för stad i slättbygden. Fredriksdals friluftsmuseum är en Nordens enda museum med landskapsbotanisk anläggning. Lekparken en

Dalgången i Sofiero omkring 1920. Fotografi av Kronprinsessan Margareta

Rosengården är uppskattad för sitt naturkoncept. Söderut ligger Jordbodalen ett stycke levande natur mitt i staden. Här finns a som djurpark och "Naturens Under", där framgångsrik miljöpedagogisk en en verksamhet bedrivs. Ramlösa Brunnspark inrymmer såväl kultur som natur. Parken har från 1800-talet och i ravinen återfinns rester av anor det gamla skånska naturlandskapet. Längre söderut finns bad som Råå. vallar, också uppskattas för dess höga kultur- och naturvärden. I som övrigt domineras stadens södra delar av större industriområden som framför allt lokaliseras mot Öresundskusten. I Helsingborg finns också ett antal ekologiska korridorer. De utbreder sig i såväl väst-östlig riktning nord-sydlig. Landborgspromenaden som är ett bra exempel på det senare, medan Vasatorps- och Jordbodalsstråket är exempel på betydelsefulla väst-östliga korridorer.

Landborgspromenaden

Landborgen är en av de företeelser som är viktigast för Helsingborgs identitet, kanske den allra viktigaste ur stadsbildssynpunkt. Utsikten över staden, Öresund och Själland med Helsingör har gjort området uppskattat och välbesökt under århundraden. Landborgen har också på grund av sina branta raviner och sin relativa höjd, tidigt varit stort av

intresse för människor i området. På krönet ligger flera fornlämningar varierande ålder och centralt i staden ligger den medeltida fästningen

av

Kärnan. Såväl fornlämningar som dagens kulturlandskap binds

samman

av promenadstråk Landborgens höjder. Där finns också ett antal

gränser, som anses ha sitt ursprung i medeltiden. Landborgen rymmer också mycket natur med stora värden. Den betecknas som "Skandinaviens ståtligaste postglaciala strandlinje", och

är en imponerande av vatten eroderad brant i rät-liasberggrunden.

Förekomsten av sällsynta fossil i den s k Pålsjöfloran är unik. Här finns också hotade växt- och djurarter t orkidéer, vippstarr, som ex rundbladsbjömbär, storfryle, mindre hackspett och ovanliga ryggradslösa djur, bl a en dubbelfoting som inte påträffats någon annanstans i landet. På Landborgen ligger flera av Helsingborgs värdefullaste kulturparker. Flera av dem tillkom redan på 1800-talet och är uppskattade gröna oaser för helsingborgama. Samtliga inrymmer en mångfald av fullvuxna träd och utgör därmed ett viktigt kultur- och naturarv. Slottshagen är ett fint exempel på hur en sekelskiftespark kunde se ut. Parken inrymmer många olika slags träd, har en populär sommarscen och befästningstomet Kärnan från 1300-talet, som ger den en levande och lång historia.

Öresundsparkens historia börjar redan under tidigt 1800-tal och är

starkt förknippad med brunnsinrättningen Helsan. Helsingborg är känt för sina hälsobringande källor, där det järn- och manganhaltiga vattnet

från Landborgen samt saltkälloma utgjorde själva förutsättningen för

hela brunnstraditionen som växte fram under l800-talet. Vikingsberg är och tillkom först 1929. Parken inrymmer ett nyare konstmuseum och en fm samling klematis, många vackra träd och flera konstverk. Också här finns uppskattade utsiktpunkter mot Öresund. Margaretaplatsen anlades 1923 till minne kronprinsessan av Margareta. Den ligger i kanten av Landborgen och är en uppskattad plats för olika former sommaraktiviteter. av

Ädellövskogen i Pålsjö- och Sofieroskogen bildar tillsammans med

kulturparkema ett sammanhängande skogsområde utmed Landborgen från Ättekulla i söder till Laröd i

norr ca 16 km. De bidrar påtagligt

till att ge stadens norra delar dess gröna profil samtidigt de

som fungerar gröna lungor för staden. som

Exploateringsintressen och skyddsbehov

Landborgen är riksintresse för naturvärden. Delar av Landborgen av är dessutom riksintresse för kulturmiljövården och innehåller av byggnadsminnen Kärnan och Henkelska gården. Helsingborgs stad som är den dominerande markägaren i det aktuella området. Hoten mot Landborgen är återkommande. Diskussioner om att t.ex.

anlägga parkeringsplatser och att exploatera i attraktiva lägen väcks regelbundet. Nyligen avgjordes en lokal folkomröstning en

genom framtida placering stadens museum. Helsingborgarna valde mellan av Slottshagen och Norra hamnen och valde det senare. Diskussioner om campingplats i stadens delar pågår också. Verkställs några en ny norra planerna medför det oförutsägbara konsekvenser för hydrologin och av

dräneringen grundvattenflöden i Landborgen. Risken för sättningar

av

och sprickbildningar i befintliga anläggningar kan resultera i hot mot kulturhistoriskt värdefulla objekt i området.

8.7 Trollhättan

Landskapet

I centrum för landskapet vid Trollhättan står Sveriges största älv Göta -

älv. Älvdalen utpräglad sprickdal med nivåskillnader mellan dalens

är en

botten och de omgivande bergen på upp till 100 meter. Just i Trollhättan är dalen sammanpressad till en smal kanjon där älven före regleringen kastade sig utför ett fall på mer än 30 meter. Själva den geologiska bakgrunden är speciell. Det mest troliga är att dalen bildats som en genombrottsdal tvärs genom de omgivande bergen för mer än 1000 miljoner år sedan. Sedan dess har landskapet pressats i höjden, slipats

sänkts under havsytan, byggts på med sediment och rest sig igen. ner, Här rann en urtida Göta älv för flera hundra miljoner år sedan. Den

senaste nedisningen och den period då landet reste sig ur havet formade dagens landskap. Det ligger på ungefär nivå för 570

nu samma som

miljoner år sedan, är uppdelat och sönderbrutet.

men

kontrast till den dramatiska sprickdalen ligger på den Som en bjärt

östra sidan det stora slättlandskapet Tunhemsslätten. Här är urberget till allra största delen överlagrat av sediment och utgör ett stort sammanhängande bördigt jordbruksområde. På några ställen ligger dock urbergsytan blottad helt plana k slättberg. Här på slätten har som s människor bott och livnärt sig på jordbruket i åtskilliga tusen år.

Trollhättans stadsbebyggelse har vuxit på den plana och

upp lättexploaterade marken. Bortanför slätten reser sig de västgötska platåbergen Halle- och Hunneberg. Platåbergen utgör resterna av det tidigare bergslandskapet och har undgått att eroderas ner till följd av den hårda diabashättan.

Yttre naturområden

zonens

Den yttre karaktäriseras till största delen ett småbrutet skogszonen av och jordbrukslandskap som i huvudsak är allmänt tillgängligt.

Väster älven innehåller området stora viltrika skogsområden och

om De har höga naturvärden och används för friluftsliv och mossar. rekreation såväl Trollhättans som Vänersborgs invånare. Här finns av

också tätortsregionens få sjöar Öresjö som är intensivt nyttjad

en av - för friluftsliv som bad, båtsport och fiske.

Öster älven innehåller området ett större inslag jordbruksmark.

om av Skogsområdena här nyttjas inte lika frekvent för tätortsbefolkningens

Vänersborg

Tätortsnära naturområden i Trollhättan Vitt: Bebyggelse Ljusgrått: Jordbruksmark, vatten m.m. Mörkgrått: Allmänt tillgänglig mark

friluftsliv och rekreation. Längst ut i zonens nordöstra del ligger dock platåberget Hunneberg, vars älgrika skogar, mossar och sjöar är intensivt nyttjade för friluftliv och har höga naturvärden. Det är skyddat som naturreservat och naturvårdsonuåde. I nordost, fram till Hunneberg, utgörs området av en intensivt brukad jordbruksslätt där tillgängligheten är stark begränsad, förutom längs de mindre vägar som genomkorsar området. Pâ slätten ligger Hullsjön, som är en mycket betydelsefull fågelsjö och av stort värde för friluftslivet. Den är avsatt som naturreservat. Eftersom området har varit bebott av människor i minst 7000 år finns

här rikligt med fornlämningar, särskilt i jordbruksområdena. I väster

slingrar sig den gamla transportvägen, Edsvägen, längs vilken man på hästfordon forslade allt Bergslagsgods från Vänern vid Vänersborg/Brätte, förbi de mäktiga Trollhättefallen till Göta älv, för vidare sjötransport till Göteborg och havet.

Inre naturområden

zonens

Den inre delas i nordost-sydvästlig riktning av den mäktiga Göta

zonen älv. Stadsbebyggelsen reser sig på ömse sidor om älven, men huvudsakligen på den Hackare östra sidan. Bebyggelsen där avslutas

abrupt mot den omgivande jordbruksslätten. De få kilama av skogsmark

i staden används intensivt som närrekreationsområden, och är av stor betydelse för att bibehålla stadens biologiska mångfald och fungerande ekosystem. I söder ökar andelen skogsmark för att i partiet längs älven

utgöra ett av stadens stora iordningsställda friluftsomrâden -Slätthult.

Detta skogsområde är väsentligt för stadens ekologiska system. Naturvärdena är höga, särskilt i Ryrbäckens dalgång utgör gräns för som stadens bebyggelse i söder. Den västra sidan av älven utgörs av brantare, skogsklädda höjder där

den vilda naturen när ända nertill älvens vatten. Ett flertal platser a

Kopparklinten och Nyckelberget ger magnifik utsikt över det dramatiska älvrummet. En mindre del stadens bebyggelse ligger här, bland annat av Strömslund, kulturhistoriskt värdefull arbetarstadsdel från slutet av en 1800-talet, men också ett antal nybyggda stadsdelar. Skogsmarken är intensivt nyttjad för friluftsliv och rekreation. Här ligger dels friluftsområdet B j ömdalsterrängen, dels det stora varierade området från

Öresjö Brandsbo dalar Boskogen till Ängens gård, och dels den

- västra älvstranden till Åkerström. Även dessa stora naturområden är ner stor betydelse för stadens ekologi. Naturvärdena är höga särskilt i av Bjömdalsravinen, i brantema ner mot älven och i Kerström. Hela området den västra sidan delas av ett vackert, långsmalt landskapsrum Edsätersdalgången med den gamla Edsvägen. Det - är en jordbruksdalgång med gårdsbebyggelsen karaktäristiskt placerad på de högre liggande partierna. Älven själv och dess stränder är stor betydelse för stadens ekologi av och den biologiska mångfalden genom sina många varierade biotoper. Älven är mycket artrik på fisk och intensivt nyttjad för sportfiske.

Stadens naturfronter

Ett karaktärsdrag för innerstaden den centrala staden den östra sidan är rutnätsstadens tydliga bebyggelsefronter mot älven. Söder och framför allt norr om den centrala staden når den storskaliga industribebyggelsen ända ner till vattnet. På den västra sidan är bebyggelsefronten mot vattnet inte alls lika framträdande. Här är det istället den vilda naturen som möter älven. Bebyggelsen har däremot en mer markerad front mot skogs- och

naturområdena.

Ãlvrummet

På sin väg genom Trollhättan förändras älvlandskapet. I de övre delarna är det ljust och öppet, medan det vid fallen är slutet, brant och oerhört dramatiskt. Söder fallen vidgar sig landskapet åter. Det ca 10 km om långa området längs Göta älv kan delas in i tre delområden med olika karaktärer: centrala och södra delområdet. norra, delområdet sträcker sig från den storslagna Stallbackabron Det norra

till jämvägsbroama. Det karaktäriseras av det öppna slättlandskapet

ner

med den breda och mäktiga, lugnt flytande älven. I älven ligger ett tiotal öar, Stallbackaöama, som idag är lövskogssklädda men som tidigare

varit slåtteräng, åker och hedmark. Vattenområdena är viktiga rast- och

övervintringslokaler för sjöfåglar. Av dessa hör sångsvan, salskrake och

smådopping till de mer anmärkningsvärda, men här finns också gäss, änder och mängder andra vatten- och vasslevande arter. Här har av människor bott och verkat i minst 7000 år. På Stallbackaöama har omfattande fynd från äldre stenåldern gjorts och i området finns dessutom tre fomborgar. På slottsön ligger det medeltida fästet Ekholm. Det centrala delområdet utgörs Kraftsstations- och kanalområdet. av Här har älvdalen smalnat och övergått till mycket trång och brant en kanjon i stor kontrast mot det flackare och lugnare landskapet i norr. Den samlade miljön i älvrummet utgör en unik kombination av extrema naturförutsättningar och mästerlig arkitektur och ingenjörskonst. I kraftsstations- och kanalområdet finns fyra generationer kanaler och slussar. Hög teknisk och konstnärlig kvalitet återfinns också i bebyggelse personalbostäder och kontor samt i vägar och som parkanläggningar. Inte minst broarna ger teknikhistoria i koncentrat. Vid mitten 1800-talet Trollhättan den svenska storindustrins av var Med industrialismens tekniska utveckling hade man lärt sig att vagga. utnyttja vattnets kraft allt bättre och vattenturbiner kunde med mekanisk kraftöverföring kopplades i fabrikerna. Olidans kraftverk invigdes i etapper mellan 1910 och 1921. Under en period var detta världens mest storskaliga anläggning. Sluss- och kanalområdet, med anslutande stränder, har en rik och delvis ovanlig vegetation, utmärkt fiske samt intressanta fåglar som kungsfiskare och strömstare. Samtidigt är det välskött, promenadvänligt och attraktivt. På broar och spänger når man park- och rekreationsanläggningar och mitt i älven ligger ett pärlband av öar som är mycket omtyckta för promenader och andra friluftsaktiviteter. På en begränsad yta kan här få stark landskapsupplevelse och ta del man en

3 16-0376

av intressant industrihistoria. Samtidigt utgör älvrummet stadens centrum och dess själ.

FW

1844 års slussar fotograferade år 1897.

Det södra delområdet karaktäriseras att älven har passerat de av dramatiska höjdskillnadema och åter flyter lugnt i en samlad fåra. Det omgivande landskapet är dock fortfarande mycket brant och vilt. Ner mot Åkerström på den västra sidan blir landskapet öppnare med lövskog, åker och hagmarker. Hela västra sidan har mycket höga naturvärden och partiet vid Åkerström är skyddat naturreservat. Det som är också ett mycket använt rekreationsområde med strövstigar ända till centrala staden. Höjdema medger fantastiska utsiktsplatser, särskilt Nyckelberget där en mycket omtyckt rastplats är anordnad. Även den östra sidan har höga naturvärden med mycket gammal och

på vissa platser urskogslik granskog i brantema. Området är livligt frekventerat för friluftsliv med många stigar.

Vid Åkerström ligger resterna den första slussen. Den har delvis av blivit övertäckt vatten vid kraftutbyggnadema. av

Exploateringsintressen och skyddsbehov

Kommunens planer för hela detta älvrum är att slå vakt om dess mångfasetterade, unika värden samtidigt som det skall utgöra ett aktivt område för människorna i staden. Kommunen har tagit fram naturvårdsplan, friluftsplan och kulturmiljöprogram i vilka områdets stora värden framhålls och en bevarandeinriktning anges. Bl.a. avses stora delar naturområdena skyddas enligt naturvårdslagen och det av

centrala området kring fall och slussar byggnadsminnesförklaras. Sådana

arbeten pågår för närvarande. Bevarandeinriktningen har vidare inarbetats i översiktsplan för Trollhättans tätort, antagen 1995, och en

ytterligare fördjupad Översiktplan för Kraftstations- och

en kanalområdet, antagen 1992. Exploateringsintressena och hotbilderna två väsentligt skilda är av typer. Dels är det den accumulerade effekten av alla små åtgärder som vidtas olika aktörer och dels är det de stora åtgärder som hänger av med utbyggnaden infrastrukturen i samhället. Hoten handlar samman av främst att förändringarna inte sker med tillräcklig förståelse för och om hänsyn till områdets unika samlade natur-, kultur- och friluftsvärden. De många små åtgärderna är i huvudsak kopplade till Vattenfall produktionsbolaget och fastighetsbolaget- samt Sjöfartsverket, som var for sig har till uppgift att optimera sina respektive delintressen. Det kan

handla rivning byggnader och anläggningar som inte längre

om av behövs, till- och ombyggnader, förändrat användningssätt, fastighetsbildning och privatisering mark, underhåll och utformning av promenadstigar, räcken, skyltar, broar m m. av De infrastrukturåtgärdema rör ett flertal brobyggen över älven. stora De befintliga järnvägsbroama skall enligt planerna ersättas med nya för dubbelspårig snabbjämväg. En motorvägsbro planeras korsa älven en ny strax nedanför den nedersta slussen. Staden planerar dessutom en ny broförbindelse över älven strax järnvägsbroama for att knyta norr om ihop stadsdelarna på ömse sidor om älven och avlasta den befintliga

centrala bron från genomfartstrafik. Kommunen anser att dessa broar

behövs for nå god samhällsutbyggnad och att de med särskild att en då det gäller utformning och inpassning går att placera i omsorg kulturlandskapet.

Sjöfartsverket har vidare aviserat framtida behov av en slussled för

ännu större fartyg än dagens. Det måste i så fall ske en fjärde genom slussled genom området.

9 överväganden och förslag

9.1 Två nationalstadsparker

nya

Utredningens förslag: Området Uppsalaåsen-Fyrisån i Uppsala och

det centrala Älvrummet i Trollhättan föreslås bli nationalstadsparker. De två områdena omfattar i huvudsak nuvarande områden riksintresse för kulturminnesvården enligt 2 av kap. 6 § NRL. De föreslagna yttre avgränsningama redovisas översiktligt i bilagoma 2 och

Utredningen har i kapitel 7.2 redovisat sina motiv för ett restriktivt förhållningssätt när det gäller att föreslå nya nationalstadsparker. Detta har lett till att den vid sitt slutliga ställningstagande valt att föreslå två områden:

Uppsalaåsen-Fyrisån i Uppsala och

- Älvrummet i Trollhättan - De närmare beskrivna städer inte blir föremål för förslag har enligt som utredningens uppfattning bl.a. tack vare ett i huvudsak samlat markägande goda möjligheter att tillgodose aktuella skyddsbehov utan

stöd det skyddsinstrument som nationalstadsparksförklaringen ger.

av Här bl.a. ägandet och de ändringar i NRL och PBL som trädde i ger kraft den 1 januari 1996 kommunerna goda möjligheter att slå vakt om

natur- och kulturvärdena i städernas parker och grönstråk.

De två föreslagna nationalstadsparkema har sådana samlade natur- och kulturvärden att ett förstärkt skydd grundat på riksdagens ställningstagande är motiverat. Områdena inrymmer genom sin bakgrund, sina komplexa förvaltar- eller ägarförhållanden och sitt särskilda värde problem som gör det svårt att samordna markpolitiken på ett sätt är hållbart i ett långsiktigt hushållningsperspektiv. Det som utsatta läget, de höga natur- och kulturvärdena och områdenas betydelse för landets kulturarv motiverar att riksdagen anger tydliga mål för skyddet deras samlade värden. av

Såväl området Uppsalaåsen-Fyrisån det centrala Älvrummet i som Trollhättan är av riksintresse. Frågan om områdenas användning är en angelägenhet av betydelse inte bara för städernas invånare utan för hela landet. Området Uppsalaåsen-Fyrisån rymmer mycket tydliga och framträdande natur- och kulturmiljöer som återspeglar de långsammare, underliggande och strukturella processerna i såväl stadens utveckling i landets mångtusenåriga kolonisationshistoria. Det centrala som Älvrummet i Trollhättan i koncentrerad form natur- och rymmer kulturmiljöer som dramatiskt skildrar industrialismens snabba och strukturellt omvälvande förändringsprocessen Områdena bär också traditioner från svenskt kulturliv, teknikhistoria och tidig turism. Naturområdena söder och väster om Uppsala är kända bl.a. genom Linnés botaniska vandringar och norr om staden har Uppsala högar varit ett uppskattat resmål sedan det nationalromantiska 1800-talet. I Trollhättan var naturlandskapet med de mäktiga fallen och Polhems sluss stora turistattraktioner för 200 år sedan. Idag är det centrala älvrummet ett komplext landskap som fortfarande är präglat av den dramatiska naturen men också av kanaler, parker och kraftverk från industrialismens barndom. Liksom i nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården äger såväl kommunerna betydande markarealer inom de två staten som områdena. Statens olika markområden förvaltas av olika statliga verk och myndigheter. Områdena berörs även stora investeringar i vägar av och järnvägar. Förslaget innebär en skärpning av nuvarande skydd. Områden som omfattas bestämmelserna i 2 kap. 6 § NRL skall skyddas mot av åtgärder kan påtagligt skada områdets naturvärden eller som kulturvärden eller dess betydelse för friluftslivet. Vid avgöranden av konkurrensfrågor med andra riksintressen i samband med beslut som rör ändrad markanvändning skall företräde ges sådan användning som på lämpligaste sätt främjar långsiktig hushållning med marken, vattnet en och den fysiska miljön. I områden som omfattas av bestämmelserna om nationalstadsparker i 3 kap. 7 § NRL har riksdagen redan i lagen angivit de värden som skall ges företräde. Riksdagen har också skärpt det s.k. skaderekvisitet från "påtaglig skada" till enbart "skada". Här får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder

vidtas endast det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö

om och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

9.2 Kommunernas och länsstyrelsemas

uppgifter

En nationalstadspark är ett avgränsat förvaltningsobjekt i det

urbaniserade natur- och kulturlandskapet. Natur- och kulturvärdena

kan ha olika tyngd i olika delar av parken. Naturresurslagens bestämmelser ger områdets samlade natur- och kulturvärden ett

långsiktigt grundskydd. Kommunernas planering, myndigheternas prövning och brukamas skötsel kan därigenom utgå från en i lag fastslagen värdering av nationalstadsparkens betydelse och en tydlig

målsättning för skyddet av dess värden.

Som tidigare nämnts tillämpas hushållningsbestämmelsema i NRL vid prövning mål och ärenden enligt olika speciallagar som reglerar

av mark- och vattenanvändningen. Däribland plan- och bygglagen, naturvårdslagen, väglagen, vattenlagen och miljöskyddslagen.

Bestämmelserna i naturresurslagen vägleder avgöranden av

konkurrensfrågor i samband med beslut som rör ändrad användning av mark- och vattenområden och resurser som är knutna till sådana områden lagen är inte utformad för att utgöra grund för ingripanden men mot pågående verksamhet eller att hindra pågående markanvändning. Här griper i stället vid behov de lagar som är anknutna till naturresurslagen in. Såväl plan- och bygglagen som naturvårdslagen och kulturminneslagen har stor betydelse när det gäller att på ett för enskilda sakägare och andra intressenter bindande sätt reglera olika delområden och objekt i en nationalstadspark. Ansvaret för detta ligger hos de olika

prövningsmyndigheter som skall fatta beslut enligt de till NRL anknutna

lagarna och hos länsstyrelsen som har till uppgift att ta de initiativ som behövs för att oklarheter eller brister i fråga om bestämmelsemas

tillämpning skall klaras ut och att företräda de statliga myndigheterna i

kontakterna med kommunen. För att de allmänt hållna reglerna i NRL skall få avsedd verkan krävs ett väl utvecklat system for kunskapsförsörjning. Den fysiska planeringen som bedrivs hos kommuner samt statliga myndigheters utrednings-

verksamhet skall ge underlag för tillämpningen av NRL. Förordningen

1993:191 tillämpningen av lagen 1987:12 om hushållning med om

naturresurser preciserar de statliga myndigheternas uppgifter i

m.m.

frågor berör riksintressen. Kommunernas roll vid tillämpningen

som följer av PBL.

Gemensamt ansvar

Staten, kommunen och fastighetsförvaltama har ett gemensamt ansvar för att planering, förvaltning, vård och utveckling av nationalstadspar-

ken och dess olika delar sker på ett sådant sätt att dess samlade värden inte skadas. Kommunerna har ett avgörande ansvar och också goda

möjligheter att påverka utvecklingen genom ägande, planmonopolet,

föreskrifter i planer och olika typer av avtal och överenskommelser med berörda aktörer. Markägare och fastighetsförvaltare har var och en ansvar för vården och tillsynen av sin del av nationalstadsparken dess -

tomter, parker, byggnader m.m. En samordnad förvaltning kräver att alla

har kunskap om delamas betydelse för parkens samlade värden, om vad händer när något förändras. Det behövs metoder både att registrera som och beskriva praktiskt tillämpbar kunskap om olika intressen, värden och anspråk och att samordna de många aktörernas göranden.

Heltäckande översiktsplan

Natur- och kulturvärden har olika tyngd i olika delar av en nationalstadspark. Som stöd för tillämpningen av den speciallagstiftning som är anknuten till NRL behövs en heltäckande översiktsplan med riktlinjer för områdets planering och förvaltning. I planerna bör avgränsas närmare de delområden som bör skyddas som parklandskap eller naturmark liksom de zoner som präglas av en omfattande bebyggelse och där det behövs klara och enkla mer regler för nödvändiga förändringar, upprustningar och i vissa fall kompletteringar byggnader och anläggningar. av

Frågan om åtgärder för att generellt öka möjligheterna att slå vakt om städernas parker och grönområden behandlas i plan- och

bygglagutredningens betänkande SOU 1994:36 Miljö och fysisk planering och i regeringens proposition 1994/95:23O Den kommunala översiktsplaneringens roll betonats. Det är på denna nivå som ansvar och miljösamband kan göras mer överblickbara och konkreta vilket gör att dialog mellan samhällsorgan, kommuninvånare, företrädare för en

näringslivet, intresseorganisationer m.fl. kan komma till stånd och bli meningsfull. I propositionen framhålls också nationalstadsparkens

betydelse då det gäller att utveckla ett nytt synsätt och en mer utvecklad strategi inom ett brett fält vad metoder för kunskapsuppbyggnad, avser samordning och beskrivningar m.m.

Förvaltarsamverkan

Utredningens förslag: Länsstyrelsen bör få ansvar att ta initiativ till och samordna en organisation av de intressenter har någon som form av förvaltaransvar inom olika delar del av nationalstadsparken.

Bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL vägleder avgöranden av

konkurrensfrågor i samband med beslut som rör ändrad

markanvändning. Lagen är inte utformad för att utgöra grund för ingripanden mot pågående verksamhet eller att hindra pågående markanvändning. Inom ramen för pågående verksamhet har markägare och fastighetsförvaltare var och en i grunden hela ansvaret för sin del av national- Stadsparken dess tomter, parker, byggnader De kan utan särskilt - m.m. tillstånd vidta en hel del åtgärder som kan skada dess värden. De kan även låta bli att vidta andra åtgärder som behövs för att utveckla eller inte skada de värden som är grunden för lagskyddet. Som tidigare nämnts har såväl plan- och bygglagen och naturvårdslagen som kulturminneslagen stor betydelse när det gäller att på ett för enskilda sakägare och andra intressenter bindande sätt reglera

olika delområden och objekt i en föreslagen nationalstadspark. Som stöd

för tillämpningen av speciallagstiftningen är den fördjupade översiktsplaneringen en nödvändig arbetsprocess. I en samordnad förvaltning måste det samtidigt finnas en organisation där alla intressenter som har någon form av förvaltaransvar inom nationalstadsparken ingår.

Samarbetet i en sådan organisation bör syfta till löpande uppsikt

en över utvecklingen inom nationalstadsparken och till att ta initiativ till åtgärder när områdets skyddsvärden hotas utveckling inte har av en som forutsetts, av brist på åtgärder ingen vill ta för eller brist som ansvar av

på medel för någon större åtgärd som kräver samfmansiering. Det kan

t.ex. gälla vård av historiska byggnads- och parkmiljöer eller

restaurering av sargade naturområden och förstärkning

av svaga biologiska spridningslänkar. Syftet bör även vara att utveckla programverksamheter främjar människornas möte med och som förståelse nationalstadsparkens olika natur- och kulturmiljöer. av Vid tillämpningen av NRL i kommunala planer enligt PBL samt vid prövning av mål och ärenden enligt de lagar som anges i 1 kap. 2 §

NRL följer länsstyrelserna tillsynsansvar NRL-förordningen.

av Förordningen reglerar däremot inte samverkan i förvaltningsfrågor som ligger utanför den direkta NRL-tillämpningen.

När det gällde Sveriges första nationalstadspark, Ulriksdal-Haga- Brunnsviken-Djurgården, gav regeringen genom särskilt beslut Länsstyrelsen i Stockholms län uppdraget att i samråd med berörda

fastighetsförvaltare, myndigheter och kommuner utveckla lämpliga

former för samverkan i frågor som rör nationalstadsparkens utveckling.

Enligt regeringens beslut skulle arbetet i sådan samordnad förvaltning

en syfta till att stärka möjligheterna att värna och vårda det historiska landskapets natur- och kulturvärden och allmänhetens möjligheter att få del dessa värden. Företrädare för ideella föreningar m.m. som verkar av inom nationalstadsparken skulle beredas tillfälle att följa arbetet. I sin rapport 1996:2 konstaterar länsstyrelsen att behovet av samordning visat sig stort bl.a. mot bakgrund de många statliga vara av intressena och att området berör flera kommuner. Länsstyrelsen har därför beslutat att tillsätta en samverkansgrupp vars huvudsakliga syfte är att

utgöra ett forum för information, diskussion och samverkan kring

frågor av betydelse för nationalstadsparken utveckla gemensam syn kring principer för nationalstadsparkens - en utveckling. Även nationalstadsparken ligger inom endast kommun kan man om en utgå från att den berör flera statliga intressen. Det bör därför ingå i länsstyrelsens uppgift att ta initiativ till och hålla samman en organisation de intressenter har någon form förvaltaransvar inom av som av nationalstadsparken. Ett sådant ansvar bör därför regleras genom en generell förordning.

Bilaga

Kommittédirektiv

Inrättande

av ytterligare Dir.

1995:82

nationalstadsparker

Beslut vid regeringssammanträde den 24 maj 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utreda behovet av att inrätta ytterligare nationalstadsparker i Sverige och att lämna förslag till områden som kan vara aktuella för ett sådant skydd enligt naturresurslagen.

Bakgrund

Riksdagen beslutade den 7 december 1994 att genom ändring i lagen 1987: 12 hushållning med naturresurser m.m. införa om ett särskilt skydd för nationalstadsparker i en ny 7 § i lagens tredje kapitel prop. 1994/95:3, bet. 1994/95:BoU6, rskr. 1994/95:52, SFS 1994:1616. Genom lagändringen inrättades området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården som landets första nationalstadspark. I propositionen 1994/95:3 gjordes den bedömningen att ytterligare något eller några områden i landets tätortsregioner inrymmer nationellt och internationellt unika natur- och kulturvärden och samtidigt har sådan betydelse för en tätortsregions ekologi och för människornas rekreation att det finns anledning att för dem överväga ett motsvarande skydd genom lagstiftning som det for området Ulriksdal-Haga- Brunnsviken-Djurgården. Frågan om vilka områden i Sverige

bör bli nationalstadsparker borde enligt propositionen bli som föremål för fortsatta överväganden.

Enligt proposition 1994/952230 om Kommunal översikts-

enligt bör samlade

planering plan- och bygglagcn insatser göras

för att öka hänsynen till natur- och kulturvärden i samhällsplaneringen. Ett viktigt led i arbetet är att åstadkomma en bättre samverkan mellan natur- och kultumiiljövården. Betydelsen av vardagsnatur för människors välbefinnande och för en rik och levande miljö i städer och tätorter behöver enligt regeringens mening uppmärksammas ytterligare. Det bör vidare övervägas skyddet i fråga särskilt värdefulla parker och grönom om områden i landets tätortsregioner behöver förstärkas.

Uppdraget

En särskild utredare bör tillkallas med uppgift att utreda behovet av att inrätta ytterligare nationalstadsparkcr i Sverige och att föreslå områden i landets tätortsregioncr som kan vara aktuella för skydd enligt 3 kap. 7 § naturresurslagen. Utredaren skall kartlägga vilka områden i landets tätortsregioner som inrymmer nationellt och internationellt unika natur- och kulturvärden och samtidigt har stor betydelse som för tätortsregionens ekologi och för människornas rekreation. Utredaren skall för dessa områden analysera de faktorer som kan utgöra ett hot mot områdenas värden samt bedöma om skyddsbehoven är sådana att ett särskilt skydd som nationalstadspark är angeläget för att bevara områdenas värden. Vid kartläggningen och analysen bör övervägandena i prop. l994/95z3 tjäna som vägledning. För de områden som föreslås skall utredaren bedöma vilket underlag som behövs för regeringens vidare överväganden. Utredaren skall för de föreslagna områden för vilka ytterligare utredningsinsatser inte bedöms nödvändiga, lämna förslag till sådana författningsändringar som krävs för att säkerställa skyddet för områdena och därvid utveckla motiven för dessa ändringar.

Utredarens arbete skall skc i samverkan med berörda kommuner. En utgångspunkt för arbetet skall kommunervara nas planering för områdena och förutsättningarna att i denna ge ett skydd av områdenas värden. Utredaren skall samråda med Boverket, Riksantikvarieämbetet, Statens naturvårdsverk, andra berörda myndigheter och berörda länsstyrelser.

Övrigt

Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den l februari 1996. För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare redovisning regionalom av politiska konsekvenser dir.l992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 och att redovisa jämställdhetsom politiska konsekvenser dir. 1994:124.

Miljödepartementet

2.

Bilaga

UTREDNINGEN OM NAT|ONALSTADSPARKER , i

FÖRSLAG TILL AVGRÄNSNING AV NATIONALSTADSPARKEN UPPSALAÅSEN-FYRISÅN | UPPSALA , d" ,

Bilaga

J . , 4 C UTREDNINGEN OM ._ . ..

.ø-j I

NATIONALSTADSPARKER T$@$â x u .- , .

/,91V

AV NATIONALSTADSPARKEN

ÄILYRUMMET I TROLLHÄTTAN

1,420

fi f

3105; C

"Kau ;gigant ..

" ngar i z na 5/ LAS

sk;

2:

:w

, 0 I J J

g r

k

, i I

. dj 2

.

/yé/7 ,

.ârø : :vad .

av

-. inøklmø/q-J. 7 . g . m" . z 2:" o m 5h l, / .

k;

Vi J

LEK- , . nwwvr/v .Ylenzrñg/Qc

694%/

Gällande rätt

Bilaga

Flera lagar är tillämpliga och kan utnyttjas för att skydda ett områdes och kulturvärden. Av särskild vikt för frågor om markanvändning naturlagen hushållning med naturresurser NRL, och plan- och är om m. m., bygglagen, PBL. Lagstiftning närmast är skyddskaraktär naturvårdslagen och som av som lagen kulturminnen har särskild betydelse i arbetet med om m.m. förstärkt skydd för sådana känsliga natur- och kulturmiljöer som det här

är fråga om.

Skötsellagama, skogsvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark, innehåller förutom skötselföreskrifter också vissa hänsynsregler. Det

material tas fram för tillämpningen NRL har betydelse för att som av bedöma den hänsyn skall tas till naturvårdens och friluftslivets som intressen.

Naturresurslagen och plan- och bygglagen

Riksdagen beslutade den 23 november 1995 ändringar i planatt genom och bygglagen 1987:10, PBL, och lagen l987:12 om hushållning med NRL, införa vissa bestämmelser bl.a. naturresurser m.m., som syftar till bättre möjligheter att bevara parker och andra grönomatt ge

råden. Lagändringama trädde i kraft den 1 januari 1996. Här redovisas

vissa huvuddrag i den aktuella lagstiftningen.

Naturresurslagen

Bestämmelserna i NRL syftar till att främja från ekologisk, social en och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Med det sistnämnda uttrycket menas sådan miljö skapats människan i form byggnader, parker och som av av anläggningar Bestämmelserna skall tillämpas vid beslut enligt m.m. lagar knutna till NRL i frågor rör användningen mark- och som av vattenresursema.

Enligt bestämmelserna i naturresurslagens 2 kap. skall i avgöranden

markanvändningsfrågor hänsyn tas till områden som är ekologiskt av känsliga 3 § och till områden är betydelse för natur- och som av

kulturmiljön eller friluftslivet 6 §. Behovet av grönområden i och i

närheten tätorter skall särskilt beaktas. Områden som är av av

riksintresse för naturvärden, kulturminnesvården eller ges

bestämmelsen ett särskilt starkt skydd. genom

Nationalstadsparker omfattas av bestämmelserna i 3 kap. 7 § NRL. I

dessa områden får ny bebyggelse och anläggningar komma till stånd

nya och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. För att de allmänt hållna reglerna i NRL skall få avsedd verkan krävs

ett väl utvecklat system för kunskapsförsörjning. Den fysiska planering-

en som bedrivs hos kommuner samt statliga myndigheters utredningsverksamhet skall ge underlag för tillämpningen NRL. Förordningen av

1993:191 om tillämpningen av lagen l987:l2 hushållning med

om naturresurser m.m. preciserar de statliga myndigheternas uppgifter i frågor som berör riksintressen. Kommunernas roll vid tillämpningen följer av PBL.

Plan- och bygglagen

I 2 kap. PBL anges de allmänna intressen skall beaktas vid plansom

läggning och vid lokalisering av bebyggelse m.m. Enligt den inledande

bestämmelsen i l § skall mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Vid planläggning och i ärenden bygglov och förhandsbesked skall bl.a. 2 kap NRL tillämom pas. Dessa bestämmelser i NRL kan alltså sägas del 2 kap. vara en av PBL.

I 2 kap. 2 § PBL föreskrivs att planläggning skall, med beaktande

av

natur- och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur bl.a.

av grönområden. Denna föreskrift skall beaktas även i lovärenden. I 2 kap.

4 § finns föreskrifter om utformningen bebyggelsemiljön inom

av områden med sammanhållen bebyggelse. Den skall utformas med hänsyn till behovet av bl.a. parker och andra grönområden. I 3 kap., med krav på bl.a. tomter och allmänna platser, samt i 5 kap., med regler om detaljplan och områdesbestämmelser, finns slutligen bestämmelser som tar sikte på skyddet värdefulla tomter och av allmänna platser. Enligt 5 kap. 7 § får i detaljplan meddelas dels skyddsbestämmelser för tomter som är särskilt värdefulla från historisk,

kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, dels bestämmel-

ser om sådana allmänna platser för vilka kommunen är huvudman och som är särskilt värdefulla från nyssnämnda synpunkter. Motsvarande bestämmelser får meddelas i områdesbestämmelser 5 kap. 16 §. Enligt 3 kap. 17 och 18 får tomter och allmänna platser omfattas som av skyddsbestämmelser inte förvanskas. Det bör också nämnas att det finns möjligheter att i detaljplan eller områdesbestämmelser meddela

ll

bestämmelser vegetation 5 kap. 7 och l6 §§. om Behovet helhetsbedömning bl.a. tätortemas grönstruktur till av en av ledning för efterföljande beslut skall tillgodoses i översiktsplaneringen. I översiktsplanen skall de allmänna intressena enligt 2 kap. redovisas och därvid skall riksintressen enligt NRL anges särskilt 4 kap. l §. I planen skall vidare utvecklings- och bevarandefrågor behandlas och en redovisning ske för planens konsekvenser.

Säkerställande grönområden kan bl.a. ske i detaljplan. När ett

av område skall exploateras i eller i närheten tätort krävs normalt av en

detaljplan och det kommunala planmonopolet är därför ett effektivt

instrument till skydd för grönområden. Visst skydd kan också ges

områdesbestämmelser. Lovprövningen skall företas med iaktta-

genom gande kravbestämmelsema i 2 och 3 kap. samt förekommande av bestämmelser i detaljplaner och områdesbestämmelser.

Naturvårdslagen och Lagen om kulturminnen m.m.

Naturvårdslagen innehåller bl.a. bestämmelser om bevarande av och skydd för naturmiljön och vissa kulturpräglade områden. Lagen typer av innehåller också regler skall skydda och bevara växt- och djurarter som och förutsättningarna för friluftslivet. För dessa ändamål kan olika former områdesskydd inrättas. Det kan vara nationalpark, naturreserav vat och naturvårdsområde. Lagen innehåller även regler om fridlysning naturminnen, växter och djurarter. Strandskyddet har numera två av

syften, nämligen att trygga den allemansrättsliga tillgängligheten till stränderna samt att bevara förutsättningarna för växt- och djurliv. Lagen kulturminnen slår inledningsvis fast att det är

om m. m.

nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. I

en

finns bestämmelser fornminnen, kyrkliga kulturminnen

lagen om

samt byggnadsminnen och härunder parker och trädgårdar. Lagens

dock inte begränsat till att enbart

tillämpningsområde är avse

skydd för dessa kulturminnen enskilda objekt utan avser även

som

omkringliggande områden.

Skogsvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark

Skogsvårdslagen uttrycker riksdagens mål för skogsbruket

1992/93:JoUl5 där man lägger lika vikt vid produktionsmålet och

miljömålet. Det innebär att skogens naturgivna produktionsförmåga

skall bevaras och biologisk mångfald och genetisk variation att en i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som

naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under

naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall skyddas.

Lagen om skötsel jordbruksmark föreskriver att hänsyn tas till

av naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. vid skötsel jordbruksav mark och vid annan markanvändning i jordbruket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter den om hänsyn som skall tas såsom i fråga skyddet odlings- och om av

kulturlandskapet samt växt- och djurlivet. Föreskrifterna får dock inte

vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Tätorter och

Bilaga tätortsregioner

Under 1800-talet överensstämde städernas faktiska utbredning rätt väl

med det administrativa området. Med städernas tillväxt har det tillkommit mängd orter utanför städerna. För att beskriva det en nya nya bosättningsmönstret används sedan 1960 nordisk en gemensam tätortsdefmition. Till tätort räknas alla orter som har minst 200 invånare

och högst 200 meter mellan husen. Sverige har 1800 tätorter.

1920 hade Sverige 110 städer. I dag finns det ungefär 110 tätorter med

över 10 000 invånare. Dessa kan ses som de nutida städerna.

Tätheten varierar regionalt. Av Sveriges befolkning bor nio av tio i

tätorter eller städer. Storstädema Stockholm, Göteborg och Malmö är de i särklass största tätorterna med sammanlagt 24 % av landets tätortsbe-

folkning. 40 % tätortsbefolkningen bor i större städer, dvs i de 16

av tätorter som förutom storstäderna har mer än 50 000 invånare. 26 % av tätortsbefolkningen bor i övriga städer, dvs i de 91 tätorter som har mellan 10 000-50 000 invånare. Av dessa kan 5 nås av ca 50 000 invånare inom en cirkel med radien 10 km. Lägger man samman de tre storstäderna, de 16 större städerna och de 5 som kan nås av 50 000 invånare får man 24 städer Dessa 24 städer utgör tyngdpunktema i

Sveriges mest tätbefolkade områden bild 1.

T ätheten varierar även lokalt. I tabell l har städernas delats in i två zoner. Till zon 1 hör stadskärnan och det centrala området inom 5

kilometer från centrum. Zon 2 sträcker sig ytterligare 5 kilometer ut i det kringliggande landskapet.

Endast Stockholm, Göteborg och Malmö har mer än 150 000 invånare

per kvadratmil och en utpräglad stadsbebyggelse inom hela zon I

Stockholm täcker stadsbebyggelsen även större delen av zon 21 städer har 40 000-110 000 invånare per kvadratmil i zon Här täcker

stadsbebyggelsen och ett urbaniserat natur- och odlingslandskap stora delar av den centrala zonen. Zon 2 präglas av natur- och odlingslandskapet. I mindre städer ligger stadskärnan mycket nära det

om-

givande natur- och odlingslandskapet.

Större städer i befolkningstäta regioner

Regioner Antal personer som nås inom cirkel med radien 30 km.

200 000 -

50 000 199 999 -

49 999 -

Städer Antal invånare inom cirkel med radien en 10 km från stadscentrum.

I 200 000 -

o 50 000 199 999 -

Skala 1:8 000 000

Tätheten i landets storstäder och större städer. Kolumn C avser det

centrala stadsområdet zon 1. Kolumnema N, O och V

avser landskapet söder, öster och väster staden 2.

norr, om zon

Källa: SCB

stad antal 1000 invånare stad antal 1000 invånare per kvadratmil per kvadratmil zon zon on zon 1 2 1 2 C N S O V C N S O V Stockholm 275 77 159 58 142 Göteborg 217 49 71 52 38 Borås 61 2 1 4 7 Malmö 170 8 38 21 18 Eskilstuna 60 9 5 2 4 Södertälje 58 l 3 14 l Uppsala 111 0 9 1 1 Karlstad 54 7 13 1 0 Västerås 98 5 2 3 2 Halmstad 5 l 3 2 3 3 Norrköping 89 8 0 2 l Sundsvall 48 9 4 6 l Örebro 87 4 3 l 0 Jönköping 48 8 12 21 0 Helsingborg 82 9 6 6 0 Luleå 47 6 0 O 5 Linköping 72 2 1 16 6 Växjö 45 0 0 1 3 Umeå 68 1 0 1 0 Borlänge 43 1 0 2 0 Gävle 67 4 0 0 8 Östersund 43 2 0 0 l Lund 67 3 14 7 14 Trollhättan 43 21 2 1 0

Allmänt

Bilaga tillgänglig mark i de

större städernas närhet.

Två faktorer påverkar tillgången allmänt tillgänglig mark

per invånare. Den ena är städernas storlek. Ju större tätort dess mindre rekreationsmark per invånare. Den andra är städernas läge. Där det

storskaliga jordbruket dominerar i Syd- och Mellansveriges slättbyggder är tillgången på attraktiva och lättillgängliga områden för friluftsliv begränsade. Städerna i Norrlands skogsbygder har däremot gott

om

allmänt tillgänglig mark per invånare.

Allmänt tillgänglig mark i hektar per 1000 invånare inom 3 km från de

större städernas tätortsgräns. Den streckade linjen visar riksgenomsnittet för tätorter med över 10 000 invånare. Som allmänt tillgänglig mark räknas här skog, berg, myr, hed, naturlig äng och betesmark.

Vattenarealer ingår

Markhall000 invånare

400 läonneby

å aa u :m0 yaxlb Borlänge Su.ndsvaIl o 200 Borås Nyköping O . i Östersund . Ume å Jönköping Visby v" e Karlstad Gävle I Motala .ogLuleå 10° T°""5"3" " Söderling gêktlâluna ÖLebro Linkäöinñ Vas -1 mås Halmstad o '' - - G39 L d k - :J: 3" M kund l-lelsrngyorlg Norrköping U PP 0 Mmm små l i10 20 30 40 50 eo 70 ao 90 100 225460990 Folkmängd 1000-tal

Andel allmänt tillgänglig grönyta av total areal inom inom 3 km från de 9 största städernas tätortsgräns.

1000 hektar

Bilaga Kultur- och naturmiljöer i anslutning till städer

större

Tätortsmiljö

Stockholms län

Stockholm Stockholms roll som rikets politiska och administrativa centrum sedan tidig medeltid har medfört att utvecklingen inom byggnads- och stadsplanekonsten fått särskilt tydliga uttryck med tydliga årsringar i stadsväxten och alla epoker väl representerade. Mötet mellan Mälaren och Saltsjön och de topografiska l förhållandena har givit staden mycket

speciella Förutsättningar och har starkt

präglat stadsbilden. Anpassningen till naturen, fronten mot vattenrummet och den begränsade hushöjden är

viktiga karaktärsdrag.

Södertälje Kommunikationsledema och deras

förändringar har haft stor betydelse

för Södertäljes utveckling. Staden ligger i en kort dalgång mellan Mäla-

ren och Östersjön. 1806-19 byggdes

den första ordentliga kanalen, efter många tidigare försök, och här korsa-

de landsvägen mot Stockholm. Efter järnvägens tillkomst 1860 utvecklades

Södertälje till viktig industristad. en Dagens regelbundna rutnätsplan ersatte det medeltida gatunätet efter stadsbrand 1650. Bebyggelsen i de en centrala delarna har till stor del förnyats från 1960-talet och framåt.

Parker: Torekällaberget, Slussen och Engelbrektsbacken. Fornlämningsmiüö: Hall. Jordbruksmiljö: Brandalsund. Natur: Korpberget.

Uppsala län

Uppsala Domkyrko- och universitetsstad med central betydelse för utvecklingen det svenska riket och av centralmakten. Domkyrkan, slottet

och olika byggnader for ärkestiftets

och universitetets verksamhet sätter

sin prägel på staden. Den rätvinkli-

rutnätsplanen med raka tillfartsga vägar tillkom vid en reglering 1643. Rester den medeltida planen har av dock bevarats. I anslutning till stadskärnan finns stora offentliga anläggningar och bostadsområden från l900-talet.

Centrala parker: Domkyrko-, slotts- och universitetsmilj ön med stadens krono- och universitetsparkstråk Komplex miljö: Fyrisån-Kungs-

m.m.

ängen, Röbo-Gamla Uppsala, Hågaåns dalgång, Vaksala.

Södermanlands län

Eskilstuna Smides-, manufaktur- och industrisnu utvecklingen från tad som speglar

medeltidens oregelbundet formade

tätortsbildning utmed Eskilstunaåns östra sida till avancerad rutnätsplanering vid 1600-talets mitt väster

ån och fortsatt utbyggnad under

om 1800- och l900-talen. Det syns i Rademachersmedjoma och annan småskalig, äldre träbebyggelse, i det 1800-talets bostads- och insena dustribebyggelse och i l900-talets bostadsområden. Parkstrâk: Eskilstunaån med Stadsparken, Strömsholmen och Fors kyrka

Fornlämningsmiljö: Åsby-Stenby Äng.

Östergötlands län

Norrköping Industristad vid fallen i Motala ström, som speglar den industriella utvecklingen sedan medeltiden. Industrilandskapet har framför allt skapats under 1600- och l800-talen och även den rätvinkliga rutnätsplanen hör till 1600-talet. Under 1800talets del tillkom promenasenare dema med trädplanteringar och många offentliga byggnader och den äldre stadsbebyggelsen ersattes till stora delar av en tät stenstadsbebyggelse. Parker och naturområden: Folkparken, Brunnssalongen och Himmelstalunds fritidsområde vid Motala ström. Fornlämningsmiljä: Leonardsberg-Skälv, Himmelstalund.

Industrimiljä: Industrilandskapet kring Motala ström.

Natur: Leonardsberg.

Linköping Stiftsstad med medeltida ursprung och dominerande domkyrkoområde. Stadsplanen bevarar medeltida rester och är ett exempel på hur man ge- Vas-m

nom successiva regleringar sedan LOV

1600-talet sökt åstadkomma en regelbunden rutnätsplan, utan att i helt lyckas. I innerstadsområdet finns medeltida profanhus, stadsgårdar från 1700- och 1800-talen och stenhusbebyggelse från tiden kring sekelskiftet 1900. Parker och parkstråk: Domkyrko-

och Slottsparken, Trädgårdsföreningen, Stångåstråket. Fornlämningsmiüö: Tift.

Komplex miljö: Slakaåsen-Lambohovs herrgård, Vårdsberg-Landeryd Natur: Eklandskapet söder om staden. Friluftsliv: Kinda kanal.

4 16-0376

Jönköpings län

Jönköping/IIuskvarna

Inlandets viktigaste gränsfáste mot Danmarksgränsen fram till 1600-talets andra del. Staden utvecklades till ett viktigt administrativt centrum efter att den flyttats till sin nuvarande plats vid 1600-talets början och blev under i senare delen av 1800-talet också en betydelsefull industristad. I Huskvarna bedrevs ett vapensmide från 1600talet. På platsen för det medeltida Jönköping och slottet byggdes stadsdelen Väster ut under 1800-talets lopp. Karaktäristiska drag är de fram

trädande förvaltningsbyggnadema från 1600- och 1800-talen, den äldre

småskaliga träbebyggelsen och, från 1800-talets slut, mer storstadsmässiga ambitioner i byggandet. Park- och naturområden: Stadsparken med friluftsmuseum, Vattenledningsparken, Rosenlunds bankar, Huskvamaån. Industrimiüö: Smedbyn och Stockmakarbyn. Komplex

miljö: Järstorp. Övrig miljö: Eklundshov. Natur: Lillåns-Tabergsåns

raviner, Rosenlunds bankar.

Kronobergs län

Växjö Stiftsstad med medeltida ursprung och dominerande domkyrkoområde. Från detta har staden vuxit ut, först mot nordväst och sedan också söderut, vilket speglas i planmönstret, med 1600-talets rutnät i de centrala delarna, det sena 1800-talets esplanadstad och det tidiga 1900-talets villaområden med terräganpassat gatunät. Mot öster finns den direkta övergångtill öppen landsbygd fortfarande en kvar. De offentliga byggnaderna och senempirens låga, ofta putsade hus är karaktäristiska drag i bebyggelsen. Parker: Szt Sigfrids källa och bis-

kopsgården Östrabo, Linnéparken och domkyrkan vid Växjösjön.

Malmöhus län

Malmö En av det medeltida Danmarks viktigaste städer. I de centrala delarna av staden är gatunätet i sina grunddrag medeltida och här finns också landets största bestånd byggnader från av 1500-talet. Under 1600-talets slut byggdes kraftiga befästningar runt staden, vilka revs vid 1800-talets början. Efter de gamla infartsvägama

uppstod tidigt en oreglerad förstadsbe-

byggelse och under 1800- och 1900-talen har arbetarforstäder, storstadsmässig stenhusbebyggelse och områden med patriciervillor samt moderbostadsområden tillkommit. Donationsj ordarna fick, sedan man slutat na bedriva jordbruk, länge endast användas för gemensamt ändamål vilket

inneburit att de i huvudsak kommit att utnyttjas för offentliga byggnader och parker. Stora centrala parkområden: Kungsparken, Slottsparken,

Öresundsparken, Pildammsparken. F ornlämningsmiljä: Foteviken-Glos-

torp m.m., Södra Sallerup. Jordbruksmiljö: Alnarp-Burlöv. Natur: Lim-

hamnströskeln.

Helsingborg Tidigmedeltida stad, där Kärnan är en rest av befästningar som bevakade

Östersjöns inlopp och den kortaste

överfarten till de danska kämlanden. Under 1300- och 1400-talen förskjöts bebyggelsen till området nedanför landborgen. Befástningar byggdes och revs under 1600-talets andra hälft och vid 1800-talets slut påbörjades en kraftig expansion i samband med att staden utvecklades till en betydelsefull hamn- och industristad. Stadsområdet utvidgades kraftigt. På utfyllnadsmark tillkom ett par kvarters-

rader med en paradarkitektur av storstadsmässig stenhusbebyggelse och

hamnen byggdes successivt ut. Parker och naturstråk: Landborgspro-

menaden från staden till Sofiero med utsikt över Öresund, Ramlösa

brunn. Komplex miljö: Rååns dalgång. Övrig miljö: Ramlösa brunn.

Natur: Pålsjö-Domsten, Rååns dalgång.

Lund En av landets äldsta och bäst bevarade medeltidsstäder med delvis bevarad stadsvall. Centrum för reli-

gion och lärdom i en bördig jord-

bruksbygd. Det oregelbundna medeltida gatunätet och den småskaliga bebyggelsen, över vilken bara domkyrkan, universitetsbyggnader och enstaka andra byggnader höjer sig, bevarar den småstadskaraktär som Lund hade fram till industrialismens expansionsskede vid 1800talets slut. Parker: Lundagård, Botaniska trädgården, Stadsparken.

Fornlämningsmiljö: Kungsmarken-Fågelsångsdalen.

Jordbruksmiljö: Lackalänga-Västra Hoby, Dalby-Söderskog. Komplex miljö: Svenstorp-Viderup-Flyinge. Natur: S Sandby-Hardeberga-Dalby.

Hallands län

Halmstad Residensstad med medeltida ursprung som i gatunät, slott, rester

av befastningsanläggningar och

andra lämningar bevarar prägeln av

det tidiga 1600-talets befästnings-

stad och även det expansiva skedet vid 1800-talets slut, då den tidstypiska Östra Förstaden tillkom. Låga hus i främst korsvirke och tegel blandas med större stenhus från 1800-talets slut och moderna byggnader Parker och naturområden: Nissan med Slottet och Norre Katts park, Slottsjorden, Galgberget. Jordbruksmiljö: Vapnödalen, Sperlingholms gods. Industrimiljö: Slottsmöllan. Natur och friluftsliv: Laholmsbukten, Fylleåns dalgång.

Göteborgs och Bohus län

Göteborg Anlagd 1621 som Sveriges port mot väst efter holländska förebilder. 1600-talets rutnätsplan med kanaler och befästningssystem utgör fortfarande stommen i stadsplanen. Grönstråket utanför vall graven visar UY g

hur parker och planteringar ersatte

.

befästningsanläggningama sedan LV i

Göteborg 1806 upphört att fungera som fästning. Staden har sedan successivt utvidgats med stora bostadsområden utanför vallgraven, från stenhusen söder om Nya allén, trä-

husbebyggelsen i 1600-talsförstaden Haga och egnahemsmiljön i Landala till experimentbostadsområdena Norra Gullheden och Västra Torpa

och utbyggnaden Västra Frölunda under 1960-talet. av

Stora centrala parkområden: Nya allén och parkstråket utanför vallgra-

Slottsskogen, Botaniska Trädgården. Fornlämningsmiljö: Delsjön. ven, Industrimiüö: Mölndalsåns industriområde och kvambyn.

Övrig miljö: Gunnebo. Natur: Änggården, Säveån.

Värmlands län

Karlstad Värmlands huvudort med stadsrättigheter 1584 och ursprung i den betydelsefulla medeltida tings- och handelsplatsen Thingvalla. Rutnätsplanen formades efter en stadsbrand 1865 och är den sista stora stadsplaneregleringen i 1600-talets

stadsbyggnadstradition. Utmed Kla-

rälvsstranden finns rester av en äldre träbebyggelse och kring de centrala stadsrummen och Stora Torget ligger domkyrkan och många residensstadens karaktäristiska offentliga byggnader. Parker av och naturområden: Stadsträdgården, Mariebergsskogen. Landsbygdscentra: Hammarö. Natur / Friluftsliv: Klarälvsdeltat.

Älvsborgs län

Borås Staden grundades 1622 för att få

kontroll över Sjuhäradsbygdens

bondehantverk och resandehandel. Grunddragen i stadskämans rätvinkliga rutnätsplan härrör från 1600-talet. Efter en brand 1827

breddades och trädplanterades

flera gator och planen utvidgades mot söder. Under efterkrigstiden har den äldre bebyggelsen till

stor del ersatts med nya bygg-

nader. Parker: Ramnaparken, Boråsparken.

Trollhättan Tidig industriort med kvamar och

sågar vid fallen i vattenleden

mellan Vänern och Västerhavet. Efter många tidigare försök öppnades den första fungerande slussleden år 1800. Detta har sedan fömyats vid upprepade tillfällen. Industrin utvecklades och på kanalbolagets uppdrag reglerades bebyggelsen efter en rutnätsplan 1863 men det dröjde till 1916 innan man fick stadsrättigheter. Den äldre träbebyggelsen ersattes under 1900-talets början allt mer av stora tegelhus och under efterkrigstiden har också stora förändringar skett. Stora centrala parkområden: Älvrummet. Industrimiljö: Industrilandskapet längs Göta älv. Natur och friluftsliv: Göta älvs dalgång.

Örebro län

Örebro Residensstad av medeltida ursprung

med framträdande slottsanläggning

i mötet mellan Svartåns vattenled och den nord-sydliga åsvägen. Stadsplan med enstaka medeltida rätvinklig rutnätsstmkdrag och en

tur grundades på 1650-talet

som och fullfoljdes 1850-talet. Stadsbilden präglas dels av den förindustriella tidens lägre skala, dels av storstadsmässig stenhusbebygmer

gelse från tiden kring sekelskiftet

1900. Utanför stadskärnan finns

flera internationellt uppmärksammade bostadsområden från 1940- och

1950-talen. Parkstråk: Svartån med Slottet, Strömparterren och Stadsparken. Jordbruksmiljö: Karlslund. Natur: Oset.

Västmanlands län

Västerås Stiftsstad med medeltida ursprung som vid 1800-talets slut utvecklades till viktig industristad. Utmed en Svartån finns rester av medeltida gatusträckningar, domkyrkan, slottet

och flera andra karaktärsbyggnader

och i norr området Kyrkbacken med småskalig träbebyggelse och oreglerat gatunät av medeltida typ. Den inte helt regelbundna rutnätsplanen i centrum har vuxit fram genom regleringar på 1600- och l700-talen och vid 1900-talets början tillkom en zon med industrianläggningar och bostadsbebyggelse. I centrum har bebyggelsen till stora delar fömyats under efterkrigstiden. Parkstråk: Svartån med Slottet, Domkyrkan, Kyrkbacken och Djäknebergets naturpark. Fornlämningsmiljö: Badelunda. Komplex miljö: Svartåns dalgång med Skultuna bruk. Natur: Badelundaasen.

Kopparbergs län

Borlänge

Industristad och jämvägsstad som

består flera sammanslagna samav hällen och som fick stadsrättigheter 1944. En tät stadsbebyggelse finns i den del som tidigare utgjorde Borlänges köping. Inom Domnarvet ligger bl.a. de välbevarade bostadsområdena Hushagen och Bergslagsbyn. Det första tillkom vid 1800talets slut och har brukskaraktär.

Det senare är ett egnahemsområde

från 1900-talets början. Fornlämningsmiüö: St. Holmsjön, Sör Amsberg. Komplex miljö: Torsångsbygden. Natur: Storån,

Holmsjöama-Kårtyllasjöama.

Gävleborgs län

Gävle

Residens- och sjöfartsstad, utförselhamn för Bergslagen. Längs

Gavleån finns delar som bevarar en

senmedeltida grundstruktur och låg

träbebyggelse. Här ligger också slottet och andra viktiga karaktärsbyggnader. Rutnätsplanen byggdes ut under 1600- och l700-talen och fick efter en stadsbrand 1869 till- i skott gjorde den till en foresom gångare för det sena 1800-talets

esplanadplaner. Kring sekelskiftet

1900 tillkom en stadsbebyggelse med storstadsmässiga drag och Villastaden. Parker och naturområden: Boulognerskogen med Stadsträdgården, landets största stadsparker. Industrimiljö: Strömsbro. en av Komplex miljö: Södra Valbobygden. Natur: Testeboån.

Västernorrlands län

Sundsvall Centrum i en industriregion som expanderade kraftigt vid 1800-talets slut. Stadskämans rutnätsplan härstammar i grunden från 1600-talet. Efter den förödande branden 1888 gjordes vissa gatubreddningar och

en kraftig utvidgning av planen. Då

tillkom den unika stenstaden med tät, storstadsmässig bebyggelse i det sena 1800-talets rika arkitekturformer. Som kontrast till detta står arbetar- och hantverkarförstaden Stenhammaren med sin träbebyggelse. Natur- och parkområden: Norra och Södra Stadsbergen.

Fornlämningsmiljö: Högom. Komplex miljö: Selånger-Högom.

Natur: Selångersån.

Jämtlands län

Östersund Staden grundades 1786 som centrum för handeln i det 1645 erövrade Jämtland-Härjedalen, som sak-

nade större samhällsbildningar, och

är det nuvarande Sveriges enda 1700-talsstad. Den regelbundna rutnätsplanen präglar fortfarande, stadens centrum. Bebyggelsen är en

blandning av låga trähus, byggnader

som hänger samman med funktionerna som residens- och regementsstad och senare tiders storskalimer ga bebyggelse. Parker. Fombyn Jamtli, Frösön.

Komplex miljö: Storsjöbygden Frö-

sön. Natur/Friluftsliv: Storsjöbygden Frösön.

Västerbottens län

Umeå Residensstad och av 1600-talets en

stadsgrundningar. I Umeå kan

nya

man följa stadsbyggnadsutveck-

lingen under 1800-talets senare del och 1900-talets början, med finska och kontinentala förebilder anpassade till den svenska landsortsstadens förhållanden med relativt låg

och gles träbebyggelse. Efter sta-

dsbranden 1888 tillkom rik träen arkitektur utmed de nya, breda ga-

torna och mycket grönska i stads-

bilden. Under efterkrigstiden har dock de äldre trähusen i stor utsträckning ersatts med ny bebyggelse. Komplex miljö: Norrfors-Klabböle. Natur: Umeälvens delta.

Norrbottens län

Luleå Det äldsta Luleå, med stadsrättigheter 1621, låg vid nuvarande Gammelstad, medeltida hamn- och en

kyrkplats. 1649 flyttades staden till

sin nuvarande plats och anlades enligt rutnätsplan. Funktionen en residensstad 1856 och som som

utförselhamn för den lappländska jämmalmen från 1880-talets slut har

betytt mycket för stadens utveckling

och utseende. Bebyggelsen har till

stora delar fömyats under efterkrigstiden. Parker: Hermelinsparken och Gültzauudden. Landsbygdscentra: Gammelstaden.

Jordbruksmiüö: Gäddvik. Industrimiljö: Karlsvik. Övrig miljö: Svat-

röstaden och friluftsliv: Övärlden utanför Luleälven, Gam-

Natur melstadsviken

Miljöer utanför tätortsavgränsningen

Södertälje Hall: Fomlämningsmiljö från stenålder, rösen från bronsålder, gravfält från järnålder, övergivna bytomter från 1600-talet. Brandalsund: Herrgårdsmiljö med ekonomibyggnader och arbetarbostä-

der i ett vidsträckt odlingslandskap.

Uppsala

Polacksbacken, F yrisån-Kungsängen, Stadsskogen-Kronåsen-Kronpar-

ken: Naturparker i stadens ytterområden.

Björklingeåns och Fyrisåns dalgångar: Landskap central betydelse

av

för Sveriges historia med bl.a. storhögama i Gamla Uppsala, båtgravfált, bronsålderskomplex och slotts-, bruks- och kyrkomiljöer. Hågaåns dalgång: Forntida farled med fornlämningar, boplatskomplex från bronsåldern och by-, kyrko- och herrgårdsmiljöer.

Vaksala: Bronsåldersmiljö med talrika skärvstenshögar, stensättningar och boplatsytor, medeltidskyrka och säteri.

Eskilstuna

Åsby-Stenby Äng: Central fomlämningsbygd med bl.a. Södermanlands

största gravfält.

Norrköping

Leonardsberg-Skälv: Ett av landets största och märkligaste hällristnings-

områden. Himmelstalund: En av landets största hällristningslokaler från bronsåldern.

Industrilandskapet kring Motala ström: Område i den centrala staden

som speglar den industriella utvecklingen alltsedan äldsta tider tydligare än någon annan plats i landet.

Linköping

Tift: Ett av landets största gravfält från järnåldern.

Slakaåsen-Lambohovs herrgård: Åssträckning med monumental

domarring, sockencentrum och häradstingplats med prästgård och skola, 1700-talsherrgård med engelsk parkanläggning. Vårdsberg-Landeryd: Götalands tätaste fomlämningsbestånd, väl-

bevarade byar, medeltida rundkyrka, säteri och prästgård.

Jönköping Huskvarnaån: Ådalen med bl.a. Appelbladska smedjan, krutmagasin och bostäder till manufakturema i Smedbyn och Stockmakarbyn. Sockencentrum med medeltidskyrka, skola, fattigstuga och Järstorp: prästgård. Välbevarade herrgårdar och gårdar. Eklundshov: Välbevarat koloniområde från 1928.

Växjö

Bergkvara: Herrgårdsmiljö under medeltiden ingick i ett omfattan-

som

de sydskandinaviskt godskomplex. Det omgivande odlings- och betespräglade landskapet är skapat 1800-talets omfattande

genom

nyodlingar.

Malmö

oteviken-Glostorp Odlingslandskap med bronsåldershögar, dösar,

F m. m:

ringvall, äldre vägsträckningar och kyrkbyar.

Södra Sallerup: Förhistoriska boplatser och arbetsplatser. Unika flintgruvor från sten- och bronsålder

Öppen odlingsbygd med storhögar, Burlövs kyrka och

Alnarp-Burlöv:

Kronetorps Mölla

Helsingborg

Rååns dalgång: Dalgångslandskap med rikligt fomlämningsbestånd, och kustsamhälle med skansanläggningar från 1700-talet.

slottslandskap

brunn: Brunnsmiljö med äldre byggnadsbestånd och parkan-

Ramlösa läggning från tiden 1800 till 1900.

Lund Reliktområde från medeltiden med

Kungsmarken-Fågelsångsdalen:

fossila åkrar och stensträngssystem.

Hoby: Öppen odlingsbygd med bronsåldershögar vid

Lackalänga- Västra

branta betessluttningar längs Kävlingeån, bymiljöer och kvammiljö. Söderskog: Höjdsträckning i öppen odlingsmark. Gammal

Dalby

vägsträckning och fäladsmark.

Viderup-Flyinge: Öppen odlingsbygd med gravhögar och

Svenstorpslottslandskap.

Halmstad Vapnödalen: Exempel på senmedeltidens danska storgärdsbildningar

köpmannaaristokratins jordbrukssatsning på 1800-talet.

Sperlingholms gods: Godsanläggning från mitten 1600-talet med bl.a. av kapell, sjukstuga, skola, kraftverk och järnvägsstation. Slottsmöllan: Äldre industrianläggning vid Nissan. Miljön har brukskaraktär med bevarad 1800-talsprägel.

Göteborg/Mölndal Delsjön: Rik insjöboplats från stenåldern.

Mölndalsåns industriområde och kvarnbyn: Välbevarad industrimiljö

med anor sedan medeltiden. Med sina många industrier längs fallen och bostadsbebyggelse som är knuten till dessa utgör området mycket en viktig industrihistorisk enhet. Gunnebo: Medeltida godsbildning. Nuvarande huvudbyggnad är uppförd av timmer i gustaviansk stil. Omgivande parker är utformade i fransk och engelsk stil.

Karlstad Hammarö: Sockencentrum med medeltida träkyrka, militärboställe,

kungsgård och klosterhemman under Varnhem.

Trollhättan Göta älv: Slussar från 1800-1916 och kraftverk från 1910 och 1942 med tillhörande anläggningar, broar och bostäder m.m.

Örebro Karlslunds Herrgårdsanläggning med underliggande gårdar och lantarbetarbebyggelse, kvarn och kraftverk i storskaligt odlingslandskap.

Västerås

Badelunda: Öppet äldre jordbrukslandskap med fomlämningsrik

åssträckning och stor täthet av jämåldersgravfält. Svartåns dalgång med Skultuna bruk: Hävdat odlingslandskap med rikt fomlämningsbestånd, mindre byar och två medeltida kyrkor. Mässingbruk från 1607 med de äldsta verkstäderna på ursprunglig plats och delvis bevarade arbetarbostäder från 1700- och 1800-talen.

Borlänge St. Holmsjön: Stenåldersmiljö med boplatser kring mindre sjö.

Sör Amsberg: Bymiljö som har direktkontakt med fomlärnningsområden. T orsångsbygden: Fomlämningsrik bygd med gravfält, gravhögar,

fångstgropar från järnålder och vikingatid. Kringbyggda m.m yngre bondgårdar med bevarat månghussystem. I centralt läge vid älven ligger

Torsångs kyrkomlijö med sin 1200-talskyrka. Som ett ensartat monument med stort symbolvärde kan Omässtugan nämnas.

Gävle Strömsbro: Industri- och bostadsmiljö vid Testeboån med bevarade byggnader från 1700-talets kronobränneri och 1800-talets textilindustri-

Södra Valbobygden: Öppet landskap vid Gavleån med bl.a. gravfält,

ålderdomliga byar och byvägar med stenvalvsbroar, hägnader och stenmurar.

Sundsvall

Högom: Medelpads största och mest monumentala höggravfált. Selånger: Fomlämningsrik bygd i ett öppet jordbrukslandskap med byar, kyrka vid Selångersfjärden, monumentala höggravfalt med

m.m.

storhögar och boplatser, pilgrimsled och medeltida hamn och handel-

scentrum. Strandpark med orörd natur.

Östersund

Storsjöbygden: Central, ålderdomlig agrarbygd med rötter i förhistorisk

tid. Området uppvisar ett kultursystem som är bevarandevärt ur europeisk synpunkt. Frösön: Under många sekler Jämtlands huvudort med kultplats, alltingsplats och marknadsplats.

Umeå

Norrfors-Klabböle: Naturskönt område vid Umeälven med boplatser och hällristningar från stenåldern, ålderdomliga jordbruksmiljöer, lad-

landskap, sågverksherrgårdar och ett kraftverk från 1899 m.m.

Luleå

Gammelstaden: Äldre marknadsplats och landets

största kyrkstad med norrlands största medeltida kyrka, levande kyrkstadstradition och väl

bevarad bebyggelse från 1600-talet och framåt.

Gäddvik: Storby med bevarad bystruktur av medeltida Stort ursprung.

inslag av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Karlsvik: Bebyggelse efter tre faser i Norrbottens

industrihistoria:

ångsåg 1873, jämverk 1904-1926 och träsliperi 1912-1960.

Svartöstaden: Kåkstad med få motsvarigheter i landet

och byggd

av

inflyttade arbetare utanför stadsgränsen när Luleå industrialiserades.

Naturvård Naturvård

Stockholm: Skärgården och Mä- Västerås: Badelundaåsen vid laröama. Badelunda kyrka

Södertälje: Korpberget Gävle: Testeboån Norrköping: Leonardsberg Sundsvall: Selångersån Linköping: Eklandskapet söder Umeå: Umeälvens delta

om staden Luleå: Övärden utanför Luleäl-

Jönköping: Lillåns-Tabergsåns Gammelstadsviken

ven, raviner, Rosenlunds bankar

Helsingborg: Pålsjö-Domsten,

Friluftsliv

Rååns dalgång

Stockholm: Skärgården och Mä-

Lund: S Sandby-Hardeberga-

laröama. Dalby

Linköping: Kinda kanal

Halmstad: Laholmsbukten, Fyl- Halmstad: Nissan, Fylleåns dal-

leåns dalgång

gång, Laholmsbukten

Göteborg: Slottsskogen-Änggår-

Göteborg: Skärgården, Delsjön

den, Säveån

Karlstad: Norra Vänerskärgår-

Karlstad: Klarälvsdeltat den-Klarälvsdeltat

Trollhättan: Göta älvs dalgång

Trollhättan: Göta älv Örebro: Oset

Östersund: Storsjöbygden

Luleå: Norrbottens skärgård

Bilaga Sammanfattningar av länsstyrelsemas redovisningar

Stockholms län

Länsstyrelsens bedömning: Det finns många miljöer i länet som samtidigt har höga kultur- och naturvärden. Utöver området Ulriks-

dal-Haga-Brunnsviken-Dj urgården har dock inget tätortsnära område

i länet sådana samlade natur- och kulturvärden och sådan betydelse för rekreation och storstadens ekologi eller förhållanden i övrigt att

det bör skyddas som nationalstadspark.

Länsstyrelsen att mycket stark restriktivitet till nya nationalanser en

stadsparker måste iakttas för att tillämpningen av lagparagrafen om

nationalstadsparker skall kunna bli den avsedda. Lagen bör endast

tillämpas i områden med mycket komplexa planeringsförutsättningar där

ett fullföljande syftet med lagen hänger nära samman med respekten av för områdets speciella värden och den betydelse området får genom bestämmelsen nationalstadsparker. om

Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Dj urgården berör tre kommu-

många och i flera fall starka markägare, förvaltare och ner och rymmer andra aktörer. Området är attraktivt både för olika aktiviteter och för bebyggelse. Samtidigt har området höga och med varandra sammanvävda bevarandevärden. Mot denna bakgrund är bestämmelsen om nationalstadsparken ändamålsenlig. Den ger förutsättningar för en helhetssyn för området. I områden som saknar dessa komplexa förutsättningar länsstyrelsen att andra lagrum i naturresurslagen anser bör tillämpas.

Uppsala län

Länsstyrelsens bedömning: Av natur- och kultunniljöema i Uppsala län är det endast Gamla Uppsala och området Årike Fyris söder om Uppsala som har sådana komplexa situationer vad gäller bevarande-

värden och exploateringsanspråk att ett skydd nationalstadspark

som är motiverat. Gamla Uppsala är ett område med unika kulturvärden i ett nationellt och internationellt perspektiv. Behovet skydd av som nationalstadspark är tveksamt men bedöms kunna medföra en ökad uppmärksamhet. Värdet Årike Fyris i ett nationellt eller internaav tionellt perspektiv är oklart. Planeringsmässigt uppvisar området den komplexitet som förutsätts i bestämmelserna om nationalstadspark.

Gamla Uppsala

Området, som ligger i direkt anslutning till den norra stadsranden, är ett viktigt närrekreationsområde och ett välbesökt turistmål. Här finns Gamla Uppsala högar, ett omfattande gravområde och Gamla Uppsala

kyrka. Inom eller i anslutning till området pågår planering för utbygg-

nad av Europaväg 4 och Ostkustbanan. Huvuddelen området skyddas av genom bestämmelser i kulturminneslagen.

Årike Fyris i Uppsala

Området sträcker sig längs Fyrisån från Kungsängsleden i till Ekoln norr i söder och är ett viktigt närrekreationsområde med stora natur- och kulturvärden. Miljön präglas av Fyrisån med omgivande åker- och fuktmarker, Uppsalaåsen, byggnaderna och parkerna vid Ulleråkers sjukhus och Ulltuna Lantbruksuniversitet samt de stora åkerarealema längs Dag Hammarskjölds väg. För närvarande pågår diskussion hur en om fuktängar med flera biotoper längs Fyrisån skall bevaras. Mindre delar av området skyddas som naturreservat och med s.k.

landskapsbildsskydd. En viss utbyggnad med bostäder i Ulleråker-

området och en utveckling vid Lantbruksuniversitetet bedöms kunna ske utan att områdets värden går förlorade.

Södermanlands län

Länsstyrelsens bedömning: I länet finns ett flertal områden som har kultur- och rekreationsvärden. I ett nationellt perspekhöga natur-, tiv gäller det framför allt Nyköpingsån i centrala Nyköping och Åkers Bergslag i Strängnäs och Gnesta kommuner. I lokalt ett mer

perspektiv vill länsstyrelsen lyfta fram Djurgården i Eskilstuna

kommun .

Nyköpingsån med Stadsjjärden

Området ligger i anslutning till Nyköpingsåns utlopp i Stadsfjärden och fyller viktig funktion stadspark och närströv-område för tätorten. en som

Inom området finns såväl anlagd park och kulturhistorisk be-

natur som byggelse. Här finns hällristningar, kyrkor, Nyköpingshus, äldre industrimiljöer, kulturhistoriskt värdefull idrottsplats samt Sörrnlandsleden, en turisthamn, kanotstation och möjlighet till laxñske. Området hotas inte

några exploateringsplaner och skyddas i kommunens översiktsplan.

av

Åkers Bergslag

Skottvångs är centralpunkt för Åkers Bergslag. Området saknar

gruvor direkt anknytning till tätort flera nationellt viktiga natur-, men rymmer kultur och rekreationsmiljöer med kanot- och vandringsleder och möjlighet till fiske där bl.a. Sörrnlandsleden, Marvikamas vattenleder i Åkers Styckebruk utgör viktiga delmiljöer. Åkers och bruksmiljöema Bergslag AB har bildats för att samordna utvecklingen turistverkav samhetema i området.

Djurgården i Eskilstuna

Djurgården ligger omedelbart öster den centrala staden och används om

närströvområde för tätorten. Här finns friluftsmuseum, sportfält

som med isstadion och golfbana. Området hotas inte av några exploateringsplaner och skyddsvärt i kommunens översiktsplan. anges som

Östergötlands län

Gemensamt for länets fyra största städer Linköping, Norrköping, Motala

och Mjölby är att de berörs av större vattendrag: Stångån Kinda kanal,

Motala Ström, Göta kanal och Svartån. Kring dessa vattendrag finns stora kulturhistoriska värden samt grönområden vilka har betydelse för människors välbefinnande och spridningskorridorer för växter och som djur. Inom de redovisade områdena finns önskemål att uppföra om ny bebyggelse.

Linköping

Länsstyrelsens bedömning: De områden mest motsvarar som

kriterierna for nationalstadsparker och är störst intresse

som av ur ett nationellt perspektiv är tre sammanlänkade gröna stråk har som sin utgångspunkt i centrala staden. Dessa är Stångåstråket

Kinda

kanal, Tinnerbäckstråket och stråket Stångån-Trädgårdsföreningen-

Eklandskapet söder staden. om

Stråken består av ett varierat natur- och kulturlandskap där stadens

medeltida centrum vid Stångån utgör knutpunkten. Delar stråken är av skyddade enligt 2 kap. 6 § naturresurslagen. Förutom att stråken utgör historiska länkar är de också ekologiska korridorer och socialt väl nyttjade rekreationsstråk.

Norrköping

Länsstyrelsens bedömning: Det markområde är mest intressant som

ligger längs Motala Ström och sträcker sig från industrilandskapet i

stadens centrala delar till sjön Glan.

Inom området finns strandpromenader, tre kyrkogårdar, Himmel-

stalundsfálten med hällristningar, Jordbrukslandskap med åkerholmar,

Folkparken, fotbollsplaner, lekytor, Sporthallar, campingplats Flera m.m. områden som skyddas enligt 2 kap. 6 § naturresurslagen berörs.

Mjölby

Området längs Svartån i Mjölby innehåller flera kultur- och rekreationsvärden betydande intresse: hembygdspark, kraftverk, fallen i ån, av Möllebyn, Edlunds kvarn, folkpark, friluftsbad m.m.

Motala

Området från Stadsparken vid Motalaviken, längs Göta kanal och Motala

Ström till sjön Boren innehåller stora kultur- och friluftslivsvärden. Området kring Göta kanal skyddas enligt 2 kap. 6 § naturresurslagen.

Jönköpings län

Länsstyrelsens bedömning: Vattenledningsparken respektive Stadsparken i Jönköping motsvarar kriterierna för nationalstadsparker. Områdena bildar tillsammans ett större sammanhängande höjdema staden. Även Apladalen i

lövskogsområde på väster om

Värnamo har höga natur- och rekreationsvärden men bör betraktas hembygdspark. mer som en

Jönköping

Vattenledningsparken tillhör landets först anlagda vattenverk och

ett av

integrerat i parkområde såväl planerad vildvuxen karaktär.

är ett av som Utsikten över Södra Vätterbygden är hänförande och området är väl utnyttjat för utflykter och strövtåg. Stadsparken är belägen på höjdema väster om bostadsområdet Bäckalyckan. Parken anlades 1896. 1901 tillkom ett friluftsmuseum som idag omfattar ett 15-tal ditflyttade byggnader från länet. I parken finns dessutom arboretum, idrottsplats, restaurang, dansbana, strövstigar, skulpturer, ett Lillskansen med djur och ett unikt fågelmuseum som är

förklarat byggnadsminne. Till största delen omfattar parken orörd

som

naturmark i ett blandskogsområde.

Delar området omfattas bestämmelser enligt 2 kap. 6 § av av naturvårdslagen.

Kronobergs län

Länsstyrelsens bedömning: I Växjö finns flera områden har som en stark anknytning till stadens historia och har bibehållits obebyggda tack vare det kyrkliga markinnehavet. Framför allt området kring

biskopsgården Östrabo, Linnéparken med domkyrkan och grönstrå-

ket runt Växjösjön har sammantaget värden mot kriterisom svarar erna för nationalstadsparker.

Växjö

Området kring biskopsgården Östrabo, Linnéparken med domkyrkan och

grönstråket runt Växjösjön utgör en omväxlande parkmiljö av stort värde. Ett särskilt värde har det öppna och tydliga landskapsrummet mellan biskopsgården och staden, den gamla gränsen mellan stad och land och sambanden mellan rutnätsstaden och Växjösjön. Delar av området omfattas av bestämmelser enligt 2 kap. 6 § NRL. Största delen omfattas även av detaljplaner.

Kalmar län

Länsstyrelsens bedömning: Det är tveksamt om något område i länet svarar mot kriterierna för nationalstadsparker. Städerna är små och har inte samma exploateringstryck som exemplen Stockholm och Uppsala. Borgholm och det park-, kultur- och naturlandskap som ansluter till staden i söder har vissa förutsättningar kan som vara jämförbara med nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården

Borgholm

Staden, slottsruinen och Solliden med dess omgivande park är välbesökta utflyktsmål. Turismens utveckling, utbyggnad bostäder och av en

eventuell satsning på äldreboende modell kurort är det kan

som medföra intrång i området. Olika delområden har skildaförvaltare med förväntningar och egna avsikter: Statens Fastighetsverk, Assi Domän, kommunen, hovet och enskilda. Delområdena har skilda karaktärer: stadspark, rekreationsområde med stigar, Slottsalvaret med torrängsmarker och enbuskvegetation, Sollidens slottspark, Drottning Viktorias vilohem med trädgård,

Kungsträdgården, Borgholms slottsruin som behöver ett stort respekt-

område för att bevara sitt uttryck i landskapet. Mellan landborgsbranten och kusten finns ädellövskog med stor ekologisk variation. Området omfattas bestämmelser enligt 2 kap. 6 § och 3 kap. 1-3 av naturvårdslagen. Vissa delområden skyddas naturreservat och som

statligt byggnadsminne. Turismen är viktig näringsgren med

en stödpunkter i området måste kunna förenas med skyddsintressena. som

Översiktsplan saknas.

Gotlands län

Länsstyrelsens bedömning: Ur kulturhistorisk synpunkt torde Gotland kunna räknas till de intressantaste platserna i norra Europa. Av de tätortsnära miljöerna vill länsstyrelsen framhålla det samman-

hängande parkstråket runt Visby innerstad och medeltida stadsmur

med vissa förgreningar mot och öster. Området har mycket norr värden för stadsmiljö, kultur och rekreation. stora

Vallgravarna utanför Visby stadsmur

Visby innerstad har tagits UNESCO:s världsarvslista. Den upp centrala delen länsstyrelsens förslag till nationalstadspark motsvarar av ungefär regeringens förslag till skyddande buffertzon i enlighet med

världsarvskommissionens regler för avgränsning miljöer på värld-

av sarvslistan. Området omfattar Botaniska trädgården, Almedalen och

Strandpromenaden fram till Strandgärdet, Nordergravar, Östergravar,

Östra Byrummet, Södergravar och Palissadema. Området omfattas bestämmelser enligt 2 kap. 6 § och 3 kap. 1-3 av

naturvårdslagen. Inom området finns inga exploateringsplaner som hotar bevarandevärdena i omgivande områden finns projekt som

men kan komma att påverka miljön.

Blekinge län

Länsstyrelsens bedömning: I Blekinge är det främst Ronneby

Brunnspark med vissa angränsande områden motsvarar kriterisom erna för en nationalstadspark. Området utgör ett sammanhängande

mark- och vattenområde från Ronneby centrum i norr till Östersjö-

kusten i söder med unika kultur- och naturvärden och stor av betydelse för stadens och regionens ekologi och för människornas

rekreation. Området är ständigt utsatt för vitt skilda exploaterings-

anspråk.

Ronneby Brunn

Ronneby Brunn är Sveriges bäst bevarade brunnsmiljö och de

en av viktigaste basanläggningama för turismen i länet. En viktig del av

anläggningen är den omgivande brunnsparken och den vilda skogen med ett utbrett stigsystem. Här finns Trollsjön, förkastningsbrant med

gammal ek- och bokskog och fornlämningar talar till känslan. I den som angränsande stadsdelen Brunnsblekan, i Ekenäs och Karön finns

välbevarad villabebyggelse med snickarglädje i tidens schweizerstil. På

Karön kommer dessa byggnader alldeles särskilt till sin rätt i ett

romantiskt samspel med det vackra landskapet där inga främmande bebyggelseinslag stör bilden Huvuddelen av området omfattas av bestämmelser enligt 2 kap. 6 §

naturresurslagen.

Kristianstads län

Länsstyrelsens bedömning: För närvarande finner inte länsstyrelsen att länet har några områden där skyddsbehoven är sådana att ett

särskilt skydd som nationalstadspark behövs.

Malmöhus län

Länsstyrelsens bedömning: Hoten mot naturlandskapet i västra Skåne är så stora att det i jämförelse med övriga landet här är extra viktigt att värna större parkområden med höga natur- och kulturvärden.

I Malmö och Helsingborg finns centralt belägna parklandskap

som

stämmer med de kriterier som gäller för nationalstadsparker och i

båda städerna pågår diskussioner om tunnelbyggen för spårbunden trafik som berör dessa områden. Lund och Landskrona har, framför allt ur kulturhistorisk synpunkt, intressanta grönstrukturer som skulle kunna komma ifråga som nationalstadsparker även om det är tämligen små områden är som allemansrättsligt tillgängliga.

Öresundsregionen är Nordens största storstadsregion. Exploateringstryck-

et är stort och med broförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn och

en eventuell tunnelförbindelse Helsingborg-Helsingör kommer trycket

att öka ytterligare. Natur särskilt tätortsnära bristvara. Gemen- - - är en samt för städerna i Malmöhus län är att de ligger i ett storskaligt jordbrukslandskap vilket innebär brist på allemansrättsligt tillgänglig mark nära städerna. Vidare innebär det att landskapet systematiskt har förenklats och fragmenterats. Något utrymme för växter och djur som inte hör hemma i det moderna jordbruket lämnas knappast alls. Städemas grönområden spelar därför en viktig roll för den biologiska mångfalden. Skåne har flest växt- och djurarter i landet, men är också det landskap i Sverige där den biologiska mångfalden utvecklats mest negativt under 1900-talet och där flest arter är utrotningshotade eller redan utdöda. I Skåne finns idag 40 % av Sveriges hotade växt- och djurarter, 50 % av Sveriges hotade däggdjur och 60 % Sveriges av hotade kärlväxter i odlingslandskapet.

Malmö

Öresundsparken, Limhamnsfältet och Ribersborgsstranden vid Öresund

med badstränder och Kallbadhus ligger praktiskt taget inne i centrala Malmö och har synnerligen stor betydelse för Malmöbomas rekreation. Kontakten med havet ger förutsättningar för naturupplevelser även i en av människan mycket påverkad miljö. Hot uppträder i form förslag av på bostadsbebyggelse i kanterna. Skyddet utgörs av detaljplaner med hög ålder.

Pildammsstråket utgörs av Kungsparken, Slottsparken, Gamla Idrott-

splatsen, Pildammsparken, Stadionparken, Äitholmens koloniområde och Krokbäcksparken med planerad fortsättning söderut. Till dessa parker kan läggas Gamla begravningsplatsen och Mariedalsparken. Flera av de

mer centralt belägna parkerna ligger inom områden av riksintresse för

kultunniljövården. Fråga om byggnadsminnesförklaring är väckt för Kungsparken, Slottsparken och Pildammsparken. Dessutom ingår flera byggnadsminnen i parkerna, t.ex. Malmöhus fästning, Stadsteatern och Ribersborgs kallbadhus. Pildammsstråket har ett pedagogiskt värde då

det där är möjligt att studera parkutvecklingen från mitten av 1800-talet

fram till våra dagar. Hot mot stråket är framför allt byggandet av en Citytunnel med dess stationer och tankar om exploatering av Gamla Idrottsplatsen som med en Citytunnelstation skulle få ett utomordentligt centralt läge. Inrättandet av en nationalstadspark skulle kunna ge en välbehövlig ökad status åt såväl äldre, historiska parker som åt yngre

grönområden som ingår i stråket och bl.a. bidra till möjligheterna att höja kvalitetema på de senare.

Helsingborg

Landborgen, Skandinaviens ståtligaste postglaciala strandlinje, är en imponerande, av vatten eroderad brant i rät-lias-berggrunden. Området har ett högt internationellt naturvetenskapligt värde. I världen är totalt endast tre liknande bildningar kända. Ravinema med frambrytande grundvatten tillhör de särskilt värdefulla partierna med stora geologiska och biologiska kvaliteter. Här finns rödlistade växt- och djurarter. Före-

komsten sällsynta fossil i den s.k. Pålsjöfloran är unik.

av Landborgen rymmer mycket natur med stora värden men innehåller

också kulturhistoriskt värdefulla områden. Ett stigsystem på landborgens

krön binder fomlämningsområden med den medeltida fästsamman ningen Kärnan i staden centrum. Spår efter brytning av kol i dagbrott

vittnar om medeltida verksamhet. Ädellövskog tillsammans med parker

bildar ett sammanhängande skogsområde från Laröd och Sofiero i norr till Helsingborg i söder. Djupa bäckraviner genomkorsar lövskogsområdet på några platser bl.a. i Pålsjö skog.

Utsikten över Helsingborg, Öresund och Själland med Helsingör har

i århundraden gjort området uppskattat och välbesökt. Landborgen gör anläggandet av staden förståeligt och närheten till Danmark uppenbar. Landborgen omfattas bestämmelser enligt 2 kap. 6 § naturresur-

av slagen. Området innehåller dessutom byggnadsminnen som Kärnan och

Hengelska gården. Länsstyrelsen anser att en nationalstadspark borde omfatta även grönområdena i Ramlösa och Ãttekulla.

Hoten mot Landborgen är främst regelbundet återkommande planer på exploateringar i attraktiva lägen som om de genomfördes skulle medföra outförsägbara konsekvenser bl.a. i form ändrad hydrologi av och dränering av grundvattenflödet i Landborgen.

Lund

Lund karaktäriseras idag av det gröna institutionsbältet som löper runt större delen av den medeltida staden. De stora trädgårdama binds samman med t.ex. Södra Esplanaden. I den medeltida stadskärnan är 1800-talets torgbildningar liksom de många små och gröna gårdsrummen av betydelse. Sist inte minst finns Lundagård skall men som föra vidare trädgårdsarvet från Hårleman.

Landskrona

Lanskronas militära betydelse har även satt sin prägel på grönstrukturen. Området kring Citadellet är mycket speciellt med sin tydliga försvarskaraktär samtidigt som det också inrymmer landets äldsta koloniområde. Till citadellsanläggningen hör också det stora öppna exercisfåltet norr om Citadellet och stråket mot söder knyter som samman Citadellet med Gråen. Grönområdet innehåller också strandpromenad, café och konsthall. Flera andra parker har anknytning till den militära verksamheten, t.ex. Stadsparken grundades kring ruinen som av

den kyrka som på grund fästningsutbyggnader 1750.

av revs

Hallands län

Länsstyrelsens bedömning: I Halmstad finns utmed och i anslutning

till Nissans lopp staden såväl parker, grönområden, frilufts-

genom områden äldre bebyggelse- och industrimiljöer av stort nasom tionellt intresse. Detta stråk vidgar sig vid stadens nordöstra utkant

till ett herrgårdslandskap vid Sperlingsholms gods av stort naturoch kulturhistoriskt intresse. Sammantaget till helhet speglar de

en olika delområdena stadens historiska utveckling. De har mycket en väsentlig funktion för den biologiska mångfalden, för natur- och kulturupplevelser for stadens invånare samt för turistisk rekreation.

Halmstad

Nissans mynning i havet vid västra stranden ligger Alet, Strax norr om strandskog med rikt fågelliv och värdefulla biotoper, samt gamla en

flygfältet och Slottsjorden. Längre vid Nissans västra strand ligger

upp

Dragvägskajen, omtyckt gång- och cykelstråk, samt Slottsparken och

ett Slottet med 1600-talets befästningar från danska tiden. Delar av vallgraven återskapas i ett våtmarksprojekt. Mitt emot på Nissans nu strand ligger den s.k. Stenstaden eller Östra .Förstaden med östra rutnätsplan från 1884 och tidstypiska hyreshus och institutioner,

boulevarder och jämvägspark.

Även den medeltida staden, vid Norre Port och Norre Katts norr om park, finns fästningsvallar och kassematter. Norre Katts park rester av är också stadens "studentpark" med friluftsscen. Angränsande till denna

ligger Norra begravningsplatsen och vidare västerut Galgberget, ett

friluftsområde med omistliga värden för såväl stadsbomas rekreation

kulturupplevelser vid Hembygdsgården och vidsträckta utsikter över

som staden och havet.

Vid Nissan Norre Katts park ligger Örjansvalls idrottsplats.

norr om Mitt på östra sidan Nissan ligger Folkets park med omgivande emot av

tallskog och strandpromenad. Här har bron till Laxön liksom sekelskif-

dansbana och friluftsscen återuppbyggts. Den högstammiga tets tallskogen vid Frennarp och F uret är dessa stadsdelars närrekreationsområden. Vid Frennarpsbron, på Nissans västra sida, ligger Slottsmöllans industriområde varit Hallands äldsta och mest betydande som en av industrier och är den bäst bevarade anläggningen i hela länet. De äldsta textilindustribyggnadema är från 1862. Anläggningen är ett typiskt exempel den tidiga industrins lokalisering vid kraftkällan, vattnet,

och är en väl sammanhållen och rik miljö, närmast brukskaraktär. av Norr härom ligger Slottsmöllans tegelbruk från 1850 och strax ca. norr

därom platsen För det äldsta Halmstad med Övraby kyrkoruin från tidig

medeltid. Ovan Slottsmöllan och Frennarp vidgar sig Nissans dalgång och övergår i det öppna kulturlandskapet vid Sperlingsholm, ett gods från

mitten 1600-talet, domineras mäktiga almalléer, den

av som av ena en dubbelallé, och Hallands största gravhög, Ivars kulle, från mitten av l800-talet. Huvudbyggnaden till Sperlingsholm, uppförd 1812 i empirestil, omges av en vacker park med element i nationalromantisk anda. De välbevarade ekonomibyggnadema representerar olika byggnadsstilar från sent 1700-tal till slutet på l800-talet. På ömse sidor Nissans om vattenfall ligger bl.a. kapell, kraftverk, f.d. järnvägsstation samt tjänstebostäder. De beskrivna områdena omfattas till stora delar riksintresse för av kulturmiljövården. Hela Nissan är riksintresse för friluftslivet, främst av på grund av sitt värde för fritidsfisket. Delar strandområdena vid av

mynningen är av riksintresse för naturvärden. Länsstyrelsen bedömer att områdena i huvudsak har ett skydd gällande lagstiftning och i

genom kommunens översiktsplan. Det finns ett kommunalt intresse för att ytterligare binda de olika delarna och att tydliggöra detta samman naturoch kulturstråk utmed Nissan staden. genom

Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsens bedömning: I göteborgsregionen är det endast

trädgården-Ãngårdsbergen i

området Slottsskogen-Botaniska

Göteborg och Mölndal uppfyller samtliga kriterier som enligt som

direktiven skall gälla för att ett område skall skyddas som nationalstadspark. För att trygga områdets fortbestånd utan exploaterings-

intrång ett sådant skydd utmärkt lösning. synes vara en

Göteborg

Området Slottsskogen-Botaniska trädgårdenÄnggårdsbergen sträcker

sig från stadsdelen Masthugget nära Göta älv i till centrala Mölndal norr i söder. Områdets karaktär varierar från anlagd park i till orört norr naturområde i söder. Grönområdet delas i två delar genom den

tvärgående trafikleden, Dag Hammarskjöldsleden, mellan Slottsskogen

och Botaniska trädgården. Slottsskogen och Botaniska trädgården är med sitt centrala läge livligt frekventerade utflyktsmål. Slottsskogen är ett fint exempel den

engelska parktraditionens tillämpning i Sverige. Förutom sluten skog finns här vidsträckta gräsytor, lundvegetation, djurhagar, landskaps-

även naturhistoriskt observatorium och utsiktstom. Den stugor, ett museum,

Botaniska trädgården och i synnerhet dess stenparti är bland Europas

främsta.

Söder Änggårdsbergen finns Sandsjöbackareservatet, vilket

om sträcker sig i Hallands län. Mellan de två områdena fanns tidigare en öppen dalgång och En trafikled, Söderleden, och verksamen ny hetsområden i anslutning till denna väg har på år brutit detta senare natursamband mot söder.

Området Slottsskogen-Botaniska trädgården-Änggårdsbergen är i

huvudsak i offentlig ägo. Grönområdet i Ãngårdsbergen är till större

delen förordnat naturreservat. Botaniska trädgården omfattas av en som detaljplan just botanisk trädgård. Slottsskogsparken är däremot inte som eller skyddad något förordnande. Även det detaljplanelagd genom om för närvarande inte finns något direkt hot mot området kan framtida markanspråk ändock medföra att området undan för undan naggas i kanten.

Älvsborgs län

Länsstyrelsens bedömning: Det centrala Älvrummet i Trollhättan

har nationellt och internationellt unika natur- och kulturvärden. Det

har mycket stor betydelse för tätortsregionens ekologi och människornas rekreation. I ett storslaget landskap finns anläggningar

som ger enastående möjligheter att förstå industrialismens genombrott och det moderna industrisamhällets framväxt. Ett särskilt skydd som

nationalstadspark är angeläget för att bevara områdets samlade

värden.

Det centrala Älvrummet i Trollhättan

Naturmiljö: Genom Trollhättan växlar älvlandskapet. I de övre delarna

är det ljust och öppet. Vid fallen är det slutet, brant och oerhört dramatiskt. Sluss- och kanalområdet med anslutande stränder har rik en

och delvis ovanlig vegetation, utmärkt fiske och intressanta fåglar

som

kungsfiskare och strömstare. Vid Stallbacken vidgar sig älven och har ett flertal öar. Vattenområdena är viktiga rast- och övervintringsplatser för olika sjöfåglar: sångsvan, salskrake, smådopping

och andra vattenoch vasslevande arter. Fomlämningsmiljö: Älven har länge varit viktig transportled och en energikälla. Här har människor bott och verkat i minst 7000 år. På Stall-

backaöarna finns tre fornborgar och omfattande fynd från äldre

stenålder. På Slottsön finns ett medeltida fäste, Ekholm. På medeltiden byggdes kvarnar och sågar det allra förbi men mesta vattnet rann utan att utnyttjas. 32 meters fallhöjd och stora Vattenmassor rådde inte man pa. Slussarna: I kanalområdet finns fyra generationer kanaler och slussar. Från 1700-talet finns ett slusschakt kvar i Christoffer Polhems ofullbordade slussystem och från den år 1800 invigda första

fungerande

kanalen är de flesta slussarna ännu kvar. 1844 invigdes en större slussled. Den byggdes under Nils Ericssons ledning. Han lade även upp stadsplanen för den blivande staden. Dagens farled invigdes 1916. Industrin: På mitten av 1800-talet blev Trollhättan den svenska storindustrins vagga. 1847 grundades Trollhättans Mekaniska Verkstad AB. 1876 grundades Gullöfors bruk. I dag finns SAAB, Volvo Aero och andra stora industrier vid älven. Kraftverken: Olidans kraftverk invigdes i etapper 1910-1921. Under en

period var det världens mest storskaliga anläggning. Arkitekt för krañstationen, regleringsdammen och ställverksbyggnaden Erik

var

Josephson efter sig har lämnat ett monumentalverk oskattbart som av värde. Hojums kraftverk ligger ovanför Olidans. Det invigdes 1943. Den

arkitektoniska anpassningen sköttes arbetsgrupp under ledning av

av en riksantikvarien Sigurd Curman. Samlad miljö: Älvrummet utgör unik kombination av extrema en naturliga förutsättningar och mästerlig ingenjörs- och arkitektkonst. På och stränder finns tillgång till slussledema och vattenkraftverken. På öar och når park- och rekreationsanläggningar. Fågelbroar spänger man

sträcken och de fåglar stannar hela året bidrar till upplevelserna

som kring älven. Stadens fronter mot vattnet stadskänsla och bjuder ger

lätt tillgänglig service. På begränsad yta kan turisten få en stark

en

landskapsupplevelse och få del industrihistoria i koncentrat.

av en Samtidigt utgör Älvrummet stadens centrum och utgör för dess invånare

stadens själ. Kommunens planer: Kommunen har en mycket klar vilja att slå vakt om områdets samlade värden. Men hotbild finns ändå. Den består dels en

åtgärder måste vidtas för infrastruktur och stadsutbyggnad,

av stora som dels den ackumulerande effekten alla små åtgärder som ständigt av av

vidtas i bebyggda områden Aktuella exempel är ny jämvägsbro för

dubbelspårig järnväg, motorvågsbro sydväst nedersta slussen, ny ny om landsvägsbro för att bättre knyta ihop stadscentrum med de nya och växande västra stadsdelarna. Med särskild omsorg då det gäller utkan de i bästa fall bidra till att Älvrummet formning och inpassning ge dimension i det att inte bara gårdagens utan även dagens och ännu en framtidens bästa teknik kan visas här.

Skaraborgs län

Länsstyrelsens bedömning: För närvarande finner inte länsstyrelsen

länet har några områden där skyddsbehoven är sådana att ett att särskilt skydd nationalstadspark behövs. som

Skaraborg kan karaktäriseras ett enda stort stadslandskap. grovt som Städerna är förhållandevis små. Flera dem ligger platâsluttav ningarna eller i anslutning till de stora sjöarna. Om det finns områden i länet, skulle behöva skyddas nationalstadspark, är det inom som som

dessa kategorier. Värdefulla stadsparksområden har oftast redan skydd

i kommunala Översiktsplaner, tillhör byggnadsminnen eller är naturreser-

vat eller kommunala naturvårdsområden.

Värmlands län

Länsstyrelsens bedömning: För närvarande finner inte länsstyrelsen att länet har några områden som motsvarar kriterierna för nationalstadsparker. Värdefulla stadsparksområden har oftast redan skydd enligt annan lagstiftning

Örebro län

Länsstyrelsens bedömning: I tätortema i länet är det endast Svartån i Orebro som har sådana komplexa situationer vad gäller bevarandevärden att ett skydd som nationalstadspark är motiverat.

Svartån Örebro genom

Kommunen bedriver ett aktivt planeringsarbete för att slå vakt om och utveckla de natur-, kultur- och rekreationsvärden som är knutna till Svartåns lopp genom staden en ekopark omfattande åpartiet, Karls- lunds herrgård i väster och Hjälmarsberg och Oset vid Hemfjärden i öster. Området har stora kulturhistoriska, ekologiska och rekreativa värden.

Karlslunds herrgård med underliggande gårdar och lantarbetarbebyg-

gelse är ett strängt reglerat brukningscentrum i ett storskaligt odlingslandskap. Här finns fossila åkrar, kvarn, kraftverk och ruiner av Örebro gevärsfaktori från 1600- och l700-talen. Hjälmarsberg är en ur natur- och kulturhistorisk synpunkt mycket

representativ exponent for Hjälmarens herrgårdslandskap med torp,

alléer och hagmarker med gravfält. Karlslundsskogen med sjön Tysslingen staden och strandängväster om arna vid Oset öster om staden är med sitt rika fågelliv välfrekventerade Strövområden. Området omfattas bestämmelser enligt 2 kap. 6 § naturvårdslagen. av Vissa delområden skyddas som naturreservat.

5 16-0376

Västmanlands län

Länsstyrelsens bedömning: Efter en preliminär genomgång av länets städer finner länsstyrelsen att endast Sala har områden med den komplexa kombination samlade värden och exploateringsanspråk av motiverar att miljön skyddas som nationalstadspark. som

Sala gruva-Silvköparen

Området sträcker sig från Salas centrala delar till sjön Silvköparen och omfattar stadens viktigaste grönstråk, ett flertal parker, idrottsanläggningar, koloniområde, Folkets park, badplats, Sala gruvområde och delar dammsystem Närheten till den centrala staden gör av gruvans m.m. området till ett välanvänt strövområde. Området är av stort värde för naturvärden, kulturminnesvården och det rörliga friluftslivet och

kringgärdas av olika exploateringsintressen. Stora delar av området

omfattas bestämmelser enligt 2 kap. 6 § naturvårdslagen. av

Kulturmiljö: Salas historia är intimt förknippad med gruvan, som

historiskt sett varit riksintresse for landets ekonomi. Miljön med till av driften hörande byggnader och dammar är unik och speglar en mång-

hundraårig brytningstradition.

Naturrniljö: Området innehåller sällsynta naturtyper, hotade eller sårbara biotoper och arter och en mycket rik flora. Bl.a. finns lövskogar med betydande inslag ädla lövträd och en rik orkidé- fuktängs-, torrängsav och lundflora.

Exploateringsintressen: Delar av området är bebyggda. Riksväg 70

kommer att få förbifart berör området. Mycket livaktiga en ny som utmål och ett visst exploateringstryck avseende bostäder kan komma att inverka på miljön.

Kopparbergs län

Länsstyrelsens bedömning: För närvarande finner inte länsstyrelsen att länet har några områden motsvarar kriterierna för nationalsom stadsparker. Värdefulla stadsparksomrâden har oftast redan skydd enligt annan lagstiftning

Gävleborgs län

Länsstyrelsens bedömning: Området kring den meandrande Gavleån och biflödet Kungsbäcken i Gävle har kvaliteter som motiverar att miljön skyddas som nationalstadspark.

Gavleån-Kungsbäcken

Området utgör stadens lunga med stadspark, kyrkogårdar, Villastaden och idrottsanläggningar som via f.d. militära övningsfält övergår i stadsnära skog och äng med svamp- och bännarker. Gävles esplanad med rådhus, stadsteater och uteserveringar är den naturliga stadsmässiga fortsättningen på stadsparken. Villastaden med sina stora villor och

trädgårdar utgör en viktig del i ålandskapets park- och promenadstråk.

Liksom i många andra städer hotas dessa värden av förtäming och okänsliga ombyggnader. Det gamla regementets byggnader är om- och tillbyggda for högskolans räkning. Det finns även planer att använda en del av parken för studentbostäder. Vid korsningen E4-Rv 80 finns intresse att lägga en informationsplats för staden och en större livsmedelshall.

Västernorrlands län

Länsstyrelsens bedömning: I Västernorrland är det främst Selångersåns dalgång i Sundsvall som motsvarar kriterierna för en nationalstadspark. Sammantaget innehåller området många skilda värden. Området utgör ett tätortsnära kultur- och naturlandskap med flera parker och fritidsanläggningar längs ån.

Selångersåns dalgång

Selånger-Högom utgör fomlämningsrik bygd i ett öppet jorden brukslandskap med monumentala höggravfält, boplatser, byar, kyrka medeltida hamn och handelscentrum. Hela Selångersåns vattensystem är

av stor betydelse för att bevara den naturliga biologiska mångfalden.

Den är oreglerad och utgör ett för länets totala havsöringsbestånd mycket betydelsefullt reproduktionsområde. Åns goda Vattenkvalitet ger vattendraget värde som refugie för forsumingskänsliga vattenväxter och

djur. Selångersån med Selångersfjärden hyser även omitologiska och botaniska värden. Deltabildningen vid åns utlopp i Selångersfjärden är

länets enda levande delta av betydelse.

Vissa exploateringsmöjligheter finns inom gällande detaljplaner. En

utbyggnad Högskolan i Åkroken är aktuell. Vissa trañkanläggningar av bl.a. trafikplats E14 och SJ :s triangelspår, kan komma att beröra området Området omfattas av bestämmelser enligt 2 kap. 6 § naturvårdslagen. Selångersån har föreslagits bli skyddad som naturreservat. Inom kommupågår arbete med fördjupad översiktsplan där bl.a. bevarandefrågornen kommer att behandlas. Med tanke på de många skilda intressena i na området länsstyrelsen att Selångers dalgång är mycket intressant anser att studera vidare ett område som kan utgöra nationalstadspark. som

Jämtlands län

Länsstyrelsens bedömning: Östberget i Östersund har stora

skyddsvärden. Det är därför önskvärt att pröva om det är lämpligt

att skydda berget och eventuellt vissa angränsande områden med bestämmelserna i naturresurslagen. stöd av

Östberget/Frösön

Östberget utgör ett mycket karakteristiskt inslag i landskapsbilden. Den

mörka granskogsklädda bergstoppen ligger omedelbart intill staden och

växlingen mellan natur och stad skapar intressant stadsbild där en

slalombacken vintertid ligger ett vitt och gnistrande smycke. På

som toppen berget finns utsiktstom, café, vandringsleder och skidspår. av Väster berget ligger tre byar med mycket stora kulturvärden, om jordbruksområden mot Frösö kyrka, Arnljotlägden och Petersson upp Bergers Sommarhagen. Under senare år har det förekommit exploateringsintressen som skulle kunna påverka såväl landskapsbild som natur- och kulturvärden, bl.a. villabebyggelse på bergssluttningama och ett större hotell uppe på berget med linbana från flygplatsen. Området omfattas bestämmelser enligt 2 kap 6 § naturresurslagen. av Plansituationen är inte helt tillfredsställande. Planer kan inte heller ge

fullödigt skydd för hela miljön. Det har diskuterats att göra Östberget

till naturreservat. Osäkerheten kring denna fråga har bidragit till att skyddsformema inte kunnat utvecklas.

Västerbottens län

Länsstyrelsens bedömning: För närvarande finner inte länsstyrelsen

att länet har några områden som motsvarar kriterierna för nationalstadsparker. Värdefulla stadsparksområden har oftast redan skydd enligt annan lagstiftning

Norrbottens län

Länsstyrelsens bedömning: För närvarande finner inte länsstyrelsen att länet har några områden som motsvarar kriterierna för nationalstadsparker. Värdefulla stadsparksområden har oftast redan skydd enligt annan lagstiftning.

Bilaga Uppsala - ett pedagogiskt exempel

I denna bilaga beskrivs stråket Uppsalaåsen-Fyrisån med utgångspunkt i natur-, kultur- och rekreationsvärden. Syftet med att göra en mer ingående beskrivning av detta stråk är att använda Uppsala ett som exempel på vad ett stadsnära natur- och kulturlandskap kan innehålla. Landskapet kring Uppsalaåsen och Fyrisån är mycket komplext. Den ofta skogsklädda åsen och Fyrisån med sin flacka dalgång utgör formstarka inslag på Uppsalaslätten. Utöver sin inverkan på landskapsbilden, har åsen och ån också andra viktiga funktioner. De utgör varierade och biotoprika natunniljöer, där flera sällsynta och hotade insekter, växter och finns. Åsen och ån har dessutom arter av svampar

tidigt attraherat människor. De har utgjort viktiga kommunikationsleder

och som sådana lockat till sig bebyggelse. Många kultunniljöema av längs stråket är välkända och viktiga delar av det nationella kulturarvet. Åsen och ån har också varit avgörande för staden Uppsals tillkomst och historia. Idag är stråket viktigt för Uppsalabomas rekreation. Denna beskrivning skulle, med smärre variationer, kunna stämma på många svenska städer. Det är vanligt att bebyggelsen uppstått kring ett vattendrag, som sedan förblivit ett grönt stråk genom staden. Miljöema kring dessa vattendrag är då ofta också kulturhistoriskt intressanta. Men även om vissa drag är allmänna så innehåller varje stad också det som är unikt.

Nedan följer en beskrivning av natur- och kulturmiljöema längs

Uppsalaåsen och F yrisån. Stråket har delats i delområden och redovisas huvudsaklingen från norr till söder. Det beskrivna området omfattar större delen av Gamla Uppsala fomminnesområde med Kungshögarna och åskullama söder därom, arkitektoniskt och kulturhistoriskt intressanta miljöer i Svartbäcken och innerstaden, kultur-

historiskt och biologiskt intressanta parker och biotoper i staden,

Stadsskogen och de gröna områdena väster Dag Hammarskjölds väg, om åsen med instutionema söder staden, Fyrisåns dalgång från om innerstaden till utloppet i Mälaren vid Flottsund samt de till ner

dalgången angränsande naturområdena Lilla Djurgården och Nåntuna lund. Slutligen berörs Lunsen och Kungshamn-Morga naturreservat

som utgör två, till det beskrivna området, ekologiskt och rekreationsmässigt kopplade naturområden.

Uppsala högar

Lunsen W

Stråket Uppsalaåsen-Fyrisån. Ljusgrått: Det beskrivna området 0 1 2km Mörkgrått: Uppsalaåsen Ekoln

Områdesvis

beskrivningar

Åsstråket Gamla Uppsala- Röbo

Norr staden uppträder åsen som ett antal kullar. Mellan kullama om

täcks åsmaterialet lera. Åskullama är ett viktigt inslag i landskaps-

av bilden. De har stort värde för friluftslivet och är botaniskt och geologiskt intressanta, men framför allt har de stora kulturhistoriska värden.

Delområdet omfattar bl.a. Högåsen med Gamla Uppsala fomlämnings-

område, Tunåsen, Röbo och Lötenkullen.

Professor Rutger Semander propagerade redan i början av 1900-talet för bildandet av en "Gamla Uppsala Rikspark", till skydd för såväl

kultur- som naturvärden. I Sveriges natur, årgång 1910, skriver han:

"Det är för att i min mån arbeta bevarandet af en landskapsbild, där

de rent arkeologiska värdena äro innerligt sammanbundna med de nutida naturförhållandena, som jag bringar denna fråga inför vår förening och dess årsskrifts läsare." Semander ansåg att åsens kontur, den uråldriga hedvegetationen och fomlämningama i Gamla Uppsala måste bevaras

för eftervärlden. Riksparkstanken stöddes av bland andra Drottning

Victoria och Carl Larsson. Åsstråket från Gamla Uppsala i till Galgbacken i söder utgör norr idag ett grönområde som förbinder Gamla Uppsala med Uppsala. Området är med sin kuperade terräng en tillgång för friluñslivet, trots att det är påverkat av tidigare täktverksamhet. Vissa delar åsbackama av har en karaktäristisk torrängsvegetation med bl.a. axveronika, backtim-

jan, backsippa, blodnäva, brudbröd, fårsvingel, fältmalört, gråfibbla,

kattfot och knytling. Andra delar av åsen är skogsbevuxna med omväxlande tall- och lövskog.

Gamla Uppsala är ett av Sveriges mest kända fomlämningsområden. I de skriftliga källorna har orten alltsedan 700-talet framställts

som

välkänd och betydelsefull, och i den europeiska litteraturen fungerar Gamla Uppsala alltjämt samlande symbol för den nordiska

som en hedendomen. I Sverige har Gamla Uppsala sedan medeltiden använts som en symbol för Sveriges heroiska forntid, framför allt under stormaktstiden och under 1800-talets nationalromantiska period. Mot denna bakgrund är det inte förvånande viss mytbildning uppstått att en

kring Gamla Uppsala. Föreställningen om ett hednatempel har varit stark

genom åren. Det beskrivs först av Adam Bremen på 1070-talet, av men

om det någonsin funnits ett hednatempel i området har ännu inte kunnat

beläggas arkeologiskt. Vad däremot vet är att Gamla Uppsala varit religiöst viktig man en plats efter kristendomens införande. År 1164 tillträdde biskop Stefan Gamla Uppsalas förste ärkebiskop, och kyrkan från början av 1 100som talet blev då domkyrka. På 1200-talet brann domkyrkan och därmed

flyttade ärkebiskopen till Uppsala. Den nuvarande sockenkyrkan är en

bevarad domkyrkan. del av den forna :Andra Mann Vwrnujçtghuv døiminsi ls

l A m "Gamla Upsala högar och hedniska ättebackar i sin belägenhet afritade åhr 1709." Kopparstick från 1710 av Peringskiöld

Trots att många gravhögar har förstörts sedan Peringskiölds tid,

utgör fornlämningskomplexet i Gamla Uppsala fortfarande ett av de

största i Skandinavien. De mest påtagliga och välkända fornlämningarna är Kungshögarna. Högarna är delvis utgrävda ur åsen och

dateras till folkvandringstid, 400- till 500-talet e.Kr. Inom området finns

även gravfält, båtgravar, runstenar, husterasser och andra spår av bebyggelse. De tidigaste lämningarna är från bronsåldern. På Upplandsmuseets friluftsmuseum, Disagården, kan man också

uppleva tiders kulturhistoria, i form av gamla uppländska gårdar.

senare Vegetationen på och omkring Kungshögarna är även den kultur-

historiskt intressant, genom vad den berättar om tidigare hävd. Man kan utläsa att området har mycket lång kontinuitet som öppet hävdat område, vilket också präglar den synnerligen artrika floran. I svamp-

floran märks den sällsynta röksvampen liten diskröksvamp Disciseda

candida, som även den vittnar om torrängsvegetationens långa kontinuitet. Området är också en mycket rik insektslokal med ett flertal ovanliga fjärilar och skalbaggar. Här lever bland annat den mycket sällsynta jordlöparen Amara infirma. T unåsen har mycket höga geologiska och botaniska värden. Pâ krönet och sluttningen mot nordväst finns flera väl utbildade fornstrandvallar. Olof Rudbeck ä. tolkade strandvallarna som den hippodrom eller rånnarbana som Platon skildrar från Atlantis. Rudbeck försökte i sitt verk "Atlantica" bevisa att Sverige var sagans Atlantis, civilisatio- , nens urhem, och att Gamla Uppsala var dess huvudstad. Vegetationen på Tunåsen består av omväxlande skog och artrika torrängspartier. De nakna grusytorna vid inñltrationsdammarna erbjuder livsrum för

sällsynta vänneälskande insekter. Bland annat det lilla trädbiet Xeratina cyanea har påträffats där.

Röbo- och Lötenkullarna har också de bitvis en artrik torrängstlora, även om området är påverkat av tidigare täktverksamhet. Kommunen arbetar med att återställa miljön med åsgrus i ytan och vegetation hämtad från angränsande åspartier. Till de intressantare arterna som idag växer vid Lötenkullen hör sträv kardvädd Dipsacus strigosus och

säfferot Seseli libanotis. En motionsslinga går genom området vid

Röbo och en gång- och cykelstig som leder ut till Gamla Uppsala börjar här. Söder om Röbo ligger den nyanlagda Bärbyleden som en barriär mellan de norra åskullarna och staden. Gående hänvisas till en kulvert under den hårt trafikerade vägen.

Svartbäcken

Delområdet utgörs av Tallbacken, Galgbacken och Svartbäckens trädgårdsmiljöer. Tallbacken och Galgbacken är viktiga delar av grönstråket mellan Gamla Uppsala och Uppsala. Trots att även detta område är mycket påverkat av täktverksamhet, är det biologiskt tämligen rikt. I de öppna sandytorna finns en del sällsynta och hotade vänneälskande insektsarter som bombarderbaggen Brachynus crepitans och en myrlejonslända. Galgbacken är också den enda kända lokalen i Uppland för den sällsynta fjärilen Depressaria artemisiae, som lever på fältmalört.

Von Bahrska häcken planterades i början seklet som skydd mot

av nordanvinden. Planteringen fungerar som ekologisk korridor och som

mycket välfrekventerat promenadstråk. Den ger åsstråket kontakt

ett med Gränbyparken och odlingslandskapet i öst. Via Galgbacken och Tallbacken fortsätter sedan grön korridor vidare västerut och får en

genom Tunabergskolonin kontakt med ån.

P O Hallman framlade 1910 stadsplan över inre Svartbäcken. en

Stadsplanens centrala delar med kvarteren Karbinen, Spikklubban och

Yxan byggdes ut under seklets första decennier. Området har stora likheter med engelsk trädgårdsstad. Genom det sammanhängande en planmönstret med bilfria köksvägar, är bostäderna väl anslutna till det

mindre parkområdet vid Stjärnhjelmsplan. Bebyggelsen består av enkla

tvåvåningshus trä med klassicistiska stildrag. av

Innerstaden vid ån

Delområdet utgörs själva årummet och de närliggande parkerna av av Linnéträdgården, Kvarnholmen och Stadsträdgården. Ãrummet går grönt stråk Uppsala. Vegetationen längs som ett genom Fyrisån växlar från naturlig växtlighet i norr, till anlagda parker i mer och söder. Genom centrum flyter ån mellan stensatta kajer och centrum därom fritt. Söder staden är åns strandkant pålad. Träden norr mer om

längs Fyrisån är skilda arter. Många är gamla och grova. De mest

av

kända träden är de gamla hästkastanjerna, förskönar årummet med

som sin blomning vårarna. Fyrisån med omgivande parker tjänar som om ekologisk korridor staden men också som promenadstråk. genom Dessutom underlättar ån orienteringen och utgör ett estetiskt mycket viktigt inslag i stadsbilden. I det medeltida Uppsala låg hantverks- och handelskvarteren på Fyrisåns östra sida. Väster ån hade kyrkan och kronan makten. om Senare kom universitetet att komplettera institutionerna väster om ån.

Denna uppdelning präglar fortfarande staden, men kvarteren kring Svartbäcksgatan är de enda återstår av de många borgargårdarna

nu som öster om ån. Kvarteret Lindormen mellan Järnbron och Haglunds bro vid Skolgatan, under 1700- och 1800-talet garvarnas och färgarnas var

kvarter. Här bodde och verkade också flera guldsmeder, tenngjutare och

kopparslagare. Kvarteret består tre öppna gårdar med bodlängor och av oregelbundna huskroppar. Dessa Svartbäcksgatans handels- och hantverksgårdar har hela tiden förändrats. Hus har byggts till och

Stråket i centrala staden Ljusgrått: Det beskrivna området Mörkgrått: Fyrisån

byggts efter behov och ideal, men aldrig så genomgripande att

om

möjligheten att spåra historien har gått förlorad.

I anslutning till Kvarteret Lindorrnen ligger Linnéträdgárden,

Rudbecks gamla akademiträdgård. Denna studerades flitigt av Carl von Linné och kom senarare att bli ett av hans stora projekt. Som nybliven professor i Uppsala fick Linné uppdraget att rusta upp och forma en vetenskaplig botanisk trädgård akademiträdgârden. Med plantor och

av fröer från hela världen gjorde han den till något av en botanisk

centralpunkt. Akademiträdgården blev Linnéträdgården. Till sin hjälp

hade Linné slottsarkitekten Carl Hårleman, som anlitades för att rita planen för trädgården och den orangeriebyggnad som behövdes för vinterförvaring av känsliga växter. I samband med ombyggnaden av trädgården, rustade man även upp en äldre prefektbyggnad vid trädgårdens entré. Den kom sedan att bli Linnés bostad i närmare 40 år och är Med stöd av Linnés trådgårdsbeskrivningar var det nu museum. möjligt för Svenska Linnésällskapet att 1920 detaljerat återupprätta trädgården. En del av växterna fimis fortfarande kvar sedan Linnés tid. Längs Fyrisån finns också många kulturhistoriskt intressanta

bebyggelsemiljöer. Däribland Walmstedtska gården, Saluhallen och Upplandsmuséet i den gamla akademikvarnen på kvarnholmen.

Kvarnhusen på holmen har varit många. Det som nu är Upplandsmuséets byggnad uppfördes 1760-talet och fick sin nuvarande form i mitten av 1800-talet. Vid Upplandsmuseet finns en fm liten park, där växtmaterialet på ett känsligt sätt anpassats efter den lilla åfåra som parken är anlagd kring.

Kvarnfallet är en biologiskt rik miljö med bland annat en stor

produktion insekter, som nyttjas som föda av fisk, fågel och av fladdermöss. På stenarna i ån växer bl.a. den sällsynta mossan Octodiceras fontanum. Vintertid händer det att strömstaren gästar

Kvarnfallet. Islandsfallet har liksom Kvarnfallet en viktig biologisk

funktion. Främst är bottnarna nedströms fallet viktiga för den lilla laxñsken nors. Svandammen utgör vacker inledning på Stadsträdgården eller en Stadsparken som den också kallas. Dammen anlades ursprungligen som slottets stora ñskdamm, år 1590. Idag är den tillflyktsort för svanar, änder och vitfågel. Mellan Svandarmnen och Stadsparken ligger Flustret. Det är en kopia anrik 1800-tals byggnad som från början var schweizeri och av en senare blev dansrestaurant. Flustret är en av de Uppsalamiljöer som besjungs av skalden Wennerberg i vissamlingen Gluntarna. Där Stadsträdgården ligger odlades humle Gustav Vasas tid.

Parkanläggningen är från 1860-talet och detta präglar dess uttryck, även

om mycket har förändrats genom åren. Parkhistoriskt representerar Stadsträdgården ganska väl 1800-talets stadsparker och den förändring de genomgått under 1900-talet. Stadsträdgården artrik finpark, är en som utnyttjas av stadens invånare för promenader, solbad, pick-nick samt olika som teater, konserter och utomhusgympa. evenemang Strömparterren, området närmast Fyrisån, upplåts redan på 1840-talet promenad för stadens invånare. Lönnar och almar planterades längs som promenaden från Flustret till Studenternas idrottsplats. Den övriga delen av allén är yngre. I denna vackra gamla allé vid Fyrisån, börjar

cykelvägen som följer ån ända till dess utlopp vid Flottsund.

I anslutning till Stadsparken ligger Studenternas idrottsplats. Den anlades i början av 1900-talet och har efterhand expanderat söderut längs ån.

Vy över Fyrisån och Stadsträdgården. Teckning av Emil Åberg från 1885

Innerstaden vid åsen

Väl synliga och med god överblick över omlandet uppförde kyrkan och kungamakten sina praktfulla byggnader uppe åsen. Senare kom också Universitetet att förlägga sina institutioner dit. Kring dessa byggnader breder parkerna ut sig och utgör ett stort sammanhängande grönt stråk i stadens kärna. Botaniska trädgården, Slottsparken, Slottsbacken, Engelska parken, Gamla kyrkogården, Universitetsparken, Odinslund och domkyrkomiljön, har alla stora kulturhistoriska värden. Dessa miljöer, med sitt rika inslag av äldre parkträd, har också en intressant insekts- och fågelfauna. Delområdet utgörs av ovan nämnda miljöer. I Kvarteren kring domkyrkan finns det gott om träd och planterade trädgårdar, bakgårdar och torg. Riddartorget är en av Uppsalas

vackraste platsbildningar, med Skytteanum, Oxenstiernska huset, Värmlands nation, Trefaldighetskyrkan, Dekanhuset, Gustavianum och

domkyrkan som väggar. Torget domineras av två ståtligt rundkroniga

Lindar. Från Riddartorget sträcker sig parkförgreningar olika håll. Många byggnaderna kring Domkyrkoplan, Riddartorget och Nathan

av Söderbloms plan härstammar från medeltiden och 1600-talet. Flera av dem byggdes på 1-700-talet efter ritningar slottsarkitekten Carl om av Hårleman. Uppsala domkyrka började byggas på 1270-talet och invigdes 1435. Den är uppförd i Gotisk stil men de nuvarande tornen är från 1800-

talet. Först var kyrkan katolsk ärkebiskopskatedral och kröningskyrka.

Efter reformationen på 1500-talet har den bland annat varit kunglig

gravkyrka. Uppsala domkyrka är nordens största katedral.

Intill domkyrkan ligger Helga T refaldighetskyrkan som stod färdig omkring 1340. Söder om kyrkan finns en fin äldre trädgård. Domtrapphuset har anor från 1200-talet. Här finns bl.a. Nathan Söderbloms bibliotek och en restaurant. Skytteanum har en stomme som bildas av medeltida murverk, under 1500-talet ägdes huset Braheätten och på 1620-talet byggdes det om av

av Gustaf Adolfs lärare Johan Skytte. Den Skytteanska trädgården är

en liten intim trädgård som hyser några anmärkningsvärda träd. En

verkligt grovstammig solitär lind, den hängande japanska björken Betala

pendula Yoengii och det ovanligt stora exemlaret av naverlönn, Acer campestre, är värda att nämna.

Ärkebiskopsgården består av fyra byggnader, som omgärdar en liten

grönskande trädgård. Ett husen är byggt på källaren till det medeltida av domprosthuset. Detta hus ritades av Hårleman. Den kände ärkebiskopen, Nathan Söderblom bodde i huset 1914-31. Gustavianum byggdes på resterna av den medeltida ärkebiskopsgården, utgör husets kärna. Byggnaden är uppkallad efter som nu Gustaf Adolf skänkte den till universitetet på 1620-talet, varefter som den byggdes till universitetshus. Gustavianum restaurerades senare om Olof Rudbeck d.ä. som också anlade den anatomiska teatern av

byggnadens tak. På 1700-talet genomfördes smärre restaurering,

en denna gång Hårleman, som gav byggnaden dess nuvarande utseende. av Mellan Gustavianum och universitetet ligger Universitetsparken. Parken har ett slingrande gångsystem och hyser en intressant samling träd med avvikande former. Där finns träd som har ovanligt formade

eller färgade blad, och träd med exempelvis hängande- eller pyramidformade kronor. Sådant parkidealet omkring 1887, när Universi-

var tetsparken anlades. Det bevarade växtmaterialet tillsammans med parkens plan och ett antal ditflyttade runstenar, gör den parkhistoriskt

intressant. Uppsala Universitet inrättades år 1477 och var nordens första

universitet. Det hade nedgångsperiod under 1500-talet, men växte sig

en

åter starkt under 1600-talet. Vetenskapligt präglades universitetet vid

denna tid universalsnillet Olof Rudbeck. Under frihetstidens 1700av tal hyllades naturvetenskapen, vilket gav universitetet en stark ställning.

Botanisten Carl von Linné, astronomen Anders Celsius och kemisten

Torben Bergman åter Uppsala internationell berömmelse. Det gav nuvarande universitetshuset stod färdigt 1887.

Genom Odinslund går den Gustavianska allén som ursprunglingen planterades Linné. De två trädraderna närmast Gustavianska allén

av planterades 1765. Trädgårdarna på ömse sidor om Odinslund gör att ett sammantaget ganska brett grönt stråk binder samman domkyrkokvarte-

med Slottsbacken och Engelska parken.

ren Universitetsbiblioteket Carolina Rediviva är en mäktig 1800talsbyggnad, tronar på åsen. Huset syns mycket långt håll på som grund det är placerat så högt och i blickfånget från den långa, raka av Vaksalagatan. Det dåvarande kronprins Karl Johan som utsåg var

platsen. Byggnaden inrymmer Sveriges äldsta universitetsbibliotek

4 grundat 1620. Bakom Carolina Rediviva ligger Engelska parken, eller Carolinaparken, från 1805. Genom denna går ståtlig Lindallé och mot en en angränsande kyrkogård finns hasseldunge där det växer orkidéer. en

Fågellivet är mycket rikt med många småfågelarter och gästande arter

stenknäck och bändelkorsnäbb. Engelska parken utgör tillsammans som med angränsande delar Botaniska trädgården, Gamla kyrkogården av och Slottsbacken ett stort sammanhängande parkområde med ett rikt

bestånd äldre parkträd. Till de gamla parkträden är en intressant

av flora med vedlevande svampar, mykorrhizasvampar och mossor knuten. Särskilt Engelska parken hyser flera sällsynta svamparter men även sällsynta växter bevarats genom extensiv skötsel. som

Gamla Kyrkogården är en av landets äldsta stadskyrkogårdar. Den

utgör vacker, avskild och rofylld plats, trots sitt centrala läge. På en kyrkogården finns många välkända personer begravda. Flera av dem har på olika sätt betytt mycket för Sverige, bland dessa Gustaf Fröding och

Dag Hammarskjöld. Slottsbacken ursprungligen kal, men trädplanterades i mitten av var 1800-talet. Här finns rik torrbacksvegetation med flera sällsynta en

insekter och växter grusslok Melica ciliata, sköldsyra Rumex

som

scutatus, grusviva Androsace septentrionalis och sandvita Berteroa

incana. Svampfloran i Slottsbacken är också intressant med mykorrihbundna till almarna och bokarna. Bl. a. förekommer här zasvampar

bokriska Lactarius blennius och vit hattmurkla Helvella crispa.

Slottsbacken var Dag Hammarskjölds lekplats under barndomen, eftersom hans far var landshövding och hade sin tjänstebostad slottet.

Uppsala utsikter. Teckning av A. Nay från omkring 1840

Gustav Vasa lät på 1500-talet uppföra en borg på Kasåsen. Erik XIV och Johan III byggde sedan ut Vasaborgen till ett representativt renässansslott. I slottsfängelset avrättades Sturarna år 1567 av Erik XIV. Stora delar av slottet förstördes i den stora stadsbranden 1702. Det som återstår är det nuvarande Uppsala slott. I slottet finns bl. a. Uppsala Konstmuseum. Pâ 1660-talet anlade Olof Rudbeck d.ä. en slottsträdgård väster om slottet. Med all sannolikhet var även slottsarkitekten de Vallée

delaktig när anläggningen planerades. Slottsträdgårdens grundmönster

kvarstår ännu. Från den tiden är den norra muren och ett par askar i gathörnet mot Carolina, samt terasserna i sluttningen från slottet. Den nedersta av dessa ligger inom botaniska trädgården. Omkring år 1750 fick Hårleman i uppdrag av Adolf Fredrik att upprätta en ny plan för slottsträdgården. Den fick då sin ännu bevarade form i stram barock. År 1787 donerade Gustav III slottsträdgården till Uppsala Universitet. Den skulle bli den nya botaniska trädgården och ersätta Linnéträdgården, som var för liten och mindre lämplig för växtodling. Några av

växterna som flyttades från Linnéträdgården finns fortfarande kvar. Den

klassicistiska byggnaden i trädgården kallas Linnéanum som en hyllning

till den store botanisten. Den invigdes 1807 och ritades av Olof Tempelman och Louis Jean Desprez. Botaniska trädgården fick sin nuvarande utbredning år 1893, när markområdena söder om Norbyfogades till området. År 1935 förklarades barockträdgården vägen som

kulturellt byggnads-minnesmärke. Den botaniska trädgården är en vacker park där det estetiska värdet hos växterna tillvaratas såväl som

det vetenskapliga. trädgården finns cza ll 000 arter. Rekreationsvärdet i detta levande är också mycket högt. Omkring 40 000 museum människor besöker årligen trädgården.

Stråket väster om Dag Hammarskjölds väg.

Stadsskogen riktig skog med möjlighet till ostörda naturupplevelär en att den ligger mitt i Uppsala. Detta gör den till ett mycket ser, trots viktigt rekreationsområde för uppsalaborna. Elljusspår, ridstig och

många andra väl preparerade stigar genomkorsar skogen och den nyttjas för promenader, jogging, skidåkning och bär- och svampplock-

året om ning. Carl Linné besökte ofta stadsskogen vid sina exkursioner. Idag von kan i hans spår på markerad Linnéstig genom skogen och ut man en i den angränsande Hågadalen. Till följd sitt samband med omgivande landskap fungerar av Stadsskogen ekologisk korridor förbinder staden med bland som en som annat Hågadalen. Här finns flera olika naturtyper från hällmark och myr till hassellund. Ett 40-tal fågelarter häckar i skogen. Grönsångaren är något karaktärsfågel också ovanligare arter som stenknäck, av en men steglits, gulsångare, nötkråka, mindre flugsnappare och skogsduva

påträffas. Stadsskogen är endast planlagd i sin nordliga del. Förarbeten

har gjorts för tunnel under Stadsskogen med öppningar vid Norbyen vreten och Rosendalsfältet. Vid Grindstugan finns dunge med gamla tallar som år viktig för en artspridningen mellan Stadsskogen och Kronparken. Dungen beyder också mycket för landskapsbilden. Vid Hammarby kyrkogård finns ett lundartat skogsparti med inslag äldre ädellövträd. Skogspartiet hyser en rik fauna och flora och har av betydelse för landskapsbilden. Området utgör ett välfrekventerat stor

friluftsstråk. Den flerskiktade vegetationen är mycket fågelrik Malma backar har en botaniskt intressant betespräglad flora som

också har kulturhistoriskt värde. Torrängsfloran är mycket artrik och i

stort sett alla traktens torrängsväxter finns representerade här. I skogsbrynen växer den ovanliga vippärten Lathyrus niger rikligt. I området finns också flera fornlämningar t.ex. stensättningar och skärvstenshögar. Dioritkullarna vid Ultuna hagar är geologiskt intressanta. I området finns också de jättegrytor som von Post använde sig av för att ge jättegrytsfenomenet dess första rationella förklaring. De äldre trädbestånden av främst asp och sälg hyser ett flertal hotade insekter. Av skalbaggar har man funnit flera ovanliga och hotade arter som grön

aspvedbock Saperda perforata och långhorningen Obrium cantari-

num. Här finns också en för vetenskapen ny, ännu icke namngiven och beskriven üädervingeart. Området är genom sin skönhet också ett viktigt inslag i landskapsbilden och ett välfrekventerat friluftsstråk.

Åsen söder staden

om

Åsen uppträder antal åskullar alla viktiga höjdryggar som ett som utgör i det annars så flacka landskapet. Större delen av åsens skogsmark har sedan 1500-, 1600- och 1700-talet varit kronoparker. Parkskogen med månghundraåriga ekar och tallar har mycket höga natur- och kulturhistoriska värden. Hela stråket har ett högt biologiskt värde genom lång skoglig kontinuitet. På åsen ligger också en rad institutioner som alla på olika sätt präglat åsmiljön. . Kronåsen utgör en sammanbindande länk mellan två viktiga grönstråk. Där möter stråket längs Fyrisån och åsen till Ekoln, stråket frän centrala staden över Polacksbacken, Artillerifältet, Stadsskogen, västra Eriksberg och Hågadalen till storskogen Nåsten. Gula stigen som genom gröna områden leder ut till Skarholmen, börjar också här. Vegetationen på Kronåsen är variationsrik med såväl tallskog och torrbackar som ädellövskog med lundflora. Denna varierade vegetation bidrar till även fågellivet är rikt. Åsen är också geologiskt intressant att tack vare de markerade fornstrandlinjerna på den östra sluttningen. Sist men inte minst finns, sedan 1920-talet, Carl Milles väldiga monument över Sten Sture på Kronåsens krön. Invid Kronåsen ligger det legendariska värdshuset Eklundshof, som besjungs i Gunnar Wennerbergs kända visa: "Här är gudagott att vara". Här låg också Uppsala hålsobrunn. Brunnshuset uppfördes 1818 över själva hälsokällan. Såväl brunnshuset som brunnspaviljongen från 1839 finns kvar och även brumisparken som renoverades 1993.

På 1800-talet blev Uppsala regementsstad. Kaserner uppfördes längs

Dag Hammarskjölds väg, vid det gamla militära övningsområdet Polacksbacken. Nu tjänar dessa lokaler för universitet och som

högteknologiska utvecklingsföretag.

När S1 i början 1980-talet flyttade, upphörde Polacksbacken att av världens äldsta samma plats belägna militära förläggning. Den vara långvariga användningen exercisfält, med medföljande markslitasom har gett upphov till idag mycket ovanlig grässtäpps- och ge, en torrängsflora. Ett flertal mycket sällsynta växter, svampar och insekter, främst grävsteklar, är beroende denna långa kontinuitet i markanav vändningen. Två mycket sällsynta små röksvampar, liten diskröksvamp

Disciseda candida och stor diskröksvamp Disciseda bovista

förekommer också. Området utnyttjas idag för en rad olika aktiviteter och evenemang utsätter marken för det viktiga slitaget, samtidigt som de tjänar ett som rekreationssyfte. Kronparken såväl Polacksbacken består av sandavlagringar från som

åsen. Kronparkens åldrade grovstammiga tallbestånd är unikt och i

högsta grad skyddsvårt botanisk och zoologisk synvinkel. Dessa 300ur åriga tallar torde planterade Olof Rudbeck omkring 1680. vara av Trädbeståndet har skyddats sedan 1700-talet. Miljön gynnar häl-

byggande fågelarter och många mycket sällsynta vedlevande insekter

finns här. Ett flertal hotade arter förekommer, bl.a. den stora lång-

horningen reliktbocken Nothorrhina muricata, skalbaggen Atomaria subangulata, fjädervingen Micridium halyday och den cederdoftande trädmyran Lasius fuliginosus. I myrsamhållet härbärgeras dessutom

flera mycket sällsynta skalbaggar. I södra delen av Kronparken finns flera fuktiga partier med artrik flora och rikligt med ormbunkar. Väster Dag Hammarskjölds väg finns ett mindre kärr med de i vilt tillstånd om

sällsynta växterna stor ormrot Polygonum bistorta och myskmadra

Galium odoratum.

Under 1770- och 1780-talet försökte Gustaf III förbättra kronans

finanser att förstatliga brännvinsbränningen och uppföra

genom brännerier. Ett sådant bränneri förlades till Kronoparken vid Ulleråker där den vattenrika Sandvikskällan kunde förse bränneriet med det nödvändiga vattnet. Verksamheten fick ett snabbt slut och under början 1800-talet förlades här ett fältsjukhus och senare hospital och av lasarett. Under 1860- och 70-talen byggdes den stora slottsliknande

huvudbyggnaden, Norra sjukhuset, samtidigt som en monumental parkanläggning tillkom. Där återfimis en mängd intressanta trädarter.

Norra parken är äldre. Den tillkom redan i början av 1800-talet och har

engelsk parkkaraktär. Ytan närmast huvudbyggnaden byggdes år 1900 och har tydliga och strikta kvarter. Från den gamla bränneriepoken och

från den tidiga sjukhusepoken står fortfarande två större stenhus kvar och även delar av den vackra parken. Parken runt Ulleråker är idag ett attraktivt promenadområde här men finns också fotbolls- och tennisplaner samt en idrottshall. Parken har ett varierat trädbestånd med gamla lärkträd, lindar, ekar, almar och bokar men även exoter som, robinia och vingnöt. I lärkträdsbeståndet växer

den sällsynta grå lärksoppen Sciullus laricinus. En allé gamla

av lönnar vid åsens fot, hyser den hotade skalbaggen lönnbock Leyodaris

collari och uppe på åsen växer stora gamla tallar. Mot brynen är

inslaget av gamla ådellövträd stort och vissa partier har rik lundflora. Vid Ulleråkersvägen finns ett fridlyst exemplar den botaniskt av intressanta helbladiga asken. Hela området är biotoprikt och därmed också rikt på fåglar och insekter. Här häckar bland annat den fridlysta råkan. Under senare hälften av järnåldern utgjorde Ulleråker och Ultuna de viktigaste platserna kring Arosfjärden. De rika fornfynden bl.a. av båtgravar vid Ultuna är ett tecken detta. Ultunaåsen utgör en markerad del av Uppsalaåsen. Den är brant med

en utpräglad rygg och ligger på den förkastningsbrant som löper längs

Fyrisåns västra strand. Merparten av åsen täcks av gles, parkartad skog med ett äldre tallbestånd. Förekomsten av torrakor och död ved har gynnat hålbyggande fåglar, fladdennöss samt vedlevande svampar och insekter. På krönet finns ytor med torrängsflora och där löper även en uråldrig färdväg i form av en bred körbar stig. På åsen finns också ett par järnåldersgravfält. Allt detta gör Ultunaåsen till ett variationsrikt strövområde. På 1660- och 70-talet uppförde Rudbeck en ny Kungsgård i Ultuna. Han grävde dessutom dammar och planterade askar. Av hans barockanläggning återstår idag vissa axiala principer i anläggningens struktur samt delar av askbestândet. Huvudbyggnaden brann senare ner och ersattes av en ny på 1770-talet. Ultuna blev lantbruksinstitut 1849. Därefter uppfördes under 1850- och 1860-talen en ny institutionsbyggnad samt stenladugården och dess flyglar. 1977 blev Ultuna universitet. De sydliga institutionsbyggnaderna är belägna på två låga åspartier med lersedirnent emellan. Herrgårdskullen i öster hyser lundväxter och ståtliga ädla lövträd, däribland Rudbecks askar. På Ultunaområdet finns också flera artrika torrbackar med bl.a. backsippa och den sällsynta sanddraban. Ultuna källa, är Upplands vattensom rikaste, är ofta öppen vintertid till gagn för bl.a. strömstare och kungsfiskare. Källdammens våtrnarksflora har också ett rikt insektsliv. Liljekonvaljeholmen mycket markerad åskulle hyser är en som en parkartad ekdominerad lundvegetation. I fältskiktet finns inslag av

åtskilliga ovanligare arter bl.a. korskovall Melampyrum cristatum.

Under tidigt 1900-tal anlades en folkpark Liljekonvaljholmen som

fortfarande är i bruk. I mitten av 1600-talet blev Sunnerstaåsen kunglig jaktpark. Utglesade jaktgator anlades i skogen. Idag är Sunnerstaåsen ett viktigt promenadoch strövområde. Där finns också ett elljusspår, som används såväl vinter. Sunnerstastugan är centrum för friluftsfrämjandets sommar som veksamhet i området. Där erbjuds kanotuthyrning, klättring, inomhusmotion och förtäring. I det gamla grustaget och på åsens sluttning finns Skidbackar med lift för slalom, handikappslalom och snowboard. Stugan är också startpunkt för Upplandsledens östra gren. Leden sträcker sig Lunsen mot Roslagen och därefter norrut genom Upplands genom bruksbygder. Från stugan når man också på olika strövstigar åsen, ån och Kungshamn-Morga naturreservat. Sunnerstaåsen har ovanligt väl utvecklade system av fornstrandlinjer, som visar på landskapsutvecklingen. En vidsträckt fornborg från 400-talet e. Kr. finns krönet. Den byggdes för att bevaka farleden in mot Gamla Uppsala. Hedartad tallskog med gammal tall dominerar åsen men mot Sunnerstaviken grov

växer ängsartad skog med ovanliga inslag i lundfloran, såsom lund-

bräsma Cardamine impatiens och desmeknopp Adoxa moschatellina.

Åsen är också känd för att ha mycket rik svampflora med rad en en sällsynta arter av fingersvampar, jordtungor, skålsvampar, vårtöron och röksvampar. Även insektsbeståndet är amnärkningsvärt. Sydsluttningen ovanför grusgropen är hemvist för en rad olika vårmeälskand arter, som

grävsteklar och myrlejonsländans larver. Bland solitära bin finns en

parasitisk skalbagge tillhörande oljebaggarna Apalus bimaculatus, som endast förekommer på ett fåtal ställen i landet. I grusgropen finns också traktens enda bestånd av havtorn Hippophae rhamnoides.

med söder staden

Fyrisån omgivningar om

Fyrisån och dess dalgång söder om staden utgör ett mycket viktigt grönt rekreationsstråk och biotoprik ekologisk korridor som sträcker sig en ända från stadens centrum till Krusenberg. Kontakter finns även med strandstrâket runt Graneberg mot Hågadalen. Sedan 1993 uppmärksamsärskilt i kommunens planering under Årike Fyris. mas stråket namnet Cykelvägen från Kungsängen till Flottsund, tillsammans med det tätortsnära läget, gör att stråket är lättillgängligt och därmed mycket väl frekventerat. Området används både som utflyktsmål och som promenad-, motions- och cykelstråk. Själva ån är också en viktig kommuni-

kationsled, både för fritidsbåtar och nyttotrañk. Vintertid är den en omtyckt skridskoled från stadskärnan ut i Ekoln och ända till Stockholm. Sommartid nyttjas den för canoting och fiske. Fyrisån anses vara ett av de bästa ñskevattnen inom Uppsala kommun för fångst av mört, sarv, sutare och abborre. Man har även gjort försök med att sätta ut

lax. Attraktionerna längs ån är många, bl.a. backsippor och kungsängs-

liljor, fågeltorn, fornlämningar och odlingslotter. Då ån passerar genom landskapet avgränsas dalgången av den barrskogsklädda åsen och institutionsområdenas parker den västra åsidan, medan den östra sidan karaktäriseras av vidsräckta flacka

sankängar, slâtterängar, betesmarker och åkrar. Ängs- och betesmarken

längs Fyrisån är det största samlade område som återstår av de ängsmarker som ännu i början av 1800-talet upptog stora delar av Uppsalaslätten. En mängd ängs- och våtmarksbiotoper som numer är mycket sällsynta finns bevarade här. Vid högvatten översvämmas stora delar av ängsmarkerna kring ån men vissa partier utgörs av Örtrika torrängar med arter som backsippa, solvända, grusviva och havsstrandväxten trift. Området närmast ån är omväxlande öppet och slutet. Vissa sträckor kantas av al, viden och andra lövträd och av snår av hagtorn, nypon och slån. Fyrisåns dalgång är också känd för sin fågelrikedom. Den utgör ett av de områden i Uppland där flest fågelarter har observerats. Framför allt är området rikt vadare, änder och gäss, men buskagen längs stränderna är också rika på småfågelarter som näktergal, rosenñnk, kärrsångare och buskskvätta. Till den biologiska mångfalden bidrar också att fladdermöss och rovfåglar som lever på åsen jagar över ängsmarkerna och att biotopen generellt är viktig för insekter. Slamdammarna vid Uppsala reningsverk är av stort ornitologiskt intresse. Många sällsyntare arktiska vadare har iakttagits under höstflyttningen, såsom kustsnäppa, spovsnäppa, småsnäppa och kärrsnäppa. Dessutom häckar mindre strandpipare vid dammarna.

Området hyser också många småfågelarter. Steglits karaktärsart

är en men ovanligare arter som vinterhämpling, snösiska och berglärka har också observerats. Kungsängen har höga såväl botaniska-, zoologiska- som pedagogiska värden. Redan på 1600-talet studerade Rudbeck ängen och dess tillkomst. Under 1700-talet gjorde Carl von Linné och hans lärjungar många studieutflykter i området och från och med 1800-talet har Ultuna Lantbruksuniversitet bedrivit vetenskapliga studier där. Detta gör att området har mycket höga vetenskapshistoriska värden. Kungsängsliljan

Fritillaria meleagris är känd härifrån sedan 1740-talet och den har här

sin största utbredning i norden. Den är en viktig symbol för såväl

Uppsala hela Uppland. Linné kallade Kungsängsliljan för Dam-

som spelsblomma, på grund av kalkens rutmönster. En del av Kungsängen avsattes 1951 naturreservat. Reservatet skulle innefatta såväl som Kungsängsliljan, som den utpräglade zoneringen i Kungsängens vegetation. Den delen har kontinuerligt hävdats med slåtter under mycket lång tid vilket bidrar till de höga biologiska värdena. Även Kungsängens fågelliv är rikt, med häckande storspov, gulärla, tofsvipa Längs åstranden finns bl. a. rosenfmk, näktergal, kungsñskare m.m. och kornknarr. Övre Föret utgör den största vattenspegeln i Fyrisåns södra del. Föret och dess mader är mycket viktiga för fågellivet. Där finns ett fågeltorn som underlättar skådandet för de ornitologiskt intresserade. Storspov, skedand och kornknarr tillhör de mer hänsynskrävande håckfåglarna. Även rastlokal är området mycket stort intresse. som av Många flyttfågelarter följer Fyrisådalen och särskilt änder och vadare rastar här. På vintern utgör den isfria vattenspegeln ett viktig sjöfågeltillhåll. Området omkring Övre Föret är också ornitologiskt runt intressant. Vassarna utgör livsmiljö för många fågelarter och är även en förutsättning för en rik fauna i övrigt. Kärrsângare, buskskvåtta, rosenñnk, gulärla och näktergal håller till där. Området är jaktmark för rovfåglar alla årstider. Tornfalk och hornuggla häckar i närheten. Fladdennöss ses jaga i skymningen och flera grodarter förekommer. I själva verket innehåller hela sträckan från Övre Föret till Flottsund livsmiljöer för åkergroda, vanlig groda, gröngrodor och paddor. Även sankängarna mellan Ultuna och Flottsund med Nedre Föret och Sunnerstaviken, har ett rikt fågelliv. Brun kärrhök, fiskgjuse, gäss, änder och vadare förekommer där. Bland småfåglarna märks gulärla, rosenñnk, sävsparv, näktergal och gräshoppsångare. Största delen av området utgörs naturliga ängs- och våtmarker, men där finns även av torrbackar. Floran i området är rik. Kärrvial Lathyrus palustris växer i strandkanten vid Sunnerstaviken och i en artrik torrbacke öster om ån finns bl.a. backsippa, solvända, tjärblomster samt den sällsynta

grusvivan Androsace septentrionale och havsstrandsväxten trift Armeria maritima. Till gagn för det rörliga friluftslivet ñmis en

brygga nedanför Lugnets fritidsområde. På Gustav Vasas tid fanns det ett sedan länge känt vadställe vid Flottsund. Ån muddrades i slutet av 1500-talet och vadstället ersattes av färja. Vid Färjan i Flottsund tog Karl X avsked av drottning Kristina en sedan hon lämnat ifrån sig kronan Uppsala slott. På 1830-talet ersattes färjan av en bro. Av den bron finns idag de stensatta brofästena kvar. Dessutom finns den gamla brovaktarstugan kvar på södra sidan av ån och på samma tomt finns också en gränssten från 1700-talet. Torpet

Dammhagen är från 1600-talet och är fortfarande väl bevarat. Det utgör en viktig del av upplevelsen av landskapet kring Flottsund och Kungshamn. Söder om Flottsund finns en småbåtshamn med uppläggningsplatser för båtar vintertid.

Lilla Nåntuna lund och Linnés

Djurgården, Sävja

På 1590-talet avstängdes Lilla Djurgården av Karl IX, som gjorde skogspartiet till älghage. Att skogen ursprungligen är en kronopark har givit den en säregen beståndsblandning. Snarast liknar den ett arboretum i stor skala. Där ñmis bestånd av äldre lärk, ek, bok, lind, alm, hassel, samt silvergran och enstaka idegranar. Där finns också ett rent asp

björkbestånd. Området är som helhet mycket variationsrikt och har

karaktär av skogspark. Skogen är också mycket fâgelrik. Många arter som söker näring på ängsamarkerna vid Fyrisån häckar eller söker skydd här. Ur rekreationssynpunkt är skogen viktig för de kringboende. I södra delen finns ett jårnåldersgravfält med cza 90 fornlämningar och i delen finns ett välfrekventerat elljusspår. norra Naturreservatet i Nántuna lund och området däromkring har mycket höga biologiska värden, men även stora värden för rekreation och friluftsliv. Nåntuna lund avsattes som naturreservat 1954. Linné och hans lärjungar exkurerade på 1740-talet den vackra lunden vid Nåntuna" som även nu är av botaniskt intresse. Ett hundratal olika växter är kända därifrån och särskilt vårfloran är rik. Anmärkningsvärda är sloknunneört Corydalis pumila, handnunneört Corydalis

solida laxa samt källgräs Catabrosa aquatica som växer vid en

ssp. källa nära vägen i väster. Området utgörs delvis av en ek- och hasseldominerad hage med inslag av asp. Många av ekarna och asparna är gamla och grova och dessa träd hyser många ovanliga skalbaggsarter. På hasseln förekommer splintborren, en art som i vårt land endast är känd från Öland och Gotland. Området har också mycket hög en fågelrikedom. Karaktäristiska arter är gulsångare, rosenfmk, ortolan-

sparv, göktyta och gröngöling. Vid en inventering konstaterades 44

häckande arter, bl. a. hornuggla och kattuggla. Påfallande många av fåglarna är hålhäckande. Inom reservatet och norr därom finns ett

framträdande järnäldersgravfält.

Linné genomförde också studieutflykter från Hammarby, över Sävja till Kungsängen. Han köpte sin gård i Sävja 1758, samtidigt som Hammarby, och den finns fortfarande kvar. På tomten växer en ask som Linné planterat. Linnés Sävja är öppet för allmänheten.

Lunsen och Kungshamn-Morga naturreservat

Området kring ån gränsar i söder till Lunsen, som är en biologiskt intressant storskog med höga rekreationsvärden. Sambanden mellan åsoch åstráket och Lunsen är mycket viktiga såväl ekologiskt för som friluftslivet. Det finns planer på att göra Lunsen till naturreservat. Kungshamn-Morga naturreservat är liksom Lunsen ett stort naturområde gränsar till ås- och âstråket. Även här är kontakten viktig, som

såväl ekologiskt som för friluftslivet. Kungsharrm-Morga har varit

naturresevat sedan 1963. Området är klassat riksintresse för som naturvård och friluftsliv, främst som ett exempel ett stycke mellansvensk kulturbygd.

Aktuella exploateringsintressen i stråket

Uppsalaåsen-Fyrisån

1 i Gamla Uppsala på Mattsgårdens tomt, är fastställt i Ett nytt museum detaljplan. Markägare: Riksantikvarieämbetet. 2 En ombyggnad av Ostkustbanan för dubbelspår mellan Gamla Uppsala och Uppsala, är aktuell. Eventuellt kommer Ostkustbanan att tunnelforläggas Gamla Uppsala. Markägare: privata. genom 3 En diskuterad förbindelseväg Bärbyleden etapp III ut mot den planerade - - E kommer att ansluta vid den nyligen invigda etappen av Bärbyleden. nya Markägare: Huvudsakligen Uppsala kommun. i 4 Ett detaljplanelagt bostadsområde med 100 lgh kommer att uppföras vid Galgbacken. Exploatör: Riksbyggen. 5 I kvarteret Blåsenhus har olika exploateringsprojekt varit aktuella. Området är detaljplanelagt. 6 Kungsängens industriområde vid Fyrisån är ett framtida fomyelseområde. Idéskiss har redovisar att staden kan växa söderut. upprättats som Markägare: privata. 7 Uppsala Sience Park Gluntenområdet är detaljplanelagt som forskningsby - -

med plats för konferenscentrum. Utbyggnad pågår. Markägare: Diös.

ett 8 På Fyrisåns västra sida finns ett detaljplanelagt idrottsområde med möjlighet att bygga tennishall. Markägare: Uppsala kommun. 9 Uppsalabuss har fått tillstånd i byggnadsnämnden att bygga en inhägnad och demonstrationsbana for spårbunden tafik på det gamla exercisprovfältet vid Polacksbacken. 10 Södra fältet är detaljplanelagt som institutionsområde. Utbyggnad pågår. Markägare: Staten genom Akademiska hus. 11 På Rosendalsfáltet planeras framtida expansion for forskning och företag-

ande. Översiktsplan är upprättad. Markägare: Uppsala kommun.

12 Ytterligare exploatering for bostäder har diskuterats inom Ulleråkersområdet. Vissa delar är detaljplanlagda. Ytterligare fortätning kan aktualiseras. Markägare: Landstinget. 13 Bygglov är beviljat for en biogasanläggning vid Kungsängens gård. 14 Öster Kungsängens gård vid järnvägen, finns ett område som i om översiktsplan 90 betecknas strategiskt område tänkt för tenninaländasom mål.

Den planerade dragningen E4, kommer att passera 1 km öster om nya av Gamla Uppsala och påverka miljön bl.a. buller, visuella störningar och genom brutna stråk. Det finns även initiala planer på en ny jämvägsforbindelse till Salajärnvägen. Denna skulle passera Gamla Uppsala och F 16.

I J J f .

Aktuella exploateringsintressen i stråket Uppsalaåsen-Fyrisån. Den streckade linjen avgränsar det f 2km beskrivna området. Grått: Exploateringsytor

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

gymnasieskolan hur går det U. 26. Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. K. Den nya - . 2. Samverkansmönster i svenskforsknings- 27. En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande. finansiering.U. U. 3. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiska landskapeti Norden Om kön och fördelning av fritidsresurser.C. 1990-talet.U. 4. Vem bestämmer vad EU:s interna spelregler inför 29. Forskningoch Pengar. U. regeringskonferensen 1996.UD. 30. Borgenärsbrotten en översyn av 11 kap. - 5. Politikområdenunderlupp. Frågor EU:s första brottsbalken. Fi. om pelare inför regeringskonferensen 1996.UD. 31. Attityder och lagstiftning i samverkan Ett är medEU. Svenska statstjänstemäns + bilagedel.C. erfarenheterav arbeteti EU. UD. 32. Möss och människor. Exempelpå bra 7. Av vitalt intresse. EU:s utrikes-och IT-användning bland barn och ungdomar.SB. säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. UD. 33. Banverkets myndighetsroll m.m. K. Batterierna en laddad fråga. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.A. + - Omjärnvägens trañkledning m.m. K. 35. Kriminalunderrättelseregister 10. Forskning för vår vardag.C. DNA-register. Ju. ll. EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för 36. Högskolai Malmö. U. två- och trehjuliga motorfordon. K. 37. Sverigesmedverkan i FN:s familjeår. S. 12.Kommuner och landsting medbetalnings- 38. Nationalstadsparker.M. svärigheter. Fi. 13. Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. 14. Budgetlag regeringens befogenheter ñnansmaktens område.Fi. 15. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. UD. 16. Förankringoch rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrått, medborgarskap och mänskliga rättigheter EU. i UD. 17.Bättre trafik med väginformatik.K. 18. Totaltörsvarspliktigam95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. Fö. 19. Sverige,EU och framtiden.EU 96-kommitténs bedömningar infor regeringskonferensen 1996. UD. 20. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. U. 2l.Reform och förändring. Organisationoch verksamhet vid universitetoch högskolor efter 1993års universitets- och högskolereform.U. 22. Inflytande riktigt Om elevers rätt till inflytande, delaktighetoch ansvar. U. 23. Kartläggningoch analys av den offentliga sektorns upphandlingav varor och tjänstermed miljöpåverkan.N. 24. Från Maastrichttill Turin. Bakgrund och övriga EU-länders förslagoch debatt inför regeringskonferensen 1996.UD. 25. Fran massmedia till multimedia att digitaliserasvensk television.Ku.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Finansdepartementet

Mössoch märmiskor.Exempel bra Kommuneroch landstingmedbetalningslT-användningblandbarn och ungdomar.32 svârigheter.12 Budgetlag regeringensbefogenheter -

Justitiedepartementet

finansmaktensområde. 14 Kriminalunderrättelseregister Borgenärsbrotten en översyn av 11 kap. - DNA-register. 35 brottsbalken. 30

Utrikesdepartementet Utbildningsdepartementet

Vem bestämmer vad EU:s interna spelreglerinför Den nya gymnasieskolan hur går det 1 regeringskonferenscn 1996.4 Samverkansmönster i svenskforskningsfinansiering. 2 Politikområden underlupp. Frågor om EU:s första Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. 20 pelareinför regeringskonferensen 1996. 5 Reform och förändring. Organisationoch verksamhet Ett år med EU. Svenskastatstjärtstemäns vid universitet och högskolorefter 1993års erfarenheter av arbeteti EU. 6 universitets- och högskolereform. 21 Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och Inflytande pá riktigt Om elevers rätt till säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. 7 inflytande, delaktighetoch ansvar. 22 Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande. 27 och ekonomiskaaspekter av EU:s sjätte Det forskningspolitiska landskapeti Norden utvidgning. 15 1990-talet. 28 Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, Forskningoch Pengar.29 utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga Högskolai Malmö. 36 rättigheteri EU. 16

Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs Jordbruksdepartementet

bedömningarinför regeringskonferensen 1996. 19 Offentlig djurskyddstillsyn.13 Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga

EU-ländersförslagoch debattinför Arbetsmarknadsdepartementet

regeringskonferensen 1996. 24 Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.34 +

Försvarsdepartementet Kulturdepartementet

Totalförsvarspliktigam95. Förslag om jobb/studier Från massmediatill multimediaefter muck, bostadsbidrag,dagpenning, att digitaliserasvensktelevision. 25 försäkringar. 18

Näringsdepartementet Socialdepartementet

Kartläggning och analys av den offentligasektorns Sverigesmedverkani FN:s familjeâr. 37 upphandling och tjänstermed av varor miljöpåverkan.23

Kommunikationsdepartementet Omjärnvägenstrafikledning m.m. 9 Civildepartementet

EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför Fritid i förändring. tvâ- och trehjuliga motorfordon. 11 Om kön och fördelning fritidsresurser.3 av Bättretrafik medväginformatik. 17 Forskningför vår vardag. 10 Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. 26 Attityder och lagstiftningi samverkan Banverketsmyndighetsroll m.m. 33 + bilagedel. 31

Miljödepartementet

Batterierna en laddadfråga. 8 - Nationalstadsparker.38

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX TELEFON 08-690 08-205021, 9190 ISBN 91-38-20207-7 ISSN 0375-25OX