Turism och friluftsliv

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

BEIÄNKÅNDE AV TURIST- OCH REKREATIONSPOLITISKA UTREDNINGEN

OM FORUTSAITNINGAR OCH HINDER

l U0

å Statens offentliga utredningar

% @ 1983:45

ligg Jordbruksdepartementet

Turism och

i

friluftsliv 2

Om och hinder

förutsättningar

Betänkande av turist- och rekreationspolitiska utredningen

TUREK Stockholm 1983

Omslag Jan Bohman Fotografi Sveriges Turistråd (Åke Mokvist)

Teckningar Stefan Alenius

ISBN 91-38-07785-X ISSN O375-250X mInab/gonb Stockholm 1983

Till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

Genom regeringsbeslut 1979-06-28 tillkallades en särskild utredare, landshövding Harald Pettersson, att utreda den statliga rekreations- och turistpolitiken

(Dir. 1979:81). Utredningen, som antog namnet turist-

och rekreationspolitiska utredningen, TUREK, har hittills avlämnat tvâ delbetänkanden; (SOU 1981:28) Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret samt (Ds Jo 1982:4) Turistbranschens näringsvillkor. Turisttransporter.

Genom beslut vid regeringssammanträde 1982-07-22 parlamentariserades TUREK genom tillkallande av fyra ledamöter. Som ordförande förordnades riksdagsman Kjell A. Mattsson (c). Regeringen gav vid samma tillfälle TUREK tilläggsdirektiv (Dir. 1982:51).

Genom beslut vid regeringssammanträde 1983-02-17 tillkallades ytterligare tre ledamöter. Som ny ordförande förordnades ombudsman Hans Alsên (s). I tillläggsdirektiv (Dir. 1983:18) framhålls att TUREK i huvudsak skall inrikta arbetet på den s.k. hinderproblematiken. Härtill skall TUREK belysa rekreations-

och turistsektorns samhällsekonomiska betydelse. Samtidigt befriades TUREK från de övriga arbetsuppgifter som utredningen har tilldelats genom tidigare meddelade direktiv.

I föreliggande betänkande redovisas överväganden rörande hinder för enskilda och grupper att utöva turism och friluftsliv.

Ledamöter utöver ordföranden Hans Alsên (s) har varit riksdagsledamoten Knut Billing (m): jur.kand. Bernt Ekinge (fp), redaktören Judith Jäderberg (s), ombudsmannen Ann-Marie Petersson (s) samt riksdagsledamöterna Rolf Rämgârd (c) och Nils T. Svensson (s).

sakkunniga har varit sektionschefen Sten Hörngren, Svenska Kommunförbundet, departementsrådet Anders Lundin, jordbruksdepartementet och sekreteraren Inger Rundqvist, Landstingsförbundet.

Experter har varit kanslichefen Gerhard Ericson, rekreationsberedningen, departementsrådet Tage Levin, industridepartementet, direktören Göran Lindgren, Turismutveckling, byrâchefen Jan-Olof Pettersson, naturvårdsverket, departementssekreteraren Stefan Sjölander, finansdepartementet samt direktören Ulf Åberg, Sveriges Turistråd.

Huvudsekreterare har varit departementssekreteraren Rolf Lindell och sekreterare har varit civiljägmästaren Sivar Nordström. I sekretariatet har även ingått assistenten Evelyn Stenberg.

Uppdraget har nu slutförts. TUREK får härmed överlämna sitt slutbetänkande TURISM OCH FRILUFTSLIV 2. Om förutsättningar och hinder.

Till betänkandet har fogats en reservation av Knut Billing (m) och ett särskilt yttrande av Rolf Rämgård (c). Stockholm i augusti 1983 Hans Alsên Knut Billing Bernt Ekinge Judith Jäderberg Ann-Marie Petersson Rolf Rämgârd Nils T. Svensson / Rolf Lindell Sivar Nordström

INNEHÅLL Sid.

perspektiv Expansiv sektor med västeuropeisk dominans Sverige i ett Västeuropeiskt V perspektiv Sveriges turistnetto Förutsättningarna för utveckling av fritidssektorn Fritidskonsumtion Hushållens fritidsbudget Fritidsbudgeten i ett längre perspektiv Fritidskonsumtionens sammansättning Utgifter för utrikes resor Utgifter för inrikes resor Utgifter för fritidsutrustning Utgifter för underhållning, rekreation, kultur m.m. Utgifter för korttidsboende Fritidssektorns kapacitetsutnyttjande Allmänt SJs kapacitetsutnyttjande Kapacitetsutnyttjandet av stugbyar Utnyttjandet av fritidshusen Turisthotellens kapacitetsutnyttjande Vandrarhemmens kapacitetsutnyttjande sysselsättningen inom fritidssektorn Turistnäringens lönsamhet

Tidsanvändningen Våra fritidsvanor och önskemål Fritidsvanor Fritidsönskemål Fritidsutbudet Inledning Anläggningar och lokaler Anläggningar för fritidsboende Utbudet av friluftsaktiviteter Tillgång på natur Är fritiden jämlik?

HINDER FÖR FRITIDENS ANVÄNDNING Samhällets rekreationspolitiska mål Om förutsättningar, behov och önskemål Materiella förutsättningar för fritidskonsumtion Utbudets sammansättning Behov och önskemål Hinder för fritidens utnyttjande Allmänt Hinder för enskilda och grupper

flera grupper Åtgärder rörande konsument- resp. 126 producentinriktat stöd vad gäller semesterresor

5.3.1 Konsumentinriktat stöd 126 5.3.2 Producentinriktat stöd 128 5.3.3 En aktiv samhällelig förmedlings- 129 verksamhet 5.4 Åtgärder med anknytning till sam- 130 hällets lângsiktiga planering m,m. 5.4.1 Mark- och planfrâgor 130 5.4.2 Data och forskning 133 5.5 Diskussion om resurser och organi- 134 sation 5.5.1 Resurser 134 5.5.2 Organisationen på myndighetsnivå 138 5.6 Finansiering av framförda förslag 139

RESERVATION 141

SÄRSKILT YTTRANDE 147

1 LITTERATURREFERENSER 149 Bilaga

sou 1983:45 11 p

SAMMANFATTNING

Fritidspolitiken har blivit ett viktigt instrument Kapitel 1 i välfärdspolitiken. Turist- och rekreations- Utredningens bakgrund och politiska utredningen, TUREK, har på regeringens syfte uppdrag analyserat hur människor idag använder sin fritid. vilka hinder som finns och vad som kan göras I för att undanröja dessa hinder.

I direktiven (Dir. 1983:18) framhålls att TUREK i huvudsak skall inrikta arbetet pâ den s.k. hinderproblematiken. Härtill skall TUREK belysa rekreationsoch turistsektorns samhällsekonomiska betydelse.

Den ansträngda ekonomiska situationen gör det naturligt för TUREK att koncentrera intresset till aktiviteter som inte fordrar stora resurser för att kunna utövas. I praktiken har huvudvikten lagts vid friluftsbaserade aktiviteter utförda nära bostadsorten (närrekreation) eller i samband med turistresa (fjärrekreation).

En stor och över tiden växande andel av de ekono- Kapitel 2 miska resurserna används för fritidsaktiviteter. Fritidssektorn i samhällseko- Över en femtedel av de svenska hushallens konsumnomin tion kan sättas i samband med inköp av varor och tjänster inom fritidssektorn och över 10 procent av landets samlade produktionskapacitet är hänförlig till hushållens fritidsaktiviteter. Sektorn svarar för nära 10 procent av den totala sysselsättningen.

12 Sammanfattning sou 1933:45 _

Fritid representerar en stor och snabbt växande samhällssektor i vårt land, liksom i alla utvecklade industrinationer.

Sedan mitten av 1960-talet har den internationella marknaden för turism expanderat med i genomsnitt sex per år, dvs. något snabbare än världsmarknaden procent för industriprodukter. Flera faktorer talar för en fortsatt expansion av internationell turism.

Trots att Sverige är ett av de länder som har störst antal semesterresor är de svenska hushållens konsumtionsbenägenhet för internationell turism inte speciellt hög. Flera samband talar för att de svenska hushållens internationell turism kan öka i ett efterfrågan på långsiktigt perspektiv.

Hushållens fritidsaktiviteter bestäms väsentligen av tre överordnade budgetvillkor eller restriktioner: konsumtionsbudgeten, tillgången på fritid och transportkapacitet. Reskostnad i form av tid och utgifter är ofta en dominerande kostnad för olika fritidsaktiviteter.

Det finns en relativ likformighet i hushållens prioritering av fritidsaktiviteter. Huvuddelen av hushållen fördelar drygt 20 procent av hushållsbudgeten för inköp av varor och tjänster för fritidsaktiviteter. I absoluta tal är dock konsumtionsförutsättningarna olika.

Sveriges resurser för fritidsaktiviteter har ett lågt kapacitetsutnyttjande. Inom flertalet områden är det lägre än 50 procent.

Sammanfattning 13

Olika regioners villkor för turism bestäms till stor del av naturgivna eller skapade resurser i form av kulturella miljöer och infrastruktur. Att förändra Sveriges villkor i ett internationellt perspektiv kan bara genomföras på lång sikt.

I ett internationellt ekonomiskt perspektiv är Sveriges komparativa fördelar för turism små. Små komparativa fördelar för turism och samtidigt hög produktivitet inom ekonomin som helhet medför att Sveriges negativa turistnetto till stor del är strukturellt betingat. För att varaktigt vända turistnettot erfordras en kraftig ökning av marknadsandelen utomlands.

I landsomfattande fritidsvaneundersökningar liksom i Kapitel 3 olika geografiskt avgränsade undersökningar har man Fritidens Villkor sökt kartlägga människors fritidsönskemål.

* De flesta ca 80 är med människor, procent, nöjda sin fritid.

* Fritidens relativa för den allmänna betydelse tillfredsställelsen med livet är stor.

* Ca 80 vill helt eller delvis ta ut en procent eventuell välståndsökning i form av ökad fritid.

Staten har svarat för stora insatser när det gäller införskaffande och säkerställande av mark för naturvård och friluftsliv. Kommunerna har avsatt ökande resurser till markinköp och anläggningar av skilda slag. Kommunernas kostnader för fritidsverksamheten (exkl. kultur) uppgick år 1961 till ca 100 miljoner kronor. År 1981 var motsvarande kostnader ca 4,5 miljarder kronor,

Trots dessa stora satsningar kan man konstatera att jämlikhet inte har uppnåtts. Utnyttjandet hos den

14 Sammanfattning

Vuxna är starkt snedfördelat - en liten befolkningen grupp svarar för huvuddelen av allt utnyttjande. Hög utbildning, höga inkomster, könstillhörighet och ålder (särskilt yngre män) samvarierar med ett högt utnyttjande.

Kapitel 4 Ett framträdande drag i hinderanalysen är förekomsten Hinder för av psykologiska eller sociala hinder. Att inte kunna fritidens ta sig för, ta sig tid, att inte ha någon att göra användning sällskap med, att inte veta vart man vänder sig osv. är väl så hindrande som att inte ha råd och möjlighet att hyra en stuga eller ett hotellrum. Detta betyder inte att de materiella faktorerna är ointressanta utan snarare att de icke-materiella hindrens betydelse hittills har undervärderats.

Barnfamiljernas ekonomiska och tidsmässiga resurser för turism och friluftsliv är jämfört med andra grupper oacceptabelt små. Härtill kommer klara belägg för en påtaglig brist på jämställdhet till kvinnornas nackdel.

Bland de handikappade är en majoritet nöjda med sin fritid. De som tillhör gruppen hindrade handikappade är äldre, har allvarliga rörelsehinder, oftare tungt lägre utbildning och mindre resurser i kroppsarbete, form av bil, båt, fritidshus och föreningsanknytning.

Lâginkomsttagare åker i mindre utsträckning på semester än de som har högre inkomster. Samma sak gäller innehav av fritidshus och fritidsbåt.

I syfte att undanröja hinder är det viktigt att beakta frågor som rör säkerställande av mark för friluftsliv, kollektiva transporter och resekostnader samt möjligheterna att med information nå de grupper som bäst behöver den.

De mål som anges i 1975 års rekreationspolitiska beslut har inte uppfyllts i alla delar. Särskilt missgynnade grupper är barnfamiljer (särskilt kvinnorna), handikappade och låglönegrupper.

Sammanfattning

§§EE;_HE9§EE§BBE§E§EEêL_§Y§EiEE_§;l3 Kapitel 5

överväganden Friluftslivet skapar förutsättningar för en aktiv och

meningsfull fritid och kräver förhållandevis små re-

surser av samhälle och utövare. Någon form av friluftsliv kan utövas av alla och friluftslivet bör därför stimuleras av samhället. Samhället måste på alla nivåer i sin allmänna planeringsverksamhet handskapa lingsberedskap för att möta en ökande fritidskonsumtion i skilda former.

Jämlikhetsaspekterna måste mer målmedvetet vägas in i samhällets åtaganden inom turism och friluftsliv.

Beträffande satsningar på fritidsaktiviteter av skilda slag bör insatserna i ökad inriktas mot utsträckning aktiviteter med lågt anläggningsberoende och låga kostnader per aktivitetstillfälle.

Vad gäller utbudets omfattning totalt sett har aktiviteter i samband med turism och friluftsliv en påtaglig bredd,

överdrivet kommersiella inslag i fritidsutbudet bör mötas i skolundervisningen samt genom konsumentupplysning via bl.a. tester, bytesdagar samt genom sämägande eller samutnyttjande.

êE9ê5ées_§ê:_zi§§e_25222s5L_êz§9áE2_§;2=

Barnfamiljer, handikappade och låglönegrupper är de grupper som behöver uppmärksammas särskilt när det gäller att skapa likvärdiga förutsättningar för fritidens användning.

Med anledning av den allmänna debatten om sex timmars arbetsdag anser vi att en minskning av den dagliga arbetstiden skulle ge stora positiva och familjefritidspolitiska effekter.

Sammanfattning

I syfte att öka jämställdheten mellan kvinnor och män även under fritiden, behövs b1.a. praktisk försöksverksamhet. En viktig insats är att stödja fritidsaktiviteter för flickor.

Organisationer som särskilt arbetar med att aktivera barn och ungdom inom skilda friluftslivsaktiviteter bör tilldelas särskilda projektmedel för sådan verksamhet.

Det friluftsanknutna föreningsväsendet bör i högre utsträckning än idag engageras i skolans inre arbete.

Om det skulle bli fråga om ett extra barnbidrag bör det utbetalas i juni månad, vilket skulle underlätta för många barnfamiljer att planera och förverkliga sina semesterönskemål.

Kommuner och andra samhällsorgan som driver stugbyar eller disponerar uthyrningsstugor m.m. bör pröva olika vägar att underlätta för barnfamiljer att hyra en stuga under semestern.

De kollektiva trafikföretagen bör vidareutveckla sina rabattsystem i syfte att främja barnfamiljernas resemöjligheter.

för turism och friluftsliv bör i större Anläggningar utsträckning än idag göras tillgängliga för handikappade såsom rörelsehindrade, synskadade och allergiker.

Handikappvänliga promenadstigar bör regelmässigt planeras och anläggas nära bostadsområdena.

I syfte att göra det enkelt och billigt för konsumenten att turista bör turistnäringen och transportföretagen vidareutveckla redan påbörjade åtaganden mot en mer flexibel prissättning, kombinerad med ett ökat utnyttjande av kortsystem.

Sammanfattning 17

Statligt stöd bör kunna utgå till organisationer för projekt som syftar till att informera om alternativ och stimulera människor som annars aldrig kommer iväg på semester till att göra det.

Möjligheterna till semesterspridning bör tillvaratas i högre utsträckning än vad som f.n. sker.

Större vikt bör läggas vid naturinriktade inslag redan i förskolan för att ge barn elementär kunskap om och känsla för naturen och vårt beroende av den. En särskild experimentinriktad studie bör göras i syfte att utveckla metoder som kan bidra till bättre information och motivation hos de grupper som är särskilt viktiga att nå.

Betr. organisationernas resp, samhällets ansvar för anläggningar och aktiviteter är vår principiella inställning att en ökad föreningsmedverkan vad gäller olika verksamheter är angelägen.

êägåäââäjâêââüåâ _EQESJBEQEEZ _§ââ2-_.I2.1:9.é2eâEEi_EEi_EEêE

âäêé _Yâé _Eällâä _S_â*E§§EâEEå§9EI__â!§Ei_EE_ârå=

Det är i dagens ekonomiska läge svårt att tänka sig omfattande dyra system för semestersubventioner. Ett system med riktat konsumentstöd innehåller i ett längre perspektiv fördelar och man bör fortsätta undersöka sådana system.

En målmedveten satsning på en långtgående samordning av trafik och taxor kan ge konsumenten fördelar samt på sikt ge transportproducenterna ökat underlag.

En fortsatt utformning av en flexibel prissättning kan vara ett sätt att få en bättre täckning av fasta kostnader och därmed vara företagsekonomiskt motiverad.

18 Sammanfattning

och

Turistbranschen näringslivets organisationer bör

möjliggöra en riktad utbildning av i turistföretagare företagsledning, ekonomi och administration.

I syfte att skapa positiva effekter för såväl konsumenter som producenter föreslås som försöksverksamhet en aktiv samhällelig av förmedlingsverksamhet stugor och bäddar, där de mest behövande och minst resursstarka särskilt uppmärksammas.

êEâêrdêfjlêiênknilEninåJiålLâêmäêllêEs_EEEEEEEESE

Elêüêfiêgêllêälfâüäâ212523Eiåiå=

Kommunerna bör i sin planering beakta olika gruppers behov av friluftsliv både vid byggandet av områden nya och vid förnyelse av äldre områden.

I den fysiska planeringen bör avsättas mark- och vattenområden för bl.a. motion, strövande i skog och mark, enklare fritidshus, koloniträdgârdar och odlingslotter.

För att få socialt väl bostadsområden med fungerande rekreationsmöjligheter i tätorternas närhet bör friluftslivets markbehov jämställas med andra viktiga samhällssektorers.

Den kollektiva transportförsörjningen bör som ett ingå element redan när områden för turism och friluftsliv planeras.

Betr. forskningen inom sektorn turism och friluftsliv

framhålls betydelsen av forskning kring villkoren för

de grupper som är hindrade när det fritidens gäller användning.

Sammanfattning

93§§B§§E9E_§Y_E§§EE§EE_9E§_9E§êE§§§Eå9EL_êVsEitE_§;5*

Sektorn turism och friluftsliv har förhållandevis få direkta styrmedel.

Det är angeläget att utveckla en ökad sektorsamverkan mellan sektorn turism och friluftsliv och andra närliggande sektorer. En beredning för turism och friluftsliv inom regeringskansliet bör inom ramen för sådan sektorsamverkan svara för erforderliga prioriteringar, främst i samband med budgetarbetet.

Det måste också skapas en klarare organisation på den statliga myndighetsnivân.

E1229§is:i99_â2_2E§s§2i29en§_§§:§lê9L_ê2§ai:§_§;§=

Utredningens förslag bedöms i huvudsak kunna finansieras inom ramen för ordinarie budgetramar. Det förutsätter dock att en ökad sektorsamverkan kommer till stånd. Mot av sektorns stora betydelse i bakgrund välfärdspolitiken; sysselsättningspolitiken och samhällsekonomin är det dock angeläget att, då samhällsekonomin det, nya resurser ställs till turismmedger och friluftslivssektorns förfogande.

-

1. UTREDNINGENS BAKGRUND OCH SYFTE

Den svenska välfärdspolitiken inriktades från början av naturliga skäl på en förbättring av de arbetsvillkor och materiella villkor som gällde för eftersatta grupper. Arbete, bostad och utbildning fördes fram som självklara rättigheter. Sedan kampen för minskad arbetstid successivt gav resultat och sedan de materiella villkoren för breda grupper har förbättrats har ett allt större intresse knutits till frågan om hur fritidens innehåll ser ut för olika grupper. Fritidspolitiken har därmed blivit ett viktigt inslag i välfärdspolitiken.

Turist- och rekreationspolitiska utredningen, TUREK, har på regeringens uppdrag analyserat hur

människor idag använder sin fritid, vilka hinder

för turism och friluftsliv som finns och vad som kan göras för att undanröja dessa hinder.

Vi har i detta arbete således inte behandlat hela det fritidspolitiska omrâdet, utan begränsar oss till vad som inryms i begreppen turism och friluftsliv enligt de definitioner som redovisas i avsnitt 1.4.

I direktiven framhålls bl.a. att TUREKs arbete samt rekreationsberedningens redovisning och genomgång av arbetet i de primära rekreationsområdena tillsammans med redan befintligt material skapar förutsättningar för regeringen att göra en samlad rekreationspolitisk bedömning.

Utredningens bakgrund och syfte

l.l Kort historik

Det har inte alltid varit självklart att ha tid för eget bruk vid sidan av arbete och vila. För att få perspektiv på våra fritidsförutsättningar i dag kan framhållas att den första egentliga begränsningen av arbetstiden, som endast avsåg minderåriga, tillkom för c:a 100 år sedan (1881). Barn i åldrarna l2 och 13 år fick inte arbeta mer än sex timmar per dag inom industrin. Barn mellan 14 och 18 år fick inte arbeta mer än l0 timmar.

När arbetstiden âr l9l8 minskades till 48 timmar per vecka, var det fortfarande arbetstidens längd som var det primära. Först på l930-talet kunde en reformverksamhet som berörde fritidens innehåll startas. År 1938 beslutades om lagstadgad rätt till två veckors semester.

Förutsättningarna för fritidens användning har sedan dess förändrats snabbt. Inkomstutvecklingen förbättrades under efterkrigstiden, arbetstiden nedbringades målmedvetet genom fackliga ansträngningar och politiska beslut till 40 timmars arbetsvecka (1973) och antalet semesterveckor är nu fem (1978).

Svenska Turistföreningen (STF) och Skid- och Friluftsfrämjandet har sedan slutet av 1800-talet verkat för turism och friluftsliv. Vid den tiden hade endast en begränsad del av råd, tid befolkningen eller intresse för det. Den ökade fritiden gav till resultat ett ökat engagemang hos flera folkrörelser och organisationer. När tvåveckorssemestern var aktuell tog Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) initiativ till en analys av hur en bra folksemester skulle se ut. Tillsammans med den kooperativa konsumentrörelsen, hyresgäst- och fackföreningsrörelsen och STF bildades RESO.

Utredningens bakgrund och syfte 23

När väl tvåveckorssemestern var införd tog LO initiativ till en utredning med ABF, KF, HSB, RLF (numera Lantbrukarnas Riksförbund, LRF) och RESO om åtgärder för att åstadkomma billiga och goda semestermål.

Under 1940-talets krigsår avbröts planeringen. Först under 1950-talet sköt utvecklingen på fritidst och semesterområdet fart.

Kommunerna har under efterkrigstiden gjort allt större insatser för att ge invånarna möjlighet att utnyttja den ökade fritiden. Det gäller såväl inom kultursektorn som inom friluftslivets område. En mycket stark ökning av kommunernas aktiviteter inom fritidssektorn ägde framför allt rum under 1960- och 1970-talen.

Statens insatser för bl.a. inköp av mark för naturvård och friluftsliv har varit stora, Någon särskild lagstiftning på friluftslivets område finns emellertid inte. I stället har bestämmelser om friluftslivet tagits in i naturvårdslagen. Dessa bestämmelser syftar till att förbättra förutsättningarna för friluftslivet, exempelvis i form av reservat, strandskydd, tillgänglighet etc. Genom beslut av riksdagen har vidare fastlagts riktlinjer för hushållning med mark och vatten inom ramen för den fysiska riksplaneringen.

Organisatoriskt och administrativt har i dag flera statliga organ viktiga arbetsuppgifter som rör turism och friluftsliv. Här kan främst nämnas naturvårdsverket, rekreationsberedningen och Sveriges turistråd. För en utförlig redovisning av berörda centrala organs verksamhet hänvisas till TUREKS första delbetänkande (SOU 1981:28) Turism och fri-

24 Utredningens bakgrund och syfte

luftsliv. Det centrala myndighetsansvaret.

1.2 Tidigare utredningsverksamhet

Turist- och rekreationsfrågorna har utretts i flera omgångar. Bland statliga utredningar med nära anknytning till turism och friluftsliv märks bl. a. följande:

L2§Z_ê:§_§§iEié§2§:§é2229 lade i betänkandet (SOU

1940:12) Inrättande av fritidsreservat bl. a. fram förslag om en fond för främjande av friluftslivet, förvaltad av Statens friluftsnämnd.

lå§2_åE§_â§iEi§§EEE§§9ÅE9 lämnade i tre betänkanden

(SOU 1964:47, 1965:19 och 1966:3) förslag rörande friluftslivets planering och utveckling m.m. I proposition 59:l967 behandlas utredningens förslag beträffande anläggningar för rörligt friluftsliv, stöd till ideella föreningar och organisatoriska åtgärder för statens insatser på friluftslivets område.

ggrgttsgtrgdninggg redovisade i sitt betänkande (SOU 1969:29) Idrott åt alla en bred syn på idrotten. Idrott definierades som människornas alla fysiska aktiviteter för att nå ett visst resultat, få motion eller en fysiskt aktiv rekreation. Idrott och friluftsliv ses som en odelbar helhet. På grundval av utredningens förslag beslöts i enlighet med prop. 79:l970 att det statliga stödet till idrotten, som tidigare redovisats under sex olika huvudtitlar i staten, skulle sammanföras till ett reservationsanslag med anslagsposterna organisationsstöd och anläggningsstöd. Riksidrottsförbundet (RF) anförtroddes uppgiften att handha de förvaltningsuppgifter som sammanhänger med organisationsstödet.

Utredningens bakgrund och syfte

12§2_ê5§_§25i§§59mmit§§ föreslog 1 betänkandet (SOU 1973:52) Turism och rekreation i Sverige, att större områden - s.k. sammanhängande primära rekreationsområden - skulle avsättas och planeras för turismens och rekreationens behov. Kommittén föreslog också att Sveriges turistråd skulle inrättas samt att en särskild beredning för samordning av statligt stöd till utbyggnad av anläggningar för rekreationslivet skulle bildas. Genom 1975 års riksdagsbeslut (prop. 1975:46) förverkligades dessa förslag.

Eritidsbêtgtrgdninggn redogjorde i betänkandet (SOU 1974:95) Båtliv bl.a.för båtlivets utveckling och olika problem i samband därmed, liksom omfattningen av statligt stöd till bl.a. båthamnar, Utredningen föreslog bland annat registrering och avgiftsbeläggning av vissa slag av fritidsbåtar. En nämnd för båtliv - båtnämnden statlig föreslogs inrättas. statsmakterna har ännu inte tagit ställning till utredningens förslag i dessa delar.

Bekzeêtiegêbereéaiasea redovisade i en rapport (Ds Jo 1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation de erfarenheter man fått sedan 1975 års rekreationspolitiska beslut. Regeringen gav

därefter rekreationsberedningen uppdraget att

utarbeta råd och vägledning för arbetet med utvecklingsprogram för de primära rekreationsområdena.

121§_åE§_§l§E§!êEE§EE§E§§EåB9 har i betänkandet (SOU 1973:75) Fiska på fritid redogjort för fritidsfiskets omfattning och betydelse. Ca 1,9 miljoner människor fiskar någon gång på sin fritid. Antalet fiskedagar uppgår totalt till 25 miljoner. Fritidsfiskefrâgorna kan delas in i tre delområden, nämligen fiskevård, äganderättsfrågor samt själva fisket med de sociala värden som är förknippade med detta.

Utredningens bakgrund och syfte

Riksdagens beslut (prop. 1980/8l:l53, JoU 1980/81: 29, rskr l980/8l:374) om åtgärder för att främja fritidsfisket m.m.innebar bl.a.vissa ökade stödåtgärder för fritidsfisket, framför allt stöd för bildande av fiskevårdsområden.

Eyäiâz:_99b_§s5:§êäieaâpeliäiêkê_2§§§§2i29s2LI9B§§› redovisar i betänkandet (SOU 1981:28) Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret, uppgifter om anslagsfördelning och organisation. Utredningen redovisar utan eget ställningstagande tvâ alternativ till central myndighetsorganisation. innebär att turism och friluftsliv §lt§rnatig_l ses som ett sammanhängande ansvars- och arbetsområde. En ny central myndighet med främjande och samordnande uppgifter inrättas genom omgruppering av befintliga enheter. êltern§§iy_g innebär en inplacering av olika verksamheter i ett befintligt organ (naturvârdsverket). Alternativet bygger på en renodling mellan uppgifter som rör turism resp. friluftsliv. Statsmakterna har i avvaktan på underlag för en samlad rekreationspolitisk bedömning inte tagit ställning till TUREKS redovisning.

gritigâbggnggkgmmittêg föreslår i sitt betänkande (SOU 1982:23) Fritidsboende att samhället främst bör satsa pâ billigt fritidsboende nära tätorterna. Det statliga stödet till vandrarhem, stugbyar m.m. bör höjas, liksom det skattefria beloppet pâ intäkter för uthyrning av eget fritidshus. Ett nytt statligt stöd till anläggningar för turism och friluftsliv föreslås uppgå till 100 milj. kr. per år. Det skall kunna användas till enkla fritidsbostäder för korttidsuthyrning, handikappanpassning, teknisk försörjning, fritidsaktiviteter, markförvärv samt till förberedande projektering.

bakgrund och syfte

Utredningens

gekrgatiggsbgrggningeg redovisar i betänkandet (SOU l983:43)Områden för turism och rekreation aktuella uppgifter om turismens omfattning och utvecklingen i landets primära rekreationsomrâden. Vidare redovisar beredningen i betänkandet sin hur samsyn på hällsorgan, turistnäring samt fackliga och ideella organisationer skall agera i fortsättningen för en samordnad utveckling i de primära rekreationsområdena.

1.3 Direktiv

I TUREKs direktiv (Dir. 1983:18) framhåller

departementschefen bl.a. följande:

Det är nödvändigt att TUREKs arbete pâskyndas och i huvudsak inriktas på den s,k. hinderproblematiken. Som framgår av motion 1977/78:1518, vilken antogs av riksdagen (KrU 1978/79:15, rskr 48), hindras många människor av olika skäl från att utnyttja fritiden. Kommittén bör med utgångspunkt i motionen kartlägga dessa hinder samt föreslå olika åtgärder för att undanröja dem. Härtill skall TUREK belysa rekreations- och turistsektorns samhällsekonomiska betydelse.

Kommittén skall följa direktiven (Dir. 1980:20) till samtliga kommittéer om finansiering av förslag till nya utgifter m.m.

De frågor angående närrekreation, turisttransporter och turismens utvecklingsmöjligheter som TUREK enligt sina direktiv har att utreda bör behandlas av rekreationsberedningen.

Tillsammans med redan befintligt material skapar den av mig här förordade arbetsordningen förutsättningar för att det under hösten 1983 skall föreligga ett erforderligt utredningsunderlag för en samlad rekreationspolitisk bedömning.

28 Utredningens bakgrund och syfte

Vad jag nu anfört innebär att TUREK bör befrias från de övriga arbetsuppgifter som utredningen har tilldelats genom tidigare meddelade direktiv. Med hänsyn till den avgränsning av utredningens arbetsuppgifter som nu har angetts skall utredningsarbetet slutredovisas före den 1 september 1983.

I motion 1977/78:1518, som TUREKS arbete enligt direktiven skall ta sin utgångspunkt i, framhålls

bl.a. följande:

“Utredningen bör kartlägga orsakerna till att vissa människor hindras från att utnyttja den fritid de har rätt till. Omfattningen av dessa hinder bör redovisas. Därvid skall särskild vikt läggas vid förekomsten av ekonomiska faktorer. Det är angeläget att utredningen också klarlägger huruvida långa arbetsresor och otillräcklig samhällsservice, bl.a. i fråga om barnomsorg och handikappservice, påverkar den enskildes möjlighet att utnyttja sin fritid.

Det är vidare angeläget att utredningen genomför en inventering av de önskemål som idag finns när det gäller utnyttjandet av fritiden. Detta kartläggningsarbete är av generell natur. Utredningen bör överväga vilka åtgärder inom skilda områden är nödvändiga för att undanröja de hinder som finns för människornas möjlighet att utnyttja sin fritid.

Folkrörelsernas roll i arbetet på en rikare fritid bör noga uppmärksammas av utredningen. Utgångspunkten bör vara att det i första hand är samhällets uppgift att ställa anläggningar och resurser till förfogande, medan folkrörelserna har till uppgift att fylla verksamheten med innehåll.

Därutöver bör utredningen inrikta sitt arbete på frilufts- och rekreationsområdet. Utredningen bör behandla behovet av rekreation såväl efter den dagliga arbetstidens slut som i samband med helger och längre sammanhängande

Utredningens bakgrund och syfte 29

semesterperioder. Utredningen måste därvid uppmärksamma olika samhällsgruppers skilda förutsättningar. Det gäller t,ex. låginkomsttagare, barnfamiljer, pensionärer och- handikappade, Utredningen bör i det sammanhanget ange vilken inriktning och omfattning utbudet av rekreationsaktiviteter bör ha för att verklig valfrihet skall uppnås för envar att utnyttja såväl den dagliga som den längre fritiden till meningsfylld rekreation. Bl.a. måste behovet av erforderliga anläggningar anges liksom kostnaderna för genomförandet av förslagen. Det kommersiella inslaget i fritidsutbudet bör ägnas särskild uppmärksamhet. Utredningen bör klarlägga hur det kommersiella utbudet påverkar de enskilda människornas möjlighet att utöva skilda fritidsaktiviteter.

I enlighet med Dir. 1980:20 till samtliga kommittéer rörande finansiering av förslag till nya utgifter m.m., skall en generell utgångspunkt för arbetet vara att de förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser.

1.4 Definitioner

Vi har valt att definiera vissa centrala begrepp på följande sätt.

Eritid: Den tid då en person är fri att göra vad han/hon själv väljer. Medan arbete (här jämställs förvärvs- och hushållsarbete) och sömn har nödvändighetsprägel har fritiden frivillighetsprägel. Fritid kan delas in i vardagsfritid, he1g/veckofritid och semester/ârsfritid.

Bekrgatign: Aktiviteter som genom fysisk, psykisk och social stimulans upplevs positivt av individen. Rekreation kan erhållas genom fritidsaktiviteter,

Utredningens bakgrund och syfte

30_

men också genom vila och sömn (rekreation betyder återskapande). Många aktiviteter har samband med turism och friluftsliv, medan andra helt saknar sådant samband.

Vistelse för rekreation på annan ort än ggrismz bostadsorten. Vistelsen förutsätter minst en övernattning. För vår del sätter vi i praktiken likhetstecken mellan turism och fjärrekreatign.

Motionsinriktade och naturbaserade griluftsliy: aktiviteter. Friluftsliv utövas i hög grad som när: men är samtidigt en viktig beståndsdel rekreation, i turism.

Vi vill i detta sammanhang kommentera några beröringspunkter mellan friluftsliv och idrott resp. friluftsliv och naturvård.

Vi menar att man inte självklart kan sätta likhetstecken mellan idrott och friluftsliv: Idrotten är av skäl tävlingsinriktad, vilket inte ett naturliga renodlat friluftsliv är. Det som förenar idrott och friluftsliv är motionsaktiviteter av skilda slag.

Vad gäller beröringspunkterna mellan friluftsliv och naturvård menar vi att natur i vid mening är en grundläggande förutsättning för utövande av friluftsliv. Det är trots det inte självklart att inbegripa friluftslivet i naturvärden, eftersom friluftslivet i varierande grad är av exploaterande karaktär och naturvården har sina viktigaste beröringspunkter med bevarandeintressen och miljövård i vidare mening.

I avsnitt 5.5 diskuteras vissa organisatoriskafrågor som har samband med de synsätt som vi här redovisat.

och 31 Utredningens bakgrund syfte

Inledningsvis har vi framhållit att vi inte behandlar hela det fritidspolitiska området. Det betyder att viktiga aktiviteter inom bl a kultursektorninte behandlas. Inte heller behandlar vi idrotten i detta sammanhang. Vi vill emellertid framhålla att turismen sedan länge har starka beröringspunkter med dessa sektorer genom de kulturella resp. idrottsliga arrangemang som anordnas på många turistorter.

1.5 Arbetets inriktning

Mot bakgrund av direktiv, kunskapssammanställningar och analyser vad gäller hinder m.m. har arbetet efter hand främst inriktats mot att diskutera och föreslå åtgärder för enkla och meningsfulla aktiviteter, i princip tillgängliga för alla. Med meningsfulla aktiviteter menar vi alla som upplevs positivt av individen och som intemotverkar vedertagna samhällsmâl.

Fritidsforskningen har påvisat att en aktig_fritig är värdefullare än en passiv (att skapa något själv är bättre än att enbart konsumera fritidsutbud) och en är bättre än rent tidsfördriv. uty§gkl§g§§_§riti§ Med detta menar vi inte att fritidsaktiviteter som är passiva eller av tidsfördrivskaraktär är dåliga. En rimlig slutsats kan däremot vara att samhällets åtgärder bör syfta till att skapa goda förutsättningar för aktiva och utvecklande fritidsaktiviteter, eftersom sådana aktiviteter svarar mot flera av de behov som människan idag har svårt attvtillfredsställa, exempelvis när det gäller att skapa, prestera, lära, känna ansvar och solidaritet, att bli uppskattad m.m.

Den ansträngda ekonomiska situation som i råder dag för både samhällsinstanser och privatpersoner gör det naturligt att koncentrera intresset till akti-

och 32 Utredningens bakgrund syfte

viteter som inte fordrar stora resurser för att kunna utövas. I praktiken har vi lagt huvudvikten Vid utförda nära

Ãäiläâåêäêêååêêê_ê5ElYÅE§E§E

bostadsorten (närrekreation) eller i samband med turistresa (turism, fjärrekreation).

Även när det turismen är det främst de enkla, gäller relativt sett billiga formerna, som vi vill uppmärksamma. Det kan i detta sammanhang påpekas att rekreationsberedningen i sin ovan nämnda rapport (SOU 1983:43) Områden för turism och rekreation till gjort en bred redovisning av turisregeringen tiska förhållanden och förutsättningar i landets olika primära rekreationsområden.

Vi vill i detta sammanhang stryka under att det inte har ingått i vårt uppdrag att lösa alla de särskilda problem som hänger samman med den ofrivilliga fritid som t.ex. uppkommer i samband med arbetslöshet. Dessa problem måste lösas inom ramen för samhällets arbetsmarknads- och socialpolitiska åtaganden.

1.6 Arbetets uppläggning

Kommittén fick sin nuvarande sammansättning och sina nu gällande direktiv i februari 1983. Betänkandet skall enligt direktiven överlämnas senast den 1 september 1983. Denna snäva tidsram har gjort det nödvändigt att i hög utsträckning bygga på analyser och kunskapssammanställningar av befintligt material. De många tidigare redovisade utredningarna har också möjliggjort detta.

I något fall har vi genom anlitande av fristående medverkat till att nya data tagits fram. expertis Det främst betr. framställningen rörande frigäller tidssektorns betydelse i samhällsekonomin (kap.2)

Utredningens bakgrund och syfte

respektive hinder för fritidens användning (kap.4).

Vidare har från utredningen och sekretaniatet fristående personer välvilligt ställt upp som informella referenspersoner, b1.a. i samband med arbetsseminarier. Sådana seminarier har anordnats för diskussioner om hinder, markanvändning och fysisk planering samt om folkrörelsernas roll i turism och friluftsliv.

2. FRITIDSSEKTORN I SAMHÄLLSEKONOMIN

Uppgifterna i föreliggande kapitel härrör från en studie rörande konsumtion och resursanvändning inom

fritidssektorn som TUREK låtit göra (l).l)

2.1 Inledning

Hög ekonomisk tillväxt, ett effektivt näringsliv samt en framgångsrik välfärdspolitik med ökande levnadsstandard och en fortsatt utjämning av inkomstfördelningen är utmärkande drag i den svenska

samhällsutvecklingen sedan andra världskriget.

Utöver en väsentligt ökad levnadsstandard har också arbetstidsförkortningen med betald semester, tillsammans med förbättrade pensionsvillkor, skapat bättre fritidsförutsättningar.

Syftet med detta kapitel är att med hjälp av tillgänglig ekonomisk statistik beskriva nâgra trender i fritidssektorns utveckling sedan andra världskriget och att belysa fritidssektorns samhällsekonomiska betydelse. Kapitlet skildrar fritidssektorn sedd i makroperspektiv med grova genomsnittssiffror,

Utöver en kort beskrivning av den internationella turismens utveckling i ett svenskt perspektiv, behandlas fritidskonsumtionen, fritidssektorns resursanvändning och kapacitetsutnyttjande samt dess betydelse för sysselsättningen.

l)I det följande hänvisas på detta sätt till litte-

raturreferenser, bilaga l.

35 Fritidssektorn i samhällsekonomin

2.2 Internationell turism i ett svenskt perspektiv

2.2.1 Expansiv sektor med västeuropeisk dominans

Internationell turism är ett expansivt omrâde med en snabb tillväxt. Sedan mitten av 1960-talet har den internationella marknaden för turism expanderat i en takt motsvarande drygt sex procent per år. Tillväxten under de senaste åren av 1970-talet och 1980 låg dock betydligt under den långsiktiga trenden, men de senaste två åren har expansionen återhämtats.

Tillväxten av internationell turism kan jämföras med utvecklingen av andra stora världsmarknader. Under den senaste tjugoårsperioden har världsmarknaden för industriprodukter ökat med i genomsnitt c:a fem procent per år. Världsmarknaden för turism har således haft en något snabbare expansion. Det finns vidare flera faktorer som talar för en fortsatt expansion av internationell turism. I stora delar av transport- och kommunikationssystemen finns det t.ex. ledig kapacitet och trängseleffekterna i de mest attraktiva regionerna för internationell turism är begränsade till ett fåtal områden under korta högsäsonger.

Västeuropa dominerar på flera sätt den internationella turismen. Omkring två tredjedelar av de internationella inkomsterna av turism avser Västeuropa. Men Västeuropa står inte bara för den dominerande marknadsandelen. Huvuddelen av den internationella efterfrågan på turism kan härledas till befolkningen i de västeuropeiska industrinationerna. Nära 80 procent av efterfrågan på turism inom Västeuropa genereras inom området. Mellan åren

1965 och 1980 har enligt OECD- och ITA-statistik1)

Västeuropas dominans i efterfrågan på internationell turism ökat från 53 till 66 procent. 1L ITA = International Tourist Association

sou 1983:45 Fritidssektorn i samhällsekonomin

2.2.2 Sverige i ett västeuropeiskt perspektiv

Sverige är som på flertalet andra stora världsmarknader en liten och öppen ekonomi för turism. När det gäller utbudet av turisttjänster betyder det att pris och kvalitet avgörs på en internationell marknad där det svenska utbudet väger lätt. Svensk turism måste således i stor utsträckning anpassas till villkoren på den internationella marknaden. Sveriges potentiella utbud är inte så omfattande eller unikt att det kan påverka den internationella marknadens utveckling.

Under de senaste åren har utbudet av svensk turism motsvarat i genomsnitt ungefär 1,5 procent av det internationella utbudet, Det är en liten marknadsandel. Däremot motsvarar de svenska hushållens inköp av internationella turisttjänster drygt tre procent av världsmarknaden. Räknat i grova tal köper Sverige således ungefär dubbelt så mycket på den internationella turistmarknaden som vi säljer. Totalt sett representerar Sverige dock en mycket liten del av den västeuropeiska turistmarknaden.

En jämförelse med övriga västeuropeiska länders internationella inkomster av turism (i procent av bruttonationalpnodukten, BNP) visar att Sveriges förmåga att sälja och producera efterfrågade turisttjänster är dålig. Sveriges andel var år 1980 0,8 procent jämfört med exempelvis Österrikes 8,9, Schweiz 4,0 och Danmarks 2,0 procent.

Av Sveriges samlade export utgör (1981) internationella turisttjänster i Sverige 2,5 procent. Genomsnittet för Västeuropa ligger på drygt 5,0 procent. I Österrike motsvarar turistinkomsterna ca 17 procent av exportinkomsterna.

38 Fritidssektorn i samhällsekonomin SOU l983:45

Ser man i stället på Sveriges efterfrågan på internationell turism blir bilden en annan. Om vi räknar konsumtionen av internationella turisttjänster i procent av privat konsumtion utgjorde år 1980 Sveriges andel 3,5 procent jämfört med ett västeuropeiskt genomsnitt på 2,9, Österrike 7,4 och Spanien 0,8 procent.

2.2.3 Sveriges turistnetto

Internationell turism påverkar Sveriges betalningsbalans på ett negativt sätt. Utflödet av resevaluta, som 1982 uppgick till nära 12 miljarder

kronor, är ungefär dubbelt så stort som inflödet.

De internationella villkoren för turism är i huvudsak naturgivna eller på annat sätt gåvor av det förgångna i form av kulturella miljöer och andra trögföränderliga miljösamband. Det gäller också transport- och kommunikationssystemen, som har stor betydelse för turistutbudets tillgänglighet. De komparativa fördelarna för turism är svåra att påverka och förändringar tar lång tid.

Medan förutsättningarna för turism beror på naturoch årstidsbundna miljösamband beror efterfrågan framför allt på inkomstnivån, Det medför att regioner och länder som har stora relativa inkomstövertag men små eller inga förutsättningar för turism får stora och strukturellt betingade negativa turistnetton. Under perioder med snabb produktivitetsoch inkomstutveckling tenderar också turistnettot för denna typ av regioner att försämras. Den internationella efterfrågan ligger under sådana perioder kvar på låg nivå, medan befolkningens ökade inkomster i dessa regioner leder till en snabb ökning av dess internationella Under 1962 efterfrågan. perioden 1972 försämrades således Sveriges turistnetto med i

Fritidssektorn i samhällsekonomin 39

genomsnitt 15 procent per år och den internationella efterfrågan på svenska turisttjänster utvecklades svagt under samma period.

Under perioder med en svag produktivitetsutveckling förbättras däremot turistnettots utveckling. Dels avtar styrkan i hushållens efterfrågan på internationell turism och därmed utflödet i resevaluta, dels medför en svag produktivitetsutveckling ofta en försvagning av landets valuta med en åtföljande tillväxt i inflödet av resevaluta. Dessa samband illustreras med att Sveriges turistnetto under perioden 1975-l98l enbart försämrades med i genomsnitt 3 procent per år. Åren 1982 och 1983 förefaller enligt preliminär statistik från Riksbanken försämringen i turistnettot ha avtagit ytterligare.

Sverige har ett ogynnsamt turistnetto genom att vi köper dubbelt så mycket som vi säljer. Trots detta kan man inte hävda att de svenska hushållen har en extremt hög konsumtionsbenägenhet för internationell turism. På längre sikt är en ökning av konsumtionsbenägenheten sannolik, varför det svenska turistnettot varaktigt kan förbättras enbart genom kraftigt ökade marknadsandelar för Sverige.

2.3 Förutsättningarna för utveckling av fritidssektorn

Fritidssektorn är en förhållandevis modern välfärdsföreteelse som utvecklats under efterkrigstiden.

Arbetstiden omfattade fram till 1950-talet 48 timmar och sex dagar per vecka och semestern två veckor per år. Både de disponibla inkomsterna och den lediga tiden verkade som snäva restriktioner för fritidsaktiviteter av olika slag. Dessutom var biltätheten låg och reskostnaderna höga.

40 Fritidssektorn i samhällsekonomin sou 1983:45

Fritidssektorn har utvecklats främst beroende på en snabb produktivitetstillväxt. Resultatet av en kraftigt ökad produktionsförmâga per arbetstimma har fördelats i form av kortare arbetstid och ökad inkomst. Samtidigt har kapaciteten för lokala, regionala och internationella persontransporter

mångfaldigats sedan 1950-talets början. Härmed har

hushållens tillgång på fritid, inkomster och transportkapacitet förändrats på ett dramatiskt sätt sedan 1950-talets början. Det belyses i följande tabell, 2.1.

Tabell 2.1

Fritidens budgetrestriktioner (1980 års priser)

1950 1980

Arbetstid/vecka 48 timmar 40 timmar Arbetsdagar/vecka 6 dagar 5 dagar Semester/år 2 veckor 5 veckor

Privat konsumtion/inv 16 000 kr 32 000 kr

Utgiftsandel för fritidsvaror och tjänster 10 procent 22 procent

Inrikes fritidsresor/inv 100 mil 500 mil Antal utrikes resor/inv 1 resa 5 resor

Fritidshus/1 000 inv 80

20 Hushållens privata konsumtionsbudget har ökat med 100 procent. Samtidigt har andelen utgifter i samband med fritiden Ökat från cza 10 procent av den privata konsumtionen år 1950 till över 20 procent år 1980. I reala termer har således hushållens ekonomiska budget i samband med fritiden ökat cza fyra

Fritidssektorn i samhällsekonomin

gånger. Samtidigt har tidsbudgeten för fritid ökat med nära 50 procent. Därtill har hushållens transportkapacitet och geografiska rörlighet utvecklats speciellt snabbt. Sedan början av 1950-talet har enligt transportrådets statistik fritidsresandet ökat femfalt. sambanden mellan ökad geografisk rörlighet och förändrad tidsanvändning är speciellt betydelsefulla. Det kan på ett schematiskt sätt illustreras genom att dela in fritidsresorna i lokala, interregionala och internationella resor samtidigt som fritidens fördelning på vardagar, helger och semestertid beaktas. (Se fig- 2-1)

Eg. 2.1

sambanden mellan konsumtionsbudget, tidsbudget och transportkapacitet

TRAN5?ORTKAPACWET

a

FI|T|DEN$ FKIT|DSRE3OK WTDSBUDGET FORDEUMNG Lokak: Inter- :nwcr-

remomda .nahondkx

vardagar fäüg

*N ( i

s

Veckosluf/ Ko LSUMTlONS-

w

helger BUDeET \ \\

är

semener I

T5m._._._{

Fritidssektorn i samhällsekonomin

Före 1950-talet var fritidsvanorna huvudsakligen koncentrerade till lokala resor i samband med helger och veckoslut. Utvecklingen under 1950- och första delen av 1960-talet innebar en snabb förskjutning mot interregionala semesterresor och ett första genombrott för internationella. Sedan mitten av 1960-talet har detta mönster förstärkts,

Mot denna bakgrund kan man något förenklat säga att hushållens konsumtionsbudget avgör fritidens utbredning i tid och rum. Samtidigt bestämmer transportkapaciteten dess geografiska rörlighet och tidsbudgeten dess vardags-, Vecko- och semesterrytm.

2.4 Fritidskonsumtionen

2.4.1 Hushållens fritidsbudget

Fritidsutgifterna berör en stor och sammansatt del av hushållens totala konsumtionsbudget.

Hushållens utgifter för fritidsaktiviteter kan preciseras på flera olika sätt. Med en grov indelning av hushållens konsumtion i två stora områden kan man särskilja:

Utgifter för mat, kläder, bostad inklusive el och uppvärmning, hushållsinventarier, hälso- och sjukvård samt arbets- och serviceresor.

Utgifter för fritidsvaror, nöjen och kulturella tjänster, korttidsboende och fritidsresor,

Med denna indelning omfattar fritidsdelen i början av 1980-talet drygt en femtedel av normalhushållets totala konsumtionsutgifter.

Fritidssektorn i samhällsekonomin 43

Utgifternas fördelning inom fritidsbudgeten varierar beroende pâ hushållens sammansättning, utbildning, konsumtionsvanor och inkomststandard.

Fritidsbudgetens användning varierar också beroende

på utbudets sammansättning, dess åtkomlighet, modeväxlingar och trender.

Relativt sett är andelen utgifter för fritidsaktiviteter ungefär densamma i olika grupper av de svenska hushållen. Det framgår av tabell 2.2, där hushållen grupperats och rangordnats efter fritidsbudgetens andel av de totala konsumtionsutgifterna.

Tabell 2.2

Fritidsbudgetens betydelse i olika hushållsgrupper 1978 (SCB:s hushållsbudgetundersökning)

Hushålls-/inkomst- Fritidsbudget Andel av grupp i procent av samtliga total konsum- hushåll tionsbudget (%)

Ensamstående män yngre än 67 år 33 11 Ensamstående kvinnor

Fritidssektorn i samhällsekonomin

Ensamstående män och kvinnor yngre än 67 år fördelar jämfört med övriga grupper en extremt stor del av sina utgifter till fritidsändamål. Den relativa skillnaden mellan övriga grupper är liten. Detta betyder naturligtvis inte att de tillgängliga resurserna i absoluta tal är lika i de olika grupperna, men relativt sett finns en påtaglig likformighet i fritidsbudgetens betydelse för olika hushållsgrupper.

2.4.2 Fritidsbudgeten i ett längre perspektiv

I hushållens långsiktiga utgiftsförändringar kan man bl a se en långsam tillväxt i utgifterna för matvaror och en snabb tillväxt i konsumtionen av varor och tjänster i samband med fritidsaktiviteter. Mellan båda dessa extremer återfinns tillväxten för bostad, el och uppvärmning. Det framgår av tabell 2.3 som sammanfattar utvecklingen sedan senare delen av 1950-talet enligt SCB:s hushållsbudgetundersökningar 1958, 1969 och 1978 samt nationalräkenskapernas konsumtionsstatistik.

Tabell 2.3

Utvecklingen av privat konsumtion. Fasta priser

Varor och tjänster för fritidsändamål inkl resor 14 22 4

Bostad inklusive el och uppvärm-

Fritidssektorn i samhällsekonomin 45

Utvecklingen har således inneburit en omfördelning mellan olika budgetområden. Hushållen har successivt kunnat frigöra en större andel av sina inkomster (brutto) för konsumtion av matvaror till ökad bostadsstandard och fritidskonsumtion. Samtidigt har den totala konsumtionsbudgeten vuxit under perioden.

2.4.3 Fritidskonsumtionens sammansättning

Den totala konsumtionen i samband med fritidsaktiviteter gäller inte enbart privata hushållsutgifter. En betydelsefull del av totalkonsumbefolkningens tion i samband med fritidsaktiviteter är offentliga utgifter som kan hänföras till de enskilda hushållen. För att ge en sammanfattande bild av befolkningens totalkonsumtion på fritidsområdet hänförs i fig. 2.2 offentliga utgifter inom fritidsområdet till hushållens totalkonsumtion. Det skall understrykas att figuren ger en grov bild som i första hand syftar till att ange strömmar och storleksordningar.

46 Fritidssektorn i samhällsekonomin

Fi . 2.2

Befolkningens totalkonsumtion inom fritidsområdet

(1981 års priser)

Befolkningens totalkonsumtion i samband med fritid, nöjen, turism och rekreation 68 miljarder

8 Md

målas:

konsum-

Offentliga ut- Privat

gifter för kultur trçr): resor. och rekreation fatljigljtlklar. nöjen, rekreation o. korttidsboende

Utrikes inrikes- Fritidsut- Korttidsresor (inkl. fritids- rustning, boende: bilkostn.) resor nöjen och fritidshus, rekreation hotell, stugbyar mm

11 Mdr 5 Mdr 16 Mdr 15 Mdr 16% 7% 24% 22%

Drift av Inköp av Fritids- Kulturella personliga transport- varor och tjänster, transport- tjänster utrustning nöjen och medel för rekreation fritidsresor

Fritidssektorn i samhällsekonomin -47

2.4.4 Utgifter för utrikes resor

Utgifterna för utrikes resor är en av de poster som under efterkrigstiden har ökat mest i hushållens privata konsumtion. Sedan senare delen av 1950-talet har andelen hushållsutgifter för utrikes resor för alla typer av hushåll ökat sjufalt.

Utvecklingen under 1960-talet innebar ett genombrott. Då ökade hushållens utgiftsandel för utrikes resor från l/2 till cirka 2 procent. Tillväxten fortsatte i ett lägre tempo under 1970-talet. Under den senaste tioårsperioden har hushållens konsumtion av utrikes resor ökat nära 50 procent snabbare än den totala privata konsumtionen.

Utvecklingen har också medfört en utjämning mellan olika inkomstgruppers internationella resvanor. Under l950-talet dominerades utrikesresorna markant av tjänstemän i privat och offentlig verksamhet. Under 1960- och 1970-talen har variationerna mellan olika hushållsgruppers utgiftsandel för utrikes resor reducerats.

Den snabba utvecklingen och beror utjämningen på att utgifterna för utrikes resor är känsliga för inkomstförändringar. En tioprocentig förändring av hushållens konsumtionsbudget leder till mellan 15 och 17 procents förändring av för utriutgifterna kes resor. Även sambandet mellan utbildning och utrikes resor är starkt. Vidare är utrikesresandet i åldersgruppen 20-30 år stort. I ett tidslängre perspektiv med en återhämtning vad gäller inkomststandard och fortsatt satsning på och utbildning språkkunskaper är det mycket möjligt att utgifterna för utrikes resor kommer att fortsätta att öka.

48 Fritidssektorn i samhällsekonomin

2.4.5 Utgifter för inrikes resor

Sedan senare delen av 1950-talet har hushållens utgiftsandel för inrikes resor ökat med drygt 30 procent. Denna utveckling inrymmer emellertid två olika förlopp. Hushållens utgiftsandel för inköp av transporttjänster visar nämligen en långsiktigt fallande trend, medan andelen för drift av personliga transportmedel har stigit snabbt.

Utgifterna för inköp av transporttjänster inkluderar lokala resor, som utgör knappt 30 procent av de totala utgifterna för inköpta transporttjänster. Denna andel är långsiktigt tämligen stabil. I tabell 2.3 sammanfattas utvecklingen av utgiftsandelen för inköpta tjänster vad gäller inrikes resor. Tabellen visar att andelen halverats under den senaste tjugoårsperioden.

Tabell 2.3

Utgiftsandel för inrikes resor. Inköpta tjänster. Procent.

Kategori 1 LO kD Jordbrukare s Övriga företagare \

NNl-l-F'

Arbetare

:ÅOUWBJUO

u Tjänstemän s Pensionärer s Samtliga hushåll 2,6 l- s oo F*wLO

Till hushållens inköp av transporttjänster kommer utgifterna för drift av personliga transportmedel.

Fritidssektorn i samhällsekonomin 49

Under tjugoårsperioden 1958-1978 ökade hushållens utgiftsandel för personbilsanvändning från knappt 4,5 till drygt 8 procentenheter.

Enligt SCBs senaste resvaneundersökning som också

avser 1978, utgör fritidsresorna knappt hälften

(49 procent) av den totala personbilsanvändningen. Det betyder att hushållens utgiftsandel för bilanvändning i samband med fritidsresorvarca 4 procent i slutet av 1970-talet. Med samma antagande för senare delen av 1950-talet skulle motsvarande andel då vara drygt 2 procent. I tabell 2.4 sammanfattas utvecklingen av hushållens utgiftsandel för drift av personliga transportmedel. I slutet av 1970-talet har skillnaderna mellan olika grupper blivit små med undantag för pensionärerna. De små skillnaderna sammanhänger med att en mycketstor del av hushållen har till bil - 75 av tillgång procent hushållen har tillgång till bil enligt SCBs resvaneundersökningar.

Tabell 2.4

50 Fritidssektorn i samhällsekonomin

Lägger man samman utgiftsandelen för inköpta transporttjänster med bilanvändning i samband med fritidsresor uppgår hushållens totala budget för inrikes resor till över 5 procent av de totala konsumtionsutgifterna i slutet av 1970-talet.

Liksom när det gäller utrikes resor är sambandet mellan inkomst och inrikes interregionala fritidsresor starkt.

Persontransportarbetet har ökat från ca 250 mil per invånare år 1950 till över l 000 mil år 1980. Drygt hälften, d v s minst 500 mil per invånare 1980, av det samlade persontransportarbetet avser fritidsresor. Av dessa utgör drygt 300 mil lokala fritidsresor (kortare än 10 mil) och 200 mil interregionala fritidsresor. Det lokala fritidsresandet är koncentrerat till vardagar, helger och veckoslut medan det interregionala är koncentrerat till semestertid. Tabell 2.5 sammanfattar i grova drag fritidsresandets fördelning.

Tabell 2.5

Fritidsresornas fördelning l980. Procent transportarbete

Fritidens Fritidsresor fordelnlng

Fritidssektorn i samhällsekonomin 51

2.4.6 Utgifter för fritidsutrustning

En betydelsefull del av hushållens fritidsbudget används för fritidsutrustning. Sedan senare delen av 1950-talet har utgiftsandelen för fritidsutrustning ökat från 4 procent till 6 procent i början av 1980-talet.

Utgifterna för fritidsutrustning inkluderar såväl större och varaktiga varor som mindre artiklar i samband med speciella fritidsaktiviteter som t.ex. idrott, fiske, camping m.m.

Tabell 2.6 sammanfattar fördelningen av utgifter för inköp av olika slag av fritidsutrustning.

Tabell 2.6

Hushållens inköp av fritidsutrustning 1980 enligt hushållsundersökningar och nationalräkenskaper.

Typ av fritidsutrustning Radio, TV, musikanläggningar, grammofonskivor, kassetter m m samt reparationer därav 24 % Cyklar, motorcyklar, mopeder, husvagnar, båtar, båtmotorer, båtplats, tillbehör, drivmedel och försäkringar 23 % Div. fritidsartiklar som sportutrustning, hobbyartiklar, kikare, kameror, musikinstrument, sällskapsdjur . 53 %

Totala utgifter för fritidutrustning 100 %

52 Fritidssektorn i samhällsekonomin . SOU 1983:45

Hushållens utgifter för fritidsutrustning är inkomstkänsliga. En tioprocentig förändring av hushållens konsumtionsbudget leder till en förändring av inköpen av fritidsutrustning med cirka 15 procent. Det betyder att utgifterna för fritidsutrustning är lika känsliga för inkomstförändringar som utrikesresandet.

Tabell 2.7 sammanfattar utvecklingen av utgifterna för fritidsutrustning i olika grupper av hushåll. Strukturen påminner om den som gäller för utrikes resor med en hög utgiftsandel för ensamstående utan barn och låga utgiftsandelar för pensionärer.

Tabell 2.7

Utgiftsandel för fritidsutrustning. Procent

av tabell 2.8.

Fritidssektorn i samhällsekonomin 53 Tabell 2.8

tion och kultur utmärks framför allt av en långsiktig stabilitet. Till skillnad från utgiftsandelen för fritidsresor och utrustning har den således inte ökat. Utvecklingen visar i stort sett samma mönster för olika inkomstgrupper. Det framgår av tabell 2.9, som också visar att utgiftsandelen för underhållning, rekreation och kultur uppgick till knappt 5 procent i slutet av 1970-talet. Det finns inget som tyder på att andelen förändrats under senare år.

Fritidssektorn i samhällsekonomin

Tabell 2.9

för underhållning, rekreation och Utgiftsandelen kultur. Procent

Inkomstgrupp 1958 1969 1978 Jordbrukare 4,0 4,5 4,4 Övriga företagare 5,2 4,2 4,1 Arbetare 5,0 , , Tjänstemän 5,2 4,5 5,2 Pensionärer 4,3 4,6 5,3

Samtliga hushåll 4 ,s 4 ,6 4 ,9

stabiliteten i hushållens utgiftsandel för underhållning, rekreation och kultur är anmärkningsvärd. Den kan förklaras av gruppens heterogena sammansätt-

ning. Vissa utgiftsposter i gruppen har en lägre

inkomstkänslighet och andra en högre. Samtidigt innebär gruppens sammansättning att utbildningsfaktorer måste beaktas. Underhållning, rekreation och kultur omfattar, med de klassificeringsgrunder som används i konsumtionsstatistiska sammanhang, till nära 50 procent litteratur, tidningar, tidskrifter, studiecirklar, internat m,m, och denna typ kurser, av utgifter utmärks framför allt av en relativt låg för inkomstförändringar och hög känsligkänslighet het för utbildningsfaktorer.

Den andra hälften av hela utgiftsområdet för underrekreation och kultur har i stort sett ett hållning, mönster med en hög känslighet för inkomstspegelvänt och en låg och t.0.m.en negativ inverförändringar kan från utbildningsfaktorer. Exempel på det senare

Fritidssektorn i samhällsekonomin 55

är utgifter för nöjen, lotteri, foto, tips, idrottsevenemang och liknande.

2.4.8 Utgifter för korttidsboende

Hushållens kostnader för korttidsboende omfattar två komponenter, nämligen löpande utgifter för utnyttjande av fritidshus samt utgifter för hotell, pensionat, stugbyar, camping m.m. Av de totala kostnaderna för korttidsboende står kostnaderna för utnyttjande av fritidshus för knappt 80 procent.

Hushållens utgifter för utnyttjande av fritidshus motsvarar i början av 1980-talet drygt 1 procent av hushållens samlade konsumtionsutgifter. Variationerna mellan olika hushåll är självfallet stora, vilket bl a framgår av att andelen hushåll med fritidshus har beräknats till 21 procent. Därutöver hyr och lånar nästan 20 procent avhushâllen fritidshus.

Sedan senare delen av 1950-talet har andelen utgifter för fritidshus ökat 3,5 gånger. Det antyder att utnyttjandet av fritidshus, på samma sätt som flertalet andra fritidsvaror och tjänster, är mycket inkomstkäns1igt.Det är också stora skillnader mellan olika inkomstgrupper. Tabell 2.10 sammanfattar utgiftsandelens utveckling för olika inkomstgrupper.

Tabell 2.10

Utgiftsandelen för utnyttjande av fritidshus. Procent

Inkomstgrupp 1958 1969 1978 1981 Jordbrukare övriga företagare 0,2 0,4 1,3

A 56 Fritidssektorn i samhällsekonomin

Tabellen visar att den snabbaste ökningen rum ägt under 1960-talet. Då ökade för alla utgiftsandelen hushâllsgrupper utom för pensionärerna. ökningen under 1970-talet är betydligt utom för långsammare två grupper övriga företagare och pensionärer.

Hushållens utgifter för övriga former av\korttidsboende i form av hotell, pensionat, vandrarhem, camping m.m.är svåra att bestämma på ett mer precist sätt. Det beror på att kostnaderna ibland redovisas tillsammans med utemåltider. Ser man på hela gruppen, som omfattar och övrirestaurangbesök

ga utemåltider tillsammans med hotell

m.m.,visar två undersökningar på en hög Därinkomstkänslighet. till finns det ett starkt beroende av hushållens utbildning, som medför att ökad utbildning förstärker utgiftsandelen. I slutet av 1950-talet motsvarade hushållens utgifter för hotell, och pensionat liknande hälften av de totala för kortutgifterna tidsboende. I dag är samma andel en femtedel.

.2.5 Fritidssektorns kapacitetsutnyttjande

2.5.1 Allmänt

Det är svårare att belysa och utresursanvändning

bud än konsumtion av fritid. Med de avgränsningar

som gjorts när det gäller hushållens konsumtion av varor och tjänster för fritidsaktiviteter motsvarar sektorns totalkonsumtion 15 av husdrygt procent hållens samlade totalkonsumtion. Den senare i utgör sin tur 72 procent av BNP. Det betyder att fritidsaktiviteternas konsumtion motsvarar 12 procent av landets samlade produktionskapacitet år 1980. Detta kan ses som ett samlat mått de ekonomiska resurpå ser som på olika sätt binds och sysselsätts i samband med hushållens fritid.

Fritidssektorn 1 samhällsekonomin 57

I verkligheten utgörs fritidssektorns produktionsapparat av ett svåravgränsat system av byggnader, anläggningar, arbetskraft samt mark och andra naturresurser. På kort sikt bestäms sektorns produktionsförmåga i hög grad av systemens utnyttjande och kapacitet. Med ett lågt kapacitetsutnyttjande och få eller inga flaskhalsar kan aktiviteten snabbt ökas utan större investeringar. Frågan om sektorns kapacitetsutnyttjande är därför avgörande i både ett kort- och långsiktigt perspektiv. På kort sikt därför att det bestämmer möjligheterna att öka aktiviteten och på lång sikt därför att beslut om utbyggnad vanligen måste baseras på kunskaper om kapacitetsbrister.

Med några få undantag kan man konstatera att de resurser som används för fritidsändamål präglas av ett lågt kapacitetsutnyttjande. Det gäller stora delar av de kommunala fritidsanläggningarna, men det gäller också fritidshusen, delar av transportsystemen o.s.v. Det finns också en stor spridning i kapacitetsutnyttjandet för olika slag av anläggningar och system i fritidssektorn. Det illustreras av tabell 2.11. SCB:s inkvarteringsstatistik har utnyttjats när det gäller boendet. Kapacitetsutnyttjandet har beräknats som förhållandet mellan beläggning och disponibel kapacitet.

Tabell 2.11

Genomsnittligt kapacitetsutnyttjande i början av 1980-talet

Verksamhet Genomsnittligt kapacitetsutnyttjande per år

Utrikes charterflyg 95 - 100 procent Inrikes reguljärflyg 65 procent Utrikes 60 reguljärflyg 65 procent Motorhotell 35 procent Stadshotell 38 procent

58 Fritidssektorn i samhällsekonomin

Stugbyar 43 procent Vandrarhem 38 procent SJs persontrafik 39 procent Turisthotell 31 procent Kommunala fritidsanläggningar 20 - 30 procent Fritidshus (avser över- 10 nattning) 15 procent

Tabellen visar att en mycket stor del av de resurser som förknippas med fritid har ett kapacitetsutnyttjande under 50 procent. Det innebär som regel att verksamheternas fasta kostnader blir svåra att täcka och att hushållens kostnader för utnyttjande av verksamheterna blir relativt stora.

Kapacitetsutnyttjandet är som regel kraftigt snedfördelat över året, med en kort belastningstopp och låg belastning under resten av året. Det är denna struktur som drar ned det genomsnittliga utnyttjandet. Det framgår tydligt om man exempelvis jämför

belastningsfördelningen för den totala bäddkapaci-

teten i Stockholmsregionen, Jämtland och på Gotland (figur 2.3).

Fritidssektorn i samhällsekonomin 59

Fig. 2.3: Belastningsfördelning i tre regioner

GÄSTEK/DVGN

,W\

IQWD -

\. 7_ 500 _ STOCKHOLM \.

2= T

180 zÅ0 500 060 DYGN/ÅK

2.5.2 SJs kapacitetsutnyttjande

SJ står för en betydelsefull del av hushållens fritidsresor, speciellt för dem som inte har tillgång till bil. Därför är utnyttjandet av det svenska järnvägssystemet för fritidsresor av särskilt intresse. över hälften av järnvägens samlade persontransportarbete är fritidsresor. Därför får också fritidsresorna en stor betydelse för järnvägsnätets kapacitetsutnyttjande.

60 Fritidssektorn i samhällsekonomin

SJs lågprissatsning och införandet av lågpriskort har medfört en betydelsefull ökning av hushållens fritidsresor. Sedan 1978 har SJs kapacitetsutnyttjande (mätt som kvoten mellan antalet betalda personkilometer och antalet framförda platskilometer) ökat från knappt 34 procent till 38,5 procent år 1981. Fortfarande finns dock stor ojämnhet. över 200 dygn per år används mindre än 50 procent av kapaciteten.

Det är naturligtvis orimligt att föreställa sig ett dramatiskt ökat kapacitetsutnyttjande om man samtidigt skall behålla en rimlig tidtabellsstandard i

hela nätet. Men varje procentenhets ökning eller

minskning i kapacitetsutnyttjandet motsvarar i storleksordning en halv miljon fritidsresor. På kort sikt kan en mer flexibel prissättning stimulera till ökat utnyttjande av SJs kapacitet.

2.5.3 Kapacitetsutnyttjandet av stugbyar

Sedan mitten av 1970-talet har kapaciteten av stugbyar för yrkesmässig uthyrning ökat med knappt 5

procent per âr. År 1982 fanns knappt 250 sådana

det

byar med totalt 6 800 stugor och en kapacitet motsvarande nära 30 000 bäddar.

Nära 40 procent av stugkapaciteten är lokaliserad till Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Resten är i huvudsak koncentrerad till Värmlands-, Kopparbergs- och Gävleborgsregionen samt Kalmar och

Gotlands län. se tabell 2.12.

Fritidssektorn i samhällsekonomin 61

Tabell 2.12

Stugbyarnas lokalisering (1982) enligt SCBS inkvarteringsstatistik

Region Procent av antal Bäddar Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län 38,5 Västernorrlands, Värmlands,

mycket ojämnt. Under ca 220 dygn per år utnyttjas mindre än hälften av den disponibla kapaciteten.Toppbelastningen är också kort. Under knappt 60 dygn utnyttjas mer än 75 procent av kapaciteten. Utnyttjandet är starkt bundet till antingen en kort sommarsäsong eller en ännu kortare vintersäsong. Beroende på byarnas lokalisering och allmänna attraktivitet finns det därför en påtaglig regional i spridning utnyttjandet.

2.5.4 Utnyttjandet av fritidshusen

Sedan mitten av 1970-talet har antalet fritidshus

okat med cirka 10 procent och i dag uppgår anta-

let enskilt ägda fritidshus till drygt 670 000. Därtill kommer knappt 3 000 andelsfritidshus. Fritidshusen är i första hand koncentrerade till Stockholmsoch Göteborgsregionerna, Drygt 35 av procent fritidshusen finns i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Hallands och Göteborg- och Bohus län. Resten av fritidshusen är relativt fördelade jämnt

52 Fritidssektorn i samhällsekonomin

över landet dock med en stark koncentration mot kustnära lägen.

Fritidshus lokaliseras som regel nära bostaden. Nära 75 procent av hushållens fritidshus är belägna mindre är 10 mil från bostaden. Nära två tredjedelar ligger inom 5 mils avstånd. I tabell 2.13 sammanfattas fritidshusens lokalisering.

Tabell 2.13

Avstånd mellan fritidshus och bostad enligt SOU 1982:23 Fritidsboende

Längre V Totalt 100 100 100

Hushållen således fritidsboende nära prioriterar bostaden. Ett ur tids- och kostnadssynvinkel lätttillgängligare fritidsboende kan förväntas öka ut- Generellt sett kan man emellertid notera nyttjandet. ett förvånansvärt lågt kapacitetsutnyttjande för fritidshusen. Hälften av hushållen med tillgång till fritidshus utnyttjar dem mindre än 25 dygn under sommarhalvåret. Under vinterhalvåret utnyttjar 90 procent av hushållen fritidshusen mindre än 25 dygn. I tabell 2.14 sammanfattas hushållens utnyttjande av fritidshusen.

Fritidssektorn i samhällsekonomin 63

Tabell 2.14

Fritidshusens utnyttjande 1980/1981 enligt s.k.

den

SEVA-studien (rekreationsberedningen och Sveriges turistrâd)

Utnyttjande Procent av hushållen som utnyttjar fritidshuset

ut till släkt och vänner. Därtill kommer en viss uthyrningsverksamhet. Utlåning och uthyrning av fritidshus kan sammanfattas på följande sätt (tabell 2.15).

Tabell 2.15

Utlåning och uthyrning av fritidshus 1980/l98l(SEVA)

Andel av fritids- Sommarhalvâr Vinterhalvår husen som

uthyrning och utlåning kan man beräkna att fritidss husen i genomsnitt utnyttjas 35 a 40 dygn per år.

54 Fritidssektorn i samhällsekonomin

Det motsvarar ett kapacitetsutnyttjande på mellan 10 och 15 procent. Sätter man i stället fritidshusens nyttjande i relation till tre sommarmånader och en vintermånad får man ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande som uppgår till en tredjedel. Fritids- _husen har således ett mycket lågt utnyttjande.

2.5.5 Turisthotellens kapacitetsutnyttjande

Turisthotellens kapacitet har jämfört med stugbyar byggts ut i en långsammare takt. Sedan mitten av 1970-talet har turisthotellens kapacitet ökat med tvâ â tre procent per år. För närvarande finns det knappt 560 turisthotell med cirka l7 000 rum och en kapacitet motsvarande 37 000 bäddar.

Jämtlands och Kopparbergs län har speciellt stor

kapacitet av turisthotell. Det framgår av tabell

” 2.16.

Tabell 2.16

Fritidssektorn i samhällsekonomin 65

Turisthotellen präglas av ett genomsnittligt lågt kapacitetsutnyttjande. Sett över en längre period har turisthotell sämre kapacitetsutnyttjande än andra kommersiella inkvarteringsformer. Under de senare åren kan man också avläsa en svagt negativ trend i turisthotellens utnyttjande. I tabell 2.17 sammanfattas utvecklingen under senare år.

Tabell 2.17

Turisthotellens kapacitetsutnyttjande enligt SCB:s inkvarteringsstatistik

Kapacitetsut- 1980 1981 1982 1978 1979 nyttjande i % av

Antal rum 45 44 43 43 40 Bäddar 37 36 36 35 32

Turisthotellen har en utpräglat låg och sned beläggning i alla delar av landet. Det är bara under 70 dygn per år som mer än hälften av landets samlade kapacitet av turisthotell utnyttjas. Under halva âret används mindre än 40 procent av den disponibla kapaciteten.

Turisthotellen i Jämtland har det bästa kapacitetsutnyttjandet med ett genomsnittligt utnyttjande över året på ca 55 procent. I stora delar av landet har turisthotellen ett genomsnittligt nyttjande under en tredjedel av den disponibla kapaciteten. Under huvud-

delen av året finns det således betydande lediga

resurser i alla delar av landet.

66 Fritidssektorn i samhällsekonomin

2.5.6 Vandrarhemmens kapacitetsutnyttjande

Vandrarhemmens kapacitet har byggts ut i relativt snabb takt under den senaste femårsperioden. Bäddkapaciteten har ökat med mer än fem procent per år. För närvarande finns det drygt 220 vandrarhem med en total kapacitet motsvarande cirka 12 000 bäddar. Vandrarhemmen är relativt jämnt fördelade över landet. Det finns således ingen speciell koncentration till någon del av landet.

Vandrarhemmen har också ett lågt kapacitetsutnyttjande och den senaste femårsperioden har inte inneburit Det senaste âret - 1982 någon ökning. uppvisade t.o.m.ett lågt utnyttjande jämfört med den föregående fyraârsperioden. I tabell 2.18 sammanfattas utvecklingen.

Tabell 2.18

Vandrarhemmens kapacitetsutnyttjande enligt SCB:s inkvarteringsstatistik

Kapacitetsut- 1978 1979 1980 1981 1982 nyttjande av

Antal bäddar 44% 43% 40% 42% 38%

Mer än 50 procent av kapaciteten utnyttjas enbart under ca 45 dygn per år. Under 150 dygn per år används mindre än 30 procent av utbudet.

Vandrarhemmen uppvisar i första hand ett högt utnyttjande i Stockholms- samt i

och Göteborgsregionerna

Norrbotten där Vandrarhemmen under flera år haft ett utnyttjande över 50 procent. I flertalet andra delar

av landet ligger som regel nyttjandet under 40 pro-

cent.

Fritidssektorn i samhällsekonomin 67

2.6 sysselsättningen inom fritidssektorn

Sysselsättningen inom fritidssektorn är svår att precisera på ett konsekvent sätt. I olika utredningar har utvecklats en mängd olika indirekta beräkningsmetoder och uppgifter. Precisionen i dessa är svår att ange. En vanlig återkommande uppskattning är att de sysselsättningsmässiga effekterna av turismen uppgår till ca 100 000 årsarbeten. Detta värde kan jämföras med resultatet av en studie utförd av K-Konsult på uppdrag av Sveriges turistrâd, (Turismen i Sverige, ST rapport 1983:2), som anger att 175 000 - 200 000 människor får sin sysselsättning genom turismen. Med utgångspunkt från SCB:s centrala företagsregister har TEMAPLAN AB beräknat antalet helårsanställda inom fritidssektorn till ca 250.000, eller ca 8 procent av den totala sysselsättningen. En vidgning av en statistisk analys till att omfatta hela fritidssektorns sysselsättningskonsekvenser innebär dock en minskad statistisk precision beroende på att flertalet aktiviteter innebär ett samutnyttjande av verksamheter och resurser för andra ändamål. Typexempel är transportsystemet och detaljhandeln. Det är bara ett fåtal verksamhetsområden som är lätt avgränsbara och där mer än hälften av verksamheten direkt kan sättas i samband med fritidskonsumtion.

I tabell 2.19 anges olika näringar (enligt Folkoch Bostadsräkningens indelning) som på ett direkt sätt helt delvis berörs av fritidskonsumtion.

eller

I uppställningen anges också en uppskattning av hur stor del av respektive sektors sysselsättning som kan sättas i samband med fritidskonsumtion.

68 Fritidssektorn i samhällsekonomin

Tabell 2.19

Sektor Andel av sysselsättning i samband med fritidskonsumtion

Livsmedelsdetaljhandel 5 - 10 procent Tobaks- och tidningshandel 50 -100 30 - 50 Drivmedelsdetaljhandel

30 - 50 Personbilstrafik Luftfart 20 - 40 20 - 40 Flyplatstjänster Resebyrå och annan 40 - 60 transportförmedling Ideella och kulturella organisationer 100 Rekreationsverksamhet och kulturell service 100

Den totala sysselsättningen i ovanstående verksamheter uppgick år 1980 till 340 000 personer, d v s till ca 9 procent av landets samlade svsselsättning. (FOB 80). Tar man hänsyn till den undre gränsen i ovanstående skattningar av hur stor del av sysselsättningen som kan hänföras till fritidssektorn, blir den totala sysselsättningen cirka 170 000 personer .

Den totala sysselsättningen i de verksamheter som helt eller delvis kan anses beröras av fritidsaktiviteter ökade under perioden 1975-1980 med drygt 6 Under samma period ökade landets samlade procent. med knappt 6 procent. De här aktuella sysselsättning delarna av svenskt näringsliv har således expanderat snabbare än den totala sysselsättningen. I något tabell 2.20 har sektorerna rangordnats efter sin totala sysselsättningsutveckling 1975-1980.

sou 1983:45 Fritidssektorn i samhällsekonomin 69

Tabell 2.20

Rangordnade näringar efter total sysselsättnings- 1975 - 1980 utveckling

Sektor Sysselsättningsför- 1975 - 1980 ändring

Flygplatstjänster + 180 procent Ideella och kulturella organisationer + 43 Rekreationsverksamhet och kulturell service + 24 Resebyrå- och annan

Total sysselsättningsför-

Restaurang - Drivmedelsdetaljhandel - Personbilstransport Järnvägstrafik - 12 Radio- och TV-handel - 16 Tobaks- och I H \I tidningshandel

Tabellen visar att det finns en stor spridning i sysselsättningsutvecklingen. Den visar också att två stora sektorer som i första hand beror på utvecklingen av fritidssektorn haft en mycket snabb expansion. Rekreationsverksamheten, kulturell service samt ideella och kulturella organisationer omfattar totalt nära 70 000 sysselsatta l980. Däremot uppvisar flera näringar som är mer beroende av direkta turisttjänster en betydligt långsammare sysselsättningstillväxt.

Variationen i uppgifterna om antalet sysselsatta inom fritidssektorn illustrerar svårigheten att göra exakta bedömningar. Man kan dock konstatera att turistnäringen numera har nått en sådan relativ

70 Fritidssektorn i samhällsekonomin

position att dess sysselsättning är större än flera enskilda industribranschers, såsom t ex den kemiska industrin, järn- och stålindustrin och flera andra industribranscher. I flera regioner av landet spelar också turistnäringen en större roll för sysselsättningen än jord- och skogsbruket tillsammans. Det gäller t.ex.Jämtland. Turistnäringens regionalpolitiska roll är därför betydelsefull i regioner med hög arbetslöshet och låga alternativvärden för annan sysselsättning. Från och med våren 1979 jämställs också turistnäringen med andra stödberättigade näringar i regionalpolitiken.

2.7 Turistnäringens lönsamhet

Det finns olika uppfattningar om turistnäringens lönsamhet. Detta beror bl.a.på olika beräkningsmetoder, skilda undersökningsobjekt och vad man jämför med.

I det följande görs därför en översiktlig jämförelse mellan några näringar som brukar sättas i samband med turism resp. viss industri. Underlaget utgörs av SCB:s s.k.Finansstatistik, som bygger på en årlig insamling och bearbetning av företagens årsredovisningsdata. Beroende på att företagen inom

turistområdet domineras av mindre och medelstora

företag görs jämförelsen med industriföretag med 20-199 sysselsatta. Jämförelsen koncentreras också på avkastningen på eget kapital.

En rangordning av samtliga industriföretag med 20- 199 sysselsatta efter avkastning på eget kapital visar att avkastningen är kraftigt snedfördelad. Drygt 20 procent av företagen har negativ avkastning och hälften har mindre än 20 procents avkastning. Det finns alltså en stor spridning i avkastningen beroende på bl.a.företagens produktivitet, tekniska utveckling, marknadsframgångar och liknande.

Fritidssektorn i samhällsekonomin 71

För turistnäringen känner vi emellertid inte hela lönsamhetsstrukturen på samma sätt. Av SCBS statistik, som representerar ett urval ur de aktuella branscherna, känner vi för närvarande enbart lönsamheten för median- och kvartilföretagen. Det innebär att man också rangordnat företagen efter avkastning på eget kapital men valt ut tre representativa företag. I stort anses därmed hela strukturen vara känd.

Jämförelsen mellan industriföretagen och turistbranschen visar att det inte finns några generellt sämre lönsamhetsvillkor i de aktuella branscherna. På samma sätt som inom industrin är lönsamheten ojämnt fördelad och det finns ungefär motsvarande andelar av förlustföretag inom turistbranscherna som inom industrin. Hög och tillfredsställande lönsamhet är också ungefär lika vanligt eller ovanligt inom dessa branscher som inom industrin.

3. FRITIDENS VILLKOR

3.1 Inledning

Mätt i ekonomiska termer, i förändringar av arbetstid och transportmöjligheter har fritidsförutsättningarna förbättrats starkt efter andra världskriget. Det framgår av redovisningen i kap. 2.

Alla förändringar i samhällsutvecklingen kan dock inte beskrivas enbart i makroekonomiska genomsnittssiffror. Nationalräkenskaperna redovisar den formella ekonomin. De nyttigheter som skapas genom bl.a. hushållsarbete och ideellt arbete i folkrörelser och föreningsliv åsätts inget värde och bidrar därmed inte till bruttonationalprodukten (BNP), Enligt Ingelstam (2) kan den s.k. informella ekonomin uppskattas till i storleksordningen 30-40% av BNP.

Näringslivets och den offentliga sektorns tillväxt har delvis möjliggjorts av överföringen av arbetsuppgifter från hushållssektorn till industri och samhälleliga institutioner. Denna överföring har bl.a. varit möjlig genom ökad förvärvsfrekvens hos kvinnor. I viss utsträckning har den ökade förvärvsfrekvensen samtidigt inneburit inskränkningar av den fria tiden, d.v.s. den tid som man själv kan bestämma över.

Även urbaniseringen har påverkat möjligheterna att utöva fritidsaktiviteter av skilda slag. Samtidigt har dock nya förutsättningar och ett annorlunda

74 Fritidens villkor sou 1983:45

fritidsutbud kunnat kompensera denna förändring.

Syftet med detta kapitel är att summariskt belysa fritidens villkor till följd av andra förhållanden än de som berörs i kap. 2. En granskning av statistiken över fritidsvanor och önskemål samt över fritidsutbudet ger oss en bakgrund för att diskutera samhällets fritidspolitik och frågan om huruvida fritiden är jämlik eller inte.

3.2 Fritidens användning

3.2.1 Det statistiska materialet

I två landsomfattande studier har Statens naturvårdsverk 1963 och 1973 kartlagt bl.a. den vuxna tätortsbefolkningens fritidsvanor(3). Statistiska centralbyrån, SCB, har också som en del i sitt omfattande arbete att kartlägga svenska folkets levnadsförhållanden redovisat statistik om fritidens användning (4).

Dessutom finns det ett stort antal områdesstudier och studier över delar av fritiden. Kännetecknande för dessa är att de är frekvensstudier, d.v.s. de utgår från frågan hur ofta utövar du följande fritidsaktivitet?. Dessa studier ger dock små kunskaper om vilka aktiviteter som tidsmässigt dominerar människors fritid. För att kunna beräkna tidsanvändningen måste tidsbudgetstudier utnyttjas. Härvid undersöks hur ett visst antal individer använder sin tid till olika aktiviteter. Flera sådana studier har gjorts såväl internationellt som i Sverige. Någon landsomfattande och heltäckande studie över hur svenska folket utnyttjar sin fritid finns emellertid inte. Uppgifter om tidsanvändningen måste därför i stor utsträckning grundas på skattningar och antaganden.

Fritidens villkor 75

I en PM från Statskontoret(5)har en projektgrupp framhållit det förvånande i att kunskaperna om fritidens användning är så dåliga med tanke på den stora roll som fritiden spelar för människors välbefinnande. Som en orsak till detta anges avsaknaden av ett centralt statligt organ inom fritidsområdet. En ytterligare orsak är att tillgängliga studier inte alltid har en jämförbar begreppsapparat.

3.2.2 Tidsanvändningen

För att få en ungefärlig uppfattning om den genomsnittliga tidsanvändningen används här nâgra internationella studier (6,7) som underlagu Den genomsnittliga tidsanvändningen under ett år för människor mellan 15 och 74 år enligt dessa studier framgår av fig. 3.1.

Fig. 3.1

Behov Fysio- Rekrea- Försörjning övrigt

Drygt 20 procent av den totala tiden avsätts till olika fritidsaktiviteter. Bl.a. på grund av oklara gränser mellan olika aktiviteter får denna uppgift ses som en skattning. Vidare inrymmer detta genomsnittsvärde stora variationer för olika grupper, vilket belyses närmare nedan. I stort innebär

75 Fritidens villkor SOU 1933345

resultatet av dessa studier att vi har ca l 900 timmar för fritid per år fördelade på semesterfritid ca 300 timmar, helgfritid ca 800 timmar och vardagsfritid drygt 800 timmar.

Vardagsfritiden för den vuxna befolkningen kan beräknas till 3,6 timmar per dygn (8). Av denna tid används mellan - timmar överslagsmässigt 0,5 1,5 på fritidsaktiviteter utanför hemmet (9). Enbart TVtittandet för åldersgrupper 15-74 år uppgår till ca 1,7 timmar (45 procent) per vardagsdygn. Övriga massmediaaktiviteter svarar för ca 20 procent (10). Den genomsnittliga fördelningen av vardagsfritiden har sammanställts i fig. 3.2. Självfallet är i verkligheten spridningen stor mellan såväl olika människor och grupper som mellan olika dagar. Trots det ger tabellen, utan att hârdras i sina detaljer, en bild av vardagsfritidens användning.

Fig. 3.2

Vardagsfritidens fördelning. Tätortsbor 15-74 år. Totalt 3,6 timmar/dygn.

Hemma 72,5% Utanför hemmet 27,5%

ö m” 5.32 . a? TV 45% ovng å a› å

mass- ae m g

g å. E ;e

media 3 39 E C _LD un . g, h. m- O) (N 20% -. a: 5 ,å g 5 å s å å å E. e §5 E x :E E

Vi tillbringar således ca 3/4 av vår vardagsfritid i hemmet. Av hemmafritiden tar massmediaaktiviteter, främst TV, ca 90 procent av tiden i anspråk.

Fritidens villkor 77

Uppgifter om helg- och semesterfritidens fördelning på aktiviteter hemma resp. utanför hemmet saknas i stor utsträckning. Även om man kan anta att uteaktiviteter förekommer oftare under helg- och semesterfritiden än under vardagsfritiden, kan man ändå konstatera att hemmaaktiviteter av olika slag dominerar vår fritid.

3.3 Våra fritidsvanor och önskemål

3.3.1 Fritidsvanor

Fritiden utanför hemmet är utifrån tillgängligt material svår att tidsmässigt fördela på olika aktivitetsgrupper. Från fritidsvaneundersökningarna vet vi emellertid att de populäraste fritidsaktiviteterna ryms inom grupperna friluftsliv, motionsverksamhet samt kultur och nöjen. Idrott och föreningsliv utövas inte av lika många men utmärks ofta av hög intensitet. Bland fritidsaktiövriga viteter utanför hemmet är bilutflykter, besök på fritidsgård och bingolokal samt umgänge med bekanta aktiviteter som utövas relativt ofta.

3.3.2 Fritidsönskemâl

I de landsomfattande fritidsvaneundersökningarna (3), liksom:iolikageografiskt avgränsade undersökningar (ll) har man sökt kartlägga människors fritidsönskemâl. Norling-gruppen vid socialhögskolan i Göteborg har analyserat vilka bakgrundsvariabler som påverkar fritidsbeteendet och vilka motiv som ligger bakom valet av fritidsaktiviteter (8).

Även om undersökningarna måste tolkas med försiktighet kan några slutsatser av allmän karaktär formuleras.

78 Fritidens villkor

- De flesta ca 80 är människor, procent, nöjda - med sin fritid. (mycket ganska nöjda)

- Fritidens relativa för den allmänna betydelse tillfredsställelsen med livet är stor. Allmänt har fritiden minst lika stor betydelse för tillfredsställelsen som arbete och bostad.

- Fritidens för den allmänna tillfredsbetydelse ställelsen med livet har ökat medan arbetets betydelse har minskat under 1960- och 1970-talen (här avses de som har ett arbete).

- Cirka ta ut en 80 procent vill helt eller delvis eventuell välståndsökning i form av ökad fritid.

Fritidsvaneundersökningarna har även sökt kartlägga motiven bakom människors val av fritidsaktiviteter (3). Av intervjupersonerna uppgav 94 procent att motivet att komma ut i naturen har mycket stor eller ganska stor betydelse medan 90 procent ansåg att motivet att hålla sig i god fysisk form har mycket stor eller ganska stor betydelse (8).

De här i korthet redovisade undersökningarna kan ge viktig information om vad människor främst önskar sig när det gäller olika fritidsaktiviteter. Det är påfallande ofta tämligen vardagliga aktiviteter utan särskilt stora krav på avancerade anläggningar eller dyrbar utrustning.

314 Fritidsutbudet

3.4.1 Inledning

Det av samhälle, föreningsliv och näringsliv arrangerade fritidsutbudet i form av anläggningar och aktiviteter är mycket omfattande. Därtill kommer

sou 1983:45 Fritidens villkor 79

de fritidsresurser som tillkommit enskilt initiapå tiv, exempelvis fritidshus, fritidsbåtar, husvagnar och dylikt. Statistiken när det gäller anläggningar och privata fritidsresurser är väl medan utvecklad, det däremot är svårare att bilda en sig uppfattning om utbudet av fritidsaktiviteter.

3.4.2 Anläggningar och lokaler

Enligt aktuella mätningar motsvarar de lokaler som används i samband med fritid, turism och rekreation mellan 15 och 16 miljoner kvadratmeter. Det motsvarar ca 15 procent av landets samlade lokalbestånd, exklusive industrin. Fritidshusens samlade yta uppgår till drygt 3 miljoner kvadratmeter. Fritidssektorns lokalanvändning sammanfattas i tabell 3.1.

Tabell 3.1

Fritidssektorns lokaler 1981

Typ Kvadrat- Procent meter(miljoner)

Logilokaler; hotell, restauranger, pen- 4 26 sionat etc Teater, biografer, y konsertlokaler etc 05 3

Bad, sport, idrotts- 7 45 anläggningar etc övriga samlingslokaler för fritidsaktiviteter 4 26 Summa 15,5 100

Fritidshus 3

Totalt l8,5

80 Fritidens villkor

kommunförbundet har inventerat vissa fri- Svenska som ägs av kommuner och föreningstidsanläggningar liv Tabell 3.2 utgör ett utdrag ur sammanställ- (13). ningen.

Tabell 3.2

Kommun- och anläggningar 1983 föreningsägda

Antal Anläggning

utomhus 2 25 m bassänglängd 244 Simbassäng simhall s 25 m 215 Simhall 2 25 m 254 60 x 100 m 3.390 Fotbollsplan, gräs, sand 60 x 100 m 1.415 Fotbollsplan, med rundbana av stybb 565 Friidrottsanläggning med rundbana av 81 Dito syntetbeläggning Tennisbana utomhus 3.086 2.931 Idrottshallar 140 Ishallar naturis 1.180 Ishockeybanor, konstis 139

har avsatt stora resurser på lokaler och Samhället för skilda fritidsaktiviteter och det anläggningar av tabellerna 3.1 och 3.2 är att allmänna intrycket på sådana är god, även om det naturligttillgången finns och verksamhetstypiska variavis geografiska tioner.

3.4.3 Anläggningar för fritidsboende

en exklusiv fritidsbebyggelse förbehållen de Från i slutet av 1800-talet har utvecklats ett välbärgade som ett komplement till stadsfritidsboende utgör

Fritidens villkor 81

boendet. I takt med ökad fritid, större ekonomiska

resurser och bättre transportmöjligheter har ett

fritidsboende allt längre från tätorterna möjliggjorts. Härtill bidrar också en tilltagande markkonkurrens som gör det svårt att få tag på närbelägna fritidstomter till överkomligt pris“(l4).

De enskilt ägda fritidshusen har ökat kraftigt i antal under efterkrigsperioden. Antalet fritidshus var 1957 ca 180.000 medan det 1982 var ca 670.000. ökningstakten har dock minskat kraftigt från uppemot 30.000 nya hus vissa år under 1960-talet till ca 2 - 3.000 nya hus i mitten på 1970-talet(l4).

Fritidsboende sker också i hotell, stugbyar,

vandrarhem och stugor i anknytning till lantbruk,

på campinganläggningar eller i inköpta eller förhyrda husvagnar. Det finns ca 150.000 husvagnar (14)-

3.4.4 Utbudet av friluftsaktiviteter

Aktivitetsutbudet genom samhällets och föreningslivets försorg är mycket omfattande. Det gäller såväl kultur, friluftsliv, idrott som övriga fritidsaktiviteter. Vi har därför i en särskild studie (15) granskat friluftslivets aktiviteter och omfattning.

Att belysa friluftslivets omfattning är svårt, dels på grund av avgränsningsproblem och begreppsförvirring, dels på grund av den stora omfattningen av icke-organiserat friluftsliv. Friluftslivets omfattning exemplifieras i det följande.

32 Fritidens villkor

Skidsgort organiseras främst av Svenska Skidförbundet och Korpen. En stor mängd aktiviteter bedrivs på eget initiativ i av kommun, föreningsliv och turistnäring iordninggjorda spår och backar. Skidor är en av de stora friluftsaktiviteterna. När det gäller utförsåkning gör 2 miljoner utövare ca 24 miljoner utförsâkardagar per år. Även längdskidåkning är i storleksordningen 20 miljoner aktivitetstillfällen om tävlingsidrottens aktiviteter medräknas.

Orientering organiseras främst av Svenska Orienteringsförbundet i vissa fall i samarbete med Korpen. Orienteringen är inte någon stor friluftsverksamhet om man mäter det i antal föreningar och antal utövare. Däremot är verksamheten intensiv varför antalet aktivitetstillfällen blir stort. Omfattningen kan totalt, dvs. inklusive oorganiserad verksamhet, beräknas till ca 15 miljoner aktivitetstillfällen per âr om tävlingsidrotten medräknas.

Cykel. Svenska Cykelförbundet. Cykelfrämjandet och Korpen arrangerar olika friluftsarrangemang på cykel. Enbart Korpen redovisar över 6 miljoner bidragsberättigade starter 1981/82.

Fiske. Var tredje vuxen fiskar någon gång och ca 650.000 personer har fritidsfiske som en viktig fritidsaktivitet. Antalet fiskedagar per år har beräknats till ca 25 miljoner.

Jakt. Ar 1980 fanns ca 285.000 aktiva jägare (= löst jaktkört). Det totála antalet jaktdagar beräknas uppgå till 6,4 miljoner per år.

En lång rad andra friluftsaktiviteter som bär- och svampplockning, trädgårdsodling, skogspromenader,

Fritidens villkor 83

båtliv, bad och simning, naturkännedom m.fl. kännetecknas också av stor omfattning. Denna grupp av fritidsaktiviteter har ofta svag anknytning till någon speciell organisation.

Viktiga organisationer utöver de förbund som står för huvudparten av utbudet inom skidor, orientering, cykel, fiske och jakt är Friluftsfrämjandet, Korporationsidrottsförbundet (Korpen), Svenska Naturskyddsföreningen, båtorganisationer m.fl.

Friluftslivet är som synes mycket omfattande och mångfacetterat. Möjligheterna att hitta någon form av friluftsliv som passar kan anses vara goda. Begränsningarna hänför sig främst till tillgång på mark och vatten samt konflikter mellan dels olika friluftsaktiviteter och dels friluftslivs- resp. markägarintressen. Konflikterna torde i de flesta fall kunna lösas genom samråd med berörda parter.

3.4.5 Tillgång på natur

Sverige har vid en internationell jämförelse mycket gynnsamma förutsättningar när det gäller tillgång på natur. I mycket stora delar av landet finns variationsrik och attraktiv natur nära tätorterna. Allemansrätten ger oss unika möjligheter att utöva olika former av friluftsliv och marker i tätorternas närområden finns ofta tillgängliga för ett intensivt nyttjande.

Trots detta stora utbud har många svårt att helt förverkliga sitt intresse för friluftsliv. Det finns specifika barriärer för friluftsliv, utöver de generella hinder som berörs i nästa kapitel. Sådana barriärer kan vara osäkerhet om allemansrättens innebörd (16), otillräckligt säkerställda marker

84 Fritidens villkor

nära tätorter, rädsla för att gå vilse, rädsla för vilda djur, jakt m.m. Uppkomna konflikter mellan olika naturintressenter visar också att friluftslivets utövande inte är problemfritt.

3.5 Är fritiden jämlik?

När förutsättningarna för fritidskonsumtionen förbättrades ökade också produktionen av fritidsvaror och Under åren 1973 - 75 ökade tjänster kraftigt. vi exempelvis konsumtionen av mat med ca 1 procent medan konsumtionen av skivor, kassetter, fritidsbåtar m.m. ökade med upp till 25 procent(l7).

Mot bakgrund av fritidssektorns ökande betydelse var det naturligt att samhället bl.a. genom olika utredningar (se kap. 1) började undersöka fritidsutövandet. I olika utredningsdirektiv angavs vikten av att fritiden borde vara meningsfull för så många som möjligt. Statsmakterna har under 1970-talet antagit vissa mål för idrotts-, kultur- och rekreationspolitiken. Någon samlad statlig fritidspolitik har dock inte utvecklats.

Ca 90 procent av de totala offentliga utgifterna för fritidsutbudet (inkl. kultur) avser primärkommunala aktiviteter. Primärkommunernas kostnader för fritidsverksamheten (exkl. kultur) uppgick år 1961 till ca 100 miljoner kronor. År 1981 var motsvarande kostnader ca 4,5 miljarder kronor.

Mot bakgrund av samhällets stora satsningar på fritidssektorn kan man fråga sig hur resultatet från jämlikhetssynpunkt har blivit. I ett flertal utredningar har försök gjorts att studera hur samhället och det av samhället understödda föreningslivets utbud av fritidsaktiviteter kommit olika grupper till del.

Fritidens villkor 85

Resultaten är tämligen entydiga. Utnyttjandet av de

offentliga tjänsterna på fritidsområdet är hos den

vuxna befolkningen starkt snedfördelat. En majoritet

utnyttjar knappast alls dessa tjänster medan en liten

grupp svarar för huvuddelen av allt utnyttjande. Hög

utbildning, höga inkomster, könstillhörighet och ål-

der (särskilt yngre män) samvarierar med ett högt utnyttjandet av dessa tjänster.

Som underlag för dessa studier används främst SCB:s

återkommande undersökningar om svenska folkets lev-

nadsförhållanden. I en undersökning om stockholmarnas

fritids- och kulturvanor har man i större utsträkning än i levnadsnivåundersökningarna undersökt om befolk-

ningen utövar aktiviteter som kräver och anläggningar lokaler, dvs aktiviteter som kommunen kan påverka

förutsättningarna för i planeringsprocessen (19).

Resultaten sammanfattas i fig. 3.3.

Fi . 3.3

Andel av vuxna befolkningen som åt samägnar sig hällets och föreningslivets fritidsaktiviteter l (gäller Stockholm)

um um

övervägande äldre, Hgutbildade. kvinnor, låginkomsttagare -75 75å ä å O! ._- .s s

E: .E3

O -m).a

2 50-

g

E E

§ å 9 “ -25 § 25- m övervägande n ü unga, högutbildade, man, hogmkomsttagare

36 Fritidens villkor sou 1983:45 g

Figuren skall läsas så att ca 30 procent av befolk- (den resursstarka gruppen) utnyttjar 75 ningen av tillgängliga aktivitetstillfällen. Samprocent tidigt använder ca 40 procent av befolkningen mindre -än 5 procent av utbudet.

Stockholmsutredningens resultat sammanfaller väl med levnadsnivåundersökningarna. Även resultaten för ett stort antal regionala studier påvisar i stort samma snedfördelning, även om lokala variationer förekommer (20).

Under efterkrigstiden har Sverige utvecklats från ett samhälle där familjen med en förvärvsarbetande var den helt dominerande hushållstypen bland småbarnsfamiljerna till ett samhälle där båda föräldrarna förvärvsarbetar. Under 1960- och 1970-talen gick kvinnorna i allt större utsträckning ut på arbetsmarknaden. Förvärvsfrekvensen ökade för

exempelvis kvinnor som har barn under 6 år från

35,4 år 1964 till 80,6 procent 1982 (21). procent

För kvinnorna har perioden inneburit ökat förvärvsarbete, möjligen något mindre hushållsarbete, men totalt sett i viss utsträckning minskad fritid. Även för män i familjer där förvärvsfrekvensen ökat under

perioden har fritiden sannolikt minskat i viss mån

(22).

Skillnaden vad gäller tillgång på vardagsfritid mel-

lan olika kön och grupper har konstaterats vid flera

tidsbudgetmätningar (8). Skillnaderna redovisas i fig. 3.4.

Fritidens villkor 87

Fi . 3.4

Vardagsfritidens fördelning på olika grupper. Efter naturvårdsverkets PM 750. Genomsnittligt antal timmar.

Sanunanboende zh Kvinnor 395 Ensamstående 3,69 Totalt 353 Har barn 355 Män 495 Har inte barn mm

Kvinnor har enligt utredningen betydligt mindre disponibel fritid än män. För kvinnor minskar ett sammanboende ytterligare tillgången på fritid, medan en sådan minskning för männen bara uppkommer när det finns barn i familjen (8).

Fritiden är således inte jämlikt fördelad mellan kvinnor och män och inte heller mellan olika familjetyper. Kvinnor har generellt mindre fritid än män och föräldrar i småbarnsfamiljer har mindre fritid än andra föräldrar och ensamstående.

Även de bearbetningar av låginkomstutredningarnas studier som LO redovisat i sin rapport Semester- Fritid inför 80-talet visar att fritiden knappast kan kallas jämlik när det gäller utnyttjandet av samhällets och föreningslivets utbud (22).

De satsningar som samhället gjort för att skapa

meningsfull fritid åt alla tycks främst utnyttjas

av de som redan är nöjda med sin tillvaro. Yngre män med lättare arbete och högre utbildning utnyttjar exempelvis oftast kommuners idrottsanläggningar.

88 Fritidens villkor

Nära 70 procent av LO-medlemmarna utnyttjar inte de inomhusanläggningar som finns, medan 65 procent av SACO-medlemmarna gör det (22).

Det utbud av fritidsaktiviteter som de offentliga organen erbjudit eller stöttat med ekonomiska bidrag har inte lyckats utjämna skillnaderna mellan socialgrupperna (19).

Aktivitetsmönstret under fritiden visar betydande skillnadermellanmänniskor från olika socialgrupper (med olika utbildningsbakgrund eller med olika inkomst). Människor från socialgrupp 1 utövar i betydligt större omfattning än människor från socialgrupp 3 de av samhället och föreningslivet organiserade fritidsaktiviteterna. Av de undersökta aktiviteterna är andelen människor från socialgrupp 3 störst endast i bingo, fiske, jakt och Veckotidningsläsning. När det gäller enbart kulturaktiviteter utövar människor från socialgrupp 3 sådana aktiviteter i betydligt mindre omfattning än människor från socialgrupp 1 (19).

Pensionärernas val av fritidssysselsättningar visar också på ett samband med socialgruppstillhörighet. Medan ålderspensionärer i socialgrupp 1 visar ungefär samma aktivitetsnivå som de yrkesarbetande i samma socialgrupp, är pensionärer i socialgrupp 3 nästan alltid mera passiva än de yrkesarbetande i samma socialgrupp. En tänkbar orsak är att pensio-

närerna i socialgrupp 3 genom sitt låga sociala

deltagande i arbetsliv och fritidsliv inte stimulerats till en aktiv fritid (19)-

Ungdomar ur olika socialgrupper sysslar med samma slags fritidsaktiviteter som deras föräldrar gör (23). Tänkbara orsaker därtill är dels att föräldrarna i olika socialgrupper stimulerar sina barn att utöva

Fritidens villkor 89

de fritidsaktiviteter de själva uppskattar, dels att de oftast väljer kamrater som har samma sociala bakgrund som de själva har. Inte sällan bidrar den kommersiella ungdomskulturen till att många ungdomar har en passiv fritid (24).

Ytterligare grupper med lågt eller inget deltagande i samhällets och föreningslivets fritidsutbud har redovisats av Blomdahl och Brånell (19). Dit hör icke yrkesutbildade arbetare, invandrare, skiftarbetare, jordbrukare och glesbygdsbor.

Slutsatsen av det som här sagts måste bli att den fritidssatsning som gjorts av samhället inte utnyttjas av de mest behövande grupperna.

Även om de materiella villkoren, reformerna vad gäller arbetslivet samt de ökade transportmöjligheterna har verkat mot en utjämning av förutsättningarna att utnyttja fritiden (se kap. 2) visar genomgången i detta kapitel att fritiden fortfarande är ojämlik.

I samband med redovisningen av hinder för fritidens användning (kap. 4) exemplifieras flera av dessa ojämlikheter mera konkret.

här ett ur Blomdahl - Avslutningsvis återges utdrag Brânells i boken Fritid - ett sammanfattning idêprogram (19):

Samtliga undersökningar visar att människor från socialgrupp 1 utövar fritids- och kulturaktiviteter i större utsträckning än människor från socialgrupp 2 och framför allt socialgrupp 3. Skillnaderna mellan socialgrupperna är så systematiska att vi inte idag kan finna en enda offentligt utbjuden aktivitet för vuxna inom fritids- och kulturområdet som i störst utsträckning utnyttjas av socialgrupp 3. Skillnaderna mellan socialgrupperna är störst när det gäller aktiviteter som brukar föras till kultursektorn. Det är knappast någon överdrift att påstå att det förs en fritids- och kulturpolitik som gynnar redan gynnade människor.

4. HINDER FÖR FRITIDENS ANVÄNDNING

4.1 Samhällets rekreationspolitiska mål

TUREKS huvuduppgift är enligt direktiven dels att kartlägga varför många människor hindras från att utnyttja fritiden, dels att föreslå åtgärder för att undanröja dessa hinder.

I 1975 års rekreationspolitiska beslut (prop. 1975: 46, CU l975/76:2, rskr 1975/76:46) anförs bl a att sociala och ekonomiska hinder inte får bestämma vilka som kan få del av utbudet av rekreations- och turistaktiviteter (25). Samhällets insatser måste inriktas på att göra utbudet tillgängligt för alla. De grupper som anges vara särskilt missgynnade av ett kostnadskrävande utbud är barnfamiljer, pensionärer, handikappade och låglönegrupper.

Vi anser det vara viktigt att söka konkretisera på vilket sätt och i vilken omfattning olika grupper hindras i sin användning av fritiden. Först därigenom kan avgöras i vilken utsträckning de mål som samhället har ställt upp har uppnåtts och hur politiken bör utformas för att angelägna mål skall kunna uppnås.

92 Hinder för fritidens användning

4.2 Om förutsättningar, behov och önskemål

4.2.1 Materiella förutsättningar för fritidskonsumtion

De grundläggande dragen i utvecklingen vad gäller fritidens användning m.m.har redovisats i kapitel 2 och 3. De huvudsakliga utvecklingstendenserna kan sammanfattas på följande sätt.

Den s k tillväxtperioden 1950-1975 ledde till ett markant ökat materiellt välstånd för alla grupper, även om välstândet inte blev jämnt fördelat. Samhällsekonomin blev mycket stark och medgav blaa.minskadearbetstider och aktiva satsningar inom fritidssektorn.Statens stöd till kommunerna och till organisationer som verkar inom turist- och friluftssektorn utvecklades. Staten svarade för stora insatser när det gällde införskaffande och säkerställande av mark för naturvård och friluftsliv. Kommunerna har vidare ända fram till 1980-talets början avsatt ökande resurser till markinköp och anläggningar av skilda slag. Den fysiska riksplaneringen, som huvudsakligen utvecklades under 1970-talet, innebar en omfattande planeringsprocess som berörde varje kommun, landsting, länsstyrelse, ett stort antal centrala statliga myndigheter samt regering och riksdag. Inom ramen för denna planeringsprocess utvecklades också förutsättningarna för turism och friluftsliv. Planeringen i de 25 primära rekreationsområdena har haft ett direkt samband med den fysiska riksplaneringen.

De ökande möjligheterna till privat fritidskonsumtion tog sig uttryck i en snabb ökning av antalet bilar, fritidshus och utlandsresor. Den geografiska rörligheten ökade mycket kraftigt.

Hinder för fritidens användning 93

Totalt svarar hushållens utgifter för turism och rekreation för drygt en femtedel av den samlade konsumtionsbudgeten. En successivt växande total konsumtionsbudget har medgett att fritidskonsumtionen fått en allt större andel av den totala konsumtionen. Totalt uppgår befolkningens konsumtion i samband med fritid, nöjen, turism och rekreation till 68 miljarder kronor (1981). Fritidskonsumtionen svarar för drygt 15 procent av hushållens samlade totalkonsumtion och 12 procent av landets samlade produktionskapacitet (1980).

Sett till olika hushållsgrupper har fritidsbudgeten en tämligen likartad betydelse relativt sett. De flesta grupper ligger nära genomsnittet, 22 procent av hela budgeten (1978). I absoluta tal är dock skillnaden mellan olika grupper stora. Avvikande är främst grupperna ensamstående män respektive kvinnor yngre än 67 år med extremt hög fritidskonsumtionsandel (26 resp. 33 procent) samt grupperna ensamstående med barn och jordbrukare med lägre andel (20 resp. 17 procent) än genomsnittet.

En successivt minskad arbetstid och ett successivt ökande materiellt välstånd har totalt sett inneburit att vi jämfört med tidigare generationer aldrig haft så stora förutsättningar som i dag att tillfredsställa våra behov och önskemål under fritiden. Den fortsatta hinderanalysen visar dock att dessa förutsättningar inte är lika för alla grupper.

4.2.2 Utbudets sammansättning

För att kunna bedöma utbudets för fritibetydelse dens användning har vi som tidigare nämnts (se avsnitt 3.4.4) låtit göra en särskild sammanställning, främst vad gäller friluftslivet (15).

94 Hinder för fritidens användning s0U 1983:45

Sammanställningen visar att utbudet av aktiviteter är mycket stort, oavsett var i landet man bor.

Tillgången på fritidshus har kartlagts av fritidsboendekommittên, FRIBO, som i betänkandet (SOU 1982:23) Fritidsboende bl a redovisar att antalet fritidshus totalt uppgår till ca 670 000. Av landets hushåll äger i genomsnitt 21 procent fritidshus medan ytterligare 18 procent disponerar fritidshus på annat sätt. Vid en internationell jämförelse har man enligt FRIBO goda möjligheter till fritidsboende i Sverige. Andelen hushåll med fritidshus är större i högre inkomstgrupper.

Rekreationsberedningen redovisar i sitt material från programarbetet i de primära rekreationsområdena en särskild rapport som berör anläggningar för turism i ca 100 av landets viktigaste turistorter. Turistorterna är uppdelade i orter för bad och båtsport (37 st), traditionella skidorter (23 st), friluftsorter med anläggningar för bl a alpin skidsport (23 st) samt övriga turistorter (15 st). Friluftsliv går att bedriva så gott som överallt och fiska kan man göra på praktiskt taget samtliga turistorter.

Den totala bäddkapaciteten i de primära rekreationsområdena är ca 230 000 exklusive privat inkvartering och enskilda fritidshus. Härav svarar de särskilt studerade turistorterna för ca 170 000. Härtill kan 230 000 - 240 000 bäddar i vilket läggas fritidshus, innebär att de studerade turistorternas sammanlagda bäddkapacitet är ca 400 000.

Vi har vidare särskilt låtit studera kapacitetsutnyttjandet vad gäller landets turistanläggningar (l). Med några få undantag konstateras att de resurser som används för turism och rekreation har ett

Hinder för fritidens användning

lågt utnyttjande med därav följande svårigheter att täcka de fasta kostnaderna. Av boendeanläggningarna är det bara motorhotell och i viss mån stadshotell vars bäddkapacitet utnyttjas till mer än 50 procent. Alla andra boendeanläggningar har ett lägre kapacitetsutnyttjande, de flesta under 40 procent.

Genomgången av utbudets visar att sammansättning aktiviteter och boendeanläggningar för turism och friluftsliv är geografiskt väl fördelade. Härmed ges förutsättningar för en aktiv och meningsfull fritid. De ekonomiska resurser som krävs för innehav av fritidshus eller större fritidsbåt, liksom för att hyra kommersiella anläggningar, begränsar dock möjligheterna för vanliga inkomsttagare.

4.2.3 Behov och önskemål

Flera utredningar visar att människornas önskemål beträffande fritidens användning kretsar kring hemaktiviteter av olika slag. Det gäller särskilt vardagsfritiden. I samband med helgfritiden och särskilt under semesterfritiden riktar sig fritidsintresset i högre utsträckning mot aktiviteter utanför hemmet. Attityderna är konanmärkningsvärt stanta över tiden. Samma sak gäller det faktiska resmönstret och de stora semestermålens dragningskraft.

Naturvårdsverkets fritidsvaneundersökningar (3) 1963 och 1973 visar att friluftsbetonade aktiviteter har stor betydelse som för de fritidssyssla flesta. Friluftsliv i olika former där vara anges huvudsaklig fritidssysselsättning för ca l/4 av den vuxna befolkningen i landets tätortsregioner. Uppdelat på kön gäller detta ca 20 procent av kvinnorna och ca 30 procent av männen. Skillnaderna i förutsättningar och beteende mellan könen är för övrigt

96 Hinder för fritidens användning

en av de mest slående olikheter mellan skilda grupper som framträder i fritidssektorn.

Av fritidsvaneundersökningarnas resultat kan man

konstatera att de enkla, vardagsnära aktiviteterna spelar en mycket stor roll i fritidens användning. Det är också de vanligaste fritidsaktiviteterna, särskilt stora krav på ekonomiska resurser,

utan

som man vill ha möjlighet att utöva mer.

Både naturvårdsverkets fritidsvaneundersökningar och andra studier antyder vidare att den tid som står till förfogande för att använda sin fritid på önskat sätt ofta är en knappare resurs än de rent ekonomiska resurserna.

Vidare redovisar flera undersökningar klara skillnader i fritidens användning och förutsättningar när man särskiljer kön och utbildning.

Detta mönster visar när vi i det följande ana-

sig fritiden och dess användning utifrân de lyserar olika slag av hinder som gör att vissa aktiviteter inte kan utövas.

4.3 Hinder för fritidens utnyttjande

4.3.1 Allmänt

Vår sig på en stor mängd stuhinderanalys grundar dier och som utförts under den senaste utredningar Pâ vårt uppdrag har den s.k. tioårsperioden. Norlinggruppen vid socialhögskolan i Göteborg gjort en sammanställning av studier och utredningar inom detta omrâde (12).

Allmänt ger analysen vid handen att fritiden och

sättet att använda sin fritid är av mycket stor

Hinder för fritidens användning 97

betydelse för välbefinnandet i stort. När man redan har arbete och bostad är det förbättringar på fritidens område som bidrar till att öka trivseln. En utvecklad fritidspolitik är därför ett viktigt inslag i den allmänna välfärdspolitiken.

Samtidigt är det viktigt att stryka under att grupper med stor ofrivillig fritid, t.ex.arbetslösa, av naturliga skäl har svårt att se fritiden som en tillgång. samspelet mellan arbetslöshet och fritid har studerats vid socialhögskolan i Göteborg (26). Rapporten visar bl a att arbetslöshet kan liknas vid en kris som lägger psykosociala hinder i utövandet av fritidsaktiviteter. Vi är angelägna om att än en gång framhålla att de insatser som behövs för dessa grupper, inte minst när det gäller ungdomar, är utomordentligt viktiga men att de primärt måste ske inom arbetsmarknadspolitikens eller den allmänna socialpolitikens ramar. I anslutning till ett sådant angreppssätt kan dock friluftslivets utbud, liksom t.ex.kultur och idrott vara en viktig tillgång.

Totalt sett är de flesta, ca 80 procent, rent all-

mänt nöjda med sin fritid. Våra och

överväganden förslag till åtgärder med anledning av vad som kommer fram i hinderanalysen bör således främst riktas in mot de grupper som är särskilt starkt hindrade i användningen av sin fritid.

Ett framträdande drag i hinderanalysen är före-

komsten av psykologiska eller sociala hinder. Att

inte kunna ta sig för, ta sig tid, att inte ha någon att göra sällskap med, att inte ta våga kontakt och att inte veta vart man vänder sig är väl så hindrande som att inte ha råd och möjlighet att utnyttja en friluftsanläggning, hyra en stuga osv. Detta betyder inte att de ekonomiska

98 Hinder för fritidens användning

faktorerna är ointressanta (se t ex avsnitt 4.3.2) utan snarare att de icke-materiella hindrens bety-

delse hittills har undervärderats. Detta gäller av

skäl främst för det bostadsnära friluftsnaturliga men även när det gäller semesterresor har livet, de som har tid att planera, de som känner till vart man vänder sig osv.ett klart försprång framför andra när det att hitta prisvärda alternativ. gäller

Ett faktum är dock att de som har lägre inkomster företar semesterresor mera sällan än de som har inkomster. De som har lägre inkomster har högre inte heller samma att skaffa sig frimöjligheter tidshus som de med högre inkomster. För lâglöneförvärras situationen genom att såväl de grupperna ekonomiska som de icke-materiella faktorerna i kombination ofta utgör hinder.

När det gäller vad som vi här benämner psykologiska eller sociala hinder kan det vidare diskuteras om inte det som av människor uppges vara ett hinder i verket ofta anförs som ett skäl att inte själva behöva aktivera att slå sig till ro osv. Vad sig, som talar för detta är att personer som har ett mycket stort intresse för en viss aktivitet ofta sätt ser till att den också kan utövas. på något Detta kan t.o.m.gälla trots låg inkomst, hög ålder, visst handikapp osv. Det här sagda antyder att graden av motivation och information är fundamental då det gäller att diskutera insatser för undanröjande av hinder för fritidens användning. I avsnitt 4.4.3 diskuterar vi informationens och motivationens betydelse.

Det står också klart att antalet hinder är av betydelse om en människa kan anses vara verkligt hindrad. I genomsnitt har vi alla två hinder som minskar våra möjligheter att utnyttja fritiden. praktiska

Hinder för fritidens användning

Det kan gälla låg inkomst, hög ålder, olika slag av handikapp, brist på jämställdhet osv. Först när hindren blir fler än två blir den sammanlagda effekten så stor att hindren får verklig betydelse. Enbart det faktum att en människa har inkomst låg eller visst slag av handikapp betyder således inte att man saknar möjligheter till en givande och aktiv fritid. Det är kombinationen av flera sådana egenskaper som avgör om hindren blir reella.

4.3.2 Hinder för enskilda och grupper

I genomgången av de studier och utredningar som berör hinder för fritidens användning har vi särskilt uppmärksammat barnfamiljerna, de handikappade och låglönegrupperna. Dessa grupper diskuteras nedan. Dessförinnan vill vi emellertid något kommentera villkoren för två andra grupper, nämligen pensionärer och invandrare.

Vad gäller ålderspensionärernas villkor har hindren

för utövande av turism och friluftsliv främst sam-band med de naturliga förändringarna i livscykeln. De ekonomiska hindren för pensionärerna har relativt sett fått en avtagande betydelse. Det bör dock påpekas att psykologiska hinder av typen ej våga ta kontakt och avsaknad av vänner har en mycket passiviserande inverkan på många äldre. Många pensionärer är dock mycket aktiva i det allmänna föreningslivet.

Invandrare möts av särskilda svårigheter i sitt nya hemland. Det gäller språket, miljön, arbets- och bostadsförhållanden osv. Invandrare är inte en enhetlig grupp, utan består av ett flertal olika minoriteter. Generellt sett är invandrare ofta mer intresserade av kulturella aktiviteter och av umgänge inom den egna gruppen än av friluftsliv i

100 Hinder för fritidens användning

skilda former. Man tillbringar gärna fritiden på samma sätt som man gjorde i det gamla hemlandet. På sikt blir sannolikt även turism och friluftsaktiviteter intressantare, men då har invandrarna snarast blivit naturaliserade svenskar. I den mån de då möts av hinder för att utöva turism och friluftsliv beror det närmast på att de kan innefattas i någon av de grupper som behandlas i detta avsnitt.

Det som här har sagts innebär inte att särskilda åtgärder för invandrare är ointressanta. Det betyder snarare att åtgärder för att underlätta tillvaron för invandrare i första hand bör avse deras levnadsförhållanden som helhet.

4.3.2.1 Barnfamiljernas situation

kommittén har bl.a.redogjort för Familjeekonomiska barnfamiljernas ekonomiska situation (21). Utredningen visar bl.a.att kostnaderna för barn under 16 år i genomsnitt uppgår till ca 13 000 kronor per år. Till detta kommer kostnader för bostad, barnomsorg, transporter och semester. Andelen hushåll med socialbidrag är bland barnfamiljerna 3 procent i genomsnitt. För hushåll med fyra barn är motsvarande andel 17,4 procent.

I en statistisk specialundersökning som statistiska centralbyrån (SCB) gjort åt Sveriges Television (maj 1983) redovisas återstående konsumtionsut-

rymmel›

för hushåll beroende på antal barn och antal förvärvsarbetande i hushållet. Följande belopp till konsumtionsutrymme framkommer när man som i undersökningen utgår från en person som är heltidsanställd industriarbetare (87 500 kronor per år 1983):

1) inkomst - Konsumtionsutrymme disponibel existensminimum Disponibel inkomst = inkomst efter skatt + bostads- och barnbidrag

Hinder för fritidens användning 101

Antal barn Minskat konsumtionsutrymme O 3 (1) - (2) (3) (2) (3) Make/ heltid 67 300 26 500 40 800 makas

för- hêlv_

tld 40 700 ll 400 29 300 Värvs_ arbete hemarbete l2 200 :-4 000 16 200

Konsumtionsutrymmet för hushåll med tre barn minskar med mellan 16 000 och 41 000 kronor per år jämfört med motsvarande hushåll utan barn beroende makes/ på makas förvärvsarbete. För den heltidsarbetande industriarbetare som har hemarbetande make/maka och tre barn räcker inte inkomsten till. Det blir ett underskott med 4 000 kronor.

I realiteten är förhållandena sannolikt svårare för flerbarnsfamiljerna än vad denna undersökning ger vid handen eftersom familjeekonomiska kommittén (21) har konstaterat att ligger

existensminimumreglerna

mellan 10 och 30 procent under konsumentverkets budgetförslag beroende på barnens antal och föräldrarnas förvärvssituation. Det står också klart att även i höga inkomstklasser har flerbarnsfamiljer med endast en förvärvsarbetande det ofta ekonomiskt besvärligt.

Även tiden sedd som resurs blir ofta ett hinder för barnfamiljerna. Fritidsvaneundersökningarna (3) visar bl.a.att det främsta skälet till att det inte blir av är tidsbrist (70 procent). För både män och kvinnor med barn under sju âr påverkar vidare familjehänsyn i hög grad möjligheterna till idrotts- och friluftsaktiviteter.

102 Hinder för fritidens användning

Ett ständigt återkommande mönster är att kvinnor i betydligt högre grad än män anger barntillsynen som hinder. Likaså anges avstånd till en viss anläggning eller motsvarande oftare som hinder av kvinnor än av män, bl a beroende på otillräckliga kollektiva kommunikationer och att man inte har tillgång till bil.

Hushållsarbetets inverkan på fritiden är stor och drabbar särskilt kvinnqrna (ll,l8). Kvinnor väljer oftare näraliggande fritidsaktiviteter som trädgårdsarbete, sällskapsdjur, promenader och läsning (12).

Vår slutsats av ovanstående är att barnfamiljernas ekonomiska och tidsmässiga resurser för turism och friluftsliv jämfört med andra grupper är oacceptabelt små. Samhället måste finna former för att undan- - inte minst röja barnfamiljernas flerbarnsfamiljernas - hinder. Härtill kommer klara belägg för en påtaglig brist på jämställdhet till kvinnornas nackdel. Kvinnor har redan från början sämre uppbackning i både hem och skola att utöva sina intressen. De är också sämre tillgodosedda än män när det gäller anläggningar för aktiviteter. De har vidare en klart mindre reell fritid än männen i familjelivet. Våra förslag till åtgärder utvecklas i avsnitt 5.2.1.

4.3.2.2 Handikappade

Fritidsaktiviteter av olika slag är märkbart mindre

förekommande bland de handikappade än bland befolk-

ningen som helhet (27). I viss mån försvåras dock tolkningen av resultaten av att siffrorna inte är korrigerade för åldersskillnader.

Naturvårdsverket och handikapprådet har sammanställt problem som de handikappade möter i friluftsområdena och redovisar praktiska förslag till lösningar och

Hinder för fritidens användning 103

förbättringar (28). Det framhålls bl.a.att handikappade sällan besöker allmänna friluftsanläggningar, vilket främst beror på att anläggningar kan vara svåra att nå och svåra att använda. För blinda och synsvaga är bristen på ledsagare den främsta anledningen. Rörelsehindrade kan utöva många vanliga aktiviteter, t.ex.simning, fiske, båtturer och ridning.

Norlinggruppen har utifrån ett större datamaterial på Göteborgs och Karlskoga kommuner gjort en särskild bearbetning av handikappade invånare (29). Av de handikappade uppgav sig 20 procent ha svårt att delta i vissa friluftsaktiviteter till följd av sjukdom eller handikapp. Detta slår särskilt hårt ju äldre man blir. Av de som är under 50 år uppger sig 2 procent vara allvarligt hindrade. Motsvarande andel för dem som är över 70 år är ca 50 procent.

Även bland de handikappade är dock en klar majoritet

(68 procent) nöjda med sin fritid. Motsvarande an-

del i en statistisk jämförelsegrupp var 70 procent. En viss försiktighet i tolkningen måste dock iakttas eftersom benägenheten att vara nöjd har ett samband med vilka anspråk man har. Det har bl.a.visat sig att blinda som tidigare har varit seende i och med förlusten av synen radikalt har minskat sina anspråk på omvärlden.

Vad gäller typen av hinder är de s.k.psykologiska hindren särskilt starka. Höga kostnader tillhör de svagaste hindren enligt undersökningen. Den tydligaste skillnaden mellan de handikappade och jämförelsegruppen är att de handikappade har ett större antal hinder. I en fördjupad analys visar det sig att de handikappade som inte ansåg sig vara hindrade i hög grad liknade jämförelsegruppen vad gällde bakgrundsvariabler och graden av tillfredsställelse med sin livssituation.

104 Hinder för fritidens användning

De som tillhör gruppen hindrade handikappade är äldre, har allvarliga rörelsehinder, oftare tungt kroppsarbete, lägre utbildning och mindre resurser i form av bil, båt, fritidshus och föreningsanknytning. De aktiviteter som fungerar bäst för denna hindrade grupp är breda näraktiviteter som läsning, trädgårdsarbete, arbete på hus och kolonilott.

Vi menar att samhället mera aktivt måste medverka till att de handikappade skall att ges_möjligheter utöva turism och friluftsliv. Sveriges turistråd har låtit utarbeta boken Semestra i - även Sverige med ett handikapp. Denna information är exempel på en praktisk åtgärd som underlättar för denna grupp att planera för sin semester. Våra förslag till åtgärder redovisas i avsnitt 5.2.2.

4.3.2.3 Låglönegrupper

I avsnitt 4.3.1 har vi bl a uppmärksammat de ickemateriella hindrens betydelse för användningen av fritiden. Samtidigt är det ett faktum att de som har högre inkomster oftare åker på semester än de som har lägre inkomster. Samma sak gäller innehav av fritidshus och fritidsbåt. Dessa samband framkommer i den s.k.låginkomstutredningen, sCBs rapport nr.l7 om levnadsförhållanden, LO-utredningen Semester - Fritid inför 80-talet och i fritidsboendekommittêns betänkande (SOU 1982:23) Fritidsboende (l4,l8,22).

För vissa aktiviteter står det tämligen klart att storleken på inkomst och förmögenhet avgör möjligheterna att bedriva dessa aktiviteter. Det gäller främst möjligheten att köpa eget fritidshus. För många gäller denna önskan främst behovet av en egen fast punkt med möjlighet att påta i egen täppa. Ett alternativ till det traditionella fritidshuset

Hinder för fritidens 105 användning

är därför för många kolonistugan, odlingslotten› eller ett enklare och ofta bostadsnära fritidshus av sportstugetyp. Även husvagnen och fritidsbåten är för många ett alternativ till fritidshuset.

För andra friluftsaktiviteter är det sannolikt så att andra bakomliggande faktorer än just inkomstens storlek påverkar benägenheten och möjligheterna att åka på semester, idka friluftsliv osv. Det kan t.ex. gälla utbildning, klasstillhörighet osv. I dessa fall är det främst insatser som rör information, attityder och motivation som kan få verkan.

Våra förslag rörande låglönegrupper redovisas i avsnitt 5.2.3.

4.4 Vissa förhållanden med särskild betydelse för undanröjande av hinder

Tillgången på mark, kollektiva transporter, information om friluftsområden och aktiviteter samt upplysning eller utbildning i hur man tar sig fram i skog och mark har betydelse för människors förutsättningar och beteende. Särskilt på längre sikt kan sådana förhållanden förändra förutsättningarna för fritidens användning.

4.4.1 Mark - och planfrâgor

Den allmänt tillgängliga marken utgör en väsentlig del av planeringsförutsättningarna för den fysiska planeringen. Tillgången på mark och vatten är dock mycket ojämn i landets olika delar och i olika kommuner. Skillnaderna är ofta en naturlig följd av olika områdens struktur, urbaniseringsgrad osv. I storstadsregionerna är det t.ex.vanligt att avsättning av mark för friluftsliv måste ske genom

106 Hinder för fritidens användning

köp av lämpliga områden. I andra delar av landet, t.ex.i skogslänen, är förutsättningarna för människor att komma ut i skog och mark givetvis helt annorlunda. En studie över allmänt tillgänglig mark nära de större tätorterna i Västmanlands och Uppsala län samt vid Helsingborg har gjorts av SCB i samverkan med naturvårdsverket. Resultatet visar stora regionala skillnader. SCB och naturvårdsverket planerar nu produktion av landsomfattande statistik för allmänt tillgänglig mark nära tätorter med 5 000 - 100 000 invånare.

I de flesta tätorter, även många små, har dock numera särskilda âtgärder för olika frividtagits luftsaktiviteter i skogsområdena. Det kan gälla och skidspår. Ofta är det motionsslingor, stigar den lokala idrottsföreningen som med markägarens minne anordnat dessa spår och stigar. För de goda tätare befolkade regionerna har det sedan länge varit nödvändigt att se till att det finns områden som kan ta emot den egna och andra regioners invånare för friluftsliv och ibland turism. Det kan gälla friluftsområden med eller utan centralanläggning, vandringsleder, enklare stugbyar och arrangeför fritidsfiske. Omfattning och storlek har mang ofta det nödvändigt med markköp eller särskilgjort da avtal. Inte sällan uppstår dock konflikter mellan i form av skogs- och jordbruk å ena markanvändning sidan och ett intensivt friluftsutnyttjande å den andra.

Behovet av områden för friluftsliv och vissa former av turism är stort. Friluftslivet ökar starkt och vi bedömer att anspråken på lämplig mark nära bostadsorten kommer att tillta snabbt. Detta bör påverka kommunernas övergripande fysiska planering så att erforderlig mark avsätts för turism och friluftsliv. Därmed skapas förutsättningar att i detaljpla-

Hinder för fritidens användning 107

neringen av bostadsområden få utrymme för grönytor samt mark för koloniträdgârdar och odlingslotter. I avsnitten 5.2 och 5.4 utvecklar vi våra överväganden på dessa punkter.

4.4.2 Transporter

Lâgprislinjen på flyg, tåg och buss är en mycket betydelsefull faktor för det långväga resandet. Resekostnaderna är en av de faktorer som slår hårdast mot resurssvaga grupper. Låga priser innebär därför att resmålen kommer närmare, ekonomiskt sett.

Men transporter är även betydelsefulla när det gäller de mer lokala friluftsområdena. Det gäller särskilt barn, kvinnor och äldre, som ofta inte har tillgång till egen bil. I vissa fall räcker transportkapaciteten inte till. Det är av stor betydelse att den kollektiva trafikförsörjningen får en naturlig plats i planeringen av områden för turism och friluftsliv. Förslag rörande transportfrågorna redovisas i avsnitten 5.2 och 5.4.

4.4.3 Information, utbildning, fostran

Vi har i avsnitt 4.3.1 berört informationens och motivationens betydelse för undanröjande av hinder för fritidens användning.

Tekniskt sett finns en mängd information som rör turism och friluftsliv i form av katabroschyrer, loger, informationsblad osv. Vidareêü:den information som ges av press, lokalradio och k0mmuna1a turistbyråer mycket omfattande. Det gäller för hela landet, för många regioner och för nästan alla kommuner. I själva verket är utbudet av information så stort att det i sig kan verka förvirrande. Även

108 Hinder för fritidens användning

datoriserad information utvecklas nu av Sveriges turistråd (System Bokser) i syfte att underlätta informationshanteringen.

Ändå når inte informationen ut till alla människor. Ett stort problem är att de människor som verkligen skulle behöva information om semesteralternativ, tillgång på friluftsaktiviteter osm inte nås. Bland annat saknas ofta motivationen.

Vi ser fyra särskilt viktiga institutioner som har betydelse för motivationen och därmed sammanhängande möjlighet att förmedla information. Dessa institutioner är familjen, förskolan, skolan samt folkrörelserna och föreningslivet.

Våra överväganden rörande denna fråga redovisas i avsnitten 5.2. och 5.4.

4.5 Kommentar

Hinderanalysen visar att de rekreationspolitiska mål som 1975 års riksdag har antagit inte har uppnåtts i alla delar. Framför allt är det barnfamiljerna, inte minst de kvinnliga familjemedlemmarna, vissa grupper av handikappade samt låglönegrupperna som på skilda sätt hindras i användningen av sin fritid.

Vår fokusering på hinderfrågan skymmer dock lätt att positiva insatser ändå gjorts sedan 1975 års beslut. Exempel på sådana insatser är de s k lågprissatsningarna när det gäller flyg- och tågtransporter, boende, aktiviteter och måltider. Ett under senare år påbörjat lokalt och regionalt kortsystem underlättar också för konsumenten att aktivt uppleva ett områdes utbud till ett rimligt pris. Andra exempel på viktiga insatser är samhällets avsättningar

Hinder för fritidens användning 109

av mark och vatten för friluftsliv. Vidare har arbetet inom de 25 primära rekreationsområdena fört med sig en förbättrad handlingsberedskap i landets mest eftertraktade turistomrâden.

Vår slutsats är dock att dessa åtgärder inte är tillräckliga för att man skall kunna säga att 1975 års mål har uppnåtts. I kapitel 5 utvecklar vi närmare vilka åtgärder som vi vill föreslå för att nå en bättre måluppfyllelse.

överväganden

5 . ÖVERVÄGANDEN

5.1 Utgångspunkter

Som framgår av redovisningen i tidigare kapitel har fritiden och dess användning en mycket stor betydelse för människors trivsel och välbefinnande. Sett som samhällssektor är fritiden och fritidsutbudet i snabb tillväxt i vårt land, liksom i alla utvecklade industrinationer. Det gör att samhället på alla nivåer i sin allmänna planeringsverksamhet måste beakta hur fritiden kan komma att användas och skapa handlingsberedskap för att möta en ökande fritidskonsumtion i skilda former.

Det betyder inte att samhället skall styra hur människor utnyttjar sin fritid. Det betyder i stället att samhället bör söka skapa förutsättningar för alla bêfolkningsgrupper att kunna ha en aktiv och meningsfull fritid. I den meningen är samhällets behandling av fritiden ett viktigt inslag i den allmänna välfärdspolitiken.

Flera samhällssektorer är betydelsefulla när det gäller att skapa förutsättningar för en innehållsrik fritid. Kulturaktiviteter av skilda slag, idrott och en mängd hobbyverksamheter är exempel på viktiga fritidsaktiviteter. Som vi tidigare har framhållit har vi emellertid inte behandlat kulturpolitiska frågor, tävlingsidrott m.m. Vårt utredningsområde omfattar turism och friluftsliv.

överväganden

I vår behandling av turism- och friluftssektorn har vi lagt tonvikten vid sådana aktiviteter eller verksamheter som ökar möjligheterna för breda grupper att delta. Vi har den grundläggande värderingen att kostnadskrävande aktiviteter inte automatiskt medför större tillfredsställelse än aktiviteter som kräver mindre resurser. Det är snarare aktivitetens innehåll och individens förväntningar som avgör graden av tillfredsställelse. Härtill kommer det faktum att både samhällets och hushållens ekonomi under överblickbar tid kommer att vara hårt ansträngd.

Att skapa förutsättningar för människor att ha en givande semester är en viktig del i 1975 års rekreationspolitiska beslut. Tillkomsten av Sveriges turistrâd och rekreationsberedningen samt utpekandet av de 25 primära rekreationsområdena är exempel på åtgärder som skapar sådana förutsättningar. Turistrådet har sedan sin tillkomst gjort stora ansträngningar att marknadsföra Sverige som turistland för både svenskar och utländska besökare.Rekreationsberedningen har i betänkandet (SOU 1983:43) Områden för turism och rekreation redovisat programarbetet i de 25 primära rekreationsomrâdena samt lämnat förslag till åtgärder på turismens område. Det betyder att den del av turism och friluftsliv som utövas i samband med semesterfritiden redan har blivit väl De belyst. förslag som beredningen lämnar är bl,a. motiverade av en önskan att öka möjligheterna för breda grupper att idka turism i landets mest eftertraktade områden.

Rekreationsberedningen har också översiktligt belyst

vissa hinderaspekter betr. semesterfritidens användning.

Det är också viktigt att uppmärksamma och vardagshelgfritidens användning och de hinder som föreligger där. Den sammanlagda fritiden under vardagar och helger är långt större än semestertiden.

överväganden

De bostadsanknutna eller i vissa fall regionala omrâdena med deras förutsättningar vad gäller aktiviteter inom turism och friluftslivssektorn blir i detta perspektiv av särskilt intresse för oss att behandla. Vi menar att det material som vi redovisar och de överväganden som vi gör kompletterar de utredningsinsatser m.m. som turistrådet och rekreationsberedningen gjort.

Att skapa förutsättningar för en meningsfull fritid är en mycket angelägen samhällsuppgift som således berör alla nivåer i samhällsorganisationen. Centralt har staten ett övergripande ansvar som bl.a. tar sig uttryck i prioriteringar av resurser mellan olika samhällssektorer. Men staten har också ett övergripande ansvar för landets hushållning med mark-.och vattenresurser, utan vilka friluftslivet och en stor del av turismen i vårt land vore otänkbara. De åtgärder som vidtagits på detta område inom ramen för naturvärden och den fysiska riksplaneringen har varit av stor be-

tydelse. Bl.a. har 1,4 miljoner ha avsatts som natio-

nalpark eller naturreservat. I stort sett hela denna areal är av stor betydelse för friluftslivet. Vidare har de 25 primära rekreationsområdena av riksdagen angetts som geografiska riktlinjeområden i den fysiska riksplaneringen.

Tillgången på mark och vatten för friluftsliv är som ovan framhållits också viktig på lokal och regional nivå. Med tanke på vardags- och helgfritidens betydelse är det därför viktigt att förutsättningarna för friluftsliv, motion, Växtodling m.m. nära bostaden uppmärksammas särskilt i den kommunala fysiska planeringen.

Mark för friluftsliv och turism som behövs för större tätorter eller tätortsregioner berör oftast flera kommuner, ibland också flera län. Det ställs därför

överväganden

krav på ett aktivt samarbete mellan kommun, landsting och länsstyrelser när det gäller att utveckla förutsättningarna för regional turism och friluftsliv. De administrativa samarbetsformerna för detta varierar i olika regioner. I några regioner har särskilda stiftelser inrättats, i andra sker ett formaliserat samarbete mellan berörda kommuner. I framtiden kommer det att bli än viktigare att behandla de regionala mark- och vattenresurserna för turism och friluftsliv i den översiktliga fysiska planeringen.

Den lagtekniska regleringen av hushållningen med mark och vatten förs nu vidare i det arbete med plan- och bygglagstiftningen resp. naturresurslagstiftningen som f.n. pågår inom regeringskansliet.

Fritidens villkor och användning är ofta mindre jämlik än vad gäller arbetslivets förhållanden. Framställningen i kap. 3 och 4 visar bl.a. att män alltjämt har, eller ser till att de får, gott om fritid, medan kvinnor, särskilt de som har barn och familj, ibland inte får tid till annat än förvärvsarbete och hushållsarbete. Många har vidare svårt att få pengarna att räcka till annat än det som behövs för basbehovet i det dagliga livet, medan andra har möjligheter att köpa sig exklusiva tjänster, varor eller fastigheter avsedda för en förhållandevis kort period. Det kan visserligen sägas att denna typ av ojämlika förutsättningar inte är unik för fritidssektorn. Vad som ändå gör det angeläget för oss att framhålla detta är att samhällets åtaganden inom denna sektor ofta i praktiken har tillgodosett de grupper som har gott om resurser i form av tid och/eller pengar. Det gäller t.ex. kommunala anläggningar som används av förhållandevis få, har höga kostnader per aktivitetstillfälle men som betalas av alla över kommunens budget. Det gäller också fördelningen av statliga bidrag och lån till anläggningar vars användning kräver en be-

överväganden 115

tydande betalningsförmåga, liksom den subvention i form av de ränteavdrag som lånefinansierade fritidsfastigheter, fritidsbåtar osv. ger möjligheter till.

Vi anser att samhällets åtaganden inom turism och fri-luftsliv mer målmedvetet måste väga in jämlikhetsaspekterna. Beträffande vad som sagts om ränteavdragen är vi emellertid medvetna om att detta inte kan åtgärdas enbart utifrån fritidssektorn. subventionseffekten kommer ju också att avta i betydelse till följd av den s.k. skatteöverenskommelsen mellan mittenpartierna och socialdemokraterna.

Betr. satsningar på anläggningar för fritidsaktiviteter av skilda slag är det främst en fråga om kommunala prioriteringar. Vår uppfattning är dock att insatserna i ökad utsträckning bör inriktas mot aktiviteter med lågt anläggnihgsberoende och låga kostnader per aktivitetstillfälle.

Vad gäller utbudets omfattning totalt sett kan vi

konstatera att inriktningen vad gäller aktiviteter i samband med turism och friluftsliv har en påtaglig bredd. I princip finns det något att göra till rimliga kostnader överallt. Det är emellertid ett faktum att alla inte upplever det så.och att man också har olika förutsättningar. I kap. 3 och 4 har vi visat att ekonomiska eller materiella hinder fortfarande är en realitet för många människor. Men hindren är också i stor utsträckning av psykologisk och social karaktär, vilket innebär att motivation och information är centrala inslag i en diskussion av tänkbara åtgärder.

I motion 1977/78:1518 (KrU 1978/79:15, rskr 48) som särskilt åberopas i våra direktiv (Dir. 1983:18), framhålls att de kommersiella inslagen i fritidsutbudet bör ägnas särskild uppmärksamhet. Som ovan har framhållits har vi funnit att fritidsutbudet

överväganden

totalt sett är så omfattande och varierat att man knappast kan hävda att det i sig kan utgöra ett generéllt hinder. Visserligen finns det extremt kommersiella inslag i fritidsutbudet, men sådana inslag premieras knappast av samhället. Däremot vill vi uppmärksamma de i vår mening ibland överdrivna yttringarna när det gäller reklam och marknadsföring av utrustning för vissa friluftslivsaktiviteter. I och för sig är en fortsatt produktutveckling inom denna sektor positiv, både för motionären och specialisten, men samtidigt skapas ibland, inte minst hos barn och ungdom, ett starkt tryck med åtföljande överbehov på utrustningssidan,vilket drabbar barnfamiljernas redan hårt ansträngda ekonomi. Vi menar att detta bör mötas i skolundervisningen och genom ökad konsumentupplysning, baserad på bl.a. tester. Ett verksamt medel i detta sammanhang är vidare de så kallade bytesdagar som många föreningar och organisationer arrangerar. För mera kapitalkrävande aktiviteter (köp av sommarhus, fritidsbåt m.m.) kan samägande och samutnyttjande övervägas. Kunskap och information om de förhållanden som formellt bör iakttas finns bl.a. hos konsumentverket och försäkringsbolag.

Friluftslivet skapar förutsättningar för en aktiv och meningsfull fritid, till nytta inte bara för kroppen utan också för vårt allmänna välbefinnande. Friluftslivet kräver också förhållandevis små resurser av samhället och utövare. Någon form av friluftsliv kan vidare utövas av alla. Vår övergripande ståndpunkt är därför att friluftslivet på olika sätt bör stimuleras av samhället i dess olika former.

överväganden 117

Även turismen inrymmer väsentliga inslag av friluftslivsaktiviteter. Vi menar att målet för satsningar på turism och turistanläggningar skall vara att så många som möjligt skall kunna få del av dem och att de samtidigt bör stimulera till en aktiv och innehållsrik vistelse. Svenska Turistföreningen (vandrarhem), RESO (bygdesemester) och tidningen LAND (bondgårdssemester) är exempel på folkrörelseburna arrangörer inom turistbranschen som satsar på aktiviteter av sådant slag som svarar mot dessa mål. Även andra arrangörer har numera en sådan inriktning på sin verksamhet.

Avslutningsvis har vi funnit att de mål som anges i 1975 års rekreationspolitiska beslut inte har uppfyllts i alla delar. Sociala och ekonomiska hinder bestämmer fortfarande i hög utsträckning människors möjligheter att tillgodogöra sig utbudet av rekreations- och turistaktiviteter. Samhällets insatser har inte lyckats göra utbudet tillgängligt för alla. Särskilt missgynnade grupper är barnfamiljer (särskilt kvinnorna), handikappade och lâglönegrupper.

I det följande redovisar vi förslag till åtgärder som avses verka i riktning mot de rekreationspolitiska mål som riksdagen lade fast år 1975.

5.2 Åtgärder vissa grupper

för

I avsnitt 4.3.2 konstateras att barnfamiljer, handikappade och lâglönegrupper är de grupper som behöver uppmärksammas särskilt när det gäller att skapa likvärdiga förutsättningar för fritidens användning.

118 överväganden

5.2.1 Barnfamiljer

I avsnitt 4.3.2.1 redovisas barnfamiljernas utsatta situation. Problemen är av flera slag.

- räcker inte till. Levnadskostnaderna Pengarna - med flera barn - är så särskilt för familjer höga att det är tillräckligt svårt att klara de dagliga basbehoven. Pengar över till semester är uteslutet för många av dessa familjer.

- Tiden räcker inte till. När resor förvärvsarbete, till och från arbetet, hämtning av barn på dagis, måltid, läggning av barn och sedan hushållsarbetet tagit sin andel återstår inte någon verklig fritid.

- Fortfarande är det så att det inom är familjen kvinnorna som har den klart minsta tiden för egna aktiviteter. Männen lyckas ofta se till att tid för åtminstone någon fritidsaktivitet finns. Därutöver är kvinnorna förfördelade genom att de ofta får dåligt stöd i både hem och skola för de aktiviteter som de är intresserade av. Dessa aktiviteter är vidare ofta mindre gynnade av samhället än de mer tävlingsinriktade aktiviteter som är särskilt intressanta för pojkar och män.

En förbättring av barnfamiljernas ekonomi är en övergripande samhällsekonomisk fråga. I den allmänna debatten har bl.a. förts fram förslag om en ökning av barnbidragets storlek. Vidare har föreslagits ett extra barnbidrag. I LO-rapporten Semester-Fritid inför 80-talet (22) diskuteras utbetalning av ett extra barnbidrag i juni månad.

överväganden

Det är självfallet inte säkert att ett sådant extra bidrag skulle komma att användas för semester eller annan fritidsverksamhet, men det skulle enligt vår mening underlätta för många barnfamiljer att planera och förverkliga sina semesterönskemål. Utredningsmaterial som belyser de familjeekonomiska problemen bereds nu i regeringskansliet.

Vad gäller barnfamiljernas ringa fria tid menar vi att det bästa från familjesociala utgångspunkter vore en arbetstidsförkortning. Sex timmars arbetsdag är också en ofta förekommande fråga i den allmänpolitiska debatten. Liksom frågan om barnbidragets storlek är denna fråga av övergripande samhällsekonomisk karaktär och kan inte avgöras utifrån endast fritidssektorns utgångspunkter. Vi anser emellertid att det bör framhållas att en minskning av den dagliga arbetstiden skulle ge stora möjligheter till positiva familjepolitiska och fritidspolitiska effekter.

När det gäller bristen på jämställdhet menar vi att det behövs praktisk försöksverksamhet för att finna former att öka jämställdheten även under fritiden. Sådana projekt pågår bl.a. i Riksidrottsförbundets regi och i Gävle i form av ett samarbete mellan kommunen och föreningslivet. Kommuner och skilda organisationer har på detta område möjligheter att göra viktiga insatser genom att stödja idrotts- och fritidsaktiviteter för flickor, då könsrollsmönstret utvecklas redan i tidiga åldrar. Härutöver måste föras en intensiv debatt om orättvisorna vad gäller fritidens användning i bl.a. fackliga och politiska organisationer. Denna debatt måste engagera både kvinnor och män.

120 överväganden

Betr. fritidsförutsättningarna för barn och ungdom. visar forskningen att barn som tidigt och regelbundet kommer i kontakt med aktiva verksamheter inom exempelvis natur-, friluftslivs- och kulturområdena blir mindre passiva och mindre hindrade av problem som kan dyka upp senare i livet. Det är därför att organisationer som särskilt arbetar med viktigt att aktivera barn och ungdom inom skilda friluftslivsaktiviteter skall kunna tilldelas särskilda projektmedel för sådan verksamhet.

Vi vill i detta sammanhang framhålla vikten av att det friluftsanknutna föreningsväsendet i än högre än idag kan engageras i skolans inre arbete. grad Även sommargårdarnas betydelse för barn och ungdom bör uppmärksammas.

Vi föreslår

att om det blir frågan om ett extra barnbidrag det bör utbetalas i juni;

att kommuner och andra samhällsorgan som driver stugbyar eller disponerar uthyrningsstugor olika vägar att underlätta för barnprövar familjer att hyra en stuga under semestern. Exempelvis Stockholms kommun har den regeln att barnfamiljerna, i första hand enföräldersfamiljer, har företräde sommartid;

att de kollektiva trafikföretagen vidareutvecklar

sina rabattsystem i syfte att främja barnfamiljernas (även enföräldersfamiljer) resemöjligheter. Formerna för detta bör övervägas av de olika trafikslagens företag.

överväganden 121

5.2.2 Handikappade

Människor med handikapp har klart sämre förutsättningar än icke handikappade till ett varierat friluftsoch rekreationsliv. Det ligger i sakens natur att vistelse i skog och mark aldrig kan ske på samma villkor för alla människor. men det kan underlättas. Många utestängs också i onödan från anläggningar beroende på att dessa inte är anpassade för allergiker.

I avsnitt 4.3.2.2 har vi dessutom visat att de handikappade som anser sig hindrade ofta har en hög ålder, allvarliga rörelsehinder och låg utbildning. De har vidare ofta haft tungt arbete och har mera sällan tillgång till bil, båt eller fritidshus. Till dessa materiella hinder kommer också i många fall sociala och psykologiska hinder (se avsnitt 5.2.4).

Vi föreslår

att friluftsanläggningar som har handikappvänlig terräng och som har anslutning till kollektiva transportmedel, genom lämpliga åtgärder i större utsträckning än idag görs tillgängliga för rörelsehindrade: att friluftsanläggningar görs mer tillgängliga för synskadade genom organiserad ledsagarverksamhet.Kommuner och föreningsliv har en viktig uppgift i detta sammanhang;

att handikappvänliga promenadstigar regelmässigt planeras och anläggs nära bostadsområdena. Sådana stigar är till glädje också för äldre och är även lämpliga som barnvagnsstigar;

att ägare av anläggningar allergisanerar en del av utrymmet i boende- och fritidsanläggningar.

122 överväganden

5.2.3 Låglönegrupper

Låglönegrupperna åker jämfört med högavlönade mera sällan på semester. De har också mera sällan fritidshus eller fritidsbåt. Många skulle vilja ha fritidshus men har inte råd. Ett alternativ till det traditionella fritidshuset är för många, inte bara av ekonomiska skäl, kolonistugan, odlingslotten_eller ett enklare och ofta-bostadsnära fritidshus av sportstugetyp. I avsnitt 5.4.1 berör vi bl.a. vikten av att samhället i sin fysiska planering beaktar behovet av kolonistugor, odlingslotter och enklare fritidshus.

Vi föreslår

att Sveriges turistrâd medverkar till att turistnäringen och transportföretagen vidareutvecklar redan påbörjade åtaganden mot en mer flexibel prissättning, ofta kombinerad med ett utvecklat kortsystem. så långt möjligt bör man söka lösningar till samordnade system, i syfte att göra det både enkelt och billigt för konsumenten att turista (Sverige-kortet, Norrlands-kortet, osv.). Ökad tillströmning, inte minst från utlandet, skulle göra det möjligt att slå ut fasta kostnader på fler och därmed ge möjligheter till lägre priser;

att statligt stöd bör kunna utgå till organisationer för projekt, exempelvis i form av uppsökande verksamhet, som syftar till att informera om alternativ och stimulera människor som annars aldrig kommer iväg på semester till att göra det;

att turistnäringen och arbetsmarknadens parter i högre utsträckning än för närvarande tillvaratar möjligheterna till semsterspridning. Det skulle ge möjligheter att bringa ned kostnaderna för semestern, samtidigt som anläggningar av skilda slag skulle få en förlängd säsong.

överväganden 123

5.2.4 Vissa insatser av betydelse för flera grupper

Vissa grupper har till följd av bristande kunskaper om vart man vänder sig, hur man beter sig osv. svårare än andra att känna till vad som verkligen finns att göra.

En central utgångspunkt måste vara att alla skall ges rimliga förutsättningar att kunna välja mellan olika verksamheter och aktiviteter.

E9§E§§9_99b_9§êilé9i29

Fostran och inlärning hos de minsta barnen är viktiga faktorer för att man skall få valmöjligheter längre fram i livet. Forskningen har bl.a. visat att barn som tidigt getts möjligheter till olika av aktityper va verksamheter löper mindre risk att bli i passiva senare skeden i livet.

Förskola och skola har vid sidan av en familjen central roll när det gäller hur barns och ungdomars intresse utvecklas. Vi menar att större vikt bör vid naläggas turinriktade verksamheter redan i förskolan för att ge barn, inte minst tätortsbarnen, elementär kunskap om och känsla för naturen och vårt beroende av den. Exempel på en sådan verksamhet är den s.k. Mulleskolan, anpassad till barn mellan fem och år, som sju nu har funnits i ca 25 år.

En förutsättning för många att komma ut i skog och mark är att man får lära sig hur karta och kompass fungerar. Skolans undervisning i och friorientering luftsliv är i detta sammanhang mycket Svensk viktig. och internationell forskning (12) visst tyder på

124 överväganden

behov av utveckling av pedagogiken inom detta område.

Ökad kunskap om natur och de gränser som naturen sätter för mänskliga aktiviteter, liksom om värdet och betydelsen av den produktion som där sker är viktig. Det gäller den näraliggande skogsmarken såväl som fjäll- och havslandskapen. Myndigheter och organisationer, företrädande både markanvändnings- och rekreationsintressen, har under senare år satsat mer och mer på upplysning och information.

9E9êEl§âEi9E§EEê§_E9ll

Folkrörelser och organisationer har sedan slutet av 1800-talet spelat en stor roll för olika befolkningsgruppers fritid. Bland de tidiga folkrörelserna märks nykterhetsrörelsen. arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen, idrottsrörelsen och den kooperativa rörelsen.

Organisationer av betydelse för turism och friluftsliv är bl.a. Folkparks- och Folkets Husrörelserna som bildades 1891 som en naturlig del av arbetarrörelsen. Även STF och Friluftsfrämjandet bildades vid slutet av 1800-talet. Dessa organisationer är lika livskraftiga idag, Nya organisationer har successivt kommit till. Exempel inom turist- och friluftssektorn är RESO, Rikskorpen, Cykelfrämjandet, Svenska Bâtunionen och hembygdsrörelsen. Även hyresgäströrelsen gör viktiga insatser i anslutning till fritiden.

Erfarenheterna visar att organisationerna och föreningslivet haft och har en mycket stor betydelse när det gäller att ta tillvara människors kreativitet och engagemang samt när det gäller att ge till

möjligheter

en aktiv fritid för olika intresseinriktningar. Betydelsen av de ideella arbetsinsatser som görs i detta sammanhang är svår att övervärdera.

överväganden 125

Som vi tidigare har framhållit är behovet av insatser som syftar till att motverka passivitet och ge ökad motivation betydelsefulla. Vi anser här att folkrörelser och organisationer har en viktig uppgift att fylla, även om man beaktar att många av de människor som behöver nås inte är aktiva föreningsmänniskor. Behovet av att nå mindre aktiva människor ställer krav på viss organisationsutveckling inom folkrörelser och föreningsliv.

Vi anser det viktigt att en särskild experimentinriktad studie görs i syfte att finna ut hur information som når fram till de grupper som verkligen bör nås skall utformas och vilka kanaler som bör användas. I samband härmed bör bl.a. studeras hur en uppsökande verksamhet genom olika organisationer och föreningar kan bidra till bättre information och motivation. (Se även avsnitt 5.4.2.)

Debatten om organisationernas resp, samhällets ansvar för anläggningar och aktiviteter har varit intensiv. Å ena sidan har hävdats att det personliga engagemanget och de frivilliga insatserna bland föreningslivets människor skulle göra det lämpligare att anläggningar av skilda slag drivs ideellt av föreningar och organisationer. Å andra sidan har kommunerna ett övergripande ansvar för att anläggningar, bekostade eller subventionerade med allmänna medel, sköts på ett riktigt sätt och att de i princip står till allas förfogande. Vidare finns det självklara fackliga intresset att bevaka medlemmarnas arbetsmöjligheter. Vår principiella inställning är att en ökad föreningsmedverkan i olika former är angelägen.

Regeringen har nyligen tillsatt 1983 års demokratiberedning. Den skall bl.a. utreda och komma med förtill hur och folkrörelser - sina slag föreningar på villkor - skall egna kunna stimuleras till att delta

4 125 överväganden

i den demokratiska processen samt att där det är möjligt även ta över ansvar för direkt verksamhet. Till sin hjälp har beredningen en referensgrupp bestående av fyrtio ledamöter som representerar de största folkrörelserna i landet.

5.3 Åtgärder rörande konsument- resp. producentinriktat stöd vad gäller semesterresor

Ett av de mål som anges i 1975 års rekreationspolitiska beslut är att sociala och ekonomiska hinder inte får bestämma vilka som kan få del av utbudet av rekreationsoch turistutbudet. I kapitel 4 har vi angett att särskilt barnfamiljer och låginkomstgrupper har sämre förutsättningar än andra grupper till semesterresor m.m. Det är därför angeläget att diskutera samhällets möjligheter att underlätta för dessa grupper att utnyttja sin semester på det sätt som de önskar.

I debatten och i olika utredningar har diskuterats hur ett ev. stöd för ökad turism skulle kunna utformas. I huvudsak finns två modeller - konsumentinriktat stöd resp. producentinriktat stöd. Härutöver kommer vi att diskutera vilka möjligheter som kan inrymmas i en aktiv samhällelig upphandling eller förmedlingsverksamhet.

5.3.1 Konsumentinriktat stöd

Tänkbara stödinsatser är följande:

- extra semesterlön - förstärkt semesterlön - semesterlön med lâglöneprofil.

Dessa alternativ diskuteras i LO-utredningen Semester- Fritid inför 80-talet (22) och är till sin karaktär i första hand tänkbara förhandlingsomrâden mellan arbets-

överväganden

marknadens parter. LO-utredningen konstaterar att det i dagens ekonomiska är svårt att tänka läge sig omfattande och dyra system för semestersubventioner. Utredningen framhåller emellertid att ett system med riktat konsumentstöd i ett längre perspektiv innehåller fördelar och att man bör fortsätta undersöka sådana system. Vi delar de som bedömningar LO-utredningen har fört fram i dessa sammanhang.

Ytterligare ett sätt att stödja konsumenterna är att i högre rabattera resor utsträckning på kollektiva transportmedel.

För dem som inte har tillgång till bil är reseegen möjligheterna en av de faktorer som är mest hindrande. vFör främjande av barnfamiljernas (även enföräldersfamiljers) resemöjligheter har vi tidigare föreslagit att de kollektiva bör trafikföretagen utveckla sina rabattsystem (avsnitt 5.2.1). Vi menar att en målmedveten satsning på en så långtgående som samordning möjligt av trafik och taxor, innefattande alla typer av kolletiva transporter, inte bara skulle ge konsumenten fördelar utan också på sikt ge transportproducenterna ökat underlag.

Vi menar vidare att det kan finnas att mycket göra när det gäller en fortsatt av en utformning flexibel prissättning. Detta behöver inte att betyda något subventionsinslag behövs, utan det kan vara ett sätt att få en bättre av fasta täckning kostnader och därmed vara företagsekonomiskt motiverat. Vi föreslår att Sveriges turistråd söker motivera såväl turistnäring och transportföretag som turistsamhälleliga organ att påskynda med en flexibel utvecklingen prissättning, gärna kombinerat med ett vidareutvecklat kortsystem.

128 överväganden

5.3.2 Producentinriktat stöd

I Ds Jo 1982:4 Turistbranschens näringsvillkor, Turisthar TUREK låtit undersöka b1.a. lönsamhetransporter ten hos vissa turistanläggningar. Rapporten visar på problem i många turisthotell och stugbyar uppenbara att få verksamheten att ge ett överskott som garanterar att kan förnyas i den takt som erfordras. realkapitalet En förslitning av många sådana anläggningar riskeras därför. I detta sammanhang diskuteras flera förslag till Bl.a. utbildningen av lösningar. uppmärksammas i företagsledning, ekonomi och turistföretagarna administration. Vidare framhålls att de kredit- och som gäller för branschen bör ses avskrivningsregler över. företrädare hävdar att en viktig för- Näringens till den lönsamheten är att turistföreklaring svaga tagen i större omfattning än annan företagsverksamhet ta kostnader för olika typer av samhällstvingas på sig service.

I den översikt av fritidssektorns konsumtion och resursanvändning som TEMAPLAN AB gjort på uppdrag av TUREK (1 ) har bl.a. konstaterats att den bristlönsamheten inte är något unikt för turistfälliga De lönsamhetsproblem som delar av näringen näringen. har kan därför - även om förutsättningar och problem är - 1 stora delar antas i vissa stycken speciella vara av mer karaktär. Det betyder emellertid generell inte att vi anser näringens problem vara oväsentliga. Men vi menar att turistbranschens och näringslivets gemensamt bör möjliggöra en riktad organisationer utbildning av turistföretagare i företagsledning, ekonomi och administration. Sveriges turistråd, stiftelsen Turismutveckling och berörda utvecklingsvilka numera även till viss del skall beakta fonder, turismen, bör härvid kunna bistå med kompetens och resurser.

överväganden

Generellt sett bör en klarare efteransvarsfördelning strävas mellan företagsamhet och samhälle. Samhället bör i samband med kommersiell etablering av anläggningar för turism och friluftsliv i första hand medverka till att erforderlig infrastruktur kommer till stånd. Behov av statliga insatser blir särskilt angeläget i de fall anläggningarna är lokaliserade till resurssvaga glesbygdskommuner.

5.3.3 En aktiv samhällelig förmedlingsverksamhet

Vi har i kap. 3 och 4 konstaterat att vissa grupper har sämre förutsättningar än andra att använda sin semester till att resa, att byta miljö osv. Det som hindrar dem är ofta en kombination av ekonomiska och vad vi här har kallat psykologiska faktorer, I 2 kap. har vi vidare konstaterat att lönsamheten för många företag i den del av näringen som rör boendet är för låg för att tillräckliga resurser skall kunna sättas av för löpande underhåll av byggnader m.m.

Vi har därför sökt utveckla en metod som skulle kunna ge positiva effekter för både konsumenter och producenter. Metoden kan beskrivas som upphandling och förmedling av bäddar eller stugor. Verksamheten kan praktiskt administreras av det centrala organ som ges ansvaret för turism och friluftsliv. Detta förorgan handlar och avtalar med skilda företag om ett visst antal bäddar eller stugor som företagen därmed garanteras få uthyrda.

De tillgängliga bäddarna ställs därefter till förfo-

gande för organisationer som dels har som begrupper höver särskild stimulans, dels är beredda att avsätta egna resurser för uppsökande och engagerande kontaktverksamhet bland medlemmarna. Organisationerna bör också vara beredda att avsätta viss tid åt planering av verksamheten. När dessa krav är uppfyllda

130 överväganden

träffar det ansvariga turistorganet och resp. organi- - sation avtal förslagsvis till självkostnadspris om ett visst antal stugor eller bäddar. Det är sedan upp till resp. organisation om de gentemot medlemmarna skall sträva efter full kostnadstäckning. De på detta sätt tillgängliga bäddarna kan givetvis finnas i olika regioner eller turistområden. De kan också ställas till förfogande vid olika tidpunkter vilket innebär att hänsyn kan tas till regionernas och producenternas olika problem och förutsättningar. Beroende på volym, tidpunkt och region är det inte självklart att något subventionsinslag behövs. Systemet kan i statligt verket öppna ökade möjligheter till att med själva hjälp av flexibel prissättning och attraktiva paketlösningar öka kapacitetsutnyttjandet i anläggningar och även i kollektivtrafiken. Idag förekommer f.ö. vid vissa landsting en upphandling av bäddar, främst i samband med konvalescentvârd.

När erfarenheter vunnits torde berörda centrala organisationer kunna administreraverksamheten själva. Ingenting hindrar heller att denna typ av verksamhet utvecklas på regional eller lokal nivå. I ett inledande skede torde dock vissa resurser behöva ställas till förfogande för viss försöksverksamhet.

Vi menar att en försöksverksamhet med central upphandling och förmedling av bäddar och stugor bör initieras.

5.4 Åtgärder med anknytning till samhällets långsiktiga planering m.m.

5.4.1 Mark- och planfrågor

I avsnitt 4.4.1 har vi belyst behovet av områden för friluftsliv och vissa former av turism. Vårt grundläggande synsätt är att allemansrätten skall bestå som den huvudsakliga garantin för den enskildes rekreation i skog och mark.

överväganden 131

Antalet utövare av friluftsliv är mycket stort och aktivitetsutbudet omfattande, vilket framgår av den sammanställning av friluftslivsutbudet som TUREK låtit göra (15). Enligt flera studier (3, 8, 11, 12) är många intresserade av ett utökat friluftsliv, Ca 80 procent av vuxna tätortsbor säger sig föredra ekonomiska insatser för ökat friluftsliv framför satsningar på traditionella idrottsanläggningar. De ekonomiska problemen kan väntas leda till att investeringsutrymmet krymper, vilket får till följd att både kommuner och regionala organ i ökad satsar grad på friluftslivsinriktad närrekreation. Det är angeläget att denna utveckling möts med en förutseende planering, där turismens och frilufslivets behov effektivt och målmedvetet vägs in. Det är framför allt viktigt att i den fysiska planeringen avsätta markoch vattenområden för olika aktiviteter inom friluftslivet, t.ex. för motion, strövande i skog och mark, enklare fritidshus, köloniträdgârdar och odlingslotter.

Dessa behov har hittills i viss utsträckning redovisats i den översiktliga planeringen men i mindre grad i detaljplaneringen. Riskerna för tilltagande konflikter mellan olika markintressen och de ökade kraven på hela bostadsmiljöer gör det angeläget att i ökad

grad beakta friluftsiivets behov i planeringen på alla

nivåer. Om värdefulla rekreationsområden i tätorterna och deras närhet tas i anspråk för andra ändamål drabbar detta framför allt de som redan är hindrade i sina fritidsaktiviteter. För att få socialt väl fungerande bostadsområden med rekreationsmöjligheter för många i tätorternas närhet bör friluftslivets markbehov jämställas med andra viktiga samhällsektorers,

Även Fritidsboendekommittên (FRIBO) har i sitt betänkande (SOU 1982:23 Fritidsboende) poängterat behovet

överväganden

av att finna nya former för enkel stadsnära fritidsbebyggelse. Det stadsnära fritidsboendet bör enligt FRIBO ligga i anslutning till attraktiva fritidsomrâden och bl.a. ge tillfälle till eget arbete med hus och tomt. Den typ av fritidsbebyggelse som fritidsboendekommittên avser anges vara att jämföra med koloniträdgårdar och s.k. fjärrkolonier. Enligt kommittên har kontakter med kommuner och interkommunala planeringsprogram gett vid handen att det även i storstadsområdena är möjligt att finna lämpliga lägen för enkel, stadsnära fritidsbebyggelse av en karaktär som påminner om fjärrkolonier.

Vi delar FRIBOs uppfattning och vill betona att kommunerna i sin planering bör beakta olika gruppers behov av friluftsliv både vid byggandet av nya områden och vid förnyelsen av äldre områden.

Bland annat friluftslivets behov behandlas i den nya lagstiftning för bebyggelse resp. naturresurser som för närvarande bereds inom regeringskansliet.

Vi vill härutöver framhålla att den kollektiva transportförsörjningen på ett helt annat sätt än vad som gäller idag bör ingå som ett element redan när områden för turism och friluftsliv planeras. Det gäller de riksintressanta områdena såväl som de regionala och lokala områdena, En framsynt planering bör således inrymma överväganden hur skilda områden, i vårt fall områden för turism och friluftsliv, skall kunna nås med kollektiva transportmedel.

Eftersom landstingen och kommunerna via länstrafikbolagen är huvudmän för den regionala trafiken, ges numera ökade möjligheter till en samordning av transporter och friluftsliv. Inom ramen för kollektivtrafikberedningens arbete pågår f.n. viss försöksverksamhet av intresse i detta sammanhang,

överväganden

5.4.2 Data och forskning

Under arbetet med betänkandet har vi uppmärksammat behovet av forskning och data inom turism- och friluftslivssektorn.

Rekreationsberedningen har i en särskild rapport (Rbr nr. 9/1981) redovisat en genomgång av forskningsbehovet inom sektorn.

Vi vill allmänt framhålla att den forskningsinsats som föreligger idag är orimligt i relation till låg sektorns betydelse för människors behov och välbefinnande.liksom för samhällsekonomin. Det gäller särskilt de delar av tursim och friluftsliv som inte rör jakt och idrott. Det avspeglar sig bl.a. i att sektorn har svårt att attrahera forskare med hög kompetens och att sambandet mellan och utbildforskning ning inom sektorn är dålig.

Vi anser att forskningen inom sektorn turism och fri-

luftsliv behöver förstärkas och samordnas. Syftet bör

bl.a. vara att genom forskningen få fram bättre beslutsunderlag för åtgärder både på riksnivâ och på lokal nivå. För insatser inom turismen bör även näringslivet ha nytta av en sådan av förstärkning forskningen.

För vår del vill vi i detta särskilt framsammanhang hålla betydelsen av forskning kring villkoren för de grupper som är hindrade när det gäller fritidens användning. Aspekter av särskild betydelse är behov, intresse, hinder och nyttoeffekter samt informationens och motivationens betydelse. Vi har även funnit att kännedomen om hushållens tidsanvändning med inriktning på turism och friluftsliv är och att den otillräcklig offentliga statistiken som idag är grupperad efter främst andra sektorers behov även bör anpassas till fritidssektorns behov.

134 överväganden

Den organisatoriska situationen är komplicerad. Forskning inom sektorn bedrivs slumpmässigt vid skilda universitetsinstitutioner och vid de.s.k. turisthögskolorna i Falun, Kalmar och Östersund. Vid några folkhögskolor, bl.a. Tallkrogens och Stensunds folkhögskolor, bedrivs också viss verksamhet av intresse i detta sammanhang.

Vi bedömer det inte som önskvärt att forskningen vid skilda institutioner skall centraliseras. Däremot kan ett samordningsprogram för forskning och utvecklingsarbete öka effektiviteten och ge impulser till bredare forskning inom sektorn. Det centrala organ som ges ansvaret för turism och friluftsliv bör bl.a. söka ta initiativ till en mer samordnad forskning inom sektorn.

5.5 Diskussion om resurser och organisation

I avsnitt 4.5 har vi konstaterat att de åtgärder som vidtagits inte är tillräckliga för att man skall kunna säga att 1975 års rekreationspolitiska mål har uppnåtts. Det är i detta sammanhang viktigt att diskutera i vad mån samhällets resurser och organisation kan medverka till en bättre måluppfyllelse. Vår bedömning är att nuvarande resursfördelning och organisation vad gäller sektorn turism och friluftsliv har sådana brister att de i sig utgör hinder för att nå de mål som ställts upp.

5.5.1 Resurser

Kännetecknande för statens resurser för turism och friluftsliv är att antalet ekonomiska styrmedel som tangerar sektorn är förhållandevis stort men att endast ett fåtal av dessa styrmedel primärt syftar till att nå mål inom turismen och friluftslivet.

överväganden 135

De direkta styrmedlen är Sveriges turistråds operativa medel för marknadsföring och naturvårdsverkets anslag Stöd till friluftslivet. Sammanlagt uppgår dessa två anslag till ca 35 miljoner kronor (budgetåret 1983/84). Uppskattningsvis utgör denna summa 10 procent av de resurser som har nära beröringspunkter med turism och friluftsliv.

Med hänsyn till det nuvarande ekonomiska läget anser vi det dock inte möjligt att nu föreslå nya finansieringskällor, vilka antingen skulle öka statens utgifter eller försämra möjligheterna till privat konsumtion inom fritidssektorn.

Vi villi stället förorda ökad sektorsamverkan och omprioriteringar inom de resurser som finns tillgängliga. Vi menar att den betydelse som fritiden har i samhällsekonomin och sysselsättningsmässigt (se kap. 2) liksom dess betydelse för människors allmänna välbefinnande motiverar detta. Härtill kommer den allmänpolitiska tyngd som sektorn har.

§Eê§_§§EE9E§âE!§§EâE

Samtliga kommittéer har ålagts överväga hur ev. kostnadskrävande förslag skall kunna finansieras genom en omfördelning av befintliga resurser inom det område kommitténs förslag avser (Dir. 1980:20). Om en sådan regel skall kunna ge praktiska möjligheter att lägga fram nya förslag måste enligt vår mening metoder för sektorsamverkan utvecklas och stimuleras. Vi bedömer det därför vara angeläget att söka utveckla hur en ökad samverkan mellan sektorn turism och friluftsliv och andra sektorer med delvis sammanfallande mål skulle kunna gå till. Syftet är inte att ändra ansvarsfördelning eller regeltillämpning för skilda anslag

utan att genom en bättre samordning av insatserna

skapa bättre förutsättningar att nå målen enligt riksdagens rekreationspolitiska beslut. Dessa samordnande

136 överväganden

insatser bör också ha en klar politisk förankring för att det skall vara möjligt att nå avsedda resultat.

En utgångspunkt för en målmedveten sektorsamverkan är att alla anslag som berör möjligheter till friluftsliv, vistelse i skog och mark, naturmiljön nära bostaden m.m. bör ses i ett samlat konsumentperspektiv där vi framför allt vill framhålla vikten av att de svaga konsumentgrupperna ges bättre möjligheter att använda sin fritid. Det är härvid viktigt att det både finns en bra miljö med grönområden nära bostaden och tillgång till friluftsområden och semesteranläggningar i olika delar av landet.

De anslag som är särskilt intressanta att diskutera i detta sammanhang är framför allt de s.k. beredskapsmedlen, lokaliseringsstöd, medel för mark för naturvård och vård av naturreservat, medel för förbättrad bostadsmiljö, idrotts- och organisationsstöd samt AMSmedel för naturvårdsarbete. Sammanlagt uppgår dessa övriga medel till ca 750 miljoner kronor varav ca 300 miljoner överslagsmässigt kan beräknas komma sektorn turism och friluftsliv till del. Tillsammans med sektorns tidigare nämnda direkta styrmedel berörs sektorn av skilda anslag med sammanlagt ca 330 miljoner kronor.

En ökad sektorsamverkan ställer krav på någon form av organiserad ansvarsfördelning. Någon måste ha kompetens och formella möjligheter att överväga långsiktiga prioriteringar mellan olika näraliggande sektorer. Det gäller här prioriteringar som till sin karaktär är sådana att politiskt ansvar bör kunna utkrävas. Den ökade sektorsamverkan som vi här diskuterar kan således inte genomföras på myndighetsnivå. Det är i stället hanteringen inom regeringskansliet som är viktig att diskutera i detta sammanhang,

överväganden 137

För att kunna förverkliga en ökad sektorsamverkan förordar vi att det inom regeringskansliet bildas en beredning för turism och friluftsliv. En sådan beredning skulle främst stimulera till ökad sektorsamverkan i samband med budgethanteringen men också ha en överblick av sektorns utveckling och en kontinuerlig dialog med berörda myndigheter och organisationer som på detta sätt får ökad kännedom om varandras arbete. De formella besluten skulle precis som idag fattas av resp. organ och baseras på de författningsmässiga regler som gäller.

Administrativt bör en sådan beredning vara knuten till jordbruksdepartementet, såsom ansvarigt departement för turism och friluftsliv. Det bör betonas att en beredning av den typ som vi här diskuterar inte skall ses som en ny myndighet. Den skulle inte heller föra med sig behov av nya tjänster.

I vår diskussion om ökad sektorsamverkan vill vi inte dölja att en sådan möter många praktiska problem. Ekonomiska styrmedel är oftast starkt ändamålsbestämda och reglerade. De olika anslag som berörs är också av olika karaktär. Beredskapsmedlen är t.ex. konjunkturanpassade och kan inte på samma sätt som t.ex. stödet till friluftslivet bestämmas i förväg. Ytterligare ett problem är att vissa styrmedel, t.ex. beredskapsmedlen, redan nu möts av krav på särbehandling från flera andra sektorer.

Vi menar emellertid att det både är möjligt och nödvändigt. att finna praktiska vägar att mer systematiskt bedöma hur olika styrmedel kan samverka för att nå mål som helt eller delvis sammanfaller. I så gott som samtliga förslag till åtgärder som vi har lagt fram i avsnitten 5.2 - 5.4 finns således mellan beröringspunkter sektorn turism och friluftsliv och andra sektorer eller

138 överväganden

mâlområden. Exempel är familjepolitik, jämställdhetssträvanden, fördelningspolitik, transportpolitik, regionalpolitik osv. Den av oss föreslagna beredningens osamordningsinsatser för att nå målen enligt 1975 års rekreationspolitiska beslut bör även kunna bidra till att fördela tillgängliga resurser så att största möjnås även inom andra sektorer. liga måluppfyllelse

5.5.2 Organisationen på myndighetsnivå

Vi har i avsnitt 1.4 angett hur vi har definierat turism och friluftsliv. I samband härmed diskuterade vi mellan friluftsliv och idrott beröringspunkterna resp. friluftsliv och naturvård.

Karakteristiskt för sektorn turism och friluftsliv är att organisationen är oklar och ineffektiv. I TUREKS första betänkande (SOU 1981:28) Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret redovisas dels nuvarande organisatoriska förhållanden, dels två alternativ till ny organisation. I avvaktan på underlag för ett samlat rekreationspolitiskt beslut har som tidigare framhållits riksdagen ännu ej tagit ställning i organisationsfrâgan.

Vår mening är dock att det måste skapas en klarare organisation på den statliga myndighetsnivân. För det talar sektorns betydelse i samhällsekonomin, dess betydelse för människors allmänna välbefinnande samt vikten av en ändamålsenlig resursanvändning. I prop. 1982/1983:100 Bilaga 11 antyder föredragande statsråd att en ny organisation är under utveckling. Vi har därmed inte anledning att mer i detalj beröra hur en sådan organisation bör se ut,

överväganden 139

5.6 Finansiering av framförda förslag

Vi bedömer att de förslag som vi lägger fram i avsnitten 5.2 - 5.4 i huvudsak kan finansieras inom ramen för ordinarie budgetramar. En förutsättning för detta är dock att den ökade sektorsamverkan som vi diskuterar i avsnitt 5.5 kommer till stånd och blir effektiv samt att förslagen genomförs i en takt som anpassas till resursutrymmet.

Mot bakgrund av sektorns stora betydelse i välfärdspolitiken, sysselsättningspolitiken och samhällsekonomin, är det dock angeläget att, då samhällsekonomin medger det, nya resurser ställs till turism- och friluftslivssektorns förfogande. Vi vill erinra om att riksdagen under så gott som varje riksmöte sedan 1975 års rekreationspolitiska beslut togs har förklarat att 1975 års mål ligger fast. Samtidigt har i riksdagsmotioner och i den allmänna debatten framförts kritik mot att för litet görs för att dessa mål skall kunna nås.

å \

%dm

RESERVATION

Reservation av ledamoten Knut Billing

I och med föreliggande betänkande samt rekreationsberedningens betänkande Områden för turism och rekreation (SOU 1983:43) finns ett omfattande basmaterial om våra semester- och rekreationsvanor, turismbranschen, dess lönsamhet och framtidsutsikter samt vilka faktorer som verkar hindrande för människors möjligheter till turism och rekreation.

Enligt den semestervaneundersökning (SEVA) som utförts av Sveriges turistråd på uppdrag av rekreationsberedningen gjorde 85 procent av befolkningen i Sverige någon form av semesterresa 1980. Motsvarande siffra var 1974 80 procent. Med utgångspunkt från definitionen att en semesterresa innehåller någon form av övernattning kan man konstatera att Sverige, kvantitativt sett, har det högsta semesterresandet i världen.

Detta faktum samt det förhållandet att Sveriges ekonomi befinner sig i stark obalans, med bl.a. rekordhög

upplåning utomlands som resultat, borde enligt min

uppfattning påverkat utredningens arbete och förslag betydligt mer än vad som skett.

En starkt överdriven bild av de hinder som föreligger för medborgarnas möjligheter till turism och rekreation redovisas. I exempelvis avsnitt 4.3.2.1 Barnfamiljernas situation framhålls att barnfamiljernas ekonomiska och tidsmässiga resurser för turism och

\142 Reservation

friluftsliv jämfört med andra grupper är oacceptabelt små. Överdrifter som denna minskar tilltron till utredningens överväganden och förslag.

I kapitel 5 redovisas utredningens förslag. Enligt min uppfattning kan starka invändningar resas mot flertalet förslag. Utredningsmajoritetens grundsyn är att det inom sektorn turism och friluftsliv finns för små direkta styrmedel. Betecknande är också att organisationernas roll är starkt överdriven.

Enligt min uppfattning borde utredningen i stället arbetat med målsättningen att skapa bättre förutsättningar för den enskilde att utan styrning, subventioner o. dyl. förverkliga sina önskemål beträffande friluftsliv och turism.

I avsnitt 5.1 Utgångspunkter förs ett märkligt resonemang om den s.k. skatteöverenskommelsen mellan socialdemokraterna, centern och folkpartiet. Totaleffekten av denna reform är ju att flertalet medborgare får sämre möjligheter att förverkliga sina fritidsönskemål. I synnerhet gäller detta familjer som har många barn och som på senare år förvärvat småhus med höga lån.

I avsnitt §;g.1 Barnfamiljer diskuteras ett extra barnbidrag att utbetalas i juni samt sex timmars arbetsdag. Dessa två förslag borde, enligt min uppfattning, ha utgått. Barnbidraget och dess storlek är en familjepolitisk fråga och eventuella förändringar - bör diskuteras utifrån helt andra utgångspunkter än dem kommittén har att anlägga. Den föreslagna konstruktionen är dessutom felaktig. Staten skall inte påverka användningen av barnbidragen, det är helt och hållet en fråga för de enskilda familjerna. Frågan om sex timmars arbetsdag anser även uppenbarligen majoriteten orealistisk eftersom den inte fullföljs i förslagssats.

Reservation 143

Organisationer som särskilt arbetar med att aktivera barn och ungdom inom skilda friluftslivsaktiviteter föreslås kunna tilldelas särskilda projektmedel. Jag avvisar detta förslag. Dessa organisationer har redan idag ett omfattande ekonomiskt stöd genom både statliga och kommunala bidrag. Enligt min uppfattning skall dessutom inte stat och kommun påverka inriktningen av stödberättigade organisationers verksamhet genom särskilda bidragskonstruktioner.

I särskild att-sats, men utan närmare motivering, föreslås att kommuner och andra samhällsorgan som driver stugbyar eller disponerar uthyrningsstugor prövar olika vägar att underlätta för barnfamiljer att hyra en stuga under semestern. Som exempel anförs förtur.

Enligt min mening skall även dessa anläggningar drivas utifrån företagsekonomiska principer. Den bistra verkligheten är att samhällsägda stugbyar regelmässigt går med stora underskott. kan accepteras

Förslaget

endast under den förutsättningen att de förbättrar anläggningens lönsamhet.

I avsnitt 5.2.3 Låglönegrupper föreslås att statligt stöd bör kunna utgå till organisationer för informations- och stimulansprojekt. Jag avvisar detta förslag. Det är både samhällekonomiskt och principiellt felaktigt att införa statsbidrag för dylik verksamhet. Floran av statsbidrag är alltför omfattande och utvecklingen måste gå i motsatt riktning. Organisationernas verksamhet måste i helt annan utsträckning bygga på medlemmarnas egna insatser.

I avsnitt 5.2.4 Vissa insatser av betydelse för flera

grupper föreslås i anslutning till förslaget om en

informationsstudie att det bör studeras hur en uppsökande verksamhet genom olika organisationer och föreningar kan bidra till bättre information och moti-

144 Reservation

vation. Förslaget bygger på den felaktiga föreställningen att föreningar och organisationer i allt högre utsträckning skall tillvarataga de enskilda människornas intressen, All erfarenhet visar dessutom att kommersiella företag är vida överlägsna statliga och kommunala myndigheter, föreningar och organisationer när det gäller att informera om produkter och tjänster som tillhandahålls på marknaden.

I avsnitt 5.3.1 Konsumentinriktat stöd framhålls att tänkbara stödinsatser är ex. extra semesterlön, förstärkt semesterlön och semesterlön med lâglöneprofil. Samtliga dessa förslag är av den karaktären att de kraftigt försämrar vårt lands konkurrensläge gentemot omvärlden. Enligt min uppfattning är det fel att införa särskilt konsumentinriktat stöd för turism och rekreation. Ett genomförande av de av moderaterna i riksdagen framförda förslagen om sänkta marginalskatter är i kombination med våra förslag inom familjepolitiken en principiellt riktigare och samtidigt effektivare väg att underlätta för fler medborgare att förverkliga sina önskemål beträffande rekreation och turism.

I samma avsnitt diskuteras även rabattsystem inom kollektivtrafiken. En sådan diskussion hör inte hemma här. Den ger intryck av att lågprissatsningar av olika slag skall införas för att förbilliga resandet för den enskilde. Men då är det om subvention - inte fråga lågprissatsning. Jag är varm anhängare av rabattsystem men dessa skall motiveras utifrån företagsekonomiska Då - men först då - blir principer. lågprissatsningar framgångsrika och till fördel för konsumenterna. Detta har påvisats av exempelvis SAS/Linjeflyg.

I avsnitt 5.3.3 En aktiv samhällelig förmedlingsverksamhet föreslås ett system med central statlig upphandling och förmedling av bäddar och stugor. Jag

Reservation 145

motsätter mig förslaget. Det är inte en samhällelig uppgift. (Jämförelsen med vissa landstings upphandling av bäddar i samband med konvalescentvârd är helt felaktig. Denna upphandling görs av landstingen därför att den förbilligare egen verksamhet.) Systemet är till sin uppbyggnad likartat det som praktiseras i Östeuropa. Det leder till ofrihet. Den som inte håller sig väl med den organisation som vidareförmedlar får vackert stanna hemma. Stugor och bäddar skall enligt min uppfattning förmedlas på den öppna marknaden och i fri konkurrens. Först då får konsumenterna valfrihet. Majoritetens tilltro till förslagets effektivitet är uppenbarligen inte större än att man infört en brasklapp: det är inte självklart att något statligt subventionsinslag behövs.

I avsnitt 5.4.1 Mark- och planfrågor“ diskuteras bl.a. nödvändigheten av att i den fysiska planeringen avsätta mark för motion, enklare fritidshus, koloniträdgårdar och odlingslotter. Enligt min uppfattning har kommittên därvid alltför hårt koncentrerat sig på FRIBOs förslag om stadsnära fritidsboende, vilket närmast kan karaktäriseras som någon form av fjärrkoloni och som på intet sätt kan jämställas med fritidshus. Kommittén borde ha betonat vikten av att stat och kommun underlättar medborgarnas klart dokumenterade önskemål vad gäller ett eget fritidshus. De enskilda kommunerna har här ett stort ansvar genom att inte ställa så höga krav som idag ofta sker vad gäller teknisk försörjning, och att enkla fritidshus isolering dylikt sommarstugor omöjliggörs. Härigenom skulle betydligt fler människor ha råd att förverkliga drömmen om en stuga på landet. Resurser i form av mark finns, så att alla som så vill kan förverkliga sina önskemål.

I avsnitt 5.5.1 Resurser och avsnitt 5.6 Finansiering av framförda förslag framhåller kommittén att den med hänsyn till nuvarande ekonomiska anser läge ej

Reservation

det möjligt att föreslå nya finansieringskällor. Enligt min uppfattning gäller detta ej enbart i nuvarande ekonomiska läge. Vad som behövs är inte fler skatter utan färre och lägre. Jag avvisar därför varje tanke på införande av nya skatter och avgifter.

I avsnitt 5.5.1 diskuteras också myndighetsorganisationen och därvid föreslås inrättande av en särskild beredning för turism och friluftsliv inom regeringskansliet. Enligt min uppfattning är det inte en fråga för en offentlig utredning att diskutera uppläggning och organisation av arbetet inom regeringens kansli.

sou 1983:45 147

SÄRSKILT YTTRANDE

Särskilt yttrande av ledamoten Rolf Rämgård

Avsnitt 5.2.1 Barnfamiljerna

En förbättring av ekonomi barnfamiljernas är en övergripande samhällsekonomisk fråga. I den allmänna debatten har bl.a. förts fram om ett förslag extra barnbidrag samt införande av för

vårdnadsersättning

vård av eget barn.

Att betala ut ett extra under barnbidrag juni månad utgör ingen garanti för att detta bidrag kommer att användas för semester eller annan fritidsverksamhet. Dessutom är det ett sätt att försöka barnfamilstyra jernas konsumtionsmönster av semester och fritid till en viss tidpunkt.

Att generellt höja är ett barnbidraget bättre alternativ, vilket också ger barnfamiljerna större valfrihet. Införandet av också en vårdnadsersättning ger bättre valfrihet och ekonomiskt tillskott.

Avsnitt 5.3.1 Konsumentinriktat stöd

Tänkbara stödinsatser är enligt i utredmajoriteten ningen

- extra semesterlön förstärkt semesterlön semesterlön med låglöneprofil.

148 S°U 1983 * 45 Särski 1+; yttrande

Dessa alternativ diskuteras i LO-utredningen Semester- Fritid inför 80-talet och är till sin karaktär i första hand tänkbara förhandlingsomrâden mellan arbetsmarknadens parter. LO-utredningen konstaterar att det i ekonomiska läge är svårt att tänka sig omdagens fattande och dyra system för semestersubventioner. framhåller emellertid att ett system med Utredningen riktat konsumentstöd i ett längre perspektiv innehåller fördelar och att man bör fortsätta undersöka sådana system.

delar inte den bedömningen som LO-utredningen har Jag fört fram i dessa sammanhang. Från samhällets sida är det bättre att koncentrera de ekonomiska resurserna på ett producentinriktat stöd.

konsumenterna vid semester och på Ett sätt-att stödja är att i utsträckning rabattera resor på fritid högre kollektiva transportmedel.

1 149 Bilaga

LITTERATURREFERENSER

TEMAPLAN AB: Fritidssektorn, en översikt av konsumtion och resursanvändning. Opublicerat material för TUREKS räkning. Stockholm 1983.

Ingelstam, Lars: Arbetets värde och tidens bruk - en framtidsstudie. Stockholm 1980.

SOU 1964:47 och Naturvårdsverket, Fritid och friluftsliv (SNV 1974:20)

Statistiska centralbyrån, SCB: Levnadsförhållanden 1976. Rapport 17. Stockholm 1981.

Statskontoret: Statlig styrning av kommunal fritids- och kulturverksamhet. Utredningspromemoria 2 från projekt Biträde till statkommungruppen. Stockholm 1983.

Szalai, A.: The use of time. Daily activities of urban and suburban populations in twelve countries. Haag and Paris 1972.

Statistisk sentralbyrå. Oslo: Statistiske analyser nr. 19 och 30. 1975 och 1977. Oslo 1975 och 1977.

Statens naturvårdsverk: SNV PM 750. Stockholm 1976.

150 Bilaga 1

9. Walldên, Marja: Individens aktivitetsmönster. Del 3. Rapport R:10, 1975. Byggforskningen. Stockholm 1975.

10. Sveriges Radio: Publik- och Programforskningen. Mediabarometern 1979-1982. Stockholm.

11. Se bl.a. naturvårdsverkets SNV PM 1282, Fritiden i en kommun, 1980, och Uppsala läns landsting, Fritidsvaneundersökningen 1978.

12. Norling, Ingemar: Fritid och hinder. Opublicerat underlagsmaterial för TUREKS räkning. Stockholm 1983.

13. Svenska kommunförbundet: Fritidsanläggningar. Stockholm 1983.

14. SOU 1982:23 Fritidsboende. Stockholm 1982.

15. Örtenstrand, Gunnar: Friluftslivets aktivitetsutbud. Opublicerat underlagsmaterial för TUREKS räkning. Stockholm 1983.

16. Westerlund, Staffan: Centrala rättsfrågor rörande turism och rörligt friluftsliv. Opublicerat material för TUREKs räkning.

17. Statistiska centralbyrån, SCB: Hushâllsbudgetundersökningarna 1969 och 1978 och Nationalräkenskapernas konsumtionsstatistik. Stockholm.

18. Statistiska centralbyrån, SCB: Undersökningen om levnadsförhållanden (ULF). Stockholm 1977.

19. Blomdahl, Ulf & Brånell, Ulf: Fritid - ett idêprogram. SOA-projektet, Socialstyrelsen. Stockholm 1979.

Bilaga 1 151

20. Ds B 1982:10: Offentliga tjänster på fritids-, idrotts- och kulturområdet. Stockholm 1982.

21. SOU 1983:14 Barn kostar. Stockholm 1983.

22. LO-rapporten: Semester-Fritid inför 80-talet. Stockholm 1981.

23. Lundahl, A.: Livsformer i omvandling. Stockholm 1978.

24. Se olika publikationer från Statens ungdomsråd.

25. Prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46.

26. Ringström, Vivi och Varju, Zsofia: Arbetslöshet - Fritid. Göteborgs universitet, Socialhögskolan. Göteborg 1982.

27. Statistiska centralbyrån, SCB: Rapport nr. 25 Handikappad, delaktig och jämlik? Levnadsförhållanden 1977/78. Stockholm.

28. Statens naturvårdsverk och Statens handikappråd: Handikapp och friluftsliv. Tillgänglighet i friluftsomrâden. SNV, Meddelande 6, 1978.

29. Norling-Jägnert-Lundahl: Handikapp och fritid. Göteborgs universitet. Socialhögskolan i Göteborg 1983.

Statens offentliga utredningar 1983

Kronologisk förteckning

. Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. U. Nytt militärt ansvarssystem. Ju. Skatteregler om traktamenten m. m. Fi. Om hälften vore kvinnor. A.

wmvøøeww-

Koncession för försäkringsrörelse. Fi. Radon i bostäder. Jo. . Ersättning för miljöskador. Ju. . Stämpelskatt. Fi. . Lagstiftningen på kärnenergiområdet. I. . Användning av växtnäring. Jo. . Bekämpning av växtskadegörare och ogräs. Jo. . Former för upphandling av försvarsmateriel. Fö. . Att möta ubåtshotet. Fö. . Barn kostar. S. . Kommunalforskning iSverige. C. . Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. l. . Näringspolitiska effekter av internationella investeringar.

. Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. A. . Den stora omställningen. I. . Bättre miljöskydd Il. Jo. . Vilt och jakt. Jo. . Utbildning för arbetslivet. A. . Lag om skatteansvar. Fl. . Nv konkurslag. Ju. . internationella faderskapsfrågor. Ju. . Bestrâlning av livsmedel. Jo. . Bilar och renare luft. Jo. . Bilar och renare luft. Bilaga. Jo. . lnvandringspolitiken. A. . Utbyggd havandeskapspenning m. m. S. . Familjeplanering och abort. S. . Företagshälsovård för alla. A. . Kompetens inom hålso- och sjukvården m.m. S. . information som styrmedel. l. . Patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten. Ju. 36. Effektivare företagsrevision. Ju. 37. Fastighetsbildning 1. Awackling av samfällda vägar och diken. Ju. 38. Fastighetsbildning 2. Ersättningsfrågor. Ju. 39. Politisk styrning-administrativ självständighet. C. . Konsumentpolitiska styrmedel-utvärdering och förslag. Fi. 41. Kontroll av rådgivare. Ju. 42. Barn genom insemination. Ju. 43. Områden för turism och rekreation. Jo. . Kapitalplaceringar på aktiemarknaden. Fi. 45. Turism och friluftsliv 2. Om förutsättningar och hinder. Jo.

Statens offentliga 1983 utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Industridepartementet Nytt militärt ansvarssvstem.[2] Lagstiftningenpå kärnanergiområdet.[9] Ersättningför miljöskador.[7] Direktinvesteringskommittén.1. Svsselsättningsstruktureni Ny konkurslag.[24] internationellaföretag.[16]2. Näringspolitiskaeffekterav inter- Internationellafederskapsfrågor.[25] nationellainvesteringar.[17] Patentprocessenoch sanktionssystemetinom patentrâtten. Denstora omställningen.[19] [35] Informationsom styrmedel.[34] Kommissionenmot ekonomiskbrottslighet.1. Effektivareföretagsrevision.[36]2. Kontroll av rådgivare.[41] Fastighetsbildningsutredningen.1. Fastighetsbildning1. Av- Civildepartementet vecklingav samfälldavâgaroch diken.[37] Kommunalforskningi Sverige.[15] 2. Fastighetsbildning2. Ersättningsfrågor.[38] Politiskstyrning-administrativsjälvständighet.[39] Barngenom insemination.[42]

Försvarsdepartementet Formerför upphandlingav försvarsmateriel.[12] Att möta ubåtshotet.[13]

Socialdepartementet Barnkostar. [14] Utbyggd havandeskapspenning m. m. [30] Familjeplaneringoch abort. [31] Kompetensinom hälso-och sjukvårdenm.m. [33]

Finansdepartementet Skattereglerom traktamentenm. m. [3] Koncessionför försäkringsrörelse.[5] Stämpelskatt.[8] Lagom skatteansvar.[23] Konsumentpolitiskastyrmedel-utvärderingoch förslag.[40] Kapitalplacaringarpå aktiemarknaden.[44]

Utbildningsdepartementet Friståendeskolorför inte längreskolpliktigaelever.[1]

Jordbruksdepartementet Radoni bostäder.[6] Utredningenom användningenav kemiskamedel i jord och skogsbruketm. m. 1.Användningavväxtnäring.[10]2.Bekämpning av växtskadegörareoch ogräs.[11] Bättre miljöskyddIl. [20] Vilt och jakt. [21] Bestrålningav livsmedel.[26] Bilavgaskommittén.1. Bilar och renareluft. [27] 2. Bilar och renareluft. Bilaga.[28] Områdenför turism och rekreation.[43] Turism och friluftsliv 2. Om förutsättningaroch hinder.[45]

Arbetsmarknadsdepartementet Om hälftenvore kvinnor. [4] Lag mot etniskdiskrimineringi arbetslivet.[18] Utbildning för arbetslivet.[22] lnvanderingspolitiken.[29] Företagshälsovårdför alla. [32]

Anm. Siffrorna inom klammerbetecknarutredningarnasnummeri denkronologiskaförteckningen.

O

1 er

-0 un ISBN 91-3å807785-X

Allmänna ISSN 03.75s-2s0x

Forlaget