Vuxenutbildning och livslångt lärande situationen inför och under första året med kunskapslyftet : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

VUXENUTBILDNING OCH

LIVSLÅNGT LÄRANDE

Situationen och under

inför

året med

första Kunskapslyftet

n

AAA:

Äiääélájféüêâiêiiüåilifâii

Utbildningsdepartementet

E 0:5

Söt

/ñâ%s/

f

Statens offentliga utredningar

w w 1998:51

W Utbildningsdepartementet

Vuxenutbildning

och lärande

livslångt

Situationen inför och under

första året med

kunskapslyftet

Delbetänkande av

Kommittén ett nationellt for

om kunskapslyft vuxna

Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pâ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

E-post: fritzes.order@liber.se

Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993.

En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - som Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningsavdelning

Distributionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 10 10

Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20907-1 Stockholm 1998 ISSN O375-250X

Till statsrådet Ylva Johansson

Genom beslut den 1 juli 1995 bemyndigade regeringen statsrådet Ylva Johansson att tillkalla parlamentariskt sammansatt kommit-

en

med uppdrag att utreda ett nationellt kunskapslyft för Sam-

vuxna. tidigt fastställdes direktiv för kommittén Dir. 1995:67.

Med stöd av bemyndigandet tillsattes kommittén U 1995:09 den 27 juni 1995.

Genom beslut den 12 september 1996 och den 18 september 1997 fastställde regeringen tilläggsdirektiv för kommittén Dir. 1996:71 respektive 1997:104 .

Kommittén har antagit namnet Kunskapslyftskommittén.

Kommunalrådet Anders Ameson förordnades ordförande i

som kommittén.

Som ledamöter förordnades riksdagsledamoten Elving Andersson, ñl.dr. Yvonne Andersson, riksdagsledamoten Beatrice Ask, riksdagsledamoten Bo Bernhardsson t.o.m. 1995-12-22, rektor Björn Grip, borgarrådet Bertil Karlberg t.o.m. 1996-12-19, riksdagsledamoten Agneta Lundberg, folkhögskoleläraren Anita Nahlbom, adjunkten Ulf Nilsson, riksdagsledamoten Berit Oscarsson, ombudsmannen Christina Zedell fr.0.m. 1995-12-22 och borgarråd Lars Rådh fr.o.m. 1996-01-29.

Som sakkunniga förordnades departementssekreteraren Maud Carlsson, ombudsmannen Eva-Maria Danvind t.o.m. 1997-07-03, omsorgsöverläkaren Sven Olov Edvinsson, departementssekreteraren Charlotta Gustafsson t.o.m. 1996-09-16, ombudsmannen Lars- Åke Henriksson, förbundsordföranden Inga-Britt Lindström, departementsrådet Christer Marking t.o.m. 1997-09-29, projektledaren Margareta Nygren t.o.m. 1997-05-20, utredaren Marta Olsson, landshövdingen Björn Rosengren fr.o.m. 1995-12-22, sekreteraren Mats Söderberg, departementsrådet Sven-Erik Wallin t.o.m. 1996- 08-27, ombudsman Nils-Åke Holmgren fr. 1997-07-03,

o. m. departementssekreterare Suzanne Håkansson fr. o. m. 1997-09-29, departementsråd Johnny Nilsson fr. o. m. 1996-08-27, departementssekreterare Lars Svensson fr. o. m. 1996-09-16 1997-

o. m. 09-10, socionom Christer Wikfeldt fr. 1997-05-20 samt de-

o. m. partementssekreterare Helen Ängmo fr. 1997-09-10.

o. m.

Kommitténs sekretariat består Åsa Sohlman, huvudsekretera-

av re, Thorbjörn Levin, sekreterare, Eva Johannessson, bitr. sekreterare samt Mikael Sollenberg, projektanställd.

Enligt direktiven ska kommittén verksam till 1 år 2000

vara mars

och årligen 1998 och 1999 rapportera till regeringen. Kommittén har i uppdrag att som en grund för sina slutsatser och förslag om framtida vuxenutbildning följa det femåriga Kunskapslyftsprojektet och den verksamhet som kommer till stånd som en följd av den satsningen. Kommitténs åliggande enligt det andra steget i de ursprungliga direktiven, att lägga fram förslag till ansvarsfördelning mellan den offentligt finansierade utbildningen, arbetslivet och individen och till lämplig arbetsfördelning mellan olika anordnare av samhällsstödd vuxenutbildning, har skjutits fram tills erfarenheterna av Kunskapslyftet gett underlag för nya ställningstaganden.

Viktiga underlag för arbetet med denna rapport har varit föredragningar inför kommittén, seminarier som kommittén organiserat samt kommunbesök. Kommunerna och andra anordnare av vuxenutbildning har beredvilligt försett kommittén med arbetsmaterial. Ett särskilt tack vill kommittén rikta till de tio kommuner som tagit emot kommittén och dess sekretariat och under en intensiv heldag låtit kommittén diskutera, studera och utvärdera Kunskapslyftet i praktiken.

Kommittén får härmed överlämna sin rapport för år 1998, delbetänkandet Vuxenutbildning och livslångt lärande Situationen inför

och under första året med Kunskapslyftet.

Stockholm i april 1998

Anders Arneson

/Ãsa Sohlman

Thorbjörn Levin

Eva Johannesson

Mikael Sollenberg

Kommitté och Delegation kunskapslyft och

livslångt lärande och därtill Kunskapslyftet 2.2 Betänkandets uppläggning

Mål för kunskapslyft och livslångt lärande 27 3.1 Kunskapslyftskommitténs mål 27 3.2 Regeringens mål för projektet Kunskapslyftet 35 3.2.1 Ökad sysselsättning, tillväxt och fördelnings-

politiska mål 36 3.2.2 Vuxenutbildningen ska utvecklas 37 Utgångspunkter för den fortsatta analysen och diskussionen 38

Internationella utvecklingstendenser Sveriges

utgångsläge 41 i Global bakgrund utbildning, lärande och struktur-

utveckling i OECD-länderna och i Sverige 42

l Globala utvecklingstendenser och struktur-

förändringar i arbetslivet 42 4.1.2 Utbildning och ekonomisk tillväxt 48 4.1.3 Utbildning och lärande i OECD-länderna och i

Sverige 49 4.1.4 Svensk strukturutveckling inför framtiden 52 4.2 Effekter utbildning 54

av 4.2.1 Utbildning, sysselsättning, arbetslöshet och tid

utanför arbetskraften 56 4.2.2 Lönar sig utbildning 63 4.2.3 Incitament att satsa utbildning och livslångt

lärande för vuxna 75 4.3 Sammanfattning 78

6 Innehåll

5 Utbildningsanordnare i utgångsläget 81 5.1 Folkbildning 81 5.1.1 Kurser vid folkhögskoloma omfattning och inriktning 82 5.1.2 Verksamheten hos de elva studieförbunden 84 5.1.3 Studieförbundens och folkhögskolomas särskilda utbildningsinsatser för arbetslösa 86 5.2 Kommunal vuxenutbildning, SSV och särvux 87 5.2.1 Kommunal vuxenutbildning 88 5.2.2 Statens skolor för 89 vuxna 5.2.3 Särvux 90 5.2.4 Kommunal vuxenutbildning, SSV och kurser för arbetslösa 90 5.3 Svenska för invandrare 91 5.4 Utbildningsradion 93 5.5 Kvalificerad yrkesutbildning KY 94 - 5.6 Universitet och högskola 95 5.6.1 Grundutbildningen 96 5.6.2 Forskarutbildningen 97

5.6.3 Tekniskt/naturvetenskapligt basår 98

5.6.4 NT-platser med särskilt vuxenstudiestöd NT- SVUX 99 5.6.5 Yrkesteknisk högskola YTH 99

5.7 Arbetsmarknadsutbildning 100

5.7.1 Mål 3-projekt inom kompetensutveckling för arbetslösa 102 5.8 Arbetsmarknadens utbildningar 103 parter arrangerar 5.9 AmuGruppen och privata utbildningsanordnare 104 5.10 Personalutbildning och kompetensutveckling i arbetslivet 105 5 10.1 Växtkraft Mål 4 delfinansiering personal- . - av utbildning 107 5.11 Hur de olika utbildningstyperna förhåller sig till varandra 108 5.12 Kvantitativ sammanställning för vissa delar av vuxenutbildningen 109

6 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 113 - 6.1 Styrdokument 113 6.1.1 Kommunal och statlig vuxenutbildning 114 6.1.2 Folkhögskolor och studieförbund 120 6.2 Organisation 120 6.2.1 Lokal styrning 121

Innehåll 7

6.2.2 Kursutbud 123 6.2.3 Tidsutläggning 133 6.2.4 Distansutläggning 135 6.3 Pedagogik metodik 135 - 6.3.1 Pedagogiska ideal och realiteter 136 6.3.2 Pedagogisk verklighet 138

7 Kunskapslyftet statsbidrag, krav och volym 145 - 7.1 Statsbidragets fördelning på skolformer 145 7.1.1 Fördelningsprinciper och fördelande myndigheter 146 7.1.2 Statsbidragsnivåer för kommuner, SSV och folkhögskoloma 148 7.2 Kvalitativa ambitioner för Kunskapslyftsprojekten 151 7.3 Genomförd ökning antal studieplatser hösten 1997 152 av 7.3.1 Kraftig volymökning gymnasial nivå inom kommunal vuxenutbildning 152 7.3.2 Volymförändring grundläggande nivå inom kommunal vuxenutbildning 154 7.3.3 Volymförändring hos folkhögskoloma 155 7.3.4 Kunskapslyftsvolymen hos statens skolor för 157 vuxna

Individernas finansiering vid studier 159 8.1 Studiestöd 159 8.1.1 Särskilt utbildningsbidrag 159 8.1.2 Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa 161 8.1.3 Särskilt vuxenstudiestöd 162 8.1.4 Studiemedel 162 8.1.5 Studiestöd för heltids- eller deltidsstudier 162 8.1.6 Centrala studiestödsnämndens arbete under 1997 163 8.2 Arbetslöshetsersättning och studier 163 8.2.1 Hel ersättning när heltidsarbete söks 164 8.2.2 Arbetslöshetsersättning och orienteringskurser 164 8.2.3 Arbetslöshetsersättning och halvtidsstudier med studiestöd 165 8.2.4 Arbetslöshetsersättning och studier efter ansökan hos regeringen 165 8.3 Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning 166 8.4 Socialbidrag och studier 166 8.4.1 Olika principer för olika studier 167

8 Innehåll

Målgrupper och studerande i Kunskapslyftet 169 9.1 Kunskapslyftet och ordinarie verksamhet integreras 173 9.2 Studerande i den kommunala vuxenutbildningen på gymnasial nivå 174 9.2.1 Många kvinnor, och heltidsunga personer studerande 175 9.2.2 Hög tidigare utbildning är vanligt 177 9.2.3 Många hade varit arbetslösa få hade men Särskilt utbildningsbidrag 179 9.3 Studerande grundläggande nivå inom den kommunala vuxenutbildningen 181 9.4 Studerande i Kunskapslyftet vid statens skolor för vuxna 183 9.5 Studerande folkhögskolor 1997 184 9.5.1 Studerande inom den särskilda utbildningsinsatsen 1997 185 9.5.2 Deltagare i särskild utbildningsinsats 1997 jämfört med tidigare år 186 9.6 Beviljade studiestöd för studier höstterminen 1997 188 9.6.1 Sökt inriktning och sysselsättningssituation vid UBS 187 9.7 Fler studerande inte särskilt annorlunda 191 - men 9.7.1 Antal personer målgrupperna och tillgängliga utbildningsplatser 193 10 Organisation och efterfrågeanpassning 197 10.1 Kunskapslyftets organisatoriska placering i

10.2 Samarbete med arbetsförmedling och arbetsmarknadsföreträdare 200 10.2.1 Samarbetet med arbetsmarknadens före-

trädare201 10.2.2 Relativt få av de anställda har UBS

som

kommer från näringslivet 203 10.2.3 Reguljär utbildning och arbetsmarknads-

Innehåll 9

10.4 Att utnyttja olika anordnare 209 10.4.1 Erfarenhet upphandlad utbildning och av upphandling 212 10.4.2 Folkbildningen i den kommunala vuxenutbildningen 213 10.5 Information och rekrytering 216 10.5.l Personliga uppsökare kan användas 216 mer 10.5.2 Nöjda studerande studerande 218 ger nya 10.6 Vägledning och individuell studieplan 218 10.7 Validering 219

11 Organisatorisk-pedagogisk utveckling 223 11.1 Utvecklingstendenser målbeskrivningar, kurser, tids- utläggning, pedagogiska och metodiska arbetssätt 223 1 1.1.1 Mål och styrdokument 224 11.1.2 Kurser kunskaper 225 - 11.1.3 Tidsutläggning 231

l 1.1.4 Pedagogiska-metodiska arbetssätt 232

11.2 Förutsättningar för pedagogisk utveckling 234 11.2.1 Stöd till pedagogisk utveckling 235 11.2.2 Lärarutbildning och fortbildning 238 11.23 Forskning och utveckling 242

12 Utvärderingar Kunskapslyftet 247 av 12.1 Ansvarsfördelning 247 12.2 Kunskapslyftskommitténs utvärderingar av Kunskapslyftet 248 12.3 Kommunernas kostnader för Kunskapslyftet 252

13 Reflexioner och förslag till fortsatt arbete 255 13.1 Målgrupper 256 13.2 Individernas finansiering studier 259 av 13.3 Organisation och beslutsprocess för anpassning av utbildningsutbud till individemas och arbetsmaknadens behov 261 13.4 Infrastruktur för utbildning och sysselsättning 266 13.41 Nätverk för infonnation och planering 266 13.4.2 Samordnat, flexibelt utbildningssystem utan återvändsgränder 268 13.5 Kvantitet och kvalitet 270 13.6 Pedagogisk utveckling 271

10 Innehåll

13.6.1 Individanpassning 272

13.6.2 Prestation och poäng 272 l3.6.3 Tillgänglighet 273 13.6.4 Läroplans- och kursutveckling 273 13.6.5 Utbildning och kompetensutveckling för

Bilagor Bilaga Fördelning av kommunernas statsbidrag inom

Kunskapslyftet 293 Bilaga CSN:s system för studiestödspoäng 329 Bilaga Kunskapslyftskommitténs remissvar på studiestöds-

utredningen SOU 1996:90 335

Sammanfattning 1l

l Sammanfattning

1.1 och

Bakgrund utvecklingstendenser

Kunskapslyftskommittén ska avge sitt slutbetänkande i mars 2000. Kommitténs huvuduppgift är att komma med förslag till hur vuxenutbildningssystemet i Sverige långsiktigt ska utvecklas för att bli en effektiv och integrerad del i det livslånga lärandet. Kommittén har i uppdrag att innan slutbetänkandet läggs årligen rapportera utvecklingen vuxenutbildningsornrådet. Det nu om framlagda delbetänkandet den årliga rapporteringen för år avser 1998. Den är att betrakta som ett avstamp för kommitténs slutbetänkande. Uppmärksamheten koncentreras kartläggningar av utgångsläget. Till detta kommer beskrivning av själva Kunskapslyfen tet och vad hände under dess introduktionsfas. som Inledningsvis sammanfattas i kapitel 3 regeringens och riksdaintentioner med Kunskapslyftet jämfört med Kunskapslyftsgens kommitténs mål för kunskapslyft och livslångt lärande såsom de kom till uttryck i ett tidigare delbetänkande. Kunskapslyftskomrnitténs målgrupper för kunskapslyff delvis vidare än regeringens. var Kommittén hade inte sin utgångspunkt i arbetslöshetsproblematiken utan diskuterade helhetsbild med både grupper i och utanför aren betskraften aktuella för kunskapslyft, prioriterade grundskolesom nivå före gymnasienivå och aktualiserade en rätt till utbildning för gymnasienivå. De statsbidrag i Kunskapslyftet går till vuxna som vuxenutbildning är ett komplement till kommunernas och folkbildningens ordinarie verksamhet. Totalresultatet beror effekterna i båda systemen. nödvändiga förutsättningar för vuxenutbildning finns I synen stor samstämmighet mellan kommitténs utgångspunkter och rikten linjerna för Kunskapslyftet. Exempel är den vikt i båda fallen man fäster vid information, rådgivning, uppsökande verksamhet och individuella studieplaner; system för validering av kunskaper och kompetens och val olika utbildningsanordnare; uppföljning och av utvärdering samt betoningen samarbete mellan kommunerna och av arbetsmarknadens parter, mellan kommunala och statliga organ samt kommunerna sinsemellan. Kapitel 4 internationell bakgrund och kartläggning av ger en forskningen kring utbildning och dess betydelse för samhällsutveck-

12 Sammanfattning

lingen. Slutsatsen är att det finns bred kunskapsbas i den svenska en befolkningen. Den formella utbildningen och kompetensen är hög. Med högt ställda ambitioner blir dock kraven Sverige högre än i andra länder. Om Sverige ska kunna utvecklas ett demokratiskt som och högproduktivt samhälle behöver vi både mycket kompetent en befolkning och ett dynamiskt näringsliv. En översiktlig bild av de olika utbildningsanordnare, fanns som att tillgå när Kunskapslyftet startade, i kapitel Fokus ligger ges varje anordnares grundstruktur. Till det berörs hör sättet att besom driva utbildning, ämnesinriktning och tillhandahållen utbildningsvolym. Kapitel 6 ägnas regelverk, organisation och pedagogik i den samhällsstödda vuxenutbildningen. Hur såg vuxenutbildningen och det livslånga lärandet ut innan Kunskapslyftet sattes igång Vilka utbildningsanordnare fanns det och hur bedrevs undervisningen hos olika utbildningsanordnare En presentation av Kunskapslyftet när det gäller statsbidragens nivå och fördelning finns i kapitel Dessutom behandlas den förändring i antal studieplatser åstadkommits inom berörda skolsom former under höstterminen 1997. En mindre del de tillgängliga av studieplatserna med statligt stöd har tilldelats kommuner för grundläggande vuxenutbildning och 10 000 studieplatser har tilldelats folkhögskolorna. Merparten statsbidraget inom Kunskapslyftet av har fördelats landets alla kommuner för vuxenutbildning på gymnasial nivå. Det är också inom denna sistnämnda skolform som en stor ökning av antalet studieplatser märks höstterminen 1997. I kapitel 8 beskrivs alternativa finansieringskällor för vuxna som befinner sig i studier. Det relativt nyinrättade studiestödet Särskilt utbildningsbidrag redovisas tillsammans med andra studiestöd. Dessutom behandlas översiktligt individs möjligheter erhålla en att

arbetslöshetsersättning, utbildningsbidrag och socialbidrag samti-

digt som individen studerar. Mot bakgrund av beskrivningarna utgångsläget handlar de tre av följande kapitlen om de utvecklingstendenser tycker sig man nu skönja inom vuxenutbildningen. Kapitel 9 är inriktat målgrupperna för Kunskapslyftet och studerande inom kommunal vuxenutbildning och på folkhögskolor under höstterminen 1997. De som studerade på gymnasial och grundläggande nivå inom den kommunala vuxenutbildningen 1997 hade liknande personkaraktäristika när det gäller ålder, kön och utbildningsbakgrund de som som studerade tidigare år. Jämför i stället dem, kommunerna man som av identifierats som °°Kunskapslyftsstuderande, med övriga studeran-

Sammanfattning 13

1997 gymnasial nivå visar det sig att de förra är något de hösten

formell utbildningsbakgrund, är oftare in-

äldre, har något kortare oftare heltid än de De studerande vandrare och studerar senare. betydligt fler 1997. På gymnasial nivå var antalet stuvar dessutom under mätveckan i november drygt 50 000 fler än de var derande och drygt 90 000 fler än 1993. De studerande grundläggande 1996 nivå ungefär lika många 1997 åren närmast före. var som Kapitel 10 belyser kommunernas sätt att placera in Kunskapslyfkommunala verksamheten och hur arbetat med anpasstet i den man till individernas behov och intresse för

ningen av utbildningsutbudet

Även upphandling kommunal vuxenutbildning, folkutbildning. av roll och samspelet med andra aktörer bl.a. arbetsmarkbildningens nadens parter diskuteras. det pedagogiska området redovisas i kapitel ll. Utvecklingen förändringar i kursinnehåll, i tidsutläggning, arbets- Det handlar om arbetsfonner. Även lärarutbildning och fortbildning liksom sätt och vuxenpedagogisk forskning berörs. Kapitel 12 har reserverats för de nationella utvärderingarna av Kunskapslyftet. Till största delen är kapitlet en beskrivning av uppoch tidsplaner för de fristående nationella utvärderingarna

läggning

kommittén initierat. Endast då det gäller kommunernas kostnasom der för Kunskapslyftet under hösten 1997 redovisas vissa prelirninäresultat. tycks statsstödet ha motsvarat kommunernas kostra I stort kvaliteten i utbildningarna är det ännu för tidigt nader. När det gäller att göra några välgrundade bedömningar.

1.2 Kommitténs förslag

bakgrund utgångsläget och de aktuella utvecklingstendenser-

Mot av kommittén betänkandet med vissa reflexioner och förna avslutar åtgärder under de rubrikerna: målgrupper, individernas slag till sex finansiering studier, organisation och beslutsprocess för anpassav till individernas och arbetsmarknadens be-

ning av utbildningsutbud

infrastruktur för utbildning och sysselsättning, kvantitet och hov, kvalitet samt pedagogisk utveckling.

Målgrupper följer utveckling antalet studerande och

Kunskapslyftskommittén av

studerandesammansättningen med största uppmärksamhet. Det är förhoppning andelen med allra kortast formell utkommitténs att

bildningsbakgrund ska kunna öka framöver i Kunskapslyftsprojek-

förstärka utvecklingen detta område bör man överväga tet. För att vissa insatser nationell nivå.

14 Sammanfattning

Kommittén anser att man inom för Kunskapslyftet bör öka ramen statsstödet till platser på grundläggande nivå. Organisatoriskt föreslår kommittén att därvid överväger utforma hanteringen man att av statsstödet på denna nivå på samma sätt på gymnasienivå, dvs som i projekt- och kontraktsform. Vid kontrollstation 1998 för "Inkomst- och kostnadsutjämning mellan kommunerna " är det också angeläget över de faktorer att se som styr utjämningen så att en stor andel innevånare i behov av grundläggande vuxenutbildning blir faktor i särskilt been som tas aktande.

Individernas finansiering studier av Kunskapslyftskommittén med förhoppningar fram ser stora emot ett reformerat studiestödssystem och det införs så att snart som möjligt. Det är viktigt får att man

fasta och enkla regler som underlättar det administrativa arbetet och arbetet med information och rekrytering

flexibla regler är anpassade till de allt varierade - som mer former av utbildning som utvecklas i det livslånga lärandet

smidiga övergångar mellan olika källor kan finansiera - som studier -inom utbildnings-, arbetsmarknads- och socialpolitiken och nationellt såväl kommunalt så inte återvändsgränder som att ska- pas och individer hamnar mellan stolarna

ett sammanhållet finansieringssystem

- för kunskapslyft och livslångt lärande.

Det är möjligt reformering finansieringsfonnema

att en av vad gäller studier måste ske i flera steg. Det kan behövas relativt lång tid innan man kan få de olika finansieringssystemen harmoniera. att Nya finansieringsformer kan också behöva införas bygger som en annan ansvarsfördelning mellan stat, individ och arbetsmarknadens parter. Rekryteringsproblem och studieintresse hänger emellertid inte enbart samman med finansieringen studierna. Det handlar av också om att tillhandahålla den utbildning individerna efterfrågar och är intresserade av, i de former och på de tider dem. som passar

Organisation och beslutsprocess för anpassning utbildningsutbud av till individernas och arbetsmarknadens behov

Det är kommitténs uppfattning kommunerna arbetar att mycket målmedvetet med de organisatoriska frågorna. Man olika provar modeller och gör nödvändiga justeringar allt efter hand. För att förstärka dessa utvecklingstendenser föreslår kommittén

Sammanfattning 15

markera bredden i Kunskapslyftsprojektet, när det att man för att övergår till Skolverket, till projektet knyter myndigheter och organ utanför utbildningsväsendet såsom Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och Närings- och teknikutvecklingsverket. Skolverket i sin tillsyn får i uppdrag att ägna speciell uppatt en märksamhet åt den nyetablerade sektorn för upphandlad kommunal

vuxenutbildning.

Kommittén anser vidare

varje studerande bör ha rätt till individuell studieplan med att en dithörande vägledning. Arbetet med dessafrågor kan premieras vid tilldelningen det statliga stödet till Kunskapslyftet. Samtidigt kan av Skolverket i uppdrag i sin uppföljning och tillsyn särskilt beatt vaka dessa frågor. Om det fortsatta utvecklings- och utredningsarbetet visar det motiverat skulle därutöver kunna tänka sig att man individerna fick garanterad rätt till vägledning. en

Kommittén vill vidare framhålla

attArbetsmarknadsstyrelsen på motsvarande sätt i sin uppföljning och tillsyn arbetsförmedlingarna bör fokusera kravet på indiviav duella handlingsplaner. Arbetet med att utveckla de individuella

studie- och handlingsplanerna måste samordnas.

På valideringsområdet sker utveckling i kommunerna. Kommiten tén föreslår dock

bör överväga inte processen kunde snabbas upp geatt man om vissa nationella insatser genom att tillhandahålla exemnom ex. pelsamlingar, ordna erfarenhetsutbyten etc. I ett längre tidsperspektiv bör möjligheterna att utveckla motsvarande instrument, men då inte riktade enbart mot den formella utbildningen utan även mot arbetslivet, utredas. I det sammanhanget är det inte självklart att enbart skolan ska stå för valideringen. Även andra organ kan bli aktuella vilket redan idag är fallet i vissa länder.

Vidare föreslår kommittén

med tanke på Skolverkets erfarenheter av kommunal utvärdeatt ring bör låta Skolverket specialgranska hur Kunskapslyftet påman verkat det lokala utvärderingsarbetet.

Infrastruktur för utbildning och sysselsättning

Kunskapslyftskommittén anser

förutsättning för att nätverken för information och plane- - att en ring skafungera i kommunerna är att både involverade statliga och

16 Sammanfattning

kommunala organ stöd och möjligheter att utveckla ett samarbete med utgångspunkt i lokala behov. Arbetsförmedlingsnämnden bär ges vidgade befogenheter och bli ett verksamt forum för den lokala arbetsmarknadspolitiken.

Kunskapslyftskommittén bedömer också

att det är angeläget att fler platser erbjuds på distans. Att kunna läsa gymnasiala kurser och högskolekurser på distans ger ytterligare möjligheter för fler människor att studera vidare. att former bör utvecklas så att de statliga och kommunala - organen tillsammans med folkbildningen får stöd och möjligheter att gemensamt utveckla ett samordnat utbildningsutbud med utgångspunkt i lokala behov. En form för ett dylikt samarbete är de Vuxenutbildningsråd som återupprättats i vissa kommuner, de regioen annan nala kompetensråd som föreslås i den nyligen framlagda regionalpolitiska propositionen.

Kommittén vill också framhålla vikten olika utbildningsanordav att nare med olika profil, inriktning och kompetens utnyttjas så de att studerandes behov och intressen kan tillgodoses. Folkbildningen har en viktig roll att spela i detta sammanhang.

Ytterligare en möjlighet att öka folkbildningens deltagande i Kunskapslyftet är att större andel de går till Kunen av resurser som skapslyftet kanaliseras via Folkbildningsrådet.

Kvantitet och kvalitet

Statsbidraget till Kunskapslyftsprojektet tycks i ha

stort motsvarat kommunernas kostnader för Kunskapslyftet. När det gäller kvaliteten i utbildningarna kan välgrundade bedömningar först göras längre fram i tiden när de nationella och lokala utvärderingama kommer med mer underlag. Utvärderingsprojektet Kommunernas kostnader kommer att framöver inriktas på sambandet kostnader och kvalitet. Andra frågor i det sammanhanget är mångfalden i utbildningsom utbudet kunnat bibehållas under upphandlingsprocessen. Om utbildningsanordnare, exempelvis inom folkbildningen, vill erbjuda som särskild pedagogik och små tvingas ned sina priser grupper att pressa så mycket att deras arbetssätt går förlorat har inte någon mångfald skapats. En annan del bör uppmärksammas är de studerandes motivasom tion för studier. Den kan lämpligtvis stimuleras orienteringsgenom kurser, individuella studieplaner och uppsökande verksamhet.

Sammanfattning 17

Avgörande förberedelsernas och kursernas effektivitet

bör vara utifrån de utbildningsresultat som eftersträvas. Här kan både upphandlare och utbildningsanordnare fortfarande ha en del att lära i praktiken så att utrymme skapas för kurser som är lite dyrare än genomsnittet om man anser dessa vara lämpliga. Det kan handla om kurser med små grupper för dyslektiker, folkhögskolekurser för människor som passar bättre i folkbildningsmiljön och dyrare yrkeskurser som man tror kan leda till anställning.

Pedagogisk utveckling Kunskapslyftskommittén vill peka vissa utvecklingsområden när det gäller undervisningens organisation och den pedagogiska fömyelsen. Det handlar om individanpassning av prestation och studiestöd, läroplans- och kursutveckling, svenska för invandrare, utbildning och kompetensutveckling för dem som undervisar vuxna samt forskning.

Kunskapslyftskommittén anser

att man bör se över möjligheterna att inom tillgängliga medelsra- mar för studiestödet tillåta att studierna får ta längre tid än normalt

för vissa individer om det sker inom ramen för den individuella stu-

dieplanen.

att Skolverket i sitt översynsarbete bör se över och ta fram förslag -

till formuleringar och ordval i läroplanen på gymnasienivå, som är

gemensam för ungdomar och vuxna, så att den genomgående även

kan läsas med "vuxenögon". Den kommunala vuxenutbildningens profil och särprägel som en utbildningsform för vuxna måste tydliggöras liksom sambanden mellan grundläggande vuxenutbildning, gymnasial vuxenutbildning, påbyggnadsutbildning och uppdragsutbildning.

Skolverket ska till den 1 juli 1998 utarbeta förslag till förändringar av kursen svenska för invandrare sfi.

Kunskapslyftskommittén är för egen del benägen att förorda att sfi

upphör som egen skolform och integreras i grundläggande vuxenut-

bildning. Enfördel med en sådan förändring skulle vara att den un-

derlättar en integrering av invandrarna i vuxenutbildningen.

När det gäller kursutbudet gymnasial nivå vill Kunskapslyftskommittén föra fram två förslag.

För det första att möjligheten att dela upp allmänna kurser i del-

-

kurser undersöks och att som ett led i detta försöksverksamhet med

naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga eller ekonomiska "bas-

kurser" genomförs.

18 Sammanfattning

För det andra anser kommittén att estetiska ämnen ska kunna er-

-

bjudas i all vuxenutbildning.

De estetiska ämnena, ex. drama, kan ha en viktig funktion att fylla när det gäller utveckling av sociala basfärdigheter såsom förmåga att kommunicera, att tänka kritiskt och kreativt och att utveckla självtillit och social kompetens. Även andra åtgärder kan dock behöva vidtas för att stimulera utvecklingen av sociala basfärdigheter, exempelvis kan man genom att ge specialarbeten en självklar roll i den kommunala vuxenutbildningen få ett större utrymme för att öva kommunikativa färdigheter. En särskild fråga i detta sammanhang är om man behöver utveckla en speciell kursmodul för källkritik och hantering av Internet som arbetsverktyg. De sociala basfärdigheterna kan också behöva uppmärksammas vid utformande av betyg eller liknande. Kunskapslyftskommittén återkommer till dessa frågor i sitt nästa delbetänkande.

Kunskapslyftskommittén vill understryka behovet av utbildning och kompetensutveckling för vuxenutbildare. För blivande lärare inom Vuxenutbildningens område måste utbildningen utvecklas, så att de tillförs kunskap om vuxenpedagogiska arbetssätt och arbetsformer, om vuxnas annorlunda livssituation -jämfört med

ungas samt om vuxnas behov av andra inlämingsstilar än ungdomars. Om detta sedan ska leda till en särskild utbildning för vuxenlärare eller enbart utbildningsmoduler med ovannämnda innehåll i annan lärarutbildningen överlåter Kunskapslyftskommittén till Lärarutbildningskommittén att bedöma.

När det gäller forskning kring lärande, kunskapslyft och

vuxnas livslångt lärande ser Kunskapslyftskommittén ett stort behov av riktade insatser. Kommittén förväntar sig i första hand att den forskningspolitiska utredningen tar upp dessa frågor, men kommittén har under alla omständigheter för avsikt att följa utvecklingen på detta område och vid behov återkomma med konkreta förslag bestäl-

om lar- och utförarorganisation för denna forskning.

typ av

1.3 Kommitténs fortsatta arbete

Kunskapslyftskommittén arbetar bred front för att förbereda sin årliga rapport till år 1999 och sitt slutbetänkandet till år 2000. En viktig del i detta arbete är utvärderingen av Kunskapslyftet. Ytterligare andra initiativ som kommittén tagit är

inledande sekretariatsarbete med anledning av tilläggsdirektiven -

om funktionshindrades möjligheter att delta i vuxenutbildning

Sammanfattning 19

utläggning av ett projekt kring estetiska ämnen och sociala basfärdigheter medverkan i en studie av kunskapseffekter över tiden

-

medverkan i en studie av invandrarnas läsförmåga -läsförståel- -

se"

deltagande i ett förprojekt beträffande personalredovisning ar- -

betsplatser i skolor och i näringslivet.

-

Andra projekt befinner sig planeringsstadiet. Dit hör ett samarbete med experter från andra länder för att få ett internationellt perspektiv det svenska systemet för vuxenutbildning och livslångt lärande.

En infallsvinkel också bör anläggas vuxenutbildningen

som och det livslånga lärandet är hur olika finansieringssystem samverkar. Förutom de som kommittén hittills mest uppehållit sig vid, studiestöd och arbetsmarknadspolitiska stöd, handlar det om socialförsäkringar av olika slag bl. a. sjukbidrag och förtidspensioner samt socialbidrag. Den är viktig för att ge en kompletterande belysning av den situation olika angelägna målgrupper befinner sig i -invandrare, funktionshindrade samt kortutbildade.

Även inom området infrastruktur kommer säkert många frågor

att aktualiseras

pedagogisk utveckling -

regler och stöd till pedagogisk utveckling folkbildningens roll kompetensgivande utbildning kontra fri bildningsverksamhet samarbete och konkurrens mellan utbildningsanordnare.

-

Perspektivet måste också vidgas så att finansieringen och ansvarsfördelningen mellan stat, kommun, individ och arbetsliv blir belyst. Allt eftersom arbetet fortskrider kan Kunskapslyftskommittén få anledning att återvända till kommitténs ursprungliga mål för

att se om de fortfarande håller eller behöver kompletteras och/eller revideras inför en ny vuxenutbildningsreform.

20 Sammanfattning SOU 1998151

sou 1998:51 Inledning 21

i

2 Inledning

2.1 Kommitté och

Delegation -

och lär-

kunskapslyft livslångt ande och därtill Kunskapslyftet

Kunskapslyftskommittén ska avge sitt slutbetänkande i mars 2000. Kommitténs huvuduppgift är att komma med förslag till hur vuxenutbildningssystemet i Sverige långsiktigt ska utvecklas för att bli en ; effektiv och integrerad del i det livslånga lärandet. Viktiga frågor i det sammanhanget är hur finansieringen och anvarsfördelningen ska

ut och hur man ska få till stånd en kontinuerlig pedagogisk och orse ganisatorisk kvalitetsutveckling i det livslånga lärandet Dir. 1995:67.

När det statsfinansierade projektet Kunskapslyftet startade första juli 1997 fick kommittén tilläggsdirektiv Dir. 1996:71 i

genom uppdrag att följa Kunskapslyftet och samordna utvärderingarna av Kunskapslyftet. Flera nationella aktörer delar på utvärderingsansvaret för Kunskapslyftet bl. a. Skolverket, Folkbildningsrådet och Arbetsmarknadsstyrelsen. Kunskapslyftskommittén ska även se till att fristående nationella utvärderingar kommer till stånd som komplement till myndigheternas utvärderingar och till de lokala utvärderingar kommunerna ska genomföra. Vis ä vis kommunerna har

som kommittén dessutom till uppgift att fungera som en nationell diskussionspart i deras utvärderingsarbete U97/751/V.

Kunskapslyftet är ett viktigt inslag i regeringens satsningar på att halvera arbetslösheten till år 2000. Det är tidsbegränsat till fem år. Delegationen för kunskapslyftet är den myndighet som är närmast involverad i det praktiska genomförandet av Kunskapslyftet och fördelningen statsbidragen. Delegationen har till uppgift att förbereda

av och i ett inledningsskede leda utbildningssatsningen, utarbeta förslag till fördelning medlen till kommunerna och följa den verksamhet

av

blir resultatet den särskilda satsningen U96/2420/V. Första som av juli 1998 går Delegationens arbetsuppgifter över till Skolverket.

Kunskapslyftskommittén har i sitt första betänkande SOU 1996:27, En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande skissat

långsiktiga mål svensk strategi för kunskapslyft och livs-

för en långt lärande. Pedagogiska frågor och frågor det livslånga läran-

om de i arbetet har berörts i andra kommitténs publikationer SOU

av

22 Inledning

1996:164, Livslångt lärande i arbetslivet steg på vägen mot ett kunskapssamhälle; SOU 1996: 188, Vuxenutbildare på sig själser va; SOU 1997:120, Vuxenpedagogik i Sverige Forskning, utbild- ning, utveckling En kartläggning; SOU 1997:158, Vuxenpedago- gik i teori och praktik Kunskapslyftet ifokus. - I Kunskapslyftskommitténs helhetsperspektiv är kunskapslyft en del i ett större sammanhang bestående ungdomsutbildning, livsav långt lärande och andra kringaktiviteter sammanfattade i begreppet infrastruktur. I Kunskapslyftskommitténs terminologi är inte kunskapslyft ett tidsbegränsat projekt utan handlar att framgent om garantera tillgång till relevant utbildning för individer, grund som av otillräckliga baskunskaper riskerar att marginaliseras i samhället och hamna utanför arbetsmarknaden. Det är utifrån detta helhetsperspektiv Kunskapslyftskommitsom tén arbetar vidare mot sitt slutbetänkandet. På vägen mot det målet är det naturligt att Kunskapslyftskommittén i enlighet med tilläggsdirektiven med stort intresse följer det femåriga, särskilda Kunskapslyftsprojektet och drar lärdom erfarenheterna inom Kunav skapslyftet och överspridningseffekterna från Kunskapslyftet till utbildningssystemet i övrigt. I målsättningarna för Kunskapslyftet ingår uttryckligen att arbeta för en förnyelse av vuxenutbildningen. Förnyelsen ska dock i stort ske inom det regelverk gäller för som vuxenbildningen i övrigt. För Kunskapslyftet finns visserligen särskilda regler för finansiering utbildningsplatser och studiestöd av men inte när det gäller läroplaner, kursplaner och de allmänna ramarna i övrigt. Mot denna bakgrund är det särskilt intressant för kommittén att i dess långsiktiga arbete följa Kunskapslyftet. Dels gäller det att se vad som med Kunskapslyftets förutsättningar kan åstadkommas av förnyelse inom givna ramar dels att utröna det finns element i om nuvarande regelverk som sätter omotiverade gränser för fömyelsen. Kommittén samlar dock in även annat underlagsmaterial, än sådant som direkt hänger samman med Kunskapslyftet, för att komma fram till välgrundade ställningstaganden i sitt slutbetänkandet. För kommittén det viktigt att få ett helhetsperspektiv på vuxenutbildning och livslångt lärande. Kommittén har i uppdrag att innan slutbetänkandet läggs i år mars 2000 årligen rapportera om utvecklingen vuxenutbildningsområdet. Det nu framlagda delbetänkandet avser den årliga rapporteringen för år 1998. Den är att betrakta ett avstamp för kommitténs som slutbetänkande. Uppmärksamheten koncentreras kartläggningar av utgångsläget. Hur såg vuxenutbildningen och det livslånga läran-

Inledning 23

det ut innan Kunskapslyftet sattes igång. Vilka utbildningsanordnare fanns det och hur genomfördes undervisningen hos olika utbildningsanordnare. Till detta kommer en beskrivning av själva Kunskapslyftet. Vad hände under Kunskapslyftets introduktionsfas. På vilket sätt deltar kommuner, folkhögskolor m.fl. i Kunskapslyftet och vad kan man till dags dato säga om utvecklingstendenser till följd av Kunskapslyftet. Här bör en tydlig varningsflagg resas. När denna rapport skrivs har Kunskapslyftet endast varit igång under drygt ett halvt års tid. Kunskapslyftet ska fortsätta under ytterligare fyra och ett halvt år och har givetvis inte helt funnit sina former ännu. Även det speciella regelverk styr Kunskapslyftet har justerats

som efter hand och ytterligare förändringar har aviserats.

Kunskapslyftskommitténs huvudintresse ligger inte Kunskapslyftets interna utveckling utan fastmer dess betydelse som indikator på allmänna utvecklingsmöjligheter när det gäller vuxenutbildningen. Även här finns dock problem med den korta observationsperioden. Redan nästa år bör Kunskapslyftskommittén ha ett fylligare underlag utifrån vilket man kan bedöma inte bara Kunskapslyftet utan även dess inverkan på vuxenutbildningen och det livslånga lärandet i stort. Kunskapslyftskommittén har trots detta ändå funnit det angeläget att mot bakgrund av beskrivningarna av utgångsläget och aktuella utvecklingstendenser -i den mån de nu kan avläsas reflek-

tera över vuxenutbildningen, Kunskapslyftet och dess utvecklingspotential. Dessa reflexioner utifrån kommitténs helhetsperspektiv kan förhoppningsvis stimulera dialogen mellan kommittén och andra aktörer som följer och deltar i utvecklingen av vuxenutbildning och livslångt lärande. De för även över till frågor om vad som ytterligare behöver utforskas och avrapporteras för att kommittén ska kunna formulera sina slutliga ställningstaganden.

2.2 Betänkandets

uppläggning

Inledningsvis ägnas kapitel 3 en sammanfattning av Kunskapslyftskommitténs mål såsom de kom till uttryck i den tidigare av kommittén föreslagna strategin för kunskapslyft och livslångt lärande. De är viktiga utgångspunkter för såväl kommitténs diskussioner i detta delbetänkande som för planeringen av arbetet inför slutbetänkandet. I detta kapitel redovisas även mer i detalj regeringens och riksdagens intentioner med Kunskapslyftet.

Till bakgrunden och kartläggningarna hör även de internationella utvecklingstendensema och forskningen kring utbildningen och dess betydelse för samhällsutvecklingen. Kapitel 4 ägnas dessa frågor

tid rönt allt större uppmärksamhet både internationellt som senare och i Sverige.

24 Inledning

Kapitlen 5 och 6 beskriver läget för vuxenutbildningen före Kunskapslyftet. Utbildningsanordnarna och deras inriktning beskrivs i kapitel 5 medan kapitel 6 ägnas regelverk, organisation och pedagogik i den samhällsstödda vuxenutbildningen.

I kapitel 7 finns en presentation av Kunskapslyftet när det gäller statsbidrag, nivå och fördelning, samt förändring i antal studieplatser. I kapitel 8 beskrivs alternativa finansieringskällor för vuxna som befinner sig i studier. Dessa beskrivningar är också av stor betydelse för att få ett perspektiv vilka förutsättningar som råder för förnyelse och effekter till följd av Kunskapslyftet. Mot denna bakgrund handlar sedan kapitlen 10 och 1 1 om de utvecklingstendenser

man nu tycker sig skönja inom vuxenutbildningen. Kapitel 9 är inriktat målgrupperna och kapitel 10 nya organisationsformer och samspelet mellan individemas intresse för utbildning och arbetsmarknadens behov av kompetens. I kapitel l l diskuteras vad händer på

som det pedagogiska området förändringar i arbetssätt och arbetsfor-

mer. En viktig utgångspunkt för dessa kapitel är de tio kommunbesök kommittén genomfört under hösten och vintern 1997/ 1998 i syfte att plats kunna följa upp Kunskapslyftet under dess introduktionsfas, få en djupare inblick i de utvecklingsprocesser som verkar ha kommit igång och diskutera uppföljnings- och utvärderingsfrågor med kommunerna. De kommuner som besökts är Malmö, Umeå, Eskilstuna, Sundsvall, Nässjö, Mellerud, Ljusdal, Jokkmokk, Norrköping och Halmstad. Till detta kommer naturligtvis all den information kommittén insamlat i andra kontakter med kommuner, studieförbund, folkhögskolor och via myndigheter som Delegationen för kunskapslyftet, Skolverket, Folkbildningsrådet, Arbetsmarknadsverket och SCB.

Kapitel 12 har reserverats för de nationella utvärderingama av Kunskapslyftet. Till största delen blir kapitlet en beskrivning av uppläggning och tidsplaner för de fristående nationella utvärderingarna som kommittén initierat. Vissa preliminära resultat kan dock redovisas redan nu. Det gäller kommunernas kostnader för Kunskapslyftet under hösten 1997.

Avslutningsvis görs i kapitel 13 en summering av de hittillsvarande erfarenheterna av utvecklingstendensema inom vuxenutbildningen och en återkoppling till kommitténs inledande frågeställningar. Vilka förutsättningar har vuxenutbildningen till följd Kunskaps-

av lyftet att utvecklas på ett sätt som enligt kommitténs bedömningar gynnar den långsiktiga förnyelsen det livslånga lärandet i

av Sverige. Denna diskussion måste av naturliga skäl bli tentativ på väsentliga punkter. Kommittén kommer att vidare med utvärdering-

Inledning 25

av Kunskapslyftet och dessutom samla in och bearbeta ytterligare en material från andra former vuxenutbildning för att kunna komma

av till slutmålet ett brett perspektiv vad bör göras för att åstad-

- som komma en smidig övergång till ett effektivt och självförnyande system för kunskapslyft och livslångt lärande. En presentation av planerade insatser dessa områden avslutar betänkandet.

26 Inledning

Mål för kunskapslyft och livslångt lärande 27

3 Mål för och

kunskapslyft

lärande

livslångt

3.1 mål

Kunskapslyftskommitténs

I sitt första betänkande En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande SOU 1996:27 diskuterade Kunskapslyftskommittén mål för vuxnas deltagande i vuxenutbildning och livslångt lärande i relation till de fyra dimensionerna i figur 3.1.

Figur 3.1 Kunskapslyft och livslångt lärande

Ung- Livslångt lärande domsutbildmng Kunskapslyft

Infrastuktur

I figuren står ungdomsutbildning för utbildning i grund- och gymnasieskolan och den högskoleutbildning som genomförs i omedelbar anslutning till gymnasieskolan. I ungdomsutbildningen läggs grunden för det livslånga lärandet.

Livslångt lärande innefattar både formell utbildning och informellt lärande. Utbildning och lärande kan i många olika

äga rum sammanhang såväl i vardagen som i arbetet.

Med kunskapslyft avsåg kommittén förstärkta utbildningsmöjligheter för de vuxna som har kortast formell utbildning. Det finns grupper som riskerar att marginaliseras och slås ut från arbetsmarknaden därför att de inte har de förutsättningar som krävs för att delta i det livslånga lärandet. Det är för dem som vuxenutbildningen måste förstärkas och ett kunskapslyft komma till.

infrastrukturen ger förutsättningarna för individerna att välja utbildning och utbildningsanordnarna att få studerande. Till grundvillkoren för utbildningsaktiviteter och lärande hör information och

28 Mål för kunskapslyft och livslångt lärande

vägledning, forskning och utveckling samt system för finansiering av kurskostnader och de studerandes livsuppehälle.

Kommittén ansåg att utbildningsförutsättningarna måste förstärkas inom vart och de ovan angivna fyra områdena. Ung-

ett av domsutbildning, kunskapslyft, livslångt lärande och infrastruktur måste i ett helhetsperspektiv och mål formuleras för

ses en sammanhängande strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. Kunskapslyftskommitténs resonemang kan sammanfattas på följande sätt.

Ungdomsutbildning

Kommittén underströk att ungdomsutbildningen vare sig den i det individuella fallet avslutas i gymnasieskolan, i högskolan eller i undantagsfall i grundskolan måste ge eleverna en rejäl grund att stå för det livslånga lärandet individ, medborgare och yrkesarbe-

som tande.

Staten och kommunerna har huvudansvaret för Ungdomsutbildningen tillsammans med eleverna och deras familjer.

Ungdomsutbildningen ska allt från förskolan och grundskolan och vidare i gymnasieskolan och högskolan lägga en grund för det livslånga lärandet, en grund som med tiden, för allt fler, blir allt mer kvalificerad.

Ungdomsutbildningen ska öppna möjligheter för vidare studier och personlig utveckling i såväl medborgar- som yrkesrollen. Den ska rymma både kunskap och kreativitet och förmåga att ta till sig nya kunskaper och hantera förändringar. Vare sig individerna lämnar ungdomsutbildningen och går över till arbetsmarknaden från gymnasieskolan eller högskolan eller i undantagsfall från grundsko- Ian ska de ha goda möjligheter att lära vidare.

Givetvis är varken grund-, gymnasie- eller högskolan fulländade. Att fortfarande vissa ungdomar lämnar grundskolan utan fullständig grundskolekompetens är ett misslyckande för skolan och helt oacceptabelt. Också i gymnasieskolan finns problem med elever

som avbryter sina studier i förtid och/eller lämnar den med underbetyg. Det var enligt kommitténs mening av yttersta vikt att reformeringen

gymnasieskolan fortsätter och korrigerande åtgärder sätts in av om intentionerna beträffande en god utbildning för alla elever inte förverkligas. Problemen i gymnasieskolan beror inte nödvändigtvis

individen utan kan vara ett tecken felaktigheter i utbildningsplaneringen. För många elever kan exempelvis bättre samverkan

en lärare emellan och med arbetslivet vara en förutsättning för att man ska få till stånd en behovsanpassad allmän utbildning och grundläg-

Mål för kunskapslyft och livslångt lärande 29

gande yrkesutbildning.

På högskolan handlar det om att organisatoriskt och pedagogiskt vidareutveckla både de grundläggande utbildningarna och spetsutbildningarna.

Ett gemensamt intresse för såväl grund-, gymnasie- som högskola är att förbättra kvaliteten i utbildningen särskilt vad gäller dimensio-

självtillit, social kompetens, problemlösning och kreativitet. ner som

Kunskapslyft för vuxna

Ett kunskapslyft behövdes enligt kommitténs mening för de grupper

och i framtiden kommer att sakna de förutsättningar som som nu krävs för att delta i det livslånga lärandet. De ska erbjudas utbildning

grundskole- och gymnasienivå.

Staten och kommunerna ska ha ett delat ansvar för detta kunskapslyft i samverkan med de enskilda individerna.

I dagsläget finns riskerar att marginaliseras om de inte

grupper som får förutsättningar att delta i det livslånga lärandet. Ur arbetsmarknadsperspektiv handlar det dels om grupper som aldrig kommit in arbetsmarknaden eller håller att söka sig ut arbetsmarkna-

som den, dels befinner sig arbetsmarknaden men vars

om grupper som läge skulle bli prekärt om något skulle hända med deras nuvarande jobb. De olika gruppernas kunskapsbehov ser olika ut. Vad kunskapslyftet skulle handla om var att utöver grundskolekompetens ge tillgång till de gymnasiala kurser eller motsvarande som individen behöver för att bli anställningsbar och delaktig i samhällsutvecklingen, direkt eller via ytterligare utbildning.

Grundskolekompetens är redan i dagens samhälle en passerad gräns när det gäller den kunskapsmässiga miniminivå som krävs i både vardagliga och andra sammanhang. I takt med att samhället förändras har kunskaper gymnasienivå blivit näst intill oundgängli-

Det handlar å ena sidan om de krav ämneskunskaper som ga. ställs för att kunna studera vidare och å andra sidan om den kompetens som behövs för att kunna vidare i det livslånga lärandet ute i samhället. I det första fallet måste gymnasienivån i ljuset av både

ses personliga förutsättningar och de behörighetsregler som gäller för olika typer vidareutbildning. I det andra fallet gäller det inte

av främst formell kompetens utan reell kompetens ämneskunskaper,

social och kommunikativ förmåga, kreativ kompetens liksom förmå-

att lära nytt för att kunna hantera förändringar i arbetsliv och ga vardag.

Bland individer med enbart folkskola eller grundskola finns vissa

är särskilt utsatta. Det gäller bl.a. långtidsarbetslösa, sogrupper som

30 Mål för kunskapslyft och livslångt lärande

cialbidragstagare, funktionshindrade, invandrare och äldre. Till riskgruppema hör även ungdomar, som lämnat skolan med ofullständig grundskole- eller gymnasieutbildning, medelålders som har för-

en åldrad yrkesutbildning, kvinnor i vissa vård- och kontorsyrken, individer med läs- och skrivsvårigheter och utförsäkrade från arbetslöshetskassan.

Med ökande utbildningssatsningar kommer riskgruppema att minska även om det kommer att ta sin tid. Vissa ungdomar kommer även framdeles att lämna skolan med en otillfredsställande kunskapsbas. Likaså får anta att del nyanlända invandrarna även

man en fortsättningsvis kommer att ha kort utbildning. Olika med

grupper svag eller endast sporadisk anknytning till arbetsmarknaden kan också i framtiden hamna vid sidan det livslånga lärandet i arbets-

om livet exempelvis deltids- och projektanställda, långvarigt sjuka och

arbetslösa.

Livslångt lärande

Enligt kommitténs mening måste alla få möjlighet att delta i det livslånga lärandet. Det livslånga lärandet i arbetslivet är ett gemensamt intresse för de enskilda individerna och arbetsmarknadens parter. Samhällets uppgift är att svara för infrastruktur och samordning. Samverkan mellan arbetsmarknadens parter och staten/kommunerna är nödvändig för att få till stånd ökade satsningar utbildning i

arbetslivet.

Staten och kommunerna skulle genom ett kunskapslyft stå för skyddsnätet som genom att öppna nya möjligheter kompletterar det livslånga lärandet i arbetsliv och vardag, för såväl personlig utveckling som yrkes- och medborgarrollen.

Den allt snabbare kunskaps- och teknikutvecklingen gör att individerna för att kunna förbli delaktiga i samhälls- och arbetslivet ständigt måste skaffa sig nya kunskaper och färdigheter. Kunskapsinhämtningen kan ske många olika sätt. Informell: lärande på arbetsplatsen, i vardagslivet och föreningslivet är viktiga kunskapskällor för många vuxna. I andra sammanhang kan kunskapsbehovet vara sådant att det bäst tillfredsställs formellt arrangerad ut-

genom bildning hos professionella utbildningsanordnare.

I det svenska samhället finns redan i dagsläget mycket kompe-

av tensutveckling i form av bl.a. fort- och vidareutbildning för

vuxna vilken tillfredsställer viktiga kunskapsbehov såväl inom arbets- och samhällslivet som för personlig utveckling.

Kommitténs uppfattning var att individemas kompetensutveckling i arbetslivet bör förstärkas och effektiviseras. Det mandlar både

Mål för kunskapslyft och livslångt lärande 31

om breddutbildning och spetsutbildning, både om utbildning i direkt anslutning till givna arbetsuppgifter och om mer generell utbildning

med större tillämpningsområde.

Kommittén ansåg att den väg man i första hand bör pröva för att åstadkomma ett tillfredsställande livslångt lärande i arbetslivet är frivilliga överenskommelser mellan parterna arbetsmarknaden om att tillgodose utbildningsbehov både av generell och mer specifik karaktär, såväl individanknutna som mer företagsanknutna utbildningsbehov. Samhällets uppgift blir då att svara för infrastruktur och samordning att stötta de olika aktörernas initiativ när det gäller det

livslånga lärandet och genom kunskapslyft stå för nya möjligheter, ett skyddsnät och en språngbräda för de grupper som av olika skäl riskerar att hamna vid sidan av.

Det är också viktigt att finna nya former för trepartssamverkan mellan stat, fackliga organisationer och arbetsgivare för att få till stånd ökade satsningar utbildning i arbetslivet och anpassa dem till det informella lärandet på arbetsplatserna och genom statliga initiativ stimulera lärandet i arbetslivet. Det handlar dock inte bara om kvantitet utan kvalitet och effektivitet i utbildningssatsningarna är minst lika viktiga. Den offentliga utbildningen borde vidare enligt kommitténs mening på ett helt annat sätt än tidigare mobilisera individerna deras engagemang och ansvar och involvera arbets-

- marknadens parter.

Infrastruktur

Till infrastrukturen hör:

information, rådgivning, uppsökande verksamhet och individuel-

studieplaner

systern för validering av kunskaper och kompetens oberoende av

var de erhållits tillgång till ett brett utbildningsutbud av god kvalitet uppföljning, utvärdering och forskning för utbildningssystemets långsiktiga vidareutveckling ett sammanhängande ñnansieringssystem.

I statens och: kommunernas uppgifter ingår som kommittén bedömde det att garantera en god infrastruktur.

Om kunskapslyft och det livslånga lärandet ska bli en realitet måste vuxenutbildningen svara mot individuella behov och anpassas efter individuella förutsättningar. Inte minst ur motivationssynpunkt är

32 Mål för kunskapslyft och livslångt lärande

det viktigt att individen är delaktig i planeringen av sin egen utbildning och får stöd att ta ansvar för den egna studieplaneringen. En dialog kring den egna utbildningsprofilen, tänkbara utvecklingsmöjligheter och alternativa utbildningsanordnare är en viktig service som kommunerna bör tillhandahålla kommuninnevånama under livets olika skeden.

En individuell studieplan bör också vara ett krav för att få delta i ett kunskapslyft.

Att uppmuntra och motivera till vuxenstudier genom olika informations- och orienteringsaktiviteter är också en förutsättning för att ett kunskapslyft ska få ett brett genomslag. Andra förutsättningar är ett smidigt samarbete mellan statliga och kommunala organ. Det gäller bl. a. samarbete mellan olika kommunala organ och arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsinstituten och försäkringskassan. Regional och interkommunal samverkan behövs också om utbildningsresursema ska kunna användas ett effektivt sätt för att motsvara individernas efterfrågan utbildning.

Till den del som kommunerna står för planering och utläggning av utbildningsutbudet bör de fritt kunna handla upp utbildning från olika utbildningsanordnare. Samtidigt bör individens rätt att välja mellan olika utbildningsanordnare lyftas fram.

En annan infrastrukturfråga måste ha stark förankring

som en lokal nivå var enligt kommitténs bedömning uppföljning, utvärdering och kvalitetskontroll i kunskapslyft och livslångt lärande.

Sammanfattningsvis kan man säga att syftet med den övergripande strategin för kunskapslyft och livslångt lärande var att Sverige ska utvecklas till ett kunskapssamhälle där alla får reella möjligheter att delta i kunskapsutvecklingen. Sammantaget ska statens och kommunernas insatser garantera rättvisan i systemet och se till att det blir en välavvägd och sammanhängande helhet. Ekonomisk tillväxt och effektivitet befrämjas bäst om de går hand i hand med en rättvis och demokratisk utveckling. Enligt kommitténs mening borde livslångt lärande och kunskapslyft kunna leda till en effektivisering och växande volym när det gäller utbildningsaktiviteter samtidigt som de fördelningspolitiska inslagen får en tydligare profil. Mot denna bakgrund ansåg kommittén att man borde

dels formulera mer heltäckande mål än hittills när det gäller utbildning av vuxna dels vidga medborgarnas rätt till vuxenutbildning

dels förstärka den nödvändiga infrastrukturen för utbildning av vux-

na.

Målför kunskapslyft och livslångt lärande 33

Kommitténs specifika mål för kunskapslyft och infrastruktur

mer För områdena kunskapslyft och infrastruktur preciserade sig kommittén följande sätt.

Rätt till kunskapslyft

Kommittén ansåg att det är nödvändigt att individemas rätt till vuxenutbildning utsträcks till att inte bara omfatta utbildning grundskolenivå utan även gymnasienivå.

Kommittén föreslog att man definierar de vuxnas rätt till utbildning gymnasienivå utifrån ett krav en individuell studieplan och rättighet att inom planens tillägna sig kunskaper via kur-

en ram

i gymnasieskolans kärnämnen och karaktärsämnen eller motsvaser rande där tänkbar nivå skulle kunna utbildning motsvarande

en vara fyra terminer/ 1 500 gymnasiepoäng.

I detta kvantitativa mått ingår självfallet ämnesövergripande kunskaper och kvalitativa egenskaper som självtillit, social kompetens, problemlösningsförmåga, kreativitet, förmåga att lära nytt, inhämta och värdera information, omställningsförmåga, flexibilitet och ett kritiskt och reflekterande förhållningssätt.

Möjligheterna till den garanterade vuxenutbildningen gymnasial nivå ska vara likvärdiga över hela landet.

Målgrupper för kunskapslyft

De grupper ska erbjudas utbildning i kunskapslyft som i dagsläget saknar grundskola och den angivna gymnasienivån. Utbildningen ska genomföras inom ramen för en individuell studieplan. Detsam-

gäller de grupper som i framtiden kan komma att adderas till numa varande med brister i grundläggande utbildning exempelvis

grupper nyanlända invandrare, ungdomar som lämnar skolan utan den nödvändiga basutbildningen, grupper utan eller med svag anknytning till arbetsmarknaden.

Speciella hänsyn kan behöva tas när kommitténs allmänna mål ska omsättas i praktiken och anpassas exempelvis till grupper som utvecklingsstörda och andra funktionshindrade.

Prioritering för kunskapslyft

All utbildning som kommittén föreslog för kunskapslyft är av överbryggande karaktär och bör ha hög prioritet. Kommittén ansåg att man inom utbildning för kunskapslyft vid behov skulle kunna göra följande rangordning

Utbildning grundskolenivå.

Utbildning gymnasienivå syftar till att stärka individemas

som

2-18-0699

34 Mål för kunskapslyft och livslångt lärande

delaktighet i samhället och ställning arbetsmarknaden och där-

igenom minska risken för utslagning. Övrig utbildning på gymnasienivå för vidare studier och arbete.

Infrastruktur

Möjligheterna att lyckas med utbildning för kunskapslyft beror på samspelet mellan olika aktörer -individerna, utbildningsplanerarna och utbildningsanordnarna.

Individens motivation och lust att studera beror bl.a. på hur starkt behovet av utbildning är och tidigare erfarenheter lärande i sko-

av lan, vardagslivet och arbetslivet. Individens utgångs-

behov ska vara punkten för den individuella studieplanen.

En viktig aspekt för att skapa motivation är utåtriktad information, orienteringsaktiviteter och erbjudanden pröva-på-kurser för att

om nå ut till de aktuella individerna. Dåliga erfarenheter från skoltiden och rutinartade arbetsuppgifter kan resultera i vad som kallats inlärd hjälplöshet, något det kan svårt att ta sig kraft. Till

vara ur av egen detta kommer de studiesociala frågorna.

För utbildningsanordnarna gäller det att anpassa arbetsorganisation och pedagogik till de studerandes behov och den tekniska och samhälleliga utvecklingen. Precis som för annan verksamhet måste arbetsorganisation och kompetensutveckling hand i hand även i skolan och i vuxenutbildningen.

Individens behov av kunskapslyft måste stå i centrum, liksom behov av utbildning för att kvalificera sig för arbetsmarknaden och för att kunna hantera de utmaningar i övrigt som ett föränderligt samhäl-

medför. Ett efterfrågestyrt system bör eftersträvas med ett brett utbud av allmän utbildning, yrkesutbildning och folkbildning

som svarar mot individuella behov.

Det är också viktigt att få till stånd utbyggnad möjligheterna

en av att få kunskaper och kompetens värderad och dokumenterad oberoende av var kunskapen inhämtats. Till att börja med gäller det validering i relation till existerande betyg, omdömen och utbildningsbevis. I ett längre perspektiv skulle det enligt kommitténs mening kunna bli aktuellt med validering av ett vidare spektrum av arbetslivskompetens.

Mål för kunskapslyft och livslångt lärande 35

3.2 mål för

Regeringens projektet Kunskapslyftet

Redan innan Kunskapslyftskommittén lade sitt första betänkande

målen för kunskapslyft och livslångt lärande i februari 1996, om hade regeringen beslutat sig för att genomföra en bred satsning utbildning och kompetensutveckling. I den så kallade tillväxtpropositionen hösten 1995 angavs att de konjunkturellt motiverade utbildningssatsningama då pågick skulle ersättas av en permanent ut-

som bildningssatsning sikt Prop. 1995/96:25. Omfattningen av satsningen tydliggjordes i den ekonomiska vårpropositionen 1996 Prop. 1995/96:l50.

Kunskapslyftskommitténs delbetänkande och de remissmöten där detta behandlades utgjorde sedan en del av bakgrunden till regering-

bedömning hur den särskilda satsningen skulle utformas. I juni ens av 1996 preciserade regeringen sina avsikter när det gäller Kunskapslyftet i den så kallade sysselsättningspropositionen, och i samband med denna fattade riksdagen också beslut om att genomföra satsningen Prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/961307. Se-

lades närmare förslag kring det studiestöd som förknippas med nare Kunskapslyftet och förslag om en utökning av antalet platser Prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU1 rskr. 1996/972101 respektive Prop. 1996/97: 150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284.

När Kunskapslyftet startade den l juli 1997 fanns 110 000 nya utbildningsplatser för i första hand arbetslösa vuxna att tillgå. Av dessa utbildningsplatser drygt 5 000 platser eftergymnasial nivå

var inom så kallad Kvalificerad yrkesutbildning KY. Vidare tilldelades folkhögskoloma 10 000 platser för utbildning grundläggande och gymnasial nivå. Resterande platser tilldelades landets kommu-

med fördelningen cirka 90 000 platser gymnasial nivå och 5 000 ner, platser grundskolenivå. Kommunerna uppmuntrades att inte ar-

all utbildning gymnasial nivå i regi, utan att också rangera egen upphandla utbildning från folkbildningens aktörer och andra utbildningsanordnare. Kommunerna fick samtidigt tydliga signaler om att den utbildning de ansvarar för inom Kunskapslyftet ska präglas av nytänkande och flexibilitet samt anpassas till de studerandes intressen och behov.

Kunskapslyftet kommer att pågå i fem år. De närmaste åren kom-

antalet extra utbildningsplatser att utökas för att år 2000 uppgå mer till 140 000 platser. Till Kunskapslyftet är knutet en ny studiefinansieringsform, Särskilt utbildningsbidrag. Med Särskilt utbildningsbidrag kan lågutbildade arbetslösa, och till viss del även lågutbildade anställda, studera grundläggande eller gymnasial nivå med ett bi-

36 Målför kunskapslyft och livslångt lärande

drag som motsvarar individens arbetslöshetsersättning.

Regeringens mål med Kunskapslyftet är flera. På det makroekonomiska planet är syftet att sänka arbetslösheten och att öka tillväxten ett sätt som är fördelningspolitiskt gynnsamt. Samtidigt ska Kunskapslyftet, som innehåller ett stort inslag nytänkande, stimu-

av lera det befintliga vuxenutbildningssystemet till förändring. Dessa båda huvudmål utvecklas i avsnitten nedan.

3.2.1 Ökad tillväxt och

sysselsättning,

mål

fördelningspolitiska

Regeringen har mål att halvera den öppna arbetslösheten till år

som 2000. Som ett led i denna strävan genomförs bland annat två stora utbildningssatsningar. Högskolan byggs ut med 63 000 platser till år 2000 samtidigt som Kunskapslyftet kommer att utöka vuxenutbildningen med 140 OOOplatser samma år. Just Kunskaplyftssatsningen har en mycket tydlig fördelningspolitisk profil. De hittills har

som fått minst av samhällets utbildningsresurser ska nu få mest. I Kunskapslyftet prioriteras genomgående rekrytering av personer som har lägst utbildning och en besvärlig arbetsmarknadssituation. Regeringen vill därmed förhindra att dessa personer permanent slås ut från arbetsmarknaden och ge dem möjlighet till ett rikare liv med bättre självförtroende och större möjligheter att påverka sin livssituation Prop. 1995/962207, Prop. 1995/96222 och Prop. l996/97:l50.

Regeringen har dessutom avsikten att Kunskapslyftet ska utgöra en chans för människor att genomföra en omställningsutbildning som ger dem förutsättningar att söka sig till en bransch som är uppåtgående. Detta ska bidra till förnyelse och omställning i arbetslivet och bryta könsmässiga snedfördelningar arbetsmarknaden Prop. 1995/962222 och Prop. 1996/97:1. Genom att föra över arbetskraft till yrkeskategorier där efterfrågan arbetskraft är stor kan man samtidigt motverka tendenser till ökad lönespridning Prop. 1995/96207.

Det är en internationell trend att människor med låg utbildning får det allt svårare arbetsmarknaden i takt med att enkla arbeten försvinner. Den svenska regeringen vill inte acceptera utveckling där

en de lågutbildade förblir utan arbete och vill inte heller sänka arbetslösheten genom låga löner. I stället ska de lågutbildades kunskaper och därmed produktivitet öka, så att individerna blir anställningsbara till rimliga löner och trygga anställningsförhållanden Prop. 1995/96: 150 och Prop. 1995/962207.

Regeringen anser att den statliga satsningen vuxenutbildning

Mål för kunskapslyft och livslångt lärande 37

möjlighet att snabbt åstadkomma en ökning av kunskaperna hos ger

stor del befolkningen. Motsvarande kunskapshöjning skulle ta en av mycket lång tid att genomföra man endast skulle lita till kommu-

om

ansträngningar eftersom många av dem har en trängd ekononernas mi Prop. 1995/96222. Kunskapslyftet ska således, i kombination med andra åtgärder, relativt snabbt större möjlighet för den en-

ge skilde och för landet i stort att konkurrera med kompetens. Detta ska i sin tur öka sysselsättningen och tillväxten i landet.

3.2.2 Vuxenutbildningen ska utvecklas

Vid sidan tillväxt- och sysselsättningsmålen är regeringens ambi-

av tion att Kunskapslyftet ska bidra till en förnyelse av vuxenutbildningen Prop. 1996/97: l. De Kunskapslyftsprojekt som kommuner-

har för att bedriva ska huvudsakligen genomföras inom rana ansvar

för de allmänna regelverken för den kommunala vuxenutbildmen ningen och folkhögskoloma. Regeringen eftersträvar dock en mer efterfrågestyrd vuxenutbildning där individen och individens behov står i centrum. Dessutom har regeringen som ambition att förändra vuxenutbildningen för att klara att rekrytera och behålla nya grup-

av

studerande som traditionellt inte sökt sig till utbildning. Detta per av gör det angeläget att inom rådande regelverk verka för att utveckla både organisationsformerna för utbildning och de pedagogiska metoderna.

Regeringen tydliggjorde i sysselsättningspropositionen Prop.

1995/962222 några olika förhållanden som kommunerna ska eller bör beakta i de lokala Kunskapslyftsprojekten. Bland annat ska kom-

för att den lokala arbetsmarknadens utbildningsmunerna ansvara och kompetensbehov inventeras och att kommuninvånarnas utbildningsnivå och önskemål kartläggs. Denna information ska vara vägledande för de utbildningar erbjuds, och den enskilde individens

som intresse och förutsättningar ska så långt det är möjligt styra utbildningarnas inriktning och uppläggning.

För att kunna hantera den ökade volymen och tillgodose de studerandes skiftande önskemål ska kommunerna anlita olika utbildningsanordnare. Folkbildningen bör ha en viktig roll att spela inom ramen för den satsning kommunerna har ansvaret för att organisera,

som

möjlighet finns också att utnyttja andra utbildningsanordnare. men

En viktig sida mångsidigheten är att ge vuxna större möjlighe-

av

att komplettera sina yrkeskunskaper gymnasial nivå. Regeter ringen har målsättning att andelen yrkeskurser som tillhanda-

som hålls inom den kommunala vuxenutbildningen ska öka betydligt i samband med Kunskapslyftet. Dessutom bör kommunerna beakta

38 Mål för kunskapslyft och livslångt lärande

möjligheterna att utveckla lokala lärcentra, tillhandahålla distansutbildning samt erbjuda lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning för de vuxenstuderande. Det är kommunens ansvar att informera och söka målgrupupp pema för Kunskapslyftet för att motivera till studier och alla efsom terfrågar utbildning ska erbjudas individuell studievägledning. För att ytterligare motivera och hjälpa de studerande till utbildning en som passar dem finns möjlighet för kommunerna att erbjuda inle-

dande orienteringskurser/pröva-på-kurser inom Kunskapslyftets

ramar. Vidare ska kommunen se till att individuella studieplaner upprättas och kontinuerligt revideras i dialog mellan skolan och individema. För dem som är arbetslösa bör kommunerna sträva efter att låta studieplanema bli en del av de handlingsplaner upprättas som av arbetsförmedlingen. Slutligen kan nämnas att det är kommunens att till ansvar se att den lokala utbildningssatsningen följs och utvärderas. upp Avsikten är inte att kommunerna själva ska genomföra allt de som ansvarar för. Det är istället av största vikt att kommunerna strävar efter att etablera ett samarbete med arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter. Detta är nödvändigt för att det ska möjligt vara att nå dem som prioriteras inom satsningen. Prop. 1995/96:222 Regeringens och riksdagens mål att utveckla vuxenutbildningen har i huvudsak förmedlats till kommunerna Delegationen för kunav skapslyftet. Delegationen har kontinuerligt fört dialog dessa en om mål med kommunerna och i sina förslag till anslagsfördelning premierat kommuner med tydliga ambitioner att uppnå dem. Kunskapslyftet ska inte vara en separat satsning i sig innehålsom ler många nya inslag och stor flexibilitet. Meningen är istället att Kunskapslyftet ska integreras i den kommunala vuxenutbildningen så att utveckling sker inom hela den vuxenutbildning kommusom nerna ansvarar för. Dessutom ska de lärdomar som på sikt kan dras från Kunskapslyftet ligga till grund för reformering vuxenuten av bildningssystemet i stort.

3.3 för den fortsatta och

Utgångspunkter analysen

diskussionen

I denna rapport analyseras och diskuteras utgångsläge och utvecklingstendenser inom vuxenutbildning och livslångt lärande såsom de ter sig i dagsläget. Det sker i tillägg till kommitténs tidigare kartläggningar SOU 1996:27; SOU 1996:164; SOU 1962188; SOU 1997: 120 och utgör ytterligare etapp vägen mot kommitténs en

Mål för kunskapslyft och livslångt lärande 39

slutbetänkande. Av naturliga skäl domineras beskrivningarna av utvecklingen och effekterna av den femåriga satsningen vuxenutbildning regering och riksdag beslutat om och som numera går

som under beteckningen Kunskapslyftet.

Huvudsyftet med denna rapport är emellertid att lägga grunden för kommitténs övergripande slutbetänkande om förutsättningar för utbildning, lärande och kompetensutveckling för vuxna. Att därvid notera är att när Kunskapslyftskommittén ursprungligen diskuterade mål, prioriteringar och målgrupper för kunskapslyft var de något annorlunda definierade än regeringens och riksdagens mål och mål-

för statsbidrag i den femåriga satsningen Kunskapslyftet. grupper Kunskaplyftskommitténs målgrupper var delvis vidare än regeringens. Kommittén hade inte sin utgångspunkt i arbetslöshetsproblematiken utan diskuterade helhetsbild med både grupper i och utanför

en arbetskraften som aktuella för kunskapslyft. De statsbidrag som i Kunskapslyftet går till vuxenutbildning är att se som ett komplement till kommunernas och folkbildningens ordinarie verksamhet. Totalresultatet beror på effekterna i båda systemen. Om man ändå jämför kommitténs målgrupper för kunskapslyft och målgruppema i det statsbidragsfinansierade Kunskapslyftet kan följande skillnader noteras.

Kommittén diskuterade både grupper i och utanför arbetskraften som aktuella för kunskapslyft.

Kommittén prioriterade grundskolenivå före gymnasienivå.

Kommittén aktualiserade en rätt till utbildning för vuxna gym-

nasienivå inom ramen för en individuell studieplan motsvarande fyra terminer/ l 500 gymnasiepoäng.

I synen på nödvändiga förutsättningar för en tillfredsställande utveckling kunskapslyft och livslångt lärande finns en stor sam-

av stämmighet mellan kommitténs utgångspunkter och de riktlinjer

gäller för Kunskapslyftet. Mycket det som i Kunskapslyftssom av kommitténs första delbetänkande SOU 1996:27 återfinns under beteckningen infrastruktur har förts vidare i riktlinjerna för Kunskapslyftet. Exempel är betoningen av:

-information, rådgivning, uppsökande verksamhet och individuella

studieplaner

system för validering av kunskaper och kompetens oberoende av -

var de erhållits

uppföljning och utvärdering. -

40 Mål för kunskapslyft och livslångt lärande

Kommittén framhöll också att ett smidigt samarbete mellan kommunala och statliga organ var nödvändigt. Det gällde inte minst kommunala organ och arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsinstituten men även försäkringskassan. Vidare förespråkades regional och interkommunal samverkan för att utbildningsresursema skulle kunna användas ett effektivt sätt och svara mot individemas efterfrågan

utbildning. Till den del kommunerna stod för planeringen ut-

av bildningsutbudet borde de fritt kunna upphandla kunskapslyftsutbildning från olika anordnare.

I alla dessa avseenden har kommittén naturligtvis ett stort intresse av erfarenheterna inom Kunskapslyftet och kan dra nytta av utvärderingarna av Kunskapslyftet. Kommittén är emellertid fortfarande inför sitt slutbetänkande intresserad att studera hållbarheten och

av lämpligheten i sina ursprungliga och mer övergripande målformuleringar för kunskapslyft och livslångt lärande. Här måste således

man göra en boskillnad mellan utvärderingarna av Kunskapslyftet, som naturligtvis måste göras mot de mål gäller för Kunskapslyftet,

som och den typ av reflexioner som kommittén avslutar detta betänkande med och som baserar sig kommitténs helhetsperspektiv och

ursprungliga målformuleringar. De senare leder till vissa förslag och åtgärder som enligt kommitténs bedömning bör vidtas snarast möjligt men också till planering studier kommittén kan behö-

en av som va komplettera utvärderingarna av Kunskapslyftet med. Syftet med dessa studier skulle vara att belysa effekterna olika typer mål-

av av uppsättningar för de lösningsförslag som kommittén slutligen har att presentera på frågorna kring kunskapslyft och livslångt lärande. Målfomuleringama blir naturligtvis av avgörande betydelse när kommittén kommer till fram till diskussionerna om finansiering och ansvarsfördelning för kunskapslyft och livslångt lärande.

Internationella utvecklingstendenser 41

4 Internationella

utvecklingstendenser - Sveriges utgångsläge

I kommitténs första delbetänkande, SOU 1996:27, En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande, fanns en bakgrundsteckning av de globala utvecklingstendenserna och Sveriges utgångsläge vad avsåväl samhällsutveckling och näringsliv som befolkningens utser bildning och kompetens. I SOU 1996:164, Livslångt lärande i arbetslivet på vägen mot ett kunskapssamhälle diskuterades steg svenska och internationella forskningsresultat beträffande produktivitetseffekter utbildning och lärande i arbetslivet. av Intresset för denna typ frågor har under tid varit mycket av senare både i Sverige och utomlands varför det finns anledning att stort uppdatera och något utvidga faktaredovisningen dessa områden. En dylik redovisning kan bli viktig utgångspunkt och inspiraen tionskälla för kommitténs fortsatta reflexioner kring uppläggningen politiken beträffande kunskapslyft och livslångt lärande i Sverige. i av Den globala utvecklingen påverkar Sverige i lika hög grad som anl dra länder och vi har ett intresse av att följa hur andra länder anpassar sig och hur själva ligger till i den internationella konkurrensen. strukturella utvecklingstendenser i l Inledningsvis diskuteras arbetslivet i globalt perspektiv och relaterat till utbildningens betyett delse och omfattning i olika länder. Några svenska prognoser beträffande framtida struktumtveckling och utbildningsbehov berörs också. En huvudfrågan i detta sammanhang är vilken utbildning och

l

kompetens kan behövas i Sverige i framtiden. som Presentationen de strukturella utvecklingstendenserna komav pletteras i avsnitt 4.2 med redovisning internationella och en av svenska studier beträffande effekter utbildning och lönsamheten av i utbildningssatsningar. Hur incitamenten att investera i utbildser för olika aktörer för individer, arbetsgivare och samhället ning ut totalt sett Resultat den typen kan också underlag för diskusav ge finansiering och ansvarsfördelning när det gäller satsningsioner om

ar utbildning och kompetensutveckling.

42 Internationella utvecklingstendenser

4.1 Global

bakgrund - utbildning,

lärande och i

strukturutveckling

OECD-länderna och i

Sverige

l Globala och

utvecklingstendenser strukturförändringar i arbetslivet

Att utvecklingen tycks mot ökad betydelse för utbildning och en l livslångt lärande råder det knappast något tvivel om. Till drivkrafterna hör kunskapstillväxt, teknisk utveckling och ökad konkurrens i en värld där avstånden krymper. I allmänhet beskrivs också denna utveckling mot ett kunskapssamhälle i tämligen ljusa färger. Fler länder, regioner och individer skulle kunna bli delaktiga i produktivitetstillväxten. Kunskap är ingen uttömlig naturtillgång jfr. EGt.ex. kommissionen, 1997. Även det skapas om förutsättningar för ekonomisk utveckling och ökat välstånd i alla länder måste naturligtvis utmaningarna för antas att de i ett givet land ska positiva resultat inte bara i ekonomiska ge utan även i sociala, kulturella och demokratiska dimensioner och för att negativa konsekvenser ska kunna bemästras.

Livslångt lärande för fred, och

frihet samhällsutveckling

Delors-kommissionens rapport år 1996 till UNESCO Learning: The Treasure Within ser utbildning ett viktigt insatsområde inte bara s som för att utveckla samhället ekonomiskt och politiskt också för utan att förverkliga ideal som fred, frihet och social rättvisa. Den inriktningen återfinns också i den svenska utbildningspolitiken som syftar till utveckling människor hela människor, en av som till bildning, kulturell förståelse och socialt En bred humaansvar. nistisk utbildningsansats förespråkas även för ökad ekonomisk utveckling av organisationer OECD, EU och UNESCO. För som moderna samhällen finns inte något alternativ till omfattande satsningar på utbildning. Det är inte frågan utbildning lönar sig eller inte om utan om hur mycket mer utbildning ska satsa på och vilken man typ av utbildning NOU 1997:25. Slutdokumenten från UNESCO:s världskonferens om vuxenutbildning i Hamburg 1997 återspeglar också detta breda humanistiska perspektiv. Till de viktigare punkterna i den deklaration som antogs vid konferensen hör sammanfattningsvis följande:

Endast ett samhälle bygger delaktighet och respekt för de - som mänskliga rättigheterna leder till hållbar och rättvis utveckling. en

Internationella utvecklingstendenser 43

Vuxenutbildning är mer än en rättighet; vuxenutbildning är nyckeln till det tjugonde århundradet. Vuxenutbildning är både en konsekvens ett aktivt medborgarskap och en förutsättning för av full delaktighet i samhället. Vuxenutbildning är ett kraftfullt verktyg för att skapa en ekolo- giskt hållbar utveckling, för att främja demokrati, rättvisa och jämställdhet samt en rationell, social och ekonomisk utveckling, värld där konflikter och våld ersätts med dialog och en fredsen älskande rättvisekultur. Staten förblir den huvudsakliga aktören då det gäller att förverk- liga rätten till utbildning för alla, särskilt för de mest sårbara grup-

perna i samhället. Statens roll är inte bara att vara en utbildningsanordnare utan att allt stå för vägledning, finansiering och övervakning av vuxmer enutbildningen. Regeringarna och arbetsmarknadens parter måste vidta de åtgär- der krävs för att individerna ska kunna förverkliga sina mål, som få sina utbildningsbehov tillgodosedda och få tillgång till utbildning och livslångt lärande. Arbetsgivare, fackföreningar och andra offentliga och icke offent- liga organisationer måste sig och ta sitt ansvar för att geengagera mensamt skapa möjligheter till livslångt lärande inklusive validering kunskap och kompetens UNESCO, 1997. av

Att hantera den omställning, övergång till livslångt lärande som en för alla innebär, ställer stora krav både nationella och intemationella aktörer, både offentliga och privata, såväl i utvecklade länder i utvecklingsländer. som

Teknisk utveckling och kundanpassning kräver mer utbildning

Den tekniska utvecklingen går snabbt inom alla områden. Allt fler arbeten kräver att de anställda ska klara att lära nytt och snabbt av

i

kunna hantera teknik. De enkla, monotona arbetena försvinner ny och ersätts med arbeten kräver initiativförrnåga och utbildning. som Samtidigt faller efterfrågan på outbildad arbetskraft i förhållande till efterfrågan utbildad arbetskrafLDe flesta studier har hittills kommit framtill att den tekniska utvecklingen är en av de viktigaste orsakerna till de lågutbildade i många länder får det allt svårare att arbetsmarknaden. De lågutbildades problem i industriländema beror mindre ökad konkurrens enklare arbeten från låglöneländer än om teknisk utveckling. Även den tekniska utvecklingen är den om

44 Internationella utvecklingstenderzser

huvudsakliga drivfjädern går dock teknisk utveckling och ökad konkurrens från låglöneländer hand i hand. Ny informationsteknologi är en viktig förklaring till att företag lägger produktionen i låglöneländer alternativt tar in underleverantörer därifrån Feenstra, 1997; Hansson, 1995; Jacobsson, 1998; Nickell, 1996a. Ökade krav på kvalitet, kundanpassning och professionalitet är andra faktorer som bidrar till att kompetenskraven drivs NOU upp 1997:25. Det är de kunskapsintensiva, högteknologiska företagen som växer snabbt i världen och inom OECD-området, inte de lågteknologiska. Efterfrågan högutbildad arbetskraft ökar i OECD-länderna, inte efterfrågan lågutbildad arbetskraft.

Ny arbetsorganisation -flexiblare arbetsmarknad

I Till förändringarna i arbetslivet hör decentralisering, plattare och mer flexibla arbetsorganisationer större utrymme för arbetssom ger tagarnas kreativitet och därmed höjer produktiviteten. I den mån dylika förändringar införs kan de till godo både för samhällsekovara nomin, arbetsgivare och anställda. Vissa aspekter de organisatoav riska förändringarna inger dock farhågor. De kan leda till ökad polarisering arbetsmarknaden och minskad trygghet i arbetslivet Kanadas regering OECD, 1997. Andelen arbetande med mindre fast anknytning till arbetsmarknaden deltidsarbetande, temporärt anställda etc. har ökat kraftigt i många länder OECD, 1997d. Dessutom ligger arbetslösheten på en hög nivå i de flesta OECD-länder och antalet förtidspensionärer är stort. Kraven ökar även dem som är fast anställda i högproduktiva företag. Företagen lever i tuff konkurrenssituation. De behöver en en flexibel arbetsstyrka lätt kan sig till arbetsuppgifter som anpassa nya och variera antalet arbetade timmar med konjunktur och orderiny gång. Det traditionella arbetslivet är väg att försvinna. En person l kan numera inte räkna med att ha likadan fast heltidsanställning en hos en och samma arbetsgivare under stor del sitt yrkesliv. På en av den moderna arbetsmarknaden får människorna istället räkna med att byta arbetsuppgifter ofta och att byta arbetsgivare emellanåt. I Europa tycks dock utvecklingen mot högproduktiva och mer flexibla företag gå långsammare än i USA. Enligt uppskattning en skulle andelen företag med modem arbetsorganisation ligga påca 40 procent i USA European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions, 1996 medan den i Europa ligger ca lO procent Krieger, 1997. Enligt källa är andelen samma drygt 30 procent i Sverige medan den i exempelvis Tyskland ligger

Internationella utvecklingstendenser 45

den långsamma utvecklingen i 1 under 10 procent. Förklaringen till skulle söka hos företagsledningarna än hos 9 Europa snarare vara att

facken. arbetsorganisationen i Sverige förefaller tämligen Eftersom vara välutvecklad skulle Sveriges problem när det gäller sysselsättning

ekonomisk tillväxt förklaras det faktum att vi har en och snarare av tillväxtsektor. Nedbrutet kunskapsin-

för liten kunskapsintensiv

övriga sektorer visar det sig att Sverige, liksom övriga tensiva och OECD-länder, har haft god utveckling i de kunskapsintensiva en sektorerna under 1980- och l990-talet. Där har både produktiviteten

sysselsättningen mätt i arbetade timmar ökat. I övriga sektorer och visserligen haft produktivitetsökning men antalet har i Sverige en timmar har minskat Lööf, 1997. Enligt NUTEK 1997 arbetade 1987-1994 endast i vissa kunskapsintensiva 7 det under perioden var antalet sysselsatta ökade. I alla sektorer kun-

tjänstesektorer som -

och arbetsintensiva såväl industri-

skapsintensiva, kapitalintensiva

tjänstesektorer dock tendensen densamma, antalet lågutsom - var bildade minskade och antalet högutbildade ökade.

Behov av nya trygghetssystem

individerna får allt tillvaro med perioder i arbete Om en mer otrygg perioder arbete, eller med mindre arbete än önskat, kan nya och utan behöva utvecklas Dencik, 1997. De traditionella trygghetssystem sociala skyddsnäten utsätts i dagsläget för allt större påfrestningar. svårare hålla alla dem inte är i arbete på Det blir successivt att som r I rimlig levnadsnivå när antalet pensionärer och arbetslösa ökar. I l en OECD-rapporten OECD, l997d argumenterar författarna Camoy

Castells för det är dags att social-, arbetsmarknadsoch att anpassa och utbildningspolitiken till OECD-ländernas förändrade arbets-

marknader. Statsmakterna bör försöka hjälpa människor att fungera den arbetsmarknad. Människorna behöver tillgång till kontinya sortens nuerlig utbildning för kunna leva till arbetsmarknadens krav. att upp behöver uppdateras och fyllas med jämna mellanrum Kunskaper inte alltid ske i tillräcklig utsträckning inom föoch detta kommer att Det är statsmaktemas uppgift att till att alla vuxna mänretagen. se möjlighet till fortbildning eller omskolning i vuxen ålder niskor ges ekonomiska villkor. Det är särskilt angeläget att nå de rimliga eftersom de i det informationssamhället ansvagaste grupperna, nya efterkälken i högre utsträckning än tidigare. Männinars hamnar arbetslösa bör stimuleras att använda sin lediga tid till skor som är utbilda och utveckla sig. En god basutbildning för alla är en föratt utsättning för det livslånga lärandet ska bli en realitet. att

46 Internationella urvecklingstendenser

I samma OECD-rapport förslås lokala offentliga att organ bör arrangera lärcentra i människors närområden, eventuellt i anknytning till redan befintliga skolor. Dessa lärcentra kan tjäna platser som för både utbildning och social samvaro för dem saknar den sociala som gemenskap som arbetsplats kan Inte bara heltids- och en ge. deltidsarbetslösa skulle välkomna. De skulle vara också kunna fungera som mötesplats för personer arbetar hemma för slippa pendla, som att eller arbetar ensamma. Det är också angeläget stimulera framväxatt ten av kunskapsnätverk, det vill säga samarbete mellan individer, fö-

retag, högskolor och forskningsinstitutioner.

I takt med att de nya trygghetssystemen byggs bör regeringupp arna satsa på att stödja utvecklingen former flexibla av nya av arbetsorganisationer med näringslivskultur stimulerar

en som investering-

ar i kompetens och ger individerna möjligheter följa med i att utvecklingen arbetsmarknaden Kanadas regering OECD, 1997. När det gäller den institutionella för vuxenutbildning har ramen OECD noterat att de nationella utbildningssystemen börjar utvecklas mot större mångfald både vad gäller kursemas utformning och de

personer de attraherar. Det blir allt vanligare kurser har olika att längd, ges på deltid, distans och i samarbete mellan skolor, företag och myndigheter. OECD också att förändring menar en är gång i synen på vem det är ska betala för utbildningen. Nu pågår som diskussioner att låta arbetsgivare och individer om stå för om inte hela, så i alla fall större del kostnaderna en av för utbildning. Tankegången är att dessa parter ska med och betala eftersom vara mer avkastningen av utbildning i hög grad kommer dem till del OECD, j 1995.

Den bild som tonar fram möjlig förverkliga bilden som att är av ett samhälle där man inte längre är jobbcentrerad lärandeutan centrerad. I det samhället sker ständig utveckling en av människorna som står till arbetsmarknadens förfogande, och perioder vidaav reutbildning är en naturlig del människors liv. av Förutom de faktorer i arbetslivet bidrar till ökad efterfråsom en gan vuxenutbildning finns även andra faktorer verkar i som samma riktning:

mer ungdomsutbildning leder normalt sett till ökad efterfrågan vuxenutbildning

den nya informations- och

- kommunikationsteknologin ökar vux-

nas behov av utbildning även för fritidssysselsättningar

ökad tid för fritidsaktiviteter för individer både i och utanför - arbetskraften utrymme för utbildning. ger mer

Internationella utvecklingstendenser 47

till får till i Statens svåra uppgift i detta sammanhang är att se att man stånd infrastruktur verkar integrerande snarare än segregeen som förmår frigöra människornas inneboende skaparkraft och rande, som avlägsna hinder för lärande och utbildning så att även marginaliserai det livslånga lärande. Det krä- ji i samhället blir delaktiga de grupper miljö rik inlämingsmöjligheter både i hemmet, arbetsver en platsen och i lokalsamhället OECD, 1997d. Det är också viktigt att

får till stånd både vertikalt och horisontellt samarbete, man mer av inom utbildningssystemet och i varje region. Man behöver ett sammanhängande utbildningssystem utan återvändsgränder och en nära

samverkan mellan utbildningssystem, arbetsliv och lokalsamhälle

Belanger, 1997; Belanger Tuijnman, 1997; Hasan Tuijnman,

1997.

Systemutveckling i praktiken

I många länder arbetar med att utveckla sina system för livsman långt lärande. Exempel är Norge och Storbritannien båda tillsatt som utredningar vilka nyligen lagt fram förslag är ute remiss som nu och bearbetas respektive regering jfr NOU 1997:25 och National av i Advisory Group for Continuing Education and Lifelong Learning,

1997. Karaktäristiska drag i båda fallen är att man söker ge en orga-

nisatorisk och finansiell helhetsstruktur existerande system, nya

förslag och pågående försöksverksamheter. . Storbritanniens fall handlar det att gifta ihop det traditionella ut- l I Deal projekt i bildningssystemet med nya initiativ som New ett som bl.a. ska stimulera individer utanför arbetskraften till utbildning och Individual Learning Accounts utbildningskonton med delat finan- j

för individ och andra t.ex. arbetsgivasieringsansvar stat, sponsorer re. Till detta kommer initiativ University for Industry, som som bred front ska stimulera både efterfrågan och utbud när det gäller utbildning för arbetslivet. Därutöver behöver fylla igen vissa man luckor i nuvarande exempelvis beträffande möjligheter till system lärande i arbetslivet och för marginaliserade grupper. viktig punkt i de engelska förslagen är vidareutveck- En annan en ling valideringssystemet till ett nationellt sammanhängande och / av komplett, modulbaserat valideringssystem. För individen skulle sys- I kompletteras med individuell dokumentation, ett Learning temet en i

i

företagen diskuteras också behov bättre former för Record. För av redovisning anställdas utbildning och kompetensutveckling. av Dessutom borde den existerande standard för kvalitetssäkring In-

in People utvecklas både vad gäller kriterier och tillämpvestors för bättre små och medelstora företags behov och för ning att passa användas såväl för kvalitetssäkring anställdas som föreatt kunna av

48 Internationella utvecklingstendenser

tagledares kompetens. Även i Norge intar förslagen

rörande dokumentationsordningar

en central plats. Det gäller dels möjligheterna för individerna få att reell kompetens dokumenterad i formella skolbetyg alla utbildningsnivåer inklusive högskolenivå dels för dokumentation system av individemas arbetslivskompetens. Till detta kommer förslag om förstärkta rättigheter och större möjligheter för individerna skaffa att sig formell utbildning och delta i kompetensutveckling arbetsplatserna. Andra exempel initiativ till stöd för vuxenutbildning EGär kommissionens satsning det Europeiska året för livslångt lärande som genomfördes under år 1996. OECD har också lanserat aken ny tivitet kring det livslånga lärandet. I ett första gäller det skristeg att va nationella landrapporter det livslånga lärandet och i andra om ett l utifrån landrapportema steg om att diskutera resultat och dra slutsatser om effektiva utvecklingsstrategier. Förutom Sverige deltar 11 länder Finland, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, i Spanien, Sydkorea, Tjeckien, Ungern och Österrike. Landrappor-

terna beräknas bli klara under 1998. ,

4.1.2 och ekonomisk tillväxt

Utbildning

Framåtblickande strukturanalyser brukar ofta kompletteras av studier baserade på historiska data ett alternativt sätt att belysa som utbildningens betydelse för samhällsekonomin. En infallsvinkel är att relatera olika mått arbetskraftens utbildning till den uppmätta ekonomiska tillväxten makronivå. Utifrån den utgångspunkten började redan på 1960-talet försöka beräkna hur man att stor andel av den ekonomiska tillväxten arbetskraften och dess förbättrade som utbildning hade bidragit med. I nyligen publicerad studie det en av slaget fann för perioden 1960 till 1989 i de s.k. G7-ländema man att förklarade arbetskraftens ökade utbildning allt från 21 procent av den ekonomiska tillväxten i USA och 17 i Kanada till 3 procent procent i Italien Dougherty Jorgensen, 1996. En motsvarande siffra för Norge var 9 procent NOU 1997:25. Liknande variationer i resultaten för arbetskraftens och utbildningens samlade bidrag till den ekonomiska tillväxten förekommer även i andra studier som gjorts senare tid för OECD-ländema. Ett sådant exempel spridning är en

på arbetskraftens/utbildningens bidrag till den ekonomiska

tillväxten från värden kring noll till över 40 procent i USA Barro Sala- Martin, 1995. Ett annat sätt att belysa sambanden mellan och ekono-

utbildning

Internationella utvecklingstendenser 49

misk tillväxt är att göra det med hjälp av statistiska regressionsmodeller. Ofta har man i det sammanhanget koncentrerat sig att analysera sambanden över tiden mellan utbildningssatsningar och senare ekonomisk tillväxt. I allmänhet har man också funnit ett positiva samband mellan utbildningsinvesteringar och senare ekonomisk tillväxt. Speciellt tydliga har sambanden varit i studier som inkluderat länder olika utvecklingsnivåer men dylika samband har även kunnat beläggas i studier för enbart OECD-länder OECD, 1994. I en svensk studie konstaterade man exempelvis att en procent högre utbildningsnivå i företagen resulterade i 1,13 procent högre arbetsproduktivitet NUTEK, 1994.

En ny variant av samband som man börjat studera allt mer senare tid är sambandet mellan utbildningsnivå och ekonomisk tillväxt antingen med utbildningsnivå som separat förklaringsfaktor eller som en förklaringsfaktor vid sidan om traditionella mått löpande utbildningssatsningar. Förklaringen till effekter av utbildningsnivån skulle stå att söka i utbildningens indirekta s.k. externa effekter. Ju i fler utbildade desto större blir basen för innovationer och för absorption av nya idéer och desto snabbare blir den ekonomiska tillväxten. I vissa fall har det också visat sig att utbildningsnivån har ett större förklaringsvärde än löpande utbildningsinvesteringar när det gäller den ekonomiska tillväxten Benhabib Spiegel, 1994; Mingat Tan, 1996.

En viktig aspekt av sambandet utbildning och ekonomisk tillväxt är att i den mån utbildning leder till ekonomisk tillväxt och därmed högre sysselsättning betyder det att utbildning inte bara sorterar om i arbetslöshetskön. Utbildning flyttar inte problemen med arbetslös- p het och sysselsättning från till utan bidrar i stället

en grupp en annan till att skapa resurser Ackum Agell Harkman, 1997. Nya data har, som vi strax ska se, börjat ge forskarna bättre möjligheterna att analysera denna problematik.

4.1.3 Utbildning och lärande i OECD-ländema och

i Sverige

Mot bakgrund av utbildningens samhällsekonomiska betydelse och dess förväntade betydelse i framtiden kan det vara intressant att se på Sveriges nuvarande läge i förhållande till andra OECD-länder.

Formell utbildning en bred utbildningsbas i den svenska be-

-

folkningen

OECD publicerar årligen indikatorer som beskriver utbildningssituationen de olika OECD-ländema. Efter Mexikos, Polens, Sydkore-

50 Internationella utvecklingstendenser

as, Tjeckiens och Ungerns inträde i organisationen har OECD 29 medlemsländer. Det finns inte uppgifter om alla dessa länder för alla , g indikatorer, men den senaste publikationen OECD, 1997a visar j ändå Sverige ligger mycket bra till när det gäller befolkningens

att utbildning. Det framgår av bl.a. följande uppgifter som avser år

l

5 1995.

I Andelen av befolkningen 25-64 år

som har högskoleutbildning. För Sverige ligger andelen 28 -

procent. Endast USA, Kanada och Norge har högre andelar 47 procent, 33 procent respektive 29 procent.

i har längre högskoleutbildning längre år. För Sverige

som än tre i ligger den andelen på det fem länder har

14 procent. Här är som

högre andel Sverige USA, Nederländerna, Sydkorea, Nor-

en än

ge och Kanada.

Dessa jämförelser för befolkningen baseras på uppgifter för 25 OECD-länder. Bl.a. saknas uppgifter för Japan.

För arbetskraften är Sveriges läge mer medelmåttigt. Sverige har ,Jenhögre förvärvsfrekvens än de flesta andra OECD-ländema. Detta drar genomsnittet för utbildningen i arbetskraften i Sverige. På

ner individnivå går normalt sett högre utbildning och förvärsfrekvens hand i hand. Om man i ett land har en låg förvärvsfrekvens tenderar därför andelen högutbildade i arbetskraften att bli större än om man har en hög förvärvsfrekvens. För högskoleutbildning är det inte bara USA, Kanada och Norge som har högre andelar än Sverige utan även Belgien. När det gäller längre högskoleutbildning hamnar Sverige tillsammans med Grekland och Tyskland på tionde plats efter USA, Nederländerna, Sydkorea, Norge, Kanada, Australien, Danmark, Luxemburg och Spanien. Skillnaderna mellan å ena sidan Sverige och å andra sidan Australien, Danmark, Luxemburg och Spanien är dock små.

För tekniker och naturvetare i den yngre arbetskraften ligger Sverige under genomsnittet. Det gäller både högskoleutbildade tekniker och naturvetare respektive tekniker och naturvetare med längre högskoleutbildning i åldern 25 till 34 år. Där ligger Sverige tionde respektive fjortonde plats av 20 jämförda länder OECD, 1997a.

Kompetens Sverige håller ställningarna

- Kunskapslyftskommittén kunde redan i sitt första betänkande SOU 1996:27 redogöra för den första jämförande undersökningen av läs-

Internationella utvecklingstendenser 5

förståelsen i OECD-länderna. Bland de sju länder som deltog i den studien Kanada, Nederländerna, Polen, Schweiz, Sverige, Tysk-

land och USA hade Sverige de i särklass bästa resultaten i alla de

dimensioner som mättes förmåga att läsa löpande text, att läsa och

förstå dokument och tabeller samt förmåga att läsa och tolka texter med kvantitativa uppgifter.

Nu har undersökningen utvidgats till tolv länder. Australien, Belgien flamländska delen, Irland, Nya Zeeland och Storbritannien har tillkommit OECD, 1997b och c. Resultaten från tidigare står sig dock. Sverige är fortfarande det land som har störst andelar av befolkningen höga prestationsnivåer och minsta andelar låga prestationsnivåer.

Det är för övrigt just den här typen av data som forskarna börjat använda sig av för att göra mer preciserade analyser av sambanden kompetens, utbildning och ekonomisk tillväxt i olika länder. Läsförmågan kan förmodas vara en bättre indikator kompetens än utbildning och som sådan intressant att relatera till ekonomisk till-

mer växt än utbildning. I de studier som hittills gjorts visar det sig också att högre individernas läsförmåga är desto högre blir deras arbetskraftsdeltagande och inkomster och desto lägre blir deras arbetslöshet. Andelen sysselsatta i kvalificerade yrken är också högre i länder där läsförrnågan är hög.

Det börjar således finnas allt fler belägg för att kompetens påverkar arbetsproduktiviteten och den ekonomiska tillväxten. Ur ekonomisk och utbildningspolitisk synvinkel är det naturligtvis intressant men ännu mer intressant blir det om man kan få en uppfattning om hur kompetens skapas och vidareutvecklas och vilken roll utbildning spelar i det sammanhanget. I detta avseende befinner sig dock de relevanta studierna, baserade exempelvis data beträffande läsförsåelsen, ännu i sin linda. Att individernas kompetens/läsförmåga är relaterad till deras utbildning har man kunnat konstatera men ännu återstår mycket forskning innan man kan komma med mer precisa utsagor om sambanden mellan utbildning och kompetens och i förlängningen om sambanden mellan utbildning, kompetens och ekonomisk tillväxt OECD, l997d.

Personalutbildning svårare att mäta högt deltagande i

- men

Sverige

Kompetensutveckling och lärande i arbetslivet är svårt att mäta. Inte ens förekomsten av formell personalutbildning är lätt att jämföra i olika länder. Man kan dels vara intresserad av de anställdas deltagande i personalutbildning dels av personalutbildningens längd, inriktning och kvalitet. Personalutbildningen kan vidare mätas över en

52 Internationella utvecklingstendenser

kortare eller längre tidsperiod. Bland OECD:s indikatorer finns en som handlar om anställdas deltagande i personalutbildning. För Sveriges del är deltagandet sexmånadersperiod medan det

mätt över en i andra länder är mätt över antingen en tolvmånaders- eller en fyraveckorsperiod. För Sverige är uppgifterna från 1996 medan de för de andra länderna avser åren 1993-1996.

Jämfört med länderna med en mätning över tolv månader Australien, Finland, Kanada, Schweiz, Tyskland och USA måste deltagandet i personalutbildning i Sverige betraktas som mycket högt. Det ligger 42 procent, Trots den längre observationsperioden är det endast Finland har högre siffra 45 procent än Sverige.

som en

Anställda med längre skolutbildning deltar oftare i personalut- 5 bildning än anställda med kortare skolutbildning. Det är ett drag som i går igenom i alla de studerade länderna inklusive Belgien, Danmark, Irland, Italien, Luxemburg, Storbritannien och Österrike med

observationsperiod fyra veckor. I Sverige, Finland och Österi en i rike är det ungefär dubbelt så vanligt att anställda med längre högskoleutbildning deltar i personalutbildning som anställda med grundskola. I andra länder kan det vara fyra till fem gånger så vanligt, t.o.m. nio gånger så vanligt i t.ex. Spanien.

I vissa fall har man kunnat jämföra personalutbildningens längd i olika länder. Sverige har därvid konstaterats ha en relativt stor andel korta personalutbildningar jämfört med andra EU-länder men även jämfört med Kanada och USA OECD, l996b. Mätt i deltagande utgör vidare personalutbildning en större andel av befolkningens totala deltagande i vuxenutbildning i Sverige än i andra jämförbara länder OECD, l997d.

4.1.4 Svensk inför framtiden

strukturutveckling

Huruvida befolkningens och arbetskraftens utbildning räcker till beror naturligtvis vilka ekonomisk-politiska ambitioner man har. NUTEK och SCB har utarbetat scenarier för utvecklingen i Sverige fram till år 2010. De sammanfattas i tabell 4.1. Förutsättningarna för det s.k. expansionsalternativet är att arbetslösheten kommer ner till 6,5 procent. I stagnationsaltemativet ligger antalet arbetslösa och i åtgärder kvar 13,5 procent, dvs den nivå de låg på i kalkylens utgångsläge år 1994. För att expansionsalternativet ska realiseras krävs att investeringarna ökar. Investeringskvoten behöver komma upp från dagens 13-14 procent av BNP bruttonationalprodukten till 21-22 procent. BNP skulle då kunna växa med ca 2,5 per år. I det andra alternativet blir BNP-tillväxten knappt 2 procent per år.

Internationella utvecklingstendenser 53

Expansionsaltemativet är att betrakta som en snabb utveckling i riktning mot kunskapssamhället vilket också syns i behovet av högutbildade. Som framgår av tabellen ökar behovet av högskoleutbildade kraftigt i det alternativet, med över 60 procent. Efterfrågan gymnasieutbildade ökar också, med 20 procent, medan behovet av grundskoleutbildade minskar nästan lika mycket, med 21 procent.

I stagnationsscenariet ökar också behovet av högskole- och gym-i nasieutbildade mindre med 50 procent respektive 20 pro

men - ca

dety cent. Dessutom minskar efterfrågan grundskoleutbildade och t.o.m. än i expansionsaltemativet, dvs. med 25 procent, vilke

mer kanske kan tyckas något förvånande. Förklaringen ligger i den gene rellt högre sysselsättningsnivån i expansionsscenariet. Ju snab-i

sett i bare omställningen går mot ett kunskapssamhälle desto färre lågutbildade behöver bli arbetslösa. Ju snabbare strukturomvandling/ desto högre sysselsättning och desto fler både högskole- och gymnasieutbildade behövs det men även grundskoleutbildade Ohlsson Rehnström, 1997; jfr även Jacobsson, 1998.

Tabell 4.1 Arbetskraftens utbildningsstruktur inom näringslivet 1994 och scenarier för år 2010

Exklusive 2-årig högskoleingenjör

2-3-årig högskoleingenjörs- och civilingenjörsutbildning fDataingenjörer, systemvetare, naturvetare och andra med datajnriktad utbildning Källa: Ohlsson, P. Rehnström, 1997, Sveriges behov av ökad kompetens i näringslivet Scenario till år 2010. I så det räcker Arton debattinlägg om

- Kunska

utbildning ochforskning red. Dahl, SAC

.

54 Internationella utvecklingstendenser

Expanasionsscenariet visar att en satsning underifrån dvs att få fler grundskoleutbildade att bli gymnasieutbildade och fler gymnasieutbildade att bli högskoleutbildade riktig strategi under förär en utsättning att den ekonomiska politiken i övrigt lyckas stimulera näringslivets utveckling och höja investeringarna i realkapital i ekonomin. Det finns också internationella studier visar att som om man höjer kunskapsnivån hos dem med lägst utbildningsnivå kan man motverka att de får arbeta till låga löner alternativt inte får arbeta alls. Höjs utbildningsnivån och kunskaperna så att de lägst utbildade blir mer produktiva blir de attraktiva att anställa till rimliga löner. Exempel dylika studier är en engelsk studie där studerade utman bildningsnivåer, kunskaper och löner i Tyskland, Storbritannien och USA. I Tyskland tjänade männen i den decil med lägst inkomster dubbelt så mycket motsvarande i USA. Inkomsterna i som grupp Storbritanniens lägsta inkomstdecil låg mellan Tysklands och USA:s. Trots detta låg arbetslösheten för de lägst utbildade på samma nivå i Tyskland och i USA. I Storbritannien var arbetslösheten till och med högre. Det är således inte så att de relativt höga lönerna för dem med lägst utbildning i Tyskland hindrar dessa från personer att bli anställda. Deras produktivitet måste således ligga i linje med deras högre lönenivå. Mycket riktigt har också de lägst utbildade en mer gynnsam utbildningssituation i Tyskland än i de andra två länderna. Mer resurser används till att hjälpa de svagaste eleverna, fler går vidare till högre studier eller yrkesutbildning och fler får tillgång till kompetensutveckling arbetsplatsen Nickell, 1996b. Liknande återfinns för USA:s del i Lynch, 1997. resonemang Vidgade inkomstskillnader har gått hand i hand med minskade offentliga satsningar på utbildning. Utbildning har minskat andel som av USA:s federala budget från cirka 5 procent 1970 till 2,5-3 procent 1997. Utbildningsavgiftema för den enskilde har ökat, den arbetsmarknadsutbildning som finns är av liten omfattning och kurserna är korta.

4.2 Effekter av

utbildning

Forskningen har visar att utbildning är viktigt för samhällsutvecklingen. Men om individer, företag och arbetsgivare ska satsa på utbildning måste väl även de få ut något dylika investeringar. Det av är dessa frågor som ska behandlas i detta avsnitt effekter utbild- - av ning och incitament att vidta utbildningsinsatser. För individernas del följer ofta med utbildning större möjligheter att få arbete, mindre risk för arbetslöshet och högre inkomster. I all-

Internationella utvecklingstendenser 55

mänhet visar det sig också att utbildning lönar sig inte bara för samhället i stort utan även för den enskilde individen och arbetsgivaren. Det kostar mindre att satsa utbildning än man får igen i form av intäkter olika slag. Nedan redovisas i avsnitt 4.2.1 vissa samband

av mellan utbildning, förvärvsfrekvens och arbetslöshet dels intemationellt dels i Sverige.

När det kommer till kostnads-intäktsanalyser av utbildningssatsningar är det många olika aspekter eller dimensioner som kan behöva beaktas. Analyserna kan göras i ett snävare eller ett vidare perspektiv. I det första fallet kanske man inskränker sig till att undersöka vad utbildningen kostar och ger igen i pengar räknat utbildning som ekonomisk investering. I det senare fallet kanske man kommer in på utbildningens effekter livskvalitet, personlighetsutveckling och demokratiska processer utbildning som social och humanistisk bildningsaktivitet. I båda fallen kan det ofta vara lämpligt att dela upp kostnaderna vem som står för dem -individen, staten, arbetsgivaren eller någon aktör liksom intäkterna på vem som får

annan del av dem se tabell 4.2.

Effekterna intäktssidan kan beskrivas med hjälp av attitydundersöknin gar, statistik eller genom regelrätta kalkyler i monetära ter-

för olika typer intäktsposter att jämföra med motsvarande mer av kostnadsberäkningar. Dylika kalkyler naturliga skäl i allmän-

blir av het begränsade till de mer näraliggande och handfasta effekterna. Det är inte lätt kanske inte ens meningsfullt- att försöka upp-

ex. skatta värdet bättre fungerande demokrati.

av en

Ett annat sätt att närma sig problematiken med kostnader och intäkter är att analysera olika aktörers incitament att genomföra utbildningssatsningar. Om de positiva effekterna inte alls eller endast i begränsad omfattning kommer dem till godo förväntas stå för

som kostnaderna kan med goda skäl anta att omfattningen av utbild-

man ningsinvesteringarna blir mindre än vad som vore samhällsekonomiskt önskvärt. Resultaten av studier som begagnat sig av kalkylrespektive incitamentsmetoden redovisas i avsnitten 4.2.2 och 4.2.3 först med avseende internationella studier sedan med avseende svenska studier.

56 Internationella utvecklingstendenser

Tabell 4.2 Kompetens,utbildning och värdeskapande

Individ Organisation Samhälle

Utbildning och Lönsamhet i ut- Verksamheters Samhällets ekokompetensut- bildningsinveste- överlevnad, an- nomiska värdeveckling som ringar human ka- passningsförmå- skapande mätt ekonomisk in- pital mätt med ga, expansions- med t.ex. natiovesteringzin- t.ex. livsinkomst, potential och nalräkenskaperstrumentell och sysselsättning, yr- långsiktiga lön- nas definition nyttoorienterad keskarriär i för- samhet

hållande till in-

vesteringen

Utbildning och Individens livs- Organisationers Samhällets kolkompetensut- kvalitet och möj- kyrkans, sko- lektiva civilisaveckling som ligheter till själv- lans, frivilliga tionsgrad och civiliserande förverkligande, organisationers bildning: respekt aktivitet: upp- delaktighet och etc. förmåga att för och reprofostrande och förståelse reproducera hu- duktion hu-

av bildningsorien- manistiska och manistiska ideal terad etiska förhåll-

ningssätt

Källa: NOU 1997:25,Ny kompetanse Grunnlaget for en helhetlig etter- og vide-

reutdanningsprølitikk.

4.2.1 Utbildning, sysselsättning, arbetslöshet och

tid utanför arbetskraften

OECD 1997a har en intressant statistisk ansats när det gäller att ett sammanfattande sätt belysa utbildningens effekter sysselsätt-

l ning och arbetslöshet. För varje utbildningsgrupp har uppdelat

man, l kvinnor och många år

män, beräknat hur individerna kan förväntas vara sysselsatta, arbetslösa respektive utanför arbetskraften

under den period de är i arbetsför ålder 25-64 år. Beräkningarna avspeglar arbetsmarknadssituationen 1995.

Nästan genomgående är det så att förväntad sysselsättning stiger j med utbildningsnivå och förväntad arbetslöshet och tid utanför

arbetskraften sjunker med utbildningsnivå. Sverige uppvisar

inga undantag i dessa fall. I vissa andra länder finns några enstaka undantag. För kvinnorna handlar det om gymnasienivån som ibland inte ger bättre resultat än grundskolenivån. I männens fall rör det sig främst om högskolenivån som ibland inte bättre resultat än gymnasieni-

ger vån.

Sverige ligger högt i förväntad sysselsättning och lågt i tid utanför arbetsmarknaden, vilket framgår i följande sammanställning antal

av år i respektive aktivitet i Sverige jämfört med genomsnittet för de aktuella OECD-ländema:

Internationella utvecklingstendenser 57

Grundskola Gymnasieskola Högskola Sysselsättning kvinnor Sverige 28 33 35 genomsnitt OECD 18 23 29 25 länder män Sverige 32 34 35 genomsnitt OECD 29 32 34 25 länder Utanför arbetskraften kvinnor Sverige 8 5 3 genomsnitt OECD 19 15 10 25 länder män Sverige 4 3 genomsnitt OECD 8 4 4 25 länder

Skillnaderna är särskilt stora för kvinnorna och de lägre utbildningsnivåema.

Arbetslöshetssiffrorna blir relativt höga i Sverige eftersom de är beräknade på situationen år 1995. Fördelarna med en högre utbildning är ändå tydliga, inte minst för kvinnorna, men skillnaderna mellan utbildningsgruppema är inte lika stora som när det gäller syssel- ;

tid utanför arbetskraften. Detta framgår följande l sättning och av sammanställning förväntat antal år i arbetslöshet för respektive

av utbildningskategori i Sverige jämfört med genomsnittet för de aktuella OECD-ländema:

Grundskola Gymnasieskola Högskola Arbetslöshet kvinnor Sverige 4 3 l genomsnitt OECD 2 2 1 25 länder män Sverige 4 3 2 genomsnitt OECD 3 2 l 25 länder

Utvecklingen i Sverige 1975- 995 utbildning, arbetslöshet

-

och arbetskraftsdeltagande

För Sveriges del finns mer detaljerad information att tillgå om arbetslöshetens utveckling över tiden och hur den sett ut i olika utbild-

58 Internationella utvecklingstendenser

ningsgrupper. I SCB-studie redovisas resultat för perioden 1975-

en 1995 beträffande arbetslöshet och arbetskraftsdeltagande i olika utbildningsgrupper. För respektive utbildningsgrupp har bl.a. be-

man räknat s.k. oddskvoter för arbetslöshet och risken att stå utanför

arbetskraften givet kön, familjetyp, ålder, medborgarskap och bostadsort. Eftersom konjunkturläget varierat kraftigt under perioden har man gjort en uppdelning delperiodema 1975-1980, 1981- 1985, 1986-1991 och 1992-1995 Åberg, 1997.

De utbildningsgrupper studerat är grundskola, 2-årigt

man gymnasium, 3-årigt gymnasium och eftergymnasial nivå. De ingår i

som studien ligger i åldersintervallet 16-65 år. Ett genomgående mönster är att risken för arbetslöshet och risken att stå utanför arbetskraften är högre kortare utbildning individerna har. Vissa enstaka undan- : tag finns dock. Om man ser till risken att stå utanför arbetskraften så har den exempelvis senare tid varit lägre för 2-årigt gymnasium än för 3-årigt gymnasium. För arbetslöshetsrisken finns endast ett undantag och det är under perioden 1992-95 då den relativa arbetslöshetsrisken var lägre för individer med grundskola än för individer med 2-årigt gymnasium givet kön, familjetyp, ålder, medborgarskap och bostadsort.

Ser man till utbildningssammansättningen de arbetslösa under perioden så kan notera att andelen med grundskolenivå minskat

man

från 46 procent i början perioden till 18 procent i slutet. Viktiga förklaringar är dels gruppens minskande andel befolkningen to-

av talt sett dels ett minskat arbetskraftsdeltagande i

gruppen, men som sagt också en arbetslöshetsrisk inte tillhör de allra hög-

som numera sta utan ligger i linje med den för 3-årigt gymnasium. I övrigt

ser arbetslöshetsgruppens sammansättning 1992-95 ut följande vis procentuella andelar:

l Den utbildningskategori som kvantitativt sett och relativt andra ut- 1 bildningsgrupper hårdast drabbats arbetslöshet under 1990-talets

av

lågkonjunktur äpdgsornghar2-årig gymnasieutbildning: De arbets-

t 1 lösa har i allt mindre utsträckning kommit att bestå med

av personer enbart grundskola. Lägst är arbetslösheten för dem med eftergymnasial utbildning Åberg m 1997.

Internationella utvecklingstendenser 59

Risken att bli arbetslös och arbetslöshetstidens längd Svenska studier tyder att den högre arbetslösheten för de lågutbildade snarare hänger samman med en högre sannolikhet att bli arbetslös än med längre tid i arbetslöshet. Det fanns inget entydigt linjärt samband mellan utbildningsnivå och arbetslöshetens längd. Den hö- l

gre arbetslösheten för lågutbildade beror främst på att de blir arbetslösa oftare. Skillnaderna i sannolikheten att bli arbetslös är särskilt 5 tydlig mellan personer med olika utbildningar bland yngre personer Ackum Agell Harkman, 1997; Edin Holmlund, 1995; SACO, 1997.

De lågutbildade tenderar dessutom att drabbas av så kallad rundgång, dvs cirkulera mellan arbetslöshet, tillfälliga jobb och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i högre utsträckning än de högutbildade. Det framgår av en undersökning för perioden199l-l996. Ett undantag var dock personer med kort gymnasial utbildning som hade fler arbetslöshetsperioder än de med förgymnasial utbildning SACO, 1997.

Ser man närmare arbetslöshetstidens längd och sannolikheten att lämna arbetslösheten finnar man ibland ett närmast U-format samband mellan dessa variabler och utbildningsnivå. Sannolikheten att lämna arbetslösheten kan vara större för arbetslösa högskolenivå än förgymnasial nivå men lägre för arbetslösa gymnasial nivå. En dylik slutsats presenteras i studie bygger på data

en som från 1991 till 1995. Gymnasienivån ökade inte chansen för de arbetslösa att få ett jobb jämfört med en lägre utbildningsnivå. Med en högskoleutbildning, även kort sådan, steg dock chansen igen

en Thoursie. 1997; jfr. även SACO, 1997.

Arbetslöshetens längd, utbildningens inriktning och

typ av

jobb

En faktor som har stor betydelse för hur länge en person en viss utbildningsnivå förblir arbetslös är inriktningen utbildningen i fråga. I en studie för perioden 1991-1996 visade det sig att de som hade utbildningar inriktade mot vård- och utbildningsområ-

som var det fick arbete betydligt snabbare än andra. Dessutom fanns det

en j klar relation mellan chansen till arbete och utbildningens längd

y dessa områden SACO, 1997.

Även väntetiden arbete kan ungefär lika lång för

om ett vara olika utbildningskategorier, så kan sannolikheten att få en viss typ av anställning tillsvidareanställning, temporär anställning, deltids-

tjänst etc. variera. Både de hade kort och lång eftergym-

- som en en nasial utbildning visade sig i en studie oftare få fast anställning än de med förgymnasial utbildning. Däremot var inte sannolikheten att få

60 Internationella utvecklingstendenser

en tillsvidareanställning större för dem som hade gymnasial ut-

en bildning jämfört med dem med förgymnasial utbildning SACO, 1997. En liknande slutsats återfinns i en annan studie som visade att gymnasieutbildning inte ökade chansen att få en fast heltidsanställning jämfört med att ha en kortare utbildning. Däremot ökade chansen att få en temporär anställning eller en deltidstjänst. För dem med ännu högre utbildning var dock chanserna större att lämna arbetslösheten för ett fast arbete Thoursie, 1997.

Vuxenutbildning, arbetslöshet och sysselsättning

De studier som hittills presenterats berör inte direkt frågan om hur sambandet mellan vuxenutbildning och arbetslöshet ut. Det finns

ser inte heller särskilt mycket information att hämta den punkten

vare sig internationellt eller i Sverige. Några mindre studier har dock gjorts i Sverige när det gäller kommunal vuxenutbildning och folkbildning. Tyvärr är studierna varken direkt jämförbara sinsemellan eller med de tidigare presenterade arbetslöshetsanalyserna.

Tabell 4.3 sammanfattar resultaten av en SCB-uppföljning av individer som gick i kommunal vuxenutbildning hösten 1995 som inkluderade frågor om vad de gjorde före och efter studierna. Som synes är den största förändringen i dessa individers aktiviteter före och efter studierna att fler studerar. Andelen stiger med 15 procentenheter, från 19 procent till 34 procent. Detta sker samtidigt som andelen arbetslösa men även andelarna i arbete minskar med 8 respektive 5 procentenheter. Av de studerande fortsatte huvuddelen att studera i den kommunala vuxenutbildningen medan ca en tredjedel läste högskolan.

Tabell 4.3 Aktiviteter före och efter deltagande i kommunal vuxenutbildning hösten 1995 våren 1997

-

Källa: SCB, 1997, Nybörjare i kommunal vuxenutbildning hösten 1995 Enkätupp-

följning våren 1997. U 35 SM 9701.

Internationella urvecklingstendenser 61

Ser man enbart till dem som var arbetslösa före studierna kan en stor minskning i andelen arbetslösa noteras samtidigt som den kraftigaste i ökningen fortfarande sker i andelen i studier. Även andelarna i arbe- I

l te ökar relativt mycket.

Liknande uppgifter finns för vissa deltagare, främst arbetslösa, i kommunal vuxenutbildning 1993/94. De tillfrågades år 1996 om sina aktiviteter det året och tiden före kursdeltagandet Paldanius, 1997. Urvalet relativt litet och deltagarnas arbetsmarknadssitua-

var tion tiden närmast före utbildningen var mycket varierande. Många har gått fram och tillbaks mellan arbete, arbetslöshet och studier året/ åren före studierna. Resultat redovisas bl.a. för dem som har haft en kort arbetslöshetsperiod före studierna och för dem som har haft en lång arbetslöshetsperiod före studierna. De huvudsakliga sysselsättningarna år 1996 kan översiktligt sammanfattas följande sätt:

Totalt Kontidsarbetslösa Långtidsarbetslösa

Före Efter Före Efter Före Efter

..

Vårterminen 1993

För totalt sett är återigen den största förändringen ökningen

gruppen i andelen studerande, i detta fall främst andelen studerande vid högskola. Till detta kommer mindre ökning i andelen sysselsatta.

en Dessa båda ökningar är något större än minskningen i andelen arbetslösa. Även andelen i andra aktiviteter inklusive sjukskrivningar minskar. De kort- och långtidsarbetslösa ökar också kraftigt sina andelar både i utbildning och arbete medan arbetslösheten sjunker i motsvarande mån.

Totalt befann sig 62 procent i studier eller arbete år 1996. Av dessa ansåg 65 procent 40 procent av totalen att de har haft nytta

sina studier för nuvarande aktiviteter. Knappt hälften av de 24 av procent befann sig i arbete tyckte att studierna hade hjälpt dem

som till det arbete de hade. Ca 75 procent ansåg vidare att studierna

nu hade varit till nytta för dem antingen i meriteringssyfte eller rent personligen medan drygt 20 procent inte ansåg det Paldanius, 1997.

För folkbildningen sammanfattar motsvarande sätt tabell 4.4 individernas aktiviteter före och deltagandet i kurser för arbetslösa

62 Internationella urvecklingstendenser

inom folkbildningen år 1994. Här har uppdelning gjorts studie-

en förbund och folkhögskolor dels totalt, dels för invandrare dels för ungdomar.

Tabell 4.4 Aktiviteter före och efter "kurser för arbetslösa i folkbildningen 1994

Totalt Invandrare Ungdomar

Studieförb Folkhögsk Studieförb Folkhögsk Studieförb Folkhögsk

Före Ef- Före Ef- Före Ef- Före Ef- Före Ef- Före Ef-

ter ter ter ter ter ter Heltidsarb 12 19 14 21 9 9 11 14 16 22 8 12 Deltidsarb 7 8 6 7 4 5 5 5 6 6 7 7 Hemarb 3 4 4 3 5 7 4 5 2 2 3 2 Arbetslös 57 42 39 27 48 39 38 33 30 21 46 36 Studier 12 15 29 35 24 32 34 38 36 43 21 29 Annat 9 12 8 7 10 8 8 5 10 6 15 14 Före före studiernas början 1994

- Efter 1996

- Källa: Lind ren,L., PetersenA-L L. Ring, 1997, Excellens iflexibilitet. Folkbildningsrådet. untlig infomiation från Folkbildningsrådet.

Som synes är det inte heller i detta fall så att alla deltagarna

var arbetslösa innan kurserna började knappt 60 respektive 40 procent

för studieförbund och folkhögskolor. Totalt de huvudsakliga

sett var förändringarna för studieförbunden respektive folkhögskolorna att andelen arbetslösa gick ner från 57 procent till 42 procent respektive från 39 procent till 27 procent, att andelen heltidsarbetande gick

upp från 12 procent till 19 procent respektive från 14 procent till 21 procent och att andelen studerande steg från 12 procent till 15 procent respektive från 29 procent till 35 procent.

I invandrar- respektive ungdomsgruppen är förändringarna i

sysselsättningsandelarna mindre än för deltagarna totalt sett. Minskningen i andelarna arbetslösa är mindre medan ökningarna i andelarna i studier större än för hela gruppen deltagare.

Av deltagarna i folkbildningen anser 83 procent att studierna i hög grad eller i viss mån bidragit till personlig utveckling 30 respektive 53 procent medan 14 procent att de inte alls bidragit till

menar en dylik utveckling Lindgren, Petersen Ring, 1997.

Följande sammanställning ger en viss överblick och jämförbarhet när det gäller förändringarna i absoluta procenttal för andelarna

i arbete, studier och arbetslöshet före och efter studier i vuxenutbildningen:

Internationella urvecklingstendenser 63

-

Hel- eller halvtid

Den slutsats kanske framstår tydligast är att med denna

som som vuxenutbildning ökade studiebenägenheten och att man för de arbetslösa fick en viss övergång från arbetslöshet till arbete. I utvärderingen av Kunskapslyftet kommer en mycket grundligare analys behöva göras av effekterna av utbildning på möjligheterna att få arbete och egna försörjningsmöjligheter. Denna grova före-efter statistik säger inte särskilt mycket om utbildningens bidrag till sysselsättningsutvecklingen. Det kan ändå vara intressant att notera att för arbetsmarknadsutbildning brukade andelen som återfanns i arbete sex månader efter utbildningen ligga 60-70 procent 1970- och 1980-talet men den andelen sjönk under 1990-talets början ner under 30 procent har senare kommit något, till 30-40 procent se

men upp vidare nedan.

4.2.2 Lönar sig

utbildning

I OECD-länderna liksom i Sverige finns det ganska många studier som belyser ungdomsutbildningens lönsamhet. De kan ha en viss relevans för studier motsvarande nivåer grundskole-,

vuxnas gymnasie- och högskolenivå kanske å ena sidan kan

- även om man räkna med att vuxna med sina livserfarenheter kan läsa in motsvarande kursstoff kortare tid an ungdomar men å andra sidan inte får nytta av det lika länge som ungdomar. Detta avsnitt inleds med en redovisningar av de senaste internationella och svenska ungdomskalkylema. Därefter följer sammanfattande beskrivningar av lönsamhetsbedömningar av personalutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Avsnittet avslutas med vissa svenska exempel försök att direkt uppskatta Vuxenutbildningens lönsamhet.

Avkastningskalkyler för ungdomsutbildning

Avkastningskalkyler bygger i allmänhet skillnaderna i livsinkomster mellan olika utbildningsgrupper. Till den inkomst man går miste om under utbildningstiden läggs de direkta kostnaderna för utbildningen medan inkomstökningen efter utbildningen betraktas

64 Internationella utvecklingstendenser

som en intäkt av utbildningen. Om avkastningsberäkningen ska göras för individen bör naturligtvis kostnadssidan endast individens kostnader tas med och hänsyn tas till studiestöd under studietiden. För förlorad inkomst under studietiden bör beräkningen göras efter skatt. På liknande sätt ska endast inkomstökningen efter skatt tas med som intäkt. Om man vill göra en samhällsekonomisk kalkyl brukar man beräkna både förlorad inkomst under utbildningen och ökad inkomst efter utbildningen före skatt och inklusive arbetsgivar-l avgifter. Skatten och avgifterna kan sägas representera ett produk-l tionsvärde även om det inte tillfaller individen.

OECD har konstruerat en indikator för den samhälleliga avkastningen, internräntan, på utbildningsinvesteringar återges i ta-

som bell 4.5. Här handlar det alltså om jämförelser av livsinkomstema för olika utbildningsgrupper inklusive offentliga och privata kostnader för respektive utbildning. Intemräntan är den ränta vid vilken det diskonterade värdet av inkomstökning vid en utbildningsinvestering blir lika med kostnaderna för utbildningen. Betraktad som uttryck för samhällelig avkastning på utbildningssatsningar får naturligtvis denna intemränta betraktas som snävt beräknad. Den fångar inte upp något annat än rent ekonomiska effekter och även det i inskränkt bemärkelse. Utbildningens indirekta eller externa effekter som uppkommer via utbildningens nyskapande effekter vad gäller produkter, processer, sysselsättning och ekonomisk tillväxt kommer t.ex. inte med i dessa kalkyler. Dessutom har man i dessa beräkningar inte fått med arbetsgivaravgiftema. l Som framgår av tabellen är i allmänhet den beräknade lönsamheten hög när det gäller att vidare från grundskola till gymnasieskola. Avkastningen högskolestudier både kortare och längre hög- J skolestudier är oftast lägre än studier i gymnasieskolan vilket är ett uttryck för avtagande avkastning utbildningsinvesteringar för ungdomar. Det finns vidare en tendens i många länder att det efter gymnasieskolan är rner lönsamt att vidare till längre högskolestudier än till kortare.

Generellt sett ligger avkastningen lågt i Sverige alla utbildningsnivåer både för kvinnor och män. Gapet jämfört med

genomsnittet för de andra länderna är procentuellt sett större högskolenivå än gymnasienivå. Vad gäller längre högskolestudier är det bara Schweiz som har en lägre avkastning för kvinnor dessutom Italien. l OECD:s analys OECD, l997b betecknas avkastning

en 10 procent eller mer som hög och en under 10 procent som låg. För gymnasieutbildning ligger Sverige vid kvinnor eller över den gränsen män.

Internationella utvecklingstendenser 65

Som antytts ovan är dock kalkyler av den här typen inte helt lätta att tolka. Till tolkningsproblem hör att kalkylerna fokuserar de sysselsatta. Det inkomstbegrepp man använder sig av är årsinkomst fö-

skatt exklusive arbetsgivaravgifter vilket dock gör att skillre men naderna mellan utbildningsgrupper i årsarbetstid för de sysselsatta avspeglas i avkastningen men inte risken för att hamna utanför arbetskraften eller vara arbetslös under lång tid. Vidare är för länder med sammanpressad löneskala inte alltid inkomst, inte ens in-

en komst före skatt, lika med produktivitet. Att lönerna i de nordiska länderna skulle ligga under de högutbildades produktivitet finns det vissa belägg för NOU 1997:25; OECD, 19970. Avkastningen kan också kraftigt skilja sig mellan utbildningar med olika inriktning på respektive nivå vilket illustreras nedan för Sverige.

Tabell 4.5 Internräntor for olika utbildning, män och kvinnor 1995

Män Kvinnor

Gymnasial Kortare Längre Gymnasial Kortare Längre

utbildning högskole- högskole- utbildning högskole- högskole-

utbildning utbildning utbildning utbildning Nordamerika Kanada 13 23 17 16 28 29 USA 26 9 13 23 11 13 Stillahavsornrådet Australien 8 10 10 13 8 7 Nya Zeeland 13 -12 12 11 -1 10 Europeiska unionen

Andra OECD-länder

Siffror för 1994 m Uppgift saknas eller tillämplig kategori Källa: OECD, 1997, Education at a Glance OECD Indicators. Paris.

-

3- 8-0699l

66 Internationella utvecklingstendenser

l Sammanfattningsvis finns det mycket som tyder att dessa internränteberäkningar underskattar värdet av utbildningsinvesteringar men de kan även i vissa fall överskatta dem. Till viss del kan de intäkter som synes vara förknippade med utbildning bero andra faktorer än positiva utbildningseffekter exempelvis medfödd be-

gåvning, utbildning som signalerande och sorterande faktor. Nyare svenska studier tyder att beräkningar av avkastning utbildning utan hänsynstagande till begåvningsfaktorer överskattning

ger en av utbildningens effekter Isacsson, 1997; Kjellström, 1997. Dessa frågor kan dock komma att få en mer inträngande belysning med hjälp av nya, jämförbara internationella data som både belyser utbildning och kompetens, t.ex. läsförståelse OECD, l997c. Inför framtiden är man dock ofta mer betjänt av prognoser än kalkyler baserade historiska samband.

Svenska avkastningskalkyler för ungdomsutbildning

Uppgifterna i tabell 4.6 kompletterar OECD:s intemränteberäkningar för Sverige. De belyser fortfarande ungdomars val mellan kortare och längre utbildning, i detta fall mellan gymnasie- och högskoleutbildning, men här finns uppgifter om lönsamheten för olika studieinriktningar och olika sektorer. Beräkningarna är gjorda ur individens synvinkel, dvs. efter skatt och inklusive studiestöd och avspeglar den privata lönsamheten. I dessa kalkyler bortser man helt från skillnader i både arbetslöshetsrisker och förvärvsintensitet mellan utbildningsgrupper eftersom de är genomförda för heltidsarbetande Ljunglöf Ohlsson, 1997. l / Som synes är avkastningen relativt hög i privat sektor för civilin- / genjörer, civilekonomer, jurister, samhällsvetare och naturvetare. I statlig och kommunal sektor är den mycket lägre och i många fall j t.o.m. negativ, dvs. inte ens över hela tiden i arbetslivet lyckas exempelvis en adjunkt eller sjukgymnast betala igen studielånen och få täckning för övriga kostnader utöver studiebidraget som utbildningen för med sig.

Internationella utvecklingstendenser 67

Tabell 4.6 Räntabiliteten av olika akademiska utbildningar

Utbildning/sektor Räntabilitet,

procent

Civilingenjör/enskild 10 Civilingenjör/statlig 2 Civilingenj ör/kommunal negativ

Civilekonom/enskild 16 Civilekonorn/statlig 6 Civilekonom/kommunal 6

Jurist/enskild 12 Jurist/ statlig 5 Jurist/kommunal 4

Samhällsvetare/enskild 12 Samhällsvetare/statlig 2 Samhällsvetare/kommunal 3

Naturvetare/enskild 10 Naturvetare/ statli g negativ Naturvetare/kommunal negativ

Läkare/ kommunal 8 Skolledare/kommunal 5 Adjunkt/kommunal negativ Bibliotekarie/kommunal negativ Psykolog/kommunal negativ Sjukgymnast/kommunal negativ Socionom/kommunal negativ

Utgångspunkt 1995årslöner,

De lägre procenttalen avser räntabiliteten vi bibehållen vämskatt Källa: Ljunglöf, T., Ohlsson, 1997, Uppvärdera kunskap och kompetens. I

sådet räcker Arton debattinlägg om utbildning och.forskning red. Dahl,

Ãrâvâap

I en internationell jämförelse fann man också att just för ingenjörer och ekonomer låg avkastningen i Sverige på medelnivå. De länder som jämfördes var Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien, Sverige och Storbritannien. Danmark låg i båda fallen lägst Mellander Skedinger, 1998.

68 Internationella utvecklingstendenser

NUTEK hari en undersökning NUTEK, 1998b specialstuderat frågan om ungdomar, utbildning och chanserna att få ett arbete samt att få och behålla ett kvalificerat arbete. Det visar sig att högskoleutbildning lönar sig i alla dessa avseenden. Vinsterna med en högskoleutbildning är särskilt tydliga för kvinnorna. Efter åtta år på arbetsmarknaden är 20 till 40 procent av de grundskole- och gymnasieuty bildade kvar i okvalificerad sysselsättning. För de mer framgångsrika högskolekategoriema civilingenjörer, tekniker, naturvetare, farmaceuter, ekonomer, jurister och vissa utbildningar med inriktning mot offentlig sektor är motsvarande siffra 2-10 procent. l andra mindre framgångsrika högskolekategorier t.ex. lärare kan andelen i okvalificerade arbeten ligga kvar 20 till 30 procent.

Personalutbildning

Många studier har visat på god lönsamhet i satsningar på personalutbildning särskilt om de kombineras med förändringar i arbetsorganisationen i anslutning till teknisk utveckling jfr. SOU 1996:164; McKenzie Wurtzburg, 1997. I tabell 4.7 finns en sammanställning av resultat från aktuella internationella studier. Den visar på delvis betydande produktivitetseffekter av utbildning som dock inte alltid motsvaras av löneökningar av samma storleksordning. Andra effekter av utbildningen för individerna är minskad risk för arbetslöshet. Utbildningens inriktning och uppläggning är naturligtvis också betydelse för resultaten.

av

Till dessa resultat kan fogas ytterligare några. I Norge har man exempelvis både noterat positiva effekter av utbildning i arbetslivet lönen och att personalutbildning leder till lägre arbetslöshet generellt sett beroende på högre mobilitet och en bättre fungerande arbetsmarknad NOU 1997:25. En amerikansk studie visar vidare att p.g.a. för lite och för företagsspecifik personalutbildning går ofta uppsagda som arbetat länge i ett företag kraftigt ner i lön när de måste söka ny anställning LaLonde, 1997b. Det finns också en risk att med den typ högproduktiva arbetsplatser håller att in-

nya av som t troduceras kommer arbetsgivarna att ännu mer än hittills koncentrei i sina utbildningsinvesteringar kämtruppema välutbildade ra medelålders personer med fast anställning medan den mer perifera | arbetskraften kanske inte bara får sämre förutsättningar p.g.a. mindre personalutbildning utan även till följd av större variationer i arbetstid Kanadas regering OECD, 1997.

Internationella utvecklingstendenser 69

Tabell 4.7 Kompetensutveckling i arbetslivet, produktivitet och löner 1/ .. Land Studie Data Definitionavutbild- Slutsatser ning Nederländerna Groot 1994 Arbetsgivarenkät Företagsrelaterad I genomsnittökar ompersonalutbild- kompetensutveck- utbildningenproningför anställda ling duktivitetenmed 16%ochlönenmed 12% Storbritannien Groot Oster- Anställda1991:en- Utbildningsomdel Utbildning i arbetet beek1995 kätdatafrånenhus- avarbetetoch all ökar lönenmed hållspanel annanutbildningdet 15% senasteåret USA Bishop 1994 Dataomnyanställda Utbildningunderde Formellutbildningi ungamänmedlåga förstatremånaderna tidigarearbeteökalönerarbetsplats- avanställningen de dennyanställdes data: projektet produktivitetmed EmploymentOpp- 9,5%menhadeingortunity Pilot eneffekt lönen USA Black Lynch Urval avarbetsstäl- Formellutbildning Utbildninghade 1996 lenverkstads-och Antal anställda ingenentydigeffekt icke verkstadsindu- somfick formell ut- försäljningen/ stri, privat sektor bildning produktivitetengi- - Andelavutbild- vetandrainsatsfakningensomägde torer.Utbildningens rumutanför innehålltycksvara arbetsplatsen avgörande - Utbildningens innehåll Frankrike Lauhé1990 Anställda 15åroch Arbetsgivarfinansi- Individersomfick äldre,1985.Studie eradutbildning utbildninghade avutbildningför yr- störrechansattinte keskvalificering frånjobb till arbetslöshetochstörre chanstill yrkesrörlighet Källa: OECD, 1997, Education Policy Analysis 1997. Paris.

Tidigare svenska studier tyder liknande, i allmänhet positiva resultat personalutbildning, som i andra länder jfr SOU 1996: 164. av Eftersom studierna ännu är relativt få har dock inte några helt enty-i diga mönster hunnit utkristallisera sig. Även i Sverige tycks förändringarna i arbetsorganisation ha börjat ställa större krav arbets- l kraften med risk för en uppdelning även här i kärntrupper och perifer arbetskraft Bäcklund, 1994; Kjellberg, 1997. En nyligen publicerad svensk studie belyser något mer ingående sambanden mellan utbildning och lärande i arbetslivet och löneutveckling för män. Ett generellt konstaterande är att den utbildning som förekommer i arbetslivet snarare är av generell karaktär än snävt företagsspecifik och att det är den generella utbildningen och de allmän arbetslivserfarenheterna som ger löneeffekter i Sverige. Löne-

70 Internationella utvecklingstendenser

effekterna dylik utbildning på arbetsplatsen är relativt stora. Exav empelvis skulle en utbildning på 12 månader ge en löneökning 20 procent. I viss utsträckning bidrar de anställda till finansieringen av utbildningsinvesteringama genom lägre löner under utbildningstiden Regnér, 1997. I en internationell jämförelse har det också visat sig att de tre av faktorerna utbildning, kompetens mätt med "läsförståelse och arbetslivserfarenhet gav arbetslivserfarenhet mest utslag i lönen i Sverige. Detsamma gällde Nederländerna. Utbildning däremot gav störst utslag i Belgien, Schweiz, Kanada, USA, Tyskland, Storbri-

l

g tannien och Portugal. Endast Irland uppvisade högst påverkan av i kompetens/läsförståelse OECD, 19970. i En intressant fråga när det gäller tolkningen dessa resultat inför av framtiden är den nuvarande personalutbildnings starka koncentration högutbildade. Vilka effekter skulle bredare satsning en personalutbildning i framtiden ge I kombination med eller utan Kunskapslyft

Arbetsmarknadsutbildning

På liknande sätt som för personalutbildning har OECD gjort en sammanfattning av erfarenheterna från utvärderingar arbetsmarkav nadspolitik och arbetsmarknadsutbildning i olika länder. Den återl ges i tabell 4.8. Vad man kommit fram till är att i första hand man bör använda vägledning, stimulera jobbsökande och bistå med hjälp till jobbsökaraktiviteter. Dessa åtgärder är mycket billigare än ar- 3 betsmarknadsutbildning och kan väl så goda resultat. Arbetsge marknadsutbildningen ska skräddarsys efter individemas och arbetsmarknadens behov och inte användas för att lösa storskaliga arbetslöshetsproblem. Det kan politiskt och socialt frestande att sätta vara in arbetsmarknadsutbildning i tider av hög arbetslöshet det rismen kerar att misskreditera arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknadsutbildningen. Många länder har på senare tid funnit att arbetsmarknadsutbildning inte gett särskilt positiva resultat. I Norge har t.ex. konstaman terat att de som gick i arbetsmarknadsutbildning inte efter sin utbildning fann arbete kortare tid än andra NOU 1997:25. Ett annat vanligt konstaterande är att även i fråga arbetsmarknadsutbildom , ning råder avtagande marginalnytta. I allmänhet är det också de f svagaste grupperna på arbetsmarknaden som har nytta av arbetsmarknadsutbildning. Att hjälpa de fattigdom krämest utsatta grupper ur iver dyrare åtgärder än vägledning och jobbsökaraktiviteter LaLonde, l997a.

Internationella utvecklingstendenser 71

Tabell 4.8 Lärdomar om arbetsmarknadspolitik från utvärderingslitteraturen

,ø/ i Programtyp Verkar hjälpa Verkarinte hjälpa Allmän kommentar

JobbsökaraktiviteterDeflestaarbetslösa Krävernoggrann jobbklubbar, indi- mensärskiltkvinnor kontroll viduell vägledning, ochensamstående Stimulansbidrag föräldrar etc.

Formell klassrums- Kvinnorsomåterin- Ungdomarominte i Viktigt attkurserna undervisning träderpåarbets- kombinationmed visar högrelemarknaden andraåtgärder vansför arbets- Män i medelåldern marknadeneller ochäldrearbetare högkvalitet. medlåg utbild- Ungdomartycksbeningsbakgrund hövaenkombination avåtgärderinriktade derasspeciella problem. Flerstudieromuppsagdaarbetaresbehov bör göras. Julängrekurserdestolängreuppföljningsperiodkrävs.

Utbildning i arbetet Kvinnorsomåterin- Ungdomarom i Måstedirekt svara träder arbets- kombinationmed motarbetsmarkmarknaden,ensam- andraåtgärder nadskrav. ståendemödrar

Anställningsstöd Långtidsarbetslösa,Ungdomarom i Krävernoggrann kvinnor somåterin- kombinationmed målinriktningoch träder arbets- andraåtgärder adekvatkontroll för marknaden attgemaximalsysselsättningseffekt ochsocialnytta.

Direkt jobbskapan- Gravt missgynnade Gernormaltfå långde grupper arbets- siktigafördelaroch marknaden resulterarvanligeni jobb medlågproduktivitet.

Starta-eget-stöd Mänunder 40,med Fungerarendastför relativt god utbild- enmycketliten del ning avdearbetslösa.

Källa: OECD, 1996, Enhancing the Effectiveness of Active Labour Market Policies. Pans.

De senaste resultaten från svenska undersökningar av effekterna av arbetsmarknadsutbildning i nuvarande arbetsmaknadsläge är inte heller särskilt uppmuntrande. I genomsnitt hade arbetsmarknadsut-

72 Internationella utvecklingstendenser

bildningen effekter på inkomsterna ett år efter avslutad utbildning. De negativa effekterna försvinner med tiden men ännu tre år efter utbildningen syntes inte några positiva effekter. Uppdelat kurstyper var effekterna positiva för utbildningar med inriktning hälsoområdet och socialt arbete vilket i sin tur förklarar att inkomsteffektema var mindre negativa för kvinnorna än för männen. De icke yrkesförberedande utbildningarna hade stora negativa effekter under hela perioden Regnér, 1997. i Även i Sverige har funnit arbetsmarknadsutbildningen

man att varit effektivast då den riktats mot lågutbildade och att effek-

grupper tiviteten avtagit då utbildningen byggts ut kraftigt såsom skedde i Sverige i början på 1990-talet Ackum Agell Harkman, 1997. Det är möjligt att med den sammanpressade svenska löneskalan är det även för arbetsmarknadsutbildningen inte inkomst- utan sysselsättningseffektema som är de viktigaste.

En annan betydelsefull aspekt som kommit att diskuteras just i samband med arbetsmarknadspolitiken är dess inverkan ekonomin och arbetsmarknaden totalt sett. Det har ifrågasatts arbets-

om marknadspolitiken kan skapa sysselsättning makronivå. Det skul-

t.o.m. kunna vara så paradoxalt att sysselsättningen minskade till följd av arbetsmarknadspolitiken. Dylika effekter kan uppkomma via lönebildningen. Om exempelvis arbetsmarknadspolitiken ökar tryggheten i systemet och minskar tillgången på arbetskraft genom att arbetslösa befinner sig i åtgärder kan lönerna drivas vilket i

upp sin tur kan minska sysselsättningen. Om dylika effekter är tillräckligt stora skulle de kunna uppväga de positiva effekter arbetsmarknadspolitiken har genom att öka rörligheten arbetsmarknaden. Det finns en ganska omfattande litteratur som indikerar att arbetsmarknadspolitiken kan ha betydande negativa bieffekter på lönebildningen Ackum Agell Harkman, 1997. Dylika effekter

kan man även få av utbildningspolitik och näringspolitik vilket naturligt-

man J vis också måste vara observant på.

Vuxenutbildning och återkommande utbildning har historiskt sett lett till högre inkomster Den s.k. Malmöundersökningen, där ett antal personer från Malmö följts genom åren, ger ett unikt perspektiv utbildning, familjeliv, arbete och vuxenutbildning. Ca 90 procent av personerna med universitetsexamen deltog i återkommande utbildning och nästan

en lika stor andel av personerna med studentexamen. Därutöver gäller att lägre utbildningsnivå, desto lägre deltagande i återkommande utbildning för både kvinnor och män. Endast hälften kvinnorna

av

Intemationella utvecklingstendenser 73

med folkskola deltog, medan drygt hälften männen i samma kaav tegori gjorde det. Av dem ingick i kategorin ej avslutad folksom skola deltog knappt 40 procent i återkommande utbildning. När det gäller yrkesrelaterade vidareutbildning återfinns samma mönsrent ter Ankarsand Fagerlind, 1997. kunna urskilja den återkommande utbildningens betydelse För att inkomstutvecklingen studerades dess effekter för individer med för given nivå ungdomsutbildningen. Det visade sig då att skillnaderi inkomstutveckling statistiskt signifikanta för dem som delna var respektive inte deltog i återkommande utbildning både bland tog kvinnor och män. Detta gällde så när två undantag kvinnor som med realskola och män med yrkesutbildning Ankarsand Fägerlind, 1997. Samma material har också i tidigare studie för mänen visat att medan effekterna den formella skolutbildningen avnen av efter 40 års ålder ökar effekterna vuxenutbildning fr.0.m. den tar av åldern Tuijnman, 1989.

Vuxenutbildningens lönsamhet räkneexempel och uppfölj-

ningar beräkna såväl den j I svensk studie har ett försök gjorts att samen hällsekonomiska den privatekonomiska lönsamheten av vuxensom utbildning Löfgren, 1997. Utgångspunkten är en person som i vuxålder studerar två år i kommunal vuxenutbildning för att därigeen få treårig gymnasiekompetens. Eftersom hittills inte har a nom man haft någon empirisk erfarenhet inkomsteffektema av dylik utbildav ning den vid given ålder genomgått dylik utbildning antas som en en få inkomst individ i sin ungdom genomgick tresamma som en som årig gymnasieutbildning. Med varje utbildnings- och åldersgrupp följer i detta fall inte bara inkomst utan även relativ arbetslöshet och förtidspensionering. Uppdelningen samhällsekonomisk grad av och privatekonomisk avkastning görs sedan på så sätt att den samhällsekonomiska lönsamheten beräknas inkomster före skatt inklusive arbetsgivaravgifter och med hänsyn tagen till samhällets kostnader för utbildningen. Den privatekonomiska avkastningen beräknas inkomsterna efter skatt och individens kostnader för utbildningen. I stället för beräkna avkastningen dylika utbildatt ningsinvesteringar undersöks i detta fall hur högt upp i åldrarna intäkterna är större än kostnaderna givet att framtida intäkter

diskonteras med 4 procents ränta. Med de givna förutsättningarna kommer i undersökningen man till tvååriga komvuxutbildningar är samhällsekonomiskt fram att de påbörjas när den studerande är 51 år eller yngre. En lönsamma om treårig högskoleutbildning skulle motsvarande sätt vara samhälls-

74 Internationella utvecklingstendenser

ekonomiskt lönsam den påbörjas före 44 års ålder. om Privatekonomiskt lönsam är tvåårig utbildning i kommunal en vuxenutbildning för personer som var högst 49 år vid studiernas början. Detta gällde under förutsättning att den studerande erhöll studie-

stödet SVUX jfr. kapitel 7 under studierna och studierna att gav kvalifikationer som motsvarade treårig gymnasieutbildning. För en personer som bara behöver läsa ett år i kommunal vuxenutbildning för att uppnå detta är utbildningen privatekonomiskt lönsam på motsvarande sätt om studierna påbörjas så vid 60 års ålder. En sent som treårig högskoleutbildning är privatekonomiskt lönsam den påom börjas vid 37 års ålder eller tidigare och Studiemedel om utnyttjas

som studieñnansiering.

I en nyligen publicerad studie får visst första perspektiv man ett vad vuxenutbildning i realiteten kan leda till. NUTEK har studerat tre årskullar födda 1937, 1942 och 1947 uppdelade på dem som utbildat sig i ungdomsåren, dem enbart har

som grundskolekompe-

tens och dem som vidareutbildat sig under perioden 1987-1995. Att

sysselsättningsgraden påverkas av utbildningsnivån gäller även i detta fall och särskilt för dem vidareutbildat sig jämfört som med dem som inte gjorde det. Lönemässigt har det visat sig svårt komatt ma ikapp dem som utbildat sig i ungdomsåren de vidareutmen som bildade hade ändå år 1995 högre genomsnittslön dem inte en än som i vidareutbildade sig. Den stora vinsten för lågutbildade vidareutav bildning verkar dock minskad risk för arbetslöshet snarare vara än framtida lönelyft NUTEK, 1998b.

Ytterligare viss belysning utbildningseffekter för en av vuxna ger en annan studie av de civilekonomer, tog 1985, och desom examen ras arbetssituation tio år De civilekonomer sin senare. som tog examen relativt sent i livet fick högre lön än sina studiekamrater vid en inträdet på arbetsmarknaden. Detta löneförsprång åts dock successivt upp och efter tio år på arbetsmarknaden hade de kollegoryngre na passerat dem lönemässigt NUTEK, 1998a. En annan ansats, i ett fall tillämpats för undersöka som att vuxenstuderandes möjligheter att få arbete och inkomster, på tjänsär att se

tetillsättningar Ingemarsson, 1998. Vid de tjänstetillsättningar i

mitten av 1990-talet, kartlades i studie, visade sig som en vuxenstudier på högskola ge en ingångslön på minus 7 för procent vuxenstuderande i åldern 26-35 år och på minus 21 för vuxenstudeprocent rande i åldern 36-45 år i förhållande till de ingångslöner indivisom der men gammal gymnasieutbildning fick. Omräknat en till privatekonomisk avkastning på inkomst före skatt och exklusive

Internationella utvecklingstendenser 75

direkta privata utbildningskostnader gav en treårig högskoleutbildning följande resultat vid olika åldrar och med olika finansiering:

25 år med studiemedel 2,6 % 35 år med studiemedel -8,8 % 35 med SVUXA -l,6 %

4.2.3 Incitament att satsa på utbildning och

lärande för vuxna

livslångt

Som komplement till och i brist statistik och beräkningar som ett direkt belyser effekter utbildning och livslångt lärande för vuxna av kan det intressant att föra diskussioner om olika aktörers incitavara satsa dylik kompetensutveckling för att därigenom idenment att tifiera risker för under- alternativt överinvesteringar inom vuxenutbildningsområdet. De kan också uppslag vilken typ av åtgärge om der statsmakterna lämpligen bör vidta även om dylika mer som principiella i allmänhet inte leder till några helt entydiga resonemang slutsatser NOU 1997:25; Oosterbeek, 1997. Nedan berörs i tur och ordning hur denna problematik kan te sig på arbetsplatser, inom branscher och för samhället totalt sett. På arbetsplats kan arbetsgivarens incitament att investera i en personalen delvis annorlunda ut i privat och offentlig sektor. I den se privata sektorn bestäms ytterst expansionsmöjligheter och överlevnad konkurrenskraften och beslut kompetensutveckling måste ; av om i det perspektivet. I den offentliga sektorn förhållandena delses ser vis annorlunda även här finns otvetydigt stora möjligheter att ut men p utveckla arbetsplatserna till effektiva och lärande organisatiomer Utbildningssektom borde därvid sin blotta storlek vara ner. genom

ett intressant utvecklingsobjekt.

En allmän observation beträffande arbetsgivarincitament och personalutveckling personalomsättningen är hög kan intresset är att om investera i personalen bli svalt. I det fallet är risken stor att för att arbetsgivaren inte får någon personalutbildningen i alla fall nytta av inte under någon längre tid. På liknande sätt blir fördelarna med i kompetensutveckling mindre för arbetsgivaren om han måste dela med sig dem i form löneökningar till kanske mer eller mindre av av hela personalen. Bestäms lönerna centralt eller branschvis kan dock risken för generella löneökningar i samband med personalutbildning bli mindre NOU 1997:25. En enskild arbetsgivare kan dock under alla omständigheter ha ett intresse att skaffa sig ett gott utbildav ningsrykte vilket kan gör det lättare att rekrytera och behålla kompepersonal. Med ett dominerande arbets givarinflytande över komtent

76 Internationella utvecklingstendenser

petensutvecklingen kan den emellertid bli väl företagsspecifik vil- ket skulle kunna särskilt besvärande omständighet vara en om utvecklingen går i riktning mot ett allt större behov generell kom av petens. Empiriskt har man dock konstaterat att många företag satsar personalutbildning och generell kompetensutveckling. Det gäller både i Sverige Regnér, 1997 och i exempelvis Norge där företagsledningarna inte sig mobilitet och ökade lönekostnader uppgav se som hinder för investeringar i personalen NOU 1997:25. Anställda har störst incitament att själva utbildning och satsa i lärande i arbetslivet om lönesättningen är individuell, ökad men trygghet i anställningen kan också skäl vara ett att satsa egen

kompetensutveckling. Finansierings- och informationsproblem kan dock verka hämmande utbildningsinvesteringama

både för enskilda individer och exempelvis mindre företag. I den mån anställda och arbetsgivare kan komma överens om att tillsammans på lärande i arbetslivet kan riskerna satsa för underinvesteringar minimeras. De anställdas bidrag till investeringskostnadema kan dels bestå studier på fritid, dels lägre lön under eller efav ter investeringsperioden. Skattesystemet tillåter företag stora såväl små, medelstora - som och egenföretagare att hantera kostnader för personalutbildning som driftskostnader. Företagens möjligheter att utnyttja denna förmån beror naturligtvis på de har några intäkter dra utbildom att av ningskostnadema mot. För större företag torde detta inte något vara problem men det kan det för mindre företag, för nystartade fövara retag, för företag som expanderar och under konjunktursvackor. Det är endast mot intäkter som uppstår under period samma som utbildningskostnadema kan dra de För enskilda insom man av senare. divider finns inga avdragsmöjligheter för utbildningskostnader - om de inte råkar vara egenföretagare vidare nedan.

se

Till problemen branschnivå hör att nydanande företag ofta får ta sig stora kostnader bl.a. för personalutbildning och kompetensutveckling i ett inledningsskede då produkter, och sätt nya processer att organisera arbetet införs. Eftersläntrama kan åka snålskjuts. Resultatet kan bli att utvecklingen helhet fördröjs i vissa bransom scher. Negativa effekter underinvesteringar i humankapital i av en bransch kan dessutom förstärkas avkastningen på realkapital om ökar med tillgången på kvalificerad arbetskraft. Brist humankapital drar då även avkastningen realkapitalet. Om det vill sig rikner tigt illa kan man på grund av dylika faktorer få nedåtgående en utvecklingsspiral i given bransch resulterar i lågproduktivien som en

Internationella urvecklingstendenser 77

tetsj ämvikt i stället för i en högproduktivitetsjämvikt.

På samhällsnivå är dock de direkta produktivitetseffektema, som

arbetsplatser eventuellt kan komma till inom branscher och man positiva effekterna måste beaktas. Till rätta med, inte de enda som

kommer de indirekta tillväxtef-

de direkta produktivitetseffektema

allmänna effekter typ utbildningens betydelse fektema och mer av

väl fungerande demokrati samt utbildningför hälsa, livskvalitet, en

socialisering och värdeförmedling i samhället. ens bidrag till

samhällsinstitutioner allmänt sett kan reducera aktö- Till de som

för utbildningssatsningar hör skatte- och försäkringsrernas intresse

Progressiva skatter minskar individernas incitament att systemen. Man får betala högre skatt den högre investera i utbildning. en

studierna än slipper skatt den lägre förloinkomsten efter man

under studiema. Det offentligt finansierade studierade inkomsten

delvis för dessa effekter framgick av stödet kompenserar men som

detta många gånger längre utbildningar kalkylema ovan var trots

inte privatekonomiskt lönsamma i Sverige. n allmänhet inte heller lika mycket att vinna ekono- Å Arbetslösa har i

på utbildning samhället som helhet. miskt att själva satsa som

individen mellan lön efter arbetsmarknadsutbild- Skillnaden för en

efter skatt och det stöd/bidrag utgår under arbets- g ning netto som

exempelvis mindre än den samhällsekonomiska vinsten lösheten är

arbetslöse får arbete. Den samhällsekonomiska vinsten med att den

skillnaden mellan lön inklusive skatt och arbetsgivaravbestår av

gifter och produktionsbidraget under arbetslöshetsperioden som av

definitionsmässigt är lika med noll. Både individer naturliga skäl

kan ha intresse att skjuta på nödvändig vidaoch arbetsgivare ett av

individen blir arbetslös och samhället får stå för reutbildning tills

kostnaderna.

vidare leda till ökad rörlighet arbetsmarknaden Utbildning kan

därmed mindre arbetslöshet vilket är andra positiva effekter som och

varken arbetsgivare eller anställda räknar med. Detsamma knappast

kollektiva drag i utbildningen gör att effekterna spiller gäller de som

ursprungligen står för kostnaderna för utöver andra än dem som

andra arbetsgivare, anställda och samhällsmedborgare. bildningen mekanismer samhällsekonomisk Det finns emellertid även som ur

till överinvesteringar i utbildning. I den mån ut-

synvinkel kan leda

används för endast signalera individernas kompetens bildning att

dem efter kompetensnivå är utbildning inte att beoch sortera upp

samhällsekonomiskt motiverad investering. Det borde trakta som en

reda på vad individerna kan och ordfinnas mindre dyrbara sätt att ta

tvinga individerna att åratal i utbildning eventuella köer än att na den enskilde individ lyckas ta sig längst fram i även om det för som

78 Internationella utvecklingstendenser

kön kan fördelaktigt.

synas Till andra fenomen på samhällsnivå kan påverka

som företags och

individers agerande i

utbildningssammanhang hör lönestrukturen.

Mindre lönespridning kan å

ena sidan leda till mindre rörlighet på arbetsmarknaden och därmed och säkrare

mer utbildningsinvestering-

arbetsplatserna. Å andra sidan ar om löneskillnadema är små och inte avspeglar skillnaderna i produktivitet kan incitamenten för individerna att investera i utbildning bli

otillräckliga NOU 1997:25;

Oosterbeek, 1997. / Sammanfattningsvis är argumenten för statliga ingrepp för att j minska riskerna för

underinvestering i utbildning och livslångt lä-

j rande för starkast då det gäller vuxna

grundläggande och generell utbildning och

- kompetensutveckling

som har betydande indirekta effekter

utbildning för utsatta riskerar slås och - grupper som att ut marginaliseras i samhället

utbildning för arbetslösa riskerar inte själva kunna - som att ta sig tillbaks arbetsmarknaden.

Det är fördel individer och arbetsgivare en om i största möjliga utsträckning kan ta sig övrig utbildning och

an kompetensutveckling.

För individerna kan det dock bli svårt sitt att ta ansvar om det främst är generella utbildningsinvesteringar krävs och löneskillnadersom na är små och marginalskattema höga. Denna problematik gäller särskilt personer med mindre fast anknytning till arbetsmarknaden. För företagen kan främst avsaknaden möjligheter av att föra över pengar från goda år till utbildning under sämre tider vara ett problem. För företag och branscher utan inriktning

kompetensutveckling kan

stimulans att skapa föregångare och goda exempel behövas.

4.3 Sammanfattning

Om Sverige ska kunna utvecklas demokratiskt som ett och högproduktivt samhälle ställs höga krav på

befolkningens kompetens. En

god grundutbildning och möjligheter till livslångt lärande behövs både för människornas personliga utveckling och deras möjligheter

till delaktighet i samhällslivet och arbetsmarknaden.

Det finns bred kunskapsbas i den svenska

en befolkningen. Den formella utbildningen och kompetensen

är hög. I Sverige är det också många får del som av personalutbildning. Med högt ställda ambitioner blir dock kraven på Sverige högre på än andra länder. En

Internationella utvecklingstendenser 79

fördelning samhällets kräver att alla som vill ska rättvis av resurser vilket i sin ställer krav arbetskraffå möjlighet till arbete tur stora För Sverige ska utvecklas till ett kunskapssamtens kompetens. att i arbetskraften förstärkas. Vi behöver fler hälle måste kompetensen

med högskoleutbildning och gymnasieutbildning och

i arbetskraften färre med kortare utbildning. inriktningen för framtiden kan tämligen väl ut- Om sålunda synas

stakad och utgångsläget någorlunda kartlagt är ändock frågan om

kunskapssamhället mindre lätt att besvara. Utihur vi ska ta oss till det må statistiskt baserade, mikro- elfrån forskningsresultat vara lönsamhetskalkyler eller analyser av incitament ler makroanalyser, svårt exakt slags policy bör föras och vilka avär det att säga som mellan olika satsningar och hur de vägningar som bör göras typer av ska fördela sig över tiden. viktig fråga har göra med utbildnings- och arbets- En första att till den allmänna samhällsutveckmarknadspolitikens anpassning

den ekonomiska politiken. Kunskapssamhället kräver

lingen och arbetskraft också ett dynamiskt näringsinte bara en kompetent utan arbetskraft utvecklas alltför snabbt i liv. Om utbudet av högutbildad förhållande till efterfrågan kan allvarliga obalanser uppstå. i vilken utsträckning i politiken ska En annan viktig fråga är man direkta offentliga ingrepp respektive indirekt styrförlita sig skatter och bidrag kan aktörernas incitament påverkas. ning. Genom för närvarande den viktigaste direkta mekanismen I Sverige verkar överskott respektive brist olika typer av arbetsför att signalera arbetslöshet. Skillnader i löner mycket lite kraft vara skillnader i ger arbetsmarknaden OECD, 1998. I ett dylikt information om läget på angeläget så många kompletterande, indirekta läge är det ytterst att informationskällor och anpassningsmekanismer som möjligt utnytt- Arbetsförmedlingarna har här mycket viktig uppgift att fylla. jas. en förse arbetslösa och andra arbetssökande med in- Det handlar om att arbetsmarknadsutsiktema ut olika utbildformation om hur ser för olika utbildningar. Vilka riskerna på oli-

ningsnivåer och typer av

hamna i och förbli kvar i okvaliñcerade arbeten. ka håll kan vara att emellertid inte enbart uppgift för arbetsförmedlingarna Detta är en och yrkesvägledningen och de olika organ och utan även för studiei sin förser dem med information om samhällsmyndigheter som tur arbetsmarknadsutvecklingen. Hit hör Konjunkturinstitutet, NUoch TEK, SCB, Arbetsmarknadsstyrelsen, Skolverket och Högskolevernationella och lokala utvärderingama av Kunskapslyftet är ket. De avseende. Även de måste utnyttjas för att snabbt också viktiga i detta individerna aktuell information så att utbildningsoch effektivt ge till den lokala arbetsmarknadens utveckling satsningen kan anpassas

80 Internationella utvecklingstendenser

och individemas behov. Genom att noggrant följa utvecklingen av vuxenutbildningen och särskilt Kunskapslyftet kommer kommittén få viktiga att erfarenheter att grunda sina slutsatser på när det gäller

utformningen av det

framtida systemet för utbildning och livslångt lärande för vuxna. Det är viktigt att följa och utvärdera Kunskapslyftet men även satsningarna andra typer vuxenutbildning

av arbetsmarknadsutbildning,

-

personalutbildning, kvalificerad yrkesutbildning och högskoleut-

bildning. Det behövs för att ska få något jämföra med man att när avvägningar ska göras för effektiv anpassning en och utveckling av

vuxenutbildning och livslångt lärande. Mot bakgrund forsknings-

av resultaten förefaller det särskilt angeläget beträffande att Kunskapslyftet och vuxenutbildningen i övrigt studera:

° om utbildningen vad avser nivåer och inriktningar utvecklas i takt

med samhällsutvecklingen

° om styrsignalerna de direkta och indirekta fungerar på - ett till- fredsställande sätt

° om generell och yrkesinriktad utbildning erbjuds i välavvägda proportioner utifrån såväl individ- och arbetsmarknadsbehov ° om de grupper som det är mest angeläget nå med statliga att satsningar också nås av utbildningen och nivån på

var "grundläggan-

de och generell utbildning och kompetensutveckling har besom tydande indirekta effekter kan sägas ligga i dagens läge där åtminstone en kortare gymnasieutbildning inte verkar tillföra sär-

skilt mycket i sysselsättningsmöjligheter jämfört

med grundskolenivå ° huruvida avtagande marginaleffekter föreligger i Kunskapslyftet och hur dessa påverkas av motsvarande satsningar inom arbetsmarknadsutbildningen, personalutbildningen, den kvalificerade

yrkesutbildningen och högskolan

- om övriga utbildningsaktiviteter snedvrids eller trängs undan av Kunskapslyftet eller tvärtom stimuleras och utvecklas i positiv riktning till följd Kunskapslyftet. Speciellt viktigt kan av det vara att följa utvecklingen vad gäller gränsdragningen mellan å siena dan samhällsstödd utbildning för och å andra sidan vuxna perso-

nalutbildning och kompetensutveckling arbetsplatserna.

Utbildningsanordnare i utgångsläget 81

5 i

Utbildningsanordnare

utgångsläget

År 2000 kommer Kunskapslyftskommittén lämna sitt slutbetän-

att kande med förslag inför den reformering av vuxenutbildningen som ska ta vid när Kunskapslyftet upphör år 2002. För att ha en plattform att stå när kommittén ska blicka framåt ägnas detta kapitel en beskrivning av utgångsläget när det gäller det utbildningsutbud som möter vuxna.

I det följande beskrivs översiktligt verksamheten inom folkbildningen, den kommunala vuxenutbildningen, svenska för invandrare, Utbildningsradion, kvalificerad yrkesutbildning samt universitet och högskola i tur och ordning. Efter det följer en redogörelse för arbetsmarknadsutbildningen, den utbildning som arbetsmarknadens parter bedriver, de privata utbildningsföretagens insatser samt personalutbildning och kompetensutveckling i arbetslivet.

Efter genomgången av de olika utbildningsformema görs ett försök att beskriva hur de förhåller sig till varandra, och sist i kapitlet finns en sammanställning av volymen utbildning inom vissa delar av vuxenutbildningen 1995/96.

Budgetåret 1995/96 utgångspunkt för beskrivningen

har valts som i kapitlet, eftersom det är det budgetår som låg närmast före den l juli 1997 då Kunskapslyftet startade. På grund av Kunskapslyftets storlek och de ambitioner som präglar satsningen har 1997 förutsättningar att bli något av en vändpunkt inom vuxenutbildningen.

1 Folkbildning

Folkbildningen består av verksamheten inom 147 folkhögskolor och ll studieförbund. Folkbildningen har en lång tradition i Sverige och den har som särskild uppgift att inte bara utbilda människor i vissa ämnen, utan att också bilda människorna i en vidare bemärkelse. I 1991 års folkbildningsproposition anges att folkbildningen ska främ-

demokrati, jämlikhet, jämställdhet samt internationell och kulturell förståelse och utveckling. Verksamheten ska bygga på människors fria och frivilliga kunskapssökande och präglas av demokratiska värderingar och samarbete. Folkbildningsrådet, 1997c

Enligt riksdagens beslut 1991 ska statens bidrag till folkbildning-

syfta till stödja verksamhet som gör det möjligt för människor en en

82 Utbildningsanordnare i utgångsläget

att påverka sin livssituation och skapa engagemang för samhällsutvecklingen. Verksamheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån i samhället ska prioriteras. Dessutom ska folkbildningen prioritera grupper som anses vara eftersatta i utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt hänseende. Invandrare och deltagare med funktionshinder utgör särskilt viktiga målgrupper.

Faktum är att det finns ett nära samarbete mellan handikappförbund och folkhögskolor respektive studieförbund, och för vissa handikappgrupper är folkbildningen starkt dominerande utbild-

som ningsanordnare. Funktionshindrade får i stor utsträckning sina behov av särskild pedagogik och anpasssad miljö tillgodosedda folkhögskolor och inom studieförbund.

Regeringen har i mars 1998 överlämnat folkbildningspropo-

en ny sition till riksdagen Prop. 1997/98: 1 15. I denna föreslås två nya syften med statens bidrag till folkbildningen. Statsbidraget ska bidra till att stärka och utveckla demokratin samt bredda kulturintresset i samhället och vidga deltagande i kulturlivet. Kunskap om naturvetenskap och teknik bör ges ökad uppmärksamhet i bildningsarbetet. Dessutom tillförs arbetslösa som en viktig målgrupp. Prop 1997/ 982115

Folkhögskolor och studieförbund får sina statsbidrag genom den ideella föreningen Folkbildningsrådet, som är ett samarbetsorgan för folkbildningen. Det ursprungliga folkbildningsanslaget anslagspost l ges som en klumpsumma till Folkbildningsrådet som sedan har att fördela detta vidare till de olika skolorna och studieförbunden. Under senare år har även andra anslag funnits och till dessa har

regeringen ibland knutit särskilda krav.

l Kurser vid folkhögskolorna omfattning och

-

inriktning

Folkhögskoloma är inte bundna av några centralt fastställa läroplaner, utan de kan själva bestämma över sin verksamhet med hänsyn till sin ideologiska och kunskapsmässiga inriktning. Detta gör att det finns förutsättningar för skolorna att utveckla en egen särart och det har också skett. Av 147 folkhögskolor är 98 rörelseskolor och det innebär att de drivs av folkrörelser, stödföreningar och andra organisationer som alla sätter sin särskilda prägel skolorna. Exempel på huvudmän är arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, fria trossamfund och svenska kyrkan. Dessutom finns Samernas folkhögskola och 48 skolor som drivs av kommuner 2 och landsting 46.

Utbildningsanordnare i utgångsläget 83

Under studieåret 1995/96 fanns 136 folkhögskolor och dessa hade sammanlagt knappt 200 000 kursdeltagare bortser från kurs-

om man deltagare i uppdragsutbildningar. Dessa 200 000 kursdeltagare deltog i en sammanlagd utbildningsvolym om cirka 1 100 000 deltagarveckor. Större delen av verksamheten inom folkhögskoloma under budgetåret 1995/96 skedde inom ramen för så kallade långa kurser som omfattar minst 15 kursdagar. Endast tio procent av verksamheten utgjordes korta kurser. I tabell 5.1 kan utläsa att de långa

av man allmänna kurserna utgjorde drygt hälften av den totala utbildningsvolymen inom folkhögskoloma.

Tabell 5.1. Inriktningen på folkhögskolekurserna under budgetåret 1995/96 inklusive kurser for arbetslösa Långa kurser 90 % Därav

Allmänna kurser 53 % av totalen Yrkesinriktade kurser 12 % av totalen Estetiska kurser 13 % av totalen övriga kurser 12 % av totalen

Korta kurser 10 % Källa: Folkbildningsrådet, 1997,Årsredovisning 1995 -1996, Stockholm.

De allmänna kurserna är kurser grundskole- eller gymnasienivå med inriktning mot traditionella skolämnen. Enligt folkbildningsförordningen ska varje folkhögskola årligen anordna allmänna kurser omfattande minst 15 procent av verksamheten. De allmänna kurserna har oftast sin tyngdpunkt i kärnämnena svenska, matematik, samhällskunskap och engelska. Kurserna ger inga betyg utan i stället ges ett studieomdöme vid utbildningens slut. Eleverna som har läst en allmän kurs gymnasienivå har också möjlighet att få behörighet för högskolestudier.

De yrkesinriktade kurserna uppgick till 12 procent av verksamheten under budgetåret 1995/96. Som yrkesinriktade kurser räknas kur-

eftergymnasial nivå och högskolenivå, exempelvis fritidsleser darutbildningar, informationsutbildningar, data- och ekonomiutbildningar.

Estetiska kurser innefattar musiklinjer, bild- och forrnlinjer

som med flera utgjorde 13 procent av verksamheten. Så kallade övriga kurser är bland andra bibel- och livsåskådningskurser, miljökurser och idrottskurser. Dessa stod sammanlagt för 12 procent av utbildningen inom folkhögskoloma under budgetåret 1995/96.

Många av de kurser som ges vid folkhögskoloma har en mycket tydlig folkrörelse- och organisationsprofil. De korta kurserna som utgjorde 10 procent av helheten domineras av den sortens kurser,

84 Utbildningsanordnare i utgångsläget

men de finns också bland de yrkesinriktade kurserna och i kategorin övriga kurser. Folkbildningsrådet, 1997b

5.1.2 Verksamheten hos de elva studieförbunden Till folkbildningen hör inte bara folkhögskolorna utan också studieförbunden. Många studieförbunden har liksom folkhögskolorna

av en koppling till rörelser och organisationer. Kopplingen framgår ibland mycket tydligt i studieförbundens utbildning, men det kan också tämligen långt mellan medlemsorganisation och studie-

vara förbundens lokala verksamhet. De elva studieförbunden och deras medlemsorganisationer är:

° Arbetarnas bildningsförbund ABF. Bland medlemmarna märks

främst organisationer inom arbetarrörelsen, konsumentkooperationen och hyresgäströrelsen, men också andra organisationer som handikapporganisationer och invandrarorganisationer. - Frikyrkliga studieförbundet FS har som medlemmar olika fri-

- kyrkliga organisationer och invandrarkyrkor. ° Folkuniversitetet- FU är en sammanslutning av de fem så kal-

lade kursverksamhetema vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Göteborg, Lund och Umeå. ° KFUK-KFUM:s studieförbund har som medlemmar KFUK- KFUM:s riksförbund och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. - Studieförbundet Medborgarskolan Mbsk har som medlemmar

- organisationer inom Moderata samlingspartiet och vissa andra organisationer som Aktiv Ungdom och Förbundet Aktiva Seniorer. ° Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet NBV har bildats

- - genom sammanslagning av tre studieförbund inom nykterhetsrörelsen. Medlemmar är nykterhetsorganisationer och hälsoorganisationer. ° Studiefrämjandet- Sfr har som medlemmar främst frilufts- och

miljöorganisationer. - Svenska idrottsrörelsens studieförbund SISU har som med-

- lemmar specialidrottsförbund är anslutna till Sveriges riksi-

som drottsförbund och till dem anslutna ideella föreningar

som bedriver idrottslig verksamhet. - Sveriges kyrkliga studieförbund SKS har medlemmar främst

- bland Svenska Kyrkans organisationer, men också bland andra organisationer som Katolska kyrkan, Svenska Scoutförbundet och

Utbildningsanordnare i utgångsläget 85

Sveriges Unglottor. Studieförbundet Vuxenskolan SV har som medlemmar orga-

° - -

nisationer inom Centerpartiet och Folkpartiet samt Lantbrukarnas Riksförbund, Förbundet Vi Unga med flera. Tjänstemännens bildningsverksamhet TBV har som medlem-

° - -

mar olika fackförbund för tjänstemän. Källa: Folkbildningen en utvärdering, SOU 1996:159.

- Studieförbunden är medlemmar i Folkbildningsförbundet, som i sin tur är medlem i Folkbildningsrådet tillsammans med Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation och Landstingsförbundet.

Vanligtvis deltar människor i studieförbundens verksamhet sin fritid och studieförbunden samlar ett mycket stort antal människor varje år. Verksamheten kan delas in i studiecirklar, kulturprogram och övrig folkbildningsverksamhet. Studiecirklar-na hade under studieåret 1995/96 nära 2,8 miljoner deltagare och var därmed studieförbundens huvudsakliga verksamhetsform. Enligt de särskilda villkoren för statsbidrag till Studieförbunden gäller att studiecirkelverksamhet med planmässigt bedrivna studier skall

gemensamma, utgöra basen för studieförbundens verksamhet. I varje studiecirkel eller kulturaktivitet skall det finnas en ledare som är godkänd av en lokal studieförbundsavdelning. SFS 1991:977 ändr. 1992:737 8 §

Studiecirklarnas största enskilda ämnesinriktning under budgetåret 1995/96 estetiska ämnen. Detta kan utläsas i tabell 5.2 som vi-

var

ämnesinriktningen i studiecirklama det aktuella året. Näst störst sar

verksamheten inom samhällsvetenskap och information följd av var kurser i språk. Under studieåret 1995/96 arrangerades cirka 12 miljoner studietimmar fördelade på 327 900 studiecirklar i de elva studieförbunden.

Tabell 5.2. Ämnesinriktningen i studiecirklarna under budgetåret 1995/96

Källa: Folkbildningsrådet, 1997,Årsredovisning 1995-1996, Stockholm.

Kulturprogrammen är studieförbundens näst största verksamhetsform efter studiecirklama. Kulturprogrammen är verksamhet eller produktion framförs eller redovisas för publik. De delas in i föl-

som jande sorter: föreläsning, sång/musik, dramatisk framställning, ñlm/

86 Utbildningsanordnare i utgångsläget

foto/bild, dans, utställningsverksamhet, konst/konsthantverk, litteraturverksamhet och tvärkulturell verksamhet. Under l2-månadersperioden 1995/96 hade 150 000 olika kulturprogram sammanlagt 900 000 medverkande. Det totala antalet deltagare var 14 200 000. Övrig folkbildningsverksamhet kallas den gruppverksamhet som inte drivs med statsbidrag. Den skiljer sig från studiecirkelverksamheten när det gäller deltagare, tid, planering eller metodik. Under studieåret 1995/96 lockade denna verksamhet knappt 500 000 deltagare. Totalt hade studieförbunden således ungefär 4,2 miljoner deltagare under 12-månadersperioden 1995/96. Det rör sig dock inte om lika många personer som deltagare, eftersom det är vanligt att personer deltar i fler än ett arrangemang under ett år. Folkbildningsrådet, 1997b

5.1.3 Studieförbundens och

folkhögskolornas

särskilda för arbetslösa

utbildningsinsatser

Under åren 1992 till 1997 fick folkbildningen och kommunerna särskilda statsbidrag för att anordna utbildning för arbetslösa utöver den utbildning som de redan bedrev. Under det 18 månader långa budgetåret 1995/96 fördelade Folkbildningsrådet 135 miljoner kronor till studieförbunden och 603 miljoner till folkhögskolorna för sådan utbildning. Både studieförbunden och folkhögskolorna prioriterade verksamhet i de fyra invandrartäta kommunerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Botkyrka i enlighet med regeringens önskemål och dessutom del det särskilda statsbidraget till utbildning avsattes en av för funktionshindrade. De kurser som studieförbunden inom för det särskilda gav ramen anslaget hade sin tyngdpunkt på ämnena svenska, engelska, matematik, samhällskunskap samt datakunskap. Under det 12 månader långa studieåret 1995/96 arrangerade studieförbunden sammanlagt 8 300 studiecirklar som var finansierade med särskilda medel till arbetsmarknadsanpassad utbildning. Beräknat i antal studietimmar utgjorde de särskilda kurserna för arbetslösa 435 300 studietimmar och varje cirkel vari genomsnitt cirka 52 studietimmar lång. Deltagarna i studieförbundens verksamhet kunde inte få studiestöd under tiden de studerade och detta begränsade möjligheten för studieförbunden att bedriva längre utbildningar. För folkhögskolans del fanns möjlighet för deltagarna att söka studiestöden SVUX och SVUXA se avsnitt 8.1, och kurserna som skolorna gav under det särskilda arbetsmarknadsanslaget både var

Utbildningsanordnare i utgångsläget 87

korta och långa. Under det 12 månader långa studieåret var det drygt 1 000 av alla folkhögskolans knappt 9 700 kurser som var särskilda kurser för arbetslösa. Samtidigt utgjorde de 352 100 av de l 095 200 deltagarveckoma, eller 32 procent. Verksamheten hade under studieåret 1995/96 12 månader 13 900 kursdeltagare och under budgetåret 1995/96 18 månader 23 800 kursdeltagare. Den övervägande delen folkhögskolomas särskilda verksamhet för arav betslösa var allmänna kompetenshöjande utbildningar främst grundskole- och gymnasienivå med tyngdpunkt kärnämnen, språk samt datakunskap. Dessa utbildningar utgjorde 66 procent av alla utbildningar räknat i deltagarveckor under budgetåret. Övriga 34 procent kurser i beteendevetenskap, humaniora, estetiska ämnen, var samhällsvetenskap, språk med Bland språkkursema dominemera. rade kurser i svenska för invandrare. Av de 23 800 kursdeltagarna under budgetåret var det 5 100 kursdeltagare invandrare och l 500 funktionshindrade. som var som var Det var 62 procent av deltagarna som var kvinnor. Folkbildningsrådet, l997a, 1997b; Föreningen för folkbildningsforskning, 1997 När de särskilda utbildningsinsatsema för arbetslösa upphörde av- Kunskapslyftet. I Kunskapslyftet har folkhögskoloma löstes de av fått riktade medel till 10 000 helårsplatser och det är lika många plat- Folkhögskoloma hade i uppdrag att åstadkomma för arbetsser som lösa under 1997. Studieförbunden har inte fått några riktade medel inom Kunskapslyftet.

5.2 Kommunal

vuxenutbildning,

SSV och särvux

En stor och viktig del av vuxenutbildningssystemet är den kommunala verksamhet vuxna möjlighet att läsa in det de saknar som ger

grundskole- och gymnasienivå samt påbyggnadsnivå. Kommu-

och till viss del landstingen är huvudmän för denna skolform nerna som kallas kommunal vuxenutbildning. Oftast kommunen utbildningen i egen regi och utbildningen ger sker då vid kommunens komvuxenhet/enheter eller vid någon gymnasieenhet, möjlighet finns för kommunen att använda andra men lösningar. Det kan till exempel handla att köpa utbildningar från om en annan kommun eller från en fristående utbildningsanordnare. Kurser grundläggande-, gymnasie- och påbyggnadsnivå finns också tillgängliga för vuxna som distansutbildning hos statens skolor för För psykiskt utvecklingsstörda vuxna finns möjlighet vuxna. att studera grundläggande nivå och gymnasienivå inom särvux.

88 Utbildningsanordnare i utgångsläget

5.2.1 Kommunal

vuxenutbildning

Följande tre utbildningskategorier räknas till skolformen kommunal vuxenutbildning:

° Grundläggande vuxenutbildning, som motsvarar utbildning i grundskolan. ° Gymnasial vuxenutbildning, som till innehåll och nivå motsvarar den utbildning som ges i gymnasieskolan. ° Påbyggnadsutbildning, som är ett samlingsbegrepp för eftergymnasiala kurser.

Enligt huvudregeln måste en person 20 år eller äldre för att få vara delta kommunal vuxenutbildningl. När det gäller gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning kan dock sökande antas. yngre Där gäller nämligen att den studerande måste 20 år eller äldre vara eller att personen har slutfört utbildning ett nationellt elprogram ler en likvärdig utbildning i gymnasieskolan. Skollagen, 11 kap. 10 19 § Kommunerna är skyldiga att anordna grundläggande vuxenutbildning i sådan omfattning att alla vill delta också har möjligsom het att göra det. Kommunerna ska också informera och försöka motivera kommuninvånama att studera inom den grundläggande vuxenutbildningen. När det gäller gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadskurser finns inte skyldighet att tillgodose hela efsamma terfrågan. Kommuner ska dock sträva efter att anordna gymnasial utbildning och påbyggnadskurser som svarar mot efterfrågan och behov. Den grundläggande vuxenutbildningen motsvarar grundskolan och leder fram till nivå motsvarar årskurs nio i grundskolan. en som Under läsåret 1995/96 hade den kommunala grundläggande vuxenutbildningen 152 600 kursdeltagare. Eftersom varje elev normalt läser fler kurser än en var antalet elever i den kommunala grundläggande vuxenutbildningen betydligt lägre. En ännu lägre siffra får man om man istället beräknar antalet heltidsstudieplatser eftersom inte alla elever studerar heltid. Under studieåren 1993/94-1996/ 97 finansierade kommunerna grundläggande vuxenutbildning motsvarande i genomsnitt 26 200 heltidsstudieplatser Skolverket, 1997j. För läsåret 1995/96 uppgick verksamheten till 25 000 helårs-

platser

Personenharrätt attdeltai kommunalvuxenutbildningfrån och medandrakalenderhalvåretdetårhaneller honfyller 20år.

Utbildningsanordnare i utgångsläget 89

Den gymnasiala vuxenutbildningen ska ge vuxna kunskaper motsvarande dem ungdomar får i gymnasiet. Vuxna har dock större som frihet att själva välja kurser. Möjligheten finns att läsa kurser motsvarande nationellt i gymnasieskolan, det går också ett program men läsa kombination kurser från olika program eller enstaka att en av kurser. Den tredje kategorin av utbildningar, påbyggnadsutbildningar, ska utbildning leder till nivå i deras yrke, ge vuxna en som en annan alternativt ett nytt yrke. Den gymnasiala vuxenutbildningen och påbyggnadsutbildningen hade 862 600 kursdeltagare tillsammans under läsåret 1995/96. Av landsting huvudmän för 64 400 kursdeltagare och kommudessa var huvudmän för resterande kursdeltagare. Under studieåret 1995/96 ner omfattade påbyggnadsutbildningama utbildningsvolym om 5 800 en helårsplatser och den gymnasiala Vuxenutbildningens volym uppgick till 75 800 helårsplatser. Skolverket, l997a, 1997b Under läsåren 1993/94-1995/96 arrangerade kommunerna gymnasial vuxenutbildning motsvarande i genomsnitt 65 700 helårsplatår. Ett stort antal dessa, 28 800 helårsplatser, utgjordes av ser per av så kallade kurser för arbetslösa finansierades med särskilda som statsbidrag avsnitt 5.2.4. Kommunerna arrangerade samtidigt

se

påbyggnadsutbildningar motsvarande i genomsnitt 7 100 helårsplat-

ser. Skolverket l996e, 1997j

5.2.2 Statens skolor för vuxna

Statens skolor för SSV, i Härnösand och i Norrköping är riksvuxna, rekryterande skolor bedriver distansundervisning för vuxna. som Skolorna ägnar sig både distansundervisning och så kallad ren varvad undervisning. Vid varvad undervisning sker det mesta av studierna elevernas hemort, eleverna reser då och då till Hämömen sand respektive Norrköping för att delta i undervisning. Skolorna följer läroplan, programmål och kursplaner som samma den kommunala vuxenutbildningen och erbjuder utbildning av i huvudsak slag denna. I första hand ska dock statens skolor samma som för erbjuda sådana kurser inte kan anordnas inom den vuxna som kommunala vuxenutbildningen med tillräcklig spridning och regelbundenhet. SFS 1992:601 3 kap 2§ och 7§, SFS 1991:1108 1§ Det är staten finansierar huvuddelen skolornas verksamsom av het, och den kommun elev tillhör debiteras inte för undervissom en

Z förbrukat antalundervisningstimmar gruppstorlek / 540. 15 timmar i Beräknatsom veckani 36 veckorär540timmar Beräknadesomförbrukat antalundervisningstimmar gruppstorlek / 540.

90 Utbildningsanordnare i utgångsläget

ningen. Till mindre del finansieras skolorna Härnösands och en av Norrköpings kommun avtal med staten ställer lokaler till som genom förfogande. SOU 1993:23 Under studieåret 1995/96 läste 12 350 vid SSV. Av dem personer var det 200 som läste grundläggande vuxenutbildning och 450 som studerade påbyggnadsnivå. Övriga 11 700 bedrev personer vuxenstudier gymnasial nivå Skolverket, l997a. Antalet gymnasiepoäng se kapitel 6 som genererades under studieåret 1995/96 vid de båda skolorna uppgick till 732 300. Av dessa 36 200 var gymnasiepoäng finansierade med särskilda bidrag för utbildningar för arbetslösa. Statens skola för i Härnösand, 1997; Andersson vuxna Almén, 1997

5.2.3 Särvux

Vuxenutbildning för utvecklingsstörda, särvux, vänder sig till psykiskt utvecklingsstörda vill komplettera sin utbildning. vuxna som Utbildningen i särvux syftar till kunskaper motsvarande att ge vuxna dem som ges i den obligatoriska Särskolan och gymnasieskolans yrkesutbildning. Kommunerna är huvudmän för särvux och skolformen följer samma läroplan gymnasieskolan och den kommunasom vuxenutbildningen, har kurs- och timplaner. Timplanermen egna na anger endast riktvärden, eftersom eleverna i särvux behöver varierande tid sig för att fullfölja kurserna. Särvux kan delas upp i följande tre nivåer:

- träningsskolenivå ° grundsärskolenivå - gymnasiesärskolenivå

Under 1995/96 hade särvux sammanlagt 3 620 elever. Av dessa gick 40 procent träningskolenivå, 52 procent grundsärskolenivå, och 8 procent gymnasiesärskolenivå. Skolverket, 1996b

5.2.4 Kommunal SSV

vuxenutbildning, och kurser

för arbetslösa

Som tidigare nämnts avlöser Kunskapslyftet större särskild en utbildningssatsning för arbetslösa finansierad med statsstöd. I satsningen, som pågick från 1992 till och med första halvåret 1997, var folkbildningen, den kommunala vuxenutbildningen och statens sko-

Utbildningsanordnare i utgångsläget 91

lor för engagerade och tillsammans erbjöd man ett mycket vuxna stort antal arbetslösa utbildning. Under läsåret 1995/96 skapades cirka 31 300 extra helårsplatser för de statliga stöden inom den kommunala vuxenutbildningen. Näsalla kommuner tog del stöden och de antingen utbildningtan av gav för arbetslösa i regi eller anlitade annan kommun eller anarna egen ordnare för detta. Det totala antalet kursdeltagare under året var 280 000 och dessa 66 procent kvinnor och 6 procent hade inav var vandrarbakgrund. Den övervägande delen alla helårsplatsema fanns inom gymav nasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning, medan en mindre del utgjordes tekniskt basår och ett tredje gymnasieår för ungdoav över 20 år. Kommunerna utnyttjade sammanlagt cirka 70 promar det tillgängliga statsbidraget för kurser för arbetslösa inom cent av kommunal vuxenutbildning under det aktuella läsåret. Även i extrasatsningen inom kommunal vuxenutbildning skulle invandrartäta områden prioriteras. Detta gjorde att Skolverket vid sin fördelning medlen till kommunerna tog särskild hänsyn till av behoven i de fyra invandrartäta kommunerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Botkyrka. Regering och riksdag prioriterade ämnena svenska, främmande språk, naturvetenskap och teknik och 45 proden totala kursvolymen fanns också inom dessa ämnesområcent av den under läsåret 1995/96. Under år hade statens skolor för vuxna sammanlagt 240 samma kursdeltagare inom den särskilda satsningen för arbetslösa och studierna motsvarade cirka 55 helårsplatser. Skolverket, 19960 Kunskapslyftet omfattar betydligt större volym än kurser för en arbetslösa gjorde och detta innebär att den sammanlagda kommunavuxenutbildningen ökar till följd Kunskapslyftet totalt sett. av Förutom förändringen i antalet platser innebär Kunskapslyftet mycket nytt i förhållande till kurserna för arbetslösa, bland annat uppmuntras kommunerna att upphandla utbildning i konkurrens nu och att introducera pedagogik. De kurser som gavs med hjälp av ny det tidigare stödet användes i princip endast för att utöka den kommunala vuxenutbildningen som den var.

5.3 Svenska för invandrare

Skolformen svenska för invandrare, sfi, har som syfte att ge invandkunskaper i svenska språket och kunskaper om det svenska samrare hället och arbetslivet. Dessa kunskaper ska leda till att invandrarna sina rättigheter, påverka sin situation och fullgöra sina kan ta vara krav och skyldigheter i det dagliga livet. I många kommuner anord-

92 Utbildningsanordnare i utgångsläget

nas sfi i anslutning till komvuxenheter och i en del kommuner anlitas studieförbund och folkhögskolor för sfi-undervisningen. Kommunerna är huvudmän för sfi, och de har enligt skollagen för att

ansvar söka upp dem som har bristande kunskaper i svenska språket och motivera dem att delta i sfi-utbildning. Regelrätt uppsökande verksamhet från kommunernas sida har dock förekommit mycket

sparsamt.

Under läsåret 1995/96 deltog 51 500 i sfi-undervisning.

personer Knappt 32 000 av dem hade 10 års utbildning eller i bagaget

mer medan cirka 8 500 gått i skola i 6 år eller mindre i hemlandet. Eleverna hade många olika modersmål varav de vanligaste finns angivna i tabell 5.3.

Tabell 5.3 De vanligaste modersmålen för elever inom sfi under läsåret 1995/96. Andelen elever med respektive modersmål det totala anta-

av let elever.

rapport nr 128, Stockholm.

En tredjedel av eleverna hade bosniska/kroatiska/serbiska

som modersmål och knappt 9 procent talade albanska och det är tydligt

att flyktingvågen från kriget i det forna Jugoslavien många sfi-stu-

gav derande. En annan stor de hade arabiska moders-

grupp var som som mål. Dessa utgjorde knappt 12 procent eleverna.

av

Av de drygt 51 000 personerna fick sfi-undervisning 1995/96

som uppnådde 27 procent den så kallade sfi-nivån under året och hade därmed avslutat sina sfi-studier. Det 25 procent eleverna

var av som avslutade sin utbildning av någon orsak eller tog studieuppe-

annan håll och 48 procent fortsatte sfi-utbildningen" under läsåret 96/97. Det sammanlagda antalet elevtimmar under läsåret 13 189 0001.

var Skolverket 1997a, 1997b

Utbildningsanordnare i utgångsläget 93

5.4 Utbildningsradion

Utbildningsradion, UR, sänder kursprogram och folkbildande proi radio och TV. Enligt Utbildningsradions avtal med staten ska gram verksamheten rikta sig mot utbildningsområdena förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning. Samtidigt ska UR ta särskild hänsyn till olika funktionshindrade och till språkligrupper av och etniska minoriteter. Under 1996 sände UR 706 timmar TV ga och 1 813 timmar radio. Av dessa 238 timmar TV och ungefär var 900 timmar radio så kallade 1:a-sändningar, resterande timmar var repriser. Förutom det sänds radio och TV finns cirka 7 000 som program att låna bibliotek. Till de sänds finns särskilda studiematerial som är program som framtagna Utbildningsradion. Varje år ger UR förlag ut cirka 50 av titlar med kompletterande kurslitteratur och annat faktamaterial. Dessutom finns del information, övningar till kurser och annat på en Utbildningsradions text-TV. Under år har den moderna inforsenare mationstekniken också börjat att användas. Så gott som samtliga har sidor Internet och i många kurser används interaktiv program undervisning med hjälp av IT. Utbildningsradions verksamhet för är anpassad till allt från vuxna grundläggande nivå till högskolenivå. Viktiga ämnen är ekonomi, miljö, historia, främmande språk, kultur, samhällsfrågor och kompetensutveckling för förskollärare och lärare. Under 1996 fördelades 1 Utbildningsradions på kategorin högskola och 1 procent av resurser 42 procent kategorin vuxenutbildning. UR-programmen inom

vuxenutbildningen hade vardagsförmiddagar en genomsnittlig

publik cirka 40 000 personer. Utbildningsradions kurser går både att följa enskilt och i grupp. Det är vanligt kurserna används i studiecirklar hos studieförbund att och utbildningsföretag, och som en del av personalutbildningen myndigheter och privata företag. Kurserna på högskolenivå är enbart utformade distanskurser. Det betyder att den studerande följer som kursen hemma och får studierådgivning från handledare på unien versitet eller högskola. Den vill kan sedan tentera vid ett universom sitet eller högskola och kan därmed erhålla högskolepoäng för en sina studier. Utbildningsradion, 1994, 1997

Under hösten 1997 överlämnade Distansutbildningskommittén

förslag till regeringen omfattande förändring när det gäller Utom en bildningsradion. Förslaget innebar i korthet att UR skulle delas i två företag. Ett företag skulle överta UR:s rätt att sända utbildningspro-

1 Summaundervisningstimmarom60 minuterundervilka elevernavarit närvarandeunder läsåret.

94 Utbildningsanordnare i utgångsläget

gram i radio och TV och skulle för det ändamålet få digitala kaegna naler. Ett annat självständigt företag skulle över UR:s ta programproduktion och utveckla den till att omfatta alla multimedityper av ala läromedel. Det företag skulle sända skulle inte som programmen bara sända från det företag skulle över UR:s program som ta programproduktion, utan också sända producerats uniprogram som av versitet, högskolor, folkhögskolor, studieförbund, kommunala skolor och andra utbildningsanordnare Distansutbildningskommittén, 1997. Regeringen har ännu inte tagit ställning till utredarens förslag.

5.5 Kvalificerad

yrkesutbildning -

KY

Sedan höstterminen 1996 pågår försöksverksamhet med kvalifien cerad yrkesutbildning på eftergymnasial nivå, allmänt kallad KY. Försöksverksamheten KY har mycket stark arbetslivsanknytning. en Företrädare från arbetslivet utgör majoritet i ledningsgruppen för en varje utbildning för att säkerställa att utbildningarna är anpassade till arbetsmarknadens behov. Utbildningama är tydligt yrkesinriktade och ska förena en praktisk inriktning med fördjupade teoretiska kunskaper. En tredjedel av utbildningstiden ägnas lärande i arbete och då befinner sig de studerande på arbetsplats och har tillgång till en handledning. Utbildningama är mellan 40 och 120 veckor långa och de flesta av dem är 80 veckor långa. Under höstterminen 1996 och vårterminen 1997 startade utbildningar 1 700 heltidsplatser och om av dessa utnyttjades 1 695 stycken. Försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning leds av Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning. Högskolor, kommuner, gymnasieskolor, komvuxenheter, folkhögskolor och utbildningsföretag har inbjudits att utforma kvalificerade yrkesutbildningar och söka medel för dessa hos kommittén. Hittills har utbildningar med många olika inriktningar beviljats. Turism, telekommunikation, vård, miljö, ekonomi och teknik är några exempel de områden som finns representerade. Meningen är att den kvalificerade yrkesutbildningen ska prioritera områden där det riskerar att uppstå flaskhalsar samtidigt som den ska försöka bryta de traditionella könsrollema arbetsmarknaden. I tabell 5.4 visas hur sökande och stude-

1 Detta det antalär studerandesomfannskvar i utbildningtre veckorefterattutbildningen startat.

Utbildningsanordnare i utgångsläget 95

rande fördelade sig olika branscher under studieåret 1996/97. Dessutom kan man utläsa andelen kvinnor.

Tabell 5.4. Ansökningar till och studerande i kvalificerad yrkesutbildning branschvis studieåret 1996/97. Aven andel kvinnor bland de studerande.

Anmärknin Antalet studerandeärdet antal studerandesomfanns kvar i utbildning tre veckor efter utbildningens start. Källa: Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning.

Försöket med kvalificerad yrkesutbildning upphör år 2000 när utbildningen avslutats för de studerande togs in vid sista antag-

som ningen höstterminen 1998. Kvalificerad yrkesutbildning, 1997a, 1997b

En arbetsgrupp har tillsatts inom regeringskansliet med uppdrag

lämna förslag hur KY-liknande utbildningar kan inordnas i att om utbildningssystemet i framtiden. Arbetsgruppen, har företrädare

som från utbildnings-, arbetsmarknads-, närings- och finansdepartementen, kommer att lämna sina förslag till regeringen under våren 1999.

5.6 Universitet och högskola

Under budgetåret 1995/96 fanns i Sverige 13 universitet och högskolor med fasta forskningsresurser, 23 mindre och medelstora högskolor, 9 konstnärliga högskolor och 22 vårdhögskolor. Högskolesek-

bestod således totalt 67 universitet och högskolor med statlig, tom av kommunal eller enskild huvudman.

96 Utbildningsanordnare i utgångsläget

Verksamheten inom universitet och högskolor kan delas i upp grundutbildning, forskarutbildning och forskning. Grundutbildning är de inledande studierna i ett ämne till kandidat- och/eller upp magistemivå. Utbildningskapaciteten inom grundutbildningen ökade med cirka 85 procent under tioårsperioden fram till 1995/96 och samtidigt ökade antalet aktiva doktorander med 31 procent. Högskolesektom upplevde således kraftig expansion under decenniet. Den största öken ningen skedde under l990-talet medveten politisk satsning som en bland annat till följd den höga arbetslösheten. Många universitet av och högskolor gav dessutom plats betydligt fler studenter än de fick ersättning för, med stora undervisningsgrupper och överbelastning på lärare och lokaler som följd. Högskoleverket, 1997 Som ett led i regeringens strävan att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 sker nu en ny expansion det antal platser av som staten betalar för. Till år 2000 ska 63 000 permanenta platser nya med statlig finansiering ha skapats Prop. 1997/98: l.

Grundutbildningen

Under läsåret 1995/96 det 66 300 påbörjade högvar personer som skolestudier för första gången. Det totala antalet studerande inom grundutbildningen uppgick till 286 600 och dessa 57 procent av var kvinnor. Under det aktuella läsåret antalet examina på grundnivå var 31 600 och nästan 85 procent dessa examina från utbildningar av var som var tre år eller längre. Det är lätt att tänka högskolans verksamhet heltidskurser som på dagtid under hösttennin och vårterrnin för relativt männisunga kor, men det är inte hela sanningen. Det förekommer både hel- och deltidsstudier, distansundervisning och sommarkurser. Under läsåret l995/96 utgjorde andelen kurser med långsammare studietakt 25 procent, andelen distanskurser 5 procent och andelen Sommarkurser 3 procent av det totala kursutbudet. Dessutom är de studerande inte alltid så unga. För ett stort antal människor är högskolestudier del en av en vidareutbildning eller omskolning mitt i livet. Under läsåret 1995/96 50 procent studenterna 25 år eller äldre, samtidigt var av som 27 procent var 30 år eller Höstterminen 1995 än mer. var mer 42 000 studenter 35 år eller äldre. Mer än hälften dessa hade påav börjat högskolestudier för än 10 år sedan och del hade mer en stor tidigare avlagt en examen högskolenivå. Den som bedriver studier i normal studietakt erhåller 40 högskolepoäng per år, något som vanligen kräver heltidsstudier i 40 veckor.

Utbildningsanordnare i utgångsläget 97

Det totala antalet helårsstudenterl inom grundutbildningen

var 233 100 under studieåret 1995/96. Dessa fördelade sig olika utbildningsområden som procentsatsema i tabell 5.5 anger.

Tabell 5.5. Andelen helårsstudenter i grundutbildning som befann sig inom olika utbildningsområden under läsåret 1995/96. Procent.

Källa: Högskoleverket, 1997, Årsrapport för universitet och högskolor 1995/96, Stockholm.

Det största utbildningsområdet det samhällsvetenskapliga. Drygt

var 15 procent studerade inom det tekniska utbildningsområdet och knappt 13 procent inom det naturvetenskapliga. För att öka rekryteringen till de tekniska och naturvetenskapliga programmen och kur-

har de senaste åren bland annat infört ett tekniskt/naturveserna man tenskapligt basår och så kallade NT-platser med särskilt vuxenstudiestöd. Högskoleverket, 1997

5.6.2 Forskarutbildningen

Av de examinerade i högskolans grundutbildning under femårsperioden 1987/88-1991/92 hade 5,8 procent övergått till forskarutbildning till och med läsåret 1995/96. Övergångfrekvensen hade därmed ökat med någon tiondels procent år under fem år. Det var 3 100

per

antogs till forskarutbildning 1995/96 och av dessa anpersoner som togs närmare hälften till den tekniska eller den medicinska fakulteten. Av de nyantagna 38 procent 31 år eller äldre och andelen

var kvinnor 40 procent det totala antalet nyantagna. Både medi-

var av anåldem och andelen kvinnor bland de nyantagna har stadigt ökat

1 Medhelårsstudent antaletstudentersomharpåbörjatstudier enkursmultiplicerat

avses

medkursenspoängdivideratmed40.

4-18-0699

98 Utbildningsanordnare i utgångsläget

under en lång följd av år.

De aktiva forskarstuderande var knappt 15 600 under höstterminen 1995 och hur de fördelade sig mellan fakulteter kan utläsas i tabellen nedanl.

Tabell 5.6. Antal aktiva forskarstuderande vid olika fakulteter under höstterminen 1995 Fakultet Aktiva ht-95

Källa: Högskoleverket, 1997, Årsrapport för universitet och högskolor 1995/96, Stockholm.

Flest forskarstuderande hade de tekniska, medicinska och samhällsvetenskapliga fakultetema, tätt följda den humanistiska. av Under läsåret 1995/96 avlades cirka 2 400 forskarexamina och av dessa var l 600 doktorsexamina och 800 licentiatexamina. Det var 32 procent av de disputerade kvinnor. Högskoleverket, som var 1997

5.6.3 basår

Tekniskt/naturvetenskapligt

År 1992 fick universitet och högskolor i uppdrag ettårig att ge en utbildning som ger särskild behörighet för högskolestudier inom naturvetenskap och teknik, det så kallade basåret. Basåret riktar sig till dem som läst något annat gymnasienivå än gymnasieskolans naturvetenskapliga linje, tekniska linje eller naturvetenskapsprogram. Syftet med utbildningen är som sagt att få fler till högskolans tekniska och naturvetenskapliga utbildningar, och de elever blivit som

Somaktiva studeranderäknasdemsomharen aktivitetsgradomminst 10procent.Ingen uppgiftomhelårsprestationerfinns.

Utbildningsanordnare i utgångsläget 99

antagna till basåret högskola eller ett universitet får därför en

en garantiplats på efterföljande högskoleutbildning. Basåret har vi-

en sat sig framgångsrikt när det gäller övergångsfrekvens till de avsedda högskolestudiema. Mellan 60 och 70 procent av alla som fram till 1994/95 registrerade basåret läste någon naturvetenskaplig el-

var ler teknisk utbildning i högskolan året därpå.

Läsåret 1995/96 inrättades basår också inom kommunal vuxenutbildning för att öka den regionala spridningen. De som läste basåret i kommunal vuxenutbildning fick till skillnad från dem som läste

högskola inte någon garanterad högskoleplats efter studierna. De en fick i stället ett stipendium när de blev klara med sina studier. Den kommunala vuxenutbildningen hade 1 500 basårsplatser läsåret 1995/96 och högskolan hade år 2 800 platser. Drygt hälften

samma

de studerande kvinnor. Högskoleverket, 1997 av var

Sedan Kunskapslyftet startat ger inte längre staten särskilt stöd till basår inom den kommunala vuxenutbildningen. Kommunerna har dock rätt att arrangera bland annat basår för statsstödet de får inom Kunskapslyftet.

5.6.4 med Särskilt vuxensstudiestöd

NT-platser

NT-SVUX

NT-SVUX är satsning för att öka antalet studerande med

en annan teknisk och naturvetenskaplig inriktning. Satsningen vänder sig till

är mellan 28 och 48 år och har minst fem års arpersoner som som betslivserfarenhet. NT-SVUX ger ett begränsat antal personer möjlighet att studera ett naturvetenskapligt eller tekniskt program och samtidigt finansiera sina studier med studiestödet Särskilt vuxenstudiestöd SVUX. Detta studiestöd innehåller en större bidragsandel än studiestödet Studiemedel vanligen används för högskolestu-

som dier. De behöver inleda sina studier med ett basår får dock under

som basåret ansöka om Studiemedel. Sedan när den efterföljande utbildningen är avklarad halveras studieskulden för basåret.

Höstterminen 1995 startade 2 200 personer någon utbildning inom NT-SVUX och dessa gick 350 basåret. Av de

av personer 2 200 l 600 kvar i utbildning ett år senare. Högsko-

personerna var leverket, 1997

5.6.5 Yrkesteknisk högskola YTH

De yrkestekniska högskolorna, YTH, startade sin verksamhet 1975 och de bildades bland annat för att tillgodose industrins behov av kvalificerade yrkesmänniskor. Organisatoriskt tillhör de yrkestek-

100 Utbildningsanordnare i utgångsläget

niska högskolorna ett universitet eller högskola. YTH-utbildningen arna förutsätter att de som påbörjar studier redan har både yrkeskunskaper och erfarenhet inom sitt yrkesområde och utbildningarna, om 60 högskolepoäng, har en tydlig prägel av vidareutbildning. För behörighet till utbildningarna vid YTH krävs 2 års yrkesutbildning och 4 års yrkesverksamhet inom det aktuella området, eller 6 års yrkesverksamhet inom det aktuella området. Behörighetskraven föreskrivs av Högskoleverket. Utbildningar som tillhör YTH finns bland annat inom områdena träteknik, Verkstadsteknik, fordonsteknik, textil- och konfektionsproduktion samt företagsekonomi och handel.

5.7 Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning arbetsmarknadspolitiska är en grunder prioriterad vuxenutbildning som riktar sig till arbetslösa. Det är vidare en omställningsutbildning för dem som behöver förnya sina kunskaper för att fortsätta arbeta inom sina yrkesområden eller dem som behöver ny yrkesutbildning för att byta yrkesinriktning. Beslut om arbetsmarknadsutbildning fattas av arbetsförmedlingen. Arbetsmarknadsutbildningen består av den särskilt upphandlade arbetsmarknadsutbildningen och av arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Under tiden deltar i en person arbetsmarknadsutbildning erhåller han eller hon Utbildningsbidrag se avsnitt 8.3. Under budgetåret 1995/96 deltog 217 400 personer i någon form av arbetsmarknadsutbildning. Av dessa deltog 87 ca procent i den särskilt upphandlade utbildningen. Arbetsmarknadsutbildningen ska främst vara yrkesinriktad och syfta till att deltagaren får arbete, men den kan också yrkesförvara beredande. Den utbildning som erbjuds spänner över ett brett fält av yrkesområden och anpassas ständigt utifrån arbetsmarknadens behov. I tabell 5.7 visas den totala det vill säga både den upphandlade och den reguljära arbetsmarknadsutbildningen uppdelad olika utbildningsinriktningar. Den förberedande utbildningen utgjorde 35 procent av all arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1995/96, vilket var en ökning från 27 procent två år tidigare. Samtidigt minskade de två andra stora kategorierna, Administration/ADB och Tillverkning, sina andelar till 24 respektive 18 procent.

Utbildningsanordnare i utgångsläget 101

Tabell 5.7. Nya deltagare i upphandlad och reguljär arbetsmarknadsutbildning budgetåret 1995/96, uppdelade på utbildningsinriktningar. Procentsatser. Utbildningsinriktning Andel

gruv kommersiella Summa 100% Källa: Arbetsmarknadsst relsen, 1997, Konjunkturberoende åt ärder. Årsrapport 1995/96, APra 1997:2, A S Arbetsmarknadsprogram, Stockho m.

När ska studera olika utbildningsanordnares andel av arbets-

man marknadsutbildningen är det lämpligt att endast se den upphandlade utbildningen. Privata utbildningsanordnare organiserade budgetåret 1995/96 utbildning för 48 procent av deltagarna inom den upphandlade utbildningen. AmuGruppen hade under samma period 35 procent deltagarna och därefter följde folkbildningen med 8

av procent, komvuxenheter med 7 procent samt universitetet och gymnasieskolan med 1 procent vardera.

Arbetsmarknadsutbildningen utökades kraftigt i början 1990talet för att fånga de allt fler arbetslösa. Omfattningen nådde sin

upp kulmen 1992 när det genomsnittliga antalet deltagare per månad var 86 300. Efter 1992 tillskapades andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för de arbetslösa och antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning minskade. Till 1995 hade det genomsnittliga antalet deltagare

månad sjunkit till 54 600 personer och 1996 var antalet 45 600. per

Månadsgenomsnittet i arbetsmarknadsutbildning ger

personer ingen bild antalet under ett år kommit i kontakt med

av personer som arbetsmarknadsutbildning. Eftersom kurserna oftast är kortare än ett år och verksamheten pågår i princip hela året är antalet personer som någon gång under året deltagit i arbetsmarknadsutbildning betydligt fler än det genomsnittliga antalet månad. Under det 18 månader

per långa budgetåret 1995/96 den genomsnittliga utbildningstiden

var 130 dagar för dem lämnade upphandlad och reguljär arbets-

som marknadsutbildning och det totala antalet deltagare var som nämnts 217 400. Detta motsvarar cirka 145 000 personer grovt omräknat från 18 till 12 månader. Arbetsmarknadsstyrelsen, 1997a, l997b

102 Utbildningsanordnare i utgångsläget

Den reguljära utbildningen inom arbetsmarknadsutbildningen vänder sig sedan 1 januari 1997 endast till arbetshandikappade personer och utomnordiska medborgare som varit arbetssökande vid den offentliga förmedlingen i minst 24 månader. Behörighetsgivande utbildning ska fortsättningsvis i högre utsträckning ske inom det reguljära utbildningssystemet utanför arbetsmarknadsutbildningens

ramar och arbetsmarknadsutbildningen ska därmed handla

mer om yrkesutbildningar Prop 1997/98:l. Under 1998 satsas kraftigt yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen ska öka med 20 000 platser månad samtiper digt som volymkravet inom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

sänks. Arbetsmarknadsdepartementet, 1997a

5.7.1 Mål inom för

3-projekt kompetensutveckling

arbetslösa

Sedan den 1 juli 1995 är en del av de aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärderna delfinansierade med medel från Europeiska socialfonden inom så kallade Mål 3-projekt. Arbetsmarknadsverket för ansvarar Mål 3-projekten i Sverige och för dem är de följer gemensamt att reglerna för de aktiva åtgärder finns att tillgå. som Målet med EU:s Mål 3 är att bekämpa långtidsarbetslöshet och att underlätta för ungdomar och riskerar utslagning personer som att komma in arbetsmarknaden. Inom Mål 3 finns åtgärderna Kompetensutveckling, Vägledning och rådgivning, Starta eget och Vägar till sysselsättning datortekens aktivitetsdel. Arbetsmarknadsstyrelsen, 1997b Det går inte att översätta åtgärden Kompetensutveckling inom Mål 3 till åtgärden arbetsmarknadsutbildning förbehåll. Inom utan åtgärden Kompetensutveckling har hittills ungefär hälften deltaav garna samtidigt registrerats deltagare i arbetsmarknadsutbildsom ning, medan andra har registrerats som deltagare i arbetslivsutveckling, arbetsplatsintroduktion eller datortek. En del deltagarna har av endast registrerats som deltagare inom Mål 3 och i övrigt kvarstått bland de arbetslösa eller deltidsarbetslösa. Detta kan delvis bero på att omfattningen av åtgärderna ibland är liten. Under IZ-månadersperioden 1995/96 utgjorde Mål 3 mycket en liten del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och det först var under hösten 1996 verksamheten sköt fart Arbetsmarknadsstysom relsen, 1997c. Nu finns cirka 10 procent alla aktiva åtgärder av inom Mål

Utbildningsanordnare i utgångsläget 103

5.8 Arbetsmarknadens

parter

arrangerar utbildning

Arbetsmarknadens parter hel del vuxenutbildning för

arrangerar en förtroendevalda och medlemmar. LO och TCO ger kurser med fackligt perspektiv för förtroendevalda på central nivå. Samtidigt erbjuder de olika förbunden inom LO och TCO och deras respektive lokalavdelningar ett mycket stort antal kurser för sina förtroendevalda och medlemmar.

TCO:s centrala utbildningar behandlar bland annat arbetsmiljö, juridik och ekonomi och under 1996 utnyttjades knappt 900 kursplatser. Den utbildning bedrivs centralt är en relativt hög nivå

som och för del kurser samarbetar man med universitet och högskolor.

en Kurserna i dessa fall högskolepoäng. För att kunna tillgodogöra

ger sig de centrala kurserna krävs att de förtroendevalda deltagit i den utbildning lägre nivå inom TCO:s 18 förbund.

som ges

En del de kurser LO på central nivå arrangerar ges också

av som i samarbete med universitet och högskolor och för andra kurser anlitar sina tre folkhögskolor. Kurserna behandlar bland an-

man egna nat fackets roll, samhällsekonomi, internationella fackliga frågor och arbetsrättsliga frågor. Cirka 4 200 året deltar i LO:s

personer om centrala utbildningar medan betydligt fler deltar i förbundens kurser. De kurser lokalt de 20 LO-förbunden arrangeras ofta i

som ges av samarbete med ABF på orten. Som grundläggande medlemsutbildningar kurser med ämnen som arbetsmiljö, kollektivavtal samt

ges rättigheter och skyldigheter en arbetsplats.

SACO bedriver centralt endast arbetsmiljöutbildningar för skyddsombud vid sidan den personalutbildningen för

av rena SACO-anställda. Medlemmarna och de lokala förtroendevalda har dock även hos SACO möjlighet att utbilda sig i förbundens regi. SACO:s 26 förbund olika typer kurser, exempelvis kurser

ger av med fackligt perspektiv för förtroendevalda och kurser inom yrkesutövningen.

På arbetsgivarsidan fanns tidigare omfattande central utbild-

en ningsverksamhet för medlemmar inom SAF, men denna avvecklades i början l990-talet. Marknaden för utbildningar bland annat ledarskapssidan hade utvecklats och behovet SAF:s utbild-

av ningsverksamhet därmed minskat. Dessutom ville SAF inte organisera utbildning konkurrerande marknaden med vissa

som delägarföretags verksamhet. Nu erbjuds SAF:s medlemmar endast att delta i vissa centralt arrangerade seminarier där i första hand miljö-, säkerhets- och försäkiingsfrågor diskuteras.

De 39 förbunden inom SAF arrangerar dock en hel del kurser, se-

104 Utbildningsanordnare i utgångsläget

minarier och konferenser vänder sig till expertgrupper och som specialister inom företagen. Kurserna behandlar exempelvis arbetsmiljö, förhandlingsteknik, lönesättning och löneadministration och det hålls också konferenser aktuella ämnen och branschfrågor om av olika slag. Slutligen kan nämnas att det finns partsgemensamma satsningar som bland annat används för utbildningsändamål. Trygghetsfonden SAF-LO, Trygghetsrådet SAF-PTK, Stiftelsen Trygghetsfonden för kommuner och landsting är exempel sådana. På det statliga området finns Fömyelsefonden för organisations- och kompetensutveckling och Trygghetsstiftelsen ska förhindra arbetslöshet för som de anställda i samband med omorganisation. SOU 1996: 164

5.9 och

AmuGruppen privata utbildningsanordnare

På marknaden för vuxenutbildning finns uppsjö utbildningsföen av retag. Det statligt ägda AmuGruppen AB är Sveriges största utbildningsföretag och det verkar i konkurrens med både offentliga utbildningsanordnare och privata utbildningsföretag. Tidigare sköttes arbetsmarknadsutbildningen Skolöverstyrelav sen och Arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt vid särskilda AMU- Center. Dessa AMU-Center hade då nära monopol på att nog arrangera arbetsmarknadsutbildning. Från och med 1986 började de erbjuda länsarbetsnämnderna sina tjänster i konkurrens med andra i enlighet med lagen om offentlig upphandling. Under 1993 ombildades bolaget AmuGruppen AB av alla AMU-Center och ägnar sig numera

AmuGruppen AB inte bara arbetsmarknadsutbildningar.

Utbildningarna i privat regi sker inom många ämnesområden. ITutbildningar, kurser i ekonomi, försäljning eller juridik är vanliga, liksom kurser i ledarskap och språk. Dessutom finns kurser i drama och annan konstnärlig verksamhet sida vid sida med skolor för exempelvis retorik eller akupunktur. Listan kan göras lång. Somliga av de privata utbildningsföretagen finns representerade på flera håll i landet, medan andra endast bedriver utbildning lokalt. Till de mera kända utbildningsföretagen hör MiROi Utbildning, Eductus, Lexicon och InfoKomp AB. MiROi Utbildning är ett rikstäckande företag som ger kurser i data, media, språk, ekonomi, turism, teknik med rnera och Eductus, Lexicon och InfoKomp AB finns också representerade på flera håll i landet. Eductus har samma ägare som studieförbundet TBV och företaget ger bland annat kurser i språk, data och ekonomi. Lexicon huvudsakligen datautbildger

Utbildningsanordnare i utgångsläget 105

ningar, också ekonomi- och affärsutbildning och hos InfoKomp men AB finns datautbildning röd tråd i varje kurs, oavsett om kursom en har kärnämnen, ekonomi, service eller annat som huvudspår. sen Det finns också stort antal företag endast säljer datautbildett som ningar, med eller anknytning till försäljning datorer eller dautan av Bland dessa märks till exempel LärData AB och VM-datasupport. ta. del utbildningsföretag har specialiserat sig utbildning på En distans. Detta gäller exempelvis Liber Hermods och Learning center Åre AB. Den vill lära sig språk hand kan studera med som egen Linguaphone-kurser från Linguaphone institutet. Deras kurhjälp av är utformade för självstudier med undervisning på kassettser rena band, video eller CD komplement till kursböcker. Andra exsom ett empel företag erbjuder språkutbildningar för vuxna är Berlitz som International Sweden AB, EF Corporate och EF Education. Allmänheten kan köpa utbildning direkt från vissa utbildningsfömedan andra enbart inriktar sig på att sälja kurser till företag retag, eller organisationer. När utbildning säljs som personalutbildning skräddarsys kurserna ofta efter kundens önskemål och detsamma gäller när utbildningsföretaget säljer sina kurser till länsarbetsnämnarbetsmarknadsutbildning. derna som Under 1997 växte marknaden för de privata utbildningsföretagen och AmuGruppen AB när kommunerna började upphandla kurser gymnasial nivå inom Kunskapslyftets En del av företagen ramar. fick under hösten 1997 också anordna Kunskapslyftskurser.

5.10 Personalutbildning och

i arbetslivet

kompetensutveckling

Människors kunskaper och kompetens växer också utan att det sker via formell utbildning. Det är inte minst sant för anställda som har möjlighet utvecklas i sitt arbete. Den arbetar kan ha tillgång att som till modern tillämpning inom sitt yrkesområde och befinna sig i närheten de förändringar sker. I sådan situation stimuleras av som en hålla sig ä jour med utvecklingen inom sitt område. man att stimulera det informella lärandet har olika företag olika För att strategier. Att använda sig rotationstjänstgöring kan vara ett sätt av få medarbetarna att utvecklas, att delegera ansvar eller se till att att involvera kollegor i projekt där de har mycket att lära är andra yngre sätt. Företagen kan också stimulera de anställdas eget intresse att studera till exempel tillhandahålla litteratur och studiehjälpgenom att medel.

106 Utbildningsanordnare i utgångsläget

Den informella kompetensutveckling sker i arbetslivet som registreras inte och den är därför omöjlig att kvantifiera. Det Statissom tiska centralbyrån kan kvantifiera är den formella personalutbildning som betalas av arbetsgivaren och bara den är mycket omfattav stor ning. Under det första halvåret 1996 fanns drygt 4 miljoner sysselsatta i Sverige och av dessa hade drygt 1,6 miljoner deltagit i sådan personalutbildning under halvåret. Det genomsnittliga antalet hela utbildningsdagar var 6,1 dagar och månader. Detta per person sex motsvarar 2,6 procent av arbetstiden eller drygt 60 minuter i veckan. Det totala antalet utbildningsdagar uppgick approximativt till 19,5 miljoner dagar vid omräkning antalet dagar till 12-måen grov av en nadersperiod. Detta kan sägas drygt 75 100 helårsstudiemotsvara

platser.

I tabell 5.8 finns samtliga kursplatser under första halvåret 1996 uppdelade olika ämnesgrupper efter kursemas innehåll. Datakurser utgjorde närmare femtedel alla kursplatser. Kurser en av som behandlade arbetsliv också vanliga. Det 16 var var procent av alla kurser som var sådana kurser. Andra vanligt förekommande kursämnen var företagsekonomi, handel och kontor, teknik, medicin, hälso- och sjukvård samt beteendevetenskap och humaniora.

Tabell 5.8. Ämnen inom personalutbildningen första halvåret 1996

Språk

2%

Kältla:SCB, 1996, Personalutbildning 1995 och 1996, Statistiska meddelanden, ore ro.

Vanligtvis erhåller högutbildade människor

personalutbildning i hö-

gre utsträckning än lågutbildade och det första halvåret 1996 ing-

var

19524000/ 260 75 092helårsstudieplatser.Antalethelastudiedagarhardeltasmed260

eftersom5 dagari veckani 52 veckor 260dagar.är

Utbildningsanordnare i utgångsläget 107

undantag i den bemärkelsen. Av dem som hade högskola bakom et sig deltog 58 i personalutbildning under perioden, medan procent motsvarande tal för dem med gymnasieskola eller grundskola som högsta utbildning 36 respektive 26 procent. Förutom högutbildavar de fick också tjänstemän, medelålders, heltidsarbetande grupperna och kvinnor personalutbildning i högre utsträckning än andra grup-

per. Den största delen all personalutbildning brukar anordnas inom av företaget eller organisationen. Under första halvåret 1996 det egna hade två tredjedelar alla kursdeltagare den egna arbetsgivaren av arrangör. Bland de externa arrangörerna märktes särskilt de fösom hade verksamhet än utbildning som huvudsaklig retag som annan uppgift. Det exempelvis firmor levererade nya maskiner elvar som ler datorer och i samband med detta ordnade utbildning. SCB,

l996a

5.10.1 Växtkraft Mål 4 delfinansiering av -

personalutbildning

Det finns många olika sätt för ett företag eller organisation att få en till stånd utbildning för de anställa. Till de billigaste hör att låta de anställda delta i utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet för period och dem tjänstledigt under tiden. Vill man kompeen ge tensutveckla personalen inom organisationen finns sedan sommaren 1996 intressant källa till delfinansiering. EU:s program Växtkraft en Mål 4 ska hjälpa företag och organisationer till förändring och kompetensutveckling att delfinansiera både kartläggningen av genom förändrings- och utbildningsbehovet och själva utbildningen. Proriktar sig främst till anställda i små och medelstora företag grammet till anställda inom vård- och omsorgsverksamhet i kommuner samt och landsting. Växtkraft Mål 4 omfattar cirka 5,1 miljarder kronor till och med 1999 och dessa kommer fjärdedel från Europeiska Socialfonav en den, fjärdedel från svenska staten och hälften från de berörda aren betsgivarna. En stor del ska till kompetensutveckling av pengarna för dem riskerar att bli arbetslösa till följd omstruktureringar som av och förändringar i arbetslivet. Svenska EU Pro gramkontoret handhar Mål 4 i Sverige räknar som med närmare kvarts miljon anställda i cirka 30 000 företag ska att en kunna få olika former kompetensutveckling genom Mål Hittills av har intresset för Mål 4 varit stort. Redan under programmets första tio månader närmare 7 000 företag med sammanlagt cirka satte 130 000 anställda igång ett förändringsarbete med hjälp av Mål 4.

108 Utbildningsanordnare i utgångsläget

Växtkraft Mål 4 är inte det enda EU-stödet för utbildning och kompetensutveckling i små och medelstora företag finns att tillsom gå. Strukturfondemas Mål Mål 5b och Mål 6 kan bidra till finansiering av insatser utbildningsområdet och de är inriktade på utveckling i industriregioner, landsbygd respektive i glesbygd. Inom ramen för EU:s strukturfonder finns också gemenskapsinitiativet Adapt. Detta program kräver samarbete mellan parter i minst tre länder för bidrag till projekt som stärker anställdas ställning inför

framtida strukturomvandlingar.

Ett annat intressant är inriktat yrkesutbildning program som och kompetensutveckling är LEONARDO. En central punkt i EU:s program LEONARDO är att hitta systern för återkommande utbildning i det livslånga lärandet. Även för finansiering från LEONAR- DO krävs ett samarbete mellan parter i minst tre länder. Svenska EU Programkontoret, l997a, 1997b

5.11 Hur

de olika utbildningstypema

förhåller till varandra

sig

En vuxen person kan möta utbildning i många olika former, och den uppdelning som är gjord i det här kapitlet utgår från den studerandes perspektiv när det gäller utbildningsutbud. Tittar bakom de oliman ka utbildningstypema som beskrivits i kapitlet finner att somliman ga kategorier går in i varandra, och att alla utbildningsbegrepp inte är av samma karaktär. I de flesta avsnitten beskrivs utbildningsanordnare, men det är inte fallet exempelvis i de avsnitt behandlar som arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning. Istället är det så att arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning vanligtvis arrangeras av flera olika utbildningsanordnare. Arbetsmarknadsutbildning är som sagt ett samlingsbegrepp för all den utbildning en person som är arbetslös eller riskerar att bli det kan delta i och samtidigt erhålla utbildningsbidrag. Den största delen av denna utbildning upphandlas länsarbetsnämnder och arbetsförav medlingar. Under studieåret 1995/96 privata utbildningsföretag var och AmuGruppen stora leverantörer, utbildning köptes också men av komvuxenheter, gymnasieenheter, folkbildning och högskola. Vid både denna och andra typer uppdragsutbildning säljs utbildav ning så som beställaren vill ha den, och kursplaner och liknande, som styr den ordinarie verksamheten i skolforrnema, är inte aktuella. Till arbetsmarknadsutbildning räknas också reguljär utbildning som vissa arbetslösa deltar i under det att de får Utbildningsbidrag. Den utbildning de då får ta del av är inte annorlunda än den som andra människor får inom skolforrnema, och skolans huvudman får

Utbildningsanordnare i utgångsläget 109

inte betalt för att ta emot i fråga. personerna Det offentliga skolsystemet och folkbildningen ägnar sig även för privata och offentliga arbetsgivare och ut-

uppdragsutbildning

bildningen tillhör då närmast kategorin personalutbildning. Det vanligaste dock personalutbildning av den egna arbetsär att arrangeras givaren eller privat företag med eller utan utbildning som speav ett cialitet. När det gäller de beskrivits finns det inget som sä-

skolformer som

det måste de utbildningsanordnare som vanligen förknipger att vara med utbildningen anordnar utbildningen. Som exempel kan pas som de flesta människor kommer i kontakt med skolfornämnas att som kommunal vuxenutbildning gör det kommunernas komvuxmen enheter eller gymnasieskolor. Några få studerar också statens skolor för Skolfonnen kommunal vuxenutbildning behöver vuxna. dock inte endast SSV och kommunernas egna skolor, utan utövas av kommunerna har frihet att köpa den sortens utbildning av andra. Folkbildningen kan sälja utbildning följer förordningen om som kommunal vuxenutbildning och det kan också AmuGruppen och privata utbildningsföretag göra. Ingen dem har rätt att utfärda beav detta måste göras kommunal skolledare, men det tyg, utan av en finns inget hindrar att de utför själva undervisningen. som samband med Kunskapslyftet startade 1997 har det blivit van- I att ligare kommunal vuxenutbildning upphandlas marknadsmässigt att och fler anordnare har därmed fått en del av den kakan.

för

5.12 Kvantitativ sammanställning vissa delar av vuxenutbildningen

Avslutningsvis kan konstateras att det utbildningsutbud som mötte under studieåret 1995/96 omfattande och mycket varievuxna var rande. Människor hade möjlighet att studera vitt skilda företeelser inom flera skolformer och hos olika anordnare. Dessutmånga sätt, fanns naturligtvis möjligheten att villkor se till att lära om egna sig nya saker. I tabell 5.9 finns sammanställning del av den kvantitativa en av en information givits i detta kapitel för att ge en uppfattning om unsom gefärliga storleksordningar. I tabellen antal utbildningsplatser anges under studieåret 1995/96 inom folkhögskolor, kommunal vuxenutbildning, SSV, sfi, grundutbildning vid universitet och högskolor arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning. Dessa utsamt bildningskategorier är de kategorier för vilka det varit möjligt att uttrycka den anordnade utbildningsvolymen i någon approximativ

110 Utbildningsanordnare i utgångsläget

form av årsstudieplats. Observera att olika volymmått används i tabellen varför de olika antal årsstudieplatser inte som anges är jämförbara annat än mycket grovt.

Tabell 5.9. Utbildningsvolym inom vissa utbildningskategorier studieåret 1995/96

Folkhögskolor l 100000deltagarveckor,eller 34 400 årsstudieplatsera 34 deltagarveckor.

Kommunalvuxenutbildning Grundläggandevuxenutb. 25 000 helårsplatserä 540undervisningstimmar. Gymnasialvuxenutbildning 75 800helårsplatsera 540undervisningstimmar. Påbyggnadsutbildning 5 800helårsplatserä 540undervisningstimmar.

Statensskolaför vuxna 732 300gymnasiepoäng,eller l 400 helårsplatserå 540gymnasiepoäng.

Svenskaför invandrare 13 190000 elevtimmar,eller 24 400 helårplatserä 540elevtimmar.

Universitetochhögskola Grundutbildning 233 100helårsstudenter,där helår 40 utgörsav högskolepoäng.

Arbetsmarknadsutbildning 45 600personersomgenomsnittligtantaldeltagare permånadperioden1995/9618 mån.. Verksamhetenpågåri principåretomvarför antaletkan fungerasomengrovapproximation för antalhelårsplatser,hel/deltidblandat.

Personalutbildning 19500000 helautbildningsdagar,eller drygt 75 100helårsstudieplatserä 260dagar52 veckor.

Anmärkningar: Eftersom olika volymmått används i tabellen är siffrorna inte jämförbara mellan utbildningskategoriema. 2.Vissa har gjorts utifrån materialet i källorna, cimräkningar setidigare avsnitt i detta kapite . för SSV är beräknad exklusive utbildning påbyg nads- och

Omfattningen

årundläggane nivå. Under perioden studerade 5,6 procent av kursde tagarna på essanivaer. Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, 1997, Arbetsmarknadsverkets årsredovisning 1995/ 1996, Stockholm. Folkbildningsrådet, 1997,Årsredovisning 1995 -1996, Stockholm. 1997, Årsrapport llllölgskoleverket, fär universitet och högskolor 1995/96, Stocko m. Skolverket, 1997, Skolan i siffror 1997:Del Betyg och utbildningsresultat, rapport nr 128, Stockholm. SCB, 1996, Personalutbildning 1995 och 1996, Statistiska meddelanden,Örebro. skola för vuxna i Härnösand och Statens skola för i Norrköping,

Såagtêens vuxna

Utbildningsanordnare i utgångsläget lll

Trots olika definitioner årsstudieplats i tabell 5.9 torde kunna

av en konstateras att grundutbildning inom universitet och högskolor var

enskilda utbildningskategorin under studieåret 1995/96. den största All den utbildning bedrevs vid universitet och högskolor kanske

som dock inte ska kallas vuxenutbildning. För en del individer är högskolestudier förlängning ungdomsutbildningen när studi-

snarare en av

sker i nära anslutning till studier i gymnasieskolan. erna

Enligt tabell 5.9 kom registrerad personalutbildning och kommu-

nal vuxenutbildning storleksmässigt sett efter grundutbildningen vid universitet och högskola under studieåret 1995/96. Arbetsmarknadsutbildning utgjorde troligen mindre volym än dessa båda skolfor-

en

och det gjorde även verksamheten vid folkhögskoloma och mer skolformen svenska för invandrare. Uppgifterna i tabellen visar dessutom skola för mycket liten utbildnings-

att statens vuxna var en anordnare i det stora hela.

112 Utbildningsanordnare i utgångsläget

Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 113

-

6 Infrastruktur-regelverk,

organisation och

pedagogik

I Kunskapslyftskommitténs direktiv Dir 1995:67 sägs att Kommittén skall överväga åtgärder för att stimulera den pedagogiska utvecklingen inom den samhällsstödda vuxenutbildningen. Om kommittén konstaterar att det finns hinder i föreskrifter eller styrsystem för pedagogisk utveckling, skall kommittén lämna förslag på

en lämpliga förändringar. Kommittén har i detta sammanhang definierat den samhällsstödda vuxenutbildningen som folkhögskolor, studieförbund, kommunal vuxenutbildning, vuxenutbildning för utvecklingsstörda Särvux, statens skolor för vuxna SSV samt svenska för invandrare sfi.

I det följande beskrivs viktiga drag i den samhällsstödda vuxenutbildningens regelverk och organisation samt i dess arbetssätt och arbetsformer pedagogik och metodik. Det handlar då i första hand om kursutbud, tidsutläggning samt arbetssätt och arbetsformer. Dessa bör ses i ett sammanhang, då de är nära förknippade med varandra. Utbud och tidsutläggning kan stödja alternativt hämma en viss pedagogisk utveckling. Den gjorda beskrivningen utgör en bakgrund mot vilken förändringar för vuxenutbildningen och Kunskapslyftet kan diskuteras.

l Styrdokument

Den samhällsstödda vuxenutbildningen styrs bland annat av olika skolformsspecifika förordningar. Den kommunala vuxenutbildningen, Särvux samt SSV styrs därutöver av skollag och en med gymnasieskolan gemensam läroplan till vilken hör programmål, kursplaner och betygskriterier.

I det följande redovisas först aktuella styrdokument för det offentliga skolväsendet för vuxna och statens skolor för vuxna SSV. Därefter beskrivs styrdokumenten för folkbildningen, det vill säga folkhögskola och studieförbund.

114 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik

-

6.1.1 Kommunal och vuxenutbildning

statlig

Styrdokumenten för kommunal vuxenutbildning, Särvux och SS V utgörs i första hand av

Skollagen SFS 1985:1100 med senare ändringar, -

Lag om statens skolor för vuxna SFS 1991:1 108 med senare änd- -

ringar, Förordning om 1994 års läroplan för de frivilliga skolformema

-

SFS 1994:2 med senare ändring, Förordning om särskilda programmål för

-

gymnasieskolans nationella program SFS 1994:8

gymnasiesärskolans nationella program SFS 1994: 13 med senare

ändringar

grundläggande vuxenutbildning SFS 1994:23 samt för

de delar av vuxenutbildning för utvecklingsstörda som motsvarar

den obligatoriska särskolan SFS 1994:27

Förordning om kommunal vuxenutbildning SFS 1992:403 med -

senare ändringar

Förordning om statens skolor för vuxna SFS 1992:601 med sena- -

re ändringar.

Därutöver finns förordningar för Särvux, svenskundervisning för invandrare och om uppdragsutbildning samt Skolverkets föreskrifter.

Av styrdokumenten framgår att den kommunala vuxenutbildning-

grundläggande vuxenutbildning, gymnasial vuxenutbildning en och påbyggnadsutbildning nationell nivå i huvudsak regleras i

- Skollagen, förordningen om 1994 års läroplan för de frivilliga skolformema, förordningen om kommunal vuxenutbildning samt

av Skolverkets föreskrifter.

Den grundläggande vuxenutbildningen syftar till att ge vuxna sådana kunskaper som de behöver för att delta i samhälls- och arbetsliv. Den ska också syfta till att möjliggöra fortsatta studier. Den är

en rättighet för alla vuxna som saknar sådana kunskaper som normalt uppnås i grundskolan. Den som har fått minst betyget Godkänd i den grundläggande Vuxenutbildningens samtliga kärnämnen svenska/ svenska som andraspråk, engelska, matematik och samhällskunskap har rätt till slutbetyg från grundläggande vuxenutbildning. Den som har fler betyg från grundläggande vuxenutbildning får själva bestämma vilka övriga betyg som ska ingå i slutbetyget.

Den gymnasiala vuxenutbildningen syftar till att ge vuxna kun-

Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 115

-

skaper motsvarande de som ungdomar kan få genom gymnasieskolan. Kommunerna ska sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov. Den gymnasiala vuxenutbildningen är dock till skillnad mot gymnasieskolan inte uppdelad i olika nationella program med grenar eller inriktningar utan består endast av ett utbud av gymnasiala kurser. Den är och har varit kursutfonnad och

- har med gymnasieskolan gemensamma kursplaner, gemensamma kunskapsmål, betygskriterier och gymnasiepoäng. Kursutbudet består av kärnämneskurser i svenska eller svenska som andraspråk, engelska, samhällskunskap, religionskunskap, matematik och naturkunskap och karaktärsämneskurser. De studerande kan välja att läsa kurser som tillsammans motsvarar ett visst program eller en viss gren på program, exempelvis omvårdnads- eller samhällsvetenskapsprogrammet, men de kan också läsa kurser som hämtas från olika program och sätta samman dessa det sätt de finner ändamålsenligt. Vuxenstuderande kan läsa en kurs eller många kurser. Om den studerande har läst samtliga kämämneskurser samt andra kurser eller delkurser som enligt kursplanerna uppgår till sammanlagt minst 1970 gymnasiepoäng har den studerande rätt att få sina betyg dokumenterade i ett slutbetyg. I övrigt dokumenteras betygen på ett samlat betygsdokument. Poängsumman 1970 utgörs av gymnasiepoängen för naturvetenskaps- respektive Samhällsvetenskapsprogrammet 2150 minus gymnasiepoängen för estetisk verksamhet 30, idrott och hälsa A 130 samt specialarbete 20, vilka inte får förekomma i den kommunala vuxenutbildningen. Detta gäller även om den studerande förutom kämämneskursema endast läst yrkesämneskurser, även om detta i gymnasieskolan skulle ha inneburit ett volymkrav om 2 370 gymnasiepoäng för slutbetyg från ett program med yrkesämnen.

Slutbetyg från kommunal vuxenutbildning ger allmän behörighet för högre studier, om betyget innehåller lägst betyget Godkänd minst 90 procent av den aktuella kursvolymen. Allmän behörighet kan en vuxen också erhålla om han eller hon på ett samlat betygsdokument har lägst betyget Godkänd kurser betygsatta i kommunal vuxenutbildning eller SSV omfattande minst 1773 gymnasiepoäng 90% av 1970. Därutöver finns möjlighet att få allmän behörighet via den så kallade 25:4-regeln uppnådd 25 års ålder, fyra års yrkesverksamhet samt betyget lägst Godkänd eller tidigare betyget 3 i engelska A/motsvarande.

Påbyggnadsutbildningen syftar till att ge vuxna sådan utbildning

leder till nivå inom deras yrke eller till ett nytt yrke. Påsom en ny byggnadsutbildning finns enbart i kommunal vuxenutbildning och SSV i gymnasieskola och utvecklas vanligtvis lokalt. Vissa na-

- -

116 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik

-

tionellt utarbetade och riksrekryterande påbyggnadsutbildningar har dock tagits fram av Skolverket. I den av Skolverket fastställda ramtimplanen har en påbyggnadsutbildning en kursvolym omfattande mellan 800-1200 gymnasiepoäng.

1994 års läroplan för de frivilliga skolformema Lpf 94

1994 års läroplan för de frivilliga skolformema Lpf 94 gäller för

- gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen, statens skolor för vuxna SSV, gymnasiesärskolan och vuxenutbildningen för utvecklingsstörda särvux samt i tillämpliga delar för svenskundervisning för invandrare sfi.

Lpf 94 består av ett avsnitt om skolans värdegrund och uppgifter med gemensamma mål samt särskilda uppgifter och mål för olika skolfonner. Ett annat avsnitt omfattar mål och riktlinjer, där varje delavsnitt är indelat i mål att sträva mot, mål att uppnå endast delavsnittet kunskaper samt riktlinjer. De olika delavsnitten är kunskaper, normer och värden, elevernas ansvar och inflytande, utbildningsval arbete och samhälle, bedömning och betyg samt rektors

ansvar.

Våren 1996 genomförde Kunskapslyftskommittén en enkätstudie riktad till skolledare i kommunal och statlig vuxenutbildning, i vilken ett antal frågor av organisatorisk och pedagogisk art ställdes. Motsvarande frågeornråden tillställdes folkhögskoloma och studieförbunden via Folkbildningsrådet. Enkätsvaren sammanställdes sedan i kommitténs rapport "Vuxenutbildare ser på sig själva" SOU 1996:188. Många komvuxenheter har i sina enkätsvar redovisat önskemål om att åter få en egen läroplan eller åtminstone ett särskilt nationellt program för vuxenutbildningen med egna programmål, etc. önskemål om en närmare förening eller ett närmare samarbete med övriga vuxenutbildare istället för med gymnasieskolan har också framförts från olika håll.

Många komvuxskolledare har kritiserat Lpf 94 för att den i sina skrivningar upplevs utgå från ett ungdomsperspektiv SOU 1996:188. Begrepp som elev, skola, etc upplevs som främmande. När läroplanen bland de gemensamma uppgifterna för de frivilliga skolformema exempelvis konstaterar att utbildningen skall främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet", så känns forrnuleringen besvärande i en grupp med medelålders människor som kanske arbetat aktivt fackligt, politiskt och yrkesmässigt med just detta i tio-tjugo år. Ett annat sådant exempel är Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta

Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 117

-

i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet. Läroplanen har däremot inte kritiserats för sitt innehåll, det vill säga skrivning-

skolans värdegrund och uppgifter, där de särskilda målen arna om avseende utbildning för ungdomar respektive för vuxna tydliggörs eller för skrivningarna om mål och riktlinjer.

Kunskapsmålen i läroplanens avsnitt om mål och riktlinjer är uppdelade i dels mål gäller samtliga frivilliga skolformer, dels sär-

som skilda mål gäller de olika delarna i gymnasieskola och offentlig

som vuxenutbildning. En brist i läroplanen är enligt många skolledare SOU 1996: 188 avsaknaden av särskilda kunskapsmål att sträva mot och att uppnå för deltagare på den grundläggande vuxenutbildningen, medan sådana finns för elever gymnasieskolans nationel-

och specialutformade program samt den gymnasiala vuxenutbildningen, för elever individuella program, i gymnasiesärskolan och i särvux.

Många skolledare SOU 1996:188 är också kritiska mot att den nya läroplanen har tagit bort de krav på individualisering som fanns i den tidigare läroplanen för kommunal och statlig vuxenutbildning Lvux 82. I den delades varje kurs upp i grund- och fördj I grunddelen behandlades vanligen allt det stoff som kursdeltagarna behövde för att kunna vidare till följande kurs etapp. I fördjupningsdelen valde deltagarna olika arbetsuppgifter utifrån sina behov och intressen. På så sätt kunde många vuxna anknyta till sin yrkesverksamhet eller inrikta sig mot väl preciserade mål.

Kunskapslyftskommittén återkommer till dessa läroplansfrågor i kapitel ll.

Programmål

Utöver läroplanen finns i särskilda föreskrifter regeringsbeslut om programmål, vilka är uppbyggda i tre delar med syfte, strävansmål och krav utbildningen. Sådana programmål finns för gymnasieskolans olika nationella program, för gymnasiesärskolans olika nationella program, för den grundläggande vuxenutbildningen samt för del delar särvux som motsvarar träningssärskola och grundsär-

av skola. Några specifika programmål för gymnasial vuxenutbildning, särvux på gymnasial nivå eller för påbyggnadsutbildning finns inte, vilket också har påtalats av skolledare i olika sammanhang. Sådana programmål eller kanske hellre inriktningsmål skulle exempelvis

- kunna beskriva Vuxenutbildningens olika möjligheter för studerande, att de endera kan följa de nationella programmen för vilken då dessa mål givetvis bör gälla eller att de själva kan komponera strukturerade studieplaner beroende av den enskildes intressen och behov

där omfattningen kan variera från en kompletterande utbildning -

118 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik

-

om 30 gymnasiepoäng till ett fullständigt slutbetyg med ut-

egen formning närmast att jämföra med gymnasieskolans Specialutfor-

made program.

Sfi-undervisningen har en särställning när det gäller läroplanen för de frivilliga skolformema. Den inkluderas inte i de frivilliga skolformer som omfattas av läroplanen men ska ändå enligt före-

skrift i förordningen om svenskundervisning för invandrare vila

de grundläggande värden som anges i denna. Några särskilda

programmål för denna utbildning finns däremot inte.

Kursplaner

Läroplan och programmål följs av nationellt fastställda kursplaner med kursens syfte och mål samt med betygskriterier som anger vad eleven minst ska ha uppnått för att bli godkänd. Den grundläggande vuxenutbildningen och motsvarande del Särvux har kurspla-

av egna ner. Samtliga gymnasiala kursplaner är gemensamma för gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning/SSV med vissa undantag för

exempelvis estetiska ämnen. Därutöver finns lokalt fastställda kursplaner som kan gälla för båda skolforrnema eller för dem.

en av Kursplaner för kärnämnen fastställs av regeringen och kursplaner för övriga ämnen av Skolverket. Lokala kurser fastställs styrelsen

av för utbildningen.

De från läroplanen fristående kursplanerna revideras vid behov kontinuerligt. Signaler från skola, avnämare och omvärld fångas

upp på ett sådant sätt, att påtalade förändringsbehov prövas, analyseras och förankras. Efter den processen revideras kursplanen, analy-

om serna har visat på ett sådant behov. Systemet med rullande kurs-

en planereviderin g för vilken Skolverket har har den fördelen

- ansvar i ett kursutformat system att det går att in och revidera, lägga till eller ta bort enstaka kurser utan att hel utbildningsväg eller ett

en ämne behöver förändras. Avsikten är att innehållet i skolan ska kunna hållas aktuellt än tidigare.

mer

Omfattningen av studierna i en kurs betecknas med gymnasiepoäng. För varje kurs i ämne har Skolverket fastställt ett visst antal gymnasiepoäng. En elev har enligt Skollagen

uppnått det antal gymnasiepoäng som sålunda gäller för varje kurs i ämne när eleven har inhämtat den kunskap som utbildningen i kursen att Av

avser ge. kursplanerna för varje kurs inom gymnasial vuxenutbildning ska det framgå hur många gymnasiepoäng kursen omfattar.

Kursens mål angivna i kursplanen är konstanta. Till skillnad

- från tidigare är nu tiden en variabel. Deltagarna studerar kursen tills de nått kursmålen, vilket kan ske vid olika tidpunkter. En deltagare

Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik l 19

-

behöver tid och ska få det, innan betyg utfärdas. En del-

mer annan tagare når målen snabbare och får då betyg.

Det faktum att läroplan och kursplaner är gemensamma för gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning ska ses i perspektivet av att utbildning på gymnasial nivå i jämförbara kurser ska likvär-

vara dig exempelvis vid meritvärdering för högre studier universitet

och högskolor. Det ska däremot inte ses som uttryck för ett önskemål från statsmakten om gemensam organisation för två olika skolformer.

Samarbete Det kan i detta sammanhang vara angeläget att något noggrannare diskutera olika grader av samarbete mellan kommunal vuxenutbildning och grund- respektive gynmasieskola. Kommunal vuxenutbildning å sidan respektive grund- och gymnasieskola å den andra

ena sidan har alltid i mer eller mindre grad samarbetat. Detta samarbete diskuteras med olika intensitet vid olika tillfällen.

Samplanering mellan kommunal vuxenutbildning och grundskola/gymnasieskola har alltid förekommit. Den kommunala vuxenutbildningen använder sig exempelvis ofta av grundskolans och/eller gymnasieskolans lokaler samplanering kan då avse schemaläggning, de olika skolformerna sanmyttjar lärare och övrig personal exempelvis vaktmästare, etc.

Samverkan förekommer oftast, där det också finns en gymnasieskola. Man kan då samverka kring exempelvis gemensamt anordnande av en udda kurs i ett ämne för att kunna möjliggöra dess existens och vuxna kan delta överblivna platser i gymnasieskolans yrkesutbildningar, m.m.

Samordning innebär den tätaste formen av samarbete hopslag-

ning. Därmed avses mer sällan sammanslagning av grundskola och grundläggande vuxenutbildning. Det som avses är nästan alltid sammanslagning av gymnasial utbildning på dagtid i kommunal vuxenutbildning med gymnasieskolans olika prograrn. Inte heller påbyggnadsutbildningama ingår vanligen i sarnordningsdiskussionema.

Samordning är den samarbetsforrn som av många mest anses försvåra de vuxnas studier, om inte gymnasieskolan fullt ut också reellt organiseras enligt modellen för kommunal vuxenutbildning med änmeskurssystem, kursutforrnning, koncentrationsläsning, etc.

Styrdokumenten för kommunal vuxenutbildning möjliggör samverkan olika nivåer. Det finns däremot inte något i skollag, förordning eller läroplan som framhåller önskvärdheten av samordning.

120 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik

-

6.1.2 Folkhögskolor och studieförbund Den statliga styrningen av folkbildningen är intet vis lika omfattande som styrningen av det offentliga skolväsendet för vuxna. Riksdagens beslut i anledning av folkbildningspropositionen 1990/91 :82 ger vissa riktlinjer. Någon särskild lag finns inte, däremot en förordning om statsbidrag till folkbildningen SFS 1991:977 med senare ändring. Där anges syfte med och villkor för statsbidraget. Där anges också särskilda villkor för statsbidraget till folkhögskolor respektive till studieförbund. Därutöver finns också en särskild förordning om statsbidrag till kontakttolkutbildning SFS 1991:976 med senare ändring för studieförbund och folkhögskolor.

Någon centralt fastställd läroplan finns inte för folkhögskolor och/ eller studieförbund. Varje skola erbjuder allmänna kurser, vars längd varierar mellan ett och fyra år beroende på den studerandes förkunskaper. Folkhögskolorna erbjuder också ett stort utbud av särskilda kurser inom olika områden inte sällan inom det estetiska området.

- De kan ligga grundskolenivå, gymnasial eller eftergymnasial nivå. Därutöver finns också så kallade korta kurser ofta i äm-

nen som svarar mot respektive skolas profil. Kurserna fastställs av skolornas styrelser en motsvarighet till lokala kurser i det offentli-

ga skolväsendet för vuxna.

Betyg sätts i enskilda ämnen efter avslutad kurs. Istället kan en studerande efter allmän kurs om minst två år få ett studieomdöme med en sammanfattande bedömning av den studerandes förmåga att bedriva studier. Studieomdömet sätts gemensamt av alla undervisande lärare och har fyra grader: utmärkt studieförmåga, mycket god, god och mindre god. Folkhögskolan kan också ge allmän och särskild behörighet för studier vid universitet och högskola. Den studerande måste då vanligtvis en allmän kurs om 1-3 år beroende av

tidigare studier och uppnå motsvarande godkänd nivå i de sex

kämämneskursema. Vilka särskilda behörigheter som folkhögskoloma erbjuder varierar från skola till skola.

6.2 Organisation

Vuxenutbildningens organisation rymmer givetvis många olika områden, allt från exempelvis utläggning lektioner Schemalägg-

av ning -till exempelvis strategiska överväganden om utbildningsmodell och om kursutbud. Kunskapslyftskommittén har i det följande valt att begränsa sig till fyra stora områden: lokal styrning, kursutbud, tidsutläggning och distansutläggning.

Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 121

-

6.2.1 Lokal styrning

Ansvaret för skola och vuxenutbildning förändrades radikalt genom ett antal beslut riksdagen fattade åren 1989-1991. Dessa beslut

som innebar bland annat ändrat huvudmannaskap för kommunala utbildningar samt för alla samhällsstödda vuxenutbildningar övergång

en från regelstyming till mål- och resultatstyrning. För verksamhetsansvariga alla nivåer kommunen, skolan, klassrummet innebar

- detta såväl minskad reglering av hur verksamheten ska bedrivas som ökade krav att redovisa och utvärdera resultaten och effekterna av verksamheten Skolverket, 1997g.

För anordnar det allmänna utbildning i form av kommunal

vuxna vuxenutbildning, vuxenutbildning för utvecklingsstörda och svenskundervisning för invandrare. Tillsammans utgör dessa skolformer det offentliga skolväsendet för Dessutom finns särskilda ut-

vuxna. bildningsformer som anordnas av det allmänna som komplettering till vuxenutbildningen inom det offentliga skolväsendet för vuxna.

Kommunerna är huvudmän för det offentliga skolväsendet för

Även landsting kan huvudmän för kommunal vuxenutvuxna. vara bildning och får om särskild överenskommelse träffats med en

kommun vara huvudman för viss utbildning inom vuxenutbild-

ningen för utvecklingsstörda.

I alla kommuner ska det finnas en av kommunfullmäktige antagen skolplan, som bland annat visar hur kommunens offentliga skolväsende för vuxna ska gestaltas och utvecklas. Av skolplanen ska särskilt framgå de åtgärder som kommunen avser vidta för att uppnå de nationella mål som har satts upp. Kommunen ska kontinuerligt följa upp och utvärdera skolplanen.

Den är huvudman för en del av det offentliga skolväsendet

som för vuxna ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i Skollagen samt andra lagar och förordningar. Varje kommun eller landsting ska som styrelse för sitt offentliga skolväsende utse en eller flera nämnder. Vanligtvis ansvarar en särskild nämnd eller flera särskilda nämnder skolstyrelse, barn- och utbild-

ningsnämnd, gymnasienämnd motsvarande för utbildningsverk-

samheten, men det kan också förekomma att exempelvis arbetsmarknadsfrågor och vuxenutbildning kopplas ihop inom en särskild nämnds ansvarsområde. Ett annat sätt att organisera nämndverksam-

så kallade beställar- och utförarnämnder. Den så kalheten är genom lade beställarnämnden kan ibland utgöras av kommunstyrelsen.

För ledningen av utbildningen ska det finnas en rektor, som ska hålla sig förtrogen med det dagliga arbetet i skolorna. Det åligger rektor att särskilt verka för att utbildningen utvecklas. Som rektor får

122 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik SOU 1998:5 l -

bara den anställas som genom utbildning och erfarenhet har förvärvat pedagogisk insikt. Rektors ansvar tydliggörs i läroplanen. Därutöver ansvarar rektor också för att betygskataloger förs och utfärdar betygsdokument, det vill säga slutbetyg och samlat betygsdokument. Kommuner och landsting får uppdra andra att anordna kommunal vuxenutbildning. Betyg sätts då efter prövning lärare vid nåav gon komvuxenhet. Rektor har också om vissa formella krav - uppfylls möjlighet att låta lärare/cirkelledare hos utbildningsan- - annan ordnare sätta betyg, om rektor exempelvis via informations- och foitbildningsinsatser gett goda förutsättningar för detta. Även i sådana fall ansvarar rektor för utfärdandet av betygsdokument och garanterar så sätt betygens värde. De studerande kan organisera sig i elevråd, vanligtvis då anslutet till Riksförbundet Elevernas Centralorganisation RECO. Eftersom de studerande kanske bara läser en eller ett par kurser kan det ibland vara svårt att mobilisera ett aktivt intresse för ett elevråd vid komvuxenhetema. För det offentliga skolväsendet för vuxna finns också statliga skolmyndigheter, exempelvis Skolverket och Statens Institut för Handikappade i skolan SIH. En Skolverkets viktiga uppgifter är av uppföljning, utvärdering och tillsyn. Den måste då utgå från att kommunema genomför sitt uppdrag att styra och utvärdera sin verksamhet. En mål- och resultatstyrd verksamhet måste utvärderas. Varje nivå kommun, skola, klassrum är skyldig att utvärdera sin - - egen verksamhet. En utvärdering syftar alltid till att öka kunskapen om det fenomen som studeras. På de nivåer i detta sammanhang är som aktuella torde eller borde det främsta skälet att skaffa sig - - vara kunskap för att ha en bättre grund att stå på i ett organisatoriskt-pedagogiskt utvecklingsperspektiv det må sedan gälla samspelet med samhällsutvecklingen, utbildningskostnader, utveckling av en ny kurs, deltagarnas kunskapsinhämtande, deltagarmedverkan, arbetssätt och arbetsformer eller nivåns måluppfyllelse. Att stödja utvärdering handlar ofta om att stödja pedagogisk utveckling. Skolverkets riktade tillsyn av tjugo kommuner har visat att det finns allvarliga brister i kommunernas ansvarstagande inom detta område Skolverket, l997g. Även folkhögskolan från sin tillkomst varit den friaste alla om av skolformer, så har staten ändå lagt fast vissa för verksamheten. ramar För varje skola ska det finnas en styrelse med för den verkansvarar samhet som där bedrivs. En förutsättning för statsbidrag är att skolan har upprättat ett måldokument för skolans utbildningar plan samt en för hur man ska utvärdera verksamheten. Undervisningen måste till

Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 123

-

form och arbetssätt skilja sig från den bedrivs inom gymnasie-

som skolan och högskolan. Denna senare bestämmelse är dock föremål för diskussion i den nyligen överlämnade folkbildningspropositionen. Styrelsen har också det ekonomiska ansvaret för verksamheten. Styrelsen utser som ledare för skolan en rektor. De folkhögskolestuderande organiserar sig vid varje skola i en studerandekår/elevkår, vilken brukar ledas av en egen styrelse.

De elva studieförbunden leds av sina respektive styrelser. De flesta studieförbunden är organiserade tre nivåer: ett riksförbund, en distriktsnivå och ett antal lokalavdelningar. För varje cirkel ska det finnas en ledare som är godkänd av en lokal studieförbundsavdelning.

I statlig myndighets ställe fungerar Folkbildningsrådet för såväl folkhögskolorna som för studieförbunden. Till rådets uppgifter hör bland annat att fördela statsbidraget mellan studieförbund och folkhögskolor samt att utvärdera verksamheten. Dessutom genomför staten en större utvärdering av folkbildningen vart femte år.

6.2.2 Kursutbud

Svenska för invandrare sfi och övrigt särskilt kursutbud för invandrare Svenska för invandrare sfi skolform. Den ska vila de

är en egen grundläggande värden som anges i läroplanen för de frivilliga skolformerna Lpf 94 och har en egen kursplan, som fastställs av regeringen. Riktvärdet för undervisningens omfattning i tid är 525 timmar. Riktvärdet får överskridas eller underskridas beroende hur mycket undervisning de studerande behöver för att uppnå de kunskapsmål som anges i kursplanen. Undervisningen bör bedrivas kontinuerligt under hela året med uppehåll endast för semester. Under kursens gång ska den studerandes kunskaper stämmas av mot särskilda delmål, vilka angivits i kursplanen.

Efter avslutad kurs ska deltagaren erhålla betyg. Som betyg ska användas någon av beteckningama Godkänd G och Väl godkänd VG. Om en deltagare inte når upp till nivån för betyget Godkänd ska denne erhålla ett intyg som anger vad han eller hon kan i förhållande till kursens mål. De studerande har rätt att få ett betygsdokument som utvisar att de har slutfört kursen och det betyg eller det intyg som de har fått.

Omfattningen av sfi-undervisningen varierar kraftigt mellan kommunerna år från år. Hälften av all sfi-undervisning vecka 41 år

var 1995 koncentrerad till storstäderna Stockholm, Göteborg och Mal-

124 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik

-

mö, till fyra större städer Norrköping, Uppsala, Västerås och örebro samt till Botkyrka. Ett år vecka 42 år 1996 hade

senare - - samma grupp kommuner endast drygt 30 procent av all sfi-undervisning Skolverket, 1996b, 1997. I 86 procent av samtliga kommuner ansvarade våren 1997 komvuxenheter eller särskilda enheter med enbart sfi-undervisning SFIskolor ensamma för denna utbildning Centrum, 1997 Det är en

. ökning från våren 1996, då drygt 70 procent att kommunen

uppgav ensam var anordnare SOU 1996:188. Övriga anordnare var våren 1997 folkhögskolor, studieförbund och AmuGruppen. I 64 procent av kommunerna var väntetiden till sfi fyra veckor eller mindre och i 86 procent kommunerna åtta veckor eller mindre

av Centrum, 1997. I Skollagen anges att väntetiden om inte särskil-

da skäl föreligger högst får uppgå till tre månader.

- Alla flyktingar får en viss undervisning i svenska på flyktingförläggningen. När de sedan inordnas i en kommun kan följande inträffa:

En Ali, 45 år börjar kursen svenska för invandrare och

person - skrivs in i denna skolform. Man upptäcker relativt snabbt att han inte kan läsa och skriva, i alla fall inte på det latinska alfabetet. Ali skrivs då också in i den grundläggande vuxenutbildningen för alfabetiseringsundervisning. Han är då inskriven i två skolformer och studerar exempelvis två timmar i den ena skolformen och

en timme i den andra. Det kan diskuteras om det är rationellt eller effektivt. Han kommer kanske aldrig heller att nå godkändnivån i sfi

grund av kraven skrivkunskaper. - En Sophia, 27 år skrivs också in i kursen svenska

annan person - för invandrare. Hon lär sig relativt snabbt, får betyget Godkänd kursen, men kan inte påbörja gymnasiestudier utan måste först läsa Svenska som andraspråk grundläggande nivå. Hon kommer att tvingas byta mellan olika skolformer ibland också mellan olika skolor, olika betygssystem och att finansiera sitt uppehälle med olika stödformer. Även för ungdomar kommer blandning skolformer sfi

samma av och gymnasieskolan att göra studierna besvärligare och systemen mer obegripliga.

Alfabetiseringsundervisning, sfi och svenska som andraspråk är alltså inte anpassade till varandra. Invandrama har därför ofta svårt att veta var de egentligen hör hemma i systemet.

Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 125

-

Undervisningen inom sfi kan vara arrangerad på många olika sätt. Inledningsvis nivågrupperas deltagarna efter sina svenskkunskaper och man försöker också ta hänsyn till vilken utbildningsbakgrund de har. En akademiker föredrar oftast ett annat upplägg och en högre undervisningstakt än en lågutbildad gör. Dessutom förekommer det att man grupperar om efter en tid när man sett vilka framsteg de olika deltagarna gjort. På del håll föredrar man att blanda olika natio-

en naliteter i största möjliga utsträckning i grupperna, för att det svenska språket ska vara det enda möjliga umgängesspråket deltagarna emellan. Samtidigt kan läraren ha som metod att endast tala svenska med de studerande från den allra första undervisningsdagen. På andra håll försöker man att undervisa människor med olika språk för sig och då kan man ha en lärare som inte bara talar svenska utan också språkgruppens språk. I dessa klasser kan man lägga upp undervisningen så att man utgår från det språk som språkgruppen kan och sedan lär man ut det svenska språkets ord och grammatik utifrån det. I små kommuner med få invandrare kan det dock svårt att få till-

vara räckligt med deltagare för att överhuvudtaget kunna dela in dem i olika grupper. Där kan studerande med mycket olika kunskaper och takt finnas i samma klassrum med mer eller mindre individuell handledning från läraren.

Många deltagare tycks efter avslutad sfi-undervisning fortsätta studierna i svenska som andraspråk i kommunal vuxenutbildning, ofta kombinerade med andra ämnen exempelvis engelska ochlel-

- ler praktik eller erhålla olika arbetsmarknadsåtgärder. Variationen tycks öka med storleken kommunerna. I några kommuner före-

trädesvis mindre har invandrarna också gått direkt ut i arbete. Detta

har dock ofta krävt särskilda insatser.

Sfi-kursen har Skolverkets uppdrag utvärderats av Centrum för tvåspråkighet vid Stockholms universitet. Utvärderingen med titeln Vem älskar Sfi är vissa punkter mycket kritisk.

Ett av de absolut största problemen för sfi-verksamheten och dess kvalitativa utveckling är den intressekonflikt som enligt Centrum för tvåspråkighet uppenbarligen finns mellan olika parter i flyktingmottagandet. Konflikten tar sig på många håll uttryck i att personal inom flyktingmottagandet och arbetsförmedlingen eller andra instanser utanför utbildningsornrådet kritiserar sfi-lärarna för att inte leverera produkter av tillräcklig god kvalitet tillräckligt kort tid, medan sfi-lärarna och utbildningsanordnarna ofta kontrar med att kritiken är orättvis och ovederhäftig. Många har synpunkter på hur undervisningen ska bedrivas. Uppenbara samverkansproblem kommer mer eller mindre tydligt till uttryck i samtliga detalj studerade kommuner.

En bedömning av måluppfyllelse inom sfi måste hävdade utvär-

-

126 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik

-

derarna ske utifrån de för sfi-undervisningen uppsatta målen, om

vilka det i kommunen givetvis måste råda enighet. Övriga verksamheter som kopplas till sfi-undervisningen måste enligt utvärderamas uppfattning fungera som medel för att svenskinlämingen ska så smidigt som möjligt och måste alltså planeras utifrån de studerandes språkliga framsteg och användas som resurs i språkutbildningen. Sñ-nivån kan inte rimligtvis motsvara anslutande verksamheters

exempelvis arbetsförmedlingens skiftande krav språklig kom-

petens.

Kursplanen är svår att applicera i den konkreta undervisningen Centrum, 1997, även om de nyligen utarbetade nationella proven ger möjlighet till en viss lägesbestämning. Detta beror bland annat

att målfonnuleringen anger en kunskapsnivå som är synnerligen avlägsen för stora studerandekategorier. För dem det enligt utvärderarna helt uteslutet att de någorlunda rimlig tid ska kunna uppnå kursplanens mål. Formuleringarna i kursplanen är dessa

- anser dessutom mycket allmänt hållna. Särskilt med tanke att planen ska kunna appliceras i undervisningen för vitt skilda målgrupper bör enligt utvärderarna etapper inom sfi och delmål formuleras.

Invandrare som uppnått godkändnivån i sfi och vill fortsätta studera svenska kan göra det i kursen Svenska andraspråk på

som grundläggande nivå och senare på gymnasial nivå. Övergången från svenska som andraspråk grundläggande nivå till motsvarande kurs gymnasial nivå är dock problematisk. Kursplanema bygger inte på varandra utan har ett glapp som gör det svårt för invandrare att vidare.

Det kan i detta sammanhang finnas anledning att särskilt framhål-

invandrarnas olika bakgrunder. Alla invandrare är inte i behov

av alfabetiseringsundervisning eller ens undervisning i långsam studietakt. Det finns också invandrare med postgymnasial utbildning som har alla förutsättningar att snabbt ta sig igenom både sfi och svenska som andraspråk såväl grundläggande gymnasial vuxenut-

som bildning för att sedan vidare. Detta måste redas ut redan i

samband med att en individuell studieplan upprättas.

Orienteringskurser

Många komvuxenheter har i Kunskapslyftskommitténs enkät våren 1996 framfört önskemål om att de orienteringskurser som avskaffades i och med reformeringen av vuxenutbildningen 1991 åter skulle få bli ett verktyg för att nå och motivera studieovana och lågutbildade. De skulle också kunna ge bättre vägledning såväl individuellt

som i grupp samt ge möjlighet att öka deltagarnas studietekniska

-

Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 127

-

färdigheter.

Regeringen har i en förordningsändring medgivit denna möjlighet från 15 januari 1997. Redan under våren 1997 har också många enheter börjat arbeta med denna kurstyp.

Kurser på grundläggande nivå

Den grundläggande vuxenutbildningen motsvarande grundskolan tillskapades år 1991. Ett syftena med denna reform är att åstad-

av komma en mer flexibel vuxenutbildning med utökade möjligheter till samtidiga studier i olika ämnen olika nivåer. Ett annat syfte är att stärka effektivitetsmålen, speciellt för den del av verksamheten som tidigare benämndes grundvux, som av RRV i en revisionsrapport Riksrevisionsverket, 1990 kritiserats för såväl organisatoriska som innehållsliga problem. Med organisatoriska problem avsåg RRV att grundvux för isolerat i förhållande till den övriga skol-

var verksamheten och att skolformen fick för litet av de resurser som kom vuxenutbildningen som helhet till del.

Till de innehållsliga problemen räknade RRV att en socialkurativ verksamhet utvecklades på bekostnad av den mer resultatorienterade kunskapsfönnedlingen samt att bristande individuell studieplanering försvårade för deltagarna. Reformeringen år 1991, vilken .ledde till en sammanslagningen av grundvux och kurser i kommunal vuxenutbildning högstadienivå etapp l, har enligt Skolverkets utvärdering Skolverket, l997d i många kommuner ännu inte helt slagit igenom. Det har där istället blivit så att man döpt om grundvux och etapp l till tidigare del och senare del av grundläggande vuxenutbildning utan att förändra innehåll och uppläggning. I den tidigare delen är majoriteten av deltagarna invandrare.

Kommunerna har enligt Skolverkets utvärdering i allt mindre utsträckning satsat på att informera om och rekrytera till vuxenutbildning överhuvudtaget. Informationen om grundläggande vuxenutbildning har vanligen skett genom presentation i den allmänna kommuninforrnation, som en eller möjligen två gånger per år går ut till boende i kommunen. Man kan naturligtvis kritiskt fråga sig om det är rimligt att anta att kortutbildade vuxna eventuellt med läs- och

skrivsvårigheter av olika slag, instabil livsföring eller social utsatthet

sätter sig ner och läser igenom kommunernas skriftliga informa- tion i broschyrfonn.

Allt fler yngre ofta med olika former av läs- och skrivproblem

- har under l990-talet sökt sig till den grundläggande vuxenutbildningen SOU 1996:188. Allmänt sett har det emellertid varit svårt att rekrytera svenskar. Den viktigaste orsaken har uppgav kom-

vuxenhetema våren 1996 varit studieñnansiella problem. Lågut-

-

128 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik

-

bildade har helt enkelt inte haft råd att studera denna nivå, om en del av studiestödet utgörs av lån. En annan orsak är att intresset för studier hos många lågutbildade har avtagit med stigande ålder. Ytterligare en annan orsak kan också vara att studier grundläggande nivå sällan har varit möjliga att kombinera med exempelvis yrkesinriktade studier gymnasial nivå.

Enligt läroplanen Lpf 94 åvilar det rektor att tillse att varje elev i dialog med skolan individuell studieplan och reviderar

gör upp en den vid olika tillfällen under utbildningen. Dessa studieplaner har ofta saknats. Detta gäller inte bara den grundläggande vuxenutbildningen utan kommunal vuxenutbildning som helhet. Där de finns har de ibland endast utgjort en sammanställning av de kurser den studerande avsåg att läsa och den studiestödspoäng dessa kurser genererade och inte angett mål med studierna och hur dessa mål ska nås. Ett skäl har ofta varit dels att studieplanen inte setts i ett sammanhang, dels att frågan lokalt har ansvaret för att sådana planer

om vem som tas fram inte har klarlagts.

Den grundläggande vuxenutbildningen har enligt gjorda redovisningar genomförts ibland som mycket traditionell katederundervisning och ibland som mycket ambitiös och väl fungerande undervisning, vilken konkretiserat begrepp som deltagarstyrd undervisning, problembaserat lärande, grupparbete, etc. Svårigheter att erhålla särskilt stöd i en eller annan form har varit sällsynta. Däremot har det funnits viss risk för att lärare liksom i svenskundervisning för in-

vandrare ibland blir mer kurator än lärare, en risk som i längden

blir till nackdel för både deltagare och lärare. Förekomsten av lärarlag har varit mer utbredd i denna del av den kommunala vuxenutbildningen än i övriga delar därmed inte sagt att den har varit all-

mänt förekommande.

Skolverket framhåller sin utvärdering grundläggande vuxen-

av utbildning att vissa lokala politiker misstror den kommunala vuxenutbildningen och tror att folkbildningen har mycket att lära denna kommunala skolform. Skolverket finner det svårt att förstå detta, eftersom gjorda utvärderingar av folkbildningen visar att folkbildningen inte lyckas nå målen att ha en deltagarstyrd verksamhet, arbeta utifrån deltagarnas förutsättningar och behov eller ha en verksamhet som stärker de allmänna demokratimålen som finns inom rörelsen, särskilt bra". Det finns fortsätter Skolverket inget stöd i undersökningens resultat som talar för att folkbildningen skulle vara bättre än komvux att rekrytera mindre studiebenägna grupper eller få deltagarna att nå bättre resultat."

Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 129

-

Sammanfattningsvis kan nedanstående citat visa på betydelsen av studier grundläggande nivå:

"Att studera som vuxen betyder mycket för deltagarna i den

grundläggande vuxenutbildningen. En genomgående kommentar

från våra informatörer bland dessa är att man ser det som en andra

chans i livet, att man nu som vuxen och mognare individ har en helt

annan förståelse för betydelsen av att ha en god skolunderbyggnad

och en helt annan motivation för att studera än man hade som ung.

Många berättar också målande och spontant om hur de fått en ny

självbild genom sina studier liksom nya föreställningar om samt in-

engagerat sig i föreningsliv, börjat intressera sig för lokalpolitik och

blivit mer aktiva som föräldrar i sina barns skolor. Skolverket,

1997d.

Kurser motsvarande grundläggande vuxenutbildning finns i form av ett första år på vissa allmänna kurser vid folkhögskolor. En sådan allmän folkhögskolekurs omfattar i stort sett alltid svenska, engelska, matematik, historia, samhällskunskap och naturkunskap men kan också innehålla psykologi, motion, olika tema samt skapande ämnen, eftersom varje folkhögskola själv bestämmer sin verksamhet med hänsyn till skolans ideologiska inriktning. Det innebär att den huvudman som driver en folkhögskola kan låta sina idéer slå igenom i skolans arbete skolan får en särskild profil. På folkhögskolor med

sådan profil förekommer också att de allmänna kurserna knyter an till denna, exempelvis med studier i bibelkunskap, invandrarkunskap, fackförenings-, folkrörelse- och organisationskunskap, inriktning mot fotboll, etc.

Inom studieförbundsvärlden ges också många cirklar som är direkt kopplade till ämnen grundläggande nivå, exempelvis cirklar i svenska, matematik och engelska grundskolenivå. Där erbjuds också cirklar som i större eller mindre utsträckning ger motsvarande kunskaper fast utifrån andra perspektiv, exempelvis skrivarkurser, dyslexicirklar, cirklar i kommunalkunskap och turistengelska.

Kurser inom de delar av vuxenutbildning för utvecklingsstörda särvux som motsvarar grundsärskolan läggs oftast ut deltid. Utbildningen kombineras med träning i daglig livsföring ADL-träning, verksamhet på dagcenter, etc. Kurser som motsvarar den förberedande träningssärskolan ges i ämnena kommunikation att med kroppsspråk, mimik, gester eller annat symbolspråk kunna förstå och göra sig förstådd samt verklighetsuppfattning rumsuppfattning, tidsuppfattning, orsakssammanhang och omvärldskunskap vardagsmiljö, närmiljö och samhälle. Det ligger i sakens natur att

5-l8-0699

130 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik

-

undervisningen inom de olika delarna av särvux till mycket stor del blir behovsstyrd.

Kurser i särvux ofta i form enskild undervisning. Det är då

ges av intressant att notera att antalet timmar per elev under en vecka endast uppgår till cirka 2,0 Skolverket, 1996c. Om denna siffra är giltig för samtliga veckor under läsåret torde en deltagare erhålla 65-70 timmars undervisning år. I vilken utsträckning en sådan under-

per visning är att betrakta som pedagogisk verksamhet eller uppehållande verksamhet torde kunna diskuteras.

Gymnasial utbildning

Kursutbudet i den kommunala vuxenutbildningen gymnasial nivå överensstämmer fullt ut med gymnasieskolans kursutbud, bortsett från att utbildning i estetisk verksamhet, estetiska ämnen, idrott och hälsa, Specialidrott samt schack inte får erbjudas. Inte heller får specialarbete förekomma. Inom folkbildningen finns inte motsvarande restriktioner. Tvärtom utgör estetiska ämnen ofta en profil hos många folkhögskolor, såväl de långa kurserna som inom eftergymnasiala yrkesinriktade utbildningar.

Många komvuxskolledare har beklagat att estetiska ämnen inte kan erbjudas i den kommunala vuxenutbildningen SOU 1996: l 88. De framhåller deltagarnas behov att få arbeta med båda hjärnhalv-

av orna, att via estetiska ämnen kunna utveckla ett mer flexibelt och kreativt tänkande, etc. I kapitel 11 behandlas dessa frågor ytterligare.

Det kan givetvis ifrågasättas om inte vuxna kan ha behov av andra utbildningar och därmed andra nationellt fastställda kurser än

- ungdomar. Många enheter upplever att ett av de största problemen med det gemensamma kursutbudet är avsaknaden av korta yrkesinriktade/yrkesförberedande eller rent av yrkesintroducerande kurser, speciellt för vuxna SOU 1996:188. Det kan också behövas spetsutbildningar gymnasial nivå inom olika yrkesområden. Det går givetvis att utveckla sådana kurser som lokalt fastställda kurser, men de ger inte samma status och sprids inte samma sätt som nationellt fastställda.

Ett annat problem är att vuxna med exempelvis naturvetenskaplig inriktning ofta önskar något slags humanistisk baskurs och tvärtom att vuxna med inriktning mot samhällsvetenskap eller humaniora gärna skulle vilja komplettera med en naturvetenskaplig kurs, som till sitt omfång kanske skulle stanna vid 60-100 gymnasiepoäng istället för exempelvis biologi A, fysik A och kemi A, vilka sammanlagt motsvarar 280 gymnasiepoäng. Några sådana kurser finns inte. Det torde inte heller vara förenligt med föreskrifterna i förordningen

Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 131

-

om kommunal vuxenutbildning att inrätta sådana kurser lokala

som kurser. Förordningen medger inte att andra kurser än yrkeskurser på gymnasial nivå får delas upp i delkurser.

Ytterligare ett annat problem är kopplat till olika former

av uppdragsutbildning. Företagen vill gärna ha exempelvis del svenska,

en en del engelska och/eller en del matematik dock inte hela kurser.

- Dessa delar köper man och de anställda får sin utbildning. Det är däremot i praktiken omöjligt för deltagarna att få tillgodoräkna sig dessa kunskaper i reguljär utbildning i kommunal vuxenutbildning. Om istället kurserna i de allmänna ämnena sätt

- samma som redan nu är fallet för kurser i yrkesämnen skulle kunna delas i

- upp delkurser, så skulle problemet kunna lösas SOU 1996:188. Arbetsgivaren kan köpa en delkurs och individen kan i reguljär kommunal vuxenutbildning läsa in återstående delkurser och få betyg på hel

en kurs, om han eller hon så önskar.

Under 1990-talet har yrkesutbildningen minskat kraftigt inom den kommunala vuxenutbildningen. Det beror dels på att yrkesutbildningen prioriterats ner, dels att det regionala samarbetet i stort sett upphört sedan länsskolnämnderna försvunnit, dels ock på att interkommunala ersättningar blivit en av de första kommunala besparingsområdena inom kommunal vuxenutbildning. Systemet med interkommunal ersättning hade våren 1996 i praktiken upphört att fungera.

Gymnasial vuxenutbildning för utvecklingsstörda kan erbjudas i alla ämnen som får förekomma ett nationellt inom

program gymnasiesärskolan med undantag av idrott och hälsa. Estetiska ämnen utgör inte något undantag. Verksamheten mindre omfattning.

är av Ämnena är också inom denna skolform uppdelade i kurser och kan läggas ut på sätt som bäst passar den enskilde deltagaren/gruppen. Även i den gymnasiala vuxenutbildningen för utvecklingsstörda

är antalet timmar per deltagare extremt lågt, 2,1 vecka Skolverket,

per 19960. Det torde vara svårt att inom denna genomföra peda-

ram en gogisk utbildningsverksamhet.

Kurser på gymnasial nivå är vanliga inom folkhögskolans värld. De långa allmänna kurserna som omfattar minst två års studier och

ger grundläggande behörighet till högskolestudier -jämförs inte sällan av skolorna själva i sina kursprogram med de gymnasiala

programmen inom de kommunala skolformema, exempelvis med social eller samhällsvetenskaplig-humanistisk inriktning, naturvetenskaplig fördjupning och medieinriktning. De kan också vara mer profilerade mot områden som saknar direkt motsvarighet i kommunal

gymnasial utbildning, exempelvis mot miljö, friskvård, ekologi eller

estetik. Endast om de allmänna kurserna ska ge studieomdömen finns

132 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik

-

vissa krav från statens sida tidsomfång och kursinnehåll. Folkhögskolan erbjuder också allmänna kurser om ett år eller mindre

i huvudsak ligger gymnasial nivå. Det kan vara allmänna som kurser profilerade som Rättvisa och Miljölinje, Bibellinje, Miljö och Trädgårdslinje eller Dramalinje.

Direkt yrkesinriktade kurser gymnasial nivå och påbyggnadsnivå motsvarande förekommer i begränsad omfattning folkhögskolorna. Det kan då handla utbildning till församlingspeda-

om en

journalistlinje eller kurs i kooperation och folkbildning för gog, en Spansktalande, samtliga ettåriga utbildningar. Det kan också handla

tvååriga fritidsledarutbildningar, idrottsledarutbildningar och om

dramapedagogutbildningar.

Behovet förändringar folkhögskolornas utbud reglerar sig

av av självt- så länge kursen är attraktiv är den bra och när sökandeström-

sinar är det dags för förändring. Detta gäller givetvis också den men kommunala vuxenutbildningen, för sitt utbud kan välja olika al-

som ternativ bland nationella kurser eller utveckla lokala kurser. Förändringarna klarar både folkhögskolor och komvuxenheter själva nâ-

got hindrande regelsystem finns inte.

Påbyggnadsutbildning

Påbyggnadsutbildningar inom kommunal vuxenutbildning syftar till att sådan utbildning leder till en ny nivå inom deras

ge vuxna en som yrke eller till ett nytt yrke. De kan vara nationellt eller lokalt fastställda. Skolverket har utarbetat ramtimplan för lokala utbildning-

en

SKOLFS 1995:34, ändrad 1996:2, i vilken anges att sådana utar bildningar ska omfatta 800-1200 gymnasiepoäng, varav högst 400 gymnasiepoäng får vara kurser gymnasial nivå.

En nationell påbyggnadsutbildning Teknikerutbildningen ger

- alltid den anordnande kommunen rätt till ersättning interkommu-

nal ersättning den anordnas enligt Skolverkets föreskrifter för

- om denna utbildning. Om studerande söker och blir antagen till denna

en kurs, så är alltså den studerandes hemkommun skyldig att betala interkommunal ersättning. Övriga nationella och lokala påbyggnadsutbildningar kan rätt till interkommunal ersättning om den anord-

ge nande kommunen finns med på den förteckning över kommuner som återfinns bilaga 2 till förordningen kommunal vuxenutbild-

som om ning. I denna förteckning också för hur många årsstudieplatser

anges kommunen har rätt att få interkommunal ersättning. I övrigt förelig-

inte någon skyldighet för hemkommunen att betala interkommuger nal ersättning och vanligtvis gör den inte det heller.

-

Påbyggnadsutbildningama inom kommunal vuxenutbildning har

SOU 1998:5 l Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 133

-

kraftigt minskat i omfattning. Detta beror dels att alla gamla utbildningar upphävdes l juli 1992 och att få nationella utbild-

nya ningar tillskapats, dels att den sökandes hemkommun sällan medger den anordnande kommunen interkommunal ersättning. I vissa speciella fall kan också Riksskatteverkets anvisningar om folkbokföringsort alternativt dubbelbosättning verka hindrande.

Studiecirklar En studiecirkel i ett studieförbund bildas i idealfallet när ett antal människor samlas kring ett speciellt tema, som de vill studera. Så är ingalunda självklart förhållandet. I olika kurskataloger för höst- respektive vårtermin bjuder studieförbunden ut ett utbud av cirklar, som man av erfarenhet vet kommer att dra till sig intresserade. Det finns dock det ska betonas cirklar som spontant uppstår ur män-

- niskors förenade intresse, exempelvis vissa musikcirklar, hantverkscirklar och dramacirklar. Många cirklar gränsar till eller befinner sig

gymnasial nivå, exempelvis vissa litteraturcirklar, språkcirklar och naturvetenskapliga cirklar.

6.2.3 Tidsutläggning

Såväl folkhögskolan när det gäller långa kurser och yrkesinriktade

kurser som den kommunala vuxenutbildningen har varit mycket

låsta till begrepp läsår och terminer. Kursen har börjat vid må-

som nadsskiftet augusti/september eller 15 januari och slutat i mitten av december eller början/mitten juni. Även studiecirkelverksamhe-

av ten avtar kraftigt så kallade lovtider. De senaste åren har en viss förändring skett i så måtto del sådan kursverksamhet kunnat

att en äga rum även under sommartid SOU 1996: 188. Som ett exempel kan nämnas att en av gymnasiekursema i matematik Ma B lästes in på några sommarveckor vid komvuxenheten i Landskrona. En annan enhet Kristianstad redovisar dels ett antal kurser inlästa under som-

dels samverkan med lärarhögskolan i kommunen så maren, en sätt att behörigheter till lärarhögskolan under sommaren läses in av antagna men helt behöriga lärarkandidater. Folkhögskolorna har ofta särskilda korta kurser somrarna, exempelvis i data, estetiska ämnen, friluftsliv och friskvård samt särskilda kurser för pensionärer.

Som en följd av olika satsningar exempelvis kurser för arbetslö-

sa och nu senast Kunskapslyftet har fler och fler studerande blivit

heltidsstuderande och vill studera dagtid eller tvingas till det på grund av bamomsorgens öppethållande. Utbildning kvällstid har under åren successivt minskat i omfattning såväl i absoluta tal som

-

134 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik

-

i procentuella. Det vill också synas som om tendensen till minskat kursutbud kvällstid är stabil. Det betyder människor

att vuxna som har arbete ges mindre och mindre möjligheter till behörighetsgivande studier fritid. Detta kan dock i många fall kompenseras av den växande distansutbildningen.

Den kommunala Vuxenutbildningens motsats är studiecirkeln som lever upp just på kvällar och helger, även om cirklarna på dagtid ökat i omfattning under 1990-talet, då exempelvis arbetslösa erhöll heltidsutbildning i studieförbundens regi.

En kurs kan läggas ut över hela terminer eller delar av dem kon-

centreras mer eller mindre. Ett av de signifikanta dragen i kommunal vuxenutbildning har varit och är fortfarande koncentrationsläsning. En utvecklad koncentrationsläsning ger flera fördelar, exempelvis: ° en kurs kan snabbt läsas in, vilket är en fördel för studerande som

endast vill/behöver läsa en eller ett mindre antal kurser ° den studerande även den heltidsstuderande kan koncentrera

- -

sig ett fåtal kurser i taget ° koncentrationen på ämnets helhet blir mer markant ° även studerande som endast läser ett fåtal ämnen kan lösa sin stu-

diefinansiering genom heltidsstudier.

Avigsidor med alltför extrem koncentrationsläsning kan

vara ° att deltagare, som på grund av exempelvis sjukdom eller barn-

passning tvingas vara borta en vecka eller mer snabbt kommer ef-

ter i studierna och har svårt att hinna ifatt ° att kunskaperna inte befästs ordentligt om inte arbetssätt och ar-

betsformer noga anpassats till denna studieform ° att det kan försvåra ämnesövergripande studier och temastudier.

Graden av koncentrationsläsning varierar kraftigt. En komvuxenhet redovisar att vissa kurser, exempelvis i ett språk koncentreras på så sätt att en kurs läses på heltid och så sätt i sig ensam utgör underlag för helt studiestöd under den aktuella perioden. En kom-

annan vuxenhet redovisar att samverkan med gymnasieskolan innebär jämfört med tidigare en minskad koncentration, eftersom alla kurser sprids jämt ut över terminer och läsår ibland flera läsår SOU

- 1996:188.

Koncentrationsläsning inom folkhögskolan är ovanlig före-

men kommer liksom att kurser förläggs till andra tider än ordinarie ar-

betstider. Där läses istället ämnen samman i teman eller proj Inte heller inom studieförbunden är koncentrationsstudier helt vanliga i den bemärkelsen att samma ämne studeras under exempelvis fyra till

Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 135

-

sex timmar per dag ett antal veckor, eftersom flertalet studiecirklar genomförs deltagarnas fritid.

Distansutläggning

Den nya informationstekniken ökar tillgängligheten för studier. Utbudet begränsas inte till den egna kommunens eller närliggande

kommuners utbud. Den studerande kan genomföra sina studier när

det bäst passar honom eller henne och blir inte längre beroende att

av passa lektionstider. Risk kan finnas för isolering, men denna kan minimeras genom exempelvis virtuella diskussioner via ett elektroniskt konferenssystem.

Statens skolor för vuxna Härnösand och Norrköping insåg tidigt möjligheterna med den informationstekniken. Ända fram till

nya mitten av 1990-talet var de bortsett från högskolorna i stort sett

- ensamma om att utveckla och distribuera utbildning via denna nya teknik. Nu utvecklas och distribueras utbildningar via inforrna-

ny tionsteknik i allt större utsträckning mellan olika kommuner, av privata utbildningsanordnare och inom företagens personalutbildningar.

I folkbildningen är mötet människor emellan gruppen den

- grundsten, på vilken lärandet bygger. Den informationstekniken

nya med möjlighet för deltagare i en och samma grupp att studera på olika platser och vid olika tider står i viss motsatsställning till denna tanke. Folkbildningen måste finna nya former som ändå gör det möjligt att utnyttja gruppen som en resurs, om man ska kunna utnyttja den nya informationstekniken. Det är möjligt att exempelvis elektroniska konferenssystem och varvning mellan individuella distansstudier hemorten och studier i olika grupperingar hos utbildningsanordnaren kan lösa delar av detta problem. Vissa försök pågår också med hjälp av medel från KK-stiftelsen, Europeiska Unionen, etc.

Det kan diskuteras i vilken utsträckning som den nya informationstekniken innebär ett ökat behov av kunskaper om hur inforrnation exempelvis Internet är strukturerad, vilken typ av infor-

mation som står att finna samt hur sådan information kan kritiskt granskas. Det skulle eventuellt innebära att ett nytt ämne -Informationsteknik borde introduceras alternativt integreras i andra ämnen.

-

6.3 metodik

Pedagogik -

Aldrig har jag kunnat förstå mig den pedagogik, enligt vilken

den som vet mest läraren är den som skall stå och fråga, medan de

som vet minst eleverna är de som skall svara. Bodil Jönsson, universitetslektor

136 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik

-

6.3.1 Pedagogiska ideal och realiteter

Diskussionens vågor går ofta höga mellan företrädare för olika uppfattningar, när frågor om det verkligen finns speciella vuxenpedagogiska/vuxenmetodiska arbetssätt kommer upp dagordningen. Finns det en skillnad gentemot pedagogik för barn och ungdom Var går i så fall gränsen Förändras allt, när man blir just 20 år På dessa frågor kan man bara konstatera att vuxenbegreppet inte kan kopplas till exakt ålder snarare till individemas sinnen, mognad och till de-

ras olika erfarenhetsbaser.

Ett försök att beskriva ett vuxenpedagogiskt förhållningssätt- såsom det utvecklas i Sverige skulle kunna göras i följande punkter:

-

° Undervisningen utgår från deltagarnas tidigare kunskaper, erfa-

renheter och värderingar samt ger dem möjligheter att bearbeta dessa tillsammans med nya kunskaper.

Undervisningen bygger på upplevda problem i verkligheten, ska- °

sammanhang och helheter och deltagarna ökad förståpar ger en else för omvärlden.

0 Deltagarna får inflytande över undervisningens innehåll och upp-

läggning, varigenom de också kan ta ansvar för sin inlärning och

sitt kunskapssökande. Deltagarna får möjlighet att utbyta erfarenheter, diskutera åsikter

°

och tillsammans lösa problem. Undervisningen medverkar till att förbättra deltagarnas självför-

°

troende och bidrar till deras personliga och sociala utveckling.

Ett grundläggande vuxenpedagogisk förhållningssätt utgår från att se lärandet som en följd av att individen är aktiv i relation till sin omgivning och själv har förmåga att söka kunskap.

När de vuxenpedagogiska idealen ska omsättas i vardagsarbetet sker detta i en miljö där den nationella Vuxenutbildningens olika kulturer och traditioner har slagit rot. En vuxenutbildningsanordnare som har stark anknytning till någon folkrörelse bär då med sig de traditioner som omhuldas inom denna rörelse. En annan vuxenutbildare bär en mer direkt kunskapsfönnedlande tradition, där läroplan, kursplan och betygskrav styrt verksamheten. Ytterligare en annan vuxenutbildare har arbetsmarknadspolitiska överväganden som utgångspunkt för sin verksamhet. Därtill kommer att verkligheten är

komplicerad än så, eftersom dessa kulturer och traditioner inte mer är renodlade från varandra.

Till förutsättningarna för en vuxenutbildares pedagogiska verk-

SOU 1998:5l Infrastruktur regelverk, organisation ocl; pedagogik 137 -

samhet hör inte bara olika vuxenutbildares speciella kulturer och traditioner. Dit hör också de studerandes utveckling och vuxenstudiersamspel med vuxenlivet i övrigt. Det handlar då om att se vuxnas enstudierna i relation till den studerandes livssituation familj - arbete/arbetslöshet ekonomi, etc. Studierna finns i ett komplicerat sammanhang och kan kanske inte alltid ges högsta prioritet. De olika vuxenutbildningsorganisationema utgår ibland också från olika filosofier, baserade exempelvis Gruntvig, Freire, amerikansk andragogik, studiecirkeltradition, problembaserad inlärning, etc. Det mest tydliga exemplet är kanske cirkelfilosofin, där gruppen och samtalet utgör hömstenama och cirkelledarens roll åtminstone i begynnelsen närmast administratörens. Hos vissa studieför- - var bund lever denna tradition tydligt vidare åtminstone i vissa slag av cirklar. Hos andra studieförbund har utvecklingen inom vissa utbildningssektorer lett fram mot tydlig cirkelledarroll behörig en annan lärare med akademiska betyg. En vuxenutbildares uppgift är skiftande. I ena stunden är han/hon lärare exempelvis i språk för studiesvaga deltagare grundläg- - gande nivå, där läraren också förväntas aktivt medverka till att bygga deltagarnas självförtroende. Några timmar senare ska samma upp vuxenutbildare fungera som lärare för experter, vilka behöver uppdateras inom viss sektor språket, och som förväntar sig effeken av tivitet. I ett annat sammanhang ska vederbörande försöka lyssna av ett företags utbildningsbehov för att kunna planera en uppdragsutbildning och/eller ikläda sig handledarrollen i distansutbildning. Förutom den direkta undervisningen förväntas en vuxenutbildare också kunna samverka med exempelvis arbetsförmedling och andra myndigheter. Förutom ideal och realiteter finns det pedagogiska-metodiska moden och trender slår igenom hos såväl vuxenutbildare som andra som utbildare. Alternativa pedagogiska-metodiska diskussioner har under årens lopp förts med större eller mindre intensitet. Olika metoder har kommit och gått. En del har bara blivit stjärnskott den pedagogiska himlen, blossat och slocknat, andra har under längre tid upp stillsamt tillvaron för deltagare och lärare/cirkelledare. mer lyst upp Ett problem har varit den tilltro till en speciell pedagogisk metod många administratörer, lärarutbildare och för den delen också som lärare haft från tid till tid. En period grupparbete enbart gruppvar arbete saliggörande, annan period var LTG-metoden läsinlär- - en ning talets grund och Freires alfabetiseringsmetod det enda acceptabla i alfabetiseringsundervisningen, etc. Den enda sanningen inom detta område är väl den att det inte finns någon unik metod med stort M, möjligen en unik metod för en spe-

138 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik -

ciell individ vid ett givet tillfälle. I detta sammanhang bör verkligen mångfald vara ett honnörsord. Kanske är det mot den bakgrunden man ska se de nu aktuella strömningarna med utgångspunkt i olika lärstilar som bygger på varje deltagares unika inlämingsstil SOU 1997:158.

6.3.2 verklighet

Pedagogisk

Kommunal vuxenutbildning

Den kommunala vuxenutbildningen, speciellt på gymnasial nivå, har tidigare dominerats av förrnedlingspedagogik med stark ämnesanknytning. Arbetsformer som temastudier och ämnesövergripande arbetssätt blir inte alltid realistiska alternativ om ens önskvärda i - ett kursutformat system med ibland mycket korta kurser, där deltagarna läser olika kurser med olika syften. Det är inte heller alla gånger lätt att försöka få de vuxna studerande att bli aktiva, självständiga och ansvarstagande i sina studier. De förväntar sig, trots sina ibland tråkiga minnen från ungdomsskolan, att undervisningen ska till på samma sätt som den gjorde i ungdomsskolan. Att de studerande ska få och röner fortfarande motstånd hos många ta ett stort ansvar studerande, och ibland också hos deras lärare. Det går inte längre om det någonsin har gått- att enhetlig - ge en bild av den kommunala Vuxenutbildningens arbetssätt och arbetsformer. Man arbetar i den skolförlagda verksamheten och med mer mer ökat deltagarinflytande, ökat eget ansvarstagande för egna studier, ökad individualisering och ökad lärarhandledning och lyckas många gånger väl. Integration grundläggande vuxenutbildning och någon form av yrkesutbildning/yrkespraktik har de sista åren blivit vanligare. På många enheter har också grundläggande utbildning och kämämnesutbildning på gymnasienivå integrerats andra fortfarande separerats. Oavsett vilket har lärararbetslag bildats, vars uppgift är att organisera deltagarnas studier. Arbetssätt utvecklas där lärprocessema, det egna aktiva kunskapssökandet och det livslånga lärandet står i centrum. Verksamheterna har organiserats i öppna skolor, där målet är att kunna ta emot deltagarna kontinuerligt och att låta deras studietid variera i en och samma kurs från någon månad till flera terminer beroende på deras behov och möjlighet att avsätta tid för studier. Studierna kan heltid eller deltid och vara avse många ämnen eller ett ämne. Det fria lärandet uppmuntras på andra håll exempelvis via Lärbutiker, där helst ska kunna komma vem som in, träffa en lärare och efter en inledande intervju, diskussion och information själv formulera målet för kunskapssökandet och påbörja -

SOU 1998:5l Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 139

-

arbetet. Detta ställer givetvis helt nya krav arbetssätt och arbetsformer. Parallellt med detta pedagogiska utvecklingsarbete, som bedrivs vid fler och fler komvuxenheter, finns fortfarande enheter där lärarens kunskapsförrnedling är dominerande läraren talar om hur

det är och deltagaren försöker lära sig detta SOU 1996: 188; SOU 1997: 158.

Det är dock inte alltid enkelt att arbeta efter de goda intentionerna, därom vittnar en skolledare i Vuxenutbildare ser sig själva SOU 1996:188:

I många gymnasiegmpper finns runt 30 individer med vitt skiftan-

de erfarenheter och kunskaper. Det är inte självklart enkelt att i en

kort kurs om t ex 30 timmar hitta de relevanta erfarenheterna och

därefter bygga dem ett sådant sätt att det blir tydligt att erfa-

renheterna blir allmängiltiga och därmed av allmänt värde.

Komvuxenheter, vilka inte har integrerats med grundskola och/eller gymnasieskola, har lättare att komma fram till ett vuxenpedagogiskt synsätt. Dessa enheter har egen skolledning och egna lärare ofta er-

farna vuxenutbildare vars fortbildning ombesörjs av enheten. I

mindre enheter arbetar lärarna i flera skolforrner. På grundskolan/ gymnasieskolan, där de då ofta har huvuddelen sin tjänstgöring,

av förväntas de delta i där anordnad fortbildning, vilken saknar vuxenpedagogisk inriktning SOU 1996:188.

Folkhögskolan

För folkhögskolan kan samma ambitioner som för den kommunala vuxenutbildningen redovisas deltagarinflytande, eget ansvarsta-

gande för egna studier, att öva beslutsfattande, etc. Där finns också ambitionen att studier vid folkhögskolan ska ge ökad handlingsberedskap för den studerande att söka andra utbildningar SOU 1996:188; SOU 1996:159; SOU 1997:158. Dessa ambitioner konkretiseras ofta i fyra begrepp i folkhögskolepedagogiken som alla har historisk förankring i folkhögskolan, nämligen problemorienterade studier, personlig utveckling, samband mellan teori och praktik samt demokrati och medborgaranda.

Många folkhögskolor ligger långt framme när det gäller att tillämpa vad man kallar verkstadsmetodik, vilket kan leda till att skolorna fungerar som ett levande kulturcentrum för bygden. Det innebär att man inte bara gör om skolorna till något som liknar verkligheten utan man drar in den och samspelar med den. Det kan innebära att direktsända närradio och producera tidningar för lokalsamhället runt skolan. Att förena teori och praktik, samspel med såväl lokalsamhäl-

140 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik

-

let som med alla de människor, kulturer, livsvillkor och intresseinriktningar som idag ryms inom folkhögskolan gör i bästa fall skolan till en helhet och en pedagogisk miljö snarare än ett antal rum med tillämpade undervisningsmetoder. Ett exempel hur teori och praktik vävs samman är när studerande från Holas data- och fotolinje genomför olika projekt med dataanknytning, vilka efterfrågats av institutioner och företag inom närområdet projekt alltså motsvarar

- som verkliga behov. På fotolinjen, som har dokumentär inriktning, har de studerande anlitats av länsmuseema i Västerbotten och Västemorrland för att medverka i projekt som syftar till att dokumentera samtiden SOU 1997:158.

Internatboendet präglar ännu några folkhögskolor studierna och räknas som en viktig del i pedagogiken. Tankegångar kan få ventileras och sjunka in under efterrniddagspromenader, kvällar i biblioteket och nätter i skolans elevhem. På andra folkhögskolor finns överhuvudtaget inte längre internat och även folkhögskolor med internat finns det vanligtvis ett antal studerande som bor utanför skolan och som alltså inte kan bli delaktiga i denna djupare gemenskap.

I de allmänna kurserna är grupperna oftast sammanhållna. De därigenom uppkomna möjligheterna till exempelvis temastudier och ämnesövergripande arbetssätt utmärker folkhögskolans arbetssätt och arbetsformer. De ger också goda förutsättningar för träning i sociala basfärdigheter. Det finns dock risk för att katederundervisningen ökar, om en skola växer alltför snabbt och/eller klasstorleken ökar markant.

Studiecirkeln Studiecirkeln startade ursprungligen som en arbetsform för aktiva föreningsmedlemmar inom nykterhets- och arbetarrörelsen, där man läste böcker och med utgångspunkt från detta förde samtal om det lästa med koppling till sin egen situation och erfarenhet. Snart vidgades verksamheten. Kommunal- och Statskunskap blev aktuella ämnen vid sidan av litteraturstudiema. Enkla metodiska tips blev snart tillgängliga men det var fortfarande viktigt att studiecirkelns former växlade. Under 1950-talet började den stora studiecirkelexpansionen och vissa problem blev tydliga. Nya deltagare strömmade till utan vana att arbeta i grupp och nya cirkelledare utan erfarenhet blev deras ledare. Många gånger blev cirkeln en liten skolklass med en fröken eller en magister. Behov av snabba insatser uppstod. Cirkelledarutbildningen utökades kraftigt. Studiematerial började produceras som underlättade för cirkelledama att tillämpa en grupp-

Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 141 -

orienterad och aktivitetsbefrämjande pedagogik Johanssong SOU

1996:188; SOU 1997:158. Viktiga karaktäristika för studiecirkeln är att verksamheten ska bedrivas i knyta till deltagarnas situation och sociala grupp, an egen verklighet, skapa aktivitet och underlätta för deltagarna att själva bestämma arbetsformer. Cirkelns arbetsformer ska kännetecknas av att de demokratiska, med ett samspel mellan deltagare och omgivär ning, där varken cirkelledare eller studiematerial får vara det enda styrande och där cirkelaktivitetema måste bygga samverkan och inte konkurrens. Ett kännetecken är att studierna i en cirkel annat ska stimulera deltagarna till att ta i gruppen. Cirkelstudiema ansvar måste innehålla kunskaper handlingsberedskap för att som ger en även lösa problem och klara situationer som ingen idag kan förutse SOU 1997:158. Redan tidigt i studiecirkelns barndom betonades vikten arbetsformemas mångfald: av

Arbetsformer äro icke likgiltiga ting. Ett mål nås lika snabbt vilken väg helst. Tag lärdom av andras erfarenheter som av egsom Men icke med härmning utan med människans anpassning na. apans och omsmältning. Det är bildning det gäller. Därhän leder blott er er väg. Richard Sandler i Mångfald eller enfald".

Sociala basfärdigheter

Under 1990-talet har och påtalats behovet sociala basmer mer av färdigheter kreativitet, flexibilitet, samarbetsförmåga och kommu- nikativ förmåga Tuijnman, 1998. Hur dessa färdigheter ska stimuleras diskuteras i olika sammanhang. Faktum är att kravet kreatiarbetssätt stärker självförtroende och flexibilitet redan finns va som i läroplanen Lpf 94. Många inom såväl folkbildning som kommunal vuxenutbildning arbetar aktivt att driva utvecklingen mot ett problembaserat lärande, ett processbetonat arbetssätt, etc. Delmer tagarna måste framhålls det ofta tränas till ett eget ansvarstagan- - de för sina studieresultat också få ett större reellt inflytande över men verksamheten, framför allt i den vardagliga undervisningssituatio-

nen. Många de uppgifter, vuxenutbildningen fyllt under den inav som dustriella kommer även i ett kunskapssamhälle att vara aktueleran, la. Det handlar då bland annat att utveckla en nationell identitet, om basfärdigheter i läsa, skriva och räkna, omvärldskunskap och att medborgarkunskap/-ansvar lika väl vidare förståelse för som en samhällen över nationsgränsema. I dagens samhälle behöver därutöver andra färdigheter och per-

142 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik -

sonli ga egenskaper utvecklas egenskaper är relevanta i ett - som mer livslångt lärande svårare att definiera och beskriva del i men som en ett formellt lärande. Exempel sådana egenskaper, vilka tydlinu gare framhävs, är självförtroende, kritiskt tänkande samt förmåga att tänka kreativt och konstruktivt. Andra exempel är förmåga/lust att lära nytt, att arbeta självständigt och ändå kunna samarbeta med kol-

leger snarare än att tävla med dem, att hantera information och i - ett vidare perspektiv utöva sina demokratiska rättigheter och skyldig- heter samt ha förståelse för andra samhällen och kulturer än den egna. Dessa nyprioriterade behov i förening med tidigare uppgifter - ställer förändrade krav på vuxenutbildningens organisatörer, för-

nyat utbud och på förändrad pedagogik. Det kan inte uteslutas att exempelvis införandet av estetiska ämnen exempelvis drama och/eller krav genomfört specialarbete i kommunal vuxenutbildning

skulle underlätta arbetet med att utveckla dessa egenskaper. Det kan

dock inte vara en nödvändig förutsättning åtminstone inte den - enda. Det torde däremot vara angeläget att vuxenutbildare i sitt arbete

överhuvudtaget utgår från sådana arbetssätt och arbetsfonner som befrämjar utvecklingen dessa egenskaper. av Arbetssätt som problembaserat lärande och utnyttjande teknisav ka hjälpmedel främst datorer -tycks ett verksamt verktyg för - vara ökat ansvarstagande för egna studier, delaktighet och individualise-

ring SOU 1996:188; SOU 1997:158.

Distansmetodik

Distansutbildning och därmed också distansmetodik med samma/ liknande pedagogik som i annan vuxenutbildning har börjat bli - ett allt viktigare inslag i all vuxenutbildning för den flexibilitet att ge och tillgänglighet som traditionell utbildning inte kan I takt med ge. att informationstekniken gjort sitt intåg i utbildningsvärlden har också kunskapen om de tekniska hjälpmedlen och dess användning för-

djupats och ökat i omfattning. Pedagogiska förhållningssätt för att utnyttja den nya tekniken har dock inte utvecklats i snabba samma takt hos flertalet utbildningsanordnare SOU 1996: 188. Från början dominerades distansutbildning korrespondenskurav ser. Den studerande fick ett instuderingsmaterial, oftast lärobok en för självstudier med tillhörande instuderingsuppgifter, vilka skulle

sändas in till utbildningsanordnaren, där lärare rättade uppgifterna

med utförliga kommentarer och skickade tillbaka dem till deltaga-

ren. Kommunikation lärare deltagare skedde alltså via brev. I slutet av studierna kunde den studerande inställa sig hos anordnaren för

Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik 143

-

prövning alternativt för laborationsövningar och slutprövningar. I princip fungerar vissa distansutbildningar fortfarande detta sätt, även brevet bytts ut mot fax och/eller e-post.

om

En allt vanligare variant den beskrivna distanspedagogiken är

av

självstudiema kombineras med handledning hos någon utbildatt ningsanordnare på hemorten, exempelvis i så kallade Studieverk-

en stad. Den studerande får sitt material, studerar hemma, får vid be-

hov eller enligt schema handledning hemorten och avslutar stu-

dierna med prövning hos utbildningsanordnaren eller hos någon anordnare hemorten. Ny teknik kan innebära ytterligare insatser, exempelvis Videofilmer, videokonferenser tillgång till databaser,

etc.

En form distanspedagogik kanske fortfarande den van-

annan av ligaste -innebär att älvstudiema eventuellt med enklare handled-

ning på hemorten kombineras med kurstillfällen hos utbildnings-

anordnaren, så kallade varvade studier. Kursperiodemas längd brukar då variera från ett dagar till vecka. Under självstudiema

par en håller deltagaren kontakt med läraren genom e-post, telefon, fax och datorer. Videokonferenser kan ytterligare ett medel som skapar

vara kontakt SOU 1996:188; SOU 1997:158.

144 Infrastruktur regelverk, organisation och pedagogik

-

Kunskapslyftet statsbidrag, krav och volym 145

-

7 -

Kunskapslyftet

statsbidrag, krav och

volym

Kunskapslyftet är ett nationellt projekt som utvecklar strukturerna för vuxenutbildning och ger fler studieplatser i landets alla kommuner. Kommunerna får statsbidrag under åren 1997 till 2002 för att utöka sin vuxenutbildning främst gymnasial nivå, men också på grundläggande nivå. Dessutom utgår statsbidrag inom Kunskapslyftet till folkhögskolor, till statens skolor för vuxna och till kvalificerad yrkesutbildning.

I det här kapitlet beskrivs inledningsvis hur statsbidraget inom Kunskapslyftet fördelats för perioden 1997-1998 och vilka krav som regering och riksdag i sammanhanget ställer kommuner och folkhögskolor. Efter det följer avsnitt där omfattningen av kommunernas och folkhögskolomas verksamhet under Kunskapslyftet jämförs med omfattningen av den utbildning som de gav tidigare. Kunskapslyftet omfattar visserligen 110 000 helårsstudieplatser utöver den ordinarie verksamheten, men det innebär inte att den aktuella vuxenutbildningen vuxit med lika många platser sedan Kunskapslyftet startade. Tidigare fanns den konjunkturellt motiverade extrainsat-

med kurser för arbetslösa i kommunernas och folkbildningens sen regi. Omfattningen av studieplatser var därför stor redan innan hösten 1997, långtifrån så stor den blev med Kunskapslyftet.

men som

7.1 Statsbidragets fördelning

skolformer

Efter riksdagsbesluten våren 1997 se avsnitt 3.2 fanns finansiering för ett stort antal utbildningsplatser inom Kunskapslyftet. Folkhögskolorna tilldelades statsbidrag för 10 000 årsstudieplatser för kurser

gymnasial och grundläggande nivå och samtidigt fanns drygt 5 000 platser inom den kvalificerade yrkesutbildningen eftergymnasial nivå. Vidare tilldelades statens skolor för vuxna statsbidrag för 300 000 gymnasiepoäng inom Kunskapslyftet att tillhandahålla under perioden 1juli 1997 till 31 december 1998. Detta kan omräknat till helårsplatser ä 756 poäng sägas cirka 260 platser per år.

vara

146 Kunskapslyftet statsbidrag, krav och volym

-

Den övervägande delen av Kunskapslyftsplatsema tillföll landets kommuner för utbildning gymnasial nivå. Riksdagsbesluten innebar statlig finansiering för 96 300 utbildningsplatser inom den kommunala vuxenutbildningen från och med l juli 1997, och av dessa fick 5 000 platser användas för grundläggande vuxenutbildning. Riksdagsbesluten innebar också att statsbidraget för den särskilda vuxenutbildningssatsningen successivt skulle utökas för att år 2000 omfatta 140 000 platser.

Antalet tillgängliga platser inom den kommunala vuxenutbildningen kommer emellertid att utökas mer, eller åtminstone i snabbare takt, än vad som tidigare beslutats. Regeringen har nyligen aviserat att kommunerna vid behov får täckning utöver tidigare fast-

ställa ramar för gymnasial vuxenutbildning anordnas mellan

- som den 15 juni och 21 augusti 1998 enligt de regler som gäller för Kunskapslyftet i övrigt. Detta gäller för en maximal volym om 4,5 procent av den verksamhetsvolym som kommunerna tilldelats för 18månadersperioden l juli 1997 31 december 1998 inom Kunskaps-

lyftet se bilaga l. Skrivelse, 1998-02-23.

De 10 000 riktade platserna, som folkhögskoloma fick sig tilldelade inom Kunskapslyftet 1997, kommer att kvarstå för både 1998 och kommande år. De tillgängliga utbildningsplatsema inom kvalificerad yrkesutbildning, KY, ökar däremot för att uppgå till 7 200 under vårterminen 1998 och 8 800 under höstterminen 1998 Wallin, 1998.

Eftersom statsbidraget till KY finns inom samma anslag som övriga Kunskapslyftsplatser kan platserna inom kvalificerad yrkesutbildning räknas in när man talar om antalet platser inom Kunskapslyftet. I andra avseenden kan man dock se KY och Kunskapslyftet som två separata utbildningssatsningar och den uppdelningen

används fortsättningsvis här. Den kvalificerade yrkesutbildningen handhas av Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning och sär-

en skild arbetsgrupp inom Regeringskansliet se avsnitt 5.5. Dessutom pågår särskilda utvärderingar av verksamheten inom KY. Detta gör att Kunskapslyftskommittén väljer att inte vidare diskutera KY i detta betänkande, men det kan finnas anledning att återkomma till relationerna mellan KY och övrig vuxenutbildning senare.

7.1.1 och fördelande

Fördelningsprinciper myndigheter

Det statsbidrag för kurser gymnasienivå som tilldelats kommunerna för 18-månadersperioden 1997-1998 fördelades initialt mel-

Kunskapslyftet statsbidrag, krav och volym 147

-

lan kommunerna ett sådant sätt att de kommuner har stor

som en del av landets arbetslösa med låg utbildning gynnades. Dessutom tog regeringen hänsyn till andelen yrkeskurser, allmänna kurser och orienteringskurser som kommunerna sagt sig vilja genomföra inom Kunskapslyftetl. Yrkeskurser gav därvid ett större bidrag per plats än allmänna kurser. De allmänna kurserna gav i sin tur ett större bidrag per helårsplats om 756 verksamhetspoäng än orienteringskurserna. Vid fördelningen av statsbidraget gjordes också en kvalitetsbedömning av kommunernas planer, så som de uttrycktes i deras ansökningar. l samband med detta premierades kommuner som hade för avsikt att förnya sin vuxenutbildning.

Efter de första sex månaderna i 18-månadersperioden 1997-1998 skedde en viss omfördelning av medel mellan kommunerna. För kommuner som producerade betydligt mindre än en tredjedel av sin tilldelade volym under de första sex månaderna gjordes en avräkning för en mindre del av den verksamhet som inte genomfördes. Dessa medel gick till kommuner med en stor andel av landets lågutbildade arbetslösa som genomfört en större verksamhet än planerat.

Som nämnts har kommunerna också möjlighet att få statsbidrag till 5 000 helårplatser inom den grundläggande vuxenutbildningen. Kommunerna får ta del dessa platser enligt ett turordningssystem.

av De kommuner som tidigare satsat relativt mycket på grundläggande vuxenutbildning och som samtidigt har en hög andel arbetslösa, lågutbildade och invandrare kommer högt på turordningslistan. När statsbidraget fördelades för grundläggande vuxenutbildning hösten 1997 blev det i praktiken så att alla kommuner som ville ta del av bidraget inom det tilldelade utrymmet också kunde göra det.

De statsbidrag som fördelats landets kommuner för 1997 och 1998, har fördelats i enlighet med förslag som Delegationen för kunskapslyftet lämnat till regeringen. Några av de viktigaste uppgifterna för Delegationen för kunskapslyftet har varit att föra en dialog med företrädare från kommunerna, att behandla kommunernas ansökningar om statsbidrag samt att föreslå regeringen hur statsbidragen skulle fördelas och senare omfördelas. Delegationen för kunskapslyftet har dessutom lämnat förslag till regeringen om fördelningen av statsbidrag till statens skola för vuxna i Härnösand och Norrköping.

Den 1juli 1998 upphör Delegationen för kunskapslyftet och dess roll övertas av Skolverket. När kommunerna söker statsbidrag för

1 Somallmännakurserräknasi dettasammanhangkurseri kärnämnenochalla andraämnen

gymnasieskolansNaturvetenskapsprogramoch Samhällsvetenskapsprogram.Som

yrkeskurserräknaskurseri karaktärsämnen depå såkalladeyrkesförberedandeprogram-

meni gymnasieskolan.Vilka kurserdetärkanutläsasi denprogramhandledningför gym-

nasieskolanochvuxenutbildningensomSkolverketgerut Skolverket, l996d.

148 Kunskapslyftet statsbidrag, krav och volym

-

Kunskapslyftet 1999 kommer de därmed att vända sig till Skolverket.

De 10 000 utbildningsplatsema inom Kunskapslyftet som tilldelats folkhögskolorna har hittills fördelats de olika skolorna av Folkbildningsrådet. Detta kommer att vara fallet även fortsättnings- VIS.

Statsbidraget till Kunskapslyftet ska ge fler utbildningsplatser totalt sett och för att få ta del av statsbidraget krävs därför att kommunerna och folkhögskoloma inte minskar sin ordinarie verksamhet. Inbyggt i statsbidragssystemet finns krav på att kommunerna fortsätter att ge utbildning motsvarande minst genomsnittet av den ordinarie verksamheten de senaste åren, exklusive utbildning finansierad med särskilda statliga stöd. För platser över den nivån kan de få statsbidrag till ytterligare utbildning inom Kunskapslyftet. En liknande konstruktion finns för folkhögskolorna.

Hur statsbidragen fördelar sig mellan olika kommuner framgår i bilaga Där finns också mer information om vilka överväganden som legat bakom fördelningen mellan kommunerna och vad kommunema ska prestera för statsbidragen.

7.1.2 Statsbidragsnivåer för kommuner, SSV och folkhögskolorna

Statens skolor för har inom Kunskapslyftet fått 30 000 kronor

vuxna för att prestera 756 verksamhetspoäng, där en verksamhetspoäng utgörs av en gymnasiepoäng för kurser på gymnasial nivå. Som framgår i tabell 7.1 är beloppet är lika stort som det belopp som kommu-

fått i bidrag plats inom grundläggande vuxenutbildning. nerna per Där uppgår statsbidraget till 30 000 kronor per plats om 756 verksamhetspoäng. En kommun får inom den grundläggande vuxenutbildningen tillgodoräkna sig 21 verksamhetspoäng för en veckas heltidsstudier för en person. Med 36 veckors heltidsstudier för en person eller motsvarande utbildningsvolym uppnås 756 verksamhetspoäng 36 21 756.

Kunskapslyftet statsbidrag, krav och volym 149 -

Tabell 7.1. Antal kronor per helårsplats i statsbidrag inom Kunskapslyftet 1997-1998 Kategori Antal kronor i statsbidrag Kommuner gymnasial nivå 1997-1998 Genomsnitt 32 090 per 756 vp För allmänna kurser 24 500 " För yrkeskurser 38 000 " För orienteringskurser 19 000 "

Kommuner grundläggande nivå 1997-1998 30 000 per 756 vp alt 36 v

Statens skolor för vuxna 1997-1998 30 000 per 756 vp

Folkhögskolor Genomsnitt för allmänna kurser med endast basämneeller med proñlämne 37 000 per 2 33 v 1997 37 500 per 2 33 v 1998 Genomsnitt när extra stöd för handikappad borträknats 33 400 per 2 33 v 1997 33 780 per 2 33 v 1998 Anmärkning: vp verksamhetspoäng.

Det statsbidrag kommunerna tilldelats för gymnasial vuxenutsom bildning inom Kunskapslyftet uppgår 1997 och 1998 till i genomsnitt 32 090 kronor helårsplats om 756 verksamhetspoäng. I taper bell 7.1 framgår att kommunerna i beräkningsgrunden för statsbidrag fått 38 000 kronor för yrkeskurser, 24 500 kronor för allmänna kurser och 19 000 kronor för orienteringskurser. Detta gör att komexempelvis satsat relativt mycket yrkeskurser och remuner som lativt lite orienteringskurser fått än andra i genomsnitt per mer helårsplats. Alla kommuner har dock tilldelats sitt statsbidrag som en klumpoch har kunnat anordna den kurskombination de önskat med summa den kostnadsfördelning de ansett lämpligast. Regeringen har som valt att lämna statsbidraget det sättet för att ge kommunerna stor frihet att ta hänsyn till de lokala förutsättningarna för vuxenutbildningen. En dyr kurs inom ett område har kunnat uppvägas av en billigare kurs inom eller ett annat område. Om en kommun ändsamma rat den kombination av kurser som den fått bidrag för har de krav ställs presterad volym ändrats enligt särskilda omräkningssom faktorer. Det är inte bara fördelningen mellan olika kurstyper som gjort att kommunerna fått olika stort statsbidrag per volymenhet. Sammanlagt 12 procent det totala statsbidraget fördelades initialt på komav i förhållande till deras ambitioner när det gäller exempelvis munerna

150 Kunskapslyftet statsbidrag, krav och volym -

rekrytering, vägledning och utveckling av vuxenutbildningen. Detta gör att två kommuner med samma volym och kurskombination kan ha fått olika stora statsbidrag ambitionsnivåerna för strukturerna om kring utbildningen skilt sig åt. Kring genomsnittsbidraget 32 090 kronor 756 poäng finns om per således en variation som både beror kurstyper och olika kvalitatiambitionerl. Medianen för kommunernas respektive statsbidrag va per 756 poäng i Kunskapslyftet är 33 407 kronor och 90 procent av kommunerna har ett statsbidrag plats ligger inom intervallet per som 28 000 38 000 kronor. - För att den totala kostnaden för Kunskapslyftet i kommun ska en hålla sig inom statsbidraget måste själva kurskostnaden i genomsnitt understiga det kommunen fått i statsbidrag plats. Detta är nödper vändigt för att kostnaderna för administration, vägledning, utveckling med mera också ska kunna rymmas inom bidraget. Se bilaga l för mer information statsbidragen till kommunerna. Delegatioom nen för kunskapslyftet, l997b, 19970, l997d, l997e F olkhögskolorna har fått mer per studieplats än kommunerna och SSV se tabell 7.1. Statsbidraget till folkhögskolornas 10 000 platser inom Kunskapslyftet 1997 uppgick till 370,8 miljoner kronor på helårsbasis, och för 1998 skedde uppräkning till 375,8 miljoner en kronor. Folkbildningsrådet fördelade ut dessa anslag 332 227 deltagarveckor 1997 och 333 500 deltagarveckor 1998. En deltagarvecka är en veckas studier för eller motsvarande utbilden person ningsvolym. Folkbildningsrådet, l997d. Folkhögskoloma har därmed fått 37 000 respektive 37 500 kronor i genomsnitt per helårsplats om minst 33 deltagarveckor Antalet kronor per plats har dock varierat mellan skolorna. Under båda åren har 10 procent av Statsbidraget för extra studieplatser inom Kunskapslyftet avsatts för folkhögskolors extra kostnader för deltagare med sociala, språkliga och fysiska handikapp. Avsättningen uppgick till 37 miljoner kronor 1997 och 38 miljoner kronor 1998 Folkbildningsrådet, l997d. Detta innebär att Statsbidraget helårsplats per om 33 veckor för en icke-handikappad person enligt definition samma kan sägas ha uppgått till 33 400 kronor 1997 och 33 780 kronor 1998.

1 Det finnsocksåannatbakomvariationeni statsbidrag helårsplatsse bilagal. per 2 Folkbildningsrådetharkrävt attminst 332227år 1997respektive333500deltagarveckor år 1998skakommatill stånd.Dessatal dividerat med lO 000 platserger33,22respektive 33,35deltagarveckaperplats.Ingetsägerdock att enkurs skavarajust 33 veckor. Som krav finnsatt kursernainom Kunskapslyftetskavaraminst15veckorlånga.

Kunskapslyftet statsbidrag, krav och volym l5l

-

7.2 Kvalitativa ambitioner för

Kunskapslyftsproj ekten

Regering och riksdag har många mål med projektet Kunskapslyftet. Vid sidan av tillväxtmål, sysselsättningsmål och fördelningspolitiska mål finns som nämnts också ambitionen att Kunskapslyftet ska utveckla Vuxenutbildningens organisationsformer i kommunerna. l avsnitt 3.2 beskrevs vad regeringen och riksdagen kräver att kommunerna ska åstadkomma när det gäller kvalitativa faktorer inom Kunskapslyftet. En del detta kan kortfattat beskrivas så här:

av

° kommunmedborgarnas utbildningsbehov och önskemål invente-

ras, - den lokala arbetsmarknadens utbildningsbehov och kompetensbe-

hov inventeras, information och uppsökande verksamhet riktas till målgruppema,

- - individuell studievägledning erbjuds alla som efterfrågar utbild-

ning, - individuell studieplan upprättas för alla studerande, ° utbildningssatsningen följs upp och utvärderas och ° prövning sker för den som vill skaffa sig ett formellt betyg utan att

ha gått en kurs.

Som övergripande krav finns följande:

° den enskilda individens önskemål, behov och förutsättningar ska

vara styrande och - flexibilitet, kvalitet och nytänkande ska prägla utbildningens ut-

formning, inriktning och innehåll. Prop. 1995/96:222

Som framgår i avsnitt 3.2 har regeringen och riksdagen också en del önskemål om vad kommunerna borde beakta i sina lokala projekt

Delegationen för kunskapslyftet har varit mycket aktiv när det gäller att förmedla regeringens krav och önskemål till dem som leder Kunskapslyftet i kommunerna och Delegationen har också på olika sätt stöttat det lokala utvecklingsarbetet. Sedan inbjudan att delta i Kunskapslyftet gick ut till landets kommuner under sommaren 1996 har kommunerna arbetat med dessa krav och önskemål med varierande ambitionsnivå och delvis olika inriktningar.

Kommunerna har utöver regeringens mål själva utformat lokala mål och strategier för sina projekt i samband med att de ansökte om statsbidrag inom Kunskapslyftet. Eftersom kommunerna haft frihet

152 Kunskapslyñet statsbidrag, krav och volym

-

att uppfylla regeringens och riksdagens krav på det sätt som de själva funnit lämpligast och dessutom mål har Kunskapslyfts-

satt upp egna projekten runt om i landet olika karaktär. Det handlar dock alltid om att skapa mer vuxenutbildning under nya, flexibla organisationsförmer.

För att se till att kommunerna verkligen utvecklar vuxenutbildningen i den riktning de sagt sig vilja göra i sin ansökan ställs inte bara kvantitativa, utan också kvalitativa, krav i samband med statsbidraget. För att få utnyttja statsbidragen för utbildning gymnasial nivå krävs att kommunen genomför insatser av kvalitativ natur i huvudsak i enlighet med vad som beskrivits i kommunens ansökan om statsbidrag. I kapitel 10-11 ges en översiktlig bild av hur Kunskapslyftet utvecklat sig under projektets första halvår av tio när de gäller de kvalitativa faktorerna.

7.3 Genomförd av antal

ökning

hösten 1997

studieplatser

Kunskapslyftet har inneburit att utbildningsvolymerna förändrats inom berörda skolformer under andra halvåret 1997 i jämförelse med tidigare år. I detta avsnitt beskrivs hur volymema förändrats inom den kommunala vuxenutbildningen gymnasial nivå respektive grundläggande nivå, inom folkhögskoloma och SSV i tur och ordning.

7.3.1 nivå inom

Kraftig volymökning gymnasial

kommunal vuxenutbildning

Den största volymförändringen har skett inom den kommunala vuxenutbildningen gymnasial nivå. Där har antalet utnyttjade helårsplatser ökat kraftigt vilket framgår av tabell 7.2. Denna ökning har åtföljts av motsvarande ökning av antalet studerande. Hur antalet individer i utbildning förändrats beskrivs dock inte här utan i kapitel

Kunskapslyftet statsbidrag, krav och volym 153

-

Tabell 7.2. Förändring antalet genomförda helårsplatser på gymna-

av sial nivå inom den kommunala vuxenutbildningen andra halvåret 1997 i jämförelse med genomsnittlig utbildningsvolym under studieåren 1993/94 1995/96.

- Kategori Helårsplatser Totalt antal genomförda platser andra halvåret 1997 135 639 Av Skolverket fastställd basorganisation, framräknad somgenomsnitt för

- Ökning utöver kurser för arbetslösa+ basorg. enligt ovan, dvs utökning utöver genomsnittlig total utbildningsvolym perioden 1993/94 1995/96 69 925

- Anmärkning: Definitionen av en helårsplats är inte konstant över tiden. Se bilaga 1 för information om begrepp och definitioner. Källor: Skolverket, 1996. Up drag till Statensskolverk angående omfattningen av gymnasial vuxenutbildning z ommunema, Dnr 1996:1725. Stockholm. Delegationen för kunskapslyftet, 1998. Antal genomförda platser andra halvåret 1997.Registerutdrag. Skolverket, 1997. enl Skolverkets definition. Reviderade basorgani-

Helårsñlatser

sationer Grvux maj-97 oc Gyvux juni-97.

För att inte krångla till redan komplicerade begrepp ytterligare har de helårsbegrepp legat närmast till hands för respektive begrepp

som och tidsperiod använts i tabellen. Det gör att definitionen av en helårsplats inte är konstant och statistiken i tabell 7.2 bör tolkas med detta i åtanke. Se bilaga l för information om begrepp och defi-

mer nitioner.

För att säkerställa att Kunskapslyftet inte ersätter kommunalt finansierad utbildning har Skolverket räknat fram en så kallad basorganisation kommunerna måste tillhandahålla för egna medel

som innan de kan ta de statliga stöden inom Kunskapslyftet i anspråk. Basorganisationen för gymnasial nivå är frarnräknad som den vuxenutbildning kommunerna själva finansierat i genomsnitt åren

som 1993/94 1995/96 och den uppgår aggregerad nivå till cirka

- 36 900 helårplatser Skolverket, l997j. Varje helårsplats utgörs i beräkningen av 540 klocktimmar lärarledd undervisning för en per-

eller motsvarande, det vill säga det helårsbegrepp som användes son tidigare.

För volymen under höstterminen 1997 har en helårsplats istället beräknats som 756 verksamhetspoäng. Som framgår i tabell 7.2 uppgick utbildningsvolymen inom den kommunala vuxenutbildningen

gymnasial nivå till 135 600 helårsplatser om 756 verksamhetspoäng under andra halvåret 1997. Utbildningsvolymen andra halvåret 1997 var därmed 98 700 helårsplatser större än den genomsnittliga kommunalt finansierade volymen under åren 1993/94 1995/96

- 135 600 36 900 98 700.

-

154 Kunskapslyftet statsbidrag, krav och volym

-

Under läsåren 1993/94 1995/96 utgjordes utbildningsvolymen

dock inte bara av kommunernas basorganisationer. Det fanns dessutom i genomsnitt 28 800 statligt finansierade utbildningsplatser för arbetslösa inom den kommunala vuxenutbildningen gymnasial nivå Skolverket, 1996e. I tabell 7.2 framgår på den nedersta raden hur antalet helårsplatser ökat under andra halvåret 1997 i jämförelse med den genomsnittliga totalvolymen under den föregående statliga satsningen de aktuella åren. Den kommunala vuxenutbildningen gymnasial nivå har således ökat med 69 900 platser i jämförelse med den genomsnittliga totala utbildningsvolymen på gymnasial

nivå under läsåren 1993/94 1995/96.

-

Jämför man istället omfattningen under det sista halvåret 1997 med volymen utbildning under studieåret närmast före är ökningen inte lika stor. Omfattningen kurser för arbetslösa utökades från

av och till år och störst studieåret innan Kunskapslyftet tog vid.

var som

7.3.2 nivå

Volymförändring på grundläggande inom kommunal vuxenutbildning

För grundläggande vuxenutbildning inom kommunerna

har en sammanlagd volym om 16 000 helårsplatser ä 756 verksamhetspoäng rapporterats för höstterminen 1997 i mätningen den 15 oktober 1997

Skolverket 19970.

Liksom för den gymnasiala vuxenutbildningen finns för grundläggande nivå basorganisation framräknad Skolverket. Den

en av kommunalt finansierade utbildningen grundläggande nivå

uppgick till sammanlagt 26 200 helårsplatser i genomsnitt under studieåren 1993/94 1996/97. Inga statligt finansierade kurser för arbets-

lösa fanns denna nivå och dessa 26 200 platser kan således sägas utgöra basorganisationen för grundläggande vuxenutbildning. En helårsplats är i sammanhanget beräknad som 540 klocktimmar lärarledd undervisning för en person eller motsvarande. Skolverket, 1997j

Vid en jämförelse mellan basorganisationen och volymen hösten 1997 verkar det som om utbildningen grundläggande nivå minskat. Under hösten 1997 uppgick utbildningsvolymen till 10 200 helårsplatser färre än den genomsnittliga utbildningsvolymen de fyra studieåren närmast före Kunskapslyftet 16 000 26 200 -10 200.

- Att så verkligen skulle fallet förefaller dock osannolikt. Mer

vara rimligt är att tro att de 5 000 tillgängliga statligt finansierade utbildningsplatsema grundläggande nivå inom Kunskapslyftet skulle öka den sammanlagda volymen. Det finns i statsbidragssystemet

Kunskapslyftet statsbidrag, krav och volym 155

-

krav de kommuner som vill utnyttja stödet inom Kunskapslyftet att de först och främst måste utöka den utbildning de själva står

som för innan de kan komma ifråga för statsbidrag inom Kunskapslyftet. Statsbidrag har endast utgått för utbildning utöver 110 procent av en kommuns fastställda basorganisation grundläggande nivå se bilaga l.

Cirka 3 900 av de 5 000 platserna utnyttjades under andra halvåret 1997 och dessa delades av 112 kommuner. Detta innebär att 112 kommuner ökade sin egen volym med 10 procent och därefter ökade utbildningsvolymen ytterligare för de statsbidrag de erhållit. Det har dock inte funnits några volymkrav de kommuner som inte har fått statsbidrag. Teoretiskt sett skulle det kunna vara så att dessa kommuner samtidigt minskat sin vuxenutbildning grundläggande nivå så mycket att den totalt sett minskat i landet med i storleksordningen 10 000 platser, dvs knappt 40 procent.

Förmodligen är dock den redovisade minskningen inte är reell, utan ett resultat bristfällig registrering. En viktig indikation att statistiken är felaktig är att antalet studerande den 15 oktober 1997 minskat mycket lite i jämförelse med det genomsnittliga antalet studerande tidigare år. Om de som nu studerar har ungefär samma studietakt som tidigare studerande haft borde antalet helårsplatser inte ha minskat eller minskat högst marginellt.

När slutliga data för hösttenninen 1997 bearbetats Skolverket

av senare under våren 1998 blir det förhoppningsvis möjligt att fastställa den verkliga förändringen av antalet utbildningsplatser.

7.3.3 Volymförändring hos folkhögskolorna

Under 1997 arrangerade folkhögskolorna sammanlagt l 053 000 deltagarveckor som långa allmänna och särskilda kurser, korta kurser, folkhögskoleledda cirklar och kurser inom särskild utbildningsinsats se tabell 7.3. Den så kallade särskilda utbildningsinsatsen svarade för drygt 318 000 av dessa deltagarveckor.

Fram till och med halvårsskiftet 1997 utgjordes den särskilda utbildningsinsatsen av kurser för arbetslösa. Folkhögskolorna fick statliga stöd för att anordna 10 000 utbildningsplatser beräknat

per helår inom satsningen kurser för arbetslösa. Från och med den första juli 1997 övergick statsbidraget till dessa 10 000 utbildningsplatser till att vara utbildningsplatser inom Kunskapslyftets ram. I samband med det fick skolorna en viss minskning av stödet plats.

per

156 Kunskapslyftet statsbidrag, krav och volym

-

Tabell 7.3. Antal deltagarveckor för folkhögskolorna 1997 och 1995/96 12 mån inom långa och korta kurser, folkhögskoleledda cirklar samt särskild utbildningsinsats Kategori Deltagarveckor

1997 1995/96 Långa, korta kurser och fh-ledda cirklar 734 323 749 043

Särskild utbildningsinsats 318 431 352 134

Summa l 052 754 1 101 177 Källa: Folkbildningsrådet, 1998,Årsredovisning 1997, Stockholm.

I folkhögskolesammanhang brukar helårsstudier pågå under

anses 34 veckor inklusive lov om cirka 2 veckor. En helårsplats kan därför

bestå av 32 deltagarveckor. Omräknat till antal helårsplatser anses om 32 veckor uppgick antalet helårsplatser som tillhandahölls inom den särskilda utbildningsinsatsen 1997 till 9 950 stycken. Under studieåret 1995/96 utgjorde volymen inom den särskilda utbildningsinsatsen 352 134 deltagarveckor eller, annorlunda uttryckt, 11 004 helårsplatser om 32 veckor.

Folkbildningsrådet anger att det minskade antalet deltagarveckor för det särskilda statsbidraget bland annat har att göra med att skolorna fått en alltmer ansträngd ekonomi. Skolor som tidigare genomfört en större verksamhet än vad som krävts har nu minskat sina volymer ned till de miniminivåer som angivits av Folkbildningsrådet. Folkbildningsrådet, l998a

Det är inte bara verksamheten inom det särskilda anslaget som har minskat, det har dessutom skett en mindre minskning av antalet deltagarveckor för det ordinarie statsbidraget se tabell 7.3. Sammantaget för ordinarie verksamhet och särskild utbildningsinsats har volymen minskats med 48 423 deltagarveckor, eller 1 5 l 3 helårsplatser om 32 veckor.

Liksom för kommunerna finns för folkhögskolorna krav att särskilt finansierad verksamhet inte ska ersätta utbildning som annars skulle ha kommit till stånd. Detta krav fanns under den föregående satsningen på kurser för arbetslösa och det finns också inom Kunskapslyftet: Statsbidraget till en folkhögskola skall minskas,

1 För att gejämförbarhetmed tabell 7.1skulle enberäkningpå 33 deltagarveckorkunna

göras.Hälftenav 1997utgjordesdockdensärskildautbildningsinsatsense tabell 7.3 av

kurserför arbetslösa.Dettagöratt det i vilket fall somhelst integår att sägaom 10000

platserom33 deltagarveckorperhelårkommittillståndinomKunskapslyftetochen sådan

beräkning därför ointressantdet aktuellaär året.

Kunskapslyftet statsbidrag, krav och volym 157

-

om omfattningen av den ordinarie verksamheten där blir väsentligt lägre än den ordinarie utbildning anordnades under föregående

som budgetår och inte finansierades med särskilt bidrag SFS

som 1996: 1397 9 §. Detta torde innebära att den ordinarie verksamhetsvolym finansierats via folkbildningsanslaget 1997 inte får vara

som väsentligt lägre den ordinarie verksamhetsvolymen under Studieåret 1995/96. Studieåret 1995/96 ingår i det senast avslutade budgetåret innan Kunskapslyftet 1995/96 18 mån.

Folkbildningsrådet har i sin kontrollfunktion gentemot skolorna inte valt att jämföra de realiserade volymema med volymema under studieåret 1995/96. I stället har man valt att använda sig av så kallade ingångsvärden som finns fastställda för varje skola. Ingångsvärdet är det antal deltagarveckor skola borde kunna prestera för det

som en ordinarie statsbidraget. Värdena räknades fram 1991 och har sedan justerats emellanåt när förutsättningarna ändrats.

Tidigare har Folkbildningsrådet krävt av skolorna att minst 95 procent ingångsvärdena måste produceras inom ramen för det

av vanliga anslaget. Under 1997 sänkte man dock kravet till 90 procent med hänvisning till långsiktiga kvalitetsaspekter Folkbildningsrådet, 1998a. Detta innebär att de skolor som inte uppnått en volym

motsvarar 90 procent deras respektive ingångsvärden och som av 100 procent av de deltagarveckor de tilldelats inom den särskilda utbildningsinsatsen riskerat att få lämna ifrån sig resurser till andra skolor. Inför 1998 gjordes viss omfördelning från skolor som inte

en nått upp till sina volymer under 1997 till skolor som legat över sina volymer Persson, 1998.

7.3.4 hos statens skolor för

Kunskapslyftsvolymen

vuxna Statens skolor för vuxna har inom Kunskapslyftet tilldelats särskilda statsbidrag till drygt 300 000 gymnasiepoäng under perioden l juli 1997 till 31 december 1998. SSV i Norrköping har givits extra stöd till 113 400 gymnasiepoäng och SSV i Härnösand har fått extra stöd till 189 000 gymnasiepoäng. Skolorna har 18 månader sig att producera de nämnda utbildningsvolymema och en avstämning redan efter den första terminen kan ge en felaktig indikation om den mer långsiktiga volymen inom Kunskapslyftet. De gymnasiepoäng som registeras under termin är de poäng som erhållits på avslutade

en kurser. För att poäng ska registreras krävs därför att de studerande varit igång med sina studier ett tag, vilket inte alltid är fallet med de individer som registrerats som Kunskapslyftsstuderande” under andra halvåret 1997. Detta förhållande gör att det inte är särskilt intres-

158 Kunskapslyftet statsbidrag, krav och volym

-

sant att jämföra utbildningsvolymema i Kunskapslyftet under 1997 med utbildningsvolymer tidigare år.

Vid SSV i Härnösand kom utbildningen inom Kunskapslyftet höstterminen 1997 igång sent under terminen och det gjorde att få kurser hann avslutats innan årsskiftet. Det många studerande

var som där inte påbörjade sina studier inom Kunskapslyftet förrän i slutet av november. Under höstterminen 1997 avslutades vid SSVH kurser om sammanlagt 116 270 gymnasiepoäng, vilket omräknat till måttet helårsplatser om 756 poäng är 307 stycken platser 116 270 poäng dividerat med 756/2 är cirka 307. Av dessa var det endast 4 250 gymnasiepoäng 11 platser som tillhörde Kunskapslyftet.

- - Lundh, 1998

Individernas finansiering vid studier 159

8 Individernas

finansiering

vid studier

De som studerar inom vuxenutbildningen kan finansiera sina studier

olika sätt. Till de vanligaste hör att olika former av studiestöd används och att individerna hel- eller deltidsarbetar parallellt med sina studier. Andra får ekonomisk hjälp av sin partner eller sina föräldrar. Dessutom finns det studerande som finansierar sitt uppehälle med andra bidrag eller ersättningar från stat och kommun än studiestöd. SCB, 1997a

I det här kapitlet beskrivs några av de ñnansieringskällor som funnits tillgängliga sedan sommaren 1997 för den som vuxenstuderar grundläggande och gymnasial nivå. Först beskrivs några studiestöd varvid störst utrymme ägnas Särskilt utbildningsbidrag. Sedan beskrivs under vilka förutsättningar en individ kan studera och samtidigt erhålla arbetslöshetsersättning, Utbildningsbidrag respektive socialbidrag.

1 Studiestöd

I samband med att Kunskapslyftet infördes skedde en mycket viktig förändring när det gäller studieñnansiering för studier grundläggande och gymnasial nivå. Vid sidan av de gamla studiestöden Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa SVUXA, Särskilt vuxenstudiestöd SVUX och Studiemedel finns nu också Särskilt utbildningsbidrag UBS.

1 Särskilt utbildningsbidragl

Särskilt utbildningsbidrag, UBS, är ett studiestöd som kan ges till studerande som är berättigade till arbetslöshetsersättning vid studiernas början. Den större delen av de tillgängliga medlen inom studiestödet, cirka 85 procent, ska till personer som är anmälda som arbetslösa och arbetssökande vid arbetsförmedlingen. Den resterande delen av det tillgängliga stödet kan till personer som innehar en anställning. För att en anställd ska kunna få UBS krävs att vederbörandes arbetsgivare åtar sig att anställa en långtidsarbetslös istället.

Informationomurvalsreglerför Särskiltutbildningsbidragfinns i kapitel

160 Individernas finansiering vid studier

Den person som tas in som ersättare under studierna behöver inte ha samma tjänst som den som tillfälligtvis studerar. Det är tvärtom möjligt att omfördela arbetsuppgifterna inom arbetsplatsen och bereda plats vikarien där det bäst passar.

Särskilt utbildningsbidrag är ett relativt förmånligt studiestöd eftersom det ger ett bidrag som motsvarar en persons arbetslöshetsersättning. Stödet har stora likheter med Utbildningsbidrag som ges vid deltagande i aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder se avsnitt 8.3. Inga pengar lånas, utan hela det belopp som utgår vid Särskilt utbildningsbidrag är ett bidrag. Särskilt utbildningsbidrag kan i dagsläget lämnas under högst 12 heltidsmånader, men en förändring

den här punkten har utlovats. Under vintern 1998 aviserade regeringen att frågan kommer att behandlas i den ekonomiska vårpropositionen.

Eftersom Särskilt utbildningsbidrag beloppsmässigt är lika stort som arbetslöshetsersättningen, kommer studiestödet att bli lägre för dem som arbetat deltid före studiernas början än för dem som haft heltidsarbete. En individ kan aldrig få ett högre belopp med Särskilt utbildningsbidrag än det belopp som erhålls som arbetslöshetsersättning, studierna är av större omfattning än tidigare arbete.

även om Den som har arbetat deltid före arbetslösheten och väljer att studera

deltid får lika hög ersättningsnivå med UBS som vid arbetslöshet förutsatt att studierna har samma omfattning som tidigare arbete. Om studierna har mindre omfattning än den tidigare deltiden så minskas bidraget i motsvarande mån.

Studier med Särskilt utbildningsbidrag jämställs i lagen 1997:238 om arbetslöshetsförsäkring med arbete. Detta innebär att studier med Särskilt utbildningsbidrag kan ge ny ersättningsperiod

studierna fullföljs. Det innebär också att den som hoppar av stuom dierna "utan giltig anledning riskerar att bli avstängd från sin a-kassa upp till 45 dagar.

För att få UBS måste den studerande bedriva studier som omfattar minst 25% heltid under året och fylla lägst 25 år och högst 55 år

av det år studierna börjar. Dessutom måste den studerande sakna slutbetyg från treårig gymnasieutbildning eller motsvarande, alternativt sakna motsvarande kunskaper eller ha särskilda skäl.

Särskilt utbildningsbidrag ges för studier folkhögskola och studier inom den kommunala vuxenutbildningen. Studierna ska ha en sådan inriktning att de kan vara en del av en utbildningsgång som leder fram till kunskaper motsvarande grundskoleutbildning eller en treårig gymnasieskoleutbildning. UBS ges också för orienteringskurser inom kommunal och statlig vuxenutbildning och motsvaran-

Individernas finansiering vid studier 161

de kurser inom folkhögskolan. SFS 1996:1654, med senare ändringar

CSN har fastställt att UBS ges vid folkhögskolestudier om den studerande läser sådan allmän kurs som främst är avsedd för dem

en

saknar grundskole- eller gymnasieutbildning. De allmänna kursom

ska innehålla brett urval allmänna ämnen. Även allmänserna ett av

kurser med särskild profil vid folkhögskola berättigar normalt till na UBS. CSN kräver då att de särskilda profilkursema omfattar högst 20 procent av den totala studieomfattningen. Har de en större omfattning dras den del överstiger 20 procent av från kursens totala

som timtal när studiestödet ska beräknas.

För så kallade särskilda kurser vid folkhögskolornal gäller att de normalt inte rätt till Särskilt utbildningsbidrag. Vissa delar av så-

ger dana kurser kan dock berättiga till UBS om de har en sådan inriktning i annat sammanhang skulle berättiga till bidraget. CSNFS

som 1997:6 12 §

8.1.2 Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa SVUXA ges till arbetslösa

är arbetssökande och inte har kunnat erbjudas ett lämpligt arbesom te. De måste ha arbetat under minst tre kalenderår tidigare och fylla minst 21 år det år studierna börjar och vara högst 50 år vid studiestart. SVUXA för studier grundskole- och gymnasieskolenivå

ges och för studier på orienteringskurs under sammanlagt högst sex terminer. För gymnasieskolestudier beviljas stöd för sammanlagt högst två terminer.

Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa är inte lika förmånligt som UBS eftersom bidraget endast utgör 65 procent av individens ersättning från arbetslöshetskassa. För att komma upp till ett belopp som motsvarar hela ersättningen från arbetslöshetskassan får individen låna resterande 35 procent inom SVUXA. En annan skillnad mellan studiestöden är att SVUXA till skillnad från UBS inte ger ny ersättningsperiod i arbetslöshetsförsäkringen. Tiden med SVUXA är istället överhoppningsbar tid inom arbetslöshetsförsäkringen om studier-

varit på heltid. Den som tidigare arbetat deltid och därför har en na ersättning från arbetslöshetskassa motsvarar deltid har möjlig-

som het att få SVUXA för heltidsstudier. Om personen väljer att studera

heltid räknas dagpenningen upp till motsvarande heltid.

SVUXA kan även till dem som inte är medlemmar i en arbets-

ges löshetskassa. Ersättningen beräknas då efter lägsta dagpenning. Un-

l Specialinriktade,yrkesinriktadekurser.

6-l8-0699

162 Individernas finansiering vid studier

der 1997 uppgick lägsta dagpenning till 230 kronor per dag fem dagar i veckan för den som tidigare heltidsarbetat. Motsvarande belopp för 1998 är 240 kronor. CSN, 1997a, 1997b, 1998a

8.1.3 Särskilt Vuxenstudiestöd Särskilt vuxensstudiestöd, SVUX, riktar sig inte i första hand till arbetslösa som SVUXA gör. Dessutom finns några andra mindre skillnader mellan stöden. För att få SVUX måste man ha förvärvsarbetat under minst fyra kalenderår och vara högst 50 ingen undre gräns vid studiernas början. En annan skillnad är att SVUX ger lägre ersättning än SVUXA för den som inte är medlem i arbetslöshets-

en kassa. CSN, 1997a, 1997b, 1998a

8.1.4 Studiemedel

Studiemedel kan bland annat användas för studier grundskolenivå, gymnasienivå och högskolenivå. Det kan också användas för orienteringskurser. Studiemedel kan man få från och med höstterminen det år man fyller 20 år. Samtidigt gäller att högst får

man vara 45 år när studierna börjar men om det finns särskilda skäl kan

man vara upp till 55 år.

Studiemedel gav 1997 ett bidrag l 967 kronor i månaden skattefritt och möjlighet att låna maximalt 5 1 l l kronor i månaden. Detta gav totalt 7 078 kronor i månaden år 1997. För 1998 är de maximala beloppen l 973 kronor i bidrag, 5 125 kronor i lån och därmed 7 098 kronor totalt. Inom arbetslöshetsförsäkringen är studier på heltid med Studiemedel överhoppningsbar tid.

Den som studerar med studiemedel grundskolenivå och/eller gymnasienivå, och sedan fortsätter med studiemedel högskolenivå i minst tre terminer, har rätt få del det tidigare lånet avskri-

en av vet. Avskrivning sker med halva lånet för högst sex terminer grundskole- och gymnasienivå. CSN, 1997a, 1997b, 1998a

8.1.5 Studiestöd för heltids- eller deltidsstudier Studiestöden UBS, SVUXA, SVUX och Studiemedel kan alla ges i olika omfattningar. Det som bestämmer hur många procent hel-

av tidsstöd som en person är berättigad till, beror hur många studiestödspoäng som personens studier ger. Centrala studiestödsnämnden fastställer dessa studiestödspoäng och hur detta går till beskrivs i bilaga

Den l juli 1997 genomfördes en förändring som innebär att de stu-

Individernas finansiering vid studier 163

derande kan läsa färre kurser än tidigare, alternativt kurser som ger färre gymnasiepoäng, och ändå komma upp i tillräckligt många studiestödspoäng för att få fullt studiestöd se bilaga 2.

8.1.6 Centrala studiestödsnämndens arbete under

1997 Pressen CSN ökade kraftigt inför och under hösten 1997 till följd

ett ökat antal studerande både gymnasial och eftergymnasial av nivå. Under helåret 1997 var det hela 800 000 personer som erhöll studiestöd och antalet låntagare var 1,2 miljoner. Trots stora ansträngningar hade CSN mycket svårt att hinna med det stora inflödet

ansökningar. Handläggningstidema blev emellanåt oacceptabelt av långa och den stora arbetsbördan gjorde det också svårt att hinna med telefonsamtal från de studerande. Kunskapslyftskommitténs erfarenhet från sina kommunbesök och andra kontakter är att många studerande haft bekymmer i sina kontakter med Centrala studiestödsnämnden.

Den utredare har sett över situationen hos CSN har föreslagit

som att CSN ska tillföras utökade resurser och regeringen överväger nu vilka åtgärder som ska vidtas Utredningen om översyn av Centrala studiestödsnämnden, 1998; Utbildningsdepartementet, 1998.

8.2 och

Arbetslöshetsersättning

studier

Som grundregel gäller att arbetslöshetsersättning inte får lämnas till personer som deltar i utbildning. Under vissa förutsättningar kan dock studier och arbetslöshetsersättning förekomma samtidigt SFS 1997:238 10 §. I de flesta fall krävs då att den studerande parallellt med studierna söker arbete och står till arbetsmarknadens förfogande. Arbetslöshetsersättningen därmed för arbetslösheten, inte för

ges studierna. I detta avsnitt beskrivs något om de villkor som måste vara uppfyllda för att arbetslöshetsersättning ska kunna förekomma i kombination med studier.

Inledningsvis bör nämnas att de människor som uppbar arbetslöshetsersättning 1997 antingen erhöll kontant arbetsmarknadsstöd, KAS, eller ersättning från arbetslöshetskassa. Den l januari 1998 upphörde KAS och ersattes av ett grundbelopp i arbetslöshetsförsäkringen. Samtidigt ersatte den så kallade inkomstbortfallsförsäkringen ersättning från arbetslöshetskassa.

Både ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen tidigare akassa och grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen tidigare KAS

164 Individernas finansiering vid studier

är förknippade med vissa krav på aktivitet och så var fallet även

under 1997. För att få en inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring krävs att man har varit i arbete och att man är medlem i en arbetslöshetskassa. För att få grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen krävs att individen är minst 20 år gammal och har arbetat i viss utsträckning under det senaste året eller avslutat heltidsstudier som berättigar till studiesocialt stöd.

KAS utgick 1997 med 230 kronor om dagen fem dagar i veckan. Grundbeloppet är något högre, det uppgår till 240 kronor om dagen fem dagar i veckan för den som heltidsarbetat eller avslutat studier.

8.2.1 Hel när heltidsarbete söks

ersättning

Om en person bedrivit heltidsstudier vid sidan sitt heltidsarbete

av och arbetet upphör kan personen fortsätta att studera och samtidigt få arbetslöshetsersättning. Det naturliga skäl ganska få

är av personer som kan utnyttja denna möjlighet.

För att få arbetslöshetsersättning måste den arbetslöse söka nytt heltidsarbete parallellt med heltidsstudiema, och vara beredd att avstå från studierna om det nya arbete som erbjuds inte går att kombinera med studierna.

Det går att även påbörja studier på deltid efter det att man har blivit arbetslös och få full arbetslöshetsersättning under tiden. Det gäller då att personen inte uppbär studiestöd och att han/hon samtidigt söker ett heltidsarbete. Dessutom måste den arbetslöse intyga att han eller hon är beredd att avbryta sina studier om dessa hindrar honom eller henne från att ta ett heltidsarbete. SFS 1997:349 22 e ersatt av SFS 1997:835 16 § från den ljanuari 1998

8.2.2 Arbetslöshetsersättning och orienteringskurser

En arbetslös person som har arbetslöshetsersättning kan en orienteringskurs för att få uppfattning hur det är att studera och

en om samtidigt få oförändrad arbetslöshetsersättning under tiden. Kursen ska medverka till väl underbyggda beslut om studie- och yrkesval, ge ökade studietekniska färdigheter och möjlighet att prova olika ämnen. Dessutom kan orienteringskursen användas för att ge tillfälle till bedömning av en elevs kunskaper. SFS 1997:350 3 b § för KAS och 1997:349 22 c § för a-kassa, ersatta av SFS 1997:835 14 § från den 1 januari 1998

Individernas finansiering vid studier 165

8.2.3 Arbetslöshetsersättning och halvtidsstudier

med studiestöd har arbetat på deltid och studerat på deltid med något Om en person studiestöd kan arbetslöshetsersättning lämnas när personen blir arbetslös. Arbetslöshetsersättning för deltid när personen söker ett ges nytt arbete på deltid. Samtidigt kan personen fortsätta att bedriva sina deltidsstudier med deltidsstudiestöd. SFS 1977:349 22 f er- SFS 1997:835 17 § från 980101 satt av Den l juli 1997 öppnades möjlighet att börja studera på deltid en med ett studiestöd innebär bidrag och samtidigt söka arbete och som arbetslöshetsersättning för resterande deltid.

Ersättning lämnas i detta fall under förutsättning att

utbildningen utgör ett led i den sökandes individuella handlings- plan, utbildningens omfattning inte överstiger 50 procent av en normal 0 heltidsanställning, utbildningen deltid inte pågå längre tid än 180 dagar, ° avses den sökande inte redan deltar i en utbildning med studiestöd, 0 den sökanden söker och kan ta ett arbete motsvarar minst 50 ° som procent av en normal heltidsanställning.

Denna sistnämnda regel om deltidsersättning i kombination med nystartade deltidsstudier till halvtid gäller under perioden 1 juli upp 1997 till 31 december 1998. SFS 1997:350 3 f § för KAS och 1997:349 22 § för a-kassa, ersatta SFS 1997:835 18 § från g av 980101

8.2.4 Arbetslöshetsersättning och studier efter ansökan hos regeringen

Ytterligare möjlighet finns när det gäller att studera med bibehålen len arbetslöshetsersättning. Från första juli 1997 till sista december 1998 finns möjlighet att starta projekt som innebär att arbetslösa något sätt aktiveras och inte står till arbetsmarknadens förfogande samtidigt de får arbetslöshetsersättning Prop. 1996/97:l50, bet som 1996/97:AUl3, l996/97:FiU20, rskr 1996/97:236. Projekten ska vända sig till arbetslösa uppbär arbetslöshetsersättning. Persosom ställning arbetsmarknaden, såsom ungdomar, ner med en svag långtidsarbetslösa, äldre, arbetshandikappade och utomnordiska medborgare ska prioriteras. Projekten får inte medföra snedvridning konkurrens och inte heller inlåsningseffekter eller undanträngav

166 Individernas finansiering vid studier

ning av reguljär sysselsättning. Arbetsförmedlingsnämnder, kommuner, fackförbund och ideella föreningar är exempel på sådana organisationer kan ansöka hos som regeringen om att få utnyttja möjligheten att starta den här typen av projekt. Under 1997 fanns 500 miljoner kronor avsatta för ändamålet och för 1998 finns l miljard kronor. Som exempel kan nämnas att en kommun skulle kunna ansöka om att få möjlighet att låta personer som är äldre än 55 år studera inom vuxenutbildningen med bibehållen arbetslöshetsersättning. Under 1997 var det dock ytterst få organisationer som inkom med ansökningar om projekt. Arbetsmarknadsdepartementet, 1997b, 19970

8.3 vid

Utbildningsbidrag

arbetsmarknadsutbildning

Utbildningsbidrag ges till arbetssökande deltar i arbetsmarksom nadsutbildning, arbetsplatsintroduktion, datortek eller starta-egetverksamhet samt personer som är inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut. Den som är berättigad till arbetslöshetsersättning eller är utförsäkrad får ett utbildningsbidrag motsvarar det belopp skulsom som ha lämnats vid arbetslöshet. Övriga har sedan den 1 juli 1997 103 kronor per utbildningsdag, vilket är lika mycket i bidragssom ges delen vid studiefinansieringsformen Studiemedel AMS, 1998. För den enskilde individen kan Utbildningsbidrag lätt blandas samman med Särskilt utbildningsbidrag eftersom bidragen har snarlika namn och reglerna för dem i princip är lika. Båda kan under ges tiden en person studerar och Utbildningsbidrag och Särskilt utbildningsbidrag är dessutom beloppsmässigt lika stort för den är besom rättigad till arbetslöshetsersättning. Gemensamt är också att studier med båda bidragen återkvalificerar till ersättningsperiod i arbetsny löshetsförsäkringen. Utbildningsbidrag är dock en finansiering under en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, medan Särskilt utbildningsbidrag är ett studiestöd som söks av den enskilde för reguljära studier. En skillannan nad är att beslut om Utbildningsbidrag tas arbetsförmedlingen elav ler länsarbetsnämnden, och det är försäkringskassan betalar ut som bidraget. Särskilt utbildningsbidrag administreras i sin helhet av Centrala studiestödnämnden.

8.4 och studier

Socialbidrag

Socialtjänstlagen anger att en individ har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt hans beom

Individernas finansiering vid studier 167

hov inte kan tillgodoses annat sätt SFS 1997:313 6 §. Enligt principerna i lagen måste den enskilde i första hand tillgodose sitt behov inkomster, till exempel från arbete. Väljer indi-

genom egna viden att studera ska han eller hon i princip klara sig de studiestöd

finns. Den enskildes försörjningsbörda kan dock innebära att insom dividen behöver söka socialbidrag som ett komplement till studiestödet. Socialbidrag är ett individuellt behovsprövat sista skyddsnät som är tänkt att användas i tillfälliga situationer när de generella transfereringssystemen inte räcker till.

Den långvariga och höga arbetslösheten under 1990-talet, i kombination med de senaste årens förändringar i socialförsäkringssyste-

har dock inneburit en kraftig ökning av socialbidragen och stomen,

påfrestningar för kommunernas ekonomi. Nya socialbidragstagara

har successivt tillkommit samtidigt som det blivit svårare att ta sig re

socialbidragsberoendet. Det finns numera många arbetslösa mänur niskor varken är berättigade till ersättning från inkomstbort-

som fallsförsäkring eller grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen, eftersom arbetslöshetsersättning är förknippat med vissa krav tidigare arbete. Under 1996 var det cirka 750 000 personer som omfattades av socialbidrag.

Många de vuxna socialbidragstagama är i behov av komplette-

av rande utbildning för att kunna få ett arbete. Kommunerna ser det ofta också angeläget att socialbidragstagama får en kompetensut-

som veckling så att de sikt kan ta sig ur sitt socialbidragsberoende. Därför är kommunerna ofta positiva till aktiva åtgärder, men inte utan förbehåll. De är samtidigt oroliga för att alltmer få ta över kostnaden för studerandes uppehälle från staten.

8.4.1 Olika principer för olika studier

uppbär socialbidrag och vill börja studera får sin försörj- Den som ning finansierad olika sätt beroende studiernas nivå och om studierna sker inom det reguljära utbildningsväsendet eller inom arbetsmarknadsutbildningen. När socialbidragstagare som inte är

en berättigad till arbetslöshetsersättning deltar i arbetsmarknadsutbildning erhåller han eller hon 103 kronor per utbildningsdag i Utbildningsbidrag. Detta belastar inte kommunen, men kommunen kan komplettera med socialbidrag om detta anses behövas. En kommun kan kräva att en socialbidragstagare deltar i arbetsmarknadsutbildning för att inte mista sitt socialbidrag fortsättningsvis. Arbetsföra

uppbär socialbidrag ska stå till arbetsmarknadens förpersoner som fogande och acceptera de åtgärder som arbetsförmedlingen erbjuder.

Studier grundläggande nivå inom det reguljära utbildningsom-

168 Individernas finansiering vid studier

rådet tillåts i normalfallet med socialbidrag finansiering, efter-

som som dessa studier ses som en förutsättning för att erhålla ett arbete. Eftersom den som uppbär socialbidrag är skyldig att själv bidra till att bli självförsörjande sker studier grundläggande nivå oftast i samförstånd mellan individen och kommunen.

Vid studier gymnasienivå och högskolenivå inom det reguljära utbildningssystemet har man oftast ansett att socialbidrag inte kan vara den huvudsakliga inkomstkällan, om inte behovsprövning

en visar att det finns särskilda skäl för detta. I den mån studiestöden inte räcker till för vissa individer som läser på gymnasial eller högre nivå kan kommunen välja att komplettera med socialbidrag.

Frågan om socialbidrag ska kunna användas huvudsaklig in-

som komstkälla vid studier på gymnasial nivå inom den reguljära utbildningen eller inte aktualiserades i kommunerna under hösten 1997. Antalet utbildningsplatser utökades samtidigt Särskilt utbild-

som ningsbidrag förbättrade studievillkoren för dem som är berättigade till arbetslöshetsersättning. För dem som står utanför arbetsmarknaden förändrade dock inte det studiestödet situationen.

nya

Den framväxande diskussionen har bidragit till att några kommuner förändrat sin syn socialbidrag och studier på gymnasienivå. Tyvärr finns ingen sammanställning att tillgå som visar hur vanligt det ena eller det andra agerandet är i landets kommuner. Följ ande exempel kan dock visa på den variation som finns:

0 I Degerfors kommun har man bestämt sig för att låta socialbi-

dragstagama studera ett år på gymnasienivå med till viss del bibe-

hållet socialbidrag. Degerfors kräver att de studerande söker

bidragsdelen i något av de aktuella studiestöden, inte lånede-

men

len. Med studiestödets bidrag som grund kompletterar sedan kom-

munen med socialbidrag upp till socialbidragsnorrnen. Fuchs,

1998 - En liknande konstruktion som i Degerfors finns i Malmö, där

men finns också möjlighet för socialbidragstagama att få kurslitteraturen betald.

° Inom Stockholms stad gäller att vuxenstudier på gymnasial nivå

inte kan finansieras med socialbidrag och undantag från

denna re-

gel kan endast göras om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl

kan exempelvis vara att studierna ingår planerad del i

som en en

långvarig rehabilitering eller att studier med socialbidrag anses

vara den absolut enda möjligheten för en viss individ. Eriksson,

Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte 169

9 och

Målgrupper

studerande i

Kunskapslyftet

Regeringens satsning Kunskapslyftet vänder sig i första hand till arbetslösa vill studera gymnasienivå eller grundläggande ni-

som vå. I andra hand är det tänkt att anställda som behöver komplettera sin utbildning på motsvarande nivåer ska ges möjlighet att göra detta.

Kunskapslyftet kan dock två satsningar med till viss

sägas vara del olika målgrupper. Kunskapslyftet består både av de utbildningsplatser grundläggande nivå och gymnasial nivå som staten finansierat inom kommuner och folkhögskolor, och studiestödet Särskilt utbildningsbidrag, UBS. I tabell 9.1 finns krav och prioriteringsordningar för de statligt finansierade platserna och studiestödet definierade.

170 Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte

Tabell 9.1. Krav och prioriteringsordning för antagning till utbildning som finansieras med statsstöd inom Kunskapslyftet och kriterier ska uppfyllda for att få Sär-

som vara

skilt utbildningsbidrag

Kunskapslyftsplatser Särskiltutbildningsbidrag

Gymnasialnivå inom kommunal och Gymnasialoch grundläggandenivå inom statlig vuxenutbildning, ca90 000 platser kommunal och statlig vuxenutbildning

ochfolkhögskolor Krav: Krav: Behörigattdeltai gymnasialvuxenutbild- -Minst 25 åroch högst55årgammal. ning. Har rätttill arbetslöshetsersättning.

-År arbetslösocharbetssökandevid studier- Prioriteringsordning: nasbörjanellerärarbetstagaresomhar Personersomsaknarellerharbristerisådana förvärvsarbetati Sverige minsthalvtid kunskaperochfärdighetersomkrävsför underminst fem år. slutbetygfrån treårigutbildning i gymnasieskolaneller motsvarandeskagesföreträde. För arbetstagarekrävsattarbetsgivarenåta- Av dessaskai fallandeordningföljandepri- git sigatt iställetanställai förstahanden oiiteras: långtidsarbetslösperson.I andrahandkan

Personersomärarbetslösaeller deltari arbetsgivarenanställaenpersonsomvarit arbetsmarknadsutbildning. långtidsinskrivenvid arbetsförmedlingen Arbetstagare,för vilka arbetsgivarenåta- somersättare.1 git sigattanställaenlångtidsarbetslös

istället. Omkring 15procentavmedlenfåranvändas

Personersomäruppsagdaeller hotasav för bidragtill anställda.2

arbetslöshet.

Övriga sökande.

Prioriteiingsordning:

I förstahandtill studier grundläggande

nivå ochorienteringskurser. ll. Grundläggandenivåinomkommunaloch I andrahandtill studier gymnasialnivå statligvuxenutb.ca5 000 platser kursernaSvenska ochB, EngelskaA

A, SamhällskunskapA ochMatematikA Krav: eller till studiersomavserenellerfleraav -Långtidsarbetslössomfyller 25årsenast dekursernai kombinationmedyrkeskur-

dethalvårdåutbildningenpåbörjas. ser.För folkhögskolestudiergäller mot-

svarandekurser III. Grundskole-ochgymnasieskolenivå övriga studier gymnasialnivå inomfolkhögskolan,ca 10000 platser

Krav: Fyller 20 årsenastdethalvårutbildningen påbörjas.

Prioriteringsordning: Likadansomför gymnasienivåinom kommunalochstatlig vuxenutbildning. Källor: SFS 1997:633, SFS 1996:1397, SFS 1996:1654 med senare ändringar, CSNFS 1997:6.

förordningen om särskilt utbildningsbidrag ska den person som anställs

Enligt

istäl et för den som erhåller UBS vara långtidsarbetslös. AMS har dock givit ut

rekommendationer om att man i andra hand kan godkänna en långtidsinskriven vid arbetsförmedlingen.

Enligt den förordning om särskilt utbildningsbidrag som ursprun ligen gällde

under höstterminen 1997 fick högst 10 procent av medlen använ asför bidra till anställda. Sedan regleringsbrevet för CSN ändrats gäller dock att omkring l procent får utnyttjas av anställda.

Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte 171

Att riksdagens beslut prioriterar de arbetslösa framgår tydligt i tabell 9.1. Större delen av medlen inom Särskilt utbildningsbidrag ska ges till arbetslösa och de arbetslösa har också företräde till utbildningsplatserna.

I en urvalssituation ska Särskilt utbildningsbidrag i första hand ges till individer som ska studera grundläggande nivå och orienteringskurser. För de statligt finansierade utbildningsplatserna gäller dock att det stora flertalet platser finns gymnasial nivå. Det är kommunernas skyldighet att tillhandahålla grundläggande vuxenutbildning till alla som är intresserade. Detta gör att utbildning på grundläggande nivå bör komma till stånd i den utsträckning som behövs även utan särskilda statliga stöd. Riksdagen har dock beslutat att regeringen skulle att ha möjlighet att besluta att en mindre del av medlen inom Kunskapslyftet ska användas för grundläggande vuxenutbildning. Under 1997 och 1998 gäller att staten ställt stöd till 5 000 årsplatser grundläggande nivå till förfogande inom Kunskapslyftet.

Eftersom de kriterier som ska vara uppfyllda för att en individ ska få ta del av Särskilt utbildningsbidrag och utbildningsplatserna inom Kunskapslyftet inte är identiska omfattar studiestödet och platserna delvis olika individgrupper. Vissa individer har antagits till utbildningsplatser som är finansierade med statliga medel, så kallade Kunskapslyftsplatser, och delvis andra individer har fått Särskilt utbildningsbidrag under höstterminen 1997. De personer som fått Särskilt utbildningsbidrag kan inte bara studera grundläggande nivå och gymnasial nivå Kunskapslyftsplatser, utan de kan också utnyttja den ordinarie utbildningsverksamheten inom den kommunala vuxenutbildningen och folkhögskoloma.

För de utbildningsplatser som tillhör den ordinarie kommunala vuxenutbildningen och den ordinarie utbildningen inom folkhögskolorna finns andra antagningskriterier än för Kunskapslyftet.

För den ordinarie kommunala vuxenutbildning på grundläggande nivå gäller:

- Varje kommuninvånare har rätt att delta i grundläggande vuxen-

utbildning från och med andra kalenderhalvåret det år individen fyller 20 år, om individen saknar sådana färdigheter som normalt

uppnås i grundskolan och är bosatt i landet. Skollagen 11 kap.

10 §

172 Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte

Detta skiljer sig från antagningsreglema för Kunskapslyftet så till vida att för platserna inom Kunskapslyftet måste den studerande vara äldre 25 år och dessutom långtidsarbetslös.

För den ordinarie kommunala vuxenutbildning gymnasial nivå gäller:

° Varje kommuninnevånare är behörig att delta i gymnasial vuxen-

utbildning om han eller hon är bosatt i landet. Detta gäller från och

med andra kalenderhalvåret individen fyller 20 år eller när indivi-

den slutfört utbildning ett nationellt program eller likvärdig ut-

bildning i gymnasieskolan. Skollagen ll kap. 19 §

Vid en urvalssituation ska företräde ges till dem som är i störst be-

hov av utbildningen. Vid urvalet ska särskilt beaktas om en sökan-

de

har kort tidigare utbildning, -

behöver utbildningen för planerad eller pågående yrkesverksam- -

het eller står inför ett vägval, behöver utbildningen för att komplettera ett reducerat program

-

från gymnasieskolan eller för annan behörighetskomplettering,

ska kunna fullfölja studier som den sökande har påbörjat enligt en -

upprättad studieplan. Förordning om kommunal vuxenutbildning

3 kap. 10 §

Huvudregeln är således att den som bäst behöver utbildningen gymnasial nivå ska få tillträde urval blir aktuellt på en särskilt

om populär kurs eller en ort med stort sökandetryck. Detta kan tolkas som att den person som saknar kunskaper motsvarande gymnasieskolan ska prioriteras om personen behöver kunskaperna för ett yrkessammanhang. Det kan gälla personer som aldrig har läst gymnasial nivå och personer som inte färdigställt sin utbildning. Det kan också vara personer, som visserligen läst en hel gymnasial utbildning, men ändå saknar aktuella kunskaper från en viss kurs.

De som inte kommer ifråga vid urval enligt förordningen ovan kan vara personer som inte ska använda studierna i ett yrkessammanhang. Detta torde utesluta exempelvis pensionärer och människor som eftersträvar vissa kunskaper för fritidsändamål. Personer som har en färdigställd gymnasieutbildning och endast vill höja sina betyg konkurrenskomplettera blir också utan studieplats konkur-

om rensen är stor.

Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte 173

Vid antagningen till Kunskapslyftsplatsema gäller samma grundprincip nämligen att de saknar kunskaper motsvarande treårig som gymnasieutbildning ska prioriteras. En stor skillnad är dock att i Kunskapslyftet har arbetslösa och i arbetsmarknadspolitispersoner ka åtgärder absolut företräde bland dem saknar kunskaper. som

För ordinarie utbildning inom folkhögskoloma gäller:

För att antas till allmän kurs som ger en behörighet motsvaran- ° en de den kan fås det offentliga skolväsendet måste den som genom sökande fylla 18 år senast det kalenderår som kursen börjar eller äldre. SFS 1991:977 ändrad 1992:737 vara

Detta skiljer sig från antagningen till Kunskapslyftsplatsema så till den sökande måste äldre inom Kunskapslyftet 20 år. vida att vara Den tydliga prioriteringsordning som dessutom finns för Kunskapslyftsplatsema har ingen självklar motsvarighet för den ordinarie utbildningen i folkhögskolomas regi. Dock har folkhögskoloma ett allmänt uppdrag att prioritera grupper i samhället och Folksvaga bildningsrådet har valt att tolka detta som att man särskilt ska arbeta för nå bland annat kortutbildade och arbetslösa se avsnitt 5.1. att

9.1 och ordinarie

Kunskapslyftet verksamhet integreras

Det är inte bara relationen mellan UBS och Kunskapslyftsplatser förväxlingar, utan det är dessutom så att det inte alltid går som ger säga studerar Kunskapslyftsplats. Staten har uppatt vem som en muntrat att Kunskapslyftsplatsema och den ordinarie utbildningen integreras för att främja utveckling hela utbildningsorganisaen av tionen och ett effektivt utnyttjande de sammanlagda utbildningsav platsema. Detta gör att det ofta inte lätt att skilja ut Kunskapslyftsplatser, dvs utbildningsplatser är finansierade med statliga stöd, som från de ordinarie utbildningsplatser kommun finansierar. som en En individ vill studera inom skolformen kommunal vuxenutsom bildning kan läsa kurs är delvis finansierad med statliga meden som och delvis finansierad med kommunala medel. Det kan också vara så att individen läser vissa kurser är statligt finansierade och vissom andra kurser är kommunalt finansierade. sa som Kommunerna har visserligen skyldighet att rapportera till SCB vilka individer är "Kunskapslyftsstuderande", det vill säga vilka som upptar de statligt finansierade platserna, och vilka individer som som

174 Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte

studerar inom den ordinarie, kommunalt finansierade, organisationen. Med ovanstående i minne kan dock konstateras inte ska att man lägga allt för stor vikt vid den uppdelning studerande gjorts. av som Det finns anledning att tro att olika kommuner valt olika strategier när det gäller hur de delat upp individer i °°Kunskapslyftsstuderande och reguljära studerande. Alla kommuner har inte haft svårigheter med att urskilja Kunskapslyftsstuderande. En del kommuner har gjort mycket tydlig en administrativ uppdelning utbildning inom Kunskapslyftet och annan kommunal vuxenutbildning. Ibland innebär detta också att den utbildning som ges i hög grad är skild från utbildningen vid komvuxenhetema. Så var exempelvis fallet i Jokkmokks kommun under höstterminen 1997. I en sådan kommun kan lätt säga viss man om en individ upptar en Kunskapslyftsplats eller inte, och där är således märkningen av °Kunskapslyftsstuderande högst relevant. För folkhögskolorna gäller vid registrering kursdeltaatt man av gare skiljer mellan kursdeltagare de 10 000 platserna inom Kunskapslyftet och kursdeltagare inom den ordinarie utbildningen. Det görs dock inte någon skillnad mellan de båda kursdelgrupperna av tagare när det gäller pedagogik och studiernas uppläggning.

9.2 Studerande i den kommunala

vuxenutbildningen på gymnasial

nivå

Den 15 oktober 1997 fanns totalt 185 005 individer inom den kommunala gymnasiala vuxenutbildningen och dessa 106 557 inav var divider registrerade som elever i Kunskapslyftet. Detta visar Skolverkets statistik över verksamheten inom den kommunala vuxenutbildningen höstterminen 1997 Skolverket, l997f. Den tillgängliga statistiken ger en ögonblicksbild de individer befann sig i stuav som dier just den 15 oktober och är därmed inte identisk med personuppgifter för alla som studerade någon gång under hösten 1997. Sådan statistik kommer att finnas tillgänglig under våren 1998. Det senare är dock troligt att den tillgängliga statistiken relativt väl kan nu ge en uppfattning om karaktäristika för alla studerande under terminen på grund av det stora antalet individer i mätningen. Att statistiken endast gäller dem vari studier den 15 oktober som gör dock att siffrorna i avsnitten 9.2 och 9.3 baserar sig på Skolsom verkets rapport inte överensstämmer med dem i avsnitt 9.6. Det senare avsnittet beskriver det sammanlagda antal erhöll personer som

Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte 175

olika studiestöd för studier under höstterminen 1997. Den statistik

där används är framtagen efter terminens slut CSN, 1998c.

som

I det följande lyfts karaktäristika för det totala antalet studerande j ixkommunal vuxenutbildning 1997 fram och dessutom görs jämfö-

relser med Kunskapslyftsstuderande. När jämförelser

gruppen görs med studerande Kunskapslyftsplatser får man hålla i minnet att dessa utgör 58 procent det totala antalet studerande och där-

av med i hög grad påverkar totalbilden samt att statistiken lider av ovan nämnda svagheter.

Det är också viktigt att observera att Kunskapslyftet är en femårig satsning nyligen startat. Det är inte säkert att de studerande som

som befann sig i studier under enskild mätdag under Kunskapslyftets

en första halvår är representativa för studerande under kommande år.

9.2.1 Många kvinnor, och unga personer heltidsstuderande

Av alla de individer studerade inom den kommunala vuxenut-

som bildningen gymnasial nivå under hösttenninen 1997 var det många kvinnor. Hela 67 procent kvinnor och fördelning-

som var var

mellan kvinnor och män likadan bland dem som var markeraen var

studerande Kunskapslyftsplatser. Att det är många kvinde som

bland de studerande är inget nytt, möjligen har det blivit en något nor större dominans för kvinnor Under läsåren 1993/94 1995/96

nu. -

andelen kvinnor 63, 64 respektive 66 procent bland alla elever var inom den kommunala vuxenutbildningen gymnasial nivå. Skol-

verket, l997a, 1997f.

Det 17 procent samtliga elever den 15 oktober 1997 som

var av

födda utomlands. Samma andel utrikes födda fanns också under var läsåren 1993/94 till 1995/96. Om särskiljer alla Kunskapslyfts-

man studerande det 19 procent födda i ett annat land än

var som var Sverige. Skolverket, l997a, l997f

När det gäller ålder knappt tredjedel av de studerande inom

var en den totala gymnasiala vuxenutbildningen 24 år eller yngre och endast tionde 45 år eller äldre. Detta kan utläsas i figur

var person var 9.1.

176 Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte

Figur 9.1. Alla studerande inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå under höstterminen 1997 fördelade på olika åldersgrupper. Procent.

50 eller äldre

45-49 40-44 35-39

30-34 25-29 20-24 19 eller yngre

0 5 10 15 20 25 30 Procent hösten 1997. En Verksamhetsuppföljning,

äälrlâzmsfâåerslctâgkllylääå.Kunskapslyftet

De personer som markerats som "Kunskapslyftsstuderande har en liknande spridning över åldrar med det undantag att de färre i de var två allra yngsta grupperna. Endast 26 procent alla "Kunskapsav lyftsstuderande var 24 år eller yngre. Vid en jämförelse med statistik för studerande inom den kommunala vuxenutbildningen på gymnasial nivå läsåren 1995/96, 1994/95 och 1993/94 kan man konstatera att spridningen över åldrar i figur 9.1 inte är ovanlig. De tidigare åren var det färre i kategorin 19 år eller yngre, men i gengäld fanns större andel i kategorin 20-24 år. en Därför gäller att 32 procent av de studerande under 25 år läsåren var 1993/94-1995/96 i jämförelse med 31 procent hösten 1997. Vidare var 69 procent under 35 år för alla de fyra tidsperiodema 1993/94- 1997. Skolverket 1995a, 1996a, 1997a Kunskapslyftet har således inte inneburit någon förändring i åldersfördelningen på gymnasial nivå annat än marginellt. Att de studerande inom den kommunala vuxenutbildningen trendmässigt blivit yngre är något som hänt tidigare. En tendens som däremot kan noteras för de fyra studerade åren är att de studerande i allt högre utsträckning läser på heltid. Höstterminen 1997 läste de registrerade gymnasial nivå i genomsnitt på 75 procent av heltid. Tidigare år var motsvarande siffra 68 procent 1996 respektive 62 procent 1995 och 1994. Skolverket 19950, l996b, 1997f, 1997h

Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte 177

Av det totala antalet individer som läste gymnasial nivå hösten 1997 var det drygt hälften som läste på heltid eller mer. Hur många av de studerande som läste på minst 100 procent och andra andelar av heltid kan utläsas i tabell 9.2.

Tabell 9.2. Antal elever i gymnasial vuxenutbildning fördelade på olika andelar av heltid samt antal procent elever i varje andel av heltid Andelar av heltid Antal Procent Minst 100% 93 905 51

Om man särskiljer de individer som kommunerna har angivit som °Kunskapslyftsstuderande visar det sig att dessa personer i högre utsträckning än vad gäller för alla studerande har läst på heltid.

som Hela 63 procent av dem bedrev studier heltid.

9.2.2 Hög utbildning är vanligt

tidigare

Många av de studerande under hösten 1997 hade en relativt hög utbildning registrerad vid årsskiftet 1996/97, se tabell 9.3. Detta kan vara något förvånande för den oinvigde. Vanligtvis finns det dock många studerande inom den kommunala vuxenutbildningen på gymnasial nivå som redan har en relativt hög utbildning.

Inom den kommunala vuxenutbildningen finns individer som lä-

betyg det vill säga läser ett ämne för att få godkänt beser upp - om tyg, eller för att få ett högre betyg än tidigare trots att de tidigare blivit godkända. Detta förfarande ger dem sedan större möjligheter att komma in högskolan. Vidare finns det personer med avslutad gymnasieutbildning som inte har läst rätt ämnen för vad de vill studera fortsättningsvis. Dessa kan läsa vissa kurser gymnasial nivå för att erhålla särskild behörighet för högskolestudier. Inom den kommunala vuxenutbildningen finns också individer som behöver komplettera enstaka ämnen för att nå fram till en treårig gymnasieutbildning. Deras tidigare studier vid gymnasieskolan eller inom den kommunala vuxenutbildningen är således ännu inte avslutade.

l Dengenomsnittligaomfattningen beräknadär somantalheltidsplatserom756poängdivi-

deratmedantaleleverför år 1997respektiveheltidsstuderande baserat 540 undervis-

ningstimmarperpersondivideratmedantaleleverför åren1994-1996.

178 Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte

Vanligen finns också ett antal invandrare som, trots att de har motsvarande en gymnasieutbildning eller en högskoleutbildning i sitt hemland, velat komplettera sina meriter med svenska gymnasiebetyg. Som exempel kan nämnas att hela 40 procent av alla "studerande inom Kunskapslyftet med eftergymnasial utbildning var födda utomlands.

Tabell 9.3. Olika utbildningsbakgrund För alla studerande inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå samt Kunskapslyftsstuderande" den 15 oktober 1997. Högsta utbildning som registrerats för individerna till och med årsskiftet 1996/97. Procent i varje kategori.

Källa: Skolverket, 1997, Kuns apsk lit;fe th"as ent 1997. En ver sam ek h suppfo"lt Dnr 9711646, Stockholm. jnmg , Anmärkning: Pågrund av avrundning summerar inte procentsatsema till 100. Det finns dock omständigheter som gör att de studerande framstår som högre utbildade i tabell 9.3 än de i själva verket är. Individer som läste i den gamla gymnasieskolan hade ibland endast en ettårig utbildning. Dessa har i statistiken placerats i kategorin Högst 2 år gymnasial utbildning när deras utbildningsinriktningar övergick till att bli tvååriga utbildningar i gymnasieskolan.

Dessutom finns individer som i statistiken finns registrerade i kategorin Eftergymnasial utbildning" trots att de saknar utbildning gymnasial nivå. Tidigare fanns möjligheten att studera vid en vårdhögskola med endast grundskola som tidigare utbildning. Vårdpersonal kan därför stå utan gymnasieutbildning trots att de har en eftergymnasial utbildning. Dessutom finns och har funnits möjlighet för vissa yrkesgrupper att studera på högskolenivå efter en tvåårig gymnasieutbildning. Detta gäller exempelvis förskollärare, fritidspedagoger, sjukgymnaster samt yrkeslärare och vissa andra lärare.

Med dessa reservationer i åtanke kan man konstatera att endast var femte av de studerande inom den kommunala vuxenutbildningen

gymnasial nivå hade folkskola eller grundskola som högsta utbildning registrerad vid årsskiftet 1996/97. Samtidigt var det hela 40 procent av alla studerande som redan hade klarat av en gymnasieutbildning längre än två år eller som hade en eftergymnasial utbildning

Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte 179

registrerad som högsta utbildning. Mönstret är inte nytt och det uppkom inte i samband med Kunskapslyftet. Läsåret 1995/96 var det tvärtom betydligt färre elever som hade kort utbildning folkskola, grundskola och fler, relativt sett, som hade en längre utbildning än en tvåårig gymnasieutbildning och/eller en eftergymnasial utbildning. Skolverket, l997a.

Jämfört med de två läsåren dessförinnan, 1993/94 och 1994/95, tyder statistiken att det kan ha skett en viss utveckling mot högre utbildade studerande. Under läsåren 1993/94 och 1994/95 utgjorde personer med folkskola eller grundskola cirka en fjärdedel av de studerande. Samtidigt var det då betydligt färre än hösten 1997 som hade antingen en gymnasieutbildning längre än två år eller en eftergymnasial utbildning registreradl Skolverket, l995a, 1996a.

Vid en jämförelse mellan de båda kolumnerna i tabell 9.3 visar det sig att de individer som ansågs uppta de statligt finansierade utbildningsplatserna i genomsnitt var något mindre utbildade än alla studerande hösten 1997. Det var relativt fler bland dem som kallas Kunskapslyftsstuderande som hade högst 2 års gymnasial utbildning bakom sig och färre som hade längre än 2 års gymnasial utbildning eller eftergymnasial utbildning registrerad som högsta utbildning.

9.2.3 hade varit arbetslösa få hade

Många men Särskilt utbildningsbidrag

Av dem som markerats som Kunskapslyftsstuderande” var 70 procent registrerade hos AMS någon gång under 1997. Dessa personer hade således varit eller var öppet arbetslösa eller i åtgärder före sina studier. Motsvarande siffra för personer inom den övriga gymnasiala vuxenutbildningen var 48 procent. Att "Kunskapslyftsstuderande oftare varit registrerade hos AMS är inte förvånande eftersom kommunerna ska prioritera arbetslösa till Kunskapslyftsplatserna.

Tyvärr finns ingen möjlighet att något säkert sätt avgöra om Kunskapslyftet lett till att andelen registrerade hos AMS ökat inom den kommunala vuxenutbildningen totalt sett. Detta beror att direkt jämförbar statistik saknas för tidigare år.

Det finns dock statistik som visar hur stor andel av nybörjarna i kommunal vuxenutbildning höstterminen 1995 som huvudsakligen

1 Statistikenför 1993/94och 1994/95innehållertvå kategoriersominte finns i tabell 9.3.

KategoriernaUtländsk utbildning och Annan utbildning" omfattarsammanlagt18-19

procentavde studerande.Underantagandet de studerande dessaatt i kategorierfördelar

signågorlundajämt överde olika kategoriernasomfinns i tabell9.3stämmerfortfarande

huvuddrageniresonemangeni textenävenomprocentsatsemainte blir desammadå.

180 Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte

arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under halvårvar et före sina studier. Denna siffra var 24 procent för män och 19 procent för kvinnor SCB, 1997a.

Det är rimligt att tro att de som vid mättidpunkten nyligen påbörjat studier varit arbetslösa under halvåret innan i högre utsträckning än de som studerat ett tag. Skulle man haft motsvarande statistik för alla individer inom kommunal vuxenutbildning höstterminen 1995 skulle procentsatsema därför troligen ha varit lägre än 24 respektive 19 procent. Detta skulle kunna indikera att Kunskapslyftets införande givit en större andel arbetslösa och personer i åtgärder i den kommunala vuxenutbildningen. Tyvärr har dock jämförelsen stora svagheter. Statistiken för nybörjama 1995 bygger på en enkätundersökning där deltagama fick ange sin huvudsakliga sysselsättning före studierna. Den som varit arbetslös en vecka, men för övrigt arbetat, har därmed inte markerat alternativet arbetslös. I statistikuppföljningen för studerande 1997 skulle motsvarande person registrerats som arbetslös, eftersom man där tagit fram alla individer som varit registrerade hos AMS någon gång under året.

Något som rimligen borde ha givit fler arbetslösa studerande höstterminen 1997 är det förmånliga studiestödet Särskilt utbildningsbidrag som huvudsakligen ges till arbetslösa. Det var 23 procent av det totala antalet studerande som hade Särskilt utbildningsbidrag och 35 procent av dem som registrerats som studerande i Kunskapslyftet. Denna markanta skillnad beror på att det bara var 8 procent som hade UBS av dem som studerade inom gymnasial vuxenutbildning men inte registrerades som °°Kunskapslyftsstuderande. I tabell 9.4 kan man utläsa hur stora andelar av de studerande den 15 oktober 1997 som hade olika studiestöd.

Tabell 9.4 Studiefinansiering som registrerats i slutet av november 1997 for alla som var studerande inom kommunal vuxenutbildning på

Källa: Skolverket, 1997,Kuns pska lyftethöste n 1997. En v re ksamhets pföljning,up Dnr 97:l646, Stockholm.

Målgrupper och studerande i Kunskapslyfie 181

Tillsammans med Särskilt utbildningsbidrag var studiemedel en vanlig studiestödsforrn för det totala antalet studerande. Hela 26 procent hade studiemedel, medan SVUX och SVUXA båda erhölls av 4 procent av de studerande. Resterande 43 procent finansierade sina studier med övrigt vilket till exempel kan vara inkomst från arbete, bidrag från föräldrar eller partner, socialbidrag och Utbildningsbidrag.

Redan tidigare har konstaterat att det inte är ovanligt att

man många inte har något nämnda studiestöd under tiden de studerar.

av Av nybörjarna i kommunal vuxenutbildning höstterminen 1995 var det sammanlagt bara 29 procent som hade SVUX, SVUXA eller Studiemedel viktigaste finansieringskälla fler kan dock ha haft stö-

som den delfinansiering. Det var samtidigt sammanlagt 7 procent

som

a-kassa, KAS eller Utbildningsbidrag som viktigaste fisom angav nansieringsform. Det var dock 21 procent av nybörjarna 1995 som inte svarade på frågan om viktigaste ñnansieringskälla och detta gör jämförbarheten med uppgifterna i tabell 9.5 begränsad.SCB, l997a

9.3 Studerande på grundläggande

nivå inom den kommunala

vuxenutbildningen

Den 15 oktober 1997 studerade 35 955 individer inom den grundläggande kommunala vuxenutbildningen. Av dessa var det 13 290 personer som registrerades som "Kunskapslyftsstuderande grundläggande nivå. Eftersom kommunerna vid mättidpunkten inte visste om de skulle få statsstöd till grundläggande vuxenutbildning inom Kunskapslyftet eller inte, har alla kommuner som trodde sig kunna uppnå minst 110 procent av sin basorganisation se bilaga l registrerat vissa individer som studerande i Kunskapslyftet.

Det finns även för denna kategori anledning att tolka statistiken för °Kunskapslyftsstuderande med viss försiktighet. Ett tecken på att märkningen vållat problem finner man i statistiken för elevernas ålder. Statsstödet avsåg studier för långtidsarbetslösa som var 25 år eller äldre, drygt 800 av dem som registrerats som studerande i

men Kunskapslyftet var 24 år eller yngre.

I tabell 9.5 finns fler uppgifter om de individer som studerade inom den kommunala grundläggande vuxenutbildningen den 15 oktober 1997.

182 Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte

Tabell 9.5. Uppgifter om de studerande inom den grundläggande kommunala vuxenutbildningen 15 oktober 1997 uppdelade i kategorierna Alla elever och Kunskapslyftsstuderande. Procentuell fördelning på kön, utrikes födda, högsta tidigare utbildning och studiefinansieringsform.

Källa: Skolverket. På grund av avrundning summerar inte alla kategorier till 100%.

Drygt hälften av de studerande inom den grundläggande kommunala vuxenutbildningen var födda utomlands och i likhet med det generella mönstret var många av de studerande kvinnor. Det endast

var 33 procent av alla individer som hade grundskola eller folkskola

som högsta utbildning. För enbart Kunskapslyftsstuderande var motsvarande siffra 35 procent. Bland de utrikes födda var andelen något lägre och för infödda svenskar något högre. Skolverket, l997f

Vid en jämförelse med statistiken för alla studerande i tabell 9.5 och statistik för de tre tidigare läsåren känns det generella mönstret igen, även om det skett vissa mindre förändringar. Andelen kvinnor var något högre hösten 1997 än de tidigare åren. Under läsåren 1993/ 94 till 1995/96 var 60, 62 respektive 63 procent av individerna grundläggande nivå kvinnor. Dessutom var andelen utrikes födda något större innan Kunskapslyftet. Under läsåren 1993/94 till 1995/ 96 var andelen personer som var födda utomlands 57, 59 respektive 63 procent.

Åldersstrukturen den oktober

såg 15 1997 ut ungefär som den gjorde under jämförelseåren 1993/94 till 1995/96 och det är svårt att urskilja någon tendens till förändring. För alla fyra tidsperiodema

Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte 183

gäller att mellan 14 och 16 procent av de studerande grundläggande nivå under 25 år och att 53-54 procent var under 35 år. Skol-

var verket, 1995a, 1996a, 1997a, 19970

När det gäller tidigare utbildning är det svårt att göra någon relevant jämförelse över de aktuella åren. Tidigare fanns nämligen många av de studerande inom en utbildningskategori som inte är med i statistiken för hösten 1997. Knappt hälften av de studerande hade då Utländsk utbildning som utbildningsbakgrund. Det enda år det går att göra någon rimlig jämförelse med är läsåret 1995/

som 96. Då hade individerna som läste grundläggande nivå generellt sett en sämre utbildningsmässig situation. Det var då 37 procent av individerna som hamnade i utbildningskategoriema folkskola och grundskola och 27 procent som hade en gymnasieutbildning längre än två år eller högre utbildning. Skolverket, 1995a, 1996a, l997a

9.4 Studerande i vid

Kunskapslyftet

statens skolor för vuxna

Den 15 oktober 1997 var 5 700 individer registrerade som studerande vid Statens skola för vuxna i Härnösand och Norrköping. Av dessa var 700 personer registrerade som deltagare i Kunskapslyftet på gymnasial nivå. En mycket stor del av antagningen till SSV skedde dock efter den 15 oktober och det gör att den nu tillgängliga statistiken över de studerande är ofullständig. Ett annat problem med statistiken är att vissa personer som registrerats som Kunskapslyftsstuderande kan förekomma både i statistiken för SSV och i statistiken för den kommunala vuxenutbildningen. Detta gäller för personer som läst en distanskurs vid SSV som upphandlats av en kommun.

Av dem som registrerats som "Kunskapslyftsstuderande" vid SSV den 15 oktober 1997 var andelen kvinnor 72 procent och drygt hälften var under 30 år. Det var 38 procent av alla "Kunskapslyftsstuderande som hade längre utbildning än 2-årig gymnasieutbildning eller eftergymnasial utbildning registrerad som högsta tidigare utbildning.

Jämfört med situationen inom den kommunala vuxenutbildningen var andelen utrikes födda bland de studerande relativt låg. Bland SSV:s alla Kunskapslyftsstuderande var 9 procent av kvinnorna och 16 procent av männen födda utomlands.

184 Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte

9.5 Studerande

på folkhögskolor

1997 När det gäller studerande vid folkhögskolor är den statistik som finns tillgänglig av annorlunda karaktär än den som just behandlats för studerande i kommunal vuxenutbildning och SSV. Statistiken skiljer sig huvudsakligen i två avseenden. Det första är att statistiken för deltagarna inom folkhögskoloma gäller hela år och inte en enskild mättidpunkt. Det andra är att uppgifterna om de studerande vid folkhögskoloma inte grundar sig på individer, utan kursdeltagare. Ett mindre antal individer kan ha varit kursdeltagare fler gånger än en, och tyvärr finns ingen möjlighet att exakt bestämma hur många individer som deltagit i viss utbildning eller har vissa egenskaper.

Under 1997 hade folkhögskoloma 209 940 kursdeltagare långa allmänna och särskilda kurser, korta kurser, folkhögskoleledda cirklar samt kurser inom den särskilda utbildningsinsatsen. De knappt 210 000 kursdeltagarna var det totala antalet kursdeltagare inom folkhögskoloma, exklusive kursdeltagare uppdragsutbildningar. Antalet inkluderar därmed deltagare på så kallade "kurser för arbetslösa" vårterminen 1997 se 5.1.3 och kurser inom Kunskapslyftet hösttenninen 1997. Dessa utgör tillsammans det man för 1997 kallar den särskilda utbildningsinsatsen.

Det totala antalet kursdeltagare exklusive kursdeltagare inom uppdragsutbildning ser ut att stadigt ha ökat de senaste åren. Under 1993/94 var de 193 626 stycken, 1994/95 195 503 stycken, studieåret 1995/96 var de 198 289 stycken och 1997 som sagt 209 940. De tidigare studieåren är dock inte jämförbara med kalenderåret 1997 när det gäller antal kursdeltagare. De flesta folkhögskolekurser startar hösten och många pågår under minst ett år. Detta gör att när man räknar antalet kursdeltagare för ett kalenderår får man både med vissa deltagare som påbörjade längre kurser hösten innan kalenderåret började och dessutom alla de som påbörjade kurser under kalenderåret. Till viss del medräknas således deltagare från två olika höstkullar i en redovisningsperiod om 12 månader.

Andelen kvinnor bland det de registrerade kursdeltagarna har stabilt legat 58-59 procent de senaste fyra åren. Andelen deltagare med funktionsnedsättningar utgjorde 6 procent av desamma 1997 och denna andel förelåg också under studieåret innan. Under 1994/ 95 var andelen funktionshindrade 4 procent av kursdeltagarna.

När det gäller invandrare i utbildning inom folkhögskoloma finns endast uppgifter när det gäller folkhögskolomas långa kurser. Av

Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte 185

kursdeltagarna de långa kurserna utgjorde invandrare mellan 10 och 13 procent under budgetåren 1994/95-1997. Folkbildningsrådet, 1995b, 1997b, 1998b

9.5.1 Studerande inom den särskilda

utbildningsinsatsen 1997

För kursdeltagarna inom den särskilda utbildningsinsatsen

finns mer utförlig statistik som det kan finnas anledning att titta närmare på. Under 1997 skedde en övergång från 10 000 utbildningsplatser för arbetslösa till 10 000 utbildningsplatser inom Kunskapslyftet

som också i hög grad vänder sig till arbetslösa. De kursdeltagare

som fanns registrerade på de 10 000 platserna under vårterminen 1997 fanns under hösten registrerade som kursdeltagare inom Kunskapslyftet i den mån de fortsatte sina studier. Ny studerande under hösten 1997 antogs dock efter de något annorlunda kriterierna gäller

som för Kunskapslyftet. Den statistik som Folkbildningsrådet tagit fram över de studerande de 10 000 platserna ger en bild av alla kursdeltagarna som studerat platserna under hela året 1997 och inte bara kursdeltagare inom Kunskapslyftet.

Under 1997 hade de 10 000 platserna 18 805 kursdeltagare ej individer. Den genomsnittliga kurslängden cirka 17 veckor och

var det var troligen cirka 9 000-10 000 individer vari studier

som samtidigt i genomsnitt under de båda terrninerna. Av de 18 805 kursdeltagarna utgjorde kvinnorna 64 procent och andelen invandrare

var knappt 19 procent. Som framgår i tabell 9.6 drygt hälften

var av kursdeltagarna 29 år

eller yngre.

Tabell 9.6. Olika åldrar för de kursdeltagare ej individer stude-

som rande på folkhögskolans 10 000 utbildningsplatser med särskilda statliga stöd under 1997

Källa: Folkbildningsrådet, 1998, Slutrapport om studieförbundens och olkhö sko-

utbildningsinsatser för arbetslösa budgetåret 1997, l u 9 ll,

lsornclzålsfirskilda ,

toc o m.

Av de kursdeltagare som var mellan 18 och 24 år gamla det

var endast en mindre del som var under 20 år. Med stor sannolikhet hade dessa kursdeltagare påbörjat sina studier under hösten

1996 och sedan fortsatt att studera under 1997. Sedan 1 januari 1997 måste de

186 Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte

tas in de särskilda platserna fylla minst 20 år samma personer som halvår som studierna börjar SFS 1996:1397 6 §.

När det gäller utbildningsbakgrund kan konstateras att det var 36 procent de studerande som vid kursstart angav att de hade högst

av grundskolekompetens högsta tidigare utbildning. Detta framgår

som i tabell 9.7.

Tabell 9.7. Högsta tidigare utbildning som kursdeltagarna ej individer angivit vid kursstart. Gäller kursdeltagarna på folkhögskolans 10 000 utbildningsplatser med särskilda statliga stöd under 1997.

Källa: Folkbildningsrådet, 1998, Slutrapport om studieförbundens och alkhö sko-

utbildningsinsatser för arbetslösa budgetåret 1997, l u 9 ll,

lsornclzálsiirskilda ,

toc 0 m. Pågrund av avrundning summerar inte procentsatsernatill 100.

Folkhögskolorna hade inte bara °Kunskapslyftsstuderande" de 10 000 utbildningsplatser som de fick riktade statliga stöd till. En del folkhögskolor sålde utbildningar till kommunernas Kunskapslyftsprojekt och de fick därigenom fler Kunskapslyftsstuderande i sin verksamhet. Under höstterminen 1997 fanns det 2 183 kursdeltagare

sådana kurser. Troligen ligger antalet individer ganska nära antalet kursdeltagare, eftersom inte särskilt många torde ha hunnit med att delta i fler kurser än en. De individer som studerat vid en folkhögskola inom ramen för kommunernas Kunskapslyft finns med i den statistik har redovisats för den kommunala vuxenutbildningen.

som Folkbildningsrådet, l998a

9.5.2 i särskild utbildningsinsats 1997 Deltagare med tidigare år

jämfört

jämförelse mellan statistiken för kursdeltagarna de 10 000 Vid en platserna 1997 och statistik för motsvarande kursdeltagare de tre budgetåren närmast före 1997 är det svårt att urskilja några större förändringar i deltagarnas karaktäristika. Spridningen när det gäller utbildningsbakgrund ser i de närmaste likadan ut under budgetåren 1993/94 1997. För samtliga fyra år gäller att ungefär hälften av del-

tagarna placerade sig i någon av kategorierna Ej grundskolekompe-

Målgrupper och studerande i Kunskapslyfze 187

tens", Grundskolekompetens respektive Ej gymnasiekompetens". Det är inte heller lätt att finna någon trend när det gäller andelen invandrare bland kursdeltagarna. Under budgetåren 1993/94 - 1995/96 ökade andelen från 16 till 21 procent, sedan minskade men den igen till 19 procent 1997. För kursdeltagarnas spridning över åldrar kan viss förändring en urskiljas, så till vida att det har skett mindre vridning från äldre en till yngre kursdeltagare under perioden 1993/94 1997. När det gäl- ler kvinnornas dominans bland kursdeltagarna har det skett konen tinuerlig förstärkning. Andelen kvinnor inom den särskilda utbildningsinsatsen har ökat från 58 procent 1993/94 till, redan som nämnts, 64 procent 1997. På en punkt har det skett markant förändring och det gäller en mer funktionshindrades deltagande de extra platserna. Under budgetåren 1993/94 och 1994/95 5 procent kursdeltagarna funkvar av tionshindrade och under 1995/96 motsvarande siffra 6 var procent. Detta ska jämföras med att de funktionshindrade utgjorde 9 procent av alla kursdeltagare under 1997. Något annat förändrats är kursutbudet inom den särskilda som utbildningsinsatsen. Från och med 1997 får folkhögskoloma endast arrangera allmän kurs med basämnen eller allmän kurs med profilämne för det särskilda anslaget. Tidigare fanns inte denna restriktion. Allmän kurs med basämnen utgjorde 78 procent deltagarveckorav na inom det särskilda anslaget 1997 och resterande 22 procent utgjordes således allmänna kurser med profilämne. För sådana kurav ser var ett visst antal timmar avsatta för ämnen inte räknas som som basämnen, till exempel estetiska ämnen eller media. Under 1993/94 utgjorde de både kategorierna allmänna kurser 68 delav procent av tagarveckoma och under 1994/95 och 1995/96 motsvarande siffvar ror 66 respektive 63 procent. Slutligen kan man notera att antalet kursdeltagare de 10 000 särskilda utbildningsplatsema ökat 1997 i jämförelse med tidigare år trots att volymen i form av deltagarveckor minskat. Under studieåren 1993/94 1995/96 var antalet kursdeltagare högst 15 100 - som 1993/94 och som lägst 13 600 1994/95. Under kalenderåret 1997 var de som så många som drygt 18 800, nämnts är inte kamen som lenderår jämförbara med studieår när det gäller antalet studerande. Folkbildningsrådet, 1994, l995a, l997a, 1997b, 1998a; Föreningen

för folkbildningsforskning, 1996

188 Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte

9.6 studiestöd för studier

Beviljade

höstterminen 1997

Det sammanlagt 364 000 som erhöll något av studiestövar personer den SVUX, SVUXA, UBS och Studiemedel för studier under höstterminen 1997. Av dessa var det

12 600 som hade SVUX, O personer 17 000 hade SVUXA, personer som 61 500 hade Särskilt utbildningsbidrag och personer som 272 800 personer som hade Studiemedel. Av dessa stöd är det bara Särskilt utbildningsbidrag som endast kan användas för studier inom kommunal vuxenutbildning och vid folkhögskolor. För dem fick Studiemedel för studier under höstterminen som 1997 gällde övervägande del skulle läsa högskolenivå. Detatt en ta gällde för drygt 200 000 personer, det vill säga för 74 procent av individerna tabell 9.8. Samtidigt var det 19 respektive 5 procent

se

individerna med Studiemedel skulle studera inom kommunal av som vuxenutbildning och vid folkhögskolor.

Tabell 9.8. Antal utbetalda studiestöd för studier under höstterminen 1997 uppdelade efter skolform. Procent i varje skolform. Studiestöd Komvux. Folkhögs. Gymn.sk. Högskola Totalt

Källa: CSN, 1998,Studerande med UBS, SVUX, SVUXA Joh Studiemedel höstterminen 1997fördelat pä utbildning, ålder och kön, utdrag ur register. Anmärkning: På grund avrundningar summerar inte alla kategorier till 100 pro-

av cent.

De flesta de utbetalda stöden inom Särskilt utbildningsbidrag, 92

av

till skulle studera inom den kommunala procent, gavs personer som vuxenutbildningen. Resterande 8 procent personer som erhöll

av UBS skulle läsa i folkhögskolornas regi.

För dem fick studiestöden SVUX och SVUXA gäller också

som

det vanligast att de skulle studera inom den kommunala vuxatt var enutbildningen. Detta gällde för 81 procent av dem som hade SVUX och 86 dem hade SVUXA. Vidare gällde för båda

procent av som stöden 12 procent individerna skulle bedriva folkhögskolestu-

att av dier.

Målgrupper och studerande i Kunskapslyfie 189

För att kunna få Särskilt utbildningsbidrag måste mellan

man vara 25 och 55 år och knappt hälften dem erhöll stödet vari åld-

av som rarna 25 till 34 år. Detta framgår i tabell 9.9.

Tabell 9.9. Individer som erhöll SVUX, SVUXA, Studiemedel och UBS för studier under höstterminen 1997 uppdelade i ålderskategorier. Antal personer i varje kategori.

Studiemedel 169 452 57 653 22 847 20 829 2 062 272 843 UBS 13 400 16 383 23 153 8 524 61460 Summa 173056 79 104 45 505 53 119 13187 363 971

Källa: CSN, 1998, Studerande med UBS, SVUX, SVUXA och Studiemedel höstterminen 1997 fördelat på utbildning, ålder och kön, utdrag ur register.

För studiestöden SVUX och SVUXA ökade andelen studerande

under 25 år jämfört med tidigare år. Av dem erhöll SVUX för stu-

som dier under höstterminen 1997 var 5 procent under 25 år och dem

av som hade SVUXA var det 17 procent i den åldersgruppen. Detta kan jämföras med 1 procent för SVUX och 6 procent för SVUXA höstterminen 1996. Att andelen under 25 år ökat för SVUX och SVUXA hänger troligen samman med att det totala antalet individer

som erhöll stöden minskade kraftigt hösten 1997 i jämförelse med tidigare år. Många i åldern 25 till 55 år vanligen skulle ha sökt SVUX

som och SVUXA fick istället Särskilt utbildningsbidrag under höstterminen. Detta gör att det blev relativt fler unga inom SVUX och SVUXA.

Kvinnorna var kraftigt överrepresenterade bland dem bevil-

som jades Särskilt utbildningsbidrag, hela 72 procent kvinnor, och

var detta mönster gäller också för studiestöden SVUX och SVUXA. Av de personer som beviljades SVUX och SVUXA för studier under höstterminen 1997 var det 73 respektive 69 procent kvinnor.

som var Kvinnornas dominans bland dem beviljas vuxenstudiestöd är

som normalt hög, men en viss ökning skedde i samband med Kunskapslyftet.

För Studiemedel föreligger en mer jämn fördelning mellan könen. Det var 56 procent av dem som erhöll Studiemedel för höstterminen 1997 som var kvinnor. CSN, 1998b, l998c

9.6.1 Sökt och

inriktning sysselsättningssituation

vid UBS

Eftersom Särskilt utbildningsbidrag är ett nytt stöd har stark

som en koppling till Kunskapslyftet kan det finnas anledning att närmare

190 Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte

studera dem som beviljades det stödet.

De flesta, 85 procent, dem som fick UBS för höstterminen

av 1997 arbetslösa och resterande 15 procent var arbetstagare. An-

var delen arbetstagare blev därmed större än de 10 procent som förordningen UBS att den skulle vara. Fortsättningsvis gäller

om angav dock att omkring 15 procent medlen får till anställda se tabell

av ges 9.1.

övervägande del de arbetstagare som erhöll UBS för studier

av under höstterminen 1997 var anställda inom offentlig sektor. Hela

alla arbetstagare med UBS tillhörde antingen Kommu- 74 procent av nalarbetamas, SKTF:s, Statstjänstemännens eller Lärarnas arbetslöshetskassor. I dessa förbund är det mellan 83 och 95 procent av medlemmarna är offentliganställda, och det finns ingen anled-

som ning att tro att de offentliganställda inom förbunden skulle vara underrepresenterade när det gäller UBS. Övriga 26 procent av arbets-

erhöll UBS 1997 fördelade sig ett stort antal olika artagarna som betslöshetskassor. Även bland dessa fanns med stor

personer sannolikhet viss, mindre, andel offentliganställda.

en om än en CSN, 1998d

I tabell 9.10 kan utläsa att cirka 66 500 anställda och arbets-

man lösa beviljades Särskilt utbildningsbidrag, vilket är fler än det antal

för vilka stöd utbetalats se tabell 9.9. De flesta av dem personer

beviljades stödet skulle huvudsakligen läsa kurser i allmänna som ämnen och yrkesämnen gymnasial nivå. Det var endast 12 procent som huvudsakligen skulle läsa grundskolekurser.

Tabell 9.10. Arbetslösa och anställda individer som beviljats UBS efter sökt inriktning. Antal individer i varje kategori samt procent i olika kurser.

kurs

Källa: CSN, 1998, Slutredovisning för höstterminen 1997, Rapport 1998-02-03. CSN:s definitioner för UBS: Gymn kämämnen: Kurserna Svenska A, Svenska B, Matematik A, Samhällskunskap A, Engelska A, eventuellt kombinerade med orienteringskurs eller mindre andel grundläggande nivå. Gymn käm- och yrkesämnen: kombination av kärnämnen som ovan och yrkesämnen. Gymnövrigt: Studier pågymnasial nivå sominte passarin åovanståendekatego-

Tillexempel Historia, Filosofi, Matematik B, ev i kom ination med kärnämrier. nen enligt ovan.

Målgrupper och studerande i Kunskapslyfie 191

Det var vidare 11 procent av dem beviljades stödet skulle

som som läsa kurserna Svenska A, Svenska B, Matematik A, Samhällskunskap A och Engelska A, eller motsvarande kurser folkhögsko-

en 1a. Ytterligare 20 procent skulle läsa kombination dessa kurser

en av och yrkeskurser. Drygt hälften, 52 procent, skulle huvudsakligen läsa sådana allmänna kurser på gymnasial nivå inte räknats

som upp ovan.

9.7 Fler studerande men inte

-

särskilt annorlunda

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Kunskapslyftet möjliggjort studier för betydligt fler än vad skulle ha varit fal-

som annars let. I avsnitt 7.3 finns en redogörelse för hur mycket volymen inom berörda skolformer ökat i termer helårsplatser. Här beskrivs istäl-

av let hur ökningen sett ut i antal studerande.

I tabell 9.11 kan man utläsa att det hösten 1997 funnits stor till-

en strömning av studerande till kommunal vuxenutbildning på

gymnasial nivå.

Tabell 9.11. Antal vuxna som studerade på grundläggande nivå och gymnasial nivå med kommun eller landsting huvudman viss

som en mätvecka åren 1993-1997.

Mätvecka Grundläggande Gymnasial

Källor: Skolverket, 1994, Skolan. Jämförelsetalfär skolhuvudmän. Organisation- Resurser-Resultat, Nr 46. Skolverket, 1995, Skolan. Jämfärelsetal för skolhuvudnzän. Organisation-Resurser-Resultat, Nr 76. Skolverket, 1996, Skolan. Jämförelsetal för skolhuvudmän. Organisation-Resurser-Resultat, Nr 97. Skolverket, 1997, Skolan. Jämförelsetal för skolhuvudmän. Organisation-Resurser-Resultat, Nr 129. åktâlâ/âgket,1997, Kunskapslyftet hösten 1997. En iterksamhetsuppföljning, Dnr

När man tolkar antalet elever i tabell 9.11 är det viktigt att hålla i minnet att kommunerna fick extra anslag för kurser för

att arrangera arbetslösa under åren 1992- vårterminen 1997. Den ordinarie

organisationen hos kommunerna hade inte haft plats för det antal

ensam studerande som syns i tabellen för åren 1993 till 1996.

192 Målgrupper och studerande i Kunskapslyfie

Trots volymen således redan utökad tidigare år till följd av att var statsbidrag är det tydligt de studerande gymnasial nivå extra att blev fler till följd Kunskapslyftet. Kanske är ökningen större än av den ut i tabell 9.11. Antalet elever räknades visserligen vid ungeser fär tidpunkter under åren, det finns anledning att tro att samma men antagningen till studier blivit betydligt mer kontinuerlig i samband med Kunskapslyftet. En del dem som studerade under hösten av 1997 påbörjade sina studier efter mättidpunkten den 15 oktober. För den grundläggande utbildningen inom den kommunala vuxenutbildningen skedde ingen utökning antalet individer 1997 i av jämförelse med tidigare år. Under mätveckan i oktober 1997 befann sig 36 000 individer i studier inom den grundläggande kommunala vuxenutbildningen och under mätveckoma åren 1993 1996 varie- rade antalet mellan 35 900 och 38 000. När det gäller personkaraktäristika kan konstatera att de inman divider hösten 1997 befann sig i den kommunala vuxenutbildsom ningen inte markant annorlunda än individerna i studier under var åren 1993/94-1995/96. För både gymnasial och grundläggande nivå är åldersstrukturen liknande åldersstrukturen tidigare år, och det är i båda fall svårt att belägga att något avgörande skulle ha hänt med de studerandes utbildningsbakgrund. Andelen utrikes födda är nu något mindre grundläggande nivå, medan den gymnasial nivå är oförändrad. På bägge nivåer är andelen kvinnor något högre än den de tidigare åren. En faktor troligen förändrats lite mer är att var som de studerande i högre utsträckning än tidigare studerar heltid. nu Det under hösten 1997 stor andel de studerande som vavar en av arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder någon rit öppet gång under året. Eftersom det inte finns någon direkt jämförbar statistik för tidigare år är det svårt att säga Kunskapslyftet bidragit om till att rekrytera fler arbetslösa relativt sett. Före Kunskapslyftet fanns det naturligtvis också arbetslösa både inom den reguljära komvuxverksamheten och den utökning verksamheten som möjligav gjordes statsbidrag till kurser för arbetslösa 1992-1997. Som genom krav för de statligt finansierade platserna för arbetslösa ställdes att de studerande måste arbetslösa och heltidsstuderande. vara För studerande vid folkhögskolorna går det inte att bestämma om antalet studerande individer förändrats 1997, eftersom den tillgängliga statistiken endast beskriver antalet kursdeltagare. Antalet kursdeltagare både inom den särskilda utbildningsinsatsen och den var ordinarie verksamheten större än de tre åren dessförinnan, men detta kan till viss del ha att göra med övergången från studieår till kalenderår i statistiken. Studerar den utbildningsvolym som kommit man

Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte 193

till stånd mätt i antalet deltagarveckor märks istället en nedgång i jämförelse med tidigare år se avsnitt 7.3.3.

Liksom de studerande inom den kommunala vuxenutbildningen verkar kursdeltagarna gymnasial och grundläggande nivå inom folkhögskoloma ha förändrats mycket lite de senaste åren. Genomgången tidigare i detta kapitel visar dock att det skett en viss ökning

andelen kvinnor och funktionshindrade inom den särskilda utav bildningsinsatsen 1997 i jämförelse med tidigare år. Dessutom tenderade kursdeltagarna att vara något yngre 1997.

Om åldersfördelningen förändrats för alla kursdeltagare inom folkhögskoloma finns dessvärre ingen möjlighet att undersöka. Däremot är det tydligt att de förändringar som märks när det gäller kvinnor och funktionshindrade inom den särskilda utbildningsinsatsen inte slår igenom i statistiken för alla kursdeltagare.

9.7.1 Antal i målgrupperna och

personer

tillgängliga utbildningsplatser

Den l januari 1997 fanns i landet 286 000 personer i åldern 25-54 år med mindre än 9-årig grundskoleutbildning bakom sig. Samtidigt saknades uppgifter om 57 000 individer, ofta med invandrarbakgrund. Bland dessa var det troligen ett antal som inte hade 9-årig skolgång. Tar dessutom hänsyn till att många individer som for-

man mellt har en viss utbildningsbakgrund i praktiken saknar motsvarande kunskaper, blir antalet som skulle kunna behöva utbildning på grundläggande nivå ännu större. Vid samma tidpunkt, l januari 1997, var det 492 000 personer i det aktuella åldersintervallet som visserligen hade slutfört grundskolan, men inte studerat gymnasial nivå. SCB, 1997b

Det fanns således ett stort antal individer i åldern 25-54 år som borde betjänta att antingen studera grundläggande nivå el-

vara av ler påbörja utbildning på gymnasial nivå. En del av dessa gjorde

en också det under året, men de flesta gjorde det inte. Troligt är att många inte funderade studier eftersom de var i arbete under året.

I tabell 9.12. visas hur många anställda, arbetslösa och personer utanför arbetskraften som saknade avslutad 2-årig eller 3-årig gymnasieutbildning 1996. Även denna statistik gäller för åldersgruppen 25-54 år, som i det närmaste överensstämmer med målgruppen för Särskilt utbildningsbidrag. För att få Särskilt utbildningsbidrag ska den sökande vara mellan 25 och 55 år.

7-18-0699

194 Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte

Tabell 9.12. Befolkningen 25-54 år utan avslutad 2- eller 3-årig gymna-

sieutbildning 1996, 1 000-tal personer.

Anställda Arbetslösa Utanför arbets- Summa

kraften

Andel i varje kategori 75% 9% 16% 100% Källa: SCB, 1998, Registerutdrag om utbildningsnivå och arbetsmarknadsstatus.

Som kan utläsas i tabellen var det 9 procent av individerna utan avslutad 2-årig eller 3-årig gymnasieutbildning som var arbetslösa och 16 procent som befann sig utanför arbetskraften. Majoriteten in-

av dividerna, 75 procent, var således i arbete.

Det har förekommit att anställda har haft svårt att få ta del av de statligt finansierade utbildningsplatserna under hösten 1997. l Umeå kommun har nästan inte några anställda tagits in till Kunskapslyftsplatserna, eftersom anställda ska prioriteras lägre vid antagningen än arbetslösa. De anställda har fått vissa erbjudanden att delta efter

om att arbetslösa tackat nej i sista stund. Det har dock varit svårt för dessa anställda att komma ifrån sina arbeten med så kort varsel.

För de ordinarie platserna inom den kommunala vuxenutbildningen och folkhögskoloma finns inte regeln att arbetslösa ska prioriteras vid en urvalssituation. Om det föreligger ett stort sökandetryck borde anställda ha större möjligheter att påbörja sin utbildning inom det ordinarie utbildningsutbudet som har andra urvalsregler än Kunskapslyftsplatsema se början av detta kapitel.

Det finns ingen möjlighet att ge en generell bild av hur vanligt det var att det uppstod konkurrens om de tillgängliga utbildningsplatserna under hösten 1997. Det har dock förekommit att vissa kurser, till exempel data-kurser, varit särskilt populära lokalt och att det därför blivit aktuellt att göra urval bland de sökande till dessa kurser. Det finns också kommuner som har haft ett så stort sökandetryck att man tvingats avvisa vissa personer. Det kan exempelvis ha varit yngre studerande som velat läsa upp sina gymnasiebetyg.

Det är i sammanhanget viktigt att notera att den eventuella ökade konkurrensen om utbildningsplatser kan förflytta sig till högre utbildningar. Det är vanligen runt 15-18 procent av dem som registreras som vuxenstuderande gymnasial nivå vid viss tidpunkt

en som efter ett-två år finns registrerade som studerande högskola eller universitet Johansson, 1998. Det finns inget som tyder på att de individer som nu attraherats av vuxenutbildning skulle vara särskilt

Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte 195

annorlunda än tidigare studerandekullar. Det är därför rimligt att tro att den aktuella ökningen med drygt 50 000 personer gymnasial nivå inom kommunerna skulle kunna leda till cirka 10 000 fler högskolestuderande de två närmaste studieåren, om antalet platser inom högskolan ger utrymme för det samma sätt som tidigare.

196 Målgrupper och studerande i Kunskapslyfte

Organisation och eftezfrågeanpassning 197

10 och

Organisation

efterfrågeanpas sning

Kunskapslyftet har bara ett år förändrat strukturerna i kommunerna när det gäller vuxenutbildning. I det följ ande beskrivs hur projektet Kunskapslyftet placerats in organisatoriskt i kommunerna och hur arbetat med frågor rekrytering, inflytande från arbets-

man som marknaden och anpassning till de studerandes önskemål och behov.

10.1 Kunskapslyftets organisatoriska

placering i kommunen

Regeringen har redan sommaren 1996 engagerat kommunstyrelserna i projektet Kunskapslyftet. Informationen om den särskilda vuxenutbildningssatsningen har tillställts kommunstyrelsens ordförande. Anmälan om deltagande skulle också vara underskriven av samme ordförande. Det har då fallit sig naturligt i många kommuner att inrätta en projektgrupp direkt under kommunstyrelsen med uppgift att förbereda denna anmälan. I ett antal kommuner har denna projektgrupp sedan också fått ta ansvaret för genomförandet av Kunskapslyftet.

Denna medvetna strategi från regeringens sida liksom krav på

en planering av Kunskapslyftet i samarbete med arbetsförmedling och arbetsmarknadens har förmodligen bidragit till att höja

parter - Vuxenutbildningens status i kommunerna och skapa en förändrad syn de möjligheter den innebär. Detta har bland annat visat sig i att man i många kommuner nu ser vuxenutbildning som ett användbart utvecklingsinstrument för kommunen som helhet.

10. l eller nämnder

Kommunstyrelse

Från början har alltså Kunskapslyftet ofta blivit ett särskilt projekt

legat vid sidan om den kommunala vuxenutbildningens normasom la organisation. 26 procent av kommunerna har senhösten 1997 fortfarande Kunskapslyftet i en särskild projektorganisation Skolverket, 1997f.

Oavsett Organisationsform har 34 procent av landets 288 kommuner lagt det politiska ansvaret för Kunskapslyftet direkt under kom-

198 Organisation och efterfrågeanpassning

munstyrelsen. Det tycks inte finnas något samband mellan ansvarsplacering och storleken på kommunerna. Detta har skett i exempelvis Umeå kommun, som motiverat det med att de ville ha en självständig Kunskapslyftsorganisation. Organisationsformen i Umeå ska emellertid utredas. Projektorganisationen kommer troligen att delas upp i en beställar- och en utförardel. I Halmstad har projektet Kunskapslyftet också lagts direkt under kommunstyrelsen för att stimulera till snabbare förnyelse och till närmare arbetsmarknadsanknytning. Vissa farhågor har dock funnits i kommunen mot denna modell, exempelvis att projektet fjärmats från komvuxenhet och gymnasieskolor.

Att ha projektorganisationen för Kunskapslyftet under kommunstyrelsen har både fördelar och nackdelar. Bland fördelarna märks å ena sidan att det kan vara enklare att få gehör för sina idéer och få saker att hända om man har direktkontakt med kommunens högsta beslutsfattare. Dessutom kan det vara lättare att vara kreativ och införa förändringar, om man inte är för nära gamla hjulspår. Ibland är det en fördel att inte vara alltför insatt i vad som inte går att göra. Det kan å andra sidan vara en nackdel att inte kunna utnyttja den kompetens när det gäller utbildningsfrågor som finns hos de

personer, som år vana att arbeta med vuxenutbildning. Bristande kunskaper om regelverk, rutiner kring statistikrapportering och annat kan leda till mycket extraarbete. Ännu allvarligare det finns viss

är att en risk att Kunskapslyftet blir en främmande fågel i kommunens vuxenutbildning och att det positiva som kännetecknar satsningen inte får fäste i den reguljära kommunala vuxenutbildningen. Om så skul-

vara fallet, så har ett av de huvudsakliga syftena med den särskilda vuxenutbildningssatsningen gått förlorad, nämligen att denna satsning skulle vara ett led i reformeringen av svensk vuxenutbildning.

Flertalet kommuner 66% har lagt projektet Kunskapslyftet under en kommunal nämnds ansvar. Det är då ganska vanligt att man placerat projektledningen för Kunskapslyftet under den nämnd i kommunen som vanligen handhar vuxenutbildningsfrågor, Barnoch utbildningssnämnden motsvarande. Som exempel kan nämnas att projektkansliet för Kunskapslyftet i Nässjö kommun ligger under ett nyinrättat vuxenutbildningsråd som i sin tur verkar direkt under Bam- och Utbildningsnämnden. I Malmö är Utbildningsnämnden ansvarig för genomförandet av Kunskapslyftet och under Utbildningsnämnden arbetar en projektledning som har tillgång till vissa funktioner hos nämnden.

Istället för att lägga Kunskapslyftet direkt under kommunstyrelsen eller under Barn- och utbildningsnämnden motsvarande har

Organisation och efterfrågeanpassning 199

man i andra kommuner valt att organisatoriskt placera Kunskapslyftet i en nämnd som också ansvarar för exempelvis frågor som rör arbetsmarknaden. I Eskilstuna är det arbetsmarknadsnämnden som ansvarar för genomförandet av Kunskapslyftet och det är under den nämnden som projektledningen verkar. I Stockholm har projektet lagts under Arbetsmarknads- och utbildningsnämnden, vilken också är ansvarig för kommunal vuxenutbildning i kommunen.

Hur Kunskapslyftet ska placeras i den i den kommunala organisationen är givetvis en kommunal angelägenhet. Den kan placeras direkt under kommunstyrelsen, inom eller utom ansvarig nämnd eller

något annat ändamålsenligt sätt beroende på hur kommunen överhuvudtaget organiserat sin verksamhet och vilka lokala syften man har med detta projekt. På många håll förekommer nu omorganisationer och förändringar. Viktigt är dock att samarbetet mellan den reguljära vuxenutbildningen och Kunskapslyftet underlättas.

Kunskapslyftet har föranlett ett omfattande samarbete mellan utbildningsansvariga och arbetsmarknadsansvariga inom kommunerna. I de allra flesta kommunerna finns nu någon samarbetsform mellan företrädare för vuxenutbildning respektive för kommunala arbetsmarknadsfrågor, oavsett under vilken nämnd som projektledningen ligger. Ofta möts man i arbetsgrupper eller referensgrupper

olika slag där frågor rör Kunskapslyftet behandlas. Även detav som ta samarbete är givetvis viktigt att vidareutveckla.

lO.l.2 Projektledare och komvuxrektor

Det finns många olika varianter när det gäller vem man valt som projektledare för Kunskapslyftet: Från att man utsett komvuxrektorn till projektledare till valt någon som inte alls har någon tidigare

att man koppling till kommunal vuxenutbildning.

När den person som är utsedd att vara projektledare för Kunskapslyftet också är rektor för en komvuxenhet orten är ofta Kunskapslyftet och den ordinarie kommunala vuxenutbildningen mycket nära sammankopplade med de fördelar och nackdelar som det innebär.

- Konstruktionen kan vara praktisk, bland annat eftersom en kommunal rektor under alla förhållanden måste vara ansvarig för betygssättning även för utbildning som köpts upp av externa anordnare. Att lägga projektorganisationen för Kunskapslyftet för nära skolledaren vid en komvuxenhet kan emellertid också leda till att det inte blir så mycket upphandling av utbildning. Det är enklare att lägga verksamheten inom den egna organisationen. I många kommuner har detta problem lösts genom beslut i kommunstyrelse eller ansvarig nämnd om hur stor andel av verksamheten som ska finnas inom komvuxor-

200 Organisation och efterfrågeanpassning

ganisationen och om hur stor del som ska upphandlas.

Då upphandling görs av en komvuxrektor tillika projektledare

- är det förståeligt om andra utbildningsanordnare undrar om det sker

ett formellt korrekt sätt enligt gällande lagstiftning, i första hand lagen om offentlig upphandling. Under alla förhållanden finns då risk för att ett slags beroendeförhållande uppstår: Den som antar anbudet har tillsynsansvar/förtrogenhetsansvar och utfärdar betyg för de externa anordnarnas deltagare.

I andra kommuner har man valt att helt skilja ansvaret för projektet Kunskapslyftet och från ansvaret för komvuxenheten. I exempelvis Helsingborg sköter en särskild projektorganisation Kunskapslyftet och därmed också upphandling utbildningsplatser.

av

I Jokkmokks kommun har låtit den arbetat

man person som som projektledare för Kunskapslyftet under l997 med en från komvux-

enheten helt fristående utbildningsorganisation från och med 1998

också bli komvuxrektor på deltid. Detta innebär att den redan igångsatta fömyelseprocessen på ett smidigt sätt kan föras över till den samordnade gymnasieskolan/komvuxenheten.

Oavsett vilken Organisationsform som väljs är det viktigt med ett gott samarbete med rektor för kommunens komvuxenhet, men det innebär inte att projektledaren och rektorn måste vara samma person.

10.2 Samarbete med

arbetsförmedling

och arbetsmarknadsföreträdare

Regeringen och Delegationen för kunskapslyftet har tidigt i satsningen pekat ut arbetsförmedlingsnämndema som ett lämpligt forum, i vilket Kunskapslyftsfrågor skulle kunna diskuteras i en vidare krets i kommunerna. Det finns förvisso kommuner där arbetsförmedlingsnämnden har gripit sig an Kunskapslyftet och styr satsningen, men i de flesta kommuner torde enligt kommitténs bedömning nämnden hittills inte ha varit särskilt aktiv inom projektet. Det vill synas som om kommunerna oftare har valt att samarbeta med arbetsförmedlingen i andra konstellationer. I Malmö där projektledning-

en har lagts under Utbildningsnänmden rapporterar projektled-

ningen dock inte bara till utbildningsnämnden, utan också till arbetsförmedlingsnänmden. Detta har lett till ett fungerande samspel mellan dessa tre parter.

Kunskapslyftsorganisationema har som Kunskapslyftskommit-

tén erfarit påbörjat ett givande samarbete med arbetsförmedlingen.

- Tillsammans har projektledning och företrädare för arbetsförmed-

Organisation och efterfrågeanpassning 201

lingen kunnat diagnosticera utbildningsbehovet bland de arbetslösa i förhållande till vad den lokala arbetsmarknaden efterfrågar. Man har också samverkat väl, när det gäller att informera om Kunskapslyftet, till exempel att ha gemensamma informationsträffar

genom

Kunskapslyftet, till vilka arbetslösa via arbetsförmedlingens förom

kallats. Utvecklingen går också mot att arbetsförrnedlare och sorg kommunens studievägledare sitter i samma eller intilliggande lokaler, vilket underlättar för de arbetslösa att få fyllig studievägledning. Så är exempelvis fallet i Ljusdal, Eskilstuna och Söderhamn där arbetsfönnedlare och studievägledare sitter sida vid sida i Infoteket. I Nässjö sitter de i lokaler bredvid varandra. I Umeå finns ett Infotek,

är ett samarbetsprojekt mellan arbetsförmedlingen, kommunen, som CSN och Umeå universitet och där finns studievägledare som informerar om Kunskapslyftet.

Det finns kommuner de är inte vanligt förekommande där

- men samarbetet med arbetsförmedlingen gått trögare. Ibland har arbetsförmedlingen inte ansett sig ha tid, resurser eller befogenheter att en-

sig i Kunskapslyftet i den utsträckning som projektledningen gagera skulle önska. Det har till exempel handlat om att arbetsförmedlingen inte velat bistå med uppgifter de arbetslösa i kommunen och inte

om heller visat något intresse av att försöka samverka kring klienternas handlingsplaner och studieplaner. Även de studerande har ibland klagat på att arbetsförmedlarna inte vet särskilt mycket om Kunskapslyftet.

Samarbetet mellan kommunerna och arbetsförmedlingen tycks dock i huvudsak fungera bra. Ett fortsatt utvecklingsområde i detta samarbete är de individuella studieplanerna och deras koppling till handlingsplanerna. Till detta återkommer kommittén i senare av- Snltt.

lO.2.l Samarbetet med arbetsmarknadens

företrädare Inom Kunskapslyftet är det vanligt att lokala arbetsgivare på initiativ från projektledningen för Kunskapslyftet har varit med och påverkat kommunens vuxenutbildning på respektive ort. I de många arbets-

bildats runt projektorganisationema finns ofta någon grupper som eller några arbetsgivarföreträdare. Som exempel kan nämnas att det i Nässjö finns arbetsgivare från det privata näringslivet och en

en från offentlig sektor i det så kallade Vuxenutbildningsrådet som an-

för Kunskapslyftet. I Ljusdals kommun finns det en represensvarar tant för det lokala näringslivet i ledningsgruppen för Kunskapslyftet och liknande samarbetsformer finns på andra håll. I Umeå har man vid sidan ledningsgruppen skapat en referensgrupp, Kunskapsrå-

av

202 Organisation och efierfrågeanpassning

det, som består av representanter från fackförbund, arbetsgivare och arbetsförmedling. Projektledningen har där ett nära samarbete med både ledningsgruppen och Kunskapsrådet.

I andra kommuner har det gått trögt att få representanter för

arbetsgivarna intresserade av Kunskapslyftet och aktiva i planeringsarbetet. Det kan bero att företagare i små och medelstora företag upplever att de inte har tid att sätta sig in i frågor rör projektet

som och delta i möten. Det kan också bero att företagare ibland är ointresserade av Kunskapslyftet, eftersom den kompetens de efterfrågar ligger på högre utbildningsnivåer. När man efterfrågar civilingenjörer kanske inte planering för utbildning på gymnasienivå

vuxnas känns särskilt intressant. Man måste också ha förståelse för att företag lever en ganska osäker tillvaro och därför har kort planerings-

en horisont. Många företagare vet inte vilken sorts kompetens de kommer att behöva om ett år eller ens på kortare sikt och har därför inte något intresse av att påverka inriktningen på vuxenutbildningen.

En av anledningarna till att de lokala projektorganisationema försöker skapa en dialog med representanter för arbetsgivare är att Kunskapslyftet bland annat ska anpassas till den lokala efterfrågan kunskaper och kompetenser. Detta är viktigt, eftersom

det är meningen att Kunskapslyftet ska bidra till att arbetslösheten sänks. Avsikten med satsningen är att de arbetslösa möjlighet att utbilda

ge sig för att i förlängningen få ett arbete eller vidare till högre studier.

Även eftersträvar inflytande från arbetsmarknaden, så

om att man måste man dock vaksam över att vuxenutbildningen inte blir

vara alltför styrd av arbetsgivarnas önskemål. Det finns två skäl till detta. Det första är att det kan finnas viss risk för att Kunskapslyftet under sådana förhållanden kan komma att ersätta personalutbildning

som arbetsgivarna annars skulle betala. Det andra är att Kunskapslyftets utbildningar iförsta hand ska vara anpassade efter vad de studerande efterfrågar, även det är rimligt att tro att många dem önskar

om av att studierna ska ge dem större möjligheter att fâ ett arbete i närområdet. Kunskaper har dock alltid ett värde i sig och studier leder i

alla fall när de kan fullföljas ofta till ökat självförtroende

- och personlig utveckling. Detta gäller oavsett studierna resulterar i ett

om arbete hemorten, ett arbete någon annanstans, vidare studier eller i värsta fall ingetdera.

Organisation och efterfrågeanpassning 203

10.2.2 Relativt få de anställda har UBS

av som

kommer från näringslivet

Som framgår kapitel 9 kommer den övervägande delen av anställ-

av da som deltar i Kunskapslyftet från offentlig sektor. Kommittén har erfarit att flertalet av dessa kommer från kommuner och landsting, företrädesvis från vård och omsorg.

När det gäller att uppmuntra anställda att ta del av Kunskapslyftet har de privata företagarna generellt sett inte varit särskilt aktiva. Det kan delvis bero på att de inte har tillräckliga kunskaper om vad Kunskapslyftet är och vilka regler som gäller. Kommunerna har kanske inte heller prioriterat denna infonnationsinsats, eftersom gällande föreskrifter har maximerat antalet arbetstagare med Särskilt utbildningsbidrag i Kunskapslyftet till tidigare högst tio nu femton pro-

- cent. Det är rimligt att tro att kommunerna velat vara litet försiktiga med att locka anställda att söka detta bidrag för att inte många sökande skulle bli utan.

En annan förklaring till att få av de anställa studerande kommer från det privata näringslivet kan vara att många mindre företagare

liksom många arbetstagare -inte riktigt ser värdet av utbildning gymnasial nivå för de anställda. Det kan också bero att företagen tycker att det är besvärligt att bli med anställd som kan sitt ar-

av en bete och att tvingas lära upp någon utifrån som ersättare. Särskilt tydligt kan detta bli i den rådande konjunktuiuppgången.

Det är möjligt att fler privata arbetsgivare får upp ögonen för Kunskapslyftet längre satsningen pågår och mer känd den blir. Ett bra exempel ett företag Kunskapslyftet som en del i sitt

som ser kompetensutvecklingsprogram är AssiDomän Kraftliner i Piteå, där 80 procent de anställda har högst tvåårig gymnasial utbildning.

av Från och med i år ger företaget de anställda möjlighet att studera i Kunskapslyftet med betalning motsvarande deras grundlön. Staten står för 80 procent av grundlönen via UBS och resterande 20 procent står företaget för, under förutsättning att den anställda läser ämnen

är relevanta för arbetet. Det är i första hand matematik, fysik, som kemi, svenska och engelska som företaget anser sig ha nytta av, men

tillåter också att den anställda läser data. Om den anställde vill man läsa andra ämnen, så är det också tillåtet, men då utgår inte det extra bidraget från företaget Stibbel-Becker, 1998.

AssiDomän Kraftliner ser Kunskapslyftet som en möjlighet att inte bara höja kompetensen för anställda studerar, utan också

som för dem väljer att inte göra det. När luckor uppstår får företaget

som goda möjlighet att genomföra en utvecklande jobbrotation, eftersom ersättare tas in utifrån inte behöver ha samma arbetsuppgifter

som i som den som studerar.

204 Organisation och eftexfrågeanpassning

10.2.3 Reguljär och utbildning

arbetsmarknadsutbildning

En av målsättningarna med Kunskapslyftet är att öka andelen yrkeskurser. Det har kommunerna redan under hösten 1997 lyckats med. Detta faktum ger anledning att inför framtiden fundera över relationen mellan reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning.

Det finns exempel att Kunskapslyftet och arbetsmarknadsutbildningen köper snarlika yrkeskurser från anordnare i

samma en kommun, med den skillnaden att Kunskapslyftskursema åsätts ett lägre pris. Det förekommer samtidigt att man inom arbetsmarknadsutbildningen tillhandahåller kurser i allmänna ämnen gymnasial nivå, vilka upphandlats från gymnasieskola eller kommunal

vuxenutbildningen Ljusdal. Det finns vid ytlig betraktelse således

- en en viss risk att Kunskapslyftet och arbetsmarknadsutbildningen blir två parallella organisationer som utbildar inom samma områden.

Att Kunskapslyftet och arbetsmarknadsutbildningen tangerar

varandra behöver inte vara en nackdel. Om det finns två olika sätt att få läsa exempelvis en datakurs utan att behöva ta studielån, möjliggörs en kompetenshöjning för fler. Alla arbetslösa har inte möjlighet att få UBS och anställda har vanligen inte möjlighet att delta i arbetsmarknadsutbildning.

Det är alltså inte enbart fråga utbud utan även målgrup-

en om om per. I arbetsmarknadsutbildning kan bortsett från så kallade flask-

halsutbildningar endast den delta som är eller riskerar att bli arbets-

lös och då arbetsförmedlingen bedömt att utbildning krävs för att den arbetslöse ska kunna bli anställningsbar. Att i reguljär utbildning få studera allmänna ämnen inom arbetsmarknadsutbildningens

ram är numera endast tillåtet för arbetshandikappade och invandrare.

Det är som Kunskapskommittén ser det ändock viktigt att kommun och arbetsförmedling lokalt strävar efter att samråda kring

vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. En utveckling

gynnsam skulle vara att vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen kompletterar varandra genom att tillsammans bredda utbudet av olika kurser och genom att- med bibehållna profiler samverka i

- arbetet att nå olika kortutbildade målgrupper. I Malmö har referenspersoner från arbetsförmedlingen knutits till projektledningen vid val av anbud och balansering av kursutbud. Därigenom har gränsdragningen mellan kommunens utbildningar och arbetsmarknadsutbildningen säkerställts och projektledningens kompetens utökats.

Arbetsmarknadsutbildningama ska huvudsakligen vara inriktade på att skapa ett arbetskraftsutbud kortsiktigt matchar vakanser-

som na och motverkar kommande flaskhalsar. När Kunskapslyftet/vux-

Organisation och efterfrågeanpassning 205

enutbildningen blivit flexibelt och kan erbjuda näst intill succesmer siv antagning och kontinuerlig verksamhet kan den ansvara för utbuallmänna kunskaper och yrkeskunskaper grundläggande det av och gymnasial nivå. Arbetsmarknadsutbildningen kan då erbjuda den spetsutbildning individ behöver komplettera sin utbildning en och erfarenhet med för att få ett arbete.

10.3 Behovsanalyser och efterfrågestyming

En intentionerna bakom Kunskapslyftet är redan tidigare av som nämnts att utbudet inom vuxenutbildningen ska bli flexibelt och att individemas önskemål ska bli styrande. För att kunna konstruera en kurssammansättning individemas efterfrågan gäller det som passar på något sätt ta reda på vad individerna behöver och vill ha. Det att förekommer kommunerna inför Kunskapslyftet har gjort en att mycket grundlig genomgång utbildningsnivån hos både de arav betslösa och de anställda i kommunen. På så sätt har man bildat sig uppfattning vad det kommuninvånama behöver i uten om är som bildningsväg. När det sedan gäller att ta reda vad individerna faktiskt vill läsa detta är inte sak att ta reda på vad de saknar har man samma som - i kommunerna använt sig olika metoder och haft högst varierande av ambitionsnivå. En del kommuner har inför höstterminen 1997 inte prioriterat denna fråga, eftersom antalet sökande till utbildningarna ändå varit Andra kommuner har lagt stor möda på detta stort. ner kartläggningsarbete. Ett särskilt gott exempel tillämpad efterfrågestyming utgör Valdemarsviks kommun. Där kontaktade man alla kommunens arbetslösa invånare under våren 1997 för att informera om Kunskapslyftet. Samtidigt frågade de var intresserade av att studera man om och i så fall vad och hur de ville läsa. Alla visade intresse fick som sedan träffa studievägledare för ett längre planeringssamtal. Först en när detta vis informerat sig vad kommuninvånama ville man om ha planerade man kursutbudet. I Ljusdals kommun har tillämpat variant av efterman en annan frågestyming. Där lät de intresserade söka precis vilka kurser de man ville och försökte sedan uppfylla dessa önskemål. Vanligen hade de blivande kursdeltagarna inte så udda önskemål, eftersom människor vanligen söker det de tror är möjligt att få. Dessa goda intentiosom skapade dock ett visst kaos och inte alltid så nöjda studerande. ner Detta exempel visar vilka problem kan uppstå i ett direkt eftersom

206 Organisation och efterfrågeanpassning

frågestyrt system. På varje ort måste därför göra avvägning man en mellan ett praktiskt hanterbart kurssystem och individernas möjlighet att välja fritt. Iden mån de studerande ska välja utan att man anger vilka kurser kommunen kommer att är det viktigt också tillge att handahålla professionell studievägledning. Det kan svårt för vara den enskilde att ha fantasi att alla yrkesmöjligheter finns nog se som och därmed är också det svårt att välja rätt kurser. Det kan också vara svårt att själv överblicka vilken framtid olika yrkeskategorier har i den egna närmiljön. Det minsta man kan göra när det gäller efterfrågestyrning av utbildningsutbudet är att utifrån givna utbildningsalternativ försöka skapa många utbildningsplatser på sådana utbildningar har högt som sökandetryck. Ambitionen att göra det finns många håll. I Västerås har de kurser som inte efterfrågats inte kommit igång, naturligt nog, men vad som är viktigare är att de kurser många vill har som startats flera gånger. Många kommuner har märkt att efterfrågan särskilt datautbildningar överstigit utbudet. I exempelvis Malmö fick man 850 sökande till 72 platser på datakurserna hos TBV för höstterminen 1997. Detta ledde till att snabbt ordnade fler man utbildningsplatser redan under termin. samma Kunskapslyftet har mycket positiv där kommustartat en process, nerna i stor utsträckning försöker lyssna till kommuninvånama när det gäller Vuxenutbildningens utbud. Det finns uppsjö exempel en av på stor kreativitet när det gäller att uppfylla speciella önskemål, särskilt hos de mindre kommunerna som ofta tvingas att hitta sina egna lösningar. I de större kommunerna, där det finns ett större underlag, är det lättare att tillgodose olika önskemål. Det gäller dock för dessa kommuner att inte luta sig tillbaka och tro att alla önskemål ryms inom det erbjuds. Även i kommuner har möjlighet som som att arrangera många kurser behöver man lyssna till önskemålen.

l0.3.1 Distansstudier fler alternativ och ger

Studieorter

Många kommuner har under hösten 1997 ordnat fler utbildningsaltemativ genom att samarbeta med SSV och olika sätt erbjuda distansstudier. Detta ger inte bara möjlighet att tillhandahålla fler kurser, utan kan också vara ett sätt att låta kommuninvånama studera i sin hemmiljö, när det är långt till den aktuella utbildningsanordna-

ren. SSV i Norrköping har våren 1997 avtal med 40-50 kommuner, vilka köper utbildningar till sina studerande. Innan Kunskapslyftet startade fanns inte alls någon sådan verksamhet. En variant detta av

Organisation och efterfrågeanpassning 207

är att kommunen köper kurs för eller flera studerande som seen en dan sköter sina studier hemifrån det sätt som studerande vid SSVN traditionellt gör. En annan variant utvecklar ett särskilt samarbete mellan SSVN och kommunerna. Den innebär att SSVN vanligt sätt erbjuder distansstudier och att kommunen därutöver tillhandahåller handledning vid exempelvis lokal studieverkstad. en Denna variant samhörighet mellan studerande orten de har ger skola att till. SSVN har flest 200 studerande en och en som ort Strängnäs där de studerande har tillgång till ett lokalt samma - lärcentmm. SSV i Härnösand upplever också att kommunerna söker samarbei högre utsträckning än tidigare. Hittills har skolan tecknat konte trakt med ett 15-tal kommuner, många fler har visat intresse och men antalet samarbetspartners kommer förmodligen snabbt att öka. SSVH upplever dessutom att kommunerna har för avsikt att ytterliutveckla distansundervisning egen hand. Skolan har senagare tid utbildat 80-tal kommunalt anställda lärare i hur man ska anre ett ordna distanskurser. Statens skolor för är långt ifrån inblandade i all distansutvuxna bildning sker kommunernas initiativ. Vissa kommuner har som distansutbildningar och del driver projekt som finansieras egna en via Distansutbildningskommittén, DUKOM. I exempelvis Ljusdals kommun finns ett DUKOM-projekt som heter Distansutbildning i glesbygd. Projektet startade innan Kunskapslyftet och det involverar tre byar i kommunen. Cirka en femtedel av den kommunala vuxenutbildningen sker nu distans. En variant distansstudier som blir allt vanligare är distansstuav dier med hjälp videokonferenser. Inom Gävleborgs-, Västemorrav lands och Jämtlands län har sedan några år nät för videokonfeman involverar små orter. Den lokala utbildningsanordnaren renser som kan där bedriva undervisning med sändningar från centralorten i

egen regi.

103.2 utbildning och studier i

Arbetsplatsförlagd

annan kommun breddar utbudet

Förutom olika former distansutbildning kan arbetsplatsförlagd utav bildning, APU, ett bra alternativ när det inte finns tillräckligt vara underlag för traditionell skolförlagd kurs. Det finns också komen har lyckats att tillgodose ganska udda önskemål genom muner som använda sig APU. Som exempel kan nämnas Östersunds komatt av där har haft ville utbilda sig till hästtränare. mun man en person som Detta har Kunskapslyftets projektledare lyckats ordna genom att in-

208 Organisation och eñerfrågeanpassning

rätta en APU-plats hos en hästtränare. Personen studerar några kurser ur naturbruksprogrammet hos tränaren och några andra kurser en komvuxenhet. Andra goda exempel uppvisar Hylte, där har man lyckats ordna en APU-plats till vill bli fotograf, och en person som Filipstad där man bland annat har APU-plats florist. en som Arbetsplatsförlagd och lärlingsliknande utbildning upptog bara en procent av den gymnasiala vuxenutbildningen under hösten 1997 och här finns således stor potential för utveckling Skolverket, l997a. Det kan dock i vissa kommuner svårt att förevara engagera tag att ta emot studerande. Andra kommuner kan uppvisa ett mycket bra samarbete med det lokala näringslivet och högre andel arbetsen platsförlagd utbildning än genomsnittet. I exempelvis Nässjö kommun har man varit framgångsrik, när det gäller att ta hjälp näav ringslivet i något större skala. Genom att där har lärare med man utvecklat kontaktnät gentemot näringslivet har lyckats ordna man många delvis arbetsplatsförlagda utbildningar. Deltagare vid Träcentrum får utbildning på företag i exempelvis grafisk tryckning och deltagare inom hotell- och restaurangutbildningen får arbetsplatsförlagd utbildning med teori och praktik helt integrerad. Kommunerna kan också möjliggöra ett breddat kursutbud genom att vara positiv till att invånare i den kommunen studerar i nåegna gon annan kommun. Möjligheten att köpa kursplatser andra komav muner med interkommunal ersättning har visserligen funnits före Kunskapslyftet, men det har i praktiken fungerat dåligt under 1990talet. Denna möjlighet har i Kunskapslyftet dock åter blivit ett realistiskt alternativ eftersom bidrar med särskilda medel. - staten nu Detta är ett av flera skäl till att yrkesinriktad utbildning har ökat under Kunskapslyftets första år. I exempelvis Västerås kommun säljer man kursplatser vidare till det pris själv upphandlat dem för och man liknande konstruktioner finns på andra håll. En annan orsak till att kommunerna allt oftare medger studerande att få läsa i en annan kommun är att Kunskapslyftet har initierat eller intensifierat olika samarbete mellan kommuner. typer av grupper av I olika kommungrupper har kommunerna formellt separata Kunskapslyftsprojekt, men utvecklar ändå ett ibland ganska nära samarbete sinsemellan kring Kunskapslyftsfrågor. Där knutit kontakt man och utbyter erfarenheter är problemen med interkommunal ersättning inte lika stora. Som exempel på detta kan nämnas att det finns ett mycket välutvecklat samarbete mellan kommuner i Dalsland. Där försöker kommunerna undvika att konkurrera när det gäller kursutbud och i stället komplettera varandra. Det gemensamma kursutbud som finns i regionen står till förfogande för alla kommunernas invå-

Organisation och efterfrågeanpassning 209

nare och utbytet underlättas av att projektledarna känner varandra och varandras utbud. Ett annat exempel är samarbetet mellan höglandskommunema Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Vetlanda, Tranås och Aneby. Dessa kommuner samarbetar i många frågor, inte minst när det gäller att möjliggöra studier för de kommuninnevånama i

egna någon av de andra kommunerna. Ett annat exempel långtgå-

mer ende samarbete uppvisar Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg, där man gått samman i ett kommunalförbund.

I Västerbottens län har Bjurholm, Nordmaling, Robertsfors, Skellefteå, Umeå, Vindeln och Vännäs kommun inlett ett samarbete kring Kunskapslyftssatsningen och i Hälsingland finns ett annat nätverk. Där arbetar man nu med att göra varandras kurskataloger tillgängliga i alla kommunerna i nätverket för att underlätta för kommuninvånama att ta del av ett större utbud.

Ett annat exempel utgör samtliga 33 skånekommuner, vilka tillsammans har bildat ett nätverk med träffar cirka varannan månad. I nätverket utvecklas informella kontakter och informationsutbyte

om kursutbudet i kommunerna. En strävan är där att också harmonisera nivåerna de interkommunala ersättningarna.

I Jämtlands län har länsarbetsnämnden initierat ett projekt

- Gränslös samverkan som söker finna vägar för samarbete mel-

- nya lan arbetsmarknadspolitiska och utbildningspolitiska insatser. Modellen bygger att samhället optimalt utnyttjar redan gjorda investeringar och på att en samordning mellan de olika verksamhetsområdena under arbetsförmedlingsnämnden genomförs. För att både individens och företagens behov ska tillgodoses bästa sätt sker

en kontinuerlig avstämning och samverkan mellan kommuner, arbetsgivare och fackliga organisationer.

Det vill synas som om samarbetet avseende utbyte av studerande interkommunal ersättning fungerar bäst när kommunerna är ungefär lika stora. I Göteborgs- och Stockholmsområdet upplever förortskommunerna att de hamnar i underläge. I Stockholms kommun lägger man också en avgift några procent för att täcka administrationskostnadema. Denna extra kostnad upplevs betungande för kranskommunema som kan ha många studerande, vilka vill läsa

en kurs som kan erbjudas i den stora kommunen inte i den lilla.

men

10.4 Att olika anordnare

utnyttja

Tidigare har det nästan uteslutande varit den egna kommunen

som varit utbildningsanordnare för den kommunala vuxenutbildningen. I

210 Organisation och efterfrågeanpassning

samband med Kunskapslyftet har dock kommunerna uppmanats att också utrymme för andra utbildningsanordnare genom att använ-

ge da marknadsmässig upphandling av utbildning. Upphandlingsförfarandet har ibland gjort att skolledare, lärare och andra komvuxenheter känt sig ifrågasätta. Detta har vissa håll givit upphov till spänningar mellan projektorganisationema för Kunskapslyftet och komvuxenhetema.

Att släppa in fler utbildningsanordnare har mer eller mindre varit

nödvändighet för att kunna hantera den utbildningsvolym som en Kunskapslyftet omfattar. kvalitativ synvinkel också posi-

Det är ur tivt med fler utbildningsanordnare. Fler anordnare ger större mångfald när det gäller exempelvis kursers inriktning och uppläggning och de studerande får därmed större möjlighet att välja ett utbildningsaltemativ deras tycke och smak. Det ger samtidigt

som passar tillfälle för olika utbildningsanordnare att lära av varandra.

Det kan också finnas en utvecklingspotential i att konkurrensutsätta annars skyddad verksamhet. En upphandling leder till att den

bäst kan konkurrera med bra utbildning till låga priser premiesom

och ett sådant förfarande borde sikt leda till generellt sett bättras,

utbildning om man har möjlighet att betala rimliga priser. De re komvuxenheter som är framåt och bra har troligen inga problem med att konkurrera och de inte är så attraktiva får anledning att för-

som bättra sin verksamhet.

Kommunerna har valt olika strategier när det gäller upphandling. Den ytterligheten att under hösten 1997 inte göra någon upp-

ena handling alls inom Kunskapslyftet har valts av endast ett fåtal

kommuner. Den andra ytterligheten att konkurrensutsätta både

- Kunskapslyftet och basorganisationen har inte heller tillämpats av

särskilt många kommuner. Åtminstone kommun Nacka kom-

en -

utgör exempel på denna ytterlighet. Något vanligare har varit mun att kommunerna köpt utbildning ett anbudsförfarande för

genom hela det tilldelade statsbidraget inte för basorganisationen. Så

men skedde exempelvis i Söderhamn Åhlin, 1998. Där slöt man under

1997 avropsavtal med 16 olika utbildningsanordnare, vilsommaren ka senare fick påbörja kurser i takt med att de studerande visade

som intresse och grupper kunde bildas. Kommunens komvuxenhet fick ta

del de studerande. Andra studerande erbjöds utbildning emot en av

folkhögskolan i Bollnäs, i vårdgymnasiet samt hos olika studieförbund och privata utbildningsanordnare.

En strategi när det gällde upphandling, många kommu-

annan som

valde, att del statsbidraget direkt till komvuxenheten ner var ge en av och att genomföra upphandling för resterande belopp. Denna

en

Organisation och efterfrågeanpassning 211

uppläggning har av många kommuner upplevts som praktiskt hanterbar i ett inledningsskede. Västerås kommun är en av de kommuner som gjorde det sättet. Där lades drygt 50 procent statsbi-

av draget komvuxorganisationen den första terminen, men ambitionen är att upphandling ska ske för hela statsbidraget till Kunskapslyftet från och med 1999.

De kommuner som har tagit in anbud på olika kurser har ofta haft för avsikt att köpa upp åtminstone orienteringskurser. Dessa kurser har därför i hög utsträckning kommit att anordnas andra än kom-

av vuxenheter. Det är ofta studieförbund som har ansvarat för dessa kurser. Under höstterminen 1997 arrangerade studieförbunden inte mindre än l 100 orienteringskurser för kommunerna.

I tabell 10.1 kan man utläsa hur den gymnasiala kommunala

vuxenutbildningen fördelade sig mellan olika anordnare under det första halvåret med Kunskaplyftet.

Tabell 10.1. Olika utbildningsanordnare för den gymnasiala kommunala vuxenutbildningen under hösten 1997. Varje anordnares andel av den totala volymen uttryckt i verksamhetspoäng. Utbildningsanordnare Andel av volymen Egna kommunen, annan

Källa: Jamhammar, 1998, Skolverket.

Eftersom tillförlitligheten i uppgifterna i tabell 10.1 av Skolverket bedömts som relativt låg, så får man se procensatsema högst

som ungefärliga. En del kommuner har uppenbarligen missförstått vilken statistik de förväntades leverera som bakgrund till sammanställningen och andra har avstått från att ange antal poäng i vissa kategorier. Uppgifterna kan -i brist på annat underlag trots allt ge viss infor-

mation om vilka volymer det handlar om.

Den egna kommunen, annan kommun eller landsting har således stått för ungefär 87 procent av antalet verksamhetspoäng, medan sammanlagt drygt en tiondel av volymen har köpts upp av folkhögskolor, studieförbund, AmuGruppen och privata utbildningsanordnare. Höstterminen 1997 har varit den första terminen med upphandling av den kommunala vuxenutbildningen i stor skala. Såväl köpare som säljare har varit ovana vid denna form av upphandling/försäljning. Jämfört med tidigare år är detta dock markant förändring.

en

Det är i sammanhanget viktigt att notera att tabell 10.1 olika

anger

212 Organisation och efterfrågeanpassning

utbildningsanordnares andelar av verksamhetspoängen för hela den kommunala vuxenutbildningen på gymnasial nivå, dvs både poäng inom Kunskapslyftet och inom basorganisationen. Eftersom utbildningen genererats med hjälp statsbidrag konkurrensutsatts i

som av betydligt större utsträckning än utbildningen inom basorganisatio-

skulle motsvarande sammanställning för endast Kunskapslyftet nen ha större andel volymen hos folkhögskola, studieförbund och

en av övriga anordnare.

När det är den kommunen är utbildningsanordnare inne-

egna som bär det vanligen att det är komvuxenheter eller gymnasieskolor som sköter utbildningen. Så är dock inte fallet överallt. I Jokkmokk är den ordinarie kommunala vuxenutbildningen integrerad med gymnasieskolan och projektet Kunskapslyftet är fullständigt separat från dessa. Kunskapslyftet är där fristående kommunal utbildningsan-

en ordnare och Kunskapslyftet och de som studerade inom Kunskapslyftet håller till i ett eget hus, det så kallade Kunskapens hus.

10.4.1 Erfarenheter av upphandlad utbildning och

upphandling

Det vill hittills erfarenheterna av den utbildning som

synas som om upphandlats är goda. Vissa undantag har redovisats i massmedia,

den upphandlade utbildningen har generellt sett varit av hög men kvalitet och anordnarna seriösa och flexibla. En del arbete har krävts för att lära ut kursmål och kriterier för betygssättning och liknande till de externa anordnarna, men detta är något som inte behöver upp-

varje termin anordnare med samma lärare/cirrepas ny om samma kelledare anlitas igen. Det som istället har upplevts som det stora

problemet är själva upphandlingsförfarandet.

Många i Kunskapslyftets inledningsskede har arbetat

av dem som med upphandling har saknat beställarkompetens, vilket har gjort upphandlingsförfarandet mycket tidsödande. Behov av tillgång till exempelvis datorer och studievägledning, frågestunder med lärare utanför lektionstid och annat arbete vid sidan av älva undervisning-

har inte alltid beställts. Det är dock rimligt att tro att detta arbete en går lättare och lättare större erfarenhet man får av det.

Ett annat problem rör det rent tekniska förfarandet kring upphandling, vilket i vissa kommuner blivit komplicerat och långdraget. Det är kanske inte alltid nödvändigt att projektledningen själv sitter och arbetar med upphandlingen, om kunskap saknas. Man kan istället använda sig av kommunens normala upphandlingsfunktioner. En lämplig strategi kan att de har beställarkompetens och kun-

vara som

Organisation och efterfrågeanpassning 213

skap om vuxenutbildning och Kunskapslyftets målsättningar

samarbetar med dem som har kompetens i upphandlingsfrågor.

Det är troligt att kommunerna med tiden inte bara finner smidigare former för såväl beställning upphandling, utan att de också

som blir bättre att undersöka kvaliteten hos utbildningsanordnaren innan de skriver kontrakt. En del dyrköpta erfarenheter gör att kommunerna lär sig att tydligt specificera vad som egentligen ingår i köpet, vilket förmodligen är ömsesidigt intresse. Även den sålt

av som utbildning vill ha sådant klarlagt för att i möjligaste mån undvika missförstånd och fördyrande merarbete.

För att skapa flexibilitet med de olika anordnama har många kommuner använt sig av så kallade avropsavtal. När väl ett avropsavtal ingåtts kan kommunen sedan göra avrop mot detta och starta utbildningar utifrån behov. Det finns dock gränser för den flexibilitet

man kan skapa genom att upphandla vuxenutbildning. Både inom folkbildningen, vid komvuxenheter och gymnasieskolor samt hos privata anordnare behöver man rimliga planeringsförutsättningar, inte minst i sin roll som arbetsgivare. Det är svårt att med kort varsel öka eller minska den pedagogiska personalen, när antalet studerande

varierar kraftigt. Om kommunen vill ingå avtal som gör det möjligt att snabbt göra stora förändringar i volymen kommer man med största sannolikhet också att få betala för det extra arbete det orsakar

som anordnaren.

I vissa kommunerna, exempelvis Halmstad och Malmö,

har man upphandlat hela studiepaket. Sådana paket blir med nödvändighet litet fyrkantiga. De sökandes förkunskaper varierar och den fasta studiegången passar därför inte alla. Paketens längd kanske inte heller stämmer med övriga utlagda kurser och deltagarna måste vänta in nya kursstarter. Dessa studiepaket är alltså något otympliga, de

men har den fördelen att de lagts upp på ett sådant sätt att de uppfyller CSN:s bestämmelser för heltidsstudier och Särskilt utbildningsbidrag.

10.4.2 Folkbildningen i den kommunala vuxenutbildningen

Att folkbildningen inte fått bidra med mer än cirka fem procent av den kommunala vuxenutbildningen på gymnasial nivå har varit föremål för viss debatt. En del folkhögskolor och studieförbund har känt sig förbigångna av kommunerna. Andra har inte haft ambitioner att vara med och konkurrera till de priser som kommunerna har ansett sig kunna betala. Inom folkbildningen har det också förekommit en ideologisk diskussion om man ska vara med och konkurrera

214 Organisation och efterfrågeanpassning

vuxenutbildningsmarknaden eller inte. Man ser en risk i att bli för styrd av de kriterier som gäller för Kunskapslyftet. Att man exempelvis måste prioritera arbetslösa och att utbildningen ska leda fram till någon form av behörighetsbevis står till viss del i motsats till folkbildningens tankar om fri och frivillig verksamhet.

När det gäller folkhögskolorna verkar huvudproblemen i

ett av kontakterna med kommunerna ha handlat om prissättning. Cirka två procent den kommunala vuxenutbildningen gymnasial nivå

av har genomförts hos folkhögskolorna. Många kommuner upplever folkhögskolekurserna dyra. Kommunen har visserligen frihet

som att köpa relativt dyra folkhögskolekurser för vissa studerande, men det leder i slutändan till att de måste arrangera billigare utbildningar för andra deltagare för att få Kunskapslyftsprojekten att hålla sig inom ramen för det statliga anslaget. Detta har kommunerna inte alltid varit beredda att göra.

När folkhögskolorna erbjuder utbildningar till ett pris som kommunerna är villiga att betala, innebär det ofta att folkhögskolorna inte kan genomföra utbildningarna sedvanligt sätt, exempelvis med små undervisningsgrupper. Inom folkbildningen menar en del att folkhögskolorna inte ska delta de måste tumma kvaliteten,

om medan andra att det är viktigt att folkhögskolan görs tillgäng-

menar lig som utbildningsaltemativ för fler även om det innebär att man inte riktigt kan arbeta det traditionella sättet.

Studieförbunden har arrangerat cirka tre procent av den kommunala vuxenutbildningen gymnasial nivå, vilket motsvarar 3 000

- 4 000 årsstudieplatser. Det finns flera anledningar till att studieförbunden inte är representerade i högre utsträckning. I exempelvis Ljusdal lämnade inte något studieförbund anbud på gymnasial utbildning inför hösten 1997, vilket kommunen tror delvis beror att studieförbunden har blivit förskräckta av alla formaliteter i upphandlingsförfarandet. Inför hösten 1998 förväntas situationen bli annorlunda. Ett annat exempel utgör Jokkmokk, där organisationen hos studieförbunden är alldeles för liten orten för att dessa ska kunna hantera kommunal vuxenutbildning.

Enligt en av länsbildningsförbundens folkbildningskonsulenter finns det- åtminstone i Norrland ganska naturliga förklaringar till

att studieförbunden inte kommit in i Kunskapslyftet i större utsträckning än vad skett. I första hand måste studieförbunden se till att

som åstadkomma den utbildning man har att bedriva för de statsbidrag man får. Gör de inte det finns risk att statsbidragen senare minskar. Först i andra hand kan man ägna sig Kunskapslyftet, om man anser att man har personal nog att klara av det. Detta har man inte alltid. I glesbygd kan representantema för studieförbunden vara mycket få

Organisation och efterfrågeanpassning 215

och utspridda.

F olkbildningsrådet hari mitten av hösten 1997 genomfört

en enkät till studieförbund och folkhögskolor om folkbildningens engagemang i inledningsskedet av den kommunala delen av Kunskapslyftet. Enkätsvaren pekar på att folkhögskoloma och studieförbunden erhållit cirka hälften de uppdrag lämnat anbud på.

av som man

Ett relativt stort antal folkhögskolor har upplevt att kommunen som organisation och regelverket kring upphandlingsförfarandet har prioriterat komvuxenheterna. En hel del kommentarerna handlar

av om att kommunerna inte förstår folkhögskolomas särart. Några skolor påpekar emellertid att kommunernas upphandlingsförfarande inte speciellt gynnat komvuxenheterna. En synpunkt

annan som kommit fram om än i liten omfattning är att samarbetet mellan

- kommunal vuxenutbildning, kommunen och folkhögskoloma ökat, vilket kan tolkas som en positiv utveckling.

Många studieförbundsavdelningar anser att Kunskapslyftsförordningens innehåll, upphandlingsmodellen och den kommunala Kunskapslyftsorganisationen prioriterat komvuxenheterna. Från studieförbundens sida vill man också betona att den bristfälliga kunskapen om studieförbunden varit ett bekymmer. Studieförbunden markerar ofta i sina svar att Kunskapslyftet är för styrd reform. En del

en av studieförbundssvaren knyter direkt till anbudsförfarandet har

an som ansetts för omfattande och svårt. Kommunerna ansågs kunna tilllämpa upphandlingsförfarandet ett smidigt sätt och det för

var kort tid mellan infordran av anbud och avslut.

Många folkhögskolor uppger att det har varit svårt att konkurrera prismässigt, eftersom kommunerna utifrån sina beviljade medel försökt få maximal volymeffekt med så många studerande möjligt

som för lägsta möjliga pris per deltagarvecka. Det har inneburit att

en kurs med färre deltagare, som i de flesta fall folkhögskoloma lagt

anbud på, har ansetts betinga ett för högt pris. Avgörande för priset

var också lärartätheten.

Studieförbunden pekar i sina svar också problem kring pris och kvalitet. Förbunden upplever att avdelningarna fått göra avkall på kvaliteten för att kunna konkurrera. l studieförbundssvaren knyter man ofta an till behovet av stöd till individen i studiesituationen.

Många folkhögskolor upplevde direkta problem kring CSN:s utformning av regelverket och hanteringen Särskilt utbildningsbi-

av drag. Ett problem är kravet att 80 procent folkhögskolekurs

av en skall utgöras av kämämnen, vilket folkhögskoloma anser försvåra olika former av profilering. Ett annat problem är långa handläggningstider, vilket för den enskilde individen försvårar start och skapar irritation. Det senare blir speciellt tydligt vid läsårs-/terminsintagning.

216 Organisation och efieifrågeanpassning

10.5 Information och rekrytering

Under Kunskapslyftets första halvår har satsningen kontinuerligt fått uppmärksamhet i pressen i hela landet. Artiklarna i lokalpressen har till övervägande del lyft fram den nya vuxenutbildningen som något positivt och detta har förmodligen haft stor inverkan studerandetillströmningen. Flera av de deltagare som Kunskapslyftskommittén kommit i kontakt med har berättat att det var just i deras egen lokaltidning de först har uppmärksammat utbildningsmöjligheterna

som och blivit intresserade

Projektorganisationema för Kunskapslyftet har ibland arbetat intensivt med information och rekrytering via lokalpressen, men de har också arbetat med andra informationsvägar. Bland dessa märks informationsbroschyrer, annonsering och direktutskick med information till hushåll. Dessutom har projektledarna försökt synliggöra vuxenutbildningen arbetsförmedling och Infotek genom att tillhandahålla informationsmaterial, informera personalen om Kunskapslyftet eller placera ut kommunala studievägledare där. Som tidigare nämnts har arbetsförmedlingen och de kommunala företrädarna ofta samarbetat för att samla arbetslösa till informationsmöten

Kunskapslyftet. Dessutom har anställda på vissa arbetsplatser om fått information om sina möjligheter att delta i Kunskapslyftet.

Från centralt håll har Delegationen för kunskapslyftet bistått de lokala projektledarna med underlag för lokal infonnationsverksamhet och med informationsvideo om Kunskapslyftet. Informations-

en videon är utformad för att visas Infotek, arbetsförmedlingar eller i samlingslokaler olika slag och syftet med den är att locka fler

av studerande till Kunskapslyftet. Delegationen för kunskapslyftet har dessutom producerat ett kortare informationsinslag för Anslagstavlan i Sveriges Television om Kunskapslyftet, vilket sänts vid ett antal tillfällen.

10.5.1 uppsökare kan användas mer

Personliga

Information har således funnits tillgänglig, men kommunerna har ibland hållit låg profil när det gäller den uppsökande verksamhe-

en ten i syfte att informera och motivera till studier. Det finns flera

om goda skäl härför. Det viktigaste skälet torde vara att antalet sökande varit över förväntan. I kommunerna har man haft fullt upp med att vägleda och organisera utbud för dem som redan stått och väntat på

plats. I vissa kommuner uppger man att man därför inte ens har en vågat söka upp personer ur prioriterade målgrupper, eftersom man varit orolig för att inte ens kunna bereda plats till alla som kommit

Organisation och efteqfrågeanpassning 217

självmant. Med begränsade resurser och ibland kort framförhållning inom kommunen har uppsökande verksamhet fått låg prioritet. Troligen blir det annorlunda redan till hösten 1998 och då kan personliga uppsökare bli mer efterfrågade.

Inför Kunskapslyftet fick LO, TCO, SACO, Sveriges fiskares riksförbund SFR och Lantmännens riksförbund LRF statsbidrag för att utbilda personer som skulle söka upp exempelvis arbetslösa medlemmar i sina respektive organisationer och informera om studiemöjligheterna inom Kunskapslyftet. Företagarnas riksorganisation erbjöds också statsbidrag för att utbilda uppsökare, avböj-

men de.

Kunskapslyftsprojekten har betalat för uppsökarverksamhet i några kommuner, till exempel Botkyrka, Göteborg och Malmö,

men de fackliga uppsökarna har generellt sett blivit anställda i mycket liten omfattning. När man har haft någon som agerat uppsökare

som har det ofta varit någon anställts på andra meriter än den fackli-

som ga uppsökarutbildningen. Den som valts kan till exempel någon

vara som har en nära koppling till den kommunala vuxenutbildningen. Till viss del kan anledningen till att de fackliga uppsökarna inte

anlitats mer vara att de fackliga organisationerna varit relativt med

sena att utbilda uppsökare.

De fackliga uppsökarna har ändå bedrivit en hel del informerande och motiverande arbete, trots att de inte blivit anställda kommu-

av nerna. De fackliga uppsökarna med anställning har under tid fri-

som gjorts enligt förtroendemannalagen informerat sina arbetskamrater

arbetstid och fackliga arbetslösa uppsökare har informerat

sina arbetslösa kollegor.

Det har också varit vanligt att kommunerna har gjort med

upp arbetsförmedlingen om att ge ALU-anställningar till fackliga och

andra uppsökare. Detta har gjort verksamheten ganska splittrad, eftersom omsättningen bland dessa uppsökare varit stor. Ofta har de försvunnit till ett reguljärt arbete, när de precis kommit in i sitt uppsökande arbetet.

Det är betydelsefullt att kommunerna fortsätter sitt arbete med att utveckla former för aktiv information och rekrytering. För att nå så många som möjligt är det inte bara angeläget att samarbeta med

arbetsförmedlingen och de fackliga organisationerna. Det kan också vara värdefullt att upprätta ett samarbete kring uppsökande verksamhet och andra rekryteringsinsatser med olika kommunala förvaltningar, exempelvis socialförvaltningen.

218 Organisation och efierfrågeanpassning

l0.5.2 Nöjda studerande studerande ger nya

Det finns en annan viktig rekryteringsväg som kommunerna kan utnyttja mer eller mindre systematiskt. Den sköter sig mer eller mindre självt om kommunen erbjuder bra kurser och vuxenanpassade utbildningsförhållanden. Så länge de studerande är nöjda med

som sina studier kommer de att kunna fungera som goda ambassadörer för Kunskapslyftet, när de sprider sina erfarenheter bland vänner och bekanta. Att få information hur det är att vuxenstudera från

om en person man känner kan vara det som motiverar mest att själv prova. Ju fler man lyckas rekrytera från exempelvis en arbetsplats eller ur en viss yrkesgrupp med hög arbetslöshet, desto lättare har man senare att få sökande ur samma kategori.

10.6 och individuell

Vägledning studieplan

Rekrytering av nya vuxenstuderande sker många olika sätt: annonsering, kurskataloger, informationsbrev, uppsökande verksamhet, etc. Oavsett vilken rekryteringsåtgärd som lett till att en människa nalkas vuxenutbildningen, så leder detta arbete in i någon form av vägledande insatser. Det kan ske exempelvis via enskilda samtal, information i storgrupp eller i orienteringskurser. Alla behöver dock inte det bör understrykas vägledning i djupare bemärkelse. För

- många, som redan har en klar uppfattning om vad studierna ska leda till, består de vägledande insatserna kanske enbart av vissa informationsinsatser. För andra behövs en reell vägledning. Den brukar schablonmässigt beskrivas i fem steg: att formulera problemet att

vidga vyerna att formulera mål och delmål att upprätta en indivi-

- duell studieplan/handlingsplan att utvärdera och följa upp.

-

Att formulera problemet handlar om att försöka reda ut vad den sökande egentligen vill lösa för problem. Vägledarens uppgift ska kretsa kring yrkesval och därav eventuellt uppkomna behov av studieval, vilket inte utesluter att samtalen ibland kan få karaktären av livsvägledning -tillfällen då en persons hela situation måste redas ut för att samtalet ska kunna leda vidare. Om huvudproblemet då visar sig vara av exempelvis ekonomisk eller social art, måste den sökande få hjälp att kontakta andra instanser i samhället för att där få stöd och hjälp.

För sökande med behov av vägledning inför sitt yrkes- och studieval består nästa fas i vägledningen av att vidga den sökandes

vyer att se alternativ, att våga göra könsbrytande val, att våga satsa sig

SOU l998:5l Organisation och efterfrågeanpassning 219

själv och sin ekonomi. Detta är en process, där den sökande efter längre eller kortare tidsrymd kommer till klarhet intressen, för-

om utsättningar och realism.

Därefter följer ytterligare en fas, som består i att formulera mål och delmål. Målet kan ligga långt borta och då bör kanske delmål fastställas, så att den enskilde kortare sikt också kan uppnåbara

se mål. Erfarenheten visar att det är speciellt viktigt för kortutbildade att kunna se delmål som de kan nå kort sikt.

Målen ska formuleras och vägen dit, den individuella studieplanen, upprättas i en fjärde fas. Studieplanen ska utgöra ett levande dokument för den enskilde som kan revideras vid behov inte for-

- en mell handling i en pärm hos vägledare eller skolledare.

En sista fas handlar naturligen om att utvärdera och följa väg-

upp ledningen. Effekter och utförande utvärderas kontinuerligt på individnivå och är ett återkommande inslag under hela vägledningsprocessen. Ansvariga behöver veta vad som görs bra och vad som behöver förbättras. Utvärderingen ska belysa såväl vägledningen i sig som resultatet av den individuella studieplaneringen.

Det har visat sig vid exempelvis Kunskapslyftskommitténs kommunbesök att det inte alltid finns individuella studieplaner. I den mån sådana finns förtecknar de ofta endast de studerandes kurser och de studiestödspoäng dessa genererar. Det är givetvis viktiga uppgifter men måste kompletteras med exempelvis mål, delmål och fullständig studieplanering för att göra skäl för namnet individuell studieplan och för att utgöra ett levande dokument för den studerande. I exempelvis Eskilstuna lägger deltagarna fast mål och delmål under orienteringskursen och upprättar sin studieplan. Den bör också

egen vara en del i den handlingsplan som upprättats på arbetsförmedlingen. Detta har inte varit något problem i de kommuner där den enskilde själv begärt att få ut sin egen handlingsplan. Det största problemet är dock att många arbetslösa enligt vad Kunskapslyftskommittén

erfarit uppger sig sakna handlingsplan.

10.7 Validering

Att Validera innebär dels att identifiera reell kompetens, dels att kunna beskriva den ett sådant sätt att beskrivningen kan accepteras

av avnämama branscher och utbildningsanordnare kommunal

- vuxenutbildning, högskolor, etc. Detta kan ske på olika sätt.

En situation när det gäller att Validera reell kompetens inför studier är exempelvis sökande till utbildning vid kommunal

när en en vuxenutbildning kanske endast har avslutad grundskola därefter

men skaffat sig reella kunskaper i matematik som ligger gymnasial ni-

220 Organisation och eñerfrågeanpassning

vå. Den sökande kan då kanske tas in i matematik kurs C istället för kurs A och så sätt snabbare klara sina studier. Sådana exempel

av förekommer vid varje komvuxenhet inför varje intagningsperiod.

Ett annat sätt att Validera sina reella kunskaper till formell behörighet för exempelvis högre studier är att genomgå prövning i en kurs i ett ämne. Sådan prövning kan genomföras i gymnasieskola eller kommunal vuxenutbildning och är vad gäller allmänna, ekono-

miska och tekniska inte ovanliga. Flertalet komvuxenheter

ämnen kan säkert varje år redovisa sådana exempel. En person med exempelvis oavslutade grundskolestudier kan kanske efter några års vistelse i engelskspråkigt land inneha så goda kunskaper att han eller hon kan erhålla goda betyg gymnasienivå i engelska. Om så är fallet utfärdas betyg efter prövning.

Det finns däremot mycket få exempel att en person med fullföljda grundskolestudier och många års yrkesverksamhet som exempelvis kock eller svetsare kan få sin reella kompetens bedömd och betygsatt. Ändå är det inte märkligare än de förra exemplen möjli-

-

litet mer ovant. Komvuxenheterna kanske i större utsträckning gen måste samarbeta lämplig gymnasieskola. Kunniga yrkeslä-

med en rare kan relativt snabbt bedöma och betygsätta den prövandes kompetens, kanske genom att låta den prövande finnas med ett par veck-

i utbildningen och där successivt avlägga praktiska prov. På så sätt or

från kommun i Skåne med goda yrkeskunskaper kunde en person en få dessa kunskaper bedömda och betygsatta. Hans studier som från början planerats till tre år kunde därigenom reduceras till sex månader.

Regeringen har i Kunskapslyftet stimulerat till ökad validering genom att låta kommunerna få tillgodoräkna sig aktuella gymnasiepoäng för de kurser i vilka prövning av reell kompetens sker. För den enskilde innebär det också ekonomiska vinster, eftersom utbildningen kan genomföras kortare tid. Det är ännu för tidigt att uttala sig om i vilken utsträckning sådan prövning har genomförts. Statistik redovisar sådana data levereras förts senare detta år.

som

Ovan beskrivna exempel utgör en del av begreppet validering. Ett annat och organiserat sätt att med yrkesskickligheten som grund

mer kunna avlägga examina kan redovisas från Finland, där en särskild lag och förordning om yrkesexamina från 1994 reglerar verksamheten. Studerande olika sätt förvärvat sin yrkesskicklighet i

som skolförlagd utbildning, inom arbetslivet, genom personalutbildning eller andra studier kan delta i samma fristående yrkesprov och via

dessa påvisa sin yrkesskicklighet. Utvecklingen av examina och bedömningar examensprestationer nationell nivå baserar sig

av

Organisation och efterfrågeanpassning 221

ett intimt trepartssamarbete mellan representanter för arbetslivet och undervisningssektom. Huruvida detta är en modell även för svenskt vidkommande återstår för kommittén att överväga.

222 Organisation och efterfrågeanpassning

Organisatoriskpedagogisk utveckling 223

l 1

Organisatorisk-

pedagogisk utveckling

Att utveckla en verksamhet innebär ett arbete för verksamheten

som närmare de mål som ställts för verksamheten ifråga. Det förut-

upp sätter att målen är möjliga att bearbeta och konkretisera olika nivåer. Det förutsätter också verksamhet arbetar aktivt med att

en som utvärdera och dra konsekvenser gjorda utvärderingar.

av

I kapitel 6 gjordes ett försök att lägesbestämma vuxenutbildningens regelsystem, organisation och pedagogik inför Kunskapslyftet. Detta kapitel utgår från denna lägesbestämning. I det följande redovisas utvecklingstendenser avseende Vuxenutbildningens styrdokument, utbud, tidsutläggning, arbetssätt och arbetsformer, pedagogisk utveckling, lärar- och rektorsutbildning samt vuxenpedagogisk forskning och utveckling.

l 1.1

Utvecklingstendenser målbeskrivningar, kurser, tidsutläggning, pedagogiska och

metodiska arbetssätt

För såväl folkbildning som kommunal och statlig vuxenutbildning är målen i någon bemärkelse entydiga. Ett Vuxenutbildningens

av främsta mål är att utjämna utbildningsklyftorna mellan och inom

generationer. En primär målgrupp blir då de tidigare fått minst

som av samhällets utbildningsresurser, kortutbildade, och soci-

resurssvaga alt utsatta personer.

Målet med Kunskapslyftet är dels att sänka arbetslösheten och öka tillväxten, dels att stimulera det befintliga vuxenutbildningssystemet till förändring. Den primära målgruppen i denna satsning är i första hand arbetslösa helt eller delvis saknar gymnasiekompe-

som tens men även anställda som i dag har kort formell utbildning.

Vad behöver då utvecklas organisatoriskt och pedagogiskt- för

att bättre nå dessa målgrupper Hur kan organisationen samt arbetssätt och arbetsformer utvecklas så att de individerna, inte

passar minst individer ur de prioriterade målgrupperna

224 Organisatoriskpedagogisk utveckling

11.1.1 Mål och styrdokument

De i kapitel 6 redovisade önskemålen från många komvuxenheter

särskilda styrdokument alternativt bättre vuxenanpassning av om nuvarande styrdokument har framförts i olika sammanhang. Dessa önskemål ska givetvis inte negligeras. De vittnar om behov av tydli-

styrdokument. Att tillgodose önskemålen om särskilda styrdogare kument skulle dock innebära vissa bestämda nackdelar. Två uppsättningar styrdokument den gymnasiala nivån komplicerar verksamheten. De nuvarande kursplanerna med gemensamma kursmål och

identiska kompetenser för såväl äldre studerande skulle

unga som exempelvis dubbla uppsättningar mål och kompetensbe-

ersättas av skrivningar. Utvecklingsarbetet inom kursplanesektom skulle fördy-

Det kan däremot- också utförligare redovisats i kapitel 6 ras. som finnas anledning att ifrågasätta dels om de nuvarande styrdokumenten speciellt läroplanen är alltför ungdomsinriktade och inte fullt

- ut beaktar Vuxenutbildningens möjligheter och problem, dels om de verkligen profilerar också det offentliga skolväsendet för vuxna.

Läroplanen Lpf94 ställer inte några krav samordninglintegrering med gymnasieskolan och hindrar inte den kommunala vuxenutbildningen från att samarbeta med andra vuxenutbildningsanordna-

Det finns inte heller någon anledning att utifrån ett vuxenutbildre. ningsperspektiv kräva förändringar i dess innehåll. Den behöver däremot kompletteras och många skrivningar för att också

anpassas kunna upplevas vuxenanpassade. I och med den ökade aktuali-

som tet vuxenutbildningen fått, bland annat genom Kunskapslyftet,

som har detta förändringsbehov förstärkts. Även i perspektivet livs-

av långt lärande är det angeläget med ökad vuxenanpassning av så-

en väl läroplan andra måldokument. Det finns anledning för Kun-

som skapslyftskommittén att även fortsättningsvis återkomma i framtida diskussioner till dessa frågor.

Kunskapslyftet har sina egna mål och styrdokument, vilka finns angivna i särskilda riksdags- och regerings beslut med utgångspunkt den så kallade sysselsättningspropositionen och därefter i särskilda förordningar. Dessa utgör en god bas för samarbete med andra utbildningsanordnare, såväl övriga vuxenutbildningsanordnare som gymnasieskola när det gäller yrkesutbildningar och yrkesvalide-

, ring.

Organisatoriskpedagogisk utveckling 225

1 1.1.2 Kurser kunskaper

-

Utbudet yrkeskurser ökar i kommunal vuxenutbildning

Enligt kommunernas planering rapporterade hösten 1997 omfat-

- tar de allmänna kurserna cirka 66 procent av det totala antalet poäng se tabell 11.1. Kommunerna planerade då att minska denna andel till 61 procent under vårterminen 1998.

Av kurserna inom kommunal vuxenutbildning har 29 procent under samma tidsperiod utgjorts av yrkeskurser. Andelen yrkeskurser

därmed betydligt tidigare. Åren innan Kunskapslyftet är större än har motsvarande nivå legat 8 procent, och då nästan enbart bestått

vårdutbildningar. Under hösten 1997 har vårdutbildningar fortfaav rande utgjort stor del yrkeskursema, de har då fått samsas

en av men med andra utbildningar med varierande inriktningar. Data och IT-utbildningar har utgjort en stor del av volymen.

Tabell 11.1. Kurser i allmänna ämnen, yrkeskurser och orienteringskurser genomförts under hösten 1997 och planeras for vårtermi-

som nen 1997. Olika kursslags andelar i procent.

Källa: Utbildningsdepartementet 1997, 226 000 individer i kommunal vuxenutbildning

Kursen svenska för invandrare så Riksdagens beslut i anledning av propositionen Sverige, mångfalden och framtiden Från invandrarpolitik till integrationspolitik Prop

- 1997/98: 16 innebär förutsättningar för sñ, vilka kan komma att

nya underlätta övergången till övrig vuxenutbildning. Riksdagens beslut innebär bland annat att särskilt riktade medel till kursen svenska för invandrare avskaffas. Medlen förs istället in i det allmänna kommunbidraget för flyktingar. Det kan då diskuteras varför denna kurs behöver organiseras i en speciell skolfonn.

Om skolformen svenska för invandrare upphör, så kan utbildning-

i svenska för invandrare istället föras över till den kommunala en vuxenutbildningen den grundläggande vuxenutbildningen, där

kan integrera undervisningen i ämnet svenska andra språk. man som Detta kan ske att exempelvis inrätta tre kurser i svenska som

genom

andraspråk:

8-18-0699

226 Organisatoriskpedagogisk utveckling

- en svenska som andraspråk som har målet att deltagarna ska

kunna klara enbart muntlig kommunikation svenska. Denna

kurs skulle kunna ges redan flyktingförläggningarna och vid

behov fullföljas i kommunen då gärna med koppling till någon

form av praktik/pryo arbetsplatser, där de skolinhämtade språkfärdighetema skulle kunna tränas i ett vardagligt

sammanhang.

- en svenska som andraspråk som i princip skulle kunna ha sam-

ma mål den nuvarande kursen Svenska för invandrare.

som - en svenska som andraspråk som har samma mål som den

nuva-

rande kursen svenska som andraspråk på grundläggande nivå och

som därigenom ger möjlighet till studier på gymnasial nivå. Samtliga dessa tre kurser blir då kurser i den grundläggande vuxenutbildningen och därmed också en del i den reguljära vuxenutbildningen och i Kunskapslyftet.

De Samhällsorienterande inslagen i svenska för invandrare kan i

den mån de inte ingår i ämnet svenska som andraspråk behandlas

i ämnet samhällskunskap inom den grundläggande vuxenutbildningen.

Ovan beskrivna förändringar där undervisningen i svenska

- som andraspråk ingår i ett större sammanhang underlättar validering,

individualisering och förenklar studier parallellt på olika nivåer. De löser dock inte alla problem, som redovisas i olika utredningar och utvärderingar. Ett kvarstående problem är att invandrare hur väl de

än lär sig svenska inte kommer att behålla denna kompetens

- nya särskilt länge, om de inte ges möjlighet till inträde i svenskspråkiga miljöer.

Orienteringskurser

Behovet hos studieovana att få möjlighet att förbereda sig in-

vuxna för studier av skilda slag är stort. Det kan då handla om att orientera sig om utbildningsmöjligheter och arbetsmarknad, att pröva på olika kurser för att bättre kunna bedöma inriktning, förkunskaper och intresse. Det kan också handla om studieteknisk träning olika slag,

av validering, diagnostisering och vägledning.

Redan nu kan vissa erfarenheter dras av den verksamhet med orienteringskurser som genomförts dels i kommunal vuxenutbildning från och med våren 1997, dels i Kunskapslyftet efter 1 juli 1997. Orienteringskurser genomförs av komvuxenheter, studieförbund, folkhögskolor, AmuGruppen och privata utbildningsanordna-

Organisatoriskpedagogisk utveckling 227

re. Kursemas sammanlagda verksamhetspoäng har andra halvåret 1997 uppgått till fem procent av de totala genomförda poängen se tabell 11.1, vilket är mindre än vad kommunerna hade planerat för. Detta uppges hänga samman med att människor känner sig färdigutredda, har deltagit i olika arbetsmarknadspolitiska insatser och nu äntligen vill komma igång med studier allvar. De personer som Kunskapslyftskommittén har kommit i kontakt med och som deltagit i orienteringskurser har dock varit mycket nöjda.

Det är också värt att notera att den första vågen studerande i Kunskapslyftet i huvudsak själva sökt sig till studier. Någon uppsökande verksamhet och/eller andra rekryteringsåtgärder har alltså inte krävts av kommunen. Det kan finnas anledning anta att sökande senare

de kan motiveras för att studera eller för att pröva studier har

ökande behov av inslag av studieförberedande karaktär eller prövapå-verksamhet, det vill säga flexibla orienteringskurser med individuella inriktningar.

Kunskapslyftskommittén har sett många exempel kreativ utveckling och uppfinningsrikedom inom detta område. Som ett exempel kan nämnas en orienteringskurs hos TBV i Eskilstuna, där man bland annat arbetar med kärnämnen, Studieteknik, självkännedom och självförtroende, de senare genom att deltagarna fick försöka komma underfund med vilken/vilka av de sju intelligenserna logisk/matematisk, intuitiv, miljöförståelse, motorisk, musikalisk, lingvistisk samt visuell-spatial de huvudsakligen var utrustade med Gardner, 1983; Prashnig, 1996.

Ett syfte med orienteringskurserna är att deltagarna under kursen med stöd av vägledningen ska kunna utveckla sina egna individuella studieplaner. Kommittén har sett flera exempel på hur detta syfte har förverkligats. Ett sådant exempel är orienteringskursen Amu- Gruppen i Umeå.

Kurser på grundläggande nivå

Den grundläggande vuxenutbildningen har som redovisats i kapi-

tel 6 haft svårt att rekrytera svenska deltagare, speciellt lågutbilda-

de män. Den grundläggande undervisningen består av ett antal kurser i allmänna ämnen. Möjligen kombineras dessa med studier i en eller flera ämneskurser gymnasial nivå eller med praktik motsvarande. Ytterst sällan har de tidigare kombinerats med yrkesorienterande eller yrkesförberedande kurser.

Under Kunskapslyftets första år kan inte några större förändringar redovisas vad gäller rekrytering till och organiserande av kurser grundläggande nivå. Det kan bero på att grundläggande vuxenutbildning inte direkt är en del av projektet Kunskapslyftet och/eller att be-

228 Organisatoriskpedagogisk utveckling

slut om statliga medel för denna nivå kom sent och att staten inte ställt några med utbildning gymnasial nivå jämförbara krav för bidrag grundläggande nivå.

Undantag finns dock. Leksand med 45-50 deltagare i grundläg-

gande vuxenutbildning kan utgöra ett exempel. Två lärare har hand

om all undervisning. Deltagarna studerar på denna nivå till fyra

en terminer, beroende av behov. De börjar med en introduktonsperiod, där man för ett resonemang med var och en av de studerande om deras kunskaper i svenska, matematik och engelska i relation till kursernas mål. Undervisningen i dessa ämnen ges tre nivåer, där de studerande placeras och omplaceras beroende av ingångskunskaper och förmåga att snabbt eller mindre snabbt tillgodogöra sig behövliga kunskaper. I vissa arbetspass, där båda lärarna deltar, finns alla deltagarna med och studerar enskilt med handledning det som för individen är mest angeläget. Naturorienterande och Samhällsorienterande ämnen behandlas i tvärgående projekt, som man diskuterar fram i olika grupperingar. På så sätt får deltagarna helhetsuppfatt-

en ning och nackdelar med alltför renodlad kursutformning undviks

allmänbildningen stimuleras. Eftersom skolan förutom behövliga klassrum/grupprum också kan erbjuda många dataarbetsplatser, kök och matrum finns de studerande på plats mellan klockan 8 och 16 endera i gruppundervisning, i storgrupp med handledning, i enskilda arbeten exempelvis vid datorer eller i kök och matrum.

- -

Exempel hur grundläggande vuxenutbildning varvas med yrkesförberedande utbildningar är sällsynta men också sådana finns. I Ånge där antagning i princip sker varje vecka går några studeran-

- de tre dagar i veckan på skolan och studerar svenska, engelska och matematik samt naturorienterande och Samhällsorienterande ämnen. Två dagar i veckan har de arbetsplatsförlagd utbildning APU inom exempelvis fordon och storkök. Vanlig lektionsundervisningen i allmänna ämnen har minimerats. Deltagarna kommer till skolan och arbetar i ämnesövergripande block med lärarna primärt som handledare. Undervisningen konkretiseras i deras yrkesområden.

Kurser på gymnasial nivå

Olika försök och varianter prövas för att stimulera utvecklingen av gymnasial utbildning. Till det som prövas hör bland annat följande möjligheter.

Kurser i allmänna och ekonomiska ämnen anordnas i flertalet kommuner. Dessa anordnas då vanligtvis vid komvuxenheterna. Försök finns dock med att låta andra utbildningsanordnare svara även för kurser i dessa ämnen, exempelvis studieförbund Skellefteå

Organisatoriskpedagogisk utveckling 229

och Trelleborg, folkhögskolor Malmö och privata utbildningsanordnare, de senare ofta inom områdena ekonomi och data. I Helsingborg pågår försök med att låta Folkuniversitetet genomföra en omfattande utbildning i allmänna ämnen 550 kursdeltagare. Utbildningen föregås informations- och introduktionsperiod, där man

av en informerar om de speciella villkoren för utbildning: kontinuerlig antagning, undervisning lärstugor eget arbete med handledning,

eget ansvarstagande för studier, koncentrationsläsning etc. I den individuella studieplanen anges bland annat vilka delar av en kurs ämneselement den studerande behöver läsa för att uppnå kursmålen.

Önskemål kunna pröva naturvetenskaplig, samhällsveten-

om att skaplig eller ekonomisk baskurs med en naturlig ämnesövergripan-

de inriktning har efterfrågats flera kommuner, exempelvis Åre.

- av Bakgrunden till dessa önskemål är många studerandes behov av att utöver djupa kunskaper inom sin studieinriktning också kunna få vissa kunskaper om än inte så djupa inom en närliggande studie-

- inriktning. Detta redovisas utförligare i kapitel önskemålen kan grundas behov såväl yrkesmässig som av allmänbildande ka-

av raktär.

Många lågutbildade arbetslösa är i första hand inte motiverade för studier. De vill ha arbete eller utbildning för arbete det vill säga yr-

kesutbildning/yrkesförberedande utbildning och endast i nödfall

studier i enbart allmänna ämnen. Deras tidigare skolupplevelser är vanligtvis inte kantade med ljusa minnen, snarare med rader av upplevda misslyckanden, och det är deras upplevelser som räknas. I den särskilda vuxenutbildningssatsningen, Kunskapslyftet, har andelen yrkesutbildning ökat markant och oftast kopplats till utbildning i ett antal kärnämnen. Exempel på sådana kombinationer kan vara kärnämnen i kombination med omvårdnadsutbildning Vårdgymnasiet i Sundsvall och Mariagruppen i Helsingborg, med IT- och datautbildningar Ljusdal och Malmö, med transport- och speditionsutbildningar AmuGruppen i Helsingborg men också i kombination med individuella arbetsplatsförlagda yrkesutbildningar som förarutbildning Mellerud och hantverksutbildningar Landskrona.

Yrkesutbildning vid komvuxenheterna är i den mån den före-

kommer nästan alltid skolförlagd. Av tradition har den ansetts krä-

va tillgång till skollokaler för yrkesämnen och studerandegrupper om minst 12-16 deltagare. Det har därför alltid varit svårt att anordna renodlad yrkesutbildning vid komvuxenheterna. De har vanligtvis inte haft tillgång till yrkesutbildningslokaler med undantag

egna för datasalar och liknande och, även om en gymnasieskola funnits

i kommunen, så har det ofta varit svårt att få tillgång till dess lokaler.

230 Organisatoriskpedagogisk utveckling

I Kunskapslyftet har dock sådana utbildningar fått större omfatt-

en ning än tidigare, exempelvis utbildning i möbelrenovering och äldre måleriteknik Vingaskolan i Malmö.

En av orsakerna till att överbliven kapacitet nu blir intressant att ta till vara är att statliga medel utgår. Gymnasieskolan kan nu få betalt för sina tomma platser via Kunskapslyftsprojektets statsstöd. Tidigare var detta givetvis möjligt via intemdebitering men denna möjlighet har inte prioriterats, eftersom kostnaderna för en deltagare i yrkesutbildning då är näst intill dubbelt så höga som kostnaderna för en studerande i ett allmänt ämne. En annan orsak till att överbliven kapacitet nu utnyttjas är att beslut kring Kunskapslyftet ofta tas av kommunledningen. Detta underlättar sambruk av lokaler och utrustning med eller utan ersättning.

-

.

Möjligheten att till 100 procent arbetsplatsförlägga utbildning i kurser i yrkesämnen förbises ofta, trots att det endast är fantasin

och näringslivet i kommunen som sätter gränser. Den arbetsplats-

förlagda utbildningen kräver god planering och noggrann kontroll och är alltså resurskrävande skolledningsnivån, i gengäld

men ger utbildningsanordnaren möjlighet att tillgodose många enstaka människors särskilda önskemål om yrkesutbildning, speciellt inom hantverksyrken och inom teknisk industriell sektor. Det torde också stimulera många arbetslösa att endera få sin yrkesutbildning breddad eller fördjupad eller att kunna skaffa sig utbildning till ett nytt yrke. Exempel sådan arbetsplatsförlagd utbildning kan hämtas från den tidigare nämnda förarutbildningen Mellerud och från utbildning i grafisk teknik Nässjö.

Vissa utbildningar speciellt yrkesutbildningar kräver ofta ett

- större deltagarunderlag än vad en ensam kommun kan tillhandahålla. Detta förutsätter ett samarbete kommuner emellan. Denna form av samarbete har ökat under Kunskapslyftets första år.

Förutom gedigna grundläggande kunskaper i allmänna ämnen och kunskaper i yrket- oavsett slag krävs idag i såväl arbets- som sam-

hällslivet också vad brukar kallas sociala basfärdigheter: munt-

som lig och skriftlig kommunikationsförmåga, kreativitet, flexibilitet samt samarbetsförmåga, etc. Eftersom dessa färdigheter inte betygsätts, så finns risk att de inte heller ges någon status. De kräver kanske ett kompletterande kursutbud ex Drama och införande av specialarbete, där dessa färdigheter kan stimuleras, men främst förnyade arbetssätt och arbetsformer. Det kan vara så att dessa sociala basfärdigheter behöver ytterligare tydliggöras i läroplan, kursplaner och betygskriterier.

Olika försök exempelvis i många orienteringskurser genom-

- -

Organisatoriskpedagogisk utveckling 231

förs i Kunskapslyftet med syfte att stimulera dessa färdigheter. Det är en intressant utveckling, som det kan finnas anledning att följa ytterligare en tid, innan kommittén tar ställning till eventuella behov av kompletterande insatser.

I diskussionen om sociala basfärdigheter men inte bara i detta

sammanhang framförs från olika håll önskemål att i den kom-

- om munala vuxenutbildningen få bredda utbudet också med kurser

i estetiska ämnen. Ett exempel kommer från Boden, där kommunen hos regeringen begärt och fått tillstånd att genomföra försöksverk-

- - en samhet med estetiska karaktärsämnen. Musikerförbundet har också bestämda önskemål om yrkesutbildning för vuxna gymnasial nivå inom områdena sång och musik. I glesbygd påtalas behov att få

av anordna utbildningar inom det estetiska området utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv. Andra skäl som har framförts är ämnenas betydelse för dels personlighetsutveckling, dels för fortsatta studier fackhögskolor motsvarande. önskemålen är emellertid inte helt enkla att tillmötesgå. Kurser inom de estetiska områdena så-

ges av väl folkhögskolor som studieförbund. Det handlar då ofta om att få utveckla sin hobby, sitt intresse studieförbund eller om att utveckla en yrkeskarriär inom området folkhögskolan.

Kunskapslyftskommittén har uppdragit Umeå universitet, pedagogiska institutionen, att närmare utreda behov och konsekvenser av att tillåta estetiska ämnen i kommunal vuxenutbildning. Uppdraget ska redovisas i slutet av år 1998.

l 1.1.3

Tidsutläggning

En kurs/cirkel kan som tidigare redovisats läggas ut termins- eller läsårsbundet, på dag-och/eller kvällstid samt koncentreras mer eller mindre i tiden.

Utvecklingen i den kommunala vuxenutbildningen går mot ökad frihet från läsårsbestämmelserna vad gäller förläggning kurser i

av tiden. De nya avtalen inom lärarornrådet hindrar inte längre otraditionella utläggningar i tid. Fler och fler kurser läggs ut över

sommartid, startar fler än två gånger per år och kombineras otraditionellt, exempelvis en vardagskväll i veckan i kombination med halvdag på lördag, etc. Försök som exempelvis Studieverkstaden Norrköping och Lärbutiker pågår på flera ställen i landet. Ystads Lärbutik kan utgöra ett exempel. Dit kommer människor, som av olika anledningar

skiftesarbeten eller långa avstånd har svårt att kontinuerligt delta - i schemalagda lektioner för att få hjälp med studierna, när de behöver hjälp att exempelvis förstå ett avsnitt, att lösa problem eller att få bekräftelse att de är rätt väg. Dit kommer också människor utan

232 Organisatoriskpedagogisk utveckling

andra skolkontakter även deltagare från komvuxenheten, vilka

men behöver extra stöd. När människor har möjlighet att studera finns en pedagogisk resurs plats.

En utveckling mot ökad frihet i tidsutläggningen är också en viktig förutsättning för att få studieovana och studiesvaga att våga pröva

studier. Flera avhoppsundersökningar, exempelvis en i Gagnef Se avsnitt 11.2.1, visar tydligt att väntetider mellan anmälan till kurs och kursstart också kan bli ångertider och resultera i avhopp. I Direkten Eskilstuna börjar kursdeltagarna sina studier i princip den dag de anmäler sig.

Flertalet folkhögskolor har länge haft särskilda Sommarkurser och ett antal cirklar i studieförbundens regi är aktiva även under sommaren.

Kvällskurserna vid komvuxenhetema tycks jämfört med deras

volym under 1970- och 80-talen fortsätta att minska, inte bara pro-

portionellt utan även reellt. Det beror bland annat att arbetslösa, vilka rekryteras i Kunskapslyftet, i stor utsträckning studerar heltid, vilket ofta blir liktydigt med dagtidsutbildning. Det gör det emellertid svårare för heltidsarbetande att utveckla kunskaper fritid. Detta gäller inom den kommunala vuxenutbildningen men också till viss del inom studieförbundens verksamhet. De olika möjligheter till distansstudier alltmer öppnar sig torde dock i viss mån kunna

som kompensera denna utveckling.

Koncentrationsläsningen i den kommunala vuxenutbildningen och inom Kunskapslyftet har vanligtvis ökat. Tendensen med ökad koncentration i kursstudier innebär också att studerande som enbart läser ett fåtal kurser ändå kan genomföra dessa med fullt studiebidrag.

Ett av de stora problemen i dessa eller liknande försök är CSN:s bestämmelser läsår, terminer halvårsbrytningar 30 juni

om och om och 31 december som stör kontinuerlig antagning och successiv drift. Som exempel kan nämnas att om en kurs startar den 25 juni, så räknas dagarna i juni, eftersom de är färre än femton och CSN börjar räkna ny period från l juli.

1 1.1.4 arbetssätt

Pedagogiska-metodiska

Målet för pedagogisk-metodisk verksamhet måste vara att ge den

en studerande de bästa metodiska förutsättningarna för eget lärande, eget självständigt tänkande och eget ansvarstagande för sitt lärande. Lärandets förutsättningar ges i organisatoriska ramar, grupprocesser

olika slag och individuell förmåga. Inom vuxenutbildningen måsav

Organisatoriskpedagogisk utveckling 233

pedagogiska-metodiska verksamhet speciellt vara inriktad

te denna på lågutbildades förutsättningar. Ovan beskrivna mål kan inte uppnås med någon generell vuxenmetod, eftersom vuxenutbildningen är extremt varierad

pedagogisk

och det svårt dra skarpa gränser mellan vad som är lämpliga är att metoder för barn och ungdomar respektive vad som är lämpliga me-

toder för med olika erfarenheter och förutsättningar. vuxna de utvecklingstendenser framstår relativt tydligt i

Några av som

Kunskapslyftet kan beskrivas på följande sätt:

Från förmedlingspedagogik mot den studerandes eget sökande ef- kunskap, individuellt och i Det finns fortfarande många ter grupp. i i och för sig vällovlig ambition inom kurstidens lärare som en själva försöker delge sina studerande så mycket möjligt ram som kursinnehållet, fler och fler drar ramar och strukturer av men upp för deltagarnas kunskapssökande, ökande individualisering. eget Kristianstad, Ljusdal och Ystad diskuterar deltagare

I exempelvis

och lärare kursmål, innehåll och arbetssätt. Lärarna uppmuntrar

de studerande själva formulera frågeställningar och söka svar, att inhämta kunskap, och därvid använda läraren som källa och att handledare. Möjligen har den moderna tekniken att exempelvis i olika databaser och via Internet- uppmuntrat till sådana arsöka betsformer. Lärarens betydelse inspiratör och stimulator kan som då inte övervärderas. Överflyttning för studier till de studerande. När den stuav ansvar derande i takt och tillsammans med läraren tar upp en frågeegen ställning, hyfsat problemet, söker kunskap, analyserar och

försöker komma fram till eller flera den givna frågeett svar ställningen, så sker i bästa fall också ett allt större Övertagande av

för studierna. Den studerande tar ett eget ansvar för sina ansvaret studier och för sitt studieresultat. I exempelvis Jokkmokk sker

detta på så sätt att studie- och tidsplanering dras upp, varen grov efter de studerande själva bestämmer sig för om de utöver ett mindre antal bundna lektioner vill studera hemma vid köksbor- med mindre eller större hemma hos nådet, tillsammans en grupp eller i Kunskapens Hus eller de vill studera i Kunskapens gon om Hus med handledning av en lärare. olika "lärstilar". Kunskapen att människor lär Acceptans av om optimalt under individuella förutsättningar tyst-bullrigt; helljus-

mysljus; bekvämt-obekvämt; etc gör också att olika lärstilar för

234 Organisatoriskpedagogisk utveckling

olika individer och pedagoger. Även mer mer accepteras av om det i dag är svårt att fullt ut möjliggöra detta acceptans av slag i en utbildningssituation, så är det ändå nyttig kunskap för den en studerandes självkännedom vid inlärning och utvecklingsegen en möjlighet. Ett exempel kommun där dessa en man prövat tankar är Forshaga, i grundskolor samtliga bam, föräldrar vars och lärare har fått testa sig själva och på så sätt skaffat sig kunskap om olika lärstilars betydelse för inlärning.

Arbete i lärarlag. Genom att lärarna lägger - gemensamt upp verksamheten tillsammans kan bland annat deltagarnas totala studie-

omfång bättre planeras, temastudier möjliggöras och större öppenhet lärare emellan åstadkommas. Detta arbetssätt känne-

tecknar exempelvis omvårdnadsutbildningen vid vårdskolan i Sundsvall. I ett kursutformat gäller dock speciella system förutsättningar, eftersom varje kurs i princip kan bestå olika studeav rande.

Ny teknik och etermedier är väg resultera i kommuninya att en kationsrevolution i samhället i stort. Detta gäller även utbildningsan-

ordnare, där sökande i databaser, utnyttjandet Internet, videokonav ferenser, etc öppnar möjligheter. Detta ställer emellertid nya krav på ny och annorlunda utrustning av olika slag. Dessa utrustningar tenderar nu att bli personnära med enkla och billiga PC-baserade mer system. Distansutbildning möjliggörs därigenom redan i allt störnu re omfattning. Pedagogiska arbetssätt och arbetsformer har dock inte utvecklats i samma snabba takt den tekniska utvecklingen. som Inom detta område krävs stora utvecklingsinsatser. Statens skolor för vuxna skall inom för det så kallade SSV-projektet dels ramen utveckla distanslösningar för behov uppstår i kommunal som vuxenut-

bildning, främst Kunskapslyftet, dels distansutbildningsre-

utgöra en surs i Kunskapslyftet. I propositionen Regional tillväxt -för arbete

och välfärd Prop1997/98:62 diskuteras ytterligare insatser för att stärka utvecklingen av distansutbildning.

11.2 för

Förutsättningar pedagogisk utveckling

Pedagogisk utveckling sker alltid i lärmiljö, exempelvis i det livsen långa lärandet i arbetslivet, under ett lärarlagssammanträde eller i en klassrumssituation. Det finns inom den samhällsstödda vuxenutbild-

Organisatoriskpedagogisk utveckling 235

ningens område olika sätt att stödja sådan verksamhet. Vanliga sätt

att stödja pedagogisk utveckling är genom

stöd för pedagogiska-metodiska projekt,

utvecklingsstöd till vuxenanpassade läromedel, stöd till uppföljning och utvärdering, lärarutbildning och fortbildning -lärande i arbetet, rektorsutbildning skolledarutbildning, - erfarenhetsutbyte och nätverk samt forskning och utveckling. -

Grunden för all pedagogisk-metodisk utveckling är en trygg arbets-

miljö med tydligt och engagerat ledarskap Stålhammar, 1997. ett Så inte alltid fallet i dag. Även pedagogiskt intresserade och kunär niga skolledare och sådana finns det många tvingas ofta allt - av för mycket administrativa chefer med arbetets tyngdpunkt i pervara sonalansvar och ekonomiskt SOU 1996:188. De har också ansvar ansvaret för att verksamheten följer det för skolformen gällande re-

gelsystemet, det minskat i omfång. även om All erfarenhet visar också att utveckling stimuleras av att bli upp-

märksammad. Det är kanske minst lika viktig morot som pengar en och/eller tjänster. Skolledning, kommunansvariga/huvudmän med

flera måste visa uppskattar pedagogisk utveckling. att man

11.2.l Stöd till pedagogisk utveckling

Att från sida stödja pedagogisk utveckling lokal nivå kan statens ändamålsenligt är inte problemfritt. I detta avsnitt diskusynas men några de tidigare nämnda formerna stöd, nämligen stöd teras av av till pedagogiska projekt olika slag, till läromedelsutveckling och av utvärdering. Projektstöd används ofta, vill prioritera vissa områden, när man exempelvis antimobbningskampanjer, utveckling av distansmetodik och stimulans otraditionella val till högre utbildning. Det finns av dock vissa risker med projektstöd. Istället för att stödja verksamhe-

utveckling kan intresset för stödet i sig istället styra verksamhetens utveckling, vilket inte självklart behöver vara positivt. Staten tens har därför och övergått till att stödja projekt som redan påmer mer går lyfta fram olika exempel och stödja exempelvis dokugenom att mentation sådana. Så sker till exempel innevarande år, då Utbildav ningsdepartementet erbjudit kommuner med intressanta projekt inom två områden dels validering, dels vägledning och individuel- la studieplaner ekonomiskt stöd till dokumentation motsvarande i syfta att stödja erfarenhetsutbyte mellan olika kommuner.

236 Organisatoriskpedagogisk utveckling

Stöd till utveckling av läromedel i vid bemärkelse har varit och är fortfarande aktuellt för läromedel till små målgrupper eller smala utbildningsområden, exempelvis hemspråk och vissa yrkesutbildningar. Under vissa perioder har också stöd till vuxenläromedel varit aktuella. Även sådant stöd kan ha sina avigsidor, exempelvis ökar bundenheten till läromedel, vilket inte alltid är önskat. Man bör dock konstatera att framtidens utbildning speciellt distansutbildning - och läromedelsbehov troligtvis kommer att bli och multimer mer mediala och därmed kanske också och individuella. Den mer mer nya tekniken och möjligheten att i större utsträckning utnyttja

nya

läromedel som informationsdatabaser, CD-ROM och DVD Digital Video Disc men också gamla bibliotek, etc. torde komma som att förändra arbetsformer och arbetssätt handledarstyrd undermot mer visning. SSV-projektet torde även här kunna bidra med intressanta utvecklingsarbeten. Utvärdering av en verksamhet syftar alltid till att öka kunskapen om det fenomen som studeras. På de nivåer är aktuella i detta som kapitel torde eller borde det främsta skälet skaffa sig kunvara att skap för att ha en bättre grund att stå i ett organisatoriskt-pedag0giskt utvecklingsperspektiv det må sedan gälla val anordnare, - av utveckling av en ny kurs, deltagares kunskapsinhämtande, deltagarmedverkan, arbetssätt och arbetsformer eller nivåns måluppfyllelse.

Erfarenheten visar att utvärdering, där den förekommer

i undervisningssituationen ofta handlar betygssättning del- - om av tagare, vilja att veta mer om vad deltagarna tyckt lärare/cirkelom ledare, undervisningen och varandra. Den handlar om om mer sällan om i vilken utsträckning undervisningen nått mål berör som normer och värden, deltagarnas och inflytande, kursplaansvar nens innehåll eller arbetssätt och arbetsformer befrämjar som exempelvis eget kunskapssökande i ett livslångt lärande. Ett exempel på en mer fullständig utvärdering kan hämtas från komvuxenheten i Klippan, där man arbetar speciellt med kvalitetssäkring av undervisning. av externa anordnare också ofta handlar betygssättning - om av deltagare men även stödfunktioner olika slag och om av om undervisningens kvalitet. I exempelvis Malmö genomför projektledningen utvärdering av bland annat undervisningssituation och vägledning hos externa anordnare inklusive gymnasieskolorna. Utvärderingen återförs till anordnarna och berörda deltagare och följs upp tillsammans med anordnarens utbildningsansvariga och

Organisatoriskpedagogisk utveckling 237

del fall också tillsammans med berörda studerande. i en i skolan/motsvarande handlar vilka avbryter och varför, om som trivs eller inte, Den besvarar sällan frågor om huruom man m.m. vida målen för verksamheten uppnås, man når de prioriterade om målgruppema, undervisningen är organiserad så att studierna om för deltagare dessa underlättas, etc. Ett intressant exur grupper empel på avhoppsundersökning med vidare perspektiv kan dock

hämtas från Gagnef. Samtliga sökande, som blivit antagna men

aldrig infunnit sig eller avbrutit sina studier någon de två första av veckorna vårterminen 1998 totalt 35 personer, har intervjuats

orsakerna till sina avhopp. Resultatet denna intervju visar om av flertalet avhoppare endera antagits till högskola eller till anatt dra utbildningar eller fått arbete alternativt behållit sitt gamla ar-

bete. De, svarade nej på frågan de tänkte komma tillbaka som om till studier vid något tillfälle, alltid kortutbildade. Resulannat var visar så långt det går att dra slutsatser från en relativt litatet nu undersökning bland också vikten att snabbt få ten annat av igång utbildning för kortutbildade, när de väl bestämt sig för att

börja. Avsikten liknande undersökning ska genomföras i är att en samband med höstterminens start 1998 och att sedan det samlade

materialet ska analyseras och ligga till grund för ett fortsatt ut-

vecklingsarbete.

En form utvärdering, kvalitetskontroll, utgör också de av Skolverav ket framtagna nationella vilka kan användas av såväl komproven, vuxenheter utbildningsanordnare. I exempelvis Halmsom externa stad planerar att låta såväl komvuxenheten som de externa utman bildningsanordnama genomföra nationella prov. På alla nivåer även den kommunala tycks det vara vanligt att - genomförda utvärderingar redovisas och därefter betraktas som av-

slutade. Mer sällan har de bildat kunskapsunderlag för fortsatt ut-

veckling. Det bör dock understrykas att frågor som berör kvalitets-

säkring, utvärdering och uppföljning fått ökad genomslagskraft i

samband med Kunskapslyftet. Som exempel kan nämnas att en serie

fortbildningsdagar arrangerats kring frågor kvalitetssäkring av om undervisningen för lärare såväl från komvuxenheter från extersom

utbildningsanordnare i Blekinge och Skåne.

na En väg för stimulera allmän pedagogisk utveckling kan staten att tillskapandet vuxenpedagogiska urvecklingscentra. vara genom av Där kan projektutveckling och läromedelsutveckling stimuleras kunnande med ekonomiska bidrag. Där kan också med såväl som

238 Organisatoriskpedagogisk utveckling

olika former för utvärdering utvecklas, spridas och nyttiggöras

kommunal nivå.

ll.2.2 och

Lärarutbildning fortbildning

Inför Kunskapslyftets start vidtogs inte några särskilda åtgärder för att stimulera lärarutbildning eller lärarfortbildning. Senare tillsattes

dock Lärarutbildningskommittén, i direktiv ingår analysera vars att vilka krav ska ställas lärarutbildningen för tillgodose som att behovet av vuxenpedagogik samt att överväga behovet särskild av en vuxenpedagogisk I tilläggsdirektiv kommer troligen Lärarexamen. utbildningskommittén att få i uppdrag att lägga förslag till grunden

läggande skolledarutbildning 40 poäng.

om Kunskapslyftskommittén har låtit genomföra

en kartläggning

SOU 1997:120 av förekommande pedagogisk utbildning för vuxenpedagoger vid landets universitet och högskolor. Den visar bland

annat att de flesta utbildningar är begränsade till vuxenpedagoett giskt område, antingen kommunal vuxenutbildning eller folkhög-

skola eller arbetsliv. Allmän utbildning inom vuxenpedagogik är sparsamt förekommande. De vuxenpedagogiska inslagen är ofta en del av en mer omfattande lärarutbildning. I dem finns ofta också

möjlighet att inrikta sig mot eget intresseområde, till exempel vuxenpedagogik. Några olika exempel kan nämnas. Linköpings universitet genomför försök med

ett distansutbildning

i vuxenpedagogik på B- och C-nivå. Försöket går under Bronamnet byggama, vilket syftar vill bygga broar mellan att man vuxenutbildningens praktik och vuxenpedagogisk teori och forskning.

Vuxenpedagogiska inslag kan även ingå i större eller mindre omfattning i fristående kurser i allmän pedagogik på universitet och högskolor. Som exempel har högskolan i Halmstad vuxenpedagoen gisk strimma i kursen A-nivån. På C-nivån ingår läsa valfri att en avhandling. Valfria vuxenpedagogiska kurser vardera om 5 poäng ingår B- och D-nivån. Därtill kommer möjlighet att välja uppsatsämne med exempelvis vuxenpedagogiskt innehåll.

Nordens Folkliga Akademi N FA i Göteborg ordnar olika utbildningar för vuxenutbildare i Norden, främst inom folkbildningsområ-

det. Kontakter håller dock på att byggas kommunal upp mot vuxenutbildning. Under 1997 anordnade NFA i samverkan med Vuxenut-

bildarcentrum vid Linköpings universitet nordisk påbyggnadsen kurs i vuxenpedagogik 20 poäng. NFA ordnar för övrigt mest kor-

tare kurser och konferenser på två till dagar inom det tre vuxenpedagogiska området.

Organisatoriskpedagogisk utveckling 239

När det gäller utbildningar för pedagoger inom folkbildningsområdet återfinns dessa i huvudsak vid Linköpings universitet. Där finns exempelvis särskild folkhögskollärarutbildning. Det är en en

praktisk-pedagogisk grundutbildning 40 poäng, vilken bygger

har de ämnesteoretiska kunskaperna sedan tidigare. att man Vuxenutbildarcentrum vid Linköpings universitet är också en viktig aktör för vuxenutbildares fortbildning. Man strävar där efter att länk mellan högskolan och fältet. En kurs i Folkbildningens vara en pedagogik 20 poäng anordnas i samarbete med Tollare folkhögskola. IT-baserad distansutbildning i Demokrati och folkbildning 10 poäng genomförs på försök med stöd från Distansutbildningskommittén. Därtill kommer ett antal kortare utbildningar. Det finns även andra aktörer för fortbildning av lärare. Som ett exempel kan SSV i Härnösand, där innevarande år genämnas man nomför distansutbildning för 100 lärare i olika kommuner gymen nasieskolor och komvuxenheter hur man utvecklar distansmoom deller och genomför distansutbildningar. För lärare inom kommunal vuxenutbildning ges inte någon särskild lärarutbildning. Den normala utbildningen är där lärarutbildning främst är avsedd för ungdomsskolan gymnasie- eller som grundskollärarutbildning. För blivande lärare mot ett visst yrkesområde kan det dock finnas vissa lärarutbildningar med vuxenpedagogiska inslag, exempelvis vid lärarhögskolan i Malmö gymnasielärarutbildning med inriktning mot yrkesämnen och Göteborgs universitet vårdlärarprogrammet . För lärare i grundläggande och gymnasial vuxenutbildning anord- Linköpings universitet påbyggnadsutbildning omfattande 20 nar en Det är distansutbildning halvfart under två terminer. poäng. en Utbildningen består fyra delar 5 poäng vardera, nämligen av om vuxenpedagogik, allmän vuxenmetodik, samhällskunskap samt invandrar- och kulturkunskap. Vid den hearing Kunskapslyftskommittén och Lärarutbildsom ningskommittén gemensamt anordnade i oktober 1997 visade det sig bland att det flera lärarhögskolor fanns tankar kring att annat olika utveckla lärarutbildning även för vuxenpedagoger. Vid sätt Linköpings universitet diskuterades vuxenlärarutbildning för en ny vuxenlärare i det offentliga skolsystemet, parallellt med den befintliga folkhögskollärarutbildningen, och eventuellt med en särskild vuxenlärarexamen. Man utreder också möjligheterna att skapa en ny allmän vuxenlärarutbildning i stället för den utbildning som nu mer finns för lärare och ledare i folkbildning. Från Göteborgs universitet redovisades diskussioner att ersätta gymnasielärarexamen med om gymnasie- och vuxenlärarexamen. Diskussioner av liknande slag en

240 Organisatoriskpedagogisk utveckling

förekommer om än inte fullt så uttalat- vid andra universitet och högskolor. Tankar om basutbildning med påbyggbara klossar med inriktning mot gymnasieskola eller vuxenutbildning ventilerades också vid hearingen. Rektorsutbildningen består av två delar, där huvudmannen svarar för en introduktionsutbildning kring allmänt ledarskap och via staten sex universitet/högskolor för utbildning i rektorsfunktionen. Huvudmannens introduktionsutbildning ges i princip till flertalet rektorer ibland också till biträdande rektorer/studierektorer. Den oftast är gemensam för skolledare i de olika kommunala skolformema med dels

skolforrnsövergripande, dels skolformsspecifika utbildningsinslag.

Den statliga delen rektorsutbildningen omfattar 4-6 terminer cirav ka 30 dagar intemat, projektarbete och handledning i arbetet. Flertalet rektorer har deltagit i denna utbildning. Den statliga delen rektorsutbildningen har utvärderats via av Skolverket Skolverket, 1998b och viss kritik har riktats den mot att ibland också viss ledarskapsutbildning egentligen ger som är ett ar- betsgivaransvar i stället för att koncentrera sig på rektorsfunktio- nen ur ett statligt perspektiv. Oavsett hur lärarutbildning och rektorsutbildning läggs måste upp huvudmannen sedan ta för lärarnas och skolledarnas fortansvar bildning det livslånga lärandet. Många olika källor samstäm- - ger miga vittnesbörd om att de kommunala huvudmännen inte tidigare mäktat leva upp till detta ansvar. Det finns dock flera exempel på att

Kunskapslyftssatsningen skulle ha intensifierat lärarfortbildningen i

kommunerna, bland annat i Jokkmokk, Halmstad och Trelleborg. I Halmstad har exempelvis samtliga lärare genomgått den militära utbildningen för gruppledare. I Skåne har många de anordav externa nama deltagit i särskild fortbildning den kommunala om vuxenutbildningens styrdokument och regelverk. Motsvarande exempel kan också ges från Halmstad, där sådan fortbildning anordnades en gemensamt för lärare från komvuxenheten och från de externa utbildningsanordnama. Den genomfördes företrädesvis i ämnesgrupper och lade därigenom också en tyngdpunkt på pedagogiska-metodiska arbetssätt och arbetsformer. För folkbildningens lärare/cirkelledare är förhållandena delvis annorlunda. Genom specialdestinerad del statsbidraget ekoen av ges nomiska förutsättningar för utveckling och fortbildning. Det finns inte några tecken som tyder på att denna möjlighet inte skulle utnytt-

Jas. Prioriterade fortbildningsinsatser kan fungera i positiv riktning om det är verksamhetens prioritering, tydliggjord i huvudmannens

Organisatoriskpedagogisk utveckling 241

Skolplan motsvarande och enhetens/avdelningens utvecklingsplan/ arbetsplan, som får styra innehållet. Fortbildningen måste ingå som en del i detta utvecklingsperspektiv, om den ska stimulera pedagogisk utveckling. En utvärdering av skolans/studieavdelningens pedagogiska verksamhet visar ofta moment som behöver förbättras. Efter ett analysarbete där verksamhetens personal och studerande

är involverad utarbetas en utvecklingsplan. Projekt kanske dras

igång. Utifrån behov i det utvecklingsarbete som på så sätt initieras kan fortbildningsbehov uppstå. Då måste fortbildning möjliggöras, som stimulerar en pedagogisk utveckling.

Nya målgrupper, nya förutsättningar, problem och möjligheter, inte minst av teknisk art, har förändrat förutsättningarna för lärarnas arbete. Tankar om deltagarnas ökade ansvarstagande för egna studier och de konsekvenser detta tankesätt medför i undervisningssituationen, om problembaserad undervisning, där eget kunskapssökande stimuleras och den ökade tillgängligheten till nya läromedel i form av exempelvis Internet och olika informationsdatabaser, ställer nya krav lärares undervisning. Till detta kommer krav att deltagarna i undervisningen om möjligt ska bibringas helhetsuppfattningar, även då utbudet är kursutfonnat. Dessa förändrade förutsättningar för lärarnas arbete måste tas på allvar av utbildningarnas huvudmän och en strategi för lärarnas livslånga lärande utvecklas.

När det gäller pedagogiskt inriktade nätverk har man kommit längst i arbetslivet, speciellt när det gäller nätverk som går utanför den egna organisationen. Nätverk, där lärare/utbildare samverkar i vuxenpedagogiska frågor har i stort sett saknats. Det finns dock teck-

tyder starkare utveckling sådana nätverk under Kunen som en av skapslyftets första år. Delegationen för kunskapslyftet har också satsat på att genomföra olika temaserier och träffar för erfarenhetsutbyte.

Delegationen, Kunskapslyftskommittén och Skolverket har också gemensamt tagit fram en så kallad Webbsida, dit olika pedagogiska artiklar, diskussioner, tips och idéer ska kunna förläggas. KOM, Personal Ledarskap samt Fönstret är därutöver några exempel på facktidskrifter, utöver de rent fackliga, som är mer eller mindre inriktade pedagogiska frågor med fokus vuxna.

Det finns all anledning att i allt större utsträckning diskutera den pedagogiska personalens kompetensutveckling utifrån tankar om livslångt lärande, lärande i arbete och lärande organisationer. Det skulle vara intressant att pröva möjligheter till lärande i arbetet exempelvis med handledning från högskolor och universitet. Inom detta området finns stora utvecklingsmöjligheter för såväl enheterna arbetsgivare och arbetstagare som för universitet och högskolor. Det nya läraravtalet ger där också goda förutsättningar.

242 Organisatoriskpedagogisk utveckling

11.2.3 Forskning och utveckling

Linköpings Universitet har uppdrag av Kunskapslyftskommittén kartlagt vuxenpedagogisk forskning åren 1980-96. Resultatet

m.m. presenteras i rapporten Vuxenpedagogik i Sverige. Forskning, utbildning, utveckling En kartläggning SOU 1997:120. Ansatsen

var bred och inkluderade även vuxenpedagogisk forskning kring det

livslånga lärandet.

Forskningens inriktning

Om man jämför forskning inriktad mot arbetsliv, universitet och högskolor, folkbildning, kommunal vuxenutbildning och distansutbildning, så visar det sig att det arbetslivspedagogiska området samt universitets- och högskoleområdet är relativt väl representerade i den pedagogiska forskningen. Kommunal vuxenutbildnin g och folkbildning Vuxenutbildningens traditionella kärnområden är däre-

- mot sämre representerade i forskningen. Detta gäller i dagsläget speciellt kommunal vuxenutbildning, där den omfattande forskningen under l980-talet inte har följts upp i motsvarande grad under 1990talet. Forskningen kring distansutbildning är också ännu begränsad, men här finns ett nyvaknat intresse.

Arbetslivsforskning

Det finns i Sverige mycket pedagogisk arbetslivsforskning som ligger nära den företagsekonomiska forskningen kring organisation, förändring, etc. När det gäller forskning kring utbildning och lärande kan man se ett ökat intresse för lärande i arbetslivet, det lärande som inte behöver vara relaterat till fonnell utbildning av olika slag.

Universitet och högskolor Den pedagogiska forskningen kring universitet och högskolor är också omfattande. Forskningen, som bedrivs olika i huvudsak

pedagogiska utbildningsinstitutioner, fokuseras till stor del den

egna verksamheten. Variationen är dock stor när det gäller vilka utbildningar som studeras. Antalet doktorsavhandlingar som behandlar sjuksköterskeutbildningen är exempelvis betydligt större än för andra utbildningar. Här kan möjligen professionaliseringssträvanden hos yrkesgruppen att skapa en egen yrkeskunskap som ett led

i den egna karriären vara en bidragande faktor. Detta är i sig en in-

tressant faktor för stimulans av pedagogisk forskning.

Läraryrket och lärarutbildningen har också studerats relativt mycket, men detta är mer naturligt med tanke att det är ett peda-

Organisatoriskpedagogisk utveckling 243

gogiskt arbete. Inom den del av distansutbildningen som är knuten till högskolan, har de pedagogiska studierna senare tid främst inriktats på den nya kommunikationsteknikens betydelse för distansutbildningen.

F olkbildrtingen

Forskningen inom folkbildningens område är på intet vis lika omfattande som den inom de tidigare redovisade områdena. Inom folkbildningsornrådet sker mycket forskning med historisk inriktning. Den mest omfattande satsningen på forskning kring dagens folkbildning gjordes i samband med statens utvärdering folkbildningen,

av SUFO 96 SOU 1996:159. Det var dock en engångsföreteelse. Folkbildningsrådets egna utvärderingar av verksamheten har därutöver givit ytterligare tillskott, exempelvis Excellens i flexibilitet Lindgren, 1997.

Mimer är namnet ett nationellt nätverk för folkbildningsforskning, vilken drivs från Linköpings universitet. Detta nätverk är främst fokuserat forskning, men med inriktning att skapa kontakter mellan forskare och praktiker.

Kommunal vuxenutbildning

Den kommunala vuxenutbildningen var under kortare period

en under 1980-talets början och mitt föremål för en förhållandevis omfattande forskning, speciellt i anslutning till införandet av den egna läroplanen, Lvux 82. Från senare delen av 1980-talet har forskningen om den kommunala vuxenutbildningen minskat kraftigt, och det verkar inte ha förekommit några studier överhuvudtaget i anslutning till att den nya läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf 94, infördes.

Distansutbildning

Forskning kring distansutbildning är än så länge begränsad, men här finns ett nyvaknat intresse. Distansutbildningskommitténs DU- KOM:s insatser avser visserligen mest tillämpning, det relativt

men nya nationella nätverket för distansutbildningsforskare DUNET kan förhoppningsvis bidra till utvecklingen.

Forskningens omfattning

Några bra mått exakt beskrivning omfattningen

som ger en av av vuxenpedagogisk forskning är svåra att finna. Helhetsbilden blir ändå relativt tydlig. Forskningsanslagen till vuxenutbildningsforskning är relativt sällsynta och av liten omfattning. Detta gäller speci-

244 Organisatoriskpedagogisk utveckling

ellt forskning inom kommunal vuxenutbildning. Totalt sju av 169 doktorsavhandlingar inom det pedagogiska området under perioden 1990-95 berör folkbildning eller kommunal vuxenutbildning. Av 33 professorstjänster i pedagogik finns en tjänst som professor i vuxenpedagogik.

Vissa forskningsanslag

Under perioden 1991-1996 beviljade Skolverket forskningsanslag totalt 119 miljoner kronor. Av dessa anslag gick 4,4 miljoner 4% till projekt vilka helt eller delvis kan kategoriseras som vuxenpedagogisk forskning. Kommunal vuxenutbildning och Svenska för invandrare ligger inom Skolverkets huvudområde och finns också representerade, det finns även projekt med inriktning folkbild-

men ning ett gammalt Sö-projekt och projekt som inbegriper flera utbildningsfonner.

En illustration den vuxenpedagogiska forskningens om-

annan av fattning är fördelningen av de anslag som Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet HSFR ger till pedagogisk forskning. Under perioden 1993/94 1997 beviljades anslag på drygt 28 miljo-

-

kronor. Av dessa har drygt 11 miljoner kronor 39% gått till ner vuxenpedagogisk forskning. Andelen har under perioden ökat. HS- FRzs projekt med vuxenpedagogisk inriktning berör tre områden

folkbildning, arbetsliv och högskola. Forskning med medel från HSFR kring områden som kommunal vuxenutbildning och distansutbildning saknas helt.

Doktorsavhandlingar i pedagogik

Ett annat mått den pedagogiska forskningen är hur många och vilka doktorsavhandlingar som lagts fram. Av samtliga avhandlingar 169 inom olika vuxenpedagogiska fält, vilka lagts fram under perioden 1990-95, berörde en fjärdedel vuxenpedagogik i vid mening,

även här är fördelningen ojämn. Kommunal vuxenutbildning men inkl grundvux/grundläggande vuxenutbildning behandlas i två

avhandlingar och folkbildningen i fyra. Därutöver finns en avhandling

utgör kommunstudie av vuxenutbildningen i en kommun. som en Totalt sju av 169 doktorsavhandlingar 4% berör alltså folkbildning och/eller kommunal vuxenutbildning.

Professurer i pedagogik

Under våren 1997 fanns 33 professurer i pedagogik universitet och högskolor i Sverige. Flera av dessa var under tillsättande och ytterligare tjänster väg att inrättas. Av dessa 33 tjänster fanns en

var

Organisatoriskpedagogisk utveckling 245

tjänst som professor i vuxenpedagogik i Linköping, där man också inrättat en tjänst som professor i pedagogik med inriktning mot utbildning och lärande i arbetslivet. I Göteborg fanns tjänst

en som professor i vårdpedagogik. Bland innehavarna av de allmänna

professurema finns det minst fyra som har ägnat högskolan en relativt omfattande forskning och har haft projektverksamhet inom

tre som det övriga vuxenpedagogiska fältet.

Forskningens utvecklingsmöjligheter

Den vuxenpedagogiska forskningen fokuserar nästan alltid på endast något av vuxenutbildningens områden, exempelvis folkhögskolorna eller studiecirklarna. Det skulle inte minst mot bakgrund av Kun-

skapslyftets tankar om samverkan angeläget att främja breda-

- vara re pedagogisk forskning. Ett genomgående tema i sådan forsk-

en ning bör också behandla genusperspektivet. Några exempel på angelägna forskningsområden är:

Yrkesutbildning för vuxna utanför högskolan är ett område som ökar i samband med Kunskapslyftet och försöken med kvalificerad yrkesutbildning KY. Forskning som följer denna utveckling saknas helt. De fristående forskarutvärderingarna Kunskapslyftet

av och KY bör kunna bidra till ökad kunskap om utbildningen för vuxna. De bör också kunna stimulera till fortsatt forskning inom det

vuxenpedagogiska området.

Inom distansutbildningen har forskningsintresset ökat är

men fortfarande begränsat. En utökad forskning kring detta område är behövlig. Den bör då koncentrera sig kring centrala pedagogiska frågeställningar och inte tekniska metodfrågor.

Vid införandet av Lvux 82 initierades en relativt omfattande pedagogisk forskning om den kommunala vuxenutbildningen, dess villkor och möjligheter. Någon motsvarande kunskap betydelsen

om för den kommunala vuxenutbildningen av den senaste läroplansreformen, Lpf 94, finns inte.

Den pedagogiska folkbildningsforskningen har fått del

en resurser under 1990-talets mitt, främst i anslutning till SUFO 96. Den utgör en bra grund för en fortsatt satsning för att långsiktigt få bra nivå

en

forskningen.

Den vuxenpedagogiska forskningen behöver utvecklas. Detta är inte bara en fråga om resurser utan också om att kunna motivera intresserade forskarstuderande genom att kunna visa på att det finns

en arbetsmarknad inom forskningsområdet. En särskild vuxenlärarutbildning skulle motsvarande sätt stimulera vuxenpedagogisk forskning en arbetsmarknad tillskapas för forskare med

- en vuxenpedagogisk bakgrund.

246 Organisatoriskpedagogisk utveckling

Utvärderingar Kunskapslyftet 247

av

12 Utvärderingar av

Kunskapslyftet

I detta kapitel beskrivs kort ansvarsfördelningen för utvärderingen av Kunskapslyftet, de utvärderingar kommittén initierat och några preliminära resultat från kommitténs utvärderingsprojekt.

ett av

12.1 Ansvarsfördelning

Kunskapslyftskommittén har regeringens uppdrag att samordna utvärderingarna av Kunskapslyftet och för att fristående

ansvara nationella utvärderingar av denna satsning kommer till stånd. I anslutning till kommitténs årli rapporteringar ska även läget beträffande

ga utvärderingama rapporteras Dir. 1996:71; U97/751/V.

Ansvaret för den särskilda utbildningssatsningen, Kunskapslyftet, är delat mellan flera aktörer. Utvärderingar initieras flera

av av dem, t ex Folkbildningsrådet när det gäller den del folkhögskoloma ansvarar för, Statens skolverk när det gäller de delar satsningen

av som kommunerna och Statens skolor för för och Ar-

vuxna ansvarar betsmarknadsstyrelsen när det gäller arbetsmarknadsmyndigheternas insatser i anslutning till satsningen. De deltagande kommunerna ansvarar själva för att den verksamhet utvärderas de

som ansvarar för Dir. 1996:71, egna kursiveringar.

Under våren och hösten 1997 har ett intensivt arbete pågått inte bara när det gäller planering och genomförande Kunskapslyftet

av utan även när det gäller planeringen av utvärderingen av Kunskapslyftet. För utvärderingen har det nationell nivå framför allt handlat om att från början försäkra sig tillgång till statistik under-

om som lag för såväl mer kortsiktig uppföljning långsiktig utvärde-

som mer ring en statistik som kan användas både för kvantitativa analyser

och som urvalsram och bakgrundsmaterial i kvalitativa studier.

I samordningen av statistikarbetet har Kunskapslyftskommittén haft täta kontakter med Delegationen för kunskapslyftet, Skolverket, Folkbildningsrådet, Arbetsmarknadsstyrelsen, Centrala studiestödsnämnden och Statistiska centralbyrån. Med utgångspunkt från den statistik som kommer att finnas tillgänglig kommer ett stort antal

undersökningar att genomföras av respektive myndighet och olika forskare.

Kunskapslyftskommitténs projekt har till syfte att ett helhets-

ge

248 Utvärderingar Kunskapslyftet

av

perspektiv satsningens planering, genomförande och resultat utifrån vilket andra myndigheter, organ och kommuner sedan kan göra

fördjupningar. Kommitténs utvärderingar är inte begränsasina egna de till någon viss del Kunskapslyftet. Förutom helhetsperspekti-

av vet är det kommitténs uppgift att bidra med en analys som är obunden av myndighetsutövning.

Nedan beskrivs de fristående nationella projekt som Kunskapslyftskommittén hittills initierat. I avsnitt 12.2 handlar det om de projekt befinner sig på planeringsstadiet och första fasen av ge-

som nomförandet. För dem redovisas uppläggningen av respektive projekt och tidsplan för redovisningen. Ett av projekten, det som behandlar kommunernas kostnader för Kunskapslyftet, har kommit lite längre och från det rapporteras i avsnitt 12.3 vissa preliminära resultat avseende hösten 1997.

12.2 Kunskapslyftskommitténs utvärderingar av Kunskapslyftet

Kunskapslyftskommittén har eftersträvat en samplanering av de projekt kommittén och andra centrala aktörer initierar. I inledningsskedet har det främst handlat statistikinsamling i syfte att dels kra-

om

på uppgiftslämnande minimeras för kommuner, deltagare i Kunven skapslyftet och andra berörda parter, dels projekten i sig ska ge maximala synergieffekter. Viktiga delaspekter i detta organisatoriska arbete är att utvärderama i största möjliga utsträckning använder sig statistik redan finns hos SCB och samordnar sig och ge-

av som mensamt använder sig därutöver särskilt insamlade uppgifter.

av Kunskapslyftskommittén har påtagit sig uppgiften att garantera en gemensam statistiktillgång för utvärderingarna.

Sammanfattningsvis kan man säga att, förutom statistikprojektet, består Kunskapslyftskommitténs "utvärderingspaket för närvarande tre större projekt och två kompletterande satsningar. Till detta

av kommer projektet Kommunemas kostnader.

Tre större projekt

Projekt Ett av de större projekten är inriktat kommunernas genomförande Kunskapslyftet och individemas utveckling under

av Kunskapslyftet ett samarbete mellan Institutionen för pedagogik

vid Göteborgs universitet och SCB. Projektet rymmer i sig flera delprojekt:

Utvärderingar av Kunskapslyftet 249

1.1. Kommunstudier: Hur formas den nya vuxenutbildningen Här studeras hur reformerad vuxenutbildning växer fram i kom-

en

bl. a. med hjälp av en enkät till landets samtliga kommuner, munerna intervjustudier i ett urval 40 kommuner och fallstudier i 5-10

av ca kommuner. Syftet är att beskriva och analysera förändringar i vuxenutbildningens lokala struktur, beslutsprocessen bakom detta samt hur olika faktorer påverkar och samspelar med rekrytering och uppläggning kurser och kursinnehåll.

av

I fallstudiekommunema genomförs även en enkät med deltagare och icke-deltagare och lärare. Enkätema samordnas innehållsmässigt med de riksrepresentativa enkäterna se punkt 1.2.

Under år 1999 rapporteras resultaten för kommunerna de tre nivåerna samtliga kommuner, intervjustudier i 40 kommuner och

fallstudier i 5-10 kommuner medan resultaten från studien av lä-

rarnas situation kommer år 2001.

1.2. Riksrepresentativa enkätstudier: Kunskapslyftets rekrytering, undervisningsprocess, resultat och effekter. Dessa enkäter riktas till deltagare vid utbildning som har kommuner respektive folkhögskolor som anordnare. För jämförelsens skull riktas de även vad gäller resultat/effekter till icke-deltagare. Datainsamling sker från urval i två årskullar deltagare samt en årskull

av icke-deltagare. Varje kull får två enkäter vardera med cirka ett års mellanrum. En enkät riktas också till lärare inom Kunskapslyftet i syfte att belysa lärarnas på Kunskapslyftet och konsekvenserna

syn för dem av Kunskapslyftet.

Rapporteringen sker årligen fr. maj 1998 o. m. december

o. m. 2002.

Projektarbetet samordnas kommun- respektive enkätsidan med projekten vid Linköpings universitet och Umeå universitet Gfr. nedan.

Projekt På Institutionen för pedagogik och psykologi vid Linköpings universitet genomförs två djupstudier inriktade på deltagare respektive icke deltagare i Kunskapslyftet.

2.1. Intensivstudie deltagare.

- Den första intensivstudien handlar Kunskapslyftets betydelse för

om deltagarna. Den går från beslutsfattamas förhandlingar om hur satsningen ska utformas via undervisningens utformning till de studerandes möte med denna och det lärande som blir en konsekvens. Här analyseras utbildningssatsning nationell nivå via olika led

hur en

250 Utvärderingar av Kunskapslyftet

iscensätts på lokal nivå för att utmynna i ett bestämt utfall hos deltagarna. Forskarna avser att genom ett intensivt fältarbete synliggöra både förutsättningar, process och utfall. Studieobjekten utgörs av en kommun och ett antal deltagare som intensivstuderas. Det är stu-

en die djupet men studiens resultat relateras till de data bredden som kommer att föreligga i andra kommun- och individstudier bl. a. 1.1 och 1.2 ovan.

Resultaten avrapporteras löpande till Kunskapslyftskommittén. En sammanfattande slutredovisning sker år 2001.

2.2. Intensivstudie icke-deltagare.

- I den andra djupstudien fokuseras de arbetslösa och varför de avstår från att delta i Kunskapslyftet. Hur relaterar sig deras föreställningar om arbete, arbetslöshet och utbildning till dem de möter hos uppsökare och rekryterare med bakgrund i antingen utbildningsväsende,

arbetsförmedling eller fackliga organisationer. Arbetslösa i fyra kom-

studeras. Även resultaten i denna studie relateras till övriga muner studier av deltagare respektive icke-deltagare.

Delresultat kommer att redovisas successivt till kommittén inför slutrapporten ska föreligga i år 2000.

som mars

Projekt Det tredje större projektet har samhällsekonomisk in-

en riktning och består också olika delprojekt. Även

av det är ett samarbetsprojekt, i detta fall mellan Institutionen för nationalekonomi vid Umeå universitet och SCB. Projektets utgångspunkt är att med hjälp av variabler som återfinns antingen i SCB:s reguljära statistik eller hos AMS beträffande utbildning, arbetslöshet, sysselsättning, inkomster och andra relevanta variabler följa deltagarna i Kunskapslyftet. Även de enkäter genomförs vid Institutionen för pedago-

som gik vid Göteborgs universitet används för kompletterande in-

att ge formation till detta projekt.

Olika grupper deltagare i Kunskapslyftet särskiljs för ska

att man kunna skapa jämförelsegrupper till dem bland personer som inte deltar i Kunskapslyftet. De senare består dels av arbetslösa och dels

av deltagare i arbetsmarknadsutbildning. Individerna studeras både vad avser aktiviteter före och efter tiden i Kunskapslyftet eller motsvarande. Tre kullar studeras de som hösten 1999, 2000 och 2001 bör-

jar i Kunskapslyftet. För exempelvis dem påbörjar Kunskaps-

som lyftet hösten 1999 och deras jämförelsegrupper kommer inkomstoch arbetsmarknadsförhållandena före Kunskapslyftet att spåras tillbaks till år 1991. För inkomst- och arbetsmarknadsförhållanden efter Kunskapslyftet sker en uppföljning till år 2002.

Utvärderingar av Kunskapslyftet 251

Tidsmässigt kommer resultaten från de olika delprojekten att successivt allt mer fylligt belysa följande aspekter:

selektionsprocessen -

geografisk och yrkesmässig rörlighet -

privat- och samhällsekonomiskt utfall av Kunskapslyftet. -

Kunskapslyftskommittén får kontinuerlig avrapportering från respektive delprojekt.

och två kompletterande satsningar

Komplement Ett kompletterande projekt inriktat på snabb återföring genomförs av Inregia. Det bygger på ett system av indikatorer som ska fungera som ett early warning system. lndikatorema beskriver på kommunnivå målgruppens storlek och sammansättning, deltagare i Kunskapslyftet, avbrutna och fullföljda studier samt övergång till högskola. På individnivå handlar det om benägenheten att studera, att inte studera eller inte fullfölja studier i olika grupper. Förändringar och skillnader mellan kommuner och över tiden beskrivs och analyseras med utgångspunkt från bl. a. utbildnings-, närings- och arbetsmarknadspolitiska variabler.

Avrapporteringen sker årligen med början år 1998 och fram till år 2002 med fylligare rapporter till februari 2000 och i samband med slutrapporten år 2002.

Komplement Kunskapslyftet som modell och metod är ett projekt som Kunskapslyftskommittén initierade med viss förtur. Syftet är att analysera den modell för genomförandet av Kunskapslyftet som regeringen valde. Iden ingår en Delegation för kunskapslyftet inom regeringskansliet med representanter för utbildnings-, arbetsmarknads-, närings- och handels- samt inrikesdepartementet och tillhörande sekretariat. Sekretariatet har ansvarat för en dialog med kommunerna under planeringen av Kunskapslyftet och dess genomförande under det första året. Erfarenheterna av Kunskapslyftet i dessa avseenden är intressanta att dokumentera och analysera ur olika synvinklar. Inom regeringskansliet kan den interdepartementala delegationsmodellen vara användbar även i andra sammanhang när det gäller att hantera frågor av sektorsövergripande natur och frågor som behöver en snabb och slagkraftig beslutsstruktur. För relationerna stat-kommun och utvecklingen av vuxenutbildningen har också delegationsmodellen" inneburit vissa nya inslag som är intressanta att analysera inför överföringen av Delegationens arbetsuppgifter till

252 Utvärderingar av Kunskapslyftet

Skolverket. Projektet genomförs av Statskontoret i samarbete med Kunskapslyftskommitténs sekretariat och beräknas kunna slutrapporteras sommaren 1998.

12.3 Kommunernas kostnader för

Kunskapslyftet

Under april 1998 kommer resultat från en av de utvärderingar av Kunskapslyftet som kommittén initierat att lämnas till regeringen. Det gäller undersökningen om vad Kunskapslyftet kostar i praktiken vilken genomförs av Statskontoret. Undersökningen syftar huvudsakligen till att ta reda om det statsbidrag som kommunerna erhåller inom Kunskapslyftet ligger en rimlig nivå. Som mer underordnat syfte finns att ge en bild av vilken typ av utbildningsanordnare som är vanligast använd för olika kurstyper utbildning i egen regi

med eller utan upphandlingsförfarande inom kommunen, utbildning i annan kommun eller utbildning upphandlad entreprenad. Slutligen ska Statskontoret försöka belysa vilken anordnarkategori som är mest kostnadseffektiv.

Den undersökning som genomförs av Statskontoret belyser kostnadssituationen i de lokala Kunskapslyftsprojekten under det andra halvåret 1997. I undersökningen deltar 41 kommuner som är väl spridda över kommungrupperna storstäder, förorter, större städer, medelstora städer, industrikommuner, landsbygdskommuner, glesbygdskommuner, större övriga kommuner och mindre övriga kommuner. De kommuner som valts ut för undersökningen har bland annat valts ut för att ge geografisk spridning. De har också valts för att representera varierande kommunstorlekar, olika initial utbildningsnivå och olika avvägning mellan kurstyper i Kunskapslyftet. Alla de tre kommuner som tillhör kommungruppen storstäder finns med i undersökningen eftersom de har en stor utbildningsvolym inom satsningen. Tillsammans stod de 41 deltagande kommunerna för cirka en tredjedel av den totala verksamhetsvolymen inom Kunskapslyftet under andra halvåret 1997.

Undersökningen är en enkätundersökning där de kommuner som deltar fått vara med och påverka enkätens utformning och undersökningens förutsättningar. Kommunernas enkätsvar ger en bild av deras övergripande kostnader för rekrytering, rådgivning, utveckling och administration inom Kunskapslyftet. Dessutom redovisas direkta kurskostnader fördelade både nämnda anordnartyper och kurskategoriema allmänna kurser gymnasial nivå, yrkeskurser gymnasial nivå och orienteringskurser. För de kommuner erhöll

som

Utvärderingen av Kunskapslyftet 253

statsbidrag till grundläggande vuxenutbildning under perioden redovisas även kostnader för den nivån.

När Statskontorets undersökning om kommunernas kostnader för andra halvåret 1997 blivit färdig kommer den att tillställas regering-

i särskild skrivelse från Kunskapslyftskommittén. Preliminära en en resultat från Statskontoret att kostnadsbilden är väldigt varie-

anger rad och relativt svårtolkad. Tendensen verkar dock vara att för flertalet kommuner har de verkliga kostnaderna för Kunskapslyftet legat i nivå med de statsbidrag kommunerna erhållit. Statskontoret,

som 1998

254 Utvärderingar av Kunskapslyftet

Reflexioner och förslag till fortsatt arbete 255

13 Reflexioner och

förslag

till fortsatt arbete

Kunskapslyftet har hittills varit en mycket framgångsrik satsning i många avseenden. Den marknadsföring som omgivit satsningen och den positiva massmediala uppmärksamheten har i kombination med Särskilt utbildningsbidrag väckt intresse för vuxenutbildning. Tillsammans med ett mer attraktivt och efterfrågeanpassat kursutbud har man fått stor tillströmning studerande till utbildning

en av gymnasial nivå. De studerande ofta Kunskapslyftet bra

ser som en möjlighet att ta igen det man saknar i utbildningsväg och för väldigt många har studierna inneburit ett personligt lyft.

Kunskapslyftskommittén följer med stort intresse de utveck-

nya lingstendenser som uppstått till följd Kunskapslyftet och hur de

av fortplantar sig till ordinarie utbildning för ungdomsutbild-

vuxna, ning och arbetsmarknadsutbildning. Det är naturligtvis alldeles för tidigt att ha någon bestämd uppfattning exakt vart dessa utveck-

om lingstendenser kommer att leda. Inte desto mindre har Kunskapslyftskommittén funnit det angeläget att redan på detta stadium

reflektera över vissa aspekter i de kommit igång. Avsik-

processer som ten med Kunskapslyftet är att tillföra vuxenutbildningssystemet ett dynamiskt element som leder till kontinuerliga förändringar både

lokal och nationell nivå utan att nödvändigtvis invänta definitiva, externa utvärderingar.

Kommitténs reflexioner i det följande är av olika karaktär. En del leder fram till frågor som har att göra med planeringen det fort-

av satta utredningsarbetet inom kommittén. Andra handlar utveck-

om lingsområden där i kommunerna och inom folkbildningen kan

man arbeta vidare inom existerande regelverk. Ytterligare andra leder till förslag om regelförändringar. Nedan behandlas dessa diskussioner under de sex huvudrubrikerna:

målgrupper

individernas finansiering av studier

-

organisation och beslutsprocess för anpassning utbildningsut- - av

bud till individemas och arbetsmarknadens behov

infrastruktur för utbildning och sysselsättning -

kvantitet och kvalitet -

pedagogisk utveckling. -

256 Reflexioner och förslag till fortsatt arbete

Inom vart och ett dessa områden kan, men behöver inte nödvän-

av digtvis, frågor som har att göra med både fortsatt utredningsarbete, utvecklingsarbete och regelförändringar ha aktualiserats.

13.1 Målgrupper

Den information som redovisats i tidigare kapitel beträffande de individer deltar i vuxenutbildningen och tar del av dess

som numera olika studiestöd anledning till reflexioner av olika slag. Det

ger handlar dels olika effektivitetsperspektiv, dels om olika fördel-

om nings- och rättviseperspektiv. Med den typ av deltagande i vuxenutbildningen vi har leder det till ett samhälle som fungerar ef-

som nu fektivt demokratisk synvinkel Får vi dessutom en effektiv arbets-

ur marknad och ekonomi Är det de fått minst samhällets

som av utbildningsresurser får chans att komma igen och få sina

som nu en behov personlig och yrkesmässig utveckling tillgodosedda

av

När tar dessa målfrågor måste man ha i minnet vilka

man upp

som är de primära målgrupperna för statens extra bidrag till grupper Kunskapslyftsprojektet. Det är i huvudsak genom dem man kan ha fått förskjutning deltagandet i vuxenutbildningen. Det handlar

en av således i huvudsak om dem som saknar gymnasieutbildning och inom den i första hand de arbetslösa, i andra hand om de

gruppen om anställda och först i tredje hand om övriga vuxna.

När kommittén diskuterade målgrupper i sitt första delbetänkande En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande SOU 1996:27 framhölls att all vuxenutbildning som leder fram till gymnasienivå bör ha hög prioritet men att man vid behov skulle kunna göra följande rangordning:

Utbildning grundskolenivå

Utbildning gymnasienivå som syftar till att stärka individernas delaktighet i samhället och ställning arbetsmarknaden Övrig utbildning gymnasienivå för vidare studier och arbete.

I detta sammanhang vill kommittén påpeka att enligt SCB:s beräkning för 1996 finns i den arbetsföra befolkningen 25-64 år de flesta individer utan gymnasieutbildning bland de anställda. Därefter kom-

de är utanför arbetskraften och sedan de som är arbetslösa. mer som Det finns kommuner där de arbetslösa har en högre genomsnittlig utbildning än de är sysselsatta. Kommittén har för avsikt att när-

som mare undersöka dessa förhållanden och återkomma till avvägningen mellan offentlig vuxenutbildning för anställda, arbetslösa och dem

Reflexioner och förslag till fortsatt arbete 257

som är utanför arbetskraften i sin rapport för 1999 och i sitt slutbetänkande.

Detsamma gäller avvägningen mellan offentliga satsningar på olika utbildningsnivåer. När det gäller gruppen anställda måste man exempelvis alltid noggrant överväga hur ansvarsfördelningen ska se ut mellan stat, individ, fackliga organisationer och arbetsgivare. Ju vidare definition av vad som ska ingå i det offentliga ansvaret för kunskapslyft och livslångt lärande desto större kan begränsningarna för de anställdas möjligheter att delta behöva bli. På denna punkt förbereder emellertid en arbetsgrupp inom Regeringskansliet förslag till hur parternas gemensamma arbete för ökad kompetensutveckling i arbetslivet kan stödjas av regeringen A98/265/AL. Förslagen ska presenteras senast i juni 1998. Detta hindrar inte att det även därefter kan återstå vissa frågor för kommittén att ta ställning till beträffande exempelvis möjligheterna för olika grupper eller enskilda anställda att delta i utbildning i arbetslivet.

I gruppen utanför arbetskraften i arbetsför ålder finner man bl. a. många socialbidragstagare, långtidssjukskrivna och förtidspensionerade men även många funktionshindrade och invandrare. Kommittén har i ett särskilt tilläggsdirektiv fått i uppdrag att utreda situationen för studerande med funktionshinder inom alla former av vuxenutbildning Dir. 1997: 104.

Kunskapslyftet har i första hand inneburit att fler individer kan ta del av vuxenutbildning gymnasial nivå. I den utsträckning olika deltagarkategorier kan identifieras bland dessa studerande har inga större förskjutningar kunnat noteras. Om man jämför med tidigare år har deltagarna i kommunal vuxenutbildning ungefär samma ålder och utbildningsbakgrund hösten 1997 som tidigare och en lika stor andel är utrikesfödda hösten 1997 som tidigare. Andelen kvinnor och andelen heltidsstuderande har dock ökat. Jämför man i stället dem, som av kommunerna identifierats som "Kunskapslyftsstuderande, med övriga studerande i kommunal vuxenutbildning finner man vissa skillnader. De förra är något äldre, har något kortare formell utbildningsbakgrund, är oftare utrikesfödda och studerar oftare på heltid än de senare. Det är också fler bland de Kunskapslyftsstuderande som har Särskilt utbildningsbidrag vilket bör ha bidragit till att dra upp genomsnittsåldern. Däremot var det inte fler kvinnor bland de Kunskapslyftsstuderande än bland övriga studerande i kommunal vuxenutbildning hösten 1997.

På folkhögskoloma skedde inga förändringar i mätbara dimensioner i studerandesammansättningen 1997 jämfört med tidigare år. Jämför man dem som deltog i den särskilda satsningen 1997 med övriga studerande samma år finner man en ökning i andelen kvinnor

9- 8-0699l

258 Reflexioner och förslag till fortsatt arbete

och funktionshindrade. Dessa bedömningar gäller sammantaget för studerande på gymnasie- och grundskolenivå motsvarande.

Vad gäller vuxenutbildning på grundläggande nivå i kommunerna kan konstateras att vare sig volymen eller deltagarsammansättningen märkbart förändrats. Jämfört med tidigare år har de studerande ungefär ålder. Även här har andelen kvinnor ökat

samma men andelen utrikesfödda har däremot minskat.

Nu liksom tidigare är det inte heller särskilt många med högst grundskola bakom sig har valt att läsa gymnasial nivå.

Kunskapslyftskommittén följer utveckling av antalet studerande och studerandesammansättningen med största uppmärksamhet. Det är kommitténs förhoppning att andelen med allra kortast formell utbildningsbakgrund ska kunna öka framöver i Kunskapslyftsprojektet. Kunskapslyftskommittén är övertygad om att i kommunerna finns ambitionen att lägger ner ännu mer tid och kraft att nå dem som har längst väg till gymnasiekompetens. För att förstärka utvecklingen detta område bör man överväga vissa insatser nationell niva.

Kommittén anser att man inom ramen för Kunskapslyftet bär öka

statsstödet till platser på grundläggande nivå. Organisatoriskt före-

slår kommittén att man därvid överväger att utforma hanteringen av

statsstödet på denna nivå på samma sätt som på gymnasienivå, dvs.

i prajekt- och kontraktsform.

Vid kontrollstation 1998 för "lnkomst- och kostnadsutjämning

mellan kommunerna" är det också angeläget att se över de faktorer

som styr utjämningen så att en stor andel innevånare i behov av

grundläggande vuxenutbildning blir enfaktor som tas i särskilt be-

aktande.

När det gäller utvecklingen av deltagandet i vuxenutbildning på gymnasial nivå visar statistiken att relativt många redan har en gymnasial utbildning. Det kan exempelvis handla om arbetslösa kvinnor med tvåårig social eller ekonomisk linje, eller kvinnor med tvåårig vårdlinje från den gamla gymnasieskolan i bagaget som vill skaffa

gymnasiekompetens. Dylika satsningar måste betraktas sig en ny som helt rimliga ur både fördelnings- och effektivitetssynvinkel i dagens läge där en kortare gymnasieutbildning inte verkar tillföra särskilt mycket i sysselsättningsmöjligheter jämfört med grundskoleniva.

För anställda tycks det vara så att huvuddelen kommer från offentlig sektor. Utvecklingen inom detta område bör hållas under uppsikt. Det är viktig att anställda med kort utbildning både inom of-

Reflexioner och förslag till fortsatt arbete 259

fentlig och privat sektor får möjligheter att komplettera sin basutbildning gäma i kombination med något slag av personalutbildning.

Många inom vuxenutbildningen är relativt unga och kommer mer eller mindre direkt dit från gymnasieskolan. Kunskapslyftskommittén har redan i sitt första delbetänkande SOU 1996:27 understrukit vikten av att reformeringen av grund- och gymnasieskolan fortsätter så att intentionerna beträffande en god utbildning för alla elever förverkligas. Det är knappast meningen att ungdomar ska behöva i både gymnasieskola och vuxenutbildning gymnasienivå under en längre tid i följd. För att kunna hantera dylika problem ett

mer rättvist sätt har man i vissa länder infört tilldelningssystem där varje individ får vissa rättigheter till t.ex. gymnasiestudier. De får sedan under vissa villkor kvitteras ut när man känner sig som mest motiverad McKenzie Wurtzburg, 1997/98.

13.2 Individernas av

finansiering

studier

Som framgick av kapitel 8 kan vuxna som deltar i utbildning finansiera sitt uppehälle under studierna på många olika sätt. Detta är ett område där studiestödssystem, arbetsmarknadspolitiska och sociala insatser korsar varandra utan att alltid kunna mötas och samordnas på individens synvinkel tillfredsställande sätt. Till komplika-

ett ur tionema hör att det handlar både om statliga och kommunala

om system förutom olika former av privat finansiering.

Studiestödsutredningen U 1994:13 lade i sitt betänkande Sammanhållet studiestöd SOU 1996:90 fram ett förslag till samordning och förenkling av studiestödssystemen. Kunskapslyftskommitténs remissyttrande över studiestödsutreningens förslag återfinns i bilaga

Regeringen har för avsikt att införa ett nytt enhetligt studiesocialt system under år 2000. En proposition kommer att läggas fram

om detta antingen i slutet år 1998 eller i början år 1999 Pressmed-

av av delanden, 1998-03-10.

I samband med introduktionen av Kunskapslyftet tillskapades, i avvaktan det nya studiestödssystemet, en ny möjlighet till studiefinansiering. Det var s.k. Särskilt utbildningsbidrag som under vissa villkor är tillgängligt för dem som är berättigade till a-kassa eller KAS numera ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkring och grundbelopp i arbetslöshetsförsäkring och i någon mån även för anställda.

Kunskapslyftskommittén ser med stora förhoppningar fram emot att ett reformerat studiestödssystem införs och att det sker så snart som möjligt. Det är viktigt att man får:

260 Reflexioner och förslag till fortsatt arbete

fasta och enkla regler som underlättar det administrativa arbetet -

och arbetet med information och rekrytering flexibla regler som är anpassade till de allt mer varierade former

-

av utbildning som utvecklas i det livslånga lärandet smidiga övergångar mellan olika källor som kan finansiera studier

-

så att inte återvändsgränder skapas och individer hamnar mellan stolarna

ett sammanhållet finansieringssystem för kunskapslyft och livs- -

långt lärande.

Under tiden förutsätter kommittén att nuvarande system fortsätter som hittills inklusive Särskilt utbildningsbidrag med de förändringar i det bidraget regeringen tillkännagivit. Till dem hör nya möj-

som ligheter till extra studier under sommarmånaderna 1998 och till vissa studier utöver tolv månader Skrivelse 1998-02-23; Delegationen för kunskapslyftet, 1998.

Att det för närvarande dessutom finns problem i själva den administrativa hanteringen av studiestöden behöver knappast upprepas. Regeringen har tillsatt en särskild utredare som ska se över CSN. Utredaren har redan i en första delrapport presenterat vissa förslag till åtgärder som kortsiktigt skulle kunna förbättra situationen. I anslutning till den rapporten har regeringen sagt sig vara beredd att överväga åtgärder och snabbt återkomma i frågan, allt medan utredningsarbetet vad gäller långsiktiga lösningar på problemen med hanteringen av studiestöden fortsätter Utbildningsdepartementet, 1998; Utredningen för översyn av CSN, 1998.

I Kunskapslyftskommitténs enkät Vuxenutbildare ser på sig själ-

SOU 1996: 188 redovisades många negativa erfarenheter av dåva varande studiestödssystem. Att behöva skuldsätta sig för att kunna studera grundläggande nivå i vuxenutbildningen ansåg många som besvarade enkäten utgöra ett stort hinder för studier den nivan.

"Lågutbildade som behöver studera grundskolenivå vill låna

till detta. De har ofta negativa erfarenheter av skolan och ofta helt

övertygade om att de skall lyckas med sina studier denna gång hel-

ler.

På gymnasienivå kan förhållandena vara något annorlunda. I en undersökning av avhopp från kommunal vuxenutbildning visade det sig att knappt hälften av avhoppen 45 procent, som inte berodde övergång till sysselsättning, orsakades av ekonomiska pro-

annan

Reflexioner och förslag till fortsatt arbete 261

blem. Undersökningen hänförde sig till år 1995, dvs innan Särskilt utbildningsbidrag fanns. Ytterligare förklaringar till dessa avhopp var utbildningsrelaterade problem 20 procent, vilket kunde innebära att man inte kom in på den kurs man ville eller ogillade undervisningsstilen på skolan, samt sjukdom, flyttning m.m. 35 procent. Hult, m.fl., 1997

Kunskapslyftskommittén följer noggrant utbildningsdeltagandet när det gäller grupper med olika möjligheter att finansiera sina studier. Det är möjligt att en reformering av finansieringsforrnema vad gäller utbildning och livslångt lärande måste ske i flera steg innan man kommer fram till ett mer definitivt system i samklang med utvecklingen det livslånga lärandet. Det kan behövas relativt lång

av tid innan kan få de olika finansieringssystemen, som tillkommit

man av olika skäl, att harmoniera. Nya finansieringsformer kan också behöva införas som bygger en annan ansvarsfördelning mellan stat, individ och arbetsmarknadens parter. Det kan också sak att

vara en låna för att studera i vuxen ålder relativt låg utbildningsnivå och en annan att genomföra dylika studier om man kunnat spara i förväg till dem SOU 1996:164; LO 1997, 1998a och b. Även lönebildningen är en viktig aspekt i detta sammanhang. Det är möjligt att kommittén får anledning att återkomma till dessa frågor i sitt slutbetänkande.

Avslutningsvis bör tilläggas att rekryteringsproblem och studieintresse inte enbart hänger samman med finansieringen av studierna. Det handlar också, vilket kommittén sammanfattningsvis återkommer till i avsnitt 13.6, om att tillhandahålla den utbildning individerna efterfrågar och är intresserade av, i de former och de tider som passar dem.

13.3 och

Organisation beslutsprocess

för av

anpassning utbildningsut-

bud till individernas och arbets-

marknadens behov

I detta avsnitt behandlas vissa frågor beträffande organisationen av Kunskapslyftsprojekten i kommunerna, samverkan mellan olika aktörer och val av utbildningsanordnare. Perspektivet är hur dessa arrangemang ska kunna tillfredsställa individernas efterfrågan givet den lokala arbetsmarknadens behov av arbetskraft. Viktiga aspekter i detta sammanhang är individuella studieplaner, validering av individernas tidigare kunskaper och lokal utvärdering.

Kommunerna har organiserat sina Kunskapslyftsprojekt på

262 Reflexioner och förslag till fortsatt arbete

många olika sätt. Ett genomgående drag är dock att i och med Kunskapslyftet har vuxenutbildningsfrågoma kommit dagord-

upp ningen i landets kommuner ett helt annat sätt än tidigare. Man

ser vuxenutbildningen som en del i kommunens allmänna sysselsättnings- och utvecklingsstrategi. Detta intresse och engagemang banar väg för en fortsatt utveckling lokal nivå vuxenutbildning och

av livslångt lärande.

Det är viktigt att vuxenutbildningen bibehåller den status den fått genom Kunskapslyftet och därmed sin plats i kommunernas utvecklingsstrategier även efter det att de arbetsuppgifter som Delegationen för kunskapslyftet haft förs över till Skolverket den l juli 1998. Delegationens sammansättning med representanter från Utbildnings-, Arbetsmarknads-, Finans-, Inrikes- samt Närings- och Handelsdepartementet har varit ett uttryck för regeringens breda syn vuxenutbildningssatsningen.

Kommittén anser att den breda representation av olika intressen

som funnits inom Delegationen för kunskapslyftet bör föras vidare

när Kunskapslyñet förs över till Skolverket. Det kan ske genom att

till Kunskapslyftsprojektet även knyta myndigheter och organ utan-

för utbildningsväsendet såsom Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunk-

turinstitutet och Närings- och teknikutvecklingsverket.

Det viktiga i en kommun är inte hur man organiserar sig för att ta. hand om Kunskapslyftet utan att organisationen ger möjligheter till samarbete och en smidig arbetsfördelning mellan kommunstyrelsen och närmast berörda förvaltningar, dvs. de förvaltningar som sysslar med utbildningsfrågor, arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor.

Andra vikti ga aktörer i samarbetet kring Kunskapslyftet är arbetsförmedlingarna och arbetsmarknadens parter. Här kommer även arbetsförmedlingsnämnderna in i bilden. Det är möjligt att de

senare efter en viss inkörningsperiod börjar finna sin organisatoriska plats i kommunerna som forum för diskussion och planering även när det gäller vuxenutbildningen.

Kunskapslyftet har lett till att nya kontakter också knutits mellan kommunerna och att de som arbetar med vuxenutbildningsfrågor i högre utsträckning än tidigare börjat att samarbeta över kommungränserna. De samarbetsgrupper som bildats behandlar ofta både

gemensamt kursutbud interkommunal ersättning, gemensam upphandling av utvärderingar och utvecklingsfrågor rörande exempelvis distansutbildning och fortbildning i vuxenpedagogik.

Viktiga frågor i samband med val utbildningsanordnare är vil-

av ken politik man ska ha för upphandling, vem som ska göra upphand-

Reflexioner och förslag till fortsatt arbete 263

lingama och hur kvalitetssäkringen av utbildningsanordnama ska till. På upphandlingsområdet prövas allt från att konkurrensutsätta hela den kommunala vuxenutbildningen, hela Kunskapslyftet eller endast delar av Kunskapslyftet. Kunskapslyftskommittén följer med intresse utvärderingsprojektet Kommunemas kostnader för att se om man ur det kan utläsa några besparingseffekter ökad konkur-

av rens.

Många kommuner har kommit till den slutsatsen att för att garantera opartiskhet bör inte den som sköter kommunens upphandling vara delaktig i samma upphandling, vilket skulle kunna bli fallet om den sköts av en rektor vid en komvuxenhet. Ett direkt intresse föreligger naturligtvis om komvuxenheten ifråga själv lämnar anbud. Ett indirekt beroendeförhållande kan skapas det är rektor

om samme som också har att utöva tillsyn när det gäller de externa utbildningsanordnama och deras betygssättning.

I takt med att externa utbildningsanordnare kommer in i vuxenutbildningen håller olika metoder på att utvecklas när det gäller kvalitetssäkring

elevenkäter |

arbetsgivarenkäter I

utnyttjande av nationella prov i kärnämnen tillsyn med hjälp av särskilda lokala inspektörer.

Skolverket bör också enligt kommitténs bedömning i sin tillsyn ägna

en speciell uppmärksamhet åt den nyetablerade sektorn för upp-

handlad kommunal vuxenutbildning.

Sammanfattningsvis är det kommitténs uppfattning att kommunerna arbetar mycket målmedvetet med de hittills diskuterade organisatoriska frågorna. Man provar olika modeller och gör nödvändiga justeringar allt efter hand.

Ett viktigt instrument för att kunna anpassa utbildningen till individens behov är de individuella studieplanerna som för de arbetslösas del ska samordnas med deras individuella handlingsplaner från arbetsförmedlingen. På detta område är det kommitténs bedömning att man inte hunnit lika långt i utvecklingsarbetet det organi-

som satoriska planet. Få kommuner arbetar bred front med individuella studieplaner ett sätt som är meningsfullt för de studerande. Ofta nöjer man sig med att räkna ut hur många CSN-poäng som studierna omfattar. Däremot finns det i orienteringskursema många goda exempel på att de studerande fått hjälp att ta fram mycket bra studieoch handlingsplaner. Till bilden hör

264 Reflexioner och förslag till fortsatt arbete

att det ibland är ett mycket krävande arbete att ta fram en riktig -

studie- och handlingsplan

att det varit brist studie- och yrkesvägledare -

att de arbetslösa inte alltid haft med sig någon handlingsplan från -

arbetsförmedlingen

att många av den första omgångens sökande bestämt sagt sig veta -

vad de vill läsa.

I många kommuner inriktar man sig emellertid nu att efter den första anstormningen ägna sig mer vägledning liksom uppsökande verksamhet. Frivilliga diagnostiska prov för allmänheten är en variant. PrÖva-på- och orienteringskurser en annan. Regelrätt vägledning ytterligare en.

Individuella studieplaner är en av de uppgifter som kommunerna ska arbeta med i Kunskapslyftet. Likaså ingår i enlighet med gällande läroplan Lpf 94 i rektors ansvar att se till att varje elev i dialog med skolan gör upp en individuell studieplan och reviderar den vid olika tillfällen under utbildningen. Dessa krav är dock inte särskilt strikt formulerade. Ur individens synvinkel föreligger ingen rättighet att få hjälp med att upprätta en individuell studieplan. Kunskapslyftskommittén betraktar de individuella studieplanerna som ett mycket viktigt instrument för Kunskapslyftet och det livslånga lärandet överhuvudtaget. De är grundvalen för den individuella avvägningen mellan önskemål och drömmar å den ena sidan och realistiska möjligheter å den andra sidan.

Kommittén anser att varje studerande bör ha rätt till en individuell studieplan med dithörande vägledning. Arbetet med dessa frågor

kan premieras vid tilldelningen av det statliga stödet till Kunskaps-

lyftet. Samtidigt kan Skolverket i uppdrag att i sin uppföljning och

tillsyn särskilt bevaka dessa frågor. Om det fortsatta utvecklings-

och utredningsarbetet visar det motiverat skulle man därutöver kun-

na tänka sig att individerna fick en garanterad rätt till vägledning.

Kommittén anser vidare att Arbetsmarknadsstyrelsen på

motsvarande sätt i sin uppföljning och tillsyn av arbetsförmedlingarna bör fokusera kravet på individuella handlings-

planer. Arbetet med att utveckla de individuella studie- och

handlingsplanerna måste samordnas.

Ett annat intressant utvecklingsområde är den s.k. valideringen. På olika sätt bör man låta de tidigare kunskaper och erfarenheter som vuxna bär med sig komma till sin rätt när de söker sig till utbildning. Att få börja rätt nivå, att kunna hoppa över moment som man re-

Reflexioner och förslag till fortsatt arbete 265

dan kan och tenta av hela kurser borde vara en självklarhet. Det finns många goda exempel detta område men också en del dåliga. Till den förra typen av exempel hör en yrkesutbildning som normalt skulle ta tre år att genomföra men som för en individ tack vare validering reducerades till månader. Till den senare typen att vux-

sex enstuderande med erfarenhet från vården av läraren efter en termins studier fick höra att det här kunde ni visst redan.

Även på valideringsområdet sker utveckling i kommunerna. Kun-

en

skapslyftskommittén anser dock att man bör överväga om inte pro-

cessen kunde snabbas upp genom vissa nationella insatser ex.

att tillhandahålla exempelsamlingar, ordna erfarenhetsutby-

genom

ten etc. I ett längre tidsperspektiv bör möjligheterna att utveckla

motsvarande instrument, men då inte riktade enbart mot den formel-

la utbildningen utan även mot arbetslivet, utredas. I det samman-

hanget är det inte självklart att enbart skolan ska stå för

valideringen. Även andra kan bli aktuella vilket redan idag är

organ

fallet i vissa länder.

Lokal uppföljning och utvärdering ingår i det kommunala ansvaret. Det gäller både för den ordinarie kommunala vuxenutbildningen och för Kunskapslyftet. De utvärderingsuppgifter som kommunerna i första hand tagit itu med är uppföljning och utvärdering av utbildningsanordnama, särskilt de externa och företrädesvis med hjälp av enkäter till de studerande. Detta är naturligtvis ett mycket viktigt första steg för att kunna bedöma utbildningsanordnama, förbättra kursuppläggning och kursinnehåll. För att få en bild av om man når de övergripande målen med vuxenutbildningen bör man dock göra utvärderingar även av en annan sort. Det är sällsynt att man redan nu planerat för en sådan utvärdering som beskriver genomförd verksamhet och relaterar den till dels de nationella målen, dels de lokala målen för verksamheten. Man behöver utvärderingar som belyser hur de lokala Kunskapslyftsprojekten påverkat kommunens sysselsättningssituation och hur resultaten ser ut i förhållande till kostnadema.

Kunskapslyftskommittén har, som framgick av kapitel 12, tillsatt fristående utvärderare som utvärderar Kunskapslyftet ur ett nationellt perspektiv. Dessa nationella utvärderingar kommer att ställas till kommunernas förfogande och kan säkert komma till nytta i det lokala utvärderingsarbetet som jämförelsenormer och inspirationskälla. De kan emellertid inte ersätta lokala utvärderingar som kommunerna genomför själva eller upphandlar. Det är när man sätter sin egen verksamhet under lupp som man ser de utvecklingsmöjligheter

finns lokalt. Dessutom är det bara den lokala utvärderingen som som

266 Reflexioner och förslag till fortsatt arbete

ger möjlighet att snabbt och kontinuerligt genomföra förändringar.

Vidare måste den lokala utvärderingen av Kunskapslyftet integreras i den ordinarie utvärderingsverksamheten. Det är hela

vuxenutbildningen som ska utvecklas, inte bara delar den. För att åstad-

av komma detta är det möjligt i kommunerna måste över de

att man se organisatoriska arrangemangen kring utvärderingen. Vem har

ansvar för vad och rapporterar till vem

Skolverket har redovisat att det tagit mycket lång tid att få igång det ordinarie utvärderingsarbetet i kommunerna. Dels tog det tid för kommunerna att införa skolplaner och dels tog det tid för dem att komma igång med utvärderingen av dessa planer. Alla kommuner har heller inte kommit lika långt med detta planerings- och utvärderingsarbete Skolverket, l995b, 1996c, 19970.

Med tanke på Skolverkets erfarenheter av kommunal utvärdering

bör man låta Skolverket specialgranska hur Kunskapslyftet påver-

kat det lokala utvärderingsarbetet.

När det gäller upphandling, individuella studieplaner, validering och utvärdering är det naturligtvis en fördel om Skolverkets arbete med tillsyn, uppföljning, utvärdering och utveckling kan ske i samarbete med andra aktörer forskningsfinansiärer, Svenska kommunförbun-

det etc.

13.4 Infrastruktur för och

utbildning sysselsättning

En nyckelfråga för Kunskapslyftet, vuxenutbildning och i ett längre tidsperspektiv hela det livslånga lärandet lyckas skapa

är om man en sådan infrastruktur lokalt att individer kan ta sig fram mellan olika typer av utbildningar, arbeten och t arbetsmarknadspolitiska åt-

ex gärder ett rationellt och välinformerat vis. Det handlar dels om att skapa de nödvändiga nätverken för information och planering dels om att erbjuda ett samordnat och flexibelt utbildningsutbud. Huvudaktörer i dessa avseenden är kommunernas utbildningsplanerare, utbildningsanordnare, studie- och yrkesvägledare, arbetsförmedlare och arbetsmarknadens parter.

13.4.l Nätverk för information och planering Arbetsmarknadens parter är viktiga därför att de kan ge information om vilken typ av arbetskraft och med vilka kvalifikationer be-

som

Reflexioner och förslag till fortsatt arbete 267 l i hövs. Den informationen är viktig för de studerande, utbildningsanordnama, arbetsförmedlingen och den kommunala utbildningsplaneringen. Den informationen måste naturligtvis överarbetas i olika former och sättas in i ett större sammanhang, vilket bl a görs av AMS och SCB, för att man ska kunna skapa sig en bild av hur den framtida arbetsmarknaden kommer att utveckla sig lokalt och nationellt. Det

sådan bakgrund de inblandade aktörerna måste bedöär mot en som ma om utbildningen vad nivåer och inriktningar utvecklas i

avser takt med samhällsutvecklingen. Det är i dessa informationssystem som det avgörs om styrsignalema de direkta och indirekta fung-

- erar ett tillfredsställande sätt och om generell och yrkesinriktad utbildning erbjuds i välavvägda proportioner utifrån såväl individoch arbetsmarknadsbehov. Dessa nätverk motsvarar för lokalsamhället vad den individuella studie- och handlingsplanen representerar för individen en arena för avvägningar av önskemål och reali-

teter.

Det är välbekant att det är svårt att bedöma och informera om arbetsmarknadens utveckling både kort och lång sikt. Ett exempel inom den kommunala Vårdsektom kan illustrera detta. På sikt finns ett mycket stort nyrekryteringsbehov av vårdpersonal. För nyanställning krävs att den sökande åtminstone ska ha gymnasieskolans omvårdnadsprogram. I förhållande till det förväntade behovet läser få ungdomar Omvårdnadsprogrammet. Arbetslösa kan därför behöva vidareutbildas och omskolas för att kunna ta dessa jobb. Men även många som arbetar inom vården saknar den nödvändiga utbildningsnivån. Samtidigt är marknaden nu ungefär i balans med visst överskott men också med vissa flaskhalsar Alaby, 1998. Vårdsektom måste således signalera förväntad brist och utbildningsbehov till gymnasieskolan, vuxenutbildningen, Kunskapslyftet och arbetsförmedlingen samtidigt som kanske arbetsförmedlingen har fullt upp med att försöka hitta vikarier och placera arbetslös vårdpersonal. Vad som krävs i en dylik situation är naturligtvis samarbete och största möjliga informationsutbyte mellan de inblandade aktörerna så att de kan arbeta med nödvändig framförhållning.

K unskapslyftskommittén anser att en förutsättning för att nätverken

för information och planering ska fungera är att både involverade

statliga och kommunala organ får stöd och möjligheter att utveckla

ett samarbete med utgångspunkt i lokala behov. Arbetsförmedlings-

nämnden bör ges vidgade befogenheter och bli ett verksamt forum

för den lokala arbetsmarknadspolitiken.

268 Reflexioner och förslag till fortsatt arbete

l3.4.2 Samordnat, flexibelt utbildningssystem utan

återvändsgränder

För dem som närmar sig slutet sin Kunskapslyftsutbildning och inte har för avsikt att studera vidare är arbetsförmedlingen en mycket viktig samtalspart. Det är viktigt att utnyttja återstående tid i utbildningen och eventuellt sommarmånaderna till vägledning

och att undersöka arbetsmarknaden. Kanske visar det sig då att det trots allt behövs en spetsning när det gäller yrkesutbildning. Alternativen kan då vara arbetsmarknadsutbildning, eftergymnasial vuxenutbildning, KY eller högskolestudier. Ännu bättre är det naturligtvis dylik

om en utveckling planerats från början t.ex. så att ett basår i Kunskapslyftet leder vidare till KY eller högskolan.

Många kommuner är intresserade av att kunna erbjuda sina kommuninnevånare ett större urval högskolekurser. Hittills har antalet platser i decentraliserad högskoleutbildning inte expanderat särskilt snabbt. Det finns ett önskemål om att de i högre utsträckning borde spridas över landet så att folk kan bo kvar och lätt kan över till högskolestudier. Det gäller högskolestudier både distans-

som rena studier och som mer vanliga studier i samarbete med lokala utbildningsanordnare.

Regeringen har i sin proposition Regional tillväxt -för arbete och välfärd Prop. 1997/98:62 föreslagit att 1500 högskoleplatser avsätts för decentraliserad högskoleutbildning och distansutbildning från och med år 2000. För att planera en ökad distansutbildning med IT över hela landet inrättas dessutom ett Utvecklingscentrum i Härnösand Pressmeddelanden, 1998-03-09. I folkbildningspropositionen redovisar också regeringen sin bedömning att folkbildningen bör ta på sig viktiga uppgifter på IT-ornrådet och kan bidra både genom att erbjuda utbildning kring IT och utnyttja IT som redskap i utvecklingen av den egna verksamheten Pressmeddelanden, 1998- 03-12. Det utvecklingscentrum som föreslås bli etablerat i Hämösand ska ledas av en delegation i vilken i första hand företrädare för högskolan och folkbildningen skall ingå. Kompetens och resurser inom centrumet bör dock även kunna utnyttjas för den satsning gymnasiestudier m.m. på distans inom vuxenutbildningen som pågår Prop. 1997/98:62.

Kunskapslyftskommittén anser också att det är angeläget att fler

platser erbjuds på distans. Att kunna läsa gymnasiala kurser och

högskolekurser på distans ger ytterligare möjligheter för fler män-

niskor att studera vidare.

Reflexioner och förslag till fortsatt arbete 269

För att få till stånd ett sammanhängande utbildningssystem för vuxenutbildning och livslångt lärande utan återvändsgränder ställs krav individanpassning. Utifrån den nivå, vilken individen befinner sig, måste det alltid möjligt att via något slags modulsystem vavara lidera och studera sig fram till den behörighet som önskas. Gymnasieutbildning, kommunal vuxenutbildning, KY, alla typer av påbyggnadsutbildningar, eftergymnasiala utbildningar, arbetsmarknadsutbildningar och högskoleutbildningar måste hänga samman på detta sätt och komplettera varandra. Arbetsmarknadsutbildningen ska exempelvis kunna ta vid där Kunskapslyftsutbildningen slutar. Det måste också att i infrastruktur koppla in personalsamma utbildning och den kompetensutveckling som sker inom olika andra och projekt exempelvis Växtkraft mål 4 programmet. program - En dylik infrastruktur för det livslånga lärandet skapas inte i en handvändning. Till komplikationema hör att olika aktörer arbetar med olika planeringshorisonter. Inom arbetsmarknadspolitiken är uppgiften att på kort sikt matcha utbud och efterfrågan arbetskraft. Inom både den kommunala och statliga utbildningspolitiken har långsiktigt perspektiv. Denna skillnad i perspektiv man ett mer kan leda till olika bedömningar vilken utbildning respektiav typ av aktör bör satsa och till inkonsistenta beslut. ve

Kunskapslyftskommittén att former bör utvecklas så att de anser statliga och kommunala tillsammans med folkbildningen organen får stöd och möjligheter att gemensamt utveckla ett samordnat utbildningsutbud med utgångspunkt i lokala behov. En form för ett dylikt samarbete är de Vuxenutbildningsråd som återupprättats i vissa kommuner, annan de regionala kompetensråd som föreslås i den en nyligen framlagda regionalpolitiska propositionen Prop. 1997/98:62.

Det är också viktigt att framhålla att olika utbildningsanordnare har olika profil, inriktning och kompetens. En samverkan mellan dem inom för den verksamheten och i den kommunala vuxramen egna enutbildningen, är därför nödvändig för att de studerandes behov och intressen ska kunna tillgodoses. Folkbildningen, med dess särskilda pedagogik och arbetssätt, har viktig roll att spela i detta en sammanhang. Delegationen för kunskapslyftet anordnar ett antal konferenser under våren 1998 i syfte att diskutera samverkan mellan kommuner och folkbildning. Det gäller att hitta smidigare former för samarbete än den upphandling, under höstens inledningsskede, som många upplevdes som alltför stelbent. av

270 Reflexioner och förslag till fortsatt arbete

Ytterligare en möjlighet att öka folkbildningens deltagande i Kunskapslyftet är att en större andel de går till Kunav resurser som skapslyftet kanaliseras via Folkbildningsrådet.

En viktig uppgift i samarbetet kring utbildningsplaneringen är att vara observant hur de olika utbildningarna påverkar varandra så att inte den ena utbildningsaktiviteten snedvrider eller undantränger den andra utan att de tvärtom stimulerar varandra och tillsammans utvecklas i positiv riktning. Speciellt viktigt är det att följa utvecklingen vad gäller gränsdragningen mellan å sidan samhällsstödd ena utbildning för vuxna och å andra sidan personalutbildning och kompetensutveckling på arbetsplatserna.

13.5 Kvantitet och kvalitet

Undersökningen av kommunernas kostnader för Kunskapslyftet visar, som framgår av kapitel 12, att statsbidraget i stort tycks ha motsvarat kommunernas kostnader för Kunskapslyftet. I detta sammanhang är det två frågor som kommittén vill lyfta fram och komsom mittén i sitt fortsatta arbete kommer hög prioritet. Den första att ge har att göra med kvaliteten i utbildningarna. Den andra handlar om möjligheterna att inom givna differentiera utbildningen så att ramar de som har behov av mer kostnadskrävande former utbildning av också kan få det. När det gäller kvaliteten i utbildningarna kan välgrundade bedömningar först göras längre fram i tiden när de nationella och lokala utvärderingarna kommer med mer underlag. Utvärderingsprojektet Kommunernas kostnader kommer att framöver inriktas på mer sambandet kostnader och kvalitet. Beträffande den andra frågan är det ingen idé att utbildningsanordnare, exempelvis inom folkbildningen, vill erbjuda särskild som pedagogik och små grupper tvingas att ned sina priser så pressa mycket att deras arbetssätt går förlorat. Då har inte någon mångfald skapats. En annan del som bör uppmärksammas är de studerandes motivation för studier. Ingen kan lära utan att känna motivation vilken lämpligtvis kan stimuleras orienteringskurser, individuella genom studieplaner och uppsökande verksamhet. Avgörande bör vara förberedelsemas och kursernas effektivitet utifrån de utbildningsresultat eftersträvas. Här kan både som upphandlare och utbildningsanordnare fortfarande ha del att lära så en att utrymme i praktiken skapas för kurser är lite dyrare än som ge-

SOU 1998:5l Reflexioner och förslag till fortsatt arbete 271

nomsnittet dessa vara lämpliga. Inom ramen för daom man anser system finns inga formella hinder för detta dessa möjliggens men heter att differentiera upphandlingen kanske behöver utvecklas ännu Det kan handla kurser med små grupper för dyslektiker, mer. om folkhögskolekurser för människor som passar bättre i folkbildningsmiljön och dyrare yrkeskurser tror kan leda till anställning. som man Ytterligare viktig fråga i kvalitetssammanhang ar om den komen munala vuxenutbildningens kvalitet och flexibilitet påverkats av det kraftigt utökade studerandeantalet och av det statliga prestationskra-

vet.

13.6 utveckling Pedagogisk

Kunskapslyftet har lett till starkt ökad aktivitet i olika frågor som en bidrar till fömyelsen vuxenutbildningen och på sikt förmodligen av inte bara vuxenutbildning utan av all utbildning överhuvudtaget. av Att vuxenutbildningen fått högre dignitet i kommunerna är antaglianledningarna till att projektorganisationema för de lokala gen en av Kunskapslyften lyckats genomdriva många förändringar kort tid. Dessutom verkar det många eldsjälar som engagerats som provara jektledare. Till utvecklingen har säkert också bidragit att dessa projektledare med jämna mellanrum fått stöd och uppmuntran av sekretariatet vid Delegationen för kunskapslyftet. Kontaktpersonema vid sekretariatet har förmedlat både regeringens visioner och de allmänförutsättningarna för projektet vid sina många resor till landets na kommuner. Delegationen har dessutom initierat temaseminarier och inspirerat kommunerna att själva anordna nätverksträffar där deltafått inspiration och idéer till det utvecklingsarbetet och garna egna möjlighet att knyta kontakter. Ett initiativ som ursprungligen togs av Kunskapslyftskommittén har lett till att Kunskapslyftet har sin egen hemsida på Internumera net www.kunskapslyftet.gov.se. Den är avsedd både för studerande, arbetsgivare och dem som arbetar med Kunskapslyftet. Den ska fortsätta att utvecklas kontaktlänk mellan vuxenutbildare och som en förhoppningsvis bli ett livligt forum för organisatoriska och pedagogiska diskussioner. Skolverket kommer från halvårsskiftet att leda den nationella satsningen liknande Delegationen för kunskapslyftet har sätt som gjort. Skolverket kommer att besöka kommunernas projektorganisationer för att föra en dialog med jämna mellanrum, arrangera temaseminarier och ansvara för hemsidan i syfte att stimulera till pedagogisk utveckling. I det följande vill Kunskapslyftskommittén peka vissa utveck-

272 Reflexioner och förslag till fortsatt arbete

lingsområden när det gäller organisation och pedagogisk förnyelse. Det handlar om individanpassning, prestation och poäng, tillgänglighet, läroplans- och kursutveckling, orienteringskurser, svenska för invandrare, grundläggande vuxenutbildning, gymnasiekurser, utbildning och kompetensutveckling för dem undervisar som vuxna samt forskning.

l3.6.1

Individanpassning

När det gäller anpassning av utbildningen till individemas behov ska här endast ges några exempel på den uppñnningsrikedom föresom kommer och som bör vidareutvecklas:

Deltidsarbetslösa personer inom exempelvis sjukvården får ofta en massa springvik med kort varsel. Dessa kan inte personer passa lektionstider o. dyl. utan måste ha hjälp med sina studier varierande tider. För dem är utbildningsformer karaktären öpav pet-hus eventuellt i kombination med barnomsorg ofta för- - - en utsättning för studier. För att motivera kortutbildade män till studier kan det bra att - vara kombinera kärnämnen med yrkeskurser. Om får läsa något man som man tror att man kommer att ha användning för i arbetslivet kanske steget till utbildning inte känns så långt. Validering kan motivera dem som tror att de är för gamla för stu- dier. Även invandrare kan ha validering. stor nytta av

13.6.2 Prestation och poäng

Varje kurs ger samma gymnasie- eller CSN-poäng oavsett vem som läser kursen men arbetsinsatsen för att klara viss kurs varierar av en mellan individerna. Prestation och poäng betyder inte detsamma för alla studerande. Avsikten med Kunskapslyftet är att attrahera nya grupper till vuxenutbildningen. Många dem kan vid av vara ovana studier och behöva en längre inkömingsperiod än vad kanske en orienteringskurs kan ge.

Kunskapslyjiskommittén anser att man bör se över möjligheterna att inom tillgängliga medelsramar för studiestödet tillåta att studierna får ta längre tid än normalt för vissa individer det sker inom om ramen för den individuella studieplanen.

Reflexioner och förslag till fortsatt arbete 273

l3.6.3 Tillgänglighet

Vuxenutbildningens tillgänglighet håller på att öka. Utvecklingen vad gäller tidsutläggning, läsårsbundenhet, dag/kväll, koncentration etc., går mot ökad variationÄ Detta är ett steg vägen mot frihet

en där den enskilde ska kunna välja att studera vid regelbundna lektionstillfällen eller vid tillfällen för henne eller honom är lämp-

som liga. Försök med Lärbutik, Kunskapens Hus och liknande är i det perspektivet mycket intressanta. Det är viktigt att man får en utveckling CSN:s regelsystem så att det underlättar inte försvårar en

av - sådan flexibilitet.

13.6.4 Läroplans- och kursutveckling

Den gemensamma läroplanen för unga och vuxna i gymnasieskolan är inget hinder för sig organisatoriska eller pedagogiska skillna-

vare der i undervisningen och vuxna. Samma mål, dvs målen i

av unga den gemensamma läroplanen, kan nås olika vägar, vägar som kan skilja sig för personer i olika åldrar.

Kunskapslyftskommittén anser dock att Skolverket i sitt översynsar-

bete bör över och ta fram förslag till formuleringar och ordval i

se

den gemensamma läroplanen för unga och vuxna i gymnasieskolan

så att den genomgående även kan läsas med "vuxenögon". Den

kommunala vuxenutbildningens profil och särprägel som en utbild-

måste tydliggöras. Sambanden mellan grund-

ningsform för vuxna läggande vuxenutbildning, gymnasial vuxenutbildning, påbyggnadsutbildning och uppdragsutbildning måste också förtydligas.

Orienteringskurser När det gäller orienteringskursema är det viktigt att de många exempel pedagogisk och metodologisk förnyelse som kommittén sett

förs vidare. Inte minst handlar det om det arbete som gjorts prov inom dessa kurser när det gäller att utveckla studieplaner. Nya vari-

orienteringskurser med inriktning mot lågutbildades behov anter av och med en allt större individuell planering och uppläggning inom kursens är viktiga så att deltagarnas motivation för fortsatta stu-

ram dier kan stärkas och deras självförtroende öka.

Det är också angeläget att deltagarna i orienteringskursema utan inväntan terrninsstarter eller liknande direkt kan fortsätta studier på grundläggande och/eller gymnasial nivå. Det är också möjligt att

inledande mjukstart hos utbildningsanordnare som inte är bundna en till kursplaner och betygskriterier samma sätt som den kommunala vuxenutbildningen för många kan vara ett sätt att komma över

274 Reflexioner och förslag till fortsatt arbete

tröskeln till studier. För andra kan den särskilda studiemiljö

som folkbildningen erbjuder ett bra alternativ.

vara

Svenska för in vandrare

Skolverket ska i enlighet med regleringsbrevet för år 1998 till den l juli 1998 redovisa behov förändringar kursplanen för svenska

av av för invandrare sfi med utgångspunkt från behovet individualise-

av ring.

Kunskapslyftskommittén är för egen del benägen att förorda att sfi

upphör som egen skolform och integreras i grundläggande vuxenut-

bildning. En fördel med en sådan förändring skulle att den

vara un-

derlättar en integrering invandrarna i vuxenutbildningen.

av

Grundläggande vuxenutbildning

När det gäller den grundläggande vuxenutbildningen har kommittén i redan i ett tidigare avsnitt gett uttryck för sin uppfattning att Skolverket ska få i uppdrag att ställa krav kommunerna när det

samma gäller att ansöka om statsbidrag för fortsatt Kunskapslyft oavsett utbildningsnivå. Därvid bör, samma sätt gäller för

som nu gymnasial vuxenutbildning, kommunerna även för den grundläggande

vuxenutbildningen ange vilka åtgärder de att vidta för att öka

avser rekryteringen till grundläggande vuxenutbildning, hur de att

avser organisera utbildningen så att exempelvis studier på olika nivåer möjliggörs och hur de genom bland annat flexibel individuell studieplanering undviker väntetider till olika utbildningar och möjliggör studier hos den för individen lämpligaste studieanordnaren.

Särskilda ansträngningar måste troligtvis vidtas för att intressera speciellt svårrnotiverade grupper, exempelvis kortutbildade män, för grundläggande vuxenutbildning. Uppsökande verksamhet där den

kommunala vuxenutbildningen, studieförbund och fackliga organisationer samverkar kan vara ett sätt att nå dessa människor. Ett

- annat sätt kan vara att erbjuda flexiblare utbud, exempelvis kombi-

en nation av kurser grundläggande nivå med yrkesinriktad eller

yrkesförberedande utbildning. Kombinationen teoretiska studier och yrkesutbildning torde stärka många kortutbildades motivation för studier liksom tydliga möjligheter till validering.

Gymnasiekurser

När det gäller kursutbudet gymnasial nivå kan det i många fall utvecklas än mer till för den enskilde utan att det finns några hin-

gagn der i existerande regelverk. Ett exempel är yrkesutbildningen

- spe-

Reflexioner och förslag till fortsatt arbete 275

ciellt den arbetsplatsförlagda APU. Att för en studerande få kontakt med ett företag och få presentera sig kan vara mycket värdefullt vid sidan av det faktum att denne också tillägnar sig kunskaper av olika slag. Det kan också så att APU är en studieforrn som kan vara locka de har svårt att tänka sig att sätta sig skolbängrupper som ken igen. Arbetsplatsförlagd utbildning kan kanske vara särskilt attraktivt för de kortutbildade männen som gärna vill se en direkt koppling mellan studier och arbete. I andra fall kan regelförändringar behövas. Kunskapslyftskommittén vill i detta sammanhang ta upp två frågor.

Kommittén föreslår för det första att möjligheten att dela upp allmänna kurser i delkurser undersöks. Som ett led i detta bör försöksverksamhet med naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga eller ekonomiska "baskurser" genomföras.

En dylik försöksverksamhet kan möjliggöras endera genom att uppdelning i delkurser tillåts allmänna och ekonomiska kurser även av eller att lokala kurser tillåts innehålla delar av nationella kurgenom ser. Flexibla lokala lösningar underlättas och olika försöksvarianter stimuleras de alternativa möjligheterna. Beroende hur förgenom söksverksamheten utfaller kan Skolverket inarbeta nödvändiga korrigeringar i kursplanerna i sin rullande översyn. Ett krav bör dock att delkurserna inte blir så korta att de inte ger något helhetspervara spektiv. För det andra när det gäller estetiska ämnen och sociala basfärdigheter kommittén närmare bör vidta vissa förändanser att man ringar.

Kommittén föreslår att estetiska ämnen ska kunna erbjudas i all vuxenutbildning.

De estetiska ämnena bör dock i kommunal vuxenutbildning inte kunna erbjudas i alla sammanhang utan som ett led i den enskildes studier mot en bred gymnasial utbildning alltså som enstaka kurs. De estetiska ämnena, drama, kan ha en viktig funktion att ex. fylla när det gäller utveckling sociala basfärdigheter såsom förav måga att kommunicera, att tänka kritiskt och kreativt och att utveckla självtillit och social kompetens. Även andra åtgärder kan dock behöva vidtas för att stimulera utvecklingen av sociala basfärdigheter, exempelvis kan man genom att ge specialarbeten en självklar roll i den kommunala vuxenutbildningen få ett större utrymme för att öva

276 Reflexioner och förslag till fortsatt arbete

kommunikativa färdigheter jfr. Ds 1997:78. En särskild fråga i detta sammanhang är om man behöver utveckla en speciell kursmodul för källkritik och hantering Internet arbetsverktyg. De soci-

av som ala basfärdighetema kan också behöva uppmärksammas vid utformande av betyg eller liknande.

Kunskapslyftskommittén återkommer till dessa frågor efter det att pedagogiska institutionen vid Umeå universitet redovisat resultaten av sitt uppdrag.

l3.6.5 och för

Utbildning kompetensutveckling

vuxnenutbildare

När det gäller utbildning och kompetensutveckling för vuxenutbildare vill Kunskapslyftskommittén inledningsvis understryka behovet av att utbildning för blivande lärare inom Vuxenutbildningens område utvecklas, så att de tillförs kunskap vuxenpedagogiska

om arbetssätt och arbetsformer. De behöver också kunskap om vuxnas annorlunda livssituation -jämfört med samt be-

ungas - om vuxnas hov av andra inlämingsstilar än ungdomars. Om detta sedan ska leda till en särskild utbildning för vuxenlärare eller enbart utbildningsmoduler med ovannämnda innehåll i utbildning för lärare i de frivil-

en liga skolforrnema överlåter Kunskapslyftskommittén till Lärarutbildningskommittén U 1997:07 att bedöma.

I kommunernas ansvar ingår att stå för fortbildning och vidareutbildning av lärare och skolledare. De måste tillfälle till intensi-

ges fierad fortbildning som utvecklar vuxenpedagogiska arbetssätt och arbetsformer. Det kan då handla fortbildning kring läran-

om vuxnas de, deltagarnas eget kunskapssökande och möjligheter för deltagarna att i en kursutformad utbildning ändå kunna skaffa sig helhetsuppfattningar. Skolverket kan stötta denna utveckling att

genom underlätta erfarenhetsutbyte och nätverkverksbyggande. Inte minst viktigt är det att lärarna involveras i det lokala utvärderingsarbetet. Det är också fortsättningsvis viktigt att förvissa sig att Kunskaps-

om lyftet inte blir en isolerad företeelse i kommunen, utan att det förändringsarbete som sker också kommer den ordinarie kommunala

vuxenutbildningen och andra skolformer tillgodo.

l3.6.6

Forskning

När det gäller forskning kring vuxnas lärande, kunskapslyft och livslångt lärande ser Kunskapslyftskommittén ett stort behov av riktade insatser. Kommittén förväntar sig i första hand att den forskningspolitiska utredningen U 1997:09 kommer att behandla de aktuella frå-

Reflexioner och förslag till fortsatt arbete 277

hur forskningen ska utvecklas inom de nya fält som öppnar gorna om sig under den omställningsperiod från industri- till kunskapssamhälinte bara det svenska samhället utan hela det globala samhälsom let förefaller var mitt inne Inte bara teoretisk forskning utan även praktisk utvecklingsverksamhet och erfarenheter när det gäller vuxnas lärande kan behövas. Det kan intressant att testa hur olika läromedel och lärstilar vara fungerar. Kommittén har under alla omständigheter för avsikt att följa dessa frågor och vid behov återkomma med konkreta förslag om beställaroch utförarorganisation när det gäller vuxenpedagogisk forskning.

13.7 Fortsatt arbete

Som framgått tidigare avsnitt arbetar Kunskapslyftskommittén på av bred front för att förbereda sin avrapportering till april 1998 och sitt slutbetänkandet 2000. En viktig del i detta arbete är utvärtill mars deringen Kunskapslyftet. Ytterligare andra initiativ som kommitav tén tagit är

inledande sekretariatsarbete med anledning tilläggsdirektiven 0 av funktionshindrades möjligheter att delta i vuxenutbildning om del i samarbete med Skolverket varav en medverkan i studie kunskapseffekter över tiden, det s. Eu- ° en av roliteracy-projektet tillsammans med Skolverket och Institutionen för Pedagogik och Psykologi vid Linköpings Universitet medverkan i studie invandrarnas läsförmåga -läsförståel- ° en av se tillsammans med Skolverket och Institutionen för Pedagogik och Psykologi vid Linköpings Universitet deltagande i ett förprojekt beträffande personalredovisning ar- betsplatser i skolor och i näringslivet tillsammans med Företags- ekonomiska institutionen vid Stockholms Universitet.

Andra projekt befinner sig planeringsstadiet. Dit hör ett samarbete med experter från andra länder för att få ett internationellt perspektiv det svenska systemet för vuxenutbildning och livslångt lärande. Allt eftersom arbetet fortskrider kan Kunskapslyftskommittén få anledning att återvända till kommitténs ursprungliga mål för att se de fortfarande håller eller behöver kompletteras och/eller revideom ras. En infallsvinkel också bör undersökas är hur olika fiannan som

278 Reflexioner och förslag till fortsatt arbete

nansieringssystem samverkar. Förutom de kommittén hittills

som mest uppehållit sig vid, studiestöd och arbetsmarknadspolitiska stöd, handlar det om socialförsäkringar olika slag bl.a. sjukbidrag och

av förtidspensioner samt socialbidrag. Den är viktig för kom-

att ge en pletterande belysning den situation olika angelägna målgrupper

av befinner sig i invandrare, funktionshindrade samt kortutbildade.

-

Även inom området infrastruktur kommer säkert

många frågor att aktualiseras

pedagogisk utveckling -

regler och stöd till pedagogisk utveckling

folkbildningens roll kompetensgivande utbildning kontra fri

bildningsverksamhet

samarbete och konkurrens mellan utbildningsanordnare. -

Studien Kommunemas kostnader för Kunskapslyftet kommer också att behöva följas angående principer för ansvarsfördel-

upp ning och finansiering och relationerna stat kommun. Perspektivet måste dock vidgas så att inte bara relationerna mellan stat och kommun analyseras. Vad det handlar är att få till stånd ändamåls-

om en enlig ansvarsfördelning mellan stat, kommun, individ och arbetsliv inför en ny vuxenutbildningsreform.

Källor 279

Källor

A98/265/AL, Protokoll vid regeringssammanträde 1998-02-05, Arbetsgrupp för kompetensutveckling i arbetslivet. Ackum Agell, A. Harkman, 1997, De lågutbildades arbetsmarknad. AER-Rapport Tretton inlägg om arbetslösheten, Arbetarrörelsens Ekonomiska Råd. Alaby, G., 1998, Föredragning Svenska Kommunförbundet, 1998-01-30. Andersson, R. B. Almén, 1997, Muntliga uppgifter, Statens skola för vuxna i Norrköping. Ankarsand, A. Fagerlind, 1997, Återkommande utbildning, förvärvsliv och inkomster En 55-årig longitudinell studie av svens- ka kvinnor och män. Institutionen för internationell pedagogik, 107, Stockholms universitet. Arbetsmarknadsdepartementet, l997a, Regeringen satsar på ytterliyrkesutbildning. Pressmeddelande 1997-12-19, Stockholm. gare Arbetsmarknadsdepartementet, l997b, Information om möjligheten att anordna försöksverksamhet som innebär att medel för arbetslöshetsersättning används på aktivt sätt. Brev till kommuett mer från Margareta Winberg, A97/2421/A, Stockholm. nerna Arbetsmarknadsdepartementet, l997c, Försöksverksamhet att använda medel för arbetslöshetsersättning på ett mer aktivt sätt. PM 1997-07-10, Stockholm. Arbetsmarknadsstyrelsen, l997a, Konjunkturberoende åtgärder - Årsrapport 1995/96. APra 1997:2, AMS Arbetsmarknadsprogram, Stockholm. Arbetsmarknadsstyrelsen, l997b, Arbetsmarknadsverkets årsredovisning 1995/1996. Stockholm. Arbetsmarknadsstyrelsen, l997c, Uppföljning av Mål 3-projekt- En redovisning information ur Arbetsmarknadsverkets åtgärdsav och händelsedatabaser. lSEKuu 1997:1. Arbetsmarknadsstyrelsen, 1998, Intemetadress: www.ams.se Barro, R. Sala-I-Martin, 1995, Economic Growth. McGraw Hill, New York. Belanger, P., 1997, The Amplitude and Diversity of Organized Adult Learning. An Overview of Adult Education Participation in lndustrialized Countries. I Belanger Valdivielso red., 1997, The Emergence of Learning Societies: Who Participates in Adult Education Pergamon och UNESCO. Belanger, P. A. Tuijnman, 1997, The Silent Explosion of Adult

280 Källor

Leaming. I Belanger Tuijnman red., New Patterns in Adult Learning: A Six-Country Comparative Study. Pergamon and UNESCO. Benhabib, M. Spiegel, 1994, The Role of Human Capital in Economic Development, Evidence from Aggregate Cross-country Data. Journal ofMonetary Economics, vol. 34. Berglund, B., 1997, Muntliga uppgifter. Skolverket. Bäcklund, A-K., 1994, JUST-IN-TIME Hur industriella rationali- seringsstrategier formar arbetsledning och kompetens. Avhandling, Lund University Press. Centrala studiestödsnämndens föreskrifter om krav på omfattningen av folkhögskolestudier för rätt till statligt studiestöd, Centrala studiestödsnämndens författningssamling CSNFS 1992: 13. Centrala studiestödsnämndens föreskrifter och allmänna råd CSN- FS 1993:10 krav på studiernas omfattning för rätt till studieom medel eller särskilt vuxenstudiestöd i gymnasieskolan samt i kommunal och statlig vuxenutbildning, Centrala studiestödsnämndens författningssamling CSNFS 1997:5. Centrala studiestödsnämndens föreskrifter och allmänna råd om särskilt utbildningsbidrag. Centrala studiestödsnämndens författningssamling CSNFS 1997:6, ändrad 1997:12. Centrum för tvåspråkighet vid Stockholms universitet, 1997, Vem älskar Sfi, Skolverkets rapport nr 131. CSN, 1997a, Välj rätt studiestöd i kunskapslyftet. Broschyr från CSN i Borås.

CSN 1997b, Sök rätt stöd. Broschyr från CSN i Sundsvall. , CSN, 1998a, Två sidor CSN informerar nyheter inom studie- - om stödet. nr l januari 1998, Sundsvall. CSN 1998b, Slutredovisning för höstterminen 1997. Rapport 1998- , 02-03, Sundsvall. CSN, 1998c, Studerande med UBS, SVUX, SVUXA och studiemedel höstterminen I 997 fördelat på utbildning, ålder och kön. Utdrag ur register. CSN, 1998d, Studerande med UBS höstterminen 1997 fördelade på arbetslöshetskassor. Utdrag ur register. Delegationen för kunskapslyftet, 1997a, Prestationskraven på kommunerna i Kunskapslyftet. PM, Stockholm. Delegationen för kunskapslyftet, 1997b, Så beräknades kommunens statsbidrag. Kort information från Delegationen för kunskapslyftet. Broschyr, Stockholm. Delegationen för kunskapslyftet, 19970, Förslag till kriterier för för-

Källor 281

delning stöd till grundläggande vuxenutbildning inom ramen av för kunskapslyftet. PM, Stockholm. Delegationen för kunskapslyftet, 1997d, Förslag till fördelning av statligt stöd till Statens skolor för vuxna inom ramen för kunskapslyftet. PM, Stockholm. Delegationen för kunskapslyftet, 1997e, Sammanfattning av princiför fördelning statsbidraget till kunskapslyftet. PM, perna av Stockholm. Delegationen för kunskapslyftet, 1998, Antal genomförda platser andra halvåret 1997. Registerutdrag. Delegationen för kunskapslyftet, sammanträde 1998-02-24, Muntlig information. Dencik, L., 1997, I framstegsberusningens baksmälla. Framtider, 1997:3. Distansutbildningskommittén, 1997, utbildningskanal Ett En ny särskilt produktionsbolag Mera folkbildning i SVT och SR. - Pressmeddelande 1997-11-04, Stockholm. Dir. 1995:67, Kommittédirektiv, Ett nationellt kunskapslyft för vuxna. Dir. 1996:71, Kommittédirektiv, Tilläggsdirektiv till Kunskapslyftskommittén U 1995:09. Dougherty, C. D. Jorgensen, 1996, International Comparisons of the Sources of Economic Growth. IAEA Papers and Proceedings. Ds 1997:78, Gymnasieskola i ständig utveckling. Edin, P-A. B. Holmlund, 1995, De lågutbildades arbetsmarknadssituation svenska erfarenheter. Rapport presenterad konferensen "Unemployment and Wage Dispersion There a - Trade-off", 16-18 juni 1995. EG-kommissionen, 1997, Towards a Europe of Knowledge. Communication from the Commission, Com97563 final. Eriksson, K., 1998. Muntliga uppgifter, Statsledningskontoret, Stockholm. European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions, 1996, Direct Participation and Organisational Change Fashionable but Misunderstood Loughlinstown, Co., Dublin. Feenstra, R., 1997, New Technology and Trade A Threat to Low - Skilled Workers Papper presenterat vid Ekonomiska Rådets konferens What the welfare state accomplish 1997-11-24, Incan dustrihuset, Stockholm. Folkbildningsrådet, 1994, Rapport om studieförbundens och folkhögskolornas särskilda utbildningsinsatser för arbetslösa budgetåret 1993/94, 15 u 94/95, 11, Stockholm.

282 Källor

Folkbildningsrådet, 1995a, Rapport studieförbundens och folkom högskolornas särskilda utbildningsinsatser för arbetslösa budgetåret 1994/95, 42 u, 95/96, 11, Stockholm. Folkbildningsrådet, l995b, Folkbildningsrådets verksamhetsberättelse 1994/95. Stockholm. Folkbildningsrådet, 1997a, Slutrapport studieförbundens och om folkhögskolornas särskilda utbildningsinsatser för arbetslösa budgetåret 1995/96, 09 u, 97, 11. Stockholm. Folkbildningsrådet, 1997b, Årsredovisning I 995 1996. Stock- holm. Folkbildningsrådet, 1997c, F OLKBILDNINGEN -framtida uppgifter och arbetsvillkor. Stockholm. Folkbildningsrådet, 1997d, Brev från Folkbildningsrådet 1997-12- 15. Folkbildningsrådet, 1998a, Slutrapport studieförbundens och om folkhögskolornas särskilda utbildningsinsats för arbetslösa budgetåret 1997, 31 u 98, ll, Stockholm. Folkbildningsrådet, 1998b, Årsredovisning 1997. Stockholm. Folkbildningsrådet, 1998c, Folkbildningen och Kunskapslyftet - en enkätsammanställning, Dnr 34 u, 12, Stockholm. Franzén, A., 1998, Muntliga uppgifter, Delegationen för kunskapslyftet. Fuchs, R., 1998, Muntliga uppgifter, Kunskapslyftet i Degerfors kommun. Föreningen för folkbildningsforskning, 1996, Årsbok folkbildom ning Forskning och Utveckling I 996. Stockholm. - Föreningen för folkbildningsforskning, 1997, Årsbok folkbildom ning Forskning och utveckling 1997. Stockholm. - Gardner, H., 1993, De sju intelligenserna. Jönköping, Brain Books. Hansson, P., 1995, Har ökad internationell handel och teknologisk utveckling minskat efterfrågan på lågutbildad arbetskraft Rapport för The Conference on Technology and International Trade atLeangko11en Oslo, Stiftelsen fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forskning. Hasan, A. A. Tuijnman, 1997, Adult Education: A Policy Review. I Belanger Tuijnman red., New Patterns in Adult Learning: A Six-Country Comparative Study. Pergamon and UNESCO. Hult, H. m. fl., 1997, Varför avstår arbetslösa från studieplats i kommunal vuxenutbildning Rapport nr 1997:01, Institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet. Högskoleverket, 1997, Årsrapport för universitet och högskolor 1995/96. Stockholm.

Källor 283

Högskollärarutbildningen, 1996, Lärare för högskola i utveckling.

SOU 1996:166. Ingemarsson, G., 1998, Arbetsmarknaden ut ett verklighetsperspek-

tiv. Stencil. Isacsson, G., 1997, Estimates of the return to schooling in Sweden

from a large sample of twins. Institutet för Social Forskning, Li-

centiatserien, 9/1997. Jacobsson, U. red., 1998, Företagaren i välfärdssamhället. Kon-

junkturrådets rapport 1998, SNS Förlag. J arnhammar, B-M., Muntliga uppgifter, Skolverket. Johansson, B., 1992, ABF från 60-tal till 90-tal- en återblick på 30

framgångsrika år. Borgholm. Johansson, T., 1998, Muntliga uppgifter, Statistiska centralbyrån. Kanadas regering OECD, 1997, Changing Workplace Strategies:

Achieving Better Outcomes for Enterprises, Workers, and Society.

Hull. Kjellberg, Y., 1997, Human Resource Development Strategies and

Learning Conditions in Working Life. Papper presenterat vid

CMTO International Workshop on Knowledge and Learning in

the Workplace, 16-18 juni, St Anna. Kjellström, C., 1997, Omitted ability bias and the wage premium for

schooling: new Swedish evidence. Institutet för Social Forskning,

Meddelande, 2/ 1997. Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning, 1997a, Ny utbildning

KVALIFICERAD YRKESUTBILDNING. Broschyr, Stockholm. Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning, 1997b, Sammanställ-

ning över beviljade ansökningar efter utbildningsanordnare.

Stencil, Stockholm. Krieger, H., 1997, Anförande vid seminariet Waxholm II, 4-5 de-

cember 1997, arrangerat av Näringsdepartementet i samarbete med Skandia.

LaLonde, R., 1997a, Education and Training Answer to the Pro-

blem Papper presenterat vid Ekonomiska Rådets konferens "What can the welfare state accomplish 1997-11-24, Industrihuset, Stockholm.

LaLonde, R., 1997b, Long-term Earning Losses of High-seniority

Displaced. Papper presenterat vid Ekonomiska Rådets konferens What can the welfare state accomplish 1997-11-24, Industrihuset, Stockholm.

Lindgren, L., A-L. Petersen L. Ring, 1997, Excellens iflexibilitet.

Folkbildningsrådet.

Ljunglöf, T., Ohlsson, 1997, Uppvärdera kunskap och kompe-

tens, I Kunskap så det räcker Arton debattinlägg om utbildning och forskning red. Dahl. SACO.

l

284 Källor 1

l

4 LO, 1997, Bygg för framtiden Bygg för livet. Rapport nr juni

- 1997. LO, 1998a, Arbetsmarknadspolitik för ökad sysselsättning När ar-

betsmarknadspolitiken tränger undan riktiga jobb. Två delrapport från LO-projektet ökad Sysselsättning, ÖS. LO, 1998b, Tillväxt omvandling och ökad sysselsättning. Rapport nr 3,januari 1998. Lundh, A., 1998, Muntliga uppgifter, Statens skola för vuxna i Härnösand. Lynch, L., 1997, Widening Wage Differentials and Long Term Unemployment: Education and Training the Answer Papper presenterat vid Ekonomiska Rådets konferens "What can the welfare state accomplish 1997-11-24, Industrihuset, Stockholm. Löfgren, A-K., 1997, För vem lönar sig utbildning En delrapport från LO-projektet ökad Sysselsättning. ÖS, Landsorganisationen, Enskede. Lööf, H., 1997, Anförande vid seminariet Waxholm II, 4-5 december 1997, arrangerat av Näringsdepartementet i samarbete med Skandia. McKenzie P. G. Wurtzburg, 1997/98, Lifelong Employability. OECD Observer 1997/98, Nr 209. Mellander, E. P. Skedinger, 1998, Corporate Job Ladders in Europe: Wage Premia for University vs. High School Level Positions. Papper presenterat vid Workshop om utbildning, Ekonomiska Rådet, Stockholm, 1998-03-09. Mingat, A. Tan, 1996, The Full Social Returns to Education: Estimates Based on Countries Economic Growth Performance. Human Capital Development Working Papers, World Bank. Mäkitalo, m. fl., 1997, Arbetslöshet eller utbildning Om rekrytering arbetslösa till komvux. Rapport nr 1997:02, Institutionen

av för pedagogik, Göteborgs universitet. National Advisory Group for Continuing Education and Lifelong Leraning, 1997, Learning for the Twentyfrst Century. Fryer-rapporten. Nickell, S., 1996a, The labour market consequences of technical and structural change. Discussion Paper Series No Centre for Economic Performance, University of Oxford. Nickell, S., 1996b, The Low-skill Low-pay Problem: Lessons from Germany for Britain and the US. Policy Studies Vol. 17, no. Policy Studies Institute. NOU 1997:25, Ny kompetanse Grunnlaget for en helhetlig etter-

og videreutdanningspolitikk.

SOU 1998:5 l Källor 285

NUTEK, 1994, Näringslivet tillväxtförutsättningar till år 2010. Bi-

laga 6 till Långtidsutredningen 1994. Fritzes, Stockholm. NUTEK, 1997, Näringslivet och humankapitalet. NUTEK, R

1997:37. NUTEK, 1998a, Betydelsen av civilingenjörernas utbildningsort.

NUTEK, R 1998:1. NUTEK, 1998b, Fastnar ungdomar i låglönefällan Vinner medel-

ålders på utbildning NUTEK, B 1998:4. OECD, 1994, The OECD Jobs Study: Evidence and Explanations,

Part II. Paris. OECD, 1995, Learning Beyond Schooling. New Forms of Supply

and New Demands. Paris. OECD, l996a, Enhancing the Ejfectiveness ofActive Labour Market

Policies. Paris. OECD, 1996b, Lifelong Learning for all. Paris. OECD, 199721, Education at a Glance OECD Indicators. Paris.

- OECD, 1997b, Education Policy Analysis 1997. Paris. OECD, 1997c, Literacy Skills for the Knowledge Society. Paris. OECD, 1997d, Sustainable F lexibility. A Prospective Study on

Work, Family and Society in the Information Age, OECD/

GD9748. Paris. OECD, 1998, OECD Economic Surveys 1998 Sweden. Paris.

- Ohlsson, P. Rehnström, 1997, Sveriges behov av ökad kompe-

tens i näringslivet- Scenario till år 2010, I Kunskap så det räcker

Arton debattinlägg om utbildning och forskning red. Dahl.

SACO. Oosterbeek, H., 1997, Reasons and policies to stimulate lifelong

learning. Papper presenterat vid EU-seminariet, Knowledge and

Work Knowledge Production, Dissemination and Innovation for

-

Business and the Labour Market, Amsterdam, 23 25 April 1997.

- Paldanius, S. mfl., 1997, Olika betydelser av kommunal vuxenut-

bildning för arbetslösa. Rapport nr 1997:03, Institutionen för pe-

dagogik, Göteborgs universitet. Persson, E., 1998, Muntliga uppgifter, Folkbildningsrådet. Prashnig, B., 1996, Våra arbetsstilar. Hur Du avgör hur Du lär. Jön-

köping, Brain Books. Pressmeddelanden, 1998-03-09, Utbildningsdepartementet, Sats-

ning på distansutbildning: Utvecklingscentrum till Härnösand. Pressmeddelanden, 1998-03-10, Utbildningsdepartementet, Ett nytt

studiesocialt system till år 2000. Pressmeddelanden, 1998-03-12, Utbildningsdepartementet, F olk-

bildningspropositionen: Demokrati, kultur och IT. Proposition 1995/96:25, En politik för arbete, trygghet och utveck-

286 Källor

ling. Proposition 1995/96: l 50, Ekonomisk vårproposition med förslag till

riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag

för budgetåret 1995/96, m.m. Proposition 1995/96:207, En ekonomisk politik för att halvera den

öppna arbetslösheten till år 2000. Proposition 1995/962222, Vissa åtgärder för att halvera arbetslös-

heten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering, m.m.

Proposition 1996/97: Förslag till statsbudget för budgetåret 1997,

m.m. Proposition 1996/97: 150, 1997 års ekonomiska vårproposition med

förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, ett program för

arbete och utbildning, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret

1997, vissa skattefrågor, bedömning av kommunsektorns ekono-

miska utveckling, m.m. Proposition 1997/98: Förslag till statsbudget för budgetåret 1998,

reviderad ñnansplan, ändrade anslag för budgetåret 1997, vissa

skattefrågor, m.m. Proposition 1997/98:16, Sverige, mångfalden och framtiden -från

invandrarpolitik till integrationspolitik. Proposition 1997/98:62, Regional tillväxt -för arbete och välfärd. Proposition 1997/98:1 15, Folkbildning. Regnér, H., 1997, Training at the Job and Training for New Job:

a

Two Swedish Studies. Swedish Institute for Social Research 29,

Stockholms universitet. Riksrevisionsverket, 1990, Grundvux styrning och resursutnytt-

-

jande. RRV-rapport 1990-10-04. Sandler, R., 1922, Mångfald eller enfald. SACO, 1997, En analys av olika utbildningsgruppers arbetslöshets-

tider. Akademikerfakta 1997:3.

SCB, l996a, Statistiska meddelanden, Personalutbildning 1995 och

1996. Örebro. SCB, l996b, Efter 20 år på arbetsmarknaden. Information om ut-

bildning och arbetsmarknad 1996:2, Örebro. SCB, 19960, Personalutbildning 1995 och 1996, Statistiska medde-

landen, Örebro. SCB, 1997a, Nybörjare i kommunal vuxenutbildning hösten 1995.

Enkätuppföljning våren 1997. Statistiska meddelanden U 35 SM

9701, Örebro. SCB, 1997b, Utbildningsnivå i kommunerna, lånen och riket 1997-

01-01. Bakgrundsmaterial befolkningens utbildning, 1997:2.

om

Källor 287

Örebro. SCB, 1998. Registerutdrag om utbildningsnivå och arbetsmarknads-

status. Skolverket, 1994, Skolan. Jämförelsetal för skolhuvudmän. Organi-

sation Resurser Resultat. Skolverkets rapport nr 46, Stock-

- -

holm. Skolverket, 1995a, Skolan i siffror 1995: Del Elever Lärare

- -

Betyg. Skolverkets rapport nr 74, Stockholm. Skolverket, 1995b, Beskrivande data om skolverksamheten. Skol-

verkets rapport nr 75, Stockholm. Skolverket, 19950, Skolan. Jämförelsetal för skolhuvudmän. Orga-

nisation-Resurser-Resultat, Skolverkets rapport nr 76, Stock-

holm. Skolverket, l996a, Skolan i sijfror 1996: Del Betyg och utbild-

ningsresultat. Skolverkets rapport nr 88, Stockholm. Skolverket, l996b, Skolan Jämförelsetal för skolhuvudmännen.

-

Skolverkets rapport nr 97, Stockholm. Skolverket, 19960, Beskrivande data om skolverksamheten. Skol-

verkets rapport nr 107, Stockholm. Skolverket, l996d, Programhandledning. Programöversikter samt

förteckning över ämnen och kurser. Stockholm Skolverket, l996e, Uppdrag till Statens skolverk angående omfatt-

ningen av gymnasial vuxenutbildning i kommunerna. Dnr

1996:1725, Stencil, Stockholm. Skolverket, l996f, Särskilda utbildningsåtgärder mot arbetslöshe-

ten 1995/96. Dnr 1995:836, Rapport, Stockholm. Skolverket, 1996g, Skolan Jämförelsetal för skolhuvudmän. Skol-

-

verkets rapport nr 97, Stockholm. Skolverket, l997a, Skolan i siffror 1997: Del I Betyg och utbild-

.

ningsresultat. Skolverkets rapport nr 128, Stockholm. Skolverket, 1997b, Skolan Jämförelsetal för skolhuvudmännen.

-

Skolverkets rapport nr 129. Stockholm. Skolverket, 1997c, Beskrivande data om skolverksamheten. Skol-

verkets rapport nr 135, Stockholm Skolverket l997d, Grundläggande vuxenutbildning. Skolverkets

rapport nr 136, Stockholm. Skolverket, l997e, Tillståndsbeskrivningen 1997. Stockholm. Skolverket, l997f, Kunskapslyftet hösten 1997 en verksamhets-

-

uppföljning. Dnr 97: 1646, Stockholm. Skolverket, 1997g, Ansvaret för skolan en kommunal utmaning.

-

Stockholm. Skolverket, l997h, Skolan Jämförelsetal för skolhuvudmän. Skol-

-

verkets rapport nr 129, Stockholm.

288 Källor

Skolverket, 1997j, Helårsplatser enligt Skolverkets definition, Revi-

derade basorganisationer Grvux maj-97 och Gyvux juni-97. PM,

Stockholm. Skolverket, l998a, Utnyttjade statsbidrag för grundläggande vuxen-

utbildning andra halvåret 1997. Registeruttdrag. Skolverket, 1998b, Den statliga rektorsutbildningen. Stockholm. Skrivelse 1998-02-23 från Utbildningsdepartementet, Skolministem

och Arbetsmarknadsdepartementet, Arbetsmarknadsministem till

Kommunstyrelsens ordförande och Chefen för Arbetsförmedling-

en. SOU 1993:23, Kunskapens krona, Huvudbetänkande av Utredning-

en om effektivare vuxenutbildning. Stockholm. SOU 1996:27, En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. SOU 1996:90, Sammanhållet studiestöd. SOU 1996: 159, F olkbildningen en utvärdering, Slutbetänkande av

-

Utredningen för statlig utvärdering av folkbildningen, Stockholm. SOU 1996:164, Livslångt lärande i arbetslivet- steg på vägen mot

ett kunskapssamhälle, Rapport från expertgrupp till Kunskaps-

en lyftskommittén. Stockholm.

SOU 1996:188, Vuxenutbildare ser på sig själva. SOU 1997:120, Vuxenpedagogik i Sverige Forskning, utbildning,

-

utveckling En kartläggning.

- SOU 1997: 158, Vuxenpedagogik i teori och praktik Kunskapslyâet

-

i fokus. Statens skola för vuxna i Härnösand, Brev från SSVH 1997-09-30. Statskontoret, 1998, K UNSKAPSLYF TET Kommunernas kostnader,

preliminär version 1998-03-30. Stibbel-Becker, M., Muntliga uppgifter. Utbildningsansvarig

AssiDomän Kraftliner i Piteå. Stålhammar, B., Rektor fungerar som ledare i skolan. Dagens

Nyheter 1997-03-09. Svenska EU Programkontoret, 1997a, Växtkraft Mål EU-stöd till

kompetensutveckling iföretag. Stockholm. Svenska EU Programkontoret, 1997b, Växtkraft Mål Svenska EU

Programkontorets Faktablad Stockholm. Thoursie, A., 1997, Effects of Renewable Benefit Periods on Exit

from Unemployment. Institutet för social forskning, Working Pa-

per 1997:1

. Tuijnman, A., 1989, Further Education and Training In Swedish

Working Life: a Discussion of Trends and Issues. OECD, Paris. Tuijnman, A., 1998, Nödvändiga basfärdigheter för vuxna i kun-

skapssamhället. Artikel i Vuxenpedagogik i teori och praktik,

Källor 289

SOU 1997:158. Utbildningsdepartementet, 1997a, 226 000 individer i kommunal

vuxenutbildning. Pressmeddelande, Stockholm. Utbildningsdepartementet, 1997b, Kunskasplyfzfet fortsätter. Press-

meddelande, Stockholm. Utbildningsdepartementet, 19970, Fördelning av statligt stöd till

särskilda satsningar på gymnasial utbildning första

av vuxna halvåret I 998, U97/4473/V.

Utbildningsdepartementet, 1998, Carl Tham kommenterar utred-

ning 0m CSN. Pressmeddelande 1998-03-02. Utredningen för översyn av Centrala Studiestödsnämnden, 1998,

CSN behöver utökade resurser. Pressmeddelande 1998-03-02. Utbildningsradion, 1994, Ett utbildningsföretag för alla. Broschyr. Utbildningsradion, 1997, Årsredovisning 1996. Stockholm. U97/751/V, Protokoll vid regeringssammanträde, 1997-05-15, Upp-

drag till Kunskapslyftskommittén. U96/2420/V, Protokoll vid regeringssammanträde, 1996-08-225, In-

rättande av en delegation för den särskilda vuxenutbildningssatsningen.

UNESCO 1996, Learning: The Treasure Within, Report to

UNESCO of the International Commission on Education for the

Twenty-ñrst Century. Paris. UNESCO, 1997, Adult Education. The Hamburg Declaration.

Agenda for the Future. Hamburg. Wallin, S-E, 1998, Muntliga uppgifter, Kommittén för kvalificerad

yrkesutbildning. Åberg R. m fl, 1997, Massarbetslösheten på 90-talet. I Välfärd och

ojämlikhet i ett ZO-årsperspektiv 1975-1995. Levnadsförhållanden, Rapport nr 91, SOS.

Åhlin, N-Å., Muntliga uppgifter. Utbildnings- och arbetsmarknads-

kansliet, Söderhamn.

1O-I8-0699

290 Källor

Reservation och särskilt yttrande 291

Reservation och särskilt

yttrande

Reservation av ledamöterna Beatrice Ask och Ulf Nilsson avseende rekommendation 1 under avsnitt 13.1 Målgrupper

Den särskilda kunskapslyftssatsningen har inte inneburit några större förändringar vad gäller studerandegruppernas sammansättning. En mycket stor andel av de studerande är relativt unga som kompletterar sin gymnasieutbildning. Andelen verkligt lågutbildade som borde utgöra viktig målgrupp är låg. Skälen till att det är så torde

en vara många. Vi anser emellertid att grundläggande vuxenutbildning även framgent skall vara kommunernas ansvar, även om utbildningsinsatser också kan formas inom ramen för den särskilda kunskapslyftssatsningen. Det är kommunernas ansvar att inom ramen för tilldelade medel för kunskapslyftet fördela resurserna. Därför avvisar vi förslaget att inom ramen för Kunskapslyftsprojektet differentiera statsbidragen.

Särskilt yttrande ledamoten Beatrice Ask avseende 1.3.4.1

av

Nätverk för information och planering

Jag delar kommitténs uppfattning vad avser betydelsen av nätverk och samarbete mellan olika organ. Däremot är jag generellt tveksam till mer lokal arbetsmarknadspolitik via arbetsförmedlingsnämnderna. Det finns en övertro på politisk planering när det gäller arbetsmarknaden.

292 Reservation och särskilt yttrande

Bilaga I 293

l av kom-

Bilaga Fördelning

munernas statsbidrag

inom Kunskapslyftet

Innehåll 1.1 Kommunal vuxenutbildning gymnasial nivå

1 överväganden bakom kommunernas initiala tilldelning för

gymnasial

vuxenutbildning 1997-1998 1.1.2 Villkor för att få ta del av statsbidragen på gymnasial nivå 1.1.3 Omfördelning mellan kommuner efter det första halvåret

samt Sommarkurser 1.1.4 Basorganisationen i den gymnasiala vuxenutbildningen 1.1.5 Innebörden av poängsystemet för kommunerna 1.2 Kommunal vuxenutbildning grundläggande nivå 1.2.1 Villkor för att ta del av statsbidraget till grundläggande

vuxenutbildning 1.2.2 Kriterier för fördelning av statsbidraget för grundläggande

vuxenutbildning 1.2.3 Verksamhetspoäng och bidrag per plats

Tabell 1A Statsbidrag till kommunerna för särskild satsning på

gymnasial vuxenutbildning 1997 och preliminärt för 1998. Inkl. volymkrav

Tabell 1B Statsbidrag till kommunerna för vuxenutbildning på

gymnasial nivå inom Kunskapslyftet för första halv-

året 1998. Inkl. ändrade volymkrav Tabell 1C Kommunernas basorganisationer för gymnasial

vuxenutbildning, juni 1997 Tabell 1D Kommunernas grundläggande vuxenutbildning

294 Bilaga I

1.1 Kommunal

Vuxenutbildning

nivå

gymnasial

1.1.1 överväganden bakom kommunernas initiala

tilldelning för gymnasial vuxenutbildning

1997-1998 Kommunerna ansökte i februari 1997 om statliga stöd för gymnasial vuxenutbildning inom Kunskapslyftet för 18-månadersperioden l juli 1997 31 december 1998. Alla kommuner fick statsbidrag för

hela den volym de begärde, men bidraget motsvarade inte alltid de kostnader som kommunerna redovisade för volymen. Olika andelar av det totala statsbidraget fördelades initialt kommunerna efter följande principer:

° 48 % av det totala bidraget fördelades med hänsyn till fördelningen av kortutbildade arbetslösa personer i landet. Varje kommun tilldelades ett andelstal som stod i proportion till kommunens andel av arbetslösa som saknar treårig gymnasial utbildning. I beräkningsunderlaget ingick de arbetslösa som deltog i arbetslöshetskurser inom kommunal vuxenutbildning. Knappt hälften, 48 procent, av det totala statsbidraget fördelades proportionellt mot andelstalen. Denna så kallade bastilldelning gav 16 000 kronor per helårsplats och för att stödja de minsta kommunerna fick alla kommuner ett grundbidrag 150 000 kronor.

- 4% av det totala bidraget användes för att klara av att ge alla kommuner den volym de begärde i sina ansökningar. Dessa 4 procent var till största delen medel som fördes över från de kommuner som inte ville ta hela sin bastilldelning enligt ovan i anspråk till kommuner som ville arrangera mer utbildning än bastilldelningen. De medel som fördes över det sättet räckte dock inte till för att förse extraplatserna med bassumman 16 000 kronor. För att mildra den effekten fördelades ytterligare 37 miljoner kronor dem som ville ha en större omfattning. Dessa medel ingick också i de fyra procentenheterna. Extraplatserna fick dock betydligt mindre stöd trots detta. Bastilldelningen för extraplatserna uppgick till cirka 9 000 kronor per helårsplats.

- 36% av det totala bidraget fördelades som tillägg för de olika utbildningsinriktningar kom-

som

Bilaga 295

munerna planerade.

För allmänna kurser var tillägget 8 500 kronor 15% av totalbe- -

loppet . Bastilldelning + tillägg 24 500 kronor.

För yrkeskurser var tillägget 22 000 kronor 20% av totalbelop- -

pet. Bastilldelning + tillägg 38 000 kronor.

För orienteringskurser var tillägget 3 000 kronor l% av totalbe- -

loppet. Bastilldelning + tillägg 19 000 kronor.

- 1% av det totala bidraget fördelades i förhållande till kommunernas ambitioner när det gällde vägledning och uppsökande verksamhet.

- 11% av det totala bidraget fördelades med utgångspunkt i de bedömda kvalitéerna i kommunernas satsningar. Det man särskilt tog hänsyn till var satsningar som syftade till

att bryta den könsmässiga segregeringen arbetsmarknaden -

att rekrytera nya grupper -

att utveckla Vuxenutbildningens organisation mot bakgrund av ar- -

betslivets förändring

att utveckla vuxenutbildningen mot bakgrund av arbetslivets för- -

ändring att i övrigt utveckla vuxenutbildningen.

- Den kvalitativa bedömningen gjordes av ett 60-tal personer från Regeringskansliet, Kunskapslyftskommittén, Skolverket, AMS och Svenska kommunförbundet. Delegationen för kunskapslyftet, l997b, l997e

I tabell 1A visas vilken tilldelning varje kommun ursprungligen fick. I kolumn A syns statsbidraget för 1997 i kronor och i kolumn B det preliminära statsbidraget för 1998.

Somallmännakurserräknasi dettasammanhangkurseri kärnämnenochalla andraämnen

gymnasieskolansNaturvetenskapsprogramoch Samhällsvetenskapsprogram.Som

yrkeskurserräknaskurseri karaktärsämnen programmedyrkesämneni gymnasiesko-

lan. Vilka kurser detär kan utläsasi den programhandledningför gymnasieskolanoch

vuxenutbildningensomSkolverketgerut,seSkolverketl996b.

296 Bilaga I

1.1.2. Villkor för att få ta del statsbidragen för

av

nivå

gymnasial

För att en kommun skulle få använda det statsbidrag den tilldelades ställdes tre krav. I de fall statsbidrag tilldelades två eller fler kommuner gemensamt skulle kraven uppfyllas gemensamt. De tre villkoren var följande:

Kommunen ska genomföra insatser för utveckling av vuxenutbildningen och andra åtgärder kvalitativ natur i huvudsak i

av enlighet med vad som beskrivits i kommunens ansökan till Delegationen för kunskapslyftet.

Kommunen ska medverka i den särskilda rapportering som sker i november 1997 och april 1998 och i övrigt delta i uppföljning och utvärdering av verksamheten.

Kommunen ska under åren 1997 och 1998 sammantaget anordna gymnasial vuxenutbildning i den omfattning som framgår av kolumnerna C, D och E i tabell 1A. Volymen uttrycks däri verksamhetspoäng och för yrkeskurser och allmänna kurser gäller att verksamhetspoäng utgörs av gymnasiepoäng. Omfattningen av orienteringskurser uttrycks också i termer av verksamhetspoäng. För orienteringskurser gäller veckas heltidsstudier orien-

att en teringskurs för en person räknas som 21 verksamhetspoäng. Vuxenutbildningsvolymen som anges i kolumnerna C, D och E ska ske utöver den basorganisation som Skolverket räknat fram se nedan, avsnitt 1.1.3.

Om någon annan kursfördelning än den anges i tabell 1A passat

som kursdeltagarna bättre har kommunerna haft möjlighet att omfördela verksamheten mellan de tre kursslagen. För att statsbidraget ska vara oförändrat krävs dock att kommunens totalprestation är oförändrad. För att avgöra om så är fallet ska följande omräkningsnyckel tillämpas vid omräkning mellan kursslag:

1,0 verksamhetspoäng i orienteringskurs 0,78 verksamhetspoäng i

allmän kurs 1,0 verksamhetspoäng i orienteringskurs 0,50 verksamhetspoäng i

yrkeskurs

1 En del kommunerfick mindrepengarperhelårsplatsände redovisadei sin ansökan.Därför accepterasennågotlägreambitionsnivåändensombeskrevsdär.

Bilaga I 297

1,0 verksamhetspoäng i allmän kurs 0,64 verksamhetspoäng i yr- keskurs.

Denna omräkningsnyckel gäller finansieringen, det vill säga grunden för statsbidrag. För att i stället göra en omräkning till helårsplatbehövs ingen ornräkningsnyckel mellan kursslag. Istället sumser antalet verksamhetspoäng i allmän kurs, yrkeskurs och orienmeras teringskurs och därefter divideras med 756 det helårsmått summan som används i sammanhanget, se 1.1.4.

1.1.3 Omfördelning mellan kommunerna efter det

första halvåret samt Sommarkurser

I november 1997 redovisade kommunerna till Delegationen för kunskapslyftet den volym de planerade att genomföra totalt sett när som det gällde vuxenutbildning gymnasial nivå under höstterminen 1997. De redovisade också den volym planerades för vårtermisom 1998. På grundval denna redovisning lämnade Delegationen nen av för kunskapslyftet förslag till regeringen om vissa omfördelningar mellan kommunerna för första halvåret 1998. Regeringen fattade därefter beslut att ändra den tidigare preliminära tilldelningen för om 1998. Utbildningsdepartementet, 19970

Omfördelningen innebar huvudsakligen:

För ett 50-tal kommuner de första 6 månaderna genomfört en ° som väsentligt mindre volym än de fått statsbidrag för drogs en mindre del av den de inte utnyttjat in. ram

Omfördelningen gynnade ett 20-tal kommuner som inte begärt hela sin andel statsbidraget enligt andelstalen se 1.1.1 och av under det andra halvåret 1997 presterat en större utbildningssom volym än de sökt statsbidrag för. Dessa kommuner fick kompensation för del sin merverksamhet under andra halvåret 1997 en av och bidrag för att vidmakthålla nivån under första halvåret 1998. Franzén, 1998

I tabell 1B finns i kolumn A det statsbidrag som varje kommun tilldelats för det första halvåret 1998. I kolumn B finns den förändring i antal verksamhetspoäng för hela 18-månadersperioden 1997 - 1998 förändringen i statsbidrag är förknippad med. För de komsom fick ett minskat volymkrav och har ett negativt tal i komuner som lumn B i tabell 1B gäller följande:

298 Bilaga 1

- Antal verksamhetspoäng för yrkeskurser som kommunen ska prestera under 18-månadersperioden enligt tabell 1A ska minskas med 30 procent av volymen finns i kolumn B i tabell 1B. som ° Antal verksamhetspoäng för allmänna kurser kommunen ska som prestera under 18-månadersperioden enligt tabell 1A ska minskas med 58 procent av volymen som finns i kolumn B i tabell 1B. ° Antal verksamhetspoäng för orienteringskurser kommunen som ska prestera under l8-månadersperioden enligt tabell 1A ska minskas med 12 procent volymen finns i kolumn B i tabell av som 1B.

De kommuner som fick ett större statsbidrag än det tidigare preliminära, och därmed ett ökat volymkrav, har ett positivt tal i kolumn B i tabell 1B. För dem gäller att deras volymkrav för allmänna kurser, yrkeskurser och orienteringskurser ska räknas i förhållande till upp de volymkrav i tabell 1A. Varje kommun ska räkna som anges upp volymkravet för varje kurstyp i tabell 1A med antalet verksamhetspoäng i kolumn B i tabell 1B multiplicerat med respektive kurstyps andel av den totala verksamheten under hösten 1997. De olika kurstypernas andel av den totala verksamheten under hösten 1997 är i detta sammanhang de planerade andelar respektive kommun som redovisade till Delegationen för kunskapslyftet i november 1997. Utbildningsdepartementet, 1997c Regeringen kommer under våren 1998 att fatta beslut kommuom nernas tilldelning för det andra halvåret 1998. Beslutet kommer att fattas grundval de volymer kommunerna genomfört under av som andra halvåret 1997 och första halvåret 1998. Franzén, 1998 Dessutom har regeringen för avsikt att tillföra särskilda medel för utbildning gymnasial nivå pågår mellan den 15 juni och 21 som augusti 1998. Kommunerna får extra statsbidrag för vuxenutbildning som de anordnar under denna tidsperiod utöver det sammanlagda statsbidrag som tidigare funnits tillgängligt inom Kunskapslyftet. Detta innebär således en utökning Kunskapslyftet volymmässigt av sett. Utökningen uppgår till maximalt 4,5 procent den volym av som kommunerna tilldelats inom Kunskapslyftet under l8-månadersperioden 1997 -1998 se tabell 1A. Skrivelse, 1998-02-23

1.1.4 Basorganisationen i den gymnasiala

vuxenutbildningen

För att få tillgodoräkna sig statsbidrag inom Kunskapslyftet måste

Bilaga I 299

varje kommun först och främst själv finansiera utbildning motsvarande den så kallade basorganisationen.

Skolverket beräknade inför Kunskapslyftet basorganisation för

en varje kommun uppdrag av regeringen. Dessa basorganisationer beräknades ett medeltal av den kommunalt finansierade gymna-

som siala vuxenutbildningen under läsåren 1993/94 1995/96. Följande

formel användes:

Totalt antal heltidsstudieplatser för gymnasial vuxenutbildning ex-

klusive påbyggnadsutbildningar

Antalet statligt finansierade heltidsstudieplatser för gymnasial

-

vuxenutbildning inklusive påbyggnadsutbildningar Basorganisation

Antalet heltidsstudieplatser för gymnasial vuxenutbildning per kommun beräknades enligt Skolverkets definition. Detta innebär att en heltidsstudieplats motsvarades av 15 klocktimmar lärarledd undervisning per vecka under 36 veckor. I antalet heltidsstudieplatser ingick de platser kommunen finansierade som anordnare, upp-

som dragsgivare till annan anordnare eller genom interkommunal ersättning till annan kommun.

De statligt finansierade platserna i formeln ovan utgjordes av de kurser för arbetslösa som finansierades med särskilda statsbidrag. Antalet statligt finansierade heltidsstudieplatser baserades i Skolverkets beräkning de statsbidrag som betalades ut under de aktuella åren. Varje kommuns totala statsbidrag dividerades med bidragen per plats som var 30 000 alternativt 22 800 kronor beroende vilken kurs elverna läste. Dessutom gjordes en viss korrigering för hur många CSN-poäng som eleverna faktiskt erhöll. Skolverket, 1996e

I tabell 1C finns uppgifter landets alla kommuners basorgani-

om sationer för gymnasial vuxenutbildning så de beräknats av Skol-

som verket. Det sammanlagda genomsnittliga antalet heltidsstudieplatser i landet var 65 700 under läsåren 1993/94 1995/96. Av dessa ut-

gjordes 28 800 platser statligt finansierade kurser för arbetslösa

av även detta ett genomsnitt för läsåren 1993/94 1995/96. Detta

innebär att den sammanlagda basorganisationen uppgår till 36 900 heltidsplatser. Skolverket, l997j

Beräkningen basorganisationerna gjordes så att en mindre un-

av derskattning det verkliga antalet platser uppkom. Underskattning-

av

har två orsaker. I beräkningen subtraherades antalet statligt ;finanen sierade platser från den genomförda volymen inom den kommunala vuxenutbildningen på gymnasial nivå. I antalet statligt finansierade

300 Bilaga 1

heltidsstudieplatser ingick inte bara gymnasiekurser utan också påbyggnadskurser, eftersom Skolverket inte hade möjlighet att separera dessa. Eftersom påbyggnadsutbildningar ingick i den termen,

ena men inte den andra, underskattades basorganisationen.

Den andra orsaken är att Skolverket använde två olika sätt att beräkna heltidsstudieplatser när det totala antalet heltidsstudieplatser och antalet statligt finansierade heltidsstudieplatser beräknades. De båda beräkningssätten är beskrivna ovan. Att dessa två sätt att beräkna heltidsstudieplatser användes också upphov till viss under-

gav skattning av basorganisationerna. Berglund, 1997

1.1.5 Innebörden för

av poängsystemet kommunerna

Varje kurs i gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen har ett antal gymnasiepoäng definierade i kursplanen. Gymnasiepoängen är fastställda nationell nivå för nationella kurser och på lokal nivå för lokala kurser. För nationell kurs är antalet gymnasie-

en poäng detsamma för en viss kurs oavsett var och hur den anordnas i landet. Det spelar således ingen roll gymnasiekurs i viss

om en en kommun mest kännetecknas av lärarledd undervisning, handledning, självstudier eller särskild prövning, så kallad validering. Som exempel kan nämnas att kursen Engelska A alltid genererar 110 gymnasiepoäng och kursen Samhällskunskap A 90 gymnasiepoäng. SFS 1995:878 och SKOLFS 1994:10 tabell 1:11

Det volymmått som används inom Kunskapslyftet, verksamhetspoäng, är detsamma som gymnasiepoäng för kurser på gymnasial nivå. Det är kommunens prestation som ligger till grund för beräkningen av verksamhetspoäng inom Kunskapslyftet, inte kursdeltagarnas. Om 20 personer deltagit i en kurs som omfattar 50 poäng har l 000 verksamhetspoäng genererats. Detta gäller oberoende av deltagarnas individuella prestationer, med det förbehåll att de måste tillhöra kursen i åtminstone tre veckor. Hänsyn tas inte heller till studierna

om bedrivits snabbt eller långsamt, hel- eller deltid eller med mycket eller lite lärarstöd.

Det är mot denna bakgrund förmånligt för kommunen att utveckla arbetsformer som tar fasta elevens eget kunskapssökande och lärande. Med sådana arbetsformer kan läraren ha handledande

en funktion. Att använda IT hjälpmedel i klassrummet eller att be-

som driva distansundervisning kan ge inlärning och verksamhetspoäng till lägre kostnad.

Det är också förmånligt för kommunen att låta eleven tillgodoräk-

Bilaga I 301

sig de faktiska kunskaper i ämnet han eller hon för med sig na som till skolan så kallad validering. Kommunen får tillgodoräkna genom sig poängtalet för kurs studerande fått viss handledning och en när en sedan genomgått prövning med godkänt resultat. få statsbidrag för helårsplats inom Kunskapslyftet måste För att en kommunen prestera 756 verksamhetspoäng. Om detta lärande presteras eller flera hel- eller deltidsstuderande, geav en personer, av validering eller något annat sätt är utan betydelse i statsbinom dragshänseende. Det finns ingen koppling mellan poängtalet och den mängd lärartimmar kommunen ska anordna. Delegationen för som kunskapslyftet, l997a Poängsystemet ska inte förväxlas med de krav individuella prestationer CSN ställer de studerande. CSN beräknar studiersom omfattning i så kallade studiestödspoäng på ett sätt som beskrivs nas närmare i bilaga

1.2 Kommunal vuxenutbildning på

nivå

grundläggande

1.2.1 Villkor för att ta del av statsbidraget till

grundläggande vuxenutbildning

För att få statsbidrag till den grundläggande vuxenutbildningen måskommunerna själva finansiera grundläggande vuxenutbildning te motsvarande deras respektive basorganisation för grundläggande vuxenutbildning. Utöver basorganisationen måste kommunerna dessutom finansiera ytterligare en volym motsvarande 10 procent av respektive basorganisation. Därefter kan kommunerna ansöka om stöd för volym motsvarar högst 50 procent av respektive basen som organisation. SFS 1997:633 21 e § Den basorganisation är aktuell för den grundläggande vuxensom utbildningen beräknades Skolverket. Basorganisationen för den av grundläggande vuxenutbildningen beräknades som medeltalet av omfattningen den grundläggande vuxenutbildning som en komav finansierade under läsåren 1993/94 1996/97. Omfattningen mun uttrycktes i beräkningen i helårsplatser där en helårsplats motsvaras 15 klocktimmar undervisning i veckan i 36 veckor. Den sammanav lagda basorganisationen för grundläggande vuxenutbildning i landets alla kommuner uppgår till 26 219 helårsplatser. Uppgift om varkommuns basorganisation finns i tabell 1D.

302 Bilaga

1.2.2 Kriterier för för

fördelning av statsbidrag

grundläggande vuxenutbildning

När det gäller den grundläggande vuxenutbildningen får kommunerna ta del av statsbidraget efter en särskild turordningslista. Denna turordningslista upprättades grundval följande: av

° andelen arbetslösa av befolkningen mellan 20 och 64 år, - andelen personer som har högst nioårig grundskola befolkningav en i åldersintervallet 20 64 år, - - andelen utom riket födda i åldersintervallet 20 55 år och - ° medelvärdet av den grundläggande vuxenutbildning kommusom nerna finansierat själva under de senaste fyra åren dvs. basorganisationen, se tabell 1D. Delegationen för kunskapslyftet, l997c

Fördelningssystemet innebär att kommuner har satsat relativt som mycket grundläggande vuxenutbildning och samtidigt har som en hög andel arbetslösa, lågutbildade och utrikes födda kommer högt turordningslistan. Kommunernas turordning för statligt stöd till grundläggande vuxenutbildning finns i tabell lD. För varje fördelningsomgång under 1997 -1998 gäller att stödet räcker till 65 kommuner om varje kommun fram till och med turordningsnummer 64 utnyttjar sin tilldelade omfattning fullt ut, det vill säga erhåller en volym motsvarar 50 procent respektive bassom av organisation. Den som ligger plats 65, Göteborgs kommun, får dock i så fall inte stöd motsvarande hela 50 procent sin basorgaav nisation. I den utsträckning kommuner avstår från att utnyttja hela eller delar av sitt statsbidrag räcker statsbidraget till fler kommuner än 65. För höstterminen 1997 kunde Delegationen för kunskapslyftet grundval av uppgifter från kommunerna ett tidigt stadium meddeatt statsbidraget skulle komma att räcka till åtminstone 150 kommuner. Senare kom signaler om att bidraget skulle komma att räcka till ännu fler och därför gick Skolverket ut med påminnelse och en en uppmaning till kommunerna att söka statsbidrag. Franzén, 1998 Trots detta utnyttjades endast bidrag till 3 884 platser det tillav gängliga statsbidraget till 5 000 platser under hösten 1997 Skolverket, l998a. Dessa fördelade sig l 12 kommuner det sätt som framgår i tabell lD.

Bilaga I 303

1.2.3 Verksamhetspoäng och bidrag per plats

För den grundläggande vuxenutbildningen inom Kunskapslyftet erhåller kommunerna 30 000 kronor i statsbidrag per helårsplats om 756 verksamhetspoäng. Regeringen införde begreppet verksamhetspoäng volymmått i samband med Kunskapslyftet, och när det

som gäller den grundläggande vuxenutbildningen grundar sig poängen nedlagd studietid. En elev studerar heltid inom grundläggan-

som de vuxenutbildning genererar 21 verksamhetspoäng i veckan SFS 1997:633 23 §.

När elever studerar deltid verksamhetspoäng i proportion

ges till detta. En exempelvis studerar 50 procent av heltid

person som

10,5 poäng i veckan till sin kommun. genererar

304 Bilaga I

Tabell 1A. Sammanställning ursprungligt statsbidrag till kommu-

av nerna för särskild satsning gymnasial vuxenutbildning andra halvåret 1997 och preliminärt för helåret 1998. Dessutom volymkrav för det antal poäng som ska anordnas i yrkeskurser, allmänna kurser och orienteringskurser för 18-månadersperioden 1997-1998 utöver respektive basorganisation. Volymkraven gäller givet statsbidragen i kolumn A och B. Ändrade statsbidrag och ändrade volymkrav finns i tabell 1B.

STATSBIDRAG VOLYMKRAV1997 1993

.

A B c D E

PREL. GYMNASIE- GYMNAS1E- VERKSAM- KOMMUN STATS- STATS- POANG POANG HETSPOANG

BIDRAG BIDRAG YRKES- ALLMAN- omr-mr.. ÅR1997,KR, ÅR1998,KR. KURSER NA KURSER KURSER

Upplands Väsby 6 047 352 12 094 705 183 691 147 800 35 280

Bilaga I 305

306 Bilaga 1

mar Mörbylånga. se 0 0 0 0 0 Kalmar

Kalmar, Torsås 16 660 856 33 321 712 257 200 600 100 357 200 och Mörbylånga

Bilaga I 307