Folkbildningen - en utvärdering : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

FOLKBILDNINGEN

- EN UTVÄRDERING

. .,..u,.a;-.ss.a.:m-.««- -v

6%

WW

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

m

§00

Krim f

;ha f

Máå

Statens "i offentliga utredningar WW 1996:159

w Utbildningsdepartementet

Folkbildningen en utvärdering

-

Sllutbetänkande av Utredningen för statlig utvärdering av folkbildningen

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Illustration: Uggla och Lasse Åberg

mus,

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20411-8 Stockholm 1996 ISSN 0375250x

Till statsrådet och chefen för

Utbildningsdepartementet

Genom beslut den 24 februari 1994 bemyndigade regeringen det ansvariga statsrådet Beatrice Ask att tillkalla särskild utredare med uppdrag en

att planera och låta genomföra utvärdering folkbildningen.

en av

Med stöd av detta bemyndigande förordnades f.d. universitetskanslem

Carl-Gustaf Andrén den 19 april 1994 särskild utredare och som samma dag depaitementsrådet Lars Göransson och departementssekreteraren Agneta Charpentier som sekreterare. Vidare förordnades ett antal perso-

ner att som experter biträda utredningen se bil. 2. Rauni Westin har

varit assistent utredningen. Utredaren antog namnet Statens utvärdering folkbildningen 1996 av SUFO 96. För att genomföra utvärderingen har utredningen dels låtit SCB utföra

en riksomfattande intervjuundersökning, dels uppdragit ett antal forskare att utföra studier olika delar folkbildningsverksamheten.

av av

Rapporterna från intervjuundersökningen och studierna har publicerats i

sex delbetänkanden: Folkbildning och vuxenstudier SOU 1995: 141, Cirkelsamhället SOU 1996:47, Värden i folkhägskolevärlden SOU 1996:75, Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande SOU 1996: 122, Folkbildningens institutioner SOU 1996:127 samt Tre rapporter studiecirklar SOU 1996:154. om

Utredningen får härmed överlämna betänkandet Folkbildningen

- en utvärdering.

Uppdraget är därmed avslutat.

Lund och Stockholm i november 1996.

Carl-Gustaf Andrén

Lars Göransson Agneta Charpentier

SOU 1996: 159

SOU 1996: 159

Innehållsförteckning

Sammanfattning 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I Kommitténs uppdrag och arbete

1 Utredningsuppdraget 15

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Folkbildningen 16 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Frågor för folkbildningen förslag

om utvärderingsmetod 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 SUFOs arbetssätt 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Uppläggningen SUFOs betänkande 29 av . . . . . . . . . . . . . . .

II Underlaget för utvärderingen

II. 1 Rapporterna 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Folkbildning och vuxenstudier. Rekrytering,

omfattning, erfarenheter

av Jan O. Jonsson och Michael Gähler 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Studieförbundens roll i vuxenutbildningen

reflektioner i anslutning till analys ULF-data, - en av av Kjell Rubenson 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för

individ och lokalsarnhälle

av Eva Andersson, Ann-Marie Laginder;

Stafan Larsson och Gunnar Sundgren 45

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar

och hantverksutövande

av Yvonne Andersson och Louise Walden 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Rockmusik som folkbildning. En kvalitativ undersökning av studieförbundens musikverksamhet

Thomas Öhlund av 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . "man lär sig än tror att träffas mer man genom en studie av samhällsimiktade studiecirklar av Petros Gougoulakis 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1996: 159

Värden i folkhögskolevärlden

Ragnhild Nitzler, Inger Lundström, av Inger M. Andersson och Ulrika Eriksson 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Folkbildning som institution

Alvar Svensson 82 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Folkbildningsrådet i myndighets ställe

Lena Lindgren 89 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

II. 2 Annan aktuell FoU-verksamhet avseende folkbildningen 94 . . . . . .

Kan en filthatt stärka demokratin

Om mål och ideal i folkbildning

Lena Lindgren 95 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Studier i förening. Några medlemmars tankar om

demokrati och cirkelstudier i folkrörelser

Per Hartman 99 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

II. 3 Svenska folkbildare i andra länder 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Svenska folkbildare iAfrika 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Svenska folkbildare i Baltikum 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

III Analyser och slutsatser

III. l Samhällets förväntningar folkbildningen 110 . . . . . . . . . . III. 2 Allmänhetens förväntningar vuxenutbildning

och folkbildning 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . III. 3 Deltagandet 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . III. 4 Erfarenheter och resultat folkbildningen 128 av . . . . . . . . . . . III. 1 Studieforrnen 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . III. bidrar till demokratisk grundsyn och utveckling 136 en . . III. 3 "främjar internationell och kulturell förståelse och

utveckling 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . III. 4 präglas demokratiska värderingar och samarbete. 141 av .

III. 5 syftar till att stärka människors möjligheter att påverka

sin livssituation och tillsammans med andra förändra

förhållandena enligt värderingar och idéer 144 egna . . . . . III. 6 medverkar till att utveckla en folklig kultur" 145 . . . . . . . . III. 7 "ger stöd och stimulans till ett idéburet studiearbete

i folkrörelser och föreningar 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1996: 159

III. 8 medverkar till alla, i synnerhet dem med att ge men

kortare utbildningserfarenheter, goda grundkunskaper

och stimulerar intresset för nya kunskapsområden 154 . . . . III. 9 Proñleringen 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . III. 10 Vem bestämmer om verksamheten i folkbildningen 157 . . . III. 11 Folkbildningsrådet 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

IV Sammanfattande bedömning och förslag

IV. 1 Målstyming av folkbildningen 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . IV. 2 Framtida utvärderingar av folkbildningen 165 . . . . . . . . . . . . IV. 3 Förslag om framtida områden för utvärdering 166 . . . . . . . . IV. 4 Folkbildningen och målen-en sammanfattande

bedömning 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 1 170 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1996: 159

SOU 1996: 159

Sammanfattning

SUFOs uppdrag har varit att genomföra en utvärdering av folkbildningen för att ge underlag för regeringens och riksdagens bedömningar av om statsbidraget till folkbildningen används i enlighet med de syften och villkor som fastställts. SUFOs uppdrag och arbetssätt beskrivs i kap. För att fullgöra uppdraget har SUFO dels låtit SCB utföra en riksomfattande intervjuundersökning, dels anlitat ett antal forskare vid olika universitet och högskolor, som genomfört forskningsprojekt inom studieförbundens och folkhögskolornas verksamhetsområden. De flesta projekten avser studieförbundens verksamhet, bl.a. därför att statistisk och vetenskaplig kunskap om cirkelverksamhet och cirkeldeltagare är mindre omfattande än motsvarande kunskaper om folkhögskolornas verksamhet. Delar av utvärderingsarbetet har tidigare redovisats i sex delbetänkanden. Ett delbetänkande, Folkbildning och vuxenstudier SOU 1995: 141, innehåller resultat från intervjuundersökningen. De fem övriga delbetänkandena innehåller rapporter från ett eller ñera av forskningsprojekten. Forskarna ansvarar själva för innehållet i rapporterna. Delbetänkandena heter Cirkelsamhället SOU 1996:47, Värden i folkhögskolevärlden SOU 1996:75, Kunsskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande SOU 1996:122, Folkbildningens institutioner SOU 1996:127, samt Tre rapporter om studiecirklar: Studieförbundens roll i vuxenutbildningen, "man lär sig mer än man tror genom att träjfas", samt Rockmusik som folkbildning SOU1996:154. Forskningrapportema sammanfattas i kap. II.

Analyser och slutsatser

De analyser och slutsatser som finns i kap. III bygger forskningsrapportema och intervjuundersökningen samt på några andra aktuella utvärderingsprojekt. Utredaren och sekretariatet har i utvärderingsarbetet samrått med referensgrupp, bestående av fem forskare och en universitetslärare samt representanter för kommun- och landstingsförbunden, Statens kulturråd och Inrikesdepartementet. Folkbildningsförordningen SFS 1991:997 och folkbildningspropositionen 1990/91:82 är allmänt formulerade då det gäller syftena med det

10 SOU 1996: 159

statliga bidraget och ger därför bara begränsad vägledning då det gäller att försöka fastställa graden av uppfyllelse av de mål som gäller för statsbidragen. Folkbildningen tillmäts dock stor betydelse då det gäller att befasta och utveckla demokratin i det svenska samhället och då det gäller att förbättra människors möjligheter att påverka sina livsvillkor. Samarbetet med andra betonas liksom folkbildningens betydelse för folkrörelser och föreningar. Genom folkbildningen ökar toleransen och förståelsen människor emellan och den folkliga kulturen utvecklas. En viktig uppgift för folkbildningen är att bidra till att utjämna utbildningsklyftor och därför skall grupper som anses eftersatta utbildningsmässigt, socialt och kulturellt prioriteras. Utvärderingen skall belysa om samhällets förväntningar folkbildningen infrias i verkligheten och ytterst ge underlag för beslut om det framtida statliga stödet till verksamheten. Enligt intervjuundersökningen har 75 procent av svenskarna i åldern 18-75 år någon gång deltagit i en studiecirkel. 13 procent har deltagit i en folkhögskolekurs och åtta procent av svenskarna har gått igenom en lång folkhögskolekurs. Nära 40 procent av befolkningen har deltagit i minst en

studiecirkel under den senaste treårsperioden. 14 procent av svenskarna har genomgått mer än åtta studiecirklar under den senaste tioårsperioden

och/eller minst tre cirklar under de senaste tre åren. För denna grupp förefaller studiecirkeln att ingå i en livsstil. Förhoppningarna att folkbildningen skall bidra till att utjämna utbildningsklyftoma infrias emellertid inte. Liksom annan utbildning rekryterar studieförbunden ñer deltagare med god utbildningsbakgrund än med kort utbildning. Däremot deltar fler människor med kort utbildning i studiecirklar och folkhögskolekurser än i annan vuxenutbildning. I de långa folkhögskolekursema är andelen kortutbildade särskilt stor, främst i de allmänna, behörighetsgivande kurserna och de extra utbildningsplatser som har tillkommit av arbetsmarknadsskäl. I de statliga beslutsdokumenten pekas ett par grupper ut som särskilt prioriterade för folkbildningen, vid sidan av dem med kort utbildning, nämligen invandrare och handikappade. Enligt undersökningen lyckas studieförbunden rekrytera handikappade i något större utsträckning än icke handikappade. Däremot är deltagandet bland invandrare från länder utanför Norden bara omkring hälften så stort som bland svenskar och nordbor. På folkhögskolorna är andelen invandrare väsentligt större än i studiecirklama. Även andelen handikappade elever är förhållandevis stor där. En viktig grupp för all vuxenutbildning är de arbetslösa, men enligt undersökningen deltar dessa i studiecirklar i lika liten utsträckning som de kortutbildade. Folkhögskoloma rekryterar däremot många arbetslösa, både i reguljära allmänna kurser och på extra utbildningsplatser.

SOU 1996: 159 ll

Huvudvikten vid utvärderingen av folkbildningen skall enligt beslutsdokumenten läggas vid deltagarnas erfarenheter och det är i den andan som utvärderingsarbetet har bedrivits. Av intervjuundersökningen framgår att de som deltagit i studiecirklar har övervägande mycket positiva erfarenheter. Större delen av deltagarna uppger att de deltagit i studicirkel för att öka sina kunskaper i ämnet. Många talar också om studiecirklamas sociala funktion. Denna bild bekräftas av de djupstudier som gjorts i de övriga rapporterna av olika typer av studiecirklar. Det sammanfattande intrycket är att studiecirkeln är en lyckad studiefonn för vuxna, även för dem som inte har trivts med den traditionella skolans arbetsformer. Nästan samtliga intervjuade som hade deltagit i folkhögskolestudier var nöjda med studieforrnen och de förvärvade kunskaperna. Enligt djupstudien, Värden i folkhögskolevärlden, tycks folkhögskolan skilja sig från den vanliga skolan främst genom ett lugnare tempo och att eleverna får vara mer aktiva och genom lärarnas attityder och personliga engagemang. Folkhögskolorna tycks ett annat sätt än vanliga skolor utgöra en lärande miljö med ett starkt engagemang. Det viktigaste motivet för ett statligt stöd till folkbildningen har alltid varit att den bidrar till en demokratisk grundsyn och utveckling i samhället. I de av SUFO initierade undersökningarna har det visat sig att det inte bara är de studiecirklar som kan sorteras in under rubriken samhällsvetenskap som är av betydelse för samhällsklimatet och för kunskapen om hur samhället fungerar. Men man kan möjligen ställa frågan om inte studiecirkelverksamheten som helhet verkar mer disciplinerande än samhällsförändrande. I folkhögskolorna ser både rektorer och lärare det som självskrivet att deras roll i utbildningen är någon form demokraatt ge av tisk fostran. I intervjuerna förmedlar också många elever att de under tiden skolan faktiskt har fått ökad tolerans och förståelse för andra liksom ökad ansvarskänsla och i vissa avseenden också ökat engagemang i samhällsfrågor. Folkbildningen förväntas främja internationell och kulturell förståelse och utveckling. Intervjuundersökningen visar ett lågt deltagande i studiecirklar bland invandrare, men i djupstudiema finns bra exempel på vad studieförbunden kan göra för att minska främlingsfientlighet och öka kulturell och internationell förståelse. Några studieförbund har också utvecklat kontakter med folkbildningsverksamhet i andra länder. Sådana kontakter har ñera folkhögskolor sedan en längre tid. Som tidigare sagts är andelen invandrare förhållandevis stor vid folkhögskolorna.

Om folkbildningen skall bidra till en demokratisk grundsyn hos deltagarna är det viktigt att studiecirklar och folkhögskolekurser i sitt arbetssätt

12 SOU 1996: 159

präglas av demokratiska värderingar. I SUFOs undersökningar är bilden av hur folkbildningens verklighet motsvarar idealet mångtydig. Tydligt är att deltagarna i studiecirklar och folkhögskolekurser allmänt anser att deltagarinflytandet är väsentligt större där än i traditionell utbildning. Men samtidigt uttalar många intervjuade att det i praktiken är anordnaren som bestämmer om de viktiga sakerna. När det gäller folkhögskolan har forskarna bakom djupstudien ställt frågan om det inte finns en förstelning och om inte folkhögskolans demokratiska arbetsformer behöver en förnyelse för att väcka elevernas intresse. I propositionen om folkbildning framhålls att studieförbunden och folkhögskoloma intar en framträdande roll i kulturlivet och att det är infolkbildningen amatörverksamheten inom kulturområdet har om som kunnat utvecklas bäst. Detta ger studieförbunden och folkhögskoloma ett särskilt ansvar för utvecklingen av den folkliga kulturen. Den största äminom studiecirklarna är den estetiska. Även folkhögskonesgruppen loma är den estetiska verksamheten omfattande, särskilt i de långa, särskilda kursema. Dessutom anordnar studieförbunden ett stort antal kulturprogram som framförs inför publik och även folkhögskoloma anordnas ofta kulturprogram. Två av SUFOs projekt är direkt inriktade att studera den estetiska verksamheten. Det gäller dels hantverkscirklar, dels rockmusikcirklar. De estetiska cirklarna tillfredsställer många olika behov. Den stora tillströmningen är ett bevis för att deltagarna ofta är nöjda med verksamheten. SUFO anser ändå att det finns anledning att ifrågasätta om all verksamhet håller en kvalitet som motiverar att den får statsbidrag. I vissa fall tycks studieförbundens roll begränsas till att tillhandahålla materiella förutsättningar för att deltagarna skall kunna ägna sig sina fritidsintressen eller tillverka prylar. Cirkelarrangörema bör därför tydligare än nu sker klargöra för sig själva och andra vilka syften cirklarna har. När det gäller folkhögskoloma är det angeläget att de fortsätter att spela sin traditonellt viktiga roll för kulturen, samtidigt som nya kulturella funktioner bör utvecklas. Folkbildningen förväntas ge stöd och stimulans till ett idéburet studiearbete i folkrörelser och föreningar. Alla studieförbund och mer än hälften folkhögskoloma har organisatoriska band till folkrörelser och andra av ideella föreningar. Även de landstingsägda folkhögskoloma har ett omfattande samarbete med föreningslivet i sina respektive regioner. En stor del av funktionärs- och medlemsutbildningar i organisationer äger rum i studiecirklar och folkhögskolor. Folkbildningen är en del av folkrörelsema och en viktig förutsättning för att de skall kunna fylla sin viktiga funktion i det svenska samhället. Den bild som ges av intervjuundersökningen och djupstudiema är att

SOU 1996: 159 13

det framför allt på det lokala planet förekommer ett mycket omfattande samarbete mellan folkbildning och föreningar och att en stor del av föreningarnas verksamheter bedrivs studiecirklar eller folkhögskolekursom Medlemsorganisationemas ledningar förefaller däremot måttligt ser. intresserade folkbildningen. Folkbildningens företrädare har därför fått av stort utrymme att utveckla en egen folkbildningsideologi, som i viktiga avseenden är gemensam för studieförbund och folkhögskolor och som staten också har gjort till sin i det senaste beslutet om mål för statsbidragen. I de statliga beslutsdokumenten framhålls att studieförbund och folkhögskolor själva skall sätta målen för sin verksamhet och att dessa skall skilja sig mellan de olika studieförbunden och folkhögskoloma. Proñleringen anses viktig och betecknas som en särskild kvalitet. Intervjuundersökningen och några av djupstudiema visar att deltagarna inte bryr sig särskilt mycket anordnar studiecirklarna och om vem som kurserna. Detta bör vara en tankeställare för studieförbunden och folkhögskoloma. Detta bör dock inte, enligt SUFOs mening, tas till intäkt för att arbetet med att fastställa profilerade mål för verksamheten skulle vara meningslöst. Målen och profilen skapar en identitet för varje studieförbund och folkhögskola, och utan den identiteten försvagas förankringen i samhället och respekten för verksamheten.

Sammanfattande bedömningar och förslag

I kap. IV gör SUFO sammanfattande bedömningar och framför några förslag. Den totala omfattningen av folkbildningen anses väl motsvara vad staten

kan förvänta sig bidragsgivningen. SUFO är medveten om svårigheten

av att öka deltagandet inom de prioriterade grupperna, men anser ändå att studieförbunden bör öka ansträngningarna att höja deltagandet bland kortutbildade, invandrare och arbetslösa. I de statliga måldokumenten bör arbetslösa tillföras som en prioriterad grupp. Deltagarna är i allt väsentligt nöjda med resultatet av sina studier och med verksamheten över huvud taget. Det är inte något tvivel om att folkbildningen betyder mycket för den allmänna bildnings- och kunskapsnivån bland liksom för kulturlivet i Sverige. Ett annat viktigt värde vuxna ligger i det sociala nätverk i vardagslivet som framför allt studiecirklarna utgör. Verksamheten inom både studieförbund och folkhögskolor måste anses ha den betydelse för demokratins befästande och utveckling i Sverige och för deltagarnas personliga utveckling som anges i de statliga måldokumenten.

14 SOU 1996: 159

SUFO gör dock vissa påpekanden. Att döma av det material som framkommit bör studieförbunden se över såväl syftet med som kvaliteten och ambitionsnivån i vissa hantverkscirklar för att försäkra sig att de om uppfyller både de egna och statens mål. Det tycks också finnas anledning för folkhögskoloma att pröva nya vägar att eleverna möjligheter att utöva ge ett verkligt inflytande över kursernas innehåll och uppläggning. Studieförbunden bör också tydligare markera sin ideologiska profil och klargöra denna för deltagarna. När det gäller kommande utvärderingar av folkbildningen SUFO anser

att andra former än kommitténs bör prövas.Vad som bör eftersträvas är en

fastare organisation som har möjlighet att arbeta mer långsiktigt än den av tid och direktiv låsta kommittén. Det skulle ge utrymme för successiva beslut om forskningsprojekt med bättre tid för planering av projekten samt möjlighet att utnyttja vunnen kunskap för att starta nya projekt eller ta sig an frågor aktualiseras i samhället. som SUFO lämnar vidare förslag till ett antal studier som bör ingå i en kommande utvärdering: Intervjuundersökningen bör följas upp lämpliga områden för att klarlägga ev. förändringar då det gäller deltagandet i vuxenutbildning och folkbildning. Analysema av folkbildningens effekter bör fördjupas, t.ex. beträffande det lokala kulturlivet, den lokala politiska beslutsprocessen, kvalitén i lokala föreningslivet. Folkbildningens effekter för deltagarna bör undersökas, t.ex. vad folkhögskolestudier leder till, läroprocessema i rockcirklar eller samt om annan ungdomsverksamhet ett observerbart sätt påverkar deltagarnas framtid. Hur påverkas folkhögskolornas verksamhet det stora antalet arbetsav lösa elever I vilken utsträckning påverkar folkbildningens interna utvärderingar beslut om framtida verksamhet Folkbildningsrådets verksamhet bör följas upp och utvärderas fortlöpande.

SOU 1996: 159 Kapitel I 15

I Kommitténs

uppdrag och arbete

1 Utredningsuppdraget

De förändringar av statsbidragssystemet för studieförbund och folkhögskolor trädde i kraft den 1 juli 1991 prop. 1990/91:82, bet. 1990/91: som

UbU 18, rskr. 1990/912358 innebär en övergång från regelstyrning till

målstyming av statsbidragen till folkbildningen. För de verksamhetsansvariga alla nivåer innebär detta såväl minskad reglering av hur verksamheten bedrivs som ökade krav på att redovisa och utvärdera resultaten och effekterna av verksamheten. Folkbildningsrådet, som är folkbildningens eget organ, har till uppgift att fördela statsbidraget mellan studieförbunden och folkhögskolorna enligt förordningen 1991:977 statsbidrag till folkbildningen. Rådet om skall också följa upp och utvärdera den verksamhet som bedrivs med stöd av statsbidrag. Därutöver skall staten vart tredje år göra en utvärdering är frikopplad från den som folkbildningen själv skall svara för. som År 1992 tillsattes utredare med uppgift klargöra vilka en att närmare utgångspunkter och principer som skall tillämpas i den statliga utvärderingen av folkbildningen. Utredaren, Christina Rogestam, överlämnade i juni 1993 betänkandet Frågor för folkbildningen SOU 1993:64. Betänkandet remissbehandlades och en sammanställning av remissynpunkterna ñnns i Utbildningsdepartementets bilaga till 1994 års budgetproposition prop. 1993/942100 Bil. 9 s. 288. Regeringen beslöt i februari 1994 att en särskild utredare skulle planeoch låta genomföra utvärdering folkbildningen dir. 1994:12. ra en av Resultatet av utvärderingen skulle redovisas till regeringen senast den 1 september 1996. Detta datum har senare ändrats till den 1 november 1996. Senare under våren 1994 förordnades förre universitetskanslem Carl Gustaf Andrén att vara den särskilde utredaren. Utredningens namn är Statens utvärdering av folkbildningen 1996, vilket har förkortats till SUFO 96. Till sitt förfogande för att finansiera ett antal utvärderingsprojekt fick utredaren en kostnadsram om 5 250 000 kr. Utvärderingen skall enligt kommittédirektiven ge underlag för regeringens och riksdagens bedömningar av om statsbi- draget till folkbildningen används i enlighet med de syften och villkor

16 Kapitel 1 SOU 1996: 159

som har fastställts, i första hand avse verksamhet som bedrivs efter den l juli 1994, främst syfta till att utifrån ett deltagarsperspektiv belysa kvalitativa as- pekter i verksamheter som bedrivs av studieförbund och folkhögskolor med stöd av statsbidrag, presenteras i ett sammanfattande dokument som skall innehålla en sam- lad analys och bedömning av de delar som har ingått i utvärderingen. Utvärderingen skall i princip endast avse verksamhet som bedrivs enligt förordningen 1991:977 om statsbidrag till folkbildningen och bör i första hand inriktas reguljär verksamhet, dvs. sådan verksamhet som genomförs med ordinarie statsbidrag. Exempel på frågeställningar som anges vara av intresse att få belysta och övervägda är deltagarnas förväntningar att delta i en studie- eller kulturaktivitet och det värde de i efterhand tillmäter denna aktivitet t.ex. i form av vidareutbildning eller en i övrigt förändrad livssituation samt vilken betydelse statsbidragets storlek kan bedömas ha för deltagande i olika slags folkbildningsverksamhet.

Folkbildningen

Enligt förordningen om statsbidrag till folkbildningen SFS 1991:977 kan statsbidrag lämnas till folkhögskolor och studieförbund. Syftet med statens stöd till folkbildningen är att möjliggöra för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang för att delta i samhällsutvecklingen. Verksamheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån i samhället skall prioriteras liksom verksamheter som anordnas för utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt eftersatta grupper. Statsbidrag får inte användas till verksamheter med kommersiellt syfte. Statsbidraget till folkbildningen har under de senaste åren omfattat ungefär 2,5 miljarder kr per år. Därav har ca 500 000 milj.kr varit avsedda för insatser med inriktning på arbetslösa.

Studieförbund och studiecirklar

Särskilda villkor för statsbidrag till studieförbund är att studiecirkelverk-

SOU 1996: 159 Kapitel 1 17

samhet med gemensamma, planmässigt bedrivna studier skall utgöra baför verksamheten och att det i varje studiecirkel eller kulturaktivitet sen skall finnas ledare är godkänd av en lokal studieförbundsavdelen som ning.

Studieförbund

Det ñnns f.n. elva studieförbund: Arbetarnas bildningsförbund ABF. Bland medlemmarna märks främst organisationer inom arbetarrörelsen, konsumentkooperationen, hyresgäströrelsen också andra organisationer som handikapporganisamen tioner och invandrarorganisationer. Frikyrkliga Studieförbundet FS har medlemmar olika frikyrk- - - som liga organisationer och invandrarkyrkor. Folkuniversitetet FU är en sammanslutning av de fem s.k. kurs- - verksamheterna vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Göteborg, Lund och Umeå. KFUK-KFUMs studieförbund har medlemmar KFUK-KFUMs som riksförbund och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Studieförbundet Medborgarskolan Mbsk har som medlemmar or- - ganisationer inom Moderata samlingspartiet och vissa andra organisatio- Aktiv Ungdom och Förbundet Aktiva Seniorer. ner som Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet NBV har bildats genom - sammanslagning tre studieförbund inom nykterhetsrörelsen. av Medlemmar är nykterhetsorganisationer och hälsoorganisationer. Studiefrämjandet- Sfr har medlemmar främst frilufts- och mil- - som jöorganisationer. Svenska idrottsrörelsens studieförbund SISU har som medlemmar - specialidrottsförbund är anslutna till Sveriges riksidrottsförbund och som till dem anslutna ideella föreningar som bedriver idrottslig verksamhet. Sveriges kyrkliga studieförbund SKS har medlemmar främst bland - - Svenska Kyrkans organisationer också bland andra organisationer men Katolska Kyrkan, Svenska Scoutförbundet och Sveriges Unglottor. som Studieförbundet Vuxenskolan SV har medlemmar organisatio- - - som inom Centerpartiet och Folkpartiet samt Lantbrukamas Riksförbund, ner Förbundet Vi Unga samt diverse andra organisationer. Tjänstemännens bildningsverksamhet TBV har som medlemmar - olika fackförbund för tjänstemän. De flesta studieförbunden är organiserade på tre nivåer: ett riksförbund, distriktsnivå och ett antal lokalavdelningar. FS, NBV och TBV har baen

18 Kapitel 1 SOU 1996: 159

ra två nivåer, en riks- och en lokalnivå. Folkuniversitetet är, som ovan sagts, organiserat på ett sätt som skiljer sig från de övriga studieförbunden.

Studiecirklar och kulturprogram

Läsåret 1994/95 anordnades enligt studieförbundens uppgifter till Folkbildningsrådet mer än 340 000 studiecirklar med nästan 2,9 miljoner

deltagare inte personer. I genomsnitt hade en studiecirkel 8,4 deltagare

och omfattade 35,6 studietimmar. ABF var det största Studieförbundet med nästan 30 procent samtliav ga studiecirklar följt av Studieförbundet Vuxenskolan med 17 procent och Studiefrämjandet med 10 procent. Störst antal cirklar anordnades inom estetiska huvudämnesgruppen med mer än 135 000 cirklar följt av samhällsvetenskap med knappt 72 000 cirklar. Studiecirkeldeltagandet varierade mycket mellan olika kommuner. I genomsnitt var det i hela riket 328 deltagare per l 000 invånare. I Dorotea var det 984 deltagare, i Salem endast 92.1 men Deltagarkostnaden för en studiecirkel varierar mellan ämnen och mellan orter. Som exempel kan nämnas att en 30-timmarscirkel i engelska på ABF i Dorotea kostar 350 kr exkl. kurslitteratur. En 20-timmarskurs i engelska Folkuniversitetet i Stockholm kostar 970 kr exkl. material. På Studieförbundet Vuxenskolan i Dorotea kostar vävkurs 33 timmar en om 200 kr, men då tar cirkelledaren inte betalt. På studieförbund i samma Stockholm kostar en vävkurs 60 timmar med fasta vävstolar 2 550 kr. om Dyrast i Dorotea är datacirklarna. En 30-timmarscirkel ABF kostar 650 kr. Nybörjarkurser i data TBV i Södertälje 30 timmar kostar 2 om 700 kr exkl. studiematerial. De cirklar som föreningar anordnar för sina medlemmar i samarbete med studieförbund är i allmänhet kostnadsfria för deltagarna. Studieförbunden kan även anordna kulturprogram, är verksamsom en het eller produktion som framförs eller redovisas inför publik. 1994/95 arrangerades omkring 142 000 kulturprogram av studieförbunden med nästan 14,2 milj. deltagare i publiken. 39 procent av alla kulturprogram

som anordnats av studieförbunden gällde sång och musik och 30 procent

var föreläsningar. Vuxenskolan anordnade flest kulturprogram, 25 procent av samtliga program, följt av ABF med 21 procent och Studiefrämjandet med 13 procent.

1 Statistiska meddelanden: Studieförbund 1994/95 KU 10 SM 9501.

SOU 1996: 159 Kapitel 1 19

Studieförbunden kan vidare anordna s.k. övrig folkbildningsverksamhet, dvs. gruppverksamhet som inte uppfyller de organisatoriska och pedagogiska kraven för studiecirkelverksamhet. Syftet är att pröva nya verksamhetsformer för att utveckla studieförbundens verksamhet. 1994/95 genomfördes mer än 31 000 sådana arrangemang med nästan 472 000 deltagare. I genomsnitt hade arrangemangen 15 deltagare. Studieförbundens lokala verksamhet finansierades, enligt uppgifter från Folkbildningsrådet för 1994/95, till 31,3 procent av statsbidrag, 16,4 procent kommunala bidrag, 25,6 procent av intäkter från deltagama av och 26,7 procent av övriga bidrag och intäkter.

Folkhögskolor

Även folkhögskoloma uppbär statsbidrag enligt förordningen om statsbidrag till folkbildningen. Folkhögskolomas roll är att vara folkbildare och vuxenutbildare med uppgift att också genomföra folkrörelseinriktade och kulturinriktade utbildningar. Till skillnad från andra skolforrner är folkhögskolan inte bunden av centralt fastställda läroplaner, utan varje folkhögskola bestämmer själv sin verksamhet med hänsyn till skolans ideologiska och kunskapsmässiga inriktning. Särskilda villkor för statsbidrag till folkhögskolor är att skolan skall ha ansvarig styrelse, kan vara gemensam för Hera folkhögskolor, att en som allmänna kurser, avsedda främst för dem som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning, årligen skall utgöra minst 15 procent av verksamheten, att undervisningen skall anordnas så att den till form och arbetssätt tydligt skiljer sig från anordnas i det offentliga skolväsendet och den som högskolan, samt att undervisningen skall vara avgiftsfri. De allmänna, behörighetsgivande kurserna kännetecknas av ett brett ämnesval. På de s.k. särskilda kurserna ägnas större delen av studietiden ett speciellt ämnesområde. De allmänna och särskilda kurserna har en längd minst 15 kursdagar. Folkhögskolan anordnar även korta kurser om om 1-14 kursdagar. Av de 136 statsunderstödda folkhögskoloma är 88 rörelseskolor, dvs. skolor drivs av folkrörelser, stödföreningar och andra organisationer som t.ex. arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, fria trossamfund och svenska kyrkan. Kommuner och landsting driver 48 folkhögskolor. Flertalet folkhögskolor har ett större eller mindre antal intematplatser. Ett tiotal skolor är renodlade dagfolkhögskolor utan intematplatser. Folkhögskolan för högre studier. Efter genomgångkan ge behörighet

Kapitel 1 SOU 1996: 159

en allmän kurs kan man få intyg om behörighet grundskolnivå eller allmän behörighet för studier vid universitet eller högskola. Man kan också få särskild behörighet i enskilda ämnen. Antalet kursdeltagare under läsåret 1994/95 var totalt 206 738. På de långa allmänna kurserna gick 11 741 elever och de långa särskilda kurserna 11 813 elever. Under 1994/95 gick dessutom 13 594 elever långa kurser som finansierades via extra anslag till arbetsmarknadsanpassade utbildningar. Folkhögskolans långa kurser omfattade därmed sammanlagt 37 148 deltagare. De korta kurserna hade 154 300 kursdeltagare under läsåret. Under 1994/95 hade folkhögskolorna slutligen 11 235 deltagare uppdragsutbildningar. Andelen kvinnor vari såväl de allmänna som särskilda kurserna drygt 60 procent. I de korta kurserna var andelen kvinnor något lägre. De kort-

tidsutbildade de som hade tidigare utbildning motsvarande högst 2-

en årig gymnasieutbildning uppgick till 70 procent av eleverna. Andelen

handikappade var totalt 10 procent av de studerande. På de långa kurser-

na var andelen handikappade 22 procent. Antalet invandrare födda utom Norden och inflyttade till Sverige under de senaste fem åren 6 584. var På de långa kurserna var andelen invandrare 13 procent. Majoriteteten av deltagarna på de långa kurserna under 30 år. På de var särskilda kurserna var drygt 70 procent och på de allmänna kurserna nästan 60 procent under 30 år. På de allmänna kurserna var nästan 30 procent av deltagarna mellan 30 och 45 år och 40 procent under 25 år. På de särskilda kurserna var mer än hälften av deltagarna under 25 år Fördelningen av folkhögskolornas intäkter olika ut för folkhögskoser lor som drivs av folkrörelser och folkhögskolor drivs landsting. som av Folkbildningsrådet har genomfört enkätundersökning buden som avser getåret 1991/92 för rörelseskoloma och 1991 för landstingsskoloma. Statsbidraget stod för 48 procent av intäkterna rörelseskoloma och 41 procent landstingsskoloma. Huvudmannabidraget finansierade rörelseskoloma bara två procent av verksamheten och på landstingsskoloma 37 procent. Rörelseskoloma fick i stället 13 procent sina intäkter av från landstingen. 13 respektive 12 procent intäkterna härrörde från eleav vernas avgifter för kost och logi, läromedel 20 procent på rörelsem.m. skolorna och nio procent på landstingsskoloma bestod konferensintäkav ter, uppdragsintäkter och övriga intäkter.

2 Statistiska meddelanden: Folkhögskolan 1993/94 och 1994/95 U 22 SM 9601

SOU 1996: 159 Kapitel 1 21

1991 års förändring: målstyrning utvärdering

-

Som sagts skedde i och med utgången av budgetåret 1990/91 en geovan nomgripande förändring villkoren för statsbidrag till folkbildningen. av De regler tidigare gällde för statsbidragen upphörde och i stället fastsom ställde riksdagen och regeringen övergripande mål och motiv som skall ligga till grund för att bevilja statsbidrag för den samlade folkbildningen. Inom de gränser riksdagen och regeringen lägger fast skall folksom bildningen själv för fördelning, administration och organisation ta ansvar statsbidraget samt för uppföljning och utvärdering av verksamheten. av Dessa uppgifter fullgöres ett folkbildningsråd som bildades 1991 av av Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation och Landstingsförbundet. De övergripande mål skall gälla för statens stöd till folkbildningsom har angivits I riksdagsbeslutet underströks klart skillnaden melen ovan. lan folkbildningens mål och målen för statsbidragen. Det ankommer egna studieförbund och folkhögskolor att själva besluta om sina verksamhetsmål, och det anges vara en särskild kvalitet hos folkbildningen att dessa mål skiljer sig åt, att de avspeglar skillnader i ideologi mellan de olika huvudmännen. Staten har i sin tur angivit målen för statsbidragen till folkbildningen, och dessa mål gäller i samspel med studieförbun- dens och folkhögskolomas mål- för all verksamhet som får del av egna bidragen. Enligt regeringens och riksdagens beslut om nytt statsbidragssystem för folkbildningen är en samlad uppföljning och utvärdering en nödvänden statliga budgetprocessen. Den uppföljning och utvärdering dig del av intresse för riksdag och regering skall därför relateras till den som är av statliga bidragsgivningen. Folkbildningsrådet förutsätts följa upp och utvärdera den verksamhet sker med statsbidrag. Staten tar del av rådets som bedömning i anslagsframställningama, men gör också en egen bedömning materialet. Den bedömning som staten därvid gör är en viktig utav gångspunkt för beslut framtida resurstilldelning. Den kan också förom anleda revidering de mål som staten fastställt för sin en av bidragsgivning. I statens bedömning är det naturligt att främst ställa frågor som t.ex. I vilken utsträckning har deltagare prioriterade målgrupper rekryterats ur I vilken utsträckning har anordnarna förmått anpassa olika former av folkbildning till handikappades behov Vilka ämnesområden och aktiviteter har i första hand varit föremål för statligt stöd I vilken utsträckning har de anordnare får statligt bidrag visat öppenhet mot nya grupsom nu och ämnesområden Vilka gränser har man satt upp mot oönskad per verksamhet Svar dessa och liknande frågor förutsätts redovisas till

staten av Folkbildningsrådet.

22 Kapitel 1 SOU 1996: 159

Enligt regeringens och riksdagens beslut skall staten även bedriva ett utvärderingsarbete som är helt frikopplat från det som folkbildningen själv skall svara för. Denna fördjupade utvärdering skall enligt beslutet ske regelbundet genom att regeringen lägger ut tidsbegränsade uppdrag t.ex. till en särskild utredare eller till en forskningsinstitution.

Folkbildningsrådet

l samband med dels Skolöverstyrelsens nedläggning, dels förändringen av villkoren för och administrationen av statsbidragen till folkbildning tog regeringen initiativ till informella samtal med Rörelsefolkhögskolomas intressorganisation RIO, Folkbildningsförbundet FBF och Utbildningsdepartementet om hur bidragsfördelningen till studieförbund och folkhögskolor bäst skulle organiseras. Efter en tid anslöt sig Landstingsförbundet till dessa samtal. Som ett resultat av dessa samtal

bildades Folkbildningsrådet under våren 1991 av FBF, Landstingsförbundet

och RIO. Enligt stadgarna är rådets uppgift att ...för medlemmarnas räkning fullgöra det som regering och riksdag kräver för att statsbidrag ska utgå till den verksamhet som bedrivs studieförbund och folkhögskolor. av Folkbildningsrådet kan vidare svara för andra uppgifter som medlemmarna uppdrar rådet att handlägga I förordningen om statsbidrag till folkbildningen 1991:977 föreskrivs de uppgifter som staten förutsätter att rådet skall fullgöra:

Folkbildningsrådet skall besluta vilka som skall få statsbidrag enligt

förordningen och fördela tillgängliga medel mellan dem. Folkbildningsrådet skall varje år lämna anslagsframställning till en regeringen, varvid rådet skall följa de föreskrifter och anvisningar som regeringen meddelar. Rådet skall kontinuerligt följa upp och utvärdera verksamheten i förhållande till de syften för statsbidraget och de villkor fösom anges som reskrivits för att statsbidrag skall utgå. Rådet skall lämna regeringen sådana sakuppgifter verksamheten om och sådan verksarnhetsredovisning behövs för uppföljning och utsom värdering, i enlighet med de föreskrifter och anvisningar som regeringen meddelar. De arbetsuppgifter som de tre stiftande medlemsorganisationema har

ålagt Folkbildningsrådet har under årens lopp vuxit i omfattning. Enligt

verksamhetsplanen för 1995/96 omfattar de följande områden: Utbildningspolitisk bevakning, remisser och utredningar; -

SOU 1996: 159 Kapitel I 23

Forsknings- och utvecklingsfrågor, bidrag till lokala projekt samt sam-

verkan mellan forskning och folkbildning; Samordning av folkbildningens internationella kontakter; -

Extern information i frågor som rör folkbildningen;

-

Intern information, d.v.s. rådgivning och information till studieförbund

och folkhögskolor; Centrala informationsinsatser om folkhögskolomas kursutbud m.m. ge- nom Folkhögskolornas informationstjänst.

3 Frågor för folkbildningen förslag om utvär-

-

deringsmetod

Enligt regeringens och riksdagens beslut skall staten regelbundet ombesörja fristående utvärderingar av folkbildningen. Folkbildningsrådets och statens utvärderingar avses tillsammans utgöra underlag för statens beslut om bidrag till folkbildningen och om eventuell revidering av målen för den statliga bidragsgivningen. I princip skall utvärderingama avse hur folkbildningen lever upp till målen för statsbidraget. Riksdagsbeslutet om statsbidragen grundar sig emellertid också att folkbildningen anses ha vissa egenskaper som motiverar att verksamheten skall stödjas med statsbidrag. Utvärderingarna bör därför också avse om folkbildningen besitter de egenskaper som anges som motiv för statsbidraget. Vidare är det regeringen och riksdagen som bestämmer vilka motiv som skall ligga till grund för ett nytt beslut om statsbidrag och vilka mål som skall gälla för fortsatta bidrag. Utvärderingama bör därför också innefatta andra omständigheter som kan bedömas vara av betydelse för det kommande statliga beslutet även om de ligger vid sidan av de motiv och mål som gäller för de nuvarande bidragsreglema.

I betänkandet Frågor för folkbildningen SOU 1993:64 har en särskild

utredare föreslagit principer och metoder för den statliga utvärderingen av folkbildningen för perioden 1994/95- 1996/97. Eftersom statens stöd avser folkbildningen i sin helhet bör den statliga utvärderingen också ta sikte helheten. Ansvaret för att de olika anordnarna fullgör sina uppgifter ligger hos deras huvudmän och hos dem själva. Det samordnade ansvaret för att följa upp och utvärdera deras prestationer ligger hos Folkbildningsrådet. Den särskilde utredarens förslag avser således folkbildningen i sin helhet.

Av ekonomiska skäl har förslaget stämts av mot Folkbildningsrådets

utvärderingsplaner. Eftersom Folkbildningsrådets och statens utvärde-

ringar har olika utgångspunkter vore det inte principiellt felaktigt om de

24 Kapitel I SOU 1996: 159

avsåg samma företeelser. Utredaren anser dock att används resurserna bättre om statens utvärdering områden inte utvärderas avser som av Folkbildningsrådet. Utvärderingen skall enligt utredaren endast avse sådan verksamhet som stöds av statsbidrag enligt reglerna i SFS 1991:977, d.v.s. vad som kan kallas det obundna statsbidraget. Andra statliga bidrag är försedda med särskilda regler och syftar till att tillgodose speciella ändamål. Verksamhet som bedrivs med stöd sådana bidrag bör därför utvärderas av i annan ordning. Utredarens förslag till utvärderingsorrrråden avser att åstadkomma en kvalitativ utvärdering av folkbildningen, av prestationernas effekter och kvalitet. Eftersom det existerande statistiska materialet folkbildningom en är relativt omfattande föreslås i betänkandet att den statliga utvärderingen i huvudsak bör inriktas på ett antal fördjupningsstudier. Denna kvalitativa utvärdering bör enligt förslaget i första hand avse verksamheten och deltagarnas uppfattning om denna, utgå från deltagarens perspektiv, syfta till att ge staten underlag för ett framtida beslut stödet till folk- - om bildningen och till att kontrollera att målen för stödet uppfylls verkav samheten, genomföras av en statlig kommitté eller enmansutredare, samt till sitt förfogande få en kostnadsram om 5-6 n1ilj.kr. motsvarande - en promille av anslagen till statsbidragen under treårsperiod. en Utifrån dessa utgångspunkter lämnar utredaren förslag delar om av folkbildningen bör undersökas och metoder för insamling data i som av de olika fallen. Genomförandet av de olika delprojekten bör enligt utredningsförslaget göras av fristående forskare och institutioner. De olika delprojekten bör emellertid hållas samman och kontinuerliga diskussioner

bör föras med dem som åtar sig genomförandet, för att så långt möjligt

säkerställa att underlaget blir relevant för utvärderingen. Resultaten bör vidare sammanställas och sammanvägas för att utmynna i helhetsbeen dömning av folkbildningens förhållande till målen för statsbidragen. Utredaren föreslår därför att antingen kommitté eller enmansuten en

redare med tillgång till en referensgrupp får ansvaret för utvärderingen.

Eftersom den statliga utvärderingen är av stort intresse även för landstingen och kommunerna, i deras egenskap stora offentliga bidragsgiav vare, bör företrädare även för dessa organisationer insyn i ges utvärderingsarbetatet. Direktiven följer i stort utredarens förslag.

SOU 1996: 159 Kapitel J 25

4 SUFOs arbetssätt

Referensgrupp

Enligt direktiven kunde det vara lämpligt att utredaren till sitt förfogande hade särskilda referensgrupper för samråd, t.ex. för att klargöra och precisera syftet med utvärderingen, följa utvärderingen av delprojekt eller göra samlade bedömningar av resultaten av olika delprojekt. Utredaren har valt att knyta en sådan referensgrupp till utvärderingen.

I referensgruppen har ingått fem forskare och universitetslärare som

företräder beteendevetenskapliga, humanistiska, naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga discipliner: professorema Lars Furuland och Roger Säljö, docenten Jan O. Jonsson samt universitetslektorema Michele Micheletti och Rolf Paulsson. Landstingsförbundet har företrätts utredaren Marta Olsson och Svenska kommunförbundet av sektionsav chefen Ants Viirrnan. Statens kulturråd har representerats av avdelningsdirektören Gudrun Wikström och Inrikesdepartementet tidigare Civildepartementet av kanslirådet Kent Ivarsson. Eftersom folkbildningen är föremål för utvärderingen har den inte varit direkt företrädd i referensgruppen. De informella kontakterna har dock varit livliga, främst mellan SUFOs utredare och sekretariat och Folkbildningsrådets företrädare, men även med företrädare för studieförbund och folkhögskolor.

Utvärderingsprojekt

I direktiven föreskrivs att utvärderingen skall läggas upp det sätt som föreslagits i Frågor för folkbildningen. Inom ramen för den tid och de ekonomiska förutsättningar givits uppdraget skall en så heltäckande som bild folkbildningen som möjligt eftersträvas. Utvärderingen skall viav dare syfta till att belysa kvalitativa aspekter hos folkbildningen. Deltagarperspektivet skall betonas. Resultaten av utvärderingen skall presenteras i ett sammanfattande dokument skall innehålla utredarens samlade analys och bedömning av som om folkbildningen motsvarar de syften och villkor som staten har fastställt för statsbidragen. Om utredaren finner att utvärderingen ger anledning att överväga preciseringar eller förändringar de nuvarande målen av för den verksamhet som bedrivs med statsbidrag bör, enligt direktiven, förslag till detta redovisas.

26 Kapitel SOU 1996: 159

I principbetänkandet, i remissyttrandena över det samt i direktiven till

utredningen formuleras ett antal frågor som bör ställas och besvaras under den statliga utvärderingen. En central fråga gäller den långsiktiga behållningen av deltagande i folkbildningens verksamheter. En förutsätt-

ning för att få en uppfattning om detta är att vet något man om deltagarnas förväntningar på verksamheten. Andra frågor bör ställas som gäller allmänhetens inställning till folkbildningen och deltagandet i annan

vuxenutbildning. Syftet är dels att få perspektiv frågan om deltagarnas

förväntningar genom att ta reda på inställningen till folkbildning hos dem som inte har deltagit, dels att få en uppfattning om studieförbundens och folkhögskolomas förutsättningar att rekrytera deltagare främst de priur oriterade grupperna. Utredningen har valt att försöka besvara dessa frågor med hjälp av dels en stor riksomfattande intervjuundersökning, dels ett antal forsknings-

projekt som har genomförts antingen av forskargrupper på högskoleinsti-

tutioner eller i ett par fall av enskilda forskare. Intervjuundersökningen, som har fokuserats deltagarnas uppfattning om folkbildningsverksamheten och allmänhetens inställning till verksamheten, har genomförts tillsammans med Statistiska Centralbyrån. Rapporten om undersökningsresultaten, Folkbildning och vuxenstudier, har skrivits av en av ledamöterna i SUFOs referensgrupp, Jan O. Jonsson och av doktoranden Michael Gähler. Kostnaden för intervjuundersökningen och rapporten var sammanlagt drygt miljon kronor. en Vid valet av högskoleinstitutioner för utredningens projekt har ambitionen varit att sprida dessa över landet till fler universitet och högskolor, för att därmed sprida kunskapen och intresset för folkbildningen inom om forskarvärlden. Detta har också lyckats: sex universitets- och högskolein-

stitutioner lika många orter är på olika sätt inblandade i SUFOs

projekt. De flesta projekten avser studieförbundens verksamhet. En anledning till detta är att studiecirklar-na berör betydligt fler människor än folkhögskolomas kurser. En viktigare anledning är emellertid att den statistiska och vetenskapliga kunskapen om cirkelverksamheten och i synnerhet om cirkeldeltagarna är mindre omfattande än motsvarande kunskaper om folkhögskolomas verksamhet. Folkbildningsverksamhetens betydelse för samhället övergripanär en

de fråga. Mer konkret kan man ställa frågor om verksamhetens betydelse

för en kommun. Vad tror man skulle hända t.ex.om cirkelverksamheten

inte fanns i kommunen I ett av utvärderingsprojekten har några olika ty-

per av kommuner valts ut för djupstudier, en i glesbygd, en mellanstor kommun och en förort i ett storstadsområde. Rapporten heter Cirkelsamhället och projektet har genomförts av doktoranden Eva

SOU 1996: 159 Kapitel 1 27

Andersson, fil.dr Ann-Marie Laginder, professor Staffan Larsson och universitetslektor Gunnar Sundgren. Kostnaden för projektet var sammanlagt nästan 1,2 milj.kr. Andra frågor som bör ställas gäller studieförbundens och folkhögskolomas arbete med att förverkliga de mål som fonnulerats, dels av folkbildningsorganisationema dels av staten. I ett av projekten, Folkbildning som institution, behandlas dessa frågor specifikt av doktoranden Alvar Svensson, men i alla projekt kommer målfrågoma in i större eller mindre utsträckning eftersom de är centrala för folkbildningen. Folkbildningsrådets roll när det gäller implementeringen av de mål som uppsatts av och för folkbildningen har undersökts av fil. dr Lena Lindgren. Rapporten heter F olkbildningsrådet myndighets ställe Hur ser innehållet och arbetssättet i studiecirklarna resp. folkhögskolekurserna ut När det gäller studiecirklarna har utredningen intresserat sig främst för de samhällsinriktade och de estetiska cirklama. Demokratiaspekten är central i folkbildningsarbetet och den bör vara särskilt viktig i de samhällsinriktade studiecirklarna. Doktoranden Petros Gougoulakis, under vetenskaplig ledning av universitetslektorema Lena Borgström och Robert Höghielm, har undersökt dessa studiecirklar. Rapporten heter "man lär sig mer än man tror genom att träffas". Den estetiska cirkelverksamheten omfattar en stor del av den totala verksamheten. Ibland har tvivel framförts möjligheten och ambitionen att genomföra en verksamhet som inte består i enbart färdighetsträning eller enbart förfärdigande av föremål för eget bruk eller försäljning. Universitetslektor Louise Waldén och fil. dr Yvonne Andersson har genomfört en studie som heter Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande. Fil. lic. Thomas Öhlund har gjort en studie av Rockmusik som folkbildning. Studiet av folkhögskoloma har samlats till ett större projekt som genomförts av en forskargrupp på pedagogiska institutionen i Umeå. Rapporten som heter Värden i folkhögskolevärlden har skrivits av ñl. dr Ragnhild Nitzler, doktoranden Inger Landström, ñl. dr Inger M. Andersson och högskoleadjunkt Ulrika Eriksson. Forskarna har djupstuderat tio folkhögskolor över hela landet, som representerar olika typer av rörelseskolor och landstingsskolor. Deltagamas uppfattning om verksamheten är en huvudfråga, liksom deras bakgrund och motiv att följa en folkhögskolekurs, men forskarna har också studerat folkhögskolomas sätt att uppfylla de mål satts, deras pedagogiska arbete, samt valet av insom nehåll i kursema. Kostnaden för folkhögskoleprojektet n1ilvar nästan en jon kr.

28 Kapitel I SOU 1996: 159

Folkbildningsrådets projekt

SUFO har, främst resursskäl, avstått från att studera vissa företeelser av

inom folkbildningen, därför att Folkbildningsrådet har tagit initiativ till

studier inom dessa områden. Studieförbunden anordnar vid sidan av studiecirklar även kulturpro-

gram se ovan avsnitt 1.2. Folkbildningsrådet har satt igång ett projekt

som heter Bildningskultur Folklig kultur Om kulturverksamhet i studi- eförbund och folkhögskola. Inom ramen för detta projekt kommer även kulturprogrammen att studeras. Projektet, som leds av ñl.dr Birgitta Ekman vid Mälardalens högskola, beräknas vara slutfört 1998. Kulturprojektets syfte är att beskriva omfattning och inriktning av den kulturverksamhet som fö- rekommer inom folkhögskola och studieförbund; att jämföra kulturverksamheten 1990/91, 1991/92 och 1994/95 med den kulturverksamhet som förekom 1980/81,198l/82 och 1984/85; att i ett regionalt/lokalt perspektiv söka förklara och förstå kulturverk- samhetens betydelse och funktion på organisations- och lokalsamhällsnivå; att i ett medborgarperspektiv söka förklara och förstå kulturverksamhe- tens betydelse och funktion individ/deltagamivå.

Folkbildningsrådet har vidare initierat och finansierat en studie av den

pedagogiska processen i studiecirkeln, Lärande i studiecirklar. Projektet, som leds av universitetslektorerna Lena Borgström och Robert Höghielm vid Lärarhögskolan i Stockholm, skall enligt planerna slutrapporteras vå-

ren 1997. Studien omfattar tre huvudfrågor: Vad är det för slags kunskap

deltagandet i studiecirkel ger Hur förvärvas kunskaperna Varför lär

man det man lär En central fråga är hur det pedagogiska klimatet for-

mas i studiecirkeln. I samband med detta aktualiseras en rad faktorer som har ett avgörande inflytande, t.ex. rarnfaktorer, ledaren, gruppdynamik, deltagarförväntningar, deltagarinñytande.

En av de prioriterade målgruppema för folkbildningen är deltagare

med funktionshinder. Våren 1994 beslutade Folkbildningsrådet att avsätta medel för studier rörande folkbildningens arbete med dessa deltagare. SUFO avstod därför från att genomföra en särskild studie av folkbildningsarbetet med funktionshindrade.

Fil. lic. Hans Dahlgren på Göteborgs universitet genomförde på Folkbildningsrådets uppdrag en studie som omfattar samtliga studieför-

bundsavdelningar i sex kommuner samt 44 folkhögskolor. Enligt rappor-

ten3 framgår det tydligt att det är i de större städerna, Lund, Stockholm

3 Folkbildningen och deltagare med funktionshinder, rapport nr 1995:09 och 10, Institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet

SOU 1996: 159 Kapitel 1 29

och Umeå, samt i viss mån Arvika, som möjligheten till fritt val stuav

dieförbund är störst. I glesbygden finns inte mycket att välja på, det

om överhuvud finns något. Statistiken inom studieförbunden och Folkbildningsrådet visar att det är främst ett par studieförbund som genomför verksamhet för och med deltagare med funktionshinder. Några av Folkbildningsrådets projekt har slutförts och rapporterna beskrivs kortfattat i avsnitt II.2. Det ena projektet är omfattande och studerar delvis samma företeelser som SUFOs intervjuundersökning och vissa av SUFOs projekt. Rapporten, som har skrivits av ñldr Lena Lindgren, heter Kan en filthatt stärka demokratin Om mål och ideal i folkbildning4. Det andra projektet, som har genomförts och rapporterats av fil.dr Per Hartman, är mer begränsat i tid och omfattning. Det syftar till att beskriva studiearbetet i några folkrörelseanknutna föreningar5.

5 SUFOs betänkande

Uppläggningen av

Redovisningen av SUFOs arbete med den statliga utvärderingen av folkbildningen publiceras i sammanlagt sex delbetänkanden och ett slutbetänkande. Ett delbetänkande, Folkbildning och vuxenstudier SOU 1995: 141, innehåller resultat från den intervjuundersökning kortfatsom tat beskrivits ovan. De fem övriga delbetänkandena innehåller rapporter från en eller flera av de forskningsprojekt också omtalats som ovan. Forskarna ansvarar själva för innehållet i dessa delbetänkanden. De heter Cirkelsamhället SOU 1996:47, Värden i folkhögskolevärlden SOU 1996:75, Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande SOU 1996:122, Folkbildningens institutioner SOU 1996:127 samt Tre rapporter om studiecirklar SOU 1996: 154. I kap. nedan finns sammanfattningar forskningsprojekten och av rapporten från intervjundersökningen. Dessa sammanfattningar har skrivits av forskarna och de ansvarar för innehållet på sätt de samma som ansvarar för sina forskningsrapporter. De analyser och slutsatser som finns i kap. III bygger i stor utsträckning forskningsrapportema och resultaten i intervjuundersökningen.

Även forskningsresultaten från vissa Folkbildningsrådets utvärde-

av ringsprojekt ligger till grund för de analyser och slutsatser som redovisas i detta betänkande.

4 Carlsson Bokförlag 1996 5 Hartman Studier i förening, Linköpings universitet 1996

30 Kapitel I SOU 1996: 159

Referensgruppen har under hela utredningsarbetet bidragit med synpunkter också ligger till grund för slutsatserna. Ansvaret för den som analys och de slutsatser som publiceras i detta betänkande ligger dock helt hos utredaren.

SOU 1996: 159 Kapitel 2 31

Underlaget för utvärderingen

Il. 1 Rapporterna

I detta avsnitt presenteras sammanfattningar rapporterna från av forskningsprojekten och från SUFOs intervjuundersökning. Sammanfattningama har skrivits av forskarna som också för inneansvarar hållet, på samma sätt när det gäller rapporterna. som

Folkbildning och vuxenstudier. Rekrytering, omfattning, erfarenheter

av Jan 0. Jonsson och Michael Gähler

Huvuddelen av de analyser som genomförts i delbetänkandet

Folkbildning och vuxenstudier SOU 1995:141 baseras inter-

en vjuundersökning gjord av SCB på uppdrag SUFO 96, kallad Fritid av och fritidsstudier. Intervjupersonerna tillfrågades sitt deltagande i om vuxenutbildning generellt och i folkbildning studiecirklar och folkhög- -

skolor speciellt. En stor del frågorna utvärderande karaktär,

- av var av eftersom ett bärande syfte att studera hur deltagarna upplevde olika var studiefonner. Intervjuerna genomfördes under februari 1995 via telefon med ett slumpvis urval av 3.000 vuxna svenskar, 18-75 år, plus ett regionalt tilläggsurval 1.000 personer. Bortfallet 20.1 procent vilket var medför att i riksurvalet totalt 2.435 medverkade. Av dessa bepersoner svarade 185 7.6% en reducerad intervjublankett, främst grund av

språksvårigheter. Vissa analyser är också gjorda på de så kallade Levnadsnivåundersökningama LNU vid Institutet för social forskning.

Delbetånkandet redogör för huvudresultaten den empiriska studien, av som också beskrivs mer ingående i bilagor. Betänkandet sammanfattas

32 Kapitel 2 SOU 1996: 159

nedan sju frågor om vuxenutbildning och folkbildning. som svar

Utöver detta ingår diskussionsdel som berör rekryteringsprinciper och

en -ideologier, kravnivåer samt metodfrågor.

Vilken omfattning har vuxenutbildningen

Vuxenstudier betydande fritidsverksamhet för svenskarna. Cirka 75 är en procent dem mellan 18-75 år har någon gång gått en studiecirkel och av vi beräknar att lite drygt 20 procent, eller cirka 1.2 till 1.3 miljoner individer, aktiva i sådan utbildning under år 1995. Den övervägande devar

len av dem som någon gång gått en studiecirkel deltar bara sporadiskt,

för 10 procent är studiecirkelaktiviteten reguljär och för runt 5 promen cent tycks den i det närmaste dominera fritiden. Studiecirklarna är den helt dominerande studieformen antalsmässigt, flera andra typer studier är också vanliga. Drygt 25 procent av den men av

befolkningen har någon gång gått facklig kurs, 20 procent har

vuxna en

deltagit i komvuxutbildning och än 10 procent har någon gång stu-

mer

derat i brevskola e.d., gått folkhögskolekurser, respektive gått en högsko-

leutbildning fritiden. Om vi också räknar sådan vuxenutbildning som inte alltid är frivillig blir de totala talen mycket större. Detta beror främst att kurser och intemutbildning arrangerade av arbetsgivaren är en be-

tydande verksamhet: närmare hälften av de anställda genomgår någon

kurs under ett kalenderår och cirka 18 procent går en utbildning sorts längre än sju dagar. Därtill kommer att 15 procent någon gång deltagit i arbetsmarknadsutbildning. Självklart är det så att det totala antalet utbildningstillfällen är ojämnt fördelat i befolkningen. Många studerar ofta och mycket, andra inte alls. Våra resultat tyder att ungefär 14 procent aldrig har deltagit i någon form vuxenutbildning. Andelen bara deltagit någon enstaka gång av som är mycket större. Exempelvis har cirka 26 procent aldrig deltagit i någon vuxenutbildning utöver studiecirklar, och inte deltagit i sådan under de en tio åren. Inskränker vi till att studera de tre senaste åren är senaste oss motsvarande andel drygt 35 procent, d.v.s. än tredje svensk melmer var

lan 18-75 år har inte genomgått någon form vuxenstudier alls under de

av

tre senaste åren vi räknar då inte företags- eller branschintem utbildning,

däremot ingår arbetsmarknadsutbildning.

Vilka är det är aktiva i vuxenutbildning och folkbildning som

När vi studerar dem är högaktiva i vuxenutbildning i stort visar det som sig rekryteringen är såväl könsmässigt socialt sned. Kvinnor deltar att som

SOU 1996: 159 Kapitel 2 33

än män, tjänstemän mer än arbetare, och högutbildade mer än lågutmer bildade. Därutöver är huvudstadsbor mindre aktiva än andra och de som har barn i förskoleåldem likaså. Skillnaderna är rätt stora, exempelvis är oddset att vara högaktiv det tredubbla för personer med postgynmasial utbildning jämfört med personer med förgymnasial skolning kortare än nio år även när vi tar hänsyn till, d.v.s. kontrollerar för, kön, ålder, samhällsklass, ortstyp, sysselsättningsstatus och farniljetyp. Motsvarande skillnad mellan okvaliñcerade arbetare och tjänstemän är ungefär två till ett, medan kvinnor har ungefär 50 procents högre odds än män. Omfattningen av den sociala och utbildningsmässiga snedrekryteringär dock svår att bestämma eftersom vi inte vet i vilken utsträckning en

vuxenstudiema lett till att deltagarna förändrat sin sociala position och

höjt sin allmänna utbildningsnivå. De som gjort detta kommer att klassiliceras i sin position och därmed förväxlar vi en beskrivning över vilnya ka grupper som rekryteras till en vuxenutbildning med en bild över vilka grupper som faktiskt har erfarit sådan. Detta problem kan man bara komma tillrätta med genom fördjupade studier med en longitudinell ansats. När vi specialstuderar rekryteringen till studieförbundens cirklar finner vi att den är märkbart jämnare än till vuxenutbildning i stort. Detta beror

troligen på att förkunskapskraven knappast utesluter någon samt på att

kostnaderna är försumbara, till stor del därför att utbildningen är koncentrerad till kvällstid och därmed går att kombinera med yrkesarbete. De som är högaktiva kommer visserligen oftare från tjänstemannaklassema, men deras försteg är mindre än för vuxenutbildning generellt och det

finns i stort sett ingen skillnad mellan hög- och lågutbildade. Däremot är

kvinnodominansen högre i studiecirklar kvinnors benägenhet att vara högaktiva är hela 80 procent högre än mäns och Stockholm är något mer underrepresenterat. För studiecirklar varierar dock rekryteringen med ämnesområde. När vi gör en enkel uppdelning mellan cirklar som förmedlar allmän medborgerlig bildning främst samhällsinriktade ämnen och dem som bygger estetisk-kulturell verksamhet, visar det sig att rekryteringen till det förra ämnesområdet är socialt skevare framför allt tjänstemän och jordbrukare överväger. De estetisk-kulturella cirklarna domineras rätt kraftigt av kvinnor samt av personer med medelhög utbildning. Arbetare är den enda samhällsklass som oftare deltar i estetisk-kulturell än i all-

män-medborgerlig studieverksamhet som vi definierat dessa. Under an-

tagandet att det är de senare cirklarna som mer direkt stärker individers politiska resurser, kan studiecirkelverksamheten bidra till att öka

klassklyftoma i den bemärkelsen denna farhåga skall dock inte överdri-

vas, jfr. diskussionen i avsnitt 111.2 i delbetänkandet.

2 16-1329

34 Kapitel 2 SOU 1996: 159

Vilken syn har människor i allmänhet på vuxenutbildning och folkbildning Värdet av vuxenutbildning framstår som högt i medborgarnas ögon. Närmare hälften av vuxna mellan 18 och 75 år instämmer i påståenden om att sådan utbildning skulle kunna till nytta i jobbet samt bidra till vara ökade kunskaper om miljö och samhälle. Däremot är det rätt få som menar att vuxenstudier skulle leda till ett ökat engagemang i politiska frågor, eller till en rikare fritid. Det hindrar givetvis inte att vuxenstudier kan ha sådana konsekvenser. Den instrumentella synen vuxenutbildning i stort tycks inte gälla studiecirklar i samma utsträckning: närmare 60 procent menar att man i dessa cirklar mest studerar ämnen som man har nytta av fritiden. I öv-

rigt är det intressant att notera att många över 40 procent instämmer i påståendet att deltagarna bestämmer mer än cirkelledarna hur man skall

arbeta, men att andelen är högre bland icke-deltagarna. Här kan man anta att schablonbilden av studiecirkeln som en deltagarstyrd verksamhet måhända har fast grund i verkligheten, att erfarenheterna från att en men deltaga ändå justerar denna bild något studierna påminner mer än vän- tat om vanlig undervisning. En ofta omfattad åsikt är att cirkelledarna har bristande kunskaper i

ämnet. Men absoluta nivån 45 procent utgör knappast något starkt be-

lägg för någon utbredd inkompetens. Dels många cirklar arrangeras av

där alla deltagare står nivå vilket är i linje med stu-

grupper samma diecirkeltraditionen att man inte skall lära sig av en utomstående auktoritet, dels hävdar 90 procent faktiskt att cirkelledarens kunskaper i den senaste cirkeln de genomgick var tillräckliga. Det är möjligen något oroväckande att åsikten om cirkelledamas bristande kunskaper delas av flera i gruppen deltagare, jämfört med icke-deltagare. När det gäller folkhögskolorna betonar särskilt de som deltagit i sådana studier att skolan lägger större vikt vid personlighetsutveckling än vid faktakunskaper. Den allmänna uppfattningen är annars att folkhögskoleeleverna är sådana som till stor del har misslyckats i den vanliga skolan, att lärarna är mer engagerade men möjligen mindre objektiva samt att - skolorna har en ganska tydlig politisk eller religiös inriktning. Allmänhetens bild är inte förvrängd så sätt att den förstorar folkhögskolomas särart, tvärtom är det de som studerat vid dessa skolor som främst lyfter fram skillnaderna gentemot den vanliga skolan.

Deltagare i folkbildning vilka är deras erfarenheter av sina studier

- De som bedrivit folkhögskolestudier är mycket positiva till såväl studie-

SOU 1996: 159 Kapitel 2 35

formen som arbetsfonner och lärare. Vissa bedömare skulle möjligen bli bekymrade över att endast hälften av alla som deltagit i längre folkhögskolekurser anger att de ñck vara med och bestämma utbildningens uppläggning. Även när det gäller studiecirklama förefaller folkbildningsidealet om deltagarstyming att inte riktigt överensstämma med verkligheten. Vi bör betona att Fritidsstudieundersökningen inte räcker till för några säkra slutsatser om graden av deltagarstyming, men våra resultat stöds av en undersökning av Lindgren 1995. Cirka 12 procent av dem som deltagit i studiecirklar uttrycker tvivel

över utbildningsinslaget i undervisningen de anser att man mest pratar och inte bedriver planmässiga studier. Därutöver menar så många som

var fjärde deltagare att cirkelledarna kunde ställt högre krav på deltagarna, medan nästan inga menar att studietakten eller kraven var för högt

ställda. Sammantaget ger resultaten visst fog för att hävda att många studiecirklar ligger på en alltför låg nivå och att det kunskapsmässiga utby-

tet för många deltagare varit för litet. När vi betänker studiecirkelverksamhetens enorma omfattning är det inte så konstigt att vi får detta

resultat i många cirklar är det sannolikt en mycket stor variation i för-

kunskap bland deltagarna. Avvägningen mellan kravnivå och rekryteringsstrategier diskuteras i delbetänkandet.

Vilka är det som inte deltar i vuxenutbildning

De som aldrig deltagit i någon form av vuxenstudier cirka l4 procent i vårt urval finner vi delvis i de grupper som i analysen över högaktiva

framstod som underrepresenterade. Således är de med arbetaryrken, lägre utbildning, samt boende i Storstockholm oftare icke-aktiva än andra. En viktig skillnad är dock att olikheterna mellan samhällsklasser, utbildningskategorier och ortstyper är större när det gäller icke-aktivitet än när det gäller hög aktivitet. Det tyder på att barriären att pröva på vuxenstudier är mer beroende av bakgrundsförhållanden än intensiteten i studieintresset bland dem som väl brutit denna barriär. Det finns även andra skillnader mellan analyserna av högaktiva respektive icke-aktiva. Kvinnor är ofta högaktiva men är i samma grad som män icke-aktiva. Bland de äldre, liksom bland ensamstående, finner vi

både benägenhet att delta ofta och att inte delta alls. Detta kan bero på

en att dessa grupper är polariserade med avseende på hälsotillstånd och socialt utanförstående. Det framstår som särskilt viktigt att studera Vuxenutbildningens spridning bland befolkningsgrupper som är utsatta av olika skäl. Vi har därför specialstuderat handikappade, invandrare, ensamstående mödrar, unga

36 Kapitel 2 SOU 1996: 159

lågutbildade samt arbetslösa. Generellt sett tyder resultaten på att vuxenutbildningen verkligen når dessa grupper handikappade är till och med något oftare högaktiva än andra. Det finns dock en kvardröjande farhåga när det gäller personer födda i utomnordiska länder. De uppvisar överlag en låg studieaktivitet, med hög andel icke-aktiva. Våra analyser kan en dock inte ta hänsyn till att de genom att ha varit bosatta kortare tid i lan-

det än jämnåriga födda i Sverige också har haft mindre möjligheter att

skaffa sig erfarenheter av vuxenstudier. Unga lågutbildade utmärks också av en låg studieaktivitet, våra men slutsatser där är att det inte finns anledning att befara något mer perma-

nent utanförstående. Sammantaget anser vi att våra resultat tillsammans

med andra uppgifter ändå starkt talar för att såväl utomnordiska invandrares som ungdomars studieaktivitet i cirklar och annan vuxenutbildning borde utredas ytterligare. Detsamma gäller de arbetslösas deltagande,

främst i perspektiv den långvarigt höga nivån arbetslösheten.

av

Vilket samband finns det mellan aktivitet i Vuxenstudier och andra

områden inom samhällslivet

När vi ser deltagandet i studiecirklar/kurser som ett fritidsintresse och frågar oss om det är besläktat med andra dylika intressen, finner vi ett klart mönster. Det finns en kulturell dimension som innefattar vuxenstudier, bokläsning, besök muséer/teatrar/konserter lutställningar, samt körsång/trakterande av musikinstrument. De som är aktiva inom det ena området tenderar att också det inom de andra. Även när vi eliminevara rar samvariationen med samhällsklass, utbildning, ortstyp, mil. bakgrundsfaktorer framträder detta mönster. Vuxenstudier tangerar därmed det som ibland kallas ñnkultur, våra analyser visar också att det inmen te är den mest privilegierade samhällsklassen eller de med den högsta utbildningen som oftast deltar, utan de som ligger nivån under. Men vuxenstudieaktivitet har också ett positivt samband med andra fritidsaktiviteter än kulturella, även om dessa samband är svagare och i vissa fall inte statistiskt säkerställda. Detta talar för att det finns en allmän aktivitetsdimension. Vi kan därmed avfärda hypoteser om att det finns generellt verkande kompenserande mekanismer som gör att individer tenderar att antingen göra det ena eller det andra på sin fritid. Att det finns ett genomsnittligt positivt samband mellan olika aktiviteter utesluter dock inte att engagemang i andra fritidsaktiviteter för många ändå kan vara ett alternativ till vuxenstudier. På motsvarande för fritidsaktiviteter, fastän inte lika påtagligt, sätt som finns det ett generellt positivt samband mellan deltagande i organisa-

SOU 1996: 159 Kapitel 2 37

tionslivet och i vuxenstudier, Det är främst medlemmar och aktiva i politiska föreningar, pensionärsorganisationer och andra föreningar t.ex. hobbyföreningar, samt i viss mån fackmedlemmar som ofta deltar i vuxenstudier. En anledningarna till resultatet kan vara att aktiviteterna inav dessa organisationer ofta bedrivs i form studiecirklar. om av Aktivitet i vuxenutbildning har också ett positivt samband med politiska och samhällsinriktad aktivitet. De som har talat inför ett möresurser de upplever sig kunna överklaga ett myndighetsbeslut, samt de te, som röstade i riksdags- och kyrkofullmäktigevalet är i genomsnitt som senaste aktiva i vuxenstudier än andra. Detta gäller också när vi jämför indimer vider med utbildning, samhällsklass, ålder, kön m.m. Vi har tyvärr samma inga möjligheter att avgöra dessa former deltagande i samhällslivet om av befordras vuxenstudier, eller om det snarare är så att personer som är av allmänt intresserade samhällsfrågor också attraheras av kurser och stuav diecirklar. Våra analyser dock anledning att formulera hypotesen att ger vuxenutbildning faktiskt leder till ökade politiska resurser.

Vilka är skälen för att inte delta i vuxenutbildning

Vilka skäl kan det då finnas för att inte delta i vuxenutbildning När vi

frågar dem varken deltagit eller hyser planer att delta, tycker vi oss

som kunna klar dominans intresserelaterade skäl även om forrnulese en av ringarna ibland är annorlunda. Det är inte ovanligt att också nämna tidsskäl, när vi söker mäta tidsbrist objektivt sätt via frågor men ett mer arbetstid, hushållsarbete och Skiftarbete finner vi inget stöd för detom -

ta. Inte heller deltar ensamstående med ett givet antal barn mindre än

sammanboende Däremot är kvinnor har barn i förskoleåldem par. som mindre studieaktiva, speciellt är de mindre ofta högaktiva. Vår slutsats är tidsskäl generellt sett inte uppträder restriktion, snarare är det att som en så att vissa prioriterar andra fritidssysselsättningar än studier. Det är troligen inte heller en principiellt negativ inställning till vuxenstudier avhåller människor från att delta även de icke-aktiva insom stämmer relativt ofta i påståenden att vuxenutbildning skulle ha posiom tiva effekter för dem. Det är också osannolikt att ett begränsat utbud kan förklara icke-deltagande, eftersom närmare 80 procent av dem som inte deltar att kan studera vilket ämne som helst i studiecirkelmenar man fonn. Arbetslöshet och handikapp tycks inte heller kunna förklara icke-deltagande i vuxenutbildning. Inte heller finner vi några belägg för att fysiskt

eller psykiskt ansträngande arbeten skulle påverka benägenheten att del-

i studiecirklar/kurser fritiden och vi hittar bara få och osystematiska ta tecken på att det intellektuella innehållet i arbetet skulle ha några sådana

38 Kapitel 2 SOU 1996: 159

effekter. Slutligen har vi sökt testa huruvida ekonomiska faktorer spelar in, men finner i stort sett inget stöd för antagandet att de icke-aktiva skulle dra sig för att studera av sådana skäl. Här finns dock undantag som kan vara värda att notera, exempelvis tycks ekonomiska inverka resurser studiedeltagandet hos personer med arbetaryrken. Våra resultat innebär inte att det inte finns människor som står inför påtagliga studiehinder i form exempelvis sjukdom, handikapp, tidsbrist av eller små ekonomiska Resultaten talar dock mot att dessa fenoresurser. men utgör generella förklaringar det är så att säga i stort sett lika många med dessa problem som utan, som inte studerar. Slutsatsen är därför inte att varenda människa som har intresse vuxenutbildning också kan delav ta, utan att det inte finns några enkelt identiñerbara studiehinder. Istället för studiehinder, som kan antas bero kostnader, tidsrestriktioner och begränsad sannolikhet att lyckas i studierna, är det troligen skillnader i de förväntade belöningarna som förklarar varför vissa deltar och andra står utanför vuxenutbildningen. Dessa belöningar innehåller två skilda dimensioner, egenvärdet av utbildningen och externa belöningar. Den snedrekrytering som vi finner även till studiecirklarna t.ex. de samhällsinriktade kan troligen till en del förklaras av att nyttan av sådan utbildning i arbetet i genomsnitt är högre för tjänstemän. Det är framför allt tjänstemän mellannivå samt lägre tjänstemän ofta deltar i frisom tidsstudier, kontrollerat för en lång rad andra faktorer, däribland ålder, utbildningsnivå, arbetsvillkor och ekonomiska Till stor del torresurser. en de dock skillnaderna i deltagande spegla olika intressen; utbudet men om av kurser t.ex. är orienterat mot kvinnor och/eller medelklassen kan ändå studieförbunden påverka rekryteringen. Det är svårt att på basis analyserna studiehinder rekommendera av av några utbildningspolitiska åtgärder för att bredda rekryteringen till vuxenutbildningen. Det har legat något utanför vårt syfte att specialstudera alla längre former av vuxenutbildning t.ex. längre komvuxutbildningar, men det är sannolikt att snedrekryteringen för sådana utbildningar skulle kunna åtgärdas att sänka kostnaderna. När det gäller de mest utgenom bredda vuxenstudiefonnema, framför allt studieförbundens cirkelverksamhet, finns det knappast någon generell åtgärd som skulle nå dem som står utanför. Detta gör det troligt att uppsökande verksamhet och riktade aktioner är en mer rimlig metod, även den kan både kompliceom vara rad, dyr och tidskrävande jfr försöken med FÖVUX, beskrivna i Boethius 1972.

SOU 1996: 159 Kapitel 2 39

Studieförbundens roll i vuxenutbildningen re-

-

flektioner i tiII analys ULF-data

anslutning en av

av Kjell Rubenson

Med hjälp SCB:s Undersökning levnadsförhållanden ULF analyav av serades hur rekryteringen till studieförbundens cirkelverksamhet och anvuxenutbildning gestaltat sig sedan mitten av 1970-talet. Jämförelser nan mellan ULF-data och andra källor har visat en viss underrapportering i ULF för studiecirklar. Frågans utformning i ULF är av sådan karaktär att det är högst troligt att personer som deltagit i t.ex. ett studieförbunds körsångsaktivitet eller föreningskurs inte uppfattat att hon/han i själva en verket varit registrerad cirkeldeltagare. Det finns anledning att anta som att underrapporteringen sett likadan ut vid de olika mättillfállena och att det därför är möjligt att göra jämförelse över tid. Det är emellertid viktigt att uppmärksamma att deltagarsiffroma i denna studie därför inte är direkt jämförbara med dem redovisas Jonsson och Gähler i som av Folkbildning och vuxenstudier. Rekrytering, omfattning och erfarenheter.

Befolkningens alltmer stigande utbildningsnivå och betoningen av hu-

mankapitalet diskuterades i relation till rekryteringen till studiecirklar och andra former vuxenutbildning. Kopplingen mellan deltagande i studiav ecirkelverksamhet i folkrörelser, föreningar och politioch engagemang ken berördes kortfattat. Ett försök gjordes också att beakta rekryteringen utifrån ett longitudinellt perspektiv. bakgrund till de empiriska analyserna diskuterades kortfattat Som en hur folkbildningens särart och målsättning utvecklats varvid synen konstaterades att: betoningen av rörelseanknytning har förstärkts trots ökad betoning rörelseanknytning har folkbildningen också i - av

ökad utsträckning utnyttjats för att nå allmänna politiska mål och påver-

kas härmed naturligtvis intressen utanför folkrörelserna av situationen inom det allmänna skolväsendet har starkt påverkat stats- maktemas syn på folkbildningens uppgift folkbildningens fördelningspolitiska ambition betonas i policydoku- ment trots nedtoning vissa instrumenten för att förverkliga dessa av av mål kopplingen till arbetslivets utveckling har setts som central i den för- delningspolitiska ambitionen.

40 Kapitel 2 SOU 1996: 159

I syfte att teckna en bakgrund till deltagandets utveckling granskades också utvecklingen av generella anslag till folkbildning och vuxenutbildning. Under den fördelningspolitiska perioden var folkbildningen liksom annan vuxenutbildning, jämfört med andra utbildningsfonner, mycket gynnad. Under 1980-talet steg anslagen till studieförbunden mindre än vuxenutbildningsanslaget i sin helhet och istället var det den kommunala vuxenutbildningen som expanderade snabbast. Om 1970-talet var vuxenutbildningens och studieförbundens årtionde har ökningen under de senaste tio åren främst skett inom skolväsendet och den högre utbildningen. Studieförbundens möjlighet att rekrytera utsatta grupper har, förutom inskränkningar i generella anslag, också försvårats av nedskärningar av de korta studiestöden under 1990-talet. 1995/96 var statsbidragen till dessa stöd 40 procent lägre än vid dess införande 1976/77. Rekryteringen till studiecirklar under 1990-talet bör sålunda ses i ljuset av att studieförbunden förlorade sin prioriterade ställning. Följden härav är att möjligheterna att förverkliga de fördelningspolitiska målen försvagats.

samhörighet med folkbildningsrörelsen

Nästan hälften den befolkningen sade sig 1991 inte känna nåav vuxna gon gemenskap alls med folkbildningsrörelsen medan ungefär en femtedel upplevde mycket stark samhörighet. Vid en jämförelse mellan de olika rörelserna hamnar folkbildningsrörelsen i mitten. Svenska folket kände samhörighet med i första hand idrottsrörelsen, miljörörelsen och internationella hjälprörelsen och i viss mån också fackföreningsrörelsen och fredsrörelsen. Däremot förhållandevis ljummare till frikyrvar man ko-, nykterhets- och kvinnorörelsen. Med undantag för idrotts- och fackföreningsrörelsen kände kvinnorna större gemenskap med de olika rörelserna. Med tanke på folkbildningens framtid är det oroande att samhörighetskänslan förefaller sämre utvecklad bland yngre än äldre personer.

Folkbildningens roll i vuxenutbildningen

Trots den differentiering som skedde av vuxenutbildningen i och med 1967 års reform kom studieförbunden att förbli en dominerande kursarrangör. Den explosionsartade utvecklingen av personalutbildningen sedan mitten av 1980-talet orsakade emellertid en dramatisk förändring av vuxenutbildningens struktur. Utvecklingen mot den s.k. inforrnationsekonomin med ökade krav arbetskraftens kompetens återspeglas i för-

SOU 1996: 159 Kapitel 2 41

ändringarna i Vuxenutbildningens struktur med en alltmer dominerande roll för personalutbildningen. Detta har inneburit att en allt större del av vuxenutbildningen ligger utanför statens direkta inflytande och styrs av andra mål, i detta fall produktions- och lönsamhetskriterier. Vidare har utvecklingen av uppdragsutbildning och utnyttjande av folkbildning och allmän vuxenutbildning i arbetsmarknadspolitiska syften inneburit att den samhället tillhandahållna vuxenutbildningen knutits närmare arbetsliav

vet. Nedgången i cirkelverksamheten, liksom motiven för att söka sig dit,

kan utveckling från kollektivistisk kunskapsinhämtning i ses som en en riktning mot mer individuella former och från självbildning till utbildning och yrkesutbildning.

Förändringar i deltagarstruktur 1975-1993

Under perioden har det skett en dramatisk förändring i riktning mot ett allt högre relativt deltagande bland personer 60 år och äldre i studiecirklar.

Helt i enlighet med vad som genomgående rapporterats i litteraturen är

deltagandet högst bland de högskoleutbildade och lägst bland dem med endast en förgymnasial utbildning. Det är emellertid intressant att notera

att skillnaden med avseende utbildningsnivå är betydligt mindre för

studieförbundens verksamhet än för kompetensgivande utbildningar, kuranordnade av arbetsgivaren eller vuxenutbildning totalt. ser Anslutningen till studiecirklar har genomgående dominerats av lantbru- kare benägenhet att delta 1993 var i det närmaste fyra gånger så hög vars icke facklärdas. Efterhand har skillnaden mellan tjänstemän och arsom betare avtagit och 1993 förelåg inga signifikanta skillnader mellan dessa

grupper. Benägenheten för kvinnor att söka sig till studiecirklar har varit ca två gånger högre än männens. I samband med sjunkande anslag under 1990talet och vikande deltagande i cirkelverksamheten drabbades kvinnorna värst. Det har sålunda skett viss utjämning vilken har kommit till stånd en inte att männen ökat sitt deltagande utan grund av att kvinnorgenom minskning varit betydligt kraftigare. Kvinnorna överväger också nånas got i kompetensgivande utbildning även om de absoluta skillnaderna varit relativt små. Utvecklingen inom kurser anordnade av arbetsgivaren har från ett genusperspektiv varit positiv. 1975 var förhållandet mellan könen i stort sätt det omvända till deltagande i studiecirklar d.v.s. två gånger höbland männen. Efter successiv utjämning förelåg det 1993 inte gre en

längre någon statistiskt säkerställd skillnad mellan könen.

Det förelåg inga säkerställda skillnader i studiecirkeldeltagande med -

42 Kapitel 2 SOU 1996: 159

avseende etnisk bakgrund 1975, 1979 och 1986. Vid senaste mätningen, 1993, ökade skillnaden och utländska medborgare från icke nordiska länder uppvisade ett signifikant lägre deltagande än svenskfödda.

Deltagande i förhållande till politisk, facklig och förening-

saktivitet

Det förelåg ett tydligt samband mellan politisk aktivitetsgrad och delta- gande i studieförbundens cirklar. Ju mer aktiv större sannolikhet för att delta i en cirkel. De som var medlemmar och deltog aktivt i ett politiskt parti hade, i jämförelse med icke medlemmar, ungefär tre och en halv gång så stor benägenhet att delta i en cirkel. Däremot finns inte samma tydliga relation mellan politisk aktivitetsgrad och deltagande vad gäller andra former av vuxenutbildning. Det fanns en klar relation mellan facklig aktivitetsgrad och deltagande i kurser anordnade av arbetsgivaren. Ju högre aktivitetsgrad större benägenhet att delta i en kurs anordnad av arbetsgivaren. Däremot var det enbart de mest fackligt aktiva som, jämfört med icke medlemmar, uppvisade ett något högre deltagande i cirkelverksamheten. Personer, som var medlemmar i föreningar var mer benägna att söka sig till någon studiecirkel. Detta gäller särskilt de med styrelseuppdrag. Samma relation gäller för kurser anordnade av arbetsgivaren, även om olikhetema var något mindre. Det tycks sålunda som om personer som är allmänt aktiva också i högre grad söker sig till vuxenutbildning. Samma mönster framkom beträffande relationen mellan fritidsaktiviteter och cirkeldeltagande. Personer som ofta deltar i körsång, slöjdar eller samt syr läser böcker och tidskrifter hade ungefär dubbelt så hög benägenhet att söka sig till en studiecirkel jämfört med dem som aldrig ägnar sig dessa och liknande aktiviteter.

Jämlikhet i ett återkommande utbildningsperspektiv

I ett försök att beakta rekryteringen utifrån ett återkommande utbildningsperspektiv utnyttjades en panel bestående av drygt 4000 individer som först intervjuades i anslutning till ULF-79 och sedan åter i ULF- 86/87. Härigenom kunde vi följa personers deltagande under perioden 1979-86/87. En mindre grupp, 16 procent, hade deltagit vid samtliga tillfällen medan 35 procent aldrig deltagit. Resultaten visar med all tydlighet att deltagande föder senare deltagande. Vidare framgår att även när tidigare del-

SOU 1996: 159 Kapitel 2 43

tagande beaktas slår ålder, utbildningsbakgrund och klass igenom vid sevaltillfällen varigenom tidigare ojämlikheter ytterligare förstärks. nare I samband med satsningen på studieförbundens cirkelverksamhet under 1970-talets fördelningspolitiska refonnperiod hävdades emellanåt att om personer rekryteras till studiecirklar ökar deras benägenhet att senare söka sig till längre kompetensinriktade utbildningar. Beräkningarna visar att vars enda vuxenutbildningsaktivitet 1979 var att i en stupersoner, diecirkel, återkom till kompetensgivande utbildning i högre grad än peröverhuvudtaget inte vuxenstuderade. Vidare framgår att denna soner som skillnad kvarstår när vi kontrollerar för ålder. Enligt den fördelningspolitiska ambitionen skall de utbildningsmässigt svagaste genom att delta i vuxenutbildning kunna överbrygga klyftorna. För att detta skall ske bör sambandet mellan deltagande i studiecirkel och senare längre studier omfatta de utbildningsmässigt svagaste grupperna. Detta tycks emellertid infallet. Bland dem med kortare gymnasial utbildning och universite vara tetsutbildning uppvisade de som 1979 följt en studiecirkel högre senare deltagande i kompetensgivande studier medan så inte var fallet bland dem med en förgymnasial utbildning.

Leder uttalat intresse till deltagande

I rekryteringsstudier ingår vanligen någon fråga om eventuellt intresse för

ägna sig vuxenstudier. Resultaten bekräftar svårigheten att att senare förutsäga hur människor kommer att bete sig. Inte oväntat var det vanliatt intresserade än ointresserade kom att delta. Däremot är det angare märkningsvärt att nästan hälften, som 1979 uppgav att det inte fanns nåkurs eller utbildning de skulle vilja delta faktiskt kom att ägna sig gon någon form av studier. Vidare kan noteras att närmare en av tre som sagt sig vilja delta aldrig kom att studera. Resultaten visar att tidigare erfarenheter från vuxenutbildning är en betydligt bättre prediktor av senare deltagande än uttalat intresse för vuxenstudier.

Slutsatser och diskussion

Utifrån ett Övergripande perspektiv kan noteras att skillnaderna med av-

seende på tidigare utbildning, den faktor som generellt bäst förklarar deltagande, var något mindre 1993 jämfört med 1975. Detta beror främst på

den utjämning skett i anslutning till expansionen av kurser anordnasom de arbetsgivaren. För studieförbunden gäller att situationen i stort förav blivit oförändrad. Däremot är det viktigt att beakta att andelen av befolk-

Kapitel 2 SOU 1996: 159

ningen som, enligt ULF-data, nås av studieförbundens cirkelverksamhet minskat med 50 procent. Detta innebär att även om den relativa andelen korttidsutbildade som kommer till cirklar förblivit oförändrad är det i ab-

soluta tal betydligt färre som kommer i åtnjutande av studiecirklar.

Samtidigt är det ett allt större antal korttidsutbildade som berörs av kurser anordnade av arbetsgivaren. Detta är naturligtvis positivt men utvecklingen rymmer flera problem och det är viktigt att närmare beakta vilken roll dessa två utbildningsforrner har och kan ha. Medan den ena, studiecirkel, utgår från principen fritt och frivilligt, styrs den andra, personalutbildning, av företagets behov och intressen. En viktig skillnad är att vanationema inom personalutbildningen är stora och positionen arbetsplatsen styr vem som får delta, under vilka former detta sker och

vilken typ av utbildning som kan komma ifråga. Ju högre position desto

större möjlighet att vidga vyema och höja kompetensen. I bakgrundsanalysen framkom en tydlig koppling mellan folkbildningen och skolan. Utbildningsväsendets utveckling och befolkningens snabbt stigande utbildningsnivå föranleder en närmare granskning av

denna fråga. För folkbildningens pionjärer stod det klart att rörelsens

folkbildning tvingas utgöra ett komplement till skolan och ta på sig uppgiften meddela elementära kunskaper och hålla dessa vid liv. År 1930 att hade nio av tio av Sveriges befolkning i åldrarna 16-59 år en högsta utbildning motsvarande folkskola/grundskola. Det är därför föga för-

vånande att man på 1930-talet inom arbetarrörelsen ansåg att ett av

folkbildningens mål var att komplettera skolan då det allmänna utbildningsväsendet inte vari stånd att ta sig an dessa. Fortfarande under 1970talet, då andelen med folkskola/grundskola sjunkit till 60 procent, fanns den komplementerande funktionen klart uttalad. 1994 hade andelen med folkskola/grundskola i de aktuella åldrarna sjunkit till 25 procent och är under snabbt avtagande. I detta läge föreligger inte längre ett behov att vara ett komplement till det formella utbildningsväsendet, i alla fall inte

med grundskolenivå som riktmärke. På 1930-talet argumenterade Oscar

Olsson för införandet av en gemensam enhetsskola vilken skulle utgöra en stabil grund för ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete. Siffrorna över befolkningens utbildningsstruktur skulle kunna ses som ett uttryck för att vi idag skulle ha den grund som Olsson talade om. Problemet är bara att ribban flyttats och kvaliñkationsgränsen satts till lägst två nu upp års gymnasial utbildning. I enlighet med det kompletteringsperspektiv

som kunnat spåras från seklets början och fram till 1970-talet skulle man

kunna argumentera att behovet fortsatt kvarstår men att ambitionen höjts. Det förslag som nu lagts för att åstadkomma kunskapslyftet bygger helt ett utnyttjande av det formella utbildningsväsendet och har valt att inte se folkbildningen som ett komplement till skolan. Om vi istället för

SOU 1996: 159 Kapitel 2 45

formell kunskap utgår från reell kunskap och tillåter att cirkelns längd får variera beroende kunskapskravet skulle det av flera skäl vara rimligt roll också för folkbildningen även när ribban höjts. Utifrån reatt se en sultaten i panelanalysen finns det däremot inget stöd för tesen att studie-

cirkeln kan inkörsport för senare längre kompetensgivande

ses som en studier. Deras bidrag till kunskapslyftet bör därför bedömas utifrån till-

skottet i reell kompetens.

Cirkelsamhället

för individ och lokal-

Studiecirklars betydelser

samhälle

Eva Andersson, Ann-Marie Laginder; av

Staffan Larsson och Gunnar Sundgren

internationellt perspektiv nordisk folkbildning ett intressant feno-

I ett är Inte minst gäller det studiecirkeln, i Sverige har en nära hunmen. som

draårig historia och varje år stor del av befolkningen i

som engagerar en fritidsstudier. Drygt 20 procent alla i Sverige deltar i minst en av vuxna

studiecirkel under ett år. Det är imponerande siffror, men vilka är verk-

samhetens kvaliteter V1 har vant vid att se folkbildningen som en del oss de svenska folkrörelsemas ansträngningar att förändra samhället och av förverkliga demokratin vilken innebörd har den idag Vad betyder men studiecirklar för deltagare och lokalsamhälle I studien Cirkelsamhället

fokuserades studiecirklarnas kvaliteter. Två huvudfrågor ställdes:

Vilka betydelser tilldelas studieverksamheten av deltagarna Vilken roll har studieverksamheten i lokalt samhällsliv

Undersökningen

Tre lokalsarnhällen undersöktes glesbygden Norberg, staden Nyköping och slutligen Gunnared, modern förort utanför Göteborg. Dessa tre en samhällen och deras samspel med cirkelverksarnheten karakteriserades. Beskrivningarna baserades observationer, inforrnantintervjuer samt lit-

teratur- och dokumentstudier. På varje ort intervjuades därefter tjugotalet cirkeldeltagare. Deltagarna fick en rad frågor om den egna bakgrunden,

46 Kapitel 2 SOU 1996: 159

hur det kom sig att de anmälde sig till cirkeln, hur de upplevde sitt deltagande i den och vad den betydde för dem, vilken annan cirkelerfarenhet de hade och hur de såg på cirklarnas betydelse för det samhälle de lever Så beskriver till exempel 30-åriga Jennifer motiven för sitt deltagande i en livsåskådningscirkel. Den hjälper henne att få perspektiv på de stora livsfrågorna. Samtidigt betonar hon vikten att cirkeln struktur av ger hennes liv och att man inte behöver vissa böcker eller vissa läxor till

nästa gång, utan det är mera så där att du kommer om du vill och deltar

fritt och det är ganska skönt, det finns inte sådana direkta krav och ramar. Man blir också modigare, man står för den är när deltar man man i en studiecirkel. Inte minst viktig är den sociala gemenskapen. Forskningsmetodiskt är studien Cirkelsamhället kvalitativ. Ansatsen har varit bred och styrd av empirin snarare än av förutbestämda teorier el-

ler officiella målforrnuleringar. Ett successivt urval informanter, cirklar

av och deltagare har gjorts för att så långt möjligt spegla samhällenas och cirkelverksamhetens helhet. Representativitet i statistisk mening har inte eftersträvats. Uppgiften har varit att via de tre fallstudiema skapa djuen pare förståelse för cirklarnas betydelser, deras innebörder och funktioner för individ och lokalsamhälle. Huvuddelen det empiriska materialet av består av 63 deltagarintervjuer sammanfattats och tolkats i ljuset som av data om de tre lokalsamhällena. Strävan har varit att tydliggöra deltagarnas upplevelser cirkeldeltaav gandet i förhållande till deras livssituation. Lokalsamhällena har givits en kort historik och karakteristik varefter cirklarnas tänkbara bidrag till dessa analyserats. Så befinner sig till exempel Norberg i en brytningstid.

Från att ha varit central industriort är den på väg att bli servicesamhäl-

en och kulturbygd. Gunnared är däremot en modern arbetarstadsdel från miljonprogrammets tid med en stor andel invandrare bland befolkningen och Nyköping är en tjänstemannastad med levande historia. en Gemensamt för de olika samhällena är att studiecirklama bidrar till att forma och befästa ortemas särdrag. Till sist har helheten diskuterats, med hjälp av socialpsykologisk, kultursociologisk och kulturantropologisk teori, men också i kritisk en samhällsvetenskaplig tradition och belysts genom att anknyta till aktuell demokratidebatt. Undersökningen lämnar ett bidrag till förståelsen av studiecirkeln som nutida samhällsfenomen, bereder mark för fortsatt forskning kring och utveckling cirkelverksamheten. av

SOU 1996: 159 Kapitel 2 47

Vad betyder studiecirklarna för deltagarna

I boken porträtteras inledningsvis sex deltagare: Sofia, barnsköterska deltar i en studiecirkel inom travsporten, - en som Jennifer, skolanställd kvinna som bedriver bibelstudier, - en Mia, undersköterska som deltar i en facklig kampanjcirkel, - en Juhani, finländsk arbetslös snickare som bygger instrument, en Rolf, en arkitekt som läser tyska och - Britt, kvinna nyligen pensionerats och som deltar i en land- - en som skapscirkel och dessutom studerar engelska. De porträtterade deltagarnas åldrar varierar från 20 till nära 70 år och cirklama de deltar i organiseras fem olika studieförbund. av Cirkeldeltagandet har en rad olika, delvis överlappande innebörder för de deltagarna. För Sofia fyller cirkeldeltagande både uppgiften att vara sex väg in i föreningslivet och att orientera om ett tänkbart framtida helen tidsarbete. För Rolf är deltagandet att förstå som yrkesrelaterad fortbild-

ning. Cirkeln är väg för den arbetslöse Juhani att upprätthålla såväl en

en yrkeskompetens ordning i tillvaron, medan Mia använder cirkeln som en till att bevaka sina intressen arbetsplatsen. För Sofia och Mia funegna cirkeldeltagandet komplement till ett enkönat yrkesliv. En stugerar som diecirkel kan också, för Jennifer och Britt, erbjuda en möjlighet till som socialt engagemang och vara ett tillfälle att orientera sig i tillvaron, men också utgöra ett viktigt livsinnehåll i sig. Ser vi närmare till de betydelseangivelser samtliga intervjuade som deltagare angivit har vi kunnat identifiera inte mindre än 44, varandra delvis överlappande, betydelser. I stort kan dessa grupperas inom de fyra huvudkategoriema intresse, lärande, gemenskap och att växa som människa. Till detta kommer betydelseangivelser som kan relateras till medborgarvärden att kunna uttrycka sig, fatta beslut, utbyte av erfasom renheter och åsiktsbildning. Betydelser praktiskt taget alla anger är intresse, lärande och gesom menskap. Lärandet kan skiftande karaktär, från fortbildning vara av ren och meritering till att förstå sig själv och andra. Cirklar förefaller hos deltagarna så starkt förknippade med någon form av intressefördjupvara ning och lärande att det är svårt att tro att de skulle behålla sin attraktionskraft de enbart erbjöd social gemenskap. I materialet framstår om en det just kombinationen kunskapstillägnelse, kommunikation som om av och är det cirkelverksamheten dess speciella karaktär. samvaro som ger Samtidigt kan vi hur cirkeldeltagandets betydelse varierar med deltase livssituation. I tider arbetslöshet, utsatthet eller efter pensionen garnas av förefaller sociala betydelse Cirkeldeltagande det som om dess är större. tenderar då att bli specifik livsform där också kan skaffa sig vänen man

48 Kapitel 2 SOU 1996: 159

ner och förtrogna. För andra deltagare kan cirkeln istället vara mer instrumentell, förbereda för bestämda uppgifter eller kunskaper relaterage de till ett bestämt intresse. För ytterligare andra förefaller det just vara kombinationen av lärande och en i tid och väl avgränsad social rum ge-

menskap som utgör cirkelns attraktionskraft. Betydelsefullt för många

tycks vara verksamhetens karaktär av fritt och frivilligt åtagande. Inte minst viktigt är att man som deltagare i en cirkel inte blir föremål för bedömning och gradering och att man när som helst kan välja att inte delta

utan att det får några negativa följder.

Huvudkategoriernas innehåll kan ges olika underavdelningar. Så kan lärandet syfta till fortbildning och meritering, eller fylla uppgiften att hålen yrkesgrupp ajour med det senaste inom yrket, men också vara till för att bevaka egna intressen och påverka beslut. Vidare kan det kan gälla de egna möjligheterna att klara vardagen bättre, få en rikare fritid, platsa i ungdomsgänget, ge ökad självkännedom eller få perspektiv på sin egen plats i historien. Även gemenskapsmotiven varierar. De kan gälla ciratt keln erbjuder en möjlighet att komma ut och träffa andra, likasinnade eller oliktänkande, med samma yrke och intresse eller med andra. Cirkeln utgör såväl neutral mötesplats möjlighet att ñnna vän för lien som en en vet; förstärker redan existerande gemenskaper eller formar nya. För en del deltagare framstår möjligheten att utveckla det jaget, egna att växa som människa som det centrala med cirkeldeltagandet. Det kan då vara att stärka självförtroendet och självinsikten eller få tid att reñektera över sig själv och andra som är det viktiga, men det kan också handom att finna ett personligt uttryck eller att få uppskattning.

Vad betyder cirklarna i lokalsamhället

I det något vidare perspektivet, lokalsamhällets, har cirklarna rad oli-

en ka funktioner. De kan erbjuda yrkesorientering, utbildning för föreningsliv eller arbetsmarknad och ge olika slag fortbildning för dessa. Bara av genom sin existens utgör de en del ett informellt socialt nätverk av som bidrar till att upprätthålla integrationen i samhället. Samtidigt kan de, när de grundas i olika gruppers särintressen, kanalisera dessa gruppers intressen i socialt accepterade former och därigenom bidra till ett mångkulturellt samhälle. De fyller uppgifter både för vill stärka sina grupper som särintressen och för lokalsamhället som helhet. På liknande sätt kan de, som i de fackliga kampanjcirklama, både vara uttryck för en sarnhällsförändrande vilja och bidra till att samförstånd upprättas och upprätthålls

SOU 1996: 159 Kapitel 2 49

mellan olika parter. Cirklarna är till sitt innehåll inte sällan fokuserade på

kulturarvet, i så måtto bidrar de till återskapandet av kulturen. Men de kan också, förefaller det, med i kulturell omvandlingsprocess som vara en är parallell med skiftet från industrisamhälle till service- och infonnationssamhälle. Industrisamhället blir till historia och omvandlas till nya kulturella uttryck. Cirklarna bidrar också till att skapa och vidmakthålla

lokalsamhällets identitet, odlar medborgerliga dygder, upprätthåller ett skötsamhetsideal hög allmänbildningsnivå hos befolkningen, lik-

och en

de bidrar till dess autonomi, självreglerande förmåga, samforståndsan-

som da och hälsa.

Tolkning i ljuset av samhällsteori

I försöken att förstå cirkelverksamhetens innebörd har tolkningen av materialet skett med hjälp några olika samhällsvetenskapliga teorier. Ur av ett socialpsykologiskt perspektiv deltagarnas utsagor en grund för att ger att cirkeln har specifik grammatik. Till den tycks höra den anta en egen tydliga sakorienteringen, den ofta begränsade närheten i kontakten, cirkelvänner framstår för många som just vänner i cirkeln och umgänget be-

gränsas i tid och till träffarna där. All pedagogisk verksamhet har bå-

rum

de öppna, officiellt eftersträvade, och dolda eller icke uppmärksammade

effekter. Cirkelns dolda läroplan är annan än skolans, men det föreen

faller den ändå på olika sätt bidrar till att forma deltagarnas soci-

som om ala handlingsmönster. Deltagandet i cirklarna kan skapa ett speciellt relationsmönster och känsla för cirkeltakt. Som kultur- och samhällsbärare deltar cirklarna både i samhällets och kulturens bevarande och i dess förändring. De medverkar till att forma kulturella uttryck ungdomliga rockcirklar och olika amatörkulnya som turella verksamheter. Vidare bidrar cirklar ibland till att forma och upprätthålla deltagarnas identitet i olika skeden livet kanske i synnerhet av för människor där etnicitet och kulturtillhörighet, arbetslöshet eller pen-

sionering gör att identitetsfrågan är särskilt aktuell. Inte minst bidrar de

just rad olika sätt till att forma medborgarskapet och till att mänen niskor blir skickade att ta hand om sig själva, mer autonoma. mer Sett ett kritiskt samhällsvetenskapligt perspektiv lämnar cirklarna ett ur

bidrag till att den rådande sociala ordningen i samhället kan upprätthållas.

En välfungerande medborgare mäste kunna klara sig själv så långt möjligt, veta sin plats och kunna behärska sig samtidigt som han ska kunna uttryck för sina behov och utveckla sina intressen. I studiecirkeln kan ge

deltagaren formulera sig personligt, knyta vänskapsband och formulera sig personligt men utan att samvaron blir alltför påträngande. Cirkeln er-

50 Kapitel 2 SOU 1996: 159

bjuder en umgängesform som både är familjär och distanserad. Den präglas av en behärskad intimitet. Samtidigt erbjuder den en plats där relativt genuina, jämlika och ärliga samtal kan föras både cirkelns stuom dieinnehåll och om annat, en offentlighet. Deltagarnas utbyte cirkeln av är inte i första hand ekonomisk vinning, karriär och större makt, utan ett lärande i social och förhållandevis jämlik gemenskap. Betraktar vi demokratifrågan ur ett individperspektiv kan cirklarna förstås möjlighet att fördjupa ett individuellt intresse, att lära sig nåsom en got utan att vara förelagd det och som ett bidrag till ett pluralistiskt samhälles öppenhet. Valfriheten och mångfalden framstår ett värde i sig. som En samhällscentrerad demokratisyn ger en något mer kritisk förståelse av dagens studiecirklar. I vad mån bidrar dessa till att förbereda medborgarna för ett deltagande i demokratin Har de en samhällskritisk potential Samordnar de handlingar i samhällsförändrande syfte Resultatet stuav dien tyder att cirklarna bara indirekt bidrar till demokratin, inte är påtagligt kritiska till sin karaktär och inte i första hand syftar till samhällsförändring. Väljer vi å andra sidan att betrakta cirklarna i överensstämmelse med en kommunikativ demokratiuppfattning framstår de dock som viktiga ur demokratisynpunkt. Själva det faktum att de erbjuder en mötesplats och ett potentiellt forum för medborgerliga samtal innebär då ett viktigt bidrag till demokratin, en instans där det kan ske ett meningsutbyte om vad är till allmän nytta, ett tänkbart första led i som upprättandet av ett socialt kontrakt.

Mångsidighet och flexibilitet

En central slutsats i studien är att cirklama har många samtidiga betydelser för såväl individ som för lokalsamhälle. Så kan studiecirkel på en en gång vara en möjlighet att utveckla specifika intressen och ett tillfälle att pröva studier i en tvångsfri och opretentiös form. En cirkel kan också vara yrkesförberedande eller komplettera annan vuxenutbildning, samtidigt som den formar medborgerliga nätverk, odlar kulturell särart och vidareför ett folkligt kulturarv. För en hel del deltagare, till exempel för flera av de arbetslösa, utgör cirkeldeltagandet både en förberedelse för ett återinträde på arbetsmarknaden och ett sätt att skapa mening och struktur i vardagen. Ur lokalsamhällets perspektiv kan cirkelverksarnheten bidra till att göra människor mer oberoende och självständiga men också bidra till att utveckla deras samförståndsvilja och moral. Inte minst bidrar cirkeln till

SOU 1996: 159 Kapitel 2 51

människors allmänna välbefinnande och hälsa. Den kan också såväl vara kulturbevarande kulturfömyande. I de lokalsamhällen vi studerat utsom gör cirklarna integrerad del i lokalsamhället, antingen orten är under en utveckling eller kämpar för att bevara en rådande ordning. Går vi till mål för folkbildningsverksamheten de är statens egna som formulerade i aktuella propositions- och förordningstexter är de i mångt och mycket förenliga med studiens resultat. Cirkeln bidrar, om än en rad olika sätt, till demokratin. Folkbildningens honnörsord, fritt och frivilligt innebörd för deltagarna. Verksamheten förefaller har en viktig präglad demokratiska värderingar och samarbete, bidrar till att utav veckla folklig kultur, stimulerar idéburet arbete i folkrörelser och fören eningar, tar tillvara medborgarnas intressen och bidrar till allmänbildningen. Frågor skulle värda en fördjupad studie är: som vara finns den samhällskritiska dialogen - var i vilken utsträckning tillgodoser Cirklarna studiebehov hos de sämst ställda medborgarna i vad mån bidrar cirklama till ökad delaktighet och samhällsförändran- de handlingar Studien Cirkelsamhället utgick ifrån frågorna: Vilken/vilka betydelser/mening tilldelas studieverksamheten deltagarna Vilken roll spelar av studieförbundens studieverksamhet i lokalt samhällsliv Resultatet av undersökningen visar att studiecirklarnas samlade betydelse det lokala planet inte kan fångas under enstaka rubriker, utan att betydelsernas variationsrikedom och mångsidighet riskerar att förloras. Folkbildningen tradition legitimitet med hänvisning till olika ges av grundläggande värden. Ibland refereras till allmän folkbildningsmässighet. Ibland används folkbildningens tidiga historia som värdegrund och då blir folkrörelseförankringen det centrala. Senaste folkbildningspropositionen och den aktuella förordningen använder båda kriterierna. Diskussionen där gäller i första hand hur variationen ska inskränkas till innehåll och form. Folkbildning definieras och avgränsas snarare än att dess tänkbara betydelser för enskilda människor och lokalsamhällen dis-

kuteras.

Av studiens resultat framgår att studiecirklarnas betydelser är många

och komplexa. Att studiecirklama visar sig ha så många betydelser för deltagare och lokalsamhälle hänger sannolikt samman med att den lokala nivån är relativt löst kopplad till den centrala. Cirklarna kan därmed svamot människors varierande behov och lokalsamhällens historiskt skifra tande identiteter, där andra möjligheter saknas. Cirkelverksamheten kan i takt med sin samtid successivt förändras. Flexibiliteten och mångsi- digheten utgör så sätt värden i sig de skapar förutsättningar för att verksamheten kan behålla sin relevans i ett föränderligt samhälle.

52 Kapitel 2 SOU 1996: 159

Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirk-

Iar och hantverksutövande

av Yvonne Andersson och Louise Walden

Praktisk-estetiska cirklar, d.v.s. studiecirklar i slöjd, hantverk, konsthant-

verk, är en stor men också ifrågasatt verksamhet inom studieförbunden. Många diskussioner har förts om de verkligen hör till folkbildningen utan

att man närmare tagit reda på vad de innehåller. Den enda mer omfattande undersökning som direkt inriktats på verksamheten i dessa cirklar är projektet Handen och Anden: En studie i ABFs och Studieförbundet Vuxenskolans praktisk-estetiska verksamhet, där fyra forskare studerade textila studiecirklar ur olika synvinklar. Rapporten Kunskapssyn och samhällsnytta bygger dels resultat och erfarenheter från Handen och Anden, dels två studier, "Vem slöjnya dar i cirkeln och varför samt "Hantverkets väsen och värde. Dessa kan också ses som en fortsättning på Handen och Anden. De har tre nyckelord gemensamma: kunskapssyn, samhällsnytta, välbeñnnande. Alla tre orden är hämtade från resultaten i Handen och Anden. De nya studierna är inriktade manligt dominerade studiecirklar och hantverk med manliga traditioner. På så vis kompletterar de undersökningen de kvinnoav dominerade textila studiecirklarna.

Rapporten är uppdelad i fyra delar:

I Del "Handen och Anden en sammanfattning", tecknas en bak- grund till hantverkscirklamas ställning inom studieförbunden. Därefter sammanfattas kunskap och erfarenheter från projektet Handen och Anden. När deltagarna skulle ange skäl till varför de sökt sig till texen tilcirkel var det två motiv som dominerade: önskan att lära sig ett textilt

hantverk ett kunskapsmål och behovet gemenskap ett socialt mål.

av Men hos både deltagare och ledare fanns ytterligare ett motiv, inte som direkt angavs som skäl ett välbefinnandemål. Det kom fram i uttryck som "man mår bättre av att i cirkel", det är hälsosamt att i cirkel, cirkeln är "ett andningshål, en ventil, en plats där man återställer balansen mellan kropp och själ. Välbefmnandet befrämjades cirkellivet av men också av själva sysslandet med hantverk. Erfarenheterna från Handen och Anden ledde till frågor vilken kunom skapssyn som hantverket är bärare av och vilken samhällsnytta som ryms i hantverksutövandet. Men också till en önskan att fortsätta undersöka

SOU 1996: 159 Kapitel 2 53

vad i välbeñnnandemålet är avhängigt cirkelkulturen och vad som är som avhängigt hantverkskulturen. I de två delstudiema Vem slöjdar i cirkeln och varför" samt "Hantverkets väsen och värde" problematiseras kunskapssyn, samhällsnytta och välbefinnande dels i cirkelkulturen, dels

i hantverkskulturen. I Del II, "Vem slöjdar i cirkeln och varför" är det cirkelkulturen står i centrum, d.v.s. social gemenskap där man ägnar sig hantsom en verk. Den centrala frågan är: vilken betydelse har cirkeln för individen Det empiriska materialet utgörs dels intervjuer med ledare och deltaav i sju mansdominerade studiecirklar, dels skriftliga uttalanden från gare av "samhällsrepresentanter" utanför folkbildningsvärlden men - personer knutna till verksamheter har med kunskapssyn och samhällsnytta att som

göra. Därutöver används dagboksanteckningar från besöken i cirklarna

uttalanden från cirkelledare inom Studieförbundet Vuxenskolan. samt Resultaten från undersökningen visar att cirkelverksamhet inte kan beskrivas entydigt. De sju cirklarna är olika till sin karaktär trots sitt likartade innehåll. Representantema för samhället har olika uppfattningar om hantverkscirklarnas verksamhet. Enkäten bland cirkelledarna visar att de präglas uppfattningen att studiecirklar i första hand är teoretiska av cirklar. Detta får konsekvenser för hur mål och kriterier utformas.

Kunskapsmålet och det sociala målet är integrerade delar i cirkelns liv.

Prioriteringen mellan dem kan skifta över tid. Såväl innehållet kunskapsutveckling, produktion, gemenskap formen lärarstyming, delsom tagarstyrning, individuellt arbete varierar kraftigt i de undersökta cirklarna, vilket också överensstämmer med de utanförståendes uppfattning cirklar. Flexibiliteten och dynamiken i såväl arbetsformer som om innehåll är en styrka. Välbefinnandemålet kan upplevas olika sätt och ha olika innehåll i

olika cirklar. Det påverkas cirkelns form och innehåll, dess ambi-

av av tionsnivå och målgruppen d.v.s. vilka människor som gör vad, hur av - av och varför. Här finns skillnader mellan cirklar också mellan olika inmen divider i cirkeln. Nivån i cirkeln varierar mellan amatörmässighet och

professionella krav. Ledaren har stor betydelse. Det finns en rad mellan-

positioner mellan ledaren ställer höga krav på hantverkskunnandet som och ledaren att kamratskap är det viktigaste. I en väl fungeransom anser de cirkel är ledaren lyhörd för deltagarnas förväntningar. Upplevelsen av

välbefinnande påverkas bl.a. vilka behov hos individen som tillfreds-

av ställs, behovet att skapa, att uppleva nyttan ett utfört arbete t.ex. av och/eller att delta i ett socialt sammanhang. verksamheten ska fungera bör målen för individen i den lilla För att cirkelorganisationen med målen för den

studiecirkeln överensstämma

stora cirkelorganisationen studieförbunden. Om måluppfyllelse kan an-

54 Kapitel 2 SOU 1996: 159

ges i tenner av individens välbefinnande torde detta bättre mätvara en

ning kvalitet än måluppfyllelse i form utvärderingar centralt

av av uppställda mål. Det målet måste formuleras med verkliggemensamma heten som utgångpunkt: deltagaren ska uppleva välbefinnande i studiecirkeln. Detta mål är flexibelt i förhållande till hur kunskap och social gemenskap integreras och relateras till olika förutsättningar i cirklarna. Cirkeldeltagarna får alltså utifrån ett centralt övergripande mål och lokaambitioner formulera sina egna mål. När målet blir tydligt kan utanförstående få sann bild dynamien av ken i cirkelns inre liv, som kännetecknas integration mellan sociala av mål och kunskapsmål, där helheten blir än delarna för sig. mer var Studieförbunden kan rättvisande varudeklaration, vilket är förge en en utsättning för att verksamheten ska kunna utvärderas. Beslutsfattare i samhället kan få ett korrekt underlag när de ska prioritera mellan olika verksamheter. I Del III, "Hantverkets väsen och värde står hantverkskulturen i centrum, d.v.s. hantverk utövat profession. Den centrala frågan är: vilsom ken betydelse har hantverket för individen Det empiriska materialet består av intervjuer med representerar olika perspektiv på sex personer som hantverkskulturen: kulturhistoriens, hemslöjdens, hantverkets, slöjdens, konsthantverkets samt yrkesutbildningens. I intervjuerna har olika aspekter på hantverksutövandet lyfts fram. Intervjuerna kompletteras med litteraturstudier om hantverkskulturens traditioner. De sex perspektiven hantverkskulturen leder alla tillbaka till samma tid: till mitten av 1800-talet, till brottet mellan det förindustriella och det

industriella samhället. Då föds olika bevarandestrategier.

Kulturarvsbevarandet är inriktat att bevara hantverket det gång som en var. Kunnighetsbevarandet handlar att inte avhända sig människobaom serat teknikkunnande även om maskinerna tagit över mycket produceav randet. De olika aspekter på hantverkskunnande kommer fram i intervjuersom na är dels samhälleliga, dels individuella. Till samhällsaspekterna hör hantverkets betydelse kulturarv, dess ordlöshet överbryggar som som språkgränser samt yrkeshantverkets roll. Till individaspekterna hör den tysta kunskapen som var och en själv måste erövra, glädjen i att synlise ga resultat av sitt arbete samt egenvärdet: det är roligt att arbeta med händerna. lndividaspekterna är subjektiva upplevelser tillfredsställelse, av självförtroende, sinnesförnimmelser välbefinnande I - av hantverkscirklarna är det sannolikt individaspekterna är viktigast, som vilket inte hindrar att det går att lägga samhällsaspekter verksamheten som helhet.

De professionella har i likhet med många i hantverkscirklarna mött

SOU 1996: 159 Kapitel 2 55

brist på respekt för hantverkets kunskap. Till dess värden hör att se synli-

resultat arbetet, det självförtroende växer när kunskapen är för-

ga av som

ankrad i händerna och kroppen, integreringen av teoretisk och praktisk

kunskap applicerar teoretiska kunskaper för att kunna lösa ett när man praktiskt problem. Det är värden är lika viktiga i dagens samhälle som hantverkets produkter i gårdagens. Den kunskap som förs vidare som var

i hantverkscirklarna är främst det som förr var vardagskunskap spetsad med traditionell yrkeskunskap. Cirkeln blir en länk mellan olika kunskapstraditioner. Inte bara för deltagarna: också ledama/lärama får en

plats där de bevarar och utvecklar sitt kunnande. Samhällets praktisk hantverkskunskap respekt eller förakt syn - leder direkt över till frågan samhällsnytta. Den samhällsnytta som beom tonas i intervjuerna är att det är sådant som är nyttigt för människan. Det är den livskvalitet ligger i att människors basala, sociala och kultusom rella behov tillfredsställs. Men också den samhällsekonomiska nytta som finns i lära sig värdera kvalitet, att klara sin egen vardagstillvaro, att att av bevara gammal kunskap förnyelsebara material och resurssnåla tekom niker. I hantverkscirklarnas samhällsnytta förvaltas sådana värden. Kanske är de grogrund för utvecklandet samhällssyn än den av en annan rådande. så fall helt i linje med folkbildningens traditioner. Det vore i

De intervjuades på hantverkscirklarna är kluven. Alla anser att

syn hantverkscirklarna är viktig del folkbildningen. I cirkeln lär man en av känna olika hantverk och får respekt för hantverkskunnandet. Man får också större kunskap hantverkets historiska och kulturella sammanom hang. Flera kommenterar också cirkelns sociala betydelse. Den kritik som riktas mot cirklarna handlar främst ambitionsnivån, i första hand delom också att cirklarna inriktas tillverkning, inte kuntagarnas, men om

skapsförrnedling. Deltagarna vill producera i stället för att fördjupa sin

kunskap. Det finns också för att ämnets bredd inte förmedlas, att en oro deltagarna tror att de tekniker de lärt sig i cirkeln är allt som finns att lä- Det innebär förñackning av kunskapen. Man efterlyser en större ra. en ödmjukhet inför hantverkskunnandet. Det i intervjuerna framhävs som studiecirkelns styrka och egenart som

vad gäller kunskapsområdet är möjligheten att pröva och på. Det är

nosa det enklaste sättet att komma i kontakt med slöjd och hantverk. Det mås-

finnas plats där får pröva utan att förväntas bli professionell.

te en man Cirkeln kan också fungera inkörsport för dem som har förutsättsom en

ning bli professionell och från cirkeln kan söka sig vidare till an-

att som dra utbildningar. Om hantverkscirklarna försvann skulle basen för högre hantverksutbildning drastiskt minska. Vissa deltagare söker sig till cirkeln för det egna nöjets och den egna

tillfredsställelsens skull. De vill lära sig lite grann om något, de vill till-

56 Kapitel 2 SOU 1996: 159

verka saker, de tycker det är trevligt att prata bort en stund utan att för den

skull känna att de ingår i en cirkelgemenskap. De har sitt eget välbefin-

nandemål. De professionella, såväl inom hantverkskulturen inom som cirkelkulturen, kan ha svårt att acceptera det. Men hantverkscirkeln om ska locka människor att frivilligt delta, att betala med sina skattade pengar och satsa sin fria tid så går det knappast att gå förbi individens välbeñnnandemål.

Hantverkscirkeln är en mötesplats för många olika förväntningar och

viljor. Den innehåller mellannivåer mellan den professionelles kunskap och amatörens, mellan gruppmänniskans livsstil och melensamvargens, lan tillfredsställande sociala behov och behov. Dess särart är inte av egna

specialisering utan integrering av dessa nivåer och förväntningar, så att

varje cirkel skapar sin mötesplats och sin mellannivå.

Idag kan det som en gång var bevarande gammal kunskap i prakti-

av

ken innebära erövrande kunskap. I folkbildningens barndom

av ny var

hantverkskunnighet självklar vardagskunskap. Idag är det något

som

många måste lära på nytt. Den är ett eftersatt kunskapsbehov.

Folkbildningen är en plats där eftersatta kunskapsbehov kan tillfredsställas utan att behöva länkas till utbildning och yrke. Med hantverkscirklar-

na bidrar folkbildningen också såväl till kunnighetsbevarandet till

som bevarandet av det kulturarv som finns nedlagt i kunskapen tekniker, om material och föremål. Hantverksutövande är en uttrycksform för människor med praktisk be-

gåvning. Här kan hantverkscirklarna bidra till den personlighetsutveck-

ling som är ett folkbildningens mål. Det finns också samhällsskäl av som talar för att hantverket har en plats i folkbildningen. Till dem hör hantverkskunnighetens kännedom om ekologiska sammanhang och resurssnåla tekniker som är viktig medborgerlig kunskap i dagens och morgondagens samhälle. Men också hantverkets ordlösa språk kan som

fungera som ett gemensamt överbryggande språk i det mångkulturella

Sverige. I Del IV, "Individens kunskap och lärande i gemenskap", förs en gemensam slutdiskussion utgående från de tre studierna, olika som ur synvinklar belyser cirkelns och hantverkets betydelse: i Handen och Anden hantverkscirklar i en kvinnlig kontext, i "Vem slöjdar i cirkeln och - varför " hantverkscirklar i manlig kontext samt i "Hantverkets väsen och en värde " hantverkskulturen i manlig och kvinnlig kontext. en Gemensamt för de kvinnodominerade textilcirklama och de mansdominerade trä/metallcirklama är den positiva upplevelsen cirkelkultuav ren och dess integrering av lärande och gemenskap kring ett delat intresse liksom att cirkeln fungerar ett avbrott i vardagen. Men det finns som också skillnader som är viktiga att uppmärksamma. En är rent kvantitativ.

SOU 1996: 159 Kapitel 2 57

Textilcirklama är mångdubbelt ñer än trä/metallcirklarna. Textilcirkeln hör hemma i kvinnlig tradition att samtala medan händerna handaren av betar. En sådan tradition finns inte kring manligt hantverk. Ska man hitta motsvarighet får man snarare söka i idrottsklubben eller jaktlaget. en De flesta deltagare i textilcirklarna var dubbelarbetande kvinnor. Textilcirkeln fungerade ett sätt att freda tom tid i en alltför tidssom pressad tillvaro. Den balanserade och kompletterade dessutom ofta ett teoretiskt eller människovårdande arbete. För männen var cirkeln däremot ofta förlängning något de gjort i sitt yrkesliv eller velat göra yrkesen av mässigt. Många pensionärer eller arbetslösa. Cirkeln fungerade snavar

rast något strukturerade en alltför tom tid.

som som Medan änmeskunskapen hos flertalet textilcirkelledare byggde livslångt lärande hade ledarna i trä/metallcirklama ofta formaliserad utbildning och yrkesmässig bakgrund. Textilledama lade stor vikt vid det

sociala målet, trä/metalledarna betonade kunskapsmålet. Ledare och del-

tagare i textilcirklarna förenades av ett intensivt textilt intresse. Deltagarna i trä/metallcirklama uppfattade sig inte som speciellt hant-

verksintresserade, däremot var de genomgående hantverkskunniga. Flertalet deltagare inriktade på produktion av nyttoföremål, men

var också för försäljning direkt eller indirekt, via t.ex. lotterier. Hantverkscirkeln betyder mycket för både kvinnorna och männen -

på lite olika sätt. I cirkelns integrering av lärande och gemenskap

men tycks lärandet väga över för kvinnorna och gemenskapen för männen. Det kan tyckas paradoxalt med tanke på den täta gemenskapen i textilcirkeln och det ytliga kamratskapet i trä/metallcirklarna. Men förklamer ringen kan att cirkeln för kvinnorna var en av många gemenskaper vara medan den för männen var om inte den enda så en oersättlig samvaro. För kvinnorna målet ofta att lära sig för att fortsätta hemma, egen hand, var medan männen verkade vilja fortsätta i cirkeln hela livet. Mellan cirkeldeltagare och professionella hantverksutövare finns flera likheter. I hantverksutövandet integreras praktiskt och teoretiskt kunnande, handfast arbete med något så esoteriskt som skönhetslängtan. Det talar till och utmanar många sidor mänsklig förmåga. Flera av de aspekav ter på hantverkskunnandet kommer fram i intervjuerna med de som professionella återfinns även i cirkeldeltagares svar. Allt detta bidrar till den känsla välbefinnande som hantverksutövandet ger dem. av

De professionella hantverksutövarna visar på bredden och djupet i

hantverkskunnandet. Den ytliga bilden av hantverkscirklar som hobby, terapi, sysselsättning motsägs när hantverkskulturens kunskap och tradition synliggörs. Samtidigt väcker det frågor om vilken kunskap som är rimlig att förmedla inom studiecirkelns Hur viktig är studiecirkeln ram. som kunskapsförrnedlare i ett utbildningssamhälle

Cirkeldeltagarna/cirkelledama ett inifrånperspektiv, änmesföreträ-

ser ur

58 Kapitel 2 SOU 1996: 159

darna/samhällsrepresentantema ett utifrånperspektiv. Ändå överens-

ur stämmer deras uppfattning om cirkelns särart: att den integrerar kunskapsinlärande och social samvaro. Alla utom ämnesföreträdama ser dessutom produktion som en viktig del i hantverkscirklar. Däremot skiljer sig uppfattningarna ifråga vad är viktigast i cirkeln. om som

Ledarna understryker folkbildaraspekter demokratiskt arbetssätt, delta-

garstyming, tillgänglighet, personlighetsutveckling. Deltagarna lägger störst vikt vid gemenskapen. Ämnesföreträdarna betonar kunskapen. Samhällsrepresentantema redovisar ett spektrum åsikter. av Det finns tre mål som också är motiv för att med i studie- - - vara en cirkel: kunskapsmålet, det sociala målet och välbefmnandemålet. I förhållande till kunskapsmålet erbjuder hantverkscirkeln människor ett första möte med det hantverkskunnande blivit alltmer svåråtkomsom ligt i dagens samhälle. Den svarar mot ett eftersatt behov kunskap. av Tack vare studiecirkelns flexibla form kan också smal kunskap föras vidare. De som går i cirkel för att lära sig ett speciellt hantverk relaterar främst till kunskapsmålet, Cirkeln kan första steget i spiraltrappa, vara en där man sedan fortsätter med andra utbildningar. De har ett kunsom skapsmål vill antagligen att cirkelledaren i första hand ska lärare vara en med ämnesprofessionalitet. De som i cirkeln framförallt söker gemenskap relaterar till det sociala målet. De går cirkelvägen, d.v.s. cirkelkulturen har ett egenvärde med sin speciella form där man lär och med varandra under ledning ledav av en sagare. Det ställer krav på cirkelledaren att ha social kompetens, så att gruppen fungerar. Såväl cirkelkulturen i sig som hantverkskulturen i sig tycks generera välbefinnande. Men välbejinnandemålet kan också appliceras på tredje en typ av cirklar, dit individen söker sig för att lära sig hantverket med målet att fortsätta själv, för sin skull, sin nivå. Man vill kunna egen egen lagom mycket, inte vidare. Vägen leder hem. Detta motiv egenmålet var vanligt i textilcirklarna men kommer inte fram i trä/metallcirklarna. - Denna typ av cirklar behöver ledare med kombination ämnesen en av kunskap och social kompetens den speciella cirkelledarprofessionalis- men. Alla tre typerna av cirklar kan göra anspråk på att samhällsnyttiga. vara Kunskapscirkeln genom att den gör kunskapen tillgänglig och samtidigt bidrar till att bevara ett kunskapsarv. Den sociala cirkeln att den genom bl.a. motverkar ensamhet och isolering samtidigt den skapar desom en mokratisk mötesplats. Studiecirkelns Internet fanns före elektronikens och det behövs minst lika mycket i datorernas värld. Den lilla gruppens demokratiska form är förutsättning för att den stora demokratin ska en fungera. Egenmålscirkelns samhällsnytta är den mest utmanande. Den ut-

SOU 1996: 159 Kapitel 2 59

går från att samhället mår bättre om den enskilda medborgaren mår bra, känner tillfredsställelse och välbefinnande i sitt liv. Eftersatta mänskliga behov kan bli synliga i samhällsekonomin som utgifter för t.ex. sjuk- och socialvård. Hantverkscirkeln kan också vara plats för att tillvarata människors re- Folkbildningen används idag i arbetsmarknadspolitiska åtgärder surser. som de arbetslösa är föremål för. Om man i stället utgår från de arbetslösa som resurs, som subjekt och inte som objekt, förändras bilden. Den arbetslöse saknar ett lönearbete men besitter ofta kunnighet, t.ex. i människobaserad hantverkskunskap. I stället för att fokusera individens arbetslöshet kan tonvikten läggas kunnigheten. Hantverkscirkeln kan vara en plats där det man kan värderas, där man hör till en gemenskap. Där skulle den praktiska vardagskunskapen kunna få sin plats i kunskapssamhället. De olika målen kan troligen appliceras cirklar med skiftande innehåll. Däremot är ämnet inte utbytbart för dem som väljer hantverkscirklar. Om dessa inte fanns skulle deltagarna sannolikt inte söka sig till teoretiska cirklar utan helt enkelt falla utanför cirkelkulturen. Hantverkscirklarna har en dubbel tillhörighet, i cirkelkulturen och i hantverkskulturen. Men de har också ett dubbelt utanförskap de är inte riktigt en del av vare sig folkbildningskulturen eller hantverkskulturen. Denna mellanställning gör dem dubbelt intressanta i ett samhälle där gränserna är tydliga och gränsöverskridanden efterlyses. Representerar de en mellanform vi behöver i ett specialiserat och därmed segregerat - kunskapssamhälle Det är en viktig fråga för studieförbunden att förhålla sig till. Studiecirkelns kännetecken är integreringen av kunskap och gemen-

skap samt flexibiliteten i den lilla gruppen. Cirkeln får sin identitet av

dem deltar i den. Det innebär att varje cirkel formar sitt mål. Men som cirkeln påverkas också av sitt ämnesinnehåll. Hantverkscirkeln skiljer sig

från språkcirkeln, datacirkeln och debattcirkeln. Att differentiera mellan

olika cirklar är lika viktigt som att framhäva det gemensamma i cirkelkulturen. Differentieringen handlar också om den enskilda cirkelns överordnade mål. Det får konsekvenser för såväl val av cirkelledare som för den som väljer cirkel. För att nå dem som idag inte söker sig till studiecirklar är det viktigt att studieförbunden synliggör cirkelns särart men också att de tydliggör skillnader mellan cirklama, inte bara i ämnesval utan också i

målsättning.

Om studieförbunden fastställer övergripande mål som samhällsnytta och individens välbefinnande ger det utrymme för den enskilda cirkeln att fastställa sina mål. Det kan innebära inriktningar som tidigare inte fullt

60 Kapitel 2 SOU 1996: 159

accepterats, som social gemenskap och välbefinnande, med innehåll, som

ifrågasatts men efterfrågats, som hantverk.

Rockmusik som folkbildning

En kvalitativ undersökning av studieförbundens

musikverksamhet

Thomas Öhlund av

Inledning

Studien är en kvalitativ undersökning studieförbundens öppna verkav samhet för populärmusik som baserar sig på en empirisk undersökning som gjordes 1995. Studien syftar till att fördjupa kunskapen om hur studieförbunden har organiserat musikverksamheten, vilka läroprocesser som ingår i rockspelandet samt hur cirkeldeltagama, rockbanden, upplever spelandet i studieförbundens regi. Undersökningen syftar därmed inte till att empiriskt beskriva studieförbundens musikverksamhet och dess omfång. I stället fokuseras framställningen på att beskriva och analysera de läroprocesser kan ihopkopplas med musicerandet och hur dessa som påverkas verksamhetens organisering. Undersökningen presenteras i av sin helhet i rapporten Rockmusik som folkbildning kvalitativ under- - en sökning av studieförbundens musikverksamhet 1996. Undersökningen består av intervjuer med musikansvariga riks- och distriktsnivå/musikhus i de tre studieförbunden Medborgarskolan, Studiefrämjandet och ABF. Utvärderingar, rapporter och stenciler har även använts som informationsmaterial om musikverksamheten. På riksnivå har studieförbundens folkbildningsmässiga perspektiv på musikverksamheten efterfrågats. På distriktsnivå har intervjuerna behandlat den konkreta verksamhetens organisering och genomförande. För att få en fördjupad bild detta har även två musikhus undersökts, dels Tryckeriet i Sundbyberg, dels Fryshuset i Stockholm där även ett rockband har intervjuats. Från Fryshuset har även data från tidigare utvärdering en använts samt alla banddagböcker från verksamhetsår 1994/1995.

SOU 1996: 159 Kapitel 2 61

l undersökningen presenteras även ungdomskulturforskning med in-

riktning mot rockmusikens läroprocesser och perspektiv på ungdoett mars uppväxt i det moderna samhället. För att sätta in ungdomars musikspelande i ett sammanhang vill jag inleda med att presentera ett perspektiv ungdomars uppväxtvillkor. Detta

följs av att forskning rockmusikens läroprocesser om presenteras.

Att växa upp i det moderna samhället

Populärmusik spelar en viktig roll i ungdomars vardagsliv. Över 90 pro-

cent av ungdomarna i åldersgruppen 16-25 år har ett starkt eller mycket

starkt musikintresse. Ungefär 20 procent alla pojkar och flickor i av samma ålder uppger att de spelar ett instrument. Det är från denna grupp av ungdomar studieförbundens cirkeldeltagare i musikcirklar kommer. Studieförbunden dock främst pojkar spelar rockmusik engagerar som medan flickomas musikutövning till stor del återfinns i den kommunala musikskolans regi. Ungdomstiden har förändrats på ett radikalt sätt under 1900-talet, genom den allmänna och förlängda skolgången och fritidens institugenom

tionalisering och rationalisering. Fritidens betydelse för ungdomars iden-

titet och livsprojekt har ökat i takt med att ungdomstiden har förlängts. Fritidsvanor har samtidigt differentierats och individualiserats så att ungdomar i olika kulturer kan särskilja sig från andra fritidsvanor gruppers och livsprojekt. Ungdomars fritidsvanor kan karakteriseras forgenom tre mer av sysslor. För det första finns traditionell och fysiskt inriktad frien tidsstil inom idrottsrörelsens regi. En form

annan av fritidssysselsättning

är en estetiskt orienterad och en tredje variant är symboliskt inriktad en där datorer och tillskapandet symboliska världar utgör fritidens av ut-

gångspunkt.

Ungdomars uppväxtvillkor kan karakteriseras kulturell friställning av där traditioner eroderar inom livets alla områden. Den kulturella moder-

niseringen har lett till individualisering, den enskilda individen blir

en ansvarig för sitt eget liv. Ungdomar utför i dagens moderna samhälle ett

komplext, föränderligt och många gånger ambivalent identitetsarbete.

Massmedia och populärkultur har fått betydelsefull roll i detta en sammanhang. Massmedia utgör kulturell impulsgivare och en arena som symbolförmedlare när föräldrarnas erfarenheter och traditioner inte längre uppfattas som giltiga eller relevanta.

62 Kapitel 2 SOU 1996: 159

Ungdomskulturer uppstår i det moderna samhället som svar eller försvar för de villkor ungdomar lever under och symboliserar genom sin starka bindning till olika expressiva stilexperiment och populärmusikaliska genrer en kodad kommunikation till samhället. Ungdomars musikintresse kan förstås som ett ökat intresse för icke-verbala symboler och tecken för autenticitet och som har sitt urspung i populärkulturen.

Rockmusikens Iäroprocesser

När ungdomar spelar rockmusik ges inte enbart möjligheter till ett musikaliskt lärande. I rockbandet kan även den individuella och kollektiva identiteten bearbetas och förändras. Att spela rockmusik kan ses som en frivillig och informell form för lärande medan skolan representerar det institutionaliserade och formaliserade lärandet. Genom att spela rockmusik får man praktiska färdigheter, man lär sig att spela ett instrument och lär sig att sköta utrustningen och ljud. Man får administrativa förmågor, hur bandets ekonomi och studiecirklar ska skötas, marknadsföring och kontakter med spelarrangörer. Spelandet leder även till kunskapsmässiga insikter om rockspelande och kulturens språk, samt om massmedierna. Dessa färdigheter och kunskaper blir möjliga genom att ungdomar i rockmusiken får språkliga färdigheter genom att de symboler, tecken och genrer som används blir giltiga en intersubjektiv nivå. Läroprocessen leder även till norrnativa förmågor genom de regler och normer som utvecklas i rockbandet. En ytterligare förtjänst med att spela i ett rockband är att de relationella förmågorna övas och utupp vecklas i den informella kulturens sociala samvaro.

Studieförbundens musikverksamhet

Den empiriska undersökningen redovisas sammanfattningsvis nedan utifrån studieförbundens verksamhet tillsammans med en generell diskussion om musikverksamhetens problem och möjligheter. Rockrnusikverksamheten har blivit en stor del av studieförbundens arbete, musikverksamheten uppgår exempelvis till cirka 1/3 av Studiefrämjandets totala verksamhetsvolym. Musikverksamheten har även under årens lopp integrerats i studieförbundens arbete och har där-

SOU 1996: 159 Kapitel 2 63

med förändrats sedan 1970-talet. Tidigare när rockmusikens folkbildande karaktär inte var lika självklar hos studieförbunden användes obligatoriska studiematerial för att rättfärdiga musikcirklarna. I dagens cirklar arbetar alla studieförbund utifrån en pedagogisk tanke om att musikhandläggama ska finnas till som resurser för banden och hjälpa dem när behovet finns. Därmed utgår musikcirklama till stor del utifrån bandens behov och intressen. Genom musikhandläggamas egna nära kontakt med banden kan de fungera när så besom resurspersoner hövs. Studiematerialet används som extra hjälp när banden behöver speciñka kunskaper som de inte lika lätt kan erhålla genom sitt eget spelande eller när deltagare i musikcirklama är redo att få en ökad teoretisk förståelse för sitt eget musicerande. Dagens musikcirklar har idag en hög kvalité genom att bandinspelningar och studioinspelningar har integrerats i läroprocessen vilket gör det lättare för banden att reflektera över sitt eget spelande. Ett ytterligare komplement är videos för instrumentteknik eller egna inspelningar under konserter. Musikcirklarna kompletteras också olika utbildningskurser, seminaav rier och work-shops samt clinics. En del av dessa seminarier är obligatoriska medan andra bygger frivilligt deltagande efter behov och intresse.

Bandutbildningama och seminarierna har många gånger bandens egen-

produktion av låtar som utgångspunkt och medverkar därmed till en ökad förståelse för hur gruppen samarbetar och utvecklas. En rad särskilda tjejprojekt har genomförts för att öka ñickors spelande i rockband. Dessa erfarenheter måste emellertid spridas och utvecklas för att om möjligt göra rockmusikspelandet mer jämlikt hos studieförbunden. Samtliga intervjuade har tagit problemet med rockmusikens låga upp status i samhället och hos studieförbunden. Orsaken till detta kan vara en oförståelse för de viktiga läroprocesser som sker i rockspelandet och som ger färdigheter, förmågor och kunskaper som ungdomarna använder till sitt vuxenblivande. En ytterligare orsak kan utgöras av generationsskillnaden som försvårar den äldre generationens reception av populännusikens snabba förändringar. Musikverksamheten är dock beroende av de resurser som ställs till förfogande från studieförbundens sida att ungdomar inte har de ekogenom nomiska resurser som krävs för att ha råd att ha en rep-lokal egen hand. Det verkar dock ñnnas skillnader både kunskapsmässiga och eko- nomiska vad gäller musikverksamheten beroende på om den bedrivs i storstäderna eller landsorten eller stora eller små avdelningar och distrikt. Kanske borde flera studieförbund i framtiden slå sig ihop för att tillsammans driva musikhus i mindre städer där enskilda avdelningars

ekonomi inte klarar av ett sådant åtagande.

Kapitel 2 SOU 1996: 159

Dagens bidragssystem, som baseras deltagartimmar, missgynnar

ungdomsmusiken. Genom att musikcirklama många gånger är små och

relativt kostsamma att driva riskerar musikverksamheten att förlora i konkurrens mot billigare och större studiecirklar t.ex. språkcirklar. Det är av vikt att statsmakten tydliggör de förebyggande och kunskapsinhämtande aspekterna i rockcirklama som till största delen vänder sig till ungdomar. Den verksamhet som bedrivs karakteriseras av att den utgår från en god förståelse över rockspelandets läroprocesser där studiecirkelns folkbildande möjligheter realiseras. Studieförbundens musikverksamhet kan därmed sägas utgöra ett viktigt socialiserande och kulturskapande arbete med ungdomar. De kunskaper och kompetenser som ungdomarna erhåller från musikcirklarna kan sedan användas för att språkliggöra samtiden via musiken samt användas för att få en bättre förståelse för dagens moderna och medialiserade kultur.

Undersökningens fokus läroprocesser ingående i studi-

eförbundens musikverksamhet

Med anledning av den information som erhölls under intervjuerna med Studiefrämjandet, Medborgarskolan och ABF, kan de i musikverksamheten ingående läroprocessema diskuteras utifrån olika utgångspunkter. De tre studieförbundens musikansvariga riks- eller förbundsnivå uttalar sig alla positivt musikverksamhetens innehåll. De beskriver även hur om musikcirklama har kommit att bli en naturlig del i respektive förbunds verksamhet. Musikverksamhetens folkbildande betydelse anses även av de musikansvariga vara stor och därför menar man att studiecirkelformen på ett mycket bra sätt passar musicerandets öppna läroprocesser. Studicirkeln som verksamhetsfonn för musik passar säkerligen de allra flesta ungdomar till skillnad mot andra institutionaliserade former för mu-

sikundervisning. Jag vill påstå att samtliga studieförbund som ingått i stu-

dien har musikcirklar som utgår från en verklighetsprincip där deltaläroprocess fungerar utgångspunkt och där både sociala och garnas som psykologiska kunskaper fås tillsammans med det musikaliska lärandet. Genom musikspelandet lär sig ungdomar att möta främmande kulturella symboler och även att möta människor med en annorlunda etnisk och social bakgrund. Ett exempel på hur detta kan ske kan Studiefrämjandets och ABFs/Fryshusets musikhus vara. På Fryshuset träffas inte enbart mu-

SOU 1996: 159 Kapitel 2 65

sikintresserade ungdomar med olika bakgrunder utan även ungdomar med vitt skilda intressen och ungdomskulturell inriktning. Att lära sig att spela musik i grupp och att utveckla sitt spelande ett instrument samt att få uppträda inför en publik ger bandmedlemmarna konkreta bevis sin egen utveckling. Denna utveckling och förändring är inte enbart musikalisk utan också identitetsmässig. Undersökningen visar även att studieförbunden arbetar med och försöker lösa problemet med de unga cirkeldeltagamas relation till musikbranschen utbildning. De unga banden behöver stöd för att kunna genom komma ut och spela utanför studieförbundens regi, detta problem är dock än så länge svårt att lösa. I intervjuerna uttrycks dock en oro att musikverksarrrheten inte i till-

räckligt hög grad tas på allvar inom förbunden och hos statsmakten.

Samtliga musikansvariga är överens om att ytterligare nedskärningar kan drabba musikverksamhetens kvalité. De tre studieförbunden som ingick i undersökningen har en väl fungerande kurs- och seminarieverksarnlret som kommer cirkeldeltagarna till godo. I seminarierna ges deltagarna undervisning och hjälp om hur de ska kunna utvecklas musikaliskt, hur de ska utveckla studiecirkelns arbete och om hur musikbranschen ser ut och fungerar. Utbildningama som ges till de cirkelaktiva utvärderas och förändras kontinuerligt för att tillgodose deltagarnas behov. Medborgarskolan, Studiefrämjandet och ABF har därmed seminarieverksanrheter kan kringresurser till både som ses som cirkeldeltagarna och musikhandläggarna. Utbildningarna medverkar i dagens musikverksarnhet och fördjupar läroprocessen hos deltagarna. I undersökningen har två musikhus studerats för att få ett fördjupat svar

på hur musikverksarnheten kan se ut och vilka läroprocesser som ingår i

musicerandet. De båda musikhusen, Tryckeriet och Fryshuset, har en väl fungerande verksamhet som leds av kunniga och erfarna ledare. I Fryshuset används även banddagböcker som en redovisningsfonn för musikcirkeln. Genom att banden dels planerar vilka mål som ska uppfyllas under cirkeln, dels skriver om vad som gjorts under cirkelsammankomstema, får cirkeldeltagarna formulera och reflektera över sin egen kunskapsprocess. Denna reflektion kan ses som en instrumentalisering av spelandet, men verkar i de flesta fall fungera som ett stöd i deltagarnas kunskapsprocess. Användandet av musik- och videoinspelningar i studiecirklarna ger deltagarna ett ytterligare stöd i den musikaliska och sociala läroprocessen. Det är ingen överdrift att påstå att musikcirkeln medverkar i ungdomarnas identitetsskapande processer och ger kunskaper och kompetenser som medverkar i och underlättar vuxenblivandet. En sådan konkret erfarenhet handlar om att lära sig hur man skall hantera rela-

tioner och lösa relationsproblem som kan uppstå i ett gemensamt och fler-

3 16-1329

66 Kapitel 2 SOU 1996: 159

årigt grupparbete. Studiecirkeldeltagarna har i dagens verksamheter en relativ autonomi och därmed en chans att hantera och leda cirkelarges betet efter eget huvud. Ledarna finns dock i cirkelarbetets närhet och är beredda att hjälpa till att medverka till att lösa de problem som kan upp-

stå under cirkelarbetets gång.

Studieförbundens musikverksamhet konstruktiv fritidssysselsättär en ning för ungdomar. Den vilar en folkbildande tradition där deltagarnas kunskapssökande står i fokus i cirkelarbetet.

"man lär än att träffas"

sig mer man tror genom

en studie av samhällsinriktade studiecirklar

-

av Petros Gougoulakis

Bakgrund, Syfte och Teoretisk ansats

Studieförbundens samhällsinriktade verksamhet skall ha som syfte att bl.a. stärka människors möjlighet att påverka sina livsvillkor och tillsammed andra förändra förhållandena enligt värderingar och mans egna idéer stöd och stimulans till ett idéburet studiearbete i folkräsamt att ge relser och föreningar. Detta slås fast i folkbildningspropositionen. Innehållet i dessa formuleringar uttrycker samtidigt, i koncentrerad form, samhällets folkbildningen och dess betydelse för den enskilde syn medborgaren och för demokratin i stort. Föremål för denna studie har varit de samhällsinriktade studiecirklama studieförbunden och administrerar. Över 300.000 mänsom arrangerar

niskor eller nästan fem deltar i studiecirklar studerar varje år

en av som ett samhällsvetenskapligt ämne i studiecirkelforrn. I den officiella statistiken sammanförs dessa ämnen under ämnesgruppen Samhällsvetenskap, information. Att anordna studiecirklar i samhällsinriktade ämnen uppfatprioriterad verksamhet för folkbildningen. tas vara en

Studiens syfte är att ett deltagarperspektiv söka belysa och förstå

ur

studieförbundens samhällsinriktade cirkelverksamhet med fokus på bl.a.

motiv för deltagande, lärandeprocess och effekter. I studien uppmärksärskilt invandrarna i de samhällsinriktade studiecirklama. sammas Rapportens analyser bygger i huvudsak dels intervjuer i samtals-

SOU 1996: 159 Kapitel 2 67

form med ett urval deltagare, som under våren 1995 deltog i studiecirklar med samhällsinriktat innehåll, dels enkät som besvarades av studieen förbunden. Undersökningen var förlagd till fyra olika orter och begränsades till fyra studieförbund. Sammanlagt deltog nio avdelningar i undersökningen, varav åtta besvarade enkäten. Eftersom huvudsyftet med studien är att få en ökad förståelse av den samhällsinriktade studiecirkelverksamheten, dess pedagogiska gestaltning samt dess betydelse för deltagarnas lärande har en kvalitativ forskningsansats använts.

Redovisning av enkäten

Svaren vi har erhållit genom frågeformuläret ger oss en deskriptiv bild av hur ett studieförbund lokalt förhåller sig till en rad aspekter som frågorna har berört. Enkäten inbjöd till öppna svar för att ge ett tillfälle till något mer utvecklade och även nyanserade resonemang än det annars hade blivit om endast fasta svarsalternativ fanns att tillgå. Den möjligheten verkar inte ha utnyttjats tillräckligt utan många svar har varit ganska lakoniska i sin formulering och icke så innehållsrika medan andra t.o.m. har lämnats obesvarade. En viss försiktighet är därför befogad när svaren skall tolkas eftersom man inte är säker på om dessa uttrycker hela sanningen. I frågefonnuläret ombads de undersökta studieförbunden beskriva dels syftet med sin samhällsinriktade studiecirkelverksamhet dels de faktorer, tankar och idéer står bakom ämnesutbudet i dessa cirklar. Från målsom beskrivningarna kunde konstateras antingen en inriktning på individens bildning eller medlemsorganisationens utveckling.

Inriktningen individen framhäver bildningen som a ett egenvärde, b en resurs för aktivt samhällsengagemang, c ett medel för ökat självför-

troende i det sociala livet. Inriktningen medlemsorganisationen har till syfte att främja utvecklingen av ett demokratiskt och aktivt föreningsliv i samhället. De överväganden avdelningarna gör i samband med planeringen av sina samhällscirklar utgår från två skilda synsätt. Enligt det ena synsättet planeras och erbjuds studiecirklar med samhällsinriktat innehåll om och

när dessa efterfrågas. En underförstådd princip av tillgång och efterfrågan verkar styra det faktiska cirkelutbudet. Enligt det andra synsättet

styrs planeringen av den samhällsinriktade cirkelverksamheten av mer uttalade moralisk-ideologiska ställningstaganden, som t.ex. jämställdhet eller omsorgen om medlemsorganisationens behov. Enkätsvaren tyder på att huvuddelen av de samhällsinriktade studiecirklarna genomförs i samarbete med de föreningar som är medlemmar i re-

68 Kapitel 2 SOU 1996: 159

spektive studieförbundsavdelning. Därigenom svarar cirklamas studiein-

nehåll mot föreningarnas behov av utveckling och sammanhållning. Avdelningarnas potentiella målgrupper för den samhällsinriktade

cirkelverksamheten återfinns bland de föreningar och organisationer som är medlemmar i respektive studieförbund. Indirekt kan avdelningamas

målgrupper identifieras genom cirklamas ämnesinnehåll.

Cirkeldeltagarna och deras motiv

Deltagarnas utsagor som refererar till motiv har klassificerats i två huvudkategorier:

a motiv som kan ses som sammanhängande med någon form av yttre

tryck

b motiv som kan ses som uttryck för inre behov.

Dessa är naturligtvis inte två helt skilda kategorier, inte heller kan deltagarna alltid klassificeras som motiverade av antingen yttre tryck eller inre behov. Ofta motiveras cirkeldeltagaren av ñera faktorer, både yttre och inre. Inte sällan har det dock varit möjligt att ur intervjusvaren uttolka en viss aspekt som mer betydelsefull än en annan. De samhällsinriktade studiecirklarna lockar deltagare utifrån vitt skilda utgångspunkter. Motiven att delta spänner över ett brett spektrum. Det handlar om behov av kompetens för arbetslivet, kompetens för förtroendeuppdrag, behov av kunskaper för att utveckla eller lösa problem i sin förening eller i sin vardag. Vidare handlar det om behov av att utvecklas själv, behov av gemenskap med andra människor och att göra något sin fritid. Motivbilden sammanhänger med studiecirkelns inriktning och ämne. Verksamheten med studiecirklar som riktar sig till arbetslösa innebär

sannolikt att många människor för första gången upptäcker cirkeln som

studieform och som annars inte skulle sökt sig till sådana studier. Samtidigt innebär denna verksamhet vissa problem genom att de specielvillkor som gäller inte alltid harmonierar med premisserna om studiecirkelns frihet och frivillighet. Vad gäller föreningscirklar har i en del exempel kunnat konstateras att motivet för en föreningsmedlem att delta i en studiecirkel, som arrangeras inom ramen för en förenings ordinarie verksamhet, synes vara underordnat det ursprungliga motivet att söka sig till det sociala sammanhang som

föreningen i fråga konstituerar.

SOU 1996: 159 Kapitel 2 69

Studiecirkeln som studieform

Bilden som träder fram av de intervjuade deltagarnas uppfattningar om studiecirkeln är variationsrik och nästan oreserverat positiv. Uppfattningarna studiecirkeln ger en antydan om denna studieforms om marknadsvärde och dess fördelar gentemot andra bildningssammanhang. Tre karaktäristika hos cirkeln framträder som särskilt väsentliga när det gäller att förstå den positiva bild som de intervjuade deltagare ger:

l den kollektiva lärandemiljön att man studerar tillsammans med andra

som man hela tiden kommunicerar med, 2 den informella karaktären hos studiesituationen den lättsamma stäm- ningen, frånvaron av stress, de fria arbetsformema, 3 det gemensamma och genuina intresset för cirkelns ämne där finns varken betygshets eller meriteringsbehov. Kombinationen dessa karakteristika tycks skapa en studieform som av mot många människors skiftande behov och som också har pedasvarar gogiska fördelar att den möjliggör bearbetning av ett stoff utifrån genom flera olika vinklingar. Kanske ligger studiecirkelns särart i den balansering mellan målinriktat lärande och informell samvaro som är möjlig att åstadkomma i denna speciella studieform. Följande figur illustrerar deltauppfattningar om studiecirkeln som arbetsform. garnas

Figur Deltagarnas uppfattningar om studiecirkeln som studieform.

arbetslivsan passad kollektiv studieform informell lärandemiljö studiesituation

STUDIECIRKELN

SOM STUDIEFORM

träning för arena för samhällsorienvidare studier terad kommunikation

70 Kapitel 2 SOU 1996: 159

Studiecirkelns inre liv

De studerade cirklama uppvisar olikheter i utformningen av det inre ar-

betet beroende hur dessa har tillkommit. Med utgångspunkt i hur del-

tagarinflytandet gestaltas och målet uppställes har cirklama delats i probleminitierade respektive utbudsbaserade. I cirklar där målet inte förhand är angivet är deltagarmedverkan vid utformning mål och innehåll självskriven. Denna probleminriktade av ansats har konstaterats i de samhällsinriktade cirklama som arrangeras inom organisationslivet eller uppkommer på initiativ av bestämda yrkeskollektiv. Bakgrunden för cirklarnas initiering har varit ett för alla deltagare gemensamt problem eller åtagande som i sin tur utgör basen för arbetet i cirkeln. Cirklar som uppkommer grund ett reellt existerande problem av är inriktade på förändring. Den andra framträdelseformen, den utbudsbaserade, kännetecknar studiecirklar som uppkommer initiativ av bildningsförbunden och riktar sig till en öppen marknad. I dessa cirklar är målet redan faställt i förväg. Det är den premissen den enskilde medborgaren fattar ett beslut att delta i sådana studiecirklar. Deltagarnas inflytande i den mån det förekommer är begränsat till perifera aspekter av cirkelarbetet som inte berör dess föreskrivna grundstruktur och inriktning. I den bemärkelsen har de förekommande planeringsdiskussionema en delvis skenbar karaktär. De utbudsbaserade cirklarnas huvudsakliga inriktning är att förmedla viss en kunskap eller information med hjälp av en ämneskunnig och i förväg utsedd cirkelledare. Den typiska arbetsforrnen för de samhällsinriktade studiecirklarna har visat sig vara den tidsbestämda återkommande sammankomsten.

Analysen av arbetssättet har gjorts med utgångspunkt i a inlärningsfak-

torer, d.v.s. faktorer kring vilka studiearbetet utformas, och b lärandeak-

tiviteter genom vilka det pedagogiska stoffet bearbetas och lärs in arbetssätt. A. Som inlämingsfaktorer har identifierats cirkelledaren, det tryckta studiematerialet, studiekamraterna, föreläsningen, studiebesöket samt biblioteket. Studiematerialet i form av kursbok förekommer i nästan alla studiecirklar och har haft funktionen av både faktaförmedlare och diskussionsunderlag. Det framkom inte klart i intervjuerna om boken har använts på ett medvetet reflekterande sätt text bland andra. Snarare verkar som en det som om kursboken uppfattas som norrngivande för det den behandlar. I vissa fall utgör kursboken ett slags nav kring vilket sammankomsterna

SOU 1996: 159 Kapitel 2 71

utformas. Det är boken som definierar cirkelns kursplan, antal träffar och även föreskriver inlämingsaktiviteter. Ju mer pedagogiskt upplagt studiematerialet är desto större blir fixeringen vid detta. Med pedagogiskt menas om innehållet organiseras i relation till sammankomstemas längd,

om det innehåller instuderings- och diskussionsfrågor samt det förut-

om sätter bestämda arbetssätt. Ett sådant studiematerial står med andra ord för cirkelarbetets inramning. En skillnad tycker vi dock märka när oss deltagarinitierade och studieförbundsinitierade cirklar jämförs beträffande förhållandet till kursboken. De förra tycks vara mer flexibla så sätt att man i mindre utsträckning är bunden till ett viss studiematerial. Flexibiliteten kan även uttryckas i större benägenhet att välja andra arbetsformer än de gängse. Som sådana identiñerades i intervjumaterialet studiebesök, öppna föreläsningar samt samverkan med andra studiecirklar som behandlar gemensamma frågor. Detta förekommer dock i mycket begränsad omfattning. Ett konstaterande i sammanhanget är den totala frånvaron av elektroniska/audiovisuella läromedel i cirkelarbetet, med undantag, av naturliga skäl, för datacirklarna.

B. Som lärandeaktiviteter har kunnat urskiljas det fokuserade samtalet

d.v.s. den målinriktade, tidsbestämda och strukturerade diskussionen, gruppuppgüter, individuella redovisningar; konfrontationer. I en och samma cirkel kan en eller flera former av lärandeaktiviter tillämpas. Samtalet som lärandeaktivitet i de samhällsinriktade studiecirklarna är den förhärskande metoden. Dess dominerande ställning hör troligen ihop

med studieämnets karaktär och har tydlig fokus på en i huvudsak gemensam och för alla inblandade angelägen fråga. När underlaget för sam-

- talet är förmedling av fakta kännetecknas interaktionen av ett fråga-svarmönster. I annat fall utgår samtalet från deltagarnas erfarenheter och uppfattningar och blir därmed reflekterande till både innehåll och struktur.

Uppfattningar om lärandet

Svaren på frågor om hur man lär sig och under vilka betingelser är rela-

terade till det faktum att intervjuerna genomfördes i studiecirkelmiljö.

Man utgår vanligen från cirkeln i sina resonemang om lärandet. Två hu-

vuddrag kunde urskiljas nämligen kollektiv bearbetning och självaktivitet. Inom den kollektiva bearbetningen framhöll man betydelsen av att ta del av andras erfarenheter och ett samarbete som initierats av en gemen-

sam målinriktning. Det fanns också deltagare som framhöll betydelsen av

självaktivitet, ett begrepp som enligt deltagarna betydde undersökande aktiviteter, att framföra något muntligt samt att utföra något.

72 Kapitel 2 SOU 1996: 159

Effekter av deltagandet i samhällsinriktade studiecirklar

Deltagamas berättelser ett intryck att alla har haft stor behållning ger av av de samhällsinriktade studierna och att verksamheten ur deltagarnas synvikel är en stor framgång. Effekterna av den studerade cirkelverksamheten har sammanställts i följande kategorier: individuell kompetens, medborgerlig kompetens, föreningskompetens,

social kompetens, studiemedvetenhet samt ingen effekt

Avslutande diskussion

Bland de intervjuade cirkeldeltagama i föreliggande studie finns flera arbetslösa, invandrare och ungdomar jämfört med alla dem som studerar ett samhällsämne i studiecirklar. Alla dessa grupper brukar räknas till kate-

gorin resurssvaga eftersom de många gånger saknar reella möjligheter

att påverka sin utsatta situation. De statliga målen för folkbildningen utpekar just dessa grupper som prioriterade för den statligt finansierade bildningsverksamheten. Gruppen invandrare och hur studieförbundsavdelningama förhåller sig till den har vi försökt att uppmärksamma mer ingående. Det kan konstateras att långt ifrån alla avdelningar kunnat för den undersökta perioden redovisa någon speciell verksamhet för denna grupp. Där sådan verksamhet äger rum framskymtar ett genomgående mönster som tyder på att individer som tillhör någon av grupperna arbetslösa eller invandrare

eller både och deltar i samhällscirklar som finansieras med särskilda

medel. Ofta anordnas den aktuella cirkeln som en del i ett större studiepaket bestående av flera cirklar i olika ämnen. Cirklama som i regel är avgiftsfria ingår inte i studieförbundens ordinarie cirkelutbud utan tillkomad hoc-satsningar i samarbete med utomstående finansiärer. mer som Dessa finansiärer kan t.ex. vara arbetsmarknadsmyndigheter, kommuner eller andra organisationer. Vi kan här inte uttala oss om fenomenets utbredning eller karaktär utöver det vi har haft möjlighet att studera.

Behovet av bildningsinsatser bland exempelvis arbetslösa och invandrare existerar och växer i takt med de ökade kraven den svenska arbetsmarknaden. Uppgifter från Folkbildningsrådet visar att drygt 5 procent 18 769 cirklar av samtliga studiecirklar under 1994/95 - anordnades som arbetsmarknadsanpassade utbildningar för arbetslösa och finansierades med särskilda anslag. En annan omständighet är att

SOU 1996: 159 Kapitel 2 73

Folkbildningsrådet i sin budget avsätter medel i form av förstärkningsbidrag för deltagare med funktionshinder och deltagare med språkliga och sociala handikapp. Vi överhängande fara i förekomsten av tillfälliser en anslag för specialinriktad studieverksamhet bland prioriterade grupper ga eftersom dessa anslag riskerar att påverka studieförbundens verksamhet vad gäller just dessa Detsamma gäller förstås de sk öronmärkgrupper. ta förstärkningsbidragen. Enligt vår uppfattning kan dessa resursposter på felaktigt sätt signalera att verksamhet inriktas till prioriterade ett som är någonting annat än och skild från den övriga folkbildningsgrupper

verksamheten och att den kan upprätthållas endast när särskilda medel

tillförs. Det kan samtidigt tolkas att det vore nödvändigt att öronsom märka för prioriterade trots att detta är ett uppdrag för resurser grupper folkbildningen. För det har visat sig att studieförbunden nästan alltid lyckas rekrytera prioriterade till sin verksamhet när de har fått grupper extra resurser. Utan att ta ställning till huruvida öronmärkta anslag är att föredra eller vill vi avsluta detta med följande fråga: Är det verkligen resonemang nödvändigt att statsmakterna måste anslå särskilda medel för att studieförbunden skall leva till sitt uppdrag att anordna verksamhet för priupp

oriterade grupper

Många invandrarföreningar samverkar med bildningsförbunden och anordnar bl.a. studiecirklar för sina medlemmar. I denna undersökning har vi inte haft möjlighet att närmare studera sådan cirkelverksamhet. Inte heller kan vi uttala denna verksamhets omfattning och innehåll. oss om Samtliga intervjuade deltagare med invandrarbakgrund underströk vikten att invandrare möjlighet att umgås med svenskar i olika sociala av ges sammanhang. Särskilt "blandade studiecirklar och "svenska föreningar nämndes utmärkta exempel mötesplatser. Det samlade intrycksom et från samtalen med cirkeldeltagare med annan etnisk bakgrund är att dessa deltar i studiecirklar inte primärt av personliga skäl, d.v.s. personer inneboende fritt intresse, nödvändighet. En befogad fråav utan av yttre är dessa har hamnat i en "åtgärdsspiral. ga om De ungdomar ingick i vår undersökning har antingen deltagit i som cirklar för arbetslösa eller i cirkel arrangerades av föreningen de en som aktiva medlemmar Utan att dra allför vittgående slutsatser av det var begränsade underlaget verkar det ett sätt att få in ungdomar i som om folkbildningen är via föreningar bedriver stor del sina aktivitesom en av ter i fomr av studiecirklar. Ett "spänningsfält mellan kunskap för anpassning och kunskap för förändring har vi kunnat identifiera i våra samtal med deltagarna när syftet med deltagandet i den aktuella samhällscirkeln togs upp. Studieförbundsavdelningamas enkätsvar rörande målet för den sam-

74 Kapitel 2 SOU 1996: 159

hällsinriktade cirkelverksamheten innehåller dels proñF-inriktning

en dels en gemensam käma. Som profilerat tolkas ett mål överensstämsom mer med de bakomliggande rörelsernas ideologiska proñl och prioriteringar. Gemensamma är de mål alla avdelningar i sina som uppger svar och vilka uteslutande handlar om att öka individens kunskaper om samhället för en starkare medborgarroll. Medlems- och samverkande organisationers studieverksamhet består uteslutande studiecirklar med av samhällsvetenskapligt innehåll präglat dessa organisationers av bildningsbehov och ideologiska inriktning. Just dessa studiecirklar står för majoriteten av de studerade avdelningarnas redovisade samhällsinriktade cirklar medan resten riktas till allmänheten.

En annan omständighet vi kunnat konstatera med utgångspunkt från vårt material är att långt ifrån alla medlems- eller samverkande förening-

ar i ett visst studieförbund bedriver studiecirkelverksamhet förmedsom

las via studieförbundet. Långt under hälften avdelnings föreningar

av en

har ett fungerande samarbete med Studieförbundet i fråga. Ett antagande

är att antingen existerar dessa föreningar stämpelföreningar" och som därmed är inaktiva eller så existerar inget självklart samarbete mellan bildningsförbundet och de föreningar upptas i dess medlemsregister. som

Om den organiserade folkbildningen skall lyckas leva till sitt

upp uppdrag att "ge stöd och stimulans" föreningslivet återstår hel del arbeen

te att göra från folkbildningsorganisationemas sida i föreningslivet.

Undantaget från ovanstående är Studieförbundet SISU resonemang som nästan uteslutande bedriver sin bildningsverksamhet bland idrottsrörelsens organisationer.

Föreliggande undersökning har inte på ett djupare sätt studerat ärnnes-

innehållet i de sarnhällsinriktade studiecirklarna avdelningarna redosom

visat. En ytlig betraktelse ärnnesbeteckningarna samt målgruppema

av

tyder att det förekommer i princip tre slags samhällsvetenskapliga cir-

kelinriktningar. Den första cirkeltypen utgörs av föreningscirklar och behandlar ämnen som direkt anknyter till föreningars behov kunskaper och kompetens. av Deltagarna i dessa cirklar är aktiva medlemmar i sin förening eller orga-

nisation och innehar ofta olika förtroendeuppdrag inom denna.

Den andra typen består av de s k öppna cirklama. Dessa vänder sig till den breda allmänheten och syftar till att uppfylla ett behov orientering av

kring aktuella samhällsfrågor.

Den tredje typen av sarnhällsinriktade studiecirklar syftar till att med-

dela grundläggande samhällsorientering och medborgerlig bildning till

socialt, språkligt och kulturellt svaga personer.

SOU 1996: 159 Kapitel 2 75

Värden i folkhögskolevärlden

Ragnhild Nitzler, Inger Lundström, av Inger M. Andersson och Ulrika Eriksson

Den studie sammanfattas nedan, är utförd enligt så kallad teoriinriksom tad utvärdering, vilket betyder att utvärderingen genomförs inom en explicitgjord teoretisk referensram. Med inspiration från fransk utbildningssociologi folkhögskolan i ljuset av dess kulturellt och socialt ses reproducerande funktion. Det empiriska materialet utgörs av kvalitativa data, företrädesvis fallstudier och intervjuer. Tio folkhögskolor med olika huvudmän och inriktning spridda över hela landet har besökts, varvid intervjuer har genomförts med åttiosex elever, sexton lärare och tio rekto- Ett syfte har varit att utröna elevernas syn folkhögskolan och den rer. utbildning och undervisning där. Rektorer och lärare har erhållit som ges liknande frågor eleverna i syfte att utgöra kompletterande referenssom punkter. I studien redovisas bland annat elevernas resonemang kring sina studie- och yrkesval, utbildning och framtid samt vilken betydelse folkhögskoleutbildningen tillskrivs i det sammanhanget. Avslutningsvis relateras resultaten till de statliga målen och den teoretiska referens- I den sammanfattning som följer utesluts de mer teoretiska ramen.

resonemangen till förmån för en mer ingående beskrivning av resultaten.

Elevernas studieval

Gemensamt för merparten de intervjuade eleverna är att de har blivit av eller mindre självskrivna folkhögskoleelever. Med dålig förankring mer arbetsmarknaden, låg utbildning, inte sällan sjukdom och sociala problem, har i praktiken inte några fria val existerat. Studievalet har stått mellan folkhögskolan och Komvux. Vissa elever menar att de hellre skulha studerat vid Komvux, en del sökte men kom inte in. Andra hävdar att Komvux skulle alldeles för svårt för dem. Några har försökt förr vara misslyckats. Komvux visade sig alltför lik den grundskola, som men vara de tidigare inte funnit sig tillrätta En del invandrare har inte tillräckligt goda kunskaper i svenska för att klara så mycket självstudier som av Komvux innebär. Ensamstående mammor menar att de inte skulle ha en chans på Komvux, då den höga studietakten inte går att kombinera med ansvaret för familjen.

Komvux beskrivs ofta som i någon mening ouppnåeligt, något som de

76 Kapitel 2 SOU 1996: 159

av olika skäl anser sig utestängda ifrån. Samtidigt är det inte ovanligt att i negativa ordalag likna den utbildning där vid korvstoppning som ges att man bara får rabbelkunskaper, lär sig för stunden och för I proven. motsats till detta sägs man folkhögskolan lära sig ett annat djupare

sätt att man får förståelsekunskap och lär sig för livet.

Det är påfallande hur eleverna i stor utsträckning individualiserar sin situation. Att de är arbetslösa de beror att de har för dålig utbildmenar ning och för dålig utbildning har de för att de inte är tillräckligt begåvade, de klarade bara grundskolan och ibland knappt det. De sig i alav anser fall inte tillräckligt begåvade för att klara gymnasiet. Det finns ockav så många som hävdar att arbetslösheten inte skulle så hög om folk vara tog de jobb som ñnns. Samtidigt vittnar andra att de mest okvalifiom cerade jobb numera ofta går till högutbildade.

Folkhögskoleprofilens betydelse

När det gäller profilens betydelse för val skola finns viss tveksamav en

het inför att söka sig till en bestämd skola, inte delar dess värde-

om man ringar. Denna tveksamhet är större tydligare ideologi huvudmannen står för, som i fallet med religiösa skolor. Detsamma gäller skolor med en

klar politisk eller facklig profil. Några uttryck för att skolans proñl vållat

problem har emellertid inte framkommit i intervjuerna. Kursinnehåll och arbetsformer uppfattas vanligtvis inte så färgade av ett särskilt förhållningssätt, som man befarat. Frivilligheten innebär dessutom att vissa aktiviteter kan väljas bort. Sådant som från början känns främmande kan ibland rent av få ett positivt värde sig det gäller gruppsamlingar - vare med sånger som man inte tidigare sjungit, eller att ut och demonstrera mot olika samhällsbeslut.

Förväntningar och relationer

Förväntningarna om att undervisningen skall bedrivas i takt en som man klarar av har infriats för de ñesta, de handikappade eleverna lyfter särskilt fram folkhögskolans flexibilitet häwidlag. De är mindre nöjda är de som som tycker sig klara av och vill ha ett högre tempo i undervisningen. Det kan ibland vara fallet i invandrargrupper det är stora skillnader i om svenskkunskaper. Överhuvud tycks det hos många elever finnas tämlien

SOU 1996: 159 Kapitel 2 77

oproblematisk bild kunskap, i stort anses liktydigt med inläsgen av som ning av en viss mängd stoff. De sociala relationerna mellan lärare och elever och elever emellan beskriver eleverna annorlunda och för det mesta bättre än i andra skolsom forrner. Kamratlig och förtroendefull, man bemöts med förståelse och respekt kan sammanfattning på hur de sociala relationerna ses som en folkhögskolan beskrivs. En hel del invandrareleverna beskriver också sina känslor av utanav förskap inför hårdnande samhällsklimat, där de olika sätt har känt ett ökad främlingsfientlighet. Detta sägs dock inte ha med skolan och av en dess lärare de negativa erfarenheterna utanför skolan påatt göra, men verkar skolarbetet och tron utbildningen och framtiden i det svenska

samhället.

Folkhögskolans kulturella verksamhet

Vissa skillnader tycks finnas mellan eleverna på olika typer av kurser intresset delta i kulturella verkar ibland vara mindre på linatt evenemang jer, särskilt idrott, och kortare kurser med ett praktiskt innehåll än mer de allmänna linjerna. Ett elever på frågan om varför de inte svar som ger deltagit är många gånger tidsbrist, de måste göra färdigt något praktiskt arbete. Intrycket är ofta de är mycket ambitiösa och har som mål att att hinna med maximalt under den korta tid kursen pågår eller under som -

den tid de har tillgång till särskild lokal. Därför väljer de bort sådant

en de inte har direkt för utbildningen. Elever på estetiska linjer som nytta av har också många kulturella inslag i sina ämnen, vilket tycks påegna verka vilj delta i övriga kulturevenemang. Samtidigt verkar det ockan att så det de håller på med är så tillfredsställande i sig, att de kanske som om inte upplever behov att hämta andlig näring annat håll just då. av

Eleverna och demokratin

Vad gäller demokratin skolan eleverna en bild av att det skolan ger ofta fungerar bra, när det gäller undervisningen och förhållandena människor emellan. En allmän mening är att det fanns utrymme för påverkan och medbestämmande på lektionerna. Däremot det inte fungera lianses det gäller de övergripande studievillkoren. Det gäller då beslut ka bra, när sägs fattas över huvudet på eleverna antingen av skolledningen elsom -

78 Kapitel 2 SOU 1996: 159

ler av politiker och andra beslutsfattare i samhället. Många

gånger tycks det som beslut kring ekonomiska frågor är kritisk punkt för demo-

en om kratin till fullo upplevs fungera eller beslut innebär fördelning - som en av resurser och status. Det gäller tillträde till högskolan, studiestöds-

frågor, matkostnader skolan, bokinköp till biblioteket, schemaläggning

och kursinnehåll. Det finns emellertid en kluven inställning bland eleverna att delta i skolans inre arbete och beslut. Å sidan vill ena man vara med och bestämma eller åtminstone påverka, så att det sker förändringar enligt upplevda behov. Å andra sidan är det rätt vanligt att man inte vet vad alla kursråd, lärarråd och kommittéer skall bra för. Även upplever vara om man ett visst

tvång att delta i dessa kommittéer, åker ändå hem skolan

man som om vo-

re slut för dagen. Den inbyggda fördröjningen i demokratiprocessen gör

dessutom att inte något resultat försöken påverka, eftersom man ser av att större förändringar inte kommer till stånd förrän de hunnit sluta.

Utbildningens betydelse för framtiden

När eleverna värderar utbildningen är de i allmänhet mycket positiva, när de relaterar betydelsen den till den Ökad självkänsla av egna personen. och höjt självförtroende, en känsla att utvecklats är av man som person, vad de flesta vittnar om. Vad bidragit till detta är framför allt de försom troendefulla relationerna mellan lärare och elev och i förekommande fall intematboendet, fostrat till ökat hänsyns- och ansvarstagande. som

På frågan vad eleverna lärt sig är tveksamma och

om svaren mer utsa-

gor om utbildningens tillkortakommanden fler. Att reflektera över vad

man har lärt sig tycks ovant, och osäkerheten späds på när tycker sig man sakna tydliga kriterier framgång och misslyckanden. Inte sällan önskar

man sig då att det skulle finnas traditionella framgångsmått på

mer av folkhögskolan. När eleverna betraktar utbildningen i den närmaste framtidens ljus, tvivlar de starkt på utbildningens värde och status. Livet utanför skolan kräver meriter och därmed andra kunskaper, tycks de I den mån de mena. tillägnat sig social kompetens under folkhögskoletiden, denna en antas ändå väga lätt i konkurrensen tillträde till högre utbildning och arbeom te, där kraven på mer av hårdvaluta uppfattas större. vara

Speciallinjens elever har oftast högre ambitioner än den allmänna lin-

jens, är mer färdighetsinriktade och vill inte alls folkhögskolan se som en skola för missgynnade Sådant uppfattas enbart sänka skolans grupper. status och de är måna att utbildningen har så hög möjligt. om status som

SOU 1996: 159 Kapitel 2 79

De prioriterar också gärna bort aktiviteter, som inte har gemensamma med deras specialintresse att göra. En skillnad mellan eleverna är att de har någon form av röannan som relse- eller organisationskapital när de kommer till folkhögskolan bryr sig mindre meritvärdet utbildningen. De har knäckt koden och om av säger sig veta hur använder sina kontakter för att ordna det för sig. man De är med andra ord tämligen säkra att de skall ordna sig ett eller

annat sätt för dem efter avslutad utbildning. Arbetslösheten är skrämmande för de flesta både som samhällsproblem och för del. Det gäller även de är tjänstlediga ifrån ett arbete. egen som Framtiden mörk ut och möjligheterna att erhålla arbete uppfattas inte ser Det finns ingenting för ungdomar, man. Situationen som stora. menar upplevs densamma för äldre. Trots allt hoppas man och ser utbildvara ningen ett ljus i mörkret. Samtidigt finns en medvetenhet om att en som del måste sluta hösten 1995, när de försämrade bidragen kommer att tvinga många att hoppa Det gäller särskilt kvinnor som har bam, efav. det är bamtilläggen försvinner. För de är över 45 år finns tersom som som heller inte möjligheter fortsätta studera, eftersom de inte kan få stora att

studielån. Någon rektor förutspår för övrigt att eleverna överlag kommer

att bli när barntilläggen tas bort, eftersom de äldre inte kommer att yngre ha möjlighet att studera.

Rektorers och lärares syn på verksamheten

Rektorer och lärare lyfter fram arbetslösheten, samhällets krav att ge viss utbildning, IT-samhället och ifrågasättandet skolformen typ av av

sådan, när de tillfrågas om vilka förutsättningar som påverkar folk-

som högskolans verksamhet idag. Arbetslösheten har medfört att verksamheexpanderat rejält, vilket inte med enbart positiva ögon. Med arten ses betslösheten följer ett Ökat tryck verksamheten, framför allt men elever, inte är disponerade för folkhögskolestudier. som

Oavsett det gäller en storstads- eller en glesbygdsfolkhögskola sågs

om

problem uppstå i undervisningen när elever är där, inte för att de i första

hand vill bedriva studier just folkhögskola, utan för att de måste ha en något göra. Många dessa elever skulle hellre ha arbetat om möjligatt av heter hade funnits. Dessa elever, ofta är utmanar kollegiet för som yngre, att de uppfattas alltför skolsocialiserade, de tar inte tillräckligt ansvar vara för sina studier och de ifrågasätter inte sällan folkhögskolans arbetsfor- De varit särskilt drabbade arbetslöshet, vare sig de är äldre mer. som av

eller för också med sig erfarenheter som kan vara deprimerande

yngre, och besvärliga att hantera i undervisningen.

80 Kapitel 2 SOU 1996: 159

Samhällets efterfrågan på utvidgad uppdragsutbildning, liksom önske-

målen från elever att erhålla särskild behörighetsutbildning, krav

om är som både rektorer och lärare är kluvna inför. De försöker leva i enlighet

med sin ideologi, som säger att dessa typer utbildning inte är riktigt av rumsrena och därför inte får ta över folkhögskolan. Samtidigt kan de inte bortse från elevernas krav deltagarperspektivet ska allvar. om tas Lösningen blir att försöka balansera de olika kraven mot varandra i syfte

att hålla någon slags jämvikt.

Alla lärare är dock inte lika kluvna. De inte är det har måhända som

anpassat sin ideologi efter förutsättningarna, då rättrog-

men ses av mer na lärare som avvikare, vilka har börjat hylla andra och ibland akamer demiska värden. Komvux, som något sätt tycks stå sinnebild för som en mer eller mindre förhatlig °utbildningsfabrik, är ofta det kriterium som särarten prövas mot. Så länge avståndet kan hållas till Komvux, går särartstanken att upprätthålla.

För folkhögskolans rektorer och lärare verkar det självskrivet att i sin roll som utbildare ge någon form demokratisk fostran. Detta kommer av till uttryck genom att eleverna får arbeta i kursråd/kommittéarbete, grupparbeten, träning i att prata inför och att utgå ifrån deltagagrupp genom rens perspektiv. Elevernas eget ansvar poängteras i studiearbetet och man arbetar för att eleverna skall våga prata och skriva framför allt de - som tidigare °tystnat. Eleverna att aktiva i samhällsdebatten, uppmanas vara ringa eller skriva till sina politiker. Man visar möjligheter och vägar att

påverka och vill föredömen för att det går.

vara Samtidigt ges en tämligen pessimistisk bild arbetet med demokratiav

frågorna på skolorna, framför allt när det gäller att förflytta dem utanför

klassrummet. Detta antas hänga med hela samhällets demosamman en kratikris, som även folkrörelserna omfattas Den rektorer och av. syn som lärare har folkrörelserna är att de arbetar under förstelnade fonner, är av utan visioner, att de bara tänker på ekonomi och att de har blivit för byrå-

kratiska och knappast några språkrör för vanliga människor. Några för-

nyelsepotentialer tillskrivs de inte heller. Mot den bakgrunden det anses även svårt att få eleverna intresserade.

Folkhögskolan och de statliga målen

I målskrivningama sägs att personer är utbildningsmässigt, socialt

som eller kulturellt missgynnade skall särskilt prioriteras, varvid invandrare

SOU 1996: 159 Kapitel 2 81

särskilt skall uppmärksammas. Handikappade viktig målutgör en annan grupp. Hur ser det då ut de folkhögskolor som besöktes Dessa grupñnns, om än i lite olika omfattning på olika skolor, bland annat beroper ende på att inriktning och förkunskapskrav blir bestämmande för vilka kan söka till respektive skola. Vi kan konstatera att invandrarna tensom derar att dominera över svenskarna storstadsfolkhögskolan, medan det arbetarrörelsens folkhögskola och idrottsrörelsens folkhögskola knappast ñnns några invandrare och endast enstaka handikappade. I målen talas också att studier inom kulturområdet är viktiga som om grund för att utveckla självkänsla, identitet och kreativitet och att det är viktigt att bredda kulturintresset i samhället och vidga deltagandet i kulturlivet. Om vi undantar de särskilda utbildningar som är inriktade mot kulturområdet, kan vi inte annat än att våra folkhögskolor verkar för se detta mål i mindre eller högre grad. I utbudet olika kulturaktiviteter på av skolorna kommer också huvudmannens budskap och ideologi till uttryck. Intresset för att delta i skolans utbud av kulturaktiviteter är dock inte alltid så stort. Ibland har det med praktiska svårigheter att göra. Ibland med budskapet. Elever söker sig, tidigare nämnts, till skolor även om de som inte delar huvudmannens budskap och ideologi. När det ideologiska budskapet i vissa aktiviteter blir för tydligt, avstår man från att delta. I så motto sker ingen breddning av kulturintresset. Folkhögskolans verksamhet i stort förknippas i målen med en levande demokrati d.v.s. den ska bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och att skapa engagemang för att delta i egen samhällsutvecklingen genom politiskt, fackligt eller kulturellt arbete. Att döma av såväl de intervjuade elevernas som rektorers och lärares utsagor, är det också det folkhögskolan och dess personal försöker verka för. som En sak är att många elever beskriver sig ha varit oemottagliga för

annan

vissa budskap. Huruvida den ideologi på olika vägar förmedlas till eleverna får som bäring hos dem, är emellertid svårt att uttala sig om. Mer djupgående ef-

fekter utbildning kan långsiktiga och svåra att fånga i anslutning

av vara till eller strax före utbildningens slut. Eleverna anser sig, vid intervjuer-

genomförande, mycket sällan ha märkt av några särskilda budskap i

nas utbildningen som är relaterade till skolans proñl. Det som i hög grad har nått fram är budskapet om alla människors lika värde, ibland med tillägget att alla får komma till tals och säga sitt, samtidigt som det är viktigt att visa solidaritet och att alla hjälps åt. Vissa säger sig också omfatta dessa budskap, särskilt de enligt målskrivningama tillhör de rnissgynnade som grupperna, d.v.s. handikappade och invandrare. Även den studerande inte är medveten det, kan utbildningen om om påverka och fostra i riktning som är i enlighet med folkhögskolans en

82 Kapitel 2 SOU 1996: 159

mål. Den som har gått nykterhetsrörelsens skola behöver inte nödvändigtvis bli nykterist han eller hon har kanske istället fått ökad förståel- se för människor som hamnat snett i samhället eller ett ökat intresse för sociala frågor. Man har kanske inte blivit religiös på den kristna skolan, men mer ödmjuk och fått en annan förståelse för sina medmänniskor. På arbetarrörelsens skola kanske man inte har ändrat uppfattning fackets om roll och betydelse. Men kanske har lärt sig vikten att hålla sig till man av vissa spelregler. På landstingets skola har kanske lärt sig att leva liman te sundare°, både i relation till miljön och sig själv. Man har skaffat sig andra vänner och intressen som förväntas ge högre livskvalitet. På idrottsfolkhögskolan avtar kanske intresset för individuella idrottsprestationer till förmån för lagsport och kamratanda. Folkhögskolans bidrag till den kulturella och sociala reproduktionen, kanske kan sammanfattas som ett försök att upprätthålla idealet det om goda folkhemmet i en mer allmän mening. Oavsett folkhögskolan om

lyckas påverka elevernas föreställningsvärld i önskad riktning eller ej,

kvarstår att folkhögskolan har försett dem med ett visst mått kulturellt av kapital, som i en eller annan mening torde förbättra deras livssituation.

Folkbildning som institution

av Alvar Svensson

I uppsatsen behandlas studieförbunden organisationer präglade som av skilda krav från medlemsorganisationer, stat och deltagare. Förbundens utveckling från till för inspiration och samordning bildningsatt vara av strävanden inom unga folkrörelser till stora bildningsorganisationer med en egen organisationskultur behandlas. I centrum för studien står studieförbunden organisationer. som

Utgångspunkt är studieförbundens förankring i folkrörelser och folkrö-

relseorganisationer. Syftet är att granska studieförbundens mål, synen dels hos staten som bidragsgivare, dels inom studieförbunden själva. Likheter och skillnader mellan studieförbunden och eventuella skiljaktigheter mellan olika organisatoriska nivåer Studieförbunden tas upp. ses som förmedlare mellan folkbildningens olika intressenter. Utvecklingen beskrivs med hjälp av tidigare forskning, utifrån aktuelutredningar, propositionstexter och måldokument, verksamhetsberät-

SOU 1996: 159 Kapitel 2 83

telser m.m.från studieförbunden. Ett viktig del av materialet utgörs av intervjuer med företrädare för studieförbunden såväl förbundsnivå som lokalt. En redovisning av intervjuerna och deras uppläggning finns i huvudrapporten.

Teoretiska perspektiv

Teoretiska utgångspunkter hämtas dels från folkrörelseforskningen dels från organisationsforskningen. Studieförbunden kan till en del ses som serviceorganisationer för sina moderorganisationer. I växande grad har de också setts som instrument för att förverkliga politiska mål.

Studieförbunden har genomgått en utveckling där för folkbildningsar-

betet specifika värden byggts in i organisationerna. Teorier om institutionalisering värden i organisationen används för att förstå denna utveckav ling. Resultat och teorier från en annan teoretisk tradition inom studiet av frivilliga organisationer, den s. k. resursansatsen får belysa studieförbunden redskap för att samla och skapa resurser, för sina medlemsorgasom nisationer, för samhället i stort och för den enskilde. En aktuell kognitiv ansats inom folkrörelseforskningen betonar rörelsemas roll som skapare av kunskap. Med utgångspunkt i denna kan man förstå folkbildningen i sig som ett uttryck för hävdandet av en specifik kunskapssyn med en egen bild av under vilka villkor och av vilka som ny kunskap skapas. Organisationer kan också studeras som delar av en vidare samhällelig kontext. Studieförbunden har växt fram och utvecklats till vad de nu är under en period då organiseringen av samhället ökat kraftigt. I detta finns en del av förutsättningarna för att förstå deras nuvarande roll. De har varit utsatta för tryck från skilda sektorer av det organiserade samhället. Detta har haft betydelse för både deras inre struktur och deras förhållande till den omgivande miljön.

Folkbildningen institutionaliseras

Några av de elva studieförbunden har rötter i 1800-talets stora sociala rörelser. Andra har formats i anslutning till yngre organisationer, eller har sina rötter i en universitetsrniljö. Förbunden hör hemma i skilda ideologiska sammanhang.

84 Kapitel 2 SOU 1996: 159

Studieförbunden sågs länge främst instrument för bildningsarbete som inom folkrörelserna. 1940-talets bidragsreformer ledde till att de fick en friare ställning i förhållande till medlemsorganisationerna. Regering och riksdag kom senare att se studieförbunden instrument för vuxenutsom bildning och kulturpolitik. Trots skilda ideologiska hemvist och i viss mån olikartad historia har studieförbunden utvecklats till ett gemensamt organisatoriskt fält. De arbetar på, i väsentliga avseenden, likartade villkor och måste möta förväntningar från staten, andra organisationer m.ñ. I denna miljö har man utvecklat en, väsentliga punkter, gemensam bild av folkbildningen, dess särdrag och betydelse för samhället folk- bildningen har institutionaliserats. Trots tydliga skiljelinjer mellan studieförbunden i synen på folkbildningens uppgift har de utvecklat en i stora drag gemensam syn vad man menar med folkbildning som pedagogisk verksamhet. Det finns en långtgående enighet om vad är folkbildsom ningens särdrag. Det finns en hög grad av samsyn ifråga folkbildningens positiva om betydelse för demokratin. Denna vilar bild demokratin där det en av offentliga samtalet och allas möjlighet att delta och påverka är grundläggande. Den breda demokratiska processen värderas högt. Folkbildningen bidrar, hävdar man, på ñera sätt till att bredda det demokratiska samtalet. Studieförbunden arbetar i ett kraftfält med förväntningar från flera håll. Medlemsorganisationer har mer eller mindre tydliga krav sitt studieförbund. Det finns öppen eller dold kamp mellan skilda inen om resurser tressenter. De ansvariga i studieförbundet måste då agera utifrån studieförbundets totala intresse. Från professionell synpunkt kommer studieförbundet som organisation, dess trygghet och fortsatta verksamhet att vara ett huvudintresse. I den avvägningen tvingas man ta hänsyn både till organisationernas krav och till behovet av att uppehålla verksamhet rekryterar delen som tagare från allmänheten liksom till bidragsgivamas krav. För förbunden är det avgörande att bevara förtroendet från en tillräckligt stark politisk gruppering. Legitimitet hos de politiska beslutsfattarna är ett överlevnadskrav.

SOU 1996: 159 Kapitel 2 85

Mellan stat medlemsorganisation och deltagare

-

Inom alla förbund betonas att deltagarnas frihet står i centrum. Friheten

att välja med och påverka studierna är grundläggande för alla.

att vara Studieförbunden uppfattar sig också som organisationer stå fria i förhållande till bidragsgivama. De villkor är förknippade med bidragen som är antingen så integrerade med studieförbundens hållning eller så egen öppna att de inte känns besvärande. Samtidigt finns uttryck för vaksarnhet mot bidragsgivaren, ñera intervjupersoner ser risker för att friheten be-

gränsas främst från kommunalt håll. Tveksarnhet mot specialdestinerade

bidrag av olika slag är vanlig.

Inget förbund känner sig i negativ mening styrt eller påverkat av sina

medlemsorganisationer. Tvärtom finns lokalt uttryck för saknar att man tillräckligt intresse och i studiearbetet från medlemsorganiengagemang sationema. Antydan till motsättning resurser finns mellan den medom lemsanknutna verksamheten och den öppna. Statsbidragsrefonnen 1991 ställde folkbildningens mål och uppgifter i fokus. I förarbetena talades spänningen mellan studieförbunden som om folkrörelseorgan och som instrument för vuxenutbildningen Det fanns strävan att förskjuta intresset från statsbidragens regelverk till en

ideologi och övergripande mål. Folkrörelse- och demokratiperspektiven sågs viktiga, det fria kunskapssökandet betonades. Studieförbunden

som

framhöll policyuttalanden både traditionella folkbild-

i gemensamma

ningsmål och en vilja att möta nya förhållanden.

1991 års beslut reformering av bidragen till studieförbund är tydligt om

påverkat den sin uppgift studieförbundens företräda-

av syn egen som gett uttryck i skrivningar från såväl Folkbildningsförbundet som enre skilda studieförbund. Man är också angelägen om att i ord markera folkbildningens egenart och frihet. Talet målstyming i förening med ett ökat tryck besparingar i den om offentliga verksamheten ha lett till markering av vilka resultat statens en företrädare vill En större formell frihet markeras, dels i att myndigse. hetsansvar lagts ut ett folkbildningens eget organ, dels genom att reglerna för hur bidragsberättigad studiecirkel ska se ut tagits bort. en Friheten balanseras dock kravet målstyming. Verksamheten skall av

efter statliga mål för bidraget och krav ställs på att göra egna

anpassas målbeskrivningar och att utvärdera verksamheten. Undersökningen visar att studieförbunden under 1990-talet mer än tidigare arbetat med målskrivningar. Man har skärpt och fördjupat arbetet med mål och utvärdering och medvetet arbetat för att förankra och få genomslag för målen i hela förbundet. Förändringarna ute i verksamheten är dock små. Vissa verksamheter värderas andra former för samarbete med medlemsorgalägre, man söker

86 Kapitel 2 SOU 1996: 159

nisationema, men i stort har verksamheten påverkats ganska lite. Man vågar inte släppa av att hålla omfattningen avdelningens verkuppe av samhet eftersom denna även i fortsättningen kommer att ha betydelse för bidragen.

Den viktigaste förändringen lokalt tycks ökande medvetenhet

vara en om mål och inriktning. Man är mindre benägen att ta till sig verksamhet enbart för att öka volymen, vill ett folkbildningsvärde i allt man se man gör.

Ideologi och mål

Studieförbunden har i stora drag folkbildningens en gemensam syn

grundläggande hållning och arbetssätt. Studierna ska till och

anpassas förankras i människors erfarenheter och ske i små där egna grupper ett utbyte det personliga planet är möjligt. Man har i hög grad en gemensam

syn folkbildning och kunskap. Ifråga syftet med folkbildningen,

om vad vunna erfarenheter och kunskaper kan och ska användas till, finns däremot tydliga skillnader. Studieförbuden ingår i ideologisk och värdemässig gemenskap med en den familj av folkrörelse- eller andra organisationer utgör respektive som förbunds organisatoriska bas. Även studieförbund inte arbetar i som an-

slutning till folkrörelseorganisationer ingår i någon form värdegemen-

av skap som präglar verksamheten. Studieförbunden anpassar sig till det ideologiska och organisatoriska

sammanhang där man ingår. Medlemsorganisationema riksnivå har i

några förbund ett avgörande inflytande i det högsta beslutsorganet. I andra studieförbund delas ansvaret mellan medlemsorganisationer och förbundets distrikt och/eller avdelningar.

De folkrörelseförankrade studieförbunden sin verksamhet i kolser ett lektivt perspektiv, den syftar längre än till individers kunskapsbehov. Syftet är ytterst att stärka rörelse eller organisation. I andra förbund en saknas det kollektiva perspektivet och fokus ligger den enskilde delta-

garen och dennes personliga utveckling. Man kan säga att Studieförbundet förutom att det utgör ett gemensamt

fält av bildningsorganisationer också arbetar i skilda ideologiska och

organisatoriska fält. Varje studieförbund hör också hemma i ett annat sam-

manhang än det folkbildningen utgör. ABF och NBV är inte

som o.s.v. bara studieförbund, de är också, och i vissa fall i första hand, delar av re-

spektive fålt folkrörelseorganisationer.

av

SOU 1996: 159 Kapitel 2 87

Det lokalt sägs mål och inriktning är starkt påverkat av vad som om sägs centralt liksom statens mål för bidragsgivningen. Ofta anges som av

kvantitativa mål att bibehålla uppnådd volym kanske med förskjut-

som ningar mellan Prioriteringama slår dock inte igenom i verkämnen m.m. samheten. Det vid sidan av varje förbunds etablerade kontaktyta, styr utsom, vecklingen tycks efterfrågan. Verksamheten domineras av sådant vara väckt anklang hos allmänheten eller hos avgränsade grupper. Alla de som större studieförbunden är i hög grad beroende att nå fram till en inav tresserad allmänhet för att få deltagare. De är hänvisade till att arbeta på marknadens villkor, i varje fall i den öppna verksamheten.

Slutsatser och diskussion

Studieförbunden är institutionaliserade i den meningen att varje förbund hålls uppsättning gemensamma normer och värden. De samman av en finns också inom ett gemensamt organisatoriskt fält, så till vida att de delar viktiga förhållningssätt och står i likartade förhållanden till omgivningen. En stor del det uppträdandet från studieförbundens siav gemensamma da är inriktat att skapa och vidmakthålla legitimitet för verksamheten. Ett viktigt inslag i detta är framhållandet det för folkbildningen unika. av Ett annat är betoningen av folkbildningens värde för demokratin. Studieförbunden framträder i ett perspektiv som en grupp av organisationer med intressen och normer. Från ett annat perspektiv gemensamma tillhör varje studieförbund också, tillsammans med sina huvudmän, ett idésammanhang. Folkbildningens institutionalisering framstår som en rimlig förklaring till att bevarat ett levande bildningsarbete med egen pedagogisk man en profil, ett folkbildande böjningsmönster. För detta är den korsning mellan skilda organisatoriska fält finns i studieförbunden betydelsefull. som De ideologiska sammanhangen och den dynamik som de bidrar med har stärkt möjligheterna att hävda folkbildningen som en egen pedagogisk praxis, med ett eget förhållningssätt till studier och kunskap. och bidragsgivare har deltagarna Vid sidan av medlemsorganisationer stor betydelse för folkbildningens institutionella utveckling. Den verksamhet studieförbunden genomför och redovisar är i hög ett resultat som deltagarnas intressen och behov. Man kan, lite tillspetsat, hävda att stuav dieförbundens verksamhet blir vad dess deltagare vill att den ska bli.

88 Kapitel 2 SOU 1996: 159

Ett perspektiv som är viktigt för att förstå folkbildningen är organisationemas resursskapande uppgift. I uppbyggnadsskedet sågs studieförbundens roll å ena sidan som instrument för att skapa för folkröresurser relsema. Det gällde att skaffa och samordna ekonomiska och personella krafter för att lösa en omfattande bildningsuppgift. Det gällde å andra sidan att, som ett resultat bildningsarbetet, stärka de många människorav nas förmåga och möjlighet att verka för rörelsens mål. Uppgifterna kvarstår även i en ny bildningssituation samtidigt som folkbildningens instititutionalisering inneburit att uppgift är att en nu säkra resurser för den egna organisationens fortlevande. Ett tecken på detta är den strävan att vidga aktiviteterna utanför den traditionella folkbildningen som vi ser hos flera studieförbund. Studieförbunden utgör också en pool av resurser, kan användas som av olika intressen och för olika ändamål, om än inom för vad förbunramen den accepterar. En uppgift är att möta intressen och behov hos enskilda medlemsorganisationer. Här, över tiden, har skett en successiv breddning i mängden av organiserade intressen samverkar med studieförbunsom den. Förväntningarna vad Studieförbundet ska bidra med är flera och annorlunda än tidigare. Från stat och kommun ställs och fler förväntningar studieförnya bunden som har fått vidgade uppgifter inom vuxenutbildning och kulturpolitik. Under 1990-talet har arbetslösheten lett till delvis uppgifter. nya Från statens sida ses Studieförbunden också ett viktigt forum för insom fonnation och debatt. Sett från deltagarsynpunkt är det tydligt att studieförbunden tillgodoser alltmer skiftande behov och intressen. Ökade kunskaper inom något, för den enskilde intressant, specialområde är ett de vanliga motiven för att av delta i studiecirklar. En bred amatörverksamhet det estetiska och skapande området kan till stor del upprätthållas via studieförbunden. Den moderna studiecirkeln framstår, från deltagarperspektiv, plattform som för att tillgodose en mängd olika intressen Ett par förutsättningar för den stora bredden och variationen i verksamheten torde vara den flexibla formen och de öppna, oprecisa mål som gäller. Båda bidrar till att skapa den grundläggande öppenhet för deltagarnas behov och intressen gör det möjligt att nå människor. som nya Målstyrd folkbildning är ett begrepp tillkommit under de som senaste åren. Det har stått för ett försök att lyfta fram och nytt liv folkge bildningens grundläggande värden. Det har också, via en allmän trend i den offentliga verksamheten, influerats rationell Organisationsteori. av Detta skapar en dubbelhet i situationen. Å sidan finns tanken i rationell mening, kan och ska ena att man, styra med mål. Staten anger mål för bidragsgivningen och studieförbunden ska

SOU 1996: 159 Kapitel 2 89

lägga fast sina mål för verksamheten, mål som förväntas styra vad egna sker. I detta systemperspektiv syftar folkbildningen till att ett målsom medvetet sätt förändra förhållanden, i samhället i stort eller i en folkrö-

relseorganisation. Ã andra sidan är folkbildningens grundbult friheten, för den enskilde deltagaren i första hand också för Studieförbundet gentemot bidragsmen givare och andra organisationer. I ett livsvärldsperspektiv är folkbildningen stöd för den enskilde att förverkliga mindre och större livsproett

jekt. Det är inte mål och ambitioner systemnivå avgör vad som

som sker i folkbildningen utan vad de många deltagarna vill och kan.

Studieförbundens, delvis ideologiskt bestämda, kontaktytor påverkar hur

det Studieförbundet ut i förhållande till det andra men alla är beena ser roende att möta intressen hos sina deltagare. av Som i många organisationer finns i folkbildningen lös koppling melen lan mål och verksamhet. Man kan fråga sig inte denna lösa koppling om här fungerar ett skydd mot att livsvärlden i form av deltagarnas persom sonliga projekt, styrs och invaderas systemets krafter. Avgörande för av folkbildningens framtida möjligheter är hur de ansvariga skilda nivåer lyckas bevara balansen mellan politiskt formulerade krav folkbildningens samhällsnytta och det folkliga bildningsarbetets behov av frihet.

ställe"

Folkbildningsrådet myndighets

av Lena Lindgren

Studiens syfte

Vår regeringsform, liksom svenskt förvaltningspolitiskt tänkande överhuvud taget, utgår från att ska kunna skilja vad som är privat och vad man är offentligt. Vissa regler och krav gäller för organisationer som är som myndigheter, andra för privata rättssubjekt. Men eftersom offentlig förvaltning idag bedrivs i rad olika former vid sidan den traditionella en av myndigheten statliga och kommunala aktiebolag, stiftelser och förening-

blivit allt svårare upprätthålla denna distinktion. Således

ar har det att

kan den offentliga förvaltningen inte längre beskrivas som en apparat för

90 Kapitel 2 SOU 1996: 159

planering och genomförande politiska beslut, utan bör av snarare ses som en komplicerad uppsättning förvaltnings-nätverk där ökat antal priett vata aktörer alltmer integrerats i de politiska och administrativa systemen. Utvecklingen har inneburit att relationerna mellan den privata och den offentliga sfären har luckrats och allt större gråzon fram där upp en tonat gränsorganisationer verkar, vilka i sitt arbete således har samtidigt att ta

hänsyn till de spelregler som gäller dels för förvaltningsmyndigheter, dels för privaträttsliga subjekt.

En allt viktigare kategori av gränsorganisationer är ideella föreningar, d.v.s. sådana organisationer enligt enkel tämligen vedertagen som en men definition inte primärt drivs ett kommersiellt syfte, inte myndigheter av är och som i sin verksamhet samlar människor att utifrån frivilligt ett enga-

gemang delta i ett arbete kring en idé något slag. En organisation

av som kan hänföras till denna kategori är Folkbildningsrådet FBR. FBR bildades 1991 i samband med Skolöverstyrelsens nedläggning och handhar se-

dan dess, så att säga i myndighets ställe, rad förvaltningsuppgifter

en som rör studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet, bl.a. fördelningen av statsbidrag. Utöver detta för uppgifter rådets svarar man som

medlemmar Folkbildningsbundet, Rörelsefolkhögskolornas intresseor-

ganisation och Landstingsförbundet uppdrar rådet handlägga, såatt som utbildningspolitisk bevakning frågor rör folkbildningen och av som samordning av internationella kontakter. Syftet med denna studie har varit att bild hur FBR hanterat de ge en av

förvaltningsuppgifter som staten överlämnat samt, med utgångspunkt i

denna bild och i de betingelser som gäller för rådets arbete, analysera om FBR kan sägas ha arbetat för att påverka studieförbund och folkhögskolor i riktning mot de mål staten angivit för sitt bidrag till folkbildsom ningen.

Det material som studien bygger är tre slag: l Offentligt materi-

av som utgör betingelser och styrmedel för rådets arbete såsom betänkan-

den, propositioner, lagar, budgetanvisningar och regleringsbrev;

2 Dokumentation som visar hur FBR arbetat, exempelvis protokoll med be-

slutsunderlag, verksamhetsberättelser, anslagsframställningar, PM och

skrivelser; 3 Intervjuer med ett tiotal styrelseledamöter och kanslipersonal som arbetar på FBR.

SOU 1996: 159 Kapitel 2 91

Betingelser för arbete

Gränsorganisationer FBR är nu inte en alldeles unik företeelse. Det som finns i själva verket en rik, och enligt vissa bedömare vildvuxen, Hora av gränsorganisationer till vilka staten överlämnat arbetsuppgifter som vi

normalt förknippar med myndigheter Svensk Bilprovning,

Advokatsamfundet, Riksidrottsförbundet m.ll.. Den konstitutionella grunden för denna del av den offentliga förvaltningen finns i regeringsformen stadgar att: Förvaltningsuppgift kan överlämnas till bolag, som förening, stiftelse eller enskild individ. Innefattar uppgiften myndighetsutövning, skall det ske med stöd av lag. Regeringen kan alltså överlämna delegera förvaltningsuppgifter till - enskilt, privaträttsligt och om uppgiften gäller myndighetsutövorgan,

ning som det gör i FBR:s fall ska det ske med stöd av lag. I FBR:s fall

beskrivs de överlämnade uppgifterna i förordningen om statsbidrag till folkbildningen och innebär i korthet att rådet har att dels fatta beslut om vilka studieförbund och folkhögskolor som ska få statsbidrag samt hur medlen ska fördelas mellan dem, dels lämna anslagsframställning till regeringen och svara för uppföljning och utvärdering. Samtidigt med bildandet FBR i juni 1991 ersattes den dittillsvaranav de regelstymingen med ett målstymingssystem enligt vilket staten endast

anger vilka mål eller motiv som dess stöd till folkbildningen grundas på. I den proposition som låg till grund för riksdagens beslut och i den därpå

baserade förordningen står att läsa: Statens stöd till folkbildningen skall syfta till att möjliggöra för människor att påverka sin livssituation och till att skapa för att delta i samhällsutvecklingen, t.ex. genom engagemang politiskt, fackligt eller kulturellt arbete. Verksamheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån i samhället ska prioriteras liksom verksamheter anordnas för utbildningsmässigt, socisom alt eller kulturellt eftersatta grupper. Tanken är således att FBR ska utföra de förvaltningsuppgifter regeringen överlämnat ett sådant som sätt att detta övergripande mål uppfylls. De i proposition och förordning angivna målen utgör ett av de styrmedel FBR har att ta hänsyn till i hanterandet av de överlämnade uppgifter- Ett annat är de villkor som anges i förordningen och som de bildna. ningsorganisationer vill få del statens stöd måste uppfylla, t.ex. att som av statsbidraget inte får användas i kommersiellt syfte och att undervisningpå folkhögskola ska vara avgiftsfri. I förordningen ñnns även villkor en angivna kan regler för FBR:s eget arbete, nämligen att råsom ses som dets beslut i bidragsärenden inte kan överklagas, att offentlighetsprinciär tillämplig och att staten har möjlighet att utse en revisor i rådet. pen För vanliga förvaltningsmyndigheter finns rad andra regler som, i en

92 Kapitel 2 SOU 1996: 159

syfte att främja rättssäkerhet och effektivitet, styr och begränsar dessa organisationers formella förfarande, bl.a. regeringsformens nonngivningsregler och förvaltningslagens handläggningsregler. I vilken mån offentligrättsliga regler som dessa gäller även i FBR:s fall är emellertid svårt att avgöra. Den i och för sig viktiga frågan exempelvis förvaltningslaom gens tillämplighet i de fall staten överlämnat uppgifter till ett enskilt rättssubjekt som, precis som FBR, i det närmaste totalt inlemmats i den statliga förvaltningsorganisationen har därför måst lämnas därhän. Vid sidan av de formella betingelser som beskrivits finns krav fölsom jer av FBR:s formella status ideell förening, och rådet har som som att ta viss hänsyn till i sitt arbete. Några fonnella krav är det emellertid inte fråga om, för trots att frågan tagits i riksdagen ett flertal gånger finns det upp ingen speciallag för ideella föreningar. Rättsosäkerheten är därför betydande och några regler formellt ställer krav dylika organisationers som arbete existerar inte. Genom forskning vet vi emellertid att det finns vissa unika förutsättningar som gäller för ledning organisationer i den av ideologiskt laddade miljö det här är fråga En sådan är vikten inom. av terna förankringsprocesser. En har att göra med organisationens annan ideologiska bas och ledningens förmåga att hänvisa till denna när den vidtar olika åtgärder. En tredje förutsättning är den demokratiska uppbyggnaden som har stor betydelse för organisationens legitimitet. Det är

alltså inte bara ledningsprocessen vad man leder, utan också formen för ledning hur man leder som spelar roll.

Således finns det en hel rad betingelser som FBR har att ta hänsyn till i sitt arbete. Vid sidan av den formella statliga styrning som kommer till uttryck i regelverk av olika slag, finns det även faktorer informell av mera art som FBR formellt sett inte måste ta i beaktande, lemen som man av

gitimitetsskäl ändå något sätt har att förhålla sig till.

Hantering av överlämnade förvaltningsuppgifter

Den slutsats man kan dra efter en noggrann granskning hur FBR hanav terat de av staten överlämnade uppgifterna är att statens mål för bidragsgivning i allra högsta grad styrt rådets arbete. Vad gäller uppgiften att fördela bidrag finns klar fördelningspolitisk inriktning mot de prioriterade en grupper som nämns i proposition och förordning. FBR har vidare ställt upp vissa kvalitetskrav som, i samklang med tankarna bakom övergång-

en från regel- till målstyrning, innebär att varje bildningsorganisation

som

SOU 1996: 159 Kapitel 2 93

vill komma ifråga för statsbidrag ska ha fastställt måldokument, utarbetat plan för utvärdering samt årligen upprättat verksamhetsberättelse. I en en flera enskilda fall SISU, Finska folkhögskolan, Fämeboskolan, Medborgarskolan har FBR dessutom agerat kraftfullt för att organisatioifråga bättre ska rikta in sin verksamhet så att den faller inom ranerna för de mål och villkor staten angivit. Också när det gäller uppmen som giften att följa och utvärdera kan slutsatsen dras att FBR:s arbetat i upp denna riktning. Man har fortlöpande samlat in uppgifter som belyser i vilken utsträckning studieförbund och folkhögskolor når ut till prioriterade Man har också satsat omfattande resurser på att skapa förutsättgrupper. ningar för utvecklings- och utvärderingsarbete på den lokala nivån, samt genomfört ett flertal utvärderingsprojekt av mer omfattande slag. Att FBR i sitt arbete styrts statens mål finns det enligt denna studie av således inget tvivelsmål om. Man kan dock ställa sig tveksam till om sättet FBR arbetat är effektivt, d.v.s. om omfattningen och karaktäsom på de vidtagna åtgärderna i praktiken förmår påverka verksamheten ren ute i de enskilda organisationerna. Även det i FBRs bidragsfördelning finns tydlig ambition mot de om en staten prioriterade grupperna, så är det uppenbart att volymtänkande av trots allt dominerat rådets beslut i detta avseende. Endast cirka 15% av statsbidraget icke-volymmässiga faktorer. Systemet för bidragsstyrs av fördelning är dessutom uppbyggt så att om en organisation minskar sin verksamhet, så innebär detta på sikt att bidraget reduceras. Ett system i förlängningen torde skapa situation där studieförbund och folksom en

högskolor primärt strävar efter att upprätthålla alternativt öka sin verk-

samhetsvolym för att inte tappa i bidragshänseende. Eftersom ingenting sägs deras tillämpning kan man också fråga sig om de kvalitetskrav om FBR ställt för bidragstilldelning kommer att ha någon reell styrsom upp ningseffekt på bildningsorganisationemas verksamhet. Vad innebär det enskild organisation inte lever till kraven Finns det å andra siom en upp dan något slags belöningssystem för de organisationer vars måldokument, utvärderingsplaner och verksamhetsberättelser bedöms hålla en särskilt hög standard Om vi så går över till arbetet med att följa och utvärdera studieupp förbundens och folkhögskolornas verksamhet, så framgår av denna studie att detta är uppgift som FBR ägnat betydande resurser och uppmärken samhet åt. Ett flertal större forskningsprojekt av utvärderingskaraktär har ñnansierats; omfattande ekonomiskt stöd har givits enskilda organisationers utvärderingsarbete och mångfald utbildningar, seminarier en av och konferenser har arrangerats i syfte att öka den lokala kompetensen på

området. Överhuvudtaget har man från rådets sida varit mycket aktiv när

det gäller att stimulera utvärderings- och utvecklingsarbete den lokala

94 Kapitel 2 SOU 1996: 159

nivån. Allt insatser som ligger väl i linje med statens mål för bidragsgivning till folkbildningen. Att se till att utvärdering kommer till stånd är emellertid bara ett första steg. Vilket eller vilka syften man än har med sitt utvärderingsarbete så kan man aldrig komma bort från det faktum att utvärdering i grunden är att betrakta som ett styrmedel för verksamheters framtida im-iktning. Särskilt tydligt är detta i en situation där målstyrning råder, och där utvärderingars resultat förutsätts ligga till grund för utveckling och förän-

dring. Hittills finns inga tecken på att utvärderingars resultat legat till grund för FBR i dess strävanden att påverka bildningsorganisationernas

verksamhet i riktning mot statens mål. Istället ser man av allt att döma på

frågan om användning av utvärderingar i ett lokalt perspektiv, där den eg-

na uppgiften består i att inspirera och uppmuntra till diskussion, utveckling, agerande och beslutsfattande. Lite elakt uttryckt skulle man kunna hävda att rådets strategi varit att tillgängliggöra övergripande utvärderingars resultat samt en rad olika sätt stimulera utvärderings- och utvecklingsarbete ute i studieförbund och folkhögskolor. Allt i förhopp-

ningen om att organisationerna ifråga ska låta sig påverkas, så att de i sin

tur kan fatta beslut och förändra sin verksamhet så att den bättre harmonierar med de egna målen och med statens mål för bidragsgivning.

Frågan är dock om så kommer att ske i ett system där det inte finns några

uppenbara belöningar i sikte för den organisation som aktivt arbetar för

att utveckla sin verksamhet alternativt påföljder för den som inte gör så,

och där bidragsfördelning och utvärdering betraktas två separata som verksamheter.

II. 2 Annan aktuell FoU-verksamhet avseende

folkbildningen

Förutom SUFOs projekt har tre forskningsprojekt om folkbildningen genomförts och slutförts under den tid som SUFOs utvärdering avser, 1991 1996. Initiativet till det första projekten, Handen och Anden, togs av - ABF och Studieförbundet Vuxenskolan. Resultaten har sammanfattats i delbetänkandet Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande SOU 1996: 122. De båda övriga projekten har, som

tidigare nämnts, initierats och finansierats av Folkbildningsrådet. Här föl-

jer en kortfattad beskrivning av de båda rapporterna.

SOU 1996: 159 Kapitel 2 95

Kan en filthatt stärka demokratin Om mål och

ideal i folkbildning

av Lena Lindgren

Studiens bakgrund och inriktning

Upprinnelsen till denna studie står att ñnna i det beslut om en förändrad ansvarsfördelning mellan staten och folkbildningen som riksdagen fattade l991. Bakgrunden är alltså densamma som för SUFOs studier. Beslutet innebar att målstyming infördes med avsevärt skärpta krav

det nyetablerade Folkbildningsrådet att inför staten redovisa kvalitativa

bedömningar och analyser av folkbildningsarbetet. Högskolan i Jönköping fick då i uppdrag av Folkbildningsrådet att genomföra en kvalitativ utvärdering av folkhögskolornas och studieförbundens verksamhet. Studien genomfördes av ñl.dr Lena Lindgrenñ Ett syfte med studien är att utveckla och pröva en modell för kvalitativ utvärdering av folkbildningen. Eftersom uppdraget givits av folkbildningsorganisationema via dess organ Folkbildningsrådet har författaren undersökt om den verksamhet som folkhögskolor och studieförbund bedriver är beskaffad på det dessa organisationer själva i sina målsätt som formuleringar angivit att den bör beskaffad på. Den starka betoningvara organisationernas mål hänger samman med att andemeningen en av egna

med den proposition som låg till grund för riksdagens beslut var att folk-

bildningen skall sätta sina egna mål. Det uppfattades dessutom som en särskild kvalitet om dessa mål skiljer sig mellan olika utbildningsanordnare så att de avspeglar skillnader i ideologi och traditioner. Författaren konstaterar dock att även staten har synpunkter vad studieförbund och folkhögskolor skall syssla med och vad det hela skall leda till. Det mest grundläggande kravet från staten är att deras arbete skall leda till en demokratisk grundsyn och utveckling i samhället. Det finns inte någon motsättning mellan statens mål eller motiv för bidragsgivning och bildningsorganisationemas egna mål. Tvärtom finns demokratimålet med ett eller annat sätt i alla studieförbundens programskrifter och övergripande principiella uttalanden och det betraktas allmänt som grundelement för folkhögskolornas verksamhet.

6 Lindgren,L. Kan en filthatt stärka demokratin Om mål och ideal i folkbildning, Carlssons bokförlag 1996

96 Kapitel 2 SOU 1996: 159

Demokratimålet är alltså centralt i allt folkbildningsarbete och det har därför ägnats särskild uppmärksamhet i föreliggande studie. Studiens andra syfte har därvid formulerats som en uppgift att analysera om och hur den verksamhet, som de tio undersökta bildningsorganisationema bedriver, kan sägas bidra till den demokratiska grundsyn och utveckling som

utgör det grundläggande motivet för samhällets stöd till folkbildningen.

Tillvägagångssätt

I syfte att få med så många olika sidor och varianter som möjligt, men utan anspråk på att resultatet av utvärderingen skall ge en bild av svensk folkbildning i sin helhet, har sex folkhögskolor Dalsland, Färnebo,

Runö, Stensund, Valla och Örebro och fyra studieförbund Frikyrkliga

Studieförbundet, Folkuniversitetet, Medborgarskolan och Studieförbundet

Vuxenskolan valts att ingå som fall i studien.

För att få kunskap om vilka mål eller ideal man arbetar efter, har Lena Lindgren dels intervjuat personer verksamma olika nivåer i dessa organisationer, dels tagit del av de måldokument och verksamhetsplaner som man producerat. I bedömningen av hur den verksamhet, som de tio organisationerna bedriver, förhåller sig till de mål och ideal man säger sig sträva efter, har hon använt sig av både befintlig statistik, som beskriver vilket ärnnesinnehåll studieförbundens och folkhögskolornas arrangemang haft under de senaste fem åren, och årliga verksamhetsberättelser från organisationerna i fråga. Vidare har hon genomfört en enkätundersökning besvarats av sammanlagt 3 000 personer, som under som 1993/94 deltog i kurs eller studiecirkel anordnad av någon av de tio en

organisationerna. Enkäten omfattar ett tjugotal frågor och påståenden, där

personerna fått ta ställning till om de känner igen sig i anordnamas beskrivningar av hur studiearbetet tänkes till samt vilka effekter deltagandet föranlett. Hon har slutligen genomfört personliga intervjuer med folkhögskoleelver från de långa kurser som de utvalda folkgrupper av högskoloma arrangerar.

Resultat och slutsatser

Författaren har utvecklat en teoretisk referensram mot vilken resultatet av den kvalitativa utvärderingen kan jämföras, diskuteras och i viss mån förklaras. Organisationemas mål har systematiserats i ett antal typer, där fy-

SOU 1996: 159 Kapitel 2 97

är särskilt intressanta, nämligen grundsyn, innehåll, pedagogik och ef-

ra fekter. När det gäller grundsyn har såväl studieförbund som folkhögskolor lyckats väl med att få de grundläggande värderingar, som man säger

stå för, studiearbetets genomförande. Även i fråga

sig att genomsyra om innehåll ligger merparten de undersökta folkhögskolomas kurser väl i av linje med de ämnesområden som man säger sig vilja prioritera. För studieförbundens del är det lite tveksamt den bedrivna verksamheten mer om har det ämnesinnehåll säger sig vilja prioritera. När det gäller som man pedagogik och arbetssätt finns det en obalans såväl hos folkhögskolorna hos studieförbunden mellan vad säger sig vilja göra och vad som man verkligen gör. Deltagarna känner inte igen sig i idealbilden av deltaman garstyming och demokratiska arbetsformer. När det gäller verksamhetens effekter kan man konstatera att en stor

majoritet deltagarna både på folkhögskolorna och i studieförbunden

av tycker att kursen eller cirkeln givit dem ökade kunskaper, antingen i stör-

sta allmänhet eller inom något specialonrråde. För merparten av de elever deltagit i längre kurs på folkhögskola har deltagandet medverkat

som en

till ökning av deras självförtroende och känsla av att kunna påverka de

en levnadsförhållandena. Av studiecirklarnas deltagare är det bara ca en egna tredjedel svarat att cirkeln bidragit till ökat självförtroende eller gjort som

dem bättre rustade påverka sina livsvillkor. Ännu färre att

att egna anser

cirkeln påverkat deras intresse och förmåga att påverka samhällsför-

hållandena.

Studien slutar med några funderingar kring de brister som utvärdering-

ådagalagt. Obalansen mellan vad säger sig vilja göra och vad man en man

faktiskt gör formuleras i tre frågor:

1 Varför är deltagarstyming och demokratiska arbetsformer så sparsamt förekommande 2 Varför fönnår folkhögskolekursen, inte studiecirkeln, åstadkommen den ökning deltagarnas självförtroende som organisationerna ma av strävar efter

3 Varför upplever så få att den kurs eller cirkel de gått haft nå-

personer

betydelsen för deras förmåga och intresse av att påverka förhållan-

gon dena i samhället

Dessa obalanser kan förklaras brister i genomförandet och av villkoren av för deltagandet. I syfte till diskussion hävdar studiens föratt provocera fattare att orsak till bristerna är att det hela fel tänkt från början. en var Hon att folkbildningens tankemässiga ryggrad inte står i balans menar med det samhälle och den omvärld folkbildningen idag har att verka som Teorin för folkbildningsarbetet formuleras ungefär samma sätt när folkbildningen växte fram organiserad verksamhet en som som en

4 16-1329

98 Kapitel 2 SOU 1996: 159

gång i tiden. Men den verksamhet som man i praktiken bedriver inte i ser alla avseenden ut på det sätt den tankemässiga ryggraden eller teorin som anger. I det praktiska arbetet är folkbildningen, av studiens resultat att döma, helt i balans med deltagarnas önskemål. De har fått precis de kunskaper, färdigheter eller den bildning som de ute efter, och dessutom på köpet var ett stort mått av gemenskap och i vissa fall även ökat självförtroende. Men risken är att folkbildningsarbetets legitimitet i förhållande till en av

de största bidragsgivama, staten, ifrågasätts. Lindgren förespråkar därför

att folkbildningens organisationer skall hålla hårt fast vid ambitionen att folkbildningsarbetet skall främja demokratin, samtidigt revidera den men tankemässiga ryggraden så att den bättre harmonierar med den omvärld och samhälleliga situation i vilken folkbildningen idag har att verka. Utvärderingsresultaten visar att den verksamhet som folkhögskoloma och studieförbunden bedriver en rad olika sätt kan sägas bidra till en demokratisk grundsyn och utveckling i samhället. Kurserna och cirklama utgör en viktig mötesplats för dialog och samtal människor emellan. De hjälper den enskilda människan att upptäcka sig själv och ökar hanslhennes kunskaper, färdigheter, självförtroende och tilltro till de egna resurserna, vilket sammantaget bidrar till att minska utbildningsklyftor och höja utbildnings- och bildningsnivån i samhället. Många folkhögskolor och studieförbund har ett omfattande internationellt och engagemang samarbete, vilket kan antas bidra till internationell och kulturell förståelse. Skillnaderna i mål och ideal mellan olika bildningsorganisationer stimulerar debatten och hjälper till att upprätthålla dialog mellan meden borgare och stat. Allt detta är faktorer bidra till demokratisk som anses en grundsyn och utveckling i samhället. Lena Lindgren anser samtidigt att det- sarkastiskt uttryckt finns - en stark tendens hos folkbildningens organisationer att dels kalla allt som är bra i livet för folkbildning, dels hävda att allt gör har ett värde för man demokratin. För att komma bort från denna tendens, och för att bli mer trovärdiga i sitt arbete, borde företrädare för folkhögskolor och studieförbund ta sig en rejäl funderare över hur deras bildnings- och utbildningssträvanden på konkret plan förhåller sig till det övergripande deett mer mokratimålet och därmed till deras sarnhällsuppdrag.

SOU 1996: 159 Kapitel 2 99

Studier i förening. Några medlemmars tankar

om demokrati och cirkelstudier i folkrörelser

av Per Hartman

Syfte och uppläggning

Det övergripande syftet med projektet är att beskriva några folkrörelseanknutna föreningars arbete och deras studieinslag och hur detta uppfattas, värderas och tillämpas av föreningarna och medlemmarna. Projektarbetet har genomförts fil. dr Per Hartman vid Linköpings uniav versitet och finansierats av Folkbildningsrådets FoU-delegation. Föreliggande sammanfattning kommer främst att beskriva de delar av rapporten som berör föreningarnas studieverksamhet.7

Problemområdet har belysts utifrån följande frågeställningar Vad ka-

raktäriserar föreningarnas lokala mål och organisation Hur och vad sätt genomför man verksamhet och studier med avseende medlemmarnas medinñytande och hur uppfattas och värderas detta av medlemmarna Vad kännetecknar medlemmarnas erfarenheter och upplevelser av förenings- och studieverksamhet sett ur deras livsperspektiv

Inom ramen för dessa breda frågeställningar berörs frågor om hur studi-

einslag inordnas i verksamheten, hur på dessa frågor och hur de man ser

värderas. Ytterligare aspekter gäller hur cirkelstudiema påverkar arbetet i föreningen och hur denna i sin tur påverkar studierna. Viktiga utgångs-

punkter för projektet är folkbildningspropositionens formuleringar om att folkbildningens uppgift måste vara att förnya och vitalisera demokratin, samt att ökad valfrihet för den enskilda människan och decentralisering befogenheter och är naturlig strategi för att bana väg för en av ansvar en sådan demokratisk förnyelse. Fyra föreningar ingår i projektet: en hembygdsförening, en idrottsförening, en PRO-förening och en länsavdelning i Svenska kommunalarbetarförbundet. Hartman har beskrivit föreningarnas lokala arbete med hjälp skriftligt material och information från föreningsmedlemmar. Han har av även deltagit i föreningarnas verksamhet och följt några studiegrupper i

7 Hartman, Studier i förening. Några medlemmars tankar om demokrati och cirkelstudier i folkrörelser, Institutionen för pedagogik och psykologi, Linköpings universitet

100 Kapitel 2 SOU 1996: 159

arbete. En väsentlig del av det empiriska materialet utgörs av intervjuer

med 16 föreningsmedlemmar.

Resultat

Hos PRO-föreningen och idrottsföreningen rådde hög aktivitetsnivå

en

bland medlemmarna, medan hembygdsföreningen och den fackliga

avdelningen hade en betydligt lägre aktivitetsgrad. Studierna organiserades i samverkan med de studieförbund föreningarna var associerade med och inordnades i verksamheten eller mindre planmässigt. Hos idrottsförmer

eningen hade organisationen studierna drivits långt och även

av

hembygdsföreningen hade en långsiktig plan för studieaktivitetema. Hos

PRO var studierna inte målinriktade, de ingick ett medel för men som organisationens strävan att medlemmarna skulle ha hög aktivitetsnivå. en För Kommunals vidkommande utnyttjade studier när behov uppkom man inom organisationen.

För tre av föreningarna kan man således långsiktigt strategiska avsik-

se ter med studierna. Dessa betraktas kvalitetshöjande bidrag till verksom samheten. De studerade ämnena hade starka anknytningar till föreningarnas inriktningar. PRO var den förening hade större änmesspridning i som en jämförelse med de övriga.

De fastslagna och långsiktiga planerna för föreningarnas studier medför-

de begränsningar när det gällde studiedeltagarnas inflytande. Val studiav eämne, litteratur och ledare var avklarade vid studiestarten. Deltagarna hade därvid begränsade möjligheter att få gehör för synpunkter i fråga ev. om studieänme, ledare och cirklarnas tidsmässiga dispositioner. I intervjuerna fäster deltagarna stor vikt vid de kunskaper förvärsom vats i cirkeln. När talar sina erfarenheter studier i cirkel är det man om av kunskaperna som tas fram. Den typ av erfarenheter sällan lyfts fram som är de arbetsformer som ofta anses vara kännetecknande för folkbildning-

en. Vid sidan av kunskapsförvärvet påtalar många deltagare också de öka-

de personlighetsanknutna resurser tycker sig ha förvärvat. Några man exempel är: "man ser strukturer nu och får lättare att hänga med, lärt mig lyssna människor och ta hänsyn", lärt mig döden. De ideprata om ellt färgade samhällsfrågoma med tankar om medinflytande, samverkan och jämställdhet är däremot glest förekommande.

SOU 1996: 159 Kapitel 2 101

Diskussion

Ett gemensamt drag i intervjuerna är att konkreta kunskaper värderas högt. De personlighetstillväxande effekterna uppstår tack de ökade vare eller nya kunskaperna. En eventuell personlig tillväxt hamnar i skuggan av dessa förvärv och är dessutom villkorligt beroende desamma. Det av finns vissa uttalanden i intervjuerna som ger sanktion folkbildningens

idealbilder, men i stort sett har deltagarna ansett att folkbildningen

som arbetsforrn har försumbar betydelse. I beskrivningarna verksamhet, en av studier och insikter väljer deltagarna att tona ned eller utesluta folkbild-

ningens möjliga kvalitativa påverkanseffekter på individerna.

På institutionell nivå konkurrerar folkbildningen marknaden med exempelvis komvux och gymnasieskolan. Hartman framhåller deltaatt garnas syn den hierarkiska ordningen mellan dessa och folkbildningen inte är utan betydelse. Jämförelser mellan institutionerna i fråga om metoder, arbetssätt och behörighetsgivning måste vägas in i de samtal och diskussioner som kan tänkas ha påverkat deltagarna. De markesvaga ringama av metodaspektema kan måhända inñuerade folkbildvara av ningens relation till de formella utbildningsinstitutionema. De senares

kunskaps- och behörighetsbetoning kan i kraft sina meriterande funk-

av tioner ha utgjort föredömen implicit kunnat påverka föreningsmedsom lemmama.

II. 3 Svenska folkbildare i andra länder

Folkhögskoloma och studieförbunden har sedan länge intresserat sig för andra länder och kulturer. I det interna studiearbetet har dessa ämnesområden haft sin givna plats. Många folkbildare har gått längre än så. De har startat ett konkret samarbete, särskilt i fattiga länder, där alfabetisering och vuxenutbildning är en förutsättning för att få igång demokratisering

och tillväxt. Tanken är att nordisk folkbildningsideologi kan underlätta

den pedagogiska uppgiften och förbättra resultatet. Samtidigt får den svenska folkbildningen erfarenheter berikar och konkretiserar som studiearbetet. SUFO 96 har inte tagit initiativ till någon kartläggning och analys av det internationella samarbetet. Vi vill dock några exempel folkge högskolomas och studieförbundens arbete i andra länder för att ge en antydan om rikedomen i detta folkbildningsarbete.

102 Kapitel 2 SOU 1996: 159

Vi har valt ut två delar av världen där svensk folkbildning är särskilt aktiv, nämligen Afrika och de baltiska länderna. Folkhögskolor och stu-

dieförbundsavdelningar samarbetar även med andra delar av Europa, med

Latinamerika och med asiatiska länder. När inte har uppgifannat anges terna erhållits direkt från vederbörande studieförbund eller folkhögskola.

Svenska folkbildare i Afrika

Svenska folkhögskolor i samarbete med Södra Afrika

Mariebergs folkhögskola har sedan 1985 i samarbete med SIDA och

Norrköpings kommun resp. Landstinget i Östergötlands län anordnat

yr-

kesutbildningar för kontorstekniker resp. för sköterskor tillhörande dåva-

rande befrielserörelsema ANC och SWAPO. De studerande bodde folkhögskolan, som också tog ansvar för undervisning i engelska, svenska och svensk samhällskunskap. Vid det första fria valet i Sydafrika 1994 bidrog svenska folkrörelser med 66 fredsövervakare i samarbete med tre sydafrikanska organisationer. En veckas utbildning för de blivande fredsövervakama genomfördes på Sigtuna och Brunnsviks folkhögskolor. Representanter från de tre sydafrikanska samarbetsorganisationema infonnerade sin verksamhet om och föreläste om Sydafrikas historia och och politiska verklighet. De blivande fredsövervakama fick bl.a. träna rollspel i situationer när som en

inledningsvis fredlig demonstration urartar till ett våldsamt upplopp. Svenska kyrkan bedrev under tioårsperiod ett samarbete med

en ungdomsutbyte med de lutheranska kyrkorna i Södra Afrika, framför allt Zimbabwe och Swaziland. För de svenska deltagarna i samarbetet ingick en omfattande kursverksamhet som var förlagd till Sigtuna folkhögskola. Även Svenska kyrkans studieförbund SKS i samarbetet. var engagerat

Som ett resultat av samarbetet har några afrikanska stipendiater studerat

på Sigtuna folkhögskola.

SOU 1996: 159 Kapitel 2 103

Studieförbundet Vuxenskolan SV i Kenya och Zimbabwe

SV medverkar sedan 1988 i kombinerade bistånds- och infonnationsprojekt i Kenya och Zimbabwe. Studieförbunden bedriver sedan många år biståndsinfonnation med SIDA-bidrag. SV kopplar sitt infonnationsar-

bete till konkreta biståndsprojekt, vilket ökar intresset för verksamheten och därmed även kvaliteten påtagligt. I Kenya-projektet deltar ll och i Zimbabwe-projektet åtta SV-distrikt. Biståndsinsatsema i de två länderna administreras av Utan Gränser, kooperationens biståndsorganisation,

som anlitar konsulter från SV. Verksamheten i Kenya bedrivs i samarbete med Kenya National Farmers Union, är de kenyanska böndernas fackliga organisation. som SVs uppgift är att bygga upp en medlemsutbildning i studiecirkelform.

Studiegruppema har med tiden utvecklats till att bli organisationens

en av viktigaste medlemsfönnåner. Nu finns ungefär 600 aktiva studiegrupper. Studiematerial skogsodling, bekämpningsmedel, arbetarskydd, och om

ñskodling har producerats. Fortbildning för studieorganisatörer och cirkelledare anordnas årligen.

För att ge underlag för konkret biståndsinfonnation och skapa förståelse för förhållandena i u-land har de deltagande SV-distrikten sitt vänvar distrikt i Kenya. De flesta distrikten har genomfört eller flera konen taktresor till Kenya. I ñera fall har från vändistrikten inbjudits personer till Sverige och har samlat till mindre projekt i vändisman pengar egna txikten. Verksamheten i Zimbabwe är upplagd sätt i Kenya, samma som men den har mindre omfattning. Samarbetspartnern, Zimbabwe Farmers Union organiserar färgade jordbrukare med små och medelstora jordbruk. Åtta SV-distrikt är engagerade. Det finns 150 200 aktiva studiecirklar i - Zimbabwe.

I Sverige bedriver SV studier av u-länder och biståndsfrågor. Studierna är, som ovan sagts, ofta kopplade till de biståndsprojekt bedrivs i

som samarbete med Utan Gränser. För cirkelstudiema i Sverige har antal ett Studiematerial producerats, t.ex. Angår vi Kenya, Zimbabwe och varann vi; Finns det lim i Afrika; Vängrupp i u-land; Mot Afrika för Afrika; - Zimbabwe mellan svart och vit.

Svenska folkbildare i Balktikum

Uppgifterna i detta avsnitt är hämtade dels från Baltic Dialogue, ett newsletter utgivet Nordens Folkliga Akademi för 1994, 1995 och av

104 Kapitel 2 SOU 1996: 159

1996, dels direkt från berörda studieförbund och folkhögskolor. Den historiska beskrivningen av folkbildningen i Estland härrör från Perspectives on Adult Education in Europe, redigerad av Peter Jarvis.

Estland

I Estland har tanken folkuniversitet funnits levande sedan början av l900-talet. I praktiken dröjde det till 1920-talet under den oberoende estniska republiken innan projektet realiserades i liten skala. Efter andra världskriget, under den sovjetiska ockupationen, tillkom kvällskurser i konsthantverk, kulturella ämnen, hemkunskap, psykologi m.m. Dessa kur-

ser kallades folkuniversitet, fastän de inte i något fall låg högskolenivå.

1986, Perestrojkans år, ökade intresset för vuxenutbildning lavinartat. Intresset gällde framför allt främmande språk och väst-influerade företagsinriktade ämnen. Idag finns ett stort antal etablissemang som ägnar sig vuxenutbildning i Estland. I Lettland har utvecklingen varit likartad. Bland de många typerna utbildningsorganisationer finns folkuniav versitet som tillhandahåller kulturell och annan fritidsutbildning, Språkskolor, TV-utbildning i språk, psykologi, ekonomi m.m. 1991 grundades en sammanslutning för estniska vuxenutbildare, ANDRAS, som aspirerar på medlemsskap i motsvarande organisationer i de nordiska länderna, i övriga europeiska länder och i världsomfattande organisationer. Den estniska vuxenutbildningen har ett antal stora problem att lösa. Grundinställningen måste förändras så att människornas sinnen öppnas för samhällets ständiga förändring och förnyelse. Pedagogiska och didaktiska förutsättningar för sådana förändringar måste skapas. Nivån på lärare som är verksamma i vuxenutbildningen måste höjas. Ett viktigt mål är att stärka den estniska kulturella integriteten. Studier utomlands eller med hjälp av utländska föreläsare är på modet. Det finns fara att det tien digare inflytandet från öst övergår till att bli ett lika starkt och ödesdigert inflytande från väst. Det mesta av den pedagogik och de strukturer som utvecklats i väst kan inte utan vidare överföras till estnisk kultur.

Svensk-estniskt folkbildningssamarbete

Tio svenska folkhögskolor och studieförbund bedrev under 1994 verksamhet i Estland i samarbete med estniska och organisationer är personer som intresserade att utveckla folkbildningen i landet. I Estland, liksom i Östav

SOU 1996: 159 Kapitel 2 105

europa i övrigt, har de svenska folkrörelsebaserade studieförbunden svårt att hitta samarbetspartners efter 50 års sovjetisk dominans.

Här följer några exempel samarbetsprojekt mellan svenska folkhög-

skolor och studieförbund å sidan och estniska organisationer å den ena andra.

ABF

Ett tio-tal ABF-avdelningar i hela Sverige fungerar som fadder-0rganisa-

tioner för ungefär lika många AHL-avdelningar i Estland. Akronymen

AHL, som står för ungefär Studieförbund för öppen utbildning, bildades i början av 1990-talet Estlands socialdemokratiska parti, Kulturav arbetarnas fackförening och Estlands amatörteaterförbund. En viktig förutsättning för att Studieförbundet skulle komma till stånd och kunna bedriva verksamhet att kunde anskaffa ett studiehem i Tallinns var man omgivningar. Svenska ABF-avdelningar har bidragit med kontant stöd och med insamlat material i form litteratur och kontorsinav papper, ventarier. Studiehemmet är säte både för AHL-förbundet och för

lokalavdelningen i Tallinn.

Läsåret 1993/94 rapporterade AHL verksamhet omfattade 378 en som studiegrupper, 5 273 deltagare och 18 575 studietimmar. Ungefär 2 400 personer deltog i studiecirklar i sociala, kommunikativa och medborgarrättsliga ämnen. En fjärdedel av deltagarna gick i språkcirklar och en femtedel i konsthantverks- och hemkunskapscirklar. Under perioden 1991 1993 genomfördes ett projekt i samarbete med - AHL med anslag från SIDA. Målet att erfarenheter studiecirvar ge av kelarbete enligt svensk modell. Erfarenheterna från studiecirkelverksamheten var positiva. Tanken var att ge deltagarna konkreta praktiska erfarenheter studiecirkeln av som en demokratisk arbetsforrn vid vuxenstudier. Deltagarna i den första om-

gången var huvudsakligen skolledare eller institutionsansvariga, som utgjorde en nyckelgrupp för att föra arbetet vidare. I andra omgången

var ambitionen att rekrytera blivande cirkelledare, det svårt att nå men var nedanför den akademiska nivån i kontakterna.

Med hänsyn till det ekonomiska läget i landet är studiecirkeln en realistisk modell för vuxenstudier, deltagaravgifter och materialkostnamen

der måste hållas mycket låga vanliga människor skall ha möjlighet

om att delta. Många här också svårt att avsätta tid för frivilligt studiearbete, eftersom de stigande levnadskostnaderna kräver extraarbete för att man

skall kunna överleva. Deltagarna frågade inte i första hand efter studier i

106 Kapitel 2 SOU 1996: 159

samhällsfrågor utan efter konsthantverks- och Språkcirklar. Konsthantverket fanns som cirkelverksamhet även under sovjettiden. En ytterligare orsak att välja hantverk kan viljan att manifestera sin vara egen

kulturtradition i den folkliga konsten. Språkcirklar är efterfrågade,

som ett fönster mot väst. Eftersom Estland efter nästan 50 års sovjetisk ockupation inte har folk-

rörelser i nordisk bemärkelse är det svårt att bygga folkbildning

upp en med de kännetecken vi är vana vid. Studiecirkeln och kanske även folkhögskolan erbjuder dock, i den situation Estland befinner sig lämpliga metoder för att genomföra den vuxenutbildning och fortbildning som krävs om man skall lyckas med nödvändiga omställningar.

Studieförbundet Vuxenskolan SV

SV har bedrivit folkbildningsprojekt i Estland tillsammans med några

av sina medlemsorganisationer. Tillsammans med Föräldraföreningen för utvecklingsstörda barn och dess motsvarighet i Estland genomför SV centralt ett SIDA-finansierat projekt, där Studieförbundet utarbetar studierna-

terial om handikappkunskap, avsett för föräldrar och institutionspersonal,

och hjälper till att utbilda cirkelledare. Tillsammans med LRF har SV ge-

nomfört ca 20 cirkelledarutbildningar samt ett veckoseminarier i

par Sverige för estniska bönder. SV i Jönköpings län har genomfört seminarier och studiecirklar i samarbete med estnisk kommun i Starta eget, en riktat främst till kvinnor. Projektet är treårigt och finansierat SIDA. av SV i Dalarna har i samarbete med estnisk kommun en annan ge-

nomfört ett ñerårigt, SIDA-finansierat projekt att energi

om spara och att se om sitt hus. SV har översatt material och utbildat cirkelleda-

re.Tillsammans med Länsförsäkringar och i samarbete med ñnans-

departementet i Estland har SV genomfört ett projekt för att introducera

ömsesidiga försäkringsbolag i Estland. SV översatte material och utbil-

dade cirkelledare och projektet finansierades delvis BITS. av

Folkuniversitetet

Folkuniversitetet i Uppsala har öppnat ett kontor i Tartu i Estland. Där er-

bjuds språkutbildning samt arbetsmarknads- och personalutbildning. Det

SOU 1996: 159 Kapitel 2 107

är naturlig följd kontakter som skapats genom ett tidigare SIDAen av projekt, där Folkuniversitetet utbildat estniska småföretagare i affarsengelska och marknadsekonomi. Samtliga i personalen är ester utom en gästlärare i svenska. Huvuddelen verksamheten består av eftermidav dags- och kvällskurser i engelska, tyska, svenska och franska.

Folkhögskolor

Det estniska utbildningsministeriet samarbetar med några andra svenska folkhögskolor för att få till stånd ett antal estniska folkhögskolor, delvis efter nordisk förebild också i den folkbildningstradition som fanns i men Estland under mellankrigstiden. Till att börja med startas lokala training centres skall utvecklas till folkhögskolor. Dessa center får inte nåsom statsbidrag utan måste runt av egen kraft. Fortbildning av de estgra niska lärarna genomförs av de svenska folkhögskolorna i samarbete med Linköpings Universitet och Vuxenutbildarcentrum i Linköping. Lärarna bedriver teoretiska studier dels i Estland, dels i Linköping och praktiserar därefter på svenska folkhögskolor. Samarbetet bekostas huvudsakligen av SIDA. Utbildningsrninisteriet räknar med att 20-30 folkhögskolor kan etableras i Estland. Fram till början 1994 hade 19 training av

centressatts i gång. Tanken är att dessa ska utvecklas till folkhögskolor

efter några års verksamhet, parallellt med att lärarna fortbildas i Sverige. Sånga-Säby folkhögskola har tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan finansierat stipendiater från Estland och Lettland som beretts tillfälle att följa vinterkursen folkhögskolan. Hola folkhögskola samarbetar tillsammans med Svenska Österbottens Folkakademi med den svenska minoriteten i Estland i syfte att skapa en estnisk- svensk folkhögskola.

Lettland

Studiecirklar och kvällskurser har länge existerat i Lettland. Det har tidihuvudsakligen gällt kurser i konst, hantverk och kulturhistoria. Nu är gare

kurser i språk, data, bokföring, ekonomi och företagande samt demokrati

mest populära. Ett antal dagfolkhögskolor är under uppbyggnad. De har alla samarbete med de nordiska länderna och har inspirerats av den nordiska folkbildningen. 1994 samarbetade åtta svenska studieförbund och fem folkhögskolor

108 Kapitel 2 SOU 1996: 159

med lettiska organisationer. Här följer några exempel sådant samarbete. Ett tiotal ABF-avdelningar samarbetar sedan 1992-93 med systeren organisation i Lettland, som går under namnet Rainis och Aspazijas fond. Den är knuten bl.a. till Lettlands Socialdemokratiska parti. Fondens uppgift är att sprida god litteratur. Man ger bl.a. ut poesi och studiecirkelmaterial. På tid har fonden dessutom tagit sig humanitära uppgifsenare ter att bedriva soppkök, hjälpa pensionärer och fördela kläder. Även som till detta arbete har de fått ekonomiskt stöd från svenska folkbildare. I Lettland saknas nästan helt lokala folkrörelser, vilket är ett problem när de svenska ABF-avdelningarna söker samarbetspartners. De första kontakterna på en ort tas därför ofta med enskilda engagerade människor

som vill förändra och bidra till landets demokratiseringBidraget från

ABF-avdelningarna består framför allt i att organisera cirkelledar- och

studieorganisatörsutbildningar. Ett lOO-tal cirkelledare och studieorgani-

satörer förtroendevalda, varav mer än hälften kvinnor, har utbildats. De är oftast välutbildade, t.ex. lärare. Studiecirklama däremot når ofta människor med problem. Ett stort ämnesområde är språk, framför allt engelska samt lettiska för den ryska minoriteten. Andra viktiga områden är sönmad, bamavård, kost och praktiska göromål. I början 90-talet genomförde Studieförbundet Vuxenskolans Österav götlandsdistrikt tillsammans med Centerpartiet och i samarbete med Lettiska bondepartiet en omfattande utbildningsverksamhet i demokrati och demokratiska arbetsformer i politiska församlingar. SV har vidare för LRF:s räkning genomfört ca 14 utbildningar för bönder samt veckouten bildning i Sverige. SISU och Bosön samarbetar med lettiska idrottsorganisationer i ett projekt för att bygga upp ledarutbildning och publicera studiematerial om föreningsdemokrati och -utveckling NBV har sedan 1993 fått SIDA-medel för att organisera ett tre-stegsprogram i syfte att förena nordisk studiecirkelideologi med lettisk folkbildningstradition. På Kjesäters folkhögskola har ett antal lettiska ungdomsledare utbildats i ledarutveckling och folkbildning. Initiativet till kurserna har tagits av de svenska ungdomsorganisationemas nationella råd och SIDA har ñnansierat kurserna.

SOU 1996: 159 Kapitel 2 109

Lüauen

I Litauen är svenska folkbildningsorganisationer inte lika aktiva som i Estland och Lettland. 1994 samarbetade två svenska folkhögskolor och tre studieförbund med litauiska organisationer.

Studieförbundet Vuxenskolan

SV i Kronobergs län bedriver ett projekt tillsammans med en litauisk kommun i syfte att introducera folkbildningen som ett medel i en demokratisk utveckling. SV har skrivit och översatt studiematerial, genomfört seminarier i Litauen samt inbjudit litauer till Sverige för att studera kommunal planering och kommunal demokrati. SV centralt genomför och ñnansierar samtidigt ett ömsesidigt utställningsprojekt med en litauisk hemslöjdsorganisation. På samma sätt som i Estland och Lettland har SV tillsammans med LRF bedrivit seminarier och utarbetat studiematerial, samt genomfört en veckokurs i Sverige för litauiska bönder Sånga- Säby folkhögskola.

110 Kapitel 3 SOU 1996: 159

III och slutsatser

Analyser

III. 1 Samhällets förväntningar på folkbildningen

Folkbildningsförordningen SFS 1991:997 och folkbildningspropositio-

1990/91:82 är, har framgått tidigare, allmänt formulerade då

nen som det gäller syftena med det statliga bidraget. De angivna målen är vida och kan innefatta flera olika saker med stort utrymme för de för verksamheten ansvariga att själva göra sina prioriteringar. De ger därför bara begränsad vägledning då det gäller att försöka fastställa graden av uppfyllelse av de mål som gäller för statsbidragen.

Det framgår emellertid klart, att staten i sitt beslut om ett nytt bidrags-

system tillmäter folkbildningen stor betydelse då det gäller att befästa och utveckla demokratin i det svenska samhället och då det gäller att förbättra människors möjligheter att påverka de egna livsvillkoren. Samarbetet med andra betonas liksom folkbildningens betydelse för folkrörelser och föreningar. Genom folkbildningen ökar toleransen och förståelsen människor emellan och den folkliga kulturen utvecklas. Samhällets mål handlar alltså inte bara om att deltagarna skall få ökade kunskaper utan också om att deras attityder skall påverkas. En viktig uppgift för folkbildningen är vidare att bidra till att utjämna utbildningsklyftor, och därför skall grupper som anses eftersatta utbildningsmässigt, socialt och kulturellt prioriteras. SUFOs utvärdering skall givetvis belysa om samhällets förväntningar på folkbildningen infrias i verkligheten. Ytterst skall utvärderingen ge underlag för beslut om det framtida statliga stödet till verksamheten.

SOU 1996: 159 Kapitel 3 lll

Ill. 2 Allmänhetens förväntningar på vuxenut-

bildning och folkbildning

Statistiska Centralbyrån har på SUFOs uppdrag genomfört en intervjuun-

dersökning i det följande benämnd S CBs intervjuundersökning. Data ur

undersökningen jämte analyser har publicerats i delbetänkandet SOU 1995: 141 Folkbildning och vuxenstudien I undersökningen ställdes ett antal frågor kring allmänhetens attityder till och uppfattning dels vuxenutbildning i stort, dels folkbildning. om Undersökningen genomfördes huvudsakligen under februari 1995. Den bild framträder i SCBs intervjuundersökning är att synen som vuxenutbildning i stort är klart positiv och i huvudsak nyttoinriktad. Vuxenutbildning är till nytta i yrkeslivet och kan också göra arbetet intressantare. Genom vuxenutbildning kan man också få ökade kunskaper samhälle och miljö. Synen vuxenutbildning är alltså instrumentell om den kunskaper och färdigheter är till nytta i första hand för delger som tagarna själva, flertalet ser den inte som inriktad på fritid eller som men attitydpåverkande, vilket naturligtvis inte hindrar att vuxenutbildning faktiskt har sådana effekter. Troligen uppfattade många de intervjuade inte folkbildningen som av i första hand del vuxenutbildningen Det finns nämligen vissa skillen av nader i attitydema. Visserligen på folkbildningen i huvudär även synen sak instrumentell i den mening att målet- ökade kunskaper framhålls, dels är målet oftare förknippat med fritiden, dels är det vanligt att de men intervjuade ser ett antal värden i själva verksamheten. Som strax kommer att framgå, har betydande majoritet av landets en invånare själva deltagit i någon form vuxenutbildning och har vuxna av alltså vid åtminstone något tillfälle övertygats om att en kurs. Denna majoritet klart positiv grundsyn såväl vuxenutbildning i stort har en folkbildning, vilket förefaller naturligt. Mera anmärkningsvärt är att som det också inom den minoritet själv aldrig har deltagit i någon form som vuxenutbildning finns många anser att utbildning inte bara rent av som allmänt är till nytta utan även skulle till nytta för dem själva. Inom vara den kategorin närmare 40 procent att vuxenutbildning skulsenare anser till nytta för dem själva i yrkeslivet och ungefär samma andel att vara de skulle kunna få ökade kunskaper om samhälle och miljö. Då det gäller folkbildningen, alltså studiecirklar och folkhögskolekur-

ställdes i undersökningen ett antal frågor som syftade till att belysa

ser,

112 Kapitel 3 SOU 1996: 159

vad allmänheten både tidigare deltagare och andra har för kunskaper - och allmän bild av vad som karakteriserar de två utbildningsformerom Man kan då konstatera, för det första, att samstämmigheten är ganska na. stor då det gäller den allmänna bilden av studiecirklar och folkhögskolor hos dem själva har deltagit i någon kurs och hos dem som aldrig har som deltagit och, för det andra, att den allmänna bilden av studiecirklar och folkhögskolor hos båda grupperna tycks ha betydande överensstämmelse med hur folkbildningen ser ut i verkligheten. Sålunda tror majoritet inom båda grupperna att man inom studieen cirklarna mest studerar ämnen man kan ha glädje av fritiden, och som att studierna samtidigt är planmässiga. En klar majoritet inom båda gruptror att kan läsa vilket ämne som helst hos studieförbunden, perna man alltså i studiecirkel. Många 45 procent tror att det är vanligt att studi- - -

ecirkelledama har brister i ärnneskunskapema. Det framgår inte av enkäten om detta förhållande beror på att de som svarade på detta vis har en

låg uppfattning effektiviteten i cirkelstudier eller om de känner till att om

många cirkelledare huvudsakligen har rollen organisatör och diskus-

som sionsledare och inte som lärare. Över 90 procent de intervjuade båda har klart för sig av ur grupperna att i folkhögskoloma läser äldre tillsammans med ungdomar. En klar majoritet större bland tidigare deltagare tror att folkhögskollärarna är - engagerade än vad lärare i den vanliga skolan är, det är en mimer men noritet i båda grupperna som tror att lärarna är mindre objektiva än i den vanliga skolan. Bland de tidigare deltagarna är det en betydligt större andel drygt 55 procent som anser att flertalet folkhögskolor har en tyd- -

lig ideologisk anknytning men tror tydligen inte att detta påverkar

man lärarnas objektivitet.

Sammanfattningsvis konstaterar SUFO, att det finns en utbrett positiv på vuxenutbildning i det svenska samhället och att denna positiva syn syn omfattar såväl vuxenutbildning i studiecirklar och folkhögskostort som lor. Vidare kan konstatera, att synen vuxenutbildning i huvudsak man

är instrumentell: de intervjuade anger att de studerar eller skulle kunna tänka sig att studera för att lära sig något som är till nytta i arbetslivet el-

ler ökade kunskaper annat slag. Den instrumentella synen gälsom ger av ler också folkbildningen, är då mindre utpräglad och mera inriktad men på fritidverksamheter. I inledningen till studien Folkbildning och vuxenstudier finns en diskussion kring betydelsen för samhället att människor fortsätter att i orav

SOU 1996: 159 Kapitel 3 113

ganiserade former utöka sina kunskaper sedan de lämnat ungdomsskolan

eller högskolan, och där påpekas att det återkommande lärandet

är en hörnsten i visionema om det lärande samhället. SUFO vill med instämmande citera a.a. s.1: "Ett återkommande lärande torde också utgöra intellektuell en process som gör människor mera kapabla att lära sig just nya saker. I tider av teknikutveckling och strukturrationalisering kan anta att man detta har positiva konsekvenser inte bara för individer fort- och som ombildar sig, utan också för samhällets ekonomiska utveckling."

Det kan enligt SUFOs mening knappast råda något tvivel att den vitt om utbredda viljan att fortsätta att lära som vuxen är att viktig se som en resurs i det svenska samhället, inte bara i ekonomiskt avseende utan också för befästandet av demokratin och för god social utveckling. Det är en därför viktigt att viljan att lära kan få sitt utlopp i faktiska som vuxen möjligheter att studera. Den fråga föreliggande utvärdering har att bedöma är också i vad som mån folkbildningen alltså studiecirklar och folkhögskolor mot - - svarar de förväntningar och förhoppningar medborgarna har. som

Ill. 3

Deltagandet

Det ligger i sakens natur att folkbildningen, om den i dagens svenska samhälle skall bidra till att utjämna utbildningsklyftor och verka enligt de övriga syftena med de statliga bidragen, måste nå stor andel been av

folkningen och också många olika grupper av människor.

Ett av syftena med S CBs intervjuundersökning att få uppgifter var om deltagandet i vuxenutbildning i allmänhet och folkbildning i synnerhet. Från tidigare undersökningar finns uppgifter hur stort deltagandet om i olika former av vuxenutbildning är under avgränsade tidsperioder, oftast under ett år. Dessutom finns relativt omfattande årlig reguljär statistik en över antalet deltagare i olika vuxenutbildningar. För SUFOs räkning har en specialbearbetning gjorts data från av SCBs undersökningar av svenska folkets levnadsförhållanden benämns i fortsättningen ULF -data. Rapporten ingår i delbetänkandet SOU 1996:154 under titeln Studieförbundens roll i vuxenutbildningen - re-

flektioner i en analys av ULF -data, I dessa undersökningar har ett antal frågor ställts om människors fritidsvanor och deltagande i studier. ULF-

data av relevans för vuxenutbildning och folkbildning finns för fem olika år, varav de senaste avser 1993. Enligt ULF -data genomgick under 1992/93 drygt tredje svensk nåvar

114 Kapitel 3 SOU 1996: 159

typ vuxenutbildning. Denna siffra förefaller vid jämförelse med tigon av digare år och med annat statistiskt material vara tämligen konstant över tiden. Men inom ramen för totalsiffran har förskjutningar skett. Deltagandet i studiecirklar har enligt ULF -data minskat sedan 1979 och utbildning anordnad arbetsgivarna har ökat. ULF -data har, vad avser av just studiecirklama, kritiserats för att de genom intervjufrågans utforrnning skulle innehålla underskattning antalet deltagare. Enligt ULFen av data deltog sålunda under år 1993 tio procent av den vuxna befolkca. ningen i studiecirklar. Därför ställdes i SCBs intervjuundersökning ett antal kontrollfrågor syftade till att minimera risken för felaktig skattsom ning deltagandet. I den undersökningen blev siffran för deltagandet i av studiecirklar enbart vid intervjutillfället under några veckor senvintem 1995 nästan tolv procent av den vuxna befolkningen. Siffran över deltagandet under ett helt år bör då vara flera procentenheter högre och kan skattas till uppemot 20 procent. Diskrepansen mellan de två undersökningarna medför dock inte att ULF -data skulle ge en felaktig bild av en faktisk förändring över tid. Det har hittills funnits kunskapsluckor då det gäller i vilken utsträckning olika deltar i vuxenutbildning totalt och över en längre perigrupper od, och det är bl. dessa luckor som SCBs intervjuundersökning söker a. fylla ut.

SOU 1996: 159 Kapitel 3 115

Om man bortser från den omfattande företagsintema utbildning som bekostas av arbetsgivarna är, enligt undersökningen, det totala deltagan-

det någon gång följande siffrorna avrundade:

Typ av vuxen-

Kommunal vuxenutbildning heltid 9

deltid 13

Brevstudier/Statens skolor för 12 vuxna

Arbetsmarknadsutbildning 15

Universitet/högsk. -utbildning på fritid 12

Övrig

vuxenutbildning 3

Av siffrorna ovan framgår hur deltagandet fördelar sig mellan olika slag

av utbildning. För tydlighetens skull bör påpekas, att siffrorna inte kan

adderas. Många har deltagit i flera slags utbildning.

personer När uppgifterna i SCBs intervjuundersökning har rensats från dubbeleller ñerutbildningar visar det sig, att omkring 86 procent den av vuxna

svenska befolkningen någon gång har deltagit i någon form

av vuxenutbildning. Att undersökningen visar så överväldigande majoritet att en av den svenska befolkningen har bedrivit vuxenstudier är i sig ett stöd för den gängse uppfattningen att vuxenutbildningen har mycket stark en ställning i Sverige. Det rör sig inte bara begränsad är om en grupp som högaktiv och som förklarar det stora deltagarantalet under enskilda år.

116 Kapitel SOU 1996: 159

Nära 75 procent den svenska befolkningen i åldrarna 18 75 år har av -

alltså någon gång deltagit i minst studiecirkel medan omkring tolv pro-

en cent har deltagit i folkhögskolekurs. Folkbildningens båda grenar en framstår därmed den del vuxenutbildningen som har förmått resom av krytera flest människor klar majoritet av alla vuxna. Det stora anta- - en let deltagare bör innebära, att folkbildningen har goda förutsättningar att nå de syften staten har ställt för bidragsgivningen. som upp

Studiecirklar

Att betydande majoritet den svenska befolkningen någon gång i li-

en av har deltagit i minst studiecirkel är i sig intressant uppgift och vet en en säger något viktigt om bredden i rekryteringen.

I SCBs intervjuundersökning ställdes frågor om deltagandet också under de senaste tre- och tioårsperiodema. Det visar sig, att nära 40 procent

befolkningen har deltagit i minst en studiecirkel under den senaste treav

årsperioden och drygt 60 procent under den senaste tioårsperioden.

Det bör observeras att, när i det följande jämförelser görs mellan olika så resultaten konstanthållet för andra faktorer. Om sålungrupper, anges da påståenden görs skillnader i deltagande mellan grupper med olika om

utbildningsbakgrund så beror skillnaden just på utbildningsbakgrunden.

Genom bearbetning materialet har rensning skett från effekterna av av en eventuellt samverkande faktorer, kort utbildning med ålderssom ex. eller socialgruppstillhörighet.

En grupp om 14 procent av dem som ingår i undersökningen har genomgått mer än åtta studiecirklar under den senaste tioårsperioden 0ch/el-

ler minst tre cirklar under de senaste tre åren. För denna grupp förefaller studiecirkeln eller mindre ingå i en livsstil. mer Denna "högaktiva" grupp har specialundersökts, liksom den grupp 19 procent de intervjuade med likartad definition kan beom av som en tecknas högaktiva i vuxenutbildning Överhuvudtaget. Mellan dessa som två finns inga anmärkningsvärda skillnader, vilket knappast helgrupper ler är att vänta med tanke på studiecirklarnas stora omfattning inom den totala vuxenutbildningen. De är högaktiva som studiecirkelgrupper som deltagare utgör därmed också stor andel dem som är högaktiva nytten av jare vuxenutbildning över huvud taget. Men att skillnaderna är små av kan ändå tala för att motiven att delta i studiecirkel liknar motiven för att delta i andra slag vuxenutbildning. Ett sådant antagande stöds av andra av uppgifter i undersökningen.

En större andel kvinnor än män är högaktiva, tydligast i fråga om stu-

SOU 1996: 159 Kapitel 3 117

diecirklarna. Ser man till den åldersmässiga fördelningen finner man att

kulmen för studiecirklarnas del nås i det översta åldersskiktet 65 75 år, medan den för vuxenutbildningen totalt nås i skiktet i åldrarna 45 - 64 år. Högaktiva i såväl vuxenutbildning totalt som i studiecirklar finns mest i större städer, med Stockholm anmärkningsvärt och möjligen som förvånande undantag med tanke att kursutbudet där är särskilt stort för

de flesta typer av utbildning. Ser man till de intervjuades familjeförhål-

landen finner man en större andel högaktiva bland dem som har barn i skolåldem än bland barnlösa i åldrarna upp till 45 år, och detta oavsett om föräldern är ensamstående eller sammanboende/ gift.

Utbildningsklyftorna

En förhoppning knuten till samhällets satsning på vuxenutbildning i all-

mänhet och också till studiecirklarna är att de skall bidra till en utjämning av utbildningsklyftoma. Varken tidigare statistiskt material eller SCBs intervjuundersökning visar att den förhoppningen infrias, i varje fall inte om man enbart ser till antalet deltagare från med olika utbildgrupper ningsbakgrund. Andelen högaktiva i vuxenutbildning i stort är högst bland dem som har eftergymnasial utbildning, omkring 30 procent. Den naturligaste tolkningen av detta förhållande är att de som redan har en god utbildning tillmäter ytterligare utbildning störst värde och att de faktorer som resulterat

i den relativt goda utbildningen ex. studieintresse fortsätter att verka.

Mönstret gäller även för högaktiva inom studiecirklama, men skillna-

dema mellan de olika grupperna är där påtagligt mindre, vilket framgår

av både SCBs intervjuundersökning och av ULF -data. Det visar att studiecirklama, relativt sett, lyckas bra med att rekrytera dem som har kort tidigare utbildning. Motsvarande mönster finns om de intervjuade sorteras efter sarnhällsklass. De högaktiva återfinns oftast bland högre tjänstemän och tjänstemän mellannivå. Lägre tjänstemän och arbetare är underrepresenterade inom högaktiva. Även här är skillnaderna betydligt större för gruppen vuxenutbildning i stort än för enbart studiecirklarna. Däremot är andelen arbetslösa betydligt större bland högaktiva i vuxenutbildning i stort än i studiecirklarna. Den samhällsklass som uppvisar störst andel högaktiva inom studiecirklarna är jordbrukare, drygt 21 procent; detta kan vara en tillfällighet och beroende att jordbrukskooperationen vid undersök-

118 Kapitel 3 SOU 1996: 159

ningstillfallet hade initierat en omfattande studieverksamhet kring EUs regelverk för jordbruket. Den diametrala motsatsen till dem som är högaktiva antingen i studiecirklar eller i vuxenutbildning i stort utgörs av dem som aldrig har del-

tagit i någon form av vuxenutbildning. Denna grupp uppgår till ca. 14

procent av de intervjuade. Inom denna grupp är skillnaden inte stor mellan män och kvinnor. Den yngsta åldergruppen har mindre än andra deltagit i vuxenutbildning, men det är knappast konstigt- de som finns i gruppen har helt enkelt in-

te haft så många år sig att delta. Mer anmärkningsvärt är att nära 20

procent av den äldsta åldergruppen i undersökningen, de mellan 65 och 75 år, aldrig har deltagit i någon form av vuxenutbildning. Också bland de ensamstående utan barn har en förhållandevis stor grupp aldrig deltagit i vuxenutbildning. Inom denna grupp finns det erfarenhetsmässigt en stor andel människor med sociala problem och med lågt deltagande i samhällslivet. Klart överrepresenterade bland dem som aldrig har deltagit i vuxenutbildning är också de med den kortaste formella utbildningen; uppemot en fjärdedel dem har en kortare utbildning än nio år har aldrig delav som

tagit i någon forrn av vuxenutbildning. överrepresenterade är också de

som har arbetaryrken. En slutsats av SCBs intervjuundersökning och den slutsatsen över- ensstämmer med analysen av ULF -data och är dessutom en bekräftelse ett antal tidigare studier kan synas vara, att varken vuxenutbild- ningen i stort eller studiecirklarna bidrar till att utjämna utbildningsklyftoma i samhället. Bilden tycks vara att de snarare fortsätter att vidgas.

Detta gäller emellertid bara om man studerar deltagandet på gruppnivå.

Att omkring 25 procent inom gruppen med den kortaste formella tidigare utbildningen inte alls har deltagit i vuxenutbildning bör inte undan-

skymma att 75 procent inom gruppen någon gång har vuxenstuderat. För

denna majoritet av de kortutbildade bör cirklarna liksom vuxenutbild- ningen i stort kunna ha fungerat som en överbryggare av utbildnings- -

klyftoma. Dessutom verkar det rimligt att tro att i många fall utbildnings-

effekten av en given kurs är störst för den som har den kortare tidigare utbildningen. Att utbildningsbenägenheten är störst bland dem som tidigare har en god utbildning är knappast konstigt eller oväntat. Ett av målen för det svenska utbildningssystemet är att de studerande skall lära sig lära och att bli medvetna om behovet av att ständigt Öka och fördjupa sina kunskaper. Studieförbundens cirkelverksarnhet är till sin karaktär öppen, och den skall så vara. Deltagandet är fritt och frivilligt. Om en sådan verksamhet

SOU 1996: 159 Kapitel 3 119

utformas så att den lockar de grupper erfarenhetsmässigt är svårast

som att motivera för studier, kommer den oundvikligen att i ännu högre grad efterfrågas av grupper är studieintresserade. Med andra ord: som mer om man i en öppen verksamhet skall nå dem med kortare utbildning måste

man också acceptera deltagare har bättre utbildningsbakgrund.

som en Erfarenheterna är likartade från andra områden. Rekryteringen till gymnasieskolans teoretiska och till högskolorna visar stora sociala program skevheter. Detsamma gäller nyttjandet folkbiblioteken och besök av teatrar, muséer och utställningar. Att studiecirklarna innehåller deltagare med olika utbildningsbakgrund och olika social tillhörighet bör styrka. Det bidrar till att ses som en studiecirklarna blir den informella mötesplats för olika människor de skall vara och också till att hålla kvaliteten i verksamheten Och det uppe.

förtjänar återigen att påpekas, att studiecirklarna lyckas jämförelsevis väl

med att rekrytera dem som har den kortaste utbildningen och erbjuda annars sällsynta tillfällen att jämbördig fot möta och diskutera med människor som har mera omfattande utbildning och andra kunskaper.

Värt att notera i sammanhanget är, att det särskilt för många med kort

formell utbildning verkar finnas ett slags baniäreffekt: det tycks bevara slutet att börja den första cirkeln eller kursen är svårast att fatta. Den som

sociala snedrekryteringen är nämligen större bland dem aldrig har

som deltagit än bland dem som är högaktiva i studiecirklar och i annan vuxenutbildning.

Genom att det i ULF -data för några åren ingår panel cirka

av en om 4000 personer som har följts över tid bekräftas bilden det är tydligt att benägenheten att vuxenstudera ökar väsentligt har deltagit i sin när man första kurs. Panelen har också kunnat användas till att belysa deltagande i stuom

diecirkel leder till mera omfattande och kompetensgivande studier.

Beräkningarna visar då, att de som 1979 deltog i studiecirkel ungefär en dubbelt så ofta återfanns i kompetensgivande utbildning inom åtta år som de som inte hade vuxenstuderat år. I analysen panelen dras samma av

dock slutsatsen att det inte finns något tydligt stöd för tesen att studiecir-

keln skulle vara inkörsport för korttidsutbildade att bedriva en senare längre kompetensgivande studier.

studiecirklarna tillför sina deltagare många värden utöver dem di-

som

rekt framgår det studerade änmet. Ändå måste valen och utbuden

av av

ämnen i studiecirklarna ha någon betydelse när det gäller att bedöma vad

det är för kunskaper som människor får sina studier. I den analys genom som finns i Folkbildning och vuxenstudier har ett försök gjorts att utifrån

ämnena dela in cirklama i sådana som kan tydligt inriktade på

anses vara

att ge allmän medborgerlig bildning såsom samhällskunskap och språk

120 Kapitel SOU 1996: 159

och sådana huvudsakligen är inriktade på estetisk och kulturell verksom samhet såsom hantverkscirklar. I de flesta fall har det, enligt rapporten, varit ganska oproblematiskt att göra gränsdragningen mellan de två grupden är ändå och ibland kanske också godtycklig. Dess perna, men grov ändamålsenlighet verifieras av att den ger ett tydligt utslag i skillnader i deltagandet. Det visar sig, att människor tillhörande högre samhällsklasoch med längre formell utbildning i större utsträckning har deltagit i ser cirklar som anses inriktade att ge allmän medborgerlig utbildning medan de sociala och utbildningsmässiga skillnaderna är mindre bland deltagarna i estetiskt-kulturellt inriktade cirklar. Det kan för övrigt i sammanhanget av intresse att notera att det totala antalet personer som vara har deltagit i cirklar ansetts inriktade på att ge allmän medborgerlig som bildning är större än i dem inriktade på estetisk och kulturell verksamhet.

Särskilda målgrupper

I de statliga beslutsdokumenten pekas, vid sidan av dem med kort tidigautbildning, ett par grupper ut som särskilt prioriterade för folkbildre ningen, nämligen invandrare och handikappade. I SCBs intervjuundersökning har särskild uppmärksamhet riktats mot hur deltagandet ser ut i dessa och vissa andra grupper. Enligt undersökningen lyckas studiecirklarna i relativa tal rekrytera handikappade i något större utsträckning än icke handikappade, och det måste betraktas som ett tillfredsställande förhållande, särskilt med tanke att ett handikapp i sig ofta innebär ett studiehinder. En orsak till förhållandet kan att vissa studieförbund bland sina medlemsorganisavara tioner har handikappföreningar, och att dessa både arbetar för att få studielokaler och utrustning handikappanpassade, arbetar aktivt med att motivera sina medlemmar för studier och dessutom bedriver en del av sin verksamhet som just studiecirklar. Däremot är deltagandet bland invandrare från länder utanför Norden bara omkring hälften så stort som bland svenskar och nordbor. Tidigare bedrevs undervisningen i svenska för invandrare SFI främst av studieförbunden, i flertalet kommuner sker den nu i kommunal regi och i men anslutning till övrig kommunal vuxenutbildning. I analysen av ULF -data antyds att det här finns ett samband. I mitten av 1970-talet var skillnaden i cirkeldeltagandet mellan etniska svenskar och invandrare obetydlig, därefter har den ökat. Detta kan bero att studieförbunden inte men längre får den tidiga kontakten med invandrarna.

SOU 1996: 159 Kapitel 3 121

En utsatt grupp i samhället är ensamstående föräldrar, ofta ekonomiskt pressad och med knapp och hårt intecknad fritid. I Folkbildning och vuxenstudier jämförs gruppen med samboende föräldrar. Underlaget är bräckligt i intervjuundersökningen, men det förefaller de två som om grupperna inte skiljer sig nämnvärt åt. Båda grupperna förefaller ungefär lika aktiva inom vuxenutbildning, men andelen högaktiva i studiecirklar

förefaller rentav vara något större bland de ensamstående föräldrarna.

Studiecirkeln verkar alltså fungera väl för ensamstående föräldrar. En viktig målgrupp för all vuxenutbildning är de arbetslösa. Som nyss framgått är de underrepresenterade inom högaktiva i studiecirgruppen kel, men en närmare analys tyder på att skillnaderna mellan arbetslösa och förvärvsaktiva är små och att de skillnader som finns kanske mindre har att göra med själva arbetslöshetssituationen än med faktorer kan som tänkas ligga bakom arbetslösheten, ex. kort utbildning. När staten år 1991 beslutade det statsbidragssystemet för folkom nya bildningen bedömdes arbetslösheten fortfarande inte som ett av de största samhällsproblemen i landet. Idag är situationen helt annorlunda. De arbetslösa bör under överskådlig tid betraktas som en prioriterad grupp för

studieförbunden och naturligtvis också för folkhögskolorna. Dessutom

är det angeläget att utföra fördjupade studier av förutsättningarna för att arbetslösa i större utsträckning skall kunna delta i studiecirklar och annan vuxenutbildning. I Folkbildning och vuxenstudier riktas särskild uppmärksamhet också mot gruppen unga lågutbildade. Det ñnns många skäl till detta. Vuxenutbildning måste vara en viktig väg att i ett framtida kompetensinriktat samhälle kompensera för brister i ungdomsutbildningen. Tyvärr uppvisar just denna grupp ett litet deltagande i såväl vuxenutbildning i stort som i studiecirklar. I rapporten förs en relativt ingående diskussion om detta. Frågan är viktig och bör bli föremål för ingående studier mera för att söka klarlägga orsakssammanhangen.

Motivation och studiehinder

Som framgår av SCBs intervjuundersökning dominerar den instrumentelsynen vuxenutbildning och den är vanlig även i synen på folkbildning utbildningen skall ge kunskaper som i något avseende är till nyt- ta, även om nyttan inte alltid är knuten till yrket eller yrkeslivet. Ordet nytta skall i sammanhanget uppfattas ha en vid innebörd; det avser mer än ekonomiska belöningar. Om nu intervjusvaren är korrekt spegling en

122 Kapitel 3 SOU 1996: 159

av vad som i verkligheten är drivkraften bakom valet att studera så är förstås individens bedömning av nyttan väsentlig för studiemotivationen. De som av något skäl inte anser sig ha nytta av ökade kunskaper får antas sakna ett viktigt incitament att delta i studier de anser sig inte få nå- gon belöning för den uppoffring som studierna kan medföra. Därmed saknas motivation för studier. Kring förhållandet uppoffring belöning förs en relativt omfattande diskussion i Folkbildning och vuxenstudier, till vilken hänvisas. Till dem som aldrig hade deltagit i någon form av vuxenutbildning och som heller inte planerade att studera ställdes i intervjuundersökningen ett antal särskilda frågor. Av analyserna av svaren måste man dra slutsatsen, att orsakerna till att man inte avser att studera oftare har att göra med bristande motivation än med studiehinder. Omkring 60 procent i gruppen anger att de överhuvudtaget inte är intresserade av studier, och majoriteter finns också för svar av typen att studier inte skulle vara till nytta i yrket eller för fritiden och vidare för att man annat sätt kan skaffa de kunskaper man vill ha, ex. i jobbet. Nästan undantagslöst är denna typ av svar vanligast bland dem som som har en kort tidigare formell utbildning. Betydligt mindre vanligt är att de intervjuade anger direkta studiehinder som skäl för att de inte deltar i utbildning, och här finns inte heller några stora skillnader mellan dem som har kort tidigare utbildning och övriga. 30 procent anger som skäl att de inte har råd, bara 13 procent att

resorna skulle bli för långa och ungefär hälften att de inte har tid och

bland de senare är det vanligare att åberopa konkurrerande fritidsintressen än arbetet som orsak att inte ha tid att studera. Slutsatsen av intervjusvaren bör vara att åtgärder för att påverka studiemotivationen i positiv riktning ger bättre resultat än åtgärder för att minska direkta studiehinder om man vill öka deltagandet i vuxenutbildning och folkbildning, och att detta särskilt gäller dem som har kort tidigare utbildning. Men samtidigt är det värt att påpeka att analyserna av svaren från dem som aldrig hade deltagit i vuxenutbildning bygger ett begränsat antal intervjuer. Det verkar ändå rimligt att anta att ekonomiska hinder att studera är vanligare bland dem som har låg inkomst; det antagandet får också visst stöd i analyserna av intervjusvaren.

SOU 1996: 159 Kapitel 3 123

Sambandet mellan cirkelstudier och samhälls- och

förening-

saktivitet

Folkbildningen och därmed studiecirklarna förväntas medverka - - till en

gynnsam samhällsutveckling genom att ge stöd till det idébuma arbetet i

folkrörelser och föreningar.

Av rapporten Folkbildning och vuxenstudier framgår, att det finns ett

inte särskilt starkt fullt tydligt positivt samband mellan å sidan men ena vuxenstudier och å andra sidan såväl ett antal andra fritidsaktiviteter med främst kulturell inriktning som aktivitetsgrad i organisationer och deltagande i samhällslivet. I analysen ULF -data framkommer ett starkare av samband mellan stor facklig eller politisk aktivitet och deltagande i stu-

diecirklar. l ingen av studierna kan dock något klart på frågan

svar ges vad som är orsak och vad som är verkan. Hur orsakssambandet än ut ser tycks det emellertid ändå finnas ett närmast symbiotiskt samband mellan

å ena sidan folkbildning och å andra sidan såväl aktivitet inom kulturlivet

som engagemang i ideella organisationer. Sålunda bedrivs betydande del musikverksamheten i landet i en av form av studiecirklar. Detsamma gäller flera andra kulturella aktiviteter.

Åtskilliga föreningar och organisationer bedriver delar sin verksamhet

av

som studiecirklar; det kan gälla funktionärsutbildning också politis-

men

ka studier, livsåskådningsfrågor och miljökunskap. I sådana fall handlar

det närmast om ett organisatoriskt samband. För del erbjuder en personer vuxenutbildning möjligheter till förkovran inom ett område inom vilket man redan är engagerad, och då är engagemanget orsaken till att studierna bedrivs. I andra fall väcks intresset genom studierna. Då det gäller fritidsaktiviteter är sambandet med vuxenstudier särskilt

starkt i fråga om besök teater/konserter/muséer/utställningar, bokläsning samt sång och musik. Däremot är sambandet negativt då det gäller

att spela bingo. Sambandet mellan vuxenstudier och aktivt deltagande i organisatio-

ners verksamhet är starkt i fråga fackföreningar, politiska föreningar,

om pensionärsorganisationer, inte lika starkt men fortfarande tydligt då det

gäller föräldraföreningar och religiösa samfund, bara svagt då det

men

gäller idrottsföreningar och nykterhetsföreningar.

Ett tydligt positivt samband finns också mellan vuxenutbildning och deltagande i samhällslivet. Valdeltagandet är exempelvis klart större bland dem som deltagit i vuxenutbildning liksom de politiska resurserna

i intervjuerna illustrerat med den i sammanhanget vanliga frågan

om ve-

derbörande har talat inför ett möte. Ett tydligt samband finns mellan lågt

deltagande i vuxenutbildning och vad brukar beteckna politisk man som

124 Kapitel 3 SOU 1996: 159

fattigdom i intervjuerna: kan själv överklaga ett myndighetsbeslut.

Frågan om studiecirklamas betydelse för föreningslivet behandlas ytterligare i avsnitt 4. av detta kapitel.

Folkhögskolor

De flesta förknippar folkhögskolor med ñerterminskurser heltid, ofta bedrivna i internat. Det är också sådana kurser som dominerar folkhögskolorna, är bärare av folkhögskoletraditionen och skapar den särskilda miljön skolorna. Deltagarmässigt är det emellertid de korta kurserna om oftast bara några få dagar som dominerar. Medan de långa kurserna 1994/95 hade ca. 37 000 deltagare var antalet deltagare i de korta kurserna ca. 170 000. Ser man i stället till resursanvändningen, går omkring nio tiondelar av statsbidraget till de långa kurserna om man inräknar de särskilda medlen till arbetsmarknadsmotiverade utbildningsplatser. Även både folkhögskolor och studiecirklar sammanfattas under om begreppet folkbildning finns det från deltagarnas synpunkt en karaktärsskillnad. Det karakteristiska för studiecirklama är att de är en vardaglig fritidsverksamhet. De äger oftast rum kvällstid, efter arbete och andra vardagsplikter. Deltagandet kräver för de flesta inga stora uppoffringar eller förändringar i livsmönstret. Kunskapsuppbyggnaden är ganska långsam och utglesad över tiden. Det kan inte gå så fort i en normal studiecirkel om 30 timmar fördelade kanske 15 veckor. De korta folkhögskolekursema liknar i flera avseenden studiecirklar-

na mer än de långa kurserna och kan kanske bäst beskrivas som i tiden

koncentrerade studiecirklar. Som regel varar de bara några få dagar, ofta över ett veckoslut. I likhet med många studiecirklar är det vanligt att de korta kurserna anordnas tillsammans med en förening som ett led i föreningens interna utbildning eller på annat sätt som en del av dess verksamhet. I ñera avseenden är deltagandet liknande studiecirklamas, ex. genom låg andel invandrare. En skillnad är dock att kvinnor och män deltar i ungefar samma omfattning i de korta folkhögskolekursema. I studiecirklama dominerar kvinnorna klart. Det karakteristiska för de långa folkhögskolekurserna, särskilt om de är förlagda till internat, är i stället att deltagarna för långa perioder lämnar sin vardag för att göra något helt annat. För många handlar det inte bara

SOU 1996: 159 Kapitel 3 125

om att under själva studietiden bryta mot rutin och slentrian utan folkhögskolestudiema skall också leda till förändrad tillvaro, till inen en ny

riktning av livet. Sambandet mellan de långa kurserna och föreningar

verkar vara relativt svagt.

Den löpande statistiken över deltagandet i de långa folkhögskolekur-

sema är betydligt mera omfattande än över folkbildning. En kort annan redovisning har lämnats tidigare, i kapitel

Genomsnittsåldem på deltagarna är jämförelsevis låg och ligger under

30 år. Andelen kortutbildade är stor, särskilt i de allmänna kurserna och på de extra utbildningsplatser som har tillkommit arbetsmarknadsskäl. av Omkring en tredjedel deltagarna där har högst grundskolestudier och av mer än tre fjärdedelar har högst tvåårig gymnasial utbildning bakom sig, vilket är höga siffror särskilt med tanke den låga genomsnittsåldem hos deltagarna. I de långa särskilda kurserna, ofta har estetisk, konstsom närlig eller medial inriktning, är andelen med högst grundskoleutbildning

omkring 15 procent och med högst tvåårig gymnasieutbildning

50 procent Andelen invandrare är väsentligt större än i studiecirklarna. I de allmänna kurserna och på de extra utbildningsplatsema läsåret 1994/95 var andelen utorrmordiska invandrare har bott i Sverige högst fem år som omkring 17 procent. Andelen invandrare vid de långa särskilda kurserna var mindre. De allmänna kurserna och de extra utbildningsplatsema för arbetslösa har också störst andel deltagare med handikapp. Inom dessa kurser kunde läsåret 1994/95 nära 15 procent ha något slag fysiskt eller anses av socialt handikapp medan motsvarande siffra för de särskilda kurserna var knappt nio procent.

Den sammanfattande bedömning SUFO gör vad deltagandet som avser i folkbildningen är följande.

Statsbidragsförordningen anger, att verksamheter syftar till att ut-

som jämna utbildningsklyftor skall prioriteras inom folkbildningen. All erfarenhet pekar emellertid på att de som har kort formell utbildning är svårast att rekrytera till frivillig utbildning. Detta är grundorsaken till att det finns utbildnings- och kunskapsklyftor. I detta perspektiv måste man ändå konstatera, att folbildningen bättre än nästan alla andra vuxenutbildningsforrner faktiskt har lyckats rekrytera kortutbildade. Studiecirklarna får lyckas väl med att rekrytera handikappade, anses

som är en av de målgrupper som särskilt i de statliga måldokumen-

anges

126 Kapitel 3 SOU 1996: 159

ten. Andra viktiga målgrupper är arbetslösa och ensamstående föräldrar

som också får anses vara väl representerade bland deltagarna. Beträffande två andra grupper är situationen mera problematisk, näm-

ligen då det gäller dem som har kort formell utbildning och invandrare.

Båda dessa grupper deltar i studiecirklar i mindre grad än genomsnittet för landets invånare. Analysema av såväl SCBs intervjuundersökning som ULF -data visar att det i stor utsträckning handlar om att komma över en barriär: det är steget att delta i den första kursen eller studiecirkeln som är svårast att ta för de kortutbildade. De som har tagit det steget har en tydlig tendens att sedan delta i ytterligare utbildning. I analysen av ULF -data påpekas, att de särskilda anslagen till uppsökande verksamhet och andra åtgärder sedan några år har avskaffats, och i detta spåras ett samband med den svaga rekryteringen av de kortutbildade. Att återinföra dessa särskilda anslag vore emellertid att ta ett steg tillbaka vad gäller folkbildningens frihet från styrande ingrepp. Påpekandet är dock viktigt. Erfarenheterna från tidigare försöksverksamheter visar nämligen också på att det går att med riktade insatser få ett ökat deltagande bland kortutbildade. Siffrorna tyder på att varken studieförbund eller någon annan aktör har tagit vara dessa erfarenheter. SUFOs underlag får också visa, att bristande motivation är anses en viktigare orsak till lågt deltagande i vissa än direkta studiehinder. grupper Det utesluter inte att kostnaderna för att studera i cirkel kan vara av väsentlig betydelse i den ekonomiska situation som många befinner sig i idag. Sjunkande statliga och kommunala bidrag till studieförbunden har lett till ökande deltagaravgifter för studiecirklama, och detta kan komma att leda till minskat deltagande inom de prioriterade grupperna. Idag kan det en del orter kosta över 1 000 kr. att delta i en vanlig studiecirkel. Motivationen har, med den instrumentella syn på vuxenutbildning som dominerar, främst att göra med den nytta den enskilde anser sig ha av kunskaper i arbetslivet, i sitt sociala umgänge, som förälder eller för den egna fritiden. Det förefaller av en rad skäl vara så att det finns en samvariation mellan kort formell utbildning och låg uppskattning av den nytta som studier kan medföra. Delvis är detta frågor som har att göra med samhällets och arbetslivets organisation. Frågan måste därför ställas om det bara är studieförbundens och andra vuxenutbildningsanordnares sak att höja motivationen för studier bland de kortutbildade. Klart är dock att vuxenutbildningsanordnarna, och kanske främst studieförbunden bland dem, skall erbjuda utbildningsmöjligheter som är lämpade och lockande också för dem som saknar studievana. Trots att många invandrare är välutbildade, harderas allmänna situation i samhället och på arbetsmarknaden i flera avseenden likheter med

SOU 1996: 159 Kapitel 3 127

den som råder för kortutbildade etniska svenskar. Bristande kunskaper i

svenska innebär svårigheter att kommunicera, den kompetens invandrar-

na faktiskt genom sin utbildning och tidigare yrkeserfarenhet kan ha tillmäts ofta inget värde på den svenska arbetsmarknaden och skillnader i kulturell bakgrund och därav betingade värderingar skapar lätt kontakt-

svårigheter. Till detta kommer som en särskild svårighet för invandrarna

främlingsfientlighet och fördomar. Det faktum att invandrare deltar i studiecirklar i mindre utsträckning än svenskarna har kanske att göra med att de är vid denna för Sverige ovana ganska speciella studiefonn, som dessutom ställer ganska stora krav på del-

tagarnas kommunikativa förrnåga. För att man skall ha utbyte av en studie-

cirkel måste kunna ta del och i diskussioner. Det hävdas också ofman av ta, att den sarntalspedagogik som präglar den ideala cirkeln inte stämmer med många invandrares uppfattning hur meningsfull utbildning skall om bedrivas cirkeln upplevs som ineffektiv. - Men just därför att studiecirkeln är en så typiskt svensk företeelse vore det av stort värde för integrationen i det svenska samhället att invandrarnas

deltagande ökade. Häri ligger en svår avvägningsfråga. Om studiecirkel

en anpassas till den här refererade uppfattningen vad många invandrare om förväntar sig av en utbildning förlorar den lätt sin särprägel och blir traen ditionell lektion med de krav en sådan ställer ledaren/läraren.

Trots de svårigheter som kan föreligga måste det vara en viktig

uppgift för studieförbunden att utveckla verksamhet kan dra till sig en som både svenskar och invandrare för att på så sätt skapa nya möjligheter för människor med olika bakgrund att mötas kring intressen. gemensamma Då det sedan gäller folkhögskolorna kan kort och gott konstateras, att deltagandet i de långa allmänna kurserna och användningen de extra av av arbetsmarknadsskäl tillkomna utbildningsplatsema stämmer väl med målen för statsbidragen. Andelen kortutbildade är stor liksom andelarna

invandrare, handikappade och arbetslösa. De långa särskilda kurserna

uppvisar en annan bild, men de har också ett annat syfte. Till stor del utgör de kvalificerade utbildningar med estetisk och medial inriktning och inträdeskraven är ofta ganska höga. De utgör ett viktigt inslag i utbildningen av kulturarbetare i Sverige och därmed för kulturlivet i landet. Den sammanfattande slutsatsen för SUFOs del är att deltagandet i studiecirklar och folkhögskolekurser i huvudsak stämmer väl med de mål som finns angivna för de statliga bidragen. Som grund för den slutsatsen ligger då att SUFO att det finns rimliga förklaringar till att deltaanser gandet i studiecirklar bland kortutbildade och invandrare ligger en lägre nivå än bör eftersträvas. Även i framtiden bör dessa som grupper betraktas som prioriterade inom all folkbildning, och särskilt studieförbunden bör öka sina ansträngningar att utforma sin verksamhet så att deltagandet bland kortutbildade och invandrare ökar.

128 Kapitel 3 SOU 1996: 159

Det är vidare uppenbart att både studiecirklar och folkhögskolor är av stor betydelse för medlemsutbildningen och verksamheten inom ideella föreningar. Som har framgått tidigare har SUFO i överensstämmelse med sina direktiv studerat det totala deltagandet i studiecirklar och folkhögskolekurser, och SUFOs analyser syftar inte till att belysa deltagandet hos det enskilda Studieförbundet eller den enskilda folkhögskolan. Det bör enligt

SUFOs uppfattning vara Folkbildningsrådet som förmedlare av statsbi-

draget som har att övervaka att de olika mottagarna använder bidragen avsett sätt. Rådet avser att under hösten 1996 publicera en undersökning av deltagarna i studiecirklar under hösten 1995. Av denna undersökning

kommer att framgå skillnaderna mellan studieförbunden vad avser delta-

garnas bakgrund.

III. 4 Erfarenheter och resultat av folkbild-

ningen

Redan enligt 1991 års proposition skall huvudvikten vid en utvärdering av folkbildningen läggas vid deltagarnas erfarenheter. Detta synsätt finns också i SUFOs direktiv, och det är i den andan som utvärderingsarbetet har bedrivits. Det av SUFO initierade underlaget för utvärderingen av deltagarnas erfarenheter av och uppfattning om folkbildningen finns dels i SCBs intervjuundersökning och bearbetningen av densamma i Folkbildning och vuxenstudier, dels i ett antal kvalitativt inriktade studier, nämligen Cirkelsamhället som studerat studiecirkelverksamheten i tre lokalsamhällen, "man lär sig mer än man tror genom att trajfas", som studerat cirklar i samhällsämnen, Rockmusik som folkbildning, som studerat verksamheten i rockcirklar, Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande, som handlar om manligt dominerade hantverkscirklar samt Värden i folkhögskolevärlden som studerat folkhögskolorna. sammanfattningar av dem finns i kapitel II. Vidare har SUFO utnytt-

jat de kvalitativa studierna Kan en filthatt stärka demokratin som

behandlar mål och ideal i folkbildningen och Handen och Anden, som behandlar textilcirklama samt forskningsrapporten Studier i förening. Några medlemmars tankar demokrati och cirkelstudier i folkrörelser. om I samtliga nämnda studier finns också underlag för bedömningar av folkbildningens betydelse i ett vidare samhällsperspektiv. Som underlag för synpunkter folkbildningens organisationer har

SOU 1996: 159 Kapitel 3 129

använts de av SUFO initierade studierna Folkbildning som institution och Folkbildningsrådet myndighets ställe", också de sammanfattade i kapitel II.

III. 4. 1 Studieformen

Studiecirklar

Av SCBs intervjuundersökning framgår att de som deltagit i studiecirklar har övervägande mycket positiva erfarenheter. 92 procent av deltagarna anser att studiecirkeln rent allmänt är en bra studieforrn och 83 procent att de studiecirklar, av vilka de själva har erfarenheter, har givit de kunskaper som de har förväntat sig.

Av det föregående har framgått, att omkring hälften av samtliga inter-

vjuade tror att det är vanligt att cirkelledama har brister i ärrmeskunskapema, men när deltagarna uttalar sig om sin egen senaste cirkel blir bilden helt annorlunda 90 procent säger då att cirkelledaren hade tillräckliga kunskaper. Positivt betyg får också den studiecirkel i vilken man senast deltog. Det är bara några få procent som anser att kraven på deltagarna är för höga eller studietakten för hög, medan omkring en fjärdedel anser att cirkelledaren kunde ha ställt högre krav på deltagarna. Omkring hälften anser att det är diskussionerna i cirkeln som är det värdefullaste. Går man sedan till de kvalitativt inriktade undersökningarna får man en kompletterande bild, som är viktig för den fördjupade förståelsen av sambanden mellan deltagarnas förväntningar och deras erfarenheter. Det genomgående resultatet i alla undersökningarna är att deltagarna är mycket nöjda. Det är också vanligt att de sätter den positiva bilden av studiecirkeln i kontrast till negativa upplevelser av vanlig utbildning.

Åtskilliga uttalanden förekommer av innebörd att man sannolikt inte

skulle ha studerat om inte studiecirkeln funnits tillgänglig som en möjlighet. Studien Cirkelsamhället bygger på intervjuer med sammanlagt 63 cirkeldeltagare. Studien redovisar alltså deltagarnas egna uppfattningar, och den innehåller inga observationer av hur arbetet i studiecirklarna äger rum. Studien bekräftar bilden från SCBs intervjuundersökning av att del-

tagarna studerar i cirkeln för att lära sig något, och de anser också att själ-

5 16-1329

130 Kapitel 3 SOU 1996: 159

lärandet är viktig del det man får ut av cirkeln. Det är bara ett fåva en av

tal av de intervjuade som uttryckligen säger att de inte lärt sig någonting

nytt i Cirklarna men trots detta är de som regel mycket nöjda; det är tyd- ligen i deras fall någonting annat i Cirklarna som de upplevt som värdefullt. De övriga, det stora flertalet, ger en mängd skiftande exempel på vad de får ut i form av ny kunskap. Men därutöver är motiven för att delta i cirklama olika hos olika individer, och samma individ har ofta flera motiv att delta.

De intervjuade talar om att studierna är ett sätt att upprätthålla tidiga-

re kunskaper, att hålla sig å jour med vad som händer i världen och att hänga med i den tekniska utvecklingen. Cirklarna hjälper dem att påverka och att bevaka sina intressen, att skaffa nya kunskaper för att klara vardagen eller uppdrag i föreningar. Det finns i intervjuerna ganska gott om exempel på att man deltar för att skaffa sig baskunskaper som förberedelse för vidare studier eller kunskaper till nytta och glädje i arbetslivet.

Många av de intervjuade säger också att Cirklarna ger kunskaper som be-

rikar fritiden, och att de medför personlig utveckling och att man får bättre förståelse av sig själv och andra. Genomgående talar deltagarna om studiecirklamas sociala funktion att de träffar andra med liknande intressen men kanske med annan bak-

grund eller annan livssituation. För många som står utanför arbetslivet-

pensionärer och arbetslösa är studiecirkeln en väg att få struktur på da- och liknande motiv finns bland ensamstående. Ett slags gemenskap gen,

utan stora krav nämner många som en fördel med Cirklarna, en gemenskap som går över kulturgränser, sociala gränser och yrkesgränser.

Som framgått tidigare, i redovisningen av resultaten av SCBs

intervjuundersökning, är det inte många som anger attitydpåverkan som

motiv för att vuxenstudera, och de intervjuade i studien Cirkelsamhället tar inte heller självmant upp vad som kan kallas medborgarvärden. Men när intervjuama ställer frågor kring detta visar det sig att många anser att cirklama individen icke avsedda men för samhället positiva och ger av avsedda effekter. Man lär sig att uttrycka sig och att argumentera, och cirklama är ofta fora för erfarenhetsutbyte och åsiktsbildning också om detta inte är det direkta syftet med den enskilda cirkeln eller motivet för att delta. I en annan av SUFOs studier, "man lär sig mer än man tror genom att trájfas" undersöks verksamheten i ett antal samhällsinriktade studiecirklar. Deltagarnas erfarenheter liknar i hög grad dem som redovisas i Cirkelsamhället, men fokus har här framför allt riktats hur lärandet i

studiecirklar faktiskt går till och den grundar sig då på observationer i

Cirklarna. Det verkar av studien som om samhällscirklama i hög grad motsvarar

SOU 1996: 159 Kapitel 3 131

vad skulle kunna beteckna som idealet för alla cirklar. Deltagarna man lägger själva märke till och framhåller att skillnaderna i förhållande till den vanliga skolans lektioner är stora. De att de har möjligheter att anser

påverka cirklamas innehåll och arbetssätt. Detta gäller särskilt vad som i studien kallas de problemorienterade cirklarna, s. studiecirklar

v. tillkommit i samverkan med någon förening eller deltagarnas eget som

initiativ. Övriga cirklar benämns i studien utbudsbaserade, varmed me-

att innehållet i stora drag har bestämts av anordnaren och att cirkeln nas har erbjudits allmänheten för anmälan och deltagande. Den bild framträder är att deltagarnas uppfattning om de som samhällsinriktade studiecirklarna är nästan oreserverat positiv. Tre drag betecknas i analysen karakteristiska för cirklarna: som

den kollektiva läranderniljön att man studerar tillsammans med an- tiden kommunicerar med; studiekamratema betraktas dra som man hela omistlig och deras kunskaper och erfarenheter värderas som en resurs höga

den informella karaktären hos studiesituationen med samtalet som förhärskande metod den lättsamma stämningen, de fria arbetsformema, ledaren som medstuderande;

och genuina intresset för cirkelns ämne där finns det gemensamma varken betygshets eller meriteringsbehov, utan drivkraften är just det gemensamma intresset av att lära sig mera.

I studien har särskilt intresse ägnats invandrares deltagande, och det noteras att flera studieförbundsavdelningar inte hade någon särskild verksamhet för När sådan verksamhet förekommer har den i många gruppen.

fall initierats utifrån kommunen, arbetsförmedlingen eller någon or-

- av ganisation, och då är målgruppen huvudsakligen arbetslösa invandrare och främst invandrarkvinnor. Man får intrycket, att det inte är så vanligt att studieförbunden på hand aktivt arbetar för att rekrytera invanegen

drare till sin verksamhet och att det i många fall krävs att något utomstå-

ende ställer med öronmärkta resurser för att sådan verksamhet organ upp skall komma till stånd. Denna iakttagelse gäller också beträffande verksamheter har arbetslösa ofta kortutbildade som målgrupp. som unga - - Vid bedömningen dessa iakttagelser måste dock hålla i minnet att av man

de grundar sig på ett begränsat urval studieförbundsavdelningar och

av deltagare. Studien Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och

132 Kapitel 3 SOU 1996: 159

hantverksutövande är en uppföljning med inriktning på traditionellt manligt inriktade hantverkscirklar av bl. a. samma författares undersökning av textila hantverkscirklar i projektet Handen och Anden, är stusom en die av ABFs och Studieförbundet Vuxenskolans praktisk-estetiska cirkelverksamhet och som publicerades i bokform 1994. I Handen och Anden ansåg man sig kunna konstatera, att det mellan studieförbunden och de textila cirklarna råder ömsesidigt bristande förståelse: Folkbildningen en har sina rötter i självbildningstradition med boken i centrum, textilcirklarna hör hemma i en hantverkstradition med förankring i hemslöjdsoch hembygdsrörelsemaf Textilcirklama, med nära hundra procent nog kvinnliga deltagare, utgör för kvinnorna en verksamhet innehåller som mycker mer än bara utvecklande av textil hantverksskicklighet. Textilcirkeln erbjuder ett mentalt rum, en mötesplats där människor med olika bakgrund och erfarenheter kan mötas, den välbefinnande ger och den leder till estetisk utveckling och innebär såväl ett vidareförande av ett kulturarv som vidareutveckling av textila konstarter. De textila cirklarna förekommer i stort antal och är lätta att finna. Cirklar som sysslar med traditionellt manliga hantverk är mindre vanliga. Antalet studerade cirklar och gjorda intervjuer i Kunskapssyn och samhällsnytta... är förhållandevis litet och kan inte underlag för några ge

bestämda och långtgående slutsatser.

Det allmänna intryck man får av intervjuerna är dock, att verksamheten i dessa manliga hantverkscirklar är betydligt mindre mångfacetterad än i textilcirklama. Deltagarna verkar i hög grad koncentrerade på vad de ser som cirkelns syfte: att lära sig att tillverka föremål i trä eller metall och att ständigt bli bättre att åstadkomma just detta. I flera fall tycks verksamheten fokuserad mest på just tillverkning och vara mindre det egna lärandet. Lärandet förefaller i stor utsträckning ske individuellt med stöd handledning och råd från cirkelledaren eller av mera kunniga kamrater. Uppenbart är att deltagarna är mycket nöjda med sina hantverkscirklar. De ger dem stor personlig tillfredsställelse och deltagarna sätter

stort värde att få tillgång till material, lokaler, utrustning och kvalificerad handledning av ledare och kamrater. Men frågor måste ställas

om studieförbundens ambitioner då det gäller kvaliteten i delar verksamav heten, särskilt då jämför med uttalandena studiecirkelns möjligman om heter av intervjuade företrädare för hantverket. Till denna fråga återkommer SUFO i avsnitt 6 av detta kapitel.

En verksamhet som under det senaste decenniet har fått betydande en omfattning är rockcirklama. Kunskapen dessa är bristfällig, både inom studieförbundens ledningar och bland allmänheten. Äldre har ofta liom

SOU 1996: 159 Kapitel 3 133

ten förståelse för rock musikform och tar avstånd från många av dess som

yttringar och uttrycksformer. Därför också många rockcirklarna

ser med stor tveksamhet. I undersökningen Rockmusik som folkbildning presenteras en studie av rockcirklarna, deras arbetssätt och funktion. Enligt undersökningen har studieförbundens förhållningssätt förändrats med

åren så att den numera i högre utsträckning än tidigare utgår från rock-

bandens egna behov och intressen med de ansvariga som resurspersoner som nära följer bandens utveckling och hela tiden är beredda att stödja och hjälpa till i deltagarnas läroprocess. Deltagarna i rockcirklarna är unga, enligt en undersökning inom ett av studieförbunden genomsnittligen i åldern 22 25 år. Männen dominerar med markant inslag deltagare med arbetarklassbakgrund. Åtstort ett av

skilliga av deltagarna har, eller har haft, svårigheter i skolan. Därmed

framstår rockcirklarna som en av de få verksamhetsgrenar som förmår rekrytera unga kortutbildade. Enligt undersökningen erbjuder rockcirklarna, vid sidan av den musikaliska utvecklingen för deltagarna, en viktig möjlighet att utveckla olika kompetenser. De spelar en stor roll för ungdomars socialisationsprocess. Detta har i något sammanhang uttryckts så, att rockcirklarna utgör en viktig arena för arbetarpojkars vuxenblivande. För att bandet och därmed cirkeln skall fungera krävs att medlemmarna - lär sig hantera normer och konflikter i den sociala samvaron. Samtidigt ger rockmusiken ungdomar möjlighet att skapa en identitet som underlättar vuxenblivandet.

I själva verket har, enligt SUFOs mening, det lärande som pågår inom

ett rockband stora likheter med studiecirklarna. Läroprocessema skiljer sig starkt från skolans pedagogiska aktiviteter. I rockbandet bearbetas och förändras den individuella och kollektiva identiteten genom skapandet och sökandet i musiken. Individema lär sig något av att ingå i eller tillhöra en grupp. Att spela rockmusik kan ses som en frivillig och informell form för lärande, medan skolan karakteriseras av det institutionaliserade och forrnaliserade lärandet. Rockmusiken måste ses som en i högsta grad folklig kulturyttring av samma värde för sina utövare och sin publik som all annan folklig kultur.

Den sammanfattande bilden blir att studiecirkeln är en mycket lyckad studiefonn för vuxna, och bland dem många som inte trivts med och tagit avstånd från den traditionella skolans arbetsformer. Även många deltagaom re framhåller den sociala sarnvaron, trivseln och välbeñnnandet i cirklarna som viktiga, så dominerar lärandet klart som motiv för deltagandet. De allra flesta intervjuade i samtliga undersökningar säger att de i cir-

klarna lärt sig vad de förväntade. Det är ett omdöme måste lita på.

som man

134 Kapitel 3 SOU 1996: 159

Det är också tydligt att cirklama har en viktig samhällelig funktion

vid sidan av det lärande som pågår och vid sidan av deltagarnas egna

vittnesmål värdet den sociala Det är alldeles tydligt att om av samvaron. studiecirklarna upprätthåller ett samhälleligt nätverk tvärsöver alla sociagränser. Samtalet som pedagogisk huvudforrn innebär att deltagarna tränar sig att uttrycka sig, att argumentera och att hävda sina ståndpunkter och åsikter. Samtidigt kräver samtalet respekt för andra och för deras åsikter. Att försöka förstå andra innebär också beredvillighet att låta en

sig påverkas. För åsiktsbildningen i samhället är detta av stor betydelse,

och här har studiecirklama en roll som liknar massmediernas utan att de konkurrerar med dem.

Folkhögskolor

Också de som har deltagit i folkhögskolestudier är nöjda, rentav i ännu högre grad än cirkeldeltagama. Enligt SCBs intervjuundersökning anser 97 procent av de tidigare deltagarna att folkhögskolan erbjuder en bra studieforrn, 94 procent att de har fått de förväntade kunskaperna, 98 procent att lärarna var kunniga och en lika hög andel att stämningen mellan lära-

re och elever var bra och nästan lika många att stämningen mellan eleverna också var bra. Knappt tio procent anser att studietakten var för låg

eller att kraven på förkunskaper var för låga. I det följande behandlas endast folkhögskolans långa kurser, som är kärnan i verksamheten. Eftersom dessa folkhögskolekurser till sin yttre form har stora likheter med exempelvis utbildningen i gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen ligger det nära till hands att i stor utsträckning beskriva särdragen i folkhögskolan genom att ställa den i kontrast till dessa utbildningar. Så uttrycker sig också många av rektorerna, lärarna och deltagarna i de intervjuer som refereras i Värden i folkhögskolevärlden. De beskriver ofta folkhögskolan i termer av hur den skiljer sig från vanlig utbildning. Rektorema och lärarna beskriver folkhögskoleutbildningen på det sättet, att den framför allt handlar om att förmedla självtillit, självförtroende och demokratiskt tänkande med öppenhet och respekt för andra människor. När de jämför med kommunal vuxenutbildning talar de om att tempot på folkhögskoloma är lugnare, effektivitetskraven är lägre och nyttoimiktningen mindre. Folkhögskolan vill vara ett ut-bildningscentrum där människor får utveckla sig såväl personligt som kunskapsmässigt

SOU 1996: 159 Kapitel3 135

Folkbildning uppfattas dessutom innebära ett ideologiskt ställningstagande för att arbeta med, och sprida kunskaper till, missgynnade sociala Som folkhögskollärare menar man sig vara extra lyhörd för desgrupper. Folkhögskolan vill också en plats där människor kan få sa grupper. vara

chans att börja om citaten ur Värden i folkhögskolevärlden .

en En vanlig uppfattning bland deltagarna lärarna är att de är mer allom mänbildade än vanliga lärare och att de är socialt kompetenta som en kompis nästan. Det finns också många karnratberättelser om hur elever har utvecklats och förändrats under inflytande av den positiva miljön skolorna. Andra berättar hur de själva har haft svårt att anpassa sig till om den vanliga skolan, avbrutit sina studier i folkhögskolan fått tillbaka men självförtroendet och viljan att studera och utveckla sig. Gemensamt för flera dessa elever är, enligt rapporten, att de kommer från arbetarklass av och/eller är andra generationens invandrare. Flera folkhögskolor har inriktat sig särskilt att ge utbildning handikappade, och det finns också flera vittnesmål om att folkhögskolorna är flexibla då det gäller att ordna alternativ för elever med särskilda behov. En likhet med studiecirklarna och i överensstämmelse med folk- bildningens ideologi och mål är att deltagarna i folkhögskolekurserna har mycket skiftande bakgrund och livserfarenheter. Gemensamt är också att dessa olikheter uppskattas både lärare och av eleverna själva. av

Men det innebär också påfrestningar, och den täta sociala miljön och den

nödvändiga sociala kontrollen folkhögskolorna kan vara omvälvande för människor tidigare levt ganska isolerade eller med begränsade som kontakter utanför den egna grupptillhörigheten. Värden i folkhögskolevärlden utpekat inte några särskilda pedagogiska eller metoder som i klassrumssituationen skulle skilja folkhöggrepp skolan från den vanliga skolan. En skillnad tycks dock vara att eleveri större utsträckning får aktörer och förväntas bidra med sina na vara särskilda tidigare kunskaper och erfarenheter. I övrigt tycks skillnaderna gentemot utbildning ligga i lugnare tempo och i lärarnas attiannan mera tyder och personliga engagemang, som sträcker sig utanför lektionssalar- Slutligen tycks folkhögskolorna på ett annat sätt än vanliga skolor utna. göra lärande miljö med ett starkt socialt engagemang. en Värden i folkhögskolevärlden tar också upp problem som hänger sammed folkhögskolomas kraftiga expansion av verksamheten under seman år. De särskilda kvaliteter folkhögskolan erbjuder har medfört nare som att de har kommit att utnyttjas för utbildning arbetslösa med särskilt av stora brister i sin tidigare utbildning. De extra kursplatser som har ställts till folkhögskolans förfogande motsvarar nu nästan hälften av den totala verksarnhetsvolymen. Detta har inte bara ställt stora krav folkhögsko-

lornas anpassningsförrnåga utan har också medfört en förändrad elev-

136 Kapitel 3 SOU 1996: 159

sammansättning. Tidigare dominerade elever sökt sig till skolorna som av eget fritt val, men nu är inslaget stort studerande befinner sig där av som

mer eller mindre av tvång. De upplever sig inte ha något alternativ

men skulle egentligen helst ha ett förvärvsarbete. Elevernas osäkerhet om framtiden och deras ofta utsatta sociala situation färgar sig på arbetsav klimatet i skolorna.

III. 4. 2 "...bidrar till en demokratisk grundsyn och utveckling ..."

Det viktigaste motivet för ett statligt stöd till folkbildningen har alltid varit att främja demokratin folkbildningen bidrar till demokratisk - en grundsyn och utveckling i samhället, med den senaste folkbildningspropositionens formulering. Folkbildningens roll då det gäller att bidra till att stärka demokratin i det svenska samhället bör inte främst ses som ett uppdrag att männisge kor möjligheter att studera de mera formella förutsättningarna för att demokrati skall råda, såsom allmän och lika rösträtt, yttrandefrihet, accepterandet av majoritetsbeslut eller likhet inför lagen. Den uppgift som hela folkbildningen har kan mera beskrivas som att

stärka människors förmåga och vilja att aktivt delta i demokratiska

pro-

cesser och att ta del i och ansvar för beslut. I detta ingår också att öka för-

ståelsen och respekten för andra människor, deras åsikter och värderingar. Viktigt är också att sprida insikten om de krav på saklighet och kunskap, och därmed upplyst förståelse, prövning olika argument, av

vägande av olika ståndpunkter och förankring finns inbyggda i ett

som

demokratiskt förhållningssätt. Syftet är att öka medborgarnas politiska

resurser, deras sociala kapital och den politiska järnlikheten. Om detta uppnås bidrar folkbildningen till att höja kvaliteten det offentliga samtalet och till att skapa ett bättre samhällsklimat.

SOU 1996: 159 Kapitel 3 137

Studiecirklar

Att studieförbundens cirkelverksamhet spelar en viktig roll för den allmänna kunskaps- och bildningsnivån bland de vuxna i Sverige måste vara höjt över allt rimligt tvivel. Det kan naturligtvis diskuteras om all kunskap är av betydelse för människors möjlighet till delaktighet i samhällets utveckling. Men det visar sig i de av SUFO initierade undersökningarna att det inte bara är de cirklar som kan sorteras in under rubriken samhällsvetenskap som är av betydelse för samhällsklimatet och för kunskapen om hur samhället fungerar.

Av undersökningen av textilcirklarna Handen och Anden framgår,

att det informella samtalet i dessa cirklar i hög grad handlar om sam-

hällsfrågor, men då mera med utgångspunkt i personliga erfarenheter av

kontakter med myndigheter och i egna och medmänniskors problem, alltså vad man skulle kunna kalla det civila samtalet. Undersökningen av

rockcirklarna Rockmusik som folkbildning visar att dessa cirklar spelar

en roll för ungdomars socialisation och därmed för deras inlemmande i ett demokratiskt samhälle. Tydligast kommer emellertid studiecirklarnas roll för demokratiutvecklingen fram i två andra undersökningar, nämligen i "man lär sig mer än man tror genom att träffas " och i C irkelsamhället. I den förra undersökningen, som är inriktad studiecirklar i samhällsämnen, förekommer Hera uttalanden om att deltagarna anser sig ha fått kunskaper som gör att de bättre förstår hur samhället fungerar och hur samhällsutvecklingen kan påverkas. I stor utsträckning finns inom denna kategori cirklar som är direkt avsedda att skola medlemmar och funktionärer i föreningar och organisationer. I Cirkelsamhället vittnar flera intervjuer om att också andra studiecirklar än de direkt samhällsinriktade fungerar som fora för erfarenhets-

utbyte och åsiktsbildning, att de bidrar till att uppöva förmågan att ut-

trycka sig och att de ger kunskap om hur man kan bevaka sina intressen. Möjligen kan man, som författarna av studien också antydningsvis gör, ställa frågan om inte studiecirkelverksamheten som helhet verkar mera disciplinerande än samhällsförändrande.

Folkhögskolor

För folkhögskoloma, som i större utsträckning än studiecirklarna har

6 16-1329

138 Kapitel SOU 1996: 159

unga elever med ett stort inslag av invandrare och kortutbildade, är det en viktig uppgift kunskaper hur det svenska samhället fungerar, att ge om hur det styrs och hur uppgifterna är fördelade mellan olika institutioner.

Som framgår Värden i folkhögskolevärlden ser både rektorer och

av

lärare det som självskrivet att deras roll i utbildningen är att ge någon

form av demokratisk fostran. Det förefaller som om de lägger ner ett betydande arbete att aktivera eleverna att ta del i skolornas arbete och att ta för sitt eget studiearbete. Mötena med andra elever med annan ansvar bakgrund möjligheter att vidga perspektiven och öka förståelsen för ger

andra kulturer och tänkesätt. I intervjuerna förmedlar också många elever att de under tiden på skolan faktiskt har fått ökad tolerans och förståelse

för andra liksom ökad ansvarskänsla och i vissa avseenden ökat engage-

mang i samhällsfrågor.

Tidigare i år utkom i svensk översättning den mycket uppmärksammade boken Den fungerande demokratin. Medborgarandans rötter i Italien av den amerikanske forskaren Robert D. Putnam8. Mot bakgrund av de dramatiska skillnaderna i ekonomisk och politisk utveckling mellan noroch södra Italien analyserar författaren förutsättningarna för att ett ra

samhälle skall bli framgångsrikt.

Enligt Putnam och hans forskarkollegor är en av de viktigaste fakto-

rerna bakom ett samhälles framgång vad som benämns medborgaran-

dan, i sin tur utmärks av ett aktivt deltagande i offentliga angeläsom genheter, av politisk jämlikhet och av solidaritet, förtroende och tolerans.

Några representativa citat ur boken:

sammanslutningar bland medborgarna bidrar till demokratins effektivitet och stabilitet. Internt ger sammanslutningama sina medlemmar sarnarbetsvanor, solidaritet och samhällsanda. enkäter i en annan stor undersökning visar att medlemmar i sammanslutningar var politiskt mer sofistikerade, hade större förtroende för samhället, deltog mer i det politiska arbetet och hade subjektiv medborgerlig kompetens... Det är värt att notera att dessa effekter inte kräver att sammanslutningens uttalade syfte är poli-

tiskt. Att sjunga i kör eller med i fågelskådarklubb kan i sig

vara en inympa självdisciplin och glädjen i att samarbeta friktionsfrittf

8 utgiven SNS Förlag 1996. Originalets titel: Making Democracy Work. Civic traditions in Modern Italy. Princeton University Press 1993

SOU 1996: 159 Kapitel 3 139

Putnams bok har väckt mycket diskussion. Kritiken förefaller dock inte ha gällt framhållandet av betydelsen av medborgarandan som en viktig

komponent i ett framgångsrikt samhälle utan att Putnam skulle ha under-

skattat betydelsen av ett antal andra komponenter. SUFO vill för sin del peka att folkbildningen erbjuder medborgarna arenor som fyller just den funktion som Putnam anser att medborgarorganisationer har. Förenings- och Folkrörelsesverige innehåller rikligt med medborgarorganisationer av det slag Putnam prisar. Bland dem har folkbildningen den specifika uppgiften att höja den medborgerliga kompetensen, och den åstadkommer detta främst genom att erbjuda möjligheter för medborgarna att utveckla sin livsvärld.

Ill. 4. 3 ... främjar internationell och kulturell förståelse och utveckling"

All ny kunskap innebär något sätt överskridande av gränser. Samtidigt

bidrar ökade kunskaper till att individen får verktyg att identifiera sig själv och därmed klargöra sin relation till andra. Att lära sig främmande

språk innebär kontakter med en annan kultur men samtidigt ett tydliggö-

rande av vad som är svenskt. Att studera sociologi eller psykologi leder till förståelse av andra människors beteende men också av det egna beteendet. Att delta i skapandet av en teaterpjäs innebär att man måste sätta sig in i författarens tankevärld och i rollñgurernas tillvaro tidsmässigt, socialt och psykologiskt, men stimulerar också självreñexionen. I denna allmänna mening syftar all offentlig och av samhället stödd utbildning till att främja förståelse, också internationell och kulturell förståelse. Folkbildningens särskilda roll i detta sammanhang får närmast ses i ljuset av

att den främst vänder sig till vuxna som har sin formella skolgång och ut-

bildning bakom sig. I exempelvis studien Cirkelsamhället finns flera vittnesbörd om att deltagarna i studiecirklar ser dem som en möjlighet att fölmed i tiden och att förstå vad som händer i världen. I dagens situation i Sverige är det särskilt viktigt att folkbildningen tar aktiv del i arbetet att underlätta för invandrarna att komma in i det svenska samhället och att motverka de starka tendensema till invandrarñentlighet. Här handlar det om ett verkligt folkupplysningsarbete som

väntar på att bli utfört.

140 Kapitel 3 SOU 1996: 159

Studiecirklar

Det finns i intervjuerna exempel på studiecirklar i vilka man medvetet söker blanda invandrare med etniska svenskar för att skapa direkta kul-

turmöten, och av intervjuerna att döma är resultatet framgångsrikt.

När invandrarföreningar står som initiativtagare till studiecirklar handlar det ofta om att stärka den etniska identiteten. Ytligt betraktat skulle detta kunna ses som försök att isolera sig från det svenska samhället, men snarare bör man nog se det som en strävan att vinna erkännande av den kulturella särarten som en del av det svenska samhället. Så betraktade bidrar cirklarna till att skapa förutsättningar för en bättre ömse-

sidig kulturell förståelse. Om sådana cirklar är vanliga framgår inte av

kommitténs olika studier, men det förefaller inte troligt eftersom SCBs intervjuundersökning visar ett lågt deltagande i studiecirklar bland invandrare. Exempel finns emellertid att studiecirklar medvetet används för att underlätta för invandrare att komma in i det svenska samhället. Så sker i Gunnared Cirkelsamhället, i storstadsförorten A "man lär sig mer än tror att träffas och säkerligen också andra håll i landet. man genom Om cirklarna lyckas, bör rimligen resultatet bli minskade fördomar. Det finns alltså bra exempel på vad studieförbunden skulle kunna göra för att minska främlingsfientlighet och öka kulturell och internationell förståelse. Att döma av SUFOs studier finns här utrymme för väsentligt mera omfattande och medvetna insatser från studieförbundens sida.

Folkhögskolor

Flera folkhögskolor har direkta egna internationella kontakter och bidrar till uppbyggnaden av liknande institutioner i andra länder. Detta är i god överensstämmelse med folkhögskolans traditioner. Det är också allmänt omvittnat att många folkhögskollärare har ett starkt internationellt intresse som kommer till uttryck i deras undervisning.

Av det föregående framgår, att andelen invandrare är förhållandevis

stor vid folkhögskoloma och då särskilt inom de allmänna linjerna och på de extra studieplatser som anordnas av arbetsmarknadsskäl. Värden i folhögskolevärlden tar utförligt upp frågor kring invandrarnas ställning och situation i folkhögskolan. Det framkommer att skillnaderna mellan skolorna är stora. I någon skola dominerar invandrarna, i

SOU 1996: 159 Kapitel 3 141

andra utgör invandrarna en obetydlig minoritet. Nästan genomgående

finns svenskar och invandrare i samma grupper. Undantagen är särskilda

språkförberedande kurser för invandrare.

De flesta svenska folkhögskoleelevema tycks finna det positivt att i skolorna få möta andra kulturer, medan invandrarna i viss utsträckning verkar uppleva det ett tryck att sig till skolorna domisom anpassa en nerande svensk kultur. I detta avseende är folkhögskoloma en spegling av samhället utanför. När elever, enligt studien, avfärdar allt tal om mångkulturalitet har det i första hand att göra med invandrarnas känslor av utanförskap i ett hårdnande samhällsklimat. Uppgiften att öka internationell och kulturell för-

ståelse kan därför inte ligga bara på folkhögskoloma och folkbild-

ningen i övrigt. De har viktig roll att spela, men de kan inte ensamma en vända utvecklingen.

lll. 4. 4 "... präglas av demokratiska värderingar och

samarbete ..."

Om folkbildningen skall bidra till demokratisk grundsyn hos deltagaren är det viktigt att studiecirklar och folkhögskolekurser i sitt arbetssätt na präglas demokratiska värderingar. I SUFOs undersökningar är bilden av

hur folkbildningens verklighet motsvarar idealet mångtydig. Klart är

av att deltagarna i studiecirklar och i folkhögskolekurser allmänt anser, att deltagarintlytande är väsentligt större där än i traditionell utbildning. Men samtidigt uttalar många intervjuade att det i praktiken är anordnaren som bestämmer om de viktiga sakerna.

Studiecirklar

I studien "man lär sig än tror genom att trájfas " noteras, att det mer man

finns en tydlig skillnad mellan å ena sidan studiecirklar som tillkommit på initiativ av deltagarna kallas i studien probleminitierade och cirklar anordnaren själv har utvecklat och marknadsfört kallas i studien

som utbudsbaserade.

142 Kapitel 3 SOU 1996: 159

I den förra typen av cirklar är det deltagarna själva från början som har bestämt vad de vill studera, och de har stort inflytande över valet av studiematerial och över cirkelns uppläggning. Ledaren utser de ofta själva, och han/hon får ofta huvudsakligen rollen som diskussionsledare. Studieförbundets lokalavdelning har främst rollen rådgivare och av administrativt stöd. Den senare typen av cirklar utannonseras vanligen offentligt och har från början bestämt innehåll, studieplan och studiematerial och en redan utsedd ledare, som huvudsakligen har rollen av lärare med professionella kunskaper. För deltagarna tycks dock inte förhållandet utgöra något väsentligt problem snarare verkar det så, att deltagarna i de utbuds- - vara baserade cirklarna förväntar sig att kursen skall motsvara vad har utsom lovats och att ledaren skall uppträda kunnig lärare. Och oavsett som en till vilken kategori cirkeln skall räknas förefaller den präglas diskusav sioner och strukturerade samtal, i vilka deltagarnas synpunkter anses vara viktiga. I alla SUFOs studier lyfts gemenskapen mellan deltagarna fram som ett bärande element. Cirkelledaren förväntas inte uppträda auktoritärt Cirkelsamhället, och skulle så ske försvinner sannolikt deltagarna. Men för många deltagare framstår det ändå som klart att det till slut är cirkelledaren som bestämmer över arbetet. Så anser nästan hälften cirkelav deltagarna i SCBs intervjuundersökning fallet i den senast var genomgångna cirkeln. Men, återigen, det finns egentligen inga tecken på att deltagarna klagar över bristande demokrati i studiecirklarna. De olika förväntningarna på medbestämmande från deltagarnas sida beror säkerligen på det sätt vilket studiecirkeln tillkommit.

Studiecirkeln beskrivs gärna av deltagarna som fri från tvång, det

men finns enligt Cirkelsamhället tydliga krav hur deltagarna skall uppträda i en cirkel. I studien finns en utmärkt beskrivning detta s. 188-189: av

Framför allt gäller det för deltagaren att kunna läsa av och delta i den speciella interaktionsforrn som är cirkelns Alltför stor egen. självupptagenhet är ett svårt handikapp i studiecirkelsituation. en Än värre är det detta kombineras med dominant personlighet om en

och en oförmåga att lyssna till andra. En studiecirkel kan eller

mer mindre haverera som följd av att en deltagare ständigt tar ordet och varken ger cirkelledaren eller andra deltagare en syl i vädret Alltså, höggradigt inåtvända och slutna, liksom mycket dominanta och socialt okänsliga, personer verkar inte uppfattas som goda studiecirkeldeltagare. Vi kan kanske tolka det som att de hotar den välbalanserade interaktion som tycks utgöra cirkelns karakteristika och ge den dess speciella karaktärf

1996: 159 Kapitel 3 143 SOU

Den mångtydiga bilden omfattningen deltagarstyming som framav av kommer i de SUFO initierade undersökningarna överensstämmer ganav

ska väl med den enkätundersökning som redovisas i Kan en filthatt stär-

ka demokratin . Av den undersökningen framgår dessutom, att skillnaderna är stora mellan studieförbunden. Det förefaller de studieförbund som har som om den tydligaste folkrörelseanknytningen uppvisar större andel deltagaen

att de har kunnat påverka cirkelns uppläggning och arbets-

re som anser sätt. Det är i så fall ett resultat stämmer väl med iakttagelsema i som "man lär sig än att trajfas mer man tror genom

Folkhögskolor

Folkhögskolomas långa kurser liknar de utbudsbaserade studiecirklarna det sättet innehållet i kurserna till sina ramar är fastställt, att scheatt är lagt och att lärare är anställda för att svara för undervisningen. ma Därmed är det område eleverna har möjlighet att bestämma över besom gränsat, det är svårt att hur det skulle kunna annorlunda. Med men se vara de administrativa givna blir graden medbestämmande en fråramarna av hur lärarna bedriver undervisningen och hur intresserade eleverna ga om till de möjligheter till inñytande och ansvarstagande som är att ta vara

ges. Enligt Värden i folkhögskolevärlden tar rektorer och lärare i intervjuofta problemen med att arbeta med demokratifrågoma skoerna upp få intresserade. Å andra sidan lorna. Enligt dem är det svårt att eleverna säger flera elever i intervjuerna att de egentligen inte får vara med och be-

stämma någonting väsentligt. Samma sak säger majoriteten av eleom

i den undersökning redovisas i Kan en filthatt stärka demo-

verna som kratin . Det kan viktigt att notera, att intervjuerna i Värden i folhögskovara levärlden gjordes med elever fanns på folkhögskoloma våren 1995. som I SCBs intervjuundersökning däremot knapp majoritet av tidigaanser en deltagare i folhögskolekurser att de själva har fått vara med och bere stämma studiernas uppläggning. De olika bilder som ges kan hänga sammed att skolorna faktiskt har förändrats under senare år, men den kan man också hänga med skillnader i perspektiv mellan dem som är elesamman och dem tillbaka på sin skoltid. ver nu som ser På åtminstone punkt har tydligtvis förändring faktiskt inträffat en en

för folkhögskolomas del, förändring som troligtvis påverkar stäm-

en

144 Kapitel 3 SOU 1996: 159

ningen i skolorna. Tidigare kom de allra flesta eleverna till skolorna av fritt val och eget initiativ, medan idag stor del eleverna kommer en av av vad de själva upplever som tvång därför att de är arbetslösa. Som situationen ser ut arbetsmarknaden är de ofta också tvivlande till att utbildningen egentligen kan leda till att de får jobb och inkomster efegna ter folkhögskolan. Forskarna bakom studien Värden i folkhögskolevärlden sig i sin anser

sammanfattning ha anledning att ställa frågan om det inte finns för-

en stelning inom folkhögskolan och om inte folkhögskolans demokratiska arbetsformer behöver någon förnyelse för att väcka elevernas engagemang.

III. 4. 5 "... syftar till att stärka människors möjligheter att

påverka sin livssituation och tillsammans med andra för-

ändra förhållandena enligt värderingar och idéer ..."

egna

Som har framhållits tidigare är det dominerande motivet för deltagarna i all vuxenutbildning att öka sina kunskaper inom något ämnesområde, och det vidare syftet får då antas att de med hjälp de kunskaperna vara av nya

i någon mening skall påverka sin livssituation i samhället, i arbetet, i fa-

miljen eller under fritiden. Vad som kan anses specifikt för folkbildningen är den ideologiskt motiverade ambitionen att påverka deltagarna till kollektiva insatser. Alla SUFOs kvalitativa studier visar också att verksamheten inom studiecirklar och folkhögskolor bygger gemensamt lärande där den enskilde deltagaren är del i gemenskap och där alla en en

antas ha något att bidraga med. Många deltagare uttrycker också sin

uppskattning över den gemenskapskänsla de upplever, särskilt i studiecirklama. De känner välbefinnande i sina studier. Men får det gemensam-

ma lärandet i folkbildningen några effekter för individerna utanför cirklar

och kurser

Studiecirklar

Studien Cirkelsamhället innehåller lång rad exempel att deltagarna en anser att de i cirklarna får ökat självförtroende. De lär sig att tala inför en

SOU 1996: 159 Kapitel 3 145

mening i diskussion. I exempelvis fackliga grupp och att hävda sin en cirklar får deltagarna handfast kunskap i mötesteknik och i hur förhand-

lingar går till och vilka argument har bärighet i en förhandling. som Studien Rockmusik folkbildning innehåller inom sitt speciella ornråsom de exempel att cirklarna innebär skolning i att höja sin medborgeren liga kompetens. I studien "man lär sig än tror genom att träfmer man fas" finns exempel hur studiecirklar direkt används för att diskutera

fram förslag till kommunala handlingsprogram.

Folkhögskolor

Då det gäller folkhögskoloma förefaller bilden sammansatt. I Värden mer i folkhögskolevärlden återges flera intervjuer i vilka deltagarna klagar över bristande demokrati och uttrycker skepsis gentemot det meningsful-

la i att delta i olika råd och arbetsgrupper. Här finns, att döma av intervjuerna, ett sammanhang med att folkhögskoloma, i likhet med vanliga skolor, tenderar att bli sluten värld. Eleverna ser sig i första hand som en just elever, och de har skäl angivits begränsade möjligheter av som ovan

att påverka viktiga beslut rör elevsituationen. Och när de kan påver-

som ka så är det ofta kommande elevkullar, inte de själva, som blir delaktiga

av resultatet. För många är folkhögskolan väg att meritera sig för inträde i en högskolan. I folkhögskoloma förekommer inte betyg i vanlig mening. I stället studieomdömen, för eleverna kanske skillnaden inte är så ges men

och då uppstår lätt den konkurrens eleverna emellan som studie-

stor, cirklarna tycks befriade från. Som alternativ till ett bra studieomdövara ñnns för folkhögskoleelevema högskoleprovet, och även det premieme individuella kunskaper. Det förefaller, med andra ord, som om det rar förhållandet folkhögskolan många förberedelse för högatt av ses som en skolestudier är ett problem för de ambitioner att ge demokratisk fostran

många lärare och rektorer uttrycker. som

Ill. 4. 6 "... medverkar till att utveckla en folklig kultur ..."

Bland de förväntningar staten har folkbildningen finns att den som

skall bidra till att bevara och utveckla en folklig kultur. I propositionen

folkbildning framhålls att studieförbunden och folkhögskoloma har om kommit att inta framträdande roll i kulturlivet och att det är inom en

146 Kapitel 3 SOU 1996: 159

folkbildningen amatörverksamheten inom kulturområdet har kunnat som utvecklas bäst. Det främsta kulturpolitiska motivet för stödet till folkbildningen kan enligt propositionen sammanfattas med att den skall bredda kulturintresset i samhället och vidga deltagandet i kulturlivet. Studieförbundens och folkhögskolomas betydelse för amatöremas kulturverksamhet dem ett särskilt för utvecklingen den ger ansvar av folkliga kulturen. Det är enligt propositionen angeläget att höja kvaliteten i den amatörkulturella verksamheten. Folkbildningen bör därför verka för att utveckla samverkan mellan amatörer och yrkesverksamma och mellan amatörer och kulturinstitutioner. Det är vidare av stor betydelse att studieförbunden för barns och ungdomars deltagande i kulturlivet. tar ansvar Den största ämnesgruppen inom studiecirklama är den estetiska. Läsåret 1994/95 anordnades 340 000 studiecirklar. Därav hörde 135 000 till den estetiska huvudämnesgruppen. Även på folkhögskoloma är den estetiska verksamheten omfattande, framför allt i de långa särskilda kurserna och i de korta kurserna. Dessutom anordnar studieförbunden kulturprogram framförs inför som publik. 1994/95 arrangerades ca 142 000 kulturprogram med 14,2 milj. deltagare i publiken. Även folkhögskoloma anordnas kulturprogram. Av SUFOs projekt är två direkt inriktade på att studera den estetiska verksamheten i studiecirkelform. Det är Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande samt Rockmusik folkbildsom ning. Iden omfattande studien av folkhögskoloma, Värden i folkhögskolevärlden behandlas kultur i vidare bemärkelse. I det stora projektet om studiecirklar, Cirkelsamhället, studeras bl. de estetiska cirklamas betya. delse för lokalsamhället. SUFO har inte haft att närmare studera studieförbundens resurser kulturprogram. Hösten 1995 startade däremot Folkbildningsrådet ett av initierat utvärderingsprojekt heter Bildningskultur Folklig kultur. som - Om kulturverksamhet i studieförbund och folkhögskola. Projektet som även omfattar kulturprogrammen beskrivs kort i kapitel

Studiecirklar

1991-1994 genomfördes en omfattande studie ABFs och av Studieförbundet Vuxenskolans SV praktiskt-estetiska verksamhet. Projektet, som finansierades av Statens Kulturråd, avrapporterades i fyra

skrifter med samlingsnamnet Handen och Anden. Studien avsåg huvud-

sakligen textila hantverkscirklar med nästan enbart kvinnliga deltagare. Projektledare var Louise Waldén och forskarna Yvonne en av var

SOU 1996: 159 Kapitel 3 147

Andersson. De kunde därigenom bygga vidare sina erfarenheter i det projekt hantverkscirklar de har genomfört för SUFO. om som nu Rapporterna i Handen och Anden innehåller ett omfattande intervjumaterial med deltagare och cirkelledare. Dessutom gjordes intervjuer med förtroendevalda och anställda inom ABF och SV. Dessa rapligger till grund för SUFOs analyser i lika hög grad SUFOs porter som egna studier. Inge Johansson framhåller i Folket, makten och bildningen 1991 att de praktiskt utövande studiecirklarnas anseende borde höjas. Studieförbunden har inte ansträngt sig särskilt mycket för att försvara denna verksamhet dess kritiker och saklig genomlysning och mot genom debatt visat den har självskriven plats i ett allvarligt syftande folkatt en ligt bildningsarbete. Varför denna återhållsamhet Beror det att studieförbundens ledningsorgan har värderingar som kritikerna Att samma

inte det praktiskt-estetiska studiecirkelarbetet har ett bild-

man tror att ningsvärde, det kan fungera väg till personlig utveckling, att som en självförtroende och medborgerliga resurser Eller beror det att verksamheten utvecklats till kursverksamhet utan andra ambitioner än sysen selsättning och tidsfördriv I Handen och Andens intervjuer med studieförbundens förtroendevalda och tjänstemän instämde dessa i att hantverkscirklarna inte syns i debatten. I ABFs tidskrift Fönstret och i Vuxenskolans tidskrift Impuls nämndes hantverkscirklarna sällan. Efter publiceringen Handen och av Anden år 1994 har de däremot nämnts ofta. Intrycket som intervjuerna ABF utanför hantverkskonsulenter och cirkelledare, ger är att gruppen den textila cirkeln medel för att skapa samhällsengagemang. I ser som Studieförbundet Vuxenskolan betonas den praktiska och estetiska simer dan i dess rätt, samt betydelsen att föra vidare ett kulturarv. egen av En erfarenhet Handen och Anden är att det råder en ömsesidigt av bristande förståelse mellan studieförbunden och de textila studiecirklarna. En orsak till detta författarna att textilcirklarna primärt relateanser vara till den textila kulturen, inte till folkbildningskulturen. Det är bakrar grunden till de såg det naturligt att del deras SUFO-projekt att som en av hantverkscirklar skulle handla dessas rötter i hantverkskulturen. om om Syftet med intervjua hantverksföreträdare utanför studieförbunden inatt för SUFO-projektet är att synliggöra hantverkskulturen som en om ramen

del hantverkscirklarna. Cirkelämnen språk, data, samhällsdebatt

av som behöver inte relateras till respektive kunskapsfält eftersom de är accepterade i kunskapssamhället. Hantverkscirklama är ifrågasatta delvis därför att den kunskap de står för inte accepteras och respekteras samma sätt. Sex hantverksföreträdare intervjuades. Här skall endast beröras de intervjuades på hantverkscirklama. Alla har allmänt positiv inställsyn en

148 Kapitel 3 SOU 1996: 159

ning hantverkscirklama är viktig del folkbildningen. I cirkeln lär - en av man känna olika hantverk vilket skapar större respekt för hantverkskunnandet. Även cirkelns sociala betydelse betonas.

Den kritik som riktas mot studiecirklama handlar främst om ambitionsnivån, i första hand deltagarnas, också cirklama inmen om att

riktas tillverkning, inte på kunskapsförrnedling. I flera fall bygger kritiken egna erfarenheter cirkelledarskap. Deltagarna vill inte fördju-

av pa sin kunskap, t.ex. genom att studera och kopiera gamla föremål. Studieplaner följs inte, studiebesök genomförs inte. Deltagarna är inställda på att tillverka saker de kan visa eller bort som upp ge som presenter. Det finns också en oro för att cirkelledama inte förmedlar ämnets bredd, att deltagarna tror att det de lärt sig i cirkeln är allt finns lära sig som att av t.ex. tekniker. Det innebär förflackning kunskapen. en av Kritiken innehåller också önskemål förändring. Studiecirkelns om styrka och egenart vad gäller kunskapsområdet är möjligheten att pröva och nosa på. Det är det enklaste sättet att komma i kontakt med slöjd och

hantverk. Även de har förutsättningar bli professionella måste

som att

börja någonstans. Om hantverkscirklama försvann skulle basen för högre hantverksutbildning drastiskt minskas.

De som inte går vidare i sina studier innebär sina kunskaper genom och erfarenheter folklig Cirklarna är kontaktyta kan en resurs. en som

samla intresserade. Däremot går det inte att lära sig ett hantverk inom

ramen för en cirkel. Då måste gå vidare till kurser och skolor. Om inman

te hantverkskunskapen respekteras finns risken att de kunniga inte vill

arbeta med cirklar, vilket hotar inte bara cirkelns kunskapskvalitet utan också sikt bevarandet hantverkskunnandet. av I Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande redovisas vidare observationer och intervjuer från sex trä- och metallslöjdcirklar anordnade ABF och Studieförbundet av Vuxenskolan. Cirklarna bedöms utifrån målen, dels att värna om demokratin, dels att värna kulturen. I detta sammanhang skall endast om beröras kultunnålet. I endast cirklama uppfylls tre av enligt författarens

bedömning detta mål. Om man med kultunnålet att folkbildningen

menar skall utveckla folklig kultur, kan säga två eller högst en man nog att tre av Cirklarna uppfyller detta krav. I de övriga cirklama rör det sig huvudsakligen om tidsfördriv och produktion prylar för bruk eller av eget

försäljning via pensionärsföreningens lotteri. I något fall begränsar sig studieförbundsavdelningens och cirkelledarens roll till att tillhandahålla

lokal och verktyg samt att organisera cirkeln. För SUFOs ställningstaganden är hantverksföreträdamas synpunkter

viktiga. De mål har forrnulerats för folkbildningen, såväl dess

som av egna företrädare som av staten, syftar till än sysselsättning och tidsförmer

SOU 1996: 159 Kapitel 3 149

driv, för att åter citera Inge Johansson. Kunskapsmålen måste gälla även för den praktisk-estetiska verksamheten, även de ibland behöver om översättas för att inte bara passa boklighetens kultur". Däremot är studi-

ecirkeln inte bara kunskapsförmedling. Gemenskapen är grundläggande i studiecirkeltanken. Det ställer krav på cirkelledaren medför att den

som duktige amatören ibland kanske bättre än ämnesexperten. passar I Handen och Anden observeras att deltagarna har ytterligare ett mål för sitt deltagande förutom de kunskapsmål och sociala mål tradisom av tion ställts upp för studiecirklarna, nämligen ett välbefinnandemål.

Hantverkscirkeln är en mötesplats för dessa olika förväntningar och den

innehåller mellannivåer mellan den professionelles kunskap och arnatörens, mellan tillfredsställande av sociala behov och egna behov. Dess särart är inte specialisering utan integrering av dessa nivåer och förväntningar, så att varje cirkel skapar sin mötesplats och sin mellannivå.

De estetiska cirklarna tillfredsställer många olika behov. Den stora till-

strömningen är ett bevis för att deltagarna ofta är nöjda med verksamheten. Detta bekräftas också iakttagelsema i SUFOs projekt och i av Handen och Anden. För statens och SUFOs del finns ändå anledning att ifrågasätta all verksamhet håller kvalitet motiverar att den får om en som statsbidrag. SUFO anser att studieförbundens roll inte kan begränsas till att tillhandahålla materiella förutsättningar för att deltagarna skall kunna sysselsätta sig i angenäma fonner eller tillverka prylar. En ambition bör vara att deltagarna tillägnar sig en allmän kunskap om det hantverk som är cirkelns änme. Man får inte heller glömma studiecirkel är att en en gruppverksamhet och att även de estetiska cirklarna bör tillämpa denna studieform. Cirkelarrangörema bör också tydligare sker klargöra än nu för sig själva och andra vilka förväntningar och syften den aktuella cirkeln är avsedd att svara mot. I studien Rockmusik som folkbildning har rockcirklar undersökts inom tre studieförbund, nämligen ABF, Medborgarskolan och Studiefräm-

jandet. De tre förbunden enligt rapporten olika på musikverksamhe-

ser ten. I Medborgarskolan har musikverksamheten minskat därför att annan

verksamhet, däribland språkcirklarna, fått utrymme. Förbundet tycks

mer

inte ha formulerat något mål eller någon plan för musikverksamhetens ut-

veckling, utan den musikansvarige får på hand ta ett stort för egen ansvar kvalitén i verksamheten. I Studiefrämjandet är musik det största enskilda ämnet. Enligt förbundet är de musikansvarigas kunskapsnivå hög därför att de ofta är eller

har varit musiker samtidigt som de är folkbildare. I arbetsuppgifterna ingår att fungera som vuxenförebilder för ungdomarna. Inom förbundet pågick under den tid studien genomfördes intensiv

en

150 Kapitel 3 SOU 1996: 159

debatt om musik- och kulturverksamheten. De estetiska cirklama och inte minst musikcirklama ansågs viktiga därför att många ungdomar söker sig till dem. Inom Studiefrämjandet tror att ungdomarnas intresse man kommer att öka och att det är studieförbunden klarar att ta emot som av dem. Inför den ökade tillströmningen behöver Studiefrämjandet stärka verksamheten, dels så att alla avdelningar kan arbeta med ungdomar och kultur, dels så att bredden på kulturverksamheten ökas. ABF har organiserat alla estetiska områden under tak; rocksamma musiken tillhör samma ansvarsområde knyppling och porslinsmålsom ning. De estetiska verksamheterna är en viktig del av ABFs arbete, såväl inom cirkelverksamheten kulturarrangemangen. Inom ABF som genom

anser man att det är en viktig folkbildningsuppgift att kunna erbjuda

ungdomar, i synnerhet de som är missgynnade olika anledningar, möjligav heter att få uttrycka sig. ABFs grundideologi direkt tillämplig på anses unga män från arbetarklassen som vill uttrycka sig genom rockmusik. I ABFs tidskrift Fönstret har förts en debatt om rockmusikens plats inom folkbildningen. Mot de inlägg som hävdade att banden bara är ute efter ABFs pengar och att ABF är ute efter de tillkommer resurser som genom verksamhetens ökade omfattning, framlades rad skäl för att en räkna musikcirklama som ovanligt dynamisk och demokratisk folkbildning. I diskussionen beskrevs även hur ABF kan fungera pedagogisk som resurs för rockbandens spelande, så att de folkbildningsmässiga målen får genomslag i verksamheten. I både ABF och Studiefrämjandet klagar musikhandläggarna över de bristande ekonomiska resurserna, som medför att personalen inte har möjlighet att utveckla verksamheten. De att ungdomarnas musikanser spelande missgynnas att Folkbildningsrådets regler för resurstillav delning till studiecirklar utgår från deltagartimmar. I rockcirklarna numer är deltagarna få i varje cirkel. Risken är att studieförbunden i större utsträckning inriktar sig mot verksamheter kan utföras i stora som grupper. Studieförbunden är den institution i samhället i stor utsträckning som har engagerat de ungdomar som har en estetiskt inriktad fritid. Detta gäller särskilt de musikintresserade ungdomarna, företrädesvis pojkar och unga män, ofta från hem utan utbildningstradition, saknar som annars en naturlig relation till organiserade fritidssysselsättningar eller till studieförbundens verksamheter. Den verksamhet som har studerats tyder att musikhandläggama har kompetens att ta emot dessa ungdomar, att tjäna som vuxenförebilder och att de även har pedagogisk kunskap en om hur rockspelandets folkbildande inslag skall tas tillvara och utnyttjas.

SUFO anser att det är viktigt att studieförbunden utvecklar sådan kultu-

SOU 1996: 159 Kapitel 3 151

rell verksamhet kan attrahera ungdomar. Rockcirklarna är en sådan som verksamhet många ungdomar söker sig till. Det är också viktigt att som studieförbunden håller hög ambitionsnivå, genom att de musikansvaen riga är kunniga såväl musikaliskt pedagogiskt och socialt, samt gesom studiematerial och musikledarutbildning är av god kvalitet. De nom att verksamheter studeras i Rockmusik folkbildning anordnades i som som musikhus i ett storstadsområde. Musikhuset har kulturell och social en funktion att ungdomarna kan träffa likasinnade och få tillfälle till genom spelningar och utbildningar m.m. På ett musikhus finns gemensamma också möjlighet att samla och därmed få ned kostnaderna för resurserna varje musikcirkel. SUFO att studieförbunden utanför storstadsanser områdena bör försöka samordna sin estetiska verksamhet i musikhus eller

ännu hellre i kulturhus där olika kulturarter och tekniker kan befrukta va-

randra.

Folkhögskolor

I Värden i folkhögskolevärlden redovisas rektorers, lärares och elevers

på frågor kulturbegreppet det är någon särskild kultur

svar om samt om förmedlas vid respektive folkhögskola. I sina använder de ofta som svar ett vidare kulturbegrepp än det avses här. Svaren avser ofta föresom komsten eventuell folkhögskolekultur. Rektorerna framför också av en tankar förmedla kultur till eleverna. Även det finns åsikter om om att om alla skolan kan med och producera kultur, anser rektorerna änatt vara

då det är viktigt att eleverna fått ta del den professionella kulturen.

att av Det är viktigt att öppna ögonen folk är obevandrade för att den som

studerande skall bli mogen att ta ställning till och ha rätten att bestäm-

vad är bättre eller sämre kultur. En del lärare hänvisar till de esma som tet-, musik-, och teaterutbildningar som finns skolan, medan andra anatt undervisningen bör knyta till lokal- och kulturhistorien eller till ser an kulturer i andra länder. Att skapa något själv, oavsett vad, anser de vara

värdefullt och viktigt.

Många folkhögskoleelever vittnar om att skolan hjälpt dem att upp-

täcka mästerver , att de fått ögonen för sådant de inte förstått upp som

sig på tidigare, andra filmer än tidigare, teater och besöka bibli-

se otek. Vissa har börjat skriva dikter själva. Elevernas intresse för att delta i kulturella arrangemang skiljer sig

mellan olika kurser. Eleverna på de särskilda linjerna med mer

typer av praktiskt innehåll har inte tid att delta. De är ofta mycket ambitiösa och

har mål att hinna med maximalt under den tid kursen pågår. Elever

som

152 KapiteZZ SOU 1996: 159

estetiska linjer har också i sin utbildning många bildande inslag, samtidigt som deras studier är så tillfredsställande i sig att de kanske inte har behov av annan andlig näring. Av tradition är kultur ett viktigt begrepp för folkhögskolan. Omvänt kan också sägas att folkhögskolan är viktig för kulturen. En del stor av Sveriges estetiska utbildningar och kurser anordnas folkhögskolor. Folkhögskolornas estetiska utbildningar vänder sig både till amatörer och blivande professionella utövare. Dessa utbildningar möjlighet ger en framför allt för ungdomar att pröva konstforrn är intresseen som man rad av. Några blir professionella yrkesutövare de flesta har fått men en god grund för ett livslångt fritidsintresse. En klassisk funktion för de folkhögskolor som ligger landsbygden är att de bildar kulturella centra för den omgivande bygden. En uppgift för de folkhögskolor rekryteny som rar invandrare är att förmedla ett mångkulturellt värde. För elever från hem som saknar utbildningstradition tycks folkhögskoletiden hjälpa dem att upptäcka frnkulturen. Andra prioriterade grupper, som handikappade och invandrare, lägger större vikt vid att folkhögskolekulturen hjälper dem att utveckla sin självkänsla och uttrycksfönnåga.

För SUFO är det angeläget att folkhögskoloma fortsätter att spela sin traditionella roll för kulturlivet, samtidigt kulturella funktioner i som nya olika bemärkelser och med olika uttrycksformer skall utvecklas. I Värden i folkhögskolevärlden framgår det att nya grupper elever kommit till av folkhögskoloma år. De är ofta arbetslösa och har kort senare utbildning. Många är invandrare. Folkhögskolans studieform gör det möjligt att nå dessa med kulturutbud och kulturella uttrycksformer grupper som både kan öppna deras ögon för upplevelser och dem möjlignya ge heter till nya kulturella aktiviteter och uttrycksformer.

SOU 1996: 159 Kapitel 2 153

III. 4. 7 "... ger stöd och stimulans till ett idéburet stu-

diearbete i folkrörelser och föreningar ..."

Det har av det föregående tydligt framgått ett det finns ett starkt samband

mellan folkbildningen och föreningslivet. Både SCBs intervjuundersökning och ULF -data visar att de som är aktiva i samhället och i ideella föreningar i större utsträckning än andra deltar i studiecirklar. Alla studieförbund och mer än hälften av folkhögskoloma har organisatoriska band till folkrörelser och andra ideella föreningar. Även de landstingsägda folkhögskoloma har ett omfattande samarbete med föreningslivet i sina respektive regioner. En stor del av funktionärs- och medlemsutbildningen i organisationerna i studiecirklar och på äger rum

folkhögskolor. I själva verket består verksamheten i många föreningar del-

vis av arbete som bedrivs som studiecirklar eller kortkurser vid folkhögskolor. Folkbildningen är en del av folkrörelsema och en viktig förutsättning för att de skall kunna fylla sin viktiga fuktion i det svenska samhället. I studien Folkbildning institution säger flera intervjuade företrädasom re för studieförbunden att de uppfattar sina medlemsorganisationer som

samarbetspartners och i något fall som uppdragsgivare. En intervjuad har ett omvänt synsätt och talar om Studieförbundet som någon form av ide-

ologisk smedja för medlemsorganisationema. För studieförbundens del förefaller samarbetet med organisations- och föreningslivet i huvudsak vara lokalt, men det förekommer också att stu-

dieförbunden genomför kampanjcirklar över hela landet i frågor som

medlemsorganisationema anser särskilt viktiga.

Per Hartman har med finansiellt stöd av Folkbildningsrådet undersökt hur samarbetet med studieförbunden fungerar med utgångspunkt från fyra föreningars behov Studier i förening. Några medlemmars tankar om demokrati och cirkelstudier i folkrörelser. Av undersökningen framgår,

att studiecirklarna i tre fall utgjorde en planmässig och integrerad del av verksamheten och betraktades som kvalitetshöjande för denna, medan i

det fjärde fallet en facklig organisation studieförbundet anlitades när be-

hov uppkom. Omfattningen av undersökningen är för liten för att den ensam skall ge underlag för slutsatser, men bilden stämmer väl överens med vad som har framkommit i de av SUFO initierade undersökningarna. Det förekommer således ett omfattande samarbete mellan studieförbunden och deras medlemsorganisationer, och det samarbetet löper genom alla nivåer från den lokala över den regionala upp till den centrala. Den ideologiska basen för samarbetet är en allmän gemensam värdegrund. Formellt sett är också de organisatoriska banden som regel starka. Trots det omfattande samarbetet har det länge, så som närmare skildras

7 l6-l329P

154 Kapitel 3 SOU 1996: 159

i Folkbildning institution, funnits strävan från studieförbundens som en sida att peka ut ett område folkbildningens eget, inte är hämtat som som från annat håll. I programskrivningar söker sin förankring i man ange folkbildningens traditionella värden. Samtidigt förklarar många studieförbundsföreträdare att de upplever intresset för folkbildningen från medlemsorganisationemas ledningar ljumt. Samma bild folkhögskosom ger lans rektorer i Värden i folkhögskolevärlden sina huvudmän och ägare. av Den sammanfattande bilden är alltså något paradoxal: framför allt det lokala planet förekommer ett mycket omfattande samarbete mellan folkbildning och föreningar, och i själva verket bedrivs stor del föreen av ningarnas verksamheter som studiecirklar eller folkhögskolekurser.

Organisationernas ledningar däremot förefaller måttligt intresserade

av folkbildningen och har givit dess företrädare stort utrymme att utveckla en egen folkbildningsideologi, som i viktiga avseenden är för gemensam studieförbund och folkhögskolor. Och det är i princip denna ideologi som staten har gjort till sin i det senaste beslutet regler för statsbidragen om

III. 4. 8 "... medverkar till att ge alla, men i synnerhet dem med kortare utbildningserfarenheter, goda grundkunskaper och stimulerar intresset för nya kunskapsom-

råden ..."

Studiecirklar

Som utförligt har framgått ovan i avsnitt III. är deltagandet i studiecirklarna socialt och utbildningsmässigt skevt fördelat. Även om den sociala rekryteringen är jämnare än i flertalet andra vuxenutbildningar är det knappast möjligt att hävda att studiecirklarna generellt bidrar till att utjämna bildnings- och utbildningsklyftoma, däremot talar kommen mitténs studier för att de betyder mycket för en totalt sett hög kunskapsnivå i det svenska samhället. Med det utomordentligt skiftande ämnesinnehållet och möjligheterna för enskilda att själva ta initiativ till cirklar inom snart sagt vilket område som helst erbjuder de också rika möjligheter både att utveckla redan existerande kunskaps- och intresseområden och att utveckla Av SCBs nya.

SOU 1996: 159 Kapitel 3 155

intervjuundersökning framgår också att den svenska allmänheten väl känner till denna möjlighet. Studieförbunden har också visat sig förmå att mycket snabbt etablera verksamheter. Ett exempel på detta är rockcirklama, som också har nya fått specialstudie inom för SUFOs arbete. I det fallet har det en ramen kanske i första hand från början varit frågan att tillgodose en stor efom terfrågan verksamhetsmöjligheter från ungdomars sida, men studien Rockmusik folkbildning visar att åtminstone ett par studieförbund har som engagerat sig i att utveckla verksamheten kvalitativt. Ett exempel ett för många nytt kunskapsområde är miljön. I dagens ungdomsskola görs stora insatser för att göra eleverna miljömedvetna. Många dagens vuxna har aldrig fått del av någon utbildning i miljöav frågor under sin skolgång. Studiecirkeln erbjuder här en möjlighet för många att skaffa kunskaper inom ett område som ständigt får allt större aktualitet, och den utnyttjas också av olika miljörörelser.

Folkhögskolor

Som också har framgått tidigare förefaller folkhögskolorna, då det gäller långa allmänna kurser och de extra studieplatser som har tillkommit arbetsmarknadsskäl, vara mera framgångsrika än studiecirklarna i att av rekrytera kortutbildade och andra prioriterade grupper. Innehållet i dessa kurser är också sådant att de just sådana grundkunskaper varom de ger statliga beslutsdokumenten talar. Inom folkhögskolorna förekommer ett stort antal specialkurser och särskilda linjer i vilka deltagarna ges möjligheter att få fördjupade kunskaper i ämnesområden, exempelvis i miljöfrågor. Också folkhögnya skolorna har visat stor flexibilitet då det har gällt att utveckla nya kurser allteftersom behovet och intresset bland allmänheten har växlat.

III. 4. 9 Profileringen

I de statliga beslutsdokumenten framhålls, att studieförbund och folkhögskolor själva skall sätta målen för sin verksamhet. De statliga målen gäl-

156 Kapitel 3 SOU 1996: 159

ler alltså bara för bidragen. I detta skulle det kunna ligga konñikt, en men,

som framgår av Folkbildning som institution, tycks det inte ses som något

viktigt problem för studieförbunden. Inte heller i de intervjuer med rek-

torer och lärare som återges i Värden i folkhögskolevärlden, förefaller det ha framkommit att det skulle finnas några egentliga spänningar mellan de

statliga målen och folkhögskolomas mål. egna Det förutsätts också, att de olika studieförbunden och folkhögskolorna har mål som skiljer sig och också speglar de ideologiska skillsom

naderna mellan huvudmännen/medlemsorganisationema. Profileringen

anses viktig och betecknas som en särskild kvalitet. I detta finns en viktig skillnad i förhållande till samhällets utbildningsorganisation, vilken förutsätts präglas av en gemensam ideologi.

I Kan en filthatt stärka demokratin görs en analys av målen för sex

folkhögskolor och fyra studieförbund. Analysen görs grundval ett av

material som insamlades bara några år efter införandet av det nya, mål-

styrda statsbidragssystemet 1991, en förändring som ökade intresset av-

sevärt för målforrnuleringar inom hela folkbildningen. Bl. har

a.

Folkbildningsrådet stimulerat processen i syfte att utveckla kompetensen

kring målstyming och utvärdering. Det är tänkbart att detta efter ytternu

ligare några år har resulterat i större förändringar och i tydligare preciseringar av de olika organisationemas målskrivningar. Den bild i

som ges boken är att folkhögskolomas och studieförbundens egna mål i hög grad men med skiftande formuleringar knyter an till de mål som staten har - fastställt för bidragen. Detta är det gemensamma draget. Vid sidan detav ta ñnns det tydliga skillnader i målen, skillnader som oftast har att göra med organisationsanknytningen. I Folkbildning som institution finns en fyllig beskrivning av arbetet med målstyming inom studieförbunden och korta redovisningar de av

mål antagits. Även dessa framgår att måldokumenten visar olika

som av profiler kring en kärna som, fast olika formulerad, är gemensam. Också studieförbundens lokalavdelningar arbetar med måldokument, som i vissa fall närmast har karaktären av verksamhetsplaner. Enligt Folkbildning som institution, i vilken måldokumenten från kommusex ner studeras, föreligger i de lokala måldokumenten inga väsentliga avvikelser från studieförbundens mål, men de kompletteras ofta med mera mätbara mål, såsom att verksarnhetsvolymen inte skall minska, och i liera fall uttrycks en ambition att anpassa verksamheten efter omvärldens efterfrågan, alltså till en marknad. Hur ser då allmänheten, de tilltänkta deltagama, på studieförbundens och folkhögskolomas profiler Ett får i SCBs intervjuundersöksvar man ning. De allra ñesta intervjuade uppger att det inte är viktigt för dem vilket studieförbund som anordnar en viss cirkel; det är ämnet som är det

viktiga. På frågan om de vet vilket studieförbund som anordnade den stu-

SOU 1996: 159 Kapitel 3 157

diecirkel i vilken de senast deltog, svarar nästan en tredjedel att de inte minns. Enligt Värden i folkhögskolevärlden säger flertalet av eleverna att de inte har valt skola på grund dess proñl. Skolan väljs i stället därför av att den ligger nära hemmet eller därför att man hört att den har gott rykte.

Några har tvekat inför utpräglat konfessionella skolor, men i övrigt tycks

skolans mål och profil ha spelat liten roll för de ñesta. Frågan är då i vilken utsträckning som måldokumenten spelar roll för

verksamheten fältet. Denna fråga behandlas i Kan en filthatt stärka de-

mokratin , och svaret tycks vara att det finns betydande skillnader mellan olika studieförbund och folkhögskolor, och en del av skillnaderna kan tydligt hänföras till de mål som fonnulerats. Men i betydande utsträckning tycks verksamheten annat än de formulerade målen: allstyras av

mänhetens efterfrågan marknadsanpassning, tillgången till lokaler och

ledare/lärare samt medlemsorganisationemas eller huvudmannens behov spelar också stor roll. En illustration till hur det kan se ut på det lokala

planet får man i Handen och Anden, av vilken det framgår att lokalavdel-

ningar av olika studieförbund kan ha samma ledare för textilcirklarna. Verkligheten tycks alltså vara, att stora delar av verksamheten i folkbildningen inte framstår klart ideologiskt präglad och att deltagarna som inte bryr sig särskilt mycket vem som anordnar studiecirklarna och om kurserna. De märker inte mycket sådana skillnader. av Detta bör stämma studieförbund och folkhögskolor till eftertanke. Att verkligheten ser ut som den gör bör inte tas till intäkt för att arbetet med att fastställa mål för verksamheten skulle vara meningslöst. Folkbildningen arbetar i viss mening på en marknad, men den får inte enbart bli marknadsanpassad verksamhet. Målen och profilen skapar en en identitet för varje studieförbund och folkhögskola, och utan den identiteten försvagas förankringen i samhället, respekten för verksamheten och engagemanget hos medarbetarna.

III. 4. 10 Vem bestämmer om verksamheten i folkbild-

ningen

I de statliga beslutsdokumenten rörande statsbidragen framhålls med eftertryck att staten sätter mål enbart för statsbidragen. Däremot skall upp folkbildningen själv besluta om sina mål, och dessa mål bör präglas egna ideologiska och politiska värderingar och alltså leda till att verksamav

158 Kapitel 3 SOU 1996: 159

heten profileras. Ett av motiven för det nya statsbidragssystemet med dess större frihet att disponera resurserna anges vara just att utrymme för ge en ökad profilering. Profileringen förutsätts härledd ur organisationemas olika mål, och

alltså bli resultatet målstyrning. Målstyming, den i allmänhet

av som upp-

fattas, utgår från rationell Organisationsteori. Organisationer styrs från

en

centrum. En intressant fråga är då i vilken utsträckning de centralt inom

organisationen fastställda målen bestämmer hur verksamheten inom ett studieförbunds lokalavdelning ut. ser

Studiecirklar

Ett av de viktigaste syftena bakom studien Folkbildning institution är som

att söka belysa hur ett studieförbunds ideologi påverkar verksamheten lo-

kalt. Lokalavdelningarna bedriver sin verksamhet i skämingspunkten mellan flera olika intressen. Bidragsgivarna påverkar genom sina olika regler för bidragen, och i det sammanhanget kan noteras, att medan staten genom det statsbinya dragssystemet har vidgat utrymmet för studieförbundens beslut, egna

finns det en tendens till att kommunerna i större utsträckning försöker på-

verka innehållet i och inriktningen av verksamheten hos lokalavdelningama genom sina egna bidragsregler. F olkbildningsrådets roll kommer närmare att belysas i det följande. Här skall bara noteras, att rådet i sin egenskap av folkbildningens eget organ men med uppgift att svara för fördelningen statsbidraget har självav

klara möjligheter att påverka verksamheten i hela folkbildningen.

Studieförbundens medlemsorganisationer påverkar verksamheten centralt och lokalt. Studieförbunden antar mål för verksamheten i hela landet, och dessa förväntas också prägla hela verksamheten. Målen förmedlas på flera sätt genom dokument, via konferenser, genom utbildning av funktionärer och genom flera slag av andra formella eller infonnella kontakter. Lokalavdelningarna är verksamma på lokal marknad i mötet med en nuvarande och eventuellt blivande deltagare men också i kontakter med föreningar, företag och myndigheter tänkbara samarbetsparter. som

Vidare påverkar lokala förutsättningar i form av tillgång bl. a.

medarbetare, lokaler, utrustning och, inte minst, ekonomiska resurser.

SOU 1996: 159 Kapitel 3 159

Den verksamhet som blir följden av lokalavdelningamas avvägningar i skämingspunkten mellan de olika intressena och förutsättningarna är i första hand den planerade och avdelningens eget beslut eller initiativ tillkomna. Vid sidan härav finns en omfattande annan verksamhet, som överensstämmer med gängse beskrivningar av studiecirkelns urmer sprung, nämligen att den utgörs av kamratkretsen som kommer samman för att studera ett ämne om vilket den själv kommit överens. Lokalavdelningen skall i och för sig godkänna ämnet, studieplanen och

cirkelledaren och man får utgå från att prövningen också omfattar inne-

hållets och ideologins överensstämmelse med avdelningens egna mål, initiativet till cirkeln ligger likväl inte hos avdelningen. Det framgår men också av Folkbildning som institution, att lokalavdelningama inte ofta säger nej till sådan verksamhet. När det sker, är det oftast av resursskäl. I Folkbildning institution beskrivs en historisk process, under vilsom ken studieförbunden successivt fått en allt självständigare ställning i förhållande till sina medlemsorganisationer. De har efter hand utvecklat en allt tydligare folkbildningsideologi, som dels i stora delar är gemensam för studieförbunden, om än formulerad olika sätt, dels framhäver folkbildningen som unik i förhållande till annan pedagogisk verksamhet. Staten har i sina måldokument för statsbidragen i huvudsak anslutit sig till den ideologi folkbildningen själv har utvecklat. som Staten, medlemsorganisationema och studieförbunden står för det som med Haberrnas terminologi kallas systemvärlden. Man vill kunna avläsa resultat i form av att vissa målgrupper nåtts och se folkbildningens betydelse för demokratin dokumenterad. Målstymingsmodellen tillgodoser ett krav rationalitet i systemet Folkbildning som institution. Vilka studiecirklar som kommer till stånd i den lokala miljön, deras innehåll och arbetssätt, bestäms enligt studien i liten grad av mål och ambitioner på central nivå. Intervjuer med företrädare för lokalavdelningar måldokument visar, i jämföoch en genomgång av lokalavdelningamas relse med förbundsmålen, en tydlig förskjutning det marknadsmässiga hållet, såsom bevarandet av verksamhetens volym och nedläggning av olönsam verksamhet. Samtidigt har studieförbundens kontaktytor med förenings- och organisationslivet stor betydelse, inte minst för vilka man når, och därför skiljer sig deltagarna mellan studieförbunden. Från deltagarnas perspektiv är studiecirkeln en resurs som de kan använda sig för att utvecklas i sitt personliga liv, alltså för livsvärlden. av I Folkbildning institution uttrycks kritik mot tanken att folkbildsom

ningen skall vara målstyrd: Kanske är målstyming något genom vilket

systemperspektivet tränger in i folkbildningen. Det riskerar i så fall att skada folkbildningens innersta kärna. För dem som bär ansvar för folkbildningsarbetets framtid är det en utmaning att bevara balansen mellan

160 Kapitel 3 SOU 1996: 159

politiskt formulerade krav på folkbildningens samhällsnytta och det folkliga bildningsarbetets behov av frihet."

Folkhögskolor

SUFO har inte låtit utföra någon specialstudie av centralt fastställda mål contra lokal verksamhet i folkhögskolorna av samma slag som den som avser studieförbunden i Folkbildning som institution . I Värden i folhögskolevärlden finns emellertid uttalanden som antyder att situationen inom folkhögskolorna har vissa likheter med vad som gäller inom studieförbunden. Sålunda tycks det vara vanligt att rektorer och lärare noterar, ofta med beklagande, sina huvudmäns bristande intresse för verksamheten vid skolorna. Anslutningen till de statliga målen för statsbidragen förefaller lika tydlig och uppfattningen är samstämmig om folkhögskolan som en unik studiefonn och om att den är en del av folkbildningen. Samtidigt är skillnaderna stora strukturellt. På studieförbundssidan finns elva riksorganisationer av vilka flertalet inom sig har länsförbund och under dessa ett mycket stort antal lokalavdelningar. Flera av studieförbunden har många medlemsorganisationer, medan folkhögskolorna oftast har en enda. Varje folkhögskola är en sluten enhet, även om den kan ha en eller flera filialer. Som organisationer är därmed folkhögskolorna inte långt när lika komplexa som studieförbunden. I enlighet med statsbidragsbestämmelsema finns på varje skola en

lång allmän kurs med ett brett innehåll. På flera skolor dominerar dessa

allmänna kurser verksamheten, vilket bidrar till att bilden av folkhögskoloma blir ganska enhetlig.

III. 4. 11 Folkbildningsrådet

Tidigare före den l juli 1991 var Skolöverstyrelsen den centrala - myndigheten för folkbildningen. I samband med att det tidigare regelverket för statsbidragen avskaffades och ersattes med målstymingsdokument övertogs vissa av Skolöverstyrelsens uppgifter av det nyskapade

SOU 1996: 159 Kapitel 3 161

Folkbildningsrådet, bildades folkbildningens egna organisationer. som av

Folkbildningsrådets viktigaste uppgift är att fördela statsbidraget till stu-

dieförbund och folkhögskolor. Med denna uppgift följer också ansvaret

för att statsbidragen används avsett sätt. En viktig del den statliga utvärderingen folkbildningen är att av av granska hur Folkbildningsrådet hittills har fullgjort sina uppgifter. Som

underlag för denna granskning har på SUFOs uppdrag en särskild studie

gjorts. Den har publicerats i delbetänkandet SOU 1996:127 under namnet Folkbildningsrådet myndighets ställe". Folkbildningsrådet privaträttslig ideell organisation, med stark är en

förankring i folkrörelsekulturen, som har tilldelats myndighetsuppgifter.

Rådet spelar den komplicerade rollen som övervakare av folkbildningen, mellanled mellan folkbildningen och staten samt företrädare för som som folkbildningen.

Som övervakare folkbildningen skall Folkbildningsrådet utföra de

av staten överlämnade uppgifterna ett sådant sätt att målen för statsbiav draget infrias, rådet skall vid sidan detta utföra uppgifter sina men av medlemsorganisationer ett sådant sätt att dessa blir nöjda. Enligt F olkbildningsrådet "i myndighets ställe" är det inget tvivel om

att rådet i hanterandet av de överlämnade myndighetsuppgiftema har

styrts statens mål för bidragsgivningen. av De principer för bidragsfördelningen rådet har fastställt innebär som ett särskilt stöd för de verksamheter staten vill prioritera. Rådet har som varit aktivt då det gällt att främja målstyming inom folkbildningen och utvärdering verksamheternas resultat mot fastställda mål: rådet geav nomför ett antal utvärderingsprojekt och stimulerar olika sätt folkhögskolor och studieförbund att själva genomföra sådana. Vidare kräver rådet att varje folkhögskola och studieförbund skall anta ett måldokument och utvärderingsplan samt att dessa jämte en utvärdering av resultatet en skall publiceras i de årliga verksamhetsberättelsema. Däremot finns det enligt F olkbildningsrådet myndighets ställe" anledning till tveksamhet till omfattningen och karaktären av de vidtagom

åtgärderna i praktiken förmår påverka verksamheten ute i de enskilda

na organisationerna. Det kan sålunda diskuteras om statsbidragsfördelningen tillräckligt effektivt styr i enlighet med de statliga målen eftersom bara omkring 15 procent bidragen belönar särskilda insatser för prioriteraav de medan övriga omkring 85 procent är knutna till volymen på grupper verksamheten. Det ñnns inga tydliga tecken på att resultaten av de centrala och lokala utvärderingarna används som styrmedel för verksarnhe-

ternas fortsatta inriktning eller att de påverkar Folkbildningsrådets beslut

fördelning statsbidragen. Därmed ñnns risk att bidragsfördelning om av och utvärdering betraktas två separata verksamheter, varvid utvärdesom

162 Kapitel 3 SOU 1996: 159

ringen visserligen kan ha ett egenvärde inte nämnvärt påverkar verk-

men samheten. En orsak till Folkbildningsrådets sätt att hantera de överlämnade för-

valtningsuppgiftema kan, enligt studien, att målstyrningssituationen

vara är komplex. För det första finns ingen entydig definition överhuvudtaget

av innebörden i målstyrning, och därmed är det heller inte klart vad

staten förväntar sig av Folkbildningsrâdet. För det andra är situationen särskilt

oklar när det gäller folkbildningen, dels skall använda bidragen i

som enlighet med statens mål, dels skall fastställa sina mål därtill egna som förutsätts vara olika. Vidare kan orsak ligga i Folkbildningsrådets ställen ning som samarbetsorgan ägt av folkbildningen med dess tradition i folk-

rörelsekulturen av att söka åstadkomma bred förankring.

SUFO anser för sin del att de kritiska synpunkter framförs i som Folkbildningsrâdet. "myndighets ställe" har fog för sig, har samtimen

digt respekt för de särskilda svårigheter Folkbildningsrådet

har, dels genom sin ställning, dels genom problemen med att på ett entydigt sätt konkretisera målen för de statliga bidragen. Kommittén återkommer i nästa avsnitt med vissa förslag.

SOU 1996: 159 Kapitel 4 163

IV Sammanfattande bedömning och förslag

II. 1 Målstyrning av folkbildningen

I och med statens beslut 1991 blev statsbidragen till folkbildningen målstyrda. Detta medför naturligtvis att all verksamhet som får del av det statliga bidraget också blir målstyrd. Utöver de statliga målen för statsbidragen förutsätts folkbildningens organisationer formulera mål som egna skall göra de olika verksamheternas skilda profiler tydligare.

Folkbildningsrådet har på ett kraftfullt sätt verkat för att stimulera så-

en dan process. SUFOs uppdrag att utvärdera folkbildningen anledning till vissa ger synpunkter på förutsättningarna för målstyming. Begreppet målstyrning är fortfarande i hög grad ett inneord när det gäller offentliga verksamheter, men det är oprecist till sin innebörd och själva företeelsen har blivit föremål för omfattande kritik. Kritiken har gått efter flera linjer. En linje är att flertalet i offentlig rebedrivna verksamheter till sin natur är alltför komplexa för att vara lämpade för målstyming. En linje är att målstyming för att vara annan operativ tenderar att sikta in sig lätt mätbara mål, vilket innebär risker för att verksamheter snedvrids och att det egentliga syftet med dem tapbort. Mycket kritiken förefaller berättigad, i synnerhet som den pas av kan hämta god näring i överdrivna föreställningar om vad som kan åstadkommas målstyming hos många av dem som förespråkar sådan. genom De statliga måldokumenten för statsbidraget till folkbildningen är av naturliga skäl allmänna och tämligen generellt formulerade. På centrala punkter är det i det närmaste omöjligt att i en utvärdering entydiga uppgifter om graden av måluppfyllelse. Detta gäller ex. bege skrivningen folkbildningen som en verksamhet som bidrar till en deav mokratisk grundsyn och syftar till att stärka människors möjligheter som

att påverka sina livsvillkor.

I andra fall kan det statistiska uppgifter ger entydiga synas som om hur folkbildningen motsvarar målen. SUFOs studier visar sålunda svar

164 Kapitel 4 SOU 1996: 159

att deltagandet i studiecirklar bland några de prioriterade in-

av grupperna

te är så stort som staten fönnodligen -i likhet med många folkbildare

har förväntat sig. Men bakom siffrorna finns en komplicerad verklighet som måste belysas och som inte möjliggör säkra påståenden om att studi-

eförbunden har lyckats eller misslyckats att uppfylla målen. Som framgår

av avsnitt HI. 3 ovan visar erfarenheterna att det är svårt att motivera

många inom dessa grupper att börja studera, och vid jämförelse med an-

dra vuxenutbildningar uppvisar studiecirklama ett högt deltagande inom grupperna. SUFO anser ändå, att den utvärdering som nu har genomförts väger sentlig kunskap om folkbildningen och dess betydelse för individer och samhälle och att denna kunskap är stor relevans för bedömningar i av av vilken utsträckning folkbildningen svarar mot de mål som staten har satt upp för bidragen. Utvärderingen bör därmed kunna fylla sin uppgift att utgöra underlag för beslut om de framtida bidragen till verksamheten. Följaktligen är det SUFOs uppfattning, att den struktur och det innehåll som de statliga måldokumenten för närvarande har både kan fungera som styrinstrument för verksamheten och gör det möjligt att med ett rimligt säkert resultat utvärdera i vilken grad verksamheten motsvarar målen. SUFO anser, att det skulle vara föga meningsfullt att försöka utvärdera folkbildningen enbart med hjälp av ett antal lätt mätbara indikatorer.

Verkligheten i folkbildningen låter sig inte fångas ett entydigt sätt. Det

är naturligtvis värdefullt att det vid framtida utvärderingar finns tillgång till ett antal tydliga indikatorer kan följas över tiden, det finns i som men

folkbildningen ting som bör utvärderas annat sätt.

Riskerna med att enbart göra utvärderingar utifrån lätt mätbara företeelser är åtminstone två: för det första är det stor risk att informationen inte blir tillräckligt meningsfull, och för det andra innebär det risk att man styr verksamheten mot fel mål. SUFO därför att framtida utvärdeanser ringar, i likhet med den nu föreliggande, bör både kvantitativa och vara kvalitativa.

SUFO har efter sin utvärdering inte funnit anledning att föreslå någon

grundläggande förändring i de statliga måldokumenten. De utgör, med sina vagheter och svagheter, trots allt en rimligt tydlig ledstjäma för hur

folkbildningen bör arbeta och för vilka ambitioner den bör ha, och hu-

vudintrycket är att de i rimlig utsträckning efterlevs folkbildningens av organisationer. SUFO föreslår dock en smärre förändring av målen och återkommer i det följande till detta.

Kapitel 4 165 SOU 1996: 159

IV. 2 Framtida utvärderingar av folkbildningen

SUFO tillsattes våren 1994 och har alltså haft två och ett halvt år sig utföra sitt arbete. Det är ovanligt lång tid för statlig kommitté att en en Ändå har tidsbegränsningen hela tiden varit ett av SUFOs pronumera. blem. Uppdraget förutsatte att ett antal forskningsprojekt lades ut på vetenskapliga institutioner eller enskilda forskare. Detta krävde att SUFO kort tid måste bestämma sig för huvudinnehållet i de oliunder en relativt ka projekten och sedan söka rekrytera lämpliga uppdragstagare. Tack vamycket stort tillmötesgående från olika institutioner och genom utre ett nyttjandet ett bra kontaktnät inte minst i form av den expertgrupp av tidigt knöts till SUFO det möjligt att snabbt bygga upp projeksom - var slutföra diskussionerna projektens närmare innehåll och ten och att om inriktning. I princip kom uppläggningen att innebära datainsamling under

våren 1995 och analyser och rapportskrivning under hösten samma

med överlärnnande rapporterna till SUFO under våren 1996. av Två negativa konsekvenser detta bör framhållas. SUFOs uppdrag av har varit utvärdera folkbildningen under hela perioden efter systematt förändringen 1991. Flertalet de data utvärderingen grundar sig av som har emellertid kommit att bara våren 1995, alltså en relativt kort peavse riod. Bortsett från risken begränsad period kanske inte är represenatt en tativ har det saknats möjlighet att studera eventuella förändringar över tiden. Eftersom tidsskäl alla projekten måste planeras och beslutas i ett av sammanhang har det inte varit möjligt att justera eller komplettera utvärderingsplanen på grundval de kunskaper de olika projekten har giav som kunskap leder alltid till frågor, SUFO har alltså haft små vit. Ny nya men möjligheter att söka sådana nya frågor. svar SUFO regeringen bör pröva andra former än kommitténs för anser, att kommande utvärderingar folkbildningen. Men samtidigt anser SUFO av det finns klart positiva erfarenheter att redovisa, erfarenheter som bör att tillvara. Dels har det varit mycket stort värde att det till SUFO har tas av

knutits expertgrupp forskare och kunniga organisationsföreträdare.

en av Gruppen har varit ett viktigt stöd för utredaren vid analyserna av resultade olika projekten och den har också fungerat som ett bollplank ten av för de forskare har svarat för projekten. Dels har det enligt SUFOs som mening visat sig mycket lyckosarnt att anlita fristående vetenskapliga institutioner och forskare för att i projektforrn genomföra de undersökning-

utgör huvuddelen underlaget för utvärderingen. ar som av

Vad som enligt SUFOs mening bör eftersträvas är en fastare organi-

sation har möjligheter att arbeta långsiktigt än den av tid och som mera direktiv låsta kommittén. Det skulle då bli större möjligheter till succes-

166 Kapitel 4 SOU 1996: 159

siva beslut forskningsprojekt med bättre tid för planering projekten

om av tillsammans med institutioner och enskilda forskare. Det skulle också ge större möjligheter att utnyttja kunskap för att starta och komvunnen nya pletterande projekt, och också större möjligheter snabbt sig fråatt ta an gor som aktualiseras i samhället och samhällsförändringar. Inte minst av

viktigt är att sådan organisation förmodligen skulle stimulera till ökad

en

folkbildningsforskning inom våra vetenskapliga institutioner och därmed

både få till stånd utveckling den kritiska analysen folkbildningen av av en och, sikt, vidgade möjligheter att rekrytera goda forskare till unga kommande utvärderingar. SUFOs synpunkter kan tillgodoses på flera olika sätt. En möjlighet

bör vara att Utbildningsdepartementet till sig knyter

en expertgrupp av forskare och organisationsföreträdare det slag har stått till SUFOs av som förfogande.

lI. 3

Förslag om framtida områden för utvärdeñng

SUFO har tidigare, i kapitel beskrivit bakgrunden till besluten de om projekt som har legat till grund för utvärderingen folkbildningen. av Avsikten med projekten naturligtvis att lägga tyngdpunkten vid förevar

teelser inom folkbildningen kunde särskilt viktiga för

som anses som en

bedömning av om verksamheten svarade mot målen för de statliga bidra-

gen. SUFO vill också hävda att det material den presenterar är som nu

tillräckligt för att göra sådana bedönmingar. Men SUFO gör därmed inte

anspråk på att ha gjort heltäckande utvärdering. Den fastställda kosten nads- och tidsramen har gjort prioriteringar nödvändiga. Det är självklart

att det finns många andra viktiga företeelser inom folkbildningen bör

som utvärderas. I det följande vill SUFO lämna förslag antal punkter om ett som bör ingå i kommande utvärderingar.

Ett viktigt underlag för den nu presenterade utvärderingen är SCBs intervjuundersökning. Denna bör följas lämpliga områden upp för att klarlägga det inträffar några förändringar vikt då det gäller deltaom av gandet i vuxenutbildning och folkbildning. Enligt rapporten Folkbildning och vuxenstudier skulle longitudinella och retrospektiva studier kunna

vara av stort värde i sammanhanget. I samma rapport finns också förslag om fördjupade studier kortutbildades och arbetslösas deltaganav unga de i folkbildning.

SUFO anser vidare att det är angeläget att ytterligare fördjupa analy-

SOU 1996: 159 Kapitel 4 167

folkbildningens ejjfekter i flera avseenden, såsom då det gäller det serna av lokala kulturlivet, den lokala politiska beslutsprocessen och kvaliteten i det lokala föreningslivet.

Av stort värde också undersökningar av folkbildningens effekter

vore för deltagarna. Det bör viktigt att få kunskap vad folkhögskovara om lestudier leder till liksom de lärprocesser äger i rockcirklar om som rum verksamhet riktad främst till ungdomar ett observerbart sätt och annan påverkar deltagarnas framtid.

Värden i folkhögskolevärlden framkommer, att det sto-

Av rapporten

folkhögskoloma påverkar dessas verksamhet. Även

ra antalet arbetslösa i

denna fråga bör vara förtjänt av en mera djupgående analys. En omfattande verksamhet med självutvärdering pågår n. inom

folkbildningen. En väsentlig fråga är i vilken utsträckning dessa utvärde-

ringar påverkar beslut framtida verksamhet.

om Ett självklart område för kommande utvärdering är en uppföljning en Folkbildningsrådets verksamhet. av

II. 4 Folkbildningen och målen en samman-

-

fattande bedömning

I kapitel III har SUFO i tematisk form presenterat resultaten av sin ovan

utvärdering, vilka föranleder vissa påpekanden och förslag.

Inledningsvis betonade SUFO den betydelse det rimligtvis har för det svenska samhället att möjligheterna till utbildning för vuxna är omfattan-

de, inte minst genom folkbildningen. De goda utbildningsmöjlighetema

medverkar med stor sannolikhet till att den vuxna befolkningen har en starkt positiv värdet ett livslångt lärande. Särskilt den omfatsyn av tande folkbildningen medför att breda lager i befolkningen inte tappar kontakten med lärandet.

Nästan nio tio invånare i Sverige har deltagit i någon form av vux-

av enutbildning, oftast i studiecirklar. Enligt SUFOs beräkningar deltar årliuppemot 20 procent befolkningen i studiecirklar och ytterligare gen av någon procent i kurser vid folkhögskolor. Den totala omfattningen av folkbildningen måste väl motsvara vad staten kan förvänta sig geanses nom bidragsgivningen. De sociala skillnaderna i deltagandet i studiecirklar är tydliga, men de är mindre än i flertalet andra Studieformer för vuxna. SUFO är medve-

168 Kapitel 4 SOU 1996: 159

ten om svårigheterna att öka deltagandet inom de prioriterade

grupperna i den öppna, fria och frivilliga verksamhet studiecirklarna utgör, som men anser ändå att studieförbunden bör öka ansträngningama höja deltaatt gandet bland kortutbildade, invandrare och arbetslösa. Deltagandet inom

de prioriterade i de långa folkhögskolekursema står i mycket

grupperna god överensstämmelse med de statliga målen. I de statliga måldokumenten bör arbetslösa tillföras prioritesom en rad grupp.

I SUFOs direktiv att utgångspunkten för den statliga utvärde-

anges,

ringen av folkbildningen främst skall deltagarnas erfarenheter.

vara

Det är en påfallande stor andel dem har deltagit i studiecirklar

av som

och folkhögskolekurser som förklarar sig mycket nöjda med resultatet

av sina studier Dels uppger de att de har lärt sig i stort vad de förväntade,

dels är det tydligt att båda studieforrnema innehåller många andra värden

för deltagarna.

Det kan inte råda något tvivel att folkbildningen betyder mycket

om för den allmänna kunskapsnivån bland liksom för kulturlivet i vuxna Sverige. Ett annat viktigt ofta förbisett eller ringaktat värde ligger i men betydelsen det sociala nätverk i vardagslivet framför allt studieav som cirklarna utgör. Verksamheten inom både studieförbund och folkhögskolor måste ha den betydelse för demokratins befästande och utveckanses ling i Sverige och för deltagarnas personliga utveckling i de som anges statliga måldokumenten.

Folkbildningen utgör en viktig del i de medborgarsammanslutningar

som organisations- och föreningslivet utgör i Sverige, och de har därmed stor betydelse för det svenska samhällets sätt att fungera. Enligt SUFOs

uppfattning motsvarar den verksamhet som folkbildningen bedriver väl den beskrivning som finns angiven i de motiv för statsbidragen finns

som

i folkbildningspropositionen 1990/91:82. Vissa påpekanden är dock motiverade. Att döma SUFOs material

av bör studieförbunden över såväl syftet med kvalitet och arnbitionsse som nivå i vissa hantverkscirklar för att försäkra sig att både de måom egna

len och statens mål för bidragen uppnås.

Studieförbunden bör tydligare markera sin ideologiska profil och klargöra denna för deltagarna. Det förefaller finnas anledning för folkhögskoloma att pröva vänya gar att ge eleverna möjligheter att utöva ett verkligt inflytande över kursemas innehåll och uppläggning.

Folkbildningsrådet fullgör myndighetsuppgiften att fördela statsbidra-

gen mellan studieförbund och folkhögskolor, och därav följer uppgiften

att övervaka att de som erhåller bidrag använder dem i enlighet med de

statliga målen. Rådet utför ett värdefullt arbete då det gäller att öka med-

SOU 1996: 159 Kapitel 4 169

vetenheten folkbildningens mål och att utveckla arbetet med att utom värdera verksamhetens resultat i förhållande till målen. Däremot är det enligt SUFOs mening motiverat att de tillämpade principerna för bidragsfördelningen på ett tydligare sätt speglar de statliga målen. Vidare bör rådet klargöra att resultatet företagna utvärderingar i ett målstyrt av system skall användas ett medel att åstadkomma Verksamhetsförsom ändringar. Huvudorsaken till den nuvarande situationen finns troligen i rådets speciella ställning ett av folkbildningen ägt samarbetsorgan. som Att välja Organisationsform för att lösa myndighetsuppgiftema en annan skulle emellertid medföra andra och sannolikt större problem. SUFO ñnner därför ingen anledning föreslå någon förändring av Folkbildningsrådets uppgifter-

Sammanfattningsvis jinner S UF O att studieförbund och folkhögskolor i

Sverige bedriver folkbildande verksamhet står i god överensstäm-

en som

melse med de statliga målen för statsbidragen. Det finns på den grunden

goda anledningar att staten även i fortsättningen anslår medel till statsbidrag för verksamheten.

170 KBilaga 1 SOU 1996: 159

Kommittédirektiv

Bilaga 1

Dir. 1994: 12

Statlig utvärdering av folkbildningen

Dir. 1994: 12

Beslut vid regeringssammanträde den 24 februari 1994.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall planera och låta genomföra utvärdering en av folkbildningen. Resultaten av utvärderingen skall redovisas till regeringen senast den 1 september 1996.

Utvärderingen skall

ge underlag för regeringens och riksdagens bedömningar av om statsbi- draget till folkbildningen används i enlighet med de syften och villkor som har fastställts,

-i första hand avse verksamhet bedrivs efter den l juli 1994, som

främst syfta till att utifrån ett deltagarperspektiv belysa kvalitativa - aspekter i verksamheter som bedrivs studieförbund och folkhögskolor av av med stöd av statsbidrag, och

presenteras i ett sammanfattande dokument som skall innehålla en sam- lad analys och bedömning av de delar som har ingått i utvärderingen.

SOU 1996: 159 Bilaga I 171

Bakgrund

Målstyrda statsbidrag kräver utvärdering

De förändringar statsbidragssystemet för studieförbund och folkhögav skolor trädde i kraft den 1 juli 1991 prop. 1990/91:82, bet. som

1990/9l:UbUl8, rskr. 1990/91 :358 innebär övergång från regelstyming

en till målstyrning statsbidragen till folkbildningen. För de verksamhetsav ansvariga alla nivåer innebär detta såväl minskad reglering av hur verksamheten bedrivs ökade krav på att redovisa och utvärdera som resultaten och effekterna av verksamheten. Folkbildningsrådet, är folkbildningens eget organ, har till uppgift som att fördela statsbidraget mellan studieförbunden och folkhögskoloma enligt förordningen 1991:977 statsbidrag till folkbildningen. Rådet om skall också följa och utvärdera den verksamhet som bedrivs med stöd upp statsbidrag. Därutöver skall staten vart tredje år göra en utvärdering av är frikopplad från den folkbildningen själv skall svara för. som som Genom regeringsbeslut den 22 oktober 1992 bemyndigades det statsråd har till uppgift att föredra ärenden skola och vuxenutbildning som om att tillkalla enmansutredare med uppgift att närmare klargöra vilka uten gångspunkter och principer skall tillämpas i den statliga utvärdesom ringen folkbildningen. Utredaren har i juni 1993 överlämnat betänav kandet Frågor för folkbildningen SOU 1993:64. Betänkandet har remissbehandlats och sammanställning remissynpunkterna finns i en av Utbildningsdepartementets bilaga till 1994 års budgetproposition

prop.1993/94:10O Bil. 9 s. 288.

Kulturpolitikens inriktning

Regeringen tillsatte 1993 parlamentarisk kommitté kulturpolitien om kens inriktning dir. 1993:24. I direktiven framhålls bl.a. folkbildningsorganisationemas roll för att föra ut kultur till olika miljöer.

172 Bilaga I SOU 1996: 159

Uppdraget

Särskild utredare

För att ge underlag för regeringens och riksdagens bedömningar av om statsbidraget till folkbildningen används i enlighet med de syften och villkor som har fastställts för folkbildningen bör särskild utredare tillkalen las.

Utvärderingens inriktning

De förslag till utvärderingsinsater, som redovisas i betänkandet Frågor för folkbildningen SOU 1993:64 kan sammantaget ett gott underlag för ge bedömningar som täcker många viktiga aspekter av folkbildningens resultat. I den statliga utvärdering, som skall genomföras under den kom-

mande treårsperioden, kan självfallet inte alla frågeställningar eller del-

projekt i betänkandet bli föremål för lika grundliga utvärderingar. Därtill

är en del frågeställningar så komplexa och mångdimensionella att de inte lätt och entydigt låter sig besvaras. Vissa de delprojekt eller frågeställ-

av ningar som redovisas i betänkande kommer därför sannolikt att vidareutvecklas under kommande perioder för den statliga utvärderingen. Inom ramen för den tid och för de ekonomiska förutsättningar som anges för uppdraget skall utredaren i sin uppläggning av utvärderingen sträva efter att ge en så heltäckande bild av folkbildningen som möjligt.

Utifrån de förslag för utvärdering som redovisas i betänkandet Frågor

för folkbildningen SOU 1993:64 skall utredaren planera och låta genomföra utvärdering av folkbildning bedrivs efter den 1 juli 1994. som Det kan dock i vissa fall finnas skäl att låta utvärderingen omfatta verk-

samheter som genomförts tidigare än budgetåret 1994/95 dock inte ti-

digare än budgetåret 1991/92. Utvärderingen skall i princip endast avse verksamhet bedrivs som enligt förordningen 1991:977 om statsbidrag till folkbildningen och bör i första hand inriktas reguljär verksamhet, dvs. sådan verksamhet som genomförs med ordinarie statsbidrag. Utvärderingen bör syfta till att belysa kvalitativa aspekter hos folkbildningen. Deltagarperspektivet är där-

vid viktigt. Exempel frågeställningar som därvid är av intresse att få

SOU 1996: 159 Bilaga J 173

belysta och övervägda är deltagarnas förväntningar att deltaga i en studie- eller kulturaktivitet och det värde de i efterhand tillmäter denna aktivitet i form vidareutbildning eller i övrigt förändrad livssitut.ex av en ation vilken betydelse statsbidragets storlek kan bedömas ha för samt deltagande i olika slags folkbildningsverksamheter.

Referensgrupper

Det kan lämpligt att utredaren till sitt förfogande har särskilda refevara för samråd, t.ex. för att närmare kunna klargöra och preciserensgrupper syftet med den utvärdering skall genomföras, för att kunna följa ra som utvärderingen delprojekt eller för att kunna göra samlade bedömningav resultaten olika delprojekt. Formema för samråd får utredaren ar av av själv avgöra.

Staten har uppdragit Folkbildningsrådet att följa upp och utvärdera folkbildningsverksamheter utifrån de syften som anges för statsbidraget. Även kommuner och landsting har intresse att följa upp och värdera av folkbildningsverksamheten. Utredaren bör informera sig om de utvärde-

ringsinsatser som Folkbildningsrådet och kommuner och landstingen tar

initiativ till. Insamling eller samutnyttjande av data kan därvid t.ex. av äga Därmed förutsättningar för helhet i den totala utvärderum. ges en ringen samtidigt antalet uppgiftsinsamlingar kan komma att begränsom sas.

Samlad analys och bedömning

Resultaten utvärderingen skall presenteras i ett sammanfattande dokuav skall innehålla utredarens samlade analys och bedömning av ment som

174 Bilaga 1 SOU 1996: 159

hur folkbildningen motsvarar de syften och villkor staten har fastsom ställt för statsbidragen. Om så bedöms lämpligt bör vissa utvärderingsresultat kunna presenteras i delrapporter. Om utredaren finner att utvärderingen anledning att överväga ger preciseringar eller förändringar de nuvarande målen för den verksamhet av som bedrivs med statsbidrag, bör förslag till detta redovisas.

Ramar för utredarens arbete

Slutresultaten från den statliga utvärderingen bör redovisas till regeringen senast den 1 september 1996. Kostnaderna för utvärderingen får sammantaget under den avsedda perioden uppgå till högst 5 250 000 kr. Utredaren skall före den 30 juni 1994 upprätta och till Ut-

bildningsdepartementet lämna en budgetplan äver beräknade kostnader

för såväl utvärderingen som för utredningens arbete. Utredaren skall beakta regeringens direktiv dir. 1984:5 till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inrikt-

ning. Utredaren skall följa regeringens direktiv dir. 1988:43 till kommittéer och särskilda utredare angående beaktande EG-aspekter i av utredningsverksamheten samt regionalpolitiska konsekvenser dir. om 1992:50.

Utbildningsdepartementet

SOU 1996: 159 Bilaga 2 175

Experter Bilaga

Genom beslut den 23 juni och 22 augusti 1994 förordnade regeringen följande personer att vara experter utredningen

Lars Furuland professor Kent Ivarsson kansliråd Jan O. Jonsson docent Michele Micheletti universitslektor Marta Olsson utredare Rolf Paulsson universitetslektor Alvar Svensson sekreterare Roger Säljö professor

Direktören Ants Viirman förordnades att vara expert utredningsenare en fr.0.m. den 1 januari 1995.

Statens offentliga 1996 utredningar

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur går det U. 26. Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönster i svenskforsknings- 27. En strategiför kunskapslyftoch livslångtlärande. . finansiering.U. U.

Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . Om kön och fördelning av fritidsresurser.C. l990-talet. U.

Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29. Forskningoch Pengar.U. . regeringskonferensen 1996.UD. 30. Borgenärsbrotten en översyn ll kap. - av Politikområdenunderlupp. Frågor om EU:s första brottsbalken.Fi. . pelare inför regeringskonferensen 1996.UD. 3 .Attityder och lagstiftningi samverkan

Ett år medEU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheter av arbeteti EU. UD. .Möss och märmiskor.Exempelpá bra

Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och lT-användningbland barn och ungdomar.SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. UD. .Banverketsmyndighetsroll K. m.m. Batterierna en laddadfrága. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga. + A. . - Om järnvägenstrafikledning m.m. K. Kriminalunderrättelseregister . . Forskningför vår vardag.C. DNA-register. Ju. . .EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför 36. Högskolai Malmö. U. två- och trehjuliga motorfordon.K. 37. Sverigesmedverkani FN:s familjeár. S.

.Kommuner och landstingmedbetalnings- 38. Nationalstadsparker.M.

svârigheter.Fi. 39. Rapportfrån klimatdelegationen1995.

.Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning. M.

.Budgetlag regeringens befogenheter på 40. Elektroniskdokumenthantering.Ju. ñnansmaktensomrâde.Fi. 41. Statens maritimaverksamhet.Fö.

Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga 42. Demokratioch öppenhet.Om folkvaldaparlament . och ekonomiskaaspekter av EU:s sjätte och offentlighet i EU. UD.

utvidgning. UD. 43.Jämställdheteni EU. Spelregleroch

9 Förankringoch rättigheter. Om folkomröstningar, verklighetsbilder.UD. utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga 44. Översyn skatteflyktslagen. av rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi.

.Bättre trafik medväginformatik.K. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen.Ju.

.Totalförsvarspliktigam95. Förslag om jobb/studier 46. Enskilda vägar. K.

efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, 47. Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför

försäkringar. Fö. individ och lokalsamhälle.U.

Sverige, EU och framtiden.EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainableHomesin an Urbanizing

bedömningarinför regeringskonferensen 1996. World. SwedishNationalReportfor HabitatII. N.

UD. 49. Reglerför handelmedel. N.

20. Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. 50. Förbud mot vapen allmänplats m.m. Ju.

U .Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäk-

.Reform

och förändring. Organisationoch ring alternativoch förslag. A. verksamhetvid universitetoch högskolorefter 52. Precisering av handelsändamálet i detaljplan.M.

1993års universitets-och högskolereform.U. Kalkning av sjöar och vattendragM. . 22. Inflytande riktigt Om elevers rätt till 54. Kooperativa möjligheteri storstadsomráden. S. inflytande,delaktighetoch ansvar. U. Sverige, framtidenoch mångfalden.A.

.Kartläggningoch analys av denoffentliga sektorns 55. Pâväg mot egenföretagande. A.

upphandling av varor och tjänstermed 55. Vägarin i Sverige.A.

miljöpåverkan.N. 56. Hälften vore nog om kvinnor och män - 24. Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga 90-taletsarbetsmarknad.A.

EU-ländersförslagoch debattinför 57. Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst.Fi.

regeringskonferensen 1996.UD. 58. Finansieringen det civila försvaret.Fö. av 25. Från massmediatill multimedia-

att digitaliserasvensktelevision.Ku.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikenskunskapsgnmd. 86. Utveckladsamordning inom det civila försvaret

En principdiskussionutifrån och fredsräddningstjänsten. Kartläggning,

EU 96-kommitténs erfarenheter.UD. övervägandenoch förslag. Fö.

60. Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och 87.Tredimensionell fastighetsindelning. Ju.

utvidgningens effekter den gemensamma 88.Kameraövervakning.Ju.

jordbrukspolitiken. UD. 89. Samverkan mellanhögskolan och de små och

6l.Olika länder olika takt. Om flexibel integration medelstora företagen. N. och förhållandetmellan stora och små stater i EU. 90. Sammanhállet studiestöd.U.

UD. 91. Den privata vårdens omfattningoch framtida

62. EU, konsumenternaoch maten ersättningsformer - En översynav de nationella Förväntningaroch verklighet. Jo. för läkareoch sjukgymnaster.S. - taxorna 63. Medicinskaundersökningari arbetslivet. A. 92. IT i miljöarbetet.M. 64. Försäkringskassan Sverige Översyn av - 93. Ny yrkestrafiklagstiftning.K. Socialförsäkringens administration. S. 94. Nationell teleadresskatalog. K.

65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik 95. Botniabanan.K.

i Sverige.Jo. 96. Strukturförändringoch besparing.

66. Utvärderatpersonval.Ju. En uppföljning genomfördaförändringar av 67. Medborgerliginsyn i kommunala entreprenader. inom försvarsmaktens ledningsorganisation.Fö.

Fi. 97. Effektivare försvarsfastigheterl

68. Någrafolkbokföringsfrågor. Fi. Utvärdering reform. Fö. av en 69.Kompetensoch kapital + bilaga. N. 98. Vem styr försvaret Utvärdering av 70. Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet.N. effekternaav LEMO-reforrnen.Fö. 71. Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäder 99. Avveckling med inlärning. Erfarenheterfrån

och landsbygd.In. LEMO-reformens avveckling personal.Fö. av 72. Rättspsykiatrisktforskningsregister.S. 100.Ett nytt system för skattebetalningar.Del A.

73. Svenskkämteknisktillsynsverksarnhet. för skattebetalningar.Del B. Ett nytt systern Volym l En granskning.M. Författningsförslag, författningskommentarer - 73. SwedishNuclear Regulatory Activities. och bilagor. Fi.

Volume 1 An Assessment. M. 10 .Kämavfall teknik och platsval. KASAMs - - 74. Svenskkämteknisktillsynsverksarnhet. yttrandeöver SKBsFUD-Program 95. M.

Volym 2 Faktaredogörelser. M. 102.TUFF Teckenspråksutbildning för föräldrar. U. - - 74. SwedishNuclearRegulatory Activities. 103. Miljöbalken. En skärptoch samordnad

Volume 2 Descriptions. M. miljölagstifmingför hållbar utveckling. - en 75. Värdeni folkhögskolevärlden.U. Del 1 och M.

76. EU:s regeringskonferens procedurer, aktörer, 104. Konsumentskydd elmarknaden.C. formalia. Sammanfattning ett av seminariumi 105.Att främja donationertill universitet

april 1996.UD. och högskolor. U.

77. Utländskaförsäkringsgivaremed verksamheti från Kiruna till Malmö. 106.EU och Sverige- Sverige.Fi. Sammanfattning fyra regionala möten . av 78. Elberedskapen. Organisation,ansvarsfördelning 1995-96.UD.

och finansiering.N. 107.Union gränser konsekvenser, möjligheter, utan - 79. Översyn av revisionsreglema.Fi. Sammanfattning seminariumi problem. av ett 80.Viktigt meddelande. november1995.UD.

Radiooch TV i Kris och Krig. Ku. 108.Konsumenterna och miljön. C.

81. Skyddför sparandei sparkasseverksamhet. Fi. 109.Från äkerlotter till Paradis ett delbetänkande - 82.En översyn av luft- sjö- och spårtrañkens från Utredningen universitetsfastigheter m.m. om tillsynsmyndigheter.K. angáende överlâtelseroch tomträttsupplâtelser av 83.Allmänt pensionssparande. S. vissa högskolefastigheter.Fi.

84. Ekobrottsforskning. Ju. 110. Inför Svensktkultumät IT och framtiden ett - 85. EgonJönsson en kartläggning av lokala sam- inom kulturområdet.Ku. verkansprojektinom rehabiliteringsområdet.S.

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

lll. Bevakad övergång. Åldersgränserför ungaupp 137. Kommunalförbund och gemensam nämnd till 30 år. C två former för kommunalsamverkan.In. 112 .Integrering av miljöhänsyn inom den statliga 138.Ny behörighetsreglering hälso-och sjukvårdens förvaltningen.M. område m.m. S. 113.En allmän och aktiv försäkringvid sjukdom och 139.Skatt avfall. Fi. rehabilitering. Del l och S. 140.KO:s biträde enskilda.In. 114. En körkortsreform.K. 141 Vårdavgiftervid rättspsykiatriskvård, m.m. . 115. Barnkonventionenoch utlänningslagen.S. 142.Länsstyrelsernas roll i infrastrukturplaneringen. K. 116.Artikel 6 i Europakonventionenoch skatte- 143.Krock eller Om den mångkulturella möteutredningen. Fi. skolan.U. 117.Expertrapporter från Skatteväxlingskommittén. Fi. 144. Ökad konkurrensi handeln med livsmedel. N. 118.Station StockholmNord. K. 145.Arbetstid 119.Lättnad i dubbelbeskattningen mindre företags av längd,förläggningoch inflytande + bilagedel.A. inkomster. Fi. 146.Att återerövra vardagen.S. 120 .Högskolani Malmö Slutbetänkande. U. 147. Övergångsbestämmelser till miljöbalken. M. - .Spär, miljö och stadsbildi centralaStockholm.K. 148. Översyn av förvärvslagenochhyreslagen 122.Kunskapssyn och samhällsnyttai hantverkscirklar Borgenoch pant. Ju. och hantverksutövande. U. 149.Elberedskapen. Författningsfrågor. N. 123 iakttagelseroch förslagefter omstruktureringen av 150.En allmänoch sammanhållen arbetslöshets- . försvaretsledningoch stöd. Fö. försäkring. A. 124.Miljö för en hållbar hälsoutveckling. 151. Bidrag genom arbete En antologi. - Betänkande. Förslagtill nationellthandlingsprogram. S. 152.Gruvomaochframtiden.N. Bilaga Miljörelateradehälsorisker.S. 153.Hållbarutvecklingi Sveriges skärgárdsornráden. Bilaga Aktörer ochverktygi miljöhälsoarbetet. S. M. Environment for Sustainable HealthDevelopment 154.Tre rapporterom studiecirklar.U. an Action Planfor Sweden. S. 155. Omtankar om vattendrag 125 Droger i trafiken. Ju. ett nytt angreppssätt. M. . Dopingi folkhälsoperspektiv. Del A ochDel B. 156. Bostadspolitik 2000 från produktions-till . - 127. Folkbildningensinstitutioner. U. boendepolitik Särtryck + + Bilaga.In. 128. Skyddet av kulturmiljön. En översyn av 157. Översyn av redovisningslagstiftrtingen. Ju. kulturrninneslagens bestämmelser byggnader om 158.Sverigeoch EMU. Fi. och kulturmiljöer, prästgårdar,kyrkstäderoch 159. Folkbildningen en utvärdering.U. ortnamn. Ku. 129. Den kommunalasjälvstyrelsenochgrundlagen.ln. 130.De två lculturema. Rapporterav KlausRichard Böhme, Bo Huldt, Carl-EinarStälvant samt Kent Zetterberg.Bilagormedunderlagsmaterial till UTFÖR:sslutbetänkande SOU 1996:123.Fö. 131.Externvärdering av hot och förmåga.Bilagormed underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123.Fö. 132.Det stora ochsnabba greppet. Om LEMO-reformens metoderoch resultat.Bilagormedunderlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123.Fö. 133.Jämställdvård. Olika vård lika villkor. 134.Jämställdvård. Möteni vården ur ett tvärvetenskapligt perspektiv.S. 135.Fibromyalgioch Duchennesmuskeldystroñ. Kunskapsläge ochbehov av framtidaFoU. S. 136.Effekter av EU:sjordbrukspolitik.Jo.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Olika länder olika takt. Om flexibel integration

och förhållandetmellan stora och små stater i EU. Mössoch människor. Exempel bra 61 IT-användningbland barn och ungdomar. 32 EU:s regeringskonferens procedurer, aktörer, -

Justitiedepartementet formalia. Sammanfattning av ett seminarium i

april 1996.76 Kriminalunderrättelseregister EU och Sverige från Kiruna till Malmö. DNA-register. 35 - Sammanfattning fyra regionalamöten av Elektroniskdokumenthantering.40 1995-96.106 Presumtionsregelni expropriationslagen.45 Union utan gränser konsekvenser,möjligheter, Förbud på allmänplats 50 mot vapen m.m. Sammanfattning seminariumi problem. av ett Utvärderatpersonval.66 november1995. 107 Ekobrottsforskning.84

Tredimensionellfastighetsindelning.87 Försvarsdepartementet

Kameraövervakning.88 Drogeri trafiken. 125 Totalförsvarspliktigam95. Förslagom jobb/studier

efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, Översyn av förvärvslagenochhyreslagen försäkringar. 18 Borgen och pant. 148 Översyn Statens maritima verksamhet.41 av redovisningslagstiftningen. 157 Finansieringenav det civila försvaret. 58

Utrikesdepartementet Utveckladsamordning inom det civila försvaret

och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, Vem bestämmervad EU:s internaspelregler inför överväganden och förslag. 86 regeringskonferensen 1996. 4 Strukturförändringoch besparing. Politikområdenunderlupp. Frågor om EU:s första En uppföljning av genomfördaförändringar pelare inför regeringskonferensen 1996. 5 inom försvarsmaktens ledningsorganisation. 96 Ett år medEU. Svenskastatstjänstemäns Effektivare försvarsfastigheter erfarenheter av arbeteti EU. 6 Utvärdering av en reform. 97 Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och Vem styr försvaret Utvärdering av säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. 7 effekternaav LEMO-reformen. 98 Union for både öst och väst. Politiska, rättsliga Avveckling med inlärning. Erfarenheter från och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte LEMO-reformensavveckling av personal. 99 utvidgning. 15 iakttagelseroch förslag efter omstruktureringen av Förankringoch rättigheter. Om folkomröstningar, försvaretsledningoch stöd. 123 utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga ,, De två kulturema.Rapporter av KlausRichard rättigheteri EU. 16 Böhme,Bo Huldt, Carl-EinarStålvant samt Kent Sverige,EU och framtiden. EU 96-kommitténs Zetterberg. Bilagormedunderlagsmaterial till bedömningarinför regeringskonferensen 1996. 19 UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123. 130 Från Maastrichttill Turin. Bakgnmdoch övriga Extern värdering av hot och förmåga.Bilagormed EU-länders förslag och debatt inför UTFÖR:s underlagsmaterial till slutbetänkande regeringskonferensen 1996. 24 SOU 1996:123.131 Demokratioch öppenhet.Om folkvalda parlament Det stora ochsnabba greppet. Om LEMO-reformens och offentligheti EU. 42 metoderoch resultat.Bilagor med underlagsmaterial Jämställdheteni EU. Spelregleroch till UTFÖR:sslutbetänkande SOU 1996:123.132 verldighetsbilder.43

Europapolitikensktmskapsgrund. Socialdepartementet

En principdiskussionutifrån Sveriges medverkani FN:s familjeår. 37 EU 96-kommitténserfarenheter.59 Kooperativa möjligheteri storstadsomrâden. 54 Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och Försäkringskassan Sverige Översyn av utvidgningenseffekter på den gemensamma socialförsäkringensadministration.64 jordbrukspolitiken. 60 Rättspsykiatriskt forskningsregister.72

1996 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Allmänt pensionssparande. 83 Borgenärsbrotten en översyn av 11 kap. EgonJönsson kartläggning lokala - - en av brottsbalken.30

samverkansprojektinom rehabiliteringsområdet.85 Översyn av skatteflyktslagen. Den privata vårdens omfattningoch framtida Reformeratförhandsbesked.44 ersättningsformer En översynav - de nationella Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst. 57

taxorna för läkare och sjukgymnaster. 91 Medborgerliginsyni kommunala entreprenader.67 En allmänoch aktiv försäkringvid sjukdomoch Några folkbokföringsfrågor.68 rehabilitering.Del 1 och2. 113 Utländskaförsäkringsgivaremed verksamheti Barnkonventionenoch utlänningslagen.115 Sverige. 77 Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Översyn av revisionsreglema.79 Betänkande. Förslagtill nationellthandlingsprogram. 124 Skyddför sparande i sparkasseverksamhet. 81 Bilaga Miljörelateradehälsorisker.124 Ett nytt system for skattebetalningar.Del A. Bilaga2. Aktörer och verktyg i rniljöhälsoarbetet.124 Ett nytt systern för skattebetalningar.Del B. Environment for Sustainable HealthDevelopment an - Författningsförslag,författningskommentarer Action Planfor Sweden.124 och bilagor. 100 Dopingi folldiälsoperspektiv.Del A ochDel B. 126 Från åkerlottertill Paradis ett delbetänkande Jämställdvård. Olika vård lika villkor. 133 från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. Jämställd vård. Möten i vården ur ett angående överlåtelser och tomträttsupplåtelser av tvärvetenskapligperspektiv.134 vissahögskolefastigheter.109 Fibromyalgioch Duchermes muskeldystroñ. Artikel 6 i Europakonventionen och skatte- Kunskapsläge och behov av framtida FoU. 135 utredningen.116 Ny behörighetsreglering hälso-ochsjukvårdens Expertrapporter från Skatteväxlingskomrnittén. 117 område m.m. 138 Lättnadi dubbelbeskattningen av mindre företags Vårdavgiftervid rättspsykiatrisk vård, m.m. 141 inkomster. 119 Att återerövra vardagen.146 Skatt avfall. 139 Bidrag genom arbete En antologi.151 - Sverigeoch EMU. 158

Kommunikationsdepartementet

Utbildningsdepartementet

Om järnvägenstrañkledning m.m. 9 Ålders- Den nya gymnasieskolan hur går det 1 - EU-mopeden. och behörighetskravför Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering. två- och trehjuliga motorfordon.11 2 Bättre trafik med väginformatik. 17 Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. Ny kurs i trafilcpolitiken + Bilagor. 26 20 Banverkets myndighetsroll m.m. 33 Reform och förändring. Organisationoch verksamhet Enskilda vägar. 46 vid universitet och högskolorefter 1993års En översynav luft- sjö- och spårtrañkens universitets och högskolereform.21 tillsynsmyndigheter.82 Inflytande riktigt Om elevers rätt till Ny yrkestrañklagstiftning. 93 inflytande,delaktighet och ansvar. 22 Nationellteleadresskatalog. 94 En strategiför kunskapslyft och livslångt lärande.27 Botniabanan.95 Det forskningspolitiskalandskapet i Norden En körkortsreform 114 1990-ta1et. 28 StationStockholmNord. 118 Forskningoch Pengar.29 Spår, miljö och stadsbildi centralaStockholm.121 Högskolai Malmö. 36 Länsstyrelsemas roll i infrastmkturplaneringen. 142 Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför

individ och lokalsarnhälle.47

Finansdepartementet

Värden i folkhögskolevärlden.75 Kommuneroch landstingmedbetalnings- Sammanhållet studiestöd.90 svârigheter.12 för föräldrar. 102 TUFF Teckenspråksutbildning befogenheter - Budgetlag regeringens Att främja donationertill universitet ñnansmaktensområde.14 och högskolor. 105

1996 Statens utredningar

offentliga

Systematisk förteckning

Högskolan i Malmö slutbetänkande. 120 Kompetens och kapital + bilaga. 69 - Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar Samverkan mellan högskolanoch näringslivet. 70 och hantverksutövande.122 Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelningoch

Folkbildningens institutioner. 127 finansiering. 78 Krock eller Om den mångkulturella skolan.143 Samverkan mellan högskolanoch de små och mötestudiecirklar. 154 medelstora företagen. 89 Tre rapporterom Folkbildningen en utvärdering.159 -

Jordbruksdepartementet Närings- och handelsdepartementet

Offentlig djurskyddstillsyn. 13 Ökad konkurrens i handelnmed livsmedel. 144 EU, konsumenterna och maten Elberedskapen. Författningsfrágor. 149 Förväntningaroch verklighet. 62 Gruvorna och framtiden. 152 - Administrationenav EU:s jordbrukspolitik Civildepartementet i Sverige. 65 Effekterav EU:s jordbrukspolitik. 136 Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. 3 Arbetsmarknadsdepartementet Forskningför vår vardag. 10

Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga.34 Attityder och lagstiftning i samverkan Grundläggandedrag en ny i arbetslöshetsförsäkring + bilagedel. 31 alternativ och förslag.51 Konsumentskydd elmarknaden. 104 Sverige, framtiden och mångfalden. 55 Konsumenterna och miljön. 108 egenföretagande.55 Bevakad övergång. Åldersgränser för ungaupp till Påväg mot Vägar in i Sverige. 55 30 år. 111 Hälften vore nog om kvinnor och män på - Inrikesdepartementet 90-talets arbetsmarknad. 56 Medicinska undersökningari arbetslivet. 63 Lokal demokratioch delaktighet i Sverigesstäder och

Arbetstid landsbygd. 71 längd,för1äggning och inflytande + bilagedel.145 Den kommunala självstyrelsen och gnmdlagen. 129 En allmän och sammanhållen arbetslöshets- Kommunalförbundoch gemensam nämnd försäkring. 150 tvâ former för kommunal samverkan. 137 KO:s biträde enskilda.140 Kulturdepartementet produktions- till Bostadspolitik2000från Från massmediatill multimedia boendepolitik + Särtryck + Bilaga 156 att digitaliserasvensk television. 25 Miljödepartementet Viktigt meddelande. Radiooch TV i Kris och Krig. 80 Batterierna en laddad fråga. 8 - Inför ett Svensktkulturnät IT och framtiden Nationalstadsparker. 38 inom kulturområdet. 110 Rapport från klimatdelegationen 1995. Skyddet av kulturmiljön. En översyn av Klimatrelaterad forskning. 39 kulturmirmeslagens bestämmelser om byggnader Precisering av handelsändamålet i detaljplan. 52 och kulturmiljöer, prästgárdar, kyrkstäder och Kalkning av sjöar och vattendrag 53 ortnamn. 128 Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym granskning.73 1 - En

Näringsdepartementet SwedishNuclear Regulatory Activities.

Kartläggning och analys den offentliga sektorns Volume 1 An Assessment. 73 av upphandling och tjänster med Svensk kämteknisk tillsynsverksamhet. av varor miljöpåverkan. 23 Volym 2 Faktaredogörelser. 74 - Shaping Sustainable Homes in Urbanizing SwedishNuclear Regulatory Activities. an World. Swedish National Report for HabitatII. 48 Volume 2 Descriptions.74 - Reglerför handelmed el. 49

1996 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

lT i miljöarbetet. 92 Kämavfall teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUD-Program95. 101 Miljöbalken. En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Del l och 2. 103 Integreringav miljöhänsyninom den statliga förvaltningen. 112 Övergångsbestämmelser till miljöbalken.147 Hållbar utvecklingi Sverigesskärgárdsorrtráden. 153 Omtankarom vattendrag ett nytt angreppssätt. 155