om folkbildning

Regeringens proposition 1990/91: 82

om folkbildning

Prop. 1990/91: 82

Regeringen förelägger riksdagen vad .som lagils u\)\) i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 februari 1991 för de ätgärder som fiamgär av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Göran Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen behandlas frågor som, rör den statliga bidragsgivningen till studieförbund, folkhögskolor, kontakttolkutbildning och till central kursverksamhet saml Samernas folkhögskola.

De statliga regler som i dag gäller för statsbidrag till folkbildningen, dvs. den verksamhet som bedrivs av studieförbund och folkhögskolor, föreslås upphöra i och med utgången av budgetåret 1990/91. Fi.o.m. budgetåret 1991/92 skall riksdag och regering fastställa övergripande miil och motiv, som skall ligga till grund för all bevilja statsbidrag för den samlade folkbildningen. För viss verksamhei skall statsbidrag utgå i iin-nan ordning.

Förslagen i propositionen innebär en markant förändrad ansvarsfördelning mellan staten och folkbildningen. Inom de gränser som liksdag och regering lägger fast skall folkbililningen själv la ansvar för fördelning av statsbidrag, administration, organisation samt för uppföljning och utvärdering av verk.samheien. Nämnda uppgifter skall fullgöras av ett folkbildningsråd .som uniler våren kommer att bildas av Folkbild-ningsförbundel, Rörelsefolkhögkolornas intresseorganisation och Uinils-tingsförbundet.

Målet med statsbidrag till folkbildningen är all stödja en veiksamhel som syftar till alt göra del möjligt för människor all påverka sin livssituation och skapa engagemang att ilella i .samhiillsuivecklingen genom

t.ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete. Verksamheter som syftar Prop. 1000/91:82 till alt utjämna utbildningsklyftor och höja utbildnings- och bildningsnivån i samhället skall prioriteras. Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt missgynnade skall särskilt prioriteras. Den utbildning som bedrivs inom folkbildningen skall både till form och arbetssätt utgöra ett alternativ till utbildning inom det offentliga skolväsendel och högskolan.

Nämnden för vårdarljänst (NV) skall fr.o.m. budgetåret 1991/92 disponera del statsbidrag som nu utgår uniler anslaget C 6. Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. för särskilt kostnadskrävande utbildningsinsatser för personer med funktionshinder. Nämnden skall även disponera och till Synskadades Riksförbund utbetala det statbidrag som ulgår under anslaget C 4. Bidrag till studieförbunden m.m. för bidrag till teknisk anpassning av studiemateriel för synskadade och dövblinda.

Statsbidrag till Samernas folkhögskola i Jokkmokk skall utgå i .särskild ordning.

De statsbidrag som nu ulgår under anslaget C 8. Biiliag Iill koniakl-tolkutbildning samt de medel för delta ändamål som ulgår uniler siiidie-förbunds- och folkhögskoleanslagen skall föras samman. Tolk- och övei-sättarinstitutet vid Stockholms universitet skall ha ett övergripande ansvar för utbildningen och fördela slalbidrag på olika anordnare.

De föreslagna reformerna skall näda i kraft den I juli 1991.

Utbildningsdepartementet ''"'i'- iwo/oi:s2

Utdrag ur protokoll vid regerings.sammanlräde den 14 februari 1991.

Närvarande: Statsministern Carlsson, ordförande, och slalsräilen Hjelm Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönni|visl, Thalén, Frei-valds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson.

Föredragande: statsrådet Göran Persson

Proposition om folkbildning Inledning

De senaste mer övergripande riksdagsbesluten om folkbildning, dvs. folkhögskolan och studieförbundens verksamhet, fattades våren 1977 resp. våren 1981.

1977 års riksdagsbeslut med anledning av propositionen om folkhögskolan (prop. 1976/77:55, UbU30, rskr. 318) innebar bl.a alt vissa förändringar av folkhögskolans administralion genomfördes stimt all ell schabloniserat statsbidrag infördes.

Riksdagens beslut med anledning av propositionen om folkbildning m.m. (prop. 1980/81:127, UbU.36, KrU 6y, rskr. 386) innebar bl a. all det gjordes vissa preciseringar tiv folkbililningens mål och av grjinseiiia mellan folkbildning och olika former av vuxenutbildning. Vidare infördes ett nytl statsbidragssystem.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 21 april 1988 lillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet en kommitté för att ui-reda frågor rörande främst folkhögskolans roll och uppgifter i förhållande till andra utbildningsanordnaie saml alt göra en översyn av sialshi-dragssystemet. Kommittén anlog namnet folkhögskolekommittén. licu 21 juni 1989 beslöt regeringen alt utfärda tillläggsdirektiv. I augusii 1990 överlämnade kommittén betänkandet (SOU 1990:65) Folkhögskolan i framtidsperspektiv' samt ett debattinlägg om folkbildningen och folkhögskolan i framtiden (SOU 1990:66) Del fria bildningsarbetet. Under sitt utredningsarbete har kommittén även lagt fram en fakta- och debattbok (SOU 1989:97) Vad händer med folkhögskolan? Kommitténs

' Ledamöter vid betänkandets avlämnande: f. statssekreteraren Gunnar Svensson, ordförande, landstingsrådet Siig Gustafsson, riksdagsledamoten Helge Hagberg, folkhögskolerektorn Lars Hjertcn samt riksdagsledamöterna Berit Oscarsson, Elisabeth Persson, Karin Slarrin och Carl-Johan Wilson.

huvudbetänkande Folkhögskolan i framlidsperspektiv har remissbe- Prop. 1990/91:82 handlats.

Hösten 1988 överlämnade skolöverstyrelsen (SÖ) till regeringen rapporten Studieförbunden inför 90-talet, en analys av studieförbundens situation, verksamhet och uppgifter. I den missivskrivelse som inlämnades med rapporten föreslog SÖ förändringar på kort och på lång sikt.

På längre sikt innebar SÖs förslag en minskning av antalet regler för hur studiecirkelverksamheten skall utformas för all berältiga till statsbidrag. Vidare föreslogs att statsbidragssystemet på ett mer direkt och tydligare sätt knyts till målen för folkbildningen. SÖ föreslog också all konsekvenserna av ett nytl statsbidragssystem skulle prövas praktiskt genom en försöksverksamhet .som skulle omfatta några län. 1 1989 års builgel-proposition angav dåvarande ulbildningsminisiern alt han hailc lör avsikt att återkomma till regeringen med förslag om såväl riktlinjer lör ett nytt statsbidrags.system som om den eller de för.söksverksamheler .som kunde komma att behövas.

Förslagen till förändringar på kort siki fick Iill följd all regeringen i 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 10, UbUI7, KrU 2y, rskr. 202) föreslog att det totala antalet stiidieiimmar med del högre schablonbidraget skulle ligga fast fr.o.m. hudgeiåret 1989/90 i.o.m. budgetåret 1991/92.

Genom Folkbildningsförbundels försorg har stuilieförbunden skriftligen besvarat ett antal frågeställningar i anslutning till SÖ-rapporten. Svar från samtliga studieförbund har därefter vidarebefordrats till utbildningsdepartementet för den fortsatta beredningen av SÖ-rapporten.

Folkbildningsförbundet har även inkommit till regeringen med sitt reformprogram Studieförbunden under 90-talel. Programmet, som samtidigt utgör förbundets anslagsframställning för budgetperioden 1991/92-1993/94, har också överlämnats till SÖ och statens kulturråd.

1 betänkandet (SOU 1988:39) Mål och resultat - nya principer för det statliga stödet till föreningslivet, lämnades förslag om nya principer för det totala statliga stödet till folkrörelserna med en övergång från ett rc-gelstyrt system till en friare användning av bidragen. Regel.sysiemel föreslogs bli ersatt av en tydligare uppföljning och utvärdering av slöilet. Mot denna bakgrund uttalade regeringen i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 2) att principerna för statens totala stöd till folkrörelserna inkl. folkbildningen borde omprövas i den riktning utredningen angav. Statskontoret har den 10 februari 1991 till regeringen (civildepartementet) redovisat ett av regeringen givet uppdrag att kartlägga stödet till föreningslivet samt lämna förslag till hur en fördjupad prövning kan göras av slödel.

1 anledning av propositionen om siiiskild skall på förelagsvinslei m.m. (prop. 1988/89:132, SkU33 s. 11) uiialadc skalleutskollel all det kunde finnas skäl till att någon ilel av de medel som den särskilda vinst-skatten inbringade, användes för utbildning av kortlidsulhildadc vuxna. Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen iill känna (rskr. 304). lör närvarande pågår ett par utredningar som berör de korttidsulbildailes si-

tuafion. Regeringen är därför inle nu beredd att ta upp frågan men av- l*i<>p. 1990/91:82 ser att återkomma när resuliaien av utredningarna är kända.

1 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 375) anmälde regeringen för riksdagen all det inom ulbililniiig.sdc|)ariemcnicls område pågick en översyn av den samiska kulturens foribesiånd och utveckling. Syftet var bl.a. all analysera den samiska kuliuiens förutsättningar, förändringsfaklorer och ulvecklingsmöjligheler. Utredaren hade att särskilt ta fasta på frågor om del samiska språket, konsihaniveikel och de kulturella utrycksformerna i övrigt. Även tilbildningsfrågoina borde studeras. Den särskilde ulredaien lade i juni månad 1989 fiam sina förslag i rapporten (Ds 1989:38) .Samisk kultur. Rapporten har remissbehandlats och i nämnda budgetproposition ingår en sammansläll-ning av remissyttrandena. Såväl utredaren som remissinstanserna ansåg att frågor rörande Samernas folkhögskola i Jokkmokk borde behandlas i anslutning till beredningen av folkhögskolekommitténs förslag. Jag tar därför upp denna fråga nu.

Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om ansvaret för skolan (prop.l990/91:18, UbU4, rskr. 76) har riktlinjerna för en nytt styrsystem för skolan och ett nytt statsbidragssystem antagits. Riksdagens beslut innebär även all SÖ skall avvecklas och att ett nytt ämbetsverk, skolverket, inrättas den 1 juli 1991. Regeringen har ulfiiidal direktiv (Dir. 1990:60 och 77) till en särskild utredare som har an lägga fram förslag om och förbereda genomförandet av en ny organisation för den statliga skoladministraiionen. I direktiven konstateras att folkbildningsfrågorna, dvs. folkhögskolans och studieförbundens verksamhet inte berörs av förändringarna på skolområdet, varför dessa frågor kommer att föreläggas riksdagen i annan ordning under våren 1991.

I berörda frågor har samråd skett med chefen för utbildningsdepartementet.

Kortfattade sammanställningar av folkhögskolekommitléns förslag och remissyttrandena, redogörelser över nuvarande bidrag Iill sludiefiir-bund och till folkhögskolor saml vissa statistiska uppgifter om sludieför-bundens och folkhögskolornas verksamhet bör fogas till protokollei i detta ärende som bilaga 1-4.

1 Principiella utgångspunkter för förslagen; folkbildningen skall vara fri och frivillig och styra sig själv

Prop. 1990/91:82

Min bedömning: De grundläggande skälen till all stödja folkbildningen är att den bidrar till en demokratisk grundsyn och utveckling i samhället.

Den fria och frivilliga folkbildningen: främjar demokrati, jämlikhet, jämställdhet saml internationell och kulturell förståelse och utveckling,

bygger på människors fria och frivilliga kunskapssökande, präglas av demokratiska värderingar och samarbete, syftar till att stärka människors möjligheter att påverka sina livsvillkor och tillsammans med andra förändra förhållandena enligt egna värderingar och idéer,

medverkar till att utveckla en folklig kultur, ger stöd och stimulans till ett idéburel studiearbete i folkrörelser och föreningar,

medverkar till att ge alla, men i synnerhet ilem med kortare utbildningserfarenheter, goda grundkunskaper och stimulerar intresset för nya kunskapsområden.

Folkbildningens anordnare lägger .själva fast målen för verksamheten, medan riksdag och regering lägger fast målen för bidragsgivningen.

Skälen for min bedömning: Demokrati och folkbildning har i våri land alltid varit nära förbundna med varandra.

Det fria bililningsarbetet tog form inom de folkrörelser som verkade för en demokratisering av det svenska samhället och kämpade för den allmänna rösträtten. Det var ur behoven att vinna insikter och kunskaper för att kunna hävda sina intressen som folkrörelsernas bildningsarbete växte fram. Folkbildningen var en del i det demokratiska upproret.

Ofta, i motsättning till den tidens auktoritära makthavare, lyfte folkrörelserna fram tidigare inte erkända kunskaper och skapade nya och oberoende institutioner för sitt bildningsarbele; bibliotek, folkhögskolor, studieförbund. Genuint demokratiska studieformer utvecklades som när studieförbundens deltagare samlades i cirklar och bestämde vad de skulle studera och själva tog ansvaret för studierna.

Det var en bildning "inte endast för folket, utan genom folket", som en av folkbildningens pionjärer formulerade målet för verksamheten. Inom folkbildningen formades en särskild demokratisk samtalskultur med tolerans mot oliktänkande och för varandra och med respekt för sakliga argument och fattade beslut, som många menar har kommit alt utmärka det demokratiska vardagsarbetet i vårt land.

Folkbildningen har, i ett historiskt perspektiv, fungerat som en hävstång för de demokratiska strävandena. Människor, som annars inle

skulle fått möjlighet att göra sig gällande eller saknat tilltro till den egna Prop, 1990/91:82 förmågan, har aktiviserats i samhällslivet och inte minst i det politiska och fackliga arbetet.

Samtidigt har folkbildningen inneburit en frihet för den enskilda människan att söka sina egna kunskaper eller tillsammans med andra skaffa sig nya insikter för att påverka och förändra.

Folkbildningen handlar i all enkelhet om folkets fria kunskapssökande. Den demokratiska kunskap.ssyn, som fåll sill uttryck i del fria bildningsarbetet, är en omistlig del i vårt samhälle. Den är en föriii.säll-ning för yttrandefriheten och för de enskilda medborgarnas möjligheter att bilda opinioner.

De ideella folkrörelserna har under senare år visal tecken på nii försvagas. Såväl medlemsantal som aktiviteter avtar. Del sker samtidigt som Maktutredningen (SOU 199():'11) konstaterar att "de egenskaper som en gång uppställdes som ideal för del demokratiska medborgaiskapei, såsom kunskaper och ekonomiski och .socialt oberoende, är bätlre uppfyllda i dagens samhälle än i gårdagens".

Som en följd av stigande utbildningsnivåer och växande anspråk pii medbestämmande ökar de svenska medborgarnas förmåga och engagemang att ta ställning och akiivi gripa in i samhällsutvecklingen år från år. Medborgarna blir allimera självständiga, visar utieilningens undersökningar, och ingen medborgardygd skattas i dag högre än den all kunna bilda sig en egen uppfattning. Del finns, varnar maktutredningen, risker för en växande klyfta mellan "vad man skulle kunna kalla del möjliga och det förverkligade medborgarskapet".

"Medborgarnas förväntningar på personligt inflytande stiger snabbare än det faktiska handlingsutrymmet. Samhällsutvecklingen kännetecknas därför också av medborgerlig vanmakt", hävdar maktutredningen. Det gäller särskill i arbetslivet, där människor fortfarande känner sig omyndiga, men det gäller också i samhällslivet där medborgarengagemanget söker sig nya vägar vid sidan av dagens etablerade instilulioner, dit de politiska partierna och de ideella folkrörelserna räknas.

De politiska partierna och folkrörelserna utmanas från alltmer aktiva och kompetenta medborgare, menar maktutredarna. Det är en allvarlig, men självfallet inbjudande, utmaning för de politiska partierna och för folkrörelserna.

Som maktutredningen skriver i sin allra sista mening så är demokratin "ytterst en fråga om att kombinera del fria personliga valet med solidarisk gemenskap".

Folkrörelserna har länge präglat svensk demokrati just genom sin förmåga att förena individualitet och solidaritet. En försvagning av aktiviteten i de ideella folkrörelserna - och i de politiska partierna - innebär därför en försvagning av vår demokrati. Uppgiften måste nu vara an förnya och vitalisera demokratin. Den klyfta mellan "del möjliga och del förverkligade medborgarskapet" som maktutredningen talar om, miislc överbryggas. Ökad valfiihcl för den enskilda människan och deccnirali-

sering av befogenheter och ansvar blir en naturlig strategi för att bana Prop. 1990/91:82 väg för en sådan demokratisk förnyelse.

För folkrörelserna blir i detta perspektiv den lokall föiankrade verksamheten viktigare samtidigt som del gäller att lyssna, lyhört och öppet, på de nya krav som människor ställer på delaktighet och social gemenskap.

Jag är övertygad om all det fria bililningsarbetet återigen kan bli en kraftkälla i strävandena alt fördjupa och att ge liv och innehåll ål vår demokrati.

De förslag som jag presenterar i det följande syftar till alt stimulera folkbildningen att anta denna utmaning.

Frihet och frivillighet

Det finns ett behov att tid efter annan precisera siatens syn |)å folkbildningsverksamheten. 1944 års folkbildningsulredning gjorde det med särskild pregnans;

"Folkbildningsarbetet är fritt och frivilligt.

Friheten innebär icke att bildningsarbelel skulle sakna förankring i de faktiska kunskaps- och bildningsbehoven. Vad den innebär är fiihei i förhållande till staten och till de organisationer, som tjänstgöra som förmedlingsorgan för bildningsarbetet. fJen innebär även frihet i betydelsen oberoende av arbetsgivare, donatorer och institutioner av konfessionell eller politisk art.

Frivilligheten är en sida av denna frihet. Den innebär att bildnings-arbetet uppbäres av folket självt, den är tecknet på dess kulturella fullmyndighet. Detta hindrar icke att enskilda personer och organisationer, för landet i dess helhet eller för lokalt begränsade delar, framträtt .som väckare, initiativtagare och ledare. En effektiv propaganda för bildnings-arbetet låter väl förena sig med kraven på frivillighei och frihet".

Den principiella syn på folkbildningen som här kommer till ullryck är enligt min mening fortfarande giltig och relevant.

Folkbildningsverksamheten skall vara fri och frivillig, obunden av stat och marknad, skild från samhällets läroplansstyrda utbildning och arbetsgivarnas produktionsanpassade personalutbildning. Den skall vara eu forum där deltagarna själva väljer ämne och arbetsformer och där de egna erfarenheterna och behoven styr studierna. En nära relation till människors vardagliga miljöer och gemenskaper av ideologisk och kulturell karaktär är naturlig.

Sedan SÖ, hösten 1988 presenterade rapporten "Studieförbunden inför 90-talet" har folkbildningens framtida roll och aktuella uppdrag diskuterats intensivt. I januari 1990 överlämnade vart och ett av de elva studieförbunden sina synpunkter på rapporten till utbildningsdepartementet. Folkbildningsförbundet har sedan .samlat alla studieförbunden bakom ett reformprogram "Studieförbunden under 90-ialet" som formulerar "folkbildningsorganisaiionernas gemensamma hållning" inför

framtiden. Programmet överlämnades i juni 1990 till utbildn i ngsdepar- Prop. 1990/91:82 tementel.

Folkhögskolekommittén har i sill slutbetänkande (SOU 1990:65) och i ett par debattskrifter noggrant och inträngande analyserat och diskuterat vad som i dag bör känneteckna cn fri bildningsverksamhcl. Koinmil-téns arbete ligger tillsammans med SÖ-rapporten, SÖs fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92-1993/94, synpunklei na ftån studieförbunden och Folkbildningsförbunilets program iill grund lör många av de överväganden och fiirslag .som jag lägger fram i denna proposition.

Som båile Folkbildningsförbundel och folkhögskolekommillén poängterar så skall en fri bildningsverk.samhet ha bcslämda kämieiecken, om ett omfattande statligt stöd i förening med stor självsiändighel skall kunna motiveras.

1 Folkbildningsförbundels program betonas på nytl all "ell frill och frivilligt folkbildningsarbete är en dynamisk kraft i .samhällel". Myckel av det som i programmet sägs om folkbildningens kunskapssyn, synen på folkligt kulturliv och verksamheter för handikappade och invandrare, behoven av ökad delaktighet i folkrörelserna och samverkan mellan folkbildningens olika grenar bör, enligt min mening, vara riktningsgi-vande för det framlida folkbildningsarbetet.

Jag vill särskilt betona del utbyte som folkbildningsverksamheten och folkbiblioteken kan ha av varandra om ett ännu närmare .samarbete utvecklas.

Det påpekande som görs i Folkbildningsförbundets program om studieförbundens och folkhögskolornas skilda organisatoriska och ideologiska hemvist, och de demokratiska värden, som ligger i mångfalden och pluralismen är en belydelsefull markering av den integritet och självständighet som skall utmärka det fria bildningsarbelel.

Folkbildningen bör ha sin förankring i ett demokratiskt kunskapsarbete i nära relation till folkrörelser och iilébärande organisationer och stå fri i förhållande till staten och starka ekonomiska intressen.

Likaväl som en fri press med plats för olika röster och opinioner är nödvändig för demokratin, behövs en fri och obunden folkbildningsverksamhet, som ger möjligheter att utveckla kunskajjcr och kulturell aktivitet på folklig och ideell grund. Liksom pressen har en kritisk funktion har också folkbildningen en uppgift all fungera som en kritisk och ifrågasättande motkraft.

Folkbildningens mät

Av den principiella syn på folkbildningsverksamhelen som jag hiir givit uttryck för, följer alt slaten som biilragsgivare inle kan föreskriva mål och syften för folkbililningen. F.n lyillig åtskillnad bör iläiför göitis mellan folkbildningens egna mål och dem .som bidragsgivaren laslsiäller för att bevilja bidrag.

"Det är viktigt aU betona att varje .studieförbund självt laslsiäller mål Prop. I9>J()/')I:82 och inriktning för sin verksamhet, medan staten bestämmer villkoren för bidragsgivningen", skriver l-olkbildningsförbundet i sill reformprogram.

Jag delar denna uppfattning.

1 det följande avsnittet kommer jag mera utförligt att redovisa och diskutera målen för ett samhälleligl stöd till folkbildningen.

Jag vill understryka att statliga och kommunala bidrag till folkbikl-ningsorganisationerna bygger på en fundamental tilltro till idén om en fri och folkligt förankrad bildningsverksamhet. Bidragen förutsätter ett grundläggande förtroende för de mottagande organisationerna och deras vilja och förmåga att förverkliga den bildningstanke de säger sig stå för.

Om folkhögskolor och studieförbund skall åtnjuta det förtroende som är en förutsättning för bidragsgivningen är därför främst beroende på dem själva. Endast genom att hävda det fria bildningsarbetets värden och ideal och verksamhetens obundenhet och oberoende kan folkhögskolor och studieförbund skapa respekt och förtroende för sig själva och för sin roll i samhället. En verksamhei som utförs som uppdrag och finansieras på kommersiell bas får en annan karaktär än den som bärs upp av en fri och frivillig folkbildning och stödjs av samhälleliga bidrag.

Motiven för både statliga och kommunala bidrag minskar eller försvinner i den mårt som folkhögskolor och studieförbund anordnar parallella utbildningar till dem som stat och kommun redan har ansvar för. Den utbildning som bedrivs inom folkbililningen skall vad gäller både rekrytering, form och arbetssätt utgöra ett alternativ till utbildningar inom det offentliga skolväsendet och, i vissa fall högskolan.

Utvärdera folkbildningen

Det finns uppenbara behov såväl hos bildningsarbetels egna fiirelrjidaie som hos stat och kommun av an konlinueiligi följa och ulviiidera folkbildningsverksamheten. Uppföljningen och utvärderingen skull inriktas på bildningsarbetets grundläggande ktinnetccken och hur dessa förverkligas. Ett viktigt gemen.samt syfte är alt skapa ett bra underlag för beslut om fortsatt bidragsgivning.

Jag kommer i senare (avsnitt 7) att ange och diskulera villkor och metoder efter vilka en u[)pföljning och uiviirdering bör göras.

Som SÖ-rapporten "Studieförbunden inför 90-talet" vi.sar så iir del förenat med växande svårigheter att avgränsa god folkbildning med administrativa regler. 1 strävan att maximera bidragen har verksamhetens mål och syften ibland fått träda i bakgrunden till förmån för en strikt tillämpningav regelboken.

Den reglering av verksamheten som hittills funnits har haft tvä syften; att ge författningsslöd ål viktiga drag i folkbildningsarbetet och att definiera ett underlag för bidragsberäkningen till folkbildningens organisationer.

10

Med den form för bidraget som jag i det följande kommer att föreslå Prop. 1990/91:82 faller det andra motivet för detaljregleringen bort. Det första motivet tillgodoses, enligt min mening, bättre genom att folkbildningen själv anger sina mål och syften med sin verksamhet.

Den nya form för det statliga bidraget som jag föreslår syftar till alt stimulera bildningsarbetets egna, inre drivkrafter. Som jag tidigare klart markerat är det inte bidragsgivarens uppgift all bestämma målen för ett fritt bildningsarbete, de måste ta form inom bildningsarbelel självt. Bidragsgivaren skall däremot tydligt ange vad bidraget är avsett för. Jag återkommer till detta i det följande.

Bidragsgivningen baseras på en politisk vilja alt stödja och stimulera en fri och frivilligt förankrad bildningsverksamhet.

De kännetecken på en sådan verksamhet som jag tidigare har diskuterat bör vara avgörande för statens och kommunernas intresse av att i den utsträckning som nu sker finansiera folkbildningen.

Folkbildningen kan styra sig själv

Av det resonemang som jag här fört drar jag slutsatsen att den statliga detaljregleringen och därmed förknippad statlig myndighetsutövning kan upphöra.

En viktig del av myndigheternas arbete med folkbildningsfiågorna har varit att fastställa ett bidragsunderlag för varje studieförbimd och folkhögskola för en senare fördelning av bidragen till de olika arrangörerna. Med den nya bidragsmoilell som jag föreslår kommer ilenna uppgift att få en helt ny karaktär.

Folkbildningens organisiilionei fär själva större möjliglicler all fylla verksamheten med innehåll. Det bör då ankomma på dem själva att organisera och administrera fördelningen av bidragen mellan de olika studieförbunden och folkhögskolorna.

Jag anser att ett folkbildningens egei organ, ell rolkbildningsiiid, har goda förutsättningar att fylla ilenna uppgift.

En av folkbildningsrådels uppgifter blir att hanlera bidragslönlel-ningen. Rådet skall också ansvara för en samlad redovisning och utvärdering av folkhögskolornas och studieförbundens verk.samhel .som kan utgöra underlag för beslut om fortsall bidragsgivning.

1 ett följande avsnitt preciserar jag närmare de uppgifter som enligt min mening kan överlämnas till folkbildningsrådet.

2 Mål för statsbidrag till folkbildningen

Prop. 1990/91:82

Mitt forslag: Målet med statsbidrag till folkbildningen är all stödja en verksamhet som syftar till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang all delta i samhällsutvecklingen genom t.ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete.

Verksamheter som syftar till alt utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån i samhällel skall prioriteras.

Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller kullurelll missgynnade skall särskill prioriteras, varvid invandrjire siirskili skall uppmärksammas. Handikappade utgör en annan viktig målgrupp.

Den utbildning som bedrivs inom folkbildningen skall iill både form och arbetssätt tydligt skilja sig från utbildning inom det offentliga skolväsendel och högskolan.

Resurserna från stålen får inle användas till en verk.samhel med kommersiellt syfte.

Skälen för mitt förslag: Folkhögskolekommittén har i ett inledande avsnitt behandlat frågan om folkbildningens roll i utbildning och kulturliv. I sina konkreta resonemang tar kommittén fasta på folkhögskolans situation. Vad som allmänt sägs är tillämpligt också på studieförbunden. Kommittén vill se studieförbund och folkhögskolor som förenade krafter i vad den kallar det fria bildningsarbelel.

Folkhögskolekommittén beskriver folkbildningens ställning i förhållande till annan utbildning i samhället genom alt beskriva den som en fri och självständig kraft vid sidan av ilen av samhället anordnade grund- och yrkesutbildningen. Folkbildningsarbetet karaktäriseras av deltagarstyrda studier där samtal och grupparbete är vanliga arbetsformer. Uppgifterna för del fria bililningsarbetet i framliden är enligt kommitténs mening att ge utrymme åt studier som växer fram ur dellagarnas egna intressen och behov, att främja ett studiearbete som uppmuntrar till ställningstagande och beslutsfattande, att förmedla kunskap och stimulera debatt om ideologier och livsåskådningar samt alt bredda kultur-intresset och skapa förutsättning för en folklig kultur.

Jag delar folkhögskolekommitléns uj)pfaitning om folkbildningsarbetets roll och framtidsuppgifter och har tagit kommitténs resonemang iill utgångspunkt för mina egna överväganden och bedömningar.

1 takt med att grundutbildningen töislärks och det skajjas ell alll rikare utbud av utbildningsmöjligheter för vuxna blir folkbildningens roll mer renodlad. Dess egna idéer och ambitioner kan i högre grad .sälla sin prägel på arbetet och skapa utrymme för nya uppgifter. Folkbildningens vitt förgrenade kontaktnät och dess förmåga all skapa engagemang och motivation i studiearbetet, liksom de.ss demokratiska arbetsform och bildningssyn, kommer alltid alt vara en ovärderlig tillgång när del gäller

att utjämna utbildningsklyftor och höja såväl utbildningsnivån som bild- Prop. 1990/91:82 ningsnivån i samhället. Behovet av in.satser i dessa avseenden kan aldrig helt elimineras genom förbättringar av ungdomsutbildningen eller den av samhället bedrivna vuxenutbildningen.

Jag delar därmed det synsätt som markeras bl.a. i Folkbildningsförbundets reformprogram. Studieförbunden under 90-talet, och i folkhögskolekommitténs betänkande att studieförbunden och folkhögskolorna också i framliden har en viktig roll inom vuxenutbildningen.

Men därutöver behövs folkbildningsinsatser också i andra avseenden till följd av kunskapsutvecklingen och förändringar i arbetslivet och i samhället i övrigt.

Sedan mitten av 1970-talet har riksdag och regering vid fiera lilllällen fastslagit att det är de som har fän minst del av samhällets insatser för utbildning och kultur som i första hand skall komma i åtnjutande av de resurser som staten ställer till förfogande för delta ändamål. F.n av huvuduppgifterna för den av samhällel stödda vuxenutbildningen är all utjämna skillnader i utbildning mellan olika grupper i samhället. Dena mål har ännu inte uppnåtts.

En rad olika undersökningar har visat all det främst är relalivi välutbildade grupper som tar del av vuxenutbildning i någon form. Detla gäller såväl de utbildningsformer som helt eller delvis finansieras genom skattemedel som de som bekostas av arbetsgivare. De som redan har en bra utbildning har ofta klart för sig vilket värde utbildning har, både i arbetslivet och i andra sammanhang. Folkbildningens anorilnare har en viktig uppgift när det gäller att försöka förändra ilenna slagsida.

Möjligheter till perspektiv, engagemang, kritisk skolning och skapande verksamhet måste komma så många som möjligt iill del. Riskerna för utanförskap och för att klyftorna ökar mellan svaga och starka grupper är i dag påtagliga. För att demoknitin skall utvecklas och stärkas, är del nödvändigl att alla känner sig berörda och deltar i föränilringsarbelel. Detta gäller såväl i arbetslivet som i samhällslivet i övrigi. Det fär inle vara så att grupper av människor siäller sig utanför och endast beiiakiar de förändringar som sker. För all äsiadkomma en positiv utveckling fordras stora ansträngningar på skilda häll. Studieförbunden och folkhögskolorna har goda förutsättningar all påverka utvecklingen positivt.

Jag anser därför att riksdag och regering, ännu tydligare än hittills, skall markera att de resurser samhällel ställer Iill förfogande för sluilie-förbundens och folkhögskolornas verksamhet främst skall användas för att nå ut och aktivera grupper, som av olika skäl har begränsade möjligheter att delta i studier och kulturverk.samhet. Verk.samheter som riktas mot grupper som är utbildningsmässigt eller kulturellt missgynnade skall prioriteras. Människor med funktionshinder och invandrare som tillhör de tidigare nämnda grupperna är, i .sammanhanget, särskilt vikliga målgrupper. Del är också angelägel an de som bor i glesbygdsområden ges möjlighet att delta i olika folkbildningsaktiviteter.

Studieförbunden och folkhögskolorna har hittills värnat om allas rätt till deltagande. Man har från ulbildningsanordnarnas sida gjort stora an-

strängningar för att t.ex. undanröja sådana praktiska hinder som försvå- Prop. 1990/91:82 rar deltagande i olika aktiviteter. Det har också visat sig att de friare arbetsformer och det arbetssätt som präglar studieförbunden och folkhögskolorna i många fall är särskiU väl lämpade för personer med funktionshinder. Det är väsentligt all studieförbunden och folkhögskolorna även i fortsättningen kommer att sträva efter alt möjliggöra dellagande i sina verksamheter för dem som har olika funktionshinder.

Kravet på goda grundkunskaper ökar snabbi i vårt samhälle, som en följd av teknisk utveckling, ökad internationalisering och en medveten strävan alt bredda inflylanilei i arbets- och samhällsliv. Ungdomsutbildningen har förlängts och förbättrats. Också vuxenutbildningen har byggts ut för att utjämna ulbildningsskillnader generationer och befolkningsgrupper emellan. Vuxenutbildningen måste finnas tillgänglig i många olika former om alla skall ges reella möjligheter att delta.

Folkbildningen har alllid erbjudit dem som haft kort och bristfällig utbildning möjlighet att skaffa sig baskunskaper, forma egna uppfattningar och stärka självförtroendet. Ännu finns en stor grupp korttidsutbildade för vilka studiecirkeln eller folhögskolan är den självklara, och ibland den enda tänkbara, studievägen. Detla beror på att dessa erbjuder verksamhetsformer, rekryteringsvägar och bildningsprogram som .särskiljer dem från den av samhället bedrivna kontpctensiniiklade vuxenutbildningen.

Bidragsgivaren behöver veta all resursen för folkbildning används för den typ av aktiviteter som ilen är avsedd för och inte för uppgifter, som till både form och innehåll är parallella till vad som utförs inom del offentliga skolväsendet. Resurserna skall inle heller användas för en verksamhet med kommersiellt syfte. Studier som ingår i personalulbildning och aktiviteter som är ett led i ett värdprogram, skall t.ex. inle finansieras med statliga bidrag.

Bidragsgivaren behöver också följa hur studieförbund och folkhögskolor profilerar sin verksamhet. Enligt min mening är det viktigt att varje studieförbund ger uttryck för en egen profil, som är präglad av t.ex. huvudmannens ideologiska eller politiska värderingar. För folkhögskolornas del bör profilering finnas i två avseenden; för det första bör skolorna som helhet skilja sig från det offentliga skolvä.sendei, t.ex. vad gäller arbetsform och uppläggning. För det andra bör skolorna sträva efter en tydligare profil. Denna kan ta sig ideologiska uttryck men kan likaväl vara av t.ex. innehållsmässig art, på ett sätt som kan avspegla sig i kursutbudet eller i de traditioner för verksamheten som byggts upp av lärare och elever viil skolan.

Styrkan i studiecirkelarbetet och folkhögskolesludierna är att de ger den studerande möjlighet att påverka inriktning och arbetssätt och alt anknyta studierna till vardagslivets verklighet. Den profilen måste finnas kvar som ett starkt inslag också i det framtida utbudet av folkbildning, vid sidan av den formellt kompetensinriktade kommunala vuxenutbildningen och personalutbildningen som främst styrs av yrkeslivets aktuella behov.

14 Det är bl.a. för att ge utrymme för en mer profilerad verksamhet Prop. 1990/91:82 som det är motiverat att öka friheten all disponera resurserna.

Folkbildningen har också en viktig uppgift all belysa och diskutera aktuella problem och introducera nya kunskapsområden. Kunskapsutvecklingen sker numera så snabbt att det en gång inlärda lätt blir föråldrat. Samhällsutvecklingen, t.ex. miljöförstöringen, den europeiska integrationen och den ökade invandringen, medför att nya frågeställningar kommer i centrum för uppmärksamheten. Forskningen utvecklas mol en allt starkare specialisering vilket gör det angeläget att ge aktuella samhällsproblem en tvärvetenskaplig belysning.

Folkbildningsarbetet öj)pnar nya perspektiv och ger lillfällc iill granskning och ifrågasättande av det som sker. Delta är ingen ny uppgift för folkbildningen, men en uppgift som nu får förnyad aklualiiel och gör studiecirkeln och folkhögskolan till samlingspunkter lör människoi-med skiftande utbildningsbakgrund.

I folkrörelsernas arbete har studierna en central roll för förnyelse av ideologi och arbetsformer. I■'11 vitalt folkrörelsearbele, som banar väg fiir nya tankar och påverkar opinionen, har alllid sin grund i ell fritt och självständigt kunskapssökande.

Folkbildningsarbetet har i väsentlig utsträckning vuxil fiam inom folkrörelserna och den har betjänat folkrörelsearbelel genom till hidia till organisatorisk styrka och ideologisk utveckling. I dag behövs folkbildningen som en livgivande kraft inom de traditionella folkrörelserna och som ett stöd åt nya framväxande rörelser.

1 folkbildningen integreras utbildning, kunskapssökande och kulturverksamhet. Folkbildningens karaktär av fritt och frivilligt arbete har givit ett naturligt utrymme för studier inom kulturområdet. Sådana studier är för många viktiga som grund för att utveckla självkänsla, identitet och kreativitet även om inget samband finns med den egna yrkesrollen.

Studieförbunden och folkhögskolorna har också kommit alt inta cn framträdande roll i kulturlivet. Det är inom folkbildningen som ama-lörverksamheten inom kulturområdet har kunnat utvecklats bäst. Amatörteater och folkdans, körer och musikgrupper, konst- och skrivarcir-klar ger inte bara kunskaper utan också nya utirycksmedel.

Mot denna bakgrund kan det främsta kulturpoliliska motivei för stödet till folkbildningen sammanfattas med alt den skall bredda kullurin-tresset i samhällel och vidga deltagandet i kullurlivel. Denna uppgift förutsätter bl.a. uppmärksamhet på de grupper i samhället som inte [)å ett naturligt eller självklart sätt ägnar sig ål eget konstnärligt skapande eller tar del av kulturutbudet.

Studieförbundens och folkhögskolornas betydelse för amatörernas kulturverksamheter ger dem ett särskilt ansvar för utvecklingen av den folkliga kulturen. Det är angelägel all höja kvaliteten i den amalörkul-turella verk.samheien. Folkbildningen bör verka lör all utveckla samverkan mellan amalörer och yrkesverksamma och mellan amatörer och kulturinstitutioner saml -organistitioner. En stor andel av slutlielöibun-dens kulturprogram vänder sig till barn och ungdom. An sludieföibun-

1.5

2-Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 82

den på detta sätt tar ansvar för barns och ungdomars deltagande i kul- Pi'op. 1990/91:82 turlivet är av stor betydelse.

Jag vill i detta sammanhang även kort beröra folkbibliotekens betydelse i folkbildningsverksamheten. De svenska folkbibliotekens framväxt präglas av en stark folkrörelsetradilion och biblioteket har en unik och central position i samhället. Ett ulökat samarbete mellan studieförbund, folkhögskolor och folkbibliotek bör vara en naturlig utveckling för att svara upp mot allmänhetens förväntningar och behov. Jag förutsätter att kommuner, studieförbund och folkhögskolor uppmärksammar den möjlighet som här finns till effektiv samverkan.

Från studieförbunden har under senare lid ofta framförts kriiik mol att regelsystemet kommit att utgöra hinder för arbetet med all förverkliga de centrala folkbildningsmålen. Enligi min mening har mycket i denna kritik varit berättigat. Genom sin konstruktion premierar de nuvarande statsbidragssystemen för studieförbund och folkhögskolor ett kvantitetstänkande. Del gäller för varje anordnare att redovisa sä mänga studietimmar resp. genomförda elevveckor som möjligt för all inte riskera att förlora sin relativa andel av del totala statsbidraget. Detta får till följd att de som deltar i någon form av folkbildningsverksamhet ofta är de som är lätta att rekrytera, dvs. de som känner till värdet av utbildning. Att rekrytera personer som är studieovana och/eller lågmoliverade till studier eller andra slag av bildningsaktivileter är svårare och fordrar större resurser. Nuvarande statsbidragssystem ger inte tillräckliga incitament för ansträngningar av detta slag. Jag kommer senare att redovisa mitt förslag till ett nytt statsbidragssystem för studieförbund och folkhögskolor. Detta system skapar förutsättningar för att arbeta med studieovana eller lågmoliverade grupper.

I granskningen av resursanvändningen och utvärderingen av verksamheten i framtiden är del - såväl från statsmakternas sida som från folkbildningen - naturligt att ställa en rad grundläggande frågor om deltagarantal, målgrupper och kostnader för olika typer av aktiviteter. För riksdag och regering är del av slor vikl all få ett underlag som kan ligga till grund för bedömningar av måluppfyllelsen av statsbidraget. Del kan däremot inte bli aktuellt alt t.ex. göra en bedömning av hur mycket deltagarna har lärt sig. I den fria folkbildningen är prov och kunskapstesl främmande företeelser. Värdel av aktiviteterna skall bedömas i en öj)pcn debatt bland deltagarna och ilenna skall ge vägledning för den vidare utvecklingen av verksamheten.

De förslag och riktlinjer, som jag nu har redogjori för, skall enligt min mening vara styrande för den ställiga bidragsgivningen till folkbildningen. Det bör få ankomma pä regeringen alt närmare ange grunderna för att komma i fråga för statsbidrag. F.n utgångspunkt bör varti all reglerna skall vara enkla och begränsas iill de mest väsentliga kriterierna.

De bidrag som kommuner och landsiing ger till sludielörbund och folkhögskolor utgör en viktig del i finansieringen av verksamheterna. Jag förutsätter, att den definition som kommuner och Ijindsiing gör av folkbildningen som helhet, inle kommer all skilja sig på väsentliga

punkter från den som rik.sdag och regering föreslås ställa sig bakom. Jag Prop. 1990/91:82 utgår också från att bidragen från kommuner och landsting skall minsl vara av den omfattning de har i dag, och au de förändringar som nu fi>-reslås i den statliga bidragsgivningen inte skall medföra negativa effekter inom detta område. Jag förutsätter således att kommuner och landsiing även i fortsättningen skall ta ett ansvar för finansieringen av folkbildningen.

3 Studieförbunden

För närvarande finns del elva sludieförbund, som lår sialsbidrag. De bedriver även en allmänt bildande verksamhet, som syftar iill att erbjuilii en bred allmänhet studie- och bildningsmöjlighelet. Del som ger verksamheten dess särprägel och som skiljer den frän skola och vuxenulhild-ning i övrigt, har sitt ursprung i folkrörel.sernas siudieverksamhcl. Del kan sammanfallas med begreppen Irihel, iilcgemenska|), lokal förankring, deltagarslyrning, ifrågasättande och lörändringssirävan. Studieförbundens folkbildningsverksamhet kan karaktäriseras som ell frill kunskapssökande under social gemenskap.

Verksamheten bedrivs i form av studiecirklar, kullurgi upper och kulturprogram. Budgetåret 1989/90 anordnades 316 000 studiecirklar med sammanlagt 2600000 deltagare, 27 500 kuliurgrupper med 403000 deltagare och 102 00(1 kulturprogram med 11 300 000 besökare.

Studieförbunden får samhällsstöd genom statsbidrag, primärkommunala bidrag och landstingsbidrag. Merparten av statsbidraget och del primärkommunala stödet går till den verksamhet som bedrivs på det lokala planet, medan landstingsbidragen avser insatser pä regional nivå.

3.1 Särskilda villkor för statsbidrag till studieförbundens verksamhet

Mitt förslag: Studiecirkelverksamhet med gemen.samma, planmässigt bedrivna studier skall utgöra basen i den stalsbidragsbe-rättigade verksamheten.

I varje studiecirkel eller kulturgrupp skall del finnas en ledare, som är godkänd av en lokal siudieförbundsavdelning.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har nämni finns ilet i dag elva studieförbund. Med ett unilantag har dessa förbund sin förankring i olika folkrörelser. Studieförbunden arbetar utifrån en folkrörelsebas med ideellt engagemang .som grundförui.sällning för sin verksamhei. Samtliga studieförbund skall enligt nu gällande linordning ha dl betydande antal lokala avdelningar med egen ekonomisk liirvallning. Varje studieförbunds styrelse ansvarar för förbundets slaishidragsbeiiilligaile

verksamhet. Slutligen skall varje studieförbund under vart och ell av de Prop. 1990/91:82 tre senaste redovisningsåren i studiecirklar ha genomfört minsl 50 000 studietimmar. Studiecirkel-och kulturverksamheten bedrivs i Sverige.

Jag kommer senare att föreslå att ell folkhiliJningsråd skall ansvara bl.a. för fördelning av statsbidrag på olika anordnare av folkbildning. Rådet kommer all få avgöra under vilka löruisiinningar sialsbidrag till såväl befintliga som till nya förbund skall ges. I'nligl min mening iir del rimligt att huvuddelen av de regler som i dag gäller för all ell sludieförbund skall ha rätt till statsbidrag för sin verk.samhel kommer all tillämpas även i fortsättningen. Jag ulgår även dån all siudieciikelverk.samhe-ten liksom i dag endast skall anordnas i Sverige.

Den nvarande uppdelningen i bidiagsliiinscende pii liiig- och låg schablontimmar, på olika lilläggsbiilrag och på sludiecirkel- och kulturverksamhet kommer att upphöra. I budgetiekniskl och i adminislalivt avseende innebär delta givetvis förändringar. De olika tilläggsbidragen för studiecirkelverk.samheten har tillkommit, dels för att markera prioriterade målgrupper eller olika slags ämnesgrupper, dels för alt undanröja vissa praktiska eller ekonomiska hinder som studieförbunden har vid anordnandet av dessa studiecirklar. De medel som nu ulgår i form av tilläggsbidrag kommer att föras över till en .samlat folkbildningsanslag, och från siatens sida kommer de inle längre att särredovisas vid bidragsgivningen. Detta betyder inte att de olika syftena med de nuvarande tilläggsbidragen minskar i vikt. Tvärtom är del även i fortsättningen viktigt att studieförbunden t.ex. anorilnar sädan verksamhet som syftar att till utveckla handikappades färdigheter, all informera om olika sorters funktionshinder eller att ge medlemmar i handikapporganisationer utbildning som gör dem bättre skickade alt tillvarata sina intressen i samhället. Det är likaså angeläget att studieförbunden, liksom i dag, anordnar verksamhet i glesbygdsområilen, studiecirklar i hemspråk samt lägger särskild vikt vid studiecirklar i svenska, engelska, matematik och samhällsinriktaile ämnen.

Jag anser alt det finns skäl för riksdag och regering all markera vikten av att studiecirkelverksamhet i traditionell mening med planmä.ssigl bedrivna studier skall utgöra basen i den verksamhet som siudieförbun-den bedriver med stöd av statsbidrag. Del finns däremot, enligt min mening, inte skäl för staten all ange hur slor ilenna andel bör vara. Denna fråga anser jag att studieförbunden sjiilva biisi kan bedöma och komma överens om. Antalet deltagare i en studiecirkel har betydelse när del gäller utformningen av själva studiearbeiel. Om anlalel dellagare är för litet är det svårt alt uppnå gruppdynamiska effekter och om del är för stort blir det svårt alt hålla samman gruppen. Jag ulgår från att studieförbunden kommer att göra rimliga avvägningar i delta av.secnde.

Det nuvarande statsbidragssysiemel iill studieförbundens verk.samhel kan i stor utsträckning sägas premiera kvantitet framför kvalitet. Ju fier studiecirklar som inrapporteras desto högre statsbidrag utgår. Fram t.o.m. budgetåret 1988/89, då antalet redovisade lågschablontimmar hade betydelse för resp. studieförbunds andel av högschablontimmarna, förde

18

statsbidragssystemet med sig att varje studieförbund drogs in i en jakt Prop. 1990/91:82 på studielimmar för alt inle förlora sin relativa andel av högschablontimmarna. Riksdagen har dock beslutat att antalet studietimmar med det högre schablonbidraget försöksvis skall ligga fasi uniler en Ireårspe-riod med början budgetåret 1989/90 (prop. 1988/89:100 bil. 10, UbU17, rskr. 202). Antalet lågschablontimmar .samt de olika s.k. lilläggsbidragen kan däremot fortfarande rekvireras allt efter behov. Min förslag om ett nytt statsbidragssystem för folkbildningen får bl.a. Iill följd all del inle blir möjligt alt genom volymökningar aulomatiskl piivcika sialsbidiagels storlek. Utifrån de mål som staten fastlägger för bidiagsgivningen lår studieförbunden härigenom förbättrade möjligheter all salsa på kvalitet i sina verksamheter utan an för den skull riskera minskal sialsbidrag.

Jag övergår nu till att kofi anföra några ;iv de skäl, som ligger iill grund för förslaget all .särskilt värna om sliidiecirkelverksamhelcn. Denna har, och har länge haft, en central och belydanile roll såväl i del folkrörelseförankrade studiearbetet som i del allmänna kunskapssökan-det i stort. Den metodik och de fria arbetsformer, som uniler lång tid har utformats i studiecirkelform, passar alla slags ämnen och lämpar sig mycket bra särskilt för dem som har kort och bristfällig grundutbildning. Deltagarnas kunskaper och tidigare erfarenheter, liksom olika slags studiematerial, behandlas så an hela gruppen kan tillgodogöra sig ny information och kunskap. Studiearbetet i cirkeln är demokratiskt; deltagarna ges möjlighet till gemensamt kunskapssökande ulan formella meriter som mål och med en studietaki som anpassas efter resp. ilella-gargrupps förutsättningar och önskemål.

Det samhälle vi i dag lever i är i många avseenden komplicerat och det är därför viktigt att så många av oss som möjligt bygger på sina kunskaper för att därigenom öka förutsättningarna all på olika sätt vara delaktiga i, diskutera, påverka och utforma det som händer runt omkring oss. När det gäller att ta till sig nya kunskaper anser jag cirkelstudier vara ett viktigt redskap.

Många ämnen eller ämnesområden kräver all del finns en cirkelleda-re med goda kunskaper inom områilet. Ledaren har därutöver en viktig uppgift i att verka för all folkbildningens allmänna mäl kommer till uttryck i studiecirkelarbetet. En i nu nämnda avseenden kunnig ledare bör, menar jag, vara en garanti för största möjliga iiibyie av arbclei. Del bör åligga den lokala studieförbunilsavdelningen all pröva och godkänna alla ledare i aktiviteter av skilda slag.

Även om jag anser all sludiecirkelarbeiel bör vara lyngdpiinklen i studieförbundens statsbidragsberäiligade verksamhei vill jag belöna vikten av den kulturverksamhet som de bedriver. I inledningen Iill delta avsnilt har jag redovisat några data rörande kullirrverksaniheien. Av denna framgår att ett myckel storl antal pcLsoner årligen kommer i kontakt med de olika kulturaktiviteler som anordnas av sludieförbunden. Verksamheten är till sin art myckel mångskiftande och berör alla konsl-områden - föreläsningar, sång, musik, dans, lealer, lilleralur, konsl och konsthantverk, film, foto och bild saml dokumentation. Genom sludie-

förbundens breda organisationsförankring kommer stora delar av be- Prop. 1990/91:82 folkoingen i kontakt med kulturaktiviteter av skilda slag. 1 denna verksamhet deltar såväl kulturarbetare som amatörer. Det är angelägel att studieförbunden fortsätter all sträva efter att sprida kullurintresset till nya grupper, att stimulera människors eget skapande och all främja ett utvidgat dellagande i kullurlivel. Del är även angelägel all en jjosiliv växelverkan äger rum mellan folkbildningens amalörkulluiclla aklivileter, kulturarbetare och kulturinstitutionerna.

4 Folkhögskolan

Det finns i dag 128 slalsbiilragsbeiälligaile folkhiigskolor, varav 77 drivs av folkrörelser, organisationer eller slöilföreningar och 51 av landsting och kommuner. De flesta folkhögskolorna ligger pä landsbygden men det finns också folkhögskolor i tätorterna. Verk.samheisåiel 1988/89 genomförde folkhögskolorna sammanlagt 719000 elevveckoi, varav 431000 i form av långa kurser (15 veckor eller längre) och 188000 veckor som korta kur.ser (2 till M dagar). Varje åi' siuilerar ca 18000 personer vid skolornas långa kurser och ca 213000 personer vid de korta.

Folkhögskolorna får samhällsstöd genom statsbidrag, landstingsbidrag och kommunbidrag. Av stalskontoreis rapport (1990:3, Statsbidrag till folkhögskolan) framgår att de offentliga bidragen svarar för 61 % av de årliga kostnaderna för rörelse- och stödföreningsskolorna, medan motsvarande andel för landstingsfolkhögskolorna ulgör drygt 80 %.

Mitt förslagom en förändrad ansvarsfördelning mellan statsmakterna och folkbildningen får till följd all en slor del av kommitténs förslag innefattar sådana frågor som inte skall föranleda direkta ställningstaganden av riksdag och regering utan skall avgöras av huvudmännen för folkhögskolorna. Det betyder givetvis inte att dessa frågor är av minilre betydelse för folkhögskolans verk.samhel framöver. Jag ulgår från all såväl kommitténs överväganden och förslag som de synpunkter, som har framförts från remissinstanserna, i olika avseenden kommer att utgöra ett bra underlag för de bedömningar och beslut rörande den fortsatta folkhögskoleverksamheten som huvudmännen och folkhögskolans personal nu har att göra.

Jag övergår nu till närmast all behanilla de villkor som jag anser skall vara förknippade med statligt stöd till folkhögskoleverk.samhel, varefter jag tar upp vissa andra frågor som rör verksamheten.

20

4.1 Särskilda villkor för statsbidrag till folkhögskolorna

Prop. 1990/91:82

Mitt forslag: Varje folkhögskola skall ha en slyrcl.se.

All undervisning som anordnas vid en folkhögskola med statsbidrag skall vara avgiftsfri.

Allmänna kur.ser skall utgöra basen i folkhögskolornas verksamhet. Den totala omfaltningen av allmänna kirrser vid en folkhögskola skall årligen utgöra minst 15 procenl av verksamheten.

Den allmänna kursen skall vara avsedd hiimsl föi dem som saknar grundskole- eller gymnasieiiibildning.

Till allmän kurs får antas den som fyller minsl 18 år del kalenderår kursen börjar eller är äldre. Ulan hinder av detla får en folkhögskola anta en elev som går ett individuellt program i gymnasieskolan eller en elev som skall delta i en kurs som inte har sin motsvarighet i det offentliga skolväsendet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med milt förslag i fråga om styrelsen. Kommittén anser att styrelsen skall besluta om vilka samiådsor-gan som skall finnas vid varje skola och hur ilessa skall vara sammansatta. Enligt kommittén skall företrädare för de studerande, lärare och övrig personal ha rätt alt närvara vid styrelsens sammanträden och all d.Ti-vid delta i överläggningarna, ställa förslag samt anteckna skiljaktig mening till protokollet.

I fråga om personal vid folkhögskolan anser kommittén att behovet av denna skall bedömas utifrån en av styrelsen fastställd verksamhels-plan. Enligt kommittén bör det även slås fast att rektor skall ansvara för den pedagogiska ledningen av skolans verksamhet.

Remissinstanserna: SÖ, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO) och några landsiing tillstyrker förslaget all varje skola skall ha en styrelse. L.andstingsförbundel anser all del klarare mäsle framgå all del skall vara möjligt för ett landsting med flera landstingsdrivna folkhögskolor att självt avgöra om dessa skall ha en gemensam styrelse eller var sin. Svenska Folkhögskolans liirarlörbund (SFIII.), litrarnas Kikslör-bund (LR), Sveriges Folkhögskolelevers Förbund (SI LJ) .saml ell llerlal företrädare för folkhögskoleslyrelser och från lärarråd unilerslryker vikten av all varje folkhögskola har en egen styrelse.

Bl.a SFIIL, Ijänstemännens Centialoiganisiition (ll.O), I.k och SFEF kräver också att varje skola, liksom nu, skall ha förord ningsregle-rade lärarråd och kursråd som garantier för lärarnas och kuisdellagar-nas medinflytande.

21

AUmän kurs Prop. 1990/91:82

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar kommitténs förslag att de allmänna kurserna bör finnas kvar och att folkhögskolorna genom fiexibla arbetsformer och särskilda satsningar främst bör sträva efter att rekrytera korttidsutbildade till dessa kurser. Uppfattningarna är däremot delade när det gäller såväl minsta längd som antal deltagare vid dessa kurser. Riksrevisionsverkei (RRV), SÖ, SFEF, Landstingsförbundet och landstingen i Sörmlands, Hallands, Älvsborgs, Värmlands och Gävleborgs län m.n. anser i likhet med kommittén att varje skola skall anordna minst en allmän kurs om minst 30 veckors längd och lägst 20 deltagare vid kursstarten. Andra, t.ex. SFHL, Bohuslandstingei, Örebro och Västerbottens läns landsiing. Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) och Pensionärernas Riksorganisation (PRO) anser att kommitténs förslag om kurslängd och deltagarantal kan få negativa effekter speciellt för mindre skolor utanför tätorterna och förordar därför att de nuvarande bestämmelserna får stå kvar, dvs. årligen minst två kurser om minst 15 veckors längd vardera, som ansluter till varandra och med vardera lägst 20 deltagare. RIO menar att del är tillräckligt om varje skola årligen anordnar minst en 30 veckor allernalivi varje termin en 15 veckor läng kurs samt att varje skola ilessutom anordnar kortare allmänorienterande kurser med en sammanlagd kursvolym om 600 elevveckor för dellagare ur de prioriterade målgrupperna. Fnligi RIO skulle kiavcl om de koria kurserna helt eller delvis kunna fullföjas med långa kurser.

Skälen för mitt förslag: Jag delar den principiella uppfattning, som förs fram av folkhögskolekommillén och av vissa remissinstanser all huvudmannen och styrelsen skall avgöra styrelseformen och att siyrelsen skall avgöra hur skolans verksamhei skall organiseras. Dena synsätt är enligt min mening i hög grad förenligt med den fria ställning, som folkhögskolan i övrigt redan har.

De remissinstanser, som anser att del bör föreskrivas att det skall finnas lärarråd och kursråd som garantier för lärarnas och kursdeltagarnas medinflytande, menar att detta bl.a. för med sig ett ökat engagemang från styrelsens sida och ger bättre förutsättningar för t.ex. kontinuitet och förnyelse. Jag anser inte att frågor om medinflytande skall förfatl-ningsregleras när det gäller folkhögskolan. Del är min övertygel.se att huvudmännen för de olika folkhögskolorna även i fort.sättningen kommer att se det som angeläget att finna lämpliga former för samråd och därigenom möjliggöra en så stor uppslutning .som möjligt kring verksamheten. Även om det ytterst är styrelsen som bär ansvaret för verksamheten är del självfallet viktigt alt den lillsammmans med skolans personal och elever strävar efter att forma skolarbetets inriktning, innehåll och arbetsformer på ett sätt som lämpar sig för den enskilda folkhögskolan. Det är en viktig fråga för varje skola att finna egna lösningar i detla avseende.

22

Allmän kurs Prop. 1990/91:82

Den allmänna kursen motsvarar i ston den utbildning som ges i grundskolan och/eller i gymnasieskolan. Beroende på kursens längd och deltagarnas förkunskaper kan genomgången kurs ge allmän behörighet för högskolestudier. Statistiska centralbyrån har visat att del år 1988 fanns drygt 800 000 personer i åldern 16-64 år som hade kortare förgymnasial utbildning än nio år. Flertalet av dem var i åldrarna 35-64 år. I de yngre åldersgrupperna var fierlalel invandrare. Behoven av komplcllerande utbildningsinsatser, för alt tillgodose grunilskolekimskaper, kommer- all kvarstå länge än. Såväl komvux som folkbildningen har viktiga uppgifter när det gäller att tillgodose des.sa behov.

Jag delar de bedömningar som kommittén redovisar som skäl Iill sitt förslag att allmänna kurser bor finnas på alla folkhögskolor. Kommittén betonar t.ex. att allmänna kurser allljäml behövs lör korilidsulbildade men att kurserna kan och bör uiformas på ell mer llexibell siiti iin nu. De allmänna kurserna bör ge kunskaper och färdiglieier i allmänna ämnen. I SÖs föreskrifter definieras den allmänna kursens innehåll till "ell brett ämnesurval". Jag anser i likhet med bl.a. kommittén att denna definition fortfarande är användbar. Del måste självfallet vara så, att det inom detta begrepp för den allmänna kursens innehåll, finns utrymme för nya ämnesområden av skilda slag. Kommittén ger som exempel på sådana nya områden bl.a. datakunskap samt miljö- och energifrågor.

Om de allmänna kurserna avser all ge allmän eller särskild behörighet för högskoleutbildning bör de självfallet i allt väsentligt ge kunskaper och färdigheter, som är likvärdiga dem i gymnasieskolan. Däremot anser jag inte att ämnena eller ämnesområdena behöver vara identiska till sin benämning med dem som gäller för gymnasieskolan eller komvux. Detta gäller även rörande studiegång och arbelssäll. Del är i stället önskvärt att folkhögskolorna utvecklar och tillämpar alternativa modeller för stoffgruppering och metoder.

Förekomsten av allmänna kurser vid folkbögskolorna har länge setts som ett utbildningspolitiskt huvudmotix för att bevilja folkhögskolorna statsbidrag. De minimikrav som i dag finns, innebär all 600 elevveckor av en folkhögskolas totala undervisningsvolym skall användas för allmän kurs. För en skola, som har en statsbidragsber.Tiiigad årsvolyrn om 4 500 elevveckor, innebär det således att ca 13 procenl av undervisningsvolymen utgör detta minimikrav.

Mitt förslag rörande ilen allmänna kursen inncbii/ all Ocn även i fortsättningen skall utgöra en viktig del av verksanilielen vid samtliga folkhögskolor. Riksdag och regering skall inte längre faslsliilla minsia antal deltagare för dessa kurser. Delia överlåis till folkhögskolor na och deras styrelser. Dessa har all se iill all allmänna kurser, som riktas iill korttidsutbililade deltagare, anordnas vid skolorna. Även om del blir möjligt att anordna kortare allmänna kurser ulgår jag vidare från alt längre allmänna kurser skall känneteckna folkhögskolornas verk.samhel.

23

I mina övergripande motiv för statsbidrag till del fria bililningsarbetet har jag bl.a. betonat vikten av folkbildningen i utbildningspoliiiski avseende. För folkhögskolans del innebär den allmänna kursen en viktig förutsättning för att leva upp till detta mål. Med hänsyn dessutom till att mitt förslag om allmän kurs innebären uppmjukning av de regler, som för närvarande gäller för sådana kurser, anser jag det vara ett rimligt krav för folkhögskolorna all uppfylla.

Jag kommer senare att föreslå alt statsbidrag för bl.a. vi.ssa avgränsade utbildningar som riktas till personer med funkiionsnedsäliningar skall utgå i särskild ordning. För deltagare som är i behov av särskill slöd i undervisningen utgår, utöver det reguljära bidraget, bidrag med ytterligare 50%, den s.k. handikappschablonen, som är avsett för åtgärder som underlättar studiesituationen för psykiskt, fysiskt, socialt och språkligt handikappade deltagare. Medel, motsvarande dem som i dag ulgår för ändamålet, kommer all ingå i det samlade bidraget till folkbildningen som skall fördelas av folkbililningsrådet. Det är en angelägen uppgift för rådet att verka för att folkhögskolorna tar ansvar för alt personer med funktionshinder av skilda slag kan ilella i undervisningen.

Prop. 1990/91:82

Ålder

Liksom vad fallet är nu kommer folkhögskolorna även i forisäliningen att ha rätt att välja sina målgrupper. De regler belräffandc älilei, som i dag fmns för folkhögskolan, är förhållandevis deialjenule. I nligl min mening skall den som påbörjar allmän kurs vid folkluigskolan lylla minst 18 år under kursens första är eller vara äldre. Del biir dock vara möjligt för en folkhögskola att anta en yngre elev, som gär ell individuellt program i gymnasieskolan, till undervisningen. Likaså får folkhögskolorna anta dem som är under 18 år till såilana kurser som inle har sin motsvarighet i det offentliga skolväsendet. Jag vill dock belöna all folkhögskolan främst bör vara avsedd för vuxna personer.

4.2 Ett enhetligt personalansvar för folkhögskolan

Mitt förslag: Den statliga regleringen av tjänsterna som lärare och rektor vid folkhögskolan skall upphöra med utgången av budgetåret 1990/91.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av bl.a. Statens ar betsgivarverk (SAV), Landstingsförbundet, Kommunförbundet, RIO, Folkbildnings-förbundet, LO samt av flera landsting. SFHL, LR och SFE.F samt ett stort antal lärarråd avvisar kommitténs förslag. SFHL anför bl.a. att det finns risk för uppsplittring på flera avtalsområden och att erfarenheter

24

från lokala syslem visar att kvinnor ofta missgynnas i dem. Förbundet Prop. 1990/91:82 menar även alt det är viktigt all folkhögskolan även i framliden ses som ett organ med offentliga myndighetsuppgifter.

Skälen för mitt förslag: Riksdagens beslut med anledning av propositionen om kommunall huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunklionärer (prop. 1989/90:11, UbU9, rskr.58) innebär att den statliga regleringen av nämnda tjänsler har upphön. I nämnda proposition anfönle jag all liirslagel rörande de slailigl leglera-de tjänsterna i det kommunala skolväsendet borde fä konsckvcnsei också för de statligt reglerade tjänslerna vid folkhögskolorna. Jag meddelade även att jag avsåg att återkomma iill regeringen med förslag iill riksdagen sedan frågan hade behanillais av lolkhögskolekommilién

Lärare och rektorer vid folkhögskolorna har tjän.sier där avliinings-förmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Diirmed följer enligt 2 kap. 1 § lagen (1976:600) om offentlig anställning alt ilessa tjänsler är slailigl reglerade. För denna personal gäller s.k. dubbell huvudmannaskap. Della innehar att de är anställda av huvudmannen för resp. folkhögskola medan siaicn med stöd av lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m. - den s.k. ställföreträdarlagen - och ett särskill riksdagsbeslut (prop. 1967:131, SU134, rskr. 327) förhandlar och sluter avtal om deras avlöningsförmåner och övriga anställningsvillkor.

Staten utfärdar också vissa föreskrifter om deras anställningar', lör övriga anställda vid folkhögskolorna svarar huvudmännen ensamma för denna uppgift liksom för förhandlingar om anställnings- och lönevillkor. I dag finns således inget enhetligt arbetsgivaransvar inom folkhögskolan. Det delade personalansvaret medför nackdelar bl.a. i avialssam-manhang. Förhandlingar om löne- och anställningsvillkor förs i dag mellan statens arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer trots att del inte är staten ulan resp. folkhögskola eller folkhögskolestyrelse som är arbetsgivare. Kommittén har vid sina överväganden sell betydande fördelar med ett enhetligt personalansvar, t.n förilel är- all huvudmännen och folkhögskoleslyrelserna då lättare kan disponera den samlade personalstyrkan efter behov och rådande föruisäll ningar. In annan fördel är att en samordning av lärartjänslgöring på folkhögskola och i det fria bildningsarbelel underlättas.

Mill förslag om ett förändrat personalansvar för folkhögskolans liira-re och rektorer bör genomföras den I juli 1991. Det innebär all fi.o.m. denna tidpunkt upphör ilen statliga regleringen av läiai- och lekiois-tjänster och all huvudmännen eller dess styrelse fr.o.m. samma lidpiinkl har ansvar för all tjänslerna regleras på annal siill. Jag har under' hand erfarit att RIO förbereder bildandet av en arbetsgivai komniilié, som fillsammans med l..iindstingsförbunilet och Kommunförlnindei kommer all förhandla med arbetstagarparlcrna om ett nytt avlal för folkhögskolornas lärare och rektorer. f'nligt min mening är del också naturligi all huvudmännen i samråd med de avtalsslulande parterna fåi avgöra behörighetsfrågor för lärare och rektorer vid folkhögskolorna.

4.3 Fritidsledarutbildning

1 denna fråga har jag samrått med statsrådet Wallström.

Prop. 1990/91:82

Min bedömning: Grundutbildningen för fritidsledare får även i fortsättningen bedrivas vid folkhögskolor.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Kommittén konstaterar all centralt utarbetade studieplaner är svåra att förena med den profilering av verksamheten som förordas och att den samordning som kan komma att behövas bör ske i friare former än nu. Detta kan ske t.ex. genom att företrädare för avnämare, för yrkesverksamma fritidsledare och för utbildningarna bildar en central referensgrupp. Denna kan ha till uppgift att formulera mål för utbildningarna samt följa upp verksamheten m.m. Kommittén anser vidare att det är önskvärt att studerandegruppernas storlek och antalet undervisnings-timmar i högre grad än nu varieras efter behovet och all ell ökanile ansvar läggs på de studerande under utbildningens gång.

Remissinstanserna: Ett stort antal remi.ssinslanser lillsiyiker i alll väsentligt kommitténs förslag rörande grundutbildningen, däribland socialstyrelsen, Universitei.s- och högskoleämbetet (UHÄ), SI HL, SIF-F, RIO, LR, TCO, Svenska kyrkans ceniralsiyrel.se och Nyklei hcisrörelsens landsförbund. Fritidsledarskolorna, samarbetsorganisation för Iriiidsle-darutbildning inom svensk folkhögskola, menar alt fritidsledaruthild-ningen även i fortsättningen skall ligga på folkhögskolan, men anser all kommittén har saknat personella och tidsmässiga resurser för all göra en grundlig undersökning och analys av viktiga basfakta rörande utbildningen och att många av slutsatserna i betänkandet därför är osäkra. Organisationen anser vidare att kommittén har underskattat värdel av en enhetlig yrkesutbildning även i framliden och att det är viktigare att utbilda generalister än specialister.

RRV, SÖ, Kommunförbundet och TCO anser att folkhögskolan inte skall ha monopol på fritidsledarutbildningen. En sådan utbildning bör även kunna anordnas inom högskolan. Riksidrottsförbundet är positivt till ett närmare samarbete med högskolan.

Skälen för min bedömning: Folkhögskolekommittén har övervägt om den skall föreslå all grundutbildningen för fritidsledare även skall förläggas till högskolan. Kommittén har därvid funnit alt övervägande skäl talar för att folkhögskolan även i fortsättningen har denna uppgift. För egen del har jag inga invändningar mot att folkhögskolorna anordnar fritidsledarutbildning, utan finner det positivt om skolorna ålar sig denna uppgift. Jag delar således uppfattningen att folkhögskolorna är väl lämpade att anordna denna utbildning. De skäl som talar för folkhögskolan är förutom dess arbetssätt också växlingen mellan praktik och teori. Till detta kommer dess närhet till folkrörelserna. Detta gör all folkhögskolorna kan svara mot fritidsverksamhetens inriktning, såväl i

kommunal som i föreningsdriven verksamhet. Folkhögskolornas kun- Prop. 1990/91:82 skapstradition, som t.ex. förutsätter ett aktivt deltagande från de studerande vid planering och genomförande av utbildningen, ger däilill en god förberedelse för arbetet som fiiiidsledare. Jag vill emellertid betona att vad jag nu talar om är inle ell monopol för folkhögskolorna utan en tillåtelse för att statsbidraget går till sådant ändamål vid skolorna.

En tydligare profilering, som jag i likhet med kommittén finner angelägen för de skolor som arbetar med frilidsledarutbildning, kan ta sig flera olika uttryck. I många fall kan del röra sig om att mer anpassa utbildningen till en folkrörelses aktuella behov, i anilra kan det vara lämpligt att få till stånd en inriktning som mer svarar mot kommunernas behov. Huvudsaken är att folkhögskolorna lar vara på de möjligheter som finns att variera utbildningen alltefter varje skolas egna förul-sättningar och avnämarnas behov.

1 likhet med vad som föreslås ske lör den övriga veiksamhelen vid folkhögskolorna, skall folkhögskolorna och deras siyielser även för Ir i-tidsledarutbildningens ilel, i högre grad än vad som nu gäller, .själva la ansvar för den direkta utformningen mm. Jag finner ilärför inle anledning att närmare gå in på frågor som rör' i.ex. samorilniiig av fiiliilslc-darutbildningarna, studerandegruppernas storlek eller anlalel undervis-ningstimmar. Dessa och andra liknande frågor anser jag all skolorna själva skall ta ställning till.

Det har från många håll pätalals behovet av en påbyggnailsuibildning för dem som t.ex. arbetat några är i kommunal fritidsverk.samhel och som har genomgått fritidsleilarulbildning, fritidspedagogutbildning eller annan motsvarande utbildning. Såväl kommittén som ett flertal remissinstanser aktualiserar också denna fråga. Även jag anser att det finns skäl att överväga en påbyggnadsutbildning för dem som är verksamma inom detta område. Chefen för utbildningsdepartementet har för avsikt att senare återkomma till denna fråga.

4.4 Vissa övriga frågor

Lärarutbildning och fortbildning

I mina förslag till övergripanile mål för den statsbidragsslödda folkbildningsverksamheten har jag bl.a. betonat dels behovet av folkbildningsinsatser inom olika områden dels vikten av att folkbildningen tydligi profilerar sin verksamhei i förhållande till den av samhället anordnade grund- och yrkesutbildningen. Med del samlade personalansvar som huvudmännen för folkhögskolorna föreslås få, blir del naturligi att de får ett större inflylanile än nu i)å lärarutbildningen samt all de övertar ansvaret för fortbildningen.

Lärarnas pedagogiska och ämnesmässiga kompelens har avgöianilc betydelse för att upprällhålla kvalilelen på uppläggningen och genomförandet av folkhögskolornas verksanihel. Della gäller såväl lör behörig

27

hetsgivande kurser som för övriga kurser. Foribililningen spelar i ilella Prop. 1990/91:82 sammanhang en stor roll. Den skall syfta till all öka måluppfyllelsen och utveckla verksamheten vid såväl den enskilda folkhögskolan .som i folkbildningen i stort. Då del naiurligivis ligger' i huvudmannens intresse alt upprätthålla en hög kompetensnivå hos personalen ulgår jag från att kompetensutveckling, bl.a. i form av fortbildning kommer all spela en viktig roll. Jag vill här understryka fortbildningens beiydelse lör utvecklingen av folkhögskolan. Del är självklart många skilda behov och intressen som fortbildningen skall möia och lillgodose. Del är därför nödvändigt att planera forlbildningsin.salserna så all de blir ell led i en medveten förändring och förbältring av kompetensen vid folkhögskolan.

Studieomdöme vid folkhögskolorna

Sludieomdömel är ett urvalsinstrument för sökande till högskolan inom folkhögskolekvoten. Som normeringsinstrumeni för studieomdömet har sedan ett tiotal år använts en specialkonstruerail version av högskoleprovet, det s.k. folkhögskoleprovet. Kostnaderna för ränning av provet har uppgått till ca 250 000 kr. per år. Under del senaste årel har SÖ inle erhållit medel för della normeringsinstrumeni. Någon normering har därför inte ägt rum. Kommittén konstaterar all del tidigare använda systemet har misl en slor del av sill värde genom all mer än hälften av skolorna inte deltar i folkhögskoleprovet. Enligt kommitténs mening kan det ifrågasättas om något instrument för normering av detta slag behövs med tanke på hur den grupp som deltar' i proven numera är sammansatt. Jag delar kommitténs bedömning i della avseende och menar således att del inte längre behövs eit särskill nornieringsprov för all studieomdömen skall kunna sättas. Lärarkolleklivels bedömningar skall enligt min mening vara tillräckliga. Delta förulsälier dock all nuvarande rekommendation om fördelning av omdömesgrader följs pä skolornti och att folkhögskolorna gemensamt uppniiirksanir-nar och ålgäidai' avsteg från den befintliga rekommendaiionen.

Kommittén ifrågasätter om sludieomdömel alls kommer all behövas i framliden om högskoleprovel blir sä allrnänt som del förviinlas bli. Om erfarenheterna av ile nya reglerna för tillträde till högskolan visar att del inte längre finns skäl all ha graderade sludieoriiilömen och all ha en särskild kvotgrupp för folkhögskolesökande, bör en förändring av urvalsreglerna till högskolan i dcila avseende övervägas. Jag delar ilenna uppfattning.

28

5 Ett nytt statsbidragssystem för folkbildningen 5.1 Ett samlat statsbidrag till folkbildningen

Prop. 1990/91:82

Mitt förslag: Statsbidrag till studieförbund och folkhögskolor skall utgå i form av ell gemensamt bidrag uttryckt i kronor. Bidraget skall fördelas av ett folkbildningens eget organ, ett folkbildningsråd.

En årlig justering av bidraget skall göras med hänsyn till löne-och prisutvecklingen i samhällel.

Statsbidraget skall, utan rekvisitionsförfarande, betalas ut halvårsvis i förskott.

Nuvarande grunder för beräkning av och villkor för statsbidrag till studieförbund och folkhögskolor upphör att gälla.

För viss verksamhet bör statsbiiltag utgå i annan ordning.

Det nya statsbidragssysiemel skall Iräda i kraft den 1 juli 1991.

Skälen för mitt törslag: I fiirordningarna (1981:518) om slalsbidiag Iill studiecirklar m.m. och (1981:519) om statsbidrag till kulturvei ksamhel i studieförbunilen mm. sanit (1977:551) orn folkhögskolan anges de villkor, som gäller för statsbidrag till studieförbund och folkhögskolor.

Statsbidrag ulgår för närvarande iill folkbildningen främsl ur två anslag under åttonde huvudtiteln, dels C '1. Bidrag iill siudielöibunden m.m., dels C 6. Bidrag till driften av folkhögskolor rii.ni., båda anslagen förslagsvis betecknade. Som en följd av au statsbidraget i slor omfailning är detaljreglerai, är en rad anslagsposter för skilda ändamål upptagna under anslagen.

Vidare utgår vissa resurser för forskning och fortbildning inom folkbildningsområdet ur anslagen B 7. Forskning inom skolväsendet m.m. och B 8. Fortbildning m.m.

Enligt min mening har den detaljreglering, som i dag styr den statliga bidragsgivningen, kommit att bli alltför omfattande. Denna mening delas såväl av folkhögskolekommittén som av många remissinstanser. Även i SÖs rapjjort Sludieförbunden inför 90-talet och i de skriftliga synpunkter som sludieförbunden har redovisat i samband med rapporten framförs liknande synpunkter.

Denna detaljreglering av den statliga bidragsgivningen har i sig lett till alt utvecklingen av nya arbetsformer inom folkbildningen försvårats. Statsbidragens utformning har även letl till att mycken tid och kraft har behövt läggas ned på administralion såväl från tillsynsmyndigheleinas sida som från ulbildningsanordnarnas.

Jag har i del föregående redovisat min syn på folkbildningens roll i samhället och riktlinjer för bidragsgivningen till studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet. Inom de gr'änser,som riktlinjerna ställer upp, bör folkbildningen .själv få beslämma inriktningen på sin verksam-

het. Detta leder enligt min mening till att statsbidragets roll som .styrin- Prop. 1990/91:82 strument för verksamheten kraftigt bör tonas ned. Statsbidraget bör således inte knytas till ett omfattande regelsystem som i stor utsträckning styr verksamheten. Jag bedömer att företrädare för folkbildningen på eget ansvar, utifrån angivna riktlinjer, kan avgöra hur det tilldelade statsbidraget skall användas för skilda verksamhetsområden.

Med färre regler och friare verksamhetsformer bör folkbildningens anordnare få bättre förutsättningar att nå de folkbililningsmål som eftersträvas och möjliggöra all verksamhetens innehåll och kvalitet sätts i centrum. Den hittillsvarande fokuseringen på hur man uppfyller de formella regler, som styr statsbidraget, måste ersättas av en kontinuerlig mål- och innehållsdiskussion, som grundas på en fortlöpande lokal och central uppföljning och utvärdering av folkbildningsarbetet. Jag kommer senare alt redovisa mina förslag beträffande uppföljning och utvärdering av den verksamhet som får statligt slöd.

Mitt förslag innebär således att statsbidraget för folkbildning ulgår i form av ett totalbelopp. Det bör därefter ankomma |)å liirelrallare för folkbildningen att utifrån de grunder, som jag tidigare berör i, fördela bidraget på anordnarna. Som jag förut har nämni av.ses au lolkbildnings-organisationerna skall bilda ett nytl gemensamt organ för dciia ändamål: ett folkbildningsråd. Jag skall längre fram gå in på råileis niirniare uppgifter.

Ca 80 % av studieförbundens och folkhögskolornas kosinadcr kan hänföras till löner medan 20 % kan hänföras iill varor och ijärisiei. Den årliga prisomräkningen av anslaget skall ulgå från ilenna fördelning av kostnaderna och baseras på den genor'nsnittliga limlöne- och pr isiiiveck-lingen i samhället. Hänsyn kommer således att las till redan inirällade kostnadsförändringar. Prisomräkningen skall däremot inie ha några inslag av förväntade pris- och löneförändr ingår.

Det nya slatsbidrag.ssyslemet bör enligt min mening unitcrlälia lör studieförbund och folkhögskolor all på relativt kort siki kunna minska sin administration. Jag finner del därför rimligt all del fr.o.m. budgetåret 1992/93 ställs ett produktivitetskrav även på folkbililning.sområilet. Jag avser därför att i samband med 1992 års budgetproposition återkomma till regeringen med närmare förslag härom.

Jag kommer nu alt övergå till alt närmare redovisa mina förslag avseende den verksamhei för vilken statsbidrag skall utgå i annan ordning än vad som nu redovisats.

30

5.2 Statsbidrag för viss utbildning som inriktas mot personer med funktionshinder

Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Lindqvist.

Prop. 1990/91:82

Mitt förslag: Nämnden för vårdarljänst (NV) skall fr.o.m. budgetåret 1991/92 disponera de statsbidrag som utgår ur anslaget C 6. Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. för särskill kostnadskrävande ulbililningsinsal.ser för' [jcrsoner med funklions-hinder.

NV skall även disponera och till Synskadades riksförbund (SRF) utbetala det särskilda sialsbidrag som för närvaiande ulgår ur anslaget C 4. Bidrag till sluiliefi>ibiinden 111.m. tör bidrag till teknisk anpa.ssning av sludiemaieriel för synskadade och dövblinda.

Skälen för mitt förslag: Folkhögskolans och sludieförbunilens arhels-former har visat sig vara utvecklande och stimulerande för många personer med funktionsnedsättningar av skilda slag. T.ex. kan kursinnehåll och ulbiUlningens genomförande ges en indiviiluell utformning efter varje dellagargrupps behov. Vid folkhögskolan ger internatboendel dess utom möjligheter Iill sociala kontakter även vid sidan av studierna. Ur folkhögskoleanslaget utgår särskilda statsbidrag till flera avgränsade utbildningar eller åtgärder i samband med utbildningar med speciell inriktning inom handikappområdet. Dessa är: kurser för vuxna dövblinda med anhöriga, undervisning i teckenspråk för syskon till döva, hörselskadade eller talskadade kursdeltagare, anpassningskurser för personer med funktionsnedsättningar, utbildning av tolkar för döva, dövblinda, synskadade och hörselskadade, leckenspråkslärarutbildning, bidrag föi att öka tillgängligheten vid folkhögskola för handikappade elever, vis.sa rese- och inackorderingskoslnailer, medel för fortbildningsinsatser för dem som arbetar med anpassningskurser, extra förslärkningsåtgärder för handikappades studier saml bidrag för elevassisians.

Ur sluilieförbundsanslaget utgår ett särskilt bidrag iill SRF för teknisk anpassning av studiemateriel för synskadade och dövblinda.

Nämnden för vårdarljänst (NV) är en siailig myndighel som hör iill socialdepartementets verksamhetsområde, len har bl.a. till uppgift all organisera verksamheten med vårdarljänst samt administrera del statliga bidraget till denna. Vårdarljänst, dvs. personlig och praktisk hjälp, erbjuds svårt rörelsehindrade som studerar i eftergymnasial utbildning eller vid folkhögskola. Den omfattar hjälp med de funktioner .som hör iill den dagliga livsföringen, som den sluderande inle klarar själv och .som inte tillgodoses på annal siill.

Under och i samband med undervisningen moisvaras vårdar ijänslen av eleva.ssislans för vilken, såvitt gäller folkliögskolesiiidiei, bidrag ulgår ur folkhögskoleanslaget. Biilragel Iill clevassistans hanieias av SÖ.

3-Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr82

.n

NV och SÖ har upprältal ell nära samaibcle vid förilcliiingcn av bidragen till vårdarljänst resp. elevassistans. Även om NV inle liar all arbeta med direkta utbildningsfrågor, har nämnden genom sina nuvarande uppgifter många och fortlöpande kontakter med folkluigskolor och kunskaper om deras arbetssätt och förutsäliningar i skilda avseenden.

Enligt min mening har därför NV goda förutsättningar au hanlera de särskilda statsbidrag som jag i det föregående har redogjori li')r. Jag kommer även senare alt under avsnittet Anslagsfrågor fiii' budgetåret 1991/92, anslaget C 2. Bidrag till vissa handikappålgärder inom folkbildningen föreslå, att NV tillförs vissa resurser för sin administration av bidraget. Dessa resurser bör helt eller delvis kunna användas för att bredda nämndens kompetens inom utbildningsområdet. Fr.o.m. builgetåret 1991/92 föreslås därför att NV får disponera ifrågavarande statsbidrag och fördela dessa till de folkhögskolor som anordnar sådan undervisning. Det bidrag som utgår till SRF ur sludieförbundsanslagel bör även lämpligen hanleras av NV.

Det ankommer på regeringen att utfärda närmare besiämmelser för verksamheten.

Statsrådet Lindqvist kommer senare att återkomma till regeringen med förslag om erforderliga ändringar i instruktionen för NV.

Prop. I')'«)/9I:82

5.3 Statsbidrag för samiskt inriktad utbildning

Mitt förslag: Verksamheten vid nuvarande .Samernas folkhögskola bör fortsätta. Statsbidragskall ingå i särskild ordning.

Kommitténs förslag: Överensstämiiier med mill förslag sälillviil;i all bidrag bör utgå i samma omfattning som nu och att bidiagei biir samordnas till ett särskilt bidrag.

Remissinstanserna: Samernas folkhiigskola i Jokkmokk konsiaierar att elevantalet under 1980-ialei successivt hai minskat, vilkel har leli iill att skolan har fått såväl rekryteringsproblem som ekonomiska problem. SÖ har under de senaste åren beviljat dispens för skolan au anordna allmän kurs med ett lägre antal elever' än vad slatsbidragsbeslämmelseina anger. Skolans övriga verksamhei, slöjd-, renskötsel- och ekologilinjerna, är dock så värdefulla ur samisk kulturpolitisk synpunkt att det vore berättigat med en generell dispens om kravet på allmän kurs.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare föreslagit all som ett villkor för statsbidrag skall varje folkhögskola årligen anordna allmänna kurser i viss omfattning. Samernas folkhögskola i Jokkmokk har under senare år haft svårigheter all rekrytera elever till allmän kurs. Av skolans yttrande framgår all man befarar all dessa svårigheter kommer att beslå framöver. Detta innebär att ett av de viktigaste motiven för statsbidrag därmed inte kommer att kunna uppfyllas.

32

Jag anser det emellertid synnerligen angelägel all den verk.samhel, Piiip. 19')0/')|;82 som bedrivs vid skolan, lever vidare för all därigenom bidra iill all den samiska kulturen i dess olika former och ulirycks.säll ges reella möjligheter att föras vidare.

För verksamheten vid nuvarande Samernas folkhögskola bör iliiilör statsbidrag ulgå även fortsättningsvis, oavsell om del är möjligt all anordna allmän kurs eller inle. Bidraget bör dock ulgå i form av ell loial-belopp, som får disponeras av skolans siyrel.se för sådan unileivisning, som efter styrelsens bedömning bäsi tjänar samernas sak.

Det bör ankomma på regeringen att uifiirda de niirniare besiämmelser som behövs för verksamheten.

5.4 Statsbidrag till kontakttolkutbildning

I denna fråga har jag samrått med statsrådet Lööw.

Mitt förslag: Grundbidraget för kontakttolkutbildning, som tiili-gare beräknats under folkhögskole- och studieförbundsanslagen, skall föras till anslaget Bidrag till kontakttolkutbildning. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall medlen under anslaget i fråga disponeras av universitetet i Stockholm. Tolk- och översättarinslitiiiel (TÖI) skall ha ett övergripande ansvar för kontaktlolkutbilil-ningen och fördela statsbidrag på olika anordnare av kontakttolkutbildning.

Kommitténs förslag överensstämi'ner i huvudsak med mill. Kommittén anser dock att medel för ileltagarnas studiestöd som budgeterats under anslaget Bidrag till kontakttolkutbildning, bör föras till anslag där medlen disponeras av centrala siuiliestödsnämnilen (CSN).

Remissinstanserna har i allmänhet inle kommenterat denna fråga.

Skäl för mitt förslag: Utbildningen av kontakilolkar avser ämnesområdena sociallolkning, sjukvåidsiolkning, arbetsmarknailslolkning, ai-betsplatstolkning och rällslolkning. Koniakltolkutbildning anordnas som folkhögskolekurser och som sludiecirklar.

Under innevarande builgeiår ulgår sialsbidrag Iill koniaktiolkuibild-ning dels inom ramen för folkhögskole- och studieft">rbundsanslagen, dels från anslaget C 8. Bidrag iill kontaktiolkutbililning. Från det sistnämnda anslaget betalas biilrag till vi.ssa adminisiraiiva och pedagogiska merkostnader som folkhögskolor och sludieförbund luir i samband med att de anordnar kontakttolkutbildning. Från anslaget ulgår ocksä bidrag till kostnader för studiesocialt stöd Iill kursileltagarna. Medlen disponeras av SÖ.

I skrivelse den 18 maj 1989 begärde SÖ och stålens invandrarverk (SIV) en översyn av systemet för kontakttolkutbildning. 1 sin fördjupade anslagsframställning för vuxenutbildning för budgetåren 1991/92-

33

1993/94 föreslog SÖ att kontakllolkulbildningen i framtiden arrangeras Piop. 1990/91:82

som uppdragsutbildning vid folkhögskolor och studieförbund. En sådan

förändring skulle öka möjligheterna för alt tillgängliga resurser används

på mest ändamålsenliga sätt i fråga om lokalisering och språkområde.

TÖI borde bli huvudman för den nya verksamheten. Kontakiiolkuibild-

ningens direkta anknytning till invandrings- och flyklingsiluationen

borde, enligi SÖ, återspeglas i utbililningsvolyrnen.

Genom beslut den 11 oktober 1990 uppdrog regeringen ål SÖ all, i samråd med UHÄ och TÖI och efter samråd med SIV, bl.a. redovisa vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för au SÖs förslag skulle kunna genomföras i praktiken. Den 19 november 1990 har SÖ inkommit med en delrapportering av uppdraget.

Som jag har nämni tidigare, avvecklas SO med ulgängen av jirni 1991 och ersätts med ell nyll äiiibelsver k, skolverkel. Uppgiften all liir dela statsbidragen för kontakllolkulbildningen passar inle in i den nya myndighetens uppdrag. Denna uppgift måsle alliså fr.o.m ilen 1 juli 1991 läggas på något annat organ.

Jag anser alt TÖI, som redan ansvarar l(">i lolkuibildningen pii högskolenivå och de.ssulom har vissa uppgifter i fiåga om uibililning av konlakttolkar, bör få ett övergripande arisvar också för koniakiiolkul-bildningen. Högskoleutbildningen och koniakttolkulbildningen kompletterar varandra och båda behövs för en god lolkservice i samhällel.

TÖI bör ansvara för att koniakttolkulbildningen lokaliseras till de regioner och inriktas på de språkområden där behovet av konlakttolkar är störst. TÖI bör också ansvara för att kvaliteten i koniakttolkulbildningen upprätthålls, bl.a. genom att utbildningen kontinuerligt utvärderas. Den administration som hänför sig till själva utbildningen bör, liksom hittills, läggas på anordnarna av kontaktlolkulbildning. De ailminisirti-liva kostnaderna för institutet kan på så säll hållas nere.

Jag anser att den framlida konlakttolkutbildr.ingen inle bör belraklas som uppdragsutbildning. I stället bör det liksom hittills vara anordnarna som svarar för urvalet blanil ile sökande. Dei bör också vara möjligt för personer som inle är anställda som kontakilolkar an söka sig till utbilil-ningen.

Medlen bör i fortsättningen få utnyttjas mer flexibelt. De bör i första hand användas för utbildningskostnader. En del bör få användas för administralion av statsbidraget för konlakllolkutbildning och kostnader som är föranledda av den förstärkning av TÖls kansliresurser .som blir nödvändig. Det kan också visa sig lämpligt ;iii medlen i vissa fall används för deltagarkostnader, t.ex. om del är fiåga om icsekoslnader för att delta i riksrekryterande utbildning och deliagarna inle är anställda som kontakttolkar. Del ingår i SÖs ännu inie avsluiade iriredningsupp drag att närmare belysa dessa frågor. Del bör ankoiiima på regeringen att meddela bestämmelser för verksamhcien.

34

5.5 Vissa statsbidragsfrägor i övrigt

Prop. 1990/91:82

Min bedömning: Statsbidrag till Föreningen Nordiska folkhögskolan i Geneve skall fi.o.m. budgclårel 1991/92 disponeras av CSN.

Bidrag till föreläsningsföreningar och andra ideella fiiien-ingar för kullurverksamhel saml bidrag till länsbildningslör bunden skall även i forisäliningen disponeras av slaiens kuluirråd.

Skälen för min bedömning: Nordiska folkhögskolan i Geneve ((iene-veskolan) tillkom år 1931. Skolan vill ge akiiva medlemmar i lolkiöiel-seorganisationer i Norden möjlighet till närmare inbördes kontakter och gemensamma studier i internationella problem. Skolans årliga kurs koncentreras till arbetet vid Internationella Arbetsorganisationen, ILO, som är FNs fackorgan för arbetsmarknadsfrågor. Skolan följer dess generalkonferens, som hålls i Geneve, uniler ire veckor varje år. Till den årliga kursen antas sammanlagt 40 deltagare från de nordiska länderna.

Under budgetåret 1990/91 ulgåi till föreningen ett bidrag fiån svensk sida med 242 000 kr. De statsbidragsregler som gäller för folkhögskolorna i övrigt tillämpas inle för ilenna skola. Med hänsyn till del senare saml då skolan är samnordisk och av speciell kaiakiär, anser jag att del statliga slöd som anvisas från Sverige bör ulgå i särskild ordning. Jag bedömer au bidraget till Föreningen Nordiska folkhögskolan i Geneve fr.o.m. budgetåret 1991/92 läm[)ligen kan hanleras av CSN, som även, i enlighet med vad jag senare kommer all föreslå under avsnitt 10, skall disponera anslaget Bidrag till viss central kursverksamhet.

Av de medel som utgår till studieförbundens kullurverksamhel får under innevarande budgelår 3,7 milj.kr. fördelas till föreläsningsföreningar och andra ideella föreningar vilka inte ingär soni medlemmar i något av de elva studieförbunden. Sialsbidragcl ulgöi ell slöd för anordnande av kulturprogram och ger möjlighet för föreningai all anliia kulturarbetare. Föreningarna har slor frihet all ulfoinia kuliui verksamheten i enlighet med sin ideologiska profil och efter lokala iniie.sseri och behov. Bidraget, som i första hand är avsett alt fiämja lokal kulliii verksamhet. Fördelas av länsbildningsli")!bunden. Des.sa lår uniler innevarande budgeiär sammanlagt I 631 000 kr. lör all .samordna vissa kiiliurakii-viteter inom det egna länet samt all ullöiii ilenna uppgift.

Med hänsyn främst till alt ilella bidrag inte kan utgå till organisationer som är medlemmar av någoi av de elva sludieliirbunden, an.ser jag att bidraget även fortsättningsvis böi' hanteras av stålens kuhurråd.

35

6 Ett folkbildningsråd bildas

Prop. 1990/91:82

Mitt förslag: Frågor om fördelning av sialsbidrag, uppföljning och utvärdering överlämnas till ell av lolkbildningsförbundel. Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), och Uinil.s-tingsförbundet bildat folkbildningsråd.

Folkbildningsrådets redovisning och förvaltning granskas årligen från statens sida av riksrevisionsverket.

Folkbildningsrådet bestämmer självt om sin verksamhet och organisation.

Kostnaden för folkbildningsrådet och dess verksamhei får betalas ur den totala resurs som staten ställer till förfogande för folkbildning.

Folkhögskolekommitténs förslag: Vid en översyn av SOs uppgifter och organisation borde man överväga all överföra del centrala förvaltnings- och tillsynsansvaret för all folkbildningsverksamhet inom utbildnings- och kultursektorn från SÖ och statens kulturråd till ett statens folkbildningsråd. Detta råd skulle överta förvaltnings- och tillsynsansvaret för folkhögskolorna, sludieförbunden och den kulturverksamhet som sludieförbunden får anslag till via stålens kulturråd.

En rad argument kan enligt kommittén framföras för ell frislående förvaltnings- och tillsynsorgan. Ett argument är den friare ställning och den ökade frihet som folkhögskolorna kommer alt få om kommitténs förslag genomförs. Ett annat är ilen tydligare markeringen av verksamhetens folkbildningskaraktär som kommiiicn förordal. Om man iniällai' eit folkbildningsråd kan det ses som en markering av all folkbildningen mer än nu bör präglas av självförvalining. F.n tredje argument är all fördelningen av bidrag kan ske med en mer samlad helhetssyn på folkbild ningen som grunil och med kvalitetsbedömningar och avvägningar som är väl förankraile hos folkbildningsver ksamlieicns egn.i föielrädare. I detta avseende fordras ofta prioriteringar som lämpligen bör göras av personer med god förankring inom sektorn. Såvitt gäller uppgifterna för ett folkbildningsråd torde några vara givna som att fördela resur.serna mellan skolorna, att utöva tillsyn, an svara för årliga anslagsframsläll-ningar, att vart tredje år avge en fördjupad anslagsframställning, all svara för uppföljning och utvärdering på nationell nivå, att samordna centralt initierade forsknings-, utvecklings- och fortbildningsinsatser, samt vara beredningsorgan för regeringen i folkhögskole- och studieförbundsfrågor. Därtill kommer ett antal nya uppgifter som följd av kommitténs förslag.

Remissinstanserna: Meningarna är delade om kommitténs bedömning att frågan om en central förvaltnings- och tillsynsmyndighet prövas vid översynen av den statliga skoladministraiionen och att därvid tanken på ett statens folkbildningsråd bör övervägas som alternativ till SÖ -skolverket.

36

Alternativet med ett folkbildningsråd förordas av bl.a. SÖ, statens Prop. 1990/91:82 kulturråd, RIO, ABF, Hyresgästernas riksförbund samt av Kristianstads, Örebro, Västmanlands, Värmlands och Västernorrlands läns landsting.

Tanken på ett folkbildningsråd avvisas av bl.a. RRV, Landstingsförbundet, SFHL, SFEF, TCO, Sörmlands, Hallands, Skaraborgs och Kopparbergs läns landsting.

Statskontoret saknar en diskussion om att del alls behövs någon statlig förvaltnings- och tillsynsinstans för folkbildningsverksamheten. ABF är inne på samma tanke och menar att rådgivning, fördelning av statsbidrag m.m. borde kunna skötas av ell av RIO och Folkbildningsförbundel konstituerat folkbildningsråd.

Såvitt gäller Folkbildningsrådets uppgifter påpekar SÖ alt det kan vara svårt för ett lilet organ, bestående av företrädare för folkbildningsverksamheten, all förena ansvar för verksamheten med en oberoende utvärdering. En möjlighet är all rådet får ansvar för utvärdering och för underlag för regeringens ställningstaganden, men inte någon normgivande eller beslutande roll gentemot de enskilda skolorna. In annan är att rådet får exekutiva uppgifter men att utvärderingen anförtros det nya skolverket. En tredje lösning är en mer tradilionell siallig myndighel med både medelsfördelande och iiivärderanile uppgifter. RK) hävdar all ett folkbildningsråd bör få mer begränsade uppgifter iin vad SÖ hittills haft. Uppgifterna bör begränsas till slalsbiilragsfrågor och ulvärdcr ing.

Skälen för mitt törslag: SO är nu slaiens cenirala lilKyns- och lörvall-ningsmyndighel för folkhögskolor och studieförbund. Slaiens kullur råd har motsvarande uppgifter gcniemoi sludielörbundcn i vad avser slalsbi-dragsberättigad kullurverksamhel.

Riksdagen har tidigare beslulai all SÖ skall avvecklas och all ell nyll ämbetsverk, skolverket skall inriinas för skolväsendel (prop 1990/<)|:I8, UbU4, rskr. 76). Förändringarna skall träda i kraft den I juli 1991. Jag har i samband med direktiven (1990:60) till den särskilde utredaren med uppdrag att lägga fram förslag om en ny statlig skoladminislration redovisat min uppfattning att folkbildningsfrågorna knapp.nst hör hemma i det nya skolverket, vars verksamhet skall inriktas mot det offentliga skolväsendet.

Jag anser mot bakgrund av vad jag nu har redovisat del nödvändigt att ett nytt fristående centralt organ för folkbililningshägoi bildas. De argument som folkhögskolekommittén redovisat lalar också för en sådan lösning.

Folkhögskolekommillén har i sill resonemang utgått från att det fii-stående folkbildningsrådet skall vara ett statligt förvaltnings- och tillsynsorgan för studieförbund och folkhögskolor. Jag delar inte den uppfattningen. Jag har i det föregående redovisat konsekvenserna av en förändrad ansvarsfördelning mellan staten och folkbildningen. Av dessa framgår att staten skall ge statsbidrag för verksamheten efter det att man lagt fast folkbildningens samhällsmål och uppgifter i stort samt angett riktlinjer och villkor för statsbidrag till stuilieförbund och folkhögskolor.

37

Inom de gränser som staten således lagt fast hör det ankomma på Prop. 1990/91:82 folkbildningen själv att administrera och organisera sin verk.samhel. Delta måste då även inkludera ell ansvar för all statens bidrag Iill folkbildningen fördelas mellan de olika studieförbunden octi folkhögskolorna. Folkbildningen själv måste även reagera och vidta ålgiirder inlerni om det visar sig att viss bedriven verksamhei inle uppfyller de villkor som staten angett för att statsbidrag skall ulgå. Statsbidraget kan om del hanteras slentrianmässigt leda till en icke iinskad slagnaiion inom folkbildningen. Folkhögskolor och sludieförbund med växiknift och med en verksamhet som ligger väl i linje med målen och riktlinjer na lör sialsbidrag kan få stå tillbaka till förmån för verksamhei som kanske spelat ul sin roll. Detta får inte inträffa. Del är frågor av iletta slag som bör vara ett folkbildningsråds uppgift att hanlera. EUt folkbildningsråd skall därför inte vara en statlig myndighet ulan ett folkbildningens eget organ. En annan sak är att rådets fördelning av statsbidrag enligi föreskrifter i författning kommer alt utgöra myndighetsutövning. Det finns numera åtskilliga exempel på myndighetsutövning genom enskilda organ. En sådan ordning är därför inte särskill märklig i sig.

1 ett folkbildningens eget organ måste studieförbund och folkhögskolor ha ett avgörande inflytande. Jag har erfarit att Folkbildningsförbundel, RIO och Landstingsförbundet har för avsikt att inom kort bilda ett folkbildningsråd. Samtliga statsunderstödda studieförbund är medlemmar i Folkbildningsförbundet och samtliga rörelse- och stödföreningsäg-da folkhögskolor är medlemmar i RIO. De båda nämnda organisationerna representerar såleiles samtliga stuilieförbund saml de rörelse- och stödföreningsägda folkhögskolorna. Landstingsförbundet representerar de landstingsägda folkhögskolorna.

Det folkbildningsråd som således är under bildande bör därför enligt min mening kunna få den status inom och utom ft)lkbililningen .som erfordras för att den skall kunna fullgöra de uppgifter som bi)i' åligga ell folkbildningsråd.

Folkbildningsrådet lägger självt genom sina slailgar fast hur verksamheten skall organiseras, styrelsesammansättning, beredningsorgan etc. Motsvarande gäller även vilka kansliresurser som rådet anser sig behöva ha för alt fullgöra sin uppgift. Ansvarsförhållandet och ar beisförilelning-en mellan Folkbildningsrådet, Folkbildningsföibundcl, RIO och U'md.s-tingsförbundet saml de enskilda sludieföihunden och lolkhögskolorna bör inte regleras från statens siilii.

De krav som bör ställas pä folkbildningsiådci kan hänlöias Iill tvä huvudgrupper, en avser frågor rörande stalsbidnig och en avser uppföljning och utvärdering.

Mitt förslag till nytt statsbidrags.syslem för folkbildningen innebär all statsbidraget utgår i form av ett gemen.samt bidrag uttryckt i kronor utan närmare detaljreglering från .statens sida. Sialsbidragcl ulanordnas, utan rekvisition, halvårsvis i förskott av kammarkollegiel iill ft)lkbilil-ningsrådet.

38

Folkbildningsrådet skall ha till uppgift att fördela statsbidraget till Prop. 1990/91:82 studieförbund och folkhögskolor dels uiifrån de krav som staten sliiller, dels utifrån sina egna bedömningar.

Eventuella förändringar i och ulökningar av vissa verksamheicr under ett budgetår får, efter beslut av lolkbildningsrådei, bekosias genom omprioriteringar inom givet anslag. Della bör leda till all besliil om sialsbidrag till nya folkhögskolor och, meta leoreliskl, iiven nya sludieförbund, som hittills fattats av siaicii, biir fattas av folkbildningsriiilel.

I ett system ilär stålen liiggei fasi folkbildningens sarnliällsmäl och uppgifter samt anger riktlinjer och villkor för statsbidrag men där folkbildningen själv administrerar och organi.serar sin verksamhei ät frågan om uppföljning och utvärilering viisentlig. Rådet skall således koniinu-erligt följa upp att stalsbidragel används i enlighel med de syften och villkor som riksdag och regering fastställt. Den ulväidet ing som säledes kommer att fullgöras av folkbildningsrådet skall emelleriid även kompletteras med en fristående utvärdering. Jag kommer senare all mera ingående redovisa min uppfattning i hithörande frågor.

Folkbildningsrådet skall årligen lämna anslagsfiamställning och resultatredovisning till regeringen. Beslämmelserna i budgelförordningen (1989:400) bör därvid gälla i tillämpliga delar. Del bör ankomma |)å regeringen att utfärda närmare bestämmelser för folkbildningsrådels anslagsframställning.

Rådets redovisning och förvaltning skall årligen granskas av riksrevisionsverket (RRV). Kostnaden för revisionen skall bekostas av rådet. Genom RRVs medverkan vid revisionen av rådets verksamhet garanteras staten en fortlöpande insyn i rådets arbete.

Överlämnande av uppgiften att fördela statsbidrag på angivet säll kräver lagstöd. Jag avser att återkomma till regeringen nied förslag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av lörviiliningsuppgifter inom utbildningsdepariementels verksamhetsoriiräde, sedan folkbildningsrådet har billlats.

Offentlighetsprincipen bör gälla för folkbildningsrådels fördelning av statsbidrag. Jag avser all återkomma till regeringen med förslag om ändring av bilagan till sekretesslagen (1980:100).

Jag anser slutligen att de totala förvaltningskostnaderna för folkbildningsrådet får betalas ur ilel anslag iill folkbildningen som jag fidigare redogjori för. Della innebär all en slor och dyrbar administralion airlo-matiskt kommer alt medföra minskade resurser fiir själva lolkbildnings-verksamheten och givetvis vice versa. Jag ulgår från an folkbildningsrådet kommer all begränsa sina förvaliningskosinåder sä liingi del äi möj-ligt.

39

7 Uppföljning och utvärdering av folkbildningen '''"!'• i99o/9i;82

Mitt förslag: Sludieförbunilens och folkhiigskolornas verksam het skall följas upp och utvärderas.

Folkbildningsrådet skall redovisa sin utvärdering av verksamheten till regeringen.

Regeringen skall dels utifiån ilel underlag rådet lämnar årligen utvärdera verksamheten dels ansvara för att en fördjupail utvärdering görs vart tredje år fristående från den som rådet utför.

Folkhögskommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar meil mitt förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser, som yttrat sig i frågan, tillstyrker kommitténs förslag. Statskontoret påpekar att det saknas förslag kring ekonomiska uppföljningar. Exempel på vad som bör följas upp är kostnaden per elev och utbildningslinje. Detta gäller speciellt för utbildninginsatser som konkurrerar med komvux, grundvux eller andra ut-bildningsanordnare för vuxna. SÖ betonar vikten av att de som berörs av utvärderingen får möjlighet att medverka vid utformningen av de frågeställningar och de metoder, som skall användas, samt att tonvikten bör läggas vid en kvalitativt inriktad utvärdering. Statens kulturråd anser att utvärderingen bör göras så att del blir möjligt att få en kontinuerlig belysning av hur folkhögskolornas roll inom olika delar av kullur-området utvecklas. Detta gäller t.ex. den nu bristfälliga anpassningen till kulturarbetsmarknadens krav samt folkhögskolans möjligheter att spela en ökad roll för utvecklingen av nya metoder för resultatredovisning och utvärdering. SFHL anser att det måste finnas en seriös utvärderingsforskning utifrån folkhögskolans särart och dess utövare i stället för fiån uppifrån ställda mål. RIO anser bl.a. alt skolorna själva genom sina gemensamma huvudmannaorgan bör kunna initiera och ulaibela nya former för resultatredovisning och utvärdering.

Skälen för mitt förslag: Tidigare har jag föreslagit omfallaride förändringar i de regelsystem, som i ilag gäller för siuilieförbunden och för folkhögskolan. Mina förslag innebär en övergång från cn detaljerad regelstyrning till en mer utpräglail målstyrning inom folkbildningen. Jag har angett folkbildningens roll inom olika områden och har betonat vikten av att de olika anordnarna av folkbildning strävar efter en tydligare profilering av sina verksamheter. Förslagen förutsäller en förbättrad uppföljning och utvärdering på alla nivåer. En uppföljning, som beskriver vad studieförbund resp. folkhögskolor presterar, och en utvärdering, som belyser prestationernas effekter och kvalitet, måste därför ske kontinuerligt.

Oavsett hur en verksamhet styrs är uppföljning och utvärdering viktiga instrument för att man skall kunna bilda sig en uppfattning om graden av måluppfyllelse. Med en verksamhet, vars resultat främsl skall

40

värderas i relation till de mål som är fastställda för statligt bidrag, blir Prop. 1990/91:82 detta en absolut nödvändighet. Kravet på uppföljning och utvärilering gäller både för statsmakterna och för folkbildningen. På båda håll behövs uppgifter om vad man uträttar med det statliga bidraget.

Uppgifter som behövs för riksdagens och regeringens bedömningar

En samlad uppföljning och utvärdering är en nödvändig del i den statliga budgetprocessen. Den uppföljning och utvärdering som är av intresse för riksdag och regering skall alltså relateras till den statliga bidragsgivningen. Folkbildningsråilel gör uppföljning av den verksamhet som bedrivs med statsbidrag samt utvärderar ilenna. Staten tar dels del av rådets utvärdering men gör även en egen bcilöiTining av materialei. Den bedömning som staten därvid gör bör vara en viktig utgångspunkt för beslut om framlida resurstilldelning. Den kan även löranledji en revidering av de mål som staten fastsiälll för sin bidragsgivning.

I statens bedömning är det naturligi all främsl siälla fiågor som i.ex. i vilken utsträckning har dellagare ut ptiorilerade målgtuppei rekiyie-rats? I vilken utsträckning har anordnat na förmått anpassa olika fot mer av folkbildning efter handikappades behov? Vilka ämnesområden och aktiviteter har i första hand var il föremål för slailigl slöd'.' I vilken iii sträckning har de anordnare som nu får slailigl bidrag visal öppenhet mot nya grupper och ämnesområden? Vilka grän.ser har man sall upp mol oönskad verksamhei? Svar på ilessa och liknande fiågeslällriingar bör således redovisas till statsmakierna av folkbildningsråilel.

Enligt min mening finns del anledning att även bedriva ett ulväide-ringsarbete .som är helt frikopplai från det som folkbildningen själv skall svara för. Ett sådant arbete kan ske genom att regeringen lägger ui tidsbegränsade uppdrag t.ex. till en särskild utredare eller till en forskningsinstitution. Statens fördjupade utvärdering av folkbildningsverksamheten bör göras vart tredje år. Genom ell sådant förfarande tillgodoses även önskemål om att utvärderingen bör göras åtskild från dem .som är ansvariga för verksamhetens genomförande. Jag vill i detta sammanhang även erinra om att jag tiiligare har föreslagit alt slaten dels skall utse en av revisorerna i folkbildningsrådet, dels skall ha rätt att göra revision av folkbildningsrådets verksamhet.

Uppgifter som behövs för folkhildningsrädets bedömningar

För folkbildningsrådet, som skall avgöra hur statsbidraget skall fördelas såväl mellan studieförbunds-och folkhögskoleverksamheien som mellan enskilda studieförbund och folkhögskolor, kommer uppföljning och utvärdering likaså att vara nödvändig. Folkbildningsrådet skall vart tredje budgetår redovisa resultat från en fördjupad utvärdering. Under de mel-

lanliggande budgetåren i resp. i)eriod skall del inkomma med en för- Prop. 1990/91:82 enklad anslagsframställning.

I den förenklade anslagsframställningen bör främsl finnas uppgifter av kvantitativt slag, såsom t.ex. fördelning av statsbidraget, antal kurser/cirklar, kulturgrupper och kulturarrangemang, deltagare och ämnesinriktning. Den samlade uppföljningen skall reilovisas i de årliga anslagsframställningarna saml vart Ireilje är kompleilcras med en samlad utvärdering. Uppföljningen skall ha en sådan fot ni all den kan redovisas inom ramen för den offentliga statistiken. Den skall således innehålla uppgifter om antal dellagare, kön samt kutsiyp allernalivi anial sammankomster eller arrangemang, och samverkan med kullut instilulioner samt medverkande kulturarbetare. Uppgifter orn ålder' för dellagare i folk högskolekurser' saml antal dellagaie i slirdicrör bundsvcr ksamhclen, som är under 14 år, bör även redovisas. Den .samlade ulvärderingen bör vidare belysa hur stor del av de samlade resurserna, som avsiills för verksamhet res|). för administration.

Statistiska centralbyrån (SCB) ptoitucerar f.n viss löpanile siatislik om folkbildningen i samarbete meil SO. I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 56, bil. 15 s. 36) föteslås dels all anslagsmedel för skolstatistik mm. överförs på försök från SCB till skolverket dels att vuxenutbildningsstatistiken förstärks med I milj.kr. Det är en naturlig uppgift för folkbildningsrådet att inför budgetåret 1992/93 i samråd med SCB och skolverket överväga och komma med förslagom hur den löpande statistikproduktionen skall organiseras och finansieras.

1 den fördjupade utvärderingen bör därutöver folkbildningsrådet göra kvalitativa bedömningar och analyser av den verksamhei som genomförts samt vilka konsekvenser detta bör få för den fortsatta verksamheten. Eftersom uppgiften att få fram kvalitativa dala är resurskrävande, har jag beräknat särskilda medel för detla ändamål (se avsnilt 8). Härigenom skall del vara möjligt att genomföra en mer djupgående kvalitativ studie. En sådan studie bör kunna ge mer information om deltagarna i verksamheten och om hur verksamheten fungerat. För ilenna typ av utvärdering är del angeläget alt skilja mellan rollen som anordna-re/beställare å ena sidan och rollen som ulvärderare å den andra. Dessa studier bör därför vara så objektiva alt de inle ger företräde föi' någon grupps särintresse.

De instrument som finns all tillgå för att tiiäta resultat i t.ex. utbildningssammanhang är till viss del trubbiga och svårhanterliga. Kvantitativa data är relativt lättillgängliga, medan del är belydligl svårare alt fånga upp data av kvalitativ karaktär. Delta giiller i hög grad för slora delar av folkbildningen, som utöver en ten ktinskapslörmedling även syftar till att främja ett studiearbete som uppinunlrat iill siällningslagande och beslutsfattande och som därigenom bidrat iill all stärka och lötdjupa ile-mokratin.

Jag förutsätter all de ansvariga inom folkbildningen, gemensaml och var för sig, försöker komma fram till lämpliga fot mer föi della arbete. 1 detta sammanhang vill jag betona vikten av all uppföljning och ulvärdc-

'12

ring inle blir enbart en teknikfråga utan ett hjälpmedel i verksamhelsut- Prop. 1990/91:82 vecklingen. Det får inte bli ett självändamål som förstärker den administrativa överbyggnaden.

Enskild uppföljning och utvärdering

Jag förutsätter att uppföljning och utvärdering också är en nalur lig del i den verksamhet som bedrivs i sludieförbund och i folkhögskolor. Del ger anordnarna själva under l.ig för egen bedömning, mjilinr ikliiing och kvalitativ utveckling av verk.samheien. På lokal nivå är del nalirr Irgi all utvärderingen fokuseras kring frågorna: vad görs, varför och hur? Ulvärderingen bör vara av proce.ssorienterad karaktär, inbegripa dellagare, innehåll och deltagarslyrning saml även vara lörändt ingsinrikiad. Iläti-genom får de enskilila studieförbunden, deras dislrikl och avdelningar och folkhögskolorna en naturlig koppling mellan utvärdering och utveckling. På olika nivåer bör vunna erfarenheter kunna återspeglas i personalfortbildningen. Genom den lokala uppföljningen och ulvärderingen kommer den ideologiska debatten att kunna hållas aktuell och levande.

Genomförande

Formerna för uppföljning och utvärdering måste få utvecklas under loppet av de första verk.samhel.såren med de nya förutsättningar .som jag har föreslagit. Jag har erfarit all SÖs projekt Pedagogiskt utvecklingsarbete för studieförbunilen och Pedagogiskt utvecklingsarbete för folkhögskolan under innevarande verksamhetsår arbetar med utveckling av modeller för utvärdering av målstyrd verksamhei. Erfarenheterna fiån detla arbele bör kunna ligga till grund för en forisatt utveckling inom omrii-det.

8 Forsknings- och utvecklingsarbete

Jag har tidigare förcslagil all folkbildningen själv skall ansvara lör fördelning av statsbidraget pä olika ver k.s;iniheter, och går diirriu inle närmare in på del pedagogiska ulvecklingsarbeie som bedrivs inom enskilda studieförbund och på folkhögskolor. Jag vill dock iindersrryka, all ell fortlöpande ulvecklingsaibele är en ab.solul för utsällnirig liir all inlen-tionerna med de föreslagna reformerna skall kunna förverkligas.

Bl.a. för alt möjliggöra en djupaie ulvärdering av folkbildningen har jag beräknat en resurs som motsvarar folkbildningens andel av SÖs nuvarande medel för centralt ulvecklingsarbeie. Denna resurs ingår i del samlade statsbidraget till folkbildningen. Resursen är således avsedd lör mer djupgående kvalitativa studier som t.ex. kan användas inför den

43

fördjupade utvärderingen. Jag utgår dessutom från att folkbildningsrådet Prop. 1990/91:82 kommer att ta initiativ till och finansiera forsknings- och ulveckling.sar-bete inom folkbildningsområdet.

Den mångfald som kännetecknar svensk folkbildning innebär, att del naturligen finns en slor spännvidd i inriktning och tyngilpunkter i den verksamhet och det utvecklingsarbete som bedrivs av sludieförbund och folkhögskolor. Samtidigt är det nödvändigt att utbyta erfarenheter och resultat liksom att föra en diskussion och en debatt om folkbildningens gemensamma kärna. Diskussionen om folkbildningsarbetets mål och innehåll måste ständigt föras. Jag anser ilet viktigt, all folkbildningens företrädare själva för den diskussionen och tar ansvaret för utformningen av folkbildningens ideal och etik.

9 Studiesociala frågor

Rätten till studiestöd i form av studiehjälp, studiemedel, särskill virxerr-studiestöd, särskilt vuxensludieslöd för aibelslösa, korltiilssiiuliesiiHl och internatbidrag förändras inle, med ell undanlag, av de förslag som jag nu har lagt fram. Undantaget avser studier vid Samernas folkhögskola som, enligt vad jag har föreslagit, inie i lormell mening räknas som lolk högskolestudier fr.o.m. den 1 juli 1991. Enligi min mening ät del självklart alt nuvarande Samernas folkhögskola även fortsättningsvis skall föras till de läroanstalter vid vilka sUidiesiöd kan ulgå. Del ankommet på regeringen att utfärda ile beslämmel.ser som behövs.

Några förändringar av administrativ karaktär behöver även vidtas. Enligt 7 kap. 2 § studiestödsförordningen (1973:418) bestämmer SO. efter samråd med UHÄ och CSN vilken utbildningsnivå den studiestöils-berättigande utbildningen skall anses ligga på. Bestämmelsen har betydelse främst när det gäller beviljning av särskilt vuxenstudiestöd för folkhögskolestudier. Jag bedömer an CSN bör överta denna uppgift efter samråd med UHÄ och folkbildningsrådet. Enligt 5 kap. 1 S och 6 kap. 1 § studiestödsförordningen meddelar SÖ närmare beslämmel.ser om vilka utbildningar som ger rätt till korttidstudiestöd och internatbidrag efter samråd med CSN. Även denna uppgift bör övertas av CSN efter samråd med folkbildningsrådet. Det ankommer på regeringen all utfärda de bestämmelser som behövs.

10 Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 C. Folkbildning

Ans lags teknisk förändring

Nuvarande anslagen C 4. Bidrag till studieförbunden m.m. och C 6. Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. ulgår. Två nya anslag (" K. Bidrag

44

till folkbildningen och C 2. Bidrag till vi.ssa handikappålgärder inom Piup. I9')()/'M;82 folkbildningen förs upp under liilerai.

Anslagen C 7. Bidrag till vi.ss ceniral kursverksamhet m.m. och C 8 Bidrag till kontaktlolkulbildning ges luiriireringen C 3 lesp. C 1

C 1. Bidrag till folkbikliiingcn

1991/92 Nytt anslag 2 148 611000

Föredragandens överväganden

Från anslaget utgår bidrag till folkbildning. Statsbidraget utbetalas till folkbildningsrådet som ett samlat finansiellt stöd till folkbildning.

Jag delar upp min föredragning av anslaget så att jag först behandlar de allmänna utgångspunkterna för mina beräkningar av bidraget för budgetåret 1991/92. Därefter redovisar jag mina beräkningar för prisomräkning av anslaget. Jag kommer även all redovisa förslag till en engångsvis kompensation för slutreglering av statsbidrag till stuilieförbund och folkhögskolor enligt nu gällande bestämmelser avseende budgetåret 1990/91. Jag redovisar slutligen förslag till viss besparing under anslaget.

Allmänna utgångspunkter

Jag har vid min medelsberäkning för förevaranile anslag i förslå hand utgått ifrån de resurser som under innevarande budgelår beräknats för studieförbund och folkhögskolor uniler anslagen C 4. Bidrag till studieförbunden m.m. och C 6. Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. Totalt har under dessa anslag anvisats 1 842 921 000 kr.

Från detta belopp har jag fört borl de medel för följande ändamål som enligt det föregående inle skall bekosias ur della anslag:

Kontaktlolkulbildning 2 311 000

(avsnittet 5.4.)

Samernas folkhögskola 3 760 000

(avsnittet 5.3)

Nordiska folkhögskolan i 242 000

Geneve (avsnittet 5.5)

Bidrag till föreläsnings- 3 700 000

föreningar och andra

ideella föreningar

(avsnittet 5.5.)

Bidrag till länsbildnings- I 631 000

förbunden (avsnittet 5.5.)

Vissa handikappålgärder 38 195 000

(avsnittet 5.2)

Totalt 49 842 000

Kvarstående belopp blir då I 793 079 000 kr.

45

Nuvarande anslag till studieförbund och folkhögskolor är förslagsvis Prop. 1990/91:82 betecknade, vilket innebär att regeringen får medge all de överskrids utan riksdagens hörande. För budgetåret 1989/90 har anslaget till studieförbunden överskridits med ca 32 milj.kr. och anslaget iill folkhögskolor överskridils med ca 213 milj.kr.

Överskridandet av sludieförbundsanslagel beror på au den verksamhet för vilken studieförbunden erhåller det lägre schablonbidraget per studietimme har ökat mer än vad som beräknats medel för. Motsvarande gäller även för vissa tilläggsbidrag.

Överskridandet av folkhögskoleanslagel beror fiämsi pä all den faktiska genomsniiiliga lönen inom läratkollcklivel uniler de senasie åren väsentligt översligil ilen schabloniseiaitc genomsnittliga liii ar liiiiekosinåden (årslön i dåvarande lönegrad 1. 13 ålderslilläggsklass (>) pä vilken medelsberäkningen gjorts. Avtalsenliga löneökningar under lurdgelärei, som inte kunnat fiirutses vid medelsberäknrngen har ylterrrgarc bidragil till överskridandet. Slulligen kan konslaleras all anlalel elevveckor vari har ingått studeranile som är fysiskt, psykiskt, socialt ellei språkligt handikappade och .som skall höjas med det tal .som motsvarar anlalel kursveckor multiplicerat med halva anialci handikappade kiirsdcliagare (den s.k. handika|)pschablonen) väsenlligi översligil del anial liir vilka medel beräknais.

Jag bedömer all vid meilelsberäkningen av det nya anslaget iill Folkbildning bör beaktas det överskridande som skett av anslaget till folkhögskolor under budgetåret 1989/90. Utöver vad som ovan angeils bör således ytterligare 213 milj.kr. tillföras anslaget.

Under innevarande budgelår bekostas ur reservationsanslaget B 7. Forskning inom skolväsendet vissa forskningsprojekt avseende folkbildning. De totala kostnaderna härför beräknas uppgå Iill ca 1,7 milj.kr. Jag anser alt motsvarande resurs bör tillföras förevaranile anslag liir lon-satt forskning inom folkbildningen.

Fortbildningsnämnden i Linkiiping ansvarar fiir foribildning av lärare inom folkhögskolan. Fortbildningsnämnderna avvecklas den I juli 1991. Linköpingsnämndens uppgifter vad gäller ilenna fortbildning kommer som jag tidigare redovisat all övertas av folkbildningsrådet. En resurs, som motsvarar den som för innevarande budgetår beräknats för denna fortbildning under reservationsanslaget B 8. Fortbildning m.m., 300 000 kr., bör ilärför tillföras förevaranile anslag. Jag avser all återkomma till regeringen med förslag om alt skolverkel skall innehålla motsvarande pri.somräknade belopp från reservationsanslagel B 6. I ori-biklning m.m. för budgetåret 1991/92.

Totalt beräknar jag som ulgångsnivå liir anslagci fiir budgelårel 1991/92 ett belopp på 2 008 079 ()()() kr.

4()

Prisomräkning Prop. 1990/91:82

Det belopp som jag har angett bör prisomiäknas. Jag beräknar prisom räkningen till 140 565 000 kr.

Engångsan visning som kompensation för sluireglering

Enligt SÖs föreskrifter och allmänna råd skall sludieförbunden senast den 1 november efter avslutat verksamhetsår sända in slutredovisning och rekvisition av slutligt bidrag. Utbetalning av bidrag eller krav om återbetalning görs därefter av SÖ. För folkhögskolans del gäller följande. SÖ skall till varje folkhiigskola betala ut 90 % i förskoit av det beräknade statsbidraget för redovisningsårel. Reslerande bidrag beslulas av SÖ efter det att huvudmannen för skolan ansiiki om statsbidrag hos SÖ senast den 30 september närmast efter redovisningsårets utgång.

Vid övergången till ett nytt statsbidragssystem bör därför en engångsvis kompensation ske till studiefiirbund och folkhögskolor för den slutreglering som kan framräknas enligt nuvarande regler för statsbidrag. Jag beräknar ett medelsbehov av 100 milj. kr. för denna kompensjiiion.

Ifrågavarande engångsvisa kompensation bör föras upp .som en särskild förslagsvis betecknad anslagsposi under anslaget.

Regeringens ekonomiska politik syftat iill alt åigiirda obalanserna i den svenska ekonomin. Ell led i dena atbeic är all begriinsa de ollcnili-ga utgifterna. Ett flertal förslag om uigiftsnedragningat inom olika områden har förts fram av regeringen vid skilda tiilpunkier Jag finner del mot den bakgrunden rimligt au även resur.serna iill folkbildningen minskas. En besparing på 100 milj. kr. bör göras under anslaget.

Anslagel hör, i likhet r'neil vad som giiller fiir anslagci C 1 Bidrag Iill studieförbunden m.m. för innevarande bLidgetår, lillliitas 70 milj ki. av de medel som tillfaller statsverkei genom vuxenulbildningsavgiften.

Det totala meilelsbehovel under anslagel beräknar jag iill 2 148 644 000 kr.

C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbikl ningen

1991/92 Nytt anslag 43 569 000

Föredragandens överväganden

Som jag tidigare föreslagit under avsnittet 5. 2. skall nämnden för vårdarljänst (NV) disponera det statsbidrag som innevarande budgetår ulgår ur anslaget C 6. Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. för särskilt

47

4-Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 82

kostnadskrävande ulbililningsinsaiser fiir personer med lunklionshin- Prop. 199()/')l:82 der.

NV skall likaså disponera och till Synskadades tiksfiirbund (SKF) utbetala det särskilda statsbidrag som nu ulgår ur anslagel (" 1. Bidrag Iill studieförbunden m.m. fiir bidrag till teknisk anpassning av sludiemaieriel för synskadade och dövblinda.

Vid min mcilelsberäkning har jag ulgåll ifiåri de resurser, som lieräk-nats för ifrågavarande ändamål innevaiande budgeiåt under tidigare angivna anslag, 38 195 000 kr. Jag beräknar diituliivet en prisomräkning om 2 674 000 kr.

Jag bedömer all NV bör ges vissa ytterligare resurset för alt läcka nämndens kostnader för hanteringen av bidraget. Jag föreslår ilärför alt 1,8 milj.kr. av de förvaltningsresurser som för närvarande ulgår ur anslagel B 1. Skolöverstyrelsen för tillsyn och administration av sludieförbund och folkhögskolor får tillföras förevarande anslag.

Under innevarande budgetår bekostas vissi ftirsknings- och utvecklingsarbete för vuxna med funktionshinder ur reset valionsanslagel B 7. Forskning inom skolväsendel. De totala kostnaderna härfiir beräknas upjjgå till 500 000 kr. Jag anser alt motsvarande resurs biit lillfiiras ilella anslag.

En motsvarande minskning bör då göras uniler rescrvaiionsanslagel B 5. Forskning inom skolväsendet under budgelårel 1991/92. Jag avser att senare i sambanil med utfärdande av regleringsbrev för budgetåret 1991/92 återkomma till regeringen med förslag om alt skolverkel skall innehålla 500 000 kr. från reservationsanslaget Forskning inom skolväsendet.

Under anslagel bör även fiiras upp ett engångsbelopp på 400000 kr. för särskilda kostnailer som uppkommer inor'n NV i samband rned övertagandet av ifrågavarande uppgifter såsom oniläggning av riiliner, personalutbildning och informationsinsaiser.

Del totala meilelsbehovel under anslagel beräknar jag således Iill 43 569 000 kr.

C 3. Bidrag till vi.ss central kiiisveiksamhel, m.m.

1989/90 Utgift 39 778 000 1990/91 Anslag 41 400 000 1990/91 Förslag 43 352 000

Från anslagel betalas utgifter fiir statsbidrag lör ceniral kursverksamhet till löntagarorganisationer. Lantbrukarnas riksfiir bund, Sveriges fiskares riksförbund samt Småföretagens riksorgani.sation. lör verksamheten gäller förordningen (1970:272) om statsbidrag Iill viss ceniral kursverksamhet (omtryckt 1983:269, ändrad senast 1988:585).

Anslagel finansieras i sin helhet av iriedel som tillfaller statsverkei genom vuxenulbildningsavgiften.

48 Skolöverstyrelsen

1. För bidrag som utgår enligt förordningen (1970:272) om statsbi-

drag till viss central kursverksamhet föreslår SÖ en prisomräkning med 5 382 000 kr.

2. Uniler folkhiigskoleanslagel fiiteslår SÖ all biilragel till Föreningen Nordisk folkhögskola i Geneve för budgelårel 1991/92 skall ulgå med 273 000 kr., vilkel innebär en hiijning med 31 000 kr.

Föredragandens överväganden

Som framgår vad jag lidigare anliiri under punkien 5.5 Vi.ssa slaisbi-dragsfrågor i övrigi, föreslår jag all sialsbidragcl iill I öieningen Nordiska folkhögskolan i Geneve fi.o.rn. budgelårel l')9l/*)2 skall irigä irnilct delta anslag. Jag beräknat en hiijning av della bidrag iill 252 01)0 kt. Denna anslagsposi finansieras inle genom vuxenulbildningsavgiften.

Del bidrag som utgår enligi liirordningen (1970:272) om sialsbidrag till viss central kursverksamhcl biir räknas upp till 43,1 milj.kr, vilkel innebären hi>j ning med 1,7 milj.kr.

Som jag liat niimnl lidigare, avvecklas SO nu;d irl|.',,riij'.i'n .iv |uiii 1991 och ersätts med ett nyll ärribeisver k. slaiens skolverk. Uibeialning av statsbidrag från detta anslag pas.sar inie in i den nya myndighcleris uppgifter. Jag liireslår' därför all medlen under della arvslag fi.o.m budgetåret 1991/92 disponeras av CSN.

C 4. Bidrag till kontakttolkutbildning

1989/90 Utgift 3 495 000 1990/91 Anslag 4 252 000 1991/92 Förslag 7 24 1 000

Från anslaget utgår dels bidrag för vissa merkostnader för kontaktlolkulbildning som anordnas av folkhögskolor och studieförbund, dels bidrag för studiesocialt slöd till kursdeltagare.

Skolöverstyrelsen

Under förutsättning av ofiirändtad anslagskonslrukiion, hat SO liiresla-git en ökning av anslagel med 5-123 0011 kr, varav pt is- och liineomiäk-ning beräknais till 552 001) kr. l.nligi vad jag lidigare har anliiri, anser SÖ att koniaktiolkutbildningen så snari som möjligt bör organiseras om.

Prop. 1990/91:82

49

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående (avsnitt 5.4) redovisat mitt förslag till omorganisation av kontakttolkutbildningen redan fr.o.m. budgetåret 1991/92. Enligt vail jag har anfört, bör anslagel disponeras av Stockholms universitet. Tolk- och översätlarinstitulet (TÖI) skall ha ett övergripande ansvar för utbildningen och fördela statsbidrag på olika anordnare av konlakllolkutbildning.

Som en följd av omorganisationen bör sammanlagt 2314000 kr., som för innevarande budgetår beräknats under folkhögskole- och studieförbundsanslagen, och 327 000 kr., som beräknats under anslaget B 1. Skolöverstyrelsen för administration m.m. av koniakttolkulbildningen, för budgetåret 1991/92 beräknas uniler detta anslag. Liine- och prisomräkningen för hela anslaget beräknar jag till 348 000 kr. Anslaget bör fr.o.m. budgetåret 1991/92 anvisas som reservationsanslag.

Övriga anslag

B 12. Sameskolor

1989/90 Utgift 16 989 469

1990/91 Anslag 19 558 000 1991/92 Förslag 27 532 000

Föredragandens överväganden

I prop. 1990/91:100 bil. 10 har uniler anslagel B 12. Sameskolor bl.a. hemställts alt riksdagen till Sameskolor liir budgetåret 19<»l/')2 anvisar ett förslagsanslag på 23 509 000 kr.

Statsbidrag till Samernas folkhögskola utgår uniler innevaranile builgeiår ur anslaget Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. Som jag tidigare har föreslagit under avsnittet 5.1. skall statsbidrag till studieförbund och folkhögskolor fr.o.m. budgelårel 1991/92 utgå i form av ett gemensaml belopp ulan närmare reglering frän statens sida. Till Samernas folkhögskola skall dock statsbidrag ulgå i särskild ordning. Bidraget skall utgå som ett totalbelopp, som får disponeras av skolans styrelse för sådan undervisning, som efter styrelsens bedömning bäst tjänar .samernas sak (avsnitt 5.3).

Jag bedömer att medel till Samernas folkhögskola lämpligen bör anvisas ur förevarande anslag.

Vid min beräkning av del totalbelopp som biir anvi.sas hat jag ifrån de resurser, som beräknats för Samernas folkhögskola under anslaget Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. för innevarande budgetår. Det-

Prop. I'>'>()/'JI:82

.50

ta belopp uppgår till 3760000 kr. Till detta belopp bör föras en pris- Prop. 1990/91:82 och löneomräkning på 263 000 kr.

Totalt bör således till Samernas folkhögskola anvisas ett belopp på 4 023 000 kr.

Vad jag nu har föreslagit innebär all ytterligare 4 023 000 kr. utöver de 23 509 000 kr. som tidigare hemställts om i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91 bil. 10) behöver anvisas under anslaget.

G 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.

1989/90 Utgift 88 372 005 Reservation 4 640 855

1990/91 Anslag 99 405 000

1991/92 Förslag 109 958 000

Föredragandens överväganden

1 prop. 1990/91:100 bil. 10 h;ir under reservationsanslagel G 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inoin kulturområdet m.m hemsliillls all riksdagen till Bidrag till utvecklingsverksiimhel inorn kuliutområdei m.tn. för budgetåret 1991/92 anvi.sar ell reservationsanslag på 101 2S-1 000 kr.

Bidrag iill föreläsningsföieningai och andra ideella föreningar liir kulturverksamhet samt bidrag Iill länsbildningsförbunden ulgår uniler innevarande budgetår ur anslagel C 1. Bidrag till sludiefötbunden m.m. Bidragen har disponerats av siatens kuliuttåd. Som jag ridigare har liite-slagit under avsnittet 5. I skall sialsbidrag till sUrdieförbund och folkhögskolor fr.o.m. budgetåret 1991/92 ulgå i form av ell gemensaml belopp. Bidraget skall fördelas av folkbildningsrådet (avsnitt 6). Nämnda bidrag till föreläsningsföreningar samt till länsbildningsförbunden bör dock enligt den bedömning jag tidigare redovisat för under avsnitt 5.5 även fortsättningsvis disponeras av siatens kulturråd.

Jag bedömer att medel för dessa ändamål bör beräknas under förevarande anslag.

Vid min medelsberäkning har jag utgått ifrån de resurser, som beräknats under anslaget C 4. Biilrag till sludieförbund, m.m. fiir innevaiande budgelår. Till föreläsningsföreningar och andra ideella fiireningar ulgår 3 700000 kr. och till länsbildningsförbunden I 631 000 kr. Iill dessa belopp bör föras en prisomräkning på 259 000 kr. resp. 114 000 kr. Del lo-tala medelsbehovet blir då 5 704 000 kr.

Vad jag nu har föreslagit innebär att ytterligare 5 704 000 kr. utöver de 104254000 kr. som hemställts om i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10) behöver anvisas under anslagel.

.51

11 Hemställan p.op. 10/91.82

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordal om

1. all fördelningen av statsbidrag till folkbildning överlämnas till ett av Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskoloi nas intresseorganisation och L.andstingsförbundet bildal folkbildningsråd (avsniil 6),

2. ett nytt statsbidragssystem för folkbildningen (avsnitt 5.1),

3. grunderna för folkbildningsrådets fördelning av för statsbidrag (avsnitten 2,3,4),

4. alt den statliga regleringen av tjänsterna som lekiot och lärare vid folkhögskola skall upphöra (avnin 4.2),

5. .särskilt statsbidrag till Samernas folkhögskola (avsnitt 5.3),

6. statsbidrag för viss utbildning som inriktas mot personer med funktionshinder (avsnitt 5.2),

7. statsbidrag till kontakttolkutbildning (avsnitt 5.4),

8. riktlinjer för uppföljning och utvärilering (avsnitt 7),

9.. att till Bidrag tiU folkbildningen fiir budgetåret 1991/92 anvi.sa ell förslagsanslag på 2 148 644 000 kr. (avsniil 10),

10. alt godkänna all 70 000 000 kr. av de medel som lilllaller sialsver-ket genom vuxenutbildningsavgiften fiir budgelårel 1991/92 används fiir att finansiera anslagel Bidrag till folkbildningen (avsnitt 10),

11. att till Bidrag tdl vissa handikappålgärder inom folkbildningen fiir budgetåret 1991/92 anvisa ett anslag på 43 569 000 kr. (avsniil 10),

12. att till Bidrag till viss ceniral kursverksamhet, ni.ni. för budgelårel 1991/92 anvisa en anslag på 43 352 1)00 kr. (avsniil 10),

13. att godkänna all -13 100 000 ki. av ile medel som lilHaller slalsver ket genom vuxenulbildningsavgiften fiir budgelårel 1991/92 används fiir att finansiera anslaget Bidrag till viss central kursverksamhet mm. (avsnitt 10),

14. att till Bidrag till kontaktiolkuihildning fiir budgelårel l''9l/i)2 anvisa ett reservationsanslag på 7 241 000 kr. (avsnitt 10),

15. alt, med ändring av vad som föreslagits i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91 bil. 10), till Sameskolor för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 27 532 000 kr. (avsnitt 10),

16. att, med ändring av vad som föreslagits i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/9! bil. 10), till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 109 958 000 kr. (avsnitt 10).

52

12 Beslut '''-i'- '''<'/''«2

Regeringen ansluter sig till fii red råga ndens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden hemställt om.

53

Sammanfattning av folkhögskolekommitténs •'rop. 1990/91:82

huvudbetänkande (SOU 1990: 65) ""''«'' '

Folkhögskolan i framtidsperspektiv

Vuxenutbildningen och folkhögskolan i ett framtidsperspektiv

Samhällsutveckligen och framtidens utbildningsbehov

Den svenska folkhögskolan är en uppskattad och fiamgångsrik skolfotin med djup folklig förankring. Den är en mötesplats för människor nied många skilda bakgrunder och studieambitioner. Kursutbudet är mångsidigt och färgstarkt och omfattar både korta kurser i samverkan med organisationer och långa målinriktade ämnesstudier, ofta med inslag av yrkesutbildning.

Det råder i dag stor enighet om alt folkhögskolan behövs ock.så i framtiden. Samtidigt är det ett faktum att uppgifter, som länge varit centrala för folkhögskolorna, nu har övertagits av det allmänna utbildningsväsendet. Ungdomsutbildningen i grundskolan och gymnasieskolan har förstärkts. Vuxenutbildningen har förnyats genom tillkomsten av grundvux, komvux och särvux. Den yrkesinriktade undervisningen i anslutning till arbetslivet, i form av arbetsmarknadsutbildning och personalulbildning, har fått allt större omfattning och betydelse. Högskoleutbildningen har byggts ut kvantitativt och geografiskt.

Denna utveckling har gjort det nödvändigt att nu diskutera folkhögskolornas framtida roll och uppgifter och att därvid peka på bildnings-och utbildningsbehov som folkhögskolorna är särskilt väl skickade att fylla.

Ett sådant behov blir för överskådlig tid framöver att medverka till utjämnandet av utbildningsskillnader. Utbyggnaden av utbildningsväsendet har minskat rådande utbildningsklyftor. Men samtidigt uppstår risker för nya kultur- och utbildningsklyftor genom att de aktivaste och bäst förberedda tar för sig ilet mesta av de nya möjligheter som skapas.

1 det framtida samhällel får kunskaper allt stiirre betydelse. Men de blir i många fall snabbt föråldrade och måsle regelbundet fiirnyas. Den som har god grundutbildning skaffar' sig lätt nya kunskaper. Den däremot som har brister i sin grundutbildning, upplever bristerna .som ell allt allvarligare handikapp som kan leda till utslagning ur arbetslivet. Vuxenutbildningens uppgift all iiverbrygga ulbililningsklyftor blirdätfiit allt viktigare i framtiden. Samiidigl blir vuxenutbildning allt viktigare som förnyande kraft i arbets- och samhällslivet.

De olika vuxenutbildningsalternaiiven kan med hänsyn till inriktningen av och avsikten med studierna indelas i studier, som ger formell kompetens, personalutbildning saml folkbildning (fritt bildningsarbele).

54

Enligt kommitténs bedömning måsle i framliden en mycket stor del Prop. 1990/91:2 av de vuxnas studier bedrivas inom folkbildningens ram. Det fria bild- Bilaga 1 ningsarbetels specifika uppgifter blir all ta initiativ till studier som växer fram ur deltagarnas intressen och behov och som uppmuntrar till ställningstagande och beslutsfattande, studier av ideologier och livsåskådningar, studier som kan bidra till en förnyelse inom folkrörelserna samt studier som breddar kullurintresset och skapar förutsättningar för en folklig kultur.

Folkhögskolans uppgifter i framtiden

Även under de närmaste decennierna har folkhögskolorna viktiga uppgifter när det gäller att ge grundutbildning i allmänna ämnen och därigenom bidra till att överbrygga utbildningsklyftor i samhällel. Folkhögskolorna bör därutöver och i högre grad än hittills kunna fullgöra viktiga funktioner som kraftcentra i det fria bildningsarbelel. Detsamma gäller utbildning för folkriirelsernas behov och för olika mer eller mindre yrkesbetonade roller i det fria bildningsarbetet. Men skolorna måste anses ha begränsade förutsättningar att bedriva annan yrkesutbildning.

Utvecklingen under de senaste årtionilena har inneburit all folkhögskolorna i ökande utsträckning har profilerat sin verksamhei. Denna ul-veckling bör fortsätta.

Skolorna kommer i framtiden mer än hittills all själva behöva motivera sin existens genom all göra verksamheten angelägen och efterfrågad. De måste därför koncentrera sina krafter på del som är eller kan bli skolans särart och styrka.

De måste också mer än lidigare eflerslriiva förankring i den kringliggande bygden eller i den organi.salion som är dess huvudman. De kan därigenom få en växande beiydelse fiir den regionala utvecklingen.

För att lättare klara de uppgifter som väntar i framiiilen biir huvudmännen, skolornas styrelser och personal ges större frihet all utforma verksamheten och anförtros ett större självständigt ansvar. Den nuvarande regelstyrningen bör minska och ersättas av en mer utpräglad målstyrning.

Varje skola bör, uniler medverkan av huvudman och styrelse, utarbeta ett verksamhetsprogram, i vilkel målet med verksamheten kommer till klart uttryck.

Ett brett kursutbud med tydlig folkhögskoleprofil

Ett nytt synsätt på kursutbudet

En grundläggande förutsättning för alt folkhögskolorna skall kunna hävda sig i framtiden är att de behåller och vidareutvecklar sin traditionella särart och att de utgör klart urskiljbara alternativ till det övriga

55

skol- och utbildningsväsendet. De måste med andra ord framträda med Piop. 1990/91:82 en mycket tydlig folkhögskoleprofil. Bilaga 1

Traditionellt har folkhögskolorna alltid haft till huvudu[)pgift att ge allmän medborgerlig bildning. Därutöver har de fått ge viss yrkesinriktad utbildning. Sett i ett utbildningspolitiskt perspektiv bör alltjämt förmedlande av allmän medborgerlig bildning vara en huvuduppgift för folkhögskolorna.

Men ett nytt synsätt bör tillämpas på kursutbudet och dess indelning. Den nuvarande indelningen i allmän kurs, allmän kurs med särskild inriktning och särskild linje ulgår fiån ell ganska strikt linje- och kursin-delningslänkande och lar inle tillräcklig hänsyn till ulbiUlningens syften eller till behovet av utbildning hos olika målgrupper.

I stället bör folkhögskolans kursulbud principielli ses som i gtirnden ett enda med en kärna av allmänna äirinen eller siudieområden Denna kärna avser att ge kunskaper och lardighcicr som numcta biit ingii i en allmän medborgerlig bildning. Genom fördjupning av olika iimnen, ämnesområden eller studieområden kan specialinrikiade kur.ser utvecklas. Genom tillförande av yrkesinrikiadc ämnen kan yr kesint iklaile kur.ser skapas.

Indelningen av kursutbudet biit sedan ske eftet ivå principer. Den ena tar hänsyn till kursernas syfte, och den anilta beakitir olika målgrupper.

Utifrån denna indelningsgrund bör kursutbudet för fiamliden indelas på följande sätt:

1. Allmänna kurser för i första hand dem som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning.

2. Specialkurser av fördjupningskaraktär.

3. Yrkesinriktade kurser inklusive kurser för leilar- och funktionärs-uppgifter inom organisations-, kultur- och fritid.s.sektorn.

För folkhögskolornas kurser bör inle finnas några centralt fastställda regler beträffande innehållet och studiegången uiom i de fall kurserna avses ge bestämda kompetenser eller behörigheter.

De allmänna kurserna och specialkurserna av fördjupningskataktär bör i alll väsentligt få utvecklas och genomföras på det fria bildningsarbetets villkor. För de yrkesinriktade kurserna måste dock vissa villkor gälla enligt vad som nedan föreslås i avsnittet om dem.

Alla kurser skall i annonser, prospekt, broschyrer och intyg kallas folkhögskolekurser. Deras längd skall anges i dagar eller veckor och inte t.ex. i poäng, som är en kurslängdangivelse inom högskolan. Skolornas och verksamhetens ideologiska eller innehållsmässiga profil skall alltid klart deklareras liksom kursernas art och kataktär.

Beträffande kursernas längd generellt biir enilasi gälla alt egentliga folkhögskolekurser skall ha cn minsia längd om två dagar och en siörsla om tre läsår.

5()

Allmänna kurser Prop. 1990/91:82

Bilaua I Under senare år har ett ökande antal skolor fall svårigheter an ickiytera "

deltagare till den allmänna kursen.Detta betyder emellertid inte all behovet av allmänna kurser - och ilärmed insal.ser för kortlidsulbildade -har bortfallit. Vid 1990-talets ingång finns ett gott stycke iiver en miljon vuxna svenskar och invandrare som saknar grundskoleulbildning och minst det dubbla antalet som saknar gymnasieutbildning. Nya former för allmän kompetenshöjande utbildning för korttidsutbildade diskuteras visserligen för närvarande. Men för överskådlig tid torde folkhögskolorna och komvux vara de mest lättillgängliga alternativen.

Allmänna kurser, främst avsedda för dem som saknar grundskole-eller gymnasieutbildning, bör därför alltjämt finnas vid folkhögskolorna. Dessa kurser skall ge kunskaper och färdigheter av orienterande natur i allmänna ämnen. De får inte anordnas enbart för sådana, som redan har allmän eller särskild behörighet för högskoleutbildning.

Många korttidsutbildade motiveras bätlre för studier i allmänna ämnen om de samtidigt får utveckla någoi specialintresse. Del kan gälla musik, konst eller idrott. En allmän kurs bör därför få ges viss ämnes-mässig specialinriktning eller inriktning mot speciella målgrupper såsom invandrare, flyktingar eller etniska minoriteter. Det väsentliga är att kursen vänder sig till och rekryterar korttidsutbildade.

Ämnen eller ämnesområden, som ger allmän kurs en särskild profil, bör för de studerande få uppgå till högst en tredjedel av kursinnehållet.

Skolorna bör bättre än nu tillvarata möjligheterna alt göra studiegången i olika delar av allmän kurs mer flexibel. Det är vidare nödvändigt att skolornas rekryteringsverksamhei kraftigt och målinedvetet intensifieras och att alla slags informations-, kontakt- och uppsökande aktiviteter prövas.

På varje statsbidragsberälligad folkhiigskola skall årligen ges minst en allmän kurs om minst 30 veckors längd. Kursen skall ha minst 20 dellagare närvarande vid kursstarten.

Kursen får vara årskursintcgrerad ocli nivågi upperad, vilket belyder att den får innehålla deltagare som reellt tillhör olika kunskapsnivåer eller årskurser i en flerårig studiegång. Den bör vara pedagogiskt differentierad därefter. Kursen bör anonlnas i fiitsta hand pä moderskolaii. Dellagare i olika grupper förlagila iill olika plalscr får inte räknas s

Skolor som under en treårsperiod inte uppfyllt dessa krav, bör få sill statsbidrag omprövat av regeringen efter anmälan av tillsynsmyndigheten. Vid den omprövningen bör särskild hänsyn kunna tas till den mindre grupp skolor i avfolkningsbygder, som på grund av befolkningsmässiga och kommunikationstekniska förhållanden har betydande svårigheter att rekrytera korttidsutbildade inom sitt naturliga rekryteringsområde men ändå kan ha central betydelse för bygdens utveckling. Hänsyn bör också kunna tas till skolans övriga verksamhet - den kan vara så värdefull av t.ex. kulturpoliliska eller regionalpoliliska skäl eller för

57

en ideell rörelse, att staten anser att skolan bör vara bidragsberättigad Prop. 1990/91:82 även om den inte uppfyller kraven på allmän kurs. Bilaga 1

Vid en omprövning av statsbidraget kan det vara lämpligt att genom omdisponering och omstrukturering förlägga mer av allmän utbildning för korttidsutbildade till områden och regioner, där behovet av sådan utbildning är särskilt stort, t.ex. i storstädernas ytterområden.

Specialkurser

Den typ av kurser som kommittén fortsättningsvis kallar specialkurser har hittills betecknats som allmänna kurser med särskild inriktning eller särskilda linjer.

Folkhögskolorna bör genom sina specialkurser kunna spela en central roll i det fria bildningsarbetet. I några avseenden har skolorna goda förutsättningar att därvid göra en unik insats. Detta gäller den kontakt-skapande och samordnande verksamheten, men också utbildning inom kulturområdet. Många skolor fungerar som kulturcentra i sin bygd och verkar aktivt för att berika det lokala kulturlivet. Eitt tredje område där folkhögskolan har central betydelse gäller utbildning för att stärka demokratin och folkrörelserna.

I framlidens specialkurser biir specialiseringen variera efter skolornas egna bedömningar. Minst en fjärdedel av tiden måste dock ägnas ål allmänna ämnen. Kurserna kan ock.så ha mycket varierande längd. Också gruppstorlek, lärartäthet och arbetssätt kan variera. Specialkurserna kan därigenom tillgodose många skiftande utbildningsbehov.

En utveckling av verksamheien med specialkurser kommer all aktualisera ett allt närmare .samarbete med hiigskolan. I det sainarbelel ät det viktigt att folkhögskolans och högskolans olika roll och ui)pgifter hålls isär.

Den estetiskt inriktade kursverksamheten har uppmärksammals .särskilt i direktiven till folkhögskolekommillén.

Enligt kommitténs mening finns det goda skäl för folkhögskolorna att erbjuda förberedande konstnärlig utbildning. Denna bör nämligen vara väl spridd över landet om utbildningschanserna för alla skall bli någorlunda likvärdiga.

Däremot finns del ingen anledning att nu öka kapaciteten. Om gymnasieskolan kommer att reformeras i enlighet med de utredningsförslag som är under beredning, kommer ytterligare treåriga estetiska linjer att inrättas där. Mycket talar för att en stor del av de ungdomar, som kommer att välja dessa linjer, siktar på en yrkeskarriär inom det konstnärliga området.

Folkhögskolorna bör också kunna fullgöra viktiga upj)gifter för alt stimulera det folkliga kulturarbetet. Vissa linjer och kurser skulle kunna ges en tydligare pedagogisk profil och förbereda för såväl fritidsengagemang som yrkesmässig verksamhet inom studieförbunden.

Det bör för övrigt övervägas om inte vissa folkhögskolor i framtiden skulle kunna anförtros nationella uppgifter när det gäller att utveckla kvalitet och arbetsformer i amalörverksamheten och ges slöd för iletta

över kulturbudgeten. Ett folkmusikinstilut eller ell körcentrum t.ex. Prop. 1990/91:82 skulle med fördel kunna förläggas till någon folkhögskola. Bilaga I

Varje folkhögskola som startar en ny yrkesinriktad eller studieförbe-redande estetisk utbildning bör kontinuerligt undersöka hur utbildningen tillgodoser arbetsmarknadens behov och i vilken utsträckning de studerande får arbete eller kommer in på vidareutbildning.

Yrkesinriktade kurser

För de yrkesinriktade kurserna finns omständigheter och villkor som gör det problematiskt att också för dem förorda samma ökade frihet och ökade flexibilitet i kursutbudet som för de allmänna kurserna och specialkurserna. Kommittén föreslår därför vis.sa begränsningar av den yrkesinriktade utbildningen.

Utgångspunkterna för förslaget har varii all folkhögskolorna biit ha stor frihet all erbjuda yrkesinriktade uibiklningar på områden där de har unika förutsättningar alt göra goda insatser och särskill på de områden där ingen liknande utbildning finns, saml alt folkhiigskolorna sjiilva bör ta ett mycket storl ansvar för att ulbildningen är arbetsmarknailsan-passad och leder till anställning.

Med dessa utgångspunkter som grund anser kommittén att folkhögskolorna alltjämt bör få ge yrkesinriktad utbildning för lolkbililnings-verksamhelens, folkrörelsernas och de ideella och fackliga organisationernas behov av ledare och funktionärer, samt utbildning för ledarupp-gifter främst inom kultur- och fritidssektorn. Inriktningen och dimensioneringen av detta kursutbud bör huvudmännen och skolornas styrelser själva ta ansvar för.

Skolorna bör också få anordna annan yrkesinriktad utbildning. I första hand bör det gälla sådan yrkesinriktail utbildning som inte anordnas av andra, t.ex. inom små yrkesområden dit riksrekrytering sker och där internatformen är lämplig. Av hänsyn till behovet av arbetsmarknadsanpassning och samhällsekonomisk resurshushållning bör emellertid tillsynsmyndighetens medgivande därvid erfordras.

Alla yrkesinriktade kurser skall bjudas ul just som folkhögskolekurser och deras syfte och innehåll skall mycket klart deklareras, så att inga missförstånd behöver uppstå om deras behörighets- eller kompetensvärde. De yrkesinriktade kurserna får varken totalt eller på varje skola till omfattningen dominera över de allmänna kurserna och specialkurserna. Kursernas innehåll skall, såsom nu är fallet, till lägst en fjärdedel bestå av allmänna ämnen.

Med det anförda som grund följer att vissa nuvarande yrkesinriktade utbildningar på folkhögskolorna bör begränsas. Som exempel på sådana kurser kan nämnas kurser inom turismområdel. Viss utbildning bör bedrivas som uppdragsutbildning, t.ex. lolkulbildning.

Reduceringen av yrkesinriktade kur.ser bör ske under en kommande treårsperiod. Omstruktureringen bör initieras av skolorna själva eller av tillsynsmyndigheten i de fall skolorna inle lar egna initiativ.

59 Folkhögskolornas yrkesinriktade kurser bör för övrigt på lämpligt Prop. 1990/91:82 sätt kontinuerligt beaktas i utbildningsplaneringen på riks-, region- och Bilaga 1 lokalnivå.

Fritidsledarutbildningen

Folkhögskolekommittén har unilet arbelels gång uppmärksammals pii ett antal problem i fråga om friiidsleilarutbililningen. De gället bl.a. utbildningens dimensionering och lektyieting, frågan om bredd eller specialisering, jämställdhet meil högskoleutbildning, samt biislei belräflan-de foribildning, läromedel, forskningsanknytning och forskning. Koni-mittén lägger fram en rad förslag som syftar till kvaliicisförbätit ingår och till ett klarlägganile beltiilTaride rrilidsledarulbildningens sliillning inom utbildningsväsendet.

En utgångspunkt har varit all fritidsledarskolorna i högre grad än hittills bör stimulera utveckling och förnyelse på fältet. Det kan innebära att utbildningen på vissa skolor får en starkare inriktning mot vis.sa målgrupper, t.ex. arbetarrörelsens grupper, frikyrkornas medlemmar, storstädernas förortsbefolkning eller befolkningen i mellanstora industristäder. Det kan också innebära all en fritidsledarlinje knyter an till den profil som finns på den egna folkhögskolan och samarbetar mer t.ex. med skolans musiklinje, leaterlinje eller konsthantverksutbildning.

För relativt smala utbildningar som fritidsledarutbildningen, där en marknadsmässig lönsamhet sällan kan erhållas i fråga om lärcmedels-produklion, är det viktigt att slöd kan lämnas för utveckling och produktion av läromedel. Kommittén föreslår förstärkta insatser genom Statens institut för läromedelsinformalion.

Enligt kommitténs mening behövs en påbyggnadsutbildning för fritidsledare ocb fritidspedagoger. Påbyggnadsutbililningen bör knytas iill ett universitet eller en högskola, men den bör planeras och genomföras i samarbete mellan högskolan och en eller fiera folkhögskolor med fritidsledarlinje.

Universitets- och högskoleämbetet bör få i uppdrag att i samråd med tillsynsmyndigheten och olika intressenter utforma en sådan påbyggnadsutbildning

Fritidsledarutbildningen bör kunna tillgodoräknas då del gäller krav på allmän behörighet vid antagande till forskarutbildning.

För att få till stånd forskning med primär inrikming mol frilidssek-lorn fordras i ett uppbyggnadsskede forskningsmedel som är öronmärk-la för denna sektor. Kommittén föreslår därför all en lillliillig delegation för fritidsforskning upprätlas. Den kan organisaloriskl knytas Iill foisk-ningsrådsnämnden. Finansieringen av forskningsmedlen kan ske genom bidrag från intressenterna, ilvs. slalen. kommunerna och föreningslivet.

60

Handikappades möjligheter tiU folkhögskolcstudier Prop. 1990/91:82

Kommittén har funnit att myckel redan gjorls och görs för all underlät- ' '

ta för handikappade alt bedriva folkhögskolestudier. Här å.syftas också de som har andra handikapp än fysiska, psykiska och medicinska, nämligen de som har sociala problem eller läs- och skrivsvårigheter eller språksvårigheter därför att de är invandrare eller flyktingar.

Ett riktmärke för kommande strävanden bör enligt kommitténs åsikt vara att alla skolor om möjligt blir fullt tillgängliga för deltagare med olika handikapp så att alla kan välja skola efter intresse och behov och inte efter skolornas olika slag och grad av handikappanpassning.

Ätgärder behövs också för att förbättra själva undervisningssituationen. Enligt nuvarande regler kan skolorna anställa speciallärare och anpassningslärare för handikappade. Skolorna får vidare via SÖ och Nämnden för vårdarljänst bidrag till assistenter. För att möta del ökade behovet av här nämnd personal bör skolorna i högre grad än nu anställa sådan personal.

Kontinuerlig fortbildning av lärare och övrig personal i hanilikapp-frågor är en nödvändig förutsättning för att undervisningen och studiesituationen i övrigi skall kunna utvecklas efter tidens växlande krav.

Skolorna bör även i fortsätmingen ges resurser som läcker deras merkostnader när de tar emot handikappade.

Korta kurser och samverkanskurser

Kommittén har funnit alt verksamheten med korta kurser i samverkan med organisationer och siudiefiitbund i alll väsentligt hat uivecklats i linje med riksdagsbeslutet 1977. Verksamheten bör ilärlöt fä forlsälla och dessutom expandera på de skolor där den nu förekommet endast mycket sparsamt.

Det finns emellertiil skäl föt en uppmjukning av nuvarande lämligen strikta regler om lärarmedver kan m.r-n. I iir all en samver kanskuts vet k-ligen skall bli en folkhögskolekurs och inle en kurs vilken .som helsl, och för att den skola som anordnar kursen vetkligen skall kunna ha ansvaret för den, bör dock alltjämt gälla all rektor ellei fasi anslälld läraie på den anordnande skolan tillsainnians ined samverkansparlner n skall planera, administrera och utvärdera kursen. Vidare bör så långi rniijligi och till lägst femton procent lärare på den anordnande skolan svara för undervisningen.

Vidare bör samverkanskurser alltid ingå i ett större akiiviletssam-manhang än själva kursen, t.ex. vara ett led i den samverkande organisationens fortlöpande utbildning eller fortbildning. De bör normalt ansluta till den anordnande skolans vanliga verksamhetsmässiga profil.

Beträffande samverkanskursernas omfång på varje skola biir andelen sådana kurser av två till fem dagars längd normalt uppgä till högst en tredjedel av en skolas dellagarveckor men ej få överskrida hälften. Den högre gränsen avses gälla för skolor tillhörande rörelser och organisationer som har få skolor att anlita för sin kursverksamhet.

61 De skolor som nu har en större andel kurser av två till fem dagars Prop. 1990/91:82 längd än den ovan nämnda, bör under kommande treårsperiod om- Bilaga I strukturera sJri verksamhet.

Samtidigt bör skolor, som nu har mycket få samverkanskurser, söka få till stånd fler sådana i samarbete med bl.a. studieförbund och organisationer och med kulturinstitutioner som bibliotek, museer och teatrar etc.

Med lärartjänstgöringen på korta kurser förbundna problem bör lösas i ett nytt arbetstidsavtal.

Uppdragsutbildning inom folkhögskolan

Sedan 1986 har folkhögskolorna haft möjlighet au genomföra s.k. uppdragsutbildning.

Kommittén har funnit att uppdragsutbildningen hitintills utvecklat sig enligt givna förutsättningar. Utbildningen har fungerat väl och har dessutom medfört för folkhögskolornas vanliga verksamhei positiva effekter.

Omfattningen har varit måttlig - utbildningen har engagerat eit 60-tal skolor och har i regel begränsat sig till några, eller liögsl en handfull, kurser på varje skola. Vid några skolor har den emelleriid fåll så stor omfattning att en begränsning behöver diskuteras mellan skolorna i fråga och tillsynsmyndigheten.

På grund av det som här anförts anser komminén alt folkhögskolot-na även fortsättningsvis bör få åta sig uppdragsutbildning under vissa förutsättningar.

En sådan förutsättning är att utbildningen i fråga ansluter till skolans vanliga utbud och till dess profil och särart. En annan är att utbililning-en till omfattningen är så begränsad att den inle i något avseende menligt påverkar skolans ordinarie statsunderstödda verksamhet. En tredje förutsättning är att den ekonomiska ersättningen för uppdragsutbildningen ger full kostnadstäckning så att förutsättningarna för statsbidraget till skolans reguljära utbildning inte ändras.

Kommittén vill i detta sammanhang väcka frågan om inte många korta samverkanskurser med ringa anknytning till skolornas verksamhetsinriktning skulle kunna ges som uppdragsutbildning. Frågan bör prövas under kommande treårsperiod t.ex. genom uppdrag därom till tillsynsmyndigheten.

Studieomdömet och dess normering m.m.

Studieomdömet är ett urvalsinstrument för sökande till högskolan inom folkhögskolekvoten. Som normeringsinstrumeni för studieomdömet har sedan ett tiotal år använts en specialkonstruerail version av högskoleprovet, det s.k. "folkhögskoleprovet". Kostnaderna för rättningen av provet har uppgått till ca 250000 kronor per år.

62

Under det senaste årel har SÖ begärt men inle erhållit medel för att Prop. 1990/91:82 använda detta normeringsinstrumeni, och saknar också medel därtill för Bilaga 1 kommande budgetår. Den av SÖ ombesörjda normeringen har därmed upphört åtminstone temporärt.

Eftersom det hittills använda frågebatteriet, byggt på samma slags frågor som ges i högskoleprovet, nu är uttömt, är ilel nödvändigl att ny-konstruera det om provet alltjämt ska!' finnas kvar. Kostnaden för en nykonstruktion har av SÖ bedömts uppgå till 600000-700000 kronor. En sådan nykonstruktion lorde behöva giiras vari fjärde eller femle år.

Med giltighet från och med antagningen iill hösten I99| gäller nya regler för tillträde till hiigskoleutbildning. (jcncrelll .sett innebär de nya reglerna att tillträdet förenklas och all siikande lår fier miijligheler än nu till antagning. De nya reglerna väntas få den effekten all 40 000 eller fler sökande årligen kommer all genomgå högskoleprovel mot nu ca 10 000.

Efter analys av frågan om behovet av eit nornieringsinslrumenl har kommittén konstaterat att nuvarande sysieni fiir normering har mist en stor del av sill värde därigenom att mer än hälften av skolorna regelbundet inte deltar i folkhögskoleprovel och därigenom ati många elever även på deltagande skolor bojkottar det. Ett mindre antal skolor utdelar inte några omdömen.

Enligt kommitténs mening kan del ifrågasättas om något instrument för normering av detta slag över huvud taget behövs med tanke på hur den grupp som deltar i proven numera är sammansatt.

Kommittén anser att lärarkollektivens beilömningar i nuvarande situation förefaller fullt tillräckliga. Detta förutsätter dock all nuvarande rekommendation om fördelningen av omdömesgrader följs på skolorna och att tillsynsmyndigheten uppmärksammar och påtalar fiagranta avsteg från den rekommendationen. Rektor bör självklart också ha ett ansvar att tillse att sådana inle förekommer.

Det kan för övrigt diskuteras om studieomdömet alls behövs om högskoleprovet blir så allmänt som det förväntas bli. Om erfarenheterna av de nya reglerna för tillträde till högskolan vLsar all del inle längre finns samma anledning som hittills all ge graderade studieomdömen och att ha en särskild kvolgrupp för folkhögskolesökande, bör en förändring övervägas.

När det gäller folkhögskolestudiers behörigheisvärde, avgörs detta av UHÄ i tillämpningsföreskrifter till högskolefötonlningen.

Under förutsättning att av UHÄ föreskrivna villkor för allmän behörighet i övrigt uppfyllts, bör såväl allmänna kur.ser som specialkurser och yrkesulbildningskurser inom folkhiigskolan kunna ge allmän hehii-righet.

Vad beträffar folkhögskolornas räll all inlärda inlyg om .särskild behörighet i ett eller fiera ämnen med vi.ssa krav pä lägsta belyg eller lägsta medelbetyg, så bör villkoren härför skärpas. Innehållet måsle i allt vä.sentligt motsvara vad som gäller för ärnnel eller ämnena i fråga i gymnasieskolan eller komvux. Liirarna biir i princip ha utbildning och be-

63

5-Riksdagen 1990/91. 1 .saml Nr 82

hörighet som är likvärdig den som lärarna på gymnasiet eller i komvux Prop. 1990/91:82 har i ämnet eller ämnena och de bör ha god kännedom om fordringar- Bilaga 1 na för olika betygsgrader. Undervisningens omfattning i tid bör motsvara åtminstone vad som gäller i komvux.

Obligatoriska centrala prov i åsyftade ämnen bör införas också för folkhögskolor som önskar ge särskild behörighet i något eller några av dessa ämnen.

När del slulligen gäller folkhögskolornas rätt att utfärda inlyg som styrker att kursdeltagare på grundskolenivå har uppnått behörighet för gymnasiestudier, bör sådant intyg få utfärdas till den som med godkänt resultat genomgått en allmän kurs vilken i allt väsentligt givit .sådana kunskaper och färdigheter som inotsvarar fullständig studiekurs i årskurs 9 på grundskolans hiigstadium.

Huvudmannaskapsfrågor

I vissa landsiing hat diskussioner förts orn omfailningen av landslingens folkhögskoleverksamhel och om ell över fiirande av lanilslingsfolkhög-skolor till olika slag av folkriiielser.

Ett resultat av hittills fiirila diskussioner är all huvudmannaskapel för Gripsholms folkhögskola fr.o.m. I juli 1990 övergått från Siiderman-lands läns landsting till Röda korset. Konkreta diskussioner om eventuella överlåtelser pågår i Stockholms kommun och i Kalmar län.

Genom svar på en enkät har ett femtonial organisationer anmält preliminärt intresse av all överta landstingsfolkhögskola.

I kommitténs ilirektiv sägs att profileringen av folkhögskolans verksamhet bör bli tydligare i framtiden med tanke på att det övriga utbildningsväsendet numera är så väl utbyggt. Om landstingsfolkhiigskolor överlåts till folkrörelser och ideella organisationer, underlättas onekligen möjligheterna att både ideologiskt och innehållsmässigt profilera verksamheten. Kommittén anser ilärför att sådana huvudmannaskapsskiften bör främjas.

Med någorlunda god framförhållning inför ett övertaganile och med smidiga övergångsbestämmelser torde säkerligen de fiesta eventuellt uppkommande personalproblem kunna lösas.

Kommittén anser vidare att organisation eller rörelse, som önskar överta landstingsfolkhögskola, bör fä tillgodoräkna sig hela eller större delen av vid överlålelsetillfallet till skolan i fråga utgående statsbidrag. Hur stor del av statsbidraget i form av elevveckor (dellagarveckor) som får övertas bör avgöras från fall till fall.

64

Internat-externat. Utlokalisering av kurser m.m. Prop. 1990/91:82

Bilaga 1

Internatplatser och internatboende

Folkhögskolornas mest påtagliga särart har varit möjligheten att kunna erbjuda utbildning och studier i internatmiljö.

Under de senaste femton åren har andelen internatboende sjunkit. Till minskningen har verksamt bidragil de allmänna kommunikationernas och privatbilismens utveckling liksom förändringar av levnadsförhållanden och levnadsvanor.

Internatet och internatmiljön erbjuder mycket goda förutsättningar för skapandet av en personlighetsutvecklande social gemenskap och en engagerande och inspirerande social och pedagogisk miljö.

Även externatskolorna och externalkuLserna kan utgöra goda personlighetsutvecklande och socialt utvecklande pedagogiska miljiier. Men kommittén anser att internatformen har så slora fördelar all del allljäml är angeläget att så många skolor som miijiigt erbjuder iniernaibocnde och att de fullt ul tillvaralar de möjlighelet internatformen medger.

Det är allmänt omvittnat att kosmadema för att driva en inicrnal tenderar att öka och all inlernatkursverksarnhel är ilyrare än exiernal-kursverksamhet. Många efterfrågar därfiir någon form av föisläi kning av statsbidraget till skolor eller kurser med iniernatboende. Komminén har övervägt frågan men har inte funnit tillräcklig anledning all fiiteslä någon förstärkning.

Utlokalisering av kurser

Sedan 1977 har en folkhögskola rätt att förlägga verksamhet utanför skolorten. Sådan verksamhet skall dock bedrivas i god kontakt med moderskolan och får inte ha karaktären av enbart förmedling av statsbidrag till kursverksamhet på annan ort.

Genom alt förlägga kurser utanför skolan och skolorten har många folkhögskolor nått målgrupper, som de annars inte hade nån. Miijlighe-terna att utlokalisera kurser underlättar också för folkrörelser och organisationer att tillgodose utbildningsbehov i regionala och lokala organ, avdelningar och församlingar.

Men när utlokaliseringen av kurser sker på längre avstånd, kan med skäl sättas i fråga om en nära kontakt mellan elever, kursdeltagare och skola kan upprätthållas. I några fall kan också ifrågasäuas om moderskolan i förhållande till de utlokaliserade långa kurserna verkligen är en "huvudskola" i den meningen att huvudddelen av verksamheten bedrivs där.

Det finns uppenbara risker med en alltför långtgående utlokalisering. En sådan är den att folkhögskolorna i alll för hög grad blir instrument för bidragsförmedling till organisationers kurser pä olika orier i stället för verkliga skolenheter. En annan risk är all reella filialskolor

65

åter uppstår, ett syslem som riksdagen 1977 uttryckligen an.såg borde Prop. 1990/91:82 upphöra. Bilaga I

Kommittén anser därför att den pågående utvecklingen mot reella filialer på betydligt längre avstånd än dagligt pendelavstånd fiån tnodeis-kolan bör brytas. Det bör ankomma på tillsynsmyndighelen all härvidlag la erforderliga initaliv. Miijlighelerna att flytta "moderskolan" till ort där i praktiken verksamhetens tyngdpunkt ligger, kan vara ett alternativ.

För någon eller några av de i detta sammanhang aktuella skolorna är en uppdelning i flera skolenheter det bästa alternativet. Om en sådan delning sker helt inom ramarna för både den totala verk.samhetsvolymen i riket och för huvudmannens tilldelning av bidragsveckor, uppstår så vilt kommittén kan se inga negativa effekter. Såilana fiirändringar tillstyrks därför.

Enligt kommitténs mening bör det i framliden bli miijiigt för en huvudman, som ansvarar för flera skolor, att i viss omfattning och inom ramen för en långsiktig planering själv bestämma fördelningen av den bidragsberättigade verksamhetsvolymen mellan sina skolor. Att infiira en sådan möjlighet skulle ligga i linje med det ökade ansvar för folkhögskoleverksamheten som kommittén anser att huvudmännen bör ha.

Pingstförsamlingarnas skol- och kursverksamhcl, som är huvudman för pingströrelsens skolor, har i skrivelse till kommittén önskat få genomföra en sådan uppdelning av Mariannelunds folkhögskola, att ilenna skolas kursverksamhet i Norrland får bilda en egen skolenhet med centrum i Dalkarlså, Robertsfors kommun. Kommittén föreslår alt en sådan uppdelning får göras per den 1 juli 1991.

Studiefinansieringsproblem

Det ingår inte i folkhögskolekommitléns uppgifter all behandla sludiefi-nansieringsproblem. Iill kommittén hat dock från folkhiigskolorna med stort eftertryck framhällils all sludielinansieringcn är ell av de allra svåraste hindren för att rekrytera dellagare bland iletn sorn har del sliit-sta behovet av folkhögskolesludier.

En särskild utredare har nyligen fåll i uppdrag all se över del nuvarande systemet för vuxnas möjligheter all finansiera studier. Komminén har i en skrivelse till utredaren närmare beskrivit de folkhiigskoleslude-randes studiefinansieringsproblem.

Ett förenklat statsbidragssystem

Till folkhögskolorna bör i framliden liksom nu utges allmänt bidrag, förslärkningsbidrag och särskilda bidrag. Statsbidragssysiemel biir fiir-enklas och schablonieras mer än nu och specialdeslinerade biiliag slås samman till färre poster.

66

Allmänt bidrag Prop. 1990/91:82

Det allmänna bidraget skall utges efter del antal bidragsberättigade del- ' '

tagarveckor en folkhögskola har genomfört.

Del totala antalet dellagarveckor för vilka statsbiiltag utges, bestäms för vart och ett av läsåren under perioden 1991/92-1993/94 till en volym som i stort sett motsvarar den som skolorna disponerade under 1989/91). Varje enskild folkhögskola garanteras i princip för varje år i treårs|)erio-den ett antal dellagarveckor, som beräknas till genomsnitiel av de Ire senast redovisade årens volymer för vilka skolan erhöll statsbiiltag.

För att ge de minsta skolorna möjlighet att växa bör de uniler Iteårs-perioden successivt kunna öka sill bidragsunderlag Iill 4 000 dellagarveckor. Denna ökning bör finansieras genom all bidragsunderhiget till övriga skolor begränsas till högst 7 500 ilellagarveckor per skola. Denna begränsning är motiverad enbarl av de begränsade ekonomiskir resurset-na. Kommittén anser inte att stora skolor av i.ex. pedagogiska skäl bör minska sin verksamhet. För att markera ilella ställningstagande föreslås att tio procenl av deltagarveckans värde bör ges som bidrag för överskjutande veckor upp till 11 000.

För treårsperioden 1994/95-1996/97 bestäms antalet siatsbidragsberät-tigade dellagarveckor för respektive skola efter en mer kvalitativ bedömning, som föregåtts av en uppföljning och utvärdering av verksamheien under den föregående perioden.

Det allmänna bidraget bör vid övergången till ett nytt bidragssystem justeras för samtliga skolor. För det första året i treårsperioden justeras bidraget med hälften av den förändring .som iniräffal till följd av det nya systemet och för det andra året med 25 procent. Därefter utges statsbidrag utan justeringar.

En viss mängd undervisning per deltagarvecka bör alltjämt föreskrivas. Kravet på lärartäthet bör sällas till del antal timmar som motsvarar 2,0 undervisningstimmar. En förändring från nu 2,1 undervisningstimmar per deltagarvecka till 2,0 innebär all ca fem procenl av statsbidraget kan användas till andra ändamål än undervisning, utöver de resurser som i dag inte är bundna till undervisning. Denna resurs bör betraktas som en fri resurs, dvs. den skall kunna användas till insatser som skolorna själva bedömer bäst för verksamheten.

Fem procent av det allmänna bidragel biir dock bindas för all finansiera rekrytering, uppsökande verk.samhel och åtgärder .som motiverar vuxna korttidsutbildade för studier samt utvecklingsarbete och personal-fortbildning.

Förstärkningshidrag

Det allmänna bidraget bör även i fort.säilningen kompleileras med ett förstärkningsbidrag iill skolornas merkosinailci liir handikappades slu-dier och kvalificerad musikundervisning.

Bidraget till skolornas merkostnader för' handikappades studier bör bibehållas i nuvarande former, dvs. kursdeltagare som är i behov av sär-

67

skilt stöd i undervisningen till följd av ett handikapp får schablonmäs- Prop. 1990/91:82 sigt räknas som 1,5 dellagare. Bilaga I

Även bidraget till ökad lärartäthet i vissa kurser med kvalificerad musikundervisning bör kvarstå i nuvarande former och omfattning. Kommittén anser dock att bidragsgivningen bör koncentreras mer än idag till de skolor som har särskill stora kostnader för sin musikunilervisning därför att utbildningen ifråga kräver hög lärartäthet.

Särskilda bidrag bör ges för alt finansiera särskilt kostnadskrävande verksamhet. Antalet sådana bör dock så långl miijiigl begränsas.

Personalfrågor

Ett samlat personaladminisirativt ansvar

Folkhögskolornas samlade personalstyrka kan uppskattas iill ett slycke över femtusen personer. Den består ilels av pedagogisk personal, främst rektorer och lärare, vars löne- och anställningsvillkor är statligt reglerade, dels av annan personal för vilka huvudmännen och folkhögskoleslyrelserna bär hela det personaladministrativa ansvaret.

Kommittén har sett betydande fördelar med ett enhetligt personalansvar. En fördel är att huvudmännen och folkhögskoleslyrelserna då lättare kan disponera den samlade personalstyrkan efter från tid till annan skiftande behov och enligt på varje skola vid varje lidpunkt rådande förutsättningar. En annan fördel är alt en samordning av lärartjänslgöring på folkhögskola och i det fria bildningsarbelel underlättas; inom det senare finns inga statliga personalregler.

Ett starkt skäl för en förändring av nuvaranile ilubbla personalansvar är att riksdagen på regeringens förslag hösten 1989 beslutat att den statliga regleringen av skolledar- och lärartjänsterna inom hela det allmänna skolväsendet skall upphöra. I propositionen i frågan (prop. 1989/90:41) sades att förslaget borde få konsekvenser även för folhögskolorna.

Kommittén föreslår att den statliga regleringen av folkhögskolornas rektors- och lärartjänster upphör med utgången av juni månad 1991 med anförda skäl som grund.

Beträffande frågan om förhandlingsorganisation på arbetsgivarsidan visar uttalanden från Landstingsförbundet och RIO alt dessa båda huvudmannaorganisationer har goda miijligheler all samverka för all få iill stånd ett avtal, som kan tillämpas fiir såväl de landstingskommunala som de rörelse-, organisations- och sliiilfiireningsiigda folkhiigskoliii na. Kommittén anser det önskvärt all ell sådant avtal kommer till stånd.

En mer flexibel arbelslidsreglering

Den tyngdpunktsförskjutning mol det fiia bildningsarbelel som kommittén förordar för folkhögskoleverksamheien, förulsälier motsvarande förskjutning av innehållet i lärarrollen. Läraren mäsle bl.a. ägna mer lid

()8

och uppmärksamhet åt personlig vägledning och sludiehandledning och Prop. 1990/91:82 ibland också åt kuraliv och sludievägledande verksamhei. Mer lid måsle Bikiga I ägnas åt pedagogisk planering, ulveckling och uivätdering.

Detta leder till slutsatsen alt en övetsyn av lärarnas och tektoternas arbetstidsreglering behövs. Ett av syftena med en sådan översyn bör vara att underlätta en mer flexibel disponering av lärarnas årsarbetstid. En sådan kan bli till stor fördel både för verksamheten och för lärarna.

Ett annat syfte med översynen bör vara att underlätta en samordning av lärartjänslgöring på folkhögskola med tjänstgöring vid andra skolformer och inom det fria bildningsarbelel.

Om den statliga regleringen av rektors- och lärarljänslerna upphör, bör den rekommenderade översynen göras av de blivande avtalsslulande parterna under samråd med statens arbetsgivarverk.

En förbättrad lärarutbildning och lärarfortbildning

Kommittén vill framhålla, all både grundutbildningen och foribililningen av lärare måsle rättas efter den lyngdpunktsförskjutning i verksamheten mot det fria bildningsarbetels innehåll, pedagogik och metoder som kommittén förordat.

Med det ökade ansvar för verksamheien som huvudmännen och folkhögskolestyrelserna får enligt kommitténs förslag, blir det naturligt att dessa får ett större inflytande än nu på lärarutbildningen och ökat ansvar också för fortbildningen.

Med upphörandet av den statliga regleringen av lärartjänsterna, upphör också för folkhögskolorna ilei nuvarande systemet med B-avdragsle-dighet för studier. I stället förordar kommittén, som framgår av kapiilel om statsbidragsgivningen, all bidrag till loribililning och lokall ulvecklingsarbeie läggs in i schablonbidragei Iill skolorna. Det blir därmed lol högskolestyrelserna som får ansvaret fiir hur medlen iill fortbildning skall användas.

Med det nu anförda som grunil bediimer kommittén del angelägel med en översyn av lärarutbildningen och lärarfortbildningen. Miijlighelerna att förlägga lärarutbildiiingen Iill mer iin en hiigskola bör diirvid diskuteras.

Den centrala statliga förvaltnings- och tillsynsfunktionen

Det är en erkänd uppfattning alt SÖ har fungerat väl som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet för folkhögskolorna. Men med tanke på den översyn av SÖ:s uppgifter och organisation som förestår kan ilet finnas skäl att överväga alternativ. Översynen kommer nämligen sannolikt att innebära att SÖ får en helt ny struktur.

Ett annat skäl är att en väntad förändring av statsbidragsgivningen till studieförbunden säkerligen kommer alt medföra att ett ökal ansvar för verksamheten läggs på studieförbunden. Också det statsbidragssystem

69

som kommittén föreslår kommer att ge huvudmännen och folkhögsko- Prop. 1990/91:82 lestyrelserna ett ökal självständigt ansvar för verksamheten. Bilaga 1

Nu nämnda skäl talar för att man vid en översyn av SO:s uppgifter och organisation bör överväga att överföra det cenirala förvalmings-och tillsynsansvaret för all folkbildningsverksamhet inom utbildnings-och kultursektorn från SÖ och statens kulturråd till ett stålens folkbildningsråd. Detta råd skulle överta förvaltnings- och tillsynsansvaret fiir folkhögskolorna samt för sluiliefiitbunden och den kullurverksamhel som studieförbunden får anslag till via slaiens kulluiråd.

Efter all ha vägt skäl för och emot en .sådan fiirändring, fiiioidar kommittén all frågan om central statlig fiirvallnings- och tillsynsmyndighet för folkhögskolorna förutsättningslöst prövas vid översynen av SÖ:s framtida uppgifter och organisation.

En förbättrad uppföljning och utvärdering

Kommittén föreslår riktlinjer för uppföljning och utvärilering av folkhögskolornas verksamhet.

Huvudansvaret för utvärderingen av verksamheten måste vila på de verksamhetsansvariga på varje skola (rektor, lärare, övrig personal och kursdeltagare) samt på skolstyrelserna och huvudmännen.

Vad riksdagen och regeringen har anledning att låta utvärdera är om verksamhetens resultat överensstämmer med de övergripande syften, mål och uppgifter som staten'satt upp som villkor för sitt bidrag och som författningsreglerats i folkhögskoleförordningen.

Utvärderingen bör redovisas i samband med vart tredje års fördjupade anslagsframställning. Inget hindrar att riksilagen och/eller regeringen inför varje sådan framställning uttrycker önskemål om bestämda utvärderingsinsatser.

Stat, landsting, kommun, huvudmän och folkhiigskolcslyrelser bör därför i samverkan utforma och utpröva nya former och metoder för resultatredovisning och ulvärdering. Särskild vikt bör därvid läggas vid behovet av kvarttalivt inriktad utvärdering. Tillsynsmyndighelen bör ges i uppdrag alt initiera och leda detla utvecklingsarbete.

En ny folkhögskolelorordning

Kommitténs förslag till ny folkhögskoleliirordning bygger på uppfattningen alt endast de föreskrifter skall finnas som .staten anser oundgängliga för att syftet med statsbidragsgivningen skall nås och att lillärnp-ningsföreskrifler, utfärdade av lilLsynsmyndigheten, skall behiivtis endast i undantagsfall. Därför har ett antal bestämmelser i nu gällande förordning uteslutits. Det sistnämnda gäller framför allt bestämmelser i fråga om tjänsteregleringen för lärare och rektorer; kommittén förutsätter att den nuvarande statliga regleringen upphör.

70

Med hänsyn till del ökade ansvar för verksamheien som huvudmän- Prop. 1990/91:82 nen och folkhögskoleslyrelserna föreslås få, har bestämmelserna i nuva- Bilaga 1 rande förordning om tillsynsmyndighetens fastställande av reglemente och om lärarråd och kursråd m.m. utgått liksom detaljföreskrifter om verksamheten. Varje styrelse bör .själv få avgöra vilka samrådsorgan som bör finnas och vilka befogenheter som ilessa bör ha. Med tanke på folkhögskolornas betydelse som demokratifrämjande inslituiioner har dock en bestämmelse medtagits om medinflytande vid styrelsesam mani raden för kursdeltagare, lärare och övrig personal.

Skyldigheten att erbjuda avgiftsfri hälsovård föreslås upphöra - någon sådan skyldighet föreligger inte inom andra vuxenuibildningsfor-mer.

71 Sammanställning av remissyttranden över Prop. 1990/91:82

folkhögskolekommitténs betänkande (SOU ''

1990:65)Folkhögskolan i framtidsperspektiv

Yttranden har lämnats av 52 myndigheter och organisationer vilka beretts tillfälle därtill, nämligen socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens arbetsgivarverk (SAV), statens invandrarverk (SIV), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), centrala studieslöds-nämnden (CSN), skolöverstyrelsen (SÖ), statens kulturråd, statens handikappråd, arbetsmarknadsstyrelsen, nämnden för vårdarljänst, universitetet i Linköping, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), Svenska folkhögskolans lärarförbund (SFHL), Sveriges folkhögskoleelevers förbund (SFEF), Lärarnas riksförbund (LR), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Folkbildningsförbundel, landstingen i Stockholms, Sörmlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristiandslads, Hallands, Bohusläns, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Stockholms och Gotlands kommuner, Handikappförbundens centralkommitté (HCK), Sveriges Frikyrkoråd, Svenska kyrkans centralstyrelse. Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS), Sveriges Riksidrottsförbund samt Nykterhetsrörelsens landsförbund.

Därutöver har 58 yttranden inkommit från följande organisationer och enskilda: Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Pensionärernas riksorganisation (PRO), Ridfrämjandet, Riksförbundet Finska föreningar i Sverige, Sveriges Dövas Riksförbund, Hörselskadades riksförbund. Riksförbundet för bjärt- och lungsjuka. Riksförbundet för social och mental hälsa. De handikappades riksförbund, Hyresgästernas riksförbund, Hyresgästföreningen i Södra Skåne respektive i Angered, DlK-förbundet, Fritidsforum, Forum för fritidsforskning. Föreningen Sveriges fritidschefer, Fritidsledarskolorna, pedagogiska insitutionen, folkbildningsrådet och institutionen för lärarutbildning vid Linköpings universitet. Folkhögskoleföreningen i Angered och i Malmö, Rektorsföreningen för landstings- och primärkommunala folkhögskolor, SÖ:s samrådskretsar för framtidsfrågor respektive social pedagogiska och kulturpedagogiska frågor, utbildningsrådel för dramapedagogiska utbildningar på folkhögskolorna. Rektorerna vid rörelsefolkhögskolorna i Skaraborgs län, Birka folkhögskola (enskild lärare),Bollnäs folkhögskola (lärarrådet), Bona folkhögskola (gemensamt för styrelse, lärarråd, elevkår och rektor). Forsa folkhögskola (LR:s lokalavdelning), FVamnäs folkhögskola (styrelsen), Göteborgs folkhögskola (styrelsen och lärarrådet), Hellidens folkhögskola (SFHL:s lokalavdelning), Hemse folkhögskola (elevkåren), Härnösands folkhögskola (rektor). Kvinnofolkhögskolan (styrelsen), Kyrke-ruds folkhögskola (lärarrådet och SFHL:s lokalavdelning), Katrinebergs folkhögskola (styrelsen), Ljungskile folkhögskola (styrelsen). Malungs folkhögskola (styrelsen). Marieborgs folkhögskola (styrelsen), Molkoms

72

folkhögskola (styrelsen), Mora folkhögskola (styrelsen, lärarrådet och Prop. 1990/91:82 elevkåren), Samernas folkhögskola (styrelsen), S:ta Birgittas folkhögsko- Bilaga 2 la (styrelsen), Sånga-Säby folkhögskola (styrelsen), Slensunds folkhögskola (styrelsens arbetsutskott), Wendelsbergs folkhögskola (lärarrådet), Wiks folkhögskola (lärarrådet), Vimmerby folkhögskola (styrelsen), Års-tagårdens folkhögskola (personalen respektive studerandekåren), saml Örebro folkhögskola (lärarrådet och styrelsen).

Sammanställningen har disponerats efter betänkandets kapitel- och rubrikindelning.

1. Vuxenutbildningen och folkhögskolan i ett framtidsperspektiv

Så gott som alla remissinstanser instämmer i allt väsentligt i kommitténs syn på folkhögskolans roll och uppgifter i framliden. Många understryker särskilt den betydelse folkhögskolan har och bör ha för det fria folkbildningsarbetet och för de korttidsutbildade. Några använder formuleringen att folkhögskolan bör vara ett folkriirelseförankrat och profilbe-stämt alternativ till del allmänna skolväsendel.

Allmänt tillstyrks den föreslagna övergången till en mer utpräglad mål- och resultatstyrning och därmed till minskad statlig reglering av verksamheten. Men nästan lika allmänt anses alt regelförenklingen kan och bör gå längre än vad kommittén föreslagit.

Kompletterande eller avvikande synpunkter har anmälts från några håll. Sålunda anser statskontoret alt folkhögskolans ulbud mera markerat borde ha setts i ett totalt vuxenutbildningsperspekliv och att risken för fortsatt överetablering av vuxenutbildning borde ha bedömts. En jämförelse mellan folkhögskolornas kostnader och kostnaderna inom övrig vuxenutbildning för likartade utbildningar borde också ha gjorts.

Ser man folkhögskolan huvudsakligen som en integrerad del av vuxenutbildningen, bör skolan dimensioneras i relation till hela vuxenutbildningen, framhåller statskontoret vidare. Ser man däremot folkhögskolan som en del av samhällets stöd till folkrörelserna, kan stödet överföras till det allmänna folkrörelsestödet på civildepartementels huvudtitel. Statskontoret förordar del senare alternativet. Också besparingssynpunkter anläggs av statskontoret som förmodar all behovet av åtstramning av statsutgifterna rimligtvis innebär att även statsbidragsnivån till folkhögskolorna kan komma ati omprövas. Uppfattningen delas av RRV. Landstingsförbundet påpekar att antalet folkhögskolor inte måste vara konstant och att landstingen kan komma att ompröva behovet av folkhögskolor på samma sätt som gäller för all annan landstingsverksamhet.

RRV anser att statsmakterna bör överväga mera långtgående förändringar än vad kommittén föreslagit. De förändringar som RRV vill se gäller bl.a. tydligare utbudsbegränsningar av de yrkesbetonade kurserna och kortkurserna. Ock socialstyrelsen, CSN, Landstingsförbundet, Kommunförbundet, statens kulturråd, LR, DIK-förbundei, Stockholms läns

tandsting och dess kulturförvaltning, Stockholms stad och dess skolstyrelse, Prop. 1990/91:82 Gävleborgs läns m.fl. landsting samt SFEF anser alt den yrkesinriktade Bilaga 2 utbildningen bör begränsas.

SÖ menar liksom statskontoret och RRV att folkhögskolans uppgift inom vuxenutbildningen bör göras klarare och att en tydligare rollfördelning mellan folkhögskolan och övrig vuxenutbildning bör eftersträvas. Därvid måste folkhögskolans möjligheter att genom sin särart vara en alternativ utbildningsform särskill beaktas.Detta innebär bl.a. att folkhögskolan inte bör ha monopol på något slag av utbildning.

SÖ anser också att del hade varit önskvärt om kommittén anlagt ett starkare nordiskt och internationellt perspektiv på folkhögskolan. Samma uppfattning framför RIO, som därtill menar att kommittén kraftigare borde ha betonat folkhögskolornas betydelse för folkrörelser och organisationer.

Arbetsmarknadsstyreben och SÖ påpekar all det är viktigt alt folkhögskolornas verksamhet är arbetsmarknadsorienterad och arbetsmarknads-anpassad.

Att folkhögskolorna bör kunna vara kulturcentra i bygden och regionen och att de också har en viktig roll när del gäller att höja kvaliteten på del amatörkulturella området understryks av siatens kulturråd. Den senare uppgiften kan enligt kulturrådet fullgöras genom ett närmare samarbete med sludieförbunden och genom arrangerande av möten mellan den professionella kulturens utövare och amalörkulturens deltagare.

Statskontoret, RRV, SÖ och UHÄ anser att kommittén borde närmare ha analyserat frågan om vad som beträffande målgrupper m.m. bör skilja folkhögskolan från den kommunala vuxenutbildningen så att parallella utbildningar kan undvikas. Folkhögskolans främsta uppgift finns inom det fria bildningsarbetet, och folkhögskolorna bör inte vara yrkesutbildningsinstitutioner och paralleller till gymnasieskolan eller alternativ till högskolan. Däremot bör kontakterna mellan folkhögskolan och högskolan förstärkas ifråga om spridandet av aktuell forskningsinformation.

Att olika anordnare av vuxenutbildning ger möjligheter att nå samma mål men på olika vägar är dock inle detsamma som att ge parallella utbildningar, framhåller Gotlands kommun. Ett visst mått av konkurrens mellan olika vuxenutbildningsanordnare ger dessutom mångfald, nytänkande och kvalitet.

Utbildnings- och forskningsnämnden för lärarutbildning vid Linköpings universitet anser att kommittén borde utförligare ha behandlat folkhögskolan som utvecklings- och kulturinstitution. Styrelsen för Kvinnofolkhögskolan i Göteborg tycker att kvinnoperspektiv borde ha beaktats mera vid överväganden om folkhögskolan som vuxenutbildare.

74

2. Ett brett kursutbud med tydlig folkhögskoleprofil Prop. 1990/91:82

Bilaga 2

2.1. Kursutbudets allmänna karaktär

Vad som föreslagits beträffande indelningen av kursutbudet och dettas karaktär, kursernas längd och benämning m.m. finner de flesta ändamålsenligt. Bl.a. tillstyrker följande förslaget; RRV, UHÄ, CSN, Landstingsförbundet, Kommunförbundet, LO saml Kronobergs, Kalmar, Hallands, Bohusläns, Älvsborgs, Värmlands och Kopparbergs läns landsting.

Några, bl.a. Västmanlands läns landsting, frågar om man behöver skilja på allmänna kurser och specialkurser eller på specialkurser och yrkeskurser. Enligt RIO och SFHL kan det bli svårt all avgöra om en kurs är en specialkurs eller en yrkeskurs. RIO avvisar inle förslagen men finner det inte nödvändigt att indelningen av kursutbudet regleras i förordning. RIO anser också att 4 veckor bör vara lägsta "långkursmålt", samt att någon högsta tidsgräns för långa kurser inte är nödvändig. RIO menar vidare, liksom även SFHL, att kurser i samverkan med högskola skall kunna anordnas som högskolepoänggivande kurser om vissa högskolevillkor är uppfyllda.

Styreben för Marieborgs folkhögskola hävdar all folkhögskolan alltjämt bör vara en konvergenspunkt både för folkbildnings- och vuxenutbildningstraditionerna, och styrelsen för Sänga-Säby folkhögskola, lärarrådet vid Bollnäs folkhögskola, personalen vid Arstagårdens folkhögskola och elevrådet vid Hemse folkhögskola m.fl. anser det angeläget att folkhögskolans behörighetsgivande utbildning och yrkesutbildning får vara kvar.

2.2 Allmänna kurser

Remissorganen instämmer överlag i kommitténs slutsats att de allmänna kurserna bör finnas kvar och alt folkhögskolorna genom fiexibla undervisningsformer och särskilila .satsningar bör göra allt vad de kan för att nå korttidsutbildade, vilka bör utgöra kursernas främsta målgrupp. Många betonar det nödvändiga i all sludiefinansieringsmöjligheterna avsevärt förbättras för denna målgrupp.

Enligt Folkbildningsrådet vid Linköpings universitet bör kursen inte beskrivas genom angivande av vilkel slag av ämnen den skall innehålla -istället bör anges att den ger kunskaper inom ett brett kunskapsområde och att den är anpassad efter utbildningsmässigt eftersatta gruppers behov.

Om förslaget att varje skola för alt vara statsbidragsberälligad årligen skall anordna minst en allmän kurs om minst 30 veckors längd och med lägst 20 deltagare närvarande vid kursstarten är meningarna delade. Förslaget tillstyrks av bl.a. RRV, SÖ, SFEF, Landstingsförbundet och landstingen i Sörmlands, Hallands, Älvsborgs, Värmlands och Gävleborgs län. SÖ framhåller att detta statsbidragsvillkor är ell grundläggande krav för stadga i verksamheten och för upprällhållanile av en bred kompe-

75

tens hos lärarkåren. Del markerar betydelsen av en gemensam bas av Prop. 1990/91:82 allmänorienterande kurser som motverkar tendensen till dominans för Bilaga 2 korta och mer specialbetonade kurser. En lång allmän kurs är också en förutsättning för att de utbildningspoliliska målen skall nås. Eftersom kommittén vidgat definitionen på allmän kurs, innebär förslaget i praktiken en uppmjukning av nu gällande regler.

Andra är tveksamma meil tanke på svårigheterna för mindre skolor utanför tätorterna all uppfylla kravet. De förordar all nuvarande alternativ till huvudvillkoret får slå kvar, dvs. årligen minsl två kurser om minst 15 veckors längd vardera och i tiden förlagda efter varandra; det innebär i praktiken en 15-veckorskurs per termin. Till dessa hör SFHL, Bohuslandstingei, Örebro och Västerbottens läns landsiing, AB PRO förmodar att dess skola sannolikt måste läggas ned om förslaget genomförs.

RIO, Folkbildningsförbundet, ABF, Svenska kyrkans centrabtyrebe, Frikyrkorådet, Nykterhetsrörelsens landsförbund, Sveriges riksidrottsförbund och Jämtlands läns landsiing avstyrker eller ullalar tveksamhet med motiveringen att förslaget kan äventyra möjligheterna all nå korttidsutbildade. RIO förordar för övrigi en helt ny variant av innebörd att varje folkhögskola årligen för prioriterade grupper skall anordna allmänorienterande kurser av minst 4 veckors längd och som omfattar minsl 600 dellagarveckor.

Norrbotten läns landsting tänker sig an kravet på en 30 veckors allmän kurs kan uppfyllas genom en uppdelning av kurstiden i intervaller under en treårsperiod.

Frikyrkorådet, Sveriges Dövas Riksförbund, styrelsen för Samernas respektive Sånga-Säby folkhögskola m.fl. påtalar svårigheterna att rekrytera minsl 20 deltagare och att behålla det anlalel uniler en lång kurs samt att effektivt utöva sådan pedagogik som ofta är nödvändig för korttidsutbildade. Flera av dessa remissorgan påtalar behovet av dispensmöjlighe-ler.

Endast i några få yttranden, såsom från Sveriges Dövas Riksförbund, förekommer invändningar mol förslaget att allmänna kurser inle skall få anordnas enbart för sådana som redan har fullständig 3- eller 4-årig gymnasieutbildning.

2.3. Specialkurser

Inga invändningar noteras, men en rad tillstyrkanden och understrykningar från t.ex. UHÄ, SÖ, Kommunförbundet, RIO, LO och Svenska kyrkans centralstyrelse. RRV påpekar dock risken för dubblering inom folkhögskolan av gymnasieskolans estetiska kursulbud och anser all någon form av medgivande från tillsynsmyndighet därfiir bör prövas.

Värmlands läns landsting noterar att komitién inle diskuterat antagningsproven till vissa estetiska utbildningar; landslingel kan endast med tvekan acceptera sådana prov. CSN anser att de långa konstnärliga ul-bililningarna är ell problem inle minst ur studiesliids.synpunkt.

76

Folkhögskolornas utbildningsråd för dramapedagogutbildningen yr- Prop. 1990/91:82 kar bl.a. på att denna utbildning bör kompletteras med en ettårig på- Bilaga 2 byggnadskurs och ges högskolemässigt kompelensvärde.

Statens kulturråd anser att översynen av den högre konstnärliga utbildningen bör behandla frågan om folkhögskolornas förberedande utbildning och att folkhögskolorna bör ha ett arbelsmarknadsperspektiv vid sin planering av kursutbudet. Kulturrådet undeislryker behovet av ett utvecklat samarbete mellan folkhögskolan och studieförbunden vad gäller utbildning av ledare inom kultursektorn liksom behovet av kreativa möten mellan den professionella kulluren och amatörkulturen. Rådet tillstyrker förslaget om alt några folkhögskolor kan ges nationella uppgifter och tillfogar förhoppningen alt även andra konstnärliga områden än musik kan komma ifråga för sådana kvalilelshöjande åtgärder.

FolkbUdningsrådct vid Linköpings universitet finner det mycket angeläget att folkhögskolorna tillsammans med sina huvudmän och studieförbunden bildar lokala kulturcentra.

2.4 Yrkesinriktade kurser

Kommitténs bedömningar och förslag tillstyrks av bl.a. sociabtyreben, RRV, UHÄ, CSN, SÖ, statens kulturråd, Landstingsförbundet, Kommunförbundet, SFFIF, LR, LO, TCO, Kalmar, Kristianstads, Kopparbergs och Gävleborgs läns landsiing, Stockholms kommun och skolsiyrcbe samt Svenska kyrkans centrabtyrebe.

HCK påpekar att speciella behov av utbildning finns för ledare och funktionärer inom handika|)prörelsen och all ilessa behov bör beaktas och tillgodoses särskilt. SIV pekar på behovet av tvåspråkig yrkesutbildning för olika slag av invandrarorgan och invandrarorganisationer. Socialstyrelsen önskar all utbildning av personal för socialtjänsten bör spridas till fler folkhögskolor eftersom sådan utbildning ännu inle fått klar förankring i del allmänna skolväsendet.

RIO, Folkbildningsförbundet, ABF, Sörmlands läns landsting, Nykter-hetsrörebens landsförhund och ABF avvisar tanken på förhandsprövning via tillsynsmyniligheten av vissa yrkesinriktade kurser liksom tanken på en för alla utbildningsanorilnare samlad riks- respektive regionalplanering av det yrkesinriktade utbudet. I stället förordas en prövning i efterhand i samband med utvärdering.

2.5 Fritidsledarutbildningen

Kommittén får stöd för det väsentliga i sina fötslag beträffande grundutbildningen av sociabtyreben, UHÄ, SFHL, RIO, SFEF, LR, TCO. Svenska kyrkans centrabtyrebe och Nykterhetsrörelsens landsförbund, Fritidsledarskolorna och Föreningen Sveriges Fritidschefer m.fl. Fritidsledarskolorna anser dock att kommittén underskattat värdel av en enhetlig utbildning och framhåller all det är viktigare all utbilda generalister än specialister.

77

LO och Landstingsförbundet kan på sikt tänka sig en samordning av Prop. 1990/91:82 fritidsledarulbildningen och fritidspedagogutbildningen. Sociabtyreben Bilaga 2 pläderar för en närmare samverkan mellan dessa båda utbildningar bl.a. i form av ell gemensaml grundläggande kursinnehåll.

RIO, SFHL och Fritidsledarskolorna förordar att den föreslagna referensgruppen för utbildningens utveckling får verka fristående från den centrala tillsynsmyndigheten. Fritidsledarskolorna ulgår från att de får en ledande roll i denna referensgrupp. Fritidsforum och Föreningen Sveriges Fritidschefer år däremot tveksamma till en referensgrupp och menar att del även i fortsättningen behövs en vägledande studieplan.

RRV, SÖ, Kommunförbundet och TCO anmäler avvikande mening beträffande folkhögskolans nuvarande monopol på frilidsledarutbildning. Också högskolan bör få anordna sådan utbildning, menar de och pekar på att flera högskolor redan anordnar likartad utbildning. Samma uppfattning har institutionen vid Linköpings universitet. SÖ påpekar bl.a. att det kan vara en fördel all människor som arbetar inom samma område har skolats i olika bildningstraditioner och att monopolet är oförenligt med principen all inte innehållet ensamt utan också kunskapssyn och arbetsformer skall avgöra vilken utbildning som skall anordnas på folkhögskola respektive högskola. RRV framhåller all en förläggning till högskolan underlättar utbildningens forskningsanknytning. Forum för friticbforskning framhåller inrättandet av en treårig fritidsvelarlinje vid högskolan.

Sveriges riksidrottsförbund är positivt till ett närmare samarbete med högskolan. Norrbottens läns landsting förordar en förlängning av den tvååriga ulbildningen med ell Ireilje år förlagt till högskolan.

Beträffande påbyggnadsutbililningen anförs invändningar endast från RRV. För det första, menar RRV, innebär förslaget att man går runt det egentliga huvudproblemet, nämligen monopolet. För det andra har påbyggnadsutbildningen så påtaglig karaktär av personalutbildning all den bör bedrivas som uppdragsutbildning. I annat fall bör behovet av den vägas mot liknande behov inom andra yrkesområden. Fritidsledarskolorna anser att påbyggnadsutbililningen bör få utvecklas på flera orter samtidigt.

Förslaget om en tillfällig forskningsdelegation stöds bl.a. av AMS, SFHL och LR, men avstyrks av sociabtyreben, RRV, UHÄ och Landstingsförbundet. Socialstyrelsen, RRV och UHÄ menar att forskningsprojekt inom fritidsområdet bör få konkurrera med annan forskning inom ramen för nuvarande besluts- och finansieringsordning. Landstingsförbundet förordar en reguljär inordning i temaforskningen vid Linköpings universitet. Forum för friiidsforskning önskar en permanent forskningsorganisation och ingen lillfallig delegation.

RIO, Friiidsforum och Föreningen för Sveriges fritidschefer anser det inle realistiskt att föreningslivet skulle kunna bidra till finansieringen av fritidsforskningen.

2.6 Handikappades möjligheter till folkhögskolestudier Prop. 1990/91:82

Inga invändningar förekommer men väl en rad kompletteringar. Således °

hävdar SÖ att man från ett mer schabloniserat bidragssystem bör bryta ut såväl de specialdestinerade bidragen som bidragel per deltagarvecka för handikappade och hantera dem i särskild ordning. Liksom RIO, TCO, SFHL, Frikyrkorådet och Svenska kyrkans centrabtyrebe anser SÖ också att det nuvarande särskilda bidraget för handikappanpassning av lokaler bör vara kvar. RIO föreslår för övrigt all den statliga administrationen av handikappfrågorna, som nu sker dels genom SÖ, dels genom Nämnden för vårdarljänst, i framliden uppdras ål en ny och sammanslagen myndighet.

Handikappkunskap bör enligt HCK ingå som en del av lärarutbildningen och speciella medel avsättas för fortbildning och forskning om handikappfrågor.

En utredning om möjligheterna att bättre utnyttja folkhögskolorna för att ge flerspråkig kompetens åt personal som arbetar med habilite-ringav handikappade invandrare föreslås av SIV.

Statens handikappråd rekommenderar all varje skola antar ett handlingsprogram för alt göra skolan handikappanpassad. Rådet anser det värdefullt om handikapprörelsen, och då särskill Hörselskadades riksförbund, får möjlighet att driva en folkhögskola i egen regi. Rådet förordar att bidrag för vårdarljänst, som nu utbetalas av nämnden för vårdarljänst, och bidrag för eleveassistenter, som nu hanteras av SÖ, i fortsättningen slås samman till ett enda bidrag. Della anser även nämnden för vårdarljänst och DHR.

Hörselskadades riksförbund lämnar en rad argument för behovet av en egen folkhögskola och ger därutöver praktiska anvisningar till vad som behöver göras för att nuvarande och nya folkhögskolor för vuxen-hörselskadade och vuxendöva skall bli bättre utrustade. Riksförbundet för social och mental hälsa pekar på behovet av extra resurser för uppsökande verksamhet bland psykiskt handikappade. Sveriges Dövas Riksförbund anser att ett överförande av lolkuibildningen till uppdragsutbildning inte bör gälla teckentolkulbildningen på Västanviks folkhögskola på grund av denna utbildnings unika karaktär och behov.

2.7 Korta kurser och samverkanskurser

Delade meningar redovisas ifråga om andelen undervisning som på korta samverkanskurser bör fullgöras av folkhögskollärare samt beträffande högsla andelen dellagarveckor som sådana kurser bör få omfatta.

Några remissorgan, bl.a. LO, Svenska kyrkans centrabtyrebe och Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka, tillstyrker kommitténs förslag medan SÖ, SFHL, LR, Nykterhetsrörelsens landsförbund, fem landsting och styrelserna för Molkoms respektive Sånga-Säby m.fl. folkhögskolor hävdar alt lärarmedverkan inte bör sänkas till lägst 15% utan fortfarande uppgå till lägst 25% av undervisningstimmarna. SFHL anför som skäl attdel är viktigt alt samverkanskurserna verkligen blir folkhögskolekurser och in-

6-Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr82

te endast en transferering av statsbidrag till organisationerna. LR menar Prop. 1990/91:82 för sin del att 25% är en nödvändig förutsättning för att en samverkan- Bilaga 2 skurs skall belasta folkhögskoleanslaget.

Lärarundervisningsinsatsen föreslås av RIO kunna anges med formuleringen att lärare med fast anställning på den anordnande skolan skall svara för lägst 25% av del årliga totala antalet undervisningslimmar på samverkanskurserna.

SÖ, TCO, SFHL, SFEF, LR och styrelsen för Bona folkhögskola vill att gränsen för andelen korta samverkanskurser vid varje skola sätts till 1/3 av antalet dellagarveckor. 1 annat fall kan, anser SÖ, skolans karaktär av folkbildningsinslitution gå förlorad, och SFHL tillfogar att risken då är stor att folkhögskolan huvudsakligen blir ett kurshotell. RIO, Gävleborgs-landstingct och Nykterhetsrörelsens landsförbund ser däremot gärna att gränsen sätts till 50% och alt den gränsen får gälla oavsett huvudman.

Mot bakgrunden all 85% av de korta kurserna är samverkanskurser anser RRV att statsmakterna bör överväga att antingen reglera verksamhetens omfattning eller ifrågasätta om verksamheten över huvud tagel skall ges statsbidrag över folkhögskoleanslagel. Det senare skulle innebära att verksamheten bedrevs som uppdragsutbildning och att eventuella statsbidrag ges via folkrörelseanslagel.

CSN noterar med förvåning att kommittén inle lämnat några förslag som syftar till att förstärka korikursverksamhelen bland korttidsutbildade. CSN anser del angeläget alt alla folkhögskolor mobiliseras för en sådan förstärkning och för den saken krävs någon form av stimulans, t.ex. ett förhöjt statsbidrag. Detta kan kombineras med garanterad rätt till korttidsstudieslöd och internatbidrag.

2.8 Uppdragsutbildning inom folkhögskolan

De mycket få remissorgan som kommenterat detla avsnilt i belänkandet tillstyrker i det väsentliga men har i några detaljer annorlunda uppfattning än kommittén. Så i.ex. hävdar RIO och SFHL alt korta samverkanskurser inte bör överföras till uppdragsutbildning och SIV att sådant överförande inte bör gälla lolkuibildningen. RIO anser del inle nödvändigt att förordningsreglera uppdragsutbildningen - förordningens regelsystem bör gälla endast den statsbidragsberätiigade verksamheien. SFEF varnar för riskerna av alltför mycken uppdragsutbildning på skolorna -kursdeltagarna i den utbildningen hamnar ofta utanför skolsamhället och fångas inte in i gemenskapen. Inle minsl gäller detta flyktingar. Skolorna bör inte heller uppmuntras till ökad uppdragsutbildning av ekonomiska skäl.

Pedagogiska institutionen vid Linköpings universitet hävdar att uppdragsutbildning bör accepteras endast om den har en klar inriktning mol allmän medborgerlig bildning.

80

2.9. Studieomdömet och dess normering m.m. Prop. 1990/91:82

Vad kommittén föreslagit beträffande normeringsprov, allmän behörig- '

het och på sikt ett övervägande av behovet av en särskild kvot för folkhögskolan vid antagning till högskoleutbildning tillstyrks av bl.a. statskontoret, RRV, UHÄ, RIO, SFHL, SFEF och TCO.

Statskontoret, RRV, Landstingförbundei, Kristianstads, Västmanlands och Norrbottens läns landsting samt ytterligare några remissorgan anser att folkhögskolekvoien bör avskaffas. Av samma uppfattning är Örebro läns landstings förvaliningsulskoii, vars uppfattning därvidlag dock inle delas av styreben för och lärarrådet vid Örebro folkhögskola.

Avvikande mening om behovet av normering anmäler SÖ och LR.Enligt SÖ:s uppfattning finns det endast två vägar att gåi denna fråga. Antingen bestämmer man sig för att folkhögskolan inle skall ha en egen kvotgrupp och då blir ett normeringsförfarande inaktuellt, eller också behåller man den särskilda kvoigrupppen varvid en normering är nödvändig. SÖ instämmer med kommittén om alt högskoleprovet i så fall är väl lämpat och att ett särskilt folkhögskoleprov inte behövs. Deltagande i provet bör vara obligatoriskt i de fall studieomdömen utdelas. Enligt LR är det i längden ohållbart alt inte ha något normeringsinstrumeni - om del inte finns ett sådant, kommer förtroendet för stuilieom-dömet så småningom all urholkas.

Kommitténs rekommendationer om en översyn och skärpning av kraven för inlyg om särskild behörighet delas av UHÄ, SÖ, LR och Värmlamb läns landsting. SÖ framhåller också alt del är mycket svårt alt förena denna form av behörighetsgivning med folkhögskolans allmänna mål.

UHÄ menar alt ett villkor skall vara att kursplanerna för gymnasieskolan eller komvux skall följas av lärarna för de elever som önskar uppnå särskild behörighet i ell eller flera ämnen och an detta villkor för utfärdande av intyg om särskild behörighet bör anges i folkhögskoleförordningen.

RIO, SFHL, SFEF, lärarrådet vid Hellidens folkhögskola och styreber-na för Bollnäs, Bona och Göteborgs folkhögskolor m.fl. avstyrker eller är tveksamma. Centrala prov hör inte hemma i den betygsfria folkhögskolan, anser RIO och SFHL, medan SFEF skriver att "behörighetsgivning-en inte får leda till all folkhögskolan kopierar gymnasieskolans pedagogik med kunskapsprov och snullifierad pluggkunskap".

3. Huvudmannaskapsfrågor

Ett tjugotal tillstyrkanden men inga avstyrkanden eller invändningar kan noteras. SÖ, RIO, SFHL, SFEF, LR, Rektorsföreningen för landstingens och primärkommunernas folkhögskolor samt Gotlands kommun och fem landsting understryker dock vikten av att det även i framtiden finns ett rimligt antal politiskt och religiöst neutrala folkhögskolor och alt detta är väsentligt inle minst för de kortiidsutbildades skull. SFHL po-

81

ängterar angelägenheten av att personalkonsekvenser beaktas i mycket Prop. 1990/91:82 god tid före verkställigheten av överförandebeslut. Bilaga 2

Hyresgästernas Riksförbund anser, med instämmande av Hyresgästföreningen i södra Skåne och Hyresgästföreningen i Angered, att utrymme måsle skapas för startande av nya sladsdelsinriktade folkhögskolor. Folkhögskoleföreningen i Malmö går längre och kräver förtur för sådana skolor.

4. Internat - externat. Utlokalisering av kurser m.m.

Ett förstärkt statsbidrag till internalkursverksamhel föreslås av RIO, EFS, Nykterheisrörebens landsförbund, SFHL, LR, SFEF, Stockholms läns landsting och styreben för Marieborgs folkhögskola. Motiveringen är dels den allmänt erkända betydelsen av internatmiljön, dels det faktum att kostnaderna för inlernatkurser är betydligt högre än för externatkurser.

1 detta sammanhang för RIO på tal några särskilda problem och bland dem det förhållandet att internalen på många skolor ger underskott som måsle kompenseras med andra intäkter och att del finns stora behov av såväl nybyggnad som reparation av undervisnings- och samlingslokaler på många av folkrörelsernas folkhögskolor. RIO föreslår därför att lånemöjligheter för sådana arbeten öppnas för folkhögskolorna på samma sätt som gäller för lån till elevhem.

SÖ och LR tillstyrker rekommendaiionen all den tilltagande benägenheten alt förlägga långa kurser till orter på ofta myckel långt avstånd från moderskolan bör hejdas.SÖ:s tillstyrkande avser dock ej ullandsför-lagda kurser./?/0, PRO, SFHL, SFEF, Riksförbundet Finska föreningar i Sverige, Frikyrkorådet och Svenska kyrkans centrabtyrebe avråder dock från att införa begränsningsformuleringen dagligt pendlingsavstånd. Formuleringen kan leda till gränsdragningsproblem och lolkningstvisler. Det räcker att betona att utlokaliserade kurser skall ha en nära kontakt med moderskolan. Frikyrkorådel anser all en regel om pendelavslånd skulle innebära ett allvarligt avbräck för fiera samfund i möjligheten för deras folkhögskola eller folkhögskolor att vata en resurs för utbildning och fortbildning av lekmän och funktionärer. De flesta frikyrko.samfun-den har medlemmar över hela landet, och särskilt hårt skulle en sådan regel drabba samfund som har endast en enda folkhögskola. Styrelsen för Bona folkhögskola gör samma bedömning för de huvudmän som har endast en riksrekryterande folkhögskola.

Möjligheterna att uppdela stora skolor i flera mindre tillstyrks av bl.a. RIO och även av SFHL som ilock anmärker all personalkonsekvenserna av sådana förändringar bör analyseras närmare.

Förslaget alt huvudmän med flera folkhögskolor själva skall få fördela statsbidragsresurserna mellan sina skolor tillstyrks av RIO och Värmlands läns landsting. SFHL påpekar att sådana omfördelningar bör få göras först efter samtycke från styrelse och lärarråd vid den skola varifrån resurser tas.

82

5. Studiefinansieringsproblem Prop. 1990/91:82

Bilaga 2 Kommittén har inte haft till uppdrag att behandla studiefinansieringsproblem. Men den har till utredningen av finansieringen av vuxnas studier framfört en rad argument för att särskilt de kontiilsulbildades möjligheter all finansiera folkhögskolestudier behöver förbättras. Flera remissorgan understryker vikten av sådana förbättringar, bland dem SIV, RIO, SFHL, SFEF, LO och TCO. Studerandekåren vid Arstagårdens folkhögskola anser att man måsle införa studielön om man vill nå de sämst utbildade.

6. Ett förenklat statsbidragssystem

överlag tillstyrks de vä.sentliga dragen i kommitténs fötslag till nytt, mer schabloniserat statsbidragssystem. Inget remissyrkande innehåller avslagsyrkande på någon viktigare punkt. Örebro-landstinget betonar dock att det nya systemet inte får medföra någon ko.stnadsöverflyttning från staten till huvudmännen.

I några avseenden finns emellertid delade upplänningar och i andra kompletterande synpunkter och förslag. Såleiles anser statskontoret att förslaget innehåller alltför många undantag för alt bli läitadministrerat och all det inte på ett avgörande sätt löser problemet med den nuvarande underbudgeleringen. Del svarar inte heller mol del nya planerings-och styrsystemet för budgetprocessen. Kontoret tillstyrker dock alt bi-dragsiakel per folkhögskola behålls och all biilragsirappan avskaffas. Med statskontorets förut redovisade tanke att slalen skulle ge bidrag endast till rörelsefolkhögskolorna sympatiserat rektorerna vid Skaraborgs läns rörelsefolkhögskolor. Statskontoret erinrar vidare om alt den nuvarande differentieringen med 5,8% lägre bidrag för landslingsfolkhögsko-lorna är baserad på att dessa skolor inle fåt statsbidrag för hela arbetsgivaravgiften för folkhögskollärarna; när nu kopplingen till lärarlönerna upphör, är därför inte den differentieringen längre relevant. I.antbtings-förbundei och ett tiotal landsiing samt styrelsen för Bollnäs folkhögskola menar dock all statsbidraget bör vara lika stort för alla skolor oavsett huvudman.

RIO, Folkbildningsförbundel, LO, Frikyrkorådel, Svenska kyrkans centrabtyrebe, EFS, Sveriges Riksidroiisförbund och Nykterhetsrörelsens landsförhund framhåller, all rörelsefolkhögskolorna bör ha minsl 20% hiigre bidrag än landstingsfolkhögskolorna. Huvudskälen är rörelseskolornas bräckligare ekonomi och landsting.sskolornas belydligl högre offentliga bidrag.

CSN och Jönköpings läns landsting framhåller vikten av extra resurser för korilidsulbildade. LR anser all ingen skola biir vara slörre än 7 500 dellagarveckor, och liksom SFHL och KO avvisar LR den föreslagna sänkningen av lärartätheten och stöds därvid av bl.a. styrelserna för Malungs och Mora folkhögskolor.

1-Riksdagen 1990/91. I saml. Nrö

Några landsting förordar en friare disposition av statsbidraget och sä- Prop. 1990/91:82 ger nej till den öronmärkning som kommittén fiireslagil för bl.a. ul- Bilaga 2 veckling och fortbildning.

SFHL lanserar för övrigt en egen modell för statsbidraget, innebärande att varje skola får en grundplåt på ca 300 000 kronor för rekiorsfunk-tionen och en kanslifunktion, och därefter statsbidrag efter antalet dellagarveckor. SFHL anser del också mycket olyckligt om de nuvarande s.k. B-avdragsresurserna läggs ut på skolorna. Resursen bör alltjämt finnas centralt. Samma uppfattning har//<>/•«/ä/'(iA/'åri.

HCK framhåller all insatser fiir handikappade biir redovisas med stor tydlighet i den fördjupade anslagsframställning som lillsynsmyndighelen skall inge. HCK avstyrker sammanslagningen av nuvarande anslagsposter inom avdelningen särskilda statsbidrag. Motiveringen är den att en generaliserad bidragsgivning medför stor risk för att handikappade blir förlorarna vid fördelningen.

Styrelsen för Framnäs folkhögskola och rektor för Härnösands folkhögskola tillstyrker kommitténs förslag om att den extra musikresursen bör koncentreras till ett mindre antal skolor som sedan läng tid bedrivit kvalificerad musikutbildning och avstyrker tanken i ett särskill utlåtande att resursen bör förilelas mera jämnt till alla skolor med musikutbildning.

Ridfrämjandet yrkar på all llästsportens folkhiigskola bör ha ell förstärkningsbidrag av samma slag som för musikundervisning eftersom den hästanknulna ulbildningen kräver väsentligt mindre undervisningsgrupper än annan utbildning.

Styrelsen för Ljungskile folkhögskola pekar på de svårigheter som skolan råkar i om förslaget till nytt statsbidragssystem går igenom; och styrelsen för Slensunds folkhögskola pekar på de svårigheter som därvid kan drabba även mellanstora skolor.

7. Personalfrågor

7.1. Ett samlat personaladminisirativt ansvar och 7.2. En mer flexibel arbetstidsreglering

Förslaget att ilen statliga regleringen av lärar- och rektorstjänsterna vid folkhögskolan skall upphöra tillstyrks av bl.a. SAV, Landstingsförbundet, Kommunförbundet, RIO, Folkbildningsförbundel, LO samt flera lantbting.

Förslaget avvisas dock av SFHL, LR och SFEF samt ett stort antal lärarråd. Som skäl för sitt avstyrkande anför SIIIL bl.a. risken för u|)p-slittring på flera avtalsområden, erfatenheien från lokala system all kvinnor missgynnas i dem saml viklen av an folkhiigskolan även i framtiden ses som ett organ med offentliga myndighelsuppgifter.

SAV anser att de skäl, som anfördes för riksdagens beslut 1989 alt avskaffa den slatliga regleringen i det allmänna skolväsendet, har minsl samma tyngd när det gäller folkhögskolan. SAV tillfogar att ilen nuva-

rande arbetstidsregleringen med ett visst antal undervisningstimmar som Prop. 1990/91:82 mått på arbetstid är dåligt anpassad till verksamheten och dess krav och Bilaga 2 bör ersättas. Verket vill också hävda att en rätt utformad arbetstidsiegle-ring skall bidra till en god arbetsorganisation och all noggranna överväganden om vilka krav som skall tillgodoses därför bör föregå förhandlingar om ett kollektivavtal i saken.

7.3 En förbättrad lärarutbildning och lärarfortbildning

Kommitténs bedömning att det är angeläget med en översyn av lärarutbildningen och fortbildningen delas av bl.a. UHÄ, RIO, TCO, SFHL, LR samt av folkbildningsrådet, utbildnings- och forskningsnämnden och institutionen för lärarutbildning vid Linköpings universitet. Pedagogiska institutionen avvisar tanken på en uppilelning av lärarutbildningen med motiveringen all Linköping har landels enda professur i vuxenutbildningsforskning och att antalet studerande är lämligen begränsat.

UHÄ tillstyrker förslaget att ämbetet får i uppdrag alt genomföra översynen i samråd med berörda organ och organisationer, medan RIO med instämmande av SFHL förorilar alt översynen sker på departementsnivå och under samverkan med bl.a. SFIIL. LR framhåller att lärare som genomgått bildlärarlinjen eller musiklärarlinjen eller motsvarande äldre utbildningar bör få behörighet att undervisa i esieliska ämnen i folkhögskolan.

Itistitutionen för lärarutbildning och utbildnings- och forskningsnämnden för lärarutbildningen vid Linköpings universitet välkomnar översynen, men påpekar all den måste omfaila även skolledaruibildningen. Vidare bör möjligheterna prövas all tillgodose vis.sa behov genom nordisk samverkan. Relationerna mellan forskning, grundutbildning och fortbildning bör också kartläggas. Översynen bör ske antingen genom ut-bildningsde[)artementets fiirsorg eller genom ell uppdrag Iill Folkbildningsförbundet.

8. Den centrala statliga lorvaltnings- och tillsynsfunktionen

Meningarna är delade om kommitténs bedömning all frågan om ceniral förvaltnings- och tillsynsmynilighel föruisältningslösl bör |)rövas vid översynen av den statliga skoladministraiionen och all därvid tanken på ett Statens folkbildningsråd biir övervägas .som alternativ till SÖ-skolverket.

Flera remissorgan, sorn i.ex. LO, lillslyrker att frågan prövas. Enligt Jönköpings läns landsting m.fl. är del viktigt att därvid se till all folkhögskolans jämställdhet med övriga skolformer inte äventyras.

Alternativet meil ett folkbildningsråd förordas av bl.a. .SÖ, .statens kulturråd, RIO, ABF, Hyresgästernas riksförbund, Folkhögskoleförcningen i Malmö, Nykterheisrörebens landsförhund saml Kristianstads, Örebro, Västmanlands, Värmlands och Viisiernorrlands läns landsiing. Sistnämnda

85

landsting motiverar sitt förord på ett sätt som återger tankarna hos flera Prop. 1990/91:82 andra. Folkhögskolan bör, skriver landstinget, slå vakt om sin historiskt Bilaga 2 starka förankring i folkbililningsarbetel och om möjligheten att därigenom skapa sin särart gentemoi den reguljära ungdoms- och vuxenutbildningen. Att deltagare i en studiecirkel får intresse för fortsalla studier på folkhögskola är vanligt lik.som all en folkhögskoletid ger upphov till fritidsstudier i studieförbund. En gemensam central förvaltningsmyndighet för all folkbildning skulle förmodligen ge folkhögskolan en tydligare placering och en mer uppmärksammad ställning inte bara inom folkbildningen utan också inom utbildningsväsendet lotalt sett. Den fortsatta utvecklingen av folkhögskolans särart skulle också underlättas.

SÖ påpekar dock att det kan vara svårt för ett lilet organ, beslående av företrädare för folkbildningsverksamheten, att förena ansvar för verksamheten med en oberoende utvärdering. Svårigheten kan lösas på flera sätt. En möjlighet är all rådet får ansvar för utvärdering och för underlag för regeringens ställningstaganden, men inte någon normgivande eller beslutande roll gentemoi de enskilda skolorna. En annan är att rådet får exekutiva uppgifter men all utvärderingen anförtros det nya skolverket, som kan antas komma all utveckla en hög kompetens inom området, eller högskolan. En tredje lösning är en mer traditionell statlig myndighet med både medelsfördelande och utvärderande uppgifter.

RIO, med visst instämmanile av Svenska kyrkans centrabtyrebe, hävdar att ett Statens folkbildningsråd bör få mer begränsade uppgifter än vad SÖ hittills haft. Uppgifterna bör begränsas till statsbidragsfrågor och utvärderingsfrågor. Skolorna bör via sina huvuilmannaorganisalioner, kunna svara för såväl vissa delar av. nödvändigt underlag för anslagsframställningar som fiir de rådgivande och kontaklskapande funktionerna för det gemensamma pedagogiska forsknings- och utvecklingsansvaret och den fortbildning som hittills åvilat SÖ.

Värmlands läns landsting ser gärna att Statens folkbildningsråd förläggs till Karlstad med motiveringen alt Värmlands län har en mycket omfattande folkhögskole- och folkbildningsverksamhet.

Tanken på ett Statens folkbildningsråd avvisas av bl.a. RRV, Landstingsförbundet, SFHL, LR, SFEF, TCO, Sörmlands, Hallands, Skaraborgs och Kopparbergs läns landsting .samt elevkåren och lärarrådet vid Hellidens folkhögskola och Mora folkhögskola. Lärarråden vid bl.a. Bollnäs folkhögskola och Bona folkhögskola är tveksamma.

Skälen fiir all avvisa anges främsl vara omsorg om helhetssynen på folkhögskolan som en del av vuxenutbildningen saml hänsyn till det ekononiiska lägel som inle är gynnsamt för inrättandet av nya myndigheter.SFFIL erinrar om att folkhögskolan har viktiga funktioner vad gäller både kompetensgivande utbildning och viss yrkesutbildning och därför inte får avlägsnas för långl bort från andra vuxenutbildningsanordnare.

LR anser att folkhögskolans viktigaste upfjgift även i framtiden bör vara vuxenulbililning och att skolformen därför bör inordnas under det verk som har tillsynsfunktionen för komvux; därigenom underlättas

samplanering och samverkan mellan dessa båda skolformer. LR anser Prop. 1990/91:82 det också viktigt att den myndighel, som skall svara för uppföljning och Bilaga 2 ulvärdering, är fristående från huvudmanna- och partsintressen. I huvudsak samma uppfattning har styrelsen för S:ta Birgittas folkhögskola och LR.s lokalavdelning vid Forsa folkhögskola.

Om folkhögskolorna sammanförs med studieförbund och kultur under en gemensam myndighet, kommer det kompetensgivande vuxenul-bildningsansvarei att tunnas ut, befarar SFFiF.

Statskontoret framfiir att man saknar en diskussion i betänkandet om det alls behövs någon statlig förvaltnings- och tillsynsinstans för folkbildningsverksamhelen. ABF är inne på samma tanke och menar all rådgivning, fördelning av sialsbidrag m.m. borde kunna skötas av ell av RIO och Folkbildningsförbundel konstituerat folkbildningsråd.

9. En förbättrad uppföljning och utvärdering

Inga invändningar har rests emot kommitténs synpunkter och förslag beträffande uppföljningen och utvärderingen. Tillstyrker gör bl.a. SÖ, siatens kulturråd, RIO, SFHL, LO, Nykterhetsrörelsens landsförbund och Västmanlands läns landsting.

SÖ påpekar att ell överförande till SCB av den idag omfattande folk-högskolestatisliken kräver ett omfattande arbele. SFHL efterlyser en seriös ulvärderingsforskning uiifrån folkhögskolans unika egenskaper, dess särart och dess utövare i stället för uiifrån kvaniiativa mål som ställts uppifrån.

Kulturrådet understryker att utvärderingen bör genomföras på ett sådant sätt att det blir möjligt att få en kontinuerlig belysning av hur folkhögskolans roll utvecklas inom olika delar av kulturområdet. Det gäller t.ex. den nu bristfälliga anpassningen till kulturarbetsmarknadens krav samt folkhögskolans möjligheter att spela en ökad roll för utvecklingen av metoder att nå nya grupper på kulturområilel. Om folkbildningens kulturdel förs bort från statens kulturråd, blir del än mer angelägel att få en helhetsbild av folkhögskolornas kulturverksamhet.

RIO anser bl.a. alt skolorna själva genom sina gemensamma huvudmannaorgan bör kunna initiera och utarbeta nya former och metoder för resultatredovisningen och utvärderingen. RIO anmäler också tveksamhet inför eventuella krav på inlämnanile till myndighel av detaljerade verksamhetskostnader m.m.

10. En ny folkhögskoleförordning

De synpunkter och ändringsförslag som redovisats i del föregående återkommer i yttrandena över betänkandets avsnitt om folkhögskoleförordningen, som generellt anses kunna förenklas ännu mer än som skett. Men där redovisas också ändringsförslag av annat slag och som anknyter

87

till de delar av förslaget till ny förordning som tidigare inte diskuterats i Prop. 1990/91:82 betänkandet. Bilaga 2

De vanligaste och viktigaste invändningarna och synpunkterna refereras i det följande.

Förslaget att varje skola skall ha en styrelse, vars sammansättning och ansvarsområde bestäms av huvudmannen, tillstyrks av bl.a. SÖ, Landstingsförbundet, RIO och några landsiing. Landstingförbundei anser emellertid all del klarare måsle framgå alt del skall vara möjligt för ell landsting, inom vars område det finns en eller fiera landstingsdrivna folkhögskolor, all för den eller dessa efter fritt skön utse var sin styrelse eller en gemensam styrelse eller uppdra åt utbildningsnämnden att tillika vara styrelse för en eller fiera folkhögskolor.

Av rakt motsatt uppfattning är SFIIL, LR och SFEF och en rad företrädare för folkhögskolornas styrelser och lärarråd, bl.a. vid Kyrkeruds och Vimmerby folkhögskolor. Enligt dem bör i förordning föreskrivas all varje skola liksom nu skall ha en egen styrelse. Då kan styrelsen spela en aktivare roll, menar SFHL. Styrelse och personal kan ha regelbunden kontakt. Styrelsens personkännedom kan bli en styrka i utvecklingsarbetet och vid lösandel av olika problem. Landslingsskolor ulan egen styrelse riskerar att försvinna i landstingens övriga verksamhet. Särskill med tanke på att varje skola skall [)i'ofileras och ha en tydlig egen identitet är del viktigt med en egen styrelse. Och det är enligt LR angeläget alt varje skolstyrelseledamot kan engagera sig för den enskilda skolans behov och utveckling.

SFHL, TCO, LR och SFEF, lärarrådet vid Wendelsbergs folkhögskola m.fl. kräver också att varje skola liksom nu skall ha förordningsreglera-de lärarråd och kursråd som garantier för lärarnas och kursdeltagarnas medinfiytande. SFHL framhåller i sitt svar all lärarrådets hittills kollektiva ansvar för den pedagogiska planeringen varit ett uttryck för skolformens identitet. Rektorer har kommit och gått, men lärarkollektivet har stått för den pedagogiska kontinuiteten och förnyelsen. Lärarnas engagemang är livsviktigt och bör enligt SFHL därför även i fortsättningen tas till vara och poängteras genom all lärarrådet alltfort ges det pedagogiska ledningsansvaret. SFHL:s uppfattning är en polemik mot förslaget att rektor ensam skall ha del pedagogiska ledningsansvaret. Uppfattningen delas av Frikyrkorådet, Nykterheisrörebens landsförbund, och RIO som anser att det inte är nödvändigt all reglera frågan om vem eller vilka som har att utöva det pedagogiska ledningsansvaret - del bör i stället för framtiden vara möjligt för skolorna själva att besluta alt den pedagogiska ledningen skall utövas av rektor och lärare tillsammans eller av en särskild pedagogisk ledningsgrupp.

88

Nuvarande bidrag till studieförbundens Pp. i990/9i:82

verksamhet och anslagsframställning för '''''

studieförbunden budgetåret 1991/92 samt vissa statisktiska uppgifter över studieförbundens verksamhet

1 Nuvarande bidrag till studieförbunden m.m.

Genom prop. 1980/81:127, (UbU 36, KrU 6y, rskr. 386) om folkbildning m.m. genomfördes budgetåret 1981/82 omfattande förändringar av dåvarande statsbidrag till studiecirkelverksamhet, kulturverksamhet m.m. samt bidraget till studieförbunden. Från att tidigare har redovisats under flera olika anslag fördes det sammanlagda statsbidraget till studieförbunden och deras verksamhet med studiecirklar och kulturverksamhet upp under ett anslag Bidrag till studieförbunden m.m. Från nämnda anslag utgår statsbidrag iill studiecirklar, till kulturverksamhet i studieförbunden, till sludieförbunilens organisation, pedagogiska verksamhei och verksamhet för handikappade samt till Folkbildningsförbundet och till länsbildningsförbunden. Bidragen till kulturverksamhet samt till Folkbildningsförbundel och länsbildningsförbunden disponeras av statens kulturråd. Övriga medel disponeras av skolöverstyrelsen (SÖ).

Studiecirklar

För budgetåret 1990/91 beräknas statsbidraget för studiecirkelverksamheten uppgå till drygt 915 milj.kr. Statsbidraget består dels av två olika schablonmässigt beräknade limbidrag dels av ett antal lilläggsbidrag som stöd för särskill angelägen studiecirkelverksamhet. Det högre timbidra-get uppgår budgetåret 1990/91 till 108 kr. per studietimme. För närvarande utgår detla bidrag till sammanlagt 6 725 500 studietimmar. Det lägre bidraget som är 30 kr. per studietimme budgetåret 1990/91 utgår till övriga studietimmar som uppfyller reglerna för statsbidrag.

För studietimmar inom den s.k. fria resursanvändningen, dvs. del särskilda timbidrag som får användas till verksamhet för korttidsutbildade och andra med motsvarande särskilda behov, utgår ett tilläggsbidrag med 44 kr. per studietimme. Bidrag för delta ändamål får utgå för högst tio procent av det fastställda antalet studietimmar med det högre schablonbidraget, dvs. för högst 672 550 studietimmar.

För studiecirklar som har till syfte att utveckla handikappades färdigheter alt meddela sig eller som syftar till att informera om olika former av handikapp och dess konsekvenser eller som skall utbilda medlemmar i handikapporganisationer i avsikt alt göra dem bättre skickade att tillvarata sina intressen i samhället utgår ett tilläggsbidrag med 31 kr. per studietimme. Detta bidrag kan även utgår för vissa cirklar om minst hälften av deltagarna på grund av sitt handikapp har stora svårigheter

89

att kommunicera med andra människor. Del särskilda bidraget för han- Prop. 1990/91:82 dikappcirklar, liksom övriga tilläggsbidrag som beskrivs i det följande. Bilaga 3 utgår efter behov. Budgetåret 1990/91 beräknas tilläggsbidraget för handikappcirklar utgå för 940 000 studielimmar.

För studiecirklar som hålls i någon av de kommuner, som enligt tidigare indelning har ingått i stödområde 1 eller 2 för regionalpolitiskt företagsstöd, ulgår med vissa undantag ett tilläggsbidrag med 15 kr. per studietimme. Innevarande budgetår beräknas detta statsbidrag för 775 000 studietimmar.

Studiecirklar i annat språk än svenska och där språket är hemspråk för deltagarna är berättigade till ett lilläggsbidrag med 30 kr. per studietimme. Detla bidrag beräknas under 1990/91 ulgå till 48 000 studietimmar.

För studiecirklar i svenska, matematik eller samhällsinriklade ämnen utgår ett tilläggsbidrag med 30 kr. per studietimme. Budgetåret 1990/91 beräknas bidraget för 2 050 000 studietimmar.

För vissa universilelscirklar ulgår traktamenten och resekoslnadser-sättning till cirkelledaren. För budgelårel 1990/91 har 456 000 kr. anslagits för nämnda ändamål.

Kulturverksamhet

Budgetåret 1990/91 har 130 milj.kr. anslagils för kulturverksamhet, varav 126.3 milj.kr. till sådan verksamhet som anordnas av studieförbund och 3,7 milj.kr. för verksamhet inom föreläsningsföreningar och andra ideella föreningar.

Detta statsbidrag får, under vissa förutsättningar, ulgå, såväl till kostnader för anordnandet av en kulturverksamhet, som till kostnader i samband med förberedande av denna verksamhet.

Bidrag till studieförbundens centrala kostnader

Till studieförbundens cenirala organisaiionskostnader utgår ett bidrag om sammanlagt 63,3 milj.kr. budgetåret 1990/91. Varje sludieförbund erhåller ett basbidrag om 200 000 kr. Ett studieförbund som bedriver verksamhet med sjöfolksinstrukiörer får statsbidrag till de kostnader som är förbundna med denna verksamhet och övriga tillgängliga medel fördelas mellan sludieförbunden i förhållande till den kulturverksamhet och det genomsnittliga anlalel statsbidragsberätiigade siudieiimmar som förbunden har haft under de tre senasie redovisningsåren.

För studieförbundens pedagogiska verksamhet och ulvecklingsarbeie utgår ett bidrag om sammanlagt 31,7 milj.kr. Della bidrag skall användas till försöks -och utvecklingsarbete samt för åtgäriler av pedagogisk natur, såsom utbildning av cirkelledare och ledare av kulturverksamhet, framställning av studiematerial och pedagogiska hjälpmedel samt anskaffande av apparater för pedagogiskt bruk. Varje sludieföi bund erhåller ett basbidrag om 100 000 kr. och övriga tillgängliga medel fördelas

90

enligt de principer som tidigare redovisats för bidragel till cenirala orga- Prop. 1990/91:82 nisationskostnader. Bilaga 3

Ett bidrag om sammanlagt 22,4 milj.kr. utgår för studieförbundens verksamhet med handikappade. Bidraget skall användas till kostnader pedagogisk verksamhet för handikappade, produktion av studiematerial samt tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade, utbildning av funktionärer i sludieförbunden och deras medlemsorganisationer för all öka kunskapen om olika handikapp, assisterande ledare i cirklar med minst fem handikappade deltagare samt tolk för döva, dövblinda, hörselskadade och lalskadaile samt personlig assistans. Tillgängliga medel fördelas mellan sludieförbunden enligt särskilda grunder, vilka SÖ fastställer efter samråd med studieförbunden.

Övriga bidrag

Till Folkbildningsförbundet och till länsbildningsförbunden utgår ett bidrag, som budgetåret 1990/91 uppgår till sammanlagt 3,7 milj.kr. Slutligen utgår ett bidrag med 160 000 kr. till SÖ för kostnader i samband med konferenser med studieförbunden.

2 Anslagsframställningar avseende Bidrag till studieförbunden m.m.

Den 21 juni 1989 utfärdade regeringen myndighetsspecifika direktiv till SÖ för en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1991/92 -1993/94 avseende den verksamhet inom vuxenutbildningen som SÖ är ansvarig för. I enlighel med nämnda direktiv lämnar SÖ i sin anslagsframställning en redovisning över studieförbundens verksamhei 1985/86 - 1988/89.

Skolöverstyrelsen: Bidrag till studieförbunden m.m.;

1. Pris- och löneomräkning 152 587 000 kr. Eftersom det lägre schablonbidraget avses läcka en väsentlig del av kostnaderna för sådana studiecirklar som anordnas utan att cirkelledararvode ulgår, tillämpar SÖ löneomräkning endast för den del av det högre bidragel som översti ger nivån för det lägre schablonbidragei (72,2% av 108 kr.). För reste rande andel av del högre schablonbidragei och för hela del lägre scablonbidraget tillämpar SÖ prisomräkning med 13 procenl. För övri ga anslagsposter som innehåller såväl pris- som löneomräkning tilläm par SÖ genomgående prisomräkning för halva beloppet. Då något nytt avlal ännu inte träffats mellan Folkbildningsförbundet och cirkelledar nas fackliga organisationer, baseras löneomräkningen på jämförelser med det senaste cirkelledaravtalet samt med de avlal som träffats för SFl-området och för skolområdet.

2. SÖ föreslår att antalet studietimmar med del högre schablonbidragei ökar med 65 000 studielimmar budgetåret 1991/92 (-t- 5 070 000 kr).

3. SÖ föreslår en ökning av antalet studietimmar inom den sk. fria resursanvändningen med en procent (+3 276 000 kr.).

91

i-Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 82

4. SÖ föreslår att den fria resursen ökar med 50 milj.kr. inför bud- Prop. 1990/91:82 getåret 1992/93 och att detta belopp tillsammans med de befintliga med- Bilaga 3

len för detta ändamål ombildas till en utvecklingsresurs utan särskild anknytning till en timkvot. Denna resurs bör användas för kvalitetshöjande åtgärder av fördelningspolitisk karaktär.

5. I sin förra anslagsframställning föreslog SÖ att basbidragsdelen av bidraget till studieförbundens centrala organisationskostnader under en treårsperiod skulle öka från 160 000 till 300 000 kr. per studieförbund. För budgetåret 1991/92 föreslår SÖ att basbidraget höjs från 200 000 till 250 000 kr. och för budgetåret 1992/93 till 300 000 kr. per studieförbund. Förslaget medför inte någon kostnadsökning.

6. Även vad gäller bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet och utvecklingsarbete föreslår SÖ ändringar av basbidraget till varje studieförbund. För budgelårel 1991/92 föreslås basbidraget höjas från 100 000 kr. till 200 000 kr. och för budgetåret 1992/93 till 320 000 kr. per studieförbund. Förslaget medför ingen kostnadsökning.

7. Bidraget till studieförbundens verksamhet för handikappade föreslås öka med 2 milj.kr. uniler vart och ett av de tre kommande budgetåren, varav 0,5 milj.kr. under respektive budgetår bör avsällas för bidrag till teknisk anpassning av studiematerial för synskadade och dövblinda. Vidare föreslår SÖ att den del av anslagsposten som avser tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade blir förslagsvis betecknad samt att även detta bidrag, inom ramen för ovan föreslagna ökningar, räknas upp med 0,5 milj.kr. för vart och ett av budgetåren under 1991/92-1992/93.

8. SÖ föreslår all en ny anslagspost. Bidrag till studieförbundens verksamhet för invandrare, uppförs fr.o.m. budgetåret 1991/92. Till denna anslagspost bör överföras 573 000 kr. från anslagsposten Bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet och utvecklingsarbete samt 1,3 milj.kr. från anslaget Undervisning för invandrare i svenska språket m.m. avseende uppsökande verksamhet och barntillsyn. Därutöver föreslår SÖ reformer med 2 milj.kr. budgelårel 1991/92 och med 1 milj. kr. under vardera budgetåren 1992/93 och 1993/94.

9. Anslagsposten Bidrag till studiecirklar är underbudgelerad. Anledningen till detta är dels all verksamheien under några år ökat mer än beräknat, dels att ingen ökning beräknades i 1988 års budgetproposition. SÖ beräknar med anleilning av underbudgeleringen en ökning av anslagel med 45 milj.kr.

Statens kulturråd: Bidrag till kulturverksamhet i studieförbunden m.m.; För budgetåret 1991/92 föreslås en ökning av bidraget till kulturverksamhet med 34,3 milj. kr., varav 20 milj.kr. avser reformmedel och resterande del kompensation för koslnad.sökningar. Rådet fötordar en översyn av de nuvaranile bidagsreglerna så att den nuvarande kultur-gruppsverksamheten i framtiden ges möjligheter att på ett väl fungerande sätt ingå som en del av den estetiska studiecirkelverksamheten. Vid en sådan förändring menar råitet dock all den del som innefattat kulturprogram bör kvarstå. Dock bör vissa förändringar göras vad gäller för-

92

delning av bidraget mellan de olika studieförbunden, så att bidraget Prop. 1990/91:82 grundas på en sammanvägning av antal arrangemang och andelen redo- Bilaga 3 visade statsbidragsberätiigade kostnader för genomförd kulturverksamhet. Vid beräkning av kulturprogram i sludieförbunden bör den totala bidragssumman uppgå till 100 milj. kr. i ett ingångsskede.

För Folkbildningsförbundet och länsbildningsförbunden föreslås för budgetåret 1991/92 en ökning med 1 405 000 kr., varav 1 milj.kr avser förstärkning av verksamheten och återstående del kompensation för prisökningar.

3 Vissa statistiska uppgifter över studieförbundens verksamhet 1985/86 -1988/89

SÖ har i rapporten Studieförbunden inför 90-talet belyst studieförbundens förutsättningar och verksamhet utifrån olika aspekter. Rapporien avser perioden 1981/82 - 1986/87. I den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1991/92 - 1993/94 ger SÖ en resultatanalys för budgetåren 1985/86 - 1988/89. Analysen grundar sig främsl på data ur databasen över studieförbundens verksamhet (STUV).

Fördelning av studietimmar på olika ämnesområden

Studieförbundens cirkelverksamhet redovisas på nio huvudämnesgrupper'. Fördelningen av studiecirkeltimmar på de olika ämnesområdena är ojämn. Drygt 40 procenl av samtliga statsbidragsberätiigade studiecirkeltimmar som anordnades under verksamhetsåret 1988/89 anordnades inom det estetiska området. Inom detla område utgör musikcirklar av olika slag den största delen, följt av slöjd och konsthantverk.

Cirkeltimmar inom det samhällsvetenskapliga ämnesområdet kommer därnäst med ca 18 procent av antalet sludiecirkeltimmar och därefter följer språkcirklar med 1 1,4 procent. Antalet cirkeltimmar inom den sist nämnda ämnesgruppen har minskat med drygt 2 procent under den period resultatanalysen avser. Övriga ämnesområden uppvisar mellan två och nio procent av det totala antalet statsbidragsberätiigade studietimmar under årel 1988/89.

Verksamhetens fördelning på ämnesgrupper ser helt annorlunda ut om hänsyn las för den del där lilläggsbidragel för den s.k.fria resursanvändningen har utgått, dvs det tilläggsbidrag som ulgår för verksamhei för korttidsutbildade och för andra grupper med särskilda behov. Största andelen studietimmar, 33 procent, uppvisas inom ämnesområdet samhällsvetenskap medan motsvarande andel för den estetiska ämnesgruppen utgörs av 24 procenl.

' Beteendevetenskapliga, estetiska, företagsekonomiska, matematik och naturvetenskapliga, medicinska, samhällsvetenskapliga, språk, teknik och övriga ämnesområden.

93

Siudiecirkelverksamhet med tUläggsbidrag Prop. 1990/91:82

Förutom tilläggsbidraget för den s.k. fria resursanvändningen, som be- °

handlas i föregående avsnilt, utgår skilda lilläggsbidrag för särskilt angelägen studiecirkelverksamhet. 1 resultatanalysen redovisar SÖ att för knappt 30 procent av det totala antalet slalsbidragsberättigade studietimmar utgick tilläggsbidrag under verksamhetsåret 1988/89. Det sk. regionalpolitiska til läggsbill råget har inle medtagits eftersom det är av en annan art än övriga tilläggsbidrag.

Det bidrag som utgår för cirklar i svenska, matematik och samhälls-inriktade ämnen utgör här den största gruppen med 66 procent av samtliga studietimmar med lilläggsbidrag. Därnäsl följer studietimmar inom handikappområdet med 31 procent lirider verksamhetsåret 1988/89.

Deltagare

Det genomsnittliga antalet deltagare per studiecirkel uppgår under perioden till 8,4. En uppdelning av deltagarna efter kön visar att kvinnorna utgör 59 procent av antalet deltagare.

Tabell 1. Studieförbundens andelar i procent av statsbidragsberätiigade studiecirkeltimmar

Studieförbund

1985/86

1986/87

1987/88

1988/89

ABF

30,12

29,82

30,85

30,29

FS

2,98

3,11

3,22

3,21

FU

7,01

7,00

6,86

6,88

Sfr

9,54

9,44

9,98

10,73

KFUK/M

1,01

1,09

1,09

1,16

SV

18,83

18,15

18,20

18,00

NBV

5,20

5,18

5,27

5,40

SISU

-

0,79

1,14

1,58

Mbsk

11,28

11,58

1 1,07

1 1,04

SKS

4,06

4,30

3,94

3,97

TBV

9,97

9,54

8,38

7,74

Summa 100,00 100,00 100,00 100,00

94

Tabell 2. Statsbidragsberätiigade studietimmar 1988/89 Prop. 1990/91:82

Nedan redovisas antal statsbidragsberätiigade studietimmar enligt sluire- Bilaga 3 dovisning budgelårel 1988/89.

Studie-

Högre

Lägre

Högre + lägre

förbund

schablon

schablon

schablon

ABF

1 936 591

1 026 145

2 962 736

FS

196 920

117 285

314 205

FU

449 463

223 634

673 097

Sfr

602 907

446 646

1 049 553

KFUK/M

67 771

46 152

113 923

SV

1 188 552

572 063

1 760 615

NBV

331 183

197 032

528215 SISU

71 500

83 066

154 566

Mbsk

723 105

356 369

1 079 474

SKS

265 970

122 193

388 163

TBV

631 038

125 607

756 645

Totalt

6 465 000

3 316 192

9 781 192

95

Tabell 3. Studiecirklarnas procentuella fördelning på huvudämnesgrupper

Fördelningen anges i procent av den totala studiecirkelverk.samheten

Prop. 1990/91:82 Bilaga 3

Huvudämnesgrupp

1985/86

1986/87

1987/88

1988/89

Beteendevetenskap,

8,7

9,2

8,9

9,1

humaniora

Estetiska ämnen

35,9

35,9

35,5

35,9

(konstv, teater.

musik etc)

Företagsekonomi,

1,4

1,3

1,3

1,2

handel, kontor

Matematik, natur-

6,8

6,4

7,1

7,6

vetenskap

Medicin, hälso- och

2,9

3,1

1,8

1,8

sjukvård

Samhällsvetenskap,

18,0

18,2

19,8

20,0

information

Språk

15,1

14,5

14,4

12,8

Teknik

2,8

2,9

2,9

3,1

Övrigt

8,4

8,5

8,3

8,5

Summa

100,0 100,0 100,0 100,0

96 Tabell 4. Deltagarnas procentuella fördelning på huvudämnesgrupper Prop. 1990/91:82

Fördelningen anges i procent av den totala studiecirkelverksamheten. tJilaga i

Huvudämnesgrupp

1985/86

1986/87

1987/88

1988/89

Beteendeveienskap,

10,2

10,7

10,3

10,5

humaniora

Estetiska ämnen

33,0

33,2

32,8

33,5

(konstv, teater.

musik etc)

Företagsekonomi,

1,6

1,5

1,5

1,4

handel, kontor

Matematik, natur-

7,6

7,2

7,8

8,4

vetenskap

Medicin, hälso- och

3,1

3,2

2,0

2,0

sjukvård

Samhällsvetenskap,

18,9

19,0

20,7

20,6

information

Språk

14,5

14,1

14,2

12,4

Teknik

2,9

2,9

2,8

3,1

Övrigt

8,2

8,2

7,9

8,1

Summa 100,0 100,0 100,0 100,0

Tabell 5. Genomsnittligt antal deltagare

Det genomsnittliga antalet deltagare i studiecirkelverksamheten redovisas nedan.

Studieförbund

1985/86

1986/87

1987/88

1988/89

ABF

8,5

8,5

8,5

8,3

FS

10,5

10,3

10,4

10,3

FU

8,9

9,0

8,9

8,7

Sfr

7,9

7,8

7,6

7,6

KFUK/M

8,8

8,7

8,6

8,4

SV

8,1

8,1

8,2

8,2

NBV

7,9

7,9

7,9

8,0

SISU

-

9,0

9,0

8,9

Mbsk

8,3

8,1

8,2

8,1

SKS

9,6

9,6

9,6

9,5 ,

TBV

8,6

8,7

8,8

8,8

Totalt 8,5 8,5 8,5 8,4

97 Tabell 6. Studietimmar per län verksamhetsåret 1988/89 Prop. 1990/91:82

Nedan redovisas studietimmarnas fördelning per län. Bilaga .'>

Län

Befolkn %

Procent stt

antal stt

AB

20,04

17,76

1 738 037

C

3,11

2,88

281 510

D

2,94

3,86

377 945

E

4,64

5,93

580 612

F

3,47

2,94

287 888

G

2,00

2,09

204 117

H

2,71

2,51

245 471

0,65

0,69

67 148

K

1,73

1,64

160312 L

3,21

2,53

248 021

M

9,05

9,35

915 625

N

2,84

2,85

278 779

O

8,85

10,55

1 032 603

P

5,01

5,78

565 675

R

3,10

2,68

261 956

S

3,25

2,43

237 909

T

3,10

3,26

319 199

U

3,06

2,44

238 771

W

3,24

2,52

246 342

X

3,36

3,58

350 568

v

3,04

2,78

272 159

z

1,52

1,58

154 166

AC

2,90

4,27

4 17 923

BD

3,18

3,12

305 391

S:a 100,00 100,02 9 788 127

98 Tabell 7. Genomsnittligt statsbidrag per studietimme 1988/89 Prop. 1990/91:82

Bilaga 3

Studie-

Studie-

Stats-

Genomsnitt

förbund

timmar

bidrag

kr. per stt

ABF

2 962 736

268 747 914

90:71

FS

314 205

25 277 469

80:45

FU

673 097

56 664 215

84:18

Sfr

1 049 553

80 513 949

76:71

KFUK/M

113 923

8 821 027

77:43

SV

1 760 615

162 859 827

92:50

NBV

528 215

44 992 145

85:18

SISU

154 566

1 1 283 049

73:00

Mbsk

1 079 474

89 776 236

83:17

SKS

388 163

33 311 687

85:82

TBV

756 645

74 697 172

98:72

Totalt 9 781 192 856 944 690

Tabell 8. Bidrag till studieförbundens centrala organisationskostnader

Studie-1985/86 1986/87 1987/88 1988/89 förbund

ABF 16 336 660 16 682 445 17 261864 17 695 866

FS 1762 700 1781840 2 079 602 2 201103

FU 3 970 290 3 947 850 4 000 193 4 065 519

Sfr 4 487 290 4 817 455 5 087 436 5 323 686 KFUK//

M 552 920 624 145 696 964 765 468

SV 9 802 050 10 056 425 10 015 485 10 207 044

NBV 2 812 210 2 859 510 2 868 287 2 952 998

SISU - 597 470 633 485 778 887

Mbsk 6 084 820 6 081850 5 986 586 6 213 034

SKS 2 196 980 2 283 330 2 904 545 3 057 417

TBV 5 454 080 5 537 680 5 393 553 5 374 978

S:a 53 460 000 55 270 000 56 928 000 58 636 000

Anm: Fr.o.m. budgetåret 1987/88 fördelas bidragel på grundval även av kulturverksamheten.

99 Tabell 9. Bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet och Prop. 1990/91:82

utvecklingsarbete o-i ->

Studie- 1985/86 1986/87 1987/88 1988/89 förbund

ABF 8 141544 8 417 948 8 615 995 8 827 942

FS 814 680 951165 976 238 1036 999

FU 1 936 836 1 928 044 1 952 978 1 984 229

Sfr 2 199 636 2 357 194 2 505 909 2 623 450 KFUK/

M 199 728 243 545 273 079 307 612

SV 4 901220 4 868 849 5 012 129 5 104 479

NBV 1348 164 1337 403 1377 333 1419 004

SISU - 200 008 240 796 314 430

Mbsk 3 011 688 2 929 306 2 963 183 3 075 291

SKS 1 035 432 1317 779 1 395 773 1 472 055

TBV 2 691 072 2 608 759 2 661 587 2 649 509

S:a 26 280 000 27 160 000 27 975 000 28 815 000

Anm: Fr.o.m. budgetåret 1986/87 fördelas bidraget på grundval även av kulturverksamheten.

100 Nuvarande statsbidragssystem till P''op- i990/9i:82

folkhögskolorna m.m. och SÖ:s '"''''

anslagsframställning avseende bidrag till driften av folkhögskolor m.m. budgetåret 1991/92 samt vissa statistiska uppgifter över folkhögskolornas verksamhet

1 Nuvarande statsbidrag till folkhögskolorna m.m.

Statsbidrag till driften av folkhögskolorna lämnas i form av allmänt bidrag, tilläggsbidrag och särskilda bidrag. Därutöver utgår vissa andra bidrag.

Det allmänna bidraget utgår i form av ett schablonbidrag per elevvecka, beräknat genom att talet 0.0036 multipliceras med årskostnaden för en gnomsnittlig lärarlön jämte sociala avgifter. Sedan budgetåret 1983/84 har varje folkhögskolas slalbidragsberättigade volym begränsats. Det allmmänna bidraget justeras med avseende på två olika förhållanden. Fullt bidrag utgår endast om lärartätheten uppgår till 2,1 undervisningstimmar per elevvecka. Bidraget justeras även med hänsyn till den faktiska lönekostnaden vid den enskilda skolan. Utöver del allmänna bidraget utgår bidrag för kallorls- och semesterlönelillägg, tjänstledighetslöner saml löneförstärkning för lektorsbehöriga ämneslärare. Skolorna får även ersättning för den nedsättning av rektors undervisningsskyldig-hel som SÖ har fastställt.

För deltagare som är i särskilt behov av stöd i undervisningen utgår ett särskilt bidrag som motsvarar 0,5 elevveckor. Det är avsett för åtgärder som underlättar studiesituationen för psykiskt, fysiskt, socialt och språkligt handikappade elever. Åtgärderna kan vara ökad lärartäthet, elevassistans, anskaffande av särskild utrustning etc.

Bidag till extra slöd utgår dessutom inom en begränsad ram för mer omfattande musikundervisning

1 den mån handikappresursen inte räcker för all ge slöd åt särskilt resurskrävande handikappade studerande, kan ett bidrag ulgå till extra förstärkningsåtgärder, t.ex för elevassistenter. Inom en given ram prövas ansökningar om della bidrag.

För vissa korta kuiser för handikappade - s.k. anpassningskurser - utgår särskilt bidrag. Till Samernas folkhögskola och till Finska folkhögskolan utgår ett statsbidrag, som är avsett att ge skolorna kompensation för uteblivet landstingsbidrag.

För utbildning av tolkar för döva, dövblinda saml vuxendöva/hörsel-skadade samt även för leckenspråkslärarutbildning utgår särskilda bidrag.

Därutöver utgår specificerade bidrag för SÖ:s konferenser med företrädare för folkhögskolan, särskilda åtgärder för folkhögskolans kulturarbete, medel för samrådskretsar, särskilt bidrag till Vårdinge folkhög-

skola. Folkhögskolornas informationstjänst, bidrag för att täcka ev. Prop. 1990/91:82 driftsunderskott vid Samernas folkhögskola, nordkaloltlinjen vid Torne- Bilaga 4 dalens folkhögskola, föreningen Nordisk folkhögskola i Geneve saml särskilt statsbidrag för nordiskt elevutbyle.

2 SÖ:s anslagsframställning avseende Bidrag till driften av folkhögskolor m.m.

1. Löne- och prisomräkning 39 350 000 kr.

2. Den form för begränsning av folkhögskolans undervisningsvolym, som gäller sedan budgetåret 1985/86, innebär alt varje enskild folkhögskola för budgetåret 1991/92 skall garanteras statsbidrag för en volym som baseras på genomsnittet av verksamhetens omfattning budgetåren 1988/89 och 1989/90 och att ytterligare statsbidrag skall utges i den mån folkhögskolornas samlade verksamhei inle överskrider en fastställd totalvolym. SÖ konstaterar att dennna totalvolym, som en följd av inrättandet av nya skolor under senare år, bör ökas med 3 000 bidragsveckor årligen under den kommande treårsperioden, vilket motsvarar en kostnad av ca 2 milj.kr budgelårel 1991/92. SÖ lägger emellertid inget förslag om hur volymproblemet för de små skolorna skall lösas eftersom folkhögskolekommittén har alt föreslå förändringar av nuvarande statsbidragssystem. SÖ föreslår därför all den totala volymen för folkhögskolans reguljära verksamhei skall vara oförändrad, dvs 701 050 bidragsveckor för budgetåret 1991/92.

3. Med hänsyn till all anslaget är underbudgeieral föreslår SÖ att det allmänna bidraget under vissa delposter räknas upp med 30 308 000 kr.

4. SÖ föreslår att anslagsposten Extra förslärkningsåtgärder, utöver pris- och löneomräkning, räknas upp med 3 370 000 kr. budgetåret 1991/92 och med 4 milj.kr. vardera budgetåren 1992/93 och 1993/94. Syftet med dessa höjningar är alt öka studieförutsättningarna för studerande med funktionshinder av skilda slag.

5. Utöver sedvanlig pris- och löneomräkning föreslås anslagsposten Kostnader för vissa anpassningskurser för synskadade, vuxendöva, afati-ker m.fl. öka med 1 480 000 kr. budgelårel 1991/92. För budgetåren 1992/93 - 1993/94 föreslås reform medel med 1 490 000 kr. respektive med 740 000 kr. Härigenom kan verksamheten för främsl synskadade och vuxendöva utökas.

6. SÖ föreslår att anslagsposten Tolkutbildning, utöver pris- och löneomräkning, ökas med 2,1 milj. kr. budgetåret 1991/92 och med vardera 1 milj.kr. budgetåren 1992/93 och 1993/94 i syfte att utöka lolkuibildningen för döva och dövblindas behov. I planeringsunderlaget ingår teckenspråksutbildning soni förberedelse för lolkuibildningen, en utvecklingsresurs knuten till Västanviks folkhögskola och fortbildning för teckenspråkslärare.

3 Vissa statistiska uppgifter över folkhögskolans verksamhet

Uppgifterna är hämtade från SÖ:s fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92 - 1993/94.

3.1 Kurser

Antalet långa kurser, dvs. kurser längre än 15 veckor, har ökat något under perioden 1986/87. De långa kurserna utgör ca. 75% av skolornas samlade verksamhetsvolym. Av de långa kurserna utgör den andel som består av allmänna kurser ca. 40%.

Kortkursverksamheten expanderade fram t.o.m. 1982 men har sedan minskat. Under den senaste femårsperioden har kortkurserna utgjort ca. en fjärdedel av kursverksamheten uttryckt i elevveckor. Del är främst kurser, som är kortare än en vecka som har minskat i antal.

Tab. I

Antal kurser och elevveckor budgetåren 1986/87 - 1988/

Prop. 1990/91:82 Bilaga 4

långa kurser

veckokurser

korta kurser

antal elevveckor

antal elevveckor

antal elevveckor

1986/87

9639 118600

1987/88

9121 111900

1988/89

8621 107300

Tab. 2

Korta kurser; fördelning efter huvudman. Antal elevveckor

landsling/siödförening

rörelseskolor

1-15 veckor 1-6 dagar

1-15 veckor 1-6 dagar

1986/87 25000 46700

1987/88 24000 43400

1988/89 21500 42000

38700 71900

41300 68500

44200 65300

3.2 Deltagare

Deltagarantalet har under senare år varit i del närmaste konstant. Varje år kommer omkring 18 000 personer till folkhögskolornas långa kurser. Antalet kursdeltagare i kurser kortare än en vecka har minskat under perioden men fortfarande är del omkring 190 000 personer som deltar.

Tab. 3

Antal dellagare i folkhögskolekurser 1986/87 - 1988/89

103 Antal deltagare

Prop. 1990/91:82 Bilaga 4

långa kurser

veckokurser

korta kurser

15 veckor

1-14 veckor

1-6 dagar

1986/87

1987/88

. 27600

1988/89

186600 Tab. 4

Antal deltagare på olika kurslyper 1986/87-1988/8

Allmän kurs

Allmän kurs med särskild inriktning

Särskild linje

1986/87

6907 (38%)

5797 (32%)

5271 (29%)

1987/88

7268 (39%)

5622 (31%)

5479 (30%)

1988/89

7114 (39%)

5817 (32%)

5112 (29%)

Tab. 5

Dellagare på allmänna kurser; ålder och kön 1986/87 - 1988/89

14-

17 år

18-24 år

25-29 år

30-59 år

-60

år

tot.

m

k

m k

m

k

m k

m

k

%

%

% %

%

%

% %

%

%

1986/87

16 23

15 23

1987/88

15 22

16 24

1988/89

14 20

16 27

104 Tab. 6

Utbildningsbakgrund på samtliga långa kurser 1985/86 - 1988/89

Prop. 1990/91:82 Bilaga 4

Sår

9 år

10 år

11 år

12 år

13 år

tot.

%

%

%

%

%

%

1985/86

1986/87

1987/88

n

1988/89

100 Tab. 7

Utbildningsbakgrund på allmän kurs 1986/87 - 1988/89 procent

8 år

9 år

10 år

11 år

12 år

13 år

tot.

%

%

%

%

%

%

1986/87 24 32 13

1987/88 23 30 16 1988/89 23 28 17

105 Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Inledning ......................................................................... 3

1 Principiella utgångspunkter för förslagen; folkbildningen skall vara fri och frivillig och styra sig själv ... 6

2 Mål för statsbidrag till folkbildningen ............. ... 12

3 Studieförbunden ...................................... ... 17

3.1 Särskilda villkor för statsbidrag till studie förbundens verksamhet......................... ... 17

4 Folkhögskolan .......................................... 20

4.1 Särskilda villkor för statsbidrag till folkhögskolorna 21

4.2 Ett enhetligt personalansvar för folkhögskolan 24

4.3 Fritidsledarutbildning ...................................... 26

4.4 Vissa övriga frågor ............................ .. 27

5 Ett nytt statsbidragssystem för folkbildningen .. 29

5.1 Ett samlat statsbidrag till folkbildningen . 29

5.2 Statsbidrag för viss utbildning som inriktas

möt personer med funktionshinder ........ .. 31

5.3 Statsbidrag för samiskt inriktad utbildning ... 32

5.4 Statsbidrag till kontakttolkutbildning........ 33

5.5 Vissa statsbidragsfrågor i övrigi............... 35

6 Ett folkbildningsråd bildas ........................... 36

7 Uppföljning och utvärdering av folkbildningen .. 40

8 Forsknings- och utvecklingsarbete ............... 43

9 Studiesociala frågor ................................... 44

10 Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 ........... 44

11 Hemställan .............................................. 52

12 Beslut ..................................................... 53

Bilaga 1 Sammanfattning av folkhögskolekommitténs huvudbetänkande (SOL) 1990:65) Folkhög skolan i framtidsperspektiv .................. 54

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över folkhögskolekommitténs betänkande (SOU 1990:65) Folkhögskolan i framtidsperspektiv . . 72

Bilaga 3 Nuvarande bidrag till studieförbundens verk samhet och anslagsframställning för studie förbunden budgetåret 1991/92 samt vissa statistiska uppgifter över studieförbundens verksamhet ..................................... 89

Bilaga 4 Nuvarande statsbidragssystem till folkhögsko lorna m.m. och SÖs anslagsframställning avseende bidrag till driften av folkhögskolor m.m. budget året 1991/92 samt vissa statistiska uppgifter över folkhögskolornas verksamhet.......... 101

Norstedts Trycken, Stockholm 1991