Vad händer med folkhögskolan? : en fakta- och debattbok från Folkhögskolekommittén

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

VAD HÄNDER MED FOLKHÖG- SKOLAN . En 00h debattbok fakmrån Fallehágsleoleleommittén

Statens offentliga utredningar

554W

1989:97

?få

Utbildningsdepartementet

Vad händer med

folkhögskolan?

En fakta- och debattbok från

folkhögskolekommittén a_

Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981 - 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr 38-12078-X.

Beställare eller friexemplar kan beställa som är berättigade till remissexemplar sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 81° - l2°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°° - 16°° (endast internt)

ISBN 91-38-10445-8 1989 ISSN O375-25OX Graphic Systems AB, Göteborg Stockholm 1989

FÖRORD

Folkhögskolekommittén, som har arbetat sedan augusti 1988, fick i slutet av juni 1989 tilläggsdirektiv av den då nytillträdde skolministern Göran Persson. Enligt dessa fick kommittén i uppdrag att färdigställa ett diskussionsmaterial och ”inbjuda till en bred diskussion om folkhögskolans framtida roll och uppgifter. Kommittén har valt att fullgöra uppdraget genom att ge ut denna fakta- och debattbok. Boken är i första hand avsedd som utgångspunkt för diskussioner inom folkhögskolorna med personal och elever, huvudmän och styrelser. Den bör emellertid också kunna vara av intresse i en vidare krets av utbildnings- och folkbildningsintresserade. Debatten skall ge vägledning för folkhögskolekommitténs som skall resultera i färställningstaganden diga förslag senast l september 1990. Huvuddelen av boken är en som av folk-.

faktasammanställning gjorts

högskolekommitténs båda sekreterare Agneta Charpentier och Olof Wennås. Faktasammanställningen introduceras ett kort av genom inlägg kommitténs ordförande om vad som är huvudfrågorna i debatten om folkhögskolans framtid. Avslutningsvis presenteras fyra hållna personligt inlägg av fristående debattörer.

Stockholm i november 1989

Gunnar Svensson, ordförande, Stig Lars Gustafsson, Helge Hagberg, Hjertén, Berit Oscarsson, Elisabeth Persson, Karin Starrin, Carl-Johan Wilson.

Innehållsförteckning

Tänk om vargen är här av Gunnar Svensson

Så växte fram 13 folkhögskolan En skola för 13 bondeungdomen En skola för folkrörelserna och demokratin 15

19 Reformen 1977 - intentioner och verklighet och 19 Propositionen riksdagsbeslutet 20 Författningsregleringen efter 1977 22 Utvecklingen

särart 25 Folkhögskolans

29 Mångfald och profilering huvudmän och 29 Folkhögskolornas profiler storlek 33 Skolornas och geografiska spridning av kurser 35 Utlokalisering och internatboende 37 lnternatplalser

spännvidd

folkhögskolorna 52

Uppdragsutbildning

Kurser för funktionshämmade 53

som förberedelse för högskolestudier 54 Folkhögskola

Kortkurserna 59

67 Kursdeltagarna Kön och ålder 67

Hemort 68

68 Utbildningsbakgrund

Studiesyfte

Kostnader och intäkter

Tid, rum och egna pengar - om kvinnor på folkhögskola

TÄNK OM VARGEN ÄR HÄR

av Gunnar Svensson

Det är dags för en folkhögskoleutredning igen. Luttrat folkhögskolefolk

tar detta med jämnmod och möter den arbetande folkhögskolekommittén med lugn tillförsikt. Man har vant sig vid att folkhögskolan med jämna mellanrum sätts under Kärva

lupp. formuleringar i utredningsdirektiv

kan i förstone verka uppskakande. l slutändan brukar det hela ändå leda till något som är bra för folkhögskolan. Det ständigt återkommande talet om folkhögskolans kris har hittills alltid visat sig ogrundat. Frågan vad som händer med folkhögskolan har det funnits anledning att ställa många under de senaste

gånger årtiondena då det allmänna

skolväsendet steg för steg har byggts ut och förbättrats.

Det började när vi fick den nioåriga grundskolan vars uppgift blev att

ge alla ungdomar just det slags utbildning som folkhögskolan erbjudit, om också i något annorlunda former. Fackskolans tillkomst var det första tecknet på att behövde

ungdomsutbildningen förlängas ytterligare.

Flera fackskolekurser hade motsvarigheter i folkhögskolan. Fackskolan kom snart att ingå i den sammanhållna gymnasieskolan, som drog till sig allt större andelar av årskullarna. I dag talar vi allmänt om att det behövs en 12-årig ungdomsskola som grund för yrkesarbete eller fortsatta studier, och ungdomarna håller med om detta. Våren 1989 sökte 98 procent av dem som skulle lämna grundskolan till en plats i gymnasieskolan. Varje gång en ny utbildningsreform lanserats, som på ett genomgripande sätt förbättrat ungdomarnas studiemöjligheter, har känt många folkhögskolan hotad och varnat för kris. Kriserna har dock hittills uteblivit. Folkhögskolorna har kunnat utvecklas på ett mycket positivt sätt parallellt med övriga skolformer. Verksamheten har vuxit i omfattning och nya skolor har startats. Krisvarnarna har kunnat stämplas som håglösa pessimister.

som krishotad. De flesta Det är svårt att uppleva dagens folkhögskola skolor har en febril aktivitet i gång. De rustar upp sina hus, bygger nytt och investerar i framtiden. Men ändå finns det orosmoln. - Allt fler skolor talar om Den lån-

på allvar rekryteringssvårigheter.

i allmänna som skall kärnan i ga folkhögskolekursen ämnen, utgöra håller ställen verksamheten, på att försvinna på sina håll. På ett tjugotal är kursen hotad och därmed också statsbidraget enligt de regler som nu

gäller. - Allt fler kurser utvecklas till specialkurser. Alldeles yrkesinriktade utmärkta sådana, men i förlängningen är det fara värt att yrkesbetoningen och specialiseringen tar överhanden över den ”allmänna medborger- Det finns vaknar liga bildningen”. risk för att många folkhögskolerektor upp en vacker dag och befinner sig basa över en yrkesskola på landet. - Tillkomsten för med sig att de ungdomar som söker av speciallinjer i allt större utsträckning redan gått igenom gymsig till folkhögskolorna nasieskolan. blir en andra gymnasial utbildning som för- Folkhögskolan bättrar den första och leder ett steg närmre yrkesvalet. - sin betydelse. Allt färre elever lnternatmiljön är på väg att förlora och den sociala som alltid präglat och lärare bor på skolorna gemenskap be-

folkhögskolan håller på att försvagas. Kortkursdeltagare på tillfälliga

och arrangerar ibland också samsök tar hand om övernattningsrummen kvämen. Det finns om en herdepojke som skrämde folk en gammal folksaga han stor oro och med att ropa Vargen är här! Till en början åstadkom förvirring, men efter hand tog människor allt mindre notis om varningsropen och till slut var det ingen som lyssnade. Då kom vargen. lnte kan det väl vara så illa för folkhögskolan att den lyssnat på varför vad som egentligen sker? Tänk ningsrop för länge och blivit okänslig om faran ändå lurar? Tänk om vargen redan är här? består att få elever. De sko- Folkhögskolans problem inte i svårigheter med att den allmänna kursen har

lor som har bekymmer upprätthålla

fullt till andra kurser. Totalt sett skulle folkhögskoleupp med sökande säkert ha vuxit om inte regering och riksdag i börverksamheten kraftigt satt ett tak för Skolformen behåller sin jan av 80-talet expansionen. talar väl om den. Eleverna slugamla popularitet. Skolfolk och politiker skolor och lärare. Det hade de ingen anledning att göra ter upp kring om de inte var tillfredsställda med sina studier, på vilka de satsat mycket både av tid och pengar.

Problemet för folkhögskolan är att den har svårt att finna sin roll i framtidens utbildningssamhälle. Folkhögskolans sudegen profil börjar das ut när skolorna i stigande utsträckning ordnar kurser som lika väl skulle kunnat stå på komvux”, eller gymnasieskolans högskolans program. Folkhögskolan måste nu hitta en egen nisch, säger

många. Något att

vara oslagbar på och som garanterar stabilitet och framgång i verksamheten. Tanken är nog god men ordvalet är felaktigt. Det är inte fråga om hur en kommersiell verksamhet skall kunna hävda sig på marknaden. Det intressanta är vilket skall ha i framsamhällsuppdrag folkhögskolan tiden. Hur kan det bästa hos folkhögskolan komma till användning i utbildning, folkbildningsarbete och kulturverksamhet? Det är folkhögsko- Iekommitténs att försöka uppgift svara på den frågan och att formulera ett för folkhögskolan. Givetvis inom ramar

framtidsuppdrag som passar

en fri skolform. Två frågor är centrala när det gäller att definiera uppdraget. Den första frågan gäller vilka grupper i samhället som i första hand skall kunna komma i åtnjutande av folkhögskolornas resurser. Svaret på den frågan är till en del mycket enkelt. Fortfarande finns drygt en och en halv miljon människor i vårt samhälle som inte fått fullständig grundskoleutbildning. Snart har vi en 12-årig ungdomsutbildning för alla. Det kommer i framtiden att bli svårt att få ett bra jobb utan betyg från gymnasieskolan. Allt fler får anledning att bättra på sina studier. Så länge vi har utbildningsklyftor i samhället måste folkhögskolorna gå i spetsen för att överbrygga dem. Folkhögskolestudier är den bästa formen för många av dem som är ovana och osäkra inför en ny studiestart. Ansträngningar för att utjämna utbildningsnivån blir allt viktigare ju större roll utbildningen i samhället. Bristande spelar grundkunskaper kommer i framtiden att upplevas som ett alltmer besvärande handikapp. Men ändå kan de korttidsutbildade bli enda aldrig folkhögskolans

målgrupp. Folkhögskolans resurser och förmåga räcker till för så mycket

mer. Frågan om vilka som skall prioriteras blir därmed grupper en fråga om vilket innehåll som skolornas kursutbud skall ha. Folkhögskolorna har alltid varit folkbildare. Den långa vinterkursen som dominerade verksamheten länge gav kunskaper i de nyttiga och nödvändiga ämnena. Men därutöver förekom många gånger mycket avancerade inslag av filosofi, litteratur, konsthistoria politisk ideologi, och annat, allt efter skolans inriktning och De fria arbetsfor-

förmåga.

merna har alltid men stimulans hyllats. Ingen korvstoppning till eget fritt

kunskapssökande. Strävan är att sätta in studierna i ett helhetsperspektiv och låta dem präglas av en humanistisk människosyn. Så är det än i dag trots yrkesinriktning och specialisering. Fast nog är det lätt att tänka sig att folkbildningsprägeln blir svagare ju mer utbildningen inriktas på bestämda yrkesroller. Den andra fråga som folkhögskolekommittén har anledning att ställa för att få till stånd en diskussion om folkhögskolans uppgifter i framtiden gäller hur folkbildningsarvet skall förvaltas. Vilket utrymme skall folkhögskolan ge åt ett studiearbete som inte omedelbart kan relateras till stadiebundna, kompetensgivande utbildnings-

program? Vilket behov finns det av ett fritt kunskapssökande som får ta

sig helt egna vägar? Den svenska folkbildningen har när den fungerat som bäst utgjort en plogbill som banat väg för verksamheter och värderingar som hade haft svårt att tränga sig fram inom utbildningsbyråkratin, mer beroende på tröghet och försiktighet än på ovilja. Det är lätt att exemplifiera med det strävsamma basarbete som folkbildningen bedrev för demokratins genombrott. Folkhögskolor och folkbildningsorganisationer gick här hand i hand. Även i dag sker banbrytande insatser fastän vi kanske inte alltid är medvetna om det. Det sker stegvis och utan dramatik. Tänk t.ex. på vad alla gräv-där-du-står-cirklar har betytt för att öka intresset för kulturarvet och människors tilltro till den egna förmågan att genomföra ett seri-

öst studieprojekt. Gräv-där-du-står-rörelsen har ingen identifierbar ini-

tiativtagare. Den har utvecklats genom folklig kraft. Idén till grävcirklarna hade aldrig kunnat kläckas på någon länsskolnämnd. På samma sätt är det med den växande amatörverksamheten i körer, teatergrupper, folkmusikgrupper och rockband. Den är inte resultatet av specialdestinerade kulturpolitiska reforminsatser. Den har kunnat utvecklas av egen kraft genom att studieförbund och folkhögskolor haft möjlighet att fånga upp och stärka nya behov och intressen. När utbildning och ekonomi förbättras och fritiden ökar då ökar också människors vilja till engagemang och aktivitet som ger livet innehåll och mening. En ny grund har därmed lagts för ett brett kultur- och folkbildningsarbete. Det gäller att rätt utnyttja de förutsättningar som skapats.

Folkbildningens uppgifter är självpåtagna och skall så vara. Ramar

måste finnas men friheten skall vara stor inom ramarna. Det är det som gör folkbildningen till en förnyare i kultur- och samhällsliv.

På väg mot år 2000 möter vi en snabb utveckling av informationsteknologin, ett ökat underhållningsutbud via kommersiella TV-kanaler, en ökad internationalisering, växande miljöproblem vilkas kan komlösning ma att kräva förändringar i våra levnadsvanor, nya roller och villkor på arbetsplatserna, ökad decentralisering av det politiska ansvaret. Kan vi tillgodose de krav på omställningar och nytänkande som allt detta förutsätter med de resurser som finns och kommer att finnas inom det institutionaliserade utbildningssystemet och den växande personalutbildningen? Eller behöver vi inte därutöver fristående krafter som kan stärka den demokratiska processen, den ideologiska debatten, den kulturella utvecklingen - och annat som ett framgångsrikt folkbildningsarbete kan innebära? Svaret blir naturligtvis jakande och det kan tas till utgångspunkt för diskussionen om vilken folkhögskola vi behöver i framtiden. Folkhögskolan kan välja många olika vägar. En är att hålla en låg profil och lägga sig i släptåget på det reguljära utbildningssystemet. Detta kommer alltid att ha brister som en folkhögskola kan avhjälpa och det kommer också att uppvisa luckor som kan fyllas igen på ett folkhögskolemässigt sätt. Men kanske är folkhögskolan ändå mogen för en större utmaning. En sådan är att samla alla krafter för att bli en skola som utjämnar utbildningsklyftor i ett samhälle där det finns risk för att just skillnader i utbildning och kulturvanor skapar de stora klasskillnaderna. En annan är att satsa hårt på folkbildningsinsatser för att bli en fri och förnyande kraft vid sidan av det etablerade utbildningsväsendet.

Valet är inte alldeles fritt. Det kommer bl.a. att bero på vad folkhög-

skolekommittén kan komma att föreslå och hur regering och riksdag tar ställning till kommitténs förslag. Men debatten är fri och mycket angelägen. En frisk debatt har för öv-

rigt förmågan att skrämma bort de vargar som kanske ändå smyger om-

ring här och var.

SÅ VÄXTE FOLKHÖGSKOLAN

FRAM

De tre första svenska folkhögskolorna kom till l868. De fick snart en rad efterföljare - vid första världskrigets slut fanns ett 50-tal skolor och vid hundraårsjubiléet 1968 över ett hundra. Folkhögskolorna växte fram i ett land i stark förvandling. Folkmängden ökade snabbare än tidigare - från fyra miljoner på 1860-talet till fem miljoner vid sekelskiftet. Ännu 1850 bodde ca 90 % av befolkningår senare ca 75 %. Det ekonomiska livet exen på landsbygden, femtio panderade, och expansionen kulminerade i den industriella revolutionen årtiondena före och efter år 1900. Tidens stora folkrörelser - väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen - vann hundratusentals anhängare.

En skola för bondeungdomen

Reformeringen av den kommunala självstyrelsen 1862 och av riksdagen bönderna en betydligt starkare 1866 gav framför allt de jordägande politisk ställning än tidigare. Men hade bönderna kunskaper nog för att kunna ta till vara de nya möjligheterna till inflytande? Det hade de knapoch akademiker som ivrade past, menade en grupp bonderiksdagsmän för att det även i Sverige borde upprättas bondehögskolor eller folkhögskolor”; sådana skolor fanns då sedan en tid i Danmark och Norge. och Läroverken frekventerades endast i ringa utsträckning av böndernas allmogens barn, och folkskolan gav varken den medborgerliga bildning eller den som blivande hemmansägare, kommunalmän yrkesutbildning och riksdagsmän behövde.

De första folkhögskolorna startades på privat initiativ. Men de 1862 nytillkomna landstingen blev snart ekonomiska garanter samtidigt som de ibland övertog privata skolor eller inrättade egna. initiativtagare och pådrivande var ofta radikalt och liberalt sinnade skolmän, landstingsmän och riksdagsmän. var - och särskilt rektorerna ldémässigt folkhögskolegrundarna starkt präglade av tidens nationalism, nordism och skandinavism. Fosterlandskärlek och nationalkänsla ville de väcka hos sina elever, men också intresse för vårt lands försvar, för vår historia och för våra folkminnen. Religiöst hävdade de en kristen humanism, men de motsatte sig un- dervisning i kristendomskunskap folkhögskoloma borde inte propagera för någon speciell religiös eller politisk riktning. Efter sekelskiftet gjorde sig ett starkt intresse för fornminnesforskning och hembygdsrörelse gällande. Denna ideologiska inriktning kom att prägla undervisningen vid de längre vinterkurser och kortare Sommarkurser som länge helt dominerade verksamheten. Undervisningen präglades av det talade ordet med stort utrymme för diskussioner, laborationer och fältövningar. Samtalsgrupper och studiecirklar tillkom efter hand liksom biblioteksövningar och exkursioner. Teoretiska inslag vävdes samman med praktiska. Skolorna tog allmänt avstånd från examina och betyg. Svenska, matematik, historia och etik, geografi och ekonomi. statsoch kommunalkunskap, naturvetenskap, hälsolära, teckning och sång intog framträdande plats på schemat. Härtill kom bokföring, jordbrukslära och andra yrkesförberedande ämnen. Varje skola utformade själv sin studie- och kursplan. Så fort sig göra lät skaffade nygrundade skolor egna elevhem. På kvällarna ordnades ofta debatter, föredrag eller samkväm. Samkvämen gav eleverna tillfälle att sjunga och spela, sätta upp en teaterpjäs, lära känna varandra och lärarna och knyta vänskapsband, ofta för livet. Utmärkande för folkhögskolornas företrädare var att de ständigt slog vakt om verksamhetens frihet. Bidrag ville de nog ha från stat och landsting, men så litet som möjligt av reglering. Deras uppfattning vann gehör när riksdagen 1872 tog principiell ställning för statsbidrag till den nya skolformen. Ett vanligt argument för statsstöd var att staten, som offrade så mycket läroverken och den akademiska borde stödja också folk-

på bildningen,

och den allmänna medborgarbildningen. Som villkor för sitt högskolorna bidrag satte staten att skolorna gavs lika stort bidrag från andra håll. Om

enskilda, kommuner och landsting satsade medel på skolorna, var det för staten ett bevis på att skolorna fyllde ett behov och var till samhällets gagn. Hur formulerades den nya skolformens Den första mer syfte? representativa formuleringen svarade folkhögskolornas rektorer och lärare för vid ett folkhögskolemöte 1906. Den löd så här:

”Folkhögskolan är en sådan läroanstalt, som avser att åt vuxna unga män och kvinnor meddela en allmänt medborgerlig bildning, varvid en väsentlig vikt skall läggas vid en väckande, till personligt tankeliv samt sedlig kraft och styrka fostrande undervisning i humanistiska och naturvetenskapliga ämnen, med särskild hänsyn till att lärjungarna lära känna sitt eget land, dess historiska och utveckling nuvarande samhällsförhällanden, dess andliga och materiella hjälpkällor, samt att dem i övrigt bibringa de kunskaper, som kunna förhjälpa dem till ett kraftigt arbete på de uppgifter, som vänta dem i livet.”

Formuleringen infördes i sina huvuddrag i den första folkhögskoleförordning som regeringen utfärdade, nämligen 1919 års folkhögskolestadga. Där sades också mer allmänt att undervisningen skulle ge eleverna sådana väckelser och insikter, som kunna främja deras personliga utveckling och giva dem en levande uppfattning om deras ansvar som människor och samhällsmedlemmar”.

En skola för folkrörelserna och demokratin

l takt med samhällsutvecklingen inrättades under 1900-talets första ârtionden folkhögskolor inte bara för bondeungdomens utan också för industriarbetarungdomens och för de expanderande folkrörelsernas behov. Samtidigt togs skolorna allmer i folkbildningsarbetets tjänst - de sågs inte längre enbart som ”läroanstalter. Utvecklingen var både ett led i samhällets allmänna demokratisering och en följd av av utvidgningen rösträtten. Arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen skaffade sig folkhögskolor redan före 1910 och väckelserörelserna och strax därefungkyrkorörelsen ter. Dessa ideologiskt mer profilerade skolor fick statsbidrag under ibland mycket hårt motstånd från främst dem, som slog vakt om det etablerade privilegiesamhället. De misstänkte att skolorna skulle bli härdar för ensidig ideologisk propaganda. Vid de nya rörelsefolkhögskolorna präglades av andra undervisningen idéer än de som förut dominerat i skolorna. samhällsfrågor, internationalism, politiska ideologier, bibelkunskap, kristen etik, nykterhetspolitik m.m. blev nya ämnen. De praktiska inslagen tonades ned. 15

kom bondeförbundet, liberala samlingspartiet och social- Partipolitiskt demokratin att utgöra folkhögskolornas främsta stödgrupp i riksdagen, ofta med som motståndare. Under 1920-talet upphörde i högerpartiet stort de partipolitiska kontroverserna. Folkhögskolorna sågs inte längre som skolor för en speciell samhällsgrupp eller yrkeskategori. Beträffande statens tillsyn av folkhögskolorna skedde en betydelsefull förändring 1912. l samband med att statsbidragen då höjdes, beslöt riksdagen att en statlig inspektör skulle anställas för samtliga folkhögskolor. rektorer och lärare utövade ett mycket stort infly- Folkhögskolornas tande Svenska folkhögskolans lärarförening, bildad på utvecklingen. 1902, blev redan från ett betydande och framgångsrikt organ för början folkhögskollärarnas intressen. På föreningens initiativ beslöt statsmakterna bl.a. att folkhögskoleinspektören skulle hämtas ur folkhögskolornas egna led. Från och med 1920-talet drogs folkhögskolan allt mer in i den statliga intressesfären och beslutsprocessen. Den första statliga utredningen om genomfördes 1927. Den var initierad i en bondeförfolkhögskolorna bundsmotion. De sakkunniga tänkte sig att en naturlig utbildningsgång kunde vara folkskola - folkskola - folkför landsbygdens ungdom högre högskola med en tredje årskurs till de två årskurser som då var vanliga. Tanken förverkligades dock inte - först 1958 fick folkhögskolorna rätt att anordna en tredje årskurs. Under 1920- och 1930-talen kom folkhögskolorna att i betydande omför dem som inte hade i realskola eller

fattning bli preparandskolor gått

läroverk men som ville bli lärare, sjuksköterskor, poliser etc. Under 1930-talets depressionsår kom skolorna också att bli arbetsmarknadspolitiska instrument - tusentalet arbetslösa bereddes plats på folkhögskolekurser och fick därigenom en chans att starta på nytt i yrkeslivet. 1940- och 1950-talens diskussioner och beslut om införandet av en nioårig obligatorisk enhetsskola aktualiserade flera väsentliga frågor. Behövdes sedan enhetsskoletanken förverkligats fullt ut? folkhögskolorna

Skulle de alltjämt vara både allmänbildande och yrkesförberedande?

Skulle de anpassas till det allmänna skolväsendet med dess centralt fastställda läroplaner och betyg? Diskussionerna utmynnade i en proposition 1957. Där sades att folkfrämsta borde vara ungdomens medborhögskolornas uppgift alltjämt gerliga och personliga fostran. Skolorna borde orientera om kulturens skilda fält och därigenom skapa förståelse för andra värden än de rent materiella. Men de borde också i allmänna ämnen som modersmål, matematik och naturvetenskap kunskaper, som krävdes för vissa ge sådana 16

yrkesutbildningar. De borde dock hålla fast vid sina bildningsideal och och inte försöka efterlikna realskolorna bildningsmål och yrkesskolorna. lnga betyg skulle få ges (så hade börjat ske vid många skolor), endast omdömen om elevernas studieresultat och studieförutsättningar i allmänhet. Riksdagen instämde. Genom riksdagsbeslutet kom folkhögskolan att knytas närmare folkbildningsverksamheten. Åmneskurser om minst en vecka skulle få anordnas, gärna i samarbete med studieförbund eller bildningsförbund. Minst en fjärdedel av undervisningen skulle enligt den 1958 reviderade folkhögskolestadgan fullgöras av skolans lärare. Ämnet för kursen skulle ligga i linje med respektive skolas målsättning.

Vid slutet av 1950-talet fick skolorna, som förut nämnts, rätt att an-

ordna en tredje årskurs. Vidare infördes statliga Är byggnadsbidrag. 1964 fick eleverna rätt till studiestöd av i princip samma slag som gällde för gymnasieeleverna; ända sedan 1882 hade dock behövande kunnat få stipendier. l 1960-talets utredningar och beslut på skolområdet framhölls ofta att folkhögskolan borde själv förändra sig i takt med förändringarna inom utbildningsväsendet och efter nya strömningar i medborgarnas bildningssträvanden. Några utredningar tänkte sig visserligen att folkhögskolorna skulle kunna anordna heltidskurser enligt grundskolans, gymnasieskolans och yrkesskolans läroplaner. Men regeringen avvisade propåerna; folkhögskolans huvuduppgift borde fortfarande vara att meddela allmän medborgerlig bildning. Under 1970-talet fortsatte folkhögskoleverksamheten att expandera. förändrades den till både innehåll och form. Samtidigt Ett nytt inslag var filialer i städer och tätorter. En särskild lärarutbildning för folkhögskolans behov tillkom 1970. Folkhögskolestudierna fick nu också ett specifikt kompetensvärde för högskolestudier. Skolorna -

tog i ökande grad emot elever från nya målgrupper ungdo-

mar och vuxna med sociala. fysiska, psykiska och språkliga handikapp, invandrare, flyktingar och arbetslösa. Allt fler specialkurser introducerades, främst inom det estetiska området. Nya yrkesutbildningar utvecklades t.ex. för fritidsledare, kantorer och teckenspråkstolkar. Kurser började helt eller delvis förläggas utomlands.

lnnehållsmässigt breddades undervisningen betydligt bl.a. med nya, of-

ta tvärvetenskapliga stoffområden som u-landskunskap, miljöfrågor, strukturomvandling, fredsforskning. Alltfler skolor övergick från tradi-

tionell årskursindelning till stoff- och nivågrupperad undervisning.

.-.q

fram till 1970-talets Sammanfattningsvis kan sägas att folkhögskolorna och folkrörelsernas mitt i allt högre grad kom att ställas i folkbildningens De blev alltmer Verksamheten blev allttjänst. ideologiskt profilerade. av ett internationellt och kursutbudet blev alltmer präglad perspektiv tillkom. fullgjorde skolormer mångskiftande. Nya målgrupper Samtidigt och komplement till det allmänna alltjämt sin gamla roll som alternativ na skolväsendet både i fråga om studieförberedande och yrkesförberedande utbildning.

För den som vill veta mer:

Svenska 1868-1918. Historik utg av Svenska folkhögskofolkhögskolan lans lärarförening, Örebro 1921. Svensk folkhögskola under 75 år. En minnesskrift utg. av K Hedlund, Stockholm 1943. 100 år, del l-4, Uddevalla 1968. Svenska folkhögskolan B: Svenska folkhögskolans lârarförening och staten. En studie Bogärde,

iorganisationsinflytande. Ak avh, Uppsala 1974.

Hartman, Per: Förädlad och sedlig. En studie kring de praktiskt-estetiska ämnena i och 1920-talets folkhögskola. Rapport LiU-

sekelskiftets

PEK-R-l45, Linköping 1989. med profil. Rörelsekaraktären hos sven- Sparrman, K J: Folkhögskolor till kristna Ak avh, Umeå ska folkhögskolor med anknytning samfund. 1978. Sundgren, G: Folkskolepedagogik mellan myndighet och medborgare. Ak avh, Stockholm 1986. Folkhögskolan, Huvudbetänkande, avgivet av 1973 års folkhögskoleutredning, SOU 1976:16. Proposition 1976/77:55 om folkhögskolan.

-

REFORMEN 1977 INTENTIONER

OCH VERKLIGHET

Propositionen och riksdagsbeslutet

Genom ett så gott som enhälligt riksdagsbeslut 1977 fick folkhögskolorna en betydligt utökad frihet beträffande inriktning, profilering, kursutbud och organisation. Det skedde på förslag av en enig parlamentarisk utredning som under tre år (1973-1976) analyserat frågan om folkhögskolornas framtida uppgifter. Reformeringen av folkhögskolan 1977 och vad som därefter hänt utgör utgångspunkten för folkhögskolekommitténs arbete. Därför ges här en något utförligare bild av innehållet i reformen och av utvecklingen därefter. l propositionen om reformeringen sades bl.a. att folkhögskolan kan fylla en viktig uppgift såväl inom utbildningsväsendet som i det fria folkbildningsarbetet och i kulturlivet. Den kan stimulera till vidareutveckling och förnyelse av folkrörelsernas kulturella aktiviteter. Den kan också svara för utbildning och fortbildning av folkrörelsernas ledare, förtroendemän och funktionärer. Folkhögskolornas traditionella frihet att själva utforma sin verksamhet inom ramen för en fastställd allmän bör bestå, framhölls vi-

målsättning

dare. Den allmänna målsättningen skall alltjämt vara att medverka till elevernas personlighetsutveckling och sociala Det utveckling. övergripande målet bör dock alltfort vara att ge allmän medborgerlig bildning. Men också för viss yrkesutbildning som t.ex. fritidsledarutbildning kan det vara naturligt att utnyttja folkhögskolan. Det kan gälla utbildning för kulturförmedlande uppgifter och för uppgifter inom amatörverksamheten liksom för olika slags ledarfunktioner inom fritidssektorn. Både folkrörelserna och kommunerna kan dessutom ha behov av att använda folkhögskolan för utbildning av förtroendemän och anställda.

Folkhögskolan bör dock inte erbjuda yrkesutbildning och yrkesfortdär andra utbildningsanordnare fått uppgifter och bildning på områden, resurser av samhället. Av hänsyn till angelägenheten av att folkhögskolan bevarar bör återhållsamhet visas vid utbudet av sin grundkaraktär, yrkesutbildning. till vad som erbjuds in- Behörighetsgivande kurser, som är paralleller om den kommunala kan anordnas inom folkhögskovuxenutbildningen, bör undvikas. Folkhögskolan bör erlan, men uppenbara dubbleringar en alternativ uppläggning i fråga om innehåll och metoder. bjuda Folkhögskolan kan också få utnyttjas för sådan arbetsmarknadsutbildsom har karaktär av teoretiska preparandkurser, eller för påbyggning som inte kräver omfattande fasta resurser i form av lanadsutbildningar, borativ eller teknisk utrustning. Vidare i propositionen att folkhögskolornas frihet att välja

påpekades

att utforma kursplaner och att välja medarbetare gör det målgrupper, orimligt att de arbetar efter centralt fastställda kursplaner. att varje statsbidragsberättigad skola årligen skall Slutligen föreslogs anordna minst en allmän kurs om minst 30 veckors längd (eller 2 x l5 veckor) med minst 20 deltagare, att filialsystemet skall upphöra och existerande filialer omvandlas till självständiga skolor samt att nya skolor bör inrättas mycket restriktivt.

Författningsregleringen

Riksdagsbeslutet författningsreglerades dels i en folkhögskoleförordning som i stort fortfarande gäller, dels i en förordning om lån för byggnadsarbeten som numera är upphävd, och dels i föreskrifter och anvisningar utfärdade av SÖ. Eftersom detta regelverk präglat verksamheten sedan hösten l977, skall dess viktigaste bestämmelser återges här. l förordningens syftes- eller ändamålsparagraf slås fast att folkhögskolorna alltjämt skall främja allmän medborgerlig bildning. l en följande bestämmelse till innehåll och form skall vara såsägs att verksamheten dan att den ”ökar den studerandes medvetenhet om sina egna och omvärldens villkor, förmågan att känna och uppleva, utvecklar krividgar tiskt omdöme, självständighet och samarbetsförmåga, ökar den studeransamt stärker och förmågan att i des möjligheter att vara skapande viljan solidaritet med andra aktivt påverka arbetsliv och samhälle”.

l begränsad omfattning skall folkhögskolorna kunna ge även yrkesinriktad De skall i övrigt själva få bestämma sin verksamhet utbildning. med hänsyn till skolans ideologiska och kunskapsmässiga inriktning. skola skall ha en egen styrelse, ett lärarråd och ett kursråd för Varje kurs om minst 15 veckor. Förutom kurser om minst 15 veckors längd (långa kurser) kan anord-

nas korta kurser på två dagars upp till 15 veckors längd. (Även enda-

garskurser för information om folkhögskolestudier får anordnas numera.) För varje kurs skall finnas en studieplan som skall ges in till SÖ för godkännande i den mån SÖ bestämmer. Studie- och yrkesorientering skall anordnas samt kontaktverksamhet med folkrörelser och studieförbund bedrivas. Folkhögskola bör om möjligt erbjuda internatboende, heter det vidare. Eleverna skall ha tillgång till kostnadsfri hälsovård. Studerande som gått igenom en kurs skall ha intyg därom. Folkhögskolans styrelse kan bestämma att studieomdöme skall ges till elever som begär sådant. Omdömet skall bestämmas av lärarrådet. Tämligen utförligt regleras frågor om behörighet, tjänsteåliggande m.m. för rektorer och lärare samt frågor om statsbidrag. SÖ har i sina föreskrifter konstruerat tre slag av långa kurser, nämligen allmänna kurser, allmänna kurser med särskild inriktning samt särskilda linjer. De här tre slagen av kurser definierar SÖ tämligen utförligt. Eftersom indelningen och definitionerna har spelat och alltjämt spelar en stor roll för diskussionerna om folkhögskolans verksamhet, återges de ordagrant här. Med allmän kurs avses en av skolan organiserad studieverksamhet för heltidsstudier, som innehåller ett brett urval av ämnen och inte vänder målgrupp. Ett brett ämnesurval innebär sig till någon speciell att de studerande erbjuds studiemöjligheter i varje fall inom följande områden: språklig kommunikation, samhällsfrågor, naturvetenskaplig och beteendevetenskaplig orientering, kulturorientering och praktiskestetisk verksamhet och att de studerande också deltar i studier inom flertalet av dessa områden. Ett brett ämnesurval kan näs genom problemorienterade studier och tema- och projektstudier, som i försvarlig omfattning tar upp dessa områden till studium. Med allmän kurs med särskild inriktning avses en kurs om minst 15 veckors allmänna ämnesområden erbjuds dellängd, där ovan angivna till en omfattning av tagarna och där de väljer inom dessa områden minst hälften av antalet undervisningstimmar. De allmänna ämnesområdena skall samtliga ha till syfte att vid a orienteringen, och öka och färdigheter på andra omr den än den undervisnin kunskaper som ligger inom specialinriktningens fält. Aterstoden av tiden kan d åt någon specialinriktning, t.ex. musik. Sådan kurs kan också ägnas kännetecknas av att innehåll och arbetsformer så gott som helt präglas av målgruppen. Till denna kurstyp räknas fritidsledarutbildningen. 21

Med särskild 15 veckors längd och som linje avses en kurs om minst inte hänför av ovannämnda kurstyper. l sådan linje är sig till någon än hälften inriktad mot visst studieområtle mer av undervisningen Hit hör som regel yrkesutbildning inom folkhög- (t.ex. musik, slöjd). skolan samt studier av utpräglat yrkesförberedande slag. Särskild måste innehålla ämnen av allmän karaktär, vilket inlinje nebär att de studerande skall välja minst två av följande studieområnaturvetenskaplig orienden: språklig kommunikation, samhällsfrågor, orientering, kulturorientering och praktering, beteendevetenskaplig tisk-estetisk verksamhet. Den totala omfattningen av de allmänna ämav det sammanlagda antalet undernena skall vara minst en fjärdedel för den studerande. Denna del av kursen måste - likvisningstimmar kurs med särskild inriktnin - innehålla allsom när det gäller allmän männa ämnen som innehållsmässigt klart skiljer sig fran linjens inriktning.

Enkelt uttryckt betyder detta följande: Allmän kurs får innehålla endast allmänna ämnen och får inte vän-

da sig till någon speciell målgrupp. Allmän kurs med särskild inriktning måste innehålla minst hälften allmänna ämnen och får rättas efter olika önskemål.

målgruppers

Särskild bestå av allmänna ämnen. linje måste till minst en fjärdedel

Enligt SÖ:s förordningsbaserade föreskrifter kan ingen folkhögskola bli eller vara statsbidragsberättigad om den inte varje år har minst en

allmän kurs utan särskild inriktning på 30 veckor (eller två med varandra sammanhängande kurser om vardera 15 veckor) med minst 20 elever. mellan olika föreskriver SÖ att enl fråga om balansen slag av kurser dast allmänna kurser kan få utgöra mer än hälften av en skolas totala

antal elevveckor. (En elevvecka = en kursvecka per elev.) Regeln har

kommit till för att förhindra att kortkurserna och de särskilda linjerna

blir alltför dominerande på en skola.

Utvecklingen efter 1977

Hur utvecklats efter 1977 års reform? har nu folkhögskoleverksamheten Har skolorna blivit mer ideologiskt och innehållsmässigt profilerade? i högre grad än förut ställts i Har de bl.a. genom samverkanskurserna folkrörelsernas och organisationernas tjänst? Hur ser bilden av folkhög-

skolorna och deras verksamhet ut i dag? skall här tämligen kort anges. De Några viktigare drag i utvecklingen beskrivs sedan utförligare i de följande kapitlen. Ett omedelbart påfallande drag är att verksamheten ökat både i fråga om antalet och elevveckor. Antalet skolor har således skolor, deltagare 1977 till nu 128. Mätt i elevveckor Ökat från 116 (inkluderande filialer)

har verksamheten enligt från SÖ erhållna uppgifter ökat från ca 630 000 1978/79 till ca 720000 (inklusive studiecirklar) 1988/89. Antalet kursdeltagare i de långa kurserna har enligt SÖ ökat från ca 15000 år 1977/78 till ca 18 200 1988/89. Det bör observeras att uppgiften avser just antalet kursdeltagare och inte antalet personer. Statistiska Centralbyrån (SCB) gör årligen en mätning av antalet elever (personer) på de långa kurserna under vecka 40. (1 den mätningen medräknas inte elever i långa kurser som startar efter vecka 40, men det sker inte heller någon dubbelräkning av individer.) Enligt SCB har elevantalet på de långa kurserna ökat från något över 14000 hösten 1978 till ca 15400 hösten 1988. Andelen kurser om minst 30 veckor har hållit över 90

sig kring något

procent av totalantalet långa kurser. 30-veckorskurserna dominerar alltså kraftigt bland de långa kurserna. Med ledning av SÖ:s och SCB:s uppgifter kan, sammanfattningsvis, antas att antalet personer som årligen studerat på folkhögskolornas långa kurser ökat från ca 14 000 år 1978/79 till ca 16000 år 1988/89. Som en jämförelse kan erinras om att antalet elever i kurser om minst 30 veckors längd höll sig omkring 12 000-13 000 under början och mitten av 1970-talet enligt SCB. Andelen kvinnor har totalt ökat något - från ca 59 till ca 61 procent. Den har hela tiden varit något högre på de särskilda linjerna än på de allmänna kurserna. Ett anmärkningsvärt drag är att de båda allmänna kursernas andel av elevantalet kurser har minskat från ca 80 procent

på långa till ca 66 pro-

cent, medan den särskilda andel linjens har ökat från ca 20 procent till

ca 34 procent. (Beräkning med ledning av SCB:s uppgifter.)

Mätt i verksamhetsmåttet elevveckor har förskjutningen mellan de tre

slagen av långa kurser från 1978/79 till 1988/89 varit följande SÖ:

enligt Elevveckor K urst yp 1978/ 79 1988/89

Antal Procent Antal Procent Allmän kurs utan särskild 312 493 67 214 679 40 inriktning Allmän kurs med särskild 62 811 13 167 075 32 inriktning Särskild linje 94 472 20 149 294 28 Summa 469 776 100 S13 048 100

Som sammanställningen visar har den allmänna kursen utan särskild minskat sin andel anmärkningsvärt mycket, nämligen från 67 inriktning till nu 40 procent. Samtidigt har de båda slagen av kurser och procent linjer med särskild inriktning ökat från 33 till 60 procent, dvs. nära nog fördubblat sin andel. De specialinriktade kurser som tillkommit eller expanderat återfinns inom den estetiska ämnessektorn (musik, konst, teater huvudsakligen och drama, och den yrkesinriktade sektorn (t.ex. media konsthantverk) inklusive journalism, radio och TV, data och turism). Ett tredje mycket påtagligt drag är att folkhögskolorna har väl tagit till vara möjligheterna till ideologisk och innehållsmässig profilering. Ett fjärde är att reformen 1977 medfört

påfallande drag i utvecklingen

en kraftig expansion av verksamheten med korta kurser (kortare än 15 veckors både i fråga om antal deltagare och antal elevveckor. längd) Deltagarantalet ökade från ca 190000 år 1978 till ca 250 000 fyra år senare för att sedan sjunka till ca 225000 år 1988. Mätt i elevveckor omfattade kortkurserna 1978 ca 160000 och 1988 ca 175 000 veckor. Andelen elevveckor för kortkurser i förhållande till totalantalet elev-

veckor har legat på ungefär 25 procent med undantag för några år på

1980-talets mitt då den nådde 28 procent. På en handfull skolor har den vissa år uppgått till eller över 50 procent. Av de korta kurserna har de som är av 2-3 dagars längd och anordnas i samverkan med rörelser och organisationer dominerat mycket kraftigt i fråga om antal elever. En femte påfallande förändring efter 1977 är utvecklingen av ett nytt

utlokalisering av både långa och korta kurser på

slags filialer genom stort avstånd från moderskolan. Andra påtagliga förändringar är att alltfler skolor har handikappaninsatser för studerande med funktionsnedsättpassats och att skolornas har intensifierats. Särskilda kurser för flyktingar och invandrare ningar har tillkommit. lnternatboendet har minskat liksom lärarnas benägenhet att bo inom skolområdet. Detta har fått till följd att folkhögskolans tidigare så typiska och unika socialpedagogiska miljö, baserad på internatet, inte längre iir så framträdande som förr.

FOLKHÖGSKOLANS SÄRART

lnom folkhögskolevärlden talas ofta om ”folkhögskolans särart” och om ”folkhögskolemässighet. Vad menas egentligen med de orden och begreppen i dag? Vari skiljer sig folkhögskolan från andra skol- och utbildningsformer? Vad är det speciella med folkhögskolans undervisning och övriga verksamhet? Även om folkhögskolorna är varandra mycket olika, så framträder tydligt många gemensamma, karakteristiska drag. Ett sådant drag är att folkhögskolorna på en och samma gång är integrerade delar av skoloch utbildnings-Sverige, folkbildnings-Sverige och folkrörelse-Sverige. l det avseendet är de alldeles unika. Ett annat framträdande drag är den stora frihet folkhögskolorna har att inom mycket vida ramar själva organisera sin verksamhet och bestämma dess form och innehåll. lnga av någon central myndighet fastställda utbildnings-, läro- eller kursplaner måste följas. Varje skola bestämmer själv vilka kurser den skall erbjuda, vilket innehåll kurserna skall ha och vilken timplan som skall gälla. Enda kravet är att varje skola för att få statsbidrag årligen måste anordna minst en kurs om minst 30 veckor (eller 2 x 15 veckor) med minst 20 elever och med ett allmänt innehåll. Genom denna frihet har skolorna också möjlighet att utan omständliga procedurer snabbt ändra sitt kursutbud efter sökandegruppers och de egna huvudmännens skiftande behov. Att undervisningen så långt möjligt rättas efter de studerandes behov och inte efter fastställda kursplaners fordringar är ett tredje särdrag. l större omfattning än i andra skolformer får de studerande också vara med och utforma undervisningens innehåll och former. Undervisningen i folkhögskolorna blir på detta sätt mer behovsinriktad och deltagarstyrd. Praktisering av skoldcmokrati och träning i demokratiskt beslutsfattande är inte längre något som endast folkhögskolestuderande får tillfälle till, men i få andra skolformer tas möjligheterna till vara i så dokumen- 25

terat hög grad. Elevkooperativ verksamhet torde också vara vanligare på folkhögskolor än i andra skolor. Ett fjärde framträdande särdrag är folkhögskolornas formella frihet från betyg, examina och prov. På de allmänna kurserna kan ett graderat studieomdöme ges, med eller utan föregående prov av normeringskaraktär, men det är fullt frivilligt att ta ut detta omdöme. Det ges endast till dem som så önskar. För inträde i många av de särskilda linjerna, särskilt inom yrkesutbildningssektorn och musik- och konstsektorn, förekommer dock av skolorna själva uppställda inträdes- eller arbetsprov samt krav på allmän behörighet för högskolestudier. Ytterligare ett iögonenfallande drag är skolornas frihet att anta vilka elever de önskar och att anställa vilka lärare och rektorer de vill (om de sökande fyller vissa grundläggande kompetens- och behörighetskrav). Med de få begränsningar förordningen föreskriver får folkhögskolorna också vända sig till vilka målgrupper de vill. Pedagogiskt präglas folkhögskolan av att dialogpedagogik, fältstudier samt tema- och projektstudier med tvärvetenskapliga aspekter är vanligare än i det allmänna skolväsendet. Läraren är mer en samtalspartner än en kunskapsförmedlare och kontrollant i traditionell mening. Diskussioner och samtal sätts i regel in i ett helhetsperspektiv och i ett större livs- och samhällssammanhang och har ofta till huvudsyfte att stimulera eleverna till ett aktivt samhällsansvar. De studerande ses i hög grad som subjekt och medproducenter i skolans verksamhet. Undervisningens innehåll inte bara tillåts utan rekommenderas vara mer ideologiskt profilerat än inom andra utbildningsformer. På de flesta skolor där internat finns ger de mycket goda förutsättningar för skapandet av en personlighetsutvecklande social gemenskap och en engagerande och inspirerande social och pedagogisk miljö. Gemensamma kulturupplevelser, gemensamma fritidsaktiviteter, debatter, samtal och diskussioner är fortfarande på de allra flesta skolor levande inslag i veckorytmen. Även i skolor och kurser utan internat är den sociala gemenskapen de studerande emellan och mellan de studerande och

lärarna mera framträdande än i någon annan utbildningsform.

Till den gynnsamma pedagogiska miljön bidrar att skolorna i förhållande till det allmänna skolväsendets enheter är mycket små. De flesta skolorna har mellan 75-125 elever och något dussintal lärare, vilket gör att samvaron och kontakterna i undervisningen kan bli mycket personliga. Att bo tillsammans, arbeta tillsammans, sjunga tillsammans och arran- - det bidrar i hög grad till att utveckla gera fester och resor tillsammans 26

den ”folkhögskoleanda som folkhögskolans lärare och studerande ofta talar om. Samtalsformen, den deltagarstyrda undervisningen, den demokratiska träningen, friheten från betyg och den starka sociala gemenskapen mellan eleverna och lärarna är nog det som närmast motsvarar beteckningen ”folkhögskolemässighet” och som präglar särarten hos folkhögskolan hetraktad som skolform. Folkhögskolorna är, som nämndes inledningsvis, på en och samma gång bildnings-, utbildnings- och folkbildningsinstitutioner. Som bildnings- och folkbildningsinstitutioner bygger de nu liksom förr sin verksamhet på tre välkända bildningsideal. Det första är det allmänna medborgarbildningsidealet med medborgarkompetens som kärna. Folkhögskolan vill medverka till att de studerande blir aktiva och ankunniga, svarsmedvetna medborgare i ett demokratiskt samhälle. Det andra är personlighetsutvecklingsidealet, med den mänskliga kompetensen som det centrala. Det knyter i hög grad an till en humanistisk bildningstradition. Det tredje bildningsidealet, som dock aldrig fått samma utrymme som de övriga två, är det polytekniska; det är grundat på naturvetenskaperna och knyter an till produktionens och arbetslivets tekniska, ekonomiska och sociala villkor. Som utbildningsinstitutioner ger folkhögskolorna dels en för vidare studier i allmänna behörighetsgivande utbildning ämnen, dels (i begränsad omfattning enligt förordningen) yrkesinriktad utbildning. l detta avseende är folkhögskolorna i första hand en del av det allmänna utbildningsväsendet. Som institutioner för folkbildning utvecklar de en mångfacetterad, starkt deltagarstyrd och deltagaraktiv verksamhet allmänna varigenom

(ej yrkesinriktade) kunskaper, färdigheter, värderingar och förhållnings-

sätt förmedlas utanför av stat, kommun och enskilda anordnad behörighetsgivande utbildning på grundskole-, gymnasie eller högskolenivå. Till folkbildningsverksamheten i denna mening hör de kulturaktiviteter som gör många skolor också till kulturinstitutioner. Till en av» kommitténs hör huvudfrågor att överväga folkhögskolans

roll och uppgifter i framtiden i förhållande till andra utbildningsanordna-

re. Frågan om folkhögskolans särart och identitet blir därmed framtida

också en i det som den här boken är tänkt att stimu-

huvudfråga rådslag

lera till.

För den som vill veta mer:

och Om beho- Abrahamsson, K (red): Bildningssyn utbildningsreformer. och Stockholm 1984. vet av bildningsmål i gymnasium högskola, G: Bildningens villkor, Stockholm 1985. Bergendal, Ginner, T: Den bildade arbetaren. Debatten om teknik, samhälle och inom Arbetarnas bildningsförbund 1945-1970, Stockholm 1988. bildning - motkulturer eller Johansson, l: Folkbildningsorganisationer serviceföretag? Li-R-l30, 1989. Lindström, L. m fl: Bildningsbegreppets rötter. Arbetslivscentrum, Stockholm 1988. Richardson, G: Akademisk och folkbildning. Om bildningssybildning nen i ett historiskt perspektiv. Rapport LiU›PEK-Rl27, 1988.

MÅNGFALD OCH PROFILERING

Folkhögskolefolk brukar säga att ingen av landets 128 folkhögskolor är den andra lik. Påståendet är förstås en lätt överdrift, men sant är att folkhögskolorna skiljer sig ganska mycket åt t.ex. i fråga om kursutbud, verksamhetsformer, karaktär, storlek, målgrupper och inorganisation, ternat och inte minst beträffande ideologisk och innehållsmässig profilering. Mångfald är med andra 0rd ett kännetecknande drag för folkhögskolorna. Det är en följd av deras förut nämnda betydande frihet att profilera sig ideologiskt och innehållsmässigt, att själva bestämma kursinnehåll och arbetsformer, att inom vida ramar själva organisera verksamheten och att själva välja kursdeltagare, lärare och elever. Mångfalden är också en följd av att folkhögskolorna ägs och drivs inte bara av kommuner och landsting utan också av en rad organisationer som representerar skilda idé- och intresseriktningar.

huvudmän och

Folkhögskolornas profiler

Vilka är då folkhögskolornas huvudmän, och vilka idéer och intressen representerar huvudmännen? drivs av tre slags huvudmän generellt sett: Folkhögskolorna ägs och landsting och kommuner, stöd- och garantiföreningar samt organisationer; de senare företräder i stor utsträckning olika folkrörelser. Ungefär hälften av de 128 skolorna har organisation eller orgunisationsanknuten stiftelse eller ekonomisk förening som huvudman. Delar man formella form in folkhögskolorna efter huvudmannaskapets får man följande bild:

stiftelse

ek. förening eller stiftelse Rörelse eller organisation 27 Summa 128

På olika sätt är 65 av skolorna mer eller mindre nära knutna till rörelser och organisationer enligt följande:

Organisation och rörelse Antal skolor

Kristna samfund och organisationer 34 varav Svenska kyrkan 12 Evangeliska fosterlands- 8 stiftelsen Väckelserörelsernas samfund 12 övriga (kat. kyrkan, ekum. 2 orgzr) Arbetarrörelsens organisationer inkl. 15 ABF organisationer 4 Nykterhetsrörelsens ldrottsrörelsens organisationer (inkl. 3 gymnastik och hästsport) Kvinnorörelsen l Folkbildningsorganisationer (Kurs- 2 verksamheten, Studiefrämjandet)

Hälften av organisations- och rörelseskolorna ägs av, eller har nära till, kristna samfund och organisationer; det motsvarar 27 anknytning av totalantalet folkhögskolor. lnemot fjärdedelen ägs av eller har procent till arbetarrörelsens organisationer, motsvarande l2 procent anknytning av totalantalet skolor. Tillsammans förfogar således de kristna samfunden och arbetarrörelsen över nästan 40 procent av totalantalet skolor.

Flera kommunoch landstingsägda folkhögskolor har, särskilt i fråga om kortare kurser och samverkanskurser, ett nära samarbete med kooperationen, arbetarrörelsens organisationer, idrottsorganisationer eller med folkbildningsorganisationer. Antalet folkhögskolor som mer eller mindre av olika rörelsers präglas och organisationers ideologiska profilering el-

ler innehållsmässiga inriktning är därför större än vad det lormella hu-

vudmannaskapet ger vid handen. Statens bidrag till folkhögskolorna grundas på ett på visst sätt framräknat antal för varje skola. närmare nedan

bidragsveekor (Se s. 93.)

Sammanräknat fördelades 1988/89 de då totalt 671046 bidragsvcckorna sa:

Huvudmän Antal skolor Bidragsveckor Andel av tolalantal bidragsveckor Kommuner och lands- 52 260 015 39 % ting

tioner Svenska kyrkan 12 54 538 8 % Evangeliska foster- 8 43 830 7 % landsstiftelsen

Övriga med kyrklig 14 85 964 13 %

anknytning Annan organisation 19 90 043 13 % eller rörelse Summa 128 671 046 100 % Bearbetning av uppgifter från SÖ.

Uttryckt i bidragsveekor fördelades zilltså statens bidrag så att kommun-, landstings- och stödföreningsskolorna fick ca 45 procent, de kristna samfundens skolor ca 28 procent samt den politiska och fackliga arbetarrörelsens skolor något mer än 10 procent. Fördelningen gör det väl motiverat att säga att folkhögskolorna i dag i mycket stor utsträckning står i folkrörelsernas mer än hälften av tjänst; statsbidraget går till skolor med folkrörelseanknytning. Hur kommer nu folkhögskolornas till Det ideologiska profil uttryck? sker på flera sätt. Det sker i den dagliga undervisningen, i valet av kurser och linjer och vid fastställandet av innehållet i kurs- och studiepla- - det är vanligt att rektor och ner. Det sker i valet av rektor och lärare

större delen av lärarkåren är ansluten till huvudmannens organisation eller rörelse eller i varje fall delar dess ideologiska uppfattning. Det sker vid av studerande och kursdeltagare genom att man särrekryteringen skilt vänder sig till den egna rörelsens eller organisationens medlemmar Det sker också i valet av samverkanspartners för kortoch sympatisörer. kursverksamheten. kan komma till även i själva skolmiljön och i Profileringen uttryck verksamheten utanför lektionssalarna. Kyrkliga och frikyrkliga skolor t.ex. har oftast andaktsrum eller kapell med morgonböner, andakter och gudstjänster som regelbundna inslag i veckoprogrammet. De idéer och intressen utanför det religiöst och politiskt ideologiska området som huvudmännen företräder ger också en särskild inriktning åt verksamheten. Den kommer främst till uttryck i valet av ämnesområmed specialinriktning samt i innehållet i korta den för de långa kurserna kurser i samverkan med olika organisationer och studieförbund; olta gäller samverkanskurserna ledar-, funktionärs- och medlemsutveckling. Några skolor profilerar sig genom att ha etniska och språkliga minoriteter som främsta målgrupper. Andra gör det genom att enbart eller i första hand rekrytera bestämda kategorier såsom kvinnor, pensionärer, från l6 år med särskilt behov av socialt stöd samt utvecklingsungdom störda. Tre skolor kan sägas företräda ekonomiska intresseorganisationer inom den enskilda nämligen skogsindustrin, lantbruksnäringslivssektorn, kooperationen och hantverks- och småindustrin. En skola är en utpräg-

lad högskolenivå med nästan alla kurser språkskola huvudsakligen på

utomlands. Även kommunal- och landstingsägda skolor och stödlörensomliga utvecklar och marknadsför sig med bestämd profilering, t.ex. ingsskolor en bestämd mot genom en språklig inriktning, inriktning storstadsproblem eller ett särskilt för kvinnor med mycket bristfällig utengagemang bildning. Landstingsskolorna erbjuder ofta någon speciallinje som åtminstone utåt ger skolorna en särskild profil även om linjen inte totalt dominerar verksamheten. Några exempel på sådan profil är arbetsliv och handitextil musik, konsthantverk, friskvård, vilt- och naturkapp, utbildning, vård, konstnärligt skapande, folkmusik, media, ekologi, glesbygdsutveckling samt internationellt arbete. Ligger den här tämligen långtgående profileringen i linje med riksda-

gens och regeringens önskemål? Det gör den. En ökad inriktning på

innebärande en verksamhet i folkbildningens och folkrörelsernas tjänst

vidgad rätt till profilering var ett av huvuddragen i l977 års reform. Såsom förut nämnts infördes då i folkhögskoleförordningen en paragraf som säger att varje skola själv får bestämma sin verksamhet med hänsyn till skolans ideologiska och kunskapsmässiga Men inriktning”. verksamheten skall ”alltid bedrivas i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande samt utformas så, att allsidighet i undervisningen eftersträvas. Det sistnämnda sätter en spärr för möjligheten att utveckla skolorna till megafoner för en enda idé med undertryckande av andra idéer och uppfattningar.

Från och till har folkhögskolornas långtgående frihet till

profilering ifrågasatts. Onekligen göms både stora möjligheter, men också problem

och risker med en nästan obegränsad frihet i profileringen. Kanske det

behövs en diskussion om vad den hittillsvarande utvecklingen inneburit, eller i förlängningen kan medföra av icke önskade effekter?

Skolornas storlek och geografiska spridning

Det sas i början av det här kapitlet att folkhögskolorna varierar ganska i storlek. Nu är det emellertid inte så alldeles mycket lätt att få ett entydigt mått på en folkhögskolas storlek på samma sätt som kan ske beträffande t.ex. gymnasieskolor. Flera sätt får tillämpas. Ett tämligen rättvisande sätt är att jämföra verksamheten uttryckt i antalet elevveckor. Med detta mått mätt hade 1988/89 de allra flesta skolorna - över ett hundra - en verksamhet omfattande 40()0-7 000 elevveckor. De två minsta skolorna enligt denna beräkningsgrund var Samernas folkhögskola med ca l 700 elevveckor och S:ta Birgittas katolska folkhögskola (nystartad 1988) med ca 2000. De båda största var Ljungskile och Ädelfors med ca 9300 respektive 10400 elevveckor. Nu kan inte folkhögskolorna i praktiken bli så mycket större än vad som motsvaras av högst 11000 elevveckor. Staten har nämligen infört spärrar för att hålla storleken på varje skola nere vid vad som ansetts lämpligt. Elevveckor utöver 11000 får inte läggas till grund för allmänt statsbidrag, och utan statsbidrag kan skolorna inte bedriva mer någon omfattande verksamhet. En orsak till många skolors tvekan att expandera är den zivtrappning i statsbidragets storlek som sker stegvis för elevveckor över 5 100. En annan återhållande faktor är att statsmakterna 1983/84 införde en begräns-

och därmed den tidigare årliga tillväxning av bidragsvolymen hejdade ten. Ett annat sätt att mäta och jämföra skolornas storlek är att utgå från Hösten 1988 uppgick eleverna i antalet studerande i de långa kurserna. de kurserna SCB till totalt ca 15500, med ett aritmetiskt genomenligt snitt per skola på ca 120 elever. minsta skolorna den här beräkningsgrunden var Szta De fem enligt (15 elever), Bäckedals (26), Tornedalens (36), Sånga-Säluy (38) Birgitta och Klarälvdalens (45); de tre största var Birkagårtlens folkhögskolor (276), Liljeholmens (254) och Visingsö (234). Ett tredje sätt att jämföra skolorna storleksmässigt är att se på kortkursverksamheten och därvid beakta antalet kurser, antalet elevveckor och antalet deltagare på dessa kurser för varje skola. av visar att de skolor som hade i sär-

En bearbetning SÖ-uppgifter

var Ädelfors Viskadalens (397), Bollklass flest kortkurser (464 kurser), var Hvilan (4), Västernäs (330) och Åkers-Runö (315). Minst livaktiga (9), Geijerskolan, Högalid och Storuman (vardera haninge (6), lngesund 13) samt Eslövs, Värnamo och Hästsportens skolor (vardera 15 kurser). Skolorna använde ca 1 400 elevveckor till kortkurser.

genomsnittligen

De skolor som använde flest elevveckor till kortkurser var i stort sett de- Ädelfors Viskadalen samma som de nyss nämnda, nämligen (5 507), (3 805). De som (4 938), Bollnäs (4 085), Brunnsvik (3 880) och Tollare använde minst elevveckor var Västerhaninge (139), Eslöv (190) samt Högalid och lngesund (vardera 261 elevveckor). var genomsnittet oml fråga om antalet kortkursdeltagare per skola kring 1800. Över hundra av skolorna höll sig också kring detta tal, meunder och några mycket över. dan några låg betydligt denna lista var Ädelfors (9210 kurs-

De fyra skolor som låg högst på

deltagare), Viskadalen (8 260), Bollnäs (7 230) och Marieberg (6 284). Lägst låg Hvilan (65), Västerhaninge (116), Skurup (156) och lngesund (225 kortkursdeltagare). Så över till den geografiska spridningen. Av de 128 folkhögskolorna ligger 27 i norrlandslänen, 42 i svealandslänen och 59 i götalandslänen. län har största 20 skolor, därnäst Norrbottens län Stockholms antalet, med åtta. län saknar Den regionala spridningen är lnget folkhögskola.

således relativt Och i ett regionalpolitiskt perspektiv ligger också

god. skolor för regional utflertalet där de bör ligga för att kunna utnyttjas vidare karta och förteckning över skolorna i särskild bila-

veckling. (Se

ga)

Om man fördelar skolorna efter studerande på långa kurser och län finner man att höstterminen 1988 (vecka 40) ca 20 procent av långkurseleverna gick i norrlandslänens skolor, ca 30 procent i svealandslänens skolor och ca 50 procent i götalandslänens. Flest elever hade Stockholms län med över 2000, följt av Jönköpings och Malmöhus län med vardera ca 1000. Lägsta antalet hade Gotlands, Hallands och Uppsala län med strax under eller strax över 200 elever. Under de första femtio åren av den svenska folkhögskolans tillvaro förlades nästan samtliga skolor till landsbygden eller till små tätorter och samhällen. Detta skedde bl a för att eleverna skulle få en lugn och aktiv studiemiljö i internatform. Eleverna var då nästan uteslutande ungdomar i åldern 18-25 år. Under efterkrigstiden har nästan alla nytillkomna skolor förlagts till större tätorter, städer och storstadsområden. Detta har skett bl.a. för att man lättare skall kunna erbjuda kurser och utbildning även till andra än ungdomar, t.ex. till korttidsutbildade kvinnor och män som har ansvar för barn och familj och som inte har så lätt att förlägga någon eller någ-

ra terminers studier utanför hemorten. (Se vidare härom i nästföljande

avsnitt om utlokaliserade kurser.) Fortfarande ligger emellertid 90-talet skolor på landsbygden eller i smärre tätorter och samhällen.

En fråga som i det här sammanhanget anmäler sig osökt är om sådan

verksamhet som är avsedd för ungdom och vuxna med mycket bristfällig utbildning i större omfattning än nu kan förläggas till städer och tätorter.

Utlokalisering av kurser

På förslag av 1973 års folkhögskoleutredning beslöt riksdagen l977 att en folkhögskola skall ha rätt att förlägga verksamhet utanför skolorten. Sådan verksamhet skall dock bedrivas i god kontakt med moderskolan och får inte ha karaktären av enbart förmedling av statsbidrag till kursverksamhet på annan ort. Inget är sagt om geografiska avstånd mellan moderskolan och kurs utanför skolorten. Men i utredningen tänkte man närmast på en landsbygdsskolas möjlighet att ordna kurser för korttidsutbildade i närbelâigen tätort, på s.k. pendlingsavstånd. Möjligheten att utlokalisera både korta och långa kurser har i ökande grad utnyttjats av folkhögskolorna. Enligt uppgifter från skolornas rektorer förekom 1988/89 utlokaliserade långa kurser vid ett 40-tal skolor. 35

l många fall rör det sig om cxternatkurser (ofta s.k. dagfolkhögskolor)

i närbelägna tätorter. Men i ett anordnade av landsbygdsfolkhögskolor stora avstånd, ibland antal fall rör det sig om utlokalisering på mycket mils avstånd eller mer. Det finns skolor som kontinuerligt anpå femtio ordnar långa kurser på 20-100 mils avstånd från moderskolan. l något en skola nästan alla sina långa kurser till fem länder ute i fall förlägger Europa. När utlokaliseringen av kurser sker på avstånd längre än dagligt penmellan eledelavstånd, kan man med skäl fråga hur den nära kontakten

ver, kursdeltagare och skola kan upprätthållas. l några fall kan också

om moderskolan i förhållande till de utlokaliserade långa ifrågasättas kurserna är en huvudskola i den meningen att huvuddelen verkligen av verksamheten bedrivs där. Det förekommer vidare i några städer med - ofta egna folkhögskolor att upp till tre eller fyra andra folkhögskolor på långt avstånd - kontinuerligt där anordnar långa kurser som en slags

nya filialer. Genom 1977 blev det möjligt att förlägga hela eller deriksdagsbeslut lar av kurser utomlands. Denna möjlighet utnyttjas av allt fler folkhögskolor, 1988/89 av omkring 25 skolor. Längden av och syftet med dessa kurser varierar. _ Frågorna om folkhögskolornas optimala storlek, geografiska spridning och kursernas utlokalisering har både inom och utom folkhögskolevärlden lett till debatt och ifrågasättande. Det har t.ex. sagts att statsbidragets ”tak” och grunden för tilldelningen av bidragsveckor till varje skola förhindrar och utvecklingsintresscrade skolor att expandera. progressiva Vad som är en optimal storlek för en folkhögskola anses svårt att avgöra - det beror bl.a. på skolans karaktär. Beträffande den ökande benägenheten att utlokalisera kurser på mer

än pendelavstånd från moderskolan kan sägas att systemet gör det möj-

att möta utbildningsbehov där de är störst, t.ex. i ligt för folkhögskolorna städer och tätorter där korttidsutbildade och invandrare är många. Systemet underlättar också för folkrörelser och organisationer att tillgodose i deras och lokala avdelningar och utbildningsbehov regionala organ, Men å andra sidan finns risker med en alltför långtgående församlingar. utlokalisering, bl.a. den risken alt folkhögskolorna i allt för hög grad kan till organisationers kurser bli instrument för bidragsförmedling på olika orter i stället för verkliga skolenheter. att utlokaIiseringmöjligheterna problem som Det är uppenbart rymmer

bör diskuteras utifrån flera perspektiv. Ett huvudproblem är om en folk-

som dess särart med den form av högskoleverksamhet kan fungera bjuder

utlokalisering som nu blivit allt vanligare. Man kan också fråga sig om

det finns skäl att begränsa möjligheterna till utlokaliscring. exempelvis till

pendlingsavstånd från moderskolan.

lnternatplatser och internatboende

En av folkhögskolans särarter har varit möjligheterna att kunna erbjuda utbildning och studier i internatmiljö. Historiskt sett har fram till de senaste tjugo-trettio åren så gott som alla skolor varit internatskolor. Genom privatbilismens och de allmänna kommunikationernas utveckling, genom tillkomsten av fler externatskolor och genom förändringar av levnadsförhållanden och levnadsvanor har emellertid under de senaste decennierna folkhögskoleelevernas internatboende relativt sett reducerats. Enligt 1973 års folkhögskoleutredning bodde läsåret 1973/74 drygt 60 procent av eleverna på den dåvarande vinterkursen, som i stort motsvarar de nuvarande långa kurserna, på skolan. De utnyttjade ca 80 procent av skolornas tillgängliga internatplatser. Av de då 114 skolorna inklusive filialer var endast fem externatskolor. Under 1980-talet har andelen internatboende elever på långa kurser hållit sig omkring 45 procent. Antalet internatboende långkurselever ökade dock i absoluta tal fram till hösten 1986 för att sedan åter minska. Under de senaste åren har nästan hälften av rörelsefolkhögskolornas elever varit internatboende mot en tredjedel av kommun- och landstingsskolornas elever. Spaltar man upp internatboendet för elever på allmänna kurser respektive särskilda linjer finner man bl.a. att internatboendet för den förra gruppen minskat under senare år och ökat för den senare gruppen elever. En förklaring till den här utvecklingen kan vara att de särskilda linjerna, som stadigt ökat sin andel av det samlade kursutbudet, i allmänhet är riksrekryterande och internatberoende. medan externatskolornas och externatkursernas verksamhet till stor del utgöres av allmänna kurser utan särskild inriktning med vuxna och äldre lågutbildade som främsta målgrupp. Av de 128 folkhögskolorna är nu elva rena externat och fem har så få internatplatser som 10-25. Endast åtta kan erbjuda mer än 100 platser. Det bör nämnas att somliga externatskolor i storstadsområdena förgäves försökt få tag i internatmöjligheter till rimlig kostnad. 37

som en av orsakerna till i disponibla in- Här bör tillfogas nedgången att elever och kursdeltagare numera har krav på att få bo i ternatplatser, enkelrum i högre utsträckning än för bara något tiotal är sedan. Förr acoch de flesta internat erbjöd då också i cepterades allmänt dubbelrum, regel endast dubbelrum. Det totalt antalet internatplatser uppgår nu till 8400 enligt disponibla som lämnats av skolorna i mars 1989. Det bör kanske uppgifter själva skulle ha räckt till endast 54 propåpekas att tillgängliga internatplatser om de alla önskat internatboende. cent av långkurseleverna som tillhörde externatskolorna 1987 Frånräknas de långkurselever, de internatboende ca 48 procent av totalantalet respektive 1988, utgjorde med inlångkurselever. Mer än hälften av långkursdeltagarna på skolor ternat bodde alltså utanför internatet. rätt använd, är allmän omvittnad. Det kan Värdet av en internatmiljö, dock diskuteras om alla skolor med internat verkligen utnyttjar internatmiljöns alla möjligheter. På många skolor reser alla eller de flesta eleverna hem över veckosluten. Lärarna flyttar i ökande takt ut från tjänstebostäder Studiecirklar, samkväm och andra gemensampå skolområdet. tilldrar intresse som tidigare. Det ma aktiviteter sig inte de studerandes omvittnat att kostnaderna för att driva ett internat tenär också allmänt derar att öka och att internatkursverksamhet är dyrare än externatkursdärför form av förstärkning av verksamhet. Många efterfrågar någon till skolor eller kurser med internatboende. statsbidraget En diskussion om intcmatets betydelse för skapandet av en studiesocialt med ledning av vad som nu beoch pedagogiskt gynnsam miljö förefaller handlats angelägen.

Konsekvenser av huvudmannaskapsskiften

skall kommittén efterhöra landstingens intentioner med Enligt direktiven Kommittén har så gjort och därvid funnit sin folkhögskoleverksamhet. att det i ett antal landsting under de senaste åren har förts och fortfarande förs diskussioner om landstingens engagemang i folkhögskoleverk- Bl.a. har överlåtelser av en eller flera skolor till rörelser och samheten. aktualiserats. l fem landsting har särskilda utredningar georganisationer nomförts. Motiven till aktualiserandet har varit allmänna besparingskrav, folkhögskolornas verksamönskemål om att kunna ideologiskt profilera elever till den allmänna kursen. het eller svårigheter att rekrytera

Vintern 1989 har avtal slutits om ett överförande av Gripsholms folkhögskola från Södermanlands läns landsting till Röda korset. l övrigt har diskussionerna ännu inte lett till några beslut om huvudmannaskapsförändringar eller ändringar i omfattningen av landstingens folkhögskoleverksamhet. l några fall har landsting vid ställningstagande till genomförd beslutat utredning att ingen huvudmannaskapsförändring skall ske. l enlighet med sina direktiv har kommittén också kartlagt rörelsers och organisationers intresse av att överta någon landstingsfolkhögskola. Följande organisationer har därvid anmält preliminärt intresse för saken:

Hörselfrämjandet Friluftsfrämjandet

Yerdandi

Orebromissionen Pingströrelsen Kristdemokratiska samlingspartiet Aktiv ungdom Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur Riksförbundet för hembygdsvård Assyriska riksförbundet Miljöpartiet de gröna Motorförarnas helnykterhetsförbund

Kommitténs sekretariat har under våren 1989 tillsammans med företrädare för skolöverstyrelsen, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation och landstingsförbundet samt Svenska lärarförbund folkhögskolans informerat representanter för dessa organisationer om villkoren för att driva folkhögskoleverksamhet. Enligt sina direktiv skall kommittén också olika konsekvenser belysa av en överlåtelse av folkhögskolor från landsting till rörelse eller organisation.

Frågan behandlats i flera Det har bl.a.

har landstingsutredningar.

framhållits att det vore olyckligt om alla eller flertalet landstingsskolor avvecklades eller överlåts till organisationer och rörelser. Det har ansetts viktigt att det även i framtiden finns folkhögskolor som är neutrala i politiskt och religiöst avseende eller beträffande eller ideologisk inriktning organisationsintresse i övrigt. De ekonomiska konsekvenserna har bedömts på olika sätt. l en enmansutredning från Örebro läns landsting t.ex. (Folkrörelseägd folkhögskola, 1987) bedöms det vara en god affär” för landstinget att överlåta sina tre folkhögskolor. l andra utredningar bedöms vinsten för landstingens del bli marginell. De personalmässiga konsekvenserna har också bedömts något olika i de olika landstingsutredningarna. Att vissa svårigheter kan uppstå för lärare när en landstingsfolkhögskola överförs till en rörelse- eller organisa-

anses ofrånkomligt liksom att det kan bli svårt för en tionsfolkhögskola att överta lärörelse- eller organisationsägd folkhögskolestyrelse samtliga rare och samtlig övrig personal. De ekonomiska villkoren vid en huvudmannaskapsförändring är avgöi enskilda fall skall kunna eller rande för om en förändring genomföras gäller särskilt överförandet av statsbidrag. ej. Villkoren från 1982. Det kan emellertid inte anses l frågan finns ett prejudikat vara helt allmängiltigt eftersom det gällde överförandet av en landstingstill en stiftelse med landstinget som en av två delägare. folkhögskola avser Axevalla folkhögskola.) Ett nu aktuellt fall gäller (Prejudikatet för 1990/91 ut- Gripsholms folkhögskola. l budgetpropositionen föreslog bildningsministern att Röda Korset skall få bedriva statsbidragsberättigad verksamhet vid denna nu Iandstingsägda folkhögskola fr.o.m budgetåret 1990/91. skulle ses som en engångslösning” i avvaktan på Förslaget

folkhögskolekommitténs ställningtagande i principfrågan. Om nu utgå-

ende statsbidrag skulle få övertas helt eller endast delvis angavs ej. Riksdagen samtyckte. (Prop. l988/89:l00 bil. 10 s. 151-152.) Andra konsekvenser än de här ovan beskrivna kan naturligtvis upp-

komma vid ett överlåtande av en folkhögskola från en huvudman till en

annan. Eftersom det inte är uteslutet att överlåtelser av här berört slag

snart kan komma att aktualiseras, bör problem och konsekvenser nu närmare diskuteras.

BREDD 1 UTBUDET AV LÃNGA

KURSER

Genom sin betydande frihet till ideologisk och innehållsmässig profilering och genom frånvaron av centralt fastställda studie-, kurs- och timplaner har folkhögskolorna kunnat utveckla ett kursutbud med betydande bredd och flexibilitet. Till flexibiliteten hör möjligheten att snabbt kunna ändra utbudet efter nya behov och krav. Bredden och flexibiliteten präglar både de långa och de korta kurserna. I det här kapitlet skall utbudet och omfattningen av långa kurser beskrivas. l det följande kapitlet behandlas kortkursverksamheten.

Stor spännvidd i ämnesområden och nivåer

Traditionellt har folkhögskolans kursutbud dominerats av humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen och på senare tid även av ämnen tillhörande den estetiska sektorn och fritidssektorn. Om de vanliga skolämnena som präglar den allmänna kursen undantas, bjöd skolorna inför 1989/90 ut ett tämligen brett utbud av ämnen och ämnesområden i kurser med särskild inriktning enligt följande:

Ämnesinriktrzing Skolor med angiv-

na kurser Humanistisk inriktning Bibelliner och bibelkurser 24

(Ospecificerat)

Kultur l7 Estetisk inriktning Musik 38 Teater och drama 20

Skolor med angiv- Amnesinriktning na kurser

Dans 3

Bild, 28 färg och form

inriktning

Naturkunskapsinriktning 22 Naturvetenskap 32 Miljövård/Ekologi Alternativ 3 odling

Samhällskunskap, Information

Internationell inriktning Internationell inriktning, allmänt 21 12 U-landslinjer Kvinnokurser 7

Språklig inriktning

teckenspråk) 17

Språk (inkl.

Skrivarkurser 8 för invandrare) 2 Tolkutbildning (kontakttolkar Tolkutbildning (teckenspråk för döva/döv- 4 blinda)

Ledarutbildning, Fritid, Rekreation, Turism 38 Fritidsledarutbildning

Källa: Katalogen Folkhögskolor 1988/89

De allmänna kurserna (med eller utan särskild inriktning) ligger generellt sett på grundskole- och gymnasienivå. De ger i regel grundskolcoch allmän behörighet till studier vid högskola eller universikompetens behörighet. De är i allmänhet två- eller tretet, i vissa fall också särskild åriga med möjlighet för sökande att - beroende på utbildningsbakgruntl - individuellt inträda i lämplig årskurs eller i lämplig undervisningsvid skolor där årskursindelning inte förekommer. grupp av kurserna inom kategorin ”särskild linje”, ofta kallad Merparten speciallinje”, kräver för tillträde allmän behörighet (minst tvåårig gymnasieskola eller minst två år på folkhögskola) och sägs ofta i kataloger, .. annonser och broschyrer ”ligga på högskoleniv a.. motsvara högskoleut-

av H bildning , vara av högskolekaraktär” eller omfatta ett visst antal poäng eller högskolepoäng. Till denna kategori hör den tvååriga fritidsledarutbildningen. För den finns dessutom ett par andra tillträdeskrav vilka fritidsledarskolorna själva enat sig om, nämligen en ålder av 20 år samt sex månaders dokumenterad erfarenhet av arbete inom fritidssektorn. För många kurser inom den estetiska sektorn krävs högskolebehörighet och godkända inträdeseller arbetsprov.

Allmän kurs utan särskild

inriktning

Som förut nämnts skall enligt folkhögskoleförordningen och SÖ:s föreskrifter varje skola för att vara statsbidragsberättigad årligen anordna minst en allmän kurs utan särskild inriktning om minst 30 veckors längd och med minst 20 elever. Kursen skall bestå av allmänna, ej yrkesinriktade ämnen. Den skall ej vända sig till någon bestämd målgrupp. SÖ får ge dispens från deltagarantalet ned till 15 elever om särskilda skäl finns

och under l5 om synnerliga skäl finns. (Se närmare ovan s. 24 om defi-

nitionen av denna kurstyp.) Denna allmänna kurs avsågs vid reformen 1977 ersätta den tidigare vinterkursen om i regel 34 veckor. Den är vid de flesta skolor två- eller treårig men vid någon skola endast ettårig. Vid ett tiotal skolor finns ett

fjärde år, ofta kallat college-år. (Se närmare härom s. 45.)

Den allmänna kursen utan särskild inriktning och färger kunskaper i stort motsvarande digheter grundskolans (högstadiets) och gymnasieskolans kurs ger behörighet läroplaner. Genomgången för gymnasiestudier eller allmän behörighet för högskolestudier, beroende på kursens längd och deltagarnas förkunskaper. Under vissa villkor ger den särskild behörighet i bestämda ämnen för vissa högskoleutbildningar. Det är en allmän erfarenhet att antalet sökande till den allmänna kursen utan särskild inriktning sjunkit under senare år och att åtskilliga skolor brottas med rekryteringsproblem. Kursens andel av långkurserna totalt har ju också, som förut noterats, sjunkit från 67 procent år 1978/79 till 40 procent år 1988/89. För att fä en uppfattning om dagssituationen beträffande studerandeantalet på den allmänna kursen utan särskild inriktning och beträffande rekryteringsläget, har kommittén genom en enkät i september 1989 inhämtat uppgifter om den saken direkt från skolorna.

Av svaren att det då fanns totalt ca 5800 studerande på kurframgår hösten 1989 var ca 3000. l den sena-

sen i fråga och att nyrekryteringen

även till de högre årskurserna och den

re uppgiften ingår nyrekrytering

att döma röra sig om ca 800. rekryteringen tycks av svaren Av svaren vidare att två skolor saknar allmän kurs, att tjugo

framgår

än 20 och att av dessa fem har färre elever än 15. Skulle har färre elever bestämmelser således två skolor inte alls få statsbigällande följas, skulle från SÖ av särskilda eller synnerliga skäl. drag och 20 först efter dispens avser alltså hela antalet elever på den allmänna Nämnda uppgifter särskild och inte enbart nybörjarna i år. lnemot kursen utan inriktning utan s.k. årskurslös unhälften av skolorna har ingen årskursindelning varför det är omöjligt att exakt ange dervisning på den allmänna kursen, antalet till den första årskursen eller till undervisningsgrupper nybörjare denna. Dessutom är årskursindelningen inte densamma som motsvarar

årskursbunden undervisning. Men med led-

på alla skolor som bedriver ha rekryterats till vad ning av enkätsvaren antas här ca 2500 nybörjare som motsvarar en första årskurs. förefaller med av enkätsvaren vara mest Vilka slags skolor ledning av kurs utan särskild

drabbade rekryteringssvårigheter ifråga om allmän

34 skolor har hösten 1989 färre elever än 25 i inriktning? Sammanlagt eller i smärre tätdenna kurs, och av dem är 27 belägna på landsbygden utlokaliserade i städer eller orter, medan sju (inkluderande kurser) ligger

storstadsområden. Av de 35 skolor, som redovisat färre än 15 nybörjare. ligger 27 på

eller i mindre tätorter och åtta utlokaliserade

landsbygden (inkluderande

kurser) i städer och storstadsområden. Detta förhållande kan bero på att de korttidsutbildade är så många områden. Men det finns fler i städer och storstadsområden än i övriga relativt med god rekrytering till den nu också många Iandsbygdsskolor kursen. Av de 18 skolor, som hade fler än 75 elever i kursen aktuella och åtta (inkluderande utlokaliserade ifråga, ligger tio på landsbygden kurser) i städer och storstadsområden.

av de här lämnade finns det skäl att disku- Med anledning uppgifterna

till

tera en rad frågor. Vilka är orsakerna till den svagare rekryteringen

den allmänna kursen utan särskild inriktning? Beror den på bristande för korttidsutbildade? Beror den pä brister

studiefinansieringsmöjligheter

i och Tillgodoses detta utbildningsbehov

information rekryteringsarbete?

Bör den allmänna kursen genom samhällets övriga vuxenutbildning? koncentreras till städer och .storstadsområden där många korttitlsutbiidadr:

finns?

l detta sammanhang finns skäl att något diskutera den fjärde årskurs eller det college-år, som på ett tiotal skolor anordnas lör studerande. vilka redan gått 3-4-årigt gymnasium eller motsvarande lolkhögskolckurser. De har alltså både allmän och i regel även särskild

behörighet

behörighet till de flesta högskoleutbildningar, Genom en enkät till sju av de berörda skolorna våren 1989 har ett antal relevanta uppgifter om dessa kurser och deras elever erhållits. Av de totalt 105 eleverna vid dessa skolors college-kurs var tre fjärdedelar i åldern 17-24 år. Till vilka högskoleutbildningar avsåg de här eleverna att söka? Den största gruppen (nitton) siktade mot vårdsoktorn (inkluderande läkargçh tandläkarutbildningar), den näst största (tolv) mot den administrativa, ekonomiska och sociala sektorn och den därnäst största (nio) mot undervisningssektorn. Ätta ämnade söka till den tekniska sektorn, fem

till kultur- och informationsscktorn och åtta till fristående kurser och loe

kala linjer. Flertalet av de linjer som eleverna ämnade söka till är sådana, till vilka betygskraven är höga och begränsat.

platsantalet

Tim- och kursplanerna för ”college-kurserna överensstämmer

mye-k-

et nära med gymnasieskolans. Tema och projektstudier förekommer. l broschyrer och annat informationsmaterial framhålls att ett

college-år

ger rätt till placering i Det förekommer att så-

folkhögskolekvotgruppen.

dant material i rekryteringssyfte sänds till ugdomar som sökt men ej kommit in på högskolan. Utbudet av detta college-år måste diskuteras med utgångspunkt i principen att folkhögskolans allmänna kurser i första hand skall verka jämlikhetsjrämjande och vara till för korttidsutbildade. Det kan inte ute-

slutas att många ser denna kurs som en extra möjlighet att komma in på

en högskoleutbildning vartill uppnådd gymnasiebehörighet inte räckt.

Allmän kurs med särskild inriktning

Enligt SÖ:s föreskrifter skall i allmän kurs med särskild inriktning minst

hälften av undervisningstimmarna ägnas åt allmänna ämnen och reste-

rande åt någon Lex. musik. (Se närmare ovan s. 21.)

specialriktning,

Denna kurstyp konstruerades _av SÖ 1977 för att kurser med estetisk

eller annan specialinriktning samt kurser för bestämda målgrupper under vissa villkor skulle bli behörighetsgivande för högskolestudier och för att de studerande på dem skulle bli till studieomdöme. berättigade

Till denna SÖ, som förut noterats, den tvååriga frityp av kurs räknar Exempel på andra inriktningar av denna kurstyp tidsledarutbildningen. utanför den estetiska sektorn är media, arkivprocessen, foto, bild och data, marxistisk ekonomi, turism, reform, samhällsanalys. kooperation, friskvård, vattcn- och fiskevård, teologisk fördjupning, diaseplanering, koni, socialtjänst, miljövård, ridsport, fotboll, sociologi, kommunikation, internationella frågor, u-landskunskap och alpin ekologi, fredsfrågor, Vintersport. Kurser med etnisk eller språklig inriktning och kurser för invandrare. för utvecklingsstörda, för rörelsehindrade och för andra särskilda grupockså till denna kurstyp. Dit räknas även kurser med rubriper räknas ker som Skrivarkurs, Kvinnoliv i förändring, Kvinnors situation, Människa-Natur-Teknik, Pensionärs- och hemarbetande-kurs, Kultur-Samhälle, Upplev Norden, Hav och Kust, Folkmusik med fiolpedagogik, Folklig med USA, Resursbevarande försörjning, Männivissång, Utbyteskurser skans inre bilder, dokumentation, Nordisk humanistkurs, Bli Fotografisk kamrat med Södra Afrika, Kurs för Sverige-finnar, Framtidskurs, Levande verkstad och liknande. Som förut noterats har denna typ av lång kurs ökat sin andel av långkurserna från 13 till 32 % - således mer än en fördubbling.

Särskild linje

Som förut nämnts SÖ en långkurs som särskild linje (s. 22) betecknar om den fyller följande krav: Minst en fjärdedel av undervisningstiden skall ämnen och resten åt särskilda ämnes- eller stuägnas åt allmänna dieområden som klart utanför de allmänna ämnenas krets, Lex. åt ligger musik, konst, slöjd. Till denna typ av kurser räknas yrkesförberedande och yrkesutbildande kurser (utom fritidsledarutbildning). Intresset för och utbudet av kurser inom denna kategori har kontinuerligt ökat sedan 1977. Studerandeantalet har enligt SCB stigit från om- 2800 i slutet av l970-talet till nära nog det dubbla - 1988/89 redokring visades 5200 studerande. Ca 90 procent av de studerande återomkring finns på kurser av minst 30 veckors längd. i elevveckor har den särskilda linjen i förhållande till totalan- Uttryckt talet elevveckor ökat sin andel från 20 procent i slutet på långa kurser av 1970-talet till nu 34 procent, också det nästan en fördubbling.

Vilka svarar för den största delen slags kurser av ökningen? Det är avgjort kurser inom den estetiska sektorn, särskilt musik och och konst, den yrkesinriktade sektorn.

Yrkesinriktad

utbildning

Under hänvisning till direktivens 0rd om att kommittén skall noggrant värdera folkhögskolans bl.a. som yrkesutbildning på områden samtidigt tillgodoses av andra utbildningsanordnare samt föreslå för folkgränser högskolans framtida yrkesutbildning, skall här ett för en sådan underlag granskning och diskussion ges i översiktlig form och under särskild rubrik. Först skall emellertid erinras om vad som sades i propositionen 1977 om folkhögskolornas reformering, och som inte hade riksdagen någon invändning emot, beträffande yrkesutbildning inom folkhögskolans ram.

(Se ovan s. 19.) Folkhögskolan hette användas för

kan, det, viss yrkesut-

bildning såsom fritidsledarutbildning och lör kulturförmed-

utbildning lande uppgifter och för inom amatörverksamhet liksom för oliuppgifter ka slags ledarfunktioner inom fritidssektorn samt för utbildning av förtroendemän och anställda inom folkrörelser och Folkorganisationer. högskolan bör dock inte erbjuda och yrkesutbildning yrkesfortutbildning på områden, där andra utbildningsanordnare fått och resurser uppgifter

av samhället. Ãterhållsamhet bör visas vid utbudet

av yrkesutbildning.

l folkhögskoleförordningen formulerades villkoren så att

folkhögskolorna kan i begränsad omfattning under ge yrkesinriktad utbildning förutsättning att det sker inom ramen för vad som i samma föreparagraf skrivs om verksamhetens form och innehåll.

Någon bestämning av begreppet ”i begränsad omfattning” har inte

gjorts i förordningen eller i föreskrifter från SÖ. Det har inte heller klargjorts om begreppet avser folkhögskoleverksamheten totalt eller verksamheten vid varje enskild skola. Här antas att begreppet begränsning gäller i båda fallen. Någon auktoritativ bestämning av har inte begreppet ”yrkesinriktad” heller har givits. Begreppet i vanligt språkbruk den dubbla innebörden av för en bestämd

färdigutbildning yrkesverksamhet respektive förbere-

dande utbildning som en första del eller av, en nödvändig förberedelse

för, en färdigutbildning. Den delen

yrkesspeeifika av utbildningen får avgöra karaktären.

lbland som sådan utbildning som definieras yrkesinriktad utbildning leder till eller kan leda till anställning i yrke som ligger i linje med utbildningens yrkesspecifika karaktär. av nuvarande ut-

Är då omfattningen folkhögskolornas yrkesinriktade

bildning begränsad? För läsåret 1989/90 ut ca 670 lånhar i Folkhögskolekatalogen bjudits termin IS ga kurser och linjer, i längd varierande från en knapp (minst veckor) 5 år. Av dem kan ett par hundra bedömas vara av yrupp till kesinriktat eller färdigutbildande.

slag, dvs. antingen yrkesförberedande

av kurserna särskilt inom den estetiska sektorn har dock det (Många dubbla för amatörverksamhet och försyftet att dels erbjuda utbildning och dels förbereda för en fortsatt yrkesinriktad utbildeningsverksamhet ning.) Till det stora flertalet kurser som är ett år eller längre gäller som inträdeskrav allmän behörighet för högskolestudier. För de längre kurseroch arbetsprov. Skona i musik och konst gäller i regel också inträdeslorna bedömer vanligen de sökande individuellt och ofta efter intervjuer. sektorn med i allmänhet ett-, två- Den estetiska är den avgjort största eller treåriga kurser. Omkring 100 sådana kurser bjuds ut vid ungefär lika många skolor, Omkring hälften av dessa kurser har konstinriktning, inemot hälften musikinriktning och ett tiotal teaterinriktning. för fritidssektorn, med Därnäst i omfattning kommer ledarutbildning

merendels kurser, på ett 45-tal skolor.

tvååriga

Ett trettiotal skolor ett- eller tvåårig utbildning inom mediaerbjuder sektorn TV och video, radio inkluderande närradio, foto (journalistik, och information i allmänhet). Ett dussintal skolor ett 20-tal kurser för uppdrag inom förerbjuder och missions- och u-Iandsverksamhet. Ett dussintal skosamlingsarbete lor erbjuder också kurser inom turismsektprn och resebyrå- och guide-

branschen.

skall här nedan ytterligare beskri-

Några av nu nämnda utbildningar

exempel

vas. Men först skall ges några på vad man i dag kan utbilda sig

till genom folkhögskolekurser. Man kan bli fritidsledare (vid 37 skolor),

sadelmakare, bokbindare, designer, ridinstruktör, ridlä-

teckenspråkstolk,

renskötare, sportchef, tu-

rare, sameslöjdare, båtbyggare, reseplanerare,

ristbyråtjänsteman, journalist, TV- och _radioproducent (vid ett

fotograf,

10-tal dokumentärfilmare, kantor (vid 5 skolor) samt konsthantskolor), och utövande konstnär skolor). Man kan bli dravcrkare (vid ett 30-tal folkdansmapedagog-(vid 4 skolor), danshandledare, musikhandledare, pedagog och församlingsmusiker.

Musiklinjer inom folkhögskolan, med en mera och systematisk yrkesinrikt-ad undervisning, är en relativt Före 1960 fanns bara ny företeelse. fyra skolor med musiklinjer, vid 1970-talets ett dussin och numebörjan ra ett 40-tal. Dessa skolor finns inom nästan alla och län, tre fjärdedelar av dem har rörelse eller organisation som huvudman. En handfull av skolorna har utlokaliserat sina till andra orter. musiklinjer De kortare musikkurserna har ofta ett utpräglat folkbildningssyfte att öka den enskildes färdigheter och kunnande. att till ge inspiration eget musicerande och att förbereda för insatser som cirkelledare, ensembelledare eller körledare eller för som frivilligtjänst församlingsmusiker. De två- och kurserna treåriga har i regel till huvudsyfte att förbereda för högre musikutbildning eller för yrkesverksamhet som musiker, musiklärare, kyrkomusiker eller musikhandledare. Vid lngesunds folkhögskola bedrivs den musikutbildtidigare högre ningen där numera inom högskolans ram. Samverkan mellan folkhögskolan och musikhögskolan sker om

ifråga undervisning, konsertverk-

samhet och social men är de båda utbildgemenskap, organisatoriskt ningarna helt skilda. Rekryteringen till musiklinjerna är fortfarande De studemycket god. rande är till ungefär hälften under 20 år. lnemot ungdomar 90 procent har genomgått gymnasieskola. (För utförligare uppgifter om musikutbildningen hänvisas till rapporten Musik nr på folkhögskola, rapport 122 från PUFF, sö 1287:51, 1937, av K H Tapper.) För viss musikutbildning ges ett extra statsbidrag för högre lärartäthet - antalet elevveckor för sådan med utbildning höjs 50 procent om SÖ godkänner att högre bidrag får utgå. Här skall tillfogas att riksdagen i december 1988 anslöt sig till ett regeringsförslag om att utbildningen av kantorer för i svenska tjänst kyrkan bör ske vid Sköndalsinstitutet och inom ram. Fortsatt befolkhögskolans redning i frågan aviserades av regeringen. l propositionen framhölls att folkhögskolorna borde kunna få ansvara för utan centralt utbildningen fastställda kursplaner och utan att deras frihet att utforma sin verksamhet behövde begränsas. Kulturutskottet framhöll att var utbildningen mycket resurskrävande och att därför endast ett begränsat antal folkhögskolor borde komma

ifråga. Fritidsledarutbildningen skall kommittén enligt sina

tilläggsdirektiv särskilt uppmärksamma då den värderar folkhögskolans yrkesutbildning.

Tvåårig fritidsledarutbildning enligt av SÖ fastställd vägledande stu-

dieplan bedrivs f.n. vid 37 folkhögskolor. Annan liknande, oftast ettårig, utbildning bedrivs vid Genom sju skolor. ett riksdagsbeslut 1978 bestäm-

får ges endast vid folkhögskolorna och ej des att fritidsledarutbildning

som dittills även inom högskolan och gymnasieskolan.

längre Studerandetalet var tidi- Rekryteringen är sedan några år sjunkande.

Antalet studerande vecka hösten 1989 var, gare omkring 700 per årskurs.

630 i första årskursen och 553 i svar en enkät från sekretariatet,

enligt på

andra årskursen eller tillsammans l 183.

fritidsledarna får arbete inom fri-

Hur stor andel av de färdigutbiltlade

hela 80-talet har andelen som eftidssektorn efter utbildningen? Under

fått arbete inom fritidssektorn, hållit sig omkring ter sex å sju månader

inom annan sektor har varit 80 procent. De som fått förvärvsarbete

spridda på ganska många yrkesområden.

har under senare år fått arbete i lnemot 70 procent av fritidsledarna

och sekundärkommunal), inemot 30 kommunal verksamhet (primär-

och rörelser och resterande inom procent har anställts av organisationer

kriminalvård, turism och invandrarverksamhet. företag, SÖ lät 1986 en särskild utredare Hur stort är behovet av fritidsledare?

av fritidsledare under perioden 1987-1990. (SÖ R behovet

prognostisera

till av 700 för

86:79.) Utredaren kom fram ett årligt rekryteringsbehov

perioden.

Från främst storstädernas fritidsförvaltningar har rapporterats betydan-

Från dessa förvaltningars sida att rekrytera fritidsledare. de svårigheter

redovisats ett starkt behov av en bredare utbildning än i dag. har också

för fler nivåer. Behovet av fortbildning och med fler inriktningar och

och utvecklingsinsatser har också påtalats. forsknings-

De här nämnda problemområdena behöver nu ingående analyseras

och diskuteras.

sedan 20-talet år tillbaka inom Mediautbildning av olika slag erbjuds

någon form av mel dag ger ett trettiotal folkhögskolor folkhögskolan.

diautbildning. hade direkt anknytning till De första mediainriktade kurserna ingen

Men på media- och kominom området. utvecklingen

yrkesverksamhet

snabbt, antalet kurser har ökat och munikationsområdet har gått mycket

har blivit mer markerad.

yrkesinriktningen

folkhögskolornas medieutbild-

Inriktningen och ambitionsnivån på

kurs med medieinriktning, som ger en varierar från allmän ningar med olika medier, till orientering om hur man kan arbeta

grundläggande

med ut-

jämförbara journalisthögskolornas yrkesinriktade journalistlinjer,

med endast ett eller två media, andra Vissa skolor arbetar bildningar.

ger en bredare utbildning.

Utvecklingen av den nya medietekniken gör att nya yrkesgrupper kommer att utvecklas. Närradio och när-TV, kabel-TV och reklam-TV samt video ger allt fler människor möjlighet att aktivt arbeta med medier. Till deras hjälp behövs bl.a. mediepedagoger och människor som både kan hantera media och dessutom kan undervisa andra. Förutom ett- och tvååriga allsidiga media- och informationslinjer erbjuder fem skolor ett- och tvåårig journalistlinje, ett par skolor särskilda TV- och videolinjer respektive närradiolinjer. Till sektorn hör en treårig fotoskola som närmast är av högskolekaraktär. Konstutbildningar inkluderande konsthantverk erbjuds vid ett femtiotal skolor. Sålunda erbjuder ett 25-tal två-, tre-, fyra- och i ett fall femåriga kurser med uttalat syfte att förbereda för yrkesverksamhet eller för fortsatta studier vid konst- och konsthantverksskolor och lärarutbildningar. l ett tiotal fall kallas kurserna helt enkelt konstskolor. För att få en uppfattning om dessa folkhögskoleutbildningars värde för inträde vid landets fem konst- och konsthantverkshögskolor, har kommittén bett dessa skolor meddela hur många av de till hösten 1989 antagna eleverna som förberett sig genom konstnärlig utbildning på folkhögskola. Svaren visar att det är förhållandevis många. Till i Stockholm sökte således 750 personer, konsthögskolan 28 togs in och av dem hade åtta en ett- eller tvåårig konstnärlig vid utbildning folkhögskola som grund. Till konsthögskolan Valand i Göteborg antogs tolv, av vilka hade sådana förberedelser, samtliga och till konsthögskolan i Umeå antogs också tolv, av vilka sju hade förberett sig på folkhögskola under ett till tre år. Till Konstfack i Stockholm antogs 95 studerande, varav 31 hade folkhögskoleförberedelse, och till design- och konsthantverksskolan i Göteborg 51, varav 17 med sådan förutbildning.

Andra utbildningsanordnare med samma yrkesinriktade utbud som

folkhögskolorna

Som förut erinrats om innebar beslutet 1977 om folkhögskolans reformering att folkhögskolorna inte borde erbjuda yrkesutbildning och yrkesfortbildning på områden, där andra utbildningsanordnare fått uppgifter och resurser av samhället. En genomgång av högskolans och gymnasieskolans nuvarande utbud av yrkesförberedande och yrkesinriktad utbildning om minst ett års

att flertalet och -linjer av detta längd ger vid handen folkhögskolekurser slag återfinns där. På finns således, förutom musik- och teaterlinjer, spe-

gymnasieskolan

anordnade i konst och

cialkurser och regionalt påbyggnadsutbildningar

turism och reseliv och konsthantverk (30 klasser), (20), kommunikation

media (16), vattenbruk och Vattenvård (10), bild och form (6), djurvård

friskvård, foto (3), scenisk utbildning och scenografi (2), samt i design, Härtill kommer ett och småföretagande (enstaka kurser). (SÖ R 85:56.) stort antal lokalt och marknadsanpassade kurser som ej regiregionalt streras centralt. finns lokala fristående kurser lnom högskolan många linjer (förutom vilka motsvarar i stort sett samma ut-

som inte är centralt registrerade)

Som kan nämnas tubildningar som ges av folkhögskolorna. exempel

idrottspedagoglinjen (2), hälsopedagoglinjen (2),

rismlinjen (4 orter),

tolk- och översättarlinjen (2) och journalistlinjen (2) samt följande linjer

en ort, nämligen för fiskevård, frisksom var och finns på åtminstone media i allmänhet, film och video, vård, folkhälsoarbete, körpedagoger, radio och teater, teckenspråkstolkar, informatörer, TV, danspedagoger, kulturarbetare, teatertekniker och mediatekniker. kulturpedagoger,

Uppdragsutbildning

Folkhögskolekommittén bör enligt direktiven belysa i vad mån möjlighe-

s.k. har kommit att innebära för-

terna att anordna uppdragsutbildning

för i stort.

ändringar folkhögskoleverksamheten

har kommittén funnit att Genom en enkät till samtliga folkhögskolor ett 60-tal skolor har anordnat under de senaste åren.

uppdragsutbildning

i svenska för invandrare hulnemot ett 30-tal kurser har genomförts med kommun som Ett l5-tal kurser för vudsakligen uppdragsgivare. har anordnats för lnvandrarverkets räkning. För arbetslösa flyktingar har ett 15-tal kurser anordnats med länsarbetsnämndcr som ungdomar länsarbetsnämnd och företag har ett tiotal kurbeställare. För landsting, ser ordnats bl.a. i datateknik och mediateknik. För landsting, länsarbetsnämnd, kommun, AMU, SIDA, skolstyrelse, och enskilt företag har ett Handikappinstitutet, Kriminalvårdsstyrelsen - anordnats för musiklära- 25-tal kurser - i regel endast en av varje slag för AMU-lärare för

re och utövande konstnärer, (fortbildningskurs),

för kvinnor i administrativ tjänst, för test-

handledare i arbetsmiljöfrågor,

för för lärarulbildare i u-

ledare, för barnomsorgspersonal, vårdpersonal,

länder, för invandrare med teknisk bakgrund, för turistnäringsverksamma och för teckenspråkshandledare. Också ett par industritekniska orienteringskurser för kvinnor har anordnats liksom kurser i datoriserade handikapphjälpmedel, lärarfortbildning i desk-top-publishing, samt kurser för lokalvårdare och vaktmästare. Uppdragsutbildningen har av allt att döma i stort sett fungerat väl. har varit Omfattningen måttlig och har inte i något känt fall tagit sådana proportioner att den äventyrat den ordinarie verksamheten. Några större nackdelar för de vanliga elevgrupperna och för undervisningen har ej heller framkommit. Tvärtom har denna uppenbarligen uppdragsutbildning berikat och stimulerat den pedagogiska utvecklingen och lett till ökad förståelse hos elever och skolpersonal för Lex. invandrares och flyktingars problem. De i några fall mindre positiva effekterna, som t.ex. viss

svårighet att integrera svenska ungdomar och flyktingar

bl.a. på grund av språk- och kulturolikheter, torde med tiden kunna övervinnas.

En fråga som i detta sammanhang ändå bör ställas är vilken

omfatt-

ning uppdragsutbildningen kan ha utan att besvärande konsekvenser för

folkhögskolans övriga verksamhet uppstår.

Kurser för funktionshämmade

Under mottot ”en folkhögskola för alla” har SÖ och folkhögskolorna i samverkan med olika handikapporganisationer sedan arbetat för länge att alla människor med någon

funktionsnedsättning skall ha möjlighet att

gå på folkhögskola.

Extra statsbidrag utgår också för undervisning av funktionshämmade liksom ett särskilt statsbidrag för anpassning av skollokaler efter olika slag av handikapp. Mindre än 20 skolor saknar i dag sådan anpassning. Ett 10-tal skolor har särskilda resurser för hörselskadade (varav sju för vuxendöva), lika många för synskadade (varav sex för gravt synskadade) och ett 20-tal för rörelsehindrade. En skola (Västanvik) har helt tecken-

språkig miljö.

Utbildning av teckenspråkstolkar sker i dag vid två folkhögskolor, men anses av SÖ alldeles för kort utbildningen och otillräcklig för det växande behovet av kvalificerad tolkning. Fyra skolor erbjuder särskilda kurser för afatiker, tio skolor ger kurser för vuxna med läs- och skrivsvårigheter och tjugo skolor kurser för psykiskt utvecklingsstörda.

försöker förståelsen för Genom forskning och fortbildning SÖ vidga behov hos all skolpersonal. l lärarutbildningen ingår de handikappades en veckas handikappkunskap. från SÖ våren 1989 om de handikappade i folkhögskolan l en rapport studerande med funktionsnedsättningar i folkframhålls bl.a. att andelen fortfarande är liten, att alltför få skolor är anpassade för alla högskolorna fortbildningskurser i hanhandikappgrupper, att efterfrågan på reguljära har varit svag från folkhögskolorna sida, att FOU-insatdikappkunskap för människor med funktionsnedsättser när det gäller vuxenutbildning behöver intensifieras, att verksamheten med anpassningskurser ningar och fortsatt för döva och synskadade behöver förstärkas, att uppföljning samt att personer som har utveckling av tolkutbildningen är nödvändig,

bör få möjligheter till folkhögskolestudier.

epilepsi eller hjärnskador

som Förberedelse för högskolestudier

Folkhögskola

Alltsedan de kom till har folkhögskolorna vid sidan av andra uppgifter fullgjort uppgiften att förbereda för vidare studier. En gång gällde det

att ge realskolekunskaper åt dem, som endast gått igenom huvudsakligen folkskolan. Under efterkrigstiden har det i ökande grad gällt att ge gymnasiekunskaper och främst sådana kunskaper, som ger allmän behörighet l den

för högskolestudier - i viss utsträckning också särskild behörighet.

- och är fortfarande har folkhögskolorna varit prepahär meningen randskolor och alternativ till grundvux och komvux.

gymnasieskolan,

om vilken behörighet eller kom-

lnget sägs i folkhögskoleförordningen

SÖ:s föreskrifter får rek-

petens som folkhögskolestudier ger. Men enligt

att en folkhögskolestuderande, som inte har grundskolekomtor intyga till efter ett eller två år i sådan all-

petens, är behörig gymnasiestudier

motsvarar högstadium. l remän kurs som huvudsakligen grundskolans kurs erhåller de studerande allmän behörighet gel efter två år på allmän och under vissa villkor särskild be-

motsvarande tvåårig gymnasieskola

hörighet i olika ämnen. de sökande i fem olika

Vid urvalet till högskoleutbildningar placeras

Sökande från i en egen grupp, men kvotgrupper. folkhögskola placeras om de fyller villkoren för mer än kan också föras till andra kvotgrupper

med eller treårig gymnasieskola samt

en grupp. En sökande tvåårig kan alltså tas in via två kvotgrupper. Om en minst ett år på folkhögskola kommer in via kan hon eller han antas

sökande inte gymnasiekvoten,

via folkhögskolekvoten.

Vid antagningen fördelas tillgängliga platser i förhållande till antalet sökande i varje grupp. Detta innebär att chanserna för en folkhögskoleelev att bli antagen ökar om antalet sökande via folkhögskolekvoten ökar. De sökande inom varje kvotgrupp rangordnas efter poäng för betyg och arbetslivserfarenhet. lnom folkhögskolekvoten rangordnas de sökande efter det s.k. studieomdömet (som närmare beskrivs nedan). Studieomdömet är enbart ett urvalsinstrument för sökande inom folkhögskolekvoten. Det infördes 1958 som ersättning för betygsgivning som då börjat bli allmän inom den från början betygsfria folkhögskolan. Det skall avse den studerandes förmåga att bedriva studier. (I folkhögskoleförordningen sägs ej uttryckligen att det skall avse just högskolestudier.) Det skall bestämmas av skolans lärarråd, vari ingår rektor och lärare samt internatföreståndare. Som omdöme får endast användas något av uttrycken Mindre god, God, Mycket god, eller Utmärkt, i praktiken ofta kallade 1-4. Skolans styrelse avgör om skolan skall ge studieomdömen; såvitt bekant alla skolor det. Omdöme gör nästan får ges endast till studerande som begär det och endast till studerande som genomgått minst en kurs om 30 veckor. Enligt SÖ:s föreskrifter och allmänna råd får studieomdöme ges endast till studerande i allmän kurs och allmän kurs med särskild inriktning, dock med undantag för SÖ har vidare

fritidsledarutbildningen.

lämnat råd om vad skolorna skall iaktta då studieomdöme sätts.

Enligt årsredovisningen till SÖ för 1988/89 gavs studieomdöme för

5828 studerande. Fördelningen mellan de fyra graderna av omdöme var följande:

Antal Andel Av SÖ och SFHL rekommenderad fördelning

Vilka söker de till som använder sig av slags högskoleutbildningar Hur söker till och hur många folkhögskolekvoten? många högskola, kommer in? Eftersom studerande kan söka till flera utbildningar, kan insamtidigt te med hjälp av tillgänglig statistik sägas exakt hur många folkhögskolestuderande som söker sig vidare till högskolan. Men en ungefärlig uppoch antal antagna författning om antal sökande, intresseinriktningar till linmedlar UHÄ:s och SCB:s uppgifter om antagningen högskolans jer. Till de något över 30000 platserna i statlig och kommunal grunduthösten 1988 fanns över 80000 sökande varav ca 33000 antogs. bildning eller Av de sökande hade 93 procent avgångsbetyg från gymnasieskolan och en procent hade

komvux, 4 procent hade genomgått högskoleprovet

studieomdöme från folkhögskola. Bland de 54 000 sökandena till utbildningslinjer med central antagning fanns ca 1 800 som sökte via folkhögskolekvoten, motsvarande 3 procent. Av de ca 24000 som antogs kom endast 330, motsvarande något över en procent, från denna kvot.

Till vilka slags utbildningar sökte sig dessa folkhögskolestuderande,

och i vilken mån kom de in? Vad först beträffar högskolans olika sektorer dominerade starkt sektorerna för administrativa, ekonomiska och sociala yrken respektive sektorn för undervisningsyrken:

Sektor Sökande Antagna Teknisk 125 30 ekonomisk, social 536 130 Administrativ, Vård 120 17 555 98 Undervisning Kultur och information 171 23 Lokala 324 32 linjer

Det kan nämnas att andelen sökande och antagna var ungefär densamma hösten 1987. 1988 antagna olika linjer, finner man

Spaltar man upp de hösten på

för vilka traditionellt de allra flesta på de utbildningsvägar folkhögskolan

varit en förberedelse. Det i särklass största antalet återfinns således på

den sociala linjen, på förskollärarlinjen, på fritidspedagoglinjen och på

linjen för personal- och arbetslivsfrågor.

Till kommunal 118 sökande högskoleutbildning antogs via folkhögskolekvoten, varav 42 på hälso- och sjukvårdslinjerna och 35 på sociala omsorgslinjen.

Ett av de uppdrag folkhögskolekommittén har att fullgöra gäller frågan

om normering av studieomdömet. Det uppdraget kan knappast genomföras utan att om

frågan studieomdömet, dess utformning och dess roll för

eleverna och för undervisningen allsidigt belyses.

KORTKURSERNA

Som framhölls i kapitlet om utvecklingen efter 1977 (ovan s. 24) expanderade folkhögskolans kortkursverksamhet kraftigt under åren fram till

1982. (En förhållandevis lika stark expansion hade då ägt rum under

åren före 1977.) Den har sedan dess minskat något både beträffande antal kursdeltagare och elevveekor. Under senare år har verksamheten omfattat en fjärdedel av totalantalet elevveckor. På en handfull skolor har den uppgått till hälften eller mer. Antalet kurser har varit över 10000 per år och antalet kursdeltagare har uppgått till omkring 225 000. Med kortkurs avses här en kurs som är kortare än l5 veckor. Den kan ordnas i en skolas egen regi; så är i regel fallet med de sommarkurser som merparten av skolorna anordnar. Men den kan också anordnas som en samverkanskurs mellan en folkhögskola och t.ex. ett studieförbund eller en organisation. Som villkor för en samverkanskurs gäller att kursen skall planeras i samråd med skolans lärare och följas av en lärare från skolan. Minst 25 procent av undervisningen skall meddelas av lärare med minst 40 procents tjänstgöring på skolans långkurser. Enligt direktiven skall kommittén redovisa kortkursverksamheten med ledning av vad riksdagen uttalade 1982. Den begärde då en redogörelse för kursernas längd, fördelning på ämnesområden, andel av skolornas totala verksamhet, fördelning på externat- och internatkurser, samverkan med andra kursanordnare samt kursernas betydelse för skolornas ekonomi. Kommittén skall också göra en bedömning av i vilken mån verksamheten ligger i linje med riksdagsbeslutet om folkhögskolan 1977. Enligt detta skulle kurslängden avgöras efter målgruppernas behov och förutsättningar. Kurserna skulle ingå i ett större aktivitetssammanhang, de skulle gälla utbildning och fortbildning av förtroendevalda och :inställda i folkrörelser och organisationer, och de skulle röra sig om folkrörelsernas bärande idéer och aktuella situation. 59

omfattande kortkursverksamheten och

Analysen av den mycket pågår

kommer att redovisas i kommitténs slutbetänkande. Men några resultat och några problem redovisas redan här. Som ett led i sitt arbete har kommittén genom en enkät till 49 skolor skaffat information om verksamheten. Skolorna har varit resig närmare beträffande storlek, internat-externat och presentativa huvudmannaskap, förekomst av kortkurser. Resultatet bedöms som tämligen representativt för alla folkhögskolor med undantag för de största och de minsta. Enkäten rör förhållandena 1987/88. Totalt genomfördes då vid alla skolor ca 10500 korta kurser, med tillsammans ca 224000 deltagare. De allra flesta kurserna hade en längd om 2-3 dagar. De 49 skolorna i enkäten redovisade sina kortkurser efter deras längd så här:

Kurser Elevveckor Deltagare

Kurslängd

7 11 52 1 dag 1 924 15 698 38 978 2 dagar 1 364 16 824 27 916 3 dagar 4-7 dagar 799 17 602 17 452 144 4 919 2 778 8-14 dagar

Även i dessa skolor dominerade alltså mycket kraftigt kurserna om 2var mycket få, vilket bl.a. torde bero på 3 dagars längd. Endagskurserna att det blev tillåtet att i informations- och anordna så-

rekryteringssyfte

först förbättrats sedana för några år sedan, på att arbetsmarknadsläget

dan dess och på att anordnandet omgärdats med många förbehåll.

Av de 10500 korta kurserna genomfördes 1987/88 totalt ca 1 600, motsvarande 15 procent, i skolornas egen rcgi. En stor del av dem var sommarkurser. På enkätskolorna var andelen ungefär densamma, och där och svarade rörelsefolkhögskolorna för något mer än hälften av kurserna och kommunskolorna för något mindre än hälften. landstings- Totalt nästan 9000 samverkanskurser under 1987/88. Av genomfördes

enkätskolornas ca 4000 samverkanskurser svarade rörelseskolorna för 63

för 37 procent. Både i fråprocent och landstings- och kommunskolorna och samverkanskurser var således rörelsefolkhögskoga om egna kurser lorna aktivare än kommun- och landstingsskolorna.

Av medarrangörerna i samverkanskurserna var LO och ABF i särklass de vanligaste samverkansparterna för de 49 enkätskolorna, med TCO och TBV som de näst vanligaste. Det framgår klart av följande tabell,

som dessutom visar fördelningen mellan rörelse- och stödföreningsskolor

och kommun- och landstingsskolor:

bundet Nykterhetsrörelsens 48 30 78 bildningsverksamhet

studförb.)

tioner Pensionärsorganisa- 71 59 130 tioner

tioner Politiska organisationer 91 28 119 Kommuner och lands- 38 83 121 ting

Fördelningen mellan de olika slagen av medarrangörer stämmer enligt SÖ tämligen väl med vad som för alla de 128 folkhögskolornas

gäller

kortkurser.

är de i kortkurserna? Enligt SÖ var Vilka ämnesområden vanligaste

det följande år 1988/89:

Ämnen Antal kurser

Humanistiska och beteen- 1 736

devetenskzipliga 1 l 18 Estetiska handel, kontor 136 Företag, 215 Matematiska, naturvetenskapliga 145 Hälso- och sjukvård och information 6 253 Samhällsvetenskap 326 Språk 96 Teknik ämnesområden 469

Övriga

Summa 10 494

En stor andel - hälften - av samverkanskurserna är mycket omkring till andra orter än den ort där den anordnande 1oIkhögutlokaliserade skolan är belägen. Kortkurserna i egen regi förläggs i regel till den egna

skolan eller skolorten. Vilka vänder till i sin kortkursverksamhet? målgrupper sig skolorna Den helt dominerande var 1987/88 förtroendevalda och tjänstegruppen män och kommuner så som den här sammanställningen i organisationer

visar:

Kurser Andel i

Målgrupp

procent

och fritidsledare 445 4,2 Ungdomsoch idrottsledare 569 5,4 Gymnastik- 685 6,5 Studiecirkelledare 3 296 31 ,4 Förtroendevalda och tjm i org. 735 7,0 Studiecirkeldeltagare Pensionärer 388 3,7

698 6,7 Handikappade 165 1,6 Invandrare Blandade ovan 2 725 26,0 målgrupper enligt särskilda 788 7,5 lnga målgrupper 10 494 100 Summa

Mätt i det verksamhetsmått som antalet elevveckor omfattade utgör kortkursverksamheten 1988/89 totalt ca 173 000 elevveckor. Av dessa veckor föll enligt uppgifter från SÖ 37 procent på kommun-, landstingsoch stödföreningsskolorna och 63 procent på rörelseskolorna. Av de senare tog arbetarrörrelsens skolor den största andelen, motsvarande 20 procent av totalantalet elevveckor för kortkurser enligt här använd definition. Fortfarande uttryckt i antal elevveckor fördelades verksamheten 1988/89 på följande målgrupper och slag av skolor enligt SÖ:

Målgrupp Elevveckor

Landstings- Stödjören- Rörclstavkøtor

tjm i org. och komm.

ovan Summa 58 870 4 731 107 785

Att kortkurserna har stor betydelse för skolornas ekonomi råder det inga tvivel om. Hur stor betydelse de har hänger självfallet samman med hur stor andel av det totala antalet elevveckor de korta kurserna utgör för den enskilda skolan. Dessutom betyder det en hel del om merparten av kurserna är förlagda till den enskilda skolans egna lokaler eller ej. Skolan får ju intäkter för kost och logi, men får å andra sidan rese- och traktamentskostnader för lärare då kurserna är utlokaliserade. l den enkät, som tidigare nämnts, ställdes vissa frågor rörande intäkter och kostnader vad gäller de korta kurserna. Av svaren framgår att skolorna satsat mycket på byggandet av elevhem, renovering av rum och inköp av AV-utrustning just för att kunna ta emot korta kurser. Dessutom har man utökat personalstyrkan för att kunna kortkursdeltatillgodose garnas krav på service och komfort.

Det som däremot är svårt att få något svar på är vilken reell betydelse

beroende på att kostnader och kortkurserna har för en skolas ekonomi, intäkter från de långa och korta kurserna oftast inte särredovisas. En allmän uppfattning är dock att kortkurserna ger ett visst överskott som kan användas för att subventionera annan verksamhet.

I vilken omfattning används samverkanskurserna för personalutblldoch frltidssektorn? Det ger tyvärr nu tillgängli-

ning utanför folkrörelsebesked om. Erfarenhetsmässigt kan dock många ga uppgifter inget exakt till denna Det kan gälla fortbildning i datakurser hänföras kategori. av Lex. och

behandling. och det kan avse fortbildning sjukvårdspersonal

butiksföreståndare.

Vad betyder samverkanskurserna för de samverkande organisationerna?

Genom en enkel enkät till företrädare för några av de mest frekventa

av samverkanskurser har kommittén fått uppfattningen

medarrangörerna inte minst för rörelsernas idéatt kurserna har en mycket stor betydelse och och som rekryteringsbas för Iångkurs-

utveckling medlemsskolning

studiecirkel/kortkurs folkhögskola anses vara

elever. Kombinationen på en särskilt för medlemsskolning och personlighetsutveckling.

god form l svar betonas det behov som många rörelser och organisationer

några

känner av att utbilda och funktionärer. nya och unga ledare att som lärare till Som något mycket positivt framhålls möjligheten inom folkrörelscrna och kortkurserna engagera ledare och funktionärer Omvänt värdet av att organisationerna och organisationerna. understryks

rörelserna får del av det kunnande och den pedagogik som folkhögsko-

lans lärare företräder. Bättre grundutbildning och fortbildning i organi-

sationskunskap och arbetslivskunskap efterlyses.

Från några håll betonas att folkhögskolorna med sina i regel välutrusmed för kost

tade lokaler och sina internat jämförelsevis låga avgifter

för den utbildning och fortbildoch logi utgör väsentliga förutsättningar ha till.

ning som rörelser och organisationer behöver tillgång

Vilka och särskilt samverkansproblem är förknippade med kortkurs-

Från både skolor på beho-

kursverksamheten? och organisationer pekas vet av en förenkling av nuvarande Från lärarhåll har pekats

reglering. att göra en rättvis tjänstefördelning med lagom blandning på svårigheter

kurser, på att kurserna ofta är föreav undervisning på långa och korta nade med resor och på att det är mödosammare att planera och genomföra ett större antal kortkurser än ett mindre antal Iångkurser. Ett annat de inställda kurserna. För läraren kan det inproblem gäller förberedelsearbete har varit och ibland hell nebära att ett stort förgäves

utan ersättning. För skolan kan det bli avsevärda förluster både i fråga om statsbidrag och inkomster från elevhushållet. Från några organisationers företrädare har framförts önskemål om en ändring av nuvarande bestämmelser så att bl.a. kravet på 25 procent folkhögskollärarmedverkan i varje enskild kurs slopas. l stället kan man se till helheten när man bedömer den totala verksamhetens kvalitet och

”folkhögskolemässighet”. Ett annat önskemål är att lärare från andra

folkhögskolor än anordnaren, eller annan extern kompetent person, skall få anlitas för att följa en utlokaliserad kurs och svara för undervisningen. l relation till intentionerna förefaller, kortkursersammanfattningsvis, na och särskilt då samverkanskurserna att ha utvecklats i stort sett som det var tänkt. De har närmat folkhögskolorna och organisationerna till varandra, och folkhögskolorna har i helt annan utsträckning än tidigare genom dem ställts i folkrörelsernas och organisationernas De har tjänst. verkat rekryteringsfrämjande till de kurserna.

långa Men utvecklingen rymmer onekligen problem och frågor som det finns

att diskutera anledning i ett framtidsperspektiv. Till dem som ovan antytts kommer sådana som dessa: Kan kortkurserna bättre integreras i varje sko-

las handlings- eller verksamhetsprogram? Kan nya kombinationsformer

av studiecirklar och kortkurser utvecklas? Hur kan

folkhägskolemässig-

heten och deltagarinflytandet på planering och genomförande garanteras korta kurser? Kan på mycket en kategoridelning mellan långkurs- och kortkurslärare äventyra folkhögskolans helhetssyn och gemenskapssyn?

KURSDELTAGARN A

Varje år söker sig omkring 16000 till

personer folkhögskolornas långa

kurser. Vilka är det som i dag väljer folkhögskolan som studiealternativ? Vilken uthildningsbakgrund har dagens elever? Har av äldre inslagen ökat kursdeltagare i takt med att ungdomsutbildningen byggts ut? Med vilka föresatser kommer eleverna till skolorna i dag och hur lyckas de med sina planer?

Detta är centrala frågor när det gäller att försöka av hur

ge en bild folkhögskolan fungerar och vilken roll den kan spela i framtiden. För att få ett historiskt perspektiv här

på deltagarutveeklingen jämförs

aktuell statistik från folkhögskolornas årliga till SÖ med redovisning

några tidigare elevundersökningar, nämligen en som avser l947 års folk-

högskoleelever och en som avser elever vid folkhögskolornas långa kurser läsäret 1973/74. 1987 gjorde SCB en enkätuppföljning av de deltagare som påbörjade sina folkhögskolestudier hösten 1982. Den innehåller ett relativt omfattande beträffande bakgrundsmaterial dessa nybörjare. Det är den enda centralt genomförda undersökning som följer upp vad som hänt deltagarna efter folkhögskoletiden. Den kommer här att kort men refereras, för ett närmare studium hänvisas till SCB-rapporten

Nybörjare på långa

kurser i folkhögskola hösten 1982 (U 38 SM 8801). Alla statistikuppgifter och som refereras här avser elever undersökningar i långa kurser, utom för handikappade kursdeltagare.

Kön och ålder

På folkhögskolorna, liksom i annan vuxenutbildning med undantag av personalutbildning, är kvinnorna den största gruppen. mel- Fördelningen

60-40 Den könsfördelningen lan kvinnor och män är ungefär procent. under de senaste 15 åren. l 1947 års elevunderhar stått sig åtminstone män och 56 procent kvinnor. sökning var 44 procent bland eleverna har ökat. Enligt 1947 års Medelåldern på långa kurser av eleverna i åldern 18-20 år. Medelålelevundersökning var 48 procent Bland folkhögskoleeleverdern var något högre för män än för kvinnor. na 1973 var männens medelålder 23 år och kvinnornas 21 är. SÖ:s uppgifter var medelåldern 1987/88 för samtliga folkhög- Enligt 24 och 25 år. För eleverna allmän kurs var den

skoleelever mellan på

29 år. För eleverna på allmän kurs med högre, över 25 år men under var den lägre. Skillnaden beror särskild inriktning och på särskilda linjer kurserna fler deltagare bland kortutbildade på att de allmänna rekryterar och att de är äldre. 1987/88 densamma för män och kvinnor. Medelåldern var ungefär och skolor hade avsevärt större andel

Landstings- primärkommunala

i åldrarna över 30 år. Dessa skolor och arbetarrörelsens skolor deltagare nådde i större utsträckning gruppen äldre och kortutbildade”.

Hemort

Huvuddelen av deltagarna går på folkhögskolor i det egna länet. Framkurserna som är lokalt rekryterade. Där komför allt är det de allmänna av eleverna från det län där skolan är belägen. Särskild mer majoriteten linje och allmän kurs med särskild inriktning har ca 20 procent lägre närrekrytering än allmän kurs utan särskild inriktning. Skillnaderna mellan skolorna är stora. Det är bara landstings- och priskolor närrekrytering i allmärkommunala som har mer än 50 procent och särskild linje. De skolor som lillmän kurs med särskild inriktning hör landsomfattande organisationer har naturligtvis en mer riksrekryterande karaktär. Detta också skolor som bedriver verksamheter gäller med speciellt innehåll eller med speciell metodik.

Utbildningsbakgrund

visade 1947 års

Beträffande folkhögskoleelevernas utbildningsbakgruml

att 83 procent av eleverna hade folkskola utan kompletteundersökning dessutom medan ll

rande utbildning, fem procent hade yrkesutbildning.

eller realskola, flickskola, aftonskola

hade påbörjat gått igenom

procent

eller dylikt. Della var vad man kan kalla det klassiska rekryteringsmönstret på folkhögskolornzi. till förändrats l början på 70-talet hade rekryteringen lolkhögskolorna

avsevärt. om 1973 års jblkhögskolcclever var dc

Enligt undersökningen förekommande skolutbildningarna före folkhögskolestudiernai vanligast yrkesskola-fackskola (nästan en tredjedel av eleverna), enhets/grundskola (nästan en fjärdedel) och folkskola (knappt en femtedel). Utbildningsbakgrurtden mäts i SÖrs slutistikuppgifter i genomgiingnu skolår före folkhögskolestarten. Av diagram l, som visar utvecklingen från 1978/79 till 1987/88, att minskningen av gruppen som har framgår högst grundskola (nio år) fortsätter. Mer än hälften av folkhögskoleeleverna har numera någon form av gymnasial utbildning. Det är en natureftersom den utbildningsnivän i befolklig utveckling, genomsnittliga ningen sliger kontinuerligt.

Diagram l. Folkhögskoleelevernas utbildningsbakgrund under perioden l978/79-l987/88. Bearbetning av SÖ:s uppgifter.

60_-

l l l I I l l l I o 78/79 79/80 80/81 81/82 82/88 83/84 84/85 - 86/87 87/88 M=___ K:__.

1 Uppgifter för 1985/86 saknas.

2 visar utbildningsbakgrunden för lolkhögskoleelevernai Diagram 1987/88 fördelad efter SÖ:s statistik. På allmän kurs hade kurstyp enligt dvs. grundskola eller motca 50 procent av eleverna högst nioårig skola, svarande. Elever mer iin med högst åttaårig skolunderbyggnad tttgjortle 20 procent på de allmänna kurserna, men i genomsnitt på samtliga långa linkurser endast 12 procent. Det kan delvis bero på att många särskilda

jer förutsätter gymnasiekompetens. På allmän kurs med särskild inriktning och på särskilt! linje hade en skola. l landstingsskolorna hade l7 procent av deltagarna högst nioårig dock skola. I drygt 20 procent av eleverna på dessa linjer högst nioårig av eleverna bara arbetarrörelsens skolor hade 16 procent på dessa linjer bakom nioårig skola.

åttaårig skolgång sig och 20 procent

mellan är naturligtvis ännu större än vad Spridningen folkhögskolorna dessa siffror På Arbetarrörelsens folkhögskola i Stockholm t.ex. antyder. har mer än 90 procent av deltagarna kortare utbildning än nio år.

Diagram 2. Högsta utbildning före folkhögskolan för folkhögskolcelcvcr 1987/88 efter kurslyp i procent. Bearbetning av SÖ:s uppgifter. 60 Allmän kun 100i = G769clever 40 30 20 10 Högsl9 lr 1169111 Ir Högst 13 lr Ej uppgih 50 Övriga kurser 100b = 11227 elever 40 30 20 10 Högst.9 Ir Högst 11 Ir Hop: 13 Ir Ej uppgih

.o Samtliga elever 100i = 17996clever 30 20 10 1169:9 Ir Högst.11 Ar Högst 13Ar Ej uppgift 71

Studiesyfte

Ett av huvudsyftena med l973 års elevundersökning var att belysa elever-

för siudier De elever som ingick i undersök-

nas motiv vid folkhögskola. orsak till som syftet med studierna vid ningen liek ange såväl ursprunglig undersökningstillfället. Den orsak som nämndes av flest elever var att de behövde kompletterande bra studieomdöme (ca 40 procent). De därefter utbildning,

var allmänorientering och personlighetsutveekling

vanligaste syftena studier för att öka mina (nästan 20 procent) oeh behövde möjligheter Mindre än en tiondel av eleverna på arbetsmarknaden (ca 15 procent). hade ändrat till studierna under studietiden. inställning som SCB genomförde 1987 bland l den uppföljningscnkät folkhögskoleelever som var nybörjare hösten 1982, ingick ett par frågor om studiemotiv. Nedanstående diagram är hämtat ur SCB:s redovisning av uppföljningsenkätens resultat.

Diagram 3. Nybörjare på folkhögskolans långa kurseriht 1982 fördela-

Källa: SCB. de efter viktigaste motivet att börja studera och kurstyp.

Allmän kurs

Allmän kurs med särskild inriktning

Särskild kurs

Samtliga

Förbereda studier Arbetsmarknadsskäl

EUEä

Personlig utveckling Annat

) l annat ingår alternativet sociala skäl-andelen. eftersom denna andel var mycket liten inom samtliga kurstyper.

En jämförelse mellan 1973 års undersökning och SCB:s uppföljningsenkät försvåras av att frågorna är olika och att svarskategorierna inte är grupperade på samma sätt. När det gäller de huvudsakliga skälen till studier är dock resultaten jämförbara. Rangordningen mellan motiven görs på samma sätt i de båda undersökningarna. Det studieförberedande syftet har fortfarande prioritet. Som framgår av diagram 3 är SCB-resultaten uppdelade efter kurstyp. På allmän kurs hade det studieförberedande syftet kvar sin förstahandsplats för 50 procent av nybörjarna. Motivet personlig utveckling har fått ökad betydelse i takt med ökningen av elevantalet på särskilda linjer. 1973 var det ungefär 18 procent av eleverna som uppgav det motivet, i SCB-enkäten var det 32 procent. Bland nybörjarna på särskild linje 1982 var personlig utveckling det klart dominerande studiemotivet (50 procent). Arbetsmarknadsskäl var mindre frekvent i 1973 års undersökning än i SCB-enkäten. Bland de svarande 1973 var det ca 15 procent som angav den typen av skäl, medan 21 procent av nybörjarna 1982 nämnde arbetsmarknadsskäl, t.ex. att byta jobb, få arbete_ få mer kunskap i sitt yrke. Folkhögskolekommittén skickade i början av år 1989 ut en enkät till samtliga folkhögskolercktorer. De uppmanades att ;antingen själva bedöma och rangordna elevernas studiesyfte efter de kategorier som använts i SCB:s uppföljningsenkät, eller dela ut SCB:s enkätfrägor bland eleverna och be dessa ange det viktigaste studiemotivet. resp. skälet till att de valt just folkhögskola. 49 rektorer valde att dela ut enkäten bland eleverna. Kommittén har på så sätt fått ta del av enkätsvar från sammanlagt ca 3100 elever. Un-

dersökningen gjordes som en pilotundersökning för att ta reda på om

några större attitydförändringar hade skett. Resultatet kan, trots att urvalet inte är helt representativt, ändå ge en fingervisning om den aktuella inställningen bland folkhögskoleeleverna. Studieförberedelse fick även i kommitténs enkät den största andelen av förstahandsvaren från gruppen som helhet, medan personlig utveckling var klart dominerande bland eleverna på särskild linje. Arbetsmarknadsskäl var nästan lika viktigt för gruppen som helhet som personlig utveckling, medan det i SCB-enkäten fanns en dominans för personlig utveckling. För eleverna på allmän kurs var studieförberedelse betydligt viktigare än andra motiv, medan arbetsmarknadsskäl och personlig utveckling vägde jämnt.

Studieavbrott

Studieavbrotten kartlades i SCB:s uppföljningsenkät. Avbrotten i gruppen nybörjare höstterminen l982 uppgick enligt de svarandes egna uppfem år senare till 16 procent. Därav gjorde 13 procent definitivt gifter avbrott, medan tre av eleverna gjorde uppehåll i studierna. Avprocent brotten avser hela studietiden efter den första terminen. Andelen avbrytare under den första terminen var drygt sju procent. SÖ:s uppgifter var det under perioden 1978/79-1986/87 varje Enligt läsår mellan nio och tio procent av eleverna på långa kurser som avbröt studierna. l SCB-enkäten frågade man efter orsakerna till avbrotten. De vanligaste skälen var missnöje med studieformerna (23 procent), familjeskäl (19 procent), ekonomiska skäl (16 procent) och erhållet arbete (15 procent).

Högsta andelen avbrytare fanns på allmänna kurser - 21 procent. l öv-

riga kurstyper avbröt ll procent studierna. Skillnaderna i avbrottsfrekvens mellan män och kvinnor var liten. Om man ser på SÖ:s uppgifter för 1986/87 finner man att ca 14 procent av kursdeltagarna på allmän kurs avbröt studierna. På allmän kurs med särskild inriktning var det drygt åtta procent och på särskild linje sex Dessa siffror kan jämföras med att nio procent av eleverna procent. på gymnasieskolan avbröt studierna läsåret 1987/88. Avbrottsfrekvensett tycks alltså vara ungeför densamma i dessa båda utbildningsformer. I SCB-enkäten har man jämfört andelen avbrott med utbildningsbakgrunden. Resultatet framgår av diagram 4. Andelen avbrott var vanligast bland de elever som hade högst nioårig skolgång (25 procent) och annan Med annan avses oftast olika utländ-

utbildning (26 procent). utbildning

ska utbildningar. Avbrotten är allra högst (35 procent) i åldersgruppen 21-25 år med högst nioårig tidigare skolutbildning.

Diagram 4. Studieavhrotl bland nybörjare på folkhögskolans långa kurser ht 1982 fördelat efter tidigare högsta utbildning i procent. Källa: SCB.

% 30-

Högst Z-årig 34-årig

Q-ârig gymn gymn/ utbilda skolgång motsv eltorgymn

Studieflnansiering

Studiefinansieringen har ofta avgörande betydelse för individens möjligheter att börja på folkhögskola. Många elever har ansvar för hem oeh laoch drar Detta gäller inte minst lör kortutmilj sig för att ta studielån. bildade kvinnor, som i 40-ärsäldern söker till folkhögskola lör att lâi grundskolebehörighet eller allmän gymnasiebehörighet. De finansieringsformer som kommer i fråga för de flesta deltagarna över 20 års ålder är studiemedel. särskilt vuxenstuzlicslöd saml utbildningsbidrag från lättsarlwetsniimnden. Vissa deltagare kan också lä socialbidrag eller bidrag från omsorgsstyrelse. Deltagare som är under 20 är får sludiehjälj) för gymnasieelever inklusive inaekortleringstillägg om de bor på internat. Studiemedel är inte behovsprövat. Alla som studerar på högskolenivå, samt alla som fyllt 2() är, oberoende av utbildningsnivå, får studiemedel. Den motprestation söm krävs av de studerande är att de skall följa en

viss studietakt och läsa minst halvtid. Studiemedlen består av en bi-

på

dragsdel och en lånedel. Det särskilda vuxenstudiestödct är till skillnad från studicmedlen ett stöd. Det kan beviljas till studerande, som har förvärvsarbehovsprövat eller för betat under minst fyra år före studierna, för grundskolcstudier Sökande med kortare tidigare utbildning har föregymnasial utbildning. träde framför dem som har längre sådan. Hänsyn tas också till hur länge man har förvärvsarbetat, om man har betungande försörjningsbörda och om man har svårigheter att studera på fritiden, t.ex. på grund av handikapp. På grund av begränsningar i antalet vuxenstudiestöd avslås f.n. nästan Detta är en genomsnittssiffra för hela lan- 60 procent av ansökningarna. det. Det finns lokala variationer, bl.a. beroende på antalet ansökningar.

befolkningsstrukturen och utbildningsnivån i respektive län.

Även det särskilda vuxenstudiestödet består av en bidragsdel och en lånedel. Det har större och mindre lånedel än studiemedlen. bidragsdel För alla studerande som är anslutna till A-kassan är det särskilda vuxenstudiestödet än studiemedel. Det är därför viktigt för rekfördelaktigare ryteringen av korttidsutbildade med försörjningsbörda att tillgången på vuxenstudiestöd är god. är den allra fördelaktigaste formen av studiestöd. Utbildningsbidrag till som bedöms Det beviljas av arbetsmarknadsmyndigheterna personer behöva en utbildning för att få arbete eller behålla ett arbete. Det innehåller inte någon lånedel och bidragsbeloppen är högre än vuxenstudiestödets. Deltagarna får dessutom traktamente och bidrag till viss studielitteratur m.m. centrala studiestödsnämndens statistik för 1988/89 fick 6857 Enligt studerande studiemedel, 3230 studiehjälp och 2011

på folkhögskolor

särskilt vuxenstudiestöd. Samma år fick enligt arbetsmarknadsstyrelsens

statistik 3 319 deltagare utbildningsbidrag för folkhögskolestudier.

erhöll således ca 15400 kursdeltagare studiestöd eller ut- Sammanlagt för långa kurser. Knappt hälften av dem fick studiemebildningsbidrag del, en dryg femtedel studiehjälp och lika stor andel utbildningsbidrag. Särskilt vuxenstudiestöd fick bara 13 procent av de kursdeltagare som hade någon form av studiestöd. Om bakåt i tiden ser man att bland ht 1982 man jämför nybörjarna var det vanligaste sättet att finansiera studistudiemedel utan jämförelse detta som finansieerna. 60 procent av undersökningsgruppen angav och vuxenstudiestöd för kortutbildade och ringsform. Utbildningsbidrag

arbetslösa var inte särskilt vanliga som _finansieringsfornt för folkhögsko- Ieeleverna l982/83. Utbildningsbidrag ökade väsentligt som finansieringskälla mellan 1982 och 1988, men tycks åter ha sjunkit under det Senaste året. Särskilt vuxenstudiestöd har endast ökat marginellt sedan 1982. Båda dessa stödformer är viktiga för rekryteringen av kortutbiltlade. men tilldelning av utbildningsbidrag kräver. som ovan sagts, en arbetsmarknadsmässlg bedömning. Inom vuxenstudiestödet finns ett särskilt korttidsstudiestöd, tidigare kallat dagstudiestöd, som kan utbetalats till deltagare i korta kurser pil folkhögskolor. Deltagarna kan också få internatbidrag. Enligt CSN:s statistik fick drygt 50 000 personer korttidsstudiestöd under läsåret 1987/88. Korttidsstudiestöd kan beviljas kollektivt för kurser anordnade av bl.a. fackliga organisationer. Det har visat sig vara en bra ordning, t.ex. när det gällt att rekrytera korttidsutbildadc genom uppsökande verksamhet. Vuxenstudiestöd för långa kurser får däremot endast beviljas enskilda sökande, vilket kan vara ett hinder vid en målmedveten rekrytering av korttidsutbildade. Många som har informerats om möjligheterna till ledighet för studier och som har blivit intresserade av att börja studera, har tvingats avstå när det visat sig att studiefinansieringen inte kan ordnas. Korttidsutbildade, som är litet äldre, vill och Vågar ofta inte skuld-

sätta sig genom att ta studiemedel, när de får avslag på ansökan om vux-

enstudiestöd. Följden har blivit att de uppsökare på arbetsplatserna, som försöker rekrytera korttidsutbildade till studier, drar sig för att uppmuntra till längre studier. De rekryterar i stället till kortare kurser där de kan erbjuda finansiering.

Sedan några år bedrivs i några län en försöksverksamhet där uppsö-

karna givits möjlighet att rekrytera deltagare till en lång kurs vid folkhögskola och samtidigt fördela särskilt vuxenstudiestöd till dem. l Västmanlands län har vissa kursdeltagare på de allmänna kurserna på Skinnskattebergs och Tärna folkhögskolor rekryterats på detta sätt. Försöksverksamheten bedrevs där i samarbete mellan folkhögskolorna och Handels avdelning, vuxenutbildningsnämnden, Konsum Västmanland och ABF-distriktet. Försöket i Västmanland föll väl ut, Man har kunnat rekrytera korttids-

utbildade deltagare som annars inte hade börjat studera.

CSN skall under xinnevarande utvärdera försöksverksamhe-

budgetår

ten och därefter ta ställning till om bestämmelserna om fördelning av det särskilda vuxenstudiestödet bör förändras, så att en viss del av stöden 77

kan fördelas kollektivt. Det största problemet är naturligtvis det begränsade antalet vuxenstudiestöd, som medför att en så hög andel som 60 procent av de sökande i vissa län får avslag på sina ansökningar.

Handikappade kursdeltagare

Under 1970- och 80-talen har ett miljörelaterat handikappbegrepp vunnit insteg och påverkat planering och åtgärder inom alla samhällsområden. Handikapp är en följd av att samhället inte anpassats till de behov som individer med funktionsnedsättning har. Detta synsätt har även väglett SÖ och andra myndigheter som kan påverka folkhögskolornas möjligheter att ta emot kursdeltagare med funktionshinder. Utgångspunkten år allas rått till utbildning, dvs. alla skall ha möjlighet att gå på den folkhögskola man önskar. l det dagliga arbetet är uppgiften att så långt möjligt bryta ned de hinder som finns för studier. är den skolform som tar emot det största antalet vuxna Folkhögskolan elever. l långa kurser hade 1987/88 drygt sex procent av handikappade eleverna funktionsnedsättning (1 136 personer), medan motsvanågon

rande andel i korta kurser var mindre än en procent (2086 personer).

När det gäller studiefinansiering för kursdeltagare med funktionsnedsättningar är utbildningsbidrag och, för begåvningshandikappade, bidrag utöver studiemefrån omsorgshuvudmannen möjliga finansieringsformer del och studiehjälp.

För att få en uppfattning om hur begåvningshandikappade finansiera-

de sina studier 1986/87 tillfrågades samtliga folkhögskolor, som under året haft för dessa elever, om studiefinansieringsform. Relånga kurser 19 folkhögskolor och berör 164 av dovisningen grundar sig på svar från totalt 261 elever Även om materialet inte är med begåvningshandikapp. heltäckande kan tendenser drygt en tredjedel fick följande avspeglas: kostnaderna betalda av omsorgshuvudmannen; ytterligare knappt en tredjedel fick utbildningsbidrag; ca 40 procent fick ordna finansieringen

på annat sätt, Lex. genom egna medel, studiemedel eller studiehjälp. (Se

vidare SÖ:s rapport R 87:53 En kvalitativ och kvantitativ utvärdering av

folkhögskoleverksamhet för begåvningshandikappade.)

Hur gick det sedan för folkhögskoleeleverna?

Den enda större undersökning som har följt upp kursdeltagarna efter folkhögskolestudierna är SCB:s uppföljningsenkät, där nybörjarna på folkhögskola ht 1982 tillfrågades under våren 1987 om sin situation före, under och efter studierna.

Många av dessa elever hade fortsatt att studera. Fyra av tio hade dock

inte deltagit i någon ytterligare utbildning under perioden. Högskoleutbildning var den vanligaste utbildningen för dem som fortsatte. Drygt en fjärdedel angav att de någon gång studerat på högskola efter folkhögskolestudierna. Störst andel högskolestudier hade eleverna på särskilda lin-

jer. Av kvinnliga elever på särskilda linjer var det en tredjedel som an-

gav att de gått på högskola efter folkhögskolestudierna. Bland dem som börjat folkhögskolestudierna med motivet ”förbereda för fortsatta studier” var det vanligare med högskolestudier än bland de övriga nybörjarna. 38 procent av dem som angivit det motivet hade deltagit i högskoleutbildning, medan högskolestudier angivits av 20 procent av de Övriga. Nästan alla de som fortsatt med en högskoleutbildning hade gjort detta utan någon annan kompletterade utbildning under perioden än - i vissa fall - ytterligare folkhögskoleutbildning. l diagram 5 redovisas de vanligaste utbildningsvägarna efter folkhögskolestudierna för nybörjarna i folkhögskolan ht 1982 uppdelade efter vilken tidigare högsta utbildning de hade. Högskolestudier var klart vanligast bland de elever som redan innan folkhögskolestudierna hade en gymnasial utbildning eller högre. Dock hade en så stor andel som lS

procent av dem som enbart hade nioårig grundskola eller kortare utbild-

ning fortsatt med någon högskoleutbildning under perioden, de flesta

utan några andra kompletterande studier än de folkhögskolestudier de

påbörjade ht 1982.

För den som vill veta mer:

Folkhögskoleelever 1973 - en beskrivande undersökning av elever vid folkhögskolans vinterkurser och långa ämneskurser läsåret 1973/74, ut-

förd på uppdrag av folkhögskoleutredningen, Ds U 1974:9, 10.

Nybörjare på långa kurser i folkhögskola hösten 1982 - Enkätuppfölj-

ning våren 1987. (SCB U 38 SM 8801).

Diagram 5. Utbildningsdcltagande i gymnasieskola, komvux, högskola

för olika av ht

och övriga utbildningar grupper folkhögskolenybörjarc

1982 under ht l982-vt 1987; procent. Källa: SCB. perioden

--› Komvux Gymnasieskola

100- ,

Tidigare högsta utbildning

. 0 .

SKOLORNAS PERSONAL

F

olkhögskolornas samlade personalstyrka

Någon sammanställning av folkhögskolornas samlade

personalstyrka finns för närvarande inte. Men med ledning av till kommittén insända uppgifter från ett 80-tal skolor kan en uppskattning ändå göras. Vid de medelstora utan

folkhögskolorna internat finns för icke-peda-

gogiska uppgifter tio a tolv vanligen tjänster och ett tjugotal om det finns

internat. (Många tjänster är dock deltidstjänster.) Tjänsterna betecknas

kamrer eller skolsekreterare, kanslist och kontorist, bibliotekarie, skolsköterska. kurator, vaktmästare, tekniker, husmor, kökspersonal, lokalvårdare och liknande. Beräknas genomsnittligt ha 20 varje folkhögskola anställda av detta slag, skulle det totalt röra sig om ca 2 600 personer. Tillsammans med liirarna och rektorerna, som till uppgår ungefär lika många (se närmare nedan), kan folkhögskolornas samlade personalstyrka uppskattas till ett stycke över femtusen. Det är ur och

arbetsmarknadssynpunkt i ett regionalpolitiskt perspek-

tiv ett ingalunda ointressant faktum att varje folkhögskola kan bereda ett 20-40-tal personer anställning eller deltid. på hel-

Rektorer och lärare

Den pedagogiska personalen på folkhögskolorna består av rektor och lärare. De innehar På större statligt reglerade tjänster. skolor har skolstyrelserna förordnat också andra skolledare än rektorer, såsom biträdande rektorer, studierektorer och kursföreståndare. Det är då fråga om lärare som får speciella uppdrag av skolledningsnatur mot nedsättning av un-

dervisningsskyldigheten.

Enligt SCB:s lärarstatistik (U60 SM880l) fanns år 1988 på folkhögskolorna förutom rektorerna något över 2500 lärare. Av dessa var ca 1 500 ämneslärare, inemot 300 lärare i övningsämnen, inemot 30 speciallärare lnemot 400 nya lärare tillkom medan och ungefär 700 timlärare. 300 slutade. Omkring 400 var deltidsanställda och omkring 200 partiellt tjänstlcdiga. Något över 70 procent av lärarna var behöriga enligt gällande regler. konstrueras som lönetjänster eller som arvodes- Lärartjänster antingen tjänster såsom timlärare. Innehållet i en lärartjänst anges inte i enskilda ämnen utan endast i ämnesområden, t.ex. naturvetenskapliga ämnen. praktisk-estetiska ämnen etc. För att få en lärartjänst skall en sökande vara behörig och lämplig med hänsyn till insikter och erfarenheter samt ha för tjänsten erforderliga egenskaper. Skolornas rätt att profilera sin verksamhet gör det möjligt att förknippa särskilda villkor med tjänsterna. Som villkor kan gälla att den sökande vill aktivt verka för en drogfri miljö, delar arbetarrörelsens har erfarenhet av fackligt arbete eller har varit verksam i värderingar, församlingsarbete etc.

Behörighetsreglerna för ämneslärare är specifika för folkhögskolorna.

samma som För lärare i övningsämnen och för speciallärare gäller regler inom det övriga skolväsendet. till är den som med godkänt resultat Behörig tjänst som ämneslärare vid Linköpings universitet. Behörig är gått igenom folkhögskollärarlinjen även den som har en fil. kand-examen bestämmelser från 1969 enligt

samt genomgången lärarhögskola på annan linje än folkhögskollärarlin-

jen. Man kan vara behörig till ämneslärartjänst även om man inte är lärarutbildad men har en fil. kand-examen baserad på 1969 års bestämmelser. Vidare kan SÖ behörighetsförklara lärare med annan utbildning efter ett antal Verksamhet i folkbildårs tjänstgöring på folkhögskola. eller folkrörelsearbete samt pedagogisk utbildning eller ett antal ningsårs tjänstgöring på folkhögskola kan utgöra grund för en sådan behörighetsförklaring. Sådana lärare har dock ett lägre Iöneläge. men också l folkhögskollärarnas tjänsteåliggande ingår undervisning och administrativa uppgifter. såsom kurativt zirbete, socialpedagogiska studie- ansvar för korta kurser samt och yrkesorientering, pedagogiskt kontaktverksamhet med studieförbund och organisationer. Lärare kan vidare vid lärarutbildning som är förlagd till skolan åläggas att biträda och att vara handledare, samt att under högst tre månader varje arbetsår utföra rektorsgöromål på den egna skolan. Folkhögskoleförordningen

reglerar inte i detalj hur mycket en folkhögskollärare skall utföra av administrativt och socialpedagogiskt arbete. Arbetstiden bestäms som en årlig undervisningsskyldighet. Den är 816 undervisningstimmar för ämneslärare och 960 för lärare i övningsämnen och speciallärare. Många folkhögskolor har korta kurser utspridda över hela året och över alla veckodagar, vilket ger en annan form av tjänstgöring än inom det allmänna skolväsendet. Helgundervisning är vanlig på korta kurser. Lärare kan

åläggas att tjänstgöra under högst 42 veckor av

ett arbetsår. till Behörig rektorstjänst på folkhögskola är den som är behörig till tjänst som lärare vid folkhögskola. Gäller tjänsten en skola med internat, fordras dessutom minst

ett års tidigare tjänstgöring vid internatfolkhög-

skola. Rektor behåller numera en eventuell lärartjänst som bottentjänst

och kan återgå till denna om han eller hon lämnar

rektorstjänsten. Rektor skall verkställa styrelsens beslut, leda arbetet ansvapå skolan, ra för och slutrekvisition

studieplaner, årsredovisning av statsbidrag,

samt tillse att SÖ:s administrativa krav uppfylls. Rektor är dessutom ansvarig för skolans byggnader, representerar skolan utåt och fullgör kontakter med myndigheter. Reglerna och arbetsförhållandena för lärarna och rektorerna upplevs

erfarenhetsmässigt som tämligen goda och ändamålsenliga. Men problem

och svårigheter finns. Ett problem är att behörighetskraven i vissa fall fortfarande är kopplade till det allmänna skolväsendets krav trots att det på folkhögskolan finns ämnen och ämnesområden som inte har någon motsvarighet i det allmänna skolväsendet. Ett annat problem gäller tillgodoräknandet av den tid då en lärare planerar och följer en samverkanskurs, liksom den restid som blir alltmer omfattande i takt med att samverkanskurser till orter ofta förläggs

långt från skolorten. Det är också oklart

hur kompensation skall ges för den planering som lärare gjort för kortkurs som ställs in. Ett liknande problem gäller tillgodoräknandet av tid för lärarnas socialpedagogiskai uppgifter. Det varierande kursutbudet på folkhögskolan innebär vidare att lärarna ständigt måste förnya sig och vidga sina kunskaper. Resurserna för fortbildning varierar emellertid mycket mellan olika skolor och huvudmän.

Både kriterierna och formerna för fastställandet av rektors undervis-

ningsskyldighet behöver diskuteras så att mer rättvisande kriterier och

enklare former kan införas.

Det som nu anförts leder onekligen till slutsatsen att en översyn av lärarnas och rektorernas arbetstidsreglering behövs. Frågan om en sådan översyn hänger emellertid nära samman med frågan huruvida nuvarande statliga reglering överhuvud taget skall fortfara eller om man skall övergå till ett enhetligt huvudmannaskap för alla personalgrupper på folkhögskolorna. Den frågan har för övrigt nyligen aktualiserats i en proposition om ett enhetligt huvudmannaskap för skolväsendets lärare. (Prop. l989/90:1.) Där sågs att propositonens om förslag ett upphörande av den statliga regleringen av tjänsterna i det allmänna skolväsendet bör få konsekvenser också för de statligt reglerade tjänsterna vid folkhögskolorna” och att föredraganden “räknar med att återkomma till regeringen med förslag till riksdagen sedan frågan behandlats i folkhögskolekommittén.

Ett enhetligt för lärare och

huvudmannaskap

rektorer?

Det finns ur arbetstagarsynpunkt fördelar med naturligtvis en statlig regav lärar- och Men det finns lering rektorstjänsterna. ur verksamhetssynpunkt mycket som talar för en övergång till ett huvudmannaenhetligt skap för all personal skulle bl.a. på en folkhögskola. Därigenom några framträdande nackdelar med nuvarande ordning elimineras. En sådan nackdel gäller avtalsområdet. Nu förs om löförhandlingar ne- och anställningsvillkor m.m. mellan statens arbetsgivarverk (SAV) och de statsanställdas huvudorganisationer, trots att inte staten utan respektive folkhögskola eller folkhögskolestyrelse är zurbetsgivare. Detta innebär bl.a. att varje skola eller styrelse måste tillämpa avtal från minst två avtalsområden, eftersom ju övrig personal inte har statligt reglerade tjänster. Särskilt för mindre skolor kan detta vara besvärande. Med tanke på att folkhögskolorna är små som arbetsgivare, är det inte rimligt att de var för sig skall ta hand om SAV:s förhandlingsuppgifter om den statliga regleringen upphör. För landstings- och kommunfolk-

högskolornas del vore det kanske naturligt att landstingsförbundet fick

den uppgiften och för rörelsefolkhögskolornas del Rörelsefolkhögskolorans intresseorganisation (RlO). En annan lösning vore att rörelsefolkhögskolorna och landstingsförbundet kom överens om att samverka vid förhandlingar om lärarnas löne- och anställningsvillkor. Några formella problem synes för övrigt inte hindra ett upphävande av den statliga regleringen av lärar- och rektorstjänsterna.

Lärarutbildning

Sedan 1970 anordnas vid

Linköpings universitet en 40-poängs utbild-

ning av lärare och annan pedagogisk personal vid folkhögskolorna och i

folkbildningsarbetet. Fr.0.m. 1977 sker det inom en särskild

linje, folk-

högskollvärarlinjen. Antalet utbildningsplatser per år är 75. Under

perioden 1977-1988 har ca 500 studerande gått igenom denna

lärarutbildning. Utbildningen består av en teoretisk

kurs (21-26 poäng) och en prak-

tisk kurs (l4-l9 poäng). Som styrinstrument fungerar dels en lokal plan med kursplaner och blockplaner, dels ett av linjenämnden antaget doku-

ment med namnet En pedagogisk grundsyn.

Antagning sker och undervisning ges inom sex huvudområden, nämli-

gen Samhället, Naturen, Språket, Människan, Kulturen samt Arbete och

fritid. Vid urvalet av sökande

kompletteras meritvärderingen med

per-

sonliga intervjuer, företagna av en intervjugrupp med representanter för Folkbildningsförbundet, Svenska folkhögskolans lärarförbund och uni-

versitetet i Särskild

Linköping. hänsyn kan tas till folkbildningens behov

av lärare och ledare i särskilt ämnesområde. Förslag till antagning lämnas av en

antagningsgrupp bestående av intervjugruppen samt en repre-

sentant för SÖ och en

studeranderepresentant. Utbildningen är fördelad på fyra block

med både teoretiskt och prak-

tiskt innehåll,

nämligen Folkbildningskunskap

(6 poäng), Praktikant-

tjänst (6 poäng), Pedagogiskt-metodiskt block

(14 poäng) och lndivdualiserat block (14 poäng). Det sistnämnda inrymmer ett specialarbete som skall knyta an till för

folkbildningsfältet relevanta frågeställningar och

problemområden. Det bör ha en tydlig pedagogisk eller metodisk karak-

tär. l regel redovisas det i form av en uppsats. Betyg i

lärarskicklighet grundar sig på en som innefattar bedömning

en flerdimensionell lärarfunktion, där de

pedagogisk-metodiska och socialpetlzigogiska färdigheterna

utgör den väsentliga grunden.

Folkliögskollärarlinjen skiljer sig från andra

lärarutbildningar genom

delvis andra och friare arbetsoch examinationsformer, högre grad av

deltagarstyrning, högre genomsnittsålder hos de studerande och

oftast

längre erfarenhet av lärar- och ledarverksamhet, samt större variation

när det gäller deltagarnas utbildningsbakgrund. Utbildningen är profile-

rad så att den blivande läraren skall kunna verka i linje med folkbild-

ningens mål, historia, kultur tradition, och organisation.

av rektorer och lärare

Fortbildning

rektorer har sedan 1980-talets inbjudits och erhållit

Åtskilliga början

i den som anordnas för skolans och vuxenutplats skolledarutbildning behov. Numera anordnas också en för folkhögskolerektorerbildningens na särskilt avpassad fortbildning. om för Fram till l juli 1989 har SÖ beslutat samtliga tjänstledighcter studier med på lönen. Från nämnda datum får folkhögskoles- B-avdrag besluta om lön med för studier under högst tre veckor tyrelsen B-avdrag och lärare. Sådan skall beviljas endast för stuper arbetsår tjänstledighet dier som anser med hänsyn till skolans och lärarens styrelsen angelägna behov. En stor del av ansökningarna om ledighet med B-avdrag enligt de nya bestämmelserna väntas avse de s.k. rikskurser som fortbildningsnämnden vid universitet anordnar för lärare och blivande lärare vid Linköpings Nämnden anordnar årligen ett 25-tal sådana kurser. folkhögskolorna. Kurserna omfattar l-2 veckor och genomförs i regel som internatkurser. utomlands. föreskrifter skall kurser- Somliga är förlagda Enligt gällande na främst ha en metodisk-pedagogisk inriktning. Kurserna vänder till förtroendevalda, lärare och annan personal sig inom och studieförbund och till studerande inom folkhögfolkhögskola l mån lärare från annan vuxenutbildskollärarlinjen. av plats får också delta. Kursutbudet på från folkhögskolorna, från ning bygger förslag SFHL, från folkhögskollärarlinjen och från sö. Denna fortbildningsverksamhet bekostas dels genom statliga anslag, dels genom kursavgifter. Förutom dessa rikskurser administrerar fortbildningsnämnden årligen för lärarna i de åtta folkhögskoledistrikt som skolorna indestudiedagar lats i. Ansvaret för innehåll och genomförande ligger på arvoderade, av SFHL utsedda s.k. sekreterare. Avdelningen administrerar pedagogiska också årliga konferenser för dessa sekreterare. För det allmänna skolväsendets del ersattes 1982 det tidigare systemet med B-avdrag för lärares fortbildning (innebärande ca 1/3 löneavdrag under max. 360 dagar per lärare) med det s.k. LUVA-systemet (LUVA = lokalt utvecklingsarbete). Det innebär att varje kommun får statsbitill lokalt utvecklingsarbete och personalfortbildning i form av en drag viss andel av statsbidraget till lärarlönekostnader. Detta bidrag får kommunerna sedan fördela och använda främst efter kommunens och de enskilda skolornas behov.

Från det nya systemet undantogs Deras lärare har

folkhögskolorna.

alltså fortfarande rätt till studier med B-avdrag. Genom de nya bestämmelserna om studier eller annan ledighet för med fortbildning B-avdrag på lönen har fortbildningen inom folkhögskolan kommit att mer än tidigare rättas skolas

efter varje behov. Frågan är

om inte en till

övergång det systern för bidrag till lokalt utvecklingsarbete

och personalfortbildning, som gäller för det allmänna skolväsendet, skulle underlätta en utveckling

ytterligare av fortbildningen efter de snabbt skif-

tande behoven inom en skolform, som lätt kan mycket införa nya kurser och ämnen. Den statsbidragssumma, som det totalt rör sig om. uppgår i dag till ca åtta miljoner kronor. skolor skulle det Utslaget på samtliga röra sig om ett icke föraktligt till lokalt och bidrag utvecklingsarbete personalfortbildning, genomsnittligt mer än 60 000 kronor.

:så: ämm:

abnegzxânøä

%

FOLKHÖGSKOLANS KOSTNADER

OCH FINANSIERING

Folkhögskolans kursutbud är en del av både samhällets och folkrörelsernas utbud av bildning och utbildning för vuxna. Det bekostas till största delen av skattemedel, statliga, landstingskommunala och primiirkommtlnala, och det bärs upp av ett ideellt engagemang inom folkrörelsernzt, samt hos kursdeltagare, lärarkårer och politiker. Tabellen på nästa sida ger en översiktlig uppfattning om folkhögskolans andel av Vuxenutbildningens kostnader.

Personalutbildningens kost-

nader är svåra att beräkna, men beloppet om 20 miljarder kr. iir nog snarast lilltaget i underkant. Jämfört med kostnaden för personalutbild-

ningen är således Vuxenutbildningens kostnader låga. Arbetsmarknadsut-

bildning finns såväl i form av AMU som inom reguljär vuxenutbildning på folkhögskolorna och i komvux. Dess totala kostnad kan beräknas till ca 7,5 miljarder kr. Det innebär att mer än hälften av vuxenutbildningen, om man undantar personalutbildningen, styrs av

arbetsmarknadspoli-

tiska ställningstaganden. Den vuxenutbildning som sker på de studerandes eget initiativ kan kostnadsberäknas till mellan 6,5 och 7 miljarder kr. När det gäller studiestöd saknas om korttidsstudiestöd uppgifter för

studiecirkeldeltagare samt för kursdeltagare på folkhögskolor och i kom-

vux. Anledningen är att statistiken för korttidsstudiestöden inte iir uppdelad på olika utbildningsformer. Totalt utbetalades 162 milj.kr. i korttidsstudiestöd 1988/89.

Tabell 1. Översikt över Vuxenutbildningens kostnader 1988/89 (milj. kr.). Bearbetning av uppgifter från SO, CSN, Folkbildningsförbundet och AMS m.fl.

Stats- Studie- Lunds- Företag, bidrag stöd tings/ deltagaravkom- gifter m.m. munbidrag Studieförbund l 100 - 900 l 000 3000 600 350 400 350 l 700 Folkhögskolor l 200 l l00 1 2()() - 3 500 Komvux 2 300 3 8002 - - (› 100 Arbetsmarknadsutbildning - - - 20 000 20 000 Personalutbildning Summa 5 200 5 250 2 500 21 350 34 300

| för AMU. Utbildningskostnaden 2 Utbildningsbidrag för deltagare i AMU, på folkhögskolor och i kornvux.

Kostnader och intäkter

Till grund för den översikt som här ges över folkhögskolornas aktuella ekonomiska situation ligger en undersökning av 25 folkhögskolors ekonomi, som genomförts av statskontoret på folkhögskolekommitténs uppdrag. Vid urvalet av folkhögskolor har strävan varit att få med folkhögskolor med olika huvudmän, av olika storlek, med olika typer av verksamhet samt med internat external. Resultaten gäller enbart resp. enbart för dessa 25 skolor, men de kan ändå ge en uppfattning om storleken och intäkter och fördelningen mellan olika kostnadsposter. på kostnader har olika vilket inne- En svårighet är att folkhögskolorna budgetsystem, bar definitionsproblem vid besvarandet av enkäten. av undersökningsresultaten pågår f.n. Enligt dc Sammanställningen resultaten var genomsnittskostnatlen för en elevvecka preliminära 1987/88 på dessa 25 folkhögskolor ca l 900 kr. De egentliga undervisningskostnaderna står för ca 40 procent av kostnaden per elevvecka. Administrationens andel är något mindre på landstingsskolorna än på rörelseskolorna. Detta beror nog framför allt på att landstingen sköter viss ekonomiadministration åt sina skolor. Kök och hushåll står för nästan en fjärdedel av kostnaderna på de skolor som har

sådana faciliteter. är 14 procent Fastighetskostnaderna lör landstingsskolorna och 17 för rörelseskolorna. Den största skillnaden mellan skolorna finns i posten ränta, avskrivning och övrigt: 10 procent för rörelseskolorna och 2l för landstingsskolorna. Skillnaden beror förmodligen delvis på att man tillämpar interndebitering av räntor på landstingssidan. Samtliga personalkostnader utgjorde i genomsnitt för skolorna i urvalet 57 procent. När det gäller intäkterna finns det stora skillnader mellan skoltyperna, som framgår av tabell 2.

Tabell 2. Intäkter 1987/88 i procent av totala intäkterna för de 25 folkhögskolorna i Statskontorets undersökning.

Statshidragens andel av intäkterna är större på rörelsefolkhögskolorna, vilket delvis beror på att rörelsefolkhögskolorna gynnas av bidragsbestämmelserna. Landstingen ger bidrag till dessa folkhögskolor med i genomsnitt 18 procent av intäkterna. Det omfattar både s.k. interkommunal ersättning, dvs. ersättning för elever som kommer från annat län, och för elever bidrag från det egna länet. På landstingsfolkhögskolorna står landstingen för interkommunal ersättning och för huvudmannabidrag. Det går inte att särskilja dessa båda typer av bidrag i landstingsskolorzizis budget. Man kan dock konstatera att landstingens är huvudmannabidrag betydligt generösare än bidragen från rörelserna. Rörelseskolornzis hidrag från huvudmännen utgör en procent av intäkterna. Rörelsernas bidrag sker ofta i annan form, genom t.ex. medverkan i kurser som inte debiteras, eller genom att rörelsens medlemmar hjälper till med fastighetsskötsel och byggnation.

Offentliga bidrag utgör för samtliga skolor ungefär 74 procent av intäkterna; för rörelseskolorna ca 65 procent och för landstingsfolkhögsko- Iorna ca 83 procent. Rörelsefolkhögskolorna täcker en större del av sina kostnader på annat sätt än med offentliga bidrag. Intäkter från elever och personal samt övriga intäkter står således på rörelseskolorna för 34 procent av inkomsterna, medan de på landstingsskolorna utgör bara l7 procent. Genomsnittsbeloppen för elevintäkterna, dvs. elevernas betalning för kost och logi, är nästan 100 kr. högre per elevvecka på rörelseskolorna än på landstingsskolorna enligt undersökningens resultat. Vad kostar ett år på folkhögskola jämfört med ett komvux-år med heltidsstudier eller ett år på en gymnasielinje? Sådana jämförelser är svåra att göra. av många skäl: undervisningsmtensiteten är inte densamma och grupperna är olika stora, läsåren är inte lika långa, finansieringen är fördelad mellan intressenlerna på olika sätt och bokföringen är olika upplagd. En väsentlig komplikation är att det i många fall är omöjligt att skilja drift- och kapitalkostnader. Enligt Statskontorets undersökning är den offentliga utgiften för en årselevplats på de 25 folkhögskolorna i urvalet i genomsnitt ca 46 000 kr. Om man ser bara på rörelsefolkhögskolorna blir motsvarande belopp ca 36000 kr. Detta är genomsnittsbelopp, som enbart gäller för de 25 folkhögskolorna i undersökningen, men de kan ändå antas vara relativt representativa för folkhögskolornas kostnader. De är beräknade på skolornas hela verksamhet, utom konferenser och uppdragsutbildning. För komvux kan kostnaden för ett års teoretiska heltidsstudier på gymnasienivå i genomsnitt uppskattas till ca 25000 kr. år l989, om man antar att kostnaderna fördelar sig med 60 procent på staten och 40 på kommunerna. Läsåret i komvux antas vara 36 veckor, men antalet undervisningstimmar är bara 20 timmar per vecka. På folkhögskolorna är antalet undervisningstimmar per vecka i allmänhet högre, medan läsåret i genomsnitt kan beräknas till 34 veckor. För gymnasieskolan var de statliga, kommunala och landstingskommu-

nala driftkostnaderna (exkl. ränta och avskrivningar) för en årselevjalats

läsåret 1986/87 genomsnittligt för alla utbildningsvägar 40 600 kr. enligt Utbildningsstatistisk årsbok 1988. Om man ser till de olika linjerna kan

de totala kostnaderna för en årselevplats 1988/89 på humanistisk-sam-

hällsvetenskaplig linje eller motsvarande beräknas till ca 30000 kr., medan motsvarande kostnader för en årselevplats på musiklinje blir ca 44000 kr, i genomsnitt för hela landet.

Det är svårt att dra slutsatser av dessa några översiktliga och i vissa fall mycket osäkra

kostnadsberäkningar för olika skoltyper.

Folkhögsko- Iorna har i genomsnitt en högre kostnad per år och elev än komvux och

gymnasieskolan, men större delen av skillnaden bero tycks på kostnaderna för internaten och på högre lokalkostnader

per årselevplats.

Statsbidragsystemet

Det nuvarande för statsbidragssystemet folkhögskolan infördes budgetåret 1977/78. Avsikten med dcn konstruktion som då gjordes var att re-

surserna skulle kunna användas på ett friare sätt än tidigare, samt att det

administrativa arbetet skulle förenklas såväl utc på skolorna som på

skolöverstyrelsen. Därför beräknades en schablonmcstatsbidraget enligt tod knuten till och

verksamhetsvolym lärarlönekostnad. Skolan skulle

sedan i princip själv få avgöra hur medlen skulle användas. Reglerna för

användningen skulle nedbringas till ett minimum.

Statsbidrag till utbetalas i form folkhögskolorna av allmänt bidrag, tillläggsbidrag och särskilda bidrag.

Det allmänna till bidraget en folkhögskola utgörs av produkten av tre

faktorer: den

undervisningsvolym, genomsnittliga årliga Iärarlönekostna-

den och en bidragskoefficient. Volymen avser all den kursverksamhet en

folkhögskola genomfört under ett verksamhetsår under att

förutsättning

kurserna motsvarar de krav som i

anges folkhögskoleförordningen och

därtill knutna föreskrifter. l volymen ingår även sådan verksamhet i stu-

diecirklar som lärare inom ramen för sin genomfört tjänst. Volymen uttrycks i elevveckor (en elevvecka = en elev under en kursvecka). Eftersom en folkhögskola av bLa. pedagogiska skäl inte bör få växa sig

hur stor som helst, erhåller varje folkhögskola bidrag efter ett regressivt system. Det innebär att fullt utbetalas statsbidrag för de 5 100 första elev-

veckorna. Därefter med ges statsbidrag 80 procent av elevveckorna upp till med 7500, 50 procent upp till 9500 och med 20 procent till upp ll 000 elevveckor. När elevveckorna räknats om på det sätt som beskri-

vits kallas här, de bldragsveckor.

Bidragskoefficienten är ett tal som räknades fram vid konstruktionen av det nuvarande bidragssystemet. Detta tal sattes till 00036. Beräkning-

en gjordes med utgångspunkt från de statliga medel, som år 1977 var till-

gängliga för folkhögskoleverksamhet, i relation till

volym och lärarlön.

Genomsnittlig lärarlönekostnad uttrycks i en bestämd och ål-

lönegratl

derstilläggsklass i det statliga lönesystemet. Från början avsåg denna fak-

tor det faktiska men den har inte följt med i utvecklingen av löneläget, lärarlönekostnaden för som beror på att lärarkårens folkhögskolorna, tjänsteårsstruktur har förändrats. innebär detta att en skola per elevveeka lår Sammanfattningsvis lärarlöitekostnaden inkl. vissa sociala avgifter för 0,00% av den gällande ett år. Det allmänna med avseende på två olika förhållanbidraget justeras den. Fullt utbetalas endast om folkhögskolan håller en lärartäthel bidrag l annat fall skall lsidraom lägst 2,1 undervisningstimmar per elevvecka. get reduceras. Detta innebär en garanti för att statsbidragen verkligen

används lör undervisning. vidare i efterhand med hänsyn till den faktiska lärar- Bidraget justeras lönekostnaden vid den enskilda Om man använde den folkhögskolan. faktiska årslönekostnztden vid beräkningen av schablonbigenomsnittliga skulle denna inte innebära kostnad för draget, justering någon ytterligare staten. Från 1984/85 har emellertid avvikelsen från den verkbudgetåret blivit allt större, vilket innebär att nästan samtliliga lärarlöitekostnatlen

ga folkhögskolor redovisar en justeringspost. Den uppgår i några fall till

inemot 500 000 kr. Detta har lett till en underbudgetering av statsbidra-

get under en följd av år. kostnader för kallorts- och semesterlönetill- Tilläggsbidrag utges för för rektor och lärare samt till avlöningslörstärklägg, tjänstledighetslön ning för lektorsbehöriga ämneslåirare. För vissa verksamheter utgår särskilda statsbidrag. om t.n. ca 9 milj.kr. till maximalt SÖ fördelar årligen en tilläggsresurs 26000 elevveckor Resursen består av ett tillskott om musikundervisning. för varje sådan elevvecka i musikutbildning. Detta 0,5 elevveckobidrag bidrag skall användas för att möjliggöra en ökad lärartäthet. Till särskilda för elever med funktionshinder utbetalas inneåtgärder varande Därutöver utbetalas ca 19 milj.kr. till anbudgetår ca 45 milj.kr.

för handikappade och till utbildning av teckenspråkstol-

passningskurser kar och teckenspråkslärarc. För sådana som är i behov av särskilt stöd i undervisningen, deltagare, utbetalas ett särskilt motsvarande 0,5 elevveckor. Det särskilda bibidrag draget är avsett för åtgärder som underlättar studiesituationen för psy-

kiskt, fysiskt, socialt och språkligt handikappade deltagare. Åtgärderna

kan vara ökad lärartäthet, elevassistans, särskild utrustning etc. l den inte räcker för att ge stöd åt särskilt resurskrävanmån schablonbitlraget de handikappade studerande, kan ett bidrag utgå till extra förstärknings- Inom SÖ åtgärder, exempelvis för elevassistenter. en given ram prövar

ansökningar om sådant bidrag med hänsyn till särvarje folkhögskolas skilda behov. SÖ fördelar också årligen ur detta anslag f.n. l milj.kr. till folkhögskolor som vidtar åtgärder för att förbättra skolornas tillfysiska gänglighet för studerande med funktionshinder. Skolorna får vidare ersättning för den av skolöverstyrelsen fastställda nedsättningen av rektorernas undervisningsskyldighet. Det totala statsbidraget till folkhögskolorna lår sedan 1983/84 inte växa utöver en viss nivå som årligen anges i budgetpropositionen. Ett s.k. bidragstak har införts. Verksamheten begränsas genom regler som säger att det bidrag som en folkhögskola garanteras för ett visst verksamhetsår skall motsvara genomsnittet av vad skolan under de disponerade två budgetåren före det närmast föregående. Om en skola överskrider den för året garanterade har skolan ändå chans till en viss volymen, täckning under förutsättning att utrymme finns inom den totala volymen för alla folkhögskolor i landet. Skolor som minskat sin verksamhet bidrar således till dem som expanderat. Under de senaste budgetåren har varje folkhögskolans bidragsvolym minskats med ca en procent vid två tillfällen för att garantera att nytillkomna folkhögskolor skulle nå upp till en miniminivå. Denna expansion har alltså skett inom ramen för den beslutade totalvolymen för folkhögskoleverksamheten. En viss reduktion av varje skolas volym har också skett med anledning av att lärarnas löneökningar Överskridit den av regeringen och riksdagen fastställda utgiftsramen för statliga lönekostnadsökningar.

Utredningen och statsbidragen

l folkhögskolekommitténs uppdrag ingår att utvärdera statsbidragssystemet till folkhögskolorna. Utvärderingen skall omfatta dels en bedömning av skolornas ekonomiska situation, dels en granskning av bidragssystcmets tekniska konstruktion. l direktiven uttalanden som görs vägledande inte bara har administrativt intresse utan också betydelse för utredningsarbetet i stort. - En strävan skall vara att göra bidragssystemet ännu mera enkelt och schabloniserat. inom givna ekonomiska ramar skall skolorna sälcdes kunna frihet ges en ökad och ett ännu större eget ansvar. - Även i fortsättningen skall tillämpas ett system som begränsar den totala undervisningsvolymen vid folkhögskolorna.

- Den totala verksamheten skall således inte växa, men den skall heller inte behöva krympa. Om kommittén kommer fram till att någon typ av verksamhet som bedrivs vid folkhögskolorna inte bör ha statsbidrag längre, så kan de frigjorda resurserna få användas till att förstärka särskilt angelägen verksamhet eller till en generell förbättring av bidragen. De synpunkter på statsbidragssystemet som folkhögskolorna har framfört till kommittén gäller i stor utsträckning det s.k. bidragstaket. Den begränsning av verksamhetsvolymen som skett har haft det goda med sig att folkhögskolorna tvingats till en fortlöpande omprövning av verksamheten. Det är viktigt att en förnyelse sker inom hela utbudet så att inte endast och linjer tillkommer utan också gamla och mindre nya kurser motiverade verksamheter försvinner. Som nu är utformade finns det emellertid risk begränsningsreglerna för att skolorna inte vågar pröva något nytt därför att man år osäker på om nya kurstyper kommer att locka deltagare. Om man inte lyckas rekrytera tillräckligt många deltagare till en ny kurs, minskar statsbidraget och därmed förutsättningarna för att bibehålla verksamhetens omfattning. Få skolor har en så stark ekonomi att de kan ta risken att misslyckas. Att fortsätta med den verksamhet man har är ekonomiskt riskfritt, åtminstone på kort sikt. Detta kan dock medföra pedagogisk och innehållsmåssig stagnation. En av folkhögskolekommitténs uppgifter är att försöka konstruera begränsningsregler som inte på detta sätt hindrar en förnyelse. Andra önskemål som kommer från skolorna gäller att kunna ge prioritet åt en viss verksamhet genom ett förstärkt statsbidrag. Det kan gälla t.ex. kurser för korttidsutbildade eller insatser för att bevara internatmiljön. Extra bidrag kan för övrigt också användas för att styra dimensioneringen av yrkes- eller studieförberedande kurser. Krav resurser står i motsättning till den önskan som utpå öronmärkta trycks i direktiven om ett enklare och mer schabloniserat bidragssystcm. Om förstärkta statsbidrag skall kunna accepteras på några områden, måste det gälla ett fåtal mycket starkt motiverade verksamheter.

På väg mot treårsbudgetering

Regeringen och riksdagen har beslutat att för i stort sett all verksamhet som finansieras över statsbudgeten skall införas en mål- och resultatorienterad samt treåriga budgetramar. Folkhögskolorna skall tillstyrning

sammans med övrig vuxenutbildning gå över till detta system budgetåret

1991/92. Avsikten är att ge den offentliga sektorn möjlighet att möta människors behov på ett bättre sätt än tidigare, samtidigt som kostnaderna i pengar och arbetskraft inte får fortsätta att öka. Om man i fortsättningen skall kunna använda resurserna där de bäst behövs, krävs utrymme i budgetprocessen för en fördjupad prövning av hela verksamheten. Ett viktigt syfte med omläggningen är att få en överblick över verksamheten så att regeringen och riksdagen i större utsträckning än nu kan styra den genom att ange mål och följa upp resultaten. Meningen är att man därigenom skall kunna

uppnå en högre grad av långsiktighet och

överblick i planeringen. Man skall också kunna minimera styrningen med detaljerade regler. En sådan styrning leder ofta till att reglerna blir viktigare än målen. Även om regelverket inom folkhögskolan är begränsat i förhållande till andra skolformer, kan det förekomma att alltför stor uppmärksamhet riktar sig mot att uppfylla i stället för att svara reglerna mot uppställda mål. Den möjlighet till fortlöpande utvärdering som skapas genom treårs-

budgeteringen kan bli av intresse

när det gäller statens relationer till

folkhögskolorna. Nya verksamheter kan prövas i treårsintervall och ett

underlag för diskussioner kommer att läggas fram regelbundet utan att

den sedvanliga ganska tunga utredningsapparaten behöver utnyttjas.

INFORMATION OCH

REKRYTERING

En frivillig och annorlunda skolform som folkhögskolan är för sin rekrytering i mycket hög grad beroende av en god information som också når

de målgrupper som den främst vänder

sig till. All erfarenhet och alla visar att den allra undersökningar vanligaste informationsvägen är den personliga. Särskilt gäller det för de långa kurserna. Elever och kursdeltagare berättar för släktingar, vänner, bekanta och kamrater om folkhögskolan och väcker intresse för folkhögskolestudier. Andra informationskanaler viktiga och impulsgivare är annonser och broschyrer, skolväsendets syo-funktionärer samt ledare inom folkrörelser och organisationer som uppmanar till folkhögskolestudier. Här skall ges en översikt över nuvarande informa-

något utförligare

tionsoch rekryteringsvägar samt en beskrivning av några informationsprohlem.

Skolöverstyrelsens information

SÖ har det primära ansvaret för den centralt utformade informationen om skolväsendet. SÖ medverkar vid framtagandet av kataloger och broschyrer om folkhögskolan, bl.a. en årlig katalog över folkhögskolornas långa kurser respektive Sommarkurser, samt ger bidrag till och medverkar vid distributionen av sådant material. SÖ informerar årligen dem som utbildar syo-funktionärer om folkhögskolornas verksamhet. SÖ medverkar också vid årliga konferenser med AMS och UHÄ och informerar då om folkhögskolorna.

Folkhögskolornas informationstjänst (FIN)

distribuerade varje folkhögskola sitt informationsmaterial. Men Tidigare i samma mån som folkhögskolorna blev allt fler och kursutbudct alltmer omfattande och mångfacetterat, ökade behovet av en samlad information. Detta ledde till att ett för alla folkhögskolor gemensamt informationsorgan, Folkhögskolornas informationstjänst (FlN), inrättades 1986 genom ett samarbetsavtal mellan Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO) och Landstingsförbundet. FlN:s främsta uppgifter är att ge information dels till allmänheten, syo-funktionärer och arbetsförmedlare m.fl. om folkhögskolornas kurser och andra verksamheter. dels till folkhögskolorna och deras huvudmän om utbildnings- och samhällsfrågor av betydelse för verksamheten. FIN framställer trycksaker, kurskataloger och broschyrer och distribuerar dessa samt skolornas egna prospekt. En annan viktig uppgift är att samordna rikstäckande annonseringar, att hålla löpande kontakter med press. radio och TV samt att ge information och sakupplysningar i aktuella folkhögskolefrågor till alla som önskar det. Kurser anordnas för bl.a. syo-funktionärer. l samarbete med SÖ producerar och distribuerar FIN den förut nämnda katalogen över folkhögskolornas samtliga långa kurser. Den vänder sig till syo-funktionärer, arbetsförmedlare och studievägledare och andra informatörer. Vidare produceras och sprids Folkhögskoleaktuellt, en informationstidning med översiktliga uppgifter om kursutbudet samt med adresser och telefonnummer till folkhögskolorna. FIN distribuerar också kataloger och foldrar. som producerats av eller i samråd med SÖ, med titlar som Folkhögskolornas sommar/anser. Folk-

högskolekurser för invandrare, Musiklinjer på folkhögskola, Media-Info

på folkhögskola, Nalurkurser m.fl.

FIN genomför slutligen årligen ett antal enkäter om skolornas kurser

och om lediga elevplatser på folkhögskolorna m.m. för att lä underlag för de löpande informationsinsatserna. FlN:s verksamhet finansieras avgifter från folkhögskolor och genom landsting samt genom statsbidrag. En nära samverkan sker med Skol- Överstyrelsen. FIN har sina lokaler på Västmannagatan 6 i Stockholm. Postadress och telefon: Box 481, l0l 26 STOCKHOLM, 08-7960050.

Huvudmannaåtgärder

Rekrytering via huvudmannen och den egna rörelsen är för många folkhögskolor ett av de vanligaste rekryteringssätten. För arbetarrörelsens folkhögskolor_tar detta sig ofta formen av ett intensivt samarbete med de fackliga organisationerna och med ABF. Tillsammans genomför folkhögskolan och dessa organisationer ofta uppsökande verksamhet på arbetsplatser. Några folkrörelser och organisationer, som är huvudmän för flera folkhögskolor, har producerat ett samlat informationsmaterial om sina folkhögskolor. Ett antal landsting har iordningställt liknande material. Folkrörelse- och och tidskrifter organisationsägda tidningar speglar årligen dem närstående folkhögskolors verksamhet. Det sker oftast i nära anslutning till pågående rekrytering av kursdeltagare. l anknytning till årskonferenser och stämmor m.m. brukar rörelsefolkhögskolorna få tillfälle att medverka med och utställningar, trycksaker muntlig information. Liknande aktiviteter förekommer också för landstingsskolornas del i samband med landstingsmöten eller vid speciella aktiviteter där landstingens totala verksamheter för allmänhepresenteras ten.

Folkhögskolornas egna åtgärder

Varje folkhögskola tar årligen fram nya prospekt som mer i detalj be-

skriver skolan och de enskilda kurserna. Under de senaste åren har dessa prospekt och broschyrer blivit allt bättre när det gäller layout och

papperskvalitet m.m. Skolornas och kursernas innehåll och särskilda

profil beskrivs allt tydligare. Alla annonserar folkhögskolor årligen i dags- och veckopress. l första hand sker det under perioden februari-april. Oavsett skolornas allmänna tillmäts rekryteringssituation annonseringen stor betydelse. Det handlar då inte bara om den kortsiktiga annonseringseffekten utan också om att folkhögskolan görs synlig för allmänheten och för beslutsfattarna i olika samhällsinstanser. Folkhögskolorna har i regel varje år kontakter med de syo-funktionä-

rer och arbetsförmedlingar som finns inom regionen. Många skolor in-

till eller studiebesök

bjuder informationsdagar för att ge en närmare bild

av skolans verksamhet.

Flera har producerat mindre utställningar som beskriver folkhögskolor skolans verksamheter. Några har med hjälp av egen personal och de studerande och medielinjer producerat bildspel eller vipå informationsdeoband om verksamheten. De flesta genomför under våren en ”folkhögskolans folkhögskolor med såväl som utåtriktade verksamheter i dag öppet hus på skolan närsamhället.

Några informationsproblem

Etablerandet av Folkhögskolornas informationstjänst (FlN) har utan tvekan spelat en mycket positiv roll för såväl rekryteringen av kursdeltagarna som för den externa och interna informationen om och till folkhögskolorna. De enskilda skolorna har också försökt att allt tydligare beskriva sin verksamhet. Trots detta kan konstateras att kunskapen om folkhögskolan och dess särart fortfarande är begränsad hos såväl allmänhet som hos informatö- Från enskilda uttalas ofta rer och politiska beslutsfattare. folkhögskolor en bristande tilltro till att syo-konsulenter och arbetsförmedlare i sin studievägledningsroll ger en allsidig och rekryteringsfrämjande beskrivning av folkhögskolans kursutbud. Ett annat är att folkhögskolorna själva i bland beskriver sina problem kurser som motsvarande gymnasieskolans eller jämförbara med 40poängskurser på högskolan”. Risk finns därmed för att folkhögskolans identitet som egen skolform försvagas. När det gäller kurserna på högskolenivå kan också lätt missförstånd uppstå om möjligheten att tillgodoräkna sig dessa i en sammanhängande högskoleutbildning. Det sistnämnda kan givetvis lösas om folkhögskolorna i sin information blir ännu tydligare när det gäller att beskriva kursernas hehörighets- och kompetensvärde.

TILLSYN OCH

UTVÄRDERING,

FORSKNING OCH UTVECKLING

Tillsyn och inspektion

Skolöverstyrelsen är statens tillsyns- och för folk-

förvaltningsmyntlighet

högskolorna. För övriga skolformer under högskolenivån är länsskolnämnderna regionala tillsyns- och

förvaltningsmyndigheter, men någon

funktion gentemot folkhögskolorna har de inte. l

folkhögskoleförordningen sägs att SÖ skall ha inseende över folk-

högskolorna och utfärda de föreskrifter och allmänna råd som bchövs för av

verkställigheten förordningen. Vidare skall SÖ fastställa

ett reglemente för varje skola, i den mån verket så bestämmer i förväg godkänna studieplaner för varje kurs, besluta om till statsbidrag samtliga skolor, medge dispenser från olika föreskrifter samt handlägga överklagandefrågor. Vad skall då tillsynen och hur innefatta, skall den gå till? Det säger

förordningen inget närmare om. En viss vägledning ger dock

regeringens instruktion för den skoladministrationen. statliga (SFS 1988:815.) Det heter där att den statliga skoladministrationen skall se till att de mål och riktlinjer för skolväsendet, som och har riksdagen regeringen fastställt,

förverkligas inom givna ramar och att en och långsiktig övergripande

planering sker. Det heter också att tillsynen skall omfatta besök och in-

spektioner. lnom SÖ fullgörs och

tillsyns- förvaltningsuppgifterna för folkhögsko-

lorna av en enhet inom för avdelningen vuxenutbildning. Enheten består av som är

folkhögskoleinspektören, dess chef, jämte fyra handläggare.

För vissa uppgifter anlitas expertis på andra avdelningar inom SÖ. l de

löpande arbetsuppgifterna ingår stöd och rådgivning, och utvärde-

tillsyn ring, godkännande av studieplaner för kurser (sker numera i regel i ef-

terhand), fastställande av reglementen, information, utveckling och samordning av kurser inom handikappområdet, kartläggning av utbildningsoch fortbildningsbehov för lärare, utarbetande av långsiktiga handlingsprogram och underlag för långtidsbedömningar och anslagsframställningar, samt administrering av statsbidrag och av forskning och centralt initierat utvecklingsarbete. Eftersom folkhögskolorna nu är 128 - de var ett tjugotal när folkhögskoleinspektionen inrättades 1912 - och antalet korta och långa kurser per år uppgår till omkring ll 000, måste tillsyns- och inspektionsuppgifterna fullgöras mest som stickprov eller som särskilda insatser (t.ex. inspektioner i äldre formell mening) på förekomna anledningar. Det antal skolor som inspektören och andra företrädare för enheten hinner besöka och samråda med under ett år uppgår till högst ett dussintal. Tillsynsfunktionen har för övrigt alltmer fokuserats på information, rådgivning och stimulans, något som rekommenderades i propositionen 1980/812107 om en förändrad statlig skoladministration. Där sades att SÖ i sin tillsynsverksamhet bör fungera mer som samtalspartner än som kontrollant. Under senare år har formerna för riksdagens och regeringens tillsyn av folkhögskolorna diskuterats av och till. Med tanke på folkhögskolornas stora frihet har sålunda hävdats att tillsynen och inspektionen borde brytas loss från den statliga tillsynsmyndigheten SÖ och förläggas till ett fristående organ, t.ex. ett folkbildningsråd med förvaltnings- och tillsynsuppgifter också för folkbildningsverksamheten i övrigt. l 1973 års folkhögskoleutredning väcktes tanken på att decentraliscra vissa uppgifter genom att inrätta sex regionalt placerade folkhögskolekonsulenter. Den tanken kanske nu är mogen att vidareutvecklas t.ex. i form av en decentralisering även av tillsynsfunktionen? Här kan erinras om att statsmakterna beslutat att all offentlig verksamhet på sikt skall präglas mer än nu av målstyrning och resultatstyrning och att budgeteringen skall ske i treårsintervall med början 1991. Att _förvaltnings- och tillsynsfunktionerna nu bör diskuteras, förefaller helt klart bLa. med hänvisning till kraven på regeljörenkling och ökad grad av mål- och resultatstyrning.

Utvärdering

verksamhet behöver Varje någon form av utvärdering. De som ansvarar för den måste få reda på om den följer antagna riktlinjer och när fastställda mål. De som genomför verksamheten behöver få veta om deras arbete medför önskade och väntade resultat. Detta är nödvändigt för hedömningar av behovet av förändringar och

måljusteringar.

lnom SÖ:s program för utvärdering nivå på nationell har folkhögskolan hittills inte uppmärksammats. Några av rapporterna i PUFF-projektet kan delvis betraktas som utvärderingar, likaså några av SÖ:s forskningsprojekt. Men i övrigt förekommer inte på central nivå någon systematisk utvärdering av folkhögskoleverksamheten. l vilken mån huvudmännen och deras organisationer genomför egna utvärderingar är okänt. direktiven bör Enligt en förenkling av regleringen av folkhögskoleverksamheten eftersträvas. l likhet med vad som gäller för det allmänna skolväsendet och för övrigt all offentlig verksamhet, innebär detta en

samtidig övergång till en mer utpräglad målstyrning.

är redan Folkhögskolan i hög grad målstyrd, och i jämförelse med allmänna skolväsendet mindre detaljreglerad. Om nu folkhögskolan blir än mindre detaljreglerad och ån mer fordras en mer

målstyrd, utvecklad

och mer effektiv uppföljning och utvärdering av verksamheten både från statens, huvudmännens, styrelsernas och verksamhetsföreträdarnas sida. Hur en sådan uppföljning och skall och utvärdering utformas, hur kompetens för den skall kunna erhållas olika

på ansvarighetsnivåer, det är frågor som behöver och diskuteras analyseras ingående.

Forskning och utveckling

För att kunna utveckla behövs folkhögskolan kunskap som gör det möjligt att förstå vad som sker och vad som behöver förändras och hur förändringar skall kunna genomföras. För att få sådan behövs i kunskap viss utsträckning forskningsinsatser. Huvudansvaret för landets och centralt initierade ut-

skolforskning

vecklingsarbete vilar på SÖ. Det egentliga utförs vid forskningsarbetet universitet och högskolor i form av av varierande

forskningsprojekt

längd. ifråga om vuxenutbildningen gjordes i början av 1980-talet omfattande undersökningar av 1970-talets reformer. l dag är forskningen mera

inriktad på att belysa den pedagogiska miljön och inlärningsvillkoren, samt på studier av hur målen uppfylls. Sedan flera studier av måluppfyllelsen inom oliett par tre år bedrivs ka delar av vuxenutbildningen. Andra studier gäller återkommande utsom reformstrategi samt uppdragsutbildningens villkor. Ett probildning som också berör folkhögskolan, gäller möjligheter till studier för jekt, vuxna med funktionsnedsiittningar. Bland nytillkomna projekt kan niimnas en studie av folkbildning och demokrati, en studie av vuxenutbildsamt en analys av personalutbiltlningen och ning för ålderspensionärer personalutvecklingen inom i första hand den enskilda sektorn. Två större forsknings- och utvecklingsprojekt berör direkt folkhögskolan. Det ena, som startades för något år sedan, har till övergripande sylteatt utifrån ett vidare vuxenutbildningsperspektiv beskriva folkhögskolan som pedagogisk miljö. En anknytning sker till både internat- och externat-traditionen. Syftet ligger i linje med de senaste årtiondenas ökande intresse för utvecklandet av en särskild vuxenpedagogik och för vuxenutbildningens roll för demokratin. l en första rapport med titeln Folkhögskolans pedagogiska miljö (1988) har fyra forskare förmedlat några teoretiska perspektiv på folkhögskolans bildningsprocess. Där diskuteras hur folkhögskolan genom sina unika

förhållanden utgör ett forskningsområde av vitalt intresse för såväl ut-

bildningssociologin som vuxenpedagogiken. Folkhögskolans ideologi och verksamhet analyseras i ett historiskt perspektiv. Pedagogisk praxis inom folkhögskolan presenteras och utgör grunden för ett antal frågeställningar kring den formella påverkansprocessen. Vidare behandlas den informella påverkansprocessen i relation till internatmiljön. l anslutning därtill diskuteras hur man teoretiskt kan närma sig detta fenomen, varvid idédebatten om livslångt lärande utnyttjas. l en andra rapport, kallad Förâdlad och sedlig, (1989) har Per Hartman publicerat en studie de praktiskt-estetiska ämnena i sekelskifkring tets och 1920-talets folkhögskola. Det andra större projektet går under namnet Pedagogiskt utvecklingsarbete för folkhögskolan (PUFF). Det är ett av SÖ:s äldsta utvecklingsprojekt; det startade redan i slutet av l960-talet. Det är ett så kallat paraplyprojekt och omfattar årligen ett tiotal delprojekt av varierande storlek och ambitionsnivå inom ett tiotal områden. initierade. Cirka en sjättedel av skolorna del- En del projekt är lokalt För att öka erfarenhetsutbytet mellan tar varje år i sådana delprojekt. anordnas ett antal årliga konferenser inom ramen för folkhögskolorna

PUFF. Samtliga projektledare inbjuds varje år till två konferenser för att diskutera det egna projektarbetet och projcktmetodik i allmänhet. Projektets syfte är att öka möjligheterna till samt stimulera och stödja pedagogisk försöksverksamhet i folkhögskolan, att förbättra beslutsunderlaget i pedagogiska frågor på de enskilda skolorna, att initiera utvärderingar, att samla och systematisera pedagogiska erfarenheter i folkhögskolan, samt att effektivare sprida information om erfarenheter och resultat från FoU-arbetet inom folkbildningen och övrig vuxenutbildning. Resultat från PUFF-projektet redovisas numera i SÖ:s serie Rap- porter planering, uppföljning och utvärdering. Sedan 1971 har ett l25-tal rapporter publicerats. En översikt av dem, med sammanfattningar, ges i PUFF-nyckel. Att hitta rätt bland PUFF-rapporter. PUFF-nyckeln och rapporterna kan rekvireras från Fortbildningsnämnden i Linköping, Box 414, 581 04 Linköping, tel. 013/102380.

För att få en samlad bild av även andra än nu nämnda forskningsprojekt berörande folkhögskolan har folkhögskolekommittén låtit docenten Harald Eklund ställa samman en översikt över avhandlingar och forskningsrapporter som är relevanta för kommitténs arbete och som är publicerade efter 1977. Översikten har koncentrerats till forskning som sökt ge svar på frågorna Vad har styrt folkhögskolans Hur väl utveckling? fungerar folkhögskolan? Vilken är folkhögskolans särart? Rapporten kan rekvireras från folkhögskolekommitténs sekretariat.

Lokalt utvecklingsarbete

Genom en enkät till folkhögskolorna i september 1989 har kommittén kunnat konstatera att det vid åtminstone hälften av folkhögskolorna pågår ett arbete med att utveckla kurser befintliga och att skapa nya slag av kurser. Arbetet bedrivs i regel av närmast berörda lärare men ibland också i projektform. De nya kurser som planeras eller nu prövas gäller främst handikappsektorn, fritidssektorn och den estetiska sektorn. Som exempel kan nämnas nya kurser för afatiker, för vuxna hjärnskadade, för neurologiskt handikappade, samt för människor som drabbats av psykoser och schizofreni. Andra är musikteater, teater exempel på bihellinje, samt yrkesutbildning av idrottskonsulenter, av färdledare och av friskvårdsledare. En förbereds liksom kurser om datorn inom

missionsarbetarlinje den hu-

manistiska sektorn, samt samverkanskurser med indiska, estniska och danska skolor. En

lågfartskurs” med skolgång en dag i veckan prövas

på en skola. 107

Flera skolor deltar i utvecklingsprojekt i samarbete med kommuner och institutioner, däribland högskolor och universitet. Distansundervisningen utvecklas och nya kurser prövas, t.ex. i miljövård. Några skolor driver i samarbete med fackliga organisationer särskilda projekt för att

genom uppsökande verksamhet nå lågutbildade.

lnrapporterade försöks- och utvecklingsprojekt inom det rent pedagogiska området är få.

För den som vill veta mer:

Arvidson, L: Folkbildning i rörelse. Pedagogisk syn i folkbildning inom svensk arbetarrörelse och frikyrkorörelse under 1900-talet - en jämförelse. Studies in Education and Psychology 16. Malmö: Liber Förlag, 1985. Arvidson, L: På väg mot en återkommande utbildning? l: Rubenson (Red). Återkommande utbildning - idé och strategi i förändring. Rapport LiU-PEK-R lll. Universitetet i Linköping, lnstitutionen för pedagogik och psykologi, 1987. Arvidson, L, m.fl.: Folkhögskolans pedagogiska miljö - några teoretiska aspekter på formella och informella bildningsprocesser. Rapport LiU- PEK R 129, 1988. Candinger, M: Två rörelseskolor. Färs folkrörelsernas grundläggande idéer in i kurserna? Hur och i vilka sammanhang? (ÖO-poängsuppsats) Universitetet i Linköping, lnstitutionen för pedagogik och psykologi, 1986. Dahl, S och Gelotte, M: Undervisning i folkhögskolan. En jämförelse från sju folkhögskolor med grundskolekurser i komvux (60-poängsuppsats). Universitetet i Linköping, lnstitutionen för pedagogik och psykologi, 1986. Eklund, H: Folkhögskolan. En översikt över avhandlingar och forsk-

ningsrapporter efter 1977. Stcncil. Linköpings universitet, lnstitutionen

för pedagogik och psykologi, 1989. Hartman, P: Förädlad och sedlig. En studie kring de praktisk-estetiska ämnena i sekelskiftets och 1920-talets folkhögskola. Rapport LiU-PEKR 145, 1989. Kylhammar, O: PUFF-nyckel. Att hitta rätt bland PUFF-rapporter.

(sö R 88:50, 1988.)

FRAMTIDENS

UTBILDNINGSUTBUD

Vilken roll kommer folkhögskolorna med sin särart att kunna i spela framtiden? Vilka bildnings-, utbildnings-, folkbildnings- och kulturuppgifter är de mest skickade att svara för? Vilka utbiltlningsuppgifter blir deras i relation till övriga utbildningsanordnares utbud? Svaret på de frågorna, som är kommitténs huvudfrågor, blir naturligtvis beroende av samhällsutvecklingen i ekonomiskt, tekniskt, socialt och kulturellt avseende samt av förändringar i samhällets och medborgarnas utbildningsbehov och i utbildningsanordnarnas möjligheter att fylla detta behov. Svaret blir också beroende av den utveckling som folkhögskolorna själva kommer att initiera och genomföra samt av det stöd som stat, och kommun landsting i fortsättningen är beredda att ge till folkhögskoleverksamhet av olika slag. l direktiven och tilläggsdirektiven sägs att kommittén som en viktig uppgift bör överväga folkhögskolans roll och uppgifter i förhållande till andra utbildningsanordnare och att kommittén bör kritiskt och granska redovisa av den folkhögskoleverksamhet omfattningen som i princip utgör ett parallellsystem till gymnasieskola och högskola. Kommittén i detta en översikt ger därför kapitel av nuläget hos och förutsebar utveckling av det allmänna under de närutbildningsutbudet maste tio eller femton åren.

Grundskolan

Låt oss först se på det allmänna skolväsendet. Den nioåriga obligatoriska

grundskolan var genomförd i hela landet i början av 1970-talet. De

svenska medborgare, som har kortare utbildning än nioårig grundskola, ca en och en halv motsvarande omkring 20 är för närvarande miljon, av befolkningen. Andelen beräknas fram till år 2010 ha gått ned procent kommer då att utgöras huvudsakligen av pentill 3 a 4 procent; gruppen sionärer och invandrare. väntas en rad olika åtgärder i Under 1990-talet grundskolan genom ”en skola för alla”. En reviderad läroplan, en högre grad än nu ha blivit bättre förbättrade arbetssätt, en ökad samverkan specialundervisning, mellan förskola och skola och en förbättrad lärarutbildning kan väntas medverka till att grundskolans mål och riktlinjer får ett bättre genomslag Men kommer en liten grupp elever att än hittills. säkerligen alltjämt lämna med besvärande brister i kunskaper och färdigheter. grundskolan - För närvarande lämnar en halv procent - ca 450 ungdomar grundskolan helt utanybetyg, medan upp till fyra procent saknar betyg i något eloch färdigheter kan i ler några ämnen. De brister de har i kunskaper komma ett större än nu beroende på framtiden att utgöra handikapp

höjningen av den allmänna utbildningsnivån.

Som till finns för särskilda målgrupper komplement grundskolan för syn-, hörsel- och talgrundsärskolan, sameskolan samt specialskolan skadade.

Gymnasieskolan

står inför som förväntas göra också denna Gymnasieskolan förändringar till ”en skolform för alla i båtlc kvantiskolform i högre grad än hittills Den är numera dimensionerad för att ta tativ och kvalitativ mening. emot ett gott stycke över alla 16-åringar. Den är rikt differentierad på 37 samt ett stort antal och lokalt arlinjer, över 550 specialkurser regionalt betsmarknadsanpassade studievägar. 1989 sökte inte mindre än 98 procent av eleverna i Inför höstterminen nionde årskurs till Alla kom inte in på

grundskolans gymnasieskolan.

önskade utbildningar, men andelen som gick över till gymnasieskolan blev ändå nittio procent. De som inte kom in på önskad utbildningsväg, återkommer erfarenhetsmässigt efter något eller några år med förnyad ansökan. Detta betyder att praktiskt taget alla ungdomar nu går till en eller efter några gymnasieutbildning direkt från grundskolan något eller

års upphåll. Ungefär tre fjärdedelar går till yrkesinriktade utbildningsvä-

gar och resten till studieförberedande.

Ännu fortsatte endast på 1970-talet ca 70 procent av grundskolans elever till gymnasieskolan. Sedan dess har gymnasieskolan alltså i kvantitativ i praktiken blivit mening en skola för alla ungdomar. Och nya studievägar och ämnen har tillkommit både för att tillgodose behovet av tidsenliga yrkeskunskaper och färdigheter och för att möta det ökande intresset för studier med estetisk-kulturell och andra inriktning specialinriktningar (musiklinjer, idrottslinjer o.l.).

Samhällsutvecklingen har nu ställt gymnasieskolan inför fortsatta för-

ändringskrav. Tre tämligen genomgripande som är förändringsförslag, uttryck för dessa krav, remissbehandlas just nu. Ett av dem kommer från SÖ och avser den studieförberedande utbildningen. SÖ vill öka inslaget av individuellt valda ämnen, vidga skolornas frihet att organisera undervisningen och att utnyttja tillgängliga resurser samt underlätta bibehållandet av en gymnasieskola på sådana mindre orter vilka särskilt kommer att drabbas av 1990-talets starkt vikande elevunderlag. innebär ökade Förslaget möjligheter till samläsning och fria tillval för elevernas del och till lokal för skolornas del inom ramen för profilering oförändrade statliga kostnader. Huvudsyftet med det individuella tillvalet är att låta eleverna inom en begränsad del av sitt studieprogram få ägna sig åt något specialintresse, t.ex. åt bild, musik, psykologi, socialkunskap, informations- och texthehandling, naturvetenskapligt specialämne, rättskunskap, idé- och lärdomshistoria, global överlevnad, kost och hälsa m.m. Lokala ämnen skall också kunna utvecklas och väljas. Elevinflytande och elevmedverkan skall understödjas. Den yrkesinriktade undervisningen föreslås bli samlad i sju block och 18 linjer. Alla utbildningarna blir treåriga. Svenska, samhällskunskap, engelska och matematik blir obligatoriska ämnen med till möjligheter tillval av t.ex. bild, musik, religion, etik och

livsåskådning samt psykolo-

gi. Datakunskap blir också obligatoriskt ämne. En särskild utredning om de tvååriga teoretiska linjerna har föreslagit att också dessa blir treåriga och mer yrkesinriktade l)l.a. mot vårdsektorn och den estetiska sektorn. Efter av andra årskursen skall ele-

genomgång

verna ha samma allmänna behörighet för högskolestudier som den treåriga övriga yrkesutbildningen föreslås ge. Särskilt intressant ur folkhögskolans synpunkt är utredningens förslag om inrättande av en estetisk

treårig linje med grenarna bild, dans, mu-

sik, slöjd (textil, trä och metall) och teater. Möjligheter till lokala varian-

ter eller skall finnas. Samläsning i allmänna ämnen melspecialiseringar

lan olika grenar och med andra gymnasieutbildningar skall bli möjlig.

Den estetiska skall förbereda för vidare yrkesutbildning inom linjen men den skall också högskolans estetiska och konstnärliga utbildningar,

allmän och särskild behörighet för grundskollärarutbiIdning

ge både med estetisk Efter andra årskursen skall eleverna kunna specialisering. sina estetiska studier inom gymnasieskolan eller övervälja att fortsätta till folkhögskola, heter det.

gå exempelvis

torde kunna starta ti-

Den nya treåriga estetiska gymnasieutbildningen

1992/93. kommer till digast med läsåret Om den treåriga estetiska linjen kan den komma att bli en direkt motsvarighet till folkhögskolorstånd, nas kurser och inom det estetiska området. linjer med anledning av de nu nämnda förslagen har aviserats Proposition till våren 1990. Till det som nu redovisats skall försöks- och läggas den omfattande utvecklingsverksamhet som bedrivs i många gymnasieskolor i fråga om Den vilar 1984 skolans inre arbetsmiljö. till stor del på riksdagsbeslutet Den anknyter till den pedagogiska utom gymnasieskolans utveckling. sedan den nya läroplanen kom

veckling som gymnasieskolan genomgår

till 1970. l enlighet med läroplanens mål och riktlinjer pågår nämligen en betyarbetet inom undande förändring av det pedagogiska gymnasieskolan, derstött av lärarutbildningen och lärarfortbildningen. Läroplanen säger skall stimulera elevernas intresse bl.a. att gymnasieskolans undervisning för att aktivt medverka i samhällsarbetet. Den skall utveckla ett självoch kritiskt arbetssätt, stärka och fördjupa den internationella ständigt samt utveckla och den skapande förmågan. Valet orienteringen viljelivet och arbetssätt skall ske efter elevernas individuav undervisningsformer ella Folkbildningsorganisationernas möjligheter att ge förutsättningar. Samverkan mellan olika ämnen stöd i skolarbetet bör uppmärksammas. bör eftersträvas. Särskild bör ägnas elever som har svårigheter i omsorg skolarbetet. De enskilda eleverna bör fritt och efter intresse och förutvissa individuellt få välja arbetssätt och stoll. sättningar (inom ramar) laborationer, arbetsuppgifter. koncentrations- Grupparbete, självständiga läsning och koncentrationsdagar rekommenderas. Med den här ovan beskrivna utvecklingen kommer gymnasieskolan och (less pedagogik att i flera avseenden närma sig vad som länge gällt för folkhögskolan.

Grundvux

Grundutbildning för vuxna (grundvux) ersatte 1977 den s.k. alfabetise-

som sedan 1968 anordnats

ringsundervisning i grundskolan. Grundvux

vänder sig till både svenskar och invandrare och omfattar grundläggande undervisning i läsning, skrivning och matematik på låg- och mellansta-

dienivå. Undervisningen efter elevernas individuella behov. Nå-

anpassas gon centralt fastställd finns kan kursplan ej. Elever påbörja en utbildning när som helst under året. Under läsåret 1987/88 deltog ca 22 000 personer i grundvux. Av dem var ca 40 procent svenskar och 60 procent invandrare. Mer än 80 prcent var 25 år eller äldre. Grundvux anordnades i praktiskt taget alla kommuner. Verksamheten utformas olika i olika kommuner. Den toganska tala studietiden för en studerande i grundvux är begränsad till högst l0O0 lektioner för svensktalande och till 1500 lektioner för icke högst svensktalande studerande. Skolstyrelsen kan besluta om en förlängning av tiden för studerande som inte har studiemålet. Länsskoluppnått nämnden kan besluta om ytterligare förlängning. Vid inte så få vuxenutbildningsenheter fungerar grundvux ungefär som en folkhögskola. med en rad sociala Undervisningen kompletteras och socialpedagogiska aktiviteter, och lärare och elever bildar en väl

sammansvetsad grupp. Studiegången är mycket individuellt

anpassad.

Komvux

Den kommunala vänder vuxna vuxenutbildningen (komvux) sig till som har behov av Komvux skall utkompetensinriktad utbildning. erbjuda bildning främst till dem som tidigare fått minst av samhällets utbildningsresurser, i första hand korttidsutbildade, och socialt utresurssvaga satta personer. En annan är vuxna som behöver kunska-

viktig målgrupp

och för per färdigheter att gå ut i arbetslivet, komplettera sitt yrkeskunnande, förändra sin arbetssituation eller skulla för fortsatsig behörighet ta studier. En tredje målgrupp är ungdomar, som efter avbrutna gymnasiestudier eller felvald stutlieväg vill skaffa sig önskad gymnasiekompctens. Komvux kom till under 1960-talet och under expanderade kraftigt 1970-talet som ett led i statsmakternas strävan att bygga ut vuxenutbildlör att kompensera dem ningen som gått miste om grundskolc- och gym-

och att till återkommande utbildnasieutbildning erbjuda möjligheter ning. omfattar dels utbildning som svarar mot grundskolans högsta- _ Komvux dium och dels särskild yrkesinriktad utbildning. Utbildgymnasieskolan, kurser. Vilka kurser som skall anordningen är uppbyggd av fristående nas i en kommun bestäms av skolstyrelsen. De allmänna ämnena är indelade och tillsammans bildar en sami etapper som bygger på varandra etapp utgör en separat kurs. Yrkcsämmanhängande studiegång. Varje nena sätt indelade i delmomentkurser. är på liknande I detta bör framhållas att allt fler vuxenutbildningsenhesammanhang ofta i samverkan med fackliter ägnar sig åt en uppsökande verksamhet, och rekryterar många med mycket bristfälga organisationer, därigenom Goda finns enheter som starkt engage-

lig grundutbildning. exempel på

rar elevernas sociala och utveckling i former som liksig för personliga nar folkhögskolans. Komvux anordnas nu av nästan samtliga kommuner och landsting. Antalet särskilda vuxenutbildningsenheter är över 160, antalet kursdeltaår över en halv och antalet undervisningstimmar inemot gare per miljon fyra miljoner. för att förebygga studieavbrott. Stödsamtal och stödun- Mycket görs studieplaner (med färre ämnen och långsamdervisning ges, individuella mare kamrat- och gruppstöd organiseras etc. studietakt) upprättas, och för kommunal och utbild- Enligt mål riktlinjer i läroplanen statlig för vuxna efter de studeran-

ning (Lvux 82) skall utbildningen anpassas

des individuella och erfarenheter. Stor vikt skall läggas vid bakgrund och elevvårdande insatser. Deltagarna bör medverka i studiestödjande i val av arbetsform och material samt i utvärdering. Lärare planering, och skall ett urval av det stoff som skall kursdeltagare gemensamt göra behandlas med till olika förutsättningar och behov. hänsyn deltagarnas bör arbetsformerna individualiseras och lärarledd undervis- Pedagogiskt varvas med projektarbete och temaarhete, även över ning grupparbete, ämnesgränserna. Komvux av de två statliga skolorna för vuxna (SSV) i kompletteras Härnösand och De meddelar distansundervisning främst ät Norrköping. och som bor SSV har även ett personer med viss studievana i glesbygd. särskilt ansvar för att ge utbildning i mindre vanliga ämnen och kurser samt för i udda och för nya näringsgrcnzir och yrkesutbildning yrken verksamhetsområden.

Särvux

Landstingskommunerna har under perioden 1970-1988 med visst statsbidrag bedrivit försöksverksamhet med vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda, Särvux. Försöksverksamheten 1988 upphörde och ersattes då genom beslut av med riksdagen en reguljär kompetensinriktad och för varje individ mer omfattande vuxenutbildning på grundsärskolenivå. Hösten 1988 tillsatte regeringen en utredning om särvux. l en delrapport har konstaterat att det utredningen i dag bedrivs en relativt omfattande vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda. Studiecirkelverksamheten spelar därvid en dominerande roll.

Undervisning i basfärdig-

heter sker främst inom grundvux, folkhögskola och särvux. Yrkesinriktad utbildning finns endast i begränsad omfattning. Kommittén pekar särskilt på den ojämna spridningen av det

utbildningsutbudet, begränsade utbu-

det av

undervisning i basfärdigheter för gravt och måttligt utvecklings-

störda, samt på behovet av ett mer varierat utbud för lindrigt utvecklingsstörda.

Högskolan

Omkring 20 procent av alla förvärvsarbetande över 24 år har numera en examen från högskolan. Andelen ökar varje år. Under ett läsår studerar omkring 200 000 personer vid landets över tjugo universitet och högskolor. finns

Högskoleutbildning nu i varje län. Nästan två tredjedelar av de

studerande läser på

utbildningslinjer, ungefär en tredjedel följer friståen-

de kurser och och

fortbildningskurser sex procent genomgår forskarut-

bildning.

Nästan tre fjärdedelar av

högskolenybörjarna 1987/88 hade gymnasial

- inom

utbildningsbakgrund den statliga högskolan 86 procent. På utbildningslinjer inom den där statliga högskoleutbildningen, regler om all-

män behörighet hade 1977-1984 tillämpas, två procent folkhögskola som

utbildningsbakgrund mot en procent sedan dess. (SCB

U 20 SM 8904.) Den sociala rekryteringen till olika högskolor är fortfarande sned. Den är dock mindre sned vid de nya regionala och kommunala högskoleutbildningarna. De har betydligt större andel nybörjare från arbetarheln än

genomsnittet. (Utbildningsstatistisk årsbok 1988.)

Högskolornas linje- och kursutbud är mycket och månglacettcrztt rymmer en rad kortare och

lång längre utbildningar av båtle teoretisk och

karaktär. Särskilt detta de fristående kurserna som yrkesinriktad gäller och till innehåll och form bestäms av varje universitet och organiseras kurser, mer högskola. l det utbudet återfinns en lång rad yrkesinriktade för lokala arbetsmarknadsbehov eller mer eller mindre ”skräddarsydda utbildningsbehov för olika målgrupper. Numera har högskotemporära frihet och stora att med kort varsel utlorna en betydande möjligheter sådan en frihet och flexibilitet som är nästan densamforma utbildning, ma som folkhögskolornas. Till sist skall här lämnas även om studieförbunden, arnågra uppgifter

betsmarknadsutbildningen och personalutbildningen.

Studieförbunden

Knappast någon folkbildnings- och utbildningsverksamhet når så många som de elva studieförbunden och medborgare gör med sina studiecirklar En stor del av verksamheten organiseras i direkt samverkulturprogram. med förbundens och märks inte utåt så kan medlemsorganisationer som den verksamhet som erbjuds allmänheten via annonser och mycket broschyrer. Under de senaste åren har över 300000 studiecirklar årligen genomförts med tillsammans över två och en halv miljon deltagare under totalt studietimmar. l genomsnitt hade varje cirkel åtta delmer än l0 miljoner och omfattade trettiotalet timmar. Mer än en tredjedel av cirklartagare ämnen åt samna ägnade sig åt estetiska och något mer än en fjärdedel de båda största ämnesområdena. l ett par tusen cirklar fick hällsfrågor, i svenska för invandrare. På

tjugotusen personer påbyggnadsutbildning

en del orter används studiecirkelformen i mer sammanhängande form som grund för bl.a. konst-, teater- och musikutlnildningar.

Årligen arrangerar studieförbunden omkring 100 000 kulturprogram

med totalt tio miljoner deltagare eller besökare. Omkring omkring 30000 kulturverksamhetsgrupper med över 400000 deltagare är engagerade i körer, ensembler och andra kulturgrupper; 56 procent av dessa 18 procent åt dans, tio procent åt teater och ägnar sig åt sång och musik, resten åt konst, litteratur, utställningar, dokumentation och tvärkulturell verksamhet. Redan nu samarbetar stutlicförbuntlen och folkhögskolorna med va- Med mindre och mer av målstyrning, som förerandra. av regelstyrning i bl.a. Studieförbunden inför 90-talet (1988), kan

slagits SÖ-rapporten

detta samarbete utvecklas och kanske ytterligare leda till att helt nya och spännande verksamhetsformer utvecklas.

Arbetsmarknadsutbildningen

Arbetsmarknadsutbildning anordnas och förmedlas av arbetsmarknads-

myndigheterna som uppdragsutbildning. Den skall tillgodose behovet av yrkesutbildning för dem som är arbetslösa eller hotas av arbetslöshet. Den köps från gymnasieskolan och vuxenutbildningen och från den 1986 bildade statliga AMU-gruppen. AMU administreras av en central i Stockholm och av remyndighet gionala myndigheter i varje län. Varje region har ansvar för sin egen ar-

betsmarknadsutbildning. AMU har 5 500 anställda

och finns på ett hundratal orter. AMlJ får inga statliga bidrag och är alltså självbärande och säljer utbildningstjänster på marknadsmässiga villkor till främst länsarbetsnämnderna

men också (till fem procent) till företag och förvaltningar.

För 1989/90 har regeringen räknat med att 122 000 personer kommer att behöva någon form av

arbetsmarknadsutbildning. Enligt AMS inne-

bär 90-talets starkt tillskott krympande av unga yrkesutbildade, att stora krav kommer att ställas på och arbetsmarknadsutbild-

personalutbildning

ning för den medelålders arbetskraften.

Personalutbildningen

Mellan en och två miljoner förvärvsarbetande beräknas delta i

årligen

någon form av personalutbildning. visar att Undersökningar personer med lång deltar oftare

skolutbildning än personer med kort utl)ildning.

Deltidsarbetande går på kurs mera sällan än heltidsarbetande. Det är främst personer i åldern 36 till 45 år som deltar. är i Könsfördelningen stort sett jämn. Medan endast omkring 20 procent av de LO-anslutna för några år sedan erhöll personalutbildning, var andelen TCO-medlemmar 38 och andelen SACO/SR-medlemmar 48 procent. Räknat över ett år fick medlemmar i LO i genomsnitt i TCO 2,3 dagars, 4,3 dagars och i SACO/SR 6,0 dagars årsbok

personalutbildning. (Utbildningsstzitistisk

1988.) Här kan erinras om att regeringen aviserat en utredning om personalutbildningen i framtiden. l den utredningen väntas LO:s rapport från vii-

ren 1989 om denna utbildning bli behandlad. Förslaget innehåller bl.a. krav på en lagfäst rätt till viss vuxenutbildning för vissa löntagare enligt följande: De löntagare som saknar grundskole- och/eller gymnasiekompetens i ämnena svenska, matematik, engelska och samhällskunskap bör ges rätt att inhämta sådan kunskap på arbetstid och utan förlust av anställningsförmåner. För denna utbildning bör samhället bidra med resurser av samma_ storleksordning som ungdomar i dag får i den obligatoriska skolan. Ovriga kostnader skall tas ut i form av en arbetsgivaravgift. Resurserna bör förvaltas av en central stiftelse. Utbildningen

skall genomföras på uppdragsbasis. När löntagare genomgår grundsko-

le- och/eller gymnasieutbildning i ovan nämnda ämnen, skall arbetsgivaren ersättas för utbildningskostnader och lön.

Sammanfattningsvis förefaller det som om det allmänna utbildningsväsendet. arbetsmarknadsutbildningen och personalutbildningen i varje fall kvantitativt väl kommer att kunna täcka den överblickbara framtidens utbildningsbehov. En förutsättning härför är dock att eventuella studiefinansieringsproblem löses. Pågående utveckling och planerade förändringar i olika avseenden är naturligtvis förhållanden och förutsättningar

som utgör utgångspunkter för diskussionen om folkhögskolans framtida

roll och uppgifter som utbildningsinstitution.

Vad blir roll och

folkhögskolans uppgift?

Den bild av utbildningssamhället som tecknats här är en utgångspunkt för diskussionen om folkhögskolans framtid. En annan är samhällsutvecklingen de närmaste decennierna. Vad den kommer att innebära är omöjligt att förutse. Den framtidsdebatt som förs, med utgångspunkt från framtidsforskarnas resultat, gör det dock möjligt att få en uppfattning om inom vilka områden det finns anledning att vänta sig förändringar. lnformationsteknologins utveckling har redan inneburit genomgripande förändringar av produktions- och arbetsvillkor i samhället. Utvecklingen kommer att fortsätta och öppna nya möjligheter som dock förutsätter omställningar och förnyade kunskaper. Samarbetet över gränserna kommer att öka på alla områden, inte bara inom näringslivet. De internationella kontakterna ökar - både i arbetslivet och privatlivet. Samhället blir alltmer mångkulturellt och såväl samhällsliv som kulturliv får en allt starkare prägel av internationalisering. Villkoren i arbetslivet kommer att förändras, inte bara till följd av den tekniska utvecklingen utan också genom människors ökade krav på medbestämmantle och meningsfullt arbete. 118

Det samhälle som vi går in i på 90-talet kommer förhoppningsvis att i ökad utsträckning präglas av självständiga, och aktiva männikunniga skor. Decentraliseringen både i företag och kommuner kommer att sprida ansvar och initiativrätt till betydligt fler. Kulturlivet kommer att kunna vitaliseras genom att fler engagerar verksamheter. Milsig i skapande jöfrågorna kommer att engagera allt fler människor med intresse av att skaffa sig bättre kunskaper områdena för att på de naturvetenskapliga på ett mer kvalificerat sätt kunna delta i debatten om de insatser och omställningar som en lösning av miljöproblemen kräver. Vilken roll kan folkhögskolan spela för att tillgodose de utbildningskrav som en samhällsutveckling av det här slaget kommer att ställa? Det är debatten

kring denna fråga som folkhögskolekommittén vill sti-

mulera. Debatten blir vägledande för kommitténs under överväganden våren 1990. De skall leda fram till färdiga förslag senast den 1 september 1990. För att underlätta en strukturerad debatt

ges här tre utgångspunkter.

1. Mycket återstår att göra för att överbrygga utbildningsklyftorna i samhället. Samtidigt som ett allmänt kommer till stånd

kunskapslyft under de

närmaste decennierna, uppstår troligen - för att tala med SÖ-skriften Det stora kunskapslyftet (1988) - en ny kunskapsklyfta. Den uppstår mellan dem, som får del av den expanderande personalutbildning som ger specialisering och professionalism, och dem som lämnas utanför, mellan dem som bor i glesbygd och dem som bor i kunskapsintensiva och kommunikationstäta områden, mellan och korttidsutbilda-

långtidsutbildade

de (de senare blir dessutom troligen svårare att nå med utbildning). Kunskapsklyftor uppstår troligen också mellan en yngre alltmer välutbildad generation och en äldre generation med betydligt sämre kunskaper och möjligheter till kontakter med kulturlivet än den yngre. Härtill kan fogas den väntade kraftiga förändringen i befolkningssammansättningen. Antalet i åldern 16-24 år kommer ungdomar att sjunka med 20-25 procent under de närmaste antalet tjugo åren medan personer i 55-65 kommer

åldersgruppen att kraftigt öka. Detta kan leda till

att medelålders och äldre i arbetskraften kommer att få det allt svårare, medan får allt snabbare deyngre avancemang och allt högre lön även om de inte behöver skaffa sig så lång utbildning. Begreppet ”korttidsutbildad eller lågutbildad” kommer för övrigt säkerligen att framemot sekelskiftet ha fått innebörden

person som ej

genomgått hel gymnasieutbildning eller fått motsvarande kunskaper och

färdigheter”. Men det kan också komma att betyda den som inte har för arbetsliv, samhällsliv och kulturliv relevanta kunskaper och färdigheter, och de kommer att vara ganska många.

2. Folkhögskolorna har under den senaste tioårsperioden spelat en viktig roll när det gällt att komplettera det reguljära utbildningsväsendet. Den frihet som kan utnyttja har gjort det möjligt att folkhögskolan

snabbt tillgodose utbildningsbehov på nyaområden. Det framgår av den

beskrivning av kursutbudet som här tidigare lämnats. Det är lätt att peka ämnesområden inom vilka kompletteringar av liknande på en rad olika kunna vara intressanta för framtiden. Frågor om ekologi, milslag skulle internationalisering och om det mångkulturella samjö och överlevnad, hällslivcts villkor får t.ex. än så länge mycket liten uppmärksamhet inom den reguljära undervisningen. Detsamma gäller livs-, tros- och samlev-

nadslrågor. Tvärvetenskapliga studier kring aktuella problemområden

har den vanliga skolan hittills haft svårt att ge utrymme för. l diskussionen om folkhögskolans kompletterande roll finns det dock att ha i minnet att 90-talets gymnasieskola och högskola komanledning mer att ha andra drag än 70- och SO-talens motsvarigheter. Både organisation och arbetssätt kommer att ha förändrats och därmed förmågan att anpassa verksamheten till nya utbildningsbehov. Detta visar den bild av utbildningssamhället som har givits i det här kapitlet.

3. Många folkhögskolor har på senare år utvecklats till aktiva folkbildnings- och kulturinstitutiøner, inte minst genom att bygga upp en omfattande kursverksamhet på de estetiska områdena och genom att utveckla ett samarbete med organisationer och studieförbund. Skolorna har härigenom knutit an till en klassisk folkhögskoletradition. har alltid strävat efter att fungera som centrum för Folkhögskolan fria, frivilliga och kritiska studier och debatter, som mötesplats för tanke- och erfarenhetsutbyte och som humanistisk motkraft mot kommeroch teknokratiseringen av kultur- och samhällslivet. Folksialiseringen högskolan har också haft ambitionen att ge en helhetsbild av det allt ri-

kare men också alltmer specialiserade och fragmentariserade kunskaps-

och informationsflödet. Detta är vackra och allmänt hållna formuleringar med drag av läro- Konkret kan det dock handla om mycket påtagliga och nödplanspoesi. vändiga uppgifter: stimulans åt folkrörelsernas idédebatt och verksamhet, funktion som kraftcentrum i regionens utveckling, insatser för att skapa

en bred folklig kultur och ett ökat i den demokratiska deltagande beslutsprocessen.

Folkhögskolan kan aldrig utvecklas till en folkbildnings- och kulturin-

stitution bara med hjälp av idéer och önskemål. Verksamheten måste locka och vuxna alt ungdomar satsa tid. pengar och engagemang. Folkhögskoledebatten måste förena utmanande idéer med sund realism.

FÖR

FRÅGOR

DEBATTEN OM

FOLKHOGSKOLANS FRAMTID

Avsikten med den här boken är att stimulera till en debatt om folkhögskolans framtid på de enskilda skolorna och bland alla andra som har intresse för folkhögskolans Boken utveckling. sänds ut till alla folkhögskolor, och där kan debatten bli av värde i skolornas arbete. Debatten skall också ge vägledning åt folkhögskolekommitténs arbete. De fakta och

debattinlägg som presenteras i boken väcker i sig måingat

frågor. De flesta avsnitt avslutas dessutom med en beskrivning av problemområden

och med några tillspetsade lrågeslällningzir.

För att ytterligare stimulera debatten följer här nägra

diskussionslrñgot

kring de viktigaste problemområdena.

l. Boken ger en bild av hur folkhögskolan fungerar i dag. Stämmer denna överens

med er bild av dagens folkhögskola?

2. Vilka skall grupper i första hand få del av folkhögskolans resurser?

De som har en kort grundutbildning är en självklar målgrupp, men vilka

utöver denna grupp?

3. Hur bör arbeta

folkhögskolorna för att nå dem som är korttidsut-

büdade?

4. Många skolor erbjuder i dag yrkesinriktade kurser. Vilken omfattning och vilken

inriktning bör sådan utbildning ha på folkhögskolorna i

framtiden?

5. Vilka nya utbildningsbehov skapas genom utvecklingen av kulturoch samhällsliv? Vilka nya uppgifter kan

folkhögskolorna ta på sig?

6. Enligt direktiven till folkhögskolekommittén bör kärnan i folkhögskolornas verksamhet även i fortsättningen vara allmän medborgerlig Hur kan detta krav tillgodoses i framtidens folkhögskola? bildning.

som tas upp i boken välkomnas före den l Synpunkter på de frågor mars 1990 under adress FOLKHÖGSKOLEKOMMITTEN Svartmangatan 9 lll 29 STOCKHOLM

FYRA DEBA TTINLÄ GG

framtid

om

folkhögskolans

Efter faktaredovisningen följer här fyra debattinlägg av personer med

starkt engagemang i folkhögskolan och med bestämda om uppfattningar folkhögskolornas arbetsuppgifter i framtiden. Två av debattörerna har själva arbetat länge inom folkhögskolan. Lilian Hultin är en av initiativtagarna till i Gö- Kvinnofolkhögskolan teborg och är nu verksam som lärare på denna skola. Gösta Vestlund är ordförande i styrelsen för PROzs folkhögskola.

Han har tidigare varit rektor på Tollare folkhögskola,

folkhögskoleinspek-

tör och undervisningsråd på SÖ.

De övriga två debattinläggen kommer från vana kultur- och samhällsdebattörer. Ana Maria Narti är författare och kulturskribent i bland annat DN och Artes. Hon är född i Rumänien och ser det svenska utbildningssamhället med en invandrares ögon.

Ronny Svensson är samhällsvetare och åt

rådgivare Bergslagens kommuner och ingår i den fristående

forskargruppen Bergslagsgruppen.

TID, RUM OCH EGNA PENGAR -

om kvinnor

på folkhögskola

av Lilian Hultin

”Kvinnokön ger lägre lön skanderade vi, när kvinnorörelsens andra våg sköljde fram längs gator och torg i det begynnande 70-talets Sverige. Vi hade plötsligt blivit medvetna om orättvisorna: könet inte avgjorde bara lönen, utan också till och

tillgången utbildning, inflytande makt.

Makten över samhällets resurser låg i männens händer.

Daghemsfrågan, prostitutionen, våldsporren - överallt såg vi bevis på

det könsmaktsystem som styrde våra liv. än Ingenstans såg vi det klarare i den könssegregerade köksadministrationen! Och vi dammade av Marx och vi grälade på marxisterna för att de glömt ta med ”reproduktionen” i sina teoribyggen. Det var kravet på ”ett eget rum och som egna pengar, låg till grund för Virginia Woolfs angrepp på det samhället. Samma patriarkaliska krav inspirerade Mary Woolstonecraft, de och Olymp Gauge Aphra Behn, när de författade sina stridsskrifter. l Sverige fick den heliga Birsin dröm gitta förverkligad: ett eget kloster, en nunneorden, som tog sig rätten att sälja egna avlatsbrev. Det var först sedan vi börjat ställa om som vi

frågor förtryckets rötter,

upptäckte våra skrivande och kämpande förmödrar. Inte visste vi att det

funnits så många kvinnor, som under tidernas också ställt lopp sig frågan

varför kvinnor alltid var så ”fattiga. Varför fick vi inte varför studera, kunde vi inte kontrollera vår egen tid, varför undanhölls vi överallt den politiska makten? Vi vägrade att tro på myterna om hur ”kvinnan” egentligen var. Våra förmödrar också att kvinnor inte vägrade acceptera

hade någon själ, inte kunde tänka, av sina drifter, saknade över-

styrdes jag och därmed moral.

Genom att beskriva världen och analysera drivkrafterna kunde vi, som Woolf liv från alla de okända, outforskade liv, som Virginia säger: hämta varit våra förelöperskor. Vi måste också göra det arbetet själva. Vi måste finna ställa de rätta och jämföra våra erfarenheter formerna, frågorna som kvinnor i ett kvinnoförtryckande samhälle. Det gällde att göra poli- Vi ville världen. tik av det mest privata. inte bara fråga, vi ville förändra Då kunde vi söka oss till folkhögskolan. Den svenska folkhögskolan. med sina rötter i 1800-talets och arbetarrörelse, hade en trabondekamp Där fanns det rum vi behövde. dition av kulturkamp och klasskamp. Där fanns också - och det var viktigare - en vilja att se till den enskilda individen, en tro på det personliga ansvarstagandet och en förvissning om att förändring var möjlig.

Kvinnorna och folkhögskolans miljö

växlar från skola till Miljön, som skapats på de svenska folkhögskolorna, Slott och herresäten, bruksskola. Detta gäller särskilt de yttre villkoren. moderna arkitcktdrömmar eller stenhögar från gårdar och hyreskaserner, med donationer från stormrika bönder - variasekelskiftet, uppbyggda tionen är stor. Men den inre miljön, den viktigaste, är sig ganska lik från rum för samtal och samverkan, tolenorr till söder. l den miljön finns innehållet än formen. Även om rans och demokrati. Och, är viktigare ekande stentrappor och iskalla internatrum kan göra samvaron prövande, finns där en värme. Och menar jag, den värmen kommer av respekten för, och tron på individen. För kvinnornas del är det särskilt att skolorna skapar en förståviktigt else för hur omvärldens villkor formar oss som människor, påverkar våra och omänskliga arbetsåsikter och attityder. Orättfärdiga samhällssystem och livsvillkor kan förändras, nya värderingar kan skapas och förändring ställer krav. är möjlig, om tillräckligt många i solidaritet erfarenheter från barndom och tonårstid försvinner inte Smärtsamma stenhårda villkor särskilt för kvinnor. utan spår. Jante-lagens gäller

Kvinnorna och folkhögskolans pedagogik

formas - här som Kvinnors livsvillkor av ett patriarkalt samhällssystem i världen. kultur i vid mening, bestäms av den tillöverallt Livsvillkor, vi har till vår tid. till teknik. och politik. Om under-

gång pengar, språk

visningen på folkhögskolan skall leda till att kvinnor får ett starkare självförtroende, måste ”den allmänna medborgerliga bildningen” ta sin utgångspunkt i kvinnors historia och kvinnors verklighet. Vi börjar med tiden. Den är ett magiskt ting. Den kan aldrig vara tom - den måste fyllas med något. Kvinnors tid fylls av andras behov. Och den som kontrollerar någon annas tid stjäl liv. Det anses som självklart att kvinnor skall barn ägna sin tid åt man, och omsorg. Det är aldrig självklart att kvinnor kan få tillgång till sin egen tid, än mindre kräva något av andra. Därför måste undervisningen vara sådan att kvinnor får tid till sig själva. Att läsa, forska, reflektera tillsammans med andra kvin-

nor. Det egna rummet kräver

också den ”egna tiden”. Kvinnor har hindrats att få kunskap om teknik. Det har varit ett mun- Iigt privilegium att få sådan utbildning och sådant arbete som inneburit kontroll av teknik. Det är fortfarande ett nästan totalt mansdominerat yrkesområde. Här kan folkhögskolan i sin undervisning ge kvinnor nya möjligheter: teknik kopplat till miljöförstöring, och kärnkapprustning kraft blir ur kvinnosynpunkt nödvändig kunskap. De praktiska konsekvenserna av en hejdlös teknikutveckling utan omsorgsperspektiv måste analyseras. Alternativa lösningar, som vindkraft och solenergi, diskuteras. Språk och makt hör ihop. Makten över språket, meddelandet, har varit en förutsättning för överhetens kontroll. Den stela sammanträdesfor-

men, byråkratspråket, ordvalet likaväl som reklamtexternas och såpope-

rornas kvinnoförnedrande budskap, manssamhällets På en tjänar syften.

folkhögskola skall smågruppsdiskussioner, rundor, där var och säger sin

mening, och ett icke förtryckande, ickesexistiskt språk vara självklarheter. De demokratiska beslutsprocesserna med stort från deltainflytande garna, tjänar syftet att förbereda eleverna för ett ansvarstagande i partier och föreningar. Analysen av maktspråk och reklamtrick har också en självklar plats i, undervisningen. Det är viktigt att den roll som kvinnoförnedringen spelar analyseras noga. Språk och politik hör samman. Vi benämner världen utifrång vårt kvinnoperspektiv - då kan vi få kraft att förändra den. Varför är bara 9 procent av yrkesinspektionsnämndernas ledamöter kvinnor? Och varför är kvinnolönerna inom den statliga sektorn bara 79 procent av motsvarande manslöner? Makten över resurserna ligger inte i kvinnornas händer. Lönerna är mindre summor satsas på kvinnornas behov lägre, än på männens. Det gäller sjukvård. det gäller idrott och det gäller utbildning. På folkhögsko-

samhällsfrågorna och rela är det lätt att i projektarbetsform analysera Då skall ett könsperspektiv alltid vara med. sursfördelningen. vi tillbaka till den allmänna medborgerliga bildning, som Så kommer folkhögskolans undervisning skall syfta till. Så länge den demokratiska kan leda till att kvinnor i beslutande strukturen i Sverige marginaliseras där makt utövas, borde ett självklart krav organ och nämnder, ja överallt vara att den framtida folkhögskolan bygger all sin undervisning på ett Männen är inte den självklara normen. Varje kvinnoperspektiv. längre folkhögskola, som säger sig vilja ge just allmän medborgerlig bildning”, borde starta särskilda kvinnokurser. Att det skall finnas på varje folkhögskola borde vara ett villdaghem kor för att skolorna skall få statsbidrag. Det är dessutom få ställen, som och lämpar sig bättre för barn än just folkhögskolorna: grönt gräs, parker stora lekutrymmen. Ren luft och bilfria omgivningar. Det borde i en framtid delas lika mellan praktiska omsorgsarbetet män och kvinnor. Finns det då något naturligare än att också på folkmöjligt. Deltagare och handledare lagar mat och högskolorna göra detta städar tillsammans. tillfällen till övningar i de- Många alldeles naturliga mokratiskt beslutsfatande kan kring beslut om matsedel och utspelas och handlingsberedskapen. Då blir städschema. Då prövas solidariteten kvinnornas livserfarenheter och kunskaper synliga.

Kvinnorna och pengarna

Kvinnor skall i framtiden komma som deltagare på folkhögskolornas kurser för att de vill ta sitt ansvar för sin och barnens framtid. De skall också komma för att få en nödvändig, behörighetsgivande utbildning. De skall kunna till universitet och högskolor. Virginia Wolf skrev gå vidare om det egna rummet och om de 500 pund som skulle göra kvinnofrigörelsen Det gäller också i dag. Utan de 500 punden”, utan stumöjlig. dielön komma till folkhögskoi någon form, kan inte en vanlig kvinna lan. Vi måste kräva ett rättvist studiesocialt skyddsnät: utbildningsbidrag, vuxenstudiestöd och studielån på samma villkor till kvinnor och män. Männen större andel av den resursen. Kvinnor. som får i dag en mycket inte varit anslutna till a-kassa, eftersom de varit hemma med barnen, eller städat eller haft lösa timmar inom vården, får i dag en på nätterna, bråkdel av den månadssumma deras manliga kamrater hämtar ut i stu-

diestöd. Detta är djupt orättvist och konserverar det gamla maktmönstret. Vi behöver folkhögskolan särskilt väl med tanke på alla de kvinnor, som kommit till Sverige från andra länder. De har ett annat modersmål, andra kulturmönster och värderingar. För dem kan folkhögskolan, just i kraft av sin tradition av respekt för individen och hänsyn till var och ens förutsättningar, sin tro på mångfald och debatt, bli den oas, det fredade rum, som gör det möjligt för dessa kvinnor att starta på nytt och få ett liv som fullvärdiga medborgare i Sverige.

Kvinnorna, forskningen och konsten

Det är också som genom folkhögskolornas förmedling, de nya forskinom kvinnostudieområdet ningsresultaten kan föras ut. Precis på samma sätt som 1800-talets kulturradikaler arbetade med den folkliga kulturen och förde en dialog med den tidens bondestudenter och arbetarledare på folkhögskolorna, kan vi låta folkhögskolornas kvinnliga deltagare och Forumorganisationernas kvinliga forskare arbeta tillsammans. Ur det mötet kan en ny och samhällsförändrande kunskap och handlingsberedskap växa fram.

De kvinnliga konstnärerna, hantverkarna, journalisterna och skådespe-

larna har också den framtida folkhögskolan som en naturlig arbetsplats och utbildningsmiljö. Det är viktigt att de estetiska kurserna får finnas kvar med den mångfald och den kulturmiljö, som då skapas för alla på

en folkhögskola. Den vidgade förmågan att tänka och känna, som vi ta-

lar om i vår målsättning, kräver att andra än det tala-

uttryckningsformer de och skrivna ordet tas i anspråk. Det är mångfalden, debatten, kulturen, som varit det unika med skolformen som sådan. Var annars träffar man människor med så olika livserfarenheter, från så olika miljöer, i så skiftande åldrar, svenska och invandrare Att tro att skolformen skulle kunna överleva utan denna är mångfald, naivt. Det skulle finnas kvar

lokaler, men folkhögskola är något annat:

ett innehåll, inget skal. Vi måste se folkhögskolan som en motmakt - en plats där missmodet drivs bort av solidaritet och handling - där vanmakten besegras. Det pri-

vata är politiskt - och när tillräckligt många kvinnor i sina privata liv

uppnår en ny medvetenhet. då är frigörelse möjlig. Då kan kvinnor gå ut i livet med de nödvändiga praktiska och När de i politiska kunskaperna.

praktisk handling lärt sig ta ansvar för skolsatnhälle och studieinnehåll, när de tillsammans med andra kvinnor och män studerat kvinnoförorsaker och yttringar, när de analyserat det patriarkala samhältryckets lets orättvisor, då har de den nödvändiga medborgerliga bildningen. Dä mot för daghem och en bra kollektivtrafik, för kan kampen kvinnolön, och fred börja. Då kan kvinnor ute i arbetsliv och samhälle miljövård driva krav på kvotering till beslutsfattande organ och och på delat ansvar för hem och barn. Jag frågade mina kvinnliga elever vad de ansåg om folkhögskolans Varför skall kvinnor gå på folkhögskolekurser i framtiden? möjligheter. kan jag ett enda.

Jag fick många bra svar. Av utrymmesskäl baracilera

Efter olika utbildningar och skoiformer är det första gången jag.

som är 37 år och yrkesverksam. går på en folkhögskola.

det som en unik möjlighet för mig att få stanna upp

Jag upplever

i mitt liv, tänka och känna efter hur livet ser ut och hur jag vill ha

det.

Detta att inte ha en press på sig att prestera för ett bestämt mål.

gör att jag tillägnar mig kunskap på ett helt nytt sätt och målmedve-

tenheten kan komma, växa fram inifrån utifrån mig själv. Också

fantastiskt att få mäta andra kvinnor, medmänniskor, under så fria

former detta att ta ansvar själv för skolan. gör att vi samarbetar

och lär av varandra i stället för att tävla och konkurrera sinsemellan. Jag känner en helhetskänsla i folkhögskolan. Laga maten, vara

vaktmästare, städa, måla och skapa. sjunga, åh sången! gympa, röra

på kroppen, prata. diskutera och läsa, alla möjligheter och all inspi-

ration en kraft att påverka mitt liv

ger mig en skatt och någonstans

och göra det meningsfullt. Att ta vara på mina medborgerliga möj-

ute i samhället. Att bli en mer aktiv samhällsmedlern och ligheter yrkesmänniska och morsa...

Till sist vill jag gärna påminna om den finlandssvenska författarinnan Birgitta Bouchts dikt Grundkurs.

lär dig att säga JAG (övning, repetition)

jag vet jag tycker kräver

jag

Jag ger 132

är

jag

Jag gör (lektion l)

säg: jag vägrar

att ha samvete

dåligt

att skynda mig att sitta barnvakt att konkurrera att prestera att skratta åt vitsar

dåliga

att anpassa mig att ge upp (lektion 2)

gön

ingenüng

ännu (lektion 3)

annat än vila i dig själv (lektion 4)

sök dig ut var inte rädd ditt huvud vilar stadigt på axlarna du är klipsk och vacker (lektion 5)

ge nån på käften det känns skönt (lektion 6)

sluta slåss gör uppror

VÄLFÄRD, FOLKBILDNING OCH

DEMOKRATI

av Gösta Vestlund

Vårt land har på några decennier förvandlats från fattigsamhälle till värlfärdsstat. Ett mirakel, som innebär en nästan obegriplig lättnad för hela befolkningen. Men nu skapar överraskande

och allvarliga förändringar

förvirring och oro hos både politiker och vanliga medborgare.

Mittvi en lång högkonjunktur

med kraftigt ökad privat konsumtion anser sig de ansvariga tvingade att om möjligt sänka skatterna och minska anslagen på områden som ansetts som hörnpelare i välfärdsbygget! Samtidigt noterar man ökad oro politiskt: verk- Organiserad politisk samhet minskar och ensaks-aktioner ökar. Troheten mot partierna försvagas, särskilt hos de unga.

Brister solidariteten?

Orsakerna till är säkert

förändringarna många och sambandet mellan

dem komplicerat. En central faktor är emellertid tydlig nog. Människornas egenintresse har Ökat på bekostnad av gemenskap och solidaritet. Precis som barn har vi blivit så engagerade i alla saker, som vi fått råd till, att vi snart sagt glömt omgivningen. Den utvecklingen ser man klart i familjens splittring och i bristen på aktivitet i de flesta folkrörelser. Det är alltså motiverat att tala om välfärdens barnstadium. Ett exempel. Ledaren för en av huvudstadens största och mest livaktiga frikyrkor berättar, att man har svårigheter att behålla sitt semesteroch kurscentrum i skärgården. Medlemmarna har inte längre tid att hjälpa till med reparationerna eller att komma till olika möten. Det är bara några trogna som ställer upp. Förklaringen är, att de har sina egna fri-

eller t.ex. utlandsresor att tänka att deras kyrka satsar i tidshus på. Trots hög grad på medlemskontakten prioriterar medlemmarna främst det privata! till lika Vilken inverkan denna individualisering har på inställningen människovärde och rättvisa för alla, har vi inget mått på. Men nog måste en långvarig och stark koncentration på de egna intressena tära på soli- Välfärdssamhället kan inte bestå utan att en stor majoritet av dariteten. erkänner samma och den måste bl.a. omfatta medborgarna värdegrund för människovärdet. Brister den respekten då är välfärdssamhälrespekt let hotat i sina grundvalar. allvar som kan ligga bakom diskussionerna om att :ned Fråga är vilket till resurserna dela in medborgarna i A- och B-människor. Sådahänsyn

na åsikter har ju faktiskt förts fram i sjukvårdsdebatten. Den ena grupen

skulle få vård, den andra bli utan! Då är människovärdet sönderbrutet! Eller för att låna en aktuell bild från den yttre miljödebatten; individualismen har frätt ett hål i det humanistiska ozonlagret! Det är inga överord. kan då riskera vilken behandling som helst. De svaga i samhället Eller låt oss använda en lika aktuell bild från det medicinska området; det humanistiska immunförsvaret skadas! Nu är bilden å andra sidan inte alldeles entydig. Nya krafter och synsom medlemsaktiviteten i de klassätt börjar tränga sig fram. Samtidigt har det i snabb takt vuxit upp nya samsiska folkrörelserna försvagas Det är klubbar och smågrupper, som sysslar med alla manslutningar. upptänkliga aktiviteter som hunduppfödning, korsordslösning, radiopejett individuellt med en form av ling och yoga. De förenar hobbyintresse solidaritet. Kanske är det ett första indismåskalig steg från en renodlad till andra livskvaliteter som samarbete och En

vidualism gemenskap?

trevande ut mot samhället igen? l så fall kan man hävda, att vi öppning utveckling, en sorts puberär på väg in i en ny fas av välfärdssamhällets tet! En förändring av stor betydelse för det vi här kallar det humanistiska immunförsvaret.

-

Folkrörelserna stagnation eller förnyelse?

Det råder om folkrörelsernas oskattbara

så gott som fullständig enighet

för demokratins framväxt och konsolidering i vårt land och betydelse därmed för välfärdssamhällets De djupa förändringarna har uppbyggnad. emellertid också inneburit stora omvälvningar i folkrörelsernas verksamhet. Med har medlemsaktiviteten sjunkit kraftigt. Lokalnågra undantag

press, radio och telefon har övertagit att förmedla traktens uppgiften händelser och särskilt teve har framgångsrikt konkurrerat ut föreningens

underhållningsprogram.

Dessutom har flera av organisationernas ursprungliga kampmål uppnåtts. behöver Frikyrkorna inte längre kämpa mot en övermäktig statskyrka och både den politiska och den fackliga grenen av arbetarrörelsen har nått större framgångar än de kunde ana för bara nägra decennier scdan. Nykterhetsrörelsen har inte lyckats i samma Jämfört utsträckning. med förhållandena har den dock kommit på 1800-talet ett gott stycke på väg. Men den allt starkare konsumtionskulturen, som också medför nya dryckesvanor, ställer den inför nya arbetsuppgifter tillsammans med de gamla. ldrottsorganisationer brottas med växande interna problem i samband med kraven på olika förmåner från Till detta många aktiva. kommer också olustiga dopingaffärer. Men måste betonas att samtidigt idrottsföreningarna når fler unga än andra sammanslutningar i vårt land. Den sjunkande medlemsaktiviteten, som utöver vad som redan framhållits, i hög grad påverkas av krafterna i välfärdens barnstadium, har fått flera konsekvenser. Den har tvingat de ansvariga att anställa personer för att säkerställa verksamheten. Vi har fått en sorts folkombudsmän. som i stor utsträckning planerar och genomför arbetet på alla nivåer i Det är en växande

Organisations-Sverige”. och mäktig, relativt

ny, klass i välfärdssamhället, som besätter många platser i våra politiska organ och utgör en inflytelserik grupp vid de flesta kongresser och konferenser. De är i regel mycket kunniga och mycket hängivna rörelsens idéer inte sällan mer än övriga medlemmar. Det är de övriga medlemmarnas passivitet, som skapat den nya klassen och som en konsekvens har ”föreningsklimatet” ändrats. Medlemmarna har steg för steg blivit observatörer och utvecklar ett distansintresse” de betalda gentemot ”arbetsmyrorna. Avståndet mellan gräsrötterna och ledarna har ökat och bidragit till ett elitistiskt inslag i folkröreslernas demokratiska mönster.

Demokratin i smältdegeln

Många tycks tro att vår demokrati är mycket gammal. Men så är det lnte. Den politiska demokratin med rösträtt för alla vuxna har ännu inte fyllt 70 år! Den har emellertid under den förhållandevis korta tiden visat en ovanlig stabilitet bl.a. i fråga om valdeltagande och partitrohet. Det

l37

är därför lätt att tro, att den inte kan rubbas av icke-demokratiska krafter i vårt samhälle. Med de förändringar i samhället, som tidigare analyserats, finns det tvärtom skäl att vara uppmärksam inför de problem som vuxit fram samtidigt med välfärdssamhället. De politiska organisationerna uppvisar samma svårigheter som övriga folkrörelser. Man har att kämpa med ett och följden blir att en liten grupp aktiva dosvagt medlemsengagemang minerar verksamheten. Denna grupp bestämmer också i regel vilka kandidater, som skall i olika politiska organ. Detta kan representera partiet knappast vara positivt vare sig för förnyelsen eller för ledarkvaliteten. Maktutredningen har dessutom visat att det bara är cirka två procent av befolkningen som är villig att åta sig politiska uppdrag. Mobiliseringsär mycket låg. Samtidigt konstateras att rörligheten mellan partigraden erna ökar och att unga väljare inte känner samma trohet mot olika partier och som äldre generationer. Benägenheten att söka lösa ideologier olika svårigheter med aktioner som trädkramning och ockupationer har blivit allt starkare. Undersökningar visar att sådana aktiviteter mot politikerna växer. Det talas mer och mer om politikerförakt. Det finns alltså risker för att demokratins anseende tar skada. Nu krävs målmedvetna insatser för att motverka skadorna och stärka en i väljargrupperna förankrad samhällsordning. Någon panik är det nog inte fråga om. Men det är klokt att se om huset i tid.

Folkhögskolan, folkrörelserna och demokratin

Det är starka och komplicerade krafter, som driver förändringen. Egenintresset stärker både människors och gruppers insatser, men drar också och Kommersialismen - nära besläktad upp skiljelinjer motsättningar. med egenintresset - sätter in sin kraft med både positiva och negativa En stark tro på tillväxtekonomin stimulerar dessa huvudverkningar. strömmar och en del experter förebådar en skärpt konkurrens som nöd-

vändig för att över huvud taget vidmakthålla och öka välfärden. Det är

alltså en hård mellan mäktiga intressen både inom och utom lankamp det som för ett samhälle med värde paradoxalt nog bildar underlaget och trygghet för alla! Hur kan det förenas? Är det egentligen så underblir både fler och djupare i välfärden? ligt att sprickorna Det behövs djupdykningar för att se att kampen för soinga filosofiska lidaritet och demokrati blir huvuduppgiften för decennier framåt. Det att mobilisera alla positiva krafter och samordna deras insatser. gäller 138

Folkbildningsarbetet, i huvudsak uppburet av folkhögskolorna och studieförbunden, är som nämnts en del av försvaret för människovärde och rättvisa i det moderna samhället. Men begreppet folkbildning uppfattas i dag inte så av alla. Under seklets första decennier förknippades det med kampen för demokratin. Ledare som Ellen Olle Olsson Key, och Rickard Sandler bidrog i hög grad till den tolkningen. Nu tycks bland dem också en del politiker, många, anse att folkbildningsarbetet främst är en sorts lyxaktivitet. Till en del kan man förstå den inställningen. Medan studier i cirklar med hobbybetonade ämnen har ökat starkt, går det snarare åt motsatt håll med de samhällsinriktade ämnena. l folkhögskolorna har allt fler estetiska och specialinriktade linjer inrättats de senaste decennierna. Nu är ju estetisk verksamhet en väsentlig del av ett välfärdssamhälle, bl.a. därför att den bidrar till skönhetsupplevelserna, utvecklar fantasin och ger möjlighet till gemenskap. Det är ett tungt motargument. Men mer än så; undersökningar visar, att arbete i t.ex. praktisk-estetisk verksamhet i många fall stimulerar deltagare till politisk aktivitet! Naturligtvis måste det dras en gräns för vilka hobbybetonade aktiviteter. som bör få bidrag av allmänna medel. Utöver vad som redan framhållits måste dock betonas, att dessa ämnen ofta är ”inkörsporten till mer teoretiska ämnen för korttidsutbildade medborgare. Trots detta är det angeläget att förstärka samhällsämnenzt i folkbildningsarbetet. Det gäller för både studieförbunden och folkhögskolorna. Folkhögskolans resurser är en väsentlig tillgång i kampen för solidaritet och demokrati. Det finns 128 skolor. Antalet elever i långa kurser uppgår till ca 15000 och i korta kurser når man ca 225 000! Folkhögskolorna har emellertid sina speciella problem att kämpa med. har varit Elevrekryteringen och är det stora bekymret för de flesta och påverkar kursernas inriktning och valet av nya kurser. Under de scnaste decennierna har många linjer med speciell uppläggning och utformade för deltagarnas yrkesförberedelser eller särskilda fritidsintressen. Många av de korta kurserna har också ett begränsat innehåll. Skolorna söker den ”smalare” gentemot uppläggningen att skapa balans och sä långt möjligt förverkliga förordningens bestämmelser om allmän medborgerlig bildning. Det är den insatsen och det omfattande kontaktnätet med folkrörelserna, som är folkhögskolans ”frontavsnitt i kampen för att stärka solidariteten och delaktigheten i samhället.

Folkhögskolan i framtiden

Folkhögskolans huvuduppgift måste också i framtiden vara att ge de studerande vid alla kurser så långt som möjligt en allmän medborgerlig

Med den starka inriktning mot yrkesutbildning som präglar de

bildning. flesta undervisningsinstitutionerna, liksom många av dem som söker sig

till är det mycket angeläget att folkhögskolan får allt stöd

folkhögskola. för denna insats. Det kan bl.a. ske genom - att betonas starkare i en kommande förordning eller i uppgiften myndighetens anvisningar, - att folkhögskollärarlinjen vid universitetet i Linköping får ökade re-

surser för utbildning och fortbildning med inriktning på en förstärkning

av insatserna för samhällsansvaret,

Som redan framhållits har folkhögskolan i hög grad bidragit till ledar-

i våra folkrörelser; Den uppgiften blir mer än väsentlig i utbildningen framtiden. Tendenserna i utvecklingen att många medborgare söker sig till små hobbybetonade grupper ställer föreningsledarna inför nya upp-

gifter. Deras insikter om förutsättningarna för en personligare kontakt

mellan människorna måste förstärkas, likaså deras förmåga att så långt möjligt kombinera medlemmarnas individuella intressen med förening-

ens huvuduppgifter. Många folkhögskollärare har goda förutsättningar

att i men det tilkommer ständigt nya rön

ge undervisning ledarfrågor,

och deras insats skulle bli av större värde genom - att det bereddes Lex. på förmånliga möjlighet, genom tjänstledighet att delta ledarfunktionen vid universitet elvillkor, i speciella kurser om ler andra för ämnesområdet aktuella institutioner eller/och - att de tillfälle till studiebesök i verksamhetsformer med särgavs skild insikt i modernt ledarskap. om folkrörelserna och deras betydelse för demokratin är Kunskaperna sannolikt begränsade, kanske främst i de yngre generationerna. Bristerna skulle kunna reduceras genom - att lärare tjänstgöringsbestämmelser finge möjlighet att ge genom information om folkrörelsernas funktion och betydelse främst i det allmänna skolväsendet. Som tidigare nämnts kan man inte bortse från risken för att fundamentala humanistiska värden kan försvagas i ett bistrare ekonomiskt klimat. En ständig uppmärksamhet på förändringar är av största betydelse. kan genom sina kontakter med olika folkrörelser bidra Folkhögskolorna till av utvecklingen och tillsammans med en kontinuerlig analys organi-

sationernas ledare vidta för åtgärder att göra olika medlemsgrupper

medvetna om konsekvenserna. Inte sällan kräver kursverksamheten vid intensiva in-

folkhögskolorna

satser av lärare och Det blir ofta inte övrig personal. därför tid eller kraft över för kontakter med den

kringliggande bygden, Men i ett skede, då fundamentala förändringar äger rum, är det av stor att

betydelse, folkhögskolan blir en mötesplats för grupper med olika intressen och åsikter. Det är där-för_ angeläget att söka utveckla resurser för en konferensverksamhet, där skolorna kunde för den all-

inbjuda representanter

männa skolan, lokala massmedier, kulturella näringslivet. organ. politi-

ker och kommunala myndigheter för utbyte av information och åsikter

av betydelse för bygden eller regionen i centrala frågor.

En sådan verksamhet skulle stimuleras genom

- att ansvar för .Sådan kontaktverksamhct kunde ingå i lärarnas tjänst-

göring och

- att bidrag kunde förstärkas till inköp av speciell litteratur för sko-

lornas bibliotek, som analyserar samhällsförändringar.

l ett sådant kontaktnät skulle givetvis studieförbunden ingå, liksom

bildningsförbunden på regional nivå.

Skapa ett

självständigt folkbildningsråd!

För att öka är en av den cen-

folkbildningsarbetets slagkraft .förändring

trala organisationen av stor för

betydelse. Myndighetsfunktionen folk-

bildningsverksamheten har sedan begynnelsen varit inlemmad i skolöverstyrelsen. Det har under varit av stort

uppbyggnadsskedet värde.

Man har haft till ämbetsverkets rutiner och olika

tillgång kontakter och

dessutom har status stärkts

folkbildningsaktiviteternas genom samhörig-

heten med SÖ. l ett läge då står inför

folkbildningskrafterna nya och stora utmaningar

är en central organisation

uppbyggd utifrån folkbildningsverksamhetens

funktion och

speciella huvuduppgift mycket angelägen. Den allmänna

skolan kräver

en helt annan central prganisaiton. Strukturen, rutinerna,

urvalet av ledare och styrelsens bestäms av denna funksammansättning tion. Med undantag av ett fåtal

beslutsfattare på folkbildningsenheten är

ledarna valda med hänsyn till sina kunskaper och erfarenheter i skolfrågor. Det är självklart med hänsyn till ämbetsverkets tunga uppgifter. Önskemål om en ”skilsmässa” har alltså ingenting att göra med personkritik. Det bygger på skillnader i funktionen.

och - som redan nämnts - Beslutsorgan, konferenser, arbetsgrupper och präglas av den starkt reglerade skolans själva styrelsen komponeras folk. arbetar utifrån andra förutsättningar. Delta- Folkbildningsarbetet gandet är fritt och frivilligt och gäller vuxna, vilket innebär en väsentligt annorlunda pedagogik och tillsyn. Därför är ett fristående centralt organ för folkbildningsverksamheten i landet starkt motiverat. Det är möjligt att ett sådant organ till en början skulle förlora något i fråga om status hos en del politiker och myndigheter. Men det skulle kunna anpassa sin verksamhet smidigare och göra snabbare förändringar, om så behövdes. Den väsentligaste vinsten skulle ändå vara att få en sammansättning av styrelsen och av rådgivande organ, som gav direkt kontakt med likartade verksamheter. Man kan tänka sig representanter för olika folkrörelser, humanistiska enheter vid universiteten, radio och teve., Kulturrådet, Journalistförbundet, olika konstnärsorganisationer och naturligtvis SÖ. Ett Statens folkbildningsråd skulle på så sätt kunna bli av stor betydelför en effektiv till se för en kraftsamling på bred front folkbildningsinsats förstärkning av det humanistiska immunförsvaret.

KAVIAR FÖR FOLKET

av Ana Maria Narti

Finns det någon anledning att förstärka stödet till i en folkhögskolorna tid med välutvecklade centrala studiesystem och effektiv inom utbildning En rad reformer

företagen? lång har gett stor spridning till varierade for-

mer av utbildning. Grundskolan, gymnasier, universitet och högskolor är avsedda att ta emot de flesta av landets Vuxenskolor och inungdomar. tern inom olika urbetsenheter utbildning har öppnat nya kanaler för

kunskapsförmedling. De flesta människor med fasta *arbeten har bakom

sig längre utbildning än deras föräldrar hade under sina yrkesverksamma liv, många av landets medborgare studerar vid återkommande perioder. Finns det

någon anledning att uppmuntra och utveckla folkhögskolan?

Folkhögskolan växte upp ur den kulturella som kännesegregation tecknade samhällen där enbart människor med relativt och god ekonomi

fördelaktig social kunde

ställning unna sig lyxen att studera; i vår tid är studierna i princip för alla. Skall vi då fortsätta öppna satsa på folkhögskolan och på de andra besläktade alternativa inom stustudievägarna dieförbunden? Mitt svar är: Ja. Just i dag, när tillgången på utbildningar har blivit så stor och när alla medborgare oavbrutet kan, om de vill, förbättra och fördjupa sin utbildning, just i dag är de alternativa utbildningssystemen viktigare än någonsin. Påståendet låter paradoxalt, nästan obegripligt, men läsarna med praktisk erfarenhet av undervising kommer inte att bli förvånade. De vet att alla stora utbildningssystem riskerar att drabbas av stelbenthet och incffektivitet. Och de vet - framför allt - att spridningen av skolor över landet och ett lättare inträde i utbildningens värld inte automatiskt leder till den kulturella död. Tvärtom, statissegregationens tiken visar med all oönskad att arbetarklassens barn inte alls tydlighet lockas av studier, att de inte stormar lärdomens Det är högre fästningar. fortfarande familjetraditionerna som bestämmer hur en mycket ung 143

studera och vilket kunskapskapital den strävar efter att människa tänker i samhällets bottenskick lever människor med allvarliga tillägna sig. Och i sin elementära s.k. funktionella eller faktiska analfabrister utbildning, av intellektuella koder, vi använder siffror beter. Hela livet genomträngs för oerhört enkla handlingar, och bokstäver att genomföra vardagliga våra bostäders Det egentliga fysiska arbetet t.ex. för att öppna portar. blir allt mer isolerat inom vissa marginella delar av samhället - på grund

l denna dominerad av räknesätt och av de nya teknologierna. nya värld finns det inget utrymme för människor som har bokstavskombinationer att och räkna. Teknikernas explosion gör att dessa svårt läsa, skriva utanför samhällets ramedborgare i praktiken stängs in i en social grupp mar, en grupp berövad möjligheten att leva ett värdigt och spännande

liv. Med andra ord: de kulturella privilegierna har inte avskaffats. Ett nytt håller ett hierarkiskt samhälle i vilket ståndssamhälle på att växa fram, allt roll. Att grundskolan ger stor kunskapskapitalet spelar viktigare till en oftast varierad och omfattande utbildning har inte betytt spridning mest kräatt de sämst lottade har fått nya chanser att ta del av kulturens vande och mest givande erfarenheter. Delvis kan grundskolan misslyckas - vilket av undervisinte så sällan inträffar, som följd av den förstelning ningen jag talade om, och delvis har själva den teknologiska utvecklingen och kraven på ständigt nya kvalifikationer höjt ribban - kunskapernas

ribba - överallt på arbetsmarknaden och i vardagen.

Det verkar vara med utbildningen så som det är med vården: ju mer desto fler och bredare blir behoven. tillgång och mångfald ökar, Denna drivs vidare i allt hastigare takt när avgörande stegringsspiral kommer in i bil-

förändringar äger rum i kulturens miljöer. Nya element

effekter orsakar total omvandling i männiden - masskommunikationens i dialogen med skornas relationer med sig själva och med sina minnen, och erfarenhet. Marknaden för andra och i överföringen av kunskap och distribution av underhållning, information och kultur produktion som i vår tid. Mängden av nya har aldrig tidigare kunna sälja så mycket - i produkter - TV-kanaler, videoprodukter, musikaliska prylar skapar därför att den låser en mycket stor del av den mindsig nya svårigheter, till en lättillgänglighet med negativa förtecken. re kunniga befolkningen Det är faktiskt lättare att snabbt sälja mekaniskt utformade spektakel som kräver ett minimum av koncentration och deltagande än att vinna och konserter som talar till den stora publiken för filmer, föreställningar och kritiskt krävande åskådare. underhållningen sätter ofta likkunniga hetstccken mellan nöjen och passivitet - och i många fall också mellan

njutning, dålig kvalitet och destruktiva tendenser - och denna typ av un-

derhållning är på stark frammarsch. Havet av förströelser tomma på tan-

kar, fattiga på levande mänskliga erfarenheter eller fixerade vid sadistiska spektakel hotar att dränka oss alla: en kulturell som miljöförstöring säkert vållar stora sociala, och intellektuella psykologiska skador framför allt hos underklassens barn och ungdomar. Alla dessa nya situationer kan bemötas enbart om kulturen grupperar sina krafter i starka centra för där motstånd, miljöer människans möten med kunskap, förströelse och erfarenheter kan nya växa fram utan påverkan från de gigantiska internationella mekanismerna för snabb försäljning av information och Det underhållning. är just denna roll som den fria får i nutidens utbildningen samhälle - att möjliggöra en aktiv

kamp mot kulturell

segregation, fördumning, avhumanisering genom

våld och förnedrande underhållning. Vi behöver praktiska att en möjligheter organisera ny sorts folkbildning, en ny kamp avsedd att öppna för alla medborgare vägen till kvali-

tet. Och vi behöver små och levande kulturmiljöer där den aktiva människan - och skapare mottagare av kultur kan mö-

självständigt handla,

ta andra väcka deras människor, lust att lära sig konsten att handla. Detta innebär - - inte självklart att vi ska starta landsomfattande kampanjer, att och förkunnare predikare ska offentlgt fördöma den fördummande och avhumaniserade och kalla till

underhållningen massmö-

ten med den - tvärtom - att det praktiska goda kulturen. Detta innebär arbetet med krävande studier och kvalificerad kultur ska vara högt tillför gängligt så många som möjligt, också utanför de allmänna utbild-

ningssystmen och bredvid den som undervisning pågår på arbetsplatserna.

Låt oss bredda diskussionen och se längre bakåt i tiden. Det icke industrialiserade samhället lämnade alltid utrymme för skapande i de fattigas tillvaro, hela bondekulturens arv talar om detta. Människorna kunde

inte skriva och läsa, men de var inte berövade en egen kulturell och mycket aktiv verksamhet för den skull. Det var de och

många fattiga

som i vardagens alla olika situationer skapade, tog emot och förde vidare en mycket rik och djup kultur, den muntliga kulturen. Vad industria-

lism och postindustrialism har åstadkommit är en kulturell och estetisk passivisering av massorna. hade Tidigare de fattiga varit aktiva skapare och mottagare av den kulturen och egna muntliga deras kulturliv blev dessutom ofta inspirationskälla och för den lärda impulsgivare kulturen och alltså grogrund för en aktivitet. hög konstnärlig lndustrialism och postindustrialism förvandlar just dessa sociala botgrupper på samhällets

utan rötter i ten till passiva konsumenter av lättillgänglig underhållning eller vända mot den lärda kulturen. Folkbondetraditionen kontaktytor och aktivt av massorna, ersätts nu av kulturen, aktivt skapad mottagen mekaniskt kultur för folket. De gamla sagornas rikedomar producerad den bildkonstens och musikens av poesi och djupt tänkande, folkliga av skatter lämnar tillverkade efter okonoändlighet plats för produkter centrationens och tankelöshetens rutiner. en avgrund mellan kvalitet- Den nya kulturella segregationen öppnar kultur och masskultur när industrialismen berövar massorna den vardagsom behövs för aktiv Man kan inte motverka liga träning delaktighet. denna information eller övertalningskamsegregation genom ord, genom i denna strid är prakpanjer. Det enda vapen som kan tänkas ge resultat tiken - därför att enbart praktiken tränar fram den aktiva delaktigheten och det kritiska självständiga tänkandet. Bara den som läser bra böcker, blir skapande läsare och känoch inte några få, utan många bra böcker, fördummande tantsnusket är. Bara ner, förstår hur dum och hur djupt musik hör melodifestivalernas tomhet den som ofta lyssnar till krävande söker sig till levande filmer är och banalitet. Bara den som regelbundet immunitet våldets och sautrustad med varaktig gentemot pornografiska distiska blodbad i videoreportoaren. där avgörande möten med den Folkhögskolorna kan blir träffpunkter - ett slags elitskolor och konsten öppna för levande kulturen äger rum av den tanke som Brecht formulehela folket. Jag är ju varm anhängare mot socialrealismens stalinistiska slagord om rade när han gjorde uppror Han ville att alla människor ska erbjudas möjlighet att lättillgänglighet. om de vill - närma sig den högsta och mest krävande konsten, den expeoch teatern. “Kaviar för folket!” var det uttryck som rimentella prosan han använde och jag tror att han hade rätt. inte underklassens intressen om vi klistrar etiketten ”ta- Vi försvarar bu över alla tankar på elitskolor eller om vi bygger upp så många sväinför all sorts elitutbildning att vi i praktiken stoppar erfarenherigheter terna kommer alltid att fortsätta bilda siav detta slag. De priviligierade sina revir och kultur - inom eller i na miljöer, för högklassig utbildning kanten av de allmänna ritar. Detta sker också, trots system som politiken alla vackra deklarationer om fullständig jämlikhet inom utbildningen. - de skarpa skillnaderna Boendets mellan rika villaförorter segregation blandad och stadsdelar med höghus och oerhört befolkning fattiga som en automatisk mellan bättre och sämre fungerar sorteringsapparat skolområden. Vi hjälper de grupper som utsätts för kulturell segregation om vi tillåter och uppmuntrar uppkomsten av många och helt olikartade

elitskolor med skilda ekonomiska och varierad

förutsättningar profile-

ring på många skilda områden. Vi hjälper de kulturellt undernärda på så sätt därför att mångfalden av elitskolor och deras spridning i alla slags miljöer öppnar en möjlighet också för dem som inte har råd att bosätta sig i välmående och luxuösa boendezoner. Det alternativa - studieförbunden skolsystemet och folkhögskolorna kan göra underverk om de verkar just som alternativa system, alltså om de renodlar och fördjupar sin egenart i kontrast med både den allmänna skolan och den kommersialiserade utbildningen.

Egentligen var det så som jag först mötte det alternativa utbildningsystemet vid min ankomst till Sverige 1970. Jag lärde mig svenska på en utmärkt skola, ABF:s kurser för invandrare, arbeta jag började professionellt inom lnge Waerns teaterskola, en fri arena för möten med pedagoger från hela världen och en djärv institution för experiment och träning: få scenskolor är lika berättigade till titeln högskola som denna ödmjuka men oerhört inspirerande teaterverkstad. Under de knappt tjugo år som har gått sedan denna min första tid i Sverige, har jag sällan fått erfara lika intensiva och givande möten med utbildningen. De fria skolorna som gav mig möjlighet att besegra flyktingens förvirring och snabbt komma in i mitt nya lands kultur trots att jag saknade både pengar och bra skolor språk, var mycket just därför att de var fria. Människorna som arbetade där hade inte hamnat på sin arbetsplats genom att följa karriärens trappsteg - de befann sig där därför att de hade valt att arbeta fritt med

någonting som de var passionerade av och därför att andra sy-

stem inte tillät dem arbeta så som de önskade. Stelbentheten hade få chanser att ta över i dessa fria skolor, därför att experimentella arbetsmetoder och ständigt sökande är naturliga ingredienser i en verksamhet styrd av kärlek till yrket och till medmänniskorna. Denna anda har alltså en egen tradition i den svenska alternativa utbildningen. Det gäller att ta vara på detta arv och stimulera fram en kraftig ny utveckling. Områden inom vilka den fria har utbildningen möjlighet att växa är svåra att räkna upp. Hantverk, konst, sociala kunskapsgrenar viktiga för medborgarnas kompetens i politiken, vetenskaplig analys nödvändig för förståelsen av vår tids ekologi och etik, orientering i de nya teknologierna - allt detta kan ge näring till en pånyttfödelse. Ett villkor blir dock viktigare nu än tidigare - om folkhögskola och studieförbund ska kunna alla löften uppfylla som den fria utbildningen bär inom sina strukturer: nämligen en öppen och intensiv dialog mellan

och kulturen och å andra siå ena sidan den etablerade undervisningen dan de fria skolornas värld. Studieförbunden borde inrikta sin verksamhet först och främst på en Att utrota analfabetismen - funkbred kamp mot den nya okunnigheten. eller att träna fram människornas förmåga att orientetionell fullständig; och konstens värld, att erbjuda ständigt aktuell inra sig i vetenskapens och sociala att formation och analys om politik, juridik kunskapsgrenar, bedriva alla nivåer - dessa kunde vara studieför-

språkundervisning på

i ett samhälle som inte accepterar kulturell disbundens arbetsuppgifter skulle då kunna bli fördjupningens och kriminering. Folkhögskolorna aktiva laboratorier, massornas elitskolor. förnyelsens

KAN FOLKHÖGSKOLAN

RADDAS?

av Ronny Svensson

För drygt 100 år sedan grundades den första folkhögskolan i Sverige som följd av att demokratiska folkrörelser växte fram och den allmänna folkskolan blev accepterad. De

många folkhögskolor som bildades under slu-

tet av l800-talet fick en sjudande verksamhet. Utan dem hade den framväxande arbetarrörelsen stått mycket svagare både då och nu. l dag föreslår flera lokala och regionala huvudmän - inte minst landstingen - att en del folkhögskolor bör avvecklas eller byta huvudman. Man anser inte att de fyller ett vettigt behov. l takt med främst krisen inom den traditionella får

sjukvården framtidsinvesteringarna i mänsklig kompetensutveckling skjutas åt sidan. Och detta sker under

en period då behovet

av vuxenutbildningen är större än någonsin. Hur har detta

blivit möjligt?

Bristande inre kreativitet

Orsakerna till huvudmäns

några bristande förståelse för utveckling av folkhögskolan får sökas i rötter. En handlar om att ,den traditiomånga

nella

begåvningsreserven inte längre är så stor och en annan om att

den vanliga gymnasieskolan tillsammans med Komvux fått stor utbredning. Men jag vill också tillfoga att flera folkhögskolor måste ta på sig ett eget ansvar för att de inte förnyat sina kurser, sin pedagogik, sin utåtriktade verksamhet samt förmåga att ligga nära kunskaps- och behovsfronten. En del har försökt

folkhögskolor att överleva genom att bli en ”alter-

nativ” högskola, ett ”alternativt” eller

gymnasium någon annan kopia av

verksamheten hos andra huvudmän. Man kan i och för sig förstå att såoch statsbidana strävanden kan ligga nära till hands när elevtal sjunker värda. Den senare utvecklingen har ju varit illavarslandrag blir mindre de för folkhögskolan under 80-talet. Den bristande kreativiteten hos huvudmän och folkhögskolornas per- - strålande finns i hela landet - att utveckla sonal undantag ju dock till en angelägen resurs för framtiden har gjort att många folkögskolan tvivlat eller helt enkelt inte kunledande politiker på utbildningsformen i relation till allt annat utbildningsutbud. Och när nat se dess särprofil är tom så Nedläggningsplaner krubban (hos staten och landstingen) blir i det läget om inte acceptabla så möjligen förståeliga.

Ett för offensiv politik

gynnsamt läge

i slutet av 80-talet i Som jag ser det befinner sig samhällsutvecklingen sett borde en stark utveckling av folkhögett läge som objektivt gynna skolan. på fenomen som: Jag tänker sociala LO- och - att kunskapsklyftorna växer mellan grupper, samt förtroendevalda och TCO/SACO-anställda på arbetsplatserna anställda tjänstemän inom offentlig sektor och organisationer - att det börjar kosta stora summor att få tillgång till viktig kunskap stor roll för - att tillgång till ”de rätta kontakterna” återigen spelar att kunna påverka och få bra information/kunskap när

- att en stor del av befolkningen endast har grundskoleutbildning

gymnasieexamen krävs för allt fler jobb i - makt att kunskap på nytt blivit fråga om en allt starkare Det märks redan - att utbildning i skilda former kostar stora summor. från 3 till högskolan. Den har minskat på rekrytering socialgrupp sedan 1975 för män i denna grupp. av hos

Detta betyder att det finns ett stort behov kunskapsuppbyggnad och dels kunna på-

många för att dels inte slås ut från arbetsmarknaden Med tanke på att ung-

verka sina egna omgivningsvillkor/sin närmiljö.

blir mindre under 90-talet blir behovet av äldre arbetsdomskullarna För att denna i sin tur skall kunna utnyttja en sannokraft större. grupp likt god arbetsmarknad under hela 90-talet krävs en fortbildning mycket och i stor skala. Folkhögskolan är här ett intres-

”gymnasie”-utbildning

sant alternativ. behovet ökad hos förtroendevalda i Det andra akuta gäller kunskap beslutsfunktioner. talar för att kommuner och landsallehanda Mycket

ting måste se över sina förvaltningar helt och hållet och radikalt förändra organisation, beslutsformer samt servicesystem. Den finansiella krisen inom den offentliga sektorn är mycket akut - inte bara i storstäderna. Detta kräver en nästan total omvandling av kollektiv verksamhet under 90-talets första hälft. Folkhögskolan ”står nära en stor del av de förtroendevalda genom att den arbetar med vuxna och många har erfarenhet från utbildningsformen. Att stötta utvecklingen av förtroendemannasystemet är en klassisk roll för folkhögskolan.

Demokrati och regional utveckling

De Ökade problemen på kunskapsmarknaden, behovet av fler välutbildade vuxna under 90-talet (blir en gynnsam faktor för i första hand kvinnorna) samt kravet på en bättre kunskapsunderbyggnad för våra förtroendevalda i offentlig sektor men även i folkrörelserna ser jag som en ypperlig chans för folkhögskolan att åter finna sin ”historiska profil”- att stötta en generell och specialiserad allmänutbildning” som stöd för demokratins bevarande och fördjupning. Men hur skall detta gå till och vad har folkhögskolan att komma med? Det som gör att folkhögskolan passar för en kvalitativt bra vuxenutbildning är att: pedagogiken är anpassad till vuxna människors erfarenheter - verksamheten både riktas mot individens särbehov och kollektivets gemensamma behov betygshets lagts åt sidan - man satsar mycket på att utveckla individens kreativitet man tar människor på allvar och kan lyssna på de studerande. Men chanserna för en utveckling av folkhögskolan gäller inte bara dessa mer ”akuta behov”. På ännu fler områden finns möjlighet att ge folkhögskolan en helt ny profil - en folkligt förankrad högskola för regional utveckling. Folkhögskolan har med andra 0rd ett allmänt utbrett förtroende som den ännu kan spela på i syfte att verkligen nå de vuxna som behöver utökad kunskap. Folkhögskolan kan med fördel profilera sig både med generell kunskapsförmedling och specialiserad utbildning riktad mot vissa funktioner och sakområden. Utan en stark och egen unik profil blir det sannolikt svårt att överleva för flertalet enheter. Det ordinära skolsystemet kommer att kosta så mycket under 90-talet att en profillös folkhögskola inte har en chans.

De förtroendevalda i främst kommuner och landsting sitter i en svår

beslutssituation. Ekonomin närmar sig ett farligt läge, personalsituatio-

kräver lönenen blir allt svårare att lösa, flera stora grupper väsentliga invånarna på bristande service och kommunerna tvingökningar, klagar och äldreomsorg i en tid då staten hotar as till stora satsningar på barnatt dra in merparten av vad nya skatteökningar kan ge. svåra dilemma behövs kunska- För att ta sig ur detta oerhört mycket som: per på många områden * omvärldsatveckling om befolkning, näringsliv, kommunikationer, ny teknik kunskaper nationell och regional nivå och mycket annat på internationell, framtidskanskap kunskaper om människors ändrade värderingar och nya behov, nya möjligheter att leva enbart med flödande energikällor, nya och bättre sätt att bygga hus osv.

Organisationsutveckling kunskaper om nya orgnisationsmodeller för partier och folkrörelser,

alternativa sätt att fördela arbetet i en organisation, nya och effektivare former för styrning av den kommunala apparaten etc.

alternativa serviceformer

om kombinerade butiker för flera olika varor och tjänskunskaper servicecentra i kvarter och glesbygd, kooperativa ter, integrerade former för barna- och äldreomsorg, beställarstyrda bussar m.m. målstyrning av verksamhet om alternativa sätt att styra en förvaltning, klarare roller kunskaper mellan förtroendevalda och tjänstemän, målstyrd budgetplanering etc. samverkan tjänstemän politiker om hur olika kommuner, landsting m.m. utvecklat olika kunskaper samarbetsformer där båda har givna roller

utveckling av förtroendemannarollen

om bättre invånakunskaper beslutsdelegering, nya sätt att aktivera re i samhällsfrågor, självförvaltningssystem osv. breddning av rekrytering till politiska partier om hur man slussar yngre medlemmar fram till allt störkunskaper i ett parti, förnyelse av förre och mer spännande arbetsuppgifter troendemannarollen, nya aktivitets- och arbetsformer m.m.

* samverkan mellan kommuner

kunskaper om olika samarbetsformer mellan kommuner från ”lösa” intressegrupper till kommunalförbund, kommunintegrering och gemensamma förvaltningsbolag och serviceverksamheter *

långsiktig investeringspolitik

kunskaper om hur man insiktsfulla och genom tidiga investeringar får bättre och billigare lösningar men också helt nya möjligheter * miljökunskap kunskaper om hur man på lokal nivå kan och måste lösa alla de miljöproblem som hotar vår hälsa och jordens överlevnad. Utbildningen bör ske i form av dagsseminarier, kortare kurser samt längre utbildningar och riktas mot alla av förtroendevalda. grupper

En

folklig högskola för regional utveckling

Till samma tema som ovan hör om kommuns och

frågor varje regions

framtida utveckling. Under 80-talet har mellan rika och klyftorna fattiga kommuner stärkts och flyttströmmarna har gjort residensstäder och storstäder mycket större samtidigt som mellan 50-60 av procent samtliga kommuner fått en minskad Dessa befolkning. vidgade regionala klyftor har i motsats till effekterna under 60-talet framkallat ett aktivt lokalt/regionalt arbete med att utveckla den lokala servicen och arbetsmarknaden. Här har en väl spridd en unik chans. folkhögskola Om folkhögskolan kan stimulera alla de lokala aktörer som arl›etar med detta mål - som är ett måste när något staten gradvis minskar sitt ansvar för - och positiv utveckling i samtliga kommuner bidra till en mer rättvis regional kommer att åter inta en leutveckling folkhögskolan dande utvecklingsroll för den lokala kulturen och utvecklingen.

Folkhögskolan ligger före

Om som folkhögskolan ett led i att bygga upp sin lokala/regionala profil satsar på att ligga före gymnasier, studieförbund men även högskolor, vilket inte är så svårt med tanke på att dessa institutioner ofta efligger ter dagsdebatten om framtiden och samt ofta en nya lösningar spelar konservativ kunskapsförmedlande roll, finns chansen att den som lyser en fyr i utbildningshavet. Att ligga före i debatten om framtiden handlar om att

- dagens lösningar och sanningar” ständigt ifrågasätta - bjuda in nytänkarna på alla möjliga områden från när och fjärran och låta eleverna inspireras av detta i sitt ordinära arbete - om vart samhället år eller själv ta fram successiva kunskapsanalyser kan vara på väg - samla de aktiva debattörerna till gemensamma samtal tidigt - konfrontera dagens makthavare med nytänkarnas alternativa perspektiv och lösningar - stimulera folkrörelsepartier att vara med i denna aktivitet via debatter, konferenser och kurser.

Bärare och utvecklare av den lokala/regionala

kulturen

Under har det varit ute att stötta och vidaen lång tid av efterkrigstiden reutveckla kulturen. Ofta har förespråkarna för den den lokala/regionala lokala kulturen kallats kulturkonservativa och alternativfientliga. Sådana finns men man kan också ta vara på det bästa i den lokala kulexempel turen och utveckla det med impulser från andra länder, kulturer. verksamheter och regioner. Att utveckla den lokala/regionala kulturen kan handla om att - slå vakt om alternativa levnadsstilar och mångfalden i våra levnadssätt. Det kan konkret handla om resurssnålt byggande, ett miljövänutvecklad informell ekonoligt jordbruk, ett småskaligt skogsbruk, mi m.m. - bevara olika regioners när det gäller arkitektur, mabyggnadskonst terielval, färger, sammansättningsteknik, placering av hus i terrängen, takvinklar, takmateriel etc. med särarter - slå vakt om den konstnärliga verksamheten i trakten som denna innehåller inom dans, måleri, musik, textilframställning och -bearbetning m.m. - vidareutveckla lokala lösningar på samhällsproblem/behov som gäller handel, organisationsarbete, samverkan kommun/ äldreomsorg, medborgare osv.

Att fungera som bärare och utvecklare av den regionala/lokala kultu-

ren är en uppgift som flera folkhögskolor redan tagit på sig. Formerna inte bara om kurser och konferenser. Det kan för att göra det handlar ute i samhället och unockså handla om att kombinera teori och praktik derlätta hantverk och servicefunktioner. byggande, 154

Stöd till arbetsformer och näringar

l en framtid blir det vanligare än i dag att kombinera olika eller sysslor yrken inom ramen för ett heltidsarbete” eller en persons yrkesverksamma liv. l dag kallas denna typ av verksamhet mångsysslerf och bär upp en hel del av sysselsättningen på landsbygden och glesbygden. Denna typ av jobb ökar tack vare turismen i fjällregionerna och uttunningen av människor i många kommuner. Det kan också vara en form av stimulans att under ett yrkesliv pröva flera olika yrken. Folkhögskolan kan också stimulera en utveckling som innebär att typiska och önskvärda jobb i en region överlever och utvecklas. Detta gäller inte minst yrken inom jordbruket, skogsnäringen, trädgårdsodlingen samt diverse hantverk, där efterfrågan hela tiden stiger. Folkhögskolan kanske inte i första hand skall sig åt rena utan ägna yrkesutbildningar stimulera sådana och en vidareutveckling av jobben t.ex. att ingenom troducera ny teknik och nya forskningsrön, orientera om aktuell och kommande arbetsmarknad, diskutera hinder för en utveckling och med kurser av skilda slag bidra till att undanröja dem.

Arbeta extra med

vuxenutbildning

Vi har tidigare sett att vuxenutbildningen blir allt under 90-taviktigare let. Här har folkhögskolan särskilda fördelar gentemot de andra utbildningsformema. För att vuxna skall kunna söka och få kvalificerade jobb gäller det dels att ha ett utbud av väl genomtänkta grundutbildningskurser för inhämtning av gymnasiekompetens och dels att individ ge varje en speciell och noga avvägd inlärningsmetod. Folkhögskolan kan bättre än andra motivera vuxna för längre studier och har möjlighet att vidareutveckla sitt uppsökande arbete hos hemarbetande och yrkesarbetande på skilda arbetsplatser i syfte att höja människors studiemotivation och minska studierädslan. Genom att ha ”mellanliggande” kurser, individuella stödprogram etc. kan en folkhögskola efter det att eleverna klarat en gymnasieexamen stötta dem som fortsätter i skilda högskolestudier och förhindra avhopp. På så sätt klarar de vuxna inte bara att vara kvar på arbetsmarknaden utan också att få de kvalificerade jobben och på köpet en stor del slippa av de arbetsskador som följer av en mängd skilda jobb.

Stöd till lokal utveckling och förändring

Under 80-talet har av människor lärt sig att i samverkan med mängder och andra på egna initiativ starta verksamheter och företag som grannar

krävs i en bygd med strukturomvandling och brist på jobb och service.

Att delta i nyskapande projekt av den typ som Norbergs- och Bräckemodellerna - som är exempel på gäller även projekt landsbygdskampanstimulerat till - borde vara en viktig stimulans för folkhögskolorna. jen Om folkhögskolorna, som täcker större delen av landet genom ca 150 enheter, ville spela en mer aktiv roll som regionala/lokala ”förändringshar en tradition av sedan entreprenörer (vilket folkhögskolan länge inte minst i början av dess arbete med folkbildning) skulle folkhögskolorna kunna vinna en rad fördelar. För att kunna spela denna roll måste man i sin tur utveckla aktiva arbetssätt enligt ovan och samla erfarenheter till en utåtriktad konsultroll. Fördelarna med att vara för sitt närområde en förändringskonsult att arbeta med att specialutbilda kommundelsnämndernas förtroendevalda och tjänstemän, folkrörelsernas medlemmar i aktiva projekt, intresseföreningar som tagit praktiska initiativ m.fl. - kan bl.a. bli att folkhögskolorna: - ”är med där det händer - deltar mot framtiden” i ett slags viktigt frontarbete - skaffar och nya aktionsområden sig ny kompetens - renommé om sin kompetens skapar positiv - sitt och sina metoder förnyar kunskapsstoff pedagogiska - återtar förlorade” domäner - än i dag upptäcker utbildningsområden. tidigare strategiska Folkhögskolan har en tids frist att profilera sig i relation till privata och offentliga utbildningsenheter. Chanserna är stora och motiven lika starka som när folkhögskolan skapades i Sverige. Om den misslyckats med sin profilering kommer den att allvarligt riskera att falla som ett otfer för de hårda prioriteringarnas 90-tal.

/j 156

Statens

offentliga utredningar 1989

Kronologisk förteckning

l. Rapport av den särskilde utredaren för granskning 34. Reformerad företagsbeskattning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- - Motiv och lagförslag. Del l. minister Olof Palme. C. - Expertrapporter. Del 2. Fi. . Beskattning av fåmansföretag. Fi. 35. Reformerad mervärdeskatt m.m. . integriteten vid statistikproduktion. C. - Motiv. Del 1. Fasta Öresundsförbindelser. K. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi. . Samordnad länsförvaltning. Del l: Förslag. C. 36. Inflationskorrigerad inkomstbeslcatming. Fi. . Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. 37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av . Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. utvecklingen. I. . UD:s presstjänst. UD. 38. Det nya skatteförslaget- sammanfattning av skatte- . Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. utredningarnas betänkanden. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg- 11. Hushâllssparandet - Huvudrapport från Spardelega- ning och bedömning. S. tionens sparundersökning. Fi. 40. Datorisering av tullrutinema - slutrapport. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 41. Samerätt och sameting. Ju. 13. Mångfald mot enfald. Del l. A. 42. Det civila försvaret. Del 1. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och Det civila försvaret. Del 2. Förfatmingstext. Fö. rättsfrâgor. A. 43. Storstadstrañk 3 - Bilavgifter. K. 15. Storstadstrafrk 2 - Bakgrundsmaterial. K. 44. Översyn av vapenlagstifmingen. Ju. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. 45. Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. I. Fi. 46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 48. Energiforskning för framtiden. ME. 20. Tullregisterlag m.m. Fi. 49.Energif0rskning för framtiden. Bilagor. ME. 21. Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och 50. Stiftelser för samverkan. U. klor. ME. 51. Den gravida kvinnan och fostret - tva individer. Om 22. Censurlagen - en modernisering av biografförord- fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. ningen. U. 52. Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer 23. Parkeringsköp. Bo. inom energisektorn. ME. 24. Statligt finansiellt stöd? I. 53. Arbetstid och välfärd. 25. Rapporter till ñnansieringsutredningen. I. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. vakningen. Fi. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- ungdomar. S. na. U. 55. Fungerande regioner i samspel. A. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 56. Fiskprisregleringen och ñskeriadministrationen. Jo. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning 57. DO och Nämnden mot etnisk diskriminering inför 90-talet. U. - de tre första åren. A. 30. Professorstillsättrting. En översyn av proceduren vid 58. Undantagandepensionäremas ekonomi. S. tillsättning av professorstjänster. U. 59. Nominering av redovisningskonsulter. C. 31. Statens mät- och provstyrelse. I. 60. Huvudbetänkande från 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. altemativmedicinkommittén. S. 33. Reformerad inkomstbeskattning 61. Hälsohem. S. - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. 62. Alternativa terapier i Sverige. S. - Inkomst av kapital. Del 2. 63. Värdering av altemativmedicinska teknologier. S. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. 64. Kommunalbot. C. - Bilagor, expertrapporter. Del 4. Fi. 65. Staten i geograñn. A.

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

66. Begreppet krigsmateriel. UD. 67. Levnadsvillkor i storstadsregioner. SB. 68. Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. SB. 69. Storstadsregioner i förändring. SB. 70. Storstädemas arbetsmarknad. SB. 71. Ny bostadsñnansiering. Bo. 72. Värdepappersmarknaden i framtiden. Fi. 73. TV - politiken. U. 74. Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning. U. 75.Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéemas verksamhet. U. 76. Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. S. 77. Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / överkänslighet. S. 78. Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / överkänslighet. S. 79. Storstadsuafik 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. K. 80. Förenklad handläggning hos HSAN m.m. S. 81. Ny generalklausul mot skatteflykt. Fi. 82. N edsättning av energiskatter. ME. 83. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. ME. 84. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. Bilagedel. ME. 85. Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetens i freds- och krigsorganisationen. Fö. 86. Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. Fö. 87. Skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. JO. 88. Skadeförsälaingslag. Ju. 89. Översyn av lagen om pliktexemplar. U. 90. Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Första âret. U. 91. Statligt förhandlingsarbete. Fi. 92. Prospekteringspolitik. I. 93.Prospekteringspolitik. Rapportdel. I. 94. Särskild redovisningsmetod för enskild näringsverksamhet_ Fi. 95.Riksgäldskontoret - en ñnansförvaltning i staten. Fi. 96. Förenklad handläggning av ansökningar om bostadslån m.m. Bo. 97. Vad händer med folkhögskolan? U.

Statens

offentliga utredningar 1989

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kommunikationsdepartementet

Levnadsvillkor i storstadsregioner. [67] Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. [68] Storstadstrañk 2 - Bakgmndsmaterial. [15]

Storstadsregioner i förändring. [69] Storstadstrañk 3 - Bilavgifter. [43] Storstädernas arbetsmarknad. [70]

Storstadstrafrk 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. [79]

Justitiedepartementet Finansdepartementet

Samerätt och sameting. [41] Beskattning av fämansföretag. [2] Översyn av vapenlagstiftningen. [44] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Den gravida kvinnan och fostret - tvâ individer. Om Hushâllssparandet - Huvudrapport frän Spardelegafosterdiagnostik. Om sena aborter. [51] tionens sparundersökning. [11] Skadeförsäkringslag. [88] Kosmadsutvecklin g och konkurrens i banksektom. [16]

Tullregisterlag m.m. [20]

Utrikesdepartementet Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen.

[26] UD:s presstjänst. [8] Reformerad inkomstbeskattning Begreppet krigsmateriel. [66] - Skattereforrnens huvudlinjer. Del 1. [33] - Inkomst av kapital. Del 2. [33]

Försvarsdepartementet - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3.

Risker och skydd för befolkningen. [17] [33] Det civila försvaret Del 1. [42] - Bilagor, expertrapporter. Del 4. [33]

Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Reformerad företagsbeskattning Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. - Motiv och lagförslag. Del 1. [34] [46] - Expertrapporter. Del 2. [34]

Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetens i Reformerad mervärdeskatt m.m. freds- och lcrigsorganisationen. [85] - Motiv. Del 1. [35] Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. [86] - Lagtext och bilagor. Del 2. [35]

Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. [36]

Socialdepartementet Det nya skatteförslaget- sammanfattning av skatte-

utredningarnas betänkanden. [38] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40] och bedömning. [39] Värdepappersmarknaden i framtiden. [72] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Ny generalklausul mot skatteflykt. [81] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade Statligt förhandlingsarbete. [91] ungdomar. [54] Särskild redovisningsmetod för enskild näringsverksam- Undantagandepensionäremas ekonomi. [58] het. [94] Huvudbetänkande från altemativmedicinkommittén. Riksgäldskontoret - en ñnansförvalming i staten. [95] [60] Hälsohem. [61]

Alternativa terapier i Sverige. [62] Utbildningsdepartementet

Värdering av altemativmedicinska teknologier. [63] Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. [76] Tvä nya treåriga linjer. [10]

Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / överkänslig- Censurlagen - en modernisering av biografförordningen. het. [77] [22]

Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI /överkänslig- Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. het. [78] [27] Förenklad handläggning hos HSAN m.m. [80] Utbildningar för framtidens tandvård. [28]

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför Civildepartementet

90-talet. [29] Rapport av den särskilde utredaren för granskning av Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister tillsättning av professorstjänster. [30] Olof Palme. [l] Stiftelser för samverkan. [50] integriteten vid statistikproduktion. [3] TV - politiken. [73] Samordnad länsförvalming. Del I: Förslag. [5] Forskningsetisk prövning. Organisation, information och Samordnad länsförvalming. Del 2: Bilagor. [6] utbildning. [74] SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Etisk granskning av medicinsk forskning. Nominering av redovisningskonsulter. [59] De forskningsetiska kommittéemas verksamhet. [75] Kommunalbot. [64] Översyn av lagen om pliktexemplar. [89] Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkes-

Bostadsdepartementet

inriktad utbildning i gymnasieskolan. Första året. [90] Parkeringsköp. [23] Vad händer med folkhögskolan? [97] Ny bostadsñnansiering. [71] Förenklad handläggning av ansökningar om

Jordbruksdepartementet bostadslån m.m. [96]

Fiskprisregleringen och ñskeriadministrationen. [56]

Skördeskadeskydd för trädgârdsnäringen. [87] Miljö- och energidepartementet

Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. [21]

Arbetsmarknadsdepartementet

Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Den regionala problembilden. [12] Energiforskning för framtiden. [48] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49] Mångfald mot enfald. Del 2. Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer Lagstiftning och rättsfrågor. [14] inom energisektorn. [52] Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Nedsättning av energiskatter. [82] Arbetstid och välfärd. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. trafik. [83] Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och Fungerande regioner i samspel. [55] trafik. Bilagedel. [84] DO och Nämnden mot etnisk diskriminering - de tre första åren. [57] Staten i geograñn. [65]

Industridepartementet

Statligt finansiellt stöd? [24] Rapporter till ñnansieringsutredningen. [25] Statens mät- och provstyrelse. [31] Utländska förvärv av svenska företag - en studie av utvecklingen. [37] Standardiseringens roll iEFTA/EG - samarbetet. [45] Prospekteringspolitik. [92] Prospekteringspolitik. Rapportdel. [93]

KUiTéITEáiiáIT

1989 -12- 2 1

STOCKHOLM

NHSI

89W0l.88'L6

NSSI

ALLMÄNNA FÖRLAGET

X09ZS/_80

BESTÃLLNINGAR:ALLMÄNNA FÖRLAGET,KUNDTJÄNST,10647 STOCKHOLM, TEL: 08-739 96 30, FAX: 08-739 9548. INFORMATlONSBOKHANDELN, MALMTORGSGATAN5 (vn) BRUNKEBERGSTORG), STOCKHOLM.

SKOLA, telefon « adress, 74 SÄRSKILD INRIKTNING Huvudman

_sÃaskiLoiNnqktNiNc

i

adress,?teierdnwg

SKOLA, 1100030100

i Stockholms

@®@©®®øl\® i

län j

Örebro län j

› @©®@©®@\-J\ ARBETARR. FHSK I STHLMS LÄN Lo dum 1 i

Barnhusg. 12,11123 Stockholm 08-2178 05 - Lands-

FELLINGsBR0 Fusk . .

88 BIRKAGÅRDENS FHSK 511110154 71041 Fellingsbro W199 _ 2 69 Stockholm 08-20 56 50

-Box3551103 ABF m ll RL KOGA FHSK SMF i

§31 nå.

› 3 BOSÖNSIDROTTS Fusk 100000. 69124 Karlskoga ® _____ ___

18147 08-76793 00 rörelsen

Lidingö

WEEF-.iEZâK

4 DALARO 0750- Frälsn- Folhögskoleguiden visar landets 128 folkhögskolor länsvis. ® 0:22?

u Baldersv 46,13054 Dalarö 507 10 armén allmanna kur-

Alla skolor anordnar allmänna kurser. Många har dessutom ÖREBRO Fusk __

91 Lands-

5 HAGABERGS FHSK EFs ser med särskild och särskilda I kan du se Karlsgatan 28-30. 70341 Orebro M99-

inriktning linjer. folkhögskoleguiden

Box 7024,15107 Södertälje 0755-305 76

några av de specialinriktningar som finns på skolorna. Förutom dessa finns även

1 Västmanlands län j 6 JÅKOBSBERGS FHSK Föreningen

kurser med på friskvård, turism, ekonomi, kultur, språk m m. Många Box 161,17523 Järfälla 0758-304 44 Jakobsblhsk inriktning

© har också särskilda kurser för invandrare. HÄSTSPORTENS Fusk man trav

KAGGEHOLMS FHSK folkhögskolor 92

7 Pingst- Strömsholm, 730 40 0220-436 00 o GaloPP

17800 Ekerö 0756-20165 rörelsen I finns också om Kolbäck © folkhögskoleguiden uppgifter

SKINNSKATTEBERGS FHSK Lands- 8 LIDINGÖ Fusk SMF 0 Har skolan internat? 93

779 00 Skinnskatteberg tinget Kottlav 116,13141Lidingö 08-765 25 60 ® © 0 Vart du ta med barn? kan 94 TÄRNA FOLKHÖGSKOLA lands- 9 LILLSVED GYMNASTIK FHSK Idrotts- 0 Vem är huvudman för skolan? 733 00 Sala tmset 13900 Värmdö 0764-385 30 ® rörelsen - Bibelkurser

Alla tar emot från 18 år och uppåt. Vissa skolor tar

folkhögskolor deltagare

Lo i Kopparbergs län i 111 LOs FOLKHÖGSKOLA ©- Datakunskap även emot

184 80 Åkersberga 0764-680 80 16-i7-åringar.

Du kan beställa kataloger och kursprospekt från Folkhögskolornas informa- BRuNNsvIks Fusk ST ERIKS FHSK 08-807955 ®- Idrottskurs 95 4,000... 11 Box 740, 77101 Ludvika rorelsen Riksbyvägen 40-48, 16149 Bromma Kommunal tionstjänst (FIN). Adressen är Västmannagatan 6 i Stockholm. Postadress: Box

STA BIRGITTAS 03-702 16 06 ®- Fritidsledarutbildning 101 26 Stockholm. Telefon: 00 50. FORNBY FHSK Lands-

12 FHSK kamma 481, 08-796 96

781 33 Borlänge tinget Björngårdsg 21, 11626 Stockholm kyrkan Annan ©- ledarutbildning v SIGTUNA FHSK HANTVERKETS FHSK Småtöret

13 sv kyrkan I: Den färgade linjen visar alla skolor som har internat. Undantagen är som synes få. 97

793 00 Leksand . Riksors Box 92, 19300 Sigtuna 0760-50175 ©- U-landsutbiidning eller _ ® i: Stjärnan anger skolor där elever kan ha barn med sig.

SKEPPSHOLMENS FHSK internationell inriktning 99

iiê%ii§i§0§$“

14 -Sjölolks- V

6.32?

anger vilka skolor som startar kurser på andra tider än hösten. ® 11149 Stockholm 08-1453 85 lör m ll ® * CK)- Konst, konsthantverk eller ®®@©®® 99

15 §å°å$âåiE.l.§”°“ annat hantverk _®® 212535101100., 63 7632:

07000000» 0 (6 l® :.3.f-0Y.*

SKURUPS Fusk TOLLARE FHSK ®- Massmediautbiidning 54 sis.:- 199

êáâiâésáäáiwb,

1 6 27400 Skurup 0411-40587 ® forenmg

22:22:10.0

132 00 ”SaltsjöBoo 08-71500 30 ® ® Igår]

Musik suN0sGAROENs Fusk EFs

F

51 VÄSTANVIKS Fusk

17 VARDINGE FHSK stockholms Ä- 255 90 Helsingborg 042-26 22 70 13 ® 141 s., 00000

0153-23021 Box 200, 793 01 Leksand 0247-64101 texttln -rikslörb

15021Mölnbo ® stadsmission ..

®_ Naturlinje, miljö, ekologi 42 ösTRA GREVIE Fusk

VADDÖ Fusk

13 04,45. 235 00 Vellinge 040-48 70 42 ® © fsälifiaçiiing Ä Gävleborgs Iän j

760 40 Väddö 0176-50018 ® tinget

©- Teater, drama 1g VÄSTERHANINGE Fusk Lands- BOLLNÄS FHSK Landsi Hallands län i 102 137 24 Västerhaninge 0750-12130 tinget 82100 Bollnäs tinget

20 ÅFISTAGÅRDENS FHSK 03-1315 30 Kommunal KATRINEBEFIGS FHSK Lands-

Svärdslângsv 11-23, 12172 Johanneshov 63 31058 Vessigebro 0346-204 75 ® © ® ® tinget 1995302320215* © ® 6.32?

LÖFTADALENS Fusk - GÄVLE Fusk . 64 m4

j Uppsala län i Box 98. 430 31 Åsa 0340-550 00 ® ® Akarg 67,302 51 Gävle (Ö (K) 5713:7

105 PRO FoLkuöGskoLA PRO

-NORDENS BISKOPS-ÅFINÖ

21 198 00 Bålsta 0171-52260 Föreningen j och Bohus län _ Gysinsge, 31020 Österfärnebo G.)

Norden Göteborgs-

105 VÄSTERBERGS FHSK Lands- WlKS Fusk Lands-

22 BiLLsTRöMskA Fusk Lands- 81200 Storvik tinget

755 90 Uppsala 018-39 90 00 55

tinget i 440 60 Skärhamn 0304-600 05 ca ® tinget

I i” (i

GREBBESTADS FHSK Lands- j Västernorrlands län j j Södermanlands län 55

Box 9, 450 81«Grebbestad 0525-10007 @ e ® tinget

.ESKILSTUNA FHSK HAMPNÄS FHSK Lands- 016- Lands- GÖTEBORGS Fusk Kommunal 107 23 113110 57 890 23 Själevad tinget Faktorihoimarna, 632 20 Eskilstuna tinget Box 4114,421 04 V Frölunda 031-691055 ®

GRIPSHOLMS FHSK HOLA FHSK Lands-

Lands- kvINN0F0LkuöGsk0LAN 001. 108

24 53 Prästmon, 870 52 Nyland 647 00 Marietred 0159-12030 ® tinget Box 7151, Göteborg 12 64 20 *::] Stiftelse tinget

CD ®

KJESÃTERS FHSK Sv scout- HÄRNÖSANDS Fusk sMF 69 109

It-gyolgfåäågsililllsK

25 Murbergsv 32, 87150 Härnösand

643 00 Vingåker 0151-120oo ® förbundet 0522-20111 B :kitfrtlsenisk

NYKÖPINGS FHSK 0155- MELLANSELS FHSK. EFs

26 stmeIse 79 o

âiâi2ii°täl0âiiäi,s,

890 42 Meilansel

Box 323, 61127 Nyköping 87405 (ABF,TBV,LO) 0 52:32:31

(n ®®

ÅLSTÅ FHSK Lands- 27 STENSUNDS Fusk Frisk- 77 111 84012 Fränsta

llåiiiiiiâiêfiñ°s°“s“

619 00 Trosa 0156-16565 .tinget

_ sporttörb 6 6

ÅSA Fusk 1.0000- 2 23

Jx

Kalmarlän i j Jämtlands län m

64024 Sköldinge 0157-50011 1_ tinget ©®@@®®›®® j Älvsborgs län m

“ GAMLEBY FHSK Lands- BIRKA FHSK .

2 Östergötlands län i 45 112 “

Box 147,594 00 Gamleby 0493-11400

ågålåâiaslIsK

43 Ås

® ® tinget 72 §33? I 033-69900 ® 5713:7 330

BONA FHSK VPK HÖGALIDS FHSK Lands-

46 m

2*2is22i§:;*9*

29 591 97 Motala 0141-21100 Smedby, 394 70 Kalmar 0480-844 80 tinget 73 0x

lâäåååäååniäs

. Veg

23.22?

050040017 tinget @ _

LILJEHOLMENS FHSK Örebro- 47 OSKARSHAMNS FHSK sv kyrkan

m

2745202999719*

30 572 32 Oskarshamn sv kyrkan

I5IiåIlåIlIléresdFHsK

590 41 Rimforsa 0494-208 05 missions _ 0491-13540 ® ® 74 ersa er 4 _ 0320-00317 ® J LUNNEVADS FHSK Lands- VIMMERBY FHSK Lands- 31 148 EFS i 59050 Vikingstad 013-82170 Box 24. 598 00 Vimmerby 0492-14300 ® tinget 75 Västerbottens län m

2225273135 äliltlsgåås

tinget 0322-13969

“1 ®

MARIEBORGS FHSK Arbetar- 49 ÖLANDS FHSK .

32 FHSK

6713:7 5350025305315*

Box 724, 601 16 Norrköping 011-1082 40 rörelsen 386 00 Färjestaden 0485-380 02 75 115 s

® ® ® I 2935057936525

00000100 @ ® 5255:1222;

VÅDSTENÅFHSK Sv kyrkan _ MEDLEFORS FHSK 33, Gotlands län _ Arbetar. Box 181, 592 00 Vadstena 0143-13710 116 BOX707, 931 27 Skellefteå rörejsen

j Skaraborgs län i? VALLA Studletr GOTL ND Fu SK 34 50 7 FHSK

üâemsse SOLVlKS

Kommunvaj

620 _ 51:5

L)

583 30 Linkoping 013-146860 4H, Ridtr 0497-60008 117 ® Frostkage, 934 00 Kage -

êåi“áiEbâ.““$“ @ ® 6 2226:2212; STORUMANS FHSK -

Ä Jönköpings län j i Blekinge län m 118 .

Blå 923 00 Storuman 0951-117

vag 2510.

LIZEZIÖHEEEhâIfnHSK

78 32 _ ®

MARIANNELUNDS FHSK 51 BLEKINGE LÄNS FHSK . - i 0502-10656 5032255

35 Ringst- m

570 30 Mariannelund 0496-10008 rorelsen 37010 Bräkne Hoby 0454-300 60 C9 ® 3312122099599*

79 00

36 SÖDRA VÄTTERBYGDENS FHSK SMF 52 JÄMSHÖGS FHSK Sv kyrkan 0512013120555* B ®@® , 21:22:22:

552 66 Jönköping 036-1650 25 © ® _ 293 02 Olofström 0454-463 40 FHSK 3223909219599*

80 sv kyma 00

37 SÖRÄNGENS Fusk - E Kristianstads län t åäliigl-IjfnFTs 0503-10911 G

571 38 Nässjö 0380-10645 @ ® ® 3237 I J® _ 1 Norrbottens län i

VIEBÄCKS Fusk - . GLIMÅKRA Fusk EFs 53717121* 0512-12730 ® ® §32?

38 53 FINskA -- -

571 00 Nässjö 0380-630 40 ® 2713:; 280 64 Glimåkra 044-430 40 ® 121 FOLKHÖGSKOLAN

Box 154, 00 Haparanda

VISINGSÖ FHSK Kursverk- NORDVÄSTRA SKÅNES Fusk Lands 953

39 54 _ Värmlands län _ 560 34 Visingsö 0390-402 38 samh Box 4055,260 80 Munka Ljungby 0431-30048 122

såâräêåyfHsK

© ® tinget

- Arbetar. rore sen

VÄRNAMO Fusk Lands- 55 SYDÖSTRA SKÅNES Fusk Lands GEIJERSKOLAN 41, 32 Sv kyrkan Box 234. 331 22 Värnamo 1 0370-10105 tinget Box 105. 273 00 Tomelilla 0417-100 89 @ Ransäter. 664 00 Munkfors 0552-302 50 12a :inge: _ ®

w -› . q:)

41 ÄDELFORS FHSK 0000.0.. 56 ÖNNESTADS FHSK . . , INGESUNDS FHSK - . Lands- 83 - _ 29169 Kristianstad 044-700 04 “

lsötåciiing

. m

9112695229235.

§70 1§_Ho_bb_ybrur1n___ _ 0333-50410 rörelsen © , ® _ ® 67191 Arvika 0570-156-20 f» J g ® tinget -

0 rore sen

1 KLARÄLVDALENS FHSK - Kronobergs län m _ Malmöhus län _ 84 - 680 51 Stöilet .

?L323

_.j_ i 125

5115231502799*

*i i 4” I 0563-611737_ 1 ® ® _

T_T 00 -. -, - 0

42 i GBIMSLÖVSFHSK Lands- EsLövs Fusk Stöd- KRISTINEHAMNS FHSK .

57 » 68100 Kristinehamn - m

âsiiiiei,ie**9ö9s*o**

l_340 32 Grimslöv 0470-50410 _ __ _ tinget Stureg 14, 24100 Eslöv 0413-10052 _ 0550.32 40 1 ® ñjörening 7

v I 9 - . 0 W m

3 »MARKARYDS FHS K s, i . FRIDHEMS FHSK - - kvRkERu0s FHSK Lands- 85 suN0ERBv Fusk

isrldñigsstrin

7331711111;

_ss 0573-10002 127

iwj _f Box 123. 268 00 Svalöv

I_205 00 Markaryd 0433-11230 4 0418-65035 ›Kyrkerud. 67200 Årjäng ® tinget Box 44. 950 17 S

fågels-le:

sr sIGFRI0s MOLKOM FHSK Sunderbyn 1

44 Fusk Svrkyrkán HVILANS FHSK Stöd- 87 .

66()S6_0_ll_4t_1_lkom_

355 90 vaxjö 0470-630 21 232 52 Åkarp N 0553-10004 6713:: 77°

*Züüeâåâäfäâeâäâfâ

040-46 40 07 förening 4Box 66, G) ©