Folkhögskolan i framtidsperspektiv

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

HÖG, SKOLAN 1 FRAMTIDS» PERSPEKTIV

Betänkande från Folkftögskolekommittén

SME

Statens

offentliga utredningar

1990:65

gg

w Utbildningsdepartementet

i

Folkhögskolan

framtidsperspektiv

Betänkande från fglkhögskolekommittén Stockholm 1990

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regcringskanslicts förvaltningskontor ombesörjer rcmissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/739 96 30 Telefax: 08/739 95 48

Publikationcma kan också köpas i Informationsbokhandeln, 5, Stockholm. Malmtorsgatan

ISBN 91-38-10622-1

Graphic Systems/Modin Stockholm 1990 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Göran Persson

Den 24 april 1988 bemyndigade regeringen chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en kommitté (U l988zO9) för att

utreda vissa frågor som rör folkhögskoleverksamheten. Samtidigt

fastställdes direktiv för utredningen (Dir. 1988:16). Den 21 juni 1989 gav regeringen vissa tilläggsdirektiv (Dir. l989:36). Som ledamöter tillkallades dåvarande förbundsdirektören Sten-

Sture Landström, ordförande, landstingsrådet Stig Gustafsson (s),

riksdagsledamoten Helge Hagberg (s), folkhögskolerektorn Lars

Hjertén (m), riksdagsledamoten Berit Oscarsson (s), riksdagsleda-

moten Elisabeth Persson (vpk), riksdagsledamoten Karin Starrin

(c) samt riksdagsledamoten (fail-Johan Wilson (fp).

Genom beslut den 7 juni 1989 entledigades Landström och ersattes av f. statssekreteraren Gunnar Svensson. sekretariatet har bestått av bitr. skoldirektören Olof Wennås

och departementssekreteraren Agneta Charpentier. Sakkunnniga och experter framgår av den förteckning som följer omedelbart

efter detta missiv. Utredningen har arbetat under namnet Folkhögskolekommittén.

För att stimulera debatten i de frågor som utredningen enligt

direktiven skulle behandla. publicerade kommittén hösten 1989 en fakta- och debattbok med titeln Vad händer med folkhögskolan? (SOU 1989:97). Närmare 175 yttranden över boken inkom under våren 1990, och vad som i dem anförts har beaktats vid kommitténs överväganden. Kommittén betraktar nämnda lakta- och debattbok som en första del av sitt betänkande och hänvisar generellt till den för närmare uppgifter om folkhögskolans utveckling och nuvarande förhållanden i relevanta zivseenden. På uppdrag av kommittén har docenten Harald Eklund färdigställt en översikt av forskningsrapporter och avhandlingar om

folkhögskolan. För kommitténs räkning har Statskontoret analyse-

rat folkhögskolans statshidragssystem och publicerat resultatet i

sin skriftserie under titeln Statsbidrag till folkhögskolan (199023).

Kommittén har besvarat remisser om en idrottshögskola i Stockholm, om studiemedel för vissa studerande vid Östra Grevi- Den har också avlämnat en skrivelse es folkhögskolas konstlinjer. till utredaren av vuxnas möjligheter att finansiera studier och en

till socialdepartemetet om folkhögskolekurser för långtidssjuk-

skrivna. Kommittén har slutligen anordnat ett symposium om folkhögskolan och amatörverksamheten och ett om folkhögskolan och folkbildningen i framtiden. Material från dessa båda symposier tillsammans med ett antal nyskrivna uppsatser som en

publiceras

bilaga till detta betänkande men i en särskild volym.

Folkhögskolekommittén får efter avslutat arbete härmed av-

lämna sitt betänkande.

Stockholm den 14 augusti 1990

Gunnar Svensson Berit Oscarsson Elisabeth Persson

Stig Gustafsson

Helge Hagberg Karin Szarrin

Lars Hjertén C url-Johan Wilson

Agneta C harpeniier

Olof Wennås

Förteckning över sakkunniga och experter

Sakkunniga: Departementssekreterare Ewa Arenbro, departementssekretare Anki Dahlin (t.o.m 1989-01-31), hovrättsassessor Eriks- Magnus son, Skolrådet Anders Franzén, departementssekreterare Anita Johansson (from. 1989-02-01), sekreterare Paul Jönsson, avdelningschef Urban Karlsson samt kanslichef Lasse Magnusson.

Experter: Ombudsman Bo Carlsson, ombudsman Bo Jonzon Ardström, förbundsordföranden Kerstin Mustel, utredningschef Sven Salin och förhandlingsdirektör Sven-Erik Wallin. För kortare eller längre perioder har som för särskilda experter uppgifter medverkat avdelningsdirektör Gunnar Häggmark, av-

delningsdirektör Egon Lundquist, folkhögskolerektor Bo Löwkrantz samt 1:e byråsekreterare Kristina Yetkin.

Sekretariatets assistenter har varit Jill Yxva11 (t.o.m. 1989-04- 03), Stina Fogelström (t.o.m. 1989-07-31) och Renée Ahlbom (fr.o.m. 1989-08-01).

InnehåH

Sammanfattning

l Vuxenutbildningen och i ett framtids-

folkhögskolan perspektiv 31

1.1 Folkhögskolan i ständig förändring 31

Utbildningsväsendet i dag 32

1.3 Den förväntade

samhällsutvecklingen 34

Utbildningsbehov i kunskapssamhället 35

1.5 Kraven på framtidens vuxenutbildning 36

1.6 Olika slag av

vuxenutbildning 40

1.7 Vad är

folkbildning? 42

1.8 Det fria bildningsarbetet i framtiden 44 1.9 Folkhögskolans i framtiden uppgifter 47

2 Ett brett kursutbud med

tydlig folkhögskola:-

profil SI 2.1 Kursutbudets allmänna karaktär 51 2.1.1

Inledning 51

2.1.2 Allmän

medborgerlig bildning 52

2.1.3 Ett nytt synsätt kursutbudets

på indelning 55

2.1.4 Överväganden och

förslag 55

2.2 Allmänna kurser 57 2.2.1

Inledning 57

2.2.2 Folkhögskolestudiei för erhållande av grundskole-

kunskaper 58

2.2.3 Den nuvarande allmänna kursens och problem

svårigheter 60

2.2.4 Behovet av allmänna kurser 63 2.2.5

överväganden, bedömningar och förslag 65

2.3 Specialkurser 68 2.3.1

Inledning 68

2.3.2 Nuvarande kursutbud 69 2.3.3 Framtidsinriktade

förslag i yttrandena över kom-

mitténs fakta- och dehattbok 72

2.3.4 lnstitutioner och organisationer med folkbildningsansvar 73 2.3.5 Allmänna överväganden och bedömningar 75 2.3.6 Estetiska kurser i dagsläget 77 2.3.7 Enkäter om de estetiska utbildningarna 79 2.3.8 Gymnasieskolans estetiska utbildningar 81

2.3.9 Folkhögskolornas reaktioner på direktiv och de-

battskrift 82 2.3.lO Amatörkulturens roll i kulturpolitiken 83

2.3.11 överväganden, bedömningar och förslag om este-

tiska utbildningar 84 2.4 Yrkesinriktade kurser 86 2.4.1 Bakgrund 86 2.4.2 Vad är yrkesinriktad utbildning? 87

2.4.3 Folkhögskolornas yrkesinriktade utbildningsut-

bud 88 2.4.4 Yrkesinriktad utbildning genom andra utbildningsanordnare 91 2.4.5 och förslag 96

överväganden, bedömningar

2.5 Fritidsledarutbildningen 98 2.5.1 Utredningsuppdraget 98

2.5.2 Utbildningar för ledaruppgifter inom fritidssek-

torn 98 2.5.3 Fritidsledarnas arbetsmarknad 100 2.5.4 Fritidsledarutbildningens problem 101 2.5.5 107 Framtidsbedömning 2.5.6 och förslag 107

Överväganden

2.6 Handikappades möjligheter till folkhögskolestudier 114

2.6.1 Utvecklingen efter 1977 och nuläget 114 2.6.2 och förslag 116

Överväganden, bedömningar

2.7 Korta kurser och samverkanskursei 118 2.7.1 Definitioner och gällande bestämmelser 118

2.7.2 Kortkursernas omfattning och fördelning på hu-

vudmän l 19 2.7.3 Samverkansparter 121 2.7.4 Kortkursernas andel av skolornas hela verksamhet och deras geografiska förläggning 122 2.7.5 Ämnesområden 123 2.7.6 Kortkursernas betydelse för skolornas ekonomi 123 2.7.7 Vad betyder samverkanskurserna för de samverkande 124

organisationerna?

2.7.8 och förslag 124

Överväganden, bedömningar

2.8 inom folkhögskolan 127

Uppdragsutbildning

2.8.1 Kursernas omfattning, karaktär och beställare 127 2.8.2 Kursernas längd, antal deltagare, lokaler och lärarmedverkan m.m. 129

2.8.3 130

Kostnadstäckning

2.8.4 konsekvenser för folk-

Uppdragsutbildningarnas

högskoleverksamheten 130

2.8.5 överväganden och 131

bedömningar

2.9 Studieomdömet och dess normering m.m. 132 2.9.1 Studieomdömet 132 2.9.2

Studieomdömesgivniuugen i praktiken 134

2.9.3 Folkhögskolan som väg till högskolan 135 2.9.4 Nuvarande 137 normeringsinstrument 2.9.5 De nya reglerna för tillträde till högskoleutbildning 138 2.9.6

överväganden och synpunkter beträffande studie-

omdömet och dess normering 141 2.9.7 Allmän och särskild

behörighet för högskolestudier

samt behörighet för gymnasiestudier 143

Huvudmannaskapsfrågor 147

3.1 Intresset för skifte av huvudman 147 3.2 Konsekvenser av förändrat 148

huvudmannaskap

3.3 Övertagande av 149

befintligt statsbidrag

3.4 överväganden, och 149

bedömningar förslag

lnternat - externat. Utlokalisering av kurser

m.m. 151 4.1 lnternatplatser och internatboende 151 4.1.1

Utveckling och nuläge 151

Överväganden och bedömningar 152

4.2 Utlokalisering av kurser 153

4.2.1 Utveckling och nuläge 153

4.2.2 Överväganden, och 154

bedömningar förslag

Studiefinansieringsproblem 157

Ett förenklat statshidragssystem 159

6.1 Inledning 159

6.2 Nuvarande

statsbidrag 160

6.3 Finansieringen av verksamhet folkhögskolornas 162

6.4 Överväganden och

förslag 164

6.4.1 Folkhögskolornas ekonomiska situation 164 6.4.2 Differentierade

bidrag 165

6.4.3 Principer för det nya statsbidragssystemet 166 6.4.4 Allmänt 168 bidrag 6.4.5

Förstärkningsbidrag 171

6.4.6 Särskilda 171

statsbidrag

6.4.7 Bidrag under andra 174

anslag

Personalfrågor 177

Ett samlat personaladministrativt ansvar 177

7.1.1 177 Nuläge

7.1.2 Förhandlingsorganisation om den statliga tjänste-

178 regleringen upphör 7.1.3 och förslag 182

överväganden

7.2 En mer flexibel 183 zirbetstidsreglering 183 7.2.1 Nuläge och problem 7.2.2 och förslag 184

Överväganden

7.3 En förbättrad och lärarfortbildning 184 lärarutbildning 7.3.1 184 Nuläget 7.3.2 och förslag 185

Överväganden, bedömningar

8 Den centrala statliga förvaltnings- och tillsynsfunktionen 187 och 187

8.1 SÖ:s förvaltnings- tillsynsuppgifter

8.2 och förslag 190

Överväganden

9 En förbättrad och utvärdering 193 uppföljning

9.1 Uppföljning och utvärdering - förutsättningar för målstyr-

193 ning och decentralisering 9.2 och förslag 195

Överväganden, bedömningar

9.2.1 Ansvaret för utvärderingen 195 9.2.2 former och metoder 196 Utvärderingens

10 199 En ny folkhögskoleförordning 10.1 Folkhögskolorna - fristående folkbildnings- och utbild- 199

ningsinstitutioner

10.2 En mer mål- och resultatstyrning 200 utpräglad 10.3 Folkhögskolornas samhällsroll - att främja demokrati, jäm-

likhet och välfärd 201 10.4 ändamål och 202

Folkhögskolornas uppgifter

10.5 Verksamhetens inriktning m.m. 202 10.6 till 204

Förslag ny folkhögskoleförordning

Bilagor

I Reservationer 213 Bilaga 2 Särskilda 217 Bilaga yttranden 3 Direktiv och 229

Bilaga tilläggsdirektiv

Sammanfattning

och i ett

Vuxenutbildningen folkhögskolan framtidsperspektiv

Samhällsutvcckligen och framtidens

iubildningsbchoi»

Den svenska folkhögskolan år en uppskattad och

framgångsrik

skolform med Den

djup folklig förankring. är en mötesplats för människor med många skilda bakgrunder och studieambitioner. Kursutbudet är mångsidigt och färgstarkt och omfattar både korta kurser i samverkan med organisationer och långa målinriktade

ämnesstudier, ofta med inslag av yrkesutbildning. Det råder i dag stor enighet om att folkhögskolan behövs också i framtiden. är det ett faktum att som

Samtidigt uppgifter,

länge varit centrala för folkhögskolorna, nu har av det

övertagits

allmänna utbildningsväsendet. i grundsko-

Ungdomsutbildningen

lan och gymnasieskolan har förstärkts. har Vuxenutbildningen förnyats genom tillkomsten av grundvux, komvux och särvux. Den yrkesinriktade undervisningen i anslutning till arbetslivet, i

form av arbetsmarknadsutbildning och har personalutbildning, fått allt större omfattning och betydelse. Högskoleutbildningen

har byggts ut kvantitativt och geografiskt. Denna utveckling har gjort det nödvändigt att nu diskutera folkhögskolornas framtida roll och uppgifter och att därvid peka

på bildnings- och utbildningsbehov som folkhögskolorna är sär-

skilt väl skickade att fylla.

Ett sådant behov blir för överskådlig tid framöver att medverka

till utjämnandet av utbildningsskillnader. Utbyggnaden av utbild-

ningsvâsendet har minskat rådande utbildningsklyftor. Men samtidigt uppstår risker för nya kultur- och utbildningsklyftor genom

att de aktivaste och bäst förberedda tar för sig det mesta av de nya möjligheter som skapas. l det framtida samhället får kunskaper allt störrehetydelse.

Men de blir i många fall snabbt föråldrade och måste

regelbundet förnyas. Den som har god skaffar lätt

grundutbildning sig nya

kunskaper. Den däremot som har brister i sin

grundutbildning,

ll

bristerna som ett allt allvarligare handikapp som kan leupplever da till ur arbetslivet. Vuxenutbildningens uppgift att utslagning blir därför allt viktigare i framti-

överbrygga utbildningsklyftor

den. blir vuxenutbildning allt viktigare som förnyande Samtidigt kraft i arbets- och samhällslivet. De olika kan med hänsyn till in-

vuxenutbiIdningsalternativen

tningen av och :avsikten med studierna indelas i studier, som

kompetens, personalutbildning samt folkbildning (fritt

ger formell

bildningsarbete).

kommitténs bedömning måste i framtiden en mycket Enligt stor del av de vuxnas studier bedrivas inom folkbildningens ram. Det fria specifika uppgifter blir att ta initiativ bildningsarbetets till studier som växer fram ur deltagarnas intressen och behov och som till ställningstagande och beslutsfattande, studier uppmuntrar studier som kan bidra till en

av ideologier och livsåskådningar,

inom folkrörelserna samt studier som breddar kulturinförnyelse tresset och skapar förutsättningar för en folklig kultur.

Folkhögskolans uppgifter i framtiden

Även under de närmaste decennierna har folkhögskolorna viktiga

när det att ge grundutbildning i allmänna ämnen uppgifter gäller

och bidra till att överbrygga utbildningsklyftor i samdärigenom hället. Folkhögskolorna bör därutöver och i högre grad än hittills kunna funktioner som kraftcentra i det fria bildfullgöra viktiga Detsamma gäller utbildning för folkrörelsernas beningsarbetet. hov och för olika mer eller mindre roller i det fria

yrkesbetonade

Men skolorna måste anses ha begränsade förutbildningsarbetet.

sättningar att bedriva annan yrkesutbildning.

under de senaste årtiondena har inneburit att Utvecklingen

i ökande utsträckning har profilerat sin verksam-

folkhögskolorna het. Denna utveckling bör fortsätta. Skolorna kommer i framtiden mer än hittills att själva behöva motivera sin existens att göra verksamheten angelägen och genom

De måste därför koncentrera sina krafter på det som efterfrågad.

är eller kan bli skolans särart och styrka. mer eftersträva i den De måste också än tidigare förankring

bygden eller i den organisation som är dess huvud-

kringliggande man. De kan därigenom få en växande betydelse för den regiona-

la utvecklingen. För att lättare klara de som väntar i framtiden bör

uppgifter

huvudmännen, skolornas styrelser och personal ges större frihet

att utforma verksamheten och anförtros ett större självständigt

ansvar. Den nuvarande bör minska och ersättas av

regelstyrningen en mer utpräglad ntålstyrning.

Varje skola bör, under medverkan av huvudman och styrelse, utarbeta ett i vilket

verksamhetsprogram, målet med verksamhe-

ten kommer till klart uttryck.

Ett brett kursutbud med

tydlig folkhögskoleprofil

En nytt synsätt på kursutbudet

En grundläggande förutsättning för att folkhögskolorna skall kun-

na hävda sig i framtiden är att de behåller och vidareutvecklar sin traditionella särart och att de utgör klart urskiljbara alternativ till

det övriga skol- och De

utbildningsväsendet. måste med andra

0rd framträda

med en mycket tydlig folkhögskoleprofil.

Traditionellt har alltid haft till

folkhögskolorna huvuduppgift att ge allmän mcdborgerlig Därutöver bildning. har de fått ge viss yrkesinriktad utbildning. Sett i ett utbildningspolitiskt perspektiv bör alltjämt förmedlande av allmän medborgerlig bildning vara en huvuduppgift för folkhögskolorna.

Men ett nytt synsätt bör

tillämpas på kursutbudet och dess indelning. Den nuvarande i allmän indelningen kurs, allmän kurs

med särskild och särskild

inriktning linje utgår från ett ganska

strikt linje- och och tar

kursindelningstänkande inte tillräcklig hänsyn till utbildningens syften eller till behovet av utbildning

hos olika

målgrupper.

l stället bör folkhögskolans kursutbud ses som i

principiellt grunden ett enda med en kärna av allmänna ämnen eller studie-

områden. Denna kärna avser att och

ge kunskaper färdigheter

som numera bör i en allmän

ingå medborgerlig bildning. Genom fördjupning av olika ämnen, ämnesområden eller

studieområden kan specialinriktade kurser utvecklas. Genom tillförande av yrkesinriktade ämnen kan yrkesinriktade kurser skapas.

indelningen av kursutbudet bör sedan ske efter två principer.

Den ena tar hänsyn till kursernas och den syfte, andra beaktar olika

målgrupper.

Utifrån denna bör

indelningsgrund kursutbudet för framtiden indelas på följande sätt:

l. Allmänna kurser för i första hand dem som saknar grundskole- eller

gymnasieutbildning. 2. Speciulkurscr av fördjupningskarzlktär.

b) Yrkcslnrlktadc kurser inklusive kurser för ledarl och funk-

tionärsuppgifter inom organisations-, kultur- och fritidssek-

torn.

För folkhögskolornas kurser bör inte finnas några centralt fast-

ställda regler beträffande innehållet och

studiegången utom i de

fall kurserna avses ge bestämda eller kompetenser behörigheter. De allmänna kurserna och av

specialkursernzi fåirdjtipningska-

raktär bör i allt få utvecklas

väsentligt och genomföras på det fria

villkor. För de kurserna måste

bildningsarbetets yrkesinriktade

dock vissa villkor vad som nedan föreslås i avsnittet gälla enligt om dem. Alla kurser skall i annonser, prospekt, broschyrer och intyg kallas folkhögskolekurser. Deras längd skall anges i dagar eller inom

veckor och inte t.ex. i poäng, som är en kurslängdangivelse

Skolornas och verksamhetens ideologiska eller innehögskolan. skall alltid klart deklareras liksom kursernas

hållsmässiga profil

art och karaktär. Beträffande kursernas bör endast gälla att längd generellt folkhögskolekurser skall ha en minsta längd om två daegentliga gar och en största om tre läsår.

Allmänna kurser

Under senare år har ett ökande antal skolor fått svårigheter att

deltagare till den allmänna kursen. rekrytera av allmänna kurser - Detta betyder emellertid inte att behovet och därmed insatser för korttidsutbildade - har bortfallit.

Vid 1990-talets finns ett gott stycke över en miljon vux-

ingång

na svenskar och invandrare som saknar och

grundskoleutbildning minst det dubbla antalet som saknar gymnasieutbildning. Nya for-

mer för allmän utbildning för korttidsutbildkompetenshöjande

ade diskuteras för närvarande. Men för överskådlig tid

visserligen och komvux vara de mest al-

torde folkhögskolorna lättillgängliga

ternativen. Allmänna främst avsedda för dem som saknar grundkurser, bör därför alltjämt finnas vid

skole- eller gymnasieutbildning,

folkhögskolorna. Dessa kurser skall ge kunskaper och färdigheter av orienterande natur i allmänna ämnen. De får inte anordnas en-

bart för sådana, som redan har allmän eller särskild behörighet

för högskoleutbildning.

korttidsutbildade motiveras bättre för studier i allmänna

Många

ämnen om får utveckla Det

de samtidigt något specialintresse.

kan konst eller idrott. En allmän kurs bör därför få gälla musik,

eller inriktning mot speciges viss ämnesmässig specialinriktning

ella såsom invandrare. eller etniska minori-

målgrupper flyktingar

teter. Det är att kursen vänder sig till och rekryterar väsentliga korttidsutbildade. Ämnen eller ämnesområden, som ger allmän kurs en särskild bör för de studerande få till en tredjedel av

profil, uppgå högst

kursinnehållet. Skolorna bör bättre än nu tillvarata möjligheterna att göra stui olika delar av allmän kurs mer flexibel. Det är vidare

diegången

att skolornas kraftigt och mål-

nödvändigt rekryteringsverksamhet

medvetet intensifieras och att alla informations-, kontaktslags och uppsökande aktiviteter prövas.

På varje skall

statsbidragsberättigad folkhögskola årligen ges

minst en allmän kurs om minst 30 veckors Kursen skall ha längd. minst 20 deltagare närvarande vid kursstarten.

Kursen får vara och

årskursintegrerad nivågrupperad, vilket be-

tyder att den får innehålla som reellt tillhör olika kundeltagare

skapsnivåer eller årskurser i en flerårig Den bör vara studiegäng.

pedagogiskt differentierad därefter. Kursen bör anordnas i första

hand på moderskolan. i olika till olika Deltagare grupper förlagda

platser får inte räknas samman till en kurs.

Skolor som under en inte

trcårsperiod uppfyllt dessa krav, bör

få sitt

statsbidrag omprövat av regeringen efter anmälan av till-

synsmyndigheten. Vid den omprövningen bör särskild hänsyn kunna tas till den mindre skolor i som

grupp avfolkningsbygder, på grund av och kommunikationstekniska befolkningsmässigzi för-

hållanden har betydande att

svårigheter rekrytera korttidsutbild-

ade inom

sitt naturliga rekryteringsområde men ändå kan ha cen-

tral betydelse för bygdens bör också kunna tas utveckling. Hänsyn till skolans övriga verksamhet - den kan vara så värdefull av t.ex.

kulturpolitiska eller regionalpolitiska skäl eller för en ideell rörel-

se, att staten anser att skolan bör vara även om

hidragsberättigad den inte uppfyller kraven på allmän kurs.

Vid en omprövning av statsbidraget kan det vara lämpligt att

genom omdisponering och omstrukturering mer av allförlägga

män för korttidsutbildade till

utbildning områden och regioner,

där behovet av sådan är särskilt t.ex. i storstäder-

utbildning stort,

nas

ytterområden.

Specialkurser

Den typ av kurser som kommittén kallar

fortsättningsvis special-

kurser har hittills betecknats som allmänna kurser med särskild

inriktning eller särskilda linjer. Folkhögskolorna bör genom sina specialkurser kunna

spela en central roll i det fria l

bildningszirbetet. några avseenden har skolorna goda förutsättningar att därvid en unik insats. Detta

göra

gäller den kontaktskapande och samordnande men

verksamheten, också inom kulturområdet.

utbildning Många skolor fungerar som

kulturcentra i sin bygd ()ch verkar aktivt för att berika det lokala

kulturlivet. Ett tredje område där har central

folkhögskolan bety-

delse gäller för att stärka demokratin och folkrörelser-

utbildning

na.

I framtidens specialkurser bör variera efter

specialiseringen

skolornas Minst

egna bedömningar. en fjärdedel av tiden måste

dock ägnas åt allmänna ämnen. Kurserna kan också ha mycket varierande längd. Också Iärartäthet och arbetssätt gruppstorlek, kan variera. Specialkurserna kan

därigenom tillgodose många

skiftande

utbildningsbehov.

av verksamheten med kommer att

En utveckling specialkurser

aktualisera ett allt närmare samarbete med högskolan. l det samarbetet att folkhögskolans och högskolans olika roll är det viktigt och uppgifter hålls isär.

Den estetiskt inriktade kursverksanzlzeten har uppmärksammats särskilt i direktiven till folkhögskolekommittén.

kommitténs mening finns det goda skäl för folkhögsko- Enligt lorna förberedande Denna bör att erbjuda konstnärlig utbildning. vara väl spridd över landet om utbildningschanserna för nämligen

alla skall bli någorlunda likvärdiga.

Däremot finns att nu öka Om

det ingen anledning kapaciteten.

gymnasieskolan kommer att reformeras i enlighet med de utred-

ningsförslag som är under beredning, kommer ytterligare treåriga

estetiska att inrättas där. Mycket talar för att en stor del av linjer

de ungdomar, som kommer att välja dessa linjer, siktar på en yr-

keskarriär inom det konstnärliga området.

bör också kunna fullgöra viktiga uppgifter för

Folkhögskolorna att stimulera det folkliga kulturarbetet. Vissa linjer och kurser skulle kunna profil och förbereda för ges en tydligare pedagogisk såväl som verksamhet inom studie-

fritidsengagemang yrkesmässig

förbunden. Det bör för om inte vissa folkhögskolor i övrigt övervägas framtiden skulle kunna anförtros nationella uppgifter när det gäller att utveckla kvalitet och arbetsformer i amatörverksamheten och för detta över kulturbudgeten. Ett folkmusikinstitut ges stöd eller ett körcentrum t.ex. skulle med fördel kunna förläggas till

någon folkhögskola.

som startar en ny eller studie-

Varje folkhögskola yrkesinriktad

förberedande estetisk bör kontinuerligt undersöka hur utbildning arbetsmarknadens behov och i vilken ututbildningen tillgodoser

de studerande får arbete eller kommer in på vidareut-

sträckning bildning.

Yrkesinriklade kurser

För de kurserna finns omständigheter och villkor

yrkesinriktade

att också för dem förorda samma öka-

som gör det problematiskt

de frihet och ökade flexibilitet i kursutbudet som för de allmänna kurserna Kommittén föreslår därför vissa beoch specialkurserna.

gränsningar av den yrkesinriktade utbildningen.

för har varit att folkhögskolorna

Utgångspunkterna förslaget bör ha stor frihet att erbjuda yrkesinriktade utbildningar på om-

råden där de har unika förutsättningar att göra goda insatser och de områden samt

särskilt på (lär ingen liknande utbildning finns,

att hör ta ett mycket stort ansvar för att folkhögskolorna själva utbildningen är arbetsmarknadszinpassad och leder till anställning.

Med dessa utgångspunkter som anser kommittén att grund folkhögskolorna alltjämt bör få ge yrkesinriktad utbildning för folkbildningsverksamhetens, folkrörelsernas och de ideella och fackliga organisationernas behov av ledare och funktionärer, samt utbildning för ledaruppgifter främst inom kultur- och fritidssektorn. Inriktningen och av detta kursutbud bör dimensioneringen huvudmännen och skolornas styrelser själva ta ansvar för. Skolorna bör också få anordna annan yrkesinriktad utbildning. l första hand bör det gälla sådan yrkesinriktad utbildning som inte anordnas av andra, t.ex. inom små yrkesområden dit riksrekrysker och där internatformen tering är lämplig. Av hänsyn till behovet av och samhällsekonomisk rearbetsmarknadsanpassning surshushållning bör emellertid tillsynsmyndighetens medgivande därvid erfordras. Alla kurser skall yrkesinriktade bjudas ut just som folkhögskolekurser och deras syfte och innehåll skall klart deklaremycket ras, så att inga missförstånd behöver uppstå om deras behörighets- eller kompetensvärde. De yrkesinriktade kurserna får varken totalt eller på varje skola till dominera över de omfattningen allmänna kurserna och specialkurserna. Kursernas innehåll skall, såsom nu är fallet, till lägst en fjärdedel bestå av allmänna ämnen. Med det anförda som grund följer att vissa nuvarande yrkesinriktade utbildningar på folkhögskolorna bör Som exbegränsas. empel på sådana kurser kan nämnas kurser inom turismområdet. Viss bör bedrivas som utbildning uppdragsutbildning, t.ex. tolkutbildning. Reduceringen av yrkesinriktade kurser bör ske under en kommande treårsperiod. bör initieras av skolorna Omstruktureringen själva eller av i de fall skolorna tillsynsmyndigheten inte tar egna initiativ. Folkhögskolornas yrkesinriktade kurser bör för övrigt på lämpligt sätt kontinuerligt beaktas i utbildningsplaneringen på riks-, region- och lokalnivå.

Fritidsledarutbildningen

Folkhögskolekommittén har under arbetets gång uppmärksammats på ett antal problem i fråga om De fritidsledarutbildningen. gäller bl.a. utbildningens dimensionering och rekrytering, frågan om bredd eller specialisering, jämställdhet med högskoleutbildning, samt brister beträffande läromedel, fortbildning, forskningsanknytning och forskning. Kommittén lägger fram en rad förslag som syftar till kvalitetsförbättringar och till ett klarläggande beträffande fritidsledarutbildningens ställning inom utbildningsväsendet. En utgångspunkt har varit att fritidsledarskolorna i högre grad än hittills bör stimulera och fältet. Det utveckling förnyelse på

kan innebära att utbildningen vissa skolor får en starkare in-

på

mot vissa t.ex. arbetarrörelsens fri-

riktning målgrupper, grupper,

medlemmar, storstädernas förortsbefolkning eller bekyrkornas i mellanstora industristäder. Det kan också innebära folkningen

att en fritidsledarlinje knyter an till den profil som finns på den

folkhögskolan och samarbetar mer t.ex. med skolans musikegna linje, teaterlinje eller konsthantverksutbildning. För relativt smala utbildningar som fritidsledarutbildningen,

där en marknadsmässig lönsamhet sällan kan erhållas i fråga om

är det att stöd kan lämnas för ut-

läremedelsproduktion, viktigt

och av läromedel. Kommittén föreslår för-

veckling produktion

stärkta insatser Statens institut för läromedelsinformation. genom

kommitténs behövs en påbyggnadsutbildning för Enligt mening

fritidsledare och bör

fritidspedagoger. Påbyggnadsutbildningen

knytas till ett universitet eller en högskola, men den bör planeras och i samarbete mellan högskolan och en eller flera

genomföras folkhögskolor med fritidsledarlinje.

Universitets- och högskoleämbetet bör få i uppdrag att i samråd med och olika intressenter utforma en så-

tillsynsmyndigheten dan påbyggnadsutbildning

Fritidsledarutbildningen bör kunna tillgodoräknas då det gäller krav allmän vid antagande till forskarutbildning.

på behörighet För att få till stånd forskning med primär inriktning mot fri-

tidssektorn fordras i ett forskningsmedel som

uppbyggnadsskede

är öronmärkta för denna sektor. Kommittén föreslår därför att en

för fritidsforskning upprättas. Den kan organi-

tillfällig delegation

satoriskt till forskningsrådsnämnden. Finansieringen av

knytas från dvs. forskningsmedlen kan ske genom bidrag intressenterna, staten, kommunerna och föreningslivet.

Handikappades möjligheter till folkhögskolcstzcdicr

Kommittén har funnit att mycket redan gjorts och görs för att

underlätta för handikappade att bedriva folkhögskolestudier. Här åsyftas också de som har andra handikapp än fysiska, psy-

kiska och medicinska, nämligen de som har sociala problem eller

läs- och skrivsvårigheter eller språksvårigheter därför att de är in-

vandrare eller flyktingar. Ett riktmärke för kommande strävanden bör enligt kommitténs åsikt vara att alla skolor om möjligt blir fullt tillgängliga för deltagare med olika handikapp så att alla kan välja skola efter intresse och behov och inte efter skolornas olika slag och grad av han-

dikappanpassning. också för att förbättra

Åtgärder behövs själva undervisningssi-

tuationen. nuvarande regler kan skolorna anställa speciallä- Enligt rare och för handikappade. Skolorna får vidare

anpassningslärare via SÖ och Nämnden för vårdartjänst bidrag till assistenter. För

att möta det ökade behovet av här nämnd personal bör skolorna i högre grad än nu anställa sådan personal. Kontinuerlig fortbildning av lärare och övrig personal i handi-

kappfrågor är en nödvändig förutsättning för att undervisningen

och studiesituationen i övrigt skall kunna utvecklas efter tidens växlande krav.

Skolorna bör även i fortsättningen ges resurser som täcker de-

ras merkostnader när de tar emot handikappade.

Korta kurser och sam verkanskurscr

Kommittén har funnit att verksamheten med korta kurser i samverkan med organisationer och studieförbund i allt väsentligt har utvecklats i linje med riksdagsbeslutet 1977. Verksamheten bör

därför få fortsätta och dessutom expandera på de skolor där den

nu förekommer endast mycket sparsamt. Det finns emellertid skäl för en uppmjukning av nuvarande tämligen strikta regler om lärarmedverkan m.m. För att en samverkanskurs verkligen skall bli en folkhögskolekurs och inte en kurs vilken som helst, och för att den skola som anordnar kursen verkligen skall kunna ha ansvaret för den, bör dock alltjämt gälla

att rektor eller fast anställd lärare på den anordnande skolan till-

sammans med samverkanspartnern skall planera, administrera och

utvärdera kursen. Vidare bör så långt möjligt och till lägst femton procent lärare på den anordnande skolan svara för undervisning-

en.

Vidare bör samverkanskurser alltid ingå i ett större aktivitets-

sammanhang än själva kursen, t.ex. vara ett led i den samverkande organisationens fortlöpande utbildning eller fortbildning. De bör normalt ansluta till den anordnande skolans vanliga verksamhetsmässiga profil.

Beträffande samverkanskursernas omfång på varje skola bör andelen sådana kurser av två till fem dagars längd normalt uppgå

till högst en tredjedel av en skolas deltagarveckor men ej få överskrida hälften. Den högre gränsen avses gälla för skolor tillhörande rörelser och organisationer som har få skolor att anlita för sin kursverksamhet. De skolor som nu har en större andel kurser av två till fem da-

gars längd än den ovan nämnda, bör under kommande treårspe-

riod omstrukturera sin verksamhet.

Samtidigt bör skolor, som nu har mycket få samverkanskurser,

söka få till stånd fler sådana i samarbete med bl.a. studieförbund och organisationer och med kulturinstitutioner som bibliotek, muséer och teatrar etc.

Med lärartjänstgöringen på korta kurser förbundna problem

bör lösas i ett nytt arbetstidsavtal.

inom

Uppdragsutbildning folkhögskolan

Sedan 1986 har folkhögskolorna haft möjlighet att genomföra s.k.

uppdragsutbildning.

Kommittén har funnit att uppdragsutbildningen hitintills utvecklat sig enligt givna förutsättningar. Utbildningen har fungerat väl och har dessutom medfört för folkhögskolornas vanliga verk-

samhet positiva effekter.

-

Omfattningen har varit måttlig utbildningen har engagerat ett 60-tal skolor och har i regel begränsat sig till några, eller högst en handfull, kurser på varje skola. Vid några skolor har den emeller-

tid fått så stor omfattning att en begränsning behöver diskuteras

mellan skolorna i fråga och tillsynsmyndigheten.

På grund av det som här anförts anser kommittén att folkhögskolorna även fortsättningsvis bör få åta sig uppdragsutbildning under vissa förutsättningar.

En sådan förutsättning är att utbildningen i fråga ansluter till

skolans vanliga utbud och till dess profil och särart. En annan är att utbildningen till omfattningen är så begränsad att den inte i

något avseende menligt påverkar skolans ordinarie statsunderstöd-

da verksamhet. En tredje förutsättning är att den ekonomiska ersättningen för uppdragsutbildningen ger full kostnadstäckning så att förutsättningarna för statsbidraget till skolans reguljära utbildning inte ändras.

Kommittén vill i detta sammanhang väcka frågan om inte många korta samverkanskurser med ringa anknytning till skolor-

nas verksamhetsinriktning skulle kunna ges som uppdragsutbild-

ning. Frågan bör prövas under kommande treårsperiod t.ex. genom uppdrag därom till tillsynsmyndigheten.

Studieomdömet och dess normering m.m.

Studieomdömet är ett urvalsinstrument för sökande till högskolan inom folkhögskolekvoten. Som normeringsinstrument för studieomdömet har sedan ett tiotal år använts en specialkonstruerad version av högskoleprovet. det s.k. ”folkhögskoleprovet. Kostna-

derna för rättningen av provet har uppgått till ca 250 000 kronor

per år. Under det senaste året har SÖ begärt men inte erhållit medel för att använda detta normeringsinstrument, och saknar också

medel därtill för kommande budgetår. Den av SÖ ombesörjdzi

normeringen har därmed upphört åtminstone temporärt.

Eftersom det hittills använda frågebatteriet, byggt på samma slags frågor som ges i högskoleprovet, nu är uttömt, är det nöd-

vändigt att nykonstruera det om provet alltjämt skall finnas kvar.

Kostnaden för en nykonstruktion har av SÖ bedömts uppgå till

600 000-700 000 kronor. En sådan torde behöva nykonstruktion göras vart fjärde eller femte år. Med från och giltighet med :antagningen till hösten 1991 gäller nya regler för tillträde till Generellt sett inne-

högskoleutbildning.

bär de nya reglerna att tillträdet förenklas och att sökande får fler än nu till möjligheter antagning. De nya reglerna väntas få den effekten att 40000 eller fler sökande kommer

årligen att genomgå högskoleprovet mot nu ca 10000.

Efter av om behovet

analys frågan av ett normeringsinstrument

har kommittén att nuvarande för

konstaterat system normering

har mist en stor del av sitt värde därigenom att mer än hälften av skolorna regelbundet inte deltar i

folkhögskoleprovet och därigenom att många elever även skolor på deltagande bojkottar det.

Ett mindre antal skolor utdelat inte omdömen.

några

Enligt kommitténs mening kan det om in-

ifrågasättas något

strument för normering av detta huvud behövs slag över taget med tanke hur den grupp som deltar

på i proven numera är sam-

mansatt. Kommittén anser att lärarkollektivens i nuvaran-

bedömningar

de situation förefaller fullt Detta förutsätter dock att

tillräckliga.

nuvarande rekommendation om

fördelningen av omdömesgrader följs på skolorna och att tillsynsmyndigheten uppmärksammar och påtalar flagranta från den rekommendationen.

avsteg Rektor bör självklart också ha ett ansvar att tillse att sådana inte förekommer. Det kan för diskuteras om övrigt studieomdömet alls behövs om blir så allmänt som det

högskoleprovet förväntas bli. Om er-

farenheterna av de nya reglerna för tillträde till visar högskolan att det inte längre finns samma som hittills

anledning att ge gra-

derade studieomdömen och att ha en särskild för folk-

kvotgrupp högskolesökande. bör en förändring övervägas.

När det gäller

folkhögskolestudiers behörighetsvärde, avgörs

detta av UHÄ i till

tillämpningsföreskrifter högskoleförordningen. Under förutsättning att av UHÄ föreskrivna villkor för allmän behörighet i Övrigt bör såväl allmänna kurser

uppfyllts, som specialkurser och inom

yrkesutbildningskurser folkhögskolan kunna ge allmän behörighet.

Vad beträffar folkhögskolornas rätt att utfärda om sär-

intyg skild behörighet i ett eller flera ämnen med vissa krav på lägsta betyg eller lägsta medelbetyg, så bör villkoren härför skärpas. ln-

nehållet måste i allt väsentligt motsvara vad som gäller för ämnet

eller ämnena i fråga i gymnasieskolan eller komvux. Lärarna bör i princip ha och som är utbildning behörighet likvärdig den som lärarna på gymnasiet eller i komvux har i ämnet eller ämnena

och de bör ha god kännedom om för olika

fordringarna betygsgrader. Undervisningens omfattning i tid bör motsvara åtminstone vad

som gäller i komvux.

centrala i ämnen bör införas också Obligatoriska prov åsyftade för som önskar behörighet i något eller folkhögskolor ge särskild några av dessa ämnen. När rätt att utfärda intyg det slutligen gäller folkhögskolornas att har uppnått be-

som styrker kursdeltagare på grundskolenivå

bör sådant intyg få utfärdas till den hörighet för gymnasiestudier, som resultat en allmän kurs vilken i allt med godkänt genomgått sådana och färdigheter som motsvarar väsentligt givit kunskaper studiekurs i årskurs 9 på grundskolans högstadium. fullständig

Huvudmannaskapsfrågor

förts om omfattningen av landsl vissa landsting har diskussioner och om ett överförande av landtingens folkhögskoleverksamhet till olika slag av folkrörelser. stingsfolkhögskolor Ett resultat av hittills förda diskussioner är att huvudmannaskapet för Gripsholms folkhögskola fr.o.m. l juli 1990 övergått från Södermanlands läns landsting till Röda korset. Konkreta diskussioner om eventuella överlåtelser pågår i Stockholms kommun och i Kalmar län. Genom svar en enkät har ett femtontal organisationer anpå mält preliminärt intresse av att överta landstingsfolkhögskola. l kommitténs direktiv sägs att profileringen av folkhögskolans bör i framtiden med tanke att det övverksamhet bli tydligare på numera är så väl utbyggt. Om landstingsriga utbildningsväsendet överlåts till folkrörelser och ideella organisationer, folkhögskolor underlättas möjligheterna att både ideologiskt och inneonekligen verksamheten. Kommittén anser därför att hållsmässigt profilera sådana huvudmannaskapsskiften bör främjas. Med framförhållning inför ett Övertagande och någorlunda god med torde säkerligen de flesta smidiga Övergångsbestämmelser eventuellt kunna lösas. uppkommande personalproblem Kommittén anser vidare att organisation eller rörelse, som önskar överta landstingsfolkhögskola, bör få tillgodoräkna sig hela eller större delen av vid överlåtelsetillfället till skolan i fråga utgående Hur stor del av statsbidraget i form av elevstatsbidrag. veckor (deltagarveckor) som får övertas bör avgöras från fall till fall.

av kurser m.m.

Internat-externat. Utlokalisering

och internalboerzde Internatplatser

mest särart har varit möjligheten att Folkhögskolornas påtagliga kunna erbjuda utbildning och studier i internatmiljö.

Under de senaste femton åren har andelen internatboende

sjunkit. Till minskningen har verksamt bidragit de allmänna kom-

munikationernas och privatbilismens utveckling liksom förändringar av levnadsförhållanden och levnadsvanor.

lnternatet och intematmiljön erbjuder mycket goda förutsätt-

ningar för skapandet av en personlighetsutvecklande social gemenskap och en engagerande och inspirerande social och pedagogisk miljö. Även externatskolorna och externatkurserna kan utgöra goda personlighetsutvecklande och socialt utvecklande pedagogiska miljöer. Men kommittén anser att internatformen har så stora fördelar att det alltjämt är angeläget att så skolor som

många

möjligt erbjuder internatboende och att de fullt ut tillvaratar de möjligheter internatformen medger. Det är allmänt omvittnat att kostnaderna för att driva ett internat tenderar att Öka och att internatkursverksamhet är dyrare än

externatkursverksamhet. Många efterfrågar därför form av någon förstärkning av statsbidraget till skolor eller kurser med internatboende. Kommittén har övervägt frågan men har inte funnit till-

räcklig anledning att föreslå

någon förstärkning.

Utlokalisering av kurser

Sedan l977 har en rätt att verksamhet

folkhögskola förlägga

utanför skolorten. Sådan verksamhet skall dock bedrivas i god kontakt med moderskolan och får inte ha karaktären av enbart

förmedling av till kursverksamhet annan ort. statsbidrag på Genom att förlägga kurser utanför skolan och skolorten har många folkhögskolor nått målgrupper, som de annars inte hade

nått. Möjligheterna att utlokalisera kurser underlättar också för folkrörelser och organisationer att tillgodose i

utbildningsbehov

regionala och lokala organ, avdelningar och

församlingar.

Men när av kurser sker kan

utlokaliseringen på längre avstånd, med skäl sättas i fråga om en nära kontakt mellan elever, kursdeltagare och skola kan upprätthållas. l fall kan också några ifråga-

sättas om moderskolan i förhållande till de utlokaliserade

långa kurserna verkligen är en huvudskola i den att humeningen

vudddelen av verksamheten bedrivs där. Det finns uppenbara risker med en alltför utlokali-

långtgående

sering. En sådan är den att folkhögskolorna i allt för hög grad blir instrument för till kurser

bidragsförmedling organisationers på olika orter i stället för verkliga skolenheter. En annan risk är

att reella filialskolor

återuppstår, ett system som riksdagen 1977 uttryckligen ansåg borde upphöra. Kommittén anser därför att den pågående mot re-

utvecklingen

ella filialer på betydligt Iåingre avstånd än dagligt pendelavstånd

från moderskolan bör brytas. Det bör ankomma

på tillsynsmyn-

digheten att härvidlag ta erforderliga initativ. Möjligheterna att flytta moderskolan till ort där i praktiken verksamhetens tyngdpunkt ligger, kan vara ett alternativ. För eller av de i detta aktuella sko-

någon några sammanhang

lorna är en uppdelning i flera skolenheter det bästa alternativet. Om en sådan delning sker helt inom ramarna för både den totala i riket och för huvudmannens tilldelning av verksamhetsvolymen

uppstår så vitt kommittén kan se inga negativa ef-

bidragsveckor, fekter. Sådana förändringar tillstyrks därför. kommitténs mening bör det i framtiden bli möjligt för Enligt en huvudman, som ansvarar för flera skolor, att i viss omfattning

och inom ramen för en långsiktig planering själv bestämma för-

delningen av den bidragsberättigade verksamhetsvolymen mellan sina skolor. Att införa en sådan möjlighet skulle ligga i linje med det ökade ansvar för folkhögskoleverksamheten som kommittén anser att huvudmännen bör ha. skol- och kursverksamhet, som är hu-

Pingstförsamlingarnas

vudman för pingströrelsens skolor, har i skrivelse till kommittén Önskat få genomföra en sådan uppdelning av Mariannelunds folkhögskola, att denna skolas kursverksamhet i Norrland får bilda en egen skolenhet med centrum i Dalkarlså, Robertsfors kommun. Kommittén föreslår att en sådan uppdelning får göras per den l juli 1991.

Studiefinansieringsproblem

Det ingår inte i folkhögskolekommitténs uppgifter att behandla

studiefinansieringsproblem. Till kommittén har dock från folkhögskolorna med stort eftertryck framhållits att studiefinansieringen är ett av de allra svåraste hindren för att rekrytera deltaga-

re bland dem som har det största behovet av folkhögskolestudier.

En särskild utredare har nyligen fått i uppdrag att se över det nuvarande för vuxnas möjligheter att finansiera studier. systemet Kommittén har i en skrivelse till utredaren närmare beskrivit de

folkhögskolestuderandes studiefinansieringsproblem.

Ett förenklat statsbidragssystem

Till folkhögskolorna bör i framtiden liksom nu utges allmänt bi-

drag, förstärkningsbidrag och särskilda bidrag. Statsbidragssyste-

met bör förenklas och schablonieras mer än nu och specialdestinerade bidrag slås samman till färre poster.

Allmänt bidrag

Det allmänna bidraget skall det antal utges efter [Jidrzigsberättiga-

de deltagarveckor en folkhögskola har genomfört. Det totala antalet deltagarveckor för vilka bestatsbidrag utges, stäms för vart och ett av läsåren under 1991/92-1993/94 perioden till en volym som i stort sett motsvarar den som skolorna disponerade under l989/90. Varje enskild i folkhögskola garanteras

princip för varje år i treårsperioden ett antal som

deltagarveckor, beräknas till genomsnittet av de tre senast redovisade årens volymer för vilka skolan erhöll statsbidrag. För att ge de minsta skolorna möjlighet att växa bör de under

treårsperioden successivt kunna öka sitt till 4000 bidragsunderlag

deltagarveckor. Denna hÖl finansieras ökning genom att bidragsunderlaget till övriga skolor begränsas till 7500 högst deltagarveckor per Denna är motiverad enbart av de

skola._ begränsning

begränsade ekonomiska resurserna. Kommittén anser inte att stora skolor av t.ex. skäl bör minska sin

pedagogiska verksamhet.

För att markera detta föreslås ställningstagande att tio procent av

deltagarveckans värde bör ges som bidrag för

överskjutande veckor upp till ll 000.

För treårsperioden l994/95-l996/97 bestäms antalet statsbi-

dragsberättigade deltagarveckor för respektive skola efter en mer

kvalitativ som

bedömning, föregåtts av en uppföljning och utvärdering av verksamheten under den föregående

perioden. Det allmänna bör vid till

bidraget övergången ett nytt bidragssystem justeras för samtliga skolor. För det första året i treårspe-

rioden justeras bidraget med hälften av den som in-

förändring

träffat till följd av det nya systemet och för det andra året med 25 procent. Därefter utges statsbidrag utan

justeringar. En viss mängd undervisning per deltagarvecka bör alltjämt föreskrivas. Kravet på lärartäthet bör sättas till det antal timmar

som motsvarar 2,0 En från nu

undervisningstimmar. förändring 2,1 undervisningstimmar per deltagarvecka till 2,0 innebär att ca

fem procent av kan användas till andra

statsbidraget ändamål än undervisning, utöver de resurser som i dag inte är bundna till undervisning. Denna resurs bör betraktas som en fri resurs, dvs. den

skall kunna användas till insatser som skolorna bedömer själva bäst för verksamheten. Fem procent av det allmänna bör dock bindas för att bidraget

finansiera rekrytering, uppsökande verksamhet och som åtgärder

motiverar vuxna korttidsutbildade för studier samt utvecklingsarbete och

personalfortbildning.

Förstärkningsbidrag

Det allmänna bidraget bör även i fortsättningen kompletteras med ett till skolornas merkostnader för hanförstärkningslwidrag dikappades studier och kvalificerad musikundervisning. till skolornas merkostnader för hundikzzppades studier Bidraget bör bibehållas i nuvarande former, dvs. kursdeltagare som är i behov av särskilt stöd i undervisningen till följd av ett handikapp får schablonmässigt räknas som I,5 deltagare. Även till ökad lärartäthet i vissa kurser med kvalificebidraget rad hÖl kvarstå i nuvarande former och omnmsiktmdervixizing Kommittén anser dock att bidragsgivningen bör koncenfattning. treras mer än idag till de skolor som har särskilt stora kostnader

för sin därför att utbildningen ifråga kräver

musikundervisning hög Iärartäthet. Särskilda bör ges för att finansiera särskilt kostnadskräbidrag

vande verksamhet. Antalet sådana bör dock så långt möjligt be-

gränsas.

Personalfrågor

Ett samlat pcrsonaladniinislrzziivt zmsvur

samlade kan uppskattas till ett Folkhögskolornas personalstyrka över femtusen personer. Den består dels av pedagogisk stycke främst rektorer och lärare, vars löne- och anställningspersonal, villkor dels av annan för vilka huär statligt reglerade, personal vudmännen och här hela det personalad-

folkhögskolestyrelsernzi

ministrativa ansvaret. Kommittén har sett betydande fördelar med ett enhetligt perso-

nalansvar. En fördel är att huvudmännen och folkhögskolestyrelserna då lättare kan disponera den samlade personalstyrkan efter från tid till annan skiftande behov och enligt på varje skola vid

rådande fiörtttsättningzir. En annan fördel är att en varje tidpunkt och i det fria

samordning av lärartjänstgöring på folkhögskola

underlättas; inom det senare finns inga statliga

bildningsarbetet

personalregler.

Ett starkt skäl för en löräntlring av nuvarande dubbla personal-

ansvar är att riksdagen förslag hösten 1989 beslu-

på regeringens

tat att den statliga regleringen av skolledar- och lärartjänsterna

inom hela det allmänna skolväsendet skall upphöra. l propositio-

nen i sades att förslaget borde få konse-

frågan (prop. l989/9oz4l)

kvenser även för folhögskolorna. Kommittén föreslår att den statliga regleringen av folkhögsko-

lornas rektors- och lärartjänstei* upphör med Lttgången av juni

månad 1991 med anförclzi skäl som grund.

Beträffande frågan om förhandIingsorganisation på arbetsgivar-

sidan visar uttalanden från Landstingsförbundet och RIO att dessa båda huvudmannaorganisationer har goda möjligheter att samverka för att få till stånd ett avtal, som kan för såväl de

tillämpas

landstingskommunala som de rörelse-, organisations- och stödföreningsägda folkhögskolorna. Kommittén anser det önskvärt att ett sådant avtal kommer till stånd.

En mer flexibel arbctstizisreglering

Den tyngdpunktsförskjutning mot det fria bildningsarbetet som

kommittén förordar för folkhögskoleverksamheten, förutsätter motsvarande förskjutning av innehållet i lärarrollen. Läraren mås-

te bl.a. ägna mer tid och uppmärksamhet åt personlig vägledning och studiehandledning och ibland också åt kurativ och studievägledande verksamhet. Mer ticl måste ägnas åt pedagogisk planering, utveckling och utvärdering. Detta leder till slutsatsen att en översyn av lärarnas och rektorernas arbetstidsreglering behövs. Ett av syftena med en sådan Översyn bör vara att underlätta en mer flexibel av lä-

disponering

rarnas årsarbetstid. En sådan kan bli till stor fördel både för verksamheten och för lärarna.

Ett annat syfte med översynen bör vara att underlätta en samordning av lärartjänstgöring på folkhögskola med vid tjänstgöring

andra skolformer och inom det fria bildningsarbetet. Om den statliga regleringen av rektors- och lärartjänsterna upphör, bör den rekommenderade översynen göras av de blivande

avtalsslutande parterna under samråd med statens arbetsgivarverk.

En förbättrad lärarutbildning och lärarfortbildning

Kommittén vill framhålla, att både och fort-

grundutbildningen bildningen av lärare måste rättas efter den tyngdpunktsförskjut-

ning i verksamheten mot det fria bildningsarbetets innehåll, pedagogik och metoder som kommittén förordat. Med det ökade ansvar för verksamheten som huvudmännen

och folkhögskolestyrelserna får enligt kommitténs blir det förslag,

naturligt att dessa ett större än nu lärarutbild-

får_ inflytande på

ningen och ökat ansvar också för fortbildningen.

Med upphörandet av den statliga regleringen av lärartjänsterna, upphör också för folkhögskolor-na det nuvarande systemet med B-avdragsledighet för studier. l stället förordar kommittén, som

framgår av kapitlet om statsbidragsgivningen, att bidrag till fort-

bildning och lokalt utvecklingsarbete läggs in i

schablonbidraget

till skolorna. Det blir därmed folhögskolestyrelserna som får ansvaret för hur medlen till fortbildning skall användas.

Med det nu anförda som grund bedömer kommittén det angeläget med en översyn av lärarutbildningen och lärarfortbildningen. Möjligheterna att förlägga lärarutbildningen till mer än en högskola bör därvid diskuteras.

“en centrala och

statliga förvaltningstrllsynsfunktionen

Det är en erkänd uppfattning att SÖ har fungerat väl som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet för folkhögskolornzr. Men

med tanke på den översyn av SÖ:s uppgifter och organisation

som förestår kan det finnas skäl att överväga alternativ. Översy-

nen kommer nämligen sannolikt att innebära att får en helt ny struktur. Ett annat skäl är att en väntad förändring av statsbidragsgivningen till studieförbunden säkerligen kommer att medföra att ett

ökat ansvar för verksamheten läggs på studieförhunden. Också

det statsbidragssystem som kommittén föreslår kommer att ge huvudmännen och folkhögskolestyrelserna ett ökat självständigt ansvar för verksamheten. Nu nämnda skäl talar för att man vid en översyn av SÖ:s uppgifter och organisation bör överväga att överföra det centrala förvaltnings- och tillsynsansvaret för all folkbildningsverksamhet inom utbildnings- och kultur-sektorn från SÖ och statens kultur-

råd till ett statens folkbildningsråd. Detta råd skulle överta för-

valtnings- och tillsynsansvaret för folkhögskolorna samt för studieförbunden och den kulturverksamhet som studieförbunden får anslag till via statens kulturråd. Efter att ha vägt skäl för och emot en sådan förändring, föror-

dar kommittén att frågan om central statlig förvaltnings- och till-

synsmyndighet för folkhögskolorna förutsättningslöst prövas vid översynen av SÖ:s framtida uppgifter och organisation.

En förbättrad uppföljning och utvärdering

Kommittén föreslår riktlinjer för uppföljning och utvärdering av folkhögskolornas verksamhet. Huvudansvzrret för utvärderingen av verksamheten måste vila

på de verksamhetsansvariga på varje skola (rektor, lärare, övrig personal och kursdeltagare) samt på skolstyrelserna och huvud-

männen. Vad riksdagen och regeringen har anledning att låta utvärdera är om verksamhetens resultat överensstämmer med de övergripande syften, mål och uppgifter som staten satt upp som villkor

för sitt bidrag och som författningsreglerats i folkhögskoleförord-

ningen.

Utvärderingen bör redovisas i samband med vart års förtredje djupade anslagsframställning. lnget hindrar att och/eller riksdagen regeringen inför varje sådan önskemål om framställning uttrycker bestämda utvärderingsinsatser. Stat, landsting, kommun, huvudmän och folkhögskolestyrelser bör därför i samverkan utforma och utpröva nya former och metoder för och Särskild vikt bör resultatredovisning utvärdering. därvid läggas vid behovet av kvalitativt inriktad Tillutvärdering. synsmyndigheten bör ges i uppdrag att initiera och leda detta ut-

vecklingsarbete.

En

ny folkhögskoleförordning

Kommitténs förslag till ny folkhögskoleförordning bygger på uppfattningen att endast de föreskrifter skall finnas som staten anser oundgängliga för att syftet med skall nås statsbidragsgivningen och att utfärdade av tiIlämpningsföreskrifter, tillsynsmyndigheten, skall behövas endast i undantagsfall. Därför har ett antal bestämmelser i nu gällande förordning uteslutits. Det sistnämnda gäller framför allt bestämmelser i fråga om för lärare tjänsteregleringen och rektorer; kommittén förutsätter att den nuvarande statliga regleringen upphör. Med hänsyn till det ökade ansvar för verksamheten som huvudmännen och föreslås folkhögskolestyrelserna få, har bestämmelserna i nuvarande om förordning tillsynsmyndighetens fastställande av reglemente och om lärarråd och kursråd m.m. utgått liksom detaljföreskrifter om verksamheten. Varje styrelse bör själv få avgöra vilka samrådsorgan som hör finnas och vilka befogenheter som dessa bör ha. Med tanke som på folkhögskolornas betydelse demokratifrämjande institutioner har dock en bestämmelse medom tagits medinflytande vid styrelsesammanträden för kursdeltagare, lärare och övrig personal. Skyldigheten att erbjuda avgiftsfri hälsovård föreslås upphöra någon sådan skyldighet föreligger inte inom andra vuxenutbildningsformer.

1 och

Vuxenutbildningen

i ett

folkhögskolan

framtidsperspektiv

1.1 i

Folkhögskolan ständig förändring

är en skolform Folkhögskolan i ständig utveckling och förändring. Dagens folkhögskola har inte mycket gemensamt med t.ex.

efterkrigsårens. Den är mötesplats för människor med många skilda bakgrunder och studieambitioner. Kursuthudct är mångsidigt och färgstarkt och omfattar både korta kurser i samverkan med organisationer och långa målinriktzide ämnesstutlier. ofta med inslag av yrkestttbildning. Den traditionellzi långa folkhögskolekur-

sen i allmänna ämnen är inte så dominerande som förr. l början av 50-talet däremot var den kursen - ofta kallad vin-

terkursen - nära nog den enda som fanns vid folkhögskolorna.

Den lockade stora grupper av de ungdomar som inte fick chans att komma till realskola. SO-talets folkhögskoleelever blev lärare, sjuksköterskor, poliser, socialarbetare och kommunalkamrerare

eller uppfångades av facket, politiken eller frikyrkorörelsen redan innan de hunnit komma in på vidare l)e var med om tttbildning. att bygga upp den offentliga sektorn och befästa folkrörelsernas

ställning i samhället. Folkhögskolorna med sin utvecklingsopti-

mism och rörelseförankring gav dem en utmärkt för

luakgrund detta.

SO-talets folkhögskola var på många sätt folkhemmets skola.

Går vi ytterligare fyra decennier bakåt i tiden, var det fosterländska och konservativt religiösa ideal som l)e som gällde. skolor, ville bana väg för religiösa eller politiskt radikala tänkesätt, som senare kom att prägla verksamheten mycket starkt, möttes den

på

tiden av hårt motstånd och tvingades ta strid för sin existens.

Trots omvälvande förändringar kan ändå folkhögskolan uppfat-

tas som ständigt densamma. Gamla elever känner igen sig också när de kommer tillbaka till och moderniserade dagens utbyggda skolor. Genom årtiondena finns en kärna bevarad i folkhögskoleverksamheten - den stora ovanligt respekten för människor och

tilltron till varje människas förmåga. Detta till gör folkhögskolan

unikt inom utbildningsväsendet och är kanske hem-

något ganska bakom skolformens slitstyrka och överlevnadsförmåga.

ligheten roll varierar från tid till annan och måste med Folkhögskolans

jämna mellanrum omprövas. Folkhögskolekommitténs huvudupp-

är att granska dagens verksamhet och att för de närmaste de-

gift

cennierna roll och uppgift i förhållande till ange folkhögskolornas andra utbildningsanordnare. Av vikt är då att göra sig en föreom hur det allmänna utbildningsväsendet kommer att ställning utvecklas.

1.2 i

Utbildningsväsendet dag

Under de senaste decennierna har det skett en mycket kraftig ex-

pansion av det svenska utbildningsväsendet. Ungdomsutbildning-

en i och har förstärkts. Vuxenutbild-

grundskolan gymnasieskolan

har förnyats tillkomsten av grundvux, komvux och ningen genom särvux. Den yrkesinriktade undervisningen i anslutning till arbets-

livet, i form av arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning, har fått allt större omfattning och betydelse. Högskoleutluildningen har byggts ut kvantitativt och geografiskt. l stort sett är expansionsperioden nu avslutad när dct gäller det allmänna skolväsendet, men omfattande arbete pågår i olika avse-

enden för att förnya och förbättra organisation och arbetsformer. Den var i hela

nioåriga obligatoriska grundskolan genomförd

som har landet i början av 1970-talet. De svenska medborgare kortare utbildning än grundskola är för närvarande inemot 1,5 motsvarande under av befolkningen. De är

milj., något 20 procent

beräknas fram till år 2()l0 ha

i regel 40 år och äldre. Andelen gått

ner till 3-4 procent. Gruppen kommer då att huvudsakligen utgöras av pensionärer och invandrare. Målet är att skall vara en skola för alla. Undervis-

grundskolan

skall efter vars och ens förutsättningar och beningen anpassas hov. skall behöva lämna skolan utan nödvändiga grundkunlngen

skaper. För närvarande lämnar dock årligen en halv procent av

- ca 450 ungdomar -

en årskull grundskolan helt utan betyg. Upp till fyra procent saknar betyg i ett eller flera ämnen, någon pro-

cent har anmärkningsvärt svaga betyg. Dessa ungdomar har brissom i framtiden kan komma att ter i kunskaper och färdigheter

ett större handikapp än i dag beroende på den allmänna

utgöra

höjningen av utbildningsnivån. Skolväsendets uppmärksamhet på

senare år och en rad har

detta problem har skärpts på åtgärder

in för som fortfarande satts att avhjälpa de brister grundskolan har. Den viktigaste av dessa är en ny och förbättrad lärarutbild-

ning. Under 80-talet har gymnasieskolan utvecklats till en skolform som - trots - av i stort sett hela årsatt den är frivillig utnyttjas kullen Inför höstterminen 1989 sökte inte mindre än ungdomar.

98 procent av eleverna i grundskolans nionde årskurs till gymnasieskolan. Alla kom inte in på (inskade utbildningar, men andelen som gick över till gymnasieskolan blev ändå nittio procent. Många av de övriga återkommer erfarenhetsmässigt efter något eller några år med förnyad ansökan. Även om avbrottsfrekvensen på ca 10-12 procent beaktas, kan man påstå att praktiskt taget alla ungdomar nu skaffar sig en gymnasieutbildning. Ännu på 1970-talet fortsatte endast 70 procent av grundskolans elever till gymnasieskolan. Detta innebär att de utbildningsskillnader som ännu uppstår, ligger på en högre nivå än tidigare. Ungefär tre fjärdedelar av ungdomarna går till yrkesinriktad utbildning, resten till studieförberedande. Den yrkesinriktade utbildningen är i regel tvåårig medan den studieförberedande är treårig. Planer föreligger emellertid på en förlängning av yrkesutbildningen med ett år. Denna förlängning skulle bland annat medföra att undervisningen i allmänna ämnen blir mer omfattande, vilket ökar utbildningens värde vid en övergång till högskolestudier. Samtidigt med förlängningen av utbildningen på yrkesinriktade linjer väntas förändringar ske också av övriga gymnasielinjer. Dessa skall få enhetligare struktur och ge större utrymme för individuella tillval. Bland annat skall möjligheterna att välja estetiska linjer ökas. Förslag till förändring av gymnasieskolan i denna riktning väntas bli förelagda riksdagen våren 1991. Kommunal vuxenutbildning - i form av grundvux, komvux och särvux - ordnas numera av så gott som varje kommun i landet. Undervisningen följer en egen läroplan som föreskriver att arbetet skall anpassas efter vuxnas behov. Ämnesinnehållet motsvaras dock av det som ingår i läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan även om timtalet är snävare. Avsikten med den kommunala vuxenutbildningen är att kompensera dem som gått miste om grundskole- och gymnasieutbildning. Arbetssåttet kan vara mycket flexibelt och variera med hänsyn till individuella deltagarnas bakgrund och erfarenheter. De korttidsutbildade skall prioriges tet, och en övervägande del av den totala undervisningsresursen ägnas också denna grupp. Komvux utnyttjas därutöver av en ganska stor studerandegrupp som kompletterar tidigare studier i gymnasieskolan. Antalet högskoleutbildade inom den svenska befolkningen ökar i rask takt. Andelen med minst treårig eftergymnasial utbildning har stigit från ca fem procent av arbetskraften år l97l till ca åtta procent 1988. Högskoleutbildningen har byggts ut på allt fler platser i landet och finns nu i alla län. llögskolornas linje- och kursutbud blir alltmer mångfasetterat och rymmer en lång rad kortare och längre utbildningar av både allmän och yrkesinriktad karaktär. Varje universitet och högskola har frihet att själv anordna s.k. fristående kurser. l den mån dessa avser att täcka regionala behov blir högskolan en allt starkare drivkraft i den regionala utvecklingen.

v4 b)

Den sociala rekryteringen till högskoleutbildningen är fortfarande sned. Social bakgrund och studietraditioner i hemmet på-

verkar starkt valet av studieväg och yrkesbana. l alltjämt mycket de regionala högskolorna är dock andelen nybörjare från arbetar-

hem betydligt större än genomsnittet.

Arbetsmarknadsutbildningen har tillkommit för att underlätta

de strukturförändringar som sker på arbetsmarknaden genom att

utbildning åt dem som blivit :arbetslösa eller ge en skräddarsydd riskerar arbetslöshet till följd av utvecklingen inom yrket. Sedan

1986 ordnas all arbetsmarknadsutbildning som uppdragsutbild-

Utbildningen köps huvudsakligen från AMU men också ning.

från annat håll. På många håll svarar komvux på upptlri-igsbasis

för en ganska omfattande arhetsmarknadsutbildning. Uppdragsutbildningen har ökat mycket starkt under de senaste decennierna och kommer sannolikt att bli en allt vanligare form för att organisera studier.

Mellan en och två miljoner förvärvsarbetande beräknas årligen delta i någon form av personalutlüildning och en kraftig expansion

förväntas. Uppgifterna år fortfarande osäkra beträffande personalutbildningens volym och karaktär. Regeringen har nyligen till-

satt en utredning med uppdrag att kartlägga personalutbildning-

ens omfattning och inriktning. Utredningen skall också lägga fram förslag som kan stimulera kompetensutvecklingen i företag och förvaltningar. Den skall i det sammanhanget särskilt uppmärksamma de grupper som riskerar att missgynnas av arbetsgivarnas sätt att fördela personalutbildningsresurserna bland de an-

ställda. Undersökningar visar att anställda med lång utbildning of-

tare deltar i personalutbildning än de som har kort skolutbildning. Både från LO och TCO liksom från AMS har föreslagits att också undervisning i allmänna ämnen, en zillmän kompetenshöj-

ning, skall kunna ingå i ett personalutbildningsprogram.

1.3 Den förväntade

samhällsutvecklingen

Sedan slutet av 70-talet har intresset för framtidsstudier ökat.

Samhällsdebatten har tagit fasta på framtidsforskarnzts rön och bedömningar. Ett genomgående tema i diskussionen har varit att

kunskaper får ökad betydelse i framtiden och att ökade kunska-

per behövs i många nya sammanhang. Forskning och utbildning

blir en allt viktigare förutsättning för regional utveckling och industriell förnyelse. Enligt är det framför allt föl-

folkhögskolekommitténs mening

jande tendenser i den väntade utvecklingen som det finns anled-

ning att ta fasta på när det gäller att bedöma Vuxenutbildningens

och därmed också folkhögskolans framtid. Vårt land blir alltmer beroende av ruveckliizgen i andra länder och kommer i allt närmre kontakt med andra länders kulturer. Vå-

ra internationella kontakter kommer att öka genom den europeiska ekonomiska integrationen och genom den ökade politiska öpi Att

penheten Östeuropa. arbeta i ett annat land kommer att bli

vanligt för alltfler svenskar och alltfler kommer att ha dagliga utlandskontakter i sitt arbete här hemma.

invandringen till Sverige kommer med all sannolikhet att fort-

sätta och kommer att allt sätta

invandrargrupperna tydligare sin prägel på samhällslivet. Sverige kommer att bli ett mer mångkul-

turellt land. Beslutanderätt och ansvar deceniraliseras såväl inom

offentlig förvaltning som i företagen. Redan nu pågår ett målmedvetet arbete på att flytta ned besluten inom stora administrationer och lå-

ta allt fler dela ansvaret. Denna strävan kommer att intensifieras framöver. Målet är att åstadkomma bättre av verksamhestyrning

ten, bättre kvalitet på besluten och större för arbets-

engagemang uppgifterna.

En förnyelse av arbetslivet sker. Stora håller att förändringar på genomföras av arbetsprocesserna i tillverkningsindustrin. En själv-

klar strävan är att få bort

de farliga och hälsovådliga arbetsplat-

serna. En annan är att minska det rutinbetonade arbetet, göra arbetsinnehållet mer omväxlande och Öka det personliga ansvaret i arbetet.

Människors strävan an själva forma sina liv blir mer medveten. Utvecklingen mot ett välfärdssamhälle brukar oftast beskrivas

som en ökning av social och ekonomisk trygghet. Den kan också karakteriseras som en Människors

fortlöpande frigörelseprocess. möjligheter att själva bestämma över sina liv har ökat och kom-

mer att Öka successivt. Detta sker ett friare genom val av yrke, samt bättre möjligheter till ansvar i arbetslivet

självständigt och till personligt engagemang ideellt, fackligt och politiskt. Det sker också genom sättet att bru-

ka den längre fritiden. Intresset ökar för att skaffa

nya kunskaper, tillägna sig nya färdigheter och vidga de egna uttrycksmöjligheter-

na. Det ökade utrymmet för

självförverkligande skapar samtidigt

risker för nya kultur- och att de akti-

utbildningsklyftor genom

vaste och bäst förberedda tar för sig det mesta av de nya möjlig-

heter som skapas. Många kan helt av det ökade medieutfångas

budet och den kommersiella och lockas

underhållningskulturen

till att förneka sin egen Det behövs en motvikt

uttrycksförmåga.

till medieutbudet i form av en förankrad studie- och kul-

folkligt

turverksamhet.

1.4 i

Utbildningsbehov kunskapssamhället

Denna skissartade är inte särskilt Sam-

framtidsprognos originell.

ma och

förutsägelser görs av många kan vara präglade av en all-

deles för stor optimism. Det eftersträvansvärda ur folkhögskolekommitténs är heller inte originaliteten. Det viktiga är synvinkel att som kommittén talar om slutsatsen de samhällsförändringar

ovan alla ställer krav på ökade kunskaper.

Det att beskriva det framtida samhället som ett kunär vanligt Ett motiv för att använda den benämningen är att

skapssamhälle.

allt fler människor i framtiden kommer att arbeta med att sprida och information, att utveckla ny teknik för kommunikakunskap tion och och att genom forskningsarbete skaffa

kunskapsspridning

fram Ett annat motiv för benämningen är att allt fler ny kunskap. blir verksamheter blir beroende av nya kunskaper. Kunskapen som en utvecklande kraft inom allt fler områden. Mängden viktig ökar också ständigt.

tillgänglig kunskap

Ökar människors lust och behov att skaffa l kunskapssamhället

blir i många fall föråltlrade genom

sig nya kunskaper. Kunskaper den snabba och måste regelbundet förnyas. Männiutvecklingen och vana att studera har

skor med en gedigen utbildningsgrund också fått ett intresse av att fortlöpande förkovra sig.

naturligt i arbetsliv och samhälle stimulerar deras lust att lära Utvecklingen

nytt. Den som har brister i sin upplever däremot

grundutbildning

bristerna som ett allt vilket förstärker beallvarligare handikapp, hovet att skaffa sig bättre kunskaper. Tillgodoses inte det behovet bli utslagning ur arbetslivet. kan följden Vuxenstudier behövs därför i framtiden för att tillgodose

många och vitt skilda utbildningsbehov. l kan det bli fråga om fortbildning, vidareutbildning yrkeslivet

eller l och i folkrörelserna blir det

omskolning. organisationslivet

aktuellt med studier och samhälls-

ideologiska probleminriktade studier. De mer individuellt motiverade studierna tar sikte på

som :arbete eller fortsatta

grundkunskaper öppnar väg till nytt

eller innebär rent studier som

studier, personlighetsutvecklande

utvecklar talanger och intressen.

1.5 Kraven på framtidens vuxenutbildning

Den traditionella på vuxenutbildning den att det behövs

synen

en särskild för dem som i ungdomsåren missade

utbildningsinsats därför att skolväsendet var otillräckligt ututbildningschanser Med den blir vuxenutbildningen rimligtvis ett överbyggt. synen fenomen, eftersom utbildningsväsendet byggts ut succes-

gående

sivt och nu för tiden som regel har skaffat sig både ungdomar och innan de börjar arbeta.

grundskole- gymnasieutbildning

sätt att se vuxenut-

Detta är självklart ett alldeles för snävt på

behövs fortlöpande som stimulans både i arbildning. Utbildning bets- och samhällslivet. Den är nödvändig för att vi skall kunna

växa som människor. behövs vid återkommande tillfäl-

Utbildning len livet igenom som ett livslångt lärande.

Därigenom blir ett i ut-

vuxenutbildningen permanent inslag bildningsväsendet och återkommande utbildning en allt viktigare princip för att organisera utbildning.

En som skall kunna de skiftande

vuxenutbildning tillgodose utbildningsbehov som måste

nyss beskrivits ha möjlighet att variera till och form. En sådan variation

inriktning finns i dagens vuxen-

utbildning, men behovet av variation blir sannolikt mer i

påtagligt

framtiden när nya utbildningsbehov skall tillgodoses. Därför finns

det skäl att uppmärksamma behovet av

mångfald.

lnom finns behov av både större

vuxenutbildningen bredd och

större än vad som

specialisering är vanligt i grundutbildningen.

De specialiserade kurserna har sedan länge en framträdande plats i utbudet av och i

vuxenutbildning. Fortbildning vidareutbildning

yrkeslivet gäller som regel mycket specialiserade funktioner. Den-

na typ av utbildning har redan en mycket stor volym och denna

kommer med all säkerhet att Öka i framtiden. Men också den breda utbildningen har en uppgift i ett fortbildoch i det fria

ningssammanhang, bildningsarbetet har den självfal-

let en framträdande plats. Det är mycket som talar för ett ökande behov av allmänorienterande studier. har

Specialiseringen gått långt både i yrkeslivet

och samhällslivet. Den behöver kunna balanseras med kunskaper inom bredare områden

så att sammanhangen inte går förlorade.

När man skall medverka i en beslutsprocess, är det en stor fördel att ha inte bara utan också att vara orienterad

specialistkompetens

inom angränsande Samråd och

kunskapsområden. medbestämmande ökar i många sammanhang: på arbetsplatsen, i det fackliga

arbetet och i politiska Det är lätt att se att

församlingar. många just nu kontroversiella frågor är svåra att komma tillrätta med därför att de kräver en mångsidig en-

kunskap. Miljöproblemen,

ergiförsörjningen, och gentekniken europafrågan är exempel på

detta.

Helhetssyn och sammanhang är för övrigt inte lvara hjälpmedel

vid ställningstaganden. De är behov i sig. Vi lever i en värld med

ett överväldigande utbud av information. fragmentariserad Detta

skapar behov av att bearbeta det som möter oss, kunska-

fördjupa

perna och skapa helhetsbilder. lnom behövs studier som leder

vuxenutbildningen fram till

ställningstaganden. Sådana är nödvändiga både inom

företagen

och i organisationslivet. En bred

allmänorientering kan vara den

första

hjälpen när det gäller att komma fram till en självständig ståndpunkt. Därutöver behövs också kunskap och diskussioner i

rent Denna av

ideologiska frågor. typ ideologiska studier får

litet mycket utrymme i det vanliga skolväsendet och inget alls i

personalutbildningen. Den är i stort sett ensam folkbildningen

om.

När det gäller studier som kan resultera i egna ställningstaganden spelar naturligtvis arbetssättet en viktig roll. Problemorienterade studier i folkbildningens tradition är en lämpligare studie-

form än högskolestudier enligt en kursplanebunden studiegång. I vuxenutbildarens uppgift ingår att motivera människor för studier. Vuxenstudier bygger nästan alltid på frivillighet och de blir framgångsrika om det inte hos deltagarna själva aldrig riktigt

finns en inre drivkraft. För vuxenutbildaren gäller det ofta att väcka intresse för och problem eller att övertyga förnya ämnen enings- eller arbetskamrater om att de skall engagera sig för nål första hand gäller det då att skapa motivation. Den del got nytt.

av vuxenutbildningen som har till mål att utjämna utbildningsmåste ofta inriktas på att väcka ett slumrande studieintres-

klyftor se. Dagens korttidsutbildade har inte sällan negativa erfarenheter

från skolgång. För att nå denna är det vikungdomsårens grupp

tigt att kunna skapa studiemotivation och att arbeta så att denna successivt förstärks. En vuxenutbildning som måste ha skiftande inriktning och form kräver särskilda organisatoriska förutsättningar.

Den eftersträvade mångfalden i utbildningsutbudet förutsätter många olika utbildningsanordnare. En enda myndighet eller orga-

nisation kan inte ensam klara den variationsrikedom som behövs

inom vuxenutbildningen. Många måste vara aktiva på området.

Detta är nödvändigt av praktiska skäl men också från principiella

utgångspunkter. Med den karaktär som vuxenstudierna har är det viktigt att en balans skapas mellan olika studieinriktningar och in-

tressen. Den som det ligger i :irbetsgivarnas in-

personalutbildning

tresse att genomföra måste få en motvikt i form av samhällsfinansierade kompetenshöjande studier så att den enskilde oberoende av arbetsgivarens prioriteringar kan staka ut en egen studieväg.

Vuxenutbildningen har en viktig fördelningspolitisk roll som kan behöva förstärkas när personalutbildningen expanderar. ldeologis-

ka studier av det slag som bedrivs inom vuxenutbildningen måste kunna förankras hos utbildningsanordnare med sinsemellan olika Dessutom är det viktigt med stort utrymme

ideologisk inriktning. för deltagarstyrning så att studiearbetet tar upp de frågor som

människor känner mest angelägna. Det är vidare väsentligt med eu nära samspel mellan alla som Detta bör underlättas att medverkar i vuxenutbildningen. genom det görs en rationell rollfördelning aktörerna emellan. Viktiga samarbetspartner kan sökas också utanför själva vuxenutbild-

ningsområdet, t.ex. kulturinstitutioner som museer och bibliotek, Utbildningsradion och högskolan.

Den framtida vuxenutbildningen behöver i ännu större utän i dag utnyttja för att

sträckning forskarnas specialistkunskaper

de som ställs i studiearbetet. Det gäller både i

ge svar på frågor och i probleminriktade allmänorienterande fördjupningsstudier kurser. Att sprida aktuell forskningsinformation är en gammal

ambition i folkbildningsarbetet som säkerligen kommer att visa

sig alltmer angelägen i framtiden. En stor del av vuxenstudierna riktar sig till människor som redan har en gedigen grundutbildning. Detta får betydelse inte bara för inriktningen utan också för sättet att organisera studierna. Självstudier måste i framtiden kunna användas i större

betydligt

utsträckning som en del i ett utbildningsprogram. Distansstudier

(eller korrepondensstudier), som för några decennier sedan var en

mycket vanlig studieform, börjar komma tillbaka. Med den nya teknikens hjälp blir de både roligare och effektivare.

Återkommande utbildning eller livslångt lärande är sedan länge

en allmänt accepterad princip för att organisera vuxenstudier.

Den utgår från en progressiv syn på utbildning som en utvecklan-

de kraft livet igenom. Den präglas samtidigt av ett rationellt utbildningsekonomiskt tänkande. l stället för att koncentrera all ut-

bildning till en enda allt längre period i ungdomsåren, fördelas

utbildningen över längre tid genom att perioder av utbildning varvas med perioder av yrkesarbete. Studierna kan då lättare anpassas till den enskildes intresse och yrkeslivets krav och blir därigenom kortare, bättre och effektivare. Livserfarenheterna skapar motivation och ökar intresset. Med den väl utbyggda vuxenutbildning som vi har i vårt land

har vi kommit långt när det gäller att skapa för förutsättningar

återkommande utbildning. Däremot har det inte förts sär-

någon skilt ingående diskussion om hur ett långsiktigt och varvat utbildningsprogram bäst kan gestaltas.

Den helt dominerande modellen för planering av en längre studieperiod innebär att först läggs en grund av breda allmånbildande studier och därefter sker steg för steg en allt hårdare speciali-

sering. Det finns enligt kommitténs mening skäl att allvarligt prö-

va alternativ till denna modell, särskilt när det gäller

studiepro-

gram inom ramen för återkommande En mel-

utbildning. växling lan breda allmänna studier och specialisering skulle i många sam-

manhang vara ett bättre alternativ. Den specialiserade yrkeskunbehöver t.ex. under skapen en period av integration sättas in i sitt

större sammanhang i natur och samhälle så att och verkningar konsekvenser kan bli belysta från olika utgångspunkter. Den spe-

cialutbildade behöver orientera inom ett ganska vitt område

sig

för att kunna delta aktivt i samarbete och medbcstämmande

på arbetsplatsen. På samma sätt krävs mångsidiga kunskaper i kombination med fördjupning för den som aktivt vill utöva sin med-

borgarroll.

1.6 Olika slag av vuxenutbildning

Olika har i grunden vitt skilda förutsättningar slag av utbildningar

och syften, något som inte alltid uppmärksammas i utbildningsde-

batten. Detta gäller inte minst vuxenutbildningen.

är ett samlat begrepp för många olika typer

Vuxenutbildning av studieaktiviteter. För kommitténs fortsatta resonemang är det innebörd och karakteri-

nödvändigt att precisera begreppets något sera verksamheterna i fråga.

har årtionden ut mycket

Vuxenutbildningen på några byggts kraftigt, både när det gäller volym och alternativ.

inom komvux, särvux och statens sko- Utbildningen grundvux, har stat, eller kommun som huvudman. lor för vuxna landsting och följer centralt fast- Den finansieras helt med offentliga medel ställda kursplaner.

Också det fria inom sludicjörbzznd och folkbildningsarbetet

finansieras av stat, landsting och kom-

högskolor huvudsakligen muner. Studieförbund och har dock mycket stor folkhögskolor

frihet studieverksamhetens innehåll. att själva bestämma finansieras över ett särskilt anslag i Arbetsmarknadsutbildningcn arbetsmarknadsbudgeten och omfattar kurser som är arbetsmark-

motiverade. Den genomförs som uppdragsutbildning nadspolitiskt av bl.a. gymnasieskolan, komvux och den statliga AMU-gruppen,

som bedriver en självbärande verksamhet genom att sälja utbild-

ningstjänster främst till länsarbetsnämnderna.

inom företagen har fått allt större propor- Personalutbildningen tioner och kan i framtiden tänkas få allt större betydelse för den

enskildes karriär- och utvecklingsmöjligheter. Personalutbildning-

en sker i särskilda former inom företagen och ofta genom anlitaninstitutioner och Men också

de av privata utbildningskonsulter. det allmänna skolväsendets och högskolornas resurser utnyttjas

på uppdragsbasis.

Högskolan börjar få en allt mer utpräglad vuxenutbildnings-

funktion att ordna korta kurser genom de vidgade möjligheterna både till individuella önskemål och företags elsom kan anpassas

ler organisationers behov.

Dessa olika kan med hänsyn till inrikt-

utbildningsalternativ av och avsikten med studierna indelas i tre olika kategori-

ningen er. - studier som öppnar vägar till nytt yrke el-

Kompctensgivande

ler vidare utbildning. Sådana bedrivs i grundvux, komvux, AMU,

högskolan och på folkhögskolor.

- som tillgodoser aktuella behov i arbetsli- Personalutbildning

som utformar i regel

vet. De följer studieprogram arbetsgivaren samråd med facket. Personalutbildningen i viss

efter genomförs

av AMU men för det mesta i det

utsträckning privat regi utanför allmänna utbildningsväsendet.

- Ett som växer fram fritt bildningsarbetc ur medborgarnas individuella och kollektiva intressen. Studieförbunden och folkhögskolorna svarar för detta. Dessa tre typer av vuxenutbildning är representanter för olika utbildningstraditioner som utvecklats sida vid sida. Dessa traditioner kan kallas grundutbildningstraditionen, yrkesutbildningstraditionen och det fria bildningsarbetets tradition. Grundutbildningen - inom vuxenutbildningen den kompetensgivande utbildningen - är en betydelsefull rättighet för den enskilde. Den bidrar till att forma de grundläggande villkoren för samhällslivet. Hur grundutbildningen skall se ut är således ett vitalt samhällsintresse. Därför bestäms dess utformning och omfattning ytterst genom riksdagsbeslut och dess arbetsvillkor blir ständigt föremål för allmän debatt. Yrkesutbildningen i sin moderna form är i stort sett en efterkrigsföreteelse. Personalutbildningen är ännu yngre. Ursprungligen stod arbetsgivaren för yrkesutbildningen genom ett lärlingssystem. Ännu i dag har arbetsmarknadens parter stort inflytande på hur yrkesutbildningen skall se ut, vilket av många skäl ligger i den enskildes intresse. Yrkesutbildning skall kunna resultera i lön och anställning och personalutbildning leda till nya uppgifter inom företaget. Det ligger i både arbetsgivarens och de anställdas intresse att yrkesutbildningen är enhetlig över hela landet och att den dokumenteras genom betyg eller certifikat. Detta ökar rörligheten på arbetsmarknaden. Det fria bildningsarbetet växte fram för att tillgodose behov som ett bristfälligt skolsystem inte förmådde täcka och för att öppna nya och samhällsförändrande perspektiv. Vad föreläsningar och studiecirklar skulle ta upp till behandling bestämde arrangörer och deltagare själva. Bildningsarbetet karakteriserades av frihet och frivillighet och gör så än i dag. Folkbildarna behöver inte ta uppdrag av vare sig arbetsgivare eller samhälle. De lormulerar sina uppdrag själva. Den indelning som gjorts här kan tas till hjälp bland annat när det gäller att bedöma vilken vuxenutbildning som behövs i framtiden. Behovet bestäms av vitt skilda faktorer beroende på vilken typ av utbildning det gäller. Behovet av kompetensgivande utbildning är beroende av hur stor andel i aktuella årskullar som skaffade sig fullständig grundskole- och gymnasieutbildning redan i ungdomsåren. Förändringstakten i arbetslivet har också betydelse. Snabbt ökande kvalifikationskrav skapar behov av en förbättring av grundutbildningen. Behovet av personalutbildning beror på företagens intresse och på arbetsmarknadssituationen. Hur behovet av verksamhet inom det fria bildningsarbetets ram skall uppskattas är till stor del en fråga om politisk vilja. Ställningstagandet beror på hur ett fritt och frivilligt studiearbete värderas rent principiellt. Avgörande är

naturligtvis också vad folkbildningen gör för att skapa intresse och engagemang. har inte till att diskutera hur

Folkhögskolekommittén uppgift

hela den framtida vuxenutbildningen skall dimensioneras. Uppdraget gäller enbart folkhögskolan och en väsentlig förutsättning är att verksamheten i framtiden skall ha samma volym som i dag.

lnom denna resursram är det dock fråga om en fördelning mellan

kompetensgivande kurser - allmänna och yrkesinriktade - och mer renodlade folkbildningsinsatser. l det sammanhanget blir det aktuellt att diskutera vilken roll folkhögskolan kan och bör spela i det fria bildningsarbetet och vad som skall menas med folkbildning i framtiden. En sådan diskussion är angelägen också därför att en proposition om hela vuxenutbildningen, inkluderande ställ-

ningstaganden till folkhögskolekommitténs förslag, är aviserad till

våren 1991.

1.7 Vad är

folkbildning?

Folkbildningsarbetet har en färgstark historia. När begreppet folkbildning först började användas i mitten av l800-talet, betecknade det all utbildning som var avsedd för folket, dvs. både den framväxande folkskolan och de sparsamt förekommande bildningssträvandena bland vuxna i de breda lagren. Vid sidan av

denna utbildning för folket fanns sedan länge läroverk och uni-

versitet främst för de bildade och burgna klasserna. När folkskoleväsendet hade byggts ut, begränsades innehållet i begreppet folkbildning till bildningsarbete för vuxna. Det tog ordentlig fart kring sekelskiftet, först i den liberala arbetarrörelsen och därefter i de framväxande folkrörelserna.

Folkbildningsarbetet var på många sätt en förutsättning för de-

mokratins genombrott i vårt samhälle och samtidigt en konsekvens av demokratiseringen. De första folkbildningsinsatserna

drevs fram av samma krafter som verkade för ståndsriksdagens

avskaffande och de stora folkrörelsernas framväxt.

Genombrottet för ett på folklig grund organiserat bildningsar-

bete skedde samtidigt med den allmänna rösträttens genomförande. Den stora expansionen av verksamheten är dock av betydligt senare datum. Den ägde rum parallellt med den övriga utbildningsexpansionen från SO-talet och framåt. Då hade folkbildningsorganisationerna fått en erkänd plats i utbildningssamhället och anförtroddes både viktiga samhällsuppdrag och betydande statsbidrag. Studieförbund, folkbibliotek och folk-

föreläsningsföreningar,

högskolor bar länge så gott som ensamma upp hela vuxenutbild-

ningsansvaret i samhället. Det var först sedan grundskolereformen

genomförts som vuxenutbildningsmöjligheterna byggdes ut också

på andra sätt. Under sextiotalet startades komvux_ under 70-talet

tillkom grundvux, och också för högskolorna började öppnas människor i arbetslivet genom tillträde och korta målinrikvidgat tade kurser. Folkbildningen har därigenom blivit en aktivitet bland många andra inom Den vuxenutbildningen. har i gengäld vidgat sitt arbetsfält, framför allt inom kulturområdet. 70-talets kulturreformer förutsatte insatser för att folkbildningsorganisationernas bredda kulturintresset. På motsvarande sätt hade 60- och 70-talens vuxenutbildningsreformer förutsatt deras medverkan för att utjämna utbildningsklyftor. l dag är studieförbundens och folkhögskolornas kulturverksamhet av betydande och omfattning folkbildningsarbetet har därmed två naturliga grenar: kultur och utbildning. Den aktivering som skett under de senaste decennierna reser krav på definierade roller och motiverade mellan olika gränser tyav verksamhet. verksamhet måste per Varje ha sin egen tydliga identitet om samspelet skall fungera bra. Behovet av identitet gäller inte minst folkbildningen som verkar fritt och med mycket stor initiativrätt och därigenom kan utvecklas i många olika rikt-

ningar. Folkbildningsbegreppet behöver med andra ord definieras och det måste ske med utgångspunkt från Det färdagens verklighet. gas fortfarande alltför mycket av sin händelserika historia. Ä andra sidan är till sin karaktär så allfolkbildningsbegreppet mänt att det är mycket svårt att exakt bestämma dess innebörd. Fortfarande är det naturligtvis rätt att påstå att allt som görs för att höja kunskapsnivån hos stora grupper medborgare är en folk-

bildningsinsats. Den nu snart tolvåriga är ungdomsutbildningen - en programledare en folkbildningsinsats som intressera lyckats många TV-tittare för en seriös programserie kan med rätta kalla

sig folkbildare. Vad som däremot går att definiera är vilka som är uppgifter specifika för folkbildningen, dvs. vad tack vare folkbildningen bakgrund, organisation och erfarenheter har bättre förutsättningar att uträtta än andra aktörer på utbildningsområdet. Det finns många olika tillvägagångssätt när det gäller att söka beskriva vad som är särmärke. Ett folkbildningens vanligt sätt har varit att ange

målgruppen. Folkbildning skulle i så fall vara likty-

digt med utbildningsinsatser för dem som har en kort och brist-

fällig grundutbildning. Utbildning för dessa grupper har under lång tid tillhört det mest centrala i och komfolkbildningsarbetet mer att göra så också i framtiden. Men den hela utgör långtifrån folkbildningen. En avgränsning till målgrupp blir alltför snäv. En stor del av de klassiska i folkbildningsträvandena anslutning till folkrörelsernas samhällsstudier och idédebatt skulle till exempel falla utanför med sådana gränser. Lika svårt är det att definiera enbart folkbildning med hjälp av arbetssättet. Studiecirkeln har fått för länge tjäna som symbolen

eftersom den är folkbildningens egen arbetsform. folkbildning

Den är däremot långtifrån den enda arbetsformen i dagens folk-

bildningsarbete.

Mer rättvisande blir avgränsningen genom en begreppsdefini-

tion.

Man kan till att med folkbildning menas en fri, exempel påstå

studieverkzsanthet som syftar till att ge all- :vi/lig, deltagarstyrd som anordnas den av männa kunskaper och färdigheter, utanför stat och kommuner organiserade tubildningen och som ger utrym-

me för ideologisk profilering. Denna definition det mesta, men den saknar konkrerymmer tion. Den om vad folkbildningen kan utger ingen föreställning rätta och vilket värde den kan ha. l och för eller kommmunernas sak sig är det inte statsmaktens att tilldela den fria Men när resurser för folkbildningen uppgifter. folkbildning skall motiveras, är det ändå nödvändigt att ge en fö-

reställning om vari insatserna kan bestå. Begreppsdefinitionen

ovan behöver därför med en beskrivning av den roll kompletteras

som bildningsarbetet kan spela i utbildningssamhället.

l kommitténs fortsatta används begreppet ”det fria resonemang med folkbildning. Ordet

bildningsarbetet parallellt begreppet

som nyss visats, att användas tidigt och assofolkbildning började, cieras lätt med det katederföreläsande som var vanligt i folkbild-

barndom. Det fria bildningsarbetet betecknar på ett bätt-

ningens re sätt vad det faktiskt är om i dag, nämligen en i stor ut-

fråga

studieverksamhet i fria former. Det fria sträckning deltagarstyrd kan också ses som en parallell till den fria kulbildningsarbetet turverksamheten i teater-, dans- och musikgrupper, en verksamhet som också den utvecklas fritt och utanför kulturlivets institu-

tioner.

1.8 Det fria i framtiden

bildningsarbetet

för en diskussion om vad folkbildningsuppgiften Utgångspunkten innebär för framtiden måste vara kunskapssamhällets många skiftande behov som de beskrivits inledningsvis. Många av dessa kan

inte utan folkbildningens fria arbetssätt, ideella engatillgodoses

och organisatoriska kraft. Enligt kommitténs bedömning

gemang behövs folkbildningsinsatser i framtiden framför allt inom följan-

de områden.

Studier som växer ur deltagarnas intressen och behov

fram

Utbudet av vuxenutbildning måste, som förut sagts, kännetecknas av Det är då av vilka som har in-

mångfald. principiell betydelse över Det behövs ett deltagarinflytande i

flytande inriktningen.

vuxenutbildningen både när det gäller arbetsformer och innehåll för att studierna skall få en som svarar mot

inriktning medborgar-

nas behov.

inflytandet kan i folkbildningsarbetet ske på ett renodlat sätt

genom att grupper av deltagare tar egna initiativ till att starta

kurser. Detta är vanligt inom studieförhunden och på folkhögsko-

lorna. Initiativ av detta slag har verkat som

många gånger förnyande kraft. Ett aktuellt exempel år gräv-dåir-du-står-cirklarna

som Öppnade ett viktigt nytt verksamhetsfält i

bildningsarbetet och ledde till att många människor inom

engagerade sig varaktigt helt nya intresseområden.

Deltagarinflytandet kan också ta sig uttryck på ett mera marknadsmässigt sätt genom att intresserade anmäler sig till kurser och

cirklar som arrangörerna bjuder ut. Denna metod är inte folkbildningen ensam om. Den är gemensam för alla av vuxenuttyper bildning. Folkbildningen har dock större frihet än andra när det gäller att utforma utbudet. Den kompetensgivande vuxenutbild-

ningen - med undantag för folkhögskolan - är kursplanestyrd och

personalutbildningen måste anpassas efter arbetslivets och produktionens krav. år fria sek-

Folkbildningen vuxenutbildningens

tor. Den kan vara snabbast ute när det gäller att knyta an till ak-

tuella händelser och fånga upp nya intressen.

Studier som uppmuntrar till .ställningsragaizdc och

beslutsfattande

Kommittén har tidigare talat om behovet av allmänorienterande

studier som en motvikt mot den specialisering som skett och sker både i arbets- och samhällslivet. föder behov av

Specialiseringen

helhetsbilder och sammanhang. Specialisterna - och till dem hör allt fler i det moderna samhället - behöver vidga sitt synfält och

lyssna på dem som har erfarenheter från andra områden.

Den som vill utnyttja sin medbestämmanderätt i arbetslivet och

sin rätt att påverka i samhället måste utvecklingen idag ha goda

kunskaper. Dagens problem är inte enkla och endimensionella.

De måste belysas från många olika håll. ställningstagande kräver mångsidig kunskap. Specialistkunskaper skall utnyttjas, men de

måste kompletteras med gränsöverskridande och problemorienterade studier. Denna typ av studiearbete har sedan länge utvecklats

just inom folkbildningen.

Studier av ideologier och livsåskådningar

Det är inte bara kunskaper som påverkar beslutsfattandet och ut-

i samhället. ldéer och också vecklingen ideologier spelar en viktig roll.

Folkbildningen har alltid ägnat stort intresse åt ideologier och

livsåskådningar. Det har sin förklaring i att den till mycket stor

del har varit folkrörelseförankrad. Folkrörelserna har länge, till stor del med hjälp av folkbildningsarbetet, präglat svenskt demokratiskt liv. De har medverkat

till att viktiga samhällsfrågor har kunnat diskuteras i vida kretsar och att många människor har fått vara med att skapa opinion och påverka beslut. Undersökningar har på sistone visat hur medlemsaktiviteterna i

så gott som alla ideella folkrörelser minskar. Orsaken till detta är ännu så länge föga analyserad. Den kan vara bristande intresse och engagemang men också missnöje över att arbetsformer inte förändrats i takt med tidens krav. i de ideella folkrörelserna - in- En försvagning av aktiviteten kluderande de politiska partierna - skulle innebära en allvarlig

försvagning av demokratin. Något sådant kommer säkert inte att

ske utan allvarliga ansträngningar att förnya och vitalisera. Det är visserligen nödvändigt att acceptera att intressen förskjuts mot nya idéer och organisationer och att arbetssätten förändras radikalt. Folkrörelse-Sverige kan inte se likadant ut decennium efter decennium. Men det är svårare att acceptera att det ideella engagemanget allmänt sett försvagas och att den breda folkliga förankringen upphör. Det fria bildningsarbetet har en viktig roll att spela i en förnyelseprocess inom folkrörelserna. Det har resurser att genomlysa

grundfrågorna och pröva nytt. Under lång tid var folkrörelserna

rekryteringsbas och uppdragsgivare åt folkbildningen. Det är inte

otänkbart att vi går mot en tid med omvända roller, då bildnings-

arbetet blir kraftkällan i ett organisationsarbete som söker sig nya vägar. Kunskaper har alltid spelat en viktig roll i folkrörelser som vill

påverka samhällsutvecklingen. Nya rörelser som miljörörelsen och

kvinnorörelsen arbetar med ny kunskap som vapen. Det egna kunskapssökandet har en central funktion i folkrörelsearbetet.

Studier som breddar kulturintrcsxei och skapar förutsättningar för

en folklig kultur

Kulturfrågor har alltid spelat en central roll i det fria bildningsar-

betet. Under 70- och 80-talen har kulturens roll förstärkts och studieförbund och folkhögskolor är i dag viktiga aktörer i det svenska kulturlivet.

lnom utbildningsområdet får kulturfrågorna ingenstans så stort

utrymme som inom bildningsarbetet. Kulturaktiviteterna har vis-

serligen på sistone fått allt stiörre uppmärksamhet i grundskolan

och gymnasieskolan och en utveckling i denna riktning kommer

förhoppningsvis att fortsätta. Men ungdomsutbildningens huvud-

uppgift måste ändå vara att ge och ett

baskunskaper grundlägga intresse. Fördjupningen och av intressena måsvidareutvecklingen te ske på andra sätt och i form

av frivilliga aktiviteter. Kulturintresset växer och utvecklas successivt under

påverkan

av livserfarenhet och mognad. Studier inom konst och kultur är därför mer än mycket annat en Med

livslång process. utbildnings-

politiska termer beskrivs denna studieverksamhet som ett i

inslag personlighetsutvecklingen. l realiteten har den dock mycket sällan

bara med det strikt personliga att göra. Studier som utvecklar talanger och färdigheter stärker självkänsla, identitet och kreativitet

och påverkar därför också och yrkesinsats samhällsengagemang.

Studier av konst och kultur försvarar sin plats i en återkommande utbildning även om studiernas för skulle vara

inriktning övrigt

teknisk eller ekonomisk. Kulturverksamheten inom har

folkbildningen många olika for-

mer. Den kan gälla att lära människor att använda

konstnärliga

uttrycksmedel i eget skapande, att sprida kunskap om konst och kultur eller att förmedla

kulturarrangemzing.

På senare tid har en omfattande amatörverksamhet vuxit fram i vårt land, till stor del tack vare

folkbildningen. Förhoppningsvis

skall verksamheten kunna växa och utveckla en modern tradition

av folklig kultur. Härigenom

skapas en motkraft till den tilltagande och av

kommersialiseringen teknokratiseringen kultur- och

samhällsliv.

Sammanfattningsvis kan sägas att det fria bildningszirbetet be-

hövs inom framtidens en

vuxenutbildning för att garantera mång-

fald i

utbildningsutbudet med utrymme för ideologiskt profilerade

studier, för au skapa utrymme för problemorienterade och gränsöverskridande studier, för att stärka det ideella i engagemanget

utbildning och kulturliv,för au bredda kulturintresset och utveckla en folklig kultur och för att stärka folkrörelserna och demokratin. Det fria bildningsarbetets tradition skall utvecklas

och förnyas

genom nya verksamhetsformer och nya åtaganden.

1.9 i framtiden

Folkhögskolans uppgifter

Folkhögskolekommitténs huvuduppgift är att granska folkhögsko-

lornas verksamhet i förhållande till den verksamhet som bedrivs

på annat håll inom det zilltmer välutvecklade allmänna utbildningsväsendet. En utgångspunkt har varit

att ett system med pa-

rallella utbildningar skall undvikas. Kommitténs har där-

uppgift med blivit att försöka beskriva roll inför

folkhögskolans speciella

framtiden. För att finna denna roll har kommittén fört en diskussion om utbildningsväsendets framtid och om den förväntade samhällsut-

vecklingen. Kommittén har försökt göra en av vilka uppskattning nya kunskapsbehov som kommer att uppstå och inom vilka områ-

hand blir märkbara. l det sammanhanget har den dessa i första det funnits anledning att mot varandra väga behoven av kompe-

personalutbildning och ett fritt bildningstensgivande utbildning,

arbete. Detta är tre som till inriktning skiljer utbildningsformer

från varandra att det finns skäl att påstå att de byg-

sig så mycket

skilda utbildningstraditioner. Med tanke på att folkhögskoger på

roll inom det fria har det

lan länge haft en viktig bildningsarbetet

att konkretisera inom

varit särskilt angeläget framtidsuppgifterna

detta verksamhetsfält.

Den svenska är en uppskattad och framgångsrik

folkhögskolan med har kunnat skaffa

skolform djup folklig förankring. Många

och ett utvecklande arbete tack vare att

sig en grundutbildning

funnits. På senare år har en växande skara männi-

folkhögskolan

de korta kurser skor kommit i kontakt med folkhögskolan genom som skolorna haft möjlighet att bedriva. Det har inneburit att nya

fått tillfälle att lära känna folkhögskolan. grupper om att med sin

Det råder i dag en stor enighet folkhögskolan

och behövs också i

pedagogiska öppenhet mänskliga generositet framtiden. Samtidigt är det ett faktum att uppgifter som länge va-

nu har övertagits av det allmänna rit centrala för folkhögskolorna skolväsendet. Merparten av dagens ungdomar får redan i grund-

skolan och den grundutbildning som det länge gymnasieskolan var folkhögskolans stora uppgift att förmedla. Folkhögskolan har emellertid visat stor förmåga att förnya sig. Sin frihet har den brukat till att göra sig nyttig på pedagogiska

Under 70- och XO-talen har det vuxit fram en ny nya områden. av skola som utan att

typ lyckats förnya folkhögskoletraditionen

förlora kontakten med det bästa i det som varit. Folkhögskolan är

i utbildningssamhâllet. på väg att spela en helt ny roll Kommittén har tidigare beskrivit de tre utbildningstraditioner

som utvecklats med varandra inom det svenska utbild-

parallellt

och det

ningsväsendet, grundutbildningens, yrkesutbildningens

fria traditioner. Den oberoende ställning som bildningsarbetets hör hemma inom det fria

folkhögskolan har, gör att den i princip

bildningsarbetet. Folkhögskolan har dock alltid spelat en viktig

roll när det att och kompetensgivande gällt ge grundutbildning

kurser. l realiteten bestod folkhögskolans insats länge huvudsakli-

i samhället.

gen i att förstärka grundutbildningen

Även under de närmaste decennierna har folkhögskolan enligt

mening viktiga uppgifter när det gäller folkhögskolekommitténs

förmedla i allmänna ämnen. Det

att grundläggande utbildning finns fortfarande stora grupper i vårt land som saknar grundsko-

och ännu fler som saknar den numera leutbildning naturligtvis allt Det handikapp som en svag

vanligare gymnasieutbildningen.

alltid kommer att bli än mer märkbart i

utbildningsgrund varit,

framtiden när den kommunikationen blir allt viktigare

språkliga

och i beslutsprocesser kräver allt bättre allmänoriendeltagandet att anpassa studierna efter deltering. Folkhögskolans möjligheter

tagarnas intresse och erfarenheter liksom deras förmåga att skapa studiemotivation är ovärderliga tillgångar när det gäller att utjäm-

na utbildningsklyftor.

insatsen för att ge grundutbildning och kompetensgivande kur-

ser är dock inte längre den dominerande inom folkhögskolan och kan ännu mindre vara så i framtiden.

Många folkhögskolor har under den senaste tioårsperioden tagit på sig allt fler yrkesutbildande uppgifter utöver fritidsledarut-

bildningen, som de haft ett uttalat uppdrag att bedriva. Enligt folkhögskolekommittens mening måste folkhögskolan

anses ha begränsade förutsättningar att bedriva det slag av yrkes-

utbildning som, om den skall bli tillfredsställande, måste utformas enligt arbetsmarknadens krav och vara så gott som Iikformig över hela landet. Sådana utbildningar skulle inskränka folkhögskolor-

nas frihet och på sikt omvandla skolformen. De skulle i de flesta

fall behöva genomföras med hjälp av utifrån kommande experter och i alltför hög grad ge skolan en roll av administrativ utbildningsanordnare. Däremot är sådan yrkesutbildning mer lämpad för folkhögskolan som tillvaratar skolornas kunnande och erfarenheter och som inte begränsar skolornas frihet. Detta gäller i högsta grad utbildning för folkrörelsernas behov men också för olika mer eller mindre yrkesbetonade roller i det fria bildningsarbetet. Kommittén har inledningsvis försökt att beskriva krav och för-

väntningar på vuxenutbildningsinsatser i framtiden. Bland dessa

finns gamla krav som i framtiden kommer att resas med

förnyad styrka men också nya uppgifter. Det behövs mer studier som ger allmänorientering och syftar till att skapa helhetssyn och sam-

manhang. Det behövs problemorienterade kurser och ideologiska studier som led i personliga ställningstaganden. Aktuella händelser och problem behöver kunna belysas med hjälp av nya kunska-

per och forskningsrön. Demokratins arbetsformer behöver för-

stärkas. Folkrörelsernas idé- och ledarutveckling behöver stödjas.

Det växande intresset för konst- och kulturfrågor skapar nya ut-

bildningsbehov. Dessa utbildningsbehov kan i viss mån tillgodoses genom komvux- och gymnasieskolekurser eller inom ramen för den allt friare och initiativrikare högskolan. Men det är ändå inom det fria

bildningsarbetet som denna typ av studier närmast hör hemma.

Endast där finns den frihet, den vittförgrenade organisation och den folkliga och ideologiska förankring som behövs. Folkhögskolorna bör i framtiden kunna ha viktiga funktioner som kraftcentra i det fria bildningsarbetet. Folkhögskolorna har

säregna resurser för insatser på detta område - en stimulerande

miljö, en kunnig och fast lärarstab och en i detta sammanhang mycket värdefull pedagogisk tradition.

De arbetsuppgifter som här avses är inte på något sätt nya för folkhögskolan. De har introducerats successivt under 70- och 80-

talen. Profilerade ämneskurser har givit folkhögskolan en mer renodlad folkbildarroll. En omfattande praktiskt-estetisk verksamhet har under denna tid blivit ett nytt särmärke. En bred kortkursverksamhet har resulterat i värdefulla kontakter i organisa-

tionsvärlden. Det är på dessa nyvunna erfarenheter som framti-

dens folkhögskola bör bygga. Sammanfattningsvis har folkhögskolorna även i framtiden vik-

tiga när det gäller att ge en grundutbildning åt dem som uppgifter

saknar grundskole- eller gymnasieutbildning. De bör utveckla si-

na ämnesinriktade specialkurser och vara beredda att ta på sig uppgifter i det fria bildningsarbetet. insatserna på yrkesut-

nya bildningens område bör koncentreras till utbildning för folkrörelsernas behov och för olika yrkesroller inom det fria bildningsarbetet. Utvecklingen under de senast årtiondena har inneburit att folkhögskolorna i ökande utsträckning har profilerat sin verksamhet. Denna utveckling bör fortsätta. l framtiden när uppgiften att ge - i stort sett likadan landet över - blir mindre

grundutbildning

dominerande och folkbildningsinsatsen mer framträdande, är det och nödvändigt med arbetsfördelning och ökad variation

naturligt

skolorna emellan. Skolorna kommer i framtiden mer än hittills att själva behöva motivera sin existens genom att göra verksamheten angelägen och

efterfrågad. De måste koncentrera sina krafter på det som kan bli

deras särart och styrka. Varje skola bör, under medverkan av huvudman utarbeta ett eget verksamhetsprogram, i viloch styrelse, ket målet med verksamheten kommer till klart uttryck. Kurser av olika karaktär och längd bör kunna ge impulser åt varandra och förenas till en pedagogisk helhet.

Folkhögskolorna måste också mer än tidigare eftersträva förankring i den kringliggande bygden eller inom den organisation

som år dess huvudman. Skolorna kan därigenom utvecklas till kraftcentra i folkrörelser och bildningsarbete och få en växande betydelse för den regionala utvecklingen. För att lättare klara de uppgifter som väntar i framtiden bör huvudmännen och skolornas styrelser och personal ges större frihet att utforma verksamheten och anförtros ett större självständigt ansvar.

l det följande behandlas mer utförligt frågorna om folkhögsko-

lornas framtida uppgift, ansvar och ställning.

2 Ett brett kursutbud med

tydlig

folkhögskoleprofil

2.1 Kursutbudets allmänna karaktär

2.1.1 Inledning

Kommitténs har varit

huvuduppgift att överväga folkhögskolornas

framtida roll och uppgifter i förhållande till andra

utbildningsan-

ordnare. De slutsatser som övervägandena lett fram till har över-

siktligt redoviszits i det föregående.

Folkhögskolornzt behövs också i framtiden och särskilt som

dy-

namiska delar av det fria hildningsarbetet - det är den allra viktigaste av dessa slutsatser. De behövs som instrument vid sidan av övrig vuxenutbildning för Överbryggande av :nllmäitnzt utbildningsklyftor och utbildningsskillnader. De behövs för folkrörelsernas,

föreningslivets och kulturlivets utbildning av ledare och funktio-

närer. De behövs också för viss

yrkesutbildning. En grundläggande förutsättning för att skall folkhögskolorna

kunna hävda sig i framtiden såsom utbildningsinstittntioner. vilka

huvudsakligen tillhör den fria bildningsverksamheten men också

den

kompetensgivande vuxenutbildningen, är enligt kommitténs mening att de behåller och vidareutvecklar sin traditionella särart

och att de utgör klart :alternativ till urskiljbz-tra det övriga skol-

och utbildningsväsendet. De mäste med andra ord framträda med en mycket tydlig folkhögskoleprofil.

Av det som utgör särart fak-

folkhögskolornas (se kommitténs

ta- och dehattbok SOU 1989:97 sid. 25-28) vill kommittén här särskilt framhålla skolornas möjligheter att snabbt sitt anpassa

kursutbud efter samhällsutvecklingens krav och efter kursdelta-

garnas skiftande behov och önskemål samt att mycket flexibelt organisera och genomföra sin verksamhet. Kommittén vill också särskilt framhålla skolornas rätt till ideo-

logisk profilering, deras frihet från centralt fastståilltla läroplaner, studieplaner och kursplaner samt den hänsyn till kursdeltagarnas individuella förutsättningar och behov och till deras att påvilja verka studieplaneringen som är mer utpräglad pä folkhiâgskolornzt

än i det allmänna

utbildningsväsendet.

SI

Nämnda särarter det lättare för folkhögskolornzi än för gör andra skolor att samarbeta med studieförbund och andra grenar av de fria bildningsarbetet liksom med olika kulturinstitutioncr.

2.1.2 Allmän medborgerlig bildning

Den framtida av lolkhiigsktilornzis verksamhet som inriktning

kommittén här ovan och i inledningshipitlet pekat på som lvåde

önskvärd och väl i linje med (lirektivens ord om att möjlig, ligger kärnan i verksamheten även i fortsättningen skall vara att ge allmän medborgerlig bildning. lnnan kommittén i det följande närmare konkretiserar vad den förordade kommer att betyda för folkhögskolornas inriktningen kursutbud, vill den emellertid först beröra innebörden av begrepmedborgerlig bildning och i samband därmed dess repet allmän levans för vår tid. Det finns så mycket större anledning att göra detta som den

närmast folkhögskoleutredningen utan någon närmare föregående och diskussion föreslog att begreppet borde utgå som över-

analys bestämning av folkhögskoloinas syfte. Formuleringen

gripande

kunde upplevas som föråldrad, den var zilltför oklar när det gällde som skulle ha i kulturliv och

att ange den uppgift folkhögskolan

utbildningssamhålle, och den lånade sig i alltför hög grad till sub-

jektiva tolkningar (SOU l97bzlb sid. l20 f).

remissinstanser såsom Slilll., SHil-L Rl() och folk- Tunga ville emellertid behålla den gamla formule-

bildningsutredningen ringen. l den proposition som utredningens arbete utmynnade i,

delade deras mening. Föredraganden fann inte formuregeringen vare eller oklar. Dessutom kunde det vara leringen sig föråldrad

viktigt att framhålla kontinuiteten i folkhögskolans utveckling

1976/77155). Riksdagen hade samma mening.

(prop. Den kontinuitet som syftade på var den att folkföredraganden högskolan ända sedan en mer representativ åindamålsbestâ-imning första formulerades - det var på ett riksmöte med folkgången M06 - har haft till huvuduppgift att medhögskollärarföreningen dela allmän medborgerlig bildning. Därmed zivsågs främst huma-

nistiska och naturvetenskapliga ämnen med stor vikt vid landets historia och samhällsförhållznnden. infördes i

Denna ändamålsbeståimning så gott som ograverad

den första förordningen för folkhögskolan, utfärdad l9l9. Men där tillkom ett tillägg: Izzövcr allmän medborgerlig bildning kunde praktiska kunskaper och färdigheter som folkhögskolan ge sådana kan ge eleverna ökad (Iuglighel i deras lcvnadsyrkc. allmän »icdburgvrlig bildning var vid den hår tiden Uttrycket i svenska skolförfattningar. l)et hade stått

ingalunda någon nyhet

som ändamål och Iäroverken

övergripande syfte för de :ilhnämia

och realskolorna i alla läroverksstadgoi från och med l820. l)et

stod kvar ännu i l933 års läroverksstadga, som gällde fram till 1954. Också den obligatoriska folkskolan hade, :alltsedan sin tillkomst 1842, haft meddelande av :illmän medborgerlig bildning som huvuduppgift även om det inte uttryckligen angivits i

författnings-

text.

Även för den folkbildningsverksamhet bl.a. studiecirklar

genom som växte fram inom folkrörelserna, hade allt från början spridandet av allmän varit medborgerlig bildning en huvudu|)pgift.

Innebörden av begreppet allmän medborgerlig bildning var mycket entydig. Med allmän avsågs sådan bildning som var gener-

ell till sin karaktär och inte specialinriktad. Allmän för-

bildning

medlades av folkskolorna och de allmänna läroverken. l de allmänna läroverkens gymnasiedel och vid universiteten meddelades därutöver en mer vetenskapligt inriktad bildning samt sådan bildning som erfordrades för vissa statsämbeten. Vid yrkesskolor och

fackhögskolor, såsom verkstadsskolor, handelsgymnasier, tekniska skolor och högskolor, gavs specialutbildning av olika slag, och däribland yrkesutbildning. Med medborgcrlig avsågs en sådan inriktning av undervisningen

att en god medborgaranda skulle utvecklas. De studerande skulle ges sådana kunskaper och färdigheter som fordrades för att de

som vuxna medborgare pä ett tillfredsställande sätt skulle kunna

fullgöra sina skyldigheter och ta tillvara sina rättigheter. Men unskulle också väcka och utveckla dervisningen en samhällelig ansvarsanda och en vilja att slå vakt om de fri- och

medborgerliga rättigheterna, att påta sig förtroendeuppdrag och att göra andra

insatser för allmänt väl.

Ämnesmässigt sett omfattade folkskolans och de ;allmänna läro-

verkens allmänna och medborgerliga förutom

bildning språk (åt-

minstone svenska) och matematik

huvudsakligen humanistiska,

Samhällsorienterande och naturorienlerande ämnen. De samhällsorienterande ämnena - främst historia med samhällslära eller

medborgarkunskap samt geografi - hade en frarntrâidantle plats.

För folkhögskolornas del har även i förordning-anala efter l9l9 ändamålet och huvuduppgiften sagts vara att meddela allmän medborgerlig bildning. Som en konkretisering av innebörden i ut-

trycket angavs i fr.o.m 1919 till M58 vilka ämnen

förordningarnzi som obligatoriskt skulle ingå. Det var modersmålet och dess litte-

ratur, historia, samhällskunskap, geografi, matematik och natur-

kunnighet med hälsolära, sång samt gymnastik- och idrottsöv-

ningar. l andra årskursen kunde andra ämnen fä förekomma be-

roende på skolans särskilda syfte, bl.a. l 1958 års hushållsgöromål. förordning tillkom psykologi och musik (i stället för och säng),

ämnet naturkunnighet specificerades i fysik, kemi och biologi med hälsolära. l skolrelormarbete

efterkrigstidens fastslog regeringen och riks-

dagen vid flera tillfällen att folkhögskolorna borde ha till :alltjämt

5 .l

att meddela allmän medborgerlig bildning och inte huvuduppgift 1967:85 om en reatt ge yrkesutbildning (se t.ex. propositionen formering av l den som efter riksgymnasieskolan). proposition, blev för 1958 års förordning, förklaradagsbehandling grundvalen att folkhögskolan kunde i allmänna dvs. de föredraganden ämnen, i ej ämnen, kunskaper som behövdes för yrkesspecifika ge sådana inträde till vissa yrkesutbildningar (prop. 1957:146). Formuleringen av ändamålsparagrafen blev i den nya folkhögskoleförordningen 1977 något annorlunda och mindre bestämd än tidigare. Folkhögskolan skulle ha till uppgift att främja allmän medborgerlig bildning, hette det. Därutöver kunde den i begränsad omfattning ge även yrkesinriktad utbildning under förutsättatt det skedde i överensstämmelse med det som föreskrivits i ning fråga om verksamhetens innehåll och form. främsta ändamål och uppgift har alltså hit- Folkhögskolornas tills i stadgor och förordningar varit att ge all/niin mezlborgerlig bildning. Därutöver har de fått ge viss yrkesinriktad utbildning. Det är självklart att innehållet i den allmänna medborgerliga bildningen ständigt förändras och volymmässigt ökar med tidens gång. Således ingår numera naturligtvis de viktigaste resultaten på den vetenskapliga forskningens allt vidare fält liksom kännedom om teknikens många nya landvinningar. Men där ingår också orienterande om energifrågor, om miljöproblem, om kunskaper vårlds- och samhällsekonomin, om internationella förhållanden, om och tro hos andra folk, om etiska frågor etc. Detsamreligion ma gäller allmän mediakunskap och allmän datakunskap. Med just den allmänna datakunskapen som exempel kan sägas att sådana fördjupade och specialiserade kunskaper och färdigheter som och däremot inte kan sägas programmering systemering tillhöra den allmänna bildningen. De får föras till medborgerliga yrkesutbildningen. l vårt nuvarande utbildningssystem svarar grundskolan för huatt en grundläggande allmän medborgerlig vuduppgiften ge alla bildning i betydelsen vad :illa medborgare i vårt land behöver ha av kunskaper och färdigheter för att kunna fullgöra sina skyldigheter och tillvarata och för att kunna samsin rättigheter påverka hällsutvecklingen. Där ges numera ingen specialinriktad utbildning och ingen yrkesutbildning. Denna grundläggande allmänna medborgerliga bildning breddas och fördjupas i gymnasieskolan som dessutom ger specialinriktad utbildning, t.ex. yrkesutbildning eller utbildning som förbereder för inträde vid olika fack- eller specialhögskolor såsom musikhögskolor, tekniska högskolor etc. På av att samhällsfrågorna blivit så komplexa och månggrund fasetterade kan emellertid med fog påstås att den. som aktivt vill påverka samhällsförhållandena, i allmänhet behöver kunskaper

och färdigheter i allmänna ämnen utöver (lem som som grundskolan ger.

2.1.3 En nytt synsätt kursuthudets på indelning

Som en av följtl inledningskapitlcts rekommendationer heträffzinde folkhögskolornzis framtida roll och och av vad som uppgifter här ovan sags om att folkhögskolans huvuduppgift ge allmän medborgerlig lvildning har kommittén kommit till uppfattningen att ett nytt synsätt bör kursutbudet och (less inde|« tillämpas på ning i olika slag av ämnen.

Den nuvarande i allmän indelningen kurs, allmän kurs med särskild inriktning och särskild linje från ctt mera utgår strikt linje- och efter kursindelningstänkzinde kursernas innehåll och karaktär och tar inte till tillräcklig hänsyn utbildningens syften eller till behovet av hos olika utbildning målgrupper. (Definitioner, kriterier, regler och villkor för dessa olika och linslag av kurser jer har föreskrivits av SÖ. De återges i SOU l98*):*)7 sid. 2l-22.) l stället bör kursutbud folkhögskolans principiellt ses som i grunden ett enda med en kärna av allmänna ämnen eller studie-

områden. Denna kärna avser att och ge kunskaper färdigheter som numera hör ingå i en allmän Genom medborgerlig bildning. fördjupning av olika ämnen, ämnesområden eller studieområden kan specialinriktade kurser utvecklas för att tillgodose kursdeltagares önskemål om att skaffa och att utveckla sig nya kunskaper sina personliga Genom tillförande färdigheter. av yrkesinriktade ämnen, ämnesområden eller studieområden kan yrkesförberedande, eller för förberedande kurser yrkesutbildning skapas. Indelningen av kursutbudet bör sedan ske efter två principer. Den ena tar hänsyn till kursernas syfte, t.ex. att ge kompetensgivande allmän utbildning, att ge fördjupning inom något specialområde eller att ge yrkesinriktad Den andra utbildning. principen beaktar olika målgrupper, t.ex. korttidsutbildade. ledare och funktionärer inom rörelser och organisationer eller yrkesutövare inom fritids- och kultursektorn.

Denna syn på kursutbudet och dess indelning (överensstämmer nära med de resonemang som förts i om olika inledningskapitlet slag av vuxenutbildningar.

2.1.4 överväganden och

förslag

Utifrån här förda resonemang och angivna principer bör kursutbudet för framtiden indelas sätt: på följande l. Allmänna kurser för i första hand dem som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning. 2. Specialkurscr av fördjupningskaraktåir.

3. Yrkcsinriktade kurser inklusive kurser för lcdar- och funktionärsuppgifter inom kultur- och fritidssek-

organisations-,

torn.

För kurser bör inte några centralt fastställda folkhögskolornas eller finnas. lnte heller irågra centralt fast-

läroplaner studieplaner

ställda beträffande innehållet och studiegången bör finnas

regler i de fall kurserna eller beutom avses ge bestämda kompetenser De villkor beträffande längd och innehåll, som då hörigheter. måste gälla, behandlas i avsnitt 9 i detta kapitel. Vid reformeringen av folkhögskolorna 1977 föreskrevs att varje

skola för att vara årligen skall genomföra statsbidragsberättigad

minst en kurs om 30 veckors längd eller minst två till varandra anslutande kurser om vardera minst 15 veckors längd. Kurserna skall kännetecknas av ett brett skall ha minst 20 deltagare och ämnesurval. Kommittén anser att denna bestämmelse till sin in-

principiella nebörd bör stå kvar både av hänsyn till många korttidsutbildades

behov sammanhållen och till verksamheav en längre utbildning tens behov av stadga. Av skäl, som närmare ut-

organisatorisk

vecklas i avsnitt 2.2, bör denna kurs vara en allmän

obligatoriska

kurs.

l linje med den förut redovisade uppfattningen om folkhögsko-

bör kurser ittöver fem

lornas huvuduppgift i Övrigt alla dagars

innehålla minst en allmänna ämnen. De bör ha

längd fjärdedel

den och prägel som de zilltid haft och

medborgerliga inriktning

som bedöms bli allt i ett samhälle där demokratins syn-

viktigare sätt och arbetsformer alltmer ifrågasätts. Folkhögskolorna kan

bli motkrafter till den elitism och bristande vil-

därigenom viktiga ja att ta aktivt samhällsansvar genom demokratiska organ som gör

sig alltmer gällande. De allmänna kurserna och spccialkursernzr av lkirtljupningskaraktär bör i allt få utvecklas och genomföras på det fria väsentligt villkor. För de yrkesinriktade kurserna bör dock bildningsarbctets

vissa villkor dessa villkor behandlas i avsnitt 2.4 nedan.

gälla;

Under till den friare ställning och till den mer uthänvisning

som rekommenderats i inledningskztpitlet, präglade målstyrning

anser kommittén vidare att skolorna bör fä organisera och genomföra sin verksamhet friare än nu.

även kursutbudet. Några få ramar Uppfattningen gäller själva

och torde ändock av olika skäl behövas för detta, och lika-

regler så några bestämda rekommendationer.

särart och identitet skall För ett bevarande av folkhögskolornas

således alla kurser i annonser, prospekt, broschyrer och intyg kallas folkhögskolekurser. Deras längd skall anges i dagar eller veck-

inom

or och inte t.ex. i poäng, som är en kurslängdzmgivelse hög-

skolan. Skolornas och verksamhetens ideologiska eller innehållsskall alltid klart deklareras liksom kursernas art

mässiga profil

och karaktär.

Beträffande kursernas längd bör endast ett par regler gälla. lin är det ovan föreslagna villkoret för att en skola skall få statsbidrag. En annan är att egentliga folkhögskolekurser skall ha en minsta längd om två dagar och en största om tre läsår. Därutöver bör folkhögskolorna, såsom varit fallet under de senaste åren, i rekryteringssyfte få anordna endagars särskilda informations- och introduktionskurser.

Någon föreskrift om indelning i kurserna efter längd i Övrigt

behövs inte enligt kommitténs mening.

Om tillsynsmyndighet, regering eller riksdag för något särskilt syfte önskar uppgifter om kursernas olika längd på skolorna, får

erforderliga indelningsgrunder då anges. Detsamma gäller den löpande statistik som tillsynsmyndigheten och huvudmännen ;inser angelägen. Av praktiska skäl bör emellertid kurser om två till fem dagars längd kallas korta kurser.

2.2 Allmänna kurser

2.2.1 Inledning

Folkhögskolornas huvuduppgift har, som förut framhållits, alltifrån början varit att främja allmän medhorgerlig bildning. Som en följd härav har skolorna alltid årligen anordnat en längre kurs

av allmän karaktär. Kursen var ursprungligen men blev så

ettårig

småningom både tvåårig och treårig. (Vid ett tiotal skolor anord-

nas numera t.o.m. ett fjärde år, ofta kallat college-år, för sådana som redan har fullständig 3-4-årig gymnasieutbildning eller tre år

på folkhögskola.) Förekomsten av denna allmänna kurs har av riksdag och rege-

ring setts som ett utbildningspolitiskt huvudmotiv för att bevilja

folkhögskolorna statsbidrag. Eftersom kursen har haft till syfte att överbrygga kunskaps- och utbildningsklyftor, har skolorna genom

att anordna den betraktats som, och naturligtvis också

fungerat

som, medaktörer i den jämlikhetssträvan, vilken sedan länge präglat politiken i allmänhet och kultur- och i

uthildningspolitiken

synnerhet. Detta kom till klart uttryck också vid folkhögskolereforrnen

1977. Innebörden i den kan, i fråga om kursuthudet, sägas vara att folkhögskolorna tämligen fritt får zinordnzi olika slag av spe-

cialkurser och även yrkesinriktade kurser under den beslünuløz jörumâttningelz att de varje år anordnar minst en :allmän kurs utan

någon särskild inriktning vare sig beträffande innehåll eller målgrupp. Som nämnts i föregående avsnitt skall kursen ha en längd

om minst 30 veckor. Den kan också bestå av två till varandra i tiden anslutande kurser om minst 15 veckor vardera, vilket alltså i praktiken betyder en längd av minst 30 veckor. Ku|sen respektive

kurserna skall ha lägst 20 deltagare. l)e skall kännetecknas av ett brett ämnesurval.

Även om det inte varit utsagt i förordningstexten, har målgrup-

pen för den allmänna kursen främst varit korttidsntbildade.

2.2.2 Fulkhögskolcstudier lör erhållande av grundskolekunskaper

l alla efterkrigstidens uthildningspolitiska uttalanden och reformbeslut har personer utan realskolekunskzipei eller fullständiga grundskolekunskaper betraktats som högprioriteratle för vuxenut-

bildningen. Ofta har man i den allmänna debatten syftat på just dem när man talat om korttidsutbiltlatle. lill för några årtionden sedan utgjorde dessa också folkhåigskolornzis främsta målgrupp.

Enligt sina direktiv skall kommittén utifrån tillgänglig statistik närmare zinalysera den nuvarande sammansättningen av denna

målgrupp. För att få en lvättre uppfattning därom än vad tillgäng-

lig statistik kunnat ge, har kommittén hett ett tjugotal skolor med

relativt sett många studerande utan grundskolekompctens att när-

mare beskriva gruppen.

lnnan målgruppens sammansättning behandlas, skall dock en

uppskattning av dess storlek göras. Kommittén har antagit att gruppen återfinns i fiärstzi hand i den allmänna kursen och i den allmänna kursen med särskild inriktning samt i flykting- och invandrarkurser. Antagandet styrks

av en genomgång av de till SÖ insända kursrapporterna för 1988/89. (l-lär bör dock påpekas att invandrar- och flyktingkurser, som anordnats som uppdragsutbildning, inte ingår i SÖ:s ma-

terial.) Totalantalet deltagare i de båda slagen av zillmiinnzi kurser var 1988/89 ca 13 000. Antalet har varit tämligen konstant de senaste tre åren. Av dessa ca 13000 kursdeltagare hade ca l 800 kortare

utbildning än nio år. (l kursrapporteringen till SÖ och i SÖ:s sta-

tistik anges deltagarnas utbildningsbzikgruntl endast i antal år, men här antas att deltagare med kortare utbildning än nio år UCtyder deltagare som inte har fullständigxi grundskolekunskziper.)

Antalet har minskat något under de senaste tre åren. Andelen

kvinnor har varit större än :andelen män.

Ur SÖ:s fördjupade anslagsframståillning för lWI/IOOS återges

här de mer precisa sifferuppgifternzi:

Utbildningsbakgrund kortare än 9 år 1988/89 Deltagare /lm/rl M K M K Allmän kurs -154 l 002 7”/é› l5°/2› Allmän kurs med särskild inriktning M2 2l4 3% 4%

På de särskilda linjerna hade endast 220 deltagare kortare utbildning än nio år. Ett visst samband finns mellan den nu aktuella naturligen gruppens storlek och antalet utfärdade behörigheter. till Enligt

SÖ insända årsredovisningar för 1988/88? utfärdades då 7l5

intyg

för s.k. grundskolekompetens. Det var färre än under de något

närmast tidigare åren. Vid nästan 50 skolor utfärdades inget enda om

intyg grundskolekompetens och vid ytterligare ett IS-tal skolor endast något eller några enstaka. Det bör emellertid påpekas att kursdeltagare, som studerar vidare för allmän till behörighet

högskolestudier, inte alltid begär intyg om

grundskolekompetens.

En god uppfattning om storlek

målgruppens på olika skolor

kan erhållas genom ett studium av skolornas till SÖ insända kurs-

rapporter för l988/89. litt sådant studium visar att inemot 40 skolor då hade endast en eller ingen eller två deltagare med kor-

tare förutbildning än nio år i sin allmänna kurs. Av dessa skolor ligger alla utom tre på landsbygden eller i storstädernas

periferi. Tre fjärdedelar av skolorna var rörelse- och

stödföreningsskolor.

Tretton skolor redovisade

fler än 20 deltagare utan fullständiga grundskolekunskaper i allmän kurs. Tio av dessa skolor i störlåg

re och medelstora städer eller hade aktuell :allmän kurs till

förlagd

stad eller tätort.

Vid endast två skolor hade nästan alla den allmänna kursens kortare

deltagare förutbiltlning än nio år, nämligen vid Arbetarrö-

relsens skola i Stockholm och vid PROzs skola i

Gysinge-Stock-

holm-Malmö. Om den aktuella har till-

studerantlegruj.)pens sammansättning frågade skolor en tämligen bild. De flesta

givit entydig i gruppen är i åldern 35-45 år. Merparten är svenskfödda. två tred- Ungefär

jedelar är kvinnor. Många har :irbetsskadon ofta förslitningsskxidor. Några är Andra förtidspensionärer. har psykiska besvär eller

sociala problem. Merparten av de studerande har särskilt vuxenstutliestöd, som-

liga har utbildningsbidraig och några har sjukbidrag. De allra flesta kommer från låglöneyrken - de har varit vårdbi-

träden, affärsbiträden, lokalvårtlzire och industriarbetzrre och önskar få ett bättre och mindre slitsamt Av kvinnorna har yrke.

många gift sig som relativt unga och skött hem och barn och önskar nu komma ut på :arbetsmarknaden sedan barnen

växt upp. Det allra vanligaste syftet med folkhögskolestudiernai är att få

grundskolekunskaper eller grundskolekompetens för att kunna lä-

sa vidare eller för att få ett bättre arbete. saknar emeller-

Många

tid vid studiernas början klara framtids- eller studieplaner. lnte

så få av de yngre i gruppen har låga grundskolebetyg eller

saknar betyg i ett eller flera ämnen. har varit skoltröt- Somliga ta, men har funnit att de nu måste

ta igen vad de gått miste om i

grundskolan.

visar vid kursstarten en stark misståinksaunltet mot skola,

Många

lärare och studier. De har oltzt blivit intresserade av folkhögskola sina arbetsplatser. lifter en

genom fackliga studieorganisatörei på

tid i kursen de tala om sitt lilter kur-

vågar dåliga självförtroende.

sens slut framhåller de inte såillan den stora betydelse studierna

har haft för att stärka den egna låirntågan och höja självförtroen-

*t.

2.2.3 Den nuvarande allmänna kursens problem och

svårigheter

utan återfinns

Kursdeltagare lullståittliga grundskolektmskaper

som ovan visats fråintst i skolornas allmänna kurser. Men de utgör där endast en utpräglad minoritet. Den stora av kursdeltagare som remycket majoriteten utgörs dan har men avbrutna och

grundskolekunskaper gymnasiestudier

med el-

av deltagare som har fulllöljtla gynmasiestudiet låga betyg

ler vara den råtta för dem.

på en linje som inte belunnits

SÖ redovisar l988/89 lör dessa katego-

utbildningsbakgrunden

rier deltagare sålunda:

9 är HI år Il år I.” år IJ år Förutbildning

Antal l XW l ll(›7 I l72 55h 29l

Av totalantalet deltagare i den :illmånna kursen, ca 7000, hade minst eller lull-

ca 4600 eller ca 6b procent grundskola, påbörjad

eller motsvarande utbildning. (lliir antas att

följd gymnasieskola

att

ll års tidigare studier i regel betyder två års gymnasiestudier,

12 års studier samt l3

betyder genomgånget 3-årigt gymnasium år eller mer någon utbildning efter gymnasieskolan.)

med har stadigt minskat under de

Gruppen nioårig utbildning senaste åren, medan med pilbñirjtitl eller lulllöljtl gymna-

gruppen ökat. lin orsak till att den sistnämnda gruppen ökat sieutbildning kan vara att alltfler ser som ell alternativ till

folkhögskolestudier en av sina och som ytterligare en komplettering gymnasiestudier att vinna inträde till högskolestudier.

möjlighet

Under senare år har ett (ikande antal skolor fått svårigheter att

till den :allmänna kursen. Resultatet av en enrekrytera deltagare N89 visar att tjugo skolor (lå hade kät till skolorna i september i kursen än l5. ()m färre än 20 deltagare och att sju Iiade lårre dessa skolor alls skall få vara måste SÖ

statsbidragsberåilligade,

bevilja dem dispens av särskilda eller synnerenligt förordningen har dock hitintills varit mycket generös. liga skäl. SÖzs praxis nåimnas att sammantaget 35 skolor inte kom Det kan för Övrigt

över 25 deltagare. (Det bör påpekas att uppgilterna avser totalan-

kursen. Det bör också observeras

talet elever i den i regel treåriga

av skolorna inte år årskursintlelad. Alla

att kursen på en tredjedel

elever i de olika årskurserna räknas zilltså in i den allmänna kurs

som gör skolorna statsbidragslwerättigatle.)

Den geografiska spridningen av rekryteringen till den ;allmänna kursen stämmer väl överens med den som förut beskrivits för rekryteringen av deltagare utan grundskolekunskztper. Av nyss

nämnda 35 skolor med mycket låg rekrytering ligger således de

allra flesta i landsorten eller

i glesbygd. Men någt a av dem ligger

också i storstadsområdenas periferi. ()ch lvlantl de skolor, som har

en mycket god rekrytering, återfinns även några landsbygdsskolor. Relativt många landsbygdsskolot har ullükálllfstllll hela eller de-

lar av sin allmänna kurs till närbelågen stad eller tätort, där det

går lättare att rekrytera korttidsutbiltlzttle vuxna. l regel ordnas

kursen då som externat och benämns ofta Kvar dagfolkmigskola.

på moderskolan blir ibland endast :tllmäimzu knrsøcr med särskild

och särskilda vars deltagare inriktning linjer, vanligen har belyd› ligt bättre grundutbildning än deltagarna i extcrnatet eller dagfolkhögskolan. Härigenom reduceras möjligheterna till social gemenskap och erfarenhetsutbyte mellan kursdeltagare med olika livserfarenhetei

och utbildningsnivå, möjligheter som setts som en viktig del av folkhögskolans särart.

Varför har det blivit allt svårare att rekrytera deltagare till den allmänna kursen? Orsakerna år olika för olika skolor, men

några

gemensamma faktorer framträder tydligt.

En sådan faktor år den att andelen korttidsutbiltlade kontinuer-

efter

ligt sjunkit grundskolans genomförande och att genomsnitts-

åldern hos kvarvarande korttidsutbildade Itaturligcn höjts. En annan faktor år och

gymnasieutbilclningens vuxenutbildningens kraftiga utbyggnad.

Det har vidare under en längre period varit lätt att få ganska ett arbete även för korttidsutbildade. Här bör också pekas för och sär-

på svårigheten ntångzu vuxna,

skilt för dem som har familj, att kunna studera ett, två eller tre år

på folkhögskola. Svårigheten förvärras om inte finansieringen av studierna kan lösas på ett tillfredsställande sätt. Det problemet betraktas av många som det allra främsta

rekryteringshintlret. En orsak till kan

bidragande rekryteringsproblemeit i somliga fall vara den att möjligheterna att få särskilt studiestöd för vuxna

eller utbildningsbidrag varierar mycket mellan olika län och re-

gioner. Det gör också och arbetsvuxenutbilditingsnämntlernzis

marknaclsmyndigheternzis lvetlöntnittgin av folkhögskolestudiers

värde i jämförelse med andra Detta

utbildningsalternativ. skapar

osäkerhet hos dem som

i står i begrepp att påbörja relativt långa

studier.

Andra orsaker till rekryteringssvårigheterna står att finna i

folkhögskolornas lokalisering. l)c som ligger i utpräglad glesbygd har ofta ett mycket begränsat antal korttidsutbiltlzntle i sina natur-

liga upptagningsområden. l några fall konkurreiuu fem

fyra eller

(il

med varandra om länets eller regionens korttidsutfolkhögskolor bildade. i områden eller regioner med väl utbyggd vux- Folkhögskolor enutbildning (grundvux och komvux) har ofta större rekryteringsän andra. l Storstockholmsområdet har flera skolor

svårigheter

som kommunikationstekniskt sett ligger i periferin tappenbarzi

svårigheter att rekrytera kOfllldSlIlhlitiâlLiC till kurser på själva sko-

lan.

l detta kan pekas pä det faktum att de flesta folk-

sammanhang - ett 90-tal -

högskolor ligger på lantlsbygden. Hcl var en lämplig

lokalisering för 100 år sedan då mer än 75 procent av befolkningen bodde Men det är inte den allra bästa lokali-

på landsbygden. i dag då endast ca IS procent av befolkningen hor på

seringen i städer och tätorter. llär kan för Övlandsbygden och 85 procent erinras om att nu mer än .13 procent av befolkningen bor i de

rigt

tre storstadsområdena. Att en del av folkrörelscskolorna har svårt att rekrytera kort-

tidsutbildade ur sina egna led beror sannolikt helt enkelt på att

rörelsens eller organisationens medlemmar allmänt sett retlan är tämligen våilutbildznde. Ofta omvittnas att folkhåigskolorna och deras allmänna kurser inte kända av och ;rrbetsfiirnietlla-

är tillräckligt syo-funktionärei*

re. Kursernas innehåll anses ibland oklart, och det händer att syofunktionärer därför förordar komvux framför folkhögskola. lin

bidragande orsak till oklarheten kan vara att många skolor anger

kursens maximalt tre år eller längd med den vaga beskrivningen liknande eller föreoch att ingen årskursindelning etappintlelning kommer eller anges.

Det kan slutligen inte helt uteslutas att rekryteringssvårighetcr-

na beror brister i och rekryteringsinsatser. An-

på rekryteringsiver

tagandet styrks av det faktum att de flesta av de skolor, som har

en tillfredsställande rekrytering, också bedriver ett påfallande aktivt rekryteringsarbete. Uircktkontziktei upprätthåills kontinuerligt med syo-funktionärer, arbetsförmedIare, grundvuxläraic och ungdomscentra och med fackliga organisationer och deras studieorga-

nisatörer. Elever och lärare ägnar mycken tid åt inlormatitin och uppsökande verksamhet - eleverna är ofta de bästa rckryterarna.

i kortkurser och studiecirklar inspireras att gå en längre

Deltagare kurs. Rektor och lärare besöker industrier och företag eller inbjuder till information skolan. och infor-

på Känn-dig-för-kurser

anordnzis. Somliga skolor samverkan mycket intenmationsdagar sivt med fackliga organisationer, studieförbund och folkrörelser eller använder sig av närradion.

2.2.4 Behovet av allmänna kurser

Att ett antal folkhögskolor har att svårigheter rekrytera till all-

männa kursen inte att behovet betyder av zillmlinnxi kurser - och därmed insatser för de korttidsutbiltlatle - har bortfallit. Vid konferenser och möten med under de se-

folkhögskolefolk

naste två åren och i kommitténs fakta- och debattbok har

frågan

om behovet av allmänna kurser ziktuztliserats. llelt enstämmigt har svaren inneburit att sådana kurser Iiehövs. Kommittén har i svaren också lått stöd för sin att

uppfattning

allmänna kurser behövs för i första hand de korttidsutbiltlzitle. Med det uttrycket avser kommittén hår främst som sådana, inte

har vare sig fullständiga eller grundskoleknnskaper kunskaper

som ger allmän behörighet för högskolestudier. Beträffande behovet av zillmånnzi kurser för sådana som inte har

fullständiga grundskolekunskaper grundar kommittén sin uppfattning på följande fakta och tkirhållanden. Enligt SCB (Bakgrundsmaterial om med

högskolan l088:l2, AKU grundtabeller 1:a kvartalet N88 som fanns våren kåillzi) 1988 ca 825 000 personer i åldern 10-04 år med kortare förgymnasial ån 9 år.

utbildning Naturligt nog med tanke på att den nioåriga obligatoriska grundskolan var genomfört! över hela lan-

det vid l970-talets var de allra flesta i åldrarna

början_ 35-64 år.

Flertalet i de yngre generationerna var invandrare. Enligt SCB fördelade sig ñlders- och antalsmåissigt första kvartalet l988 de personer i arbetskraften som hade kortare

förgym-

nasial än nio år sålunda:

utbildning

Aldcr Antal

16-17 år 9 nun 18-19 år 2 0011 20-24 år 8 000 25-34 år 29 (100 35-44 år 1830411) 45-54 år 30h (m0 55-04 år 28240110 825 000

För varje år framöver kommer

visserligen den här aktuella an-

delen av att bli mindre

befolkningen i den takt som de iildre års-

kurserna lämnar arbetsmarknaden. Men det kommer under de närmaste lO-l5 åren att finnas hundratusen

många korttidsut-

bildade utan

fullständiga grundskolekunskaper, att ökade insatser för att tillgodose deras är starkt motiverade. utbildningsbehov

Denna grupp av korttidsutbiltlade måste betraktas som alltjfimt högprioriterad. De som inte

fått ordentliga grundläggande färdig-

heter i att låsa, skriva och riikna har ett som ofta

handikapp medför allvarliga negativa konsekvenser. Brister i dessa basfiirdighetei

kan leda till stress både i arbetslivet och i privatlivet och till bristande De som saknar

självtillit. en god zillmåinbiltlning får också

(13

betalda :arbeten i sämre aarbetsaniljöer. ()cla korttidsutofta sämre mera sällan ef-

bildade får erfarenhetsmässigt personautbildning

sällan kräver det. l)e får därmed färtersom deras ;arbetsuppgifter att förkovra och att utveckla sina anre tillfällen sig i arbetslivet

lag och intressen. Under senare år har och förvaltningar börjat ge

några företag

s.k. allmän utbild-

korttidsutbildad personal konapetenshöjraaaale

kan i en franatid också av sanahället tanclerstödd så-

ning. Möjligen

komma till stånd som ett restaltat av det betänkandan utbildning

den tillsatta utredningen om konapetensutveck-

de, som nyligen skall lämna våren l00l. ling i arbetslivet (Dir. l9*)():2()) tid torde och komvux va-

Men för (Sverskådlig folkhögskolornza

ra de mest ;alternativen Av dem torde folkhögsko-

lättillgängliga

lorna vara det bästa alternativet för sådana, som önskar en mer och som är studieovranza eller stimulerande studienailjö mycket

som behöver särskild stimulans för att stärka sitt självförtroende.

De som liknande möjligheter_ är ännu komvuxenheter, erbjuder få och är dessutom kont-.entreratle huvudsakligen till storstadsoan-

rådena. om behovet av zallnaänaaa kurser för dem som saknar

Så långt

Vad sedan beträffar behovet av

fullständiga grundskolekunskaper.

sådana kurser för dem, som inte har fått eller kunnat skaffa sig och som ger och i för-

de kunskaper färdigheter gymnasieskolan

som fordras för allmän besta hand de kunskaper och färdigheter för är det behovet fortfarande stort.

hörighet högskolestudier,

komvux även för denna lättill-

Visserligen erbjuder målgrupp

kurser över hela landet. Men det torde ändå under de

gängliga

l0-l5 åren finnas vuxna såväl svenskar som närmaste åtskilliga

för vilka en folkhögskoleutbildning kan

invandrare och flyktingar

vara lämpligare. Det kan, liksom i fråga om gruppen utan grundsom önskar studienailjö och

skolekunskaper, gälla vuxna just den de studieforanea som folkhögskolorna erbjuder. Hcl kan gälla vux-

na som har stor ovana vid studier eller som behöver en långsanr

mare studietakt och av haaaalletlraiaag. Och det

mycket personlig

som av eller funk-

kan gälla vuxna på grund låaagtitlssjaakskrivaaing behöver en lugnare och för dena bättre anpassad

tionsnedsättning än vad komvux i :allmänhet kan erbjuda. studiemiljö

Med tanke att det nu vid UNO-talets ingång finns ett gott på

vuxna svenskar och iravzaaadrare som saknar stycke över en miljon och miaast det daabblaa antalet som saknar

grundskoleutbildning

både och

gymnasieutbildning, så torde för övrigt lolklaögskoloraaa

komvux väl behövas under ltltltl-txalet som två av flera samhällsinstrument för av kunskaps- och tatbildstödda (iverbryggantle.

ningsklyftor. En för att skall kunna vara ett

förutsättning folkhögskolornra

till och komvux är aaalaarligtvis att dc

alternativ gynanasieskola den och den indivialaaaapassade meto-

alltjämt tilläanpaa pedagogik som varit del av deras särart. liIl den särarteaa dik en :avgörande

hör att deltagarnas erfarenheter, behov och önskningar i stor ut-

sträckning beaktas vid undervisningens planering, utformning och

genomförande. l detta sammanhang förtjänar nämnas att en av SÖ:s samrådskretsar 1989 genomförde en enkät till skolornas Iärarråd om den

allmänna kursen. (En samrådskrets är en av SÖ utsedd arbets-

grupp för utveckling av olika delar av folkhögskoleverksantheten.) Det visade sig därvid att de flesta lärarråd som yttrat sig slår

vakt om den allmänna kursen som den ser ut i dag samt om bestämmelsen att den zilltjfitnt skall vara ett krav för att en skola skall vara statsbidragsheriittigad. Svaren visade också att folkhögskolorna sannolikt skulle bli mindre :ittraktivzi för de korttidsutbildade och för invandrare, handikappade och andra grupper med särskilda behov om de zillmänna ämnena minskade :alltför mycket iden allmänna kursen. l skriften Utan all/niin kurx ingen folkhögskola har samrådsv kretsen, delvis med enkäten som grund, framfört en rad andra argument för ett bevarande av den :allmänna kursen och dess ställ-

ning på folkhögskolorna.

l skriften erinrar författarna om att folkhögskolornzi tidigare helt enkelt i stort var lika med den zillmänita kursen. l)e menar att det fortfarande hör kunna sägas att en folkhögskola utan allmän kurs inte är en folkhiägskolzi - den allmänna kursen är skolformens kärna och nerv. Den allmänna kursen iir helt enkelt den zmgelägnaste av alla kurser, hävdar författarna och skriver så: Hur irärdefulla alla våra andra kurser än må vara, hur väsentliga behov de (in fyller. så är ingen tuigelägnare än den allmänna kursen - den som ger bredden, mer av helheten. Utredning, regering och riksdag slog också just :lena i samband med folkhögtvkz›Iere_h›rn1en 1977. Varje skola måste ha sin allmänna kurs. Utan tvekan har .vpecialkunvernzi verkat berika/ide när de in-

förts på en folkhögskola: i de full de inte isolerat sig, varit .sig

själva nog. l)e har .viinmlerai de övriga kurserna och hela skollivet. Men den allnziinrza kursen garanterar bredden och

ger .vpecialkurverna impulser att vidga sig. Fack vare den all-

männa kursen kan utbytet eleverna emellan ske på flera fält.

Lärarkåren garanteras den bredd som är en /örutsättnirtg jör

att också spccialkurseritzz innehållsnzässigl skull bli vad utred-

ning och riksdag kullar för folkhögskolenziissiga, dvs uppfylla

målparagrafcns krav.

2.2.5 överväganden, bedömningar och förslag

Kommittén anser det mer än väl styrkt att :tllmänna kurser allt-

jämt behövs främst för målgruppen korttidsutbiltlade enligt förut

given definition. Kurserna kan och bör emellertid tttformas på ett

mer flexibelt sätt än nu. Beträffande innehållet bör kurserna ge kunskaper och färdigheter av orienterande natur i :illmiiiinzi ämnen. Den beskrivning av den nuvarande allmänna kursens innehåll som givits av i till- Iâmpningsföreskrifterna till folkhögskoleförordningens 0rd om ett brett ämnesurval kan i princip fortfarande gälla. Där sägs ett brett ämnesurval betyda att de studerande er-

bjuds studiemöjligheter i varje fall inom områdena språklig kommunikation, samhällsfrågor, naturvetenskaplig orientering, bete-

endevetenskaplig orientering, kulturorientering och praktisk-estetisk verksamhet. Det förutsätts att de studerande också deltar i studier inom flertalet av dessa områden. Inom ramen för dessa Simnesoinråclen bör utrymme ges för dana nya stoffområden som ;allmän datakunskap, :allmän media-

kunskap samt orientering i miljö- och energifrågor, i internationella frågor och i freds- och konfliktfrågor m.m. De allmänna kurserna kan utformas på olika sätt. l)e kan ges i en fast l-3-årig studiegång med eller utan årskursindelning. l)elkurser kan utformas för olika nivåer och skilda ntålgrupper. t.ex.

för sådana som inte har grundskolekunskaper, för invandrare och

för flyktingar. Delkursernzts nivå, längd och karaktär bör anges i

prospekt och intyg. Om allmänna kurser avses ge allmän eller särskild behörighet

för högskoleutbildning, bör de självfallet i allt väsentligt ge kunskaper och färdigheter som är likvärdiga dem som gymnasiesko-

lan ger. (Se vidare härom i avsnitt 2.9.7 nedan.) Men ämnena el-

ler studieområdena behöver naturligtvis inte till benämningen vara identiska med vad som gäller för gymnasieskolan och komvux. ln-

te heller behöver :arbetssätt och studiegång vara identiska. l)et är

tvärtom Önskvärt att folkhögskolornzi utvecklar och tillämpar alternativa former för stoffgruppering och metoder. Huvudsaken är att kursdeltagarna får de kunskaper och färdigheter som erfordras för vidare studier.

Många korttidsutbildade motiveras bättre för studier i allmänna ämnen om de samtidigt får utveckla något specialintresse. Det kan gälla musik, konst, idrott eller något annat. lin :illmiin kurs bör därför i rimlig omfattning få ges en viss specialinriktning. Det sagda kan också gälla inriktning på speciella målgrupper såsom

invandrare, flyktingar eller etniska minoriteter. Det väsentliga är

att kursen vänder sig till och rekryterar korttidsutbildade.

Ämnen eller ämnesområden, som profil, bör för ger en sådan

de studerande få uppgå till högst en tredjedel av kursinnehållet.

Motiveringen härför iir hänsynstagzinde till kursens ntöjliglietei att ge behörighet för vidare studier samt omsorg om kursens all-

männa karaktär - den karaktären går förlorad om spettizilämnena

eller profilämnena får större utrymme.

Inget hindrar dock att delkurser, eller om man så önskar alla delkurser, på olika nivåer inom ramen för den allmänna kursen innehåller enbart allmänna ämnen. Sådana kurser kan vara lämpliga för t.ex. invandrare och flyktingar eller för andra särskilda målgrupper. Med tanke på de allmänna kursernas huutbildningspolitiska vuduppgift, skall kurserna uttryckligen i första hand erbjudas korttidsutbiltlade. De skall inte få anordnas enbart för sådana. som redan har allmän eller särskild behåirighet lör högskoleutbildning. l)etta innebär att s.k. college-kurser cllt-.r motsvarande kurser inte längre får anordnas eftersom målgruppen där är sådana som redan har 3-4-årig gymnasieskola eller motsvarande kunskaper. Med hänsyn till förekommande svårigheter lör korttidsutbildade, och särskilt sådana med familj, att avsätta tid och resurser för folkhögskolestudicr, bör skolorna bättre än nu tillvarata möjligheterna att göra studiegången i olika delar av allmän kurs mer flexibel. Det är vidare nödvändigt att skolornas rekryteringsvcrksamhet kraftigt och målmedvetet intensifieras och att alla slags informations-, kontakt- och uppsökande aktiviteter prövas. Sådan verksamhet måste ingå som en naturlig och väl integrerad del av verksamheten. Det är också nödvändigt att ;allmänna kurser tilldelas lämpligast möjliga lärarkrafter. Eftersom många korttidsuthildatle haft betydande svårigheter i tidigare skolgång, t.ex. läs- och skrivsvårigheter, och ibland har olika slag av funktionsnedsättningar, bör behovet av specialpedagogiska insatser särskilt uppmärksammas. l fråga om korttidsutbiltlade, som inte har fullständiga grundskolekunskaper, anser kommittén det zingeläget att möjligheterna till folkhögskolestudier ökar i städer och områden där de korttidsutbildade är många. Det kan bl.a. ske genom att i folkhögskolor storstadsområden förlägger lämpliga delar av den allmänna kursen till stadsdelar, där många utan erfarenhetsmässigt fullständig grundskola finns. Resurserna härför kan erhållas bl.a. genom reducering av vissa yrkesinriktade kurser och av s.k. college-kurser för dem som redan har allmän och särskild för behörighet högskolestudier. Vid sådana utlokaliseringar är det viktigt att kontakterna mellan utlokaliserade kurser och moderskolan blir så täta, att kursernas deltagare i allt väsentligt blir delaktiga av skolans pedagogiska och sociala liv i övrigt. Det är också viktigt att samråd sker mellan liilkhfigskola och andra innan etavuxenutbiIdningsanordnare nya daglolkhögskolot bleras. Det är vidare angeläget att folkhåigskolorna, inte minst i storstadsområdena, intensifierar sina insatser för att nå (len aktuella målgruppen. Ett nära samarbete med fackliga organisationer, stu-

dieförbund och komvux liksom med arbetsförmedling, syo-konsu- Ienter och vuxenutbildningsnämnd kan därvid vara mycket effek-

tivt. Det är också angeläget att kursorganiszitionen och undervis-

viil efter deltagarnas behov och förutsättningarna ningen anpassas att de stutliesocialzn vill- Slutligen är det synnerligen :mgelåget koren för korttidsutbildatle förbättras. Kommittén har framhållit detta i en särskild skrivelse till utredningen av vuxnas möjligheter att finansiera studier. Allt som hittills hår har framförts om behovet av kurser för

korttidsutbildade talar för att det :alltjämt på varje statshidragslwefolkhögskola årligen skall ges minst en allmän kurs om rättigad

minst 30 veckors längd. Kursen skall ha minst Zl) deltagare nårvarande vid kursstarten. Den får till högst en tredjedel av innehållet

vara eller vara på annat sätt profilerad. Dispens specialinriktad

från dessa krav bör inte ges.

Kursen får vara årskursintegrerad och nivågrnpperad, vilket he-

att den får innehålla deltagare som reellt tillhör olika kuntyder

eller årskurser i en flerårig studiegång. l)en bör då skapsnivåer vara pedagogiskt differentierad därefter. Kursen skall vidare anordnas i första hand på moderskolan eller pendlingsztvståntl från denna. Deltagare i olika på dagligt

förlagda till olika platser hör inte få råknas samman till grupper en kurs.

Skolor som under en treårsperiotl inte uppfyllt dessa krav, bör

få sitt statsbidrag omprövat av regeringen efter zinmålan av till- Vid den omprövningen bör särskild hiinsyn tas

synsmyndigheten. till den mindre grupp skolor i avfolkningsbygdet som på grund av

och kommtrnikationstekniskxt förhållanden har

befolkningsmässiga

att rekrytera korttidsuthildzrtle inom sitt na-

betydande svårigheter

bör också tas till skolans övri-

turliga rekryteringsområde. llånsyn ga verksamhet - den kan vara så värdefull av t.ex. kulturpolitiska

eller regionalpolitiska skål eller för en ideell rörelse, att staten an-

ser att skolan hör vara hitlragsheriittigacl även om den inte uppfyller kraven på zillmiln kurs.

Vid en av statshidraget till en skola kan det vara

omprövning

lämpligt att omdisponeringar och omstruktureringat förgenom lägga mer av allmän lör korttidsutbiltlzitle till områden

utbildning

och där behovet av sådan utbildning iir särskilt stort.

regioner,

2.3 Specialkurser

2.3.1 Inledning

Folkhögskolekommittén har i kap. 2.l föreslagit att folkhögskole-

kurserna i framtiden skall utvecklas i tre olika former: zillmännu

kurser som ger grundutbildning på grundskolans och gymnasieskolans nivå, spcciulkztrscr med lörtl_it|pning i något eller några

ämnen samt kurser yrkesinriktade med ett betydande utrymme för yrkesförberedelser. Med Specialkurser avser kommittén den typ av profilerade äm-

neskurser utan yrkesinriktning som zmordnat i lolkhögskolorna

stigande utsträckning sedan slutet av 60-talet. Med dessa kurser kan skolorna spela en central roll i det fria

bildningsztrlvetet.

Kommittén har i kap. 1.8 försökt att beskriva det fria bildningsarbetets uppgifter i framtiden. Där talas bl.a. om behovet av allmänorienterande kurser som hämtar stoff från olika

många

ämnesområden, problemorienterande kurser, studier om ideologi-

er och livsåskådningar samt studier som breddar kulturintresset och skapar lörutsåittningzir för en folklig kultur.

Detta är :arbetsuppgifter för vilka folkhögskolorna har mycket

goda förutsättningar. l)e flesta har också långvariga erfarenheter

av verksamhet med denna inriktning.

Specialkurser har hittills bedrivits som zillmänna kurser med särskild inriktning och som särskilda linjer.

Den allmänna kursen med särskild kom till l977 för

inriktning

att kurser med specialinriktning och kurser för bestämda mälgrupper skulle bli för gymnasie- eller

behörighetsgivande högsko-

lestudier och för att de studerande skulle bli till stu-

berättigade

dieomdöme. är att kursen till minst

Förutsättningen 50 procent

har ett allmänt innehåll. Särskilda linjer har starkare l)e kan

ämnesspecialisering. ägna

upp till 75 procent av tiden åt profilärnnen. Läsåret 1988/89 anordnades 31 procent av det totala antalet

elevveckor i folkhögskolornas långa kurser som allmän kurs med särskild inriktning och 28 procent som särskilt! linje.

l den framtida Specialkurser: bör, kommitténs enligt mening,

specialiseringen få variera efter skolornas egna Iiedömningzir.

Minst 25 procent av tiden måste dock ägnas åt zullmâinnzt ämnen. Kurserna kan också ha mycket varierande längd. Också gruppstorlekar, lärartäthet och :arbetssätt kan variera. Specialkursernzi

kan därigenom tillgodose många skiftande utbildningsbehov.

2.3.2 Nuvarande kursutbud

Av nedanstående tabell i mtvarande

framgfii ämnesinriktningeri

allmänna kurser med särskild samt särskilda

inriktning på linjer

1987/88 och 1988/89. På :illinän kurs med särskild var

inriktning beteendevetenskap och humaniora de vanligaste ämnesinriktning-

arna med ca en tredjedel av elevveckorna. På de särskilda var estetiska ämnen linjerna tlt-.n vanligaste inriktningen. Dessa kursers andel av elevveckornzi utgjorde l988/89 nästan 60 procent.

(19

Ãmnesinriktning i allmän kurs med särskild inriktning och på särskild

(tabellen läses vertikalt). Källa: S0. linje; procent

Ämnesområde 1987/88 1988/89

Allmän Särskild Allmän Särskild kurs med linje kurs med linje särskild särskild inriktning inriktning och 31 17 32 14 beteendevetenskap humaniora estetiska ämnen lb 53 14 59 2 - 2 företagsekonomi, handel, kontor matematik och natur- 3 l 2 1 vetenskap hälso- - 1 1 2 medicin, och sjukvård och 12 ll) 12 1 l samhällskunskap information l 1 9 12 7 språk teknik 2 1 2 l

ämnesområden 23 7 23 6 övriga

med studierna växlar hos de studerande i allmänna kur- Syftet

ser med särskild inriktning och särskild linje. Ãmnesfördjupning

och är ett syfte, men kurserna ger

personlighetsutveckling vanligt

också kurser är studieförberedande el-

ideologisk skolning. Många ler och några är rent yrkesutbildande. yrkesinriktade

Kurserna riktar sig i princip till människor i alla åldrar och med varierande bakgrund. Antalet deltagare i allmän kurs med

särskild var 1988/89 nästan 6000. På särskild linje inriktning

fanns samma år 5200 studerande. De flesta kursdeltagarna var under 25 år, men ca en tredjedel var över 30 år. Nästan hälften

hade mer än elva års skolgång bakom sig. Mindre än en femtedel

hade högst nio års skola.

av allmänna kurser med särskild inriktning och

Utvecklingen

särskilda har följt några huvudlinjer, som har intresse med

linjer

tanke på framtiden.

av kurserna har skett bl.a. genom att en rad

Specialiseringen

ämnesområden förts in i kurserna. Ofta gäller det ämnen som nya

har litet i det allmänna skolväsendet, t.ex. miljövård,

utrymme internationella medie- och infor-

ekologi, frågor, u-landskunskap, mationsfrågor och bibelkunskap. har goda förutsättningar att snabbt fånga upp

Folkhögskolorna

intressen. De kan tillmötesgå behov som uppstår både genom

nya snabba i samhällsutvecklingen och genom kulturella förändringar

som sker långsa_mmare. Ett exempel på detta är de

förändringar kurser om som introducerats flera

Östeuropa, på folkhögskolor.

En förändring inom vårt som eget land, har påverkat lolkltåigskolorna i hög grad, är den (ökade invandringen. Många folkhögskolor har kurser för invandrare som har i svengrundkunskaper ska, men behöver fördjupa (lessa samtidigt som de orienterar sig om svenskt samhällssystem och svensk kultur. Dessa folkhögskolor får ofta goda om kulturell kunskaper mångfald och kollisioner mellan olika kulturer. De har därigenom rustat sig väl också för ett bland dem som vill skaffa bildningsitrbete sig en djupare insikt i invandrarnas situation och om de konflikter som lätt uppstår i ett mångkulturellt samhälle.

Andra exempel på nya ämnesområden kan hämtas från studier-

na i Ofta har ekologi. ekologiundervisningen en praktisk inriktning. Bland annat görs experiment i Vattenvård inom miljövårdskurser på ett par folkhögskolor. Naturvetenskap och teknik har i övrigt varit små ämnesområden på folkhögskolorna. De stod 1988/89 för bara ca tre av elevveckorna procent i allmän kurs med särskild och särskild inriktning linje. Många skolor har utvecklats till lokala och rcginnzz/a kulturcentra. har sedan Folkhögskolan länge gjort en betydande kulturinsats i vårt land en omfattande verksamhet genom med långa kurser inom främst musik-, bildkonst- och teateromrädenzt. [)e kortkurser som vuxit fram under det senaste decenniet har (lärutöver kommit att omfatta viktiga pedagogiska fortbildningsinsatser bl.a. för ledare i amatörverksamheten. Den estetiska kursverkszimheten har stor

betydelse när det gäller att sprida utbildningsmöjligheter-

na på detta område över landet.

Det är vanligt att t.ex. musiklinjerna på folkhögskolorna har ett

livligt utbyte med musikintresserade ntåttniskoi och grupper i den omkringliggande bygden. l)et innebär att det lokala utbudet och den lokala aktiviteten på musik-området dessa orter på blir betydligt rikare än de skulle ha varit utan l de folkhögskolan. långa amatörteaterkursernzt ingår ofta praktik som teaterlerlzire t.ex. i

barngrupper i traktens skolor eller i lokala amatörteatergrupper. På de som folkhögskolor fungerat som lokala kulturcentra är det vanligt att kulturaktivitetci* för kotmnuninvånarna till förläggs folkhögskolan. Ibland lllllylljllS också skolans och resurpersonal ser i aktiviteter utanför skolan. litt fast samarbete äger ofta rum med institutioner som länstezitern och länsmuseet. På vissa håll bedriver man ambitiösa t.ex. projektarbeten,

llllljÖullticlSÖklllllg,

fotodokumentation och av folkmusik. inventering På många ställen bedrivs verksamhet i nära samarbete med institutioner och organisationer i den kringliggande bygden. Mora folkhögskola bedriver i en helårskurs Skattungbyn i resursbevarande försörjning, där ur sakkunniga ortsbefolkningen :anlitas som timlärare och deltar kursdeltagarna aktivt i det lokala livet. Vid Grimslövs får folkhögskola lokalpolitikei en säirskild utbildning. Dalslands :tnortlnar kurser folkhögskola i kooperativt företagande

7l

som vill starta i Detta är endast

för arbetslösa eget hembygden. några av flera intressanta exempel.

ett allt samarbete utvecklats med På senare tid har livligare med universitet och andra melhögskolan. l samarbete Uppsala anordnas således folk-

Iansvenska högskolor på Skinnskattebergs högskola kurser på högskolenivå.

besluten med anledning av förslagen i l977 års propo- Genom sition om ökades möjligheterna till ideologisk: pro

folkhögskolan som har anknytning

filerat bildningsarbctc. Många folkhögskolor

anordnar kurser som direkt eller indirekt tar till en folkrörelse Vanliga exupp den egna ideologiska och åimnesmässiga profilen. är bibelkurser och mediakurser för arbete inom den egna

empel

rörelsen.

Gränsen är ofta mellan folkbildningsinriktning och yr-

oskarp dels (låirför att folkrörelserna alltmer :inställer perkesinriktning, utfördes av frivilliga, dels soner som utför det arbete som tidigare därför att de studerande kan söka och få anställning även utanför den rörelsen. det första förhållandet iir utbild-

egna Exempel på av i samfund, folkbildningslinjer samt ning frivilligmetlarbetare av amatörteaterledare. Exempel på det andra år de allt

utbildning vanligare hålsopedagog- och friskvårdsutbildningarna. som är knuten till en folkrörelse har stora

En folkhögskola

att bli ett kraftcentrum inom denna rörelse. Skolan

möjligheter

för till kontakt mellan

blir mötesplats många och ger möjligheter

Rörelsens itléer och verksamhet kan utvecklas i

generationerna. ett fritt meningsutbyte.

till en folkrörelse innebär för del

Anknytning folkhögskolans

får en konkret Deltagarna får lära att bildningsarbetet inriktning. i demokratisk och att tillsammans utsig att samarbeta ordning veckla idéer som kan leda till samhåillsförändring. Folkrörclserna bör ta tillvara denna måöjlight-jt till utveckling iii det viktigt att

och profilering av de egna idéerna. Samtidigt

tradition av och :rllsitlig belysning av de

folkhögskolans mångfald

studibehandlade ämnena bevaras, även när det galler ideologiska Den debatten stimuleras om (lttllilgllfnål får möta

er. ideologiska människor med annan uppfattning. Idéerna måiste få brytas mot

varandra på folkhögskolorna. Även anordnar kurser med tydlig

landstingens folkhögskolor

Alla folkrörelser* har nämligen inte tillgång

folkrörelseinriktning. blir ofta en fristad för

till egna folkhögskolor. l..andstingsskolorna

sådana rörelser.

Framtidsinriktade förslag i yttrandena över 2.3.3 kommitténs fakta- och debatthok

över fakta- och debattbok

I yttrandena folkhögskolekommitténs

finns till framtida bild-

(SOU l989:*)7) många förslag :angelägna

ningsaktiviteter för folkhögskolorna. Där framhåillcr man behovet

av att folkhögskolorna fungerar som motviktei mot gymnasiesko-

lans, komvux och högskolans snäva yrkesinriktning och kompetensgivning. Folkhögskolan bör utbilda för humanism, medmänsklighet och moraliska våirderingzu, sågs det bl.a.

l ett yttrande anförs att en viktig folkbilduingstippgift i framti-

den år att låta naturkunskap bli en lika naturlig del i :illmåinbiltl-

ningen som svenska och räkning, eftersom vi annars kommer att

få svårt att förstå (ich bemästra de växande miljöproblemen. Folkhögskolorna borde ha särskilt goda möjligheter att arbeta med denna uppgift, som bl.a. innebär att man vidgar perspektivet från de enskilda naturvetenskapliga (lisciplinerna till ett naturvetenskapligt synsätt utan att förbise samhfillsvetenskapliga och humanistiska aspekter. En hårt engagerad yrkeskategori som riskerar att bli utbränd iir

vårdpersonalen. Den föreslås i några yttranden få både fortbild-

ning av ett brett, Övergripande slag och sådan kultnr- och person-

Iighetsutveckling som bl.a. de ltumanistiska och estetiska kurserna

kan ge. Även för andra yrkesgruppen, t.ex. lärare och fritidspctlagoger, kan folkhögskolekurser utnyttjas i ett fortbildningssammanhang.

En lanclstingsskola ser folkhögskolornzi som kulturregionala

och utbildningscentra med möjligheter att nå alla grupper i sam-

hället. Som exempel på sådana verksamheter niinms i detta yttrande ungdomskooperativ, bred datautbildning, niusikverksztmhct.

_studier i samband med arbetarspel, regionala kurser i samarbete med högskolor m.m.

Hyresgästernas riksförbund framhåller att en viktig uppgift är

att stärka det lokala medborgariitflytzintlet. Det kan göras genom att skolorna sprider praktisk och teoretisk mediakunskai) och medverkar i lokala media samt genom utbildning av förtroendevalda och andra som är aktiva i den kommunala närdemokrzttin

och i boendeinflytandet. lin förutsåittning för detta är, enligt förbundet, att folkhögskoleverksantlieteit blir en rörlig resurs även

när det gäller förläggning av kurser och kombination av cirkelverksamhet och heldagsstudier.

2.3.4 Institutioner och organisationer med folkbildningsansvar

Folkbildningsorganisationernzi och folkhögskoloruzi har en gång hela ansvaret för utbildning och bildningsarlvete bland vuxna.

ter hand har stat och kommuner övertagit allt större del av utbildningsansvaret, såsom franihfillits i inletlningsavsnittet, och studieförbund och folkhögskolor arbetar nu vid sidan av flera andra utbildningsanordnare.

7 3

En motsvarande utveckling har skett också pa :andra områden.

De första folkbiblioteken startades av lolkriirelseina inom ramen för deras verksamhet med cirkelbibliotek. l-Llter hand log kommunerna över ansvaret och biblioteken svarar nu för den rlominerande delen av kulturverksamheten i varje kommun. Kommunala museer och länsmuseer har ofta vuxit fram inom hcmbygdsråirel-

sen. Fortfarande har denna rörelse huvudmannaansvzn på sina

håll, men stat, kommuner och landsting svarar i allt väsentligt för finansieringen och bär det kulturpolitiskzi zmsvzirel. Den kulturpolitik som utvecklats i vårt land från slutet av 00talet präglas av samma ambitioner som folkbildningsarbetet. Strä-

van är att garantera en mångfald av kulturyttriuitaai (ich att spritla kulturintresset till allt fler människor. intentionerna att nå nya

grupper har präglat kulturpolitiskzr beslut på samma sätt som det

sedan länge präglat bildningsarbetet. Folkbildningtári har löljtlriktigt anförtrotts viktiga uppgifter när det gällt att förverkliga kulturpolitiken. Flera av de kulturpolitiskzi initiativ som tagits under de senaste decennierna har avsett skapande av nya institutioner som anförtrotts ett utpräglat folkbildningszlnsvzn. l)et gåiller t.ex. Rikstea-

tern, Rikskonserter och Riksutstêillningar. Organisationstlriven

kulturverksamhet inom det fria bildningszirbctct har också fått stöd. Det gäller t.ex. de s.k. främjandeorganisationernzi (t.ex. Konstfrämjandet och Litteraturfrämjandet) och konstnärsgruppernas Centrumbildningar.

Några av de allra första folkbildarnzi i vårt land var tuniversi-

tetslärare och forskare och i deras ambitioner ingick att sprida

forskningsinformation. lnom universiteten har det alltid funnits

entusiaster som vårdat detta arv och engagerat sig ideellt för att information om de forskningsresultat som görs skall nå ut till en betydligt vidare krets än universitctsvåirlden, låt vara alt de inte överallt varit så vanligt lörekonnnantle. Också forskningsinformationen har med titlen blivit ett tydliga-

re samhällsansvxir. Enligt högskolelagen åläggs numera varje uni-

versitet och högskola att bedriva forskningsinlorrnation. Information är en tredje uppgift vid sidan av undervisning och forskning.

Även forskningsråden har ålagts informationsuppgifter och forskningsrådsnämnden har särskilda resurser för inlormationsinsatscr,

som ofta görs i samarbete med andra, t.ex. högskolor, museer och kulturinstitutioner. Det finns i vårt land med andra ord ett vittförgrenat nätverk av

institutioner med lolkbiltlningsansvxn och därmed många intres-

santa samarbetspartner för lolkhögskolorna.

2.3.5 Allmänna överväganden och bedömningar

De folkhögskolekurser som enligt kommitténs förslztg i framtiden bör kallas specialkurser bör utvecklas med utgångspunkt från de

erfarenheter som vunnits i allmänna kurser med särskild inriktning och i särskilda linjer. De regler som i framtiden föreslås gälla för specialkurserna skiljer sig inte nämnvärt från dem som gäller

för de två nuvarande kurstyperna. Förändringen innebär en regelförenkling och ökade möjligheter till fördjupning i ett profilämne.

Detta gör det lättare att anpassa kurserna till varierande krav. Den ökade fördjupningen iir motiverad också med tanke att

på

kursdeltagarna i specialkurser i regel redan har en god utbildningsbakgrund. Det är främst genom specialkurserna som

folkhögskolorna gör

sin insats i det fria Vilken detta arbete

bildningsarhetet. inriktning

kan tänkas få i framtiden har kommittén sökt beskriva i avsnitt 1.8.

Det fria bildningsarbetets innehåll - och diirmetl specialkurser-

nas - skall inte av från centralt håll.

styras några anvisningar Stor

frihet måste finnas för att snabbhet och

uppmuntra uppfinnings-

rikedom och ge verksamheten en egen profil. Folkhögskolorna bör i framtiden enligt kommitténs mening kunna spela en ännu mer central roll i det fria l

hildningsarbetet. några avseenden har skolorna förutsättningar att göra en unik in-

sats. Detta gäller för det första den och samordkontaktskapande nande verksamheten. l-olkhögskolzin är en av aktörer inom

många det fria bildningsarbetet. l detta svarar studietörhtintlen sedan

länge för den mest omfattande insatsen. Bibliotek och museer har

i grunden folkbildande uppgifter, och den förstärkning av biblio-

teks- och museiorganisationerna som skett de senaste degenom

cenniernas kulturpolitik har ökat möjligheterna till utåtriktade in-

satser. Den breda

föreningsverksamheten är i sig en folkbildningsinsats. l mångfalden av finns vars föreningar organisationer syfte uttryckligen är att bedriva bildningsarbete. Forsknlngsinformation och populärvetenskap är också en del i biIdningsstriivamtleiizi. Forskningsrådsnämnden ger stöd åt viktiga initiativ på detta om-

råde, och universitet och högskolor har stora att möjligheter ägna kraft också åt dessa slag av uppgifter.

Många inom det fria bildningsarlvetet arbetar isolerat från varandra utan att ta vara på de som finns melsamarhetsmöjlighetei

lan institutioner eller organisationer med likartade intressen och

ambitioner. Folkhögskolorna har genom sina pedagogiska och lokalmässiga resurser unika förutsättningar att hvtlflvll ett kontakt-

skapande arbete mellan folkbildare av olika slag och som

fungera

mötesplats och kraftcentrum. Skolor med i en folkrö-

förankring

relse har viktiga uppgifter i att stärka och berika rörelsens verksamhet.

Även niir det utbildning inom kulturontråtlet har folkgäller högskolan enligt kommitténs mening lörutsåittningar att spela en central och unik roll. litt mfil för kulturpolitiken iir att bredda och att utkulturintresset att ge allt fler människor möjligheter teater, dans, bild och eget skrivantrycka sig med hjälp av musik, sina estetiska sin kortde. Folkhögskolan har genom utbiltlningzir, rsverksamhet och sitt samarbete med studieförbund och goda spelat en mycket viktig roll när det gällt att

amatörorganisationer

dessa ambitioner. skolor som kultur-

förverkliga Många fungerar

aktivt för att berika det lokala kulcentra i sin bygd och verkar turlivet. Det är lätt att se att folkhögskolan inom detta område har växande i framtiden och att ingen annan institution

uppgifter

i detta avseende kan iklåida roll. (I följande avsig folkhögskolans snitt behandlas de estetiska kurserna mer i detalj.) Ett område dfir folkhögskolan har central betydelse giiltredje ler för att starka demokratin. Den demokratiska ututbildning i vårt land hade varit möjlig utan ett omfatvecklingen knappast tande Striivzun att utvidga demokratin kan folkbildningszirbete. aldrig avslutas. Just nu genomförs en omfattande decentralisering inom sektorn som syftar till att öka människors inden offentliga som lokala och flytande både i yrkesarbetet och opinionshiltlare

lnom arbete för att stärka det personlipolitiker. företagen pågår

ga ansvaret. och beslutsfattande kräver ökade kunskaper.

ställningstagande

dessutom en stor roll för självkänslan och sä- Utbildning spelar

kerheten och därmed för förmågan att ta på sig nya uppgifter.

Undersökningar visat att de som har den lvâistxi utbildningsbakeffektivast utnyttjar sina (lemokratiskzi rättigheter. Diirgrunden

för är det viktigt att arbeta för att utjämna utbildningsskillnatler.

insats för att starka demokratin mäste omfatta bå- Folkhögskolans

de en av den ;illmiinnzi grundutbiltlningett och studier

höjning som stimulerar viljan till engagemang och ansvarstagande. av verksamheten med specialkurser kommer att En utveckling

aktualisera ett allt niinnre .vumarbeltr med högnvkoltul. Många av de

som ordnas inom ramen för specialkurser fördjupningskurser kommer att :avancerade studier. llögsktwlzins kungälla tåimligen kommer att behövas i

nande och förankring i vetenskapen många

sammanhang för att ge studierna ett fullödigt innehåll. Folkhög-

skolans pedagogiska erfarenhet blir nödvändig nåir det gäller att

rätt sätt ta emot och bearbeta experternas inlorniatiott och sät-

på

ta den i relation till annan kunskap. l samarbetet mellan folkhögskola och högskola iir det viktigt

att de som samverkar uppträder i sina egna roller. Högskolestudi-

erna och skall kunna avslutas med examiär styrda av kursplaner

nation, vilket påverkar inriktning och arbetssätt. Folkhögskolan

frihet med deltagarna utveckla kursinnehar större att i samspel

håll och l)et är sett fråga om två vitt arbetsprocess. principiellt

skilda sätt att studera. Valet av studieform bör bestämmas utifrån

syftet med studierna.

Valet mellan högskola oeh folkhögskola blir aktuellt bl.a. med anledning av expansionen av utlokaliserade högskolekurser. llögskolestudierna har av tradition högre status och våljs diirfâir giirna

i första hand. För många iir dock

slag av studier folkhögskolekursen den naturliga studieformen. Det gäller de olika typer av studier som enligt kommitténs inledande sin karesonemang genom raktär hör hemma i det fria bildningsztrbetet. Till korta

många högskolekurser rekryteras i dag deltagare med

mycket varierande studiebakgruntl. Arhetsformernzu blir allt friare och deltagandet i slutprovet är ofta niirmar

frivilligt. Ilögsktwlzm sig i många fall folkhögskolans sått att xtrheta.

Detta kan leda till att högskolan oeh folkhögskolan de håll

på

där samarbete sker i hög grad blir integrerade verksamheter. svåra att skilja åt. Enligt kommitténs kan det bedömning ligga en risk i detta för båda studieformernzt. lin av rollerna bör renodling eftersträvas. Den kommer att underlätta det framtida samarbetet.

2.3.6 Estetiska kurser i dagsläget

Den estetiskt inriktade kursverkszunlieten har uppmiirksainniats särskilt i direktiven till Hår kortstateras

folkhögskolekommitten.

att verksamheten snabbt expanderat mycket oeh att dåirigentum ett stort antal studieförberedande kurser har tillkomntit. Kommittén

får i uppdrag att diskutera hur avvägningen skall mellan ut-

göras

bildning för den breda amatörverksamheten påi kulturområtlet

och kurser som utgör en förberedelse för fortsatt ut-

konstnärlig bildning. De estetiska kurserna kråivet dårftii en särskild

belysning. Om man definierar kurser med estetisk som kurser i

inriktning

musik, teater och drama, dans, bild, färg oeh form, konsthantverk, slöjd och textil samt metlia- oeh av olika

skrivarlinjer slag,

finns det ungefär l50 linjer med sådan 88

inriktning på folkhög-

skolor. Verksamheten har expanderat under 60- och 70kraftigt talen. De största åmnesområdena iii dels musik 38

på folkltögskolot,

dels bild, oeh form samt konsthantverk

färg oeh slöjd |›å vardera ca 30 folkhögskolor. [Estetisk inriktning med flera tekniker finns på drygt 30 folkhögskolor, teater och drama på 20, varav fyra har en ren yrkesutbildning för saint dramapedagoger, danslinjet på fyra folkhögskolor. Skrivarkurser av olika slag :inortlnas på åtta folkhögskolor, medialinjei på sju och fotolinjei på tre skolor. Omfattningen av den estetiskt inriktade varie-

undervisningen

rar alltifrån tre-femåriga konstlinjer med mer ån ll) timmars este-

tiskt innehåll varje vecka till :tllmåinna kurser med en

inriktning

mot estetiska ämnen timmar i veckan. lin kvantitativ be-

några

en ofullstiintlig bild av det estetiska utbudet skrivning ger därför skolor har konstnärliga linjer med fle-

på folkhögskolorna. Några

ra olika skolor har endast en konstnärlig in-

inriktningar, många

och skolor har enbart en allmän kurs med möjlig-

riktning, några

inom en eller flera estetiska varianter. het till specialisering Musikliizjcr med undervisning i musik år en relativt

systematisk

modern företeelse. Före l*)(›0 fanns endast fyra musikfolkhögskolor: Framnâis och Lunnevad. Före l972

lngesund, Geijerskolan,

betecknade som mufanns bara 12 folkhögskolor med vad skolan siklinje. Sedan dess har 26 tillkommit. De flesta av folkhögskolorna med musikutbiltlning får en tillför hela eller en del av musikuntlervisningen i form av läggsresurs ett statsbidrag motsvarande en halv elevvecka. Iilläggsrcsursen, som skall användas för ökad lärartâithet. fördelas av SÖ mellan

folkhögskolor med musikutbildning. med musiklinjer finns inom alla lån utom fyra. Folkhögskolor

Två av dem har rörelse eller organisation som huvudtredjedelar

man. med varierar, liksom i de flesta för-

Syftet musikutbildningarna mellan grundutbildning och fiirdighetstråning djupningskurserna,

för den enskilde studerande och folkbildningssyflet som iir att in-

till insatser i musiklivet, inte bara som sångare och musi-

spirera kant utan också som cirkelledare och ensemblelctlare.

har under de senaste decennierna erbjudit det

Folkhögskolorna

förberedande stadium i i musik, som på många färdighetstriining

Fortfarande råder en stor håll saknats i det reguljära skolsystemet. i de linjer som svarar för kvalificerad hög-

efterfrågan på platser skoleförberedelse. trots att allt fler musikgymnasier tillkommit. med sina internat och i många fall våilutrustade

Folkhögskolorna, lokaler samt goda möjligheter till ensemblespel och till att :anpastill fortfarande. sa undervisningen varje elevs behov, tycks erbjuda

lockande zilwrnzitiv för många musikstuderantle.

Ren Kantorei utbil-

yrkesutbildning ges vid några musiklinjer.

Riks-

das vid sex och församlingsmusiker vid fyra folkhögskolor.

har i december 1988 anslutit sig till ett utrednings- och redagen om att utbildning av kantorer för svenska kyrkans

geringsförslag

behov även fortsättningsvis skall äga rum bl.a. inom folkhögsko-

lans ram. Denna utbildning iir luetytlligt fastare reglerad iin vad

som annars gäller för folkhögskolornas kurser. En av ett helt annat slag anordnas för s.k. mu-

yrkesutbildning

sikhandledare, som främst skall verka bland sådana som hittills stått utanför musiksamhället - zilltifrån förskolelwarn till fysiskt

och handikappade. Det finns också en liknande utbild-

psykiskt ning som har musikterzipeutiskzi inslag.

iir det svårt att precise-

När det gäller konst eller bild och form

ra antalet sådana linjer på folkliögskolornai_ eftersom miiiig:i linjer

kallas estetiska utan att man anger innehållet men exakt. Somliga linjer har också olika innehåll i första och ;andra årskursen.

Konst- eller bild- och formkursei finns 30 på ungefär folkhögskolor fördelade alla lån utom på tre. Slöjd- eller konsthantverkskurser finns på ca 24 i tio lån. De flesta folkhögskolor bild- och formlinjerna år tvååriga. Det finns få några treåriga och en femårig konstskola. Antalet sökande är i .allmänhet flera större gånger än antalet platser. Konsthantverkskurserna år ett- eller tvååriga och har i allmänhet dubbelt så sökande som många antalet platser.

På fyra folkhögskolor i landet :anordnas i dans. ttndcrvisning På två skolor anordnas allmiin kurs med På en dansinriktiiing.

folkhögskola anordnas danshandledarntbildning för dem som år

intresserade av att leda dzmskursei för amatörer och pfi en zmnan anordnas en folkdzmsletlarkurs. Antalet sökande överstiger betydligt platsanlalet i utbildningarna.

Teater- och dramakuhvcr av olika 20 slag erbjuds på folkhögskolor läsåret 1990/91. Av dem år l3 ;allmänna Ieateroch dramakurser av olika ibland slag, med en speciell inriktning såsom teater i Iokalsamhållet, teater och film, pedagogiskt drama eller dans

och drama. Tre år linjer amatörteatcrlinjer, varav en med inriktning mot utbildning av amatörteaterletlare. [)e flesta teaterlinjerna är ettåriga, men som en del i en :illmâin några ingår kurs och kan då vara två eller treåriga. På fyra folkhögskolor finns en tvåårig eftergymnasial yrkesutbildning för som skall arbeta dramapedagoger, med drama i barnoch inom kommunal kulturamatörteatergrupper, och fritidsverksamhet etc.

2.3.7 Enkäter om de estetiska utbildningarna

Hösten 1989 sände efter önskemål från konstnårsutrcdningeit (Dir. 1989:30) och folkhögskolekommittén ut en enkät om de es-

tetiska utbildningarna till de som JUIOIIIINII folkhögskolor kurser med estetisk med enkäten var att få en bild av inriktning. Syftet omfattningen och inriktningen av denna lin huvudfråutbildning. ga gällde hur stor andel som brukar söka till en folkhögskolekurs med syfte att huvudsakligen försörjxi sig inom ett konstnärligt yrke (inkl. lärarutbildning inom det estetiska området). llår kom-

mer endast denna att behandlas. fråga På 24 av de 3l med som folkhögskolor musiklinjcr besvarade enkäten angav mer än 50 procent av eleverna ett sådant syfte med

studierna. På varje hade åtminstone musiklinje några elever sådant syfte.

Ungefär hälften av skolorna med att mer än musiklinje uppgav 50 procent av de tidigare eleverna brukar kunna försörja som sig yrkesmusiker resp. musikpedagogei efter fullbordade studier. lin tredjedel av skolorna svarade att högst 25 procent av eleverna brukar kunna försörja sig med yrkesverksamhet inom musikområ-

det. De vanligaste anledningarna till att de inte kan försörja sig är att de inte blivit antagna till högre utbildning, åindrat sina planer insikt beträffande sina förut-

eller själva kommit till yrkesmässiga

att kursen inte iir el-

sättningar. Tre skolor angav yrkesutbildande

ler behörighetsgivande.

med hild- och har besvarat SÖ:s

35 folkhögskolor jämn/infor

enkät. Det år färre elever, som har som syfte att l(n's'irja sig med ån musiklin-

konstnärlig verksamhet på bild- och formlinjerna på

men ändå förhållandevis Nästan hälften av skolorna

jerna, många.

av eleverna hade sådant syfte. lin uppgav att högst 49 procent av eleverna hatredjedel av skolorna uppgav att minst 50 procent

de sådant syfte. av ele- Mer än hälften av skolorna uppgav att högst 25 procent zirbete. verna brukar ha möjlighet att lörsåirjzi sig med konstnärligt att inte sina är

Anledningen till somliga genomför yrkcsplaner främst beträffande de yrkesmässiga lörutsiittningarna, självinsikt

ekonomiska villkor, samt att de inte

arbetsmarknadsskäl, (låligzu

blir antagna till högre utbildning. med besvarade SÖ:s en- 21 folkhögskolor k:»ist/murvcrkslinjcr

dominerande på dessa linjer

kät. Yrkesplanerna tycks vara mindre och rena bild- och formlinjer. På nästan

än på musiklinjer på hälften av skolorna hade högst 25 procent konstnärliga yrkespla-

hade högst 49 procent sådana planer. ner. På de övriga På mer än hälften av skolorna Luppgav man att högst 25 pro-

cent av eleverna i brukar kunna försörja sig yrkesmäspraktiken

konsthantverkare eller som inom detta område. sigt som pedagog inte som tänkt inom Anledningarna till att alla, sig cn framtid iir främst att de inte blir antagna

dessa yrken, genomför planerna

att den ekonomiska framtiden iir osäker, till högre utbildning,

samt att kursen inte är yrkesutbildande.

stor andel av eleverna anvander kurserna i Förhållandevis

som i sitt yrke. De yrkeskategorier

konsthantverk fortbildning

är framför allt barnomsorgspersonal och arbets-

som förekommer

terapeuter. som :inordnatle dunxkunvør hösten

Alla folkhögskolor långa

Kurserna år alla ettåriga och 1989 besvarade SÖzs enkiitfråigor.

har mindre än tio elever. man att ingen av eleverna På två av folkhögskolorna uppgav eller danssöker utbildningen i syfte att lörs(nja sig som dansare man att högst 25 procent av elepedagog. På de två andra ttppgav

i detta brukar kunna försåirja verna söker syfte och att lika många

verksamhet. lølkonomiskai och kursdelta-

sig med sådan svårigheter

vara skålen till att inte alla garnas fysiska förutsättningar uppgavs

sina yrkesplaner. genomför

om de estetiska kursernas värde

För att få en uppfattning långa för inträde har folkhögskolekoin-

vid de konstnärliga: högskolorntz mittén inhåimtat från alla högskolor med musiker- resp.

uppgifter

om hur stor :andel av de till hösten H80 ;intagna musiklärarlinje

eleverna som tidigare gått på musiklinje på folkhögskola. Uppgifterna är osäkra eftersom eleverna i allmänhet har betyg från gymnasieskolan och inte behöver vilka skolor och kurser de uppge därutöver har genomgått. På musikerlinjerna i Stockholm, och Malmö har un- Göteborg gefär tio procent uppgivit att de har genomgått folkhögskolekurs i musik. Musiklärarlinje finns på sex orter. Av de 200 elever som antogs hösten 1989 uppgav 42 procent att de hade musikgått på linje på folkhögskola. På samma sätt undersökte kommittén hur många av de elever, som till hösten 1989 till landets fem konst- och antagits konsthantverkshögskolor, som hade förberett sig genom utkonstnärlig bildning på folkhögskola. Svaren visar att de år förhållandevis många. Dessa elever, liksom kan dessmusikhåigskolornas elever, utom ha ;innan gått på någon förberedande konstnärlig utbildning. Till i Stockholm sökte konsthögskolan 750 personer, 28 togs in och av dem hade åtta en vid konstnärlig utbildning folkhögskola som grund. Till konsthögskolan Valand i Göteborg antogs tolv, av vilka samtliga hade sådana förberedelser, och till i konsthögskolan Umeå antogs också tolv, av vilka sju hade förberett folksig på högskola. Till konstfackskolan i Stockholm antogs 95 studerande, varav 31 hade och till folkhögskolebakgrund, design- och konsthantverksskolan i Göteborg SI, varav l7 med sådan bakgrund.

2.3.8 Gymnasieskolans estetiska utbildningar

I ett förra året Iietånkzmde framlagt (SOU l*i)89:l0) föreslog en särskild utredning en utbyggnad av de estetiska linjerna i gymnasieskolan. l folkhögskolekommitténs direktiv att försöka beingår döma vilka konsekvenser denna utbyggnad skulle få för folkhögskolan. De estetiska studievägarna i gymnasieskolan består huvudsakligen av en musiklinje och en försöksverksamhet med estetiskpraktisk linje. Båda linjerna år tvååriga, men till dem är knutna

ettåriga påbyggnadslinjer i musik och slöjd. För läsåret 1988/89

fanns på dessa linjer sammanlagt l l40 L)e söintagningsplatser. kande är betydligt fler än antalet platser. lattagningsförfarámdet bygger på betyg och antagningsprov. l det nämnda betänkandet föreslås att det i gymnasieskolan inrättas en treårig estetisk som ersätter de nuvarande linje tvååriga linjerna och de ettåriga i musik och påbyggnadsutbildningarna slöjd. Den föreslagna linjen skall omfatta bild, dans, mugrenarna sik, textilslöjd, trå- och metallslöjtl, teater samt ge till möjligheter lokala varianter eller behandlas f.n. i specialiseringar. Förslaget regeringskansliet.

8I

lnriktningen av och innehållet i den nya linjen överensstämmer i stort med vad som gäller den nuvarande musik- resp. estetisklinjen. Linjen iir studieförberedande och yrkesutbild-

praktiska

förutsätts ske i högskolan. lnför årskurs tre skall eleverna ningen kunna välja att fortsatta sina estetiska enligt utredningens förslag

studier inom linjen eller att övergå exempelvis till lolkhiigskola.

försåiksverksamheten med este- Vid sidan av musiklinjen och tisk-praktisk linje finns ett antal estetiska utbildningar i gymnasieskolan olika orter. har inte tagit ställning till

på Utredningen

om och i så fall hur innehållet i dessa utbildningar skall knytas till den estetiska linjen.

2.3.9 reaktioner på direktiv och Folkhögskolornas debattskrift

Med anledning av den uppmärksamhet som den praktisk-estetiska

kursverksamheten fått i kommitténs direktiv tar flera folkhögskolor i sina över fakta- och de-

yttranden folkhögskolekommitténs battbok om av de långa estetiska kurserupp frågan inriktningen

na. l ett från en folkhögskola zmlörs att musiklinjei* vid yttrande

folkhögskolor vänder sig till dem, som är musikaliskt Iågutbil-

dade eller alltför smala i sitt musikaliska kunnande för att nå de mål som man har samt att den sociala miljön pii folkhögskolan. den utåtriktade verksamheten och folkhögskolans samlade kun-

skapsresurser på många områden båittre än någon annan studie-

form och bredd som behövs. är

kan ge den mognad Musiklinjcrna

därför för ett rikt amatörmusicerantle. Att de ele-

betydelsefulla ver, som till exempelvis till musikhögskolornai, iir något

:images äldre än de som kommer direkt från gymnasiet iir enligt detta ytt-

rande enbart positivt.

En folkhögskola framhåller att det råder en utbredd missupptill estetiska Dessa mäter in-

fattning om antagningsproven linjer.

te bara prestationer och eleverna antas inte uteslutande efter upp-

övad förmåga. Vid denna folkhögskolas musiklinje sker :intagningen vid introduktionskurser 2-3 dagar under pågående lång-

kurs. De sökande får då tillfälle att bekanta sig med skolan och skolan med de sökande. Vid antagningen bedöms i första hand ut-

vecklingsbarheten hos den sökande. Flera folkhögskolor framhåller att det är en viktig uppgift för

folkhögskolan att värna om amatörismen, men att detta inte kan ske om man inte samtidigt betonar det yrkesinriktade. I)et folk-

högskolemässiga ligger i att varje studerande får den undervisning som han eller hon behöver, det må sedan röra sig om nybörjare

eller t.ex. driven musiker, om bredd eller specialisering. l ett yttrande hävdas, betriiffzintle förhållandet mellan professionell verksamhet och amatörverksamhet, att hotet mot t.ex. den

seriösa litteraturen inte kommer från amatörskrivarna utan från

den kommersiella kulturmarknaden. Här iir folkhögskolan en motkraft genom att på alla områden - litteratur, bild, foto, film,

TV - aktivera människor

radio, många i motproduktion. Denna

alternativa kulturproduktion riskerar att bli uddkSs om den ska styras av den fiktiva motsättningen mellan en allemanskultur och en elitkultur. Folkhögskolan som kulturinstitution är tvärtom en-

ligt detta yttrande den mötesplats, där deras grundläggande sam-

hörighet blir synlig. l flera framhåller yttranden man att folkhögskolorna skall vara en motkraft mot kommersiella avarter och mot skräpkultur, både genom att kursdeltagarna blir medskapande och genuin att de blir kritiska konsumenter.

2.3.l0 Amatörkulturens roll i kulturpolitiken

En av de nya intentionerna i den .kulturpolitik som riksdagen beslöt om 1974 var erkännandet av den folkliga kulturen. litt av de

mål som angavs för kulturpolitiken var att ge människor möjlig-

heter till egen skapande aktivitet och att främja kontakt mellan människor. Amatörkulturen fick ökat ekonomiskt stöd, om än till en början i blygsam omfattning. l stora drag har amatfirktaltttren utvecklats positivt under de sc-

naste 10-20 åren. Detta har till stor det berott på studieförbundens, amatörorganisationernas och folkhögskolornas insatser. lin växande andel av studieförbundens och folkhögskolornzis resurser har tagits i anspråk för ett estetiskt studiearbete som berikat ama-

törkulturen. Amatörkulturens villkor har i flera sammanhang helysts i anslutning till presentationen av kulturbudgeten i budgetpropositionen, och studieförhundens och folkhögskolornas betydelse för att utveckla amatörkulturen har då alltid betonats. Med anledning av ett uttalande i budgetpropositionen 1988 fick kulturrådet i uppdrag att föreslå förbättrade villkor för konstlviIdningsarlwetet. Ett

förslag presenterades i September |9x9 och övervägs nu i rege-

ringskansliet. l budgetpropositionen H89 tuttalzitle regcringøcn att det statliga

kulturstödct skulle lkirstiirkas med 300 milj. kronor under den

kommande treårsperioden. litt av de fyra områden som skulle prioriteras vid fördelningen av resurserna var insatser för att ge amatörverksamheten större bredd och bättre kvalitet. l budgetpropositionen 1990 föreslogs ett kraftigt ökat stöd till de centrala amatörorganisationerna. Riksdagen har beslutat i enlighet med dessa förslag.

2.3.l1 Överväganden, bedömningar och Förslag om estetiska

utbildningar

De estetiska kurserna vid folkhögskolorna har som framgåitt

stor omfattning. En kraftig expansion har skett under de mycket senaste l0-l5 åren. Drygt två tredjedelar av skolorna har i dag

någon estetisk kurs.

Intresset för utbildning inom detta område är också mycket stort. Till så gott som alla konstnärliga utbildningar inom utbildningsväsendet finns betydligt fler sökande än utbildningsplatser, och folkhögskolan utgör inget undantag. Unga människor har be-

hov att allvar sin förmåga att :invända konstnärliga utpå pröva

trycksmedel. l grundskolan och gymnasieskolan har de som regel

fått små möjligheter att göra detta. Många vuxna har först genom folkhögskolan fått en chans att utveckla ett konstnärligt intresse. Det finns en begåvningsreserv inom det praktiskt -estetiska områ-

det som inte fått tillräckligt utrymme i vårt nytloinriktade skolsystem. Folkhögskolornas estetiska utbildningar har olika syften. l)e

skall utveckla den personliga uttrycksförmäggin. lörberetki för in-

träde till konstnärlig eller pedagogisk utbildning vid högskola och kanske också yrkesinriktad pedagogisk utbildning. Inte sällan ge skall dessa syften tillgodoses inom ramen för sannna kurs.

Uppgiften att förbereda för vidare studier är dock den mest påav de tre nämnda inriktningarna och kan lätt påverka hela tagliga

karaktär liksom omgivningens uppfattning om var-

utbildningens

till studierna syftar. Den studieförberedande konstnärliga utbildningen i landet har ökat kraftigt genom folkhögskolekursernais expansion. Samtidigt har inom bildkonstområdet ett flertal fristående skolor tillkommit

av vilka många har fått statsbidrag. Däremot har dimensionering-

en av de utbildningar för vilka de studerande förbereder sig inte ökat nämnvärt. Resultatet har blivit att konkurrensen om platserna till högre har hårdnat och att tiden för

konstnärlig utbildning

förberedelser har Det tillhör det vanliga att de som

förlängts. kommer in på en konstnärlig högskola har ägnat 4-5 år ät förberedande studier efter att ha gått igenom gymnasieskolan. l viss mån har det alltid varit på detta sätt. l›et tar tid att lära

sig behärska konstnärliga uttrycksmedel. Dock är förberedelseti-

den längre nu än tidigare och antalet sökanden betydligt större.

Det är en naturlig uthildningspolitisk ambition att försöka åstadkomma rimliga tidsmässiga proportioner mellan studieförbe-

redelserna och högskoleutbildningen ifråga. Att från centralt håll

- den förberedande dimensionera - dvs. i nuläget begränsa utbildningen är dock ingen bra lösning. Konkurrensen skulle hårdna också om platserna i förberetlande kurser och en ny typ av utbildningar skulle ta till uppgift att förbereda elever inför en intagning till dessa.

Däremot finns det enligt kommitténs att

mening :inledning ställa frågan om inte och omhögskoleutbildningens inriktning fattning rimligtvis borde påverkas av det förhållandet att allt fler

som vid redan börjar högskolorna har fått gedigna grundkunskaper genom de förberedande studierna. Studietidens kan i

längd högre konstnärlig utbildning redan i dag bli föremål för individuell prövning. Också studieprogrammet skulle kunna mer

;anpassas individuellt och ge större för

utrymme specialiseringar. Dessa frågor bör enligt folkhögskolekommitténs mening tas

upp i den, enligt regeringens besked i den senaste budgetpropositionen, förestående översynen av den högre utbild-

konstnärliga: ningen.

Enligt kommitténs mening finns det goda skäl för

folkhögsko-

lorna att erbjuda förberedande Denna bör

konstnärlig utbildning.

nämligen vara väl spridd över landet om utbildningschansernzt

skall bli någorlunda likvärdiga. Om inte folkhögskolorna

engage-

rat sig på detta område, skulle både den högre utbildningen och

förberedelserna för denna varit koncentrerade till storstadsområdena. Däremot finns det ingen anledning att nu öka kapaciteten i den studieförberedande inom de estetiska kurserna. ()m

utbildningen

gymnasieskolan kommer att relormeras i enlighet med de utred-

ningsförslag som är under beredning kommer ytterligare treåriga

estetiska linjer att startas inom gymnasieskolan. talar för Mycket att en stor del av de ungdomar som kommer att välja dessa linjer siktar

på en yrkeskarriär inom det konstnärliga området.

Som tidigare sagts har inte alla estetiska folk-

utbildningar på högskolorna till syfte att förbereda för vidare konstnärliga studier. Några kurser syftar enbart till att utveckla det

egna kunnandet,

andra har inriktning mot pedagogisk verksamhet. l)et är omöjligt

att dra skarpa gränser mellan olika av

inriktningar utbildningen även om syftena lätt går att avgränsa. Många grundelement är ge-

mensamma, och en av den

utveckling konstnärliga uttryekslörmågan är en genomgående ambition. Deltagarnas sylten med studier-

na kan också förändras under studietiden och rentav ut-

påverka bildningens inriktning.

Folkhögskolor som vill tona ner kursernas studieförheredzmde karaktär och ge andra zimbitioner större möter alltså utrymme

inga större svårigheter.

Också inom studieförbundens verksamhet har de estetiska kurserna fått en alltmer framträdande och folkplats. Stutlielörbtind

högskolor har spelat en viktig roll för att ge amatörkulturen stör-

re bredd och bättre kvalitet. Det lokala kulturlivet har berikats

genom en Ökande aktivitet i sångkörer,

rockgru|.)per, teatergrupper och bland slöjdare, folkmusiker, folkdansare och amatörskrivare. Av allt att döma har vi bara sett av en intressant för-

början nyelse av den folkliga kulturen. Enligt kommitténs har mening folkhögskolan viktiga uppgifter i framtiden för att stimulera det

kulturarbetet insatser för att öka såväl det indifolkliga genom viduella kunnandet som de pedagogiska färdigheterna. En som att diskutera mer seriöst inför fråga det är angeläget framtiden är hur de studerande som fått kunskaper vid gedigna skall kunna ges :arbetsuppgifter inom studieförbund, folkhögskola och kommitténs kulturföreningar amatörorganisationer. Enligt är det i första hand motiverat att folkhögskolorna tillsammening mans med studieförbunden diskuterar hur folkhögskoleelever som en estetisk skall kunna erbjudas pedagofullgjort lång utbildning inom studieförbundens verksamhet. Vissa linjer giska uppgifter skulle kunna och förbereda för ges en tydligare pedagogisk profil som verksamhet inom studiesåväl fritidsengagemang yrkesmässig förbunden. Den folkhögskola som startar en ny yrkesinriktad utbildning bår ansvar för att följa upp hur utbildningen tillgodoser givetvis arbetsmarknadens behov och i vilken utsträckning de studerande får arbete efter fullbordade studier. På samma sätt iir det viktigt för de skolor, som bedriver studieförberedande estetisk utbildatt ta reda hur eleverna med sina föresatsei och ning, på lyckas att under studiernas gång ge en realistisk bild av arbetsmöjligheterna på den konstnärliga zirbetsmarknaden. redan i dag en central roll för att ut- Folkhögskolorna spelar veckla den kulturen, och har erfafolkliga många folkhögskolor renheter och kunnande som förtjänar att spridas utanför den egna Detta sker genom att de flesta av de estetiska kurserna regionen. Ett antal skulle därutöver kunär riksrekryterande. folkhögskolor na ta för hela landet. på sig också andra uppgifter lnom på musikområdet har sedan en amatörorganisationerna tid diskuterats för att stimulera den pedagogiska och åtgärder utvecklingen. Förslag har väckts om dels ett folkmukonstnärliga sikinstitut, dels ett körcentrum med bland annat dessa uppgifter. sedan en tid inom utbildningsdepartementet. Förslagen övervägs Enligt kommitténs mening är det naturligt att pröva om inte vissa i framtiden skulle kunna anförtros nationella uppfolkhögskolor kvalitet och arbetsformer i amagifter når det gäller att utveckla Det törverksamheten och ges stöd för detta över kulturbudgeten. finns inte bara på musikomrädet

många angelägna arbetsuppgifter

utan också när det gäller bildkonst, teater och (lans.

2.4 Yrkesinriktade kurser

2.4.1 Bakgrund

Kommittén skall enligt sina direktiv kritiskt granska omfattningen av den som i princip utgör ett parallellfolkhögskoleverksamhet Den skall vidare system till gymnasieskola och högskola. noggrant värdera på områden som samtifolkhögskolans yrkesutbildning

digt tillgodoses av andra utbildningsanordnare, belysa frågan om

den utbildningen är förenlig med samt före-

folkbildningsmålen

slå gränser för folkhögskolans framtida yrkesutbildning. Först skall då erinras om vad som sades i denna

fråga i propo-

sitionen l977 om folkhögskolornas reformering, och som riksda-

hade någon emot 1976/77155

gen inte invändning (prop. s. 123 f). hette användas för Folkhögskolan kan, det, viss yrkesutbildning

såsom ledarutbildning inom fritidssektorn, för kulturutbildning

förmedlande uppgifter och för ledaruppgifter inom amatörverksamhet samt utbildning för förtroendevalda och anställda inom kommuner och folkrörelser. Folkhögskolan borde dock inte er-

bjuda yrkesutbildning och yrkesforthiltlning på områden, där and-

ra utbildningsanordnare fått uppgifter och resurser av samhället. Av hänsyn till det angelägna i att bevarar sin folkhögskolorna grundkaraktär borde de visa återhållsamhet vid utbudet av yrkes-

utbildning. Den utbildningen borde fö. så långt som möjligt inte-

greras i skolornas Övriga verksamhet.

l folkhögskoleförordningen formulerades villkoren så att folk-

högskolorna kan i begränsad omfattning ge yrkesinriktad utbild-

ning under förutsättning att det sker inom ramen för förordning-

ens föreskrift om innehåll och form

folkhögskoleverksamhetens

(se ovan sid. 54). Det innebär bla. att inte får vara

utbildningen

enbart yrkesspecifik; den måste också innehålla en del allmänna

ämnen (enligt SÖ:s föreskrift minst en fjärdedel). Någon närmare bestämning av begreppet i begränsad omfattning” har inte gjorts i förordningen eller i tillämpningsföreskrifter

från SÖ. Det har inte heller klargjorts om avser folkbegreppet högskoleverksamheten totalt eller verksamheten vid varje enskild skola. Här antas att begreppet gäller i båda fallen.

2.4.2 Vad är yrkesinriktad utbildning?

Att formulera en heltäckande och helt entydig definition av be-

greppet yrkesutbildning är inte lätt. l högskoleförordningen t.ex. betraktas all grundutbildning på högskolan som yrkesförberedande; hela utbildningsutbudet fördelas på utbildningar som förbere-

der för yrkesverksamhet inom fem olika sektorer och na- (teknik turvetenskap, administration, ekonomi och socialt arbete, vård, undervisning, kultur och information). En t.ex.

utbildning på gymnasienivå kan ju också på sikt för

somliga vara yrkesförberedande även om den benämns studieförberedande. Alltsedan 1800-talets senare hälft har emellertid begreppet yrkesinriktad utbildning använts för att beteckna sådan utveckling av fackteoretiska och arbetstekniska (yrkestekniska)

kunskaper och färdigheter som går utöver den allmänna bildmedborgerliga

och som behövs för någon bestämd yrkesutövning eller

ningen profession. Här bör erinras om att den fackteoretiska och arbetstekniska

utbildningen i svensk yrkesutbiIdningstradition alltid har kombi-

nerats med ett visst mått av allmän utbildning. l)etta har varit särskilt markant under efterkrigstiden. Erinras bör också om att det utbildningspolitiska huvudmotivet för den kraftiga expansion

av den samhällsstödda yrkesutbildningen, som ägt rum under de

senaste trettio-fyrtio åren, har varit av klar jämlikhetsnatur: alla har ansetts ha rätt till en god yrkesutbildning. Kommittén ansluter sig till den traditionella uppfattningen om vad yrkesinriktad utbildning är och definierar den här som utbild-

ning som till sin huvudsakliga det består av sådan fackteori (yrkesteori) och arbetsteknik (yrkesteknik), som behövs för någon be-

stämd yrkesutövning eller profession.

2.4.3 Folkhögskolornas yrkesinriktade utbildningsutbud

Har skolorna nu efter 1977 visat återhållsamhet i utbudet av yr-

kesinriktad utbildning? l vilken grad ger de yrkesutbildning och

fortbildning som andra utbildningsanordnare fått resurser till och uppdrag att ordna? De utbildningarna återfinns inom kategorien

yrkesinriktade

särskilda linjer med undantag av fritidsledarutbildningen, som av SÖ räknas till allmän kurs med särskild inriktning fast-

kategorin än den är en utpräglad yrkesutbildning.

Som visats i fakta- och debattboken Vad händer med fblkhögskolan? har de allmänna kurserna med särskild inriktning och de särskilda linjerna ökat både relativt och absolut sett sedan 1977 (se SOU 1989:97 s. 23). För läsåret 1988/89 har SÖ lämnat följan-

de om förhållandet mellan de olika slagen av långa kuruppgifter

ser:

Kurser Elevveckor Deltagare

bildningen av SÖ fastställd vägledande studieplan anordnades 1988/89 ligt vid 36 skolor med sammanlagt 1 224 deltagare. Utbildningen tog i

anspråk 43 339 elevveckor. (Se vidare avsnitt 2.5 nedan.)

Utöver denna fritidsledarutbildning anordnades nämnda läsår vid tretton skolor ett- och kurser för idrotts-, fri-

tvååriga fjäll-, lufts-, och friskvårdsledare/hälsopedagoger med till-

ungdoms-

sammans 230 deltagare. De kurserna följer av skolorna själva eller i samverkan med varandra upprättade studieplaner. lnom turismsektorn anordnades ett- och kurser för

tvååriga

olika slag av reseplanerare, etc. vid tio

resebyråtjänstemän, guider

skolor med ca 230 deltagare. Andra mer omfattande mediaområdet

yrkesutbildningar gällde

inkluderande journalism, radioproduktion och

TV-video-produktion - de förekom på l5 skolor och räknade ca 300 deltagare. Yrkesinriktade inslag förekom vidare på många skolor inom ra-

men för den allmänna kursen med särskild inriktning. Med bortseende från sistnämnda förtecknas här nedan

inslag yrkesinriktade utbildningar 1988/89 enligt på sid. 88 given defini-

tion efter till SÖ insända

kursrapporter:

Utbildning till, Längd Antal D01- Elen-veckor eller i skolor tagarc

Fritidsledare 2-årig 36 l 224 43 339 ldrotts-, ungdoms-, GäIl-, friluftsledare l-årig 5 77 2 268

Friskvårtlsletl/hälsopedag l-årig 8 l5l 5 735

Turism (turistsport/ l-årig 2 59 l 922

Företagsekonomilsmåföretagande l-2-årig 2 39 l 326 Tolk (kontakttolk) 2 20 482 I/2-l-årig Tolk (dövblinda) l 8 l2O l/2-årig Tolk (teckenspråk) l 20 680 2-årig Tolk (teckenspråk) l-årig l l6 544 Tolk (teckenspråkförb.) l 57 88l lll-årig Behandlingsassistent l-2-årig 4 78 2 130 Media/information 2-årig 2 46 l 563 Media/information l-årig l3 206 l0 882 Journalist 2-årig 2 45 l 519 Journalist l-årig 5 100 3 036 TV/video-produktion l-åri 3 53 l 289 Radioproduktion l/Z-l-årig 3 27 806 Fotograf 3-årig l 43 l 668 Dokumentärñlmare l-årig l 9 308 Fotodokumentation l/2-årig I 15 258 Bi ldpedagog l -årig l 12 468 Dramapedagog Z-ärig 3 60 2 018 Folkdanspedagog l-årig l l8 648 Amatörteaterledare l -årig l 23 805 Musikteaterledare l-årig l 12 480 Musikterapeut 2-årig l l6 547 Barnmusiklärare l-årig l 9 297 Musiklärare l 28 807

3-årig

Kantor/kyrkomusiker 2-3-arig 6 l98 6 639 Musikhandledare 2-årig l l l 440 Diakon/diakonissa l-ärig 3 33 955 Församlingspedagog l-årig l 7 238 Konstgrañker 2-årig l l5 534 Sameslöjtlare 2-årig l 22 770 Renskötarc l-årig l 4 108 Ekolog/naturguide l-årig l l0 350 Båtbyggeri 2-årig l 20 680

Ridlärare l ll 440 l-årig l 7 266 Folkbildningsarhetare l-årig Bokhindarc l-årig l IZ 408 l I2 408 Fiolhyggare l-årig fillskärare l/Z-årig l 32 512

De här förtecknade kurserna hade sammanlagt ca 3200 delta-

gare och omfattade ca l lO 000 elevveckor. Till detta bör kurser som i praktiken utbildar läggas ett antal både för och betald anställning inom kyrkor och frivilligtjänst som t.ex. (organist och körledare),

samfund, församlingsmusiker

och missionärer, u-landsarbetare, församevangelister pastorer, och andra församlingsarbetare. Med undantag av lingsassistenter

musikerutbildningarna går dessa utbildningar i regel under den

benämningen bibelkurser eller bibellinjer.

något oegentliga

Till den utbildning som förbereder för vidare yrkesinriktade inom främst högskolans ram kan räknas över ett

färdigutbildning

hundratal musik-, konst-, konsthantverks-, teater- och danskur-

ser. De kan leda till direkt yrkesverksamhet även om de i de flesta fall förbereder för högskoleutbildning. Resultatet av en enkät,

hösten 1989 av SÖ, visar f.ö. att en mycket stor del av företagen eleverna avser att söka till och/eller att bli yr-

högskoleutbildning

kesverksamma inom valt område även om de sedan inte alltid

sin avsikt. (Se härom avsnitt 2.3 ovan om de praktiskt-

fullföljer

estetiska utbildningarna.)

Den utbildningen expanderar fortfarande. l folk-

yrkesinriktade

för 1990/91 bjuds således ut ytterligare ett tio-

högskolekatalogen tal yrkesinriktade kurser för bl.a. danshandledare, dramapedagofriskvårdsledare, ridinstruktörer, miljövårdare, kulger, fjälledare,

samt inom turarbetare för yrkesverksamma turism, media, journalistik och information. Kurser av det mer utpräglat yrkesinriktade slag som förtecknats sid. 88-90 ovan i nämnda katalog vid sammanlagt över

på erbjuds ett hundra skolor. (Praktiskt-estetiska kurser av förberedande yr-

men däremot kantorsut-

kesutbildningskaraktär har ej inräknats, och musikhandledarutbildning.) Vid tjugo skolor uppgår

bildning det utbudet till ungefär hälften av totalutbudet.

yrkesinriktade

Vid en handfull skolor dominerar de yrkesinriktade kurserna. För sedan l978/79 skall här erinras

att tydliggöra expansionen om att det yrkesinriktade kursutbudet då verkligen var begränsat.

Det inskränkte katalogen Folkhögskolor 1978/79 till fölsig enligt jande:

Yrkesirxriktarl utbildning på folkhögskolor 197. 1/79 Skolor

3 Frilidsletlaruthildning Ungdomslerlareutbildning Friskvånlsletlare

lJ.›-)ø-I--'.›J'.›J

Ledare för hehantllingskollektiv Media inkl. radio/lV/information Journalistutbildning Dramapedagog

Kontakttolk (ñnska) Kantorsutbildning Församlingsassistenl Musikhandledare

---IJ.›)IJ

Turism/reseplanerare Studiekonsulent Sameslöjdare

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att det yrkesinriktade utbildningsutbudet expanderat och expanderar betydligt utöver vad som enligt vanligt språkbruk kan betecknas som begränsad omfattning och utöver vad som bjöds ut 1978/79.

2.4.4 Yrkesinriktad utbildning genom andra utbildningsanordnare

Som nämndes i inledningen skulle lolkhögskolorna enligt propositionen och riksdagsbeslutet 1977 inte erbjuda sådan yrkesutbild-

ning och yrkesfortbildning som andra utbildningsanorditare fått resurser till och uppdrag att anordna.

En genomgång av gymnasieskolans, den kommunala vuxenutbildningens och högskolans utbud av yrkesinriktad utbildning om

minst ett års längd ger vid handen att det stora llertzilet av folkhögskolornas yrkesinriktade kurser och linjer :tv detta slag har

motsvarigheter där, även om innehåll, uppläggning och arbetsfor-

mer inte i allt motsvarar folkhögskolornzns. är väl Utbildningen

spridd över landet.

Inom gymnasieskolan erbjuds sålunda för IWO/Ol enligt rapporten Förteckning över dimensionerna; och lokuliscrilzg av gymnasieskolans studievägar 1990/91, SÖ 89:48, bla. följande utbild-

ningsvägar som mer eller mindre motsvarar kurser på folkhögsko-

lorna:

Linjer och kurser på gymnasieskolan 1991M91

Linjer Kurs- I Jøl - Iruagn. Orter längd :lingstal plats-ur Hantverksteknik 2 år l(› 32 l Naturbruks-gren 3 år lb (vill l9 Fiske- och vattenhruksgren 3 år lo l(› l Båtbyggaren 2 år lb 32 2

Specialkurser och påbyggnadszztbilzlningar

Musik, påbyggnad l år lo 272 IS Musik, specialutb. 2 år 70 30 l Konstnärlgrundutb. l år l(› 32 2 Bild och form l år 30 00 2 Hantverksteknik 2 år lo l44 4) Hantverksteknikpåbyggn. l år lo 32 2 Dansare l år lb lo l Handvävning l år lo lo l Textilkunskap, väv 1/2 år lb l l2 6 Textil kompl, väv/sömnad 1/2 år lb 544 14

ADB och terminalarhete l/2 år lo *ll 2 25 Adm. ADB l år 30 00 2 Datakommunikation l år lo 32 2 Media och kommunikation l år |(› 300 l0 2 år lo lb l Fotopersonal Bokbinderi 2 år lo 40 3 påbyggn. l år lo lo l Båtbyggeri, Turism och reseliv l år 30 240 8 -ristservice l år lb H2 b Jkidturism I år lb 32 2 Turisthotellutb. 2 år lb 208 8 Vattenbruk/ñskotll. l år l(› 32 2 Vattenbruk/ñskotll. 2 år l(› |00 7

Regionalt arbetsmarknadsanltnutrta päbyggnadxuibiltlttittgtzt (RA-kurser)

Språk för näringslivet Bild l år lö lb l Förbered. konstn. uth. l år l(› 32 l Friskvård l år lb-30 02 2 l år 30 30 l Småföretagaruth. Turism, turismservice l år lo 418 3 Turisthotellutb. l år lb lo l

Härtill kommer ett stort antal lokalt arbetsmarknatlsanpassade

kurser (LA-kurser) över vilka någon samlad fiirteckning ej kun-

nat erhållas. Även inom komvux förekommer - särskilt i de .större städerna

- en omfattande yrkesutbildning av ttngefåit saumna slag som in-

om gymnasieskolan.

Sedan 1977 har högskolans yrkesinriktade uthiltlningsutbud ex-

(Formellt betraktas, som förut nämnts, panderat mycket kraftigt. alla som yrkesüirberedande.) Yrkesinriktad högskoleutbildningar utbildning på de allmänna littjøsrna som på många lokala

ges såväl

linjer och fristående kurser.

UlvlÄzs förteckning över allmänna och lokala linjer

Enligt

1990/91 följande kurser som mer eller mindre motsvarar utbjuds

befintliga folkhögskolekurser:

Puärtg Urlrr Antal Linje platser

Teknik och naturvetenskap 80 l - Fiskevårdslinjen och håilsoskytldslinjen 120 l .ll Miljöoch naturresurslinjen l20 I 24 Miljö-

Administration, ekonomi, socialt arbete 00 7 250 ADB-linjen 80 2 90 Turism-linjen Administrativ ADB (lokal) 80 3 90

Datalinjen med ADB 8() l - Ekonomi

Friskvårdspedagogisk linje (lokal) 80 l 30

- lllll 2 ldrottspedagoglinjen bl) -10 l f

Småföretagsekonomi

Turism, - -l0 l pabyggn. 30

Vård Folkhälsoarbete (lokal) 80 I 30 Hälsopedagogisk linje (lokal) 00 2 30

Undervisning Körpedagogisk linje (lokal) 20 l 30

Kultur och information Allmänpraktiska metlielinjen 40 l lo

Metlielinjen för film/TV radio och teater l20 l 2-1 Religionsvetenskapliga linjen M0 4 245 Tolkutbildning I0-40 3 20 Fotografi, påb. (lokal) 80 l K Kulturarbetarlinjen (lokal) too l 20 Kulturpedag linjen (lokal) 00 l l5 Medietekniklinjen (lokal) 80 l 20 Orgelspel (lokal) 80 l i

Bland de 250-talet fristående kurser som överensstämmer med eller liknar finns ett femtiotal folkhögskolekurser yrkesinriktade kurser om 10-40 i bl.a. ADB, informapoäng kommunikation, tion, media, småföretagsekonomi, idrottspedagogik, hälsopedagogik, kulturpedagogik, pedagogik för studiecirkelledare. konstgrafik och turism. Som svar på en av direktivens frågeståillningzit ger sammanfattningsvis det nu redovisade onekligen det intrycket att folkhögskolornas yrkesinriktade kursutbud i tämligen stor utsträckning är ett parallellutbud till vad som l ges i det övriga utbildningsvåisendet. den mån det är om nära fråga motsvarigheter, innebär förhållandet ett mindre effektivt utnyttjande av samhällsresurtillgängliga ser.

Folkhögskolorna gav till en början yrkesinriktad i utbildning form av lantmanna- och lanthushållskurser. Men den utbildningen skildes under 1900-talets första decennier från folkhögskolorna och förlades till särskilda lantmannzi- och lanthushñllsskolor.

Däremot har folkhögskolorna alltid givit Sådilnil och kunskaper färdigheter i allmänna ämnen som erfordras för intrfitle vid olika

slag av yrkesutbildningar som Lex. liirarutbiltlning, sjuksköterskeutbildning, polistttbildning. Det skedde oftast för att ge tilltriitle till sådana för som inte tttbildningzir ttngdomztr, lätt tillfälle att genomgå realskola eller gymnasium.

*H

Under 1970-talet och framåt har folkhögskolorna återigen och

i ökande anordna yrkesinriktad utbildning. Det omfattning börjat

tillhör visserligen i sig god folkhögskoletradition att folkhögsko-

lorna utvecklar även av karaktär alltefter

nya kurser yrkesinriktad

tidens krav. l fall har statens företrädare också bett skolor-

några

na ta utbildningsuppdrag, t.ex. på handikappområ-

på sig sådana

det. l andra fall har den tekniska medfört behov av utvecklingen mer eller mindre kurser för rörelsernas och

nya yrkesinriktade

organisationernas behov, Lex. inom mediaområdet. för kurserna finns Men just de yrkesinriktade omständigheter och villkor som gör det problematiskt att också för dem förorda samma ökade frihet och ökade flexibilitet i kursutbudet som för de allmänna kurserna och specialkurserna. Hänsyn måste således av arbetsmarknadsskäl tas till deras dimensionering och av samhällskostnadsskäl till motsvarande utbildningar inom det övriga

utbildningsväsendet. Också frågor om utbildningarnas kompetens-

värde och de krav som avnämare ställer måste beaktas. skall här diskuteras. Beträffande

Några av dessa problem något

de vanliga kurserna in-

på folkhögskolorna mycket yrkesinriktade om informations- och kultursektorn kan sålunda ifrågasättas om

inte skolorna medverkar till att utöka en utbildning som redan utbildningsanordnare och som av arbetsmarknadsges av andra

skäl snarare behöver minska. [)et gäller bl.a. utbildning till jour-

nalist, fotograf och reseledare. Enligt arbetsmarknadsmyndigheternas blir det allt svårare att få arbete inom dessa bedömningar under 1990-talet. yrken

En del av den utbildning som ges på rörelsefolkyrkesinriktade

och som avser funktionärs- och ledarutbildning, bl.a. högskolorna inom mediaområdet inklusive journalistik, radio, TV utbildningen överdimensionerad sett och video, är för övrigt uppenbart kraftigt i relation till rörelsernas behov. De rörelseanslutna kursdeltagarna rörelsefolkhögskolor endast en liten mi-

utgör nämligen på många noritet. Men sett i ett vidare är det givetvis en samhällsperspektiv fördel om fritidsledare, och informatörer i sin yrkesjournalister

får del av för demokratin och samhällsutvecklingen utbildning

viktiga folkrörelse- och folkbildningsperspektiv. Det kan också återknyta till direktiven (ovan sid.

sägas, för att knappast särskilt nära förbundna

87), att somliga slag av kurser

med och folkbildningens arbetssätt och frihet från folkhögskolans av andra ån skolorna själva bestämt innehåll. Särskilda behörighets- och såsom antagningsprov och arbetsprov tillträdesregler

samt examination förekommer främst inom praktiskt-estetiska

ämnesområden. innehållet rättas mer eller mindre efter avnämarnas behov och önskemål, och lärarnas och kursdeltagarnas traditionellt fria val av stoff och ersätts av vägle-

mycket uppläggning

dande som av andra. Risker finns för att studieplaner gjorts upp

sådan övergår till huvudsakligen adminifolkhögskoleutbildning

stration och finansiering av en yrkesutbildning som ganska detaljerat utformats av avnämarna. l det här sammanhanget kan erinras om att

folkhögskolornas kursutbud inte samplaneras vare sig på riksnivå eller länsnivå

med övriga utbildningsanordnares utbud. En sådan är planering emellertid av olika skäl angelägen. därav blir Angelägenheten

större om föreslagna av gymnasieskolan förändringar genomförs. (Här åsyftas bl.a. förslagen att de nu tvååriga yrkesinriktade utbildningsvägarna förlängs till treåriga och att treåriga praktisk-es-

tetiska linjer inrättas för bl.a. bild och form, musik, dans och teater.)

Som ett exempel på ett område där förefaller samplanering

nödvändig kan nämnas den expanderande

turismutbildningen på folkhögskolorna. En nyligen av Sveriges Turistråd enföretagen

kät visar att inte bara och gymnasieutbudet högskole- år mycket

stort på detta område utan också komvux- och AMU-utbudet

(se vidare häftet Turismutbildnirzgar i Sverige läsåret 89/90). Således erbjuds för närvarande vid ett tiotal högskolor utbildningar från 10 till l40 med tillsammans poäng 360 studieplatser med rubriker som allmän turismlinje, hotell- och restaurangeko-

nomilinje, turismproducentutbildning, naturguidning, kultur- och miljötolkning, internationell turismkunskap samt kulturgeografi med inriktning mot turism och lokal utveckling.

Vid 33 gymnasieskolor spridda över hela landet femges över

tiotalet ett- eller tvååriga grundkurser och kortare specialkurser

för turismsektorn med beteckningar som turism och reseliv, tu-

ristservice, receptionistutbildning, turisthotellutbildning, hotell-

och restaurangadministration, friluftsteknik, hotell- och konferensservice samt skidturism. Vid 30 komvux-enheter och vid de två statliga skolorna för vuxna ges också femtiotalet kurser med samma eller liknande och som

beteckningar omfattningar i gym-

nasieskolan. lnom AMU bedrivs kortare l2-40 veck-

turismutbildningar på or på Förutom kurser

sju orter. av det slag som gymnasieskolan erbjuder ges kurser med rubrikerna resesäljare, tyska för

fiirjepersonal, landsbygdsturism, fiskeguide, reseledare och lokalguide.

Från turistbranschens företrädare har i flera

sammanhang påpekats att denna mångfald av behöver ses över turismutbildningar

och samordnas så att den får en mer struktur och

ändamålsenlig

en bättre kvalitet. _ Ett annat problem berörande folkhögskolornas yrkesinriktade utbildningar gäller den högskolekaraktär som alltfler av dessa ut-

bildningar uppges ha. För några yrkesinriktade kurser gäller näm-

ligen att allmän behörighet för högskolestudier fordras för tillträde. Ibland sägs att kurserna ”motsvarar”

ligger på högskolenivå,

eller är jämställda med och

högskoleutbildning att de ger ett visst antal poäng.

Huruvida dessa kurser i samtliga fall motsvarar vad som krävs för att en kurs skall klassificeras som e.dyl. är

högskolemässig

oklart. avses vanligen att studierna kräver

(Med högskolemässig

allmän eller särskild behörighet, att de anknyter till eller bygger

på vetenskaplig forskning, att de till stor del bedrivs som självstu-

dier, att lärarna har vetenskaplig utbildning samt att examination

krävs för intyg om godkänt resultat på genomgången kurs.)

2.4.5 överväganden, bedömningar och förslag

Vid sina om yrkesinriktade utöverväganden folkhögskolornas

i framtiden har kommittén funnit att regeringens bildningsutbud och intentioner från l977 är väl värda att fortfarande riksdagens Men mera avgränsningar behövs i vissa avseenden av följa. precisa

till den faktiska utvecklingen såväl på folkhögskolorna

hänsyn

som inom utbildningsväsendet i övrigt liksom till de nya behov

som samhällsutvecklingen kan komma att medföra. En av för bedömningen av behovet av av-

utgångspunkterna

bör ha stor frihet att erbjuda gränsningar är att folkhögskolorna

utbildningar på områden där de har unika förut-

yrkesinriktade och särskilt de områden där

sättningar att göra goda insatser på liknande finns. En annan utgångspunkt är att

ingen utbildning bör ta ett mycket stort ansvar för att utfolkhögskolorna själva och verkligen leder till anbildningen är arbetsmarknadsanpassad ställningar. Med dessa som anser kommittén att föl-

utgångspunkter grund

jande bör gälla för framtiden. Folkhögskoloma bör alltjämt få ge

utbildning för folkbildningsverksamhetens, folkrö-

yrkesinriktad relsernas och de ideella och behov av

fackliga organisationernas

ledare och funktionärer, samt för ledaruppgifter främst inom kultur- och lritidssektorn. Inriktningen och dimensioneringen av detta kursutbud bör huvudmännen och skolornas styrelser själva ta ansvar för.

Skolorna bör också få anordna annan yrkesinriktad utbildning.

som in-

l första hand bör det gälla sådan yrkesinriktad utbildning te anordnas av andra, t.ex. inom små yrkesområden dit riksrekry-

tering sker och där internatformen är lämplig. Av hänsyn till behovet av arbetsmarknadsanpassning och samhällsekonomisk re-

surshushållning bör emellertid tillsynsmyndighetens medgivande

därvid erfordras. av kriterierna för medgivande bör

Några tillsynsmyndighetens

vara att folkhögskolornas yrkesinriktade kurser i väsentliga avseenden från annan klart urskiljbara alter-

erbjuder yrkesutbildning

nativ och att de har hög kvalitet beträffande bla. innehåll, lärarlokaler och utrustning. Kursernas innehåll skall, såkompetens, som nu är fallet, till bestå av allmänna ämnen.

lägst en fjärdedel

Skolorna bör slutligen också få anordna s.k. uppdragsutbildning under vissa förutsättningar. (Se vidare härom avsnitt 2.8.) Alla kurser skall yrkesinriktade bjudas ut just som folkhögskolekurser och deras syfte och innehåll skall klart deklaremycket ras, så att inga missförstånd behöver om deras uppstå behörighets- eller kompetensvärde. De yrkesinriktade kurserna får varken totalt eller på varje skola till dominera över de omfattningen allmänna kurserna och specialkurserna. Den yrkesinriktade utbildningen bör alltså även i framtiden bedrivas i begränsad Att så sker omfattning. är viktigt för bevarandet av identitet folkhögskolornas och egenart. Om en balans inte upprätthålls, riskerar folkhögskolorna att bli ett slags yrkesskolor. Med det anförda som grund följer att vissa nuvarande yrkesinriktade utbildningar på folkhögskolorna bör Som exbegränsas. empel på sådana kurser kan nämnas kurser inom turismområdet. Utbildningen på bl.a. medieområdet och det praktiskt-estetiska området bör dimensioneras både efter huvudmannens och arbetsmarknadens behov och efter behovet av nya insatser bl.a. för att stimulera amatörverksamheten. Viss utbildning bör bedrivas som t.ex. tolkuppdragsutbildning, utbildning. Förslag härom ges i kap. o nedan sid. 175. Kantorsutbildning för svenska kyrkans behov skulle också kunna genomföras som uppdragsutbildning till den del utbildningen är rent inriktad mot svenska behov. kyrkans Den reducering av yrkesinriktade kurser som här föreslagits, bör ske under en kommande Den treårsperiod. bör genomföras i dialog mellan skolorna, central tillsynsmyndighet och länsstyrelsernas utbildningsenheter. bör initieras av Omstruktureringen skolorna själva eller av tillsynsmyndigheten i de fall skolorna inte tar egna initiativ. Resurser, som frigörs genom bör användas för reduceringen, utveckling av nya Studieformer och studiegângar för korttidsutbildade, gärna i samarbete med studieförbund och fackliga organisationer. De bör också användas för utveckling av nya specialkurser av fördjupningskaraktär med den som förordats inriktning i avsnitt 2.3. Det förefaller till sist naturligt att folkhögskolornas yrkesinriktade kurser på lämpligt sätt beaktas i den totala utkontinuerligt bildningsplaneringen. Det är givetvis till fördel även för folkhögskolorna om en sådan samplanering äger rum - deras särart och möjligheter blir bättre kända och erkända och deras resurser därmed bättre tillvaratagna.

2.5 Fritidsledarutbildningen

2.5.1 Utredningsu ppd raget

avsnitt skall kommit-

Som nämndes i inledningen till föregående

särskilt fritidsledaruttén vid sina överväganden uppmärksamma bildningen. Kommittén skall vidare i sina diskussioner om denna utbildvad som såigs i regeringens skrivelse till riksdaning ta hänsyn till

l988/89 om ungdomsfrågor och därvid be-

gen (skr. 1988/89270) akta det som har betydelse för folkhögskolan.

l skrivelsen föreslår det föredragande statsrådet att en Översyn av fritidsledarutbildningen skall göras. Hon pekar på den betydel-

sefulla insats som tiotusentals fritidsledare och ideella ledare inom för ungdomar runt om i landet och föreningslivet varje dag gör framhåller att samhället aktivt måste stimulera, uppmuntra och underlätta deras zirbete. llon framhåller också att utbildviktiga i detta sammanhang är av stor betydelse. och att

ningsfrågorna

behöver studeras mot av en bedömning av

utbildningen bakgrund

det framtida behovet av utbildad personal för ledartippgifter i och kommunal fritidsverksamhet. Särskild upp-

föreningsdriven

märksamhet bör därvid ägnas åt utbildningens längd och innehåll, fortbildningen, samordningen mellan olika skolor, anknytningen till olika huvudmän samt kopplingen till forskning inom fritidssektorn och därmed relationen till högskolan. Med härav har kommittén funnit det lämpligt att anledning diskutera fritidsledarutbildningen i ett särskilt avsnitt.

2.5.2 för ledaruppgiflcr inom fritidsxsektorn Utbildningar

Tvåårig fritidsledarutbildning

l av l970-talet fanns fritids-, ungdoms- och idrottsledar-

början

dels dels i dels i

utbildning på folkhögskolor, gymnasieskolor, form av en kombinationsutbiltlning, bestående av en grundkurs vid gymnasieskola/yrkesskola samt 20-poåingskurser i sociologi

och pedagogik vid högskola.

SÖ:s (SULU) förordade l97l en i hu-

ungdomsledarutredning

vudsak löi fritidsledare. Den borde för-

enhetlig grundutbildning

och som

läggas till de folkhögskolor gymnasieskolorlyrkesskolor

redan anordnade sådan Gemensamma läroplaner borutbildning. de tjäna som riktmärken. 1973 års föreslog 1974 att fritidsledarut-

folkhögskoleutredning

skulle bedrivas enbart Det skulle va-

bildning på folkhögskolornzi. ra en tvåårig yrkesutbildning som skulle bygga på tvåårig gymna-

sieskola. Utbildningen skulle dels ha ett visst för alla skolor ge-

mensamt innehåll som tillgodosåg behovet av utbildning för verk-

samhet inom såväl organisationer som kommuner, dels ha viss

profilering med utgångspunkt i huvudmannens ideologi, elevens

önskemål och arbetsmarknadens behov m.m. Centralt utarbetade och fastställda studieplaner skulle gälla som riktmärken utan att

vara bindande vare sig till innehåll eller timtal. Den årliga intag-

-

ningen skulle - med hänsyn till beräknad efterfrågan begränsas

till 560 elever.

Utredningens motivering till att ge folkhögskolorna ensamrätt på fritidsledarutbildningen var att den hade nära anknytning till

vad som av hävd legat inom folkhögskolans område, och att folk-

rörelsernas organisationer hade brukat förlägga en viktig del av

sin ledarutbildning till folkhögskolor. Regeringen förde år I975 fram folkhögskoleutretlningens förslag nästan ograverat i en proposition. Enligt riksdagsbeslutet,

som i stort sett överensstämde med propositionen, fick folkhögskolorna tilläggsresurser för kostnader för praktiken om 700 kr. per elev och år för maximalt 500 elever. Varje skola med tvåårig

fritidsledarutbildning skulle enligt beslutet ha lägst 20 elever i vardera årskursen. Detta tilläggsbidraghznr emellertid senare upphört.

l folkhögskoleutredningens förslag och riksdagens beslut förutsattes att fritidsledarutbiIdningen skulle ha någon form av hög-

skolestatus. Bl.a. skulle allmän behörighet för högskolestudier krävas för tillträde till utbildningen. l budgetpropositionen 1979 uttalade föredraganden att fritidsletlznrutbildningen är av sådan

karaktär att den skall anses jämställd med högskolautbildning. Läsåret 1989/90 anordnades fritidsledarutbiltlning på 37 folk-

i landet. Hösten l989 började ca 600 studerande i så-

högskolor dan utbildning. Elevantalet är våren l990 sammanlagt på de två

årskurserna ca 1200. På knappt tio folkhögskolor kommer man upp till 20 elever i den första årskursen. l den andra årskursen är

deltagarantalet ännu lägre. Läsåret l990/9l erbjuds ca 760 intagningsplatser på 38 folkhögskolor. Utbildningen har, på så gott

som alla skolor, en bred inriktning mot såväl kommunal fritidsverksamhet som verksamhet i organisationer och samfund.

Annan ledarutbildning för friiiclssx-ktor/z

Förutom fritidsledarutbildningen finns på ett antal folkhögskolor

ett- eller för gymnastik-, idrotts-, frilufts-

tvååriga utbildningar

och fjälledare.

lnom högskolans sektor för undervisningsyrken anordnas på

fritidspedagoglinjen en utbildning om 80-100 poäng som i första hand är avsedd för arbete inom skolbarnsomsturg och annan fri-

tidsverksamhet för barn i åldern 7-l2 år. Utbildningen har något

under l 000 intagningsplatser lördelatle över hela landet.

Vid i Halmstad och Umeå zmordnzis pä idrottspe-

högskolorna om 2 å år (100 poäng) för administra-

dagoglinjen en utbildning

törer inom idrottsverksamhet. Vid högskolan i (iävle anordnas en

friskvårdslinje om 80 poäng.

och för utbildade fri-

Fortbildnings- påbyggnadsutbildningznr

och andra som har erfarenhet av arbe-

tidsledare, fritidspedagoger

te inom fritidssektorn anordnas eller planeras av ett antal folki samarbete med flera universitet och högskolor, De högskolor enda som har under de senaste

fortbildningskurser genomförts

åren har anordnats dels av Mullsjö folkhögskola i samarbete med i samarbe-

högskolan i Jönköping, dels av Mellansels folkhögskola

te med institutionerna för pedagogik, socialt arbete och religions-

vid Umeå universitet. Det är fråga om fempoängskur-

vetenskap och områ-

ser i utrednings- forskningsmetodik, ungdomskultur,

och ledarskap samt etik

desarbete, invandrarkunskap, organisation och livsfrågor.

2.5.3 Fritidsledarnas arbetsmarknad

Fritidsledare och leder fritidsverksamhet inom korn-

organiserar

och företag. l)e arbe-

muner, landsting, föreningar, organisationer hemgårdzn, skolor. fritidsförvalttar exempelvis på fritidsgårdar,

och eller inom äldreomsor-

ningar föreningskanslier på (Iagcentra

hem eller centra för fysiskt eller psykiskt handikappade

gen, på och inom med handikappundervisniiig. De kan

folkhögskolor

arbeta nykterhetsvärdszmstailter och

också på ungdomsvårdsskolor,

kriminalvårdsanstziltcr. De kan i sin annställning_ ha sävâil pedagosom administrativa och sociala uppgifter.

giska

l kommunerna är det oftast fritidsnåimntleii resp. fritidsförvaltsom ansvarar för fritidsverksamheten. Inom lritidslörvziltningen arbetar fritidschefen, -intendenter, -konstulentc-i och -asningarna sistenter. Ibland kallas de också vcrksamhctsansvariga. Motsvaraninom är t.ex. konsulcnt och in-

de befattningar organisationerna

struktör.

Fritids- och kvartersgårdai leds av fritidsgärtlsföreståntlztre,

som har hel- eller deltidsanställda fritidsledare som medhjälpare. l storstäder arbetar fritidsledare även med utåtriktat, omrädesha-

serat arbete som fältassistenter främst bland ungdomar. llemgårdarnas verksamhet vänder till :alla åldrar i omgivande

sig däremot bostadsområden. l skolorna arbetar fritidsassistcntet med planeoch av rastverksamhet och annan aktivitet

ring genomförande

som inte är lektionsbunden.

Fritidsledare inom landstingen planerar och genomför fritids-

verksamhet vårdinstitutionei och i öppen verksamhet. De kan

på även delta i utformningen och genomlörzinde av hehantllingspro-

gram.

Församlingsassistenter, ungdomsinstruktörer och fritidsledare arbetar bland barn och ungdomar inom svenska kyrkan och fria samfund, samt inom scoutrörelsen och i andra organisationer för

barn och ungdomar. l zirbetsuppgifternzt ingår ibland även viss fri-

tidsverksamhet bland vuxna, samt :administration av verksamheten. Det finns en stor och stabil arbetsmarknad för de nyutbildade fritidsledarna. Det visar |\|.il. den uppföljning som gjorts i början

av 1990 på uppdrag av SÖ betriiffziiidc de studerande som slutade

sin utbildning våren 1989. Efter ca nio månader hade 78 procent arbete inom fritidssektorn. Bara två procent var fortfarande arbetssökande. l undersökningen deltog 506 studerande från 3h skolor. Deras

sysselsättning fördelade sig på följande satt: 72 procent arbetade

heltid och sex procent deltid inom fritidssektorn, nio procent arbetade inom annan verksamhet, medan de övriga studerade vidare, fullgjorde värnplikt eller sökte arbete. Av de 467 nyutbildade fritidsledare som i början av l990 arbetade hel- eller deltid inom fritidssektorn hade 59 procent arbete i

primärkommunal verksamhet. l0 procent inom omsorgsvård eller

annan landstingskommunal verksamhet och 23 procent i en orga-

nisation eller en församling. l)e (ivriga zirbetatlt: inom företag,

turism och kriminalvård. Fördelningen av arbetstillfällen såväl mellan fritidsverksamhet och annan typ av arbete som mellan fritidsverksamhet med olika huvudmän, har hållit sig konstant under de senaste fem åren.

2.5.4 Fritidsledarutbildningens problem

Tillvaron för barn och ungdomar har under de senaste två decen-

nierna undergått stora förändringar i vårt land. l)et har medfört att fritiden och fritidsverksamheterna har kommit i fokus på ett

helt annat sätt än tidigare. Fritidsledarnas arbete och deras utbild-

ning påverkas naturligtvis i hög grad av dessa förändringar. Samtidigt med dessa förändringar har utbildningsnivån i landet höjts

och högskolornas utbildningar byggts ut avsevärt. Fritidsledarut-

bildningarna har på många sätt påverkats av och anpassat sig till

dessa förändringar. Folkhögskolekommittén och dess sekretariat har under arbetets

gång uppmärksammats på ett antal problem, som delvis har att göra med att fritidsledarutbildningen är förlagd till folkháigskolor. De flesta problemen hänger ihop med den större frågan om yrkesutbildningarnas berättigande och ställning på folkhögskolorna.

Andra har att göra med den ringa förekomsten av inom

forskning

fritidssektorn.

l()I

Dimensionering och rekrytering

är en med en bred och

Fritidsledarutbildningen yrkesutbildning

arbetsmarknad. Ett av skåilen till att utbildningen med heterogen

ensamrätt har till är att många fritidsledare förlagts folkhögskolor

funktioner inom Det är na-

förväntas fullgöra organisationslivet.

att sin funktionärsutbildning till

turligt organisationerna förlägger

sina l praktiken zirbetar dock som nyss

egna folkhögskolor.

mindre än en av de utbildade fritidsledarna i ornämnts tredjedel

ganisationer eller församlingar. För närvarande bestäms inte centralt vilka folkhögskolor som skall anordna fritidsledarutbiltlning eller hur många deltagare ut-

totalt skall omfatta. Tidigztre fick, som förut nämnts, bildningen för elevplatserrta i fritidsledarutfolkhögskolorna tillläggsresursei Dessa resurser har dock in och därmed även

bildningen. dragits den möjligheten att påverka utbildningens (limensionering.

de som gjorts, bLa. av Enligt arbetsmarknadsundersökningar är behovet av fritidsledare större im det antal som lämnar ut- SÖ, år. Särskilt i storstäderna är behovet av tutbildade bildningen varje

fritidsledare betydligt större än tillgången. Stockholm behöver,

från fritidsförvaltningen, nyrekrytera l0l) fritidsle-

enligt uppgift dare år till den fritidsverksamheten. Många folkhögvarje öppna

skolor har trots bristen utbildade fritidsledare, svårt att

dock, på fylla platserna på fritidsledarutbildningen.

Orsakerna till att till fritidsledarlinjen inte mot-

rekryteringen

arbetskraft är flera. Fasta inom fri-

svarar efterfrågan på tjänster

tidssektorn har i större tillkommit lörst under senare utsträckning år. Lönerna förhållandevis Verksamhet inom fritids-

ligger lågt. sektorn ses fortfarande ofta som ett deltidsarbete eller som något

som skall utföras fritid. är i allmänhet inte en för-

på Utbildning

för att få fast inom denna sektor. På en överhet-

utsättning tjänst

tad arbetsmarknad är dessutom konkurrensen stor från bättre be-

talda arbeten.

Bredd eller specialisering?

Fritidsledarutbildningens karaktär av yrkesutbildning medför,

som ovan att avnämarnas intresse måste lueaktzis, såväl när sagts, det innehåll och nivå som dess dimensionegäller utbildningens Avnämarna emellertid en heterogen skara: primär-

ring. utgör

och annan verk-

kommuner, omsorgsvård lanclstingskommunztl

samt och församlingar. Det är

samhet, organisationer kyrkliga att de har helt samstämmiga krav på en yrkesutknappast troligt

även om stora delar kan vara gemensamma. bildning, är inte och bör llcllcl inte vara

Folkhögskolornas utbildningar

likadana. Fritidsledaruthildningarna skall inte vara bundna

precis

till centralt fastställda men SÖ har i nära santråd med kursplaner,

de berörda skolorna och deras huvudmän, i enlighet med förut nämnt riksdagsbeslut, utarbetat vägledande som fristudicplaner, tidsledarlinjerna i allmänhet följer. De flesta utbildade fritidsledare går som tidigare nämnts till en primärkommunal arbetsmarknad. Förtrogcnhet med organisationslivet är emellertid en fördel och ibland t.o.m. en förutsättning för att utföra ett bra arbete inom det kommunala fritidslivet. Detta erkänner man från kommunalt håll men samtidigt framförs önskemål - i första hand från Svenska kommunförbundet och fö- - om att utbildningen reträdare från storstadskommunerna i högre grad än nu skall ta fasta på den kommunala fritidsverksamhetens behov och att fritidsledarskolornas kontakter med kommunal fritidsverksamhet skall öka. Den öppna fritidsverksamheten i storstaclsområclen och i andra tätorter har en karaktär som ibland skiljer sig från de ;aktiviteter som organiseras inom föreningar och Inom förenförsamlingar. ings- och församlingslivet arbetar man i ståirre med utsträckning ungdomar och vuxna som rekryteras pga. sitt intresse för verksamheten. l den öppna verksamheten rör det sig ofta om ett förebyggande socialpedagogiskt arbete och ett ziktiverande områdesarbete bland människor, som år relativt nyinflyttade och därför inte alltid har någon fast förankring i städernas bostadsområden. Andelen invandrare är ibland hög i dessa områden. Fritidsledarnas heterogena :irbetsinarknzid innebär att kraven på bredd respektive specialisering i deras kan bli motutbildning stridiga. Problemen kommer då man ställer krav att fritidslepå skall vara jämllirliai med annan darutbildningen mer specialiserad högskoleutbildning. Det blir också svårt att åstadkomma fortbild-

ning och påbyggnadsutbildning, som har

tillräckligt hög kvalitet för att intressera yrkesverksamma fritidsledare, som går vidare t.ex. till administrativa chefsbefattningar.

jämställd med högskoleutbildning

Fritidsledarutbildningen skall enligt riksdagsbeslut 1979 anses ”jämställd med lör fritidsledarskohögskoleutbilutning. Styrelsen lornas samarbetsorganisation har i skrivelse till kommittén pekat på angelågenheten av att innebörden i detta begrepp klargörs. Utbildningen omfattar enligt kataloger och prospekt 80 poäng. Detta föranleder många studerande att tro att det handlar om ett kvalitativt mått, medan poängangivelsen egentligen bara anger utbildningens längd, dvs. 80 veckor. För att komma in på fritidsledarlinje skall de studerande ha erhållit allmän för behörighet högskolestudier genom att de genomgått tvåårig gymnasieskola eller motsvarande. Lärarnas kvalifikationer och undervisningsskyldighet är jämlörbzira med vad som gäller för lärare på gymnasieskolan. Fritidsledarutbildningens

innehåll och kurslitteratur kan inte i alla delar sägas ligga på hög-

skolenivå.

att någon del av fritidsledarutbild- Möjligheten tillgodoräkna

från fall till fall av

ningen i en längre högskoleutbildning avgörs

dit den studerande söker sig. Det före-

den högskoleinstitution

kommer att 10-20 kan få räknas in från vissa folkhögskopoäng där man utbildningen så att den motsvarar högskolor, lagt upp i ett visst ämne. En förutsättning är då också att folklans kurs lärare i detta ämne anses tillräckligt kvalificerade.

högskolans

fritidsledarutbildning inte

Enbart genomgången ger i allmänhet

att vidare till forskarutbildning, eftersom det enligt

möjlighet gå

wxszioøo, §§ l8-2l) krävs att man

högskoleförordningen (SFS

vid om minst 80 po-

då har genomgått grundutbildning högskola

annat sätt har förvärvat i huvudsak motsvarande

äng, eller på

kunskaper. utesluta att fritidsledarutbildningens oklara status Man kan inte

i är en bidragande orsak till rekryteringssvåutbildningssamhället Fritidsledarutbildningen kan på många sätt jämföras

righeterna.

med Det är en allmän utbildningslinje fritidspedagogutbildningen.

om 80-100 inom sektorn för utbildning för undervisningspoäng är att de studerande skall förvärva kunskaper, fär-

yrken. Syftet

och kritisk skolning för att i sin kommande yrkesutövdigheter målen för barnom-

ning aktivt kunna medverka till att förverkliga

fritidsverksamheter för barn, ungdomar och vuxna, så sorg och får ett utvecklande och meningsfullt inneatt dessa verksamheter denna i första hand för pe-

håll. I praktiken förbereder utbildning

ledarfunktioner inom barnomsorg och fritidsverksam-

dagogiska

mellan och tolv år.

het för barn och ungdomar sju

som är avsedd för

Såväl fritidsledar- fritidspedagogutbildningen blivande arbetsledare. Fritidsledarutbildningen syftar som tidigare

och som fordras för att

nämnts till att ge kunskaper färdigheter

administrera, och utveckla fritidsverksamleda, planera, analysera het inom församlingar, institutioner

kommuner, organisationer,

och Den skall kunskaper för arbete

företag. ge grundläggande

friticlsassistent, fritids-

som exempelvis fritidsgårdsförcståndzire,

och studie-

konsulent, föreningsinstrukttör, församlingsassistent

Det innebär att man bl.a. skall kunna ta ansvar för en konsulent. administration och leda arbetsgrupper i utåt-

ganska omfattande

riktad verksamhet.

l kommuner bedrivs också ett framgåingsrikt samarbete många mellan och fritidsledare, samt ibland även låg-

fritidspedagoger med och fritidsverksamhet för och mellanstadielärare, omsorg t.ex. mellanstadiebarn. Personer med båda typerna av utbildning

fritidsverksamhet som på

söker och får tjänster inom såväl öppen

fritidshem. Det är mot denna bakgrund inte självklart att fritidspedagogut-

bildningen skall ligga inom högskolan och frititlsletlairutbildningen

Men det finns heller ingen zinletlning att överbe-

på folkhögskola.

tona värdet av enhetliga organisatoriska lösningar, särskilt inte när det för ett verksamhetsområde som känne-

gäller utbildning

tecknas av stor Det kan också vara en stor fördel att

mångfald.

människor som arbetar inom samma arbetsfält och ibland tillsam-

mans i ett arbetslag har skolats i olika bildningstraditioner.

Brist på fortbildning

Det är svårt både för utbildade fritidsledare och för lärare på fri-

tidsledarlinjer att få fortbildning i sina yrken. Folkhögskolorna har små att erbjuda utbildning ovanlör den nivå där möjligheter fritidsledarutbildningen befinner sig. llögskolorna känner oftast inte ansvar för fort- och vidareutbildning inom ett område

något där de inte anordnar någon grundutbildning. Fritidsverksamheteit har hittills inte varit så professionaliserad att kommunerna som

ett ansvar för fritidsledarnas fortbildning. Den arbetsgivare tagit

situationen håller nu på att löriintlrzts när det gäller de större

kommunerna. Ovan har i korthet nämnts ett antal försök att anordna fortoch i samarbete mellan folkhögskolor och

påbyggnadsutbildningar

Endast ett par av dessa försök har hittills lett till konhögskolor. kreta resultat i form av kurser. lnitizttivtzigztrna kan

genomförda

vittna om inte minst när det gäller att samarbeta mcl-

svårigheter

lan folkhögskolor och högskolor. Bristen medför att bätte fritidslctlairutlwiIdningen

på fortbildning

och fritidsverksamheten riskerar att stagnera och att rekryteringen till dessa verksamhetsområden försvåras. Svenska kommunförfritidsdirektörerna i Stockholm, Göteborg, Malmö m.fl. bundet, större orter, Kommunala fritidstjâinstemäns riksförbund samt För-

eningen fritidschefer har i en skrivelse till utbildnings- Sveriges

1989-11-10 hemstiillt att medel anslås till och civildepartementen en fortbildning av anställda inom fritidssek-

forskningsanknuten

torn. skulle i ett första steg bestå av fem-

Fortbildningsinsatserna

fri-

och tiopoängskurser i socialpsykologi med fritidsinriktning,

samt De skulle med hänsyn till före-

tidssociologi fritidspolitik.

komsten av forskarkompetenta lärare med denna inriktning föroch Stockholm. Med läggas till universiteten i Göteborg, Lund tanke och de studerandes ekonomi

på rekryteringsunderlaget

skulle bedrivas som distansuntlervisning. l ett andfortbildningen 20- och 40-poåingskurser ämnera steg skulle ges i de föreslagna na.

I(l5

Brist på forskningsanknytning

F.n. finns inte några särskilda medel ;avsatta för forskning om fri-

tidsverksamhet och fritidsvanor. Under årens lopp har ett antal

personer disputerat på :ivhandlingztr som hör hemma inom områ-

det fritidsforskning. l hela landet finns dock bara en tjänst som omfattar skyldighet att bedriva forskning inom fritidsonnådet. l

tjänsten, som finansieras av Stockholms fritidsförvaltning, ingår

även undervisning vid Ãrstagårdens folkhögskola.

Folkrörelsekommittén föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1988:39, Mål och resultat) att fyra milj.kr. skulle :ivsättzts för fritidsforskning och ytterligare 4,5 milj.kr. för organisationsforsk-

och på detta område. l den ning kontinuerligt utredningsarbete

forskningsproposition som regeringen lade fram våren 1990

(prop. 1989/90:90) eller i riksdagens beslut med ;inledning härav är dock inte några medel öronmärkta för fritidsforskning eller de

övriga ändamål, som beskrivits ovan. Fritidsledarutbildningens förläggning till folkhögskola medför

större svårigheter när det gäller anknytningen till forskning och

utvecklingsarbete, än om utbildningen vore organisatoriskt knu-

ten till högskolan. Lärarna på fritidslctlarutbiltlningeii har större

undervisningsskyldighet än högskolclärare, vilket minskar deras

möjligheter att följa med i och bidra till forsknings- och utveck-

lingsverksamhet. Det samarbete som inletts mellan vissa folkhögskolor och hög-

skolor för att få till stånd fortbildning och påbyggnadsutbiIdning

för fritidsledare, kan i ett längre perspektiv även leda till en utveckling av fritidsvetenskzipen och folkhögskoloinas forskningsanknytning. l en plan för uppbyggandet av svensk fritidsvetenskap, som utarbetats av Forum för fritidsforskiiing vid Stockholms universitet, finns förslag om dels en grundläggande fritidsletlarutbiltlning

på gymnasienivå, dels en fritidsvetairlinje förlagd till högskola. litt argument för en sådan uppdelning iir att problemet med forskningsanknytning därmed får en naturlig lösning.

Brist på läromedel

Fritidsledarutbildningens bredd och praktiska inriktning, samt

bristen på fritidsforskning är förmodligen en av orsakerna till att det fortfarande föreligger en brist på lämpliga läromedel. Bristen på fort- och påbyggnadsutbildningar medfâii* också att fritidsledarna inte har fått vidareutveckla sin förmåga att systematisera

erfarenheter från fritidsverksamheten och formulera dem skriftligt.

l06

2.5.5 Framtidsbedömning

Det är inte möjligt att göra någon säker prognos av fritidsverk-

samhetens framtid. Verksamheten är dels ett helt fritt kommunalt

åtagande, dels resultatet av ideellt engagemang och frivilliga insat-

ser. Fritidsverksamheten, som huvudsakligen ryms inom det kom-

munala ansvarsområdet, har försvarat sin ställning någorlunda väl

under 80-talets kärva år med åtskilliga kommunala nedskärningar. Det har dock inte skett någon större utveckling av området, om man bortser från vissa kommuners satsningar på stora idrotts-

Förskolan och har tagit den mesta anläggningar. äldreomsorgen och kommer säkert att göra så under avsevärd

uppmärksamheten

tid framöver. Som ökar behovet av skol-

en följd av barnstugeutbyggnaden

barnsomsorg. Denna sköts i dag för det mesta av fritidshemmen, men alternativ växa fram. Bland annat tas skolornas resurbörjar ser i i ökad lin särskild statlig kommitté har

anspråk utsträckning.

tillkallats för att främja ett närmantle mellan skola och skolbarns-

omsorg.

En del av dem som fått fritidsledarutbildning på folkhögskolor

Det finns kommunala arbetar i dag i skolbarnsomsorgen. arbetsgivare som föredrar fritidsledare framför fritidspedagoger beroende den mer och övergripande inriktning som folkhög-

på praktiska

skolornas utbildning har. l)et år rimligt att anta att skolbarnsomsorgen i en framtid i ännu högre grad än i dag blir en gemensam och att detta arbetsmarknad för fritidsledare och fritidspedagogosr

förhållande så småningom kommer att leda till att fritidspedagog-

utbildningen och fritidsledarutbildningen får allt fler gemensamma drag.

2.5.6 Överväganden och förslag

har två frågor sâirskilt stor Enligt folkhögskolekommitténs mening

om framtid.

betydelse för övervägandena fritidsledarutlnildningens Den ena hur fritidsledarutbildningen på ett bättre sätt kan gäller

stimulera och av fritidsverksamheten, den utveckling förnyelse oklara roll i för-

andra hur fritidsledarutbildningens i dag något hållande till skall kunna bli tydligare. högskoleutbildning Folkhögskolekommittén har inte haft möjlighet att göra någon

av hur fritidsverksamheten - den kommuna-

ingående granskning la och den - har utvecklats på senare tid, men organisationsdrivna

ändå att utvecklingen inte i alla av-

vågar göra den bedömningen

seenden är den man har anledning att önska. Fritidsverksamheten behöver i dag stimuleras och utvecklas.

Detta gäller inte minst föreningsarhetet. Många av de organisationer som tidigare gick i spetsen når det gäller att utveckla nya

arbetsformer och visar i dag vikande med-

rekryteringsmetotlei

l07

lemssiffror. En naturlig åtgärd i denna situation är att satsa på

bättre utbildade ledare, som kan medverka till en förnyelse. Folkhögskolorna skulle i ett sådant sammanhang kunna spela en större roll för utvecklingen av såväl det ideella föreningslivet som av kommunernas öppna och institutionella verksamhet. l framtiden bör det i högre grad än hittills hli en uppgift för r tidsledarskolorna att genom sin undervisning stimulera arbete

och metodutveckling på fältet. Detta kan ske genom att större an-

strängningar görs för att utveckla den verksamhet som är speciell

för varje skola och som har en mer utpräglat praktisk-pedagogisk

inriktning. l)et kan gälla Lex. friluftsliv, (öppen kommunal verksamhet, områdesarlwete, musik och teater eller debatt i livsåskätl-

nings- och samhällsfrågor. l*olkl1(›gskt›lori1:i skulle på detta sätt

kunna utvecklas till kraftcentra inom organisationer och kommunal verksamhet. Enligt kommitténs mening är det :tngt-lägct att arbeta för en

större mångfald inom fritidsledarskolorntt. Delta kan innebärzi alt

ett antal skolor i kontakt med en organisation eller en kommunal

förvaltning utvecklar intressanta och efterfrågade profiler. lnom ramen för mångfalden blir det lättare att tillgodose det från kommunalt håll påtalade behovet av tydligare inriktning mot kommu-

nernas behov. Däremot minskar enhetligheten. Men enligt kommitténs bedömning är fritidsverksamheten i dag mer betjänt av

många olika alternativ med skiftande lokal och ideell förankring

än av en mer enhetlig och därmed :illmättt inriktad utbildning. För att klara dessa uppgifter behöver också fritidsledarutbild-

ningen en stimulans. Många av de förslag som från fritidsledarskolorna har framförts till kommittén gäller kvalitetshöjningar. Krav har ställts på mer forskning inom fritidsområdet, bättre

forskningsanknytning av fritidsledarutbiltlningen, bättre fortbildningsmöjligheter samt större möjligheter för lärarna att ta del av forskningsresultat och att arbeta fram läromedel som kan användas i undervisningen. Flera av dessa krav skulle organisatoriskt sett vara lätta att tillgodose om fritidsledarutbildningen förlades till högskolan. Folk-

högskolekommittén har allvarligt övervägt en sådan förändring, därtill stimulerad av många propåer från företrädare för fritidsledarutbildningen som pekat på hur folkhögskolan kommer till kor-

ta i olika avseenden i jämförelse med högsktulxm. Kommittén har

ändå inte valt den lösningen därför att så mycket skulle gå förlo-

rat om folkhögskolans fria och verklighetsnära pedagogik skulle ersättas av högskoleundervisning som med nödvändighet måste få en mer teoretisk och ;illmän karaktär. Folkhögskolornas arbetssätt och närhet till folkrörelsernzi gör dem särskilt lämpade för att svara mot fritidsverksamhetens inriktning, såväl i kommunal som i föreningstlriven verksamhet. Folkhögskolornas människosyn och kunskapstratlition, som bl.a. förutsätter ett aktivt deltagande från de studerande vid utbild-

ningens planering och genomförande, ger en god förberedelse för arbetet som fritidsledare.

När folkhögskolekommittén förordar att fritidsledarutbildning-

en även i framtiden skall utvecklas inom är utfolkhögskolan

gångspunkten att de krav på förbättringar som framförts från ut-

bildningarna och från verksamhetsfiiltct kommer att kunna tillgodoses inom ramen för nuvarande organisation. l det följande presenteras konkreta till Dessa

förslag zmgelâignzi förstärkningar. skulle ge fritidsledarutbildningen i allt väsentligt samma förutsätt-

ningar som högskoleutbildningarna har. Möjligheterna att bygga

upp påbyggnads- och forskarutbildning belyses också. Därmed anser kommittén att det från många håll uttalade behovet tillgo-

dosetts att få klarlagt vad riksdagens uttalande om

utbildningens

jämställdhet med i praktiken.

högskoleutbildning betyder

Utveckling av grunda:bildningen

Folkhögskolekommittén drar av det titligzire sagda slutsatsen att grundutbildningen för fritidsledare även i bör ske

fortsättningen på folkhögskolor, samt att en tydligare profilering bör eftersträvas

för att tillgodose behoven inom skilda delar av fritidsverksamheten.

Det innebär att utbildningen på vissa skolor får en starkare inriktning mot vissa målgrupper, t.ex. (Ill3Cl1llI'Öl'ClSt.'llS fri-

grupper,

kyrkornas medlemmar, storstiidernas förortslvefolkning eller befolkningen i mellanstora industristiider. l)et kan också innebära

att en an till den som finns den

fritidsledarlinje knyter profil på egna folkhögskolan och samarbetar mer t.ex. med skolans musiklinje, levande verkstad, teater- eller konsthantverksutbildning. Folkhögskolekommittén anser att centralt utarbetade studieplaner som gäller som riktmärken för fritidsledarutbildningen är svå-

ra att förena med den profilering av som kommittén

utbildningen

förordar. De har spelat en viktig roll för

fritidsledarutbildningen

under ett För framtiden

uppbyggnadsskede. bör den samordning,

som ske i nya och friare behövs, former, t.ex. genom att företrädare för avnämare, yrkesverksamma fritidsledare och för utbild-

ningarna bildar en central referensgrupp, knuten till tillsynsmyn-

digheten, med uppgift att formulera mål för fritidsledarutbildningarna samt att följa verksamheten och diskutera metoder att utveckla och stimulera den. En för en sådan iir att förbättra

huvuduppgift grupp folkhög-

skolornas kontakter med avniimzirna, dvs. i första hand med kommunerna, men även med lantlstingskommunei och med organisationer.

Styrningen av folkhögskolornas verksamhet hÖI i framtiden i högre grad ske genom målangivelse, uppföljning och utvärdering.

Det blir en viktig uppgift för den centrala att

rcferensgruppen

llll)

följa fritidsledarutbildningarna och bedöma de utvärderingar som görs av tillsynsmyndigheten, huvudmännen och folkliåigskolorna, samt att därefter föreslå som kan leda till en bättre mål-

åtgärder

uppfyllelse. Fritidsledarutbildningen är en eftergymnasial utbildning som förutsätter att de studerande har allmiin behörighet och att de är minst 20 år. Kommittén anser mot denna bakgrund att det är

möjligt och önskvärt att studerandegruppernas storlek och antalet

undervisningstimmar i högre grad ån nu varieras efter behovet

och att ett ökande ansvar läggs på de studerande under utbild-

ningens gäng.

På så sätt kan lärarresurser, inom ramen för de bestämmelser som kommer att gälla för tjänstgöringen, frigöras för utvecklingsarbete, kontaktarbete med folkrörelser och kommuner, fortbild-

ning, inläsning av relevanta forsknings- och utvecklingsrapporter, samarbete med andra utbildningar på den egna folkhögskolan och

annan verksamhet som är nödvändig för att fritidsledarutbildningen skall utvecklas och svara mot behoven.

Läromedel

Läromedlen för fritidsledarutbiIdningen bör förbättras och utvecklas. l synnerhet saknas det sammanställningar och Översikter över forskning och utvecklingsarbete som berör fritidsledarnzis arbetsområde. De lärare som delvis frigörs från undervisning kommer att kunna ägna sig åt utvecklingsarbete som indirekt kommer läromedelsproduktionen till godo. Folkhögskolornzi bör vidare använ-

da de resurser för produktion av liiromedel för små målgrupper

som finns hos Statens institut för Iiiromedelsinformation (Sll.). SlL:s produktionsstöd kan f.n. endast användas för tryckning och

övriga framställningskostnader för läromedel, inte för att ta fram

manus till läromedel.

SlL:s styrelse har i :tnslxigsframstiilIning begärt att bestämmel-

serna för produktionsstötlet skall åindras, så att Sll. kan tillsätta speciella arbetsgrupper med uppgift att ta fram manus till läro-

medel inom bristområden. Folkhögskolekommitten anser att det för relativt smala utbildningar som frititlsledarutbiIdningen, där

en marknadsmässig lönsamhet inte alltid kan erhållas, är viktigt att ett stöd kan lämnas även för den arbetsinsats som erfordras för att utarbeta manus.

Påbyggnadsutbilzüzing

l tidigare avsnitt har påtalats behovet av en påbyggnadsutbildning för dem som arbetat nägra år framför allt i kommunal fritidsverk-

samhet och som har genomgått fritidsledarutbildning, fritidspeda-

gogutbildning eller annan motsvarande utbildning. De som vill

gå vidare till administrativa, samordnande eller till ut-

uppgifter vecklingsarbete inom fritidssektorn behöver ofta fördjupa sina teoretiska kunskaper. Det saknas f.n. en utbildning med fritidsinriktning, som ger administrativ och teoretisk Avsik-

fördjupning. ten är att en påbyggnadsutbildning skall kunna medverka till att

fylla detta tomrum.

Runt om i landet pågår en omfattande decentralisering av kom-

munal verksamhet. l de mer självstyrda kommundelarna är ambitionen att integrera bland annat skolan, den sociala verksamheten och fritidsverksamheten för att tillvarata resurser

tillgängliga på

ett bättre sätt och samarbeta mot mål. Ofta gemensamma spelar fritidsverksamheten en central roll i det samspel som då

uppstår.

Den är till alla delar en kommunal resurs och kan därför lättast nyttjas för att tillgodose lokala behov. Personal från fritidssektorn har ofta både och vilja kapacitet för ledande funktioner i kommundelsarbetet. När det att gäller

tillsätta chefsbefattningar blir fritidssektorns emeller-

tjänstemän

tid lätt förbigångna av socialtjänstemärt och skolledare med bättre utbildningsbakgrund. Det är ett starkt skäl till att det behövs en

påbyggnadsutbildning för fritidsledare och som

fritidspedagoger

är aktiva inom fritidssektorn.

Fördjupade kunskaper har givetvis

betydelse också när det gäller att utnyttja och utveckla de bety-

dande resurser som i dag satsas på fritiden i kommunerna.

Påbyggnadsutbildningen bör knytas till ett universitet eller en

högskola, men den bör planeras och genomföras i samarbete mellan högskolan och en eller flera folkhögskolor med fritidsledarlin-

je. Därigenom stimulerar man den till och anknytning forskning

som bör finnas

utvecklingsarbete vid varje utbildning på högsko-

lenivå. Samarbetet med en högskola lärarna vid fritidsger också

ledarlinjen en möjlighet till fortbildning som bidrar till att utveck-

la grundutbildningen. En som är knuten

påbyggnadsutbildning till en högskola ger vi-

dare

möjlighet till en överhryggning till fortsatta ämnesstudier på

högskolan. Vid vissa fritidsledarskolor som förut försök att

pågår. nämnts,

i samarbete med mindre och mellanstora högskolor utforma och få till stånd eller

fortbildning påbyggnadsutbildningar av det slag

som avses här. Hos såväl fritidsledarskolorna som hos berörda

högskolor tycks föreligga intresse för ett samarbete, men det har

hittills varit svårt att få fram erforderliga medel.

Folkhögskole-

kommittén anser, i likhet med Svenska kommunförbundet samt fritidschefernas och fritidstjänstemännens organisationer (se ovan sid. 105), att det är ytterst väsentligt för

fritidsledarutbildningens

utveckling och därmed för fritidsverksamhetens kvalitet att en

påbyggnadsutbildning kommer till stånd.

lll

Det är enligt kommitténs mening rimligt att i inledningsskedet räkna med ett relativt antal utbildningsplatser och att begränsat endast ett ställe i landet, för att kon-

genomföra utbildningen på centrera resurserna och i ett utbyggnadsskcde utnyttja den kapaci-

tet som finns bland forskare och pedagoger. bör behandla fritidsverksamheten i ett

Påbyggnadsutbildningen

och dess samverkan med t.ex. annan kommunal

helhetsperspektiv

verksamhet. Den bör omfatta ett och ett halvt år eller 60

ungefär poäng, men uppläggningen bör vara så flexibel att det är möjligt att utbildningen med endast korta tjåinstledighetsperiogenomgå

der. Strävan bör vara att till knyta den ex-

påbyggnadsutbildningen

inom fritidsområdet som finns inom landet, såväl inom pertis verksamheten som vid högskolor och universitet. En samverkan bör eftersträvas med olika akademiska miljöer och med

många fritidsledarskolorna. Påbyggnadsutbildningen bör betraktas som

ett av flera instrument att utveckla fritidsverksamheten och ge

den en starkare ställning. Kommittén föreslår därför att universitets- och högskoleämbeatt i samråd med för folk-

tet får i uppdrag tillsynsmyndigheten högskolan, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,

samt intressenter utfor- RlO, de fackliga organisationerna övriga ma en för inom den kommunala

påbyggnadsutbiltlning personal

och fritidsverksamheten, inklusive den öppna föreningsdrivna De nämnda myndigheterna bör också avge skolbarnsomsorgen.

till och finansiering av påbyggnadsutbildningförslag organisation

en. Vid bör man dra av de erfarenheter och utformningen nytta som finns och som

den kunskap på de folkhögskolor högskolor, och delvis genomfört fortbildning och päbyggnadsutbild-

planerat ning för fritidsledare. Utbildningen bör utformas för såväl fritidsledare som fritidspemed erfarenhet av arbete inom fritidssektorn, samt för dagoger med annan utbildning som har inhämtat motsvarande personal erfarenhet av arbete inom fritidssek-

kunskaper genom långvarig torn. skall vara att ge de studerande en gedigen pedagogisk, Syftet

social och administrativ utbildning med fritidsinriktning.

Jämställd med högskoleutbildning

Konsekvenserna av att fritidsledarutbildningen enligt riksdagsbe-

slut skall anses med högskoleutbildning har berörts jämställd

ovan. Vad som kan sägas med säkerhet är att utbildningen är ef-

tergymnasial och omfattar 80 veckor. Möjligheterna att tillgodoräkna hela eller delar av utbildningen vid fortsatta högskolestudier måste bedömas från fall till fall av berörd högskoleinstitution.

som har fritidslcdarlinje att

Det ankommer på de tolkhiägskoloi*

del av utbildningen skall

ta ställning till om någon ;mpassezs till

krav som ställs av en högskoleinstitution, så att de studerande får möjlighet att tentera av 10 eller 20 poäng i ett högskoleämne. Den som vill gå vidare till skall forskarutbildning ha förvärvat allmän behörighet genom att lokal genomgå allmän, eller individuell inom utbildningslinje grundläggande högskoleutbildning om minst 80 Detta krav skall anses vara poäng. uppfyllt även av den som i annan har förvärvat ordning i huvudsak motsvarande

kunskaper (SFS 1988:1060 kap. 8 §§ 19 och Vidare krävs 2l). särskild behörighet, som regel 60 poäng i forskarutbildningsämnet.

Behörighetsreglerna är avsedda som en garanti för att den forskarstuderande har dels en vidare akademisk Överblick som ger insyn i mer än ett dels en bredd forskningsområde, av kunskaper inom det område som avser. forskningen

Fritidsledarutbildningen har en annan karaktär än högskoleut-

bildningen och är utformad på skiftande sätt vid olika skolor. Fri-

tidsledarutbildningen måste ändå anses ha ett stort värde för den

som vill gå vidare till

forskarutbildning, eftersom den är ensam

inom sitt om utbildningsområde att ge kunskap om fritidsverksamhet och fritidsledarskap. Enligt folkhögskolekommitténs mening bör den därför i många fall kunna tillgodoräknas då det gäller krav på allmän behörighet.

Forskning inom fritidsscktonz

I ett tidigare avsnitt hänvisas till folkrörelsekommitténs förslag (SOU 1988:39) att fyra milj.kr. skall avsättas för om forskning fritidsverksamhet och fritidsvanor. Svenska kommunförbundet, fritidscheferna i Stockholm, m.fl. större Göteborg orter, samt Föreningen Sveriges fritidschefen och Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund m.fl. har i en skrivelse till civiloch utbildningsdepartementen 1990-04-10 understrukit vikten av att folk-

rörelseutredningens förslag förverkligas, med hänvisning bl.a. till de stora resurser som satsas på fritidsverksamhet samt till fritidens växande betydelse för människorna.

Ett kännetecken för en utbildning på högskolenivå är att den skall ha någon form av till inom anknytning forskning det område som avser. Bristen utbildningen på forskning inom fritidssektorn och behovet att utveckla såväl

fritidsledarutbildningen som

fritidsledarnas arbetsmarknad föranleder folkhögskolekommittén att lägga fram till för förslag åtgärder att få sådan forskning till stånd.

Den föreslagna

påbyggnadsutbildningen kommer att underlätta

uppbyggnaden, eftersom den ger en organisatorisk bas inom högskolan med bl.a. tjänster för forskarkompetenta lärare. Forskning som bedrivs inom andra främst de sociala sektorer, och pedago-

kommer i påbygg-

giska sektorerna, att lyftas fram och utnyttjas

nadsutbildningen. med inriktning mot fri- För att få till stånd forskning primär

tidssektorn fordras emellertid i ett uppbyggnadsskede forskningsmedel som är öronmärkta för denna sektor. Folkhögskolekom-

för fritidsforsk-

mittén föreslår därför att en tillfällig delegation som organisatoriskt till Forskningsråds-

ning upprättas, knyts av skulle kunna ske

nämnden. Finansieringen lorskningsmedlen

dvs. staten, kommunerna och bidrag från intressenterna, genom föreningslivet.

skulle verka under en period om

Den tillfälliga delegationen år. Därefter får forskare inom fritidssektorn konkurrera fem-sex

med andra forskare. Då har förhoppningsvis en utveck-

om medel inom denna sektor, samtidigt som

Iingsbar forskning byggts upp

kommit i och stahiliserats och fri-

påbyggnadsutbildningen gång

utvecklats. tidsledarskolornas samarbete med regionala högskolor

till

2.6 Handikappades möjligheter folkhögskolestudier

2.6.1 Utvecklingen efter 1977 och nuläget

direktiven om i vilken ut-

Kommittén skall enligt analysera frågan

sträckning handikappades behov av utbildning i dag tillgodoses

samt förutsättningarna för en fortgenom folkhögskolan klargöra av sådan som svarar mot

satt utveckling folkhögskoleverksamhet handikappades behov.

som närmare behandlas i detta avsnitt är De handikappgrupper

med deras ungefärliga storlek i totalbefolkningen: följande,

Antal Slag av handikapp

Nedsatt ca 930 000 rörelseförmåga Rörelsehinder ca 220 000 ca 100 000 Nedsatt syn Nedsatt hörsel ca 080 000 ca 8 000 därav barntlomsdöva Dövblind het ca I 200 ca 40000 Psykiskt utvecklingsstörda Medicinska ca 000 000 handikapp (diabetes, epilepsi, psoriasis m.m.)

av med fysiska eller psy-

Utöver dessa grupper handikappade

har till de handikappade i nuvarankiska funktionsnedsåttningar, för riiknats också kursdelde statsbidragssystem folkhögskolorna

med sociala eller med läs- och skrivsvårigheter tagare problem

med Dessa grupper behöver

samt invandrare språksvårigheter.

också särskilt stöd för att klara sina studier.

Sedan 1977 har åtskilligt gjorts för att förbättra handikappades i Allt fler skolor har,

möjligheter att delta folkhögskolestudier.

delvis med statsbidrag, anpassats så att de blivit mer

tillgängliga för kursdeltagare med funktionshinder.

Det sagda gäller främst anpassning för rörelsehindrade. Anpassning för synskadade finns ännu endast vid ett fåtal skolor. De sex skolor som regelbundet anordnar för anpassningskurser synskadade är dock fullt för

tillgängliga gruppen ifråga.

För hörselskadade och döva har inte större

någon anpassning

skett under senare år. Västanviks folkhögskola har dock en helt

teckenspråkig miljö, och ytterligare sex skolor har helt

anpassats för vuxendöva. Totalt sett år numera fjorton skolor för olika anpassade typer

av funktionsnedsättningar, medan sjutton inte har någon anpasstill några

ning slag av handikapp. Övriga 97 skolor är i begränsad

omfattning anpassade till något eller några slag av funktionshin-

der. För kursdeltagare med sedan

funktionsnedsättningar utgår

1977 ett extra statsbidrag. Också bidrag till

handikappanpassning av lokaler utgår.

Förekomsten av dessa har varit en för att

bidrag förutsättning

skolorna skulle kunna anpassas för har

handikappade. Bidragen

medverkat till att antalet studerande med

funktionsnedsättningar ökat något under tiden efter 1977. Andelen

utgör nu ca 6 procent

på långa kurser. Frånräknat speciella kurser för handikappade i samverkan med handikapporganisationerna utgör andelen i korta kurser endast någon allt från SÖ. procent, enligt uppgifter För att ge folkhögskolornas lärare och ökad

övriga personal kunskap och förståelse för handikappades behov och problem, har sedan 1984 ett antal i samarfortbildningskursei genomförts

bete med Göteborgs universitet under temat En för

folkhögskola alla. Intresset för kurserna har varit stort.

Fortbildningsnämnden i Linköping har i samarbete med folkhögskollärarlinjen där årligen erbjudit riksrekryterande kurser för folkhögskolepersonal i handikappfrågoi* om l-2 Kurserna

poäng. har dock ofta måst ställas in av brist sökande.

på grund på På folkhögskollärarlinjen finns för närvarande teoretiskt

inget

block som behandlar handikappfrågor. En är handikappvecka

dock inlagd under den andra terminen i form av praktik. Linjens lärare har också deltagit i kurser som anordnats av SÖ för folk-

högskolans personal.

insatserna inom forskning och utvecklingsarbete är fortfarande

mycket begränsade. Någon egentlig forskning på området har inte

bedrivits, men ett av SÖ initierat utvecklingsarbete har pågått se-

dan 1977.

l förbigående nämndes Sådana kurser

nyss anpassningskurser. är främst till för personer som fått en vid funktionsnedsättning vuxen ålder och som behöver med

hjälp att anpassa sitt dagliga liv

till sitt l kurserna deltar också till de handi-

handikapp. anhöriga

kappade. En eller ett veckor kurser av detta

par långa slag ge-

ll5

sex skolor), för nomförs numera regelbundet för synskadade (vid dövblinda sex skolor), för gravt hörselskadade och vuxendöva (vid samt för medicinskt handikappade (vid fem sko-

(vid sju skolor)

visar att dessa kurser fyller ett mycket stort lor). Utvärderingar behov. skall nämnas att utbildning av tolkar för döva, döv- Slutligen blinda och hörselskadade enligt av SÖ antagen studieplan bedrivs vid folkhögskolor. Sedan 1989 följer denna utbildning två

fyra olika inriktningar som båda ger specifik yrkeskompetens som

tolk. Den leder fram till att tolka åt ena utbildningen kompetens döva eller dövblinda. Den andra ger kompetens att tolka åt vux-

endöva och vuxendöva med synskada vilka har svenska språket

som basspråk.

2.6.2 Överväganden, bedömningar och Förslag

l ett demokratiskt samhälle är eller bör det vara en självklarhet att även de som har funktionsnedsättningar får goda möjligheter utvecklas till fria och människor

att genom studier självständiga

och medborgare. har varit för kommit-

Detta synsätt en naturlig utgångspunkt

téns överväganden.

En annan utgångspunkt har varit uppfattningen att handikapp-

är ett Enligt detta be-

begreppet omgivningsrelaterat begrepp. blir en ett handikapp på grund av

grepp funktionsnedsättning

brister i och samhället. Handikapp uppstår m.a.o. omgivningen

när av en funktionsnedsättning inte kan delta i

någon på grund olika verksamheter, inte kan genomgå önskad utbildning, inte kan läsa böcker och inte får arbete, inte har tillgång till

tidningar, inte kan åka eller buss etc. därför att omgivningen inte

tolk, tåg utformats med tanke på dem som har funktionsnedsättningar.

Utifrån dessa och med förut lämnade fakta

utgångspunkter

som konstaterar kommittén att mycket redan gjorts och

grund

för att underlätta för handikappade att bedriva folkhögskogörs lestudier. Om strävar efter att kunna ta emot fler handi-

folkhögskolorna

leder det till viktiga positiva erfarenheter för verksam-

kappade,

heten. med funktionsnedsättning kan berika skolor- Kursdeltagare nas sociala och i flera avseenden och kan med-

pedagogiska miljö

verka till ökad förståelse hos andra för sin situation. behov och till Det är därför av hänsyn till både handikappades bästa som kommittén anser det angeläget att alfolkhögskolornas efter att så bereda

la folkhögskolor strävar långt möjligt plats för

deltagare med funktionshinder i sina kurser.

Här åsyftas också de som har andra handikapp än fysiska, psy-

kiska och medicinska, de som har sociala problem eller nämligen

llb

Iäs- och skrivsvårigheter eller därför att de är inspråksvårigheter vandrare eller flyktingar. Om folkhögskolan skall kunna bli en verkligen folkhögskola för alla, så måste betydande ansträngningar göras att förbättra både undervisningssituationen och skolornas fysiska tillgänglighet för handikappade. l det sistnämnda avseendet finns ännu stora brister. Enligt en undersökning som SÖ nyligen och som 119 skolor företagit besvarade, måste 74 skolor hösten 1989 avvisa sökande med funktionshinder bl.a. därför att skolorna inte var tillräckligt handikappanpassade. Ett riktmärke för kommande strävanden bör enligt kommitténs åsikt vara att alla skolor sikt om blir på möjligt fullt tillgängliga för med olika deltagare handikapp så att alla kan välja skola efter intresse och behov och inte efter skolornas olika slag och grad av handikappanpassning. Detta är viktigt inte minst för den växande grupp av äldre som söker till sig folkhögskola. För att förbättra till handikappades möjligheter folkhögskolestudier behövs också en bättre information. Den främsta informationskanalen om kurser och skolor som är handikappanpassade är nu den årligen utgivna folkhögskolekatalogen samt de specialbroschyrer som SÖ och skolorna själva ger ut. Några skolor har efter från SÖ våren 1990 förfrågan uppgett att de har nära kontakter med handikapporganisationerna, med syo-konsulenter, landsting rn fl. Flertalet skolor genomför dock inga särskilda informationsinsatser. Eftersom en god information i kombination med uppsökande verksamhet är en viktig för att människor förutsättning med

funktionsnedsättningar skall få kännedom om

folkhögskolornas möjligheter att erbjuda dem utbildning, anser kommittén det önskvärt att informationen härom intensifieras. Andra åtgärder behövs för att förbättra själva undervisningssituationen. Enligt nuvarande regler kan skolorna anställa speciallärare och anpassningslärare för handikappade. Skolorna får vidare via SÖ och Nämnden för till

vårdartjänst bidrag assistenter. För

att möta det ökade behovet av här nämnd personal bör skolorna i högre grad än nu anställa sådan Skolorna bör i fortsättpersonal. ningen liksom hittills ha det personaladministrativa ansvaret för assistenterna inkluderande ansvaret för och fortbildning handledning. Kontinuerlig fortbildning av lärare och övrig personal i handikappfrågor är en för att nödvändig förutsättning undervisningen och studiesituationen i övrigt skall kunna utvecklas efter tidens växlande krav. Detta gäller inte minst som datatekniken, öppnar nya möjligheter och nya arbetsområden för människor med funktionshinder.

ll7

Lärare måste därför få förbättrade möjligheoch övrig personal

ter att fortbilda sig bl a på detta område såväl som på det special-

Lärare som arbetar tillsammans

pedagogiska området i övrigt.

med assistenter måste också ökad fortbildning få bättre genom om vad detta samarbete innebär och fordrar. kunskaper inom det nu ak- Vad beträffar behovet av ytterligare forskning det behovet kunna tillgodoses inom ramen tuella området synes för den forskning och det centralt initierade utvecklingsarbete i allmänhet. På områden, där anled-

som gäller vuxenutbildningen

att särskilt analysera handikappades möjligheter ning kan finnas bör naturligtvis särskilda forsk-

att bedriva folkhögskolestudier, ningsprojekt genomföras.

anser att skolorna liksom i dag Kommittén sammanfattningsvis som motsvarar deras merkostnader när de tar måste ges resurser

emot handikappade. l statsbidragskapitlet föreslår därför kommittén att vissa bidrag

skall för att täcka denna merkostnad. (Kap. 6.4.5

fortfarande utgå

och 6.4.6 nedan sid. 171-172.)

2.7 Korta kurser och samverkanskurser

2.7.1 Definitioner och gällande bestämmelser

direktiven skall kommittén redovisa kortkursverksamheten

Enligt

uttalade 1982. Den då en

med ledning av vad riksdagen begärde för kursernas längd, fördelning på ämnesområden. redogörelse totala verksamhet, fördelning på externat- och

andel av skolornas samverkan med andra kursanordnare samt för internatkurser, kursernas betydelse för skolornas ekonomi. skall också en bedömning av i vilken mån Kommittén göra

verksamheten ligger i linje med riksdagsbeslutet om folkhögskolan 1977. detta skulle kurslängden avgöras efter målgrup-

Enligt

Kurserna skulle ingå i ett större

pernas behov och förutsättningar. aktivitetssammanhang, de skulle gälla utbildning och fortbildning

av förtroendevalda och anställda i folkrörelser och organisationer,

och de skulle röra bärande idéer och aktusig om folkrörelsernas ella situation.

korta kurser återfinns inte i folkhögskoleförord-

Benämningen Där sägs endast att annan kurs än den för varje skola obningen.

allmänna kursen om 30 (eller 2xl5) veckor skall pågå ligatoriska

minst två dagar, med tillägget att endagskurser får anordnas i syf-

te att informera och motivera korttidsutbildade för folkhögskole-

studier (§ 20). Beträffande villkoren för kurser som anordnas tillsammans

med andra föreskriver förordningen (§ 23) följande: 1 av kurs, som folkhögskola anordnar tillsammans

planering med studieförbund, annan organisation eller institution,

skall medverka rektor eller en lärare med minst 40 procent av vid folkhögskolan. Denne skall dessut-

heltidstjänstgöring

om följa kursen och svara för dess genomförande.

Minst en fjärdedel av undervisningen i kurs, som avses i för»

sta stycket, skall meddelas av rektor eller av sådan lärare med minst 40 procent av vid folkhögsko-

heltidstjänstgöring

la som en del fortlöpande fullgör av sin undervisning vid skolans kurser om minst 15 veckor. Om (let finns särskilda skäl får undervisningen meddelas av timlärare som regelbundet tjänstgör vid folkhögskolas kurser om minst 15 veckor. Liksom för alla kurser skall en studieplan finnas för varje kort kurs. Den skall i den mån SÖ bestämmer ges in till Överstyrelsen för godkännande (§ 24).

Vad gäller omfattningen i timmar eller

per vecka dag säger förordningen (§ 21) så:

Kurs som pågår minst en vecka skall omfatta, för heltidsstu-

derande minst 25 studietimmar per vecka och för deltidsstuderande minst 10 studietimmar per vecka. Kurs som är kortare än en vecka skall omfatta minst fyra studietimmar per dag. Kurs skall alltid omfatta minst 14 studietimmar.

1 anslutning till förordningen har SÖ utfärdat närmare föreskrifter och anvisningar. SÖ har därvid delat in de kurser, som är mindre än 15 veckor långa, i veckokurser (l-l4 och kort-

veckor) kurser (1-6 dagar). 1 detta avsnitt används korta beteckningen kurser för båda kategorierna.

2.7.2 Kortkursernas omfattning och huvudmän

fördelning på

Under de fyra-fem första åren efter 1977 ökade kortkurserna bå-

de i fråga om antal deltagare och antal elevveckor. Deltagaranta-

let ökade således från 190 000 år 1978 till ca 250000 fyra år senare. Antalet har sedan och var 1988/89 ca 214000.

sjunkit något

Mätt i elevveckor (umfattade kurserna 1977/78 ca 160000 och 1988/89 ca 173 000 veckor. Andelen elevveckor för kortkurser i förhållande till totalantalet

elevveckor har legat på ungefär 25 procent med för

undantag

några år vid 1980-talets mitt då den nådde 28 procent. På ett tiotal skolor har den vissa år uppgått till 50 procent och i fall några till betydligt mer. Totalantalet korta kurser har under senare

hälften av 1980-talet hållit 11000 år men har sig omkring per under de senaste åren sjunkit till ca 10 000. Av de korta kurserna

har de som är av 2-3 dagars längd domi-

nerat mycket kraftigt. Som man kan vänta sig med tanke kortkursernas allmänna

på

de flesta av dem - - som syfte genomförs omkring 85 procent samverkanskurser. svarar

Rörelsefolkhögskolorna för merparten.

Fördelat efter av huvudman har utvecklingen i fråga om

slag antalet elevveckor under åren 1986/87-1988/89 varit denna enligt SÖ:

Konkurser eller huvudman 1986/87-1988/89. Elevveckor (jämna hundratal)

Rörelseskolor Totalt landsting/stödfören i ng

på skilda kategorier av huvudmän ger följande tagare uppdelade

bild:

Skolor eller huvudman Kurser Elevveckor Deltagare

Landstings- och kommunskolor 3 657 58 870 77 184 (52) (7) 342 4 731 7 109 Stödföreningsskolor Arbetarrörelseskolor (12) 2 287 32 749 47 150 (4) 341 6 332 7 844 Nykterhetsorg.-skolor 465 ll 710 ll 209 Sv. Kyrkans skolor (12) skolor(8) 470 13 370 ll 990 Ev. Fosterlantlsstzs Ovr. skolor m. kyrkl. el. huvudman 910 20 170 21149 frikyrkl. (14) Skolor m. annan org. eller rörelse som huvudman (19) l 520 25 130 29 835 9 992 173 062 213 470

1 förhållande till totalantalet rörelseskolor dominerar starkt de

äldre folkrörelsernas skolor, främst arbetarrörelsens och trossam-

fundens skolor. Deras andel 1988/89 av rörelsefolkhögskolornas korta kurser av i fråga om anframgår följande sammanställning

tal kurser, elevveckor och deltagare:

Kurser Elevveckor Deltagare Slag av folkhögskola

Nykterhetsorgzs skolor 8 % 11% 9% Sv. Kyrkans

EFS-skolor och skolor 23 % 31% 26 % frikyrkl. Andra 25 % 23% 23 % orgzs skolor 100 % 100% 100 %

Alla skolor är ifrån lika intresserade av att ordna korta

långt

i samverkan med andra. är kurser i egen regi eller Spiinnvidden mycket stor. Nitton skolor anordnade l988/89 mindre härvidlag än 10 korta kurser var. Ä andra sidan tio skolor över

genomförde

200 kurser var, och av dem stod en skola för 305, en för 372 och en för 442 kurser. Närmare bestämt fördelade sig frekvensen sålunda l988/89:

Antal kurser Antal skolor

1-99 l 02

Den helt övervägande delen av skolorna genomförde alltså

mindre än 100 kortkurser var. Av de tio som anordnade mer än

200 kurser tillhörde fem arbetarrörelsen och en nykterhetsrörel-

sen medan var som dock i mycket stor ut-

fyra landstingsskolor

nära samverkar med fackliga organisationer. Det kan

sträckning

därför sägas att arbetarrörelsen, och då särskilt fackföreningsrörelsen, varit den ivrigaste av folkrörelserna att använda folkhögskolornas kortkurser som utbildningsinstrument.

2.7.3 Samverkansparter

Studieförbundet ABF och fackliga organisationer är också de van-

ligaste för landstings- och kommunskolorna.

samverkansparterna

Det framgår av SO:s uppgifter om medarrangörer l988/89:

Samverkansparter i kortkursverksamheten 1988/89 vid landstings- och kommunskolor. Medarrangör Antal kurser Studieförbund l l79 (varav ABF 892 och TBV 296 kurser)

(därav LO 647, TCO 137)

3 657 Också vid stödföreningsskolorna var fackliga organisationer den vanligaste samverkanspartnern:

l2l

Medarrangör Antal kurser

Studieförbund 1113 - Länsbildningsförbund

lfackliga organisationer (varav LO 83, TCO (›8)l53 Ovriga 60 Sza 342

Rörclsefolkhögskolornas samverkansparter är naturligen organi-

sationer och studieförbund som iir huvudmän eller som står huvudmännen nära. Fördelningen 1988/89 var denna:

Medarrangör Antal kurser

Studieförbund l 285 (varav ABF 745, TBV 100. SV 102) Länsbiltlningsförbund 24 Kyrkliga organisationer (varav Sv. Kyrkan 98, 423 EFS och frikyrkosamfunden 174)

(varav LO l 313, TCO 104) Politiska organisationer 82 lxandsting och kommuner 57 Ovriga organisationer 2 (J80 (varav nykterhetsorgzr 1 lo. musik-teaterorgzr 78, ungdomsorgzr 330, högskolor 15, sjukhus o. vårdinrättningar 23) 5 993

2.7.4 Kortkursernas andel av skolornas hela verksamhet och deras geografiska förläggning

Genomsnittligt för hela landet utgör de korta kursernas volym en fjärdedel av totalantalet ianspråktagna elevveckor. Vid merparten

av skolorna andelen 1988/89 till mellan uppgick en fjärdedel och hälften. Vid ett tiotal var den hälften eller större, vid tre skolor var den över 60 procent och vid en skola över 70 procent; nästan alla dessa skolor tillhör arbetarrörelsen eller samverkar med den om fackliga kurser. Korta kurser i egen regi skolorna

förlägger i regel till den egna

skolan eller skolorten. Av samverkzmskursernzi förläggs mer än hälften, särskilt de som är av 2-3 dagars längd, utanför skolan eller skolorten. Detta medlöi att liimrrizi dessa kurser ofta får re-

på

sa mer eller mindre

långt varje dag eller ett par gånger i veckan.

2.7.5 Ämnesområden

En av till SÖ insända kursrapportei visar att ämnes-

genomgång

innehållet och ämnesinriktningen i de korta kurserna i regel täm-

nära ansluter till de anordnande skolornas êimnesprofilering.

ligen Vid skolor närstående eller nåra samverkande med arbetarrörelsen dominerar således fackliga kurser, och vid de kyrkliga och frikyrkliga skolorna kurser och konferenser för olika slag av ledare och funktionärer inom trossamfunden. Den fördelningen mellan olika ämnesområden en-

procentuella ligt SÖ:s kategorisering var 1988/89 följande:

Ämnesinriktning korta kurser 1988/89

Amnesområde Procentandel Beteendevetenskap och humaniora 21 % Estetiska ämnen l4 %

100 %

Ojämförligt flest var alltså kurserna med inriktning mot samhällskunskap och information - de utgjorde inemot hälften av alla kurser. Ämnesområdet har emellertid under senare år minskat relativt sett, som beteendevetenskap, humaniora

något samtidigt

ökat. under 1980-talet i

och språk l övrigt har ämnesfördelningen

stort sett varit densamma som 1989/90. lnom området samhällskunskap och information dominerar

kurser i samverkan med de fackliga organisationerna. l)e kurser-

na har bl.a. öppnat en viktig kontaktyta mot de korttidsutbildade.

2.7.6 Kortkursernas betydelse för skolornas ekonomi

Att kortkurserna har stor för skolornas ekonomi

positiv betydelse råder det inga tvivel om. Hur stor betydelse de har hänger själv-

fallet samman med hur stor andel av det totala antalet elevveckor

de korta kurserna utgör på den enskilda skolan. Dessutom beror

det i vilken kurserna är förlagda till skolans

på omfattning egna

lokaler och internat. Skolan får ju intäkter för kost och logi, men får å andra sidan rese- och traktamentskostnader för lärare då kurserna är utlokaliserade. I en enkät till ett 50-tal utvalda skolor har kom-

representativt mittén ställt vissa frågor rörande intäkter och kostnader för de korta kurserna. Av svaren framgår klart att skolorna satsat myck-

et av elevhem, renovering av rum och inköp av

på byggandet

AV-utrustning just för att kunna ta emot korta kurser. Dessutom

har många utökat personalstyrkan för att kunna tillgodose kortkursdeltagarnas krav på service och komfort. varit svårt att få svar vil- I somliga fall har det dock något på ken reell kortkurserna har för skolans ekonomi, beroenbetydelse de att kostnader och intäkter från de långa och korta kurserna på inte särredovisats. Allmänt råder emellertid uppfattningen att kortkurserna ger ett överskott som kan användas för att suhventionera annan verksamhet. Särskilt gäller detta de kortkurser som förläggs till skolornas internat.

2.7.7 Vad betyder samverkanskurserna för de samverkande organisationerna?

Genom svaren på en förfrågan till företrädare för några av de största medarrangörerna av samverkanskurser har kommittén funnit att kurserna har en mycket stor betydelse inte minst för rörelsernas idéutveckling och medlemsskolning. Kombinationen studiecirkel/kortkurs på folkhögskola anses vara en särskilt god form för medlcmsskolning och personlighetsutveckling. l svar betonas det behov som många rörelser och organinågra sationer har av att utbilda ledare och funktionärer. Som något mycket positivt framhålls möjligheten att som lärare till kortkurserna engagera ledare och funktionärer inom folkrörelserna och organisationerna. Omvänt understryks värdet av att oroch rörelserna får del av det kunnande och den ganisationerna som folkhögskolans lärare har. pedagogik Från några häll betonas att folkhögskolorna med sina i regel välutrustade lokaler och sina internat med jämförelsevis låga avväsentliga förutsättningar för den utbildning och fortgifter utgör bildning som rörelser och organisationer behöver ha tillgång till.

2.7.8 Överväganden, bedömningar och Förslag

Den analys av kortkursverksznmheten som kommittén genomfört och i det föregående redovisat, har lett till bedömningen att verk-

samheten i allt väsentligt har utvecklats i linje med riksdagsbeslut-

tet 1977. Längden på kurserna har bestämts av mälgruppernas behov och förutsättningar. Kurserna har gällt utbildning och fortbildning av förtroendevalda och anställda i folkrörelser och organisationer, och de har berört folkrörelsernas hå-irande idéer och aktuella situation. De har närmat folkhögskolorna och organisationerna till varandra, och folkhögskolornzi har i en helt annan (lem ställts i folkrörelsernas och utsträckning än tidigare genom

tjänst. De har också verkat rekryteringsfrämjanorganisationernas de till de långa kurserna.

De till andelen helt dominerande kurserna om 2-3 dagars längd

förefaller dock inte alltid ha ingått i ett större ;iktivitetssamrmin- Det kan f.ö. diskuteras om de inte i många fall kunde ha

hang.

anordnats som uppdragsutbildning. Ett av de problem som noterats gäller svårigheterna att göra en

rättvis fördelning av lärarnas tjänstgöring med lagom blandning korta kurser och skolans

av undervisning på långa respektive på

kurser samverkanskursernzi. Vidare har man peegna respektive

kat att kurserna ofta är förenade med resor och på att det är på

mödosammare att och ett större antal kort-

planera genomföra kurser än ett mindre antal långa kurser.

Ett annat problem gäller det faktum att kurserna ibland ställs in av för få anmälningar. För lärarna kan detta innebära

på grund

att deras förberedelsearbete har varit förgäves och ibland fått ske helt utan För skolan kan inställda kurser resultera i ersättning. avsevärda förluster i om både statsbidrag och inkomster

fråga

från elevhushållet. Från rörelsers och företrädare har fram-

några organisationers

förts önskemål om en ändring av nuvarande lvcstämmelser så att bl.a. det kravet slopas att lärare från den anordnande skolan med minst 40 procents vid skolan skall till lägst 25

heltidstjänstgöring

procent svara för undervisningsinsatsen i varje enskild kurs. l stället kan man se till helheten när man bedömer (len totala verksamhetens kvalitet och Ett annat önskemål

folkhögskolemässighet.

är att lärare från andra folkhögskolor än anordnaren, eller andra kompetenta personer, skall få anlitas för att följa en utlokaliserad kurs och svara för undervisningen.

Kommittén anser att det finns skäl för en uppmjukning av nu-

varande För att en samverkanskurs verkligen skall bli en regler. och inte en kurs vilken som helst, och för att folkhögskolekurs den skola som anordnar kursen verkligen skall kunna ha ansvaret

för den, bör dock eller lärare på den analltjämt gälla att rektor

ordnande skolan tillsammans med samverkanspartnern skall planera, administrera och utvärdera kursen. Med lärare avses här fast lärare och inte lörordnats som lärare enanställd en person, som bart för en eller flera bestämda samverkanskurser. Vidare bör så lärare den anordnande skolan

lång möjligt på

svara för undervisningen. [)etta innebär att lärare från den anord-

nande skolan till i varje fall någon del medverkar i kursen, för-

svarar för av undervisningsinsatsen. Om slagsvis lägst l5 procent helt och hållet ombesörjs av annan skolas lärare, undervisningen innebär det i bara att en statsbidragsresurs överförs

praktiken

från en skola till en annan. [)et betyder då också att en skola pla-

nerar en kurs, medan en annan skola genomför den, något som

förefaller föga ändamålsenligt.

l25

Samverkanskurser bör ingå i ett större aktivitetssammanhang än själva kursen, t.ex. vara ett led i den samverkande organisatio-

nens eller fortbildning. De bör normalt fortlöpande utbildning ansluta till den anordnande skolans vanliga verksamhetsmässiga

profil. Beträffande samverkanskursernas omfång på varje skola bör

andelen sådana kurser av två till fem dagars längd normalt uppgå

till högst en tredjedel av skolans deltagarveckor men ej överskrida hälften. Om andelen blir större, förlorar skolan alltför mycket av och blir mer av kurs- och konferensadsin folkhögskolekaraktär ministratör. En är också angelägen med tanke

begränsningsregel

den av reglerna för folkhögskollärzires medver-

på uppmjukning

kan som nyss rekommenderats. Den avses gälla för skolor tillhörande rörelser högre gränsen och som har få skolor att zinlita for sin kursverkorganisationer samhet. De skolor som nu har en större andel kurser av två till fem da-

än den ovan nämnda, bor under kommande treårspe-

gars längd riod omstrukturera sin verksamhet. Samtidigt l)Ör skolor, som nu har mycket få saniverkaiiskurser, söka få till stånd fler sådana i samarbete med bl.a. studielörbtnnd och och med kulturinstittutioner som bibliotek,

organisationer

museer och teatrar etc. Därigenom får de lättare att fylla uppgiften som en viktig del i det fria bildningsarbetet. Det som framhållits i flera av remissyttrantlenzi över är också, kommitténs fakta- och debattbøak, av stort värde lör skolorna att få breddade kontakter med folkrörelserna, det fria bildningsarbe-

tet och kulturinstitutionerna. De får därigenom bl.a. många till-

informera om sin verksamhet. De får fällen att i rekryteringssyfte också direktinblickar i den aktuella utvecklingen inom föreningslivet och kulturlivet, vilka kan befrukta deras egen verksamhet. Kommittén har, sammanfattningsvis, efter sina överväganden och bedömningar kommit fram till följande rekommendationer och förslag: 1. Kurs som anordnar tillsammans med studieförfolkhögskola bund, folkrörelse, organisation eller institution, bör inneansluta till skolans vanliga verksamhetsområde.

hållsmässigt

2. Alla samverkanskurser skall i samråd med samverkanspartnern administreras och utvärderas av rektor eller planeras,

fast anställd lärare den anordnande skolan. Så långt möjpå

ligt och lägst till femton procent av undervisningsinsatsen skall lärare från den :anordnande skolan också svara för undervisningen och utvärderingen.

b) Korta kurser av två till fem dagars längd bör uppgå till

av en skolas totala antal högst en tredjedel (leltagzirveckor

men får inte överskrida hälften. Inom kommande treårspe-

riod bör skolor, som överskridit denna andel omstrukturera

l26

sin verksamhet. En strävan bör därvid vara att fler skolor än nu engageras i verksamheten med korta samvcrkanskurser.

4. Med lärartjänstgöringett på korta kurser fáirbuntlnzt problem

bör lösas i ett nytt zirhetstidszivtal.

2.8 inom

Uppdragsutbildning folkhögskolan

2.8.1 Kursernas omfattning, karaktär och beställare

Sedan den l januari 1986 har folkhögskolorna haft möjlighet att genomföra s.k. uppdragsutbildning (SFS l98ozll7). Kommittén bör nu, sågs det i direktiven, belysa vad uppdragsutbildningen har kommit att innebära för folkhögskoleverksamheten i stort. För att få underlag till denna belysning har kommittén genomfört två enkäter till samtliga folkhögskolor, den ena vintern 1989 och den andra våren 1990.

Av svaren framgår att 58 skolor hade anordnat

Ltppdragsutbildning under läsåren l987/88 och l988/89 och 64 skolor under 1989/90. Det betyder att ungefär hälften av skolorna inte anord-

nat någon uppdragsutbildning.

Majoriteten av de skolor som engagerat sig i ttppdrttgsutbildning har rörelser, organisationer eller stödföreningar som huvud-

man. Geografiskt sett ligger den helt övervägande delen av dem i

Götalands- och Svealands-länen. Den största delen avgjort av uppdragsutbildningen har bestått av kurser för invandrare och flyktingar. Således genomfördes 1987-1989 inemot ett trettiotal kurser i svenska för invandrare med kommuner och också statens invandrarverk som uppdragsgivare. Ett 15-tal kurser för flyktingar anordnades för invandrarverkets räkning. För zirbctsláäszi ungdomar organiseratles ett 15-tal kurser med länsarbetsnämnd som beställare. För landsting, länsarbetsnämnd och företag gavs ett tiotal kurser i datateknik och mediateknik.

Som exempel på kurser härutöver - i regel endast en av varje

slag - kan nämnas kurser för musiklåirare och utövande konstnä-

rer, för AMU-lärare, för handledare i arhetsmiljölrågor, för kvin-

nor i administrativ tjänst, för testletlare, för barnomsorgspersonal,

för vårdpersonal, för lärarutbildare i u-länder, för invandrare

med teknisk för verksamma bakgrund, personer i turistnäringen

samt för teckenspråkshandledare. Också ett par industritekniska orienteringskurser för kvinnor har anordnats liksom kurser i da-

toriserade

handikapphjälpmedel, lärarfortutbildning i desk-t0p-

publishing samt kurser för lokalvårdare och vaktmästare m.fl. Kurserna hade beställts av landsting, länsarbetsnämnd, kom-

mun, AMU, SIDA, skolstyrelse, Handikappinstittntet, kriminalvårdsstyrelsen och enskilda företag.

|27

Läsåret 1989/90 har enligt förut nämnd enkät genomförts ca

165 kurser med sammanlagt ca 2300 deltagare. De allra flesta skolorna har anordnat endast en eller ett par tre kurser. Som

framgår av följande sammanställning har en handfull skolor stått

för 5-7 kurser, en för ll och två för 16 respektive 17 kurser:

Uppdragsutbildning 1989/90 Antal kurser Antal skolor 1-3 55 4-6 O

Också detta sista läsår har kurserna för invandrare och flyk-

tingar helt dominerat - ett 65-tal sådana kurser har genomförts, i

regel på uppdrag av kommuner och statens invandrarverk. Där-

näst i storleksordning följer ett 20-tal kurser i datakunskap samt ett 15-tal kurser, beställda av länsarbetsnämnder, för olika grup-

per av arbetslösa (ungdomar, kvinnor, outbildad vårdpersonal, so-

cialhjälpstagare, korttidsutbildade m.fl.).

Här kan för övrigt tillfogas att enligt en enkätredovisning från RlO hösten 1989 femton skolor då genomförde kurser i grundläg-

gande svenska med tillsammans 386 deltagare och 22 skolor flyktingkurser med sammanlagt 453 deltagare.

En god bild av ämnesbredden, omfånget och beställarna inom uppdragsutbildningen i övrigt ger följande översikt som år nära

nog heltäckande:

Uppdragsutbildning 1989/90, enstaka kurser

Kurs Beställare Längd [Je/lagarc

ADB i folkhögskoleadm. Norddata Ali 2 dgr P Pedagogik för AMU-lärare AMU l v l5 Preparandkurs för vårdlinjcn landstinget 12 v l2 Musiklärarutbildning Länsarbetsnämnden 34 v l Startkurs för fysiskt Folkuniversitetet 34 v 5 handikapp. Kommunikträning för l-röstrnda 4!) v lll handikappade Rchahccnlcr leckenspråkskurs för RSU-RSll l v I2 dövlärare Teckenspråkskurs f. arb.hitr. liinszirhctsnämntlen 2 v l5 åt döva Finsk rättsterminologi Iingsråitten 7 v I5 Adm. av kont. arh.markn.sti›tlLänsarhelsnämntlcn b v (› Ullhantering, stickning liinsarhctsnämntlcn 4 v 8 Instruktörer i sameslöjd l-insk 5 v I2 sa meorganisalion Fortbildning av brandmän Komm. brandväsen 2 dgr 29 Fortbildning av daghems- Kommunen 4 dgr I5 personal Fortbildning av textillärare Kommunen 2 dgr 6

Turism och marknadsföring Länsarbetsnäm nden 7 v Organisationsutv. för Kommunen 2 dgr 20 förtroendev. Organisationsutveckling Linjeflyg l dag 24 Våga tala SKTF 2 dgr 20 Informationsteknik Försäkringskassan l dag 10 l-örb.-kurs för kvinnor Länsarbetsnämnden lll v 20 Kurs för kvinnor Länsarbetsnämnden 30 v l5 Logopeden och datorn Landstinget 4 dgr 20 Arbetslösa musiker Länsarbetsnämnden 24 v l3 Levande verkstad Socialdistrikt 2 dgr 20 Fotodokumentation Länsarbetsnämnden l v l0 Vita Bergens behandlhem Landstinget 5 v 5 liliv. pensionärer Volvo l v l5 Grundlägg. ADB Landstinget l v l8 Pedag.utb. för Volvo-lärare Volvo l dag 30 lnformationskunskap Kommunen ll dgr l2 Radioproduktion Gävleh(›rgs 3 dgr lO mediacentrum lnformationsutb. Gävleborgs 3 dgr l5 mediacentrum Socialt behandlarb. Landstinget lll v lS Datoranvändning Tandvårdsförv. 3 dgr lb Informationsteknik Musik Gävleborg 2 dgr l5 Massmedia-kontakt Banverket 3 dgr l0 HlV›information Sjukvårdsförvaltn. l v l2 Studiedag för kvinnor Länsstyrelsen 2 dgr 25 Kommunikationstekn. Skolförvaltning 2 dgr 25 Egen regi (flera kurser) Landstinget 3 dgr 6-9 (flera kurser) Papperskurs för konstnärer Länsarbetsnämnden 3 v l2 Papperskurs för konstnärer Konstverkstad l v 5 Litografi, konstnärer Länsarbetsnämnden 3 v l5 Färglära för studiecirkel- NBV 4 dgr l3 ledare

2.8.2 Kursernas längd, antal deltagare, lokaler och lärarmedverkan m.m.

De flesta av kurserna för invandrare, flyktingar och arbetslösa har

varit av mer än 15 veckors längd, ofta upp emot 35-40 veckor. De allra flesta av de ovan nämnda Övriga kurserna har i längd va-

rierat från ett par dagar upp till någon eller några veckor men i

en del fall också upp till 40 veckor.

Deltagarantalet per kurs varierar kraftigt men majoriteten av

de längre kurserna har haft 12-20 deltagare per kurs.

De långa kurserna har i regel anordnats som internatkurser.

Särskilt gäller detta flykting- och invandrarkurserna. l kurserna för arbetslösa har dock externatkurser varit vanligast. Undervisningen har till allra största delen ägt rum inom sko-

lans lokaler. l fråga om de korta kurserna, särskilt de av personal-

utbildningskaraktär, har undervisningen eller delar av den förlagts

till andra lokar, t.ex. förvaltnings- eller företagslokaler på eller

utanför skolorten.

l fråga om medverkan i uppdragsutbildningen av skolans egna lärare och beträffande eventuella nyanställningar för uppdragsut-

är svaren från vintern 1989 sådana

bildningen på cnkâtfrågorna att endast ungefärliga slutsatser kan dras. Från ett skolor att inga nyanställningar tjugotal rapporteras

för skull och från övriga att lärare

gjorts uppdragsutbildningens

anställts för olika i mycket varierande omslag av undervisning

fattning, från några timmar i specialiimnen till ett par hela tjäns-

ter.

2.8.3 Kostnadstäckning

Allmänt uppges att full kostnadstäckning har eftersträvats. l regel och erhållits för lårarlöner och utrustning har ersättning begärts för lärares resor, för ad-

(om undervisningen ägt rum på skolan),

ministrationskostnader, för kost och logi (vid internatboende), samt för studiebesök m.m. För kurser för invandrare och flyktingar har enligt avtal mellan

invandrarverkets och respektive skola utgått ett be-

regionkontor beräknat en grupp om 12

stämt belopp per vecka och flykting på

För kurser för arbetslös har länsarbetsnämnd i personer. ungdom regel debiterats med ett bestämt belopp per elevvecka.

2.8.4 konsekvenser lör

Uppdragsutbildningarnas

folkhögskoleverksam heten

Vilka har inetllkirl ekono-

förändringar uppdragsutbilditingcn miskt, samt ideologiskt och prolilmässigt? personellt, pedagogiskt

Svaren dessa båda i kommitténs enkät varierar myck-

på frågor et beträffande både omfattning och innehåll. lin allmänt positiv

erfarenhet av kommer klart till uttryck även

uppdragsutbildning om skolor att uppdragsutbildning utmånga påpekar genomförd

del av den totala verksamheten och att den

gjort en mycket liten därför inte medfört några märkbara förändringar.

Som effekter i allmänhet har anförts att skolans totalpositiva berikats, att verksamhetsbasen har breddats, att skolan fått miljö ett ökat och samhällskontzik-

rekryteringsunderlag nya värdefulla ter, samt att förståelsen för invandrare och invandrarproblem

ökat. l fall en skolas internationella ha

några uppges profilering

ytterligare förstärkts genom invandrar- och flyktingkurser.

erfarenheter anges vara svårigheten att få in Några negativa

ett smidigt sätt i den ordinarie verksam-

uppdragsutbildningen på heten, sociala och på av invandrar- och språkliga problem grund flyktinggruppers heterogenitet samt risken av att uppdragsutbild-

och resurser från den vanliga verkningen stjäl uppmärksamhet har ibland lett

samheten. Några rapporterat att flyktingkursernzi

till kultur-krockar, medan andra har sett detta som en positiv

utmaning och som en anledning till samtal om kulturella olikheter. Pedagogiskt sägs uppdragsutbildningen ha verkat stimulerande, ställt krav och livat upp den debatten. lnvand-

nya pedagogiska rar- och flyktingkurserna har påskyndat internationaliseringen av undervisningen och har sporrat till pedagogiskt nytänkande.

Persona/mässigt har givit ökat tjänsteun-

uppdragsutbildningen

för lärare som hotats av uppsägning och medfört vissa nyderlag anstållningar. Den har också medfört ökade och breddade arbetsuppgifter för kuratorer och syo-funktionärer. Ekonomiskt har helt klart varit en till-

uppdragsutbildningen

Den har medfört effektivare lokal- och resursutnyttjande,

gång.

ökad internatbeläggning och bättre möjligheter till nyinköp av undervisningsmateriel såsom TV och videoteknisk studioutrustning. Marginalresurser har bättre kunnat tas till vara.

Vad som av enkätsvaren framkommit om uppdragsutbildningen

inom folkhögskolan överensstämmer för övrigt rätt väl med kommunernas bedömning av motsvarande utbildning inom skolväsen-

det och vuxenutbildningen. Det framgår av rapporten Granskning

av skola och vuxenutbildning 1987-88, - En del av en nationell utvärdering (SÖ, 1989). Där heter det bl.a. så: Som effekter av all-

positiva uppdragsutbildningen anges

mänt att den - för lärare och skollehar en inbyggd fortbildningseffekt dare - vitaliserar och breddar komvux kompetens - att modernisera och öka utrustningen ger möjligheter - och mer varierat

ger ett ökat utbildningsutbud. Som negativa effekter framhålls att svårigheter att beräkna

skolledarresursen, framför allt tidsmässigt, gör att skolle-

darns arbetsbörda ökar vilket kan inverka menligt på den reguljära verksamheten. Det förekommer också påpekanden

om att ibland drar till sig dugliga lärare

uppdragsutbildning och bra lokaler till förfång för den reguljära utbildningen.

2.8.5 Överväganden och bedömningar

Uppdragsutbildningen får, enligt förordningen om sådan utbildning vid folkhögskola (SFS l98bzl l7), inte ha sådan art eller omfattning att den ändrar folkhögskolans karaktär och därmed för-

utsättningarna för statsbidraget till den reguljära utbildningen. Kommittén har efter genomförd granskning funnit att upp-

dragsutbildningen hitintills utvecklat sig enligt givna förutsätt- Utbildningen har fungerat väl och har dessutom medfört ningar. för folkhögskolornas vanliga verksamhet positiva effekter. Särskilt när det gäller kurser för invandrare och flyktingar har folkhögskolan kunnat göra insatser som ligger helt i linje med dess tradi-

tionella uppgift. Några större nackdelar för de vanliga elevgrupperna och för undervisningen har inte framkommit. har varit - Omfattningen måttlig utbildningen har engagerat ett 60-tal skolor och har i regel begränsat sig till eller några, högst en handfull, kurser på varje skola. Vid skolor har den emellernågra tid, som framgår av översikten ovan sid. 128, fått så stor omfattning att en begränsning behöver diskuteras mellan skolorna i fråga och tillsynsmyndigheten. På grund av det som här anförts anser kommittén att folkhögskolorna även bör fortsättningsvis få åta sig uppdragsutbildning under vissa förutsättningar. En sådan förutsättning är att i fråga ansluter till utbildningen skolans vanliga utbud och till dess profil och särart. En annan är att utbildningen till omfattningen är så begränsad att den inte i något avseende menligt påverkar skolans ordinarie statsunderstödda verksamhet. En tredje förutsättning är att den ekonomiska ersättningen för uppdragsutbildningen ger full kostnadstäckning så att förutsättningarna för statsbidraget till skolans reguljära utbildning inte ändras. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om vad som sagts ovan sid. 97 om möjligheten att överföra vissa yrkesinriktade kurser till uppdragsutbildningsområdet. Utöver de exempel som där anförts kan övervägas om inte många korta samverkanskurser skulle kunna ges som uppdragsutbildning. Frågan bör prövas under kommande treårsperiod genom uppdrag därom till tillsynsmyndigheten.

2.9 Studieomdömet och dess m.m.

normering

Enligt direktiven skall kommittén bedöma konsekvenserna av att studerande med enbart folkhögskola som behörighetsbakgrund fr.o.m. l99l kan antas både inom betygsurvalet och högskoleprovurvalet. Kommittén skall därvid beakta de krav som härigenom behöver ställas på en normering av studieomdömet. Kommittén bör lägga fram förslag till utformning och finansiering av en sådan normering. l detta kapitel behandlas denna fråga samt därutöver frånågra gor som har att göra med folkhögskolornas behörighetsgivning.

2.9.1 Studieomdömet

Sludieomdönzet är ett urvalsinstrument för sökande inom folkhögskolekvoten. Det infördes 1958 som ersättning för den betygsgivning som då börjat bli allmän inom den från början hetygsfria folkhögskolan. Det skall bestämmas av skolans lärarråd, vari ingår rektor och lärare samt internatföreståndare. Som omdöme får en-

dast användas något av uttrycken Mindre

god, God, Mycket god eller Utmärkt. (Enligt föreskrifter från UHÄ ges dessa omdömen värdena 1-4 vid urvalet till Skolans

högskoleuthiIdning.) styrelse

avgör om skolan skall ge studieomdömen. Omdöme får ges endast till studerande som begär det och en-

dast till studerande, som genomgått minst en allmän kurs eller en

allmän kurs med särskild

inriktning (utom fritidsledarutbildning) om minst 30 veckor (eller två kurser som ansluter till varandra

om minst 15 veckor vardera). Kursen skall kännetecknas av ett

brett ämnesurval (folkhögskoleféärordningen, SFS 1977:551 35 §,

och SÖ:s tillämpningsföreskrifter SÖ-FS l982zl3l). Det bör understrykas att studieomdömet endast ger en prognos beträffande de studerandes möjligheter att bedriva studier - det

innehåller inte någon värdering av redovisade Det

kunskaper. skall avse den studerandes att bedriva teoretiska studier.

förmåga Det bygger på en kollektiv bedömning gjord av de lärare son1 un-

dervisat en elevgrupp under minst 30 veckor. Sedan 1966 gäller en av SÖ och SFHL

(Svenska folkhögskolans

lärarförbund) given rekommendation om

fördelningen av de fyra

omdömena. Den säger att Mindre God god bör ges till 5 procent, till 35 procent, Mycket god till 45 procent och Utmärkt till l5 procent. Som normeringsinstrumcrzr erbjuds skolorna att använda en del

av högskoleprovet men endast såsom för att mäta

grupp-prov standarden hos skolans olika kursgrupper. l sina allmänna råd och anvisningar har SÖ framhållit att skolorna skall iaktta följande då studieomdöme sätts:

o Bedömningarna skall från

grundas på iakttagelser så många

som möjligt och i varierande typer av och

arbetsuppgifter

arbetssituationer.

o Skriftliga och muntliga kan endast kunskapsprov ge en liten

del av det underlag som krävs. Prov bör därför användas främst för att ge underlag för av av

bedömning förändring kunskaps- och färdighetsnivå.

o Storleken av dessa

förändringar är svåra att jämföra när det är fråga om studerande med olika Det finns utgångsläge.

risk för av

överskattning förändringar när det gäller studerande med mycket bristfälliga ingångsvärden, liksom för underskattning av studerande med goda ingångsvärden.

o Bl.a. vid av en delfaktor

bedömningen som gäller den stude-

randes arbete i grupp kan det övervägas att som omdömesunderlag utnyttja också medstuderandes erfarenheter.

o Tillfälliga omständigheter eller (exempelvis sjukdom påfrestningar före och under kurs) som förändrat förutsättningarna

för studierna vid folkhögskola, skall beaktas. o Kvaliteten

på bedömningen höjs, om den fraktioneras, dvs.

olika delfaktorer prövas var för sig, vid den enskilde lära-

rens bedömning.

b)

lärarrådet fattar beslut om studieomdöme, kan det va- 0 Innan

att de studerande i fråga om studie-

ra lämpligt rangordna

utan att använda omdömesgraderna som gradeförmåga

ringsinstrument. Vid bör viss hänsyn tas till olio det slutliga sammanvägandet varierande kännedom om den enskilde studeka bedömares randen. sätts av dylikt for-

0 Innan omdöme slutgiltigt på grundval

skall särskild individdismellt framtaget omdömesunderlag, alla de studerande som hamnat i kussion ske a) beträffande mellan två studieomdömen, b) då enstaka be-

ett gränsskikt

från i lärar-

dömare kraftigt avvikit övriga och c) då någon

rådet så begär. o Omdöme sätts för alla de studerande som kan få omdöme ovan. för den som skriftligen enligt (Undantag görs endast att inte bli Motiveringen till detta är dels begärt bedömd.) att en relativ bedömning förutsätter en stor grupp för jämdels att elever, som vid slutet av en viss kurs

förelser, några

studieomdöme flera år senare kan behöva ett såinte begär dant. De studieomdömen som sätts men som den studerande inte att få ut bör om möjligt inte vara offentliga begär handlingar.

2.9.2 Studieomdömesgivningen i praktiken

Under de tre senast redovisade verksamhetsåret: har :intalet givna varierat mellan ca 5 800 och S 300. leoretiskt sett studieomdömen

skulle nästan alla de 12 000-13 000 på allmän kurs kursdeltagarna

och allmän kurs med särskild inriktning ha kunnat begära omdöme. Vid ett mindre antal skolor har inga omdömen givits under

senare år. l tidigare nämnts, att stu-

folkhögskoleförordningen sägs, som som en lång kurs om 30

dieomdöme får ges till elever genomgått

veckor med ett brett ämnesinnehåll. Enligt SÖ:s tillämpningsföre-

skrifter avses härmed allmän kurs eller allmän kurs med särskild med för fritidsledarutbildningen. Men studieinriktning undantag omdömen har också till i särskilda linjer som föl-

givits deltagare sammanställning av uppgifter från SÖ visar: jande

Avgivna studieomdömen på olika slag av kurser

1986/87 1987/88 /988/89

Allmän kurs 3 913 4 366 3 842 Allmän kurs med särskild l 402 l 204 l 340 inriktning Särskild _224 236 l57 linje Totalt 5 539 5 806 5 339

Den av SÖ och SFHL rekommenderade fördelprecentuella ningen av de fyra omdömesvärdena (se ovan sid. 00) har för alla

folkhögskolorna totalt sett i stort sett följts. Det visar följande uppgifter från SÖ:

Omdömesgtttningen totalt

Andelen Utmärkt och

Mycket god år betydligt högre på särskild linje och på allmän kurs med särskild än den inriktning på

rent allmänna kursen:

Omdömcsgivning på särskild linje

Avvikelserna från de rekommenderade procenttalen för de fyra omdömesgraderna har på de enskilda skolorna varit stora. Särskilt gäller detta andelen fyror, och SÖ har därför upprepade gånger påmint om att rekommendationen bör följas (se bl.a. Ds U 1982: ll sid. 24 ff och 1982:5 Folkhögskolan sid. 18 ff).

2.9.3 Folkhögskolan som väg till högskolan

Hur många söker sig till och antas till högskolan utbildningar där via folkhögskolekvoten? Till vilka utbildningsalternativ är frekvensen störst? Tyvärr kan några heltäckande svar dc ej ges på frågorna. Central statistik finns inte publicerad beträffande Lex. de konstnärliga utbildningarna och de fristående kurserna. Men för den stora mängden utbildningslinjer vid de statliga och kommunala högskolorna finns central statistik över antagningarna. Här skall därför återges relevanta uppgifter om antagningarna höstterminen 1988 och 1989

(ur UHÄ-rapporterna härom 1988:

21 respektive 1989:24). Vid till antagningen de statliga högskolornas utbildningslinjer sökte hösten 1989 l 137 personer med behörighet förvärvad ge› nom folkhögskolestudier. Av dem 341 via antogs folkhögskole-

lika via annan kvot. Andelen som an-

kvoten och ungefär många

motsvarar en av tagits via folkhögskolekvoten knappt procent

Som en kan nämnas att de som vun-

samtliga antagna. jämförelse

och arbetslivserfarenhet hösten

nit tillträde genom högskoleprovet

l989 var l 735, motsvarande sju procent.

fördelade sig sektorsvis så-

De via folkhögskolekvoten antagna

lunda:

hl 1989 Utbildningssektor

4l Tekniska yrken l22 Adm., ekon. och sociala yrken l8 Vårdyrken l l4 Undervisningsyrken Kultur- ll och informationsyrken 25 bokala linjer Summa 341

vunnit inträ-

De sektorer dit de flesta folkhögskolekvotsökande de var de, som tradionellt lockat många folkhögskolestuderande, den sociala sektorn och undervisningssektorn. nämligen

En närmare om intresseinriktningen och antag-

uppfattning

ningen ger en genomgång linjevis. Den visar att fyra eller fler sö-

kande folkhögskolekvoten på följande linjer:

tagits in via

1988 /989

5 6 Biologilinjen l (ny) l0 Matematisk/naturvetenskaplig linje - 2l -- 2 (ny)

l 4 Väg- och vattenbyggnadslinjen 22 21 Ekonomilinjen 8 6 Förvaltningslinjen 4 4 Internationell ekonomi 14 12 .Iuristlinjen och arbetslivsfrågor l4 l3 Linjen för personal- 7 9 Psykologilinjen 7 10 Samhällsvetarlinjen 33 33 Sociala linjen 14 7 Systemvetenskapliga linjen lll l0 Läkarlinjen 32 46 Förskollärarlinjen 29 32 Fritidspedagoglinjen S 4 ldrottslärarlinjen åk 4-9, So-ämncn 8 7 Grundskollärarlinjen, åk I-7. SV-Sn b 3 Grundskollärnrlinjen, 15 I4 Kulturvetarlinjen 4 5 Religionsvetenskapliga linjen l 0 4 ldrottspedagoglinjen

hösten 1988 respekti- Till kommunal högskoleutbildning intogs

via följande antal sökande:

ve 1989 folkhögskolekvoten

hl /988 hl /989 Platser Fh-Å votcn Platser Fh-k roten

Rehahiliteringslinjen (tera-

Ortopedtekniska linjen 69 2 73 - Tandhygienistlinjen

2.9.4 Nuvarande normeringsinstrument

Studieomdömet ger, som förut påpekats, endast en prognos beträffande de studerandes förmåga att bedriva studier. Men efter-

som det är graderat och avsteg förekommer och naturligen måste

förekomma på olika skolor från den av SÖ rekommenderade ska-

lan - en skolas elever kan som grupp prestera bättre eller sämre

resultat än genomsnittet -, har det setts nödvändigt med någon

slags normering. En sådan skulle göra det att :avgöra i vil-

möjligt ken mån de olika omdömesgraderna grundar sig på likvärdiga bedömningar på de olika skolorna. Därigenom skulle förhindras att orättvisor uppstår mellan sökande från olika folkhögskolor.

Som normeringsinstrument har folkhögskolorna sedan ett tiotal år använt en specialkonstruerad version av högskoleprovet, det

s.k. folkhögskoleprovet. Det har på SÖ:s utformats av uppdrag

pedagogiska institutionen vid Umeå universitet och innehåller de

moment som ingår i högskoleprovet utom två. Folkhögskolepro-

vet har också rättats av samma institution som har ett eget datorsystem för ändamålet. Sedan till

rättningsresultatet inrapporterats

SÖ, har SÖ efter bearbetning sänt ut det till skolorna som vägled-

ning för omdömesgivningen. Kostnaderna för rättningen har uppgått till ca 250 000 kronor per år. Tidigare fanns ett särskilt anslag

för ändamålet, men under senare år har kostnaderna belastat SÖ:s

myndighetsanslag.

Anledningen till att SÖ låtit konstruera ett eget

folkhögskole-

prov är dels den att man inte ansett hela adekvat

högskoleprovet för de kunskaper och färdigheter som folkhögskolan ger, dels den

att får anordnas enbart av högskola och högskoleprovet får ges

endast på de orter varje högskola själv bestämmer.

Tidigare ägde

provet rum på färre orter än nu då det ges på ett 40-tal orter.

Under det senaste året har SÖ begärt men inte erhållit medel för att använda detta och saknar också

normeringsinstrument,

medel därtill för kommande Den

budgetår. av SÖ ombesörjda

normeringen har därmed upphört åtminstone temporärt.

Eftersom det hittills använda frågebatteriet. byggt samma på slags frågor som ges i högskoleprovet, nu är uttömt, är det nöd-

vändigt att nykonstruera det om provet alltjämt skall finnas kvar. Kostnaden för en nykonstruktion har av SÖ bedömts till

uppgå

600 000-700 000 kronor. En sådan nykonstruktion torde behöva vart fjärde eller femte år. SÖ begärde för 1990/91 medel till göras våren 1990 innebar att en nykonstruktion, men riksdagens beslut

några medel ej anslogs.

2.9.5 De nya reglerna För tillträde till högskoleutbildning

Med giltighet från och med antagningen till hösten 1991 gäller nu nya regler för tillträde till högskoleutbildning. Reglerna avser dels behörigheten för olika slag av studier, dels hur urvalet skall göras mellan behöriga sökande. Generellt sett innebär de nya reglerna att tillträdet förenklas och att sökande får fler möjligheter än nu till antagning. Så t.ex. får, som inledningsvis nämndes, sökande antas både genom betygsurvalet och genom högskoleprovet. Upp till 2/3 av de sökande

får antas via provet. Vidare får högskoleprovet, som ges varje vår

folkoch höst, genomföras redan i gymnasieskolan, komvux eller

Det får hur många gånger som helst, och högskolan. genomgås

det är alltid det bästa resultatet som räknas. väntas få den effekten att De nya reglerna för högskoleprovet

inom kort 40000 eller fler sökande årligen kommer att genomfö-

ra det mot nu ca 10000.

Urvalet till de ca 35 000 på fristående kurser årsstudieplatserna

skall göras efter regler, som varje högskola eller universitet själv ställer upp. Den hittills använda lottningen upphör. Sökande som

är 25 år och har minst fyra års yrkeserfarenhet, behöver inte do-

kumentera sina förkunskaper utan får själv avgöra om hon eller han motsvarande allmän eller särhar erforderliga förkunskaper skild behörighet (självprövningsråitt).

För somliga utbildningar, l›|.a. läkarlinjen och journalistlinjen,

kommer att användas, t.ex.

kompletterande antagningsmetoder beskrivningar av vad som erfordras för att lyckas på dessa utbildningar. Detta kan medlöra att sökande, som hur speciella intressen och kunskaper, fär större möjligheter än nu all komma in på

eftertraktade utbiltlningzrr. lnnan närmare hör att behö-

de nya reglerna redovisas, påpekas

righetsrcg/erna och urvalsrcglcrncz för antagning är två skilda delar av tillträdesreglerna. De behandlas dåirför här var för sig.

Bchörighetsrcglcrna

har den allmän som Enligt de nya behörighetsreglerna bclzörighct,

eller treårig gymnasielinje (eller de tre första genomgått tvåårig

åren av teknisk med fullständig studiekurs och be-

fyraårig linje)

tyg i alla ämnen, samt har kunskaper i svenska och engelska som

motsvarar slutförd lärokurs om minst två årskurser i gymnasie-

skolan. Föreskrifter om annan svensk utbildning inom Lex. komvux eller folkhögskola som ger allmän behörighet m.m., skall meddelas av UHÄ. Allmän behörighet har också svenska medborgare som fyllt 25 år, varit yrkesverksamma minst fyra år och har kunskaper i engelska som motsvarar slutförd lärokurs om minst två årskurser i gymnasieskolan. Allmän behörighet har även den

som har utländsk utbildning som i huvudsak motsvarar ovan

nämnda svenska.

Särskild behörighet fastställs i form av krav på särskilda för-

kunskaper för viss utbildningslinje eller fristående kurs. Kraven skall avse kunskaper i ämne eller ämnen i gymnasieskolan eller motsvarande utbildning. De avser lägst betyget 3 i det eller de ämnen som fordras. (Högre krav i enskilt ämne samt medelvärde

3,0 av de betyg som ingår i förkunskapskraven, kan förekomma.)

Urvalsreglcrna

Vid urval av sökande till allmänna och lokala linjer som har fler sökande än antagningsplatser, används dels ett Inuygçvrzrval, dels

ett provurval. Hur stor andel av platserna som tillsätts efter betyg

respektive efter prov kommer att variera mellan olika linjer. Den

som uppfyller kraven för båda urvalen, skall ingå i båda. Pröv-

ningen görs alltid i den grupp som är mest fördelaktig för den sökande.

l betygsurvalez skall ingå följande grupper: 1. Sökande med treårig, eller de tre första åren av fyraårig,

gymnasieutbildning.

2. Sökande med tvåårig gymnasieutbildning eller treårig yrkes-

inriktad gymnasieutbildning. 3. Sökande som har allmän behörighet genom vid

utbildning

folkhögskola och har studieomdöme från utbildningen. Platserna fördelas mellan dessa grupper i proportion till antalet sökande i varje grupp. Sökandena antas inom respektive kvot-

grupp på grundval av betyg eller studieomdöme. Sökande i prat/urvalet antas på grundval av poäng för högskoleprovet (högst 2,0) och poäng för :arbetslivserfarenhet (0,5 poäng

för minst fem års arbete). Varje högskole- eller universitetsstyrelse beslutar om vilka kriterier som skall gälla vid urval till fristående kurser. Ett eller flera av kriterierna betyg, behov av utbildning, tidigare

utbildning,

högskoleprov och arbetslivserfarenhet kan användas. Även av sö-

kande åberopade särskilda skäl kan läggas till grund för urvalet.

Ur UHÄJ* broschyr om högskoleprovet

Högskoleprovet anordnas :rlltid på en lördag. Anmälningsav-

giften är 100 kronor. Själva provet tar omkring 4 timmar. Omedelbart efter provet delas facit ut. Provhäftenzr får behållas. Provet rättas med hjälp av (lállüf.

Antalet rätta svar utgör den s_k. råpoängen. l)enna överförs

till en s.k. normerad poäng, som kan vara högst 2,0 och lägst 0.0. Den normerade poängen anger vilken poäng pro- Översättvet ger vid urval till högskolans utbildningslinjer. ningen till normerad poäng görs så att det alltid är lika svårt att få en viss poäng - oavsett vilka som deltagit vid det en-

skilda provtillfället.

Den som fått en normerad poäng i närheten av 2,0 tillhör de bästa, ett provresultat omkring l,0 är genomsnittligt, medan ett resultat under l,0 är under genomsnittet.

Vid ett eventuellt urval till högskolans utbildningslinjer är

det summan av poäng för arbetslivserfarenhet och poäng

på provet som avgör konkurrensen.

Resultatet sänds till de prövande 3-4 veckor efter provtillfället. Resultatet uttrycks i antal rätt lösta uppgifter och i form av normerad poäng. [)et är giltigt i två år.

Man får delta i provet hur många gånger man vill, även om för tidigare resultat ännu inte gått ut. Den

giltighetstiden

som har deltagit flera gånger får använda det bästa giltiga

resultatet vid ansökan.

Det är viktigt att komma ihåg att ett provrestrltzrt som man når under en enda dag naturligtvis kan påverkas negativt av

särskilda omständigheter. Man kan kanske lyckas bättre vid ett senare tillfälle.

Det är också viktigt att komma i håg att provet inte mäter

oföränderliga egenskaper. De kunskaper och färdigheter

som provet mäter kan man påverka. Kunskaper kan inhäm-

tas olika sätt, Lex. tidningslåisning, fören-

på många genom

ingsarbete eller utbildning. innehåller inga ”svåra” provtyper där det Högskoleprovet gäller att känna till en viss teknik för man skall kunna be-

svara frågorna rätt. Provtyperna är så valda att det skall vara lätt att förstå hur man går till väga för att lösa uppgifter-

na. är av flervalstyp där endast ett svarsalternativ

Frågorna

år korrekt. Det är inte vana vid olika slags prov som skall ge utslag i provresultatet utan de prövandes kunskaper och färdigheter.

Hur provet ser ut framgår av sidorna 13-44 i häftet Högskole-

provet 1990, som ger orientering och exempel. lixemplen kan av de sökande studeras såsom förberedelse för provet.

2.9.6 överväganden och synpunkter beträffande

studieomdömct och dess normering

Det problem som kommittén här har att behandla,

gäller frågan om jämförbarheten och rättvisan mellan skolorna ifråga om den

graderade studieomdömesgivningen och om vilken slags norme-

ring som behövs därför. Kommittén vill då först framhålla att nuvarande för system har mist normering en stor del av sitt värde därigenom att mer än hälften av skolorna regelbundet inte deltar i

folkhögskoleprovet

och därigenom att elever även skolor

många på deltagande boj-

kottar det. Som nämnts förut, utdelar ett mindre antal skolor inte

några omdömen.

Företrädare för SÖ har till kommittén framfört uppfattningen

att något särskilt inte behövs ”folkhögskoleprov om det vanliga högskoleprovet är förlagt så att det jzøassztr folkhögskoleverksam-

hetens rytm och om det kan så orter att

genomföras på många

det inte blir ekonomiskt betungande för folkhögskolestuderande att delta. Helst bör provet genomföras

på varje folkhögskola. Högskoleprovet ges numera på drygt fyrtiotalet orter spridda

över hela landet. Det administreras

av varje högskola för sig, och

varje högskola bestämmer var det skall ges. Underhandsinformationer handen att provet också ger vid kan förläggas till en folk-

högskola om tillräckligt många anmäler

sig för att vederbörande högskoleenhet skall anse det att ordna ett

befogat provtillfälle

där. Provtillfällena faller också väl in i

tämligen folkhögskolornas

- de anordnas i slutet av oktober rytm och i början av maj.

Eftersom folkhögskolestuderantle kan genomföra

högskolepro-

vet under, lika väl som före eller efter folkhögskoletiden, får de

samtidigt två möjligheter till antagning, nämligen dels genom omdöme och dels genom prov. Om de också har allmän behörighet från gymnasieskola eller komvux, får de tre olika

antagningsmöj-

ligheter. De bedöms alltid i första hand i den som är

kvotgrupp mest fördelaktig för dem.

Det förefaller därför inte att konstruera och längre nödvändigt använda ett särskilt av samma

folkhögskoleprov” karaktär som högskoleprovet. Om högskoleprovet, som ju rättas centralt, i stället används, kan tillsynsmyndigheten utan större kostnad medver-

ka till att provet blir vägledande för

studieomdömesgivningen. Detta kan ske t.ex. på det siittet att skolorna för de studerande. som genomgått sänder högskoleprovet, in kopia av resultatet till tillsynsmyndigheten. Därefter gör myndigheten en sammanställning totalt och för varje enskild skola och sänder ut materialet

som vägledning för skolas enskilt

varje omdömesgivning. Avlagt högskoleprov får givetvis användas både som urvalsgrund vid an-

sökan till och som för

högskoleutbildning grund den av tillsynsmyndigheten genomförda normeringen.

I4l

Om detta skulle införas, skulle ovan angivna kostnader system för och för bortfalla. Om denna form av

nykonstruktion råttning normering skall bli meningsfull, måste dock deltagande i högsko-

de skolor som utdelar studieomdöleprovet bli obligatoriskt för men. Om man vill behålla detta föreslag av normeringsinstrument,

faller således fullt tillräckligt och något särskilt

högskoleprovet

Det kan emellertid på allvar ifråga-

folkhögskoleprov obehövligt. sättas om av detta slag överhuvud taget behövs

någon normering och om den alls kan vara med tanke på att många

meningsfull skolor och elever inte deltar i nuvarande normeringsprov.

många

kommer intresse av att delta i norme- Säkerligen kursdeltagarnas inom och att utnyttja studieomdömet vid ringsprov folkhögskolan ansökan till att avta i takt med att intresset för att söka högskolan ökar. Benägenheten att ta

via de nya högskoleprovmöjligheterna

ut studieomdöme kommer sannolikt att kraftigt minska om villkoret blir av ett som är

obligatorisk genomgång normeringsprov

lika med högskoleprovet. Ett skål för ett är naturligtvis också

avgörande ifrågasättande

att den nuvarande i praktiken upphört, som ovan normeringen inte har varit oblinämnts. Andra skål är att folkhögskoleprovet eller skolor. Också vid de skolor som gatoriskt för vare sig elever har elever Provens värde som

deltagit många bojkottat proven.

har av att de inte speglat hela normeringsinstrument begränsats den aktuella studieförutsåttningar, varken totalt i elevgruppens landet eller vid en enskild skola.

Kommittén anser därför att kravet på särskilda normeringsprov och särskilda kan utgå. Lärarkollektivens normeringsförfaranden

förefaller fullt De lärarkollektiv, som bedömningar tillräckliga. utdelar omdömena, har normalt kursdeltagarna under minst följt ett års tid. Omdömena fördelas efter en av SÖ rekommenderad skala. om vad lärarkollektivet anser om

De säger endast något kursdeltagarnas förmåga att bedriva teoretiska studier. De är inga utdelas av en enskild lärare. Ett definitivt upphävande

betyg som

av kravet och normeringsförfarande förutsätpå normeringsprov

ter dock att nuvarande rekommendation om fördelningen av om-

följs på skolorna och att tillsynsmyndigheten uppdömesgrader

märksammar och från den rekommenda-

påtalar flagraintzi avsteg

ett ansvar att tillse att sådana tionen. Rektor har självklart också inte förekommer. Att större ibland måste förekomma år emellertid naturavsteg med tanke att förutsättningar för

ligt på studerandegruppernas

teoretiska studier kan växla från tid till annan och från skola till

skola. Sådana bör dock motiveras i eller på annat avsteg protokoll

sätt.

Det kan i detta finnas anledning att gå ännu läng-

sammanhang re och diskutera om studieomdömet alls behövs niir högskoleprovet blir så allmänt som det förväntas bli. Sannolikt kommer

l42

många, kanske de flesta, folkhögskolestuderande att begagna sig

av provet. De som nu söker via folkhögskolekvoten och :intas via den utgör bara en bråkdel av det totala antalet, och andelen kan väntas bli än mindre. Detta kan göra den kvotgruppen alltför liten och chanserna att komma in via den alltför små. Kommittén har emellertid inte ansett tiden mogen för att föreslå en sådan förändring. Men om erfarenheterna av de nya reglerna för tillträde till högskolan visar att det inte längre finns samma anledning som hittills att ge graderade studieomdömen, bör enligt kommitténs mening en förändring övervägas.

2.9.7 Allmän och särskild behörighet lör högskolestudier samt behörighet för gymnasiestudier

Nuläge

Enligt gällande bestämmelser i SFS l978:8ll ger folkhögskoleutbildning allmän behörighet för högskolestudier (›m den i huvudsak är av samma slag och omfattning som krävs för allmän behörighet genom gymnasiestudier. Enligt UHÄzs tillämpningsföreskrif-

ter, UHÄ/FS 1987:1, gäller detta utbildning på allmän kurs, som bygger på grundskolan och omfattar minst 60 veckor, samt ut-

bildning som dokumenteras med särskilt intyg som utfärdas av rektor vid folkhögskolan och som utvisar att den sökande genom-

gått utbildning som motsvarar minst två årskurser på linje i gym-

nasieskolan. Under åren l()8ö/87-l988/89 har enligt uppgift från SÖ antalet

kursdeltagare som uppnått allmän behörighet minskat från årli-

gen ca l 800 till ca l 600.

Fördelat på de olika slagen av kurser har utvecklingen varit

denna:

Allmän behörighet genorn lblkhögskolestudier Slag av kurs /986/87 /987/88 1988/89 Allmän kurs l 357 l 285 l 230 Allmän kurs med särskild inriktning 375 318 342 Särskild linje 63 hl 45 fotalt l 789 l 665 I 623

Antalet kursdeltagare som fått intyg om .särskild behörighet i

ett eller flera ämnen samt zintalet utdelade såirskiltlzr behörigheter i olika ämnen (de flesta önskar särskild behörighet i mer än ett ämne) har utvecklats sålunda under de tre senaste åren:

l43

1986/87 /98 7/88 /988/89

Deltagare som fått särskild l *J32 l 855 l 797 behörighet Antal särskilda behörigheter i olika ämnen 4 234 -l l37 3 954

Övervägarzdcn och bedömningar

Innan kommittén övergår till sina överväganden om folkhögsko-

så vill den framhålla att det sker i lestudiernas behörighetsvärde, medvetandet om att det principiellt sett finns en stark spänning

mellan å ena sidan starka krav på frihet från

folkhögskolornas centralt fastställda läro- och och varje skolas rått att kursplaner sina kursplaner och sitt atrbetssätt, och å den andsjälv få utforma

ra sidan skolornas lika starka krav på att alltjämt få utfärda intyg

Kraven är egentligen oförenliom kompetenser och behörigheter. kravet ställer särskilda villkor inte bara beträfga, och det senare

fande kursinnehållet utan också i fråga om lärarnas kompetens och kännedom om och gymnasieundervisningen på grundskole-

stadiet. Kravet att få utfärda särskilda behörigheter väcker

på också frågan om behovet av prov och normering.

Som av det anser kommittén att det vore

framgått föregående

om verksamhet mer överensstämde naturligast folkhögskolornas

med det fria traditioner än med gymnasieskolans

bildningsarbets

och den kompetens- och behörighetsgivande Vuxenutbildningens.

l det fria bildningsarbetet finns inte prov, normeringar oeh betyg

eller graderade omdömen. Kommittén vill också understryka, att den anser att folkhögbör rätta sina all-

skolorna endast i mycket begränsad omfattning

männa kurser efter vad som fordras för att de skall ge olika behöbör i så stor utsträckning

righeter. Folkhögskoleverksamheten

vara av dvs. ha det fria bild-

som möjligt folkbiIdningskztrziktär,

karaktär, och så litet som nödvändigt av den karakningsarbetets

tären att den fordrar till bestämda krav på

noggrann ;tnpassnirtg kursplaner, prov och betyg. Men vill och studieså länge folkhögskolorna ge behörigheter med att samhället och omdömen, så länge måste de också räkna avnämarna - här avses närmast högskolorna - kräver att behörig-

heter och kompetenser reellt motsvarar vad som gäller för gymnasieskolan och komvux. Det iir också viktigt för folkhögskolor-

nas goda renommé att så är fallet. för allmän behörighet för till- De nya och generösare reglerna

träde till har, som framgår av föregående högskoleutbildningar

lett kommittén till slutsatsen att nuvarande prov- och avsnitt, normeringsförfztrande kan avvaras. i ett eller flera ämnen anser När det gäller särskild behörighet däremot av reglerna behövs och att en kommittén att en översyn skärpning därvid bör ske av kraven.

Ett starkt skäl för en översyn av behörighetsreglerna är att de nuvarande bestämmelserna om folkhögskolestudiers kompetensvärde och om villkoren för att studierna skall vara behörighetsgivande delvis stammar från 1960- och l970-taIen. De är därför inte helt anpassade efter dagens skol- och utbildningssituation. En översyn blir nödvändig också därför att UHÃ som tidigare nämnts efter samråd med SÖ skall meddela närmare föreskrifter om vilken utbildning inom bI.a. som skall folkhögskolan ge allmän behörighet (SFS 1989:73, lydelse från I juli 1991). När UHÃ nu skall företa denna översyn och därefter meddela de nämnda tillämpningsföreskrifterna, är det enligt kommitténs mening angeläget att följande synpunkter beaktas. Minimifordran för allmän behörighet skall enligt högskoleförordningen vara genomgången tvåårig gymnasielinje med fullständig studiekurs och betyg i alla ämnen samt kunskaper i svenska och engelska som motsvarar minst två årskurser i gymnasieskolan (ovan sid. 138). Det betyder att även den som gått en tvåårig yrkesinriktad linje och har angivna kunskaper i svenska och engelska får allmän behörighet. Under förutsättning att föreskrivna villkor uppfyllts, bör därför såväl allmänna kurser som specialkurser och yrkesutbildningskurser kunna ge allmän behörighet. Vad så beträffar folkhögskolomas rätt att utförda om särintyg skild behörighet i ett eller flera ämnen med vissa krav på lägsta betyg eller lägsta medelbetyg, så bör villkoren härför, som nämnts, skärpas. Den särskilda behörighetens syfte är att ange vilka speciella kunskaper som studerande måste ha för att kunna följa undervisningen på en bestämd linje eller kurs inom högskolan. Det ligger därför i de folkhögskolestuderandes intresse att de intyg de får om särskild behörighet verkligen motsvarar angivna och erforderliga krav på kunskaper och färdigheter. En skärpning behövs också med tanke på betygsvärdenas ofta stora betydelse vid antagningen till högskoleutbildningar om vilka stark konkurrens råder. Kraven för olika betygsgrader får inte variera så mellan olika skolor, att tvivel på objektiviteten och fordringarna vid skolornas betygsgivning uppstår. Detta ställer i sin tur vissa krav på de allmänna kurser, som avses ge särskild behörighet i ett eller flera ämnen. lnnehållet måste i allt väsentligt motsvara vad som gäller för ämnet eller ämnena i fråga i gymnasieskolan eller komvux. Lärarna bör i princip ha utbildning och behörighet som är likvärdig den som lärarna på gymnasiet eller i komvux har i ämnet eller ämnena, och de bör ha god kännedom om fordringarna för olika betygsgrader. Undervisningens omfattning i tid bör motsvara åtminstone vad som gäller i komvux. För närvarande utfärdar rektor på lärarnas här berörda förslag behörigheter utan att några centrala prov eller andra normerande prov används. Detta är av flera skäl otillfredsställande. Systemet

kan bl.a. leda till att miss-

folkhögskolornas behörighetsgivning

krediteras. Risken härav framstår klarare en erinran om vad som genom för och komvux, nämligen en centralt fast-

gäller gymnasieskolan

ställd läroplan, noga reglerad behörighet för lärarna samt centrala prov. l komvux är för normeringen av betygen numera centrala prov obligatoriska i svenska, engelska, matematik och fysik, troligen snart också i kemi. Obligatoriska centrala prov i nämnda ämnen bör införas också för folkhögskolor som önskar ge särskild behö-

righet i något eller några av dessa ämnen. En möjlig väg att gå för att bevara folkhögskolans särart och

ändå tillfresställa behovet av särskilda kunskaper för särskilda behörigheter kan vara följande. För kursdeltagare som Önskar särskild behörighet i ett eller flera ämnen, bör lärarna klargöra vad som krävs enligt kursplanerna för gymnasieskolan eller komvux. Dessa studerande ges sedan särskild handledning utan att detta behöver av undervisningen för hela grup-

påverka uppläggningen

Särskild tid efter den vanliga kursens slut kan också anslås pen. för dem som önskar särskild behörighet. När det slutligen gäller folkhögskolornas rätt att utfärda intyg

som styrker att kursdeltagare på grundskolenivå har uppnått be-

hörighet för bör sådant intyg få utfärdas till den

gymnasiestudier,

som med resultat en allmän kurs vilken i allt

godkänt genomgått

väsentligt givit sådana kunskaper och färdigheter som motsvarar

fullständig studiekurs i årskurs 9 på grundskolans högstadium. De och kan uppnås på kurser av kunskaperna färdigheterna olika längd och karaktär beroende på kursdeltagarnas utbildnings-

Så t.ex. torde normalt en årskurs om minst 30 veckor bakgrund.

vara tillräcklig för kursdeltagare som tidigare genomgått endast åttaklassig folkskola eller åtta år i grundskola. För somliga, t.ex.

sådana som har bristfälliga kunskaper och färdigheter endast i nåeller ämnen, kan en kortare kurs vara tillräcklig. För

got några

andra, t.ex. invandrare med mycket kort tidigare skolutbildning, kan en längre kurs, eller en introduktionskurs före den egentliga allmänna kursen, behövas.

Studiegången bör överhuvudtaget anpassas väl efter kursdeltagarnas utbildningsbakgrund och efter deras syfte med folkhögsko-

lestudierna.

3 Huvudmannaskapsfrågor

3.1 Intresset för skifte av huvudman

l kommitténs direktiv erinras om att det i vissa landsting har förts diskussioner om omfattningen av landstingens folkhögskoleverksamhet och om ett överförande av landstingsfolkhögskolor till olika slag av folkrörelser. Därför bör, heter det, kommittén kartlägga landstingens intentioner i dessa frågor liksom organisationers och folkrörelsers intresse av att överta landstingsfolkhögskolor. Kommittén bör i anslutning härtill bedöma effekterna av sådana huvudmannaskapsbyten för såväl de direkt berörda skolorna som för i stort. folkhögskoleverksamheten Kommittén enkäter har fullgjort kartläggningsuppdraget genom dels till de 21 landsting och tre kommuner som är huvudmän för folkhögskolor, dels till ett hundratal rörelser och riksorganisationer med minst 20 000 individuellt anslutna medlemmar. l kommun- och landstingsenkäten frågades om några diskussioner förts i de i direktiven angivna frågorna, om några utredningar i ämnet genomförts, pågår eller planeras, om några uttalanden gjorts i frågorna och slutligen om vilka motiv som föranlett eventuella diskussioner. Av svaren framgår att nämnda frågor har aktualiserats under senare år i åtminstone sex landsting. Det har skett bl.a. genom särskilda utredningar, vanligen initierade av landstingens förvaltningsutskott och i några fall efter propåer i motioner. Motiven och för aktualiserandet har utgjorts av motiveringarna hänvisningar till önskemål om att bättre kunna ideologiskt profilera folkhögskolornas verksamhet (somliga landstingsfolkhögsko- Ior har redan nära samarbete med t.ex. arbetarrönu ett mycket relsens organisationer), till tidigare svårigheter att rekrytera elever och till allmänna besparingskrav. Ett resultat av hittills förda diskussioner i landstingen är att huför fr.o.m. l juli 1990 vudmannaskapet Gripsholms folkhögskola från Södermanlands till Röda korset. Konövergår läns landsting

l47

kreta diskussioner om eventuella överlåtelser pågår i Stockholms

kommun och i Kalmar län.

har diskussionerna ännu inte lett till några beslut om

l övrigt

huvudmannaskapsförändringar eller om ändringar i omfattningen l några fall har landsting av landstingens folkhögskoleverksamhet.

vid till utredning beslutat att ingen

ställningstagande genomförd

f.n. skall ske, i andra fall att fortsatt

huvudmannaskapsförändring

utredning skall bedrivas. Genom svar den andra av de ovan nämnda enkäterna har

på

anmält intresse av att överta

följande organisationer preliminärt en landstingsfolkhögskola:

- Hörselfrämjandet - Friluftsfrämjandet - Verdandi (NOV)

Nykterhetsorganisationen

- Örebromissionen (ÖM) -

Pingströrelsen

- Metodistkyrkan - Kristdemokratiska samhällspartiet (KtIS) - Aktiv ungdom

- Svenska för Bygdekultur Ungdomsringen

- Riksförbundet för

hembygdsvård

- riksförbundet

Assyriska

-

Miljöpartiet de gröna

- Motorförarnas

helnykterhetsförbund (MHF)

- Malmö

folkhögskoleförening.

om intresse har framförts ock-

Muntliga och skriftliga propåer så från i Stockholm och Malmö, från några hyresgäströrelsen stadsdelsföreningar och från Riksidrottsförbundets distriktsorgani-

samt från Den nödvändiga skolan. sation i Göteborg, Föreningen Kommitténs sekretariat har tillsammans med företrädare för

skolöverstyrelsen, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation

och samt Svenska lärarför-

Landstingsförbundet folkhögskolans

bund informerat de flesta av nämnda om villkoren

organisationer och kostnaderna för att driva folkhögskola m.m.

3.2 Konsekvenser av förändrat huvudmannaskap

Konsekvenserna av en överlåtelse av folkhögskolor från landsting till rörelse eller har i flera landstingsutred-

organisation belysts

Därvid har att det vore om alla eller

ningar. påpekats olyckligt flertalet avvecklades eller överlåts till organisatio-

Iandstingsskolor ner och rörelser. Det har framhållits som viktigt att det allt framfinns som är neutrala i politiskt och religiöst gent folkhögskolor avseende eller beträffande ideologisk inriktning eller organisa-

tionsintresse i övrigt. De ekonomiska konsekvenserna har bedömts olika sätt. l

på

har det bedömts som ekonomiskt fördelaktigt

några utredningar

l48

för landstingen att överlåta sina l andra folkhögskolor. utredningar har vinsten för del bedömts landstingens bli marginell i förhållande till landstingens totalkostnader. De pcrsonalmässiga konsekvenserna har bedömts något olika i de olika landstingsutredningarna. Att vissa kan svårigheter uppstå för lärare som överförs från en till en landstingsfolkhögskola rörelse- eller anses

organisationsfolkhögksola ofrånkomligt liksom

att det kan bli svårt för en rörelse- eller folkorganisationsägd att överta lärare högskolestyrelse samtliga och samtlig övrig personal. Men några större problem väntas, enligt utredningarna, uppenbarligen inte uppkomma.

Övertagande av befintligt statsbidrag

De ekonomiska villkoren vid en är

huvudmannaskapsförändring

av betydelse för om en i enskilda fall skall förändring kunna genomföras eller ej. Villkoren gäller särskilt överförandet av statsbi-

drag. l fråga om statsbidraget finns en förebild från 1982. Landstinget i Skaraborgs län överlät då Axevalla till en stiftelfolkhögskola se, vari landstinget själv ingick tillsammans med Riksföreningen Finska föreningarna i Utgående fick då över- Sverige. statsbidrag tas av stiftelsen. Ett mer aktuellt fall gäller Gripsholms folkhögskola. l budgetpropositionen för 1990/91 att Röda korset skulle få beföreslogs driva verksamhet vid denna statsbidragsberättigad då landstingsägda folkhögskola fr.o.m. 1990/91. budgetåret Förslaget skulle ses som en i avvaktan

engångslösning på folkhögskolekommitténs

ställningstagande i principfrågan 1988/89:l0O bil. 10 sid. (prop. 151-151). Riksdagen godtog förslaget.

överväganden, bedömningar och förslag

l kommitténs direktiv sägs att av profileringen folkhögskolans verksamhet bör bli tydligare i framtiden med tanke att det övpå riga utbildningsväsendet numera är så väl utbyggt. Om överlåts till folkrörelser Iandstingsfolkhögskolor och idéella organisationer, underlättas onekligen möjligheterna att profilera verksamheten. Kommittén anser därför att sådana huvudmannaskapsskiften bör främjas. En för att sådana skiften förutsättning skall kunna genomföras är att till utgående statsbidrag åtminstone större delen får övertas av den nye huvudmannen. Ingen torde finna det möjligt att överta en folkhögskola om huvudmannen under ett ovisst antal år framöver måste svara för verksamhetens totalkostnader helt utan

Och den totala bidragsveckor för riket ökar statsbidrag. volymen ju inte genom ett huvudmannabyte. form för eller ett alternativ till ett En smidig ett Övertagande, helt kan vara Axevalla-modellen, dvs. att en rörelse Övertagande, bildar en tillsammans med eller organisation folkhögskolestiftelse ett landsting. Härigenom kan det bl.a. bli lättare att lösa de perso-

som ett huvudmannaskapsskifte kan medföra. nalproblem Med ovan som grund föreslår kommittén gjorda överväganden att eller rörelse, som önskar överta landstingsfolkorganisation får sig större delen av vid överlåtelsetillhögskola, tillgodoräkna fället till skolan i Hur stor del av statsfråga utgående statsbidrag. i form av elevveckor som får övertas bidraget (deltagarveckor) bör från fall till fall. Självklart bör elever, som påbörjat avgöras få avsluta denna oavsett huvudmannabytet. en längre utbildning, Vad sedan beträffar beslutandeinstansen vid en huvudmannakan om riksdagen behöver ta ställskapsförändring ifrågasättas ning i enskilt fall. varje för en folkhögskola inte Eftersom ett byte av huvudmannaskap i sig medför någon förändring av den totala statsbidragsvolymen, föreslår kommittén att bemyndigas besluta. Eftersom regeringen besluten om kan innebära politihuvudmannaskapsförändringar ska och av betydelse, är ideologiska ställningstaganden principiell det under alla förhållanden nödvändigt att beslutsfunktionen

handhas av ett organ som har god politisk förankring. Vad som nu sagts bör i princip gälla även för andra slag av huän från landsting till organisation. vudmannaskapsbyten Vad anser kommittén slutligen angår personalkonsekvenserna i viss utsträckning önskar fördet självklart att en ny huvudman ändra Särskilt kan detta gälla rektorspersonalsammansättningen. och total förändring av hela personalstyrlärartjänsterna. Någon komma i kan på en skola torde i regel dock inte behöva fråga. Med inför ett Övertagande och någorlunda god framförhållning med torde säkerligen de flesta smidiga Övergångsbestämmelser eventuellt kunna lösas. Självfallet uppkommande personalproblem melbör förhandlingar i god tid före ett huvudmannabyte upptas lan skolan företrädda och företrädare på personalorganisationer för såväl den överlåtande som den nye huvudmannen. dvs. för närvarande SÖ, bör självfallet va- Tillsynsmyndigheten, ra centralt samrådsorgan i frågor om huvudmannaskapsskiften.

4 Internat-externat.

Utlokalisering

av kurser m.m.

4.1 och

internatplatser internatboende

4.1.1 och

Utveckling nuläge

Folkhögskolornas mest särart

påtagliga har varit möjligheten att

kunna erbjuda och studier i

utbildning internatmiljö.

Fram till de senaste åren tjugo-trettio har också så gott som alla skolor varit internatskolor. Det har sin givna historiska förklaring. Under de första femtio åren av den svenska

folkhögskolans

tillvaro förlades nämligen nästan

samtliga skolor till landsbygden

eller till små tätorter och samhällen. Detta skedde bl.a. för att eleverna skulle

få en lugn och aktiv studiemiljö i internatform. Ele-

verna var då nästan uteslutande ungdomar i åldern l8-25 år. Under de senaste åren har nästan

tjugo alla nytillkomna skolor förlagts till större städer

tätorter, och storstadsområden. Detta har skett bl.a. för att man lättare skall kunna erbjuda kurser och utäven till andra

bildning än ungdomar, t.ex. till korttidsutbildadc

som har ansvar för barn och och

familj som inte har så lätt att

bedriva studier utanför hemorten. De flesta av dessa nya skolor har organiserats som externatskolor, dvs. skolor som inte erbjuder internatboende. Andelen internatboende

kursdeltagare har kontinuerligt sjunkit. Till minskningen har verksamt bidragit de allmänna kommu-

nikationernas och privatbilismens

utveckling liksom förändringar i övrigt av levnadsförhållanden

och levnadsvanor. Av de 128

folkhögskolorna är nu elva rena external och fem har så få internatplatser som 10-25. Endast

åtta kan erbjuda mer än 100 platser. Det bör nämnas att somliga externatskolor i stor-

stadsområdena förgäves försökt få tag i internatmöjligheter till rimlig kostnad. Det disponibla antalet har internatplatser gått ned under de se-

naste femton åren. En av orsakerna till

nedgången är att elever

och numera har krav

kursdeltagare på att få bo i enkelrum i hög-

l5l

re utsträckning än tidigare. Förr accepterades allmänt dubbelrum, och de flesta internat erbjöd då också i regel endast dubbelrum.

Det totalt antalet internatplatser uppgår nu till 8400

disponibla som lämnats av skolorna själva i mars 1989. enligt uppgifter

Under 1980-talet har andelen internatboende elever på långa

kurser hållit 45 Under de senaste åren har

sig omkring procent.

hälften elever varit internat-

ungefär av rörelsefolkhögskolornas boende mot en tredjedel av kommun- och landstingsskolornas

elever. lnternatboendet allmänna kurser har minskat under senare

på år, medan den påtagligt ökat på särskilda linjer.

En förklaring till den utvecklingen är att de särskilda linjerna, som ökat sin andel av det samlade kursutbudet, i allmänhet är och internatberoende, medan externatskolornas riksrekryterande och externatkursernas verksamhet till stor del utgörs av allmänna

kurser för vuxna och äldre korttidsutbildade, som bor på eller i

närheten av kursorten.

4.1.2 Överväganden och bedömningar

Värdet rätt är allmänt erkänt. Den av en internatmiljö, använd, och lärare utomordentligt goda tillfällen att umger kursdeltagare även utanför lektionstid. Den ger kursdeltagarna stimulerande

gås

att närmare lära känna kamrater från olika samhälls-

möjligheter förhållanden, länder och kulturer. Den erbjuder många tillfällen

till samtal och och till gemensamt skapande och meningsutbyten gemensamma kulturupplevelser. Att bo tillsammans, arbeta tillsammans, sjunga tillsammans och fester och resor tillsammans bidrar i hög grad till utarrangera både och av

vecklandet av kursdeltagarnas egna personligheter

deras förståelse för andras bakgrund och problem. lnternatet och internatmiljön erbjuder kort sagt mycket goda för av en so-

förutsättningar skapandet personlighetsutvecklande

cial och en och social och

gemenskap engagerande inspirerande miljö. Gemensamma kulturupplevelser, gemensamma pedagogisk fritidsaktiviteter, debatter, samtal och diskussioner är också på de

allra flesta skolor fortfarande ett levande inslag i veckorytmen. Det kan dock diskuteras om alla skolor med internat verkligen eller kan alla möjligheter. På

utnyttjar utnyttja internatmiljöns

skolor reser alla eller de flesta kursdeltagarna hem över

många veckosluten. Lärarna i ökande takt ut från tjänstebostäder flyttar

skolområdet bl.a. av inträffade höjningar av bostads-

på på grund

förmånsvärdet. Studiecirklar, samkväm och andra gemensamma aktiviteter tilldrar sig inte samma intresse som tidigare.

Det skall inte heller att internatlivet kan ha negativa si-

döljas dor. Bristande för enskilda kursdeltagares behov av interespekt och ensamhet kan vålla problem. Vad som bör vara demogritet

och arbetsformer kan urarta till de välverkratiska uttryckssätt baliserades och maktrevir.

högljuddas

Kommittén vill här framhålla att också externatskolorna och kan och

externatkurserna utgöra goda personlighetsutvecklande

utvecklande miljöer. Men den anser att inter-

socialt pedagogiska

har så stora fördelar att det zilltjämt är angeläget att så natformen internatboende och att de fullt

många skolor som möjligt erbjuder

ut tillvaratar de möjligheter internatformen medger. Det är allmän omvittnat att kostnaderna för att driva ett internat tenderar att öka och att internatkursverksamhet är dyrare än

därför någon form av externatkursverksamhet. Många efterfrågar

till skolor eller kurser med internatförstärkning av statsbidraget boende.

den men finner, som framgår Kommittén har övervägt frågan

6.4.2 inte att föreslå någon föränd-

av kapitel nedan, anledning ring.

4.2 av kurser

Utlokalisering

4.2.1 Utveckling och nuläge

Sedan 1977 har en folkhögskola rätt att förlägga verksamhet utanför skolorten. Sådan verksamhet skall dock bedrivas i god kontakt med moderskolan och får inte ha karaktären av enbart

till kursverksamhet på annan ort.

förmedling av statsbidrag avstånd mellan moderskolan och

lnget är sagt om geografiska kurs utanför skolorten. Men i 1973 års folkhögskoleutredning tänkte man närmast en möjlighet att ordna på landsbygdsskolas kurser för korttidsutbildade i närbelägen tätort på s.k. dagligt

pendlingsavstånd.

att utlokalisera både korta och långa kurser har i

Möjligheten

ökande av Enligt uppgifter från grad utnyttjats folkhögskolorna. skolornas rektorer förekom 1988/89 utlokaliserade långa kurser

vid ett 40-tal skolor.

1 många fall rör det sig om externatkurser (ofta s.k. dagfolkanordnade av landsbygdsfolkhögskolor i närbelägna högskolor)

tätorter. Men i ett tiotal fall rör det sig om utlokalisering på

stora avstånd. Det finns skolor som kontinuerligt anord-

mycket nar flera kurser olika orter med 20-100 mils avstånd

långa på

från moderskolan. att förlägga kurser

Genom riksdagsbeslut 1977 blev det möjligt eller del av kurs utomlands. Denna möjlighet utnyttjas av allt fler 1988/89 av omkring 25 skolor. Längden av och folkhögskolor, varierar. En folkhögskola med språkinriktning har så gott syftet

som alla kurser förlagda till tre eller fyra länder i Europa.

4.2.2 överväganden, bedömningar och förslag

Genom att förlägga kurser utanför skolan och skolorten har många folkhögskolor nått målgrupper, som de annars inte hade nått. Möjligheterna att utlokalisera kurser underlättar också för folkrörelser och att organisationer tillgodose utbildningsbehov i regionala och lokala organ, avdelningar och församlingar. Men när utlokaliseringen av kurser sker på längre avstånd än dagligt pendelavstånd, kan det med skäl sättas i fråga om en nära kontakt mellan elever, kursdeltagare och skola kan upprâtthållas. l några fall kan också om moderskolan i förhållande ifrågasättas till de utlokaliserade långa kurserna verkligen år en huvudskola i den meningen att huvudddelen av verksamheten bedrivs där. Det förekommer vidare i några städer med att egna folkhögskolor upp till fyra andra folkhögskolor - ofta på långt avstånd - kontinuerligt där anordnar långa kurser som ett slags nya filialer. Det finns uppenbara risker med en alltför utlokalilångtgående sering. En sådan är den att i allt för folkhögskolorna hög grad blir instrument för till kurser bidragsförmedling organisationers på olika orter i stället för verkliga skolenheter. Risk föreligger också för att reella filialskolor åter ett uppstår, system som 1973 års utredning och riksdagen 1977 uttryckligen ville avskaffa. Kommittén anser därför att den pågående utvecklingen mot reella filialer på betydligt längre avstånd än dagligt pendelavstånd från moderskolan bör brytas. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att härvidlag ta initativ till med skolor, vars utdialog veckling i nu berört avseende är särskilt framträdande. Möjligheterna att flytta moderskolan till ort där i praktiken verksamhetens tyngdpunkt ligger. kan därvid vara ett diskussionsalternativ. För någon eller några av de i detta aktuella skosammanhang lorna är situationen den att en uppdelning i flera skolenheter är det bästa alternativet. Om en sådan sker helt inom ramardelning na för både den totala i riket och för huvudverksamhetsvolymen mannens tilldelning av bidragsveckor, uppstår så vitt kommittén kan se inga negativa effekter. Sådana därförändringar tillstyrks för. Kommittén har nämligen uppfattat direktiven så att det är den totala bidragsberättigade vid undervisningsvolymen folkhögskolorna som skall vara och inte t.ex. antalet skolor alltjämt begränsad som den fördelas volymen på. Det kan ju t.ex. mycket väl tänkas att folkhögskoleverksamheten som helhet betraktad kan bli kvalitativt bättre om antalet skolor blir mindre än nu och kvarvarande skolor får större möjligheter att utveckla verksamheter som kommittén anser det önskvärt att folkhögskolorna vidarutvecklar. Det kan å andra sidan lika väl tänkas att den kan bli bättre om ett antal mycket stora skolor

med stor andel utlokaliserade kurser delas eller omstruktureras. Det är enligt kommitténs mening inte en skolas storlek som är för kvaliteten, utan verksamhetens innehåll och resul-

avgörande

tat.

l detta sammanhang vill kommittén aktualisera en fråga som väckts under arbetets gång. Den gäller möjligheterna för en hu-

vudman, som ansvarar för flera skolor, att inom rimliga gränser själv bestämma fördelningen av den bidragsberättigade verksamhetsvolymen mellan sina skolor. Att införa en sådan möjlighet skulle ligga i linje med det ökade ansvar för folkhögskoleverksamheten som kommittén anser att huvudmännen bör ha.

Några större problem eller svårigheter med det aktualiserade förfarandet kan kommittén inte se. Eftersom frågor om fördelning av statsbidrag naturligen måste ske genom kontakt med tillsynsmyndigheten, ankommer det på den att uppmärksamma eventuella negativa konsekvenser och påtala dem för huvudmän-

nen och skolorna. En sådan konsekvens kan vara att en skola genom omfördelningen blir alltför liten eller alltför stor för att kun-

na fungera väl. Och någon rätt att omfördela så att i praktiken en skola läggs ned har inte åsyftats.

Kommittén föreslår därför att huvudmän, som äger och driver flera folkhögskolor, inom rimliga gränser och inom ramen för en

långsiktig planering, själva bör få avgöra fördelningen av den statsbidragsberättigade verksamhetsvolymen mellan skolorna. Kommittén har för övrigt fått en konkret fråga av nu behand-

till. skol- och kurslat slag att ta ställning Pingstförsamlingarnas verksamhet, som är huvudman för pingströrelsens skolor, har nämligen i skrivelse till kommittén önskat få genomföra en sådan uppdelning av Mariannelunds folkhögskola, att denna skolas kursverksamhet i Norrland får bilda en egen skolenhet med centrum i Dalkarlså, Robertsfors kommun. Kommittén föreslår att en sådan uppdelning får göras per den l juli 1991.

5 Studiefinansieringsproblem

har för de flesta en avgörande betydelse för Studiefinansieringen att Många studerande har möjligheterna börja på folkhögskola. ansvar för hem och familj och drar sig för att ta studielån. Detta inte minst för korttidsutbildade, som i 40-årsåldern söker gäller till folkhögskola för att få grundskolebehörighet eller allmän gymnasiebehörighet. Studerande vid folkhögskola kan finansiera sina studier på flera olika sätt. Deltagare som är under 20 år får studiehjälp på samma villkor Om de bor internat får de dessutsom gymnasieelever. på som kommer i om inackorderingstillägg. De finansieringsformer för de flesta över 20 års ålder är studiemedel, särfråga deltagare skilt vuxenstudiestöd samt utbildningsbidrag från Iänsarbetsnämnden. Vissa kan också få socialbidrag, eller deltagare sjukpenning bidrag från omsorgsstyrelse. Enligt centrala studiestödsnämndens och arbetsmarknadsstyrelsens statistik för 1988/89 erhöll sammanlagt ca 15400 kursdeltagare studiestöd eller utbildningsbidrag för långa kurser. Knappt hälften av dem fick studiemedel, en dryg femtedel studiehjälp och lika stor andel utbildningsbidrag. Särskilt vuxenstudiestöd fick bara l3 procent av de kursdeltagare som hade någon form av studiestöd. Det ingår inte i folkhögskolekommitténs uppgifter att behandla Till kommittén har dock från folkstudiefinansieringsproblem. högskolorna med stort eftertryck framhållits att studiefinansieringen är ett av de allra svåraste hindren för att rekrytera deltagare bland dem som har det största behovet av folkhögskolestudier. Några grupper som har särskilt stora problem med studiefinansieringen är invandrare och personer med läs- och skrivsvårigheter. kurser för invandrare som fått Många folkhögskolor erbjuder lagstadgad grundundervisning i svenska och som tillgodogjort sig i svenska men behöver på sina kunskagrunderna språket, bygga skaffa om svenskt samper i språket och samtidigt sig kunskaper hällsliv och svensk kultur. Tidigare kunde många av dessa invandrare av länsarbetsnämnderna, men den få utbildningsbidrag möj-

ligheten har i stort sett upphört, delvis p.g.a. den goda tillgången på arbete. Länsarbetsnämnderna erbjuder nu i stället deltidsarbete i kombination med studier på komvux eller i studieförbund. Den kombinationen passar inte alla invandrare. Folkhögskolan passar dem som vill studera på heltid och få en överblick över svenskt samhällsliv och svensk kultur. Genom att utbildningsbidrag inte längre är en möjlig finansieringsform har antalet invandrarstuderande på folkhögskola sjunkit kraftigt. På ett tiotal folkhögskolor anordnas kurser för vuxna med läsoch skrivsvårigheter. De studerande har i flera skrisammanhang vit till folkhögskolekommittén, både för att berätta om folkhögskolestudiernas positiva effekt och för att be kommittén för agera en lösning av problemen med studiefinansieringen. De lägger ett stort ansvar för sina läs- och skrivsvårigheter på skolan och samhället och anser därför att de inte skall behöva skuldsätta sig för att rätta till de problemen. Om de sedan vill fortsätta studierna blir skuldbördan mycket stor, innan de ens kommit en upp på kunskapsnivå som de flesta fått redan i grundskolan. Studiemedel utbetalas till folkhögskoleelever som fyllt 20 år efter de regler som gäller för utbildning på gymnasienivå. Det innebär att de i regel får studiemedel endast för sex terminers studier. Endast de studerande vid fritidsledarlinjen får studiemedel efter de regler som gäller för högskoleutbildning. Dessa regler ger studiemedel för i normalfallet upp till tolv terminers studier. Kursdeltagare, som bedrivit folkhögskolestudier på grundskoleoch gymnasieskolenivå efter 20 års ålder och som sedan vill fortsätta med folkhögskolestudier på någon annan linje än fritidspå ledarlinjen, kan få avslag på ansökan om studiemedel, därför att de redan har fått studiemedel under sex terminer. sammanlagt Skuldsättningcn år ett problem framför allt för de korttidsutbildade i 40-50 årsåldern, som måste ta studiemedel för studier både på grundskole- och gymnasienivå eller som får oförmånligare villkor för särskilt vuxenstudiestöd, därför att de inte är berättigade till dagpenning från A-kassan. Det är en stor risk att motviljan mot att skuldsätta sig i kombination med studieovana leder till att studierna inte kommer i gång. En särskild utredare har nyligen fått i uppdrag att se över det nuvarande systemet för vuxnas möjligheter att finansiera studier. Kommittén har i en skrivelse till utredaren redogjort för skolornas syn på studiefinansieringen och därvid framhållit de problem som här har beskrivits.

6 Ett förenklat

statsbidragssystem

Inledning

Enligt direktiven har folkhögskolekommittén till uppgift att utvärdera folkhögskolans statsbidragssystem, föreslå ett statsbidrags-

system där kontroll över kostnadsutvecklingen kan upprätthållas, samt föreslå principer för fördelning av den bidragsberättigade

undervisningsvolymen. l direktiven framhålls att det även i fortsättningen är nödvändigt att tillämpa ett system som begränsar den totala bidragsberättigade undervisningsvolymen vid folkhögskolorna.

l tilläggsdirektiven sägs att bidragssystemet bör vara konstrue-

rat för att lätt kunna anpassas till ett system med icke statligt reg› lerade tjänster. Vidare sägs att om kommittén kommer fram till att viss verksamhet inte bör vara statsbidragsberättigad, bör frigjorda resurser kunna användas till en generell förstärkning eller till att förstärka särskilt angelägen verksamhet. Kommittén vill då först erinra om att regering och riksdag har

fattat principbeslut om att införa treårsbudgetering. Detta innebär en fördjupad prövning av myndigheternas hela verksamhet och en mer uttalad inriktning på resultat och styrning i ett längre per-

spektiv. Den grundläggande idén bakom beslutet är att myndigheterna eller de som bedriver verksamhet, som helt eller delvis finansieras med anslag över statsbudgeten, får ett ökat ansvar för

hur resultaten skall uppnås inom ramen för resurstillregeringens

delning och styrning i övrigt. Därför kommer regeringen och

riksdagen att ställa ökade krav på redovisning av till vad och hur

dessa resurer utnyttjats.

Systemet med treårsbudgetering innebär att regeringen och riksdagen i framtiden vart tredje år, med utgångspunkt i en för-

djupad anslagsframställning, beslutar om inriktning av verksamhe-

ten och om resurser för denna för de följande tre budgetåren.

Själva anslagsbesluten fattas dock varje år av riksdagen.

6.2 Nuvarande statsbidrag

Det nuvarande för folkhögskolan infördes statsbidragssystemet 1977/78. Avsikten var att resurserna skulle kunna an-

budgetåret

vändas ett friare sätt än tidigare, samt att det administrativa

på arbetet skulle förenklas såväl ute på skolorna som på skolöversty-

relsen. Därför beräknades statsbidraget enligt en schablonmetod knuten till verksamhetsvolym och lärarlönekostnad. till lämnas i form av allmänt bi-

Statsbidrag folkhögskoloma drag, tilläggsbidrag och särskilda bidrag.

Det allmänna av produkten av tre faktorer: unbidraget utgörs

en i förordning angiven genomsnittlig lärarlö-

dervisningsvolym, nekostnad och en avser all den kurs-

bidragskoefficient. Volymen

verksamhet under ett verksamhetsår

en folkhögskola genomfört

under att kurserna motsvarar de krav som anges i förutsättning

folkhögskoleförordningen och därtill knutna föreskrifter. l voly-

men även sådan verksamhet i studiecirklar som lärare ge-

ingår

ramen i elevveckor nomfört inom för sin tjänst. Volymen uttrycks (en elevvecka = en elev under en kursvecka).

Eftersom det ansetts att en folkhögskolas storlek av bl.a. peda-

skäl bör erhåller varje folkhögskola bidrag ef-

gogiska begränsas,

ter ett (den s.k. bidragstrappzin). Det innebär att regressivt system

fullt elevveckorna. Därefter ges statsbidrag ges för de 5 l00 första med av elevveckorna till 7500, med statsbidrag 80 procent upp till 9500 och med 20 procent ll 000 elev- 50 procent upp upp till veckor. När elevveckorna räknats om det sätt som beskrivits

på här, kallas de bidragsveckor.

Bidragskoefficienteniät ett tal som räknats fram i syfte att

schablonisera Detta tal sattes urfolkhögskolans bidragssystem.

till 0,0038. Beräkningen gjordes med utgångspunkt

sprungligen från som år l977 var för

de statliga medel, tillgängliga folkhög-

skoleverksamhet, i relation till volym och lärarlön. Koefficienten

har senare i besparingssyfte sänkts till 0,0036. Den genomsnittliga lärarlönekostnaden anges med en lönegrad och en löneklass i det statliga lönesystemet. Från början avsåg denna faktor det faktiska men den har inte följt med i

löneläget,

utvecklingen av lärarlönekostnaden för folkhögskolorna. Sammanfattningsvis innebär detta att en skola per bidragsvecka får av den lärarlönekostnaden inkl. vissa sociala

0,0036 angivna avgifter för ett år.

Det allmänna med avseende på två olika för-

bidraget justeras hållanden. Fullt utbetalas endast om folkhögskolan har en bidrag lärartäthet om per elevvecka. l anlägst 2,1 undervisningstimmar nat fall skall reduceras. Denna bestämmelse innebär en bidraget för att statsbidragen används för undervisning.

garanti

vidare med hänsyn till den faktiska lärarlöne- Bidraget justeras vid den enskilda Från 1984/

kostnaden folkhögskolan. budgetåret

85 har avvikelsen mellan den i förordning angivna lärarlönekost-

naden och den verkliga blivit allt större, beroende på att andelen

lärare med högre åldersklass blivit allt större. Det innebär att samtliga folkhögskolor redovisar en positiv justeringspost. För 1988/89 utgjorde denna i genomsnitt drygt 300 000 kronor per

skola. l ett fall uppgår den till 900000 kronor. .lusteringsposten

har inte budgeterats, vilket lett till en underbudgetering av statsbidraget under en följd av år. Tillâggsbidrag ges för kallorts- och semesterlönetilllägg, tjänstledighetslön för rektor och lärare samt till avlöningsförstärkning för lektorsbehöriga ämneslärare.

För vissa verksamheter utgår särskilda statsbidrag. SÖ fördelar således årligen en tilläggsresurs om f.n. 9,5 milj.kr. till maximalt

26000 elevveckor musikundervisning. Resursen består av ett till-

skott om 0,5 elevveckobidrag för varje sådan elevvecka musikutbildning. Detta bidrag skall användas för att möjliggöra en ökad lärartäthet.

För deltagare, som är i behov av särskilt stöd i undervisningen,

ges ett särskilt bidrag motsvarande 0,5 elevveckor. Det år avsett

för åtgärder som underlättar studiesituationen för fy-

psykiskt,

siskt, socialt och språkligt handikappade deltagare. Atgärderna

kan vara Ökad lärartäthet, elevassistans, anskaffande av särskild

utrustning etc. För långa kurser används ca 30 procent av denna

resurs för deltagare med fysiska och psykiska funktionshinder och

70 procent för deltagare med sociala och språkliga handikapp (inkl. invandrare med språksvårigheter). 1989/90 uppgick resursen

till 58 748 bidragsveckor motsvarande en kostnad om ca 44,5 milj.kr. l den mån bidraget inte räcker för att ge stöd åt särskilt resur-

skrävande handikappade studerande, kan ett bidrag utgå till extra förstärkningsåtgärder, exempelvis för elevassistenter. Inom en gi-

ven ram prövar SÖ ansökningar om sådant bidrag med hänsyn till

varje folkhögskolas särskilda behov. SÖ fördelar också årligen ur detta anslag f.n. ca l,5 milj.kr. till folkhögskolor som vidtar åtgärder för att förbättra skolornas fysiska tillgänglighet för studerande

med funktionshinder. Anslaget uppgick totalt till 12,7 milj.kr.

1989/90. Särskilt bidrag ges också till vissa korta kurser (anpassningskurser) och för utbildning av teckenspråkstolkar och teckenspråkslårare. Sammanlagt utgick för dessa ändamål ca l9 milj.kr.

1989/90. Skolorna får vidare ersättning för den av skolöverstyrelsen fast-

ställda nedsättningen av rektorernas undervisningsskyldighet. Totalt omfattade statsbidraget till driften av folkhögskolorna nästan 640 milj.kr. för 1988/89. Därutöver ges under anslagen till

inom skolväsendet fortbildning m.m. medel för

forskning resp. till

pedagogiskt utvecklingsarbete för folkhögskolan samt för fortbildning av folkhögskolans lärare om sammanlagt drygt en miljon kronor.

lol

Det totala statsbidragsberättigade verksamhetsvolymen får se-

dan 1983/84 inte växa utöver en viss nivå som årligen anges i bud-

getpropositionen. Ett s.k. bidragstak har införts. Verksamheten begränsas genom regler som säger att det bidrag som en folkhögskola garanteras för ett visst verksamhetsår skall motsvara genom-

snittet av vad skolan disponerade under de två budgetåren före det närmast föregående. Om en skola överskrider den för året ga-

ranterade volymen får skolan en viss täckning, under förutsättning att utrymme finns inom den totala volymen för samtliga folkhögskolor i landet. Skolor som minskat sin verksamhet ger således ett bidrag till dem som expanderat.

Under de senaste budgetåren har varje folkhögskolas bidragsvo-

lym minskats med ca en procent vid två tillfällen för att garantera att nytillkomna folkhögskolor skulle nå upp till en miniminivå. Denna expansion har således skett inom ramen för den beslutade totalvolymen för folkhögskoleverksamheten. En viss reduktion av varje skolas volym har också skett med anledning av att lärarnas löneökningar överskridit den av regeringen och riksdagen fastställda utgiftsramen för statliga lönekostnadsökningar. Det nuvarande bidragssystemet tillkom i en situation då folkhögskolan successivt kunde öka verksamhetsvolymen. Det är kon-

struerat med en bidragstrappa för att styra utvecklingen mot en önskvärd storlek på skolorna. Så länge en årlig expansion av verksamheten kunde göras fungerade bidragssystemet mycket väl, men

när verksamhetsvolymen begränsades bortföll väsentliga förutsättningar för systemet och de begränsningsregler som infördes medförde olägenheter för skolorna. Den nuvarande konstruktionen av bidragstaket medför Lex. risk för att skolorna inte prövar nya kurstyper. Om man inte

lyckas rekrytera tillräckligt många deltagare till en ny kurs, minskar statsbidraget på sikt och därmed förutsättningarna för att

kommande år bibehålla verksamhetens omfattning. Andra nackdelar med systemet är att det kan leda till betydan-

de underbudgetering i statsbudgeten samt att det innebär en onö-

dig detaljreglering.

6.3 av verksamhet

Finansieringen folkhögskolornas

Folkhögskolorna finansierar sin verksamhet med intäkter från i huvudsak tre källor, nämligen staten, landstingen och kursdelta-

garna. Mindre delar av intäkterna härrör på rörelseskolorna från huvudmän och primärkommuner, samt på alla typer av folkhög-

skolor från konferens- och uppdragsverksamheter. På regeringens uppdrag har Statskontoret i samarbete med folkhögskolekommittén genomfört en kartläggning och analys av folkhögskolornas ekonomi och av olika offentliga bidrag till verksamheten. Analysen avser även möjligheter och former för en

eventuell övergång till treåriga budgetramar (se Statskontorets

skriftserie 1990:3 Statsbidrag till folkhögskolan). Statskontoret har utöver den ekonomiska kartläggningen och analysen föreslagit

några alternativa modeller för folkhögskolornas statsbidragssy-

stem. 1 kartläggningen ingick ett urval om 25 folkhögskolor, varav 14 rörelseskolor, nio Iandstingsskolor, en stödföreningsskola och en

primärkommunal folkhögskola. Kartläggningen avsåg budgetåret 1987/88 resp. 1988. Närmast föregående undersökning av folk-

högskolornas ekonomi utfördes fem år tidigare av SÖ.

Bidragsgivarnas andel av finansieringen skilde sig väsentligt

mellan rörelseskoloma och landstingsskolorna i statskontorets ur-

val. Skillnaden framgår av följande tabell:

Kommunbidrag Elev- och personalintäkter 24 13 Konferens- och upp-

Landstingens bidrag till kursdeltagare från det egna landstinget

som går på folkhögskolor i ett annat län kallas interkommunala

ersättningar. Landstingsförbundets styrelse rekommenderar varje läsår schablonbelopp för dessa. Läsåret 1989/90 var det rekommenderade schablonbeloppet 385 kr. per elevvecka. 22 landsting följde rekommendationen, medan

ett landsting betalade ut en något lägre ersättning. Inget landsting

betalade ut ersättning för kurser som var kortare än en vecka. styrelse har för läsåret 1990/91 beslutat re-

Landstingsförbundets

kommendera en interkommunal ersättning om 425 kr. Det inne-

bär en höjning med ca ll procent sedan föregående läsår.

För som studerade vid rörelsefolkhögskolor inom kursdeltagare det egna länet läsåret 1989/90 gav 14 landsting bidrag motsvarande det rekommenderade schablonbeloppet, dvs. 385 kr. per elevvecka. l tre medan fem län gavs ett lägre bidrag per elevvecka,

ett fast årsanslag till rörelsefolkhögskolorna inom

landsting gav

det länet. Ett län saknar rörelsefolkhögskolor. Konsekven-

egna serna av denna modell för bidragsgivning kan bli, att en rörelseskola får större landstingsbidrag för en kursdeltagare från ett annat Iän än för en deltagare som är bosatt i det län där skolan är belägen.

och

6.4 överväganden förslag

6.4.1 ekonomiska situation Folkhögskolornas

ekonomiska situation varierar kraftigt från sko- Folkhögskolornas la till skola. Detta beror flera faktorer bland vilka de viktigaste

på

är huvudmannens förutsättningar och vilja att bidra till verksam-

heten.

har övervägt frågan om folkhögskolor- Folkhögskolekommittén nas finansiering med utgångspunkt i bl.a. Statskontorets rapport

från för Röom skolornas ekonomi, i diskussionsinlägg styrelsen i som

relsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), yttranden

inkommit till kommittén med av fakta- och debatthar anledning boken, samt i som framförts i andra sammanhang.

synpunkter Krav har därvid framförts en betydligt större differentiering på

mellan skolor med olika slag av huvudmannaskap. RlO:s styrelse föreslår att till rörelsefolkhögskolorna skall vara t.ex. statsbidraget

20 högre än till landstingsfolkhögskolorna. Motiveringar-

procent na är den stora skillnaden i offentlig finansiering och rörelsesko-

lornas bräckligare ekonomi. till folkhögskolorna är nämligen differentierat Statsbidraget

med avseende Bidraget till landstingsskolorpå huvudmannaskap.

na är 5,8 lägre än till rörelseskolorna. Differentieringen procent

kom till i en situation då staten genomförde allmänna besparingar. till sociala lönekostnader för landstingsfolkhögskolor-

Bidraget na sattes därvid till samma nivå som för landstings- och övriga

primärkommunala skolor.

När det att bedöma möjligheter att fi-

gäller folkhögskolornas

nansiera sin verksamhet, är det viktigt att hålla i minnet att skolor är små och enheter som har begränsa-

många självständiga att klara av stora ekonomiska påfrestningar. Detta

de möjligheter i särskilt av rörelseskolorna. Få huvudgäller hög grad merparten män för rörelsefolkhögskolor har möjligheter att satsa egna resurför att klara ekonomiska en skola. De flesta rörel-

ser problem på

seskolor finansierar sin verksamhet helt med hjälp av samhällsstödet och de intäkter som vissa delar av verksamheten kan ge. Orkan till vid enstaka tillfällen, t.ex.

ganisationerna möjligen hjälpa

när det gäller större investeringar. har allmänt sett en tryggare situa-

Landstingsfolkhögskolorna

kan i tion genom att landstinget i besvärliga situationer ge hjälp både administrativt och ekonomiskt avseende. Landstingens eko-

nomi har dock på senare tid utsatts för allt starkare påfrestningar. Administrativa har lett till allt större självständighet,

förändringar också i om det ekonomiska ansvaret, för de enskilda verk-

fråga

samheterna. Detta medför att de arbetsvillkor, som gäller för rö-

relseskolorna, bli allt vanligare också för landstingsskolor-

börjar na.

När folkhögskolorna får ökad och större självständighet ekonomiskt ansvar blir det viktigare med långsiktiga besked om de eko-

nomiska förutsättningarna. Det som statsbidragssystem kommittén föreslår är utformat bl.a. med tanke på detta. Enligt kommitténs mening är det viktigt att också landstingens bidrag ges på sådant sätt att skolorna kan garanteras en lugn och stabil Skolorna utveckling. har mycket svårt att klara snabbt insatta besparingsaktioner.

De rekommendationer som Landstingsförbundets styrelse regelbundet utfärdar för medverkar landstingen till att skapa stabilitet i ekonomin. Kommittén vill, med respekt för landstingens su-

veränitet, understryka vikten av att rekommenderade bidragsnivåer uppnås och att även landstingen i övrigt uppträder enhetligt. Många skolor är vilket riksrekryterande, gör att de interkommunala ersättningarna spelar en mycket stor roll för verksamhetens

finansiering.

6.4.2 Differentierade bidrag

De förslag som framförts om större till statbidrag rörelseskolor än till till landstingsskolor syftar att åstadkomma större ekonomisk säkerhet för En rörelsefolkhögskolorna. ökning av statsbidragsandelen leder dock inte automatiskt till det resultatet. Om staten ökar sitt ansvar står det varje landsting fritt att, med detta som ar-

gument, minska sin insats. En stabil utveckling garanteras på ett bättre sätt om skolorna oberoende av huvudman får i stort sett samma statsbidrag och en så likartad behandling som möjligt från landstingens sida. Mot den bakgrunden vill kommittén inte förorda en större differentiering av bidragen med hänsyn till huvudmannaskapet än nu. l diskussionen och i Synpunkterna på kommitténs debattbok

har föreslagits att större skall till statsbidrag utgå verksamheter som är särskilt kostnadskrävande eller angelägna. De vanligaste förslagen är att skall högre bidrag ges för verksamhet vid internatfolkhögskolor och för verksamhet för korttidsutbildade.

Verksamheten vid inlernatcrz är mer otvivelaktigt kostnadskrävande än externatverksamheten. lnternatet är också en förutsättning för många av de Studieformer som är säregna för folkhögskolan. Detta kan sägas tala för att internatskolorna borde ha ett större bidrag.

Ä andra sidan är så gott som samtliga folkhögskolor internat-

skolor. Endast elva år rena externatskolor. Det är inte möjligt att, inom

folkhögskoleanslagets totalram, omfördela resurser till inter-

natskolornas fördel.

l dag bor hälften knappt av internatskolornas långkurselever på skolan. Det kan finnas skäl att stimulera en ökning av detta antal. Att göra detta genom en ny bidragskonstruktion förutsätter

dock inte bara resurstillskott utan också en detaljett betydande

reglering som går långt utöver den nuvarande och som inte kan förenas med direktivens krav på ytterligare förenklingar.

Att bidrag till internatskolor än till externatskolor ge ett större skulle stå i motsats till en av korttidsutbild-

för övrigt prioritering ade, eftersom dessa främst av familjeskäl har svårare att förlägga

sina studier utanför hemorten. När det om en prioritering av utbildning av

gäller förslaget korttidsutbildade är det viktigt att konstatera att samtliga folkhög-

skolor har ett ansvar för denna studerandegrupp. Det finns således inte större bi-

någon anledning att ge somliga folkhögskolor

verksamhet. Verksamhet för korttidsutbildade är i drag för sådan allmänhet heller inte mer kostnadskrävande än annan utbildning. Däremot kan rekrytering av korttidsutbildade vara mer resurskrä-

vande. Särskilt detta som har svårigheter att gäller folkhögskolor

korttidsutbildade. Kommittén föreslår nedan under avrekrytera snitt 6.4.4 att en viss andel av statsbidraget skall bindas bl.a. för

rekryteringsåtgärder för korttidsutbildade.

6.4.3 Principer fdr det nya statsbidragssystemet

Folkhögskolekommittén har, efter att ha tagit del av yttranden

över debattboken och förslag till förändringar i statsbidragssystemet, kommit fram till att det nuvarande systemet har övervägande fördelar med de föreslagna alternativa Om jämfört systemen. det nuvarande systemet förenklas ytterligare och anpassas till tre-

årsbudgeteringen, kommer det att kunna få den enligt direktiven

eftersträvade strukturen.

De nya former för styrning av verksamhet som bekostas över statsbudgeten, vilka har beskrivits i inledningen till detta avsnitt,

ger dem som utövar verksamheten ett ökat ansvar för hur de ef-

tersträvade resultaten skall uppnås. Det innebär att verksamheten

regelbundet skall prövas mot de uppsatta målen. För att detta

skall fungera, måste styrningen och budgeteringen ske i längre tidsperspektiv än tidigare. Kommittén anser att denna form av

styrning passar synnerligen väl för det fria bildningsarbete som

folkhögskolan bedriver.

Det ökade ansvaret för utbildningsanordnarna förutsätter ett enkelt och schabloniserat statsbidrag som är lätt att förutse och överskåda både för anordnarna och för regering och riksdag. Det

statsbidragssystem som förordas har förenklats så långt som kom-

mittén anser att detta Ett schabloniserat inneär möjligt. system

bär med att öronmärkta inte utgår i lika stor nödvändighet bidrag utsträckning som eljest.

Kommittén har försökt attlschablonisera bidraget så att den ef-

tersträvade förutsebarheten och överskådligheten uppnås, utan att det drabbar enskilda folkhögskolor eller angelägen verksamhet

166.

på ett alltför kännbart sätt. Totalt kommer ett lika stort statsbidrag att lämnas som tidigare, men det inte att helt undvika går problem i förändringssituationen. Med denna utgångspunkt föreslår kommittén att så gott som hela statsbidraget lämnas i form av ett allmänt bidrag som skolorna får disponera mycket fritt. Därutöver föreslås ett förstärkningsbidrag som skall täcka merkostnader för viss musikundervisning och för handikappade elever, samt vissa särskilda bidrag. Fördelningen av resurserna mellan föreslås ske folkhögskolorna enligt nuvarande princip, dvs. efter antalet genomförda deltagarveckor. Reglerna för förenklas. fördelningen Statsbidragsresursen förutsätts även i vara vilket innebär fortsättningen begränsad, att det s.k. bidragstaket kommer att bestå. De deltagarveckor för vilka statsbidrag ges skall fördelas mellan folkhögskolorna för en treårsperiod. För varje skola beräknas antalet statsbidragsberauigade deltagarveckor för med utperioden gångspunkt i de tre senaste årens genomförda verksamhetsvolymer för vilka har erhållits. statsbidrag För folkhögskolorna är det en avsevärd fördel att kunna planera verksamheten för en längre period än ett år. En längre planeringsperiod ger skolorna ökad möjlighet att pröva och nya kurser nya utbildningsformer. Det innebär också att, med för för undantag kompensation kostnadsutvecklingen, resurserna för en är låsta unfolkhögskola der en treårsperiod. Under perioden sker den och utuppföljning värdering som skall för eventuella ligga till grund beslut om förändring av verksamheten inför nästa treårsperiod. På den nationella nivån skall och som underregering riksdag lag för sina beslut ha den som fördjupade anslagsframställning, tillsynsmyndigheten skall ge in till vart utbildningsdepartementet år. De tredje förslag som där läggs fram skall bygga på fakta om kursutbudets skolornas och förändutveckling, rekryteringsarbete ringar i deltagarsammansättningen m.m. Där skall också finnas en ekonomisk redovisning för

treårsperioden.

Kommittén föreslår i kap. 7 att den av lästatliga regleringen rarnas och rektorernas skall tjänster upphöra. Som en följd därav föreslås här att statsbidraget inte skall vara relaterat till lälängre rarnas kommitténs löneutveckling. Enligt mening bör statsbidraget värdesäkras enligt de principer som kommer att gälla för kostnadskompensation inom skolsektorn i dess helhet. Kvaliteten i bildnings- och utbildningsverksamheten riskerar annars att sjunka samtidigt som trycket på folkhögskolorna att bedriva i snäv mening lönsam verksamhet kan öka. Med nu redovisade principer som grund beskriver kommittén i nästföljande avsnitt utförligare det förenklade statsbidragssystem som den föreslår.

6.4.4 Allmänt bidrag

Det allmänna bidraget skall vara deltagarrelaterat och utges efter det antal en folkhögskola har

bidragsberättigade deltagarveckor

genomfört. en kurs till beräknas efter De deltagarveckor som ger upphov antalet arbetsdagar om minst 5 undervisningstimmar i en kurs och antalet deltagare vid kursens Fem sådana deltagarda-

början.

gar utgör en deltagarvecka. l kurser som är 15 veckor eller längre

och som ges över två terminer, justeras antalet bidragsgrundande

med till antalet vid den andra termi-

deltagare hänsyn deltagare

nens början. l övrigt görs i bidragssammanhang ingen åtskillnad

mellan kurser med avseende på kurstid. För deltidskurs reduceras

antalet deltagarveckor i förhållande till kursens omfattning. Det totala antalet deltagarveckor för vilka statsbidrag skall lämnas bestäms för vart och ett av verksamhetsåren i perioden l99l/ 92-1993/94 till den volym som staten lämnade bidrag för under 1989/90. Varje enskild folkhögskola garanteras i princip för varje till år i perioden ett antal deltagarveckor som beräknas genomsnittet av de tre senast redovisade årens volymer för vilka skolan erhöll statsbidrag. Den enskilda skolans antal deltagarveckor kan dock komma av deltagarveckorna avviker att justeras om summan från totalvolymen 1989/90. Kommittén anser att den s.k. bidragstrappan (se ovan s. 160) bör avskaffas och att varje deltagarvecka bör bli lika mycket värd. Detta medför dock avsevärt Ökade för de skolor som har bidrag en statsbidragsberättigad volym om mer än 5100 deltagarveckor och vid 7 500 deltagarveckor och därutöver kraftigt ökade bidrag.

för en enskild bör därför i princip Bidragsunderlaget folkhögskola begränsas till 7 500. Eftersom varje deltagarvecka över 5 IOO kom-

mer att ge ett högre bidrag än tidigare, får även folkhögskolor med mycket stor verksamhetsvolym kompensation för en stor del

av de deltagarveckor som inte längre blir bidragsgrundande. Den föreslagna övre gränsen är nödvändig därför att de ekono-

miska resurserna är begränsade. Gränsdragningen innebär inte att kommittén av pedagogiska eller sociala skäl vill begränsa förekomsten av stora skolor. För att markera detta föreslår kommit-

tén att det ges ett statsbidrag om tio procent av deltagarveckans

värde för de överskjutande veckorna upp till ll 000. För deltagarveckor över ll 000 skall statsbidrag inte ges. Sedan 1977/78 har 2l nya folkhögskolor inrättats. Så länge en

totalbegränsning av folkhögskolans statsbidragsberättigade verk-

samhetsvolym inte kunde växa successivt. Ef-

förelåg, nya skolor ter införandet av bidragstaket har denna möjlighet varit begränsad. Även i det föreslagna schabloniserade statsbidragssystemet

kommer det att vara svårt för en folkhögskola att öka sin verksamhetsvolym. Det är dock angeläget att de små skolorna ges tillfälle att växa. Detta för att de skall kunna ha en är nödvändigt

ämnesmässig bredd i sin lärarkår. Dessa skolor bör därför erbjudas möjlighet att successivt under treårsperioden öka sitt bidragsunderlag till 4 000 deltagarveckor. Kommittén anser att denna ökning inte såsom tidigare bör finansieras genom att folksamtliga högskolors statsbidrag urholkas, utan genom att bidragsunderlaget på det sätt som ovan beskrivits begränsas till 7 500 deltagarveckor. Den fastställda bidragsberättigade volymen för en skola skall, som förut sagts, ses som ett genomsnitt för treårsperioden. Det blir därmed möjligt för en folkhögskola att variera verksamhetsvolymen från år till år inom treårsperioden utan att den framtida bidragsberättigade volymen påverkas. De flesta landsting är huvudman för flera folkhögskolor. Även vissa folkrörelser har fler än en folkhögskola. Det kan vara av intresse för en sådan huvudman att omfördela de bidragsberättigade mellan sina skolor. Kommittén har volymerna i kap. 4.2.2 föreslagit att den möjligheten öppnas. För treårsperioden 1994/95-1996/97 bestäms antalet statsbidragsberättigade deltagarveckor för respektive skola efter en mer kvalitativ bedömning, som föregåtts av en och utväruppföljning dering av verksamheten under den föregående perioden. Då värdet av deltagarveckan i statsbidragsavseende bestäms inför det första året i treårsperioden, l99l/92, bör anslagsposter eller delar av anslagsposter i det nuvarande bidragssystemet föras över till det allmänna bidraget. De belopp som står till förfogande skall vara summan av under belastningen på resp. anslagspost 1989/90 uppräknad de som kommer att för enligt principer gälla bidragets värdesäkring. Deltagarveckans värde utgör kvoten mellan detta belopp och den totala beräknade volymen deltagarveckor för 1991/92. Till det schabloniserade allmänna bidraget bör föras följande anslagsposter enligt regleringsbrev 1989/90: l. Allmänt bidrag inkl. kostnader för med justering hänsyn till resp. skolas lönenivå och för för rektors nedsättningen undervisningsskyldighet, bidragen till kallortstillägg, tjänstledighetslöner, semesterlönetillägg och lektorstillägg. 7. Medel för skolöverstyrelsens konferenser med företrädare för folkhögskolan. 8. Särskilda åtgärder i anslutning till kultufolkhögskolans rarbete, (dock ej visst bidrag till Hantverkets folkhögskola). 9. Medel för samrådskretsar. Den Ökade schabloniseringen av det allmänna medför bidraget bidragsförändringar, som för vissa skolor kan bli förhållandevis stora, beroende framför allt på lärarnas löneläge. Det allmänna bidraget bör därför vid övergången till ett nytt bidragssystem justeras för samtliga skolor. bör vara schabloniserad och Justeringen beräknas i förhållande till det allmänna bidrag som för verkgavs samhetsåret 1989/90, exkl. bidrag till löneförmåner vid tjänstledig-

l69

het för studier. För det första året i treårsperioden justeras bidra-

med hälften av den förändring som inträffat till följd av det get och för det andra året med 25 procent. Därefter ges nya systemet statsbidrag utan justeringar.

Det finns i det nuvarande statsbidragssystemet inte något utta-

lat krav För det statsbidrag en skola erom en viss gruppstorlek. håller är dock skolan, som ovan beskrivits, skyldig att hålla en viss lärartâthct i undervisningen. l praktiken är detta en regleran-

de faktor vad gäller den genomsnittliga gruppstorleken. Lärartät-

heten är nu 2,l undervisningstimmar per elevvecka. Detta mått gäller för skolans samlade verksamhet under ett arbetsår. Skolan har alltså möjlighet att variera Iärartätheten mellan

kurserna beroende på vad som kan anses pedagogiskt och metodiskt Iämpligt. Bestämmelsen är en garanti för att statsbidraget

huvudsakligen används till undervisning. Den del av statsbidraget som nu binds till undervisning genom föreskrift om viss lärartärhet utgör ca 80-100 procent av det tota-

la bidrag som skolan erhåller. (Andelen är beroende av bl.a. skolans storlek och Iönekostnadsnivå.) För den del av bidraget som

inte binds till undervisning skall skolan finansiera Skolhälsovård och syo- och kuratorsinsatser samt kontaktverksamhet med organisationer och institutioner. Kommittén anser att en viss mängd undervisning även i fortsättningen bör föreskrivas som krav för statsbidrag. Om ett sådant krav inte anges, skulle det vara möjligt för en enskild folkhögskola att minska eller finansiera ande egna undervisningsinsatserna nan verksamhet med statsbidraget. Detta skulle betyda att staten skulle komma att finansiera en allt större del av en enskild folkhögskolas verksamhet. Det är också nödvändigt att föreskriva en viss mängd undervisning för det allmänna bidraget, för att kunna bestämma när särskilt bidrag skall utges för ökad lärartäthet vid undervisning av handikappade kursdeltagare eller vid kvalificerad musikundervisning (se nedan).

l ett nytt statsbidragssytem bör kravet på lärartäthet sättas till

2,0 undervisningstimmar. En förändring från 2,1 undervisningstimmar per deltagarvecka till 2,0 innebär att ca fem procent av statsbidraget kan användas till andra ändamål än undervisning, utöver de resurser som i dag inte är bundna till undervisning. Denna resurs bör betraktas som en fri resurs, dvs. den skall kunna användas till insatser skolorna själva bedömer gagnar verksamheten bäst. Kommittén anser dock att det bör ställas krav att en skola binder medel motsvarande en viss andel av statsbidraget för att fi-

nansiera uppsökande verksamhet och åtgärder som

rekrytering, motiverar vuxna korttidsutbildade för studier. Det bör vidare ställas krav att en skola binder medel motsvarande en viss andel av statsbidraget för genomförandet av ett program för utvecklingsar-

bete och personalfortbildning. Andelen bundna medel för dessa

bör fastställas till motsvarande fem procent av det all-

åtgärder

männa statsbidraget.

6.4.5 Förstärkningsbidrag

Det allmänna bidraget bör även i fortsättningen kompletteras med ett bidrag till skolornas merkostnader för handikappades studier och kvalificerad musikundervisning. till skolornas merkostnader för handikappades studier Bidraget bibehålls i nuvarande former, dvs. kursdeltagare som är i behov av särskilt stöd i undervisningen till följd av ett handikapp får schablonmässigt räknas som 1,5 deltagare. Det totala antalet delsom utgör underlag för beräkning av stödet skall inte

tagarveckor

begränsas.

Som handikappad skall anses den kursdeltagare på vilken nuvarande definition i SÖ:s anvisningar till folkhögskoleförordningen

och som är i behov av särskilt stöd till av han-

är tillämplig följd

dikappet. Enligt kommitténs mening är det angeläget att förstärk-

ningsresursen för handikappades studier används först, när den

visat sig vara otillräcklig. Invand-

reguljära undervisningsresursen rare med språksvårigheter bör exempelvis inte generellt räknas som handikappade. Språksvårigheter av den grad, att den stude-

rande är i behov av särskilt stöd, föreligger endast om en invand-

rad kursdeltagare har en mycket bristfällig grundutbildning. Merkostnad föreligger dä skolan haft utgift för åtgärd som har

direkt samband med den handikappades studier. Merkostnad för ökad lärartäthet skall anses föreligga först då skolan för hela verksamheten haft en Iärartäthet om 2,0 undervisningstimmar per och då särskild undervisning för den eller de handi-

deltagarvecka kappade anordnats utöver 2,0 undervisningstimmai per deltagar-

vecka i den kurs vari den handikappade deltar. Även bidraget till ökad lärartäthet i vissa kurser med kvalificerad musikundervisning kvarstår i nuvarande former och omfatt-

ning. Även detta bidrag utges endast under förutsättning att skolan haft en genomsnittlig lärartäthet om 2,0 undervisningstimmar per deltagarvecka. Kommittén anser dock att bidragsgivningen

bör koncentreras mer än idag till de skolor som har särskilt stora

kostnader för sin musikundervisning därför att utbildningen ifrå-

ga kräver särskilt hög lärartäthet.

6.4.6 Särskilda statsbidrag

Utöver allmänt till utges särskilda bidrag i bidrag folkhögskolorna särskilt kostnadskrävande verksamhet. Säsyfte bI.a. att finansiera dana såväl anslagsposten allmänt bidrag som bidrag ges nu inom under en rad olika anslagsposter. Antalet sådana bidrag år stort.

l7l

Kommittén anser att den nuvarande uppdelningen en rad

på anslagsposter med åtföljande bör De särdetaljreglering slopas. skilda bidrag som avser åtgärder för handikappades studier eller kursverksamhet inom handikappområdet bör sammanföras i en

och hanteras av i samråd

grupp tillsynsmyndigheten med folkhög-

skolorna och berörda organisationer. bör

Tillsynsmyndigheten

om och i vilken pröva utsträckning vissa utbildningar kan genomföras som bör även om

uppdragsutbildning. Myndigheten pröva

det finns anledning att behålla det särskilda till handibidraget

kappanpassning av folkhögskolornas fastigheter.

De särskilda bidragen avseende handikapp är:

Korta kurser för dövblinda lnom det allmänna ram beräknas till mer-

bidragets bidrag

kostnaderna för kortkursverksamhet som vänder sig till vuxna dövblinda och deras anhöriga. Under 1988/89 beräknades bidrag under denna post med drygt 0,6 milj.kr.

Extra

fäirszärkningsåtgärdcr för .YlllllUIYlIlt/t med funktionshin-

der l den mån handikappschablonen inte täcker en

folkhögsko-

las merkostnader för handikappades studier kan efter SÖ:s

prövning ytterligare statsbidrag utges under denna anslags-

post. För 1989/90 beräknades l2,7 milj.kr. för detta ändamål. Bidraget används till större delen till kostnaderna för personlig assistans åt kursdeltagare med funktionshinder. För vissa av

handikappanpassningai folkhögskolornas fastigheter fördelar SÖ efter prövning ca 1,5 Detta milj.kr.

fördelas nästan bidrag uteslutande till rörelsefolkhögskolor.

Kostnader för vissa korta kurser för handikappade För vissa korta kurser för synskadade och döva särutges skilt bidrag till skolornas merkostnader för

utbildningen

samt till kostnaderna för deltagarnas resor och inackorde-

ring. För budgetåret 1989/90 utgjorde 8,5 milj.kr. beloppet

Tolkulbildning

av tolkar Utbildning för tolkning av döva och dövblinda an-

ordnas vid några folkhögskolor. Särskilt lämnas till

bidrag skolornas merkostnader för För 1989/90 an-

utbildningen.

slogs 7,8 milj.kr.

Teckenspråkslärarza:bildning

För teckenspråkslärarutbildning vid framför allt Västanviks folkhögskola anslogs till merkostnaderna 2,6 milj.kr. för

l989/90.

Särskilda till Sanzcnzas bidrag folkhögskola bör enligt kommitténs mening lämnas i samma som men de bör utsträckning nu, samordnas, helst till ett särskilt bidrag. De särskilda bidrag som nu ges till Samernas folkhögskola är: l. Till särskilt statsbidrag för ökad lärartäthet i kurser i samiska språk och samisk slöjd beräknades under 1988/89 drygt 400000 kr. Bidraget får tas i endast under anspråk förutsättning att skolan i kursverkszimheten totalt genomfört 2,l undervisningstimme per vecka. 2. Då Samernas folkhögskola under år haft många svårigheter att finansiera vilket delvis verksamheten, är en följd av att skolan är förhållandevis liten, lämnas särskilt statsbidrag. Detta bidrag var 0,8 milj.kr. för 1989/90. 3. Samernas och Finska i Sverifolkhögskola folkhögskolan ge uppbär inte landstingsbidrag i samma som utsträckning Övriga folkhögskolor. Det har därför ansetts angeläget att kompensera dessa skolor med ett särskilt l anstatsbidrag. slagsposten ingår medel för en vid Samernas konsulenttjänst folkhögskola. För 1989/90 budgeterades 1,9 milj.kr. sammanlagt för de båda skolorna.

Ljungskile folkhögskola erhåller ett förhöjt allmänt bidrag genom att skolans elevveckor räknas om till efter ett bidragsveckor förmånligare system än vad som gäller för övriga folkhögskolor. Bidragets storlek är ca 0,8 milj.kr. Detta är motiverat av skolans exceptionella storlek. Kommittén anser att ett särskilt av bidrag denna storlek bör lämnas till också för Ljungskile folkhögskola den kommande treårsperioden. Med till hänsyn nödvändigheten att i framtiden begränsa bidragen till stora skolor bör dock till-

synsmyndigheten pröva om det är befogat att på längre sikt hålla fast vid denna särbehandling. Till Folkhögskolornas utbetalades för l989/90 informationstjâ/tst ett statsbidrag om 558 000 kr. Kommittén anser att informationstjänsten även i bör erhålla ett särskilt fortsättningen bidrag. När det gäller övriga särskilda bidrag bör det ankomma på tillsynsmyndigheten att fortlöpande i till den anslutning fördjupade anslagsframställningen pröva vilka av dessa bidrag som skall utges även fortsättningsvis. Det kan finnas skäl för att av de störnågra re bidragen skall bestå, medan det däremot inte finns anledning att bibehålla mindre som fordrar omfattande bidrag, administration. De övriga särskilda hitlragen är:

Bidrag till Norrløns folkhögskola Bisko/zs-Arnö Ett särskilt bidrag om 6000 kr. för av mark till upplåtelse Nordens folkhögskola utbetalas till Domän- Biskops-Arnö verket.

Särskilda i anslutning till folkhögskolans kulturarbeåtgärder

IC fördelar efter ansökan medel till

Skolöverstyrelsen årligen

olika i anslutning till folkhögskolans kulturarbete.

projekt

För 1989/90 fördelas l00 000 kr. Dessa medel föreslås ovan hänföras till det allmänna lnom anslaget ryms ett bidraget.

särskilt om 80000 kr. till Hantverkets folkhögskola

bidrag för den utbildning som anordnas för reparation och byggande av stråkinstrument. l990/9l avlöses denna ut- (Fr.o.m. av för pianotekniker för vilken det lämbildning utbildning nas ett särskilt bidrag om 100000 kr.)

Särskilt statsbidrag till Vårdinge folkhögskola erhåller sedan några år särskilt stats- Vårdinge folkhögskola

bidrag till kostnaderna för en fritidsassistent.

Nordkalottlinjcit vid Tornedalens folkhögskola From. 1989/90 beräknas särskilt bidrag till Tornedalens för den av skolan bedrivna s.k. nordkalottlinfolkhögskola har beräknats under anslagen för gejen. Bidraget tidigare mensamt nordiskt kulturarbete. För 1989/90 fick skolan

34000 kr. i bidrag.

Nordisk folkhögskola i Gcnévc Föreningen Nordisk folkhögskola i Geneve erhåller under Föreningen denna fr.o.m. 1989/90 bidrag med 200000 kr. anslagspost

Bidrag för nordiska kursdeltagare beslut l990/9l ett särskilt l enlighet med riksdagens utges som har kursdel-

statsbidrag om 2 milj.kr. till folkhögskolor

från de nordiska länderna. Bidraget ges som en komtagare

pensation för uteblivna Iandstingsbidrag.

Medel för av folkhögskolans rektorer fortbildning Till kostnaderna för fortbildning av folkhögskolerektorer

har medel motsvarande 0,5 milj.kr. under det budgeterats allmänna Dessa medel bör föras över till de särbidraget. skilda bidragen.

6.4.7 Bidrag under andra anslag

Under till kontakttolkutbildning lämnas bidrag till anslaget Bidrag merkostnader vid anordnandet av kontakttolkutfolkhögskolans är konstruerat samma sätt som bidraget till

bildning. Bidraget på

kvalificerad och lämnas för en volym om musikundervisning 2000 elevveckor. Under anslaget lämnas också bidrag till högst kostnader för resor och inutbildningsanordnarnas deltagarnas

ackordering samt inkomstbortfall

vid deltagandet i kontakttolkutbildning. Bidrag lämnas också under detta till studieföranslag bund. Kommittén föreslår att denna som

utbildning genomförs uppdragsutbildning med Tolk- och översättarinstitutet

som uppdragsgivare. Detta innebär att budgeterade medel under till bianslaget

drag till kontakttolkutbildning samt en resurs ur det allmänna bidraget till folkhögskolorna motsvarande antalet för deltagarveckor kontakttolkutbildningen förs över till institutet

vad gäller utbildningskostnaden resp. till centrala studiestödsnämnden vad (CSN)

gäller deltagarnas studiestöd.

l75

7 Personalfrågor

7.1 Ett samlat

personaladministrativt ansvar

7.1.1 Nuläge

Folkhögskolornas samlade personalstyrka kan uppskattas till ett stycke över femtusen personer. Den består dels av pedagogisk personal, främst rektorer och lärare, vars löne- och anställningsvillkor är statligt reglerade, dels av annan personal för vilka huvudmännen och folkhögskolestyrelserna bär hela det personaladministrativa ansvaret. Vid sidan av de har statligt reglerade rektorstjänsterna skolstyrelserna främst större skolor på förordnat också andra skolledare, såsom biträdande rektorer, studierektorer och kursföreståndare. Det är då fråga om lärare som skolledarfunktioner mot fullgör nedsättning av Dessa undervisningsskyldigheten. skolledartjänster omfattas inte av den statliga regleringen. Enligt SCB:s lärarstatistik (U60 SM fanns år 1988 8801) på folkhögskolorna förutom rektorerna något över 2500 lärare. Av dessa var ca 1500 ämneslärare, inemot 300 lärare i övningsämnen, omkring 30 speciallärare och ungefär 700 timlärare. Cirka 400 nya lärare tillkom medan 300 slutade. 400 var del- Omkring tidsanställda och 200 partiellt omkring tjänstlediga. Något över 70 procent av lärarna var behöriga enligt gällande regler. Vid de medelstora utan internat finns folkhögskolorna för icke-pedagogiska uppgifter vanligen tio â tolv tjänster och vid skolor med internat ett betecknas tjugotal tjänster. Tjänsterna kamrer eller skolsekreterare, kanslist och kontorist, bibliotekarie, Skolsköterska, kurator, vaktmästare. tekniker, husmor, kökspersonal, lokalvårdare och liknande. Många av tjänsterna är deltids-

tjänster. Rektors och lärares rättigheter och skyldigheter regleras i folkhögskoleförordningen. l folkhögskollärarnas men tjänsteåliggande ingår undervisning också och socialpedagogiska administrativa uppgifter. Där kan

också kurativt arbete, studie- och yrkesorientering, pedagoingå

för korta kurser samt kontaktverksamhet med studiegiskt ansvar

förbund och Lärare kan vidare åläggas att biträda organisationer.

vid som är till skolan och att vara handle-

lärarutbildning förlagd

samt att under varje arbetsår utföra rekdare, högst tre månader

torsgöromål på den egna skolan. Folkhögskoleförordningen regle-

skall utföra av rerar inte i detalj hur mycket en folkhögskollärare

administrativt och socialpedagogiskt arbete.

Arbetstiden bestäms som en Den

årlig undervisningsskyidighet.

för ämneslärare och 960 för lärare i är 816 undervisningstimmar

s.k. och Många folkhögskolor har

Övningsämnen speciallärare. korta kurser över hela året och över alla veckodagar, utspridda vilket form av än inom det allmänna

ger en annan tjänstgöring skolväsendet. är vanlig på korta kurser. Lärare Helgundervisning

kan under 42 veckor av ett arbetsår.

åläggas att tjänstgöra högst till på folkhögskola är den som har lärar-

Behörig rektorstjänst

och är behörig till tjänst som lärare vid folkhögskola.

utbildning Gäller en skola med internat, fordras dessutom minst ett tjänsten

års tidigare tjänstgöring vid internatfolkhögskola. Rektor skall verkställa styrelsens beslut, leda arbetet på skolan,

och slutrekvision av stats-

ansvara för studieplaner, årsredovisning

samt tillse att SÖ:s administrativa krav uppfylls. Rektor är bidrag dessutom för skolans skolan

ansvarig byggnader, representerar utåt och fullgör kontakter med myndigheter.

Den av lärar- och rektorstjänsterna åstad-

statliga regleringen

koms dels genom tämligen detaljerade bestämmelser i folkhögskobestämmelser i avtal som träffas melleförordningen, dels genom

lan Statens och berörda personalorganisaarbetsgivarverk (SAV)

tioner. Bestämmelserna i gäller bl.a. behö-

folkhögskoleförordningen

för som lärare och rektor, tillsättning av sådana righet tjänster

tjänsteåligganden, ledighet och vikariat, anställnings upp-

tjänster, hörande m.m. Bestämmelserna omfattar 40 och kom-

paragrafer i vissa avseenden av tillämpningsföreskrifter givna av

pletteras

SO.

7.1.2 Förhandlingsorganisation om den statliga

tjänsteregleringen upphör

För den respektive den icke-pedagogiska personalen pedagogiska är som nämnts det personaladministrativa ansvaret inledningsvis

delat. Detta medför en besvärande nackdel i avtalssammanhang. om löne- och anställningsvillkor m.m. måste föras Förhandligar mellan statens och de statsanställdas huarbetsgivarverk (SAV)

trots att inte staten utan respektive folkhögvudorganisationer,

Detta innebär bl.a.

skola eller folkhögskolestyrelse är arbetsgivare.

att skola eller måste avtal från minst två varje styrelse tillämpa

avtalsområden, eftersom ju övrig personal inte har statligt reglerade tjänster. Denna nackdel skulle elimineras om den statliga regleringen av rektors- och lärartjänsterna upphörde. En sådan skulle

förändring

emellertid kunna leda till problem i om ordnandet av för-

fråga handlingsverksamheten. Enligt vad kommittén erfarit genom fö-

reträdare för landstingsförbundet respektive

Rörelsefolkhögsko-

lornas Intresseorganisation (RlO) kan det problemet emellertid

lösas utan större svårighet. Från Landstingsförbundet har därvid följande anförts i en skri-

velse till kommittén: Landstingsförbundet har rätt att träffa kollektivavtal och ut-

färda för landstingen bindande rekommendationer lönepå

och avtalsområdet. Det är förbundets uppgift att som cen-

tral arbetsgivarpart verka för att centrala avtal och överenskommelser följs av landstingen. att i Landstingens skyldighet

detta avseende följa förbundets rekommendationer har skrivits in i stadgarna. Landstingsförbundet samverkar med Svenska Kommunförbundet och Statens arbetsgivarverk om centrala arbetsgivar-

frågor inom den offentliga sektorn. Det är ett led i förbun-

dets uppgift att tillvarata intressen. Förbundet landstingens verkar även för ett utökat samarbete med

arbetsgivarorgani-

sationer inom den privata sektorn. Förbundets uppgifter i framtiden som

arbetsgivarorganisa-

tion blir framför allt att förhandla om löneövergripande

och avtalsfrågor, arbete

stödja landstingens med personalpo-

litiska frågor och utvecklingen av det nya löne- och för-

handlingssystemet, samla information och kunnande i landssamt informera omvärlden

tingen om landstingens verksam-

het. Under de år som Landstingsförbundet varit central

arbetsgivarorganisation inom den offentliga sektorn har ett antal

personalkategorier fått byta huvudman. Det vanligaste är att

statligt reglerade arbetstagare förts över till den landstings-

kommunala sektorn.

Sådana förändringar av har normalt föhuvudmannaskapet regåtts av ett utrednings- och remissförfarande och därmed

varit väl känt för parterna innan beslut har fattats.

Själva överföringen har sedan skett i form av en överens-

kommelse mellan de centrala parterna, varvid bestämmelser

om överföring m.m. tagits in som de lokala parterna sedan haft att följa. Parterna har i förhandlingarna gjort tekniska jämförelser

mellan de berörda avtalssektorernas löne- och allmänna an-

ställningsvillkor och därefter gjort en helhetsbedömning av

likheter och skillnader. Ett vanligt inslag i sådana överenskommelser har varit att garantera en totalt sett oförändrad

l79

förmånsnivå till de individer som överförts till den lands-

tingskommunala sektorn.

kan det konstateras att det blir en na-

Sammanfattningsvis

för att, i samband med

turlig uppgift Landstingsförbundet

ett av den regleringen, svara för förupphävande statliga för de folk-

handlingsverksamheten landstingskommunala

högskolornas lärare och skolledare. Också från RlO har samma besked lämnats. RlO skriver: intresseorganisation (RlO) är hu- Rörelsefolkhögskolornas för samtliga 76 folkhögskolor som

vudmannaorganisation

drivs av folkrörelser, organisationer och stödföreningar. Fr.o.m. den 1990 tillkommer Röda Korsets l juli folkhögskola, Gripsholm, som ny medlemsskola.

Förutom sina primära uppgifter att bevaka de utbildnings-

som remissorgan samt bistå de

politiska frågorna, fungera enskilda skolorna med förhandlingar, utredningar och rådgivande verksamhet, behandlar RlO löne- och avtalsfrågor i

en ökande omfattning. Statens avtalsverk är ställföreträdande myndighet och (SAV) avtalsslutande part för RlO:s medlemsskolor när det gäller l praktiken har RlO sedan

de statligt reglerade tjänsterna.

fått in som ett mellanled och svara för tolkning och

gå

m.m. hur avtalen skall tillämpas.

rådgivning kring

Genom bl.a. snabbmeddelandena ”RlO löne- och avtalsinformerar som kommer ut l0-l5 årggr per år samt genom

ligen återkommande 2-3-dagarsutbildningar för folkhögsko-

lornas administrativa personal har RlO svarat för omfattande insatser inom löne- och avtalsområdet samt även i övrigt

tillhandahållit tjänster som vanligtvis en arbetsgivarorganisa-

tion svarar för. I en särskild intern utredning har RlO diskuterat den nu ak-

tuella frågan. En viktig utgångspunkt har därvid varit att finna en samverkansform med Landstingsförbundet kring

ett framtida agerande i att åstadkomma ett

gemensamt syfte nytt avtal för samtliga lärare och skolledare på folkhögsko-

lorna. l RlO:s interna utredning har två alternativa lösningar diskuterats, nämligen dels att RlO ombildas till en arbetsgivarorganisation och dels att en särskild branschkommitté för

RlO-skolorna bildas inom arbetsgivarorganisationen SFO (tidigare statens förhandlingsorganisation).

Vid den extra kongress som anordnas i början av oktober månad 1990 kommer med stor sannolikhet styrelsen för RlO att förorda SFO-alternativet. Förutsatt att kongressen följer förslaget, kan arbetet med att förbereda den nya

branschkommittén påbörjas redan före årsskiftet. För RlO-skolornas del kommer samtidigt övergången till SFO att medföra kostnader i form av medlemsavgifter på

totalt sett mellan 1,5-2 kronor miljoner per år. Skall dessutom ett trygghetsavtal liknande det som finns inom PTKområdet tecknas, så innebär detta ytterligare ca 1,5 miljoner

kronor i årliga kostnader.

SFHL har i sitt yttrande över kommitténs fakta- och debattbok ett

avstyrkt upphävande av den statliga regleringen av lärar- och rektorstjänsterna. Förbundet skriver:

Även om

en samordning av löne- och anställningsvillkoren sker, kommer en splittring att ske det sättet att hela folkpå

högskolan inte kommer

längre att lyda under samma typ av lagstiftning. De offemligrüusliga som

principer i dag gäller för hela kommer

skolformen, att upphöra. För landstingsoch kommunägda skolor kommer viss offentligrättslig regle-

ring att kvarstå, medan för rörelseskolor och

stödförenings-

skolor

privaträttslig reglering kommer att gälla. Ett exempel på detta är att LOA, Lagen om offentlig anställning ednast kommer att gälla på skolor med eller landsting kommun

som huvudman. Ett annat är

exempel Sekretesslagen och

dess bestämmelser om

offentlig handling.

Fördelen med den

offentligrättsliga regleringen är att den garanterar en offentlig insyn i verksamheten

och en likvärdighet över hela riket. Det gäller inte minst grunderna för

tjänstetillsättning, besvärsrätt m.m. En

gemensam lagstiftning för dessa områden förenklar

lärarrekryteringen och

inom skolformen.

rörligheten En splittrad lagstiftning för-

svårar dem.

SFHL anser att de skäl som angavs i propositionen för att av-

reglera de statliga lärartjänsterna till förmån för kommunala inte

kan överföras till De skälen var i SFHL:s

folkhögskola. sammanfattning följande:

l. Ett

enhetligt arbetsgivaransvar kommer att förbättra möjligheterna till ett Ökat medborgerligt inflytande över den offentliga verksamheten. De lokala skolpolitikerna

får större ansvar och att fritt

möjligheter välja vägar och

medel för att nå de nationella målen. 2. Ett

enhetligt arbetsgivaransvar kommer att förenkla

personalpolitiken. Man och kommu-

slipper tillämpa statliga nala avtal på samma Det blir arbetsplats. lättare att föra

en samlad personalpolitik. Det råder

aldrig något tvivel

om vem som har

arbetsgivaransvaret. Samverkan med in-

nan verksamhet hos samma underlättas.

arbetsgivare

3. Genom till

decentralisering kommunal nivå får lärare

och elever reellt inflytande över sin arbetssituation. lnitiativ, entusiasm och

uppfinningsrikedom kommer att

kunna tas till vara. Lärarnas kan

kompetens bättre ut-

nyttjas. Möjligheterna för lärare och elever att i direkt

samspel med de politiskt villkoren i

ansvariga påverka

skolan ökar.

l8l

skäl för SFHL:s motiveringar för åsikten att dessa regeringens

inte kan överföras till är följande: en avreglering folkhögskolorna

den kommer att

l. Eftersom offentligrättsliga regleringen

för rörelseskolor och stödföreningsskolor komupphöra mer det att minska inom des-

medborgerliga inflytandet

sa. 2. Det kan vara sant att det blir klarhet i vem som har ar- Men i vissa fall kommer det att innebetsgivaransvaret. bära att av ekonomiska skäl inte har råd arbetsgivaren

med detta ansvar. Här behöver utredas trygghetsregler

för m.m. Eftersom är så små

personal folkhögskolorna

enheter, kommer det inte heller att ges samma möjligheter som inom en kommun till samordning och samvermed annan verksamhet hos samma huvudman. Det kan beträffande och i vissa

kan fungera landstingsskolorna

större rörelsers skolor, men inte för de små rörelserna

och stödföreningsskolorna.

har mått av frihet både 3. Folkhögskolorna i dag ett stort den lokala huvudmannen och lärare och elever. lniför tiativ och entusiasm tas tillvara redan i dag, inte minst den verksamheten. Detta kommer inte

inom pedagogiska sätt att öka om den statliga regleringen försvinpå något

för en sådan förändring. Det ner och är inget argument enda som behövs är att vissa detaljregler i förordningen

försvinner. Det finns därför flera skäl till att behålla den statliga reglekan in-

ringen av tjänsterna på folkhögskola. Folkhögskolan skolor som är alternativ till grund-

te jämställas med privata och eftersom den är en egen skolform med

gymnasieskola,

tradition bakom sig. Som egen skolform är den beroen-

lång

vilket också har

de av en identitet, folkhögskolekommittén

påpekaL

7.1 .3 Överväganden och Förslag

har vid sina sett betydande fördelar Kommittén överväganden

med En fördel är att huvudmännen

ett enhetligt personalansvar.

och då lättare kan disponera den samlade

folkhögskolestyrelserna

efter från tid till annan skiftande behov och en-

personalstyrkan

rådande En

ligt på varje skola vid varje tidpunkt förutsättningar. fördel av på folkannan år att en samordning lärartjänstgöring

och i det fria underlättas; inom det se-

högskola bildningsarbetet nare finns inga statliga personalregler. Ett starkt skäl för en förändring av nuvarande dubbla personal-

ansvar är att förslag hösten 1989 beslu-

riksdagen på regeringens

tat att den av skolledar- och lärartjänsterna

statliga regleringen inom hela det allmänna skolväsendet skall upphöra. Statsbidraget

skall inte längre kopplas till lärarlönekostnaderna. l propositionen i frågan (prop. sades att l989/90z4l) förslaget borde få konsekvenser även för folhögskolorna. Kommittén har vid sina överväganden, med anförda skäl som grund, kommit till att motsvarande uppfattningen förändring bör göras även för folkhögskolornas del. större Några problem därmed har kommittén inte funnit. Beträffande frågan om förhandIingsorgzmisation på arbetsgivarsidan visar nyss uttalanden från återgivna Landstingsförbundet och RIO att dessa båda huvudmannaorganisationer har goda möjatt samverka ligheter för att få till stånd ett avtal, som kan tillämpas för såväl de landstingskommunala som de rörelse-, organisations- och stödföreningsägda folkhögskolorna. Kommittén anser det önskvärt att ett sådant avtal kan komma till stånd. Kommittén föreslår att den sammanfattningsvis statliga regleringen av folkhögskolornas rektorsoch lärartjänster upphör med utgången av juni månad l99l.

7.2 En mer flexibel

arbetstidsreglering

7.2.1 Nuläge och problem

Den mot det fria

tyngdpunktsförskjutning bildningsarbetet som

kommittén förordar för folkhögskoleverksamheten förutsätter motsvarande förskjutning av innehållet i lärarrollen. Läraren behöver bl.a. ägna mer tid och uppmärksamhet åt personlig vägledning och studiehandledning och ibland också åt kurativ och studievägledande verksamhet. Mer tid behöver ägnas åt pedagogisk planering, utveckling och utvärdering. Ett särskilt problem gäller tillgodoräknandet av tid för lärarnas socialpedagogiska uppgifter. Dessa är olika tidskrävande uppgifter beroende på vilka målgrupper skolan har. Ett annat problem, som redan berörts i avsnitt 2.7, gäller tillgodoräknandet av den tid då en lärare och en samplanerar följer verkanskurs, liksom den restid som blir alltmer omfattande i takt med att samverkanskurser till orter ofta förläggs långt från skolorten. Ibland får lärare inte den tid som tillgodoräkna lagts ned på planering av en kortkurs som ställs in. Det varierande kursutbudet på folkhögskolan innebär vidare krav lärarna på att ständigt förnya sig och kontinuerligt vidga sina kunskaper. Resurserna för fortbildning är emellertid ifrån långt likvärdiga för landets folkhögskollärare. Fastställande av rektors undervisningsskyldighet rymmer också vissa svårigheter. tas inte alltid till det Hänsyn förhållandet att rektors arbetsbelastning varierar starkt mellan skolorna.

7.2.2 överväganden och förslag

kommitténs till slutsatsen Det som nu sagts leder enligt mening

att av lärarnas och rektorernas arbetstidsreglering be-

en översyn hövs. bör vara att underlätta Ett av syftena med en sådan Översyn en mer flexibel av lärarnas årsarbetstid. En sådan kan

disponering

bli till stor fördel både för verksamheten och för lärarna. Ett annat bör vara att underlätta en sam-

syfte med översynen av med tjänstgöring vid ordning lärartjänstgöring på folkhögskola

andra skolformer eller inom det fria bildningsarbetet. l detta bör situationen för en

sammanhang uppmärksammas

lärare, vars behöver särskilt ses

grupp anställningsförhållanden

över. Det konstnärer, musiker och experter inom olika äm-

gäller

nesområden som verkar som lärare utan föreskriven lärarutbildning och som i regel aldrig når den lön och får de villkor i övrigt

som gäller övriga lärare på folkhögskolorna.

Om den regleringen av rektors- och lärartjänsterna statliga bör den rekommenderade översynen göras av de blivande upphör,

avtalsslutande under samråd med statens arbetsgivarverk.

parterna

7.3 En förbättrad lärarutbildning och

lärarfortbildning

7.3.1 Nuläget

Sedan 1970 anordnas vid universitet en 40-poängs ut- Linköpings

av lärare och annan personal vid folkhögskobildning pedagogisk

lorna och i Fr.o.m. 1977 sker det inom en

folkbildningsarbetet.

särskild Antalet utbildningsplatser

linje, folkhögskollärarlinjen.

1977-1988 har ca 500 studerande

per år är 75. Under perioden gått igenom denna lärarutbildning.

består av en teoretisk kurs (21-26 poäng) och en Utbildningen kurs (l4-l9 Som styrinstrument fungerar dels en

praktisk poäng).

lokal och blockplaner, dels ett av linjenämnplan med kursplaner

den dokument med namnet En pedagogisk grundsyn.

antaget sker till och undervisning sex huvudområ-

Antagning ges inom Samhället, Naturen, Språket, Människan, Kulturen

den, nämligen samt Arbete och fritid. Vid urvalet av sökande kompletteras memed företagna av en inter-

ritvärderingen personliga intervjuer, med representanter för Folkbildningsförbundet, Svenska

vjugrupp

lärarförbund och universitetet i Linköping. Specifolkhögskolans

ell kan tas till behov av lärare och ledare inom särskilt hänsyn ämnesområde.

skiljer sig från andra lärarutbildningar Folkhögskollärarlinjen

delvis andra och friare arbets- och examinationsformer, genom

av högre genomsnittsålder hos de

högre grad deltagarstyrning,

studerande och oftast erfarenhet av lärar- och ledarverklängre

samhet, samt större variation när det gäller deltagarnas utbildningsbakgrund. Utbildningen är profilerad så att den blivande lä-

raren skall kunna verka i linje med folkbildningens mål, historia,

tradition, kultur och organisation. En av har

översyn folkhögskollärarlinjen påbörjats av linjens

ledare och lärare. Syftet är att anpassa närmare till

utbildningen det fria bildningsarbetets villkor.

Intresset för att söka till har under l980-

folkhögskollärarlinjen talet kontinuerligt sjunkit. Till de 35 sökte årliintagningsplaserna

gen under 1970-talet upp till 600 personer, under de senaste åren har endast ett 60-tal sökt. Däremot är intresset för fortfarande stort.

fortbildning ganska

Särskilt gäller detta de s.k. rikskurser som

fortbildningsnämnden

vid Linköpings universitet anordnar för lärare och blivande lärare

vid folkhögskolorna. Nämnden anordnar årligen ett 25-tal sådana

kurser. Kurserna omfattar 1-2 veckor och genomförs i regel som internatkurser. Kurserna vänder sig till förtroendevalda, lärare och annan personal inom folkhögskola och studieförbund och till studerande in-

om folkhögskollärarlinjen. l mån av plats får också lärare från an-

nan delta. Kursutbudet från

vuxenutbildning bygger på förslag folkhögskolorna, från SFHL, från och från folkhögskollärarlinjen SÖ samt från RIO, Landstingsförbundet och Folkbildningsför-

bundet.

Denna fortbildningsverksamhet bekostas dels

genom statliga anslag, dels genom kursavgifter. Förutom dessa rikskurser administrerar

fortbildningsnämnden årligen ett antal studiedagar. Ansvaret för innehåll och genomförande ligger på av fortbildningsnämnden arvoderade, av SFHL utsedda s.k. pedagogiska sekreterare i de åtta SFHL-distrikten. Fortbildningsavdelningen administrerar också årliga konferenser

för dessa sekreterare.

7.3.2 överväganden,

bedömningar och Förslag

Både grundutbildningen och av lärare måste rättas

fortbildningen efter den tyngdpunktsförskjutning i verksamheten mot det fria

bildningsarbetets innehåll, pedagogik och metoder som kommit-

tén har förordat i detta betänkande. Behovet av bättre och

grundutbildning fortbildning i specialpedagogik och i de många som nu förekommer

nya ämnesområden

på skolorna måste också beaktas mer än hittills. Detsamma

gäller de estetiskt inriktade och yrkesinriktade som tillkomutbildningar mit och tillkommer; i dessa undervisar i stor konstnä-

omfattning

rer, musiker och andra yrkesutövare som ofta saknar

erforderlig

kännedom om folkhögskolans särart. pedagogiska

Med det ökade ansvar för verksamheten som huvudmännen och folkhögskolestyrelserna får enligt kommitténs förslag blir det

naturligt att de får ett större inflytande än nu på lärarutbildning-

en och ökat ansvar också för fortbildningen. En mycket viktig uppgift för såväl grundutbildningen som fortbildningen är att klargöra vad den nya lärarrollen innebär och fordrar av den enskilde läraren.

Beträffande frågan om studier med B›avdrag ersattes det syste-

met l982 för det allmänna skolväsendets del med det s.k. LUVA- = lokalt Det innebär att varsystemet (LUVA utvecklingsarbete). je kommun får statsbidrag till lokalt utvecklingsarbete och persoi form av en viss andel av statsbidraget till lärarlönalfortbildning nekostnader. Detta bidrag får kommunerna sedan fördela och använda främst efter kommunens och de enskilda skolornas behov. Från Med det nya systemet undantogs folkhögskolorna. upphörandet av den statliga regleringen av Iärartjänsterna, upphör också för folkhögskolorna det nuvarande systemet med B-avdragsle-

för studier. l stället förordar kommittén, som framgår av

dighet om statsbidragsgivningen, att bidrag till fortbildning och kapitlet lokalt utvecklingsarbete läggs in i schablonbidraget till skolorna. Det blir därmed folhögskolestyrelserna som får ansvaret för hur

medlen till fortbildning skall användas. (Se ovan kap. 6.4.4 sid.

170.) Med det nu anförda som grund bedömer kommittén det angeläget med en översyn av lärarutbildningen och lärarfortbildningbeaktas behovet av ett starkare inen. l den översynen bör också flytande över både grund- och fortbildningen från huvudmännens sida. att förlägga lärarutbildningen till mer än en Möjligheterna högskola bör diskuteras. Kommittén föreslår att UHÄ får i uppdrag att företa översynen i samråd med bl.a. tillsynsmyndigheten, Landstingsförbundet, RlO och berörda personalorganisationer.

8 Den centrala

statliga

och

förvaltningstillsynsfunktionen

Kommittén skall enligt sina direktiv pröva formerna för den statliga tillsynen över folkhögskolorna och frågan om vilka förvaltningsuppgifter rörande folkhögskolorna som även fortsättningsvis bör hanteras av samt statlig myndighet, lägga fram de förslag som prövningen kan föranleda. Prövningen bör göras mot bakgrund av vad styrningsberedningen anfört om SÖ:s framtida uppgifter och med beaktande av kommitténs överväganden och förslag i övrigt. l direktiven erinras också om att förordat styrningsberedningen att möjligheterna att avlasta SÖ förvaltningsuppgifter bör prövas i takt med att styrsystemet för olika utbildningsformer ses över mera i detalj, samt om att SÖ för närvarande har såväl tillsynsuppgifter som administrativa uppgifter avseende folkhögskolorna.

8.1 SÖ:s förvaltnings- och tillsynsuppgifter

Skolöverstyrelsen (SÖ) är statens centrala tillsyns- och förvaltningsmyndighet för folkhögskolorna. För övriga skolformer under högskolenivån fungerar länsskolnämnderna som regionala tillsyns- och förvaltningsmyndigheter, men de har inte någon funktion gentemot folkhögskolorna. l folkhögskoleförordningen sägs att SÖ skall ha inseende över folkhögskolorna och utfärda de föreskrifter som behövs för verkställigheten av förordningen. Vidare skall SÖ fastställa ett reglemente för varje skola, i den mån verket så bestämmer i förväg godkänna studieplaner för varje kurs, besluta om statsbidrag till samtliga skolor, medge dispenser från olika föreskrifter samt handlägga Överklagandefrågor. Vad tillsynen skall innefatta, och hur den skall gå till, säger förordningen inget närmare om. En viss vägledning ger dock regeringens instruktion för den statliga skoladministrationen. (SFS 1988:815.) Det heter där att den statliga skoladministrationen skall se till att de mål och riktlinjer för skolväsendet, som riksdagen och regeringen har fastställt, inom förverkligas givna

ramar och att en långsiktig och övergripande planering sker. Det

heter också att tillsynen skall omfatta besök och inspektioner. lnom SÖ fullgörs tillsyns- och förvaltningsuppgifterna för folkhögskolorna av en enhet inom avdelningen för vuxenutbildning. Enheten består av folkhögskoleinspektören, som är dess chef, tiotalet medarbetare, varav fem är handläggare. För vissa jämte

uppgifter anlitas expertis på andra avdelningar inom SÖ. l de löpande arbetsuppgifterna ingår stöd och rådgivning, tillsyn och ut-

värdering, godkännande av studieplaner för kurser (sker numera i regel i efterhand), fastställande av reglementen, information, ut-

veckling och samordning av kurser och stödåtgärder inom handikappområdet, kartläggning av utbildnings- och fortbildningsbehov för lärare, utarbetande av långsiktiga handlingsprogram och av underlag för långtidsbedömningar och anslagsframställningar,

fördelning av statsbidrag och kontroll av statsbidragsanvändningen samt administration av forskning och centralt initierat utveck- Iingsarbete inklusive rektorsfortbildning m.m. Eftersom folkhögskolorna nu är 128 - de var ett tjugotal när inrättades 1913 - och antalet korta och

folkhögskoleinspektionen långa kurser per år uppgår till omkring 11000, måste tillsyns-

och fullgöras mest som stickprov eller

inspektionsuppgifterna

som särskilda insatser (t.ex. inspektioner i äldre formell mening)

på förekomna anledningar. Det antal skolor, som inspektören och

andra företrädare för enheten hinner besöka och lära känna un-

der ett år, uppgår till högst ett dussintal. har alltmer fokuserats på information, råd- Tillsynsfunktionen givning och stimulans, något som rekommenderades i propositio-

nen 1980/81:107 om en förändrad statlig skoladministration. Där sades att SÖ i sin tillsynsverksamhet bör fungera mer som samtalspartner än som kontrollant. (Jenom riksdagsbeslut 1989 om skolans styrning m.m har dock tillsynsrollen åter renodlats och skärpts. Under senare år har formerna för riksdagens och regeringens

tillsyn av folkhögskolorna diskuterats av och till. Med tanke på folkhögskolornas fria ställning och på deras karaktär av folkbild-

ningsinstitutioner har sålunda hävdats att tillsynen och inspektionen borde brytas loss från den statliga tillsynsmyndigheten SÖ

och förläggas till ett statligt folkbildningsråd med förvaltnings-

och tillsynsuppgifter också för folkbiIdningsverksamheten i övrigt. Till bilden hör att statsmakterna beslutat att all offentlig verk-

samhet på sikt skall mer än nu präglas av målstyrning och resul-

tatstyrning och att budgeteringen skall ske i treårsintervall med början 1991. Vidare har riksdagen och regeringen med anledning av styrningsberedningens förslag våren 1989 beslutat att SÖ och den statliga skoladministrationen i övrigt skall ges en annan roll än hittills. Beslutet innebär att SÖ i fortsättningen inte skall göra egna fristående tolkningar eller värderingar av riksdagens och regeringens beslut. SÖ skall inte heller komplettera de politiska be-

sluten med föreskrifter om verket egna inte av regeringen bemyn-

digas därtill i enskilda frågor eller slag av frågor.

SÖ:s roll skall i framtiden främst vara att förse med

regeringen

underlag för

bedömningar på lång sikt, att ge stöd till skolväsendet i syfte att främja uppfyllandet av fastställda mål och upprätt-

hållandet av en i hela landet,

likvärdig utbildningsstandard att be-

driva samt att

läroplansarbete fullgöra de uppdrag och uppgifter som regeringen bestämmer i särskild SÖs stöd till det ordning.

allmänna skolväsendet skall främst bestå i och infor-

rådgivning

mation. Beträffande skall SÖ som hittills

utvärderingen ha ett självständigt ansvar på den nationella nivån. SÖ skall vart år lämna

tredje regeringen en samlad, värderande information om tillståndet och utvecklingen i skolväsendet. l framtiden skall innebörden av till

begreppet tillsyn begränsas

kontrollfunktionen; råd och stöd, som hittills i

ingått begreppet,

skall skiljas ut därifrån. Med skall nu avses kontroll - i förtillsyn sta hand genom länsskolnämnderna - av att skolverksamheten bedrivs i enlighet med fastställda mål och riktlinjer och inom givna ramar. Tillsynen innefattar också att avvikelser skall

påtalas och/

eller att föreskrivna till sanktioner skall möjligheter aktualiseras. Den skall även bestå i av att lokala beslut

bevakning inte äventy-

rar om

principen ett enhetligt skolväsen och en likvärdig utbild-

ningsstandard.

Som en följd av har riksdagens principbeslut en översyn av

SÖ:s och länsskolnämndernas framtida och

uppgifter organisation påbörjats.

Det är inte uteslutet att den översynen kan leda till ganska radikala

förändringar. SÖ:s uppgifter kommer sannolikt att renodlas i enlighet med ovan refererade vilket

principbeslut, bl.a. torde medföra att verket i framtiden

inte får just några förvaltningsuppgifter.

Här skall slutligen erinras om att SÖ 1989 inrättat ett folkbild-

ningsråd med uppgift att bistå verksledningen med kunskaper och erfarenheter på folkbildningsområdet samt att och

ge råd synpunkter till för verkets arbete inom

vägledning detta område. l rådet ingår ett tiotal personer som är verksamma inom folkhög-

skola och studieförbund och inom

forsknings- och utvecklingsar-

bete. Generaldirektören är ordförande i rådet med chefen för

vuxenutbildningsavdelningen som ersättare. Rådet sammanträder ett par gånger per termin.

Folkbildningsrådet inom SÖ är ett rent och rådgivande organ har inga myndighetsfunktioner.

och

8.2 överväganden förslag

Det är en allmänt erkänd uppfattning att SÖ har fungerat väl

som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet för folkhögsko-

lorna. Men med tanke den översyn av SÖ:s uppgifter och or-

på

som förestår kan det finnas skäl att överväga alternativ.

ganisation

kommer sannolikt att innebära att SÖ får en

Översynen nämligen

helt ny struktur. Ett annat skål är en väntad förändring av statsbidragsgivningen till studieförbunden. Förändringen kommer säkerligen att medfö-

ra att ett ökat ansvar för verksamheten läggs på studieförbunden.

Också det som kommittén föreslagit kommer statsbidragssystem

att och folkhögskolestyrelserna ett ökat själv-

ge huvudmännen ständigt ansvar för verksamheten. Nu nämnda skäl talar kommitténs mening för att man enligt vid av SÖ:s och bör

en översyn uppgifter organisation överväga

att överföra det centrala förvaltnings- och tillsynsansvaret för all inom utbildnings- och kultursektorn

folkbildningsverksamhet från SÖ och statens kulturråd till ett statens folkbildningsråd.

Detta råd skulle överta förvaltnings- och tillsynsansvaret för folkstudieförbunden och den kulturverksamhet som stuhögskolorna, dieförbunden får anslag till via statens kulturråd.

Ett statens folkbildningsråd kan förslagsvis bestå av personer

med erfarenhet från folkbildningsarbete och med stort förtroende hos dem som är verksamma inom folkbildningssektorn. En diskussion om för- nackdelar med den här ak-

respektive

tualiserade av måste självklart ta

förändringen tillsynsfunktionen sin dels i den förändring av fokhögskoleverksamheutgångspunkt

ten som kommittén föreslår, dels i en föreställning om vilka uppgifter ett statligt förvaltnings- och tillsynsorgan för folkbildningen och folkhögskolorna bör ha. kommer säkerligen att ofta förändras, men med

Uppgifterna tanke nu förutsebara förhållanden torde några vara givna. Dit på

hör de traditionella att fördela resurser mellan sko-

uppgifterna lorna, att utöva tillsyn, att svara för årliga anslagsframställningar, att vart tredje år avge en fördjupad anslagsframställning, att svara för uppföljning och utvärdering på nationell nivå, att samordna

centralt initierade forsknings-, utvecklings- och fortbildningsin-

satser, samt att vara beredningsorgan åt regeringen i folkhögskole- och folkbildningsfrågor. Därtill kommer ett antal nya uppgifl

ter som av kommitténs såsom medgivanden till viss följcl förslag, av statsbidrag till skolor som inte fyller

yrkesutbildning, prövning kraven för allmän kurs m.m. Några läroplansfrågor av typen god-

kännande kommer däremot inte att

av studieplaner ingå.

För ett bevarande av SÖ som och tillsynsorgan ta-

förvaltningslar det faktum att SÖ har lång erfarenhet av och avsesjälvklart

värd för dessa Eftersom den övriga vuxen-

kompetens uppgifter. av SÖ, kan den helhetssyn på vuxenut-

utbildningen handläggs

bildningen som nu finns samlad på en myndighet komma att

äventyras. Ett annat argument till förmån för SÖ är kommitténs förslag om att tillsynsmyndighetens skall erfordras om en medgivande vill bedriva viss folkhögskola yrkesutbildning; SÖ har ju det övergripande ansvaret för yrkesutbildningen i det allmänna skolväsendet. För ett fristående och kan en rad arförvaltnings- tillsynsorgan gument framföras. Ett sådant är den friare ställning och den ökade frihet som folkhögskolorna enligt kommitténs kommer förslag att få. Ett annat argument är den tydligare markering av verksamhetens folkbildningskaraktär som kommittén förordat i betänkandets framtidsperspektivavsnitt. inrättandet av det tänkta folkbildkan ses som ningsrådet en markering av att folkbildningen mer än nu bör präglas av självförvaltning. Ett är att tredje argument fördelningen av bidrag genom ett statens folkbildningsråd kan ske med en mer samlad helhetssyn på folkbildningen som grund och med och kvalitetsbedömningar avvägningar som är väl förankrade hos folkbildningsverksamhetens egna företrädare. l detta arbete fordras ofta prioriteringar som bör lämpligen göras av personer med god förankring inom sektorn. Den aktualiserade kan vidare leda till ett intensiförändringen vare samarbete inom det nätverk som folkrörelser, folkbildningsorganisationer och folkhögskolor bör utgöra och i vilket också ingår kultur- och fritidsverksamheter på bibliotek, museer och fritidsgårdar. Den kan också medverka till att folkbildningverksamheten får en tydligare profil och ett ökat värde i den totala samhällssverksamheten. Argument emot tanken på ett folkbildningsråd som förstatlig valtnings- och tillsynsmyndighet finns naturligtvis. Ett är att risk kan föreligga för att rådet med den föreslagna sammansättningen inte tillräckligt kritiskt och objektivt skall kunna verkgranska samheten med hänsyn till statens intresse och föreslå omprövningar av olika verksamheter i en tid av allt resurser. knappare Den risken bedöms emellertid som ringa. Ett annat motargument är att innebär tillkomsten av förslaget en ny myndighet. Enligt kommitténs bedömning behöver detta i sig dock inte innebära Med någon kostnadsökning. hänsyn till de minskade uppgifter som och får förvaltnings- tillsynsmyndigheten enligt kommitténs förslag, beräknas nämligen den nuvarande personalmängden för arbetsuppgifter avseende och folkhögskolorna studieförbunden förslå och i varje fall inte behövas. någon ökning Kommittén har av olika skäl inte kunnat ta definitiv ställning till frågan om hur den centrala statliga förvaltnings- och tillsynsfunktionen bör vara organiserad. SÖ:s framtida roll och organisation är okänd. Hur till studieförbunden komstatsbidragssystemet

l9l

mer att se ut är inte heller känt. Och kommittén har inte haft mandat att i hela dess vidd utan endast i den

analysera frågan

mån den berör folkhögskolorna.

Därför nu med att förorda att frågan om

nöjer sig kommittén central statlig förvaltnings- och tillsynsmyndighet för folkhögsko-

Iorna förutsättningslöst prövas i samband med den påbörjade

av SÖ:s och och att det sker un-

översynen uppgifter organisation

der beaktande av här framförda synpunkter.

9 En förbättrad och

uppföljning utvärdering

9.1 och -

Uppföljning utvärdering förutsättningar

för och

målstyrning decentralisering

Kommittén har i det föregående förespråkat en övergång till en mer utpräglad målstyrning, en minskad regelstyrning och en ökad decentralisering av ansvar och befogenheter till huvudmän och folkhögskolestyrelser. En sådan förändring av styrningen av folkhögskoleverksamheten förutsätter, om den skall bli att framgångsrik, uppföljningen och utvärderingen av verksamheten avsevärt förbättras. Om så inte sker, får varken riksdag och regering, huvudmän eller folkhögskolestyrelser tillgång till de instrument de behöver för att kunna styra verksamheten efter på olika nivåer givna mål och intentioner. Uppföljning och utvärdering är två olika, men med varandra nära sammanhängande företeelser. Av dem är uppföljningen en av flera förutsättningar för utvärderingen. är i sin tur Uppföljning en funktion som nära sammanhänger med tillsynsfunktionen. Tillsyn och uppföljning är alltså funktioner som är integrerade delar av utvärderingen. Med tillsyn och uppföljning avses i allmänhet den fortlöpande granskning av verksamhetens utveckling som verksamhetsansvariga på olika nivåer bedriver i syfte att kontrollera att utvecklingen följer givna intentioner, riktlinjer och föreskrifter. l ekonomiskt hänseende syftar uppföljningen till att mäta och beskriva ett prestationsflöde och ställa det i relation till resursförbrukningen. Med utvärdering avses vanligen en bedömning av i vilken grad resultatet av en verksamhet motsvarar uppställda mål och angivna syften. l ekonomiskt avseende syftar utvärderingen till en analys av de resursinsatser som gjorts för att nå redovisade resultat. Tillsynen och uppföljningen kan sägas fylla en kontroll- och signalfunktion, medan utvärderingen identifierar och klargör problem och svårigheter och söker ge förklaringar till eventuella brister i måluppfyllelsen.

Det bör framhållas att uppföljningen och utvärderingen avser såväl i en verksamhet som verksamhetens resultat. processen

och utvärderingens_ främsta uppgift är att ge Uppföljningens

för och men också underlag för underlag utveckling förnyelse,

eventuellt nödvändiga korrigeringsåtgärder.

har i ökande och i oli- Uppföljning och utvärdering omfattning ka former inom De

Iänge förekommit folkhögskoleverksamheten.

Det i att de måste få en mer fram-

är inga nya påfund. nya ligger

trädande roll och bli mer målrelaterade än hittills.

Till det hör också att uppföljnings- och utvärderingserfa-

nya renheterna måste mer än hittills få återverk-

betydligt påtagligt verksamheten och dess planering och genomförande. ningar på Det som brukar kallas feed-back, återkoppling eller erfarenhetsär ett i allt styrningstänkande och en återföring nyckelbegrepp nyckelfunktion i alla målstyrningsmodeller. och kan vara ganska svårhanterliga Uppföljning utvärdering

Som framhållit i sitt

styrningsinstrument. styrningsberedningen betänkande och styrning på skol- En förändrad ansvarsfördelning

området 1988:20), är av de processer och resultat,

(SOU många

som det arbetet består av och leder till, svåra att mä-

pedagogiska

ta och beskriva. Säkerheten i de slutsatser som dras blir därför beroende av de värderingar som utvärderingen grundas

mycket

Det att dessa värderingar klart i alla utvär-

på. är väsentligt anges kan olika perspektiv och skilda deringssammanhang. Härigenom

lättare mot varandra. Att värderingar öppet revärderingar brytas dovisas och diskuteras även i utvärderingssammanhang är eller

bör vara en i ett demokratiskt och pluralistiskt samsjälvklarhet

hålle. olika sätt och olika amibi-

Utvärdering kan göras på många på tionsnivåer, och de kan bygga på data av olika slag. Ibland kan enkla tillvägagångssätt tillämpas, ibland erfordras veten-

mycket

mer sofistikerade metoder. Det beror på syftet med utskapligt

värderingen. Huvudsaken är att målrelaterade utvärderingar kommer till

stånd och att de får aktivt påverka verksamhetens utveckling.

En effektiv och utvärdering i konstruktiv tillsyn, uppföljning

anda både förutsätter och till ifrågasättanden och

ger anledning

förbättringsdiskussioner. Därigenom kan en för varje verksamhet

hållas levande. Detta kan i sin tur

nödvändig utvecklingsprocess

medverka till att främjas hos alla av

förändringsbenägenheten

verksamheten berörda. Om alla av en verksamhet berörda ser utvärderingen just som instrument för och så förtas säett tjänligt utveckling förnyelse, av den och tveksamhet som ofta råder då

kerligen mycket skepsis

form kommer tal. Så sker också om ut-

denna av bedömning på

betraktas och led i planevärdering som ett självklart nödvändigt och av verksamheten. Detta gäller inte

ringen genomförandet

minst dvs. det dagliga arbetet i den egentliga verksamhetsnivån,

den enskilda skolan och i den enskilda Där

undervisningsgruppen.

bör utvärdering vara en naturligt integrerad del av arbetet och ses

som en förutsättning för att arbetets kvalitet skall kunna bli bästa

möjliga.

överväganden, bedömningar och förslag

9.2.1 Ansvaret för utvärderingen

För folkhögskoleverksamhetens del till en betyder övergången

mer utpräglad mål- och resultatstyrning att främst utvärderingen

måste avsevärt förbättras på alla nivåer.

lnom det allmänna skolväsendet har stat, landsting och kommun samt de direkt

verksamhetsansvariga ett gemensamt ansvar

för att alla delar av skolverksamheten utvärderas.

För folkhögskoleverksamheten måste bli ansvarsfördelningen

annorlunda. Folkhögskolorna ägs och drivs av en rad olika huvudmän med från staten. Huvudansvaret

bidrag för utvärderingen

av verksamheten måste därför vila de

på verksamhetsansvariga på varje skola (rektor, lärare, övrig personal och kursdeltagare) samt på skolstyrelserna och huvudmännen.

Vad riksdagen och regeringen, dvs. statens har anföreträdare,

ledning att låta utvärdera är om verksamhetens resultat överens-

stämmer med de övergripande syften, mål och uppgifter som sta-

ten satt upp som villkor för sitt bidrag och som författningsregle-

rats i Dessa mål och

folkhögskoleförordningen. syften, uppgifter måste därför utgöra utgångspunkter för natioutvärderingen på

nell nivå. Denna målrelaterade bör sedan utvärdering ha sin motsvarighet

på huvudmannanivån och styrelsenivån samt när det gäller verksamhetens praktiska genomförande på verksamhetsnivån

(skolni-

vån).

Rättigheten och skyldigheten att och att utvärdera

följa upp

verksamheten och dess resultat bör nära knytas till den ansvars-

fördelning som kommittén förutsatt i sin målstyrningsmodell. (Se

vidare kap. l0.2 nedan sid. 200.)

Tillsyn och uppföljning är funktioner som fordrar fortlöpande insatser. På nationell nivå bör dessa funktioner naturligen vila på

den centrala statliga

tillsynsmyndigheten. Också för utvärderingen på nationell nivå kan tillsynsmyndig-

heten ansvara. Eftersom denna inte är verksamhetsansvarig

folkhögskolorna är ju fristående institutioner - så behöver inte

verksamhetsansvar och utvärderingsansvar kollidera. Ett alternativ

kan vara att förlägga ansvaret för den nationella till utvärderingen

fristående, vetenskapligt arbetande utvärderingsinstitutioner. För den centrala som

tillsynsmyndigheten utvärderingsorgan på nationell nivå talar bl.a. att kommittén, som framgår i ett an-

tänkt alltfort skall sva-

nat sammanhang, sig att den myndigheten

ra för av forskningsinsatser, och sådana insatser kan samordning ibland behövas för utvärderingens skull. bör lämpligen redovisas i samband med vart Utvärderingen hindrar att riks-

tredje års fördjupade anslagsframställning. Inget

och/eller regeringen inför varje sådan framställning utdagen Önskemål om bestämda utvärderingsinsatser. Om så sker, trycker

undviks säkerligen den ofta påtalade risken för att en myndighet,

som har ett visst om än i detta fallet obetydligt förvaltningsansvar, också nämligen risken av att utges ett utvärderingsansvar,

värderingen inte blir helt objektiv.

nationell nivå bör självklart dra nytta av de

Utvärderingen på

erfarenheter som hittills gjorts inom SÖ:s nationella utvärderingsför skolan och vuxenutbildningen och som har relevans program för Ävenså bör resultatet av det arbete beaktas,

folkhögskolan.

som nu inom om utvärderingen som en

pågår regeringskansliet av l989 om skolans styrning. Särskilt gäller följd riksdagsbeslutet

detta den del av arbetet som kommer att beröra folkbildningsverksamheten inom studieförbunden. Erfarenheter från olika slag av utvärderingar inom kulturområdet bör också tillvaratas.

För den målrelaterade utvärderingen på huvudmanna- och styrelsenivåerna bör liksom på verksamhetsnivån de ansvariga själva svara, dvs. huvudmännen och folkhögskolestyrelserna respektive

och kursdeltagarna. Denna utvärdering bör de skolpersonalen utforma och Kommittén avstår därför från att

själva genomföra.

här närmare diskutera dess utformning. Den kan emellertid underlätta för alla om former och parter metoder för utvärderingen och resultatredovisningen kan utveckför alla berördas behov. lnte minst detta las gemensamt gäller kvalitativa förhållanden där metodutvecklingen hittills varit svag, men där behovet av nya metoder blivit allt starkare bl.a. genom

övergången till en mer utpräglad mål- och resultatstyrning.

9.2.2 Utvärderingens former och metoder

Folkhögskolorna fullgör uppgifter som tillhör både det kompeoch det fria bildningsarbetet. Det tensgivande utbildningsområdet av verksamheten måste ha något olika in-

gör att utvärderingen och använda sig av olika former och metoder bero-

riktning något ende på vilken del av den som utvärderas.

För båda verksamhetsslagen behövs naturligtvis löpande statistisk informationom kurser, om deltagarnas ålder och utbildningsom personalen, om kostnader etc. Sådan information

bakgrund,

torde som hittills kunna insamlas och bearbetas främst genom SCB:s försorg. Tillsynsmyndigheten bör dock ha beställningsan-

svaret för den statistik som behövs på nationell nivå. Huvudmän-

nen, folkhögskolestyrelserna och rektorerna bör ha att skyldighet lämna de uppgifter som önskar. tillsynsmyndigheten För båda behövs också en målrelaterad för resultatredovisning bedömningen av statsbidragsgivningens effekter. Uppföljningen och utvärderingen av bör som nämnts folkhögskolorna ligga till grund för den fördjupade anslagsframställning som enligt den nya budgetprocessen skall lämnas vart tredje år. Denna anslagsframställning kräver en väl uppbyggd verksamhetsstatistik och kostnadsredovisning. l de avseenden en sådan nu inte finns, måste former för insamlande och bearbetning av erforderlig information

följaktligen skapas. För den del av verksamhet som har det fria folkhögskolans bildningsarbetets karaktär måste i stor utsträckning kvalitativa former och metoder användas. Sådana saknas i hög grad i dag och behöver utvecklas både för den utvärdering av verksamheten, som folkhögskolorna själva behöver, och för den som biutvärdering dragsgivarna stat, landsting, kommun och huvudmän - behöver.

Huvudmännens och skolstyrelsernas egna saknar utvärderingar för inte intresse övrigt naturligtvis ur bidragsgivarnas synpunkt. Den vikt och den som huvudmän omfattning och styrelser ger åt utvärderingen säger en hel del om förhållningssättet till den verksamhet skolorna bedriver, och utvärderingens och kainriktning raktär visar vilka resultat och processer som prioriteras. Med det nu anförda som grund anser kommittén att stat, landsting, kommun, huvudmän och folkhögskolestyrelser i samverkan med varandra bör utforma och utpröva nya former och metoder för och Särskild vikt bör därvid resultatredovisning utvärdering. läggas vid behovet av kvalitativt inriktad utvärdering. Tillsynsmyndigheten bör ges i uppdrag att initiera och leda detta utveck-

Iingsarbete. För vissa utvärderingsbehov - och inte minst i om kvalifråga tativt inriktade utvärderingar - erfordras Erforskningsinsatser. forderliga medel för sådana bör reserveras inom ramen för statens totala forskningsresurser. bör eller ansluta Forskningen inrymma, till, andra studier om det fria roll i och bildningsarbetets betydelse för Sådan kommer att vara samhällsutvecklingen. kunskap av stort värde både för och för folkhögskolorna själva bidragsgivarnas förståelse för folkhögskoleverksamhetens betydelse.

10 En

ny folkhögskoleförordning

10.1 - fristående

Folkhögskolorna folkbildnings-

och

utbildningsinstitutioner

Folkhögskolorna är fristående och folkbildnings- utbildningsinstitutioner. De är i grunden till skillnad privaträttsligt reglerade, från de enbart skolorna inom offentligrättsligt reglerade det allmänna skolväsendet. De ägs av stöd- och landsting, kommuner, garantiföreningar samt av organisationer företrädande bl.a. olika folkrörelser. Huvudmännen bestämmer själva skolornas änsyfte, damål och inriktning. För att skolorna skall kunna komma i åtnjutande av måste dock verksamheten statsbidrag, ligga inom ramen för bestämmelserna i folkhögskoleförordningen. Riksdag och regering har ansett så för folkhögskolorna viktiga samhällsutvecklingen, att de har beviljat dem Som statsbidrag. villkor därför har staten ställt vissa krav beträffande verksamhetens syfte, inriktning, innehåll och organisation. Villkoren i anges folkhögskoleförordningen och i de föreskrifter som tillsynsmyndigheten (Sö) fått rätt att utfärda. Även dessa villkor ger stor frihet att folkhögskolorna organisera och genomföra sin verksamhet och den både ideoloprofilera

giskt, innehållsmässigt och

pedagogiskt. Kommittén anser att även i framtiden bör folkhögskolorna ha denna fria ställning och att deras frihet och i flera självständighet avseenden bör öka. Detta leder till konsekvensen att naturligen författningsregleringen av folkhögskolornzi bör förenklas. Kommittén skall enligt direktiven om vissa bör överväga regler ges i lagform. Med hänsyn till den fria ställning som folkhögsko- Ioma bör ha syns det inte med av den påkallat några regler naturen att lagform fordras. Sålunda bör inte innehålla reglerna något av civillagskaraktär eller av betungande offentligrättsliga regler. Regelverket bör i stället begränsas till att enbart avse förutsättför ett i form ningar gynnande av statsbidrag. Förordningsformen är därför fullt tillräcklig.

10.2 En mer mål- och resultatstyrning utpräglad

Av den här redovisade om folkhögskolornas fria

uppfattningen

som att de statsunderstödda folk-

ställning följer något naturligt

från statens i fråhögskolorna sida bör styras och regleras endast verksamhetens huvudsakliga innehåll

ga om övergripande syfte, och inriktning samt principiella organisation. l övrigt bör endast

vilka behövs för att staten skall

de regler anges, oundgängligen

kunna förvissa sig om att ändamålet med dess bidrag till verksam-

heten uppnås.

l stället bör staten utöva sin kontroll för styrning genom regler och utvärdering av genom löpande tillsyn och genom uppföljning verksamheten. Denna statliga utvärdering bör ske gentemot de av

och i och förordning givna intenriksdag regering riksdagsbeslut

tionerna. Kommittén finner att också huvudmännen i särdet angeläget skilda måldokument mål och inriktning för sina folk-

anger syfte,

utvärderar eller låter uthögskolor och att de själva kontinuerligt värdera verksamheten dessa mål. Av måldokumenten gentemot

bör klart framgå vilken ideologisk och innehållsmässig profilering som skall huvudmännens folkhögskoleverksamhet. Arbetet

prägla med att utforma och fastställa ett sådant måldokument kan för medföra ett önskvärt ökat aktivt från huvud-

övrigt engagemang

männens sida för sina skolor.

Lika angeläget är det att varje folkhögskolestyrelse i dialog med

lärare och skolledning i en verksamhetsplan formulerar syfte, mål och inriktning för varje skolas verksamhet. l planen bör fortlöpande anges vilka slag av och kurser som styrelsen anser att

linjer

skolan skall anordna. Styrelsen bör utvärdera eller låta utvärdera skolans verksamhet denna verksamhetsplan. Även stygentemot relsernas engagemang kan genom detta arbete vitaliseras.

Det ankommer slutligen på rektor, lärare och övrig personal

att omsätta statens, huvudmännens och styrelsernas intentioner

och mål i verksamhet. bör ingå som en praktisk Kursvärderingar

naturlig del av kursplaneringen och verksamhetsprocessen. Vid utvärderingen bör kursdeltagarnas aktiva medverkan betraktas som mycket viktig. Denna mål- och resultatstyrningsmodell förutsätter att måldo-

kumenten på olika nivåer är tillräckligt tydliga för att kunna vara

för verksamheten och att informationen om målen

vägledande

och intentionerna verkligen når alla berörda samt att de verksamhetsansvariga aktivt främjar förverkligandet av dem. Modellen förutsätter också att utvärderingens resultat kontinu-

får påverka planeringen och genomförandet av verksamheerligt

ten.

Modellen förutsätter slutligen att det för skola alltjämt varje finns en aktiv styrelse.

10.3 Folkhögskolornas samhällsroll - att främja demokrati, jämlikhet och välfärd

Enligt direktiven skall folkhögskoleverksamhetens allmänna mål

och syfte vara detsamma som det hittills varit. Innan kommittén diskuterar vad detta innebär, vill den emellertid beröra frå-

något gan om folkhögskolornas samhällsroll.

l svenska och

skollagar skolförordningar anges inte uttryckligen

skolformernas samhällsroll trots att den rollen ofta angivits i pro-

positioner och (Den reviderade riksdagsbeslut. läroplanen för

vuxna av år 1988 utgör ett första undantag.) Införandet av en om

formulering folkhögskolornas samhällsroll

skulle ge en klarare om hur och

uppfattning regering riksdag ser på folkhögskolans roll och funktion i samhällsutvecklingen.

Samhällsrollen för del bör

folkhögskolornas naturligtvis vara

densamma som regering och flera för både

riksdag gånger angett folkbildningen och det allmänna utbildningsväsendet, nämligen att verksamheten skall främja demokrati, jämlikhet och välfärd. l linje härmed skulle folkhögskolornas samhällsroll kunna formule-

i ras så:

Statsunderstödda folkhögskolor skall främja samhällets ut-

veckling i mot demokrati,

riktning jämlikhet och välfärd.

Denna korta kan ses som en

formulering sammanfattning av

det syfte som den samhällsstödda

vuxenutbildningen (inklusive

studieförbundens och skall

folkhögskolornas verksamhet) ha en-

ligt den 1988 reviderade läroplanen för statlig och kommunal ut-

bildning för vuxna, nämligen att överbrygga och utbildningsklyftorna därigenom verka för

ökad jämlikhet och social rättvisa, att öka de vuxnas att förstå, kritiskt

förmåga granska och

medverka i kulturellt, socialt

och politiskt liv och därigenom

bidra till det demokratiska samhällets utveckling, att utbilda vuxna för varierande medverka

arbetsuppgifter,

till arbetslivets och bidra till

förändring full sysselsättning

och och

därigenom främja utveckling framsteg i samhället,

samt att tillgodose de vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och och att

utbildningsmöjligheter ge dem tillfälle att komplettera ungdomsutbildningen.

ändamål och

10.4 Folkhögskolornas uppgifter

Som framhållits i kap. 2.1.2 ovan sid. 52-55, har folkhögskolornas främsta ändamål och hittills i stadgor och förordhuvuduppgift varit eller allmän ningar alltid att ge, meddela främja medborgereller därutöver har skolorna fått ge viss lig bildning. Därjäntte

praktisk utbildning samt fr.o.m. 1977 i luegrånszid omfattning yr-

främst inom förenings-, fritids- och kulkesinriktad utbildning tursektorn. Som kommittén förut förordat, bör folkhögskolorna alltjämt ha att medborgerlig bildning. De bör till huvuduppgift ge allmän

också ge fördjupade och specialinriktade kunskaper och färdighe-

t.ex. inom den sektorn. Därutöver bör de

ter, praktiskt-estetiska

för folkrörelsernas

få ge utbildning folkbildningsverksamhetens,

och de ideella och behov av ledare och

fackliga organisationernas

samt för främst inom kul-

funktionärer, utbildning ledaruppgifter

tur- och fritidssektorn. bör vidare också få anordna annan, ut-

Skolorna yrkesinriktad

främst sådan utbildning som inte ges av andra utbildbildning,

ningsanordnare. Av hänsyn till behovet av arbetsmarknadsanpass-

och med samhällets resurser bör tillsyns-

ning god hushållning myndighetens medgivande därvid erfordras. De bör slutligen också få anordna s.k. uppdragsutbildning under vissa förutsättningar.

Dessa ändamål och uppgifter bör anges i förordningen.

10.5 Verksamhetens inriktning m.m.

i nuvarande folkhögskoleförordning om verksam-

Formuleringen

hetens innehåll och form förefaller av en rad yttranden över

kommitténs fakta- och debattbok att döma välfunnen och väl anäven Till sin innebörd överensstämmer vändbar i fortsättningen.

den med vad som i mål och riktlinjer för de flesta övriga

anges skolformer. Föreskriften om verksamhetens innehåll och form var formule-

rad av SFHL och infördes som 3 § omedelbart efter ändamålsparagrafen som var 2 §. Föreskriften löd och lyder så:

Verksamheten vid skall till innehåll och form folkhögskola vara sådan att den ökar den studerandes medvetenhet om sina egna och omvärldens villkor,

vidgar förmågan att känna och uppleva,

utvecklar kritiskt omdöme, och samarbets-

självständighet förmåga,

ökar den studerandes att vara skapande, samt möjligheter stärker och att i solidaritet med andra aktivt

viljan förmågan påverka arbetsliv och samhälle.

Till skillnad från tidigare innehåller den nuvarande

förordningen inga föreskrifter om vilka ämnen som skall förekomma.

Kommittén anser att föreskrifterna om verksamhetens inriktning, innehåll och form bör finnas kvar även i

fortsättningen. Viss språklig eller justering komplettering med hänsyn till tidens

och framtidens krav behövs emellertid vad som enligt redovisas i det härefter följande till

förslaget ny skolförordning.

Vidare bör det även i i

fortsättningen förordning slås fast att varje folkhögskola själv får bestämma sin verksamhet inom av

riksdag och regering givna ramar och att verksamheten får präg-

las av den ideologiska och

innehållsmässiga inriktning som sko-

lans huvudman bestämmer. Det bör också sägas att verksamheten alltid skall bedrivas i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande samt utformas så, att i

mångsidighet undervisningen efter-

strävas.

Slutligen anser kommittén att det inte heller i en ny förordning

bör föreskrivas vilka ämnen som skall

undervisningen omfatta. Nedanstående förslag till ny

folkhögskoleförordning bygger på

uppfattningen att endast de föreskrifter skall finnas som staten

anser för

oundgängliga att syftet med statsbidragsgivningen skall

nås och att utfärdade

tillämpningsföreskrifter, av tillsynsmyndig-

heten, skall behövas endast i undantagsfall. Därför har ett antal bestämmelser i nu gällande uteslutits. Det

förordning sistnämnda

gäller fram för allt bestämmelser i om

fråga tjänsteregleringen för

lärare och rektorer; kommittén förutsätter att den nuvarande stat-

liga regleringen upphör.

Vissa grundläggande för

behörighetsregler lärare bör finnas i förordningen men bör placeras, liksom skett för det

allmänna

skolväsendet, i en bilaga till förordningen. Det bör ske först sedan regering och riksdag tagit till kommitténs ställning förslag. Kom-

mittén förutsätter att nuvarande

behörighetsregler i stort sett skall

gälla även för framtiden.

Med hänsyn till det ökade ansvar för verksamheten

som huvudmännen och

folkhögskolestyrelserna föreslås få, har bestämmel-

serna i nuvarande om

förordning tillsynsmyndighetens fastställan-

de av reglemente och om lärarråd och kursråd m.m. liksom

utgått

detaljföreskrifter om verksamheten. Varje styrelse bör få av-

själv

göra vilka samrådsorgan som bör finnas och vilka

befogenheter

som dessa bör ha. Med tanke

på folkhögskolornzis betydelse som demokratifrämjande institutioner har dock en bestämmelse med-

tagits om medinflytande vid styrelsesammzmträden för kursdeltalärare gare, och Övrig personal. Lärarråd och kursråd har

erfarenhetsmässigt utfört ett gott ar-

bete, och kommittén räknar med att styrelserna tar tillvara dessa erfarenheter i samrådsformer som styrelserna själva avgör. Det

pedagogiska planerings- och bör dock ledningsansvaret enligt

kommitténs vila rektor och inte

mening på på lärarrådet.

tillhör vuxenutbildningen. Inom den av stat Folkhögskolorna bedrivna vuxenutbildningen föreskrivs inte och kommun övriga att tillhandahålla hälsovård. Kursdeltagarna där

någon skyldighet

till allmän hälso- och Kommittén anser att

hänvisas sjukvård.

samma förhållande bör råda för folkhögskolornas del och föreslår

att bestämmelserna om kostnadsfri hälsovård utgår.

10.6 Förslag till ny folkhögskoleförordning

Inledande föreskrift

i denna för sådan folkhögl § Föreskrifterna förordning gäller skola som regeringen har förklarat berättigad till statsbidrag.

Syfte och uppgifter

skall demokrati, jämlikhet och väl- 2 § Folkhögskolorna främja färd. Deras skall vara att ge allmän medbor-

huvuduppgift bildning. Därutöver får folkhögskolorna ge utbildning gerlig

för ledar- och inom folkrörelser och

funktionärsuppgifter

ideella samt inom kulturell verksamhet och

organisationer fritidsverksamhet. De får också yrkesinriktad utbild-

ge viss och särskilda bestämmelser i

ning uppdragsutbildning enligt

denna förordning.

Verksamhetens inriktning

3 § Verksamheten vid folkhögskola skall ha en sådan inriktning

att den utjämnar utbildningsskillnader. ökar den studerandes medvetenhet om sina egna och

omvärldens villkor,

utvecklar kritiskt omdöme, självständighet och samar-

betsförmåga,

Ökar den studerandes skapande färdigheter, samt stärker

och att i solidaritet med andra aktivt påviljan förmågan

verka arbetsliv och samhälle. Huvudmän och får själva besluta om

4§ folkhögskolestyrelsei

önskad och

skolornas verksamhet och ge skolorna ideologisk

inom ramen för bestämmelserna i

innehållsmässig inriktning

denna Verksamheten skall dock alltid bedrivas i förordning. en anda av tolerans och respekt för oliktänkande. Allsidighet i undervisningen skall eftersträvas.

Tillsyn

tillsynsmyndighet folkhög-

skolorna. 6§ Riksrevisionsverket och får för

tillsynsmyndigheten granskning av tillämpningen av denna ta del av skolas förordning räkenskaper och övriga handlingar samt företa de undersökningar som i övrigt behövs.

Styrelse, organisation m.m.

7§ Varje folkhögskola skall ha en styrelse om minst fem leda-

möter. Huvudmannen avgör i övrigt styrelsens sammansätt-

ning och utser dess ledamöter. Styrelsen beslutar om vilka som skall finnas samrådsorgan på varje skola och hur de skall vara sammansatta.

Företrädare för de studerande, lärare och övrig personal skall ha rått att närvara vid styrelsens sammanträden och att

därvid delta i överläggningarna, ställa samt anteckna förslag skiljaktig mening till protokollet. 8§ Styrelsen skall minst vart tredje år fastställa en verksamhets-

plan för skolan. Planen skall ges in till

tillsynsmyndigheten.

9§ För varje skola skall huvudmannen

på förslag av styrelsen

fastställa ett reglemente. Detta skall insändas till tillsyns-

myndigheten.

Reglemente skall innehålla uppgifter om skolans huvudman, om förhållandet mellan huvudmannen och skolan, om sammansättningen av skolans styrelse och dess ansvarsområde

samt om skolans samrådsorgan och deras

sammansättning och ansvarsområden. lO§ Vid varje skall finnas

folkhögskola rektor, lärare och den

personal i som behövs för skolans

övrigt verksamhet enligt

fastställd Rektor skall

verksamhetsplan. ansvara för den pedagogiska ledningen av skolans verksamhet.

Verksamhet och kursutbud

ll§ Folkhögskolas verksamhetsår räknas från den l juli till den 30 juni nästkommande år. l2§ Alla kurser vid skall kallas

folkhögskola folkhögskolekurser.

Deras längd skall anges i dagar eller veckor.

l3§ Folkhögskolekurs skall pågå minst två (lagar.

Endagskurser får därutöver anordnas i syfte att motivera korttidsutbildade för

folkhögskolestuclier.

är kortare än fem skall omfatta minst 4 Kurs som dagar, studietimmar skall alltid omfatta minst 14 stuper dag. Kurs dietimmar. allmänna

l4§ Folkhögskolekurser kan vara av tre slag, nämligen kurser, och yrkesinriktade kurser.

specialkurser Allmänna kurser skall och färdigheter av ori- 15§ ge kunskaper enterande natur i allmänna ämnen. De skall i första hand anordnas för kursdeltagare som saknar sådana kunskaper som i eller som erford-

och färdigheter uppnås grundskolan ras för allmän behörighet till högskolestudier genom gymna-

siestudier. Allmänna kurser får inte anordnas enbart för kursdeltagare som redan har allmän eller särskild behörighet för högsko-

Iestudier. Allmänna kurser skall erbjuda ett brett urval av allmänna, ej eller ämnen. Ämnesinnehål-

specialinriktade yrkesinriktade

let bör efter samhällsutvecklingens krav. Kurserna anpassas får till av innehållet bestå av ämnen eller

högst en tredjedel ämnesområden som ger dem en särskild profil.

skall under verksamhetsåret anordna l6§ Varje folkhögskola minst en allmän kurs om minst 30 veckors längd och med

närvarande vid kursstarten. Kursdeltagarlägst 20 deltagare

na får tillhöra olika årskurser inom en flerårig studiegång

sammanhållen studiemen skall i övrigt utgöra en bestämd

grupp. För som under en inte kravet,

skola, treårsperiod uppfyllt

Om särskilda skäl föreligger, kan reomprövas statsbidraget. därvid ett annat lägsta antal deltagare än geringen medge det i första stycket angivna.

17§ Yrkesinriktade kurser för ledar- och funktionärsuppgifter

inom folkrörelser och ideella samt för fritids-

organisationer

och kulturverksamhet och det fria får fritt

hildningsarbetet, anordnas inom ramen för folkhögskoleverksamhetens syfte

och inriktning. Annan utbildning får anordnas endast efter

yrkesinriktad medgivande. Sådan utbildning får upptillsynsmyndighetens

till av en skolas antal deltagar-

gå högst en tredjedel årliga

veckor. och kurser skall till lägst en

18§ Specialkurser yrkesinriktade

innehålla allmänna ämnen.

fjärdedel

under förut-

l9§ Folkhögskola får åta sig uppdragsutbildning

att utbildningen ansluter till skolans vanliga utbud, sättning

att den inte i avseende menligt påverkar den vanliga något

statsunderstödda verksamheten och att den ger full kostså att förutsättningarna för statsbidraget inte nadstäckning ändras. l kurstiden för kurs som 15 veckor får räknas in

20§ pågår lägst

en dag för upprop och en dag för avslutning.

Sam verkanskurser

21§ Kurs, som anordnar i samverkan

folkhögskola med studie-

förbund, annan organisation eller skall i samråd institution, med

samverkansparten planeras, administreras och utvärde-

ras av rektor eller lärare

med fast anställning på den anord-

nande skolan. Till av

lägst femton procent undervisningsin-

satsen skall lärare med

fast anställning på den anordnande

skolan också svara för

undervisningen. Samverkanskurser bör ingå i ett större eller utbildnings-

fortbildningssammanhang eller annat större aktivitetssam-

manhang hos samverkansparten. Kurserna bör ansluta till den anordnande skolans

ideologiska, åmnesmässiga eller verksamhetsmässiga profil.

Korta kurser av två till fem bör normalt dagars längd inte till mer

uppgå än en tredjedel av skolans totala antal delta-

garveckor och får inte överskrida hälften.

Studie- och

yrkcsorienlering, kontaklvcrksanzhct m.m.

22§ Vid folkhögskola skall anordnas studie-

och yrkesoriente-

ring, kontaktverksamhet med folkrörelser och studieförbund

samt uppsökande verksamhet för att motivera korttidsutbildade för

folkhögskolestudier. Undervisningen samt studie- och skall yrkesorienteringen

vara avgiftsfri.

och studieomdöme

Kursdeltagare skall ges intyg om kurs. genomgången Styrelsen får besluta att studieomdöme skall

ges till kursdel-

tagare som har gått igenom en :allmän kurs om minst

30 veckors längd och som begärt sådant omdöme. Studieomdömet skall avse

kursdeltagarens förmåga att bedriva studier.

Som studieomdöme får endast användas

något av uttrycken

Mindre god, God, Mycket Utmärkt. god eller studieomdömet skall bestämmas gemensamt av de lärare, som undervisat dem som kan begära studieomdöme.

kursdeltagarna

25§ Riktlinjer för antagning av kursdeltagare fastställs av styrel-

sen.

kan antas sökande som fyller minst 18

26§ Till folkhögskolekurs

år under det kalenderår då kursen börjar. till kurs om minst Om särskilda skäl föreligger får styrelsen den ålder som an-

15 veckor antaga den som ej har uppnått

16 år under det kalendeges i första stycket men som fyller Antalet sådana studerande får dock ej rår då kursen börjar. av det totala antalet deltagare i kur› överstiga fem procent sen. kurser vid som bestämmer, får antas Till skola, regeringen minst lö år under det kalenderår då sökande, som fyller

kursen börjar.

Till kurs om tre veckor som anordnas i samarbete 27§ högst med och i skolans lokaler får antas sö-

ungdomsorganisation

kande som fyllt 14 år då kursen börjar. om 28§ Kursdeltagarna skall före början av varje kurs upplysas skolans ideologiska och ämnesmässiga inriktning. bör om bereda kursdeltagarna bostad

29§ Folkhögskola möjligt och kost i anslutning till skolanläggningen (internat).

bostad och kost får belopp som

Avgift för ej understiga

motsvarar riksskatteverkets norm för värdet av naturaför-

månen fritt vivre.

under pågående Sådan avgift får ej höjas för kursdeltagare

verksamhetshalvår. rektor till anmärkning mot kurs- Finner anledning allvarlig kan rektor efter hörande av lärare och övrig perdeltagare, sonal tilldela kursdeltagaren varning

får förvisas från folkhögskola för viss tid, om

Kursdeltagare

hans eller hennes kan antas inverka skadligt på uppförande

andra kursdeltagare eller om andra skäl föreligger. åtal för viss väckts mot kursdeltagare, får den-

Har gärning ne förvisas på grund av gärningen endast om kursdeltagaren erkänt den eller befunnits till gärningen genom dom, skyldig

som vunnit laga kraft. av efter förslag av rek-

Fråga om förvisning prövas styrelsen tor och hörande av lärarna och personalen i övrigt.

skall ske utan hinder av Styrelsen får besluta att förvisning att beslut om förvisning ej har vunnit laga kraft. skall föreskrifterna i

Vid avgörande av fråga om förvisning

om domstol med endast lagfarna

29 kap. rättegångsbalken ledamöter tillämpas på motsvarande sätt.

l ärende om skall se till att utredning

förvisning styrelsen

finns som de omständigheter som är av allsidigt klarlägger betydelse.

skall inledas utan och genomföras så Utredningen (lröjsmål

som och i förekommande

skyndsamt möjligt. Kursdeltagare

fall dennes vårdnadshavare skall få tillfälle att ta del av ut-

och synpunkter till styrelse. Kursdeltagare

redningen avge

skall beredas möjlighet att inför styrelsen låta sig biträdas av den som han utser därtill.

Behörighet som lärare och rektor

35 § Villkor för behörighet som lärare och rektor vid folkhögskola anges i bilaga till denna förordning.

Statsbidrag

36§ Statsbidrag lämnas i form av allmänt och förstärkbidrag ningsbidrag. Därutöver lämnas särskilda för vissa änbidrag damål. beräknas för tiden Statsbidrag den l juli - den 30 juni nästkommande år (redovisningsår).

Allmänt bidrag

37§ Allmänt bidrag beräknas med hänsyn till antalet deltagarveckor under för en redovisningsåret folkhögskola och ett av regeringen för fastställt redovisningsåret belopp för varje deltagarvecka. Det antal deltagarveckor, som får läggas till grund för statsbidrag för en folkhögskola, fastställs för en av treårsperiod tillsynsmyndigheten med ledning av den verksamhetsvolym, som genomförts under de tre föregående redovisningsåren. För det antal som deltagarveckor överstiger 7500 men understiger ll 000 lämnas statsbidrag med tio procent av det i första stycket angivna beloppet. Om det finns särskilda skäl, får tillsynsmyndigheten göra från den avsteg regel som anges i andra stycket. För åtgärder i syfte att nå korttidsutbildade samt för utvecklingsarbete och skall avpersonalfortbildning folkhögskola sätta medel motsvarande fem av det allmänna statsprocent bidrag som beräknas utgå för redovisningsåret.

Dcltagarvccka

38 § Antalet deltagarveckor för en kurs beräknas efter antalet arbetsdagar om minst fem i kursen samt undervisningstimmar antalet närvarande vid kursens Fem sådana början. dagar utgör en deltagarvecka. För kurser som är 15 veckor eller längre och som ges över två terminer justeras antalet bidragsgrundande deltagare

med till antalet kursdeltagare vid den andra termihänsyn

nens början. För deltidskurs reduceras antalet deltagarveckor i förhållan-

de till kursens omfattning.

Om rektor eller lärare vid folkhögskola har tjänstgjort vid

studiecirkel som är statsbidragsberåttigad enligt förordning-

en om till studiecirklar m.m. får

(1981:518) statsbidrag

räknas om till Kvoten av an-

tjänstgöringen deltagarveckor.

talet och koefficienten två skall därvid

tjänstgöringstimmar anses motsvara antalet deltagarveckor.

Folkhögskola skall meddela lärarledd undervisning i genom-

snitt minst två undervisningstimmar för varje deltagarvecka.

Förstärkningsbidrag

lämnas till merkostnader för handikap-

39§ Förstärkningsbidrag

studier. Bidraget beräknas så att antalet deltagarpades veckor vari har som är handikappade, skall

ingått deltagare

det tal, som motsvarar antalet kursveckor multihöjas med plicerat med halva antalet handikappade kursdeltagare.

Merkostnad då skolan haft utgift för åtgärd som

föreligger har ett direkt samband med en deltagares handikapp. Merkostnad för ökad lärartäthet föreligger då skolan för he-

la verksamheten under redovisningsåret fullgjort den i 38 §

föreskrivna per deltagarvecka och då

undervisningsinsatsen särskild för den eller de handikappade anord-

undervisning nats utöver i den

två undervisningstimmar per deltagarvecka

kurs vari den handikappade deltar. Antalet för musikutbildning skall höjas med

40§ deltagarveckor

om har att högre

50 procent tillsynsmyndigheten godkänt bidrag får utgå för utbildningen.

lämnas under samma villkor som i 39 §, tredje Bidraget stycket.

Utbetalning m.m.

41§ beslutar om och betalar ut statsbidrag.

Tillsynsmyndigheten Ãsidosätter huvudman vad som enligt lag eller annan för-

42§

honom i fråga om verksamheten vid skolan, fattning åligger

får besluta att högst tio procent av det

tillsynsmyndigheten för redovisningsåret skall inne-

sammanlagda statsbidraget hållas i avvaktan att rättelse sker. Vinnes ej rättelse, får

på

förordna att det innehållna beloppet

tillsynsmyndigheten

skall dras av från statsbidraget.

Överklaganden m.m.

43 § Beslut av styrelsen för folkhögskola i ett ärende om förvisning av studerande från skolan får överklagas hos kammarrätten. 44 § l fråga om överklagande av beslut av styrelsen för folkhögskola gäller bestämmelserna i lagen om överkla- (1986:1142) gande av beslut av enskilda organ med förvaltoffentliga ningsuppgifter. 45§ Beslut som tillsynsmyndigheten har meddelat denna enligt förordning får överklagas hos regeringen. 46 § Tillsynsmyndigheten får utfärda de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den

Bilaga I

Reservationer

1. Av Gustafsson

Stig

Jag delar inte kommitténs när det gäller bibehållande av

förslag

den särskilda folkhögskolekvoten för tillträde till högskolan.

Tillträdesutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1985:57)

Tillträde till högskolan, att antalet för tillträde till

kvotgrupper

skulle reduceras från nio till högskolan tre grupper. Det innebar att den särskilda gruppen för ersättas

folkhögskoleelever föreslogs av högskoleprovet.

Det var enligt min mening ett klokt som även

förslag regering-

en gjorde till sitt i sin proposition. En stark opinion bland folkhögskoleföreträdare pläderade för ett bibehållande av en särskild

kvotgrupp för folkhögskolestuderande. den lin- Riksdagen följde jen. Uppenbarligen var tiden inte mogen för ett rationellt beslut.

min - som också Enligt uppfattning bekräftas av kommitténs - har den särskilda

skrivningar folkhögskolekvoten mist sin bety-

delse. Flera studerande med söker till

folkhögskolebakgrund högskolan på sina eller Endast gymnasiebetyg våiljer högskoleprovet.

341 av l 137 har

tagits in via folkhögskolekvoten. Utvecklingen går otvivelaktigt mot en ökning av högskoleprovet. För närvaran-

de har cirka 10000 av dem som söker till

högskolan genomgått högskoleprovet. Detta är en önskad som bör utveckling, stödjas.

Att under sådana förhållanden behålla är inte

folkhögskolekvoten

tillfredsställande. Ett bevarande av anses vara

folkhögskolekvoten rekryteringsbefrämjande. .lag har också en känsla av att många anser att en egen kvotgrupp ger folkhögskolan status i När det utbildningsvärlden.

gäller rekryteringen tror jag inte det blir lättare att rekrytera kortutbildade till allmänna kurs folkhögskolans med att säga ”Du kan

sedan fortsätta på högskolan genom att söka via en särskild kvot.

De flesta kortutbildade har inte högskolestudier som det omedelbara målet utan vill och känna nog ta ett steg i taget sig för hur det är att student som vuxen. Om det bra och man vill stude-

går

ra vidare så accepterar de säkert möjligheten att pröva in till högskolan, särskilt som en särskild är en

folkhögskolekvot ingalunda

garanti för tillträde till högskolan.

Folkhögskolan är på grund av sin särart främst en del av folkbildningen. Folkhögskolans utbildningsform gör eleverna särskilt

lämpliga att deltaga i t.ex. högskoleprovet. Det visar bl.a. erfarenheterna av att tidigare en stor del av de sökande till socialinstituten kom från folkhögskolor och klarade det skriftliga inträdesprovet bra. Detta tycker jag ger folkhögskolan status. Folkhögskolan är med sina fina traditioner en modern och till nutiden anpassad utbildningsform. l andra sammanhang har också som argument för bibehållande

av särskild kvotgrupp anförts att komvuxelever kan söka på sina

betyg och dessutom ha högskoleprovet som alternativ. Om de har två alternativ skall även folkhögskoleelever i rättvisans namn ha två chanser. Det är inte tillräckligt starkt argument enligt min mening. Folkhögskolans frihet gör att den inte i alla delar kan jämföras med övriga skolformer. Enligt kommitténs förslag anar man en önskan att den särskil-

da folkhögskolekvoten skall självdö om några år - alla söker på sina gymnasiebetyg eller genomgår högskoleprovet. Det är enligt

min mening bättre att ta steget fullt ut nu och slopa den särskilda Därmed skulle det tillträdessystem till

folkhögskolekvoten. nya

högskolan som skall genomföras from. hösten 1991 förenklas och renodlas. Som en följd av mitt förslag kan även studieomdömet slopas.

2. Av Lars

Hjertén

Kommitténs förslag till ny indelningsgrund för kursutbudet stämmer väl med den utveckling som skett, sedan den senaste folkhögskoleförordningen tillkom. Beträffande kurser som är en vecka el-

ler kortare föreslås en uppmjukning, när det gäller medverkan från rektor eller lärare på den anordnande skolan. Om detta skall

genomföras, kan inte en alltför stor andel av skolans verksamhet bestå av korta kurser. Den övre gränsen bör vara högst en tredje-

del av en skolas deltagarveckor. Det bör påpekas, att flertalet kortkurser endast omfattar 2-3 dagar. Folkhögskoleprofilen kan lätt gå förlorad, om en skola tillåts bygga halva sin verksamhet på 2-3 dagarskurser. Folkhögskolor får inte blir kurshotell eller

administratörer av konferenser.

När det gäller en folkhögskolas möjlighet att ge särskild behörighet i vissa ämnen, föreslås en skärpning, eftersom folkhögsko-

leelever skall jämföras med elever från gymnasieskolan och komvux. Samma jämförelse sker mellan folkhögskolans omdöme och

de betyg andra skolformer ger. Därför måste någon form av nor-

mering finnas kvar för de folkhögskolor, som ger studieomdö-

men. Om normeringen skall_bestå i ett särskilt folkhögskoleprov

eller om man kan använda högskoleprovet bör utredas vidare. Utan ett normeringsförfarande blir det dessutom svårt för ett lä-

rarråd att kunna motivera avsteg från rekommendationen av fördelningen av omdömesgrader, vilket kan vara till nackdel för ele-

verna-på skolan.

3. Av Elisabeth Persson

Utlokaliserade kurser

Förslaget i kap. 4.2 vilket innebär en kraftig begränsning av möjligheten att anordna kurser på mer än pendlingsavstånd från folk-

högskolan, dvs. filialverksamhet eller utlokaliserade kurser, anser

jag vara mycket dåligt underbyggt. Det är inte föranlett av någon

som helst analys, vare sig av orsakerna till att filialverksamheterna

uppstått, vilka typer av skolor som har utlokaliserade kurser, hur många elevveckor som omfattas eller hur verksamheten bedrivs

och huruvida den förekommande undervisningen de krav

fyller som annars ställs på folkhögskoleverksamhet eller ej.

Det är möjligt att det kan finnas skäl att stoppa vissa utlokaliserade kurser, men jag anser inte att det under kommitténs arbete

har framkommit något som i så fall visar detta. Det tycks

mig snarare som om kommittén velat statuera och av en

exempel

händelse fastnat för den utlokaliserade verksamheten som

något att ändra på. .lag reserverar mig mot kap. 4.2 som bör utgå i sin helhet.

Lärarråd och kursråd

l den gamla fastställdes lärarrådets och kursrådets

förordningen

uppgifter och befogenheter. Den modell för mål- och resultatoch verksamhetens som styrning inriktning beskrivs i kap. 10.2 och 10.3 innehåller vare sig lärar- eller kursråd utan ger huvudmän och styrelser hela ansvaret, såväl för skolans

mål, inriktning som verksamhet. Jag anser inte att det framkommit några skäl för

att härigenom uppge det viktiga demokratiska inslag i folkhögskolans struktur som lärarråd och kursråd innebär och reserverar mig till förmån för ett bibehållande av lärar- och

obligatoriska

kursråd.

Kortkursvolymen

Om alltför stor del av en skolas verksamhet består av korta kurser (def. kap. 2.7) torde det vara mycket svårt att bibehålla den

”folkhögskolemåssighet” i undervisning och socialt liv som kom-

mittén vill värna om.

Kommitténs föreslår nu en uppmjukning vad gäller medverkan av rektor och lärare den skola som anordnar kortkurser till

på

förmån för lärare.

samverkansorganisationens

För att inte vissa skolor skall utvecklas till renodlade kurshotell

där går att hävda, anser jag det folkhögskoleprofilen knappast

annödvändigt att, i högre grad än kommittén föreslår, begränsa

delen kortkurser på en skola.

min bör korta kurser inte få utgöra mer än en Enligt mening av en folkhögskolas verksamhet.

tredjedel

4. Av Karin Starrin

Allmänna kurser

En för även i framtiden är att

huvudmålsättning folkhögskolan

som finns kvar i samhället. Kommit-

utjämna utbildningsklyftorna

tén betonar ett helt sätt att det behövs allmänna kurser

på riktigt för målgruppen korttidsutbildade.

Kommittén anser att det är att den allmänna kursen får

viktigt

för skolan vilket jag helt och hållet instämmer i. utgöra ryggraden Man säger vidare att minst en kurs måste ha en bestämd längd av 30 veckor skall ha minst 20 deltagare vid kursstarper år. Kursen

ten. De skolor som inte någon gång under en treårsperiod uppfyl-

ler detta krav bör få statsbidraget omprövat. att kommittén med detta krav ensidigt förutsätter att Jag anser åtminstone både årskurs ett och årskurs två. varje skola genomför

En del skolor har också årskurs tre. Då kan man för att uppnå

räkna samman samtliga elever och få möjlighet

statsbidragskravet

att klara att kravet

gränsen för 20 deltagare. Jag anser på deltagare måste vara knutet till hur årskurser man genomför sammånga endast en årskurs minimikravet på deltidigt. Pågår per år måste tagare kunna sänkas till 10 för att uppnå statsbidragsgränsen.

Jag anser att även när det gäller antalet veckor är det viktigare

att man än att man strikt kan uppfylfångar upp de kortutbildade

la 30 veckor i ett sammanhang. Anser man att kursen bör delas över med avbrott skall detta kunna

upp en längre period längre göras inom en S-årsperiod.

att till filial- eller

Samtidigt anser jag att kravet på möjligheten

distansverksamhet måste begränsas till att tillåtas endast om

pendlingsavstånd är något motsägande. Jag anser att det gäller kravet kan utgå. På detta sätt anser att kurserna kommer att utformas på ett jag

mer sätt än hittills, vilket betonas av kommittén. Alla

flexibelt

skolor kommer att ges rättvisa och större möjligheter att fånga

upp de korttidsutbildade.

Bilaga 2

Särskilda

yttranden

1. Av

Stig Gustafsson, Berit Oscarsson och Carl-Johan

Wilson

Frågor om

fritidspedagogutbildningen ingår inte i direktiven för

folkhögskolekommittén. Under arbetets gång har vi dock iakttagit att

åtskilliga beröringspunkter finns mellan fritidsledares och fri-

tidspedagogers utbildning och arbetsuppgifter.

Folkhögskolekommittên har konstaterat

att

fritidsledarutbildningen på många sätt kan jämföras med fritidspedagogutbildningen. Såväl fritidsledare- som fritidspeda-

gogutbildningen är avsedda för blivande arbetsledare.

att i många kommuner bedrivs ett samarbete

framgångsrikt

mellan och fritidspedagoger fritidsledare. Personer med båda typerna av utbildning söker och får såväl inom tjänster öppen fritidsverksamhet som på fritidshem.

att en del av dem som fått

fritidsledarutbildning på folkhög-

skolor arbetar i i dag skolbarnomsorgen. Det finns kommunala

arbetsgivare som föredrar fritidsledare framför fritidspedagoger beroende på den mer och praktiska Övergripande som inriktning folkhögskolornas utbildning har.”

att det är att anta att

rimligt skolbarnomsorgen i en framtid i

ännu högre grad än i blir en dag gemensam arbetsmarknad för fritidsledare och och

fritidspedagoger att detta förhållande så småningom kommer att leda till att fritidspedagogutbildningen

och får

fritidsledarutbildningen allt fler gemensamma drag.

Folkhögskolan har lyckats bra med mycket utbildning av fritidsledare. Vi anser, att folkhögskolans arbetssätt skulle vara värdefullt även för

fritidspedagogutbildningen.

Enligt vår bör därför mening prövas om det är lämpligt och

möjligt att inrätta en inom gemensam utbildning folkhögskolan för hela den som nu yrkesgrupp, benämns fritidsledare och fri-

tidspedagoger.

2. Av Lars och Carl-Johan Wilson

Hjertén

i dec. 1988 fastställdes, att kantorsutbildningen l ett riksdagsbeslut skulle ske inom ram

för svenska kyrkans behov folkhögskolans

Svenska fick i uppdrag att besluta

och på Stora Sköndal. kyrkan

Ett sådant beslut kommer att om detaljerna för denna utbildning. 1990. Beslutet kommer

tas vid kyrkomötet/ombudsmötet i augusti

att innehålla en där en del

med stor sannolikhet kursuppläggning,

skall ske i form av Den nya

av utbildningen uppdragsutbildning.

startar under höstterminen 1990 och omfatkantorsutbildningen

tar 80 veckor. Det finns, enligt vår uppfattning, ingen anledning att åter aktualisera frågan om kantorsutbildningen.

3. Av Elisabeth Persson

har funnit att folkhögskolan väl fyller

Folkhögskolekommittén

och att den med bibe-

sitt ansvar som vuxenutbildningsanordnare

och visat stor

håll av sina unika utbildningstraditioner uppgifter

kursinnehåll och -utbud efter flexibilitet när det gäller att anpassa En orsak är den frihet som folkhög-

nya behov. grundläggande haft kurserna och som i sin tur beror på

skolan att själv utforma minimala En

den för svenska förhållanden statliga regleringen.

som präglar lärare annan år den kompetens och det engagemang

och inom folkhögskolan. personal

även i framtiden bör ha

Kommittén anser att folkhögskolorna

frihet och i flera

denna fria ställning och att deras självständighet

bör öka. kommittéledamöavseenden Jag är helt enig med övriga

ter om detta.

Nya detaljerade regler och begränsningar

nu fler och mer detaljerade regler och be- Trots detta föreslås

för folkhögskolan. Några av dem tycker jag är berätgränsningar

för statsbi-

ex. vis en övre gräns vid 7 500 bidragsveckor tigade,

för en skola. l ett avseende - kortkursvolymen - anser jag drag att kommitténs förslag är alltför generöst. i fri-

Som exempel på onödiga begränsningar folkhögskolornas

kurser och bedöma behovet av dem betrakhet att själva anordna från för att

tar jag förslaget om medgivande tillsynsmyndigheten

eller kurser

få anordna vissa yrkesförberedande yrkesinriktade

från och

och kravet på acceptans arbetsmarknadsmyndigheterna

länsskolnämnderna för dessa. krav centrala för rått att utfärda särskild

Obligatoriska på prov

i betänkandet föreslås övervägas, är ett annat behörighet, vilket

i frihet. Folkhögskolans exempel på inskränkning folkhögskolans

betygsfrihet har alltid varit ett av dess särmärke

och det finns all

anledning att värna om den.

Nya folkhögskolor

Betänkandet innehåller inte

några förslag som skulle underlätta

start och verksamhet

för nya folkhögskolor.

Behovet av kommer

vuxenutbildning att kvarstå under överskådlig tid. Detta beskrivs utförligt i kap l. Härom råder i kommittén inga delade

meningar.

Det är min att

uppfattning folkhögskolan år väl skickad att

även i framtiden åta sig ett stort ansvar för

vuxenutbildningen

och att den också

fortsättningsvis kommer att vara en kraft viktig

när det gäller att utveckla pedagogiken och metodiken i det sven-

ska utbildningsväsendet.

Vad vi behöver är alltså

fler, inte färre, folkhögskolor.

Trots att det endast finns 120

drygt folkhögskolor här i landet är det idag mycket svårt att starta

en ny skola. Det största hindret

torde vara det tak för

statsbidragsberättigade bidragsveckor som

regeringen och

riksdagen lagt.

Jag anser att det vore mycket positivt om det funnes fler folk-

högskolor, särskilt i storstädernas förortsområden.

För att nya

folkhögskolor ska kunna etableras krävs dock att

det tak för som nu finns

bidragsveckor tas bort eller att en re-

servfond av

bidragsveckor och medel för nya skolor inrättas.

l direktiven står att kommittén ska arbeta efter

förutsättningen

att nuvarande

bidragsvolym kvarstår. Jag anser emellertid att

kommittén borde beskrivit de hinder för

förnyelse och nyetablering som det nuvarande taket innebär och också

framhållit att det för nästkommande år saknas medel för 14.000

bidragsveckor.

Vuxenutbildningen - och särskilt den som

folkhögskolan repre-

senterar - är inte överdimensionerad i förhållande till de stora be-

hov som finns och kommer att finnas i framtiden.

Nyetablering

av och

folkhögskolor möjlighet att växa för små och medelstora folkhögskolor borde därför underlättas och och

uppmuntras inte som nu förhindras av det fastställda

bidragstaket.

Allmän kurs

Jag delar helt kommitténs strävan

att slå vakt om den allmänna

kursen men anser inte att det finns skäl till en - i praktiken - så

markant av minsta

skärpning antal deltagare och kursveckor som

det

föreliggande förslaget innebär. l den nu gällande förordningen ställs kravet

att varje skola ska anordna en allmän kurs med 20 elever i 30 eller 2xl5 veckor. Det

har emellertid givits ganska generösa dispenser från denna regel

även till folkhögskolor som

och i har statsbidrag utgått praktiken

färre elevveckor allmän kurs.

haft betydligt på kommer dispenser att beviljas på

Enligt det nya förslaget inga

förhand.

att dela upp en 30-veckorskurs på

Den borttagna möjligheten kan min komma att försvåra två IS-veckorskurser enligt mening

rekryteringen av nya elever.

att utlokalisering av

Om därtill kommitténs förslag förbjuda

- mot - kan det

kurser vilket jag har reserverat mig går igenom

medelstora skolor misslyckas med att fylla innebära att små eller med 20 elever i 30 veckor varje år unkraven en allmän kurs

på och därmed inte längre blir statsbidragsberätder en treårsperiod

tigade.

Folkhögskolornas ekonomi Ett nytt statsbidragssystem.

att det schabloniserade statsbi-

Jag delar uppfattningen föreslagna,

kommer att innebära fördelar framför det tidigare. dragssystemet

vissa nackdelar som borde vara möjliga att

Det innehåller dock

rätta till. får de skolor, som har lärare placeral det nuvarande systemet än den ett tillägg för att täcka

de i högre lönegrad genomsnittliga,

de merkostnader som detta innebär.

försvinner i och med ett schabloniserat sy-

Sådana justeringar får till att skolor med fler lärare med lång tjänstgö-

stem och följd torde vara att - ens när missgynnas. Det knappast möjligt ringstid - drastiskt sänden statliga regleringen av lärartjänsterna upphör

löner för att så sätt få balans mellan skolans

ka dessa lärares på

intäkter och för lärarlöner.

utgifter

nu dras skolor - särskilt sådana som har

Men redan många

stora internat och få kortkurser - med ekono-

många Iångkurser, miska problem.

en av rörelsefolk-

Landstingsbidragen utgör ungefär sjättedel men storleken bidragsvecka varierar högskolornas intäkter per

från landsting till landsting. i kommitténs att närmare behandla Det har inte legat uppdrag

men eftersom de är av så stor betydelse för landstingsbidragen,

anser vi, mer än vad vi fortsatta existens jag att folkhögskolornas borde in dem i diskussionerna om ett nytt statsbidrags-

gjort, vägt

system.

Kommuner och tvingas idag till hårda prioriteringar

landsting

även inom sådan verksamhet som är obligatorisk. och besparingar

aviseras i bidragen till folkhögsko- På flera håll nedskärningar intäkter för skolorna med höjda internatlorna. Att ersätta dessa

avgifter är inte möjligt.

l en framtid synes det mig därför nödvändigt att staten övertar ansvaret även för den del av intäkter som

rörelsefolkhögskolornas idag utgörs av landstingsbidragen.

4. Av Paul Jönsson

Folkhögskolekommittên förordar att fritidsledarutbildningen även

i framtiden skall till denna

förläggas folkhögskolor. Jag delar uppfattning men anser att inte skall folkhögskolan ha monopol på utbildningen. Kommittén borde har att en sådan utbildföreslagit

ning också försöksvis skulle kunna förläggas till högskolan. Större delen av de utbildade fritidsledarna har i anställning kommunerna. Där finns också högskoleutbildade

fritidspedagoger

anställda med ledarfunktioner främst inom och fri-

barnomsorg

tidsverksamhet för barn och ungdomar mellan sju och tolv år. Kommittén konstaterar att det i kommunerna bedrivs ett fram-

gångsrikt samarbete mellan och fritidsledare och fritidspedagoger att personer med båda typerna av utbildning söker och får tjäns-

ter inom såväl öppen fritidsverksamhet som fritidshem. Det

på

borde vara naturligt att samarbete etablerades även inom utbildför ningen dessa yrkesgrupper. Ett gemensamt första skede i ut-

bildningen med senare grendelning torde inte vara en orealistisk

tanke. Detta skulle kunna åstadkommas om

fritidsledarutbildning

etablerades även inom högskolan. Det bör här erinras om det ar-

bete som pågår för en förbättrad skolbarnsomsorg.

Kommittén har redovisat att behovet av utbildade fritidsledare är större än det antal som lämnar

utbildningen varje år. Behovet

är särskilt svårt att tillgodose i storstäderna. Liksom i

fråga om

andra år det

yrkesutbildningar här viktigt att avnämarna får på-

verka och av

dimensionering Iokalisering utbildningarna. Folk-

högskolornas frihet att själva bestämma sitt kursutbud gör emellertid att de största avnämarna - kommunerna - har små möjlig-

heter att påverka. Detta förhållande

är inte zicceptabelt. l betänkandet framhålls ofta värdet av frihet och l

mångfald. frågan om fritidsledar- och fritidspedagogutbildningarnas förläggning framhålls att det inte finns att överbetona enhetlianledning ga organisatoriska lösningar. Det är enligt mitt förmenande

just vad kommittén i detta sammanhang gjort.

5. Av Urban Karlsson

Jag delar den som ledamoten

uppfattning Stig Gustafsson givit ut-

tryck för i sin reservation om den särskilda

folkhögskolekvoten

vid tillträde till

högskolan.

6. Av Lasse Magnusson

Folkhögskolornas frihet och ett Förenklat regelsystem

l betänkandet markeras att frihet och självstän-

folkhögskolomas

bör öka samt att därmed författningsregleringen förenklas. dighet Endast behövs för att sta-

de regler bör anges som oundgängligen

ten skall förvissa med dess bidrag till verksig om att ändamålet

samheten uppnås. Jag delar denna principiella syn. Däremot anser jag inte att betänkandet i sin helhet och förslaget till ny folkhögskoleförordning

i alla avseenden präglats av detta. l stort sett föreslås en ny och omformulerad förordning som till sitt innehåll är lika omfattande Även i sak kan insom den nu gällande. om jag till stora delar stämma i den av folkhögskolekurserna och angivna inriktningen m.m. ser jag det inte som lika nödvändigt att dess utformningar allt detta regleras i förordningen.

l betänkandet föreslås att större krav skall ställas på skolorna

och utvär-

när det gäller treåriga verksamhetsplaner, uppföljning

Detta borde

dering samt en dialog med tillsynsmyndigheten. ge

utrymme för folkhögskolorna att själva i ännu högre grad avgöra vilken verksamhet som bör anordnas och hur densamma läggs Missbrukas ett sådant förtroende kan alltid sanktioner vidtas upp. av tillsynsmyndigheten i efterhand.

Att anordnar också behörighetsgivande utbild-

folkhögskolorna in-

ningar och till viss del yrkesutbildningar är enligt min mening

te heller motiv med studieförbunbun-

nog att, jämfört exempelvis

den, i så hög grad Iagreglera verksamheten. när det vissa

l förordningen ställs, gäller yrkesutbildningar,

krav från innan dessa anord-

på medgivande tillsynsmyndigheten

min bör utifrån de av

nas. Enligt mening folkhögskolornas själva

ramarna kunna bedöma vilka typer av utbild-

riksdagen angivna

som att inom det fria folkbild-

ningar är angelägna genomföra ningsarbetets ramar. l en situation där, som kommitten föreslår, den statliga regle ringen av rektors- och lärartjåinsterna upphört ser jag det också

som mindre motiverat att i förordningen reglera och t.0.m. skärpa

villkoren för av folkhögskolorna :tnordnatle uppdragsutbildningar. inte heller den i betänkandet framförda uppfattningen

Jag delar om inte ett stort :mtal korta samverkanskuratt det bör övervägas

ser i framtiden i stället bör anordnas som uppdragsutbildning.

Av betänkandet att nya villkor i form av obli-

framgår slutligen gatoriska krav på centrala prov bör (övervägas när det gäller folk-

rätt att utfärda särskilda behörighetsintyg. Enligt högskolornas min hör detta inte hemma i den betygsfria utbildningsmening

som Lärarråden bör själva på ett an-

form folkhögskolan utgör. sätt kunna bedöma huruvida förutsättningar finns eller svarsfullt ej för att utfärda intygen.

Kravet på allmän kurs

l betänkandet markeras vikten av att i framtiden folkhögskolorna intensifierar sina insatser för att till särskilt de allmänna kurserna

rekrytera korttidsutbildade deltagare. Jag delar helt denna uppfattning. För att nå detta mål föreslås i betänkandet hl.a. att varje enskild skola årligen skall anordna en allmän kurs minst på 30 veckor och med lägst 20 min deltagare. Enligt mening innebär detta en alltför hur begränsad syn på de prioriterade grupperna bäst skall nås av folkhögskolornas kursutbud. l framtiden blir det troligen allt med kurser i basämvanligare nen som svenska, engelska, matematik, samhälls- och datakunskap m.fl. som i tid omfattar 4-10 veckor. Vidare i utbildningar form av påbyggnadskurser, i intervallsform samt som distansstudier i kombination mellan studiecirklar och folkhögskolekurser. För de prioriterade grupperna kan dessa former av studier på folk-

högskolan komma att spela en lika stor roll som de allmänlånga na kurserna i sin nuvarande utformning. De tidsmässiga krav på kurslängder som gäller för utfärdandet av allmänna och särskilda samt det intresse behörigheter merparten av deltagarna har av att få intyg på detta är i sig en garanti för att anordandet av allmänna kurser långa på minst 30 veckor kommer att prioriteras av alla skolor som har därtill möjlighet även i framtiden.

Jag delar också att det behövs uppfattningen en eller flera termins- eller årslånga kurser på varje folkhögskola som ger ”ryggrad och kontinuitet i verksamheten. Detta också upplevs som en självklarhet på folkhögskolorna.

Enligt min finns det dock inte behov mening av att så precist som nu föreslås i betänkandet ett till knyta statshidragsvillkor en 30 veckor lång allmän kurs med ett lägsta antal deltagare. Med tanke på den frihet till av kurserna som bör uppläggning känneteckna folkhögskolan om kan, ett statshidragsvillkor över huvud taget måste till, kraven på såväl kurser som att vissa deltalånga gargrupper skall prioriteras i stället sätt. uttryckas på följande l. Varje skall anordna folkhögskola årligen minst en 30 veckor alternativt varje termin en l5 veckor lång folkhögskolekurs. 2. Varje skall vidare ;mordna folkhögskola årligen kurser minst 4 veckor långa med deltagare från de prioriterade grupperna (deltagare som saknar och grundskole- gymnasiekompetens, personer med funktionsnedsättningar samt invandrare) som omfattar minst sammanlagt 700 deltagarveckor. Det förstnämnda kravet kurser på långa ger den ryggrad och stabilitet i verksamheten som bör av. varje folkhögskola präglas Det andra villkoret ställer större krav skolorna att nå fler delpå

från de än förslaget i betänkandet.

tagare prioriterade grupperna

för att nå detta mål blir dock mer flexibla. lnget hind- Formerna rar de skolor som så kan och vill att även fortsättningsvis

givetvis enbart via att anordna en lång allmän

uppfylla bidragsvillkoret

kurs 30 veckor eller som också nu är möjligt via två kurser på på

15 veckor vardera.

Ett nytt statsbidragssystem

Principema för de förslag till ett nytt och förenklat statsbidragssom återfinns i betänkandet kan jag till stora delar ställa system bakom. På borde dock, enligt min mening,

mig några punkter utformats på ett annorlunda sätt.

förslagen

Verksamhets volym

för beräkningen av det allmänna schablonbidraget

Utgångsläget

för den första 19191/92-1993/94 bör vara det antal

treårsperioden bidragsveckor som den nuvarande statsbidragsmodellen garanterar

Riksdagsbeslutet betr. 1990/91 års folkhögskolefolkhögskolorna. innebär att det saknas medel motsvarande 14000 bidraganslag sveckor för att den nu bidragsmodellen skall kunna upp-

gällande rätthållas av 1988/89 och 1989/90 års garanterade

(medelvärdet

Detta innebär i sin tur risk för en nedskärning på bidragsveckor).

skolas under

2 % av varje enskild garanterade verksamhetsvolym

det innevarande verksamhetsåret. min bör man därför vid beräkningen av det an- Enligt mening tal veckor som till för schablonbitlraget utöka den

ligger grund

totala med de ovan angivna 14000 veckorna till att samvolymen manlagt omfatta 715 000 deltagarveckor.

Different/erat bidrag

Mot av bl.a. Statskontorets utvärdering som redovisar bakgrund stora skillnader i de Iandstings- och kom-

rörelseägda respektive

förs i betänkandet en munägda folkhögskolornas ekonomisering diskussion om motiven för och emot ett förhöjt allmänt bidrag

vecka till rörelsefolkhögskolorna. Trots den differentiering per f.n. ca 5 % som finns i det allmänna så är i

på inbyggt bidraget medeltal de årliga offentliga bidragen till rörelsefolkhögskolornas

ca 20 % än motsvarande för de landstingsdriftsbudgeter lägre och kommunägda folkhögskolorna. l betänkandet noteras också rörelsefolkhögskolornas begränsaatt klara framtida ekonomiska samt

de möjligheter påfrestningar

folkrörelsernas och organisationernas

svårigheter att satsa ytterli-

gare medel till sina folkhögskolor. Rörelse- och med i fall

stödföreningsfolkhögskolorna, många

ekonomiskt svaga huvudmän,ställs enligt min inför mening ytter-

ligare svårigheter när det gäller att finansiera verksamheten. De

nya skatte- och momsreglerna innebär i medeltal ökade

årliga

kostnader ca en kvarts

på miljon kr per skola som ej kompenseras bidragsvägen. Det förslag som återfinns i betänkandet om att den

statliga regleringen av rektors- och Iärartjänsterna bör upphöra

innebär att en ny arbetsgivarorganisation måste etableras med åtföljande årliga kostnader. Ett nytt statsbidrag som inte är kopplat

till lärarlönerna innebär också att skolorna med säkerhet slutligen själva får svara för en större andel av lönekostnaderna än vad som hittills gällt.

Rörelsefolkhögskolorna har under l980-talet blivit allt mer beroende av landstingsstöd för sin verksamhet. har de bi- Samtidigt

drag som givits för inomlänseleverna varierat mellan de

kraftigt

enskilda landstingen.Detta har uppmärksammats i betänkandet

och vikten av en likartad har understrukits. Det

bidragsgivning

finns dock enligt min mening klara bebelägg för att landstingens slut redan för innevarande år l990/9l innebär minskade

bidrag

för

många rörelsefolkhögskolor. Mycket tyder också på att landstingens relativt stora följsamhet till Landstingsförbundets rekom-

mendationer om interkommunala ersättningar för utomlänselever kommer att förändras i negativ under detta och kom-

riktning

mande verksamhetsår. Mot denna bakgrund delar jag inte den inställ-

optimistiska

ning som finns i betänkandet om att till rö-

landstingsbidragen relsefolkhögskolorna skall kunna bibehållas i nuvarande propor-

tioner. För dessa skolors överlevnad är det därför, min enligt

uppfattning, helt nödvändigt med ett utökat för att utstatsbidrag

den stora skillnad jämna som i dag råder när det gäller de offent-

liga bidragen till rörelsefolkhögskolorna

respektive landstingsoch kommunskolorna och för att mildra effekterna av

landsting-

ens förväntade framtida av nuvarande Slutli-

minskningar bidrag. gen bör rörelsefolkhögskolorna med sina ekonomiskt sett svagare

huvudmän kompenseras för i samband med

kostnadsökningarna

avregleringen av de statliga rektors- och lärartjänsterna. l första hand bör detta genomföras i form av ett för-

ytterligare

höjt schablonbidrag per deltagarvecka till rörelse- och stödfören-

ingsfolkhögskolorna och finansieras via att nya medel tillförs folkhögskoleanslaget. Är det sistnämnda p.g.a. det statsfinansiella lä-

get ej möjligt bör i stället en ytterligare differentiering av bidra-

gen mellan rörelsefolkhögskolorna och landstings- och kommunfolkhögskolorna ske inom det allmänna bidragets ramar.

l betänkandet anges som argument mot det sistnämnda att detta endast leder till att minskar sina nuvarande

landstingen bidrag till rörelsefolkhögskolorna. Enligt min har enskilda

uppfattning

redan börjat och kommer i än högre grad att i framtilandsting

den detta oavsett om en ytterligare statsbidragsdiffegenomföra

rentiering äger rum eller ej.

utvecklingsbidrag

Det allmänna till kommer enligt det för-

bidraget folkhögskolorna i betänkandet att i stort sett på samma sätt

slag som föreligger som till kvantitativa mått i form av genomnu gäller vara knutet min bör man överväga om förda deltagarveckor. Enligt mening istället bör betraktas som inte en viss del av det allmänna bidraget de enskilda skolorna helt fri resurs för i första hand kvalien för tativ utveckling av verksamheten. Ett sådant 10 % av den enskilda skolans

utvecklingsbidrag på

allmänna borde fritt kunna disponeras för förnyelse statsbidrag och utveckling av pedagogiska modeller och enskilda kurser, profilförstärkning, samverkansprojekt med folkrörelser och organisastudieförbund och kulturinstitutioner. lnom utvecklingsbitioner,

ramar bör också ingå de insatser för personalforthildning

dragets

och uppsökande verksamhet som enligt kommittens förslag varje skall ha att genomföra motsvarande 5 % folkhögskola skyldighet

av det allmänna statsbidraget. införandet av ett utvecklingsbidrag bör samtidigt få till följd att

den enskilda genomförda verksamhet lägst får omfolkhögskolans

fatta 90 % eller alternativt 95 % av det antal som deltagarveckor till grund för beräkningen av det allmänna bidraget. ligger bör hindra en enskilda skola att under en tre- Inget samtidigt använda till mer än nittio procent för att

årsperiod statsbidraget

och därmed avsätta en lägre andel

genomföra folkhögskolekurser

för insatser inom ramarna för utvecklingsbidragets än tio procent

användningsområden. l samband med redovisningarna till tillsyns-

får sedan ske huruvida det allmänna bi-

myndigheten granskning inklusive tagits i anspråk i sin helhet

draget utvecklingsbidraget eller om reducering av bidragen skall ske.

Övrigt

l betänkandet föreslås vidare ett lärartäthetskrav på 2,0 timmar

min är det fullt tillräckligt med per deltagarvecka. Enligt mening lärartimmar i samband med

de villkor som anges för genomförda

till skolornas merkostnader för del-

att förstärkningsbidrag utgår

med respektive kvalificerad musiktagare funktionsnedsättningar undervisning. delar heller den i betän- När det gäller det sistnämnda jag inte kandet framförda att mer skall

uppfattningen bidragsgivningen

koncentreras till ett färre antal skolor med särskilt stora kostna-

der för sin bör i stället

musikundervisning. Tillsynsmyndigheten

få i uppdrag att göra en översyn i syfte att få till stånd mer likartade och rättvisare för

fördelningsprinciper samtliga folkhögsko-

lor med som musiklinjer i dag får del av det särskilda statsbidraget. Det är också viktigt att efter den första

tillsynsmyndigheten treårsperioden får i uppdrag att göra en analys av effekterna för

de enskilda skolorna

av det nya statsbidragssystemet. Förändring-

ar i form av allt för stora

minskningar respektive ökningar av

till enskilda skolor

statsbidraget kan få till följd att de nu föreslagna övergångsreglerna behöver under tillämpas ytterligare någon

period. Alternativt kan i stället vissa

justeringar av de nya statsbi-

dragsreglerna behöva genomföras.

Bilaga 3

Kommittédirektiv

e=

Dir. I988: lb

Översyn av folkhögskolan

Dir. l988:l6

Beslut vid regeringssammanträde 1988-04-21

Chefen för Utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår. att en kommitté tillkallas för att utreda vissa frågor som rör folkhögskoleverksamheten. En viktig uppgift för kommittén är därvid att överväga folkhögskolans roll och uppgifter i förhållande till andra utbildningsanordnare. En annan är att utvärdera folkhögskolans nuvarande statsbidragssystem.

Bakgrund

Tidigare utredningar

Folkhögskolan har tidigare vid ett par tillfällen varit föremål för översyn.

Den senaste utredningen. 1973 års folkhögskoleutredning. överlämnade år

1976 sitt huvudbetänkande (SOU 1976:16) Det lades till Folkhögskolan. grund för regeringens om proposition folkhögskolan (prop. 1976/77:55). 1977 års riksdagsbeslut med anledning av propositionen (UbU 30. rskr. 318) innebar bl.a. att de statliga bestämmelserna förenklades och att ett schabloniserat statsbidrag infördes. Med anledning av riksdagsbeslutet utfärdade re-

geringen en ny folkhögskoleförordning (19772551, omtryckt 1983:510).

Folkhögskolans uppgifter och verksamhet

Vid tiden för tillkallandet av 1973 års folkhögskoleutredning hade förutsättningarna för folkhögskolans verksamhet i skilda avseenden förändrats. Mot bakgrund härav ansågs det angeläget att klargöra vilken roll folkhögskolan kunde och borde spela i kulturliv och utbildningssamhälle. Resultatet

av utredningens överväganden blev. att det inte fanns anledning att verka för den svenska för någon principiellt förändrad uppgift folkhögskolan varken i kulturpolitiken eller inom ramen för utbildningspolitiken i dess helhet. Folkhögskolans frihet att själv profilera sin verksamhet utgör alltfort en av de viktigaste förutsättningarna för dess särställning. Oavsett om den enskilda skolan har direkt anknytning till en folkrörelse eller ej utgör rätten till profilering en förutsättning säväl för huvudmannens engagemang som för skolans att svara mot de förväntningar som huvudmannen kan ha. möjlighet har. inom vida ramar. frihet att själv utforma sin verksamhet. Folkhögskolan innehåll och arbetssätt efter de studerandes behov och anpassa utbildningens samt anpassa verksamheten till nya situationer och till växförutsättningar lande behov. Detta gör att skolformen - trots att skolorna sinsemellan är olika vad gäller exempelvis verksamhetens omfattning och inriktning mycket - att framstå som ett urskiljbart och annorlunda har givna förutsättningar alternativ till annan utbildning. Därutöver kan folkhögskolan ha viktiga uppsåväl för den omgivande bygden som inom kultugifter som kulturinstitution rområdet som helhet. Verksamheten i de olika folkhögskolorna är således mycket varierad och mångskiftande. Skolformens huvuduppgift. att främja allmän medborgerlig och därigenom bidra till deltagarnas personliga och sociala utveckbildning kan fullföljas i många skilda former och utifrån skilda förutsättningar. ling. Basen i folkhögskolans verksamhet utgörs av de långa allmänna kurserna. dvs. kurser om minst l5 veckor som kännetecknas av ett brett ämnesinnehåll. Enligt 19 § folkhögskoleförordningen skall varje folkhögskola under ett arbetsår anordna minst två sådana kurser eller en kurs om minst 30 veckor. Därutöver står det skolan fritt att anordna kurser av mycket skiftande slag. Dessa kan t.ex. vara allmänna kurser med särskild inriktning, andra längre kurser eller korta kurser i olika ämnen ner till två dagar. Fr.o.m. den 1 juli 1987 finns det även möjlighet att anordna endagskurser vid folkhögskolan. Dessa kurser skall syfta till att informera om och motivera korttidsutbildade till olika studier. Sedan den l januari 1986 har folkhögskolan också möjlighet att genomföra uppdragsutbildning (SFS 1986:117). Från att tidigare ha varit ett mycket utpräglat kännetecken för folkhögskolan har internatverksamheten minskat relativt sett även om antalet kurssom bor på internat i absoluta tal har ökat. För närvarande beräkdeltagare nas ungefär hälften av eleverna på kurser om minst 15 veckor bo i internat. Det finns dock stora skillnader i detta avseende mellan olika skolor. Skolöverstyrelsen (SÖ) har i en för budgetåret 1986/87 anslagsframställning markerat sin uppfattning. att förutsättningarna för att nå folkhögskolans mål är större i de fall skolorna bygger sin verksamhet på tillgång till internat. Att internatet är en betydande pedagogisk resurs innebär emellertid inte. enligt

l

SÖ. att varje internatfolkhögskolzi uppvisar positivare effekter beträffande studier och social utveckling än externaten. Det finns skolor som inte tar vara på de möjligheter internaten rymmer och det finns externatskolor som skapar en mycket god pedagogisk miljö.

Förändringar som påverkat folkhögskolan Under det senaste decenniet har samhällets utbildningsutbud byggts ut väsentligt när det gäller såväl gymnasieskolan som kommunal utbildning för vuxna. högskolan och arbetsmarknadsutbildningen. Benägenheten att fortsätta utbilda sig i gymnasieskolan har ökat. Alla lö-åringar erbjuds numera plats i gymnasieskolan och 95 procent av en årskull påbörjar en gymnasieutbildning. Detta påverkar givetvis förutsättningarna för folkhögskolans kursutbud och elevrekrytering. Den uppgift som folkhögskolan har att komplettera det allmänna utbildningsväsendet har således förändrats. l takt med att utbildningsväsendet har förändrats och förutsättningarna för folkhögskolan därmed har begränsats har folkhögskolan samtidigt sökt sig till nya målgrupper och uppgifter. Det finns därför skäl att på nytt se över folkhögskolans möjligheter och roll i förhållande till annan utbildning. Jag anser att denna uppgift bör anförtros en kommitté med särskilda sakkunniga.

Utredningsuppdraget Med hänsyn till att förutsättningarna för folkhögskoleverksamheten har förändrats är det allt mer angeläget att få vissa frågeställningar belysta och övervägda. Exempel på sådana är: Kommer det även fortsättningsvis att finnas målgrupper och uppgifter för folkhögskolan när det gäller att förmedla kunskaper inom allmänna ämnesområden? Finns det anledning att överväga större förändringar vad gäller folkhögskolans uppgifter inom det kulturpolitiska området? Hur förenas olika slag av verksamhetsförändringar med folkhögskolans övergripande mål att förmedla allmän medborgerlig bildning? Bör folkhögskolan tilldelas ytterligare uppgifter inom yrkesutbildningen eller inom den yrkesförberedande utbildningen? Vad innebär uppdragsutbildningen för folkhögskoleverksamheten i stort? Huvuduppgiften för kommittén bör vara att överväga folkhögskolans roll och uppgifter i förhållande till andra utbildningsanordnare. En viktig utgångspunkt bör därvid vara att de övergripande mål, som har fastställts för skolformens verksamhet skall ligga fast. Kommittén bör särskilt beakta huvudmannens möjligheter att utveckla verksamheten vid skolan i överensstämmelse med sina grundläggande idéer. Detta för att folkhögskolan i sin

Statsbidragssystem Med i prop. 1976/77255 om folkhögskolan fattade anledning av förslag riksdagen beslut om ett nytt statsbidragssystem för folkhögskolan (UbU 30). med några bidragsposter un- Detta system innebär att de statliga bidragen. beräknas enligt en schablonmetod knuten till lärarlönekostnaden. dantagna. Lärarlönerna är statligt reglerade. Inför fastställs den totala bidragsberättigade undervisvarje budgetår ningsvolymen för folkhögskoleverksamheten. För budgetåret 1987/88 upptill 703 700 bidragsveckor. Sedan budgetåret 1983/84 beräkgår denna volym för nas den statsbidragsberättigade volymen på så sätt att varje folkhögskola ett kommande verksamhetsår statsbidrag för en verksamhet som garanteras motsvarar av de två närmast redovisade budgetåren. Om verkgenomsnittet samheten den tilldelade kvoten, kan ytterligare statsbidrag lämöverstiger nas i den mån utrymme finns i den fastställda totalvolymen för den samlade

folkhögskoleverksamheten. åt SÖ att utreda om det är möjligt att Regeringen har tidigare uppdragit schablonisera det allmänna bidraget ytterligare (prop. 1984/851100 bil. 10, UbU 22. rskr. 200). l uppdraget ingick även att utreda om det är lämpligt att låta förekommande delar av tilläggsbidrag ingå i beräkningsgrunderna för det allmänna bidraget. I samband med anslagsframställningen för budgetåret 1987/88 har SÖ redovisat detta uppdrag. En av kommitténs viktigaste uppgifter är att utvärdera folkhögskolans Denna utvärdering bör göras så att kommittén får unstatsbidragssystem. bedömning av statsbidragssystemets effekter, derlag att göra dels en generell dels en mer specifik bedömning där hänsyn bör tas till olika skolors ekonomiska situation utifrån t.ex. huvudmannaskap, kommun- och landstingsbikortkursverksamhet och internat/externatverkdrag. undervisningsvolym, samhet. Kommittén bör föreslå ett statsbidragssystem där kontroll över kostnadsutvecklingen kan upprätthållas. Vidare bör verkan av systemet vara lätt att avläsa, vilket i sin tur förutsätter enkla administrativa rutiner. Den administrativa underlättas av -att systemet är schabloniserat. hanteringen Kommittén bör i detta sammanhang tillgodogöra sig det material som SÖ har sammanställt beträffande en ytterligare schablonisering av statsbidraget. Kommittén bör vidare komma med förslag till fördelning av den bidragsberättigade undervisningsvolymen. Även i fortsättningen är det nödvändigt den totala underatt tillämpa ett system som begränsar bidragsberättigade vid nu gällande regler erhåller visningsvolymen folkhögskolorna. Enligt fullt till en verksamhetsvolym om 5 100 folkhögskolorna statsbidrag upp elevveckor. Vid konstruktionen av ett nytt fördelningssystem bör kommitvid tén överväga om det finns skäl att även sätta en nedre verksamhetsgräns

vilken fullt statsbidrag skall utgå._

Personal

Rektorer och lärare vid folkhögskolorna har statligt reglerade anställningar, dvs. avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (statens I arbetsgivarverk). finns en ganska ingående reglering av tjänsternas

folkhögskoleförordningen

konstruktion, behörighetsvillkor, m.m. tillsättning Statligt reglerade tjänster för främst rektorer och lärare finns inom stora delar av det statsunderstödda utbildningsväsendet, bl.a. i grundskolan, gymnasieskolan och kommunal utbildning för vuxna. Att ett sådant system med s.k. dubbelt

huvudmannaskap tillämpas beror bl.a. på statsbidragens kon-

struktion. Av betydelse är också hur ingående statlig reglering av personal-

som behövs med hänsyn till bl.a. den kompetens som eleverna skall frågorna

uppnå genom utbildningen. Önskvärdheten av en över landet likvärdig utär ett annat motiv för en statlig reglering. Systemet med bildning statligt reglerade tjänster är emellertid komplicerat. Kommittén bör närmare analysera dessa frågor.

Kommittén bör överväga att aweckla möjligheterna den statliga regleringen av tjänster vid folkhögskolorna. Vidare bör kommittén se över nuvarande föreskrifter

om behörighetsvillkor m.m. i folkhögskoleförordningen.

Övrigt

Efter från regeringen har riksdagen att ta ställning till om nya självförslag

ständiga folkhögskolor skall inrättas. Riksdagen har i anslutning till 1979 års

budgetproposition (prop. l978/79:l00. bil. 12, UbU2l sid. 4) uttalat att vad gäller statsbidrag till nya folkhögskolor bör ansökningar från folkrörelser som inte har någon egen folkhögskola prioriteras. I detta sammmanhang uttalade

riksdagen även att en ökning av antalet självständiga folkhögskolor

bör bedömas restriktivt.

lnom vissa landsting förs diskussioner om att överföra

huvudmannaskapet

från de egna skolorna till folkrörelser av olika också slag. Det förekommer diskussioner om omfattningen av landstingens folkhögskoleverksamhet. Kommittén bör göra en kartläggning av landstingens intentioner i frågan.

intresset från berörda folkrörelser samt göra bedömningar av vilka effekter sådana omläggningar kan komma att innebära för såväl de direkt berörda skolorna som för folkhögskoleverksamheten i stort.

Styrningsberedningen har i sitt betänkande behandlat

den statliga skolad-

ministrationens tillsynsuppgifter avseende skola och

kommunal vuxenutbildning. Beredningen har också förordat att möjligheterna att avlasta SÖ

förvaltningsuppgifter bör prövas i takt med att styrsystemet för olika utbild-

ningsformer ses över mera i detalj.

SÖ har för närvarande såväl tillsynsuppgifter som vissa administrativa avseende folkhögskolorna. Mot bakgrund av vad styrningsbereduppgifter anfört och med beaktande av sina överväganden och förslag i övrigt ningen formerna för den statliga tillsynen över folkhögskobör kommittén pröva och vilka rörande dessa som även fortsättningslorna förvaltningsuppgifter vis bör hanteras av statlig myndighet samt lägga fram de förslag detta kan

föranleda. Kommittén bör även i andra avseenden än dem jag här tagit upp göra en som nu finns i för att se

översyn av de föreskrifter folkhögskoleförordningen

bör eftersträvas. I detta vilka som bör ändras. Enförenkling av regleringen bör kommittén om det nuvarande kravet på särskild sammanhang överväga med kommunal huvudman bör kvarstå. styrelse för folkhögskolor av folkhögskoloma bör ske i form av lag eller genom bestäm- Regleringen bör därför utreda vilka melser som meddelas med stöd av lag. Kommittén och vilka bestämmelföreskrifter som är av sådan art att de bör ges i lagform bör ankomma att meddela. Kommittén ser som det lämpligen på regeringen bör utarbeta ett förslag till folkhögskolelag och ett förslag till den förordning som kan behöva knytas till lagen.

Samråd och tidsplan

samråda med berörda myndigheter, ut- Under sitt arbete bör kommittén Vid behov bör den bilda särskilda referensredningar och organisationer. för sådant samråd. Kommittén bör bedriva arbetet så att förslagen grupper kan föreligga i maj 1990. direktiv 1984:5) till samtliga kom- För kommittén gäller regeringens (dir. mittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Hemställan

be- Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen myndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

- med uppdrag att utreda folkhögskoleverksamhe-

med högst 8 ledamöter ten. sekreterare och annat biträde åt att besluta om sakkunniga, experter, kommittén. Vidare hemställer beslutar att kostnaderna skall belasta jag att regeringen åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans Ilemställan. (Utbildningsdepartemcntet)

Kommittédirektiv

@

ww

Dir. 1989:36

till folkhögskolekommittén Tilläggsdirektiv

Dir. 1989:36

Beslut vid 1989-06-21

regeringssammanträde

Statsrådet Persson anför.

Regeringen bemyndigade den 21 april 1988 dåvarande chefen för utbildatt tillkalla en kommitté av ningsdepartementet (U 1988:09) för översyn Kommittén Ut-

folkhögskolan. har antagit namnet folkhögskolekommittén.

över de direktiv (dir. 1988: 16) som vid detta tillfälle gavs beträffande översynen av folkhögskolan bör kommittén beakta följande. De svenska folkhögskolorna är verksamma i en pedagogisk tradition som och som inneburit en fri ställning i i hög grad har präglats av folkrörelserna utbildningsväsendet. Verksamhetens uppgift, innehåll och form är i folkhögskoleförordningen (1977:551) formulerade med tanke på denna fria ställ-

ning. Kärnan i folkhögskolornas verksamhet har varit kraven på de långa allhar haft en allmän folkbildmänna kurserna. Den långa folkhögskolekursen men har ändå givit behörighet för andra studier genom att ningskaraktär huvudsakliga innehåll. I övrigt har vanliga skolämnen utgjort utbildningens friheten att själva utforma sin verksamhet. folkhögskolorna De senaste årtiondena har inneburit en kraftig utbyggnad av utbildnings- Numera går ca 95% av alla 16-åringar vidare till någon form möjligheterna. av Möjligheterna till högskoleutbildning har vidgats på-

gymnasieutbildning.

tagligt i olika delar av landet. Denna utveckling har bidragit till att folkhögskolan har fått svårigheter att elever till kurserna med enbart allmänna ämnen - basen för folkrekrytera verksamhet. Detta förhållande innebär att skolformen inte på högskolans samma enkla sätt som tidigare kan knyta an till ett självklart och tydligt ut-

bildningspolitiskt uppdrag. för kommitténs arbete bör vara att kärnan i folkhögsko- Utgångspunkten lornas verksamhet även i fortsättningen skall vara att ge allmän medborgerlig

bildning. Folkhögskolans roll och dess profil bör preciseras såväl i folkbildningen som i vuxenutbildningen i stort. Kommittén bör söka ange vilken inriktning verksamheten bör ha och till vilka målgrupper den bör vända sig. Stor vikt bör läggas vid möjligheterna att rekrytera studerande bland dem som har kort och bristfällig utbildning. Folkhögskolorna har under senare år sökt vidga sitt verksamhetsfält. Det har inneburit att man har erbjudit utbildning som många gånger hör hemma i andra utbildningsformer. En samlad bedömning av den roll folkhögskolan kan eller bör spela i förhållande till andra utbildningsformer bör göras. Kommittén bör kritiskt granska och redovisa omfattningen av den folkhögskoleverksamhet som i princip utgör ett parallellsystem till gymnasieskola och högskola. Folkhögskolans verksamhetsutvidgning har också inneburit att man erbjuder yrkesutbildning inom områden som samtidigt tillgodoses av andra utbildningsanordnare. Kommittén bör belysa om denna roll är förenlig med folkbildningsmålen. Kommittén bör vidare noggrant värdera folkhögskolans yrkesutbildningsinsatser och lämna förslag till gränsdragning för vad folkhögskolan skall ge i form av yrkesutbildning. Särskild uppmärksamhet bör därvid ges åt fritidsledarutbildningen. Kommittén bör i sina diskussioner om denna utbildning ta hänsyn till vad som sägs i regeringens skrivelse 1988/89:70 om ungdomsfrågor och därvid beakta det som har betydelse för folkhögskolan. Folkhögskolans huvuduppgift inom det estetiska området är att tillgodose elevernas behov av att få utveckla sina uttrycksmöj ligheter inom olika konstnärliga områden. Syftet är inte i första hand att studierna skall förbereda för yrkesverksamhet eller för högskoleutbildning inom berörda områden. Utvecklingen inom folkhögskolan har ändå gått i den riktningen att fler och fler studieförberedande kurser har tillkommit. Detta har lett till att studietiden onödigtvis har förlängts för dem som skall genomgå högre konstnärlig utbildning. Kommittén bör diskutera vilken roll de estetiska kurserna skall spela för den breda amatörverksamheten på kulturområdet och som en förberedelse för fortsatt konstnärlig utbildning. Därvid bör beaktas den vidgade roll gymnasieskolan kan komma att få när det gäller förberedelser för högskoleutbildning inom det estetiska området som följd av bl.a. förslagen i betänkandet (SOU 1989:10) Två nya treåriga linjer i gymnasieskolan. Kommitténs överväganden när det gäller folkhögskolans utbildningsutbud och profilering får konsekvenser för de överväganden som berör hur verksamheten skall regleras och hur statsbidragssystemet skall utformas. I de tidigare direktiven anges olika förutsättningar för utformning av ett statsbidragssystem för folkhögskolan. En av de viktigaste utgångspunkterna är att systemet skall vara enkelt och om möjligt mer schabloniserat. Därutöver

bör det vara så konstruerat att det lätt kan anpassas till ett system med icke statligt reglerade tjänster. Om kommittén kommer fram till att viss verksamhet inte bör vara statsbidragsberättigad bör frigjorda resurser kunna användas till en generell förstärkning eller till att förstärka särskilt angelägen verksamhet. När det gäller regleringen i övrigt bör kommittén vara oförhindrad att överväga om det över huvud taget behövs sådana regler som kräver lagform. Utgångspunkten för kommitténs arbete bör, vilket understrukits med kraft i de redan givna direktiven. vara att folkhögskolans frihet och självständighet skall bevaras. Bidragsbestämmelserna anger de ramar inom vilka verksamheten kan bedrivas. men det är slutligen skolorna själva som skall utforma verksamhetsprofilen. Det är därför angeläget att kommittén så snart som möjligt färdigställer ett diskussionsmaterial som inbjuder till en bred diskussion om folkhögskolans framtida roll och uppgifter bland alla dem som på olika sätt har anknytning till folkhögskoleverksamheten. Med ha möjlighet att förlänga arbetstiden med hänsyn till detta bör kommittén några månader i förhållande till tidigare uppgjord tidsplan. Förslagen från kommittén bör dock vara klara senast den 1 september 1990.

Hemställan Jag hemställer att regeringen utvidgar uppdraget till folkhögskolekommittén i enlighet med vad jag nu har anfört.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL Stockholm 1989

- - 240 4-

Statens

offentliga utredningar 1990

Kronologisk förteckning

. Företagsförvän/ i svenskt näringsliv. I. [\)›# 4LTi0 âr med jämställdhetslagen - utvärdering och . Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning förslag. C. inom socialtjänsten. S. 42.1ntemationellt ungdomsutbyte. C. 3. En idrottshogskola i Stockholm - struktur, 43. Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om organisation och resurser för en självständig den statliga statistikframstallningen. C. högskola pá idrottens omrâde. U. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. . Transportrádet. K. 45. Kapitalavkasuringen i bytesbalansen. Fi. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. F6. 46. Särskild skatt i den finansiella sektorn. Fi.

mappa

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. 47. Beskattning av stipendier. Fi. . Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. 48. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. . Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. del Ill. S. Idéskisser och bakgrundsmaterial. S. 49. Arbete och hälsa. A. 9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 50. Ny folkbokföringslag. Fi.

l0.Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. 5 l. SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personal- 11.Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. kontroll och meddelarfrihet. C. 12. Meddelarrätt. Ju. 52. Utbyte av utländska körkort. K. 13.Översyn av sjölagen 2. Ju. 53.1 skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i Mlângtidsutredningen 1990. Fi. kommunalpolitiken. C. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 54. Arbetslivsforskning - inriktning, organisation, 16. Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. K. finansiering. A.

17.0rganisati0n och arbetsformer inom bilateralt 55.Flygplats 2000 - De svenska tlygplatsema i utvecklingsbistånd. UD. framtiden. K. l8.Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 56. Skatt pá lotterier och spel. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 57. Personalutbildning inom totalförsvaret. Fb. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionema. SB. 58. Konkurrens i inrikestlyget. C. 21. Den elintensiva industrin under kämkraftsavveck- 59. Sätt värde pá miljön! Mil jöavgifter och andra lingen. ME. ekonomiska styrmedel. M. 22. Den elintensiva industrin under kämkraftsavveckr 60. Skada av vilt. Jo.

lingen. Bilagedel. ME. 61. Skärpt tillsyn - huvuddrag i en refonnerad 23.Tomträttsavgäld. Bo. datalag. Ju. 24. Ny kommunallag. C. 62. Konkurrensen inom bygg/bosektom. C. 25.Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 63. Svensk lönestatistik. C. 26. Förmánssystemet för värnpliktiga m. fl. F6. 64. Årlig revision i statsförvaltningen. C. 27.Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt 65. Folkhögskolan i framtidsperspektiv. U. ansvar. K. 66. Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om 28. Att följa upp kommunal verksamhet - En folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. U. internationell utblick. C. 29. Tobakslag. S. 30. Översyn av upphovsrättslagstiftrtingen. Ju. 31. Perspektiv på arbetsförmedlingen. A. 32.Staden. SB. 33. Urban Challenges. SB. 34. Stadsregioner i Europa SB. 35. Storstádemas ekonomi 1982-1996. SB. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter hårda villkor. SB.

37.Forfatmingsreglering av nya importrutiner m.m. Fi. 38. Översyn av naturvårdslagen m.m. ME. 39. Konstnärens villkor. U. 40. Kamkraftsavveckling - kompetens och sysselsatt-

ning. ME.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Finansdepartementet

Strömgalan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] Lñngtidsuuedningen 1990. [14] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37] Staden. [32] Urban Challenges. [33] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. [45] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46] Stadsregioner i Europa. [34] Storstädemas ekonomi 1982-1996. [35] Beskattning av stipendier. [47] Storstadsliv. Rika möjligheter hårda villkor. [36] Ny folkbokföringslag. [50] Demokrati och makt i Sverige. [44] Skatt på lotterier och spel. [56]

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet

Meddelarrätt. [12] En idrottshögskolai Stockholm - struktur, organisation Översyn av sjölagen 2. [13] och resurser för en självständig högskola på idrottens Övenzyn av upphovsrättslagstiftningen. [30] område. [3] Skärpt tillsyn - huvuddrag i en refonnerad datalag. [61] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7]

Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda [1 l] Konstnärens villkor. [39]

Utrikesdepartementet

Folkhögskolan i framtidsperspektiv. [65] Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om Organisation och arbetsfonner inom bilateral! utvecklingsbistånd. [17] folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. [66]

Försvarsdepartementet Jordbruksdepartementet

Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Skada av vilt. [60] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Fönnänssystemet för värnpliktiga m. fl. [26]

Personalutbildning inom totalförsvaret. [57] Arbetsmarknadsdepartementet

Perspektiv på arbetsförmedlingen. [31]

Socialdepartementet Arbete och hälsa.[49]

Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning Arbetslivsforskning - Inriktning, organisation. inom socialtjänsten. [2] finansiering. [54] Samhällsstöd till underhällsbidragsberättigade bam. Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8]

Bostadsdepartementet

Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. [19] Kostnader for fastighetsbildning m. m. [9] Tobakslag. [29] Samhällsstöd till underhâllsbidragsberättigade barn, Tomträttsavgäld. [23] del III. [48]

Industridepartementet Kommunikationsdepartementet

Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [1] Transportrådet. [4] Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. [16]

Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt Civildepartementet

ansvar. [27] Ny kommunallag. [24] Utbyte av utländska körkort. [52] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] - De svenska flygplatsema i framtiden. - En Flygplats 2000 Att följa upp kommunal verksamhet [55] internationell utblick. [28]

Statens

offentliga utredningar 1990

Systematisk förteckning

Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. [41] lntemationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder. personalkontroll och meddelarfrihet. [51] I skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [53] Konkurrens i inrikesflyget [S8] Konkurrensen inom bygg/bosektom. [62] Svensk lönestatistik. [63]

Årlig revision i statsförvaltningen. [64]

Miljö- och

energidepartementet

Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. [21] Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecldingen. Bilagedel. [22] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Kärnkraftsavveckling - kompetens och sysselsättning. [40]

Miljödepartementet

Sätt värde på miljön! Mil jöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. [59]