Yrkesutbildningsberedningen
Hänvisat till av
- SOU 1971:86: Bilen och konsumenten, avsnitt 6 och 132
- SOU 1973:12: Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning, avsnitt 1, 6 och 30
- SOU 1973:2: Högskolan, avsnitt 2, 3.4 och 682
- SOU 1973:38: Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet : personalsammansättning, personalutveckling : delbetänkande [2], avsnitt 62
- SOU 1974:36: Skolan, staten och kommunerna, avsnitt 25
- SOU 1976:52: Utbildning för konstvård och konservering vid Konsthögskolans institut för materialkunskap betänkande, avsnitt 2
- SOU 1978:50: Ny vårdutbildning, avsnitt 5.2
- SOU 1994:101: Höj ribban! : lärarkompetens för yrkesutbildning : slutbetänkande, avsnitt 3.5 och 7.8
- SOU 1995:38: Yrkeshögskolan, avsnitt 174
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
Yrkesteknisk högskoleutbildning YB VI
Betänkande avgivet av Yrkesutbildningsberedningen Stockholm 1970
Statens offentliga utredningar 1970
Kronologisk förteckning 1. Barns Jtemiljö. Tryckeribolaget. C. 2. Om stit och kyrka. Beckman. U. 3. Balanserad regional utveckling. Esselte. In. 4. Refornerad lärarutbildning. Svenska Reproduktions AB. U 5. Statligt stöd till fiskehamnar. Esselte. Jo. 6. Ny livsmedelsstadga m.m. Del. I. Förslag och motiv. Tryckeribolaget. S. 7. Ny livsmedelsstadga m.m. Del. II. Bilagor. Tryckeribolaget. S. 8. Yrkesfcknisk högskoleutbildning. Svenska Reproduktions AB. U.
Anm. Om särskild tryckort ej anges ärtryckorten Stockholm.
Statens offentliga utredningar 1970:8 Utbildningsdepartementet
Yrkesteknisk högskoleutbildning YB v i
Betänkande avgivet av Yrkesutbildningsberedningen Stockholm 1970
Swwwka Repcoduktioni AB, Sthlm 1970
Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet
I huvudsak på grundval av Yrkesutbildningsberedningens (YB:s) förslag i dess principbetänkande (YB I) har Kungl Maj:t och riksdagen fattat beslut om en genomgripande reform av den gymnasiala yrkesutbildningen, att genomföras från och med den 1 juli 1971. Under senare år har emellertid behovet av möjligheter till kvalificerade påbyggnader på den grundläggande yrkesutbildningen blivit alltmera kännbart. För YB har denna fråga blivit speciellt aktuell under arbetet med förslag till en reformerad lärarutbildning för hela yrkesutbildningen. För blivande lärare i yrkesteknik måste skapas en utbildningsgång som rymmer såväl kvalificerad ämnesutbildning — efter grundläggande yrkesutbildning och anställning i yrket — som utbildning i pedagogik och metodik. Under arbetet med de blivande lärarnas ämnesutbildning har YB funnit att förslagen har en mycket vidare användning än bara för blivande lärare. Inom hela vårt variationsrika arbetsliv finns behov av möjligheter till kvalificerade påbyggnader på den grundläggande yrkesutbildningen. Med hänsyn härtill har YB ansett riktigast att inte behandla dessa frågor i ett betänkande om blivande lärares utbildning utan i ett särskilt betänkande. Då de ifrågavarande påbyggnaderna alltid måste ligga efter en genomgången gymnasial utbildning, har det ansetts riktigast att benämna dem högskoleutbildning. YB får härmed vördsamt överlämna sitt
betänkande Yrkesteknisk högskoleutbildning (YB VI). Förslagen i detta betänkande är enhälliga. Särskilt yttrande beträffande utbildningen inom vårdsektorn har avgivits av ledamöterna Nilsson, Stefanson och Wetterström. Under arbetet med detta betänkande har YB haft medverkan av samma experter, som medverkat vid tillkomsten av betänkandet YB V. I sistnämnda betänkande finns en förteckning över medverkande experter, till vilken här hänvisas. Härutöver vill YB framhålla den insats som gjorts av experten rektor Hans Wikström, Umeå. Wikström har medverkat i utformningen av de grundläggande idéerna bakom förslagen till yrkesteknisk högskoleutbildning samt till stora delar svarat för utarbetande och samordning av det material som presenteras i förevarande betänkande. Stockholm den 27 januari 1970 Birger Birger Gårdstedt
Öhman Folke Haldén
Oscar Hallbeck
Åke Isling
Tore Karlson
Nils Kellgren
Jan-Ivan Nilsson
Bengt Olsson
Stig Stefanson
Erik Stålnacke
Karin
Wetterström / Å k e Dahl
Innehåll
vidareutbildning
1.1 Efterfrågan 1.2 Arbetslivets behov 1.3 Blivande lärares behov 1.4 Vidareutbildning i fackskola och gymnasium 1.5 Urval till utbildning
7 9 9
3.4 Koncentrerad yrkesteknisk utbildning 3.5 Elevurval 3.6 Dimensionering och differentiering
10 11
Kapitel 4 Området för sjuk- och åldringsvård
Kapitel 1 Yrkesteknisk
Kapitel 2 Befintlig vidareutbildning
39 44 45 45 45 45
Kapitel 5 Barnavårdsområdet
54 Kapitel 6 Områdena för konsumtionsteknik, storhushåll och textilteknik . . .
6.1 Konsumtionsteknisk linje 6.2 Storhushållsteknisk linje 6.3 Restaurangtekniska linjer 6.4 Textil- och vävteknisk linje . . . .
62 65 66 68
22 22 24 24
Kapitel 7 Ekonomiska
25 Kapitel 8 Yrkesteknisk högskoleutbildning inom det naturvetenskapligt-tekniska området: Inledande synpunkter . 76
. .
13 13
13 13 14 15 16 16 17 18 18 19 20
högskoleutbild-
3.1 Inledande synpunkter 3.1.1 Behov av utbildning 3.1.2 Speciella inträdeskrav . . . . 3.1.3 Krav på förpraktik 3.1.4 Utbildning för kvalificerade arbetsuppgifter 3.1.5 Annan eftergymnasial utbildning 3.2 En utbyggd eftergymnasial skolform 3.2.1 Målsättning 3.2.2 Allmänna ämnen 3.2.3 Yrkestekniska ämnen . . . . 3.3 Utbildningens längd
4.1 Grundutbildningar 4.1.1 Allmänna ämnen YTH för sjukskötare . . . . 4.1.2 Yrkestekniska ämnen YTH för sjukskötare . . . . 4.2 Vidareutbildningar 4.3 Yrkesteknisk högskoleutbildning för blivande lärare i yrkesteknik . . . 4.3.1 Lärare i hälso- och sjukvård 4.3.2 Lärare i assistentutbildning .
2.1 Inledande synpunkter 2.2 Humanistisk-sociala sektorn (HumSo) 2.2.1 Sjuk- och åldringsvård . . . 2.2.2 Barnavård och ungdomsvård 2.2.3 Området för konsumtionsteknisk utbildning 2.2.4 Sömnad och vävning . . . . 2.3 Ekonomiska sektorn 2.4 Naturvetenskapligt-tekniska sektorn 2.4.1 Jordbruk och trädgårdsnäring 2.4.2 Skogsbruk 2.4.3 Industri 2.4.4 Hantverk Kapitel 3 Yrkesteknisk ning
32 34 35
området . . . .
46 47 50
26 26 27 28 30 32
Kapitel 9 Områdena för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring
9.1 Jordbruk 9.2 Trädgårdsteknik 9.3 Skogsbruk
79 81 81 5
Kapitel 10 Industriområden 10.1 Gruvteknik 10.2 Järnbruksteknik 10.3 Gjuteriteknik 10.4 Verkstadsmekanik 10.5 Svets- och reparationsteknik . . . 10.6 Fordonsteknik 10.7 Elkraftteknik 10.8 Teleteknik 10.9 Regler-, process- och cellulosateknik 10.10 Sågverksteknik 10.11 Träteknik 10.12 Husbyggnadsteknik 10.13 Anläggningsteknik 10.14 Värme- och sanitetsteknik . . . . 10.15 Plåtslageriteknik 10.16 Måleriteknik 10.17 Textil- och beklädnadsteknik . . 10.18 Livsmedelsteknik 10.19 Grafiska branschen 10.20 Hantverk
85 85 85 87 87 87 88 88 88
Läroplan för beklädnadsteknisk linje 147 Läroplan för livsmedelsteknisk linje 153 Synpunkter på organisation av stoffet vid yrkesteknisk högskoleutbildning, konsumtionstekniska området 157
89 89 90 91 92 92 92 92 93 93 94 94
Kapitel 11 Sammanfattande och övergripande synpunkter 95 11.1 Anknytning till annan eftergymnasial utbildning 95 11.2 Tillsynsmyndighet för yrkesteknisk högskoleutbildning 97 11.3 Huvudman för yrkesteknisk högskoleutbildning 98 11.4 Studiestöd vid yrkesteknisk högskoleutbildning 100 11.5 Vissa övergångsfrågor 101 11.6 Den yrkestekniska högskoleutbildningens plats i utbildningssystemet 101 11.7 Sammanfattning kap 1—10 101 Kapitel 12 Kostnadsberäkningar . . . . 105 Särskilt yttrande
116 Bilagor: 1 Läroplaner för genomgående ämnen 119 2 Ämnesplaner för vissa ämnen ingående i ämnesutbildningen för blivande lärare i yrkesteknik inom vårdområdet 125 3 Läroplan för fordonsteknisk linje . 135 4 » » sågverksteknisk linje .138 5 » » linje för värme-, ventilations- och sanitetsteknik (VVSteknik) 142 6
1 Yrkesteknisk vidareutbildning
1.1 Efterfrågan Efterfrågan på frivillig utbildning efter grundskola (motsvarande) har ökat starkt under de senaste två decennierna. År 1950 avlade 7 % av landets 19-åringar studentexamen. Samma år studerade ca 15 % av de aktuella årskullarna vid yrkesskola i heltidskurser om minst 5 månaders längd. Det var alltså mellan 20 och 25 % av ungdomarna som i början av 1950-talet genomgick gymnasial frivillig utbildning. Man beräknar att antalet ungdomar som höstterminen 1969 påbörjar gymnasiala studier skall uppgå till ca 85 % av antalet 16-åringar. För läsåret 1973/74 räknar Skolöverstyrelsen med ett så stort antal elevplatser som motsvarar ca
Gymnasiet åk 1
96 % av antalet 16-åringar (figur 1). Den gymnasiala utbildningen, som i början av 1950 i stort sett bestod av gymnasium och yrkesskola har sedermera kompletterats med fackskolan. Från och med 1971 ersattes samtliga dessa tre gymnasiala skolformer med en enda — av YB kallad gymnasieskolan. Också efterfrågan på eftergymnasiala studier har ökat kraftigt under 1950- och 1960talen. Antalet examinerade från universitet och högskolor, som läsåret 1960/61 utgjorde ca 4 000, beräknas 1970/71 uppgå till ca 20 000. Denna ökade övergång från gymnasiala till eftergymnasiala skolmässiga studier har dock hittills varit förbehållen den som skaffat sig fullständig gymnasiekompe-
Fackskolan åk 1
Y-skolan åk 1 Totalt åk 1
Antal ElevGElev- Klas- F16Elev- Klas- Yfrekv platser Ar åringar frekv platser ser1 frekv platser ser 1968/69 108 900 31,2 34 023 1 133 14,8a3 16 088 548 36,0 39 150 1969/70 108 920 31,1 33 900 1 130 16,9 18 440 625 37,0 40 300 1970/71 104 400 32,8 34 210 1971/72 106 690 33,2 35 400 1972/73 107 330 33,3 35 730 1973/74 106 400 34,5 36 690 1974/75 104 880 35,0 36 750 1 3
1 140 21,0 1 180 21,5 1 190 22,0 1220 22,5 1225 23,0
21 830 23 010 23 610 23 930 24 190
740 780 800 810 820
37,5 39 150 39,0 41 610 39,5 42 340 40,0 42 560 40,5 42 480
Frek- Elevplatser vens Totalt ökning 82,0 85,0
89 261 ^ _ 9
91,3 93,7 94,8 97,0 98,5
95 190 4 8 3 f ) 100 020 7J£x 101 680 660 103 180 l ~Vx ZW 103 420
y92z o640 4u
2 5 5 0
Kommunala och privata A-skolor (exkl internatskolor) Frekvens i fackskolregioner: 1968 19,0 1969 18,4
Figur 1. Beräknad intagning i de gymnasiala skolorna 1968/69—1974/75 uttryckt i frekvenser, elevplatser och klasser (Skolöverstyrelsen: petita 1970/71) SOU 1970:8
tens. Dessutom har Kungl. Maj:t våren 1969 visar på det starkt ökade intresset för bland på förslag av kompetensutredningen beslutat annat eftergymnasiala studier. Endast uppatt de som uppnått 25-års ålder och upp- gifterna för 1950 och 1970 har medtagits. fyller krav på dels en femårig yrkesverksamOm också genomgång av gymnasium — het, dels vissa förkunskaper, har behörighet oavsett linje — i princip öppnar möjlighet för universitetsstudier i vissa ämnen. Det till fortsatta eftergymnasiala studier är det finns skäl att anta, att övergångsfrekvensen dock en påfallande skillnad i frekvensen på till skolmässiga eftergymnasiala studier de olika linjerna. De tekniska och ekonokommer att bli ännu högre i samma mån miska linjerna har som regel haft en försom vuxenutbildningen ger ökade möjlighe- hållandevis lägre elevtillströmning än andra ter att skaffa erforderlig grundutbildning gymnasielinjer. Denna skillnad synes kvaroch därefter vinna inträde till universitets- stå trots att de tekniska och ekonomiska studier. Den påbörjade decentraliseringen linjerna i det nya gymnasiet har ett större av universitets- och högskoleorganisationen allmänt värde för eftergymnasial utbildning torde också bidraga till en ökad efterfrågan än vad handelsgymnasiet och tekniska gympå eftergymnasial utbildning genom att allt nasiet hade. Valet av gymnasial utbildning fler människor på sin hemort kan erbjudas synes således i hög grad styras av möjligsådan undervisning. heterna till fortsatta eftergymnasiala studier. 1968 års utbildningsutredning (U 68) har Mot den bakgrunden ter sig bristen på gett ut en debattskrift Högre utbildning — vidareutbildningsmöjligheter anpassade till funktion och struktur (1969) som YB finner den gymnasiala yrkesutbildningen allt mer anledning att vid skilda tillfällen återkomma kännbar. YB har redan i sitt principbetäntill i förevarande betänkande. Här återges kande påtalat behovet av sådan vidareen grafisk framställning som i grova drag utbildning och framhållit Procent 100
—T10
—r
30 Ålder (år)
Procent 100
—
r
}->
30 Ålder (år)
Figur 2. Ungdomar i olika åldrar i utbildning 1950 och 1970. Diagrammet ger relativt grova värden. (U68: 1969) S
»Först när de praktiska utbildningsvägarna skolan skulle kunna uppnå samma utbildger lika goda och med de teoretiska stu- ningsmål som de tekniska instituten krävdes dierna likvärdiga möjligheter till fortsatt ut- antingen en omfattande förpraktik eller att bildning har förutsättningar skapats för ett yrkesutbildning och yrkespraktik varvades i egentlig mening fritt val. Fritt i den bety- med teknisk utbildning. Departementschefen delsen, att man verkligen vågar välja efter yttrade med anledning av de framförda synhandlag och intresseinriktning i förvissning punkterna följande (proposition 1964: 171): om, att ha vägar öppna för framtiden.» »Skulle man i den framtida skolorganisationen bibehålla hittillsvarande tekniska skolor, (SOU 1966: 3 sidan 120) Den nuvarande bristen på yrkesteknisk måste man räkna med att elevtillströmningvidareutbildning bidrar således till en ojämn en till dessa skolor skulle komma att förete efterfrågan på gymnasial utbildning. Den samma drag som de båda remissinstanserna sneda belastning av de gymnasiala skolfor- teckna, dvs det övervägande antalet inträmerna, som därav följer, utgör ett skolpoli- dessökande kommer att ha mycket kort tiskt problem. YB anser det därför vara praktik eller vara helt utan praktik. Proväsentligt att nya utbildningsmöjligheter blemet om att förse de till industrin nyreskapas för dem som genomgått en grund- kryterade, som har lägre teknisk utbildning läggande gymnasial yrkesutbildning eller på med för yrkesutövningen erforderlig prakannat sätt inhämtat motsvarande kunskaper tik, torde därför på längre sikt få lösas efter och färdigheter och som efter en viss tids helt andra vägar än de hittills tillämpade yrkesutövning önskar vidareutbilda sig inom alldeles oavsett om fackskolan införes eller ej.» Departementschefen ansåg således, att det yrkestekniska området. det av organisationerna understrukna utbildningsbehovet borde kunna lösas vid sidan av fackskolan. 1.2 Arbetslivets behov Uppgifter som kräver yrkesinsikt kombiGenom att tillskapa en yrkesteknisk högsko- nerad med yrkesteknisk högskoleutbildning leutbildning (yrkesteknisk vidareutbildning) finns inom alla områden av vårt arbetsliv. tillgodoses ett behov för såväl den enskilde som för arbetslivet. För många arbetsuppgifter finns behov av personal med god yr- 1.3 Blivande lärares behov kesinsikt och dessutom teknisk utbildning. Representanter för de stora avnämargrup- Behovet av en särskild yrkesteknisk högperna har de senaste åren visat på behovet skoleutbildning aktualiserades till en början av sådan utbildningsgång. Såväl Svenska under YB:s arbete med sitt betänkande röArbetsgivareföreningen som Sveriges Indu- rande Reformerad lärarutbildning (YB V). striförbund har i olika sammanhang fram- För de lärare i yrkesteknik, om vilka nysshållit önskvärdheten av teknisk utbildning nämnda betänkande handlar, konstruerade för anställda som redan tidigare inhämtat YB en utbildningsgång, bestående av föryrkespraktik. Detta skedde bl a vid dessa utbildning, ämnesutbildning och lärarutbildorganisationers gemensamma remissyttrande ning. Som förutbildning för blivande lärare i över förslaget till den tekniska linjen av fackskolan. Därav framgick att den tekniska yrkesteknik föreslår YB kunskaper och färlinjen av fackskolan inte skulle kunna leda digheter motsvarande dem som erbjuds i en till en utbildning, som är jämförbar med yrkesteknisk linje i gymnasieskolan. Härs k institutingenjörernas. Till stöd för den igenom tillförsäkras den blivande läraren i uppfattningen anfördes att många institut- yrkesteknik en grundutbildning omfattande ingenjörer hade lång praktisk erfarenhet såväl arbetsteknik som fackteori — vilka innan de genomgick den tekniska utbild- båda ämnen tillsammans bildar blockämnet ningen. För att den tekniska linjen av fack- yrkesteknik. I den därpå följande ämnesSOU 1970:8
Vidareutbildning
Lärarutbildning
Fortbildning
Grundutbildning
1 huvudsak skolmässig fackteoretisk fördjupning ^^^ ^^^•"""^ ^^^-'^^ ^t^001^ ^^^^ ~wKr~
Ämnes^^* utbildning ^^*"**^ 1 huvudsak arbetsteknisk fördjupning genom anställning
Yrkesteknisk grundutbildning
Förutbildning
Figur 3. Schematisk framställning av normal utbildningsväg för blivande lärare i yrkesteknik.
utbildningen blir problemen något annorlunda. Denna utbildning består dels av anställning i yrket under en tid som kan variera för olika lärare i yrkesteknik, dels av skolmässiga studier. Målet för ämnesutbildningen är en fördjupning inom det yrkestekniska området. I och med att anställningen i yrket huvudsakligen ger arbetsteknisk fördjupning, uppkommer helt naturligt ett behov av en kompletterande fackteoretisk fördjupning. Det är detta behov, som från början har lett YB fram till förslag rörande yrkesteknisk högskoleutbildning. Till de fackteoretiska studierna, som utgör huvudparten av den yrkestekniska högskoleutbildningen, har YB också fogat en viss mängd av allmänna ämnen. Under sitt arbete med den fackteoretiska ämnesfördjupningen — yrkesteknisk högskoleutbildning — inventerade YB:s olika expertgrupper de möjligheter som i dag står till buds. Man fann därvid, att det inom samtliga sektorer fanns en varierande mängd av utbildningar som med eller utan omkonstruktion skulle kunna tjäna uppgiften som fackteoretisk fördjupningskurs. Men man konstaterade också att bristen på sådana studievägar var påfallande inom stora om10
råden. Dessutom framkom att behovet av fackteoretisk ämnesfördjupning — yrkesteknisk högskoleutbildning — mätt i antalet studeranden var alltför litet för att möjliggöra särskilda kurser för blivande lärare i yrkesteknik. Så t ex inskränker sig lärarbehovet i vissa yrkestekniska linjer till en nyutbildad lärare vartannat eller vart tredje år. Det var mot bakgrunden härav naturligt att också söka efter andra användningsmöjligheter för den fackteoretiska ämnesfördjupning som ansågs helt nödvändig för genomförande av en reformerad lärarutbildning. Därvid kunde man ganska snart påvisa ett stort behov inom arbetslivet av medarbetare med utbildning som närmast svarade mot den som yrkesteknisk utbildning skulle ge. Det gäller här medarbetare i kvalificerade arbetsuppgifter inom yrkesområdet, uppgifter som förutom gedigna yrkesinsikter också kräver fördjupade kunskaper i fackteoretiska och allmänna ämnen. I och med att dessa yrkesutövares behov av vidareutbildning sammanfaller med de behov som YB i annat sammanhang har angett för blivande lärare i yrkesteknik uppstår underlag för att inrätta fasta institutioner för yrkesteknisk högskoleutbildning. Med fast institution avser YB här bl a regelbundet återkommande yrkestekniska högskolekurser, vilka genomföres i andra skolors eller institutioners lokaler.
1.4 Vidareutbildning gymnasium
i fackskola
och
I samband med att fackskolan infördes fastställdes att 25 % av de tillgängliga elevplatserna skulle förbehållas sökande som antingen avslutat en tvåårig yrkesutbildning eller hade minst tre års yrkeserfarenhet. Eftersom fackskolan är dimensionerad för ca 20 % av årskullarna omfattar denna särskilda kvot ca 5 % av dessa årskullar. Fr o m 1967 finns en fri kvot för inträdessökande till gymnasiet. Enligt gällande bestämmelser kan 5 % av gymnasiets elevplatser tilldelas andra sökande än dem SOU 1970:8
som har föreskriven grundskolekompetens eller motsvarande. De ungdomar som genomgått en gymnasial yrkesutbildning kan alltså vinna inträde i fackskolan och under vissa förutsättningar också i gymnasiet. Efter det att YB:s förslag genomförts blir gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan sammanförda till en skola — gymnasieskolan. Om de nuvarande kvoteringsbestämmelserna bibehålies efter denna omorganisation, uppstår den situationen, att elev som genomgått en linje i gymnasieskolan för sin vidareutbildning erbjuds en annan linje i samma skola. I och för sig behöver inte en sådan utbildningsgång vara mindre rationell. Viktigt är emellertid i vilken utsträckning utbildningsgången medför en upprepning av mer eller mindre lika utbildningsmoment. Detta i sin tur beror på hur pass närbesläktade de båda gymnasiala utbildningarna är. En annan betydelsefull faktor i sammanhanget är om fackskoleutbildningen följer direkt efter en gymnasial yrkesutbildning eller om den grundläggande yrkesutbildningen i gymnasieskolan har efterföljts av en flerårig vidareutbildning i arbetslivet. I det senare fallet blir givetvis olägenheterna större ju mera yrkesutbildningen inklusive vidareutbildningen i arbetslivet sammanfaller med den utbildning, som skulle erbjudas vid en linje av fackskola. YB anser det inte vara rationellt att den som genomgått en yrkesteknisk gymnasial grundutbildning och därefter skaffar sig vidare utbildning genom anställning i arbetslivet hänvisas till en motsvarande eller närbesläktad gren i det som i dag utgör linje i fackskola. En sådan anordning innebär att den vuxne, som har flerårig yrkesteknisk utbildning — såväl från skola som från anställning i arbetslivet — som vidareutbildning erbjudes en grundutbildning avsedd för ungdomar som kommer direkt från grundskolan och helt saknar yrkesteknisk insikt. YB är naturligtvis medveten om att vårt skolväsen av olika skäl inte kan vara så differentierat att det finns fasta utbildningsvägar som passar till alla förekommande individuella förkunskaper. Därför går det i vissa fall inte att komma ifrån en upprepSOU 1970:8
ning av utbildningsmoment. Dock bör sådant undvikas, särskilt vid utbildning av vuxna, som härför måste göra ett uppehåll i sitt förvärvsarbete. Det finns också ett annat skäl till att beteckna den studiegång som orationell där en vuxen elev med god yrkeserfarenhet erbjudes en grundläggande gymnasial utbildning såsom vidareutbildning. De linjer inom dagens gymnasium och fackskola som i första hand kommer i fråga som vidareutbildning utgör de ekonomiska och tekniska linjerna. Fackskolans sociala linje liksom också gymnasiets naturvetenskapliga, humanistiska och samhällsvetenskapliga linjer ger en allmän utbildning avsedd i första hand för övergång till fortsatt skolmässig eftergymnasial utbildning vid universitet och högskola. Eftersom de ekonomiska och tekniska linjerna, trots sin relativa bredd, inte kan täcka mer än förhållandevis begränsade avsnitt av vårt arbetsliv, finns således ett flertal yrkesområden eller yrken som ej är representerade i dagens gymnasium och fackskola.
1.5 Urval till utbildning Som redan framhållits ger dagens gymnasium de bästa möjligheterna till fortsatta eftergymnasiala studier. Avgörande för vem som skall tas in på gymnasium är slutbetygen från årskurs 9 i grundskolan. Man räknar här med genomsnittsbetyg utan hänsyn till olika ämnens speciella betydelse för de fortsatta eftergymnasiala studierna. Genom konkurrensen tvingas man att skilja de sökande åt genom poängtal som ofta upptar både två och tre decimaler. En skillnad i hundradels poäng kan således vara avgörande för om en ung människa skall komma in på dagens gymnasium eller ej. Eftersom detta i sin tur starkt påverkar möjligheterna till fortsatta eftergymnasiala studier stimuleras jakten efter goda betyg i grundskolans högstadium. Att obetydliga skillnader i ett medelvärde av ett betyg kan få så avgörande betydelse skulle enligt YB vara betänkligt även om 11
betygen verkligen kunde exakt fastställa graden av kunskap hos eleven. Betyget skulle nämligen ändå inte ge någon uppfattning om den personlighetsutveckling som i enlighet med den nya grundskolans intentioner bör ges och alltså inte heller upplysa om de personliga kvalifikationer som eleven i årskurs 9 i grundskolan besitter. Härtill kommer emellertid att betygen ingalunda är det exakta instrument som man i den ständigt aktuella debatten om betygens konstruktion ibland vill göra gällande, utan tvärt om mäter med grova mått och vida toleranser. Härtill kan som ytterligare en kritisk synpunkt anföras att slutbetygen i grundskolan ges ungdomar i en ålder med ofta uppträdande psykisk labilitet. Den olust inför studierna som ofta visas av elever i 15—16 års ålder är som regel av övergående natur. Erfarenheten visar att många av de ungdomar, vilkas grundskolebetyg varit sådant, att de ej kunnat hävda sig i konkurrensen om plats i gymnasiet, gått ut i förvärvslivet antingen direkt eller efter varierande form av frivillig utbildning och därvid till följd av visad duglighet avancerat långt inom de olika yrkesområdena. I inte så få fall har de också, ofta under ogynnsamma studieförhållanden, fullföljt omfattande utbildningsprogram i såväl allmänna som yrkestekniska ämnen. Skolbetygens uppgift är att gradera elevens prestationer i relation till de i kursplanen uppställda studiemålen eller i relation till andra elevers kunskaper i samma stadium. Lärarens uppgift är att mäta den enskilde elevens prestationer så objektivt som möjligt — således utan att ta hänsyn till elevens personliga egenskaper, attityder m m. Den elev som har en god receptiv begåvning har i de flesta ämnen goda möjligheter att få ett gott betyg — även om deras kreativa begåvning inte är särskilt god. Det torde också finnas många elever som — utan att de i skolan lyckas få särskilt goda betyg — kan ha egenskaper av stort värde i befattningar med kvalificerade arbetsuppgifter. Exempel på sådana egenskaper, som inte i egentlig mening betygsätts i grundskolan, är förmåga att samarbeta, 12
gott omdöme i såväl yrkestekniska som allmänna frågor, förmåga att överblicka sammanhang, förmåga att fatta rationella beslut osv. Det förefaller därför som om tidigt dokumenterade skolresultat inte är tillräckliga som prognosinstrument. Det kan också uttryckas så, att goda studieresultat inte alltid borgar för en god yrkesframgång. Det finns anledning till tveksamhet inför ett system där grundskolebetyget får en sådan avgörande betydelse för den enskilda människans möjlighet till utbildning mot kvalificerade funktioner i vårt arbetsliv. Som inträdeskrav till yrkesteknisk högskoleutbildning anger YB anställning i arbetslivet. Härigenom öppnas en möjlighet för var och en att skaffa sig en uppfattning om den egna lämpligheten för yrkesteknisk högskoleutbildning. Att kunna konstatera hur den enskilde fungerar i arbetslivet måste också vara till nytta vid rekrytering till kvalificerade arbetsuppgifter. Urvalsmetoden är inte ny, utan förekommer sedan lång tid inom arbetslivet vid rekrytering av arbetsledare. Det förefaller YB klart att varje utbildningssystem, där den skolmässiga utbildningen varvas med anställning i arbetslivet innebär väsentligt ökade möjligheter till ett riktigt urval till högskoleutbildning.
2 Befintlig vidareutbildning
gen är vårdområdet också ett av de få yrkesområden som redan nu i större omfattning I föregående kapitel har YB lämnat syn- har en fast organiserad eftergymnasial vidapunkter på efterfrågan och behov av yrkes- reutbildning anpassad till den grundläggande teknisk vidareutbildning och på nuvarande yrkesutbildningen. Det har i vårt land under lång tid funnits möjligheter till sådan utbildning. Det framgår därav att möjligheterna till yrkesteknisk fast organiserad utbildning av sjuksköterskor högskoleutbildning är begränsade och bris- (sjukskötare). Utbildningen tillhör grundterna både omfattande och kännbara. I detta skolans kompetensområde och minimiåldern kapitel redovisas nuläget inom olika yrkes- för inträde är 18 år. F r o m 1966 har områden. YB begränsar därvid sin fram- sjuksköterskeutbildningen en ny utformning ställning till dels de större yrkesområdena, med indelning i två etapper. Den första om dels några andra områden som av särskilda fem terminer utgör grundutbildning, vilken skäl blir aktuella i förevarande betänkande. leder fram till legitimation som sjuksköIbland blir beskrivningen särskilt detaljrik, terska. Efter minst sex månaders praktik beroende på att i YB:s senare förslag till erbjudes vidareutbildning omfattande en till yrkesteknisk högskoleutbildning också ingår två terminer. Inom samtliga län utbildas sjukvårdsbiförslag till ändrade inträdeskrav i jämförelse träden i växande omfattning och utbildningmed nuläget. en har under de senaste åren fått en fast organisation och stor kapacitet. Sjukvårdsbiträdesutbildningen har en längd av 23 veckor. Efter därpå följande minst två års prak2.2 Humanistisk-sociala sektorn (Hum-So) tik som sjukvårdsbiträde, kan man vinna 2.2.1 Sjuk-och åldringsvård inträde till undersköterskekurs omfattande 32 veckor. En nyexaminerad undersköterska Vårdyrkesutbildningen är intressant i flera har således sammanlagt minst tre års utbildavseenden. Området har ett stort rekryte- ning och praktik från sjukvårdsområdet. ringsbehov, beroende dels på en stor expan- Före år 1967 måste en undersköterska, som sion av hela hälso- och sjukvården, dels på önskar utbilda sig till sjuksköterska, genomen låg yrkesverksamhetsgrad. Vidare har gå samma kurs som de, som saknade såväl vårdyrkesutbildningen varit föremål för ett utbildning som yrkeserfarenhet från sjukflertal utredningar och organisationsändring- vårdsområdet. Detta innebar självfallet en ar under de senaste två decennierna. Slutli- upprepning av många moment och den då-
2.1 Inledande synpunkter
liga anpassningen till förkunskaperna var en nackdel. Därför utfärdades år 1967 en särskild utbildningsplan för en sjuksköterskeutbildning anpassad för undersköterskor. Förutom tidigare praktikkrav fordras för inträde i denna utbildning ett halvt års praktik som undersköterska. Dessutom fordras slutbetyg från teoretiskt inriktad linje i grundskolan i ämnena matematik, kemi, fysik, biologi och engelska. Denna särskilda utbildning, som är ett år kortare än den sjuksköterskeutbildning som är baserad direkt på grundskolan, skulle mycket väl kunna betecknas som en yrkesteknisk högskoleutbildning anpassad till grundläggande yrkesutbildning med efterföljande yrkesverksamhet.
under utbyggnad. Den kommer sannolikt att i stor utsträckning förläggas till vårdyrkesskolorna. Den utbildning av vårdpersonal som ovan beskrivits kan i viss utsträckning täcka behovet också inom den psykiatriska sjukvården. Särskilt gäller detta sjuksköterskor som erhållit vidareutbildning i psykiatrisk sjukvård. Parallellt härmed finns inom området en annan utbildningsgång som ger grundutbildade skötare möjlighet att efter särskild kurs om sex månader erhålla kompetens till 1: e skötare-, avdelningsskötareoch föreståndaretjänster. Vid sidan av sjuksköterskeutbildningen har utbildningen av medicinsk-tekniska assistenter om fyra till fem terminer utbyggts till betydande omfattning under den senaste tioårsperioden. Inträdeskraven överensstämmer i stort sett med dem som gäller för sjuksköterskeutbildningen. Kurserna är inriktade mot olika specialiteter som exempelvis operation, röntgen, radioterapi, oftalmologi etc. Genom att assistentutbildningarna är specialiserade redan från början uppnås i väsentliga moment en god fördjupning trots att utbildningstiden är kortare än för sjuksköterskorna om även dessas vidareutbildning inräknas. De som genomgått assistentutbildning och därefter erhållit viss yrkeserfarenhet erbjuds grundläggande lärarutbildning vid yrkespedagogiska institut. Lärarutbildningen omfattar 19 veckor och innehåller inte någon ämnesmässig fördjupning. Inom åldringsvården är förhållandena något annorlunda. Där förekommer dels utbildning av ålderdomshemsföreståndare, dels utbildning av vårdbiträden och undersköterskor enligt samma mönster som tillämpas inom sjukvården. Däremot saknas möjlighet för undersköterskor att genomgå avkortad utbildning till föreståndare.
För sjuksköterskor finns jämförelsevis många möjligheter till fortsatt utbildning, av vilka flertalet erbjudes vid Statens Institut för Högre Utbildning av sjuksköterskor (SIHUS). En sådan påbyggnadsmöjlighet utgöres av sk avdelningssköterskekurs med en längd av elva veckor. De som genomgått avdelningssköterskekurs kan fortsätta i högre administrativ kurs avsedd för klinikföreståndare. Denna kurs — om två terminer — omfattar både administrativa och socialmedicinska ämnen. En specialutbildning efter sjuksköterskeutbildningen utgör en fem månader lång specialkurs i anestesi. SIHUS anordnar även särskilda kurser för blivande lärare inom sjukvårdsområdet. Dessa omfattar fn tre terminer och innehåller såväl ämnesmässig fördjupning som pedagogisk grundutbildning. Drygt en tredjedel av kurstiden är anslagen till den ämnesmässiga fördjupningen. För att tillgodose det starkt växande behovet av lärare inom sjukvårdsområdet har SIHUS och yrkespedagogiska institut tidigare anordnat 19 veckors pedagogiska kurser avsedda för sjuksköterskor som skall bli lärare. Den lärarutbildningen omfattar i motsats till treterminsutbildningen inte någon ämnesfördjupning. En del av den vidareutbildning av sjuk- 2.2.2 Barnavård och ungdomsvård sköterskor, som hittills bedrivits vid SIHUS skall f r o m läsåret 1971/72 ombesörjas Den grundläggande yrkesutbildningen inom' av sjukvårdshuvudmännen. En ny vidare- området erbjuds f n i ett jämförelsevis stort utbildningsorganisation är till följd härav antal kurser. För inträde därtill har krävts 14
nomiföreståndare, internatföreståndare, hemvårdare, storhushållspersonal och hushållstekniker. Hushållslärare utbildas vid seminarier för huslig utbildning. Inträdeskrav till utbildningen är utöver att ha fyllt 19 år, att ha slutbetyg från någon av grundskolans teoretiska linjer med lägst betyget 2 i ämnena svenska, engelska (särskild kurs), matematik (särskild kurs), biologi, fysik och kemi eller motsvarande kunskaper. Dessutom ingår som krav på förutbildning och preskolär praktik att ha genomgått en hemteknisk kurs omfattande minst en termin, att ha fem månaders praktik från enskilt hem, att ha en månads praktik i storhushåll samt att under en månad ha arbetat med socialt arbete exempelvis i barnkoloni, lekskola eller dylikt. Utbildningen vid seminariet omfattar tre år. Härunder får de blivande lärarna såväl ämnesutbildning som pedagogisk grundutbildning. Den sistnämnda är därvid i viss utsträckning varvad med den ämnesmässiga. Med en grov beräkning kan sägas att av de tre åren utgör två år ämnesutbildning och ett år pedagogisk grundutbildning. Från och med 1966 förekommer högskoleutbildning inom det konsumtionstekniska området också vid Nordiska hushållshögskolans näringslinje, knuten till universitetet i Oslo. För inträde krävs bland annat genomgången utbildning till hushållslärare eller ekonomiföreståndare. Ekonomiföreståndare utbildas vid seminarierna för huslig utbildning i Stockholm, Uppsala och Göteborg samt dessutom vid Västkustens ungdomsskola i Ljungskile. Som inträdeskrav till utbildningen gäller att ha fyllt 21 år, att uppfylla samma krav på grundskoleutbildning som tidigare sagts för blivande hushållslärare, att ha genomgått hemteknisk skola om minst en termin samt att ha minst sex månaders praktik i sjukhuskök samt två månader i annat storkök. Utbildningstiden vid seminariet omfattar två år. 2.2.3 Området för konsumtionsteknisk Internatföreståndare utbildas vid yrkesutbildning skolorna. Utbildningen omfattar en tid av tre Under denna rubrik beskrives nuvarande terminer. Som inträdeskrav gäller att ha fyllt utbildningar avseende hushållslärare, eko- 20 år, att ha slutbetyg från teoretiskt inrik-
praktik av varierande utformning och med inriktning mot olika specialiteter. Utbildningen till barnavårdslärare ges vid seminarierna för huslig utbildning och omfattar i likhet med övrig utbildning vid dessa lärarskolor såväl ämnesmässig fördjupning som pedagogisk grundutbildning. Den sistnämnda, som bedrivs jämsides med ämnesutbildningen, har en omfattning motsvarande ca ett år av utbildningstiden. Utöver de inträdeskrav, som redovisas för blivande hushållslärare i vad avser skolunderbyggnaden, måste en blivande barnavårdslärare dessutom ha genomgått en hemteknisk kurs omfattande minst en termin, ha minst två månaders praktik från enskilt hem med barn samt dessutom genomgått yrkeskurs vid barnavårdsskola omfattande 34 veckor. Socialpedagoger utbildas vid Sociala barna- och ungdomsvårdseminariet i Stockholm. Utbildningen är treårig. Lägsta inträdesålder är 19 år. För intagning fordras betyg från teoretiskt inriktad linje i grundskolan eller motsvarande samt sammanlagt ett års praktik från yrkesområdet. Socialpedagogernas utbildning är främst inriktad mot tjänster som barnhemsföreståndare. Förskolelärarna utbildas vid förskoleseminarierna. Deras utbildning är tvåårig. För intagning fordras betyg från teoretiskt inriktad linje i grundskolan eller motsvarande, sammanlagt ett års praktik från familj med barn och från barnstuga med barn i förskoleåldern samt att ha fyllt 19 år. Fritidspedagoger utbildas vid yrkesskolor. Deras utbildning är tvåårig. För intagning fordras betyg från teoretiskt inriktad linje i grundskolan eller motsvarande samt ett halvt års praktik. Ungdomsledare utbildas vid yrkesskolor i kurser omfattande ett år. Dessutom utbildas ungdomsledare i kurser anordnade vid bl a folkhögskolor.
tad linje i grundskola i ämnena engelska, matematik, fysik och kemi, att ha genomgått hemteknisk skola eller lanthushållsskola, att ha minst sex månaders praktik från hem med barn, att ha tjänstgjort tre månader i internat med barn samt dessutom sex månader i storhushåll. Hemvårdarinnor utbildas vid yrkesskolorna. Lägsta ålder för inträde till utbildningen är 18 år. Utöver fullgjord skolplikt krävs genomgång av hemteknisk skola omfattande minst en termin samt minst sex månaders praktik från hem med minderåriga barn. Utbildningen omfattar ett år, men kan för sökande med väsentligt längre förpraktik av lämpligt slag anordnas i form av avkortad kurs om en termins längd. Hushållstekniker utbildas vid yrkesskolorna i kurser omfattande två år. Utbildningen är främst avsedd för dem som vill ägna sig åt utvecklingsarbete inom det husliga området, men är lämplig också för varuupplysare, demonstratörer och viss laboratoriepersonal. Som inträdeskrav gäller bl a slutbetyg från någon av grundskolans teoretiska linjer varvid krävs minst betyget 3 i svenska, engelska (särskild kurs), matematik (särskild kurs), biologi, fysik och kemi. Dessutom fordras också här genomgång av hemteknisk kurs omfattande minst en termin samt minst sex månaders praktik från storhushåll och minst två månader i provkök eller livsmedelslaboratorium.
2.2.4 Sömnad och vävning Inom det textiltekniska området förekommer vidareutbildning motsvarande yrkesteknisk högskoleutbildning dels vid seminarierna för huslig utbildning, dels vid textilinstitutet i Borås och Lennings textiltekniska institut i Norrköping. Utbildningen vid de båda textilinstituten är i huvudsak inriktad mot kvalificerade arbetsuppgifter inom industrin och behandlas därför i kapitel 10. Den högre textiltekniska utbildningen ges på allmän gren av textillärarlinje vid samtliga seminarier samt vid seminariet i Stockholm även på vävinriktad gren. Utbildningen 16
omfattar tre år och består av såväl ämnesutbildning som pedagogisk grundutbildning. Den senare som är varvad med ämnesutbildningen torde motsvara närmare en tredjedel av den sammanlagda utbildningstiden. För inträde krävs genomgång av teoretiskt inriktad linje på grundskolan eller motsvarande samt att ha fyllt 19 år. Härutöver fordras genomgångna yrkeskurser i sömnad och vävning om vardera minst en termin. Utbildningen på allmän gren ger kompetens som textillärare, vilka undervisar i slöjd och vävning vid grundskola, i slöjd och i konsumentkunskap vid fackskola samt i sömnad vid yrkesskola bl a i hemtekniska kurser. Textillärarens ämnesutbildning är uppbyggd uteslutande för läraruppgifterna och svarar inte mot någon bestämd funktion i arbetslivet utanför undervisningsområdet. Ett begränsat antal textillärare arbetar emellertid inom olika institutioner och företag på textilområdet bl a som konsulenter. Från och med hösten 1963 förekommer högskoleutbildning inom det textiltekniska området också vid Nordiska hushållshögskolans textillinje, knuten till Chalmers tekniska högskola i Göteborg. För inträde krävs bl a genomgången utbildning till textillärare eller hushållslärare.
2.3 Ekonomiska sektorn Utbildningen inom den ekonomiska sektorn är väl representerad i nuvarande gymnasiala skolformer. Av de drygt 30 % av 16-åringarna, som kan erbjudas utbildning i dagens gymnasium, beräknar man att cirka en sjättedel väljer ekonomisk linje. För fackskolan är motsvarande värden ca 20 % och en fjärdedel. Ekonomisk utbildning erbjudes sålunda i dagens gymnasium och fackskola till 4,5 respektive 5 % av 16-åringarna. Härtill skall läggas att ca 7 % av årskullarna utbildas i yrkesskolorna i olika typer av kontorskurser och kurser inriktade mot distribution. Sammanlagt ger detta en gymnasial utbildning inriktad mot distribution, redovisning och administration för minst 15 % av de aktuella årskullarna. SOU 1970:8
Inom ett flertal branscher bedrives en Förutom här nämnda allmänt inriktade omfattande intern utbildning. Så är t. ex. utbildningar inom det gymnasiala stadiet fallet inom bankrörelse och försäkringsväfinns specialutbildningar, som antingen är anpassade till grundskolans kompetensom- sen. Inom marknadsförings- och reklamsekråde eller utformade som eftergymnasial påbyggnadsutbildning. Många större företag torn anordnas ett flertal utbildningar av eller företagskedjor har därutöver organise- varierande längd vid bl a följande enskilda rat utbildning anpassade till företagens egna skolor: Bergs Reklam/Marknadsskola, Stockholm, Institutet för Högre Kommunikationsbehov. Kooperativa Förbundet bedriver en om- och Reklamutbildning (IHR), Annonsbyråfattande yrkesutbildning inriktad mot detalj- ernas Förening, AF-skolan, Reklam och handeln. »Vår Gård» i Saltsjöbaden är KF:s Marketing Institutet AB, Bröderna Påhlmans centrala skola för detaljhandelsutbildningen. handelsinstitut och Grafiska Institutet. HuLokalt har konsumentkooperationen en om- vuddelen av dessa specialutbildningar är bafattande utbildningsverksamhet i Konsum- serade på fackskola eller gymnasium. BröDomusskolorna. Dessutom bedrivs en kor- derna Påhlmans handelsinstituts utbildning respondensundervisning i yrkestekniska äm- inom detta område utgår dock från grundskolan och omfattar tre år med sista året nen. Köpmannainstituten i Stockholm och Gö- specialinriktat på marketing, reklam eller teborg är Svenska Köpmannaförbundets sko- distribution. Yrkesskolorna i Uppsala och lor. Inom köpmannainstituten finns både Göteborg anordnar ettåriga eftergymnasiala branschinriktade kurser och kurser med me- specialkurser i marknadsföring. I och med att YB:s förslag till distribura allmän inriktning. De större varuhuskedjorna bedriver en tions- och kontorsteknisk linje genomförs omfattande personalutbildning, även sådan blir utbildningen tvåårig på de båda grenarna. Dessa utbildningar blir allmänt ininriktad mot arbetsledande uppgifter. Vid vissa yrkesskolor anordnas grundläg- riktade grundutbildningar. I samband med gande yrkesutbildningar baserade på grund- övergång till gymnasieskola torde mera speskolans teoretiska linjer specialiserade mot ciellt inriktade grundutbildningar — exembestämda yrkesområden. Exempel på sådana pelvis kurserna för bilförsäljare, butiksperutbildningar är ettårig kurs inriktad mot sonal, speditionspersonal och resebyråarbete i bank, ettårig kurs för resebyråtjäns- tjänstemän — bli utformade som påbyggtemän, treårig kurs för utbildning av spedi- nadskurser på den tvååriga mera allmänt tionspersonal och ettårig utbildning av bil- inriktade grundutbildningen, alternativt som försäljare. Vidare må nämnas en i Göteborg sidoordnade utbildningar med hjälp av det anordnad ettårig kurs för inköps-, försälj- fria tillvalet. nings- och reklampersonal avsedd för sådana som genomgått en ettårig handelsskola eller ekonomisk linje i fackskolan. sektorn Läkarsekreterare utbildas vid vissa yrkes- 2.4 Naturvetenskapligt-tekniska skolor. Utbildningstiden är en termin. För inträde fordras förkunskaper i bl a steno- Den gymnasiala yrkesutbildningen inom grafi, maskinskrivning samt i tyska och sektorn är inriktad mot ett mycket stort anengelska. Eftergymnasial utbildning av sek- tal specialiteter. YB har valt att i sin bereterare anordnas bl a vid Bar-Lock insti- gränsade beskrivning av nuvarande möjligtutet i Stockholm. Från och med höstter- heter till och behov av nya yrkestekniska minen 1969 anordnas genom samverkan högskoleutbildningar redovisa de olika yrmellan universitet och yrkesskolor s. k. kom- kena inom områdena jordbruk och trädbinationsutbildningar bl a för sekreterarfunk- gårdsnäring, skogsbruk, industri samt hantverk. Möjligheter till yrkesteknisk högskoletioner. SOU 1970:8 2 — 97541
utbildning är inom dessa områden mycket varierande.
2.4.1 Jordbruk- och trädgårdsnäring
kesutbildning och erforderlig gymnasieutbildning befrias från den ettåriga propedeutiska kursen i agronomutbildningen. Det är således möjligt att kombinera grundläggande yrkesutbildning med agronomutbildning utan att utbildningsgången blir längre än för dem som går direkt från gymnasiet till lantbrukshögskolan. Utbildningen inom trädgårdsnäringen har stora organisatoriska likheter med utbildningen inom det jordbrukstekniska området. Grundläggande yrkesutbildning meddelas i trädgårdsskolorna i Alnarp och Norrköping samt vid lantbruksskolorna i önnestad, Umeå och Nordvik. De, som genomgått grundläggande yrkesutbildning och dessutom inhämtat två års praktik, kan vinna inträde i en ettårig förmansutbildning. Slutbetyg från teoretiskt inriktad linje i grundskolan med minst genomsnittsbetyget 3 i ämnena matematik, engelska, svenska, fysik, kemi och biologi och genomgången förmansutbildning är inträdeskraven till en i Alnarp anordnad ettårig utbildning av trädgårdstekniker. En motsvarighet till jordbrukets agronomutbildning är hortonomutbildningen för trädgårdsnäringen. Hortonomer utbildas vid lantbrukshögskolan. Utbildningstiden och inträdeskraven är liknande som för agronomutbildningen.
Jordbruksområdet har ett väl utbyggt utbildningssystem. Det finns 45 lantbruksskolor i landet, vid vilka anordnas dels förberedande och grundläggande yrkesutbildning, dels olika typer av specialutbildningar (vidareutbildning och fortbildning). Grundläggande yrkesutbildning och minst två års efterföljande praktik inom jordbruket är inträdeskravet till arbets- och driftsledarutbildning, som organiseras i två olika slags kurser om fem respektive tio månaders längd. Femmånaderskursen är avsedd för blivande jordbrukare. Liknande påbyggnadsutbildningar finns för ladugårdsförmän, kontrollassistenter och seminassistenter. Vid Alnarpsinstitutet anordnas en ettårig utbildning av lantmästare. Minimikrav för inträde är 20 års ålder och allmän utbildning motsvarande grundskolan 9 g med betyget 3 i matematik, engelska, svenska, kemi, fysik och biologi. Vidare krävs genomgången arbets- och driftsledarkurs eller motsvarande och minst 30 månaders lantbrukspraktik. Vid lantbrukshögskolan i Uppsala utbildas agronomer. Inträdeskravet är slutförd lärokurs i gymnasium, naturvetenskaplig linje. Utbildningstiden till agronom är 5 år, vari inräknas en propedeutisk kurs på 1 år, 2.4.2 Skogsbruk som anordnas vid vissa lantbruksskolor. De som genomgått grundläggande jord- Grundläggande skogsbruksteknisk utbildning bruksteknisk yrkesutbildning men saknar om ett år meddelas i skogsbruksskolor, av gymnasiekompetens kan f. n. genom en spe- vilka det finns minst en i varje län. Vidareciell tvåårig avkortad gymnasieutbildning utbildning om en termin ordnas på två linvid folkhögskolan Hvilan, Åkarp, erhålla jer, nämligen i driftsekonomi och maskinbehörighet för inträde till lantbrukshögsko- teknik. Den som genomgått årskurs 1 vid lan eller skogshögskolan. En av SÖ tillsatt skogsskola och är minst 20 år, kan få förutredning har föreslagit att nämnda gymna- mansutbildning om fyra månader. sieutbildning i Hvilan skall upphöra p g a Utbildningen vid skogsskolorna är indelad utbudet av kommunal gymnasial vuxenut- i dels en fyramånaders kompletteringskurs, bildning. Sådan utbildning erbjuds på dag- dels en ettårig huvudkurs. För att vinna tid bl a i Stockholm, Lund och Norrköping inträde i kompletteringskursen krävs bl. a. där möjlighet finns att genomföra fullständig genomgången första årskurs vid skogsbruksgymnasieutbildning på två år. skola och minst 20 månaders praktik från Elever som genomgått grundläggande yr- skogsarbete samt kunskaper motsvarande 18
teoretisk linje i grundskolan i ämnena matematik, svenska, biologi, fysik och kemi. Vid statens skogsmästarskola i Skinnskatteberg utbildas skogsmästare. Utbildningstiden omfattar 16 månader. Lägsta inträdesålder är 22 år. Inträde kan vinnas dels av den som genomgått skogsskola, dels av den som genomgått teoretisk linje i grundskolan och dessutom har gymnasiekunskaper i ämnena matematik, fysik, kemi och biologi samt genomgått preparandkurs omfattande en termin och därjämte förvärvat två års praktik från yrkesområdet, dels av den som genomgått arbets- eller driftsledarkurs, avlagt examen vid tekniskt gymnasium eller handelsgymnasium eller har annan fackutbildning. De, som tillhör sistnämnda behörighetsgrupp, skall dessutom ha genomgått tidigare omnämnd preparandkurs samt ha minst 24 månaders praktik, varav 12 månader från yrkesområdet. Jägmästare utbildas vid skogshögskolan i Stockholm. Krav på förkunskaper är genomgånget gymnasium, naturvetenskaplig linje. Utbildningstiden är fyra år. De som genomgått skogsskola eller skogsmästarskola kan utan fullständig gymnasieutbildning erhålla behörighet för inträde i skogshögskolan genom den speciella tvååriga kurs, som anordnas vid folkhögskolan i Hvilan (avsnitt 2.4.1).
2.4.3 Industri Inom det industriella området av den naturvetenskapligt-tekniska sektorn finns f. n. inte någon yrkesteknisk högskoleutbildning direkt anpassad till den grundläggande gymnasiala yrkesutbildningen. I de fall det förekommer eftergymnasial teknisk utbildning, förutsattes endast praktisk erfarenhet från yrkesområdet för inträde till denna utbildning. Bristen på yrkesteknisk högskoleutbildning anpassad till grundläggande yrkesutbildning torde främst bero på att den sistnämnda utbildningen först under de två senaste decennierna fått någon mera betydande omfattning. Ännu för 15—20 år sedan fick de flesta nybörjarna inom olika SOU 1970:8
yrkesområden tillhörande den naturvetenskapligt-tekniska sektorn sin grundläggande yrkesutbildning på arbetsplatserna. Denna situation har radikalt ändrats genom den expanderande gymnasiala yrkesutbildningen. Denna förskjutning av den grundläggande yrkesutbildningen från arbetsplatserna till skolan både aktualiserar behovet av anpassade yrkestekniska högskoleutbildningar och skapar förutsättningar härför. De utbildningar som f n erbjuds i de gymnasiala skolformerna har självfallet olika målsättningar. Den tekniska linjen i gymnasiet vill dels ge utbildning för olika ingenjörsuppgifter i arbetslivet, dels förbereda för studier vid universiteten och högskolor. Målsättningen för den tekniska linjen i fackskolan formulerade fackskoleutredningen på följande sätt (SOU 1965:50): »Den tekniska fackskolan skall förutom vidgad allmänutbildning ge en målinriktad teknisk utbildning på mellannivå, som gör eleverna skickade att efter skolgångens slut direkt inträda i näringslivet på i stort sett sådana befattningar, vilka de s k institutingenjörerna tidigare rekryterats.» Den gymnasiala yrkesutbildning som YB behandlar skall dels ge möjlighet till anställning i arbetslivet som grundutbildad yrkesarbetare, dels lägga en grund för fortsatt utbildning. Som redan framhållits kan elev med tvåårig yrkesutbildning vinna inträde i fackskolan inom en särskild kvot, i vissa fall även i gymnasiet. Denna fortsatta utbildning är emellertid ej anpassad till de yrkestekniska förkunskaperna. Det betyder att de som genomgått en linje i gymnasiet under vissa förhållanden kan erbjudas fortsatt utbildning inom respektive yrkesområden i en annan linje i samma skola. Nackdelen härmed kommer att öka i gymnasieskolan. Vid planeringen av det nya gymnasiet och fackskolan var principen den att alla elever — oavsett bostadsort — i möjligaste mån skall beredas samma valmöjligheter. Denna syn i förening med strävan att erbjuda gymnasie- och fackskoleutbildning på största möjliga antal orter i landet resulterade i att de tekniska linjerna inom gymnasiet och fackskolan specialiserades på de högfrekven19
ta maskintekniska, anläggningstekniska, husbyggnadstekniska, elkraftstekniska, teletekniska och kemitekniska yrkesområdena. Före gymnasiereformen var den tekniska utbildningen på gymnasial nivå mera differentierad än f n. Vid vissa tekniska gymnasier fanns enstaka linjer med »snävare» inriktning som exempelvis linjer för produktionsteknik, styrnings- och regleringsteknik, industriell elektronik, cellulosateknik, gjuteriteknik, gruvteknik, textilteknik, livsmedelsteknik, flygteknik, färgeri- och appreturteknik, pappersteknik, skeppsbyggnadsteknik och merkantilteknik. Dessa linjer växte fram successivt — i de flesta fall efter framställning från berörda branschorganisationer och speglar således ett behov av teknisk utbildning inom ett stort antal branscher. Att denna starka linjedifferentiering inte överfördes till det nya gymnasiet torde främst bero på dels att vissa linjer tillkom för att täcka ett regionalt specialbehov, dels att det ansågs att flera av de studerande inte var mogna att välja bland alltför många specialiteter. Inom skolöverstyrelsen har gjorts undersökningar för att utröna behovet av att åter inrätta vissa av de tidigare nämnda linjerna i form av varianter i årskurs 4. I anslutning till vissa tekniska gymnasier har vid sidan om den treåriga utbildningen sedan länge anordnats tvååriga ingenjörsutbildningar avsedda för sådana som har minst två års praktik och förkunskaper motsvarande realexamen i vissa ämnen förutom i matematik där fordringarna varit något högre. För dessa ingenjörsutbildningar användes tidigare samlingsbenämningen fackskola. F r o m år 1964 benämnes dessa linjer speciallinjer. Sådana speciallinjer finns fortfarande kvar vid några gymnasier. Skillnaden mellan det treåriga tekniska gymnasiets linjer och dessa tvååriga fackskole- eller speciallinjer är i huvudsak den att språken och de grundläggande naturvetenskapliga ämnena har mindre omfattning i de senare. De tekniska ämnena däremot har minst den målsättning som gymnasielinjerna har. I organisatoriskt hänseende råder den skillnaden att genomgången speciallinje i motsats till gymnasiet ej berättigar till inträde i 20
universitet och högskolor. Eftersom det fordras minst två års praktik före inträdet i speciallinjerna räknas dessa organisatoriskt tillhöra vuxenutbildningen. Inom skolöverstyrelsen utarbetas fn förslag som går ut på att speciallinjernas första årskurs skall anknytas till den tekniska linjens fjärde årskurs. I samband därmed kommer kraven på förkunskaper för speciallinjerna att öka. Bl a krävs att de som påbörjar sin utbildning i en speciallinje dels är behöriga att intagas som elev i årskurs 1 på teknisk linje i gymnasiet, dels i särskild prövning visar sig äga kunskaper i ämnena matematik och kemi motsvarande årskurs 1 i fackskolans tekniska linje. Specialkurserna är avsedda för elever med minst två års praktik. De kan ur den synvinkeln betecknas som yrkesteknisk högskoleutbildning. De är dock inte anpassade till den gymnasiala yrkesutbildningen och dessutom krävs förkunskaper utöver vad som svarar mot grundskolan och den gymnasiala yrkesutbildningen. Inom den naturvetenskapligt-tekniska sektorn finns således redan nu yrkesteknisk högskoleutbildning, men endast inom jordbrukets och skogsbrukets yrkesområden. Inom övriga områden saknas denna yrkestekniska högskoleutbildning. Dock ingår i industrins utbildningsverksamhet en mångfald av vidareutbildningsmöjligheter. Dessa kan vara såväl företagsinterna som anordnade av arbetsmarknadens organisationer. Svenska Arbetsgivareföreningen har sålunda en omfattande utbildningsverksamhet främst inriktad mot olika funktioner inom industrin.
2.4.4 Hantverk Hantverksyrkena intar i dessa sammanhang en speciell ställning. Yrkesteknisk högskoleutbildning inriktad mot hantverksyrken saknas. Den yrkestekniska fortbildning som meddelas i landet organiseras främst av Statens Institut för Hantverk och Industri samt av vissa branschorganisationer. SOU 1970:8
Den ökade mekaniseringen och automati- samfund, forskningsorgan m fl. I institutets seringen inom hantverkssektorn har medfört utbildningsprogram ingår också beställda, nya möjligheter att utnyttja den industriellt företagsanpassade kurser. tekniskt inriktade fort- och vidareutbildning, som står till förfogande inom landet. En central position intar här SHI, som erbjuder ett omfattande och starkt differentierat utbildningsprogram för anställda och företagare inom hantverket och den mindre och medelstora industrins olika branscher. Kurserna har allt mer specialiserats med inriktning på dagsaktuell teknik och metodik. I utbildningen har samtidigt upptagits ett ökat antal för flera branscher gemensamma problem. Den allmänna yrkesfortbildningen har varit särskilt framträdande inom sådana yrken som för utövarna varit förenad med viss behörighet eller auktorisation, t ex inom rörinstallatörsyrket, elektrikeryrket och optikeryrket. Under senare år har SHI i ökad utsträckning anordnat särskilda företagsledarkurser, omfattande bl. a. företagsekonomi och administration, för den mindre och medelstora företagsamheten, i många fall bransch- eller yrkesinriktade. Institutets verksamhet har nyligen utretts av särskilt tillkallade sakkunniga. Enligt utredningens i december 1968 avgivna betänkande »Aktiv företagsutveckling» (Fi stencil 1968:9) bör institutets verksamhet utökas och byggas ut regionalt genom nära samverkan med företagareföreningarna och vara flexibelt anpassad till företagens aktuella fortbildnings- och andra servicebehov. SHI-utredningen föreslog att institutet — förutom att såsom tidigare ha att svara för en omfattande egen utbildningsverksamhet — tillser att utbildning för den mindre företagsamheten över huvud taget kommer till stånd. Det kan därför förväntas att institutet kommer att kartlägga detta fortbildningsbehov och att öka sina insatser när det gäller att informera om och stimulera till fortbildning inom denna sektor av näringslivet. Utredningens förslag är för närvarande föremål för statsmakternas prövning. I sin utbildningsverksamhet samarbetar institutet med bransch- och yrkesförbund i växlande kontaktformer samt med tekniska SOU 1970:8
3 Yrkesteknisk högskoleutbildning
3.1 Inledande synpunkter Redovisningen i kapitel 2 visar att det inom flera yrkesområden saknas möjligheter till vidareutbildning anpassad till en grundläggande gymnasial grundutbildning jämte efterföljande praktik. YB har också pekat på områden där sådan vidareutbildning finns, men där ändå vissa förändringar och kompletteringar synes vara nödvändiga. YB framlägger förslag härom i det följande.
3.1.1 Behov av utbildning Inom sjukvårdsområdet finns för närvarande sjuksköterskeutbildning anpassad för undersköterskor. Någon motsvarande möjlighet till vidareutbildning till medicinsk-teknisk assistent finns däremot inte. YB anser att en sådan utbildning skulle fylla ett behov. Även möjligheterna till fortsatt vidareutbildning ter sig olika för medicinsk-tekniska assistenter och sjuksköterskor. Medan de senare erbjuds vidareutbildning som skall ge kompetens för avdelningssköterskefunktion eller motsvarande, saknas liknande utbildningar helt för assistenterna. Likaså saknar dessa sjuksköterskans möjlighet till ämnesutbildning för att kunna bli lärare och naturligtvis då också den ytterligare ämnesfördjupning, som enligt YB:s kommande förslag skall ge sjuksköterskan lektors22
kompetens. Dessa olikheter avser YB att utjämna genom sina förslag i bl a kapitel 4 i detta betänkande, liksom också förslag lämnade i särskilt betänkande rörande reformerad lärarutbildning. YB anser det vara en brist att man inom åldringsvården ännu inte gjort det möjligt för undersköterskor att få en till denna utbildning anpassad vidareutbildning till ålderdomshemsföreståndare, och antyder framkomliga vägar för en sådan utbildningsgång i kapitel 4. Inom området för barn- och ungdomsvård bör det enligt YB:s mening tillskapas flera vidareutbildningsvägar med anpassning till den gymnasiala yrkesutbildningen. Härvid bör man pröva om det är organisatoriskt möjligt att anknyta socialpedagogutbildningen och eventuellt också förskolläraroch fritidspedagogutbildningen till gymnasieskolans vårdtekniska linjes gren för barnavård. YB anlägger synpunkter härpå i kapitel 5. Det har sedan lång tid tillbaka funnits ettåriga grundläggande yrkesutbildningar för storhushållspersonal. Trots ett stort nyrekryteringsbehov av sådan personal, har det varit mycket svårt att få elever till dessa kurser. Som en följd därav har åtskilliga av dem nedlagts under senare år. Nuläget är därför i stort sett det, att flertalet av dem som arbetar inom storhushållen saknar grundläggande yrkesutbildning. YB anser detta vara betänkligt med hänsyn till storSOU 1970:8
hushållens växande betydelse för såväl samhällsekonomi som folkhälsa. Såsom framgår av beskrivningen i kapitel 2 av förhållandena inom konsumtionstekniska området krävs i intet fall genomgången storhushållsutbildning för inträde till någon eftergymnasial utbildning. Inte ens för utbildningen av ekonomiföreståndare och internatföreståndare avkrävs en sådan utbildning trots att båda dessa personalkategorier har kvalificerade uppgifter inom storhushållsområdet. I och med att YB:s förslag genomförs, kommer den grundläggande gymnasiala yrkesutbildningen att bli tvåårig inom storhushållsområdet. Aktuella utbildningar kommer därvid att erbjudas i såväl sammanhållen konsumtions- och vårdteknisk linje som i konsumtionsteknisk linje och livsmedelsteknisk linje. I samtliga dessa linjer kommer att finnas möjlighet att inrätta storhushållsgrenar. Enligt YB:s uppfattning skulle rekryteringen till den grundläggande storhushållstekniska utbildningen väsentligt förbättras, om genomgången storhushållsteknisk gren i någon av nyssnämnda linjer utgjorde första steget i en utbildningsgång till ekonomi- och internatföreståndare. Utbildningen av internatföreståndare sammanfaller i stora stycken med den för ekonomiföreståndare. Det synes därför finnas goda möjligheter att tillskapa kompletterande utbildningar. Det bör också vara möjligt att med rimliga kompletteringar kunna låta ekonomi- och internatföreståndarna inhämta det ämnesmässiga innehållet i hushållslärarutbildningen och omvänt. Genom ett samnordiskt initiativ tillskapades år 1963 den Nordiska Hushållshögskolan som erbjuder bl a hushållslärare och ekonomiföreståndare möjligheter till akademiska studier i ämnen inriktade mot deras arbetsområden. Motsvarande möjligheter saknas för internatföreståndare och hushållstekniker, men borde tillskapas. Härigenom vanns kompetens att antingen ägna sig åt utvecklingsarbete inom sitt arbetsområde eller fungera som lärare i den yrkestekniska högskoleutbildningen. Om nuvarande möjlighet för dem som SOU 1970:8
genomgått yrkesutbildning att i en särskild kvot intagas i fackskolan bibehålles efter år 1971, innebär det inom den ekonomiska sektorn att de som genomgått en tvåårig yrkesutbildning på den distributions- och kontorstekniska grenen för sin vidareutbildning erbjudes en delvis likartad utbildning motsvarande ekonomisk linje i dagens fackskola. Enligt YB bör man i stället tillskapa anpassade möjligheter till vidareutbildning inom den ekonomiska sektorn. Inom områdena för jord- och skogsbruk finns i realiteten en form av yrkesteknisk högskoleutbildning. I viss utsträckning finns det också möjligheter att anknyta den yrkestekniska högskoleutbildningen till motsvarande fackhögskolor. Lantmästare har i sin utbildning inhämtat åtskilligt av det lärostoff som lantbrukshögskolan meddelar. Årligen utbildas ca 100 lantmästare. Det synes finnas behov av att lantbrukshögskolan erbjuder en formell möjlighet till fullständig agronomutbildning anpassad till de kunskaper som lantmästarutbildningen ger. En sådan anpassad agronomutbildning skulle kunna bli kortare än den vanliga agronomutbildningen. I realiteten finns redan denna möjlighet genom att studierna vid lantbrukshögskolan är organiserad så att förkunskaper motsvarande lantmästarutbildning och föreskriven gymnasiekompetens innebär möjlighet till agronomutbildning på avkortad tid. Vid lantbrukshögskolan finns vissa möjligheter att bedriva specialstudier. Dessa möjligheter bör vidgas. Lantmästare, som är lärare vid lantbruksskolorna, är i många fall specialiserade på husdjursskötsel, maskinteknik eller växtodling och bör i vidgad utsträckning kunna bedriva specialstudier inom respektive ämnesspecialitet. YB anser att det tidigare beskrivna behovet av specialstudier och anpassad högskoleutbildning inom jordbruksområdet i tillämpliga delar även gäller det trädgårdstekniska området. De som genomgått skogsskola och i ännu högre grad de som genomgått skogsmästarutbildning har därvid inhämtat delar av skogshögskolans kursinnehåll. Dessa elever 23
borde kunna genomgå en fullständig jäg-:mästareutbildning på kortare tid än fyra år. Nuvarande uppläggning av studierna vidi skogshögskolan medger dock ej detta. Skogsmästare, som utbildar sig till jägmästare, får således lika lång utbildningstid somi de, som endast har gymnasieutbildning ochl dessutom saknar praktik eller förutbildningg från det skogstekniska området. YB anser det önskvärt att skapa förutsättningar för elever med vissa skogsbrukstekniska förkunskaper att genomföra eni fullständig jägmästareutbildning på kortaret tid än elever utan sådana förkunskaper. YBi anser även att de som genomgått skogsmästarskola eller har motsvarande kunska-per i vidgad utsträckning bör beredas möjlighet till specialstudicr vid skogshögskolan. Inom de flesta av industrins och hantverkets yrkesområden saknas vidareutbildningsmöjligheter anpassade till grundläggande yrkesutbildning och efterföljande praktisk erfarenhet från arbetslivet. Det finnsi ett behov av sådan utbildningsväg för ii princip alla de yrkesspecialiteter som deni gymnasiala yrkesutbildningen representerar.
3.1.2 Speciella inträdeskrav Inom vissa yrkesområden finns eftergymnasiala utbildningar anpassade till grundläggande yrkesutbildning och därpå följande praktik. Flertalet av dessa utbildningar är emellertid inte villkorslöst anpassade till den grundläggande gymnasiala yrkesutbildningen. Så t ex krävs för inträde till eftergymnasial utbildning inom de jordbrukstekniska, skogsbrukstekniska, vårdtekniska och konsumtionstekniska områdena förutom genomgången grundläggande yrkesutbildning en allmän teoretisk förutbildning som svarar mot vissa betygskrav i olika ämnen i grundskolans teoretiska linjer. Dessa eftergymnasiala yrkesutbildningar är följaktligen spärrade för sökande, som inte uppfyller dessa speciella inträdeskrav. En stor del av dem, som erhåller gymnasial yrkesutbildning, har genomgått s k praktiskt inriktade linjer i grundskolan. De spe-
ciella inträdeskraven får därför den konsekvensen, att elever, som genomgått en grundläggande yrkesutbildning och därefter skaffat sig föreskriven praktisk erfarenhet, inte utan extra komplettering är behörig att söka till den eftergymnasiala yrkesutbildningen. Detta gäller även om den sökände fungerat bra såväl i yrkesutbildning som i arbetsliv. Inom det svenska skolväsendet finns inte något krav i andra riktningen, dvs krav på kunskaper inhämtade på någon s k praktisk linje i grundskolan. Det är därför ganska naturligt att spärrar av detta slag framför eftergymnasial utbildning bidrar till att snedvrida elevernas linjeval i grundskolan. För YB framstår det som naturligt att de som genomgått gymnasial yrkesutbildning skall vara allmänt behöriga till yrkesteknisk högskoleutbildning. I detta sammanhang erinrar YB om den av riksdagen år 1968 beslutade förändringen av grundskolans högstadium, som förverkligas f r o m den 1 juli 1970. I den nya situation som därvid uppkommer är det mycket angeläget att hittillsvarande krav på genomgången viss linje alternativt studium av visst ämne inte konserveras genom att i fortsättningen krav uppställes på exempelvis viss tillvalsgrupp eller alternativkurs i visst ämne.
3.1.3 Krav på förpraktik Sedan lång tid tillbaka har man föreskrivit viss praktik före inträdet till utbildningar med målsättning att utbilda för kvalificerade uppgifter i arbetslivet. Ett exempel härpå utgör den tidigare omnämnda utbildningen av ekonomiföreståndare, där ett av de särskilda inträdeskraven avser åtta månaders praktik från storkök. Andra krav för tillträde till nyssnämnda utbildning är genomgången hemteknisk kurs av minst en termins längd. Denna hemtekniska utbildning är visserligen inriktad mot bl a kostfrågor men utgör i övrigt inte någon direkt mot storhushåll inriktad yrkesutbildning. YB finner det därför vara väsentligt, att samtliga anställda inom storhushållen får SOU 1970:8
en grundläggande utbildning innan de anställs. Utbildningar, som har till syfte att utbilda för kvalificerade arbetsuppgifter i arbetslivet, bör i ökad omfattning föregås av dels grundläggande gymnasial yrkesutbildning, dels efterföljande praktik. Det finns också andra skäl för ändring. Inom många yrkesområden blir det allt svårare att bereda praktikanter meningsfyllt arbete. Så är t ex förhållandet inom verkstadsindustrin och byggnadsindustrin och inom det konfektionstekniska området. Svårigheten att bereda dessa praktikanter meningsfyllda uppgifter sammanhänger inte enbart med deras brist på yrkesutbildning, utan i många fall också på de ackordsprinciper som tilllämpas på de olika arbetsplatserna. Praktik som praktikant måste därför i allt för många fall innebära mindre meningsfylld utbildning och således i motsvarande grad bli av allt mindre värde för den kommande yrkestekniska högskoleutbildningen.
3.1.4 Utbildning för kvalificerade uppgifter
arbets-
Utbildning för kvalificerade arbetsuppgifter kan antingen vara inordnad i det gymnasiala skolsystemet eller utgöra eftergymnasial påbyggnad. Oavsett skolform gäller att ett urval måste ske i varje fall där antalet sökande är större än antalet utbildningsplatser. Om utbildningen därvid är gymnasial är det svårt att finna andra urvalsmetoder än att utgå från slutbetyget från grundskolan. YB har tidigare framhållit bristerna i detta urvalsinstrument. I det fall däremot, då utbildningen till kvalificerade arbetsuppgifter är eftergymnasial (yrkesteknisk högskoleutbildning) och förutsätter såväl grundläggande gymnasial yrkesutbildning som därpå följande yrkesverksamhet, skapas bättre möjligheter till urval. Detta kan i så fall även ta hänsyn till det sätt på vilket den enskilde fungerat i arbetslivet och i den föregående grundläggande gymnasiala yrkesutbildningen. För YB framstår principen med urval efter viss yrkesverksamhet såsom SOU 1970:8
betydligt säkrare — bl. a. därför att individen då nått högre mognad och fått erfarenhet av förvärvsarbete. YB vill därför förorda att utbildning till kvalificerade arbetsuppgifter i växande utsträckning får formen av yrkesteknisk högskoleutbildning. Med ett system med yrkesteknisk högskoleutbildning uppnås även andra fördelar. Den allmänna värderingen av en utbildning torde i hög utsträckning vara sammanbunden med den eller de yrkesfunktioner, mot vilka utbildningen är riktad. Om en grundläggande yrkesutbildning vid sidan om sin huvuduppgift att bereda den enskilde för en yrkesverksamhet dessutom utgör ett första steg i en utbildningsgång mot kvalificerade arbetsuppgifter i arbetslivet, torde den få en betydligt ökad attraktivitet. YB är medveten om att värderingar av detta slag i och för sig är diskutabla, men med hänsyn till att de har en reell effekt anser YB att förhållandet bör observeras. Inom exempelvis jordbruksområdet, där den som genomgår en arbets- och driftsledarutbildning eller den efterföljande lantmästareutbildningen skall ha genomgått en grundläggande yrkesutbildning och därefter arbetat minst två år inom jordbruk, har utbildningsorganisationen haft en klart positiv effekt på rekryteringen till den grundläggande gymnasiala yrkesutbildningen. Inom det skogstekniska området är förhållandena i stort sett desamma. Den hemtekniska utbildningen utgör exempel på den attraktivitet en grundläggande utbildning kan få om den ingår i utbildningsgången för kvalificerade arbetsuppgifter. Genomgången hemteknisk kurs krävs för inträde till ett flertal utbildningar inriktade mot kvalificerade arbetsuppgifter inom det konsumtionstekniska området. Bl a härför men också tack vare att de hemtekniska kurserna ger utbildning bl a i kostfrågor, textillära och barnkunskap — dvs kunskaper av stort värde för skötsel av ett. hem — har de blivit starkt efterfrågade. De anordnas därför på ett stort antal orter i landet, varför det förefallit naturligt att föreskriva genomgången hemteknisk utbildning som inträdeskrav till olika utbild25
ningar inom det konsumtionstekniska området. Detta har därvid kommit att ske även då denna utbildning inte varit den bäst avpassade förutbildningen.
3.1.5 Annan eftergymnasial utbildning Den ensidiga rekryteringen från gymnasiet till högre utbildning har sålunda medfört en snedbelastning såväl på de gymnasiala skolformerna som på grundskolans högstadium. I direktiven för kompetensutredningen (KU) av den 8 oktober 1965 berör departementschefen frågan om behörighetsvillkor för att studera på bl a universitet och högskolor och uttalar bl a att behörighetsreglerna inte får präglas av ett snävt betraktelsesätt och att det måste finnas möjligheter att meritera sig för en viss utbildning eller ett visst yrke på olika vägar. YB har med hänsyn till KU:s arbete icke ansett sig ha anledning att framföra några preciserade önskemål beträffande kompetens för studier vid universitet och högskolor, men anser det vara naturligt att de som genomgått gymnasiala yrkesutbildande linjer skall få formella möjligheter att bedriva studier vid universitet och högskolor. Tillskapandet av yrkesteknisk högskoleutbildning ökar möjligheterna härför. Problemet har också berörts av departementschefen i direktiven för 1968 års utbildningsutredning (U 68). I direktiven sägs bl a: »Hänsyn måste i detta sammanhang tas inte endast till fackskole- och gymnasieutbildade utan även till exempelvis dem som har yrkesutbildning».
3.2 En utbyggd eftergymnasial skolform Redovisningen i avsnitt 3.1 visar behovet av en yrkesteknisk högskoleutbildning baserad på dels grundläggande yrkesteknisk utbildning, dels efterföljande praktik. Då detta behov i vissa fall är akut bl a för att ge ämnesutbildning för blivande lärare i yr26
kesteknik, bör ett system med yrkesteknisk högskoleutbildning tillskapas utan dröjsmål. Vid de överväganden som lett YB fram till benämningen yrkesteknisk högskoleutbildning har YB bl a konstaterat: att den föreslagna utbildningen är baserad på grundläggande skolmässig yrkesutbildning och fortsatt utbildning i arbetslivet, att den skolmässiga yrkesutbildningen inhämtas i gymnasieskolans yrkesutbildande linjer eller motsvarande, att det föreligger en skolorganisatorisk likhet mellan yrkesteknisk högskoleutbildning och utbildning vid universitet och fackhögskolor, vars utbildning baseras på andra linjer i gymnasieskolan än de yrkesutbildande, samt att gymnasieskolans yrkesutbildande linjer, som rekryterar till yrkesteknisk högskoleutbildning — till skillnad från övriga linjer i gymnasieskolan — har ämnet yrkesteknik som huvudämne. Från dessa utgångspunkter föreslår YB att den högre yrkestekniska utbildningen ges benämningen yrkesteknisk högskoleutbildning (i fortsättningen ofta förkortat YTH). Mot »högskoleutbildning» kan bl a invändas, att vissa delar av stoffet också erbjudes i gymnasieskolan. YB anser dock ej att sådana »stadiesynpunkter» är riktiga. En del av lärostoffet vid teknisk högskola eller handelshögskola erbjudes också inom motsvarande gymnasiala utbildningar. Därför är inte benämningen högskoleutbildning uttryck för ämnesstudiernas omfattning utan för den del av skolsystemet inom vilken studierna bedrivs i en obruten studiegång från grundskola till gymnasieskola och högskola. I proposition om yrkesutbildningen (1968: 140) liksom också i publikationer utgivna av 1968 års utbildningsutredning (U 68) benämndes den helintegrerade gymnasiala skolan »mellanskolan». Om en sådan benämning skulle tillämpas framgår det klart att studierna kan indelas i tre nivåer — grundskolenivå, mellanskolenivå och högskolenivå. Att den yrkestekniska högskolan i ett SOU 1970:8
sådant system tillhör högskola är självklart. I detta sammanhang vill YB framhålla att yrkesteknisk högskoleutbildning inte svarar mot en viss skola lokaliserad till viss ort utan utgör en samlingsbenämning på en utbildningsorganisation. Utbudet av yrkesteknisk högskoleutbildning behandlas senare i detta betänkande. YB har funnit det vara intressant att kunna konstatera, att de principer som legat till grund för YB:s förslag om en yrkesteknisk högskoleutbildning också uppenbarligen omfattas av U 68, som i en debattskrift »Högre utbildning — funktion och struktur» ger förslag till ett system med återkommande (varvad) utbildning som med lätthet också kan inrymma den yrkestekniska högskoleutbildningen. På sidan 55 i nyssnämnda debattskrift skisseras i en modell några möjliga alternativ för återkommande utbildning av vilka II — V lika väl kan vara exempel på olika distributionsformer av yrkesteknisk högskoleutbildning. I modellen — som återges nedan — står Y för yrkesverksamhet och U för utbildning.
Y T H har som en primär målsättning att erbjuda den som genomgått gymnasial yrkesutbildning och därpå inhämtat erfarenhet från arbetslivet, en påbyggnad i syfte att ge kompetens för kvalificerade arbetsuppgifter inom yrkesområdet. En annan viktig
uppgift för Y T H är att ge blivande lärare i olika yrkestekniska ämnen en kompletterande utbildning före den grundläggande lärarutbildningen. Målsättningen för en utbildning är bl a beroende av elevernas föregående utbildning och erfarenhet, deras mognad, förutsatta intresse samt deras genomsnittliga kapacitet att tillgodogöra sig utbildningen. Det finns enligt YB anledning tro att den yrkestekniska högskoleutbildningens målsättning kan bli hög trots relativ kort utbildningstid. Den yrkestekniska högskolan är en strängt målinriktad vuxenutbildning. De erfarenheter som finns av sådan frivillig utbildning är goda. Några års förvärvsarbete efter en obruten studiegång genom grundskola och gymnasial utbildning synes för många ha en positiv inverkan på studieintresset. Denna effekt torde ytterligare förstärkas när de i ett gott studieresultat ser vägar till befordran, högre inkomst, intressantare arbetsuppgifter etc. I ett tidigare avsnitt har påtalats den sneda efterfrågan på olika typer av gymnasial utbildning. Tillskapande av YTH skulle ge reella möjligheter till vidareutbildning för dem som valt en yrkesutbildande linje i gymnasieskolan. Den skulle ge en etappvis uppbyggd utbildningsgång och öppna vägar till studier vid universitet eller motsvarande. Även om en sådan studieväg kräver längre studietid — bland annat på grund av praktikkraven — bör den ändå rimligen göra den gymnasiala yrkesutbildningen till ett
i
u
3.2.1 Målsättning
u ittllir
Grundskola f tt tr ter rtt t
u
u
U
Grundskola
Mellanskola
Grundskola tnttrefterettrrtr,
Mellanskola
III
iv
U Högskola \/rtsttrrs,,,,,M
Mellanskola Högskola tttrrrts,!***„„**,,*,,„,,,,,,„,„,,,,*,,,,
Högskola
u
U
Högskola
eetfom
u Grundskola Mellanskola <r-tr-rte-rtrrrrerrrrtetfe,eeeesrer,,,,s\,,,,,,,s,,,,,,,,,,,,,,«
u Grundskola 'rert t•eeeeeeeeeeeeeeerrreref.ree,,,.
u M eA,,,,,,,,,,,,,,,, llanskola
U
Högskoia
JT
Höqskola
Figur 4. Några möjliga alternativ till återkommande utbildning (U 68: 1969 Högre utbildning funktion och struktur) SOU 1970:8
mera attraktivt utbildningsalternativ. Det är sannolikt att om YTH redan fanns skulle många som nu väljer fackskola och i viss mån även gymnasium i stället välja en yrkesutbildande linje. YB anser därför att rekryteringen till de yrkesutbildande linjerna kommer att förbättras vilket på sikt positivt kommer att påverka den genomsnittliga kapaciteten hos dem som intages till YTH. Jämför även YB:s förslag till koncentrerad yrkesteknisk utbildning i avsnitt 3.4.
3.2.2 Allmänna ämnen I sitt principbetänkande framhöll YB bl a under rubriken »11.3.1 Allmänna ämnen», sid 148: »Tidigare har framhållits att de snabba förändringarna i samhälle och arbetsliv medför ökade krav på allmän orientering och på kommunikationsfärdigheter hos den enskilde individen. Det är viktigt att detta beaktas i skolplaneringen, och då icke minst vid utformningen av yrkesutbildningen. I princip bör de ungdomar, som väljer en yrkesutbildning ha samma rätt till orientering i allmänna ämnen som eleverna i gymnasiet eller fackskolan. Deras behov av dylik orientering är minst lika stort som gymnasie- och fackskoleelevernas. Yrkesskolans uppgift är dock i första hand att meddela yrkesutbildning med en sådan omfattning att den leder till direkt yrkesverksamhet.» Efter överväganden föreslog YB att elever i en gymnasial yrkesutbildning skulle erbjudas en jämförelsevis liten kärna av allmänna ämnen med tillvalsmöjlighet. Vid bedömningen av de allmänna ämnenas omfattning i YTH måste hänsyn tagas bl a till dessa ämnens omfattning i den obligatoriska skolan. I dagens grundskola har vissa av de allmänna ämnena en större omfattning inom de s k teoretiskt inriktade linjerna än inom de s k praktiska linjerna. Dessutom erbjudes i ämnena matematik och engelska en svårare kurs — särskild kurs — och en lättare — allmän kurs. Detta medför att de som lämnar dagens grundskola har erhållit en varierande utbildning i ämnena svenska, matematik, engelska, tyska eller
franska, kristendomskunskap, historia, kemi och fysik. Som tidigare nämnts skall enligt riksdagens beslut år 1968 grundskolan omformas f r o m läsåret 1970/71. Därvid kommer bl a det nuvarande linjesystemet att ersättas med tillvalsgrupper. Oavsett val av grupp läses de flesta allmänna ämnen i ungefär samma omfattning. Det dröjer flera år innan de elever, som genomgått den nya grundskolan är behöriga att intagas i den yrkestekniska högskolan. Trots detta är förslagen anpassade till denna nya situation. De anpassningsproblem som blir aktuella behandlas i avsnitt 11.5. Av tabell 3/1 framgår den nuvarande omfattningen av allmänna ämnen i gymnasiet och fackskolan samt i den framtida yrkesutbildningen enligt YB:s förslag. Därav framgår bl a att kvantiteten av de allmänna ämnena är störst i gymnasiet samt större i fackskolan än inom motsvarande delar av yrkesutbildningen. Inom den tekniska och ekonomiska linjen i gymnasiet förekommer mindre allmänna ämnen än i den humanistiska och den samhällsvetenskapliga linjen. Enligt YB:s tidigare förslag skall de yrkesutbildande linjerna innehålla följande obligatoriska allmänna ämnen: Svenska, gymnastik och arbetslivsorientering samt minst ett av ämnena engelska, samhällskunskap och religionskunskap. Ämnet arbetslivsorientering skall omfatta en veckotimme under ett år, de övriga ämnena skall ha samma omfattning som inom motsvarande sektor i fackskolan. Enligt riksdagens beslut i anslutning till Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för det frivilliga skolväsendet (1968: 140) bör utöver engelska, samhällskunskap och religionskunskap också andra ämnen kunna komma ifråga, exempelvis matematik. Att YB i sitt principbetänkande föreslog ett relativt litet inslag av allmänna ämnen i den gymnasiala yrkesutbildningen sammanhänger med att utbildningen i yrkesteknik måste få tillräckligt utrymme. Vid övergång till en pedagogisk eller annan kvalificerad funktion ökar emellertid kraven på allmänSOU 1970:8
na kommunikationsfärdigheter. YB:s förslag att den yrkestekniska högskoleutbildningen skall inrymma allmänna ämnen grundar sig T f c»-> ÖS
l o
D
o
r- so
6 3 H CO
o
o
r~ so I o
1 o
• *
o
-t
i
o
•<* ci
cs
r^ o
t-, so r--*•
c* "I" •<* so
I
o r-~voo<n(v|Tj-vovo T: i" •* o
t/5 : o
PH
c- so en v\ cs "* ^* as *t
•*?•*?
oosor--^,(SNirno
o"vo"
coZ
vri so
OvXfO^tNNWM^lO
O t--
v-i ON 00 SO Tj- fsj CS 00
O 0 0 O » ( f ) N O H «H I CS H —I
o\
OOVTtoomNCn
t-.
c . <u
C « B a fe!
2 «
»
o oo S ^ B o 3 ^ c
åwoKo4£co£«z£«
på uppfattningen att det finns ett klart yrkestekniskt krav på att kunskaperna i vissa allmänna ämnen breddas och fördjupas. De allmänna ämnenas omfattning i YTH bör avvägas med hänsyn till utbildningens karaktär av vuxenutbildning, under vilken eleverna helt eller delvis gör uppehåll i pågående yrkesverksamhet. YB har därför funnit det vara riktigt att så långt som möjligt begränsa de allmänna ämnenas omfattning i denna skola. De allmänna ämnenas omfattning måste också bedömas med hänsyn till YTH:s dubbla uppgifter, nämligen att utbilda dels blivande lärare i yrkesteknik, dels personer som skall övergå till kvalificerade funktioner i arbetslivet. I de fall då kraven på kunskaper i allmänna ämnen är olika för de olika utbildningsmålen kan en differentiering uppnås genom att vissa allmänna ämnen som är obligatoriska för en grupp göres frivilliga för en annan. Ämnet svenska har en nyckelposition i hela gymnasieskolan. Inom den tekniska linjen på fackskolan och inom yrkesutbildande linjer inom den tekniska sektorn omfattar ämnet sammanlagt dock endast fyra veckotimmar under de båda årskurserna tillsammans. Med hänsyn härtill skall svenska vara obligatoriskt i yrkestekniska högskoleutbildningen inom naturvetenskapligt tekniska sektorn. Enligt riksdagens beslut skall elever på yrkesutbildande linjer obligatoriskt välja minst ett ämne utöver svenska, gymnastik och arbetslivsorientering. Det betyder att även de som från gymnasieskolan intages till den yrkestekniska högskoleutbildningen kan ha varierande förkunskaper i allmänna ämnen. YB utgår ifrån att de som intages till yrkesteknisk högskoleutbildning i princip bör ha inhämtat kunskaper motsvarande dagens fackskola i engelska och samhällskunskap. Lärare i yrkesteknik bör ha sådana kunskaper i engelska språket att de kan tillgodogöra sig innehållet i fackpress, instruktioner och broschyrer etc som är avfattade på engelska språket. Även i andra funktioner för vilka YTH ger utbildning finns behov av sådana kunskaper. YB föreslår därför att 29
YTH på de flesta linjer och grenar obligatoriskt skall innehålla ämnet engelska och att studierna i ämnet skall få yrkesteknisk inriktning. Inom många yrkesområden finns behov av kunskaper i andra främmande språk, framför allt tyska och franska. YB har dock icke ansett det finnas skäl att föreslå att ämnena tyska eller franska skall ingå i YTH annat än då det finns ett yrkestekniskt behov därav. Ämnet historia förekommer endast på de utbildningslinjer som motsvarar nuvarande gymnasiet samt på sociala linjen i fackskolan. YB förutsätter att begränsade moment ur ämnet skall ingå i arbetslivsorientering som är obligatoriskt ämne i YTH. Alla som intages till yrkesteknisk högskoleutbildning skall — som redan framhållits — ha inhämtat vissa grundläggande kunskaper i samhällskunskap. Dessa fördjupas i YTH dels genom att arbetslivsorienterande inslag i största möjliga utsträckning integreras i övriga ämnen på YTH-linjen. Dessutom har YB funnit anledning att i konsumtionsteknisk linje av YTH utöver ämnet arbetslivsorientering också införa samhällskunskap som särskilt ämne. Ämnet psykologi ges utrymme i YTH. Särskilt stort är behovet därav inom bl a det vårdtekniska området. YB föreslår att ämnet psykologi eller arbetspsykologi, som det benämnes i vissa läroplaner, skall vara obligatoriskt i den yrkestekniska högskoleutbildningen och att socialpsykologiska moment skall ingå däri. Matematik förekommer inte obligatoriskt som självständigt ämne i de yrkesutbildande linjerna i gymnasieskolan. Moment från ämnesområdet finns dock integrerade i varierande utsträckning i ämnet yrkesteknik. YB föreslår att ämnet matematik obligatoriskt skall förekomma i de flesta linjer av YTH. Omfattningen föreslås bli störst inom de naturvetenskapligt-tekniska och ekonomiska sektorerna. Biologi ingår i den gymnasiala yrkesutbildningen endast i den utsträckning moment integrerats i yrkesteknik. YB föreslår att samma skall gälla i YTH. YB förutsätter 30
att lämpliga moment från ämnet integreras med bl a ergonomiska moment. Ämnena fysik och kemi förekommer i de yrkesutbildande linjerna endast som delar i ämnet yrkesteknik på vissa linjer. YB föreslår att fysik och kemi skall genomgående ingå i de naturvetenskapligt-tekniska linjerna samt inom den humanistisk-sociala sektorns konsumtionstekniska linje av YTH. YB förutsätter att ämnesstudierna dels ger en bred grundutbildning, dels får en yrkesteknisk anknytning. I samtliga yrkesutbildande linjer i gymnasieskolan finns ämnet arbetslivsorientering. YB föreslår att detta ämne även skall ingå obligatoriskt i samtliga linjer i YTH. Ett motiv härför är att undervisningen i detta ämne på det gymnasiala stadiet till stor del skall meddelas av läraren i yrkesteknik. Det är därför angeläget att de blivande lärarna får en fördjupad insikt i de moment som ämnet rymmer. Även för andra elever i yrkesteknisk högskoleutbildning torde finnas behov av en liknande fördjupning. Läroplaner för allmänna ämnen, se bilaga 1.
3.2.3 Yrkestekniska ämnen Såsom i olika sammanhang framhållits måste ämnesinnehållet inom olika linjer av YTH anpassas till motsvarande yrkesutbildande linjer i gymnasieskolan. Det är också viktigt att ämnesinnehållet anpassas till de insikter som eleverna förvärvat under sin fortsatta utbildning i arbetslivet. Bland de allmänna ämnena finns flera som föreslås bli införda på samtliga yrkestekniska högskoleutbildningar. De yrkestekniska ämnena — med sin anpassning till specifika yrkesområden — kan självfallet inte i samma utsträckning vara gemensamma för flera YTH-linjer. YB föreslår dock att arbetsstudier blir obligatoriskt ämne i all yrkesteknisk högskoleutbildning. Eleverna i YTH — som ofta i sin kommande funktion skall planera eller leda andras axbete eller som lärare undervisa i yrkestekSOU 1970: 8
nik — skall ges undervisning i arbetsstudier utifrån ergonomiska synpunkter i vid mening, innefattande även en viss grundläggande utbildning i arbetsmätning, arbetsförenkling och metodutveckling samt en orientering om arbetsanalysteknik. Vid dessa studier stimuleras eleverna till en kritisk syn på använda arbetsmetoder samtidigt som de göres förtrogna med den för arbetsstudier och instruktioner gängse terminologin. Senare i betänkandet berörs vissa organisatoriska frågor. YB vill dock redan här belysa en sådan fråga med utgångspunkt i ett konkret exempel hämtat från den naturvetenskapligt-tekniska sektorn. Synpunkterna är dock i viss utsträckning generella. De tekniska linjerna i dagens gymnasium och fackskola har till uppgift att meddela en bred grundutbildning för olika tekniska områden. Utbildningen är därför inte inriktad mot viss funktion i arbetslivet, utan vidgar och fördjupar elevernas referensramar och underlättar en fortsatt specialiserad utbildning för olika ingenjörsuppgifter. I princip gäller samma för civilingenjörsutbildningen. Den egentliga funktionsutbildningen — som ofta kräver lång tid — får de nyutexaminerade ingenjörerna i arbetslivet. För att en nyutexaminerad byggnadsingenjör skall kunna fungera som platschef eller — som det ibland benämnes — självständig verkmästare och kunna leda ett byggnadsföretag rationellt och ekonomiskt, fordras — förutom vissa mer eller mindre naturliga förutsättningar — några års utbildning eller praktik, som denna form av funktionsutbildning vanligen benämns. De erforderliga tillskotten av kunskaper är i många avseenden svåra att avgränsa och definiera. Att funktionsutbildningen i det här exemplet verkligen svarar mot en bestämd kunskapsmassa torde kanske visas bäst av att en ingenjör som fungerat som platschef åt ett byggnadsföretag efter en mycket kort inskolning kan ha samma funktion i ett annat företag. Huvuddelen av de kunskapstillskott som den nyutexaminerade ingenjören behöver för att kunna leda ett byggnadsföretag är alltså endast i mycket liten utsträckning företagsbundet. YB vill peka på några moSOU 1970:8
ment som torde ingå i ifrågavarande kunskapstillskott. • Relationer mellan olika individer och grupper inom byggnadsfacket samt principer för personalledning • Detaljerade kunskaper om arbetarskydd • Grundlig kännedom om avtal och ackordsprislistor samt löneteknik • Detaljerad kännedom om rationella arbetsmetoder • Insikter och färdigheter i planeringsteknik • Teknisk och ekonomisk kännedom om maskiner och andra tekniska hjälpmedel • Kunskaper om distribution och lagring av byggnadsmateriel • Entreprenörens juridiska skyldigheter gentemot anställda och byggherre • Kännedom om hur intressetvister handläggs • Kännedom om relationer emellan entreprenörer och kontrollant • Kännedom om underentreprenörer och ekonomiska problem i anslutning därtill • Speciella kunskaper i betongteknik som fordras för att få vara ansvarig arbetsledare • Utsättningsteknik • Försäkringsfrågor Uppräkningen torde vara långt ifrån fullständig. Å andra sidan förekommer sannolikt undervisning i många av dessa moment i de tekniska ämnena inom de byggnadstekniska linjerna vid gymnasium och fackskola men då mestadels i översiktlig form. Frågan är då om det finns möjlighet att meddela en skolmässig, systematisk och konkret utbildning i de uppräknade momenten och om det i så fall går att eliminera eller i varje fall minska funktionsutbildningstiden i arbetslivet. YB anser detta vara möjligt under två förutsättningar. Den första är att de som skall meddela denna undervisning är experter, som har kontinuerlig kontakt med arbetslivet. Lärarna i dessa ämnesavsnitt i YTH bör därför ha sin huvudsakliga sysselsättning i arbetslivet. På så sätt erhålls också en garanti för att undervisningen ständigt är aktuell. Den andra förutsättningen är att också eleverna har erfarenhet från arbetslivet.
YB:s förslag om att som lärare i YTH i stor utsträckning anlita experter från arbetslivet är inte unikt. Liknande krav på lärarnas kontakt med arbetslivet ställs exempelvis inom vissa utbildningslinjer vid Konstfackskolan. YB har med ovanstående exempel velat visa på förhållandet, att den yrkestekniska högskoleutbildningen i högre grad än de tekniska och ekonomiska linjerna av fackskolan och dagens gymnasium ger en funktionsutbildning och att denna målsättning ter sig realistisk mot bakgrunden av elevernas goda yrkeserfarenhet föregången av en gymnasial yrkesutbildning. Utöver denna funktionsutbildning skall YTH, som redan framhållits, ge eleverna en vidgad referensram inom sina speciella yrkesområden.
3.3 Utbildningens
längd
För att vinna inträde till yrkesteknisk högskoleutbildning krävs — som redan ofta framhållits — en viss yrkesverksamhet. Dessutom en grundutbildning inhämtad vid yrkesteknisk gymnasial linje eller på annat sätt. Utbildningsgången kan då skisseras på följande sätt (jämför även figur 4). YB anser att hela denna tid med skolmässiga studier omväxlande med anställning i arbetslivet ger utbildning. Den skolmässiga delen av utbildningsgången låter sig därvid kontrolleras, medan graden av utbildning under anställning dels varierar, dels ställer sig svårare att mäta och bedöma. Proportionerna mellan anställningens längd och den efterföljande yrkestekniska högskoleutbildningen bestämmes i huvudsak av graden av utbildning inom arbetslivet. Inom exempelvis det verkstadsmekaniska området finns det i många fall alltjämt goda möjligheter till framför allt arbetsteknisk fördjupning genom anställning under en följd av år. Den yrkestekniska högskoleutbildningen kan i motsvarande grad göras
Yrkesteknisk grundutbildning
32 Anställning i arbetslivet
kort — ett till två år. Inom det konsumtionstekniska området är möjligheterna till utbildning genom anställning begränsade och den skolmässiga yrkestekniska högskoleutbildningen måste bli längre — två till tre år. Till detta skall fogas de variationer som enskilda elever i YTH kan uppvisa på grund av olika grad av specialisering inom sina föregående anställningar. Dessa olikheter bör på sikt kunna medföra närmast individualiserad studiegång med inträde till och avgång från YTH-linje utan hänsyn till nuvarande termins- och läsårsindelning. Den yrkestekniska högskoleutbildningen skall sålunda inte få större omfattning än att den tillsammans med grundutbildningen och arbetsteknisk fördjupning i arbetslivet för den enskilde eleven fram till det närmast uppställda målet. För en sådan syn talar också det faktum, att många av eleverna i YTH måste avbryta en mångårig yrkesverksamhet för dessa högskolestudier. Även med ett väl utbyggt studiesocialt stöd måste vanligen en övergång från arbetsliv till YTH innebära ett tillfälligt ekonomiskt avbräck. (Studiestöd se avsnitt 11.4). Andra skäl som talar för att den yrkestekniska högskoleutbildningen skall vara starkt tidsbegränsad är dels dess snäva målinriktning mot en specifik funktion, dels möjligheten att erbjuda återkommande utbildning efter nya perioder av arbetsteknisk fördjupning genom anställning.
3.4 Koncentrerad yrkesteknisk
utbildning
Den primära avsikten med förslagen rörande yrkesteknisk högskoleutbildning är att kunna erbjuda en systematisk utbildningsmöjlighet till den som genomgått gymnasial yrkesutbildning och därefter fått viss yrkesteknisk vidareutbildning genom anställning i arbetslivet. YTH:s olika utbildningslinjer skall därför anknytas till den gymnasiala yrkesutbildningen på samma sätt som fler-
Yrkesteknisk högskoleutbildning SOU 1970:8
talet former av universitets- och fackhögskoleutbildning är anpassade till det nuvarande gymnasiet. I olika sammanhang har under de senaste åren påtalats det felaktiga i att endast gymnasiet accepteras som förutbildning för universitetsstudier eller motsvarande och påvisats behovet av ett mera flexibelt system för rekrytering till universitet och fackhögskolor. Det kan därför synas märkligt att YB nu föreslår en högskoleutbildning som förutsätter kunskaper motsvarande genomgången grundläggande yrkesutbildning. För att underlätta övergången mellan gymnasieskola och högskola även från andra linjer än de yrkestekniska föreslår YB därför införandet av koncentrerad yrkesteknisk utbildning (i förevarande betänkande i regel förkortat KYT). Bakgrunden till förslaget är följande. I samband med en analys av rekryteringsunderlaget för blivande lärare i yrkesteknik har YB funnit det angeläget att även de som gått andra linjer i gymnasieskolan än de yrkesutbildande skall kunna bli lärare i yrkestekniska ämnen. Ett primärt krav på lärare i yrkestekniska ämnen är emellertid att de skall ha kvalificerade yrkestekniska kunskaper, vari vanligen inkluderas grundlig arbetsteknisk erfarenhet. KYT skulle då få till primär uppgift att skapa möjlighet för alla dem som i gymnasieskolan genomgått andra linjer än de yrkestekniska, att inhämta kunskaper och färdigheter samt arbetslivsfostran tillräckliga för anställning i arbetslivet. Den koncentrerade yrkestekniska utbildningen framkom visserligen från en början inom YB:s utredningsarbete som en del i utbildningsgången för blivande lärare i yrkesteknik, men det stod snart klart att utbildningsformen kunde få en betydligt större omfattning. För de överväganden som leder fram till förslagen om koncentrerad yrkesteknisk utbildning har YB funnit det praktiskt att använda en annan indelning av gymnasieskolans linjer än den i andra sammanhang vanliga. YB använder därvid uttrycken Yrkesteknisk linje, Yrkesinriktad linje och Övrig linje. Den förstnämnda linjetypen har redan presenterats. Yrkesinriktad linje är SOU 1970:8 3—97541
enligt YB de tekniska och ekonomiska tvåtill fyraåriga linjerna i gymnasieskolan. Den utbildning som där ges är relativt väl målinriktad mot ett funktionsområde, utan att för den skull vara lika precist inriktad mot en speciell yrkesfunktion som den utbildning som ges vid yrkesteknisk linje, övriga linjer har i konsekvens härmed föga eller ingen inriktning mot yrkesuppgifter i arbetslivet, utan fungerar fastmera som etapp i en studiegång, där eftergymnasiala skolmässiga studier följer direkt på gymnasieskolan. Den koncentrerade yrkestekniska utbildningen skall i princip motsvara det yrkestekniska innehållet i motsvarande yrkestekniska linje. Dess längd skulle då egentligen bli lika med den yrkestekniska linjen minus tiden för allmänna ämnen. Dock måste arbetslivsorienteringen ingå. Ett sådant beräkningssätt medför emellertid, framförallt inom den naturvetenskapligt-tekniska sektorn med dess i jämförelse med andra sektorer lägre timtal för allmänna ämnen, att den koncentrerade yrkestekniska utbildningen inom t ex mekanisk linje borde omfatta cirka 60 årsveckotimmar, vilket med en normal arbetsvecka om 36 timmar ger cirka 67 läsveckor, eller drygt tre terminer. YB anser emellertid att det finns goda skäl anta att de elever som väljer koncentrerad yrkesteknisk utbildning har möjligheter att genomföra denna utbildning på kortare tid än vad räkneexemplet i föregående stycke ger vid handen. Dels är eleverna i genomsnitt två år äldre än eleverna som påbörjar studier vid en yrkesteknisk linje, dels bör valet av koncentrerad yrkesteknisk utbildning tyda på en stark målgrundad motivation. Vidare kan som en positiv faktor framhållas den goda studievana som eleverna grundlagt genom en i genomsnitt elvaårig skolgång. Dessa omständigheter sammantagna ger YB anledning att tro, att den koncentrerade yrkestekniska utbildningen i flertalet fall kan genomföras i ettåriga kurser. Här finns dock skäl att ånyo framhålla YB:s i flera sammanhang redovisade syn på ett flexibelt utbildningssystem och individanpassad undervisning. Elever som 33
3.5 Elev urval
ARBETSLIVET
Koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT) Yrkesteknisk linje
Yrkesinriktad linje
"övrig" linje
Figur 5. Den koncentrerade yrkestekniska utbildningens plats i skolsystemet. behöver längre tid än andra för att genomföra en koncentrerad yrkesteknisk utbildning skall kunna få ta denna ökade tid i anspråk, likaväl som elever med möjligheter att genomföra utbildningen på kortare tid än »normaltid» skall kunna lämna skolan då så skett. Längden av den koncentrerade yrkestekniska utbildningen bör få variera inte enbart som en följd av enskilda elevers varierande studiekapacitet, utan också beroende från vilken linje eleverna kommer. Elever från yrkesinriktad linje som väljer koncentrerad yrkesteknisk utbildning inom sitt ämnesområde, bör rimligen ha tillräckliga fackteoretiska kunskaper för att kunna genomföra den koncentrerade utbildningen på kortare tid än elev som genomgått Övrig linje. Detta även om hänsyn tages till behovet av integration mellan arbetsteknik och fackteori. YB redovisar inga förslag till läroplaner för koncentrerad yrkesteknisk utbildning, eftersom dessa såväl vad avser huvudmoment som detaljkommentarer bör kunna vara lika med det yrkestekniska innehållet i läroplan för motsvarande yrkesteknisk linje. Möjligheterna för elever till en snabb studietakt bör säkerställas framför allt genom organisatoriska åtgärder och genom koncentrerade insatser av läromedel och yrkesredskap.
34 Eftersom antalet sökande till yrkesteknisk högskoleutbildning i flertalet fall kan förväntas bli högre än det disponibla antalet elevplatser, måste ett urval ske. De urvalsinstrument som därvid närmast står till förfogande utgör betyget från den gymnasiala utbildningen — då främst inom det yrkestekniska ämnesområdet — samt vitsord från den arbetstekniska fördjupningen genom anställning i arbetslivet. För sökande som efter grundskolan övergått till arbetslivet och där skaffat sig arbetsteknisk såväl grundutbildning som fördjupning med eller utan kombination med fackteoretiska studier, måste vitsordet från denna tid i arbetslivet väga tungt. Vid en diskussion av de olika urvalsinstrumenten måste man ha i minnet att yrkesteknisk högskoleutbildning är relativt snävt inriktad mot att skapa kompetens för specifika och kvalificerade arbetsuppgifter, uppgifter där förutsättningarna med avseende på personliga egenskaper och »allmän» lämplighet spelar en relativt större roll i jämförelse med skolmässiga meriter, än vad fallet är inom stora delar av övrig högskoleutbildning. Behovet av att kunna bedöma den enskilde sökandens lämplighet och att kunna få en rättvisande bild av hans eller hennes sätt att fungera i arbetslivet blir därför särskilt stort. I ett annat betänkande (YB V) har YB redovisat tänkbara urvalsmetoder före den egentliga lärarutbildningen. Därvid påpekas att ett flertal statliga verk och en stor del av den svenska industrin använder sig av bl a psykometriska test och individualdiagnostiska prov vid urval av personal. Särskilt gäller detta sådana som skall ha arbetsledande uppgifter. Mot bakgrunden härav kan det synas motiverat att ett av instrumenten vid urval av elever i den yrkestekniska högskoleutbildningen skulle innebära en sådan prövning. Det föreligger dock i åtskilliga fall en skillnad mellan å ena sidan industrins testning av arbetsledaraspiranter och å andra sidan urvalet av elever till YTH. De förstnämnda testas och utväljes för att bli SOU 1970:8
arbetsledare. Så är inte alltid fallet för den som lämnar den yrkestekniska högskolan. Denna är vanligen inte primärt inriktad på att ge blivande arbetsledare en kompletterande utbildning, även om många kommer att få vissa arbetsledande funktioner. För övrigt måste det ställa alltför stora krav på samhällets resurser att genomföra en testning av samtliga sökande till den yrkestekniska högskoleutbildningen. Dock föreslår YB att alla elever i YTH skall genomgå en viss testning. YB återkommer till detta. I särskilt betänkande rörande samverkan mellan arbetsliv och skola uttalar YB ett önskemål om att de formulär till arbetsbetyg som nu används inom stora delar av arbetslivet ges en annan utformning. De bör vara uppbyggda så att det går att utläsa vilka yrkesspecialiteter den anställde ägnat sig åt och denna specifikation får ej bli för summarisk. Vidare förutsattes att de som söker yrkesteknisk högskoleutbildning kan kunna få särskilda formulär ifyllda av de arbetsgivare de varit anställda hos och att dessa omdömen bör kunna ge en uppfattning om den sökandes lämplighet för en funktionsutbildning i YTH. Det bör vidare vara lämpligt att för varje linje eller grupp av linjer inom den yrkestekniska högskoleorganisationen tillskapa en central intagningsnämnd med representanter för berörda arbetsmarknadsparter. Ledamöterna i denna nämnd bör så långt det är möjligt göra egna undersökningar för att komplettera underlaget för bedömningen av sökandes kvalifikationer. Om det sålunda av framför allt ekonomiska skäl synes vara otänkbart att inom överskådlig tid få utrymme för obligatoriska test av alla sökande till högskoleutbildning, synes det dock vara rimligt att föreslå sådana för samtliga intagna elever i den yrkestekniska högskoleutbildningen. YB vill härvid knyta an till det för alla YTH-linjer obligatoriska ämnet psykologi — i vissa linjer benämnt arbetspsykologi. Eftersom eleverna i detta ämne bl a skall få stifta bekantskap med olika testmetoder och även utföra vissa testmetodiska laborationer, ligger det nära till hands att också med eleSOU 1970:8
verna som försökspersoner genomföra s k psykometriska grupptest. Utöver träningen i en arbetsteknik kan den enskilde eleven erhålla vissa objektiva uppgifter om sina anlag i olika avseenden. För de elever i yrkesteknisk högskoleutbildning, som anmäler sin avsikt att bli lärare i yrkesteknik, bör enligt YB:s mening de enkla grupptesten kompletteras med individualdiagnostiska prov. Härigenom ökas möjligheterna till belysning av de personliga kvalifikationer som är så utomordentligt viktiga i utövande av en lärarfunktion. Det bör understrykas att alla dessa test endast skall ligga till grund för en positiv och konstruktiv rådgivning till eleven och inte fungera som något utslagsinstrument.
3.6 Dimensionering
och
differentiering
Eftersom den yrkestekniska högskoleutbildningen till stora delar innebär ett nytillskott i vårt skolsystem, är det svårt att med någon högre grad av tillförlitlighet beräkna dess omfattning. Bland annat uppträder som nästan helt okända variabler attraktiviteten i den föreslagna högskoleutbildningen för såväl dem som skaffat sig yrkestekniska kunskaper och färdigheter motsvarande en grundläggande yrkesteknisk gymnasial utbildning som för dem som med hjälp av det starkt ökande utbudet av vuxenutbildning skaffar sig allmänkunskaper som tillsammans med meriterande yrkeserfarenhet möjliggör inträde till YTH. Likaså är det svårt att bedöma i vilken mån en förväntad reformering av högskolan i vårt skolsystem kan påverka tillströmningen till den yrkestekniska högskoleutbildningen. Om vårt nya högskolesystem genom att underlätta studier inom de ickeyrkestekniska områdena gör YTH mindre lockande, eller om det genom att placera den yrkestekniska högskoleutbildningen som ett fullt jämbördigt alternativ till annan högskoleutbildning verkar i andra riktningen. En annan variabel är naturligtvis här som annorstädes vilka ekonomiska och personel-
la resurser samhället anser sig kunna ställa till YTH:s förfogande. När YB trots svårigheterna ändå gör ett försök till beräkning av den yrkestekniska högskoleutbildningens dimensionering uttryckt i antal elever sker det med utgångspunkt i den förutsättningen, att eleverna i YTH förutom yrkesverksamhet också skall ha en skolmässig grundläggande yrkesteknisk utbildning. Omfattningen av denna faller nämligen väl inom YB:s intresseområde bland annat vid beräkning av lärarbehovet vid yrkesteknisk grundutbildning och de beräkningar YB därvid gjort (YB V) är hållbara även i detta sammanhang. Den yrkestekniska grundutbildningen kan ges dels i yrkesteknisk linje i gymnasieskola, dels i koncentrerad yrkesteknisk utbildning för elever som redan genomgått annan än yrkesteknisk linje i nämnda skola. YB vill därför till en början diskutera omfattningen av dessa båda yrkestekniska utbildningsvägar. Av figur 1 i avsnitt 1.1 rörande efterfrågan på vidareutbildning framgår att antalet intagna elever i första årskursen av gymnasieskolans yrkestekniska linjer under läsåren 1971/72—1973/74 utgör runt 41.000 per år. YB har fortsatt dessa beräkningar i sitt betänkande rörande reformerad lärarutbildning och därvid presenterat följande intagningssiffror (tabell 3/2):
gjorts vid beräkningarna kan ovanstående siffror också sägas ange utsläppet efter genomgången gymnasial yrkesutbildning. Sättes den genomsnittliga studietiden till två år kan avgången från utbildningen läsåren 1971/72—1982/83 (första intagning 1969/ 70) beräknas till följande elevantal (tabell 3/3):
Tabell
Tabell 3/4.
3/2.
Tabell
3/3. Elever
Läsår
Elever
39 000 40 000 42 000 44 000 45 000 46 000
77/78 78/79 79/80 80/81 81/82 82/83
47 000 47 000 48 000 50 000 53 000 58 000
Att beräkna antalet elever i koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT) är betydligt svårare, eftersom utbud av detta slag knappast förekommit tidigare. YB har dock i samband med sina överväganden rörande dimensioneringen av YTH inom olika sektorer tagit fram vissa hypotetiska värden, som sammanlagda skulle ge följande beräknade KYT-frekvens under läsåren 1971/ 72—1982/83 (tabell 3/4). Värdena avser beräknad avgång från koncentrerad yrkesteknisk utbildning, där denna antagits vara i genomsnitt ett läsår.
Läsår
Elever
Läsår
Elever
Läsår
Elever
Läsår
Elever
71/72 72/73 73/74 74/75 75/76
42 000 44 000 45 000 46 000 47 000
76/77 77/78 78/79 79/80 80/81
47 000 48 000 50 000 53 000 58 000
71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77
4 000 4 000 4 000 6 000 8 000 9 000
77/78 78/79 79/80 80/81 81/82 82/83
9 000 9 000 9 000 9 000 9 000 10 000
Siffrorna överensstämmer inte helt med underlaget i figur 1. Detta beror på att YB ansett sig böra vidtaga en mindre justering av skolöverstyrelsens prognoser i stort innebärande, att antalet elever i yrkestekniska linjer ökat något på bekostnad av eleverna i »Övriga» linjer. Med hänsyn till den avrundning som
36 Siffrorna för läsåren 1971/72—1973/74 är något reducerade med hänsyn till den successiva uppbyggnaden av KYT-organisationen. Utsläppet har även baserats på en tvåårig gymnasial utbildning, vilket med hänsyn till den jämna sifferserien kan accepteras även om en noggrannare beräkning av SOU 1970:8
studietiden förmodligen skulle föra närmare fem än fyra terminer i genomsnitt. Sammanlagda antalet elever med yrkesteknisk grundutbildning blir då uttryckt i utsläpp per år följande (tabell 3/5):
Tabell 3/5 Läsår
Elever
Läsår
Elever
71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77
43 000 44 000 46 000 50 000 53 000 55 000
77/78 78/79 79/80 80/81 81/82 82/83
56 000 56 000 57 000 59 000 61 000 68 000
Hur många av dessa elever som sedermera efter yrkesverksamhet bör erbjudas möjlighet till yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH) kommer att vara beroende av många olika faktorer, av vilka endast ett fåtal kan hjälpligt prognosticeras. En viktig faktor utgör naturligtvis avnämarnas intresse för medarbetare utbildade vid YTH. YB — som prövat förslaget om inrättande av yrkesteknisk högskoleutbildning vid överläggningar såväl med sina talrika experter som med dessa experter närstående referensgrupper — har god anledning att tro, att YTH kommer att ge en för arbetslivet väl utbildad medarbetarstab och att sålunda avnämarna kommer att reagera mycket positivt till utbildningsformen. YB är dock medveten om att YTH inom de naturvetenskapligt-tekniska och ekonomiska sektorerna kan komma att tangera och kanske rent av överlappa funktionsområden, som idag tillgodoses med personer utbildade vid befintlig gymnasial och eftergymnasial teknisk och ekonomisk studiegång. Inom den humanistisksociala sektorn torde dessa risker vara små. En annan faktor av betydelse för en diskussion om YTH:s dimensionering utgör den önskvärda relationen mellan utbildningskapacitet och avnämarbehov uttryckt i antal utbildade elever. Genom att yrkesteknisk högskoleutbildning är relativt snävt målinriktad ger den föga av »omskolningsberedskap», utan förutsätter i hög grad, att yrkesuppgift till vilken YTH avses utbilda SOU 1970:8
också finns tillgänglig för den färdigutbildade. Detta talar för en viss restriktivitet, utan att YB för den skull vill beteckna YTH som en spärrad högskoleform. Av betydelse för dimensioneringen av YTH är också frågan om vilken attraktivitet man vill försöka tillskapa för högskoleutbildningen. YB anser att förekomsten av YTH bör spela en viktig roll då det gäller att göra den yrkestekniska utbildningen lockande som alternativ till annan gymnasial utbildning respektive stimulera till koncentrerad yrkesteknisk utbildning. Denna roll blir i viss mån avhängig av hur lätt eller svårt det blir att komma in på YTH. Blir svårigheterna för stora minskar motivationen för yrkesteknisk grundutbildning som ett led i en fortsatt utbildningsgång, medan en motsatt utveckling framtvingar så elementära läroplaner för utbildningen att den av det skälet knappast framstår som ett fullgott alternativ till annan högskoleutbildning. YB vill, trots full insikt om den osäkerhet som vidlåder förslaget, utgå ifrån att den yrkestekniska högskoleutbildningen fullt utbyggd bör möjliggöra för ungefär 25 % av de elever som genomgått yrkesteknisk grundutbildning att få en yrkesteknisk högskolemässig fördjupning. Med utgångspunkt härifrån skulle intagningen per år under de närmaste 15 åren kunna beräknas. En komplikation utgör dock härvid förhållandet, att den yrkespraktik som föreskrives mellan grundläggande och högskolemässig yrkesteknisk utbildning har varierande minimilängd och att dessutom flertalet sökande till YTH kommer att ha längre yrkeserfarenhet än vad som minst kommer att krävas. Om man i genomsnitt räknar med tre års praktik — i själva verket förekommer mycket stora variationer i minimikraven — kan dock den ungefärliga intagningskapaciteten till YTH anges med följande värden (tabell 3/6). Observera att YB därvid räknar med ett stort ackumulerat behov av yrkesteknisk högskoleutbildning, vilket innebär att intagning till YTH kan ske redan fr o m läsåret 1971/72 trots att elever med gymnasieskolutbildning och efterföl-
jande yrkesverksamhet inte kan beräknas söka till YTH förrän i mitten av 1970-talet.
Tabell
3/6.
Läsår
Elever
Läsår
Elever
71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79
7 000 7 000 7 000 7 000 9 000 11000 11000 12 000
79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87
13 000 13 000 14 000 14 000 14 000 15 000 15 000 17 000
kesteknisk grundutbildning i gymnasieskolan — som i princip även skall erbjudas i en koncentrerad version (KYT) — också skall svara en yrkesteknisk fördjupning i form av yrkesteknisk högskoleutbildning. Härutöver har YB funnit — framför allt inom den ekonomiska sektorn — att en grundläggande yrkesteknisk utbildning kan motivera flera yrkestekniska högskoleutbildningar med grundutbildningen som bas.
Såsom YB vid flera tillfällen haft anledning att påpeka, finns det redan i dag en betydande yrkesteknisk högskoleutbildning, även om den inte inlemmats i ett system av det slag YB förordar. Denna befintliga utbildning av YTH-modell omfattar bl a följande intagningskapacitet: Seminarierna för huslig utbildning 430 Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor 340 Vissa utbildningar inom jordbruk och skogsbruk c 400 Grundutbildning av sjuksköterskor c 3 000 eller sammanlagt cirka 4 200 intagningsplatser. I sammanställningen av dagens yrkestekniska vidareutbildningsmöjligheter har inte medtagits vidareutbildningen av sjuksköterskor motsvarande ca 1 500 elevår med fördelning på entermins- och tvåterminsutbildningar, trots att denna utbildning anses ingå i den framtida YTH-organisationen. Lägger man härtill att YB i kapitel 8 redovisar ett tämligen omgående behov av yrkesteknisk högskoleutbildning inom den naturvetenskapligt-tekniska sektorn exklusive jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring på inemot 3 400 intagningsplatser, framstår förslagen till intagning som mycket måttfulla. YB förutsätter dock här som i andra sammanhang, att det måste bli en angelägen uppgift för tillsynsmyndigheten att i samråd med myndigheter och avnämare detaljutforma den nya högskoleutbildningen. Beträffande differentieringen av den yrkestekniska högskoleutbildningen vill YB hävda den uppfattningen, att mot varje yr-
38 SOU 1970:8
Området för sjuk- och åldringsvård
4.1 Grundutbildningar I kapitel 2 har YB redovisat nuvarande utbildningar inom området för sjuk- och åldringsvården. Av redovisningen framgår att det för närvarande finns goda möjligheter till såväl gymnasial yrkesutbildning som till denna anpassad eftergymnasial. YB har strävat efter att ta all rimlig hänsyn till dessa förhållanden vid utformningen av sina följande förslag. YB föreslår att nuvarande benämningar sjuksköterska och undersköterska ersattes 22 r-
med sjukskötare respektive underskötare. För att undvika förväxlingar använder YB genomgående de föreslagna beteckningarna i detta kapitel, även då hänvisning sker till nuvarande förhållanden. De formella utbildningsvägar som i dag står till buds för sjukvårdsbiträden, underskötare, sjukskötare och medicinsk-tekniska assistenter kan anges med följande figur. YB är angelägen om att framhålla, att figuren endast beskriver de formella studievägarna och att ungdomarna i realiteten i växande omfattning fyller ut »luckan» mel-
Avkortad sjukskötarutbildning 3 terminer
21 B SPraktik ! • 20
•••••
und sk utb Praktik 19
Direkt sjukskötarutbildning 5 terminer Röntgenassistentutbildning 5 terminer
i
Radioterapiassistentutbildning 5 terminer
Operationsassistentutbildning 4 (5) terminer
c i 18 Sjv bitr 17
16 GRUNDSKOLA
Figur 6. Vissa nuvarande utbildningar inom området SOU 1970:8
lan grundskola och gymnasial utbildningg med meningsfylld anställning eller med stuldier av något slag. YB återkommer till anlslutningen mellan skolformerna i det följantde. Enligt YB:s definitioner skall yrkesteknisk k högskoleutbildning bygga på dels yrkestek:tnisk gymnasial grundutbildning eller motsvarande, dels anställning i arbetslivet. I ;sina överväganden rörande yrkesteknisk högskoleutbildning inom området för sjuk- ochh åldringsvård har YB därför haft att utgåå ifrån den tvååriga vårdtekniska gymnasialaa grundutbildning, om vilken YB lagt för-•slag i tidigare betänkande. En generell mo->dell för en sådan utbildningsgång kan då fåå det utseende som illustreras i figur 7. Yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH) Anställning Vårdteknisk tvåårig linje (YTH-linje) Figur 7. Generell modell av utbildningen överr YTH. YB har i olika sammanhang understrukitt betydelsen av att utbildningar i så stor utsträckning som möjligt organiseras i gemensamma basblock, från vilka eleven gör successiva val mot den avslutande målinriktadei
YTH
Grundutbildning sjukskötare 3 terminer
Utbildning röntgenassistenter 3 terminer
delen av utbildningsgången. Principen är giltig för alla skolformer och utbildningsnivåer, även om YB:s konkretiseringar därav av naturliga skäl begränsats till gymnasieskolans YT-linjer. Inom området för sjuk- och åldringsvård har YB granskat inte enbart utbildningsväg A i figur 6 utan även C-E — vilka alla formellt tillhör grundskolans kompetensområde och därmed kan betraktas som gymnasiala — för att utröna i vilken omfattning dessa utbildningar kan inlemmas i den generella modellen enligt figur 7. Analysarbetet har också innefattat granskning av utbildningen av ålderdomshemsföreståndare. YB har funnit att såväl utbildningen av sjukskötare som utbildningen av olika medicinsk-tekniska assistenter och ålderdomshemsföreståndare med fördel kan baseras på en tvåårig gymnasial vårdteknisk linje. Därifrån går eleverna ut i arbetslivet och får under sin anställning goda möjligheter till information om olika yrkestekniska högskoleutbildningar samt tillfälle att skaffa sig egna praktiska erfarenheter från olika arbetsområden. Lika viktigt är det emellertid enligt YB:s mening, att blivande arbetsledare och andra ges tillfälle att se den unga människan i arbete och få möjlighet till en konstruktiv rådgivning rörande den framtida utbildningsvägen. Det utbildningssystem inom området för sjuk- och åldringsvård, som YB genom dessa överväganden kommit fram till, kan åskådliggöras med följande figur 8.
Utbildning radioterapiassistenter 3 terminer
Utbildning operationsassistenter 3 terminer
Utbildning ålderdomshemsförest. 3 terminer
Anställning cirka sex mån åder Vårdteknisk linje Två år YT
Figur 8. Anpassningen mellan YT-linje och olika YTH-linjer inom området för sjuk- och åldringsvården Anm. YB har för flertalet av sina förslag till yrkesteknisk högskoleutbildning gjort utkast till timplaner. Dessa är samlade i slutet av kapitlet.
40 I samband därmed göres jämförelser med nuvarande timplaner för vissa utbildningar.
201-
YTH Grundutbildning sjukskötare 3 terminer
Utbildning röntgenassistenter 3 terminer
t ~ ~ • •" -
>—• •
19 Utbildning radioterapiassistenter 3 terminer
Utbildning ålderdomshemsförest. 3 terminer
Utbildning operationsassistenter 3 terminer
20 Anställning clrkäsex månader 18
•
'
' '•
"'""
"•
-J19
£
Koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT) 2 terminer E c 18
Minst tvåårig "övrig" linje av gymnasieskolan
Vårdteknisk linje YT-linje Två år
17 GRUNDSKOLA
Figur 9. Anpassningen mellan YT-linje och KYT med olika YTH-linjer inom området för sjukoch åldringsvård. »Övrig» linje inkluderar även »yrkesinriktad». Den vårdtekniska tvååriga linjen ger i enlighet med sin målsättning tillräckliga kunskaper och färdigheter för att möjliggöra en anställning som sjukvårdsbiträde eller underskötare. Genom denna anställning öppnas också vägen till yrkesteknisk högskoleutbildning. YB har i andra sammanhang framhållit vikten av att även elever från andra än den yrkestekniska linjen av gymnasieskolan skall erhålla samma möjlighet till anställning och eventuellt efterföljande yrkesteknisk högskoleutbildning. Fördenskull lägger YB förslag om koncentrerad yrkesteknisk utbildning (se kapitel 3). Denna har inom området för sjuk- och åldringsvård i genomsnitt beräknats till två terminer, men YB vill också här understryka att den koncentrerade yrkestekniska utbildningen så långt det är möjligt skall vara individanpassad. Härigenom kan hänsyn tas till bland annat elevernas varierande val av föregående gy mna sieskollin j e. Om utbildningssystemet enligt figur 8 kompletteras med koncentrerad yrkesteknisk utbildning erhålles följande. Det system som visas i figur 9 bygger helt på de principer som YB i olika sammanhang framfört beträffande såväl gymnasial yrkesutbildning som den därtill via anställning i arbetslivet kopplade yrkestekSOU 1970:8
niska högskoleutbildningen. Den ger en för många grupper gemensam basutbildning och uppskjuter valet av funktionsutbildningen till en senare tidpunkt än vad som för närvarande är fallet. Den ger den grundutbildade YT-eleven möjlighet att fungera i arbetslivet och därvid skaffa sig förstahandserfarenheter från olika funktionsområden, innan han har att välja yrkesteknisk högskoleutbildning. Arbetsledare och andra får möjlighet att följa YT-elevens insatser i arbetslivet och kan med utgångspunkt därifrån ge konstruktiva studieråd. Emellertid måste YB i sina överväganden rörande utformningen av utbildningssystemet inom området för sjuk- och åldringsvård också ta hänsyn till den redan existerande direktutbildningen till sjukskötare — se kapitel 2 samt figur 6 (utbildningsgång B). Härom vill YB anföra följande. Den nuvarande direktutbildningen till sjukskötare är formellt knuten till grundskolans kompetensområde. Under senare år har emellertid ett ständigt ökande antal sökande med genomgången fackskola eller gymnasium antagits till utbildningen. Detta torde bland annat sammanhänga med att allt flera ungdomar erbjudes gymnasial utbildning i omedelbar anslutning till grundskolan. Skolöverstyrelsen räknar redan läs41
året 1970/71 med ett så stort antal elevplatser att det motsvarar en intagning av cirka 92 % av 16-åringarna. För läsåret 1974/75 räknar överstyrelsen med cirka 98 %. YB har i sitt prognoskapitel i betänkandet rörande reformerad lärarutbildning anslutit sig till Sö:s prognoser och fortsatt dem för återstoden av 1970-talet. Det torde vara helt klart att rekryteringen till direktutbildningen för sjukskötare från grundskolan måste ske ur en ständigt krympande population. YB anser det mot bakgrunden härav vara rimligt, att redan inom ett fåtal år de facto räkna direktutbildningen som eftergymnasial. I de följande övervägandena och förslagen utgår YB från denna förutsättning. Att direktutbildningen på detta sätt betraktas som eftergymnasial, gör den dock inte till en yrkesteknisk högskoleutbildning. Den bygger inte på en grundläggande yrkesutbildning och den förutsätter inte heller anställning i arbetslivet. Däremot är naturligtvis vidareutbildningen av sjukskötare en yrkesteknisk högskoleutbildning då den förutsätter grundläggande yrkesutbildning och anställning i arbetslivet. Om direktutbildningen lägges in i utbildningssystemet enligt figur 9 framstår den koncentrerade yrkestekniska utbildningen som ett mindre rationellt arrangemang. Elever från annan gymnasieskolelinje än den vårdtekniska kan erbjudas utbildning till sjukskötare i en femterminsutbildning (direktutbildningen) och vägen över KYT — som sammanlagt med anställning ger minst sex terminer — måste te sig mindre attraktiv. Gäller frågan således enbart utbildning till sjukskötare bör någon koncentrerad yrkesteknisk utbildning inte ingå i utbildningssystemet. Den koncentrerade yrkestekniska utbildningen (KYT) har emellertid — som redan framhållits — till primär uppgift att förbereda för anställning som sjukvårdsbiträde eller underskötare. Denna uppgift kan för närvarande inte fyllas av direktutbildningen. Det är angeläget att femterminsutbildningen får en sådan utformning, att avgång kan medges efter termin 2 för den som önskar 42
fungera som biträde eller underskötare. YB vill anlägga följande synpunkter härpå. I sitt tredje betänkande, som bland annat innehöll förslag till läroplaner för den gymnasiala yrkesutbildningen, diskuterar YB möjligheterna till anslutning mellan den vårdtekniska linjen och direktutbildningen till sjukskötare. Härvid konstaterar YB att elever i vårdteknisk linje, som under andra årskursen genom det fria tillvalet skaffar sig ökade fackteoretiska kunskaper i anatomi och fysiologi kan tas in i den tredje terminen i direktutbildningen. Omfattningen av tillvalet anges till ca 100 undervisningstimmar eller ca 2,5 veckotimmar i årskurs 2. I den sammanlagda undervisningstiden i den vårdtekniska linjen betyder tillvalet ca 3,5 % av totala volymen. Detta obetydliga tillval, som innebär motsvarande minskning av övrig yrkesteknik, bör enligt YB inte äventyra den primära målsättningen för vårdteknisk linje. Den som gör tillvalet, men sedermera ändrar sina planer och vill fungera som biträde eller sjukskötare, bör kunna göra detta utan någon ytterligare förändring av studiegången. I terminerna 1 och 2 av direktutbildningen — omfattande sammanlagt (662 + 768 = ) 1430 undervisningstimmar — har fackteorin en något större och arbetstekniken en något mindre omfattning, än vad som skulle vara rimligt för en koncentrerad yrkesteknisk utbildning avsedd att motsvara den vårdtekniska linjens grundutbildning i yrkesteknik. Med en mindre omdisponering av stoffet i direktutbildningen, så att en fackteoretisk del »sköts» upp till termin 3 eller senare och en motsvarande del av arbetstekniska moment förlades till termin 1 eller 2, kan de första två terminerna i direktutbildningen enligt YB:s mening utgöra en koncentrerad yrkesteknisk vårdutbildning. Den relativt obetydliga förändring av direktutbildningen, som YB sålunda förutsätter kunna ske, får ett flertal positiva konsekvenser. Det behövs ingen särskild organisation för koncentrerad yrkesteknisk utbildning, utan denna kan helt repliera på nuvarande SOU 1970:8
Direktutbildningen termin 3—5
YTH
Direktutbildningen termin 1—2 Minst tvåårig "övrig" linje i • gymnasieskolan
Figur 10. översedd direktutbildning, »övrig» inkluderar »yrkesinriktad». direktutbildning för sjukskötare. Elever som valt annan än yrkesteknisk linje i gymnasieskolan kan erbjudas en rationell utbildningsväg via direktutbildningens två första terminer över anställning i arbetslivet till yrkesteknisk högskoleutbildning för medicinsk-tekniska assistenter, ålderdomshemsföreståndare. YB är inte främmande för tanken att detta rationella system också kan
visa sig användbart för andra yrkestekniska högskoleutbildningar inom området för sjuk- och åldringsvård. Genom den föreslagna översynen av direktutbildningen blir de första terminerna lämpliga även för andra än blivande sjukskötare. Detta innebär samläsningsmöjligheter med lägre utbildningskostnader per elev. Det betyder också att personer, som sedermera i arbetslivet förväntas samarbeta i team, redan under sin utbildning får tillfälle till gemensamma studier och överläggningar. Nuvarande splittring av utbildningen inom området för sjuk- och åldringsvården ersätts till stora delar med en gemensam basutbildning och efterföljande parallella utbildningar. Även för dessa kan inom systemet skapas möjligheter till samordning eftersom man i flertalet fall kan bygga på gemensam basutbildning. Alla dessa faktorer måste verka kostnadsdämpande. De måste också underlätta organisationen av utbildningssystemet och administrationen därav. Med utgångspunkt i vad YB här anfört kan utbildningssystemet inom området för sjuk- och åldringsvård få följande utseende:
Vidareutbildningar, se följande avsnitt i kap 4
19 Direktutbiidning termin 3—5
4tt
-fe-
-fe-
-fe-
-fe-
YTH YTH Sjukskötare Röntgenass 3 term 3 term
YTH Radioterapiass 3 term
YTH Operationsass 3 term
YTH Ålderdomshemsförest 3 term
Direktutbildning termin 1—2 ^'Anställning Cirka ses månader - " . ,
-,
'••
•
• . :
- .
; .
2 18 Minst tvåårig "övrig" linje i gymnasieskolan
Vårdteknisk linje YT-linje Två år
17 -
Figur 11. YB:s förslag till utbildningssystem inom området för sjuk- och åldringsvård, »övrig» linje inkluderar »yrkesinriktad». SOU 1970:8
Den YTH för sjukskötare som YB här skolestudier borde det vara rimligare att föreslår, är baserad på genomgång av vård- föreslå minst ett år. Efter olika överväganteknisk tvåårig linje och efterföljande an- den har YB emellertid funnit skäl att beställning om cirka sex månader. YB finner gränsa tiden. Bland annat har YB uppdet naturligt att den yrkestekniska högsko- märksammat, att den blivande sjukskötaren leutbildningen ges en sådan flexibilitet ge- under sin utbildning får en förhållandevis nom tillvalsmöjligheter, tillskapande av va- god kontakt med arbetslivet, genom att unrianter eller på annat sätt, att YTH utgör dervisningen under långa perioder är förden riktiga grundutbildningen för sjukskö- lagd till vårdinstitutioner. tare även inom den psykiatriska vården. Rekrytering till yrkesteknisk högskoleutGenom att stora delar av stoffet är gemen- bildning av elever som genomgått vårdteksamt ter sig en sådan anordning rationell nisk tvåårig linje enligt YB:s av riksdagen och enkel att genomföra. YB förutsätter godkända modell, kan ske först omkring år således att den vårdtekniska linjens grund- 1974, sedan de första eleverna från YTutbildning så långt möjligt blir gemensam linjen examinerats våren 1973 och därefter för sjukskötare oavsett kommande verksam- skaffat sig föreskriven praktik genom anhetsområde och att specialiseringen sker ställning. först på YTH-nivå. Fram till år 1974 kommer därför sökande YB finner också anledning beröra den till yrkesteknisk högskoleutbildning att ha avkortade utbildning till sjukskötare som för annan och i regel mindre omfattande grundnärvarande erbjuds den som genomgått ut- utbildning, än den som gymnasieskolan avbildning till sjukvårdsbiträde om 23 veckor ser att ge. Det är enligt YB:s mening av och till underskötare om 32 veckor och fö- vikt, att dessa elever erbjudes generösa möjre grundutbildningen till sjukskötare arbetat ligheter till de kompletteringar som i varje minst två år som biträde och minst sex må- individuellt fall bedömes vara nödvändiga. nader som underskötare (se figur 6 utbild- Se även kapitel 11. ningsgång A). Den avkortade utbildningen — som omfattar tre terminer — måste självfallet förete stora likheter med YTH för 4.1.1 Allmänna ämnen sjukskötare, eftersom de båda utbildningarna på samma tid skall nå samma mål. Där- Av allmänna ämnen förekommer ett flertal emot föreligger en viss skillnad i den gym- på den tvååriga vårdtekniska linjen, nämnasiala grundutbildningen. I nuläget omfat- ligen svenska, familjekunskap, psykologi och tar den skolmässiga utbildningen (23 + gymnastik. Åtskilliga moment från ämnena 32 = ) 55 veckor och praktik under två och biologi och samhällskunskap förekommer i ett halvt år. Vårdteknisk linje ger 80 veckors bl a följande ämnen på vårdteknisk gren: skolmässig utbildning varpå följer anställ- anatomi, fysiologi, sociologi, mikrobiologi, ning under cirka sex månader. I tabell 4/2 hygien, sjukdoms- och sjukvårdslära samt redovisas timplanerna för här berörda ut- arbetslivsorientering. Enligt YB:s uppfattbildningar. YB finner det vara angeläget ning kan det knappast föreligga något yratt nuvarande avkortade utbildning till sjuk- kestekniskt betingat behov av gymnasiala skötare så snart som möjligt fås att samman- kunskaper i ämnet historia för en sjuksköfalla med YB:s förslag till YTH för sjuk- tare. Ämnet konsumentkunskap ingår visserskötare. ligen ej i den tvååriga yrkesutbildningen i Den praktik genom anställning som YB vårdteknisk linje, men däremot viss utbildföreslår skall ingå mellan vårdteknisk linje ning i dietetik och miljökunskap. och YTH för sjukskötare — cirka sex måI den kommande gymnasieskolan skall nader — kan synas vara kort och enligt eleverna i YT-linje välja till ytterligare minst YB:s allmänna syn på anställningens bety- ett allmänt ämne utöver de obligatoriska delse för efterföljande yrkestekniska hög- svenska, arbetslivsorientering och gymna44
stik. Det betyder att många av de elever som genomgått YT-linje torde ha genomgått kurs i något av ämnena engelska och samhällslära motsvarande social linje av dagens fackskola. Sammantaget anser YB att den reella skillnaden mellan de båda elevgruppernas kunskaper i de för den sociala linjen genomgående ämnena är relativt blygsam. I annat sammanhang har YB föreslagit, att gymnasiala kunskaper i engelska och samhällskunskap obligatoriskt skall krävas för inträde till yrkesteknisk högskoleutbildning och att dessa förkunskaper i vissa fall skall inhämtas genom fritidsstudier parallellt med förvärvsarbetet. Inom de naturvetenskapligt-tekniska och ekonomiska sektorerna torde detta kunna fungera väl eftersom YB föreslår praktik mellan YT och YTH om minst två år. För blivande sjukskötare är emellertid minimipraktiktiden endast cirka ett halvt år. Dessutom blir det svårt att deltaga i reguljär kvällsutbildning, eftersom i många fall arbetet är förlagt till kvällstid. En lösning på kompletteringsproblemet kan då vara att den yrkestekniska högskoleutbildningen inrymmer utbildning i dessa båda ämnen. Detta skulle innebära antingen en förlängning av YTH för sjukskötare eller att vissa av de rent yrkestekniska ämnena skulle få mindre utrymme för att bereda plats för ämnena engelska och samhällskunskap. Ett annat sätt är att låta dem som genomgått YT-linje genomgå en viss kompletteringsutbildning före inträdet i YTH, Även om det för YB framstår som ett angeläget behov att blivande sjukskötare har fått en viss gymnasial utbildning i de båda berörda ämnena anser YB det inte för närvarande finnas motiv för att eleverna från YT-linje måste genomgå kompletterande utbildning. I sina överväganden i dessa frågor har YB bl a konstaterat att dagens direktutbildning av sjukskötare ej inrymmer några allmänna ämnen. Ett annat skäl till YB:s ställningstagande är att personalsituationen inom sjukvården är ansträngd och att en kompletteringsutbildning med en beräknad längd av cirka en termin skulle innebära ett bortfall av arbetskraft SOU 1970:8
motsvarande flera hundra årsanställda. Däremot anser YB att det på sikt bör tillskapas kompletteringsutbildningar av antytt slag. Man kan förmoda att många kommer att utnyttja en sådan möjlighet — i varje fall de som skall utbilda sig till lärare. 4.1.2 Yrkestekniska ämnen Läroplaner för såväl YTH för sjukskötare som direktutbildningen för sjukskötare bör utformas av tillsynsmyndigheten i samråd med socialstyrelsen, varvid erfarenheterna från den nyligen reformerade sjuksköterskeutbildningen bör kunna tas tillvara. YB anser sig därför kunna begränsa sina synpunkter på yrkestekniska ämnen till att avse endast tre ämnen, som fn inte förekommer som självständiga ämnen i sjukskötarutbildningen, nämligen arbetslivsorientering, arbetsstudier och yrkesekonomi. Dessa ämnen skall enligt YB vara obligatoriska i all yrkesteknisk högskoleutbildning. Arbetslivsorientering finns sålunda inte som självständigt ämne i dagens sjuksköterskeutbildning, men YB är medveten om att arbetslivsorienterande moment är integrerade i exempelvis psykologi, sjukvårdslära samt administration och arbetsledning, varför YB:s förslag i detta avseende inte medför någon större förändring av utbildningsinnehållet. Arbetsstudier anser YB vara ett värdefullt tillskott till sjukskötarutbildningen och bör kunna bidraga till ökad förståelse för att ge ökad insikt i rationalisering och förbättring av arbetsmetoder inom vårdområdet. Yrkesekonomi bör ge personal i kvalificerade arbetsuppgifter en fördjupad insikt i olika kostnadsposter inom vården och skärpa uppmärksamheten på kostnadsbesparande åtgärder. Yrkesekonomiska moment är redan nu integrerade på samma sätt som angetts under rubriken Arbetslivsorientering.
4.2 Vidareutbildningar Yrkestekniska högskoleutbildningar kan erbjudas som återkommande utbildningar med
YTH Anställning YTH (avsnitt 4.2) Anställning Direktutbildning sjukskötare
YTH för sjukskötare, assistenter mfl
Figur 12. Återkommande YTH mellanliggande praktik genom anställning i arbetslivet. I avsnitt 4.1 behandlades den första av dessa återkommande yrkestekniska högskoleutbildningar — YTH för sjukskötare, medicinsk-tekniska assistenter, ålderdomshemsföreståndare. Parallellt härmed redovisades den eftergymnasiala direktutbildningen för sjukskötare. Här vill YB ge synpunkter på nästföljande högskoleutbildning för nyssnämnda personalgrupper. För att ansluta till vedertaget språkbruk inom området för sjuk- och åldringsvård använder YB här beteckningen Vidareutbildning (för legitimerad sjukskötare, medicinsk-teknisk assistent etc). För legitimerade sjukskötare erbjudes redan i dag följande vidareutbildning mot specialiserade arbetsuppgifter. Medicinsk och kirurgisk sjukvård Psykiatrisk sjukvård Intensivvård, anestesisjukvård och operationssjukvård Hälso- och sjukvård för barn och ungdom öppen hälso- och sjukvård Obstetrisk och gynekologisk vård Åldringsvård Dessa vidareutbildningar erbjuder utöver ämnesfördjupning också utbildning i administration och arbetsledning. Genomgången vidareutbildning ger behörighet till befattning som avdelningssköterska. YTH för medicinsk-tekniska assistenter är direkt specialiserad mot en avgränsad funktion och ger därför en avslutad funktionsutbildning på kortare tid än sjukskötarna. Utbildningen blir samtidigt »smalare». Den på senare år ökade assistentutbildningen har kommit att påverka sjukskötarnas specialutbildning. För närvarande an46
ordnas ingen fristående utbildning av sjukskötare med inriktning mot röntgenavdelningen, eftersom behovet av sådan arbetskraft avses bli täckt av röntgenassistenter. Det betyder att röntgenassistenter kommer att rekryteras till arbetsledande funktion motsvarande avdelningsskötare, vilket i sin tur skapar behov av vidareutbildning för dessa röntgenassistenter. Motsvarande synpunkter kan anläggas på andra assistentgrupper. Assistenternas utbildning inrymmer färre allmänt sjukvårdstekniska moment än sjukskötarnas, men skall dock ge kompetens att ansvara för svårt skadade och sjuka patienter. Detta gäller samtliga berörda medicinsktekniska assistenter. Det bör därför vara lämpligt att deras vidareutbildning genomgående ger en vidgad utbildning i katastrofmedicin samt administration och arbetsledning. YB ger inte heller några förslag till vidareutbildning för dem som genomgått YTH för ålderdomshemsföreståndare. Det förefaller dock troligt att innehållet i en sådan vidareutbildning väl låter sig samordnas med den vidareutbildning i åldringsvård som fr o m vårterminen 1970 anordnas för legitimerade sjukskötare. De medicinska fackteoretiska ämnena i denna utbildning Geriatrisk hälsooch sjukvårdslära samt socialmedicin omfattande tillsammans 102 undervisningstimmar av 662 kan därvid kräva speciell uppmärksamhet. Samtidigt bör man dock kunna utnyttja motsvarande kunskaper inhämtade i den relativt »smala» yrkestekniska högskoleutbildningen för ålderdomshemsföreståndare.
4.3 Yrkesteknisk högskoleutbildning blivande lärare i yrkesteknik
för
YB har i sina direktiv (punkt 8) fått uppdraget att »ingå på lärarfrågor i all den omfattning den finner det behövligt». Eftersom YB:s tidigare betänkanden i huvudsak omfattat den gymnasiala yrkesutbildningen är helt naturligt också övervägandena och förslagen rörande reformerad lärarutbildning SOU 1970:8
(YB V) begränsade till lärare i yrkesteknik rare vill också möjliggöra en god integration inom gymnasieskolan. Emellertid har de- mellan dels olika ämnen, dels skilda moment partementschefen i skrivelse av den 24.4. i samma ämne. För närvarande är detta 1967 givit YB i uppdrag att också ge förslag svårt att uppnå inom många delar av utom hur lärarna för fullständig sjukskötare- bildningen beroende bland annat på att timutbildning skall utbildas. Detta har lett YB lärare — framför allt läkare — måste fram till förslag på yrkesteknisk högskole- engageras i stor omfattning. En fördjupad utbildning avsedd att ge lärarna denna äm- kompetens för de heltidsanställda lärarna nesmässiga kompetens. YB har i samband anser YB vara nödvändig för att minska därmed också berört motsvarande högskole- nuvarande olägenheter och uppnå en bättre utbildning för blivande lärare inom ämnes- undervisning. Sedan lärare med den vidgade ämnesområdet för medicinsk-tekniska assistenter. I kapitel 3 anges målet för yrkesteknisk kompetensen utbildats och börjat tjänstgöra, högskoleutbildning vara dels att ge vidare- blir det under en övergångsperiod nödvänutbildning inriktad mot kvalificerade funk- digt, att på varje skolort där lärarna verkar tioner inom arbetslivet, dels ge en ämnes- tillskapa en fast konsulterande samverkan utbildning för blivande lärare i yrkesteknik. mellan dessa lärare och lokala specialister Inom området för sjuk- och åldringsvård har — läkare, fysiologer, psykologer m fl. HärYB emellertid — utöver de YTH-nivåer igenom får man möjligheter att följa upp som beskrivits i avsnitt 4.1 och 4.2 — inte den föreslagna vidareutbildningen och kan analyserat i vilken utsträckning man kan utarbeta förslag till eventuella justeringar. utnyttja yrkesteknisk högskoleutbildning också för andra funktionärer än lärare i yrkesteknik. Det bör bli en angelägen uppgift för 4.3.1 Lärare i hälso- och sjukvård huvudmännen i samråd med socialstyrelsen att undersöka dessa möjligheter. Härvid bör För att lärarna i hälso- och sjukvård skall man beakta att YB:s förslag inte enbart kunna övertaga huvuddelen av läkarnas unskapar förutsättningar för en sk lång ut- dervisning, utan att deras ämnesutbildning bildningsväg fram till läkarfunktionen, utan blir för lång måste utbildningen differentieockså öppnar möjligheter att utbilda perso- ras mot olika ämnesområden. I sina övernal för kvalificerade forsknings- och utveck- väganden häri har YB bl a tagit hänsyn till olika ämnens omfattning inom vårdlingsarbeten inom patientvårdens område. De förslag till yrkesteknisk högskoleut- yrkesutbildningen och till organisatoriska bildning för blivande lärare i yrkesteknik, förutsättningar vid de skolenheter i vilka som YB här lägger fram, vill också skapa vårdyrkesutbildning skall ges. YB har i sammöjligheter för dessa lärare att i största möj- råd med medicinska experter kommit fram liga utsträckning kunna ersätta de specialis- till att lärarna i hälso- och sjukvård bör speter — främst läkare — som för närvarande cialiseras på sex olika huvudgrenar enligt i stor omfattning medverkar i utbildningen tabell 4/1. Av tabellen framgår också i vilka inom området för sjuk- och åldringsvård. ämnen de olika specialiseringarna ger förEnbart läkarnas totala arbetsinsats inom djupning, normalstudietiden för ämnena utbildningsområdet har hittills uppgått till samt vilken årlig utbildningskapacitet som ca 100 000 timmar per år, varav minst föreslås inom de olika områdena. Beträfhälften torde utgöra undervisning i utbild- fande betydelsen av beteckningarna A—F, ningen av sjukskötare. Med hänsyn till bris- se figur 13. I sina förslag till gruppering av de olika ten på läkare måste det vara till nackdel att ämnena till lämpliga ämneskombinationer i alltför stor utsträckning ta deras kapacitet i anspråk för utbildningen inom området har YB lagt stor vikt vid att varje kombination bör omfatta två till för sjuk- och åldringsvård. YB:s förslag till ämnesutbildning för lä- tre ämnen — undantagsvis fyra, SOU 1970:8
c
M
fe
Obstetriskgynekologisk vård
o
u
•o
O
B a
So 2 o
CO
< IX,
o
CO
X
O
§'£
c CJ TJ OJ
G pq
XI U
O "O
60 O
o
o
M
CO o
Of
ort
5 c Ut ea
> 3
u,
to
>
Ö
o XI
CO
XI O Ti L
BTJ150
\
3 17
00 A4
o o
•a "5
X)
o c
-2
.60 w O
. -anes intenrd i-,
-ort
<o . i
>
CO
>•
CL,
£s
OS'S
G
ca Ö ort >X 3 u X •c3 O
"o o
'ST SO O
CO
s
E o
4-1
>i CO
C
'I
B c H-1
O
rt
<C CO
o .^
TJ
< £
©rt
C co
O
>
rt , a C
a- Jg O
c o *o X o C M
s
60 O 0 CO
.9*
fe
s
Ämnesutbildning för lärare YTH (4.3)
48 Medicinsk och kirurgisk sjv
a
Kirurgisk och med. sjukvård
>k
>
Praktik 1—2 år
Vidareutbildning för sjukskötare YTH (4.2)
k
co
3 SOU 1970:8
Tabell 4/1.
Specialisering inom ämnesutbildningen. Utbildn tid veckor för kategori
Ämnen
A
Morfologi (anatomi) Fysiologi Kirurgisk o medicinsk sjv Psykiatrisk sjukvård Socialmedicin, alt I , alt II Sociologi, alt I , alt II Psykologi, alt I , alt II Ope r ationss j uk vård Anestesivård Intensivvård Pediatrisk sjukvård Obstetrisk o gynekol vård Medicinsk mikrobiologi Farmakologi
15l 103 15
Summa veckor Årlig utbildningskapacitet
40 B
C
D
F
E
15 10
15 103 15 10
5S
10 10
10 20
15 15* 15* 15*
s
25 s
10 10 40 125
10 40 40
103 s
10 40 55
108 40 55
5 40 25
1 alternativt 2 alternativt 8 alternativt 4 alternativt 5 8
kemi farmakologi fysiologi med mikrobiologi och farmakologi operationssjukvård, anestesi- och intensiwård alternativt sociologi i kombination med mikrobiologi eller psykologi i kombination med socialmedicin.
att ämnesgruppen skall avse såväl fackteoretiskt som arbetstekniskt område i syfte att vidga allsidigheten i lärarens ämnesutbildning och underlätta integration mellan dessa yrkesteknikens båda delar samt att de fackteoretiska ämnena inom varje kombination om möjligt bör ha såväl naturvetenskaplig som samhällsvetenskaplig anknytning. Den föreslagna ämnesutbildningen ger lärare med kompetens för undervisning upp till genomgången grundutbildning av sjukskötare, varvid lärargrupperna A—C avses täcka lärarbehovet i gymnasieskolans vårdtekniska linje. Förslagen ger en fullständig utbildningsgång efter grundutbildningen till sjukskötare enligt följande: • Minst 6 månaders praktik • Vidareutbildning 1—2 terminer • Praktik 1—2 år • Kompletterande ämnesutbildning 1 år • Lärarutbildning 1 år SOU 1970:8 4 — Q7541
Den sammanlagda utbildningstiden blir sålunda 4—5V4 år med en skolmässig utbildning omfattande 2 Vi—3 år. En del av de ämnen som ingår i ämnesutbildningen förekommer inom universitetens medicinska fakulteter. Exempel på sådana ämnen är: morfologi, fysiologi, mikrobiologi, farmakologi och socialmedicin. Ämnena psykologi och sociologi förekommer inom samhällsvetenskapliga fakulteter. YB utgår ifrån att undervisningen i dessa ämnen erbjuds inom universiteten. I bilaga 2 presenteras ämnesinnehållet för ämnena morfologi, fysiologi, medicinsk mikrobiologi, medicinsk och kirurgisk sjukvård, kemi, farmakologi, psykiatrisk sjukvård, socialmedicin, sociologi och psykologi. De blivande lärarna skall också ha en arbetsteknisk fördjupning inom olika grenar av sjukvården. Denna vidgade ämnesutbildning bör kunna organiseras så att något fullständigt sjukhus i landet fungerar som ett centrum för vårdtekniskt utvecklingsar-
bete och att de blivande lärarna där kunde ges fördjupad insikt i utveckling och rationalisering av vårdarbetet. Ett sådant arrangemang skulle förmodligen medföra att detta sjukhus ej kunde utnyttjas för något annat utbildningsändamål. För vidareutbildningen av sjukskötare erfordras lärare med ytterligare ämnesmässig fördjupning (lektorskompetens). Enligt YB:s bedömningar torde dock endast 10—20 lektorer behöva utbildas per år vid bibehållen volym på vidareutbildningen. Det är därvid sannolikt att ett par års specialstudier i anslutning till någon medicinsk fakultet skulle kunna ge den erforderliga kompetensen. Då det endast rör sig om några få lärare inom varje grupp (A—F) föreslår YB att studierna utformas individuellt i samråd mellan huvudmannen och respektive institution inom någon av de medicinska fakulteterna.
4.3.2 Lärare i assistentutbildning För närvarande krävs en omfattande medverkan av läkare för att genomföra utbildning av medicinsk-tekniska assistenter. En orsak härtill är att de assistenter, som i dag utbildas till lärare, ej får någon kompletterande ämnesutbildning motsvarande den som dagens sjukskötare får i sin lärarutbildning vid Statens Institut för Högre Utbildning av Sjuksköterskor (SIHUS). I framtiden synes lärarutbildade sjukskötare och lärarutbildade assistenter kunna samverka inom såväl sjukskötar- som assistentutbildningen. Lärarutbildade sjukskötare handhar därvid bl a huvuddelen av sjukdoms- och sjukvårdsläran. Lärarutbildade radioterapiassistenter torde vara bäst lämpade att undervisa i exempelvis tumörlära. En lärarutbildad röntgenassistent bör kunna undervisa i vissa delar av ämnet anatomi. I sådana ämnen som klinisk kemi och mikrobiologi torde lärarutbildade laboratorieassistenter med motsvarande specialisering vara bäst lämpade. YB vill sålunda ge lärarutbildade assistenter en sådan ämnesmässig fördjupning, 50
att de i många undervisningsmoment kan ersätta läkare och andra utomstående specialister. Den ämnesmässiga fördjupning som YB därvid anser operationsassistent behöva, sammanfaller helt med motsvarande kompletterande ämnesutbildning för en operationsskötare, dvs en ettårig utbildning, varav 15 veckor anslås till fördjupade ämnesstudier i anatomi, 10 veckor till ämnesfördjupning i mikrobiologi, farmakologi eller fysiologi samt 15 veckor för studier i operationsvård. För de båda andra grupperna av medicinsk-tekniska assistenter föreslår YB en kompletterande ämnesutbildning enligt figur 14. Förslaget ger efter de första 25 veckorna möjlighet till val mellan tre olika ämnesgrupper. En ämnesutbildning för blivande lärare enligt denna modell ger respektive lärarkategorier i kombination med tidigare behandlade lärare i hälso- och sjukvård kompetens att undervisa i praktiskt taget samtliga moment i berörda assistentutbildningar. Den årliga intagningen till den ämnesutbildning som svarar mot alternativ 2 b i figur 14 torde bli ringa (5—8). Då antalet knappast motiverar en särskild elevgrupp bör delar av ämnesfördjupningen inhämtas genom individuella studier, varvid en läkare och en radiofysiker fungerar som studiehandledare. Det huvudsakliga ämnesinnehållet redovisas i bilaga 2 för ämnena morfologi, fysiologi, kirurgi, medicin och patologi, röntgenteknologi, fototeknologi, strålfysik och strålskydd, radiofysik och radiobiologi.
Medicin Kirurgi Patologi
15v
Röntgenteknologi Fototeknologi Strålfysik, strålskydd
Radiofysik Fototeknologi Radiobiologi
2a
2b
15 v
15 v
Morfologi Fysiologi 25 v Figur 14. Ämnesutbildning för blivande lärare (Röntgen- och radioterapiassistenter) SOU 1970:8
Lärarutbildad assistent skall kunna få en fördjupad kompetens för att bli lektor på samma sätt som sägs i avsnitt 4.3.1 rörande lärare i hälso- och sjukvård.
I övrigt utgår YB ifrån att undervisningen i flertalet av berörda ämnen skall ske vid universitetens medicinska fakulteter.
Tabell 4/2. Befintliga och föreslagna timplaner avseende underskötar- och sjukskötarutbildningsmva. Siukv.biträde+ YT underåk skötare 1—2
Ämnen
Utb.tidens längd
55 veck.
4 term
3 term.
7 term.
5 term.
55 v + 3 term
Kol. nr
96 26 39
140 25 115 90 200 15 35 120 815
125 25 75 74 183
153 20 136 101 198
36 } 219
95 45 120 15 35 90 465
30 25 20 45 80
95 629
107 535
10 45 40
62 30
280 240 120
Anatomi, fysiologi Klinisk kemi Mikrobiologi, hygien Farmakologi Sociologi, socialmedicin Familjekunskap Miljökunskap Psykologi Sjukdomslära Sjukvårdslära Sysselsättningsmetodik Administration, arbetsledning Arbetslivsorientering Arbetsstudier Yrkesekonomi Svenska Engelska eller annat ämne Övriga ämnen Klinisk o praktisk socialmedicin (arb.tekn.) Sununa 1
YTH för Kol. sjuksk. 2 + 3
Direktut - Kol. 1 bildning -fbef av sjuk- Avkortad skötare utb.
30 350 25 40 80 40
10 70 80 80 40 280 240 120
2 420
3 015
3 825
4 480
1 195
2 645
2 231
2 905
5 120
Kompletteras med cirka sex månaders/anställning före YTH för sjukskötare.
Förklaringar: Kol l=Nuvarande sjukvårdsbiträdesutbildning-{-underskötarutbildning (läroplaner UY 2 65: 15 — ändrad lydelse — och 65:13) Kol 2 = Gymnasieskolans tvååriga vårdtekniska linje (YT) Kol 3 = Förslag till YTH för sjukskötare, tre terminer Kol 4 = Y T + Y T H för sjukskötare Kol 5 = Befintlig direktutbildning, fem terminer Kol 6 = Befintlig sjukvårdsbiträdesutbildning+underskötarutbildning kombinerad med nuvarande avkortade sjukskötarutbildning om tre terminer
Tabell 4/3. Timplaner för befintlig och föreslagna utbildningsvägar till röntgenassistent. Nuv utbildning
YT åk 1—2
YTH för röntgenass.
Kol. 2+3
Utbildningstidens längd, terminer
7 Kol. nr
4 Klinisk utbildning, allmän sjukvård D:o röntgendiagnostisk avdelning Matematik Fysik Kemi Anatomi, fysiologisk patologi Bakteriologi, hygien Yrkeskunskap Sjukdomslära Sjukvårdslära Läkemedelslära (farmakologi) Psykologi, psykiatri Sociologi, socialmedicin Fotografi Röntgenteknik Inställnings- o projektionslära Röntgenanatomi, -patologi Strålfysik, -skydd Medicinsk nomenklatur Administration, arbetsledning Svenska Engelska eller annat ämne Arbetsstudier Arbetslivsorientering Yrkesekonomi övriga ämnen
1200' 1 1023 100 120 40 160 64 54 } 292
1 1951
167 1 100 100 120 40 70
1362 1 1 100 100 120 40 180 95
180 Summa
3 6943
2 905
Ämnen
60 26 26 74 60 70 80 42 52 20
110 95 465 45 90 120
—i 50 15 74 60 70 80 42 52
45 280 240 40
80 40 40 2 200
515 60 90 120 74 60 70 80 42 52 45 280 240 80 80 40 180 5 105
Kompletteras med cirka sex månaders anställning före YTH för röntgenassistent Se arbetslivsorientering Timtalet nedräknat till 40 veckors arbetsår och 35 vtr under teoriperioder och 38 vtr under klinikutbildning Förklaringar: Kol 1 = Nuvarande röntgenassistentutbildning, fem terminer (läroplan UK 64: 19) Kol 2 = Gymnasieskolans vårdtekniska linje, åk 1 och 2 (YT) Kol 3 = Föreslagen YTH för röntgenassistenter, tre terminer Kol 4 = S:a timmar YT+YTH för röntgenassistent
52 SOU 1970:8
Tabell 4/4. Timplaner för befintlig och föreslagna utbildningsvägar till radioterapiassistent. Nuv. utbildning
YT åk 1—2
6703 16002
1 1951
YTH för radioterapiass.
Kol. 2+3
1 1951 1242
Utbildningstidens längd, terminer Ämnen
Kol nr
Klinisk utbildning, allmän sjukvård D:o, radioterapeutisk avdelning Matematik Fysik Kemi Anatomi, fysiologi, patologi Bakteriologi, hygien Sjukdomslära Sjukvårdslära Farmakologi Psykologi, psykiatri Sociologi, socialmedicin Fotografi Radiofysik Radioterapi Klinisk fysik, dosplaner Strålfysik, -skydd Röntgendiagnostik Medicinsk nomenklatur Administration, arbetsledning Svenska Engelska eller annat ämne Arbetsstudier Arbetslivsorientering Yrkesekonomi övriga ämnen Summa
100 120 40 174 64 > 292
60 26 26 40 60 94 50 42 26 52 60
—
110 95 465 45 90 120
100 120 40 80 50 20 40 60 94 54 42 26 52 20
45 280 240
80 40 40
3 6962
2 905
2 200
100 120 40 190 95 515 65 90 120 40 60 94 54 42 26 52 65 280 240 80 80 40 180 5 105
Kompletteras med cirka sex månaders anställning före YTH för radioterapiassistenter. Timtalet nedräknat till 40 veckors arbetsår och 35 tim. arbetsvecka under teonpenoder och 38 tim/vecka under klinikutbildning. Förklaringar: Kol 1= Befintlig radioterapiassistentutbildning, fem terminer (ind. läroplan) Kol 2 = Gymnasieskolans vårdtekniska linje (YT) Kol 3 = Föreslagen YTH för radioterapiassistenter, tre terminer Kol 4- Summa timmar YT+YTH för radioterapiassistent.
5 Barnavårdsområdet
Såsom framgår av kapitel 2 finns för närvarande ett stort antal utbildningslinjer inom barnavårdsområdet. Trots att dessa linjer ofta är närbesläktade förekommer dock inte någon egentlig samordning. För YB förefaller det vara angeläget att söka finna former för en minskad splittring. Den av YB föreslagna gymnasieskolan skall bl a omfatta en utbildningsgren för grundläggande barnavårdsutbildning. I YB:s läroplansbetänkande (YB III) framlades ett förslag till utformning av barnavårdsgrenens första årskurs, men av olika skäl utformades ej samtidigt den andra årskursen. I samband med att YB analyserat den yrkestekniska högskoleutbildningen har det emellertid kommit att framstå som angeläget att andra årskursen på barnavårdsgrenen inriktas mot en jämförelsevis bred kompetens för hela det vidsträckta yrkesområdet. I tabell 5/1 presenteras ett förslag till timplan för andra årskursen, uppbyggt på bl a följande förutsättningar att det fackteoretiska innehållet ej skall differentieras, att i utbildningen skall ingå ca 10 veckors utbildning på institutioner, att stora variationer beträffande val av institution skall tillåtas samt att specialutbildning av olika slag i de allra flesta fall förutsattes ske i form av påbyggnadsutbildning (en viss specialinriktning av utbildningen kan uppnås genom val av institution). 54
Såsom framgår av timplanen skall den i första årskursen påbörjade utbildningen i olika fackteoretiska ämnen fördjupas i årskurs två. Dessutom tillkommer nya ämnen i andra årskursen, t ex psykiatri, kostlära och musik. Den ämnesmässiga breddning som härigenom uppnås ger en förbättrad utbildningsberedskap, bl a för vård av fysiskt och psykiskt handikappade barn. Den föreslagna timplanen omfattar vidare en väsentlig utökning ifråga om sysselsättningsmetodiska moment. Denna utvidgning i kombination med särskild undervisning i musik gör eleverna bättre rustade för att leda och stimulera barn i olika sysselsättningar. Liksom inom andra yrkesområden föreslår YB att de som genomgått en minst tvåårig allmän linje inom gymnasieskolan skall erbjudas en koncentrerad yrkesteknisk utbildning. En sådan torde kunna genomföras på ett år. I en särskild anmärkning under tabell 5/1 har angivits i vilka ämnen på det gymnasiala stadiet dessa elever förutsattes ha inhämtat vissa förkunskaper. Dessa kunskaper torde underlätta förståelsen av närbesläktade fackteoretiska ämnen. YB:s uppgift är att framlägga förslag till utbildning av lärare i barnkunskap. I samband med detta arbete har YB gjort jämförelser mellan gällande läroplaner för vissa närliggande utbildningar. Dessa analyser har bl a visat att de nu gällande läroplanerna för utbildning av i första hand socialpedagoger, förskollärare och fritidspedagoger föSOU 1970:8
Tabell 5/1. Olika ämnens omfattning i timmar i tvåårig yrkesteknisk linje, gren för baraavård samt i motsvarande ettåriga koncentrerade yrkestekniska utbildning (KYT) Yrkesteknisk linje Ämnen
åk 1
åk2
S:a
Svenska Engelska Psykologi (observationer) Sociologi, socialmedicin Familjekunskap Barnkunskap Psykiatri, mentalhygien Anatomi, fysiologi Mikrobiologi, hälsolära, hygien Kostlära Vårdkunskap Sysselsättningsmetodik Musik Gymnastik Miljökunskap Arbetslivsorientering Utbildning på institutioner Timme till förfogande
160 120 120 40 30 100
120 120 180 60 30
580 40
40 380 40
280 240 300 100 60 100 60 40 85 90 105 165 60 100 35 40 960 80
Summa timmar
1 450
2 900
60 40 25 75 45 40 35
60 90 30 120 60 60
KYT 1 år
120 60 20 70 40 20 30 60 80 120 40 40 670 40 1450
Anm- Det förutsattes att elever i KYT tidigare genomgått minst tvåårig allman linje i gymnasieskolan och därvid inhämtat förkunskaper i bl a svenska (280 tim), engelska (240), samhällskunskap (160), psykologi (160), biologi (160) samt familjekunskap (40). reter stora likheter med den läroplan som YB föreslår för lärare i barnkunskap. Att så är fallet förefaller naturligt med hänsyn till att i målsättningen för samtliga ovan nämnda utbildningar ingår att ge kunskaper och färdigheter för att kunna ha hand om barn i olika åldrar. De jämförbara momenten representerar sammantagna en grundläggande yrkesutbildning för barnavårdsområdet av i stort sett den omfattning som svarar mot den föreslagna gymnasiala yrkesutbildningen eller den koncentrerade yrkestekniska utbildningen (tabell 5/1). Det har därför varit naturligt att undersöka huruvida utbildningen till ovan uppräknade yrkesfunktioner kan utformas som yrkesteknisk högskoleutbildning baserad på en gemensam grundläggande yrkesutbildning och efterföljande anställning. Eftersom YB har till uppgift att utarbeta läroplan endast för utbildning av lärare i barnkunskap har YB ansett sig förhindrad att ge förslag till omformning av nuvarande utbildning till fritidspedagoger m fl. Genom att kombinera grundläggande yrkesutSOU 1970:8
bildning med yrkesteknisk högskoleutbildning synes en i många avseenden värdefull samordning kunna uppnås. YB anser att frågan om samordning av berörda utbildningar bör bli föremål för en övergripande behandling. Det är alltså redan mot bakgrunden av vad nu sagts angeläget att söka uppnå en bättre samordning av olika utbildningslinjer inom barna- och ungdomsvårdsområdet, även om denna knappast kan uppnås utan vissa förändringar av studiegången mot de olika yrkesfunktionerna. Men ytterligare skäl kan anföras. Såsom framgått av tidigare avsnitt krävs utöver grundskola en viss praktik före inträde i förskollärar-, socialpedagog- och fritidspedagogutbildningen. Praktiken skall för blivande förskollärare och socialpedagoger omfatta minst tio månader, för fritidspedagoger minst sex månader. Utbytet av praktik bör — som förut framhållits — bli väsentligt bättre, om den följer efter en grundläggande yrkesutbildning än om den sker före, s k förpraktik. Därför bör enligt YB
utbildningsgången till nyssnämnda funktioner ändras så, att kravet på förpraktik utgår och att utbildningen i stället inleds med grundläggande yrkesutbildning som kompletteras med praktisk utbildning i arbetslivet, varefter en funktionsutbildning erbjudes genom YTH. Enligt YB:s bedömning finns det också andra nackdelar med nuvarande utbildning för förskollärare, socialpedagoger och barnavårdslärare. För att vinna inträde föreskrivs i dag en minimiålder av 19 år. Följande figur (figur 15) visar de »åldersluckor» som därmed uppkommer mellan grundskolan och funktionsutbildningen. Sådana luckor torde verka rekryteringshämmande, då erfarenheten visar att de allra flesta ungdomar vill fortsätta sin gymnasiala utbildning i obruten följd efter grundskolan. Med det av YB skisserade utbildningssystemet ges yrkesteknisk utbildning jämte menings22
fylld praktik från grundskola till avslutad funktionsutbildning. Med hänsyn till att de yrkesutövare som här avses efter avslutad funktionsutbildning skall vara kompetenta till i hög grad självständig verksamhet bland barn och ungdom, synes också åldern vid avslutad utbildning vara av intresse. Figur 15 visar stora variationer i detta avseende, medan YB:s utbildningssystem (figur 16) synes öppna möjlighet att låta alla avsluta sin funktionsutbildning (för lärare i barnkunskap = ämnesutbildning) vid ungefär 23 års ålder. Figur 16 visar ett förslag till utbildningsgång för blivande lärare i barnkunskap. I figuren har också antytts hur man skulle kunna bygga upp funktionsutbildningar för i första hand fritidspedagoger och socialpedagoger. Eventuellt kan det befinnas lämpligt att bygga upp förskollärarutbildning enligt samma mönster. Då emellertid 1968 års
Socialpedagogutbildning Tre år
21 Barnavårdslärarutbildning (ämnesutbildning) Tre år
Förskollärarutbildning Två år
19 Barnskötkurs
Praktik
18 Fritidspedagogutbildning Två år
Praktik Kemteknisk kurs
17 PraKSik
GRUNDSKOLA
Figur 15. Några nuvarande utbildningar inom området för barn- och ungdomsvård. 56
23 Pedagogisk grundutbildning Ett år 23
22 21
Tänkbar YTH-utbildning för fritidspedagoger, socialpedagoger och ev. förskollärare
20 Lärare i barnkunskap YTH åk 2 22
Lärare i barnkunskap Utbildning i institution (1 år) Lärare i barnkunskap YTH åk 1
20 Anställning ett år 19
!
18 Yrkesteknisk linje, gren för barnavård Två år
17 Koncentrerad yrkesteknisk utbildning KYT Ett år
19 Annan linje i gymnasieskola
17 Figur 16. Utbildningsgång för lärare i barnkunskap och angivna möjligheter till anpassning till annan utbildning inom barnavårdsområdet (YTH).
barnstugeutredning bl a har till uppgift att framlägga förslag till en reformerad förskollärarutbildning, berör YB ej närmare denna sistnämnda möjlighet. Det bör understrykas, att YB:s förslag endast avser utbildning av lärare i barnkunskap och att vad YB i övrigt anför vill belysa behovet av en samordning av utbildningen inom barn- och ungdomsvårdsområdet och anvisa möjliga vägar härför. Av figur 16 framgår att utbildningsgången inleds med en tvåårig gymnasial utbildning på yrkesteknisk linje eller en ettårig koncentrerad yrkesteknisk utbildning. Förslaget förutsätter att de som genomgått den grundläggande yrkesutbildningen obligatoriskt skall skaffa sig minst ett års praktik genom förvärvsarbete inom barnavårdsområdet innan de kan intagas i berörda linjer av yrkesteknisk högskoleutbildning. Eftersom de blivande eleverna i den yrkestekniska högskolan redan genomgått en grundläggande yrkesutbildning och dessutom fått vidare utbildning i arbetslivet kan den yrkestekniska högskoleutbildningen göras avSOU 1970:8
sevärt kortare än om förutbildning inte förutsattes (jämför avsnitt 3.4). Funktionsutbildningen blir avsevärt breddad genom den föreslagna organisationen. Socialpedagogernas utbildning är inriktad mot föreståndarfunktioner för barnhem eller motsvarande och bör därför få utbildning i bl a sådana ämnen som administration, arbetsledning, ekonomi, närings- och konsumentkunskap. Dessutom bör en barnhemsföreståndare få en utvidgad utbildning i ämnen som psykologi och psykiatri, eftersom många barn som intages på barnhem ofta uppvisar psykiska störningar. Vidare bör barnhemsföreståndare ha en gedigen utbildning i barnavårdslagstiftning och åtskilliga sociologiska moment. I övrigt skulle man kunna hävda att det fritidspedagogen får lära sig måste också socialpedagogen kunna. Resonemanget för fram till antagandet att en i flera avseenden breddad socialpedagogutbildning bör kunna utformas som en påbyggnad av utbildningen för fritidspedagoger och genomföras på ett år. Dagens barnavårdslärarutbildning är tre-
årig. För att vinna inträde fordras dels hemteknisk kurs med minst en termins längd och dels en barasköterskekurs omfattande 34 veckor. I de tre utbildningsåren inräknas lärarutbildningen. YB har genomgående föreslagit att den egentliga lärarutbildningen skall meddelas vid särskilda institutioner. Det betyder att den eftergymnasiala ämnesutbildningen skall erbjudas som yrkesteknisk högskoleutbildning. YB föreslår att ämnesutbildningen för blivande lärare i barnkunskap omfattar fyra år, där första och tredje åren utgöres av
anställning. Det andra anställningsåret genomföres vid specialinstitutioner av olika slag. Den yrkestekniska högskoleutbildningen (andra och fjärde åren) är under första året inriktad på att ge en kompletterande yrkesutbildning för arbete på de institutioner där utbildningen under andra anställningsåret skall förläggas. Under det avslutande året i yrkestekniska högskolan fördjupas och breddas utbildningen så att de som genomgått barnkunskapslärarnas ämnesutbildning skall kunna fungera som föreståndare för barninstitutioner av olika slag (tabell 5/2).
Tabell 5/2. Olika ämnens omfattning i nuvarande barnavårdslärarutbildning och föreslagen ämnesutbildning för blivande lärare i barnkunskap.
Ämne Informationsteknik Psykologi med observationer Pedagogik Metodik Sociologi, socialmedicin Samhälls- och socialkunskap Institutionskunskap Familjekunskap Barnkunskap Psykiatri, mentalhygien, etik Mikrobiologi, hygien, hälsolära Närings- och konsumentkunskap Anatomi, fysiologi Sjukdomslära, barnsjukvård Ergonomi Skapande verksamhet Musik Gymnastik Rytmik, lek, idrott Naturkunskap Textilkunskap, klädvård Miljökunskap Ekonomikunskap Administration, arbetsledning Arbetslivsorientering Arbetsstudier Utbildning inom institutioner Summa
Nuv bvlär. 3 år
åk 1
åk 2
S:a
Diff. kol. 4—1
5 YTH barnavårdslinje
40 I
}
—100
+200
80 80 80 40 100 80 60 40 60
80 80 80 40 80
160 160 160 80 180 80 100 40 120 40 80 40 40 160 80 80 40 80
+ 40 + 160 + 40 + 60 — 20 — 40 — 20 + 20 + 40 + 40 + 40 + 40 — 40 + 20 + 60 + 80 + 40 + 80 —360
1 120 120 20 200 120 120 20 80 }
40 80 80 80
40 40 40
40 60 40 40 160 80 80 40
80 1 880 3 540
2 440
Anm: 1. Andra utbildningsåret i den föreslagna ämnesutbildningen omfattar utbildning på olika barnavårdsinstitutioner, sammanlagt 1 480 tim varvid eleverna jämsides med utbildningen utarbetar en rapport om sina observationer. Till denna uppgift anslås 120 tim sammanlagt. 2.^ I nuvarande barnavårdslärarutbildning, som är treårig, ingår även lärarutbildning. Tid som anslås för auskultationer, undervisningsövningar och demonstrationer har ej inräknats. 58
Såsom tidigare antytts har YB ej i detalj analyserat utbildningsbehovet inom baraoch ungdomsvårdsområdet. Det är troligt att en sådan detaljanalys skulle visa på möjligheter till ytterligare samordning av utbildningen inom området. En utformning av utbildningsorganisationen sådan den skisserats i det föregående skulle kunna medföra bl a följande väsentliga fördelar i jämförelse med nuvarande utbildningar: • Enligt den skisserade organisationen påbörjar samtliga elever sin utbildningsgång med en grundläggande och gemensam yrkesutbildning och behöver först därefter träffa sitt val av funktionsutbildning. • Inga luckor i utbildningsgången. • Krav på förpraktik utan föregående yrkesutbildning försvinner. • De allmänna ämnena får ökad omfattning i jämförelse med dagens minimikrav. • De skisserade timplanerna för yrkesteknisk högskoleutbildning företer många likheter, varigenom det skapas förutsättningar för en samordning av stora delar av innehållet i ett flertal ämnen. En sådan samordning underlättar övergång från ett funktionsområde till ett annat. Det ger också möjligheter att rationalisera utbildningarna bl a i fråga om elevgruppernas storlek, rekrytering av lärare, organisation av institutionsutbildning m m.
6 Områdena för konsumtionsteknik, storhushåll och textilteknik
Den yrkestekniska högskoleutbildning, som behandlas i detta kapitel, kan i stor utsträckning utnyttja en redan befintlig skolorganisation — seminarierna för huslig utbildning. Nuvarande utbildning av lärare vid dessa seminarier omfattar dock såväl ämnesutbildning som pedagogisk grundutbildning. YB:s förslag till YTH inom de konsumtions- och textiltekniska områdena förutsätter att lärarutbildningen avskiljes från ämnesutbildningen. Seminarierna kan därefter ge yrkesteknisk högskoleutbildning för bl a lärare i textil- och vävteknik, lärare i konsumtionsteknik, personal med ledande funktioner i storhushåll — t ex internatföreståndare — lärare i storhushållsteknik, hushållstekniker och konsumentupplysare samt vissa delar av utbildningen för köksmästare, lärare i restaurangköksteknik, hovmästare och lärare i serveringsteknik. Vidare bör huvuddelen av den högre yrkestekniska utbildningen för vissa blivande dietexperter kunna meddelas vid någon av dessa skolor. YB utesluter ej möjligheten av att yrkesteknisk högskoleutbildning inriktad mot olika grenar av livsmedelsindustrin organisatoriskt anknytes till konsumtionsteknisk linje av YTH. En sådan samordning skulle bl a ge blivande lärare i konsumtionsteknik i sin ämnesutbildning en förbättrad kontakt med livsmedelsindustrin och de som utbildas för livsmedelsindustrin större möjligheter till fördjupade insikter i näringslära och närstående ämnen. 60
I slutet av 1968 tillsatte chefen för utbildningsdepartementet en utredning (1968 års lärarutbildningskommitté, LUK) med uppgift att framlägga förslag till en reviderad utbildning av blivande övningslärare. I direktiven framhölls bl a att utredningen skall undersöka huruvida det är möjligt att ge övningslärarna en breddad ämneskompetens. En förändring av övningslärarutbildningen kan få konsekvenser bl a inom det konsumtionstekniska området, då såväl hushållslärare, textillärare som barnavårdslärare enligt nuvarande bestämmelser är behöriga att undervisa i både yrkesskolan och grundskolan. De förslag till högre yrkesteknisk utbildning som YB här lägger fram är vad angår lärarutbildning anpassade enbart till det framtida behovet av lärare i yrkesteknik. Det är därför möjligt att LUK:s överväganden kan få konsekvenser för YB:s förslag. Tidigare har sagts att yrkesteknisk högskoleutbildning måste anpassas till de reella möjligheter till utbildning som olika grenar av arbetslivet erbjuder. Vidare att YTH ej får bli så lång att den verkar avskräckande på skickliga och för utbildningen lämpade yrkesutövare. Avvägningar av detta slag leder inom de konsumtions- och livsmedelstekniska områdena till avsevärda skillnader i den yrkestekniska högskoleutbildningens längd. Vidare erinras om att ämnesutbildningen för exempelvis textillärare inte direkt svarar mot någon yrkesfunktion i arbetslivet, varför det är svårt för blivande textillärare SOU 1970:8
2 a Konsumtions- och vårdteknisk linj storhushållsteknisk gren, alternativt 2 b Konsumtionsteknisk linje, storhushåll eller 2 c Livsmedelsteknisk linje, produktionsteknisk gren, variant för storhushåll 3 a Konsumtionsteknisk linje, storhushållsgren, variant för kök och kallskänk 3 b Livsmedelsteknisk linje, produktionsteknisk gren, variant för restaurang. Härtill kommer den utbildning som ges på hushållsteknisk gren av jordbruksteknisk linje. I uppräkningen ingår som synes även YB:s förslag till alternativa läroplaner inom det konsumtionstekniska området. Skillnaden dem emellan är dock inte större än att de kan jämställas vid en anpassning till den yrkestekniska högskoleutbildningen. Det är således i realiteten tre olika typer av gymnasial utbildning som är inriktade mot kostfrågor, nämligen hemvårdarutbildning, storköksutbildning och restaurangköksutbildning. De som genomgår en yrkesutbildande linje inom gymnasieskolan måste välja yrkesinriktning i jämförelsevis unga år. YB vill därför så långt det är rimligt skapa övergångsmöjligheter mellan besläktade linjer på eftergymnasial nivå. Förslagen till YTH inom kostområdet öppnar vägar till sådan övergång samt beskriver den i vissa fall nödvändiga kompletteringsutbildningen. Många av dagens hushållslärare och ekonomiföreståndare har före inträdet i seminarierna för huslig utbildning en mera omfattande allmänkunskapsnivå än vad som svarar mot minimikravet, som utgör genomgången grundskola. YB har övervägt om det förelegat skäl att före inträdet i yrkesteknisk högskola kräva en allmänkunskapsnivå som svarar mot någon två- eller treårig »övrig» linje på gymnasieskolan, men stannat för att en sådan generell utbildningsgång ej är motiverad. Ett skäl härtill är att den framtida 1 a Konsumtions- och vårdteknisk linje, gymnasiala yrkesutbildningen kommer att konsumtionsteknisk gren, variant för inrymma s k allmänna ämnen i större omhemvårdare i åk 2 alternativt fattning än för närvarande. Ett annat skäl 1 b Konsumtionsteknisk linje konsumtions- är att YB grundat sina förslag till högre yrteknisk gren, variant för hemvårdare i kesteknisk utbildning på den förutsättningen att den yrkestekniska högskolan skall inåk 2
att i arbetslivet få utbildning genom anställning. Till följd härav måste ämnesutbildningen för blivande lärare i textil- och vävteknik utöver föreskriven yrkespraktik om minst ett år helt erbjudas i YTH. Flertalet blivande lärare i textil- och vävteknik torde påbörja sin utbildning i den yrkestekniska högskolan direkt efter genomgången grundläggande yrkesutbildning och ett års praktik, dvs i 19-årsåldern. Förutsättningarna för högre yrkesteknisk utbildning inriktad mot restaurangfacket är annorlunda. Möjligheterna att få en någorlunda fullständig högre yrkesteknisk utbildning i skola är inom detta yrkesområde begränsade. I gengäld erbjuder arbetslivet relativt goda utbildningsmöjligheter. YB föreslår därför att en kvalificerad och allsidig praktik skall föregå YTH inom detta område. Högskoleutbildningen behöver i detta fall endast i mindre utsträckning inrymma arbetstekniska moment. Utifrån dessa förutsättningar föreslår YB att utbildningstiden inom den konsumtionstekniska högskolan på de mot restaurangnäringen inriktade linjerna skall begränsas till ett år. Det finns en gemensam nämnare i den yrkestekniska högskoleutbildningen för hushållstekniker, lärare i konsumtionsteknik, anställda med kvalificerade uppgifter inom det storhushållstekniska området — t ex internatföreståndare — lärare i storhushållsteknik, vissa dietexperter och konsumentupplysare. Samtliga har nämligen behov av fördjupade kunskaper i kostfrågor. Det finns givetvis också ett liknande »kostsamband» med köksmästare och blivande lärare i restaurangköksteknik, men dessa behandlas separat i fråga om yrkesteknisk högskoleutbildning. Den gymnasiala yrkesutbildningen inom »kostsektorn» erbjudes på följande linjer, grenar och varianter inom gymnasieskolan:
rymma s k allmänna ämnen i en omfattning som svarar mot det »yrkestekniska» behovet. Det ger möjlighet att anpassa olika allmänna ämnen i den högre yrkestekniska utbildningen till det specifika utbildningsmålet. Ett tredje skäl är YB:s uppfattning att en grundläggande gymnasial yrkesutbildning skall anses vara ett naturligt första steg i en utbildningsgång mot vissa högre funktioner inom yrkesområdet. En sådan syn torde bidraga till att den yrkestekniska grundutbildningen i gymnasieskolan blir attraktiv. YB erinrar om att yrkesteknisk gymnasial grundutbildning också kan avse en koncentrerad yrkesteknisk utbildning omfattande ett år. De timplaner för YTH-utbildning som i det följande presenteras omfattar en stor mängd ämnen. En del av dessa är gruppvis besläktade, men grupperna sinsemellan är i många fall helt artskilda. Utbildningar med splittrat ämnesinnehåll upplever ofta både elever och lärare som besvärande. YB har därför undersökt möjligheterna till att periodvis koncentrera studierna i besläktade
ämnen. Härför fordras jämförelsevis stora skolenheter, möjliga att skapa genom samordning av den yrkestekniska högskoleutbildningen för de konsumtionstekniska, storhushållstekniska, livsmedelstekniska samt de textil- och vävtekniska områdena. För att emellertid framlägga förslag till en sådan organisation fordras överväganden om lokalisering och yttre organisation som YB i detta sammanhang inte ansett sig böra gå in på. Eftersom YB dock anser frågan vara angelägen både ur pedagogisk och ekonomisk synvinkel belyses problematiken i bilaga 8.
6.1 Konsumtionsteknisk linje 1 tabell 6/1 redovisas omfattningen av olika yrkestekniska ämnen i en tvåårig grundläggande yrkesutbildning av hemvårdare och storhushållspersonal. Tabellen visar stora likheter mellan dessa båda utbildningar.
Tabell 6/1. Olika ämnens omfattning i tvåårig gymnasial yrkesteknisk grundutbildning på hemvårdar- och storhushållsgren samt i motsvarande ettåriga koncentrerade yrkestekniska utbildning (KYT)
Ämnen
Hemvård arutbildning1
Storhushållsutbildning8
YT 2 år
YT 2 år
KYT 1 år
280 240 60 40 60 40
40 20
KYT 1 år
Svenska Engelska eller annat ämne Psykologi Familjekunskap med psykologi Hälsolära med hygien Barnkunskap D:o med vårdkunskap Konsumentkunskap Textilteknik Bostadsteknik Arbetsorganisation, lokalplanering Maskin- och redskapslära Arbetslivsorientering Gymnastik Hushållsteknik Arbetsteknik Övriga ämnen
280 240 80 80 100 80 160 80 160 320 40 160 620 400 40
500 340
Summa
2 840
40 60 60 120 120 120 40
80 80 80 40 20 40 160 900 680 40 2 840
20 20 30 20 40 700 510 1400
Avser gren för hemvård på konsumtionsteknisk linje. Avser gren för storhushåll på konsumtionsteknisk linje. 62
- I 23 YTH Konsumtionsteknisk linje Tre år
21 -
YTH Storhushållsteknisk linje Två år
21 Anställning minst två år
is
20 Anställning minst ett år —t 19
18 T-f-T--* t T t T T 'ö= T
E
I 18 Gren för hemvärdare YT-linje Två år 17
KYT Hemvårdare
KYT Storhushåll
Minst tvåårig "övrig" linje för gymnasieskolan
T Gren för storhushåll YT-linje Två år
&
"
GRUNDSKOLAN
Figur 17. Yrkesteknisk högskoleutbildning på konsumtionstekniska och storhushållstekniska linjerna, »övrig» linje inkluderar »yrkesinriktad» »x» = storhushållsteknisk komplettering »y» = hemvårdsteknisk komplettering YB utgår ifrån att grundläggande yrkesutbildning för såväl hemvårdare som storhushållspersonal skall utgöra gymnasial förutbildning för blivande hushållstekniker, lärare i konsumtionsteknik, dietexperter och konsumentupplysare. För att utjämna skillnaden i förkunskaper skall första årskursen i YTH differentieras så, att de som genomgått hemvårdarutbildning får jämförelsevis omfattande storköksteknisk inriktad utbildning och de som genomgått storhushållsutbildning får bl a en kompletterande utbildning inriktad mot bostad, hemvård samt barnkunskap. För att den storkökstekniska grundutbildningen skall vara förutbildning för yrkesSOU 1970:8
teknisk högskoleutbildning för blivande lärare i konsumtionsteknik måste den mellanliggande anställningen vara hemvårdsinriktad. För en sådan praktik fordras en grundläggande yrkesutbildning, som elever i storhushållsteknisk gren på konsumtionsteknisk linje eller på linje för konsumtion och vårdteknik kan sägas få. De som genomgått storhushållsteknisk gren på livsmedelsteknisk linje har däremot inte fått någon sådan utbildning, utan måste komplettera innan hemvårdspraktiken påbörjas. De som gått restaurangköksteknisk gren på konsumtionsteknisk linje torde utan ämne skompletter ing kunna få hemvårdsprak-
tik. De som fått motsvarande utbildning på livsmedelsteknisk linje förutsattes genomgå en kompletterande yrkesutbildning inriktad mot konsumtionsteknik. Tabell 6/2 ger förslag till timplan för ämnesutbildning för blivande lärare i konsumtionsteknik. »Kostämnena» koncentreras till andra årskursen. Där ges också en fortsatt utbildning i kemi samt i sådana ämnen som maskin- och redskapslära, arbetsstudier och arbetsorganisation samt demonstrationsteknik. De som genomgått årskurs 2 bör därmed ha fått en utbildning som i många avseenden liknar dagens hushållsteknikerutbildning. Utbildningsgången är grafiskt framställd i figur 17. Ämnesutbildningen av blivande lärare i konsumtionsteknik fortsätter i årskurs 3 med ämnen inriktade mot bl a ekonomi,
miljö, bostadsvård, tvätt, textilkunskap, socialkunskap, sociologi, psykologi, familjekunskap etc. De som skall utbilda sig till dietexperter synes kunna kombinera YTH-utbildning på konsumtionstekniska eller storhushållstekniska linjer med praktisk-teoretisk specialutbildning. Dagens hushållslärarutbildning är treårig. Eftersom lärarutbildningen ingår i dessa tre år innebär YB:s här skisserade förslag en förlängning med ett år av utbildningstiden på eftergymnasial nivå. — YB har ingående undersökt olika vägar att finna en kortare utbildningsgång för blivande lärare i konsumtionsteknik men därvid stött på följande hinder: • Möjligheterna att få utbildning i arbetslivet är begränsade, varför ämnesutbild-
Tabell 6/2. Olika ämnens omfattning i yrkesteknisk högskoleutbildning på konsumtionsteknisk linje Ämnen
Årskurs 1
Svenska Matematik Fysik Kemi Mikrobiologi med hygien Fysiologi med ergonomi Näringslära Livsmedelskunskap Matsedels- och receptteknik Maskin- och redskapslära Arbetsstudier och arbetsorganisation Demonstrationsteknik Matlagningsteknik Storhushållsteknik Psykologi Ekonomi Socialkunskap Sociologi Samhällskunskap Familjekunskap Barn- och vårdkunskap Bostadsteknik Boendemiljö, hem- och familjearbete Materiallära Textilvård och tvätteknik Arbetsteknik och arbetsorganisation Arbetslivsorientering Summa
40 1201 801 1601 80 120
3002 100 120 80
Årskurs 2
120 180 120 40 80 120 80 340 120 100 200 80 40 160
1003 2003
1200 Årskurs 3
160 80 80 200 60 40 1200
1200 De som inhämtat kursen i dessa ämnen helt eller delvis förutsattes få vidga sina yrkestekniska kunskaper under motsvarande tid. För dem som gått tvåårig hemvårdarutbildning. För dem som gått tvåårig storhushållsutbildning.
64 SOU 1970: :8
ningen till övervägande del måste meddelas i skolmässig form. • Den sammanlagda utbildningstiden på eftergymnasial nivå — blir ett års praktik+ tre års högskolemässig utbildning+ett års lärarutbildning, dvs sammanlagt fem år är inte längre än för flertalet andra lärare. • De blivande lärarna i konsumtionsteknik får i förhållande till dagens hushållslärare ett utvidgat undervisningsområde, dels därför att den gymnasiala yrkesutbildningen blir förlängd från ett till två år, dels genom att lärarna i konsumtionsteknik skall bli behöriga att undervisa i flera ämnen än idag, bl a i konsumentkunskap och familjekunskap på tvåårig social linje, konsumtionsekonomisk gren. — De hushållslärare som idag handhar denna undervisning har fått genomgå en särskild för ändamålet anpassad utbildningskomplettering. Härutöver vill YB peka på att det inom det konsumtionstekniska området inte finns någon mera högfrekvent utbildning på akademisk nivå — vilket är förhållandet exempelvis inom det ekonomiska området och stora delar av det tekniska. Då en riktig kost har en stor betydelse för folkhälsan anser YB det vara angeläget att det hålls en hög standard på utbildningen inom kostområdet. Ämnet matematik har införts i ämnesutbildningen och avser få en yrkesteknisk anknytning. För studier vid Nordiska Hushållshögskolan erfordras för närvarande kunskaper motsvarande gymnasium i ämnet matematik och genom att ämnet införes i YTH ökar därför även möjligheterna för lärare i konsumtionsteknik att få bedriva studier i denna hushållshögskola. Ämnet ekonomi föreslås få jämförelsevis stort utrymme i ämnesutbildningen beroende på att lärarnas undervisningsområde inrymmer ett flertal olika ekonomiska moment såväl produktionsekonomiska, distributionsekonomiska, konsumtionsekonomiska som samhällsekonomiska. Dessa ekonomiska moment skall bl a integreras i ett flertal andra ämnen såsom näringslära, matlagSOU 1970:8 c
r\ncAi
ningsteknik, arbetsorganisation, maskin- och redskapslära, livsmedelskunskap, konsumentkunskap, produktionsteknik, bostadsvård och bostadslära, textillära, tvätt samt familjekunskap. Ämnena psykologi, sociologi och familjekunskap har sammanlagt en betydande omfattning. Huvuddelen av psykologin skall vara inriktad mot socialpsykologi. Detta sammanhänger med att en lärare i konsumtionsteknik förutsattes undervisa i bl a ämnet familjekunskap, varvid enligt YB:s bedömning behövs en jämförelsevis omfattande ämnesutbildning i socialpsykologi och sociologi. 6.2 Storhushållsteknisk linje Tidigare har anförts att en blivande lärare i konsumtionsteknik har begränsade möjligheter att inhämta ämnesutbildning i arbetslivet, men att möjligheterna inom det restaurangtekniska området är goda. Det storhushållstekniska området intar i detta avseende en mellanställning. Därför föreslår YB minst 2 års allsidig och välmeriterad praktik för att vinna inträde till storhushållsteknisk linje av YTH. I föregående avsnitt har YB föreslagit att de som genomgått en storhushållsteknisk grundutbildning skall kunna intagas på den konsumtionstekniska linjen i YTH. På samma sätt bör de som i gymnasieskolan genomgått hemvårdsgrenen beredas möjlighet att genomgå storhushållsteknisk linje i YTH. Vidare har tidigare påvisats behovet av att samtliga som arbetar inom storhushåll fått en grundläggande yrkesutbildning. De som genomgått en hemvårdarutbildning saknar yrkesutbildning för arbete i storhushåll. Med hänsyn härtill föreslår YB att viss kompletterande storhushållsteknisk utbildning organiseras för sådana som utbildat sig till hemvårdare och som har för avsikt att ägna sig åt arbete inom storhushåll. YB antar att en sådan utbildning kan bli jämförelsevis kort och att den i huvudsak får arbetsteknisk inriktning. Av figur 17 och tabell 6/3 framgår att den storhushållstekniska linjen på den kon-
sumtionstekniska högskolan föreslås bli tvåårig. Enligt YB företer denna ämnesutbildning stora likheter med dagens ekonomiföreståndarutbildning. Det förefaller därför rimligt att blivande ekonomiföreståndare genomgår YTH på den storhushållstekniska linjen. YB vill också peka på möjligheten för blivande internatföreståndare att utnyttja linjen.
6.3 Restaurangtekniska
linjer
För inträde till restaurangtekniska linjer av YTH krävs — utöver gymnasial yrkesteknisk grundutbildning — en allsidig praktisk erfarenhet från arbetslivet under minst 3 år. YB föreslår såsom framgår av tabell 6/4 att utbildningstiden i den konsumtionstekniska högskolan skall vara ett år både på den restaurangkökstekniska och den serveringstekniska linjen. YB förutsätter att dessa linjer utnyttjas av blivande köksmästare och blivande lärare i restaurangköksteknik samt av blivande hovmästare och blivande lärare i serveringsteknik. Motsvarande utbildningar har för närvarande en längd av 6 månader.
Genom en förlängning av utbildningstiden ges vidgat utrymme åt bl a näringsinriktade ämnen. Den restaurangkökstekniska linjen inom YTH (tabell 6/4) avser ej utbildning i arbetsteknik i snävare mening. Däremot har ett flertal av ämnena arbetsteknisk anknytning såsom exempelvis produktionsteknik, arbetsstudier och arbetsorganisation samt lokalplanering. Ämnena livsmedelskemi, mikrobiologi och näringslära skall omfatta sammanlagt 200 timmar, fysik och matematik sammanlagt 80 timmar. Med hänsyn till arbetsmarknadens internationalisering inom restaurangbranschen föreslås att utbildningen i engelska skall fördjupas och att möjlighet till viss grundläggande utbildning i tyska eller franska skall finnas. På den serveringstekniska linjen i den konsumtionstekniska högskolan föreslås språkundervisningen få jämförelsevis stort utrymme, dvs sammanlagt 320 timmar. Förslaget utgår ifrån att de flesta som genomgår den grundläggande restaurangutbildningen ej tidigare har studerat vare sig tyska eller franska men att de har vissa förkunskaper i engelska. Det finns ett vidgat behov av
Tabell 6/3. Olika ämnens omfattning i yrkesteknisk högskoleutbildning på storhushållsteknisk linje Årskurs 1
Ämnen Svenska Matematik Fysik Kemi Mikrobiologi med hygien Fysiologi med ergonomi Näringslära Livsmedelskunskap Material-, redskaps-, maskinlära Matsedels- och receptteknik Demonstrationsteknik Arbetsledning och arbetsorganisation Arbetsstudier Storhushållsteknik och lokal planering Matlagningsteknik (arbetsteknik) Psykologi Ekonomi Författningskunskap Arbetslivsorientering Summa
Årskurs 2
40 1201
801 1601
80 120 80 80 60 40
280 60
120 40 80 40 40 80 80 80 160 240 80 60 60 40 1200
De som inhämtat kursen i dessa ämnen helt eller delvis förutsattes få utnyttja motsvarande tid till att fördjupa sina yrkestekniska kunskaper.
66 SOU 197(0:8
ökade språkkunskaper inom olika serviceyrken. Ämnet marknadsföring och försäljning föreslås omfatta sammanlagt 120 timmar och avser att ge branschinriktade kunskaper om marknadsföring och försäljning. Ämnet bör studeras i nära samverkan med ämnet psykologi. De förslag till timplaner för restaurangtekniska linjer inom YTH som framlägges i detta kapitel (tabell 6/4) är avsedda att ge en ungefärlig uppfattning om den önskade relationen mellan olika ämnen. Tiden för ämnena uttryckes i den relativt grova enheten 40 undervisningstimmar och multiplar därav. Det är sannolikt att en fortsatt analys av utbildningsbehovet kan medföra justeringar av YB:s förslag till timtal. Härvid vill YB bland annat fästa uppmärksamheten på att rekrytering till kvalificerade arbetsuppgifter av typ företagsledare inom restaurangområdet sker både från matsals- och kökssidan. Därför bör kanske eleverna i restaurangköksteknisk linje erbjudas undervisning i marknadsföring och försäljning i samma utsträckning, som YB föreslår för den ser-
veringstekniska linjen. Ett motsvarande resonemang bör kunna föras beträffande undervisningen i främmande språk. YB finner också anledning att här understryka att YB:s förslag att inrätta två linjer inom det restaurangtekniska området naturligtvis inte utesluter möjligheten att i en framtid tillskapa även andra utbildningsvägar. YB vill här peka på hotellverksamheten med dess utbildningsbehov på såväl ekonomisidan som inom receptionen. Den konsumtionstekniska utbildning som hemvårdare och storhushållspersonal erhållit på gymnasial nivå eller motsvarande har en god släktskap med den restaurangkökstekniska utbildningen. Liksom i andra sammanhang vill YB framhålla att det är angeläget att det öppnas breddade vägar till den högre yrkestekniska utbildningen. Enklast torde en sådan breddning av rekryteringen till restaurangyrket kunna ske om de som genomgått tvåårig hemvårdarutbildning och storhushållsutbildning får genomgå andra årskursen på de grenar som är inriktade mot det restaurangtekniska området.
Tabell 6/4. Antal timmar i olika ämnen i yrkesteknisk högskoleutbildning på restaurangköksteknisk och serveringsteknisk linje Restaurangköksteknisk linje 1 år
Ämnen
Serveringsteknisk linje 1 år
Svenska Engelska Tyska eller franska Psykologi Matematik Fysik Kemi, livsmedelskemi Biologi, mikrobiologi Yrkeshygien Näringslära Livsmedelskunskap 1 Produktionsteknik j Matsedelsteknik Maskin- och redskapslära Arbetsstudier och arbetsorganisation Lokalplanering Ergonomi, gymnastik Ekonomi Marknadsföring och försäljning Författningskunskap Arbetslivsorientering
40 40 80 80 40 40 80 40 40 80 120 40 80 120 80 80 120 40 40
120 80 80 120 120 40 40
Summa
1280 SOU 1970:8
80 120 120 80 40 \ J
40 40 40 80 40
6.4 Textil- och vävteknisk
linje
För närvarande utbildas två olika lärare inom det textiltekniska området, men med en i stort gemensam ämnesutbildning. Den ena läraren får mera omfattande ämnesutbildning i vävning och den andra i sömnad. Med den utformning som den textiltekniska grenen kommer att få i gymnasieskolan anser YB det vara rimligt att lärare inom det textiltekniska området skall ha kompetens att undervisa i såväl vävning som sömnad. YB anser att denna målsättning kan uppnås om ämnesutbildningen förlänges med ett år och den grundläggande gymnasiala yrkesutbildningen blir tvåårig. Motsvarande förutbildning idag är ettårig, dvs en termins utbildning i sömnad med fackteckning kombinerad med en termins utbildning i vävning med fackteckning. Den yrkestekniska högskoleutbildningen
för blivande lärare i textil- och vävteknik inrymmer en relativt omfattande utbildning i klädsömnad, vilket öppnar vägar till en breddad rekrytering till YTH. Tabell 6/5 visar omfattningen av yrkesteknik i den tvååriga grundläggande textiltekniska yrkesutbildningen jämfört med yrkesteknik i den tvååriga beklädnadstekniska linjen. Skillnaden är inte större än att en utbildning till lärare i textil- och vävteknik kan organiseras även för sökande med yrkesteknisk grundutbildning från beklädnadsteknisk linje. Se figur 18 samt tabellerna 6/6 och 6/7. Resultaten från de nu pågående utredningarna inom de textil- och beklädnadstekniska områdena kan på sikt få konsekvenser också för utformningen av den textil- och vävtekniska linjen av YTH. Bland annat torde de industriella textil- och vävteknikerna ges ökat utrymme. Se även avsnitt 10.17.
22 —
23 YTH Textil- och vävteknisk linje Tre år
21 20
19 Anställning minst ett år A
T3
19 A
a c
'i
19 KYT Textiltekn. gren
KYT Beklädn. tekn. gren 18
17 Textilteknisk gren YT-linje två år
Annan linje av gymnasieskolan
Beklädnadstekn. linje YT-linje två år
17 Grundskolan Figur 18. Yrkesteknisk högskoleutbildning på textil- och vävteknisk linje
68 SOU 1970:8
Tabell 6/5. Olika ämnens omfattning i tvåårig gymnasial yrkesteknisk grundutbildning (YT) på konumtionsteknisk linje (variant vävutbildning) och beklädnadsteknisk linje, samt i ettårig vävinriktad koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT). Textilteknisk variant YT 2 år
Ämnen
280 240 80 80 260 160 40 280 100 80 260
Bekl.tekn. linje KYT 1 år
YT 2 år
Svenska Engelska eller annat ämne Konsumentkunskap Familjekunskap med psykologi Hushållsteknik Bostadsteknik Inredningskunskap Textilteknik Hälsolära med hygien Barnkunskap Textilteknik (teori) Textil varukunskap Mönsterkonstruktion med mode och klädkunskap Fackteckning och kostymhistoria Slöjdhistoria Maskin- och verktygslära Produktionsteknik Arbetsorganisation, lokalplanering Arbetsteknik Arbetslivsorientering Gymnastik
20 520 40 160
20 40
1 800 40 160
Summa
2 820
2 820
160 120 60 120 40 200 40 20 200 80
160 40
120 40
160 160 40 120
Tabell 6/6. Antal timmar i olika ämnen i åk 1 i yrkesteknisk högskoleutbildning på textillinjen.
Alt. 2: YTH anpassad till tvåårig konsumtionsteknisk linje, variant vävutbildning med textil varukunskap.
Alt. 1: YTH anpassad till tvåårig beklädnadsteknisk linje.
Ämnen
Ämnen Vävning med vävteori Konsumentkunskap Inredningskunskap Slöjdhistoria Fackteckning Informationsteknik Ekonomi Samhälls- och företagsekonomi Psykologi Fysiologi med ergonomi Matematik Kemi Fysik (yrkesinriktad)
Antal tim 420 60 40 40 40 40 100 60 100 40 80 120 60
Antal tim
Sömnad med maskin- och verktygslära Mönsterkonstruktion med mode och klädkunskap Informationsteknik Ekonomi (konsumentinriktad) Samhälls- och företagsekonomi Psykologi Fysiologi med ergonomi Matematik Kemi Fysik (yrkesinriktad)
480 120 40 100 60 100 40 80 120 60 1200
1200 SOU 1970:8
Tabell 6/7. Antal timmar i olika ämnen i åk 2—3 i yrkesteknisk högskoleutbildning på textillinjen.
Ämnen Gemensamma ämnen Konumentkunskap med ekonomikunskap Familjekunskap Sociologi m m Bostadsteknik och boendemiljö Konsthistoria med textil- och dräkthistoria Textilkemi Konstsömnad Fackteckning Textil varukunskap med textilvård Produktionsteknik Arbetsstudier Arbetslivsorientering Sömnad, maskin- och verktygslära, mönsterkonstruktion Vävning med vävteori Summa
Alt. 1 Alt. 2 Antal tim
180 80 80 80 200 140 140 140 220 40 40 20 1360
320 720 2 400
720 320 2 400
Alt. 1: Utbildningen anpassad till tvåårig beklädnadsteknisk linje. Alt. 2: Utbildningen anpassad till tvåårig konsumtionsteknisk linje, variant vävutbildning med textil varukunskap.
70 SOU 1970:8
7 Ekonomiska området
Den gymnasiala yrkesutbildningen inom det ekonomiska området blir enligt YB:s förslag till distributions- och kontorsteknik tvåårig linje mindre differentierad än dagens utbildning. Under den första årskursen är utbildningen helt sammanhållen, vilket innebär att studierna omfattar både kontorstekniska och distributionstekniska moment. Under det andra året sker uppdelning i två grenar, kontorsteknisk och distributionsteknisk. De som går den kontorstekniska grenen kan välja mellan två varianter, den ena mera »sifferinriktad» och den andra mera »skrivinriktad». Skillnaden mellan varianterna är mycket liten. YB:s förslag innebär en förlängning av den grundläggande yrkesutbildningen på gymnasial nivå, då motsvarande utbildningar idag nästan undantagslöst är ettåriga. Ämnen som kontorsteknik, maskinskrivning och maskinräkning ges stort utrymme på den kontorstekniska grenen. På den distributionstekniska grenen gäller motsvarande för distributionsteknik och varukännedom. Samtliga elever i årskurs 2 skall få utbildning i arbetsteknik om möjligt förlagd till företag 18 timmar per vecka. Eftersom den yrkestekniska grundutbildningen blir tvåårig och får den beskrivna organisationen kommer den således att ge mycket bred utbildning samtidigt som den ger goda arbetstekniska färdigheter för olika uppgifter. Skillnaden mellan den yrkesutbildande linjen och de yrkesinriktade linjerna SOU 1970:8
inom motsvarande sektor — dvs ekonomiska två- och treåriga linjer — består i att utbildningen i främmande språk och historia har större omfattning i de senare på bekostnad av i huvudsak arbetstekniska moment. Denna skillnad är särskilt stor i förhållande till den treåriga ekonomiska linjen. Dessutom har de fackteoretiska momenten större omfattning och djup i de två- och treåriga ekonomiska linjerna än i den yrkestekniska linjen. Den treåriga ekonomiska linjen i dagens gymnasium är i sista årskursen delad i följande grenar: ekonomisk språklig gren, uppdelad i estetisk variant och social variant, kameral gren, distributiv gren och administrativ gren. Den ekonomiska linjen i fackskolan har motsvarande indelning, dock att den ekonomisk-språkliga grenen saknar varianter. Den av YB föreslagna gymnasiala yrkesutbildningen (YT-linje) är således mycket mera odifferentierad än den ekonomiska utbildningen i dagens gymnasium och fackskola. Det viktigaste skälet härför, var enligt YB att eleverna vanligen inte i förväg vet vilken typ av arbete inom området de kommer att ägna sig åt efter utbildningstidens slut. Yrkesutbildningen inom den ekonomiska sektorn borde därför ge en jämförelsevis bred grundutbildning för ett flertal olika 71
arbetsrutiner inom yrkesområdet. Möjlighekorrespondensteknisk och terna att i arbetslivet få vidareutbildning är distributionsekonomisk. goda (se avsnitt 2.3). Det är sannolikt att det redan nu finns Den yrkestekniska gymnasiala grundut- motiv till ytterligare indelning, eventuellt bildningen skall naturligtvis också inom det som underavdelningar till dessa, med t ex ekonomiska området kunna erbjudas i form linjer i bankteknik och försäkringsteknik. av koncentrerad yrkesteknisk utbildning Denna fråga förutsattes bli prövad i samråd (KYT). Denna kan inom det aktuella områ- med branschorganisationerna. Timplaner för det få en betydligt mera varierande längd de föreslagna linjerna redovisas i tabell II1. och väsentligt mera skiftande innehåll för Den yrkestekniska högskoleutbildningen olika elever, än vad fallet är inom den hu- omfattar ett år, under vilken tid det synes manistisk-sociala sektorn. Detta beror på finnas möjligheter att uppnå en tillräcklig förekomsten av yrkesinriktade linjer inom ämnesfördjupning för flertalet mera kvalifiden ekonomiska sektorn av gymnasieskolan. cerade arbetsuppgifter inom det ekonomiska Elever som efter genomgång av sådan linje området. Ytterligare yrkesteknisk högskoleanser sig behöva KYT kan begränsa denna utbildning inom området bör kunna erbjutill i huvudsak sådana arbetstekniska mo- das inom universiteten. ment, som inte ingått i den föregående utDe som efter gymnasial yrkesteknisk bildningen. Längden av KYT torde därvid grundutbildning i distributions- och kontorsinte behöva överstiga en termin. Jämför av- teknisk linje och yrkespraktik påbörjar sina snitt 3.4. studier i YTH har relativt goda kunskaper i Som en följd av den primära uppgiften svenska och engelska, däremot knappast i för yrkesteknisk högskoleutbildning att ge tyska och franska. Med hänsyn till den stora en snävt målinriktad yrkesteknisk fördjup- betydelsen av goda språkkunskaper inom det ning, föreslår YB, att YTH inom det eko- ekonomiska området föreslår YB att YTH nomiska området erbjudes på följande lin- skall dels ge en ytterligare fördjupning i jer: svenska och engelska, dels en viss grundutredovisnings- och finansieringsteknisk bildning — eller i förekommande fall påförvaltningsekonomisk byggnadsutbildning — i tyska språket. Tabell 7/1. Olika ämnens omfattning i YTH inom det ekonomiska området. Linje
Ämnen
Redovisningsoch finansieringsteknisk
Förvaltn. ekon.
Distributionsekon.
80 80 160 80 240 200
80 80 160 160 240 200
Korresp. teknisk
Svenska Engelska Tyska Psykologi Matematik Företagsekonomi Redovisning Förvaltning Distributionsteknik Stenografi Sekreterarkunskap Organisation Rättskunskap Arbetsstudier Arbetslivsorientering
80 80 160 80 240 200 280
80 80 80 40
80 80 80 40
80 80 80 40
240 120 80 80 80 40
Summa timmar
1 400
1 400
120 120 280 160 80
280 200
Ämnet psykologi ingår genomgående i den yrkestekniska högskoleutbildningen. På de redovisnings- och finansieringstekniska samt förvaltningsekonomiska linjerna omfattar ämnet två timmar per vecka, på de distributionsekonomiska och korrespondenstekniska linjerna fyra timmar per vecka. I den gymnasiala yrkesutbildningen omfattar ämnet matematik sammanlagt tre veckotimmar under en årskurs. Läroplanen anger att den anslagna tiden i huvudsak ägnas åt att befästa kunskaper som inhämtas i grundskolan. Bl a skall jämförelsevis stor del av tiden ägnas åt träning av den numeriska räknefärdigheten. YB föreslår att matematik i YTH skall ges ett tämligen stort utrymme eller sex timmar per vecka på samtliga linjer utom på den korrespondenstekniska, där ämnet ej ingår. Ämnet organisation ingår med två timmar per vecka på samtliga linjer och skall ge
vissa insikter i hur arbetsuppgifter analyseras i företag, institutioner etc och hur på grundval härav olika funktioner analyseras och organisationsförslag utformas. Ämnet rättskunskap ingår med två timmar per vecka på samtliga linjer och skall ge kunskap om sådana delar av civil-, process- och straffrätten som har betydelse framför allt inom affärslivet. Inom de förvaltningsekonomiska linjerna förekommer ämnet företagsekonomi under fem timmar per vecka. Undervisningen utgör en påbyggnad av de grundkunskaper som inhämtats i den gymnasiala yrkesutbildningen. Vidare förekommer på den redovisningsoch finansieringstekniska linjen ämnet redovisning under sju veckotimmar under det att motsvarande tid ägnas åt förvaltning på den förvaltningsekonomiska linjen. Den distributionstekniska grenen av den
Tabell 7/2. Olika ämnens omfattning i gymnasial yrkesteknisk grundutbildning (YT) kombinerad med YTH inom ekonomiska området. Jämförelse med korrespondensteknisk linje av YTH se tabell 7 / 3 .
Ämnen Svenska Engelska Tyska Psykologi Samhällskunskap Matematik Företagsekonomi Redovisning Förvaltning Varukännedom Organisation Rättskunskap Arbetsstudier Arbetslivsorientering Maskinräkning Kontorsteknik Maskinskrivning Distributionsteknik Konsumentkunskap Utbildning i företag Summa timmar
YT
YT + Y T H
Distr. tekn. gren
Kontorst. gren 1
Redovisningsoch finanseFörvaltn. ringsteknisk ekon. linje linje
280 240 2
280 240*
1602 120 320
1602 120 320
360 320 160 80 160 360 520 280
360 320 160 80 160 360 520
Distrib. ekon. linje 360 320 160 160 160 360 520
280 160
160 80 80 80 40
240 200 360 80 720
40 80 360 280 240 80 720
80 80 80 40 80 360 280 240 80 720
80 80 80 40 80 360 280 240 80 720
240 200 560 80 720
2 920
2 920
4 280
4 280
4 280
40 Avser s k siffervariant. Ämnet kan väljas bort i YT men motsvarande kunskaper måste vara inhämtade före inträde i YTH. SOU 1970:8
gymnasiala yrkesutbildningen utgör en grundutbildning både för detalj- och partihandel. Genom att eleverna får utbildning i företag under andra årskursen kan den grundläggande yrkesutbildningen ibland medföra en branschspecialisering. Den praktiska erfarenhet som inhämtas efter den grundläggande yrkesutbildningen blir i varje fall för olika elever tämligen mångskiftande och den enskildes vidareutbildningsbehov för att kunna fullgöra mera kvalificerade arbetsuppgifter kommer att variera inom vida gränser. Enligt YB:s bedömning torde det dels finnas ett generellt behov av en allmän distributionsekonomisk fördjupning, dels i många fall ett behov av en fördjupad branschkännedom. YB:s förslag till YTH inom det distributionsekonomiska området är begränsat till att täcka det förstnämnda vidareutbildningsbehovet. YTH inom det distributionsekonomiska området föreslås i stort få samma utformning som inom de företagsekonomiska och
förvaltningsekonomiska områdena. Ämnet distributionsteknik ingår i stället för redovisning respektive förvaltning på de båda andra linjerna. Språken får jämförelsevis stor omfattning på den korrespondenstekniska linjen. I ämnena svenska och engelska förutsattes en påbyggnad på vardera tre timmar per vecka med innehåll som svarar mot den ekonomiska linjen av dagens fackskola. Tyska får sammanlagt sju timmar per vecka. Alternativa kurser bör erbjudas i ämnet, då endast vissa elever inhämtat förkunskaper i tyska i grundskolan. Stenografi ingår i jämförelsevis stor omfattning och omfattar även grundläggande utbildning i engelsk stenografi. Ämnet sekreterarkunskap omfattar tre timmar per vecka på den korrespondenstekniska linjen. Den föreslagna yrkestekniska högskoleutbildningen kommer således att vara baserad på dels tvåårig grundläggande yrkesutbildning, dels fortsatt utbildning i arbets-
Tabell 7/3. Olika ämnens omfattning i gymnasial yrkesteknisk grundutbildning (YT) kombinerad med korrespondensteknisk linje av YTH.
Ämnen
YT
YT + YTH
Kontorst. gren1
Korrespondenstekn. linje
Svenska Engelska Tyska Psykologi Samhällskunskap Matematik Företagsekonomi Organisation Rättskunskap Arbetsstudier Arbetslivsorientering Stenografi Sekreterarkunskap Maskinräkning Kontorsteknik Maskinskrivning Distributionsteknik Konsumentkunskap Utbildning i företag
80 240 400 240 80 720
400 360 280 160 160 120 400 80 80 80 40 240 120 80 240 400 240 80 720
Summa timmar
2 920
4 280
1 a
240» 160»
120 320
40 Avser s k skrivvariant. Ämnet kan väljas bort i YT men motsvarande kunskaper måste vara inhämtade före inträde i YTH.
74 SOU 1970:8
livet under minst tre år. Eleverna i YTH har således sammanlagt minst fem års utbildning inklusive erfarenhet från det yrkesområdet. Man torde därför kunna uppnå jämförelsevis kvalificerade utbildningsmål i YTH trots att studietiden endast är ett år. I tabellerna 7/2 och 7/3 har gjorts en sammanställning över det antal undervisningstimmar som erhålles om den gymnasiala yrkesutbildningen (YT) kombineras med YTH. Sammanställningen utvisar bl a att de olika utbildningarna har en ämnesmässig bredd samtidigt som de ger en fördjupning i väsentliga ämnen. I figur 19 ges en bild av det yrkestekniska utbildningssystem som beskrives i kapitlet.
Yrkesteknisk högskoleutbildning Ett år
Anställning under minst tre år
_
Ht- r~~~~~~~~' KYT Distributionsoch kontorstekn linje Två år
Yrkesinriktad linje om minst två år
Minst tvåårig "övrig" linje av gymnasieskolan
GRUNDSKOLA
Figur 19. Det yrkestekniska utbildningssystemet inom det ekonomiska området.
8 Yrkesteknisk högskoleutbildning inom det naturvetenskapligt-tekniska området: Inledande synpunkter
Den yrkestekniska högskoleutbildningen inom det naturvetenskapligt-tekniska området omfattar ett mycket stort antal linjer. YB har endast undantagsvis kunnat analysera dessa på samma ingående sätt som tidigare visats för YTH inom t ex det humanistisksociala området. I sin presentation av materialet har YB valt att redovisa YTH inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring i kapitel 9 samt övriga linjer inom det naturvetenskapligt-tekniska området i kapitel 10. YB ger först synpunkter på den yrkestekniska högskoleutbildningens differentiering och kapacitet inom området (tabell 8/1). Med ledning av yrkesområdenas storlek och beräknad elevfrekvens på olika linjer beräknar YB att till en början ca 3 800 elever bör beredas plats i årskurs 1 av yrkesteknisk högskoleutbildning. Intagningen till årskurs 2 beräknas vid samma tid uppgå till ca 1 300 elever. Jämför försök till prognos i kapitel 3. Den yrkestekniska högskoleutbildningen inom det naturvetenskapligt-tekniska området skulle härigenom svara mot drygt 5 000 elevplatser. Den kapacitet som den yrkestekniska högskoleutbildningen härigenom får inom områdena för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring överensstämmer i stort med nuvarande omfattning på motsvarande utbildningar.
skoleeleverna beräknas 40 % gå teknisk linje och 25 % därav kan utgöras av elever som antingen genomgått en minst tvåårig yrkesutbildning eller förvärvsarbetat minst tre år. Det ger ca 2 400 elever en möjlighet att utnyttja denna väg för inträde i fackskolans tekniska linje. Eftersom fackskolan är tvåårig kommer intagningen över den långa vägen att svara mot ca 4 800 elevplatser. YTH ger en rationell vidareutbildningsmöjligt för den som genomgått gymnasial yrkesutbildning, varför enligt YB:s uppfattning större delen av de sk kvoteleverna kommer att välja yrkesteknisk högskoleutbildning i stället för en tvåårig yrkesinriktad linje i gymnasieskolan. Eftersom fackskolekvoten inom teknisk linje motsvarar ca 4.800 elevplatser och den yrkestekniska högskoleutbildningen inom motsvarande yrkesområden i ett inledningsskede uppgår till endast ca 4 500 behöver YTH inte medföra någon omedelbar ansvällning av totala utbildningsvolymen inom det naturvetenskapligt-tekniska området. I annat sammanhang har dock YB förordat att en mindre del av kvoten bör finnas kvar för att bereda vidareutbildning för sådana som vill fortsätta i direkt anslutning till den gymnasiala yrkesutbildningen.
YB har också studerat den effekt på teknisk linje av dagens fackskola som tillskapandet av YTH eventuellt kan få. Av fack-
Den yrkestekniska högskoleutbildningen blir mera specialiserad än de tekniska linjerna i dagens gymnasium och fackskola,
76 SOU 1970:8
Tabell 8/1. Beräknad begynnelsekapacitet för yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH) inom naturvetenskapligt-tekniska området med förslag till differentiering och studietid. Årlig intagning i
Linje
Studietid år
åk 1
åk 2
Jordbruk Trädgårdsnäring Skogsbruk Gruvteknisk Järnbruksteknisk Gjuteri teknisk Verkstadsmekanisk Svets- och reparationsteknisk Fordonsmekanisk Elkraftteknisk Teleteknisk Reglerteknisk Processteknisk Cellulosateknisk Sågverksteknisk Träteknisk Husbyggnadsteknisk Anläggningsteknisk Värme- och sanitetsteknisk Plåtslageriteknisk Måleriteknisk Textilteknisk Beklädnadsteknisk Livsmedelsteknisk Grafisk
2 2 2Vz 1 2 1 (2) 2 2 1 2 2 2 2 2 1 1 2 2 1 (2) 1 1 1 (2) 1 1 1 (2)
250 70 60 40 90 30 800 120 250 300 200 50 60 60 90 120 500 150 90 30 60 60 60 200 90
125 20 30 20 60
Summa
vilket betyder att ett flertal yrkesområden som i dag saknar lämplig teknikerutbildning får en sådan genom YTH. Den erforderliga längden av yrkesteknisk högskoleutbildning är — av tidigare nämnda skäl — beroende på vilka möjligheter arbetslivet erbjuder för yrkesteknisk utbildning. Ju bättre dessa möjligheter är ju mera tidsbegränsad kan YTH vara. Inom flertalet yrkesområden inom det naturvetenskapligt-tekniska området kan genom yrkesverksamhet ernås en god yrkesteknisk utbildning under förutsättning att inte arbetsuppgifterna är alltför ensidiga eller speciella. YB anser sig därför kunna föreslå att — där ej annat särskilt anges — krav på minst fem års yrkeserfarenhet bör ställas för inträde i YTH. I den tiden bör dock tid för grundläggande yrkesutbildning inräknas, vilket betyder att i de flesta fall för inträde i YTH fordras tre års yrkesverksamhet efter SOU 1970:8
3 820
(15)
400 60 150 100 25 30 30 250 75 (30) (30) (30)
1215 (1320)
en tvåårig gymnasial yrkesutbildning. YB förutsätter att praktikens kvalitet skall bedömas av intagningsmyndigheten och utgöra ett av urvalsinstrumenten till YTH (se även kapitel 3). YB föreslår att yrkesteknisk högskoleutbildning inom det naturvetenskapligt-tekniska området skall omfatta ett år men att möjligheter till fortsatt YTH skall erbjudas i ett flertal fall. Några mera ingående analyser angående behovet av denna fortsatta högskoleutbildning har inte gjorts, men YB förutsätter att lämpligheten av en utbyggnad av högskoleorganisationen fortlöpande beaktas av tillsynsmyndigheten i samråd med berörda branschorgan. I princip anser YB att årskurs 1 i huvudsak bör vara drifteller produktionsinriktad. Följande YTH bör kunna bl a ge kompetens för mera komplicerat konstruktionsarbete eller mer övergripande administrativa arbetsuppgifter.
I vissa fall kan det vara riktigt att göra den fortsatta högskoleutbildningen i huvudsak företagsekonomiskt inriktad. De som genomgått en gymnasial yrkesutbildning inom den naturvetenskapligt-tekniska sektorn av gymnasieskolan har obligatoriskt fått undervisning i svenska sammanlagt fyra timmar per vecka under de två åren eller sammanlagt 160 undervisningstimmar. Motsvarande timtal för den sociala och ekonomiska sektorn är 280. Ämnet svenska har således mindre omfattning inom den tekniska sektorn än inom de båda andra sektorerna. För att uppnå en viss utjämning föreslår YB att ämnet i yrkesteknisk högskoleutbildning genomgående skall omfatta 80 timmar. De som intages i YTH skall ha inhämtat gymnasieskolans kurs i engelska ( = nuvarande fackskolans) inom motsvarande sektor. Inom den sociala och den ekonomiska sektorn omfattar den kursen 240 timmar, men inom den tekniska sektorn endast 120. Med hänsyn härtill föreslår YB att ämnet engelska obligatoriskt skall ingå med 80 timmar i praktiskt taget samtliga YTH-linjer inom det naturvetenskapligt-tekniska området. Härvid skall studierna i ämnet i viss utsträckning inriktas på att ge eleverna vidgat ordförråd inom respektive yrkesområde. De som påbörjar yrkesteknisk högskoleutbildning torde i många fall sakna förkunskaper i tyska språket. Inom vissa av de linjer där den yrkestekniska högskoleutbildningen föreslås bli tvåårig skall ämnet tyska omfatta 200 timmar. Motivet härför är att viss teknisk litteratur som utnyttjas inom motsvarande yrkesområden är tyskspråkig. Åt elever som inhämtat förkunskaper i ämnet skall erbjudas alternativa kurser. De som intages i YTH skall likaså ha inhämtat gymnasieskolans (=nuvarande fackskolans) kurs i samhällskunskap inom naturvetenskapligt-teknisk sektor och någon påbyggnad i ämnet ingår ej i YTH. Ämnena matematik, fysik och kemi har i många fall jämförelsevis liten omfattning i den gymnasiala yrkesutbildningen inom den naturvetenskapligt-tekniska sektorn och förekommer vanligen integrerad i den yr78
kestekniska undervisningen. Med hänsyn till matematikens betydelse för teknisk utbildning föreslås en fördjupning i YTH, omfattande i flertalet linjer 200 timmar. Omfattningen av ämnena fysik och kemi har avvägts med hänsyn till vad som är yrkestekniskt betingat. Ämnet ergonomi föreslås genomgående omfatta 80 timmar inom YTH. En del av undervisningen skall vara yrkesspecifik, dvs bl a ge kunskaper i varje yrkesområdes speciella arbetarskyddsfrågor. Också inom det naturvetenskapligt-tekniska området skall den grundläggande yrkestekniska utbildningen kunna erbjudas i form av koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT) för elever som redan genomgått annan linje av gymnasieskolan. Det förefaller därvid sannolikt att efterfrågan på KYT kan bli särskilt starkt inom jordbruks- och skogsbruksområdena. YB har velat understryka detta genom att för områdena presentera förslag till timplaner för sådan koncentrerad utbildning. Vid skolmyndighetens arbete med att konstruera koncentrerade yrkestekniska utbildningar bör man observera att det inom den naturvetenskapligt-tekniska sektorn av gymnasieskolan — på samma sätt som inom den ekonomiska — finns yrkesinriktade linjer, dvs två- och tre(fyra)åriga tekniska linjer. För elever från sådan linje kan naturligtvis KYT göras relativt kort. YB har under sina diskussioner rörande koncentrerad yrkesteknisk utbildning inom det naturvetenskapligt-tekniska området observerat att kombinationen KYT-YTH kan skapa nya och intressanta vidareutbildningsmöjligheter för exempelvis elev som genomgått tvåårig teknisk linje. Sådan elev kan efter genomgången koncentrerad utbildning inom område motsvarande föregående utbildning och erforderlig yrkesverksamhet vinna inträde till YTH. Första årskursen av högskoleutbildningen torde därvid kunna erbjudas i en individanpassad kort studiegång varefter andra årskursen avses ge en kvalificerad vidareutbildning.
9 Områdena för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring
9.1 Jordbruk Inom jordbruksområdet finns i dag väl utbyggda möjligheter till påbyggnadsutbildning, varför följande förslag närmast avser en anpassning av nuvarande resurser till den framtida gymnasiala yrkesutbildningen. Karakteristiskt för lantbruket är att flertalet yrkesverksamma inom yrkesområdet är företagare. Antalet anställda jordbruksarbetare understiger 15 % av antalet yrkesverksamma. Den grundläggande yrkesutbildningen är därför för de flesta även en grundläggande företagarutbildning. Den grundläggande yrkesutbildningen inrymmer biologiska, tekniska och ekonomiska moment samtidigt som den ger färdigheter i förekommande arbetstekniska moment. Grundutbildningen utgör en minimiutbildning för samtliga som skall arbeta inom jordbruket, som för många företagare och andra med kvalificerade uppgifter inom de större jordbruken måste kompletteras med en fördjupad och vidgad yrkesteknisk utbildning, yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH). Därjämte kommer vid sidan av YTH att anordnas olika former av kortare specialkurser. Figur 20 visar YB:s förslag till gymnasial yrkesutbildning, specialkurser och yrkesteknisk högskoleutbildning. Vid sidan av den gymnasiala yrkesutbildningen (YT) förutsattes grundläggande yrkesutbildning kunna erhållas i koncentrerad yrkesteknisk utbildSOU 1970:8
ning (KYT). Inom jordbruksområdet förutsattes två olika former av KYT erbjudas. Den ena anpassas till elever som före inträdet i yrkesutbildningen genomgått en minst tvåårig allmän gymnasial utbildning, den andra till elever, som efter grundskolan skaffat sig minst två års praktik. Många sökande till grundläggande yrkesutbildning inom jordbruk har nämligen inhämtat betydande erfarenheter från olika former av jordbruksarbete. Bland annat gäller detta för många ungdomar vilkas föräldrar driver jordbruk. Som elever i KYT torde de på väsentligt kortare tid kunna inhämta kunskaper och färdigheter motsvarande den gymnasiala yrkesutbildningen, eftersom de arbetstekniska momenten kan ges mindre omfattning. De som genomgått en grundläggande jordbruksteknisk yrkesutbildning kan direkt därefter erbjudas specialkurser såsom exempelvis djurskötarkurs, växtodlingskurs eller maskinskötarkurs. De flesta torde emellertid gå direkt ut i förvärvsarbete. För att vinna inträde i den yrkestekniska högskoleutbildningen erfordras — förutom grundläggande yrkesutbildning — minst två års allsidig och välmeriterad yrkesverksamhet. De som genomgått specialkurs för djurskötare och har minst två års praktik kan få en termins specialutbildning för ladugårdsförmän. Den första årskursen av yrkesteknisk högskoleutbildning omfattar i stort samma utbildningsinnehåll som sammanlagt
Tabell 9/1. Timplaner för jordbruksteknisk linje dels gymnasial yrkesutbildning O^T), dels koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT I och KYT II) samt etapp I av yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH). YT 2 år
Ämnen Svenska Engelska Samhällskunskap Matematik Ergonomi, arbetslära Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering Företagsekonomi Växtodlingslära med lantbruksekonomi Husdjurslära med lantbrukskemi Maskinlära med fysik Byggnadslära Summa timmar
KYT I 1) 1 år
160 120s
KYT II 2) 1 år 120 801
so
YTH 1 år 80
80 120
80 40
40 320
40 200
40 200
80 80 80 40 280
640 520 640 80
400 320 400 40
280 240 360 40
280 240 200 40
2 720
1 Avsedd för elever som genomgått en minst tvåårig allmän, »övrig» linje av gymnasieskolan. Avsedd för elever med minst två års praktik från jordbruksarbete. 3 Ämnet kan väljas bort men motsvarande kunskaper skall ha inhämtats före inträde i YTH. 3
ingår i var och en av de ovannämnda specialkurserna. En ettårig yrkesteknisk högskoleutbildning innebär således en fördjupning i växtodling, husdjurslära, maskinlära och lantbruksekonomi. Första årskursen i yrkesteknisk högskoleutbildning ger en utbildning som motsvarar nuvarande arbets- och driftledarutbildning. Efter ytterligare ett års praktik bör inträde kunna vinnas till den andra årskursen av YTH, som därmed skulle svara mot nuvarande lantmästarutbildning. Målet för denna utbildning är att ge tillräckligt fördjupade och vidgade kunskaper i allmänt förekommande moment för självständig förvaltning och planering av jordbruksföretag samt för funktion inom jordbrukets rådgivande, undervisande, ekonomiska och planerande verksamhet. YB förutsätter att genomgången lantmästarutbildning skall utgöra ämnesutbildning för lärare i yrkesteknik. Tabell 9/2 visar omfattningen av de olika ämnena i denna utbildning. Förutom de ämnen som är upptagna på timplanen skall även ingå 80
bl a utbildning i personalledning och arbetsorganisation. Dessa ämnen är till stora delar integrerade i andra ämnen, främst arbetslära.
Tabell 9/2. Timplan för årskurs 2 i yrkesteknisk högskoleutbildning, linje för jordbruksteknik (lantmästarutbildning). Ämnen
Timmar
Matematik 65 Kemi 60 Lantbruksbiologi 125 Jordbruks- och växtodlingslära med hydroteknik 190 Husdjurslära 190 Maskinlära 140 Byggnadslära m inomgårdsrationalisering 70 Arbetslära 95 Företagsekonomi 210 Redovisning 90 Rätts- och samhällslära 50 Idrott 35 Summa timmar 1320 SOU 1970:8
23 YTH åk 2 Lantmästarutbildning
22 Praktik minst ett år 22
21 YTH åk 1 Driftledarutbildning Ladugårdsförm.
20 Anställning minst två år
19-
-J19 5
,_ 18
18 r
KYT I Jordbrukstekn linje Ett år
KYT II Jordbrukstekn linje Ett år
Minst tvåårig "övrig" linje av gymnasieskolan
Praktik minst två år
t
18 Jordbruksteknisk linje YT-linje Två år
17 GRUNDSKOLAN
Figur 20. Utbildningsvägar inom jordbruksområdet, »övrig» linje inkluderar »yrkesinriktad»
9.2 Trädgårdsteknik Enligt YB:s tidigare framlagda förslag (YB III) skall yrkesutbildningen på trädgårdsteknisk linje i årskurs 2 uppdelas i en anläggningsgren och en odlingsgren. Utbildningen inom trädgårdsområdet har en jämförelsevis liten omfattning. Den grundläggande yrkesutbildningen (YT) bör enligt YB:s bedömning endast uppgå till ca 100 per år för att täcka hela landets behov. Likheterna i utbildningsorganisationen inom jordbruksområdet och trädgårdsområdet gör det möjligt att anordna yrkesteknisk högskoleutbildning inom trädgårdsområdet efter samma mönster som YB föreslagit för det jordbrukstekniska området. Det bör således finnas en SOU 1970:8 6 — 97541
yrkesteknisk högskoleutbildning uppbyggd i två etapper med mellanliggande praktik. Den första etappen (åk 1) förutsattes motsvara nuvarande förmansutbildning och den andra etappen (åk 2) nuvarande utbildning av trädgårdstekniker. Den yrkestekniska högskoleutbildningen bör liksom dagens motsvarande utbildningar vara differentierad i en gren för anläggning och en gren för odling, vilken sistnämnda gren erbjudes i en allmän och en växthusodlingsvariant.
9.3 Skogsbruk Under de senaste tio årens genomgripande förändringar inom skogsbruket har bl a de
stora säsongvariationerna i arbetskraftsbehovet utjämnats. Heltidssysselsatta skogsarbetare svarar för allt större del av arbetsvolymen. Möjligheterna för jordbrukare att under vintersäsongen få skogsarbete har därigenom begränsats. Skogsarbetet utföres i allmänhet utan omedelbar tillsyn av arbetsledare. Varje arbetstagare måste därför, utöver teknisk skicklighet, äga tillräckliga kunskaper för att bedöma skilda handlingsalternativ allteftersom de uppstår. Skiftande förutsättningar i fråga om terräng, arbetsobjekt och väderlek ger stort utrymme för individuella avgöranden. Den grundläggande yrkesutbildningen måste självfallet återspegla dessa omständigheter. Organisationskommittén
för
behandling
av vissa frågor rörande jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens skolor (OJST) har fått i uppdrag att utforma läroplaner för skogsbruksskolorna. Enligt riktlinjerna för detta arbete (Kungl. Maj:ts proposition 1968: 140) bör den allmänna uppläggningen av utbildningen inom skogsbruket i stort sett överensstämma med den som gäller för den övriga gymnasieskolan. Det skall alltså finnas samma utrymme för allmänna ämnen som på andra motsvarande linjer i gymnasieskolan. Eleverna bör vidare ha möjligheter till fritt tillval. I överensstämmelse med dessa riktlinjer torde det vara ett rimligt antagande, att den grundläggande yrkesutbildningen på den skogstekniska linjen i gymnasieskolan blir tvåårig. När så sker kommer de elever, som fortsät-
- l 24
YTH etapp 2 Skogsmästarutbildning Tre terminer
22 YTH åk 1 Skogsteknikerutbildning Två terminer
21 A n s t ä l l n i n g minst två ar
181-
19 «
—119
+
KYT I Skogsbrukstekn linje Ett är
KYT II Skogsbrukstekn linje Ett år
Minst tvåårig "övrig" linje av gymnasieskolan
Praktrk minst två år
-
18 Skogsbrukstekn linje, YT-linje Två år 17
17 GRUNDSKOLAN
Figur 21. Utbildningsvägar inom skogsbruksområdet. »Övrig» linje inkluderar »yrkesinriktad».
82 SOU 1970:8
ter i yrkesteknisk högskoleutbildning att genomsnittligt sett ha fått bättre förkunskaper än den ettåriga utbildning, som förutsattes då Skogsbrukets yrkesutbildningskommitté (SYK) år 1967 avlämnade sitt betänkande om skogsteknikerutbildningen. I konsekvens härmed har YB funnit att den första etappen av yrkesteknisk högskoleutbildning, som för närvarande motsvaras av skogsskolan och i det följande av skogsteknikerutbildningen, kan förkortas från tre till två terminer. SYK:s förslag gällde bl a utformningen av skogsteknikerutbildningen, som avsågs få en längd av tre terminer och bli baserad på ettårig skogsbruksskola och minst tio månaders praktik. I 1969 års statsverksproposition biträddes kommitténs förslag, vilket även bifölls av riksdagen. Utbildningsmålet för skogsteknikerutbildningen bör enligt YB:s uppfattning kunna uppnås på ett år under förutsättning att utbildningen baseras på en tvåårig gymnasial yrkesutbildning eller motsvarande samt minst två års praktik. Tabell 9/3 redovisar förslag till timplaner bl a för den föreslagna tvååriga gymnasiala
yrkesutbildningen (YT) utvisande en fördjupning och breddning av ämnesinnehållet i förhållande till tidigare föreslagna timplan för årskurs 1 (YB III). Figur 21 illustrerar förslaget till utbildningsgång inom skogsbruket och visar bl a att det skall anordnas två typer av koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT). Den ena är avsedd för elever som genomgått en minst tvåårig allmän gymnasial utbildning, den andra för elever som före yrkesutbildningens början har minst två års praktik av skogsarbete. Enligt YB:s bedömning kan båda dessa former av koncentrerad yrkesteknisk utbildning ge i stort sett samma resultat som den gymnasiala yrkesutbildningen. I tabellen har presenterats en timplan för årskurs 1 av yrkesteknisk högskoleutbildning. Denna första etapp av YTH leder således till skogsteknikerkompetens. Skogsteknikerutbildningen är inriktad på att de utbildade i sin yrkesverksamhet skall kunna planlägga och leda allmänt förekommande arbeten i beståndsanläggning, beståndsvård och drivning (avverkning och transport). De bör således kunna tas i anspråk för bl a
Tabell 9/3. Timplaner för skogsteknisk utbildning, dels gymnasial yrkesutbildning (YT), dels koncentrerad yrkesutbildning (KYT I och KYT II) samt årskurs 1 av yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH).
Ämnen Svenska Engelska' (ev. annat ämne) Samhällskunskap3 Arbetslivsorientering Ergonomi Matematik Fysik och kemi Maskinlära Skogsproduktion Skogsteknik Mätningslära Virkeslära och träförädling Företagsekonomi Personalledning Naturvård Gymnastik Summa timmar
YT 2 år 160 120 80 40 80 120 160 560 360 560 80 80 80 80 160 2 720
KYT 11)
KYT 112)
YTH 1 år
120 80
40 40
40 40
400 280 440 80 80 80
120 320 240 320 40 40 80
120 240 160 200 120 200 200 80
—
—
—
1 Avsedd 2 Avsedd 3
för elever som genomgått minst tvåårig »övrig» linje av gymnasieskolan. för dem som har minst två års skogspraktik. Ämnet kan väljas bort men motsvarande kunskaper skall ha inhämtats före inträde i YTH.
sådana kvalificerade uppgifter som nu åvilar kronojägare, inspektörer och skogsvårdskonsulenter. Den andra delen i den yrkestekniska högskoleutbildningen — omfattande tre terminer — bör utformas i enlighet med skogsbrukets yrkesutbildningskommittés förslag och 1969 års riksdagsbeslut. Tabellen visar timplanen för skogsmästarutbildningen. Timplanen har reducerats något med hänsyn till att arbetsåret förutsattes omfatta 40 veckor i stället för 41, som skogsbrukets yrkesutbildningskommitté räknat med. Skogsmästarnas utbildning skall vara inriktad på att ge eleverna utvidgade kunskaper i biologiska, tekniska och ekonomiska frågor rörande skogsbruk och träförädling. Skogsmästarna förutsattes enligt kommittén kunna fullgöra arbetsuppgifter i förvaltnings- och stabstjänst eller driva egen rörelse inom skogsbruk, kombinerat skogsbruk eller träförädling. Dessutom förutsätter YB att de som genomgått skogsmästarutbildningen erhållit ämnesutbildning för blivande lärare i yrkesteknik.
Tabell 9/4. Förslag till timplan för yrkestekniska högskoleutbildningens andra etapp inom skogstekniska området (skogsmästarutbildning, 3 terminer). Ämnen
Timmar
Matematik Fysik Mätningslära Skogsproduktion Skogsteknik Skogsekonomi Förvaltningslära Träförädling Planläggningsteknik Naturvård Tid till förfogande Summa timmar
180 120 160 200 200 160 180 200 300 40 60 1800
Anm: Under de två första terminerna är antalet veckotimmar 35, under den tredje terminen 20.
84 SOU 1970:8
10 Industriområden
10.1 Gruvteknik Sedan några år genomgår det svenska gruvväsendet en påtaglig strukturomvandling som kan förväntas pågå ännu en tid. Ett flertal mindre gruvor i mellersta Sverige har successivt nedlagts. Rekryteringsbehovet av arbetskraft är lågt och yrkesskollinjer inriktade mot gruvindustrin har successivt nedlagts. Eftersom det stadgas att de som skall arbeta under jord skall ha fyllt 18 år, har bland männen i huvudsak rekryterats sådana som redan fullgjort sin första militärtjänstgöring. En viss ungdomsutbildning är emellertid nu åter på väg att byggas upp och i YB III framlades ett förslag till läroplan för gren för gruvyrken. Inom det gruvtekniska området finns ett klart behov av yrkesfunktionärer som har ingående yrkeskunskap kompletterad med utbildning i allmänna och yrkestekniska ämnen. Såväl förmän som gruvfogdar har ett sådant utbildningsbehov. Vid Bergsskolan i Filipstad har sedan lång tid tillbaka utbildats förmän och gruvingenjörer. Förmansutbildningen är tillfälligt nedlagd men den treåriga ingenjörsutbildningen bedrivs kontinuerligt. YB har inte närmare analyserat behovet av yrkesteknisk högskoleutbildning inom gruvfacket. Dock bör det även inom detta yrkesområde tillskapas anpassad yrkesteknisk högskoleutbildning. Det förefaller i första hand finnas behov av en ettårig utSOU 1970:8
bildning. Denna utbildning bör i likhet med annan besläktad yrkesteknisk högskoleutbildning innehålla ämnena svenska, psykologi, matematik, fysik, kemi, ergonomi, yrkesekonomi, arbetsstudier och arbetslivsorientering. Dessutom bör i utbildningen ingå planeringsteknik, allmän teknologi, ritteknik, konstruktion och produktion. Det är vidare sannolikt att det bör tillskapas vissa möjligheter till ytterligare påbyggnadsutbildning. Denna utbildning bör i så fall bl a inrymma en utökad kurs i matematik, gruvmätning och kartering, geologi och mineralogi, produktionsteknik samt företagsekonomi. — YB förutsätter att dessa frågor närmare kommer att behandlas av tillsynsmyndigheten i samråd med berörda branschorgan.
10.2 Järnbruksteknik YB:s tidigare framlagda läroplansbetänkande saknar förslag till en fullständig tvåårig yrkesutbildning för arbete i järnbruk, men YB utgår ifrån att järnbrukstekniskt inriktad utbildning skall kunna ges i en andra årskurs både på processteknisk och mekanisk linje. I tabell 10/1 har bl a angivits omfattningen av olika ämnen i första årskursen av den processtekniska linjen (YT). Gymnasial yrkesutbildning på sk metallurgisk gren torde endast komma att utbjudas på ett fåtal gymnasieorter, varför många 85
som rekryteras till järnbruken kommer att ha genomgått annan gymnasial yrkesutbildning. Därför föreslår YB att den järnbrukstekniskt inriktade yrkestekniska högskoleutbildningen skall kunna baseras på andra besläktade typer av gymnasial yrkesutbildning, såsom exempelvis verkstadsmekanisk samt svetsmekanisk utbildning. Järnbruksförbundet har 1969 framlagt en utredning om utbildning av drifts- och arbetsledande personal inom järnbruken. Utredningen — med titeln »Gruppchef» — har utförts inom Järnbruksförbundets forskningsverksamhet. Inledningsvis åberopar man i denna utredning en av Järnbruksförbundet år 1967 redovisad undersökning om »Det framtida järnverkets rekryterings- och utbildningsfrågor». Där konstaterades att utvecklingen inom järnverken går mot alltmer avancerad teknisk utrustning för planering, styrning och kontroll av produktionsförloppen och att anläggningar för processer och bearbetning blir mer komplicerade och får större kapacitet samtidigt som kvalitetskraven skarpes. I utredningen från 1969 sägs att »gruppcheferna måste ha en ingående kännedom om den egna anläggningen såväl anläggningstekniskt som produktionstekniskt. Gruppchefen har ansvaret för att planerad produktion såväl kvalitativt som kvantitativt hålles och han måste därför väl känna till och utnyttja de hjälpmedel som används för styrning och kontroll. För detta fordras en grundläggande teknisk utbildning anpassad för denna nivå». Den tekniska utvecklingen inom järnbruken påverkar organisationen och därmed också de sociala och administrativa förhållandena på företagen. Detta kommer att medföra ökade krav på tekniskt, ekonomiskt och psykologiskt kunnande hos allt arbetsbefäl. I sin utredning framhåller Järnbruksförbundet som betydelsefullt att de som utbildats till gruppchefer och fungerat på denna nivå bör få möjligheter till avancemang i första hand till sektionschefsnivå. De allmänna principerna för yrkesteknisk högskoleutbildning synes väl överensstämma 86
Tabell 10/1. Timplan för gymnasial yrkesutbildning, processteknisk linje, metallurgisk gren, årskurs 1 (YT) samt förslag till järnbruksteknisk linje, YTH, åk 1 och åk 2.
Ämnen Svenska Engelska Tyska Samhällskunskap Matematik Fysik Kemi Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering Företagsekonomi Teknologi Energi Produktion Konstruktion Regie rteknik Elteknik—maskinlära Administration Summa timmar
YT åk 1
YTH åk 1
80 1201
80 80
YTH åk 2
200 80'
80 80 320 120 120
120 120 80 80 80 80 40 80 200
200 a 120a 120*
160 80 40 40 40
160 120 80 40 80
1 360
80a 160
1 Ämnet kan bortväljas men motsvarande kunskaper skall ha inhämtats före inträde i YTH. " Observera att läroplan i bilaga 1 endast avser åk I.
Anm: Det förutsattes att YTH skall baseras på tvåårig GY. Läroplan för årskurs 2 har ej utformats. Järnbruksinriktad utbildning förutsattes också kunna ges på mekanisk linje.
med järnbruksförbundets syn på rekrytering och utbildning av produktions- och arbetsledande personal. En yrkesteknisk högskoleutbildning inriktad mot det järnbrukstekniska området synes kunna fylla en del av det angelägna utbildningsbehovet. Eftersom järnverken är tekniskt högutvecklade industrier med ett högt genomsnittligt utbildningsbehov — framför allt för produktionsledande personal — förefaller det sannolikt att den yrkestekniska högskoleutbildningen bör bli tvåårig med möjlighet till avgång efter ett år. I tabell 10/1 presenteras timplaner för de båda årskurserna i den yrkestekniska högskoleutbildningen. Läroplaner för YTH bör utformas av tillsynsmyndigheten i samråd med bl a Järnbruksförbundet. SOU 1970:8
10.3 Gjuteriteknik
Antalet arbetare inom gjuteribranschen uppgår till ca 10 000. YB har i läroplansbetänkandet förutsatt att gjutare skall kunna utbildas på mekanisk linje. Det finns ett starkt behov av en mera högfrekvent systematisk grundläggande yrkesutbildning för gjuteriyrket, liksom också av systematisk utbildning för produktionsledande personal. Enligt vad YB erfarit bör en yrkesteknisk högskoleutbildning med inriktning mot gjuteribranschen bli starkt efterfrågad. YB har dock ej analyserat utformningen av en sådan utbildning, men förutsätter att denna utreds av tillsynsmyndigheten i samråd med branschorgan.
10.4 Verkstadsmekanik
Verkstadsmekanikerutbildningen är den mest högfrekventa utbildningen inom den tekniska sektorn och totala antalet yrkesverksamma verkstadsmekaniker i landet uppgår till ca 80 000. Den yrkestekniska högskoleutbildningen inom området förutsätts i första hand bli baserad på förkunskaper inhämtade på mekanisk gren och yrkesverksamhet som maskinarbetare inom mekaniska verkstadsindustrin. Utbildningen bör dock vara lämpad även för besläktade yrkesgrupper, exempelvis maskinreparatörer. Av tabell 10/2 framgår bl a det fackteoretiska innehållet i den tvååriga gymnasiala yrkesutbildningen på gren för verkstadsmekaniker (YT), vilket dock inte ger en helt riktig uppfattning om elevernas förkunskaper vid inträde i YTH. Deras reella kunskaper torde vara mera omfattande, eftersom fackteoretisk kunskap givetvis tillföres såväl under yrkesverksamheten som under utbildningen i arbetsteknik. Den första årskursen av YTH bör i första hand vara produktionsinriktad. De yrkesområdesspecifika ämnena förutsattes bli utformade med målsättningen att vidga och fördjupa individens tekniska förståelse med speciell inriktning på den verkstadsmekaniska industrins produktionstekniska problem. SOU 1970:8
Tabell 10/2. Timplaner inom det verkstadsmekaniska området dels för tvåårig gymnasial yrkesutbildning (YT), dels förslag till yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH).
Ämnen Svenska Engelska Tyska Samhällskunskap Matematik Fysik Kemi Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering Företagsekonomi och -organisation Teknologi Konstruktion Energi Produktion Reglerteknik Elteknik, maskinlära Summa timmar
YT 2 år
YTH åk 1
160 1201
80 80
80 l 40
YTH åk 2
160 2403 160* 803
200 80 40 80 80 80 40
60 160
80 200 80
80 160 240 80 80 80
220 20
200 40 40
1 360
1 Ämnet kan bortväljas men motsvarande kunskaper skall ha inhämtats före inträde i YTH. " Observera att läroplan i bilaga 1 endast avser åk 1. Tabell 10/2 ger ett förslag till timplan för YTH. Timplaneförslaget är ej närmare analyserat, utan vill närmast visa det disponibla utrymmet för påbyggnad i olika ämnen. Enligt YB:s bedömning bör det inom det verkstadsmekaniska området finnas en andra årskurs av YTH. Målsättningen för den utbildningen bör vara dels att ytterligare fördjupa och vidga den tekniska förståelsen, dels att ge eleverna kompetens att utföra mera komplicerat konstruktionsarbete eller att fungera i högre produktionsledande funktioner. Ett utkast till timplan för en sådan andra årskurs visas också i tabell 10/2.
10.5 Svets- och
reparationsteknik
Den gymnasiala yrkesutbildningen på svetsmekanisk gren är inriktad både mot driftsreparation och stålbyggnad. Driftsreparatören kan med fördel erhålla sin yrkestekniska
högskoleutbildning på verkstadsmekanisk linje av YTH. Därutöver finns ett behov av yrkesteknisk högskoleutbildning med inriktning på stålbyggnad. YB förutsätter att utformningen härav utreds i samråd med branschorgan.
10.6 Fordonsteknik
Tabell 10/3. Timplaner inom det fordonsmekaniska området, dels för tvåårig gymnasial yrkesutbildning (YT), dels för ettårig yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH). Ämnen Svenska Engelska Samhällskunskap Matematik Fysik Kemi Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering Yrkesekonomi Teknologi Fordonsteknik Elektroteknik Organisation, försäljning
YT 2 år
YTH 1 år
160 1201 801
80 80 160
Det finns för närvarande inte någon yrkes120 80 teknisk högskoleutbildning inom det fordons80 tekniska området. Det finns sammanlagt ca 80 18 000 bilreparatörer i landet fördelade på 80 40 40 drygt 2 000 företag. Vissa företagare och 280 80 arbetsledare torde ha någon form av teknisk 160 160 utbildning. Det är också fallet beträffande 200 160 120 många yrkeslärare inom yrkesområdet. Från 80 bilbranschens sida har man uttryckt ett stort 1400 960 Summa timmar intresse för en branschinriktad yrkesteknisk högskoleutbildning enligt YB:s intentioner. Ämnet kan bortväljas, men motsvarande kunEtt förslag till läroplan (bilaga 3) har utarbeskaper skall vara inhämtade före inträde i YTH. tats av YB i samråd med experter. För inträde till fordonsteknisk linje av YTH fordras genomgången gymnasial yrkesutbildning inriktad mot bil-, traktor- eller vilingenjörer och gymnasieingenjörer kan i maskinbranschen eller på annat sätt inhäm- kombination med praktik få s k A-behörigtade motsvarande kunskaper och färdighe- het. Innehavare av sådan behörighet får anter. Eventuellt kan också exempelvis verk- svara för allt slags elektriskt installationsstadsmekanisk förutbildning accepteras. Det arbete i hela riket. B-behörighet är endast krävs vidare minst fem års praktisk erfaren- giltig inom ett visst geografiskt område. het från branschen, i vilken tid må inräknas C-behörighet gäller vanligen för installationstiden för den grundläggande yrkesutbild- arbeten inom ett visst företag. För närvarande pågår vissa utredningar ningen. Vidare fordras här som i övriga YTH-linjer att sökande skall ha inhämtat för att omforma B- och C-kurserna. YB vill den gymnasiala yrkesutbildningens kurser i med timplanerna (tabell 10/4) för YTH illustrera vilken omfattning utbildningen i engelska och samhällskunskap. Utbildningstiden i den yrkestekniska hög- olika ämnen kan få i en ett- och tvåårig skolan föreslås bli ettårig. Tabell 10/3 visar sådan yrkesteknisk högskoleutbildning. YB timplanerna för YTH-utbildningen och mot- räknar med att årskurs 1 av YTH skall ge kompetens för B-behörighet under förutsättsvarande gymnasiala utbildning. ning att uppställda praktikkrav uppfylles samt att årskurs 2 skall ge A-behörighet under samma förutsättning. 10.7 Elkraft teknik Sedan lång tid anordnas vid vissa yrkesskolor yrkeskurser för elektriska installatörer, såväl C- som B-kurs. Dessa har i kombination med praktik givit behörighet att ansvara för elektriskt installationsarbete. Ci88
10.8 Teleteknik Den grundläggande teletekniska yrkesutbildningen har en betydande omfattning. Det SOU 1970:8
Tabell 10/4. Timplaner inom det elkrafttekniska området dels för tvåårig gymnasial yrkesutbildning (YT), dels för yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH), åk 1 och 2. YT 2 år
Ämnen
YTH åk 1
Tabell 10/5. Timplaner inom det teletekniska området dels för tvåårig gymnasial yrkesutbildning (YT), dels för yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH), åk 1 och 2.
YTH åk2 Ämnen
Svenska Engelska Tyska Samhällskunskap Matematik Fysik Kemi Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering Yrkesekonomi Teknologi Eli ära Elektronik Reglerteknik Elmaskiner Elanläggning
80 80
160 120 1 80 1 40
200 200 2 160* 80 s
40 20 40 160 240
160 80 40 80 80 80 40 80 40 160 120
120 160
120 120 160 120 200
Summa timmar 1 180
1360 Svenska Engelska Tyska Samhällskunskap Matematik Fysik Kemi Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering Yrkesekonomi Teknologi Eliära Elektronik Reglerteknik Telekommunikation Systemteknik Elkraft
finns sammanlagt i landet ca 20 000 yrkesutövare inom det teletekniska området. I summan ingår ej anställda med rutinuppgifter inom tillverkningsindustrierna. En teleteknisk linje inom den yrkestekniska högskoleutbildningen bör enligt YB kunna byggas på ungefär samma sätt som den elkrafttekniska (10.7). YB föreslår därför en tvåårig YTH med möjlighet till avgång efter årskurs 1. Förslag till timplaner visas i tabell 10/5. Det är troligt att YTH delvis kan utnyttjas av televerket i dess företagsutbildning. Denna möjlighet bör i varje fall utredas.
10.9 Reglerteknik, cellulosateknik
processteknik
och
Till gymnasial grundläggande yrkesutbildning inom områdena har YB lagt förslag i sitt läroplansbetänkande (YB III). Framför SOU 1970:8
YTH åk 1
160 1201
80 80
80 1 40
20 40 160 420 60 120
Summa timmar 1 140
Ämnet kan bortväljas men motsvarande kun-
YTH. Observera att läroplan i bilaga 1 endast avser åk 1.
YT åk 1—2
YTH åk 2
200 160 80 40 80 80 80 40 80 40 80 80 120 80 120 80
200* 160 s 80 a
120 120 160 120 120 80
1 Ämnet kan bortväljas men motsvarande kunskaper skall vara inhämtade före inträde i YTH. 2 Observera att läroplan i bilaga 1 endast avser åk 1.
allt gäller detta det processtekniska området, där YB föreslagit inrättande av en tvåårig processteknisk linje med gemensam basutbildning och successiv specialisering. Med hänsyn till den redan nu stora omfattningen av landets processtekniska industri (40 000— 50 000 arbetare) och mot bakgrunden av det ökande utbudet av gymnasial yrkesutbildning, förefaller en framtida efterfrågan på yrkesteknisk högskoleutbildning vara högst sannolik. YB utgår ifrån att en sådan YTH-linje blir tvåårig.
10.10 Sågverksteknik
Den gymnasiala yrkesutbildningen saknar för närvarande linje för sågverksteknik och de som rekryteras till sågverken har ofta genomgått någon närbesläktad yrkesutbild-
ning, som därefter kompletteras med utbildning i företagen. De som genomgått sådan yrkesutbildning och har minst tre års praktik från sågverksarbete kan vinna inträde i den yrkestekniska högskoleutbildning som föreslås bli tillskapad för sågverksindustrin. För närvarande finns det drygt 20 000 sågverksarbetare i landet. Genom den pågående strukturrationaliseringen torde detta antal minska något. Sågverksindustrin har ett stort behov av yrkesteknisk högskoleutbildning för rekrytering av produktionsoch driftsledande personal. I samråd med Sågverksförbundet har YB därför utarbetat ett förslag till läroplan för sågverksteknisk linje av YTH. Ämnesinnehållet i de yrkesområdesspecifika ämnena presenteras i bilaga 4, timplanen i tabell 10/6.
10.11 Träteknik
Den gymnasiala yrkesutbildningen för träindustrin sker vid träteknisk linje. Denna utbildning är tvåårig på gren för verkstadssnickare. Första året är gemensamt för flera av träindustrins yrkesspecialister och följes för blivande båtbyggare och modellsnickare av en tvåårig påbyggnadsutbildning. Möbelsnickare och trämekaniker erbjudes en ettårig påbyggnad på den tvååriga verkstadssnickarutbildningen. YB utgår ifrån att alla grenar av träteknisk linje skall ge förutbildning för inträde i yrkestekniska högskoleutbildningen. Härför erfordras dessutom minst tre års praktik från träindustri varvid tiden för skolmässig yrkesutbildning må inräknas. Träindustrin sysselsätter totalt 70 000, varav ca 40 000 är arbetare. Den grundläggande yrkesutbildningen synes väl svara mot rekryteringsbehovet. Däremot är det sämre ställt med utbildningen av tekniker på olika nivåer, varför en yrkesteknisk högskoleutbildning inriktad mot träindustrin enligt YB:s bedömning fyller en stor uppgift. Tabell 10/7 visar förslag till timplan för en ettårig YTH-linje. Tabellen ger också uppgift om antalet timmar i allmänna och fack-
90 Tabell 10/6. Timplan för sågverksteknisk linje av ettårig yrkesteknisk högskoleutbildning. YTH åk 1
Ämnen Svenska Engelska Samhällskunskap Matematik Fysik Kemi Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering Yrkesekonomi Materiallära Maskinelement Maskin- och verktygslära Konstruktion Elteknik, elektronik Processtyrning Produktion
80 801 (80)2 160 120 80 80 80 80 40 80 40 40 60 80 80 100 120
Summa timmar
1 400
1 Påbyggnad på gymnasieskolans kurs i engelska som skall vara inhämtad före inträde i YTH. 2 Skall ha inhämtats före inträde i YTH.
teoretiska ämnen i den gymnasiala yrkesutbildningen (YT). Undervisningen i träteknik skall ge vidgade och fördjupade kunskaper om träets tekniska egenskaper, virkeslära, träbearbetningsteknik, sammansättningsteknik, limning och fanering, ytbehandling samt fabrikationsprinciper för tillverkning av skivor, möbler, byggnadssnickerier och trähus. I konstruktion skall ingå bl a mekanik, hållfasthetslära, byggnadsstandard samt konstruktionsövningar. Målsättningen för ämnet produktionsteknik är att ge fördjupade kunskaper i verkstadsmätteknik, jiggar och fixturer, val av trä, tillverkningsekonomi, fabriksplanering, mekanisering, beredning, materialhantering och förrådsorganisation och byggnadsbestämmelser. I elteknik och elektronik skall undervisningen i huvudsak inriktas på elmaskinlära och förekommande elektronisk utrustning. Ämnet pneumatik och hydraulik får en SOU 1970:8
Tabell 10/7. Timplaner för träteknisk linje, dels tvåårig gymnasial yrkesutbildning, gren för verkstadssnickare (YT), dels ettårig yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH). YT åk 1—2
Ämnen Svenska Engelska Samhällskunskap Matematik Fysik Kemi Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering Yrkesekonomi Träteknik Konstruktion Produktion Elteknik, elektronik Pneumatik, hydraulik Summa timmar 1
160 120 1 80 l 80 15 15 40 15 145 40 90
780 YTH 1 år 80 80 160 80 40 80 80 80 40 80 160 120 120 80 120 1400
Ämnet kan bortväljas men motsvarande kunskaper skall vara inhämtade före inträde i YTH.
stor omfattning med hänsyn till att pneumatik och hydraulik i olika former har stor användning inom snickeriindustrin. YB har undersökt det eventuella behovet av en andra årskurs på linjen för träteknik av YTH, men funnit att en fördjupad träteknisk utbildning i första hand inriktas på forsknings- och utvecklingsuppgifter. Denna utbildning bör därför vara uppbyggd efter andra grunder än den yrkestekniska högskoleutbildningen. Däremot kan det vara befogat att anordna påbyggnadsutbildning med tyngdpunkten lagd på företagsekonomisk vidareutbildning.
10.12 Husbyggnadsteknik
Den gymnasiala yrkesutbildningen inom byggnadsteknisk linje är differentierad på flera grenar, bland vilka här må nämnas grenar för byggnadsträarbetare, murare, betongarbetare och anläggare. Redan vid behandlingen av YB:s förslag till läroplaner för byggnadsteknisk linje SOU 1970:8
framförde experter inom byggnadsbranschen förslag om att inrätta ett tredje s k teknikerår i omedelbar anslutning till den tvååriga yrkestekniska grundutbildningen. Bland skälen härtill åberopades bland annat de organisatoriska svårigheterna att medge elever i den grundläggande yrkesutbildningen möjlighet att avbryta pågående arbete i lärlingsbyggen för att delta i frivilligt valda fackteoretiska och andra ämnen i gymnasieskolan. YB accepterar de anförda synpunkterna och föreslår att det vid vissa gymnasieskolor skall erbjudas ett teoretiskt påbyggnadsår avsett för sådana som avslutat en tvåårig yrkesutbildning inriktad mot byggnadsfacket. För övrigt genomföres redan försök med sådan utbildning i Stockholm och Göteborg. Denna specialkurs avsedd för vissa som genomgått en grundläggande yrkesutbildning inom byggnadsområdet gör dock inte en yrkesteknisk högskoleutbildning obehövlig. YB föreslår därför vidare att den yrkestekniska högskoleutbildningen inom byggnadsområdet skall bli gemensam för betongarbetare, murare och träarbetare. Tabell 10/8 visar en timplan för den byggnadstekniska linjen inom den yrkestekniska högskolan, av vilken bl a framgår att årskurs 1 beräknas ge goda kunskaper i byggteknik och produktion samt delvis också i ämnena konstruktion samt hus- och stadsplanering. Vidare ingår en orienteringskurs i VVSteknik. Elteknik och maskinlära beräknas omfatta fyrtio timmar och ämnet mätteknik lika mycket. Målsättningen för utbildningen i årskurs 1 är att förbereda för arbets- eller driftsledning eller exempelvis mass- och kostnadsberäkning. Årskurs 2 skall i första hand ge en i förhållande till årskurs 1 kompletterande ämnesutbildning för konstruktionsarbete. YB vill i detta sammanhang framhålla det värdefulla i att utbildningsgången för konstruktörer inrymmer jämförelsevis omfattande moment av yrkesutbildning och yrkespraktik. Detta gäller i synnerhet om förutbildningen varit inriktad mot betongarbetarens yrke och praktiken omfattat armerings91
labell 10/8. Timplaner för husbyggnadsteknik, dels för den gymnasiala yrkesutbildningen (YT), dels för yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH), åk 1 och 2.
Ämnen
YT åk 1—2
YTH åk 1
160 Svenska Engelska 1201 Tyska Samhällskunskap 801 Matematik 40 Fysik Kemi Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering 40 Yrkesekonomi Byggteknik 120 Konstruktion 120 Produktion 80 Hus- och stadsplanering Anläggning VVS-teknik Elteknik—maskinlära Mätteknik
160 80 40 80 80 80 40 80 120 120 160 80
Summa timmar 680
1400 YTH åk 2
80 80 200 200ss 160 80s
80s 80 320
ma att ha mycket gemensamt med den husbyggnadstekniska grenen, varför samorganisation av dessa båda utbildningar bör kunna ske.
10.14 Värme- och sanitetsteknik Totala antalet rörmontörer i landet är ca 20 000. Flertalet rekryteras till yrket via en grundläggande skolmässig yrkesutbildning. Teknisk utbildning med WS-inriktning har jämförelsevis liten omfattning. Enligt YB:s bedömning bör därför en yrkesteknisk högskoleutbildning vara av värde. YB ger förslag till läroplan för en ettårig Y T H i bilaga 5. Timplanen presenteras i tabell 10/9. Behovet av en andra årskurs har inte närmare undersökts.
160 80
40 40 40
10.15 1 360
1 Ämnet kan bortväljas men motsvarande kunskaper skall vara inhämtade före inträde i YTH. 2 Observera att läroplanen i bilaga 1 endast avser åk 1.
Enligt YB:s bedömning finns det behov av en yrkesteknisk högskoleutbildning med inriktning i första hand mot byggnadsplåtslageriområdet. Utformningen bör ske i samråd med branschorganen.
10.16 arbete. Genomgången årskurs 2 innebär — enligt YB — en gedigen och kvalificerad teknikerutbildning inom det husbyggnadstekniska området.
10.13 Anläggningsteknik
Grundläggande yrkesutbildning för anläggare har för närvarande en blygsam omfattning, som dock torde öka när YB:s förslag till blockutbildning i byggnadsteknisk linje genomföres. YB har ej närmare undersökt behovet av yrkesteknisk högskoleutbildning inom det anläggningstekniska området, men det förefaller som om en sådan utbildning i första hand bör inriktas mot bro-, väg- och gatuarbeten samt kommunalteknik. En Y T H inriktad mot anläggningsteknik torde kom92
Plåtslageriteknik
Måleriteknik
Det finns ca 25 000 byggnadsmålare i landet. Den skolmässiga yrkesutbildningen är väl utbyggd och flertalet av dem som rekryteras till måleriyrket får en grundläggande skolmässig utbildning. Antalet funktionärer i drifts- och arbetsledande ställning inom målerifacket torde uppgå till drygt 1 000. För dessa saknas emellertid en anpassad utbildning. Samma är förhållandet för blivande lärare i måleriarbete. YB föreslår därför att yrkesteknisk högskoleutbildning inrättas inom målerifacket och ger i tabell 10/10 förslag till timplan därför. Ämnena matematik och kemi skall ha en yrkesteknisk inriktning, där matematikundervisningen bl a bör ge grundläggande kunskaper för kalkylering. I ämnet kemi ges till huvudsaklig del grundläggande kunskaper för studier av färgSOU 1970:8
Tabell 10/9. Timplan för linje för värmeoch sanitetsteknik av yrkesteknisk högskoleutbildning. Ämnen
YTH 1 år
Tabell 10/10. Timplan för ettårig yrkesteknisk högskoleutbildning på måleriteknisk linje. YTH 1 år
Ämnen
Svenska Engelska Samhällskunskap Matematik Fysik Kemi Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering Yrkesekonomi Teknologi WS-teknik Elteknik Byggnadsteknik
80 80x (80)3 160 80 80 80 80 80 40 80 120 280 120 40
Svenska Engelska Samhällskunskap Matematik Fysik Kemi Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering Yrkesekonomi Teknologi med materiallära Färglära, färgsättning Produktion, byggnadsteknik Elteknik, maskinlära
80 80 l (80)* 160 80 80 80 80 80 40 120 280 120 80 40
Summa timmar
1400 Summa timmar
1400 Påbyggnad på gymnasieskolans kurs i engelska skall vara inhämtad före inträde i YTH. Skall ha inhämtats före inträde i YTH.
Påbyggnad på gymnasieskolans kurs i engelska skall vara inhämtad före inträde i YTH. Skall ha inhämtats före inträde i YTH.
och lackkemi som i sin tur utgör viktiga moment i ämnet teknologi med materiallära. Materialtekniken inom målerifacket har under det senaste decenniet genomgått en intensiv utveckling. YTH bör bl a ge sådana vidgade och fördjupade kunskaper att eleverna får förbättrade möjligheter att följa med i denna utveckling. Den yrkestekniska högskoleutbildningen torde komma att utnyttjas av många blivande företagare, varför företagsekonomi och kalkylation givits ett stort utrymme.
behovet av yrkesteknisk högskoleutbildning och begränsar sina förslag till enbart det beklädnadstekniska området. Förslag till läroplan för beklädnadsteknisk linje av YTH lämnas i bilaga 6 och motsvarande timplan presenteras i tabell 10/11. YB vill i sammanhanget erinra om den vidareutbildning som sedan många år bedrivs framför allt inom det textiltekniska området vid de textiltekniska instituten i Borås och Norrköping. En framtida eventuell utveckling av den yrkestekniska högskoleutbildningen inom textilområdet torde i stor utsträckning kunna bygga på denna verksamhet och de erfarenheter som där gjorts.
10.17 Textil- och beklädnadsteknik De textil- och beklädnadstekniska områdena är för närvarande föremål för flera offentliga utredningar med uppgift bland annat att undersöka möjligheterna till strukturrationalisering och koncentration av tillverkningsenheterna. Under senare år har dessutom antalet anställda inom området minskat kraftigt. YB anser det därför vara svårt att mera ingående pröva det eventuella SOU 1970:8
10.18 Livsmedelsteknik Inom det livsmedelstekniska området, innefattande verksamhet inom bl a slakteri och charkuteri, bageri, bryggeri, chokladoch sötvarutillverkning, konservtillverkning, kvarnindustri och konditorier, arbetar sam-
Tabell 10/11. Timplan för ettårig beklädnadsteknisk linje av YTH.
Tabell 10/12. Timplan för ettårig livsmedelsteknisk linje av yrkesteknisk högskoleutbildning.
YTH 1 år
Ämnen
Ämnen Svenska Engelska/franska Samhällskunskap Matematik Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering Yrkesekonomi Produktionsteknik Textil varukunskap Mönsterkonstruktion Teknologi: tillverkning maskiner och verktyg Fackteckning och kostymhistoria
320 40 120
Summa timmar
1 400
80 801 (80)2 80 80 80 80 40 80 160 40 120
1 Svenska Engelska Samhällskunskap Matematik Fysik Kemiteknik Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi A rbetsl ivsorientering Yrkesekonomi Näringslära Mikrobiologi Livsmedelskemi Livsmedelsteknologi Summa timmar
YTH 1 år 80 80 1 (80J3 160 120 160 80 80 80 40 80 40 120 120 160 1400
Påbyggnad av gymnasieskolans kurs i språket som skall vara inhämtad före inträde i YTH. 2 Skall ha inhämtats före inträde i YTH.
Påbyggnad av gymnasieskolans kurs i engelska som skall vara inhämtad före inträde i YTH. 2 Skall ha inhämtats före inträde i YTH.
manlagt ca 35 000 personer. Enligt YB:s bedömning måste här föreligga ett stort behov av yrkesteknisk högskoleutbildning. Det förefaller därvid som om en enda linje av YTH kan täcka det mest väsentliga utbildningsbehovet för samtliga verksamhetsgrenar. YB ger ett förslag till läroplan för en livsmedelsteknisk linje av YTH, där ämnesinnehållet i de yrkesspecifika ämnena redovisas i bilaga 7 och timplanen i tabell 10/12.
alltför begränsad för att utgöra underlag för en självständig verksamhet. Man har därför hos utbildningsministern hemställt om en utredning om en större enhet som utredningsmännen kallar kommunikationsteknisk högskola och som förverkligad synes få nära likhet med YTH. YB finner det mot bakgrunden härav vara mindre ändamålsenligt att framföra egna förslag till yrkesteknisk högskoleutbildning inom branschen.
10.20 Hantverk 10.19 Grafiska branschen Stora delar av nuvarande grundläggande yrkesteknisk utbildning och större delen av motsvarande vidareutbildning inom området erbjudes vid Grafiska institutet i Stockholm. Enligt vad YB inhämtat har huvudmännen för institutet på senare tid utrett dess framtida ställning, uppgifter och organisation, eftersom institutet till stora delar berörs av YB:s förslag till grafisk grundutbildning vid grafisk linje. Man har därvid funnit att kvarstående vidareutbildning sannolikt blir
94 YB utgår ifrån att den yrkestekniska vidareutbildningen för hantverket och den mindre industrin även i fortsättningen i stor utsträckning skall vara knuten till Statens Institut för Hantverk och Industri. Vidare anser YB att folkhögskolorna skall kunna utnyttjas av anställda inom hantverksområdet för sådan utbildning i allmänna ämnen som svarar mot innehållet i YTH. Därvid kan dessa studier kompletteras med undervisning i yrkesekonomi, arbetsstudier och arbetspsykologi. Jämför avsnitt 2.4.4. SOU 1970:8
11 Sammanfattande och övergripande synpunkter
11.1 Anknytning utbildning
till annan
eftergymnasial
YB har i många sammanhang uttalat sin fulla anslutning till uppfattningen, att skolmässig utbildning — var den än erbjudes — skall möjliggöra anknytning till fortsatta sådana skolmässiga studier. Att det med andra ord inte får finnas vad som i sammanhanget kallas utbildningsmässiga återvändsgränder. Sedan YB kunnat konstatera, att risken härför var uppenbar inom det yrkestekniska området, blev det angeläget att tillskapa en yrkesteknisk eftergymnasial utbildning — yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH). Skälen för att tillskapa yrkesteknisk högskoleutbildning har redan utförligt redovisats i detta betänkande. Här skall endast erinras om, att tillträde till YTH är förbehållet sökande som efter grundläggande yrkesteknisk utbildning — eller på annat sätt inhämtade motsvarande kunskaper och färdigheter — under viss tid fungerat i arbetslivet såsom anställd. YTH är alltså direkt anknuten till de yrkestekniska linjerna i gymnasieskolan. Det rimliga i att även från andra delar av gymnasieskolan än vad som motsvarar dagens gymnasium rekrytera till universitet, fackhögskolor och vissa andra eftergymnasiala utbildningar uppmärksammas för närvarande i olika sammanhang. Härvid förordas en ändring av intagningsbestämmelserna för olika former av eftergymnasial utbildning. Chefen för utbildSOU 1970:8
ningsdepartementet har berört detta problem bl a i direktiven för såväl kompetensutredningen (KU) som för 1968 års utbildningsutredning (U 68). I debatten kring vårt högskolesystem och förändringar därav, har under senare tid införts begreppet »återkommande utbildning». Härmed förstås ett system där skolmässig högskoleutbildning varvas med praktik/anställning. YB vill understryka, att förslagen till yrkesteknisk högskoleutbildning inte bara ansluter till dessa tankegångar, utan att de t o m förutsätter en sådan värvning mellan skolmässiga högskolestudier och anställning i arbetslivet. YB tillägger nämligen anställningen ett icke obetydligt utbildningsvärde — framför allt i form av arbetsteknisk fördjupning — och i princip skall YTH-systemet fungera så, att en yrkesteknisk utbildning med efterföljande föreskriven minimipraktik genom anställning skall ge såväl allmän som särskild behörighet till nästa yrkestekniska utbildning i systemet. Givetvis under förutsättning att de skolmässiga utbildningarna och mellanliggande praktik kan hänföras till ett och samma yrkestekniska område/yrke/bransch. I avvaktan på att bland annat utvecklingen av läromedel gör det möjligt att erbjuda yrkesteknisk högskoleutbildning — liksom på sikt all utbildning — i totalt individanpassade studiegångar, kan det övergångsvis vara nödvändigt att s a s nollställa eleverna i en påbörjad YTH. De kompletteringar som
därvid visar sig erforderliga skall dock enligt YB i första hand organiseras inom högskoleutbildningens ram och endast undantagsvis avkrävas de blivande eleverna i föregående separata kompletteringskurser. Som YB senare i detta kapitel vill visa, kan ett utbildningssystem som här beskrivits vålla vissa svårigheter vid anknytningen till annan än yrkesteknisk högskoleutbildning. YTH kan således erbjudas i såväl enstaka utbildningar som i återkommande yrkestekniska högskoleutbildningar. Exempel på det förstnämnda ger YB framför allt inom den naturvetenskapligt-tekniska sektorn. Systematiskt återkommande utbildningar beskrives huvudsakligen inom det vårdtekniska området (humanistisk-sociala sektorn). YB vill här framhålla, att förslagen avseende högskoleutbildning lika litet som förslagen i YB:s övriga betänkanden täcker hela det yrkestekniska området, utan endast vill utgöra exempel på YB:s intentioner och principer. Det är därför högst troligt, att det kommande arbetet med utvecklingen av det yrkestekniska högskolesystemet — bedrivet i första hand av tillsynsmyndigheten — skall visa att det t ex inom den naturvetenskapligt-tekniska sektorn finns anledning att överväga återkommande utbildningar utöver YB:s förslag. Anknytningen mellan yrkesteknisk utbildning inklusive arbetsteknisk fördjupning genom anställning och annan högskoleutbildning kan — som redan antytts — bereda vissa svårigheter. I kapitel 4 ger YB förslag till återkommande utbildningar för sjukskötare och medicinsk-tekniska assistenter. Efter grundläggande yrkesteknisk utbildning och viss praktik erbjudes eleverna en yrkesteknisk högskoleutbildning om tre terminer med målsättning att grundutbilda sjukskötare och assistenter. Efter ytterligare praktik kan följa en ny yrkesteknisk högskoleutbildning som ger föreskriven vidareutbildning av nyssnämnda sjukskötare och assistenter. Efter ny praktikperiod följer möjlighet till en tredje yrkesteknisk högskoleutbildning om ett läsår med mål att ge ämnesutbildning för blivande lärare inom det vårdtekniska området. Denna utbildning skall i lämplig
utsträckning erbjudas i form av studier vid bland annat medicinsk fakultet, organiserade som samläsning med även andra än blivande lärare inom vårdområdet. Här uppkommer ett anknytningsproblem genom att fakulteten i många fall föreskriver vissa förkunskaper för att kunna tillgodogöra sig de akademiska lärokurserna. YB har antytt dessa kompletteringsbehov i inledningen till bilaga 2 Läroplaner för vissa ämnen ingående i ämnesutbildningen för vissa blivande lärare i yrkesteknik inom vårdområdet. Det måste bli av stor betydelse i vilken utsträckning fakulteterna och institutionerna härvid dels kan analysera fram det verkliga kompletteringsbehovet, dels klarlägga i vilken omfattning detta tillgodosetts redan genom elevernas föregående yrkestekniska utbildning inklusive arbetsteknisk fördjupning i arbetslivet. Den yrkestekniska högskoleutbildning YB här föreslår för blivande lärare i yrkesteknik inom vårdområdet får emellertid inte vare sig vara förbehållen enbart dessa blivande lärare eller utgöra den sista utbildningsetappen i en studiegång, som en gång började med en gymnasial yrkesteknisk grundutbildning (motsv). YB har berört detta i kapitel 4, men i samband därmed sagt det vara ett problem som måste lösas av tillsynsmyndighet i samråd med andra myndigheter och avnämare. Dock har YB antytt två tänkbara möjligheter till fortsättning av de återkommande yrkestekniska utbildningarna. Behovet av personal som kan bedriva kvalificerad forskning och realistiskt utvecklingsarbete inom patientvårdens område är redan stort och kommer förmodligen inte att minska. Det förefaller YB vara rimligt att sådan forskning och utveckling med framgång bör kunna bedrivas av människor, som under flera år arbetat inom området och därvid lärt känna patienterna och deras problem i en mångfald olika funktioner. YB har också pekat på möjligheten att vid sidan av den generella utbildningsgången utbilda läkare genom att bygga ut den yrkestekniska sk långa vägen. Det måste alltså uppkomma anknytningsproblem och YB uttalar den förhoppningen att dessa även här kan lösas SOU 1970:8
med tillräckligt beaktande av de »yrkestekniska» elevernas förkunskaper och erfarenheter. I kapitel 7 föreslår YB en yrkesteknisk högskoleutbildning för dem som efter genomgången yrkesteknisk grundutbildning inom den ekonomiska sektorn skaffat sig minst tre års praktik. Det förefaller YB vara helt rimligt, att den som genomgått denna YTH och därefter eventuellt fungerat i arbetslivet ytterligare några år i kvalificerat arbete, måste vara väl lämpad för fortsatta högskolestudier inom det ekonomiska området vid exempelvis handelshögskola. Brister kan visserligen vara tänkbara inom de allmänna ämnena, men å andra sidan måste de rent yrkestekniska kunskaperna och inte minst erfarenheterna skapa betydande plusvärden. Om tillräcklig hänsyn tas till dessa bör det vara möjligt att erbjuda en särskild studiegång till civilekonomkompetens och att göra denna studiegång kortare än den reguljära civilekonomutbildningen. Som YB visar i kapitel 9 har man inom lantbruksutbildningens område redan kommit ganska långt då det gällt att övervinna anknytningsproblemen mellan olika utbildningar. Så t ex är det i dag möjligt för lantmästare att genomgå en fullständig agronomutbildning på kortare tid än den som kommer direkt från gymnasiet. Det har alltså här visat sig vara möjligt att låta lantmästaren tillgodogöra sig den tidigare yrkestekniska utbildningen. Detta förhållande rubbas inte då nuvarande lantmästarutbildning enligt YB:s förslag i en framtid erbjudes såsom yrkesteknisk högskoleutbildning. Tyvärr är möjligheterna till vidareutbildning inom skogsbrukets område inte lika goda. En skogsmästare kan i dag inte erbjudas en kortare väg till civiljägmästarkompetens, än den som tas in direkt från gymnasiet. Detta säges bero på att studiegången vid skogshögskolan är betydligt mera låst i fasta program än vad som gäller för lantbrukshögskolan. YB anser det vara självklart, att tillsynsmyndigheten genom analys får fram underlag för en omprövning av skogshögskolans utbildningsprogram, så att elever med yrkesteknisk högskoleutbildning SOU 1970:8 n
OK/II
— skogsmästare — kan ges möjlighet till en särskild studiegång till civiljägmästarkompetens. Inom den övriga delen av den naturvetenskapligt-tekniska sektorn är det framför allt anknytningen till de tekniska högskolorna som är av intresse. Vid dessa högskolor erbjudes i dag differentierade utbildningar av mycket hög kvalitet. De som genomgått yrkesteknisk högskoleutbildning inom området bör enligt YB tillförsäkras möjligheter till vidare högskoleutbildning vid de tekniska högskolorna och — naturligtvis — också vid naturvetenskapliga institutioner vid universiteten. Också här bör den »yrkestekniska» elevens förkunskaper och erfarenheter kunna tillgodoräknas. YB är dock medveten om att kraven på kunskaper i t ex matematik — kanske också fysik, kemi och främmande språk — genomgående är så höga, att de endast undantagsvis kan förväntas hos den som kommer från yrkesteknisk högskoleutbildning. Inte heller torde det finnas särskilt stort utrymme för kompletterande studier inom de tekniska högskolornas ram. Ett av anknytningsproblemen för detta område måste därför bli att tillskapa kompletteringskurser, som genom att utgå från elevernas faktiska förkunskaper inte göres så omfattande, att de därigenom verkar avskräckande.
11.2 Tillsynsmyndighet högskoleutbildning
för
yrkesteknisk
I sina överväganden rörande benämningen på den föreslagna yrkestekniska eftergymnasiala utbildningen (kapitel 3) hade YB anledning att ansluta till den tredelning av vårt skolsystem, som bland andra 1968 års utbildningsutredning (U 68) utgått ifrån, nämligen i grundskola, gymnasieskola/mellanskola och högskola. Också i ett resonemang rörande tillsynsmyndighet för yrkesteknisk högskoleutbildning, kan denna indelning vara av intresse. Tillsynen av dagens högskoleutbildning
utövas av ett flertal olika myndigheter. Lärarhögskolorna står under skolöverstyrelsens tillsyn, liksom också bland annat vidareutbildning av sjukskötare. Lantbruksstyrelsen utövar tillsyn över lantbrukshögskolan och skogsstyrelsen över skogshögskolan. Socialhögskolorna sorterar i detta avseende direkt under departementet. Nuläget ger alltså inte något intryck av enhetlig tillsyn utan snarare av en förmodligen mindre lämplig splittring. YB vill inledningsvis fastslå som sin bestämda uppfattning, att den yrkestekniska högskoleutbildningen skall stå under en och samma tillsynsmyndighet oavsett inom vilken sektor eller på vilken nivå den erbjudes. I övrigt vill YB i frågan anföra följande synpunkter. Tanken på yrkesteknisk högskoleutbildning uppkom till en början inom YB:s särskilda lärarutbildningsgrupp och dess diskussioner om blivande lärares ämnesutbildning. Inom arbetsgruppen hade man därvid också att ta ställning till benämningen av lärare i yrkesteknik/ämneslärare i yrkestekniska ämnen. För att uppnå den förväntade sociala integrationen inom den framtida gymnasieskolan ansåg gruppen det då vara nödvändigt, att de yrkestekniska ämneslärarna benämndes på samma sätt som övriga ämneslärare inom skolan. Samtidigt som gruppen därvid föreslog att tjänster för lärare i yrkesteknik skulle utannonseras som adjunkturer respektive lektorat, förordade man en omprövning av hela benämningssystemet, dock fortfarande med målsättning att tillskapa en för alla lärare vid gymnasieskolan enhetlig benämning. Mot bakgrunden härav var det naturligt, att lärarutbildningsgruppen också ville anlägga en enhetlig syn på lärarnas ämnesutbildning. För blivande lärare vid gymnasium och fackskola är denna ämnesutbildning för närvarande förlagd till universiteten och har som tillsynsmyndighet universitetskanslersämbetet. Arbetsgruppen föreslog därför att också ämnesutbildningen (skolmässiga) för blivande lärare i yrkesteknik — dvs yrkesteknisk högskoleutbildning — skulle stå under samma tillsyn. 98
Under arbetets gång har emellertid den yrkestekniska högskoleutbildningen framstått som en utbildningsform användbar för betydligt flera än blivande lärare i yrkesteknik. I själva verket innebär den av YB föreslagna högskoleutbildningen att endast mellan 10 och 20 procent av eleverna avser att bli lärare, medan de övriga genom YTH utbildas för kvalificerade arbetsuppgifter i arbetslivet eller kvalificerar sig för fortsatta högskolestudier. Skälen för att den yrkestekniska högskoleutbildningen skulle stå under universitetskanslersämbetets tillsyn har därigenom tunnats ut. Jämsides med YB:s arbete med detta betänkande pågår i andra sammanhang — framför allt inom U 68 — en kartläggning av hela högskolesystemet i syfte att framlägga förslag till dess organisation inklusive bland annat tillsynsmyndighet. YB finner det under dessa omständigheter mindre meningsfullt, att framlägga egna förslag i frågan. Sammanfattningsvis vill YB därför beträffande val av tillsynsmyndighet för YTH anföra att all yrkesteknisk högskoleutbildning skall stå under en och samma myndighets tillsyn och att det slutliga avgörandet rörande tillsynsmyndighet måste anstå till dess förslag från pågående utredningar underställes Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.
11.3 Huvudman för yrkesteknisk högskoleutbildning Begreppet huvudmannaskap kan i skilda sammanhang användas med skiftande och helt olika betydelse. Detta belyses bland annat i direktiven för Huvudmannautredningen, där chefen för dåvarande ecklesiastikdepartementet anför följande: »Huvudmannens väsentligaste skyldigheter kan anges vara att organisera respektive verksamhet, anställa erforderlig personal, anskaffa lokaler, inventarier o dyl samt svara SOU 1970:8
för erforderliga kostnader i den mån de inte bestrids av annan. Tillämpat på skolans område innebär detta, att huvudmannen har att planera och organisera undervisnings- och utbildningsverksamheten samt bära det ekonomiska ansvaret för dess fortgång. Huvudmannen är ägare av de i skolformen ingående undervisningsanstalterna med deras inventarier och utrustning. Han kan också vara ägare av skolfastigheten med tillhörande byggnader, men detta utgör ingen nödvändig betingelse. Ägandet hänför sig till skolverksamheten som sådan, och den kan bedrivas i hyrda lokaler. Erforderlig personal är anställd hos huvudmannen, som har att tillse att den erhåller ekonomisk ersättning och andra förmåner enligt författningsbestämmelser eller ingångna avtal. I den mån kostnaderna inte erlägges av annan är huvudmannen skyldig att själv svara för såväl lönekostnader som övriga erforderliga kostnader. På grund av sin natur kan huvudmannaskapet som regel endast utövas av den som äger eller förfogar över erforderliga ekonomiska resurser. Staten samt landstings- och primärkommunerna har beskattningsrätt och kan följaktligen på den vägen anskaffa medel för att uppfylla de med huvudmannaskapet förenade ekonomiska förpliktelserna. Enskilda personer, företag eller organisationer med tillräcklig finansiell styrka kan givetvis också ur den här relevanta synpunkten ifrågakomma som huvudmän. Det finns emellertid anledning att i vissa fall tala om ett formellt huvudmannaskap. Ett huvudmannaskap av sådan art föreligger, när huvudmannen saknar tillräckliga resurser och måste lita till andra för att finansiera verksamheten. Som exempel må nämnas skogsvårdsstyrelsernas huvudmannaskap för skogsbruksskolorna. Dessa skolors verksamhet bekostas till ungefär nio tiondelar av statsmedel. Därjämte lämnar även landstingskommunerna bidrag.» I kapitel 2 har YB redovisat nuvarande utbildningar, som med YB:s definition kan sägas utgöra befintliga yrkestekniska högskoleutbildningar. Det framgår därav att SOU 1970:8
staten och landstingen (jämte landstingsfria städer) båda förekommer som huvudmän. Staten svarar sålunda för utbildningen av hushållslärare, textillärare, barnavårdslärare, förskollärare liksom också för huvuddelen av ekonomiföreståndarutbildningen. Vidare har utbildningen inom lantbrukets och skogsbrukets områden staten som huvudman. Samma gäller Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor och Statens institut för hantverk och industri. Landstingen och de landstingsfria städerna är däremot huvudmän för sjuksköterskeutbildningen. De huvudmän som kan komma ifråga för yrkesteknisk högskoleutbildning skulle därför kunna vara följande: Staten Landsting och landstingsfria städer Primärkommuner Enskilda personer, företag eller organisationer I sina överväganden har YB emellertid funnit att primärkommun knappast kan vara huvudman för yrkesteknisk högskoleutbildning. Dels är YTH en högskoleutbildning, dels är rekryteringsunderlaget nästan undantagslöst större än en kommun eller ett kommunalförbund. Det framstår därför som orealistiskt, att en primärkommun skall kunna åläggas att svara för yrkesteknisk högskoleutbildning. Den yrkestekniska högskoleutbildningen skall organiseras där den bäst kan ge önskat resultat. Genom sin starka yrkestekniska anknytning (arbetslivsinriktning) måste det i många fall te sig naturligt, att företag eller arbetslivsinriktad organisation står som huvudman för yrkesteknisk högskolelinje. För de fall då en yrkesteknisk högskoleutbildning tillskapas för ett tillfälligt behov och därvid anses kunna komma till stånd endast med medverkan från företag eller organisation, bör det vara lämpligt, att staten köper den utbildning som erfordras. Då tveksamhet kan uppkomma vid val av lämplig huvudman för viss yrkesteknisk högskoleutbildning förutsätter YB att frågan löses i samråd mellan tillsynsmyndighet och arbetsmarknadens parter.
11.4 Studiestöd vid yrkesteknisk högskoleutbildning Gemensamt för alla elever i yrkesteknisk högskoleutbildning är, att de fungerat i arbetslivet efter sin närmast föregående yrkestekniska utbildning. Längden av denna yrkesverksamhet varierar emellertid mycket starkt och dessa olikheter bör rimligen få betydelse för YB:s överväganden rörande utformningen av studiestödet till YTHelever. Den kanske största fördelen med yrkesteknisk högskoleutbildning, sådan den presenteras i detta betänkande, synes vara, att den öppnar möjligheter till vidareutbildning för personer som visat sig fungera väl i arbetslivet, gett prov på goda yrkesegenskaper, visat god vilja till framför allt yrkesteknisk fördjupning och lämplighet för mera kvalificerade arbetsuppgifter. Mot bakgrunden härav vill YB understryka vikten av att studiestödet får en sådan utformning, att inte någon av ekonomiska skäl direkt avskräckes från yrkesteknisk högskoleutbildning. Studiestödet måste därför utgå ifrån den aktuella och högst varierande ekonomiska situationen för varje enskild blivande elev i yrkesteknisk högskoleutbildning. En underskötare kan under sin föreskrivna minimipraktik före inträde till sjukskötarutbildning ha en lön som motsvarar cirka 20 000 kronor per år. Sjukskötaren som efter vidareutbildning söker yrkesteknisk högskoleutbildning för blivande lärare har en årslön på cirka 25 000 kronor. Genomsnittslönen för byggnadsträarbetare ligger i dag på cirka 25 000 kronor per år. En byggnadsträarbetare med de kvalifikationer som anses meritera för såväl yrkesteknisk högskoleutbildning som efterföljande pedagogisk grundutbildning kan i de större tätorterna ha en årslön på inemot 40 000 kronor, dock med starka variationer ned till cirka 30 000 kronor per år. Studiestödet bör också ta hänsyn till åldern hos eleven i yrkesteknisk utbildning på högskolenivå. Utgående från minimiålder är eleven i treterminers utbildning till sjukskötare cirka 19 år, eleven i husbyggnadsteknisk
linje cirka 24 år gammal. Beroende på konkurrensen om platserna i YTH torde de anförda exemplen dock vanligen bli högre, säg 21 år för underskötaren och 30 år för byggnadsträarbetaren. Det är uppenbart att elever i yrkestekniska högskolelinjer för vilka krävs lång praktik som regel har större möjligheter inte enbart att skaffa sig större inkomster, utan också genom familjebildning, boendevanor etc större utgifter. Vid utformningen av studiestödet bör man också beakta behovet av en rimlig administration. Om alla elever i yrkesteknisk högskoleutbildning skulle få sitt studiestöd individualprövat, skulle detta medföra en relativt stor apparat som därigenom också blev tungrodd. En annan viktig synpunkt på studiestödets utformning är avvägningen mellan studielön — som alltså inte skall återbetalas men väl kan beskattas — och studielån som visserligen inte behöver vara beskattningsbara, men som i gengäld skall återbetalas eventuellt med ränta. För framför allt de äldre eleverna i yrkesteknisk högskoleutbildning torde låneformen vara mindre attraktiv. För närvarande kan elever vid exempelvis seminarierna för huslig utbildning söka studiestöd enligt gällande författning. För elever i avkortad sjuksköterskeutbildning liksom även elever i vidareutbildning för sjuksköterskor kan utgå viss del av baslönen enligt rekommendation till huvudmännen. Detta ger för närvarande inte fullt 400 kronor per månad eller mellan 3 500 och 4 000 kronor per läsår. Med vad YB här anfört vill beredningen fästa uppmärksamheten på de speciella krav på ett väl utformat studiestöd, som den yrkestekniska högskoleutbildningen genom sin målsättning och rekrytering förutsätter. Det förefaller inte orimligt att överväga studielön utgående med ett visst minimibelopp utan behovsprövning samt kompletterat med ett tilläggsstöd efter ansökan och prövning. Med hänsyn till att kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) enligt sina direktiv har att pröva hela det studiesociala området, avstår YB från att lämna egna förSOU 1970:8
slag, men utgår ifrån att de ovan anförda synpunkterna beaktas i det kommande utredningsarbetet och därav föranledda beslut.
11.5 Vissa
övergångsfrågor
Under en följd av år kommer till yrkesteknisk högskoleutbildning att söka personer med annan yrkesteknisk grundutbildning än den som ges vid den kommande gymnasieskolan. Skillnaden torde bli mest märkbar i allmänna ämnen. YB anser att det därför under en övergångsperiod bör erbjudas möjligheter till kompletterande studier i framför allt svenska, engelska och samhällskunskap. Den alltmera växande vuxenundervisningen i kommunal vuxenutbildning eller i studieförbundens regi torde kunna ge många blivande YTH-elever goda möjligheter till komplettering t o m nuvarande fackskolans nivå i nyssnämnda ämnen. Liknande möjligheter öppnas också genom brevstudier med eller utan lärarledning. Det förefaller YB vara troligt att det också i vissa fall kan visa sig ändamålsenligt att erbjuda heldagsundervisning under säg en termin i såväl dessa som andra allmänna ämnen, varvid inte minst folkhögskolorna bör kunna medverka. För YB är det väsentligt dels att kompletteringsmöjligheter av något slag i ämnena svenska, engelska och samhällskunskap kommer till stånd, dels att blivande elever i YTH erbjudes dessa kompletteringar på så gynnsamma villkor, att inte duktiga yrkesmänniskor i onödan hindras att söka och genomgå en yrkesteknisk högskoleutbildning.
11.6 Den yrkestekniska högskoleutbildningens plats i utbildningssystemet Genomförandet av yrkesteknisk högskoleutbildning innebär att en ny eftergymnasial skolform (högskola) tillskapas. Att YTH förutsätter föregående yrkesverksamhet jämte grundläggande yrkesutbildning, ger denSOU 1970:8
na högskoleutbildning en speciell profil i jämförelse med andra former av eftergymnasial utbildning. YTH kan dessutom ingå i ett utbildningssystem, där skolmässig fördjupning och breddning av kunskaper och färdigheter varvas med mellanliggande anställning i arbetslivet (återkommande utbildning). Den yrkestekniska högskoleutbildningen är relativt snävt målinriktad samt utgör en funktionsutbildning, som tack vare elevernas yrkeserfarenhet lätt kan anknytas till arbetslivet. En sådan anknytning uppnås också genom att inom många linjer av YTH undervisningen i yrkestekniska ämnen till övervägande del kommer att ges av deltidsanställda lärare med sin huvudsakliga verksamhet inom respektive yrkesområde. Härigenom garanteras också stoffets aktualitet. Förekomsten av yrkesteknisk högskoleutbildning kan få en positiv effekt på rekryteringen till de yrkesutbildande linjerna (YTlinjerna) i gymnasieskolan. I så fall uppnår man en bättre balans mellan gymnasieskolans olika linjer. Sammanfattningsvis kan därför sägas: att yrkesteknisk högskoleutbildning är klart eftergymnasial, att den därför utgör såväl ett alternativ till övriga nuvarande högskolor och universitet som ett komplement därtill, att den liksom nuvarande högskolor och universitet förutsätter genomgång av viss typ av linje i gymnasieskolan, men att den därutöver förutsätter yrkeserfarenhet.
11.7 Sammanfattning
kap 1—10
Under rubriken yrkesteknisk vidareutbildning (kapitel 1) redovisar YB den stora efterfrågan, som för närvarande finns på eftergymnasial utbildning på olika områden. YB har därvid anledning att i vissa stycken ansluta till synpunkter framförda av 1968 års Utbildningsutredning (U 68). Särskilt gäller detta systemet med s k återkommande utbildning, där skolmässiga studier varvas med anställning i arbetslivet. 101
Arbetslivets behov av kvalificerade medarbetare med grundlig såväl yrkesutbildning som erfarenhet från anställning är stort och bristen på eftergymnasiala studievägar för personer med yrkesskola och anställning bakom sig är i samma mån besvärande. Också för utbildning av lärare i yrkesteknik föreligger inom stora ämnesområden ett behov av att yrkesteknisk vidareutbildning tillskapas. I själva verket är YB:s förslag till studiegång för blivande lärare i yrkesteknik helt beroende därav. YB redovisar nuvarande möjligheter till viss vidareutbildning som s k kvotelev i fackskola och gymnasium, men framhåller samtidigt det mindre ändamålsenliga i att elev med flerårig yrkeserfarenhet skall bedriva studier tillsammans med 16-åringar i en skolform direkt tillskapad för dessa senare. Det bör enligt YB vara svårt att i undervisningen ta tillräcklig hänsyn till de äldre elevernas föregående erfarenhet och i varje fall måste det för dessa bli fråga om upprepning av relativt många redan kända moment. Dessutom kan nuvarande linjer i fackskola och gymnasium endast täcka en del av behovet av yrkesteknisk vidareutbildning. I ett resonemang om urval till utbildning understryker YB olägenheterna med att endast lita till skolbetyg och framhåller att urvalet kan göras betydligt riktigare, om också erfarenheterna från anställning i arbetslivet beaktas. I sin redovisning av befintlig vidareutbildning (kapitel 2) begränsar sig YB till vissa större ämnesområden eller områden, som av andra och mera speciella skäl är av intresse för utredningens förslag. Med anknytning till resonemangen förda i kapitel 1 utvecklar YB under rubriken yrkesteknisk högskoleutbildning (kapitel 3) sina synpunkter på behovet av eftergymnasial yrkesteknisk utbildning. Genom talrika exempel från skiftande ämnesområden påvisas brister i nuvarande möjligheter till sådan utbildning. Vid sina övervägande rörande benämningen yrkesteknisk högskoleutbildning har YB bl a konstaterat 102
att den föreslagna utbildningen är baserad på grundläggande skolmässig yrkesutbildning och fortsatt utbildning i arbetslivet, att den skolmässiga yrkesutbildningen inhämtats i gymnasieskolans yrkesutbildande linjer eller motsvarande, att det föreligger en skolorganisatorisk likhet mellan yrkesteknisk högskoleutbildning och utbildning vid universitet och fackhögskolor, vars utbildning baseras på andra linjer i gymnasieskolan än de yrkesutbildande samt att gymnasieskolans yrkesutbildande linjer som rekryterar till yrkesteknisk högskoleutbildning till skillnad från övriga linjer i gymnasieskolan — har ämnet yrkesteknik som huvudämne. Som målsättning för yrkesteknisk högskoleutbildning (förkortat YTH) anger YB att den skall erbjuda den som genomgått gymnasial yrkesutbildning och därpå inhämtat erfarenhet från arbetslivet, en påbyggnad i syfte att ge kompetens för kvalificerade arbetsuppgifter inom arbetslivet. Den skall också ge blivande lärare i yrkesteknik en kompletterande utbildning före den grundläggande lärarutbildningen. Allmänna ämnen skall ingå i yrkesteknisk högskoleutbildning. Omfattningen måste emellertid avvägas med hänsyn till utbildningens karaktär av vuxenutbildning, under vilken eleverna helt eller delvis gör uppehåll i pågående yrkesverksamhet. YB har därför funnit det riktigt att begränsa de allmänna ämnenas omfattning. De allmänna ämnenas omfattning måste också bedömas med hänsyn till skolans dubbla uppgifter, nämligen att utbilda dels blivande lärare i yrkesteknik, dels personer som skall övergå till kvalificerade uppgifter i arbetslivet. I de fall kraven för olika utbildningsmål varierar, kan man uppnå en viss differentiering genom att ett ämne görs obligatoriskt för en grupp, men frivilligt för en annan. De yrkestekniska ämnena måste av naturliga skäl variera starkt mellan olika yrkestekniska högskolelinjer. YB anser dock att arbetsstudier skall vara obligatoriskt i dem alla. Härigenom skall bl a elevernas kritiska SOU 1970:8
syn på använda arbetsmetoder utvecklas samtidigt som de görs förtrogna med den för området gängse terminologin. Längden av yrkesteknisk högskoleutbildning måste få växla mellan olika linjer. Variationerna blir främst beroende på möjligheterna att genom anställning få fördjupade yrkestekniska kunskaper och färdigheter. Ju bättre dessa möjligheter är, desto kortare kan den skolmässiga yrkestekniska högskoleutbildningen bli. Oavsett denna bedömning får högskoleutbildningen aldrig göras längre, än att den tillsammans med yrkesteknisk grundutbildning och arbetsteknisk fördjupning i arbetslivet för den enskilde eleven fram till det närmast uppställda målet. Dessa olikheter bör på sikt kunna medföra en helt individualiserad studiegång med inträde till och avgång från den yrkestekniska högskoleutbildningen utan hänsyn till nuvarande termins- och läsårsindelning. För att möjliggöra även för dem som valt annan än yrkesteknisk linje i gymnasieskolan att få anställning i arbetslivet och därmed också indirekt möjlighet till yrkesteknisk högskoleutbildning, ger YB förslag till koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT). Denna, som avses följa omedelbart efter annan gymnasial utbildning, omfattar endast de yrkestekniska momenten av motsvarande yrkestekniska linje vid skolan. KYT bör i de allra flesta fall kunna genomföras på en tid motsvarande ett läsår. I kapitlet gör YB också ett försök till prognos rörande dimensioneringen av den yrkestekniska högskoleutbildningen. Slutmålet anser YB härvid vara att ca 25 % av alla som genomgått yrkesteknisk grundutbildning — inkl KYT — skall efter arbetsteknisk fördjupning i arbetslivet kunna erbjudas högskoleutbildning. Samtidigt tar YB hänsyn till att det krävs en viss uppbyggnadsperiod samtidigt som det å andra sidan redan finns en betydande utbildning av yrkesteknisk högskolekaraktär. YB föreslår att intagningskapaciteten under de första fyra åren av prognosperioden (1970 —1980) begränsas till 7 000 elevplatser, för att mot slutet av 1970-talet stiga till 13 000. Inom området för sjuk- och åldringsvård SOU 1970:8
(kapitel 4) ger YB förslag till en långtgående samordning av den yrkestekniska högskoleutbildning för såväl sjukskötare som medicinsk-tekniska assistenter, där den grundläggande yrkestekniska vårdutbildningen anses böra vara en gemensam basutbildning. YB ger också förslag om att nuvarande s k direktutbildning skall omorganiseras så, att dess första två terminer kan utgöra en koncentrerad yrkesteknisk utbildning inom området. I övrigt ansluter sig YB i hög grad till nuvarande system för vidareutbildningen inom området för sjuk- och åldringsvård, men ger som tillskott förslag om en ettårig YTH avsedd i första hand för blivande lärare i yrkesteknik. Högskoleutbildningen kan dock också vara lämplig för andra som önskar kvalificera sig för mera krävande arbetsuppgifter. Den kan också vara ett återkommande högskolesteg i en utbildningsgång mot t ex forskare, läkare etc. Också inom barnavårdsområdet (kapitel 5) ger YB synpunkter på de olika föreliggande möjligheterna till samordning av såväl grundläggande yrkesteknisk utbildning som fortsatt yrkesteknisk högskoleutbildning. YB berör härvid bl a utbildningen av fritidspedagoger, socialpedagoger och förskollärare. En utformning enligt YB:s tankegångar skulle medföra flera väsentliga fördelar. Så t ex skulle alla börja med en gemensam grundutbildning och det slutliga valet av specialisering skulle kunna uppskjutas. Vidare fylldes nuvarande »luckor» mellan grundskola och funktionsutbildning ut genom den grundläggande yrkesutbildningen. En annan positiv effekt skulle bli att kraven på förpraktik utan föregående yrkesutbildning försvinner. YB:s förslag till yrkesteknisk högskoleutbildning inom områdena för konsumtionsteknik, storhushåll och textilteknik (kapitel 6) utgår i stor utsträckning från befintliga utbildningar vid seminarierna för huslig utbildning, men knyter också an till beklädnadstekniska och livsmedelstekniska yrkestekniska linjer i gymnasieskolan jämte efterföljande arbetsteknisk fördjupning i arbetslivet. YB:s förslag och övervägande är här
mer än inom andra områden att hänföra till ämnesutbildningen för blivande lärare i yrkesteknik. Blivande lärare i konsumtionsteknik föreslås få en ämnesutbildning som är ett år längre än den nuvarande för hushållslärare. Skälet härtill är att lärarna i den framtida gymnasieskolan skall kunna ha vidgad ämneskompetens i bland annat ämnena konsumentkunskap och familjekunskap. Också lärarna i textilteknik får en förlängd ämnesutbildning i jämförelse med nuvarande textillärare respektive vävlärare. Här är anledningen den att YB med sitt förslag avser att kunna utbilda endast en typ av lärare med kompetens på såväl textilsom vävområdet. Härigenom ökas lärarnas användbarhet och underlättas tjänstebildning. YB öppnar en studieväg från beklädnadsteknisk linje och efterföljande yrkeserfarenhet till ämnesutbildning för blivande lärare i textilteknik. YB föreslår att nuvarande utbildning av ekonomiföreståndare uppgår i den föreslagna storhushållstekniska tvååriga linje. Man bör även pröva om inte också utbildningen av internatföreståndare kan ske inom denna linje. YB föreslår att även genomgång av livsmedelsteknisk grundläggande yrkesteknisk utbildning skall kunna meritera till yrkesteknisk högskoleutbildning på storhushållsteknisk linje. På restaurangkökslinje och på serveringsteknisk linje skall ämnesutbildning ges inte bara till blivande lärare i yrkesteknik — vilket endast kan avse ett tiotal studerande per år — utan även till ett förmodligen successivt växande antal kvalificerade medarbetare inom yrkesområdena. Anknytningen till övrig i detta kapitel beskriven ämnesutbildning skall bland annat förstärka de näringsinriktade ämnena på restauranglinjerna.
Det finns förmodligen anledning att snarast pröva behovet av ytterligare yrkesteknisk högskoleutbildning inom exempelvis bank- och försäkringsväsen. Den yrkestekniska högskoleutbildningen inom det naturvetenskapligt-tekniska området ges en inledande presentation i kapitel 8, där YB också redovisar förslag till dimensionering under ett inledningsskede. Förslagen är uppdelade på ett flertal linjer och har föregåtts av överläggningar med ett stort antal representanter för branscherna. Ett tillskapande av yrkesteknisk högskoleutbildning bör enligt YB:s mening få en viss avlösande effekt på de linjer i gymnasieskolan som svarar mot dagens fackskola. YB gav vissa synpunkter härpå redan i kapitel 1. I kapitel 8 visar YB vilken effekt detta skulle kunna få i ett läge där kvoten för elever med minst tvåårig yrkesskola eller minst treårig praktik vore helt fylld. I kapitel 9 behandlas yrkesteknisk högskoleutbildning inom områdena för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk. Här knyter YB i allt väsentligt an till redan existerande eller under uppbyggnad varande eftergymnasial utbildning. Den i kapitel 8 införda förteckningen över olika yrkestekniska högskoleutbildningar leder i kapitel 10 över till beskrivningar av alla föreslagna utbildningar inom industriområdena. Förslag till timplaner presenteras. Dessutom hänvisas i åtskilliga fall till förslag till läroplaner fogade till betänkandet som bilagor.
På det ekonomiska området (kapitel 7) ger YB förslag till ettåriga yrkestekniska högskoleutbildningar på följande fyra linjer: redovisnings- och finansieringsteknisk förvaltningsekonomisk korrespondensteknisk distributionsekonomisk.
104 SOU 1970:8
12 Kostnadsberäkningar
I kapitel 3 har YB fört en diskussion rörande den yrkestekniska högskoleutbildningens dimensionering och därvid kommit fram till följande högst ungefärliga intagningskapacitet under den närmaste tioårsperioden:
Tabell 12/1. Intagning till YTH åren 1971/72—1980/81 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76
7 000 7 000 7 000 7 000 9 000
1976/77 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81
11000 11000 12 000 13 000 13 000
YB har i tabell 3/6 räknat fram intagningen t o m läsåret 1986/87, då kapaciteten antas bli ca 17 000, men begränsar sina kostnadsberäkningar till de år som omfattas av ovanstående tabell (12/1). För bedömningen av de i fortsättningen framräknade kostnaderna är det av intresse att skilja den genom YB:s förslag tillkommande yrkestekniska högskoleutbildningen från den, som i relativt stor omfattning finns redan i dag eller kan — på grund av redan fattade beslut — tillskapas fram till läsåret 1971/72. Denna befintliga eller redan beslutade utbildning av yrkesteknisk högskolekaraktär omfattar följande intagningskapacitet: SOU 1970:8
Tabell 12/2. Intagningskapacitet för befintlig eller beslutad utbildning av yrkesteknisk högskolekaraktär Seminarierna för huslig utbildning 430 Grundutbildning av sjukskötare 2 900 Vissa utbildningar inom områdena för jordbruk och skogsbruk 500 Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor 340 Vidareutbildning av legitimerade sjukskötare 1 400 YB avrundar intagningskapaciteten för utbildningarna i tabell 12/2 till 5 600. Vidareutbildningen av sjukskötare — för närvarande under uppbyggnad — omfattar kurser på såväl två som en terminer. Ovanstående intagningskapacitet är beräknad på årselev. Den verkliga intagningen kan därför bli betydligt högre. T ex 1 000 elever i tvåterminsutbildning och (2 X 500) = 1 000 elever i enterminsutbildning. Omfattningen av den yrkestekniska högskoleutbildningen åren 1971/72—1980/81 framgår även av figur 22. I diagrammet göres åtskillnad mellan befintlig yrkesteknisk högskoleutbildning och tillkommande. Som synes dominerar den humanistisksociala sektorn helt den nuvarande YTH och denna dominans kvarstår även om man gör en jämförelse med den totala föreslagna intagningskapaciteten under början av prog^ nosperioden. Därefter sker en viss utjämning mellan sektorerna.
1972-
1973-
1974-
1975-
1978-
1979-
1980-
i -15 -14 -13 -12 -11 -10 - 9 -
- 7
V////A
- 6 /yyy//
VW/< v///// ///A
.v.y.v/.v.v.
P
W
\9
W/AWt W/ « •::::::;::::.
- 5
WÄWÄWÄ •
- 4 :•:•:•:•:•:•:•:•:•:•:•:•
- 3 -
- 1
Befintlig YTH
Tillkommande YTH
1. Naturvetenskapligt-tekniska sektorn: områdena för jordbruk och skogsbruk. 2. Humanistisk-sociala sektorn: områdena för
konsumtionsteknik, textilteknik, storhushåll och barnkunskap samt områdena för sjukoch åldringsvård.
Figur 22. Yrkesteknisk högskoleutbildning åren 1971/72—1980/81 Tillsammans med den avrundade kvantiteten för befintlig yrkesteknisk högskoleutbildning — 5 600 intagningsplatser — ger värdena i tabell 12/3 den beräknade totala intagningsvolymen enligt tabell 12/1. Övriga kommentarer till tabell 12/3 läm106
nas tillsammans med följande kostnadsberäkningar. Dessa är till en början uppdelade dels i befintlig och tillkommande YTH, dels på olika yrkestekniska utbildningsområden (kostnadsbärare). Endast kostnadsslagen löner och omkostnader är medtagna, inte erSOU 1970:8
1. Naturvetenskapligt-teknisk sektor 2. Ekonomisk sektor 3. Humanistisk-social sektor Figur 23. Tillkommande yrkesteknisk högskoleutbildning åren 1971/72—1980/81 med fördelning på sektorer. sättning till deltagare. Denna senare diskuteras i kapitel 11. I figur 23 visas fördelningen på sektorer av den genom YB:s förslag tillkommande yrkestekniska högskoleutbildningen. I siffror kan fördelningen uttryckas sålunda: De utbildningsområden (kostnadsbärare) som behandlas omfattar SOU 1970:8
Befintlig yrkesteknisk högskoleutbildning A. Områdena för sjuk- och åldringsvård B. Områdena för konsumtionsteknik, textilteknik, storhushållsteknik samt barnkunskap C. Områdena för skogsbruk och jordbruk (inkl trädgårdsnäring)
Tabell 12/3. Tillkommande yrkesteknisk högskoleutbildning åren 1971/72—1980/81 med fördelning på sektorer (antalet intagningsplatser): 71/72
72/73
73/74
Hum-So Ek Na-Te
400 200 800
400 200 800
Summa
1 400
1 400
74/75
75/76
76/77
77/78
78/79
79/80
80/81
400 200 800
400 400 200 ; 500 800 2 500
400 800 4 200
400 800 4 200
400 1100 4 900
400 1400 5 600
400 1400 5 600
1 400
Tillkommande yrkesteknisk högskoleutbild-^ ning D. Områdena för sjuk- och åldringsvård E. Områdena för konsumtionsteknik, textilteknik och storhushåll F. Ekonomiska området H. Naturvetenskapligt-tekniska områdena Befintlig YTH A. Den befintliga yrkestekniska högskoleutbildningen av intresse för YB:s kostnadsberäkningar utgöres av grundutbildning av sjukskötare vidareutbildning av sjukskötare I vidareutbildning av sjukskötare II grundutbildning av medicinsk-tekniska assistenter Härutöver förekommer olika vidareutbildningar avseende mindre elevgrupper. Med hänsyn till de avrundade värden som ingår i YB:s beräkningsteknik, synes dessa nyssnämnda utbildningar kunna inrymmas i beräkningarnas toleransområde. Grundutbildningen av sjukskötare kan ske enligt två parallella studievägar. Enligt YB:s definitioner skulle endast den ena av dessa utbildningar kunna betecknas som yrkesteknisk högskoleutbildning. Då emellertid YB inte kan bedöma den framtida fördelningen av eleverna på de parallella studieformerna, räknar YB också i vad avser kostnaderna för befintlig utbildning all grundutbildning av sjukskötare som YTH. Antalet elever i samtidig utbildning kan sättas till ca 7 500 årselever. Kostnaden per årselev anger YB till 7 100 kronor. Värdet utgör ett genomsnitt av de uppgifter om årskostnader, som YB 108
3 400
5 400
5 400
6 400
7 400
7 400
inhämtat från bland annat nuvarande sjuksköterskeskolor. Sammanlagd årskostnad för grundutbildning av sjukskötare i befintliga utbildningar kan därmed runt sättas till 53 000 000 kronor. Vidareutbildning av legitimerade sjukskötare (I) är en utbildningsform under uppbyggnad. Enligt förslag framförda i det tredje betänkandet från 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildning (Vidareutbildning) skall den fulla utbyggnaden vara klar läsåret 1972/73 och då avse en årlig intagning av 2 670 elever. Med hänsyn till att över hälften av eleverna intas till enterminsutbildning, blir intagningen uttryckt i årselever ca 1 900. YB föreslår 1 500 vilket motsvarar skolöverstyrelsens beräknade intagningskapacitet i årselever för läsåret 1971/72. 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildning beräknar omfattningen av statsbidragen till vidareutbildningen, men gav ingen samlad bild av utbildningskostnaderna vare sig totalt eller per årselev. YB räknar här med samma årskostnad per elev som vid grundutbildning av sjukskötare. Ett skäl härtill är att båda utbildningarna kräver medverkan av i stort sett samma framför allt medicinska specialister. Den tunga posten Lärarlöner torde därför inte uppvisa någon större skillnad för de båda utbildningarna. Med dessa beräkningsgrunder kan den årliga kostnaden för vidareutbildning av sjukskötare uttryckt i 1969 års kostnadsläge sättas till 1 500 X 7 100 kronor eller runt 11 000 000
kronor. SOU 1970: &
Den ytterligare vidareutbildning (II) som YB behandlar under kostnadsbärare A avser nuvarande vidareutbildning och högre vidareutbildning. Denna avlöses dels av tidigare beskriven vidareutbildning för sjukskötare (I), dels av viss yrkesteknisk högskoleutbildning, varom YB ger förslag under kostnadsbärare D (tillkommande YTH). Den sammanlagda avlösningen kan i runt tal sättas till 3 000 000 kronor, varav ca 2 000 000 kronor bör krediteras kostnadsbärare D. Detta motsvarar ca hälften av nuvarande anslag till SIHUS. Ett belopp motsvarande andra hälften av nämnda anslag bör krediteras de kostnader för lärarutbildning, som YB räknar fram i annat betänkande (YB V). Grundutbildning av medicinsk-tekniska assistenter omfattar för närvarande ca 500 årselever. YB har inte undersökt huruvida den framtida utbildningen av medicinsktekniska assistenter får en annan dimensionering än den nuvarande och räknar därför i såväl befintlig som tillkommande YTH med oförändrad kapacitet. Utbildningskostnaden per årselev anger YB vara lika med den för grundutbildning av sjukskötare. Nuvarande totala årskostnad kan således beräknas till 500 X 7 100 kronor eller runt 4 000 000 kronor Sammanlagt kan de nuvarande totala årskostnaderna för befintlig yrkesteknisk hög-
skoleutbildning inom område för sjuk- och åldringsvård sägas vara i runt tal 68 000 000 kronor. B. Som kostnadsbärare B räknar YB i detta kapitel utbildningen av hushållslärare textillärare vävlärare barnavårdslärare ekonomiföreståndare Samtliga utbildningar sker för närvarande vid seminarierna för huslig utbildning. En komplikation vid kostnadsberäkningarna utgör det förhållandet, att utbildningen vid seminarierna för huslig utbildning avser såväl lärare för tjänstgöring vid grundskolan, som lärare för gymnasieskolan. I figur 24 är utbildningen uppdelad i lärarutbildning (pedagogisk) och ämnesutbildning — i realiteten är dessa utbildningar varvade. I annat betänkande rörande reformerad lärarutbildning (YB V) behandlar YB den grundläggande pedagogiska utbildningen av lärare i yrkesteknik inom de områden som täcks under kostnadsbärare B och anger även kostnaderna härför. Någon kreditering av nuvarande motsvarande kostnader görs dock ej. Beträffande ämnesutbildningen för samtliga de lärare som idag utbildas vid semina-
Utb. av lärare till grundsk. Lä rar utbildning
gymn.sk.
IIP
Utb. av ekon. förestånd.
v//////////
= lärarutbildning behandlad i YB V
= ämnesutbildning behandlad i detta betänkande
Ämnes utbildning
Figur 24. Uppdelning av nuvarande utbildning vid SHU på lärarutbildning och ämnesutbildning SOU 1970:8
rierna för huslig utbildning, anser YB att dess förslag till yrkesteknisk högskoleutbildning i detta betänkande (kapitel 5 och 6 samt bl a bilaga 8) kan tillämpas även för andra än blivande lärare i gymnasieskolan. Denna uppfattning präglar de följande kostnadsberäkningarna. Vad slutligen angår den kvarstående delen av det nuvarande utbildningsprogrammet vid seminarierna — pedagogisk grundläggande lärarutbildning för lärare till grundskolan — anser YB det böra ankomma på 1968 års Lärarutbildningskommitté att ge förslag till dess framtida utformning samt räkna kostnader därför. YB utgår ifrån att all nuvarande ämnesutbildning vid seminarierna för huslig utbildning inklusive utbildning av ekonomiföreståndare kan betecknas som befintlig yrkesteknisk högskoleutbildning och räknar med kostnaderna härför i detta kapitel. För beräkningen aktuella antalet årselever utgör ca 880. Årskostnaden per elev har YB i YB V beräknat till till 13 272 kronor. Totalkostnaden per år för befintlig yrkesteknisk högskoleutbildning inom området blir då 880 X 13 272, säger i runt tal 12 000 000 kronor. Den ökning av dessa kostnader som vissa av YB:s förslag till framtida yrkestekniska högskoleutbildning medför, redovisas under rubriken kostnadsbärare E. C. Till kostnadsbärarna hänför YB utbildningar inom områdena för jordbruk och skogsbruk tillhörande det eftergymnasiala området. Framför allt avses härmed utbildning av lantmästare och skogsmästare. Totala antalet årselever räknar YB till runt 500. Kostnaden per årselev uppgår — enligt vad YB inhämtat — till omkring 9 500 kronor. Sammanlagda årskostnaden för befintlig yrkesteknisk högskoleutbildning inom områdena blir då 500 X 9 500, säg i runt tal 5 000 000 kronor. Tillkommande YTH D. Till kostnadsbäraren räknar YB enbart den ettåriga yrkestekniska högskoleutbildning 110
som behandlas i kapitel 4. Den är i första hand avsedd för blivande lärare i yrkesteknik inom områdena för sjuk- och åldringsvård, men YB anser att den på sikt också kan vara användbar för andra sjukskötare och medicinsk-tekniska assistenter, som vill kvalificera sig för speciella uppgifter t ex inom forskningen på patientvårdens område. YB garderar sig för denna utveckling genom att föra ut antalet årselever — 300 — under hela prognostiden, trots att behovet av lärare inom såväl detta som andra yrkestekniska områden kommer att minska omkring mitten av 1970-talet. Huvuddelen av den här behandlade yrkestekniska högskoleutbildningen beräknas ske i samverkan med medicinska och samhällsvetenskapliga fakulteter. Olika alternativa studievägar presenteras i kapitel 4 och ämnesplaner för vissa ingående ämnen i bilaga 2. Med hänsyn till att den yrkestekniska högskoleutbildningen för blivande lärare i yrkesteknik inom området för sjuk- och åldringsvård omfattar många olika ämnen med varierande inslag av kostnadskrävande laborationer o dyl för vilka krävs särskilt dyrbar utrustning, är det svårt att beräkna kostnaderna. En granskning av universitetskanslersämbetets petita för budgetåret 1970/ 71 visar en genomsnittlig kostnad per elev på i runt tal 6 000 kronor. Samtidigt är emellertid spridningen betydande. Inom den samhällsvetenskapliga fakulteten blir genomsnittskostnaden endast ca 2 000 kronor per årselev, medan den för utbildningen av civilingenjörer är ca sju gånger och för utbildning av läkare ca tio gånger så hög. I betänkandet rörande reformerad lärarutbildning räknar YB årskostnaden för elev vid Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor till ca 10-000 kronor. Härvid ligger ämnena huvudsakligen inom det medicinska (socialmedicinska) området. YB utgår ifrån att en årselev med enbart medicinska (socialmedicinska) ämnen kostar 12 000 kronor och att elev med enbart samhällsvetenskapliga ämnen kostar 4 000 kronor per år. Värdena är sannolikt något för höga. Med utgångspunkt i den kvantitativa SOU 1970:8
fördelning av eleverna mellan olika studiealternativ redovisade i kapitel 4 (tabell 4/1) erhålles följande kostnadsberäkning: Alt. A Alt. B Alt. C Alt. D Alt. E Alt. F
70 X 12 000 55 X 9 000 40 X 6 000 55 X 12 000 55 X 6 000 25 X 5 000
= 840 000 = 495 000 = 240 000 = 660 000 = 330 000 = 125 000
Till summan härav — 2 690 000 kronor — vill YB göra ett tillägg av ca 300 000 kronor för att täcka kostnaderna för yrkesteknisk högskoleutbildning av medicinsktekniska assistenter. Antalet sådana blir lågt och torde knappast överstiga 25 per år. Nu kan totalkostnaden för yrkesteknisk tillkommande högskoleutbildning inom områdena för sjuk- och åldringsvård föras ut med i runt tal 3 000 000 kronor Den här berörda yrkestekniska högskoleutbildningen avlöser i viss utsträckning befintlig utbildning vid framför allt SIHUS. YB återkommer härtill i sin sammanfattning av kostnadsberäkningarna. E. Inom områdena för konsumtionsteknik, textilteknik och storhushåll ger YB förslag till yrkesteknisk högskoleutbildning för blivande lärare i konsumtionsteknik, lärare i textilteknik, lärare i storhushållsteknik, lärare i restaurangköksteknik och lärare i serveringsteknik. Dimensioneringen av denna utbildning faller inom ramen för befintlig YTH (se kostnadsbärare B) och ger dessutom redan från början av prognosperioden visst utrymme för utbildning av också andra än blivande lärare. Genom att behovet av lärare successivt minskar under 1970-talet ökar detta utrymme i samma mån. För två av nyssnämnda lärargrupper, lärare i konsumtionsteknik och lärare i textilteknik föreslår YB en med ett år förlängd ämnesutbildning/yrkesteknisk högskoleutbildning. Skälen härtill redovisas i kapitel 6. Antalet studerande som berörs av den längre studietiden beräknar YB till 60 + 20 = 80 årselever. Kostnaden per årselev utgör SOU 1970:8
ca 13 000 kronor och sammanlagt blir merkostnaden genom YB:s förslag för de två lärargrupperna 80 X 13 000 eller runt 1 000 000 kronor Lärare i restaurangköksteknik och lärare i serveringsteknik, som båda avses få sin yrkestekniska högskoleutbildning i en restaurangteknisk linje, har hittills inte erbjudits någon skolmässig ämnesutbildning. YB:s förslag om en ettårig YTH innebär därför i sin helhet en ny kostnad. YB räknar denna till 13 000 kronor per årselev. Antalet elever i vad avser blivande lärare i yrkesteknik blir blygsamt — endast 7 å 8 per år — och totalkostnaden därför endast ca 90 000 kronor. Ett förverkligande av YB:s förslag att nuvarande utbildning av ekonomiföreståndare i tvåårig linje skall avlösas av yrkesteknisk högskoleutbildning på likaledes tvåårig storhushållsteknisk linje, innebär ingen merkostnad i jämförelse med nuläget. Samma gäller blivande lärare i storhushållsteknik, som hittills rekryterats från hushållslärargruppen. Sammanlagt blir kostnaden för tillkommande yrkesteknisk högskoleutbildning för kostnadsbärare E i runt tal 1 100 000 kronor
YB ger förslag till yrkesteknisk högskoleutbildning inom den ekonomiska sektorn. Utbildningen är ettårig och kan ske enligt fyra olika studievägar. Den är liksom övrig yrkesteknisk högskoleutbildning avsedd även för andra än blivande lärare i yrkesteknik. Den föreslagna yrkestekniska högskoleutbildningen är till sin huvuddel sådan som inte kräver särskilda laboratorier eller andra kostsamma institutioner. YB anser därför att den kostnadsmässigt bör hänföras till samma grupp som den Y T H i samverkan med samhällsvetenskaplig fakultet, som YB behandlat under rubriken Kostnadsbärare D. YB räknar således med en årselevkostnad på 4 000 kronor. Som framgår av tabell 12/3 räknar YB med ett elevantal på ca 200 under de inle111
dande åren av prognosperioden. Antalet stiger sedan snabbt. Behovet av blivande lärare i yrkesteknik är under första hälften av 1970-talet 125 per år, men sjunker sedan under resten av perioden till 55 per år. Sammanlagda kostnaden för tillkommande yrkesteknisk högskoleutbildning inom den ekonomiska sektorn kan anges till följande belopp:
Tabell 12/4. Yrkesteknisk högskoleutbildning inom den ekonomiska sektorn åren 1971/72—1980/81. Kostnader i millioner kronor.
År
Mkr
År
Mkr
71/72 72/73 73/74 74/75 75/76
0,8 0,8 0,8 0,8 2
76/77 77/78 78/79 79/80 80/81
3,2 3,2 4,4 5,6 5,6
Den yrkestekniska högskoleutbildningen inom sektorn bör enligt YB:s uppfattning avlösa en del av den utbildning i ekonomisk linje av dagens fackskola som förbehållits s k kvotelever. YB återkommer härtill senare i kapitlet. Vidare räknar YB med att åtskilliga nuvarande utbildningar på eftergymnasial nivå, t ex högre företagsekonomisk utbildning, kommer att ersättas av YTH. Omfattningen av denna senare avlösning är dock omöjlig att förutse, varför YB begränsar sig till att i kostnadshänseende notera förhållandet som en plusfaktor.
bör omfatta närmast hela den aktuella prognosperioden. Detta utesluter inte möjligheten att starta yrkesteknisk högskoleutbildning inom nya områden redan fr o m läsåret 1971/72. YB anser tvärtom en sådan snabb start vara ytterst önskvärd. Den i kapitel 8 (tabell 8/1) redovisade yrkestekniska högskoleutbildningen inom områdena för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk anser YB ligga inom ramen för befintlig kapacitet och räknar inte kostnader för tillkommande YTH. För övriga delar av sektorn föreslår YB en successiv uppbyggnad med den intagningskapacitet som anges i tabell 12/3. Kostnaderna för den yrkestekniska högskoleutbildningen inom sektorn måste naturligtvis variera starkt. I första hand mellan olika linjer med hänsyn till varierande behov av kostnadskrävande laboratorier och andra institutioner, men också i viss utsträckning mellan samma utbildningar genomförda på olika platser och under delvis skiftande personella och materiella förutsättningar. Generellt är dock teknisk utbildning dyrare än flertalet andra utbildningar och YB räknar därför med en årselevkostnad på 12 000 kronor. Följande totalkostnad per år erhålles.
Tabell 12/5. Yrkesteknisk tillkommande högskoleutbildning inom naturvetenskapligttekniska sektorn åren 1971/72—1980/81. Kostnader i millioner kronor. År
Mkr
År
Mkr
71/72 72/73 73/74 74/75 75/76
9,6 9,6 9,6 9,6 30
76/77 77/78 78/79 79/80 80/81
50,4 50,4 58,8 67,2 67,2
H. I kapitel 8 redovisar YB ett förslag till dimensionering av den yrkestekniska högskoleutbildningen inom naturvetenskapligttekniska sektorn. Siffrorna, som framtagits i samråd med företrädarna för olika branscher, avser ett inledningsskede. Med hänsyn till pågående reformverksamhet inom grundskola och gymnasieskola och den förväntade expansionen av vuxenutbildningen inom främst andra områden än det yrkestekniska, tror YB att detta inledningsskede 112
En sammanfattning av samtliga tidigare under A—H redovisade kostnader är nu möjlig att göra. Den tar inte hänsyn till de avlösande effekterna av den yrkestekniska högskoleutbildningen. Dessa behandlas senare i kapitlet. SOU 1970:8
Tabell 12/6. ner kronor.
Sammanfattning av kostnaderna under rubrikerna A—H. Värdena i millio-
71/72
72/73
73/74
74/75
75/76 76/77 77/78
78/79
79/80
80/81
I. Befintlig YTH A. B. C.
68 12 5
68 12 5
68 12 5
68 12 5
68 12 5
68 12 5
68 12 5
68 12 5
68 12 5
68 12 5
Summa I
85 II. Tillkommande YTH D. E. F. H.
3 1,1 0,8 9,6
3 1,1 0,8 9,6
3 1,1 0,8 9,6
3 1,1 0,8 9,6
3 1,1 3,2 50,4
3 1,1 4,4 58,8
3 1,1 5,6 67,2
3 1,1 5,6 67,2
Summa II
14,6
14,6
14,6
14,6
57,7
67,3
76,9
76,9
162 Summa I + I I (avrundat) 100
I de belopp YB här räknar med ligger utöver utbildningskostnader Oärarlöner, lokalkostnader, material, böcker m m) också ett visst utrymme för anskaffning av undervisningsmaterial. Däremot självfallet inte kostnader för anskaffning av kompletta s k förstagångsutrustningar, inte heller för fastighetsunderhåll, avskrivningar etc. Den verkliga kostnaden för yrkesteknisk högskoleutbildning kan därför bli högre än vad tabell 12/6 anger. Å andra sidan måste man uppmärksamma att lokaler, utrustning etc redan finns i stor utsträckning. Detta är t ex fallet vid seminarierna för huslig utbildning, skolor för högskoleutbildning inom jordbrukets och skogsbrukets områden, skolor för grundutbildning och vidareutbildning av sjukskötare m fl. Vidare skall viss tillkommande yrkesteknisk högskoleutbildning ske i samverkan med befintliga fakulteter. Blivande lärare i yrkesteknik inom områdena för sjukoch åldringsvård har därvid ett drygt tiotal sådana fakulteter att välja bland. Därvid torde ofta elevgruppen på enskild fakultet bli så liten, att den utan särskilda anordningar kan infogas i redan etablerade grupper och således ställa ganska måttliga krav på nya resurser. S O U 1970:8 8 — 97541
143 Det finns också anledning att erinra om att den yrkestekniska högskoleutbildningen — framför allt inom den naturvetenskapligttekniska sektorn — skall kunna ske var helst den kan genomföras med bästa resultat och att den även skall tid efter annan flytta till nya orter. Viss yrkesteknisk högskoleutbildning kommer kanske inte att kunna genomföras mer än en gång vart tredje år osv. Vad YB här anför talar för en viss försiktighet vid investeringar i mera fasta anläggningar för yrkesteknisk högskoleutbildning utöver dem som redan finns som visar sig vara ändamålsenliga. I kapitel 8 för YB ett resonemang rörande den effekt på teknisk linje av dagens fackskola, som ett införande av yrkesteknisk högskoleutbildning inom den naturvetenskapligt-tekniska sektorn kan medföra. Enligt YB:s uppfattning bör det vara naturligt för sökande till eftergymnasial utbildning med såväl yrkesutbildning som yrkeserfarenhet bakom sig, att hellre söka till i genomsnitt ettåriga yrkestekniska högskoleutbildningar än att som s k kvotelev genomgå tvååriga linjer av en utbildningsform tillskapad för ungdomar i 16-årsåldern komna direkt från grundskolan. Beträffande de kvantiteter som kan kom-
ma ifråga för en sådan avlösningseffekt inom det naturvetenskapligt-tekniska området utgår YB i kapitel 8 från att kvoten helt utnyttjats. Detta synes dock ännu inte vara fallet och i sina beräkningar av den ekonomiska avlösningen måste YB anknyta till något lägre siffror, än dem YB i annat syfte använder i kapitel 8. YB:s uppfattning att den yrkestekniska högskoleutbildningen får en avlösande effekt på de linjer i den kommande gymnasieskolan som motsvarar nuvarande fackskola, gäller naturligtvis inte enbart inom det naturvetenskapligt-tekniska området, utan har samma principiella giltighet också för övriga linjer (social och ekonomisk). Av intresse för den fortsatta ekonomiska beräkningen av den avlösande effekten är uppgifter om antalet kvotelever på de olika linjerna i dagens fackskola samt elevårskostnaden. Det har därvid visat sig svårt att få tillförlitliga uppgifter om antalet kvotelever och då framför allt deras fördelning på linjer. Den centrala statistiken omfattar — enligt vad YB inhämtat från såväl skolöverstyrelsen som statistiska centralbyrån — dels totala antalet sökande med fördelning på sådana med betyg från grundskola/motsv./ och sådana som kan antas som s k kvotelever, dels antalet intagna med fördelning på linje, men utan angivande av antalet intagna kvotelever. Det torde dock vara klart att antalet sökande till kvotplatserna inte är tillräckligt för att motsvara 25 % av intagningskapaciteten, vilket skolstadgan 16 kap 8 § medger. Till intagningen höstterminen 1968 var det bland totalt cirka 19 000 sökande endast cirka 1 400 med minst tre års praktik eller minst två års yrkesutbildning, eller omkring 7,5 %. Även om samtliga dessa togs in skulle de endast ha utgjort cirka 8,8 % av samtliga intagna i årskurs 1 per den 16 september 1968. YB räknar med att endast ca 10 % av eleverna på de linjer av gymnasieskolan som svarar mot dagens fackskola utgöres, eller skulle kunna utgöras, av s k kvotelever. YB räknar vidare med att samtliga dessa intagningsplatser avlöses av yrkesteknisk högskoleutbildning sedan denna nått full intagnings114
kapacitet, men att den verkliga avlösningen i början av prognosperioden blir lägre. Skolöverstyrelsen har (ASÖ specialnummer aug 1969) på sidan 74 gjort en beräkning av antalet elever under den närmast liggande femårsperioden på olika skolformer. För fackskolan anges följande värden: Tabell 12/7. Beräkning av totala antalet elever i fackskola (motsv linjer i gymnasieskolan) åren 1970/71—1974/75 (skolöverstyrelsen) 1970/71 40 000 1971/72 44 000 1972/73 46 000 1973/74 47 000 1974/75 47 000 YB räknar med 47 000 elever per år under den följande delen av prognosperioden. Årskostnaden för elev i de gymnasiala linjer som här avses är likaledes svår att beräkna. I nyssnämnda specialnummer av Aktuellt från skolöverstyrelsen (sidan 83) anges den genomsnittliga årskostnaden för elev i fackskola vara 8 200 kronor. Eftersom YB av ovan redovisade skäl inte kan komma åt fördelningen av kvotelever på linjer, blir det nödvändigt att räkna den kostnadsmässiga avlösningen på nyssnämnda genomsnittsvärde. Detta trots vetskap om att spridningen av kostnaderna mellan olika linjer är betydande. Med här angivna beräkningsgrunder kan det kostnadsmässiga utfallet av den yrkestekniska högskoleutbildningens avlösande effekt anges till följande värden. Uppmärksamma därvid att YB räknar med en dämpad avlösningseffekt under prognosperiodens inledande skede = uppbyggnadstid för yrkesteknisk högskoleutbildning. Tabell 12/8. Yrkesteknisk högskoleutbildnings avlösande effekt uttryckt i antal elever och kostnader i millioner kronor. 1971/72
År
Elever Kostn
År
Elever Kostn
71/72 72/73 73/74 74/75 75/76
600 4,9 600 4,9 600 4,9 600 4,9 2 500 20,5
76/77 77/78 78/79 79/80 80/81
4 500 4 500 4 700 4 700 4 700
36,9 36,9 38,5 38,5 38,5
Ställes dessa värden i relation till de kostnåder för yrkesteknisk högskoleutbildning
YB redovisar i tabell 12/6 erhålles följande sammanställning (se även kostnadsbärare A).
Tabell 12/9. Sammanfattning av YB:s beräknade kostnader inklusive beräknad ekonomisk avlösningseffekt 71/72
72/73
73/74
74/75
75/76
76/77
77/78
78/79
79/80
80/81
Befintlig YTH Tillkommande YTH
14,6
14,6
14,6
14,6
36,1
57,7
57,7
67,3
76,9
76,9
S:a avr.
162 Avlösning enlig A Avlösning enl. tab. 12/8
4,9
4,9
4,9
4,9
20,5
36,9
36,9
38,5
38,5
38,5
S:a avr.
41 Nettokostn.
121 Koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT) Förslagen till koncentrerad yrkesteknisk utbildning har — liksom förslagen till yrkesteknisk högskoleutbildning — framkommit först under lärarutbildningsgruppens arbete med betänkande rörande reformerad lärarutbildning. Det har därför inte varit möjligt att förrän nu redovisa kostnaderna för denna utbildningsform. Antalet elever som kan förväntas söka koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT) framgår av YB:s prognos i kapitel 3 (tabell 3/4). Fördelningen mellan sektorer är svår att förutse och YB räknar därför med en genomsnittskostnad per elev och år lika med vad skolöverstyrelsen räknar för elev i yrkesskola, dvs 7 300 kronor. Härvid erhålles följande årliga totalkostnader per år under prognosperioden. Tabell 12/10. Beräknade kostnader för koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT). Värden i millioner kronor. År
Mkr
År
Mkr
71/72 72/73 73/74 74/75 75/76
29,2 29,2 29,2 43,8 58,4
76/77 77/78 78/79 79/80 80/81
65,7 65,7 65,7 65,7 65,7
Särskilt yttrande av ledamöterna Jan-Ivan Nilsson, Stig Stefanson och Karin Wetterström. Redan vid YB:s förslag rörande utformandet av den gymnasiala yrkesutbildningens uppläggning, innehåll och organisation (SOU 1966: 3) har full enighet rått om de grundläggande principerna, nämligen att utforma en organisatoriskt sammanhållen gymnasial skola, att konstruera yrkesutbildande linjer så uppbyggda att från en innehållsmässigt bred bas stegvis ökad specialisering nås samt att tillförsäkra alla linjer ett innehåll, som tar rimlig hänsyn såväl till yrkeskrav, elevernas förutsättningar och intresseinriktning som till det sannolika behovet av fortsatt utbildning. Vid remissbehandlingen har en i stort sett allmän anslutning skett till de uppdragna riktlinjerna. Riksdagen har också i det år 1968 fattade beslutet om mellanskolan i allt väsentligt godtagit principerna. I fråga om det förslag som här föreligger beträffande yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH) har inom beredningen enighet rått om att tillträde därtill kräver både yrkesteknisk utbildning i gymnasieskolan och yrkeserfarenhet. Som alternativ väg till den yrkestekniska högskoleutbildningen för dem som genomgått mera allmänt inriktad gymnasielinje föreslås en koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT) om ett år. Även beträffande denna utbildningsgång har det förutsatts krav på yrkeserfarenhet före inträde i den yrkestekniska högskolan. YB har starkt understrukit att yrkesverksamhet efter den gymnasiala utbildningen är av stor betydelse. Inte minst för de enskilda individernas val av lämplig yrkesinriktning och förmåga att tillgodogöra sig fortsatt utbildning är yrkeserfarenhet av stort värde. För de flesta utbildningslinjerna förordar därför YB ett å två års yrkesverksamhet för inträde i YTH. När det gäller direktutbildningen inom området för sjuk- och åldringsvård Qcap. 4) företräder emellertid beredningen en avvikande uppfattning från YB:s huvudprinciper, vilken vi inte kan dela. Vi anser att 116
den yrkestekniska högskoleutbildningen även när det gäller vårdområdet bör i sin helhet — i varje fall på sikt — organiseras enligt de riktlinjer som i övrigt uppdragits för den yrkestekniska högskoleutbildningen. Sålunda bör utbildningsgången anknyta till den schematiska skissen i fig. 9 sid. 41 i kap. 4. YB har motiverat sitt ställningstagande beträffande direktutbildningen av sjukskötare med att hänsyn måste tas till den nyligen etablerade direktutbildningen för sjuksköterskor, vilken beslöts av 1965 års riksdag (prop. 1965: 161). Även vi ansluter oss till denna ståndpunkt. Snabba förändringar i utbildningen, som kan motverka rekryteringen till vårdsektorn bör naturligtvis undvikas och en mjuk övergång till den nya utbildningen eftersträvas. Skälen härför är dels, som ovan nämnts, att den nuvarande direktutbildningen beslöts så sent som år 1965, dels att YB:s förslag om den yrkestekniska högskoleutbildningen torde för vårdområdet kunna bli fullt genomfört först i mitten av 1970-talet. En av svagheterna i direktutbildningen anser vi vara att den inte ger möjlighet att nå delmålen till sjukvårdsbiträde och underskötare (etapputbildning). Vid avbrott av studier i direktutbildningen i termin ett eller två, där avbrotten enligt statistiken ligger högre än under de efterföljande terminerna, erhålls inte något slutbetyg, som leder till en viss yrkeskompetens inom vårdområdet. Detta får till följd att studieavbrott inte sällan av eleven upplevs som ett misslyckande, vilket YB i andra sammanhang anfört som ett av motiven för den sk etapputbildningen. Avsaknaden av formell kompetens ökar benägenheten till att vederbörande ofta inte stannar kvar i sjukvårdstjänst utan övergår till annan verksamhet. Förutom känslan av att ha misslyckats personligen måste detta medföra en negativ effekt ur rekryteringssynpunkt, vilket bör vara ett allvarligt observandum i detta sammanhang. Sjuksköterskeutbildningen är klart inrikSOU 1970:8
tad mot kvalificerade och mycket ansvarsfulla funktioner inom sjukvården, bl a som arbetsledare. Enligt vår uppfattning är det minst lika motiverat med en god yrkeserfarenhet på detta område som gäller människovård som inom andra utbildningar, där YB föreslår ett till två års yrkesverksamhet. Efter olika överväganden har YB funnit sig böra föreslå en till sex månader begränsad yrkesverksamhet eftersom YB anser att den blivande sjukskötaren under sin utbildning får en förhållandevis god kontakt med arbetslivet. Vi ifrågasätter om inte nio månaders yrkesverksamhet är ett minimum för att ge behövlig yrkesteknisk erfarenhet. Även med denna av oss förordade förlängningen om minst tre månader skulle ändock åldern för uppnående av sjukskötarekompetens komma att sänkas i förhållande till nuläget. Vidare ifrågasätter vi lämpligheten av att grunda urvalet enbart på betyg från allmän skolutbildning. Vi anser att genomgången av vårdteknisk linje i gymnasieskolan eller KYT med efterföljande yrkesutövning ger en större tillförlitlighet när det gäller att bedöma anlag och lämplighet för arbetsledande uppgifter. I direktutbildningen ges inte möjlighet att tillföra dessa urvalsinstrument som en komplettering till skolbetygen. Den koncentrerade yrkestekniska utbildningen är avsedd att komplettera bristande ämneskunskaper i den föregående utbildningen. Direktutbildningen tillgodoser inte motsvarande behov eftersom i denna ingående kompletteringsutbildning oavsett elevernas varierande ämneskunskaper föreslås bli lika utformad. I den uppfattning vi här har givit tillkänna har vi velat påvisa en del inkonsekvenser i av YB förda resonemang och framlagda förslag.
Bilaga 1
Läroplaner för genomgående ämnen
Innehållet i vissa mer eller mindre genomgående ämnen presenteras i denna bilaga, till vilken sedermera hänvisas i följande läroplaner. Vissa av de genomgående ämnena återfinnes inom alla linjer av yrkesteknisk högskoleutbildning, andra åter i YTH-linjer inom enstaka områden. Ämnenas benämning och sektorstillhörigheten redovisas i följande tabell där Hum-So står för humanistisk-socialt, Ek för ekonomiskt och NaTe för naturvetenskapligt-tekniskt område. Hum-So Ek Arbetslivsorientering Arbetsstudier Engelska Ergonomi Fysik Kemi Psykologi Svenska Yrkesekonomi
1 Svenska
1.1 Mål
X X
X X
(X)
Na-Te X X X X X X X X X
Undervisningen i svenska har till uppgift att utveckla förmågan att uttrycka sig vårdat och korrekt, klart och samtidigt ledigt i tal och skrift samt att uppfatta och tillgodogöra sig innehållet i en text och bedöma den från olika synpunkter samt SOU 1970:8
att öva användningen av uppslagsverk och handböcker och annat informationsmaterial.
1.2 Huvudmoment Muntlig framställning. Talorganens byggnad och funktion. Individuella övningar i syfte att främja en god röstbehandling, övningar att läsa upp texter, övningar att uppträda i vardags- och samhällslivets talsituationer, övningar i att förbereda och utarbeta anföranden. Framträdanden med korta föredrag av instruerande och utredande art. Uppställande av föredragningspromemorior. Diskussionsövningar. Skriftlig framställning. Uppsatser, skisser, referat och formuleringsövningar. Praktiska skrivelser. Vid behov handstilsvård. Läsning av sakprosa, övningar att förstå innehållet i och skaffa informationer ur texter av olika slag, även formulär, blanketter, arbetsbeskrivningar och andra instruktionstexter. Bibliotekstekniska övningar. Ur språkets liv. Grammatiska frågor av betydelse för aktuella språkvårds- och språkriktighetsproblem. Språkets förnyelse. Främmande ord.
1.3 Kommentarer Övningar i muntlig framställning bör upptaga proportionsvis stor del av den dispo119
nibla tiden. Naturliga tillfällen därtill erbjuder lektionssamtalen under det dagliga skolarbetet och diskussioner i anslutning till undervisningen i de olika ämnena. Läraren i svenska bör se som sin uppgift att samordna alla lärares strävanden i detta väsentliga avseende. I undervisningen i muntlig framställning skall ingå en kortfattad framställning av den mänskliga talapparaten och dess funktion. I fråga om röstvård och handledning i talteknik bör läraren koncentrera sig på enklare fall av talovanor, som lätt kan avhjälpas. Svårare fall av talrubbningar bör behandlas av specialist.
2 Engelska
Studierna skall till huvudsaklig del inriktas på att förbättra elevernas möjlighet att tillgodogöra sig innehållet i engelskspråklig facklitteratur. Med hänsyn till att studierna i ämnet engelska inom såväl grundskolan som gymnasieskolan har en väsentligt vidare målsättning kommer en stor del av kursinnehållet i ämnet engelska i yrkestekniska högskolan att vara nytt för de flesta oavsett graden av förkunskaper. Detta i sin tur underlättar organisationen, då det knappast finns skäl att erbjuda kurser med alternativa svårighetsgrader. Det ger också intagningsmyndigheten utrymme att om den så finner lämpligt i något fall till yrkestekniska högskolan intaga sådana som inte helt uppfyller det generella inträdeskravet i ämnet engelska.
3 Matematik
3.1 Mål
Undervisningen i matematik har till uppgift att ge ökad förtrogenhet med grundläggande begrepp och metoder inom matematiken, 120
att ge ökad förtrogenhet med elementära begrepp inom sannolikhetslära och statistik, att uppöva den numeriska räknefärdigheten, även med tekniska hjälpmedel samt att ge inblick i matematikens tillämpning inom respektive yrkesområden.
3.2 Huvudmoment och förslag till disposition Rationella tal. översikt av egenskaper hos de naturliga, hela och rationella talen. Tallinjen. Algebraiska reduktioner. Linjära ekvationer, olikheter och ekvationssystem. Reella tal. Kvadratrötter. Andragradsekvationen. N ärmevärden. Begreppet närmevärde. Absolut och relativt fel. Räkning med närmevärden. Rätvinkligt koordinatsystem. Koordinater för en punkt. Avståndsformeln. Funktionsbegreppet. Det allmänna funktionsbegreppet. Linjära funktioner. Proportionality. Grafisk representation. Exponentialfunktioner. Definition och räknelagar. Grafisk framställning. Logaritmfunktioner. Definition och räknelagar. Grafisk framställning. Logaritmisk skala. Principerna för räknestickan. Trigonometriska funktioner. Definition av de trigonometriska funktionerna sin x, cos x och tg x. Grafisk framställning. Enhetscirkeln, trigonometriska tabeller och formler. Solvering av rätvinkliga trianglar. Sinusoch cosinusteoremen. Beskrivande statistik. Grafiska och numeriska behandlingar av statistiska material. Användning av räknemaskiner. Sannolikhetslära. Relativa frekvenser. Den relativa frekvensens stabilitet. Sannolikhetsbegreppet. Normalfördelningen.
3.3 Kommentarer
Undervisningen i matematik skall ge eleverna kunskaper för studier i andra ämnen i skolan samt för den framtida verksamheten. Matematikens tillämpningar i andra ämnen beaktas i undervisningen och den numeriska räknefärdigheten uppövas, överslagsberäkSOU 1970:8
ningar övas i olika sammanhang. Räknestickan används vid numeriska beräkningar.
5 Kemi 5.1 Mål
4 Fysik 4.1 Mål Undervisningen i fysik har till uppgift att ge ökad förtrogenhet med fysikaliska begTepp och lagar av betydelse för undervisningen inom respektive yrkesområden.
Undervisningen i kemi har till uppgift att ge kunskap om sådana kemiska ämnesgrupper och företeelser som är av betydelse för olika materials egenskaper och stabilitet.
5.2 Huvudmoment
4.2 Huvudmoment och förslag till disposition Mekanik. Längd och tid. Hastighet och acceleration vid rätlinjig rörelse. Massa och densitet. Kraft, arbete och energi. Energiprincipen. Effekt. Värmelära. Sambandet mellan mekanisk energi och inre energi. Översikt över tillståndsändringar. Tryck. Boyles lag. Temperaturberoendet hos inneslutna gasers tryck. Absolut temperatur. Gasers allmänna tillståndslag. Ångor. Luftfuktighet. Ellära. Elektrisk laddning. Kraftverkan i elektriskt fält. Elektrisk ström. Alstrande av magnetfält. Kraftverkan på en strömförande ledare i ett magnetiskt fält. Spänning och potential. Resistans. Ohms lag. Motståndskopplingar. Elektromotorisk kraft. Energiförvandling i en elektrisk strömkrets. Elektromagnetisk induktion. Växelspänning och växelström, momentanvärden och effektivvärden. Vågrörelselära. Harmoniska och mekaniska svängningar. Utslagets tidsberoende samt energipendlingen. Fortskridande transversett och longitudinell vågrörelse. Sambandet mellan våglängd, frekvens och utbredningshastighet. Ljud och ultraljus. Ljudintensitet, ljudintensitetsnivå och hörnivå.
Atomernas byggnad Kemisk bindning Kristallstruktur Kemiska reaktioner Elektrokemi Tekniskt viktiga ämnesgrupper
4.3 Kommentarer
5.4 Kommentarer
Undervisningsgrupperna i ämnet fysik sammansättes linjevis, varigenom förutsättningar skapas för att ämnesbehandlingen kan anpassas till olika yrkesområden.
Med hänsyn till att förkunskaperna kan vara skiftande bör undervisningen börja med en sammanfattning av de grundbegrepp som ingår i grundskolans kemikurs.
5.3 Förslag till disposition av studieplan Atomernas byggnad. Olika slag av kemisk bindning: jonbindning, kovalent bindning, metallbindning, van der Waalska krafter. Aggregationsformer och övergångar mellan dem. Redoxprocesser. Syra-basbegreppet 03rönstedt) pH. Olika lösningsmedel. Lösningars egenskaper. Metallers elektrokemiska spänningsserie. Galvaniska element. Metalliska och andra materials förhållande till luft, vatten, syror och baser. Korrosion och korrosionsskydd. Murbruk, cement, betong och keramiska material. Naturliga makromolekylära ämnen: kautschuk, cellulosa och andra fiberämnen. Syntetiska makromolekylära ämnen. Jonbrytare och deras användning. Vattenavhärdning. Tensider. Gifter, giftstadgan, giftskydd.
Ämnesinnehållet anpassas till de olika utbildningslinjernas specifika behov. Härigenom ter sig studierna meningsfyllda. Dock bör undervisningen även utformas så att eleverna får en allmänkemisk grund som gör det möjligt för dem att förstå enkla kemiska sammanhang och som kan underlätta fortsatta självstudier.
6 Ergonomi 6.1 Mål Undervisningen i ergonomi har till uppgift att ge orientering i fråga om grundläggande anatomiska och arbetsfysiologiska begrepp, att orientera om den tekniska arbetsmiljöns faktorer som berör samspelet mellan människor, arbete och miljö med särskild tonvikt på sådana moment som har betydelse för hälsa, effektivitet och trivsel, att orientera om människans förslitning i arbetslivet och i anslutning därtill om profylaktiska åtgärder samt att ge fördjupade och vidgade kunskaper om olika former av skyddsåtgärder mot olycksfall och om hälsovård.
mellan organisationer, arbetsgivare och anställda i frågor som rör företagshälsovård och miljövård. Ergonomisk utformning av produktionssystem, maskiner och andra yrkesredskap samt arbetslokaler. Personlig skyddsutrustning. Bullerproblem. Vatten- och luftförorening. Arbetsplatsens skyddsfrågor. Arbetsrättsliga bestämmelser: arbetsavtal, arbetstid, arbetarskydd. Inspekterande och kontrollerande organ. Det kollektiva ansvaret att följa gällande regler och bestämmelser. Skyddstjänst, industrihälsovård, industrisjukvård och rehabilitering. Frånvaro och personalomsättning. Den ekonomiska faktorn.
6.3 Kommentarer Cirka hälften av kursinnehållet är gemensamt för samtliga linjer. I sådana undervisningsmoment som har direkt anknytning till arbetsplatser bör elevgrupperna organiseras linjevis.
7 Arbetsstudier 7.1 Mål
6.2 Huvudmoment Ryggens byggnad. Förslitning genom olämplig arbetsställning. Muskelsystemet. Rätt och felaktig lyftteknik. Näck-, axel- och armbesvär och deras orsaker. Människans biologiska begränsningar och möjligheter; olika standardvärden och kriterier, deras tillämpning och tolkning, teknisk elimination och profylax. Arbetshygien och omgivningshygien: uppkomst, spridning och exposition för kemiska, fysikaliska och biologiska agens, objektiva mätmetoder, värdering. Tillämpningar: några typfall belysande begreppet optimala arbetsbetingelser, ett par övningsexempel behandlande produktionstekniska krav och människans förmåga att uppfylla kraven, samverkan mellan samhälle och näringsliv, 122
Undervisningen i arbetsstudier har till uppgift att ge kunskaper i fråga om att analysera ett manuellt arbete, att ge orientering om de vanligaste metoderna för arbetsmätning, arbetsförenkling och metodutveckling, att ge orientering om sambandet mellan arbetsmätning och lönesättning samt att ge information om olika former av rationaliseringsinsatser.
7.2 Kommentarer Huvuddelen av ämnet skall vara gemensam för samtliga utbildningslinjer inom den yrkestekniska högskoleutbildningen. Undervisningen i denna del skall ledas av arbetsstuSOU 1970:8
dieexperter. Avsikten med den jämförelsevis grundliga orienteringen i arbetsanalysteknik är att ge eleverna en kritisk syn på arbetsmetoder som tillämpas inom deras yrkesområde och att göra dem öppna för förbättringar. En annan viktig uppgift för utbildningen i detta ämne är att eleverna får lära sig den nomenklatur som tillämpas i skrivna instruktioner. Det förutsattes att eleverna linjevis får information om rationaliseringsåtgärder inom sina yrkesområden.
mellavism. Inlärning i mera konventionell bemärkelse, exemplifierad med elevernas aktuella inlärningssituation. Med hänvisning till studietekniken något om följande moment: organisation (stoff och tid), aktivitetens betydelse, minne och glömska, repetition och överinlärning. Inlärning under olika mognadsstadier. Differentiell psykologi. Arv och miljö som samverkande faktorer. Individuella skillnader av intellektuell, emotionell och social karaktär. Egenskapers fördelning, mångfald och samband. Gradskillnader och typskillnader. Personligheten som helhet. Könsskillnader samt skillnader mellan grupper från 8 Psykologi olika miljöer och mellan raser. Normalt och avvikande beteende från individens och 8.1 Mål samhällets synpunkt. Undervisningen i psykologi har till uppgift Socialpsykologi. Hur människor påverkas att ge kännedom om grundläggande prin- och reagerar i grupp. Olika gruppers strukciper för människans beteenden och upple- tur och funktion. Grupptillhörighetens betydelse för normer och värderingar. Attityvelser, att ge en objektiv och nyanserad syn på der och fördomar. Reklam och propaganda. människan som individ och som medlem i Något om metoder för beskrivning av grupprelationer och mätning av attityder. samhället och arbetsgruppen samt att ge insikter i olika psykologiska mät- Arbetspsykologi. Status, roll och ledarskap. Ledarskapets psykologi. Motivationen i armetoder. betet. Ordergivning. Arbetsgruppens organisation. Samspelet i arbetsgruppen. Normbildning. 8.2 Huvudmoment Test. Intelligensens struktur. Intelligenstest. Varsebliv ning. Vanliga tendenser vid iakt- Terman-Merill-skolan. Testets tillförlitlighet. tagelse och tolkning av människors beteende Variationsorsaker. Intervjuer. Test som uroch handlingar. Analys av systematiska fel- valsinstrument. källor och möjligheter att motverka dessa. Tillförlitligheten i iakttagelser och bedömningar. 8.3 Kommentarer Behov, motiv och emotioner. Beteendets inre drivkraft i form av behov, motiv och Samtliga elever inom i första hand de naemotioner. Medfödda och förvärvade be- turvetenskapligt-tekniska och ekonomiska hov. Behovens och motivens betydelse för områdena skall genomgå ett grupptest, som vår uppfattning av omvärlden och våra upp- utformas och bearbetas centralt. Det genomlevelser av andra människor. Reaktioner när föres på de olika utbildningsorterna av läbehovstillfredsställelsen uteblir och reak- raren i psykologi. Avrapporteringen sker tionsmönster i konfliktsituationer. Försvars- skriftligt till berörda elever. De som anmäler sin avsikt att utbilda sig mekanismer. Neuroser och psykoser. Något till lärare skall — såsom framhållits i annat om psykoterapeutiska metoder. Inlärningar. Hur nya beteenden uppkommer, sammanhang — förutom nämnda gruppanpassning till omvärlden. Modifiering av test genomgå någon form av individualtest. beteenden, bl a betingning. Förstärkningens Avrapporteringen av grupptestet skall i detta SOU 1970:8
fall även göras till intagningsmyndigheten för lärarskolan.
9 Arbetslivsorientering 9.1 Mål Undervisningen i arbetslivsorientering har till uppgift att ge fördjupad kunskap om de rättsnormer som gäller för arbetslivet, att ge fördjupad orientering om företags struktur, organisationsformer och ekonomiska situation, att ge kunskaper om olika former av samverkan inom arbetslivet, att ge kunskaper om introduktion av nyanställda, utbildning och i samband därmed samverkan mellan arbetslivet och det offentliga skolväsendet, att ge fördjupade kunskaper om den offentliga arbetsmarknadspolitikens mål och medel, att ge fördjupade kunskaper om fackliga organisationer såväl för arbetsgivare och anställda samt att ge fördjupade kunskaper om avtal, avtalsförhandlingar, avtalstvister, medling och olika samverkanformer.
9.2 Kommentarer En stor del av huvudmomenten får gemensamt innehåll inom samtliga linjer inom den yrkestekniska högskolan, medan övriga delar anpassas till de olika arbetsområdena.
miska problemställningar för olika typer av företag, att ge orientering om redovisningstekniska moment samt att ge kunskaper i kostnadsberäkning.
10.2 Huvudmoment Olika juridiska former av företag. Finansieringsfrågor. Eget och främmande kapital. Konkurrens och samverkan med andra företag. Karteller, lagstiftning mot konkurrensbegränsande åtgärder. Redovisningens uppgifter. Den dubbla bokföringens princip. Begreppen kostnader och intäkter. Tillgångar. Avskrivningar. Vinst- och förlusträkning. Balansräkning. Balansanalys. Kontoplan. Fasta och rörliga kostnader. Sam- och särkostnader. Självkostnadsberäkning. Föroch efterkalkyler. Investeringskalkyler. Entreprenadsystemet. Automatisk datateknik som hjälpmedel för redovisning, kalkylation och uppgörande av efterkalkyler.
10.3 Kommentarer Cirka hälften av tiden ägnas åt sådana moment som har generell giltighet inom samtliga linjer inom den yrkestekniska högskolan. Återstoden av tiden ägnas i huvudsak åt kostnadsberäkning anpassad till de olika yrkesområdena.
10 Yrkesekonomi 10.1 Mål Undervisningen i yrkesekonomi har till uppgift att ge orientering om olika företagsformer, att ge översiktlig kännedom om ekono124
Bilaga 2
Ämnesplaner för vissa ämnen ingående i ämnesutbildningen för blivande lärare i yrkesteknik inom vårdområdet
För inträde till den återkommande yrkestekniska högskoleutbildning, som studierna enligt denna läroplan utgör, skall i princip föregående yrkestekniska utbildning — gymnasial och eftergymnasial — jämte mellanliggande praktik vara tillräcklig. Då emellertid ämnena enligt denna läroplan förutsattes komma att bli erbjudna av universitet och högskolor och studeras tillsammans med andra än blivande lärare i yrkesteknik, är det möjligt att särskilda kompletterande inträdeskrav kan komma att uppställas. Dessa har inte medtagits i följande beskrivning av ämnesinnehållet för olika ämnen. På samma sätt bör det självfallet ankomma på universitetet eller fackhögskolan att ge anvisningar rörande litteraturstudier, organisation av tentamina etc. Följande ämnen behandlas: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13
Morfologi Fysiologi Medicinsk mikrobiologi Röntgenteknologi Fototeknologi Strålfysik och strålskydd Radiofysik Radiobiologi Kirurgisk och medicinsk sjukvård Psykiatrisk sjukvård Socialmedicin Sociologi Psykologi
14 Farmakologi 15 Kemi
1 Morfologi Mål Undervisningen skall ge fördjupade kunskaper i humanmorfologi som underlag för undervisning i dels vårdteknisk linje åk 1 och åk 2, dels grundutbildning för sjukskötare, dels grundutbildning för skötare inom psykiatrisk vård, dels utbildning av medicinsktekniska assistenter. Huvudmoment Terminologi Morfologisk preparationsteknik och mikroskopering Allmän embryologi och cellbiologi Allmän patologisk anatomi Systematisk anatomi innefattande organsystemens deskriptiva anatomi och histologi Topografisk anatomi inklusive funktionell anatomi, ytanatomi och röntgenanatomi Kommentarer och anvisningar Kursen omfattar 15 veckor, av vilka de två sista ägnas åt tentamensläsning samt sluttentamen i ämnet. Studierna skall delvis bygga på tidigare inhämtade kunskaper i anatomi, ett diagnostiskt prov företages vid
kursens början, då lärobok av typ Petrén: Människokroppens byggnad förutsattes vara repeterad. Kursen inkluderar föreläsningar (120 tim). I anslutning till kursen sker obduktioner och dissektioner på humanmaterial i form av gruppvisa demonstrationer samt individuella djurdissektioner (35 tim), seminarier (25), mikroskopering (15 tim). Undervisningen har genomgående en starkt klinisk och funktionell anknytning och bygger således även på elevens tidigare kliniska erfarenheter. En betydande del av studietiden åtgår för bl a förberedelse till seminarier av analyserande karaktär.
2 Fysiologi (med tonvikt på humanfysiologi och patofysiologi samt klinisk fysiologi) Mål Studierna skall ge kompetens för undervisning i fysiologi i dels vårdteknisk linje åk 1 och åk 2, dels grundutbildningen för sjukskötare, dels grundutbildningen för olika slag av sjukvårdsassistenter, dels grundutbildning för skötare inom psykiatrisk vård. Ämnesutbildningen ger fördjupade kunskaper inom fysiologin, med tyngdpunkten förlagd till humanfysiologi och patofysiologi samt dess kliniska tillämpningar, framför allt inom diagnostiken. Huvudmoment Humanfysiologi Patofysiologi Klinisk fysiologi Speciell fysiologisk tillämpning inom olika kliniska ämnen Kommentarer
och anvisningar
Kursen omfattar 10 veckor, varav de två sista ägnas åt tentamensläsning och sluttentamen i ämnet. Som förkunskaper förutsattes: A. grundutbildning för sjukskötare med viss utbildning i fysiologi och klinisk fysio126
logi samt vidareutbildningslinje med ytterligare fördjupande studier i ämnet flärarkandidat med vidareutbildning i linjen för anestesisjukvård/intensivvård kan få dispens från viss del av studierna i ämnet). B. grundutbildning av röntgen-, radioterapi- respektive operationsassistent med eventuellt tillägg i fysiologi och klinisk fysiologi. Viss repetition av tidigare inhämtade kunskaper förutsattes, och kursen inledes med ett diagnostiskt prov för att kontrollera graden av enhetlighet i förkunskaperna. Kursen är anknuten till klinisk-diagnostisk verksamhet, och den praktiska delen bör vara förlagd till en större klinisk-fysiologisk enhet vid undervisningssjukhus. Kursen omfattar sammanlagt cirka 160 timmar lärarledda studier, fördelad på cirka 20 timmar per pecka under kursens första 8 veckor. I undervisningen ingår föreläsningar (cirka 80 timmar), gruppövningar, demonstrationer, laborationer och handledd självverksamhet (cirka 60 timmar) samt seminarier (cirka 20 timmar). Elev bör utöver den bundna undervisningen följa vissa fysiologiska undersökningar och behandlingsmetoder och därvid i viss omfattning själv under handledning utföra undersökningar, sammanställa och tolka resultat. Kursen inledes med repetition av centrala delar av allmänfysiologi och biofysik av betydelse för den kliniska tillämpningen. I andra avsnittet av kursen genomgås organfunktion under normala och patologiska betingelser, med särskild hänsyn till cirkulationssystemet, respirationssystemet, ämnesomsättningen och den endokrina kontrollen, gastro-intestinalsystemet och levern, njurarna, nerv-muskelsystemet samt centrala nervsystemet. I tredje avsnittet ges översikter över fundamentala regulationssystem och en analys av regulationsrubbningar vid belastning, skada eller sjukdom. I det fjärde avsnittet ges en översikt över speciella diagnostiska metoder av fysiologisk art inom sjukvården. I ett kortare femte avsnitt ges exempel på tillämpning av fysiologiska principer vid SOU 1970:8
övervakning och behandling med särskild hänsyn till rehabilitering. Härutöver förutsattes eleven få viss undervisning i patofysiologi och i tillämpningen av fysiologiska diagnostiska metoder under undervisningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård (motsvarande). Detta förutsätter samplanering mellan olika berörda lärare. Under kursens gång, med koncentration till slutet av kursen, anordnas seminarier med tillämpning av de fysiologiska kunskaperna på olika kliniska problem. För litteraturstudier användes i möjlig mån tidigare inläst litteratur inom fysiologi, och en stor lärobok i medicinsk fysiologi bör ingå. En större lärobok i klinisk fysiologi användes som referensverk och för vissa detaljstudier. Ett betydande material av lokalt utarbetade instruktioner, handledningar, metodbeskrivningar, sammanfattningar m m förutsattes därjämte ingå, varigenom en lämplig teoretisk täckning av det lämpliga kunskapsområdet uppnås.
3 Medicinsk
mikrobiologi
Mål Undervisningen skall ge fördjupade kunskaper i medicinsk mikrobiologi inberäknad klinisk mikrobiologi som underlag till undervisning dels i mikrobiologi i vårdteknisk linje åk 1 och åk 2, dels i medicinsk mikrobiologi och klinisk mikrobiologi med sjukvårdshygien inom grundutbildningar för sjukskötare, skötare inom psykiatrisk vård samt vissa medicinsk-tekniska assistenter. Huvudmoment Bakteriologi Virologi Immunologi Klinisk mikrobiologi Sjukvårdshygien Kommentarer
och anvisningar
Kursen omfattar 10 veckor, varav de två sista huvudsakligen ägnas åt tentamensläsSOU 1970:8
ning och sluttentamen i ämnet. Som förkunskaper förutsattes grundutbildningens undervisning i mikrobiologi och klinisk mikrobiologi med sjukvårdshygien samt vidareutbildningslinje med viss mikrobiologisk undervisning. I undervisningen ingår föreläsningar (bakteriologi och immunologi 36 tim, virologi 14 tim, klinisk mikrobiologi 20 tim), seminarier (10 tim) över sjukhushygienska och kliniska frågor samt laborationer (40 tim). Lärarkandidat erhåller i början av kursen enskild uppgift av analyserande och enklare forskningskaraktär, lämpligen inom sjukvårdshygienens område. Uppgiften redovisas i form av skriftlig redogörelse samt ingår som delmoment i seminarium.
4 Röntgenteknologi
Mål Undervisningen skall ge kunskaper inom röntgenteknologin, tillräckliga för klinisk handledning under röntgen- och radioterapiassistenternas andra och tredje terminer samt för undervisning i ämnet röntgenteknologi under andra och tredje terminen av röntgenassistentutbildningen. Huvudmoment Allmän röntgenteknik Röntgenapparater för diagnostik och terapi Undersökningsstativ och specialapparater Röntgenapparatens komponenter — röntgenrör och kåpor, högvacuum och torrventiler, transformatorer, likriktarkopplingar, högspänningskablar och högspänningsomkopplare. Kommentarer
och anvisningar
Kursen omfattar 10 veckor, varav de två sista ägnas åt tentamensläsning och sluttentamen i ämnet samt i ämnet fototeknologi. Förkunskaper motsvarande röntgenassistentutbildningen förutsätts. I kursen ingår föreläsningar (100 tim) samt demonstrationer (20 tim). 127
5 Fototeknologi Mål Undervisningen skall ge kunskaper i fototeknologi, tillräckliga för undervisning av röntgen- och radioterapiassistenter i detta ämne under terminerna 1 och 2.
Litteratur: Lämplig litteratur sammansätts för varje kurs. Undervisningen bör samordnas med Statens Strålskyddsinstitut.
Huvudmoment
7 Radiofysik
Allmän fototeknologi Röntgenfilmer och framkallningsmaskiner Fotografi och fotokemi på röntgendiagnostisk och radioterapeutisk avdelning
Mål
Kommentarer och anvisningar Kursen omfattar tre veckor med 60 timmars undervisning, varav 45 timmar teori och laborationsdemonstrationer samt 15 timmars laborationer. Tentamensläsning i ämnet sker i en gemensam period med övriga ämnen i detta undervisningsblock.
6 Strålfysik och strålskydd Mål Undervisningen skall ge fördjupade kunskaper inom strålfysik och strålskydd, tillräckliga för klinisk handledning på röntgendiagnostisk respektive radioterapeutisk avdelning samt för undervisning i ämnet strålskydd. Huvudmoment
Undervisningen skall ge fördjupade kunskaper inom radiofysik med speciell inriktning på områdena isotopdiagnostik, radioterapi och strålskyddsfysik. Eftersom utbildningen leder till handledande verksamhet fordras även kännedom om svenska författningar angående strålskydd. Huvudmoment Grundläggande delar av: Produktion av joniserande strålning (acceleratorer, radioaktiva isotoper etc) Strålningens växelverkan med materia Detektorer för joniserande strålning Svensk strålskyddslagstiftning Kliniska tillämpningar (dosplanering, scintigrafi m m). Kommentarer och anvisningar Kursen omfattar 10 veckor, av vilka den sista ägnas åt tentamensläsning samt sluttentamen i ämnet. Studierna bygger på kunskaperna i radiofysik inhämtade i utbildningen till radioterapiassistent. I kursen i radiofysik ingår föreläsningar (80 tim), laborationer (40 tim, se nedan) samt demonstrationer (20 tim, se nedan).
Allmän strålfysik Strålskyddslagstiftning Patient- och personalstrålskydd
Litteratur:
Kommentarer och anvisningar
Lämplig litteratur sammansättes vid detaljplaneringen av varje ny kurs.
Kursen omfattar två veckor med 36 teoretiska föreläsningstimmar. Sluttentamen förläggs till den gemensamma tentamensperioden med ämnena röntgenteknologi och fototeknologi. 128
Laborationskurs (40 timmar) 1. GM-röret Pulsstatistik och bearbetning av mätdata, inkoppling av ratometer och skrivare. SOU 1970:8
2. Scintillationsdetektorn med pulshöjdsanalysator Energikalibrering. Upptagning av pulshöjdsspektrum. 3. Jonisationskammaren med elektrometer Energiberoende och mätning av djupdoskurvor. 4. Praktiskt strålskydd Smeartest, mätning av strålfältet kring strålkällor. 5. Scintigrafi Val av kollimering, fokus-hudavstånd, upplösning. 6. Dosfördelning i ett vävnadsekvivalent fantom Mätning med film och jonkammare. Demonstrationskurs (20 timmar) 1. Dosimetriska system 2. Detektorutrustningar 3. Strålskydd 4. Kliniska dosplaneringar 5. Isotopundersökningar
9 Kirurgisk och medicinsk sjukvård Mål Undervisningen skall ge fördjupade kunskaper i kirurgisk och medicinsk sjukvård med tyngdpunkten lagd på sjukdomslära som underlag för undervisning i dels vårdteknisk linje åk 1 och åk 2, dels delar av grundutbildningen för sjukskötare, dels motsvarande områden inom utbildningen av medicinsk-tekniska assistenter, dels grundutbildningen för skötare inom psykiatrisk vård. Huvudmoment Medicinsk sjukdomslära Kirurgisk sjukdomslära Klinisk kemi Röntgendiagnostik och röntgenterapi Geriatrik Klinisk fysiologi alt. klinisk mikrobiologi Vårdanalys Kommentarer och anvisningar
8 Radiobiologi Mål Undervisningen skall ge tillräckliga orienterande kunskaper i ämnet radiobiologi för klinisk handledning av radioterapiassistenter i deras utbildning under de två sista terminerna. Huvudmoment Cellbiologi Absorptionsdifferenser och strålkänslighet mm Kommentarer och anvisningar Kursen omfattar 2 veckor huvudsakligen i form av orienterande föreläsningar och eventuellt med seminarieuppgift, omfattande totalt 20 timmar. Litteratur: Lämplig litteratur anges av kursledaren. SOU 1970:8 9* —97541
Kursen i kirurgisk och medicinsk sjukvård omfattar 15 veckor, av vilka två användes för litteraturstudier och förberedelse för sluttentamina. Studierna inom de kliniska ämnesområdena bygger på elevens förkunskaper i såväl teori som praktik inom respektive ämnesområde. Kursen är koncentrerad på fackteori och i första hand sjukdomslära. Sjukvårdsmetodik kommer in under vårdanalys. Denna kan ha karaktär av ett elementärt grundforskningsprojekt inom vårdområdet, där varje elev vid kursens början erhåller en vårdanalyserande uppgift som skall genomföras med hjälp av litteraturstudier och eventuellt genomgång av visst patientmaterial. Den medicinska och kirurgiska sjukdomsläran (50 + 50 tim) bör koncentreras på vanliga invärtesmedicinska och kirurgiska sjukdomar och därvid behandla etiologi, patologi, symtomatologi, diagnostik, prognos, terapi och rehabilitering med tanke på elevens egen kommande undervisning. Med hänsyn till gruppens önskemål, kan vissa sjukdomstillstånd prioriteras, men i sluttentamen bör 129
givetvis elev svara för samtliga områden som beröres i vårdteknisk linje åk 2 samt motsvarande del av grundutbildning för sjukskötare. Klinisk kemi (10 tim) kan förekomma som speciellt ämne eller invävd i föreläsningsserien om sjukdomslära, liksom även röntgendiagnostik och röntgenterapi (15 tim). Elev med fysiologi i den prekliniska kombinationen erhåller undervisning i klinisk mikrobiologi (20 tim). Elev med medicinsk mikrobiologi i preklinisk kombination erhåller undervisning i klinisk fysiologi (20 tim). Aktuell utveckling inom geriatrik (5 tim). Vårdkonferenser i seminarieform (20 tim). Undervisningsronder (15 tim).
10 Psykiatrisk sjukvård Mål Undervisningen skall ge fördjupade kunskaper i psykiatri och psykiatrisk vård samt mentalhygien som underlag för undervisning i dels vårdteknisk linje åk 1 och åk 2, dels grundutbildningen för sjukskötare, dels grundutbildningen för skötare inom psykiatrisk vård. Huvudmoment Vuxenpsykiatrisk sjukdomslära Barn- och ungdomspsykiatri Rättspsykiatri, lagstiftning Mentalhygien Neurologi och neurofysiologi Vårdanalys Kommentarer
och anvisningar
Kursen i psykiatrisk vård omfattar 10 veckor, varav de två sista beräknas till tentamensläsning och sluttentamen. Studierna bygger på elevens teoretiska och praktiska förkunskaper inom psykiatri och psykiatrisk vård samt på tidigare erhållen undervisning i psykologi, sociologi och socialmedicin. Studierna är i första hand koncentrerade till vuxenpsykiatrin. Den psykiatriska sjukdomsläran (45 tim) behandlar de psykia-
triska sjukdomarnas orsak, uppkomst, symtomatologi, diagnostik, behandling och prognos med tanke på elevens egen kommande undervisning. Barn- och ungdomspsykiatrin (15 tim) ingår för att bibringa eleven en helhetssyn på de psykiatriska sjukdomarnas utveckling och betydelse i skiftande so:iala sammanhang. En mer omfattande kurs i barn- och ungdomspsykiatri ingår i alternativ med utbildning i pediatrik. Rättspsykiatri och lagstiftning med anknytning till de psykiskt sjuka (5 tim). Mentalhygien och preventiv psykiatri (20 tim) ingår som en viktig del av kursen, och dess betydelse för bl a olika former av öppen vård betenas. Neurologi och neurofysiologi (15 tim). Sjukvårdsmetodik kommer in under ämnet vårdanalys (20 tim), där den enskilde patientens behov av behandling och vård diskuteras i konferens- eller seminarieform.
11 Socialmedicin
Mål Utbildningen skall ge fördjupade kunskaper i socialmedicin med förebyggande medicin och socialpolitik nödvändiga för undervisning i och samordning av den socialmedicinska utbildningen i vårdteknisk linje åk 1 och åk 2 samt grundutbildningen för sjukskötare. Huvudkursen i socialmedicin i grundutbildningen av sjukskötare bör ledas av legitimerad sjukskötare med vidareutbildning inom öppen hälso- och sjukvård. Lärare med nedan beskrivna utbildning i socialmedicin kan även undervisa i utbildning av medicinsk-tekniska assistenter samt i grundutbildning för skötare inom psykiatrisk vård. Ämnesutbildning enligt alternativ A: Legitimerad sjukskötare med annan vidareutbildning än inom öppen hälso- och sjukvård, kurslängd 10 veckor. Ämnesutbildning enligt alternativ B: Legitimerad sjukskötare med vidareutbildning inom öppen hälso- och sjukvård, kurslängd 5 veckor. SOU 1970:8
Alternativ A Huvudmoment Socialmedicinens grundbegrepp och filosofi Socialpolitik och socialvårdsmetodik Epidemiologi, befolknings- och sjukdomsstatistik Administrativ medicin och sjukvårdsplanering Förebyggande medicin Socialmedicinsk personbedömning och rehabilitering Miljöproblematik och omgivningshygien Kommentarer
och
anvisningar
Kursen i socialmedicin enligt alternativ A omfattar 10 veckor av vilka två användes för litteraturstudier och sammanställande av material från fältarbete. Undervisningen bygger på tidigare kunskaper i socialmedicin och angränsande ämnen inom sjukvården med avseende på såväl teori som klinisk och socialmedicinsk praktik. Legitimerad sjukskötare med annan vidareutbildningslinje än inom öppen hälso- och sjukvård bör före kursens början ha praktiserat minst 2 månader inom den öppna vården, varav 1 månad under erfaren distriktsskötares ledning i distrikt omfattande samtliga vårdgrenar. I kursen ingår föreläsningar (60 tim), seminarier (30 tim), fältstudier (30 tim). Undervisningen bör omfatta: Svensk socialpolitiks utveckling och funktion Olika organisations- och behandlingsprinciper inom socialvården {familjevårdsprincipen, case-work etc) Teamarbetets problematik inom sjukvården och i samarbetet sjukvård-socialvård Minoriteter och andra sociala problemgrupper i samhället Strävan mot integration i samhällets människovård (sjukvård, socialvård, kriminalvård, nykterhetsvård, åldringsvård) Huvuddragen av vitalstatistikens definitioner, kvoter och indices Analys av sjukdoms- och dödsorsaksmönstret samt olika källmaterial för morbiditet och mortalitet SOU 1970:8 Q+
07*41
Epidemiologisk metod och analys De stora sjukdomsgruppernas etiologi med tanke på preventiva åtgärder Studier i behov, efterfrågan och konsumtion av hälso- och sjukvård/ socialvård i relation till sociala, ekonomiska och demografiska faktorer Principerna för sjukvårdsplanering och möjligheter till rationalisering och produktionskontroll inom hälso- och sjukvård Socialmedicinsk personlighets- och familjebedömning som förutsättning för rehabilitering och annan praktisk socialmedicinsk verksamhet Förebyggande medicin, principer och metoder med tonvikt på hälsoundervisning Problem inom omgivningshygien och miljövård Internationella hälso- och sjukvårdsproblem, u-landshjälp och u-landsarbete Alternativ B Kommentarer
och anvisningar
Studietiden är fem veckor, av vilka en användes för litteraturstudier och sammanställande av material från fältarbete. Studierna omfattar framför allt fältarbete och seminarier samt föreläsningar inom de områden (se huvudmoment och anvisningar inom alternativ A) som speciellt behöver aktualiseras och fördjupas för legitimerad sjukskötare som genomgått vidareutbildning inom öppen hälso- och sjukvård. Litteraturstudier
alternativ
A+B
Anvisningar sker under kursens gång av aktuell svensk och utländsk litteratur. Fältarbete alternativ A + B Omfattar ett begränsat studium av ett socialmedicinskt problem vari ingår litteraturstudier samt insamling och bearbetning av material. Detta material kan antingen hämtas ur tillgängliga akter och handlingar eller insamlas i praktiskt sjukvårds- eller socialt arbete.
Seminarier alternativ
A+B
Deltagande i seminarier över valda socialmedicinska problem bör om möjligt anordnas gemensamt för olika utbildningskategorier (studerande inom medicin, samhällsvetenskaper och vid socialhögskola) och under medverkan av experter.
Socialpsykologi Medicinsk sociologi (speciell sociologi I) Familjesociologi (speciell sociologi II) Intervjuteknik och fältövningar Kommentarer
och anvisningar
Kursen i sociologi alternativ B omfattar 20 veckor. Grundutbildningens kurs i sociologi förutsattes vara inhämtad och repeterad.
12 Sociologi Litteraturstudier Mål
De principer som tillämpas se alternativ A.
Utbildningen skall ge fördjupade kunskaper i sociologi som underlag för undervisning i sociologi och familjekunskap i dels vårdteknisk linje åk 1 och åk 2, dels grundutbildning för sjukskötare, dels grundutbildning för skötare inom psykiatrisk vård, dels utbildning av medicinsk-tekniska assistenter. Studierna ges enligt alternativ A och B (se 11). Alternativ A Huvudmoment Orientering i sociologisk metod Elementär sociologi och svensk samhällsstruktur Socialpsykologi Medicinsk sociologi Kommentarer
och anvisningar
Kursen omfattar 10 veckor. Kursen i sociologi i grundutbildningen för sjukskötare förutsattes vara inhämtad och repeterad. Litteraturstudier Lämplig engelsk och svensk litteratur, som avgöres i samband med kursen. Litteraturen bör avvägas med hänsyn till elevens behov och vad som fastställes i universitetsinstitutionernas studieplan. Alternativ B Huvudmoment Grundläggande sociologisk metod Elementär sociologi och svensk samhällsstruktur
13 Psykologi Mål Undervisningen skall ge fördjupade kunskaper i psykologi som underlag för undervisning i dels vårdteknisk linje åk 1 och åk 2, dels grundutbildning för sjukskötare, dels grundutbildning för skötare inom psykiatrisk vård, dels utbildning av medicinsk-tekniska assistenter. Grundkurs 15 veckor Huvudmoment Allmän psykologi Differentiell psykologi Personlighets- och socialpsykologi Kommentarer
och anvisningar
Grundkursen motsvarar grundkurs II i psykologi vid universiteten. Delkurs 1: Allmän psykologi Perception Motivation Inlärning Kognitiva processer Tillämpningar Kurslitteratur Delkurs 2: Differentiell psykologi Testteoretiska grunder Differentialpsykologiska problem Tillämpningar Kurslitteratur SOU 1970:8
Delkurs 3: Personlighets- och socialpsykologi Socialpsykologi Personlighetspsykologi med anknytning till utvecklingspsykologi och psykopatologi Grundkursen ger kompetens för elementär undervisning i psykologi för vårdyrkesutbildningen. Kursen är vid universiteten tidsberäknad till 20 veckor men torde med hänsyn till elevernas förkunskaper kunna komprimeras till period om 15 veckor. Undervisningen består av föreläsningar och gruppövningar. Påbyggnadskurs
10 veckor
Huvudmoment Psykologiska tillämpningsområden Vårdteknisk tillämpning Kommentarer
och anvisningar
Denna påbyggnad på grundkursen ger kompetens för undervisning i vissa kursmoment i psykologi till och med avslutad grundutbildning för sjukskötare. Kursen är speciellt tillrättalagd för blivande lärare i hälsooch sjukvård. Delkurs 1: Orienteringskurs rörande psykologins tillämpningsområden Delkurs 1 motsvarar i stort sett kurs 1 inom påbyggnadskurs I i psykologi vid universiteten. Den skall omfatta en allmän presentation av arbetspsykologi, barnklinisk psykologi, vuxenklinisk psykologi, skolpsykologi och andra fackpsykologiska tillämpningsområden. I undervisningen ingår föreläsningar, lektioner och studiebesök vid tillämpningsinstitutioner. Delkurs 2: Vårdteknisk tillämpningskurs Observations- och intervjuteknik Psykologisk rådgivnings- och behandlingsmetodik Socialpsykologi och gruppdynamik Somatopsykologi SOU 1970:8
Delkurs 2 avser att teoretiskt belysa psykologiska aspekter på arbete inom hälsooch sjukvård. Kursen skall särskilt ägnas åt psykodynamiska och gruppdynamiska fenomen samt relationsproblem i klientkontakten, patientens upplevande av sin sjukdom etc. Undervisningen skall ske i seminarieform samt genom gruppövningar.
14 Farmakologi
Mål Undervisningen skall ge kompetens för undervisning i farmakologi (läkemedelslära) i vårdteknisk linje årskurs 2 inom grundutbildningen för sjuksköterskor/ sjukskötare, inom vissa utbildningsgrenar för tekniska sjukvårdsassistenter samt i grundutbildningen för skötare inom psykiatrisk vård. Utöver denna primära målsättning syftar undervisningen även i viss mån till att ge den studerande en begränsad förmåga till bedömning av ett läkemedel eller en farmakoterapiform. Huvudmoment Allmän farmakologi och farmakokinetik Speciell farmakodynamik Läkemedlens kliniska användning Övriga biologiskt aktiva ämnen, toxikolgiska problem »Socialfarm ak ologi» (lagstiftning och dylikt) Kommentarer
och anvisningar
Kursen i farmakologi omfattar 10 veckor, varav de två sista ägnas åt tentamensläsning och sluttentamen. Som lämpliga förkunskaper räknas grundutbildningens undervisning i fysiologi och farmakologi. önskvärt är också genomgång av vidareutbildningslinje med viss fysiologi och/eller farmakologiundervisning. Diagnostiskt prov på tidigare kunskaper sker vid kursens början på grundutbildningens lärostoff, då någon lärobok av typ Rydin: Farmakologi, lärobok för sjuksköterskor, förutsattes vara repeterad. 133
Undervisningen omfattar föreläsningar och estradkonferenser (80 tim), demonstrationer {16 tim), seminarier (16 tim), studiebesök å apotek och/eller läkemedelsindustri (8 tim) samt kliniska terapironder (8 tim). Därtill kommer kunskapskontroll och repetitorier av erforderlig omfattning under kursens gång samt sluttentamen.
15 Kemi Mål
kliniska biokemin inklusive endokrinologi, hämatologi, immunologi och nutrition, praktisk verksamhet på laboratoriet och vissa sjukvårdsavdelningar med särskild tonvikt lagd på de patientanknutna momenten samt kommunikationen mellan avdelningarna och laboratoriet, deltagande i kliniska konferenser. Genomgång av laboratoriets arbetsmetoder inklusive automation, databehandling, metodövervakning, statistik och evaluering av patientresultat, demonstrationer och seminarieverksamhet. Två veckor anslås till tentamensläsning.
Undervisningen skall ge kompetens för undervisning i kemi i vårdteknisk linje, grundutbildningen för sjuksköterskor/sjukskötare och för medicinsk-tekniska assistenter samt för skötare inom den psykiatriska sjukvården. Huvudmoment Fysikalisk kemi Organisk kemi Naturprodukternas kemi Allmän metabolism Klinisk biokemi inkl. spec, patientundersökningar och patientverksamhet Automation, databehandling, metodkontroll, statistik Kommentarer och anvisningar Kursen omfattar 15 veckor. Som lämpliga förkunskaper räknas grundutbildningens undervisning i klinisk kemi och fysiologi samt vidareutbildningslinje med viss undervisning inom dessa ämnesområden. Kursen inleds med ett avsnitt motsvarande ca åtta veckor, som omfattar grunddragen av den fysikaliska och organiska kemin inklusive apparatkännedom och allmän metadologi, naturprodukternas kemi samt allmän metabolism inklusive vävnadskemi och metaboliska system för omsättning av främmande ämnen. Delvis parallellt med och i anslutning till denna del sker undervisning motsvarande ca fem veckor vid ett kliniskt-kemiskt centrallaboratorium vid universitets- eller regionsjukhus, omfattande föreläsningar över den 134
Bilaga 3
Läroplan för fordonsteknisk linje
Mål
Kursplan
Den yrkestekniska högskoleutbildningen har till mål att genom såväl fördjupade som breddade studier i allmänna, yrkestekniska och arbetsorganisatoriska ämnen ge kompetens för kvalificerade arbetsuppgifter inom yrkesområdet samt ämnesutbildning för blivande lärare i fordonsteknik.
1 2 3 4 5 6 7 8 9
Förkunskaper m m För att kunna tillgodogöra sig undervisningen erfordras A. Kunskaper och färdigheter motsvarande tvåårig Fordonslinje, gren för bilmekaniker alternativt gren för maskinmekaniker. B. Minst fem års yrkeserfarenhet, vari må inräknas skolmässig utbildning enligt A. C. Kunskaper i engelska och samhällskunskap motsvarande läroplanen för tvåårig Fordonslinje.
Organisation m m Utbildningen omfattar ett läsår, men kan även erbjudas i fyraårig deltidskurs. I senare fallet kan studierna påbörjas direkt efter genomgången gymnasial yrkesutbildning under förutsättning att elev under studietiden är verksam inom yrkesområdet. SOU 1970:8
Svenska Engelska Matematik Fysik Kemi Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering 10 Yrkesekonomi
Se bilaga 1
11 Teknologi 11.1 Mål Undervisningen i allmän teknologi har till uppgift att ge kunskaper i grundläggande tekniska ämnesområden och ge förståelse för sambandet mellan dessa, att grundlägga förmågan att tillämpa kunskapsstoffet samt att ge vidgade insikter i läsning av ritningar, kopplingscheman och dylikt.
11.2 Huvudmoment Materiallära Materials egenskaper och meritvärden. Korrosion, röta, ytbehandling och impregne-
Ritteknik
ring. Beteckningar, normer och handelsformer. Materialval. Egenskapsanpassning. Kolstål, låg- och höglegerade stål. Gjutstål, olegerade och legerade gjutjärn och aducergods. Lättmetaller, tunga metaller, legeringar och lagermaterial. Plaster, elaster, fibermaterial, papper och trä. Betong, keramiska material och glas. Smörjmedel. Färger och lacker.
Ritmaterial. Frihandsskissning. Projektionslära. Skärningar. Ytutbredning. Rittekniska regler och symboler. Måttsättning, ytfinhet samt toleranser och passningar. Ritningsläsning. Sammanställnings-, arbets-, montageoch installationsritningar. Kopplingsscheman och rörledningsritningar. Skiss- och ritningsuppgifter.
Mekanik
12 Statik: Begreppen stel kropp och materiell punkt, massa, tyngd, kraft, vektor och resultat, verkan och motverkan, aktiva och passiva krafter, stödreaktion, länklagring och inspänning samt statiskt moment och kraftpar. Tyngdpunktslägen. Kraftjämvikt i planet utan och med friktion. De enkla maskinerna. Rullningsmotstånd. Plana fackverk. Dynamik: Rörelsers sammansättning. Begreppen impuls, rörelsemängd samt centripetal-, centrifugal- och tröghetskraft. Arbete, effekt och verkningsgrad. Läges- och rörelseenergi. Likformigt accelerad rätlinjig rörelse och rotationsrörelse kring fast axel. Koniska pendeln.
Fordonsteknik
12.1 Mål Undervisningen i fordonsteknik har till uppgift att ge fördjupade kunskaper i fordons konstruktion och verkningssätt, att ge kännedom om de grundläggande termodynamiska begreppen, att ge kunskap om kolvmotorns teori samt att ge kännedom om de apparater och mätinstrument som används vid olika tester.
12.2 Huvudmoment Hållfasthetslära Begreppen elasticitet, plasticitet och flytning samt spänning, gränsspänning, säkerhetsgrad, tillåten påkänning och farligt snitt. Begreppen töjning, kontraktion, stukning, sättning och knackning, elastisk och kvarstående deformation, kälverkan och utmattning samt tröghetsmoment, böjmotstånd och vridmotstånd. Materialprovning. Dragning, tryck, knackning, medelyttryck, vridning och böjning av raka stänger. Hookes lag. Tvärkraft-, böjmoment- och vridmomentdiagram. Elementarfall vid böjning. Sammansatt hållfasthet, adderbara spänningar och jämförelsespänning. Superpositionsprincipen. Hållfasthet hos cylindriska mantlar.
136 Förbränningsmotorer Kolvmotorns teori. Idealprocess. Verklig process. Värmebalans. Verkningsgrad. Medeltryck, effekt, bränsleförbrukning. Dieselmotorer. Rotationskolvmotorer. Gasturbiner. Reaktionsmotorer m m. Vevrörelsens mekanik. Vevaxlars utbalansering. Torsionssvängningar. Lagerbelastningar. Bränslesystem. Förgasare. Insprutningspumpar. Provning. Effektmätning. Varvtalsmätning. Bränsleförbrukning. Temperaturmätning. Indikering. Indikatordiagram. Hydraulik Hydraulikens principer. Användningsområden på fordon. Kraftöverföring. Styrning. Bromsar. Schakt- och lastapparater, tippar, kranar etc. SOU 1970:8
Kraftöverföring Olika typer av friktionskopplingar. Den automatiska kopplingen (Hydraulisk koppling). Momentomvandlare. Växellådor. Olika typer av mekaniska växellådor. Automatiska växellådor, överväxlar. Kardanaxlar. Vinkelhastighet. Slutväxlar. Dubbelutväxlad slutväxel. Automatisk differential spärr. Fyrhjulsdrift. Bromsar Friktion. Statisk och dynamisk friktion. Retardation och bromssträckor. »Bromsfading». Dubbla bromskretsar. Anordningar som förhindrar låsning av hjul vid bromsning. Servobromsar. Tryckluftsbromsar. Elbromsar. Bromsprovare. Säkerhetsföreskrifter. Gällande bestämmelser. Styrning —
Framvagnar
Styrgeometri. Däckslitage. Hjulbalans. Över-, understyrning. Stötdämpare. Krängningskännare. Servostyrning. Kontrollapparater. Ram och karosseri. Självbärande karosserier. Olika ramkonstruktioner. Uppmätningsmetoder. Beräkning av lastvagnars byggnationer, ramförlängning, ramförstärkning. Riktbänkar och hydrauliska riktverktyg. Kran- och tippmontage. Beräkning av lastförmåga, axel och hjultryck. Vändskivor för dragvagnar. Kopplingsanordning för släpvagnar. Säkerhetsföreskrifter.
13 Elektroteknik
13.1 Mål Undervisningen i elektroteknik har till uppgift att ge vidgade kunskaper om elteknikens viktigaste grunder, att ge orientering om den elektriska faran och skyddsföreskrifter, att ge fördjupade kunskaper om elekfriska system på olika fordon samt SOU 1970:8
att ge kännedom om användning och skötsel av de vanligaste elektriska mätinstrumenten.
13.2 Huvudmoment Allmän
elektroteknik
Elektriska laddningar. Kraftverkan i elektriska fält. Elektriska strömmar. Alstrande av magnetfält. Kraftverkan på en strömförande ledare i ett magnetiskt fält. Spänning och potential. Resistans. Ohms och Kirschoffs lagar. Motståndkopplingar. Elektromotorisk kraft. Energiförvandling i en elektrisk strömkrets. Elektromagnetisk induktion. Växelspänning och växelström, momentanvärden och effektivvärden. Bilens elektriska
system
Batterier och ackumulatorer. Likströms- och växelströmsgeneratorer. Startmotorn och laddningsregulatorer. Olika tändsystem. Bränslesystem. Övriga elektriska utrustningar. Elektriska
mätinstrument
Olika typer av mät- och analysinstrument. Funktion och skötsel.
14 Organisation,
försäljning
14.1 Mål Undervisningen i ämnet har till uppgift att ge en vidgad och fördjupad kunskap i fråga om motorbranschens organisation, att ge vidgade och fördjupade kunskaper om företagens organisation och arbetsorganisationen i motorbranschen samt att ge orientering om motorbranschens speciella marknadsföringsproblem.
Bilaga 4
Läroplan för sågverksteknisk Linje
Mål
Kursplan
Den yrkestekniska högskoleutbildningen har till mål att genom fördjupade och breddade studier i allmänna, yrkestekniska och arbetsorganisatoriska ämnen ge kompetens för kvalificerade arbetsuppgifter.
1 Fysik se bilaga 1 2 Kemi se bilaga 1
3 Materiallära Förkunskaper m m För att kunna tillgodogöra sig undervisningen erfordras A. Kunskaper och färdigheter motsvarande gymnasial yrkesutbildning av verkstadsmekaniker, processreparatörer, elektriker, styr- och reglermekaniker eller skogsteknikerutbildning. B. Minst fem års yrkeserfarenhet, vari må inräknas skolmässig utbildning enligt A. C. Kunskaper i engelska och samhällskunskap motsvarande läroplanen för någon i A. omnämnd gymnasial yrkesteknisk minst tvåårig grundutbildning.
Organisation m m Utbildningen omfattar ett läsår, men kan även erbjudas i fyraårig deltidskurs. I senare fallet kan studierna påbörjas direkt efter genomgången gymnasial yrkesutbildning under förutsättning att elev under studietiden är verksam inom yrkesområdet. 138
3.1 Mål Undervisningen i materiallära har till uppgift att ge fördjupad kännedom om egenskaper och användningsområden hos olika material som används inom sågverksindustrin samt att ge vidgad kunskap om sågverkens råvaror.
3.2 Huvudmoment och förslag till disposition Materials egenskaper och meritvärden. Korrosion, röta, ytbehandling och impregnering. Beteckningar, normer och handelsformer. Materialval. Egenskapsanpassning. Kolstål, låg- och höglegerade stål. Gjutstål, olegerade och legerade gjutjärn. Aducergods. Lättmetaller, tunga metaller, legeringar och lagermaterial. Plaster, elaster, fibermaterial. Smörjmedel. Träets byggnad. Felaktigheter och skaSOU 1970:8
dor hos trä. Dimensioner och benämningar hos trä. Plywood, träfiber- och spånplattor.
4 Maskinelement 4.1 Mål Undervisningen i maskinelement har till uppgift att ge kännedom om vanliga konstruktionselement.
slag, deras konstruktion, verkningssätt och skötsel. Handverktyg, lager och drivanordningar. Kantverk och justerverk; konstruktion, verkningssätt och skötsel. Olika slag av torkar; konstruktion, verkningssätt och skötsel. Ram- och bandsågblad, cirkelklingor. Slip- och stukmaskiner. Valssträckmaskiner. Slipskivor och verktyg. Paketeringsmaskiner.
6 Konstruktion 4.2 Huvudmoment
6.1 Mål
Skruvar och skruvförband. Kilförband. Nitförband. Svetsförband. Krympning och pressning. Axlar. Rullnings- och glidlager. Kopplingar. Cylindriska och koniska kuggväxlar samt snäckväxlar. Rem- och kedjetransmissioner. Stållinor och bromsar. Alternativa val och ekonomiska synpunkter på konstruktionselementen, överslagsberäkningar av lagerdata och remmar.
Undervisningen har till uppgift att grundlägga förmåga att utföra hållfasthetsberäkningar av enkla maskinelement.
5 Maskin- och verktygslära 5.1 Mål Undervisningen i maskin- och verktygslära har till uppgift att ge kännedom om vanliga don, apparater och maskiner inom det sågverkstekniska tillverkningsområdet.
5.2 Huvudmoment Transportanordningar av olika slag inklusive traverser, kranar och truckar. Maskineri för timmer- och dimensionsortering, ströläggning och utlastning. Bark- och reduceringsapparater; konstruktion, verkningssätt och skötsel. Huggmaskiner; konstruktion, verkningssätt och skötsel. Sönderdelningsapparater såsom ram-, cirkel- och bandsågar av olika SOU 1970:8
6.2 Huvudmoment Mekanik Sammansättning och uppdelning av enkla kraftsystem. Tyngdpunktsberäkningar. Jämvikts- och stödvillkor för fasta kroppar. Stabilitet. Friktion. Geometrisk rörelselära; likformig och olikformigt föränderlig translations- och rotationsrörelse. Mekaniskt arbete och effekt, energiprincipen, verkningsgrad. Hållfasthetslära Materialens elasticitets- och hållfasthetsegenskaper. Formförändringslagen. Drag och tryck, skjuvning och böjning. Tröghetsmoment. Vridning. Balkars nedböjning och vinkeländring. Knackning. Sammansatt hållfasthet. Något om utmattningshållfasthet.
7 Elteknik och elektronik 7.1 Mål Undervisningen i elteknik och elektronik har till uppgift 139
att ge vidgade kunskaper om elteknikens och elektronikens grunder samt att ge orientering om elektriska starkströmsanläggningar och regleringsutrustningar i sågverk. 7.2 Huvudmoment Elteknik Repetition av den elektriska strömmens lagar. Utförligare behandling av växelströmslära. Olika slag av lik- och växelströmsmaskiner. Byggnad, manöver- och reglerorgan samt driftegenskaper. Transformator och likriktare, förluster och verkningsgrad. Apparat- och materialkännedom för elektriska anläggningar och installationer. Skyddsföreskrifter. Elektronik De vanligaste typerna av elektronrör, transistorer och tyristorer, deras egenskaper och användningsområde. Förstärkare. Fotoceller i kombination med förstärkare och reläer, fotocellkontroll.
Repetition av olika mätmetoder. Egenskaper hos mätsystem, processer och reglersystem. Funktion och skötsel av pneumatiska, hydrauliska och elektroniska regulatorer. Reglerventiler. Exempel på mät- och reglersystem hämtade från olika avsnitt i processen, såsom reducering av ångtryck, mängd- och nivåmätning av ånga, fuktighetsmätning och reglering. Detektorer. Längd- och dimensionsmätning. Mätning med fotoceller. Mätresultatens omsättning i olika slag av reglersystem. Aktuella underhållsproblem. Exempel på vanligen förekommande störningar och avbrott. Förebyggande åtgärder.
8.3 Anvisningar Undervisningen i processtyrning syftar till att skapa förståelse för hur instrumenteringen i stora drag fungerar och vad personalen har att iakttaga i samband med avläsningar och övervakning samt vid åtgärder föranledda av gjorda iakttagelser. I anknytning till ämnet utföres laborationer omfattande: Fotoceller. Varvtalsreglering med tyristorer. Laborationer med tryckluftmanövrerande kolvar. Tryck-, nivå-, flödes- och temperaturlaborationer.
8 Processtyrning 8.1 Mål Undervisningen i processtyrning har till uppgift att ge orientering om hur processförlopp inom sågverksindustrin kan övervakas, styras och regleras med hjälp av mätinstrument och regleringsanordningar, samt att ge kännedom om hur mätkroppar, mätinstrument och reglerapparater arbetar och samverkar. 8.2 Huvudmoment Instrumentering i ett sågverk. Aktuella tendenser. Nomenklatur, svensk och amerikansk standard, teletekniska symboler. Exempel på reglerscheman. 140
9 Produktion 9.1 Mål Undervisningen i produktion har till uppgift att genom exempel på produktionsgång från råmaterial till färdiga produkter inom olika typer av sågverk anknyta till elevernas kunskaper i t ex materiallära, fysik och processtyrning, att ge exempel på ekonomiska kalkyler på utbyten i sågningsprocessen, att ge en orientering om underhållsfrågornas ekonomiska betydelse samt att ge eleven färdighet i produktionsplanering. SOU 1970:8
9.2 Huvudmoment Råvaran och dess förvaring, barkad och obarkad. Längd- och dimensionssortering. Postning. Reducering och sönderdelning. Kantning och justeringar. Utbytesberäkningar. Kvalitets- och konditionsfel på sågade trävaror. Virkessortering, impregnering och torkning. Ströläggning. Paketering. Utlastning. Vård av blad och klingor. Val av bladdata.
9.3 Anvisningar I anslutning till varje bearbetningsstation utföres ekonomiska beräkningar avseende såväl fasta som rörliga kostnader. Eleverna får individuellt bearbeta vissa delar av sågverksprocessen. Underlag för de egna redogörelserna hämtas dels ur anvisad litteratur och dels genom styrda studier på olika sågverk.
Bilaga 5
Läroplan för linje för värme-, ventilations- och sanitetsteknik (VVS-Teknik)
Mål
Kursplan
Den yrkestekniska högskoleutbildningen har till mål att genom såväl fördjupade som breddade studier i allmänna, yrkestekniska och arbetsorganisatoriska ämnen ge kompetens för kvalificerade arbetsuppgifter samt ge ämnesutbildning för blivande lärare i värme- och sanitetsarbete.
1 2 3 4 5 6 7 8 9
Förkunskaper m m För att kunna tillgodogöra sig undervisningen erfordras A. Kunskaper och färdigheter motsvarande tvåårig byggnadsteknisk linje, gren för värme- och sanitetsmontörer. B. Minst fem års yrkeserfarenhet (för blivande lärare i yrkesteknik dock sju år), vari må inräknas skolmässig utbildning enligt A. C. Kunskaper i engelska och samhällskunskap motsvarande läroplanen för tvåårig byggnadsteknisk linje.
Svenska Engelska Matematik Fysik Kemi Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering 10 Yrkesekonomi
Se bilaga 1
11 Teknologi 11.1 Mål Undervisningen i teknologi har till uppgift att ge eleverna grundläggande kunskaper i materiallära, mekanik och hållfasthetslära samt att ge kännedom om hjälpmedel såsom handböcker, kataloger, broschyrer och normblad.
Organisation m m Utbildningen omfattar ett läsår, men kan även erbjudas i fyraårig deltidskurs. I senare fallet kan studierna påbörjas direkt efter genomgången gymnasial yrkesutbildning under förutsättning att elev under studietiden är verksam inom yrkesområdet. 142
11.2 Huvudmoment Materiallära Materials egenskaper och meritvärden. Korrosion och ytbehandling. Beteckningar, normer och handelsformer. SOU 1970:8
Materialval, egenskapsanpassning. Kolstål, låg- och höglegerade stål. Gjutjärn, gjutstål och aducergods. Lättmetaller, tunga metaller, legeringar och lagermaterial. Plaster, elaster, fibermaterial och trä. Betong och keramiska material. Smörjmedel.
Mekanik Statik: Begreppen aktion och reaktion, massa och tyngd, kraft och verkan, stel kropp och materiell punkt samt aktiva och passiva krafter. Statiskt moment och kraftpar. Tyngdpunktslägen. Jämviktsvillkor för krafter i planet med och utan friktion. Statiskt bestämda system samt krafter i upplag, länklager och inspänning. Enkla maskiner. Dynamik: Rörelsens sammansättning. Begreppen impuls, rörelsemängd samt centripetal- och centrifugalkraft. Mekaniskt arbete, effekt och verkningsgrad. Läges- och rörelseenergi. Likformigt accelererad rätlinjig rörelse och rotationsrörelse.
Hållfasthetslära Begreppen elasticitet, plasticitet och flytning samt spänning, gränsspänning, säkerhetsgrad, tillåten påkänning och farligt snitt. Begreppen töjning, kontraktion, stukning, sättning och knackning, elastisk och kvarstående deformation, kälverkan och utmattning samt tröghetsmoment, böjmotstånd och vridmotstånd. Materialprovning. Dragning, tryck, knackning, medeltryck, vridning och böjning av raka stänger. Hookes lag. Tvärkraft-, böjmoment- och vridmomentdiagram. Elementarfall vid böjning. Sammansatt hållfasthet, adderbara spänningar och jämförelsespänning. Superpositionsprincipen. Tillåtna påkänningar för byggnadsverk. SOU 1970:8
12 VVS-teknik
12.1 Mål Undervisningen i WS-teknik har till uppgift att ge kunskaper i hydromekanik, att ge kännedom om beräkning, utförande, drift och skötsel av värme-, ventilationsoch sanitetstekniska anläggningar, att orientera om utförande, drift och skötsel av kylanläggningar, att orientera om mät- och regleringsinstrument för gas-, vatten-, värme-, ventilations-, kyl- och ångtekniska anläggningar, att ge förtrogenhet med de anvisningar, föreskrifter och normer som gäller för sådana anläggningar samt att ge viss kunskap om ritningars utförande och färdighet i att läsa olika typer av ritningar och beskrivningar.
12.2 Huvudmoment Hydromekanik Tryck mot plana och buktiga ytor. Flytande kroppars stabilitet. Olika strömningstillstånd. Reynolds tal. Bernoullis ekvation för vätskor. Utströmning. Energiförluster. Ekonomisk dimensionering. Vattenmängdsmätningar. Laborationer. Värmeteknik Fysiologiska grunder: Termiska klimatet, kroppens värmebalans, operativa temperaturer, effektiva temperaturer, ASHRAE:s behaglighetsdiagram. Klimatologiska grunder: Jordens klimat, temperatur, fuktighet, nederbörd, vind, solsken, marktemperatur i Sverige, EUT. Byggnaders värmebehov: Värmeledning, värmeövergång och diffusion. Värmegenomgång. Beräkning av värmegenomgångstal. Innetemperaturer, specifika värmebehov. Årlig värmeförbrukning. Ekonomisk väggisolering. Ångdiffusion och kondens. Värmesystem: Enrör, tvårör, övre fördelning, undre fördelning. Självcirkulation, pumpcirkulation. Tryckhållning, öppna sy-
Mem, slutna system. Karakteristiker för rörKallvattenledningar: Vattenförekomst. Vatsystem. tenförbrukning. Bestämmelser. InomhusinVarmare: Radiatorer, konvektorer, frilig- stallationer — systembeskrivning. Ritningsgande och ingjutna rör, strålningstak. Ra- beteckningar, sanitetsapparater, rörmaterial, diatorventiler, returkopplingar, luftskruvar. brandposter, sprinkleranläggningar, tryckPumpar: Uppfordningshöjd, tillåten sug- stegringsanläggningar, pumpar. höjd, flöde, effekt, pumpkurva. CentrifugalYttre vattenledningar, dimensioneringspumpar, kolvpumpar, vätskeringspumpar. principer, rörmaterial. HydroforanläggVåta och torra motorer, packboxar och ningar, hydrofornormer, dimensioneringsaxeltätningar. Serie- och parallellkörning av principer. pumpar. Varmvattenledningar: VarmvattenförsörjRörberäkning: Grundekvationer. Beräk- ning — systembeskrivning, varmvattenberening av tvårörs- och enrörssystem. Tryck- dare, cirkulationsledningar, cirkulationsanalys. Inreglering av värmesystem, beräk- pump, rörmaterial, isolering, dimensionening av förinstallningsvärden. ringsmetoder. Varmvattenbehov i olika typer Materialkännedom: Rör, armatur. Mon- av byggnader — vattentemperaturer. tage, Isolering. Svensk standard, rörbranGasledningar: Stadsgasens egenskaper. schens standardkatalog. Gasverkens bestämmelser. Gasförbrukande Förbränningslära: Luftbehov, rökgaser, apparater. Dimensionering av gasledningar fukt och syror i rökgaser. Rökgasanalys, inom byggnaden. Flytande gasers egenskarökgasdiagram. Förluster och verknings- per, dimensionering av ledningar, bestämgrad vid förbränning. melser. Pannor: Utförande, material, storlekar. Användningsområden. Verkningsgrad sam- Ventilationsteknik köming, undertrycks- och övertryckseld- Tekniska grunder: Elementär termodynaning. Varmvattenpannenormer, provning, mik, värmemängd, specifikt värme, tryck, besiktning. specifik volym. Bernoullis ekvation för gaEldningsapparater: Oljebrännare, låg- ser. Värmetransport. Fuktiga luftstorheter tryck, högtryck, pressluft och rotation. Reg- och definitioner. Mollier-diagrammets upplering, säkerhetsutrustning. Pumpstationer byggnad. Tillståndförändringar åskådliggjormed förvärmare. da i Mollier-diagrammet. Enkla tillämpVärmeväxlare: Ackumulerande växlare, ningsexempel. genomströmningsväxlare, flerstegskopplade Kanaldimensionering: Runda och rekväxlare. Dimensionering och utförande. tangulära kanaler. Till- och frånluftdon, Skorstenar: Dragbehov och dragförluster, spjäll, isolering. Friktionstryckfall, engångstemperaturfördelning i skorstenar, hygienisk tryckfall, ekvivalenta längder i tryckfallsskorstenshöjd. Beräkningar. sammanhang. Beräkningsexempel. Värmekulvertar: Prefabricerade kulvertar, Fläktar: Axial- och radialfläktar. Fläktplastgjutna kulvertar, brunnar och kammare. ekvationer. Förluster. Tryck-, flödes- och Dimensionering och utförande. effekttal. Affinitets- och likformighetslagar. Fläktdiagram. Egenskaper hos olika hjulSanitetsteknik typer. Serie- och parallelldrift. FlödesregleAvloppsledningar: Kommunala avloppssy- ring. Provning av fläktar. Beräkningsexemstem. Lagar och förordningar. Inomhusin- pel. stallationer — systembeskrivning, ritningsVentilationssystem: Genomgång av ventibeteckningar, terminologi, ansökningshand- lationssystem för bostäder, samlingslokaler, lingar, dimensioneringsprinciper, rörmate- skolor, sjukhus, kontor, industrilokaler. rial, pumpanläggningar. Yttre avloppsledLuftrening: Olika föroreningar i luften. ningar, dagvattenmängder, stuprör, brunnar, Beskrivning av olika filter och stoftavskildimensioneringsprinciper, rörmaterial. jare. 144
SOU 1970: a
Industriell luftkonditionering: Uppvärmning av uteluft, blandning. Befuktning. Avfuktning. Apparatbeskrivningar. Bestämmelser. Beräkningsexempel. Kylteknik Historik — måttenheter. Kompressormaskinens cirkelprocess. Kylsystemets komponenter. Köldmedia. Kylsystemets regleringsutrustning. Service på kylanläggningar. Kyltornets arbetssätt — olika typer. Anläggningsteknik. Kapacitet, kapacitetsreglering. Dimensionering. Rörsystem. Vattenbehandling. Speciella användningsområden. Regleringsteknik Teori: Reglerkretsar, blockscheman. Grundprinciper för proportionell, tvåläges och flytande (integral) reglering. Sammansatta funktioner, PI- och DPJ-reglering. Reglerkomponenter: Mätdon för temperatur, tryck, nivå, flöde, RH m fl. Mätvärdesomvandlare. Förstärkare — elektriska, pneumatiska m fl. Ställdon — elektriska, pneumatiska och hydrauliska motorer. Pådragsdon — sätesventiler, trottelventil, slidventiler. Tillämpad reglerteknik: Flödesscheman, kretsscheman, komponenter vid värme- och luftkonditioneringsanläggningar. Ritningar Linjer och text. Skalor. Figurer. Snittytor. Symboler, markeringar. Måttsättning. Ritningsblanketter. Ritningsrevidering. Arbetsförfarande med preliminära ritningar. Registrering av ritningar. Handlingar under olika projekteringsskeden. Planering av projekteringsarbetet. Ritningsläsning.
att orientera om inom VVS-facket vanligen använda elapparaters, elmaskiners och elutrustningars viktigare driftegenskaper och användning samt att orientera om de risker som är förbundna med starkströmsanläggningar och om de viktigaste föreskrifterna rörande dem.
13.2 Huvudmoment Eltekniska grunder Repetition av fysikens ellära. Enfas växelström. Trefas växelström. Stjärn- och triangelkoppling. Trefaseffekt. Elektronikkomponenter. De vanligaste typerna av elektronrör och transistorer. Förstärkare. Fotoceller i kombination med förstärkare och reläer. Elmätinstrument. Mätning av elstorheter. Elmätning av icke-elstorheter. Fjärrmätning. Exempel på mät-, styr- och reglerutrustningar. Elmaskiner Likströmsmaskinernas uppbyggnad och verkningssätt. Omformare. Trefas asynkronmotorns uppbyggnad, verkningssätt, driftegenskaper, startning, hastighetsstyrning och användning. Enfas asynkronmotor. Växelströmskommutatormotor. Enfas- och trefastransformatorer. Elmagnetiska apparater. Exempel på automatisk styrning och reglering av elmotorer. Elanläggningar Elmotorers skyddsformer, uppställning och inkoppling. Start-, regler- och skyddsapparater. Elutrustningar för pumpar och fläktar. Brandfaran och personfaran vid elektriska starkströmsanläggningar och erforderliga skyddsåtgärder. Lagar och föreskrifter angående starkströmsanläggningar.
13 Elteknik 13.1 Mål
14 Byggnadsteknik
Undervisningen i elteknik har till uppgift att med fysikens eliära som underlag ge eleverna något vidgade kunskaper i ellärans, elektronikens och elmätteknikens grunder,
14.1 Mål
Undervisningen i byggnadsteknik har till uppgift 145
att orientera eleverna om byggnadsmaterial och byggnadsvaror samt att orientera eleverna om utförandet av husbyggnader och installationer i dessa samt de viktigaste delarna av byggnadslagstiftningen.
14.2 Huvudmoment Byggmaterial Allmänna materialbegrepp. Jordmaterial. Brukmaterial. Trämaterial. Byggvaror. Allmänna varubegrepp. Beklädnadsvaror. Isoleringsvaror. Inrednings- och utrustningsvaror. Byggnadsinstallationsvaror. Husbyggnadsteknik Byggnadstyperna, byggproblem. Marken och grunden. Stommen: Bärande ytterväggar, bärande innerväggar, brandmurar, balkar, bjälklag och taklag. Stomkomplement: Fasadutfackningsväggar, mellanväggar, trappor, balkonger, burspråk, övriga stomkomplement. Beklädnader: Taktäckningar, fasadbeklädnader, innertakbeklädnader, invändiga väggbeklädnader, golv. Isoleringar: Värmeisolering, fuktskydd, ljudisolering, brandskydd. Elementbyggnad, ombyggnad.
146 SOU 1970:8
Bilaga 6
Läroplan för beklädnadsteknisk linje
Mål
Kursplan
Den yrkestekniska högskoleutbildningen har till mål att genom såväl fördjupade som breddade studier i allmänna, yrkestekniska och arbetsorganisatoriska ämnen ge kompetens för kvalificerade arbetsuppgifter inom yrkesområdet samt ämnesutbildning för blivande lärare i klädsömnad.
1 2 3 4 5 6 7 8
Svenska Engelska/franska Matematik Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering Yrkesekonomi
9 Produktionsteknik
9.1 Mål
Förkunskaper
m m
För att kunna tillgodogöra sig undervisningen erfordras A. Kunskaper och färdigheter motsvarande tvåårig beklädnadsteknisk linje. B. Minst fem års yrkeserfarenhet, vari må inräknas skolmässig utbildning enligt A. C. Kunskaper i engelska och samhällskunskap motsvarande läroplanen för tvåårig beklädnadsteknisk linje. Organisation m m Utbildningen omfattar ett läsår, men kan även erbjudas i fyraårig deltidskurs. I senare fallet kan studierna påbörjas direkt efter genomgången gymnasial yrkesutbildning under förutsättning att elev under studietiden är verksam inom yrkesområdet. Vid undervisning i ämnena Mönsterkonstruktion och Teknologi grupperas eleverna med hänsyn till sin yrkesmässiga bakgrund i en gren för herrklädessömnad och en gren för damklädessömnad. SOU 1970:8
Se bilaga 1
Undervisningen i produktionsteknik har till uppgift att ge kunskap om produktionstekniska faktorer, att ge information om produktionsplaneringens syfte och erforderliga data för planeringen, att ge kunskap om produktionsgången inom hantverk och industri, att ge information om kvalitetskontroll och provningsrutiner samt att ge kunskap om principer för beräkning av produkter och avlöningsberäkning.
9.2 Huvudmoment
Beklädnadsyrkets omfattning. Sveriges beklädnadsindustri.
Produktion, lokalisering, struktur och utveckling samt mode- och säsongvariationer. Import och export.
används inom konfektionsindustrin. Mekaniseringen och dess inverkan på lönsamhet och kvalitet.
9.3 Produktionsplanering
9.5 Kvalitetskontroll
Planeringens funktion: Produktionsplanering med huvudplanering, beredning, detaljplanering och bevakning. Lager- och förrådsplanering. Översikt över samordningsproblem ur planeringssynpunkt mellan försäljning, tillverkning och ekonomi. Disponering av råvaror, förnödenheter, maskiner och personal under olika alternativa förutsättningar och huvudplaneringar (grovplanering). Exempel på hjälpmedel och rutiner för huvudplanering. Erforderliga data för huvudplanering. Arbetsberedning: Exempel på arbetsberedning för olika produktslag. Operationsföljder och operationstider i olika tillverkningsled. Åtgångsberäkningar. Löpande planering. Reservering av produktionsmedel för inkommande order. Erforderliga data för löpande planering. Leveranstidsberäkningar. Exempel på planeringsrutiner. Hjälpmedel, såsom blanketter, planeringstavlor och nomogram. Beräkningar.
Orsaker till variationer i produkter och tillverkningsprocesser. Kontroll av råmaterial. Kontroll av heloch halvfabrikat. Processkontroll med användning av kontrolldiagram. Kontrollrutiner inom konfektionsindustrin. Kontrollinstrument i olika tillverkningsprocesser. Några enkla statistiska metoder för kvalitetskontroll. Provtagning.
9.6 Anvisningar och kommentarer Produktionsplaneringens olika moment, syftemål och hjälpmedel behandlas dels ur allmänna produktionstekniska aspekter dels med hänsyn till hantverkets och konfektionsindustrins speciella förhållanden. Huvudvikten läggs vid att lära eleven den elementära metodiken för att planera arbetsplatsen och produktionsflödet.
9.4 Konfektionsindustri Processer inom konfektionsindustrin. Fabriksorganisation och lokalplanering. Arbetsförlopp med tempoindelningar vid tillverkning av olika plagg. Olika tillverkningsuppläggningar. Produktionsberedning: beredningens funktioner. Faktorers inverkan, såsom konstruktion, ritningar, material, maskiner och verktyg, transportdon, avsyning och kontroll. Kvalitetskontroll. Bearbetningssätt och problem vad gäller de olika yttygs- och tillbehörsmaterial, som 148
10 Textil varukunskap 10.1 Mål Utbildningen har till uppgift att ge kunskap om textila material, att ge kunskap om principerna för garnoch vävnadsframställning, att ge kunskap om olika textila materials och vävnaders egenskaper, att informera om principerna för materialprovning samt att ge kunskap om en vävnads tillverkSOU 1970:8
ningstekniska möjligheter vid klädtillverkning.
10.5 Varukunskap
10.2 Huvudmoment
nonwoven, tråd och plaster. Garner och garnnumrering. Materialets, spinningens, bindningens och appreteringens inverkan på den färdiga varans kvalitet, egenskaper och användningsområden. Olika tygers benämning och användning. Inredningstextilier och beklädnadstyger. Textilvarors egenskaper: krympning, färgningars härdighet, skrynkelhärdighet, hållbarhet, vattenawisande egenskaper, tvättegenskaper, termiska egenskaper mm. Varudeklaration (VDN). Varumärkning.
Råmateriallära. översikt över textila råmaterials förekomst, framställning, indelning och egenskaper. Textilfibrers uppbyggnad. Fibrernas fysikaliska egenskaper; såsom styrka, töjbarhet, elasticitet och hygroskopicitet. Fibrernas kemiska egenskaper och deras förhållande till olika kemikalier.
10.3 Textila processer Begreppet spinnbarhet. Principen för spinning, översikt över spinneriprocesser. Principen för vävning, översikt över väveriprocesser. Framställning av fiberflortyger. Trikåteknik. Processer vid trikåframställning. översikt över processer för beredning. Beredning av natur- och konstfibervävnader samt biandvävnaders beredning. Beredning av trikåvaror. Särskilda beredningsmetoder, såsom fixering, antifiltbehandling, skrynkelhärdning, flamskyddsberedning, hydrofobering, antistatbehandling mm. översikt över processer för färgning och tryckning. Principerna för tryckning. Olika tryckmetoder.
10.4 Varukonstruktion Grundbindningar och därur härledda bindemönster. Inslags- och varpförstärkta bindningar. Bindemönster för rundväv och övriga dubbelvävnader. Grundbindningar för trikå. Olika möjligheter att åstadkomma mönstring hos vävnader. SOU 1970:8 10 — 97541
10.6 Provningsteknik Några fysikaliska undersökningar (enligt svensk standard) av garner och vävnader med avseende på hållfasthet, töjbarhet, garnfinlek, snodd, vikt, täthet, snedhet, skrynkelhärdighet samt fårghärdighet. Kemiska undersökningar, såsom identifiering av textilfibrer, kvantitativ analys och kemikaliers inverkan på vävnader.
10.7 Anvisningar och kommentarer Undervisningen skall ge en översikt över de textila råmaterialen, varvid utvecklingen på det textila området behandlas. Vid behandlingen av de textila processerna fästes stor vikt vid de olika processernas betydelse för den färdiga varans egenskaper och utseende. Härvid bör även begreppen tillverkningskostnad kunna behandlas liksom förädlingskostnadernas storlek i olika processer. Ämnet bör också ge en orientering om den tekniska utvecklingen inom olika tillverkningsprocesser. Undervisningen skall också ge en orientering om olika metoder för kvalitetsbedömning samt principerna för varudeklaration och varumärkning. Ämnet skall vidare ge en information om
den metodik som tillämpas vid undersökning av en vävnads eller ett plaggs egenskaper och vilka bedömningsgrunder, som undersökningen baseras på. De vanligaste tygfelens utseende och orsaken till felen belyses. Kvalitetsproblem och kontrollmetoder avseende material, maskiner och processer bör också kunna diskuteras.
11 Mönsterkonstruktion 11.1 Mål Utbildningen har till uppgift att ge ökade kunskaper i mönsterkonstruktion och mönsterformning, att ge kunskap i provning, att ge kunskap om olika storlekssystem, att ge kunskap om tillskärningsmetoder samt att ge principer för gradering.
11.3 Anvisningar och kommentarer Konstruktion av mönster kan ske efter olika s k tillskärarsystem. Utbildningen inriktas på något av dessa system. Både inom hantverk och industri sker konstruktion av mönster till största delen med utgångspunkt från ett grundmönster/ mall som sedan anpassas till en bestämd person eller en modell. Huvudvikten läggs därför vid sådan konstruktion. Utbildningen innefattar även inom konfektionsindustrin använd teknik vid mönsterframställning med t ex tillsättande av sömsmåner, fållar, inlägg och stämhack. Provning, som innefattar en tillpassning av ett plagg till en bestämd individ kan ge upplysning om mönsterkonstruktionens tillförlitlighet. Provningen kan även ge upplysning om hur tillskärnings- och sömnadsarbetet utförts, varför det är viktigt att undervisning i mönsterkonstruktion, provning och sömnad samordnas.
12 Teknologi 11.2 Huvudmoment
12.1 Mål
Måttsättning. Ritteknik. Måttagning. Olika storlekssystem och storleksbeteckningar. Konstruktion av grundmönster. Konstruktion av mönster till detaljer. Uppgörande av grundmallar och konstruktion av mönster med utgångspunkt från dessa. Mönsterförändringar. Konstruktion av mönster för tillverkning av konfektionerade plagg. Anpassning av mönster för måttillskärning. Principer för provning. Riktning av provade plagg. Principerna för gradering. Olika slag av kommersiella mönster, deras anpassning till givna mått. Tillskärning efter kommersiella mönster. Arbetsmetoder vid tillskärning inom såväl hantverk som industri.
Utbildningen har till uppgift att ge vidgade kunskaper i yrkessömnad för såväl hantverk som industri, att ge praktiska kunskaper i formgivning av olika plagg och plaggtyper samt att ge kunskap om maskiner och verktyg.
12.2 Tillverkning Formgivning: Uppgörande av modeller för såväl provade som »konfektionerade» plagg. Konstruktion av mönster och detaljer. Provning. Arbetsberedning: Bestämmande av arbetsgång, sammanfogningsmetoder, kvalitetskrav och val av maskiner. Beräkning av materialåtgångar. Tillskärningsarbete: Tillskärning av plagg och detaljer efter olika typer av mönster. Olika metoder för tillskärning. SOU 1970:8
Detaljsömnad: Tillverkning av olika detaljer anpassade efter nutida krav med avseende på material, kvalitet och utförande. Plaggsömnad: Sammanfogningsteknik med avseende på plaggens formgivning ur passforms- och utseendesynpunkt. Tillverkning av plagg dels i form av helstyckssömnad dels ock i viss utsträckning i form av beställningssömnad. Alternativa sammanfogningsmöjligheter av plaggdetaljer och plagg. Olika tillverkningsuppläggningar. Pressning: Metoder för pressning och strykning. De olika metodernas tillämpning på olika material och produkter. Ändrings- och justeringsarbete: Teknik vid ändring av provade plagg. Ändringstecken. Avsyning. Kvalitetskontroll. Uppgörande av metod- och arbetsbeskrivningar.
12.3 Maskiner och verktyg Olika symaskinstyper: Maskinernas funktion, arbetssätt och skötsel. Hjälpapparater. Tillskärningsmaskiner och -apparater: Maskinernas funktion, arbetssätt och skötsel. Pressjärn och -maskiner: Deras funktion, arbetssätt och skötsel. Pressutrustning. Övriga inom branschen förekommande verktyg, apparater och driftanläggningar. Maskinens och arbetsplatsens anpassning till individen. Gällande säkerhetsföreskrifter.
under arbete som avprovning av färdiga PlaggSammanfogningsteknikens betydelse för produktivitet, kvalitet och passform behandlas ingående. Härvid bör även kvalitetsproblem och kontrollrutiner kunna ingå varvid icke endast sammanfogningstekniska problem diskuteras utan också normer för material, tillskärning och press. De faktorer som bestämmer ett tygs tillverkningstekniska möjligheter bör vidare belysas. Detaljsömnaden skall i största möjliga utsträckning ske i form av förövningar till hela plagg. Härvid skall samma sömnadsmetoder som inom näringslivet tillämpas. Detaljsömnaden kompletteras med en noggrann genomgång av sammanfogningsteknik och kvalitetskrav. Tillverkningen av hela plagg föregås av en teoretisk genomgång med bestämmande av arbetsmetod och kvalitetskrav samt plan över arbetsgången. Exemplen på metod- och arbetsbeskrivningar skall innefatta anvisningar om material, maskinval, hjälpmedel, arbetsplatsens utformning, operationsföljd, jämte anvisningar om hur arbetet skall utföras. I anslutning härtill behandlas den inom branschen tilllämpade rittekniken. Avsnittet om maskiner och verktyg syftar huvudsakligen till att ge kunskap om maskinernas, verktygens och apparaternas funktion, konstruktion, arbetssätt och handhavande. Betydelsen av riktiga arbetsställningar och handgrepp vid användning av de olika maskinerna och verktygen skall framhållas. Därjämte skall förekommande risker under arbete vid de olika maskinerna poängteras.
12.4 Anvisningar och kommentarer Undervisningen skall ge kunskap om tillverkningsprocessen från tyg till färdigt plagg inom hantverk och industri. Utbildningen koncentreras på hem- eller damklädestillverkning. Stor vikt läggs vid plaggens formgivning och utarbetande av sk modellplagg. Härvid utförs även modeller i form av sk toiler. Provningsarbetet skall ske på levande modell och omfatta såväl provning av plagg SOU 1970:8
13 Fackteckning med kostymhistoria 13.1 Mål Utbildningen har till uppgift att ge ökade kunskaper och färdigheter i olika former av bildframställning, att ge kunskaper i klädteckning, att ge grundläggande kunskaper om färgsystematik samt 151
att ge en översikt över den textila konstens och klädedräktens utveckling.
13.2 Fackteckning Olika kompositionsprinciper: linjens, ytans och färgens uttrycksmöjligheter. Enkla anatomiska begrepp, mått, proportioner och rörelse. Studier och skisser av plana och tredimensionella föremål. Figurteckning. Studier i olika teknik dels efter förebilder, dels efter levande modell. Detaljstudier. Sambandet mellan funktion — materialteknik — form och dekor. Människokroppen och klädedräkten. Övningar i modeteckning. Skissritning. Journalstudier. Komponering och färgsättning av kläder, skor, väskor och andra accessoirer. Orientering om olika material, uttrycksmedel och tekniker, såsom akvarell, lavering, tempera, kolteckning, tusch- och blyertsteckning.
13.3 Färglära Definition av begreppet färg, färgämne och synförnimmelse. Färgens syfte i olika sammanhang. Det naturliga färgsystemet. Färgtonkretsen. Färgtonsnitt. Färgkompositionsteori, färg och mönster samt färgtonintervall. Rationella färgsortiment. Modeväxlingar.
13.4 Kostymhistoria översikt över de stora stilepokerna inom konsten. Klädedräktens utveckling genom tiderna. Kulturlivets och samhällslivets avspegling i textilierna och klädedräkten.
152 SOU 1970:8
Bilaga 7
Läroplan för livsmedelsteknisk linje
Mål
Kursplan
Den yrkestekniska högskoleutbildningen har till mål att genom såväl fördjupade som breddade studier i allmänna, yrkestekniska och arbetsorganisatoriska ämnen ge kompetens för kvalificerade arbetsuppgifter samt ge ämnesutbildning för blivande lärare i livsmedelsteknik, bageri- och konditoriteknik, charkuteriteknik m m.
1 Svenska 2 Engelska 3 Matematik
6 Arbetspsykologi 7 Arbetslivsorientering 8 Yrkesekonomi
Förkunskaper m m För att kunna tillgodogöra sig undervisningen erfordras
9 Fysik
A. Kunskaper och färdigheter motsvarande tvåårig livsmedelsteknisk linje.
9.1 Mål
B. Minst fem års yrkeserfarenhet (för blivande lärare i yrkesteknik dock sex år), vari må inräknas skolmässig utbildning enligt A. C. Kunskaper i engelska och samhällskunskap motsvarande läroplanen för tvåårig livsmedelsteknisk linje. Organisation mm Utbildningen omfattar ett läsår, men kan även erbjudas i fyraårig deltidskurs. I senare fallet kan studierna påbörjas direkt efter genomgången gymnasial yrkesutbildning under förutsättning att elev under studietiden är verksam inom yrkesområdet. SOU 1970:8
Undervisningen har till uppgift att ge förtrogenhet med fysikaliska begrepp och lagar av betydelse för undervisningen i tekniska tillämpningsämnen samt att ge kunskaper i fysik inom några för respektive gren väsentliga områden.
9.2 Huvudmoment Mekanik Värmelära Eliära Vågrörelselära Atomfysik Mätteknik 153
9.3 Anvisningar och kommentarer Studiet av fysikaliska principer skall vara det centrala i kursen. Den matematiska behandlingen av de olika kursmomenten bör ges en enkel form. Problemlösning bör förekomma i den omfattning som erfordras för att belysa de fysikaliska lagarna och sammanhangen. Laborationerna har stor betydelse och bör i första hand omfatta mätningar.
och reglerteknik och apparatteknik behandlas i momentet Industrins hjälporgan. I momentet Enhetsoperationer skall mer ingående behandlas värmeväxling, indunstning, destillation, extraktion, absorption och torkning. Läraren bör gå igenom exempel på organiskt kemiska enhetsprocesser samt ge en allmän överblick av tung kemisk industri. För laborationer bör finnas utarbetade förelägg. Studiebesök.
10 Kemiteknik
11 Näringslära
10.1 Mål
11.1 Mål
Undervisningen har till uppgift att ge kunskap om kemisk-tekniska enhetsoperationer, byggd på en grundläggande kännedom om strömningslära, teknisk värmelära, teknisk reaktionskinetik samt ekonomiska frågor, att ge erforderlig orientering i maskinlära och utvidgad materiallära samt att ge kunskap om kemisk-tekniska enhetsprocesser och betydelsefulla kemiska industrier.
Undervisningen har till uppgift att ge orientering i human näringsfysiologi, att ge ökade kunskaper om sambandet mellan kost och hälsotillstånd och kostens betydelse för uppkomsten av olika sjukdomar samt att ge vidgad kännedom om råvarornas förändring ur näringsfysiologisk synpunkt vid framställning, tillagning och lagring av livsmedel.
10.2 Huvudmoment
11.2 Huvudmoment
Definition av storheter och begrepp Enhetsförlopp Industrins hjälporgan, förbränningslära, materiallära Material- och energibalanser Enhetsoperationer översikt av enhetsprocesser och industri
Näringsfysiologi Sambandet mellan kost och hälsotillstånd Kostens betydelse för uppkomsten av olika sjukdomar Födoämnena som energialstrare Energibehov vid olika arbetsprestationer Vitaminlära Råvarornas förändringar ur näringsfysiologisk synpunkt vid framställning, tillagning och lagring Användning av tillsatsämnen Gifter och njutningsmedel
10.3 Anvisningar och kommentarer Som en kortfattad introduktion till kemitekniken skall eleverna göras förtrogna med behövliga storheter och nya begrepp. I momentet enhetsförlopp behandlas strömningsläran, värmeöverföring, materieöverföring och teknisk reaktionskinetik. Anläggningsteknik, transportteknik, värmeteknik, mät-
11.3 Anvisningar och kommentarer Vid undervisningen eftersträvas en nära anknytning till övriga ämnen. Eleverna bör SOU 1970:8
ges tillfälle omsätta inhämtade kunskaper genom att bl a utarbeta och diskutera matsedelsförslag. Grupparbeten kan utföras på olika specialkoster. Uppgifter som gör det nödvändigt att utnyttja tillgänglig litteratur bör ges individuellt eller i grupp.
12 Mikrobiologi 12.1 Mål Undervisningen har till uppgift att ge orientering om de levande organismernas uppbyggnad och om de reaktioner som utmärker levande materia, att ge kunskap om mikroorganismernas betydelse i naturen och i människornas verksamhet ur livsmedelsteknisk synpunkt samt att ge viss färdighet i att arbeta med biologiskt material.
13 Livsmedelskemi 13.1 Mål Undervisningen har till uppgift att ge ökade kunskaper av allmänt grundläggande karaktär om viktigare kemiska ämnesgrupper och företeelser samt att ge kännedom om livsmedlens viktigaste beståndsdelar och deras egenskaper och uppbyggnad ur kemisk och fysikalisk synpunkt, livsmedlens kemiska sammansättning och förändringar.
13.2 Huvudmoment Atomernas byggnad Kemisk bindning Kemiska reaktioner Vatten och vattnets kemi Fotosyntesen Proteinernas struktur och betydelse Energitransport och ämnesomsättning Biokemiska och biotekniska processer
12.2 Huvudmoment Cellens byggnad Mikrobiologi Livsmedelsbakteriologi Livsmedelshygien Mikrobiologiska arbetsmetoder
12.3 Anvisningar och kommentarer Med hänsyn till elevernas begränsade förkunskaper i kemi bör cell-fysiologiska företeelser behandlas relativt elementärt. Ämnets omfång nödvändiggör vidare att faktainlärningen inskränkts till för sammanhangen viktiga delar, begrepp och ledande principer. Eleverna bör under laborationer tränas i att föra korta precisa anteckningar och försöksprotokoll. En nära anknytning till övriga ämnen bör eftersträvas. Vissa delar av ämnet bör kunna bli föremål för grupparbeten. Genom studiebesök skall eleverna få tillfälle att se hur ett laboratorium arbetar.
13.3 Anvisningar och kommentarer Ett begränsat och så långt möjligt av experiment underbyggt nytt kunskapsstoff bör kunna skapa förståelse för grundläggande kemiska sammanhang och skeenden. Huvudvikten skall dock läggas på att ge eleverna kunskap om livsmedlens kemiska sammansättning och beständighet vid olika miljöers inverkan samt de viktigaste beståndsdelarnas egenskaper och byggnad ur kemisk och fysikalisk synpunkt. Vattnets fysikaliska egenskaper och vattnets kemi behandlas ingående. Proteinernas betydelse som ämnesgrupp understrykes. Det moment som rör energiomsättningen behandlas grundligt. I momentet biokemiska och biotekniska processer lägges huvudvikten på livsmedelskemiska aspekter. Samverkan och integrering med livsmedelsteknologi, mikrobiologi och näringslära är nödvändig. Särskild uppmärksamhet måste därvid ägnas åt laborationerna så att dessa 155
kompletterar varandra. Faktainlärningen måste inskränkas till för sammanhangen viktiga delar, begrepp och ledande principer. Ämnet lämpar sig väl för specialarbeten som kan utföras enskilt eller i grupp.
14 Livsmedelsteknologi 14.1 Mål Undervisningen har till uppgift att ge ökad kännedom om råvaror, att ge kunskap om råvarornas förädling medelst fysikaliska, kemiska och mikrobiologiska processer och tillverkningstekniken för viktigare livsmedel, att ge kännedom om livsmedelsteknisk apparatur, förpackning, lagring och distribution av livsmedel, att ge orientering om råvaru-, process- och produktkontroll samt att ge kunskap om olika produktionstekniska faktorer och planeringsmetoder.
att öka elevernas förståelse för och kunskaper om en systematisk produktionsplanering. De olika huvudmomenten bör integreras med varandra och med övriga ämnen i kursplanen. Råvaror, halvfabrikat och färdiga produkter och biprodukter visas. Apparater och anläggningar bör demonstreras medelst principskisser, ritningar, fotografier o d. Där så är möjligt bör undervisningen utgå från eller illustreras av experiment och laborationer. Studiebesök bör ingå i undervisningen och samarbete med industrin är här väsentligt. Det är även värdefullt om vid behandling av vissa frågor industrimän inbjuds att ge information. Den teoretiska framställningen samt demonstrationer, laborationer och studiebesök bör tillsammans ge konkret förståelse för och kunskap om ämnet.
14.2 Huvudmoment Materiallära Tillverkningsteknik Apparatur Förpackning, lagring och distribution Kontroll Produktionsplanering
14.3 Anvisningar och kommentarer Stoffet är omfattande och undervisningen bör därför befrias från alltför många detaljer. Eleverna bör dock övas i att inhämta nödvändiga sakuppgifter ur handböcker och facklitteratur. Undervisningen skall ge grundläggande kunskaper om tillverkningsprocesserna för de viktigaste livsmedlen och tillverkningstekniska metoder med därtill hörande materiallära. Den livsmedelstekniska apparaturen, olika produkter och biprodukter skall behandlas liksom förpackningar och distributionsfrågor. En väsentlig uppgift är 156
Bilaga 8
Synpunkter på organisation av stoffet vid yrkesteknisk högskoleutbildning, konsumtionstekniska området
Såsom framgår av inledningen till kapitel 6 har YB diskuterat olika möjligheter till organisation av stoffet i yrkestekniska högskoleutbildningen inom det konsumtionstekniska området. Härvid har YB bland annat kunnat utgå ifrån väl genomarbetade förslag från sina expertgrupper. YB har emellertid inte ansett sig kunna gå in på de överväganden och förslag rörande lokalisering och organisation av de nuvarande seminarierna för huslig utbildning, som enligt YB skulle erfordras för att med tillräcklig grundlighet bygga upp förslagen till stofforganisation. Å andra sidan vill YB inte undandraga läsarna det förslag till utbildningens ämnesmässiga organisation, som nyssnämnda expertgrupper utarbetat. Förslaget har presenterats för YB i följande form. För undervisning i yrkesteknik inom det konsumtionstekniska området behövs lärare i barnkunskap, textil- och vävteknik, konsumtionsteknik, storhushållsteknik, restaurangkök steknik och serveringsteknik. Vissa av dessa lärarkategorier utbildas i dag vid seminarier för huslig utbildning, andra genomgår efter avslutade fackstudier yrkespedagogiskt institut. Vid studium av nuvarande tim- och kursplaner finner man att ett mycket stort antal fackämnen förekommer i de flesta av dessa utbildningar. Av timplanerna på t ex hushållslärarlinjen framgår att upp till 16 ämnen kan läsas samtidigt under en termin. SOU 1970:8
Detta medför självfallet en stor splittring i studierna och så gott som omöjliggör utnyttjande av modern studieteknik. Blivande lärares riksförening, BLR, har vid flera tillfällen diskuterat detta förhållande och vid de olika seminarierna har från lärarkandidaterna framlagts önskemål om ämnesvis större koncentration i studierna. Med anledning härav har försöksverksamhet sedan ett par år bedrivits vid seminariet för huslig utbildning i Göteborg. För vissa årskurser har terminerna delats in i 4 perioder, då man antingen haft övningsundervisning eller koncentrationsläst närbesläktade ämnen. Eftersom systemet för närvarande inte har kunnat genomföras på samtliga årskurser, har det medfört vissa organisatoriska svårigheter, men från såväl lärarkandidater som lärare har omvittnats mycket positiva erfarenheter av denna försöksverksamhet. YB:s expertgrupp för det konsumtionstekniska området ansåg sig böra beakta dessa synpunkter och önskemål inför planering av yrkeslärarutbildningen inom det konsumtionstekniska området. Man började med att systematisera ämnena som nu ingår i utbildningen av de olika lärarkategorierna och analysera ämnesinnehållet. Man fann då att de i en utbildning ingående ämnena på ett naturligt sätt kan sammanföras i grupper av närbesläktade ämnen. Grupperna sinsemellan kunde ha mycket olika ämneskaraktär. Man fann också att ett flertal 157
ämnen förekommer på timplanerna för olika utbildningar t ex ämnen som ekonomikunskap och familjekunskap och i viss mån näringslära/ kostlära. Med detta som utgångspunkt framlade YB:s expertgrupp för lärarutbildning på det konsumtionstekniska området ett förslag om att den yrkestekniska högskoleutbildningen organiseras i kortare fackkurser (10 veckor), som kan samordnas till olika utbildningsblock och kombineras till utbildningsmål med varierande ämnesstruktur. Under en sådan fackkurs (block) läses förslagsvis 4 till 5 närbesläktade ämnen. Detta möjliggör integrering mellan ämnena och logiskt sammankopplade, effektivare självstudier. Härigenom bör man också kunna uppnå att olika eftergymnasiala yrkestekniska utbildningar med närbesläktat ämnesinnehåll kan samordnas. Så har t ex lärare i konsumtionsteknik, lärare i storhushållsteknik, hushållstekniker, internatföreståndare, dietexperter
Naturvetenskapliga ämnen
fysik kemi 1 fysiologi
Kost 1
mikrobiologi livsmedelskunskap 1 näringslära 1 matlagningsteknik 1
Kost 2
livsmedelskunskap 2 matsedels- och receptteknik redskapslära arbetsstudier och arbetsorganisation 1 matlagningsteknik 2
Kost 3
livsmedelskemi näringslära 2 matlagningsteknik 3
Kost 4 pr
storhushållsteknik l 1
Kost 5
maskinlära demonstrationsteknik arbetsstudier och arbetsorganisation 2 storhushållsteknik 2
behov av gedigna kunskaper i kostfrågor. Utbildningsblock som omfattar kostämnen bör alltså kunna utnyttjas av alla dessa yrkeskategorier. På samma sätt bör ett miljöblock kunna utnyttjas av lärare i konsumtionsteknik, lärare i textil- och vävteknik, internatföreståndarinnor, lärare i barnkunskap, socialpedagoger m fl. Vissa block kommer på detta sätt att bli mer frekventerade än andra och kan då antingen dubbleras eller ges mer än en gång per läsår. Härigenom bör såväl specialutbildade lärare som välutrustade institutioner bättre kunna utnyttjas. Som exempel på hur en utbildningsgång enligt ett system med kortare fackkurser kan läggas upp presenteras här en principskiss. De ämnen som ingår i den yrkestekniska högskoleutbildningen på konsumtionsteknisk linje (se kapitel 6, tabell 6/2) har här sammanförts till studieblock omfattande vardera 10 veckor och med ca 300 timmar.
Ekonomi 1 matematik ekonomikunskap Ekonomi 2 ekonomikunskap arbetslivsorientering Familj 1
informationsteknik psykologi 1 socialkunskap familjekunskap 1
Familj 2
psykologi 2 sociologi samhällskunskap familjekunskap 2
Miljö 1
ergonomi arbetstekn. o arb.org. boendemiljö textilvård och tvätt 1
Miljö 2 pr
barnkunskap* bostadsteknik
Miljö 3
materiallära textilvård och tvätt 2 bostadsteknik
1 För dem som gått tvåårig hemvårdarutbildning
1 För dem som gått tvåårig storhushållsutbildning
158 SOU 1970:8
I Lärarutbildning 1 år
åk
Familj 2
3 Ekonomi 2
Miljö 3
Kost 5
2 Miljö 2 pr alternativt Kost 4 pr Kost 3
Kost 2
Kost 1
Miljö 1 1 Naturvet.
Ekonomi 1 Figur A. Olika ämnesblock kan kombineras i en yrkesteknisk högskoleutbildning på konsumtionsteknisk linje.
Familj 1
t Lärare i barnkunskap
t Lärare i konsumtionsteknik
t Lärare i textil- och vävteknik
Lärarutbildning 1 år åk
Barn 6
Familj 2
Textil 8
Barn 5
Ekonomi 2
Textil 7
Barn 4
Miljö 3
Textil 6
Barn 3
Kost 5
Textil 5
Familj 2
Miljö 2 pr alternativt Kost 4 pr
Textil 4
Barn 2
Kost 3
Textil 3
Barn 1
Kost 2
Textil 2
Kost 1
Textil 1
2 Miljö 1 1 Naturvet.
Ekonomi 1
Familj 1
Figur B. Ämnesblock utnyttjas gemensamt i yrkesteknisk högskoleutbildning för olika lärarkategorier.
160 SOU 1970:8
t Lärarutbildning 1 år
åk 3
Hushållstekniker 1Åtta block=2 år)
Familj 2
t
Ekonomi 2
Block z
Miljö 3
Block y
Internat(Åttablock=2år)
Kost 5
t
Kost 4 pr
Block x 2
Kost 3
Kost 5 •v
Kost 2 Kost 1 Miljö 1
^
Naturvet.
1 Naturvet.
1 Ekonomi 1 Familj 1
Figur C. Ämnesblock i den yrkestekniska högskoleutbildningen på konsumtionsteknisk linje utnyttjas inom annan eftergymnasial utbildning och kompletteras med ytterligare block.
Barnavårdslärare, textillärare och hushållslärare tjänstgör i dag också på grundskola och fackskola. Man har därför ifrågasatt om inte en samordning av utbildning av lärare med motsvarande undervisningsuppgifter inom dessa skolformer bör ske. YB:s expertgrupp för lärarutbildning inom det konsumtionstekniska området har därför under arbetets gång prövat om inte vissa av de för yrkesteknisk högskoleutbildning
YTH åk
föreslagna ämnesblocken skulle kunna utnyttjas även för grundskolestadiet. Man tänkte sig då den möjligheten att ämnesblock som läses under de två första studieåren ger det ämnesstoff som fordras för att undervisa på grundskola. Detta skulle möjliggöra en större rörlighet i studierna och skapa övergångsmöjligheter mellan lärarutbildningar för olika skolformer och stadier.
YTH
Miljö 2 pr
Barn 6
Kost 3
Barn 5
Kost 2
Barn 4
Praktik
Barn 3
t
Familj 2
2 YTH
Familj 2 Familj 2 Textil 4 o c "ca
cc <
J
Barn 2
Ekonomi Textil 3 2
Barn 1
Miljö 3
Textil 2
Praktik
Kost 5
Textil 1
t
Kost 4 pr alt Miljö 2 pr
t
o
c c«c <
ft
Textil 8
Miljö 2 pr
Textil 7
Kost 3
Textil 6
Kost 2
Textil 5
Kost 1
Textil 4
t
Barn 2
Kost 3
Textil 3
Barn 1
Kost 2
Textil 2
Kost 1
Textil 1 T
Miljö 1
3 år
2 år
1 år
1 Naturvet. Ekonomi 1 Familj 1
Figur D. Visar hur man efter två års yrkestekniska högskolestudier kan avbryta den tidigare redovisade studiegången och i stället under sista året läsa ett annat ämne. Detta ämne kan vara antingen ett »övningsämne» eller ett läroämne. Man får härigenom en två-ämneskombination för grundskolenivå.
KUN^'
IRL.
- 2 m\ 1970 162
Si
—_J—
Statens offentliga utredningar 1970
Systematisk förteckning
Socialdepartementet Livsmedelstadgeskommittén. 1. Ny livmedelsstadga m.m. Del. I. Förslag och motiv. [6] 2. Ny livsmedelsstadga m.m. Del. II. Bilagor. [7] Utbildningsdepartementet Om stat och kyrka. [2] Yrkesutbildningsberedningen. 1. Reformerad lärarutbildning. [4] 2. Yrkesteknisk högskoleutbildning. [8] Jordbruksdepartementet Statligt stöd till fiskehamnar. [5] Inrikesdepatementet Balanserad regional utveckling. [3] Civildepartementet Barns utemiljö. [1]
Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.
K L Beckmans Tryckerier AB 1970
KUi-
- 2 APR 1970