Bilen och konsumenten

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Betänkande av konsumentutredningen

Stockholm 1 971

_ bilen och konsumenten 3.250:- -65Kad. Car. Röd "bes sk. 2.500:- -64 Rek. vit nyb sk snygg 2.000:- -64 Saab 96 bes sk fin 1.400:- -60 Amazon bes sk topp 1.300:- -61 Amazon bes sk blå 1.300:- -64 Triumph herald bes 1.200:- -64 Taunus 17m vit bra 1.100:- -62 Fiat 600 bes. nyl. fin 1.000:- -61 Rek bes vit sk. snygg 750:- -63 DKW1000S bes sk fin 750:- -59 MB 220S Röd bes bra 750:- -60 PV bes sk snygg 650:- -61 VW svart topp bil 500: - -60 Amazon bes röd bra 500:- -58 Duett bes går bra 450:- -63 Rek. bes blå toppe 450:- -61 Staka Arondé b

250:--5SPV4växgårbr,

2.900:- -65 Opel. Kapit b*é to Tomtebog. 31, telefon 30 00 Öppl9

Horns i d/h 63 9.800 9.300 i. 900

; tr v>tb ( Re». R16/ Ö.500, Ren R16' 000

8.900:--67 Vol 4.900 - -65 Volvo 544 „_ 1.900 - -64 Cortina GT h-styrd 2.900 - -63 VW 1200 Bahcovärm 2.900 - -66 4 Laban 2.S00 - -64 Saab Sport går bra 2.700 - -54 MG 1100 grön snygg 2.600 - -64 Opel Rekord går bra

U U V I K U

V»W**l

Daf -67 33 lj.blå 4.000:-Ä0033 DKW Junior -61 nybe 825:-Tel. 38 79 89 t ' DKW 1000 -61 5Qfl

Dodge Garaget' /-SöA-ddrr iut.låda

igei LUGNS Döds Sörkt 1.300 mil. :kt förlånl 108/44 09 801 [ellström Fiat .125 -68 3.200 mil nybes. 9.900:-. Telefon 8 0 Ä 5 O Fiat 600 solt. IA3ÖWT. 466300 Fiat 1500 -63, krocksk 680000/116 Fiat 600 -65 välv 2900:- 191002 Fiat -601200:-. Tel. 31 41 95 Fiat 850 -65, 2.700:-. 40 20 01 Fiat 850 kupé -66 liybes. 353120 Fiat 600 -67 vit 62 59 70 e. 18

950 :- VW 1200-60

Wasa Auto AB

900:- •64 Cortina def skärm 850:- •63 Ford Taun. 17M röd ,

18.900:- -70 Mustang 6 cyl vit 12.800:- -67 Ford 500 XL V8 aut 11.800:- -70 Ford 1700 S röd 3.750:- -65 Taun. 17M vit nyb 1.950:- -64 CoHina blå bes 1.800:- -64 Täun. 12M grön nyb Lövåsvägen 7. Tel. 25 12 41 vid Ulvsunda-i iigen 48, Bromma

550 :-VW-61obes. öppet 9-19. Tel. 844808, 844809

SURBRUNNSG.56 4.500 -65 Rek. golvvx, nb vit 3.900 •65 Chevy Nova 4d nyb. 2.900 - -65 Fiat 850 blå nybes. 1.900 •65 MG.1100 vit nyb. fin

MUSTANG 1969 vit m. svart vinyltak V8 Aut.

MB 220 Diesel -71 600 m Gar 452960 Kaj Bohman Mere. -66 200 D Automat 9000 m. 12.000:- kont. priv. 7555053 ercedes 190 C -62 1.500 :B)Skattad, snygg Tel. 97 30 09 ^0 S -66 nybes välv. art 12900:-33 15 44 .yt> k S-6Wit bill. 33 45 80 M3200-ÖS n y b a r a 6500;- 339010 nyb>3500: -.339010 alå 2.180 m 618771 650:->*9 24 96

MB180 -59 rfcbes 900:-. 529300 MGBVuttageriÄ12.66 säljes priva\ till korrrant köpare minerVl blue. r .muw "nrdtop läderraÉt rar o m m. 9x 0 1 TelefoWl 8' 05,

MGC -6 P30500 4700 m : grön 7773000 MG Midget Spec V MG 1100 -64 nyb 1900:- 33 90 10 MG -66 1100 röd bill. T. 11 00 33 MG 1100 -64 2.200:- 28 15 95 MGB -64. Tel. 19 23 66 Morris 1600 Oxf. -63 nybes. 1.900:-. Telefon 0760/126 10 Obs! NSU 110 -67 -68/cs allt. lvxutr. nva däck påkostad 700: slumpas 3.300:-29 34 18

-69 3.500 gul 3.200 r. I -70 2000 SC vit 1.60»| -70 2000 TC grön l.J -69 2000 TC vit 6.00) I -67-2000 TC grön 4.! -69 2000 SC grön 2.1 -67 2000 TC grön 7.t -66 2000 SC grå 7.7C

SCANAUTO — f.d. Bergengren.'I Hagagatan 29. 08/3-

Rover 2000 -< ny. b e s u . a. 9800. i l ROWER 2000-6Ö 3Sl| Välv. byte 60 83 38

l-KÖPi4|

tÄLLEl '1 Saab

i-71| NBV K VI HAR C:A60EXT| VÄLVÅRDADE SAAll i lager ex Saab 99-1 Bilarna genomgångl auktoriserad SaabGARANTI BYTE-AM I

Europeiska Ä| NORR MÄLARSTRAl Telefon 50 42 64, 50| Aukt. återförsäljarl MEDLEM I MQTOF RIKSFÖRBUND ER

SAAB V4 19|

Oldsmdbile Cutlass Suprime coupé-67

litet körd. SOM NYJ Tel. 45 29 60 Tage '

sälj p g a uti. resa. Till högstbj. Lyxutrust. Ring Boutique Yes. 11 48 88 eft kl 10 Olds F85 -63 nvb. 2d. V8 autom.

Saab 99-1970 vit 184

14.900:-

Statens offentliga utredningar 1971: 86 Handelsdepartementet

Bilen och konsumenten

Betänkande av konsumentutredningen Stockholm 1971

ISBN 91-38-00006-7

Göteborgs Offsettryckeri AB. Sthlm 71-466 S

Till Statsrådet och chefen för handelsdepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigade den 30 juni 1967 ägt rum i en grupp bestående av Backman, chefen för handelsdepartementet att tillkalla Gawell, Hibe, Ringstedt och Werne. sakkunniga för utredning rörande riktlinI slutskedet av arbetet med detta betänjerna för den statliga konsumentupplys- kande har deltagit utredningens samtliga ningen samt därmed sammanhängande forsk- ledamöter, utredningens sekreterare Göran nings-, provnings- och undersökningsarbete. C-0 Claesson samt - förutom ovan nämnda Utredningen antog namnet konsumentutred- experter - även avdelningsdirektören Elise ningen. Utredningen överlämnade år 1970 Ringborg-Walldeck och förste forskningssektill chefen för handelsdepartementet en reteraren Ursula Wallberg. lägesrapport "Synpunkter på den framtida Till utredningen har överlämnats promekonsumentpolitiken" (H 1970:5, stencil) moria utarbetad 1967 av sakkunnig i komsamt våren 1971 betänkandet "Konsument- munikationsdepartementet rörande vissa politik- riktlinjer och organisation" (SOU undersökningar i fråga om konsumentupp1971:37). lysning angående motorfordon, framställning Den 20 september 1968 uppdrog Kungl. den 7 maj 1968 från Nordiska kommittén Maj:t åt utredningen att även undersöka för konsumentfrågor rörande ett gemensamt möjligheterna att åstadkomma en allsidig nordiskt organ för provning av bilar samt konsumentupplysning om personbilar. I sam- skrivelse den 5 januari 1971 från KAK med band härmed tillsattes ytterligare en sakkun- hemställan till kommunikationsministern om nig. skyndsam utredning av frågor som berör Vid utarbetandet av detta betänkande har trafiksäkerhet och konsumentskydd. som sakkunniga fungerat landshövding Utredningen får härmed vördsamt överThure Andersson, tillika ordförande, kansli- lämna betänkandet "Bilen och konsumenrådet Gösta Backman, hovrättsrådet Erik ten". Borglund, civilekonomen Lillemor Erlander, Konsumentutredningens arbete är därmed redaktören Valter Ersson, direktören Karl slutfört. Erik Gillberg, ekon. lic. Leif Lindh, avdelningschefen Turid Ström och studierektorn Stockholm i november 1971. Thord Wallén. Thure Andersson För uppdraget på bilområdet utsågs 1968 Gösta Backman Erik Borglund som särskilda experter direktören Jonas Valter Ersson Gawell, direktören Erik Hibe och byråchefen Lillemor Erlander Gösta Werne. Den 30 april 1970 förordnades Karl-Erik Gillberg Leif Lindh som expert fil. lic. Nils Ringstedt som tillika Turid Ström Thord Wallén fungerat som sekreterare för biluppdraget. Det förberedande utredningsarbetet har /Nils Ringstedt SOU 1971:86

Innehåll

Sammanfattning Utredningsuppdraget Bilisten och bilismen i Sverige . Trafiksäkerhetslagstiftning och trafiksäkerhetsorgan Konsumentorgan, motororganisationer, internationell utblick Behovet av konsumentpolitik beträffande personbilar Hushållsekonomiska analyser som underlag för åtgärder . . . Tekniska undersökningar och problemanalyser angående personbilar Varudeklarationer och andra informationssystem för personbilar Konsumentskydd vid överlåtelse av begagnade bilar Konsumentskydd i samband med bilreparationsverksamhet Resursbehov Kapitel 1 Utredningsuppdraget . . . . 1.1 Konsumentutredningens direktiv år 1967 1.2 Tilläggsdirektiv år 1968 1.3 Konsumentutredningens betänkande i korthet 1.4 Uppläggning och inriktning av utredningen om personbilar . . 1.5 Genomförande Kapitel 2 Bilisten och bilismen i SveSOU 1971:86

9 9 9

rige 2.1 2.2

2.4 2.5

Bilisten "Resekonsumtion" och personbilsbestånd Vissa uppgifter om tillverkning, handel m. m. av bilar Trafikolycksfall Trafikmiljö

24 74 25 27 29 30.

12 13 14 15 17 17 17 19 22 23

Kapitel 3 Trafiksäkerhetslagstiftning och trafiksäkerhetsorgan 3.1 Trafiksäkerhetslagstiftning m. m 3.2 Trafiksäkerhetsorgan m.m. . . Kapitel 4 Konsumentorgan, motororganisationer m.m 4.1 Konsumentorganens verksamhet på bilområdet 4.2 Motororganisationerna 4.3 Massmedia Kapitel 5 Internationell utblick . . . . 5.1 Internationellt bilsäkerhetsarbete 5.2 Vissa bestämmelser i USA . . . 5.3 Konsumentinformation om bilar 5.4 Konsumentskyddsåtgärder . . . Kapitel 6 Behovet av konsumentpolitik beträffande personbilar 6.1 Nuvarande situation 6.2 Behovet av bil

31 31 33

40 40 42 43 45 45 46 46 50

53 53 53 5

6.3 6.4 6.5

Bilen som hjälpmedel i hushållens verksamhet Bilen från trafiksäkerhetssynpunkt Inriktning av den framtida konsumentpolitiken beträffande personbilar

Kapitel 7 Hushållsekonomiska analyser som underlag för olika åtgärder . . 7.1 Behovet av hushållsekonomiska analyser 7.2 Underlag för hushållsekonomiska åtgärder 7.3 Förslag till åtgärder Kapitel 8 Tekniska undersökningar och problemanalyser angående personbilar 8.1 Utvecklingsperspektiv 8.2 Effekter av nuvarande besiktningssystem 8.3 Förslag till åtgärder 8.3.1 Undersökningar 8.3.2 Verkställande institutioner Kapitel 9 Varudeklarationer och andra informationssystem för personbilar 9.1 Bakgrund 9.2 Behovet av deklarationer och informationssystem för personbilar 9.3 Informationssystem m. m. för personbilar 9.4 Generella råd inför köp och service 9.5 Förslag till åtgärder Kapitel 10 Konsumentskydd vid överlåtelse av begagnade bilar 10.1 Krav på besiktning m. m 10.2 Självsanering inom branschen . 10.3 Konsumentproblem vid inköp av begagnad bil 10.4 Förslag till åtgärder Kapitel 11 Konsumentskydd i samband med bilreparationsverksamhet 6

11.1 11.2

11.3 11.4 11.5

11.6 11.7

57 58 60

62 62 62 64 64 66

68 68

Bakgrund Synpunkter på förhållandena i verkstadsbranschen enligt arbetstagare och arbetsgivare . . . Självsanering inom branschen . Utbildning Konsumentproblem i samband med bilreparationer Behov av åtgärder Förslag till åtgärder 11.7.1 Åtgärder på kort sikt . . 11.7.2 Åtgärder på längre sikt . 11.7.3 Det norska systemet . . 11.7.4 Tänkbara riktlinjer för ett svenskt kontrollsystem 11.7.5 Utredningens bedömning

83 85 86 88 89 90 90 92 94

95 96

Kapitel 12 Resursbehov

97 Bilaga 1 Konsumentverkets organisation i huvuddrag „

98 Bilaga 2 Kort historik 2.1 Kontrollbesiktning av bilar . . . 2.2 Begagnade bilar 2.3 Typbesiktning 2.4 Säkerhetskrav på bilar 2.5 Konsumentupplysning angående motorfordon 2.6 Bilavgaser 2.7 Andra åtgärder av intresse . . .

99 99 100 101 102 103 103 104

68 70 70 73

76 76 78 79 79

83 Bilaga 3 Konsumentupplysning angående motorfordon 3.1 Personbilen och konsumentupplysningen 3.2 Informationstillgång 3.3 Behovet av konsumentupplysning 3.4 Bilen och säkerheten 3.5 Konsumentupplysning i utlandet 3.6 Statens maskinprovningar . . . 3.7 För konsumentupplysning aktuella bilmodeller 3.8 Konsumentupplysning på grundval av typbesiktningen . . 3.9 Varudeklaration av bilar . . . .

106 106 106 107 107 107 108 108 108 109

SOU 1971:86

3.11 3.12 3.13 3.14 3.15 3.16 3.17 3.18 3.19 3.20

Prov och undersökningar som underlag för konsumentupplysning Informationens omfattning och innehåll Prisupplysningen Publicering Tidsfaktorn Provbilar Erforderliga resurser och uppskattning av kostnader Verksamhetsform och finansiering Verksamhetens förberedelse och start Samarbete inom och utom landet Konsumentupplysningens betydelse

109 110 111 111 111 112 112 112 113 113

7.5 7.6 7.7

7.4.1 Ansökan om godkännande 125 7.4.2 Godkännande 125 7.4.3 Skylt och märke 126 7.4.4 Villkor för godkännande 126 7.4.5 Undantag från lagens be- • stämmelser 127 7.4.6 Återkallelse av godkännande 127 7.4.7 Registreringsskyltar m. m 127 7.4.8 Besvär 128 7.4.9 Kontroll, avgifter m. m. 128 Förslag till ändring av lagen . . 128 Undervisning 129 Exempel på formulär m. m. som används i samband med lagen 129

113 Litteraturförteckning

•Bilaga 4 Fordonsdataregistret 4.1 Allmänt om fordonsdataregistret 4.2 Uppbyggnad 4.3 Insamling av uppgifter 4.4 Användning av fordonsdataregistret i besiktningsarbetet . . . Bilaga 5 Vid registreringsbesiktning konstaterad felfrekvens för nya personbilar 5.1 Undersökningen avseende mars 1968 5.2 Undersökningen avseende mars 1970 Bilaga 6 Några uppgifter om VDN Fakta och VDN Råd 6.1 VDN Fakta 6.2 Arbetsschema 6.3 VDN Råd Bilaga 7 Norsk lag om "godkjenning av bilverkstederm. v." 7.1 Bakgrund till lagen 7.2 Lagens nuvarande lydelse . . . . 7.3 Administration - översikt . . . 7.4 Förfaringssättet vid godkännande av verkstäder SOU 1971:86

115 115 115 116 117

118 118 119

121 121 121 122

124 124 124 125 125

Sammanfattning

Utredn ingsupparage t

Bilisten och bilismen i Sverige

Enligt tilläggsdirektiv år 1968 har konsumentutredningen haft till uppgift att utreda möjligheterna att åstadkomma en allsidig konsumentupplysning om personbilar avseende såväl tekniska egenskaper som ekonomiska faktorer av betydelse för konsumenten. Formen för och organisationen av verksamheten måste enligt direktiven påverkas av de i författningar och anvisningar angivna kraven på bilarnas konstruktion och egenskaper samt av den besiktnings- och kontrollverksamhet som sker i anslutning därtill. Av största betydelse enligt direktiven är att utredningen beaktar att bilinformationen i möjligaste mån skall tillgodose också trafiksäkerhetssyften. Till grund för utredningsarbetet om den framtida konsumentpolitiken för personbilar har legat det synsätt och den organisation — ett statens konsumentverk, som konsumentutredningen föreslagit i sitt betänkande "Konsumentpolitik, riktlinjer och organisation" (SOU 1971:37). Arbetet har närmast inriktats på att skapa vägledning för konsumentverket, när det gäller dess befattning med konsumentpolitiska åtgärder avseende bilar. Även vissa konsumentskyddsfrågor har övervägts.

Otillräckligt officiellt material föreligger om hushållen med hänsyn till bilanvändning i olika socio-ekonomiska grupper. I statistiska centralbyråns hushållsbudgetundersökning år 1969 finns emellertid en del uppgifter. Bl. a. framgår av undersökningen att andelen hushåll med bil ökar ju fler personer hushållet omfattar. Denna tendens visar sig även när man granskar bilhushållen uppdelade efter disponibel inkomst. Tillgänglig statistik visar bl. a. att hushållens direkta kostnader för resor år 1969 utgjorde ca 13 % av den totala privata konsumtionen. "Resekonsumtionen" väntas enligt långtidsutredningen (SOU 1970:71) fram till 1975 öka ungefär i samma takt som den totala privata konsumtionen. Av "resekonsumtionen", drygt 10 miljarder kr. 1968, gick 24 % till nyinköp av bilar och 45 % till drift och underhåll av bilar. Ett iögonfallande drag i utvecklingen är bilinköpens snabba tillväxt. Under 1970 nyregistrerades ca 203 000 personbilar. Den svenska bilindustrin producerade samma år ca 279 000 bilar med ett produktionsvärde omkring 2,5 miljarder kr. Exporten sker till mer än 50 länder. Importen kommer till ca 90 % från fyra länder,

SOU 1971:86

däribland främst Västtyskland. I Sverige saluförs ca 50 bilmärken genom ett trettiotal generalagenter/tillverkare. Antalet modeller torde röra sig om något hundratal. Elva generalagenter och tillverkare svarade för ca 94 % av nyregistrerade bilarår 1970. Försäljningen av begagnade bilar torde ha uppgått till ca 430 000 enheter 1970. Handeln med begagnade bilar går till dominerande del genom företag anslutna till Motorbranschens Riksförbund (MRF). Omsättningen för nya och begagnade bilar beräknas år 1969 ha uppgått till ca 6,7 miljarder kr. Marknadsföringen av personbilar, reservdelar och tillbehör sker genom selektiv distribution. Ca åtta miljoner reparationsuppdrag verkställs årligen av svenska bilverkstäder. MRF representerar närmare 3 000 verkstäder. Det finns även ett stort antal fristående verkstäder samt ca 4 500 servicestationer, som utför vissa reparationsarbeten. Enbart för MRF utgjorde omsättningen 1970 för reparationsarbeten och reservdelar sammanlagt ca 2 800 milj. kr. Bilägarna reparerar själva sina bilar i stor utsträckning. Trafiksäkerhetslags t if t ning och trafiksäkerhe tsorgan

besiktningen skall undersökas om fordonet är i trafiksäkert skick. Den periodiska kontrollbesiktningen sker med olika tidsintervaller för skilda slag av fordon. På statens trafiksäkerhetsverk faller ansvaret för trafiksäkerhetsspörsmålen inom vägtrafiken. Verket består av en central förvaltning samt en regional organisation. Det ankommer bl. a. på verket att svara för typbesiktningen. AB Svensk Bilprovning genomför periodisk fordonskontroll, registreringsbesiktning m. m. Bolaget utför därjämte frivilliga trafiksäkerhetskontroller och konditionsbesiktningar. De senare omfattar även detaljer som inte är direkt av betydelse för trafiksäkerheten men som är utslagsgivande för fordonets bruksvärde (t. ex. motor, växellåda och andra detaljer). Staten har huvudinflytandet i företaget. Företaget förfogar över 158 bilprovningsstationer fördelade över landet. Statens väg- och trafikinstitut inrättades den 1 juli 1971 för forsknings- och utvecklingsarbete avseende huvudsakligen vägar, vägtrafik och vägtrafiksäkerhet. En transport forskningsdelegation har från samma tidpunkt till uppgift att svara för planerande, samordnande, initierande och stödjande uppgifter på transportforskningsområdet.

Konsumentorgan, motororganisationer, Statsmakterna har från trafiksäkerhetssyninternationell utblick punkt vidtagit en rad åtgärder för att höja bilparkens standard. Vägtrafikförordningen Statens konsumentråd med Allmänna reklaupptar bestämmelser om fordons beskaffen- mationsnämnden, statens institut för konsuhet och utrustning, kontroll över fordon, mentfrågor, statens pris- och kartellnämnd, förare, trafikregler m. m. näringsfrihetsombudsmannen samt varudekGenom typ- och registreringsbesiktningar larationsnämnden har i olika sammanhang skall förhindras att det i trafiken släpps ut arbetat med konsumentfrågor, pris- och konfordon, som redan från början företer brister kurrensutredningar m. m. i samband med eller som har en sådan konstruktion att personbilar. felaktigheter kan befaras uppstå efter visst Motororganisationerna sprider i tidningar begagnande. Registreringsbesiktning innebär och på annat sätt information om bilar. en individuell fordonskontroll, varvid ett Bilfrågorna ägnas utrymme i press, radio och godkännande endast omfattar det fordon, TV. som besiktigats. Vid typbesiktning innefattas Ett omfattande internationellt samarbete i ett godkännande inte enbart de fordons- för att samordna olika länders fordonsföreexemplar som besiktigats, utan samtliga for- skrifter sker när det gäller bl. a. bilsäkerhet. don tillhörande samma typ. Vid kontroll- Huvudorganet för att utarbeta internatio10

SOU 1971:86

nellt lämpliga bestämmelser är FN:s Europakommission, ECE och dess arbetsutskott för motorfordons konstruktion (WP 29). Utredningen redogör särskilt för vissa bestämmelser om bilar i USA. Bl. a. ställs där krav på obligatorisk deklaration av vissa uppgifter på en etikett, som skall fästas på varje ny bils vind- eller sidoruta. Vidare finns bestämmelser om obligatorisk konsumentinformation. Alla biltillverkare skall från den 1 januari 1970 ge upplysning om nya fordons stoppsträcka, däckens bärighetsreserv samt fordons accelerations- och omkörningsförmåga. I ett stort antal länder förekommer konsumentupplysning om bilar. I samband med överlåtelse av begagnade bilar till ny ägare krävs under vissa förutsättningar särskild besiktning av fordon i Finland, Danmark, Belgien. Kontroll av verkstäder i vissa hänseenden förekommer i en del länder. Särskilt Norge må nämnas. Sedan år 1947 finns en lag om "godkjenning av bilverksteder m. v.". Reparations- och underhållsarbete på motorfordon får endast utföras av verkstäder som är godkända av s. k. "bilsakkyndige". Dessa lyder under vegdirektoratet. Norge har 39 bilsakkyndige-distrikt. Kraven för godkännande omfattar kompetens hos verkstadsledning och arbetare, utrustning, lokaler, bokföring m. m. Varje år söker ca 50 verkstäder tillstånd för reparationsverksamhet utan att godkännas. Mellan 5 och 10 verkstäder per år fråntas sitt godkännande. Vissa avgifter uttas för verksamheten, som är självfinansierande och bygger på minst ett årligt, oanmält kontrollbesök vid verkstaden av den bilsakkunnige. Denne har till förfogande en rådgivande nämnd med representanter för arbetsgivare- och arbetstagaresidan. Behovet av konsumentpolitik beträffande personbilar Utredningen anser det vara realistiskt att anta att personbilen även i framtiden kommer att ha väsentlig betydelse för att lösa hushållens transportproblem. Hushållens produktionsresurser kan nyttjas bättre om samhället SOU 1971:86

bidrar med bl. a. undersökningar av förflyttnings- och transportproblem, hushållsekonomiska analyser tillsammans med insatser för produktförbättringar beträffande bilen som transportmedel. Utredningen konstaterar att det finns all anledning att stödja de enskilda hushållens och samhällets krav på trafiksäkra och ekonomiska bilar. Fortlöpande vidtas säkerhetsfrämjande åtgärder. Konkurrensfrämjande åtgärder företas också i syfte att bl. a. åstadkomma priskonkurrens på marknaden för personbilar, reservdelar och tillbehör. Ytterligare konsumentpolitiska ansträngningar krävs dock för att förbättra konsumenternas situation. Hushållsekonomiska analyser som underlag för olika åtgärder Det behövs bl. a. underlag för diskussion och analys av hushållens transportproblem. Hushållet har vidare behov av information ägnad att underlätta ett rationellt val av transportmedel. Något sådant underlag finns för närvarande inte. Utredningen föreslår hushållsekonomiska analyser på personbilsområdet. De bör ges sådan inriktning att underlag skapas för bedömning av hushållens transportproblem. Bl. a. kan projekt gå ut på att klargöra bilens roll i hushållets verksamhet och att därvid redovisa alla de olika faktorer som är av betydelse för verksamhetens ekonomi i olika kategorier hushåll etc. En tänkbar undersökningsmetod är att samla fakta från fordonsägare avseende fordon i drift. Det kan ske genom ett särskilt rapportsystem. Materialet kan bl. a. nyttjas för att bedöma ett fordons uppträdande under en tidsperiod från tillförlitlighets- och ekonomisk synpunkt. Materialet kan nyttjas vid överläggningar med producenterna, vid information till hushållen samt för normer och rekommendationer. Forsknings- liksom vissa undersökningsprojekt i övrigt kan läggas ut på lämpliga organ, t. ex. universitet och högskolor. Utredningen anser att ett bilköp är ett finansiellt sett betydelsefullt steg. Man kan förutsätta att många hushåll både vill och kan lägga ner viss tid och visst 11

intresse på att skaffa sig en bild av markna- Samtidigt kan fordonsägarna intervjuas om den. Detta aktualiserar behovet av ett över- olika problem rörande fordonet. En annan siktligt material om konsekvenserna av olika möjlighet är att utföra speciella undersökinköpsalternativ. ningar på ett slumpmässigt urval av fordon, Hushållscentrerad prisövervakning och som inkallas till granskning för detta ändaprisupplysning kan också framdeles bli aktu- mål. Extra undersökningsmoment bör kunna ell för personbilar, reservdelar och tillbehör. utföras på de bilar som typbesiktigas hos Konsumentverket kan initiera speciella un- statens trafiksäkerhetsverk. I och för sig dersökningar hos pris- och kartellnämnden i synes det även möjligt inom ramen för statlig detta syfte. På bilområdet bör konsument- besiktningsverksamhet att utföra mera omverket överlägga med olika institutioner om fattande praktiska vägprov. Forsknings- och ömsesidigt erfarenhetsutbyte. Särskilt må utvecklingsprojekt avseende bl. a. fordonsnämnas statens trafiksäkerhetsverk, statens teknik kan beställas samt initieras hos staväg- och trafikinstitut, statens provnings- tens väg- och trafikinstitut eller hos övriga anstalt, statens pris- och kartellnämnd, AB lämpliga organ. Undersökningar av detta slag Svensk Bilprovning samt korrosionsinsti- kan, liksom hittills, initiera typgodkännande tutet. Verket bör beträffande av dessa pro- av ytterligare fordonsdetaljer hos statens traducerat material påta sig en insamlande, fiksäkerhetsverk. På samma sätt bör olika integrerande och värderande funktion från tillbehör, reservdelar och säkerhetsanordde speciella konsumentsynpunkter som ver- ningar kunna studeras i ökad utsträckning ket har att bevaka. AB Svensk Bilprovnings samt typgodkännas. Även metodutvecklingsfordonsdataregister kan nyttiggöras av kon- projekt avseende problem inom transportsumentverket i flera avseenden. området bör kunna initieras. Det framkomna underlaget kan nyttjas i För undersökningar av angivet slag bör i informations- och opinionssyfte, för utbild- första hand befintliga tekniska organ svara. ning, i samband med överläggningar med AB Svensk Bilprovning samt statens trafikproducenterna, för att förmedla konsument- säkerhetsverk ligger närmast till hands härproblem till ansvariga instanser samt för att för. De bör ha samarbete med konsumentinitiera undersökningar. verket. Tekniska undersökningar och problemanalyser angående personbilar

Vamdeklarationer och andra informationssystem för personbilar

Det är tillfredsställande att gynnsamma effekter kan konstateras av bl. a. det forsknings-, utvecklings- och kontrollarbete med avseende på bilar som nu sker inom härför ansvariga organ. Särskilda tekniska undersökningar bör emellertid inriktas på att få tillverkare att ytterligare beakta frågor som berör produktsäkerhet m. m. Exempelvis kan de gå ut på att undersöka utfallet av registreringsbesiktningar av personbilar under viss tid och med särskild hänsyn till resultaten för senaste årsmodell. I anslutning till ordinarie kontrollbesiktning kan utföras vidgade studier av ytterligare fordonsdetaljer eller liknande, inte minst sådana som inte omfattas av den årliga kontrollbesiktningen.

Det är ett väsentligt konsumentintresse att få fram deklarationer för personbilar. De bör inriktas på bruks- och säkerhetsegenskaper. Främst blir det en angelägen uppgift för konsumentverket att utveckla hur en väl avvägd varudeklaration angående personbilar skall se ut med hänsyn till konsumentens reella informationsproblem. En projektgrupp med företrädare även för intressen utanför verket föreslås få i uppdrag att utreda och lämna förslag beträffande utformningen av varudeklarationerna. I ett senare skede kan det bli aktuellt att överväga om deklarationerna bör vara obligatoriska för bilar med hänsyn främst till trafiksäkerhetsintresset. Det är vidare fullt möjligt att på kort tid få

12 SOU 1971:86

till stånd standardiserad information på sälj- - klarlägga att föreslagna åtgärder är angeställen för bilar m. m. Data från typbesikt- lägna från konsumentsynpunkt. ningen kan sålunda presenteras i ett särskilt informationsblad. Uppgifterna bör ha prak- Konsumentskydd vid överlåtelse av tisk betydelse och belysa vissa säkerhets- och begagnade bilar bruksaspekter. De bör analyseras från användningssynpunkt. Bladet bör utformas i Handeln med begagnade bilar utgör ett uppsamarbete mellan konsumentverket och sta- märksammat område. Krav på åtgärder av tens trafiksäkerhetsverk men konsument- konsumentskyddskaraktär har framförts verket får åta sig nödvändig bearbetning. upprepade gånger. Konsekvenserna vid köp Företag i bilbranschen får ansvara för att bla- av undermåliga fordon kan bli särskilt allvarden trycks och sprids till bl. a. säljställen för liga när fordonen är behäftade med fel av bilar. Informationsbladet kan fästas på bilens betydelse för trafiksäkerheten. Samtidigt vindruta eller läggas fram på synlig plats på kan även de ekonomiska konsekvenserna bli säljstället. Vid typbesiktningen kan vidare utomordentligt allvarliga för det enskilda tas fram uppgifter, som nu inte återfinns i hushållet. Den allmänna periodiska fordonsbesiktningsinstrumentet, men som efter kontrollen har visserligen medfört en förhand kan föras in i informationsbladet. Det- bättring av fordonens standard från trafikta bör även kompletteras med uppgifter av säkerhetssynpunkt. Även om fordon reparedet slag som lämnas på andra håll, exempel- ras i anslutning till den årliga besiktningen vis i USA. Nära till hands ligger de data som kan nya bristfälligheter, som innebär att obligatoriskt skall finnas på säljställen i fordonet inte uppfyller gällande trafiksäkerUSA. Svenska tillverkare jämte importörer hetskrav, uppstå på kort tid. Ökad kontroll bör alltså kunna åläggas att lämna vissa upp- av handeln med begagnade bilar kan leda till gifter. Konsumentverket bör vidare initiera att en betydande del av de trafikfarliga metodologiskt utvecklingsarbete med tanke fordonen kan tas ur trafik. Det skulle i och för sig kunna hävdas att på att mättekniken på detta deklarationsdet bör åvila branschen att självmant svara område är ofullkomlig. Dessutom skulle konsumentverket försöka för den ytterligare trafiksäkerhetskontroll få till stånd att varje ny bil åtföljs av en lista som behövs innan bilen skall säljas. Emelleröver de mest frekventa reservdelarna, deras tid synes det nödvändigt att - utöver självungefärliga pris och gällande leveranstid saneringssträvandena - lagstiftningsvägen m. m. Syftet skulle vara att informera konsu- tillförsäkra konsumenterna ett förbättrat menterna men indirekt även att främja stan- konsumentskydd. Det finns därför anledning att överväga utökad besiktningsskyldighet i dardisering av reservdelssortimentet. En primär uppgift för konsumentverket anslutning till att en bil byter ägare. En bör vara att sammanställa vissa vägledande sådan åtgärd ställer ökade krav på samhällets råd som planeringshjälp inför ett köp och i besiktningskapacitet och innebär merarbete samband med service. Råden bör finnas på och merkostnader för bilhandeln. Utredsynlig plats på säljställen för bilar, distribu- ningen går inte närmare in på vad som eras till lokala konsumentnämnder, AB händer om säljare inte fullgör sin besiktSvensk Bilprovnings stationer, till statens ningsskyldighet utan hänvisar bl. a. till arbetrafiksäkerhetsverks lokala kontor och mot- te inom köplagssakkunniga. Det ligger närmast till hands att låta AB tagningsställen, till körskolorna samt till motororganisationerna. Serviceråd kan distri- Svensk Bilprovning utföra överlåtelsebesiktbueras till bilverkstäderna. Konsumentverket ningarna. Kapacitetsfrågan torde inte vara bör genom kontakter med bilbranschens något problem om företaget får tillräcklig olika leverantörs- och återförsäljareorgani- planeringstid till sitt förfogande. Viss försationer — och givetvis med enskilda företag stärkning av såväl lokaler som personal blir SOU 1971:86

nödvändig även om möjligheter finns att i viss utsträckning öka kapacitetsutnyttjandet inom ramen för nuvarande anläggningar. Vid en giltighetstid för besiktning om tre månader beräknar utredningen att ca 300 000 bilar/år får besiktningsskyldighet vid överlåtelse. Säkerhetsaspekterna bör tillmätas avgörande betydelse vid bedömning av behovet härav. Det synes därför lämpligt att verkställa skyldigheten i form av kontrollbesiktning som bör ha utförts inom tre månader före försäljningstidpunkten. Besiktningsskyldighet bör begränsas till försäljning till slutlig konsument. Åtgärden bör träda i kraft under 1973, när det nya bilregistret är i verksamhet eller eljest vid den tidpunkt då lämplig samordning med detta kan ske. Erfarenheterna av åtgärden bör kunna tjäna som underlag för en framtida bedömning om att övergå till konditionsbesiktning av begagnade personbilar i samband med överlåtelse.

stad sb ran schen. Konsumenterna bör ytterligare erinras om möjligheten att frivilligt kontroll- och konditionsbesiktiga bilen vid bilprovningsstationerna i landet. Allmänheten bör också stimuleras att kontrollera dels utförda större reparationer, dels tveksamma fall, exempelvis genom frivillig besiktning hos AB Svensk Bilprovning eller vid motororganisationernas besiktningsanläggningar. Faktura bör då tas med. Man bör också verka för någon form av utökad löpande intern kontroll av utförda verkstadsarbeten, liksom intern stickprovsundersökning av den typ som tillverkare använder vid kvalitetskontroll bör övervägas. Kontrollfrågan löses lämpligen i första hand inom motorbranschen. Alla berörda parter bör medverka till att utbildningsmöjligheterna för mekaniker ökar i framtiden. Myndigheterna bör följa och stimulera utvecklingen av här skissade åtgärder.

För att öka konsumentskyddet vid bilreparationer kan på längre sikt behövas mer Konsumentskydd i samband med genomgripande arrangemang. bilreparationsverksamhet Från trafiksäkerhetssynpunkt skulle det Utredningen bedömer det vara ett påtagligt kunna bedömas angeläget att uppställa vissa behov av åtgärder för att förbättra konsu-< kompetensvillkor för att driva bilreparationsmentskyddet vid bilreparationer. Förbättrad verksamhet. Det gäller därvid att utforma ett service på verkstäderna är ett led i dessa system som inte försvårar medborgarnas strävanden. Särskilda serviceråd bör göras möjlighet till näringsutövning eller försämtillgängliga för kunder på verkstäder, service- rar konsumenternas situation. Det bör notestationer m. m. De bör bl. a. kunna under- ras att man i svensk etableringsrätt varit lätta kontakterna mellan verkstäderna och återhållsam med att uppställa krav på legala kunderna och leda till att missförstånd und- kompetensvillkor som verkar begränsande på viks i beställningsprocessen. Samtidigt bör medborgarnas möjlighet till näringsutövning. undersökas möjligheten att i större utsträck- Från konkurrensrättslig synpunkt har tidining än hittills lämna anbud eller kostnads- gare avvisats framställningar om auktorisaförslag på inlämnade reparationsobjekt. Be- tion av företag i motorbranschen. Ett evenstämmelser om eventuella garantiåtaganden tuellt system avseende kontroll av bilverkvid bilreparationer bör alltid finnas anslagna städers kompetens m. m. skulle naturligtvis på för kunderna synlig plats. Fakturan bör inte få avse prissättning, behovsprövning uppta fullständig information om garanti, eller eljest medföra diskriminerande behandutförda samt icke utförda arbeten. Även ling. Vid utformningen av ett offentligt konfortsättningsvis bör intervjuundersökningar trollsystem av bilverkstäder är det från kongöras om bilreparationsverksamheten, exem- kurrenssynpunkt väsentligt att se till att pelvis av den typ som utförts av AB Svensk systemet omfattar alla företag som fyller Bilprovning. Resultaten bör, om de publice- uppställda kompetenskrav. Såväl små som ras och följs upp hos företagen, verksamt stora företag måste få möjlighet att reparera kunna bidra till förbättringar inom verk- bilar. Det gäller här som eljest vid offentliga 14

SOU 1971:86

regleringar att söka undvika inte avsedda Skulle detta inte medföra rättelse kunde konkurrensbegränsningar. Även en offentlig, någon form av sanktion övervägas. Verksamreglering av begränsad omfattning kan dock heten kunde få försökskaraktär under en femfå till följd att konkurrensen i viss mån årsperiod. hämmas. Det gäller också regleringar som Det skulle te sig naturligt att statens tratillskapas av säkerhetsskäl, t. ex. trafiksäker- fiksäkerhet sv erk intog en central ställning i hetshänsyn. Svårigheterna är uppenbara att ett kontrollsystem av detta slag. Bestämåstadkomma ett konkurrensneutralt kon- melser om utformning av ett besöks- och trollsystem. kontrollsystem, krav m. m. skulle få utfärdas Mot den bakgrunden diskuterar utred- av trafiksäkerhetsverket sedan principbeslut ningen möjligheten av att införa någon form fattats och Kungl. Maj:t utfärdat särskild av licensiering av yrkesmässig bilreparations- förordning om kontroll av bilverkstäder. verksamhet i Sverige. Systemet skulle kunna Antalet verkstäder, som årligen skulle bli utformas med det norska auktorisations- aktuella för kontroll, uppskattas till ca systemet som delvis förebild. Detta kan inte 6 000. Kontrollverksamheten kunde vara helt överföras till svenska förhållanden. Till självfinansierande. Avgifter skulle kunna tas skillnad från i Sverige ställer man i Norge ut av verkstäderna. t. ex. krav på att den som skall öppna rörelse Utredningen bedömer emellertid ett har s. k. mästarbrev. licenssystem kunna i viss mån försvåra från Företrädare för det norska prisdirektora- konsumentsynpunkt önskvärda nyetabletet har framhållit att den norska lagen syftar ringar och hindra mindre verkstäder i till att höja verkstädernas standard från tra- näringsutövningen. På grund härav avstår utfiksäkerhetssynpunkt och att den inte i prak- redningen från att nu föreslå ett slags litiken har medfört några konkurrensbe- censiering av verkstäder. Från konsumentsyngränsande verkningar. Från såväl konsu- punkt måste först beaktas erfarenheterna av ment-, arbetstagare- som arbetsgivarehåll ut- de andra åtgärder, som utredningen företalas positiva synpunkter på lagen med hän- slagit. syn till dess effekter. Företrädare för Forbrukerrådet har däremot uttryckt farhågor för att lagen kan medföra begränsning av Resursbehov konkurrensen. Utredningen har översiktligt beräknat resursUtredningen skissar vissa tänkbara rikt- behovet i anledning av förslagen. Konsulinjer för ett eventuellt svenskt kontroll- mentverkets medelsbehov för utredningar system. Verksamheten skulle bl. a. lämpligen m. m. på bilområdet kan uppskattas till ca kunna gå ut på att genom oanmälda kon- 834 000 kr. Däri ingår kostnader för minst trollbesök på verkstäderna öka förutsätt- tre handläggare. ningarna för att fullgoda reparationsarbeten Det har inte visat sig möjligt att kvantitafullgörs. Särskilda krav på lokaler, utrust- tivt skatta nödvändiga resursökningar vid ning, personal m. m. skulle gälla. Det skulle statens trafiksäkerhetsverk och AB Svensk emellertid vara nödvändigt att till en början Bilprovning. Trafiksäkerhetsverket får i vanställa begränsade krav. Från konkurrens- lig ordning hemställa om medel för att finansynpunkt skulle det också vara angeläget att siera en eventuellt utökad verksamhet medan gå försiktigt fram. Anmärkningar kunde AB Svensk Bilprovning via besiktningsavgifnoteras i ett verkstadsregister, som måste terna förutsätts finansiera utvidgad underupprättas för att ge överblick av befintliga sökningsverksamhet. reparationsställen. Kostnaderna för kontrollbesiktning i samGenom publicitet kunde allmänhetens band med överlåtelse har av MRF skattats uppmärksamhet fästas på sådana verkstäder till ca 30 milj. kr., varav enbart förrättningssom i olika avseenden företedde brister. avgifter svarar för ca 15 milj. kr. SOU 1971:86

1 Utredningsuppdraget

1.1 Konsumentutredningens direktiv år 1967 Den 30 juni 1967 bemyndigades handelsministern tillkalla sakkunniga för en utredning rörande riktlinjer för den statliga konsumentupplysningen samt härmed sammanhängande forsknings-, provnings- och undersökningsverksamhet. Enligt direktiven för utredningen - vilken arbetar under namnet konsumentutredningen - bör den statliga och statsunderstödda konsumentupplysningen och konsumentforskningen ses över i ett sammanhang. Syftet med översynen bör främst vara att klarlägga möjligheterna att höja effektiviteten, att belysa verksamhetens roll i samhällsekonomin samt behovet av insatser på detta område och att dra upp sådana riktlinjer för verksamheten att den på ett ändamålsenligt sätt kan fylla sin uppgift i dagens samhälle. Riktlinjerna skall avse verksamhetens målsättning och huvudsakliga inriktning. Utredningen bör också pröva verksamhetens organisation, arbetsformer, metoder och medel och göra upp konkreta förslag för verksamhetens fortsatta utveckling och utbyggnad på kort och lång sikt. Bland frågor som utredningen enligt direktiven har att undersöka kan nämnas förutsättningarna för ökad samverkan mellan konsumentupplysningens och konsumentforskningens organ, å ena, och företagen, å andra sidan; konsumentupplysning avseende den SOU 1971:86

->

offentliga sektorns varor och tjänster; konsumentupplysningens prioritering och inriktning på särskilda konsumentgrupper, varor och tjänster; den statliga konsumentupplysnings- och konsumentforskningsverksamhetens organisation, däribland frågor avseende en enhetlig ledning av verksamheten i dess helhet samt samordning, planering och samarbete mellan olika institutioner för ett effektivt resursutnyttjande; behovet av regionala och lokala organ för att i ökad utsträckning tillvarata konsumenternas intressen samt valet av metoder och media för upplysningsarbetet. Utredningen har i december 1969 publicerat en lägesrapport1 samt våren 1971 framlagt betänkande angående organisation av ett statens konsumentverk2. Den 20 september 1968 utvidgades konsumentutredningens uppdrag till att även omfatta konsumentupplysning om personbilar. 1.2 Tilläggsdirektiv år 1968 I yttrande till statsrådsprotokollet den 20 september 1968 anförde dåvarande chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, följande motivering för sin hemställan att Kungl. Maj:t utvidgar uppdraget för konsu1 "Synpunkter på den framtida konsumentpolitiken" (H 1969:5). 2 "Konsumentpolitik - riktlinjer och organisation" (SOU 1971:37).

mentutredningen till att omfatta konsumentupplysning om personbilar och härför tillkallar ytterligare en ledamot av konsumentutredningen. Kostnaderna för nyinköp, underhåll och drift av personbilar i Sverige kan uppskattas till omkring 9 miljarder kronor per år vilket motsvarar ungefär 7 % av bruttonationalprodukten. Det är givetvis ett samhällsintresse att investeringar av denna storleksordning görs i kvalitativt goda varor. Bilen är en tekniskt komplicerad och svårbedömd vara som saluförs i en mångfald märken och modeller. En god bilinformation är därför av största betydelse för den enskilde konsumenten, särskilt som ett felaktigt bilval ofta kan leda till kännbara ekonomiska konsekvenser. Statsmakterna har under de senaste åren vidtagit en hel del åtgärder för att höja bilparkens standard och därmed också främja konsumenternas intressen. Som exempel kan nämnas skärpta säkerhetskrav på nya bilar, obligatorisk årlig kontrollbesiktning av äldre fordon och effektivare kontroll av handeln med begagnade bilar. Noteras kan också att såväl typbesiktning - den huvudsakliga formen för kontroll av nya bilar - som registreringsbesiktning nu är mera omfattande och sker i effektivare former än tidigare. Konsumentupplysning om motorfordon förekommer i Sverige i viss omfattning. I anslutning till den årliga trafiksäkerhetsmässiga kontrollbesiktningen har under senare år information av stort värde från konsumentsynpunkt redovisats. Statens institut för konsumentfrågor har successivt ökat sin upplysningsverksamhet på bilområdet och därvid utnyttjat bl. a. nämnda material. Statens pris- och kartellnämnd har gjort en omfattande undersökning av bilhandeln och offentliggjort resultaten därav. Motororganisationerna samt dags- och fackpressen provar olika bilmärken i tekniskt avseende och publicerar resultaten. I övrigt är bilköparen i stort sett hänvisad till annonser, reklambroschyrer m. m. från bilföretagen, nyhetspresentation i massmedia och fackpress samt bedömningar av vänner och bekanta. I prop. 1964:71 angående omorganisation av statens bilinspektion m. m. framhöll föredragande departementschefen värdet av en omfattande, av branschintressen opåverkad konsumentupplysning om bilar. Han anförde också att en mera omfattande uppgiftsredovisning i typbesiktningsinstrument och typintyg omedelbart kunde utnyttjas för olika former av upplysningsverksamhet. I decem18

ber 1964 uppdrogs åt konsumentupplysningsutredningen, som hade till uppgift att utreda den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid konsumentinstitutet och den framtida konsumentvaruforskningen, att överväga också frågan om konsumentupplysning om motorfordon. Utredningens uppdrag i denna del blev dock inte slutfört. Konsumentupplysningsutredningens allmänna uppgifter övertogs av konsumentutredningen, som tillkallades i juli 1967 för att utreda riktlinjerna för den statliga konsumentupplysningen samt därmed sammanhängande forsknings-, provnings- och undersökningsverksamhet. Riktlinjerna skall enligt direktiven avse verksamhetens målsättning och huvudsakliga inriktning. Också verksamhetens organisation, arbetsformer, metoder och medel skall prövas av utredningen. Som framgår av direktiven för utredningen övervägdes frågan rörande konsumentupplysning om bilar inom kommunikationsdepartementet (jfr H:9, riksdagsberättelsen 1968). Inom kommunikationsdepartementet har under år 1967 en särskild sakkunnig färdigställt en rapport om vissa förberedande undersökningar angående konsumentupplysning om motorfordon för att få de viktigare hållpunkterna i ämnet klarlagda (Stencil K 1967:7). Promemorian, som i huvudsak är begränsad till konsumentupplysning beträffande personbilar, ger ytterligare motiv för en saklig och objektiv konsumentupplysning på detta område. Den ger också belägg för att de informationer av skilda slag som nu finns att tillgå för den bilköpande allmänheten inte uppfyller alla de anspråk som man från allmänhetens och samhällets sida bör ställa. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet har jag kommit till den uppfattningen att det fortsatta utredningsarbetet angående konsumentupplysning om bilar bör göras av konsumentutredningen. Med hänsyn till uppgiftens omfattning och betydelse bör utredningen förstärkas med ytterligare en sakkunnig. Till utredningen bör knytas experter för denna del av utredningsarbetet. Utredningsarbetet bör inriktas på att utreda möjligheterna att åstadkomma en allsidig konsumentupplysning om personbilar. Upplysningsverksamheten bör avse såväl tekniska egenskaper som ekonomiska faktorer som har betydelse för konsumenten. Det bör beaktas att formen för och organisationen av verksamheten måste påverkas av de i författningar och anvisningar angivna kraven på SOU 1971:86

bilarnas konstruktion och egenskaper samt av den besiktnings- och kontrollverksamhet som sker i anslutning därtill. En huvuduppgift blir att söka finna en lämplig form för den undersöknings- och provningsverksamhet, som måste ligga till grund för konsumentupplysning om personbilar. Härvid anmäler sig frågan i vilken utsträckning och på vilket sätt de data och kontrolluppgifter, som kommer fram vid bl. a. bilbesiktningarna, kan utnyttjas i verksamheten. Det bör utredas om det är möjligt att i undersöknings- och provningsverksamheten utnyttja resurserna hos bilbesiktningsorgan och institutioner med teknisk inriktning samt att engagera dessa organ i arbetet. Av största betydelse är att utredningen beaktar att bilinformationen i möjligaste mån skall tillgodose också trafiksäkerhetssyften. Samråd bör ske med trafiksäkerhetsverket, Aktiebolaget Svensk bilprovning samt andra myndigheter, institutioner och utredningar som sysslar med bilsäkerhetsfrågor eller med andra utredningsuppdraget närliggande frågor. Det bör undersökas om praktiska och ekonomiska skäl motiverar att konsumentupplysningen om personbilar genomförs i etapper. Utredningen bör ange de ekonomiska konsekvenserna av de förslag som läggs fram. Den bör också undersöka om ett nordiskt samarbete på området kan komma till stånd. Det är angeläget att frågan rörande konsumentupplysning om personbilar snarast löses. Utredningen bör därför bedriva arbetet med denna fråga skyndsamt och i den mån det är möjligt avge förslag i ämnet utan att avvakta resultaten av utredningens arbete i övrigt. Förslagen bör dock utan väsentliga jämkningar på ett senare stadium kunna passas in i det system för den framtida statliga eller statsunderstödda konsumentupplysningen i Sverige som avses med utredningens uppdrag enligt de direktiv som meddelades i fjol. Nordiska kommittén för konsumentfrågor ingav den 6 maj 1968 till chefen för kommunikationsdepartementet en framställning om utredning rörande ett gemensamt nordiskt organ för provning av bilar. Framställningen överlämnades till handelsdepartementet. Dåvarande departementschefen, statsrådet Lange, beslöt den 1 november 1968 att framställningen skulle överlämnas till konsumentutredningen för att övervägas vid fullSOU 1971:86

görandet av uppdraget i fråga om konsumentupplysning rörande bilar. Till utredningen har även överlämnats en av en sakkunnig i kommunikationsdepartementet år 1968 utarbetad promemoria rörande vissa undersökningar i fråga om konsumentupplysning angående motorfordon. Vidare har kommunikationsdepartementet överlämnat skrivelse från KAK med hemställan om skyndsam utredning av frågor som berör trafiksäkerhet och konsumentskydd. 1.3 Konsumentutredningem korthet

betänkande

i

Utredningen har i sitt våren 1971 avlämnade betänkande dels redovisat ett konsumentpolitiskt synsätt, dels framlagt förslag till ett statligt konsumentverk samt regional och lokal organisation på konsumentområdet. Här sammanfattas utredningens synpunkter, varvid tyngdpunkten läggs på det av utredningen redovisade nya konsumentpolitiska synsättet. En ingående analys görs av bl. a. frågor om en grundläggande hushållsekonomisk problemsyn, konsumentpolitiska mål och kunskaper, konsumentpolitisk metodik och konsumentpolitiska riktlinjer. Riktlinjerna och arbetsmetoderna för den nya konsumentpolitiken ger sedan - ytterligare utvecklade och preciserade — grunderna för konsumentverkets organisatoriska uppbyggnad. Frågor om konsumenternas köp och användning av produkter (varor och tjänster) berör endast en begränsad del av konsumentproblemen. Konsumentpolitiken måste grundas på en bredare och ingående analyserad bild av konsumenternas hela situation. Särskilt intresse måste ägnas konsumenternas resurser och resursutnyttjande. Hushållens användning av resurser måste ses i ett samhällsekonomiskt sammanhang. Den samlade samhällsekonomiska verksamheten kan sägas ha som mål att skapa välbefinnande i fysisk, psykisk och social bemärkelse åt individerna. Samarbete och samord19

ning mellan den offentliga verksamheten, andra centrala instanser bär huvudansvaret, näringslivet och hushållen erfordras för att ankommer det på dessa att göra preciseringar nå bästa möjliga resultat. Hushållen kan be- och att sörja för åtgärder som förbättrar traktas som produktionsenheter i den sam- konsumentemas och särskilda konsumentmanhängande arbetsprocessen. Därför måste gruppers situation. De egentliga konsumentman analysera hushållens roll och problem i organen får sålunda inom vissa stora områproduktionskedjan och basera konsument- den väsentligen en undersökande, problempolitiken på en hushållscentrerad ekonomisk ställande och förmedlande roll. problemsyn. I alltför hög grad har hittills Bedömningen av konsumentproblem innekonsumentpolitiken kopplats samman med fattar normativa bedömningar av hushållens samhällets konkurrenspolitik. Samspelet och särskilda hushållsgruppers väsentliga bemellan offentlig verksamhet, näringsliv och hov. Dessa formuleras med utgångspunkt hushåll har då ofta främst bedömts från före- från ambitioner i samhällsarbetet beträffantagsekonomiska utgångspunkter. de enskildas välfärd. Komplicerade, grundI detta samspel har uppenbarligen hushål- läggande behov måste i normativa sammanlen en svag ställning och är väsentligen hän- hang ofta fastställas och bedömas under visade till en extrem smådriftsform. Uppgif- medverkan av sakkunskap på skilda områterna för konsumentpolitiken blir därför att den. Vid behovsformulering kan man ofta på olika sätt kompensera svagheter som inte endast utgå ifrån konsumenters eller hänger samman med hushållens smådrifts- konsumentgruppers anspråk och deras efterroll. Särskilt de resurssvaga hushällens situa- frågan på produkter, därför att anspråksnivån av olika skäl kan vara för låg. tion bör uppmärksammas. Eftersom grundläggande uppgifter och Hittillsvarande upplysningsverksamhet har analyser saknas beträffande hushållens och väsentligen uppburits av ett konkurrensekoolika hushållsgruppers faktiska situation, nomiskt synsätt. Konsumenternas varuval kommer ett stort inslag i konsumentpolitisk har antagits kunna verksamt påverka olika verksamhet vara att finna ut och utveckla produkters framgångar på marknaden och metoder samt att göra grundläggande hus- produktutvecklingen. Samtidigt har man anhällsekonomiska undersökningar. Dessa bör tagit att konsumenternas kunskaper lett till omfatta användningen av finansiella, mänsk- bättre köp. Det råder emellertid åtskillig liga och materiella resurser. Analyserna osäkerhet om hur effektiv den traditionella måste sedan klarlägga hur hushållen fungerar samhälleliga upplysningsverksamheten till som produktionsenheter i samspelet med konsumenterna i realiteten kan vara. Stora nämnda enheter i samhällsekonomin. Syftet hushållsgrupper saknar resurser att ta emot är att skapa kännedom om behoven av stöd och använda information av hittills använt från de andra enheterna för att hushållet slag. Upplysningen får därför ofta minst betydelse för grupper, som kanske har störst skall kunna fylla sina uppgifter. Till uppgiften att kartlägga och analysera behov av stöd. förhållanden kommer alltså uppgiften att Det blir på grund därav nödvändigt att i föreslå och genomföra förbättringar. Slutli- arbetet på konsumentområdet använda ockgen ingår i verksamheten att följa upp och så andra medel än de som hittills dominerat. kontrollera resultaten av gjorda insatser. Schematiskt kan dessa insatser avse antingen De konsumentpolitiska institutionerna får att genom åtgärder som riktas till hushållsi sina analyser och bedömningar av väsentliga ledet söka öka kunskaperna eller befordra problem i hushållsledet arbeta utifrån de av rationaliseringar hos hushållen eller att på statsmakterna formulerade målen inom olika olika sätt söka medverka till förändringar av delar av samhällspolitiken. Till uppgifterna konsumentintresse i hushållens yttre miljö. kan höra att i särskilda hänseenden praktiskt Till åtgärder av det förra slaget hör bl. a. precisera målsättningen. På områden, där insatser av hushållsteknisk art för att utveck20

SOU 1971:86

la en förbättrad hushållsteknik liksom informativa åtgärder för att stärka hushållens planerings- och kontrollkapacitet, särskilt i frågor av mera övergripande betydelse. Åtgärder av det senare slaget kan exempelvis bestå i hänvändelser till andra institutioner med samhällsplaneringsuppgifter eller andra uppgifter av betydelse när det gäller samhällsservice och samhällsmiljö. Möjligheterna att lagstiftningsvägen stärka konsumenternas ställning måste uppmärksammas i det konsumentpolitiska arbetet. Viktiga insatser måste göras i förhållande till producentledet för att söka medverka till en konsumentanpassad produktutveckling och utveckling beträffande varuinformation, distribution, service o. d. - Det är betydelsefullt att det konsumentpolitiska arbetet kan ge underlag för debatt och opinionsbildning. Arbetet på det konsumentpolitiska området förutsätter ett ingående samarbete med utbildningsväsendet och med olika frivilliga organisationer som företräder konsumentintressen och driver utbildnings- och upplysningsverksamhet. En av huvuduppgifterna blir att finna ut och utveckla vägar att i samråd med producenterna förbättra produktutvecklingen. Undersökningar kan beröra producenternas politik i fråga om t. ex. sortiment, service, reklamationer, reklam, prissättning m. m. Överläggningar kan ske med producentledet i sådana frågor. Önskemålen om en följsam anpassning från näringslivets och den offentliga verksamhetens sida syftar inte till någon tvångsmässig styrning. Företagen måste ges bättre möjligheter att bygga sin politik på tillförlitliga analyser av vilka väsentliga resurser som behövs i konsumentledet. Det är ett konsumentpolitiskt intresse att undersöknings- och upplysningsverksamheten så långt möjligt breddas. Marknadens produkter måste bedömas som ett led i undersökningar av ändamålsenliga arbetsmetoder vid olika hushållsaktiviteter. Informationsverksamheten måste inriktas på viktigare frågor än isolerade köpvalsfrågor. Information genom varudeklarationer har stort värde. Förekommande tekniska resurser bör inriktas på att skapa deklarationsSOU 1971:86

normer. Deklarationerna bör om möjligt kunna ge någon form av garanti beträffande viktigare bruksegenskaper, såsom egenskaper med betydelse från säkerhetssynpunkt. För en konsumentpolitik av här antydd karaktär krävs en fast sammanhållen och enhetlig verksamhet, vilket leder till slutsatsen att politiken bör sammanhållas hos ett konsumentverk. Utredningen skisserar härefter hur ett konsumentverk bör organiseras (se bilaga 1). Styrelsen bör ha 13 ledamöter varav verkschefen utgör en, sju - bland vilka ordföranden utses — företräder konsumentintressen, fyra representerar näringslivsintressen och en företräder verkets personal. Cheferna för verkets enheter bildar en direktion under ledning av verkschefen. Sekreteraruppgifter m. m. i anledning av ledningsarbetet kräver att ett styrelse- och direktionssekretariat (ledningssekretariat) inrättas. Den hushållsekonomiska enheten skall arbeta med konsumentbehovsstudier och hushållsekonomisk forskning. Enheten skall alltså bevaka väsentliga hushållsproblem, analysera dem och inte minst utveckla metoder för hushållsekonomiska undersökningar. Vidare skall samband hållas med regionala och lokala organ och problem fångas upp från dessa. En teknisk enhet skall syssla med bl. a. tekniskt normarbete, problem om arbetsmetoder i hushållsledet jämte tekniska frågor kring produkter och system av produkter som avser olika slag av hushållsverksamhet. Uppgifterna för producent enhet en blir att bl. a. utreda frågor om producenternas politik beträffande prissättning, sortiments- och produktutveckling, reklam, distribution m. m. Till detta kommer underhandlingar och kontakter med producenter. En stor del av arbetet avser att utforma varudeklarationer och att medverka till att förbättra informationssystem i övrigt på producentsidan. Enheten skall också svara för frågor om konsumentskyddet. Informationsenheten skall bl. a. fungera som informationsteknisk servicelämnare åt övriga enheter, svara för produktion av infor21

mationsmaterial och läromedel, internutbildning samt utbildning av konsumentarbetare på fältet, sprida information till massmedia m. m. Slutligen skall en allmän enhet svara för uppgifter av administrativ och ekonomisk art jämte biblioteks- och dokumentationsarbete. Beträffande verkets funktion och arbetssätt må nämnas att verket avses initiera undersökningar och genomföra egna, följa produktionen av hushållsekonomiskt material utanför verket, bearbeta material av konsumentpolitiskt intresse, lämna konsumentsynpunkter på olika förhållanden m. m. Syftet är bl. a. att tillgodose behoven av bättre och systematiserad kännedom om olika konsument- och hushållsgruppers faktiska resursanvändning. Mot bakgrunden härav skall verket bedöma om åtgärder av olika slag kan vara befogade. Antingen kan verket själv vidta sådana eller förmedla frågan om lämpliga åtgärder till de instanser, som har ansvaret på problemområdet i fråga. Verket skall till stor del hos andra organ beställa undersökningar för vilka verket inte själv har kapacitet. I viss utsträckning kommer verket att fungera som konsumentpolitiskt forskningsråd. Ett väsentligt inslag i arbetssättet är att särskilda projektgrupper skall svara för mera ingående och personalkrävande forsknings- och utredningsverksamhet. Den nuvarande regionala hemkonsulentverksamhetens organisation skall bibehållas men ansvaret för konsulenterna överföras till konsumentverket. Kommunerna föreslås på det lokala planet tillskapa fakultativa nämnder för att bl. a. informera och ge råd till konsumenterna, fånga upp konsumentproblem för att föra dem vidare till konsumentverket, förmedla konsumentsynpunkter och företräda konsumentintressen i olika sammanhang. För verket har föreslagits sammanlagt 179 tjänster. Den totala kostnaden för verket beräknas uppgå till ca 21 milj. kr. Tillkomsten av verket får till följd att statens konsumentråd, statens institut för konsumentfrågor samt varudeklarationsnämnden upphör. 22

1.4 Uppläggning och inriktning av utredningen om personbilar Den ekonomiska utvecklingen i dagens samhälle sammanhänger nära med tillgången till en effektiv transportapparat. En rad faktorer bestämmer transportefterfrågans storlek och fördelning i tid och rum. Exempelvis kan nämnas den allmänna ekonomiska och tekniska utvecklingen, prissättningen på olika transporttjänster, transportpolitikens utformning i övrigt, befolkningens och näringslivets lokalisering samt omfattningen och standarden på det transportsystem som står till förfogande. Bilismen intar för närvarande en central roll i den ekonomiska utvecklingen i samhället. Samtidigt beaktas miljöfrågorna alltmer i trafiksammanhang på grund av avgas- och bullerproblem. Från konsumentsynpunkt uppmärksammas emellertid i den allmänna debatten mer och mer problem som berör behov av transport i olika sammanhang. Den nuvarande utvecklingen kännetecknas av en tyngdpunktsförskjutning från kollektiv transport till individuell transport. Detta medför att de medborgare som av skilda skäl har svårt att lösa transportproblemet individuellt kan få det svårt att tillgodose sina transportbehov. Allmänt diskuteras därför möjligheten att med olika åtgärder anpassa transportapparaten så att även andra än personer som har tillgång till bil får sina transportbehov tillgodosedda. Omfattande utredningsverksamhet pågår härom till vilket utredningen hänvisar. Sålunda kan nämnas arbete inom vägkostnadsutredningen, bilskatteutredningen, bussbidragsutredningen, strukturutredningen, trafikplaneringsutredningen, kollektivtrafikutredningen, distributionsutredningen, glesbygdsutredningen liksom också inom trafikpolitiska delegationen. Även om frågor rörande bilismen utgör en del av samhällets allmänna transportproblem och därför måste ses i ett större sammanhang är det rimligt att utgå ifrån att en stor del av hushållens transportproblem även i framtiden kommer att lösas med hjälp av biltransporter. SOU 1971:86

Det är därför angeläget att i framtiden 1.5 Genomförande vidareutveckla konsumentpolitiken angående De aktuella utredningsfrågorna har bedömts bilar, bl. a. med hänsyn till sådana faktorer mot bakgrund av bl. a. studier av utredningssom konsumenternas liv, hälsa och säkerhet betänkanden och övrig litteratur, studiebesamt till en god resurshushållning. Till grund sök vid provningsinstitutioner och bilinduför utredningsarbetet om den framtida kon- strier i Sverige samt synpunkter från represumentpolitiken för bilar har därför legat det sentanter för olika statliga och privata organ. synsätt och den organisation, som konsu- Bland dessa kan nämnas statens trafiksäkermentutredningen föreslagit i sitt organisa- hetsverk, statens väginstitut, statens trafiktionsbetänkande. Även på bilområdet bör säkerhetsråd, statens konsumentråd, statens konsumentverket kunna ställa problem, ut- institut för konsumentfrågor, näringsfrihetsföra hushållsekonomiska analyser samt för- ombudsmannen, statens pris- och kartellmedla konsumentsynpunkter till producen- nämnd, varudeklarationsnämnden, allmänna ter, olika institutioner och myndigheter reklamationsnämnden, korrosionsinstitutet, m. m. Direktiven har särskilt betonat att tra- AB Svensk Bilprovning, Sveriges bilindustrifiksäkerhetssyften skall tillgodoses. Det är och bilgrossistförening, Motorbranschens därvid väsentligt att i detta sammanhang riksförbund, Motormännens riksförbund, erinra om att samhället redan nu - till skill- Motorförarnas helnykterhetsförbund, Kungl. nad från vad som sker inom många andra Automobilklubben, Svenska metallindustriproduktområden — genom lagstiftning, före- arbetareförbundet, Sveriges arbetsledareförskrifter m. m. för motorfordon söker till- bund och Motorbranschens arbetsgivareförgodose krav på säkerhet i trafiken. Fordons- bund. besiktning sker t. ex. i olika former. Statens Under arbetet har också kontakter tagits trafiksäkerhetsverk ansvarar för trafiksäker- med transportforskningsgruppen3. Studiehetsspörsmål inom vägtrafiken, utfärdar besök har företagits i Norge. Därvid har föreskrifter angående säkerhetskrav på for- representanter för vägdirektoratet, Norges don, utför typbesiktning m. m. AB Svensk Bilbransjeforbund, Norges Automobil-ForBilprovning handhar periodisk fordonskon- bund och Norsk Jern- og Metallarbeiderfortroll i Sverige enligt föreskrifter utfärdade av bund lämnat synpunkter på den norska lagen trafiksäkerhetsverket. Beträffande bilar finns om "godkjenning av bilverksteder m. v.". således ett utvecklat regelsystem. Det an- Kompletterande uppgifter har sedermera kommer på ansvariga instanser att anpassa lämnats av företrädare för prisdirektoratet dessa regler efter förekommande behov. och Forbrukerrådet. Med företrädare för den Nämnda förhållanden har beaktats i utred- norska Varefakta-Komiteen och statens tekningsarbetet liksom också att frågor om nologiske institutt har diskuterats varudeklaexempelvis konkurrensbegränsningar, otill- rationer för personbilar. Synpunkter av inbörliga marknadsföringsmetoder eller otill- tresse för utredningsarbetet har även skriftbörliga avtalsvillkor som avser bilar hand- ligen inhämtats från företrädare för det läggs av särskilda myndigheter. danska handelsdepartementet. Utredningsarbetet har närmast inriktats på Utredningen har disponerats så att kapitel att skapa vägledning för konsumentverket, 2-5 avser att ge en deskriptiv, allmän baknär det gäller dess befattning med konsu- grund till de problem som utredningen tar mentpolitiska åtgärder avseende personbilar. upp från konsumentpolitisk synpunkt. Delvis får därför förslagen karaktär av riktÖverväganden och förslag beträffande den linjer till verket. Vidare har konsumentskyd- framtida konsumentpolitiken på bilområdet det i samband med överlåtelse av begagnade framgår av kapitel 6-12. bilar samt i fråga om bilreparationer över3 Gruppen avlämnade i december 1970 betänvägts. Strävan har varit att ge förslagen en kandet "Samordnad transportforskning" (K praktisk inriktning. 1970:4). SOU 1971:86

2 Bilisten och bilismen i Sverige

2.1 Bilisten

nad bil. För ogifta med över 35 000 kr. i inkomst har ej någon skillnad kunnat fastSom bakgrund till överväganden om den ställas. framtida konsumentpolitiken beträffande Låginkomstutredningen har i en rapport4 personbilar lämnas kortfattat i det följande vissa uppgifter om bilisten, utveckling av bl. a. redovisat andel av s. k. extremt lågavlönade, resp. av icke extremt lågavlönade i "resekonsumtion", personbilsbestånd, biltillskilda köns- och åldersgrupper som inte äger verkning, bilhandel, bilreparationer, trafikbil, och vars make/maka inte äger bil. Åldersolycksfall och trafikmiljö. grupperna redovisas som "yngre än 25 år, Otillräckligt officiellt material föreligger 25 - 44 år samt äldre än 45 år". om hushällen med hänsyn till bilanvändning Enligt låginkomstutredningen tycks krafi olika socio-ekonomiska grupper. tiga differenser råda mellan de båda lönUnder 1950- och 1960-talen gjordes vissa tagarkategorierna vad gäller bilinnehav. I faktainsamlingar. En utredning av Indusynnerhet gäller detta för de manliga löntastriens Utredningsinstitut om den privata garna, av vilka andelen som inte äger bil bilismen 1954 visade bl. a. att förstagångs- genomgående är minst dubbelt så hög i köparna då köpte en betydligt större andel låglönegruppen som i gruppen högre avlönabegagnade bilar än de som tidigare haft bil 1 . de. I åldersgruppen 25-44 år är andelen av Köpare av begagnade bilar var i övrigt till männen som inte äger bil t. o. m. tre och en stor del unga och hade låga inkomster. halv gång så stor i gruppen extremt lågavlöI mitten av 1960-talet genomförde statis- nade som i den högre avlönade gruppen. Men tiska centralbyrån kvartalsvisa undersökning- även för kvinnornas del är skillnaden mellan ar angående hushållens inköpsplaner. Uppgif- lägre och högre avlönade mycket tydliga. terna är föråldrade och redovisas inte här 2 . Detta gäller särskilt i den yngsta åldersgrupEn undersökning3 vid Stockholms univer- pen. sitets sociologiska institution visar bl. a. följande. Gifta par med inkomst understigande Industriens Utredningsinstitut: Bilägaren och 35 000 kr. per år har oftare än genomsnittet bilen, Stockholm 1956. Se även Endrédi, G., IU1, 1950-1975, Stockholm 1967. köpt begagnad bil. För par med inkomst Resekonsumtionen 2 Statistiska meddelanden (SCB V 1966:3). 3 över detta belopp är det vanligare, jämfört Lindh, Berit, Puide, Annika, Bilvalet. Undermed genomsnittet, att köpa ny bil. Dessa sökning rörande vissa faktorer kring konsumentens skillnader sägs vara statistiskt säkerställda. val av bil och bilmärke, Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet HT 6 8 - V T 69. Ogifta personer med inkomst under 35 000 Sundbom, L., De extremt lågavlönade, Stockkr. har oftare än genomsnittet köpt begag- holm 1970, s. 8 3 - 8 4 . 24

SOU 1971:86

Vidare konstaterar låginkomstutredningen att bilinnehav vad gäller de icke extremt lågavlönade främst är ovanligt bland de kvinnliga löntagarna, medan kvinnorna i låglönegruppen åtminstone i åldrarna över 25 år faktiskt saknar bil i mindre utsträckning än männen. Statistiska centralbyråns hushållsbudget undersökning 1969s innehåller vissa uppgifter om hushållens innehav av personbil med fördelning efter hushållstyp, sammanräknad nettoinkomst och hushållets storlek, disponibel inkomst och hushållets storlek m. m. Hushållsbegreppen i låginkomstutredningen och i hushållsbudgetundersökningen är inte jämförbara. Det framgår t. ex. att andelen hushåll med bil ökar ju fler personer hushållet omfattar. Denna tendens visar sig även när man granskar bilhushållen uppdelade efter disponibel inkomst. Också i hushåll i lägre inkomstklasser stiger bilinnehavet med ökad hushållsstorlek. Som ett exempel må nämnas att av hushåll med en disponibel inkomst under 19 000 kr./år och med tre eller fler personer uppgår andelen bilhushåll till ca 75 %. Motsvarande andel för enpersonshushåll i samma inkomstklass är inte fullt 15 %. Granskar man hushållens innehav av personbil med fördelning efter hushållsföreståndarens yrkesgrupp finner man att för jordbrukare redovisas 70,5 % bilhushåll, för övriga företagare 74,4 % för tjänstemän 69,2 %, för arbetare 65,6 %, för pensionärer 15,2 % samt för övriga ej förvärvsarbetande 33,6%. För samtliga hushåll redovisas en andel av 54,8 % bilhushåll (se hushållsbudgetundersökningen Appendix 2, tabell 20).

utkomna arbeten7 De mest aktuella uppgifterna lämnas dock av 7970 års långtidsutredning8. Denna konstaterar bl. a. att hushållens direkta kostnader för resor har ökat från knappt 12 % av den totala privata konsumtionen 1960 till ca 13% 1969. "Resekonsumtionen" svarade 1968 för drygt 10 miljarder kr. utgörande en utgiftsandel på 13,7% av total privat konsumtion, som uppgick till 74,7 miljarder kr. Fram till 1975 väntas "resekonsumtionen" öka i ungefär samma takt som den totala privata konsumtionen. "Resekonsumtionen" steg mycket snabbt åren 1950-1968. Den ärliga volymökningen var ca 6 % per år, vilket kan jämföras med en ökning av den totala konsumtionen på drygt 3 %. De största delposterna under "resekonsumtionen" är nyinköp av bilar samt drift och underhåll av dessa. Av utgiften för "resekonsumtion" gick sålunda 24 % till nyinköp av bilar och 45 % till drift och underhåll av dessa. Den sammanlagda utgiftsandelen för nyinköp, drift och underhåll av bilar var 9,6 % av den totala privata konsumtionen. Tjänste- och firmabilar liksom bilar som används i yrkesmässig trafik har här inte medräknats. Hur bilarna används, d. v. s. hur stor del som avser rena nyttoresor, t. ex. till och från arbetet, varutransporter och dylikt, saknas uppgifter om i officiell statistik. Kunskapen om bilens roll i hushållet är begränsad. Långtidsutredningen konstaterar följande. Det mest iögonfallande draget i utvecklingen är bilinköpens snabba tillväxt. Under 1950-

5 Statistiska centralbyrån, Hushållsbudgetundersökningen 1969, statistiska meddelanden, P 1971:9. 6 Banbrytande var Industriens Utredningsinsti2.2 "Resekonsumtion" och personbilsbestånd tuts verk Svenskt transportväsende, 1952. Vidare bör nämnas IUI:s konsumtionsprognos 1957, StuBilismens genombrottsperiod i Sverige kan dier i bilismens ekonomi 1958 (Wallander) samt hänföras till 1950-talet. I början av detta IUI:s bilprognos (Wallander, Olsson) 1960. 7 Endrédi. G.: Resekonsumtionen 1950-1975, decennium framlades också flera prognoser Industriens Utredningsinstitut (IUI), Stockholm 6 rörande bilar . 1967. Godlund, S.: Trafikutveckling och trafikinDen hittillsvarande och förväntade utveck- vesteringar, Bilaga 5 till 1965 års långtidsutredning, lingen av "resekonsumtionen" och det in- Stockholm 1966 (SOU 1966:69). 8 Svensk Ekonomi 1971-1975 (SOU 1970:71). rikes persontransportarbetet i Sverige har Se även Dahlman, C.J.: Klevmarken, A.: Den privaingående behandlats i några på senare år ta konsumtionen 1931-1975, Uppsala 1971.

SOU 1971:86

talet och den första hälften av 1960-talet ökade nyinköpen av bilar mycket snabbt. Mellan 1960 och 1965, det år som nybilsförsäljningen var som störst, steg nyregistreringarna med ca 14 % om året. Under de två följande åren inträdde en kraftig tillbakagång, som till största delen kan förklaras med allmän konjunkturdämpning under 1966 och 1967, beslutet om obligatorisk kontrollbesiktning av bilar 1963 som trädde i kraft 1965, samt omläggningen till högertrafik 1967. Bilen är en varaktig konsumtionsvara och efterfrågan på sådana karakteriseras ofta av dylika svängningar. Bilens introduktionsskede är antagligen inte avslutat, då någon mättnadspunkt ännu inte tycks ha nåtts. Tidigare långtidsutredningar har påpekat att de ökande inkomsterna borde leda till en sänkning av bilarnas ekonomiska livslängd. Denna effekt motverkas enligt den senaste långtidsutredningen dels av den bättre kvaliteten, dels av kontrollbesiktningen och ökat antal familjer med två bilar. Den högre kvaliteten tar sig uttryck i större och dyrare bilar med längre livslängd. Kontrollbesiktningen medför bättre underhåll av den existerande bilparken och därmed längre livslängd.

ståndet — trots relativt låg nybilsförsäljnirg - fortsatt att öka ungefär i den takt son uppgjorda prognoser förutsett. Drift och underhåll av bilar har enligt långtidsutredningen ett nära samband med antalet bilar och delposten uppvisar seden 1950 en stor men avtagande ökningstalt volymmässigt. Prognoserna pekar på en fortsatt avtagande takt i ökningen fram till ir 1975. Det lägre prognosalternativet ger en årlig volymökning på 3,9 % och det hög:e 5,1 %. När det gäller biltätheten i Sverige ligger den ännu långt under den amerikanska, v:lket — framhåller långtidsutredningen — pekar mot en ökning av bilköpen under prognosperioden. År 1970 var biltätheten 3,5 invånare per personbil och totala antalet inregistrerade personbilar 2 287 709 1 °. De stora nyinköpen i mitten av 1960-talet kommer vidare enligt långtidsutredningen att vara skrotningsfärdiga och mogna att ersättas fram emot 1975. Prognoserna för nyinköpen pekar mot en volymökning om 7,3 % årligen enligt det lägre tillväxtalternativet och 9 , 3 % enligt det högre.

Långtidsutredningen konstaterar också följande: "Alla de kollektiva färdsätten utom AB Svensk Bilprovning har sedan 1969 flygresor visar oregelbundna och små volymutfört särskilda beräkningar rörande bl. a. mässiga förändringar. Utvecklingen under skrotningsfrekvens och personbilars livslängd 60-talet karakteriseras av en mycket ogynnbaserade på de årliga förändringarna i per- sam prisutveckling på kollektiva transporter sonbilsparken. Beräkningarna bygger på upp- jämfört med färd i egen bil, vilket i kombinagifter från statistiska centralbyrån om anta- tion med den bekvämlighet och rörlighet let registrerade fordon av olika typer och bilen ger framför de kollektiva transportårsmodeller vid slutet av åren 1962-1970 9 . medlen förklarar de olika utvecklingstakterDet framgår att livslängden har ökat på sena- na. Det finns anledning att anta att denna re år. Tendensen gäller i stort samtliga utveckling kommer att fortsätta om inte en fabrikat. Det framgår av 1970 års uppgifter väsentlig sänkning av relativpriserna för de att 25 % av fordonen avfördes efter 9 år, kollektiva transporterna äger rum. Detta 50 % efter 1 1,8 år samt 75 % efter 14 år. Är skulle ju bli fallet om bilismen beskattas subven1969 konstaterades att 5 0 % var avförda hårdare eller om kollektivresorna 1 tioneras kraftigare skattevägen" ' efter 11,6 år. Som jämförelse kan nämnas att år 1963 var 50 % avförda efter 10,4 år. Vad gäller transportarbetet i Sverige hänOrsakerna till nu rådande, mindre avskrotning är enligt företaget bl. a. den konstrukFnligt AB Svensk Bilprovning, Personbilars livstiva utformningen av fordonen, omfattning- längd, 1971. en av service- och underhållsåtgärderna samt 10 F.nligt bilbranschens statistiska årsbok, Bikontrollbesiktningens sanerande effekt år lismen i Sverige 1970, som utges av Sveriges Bilin1965, då reformen trädde i kraft. dustri- och bilgrossistförening genom AB BilstaEn påtaglig följd av livslängdens ökning tistik. har enligt företaget härvid blivit att bilbeNot forts, sid 27 26

SOU 1971:86

Tabell 1 Transportarbetet i Sverige Personbilarnas transportarbete År

Mdr. pers.km

Pers.km/inv.

% av total pers.transp.arb.

inv./p.bil

1950 1960 1969 1975

9 33 67 80

1300 4 400 8 400 9 700

52% 74% 85% 86%

28 6,3 3,5 2,9

Person transporternas u tve ek Ung År

Mdr. pers. km

Ök n./år

Pers.km/inv.

1950 1960 1969 1975

17,8 44,5 79 94

9,5% 7 % 3 %

2 500 6 000 10 000 11000

Prognos: Man förutser ett nettotillskott av 111000 p.-bilar/år, dvs 2,9 milj. p.-bilar 1975. Källor: Statsverks.prop. 1971:1, Kom.-dep. s. 5 f Endrédi, G. Resekonsumtionen 1950-1975 s. 21. 1970 års långtidsutredning (SOU 1970:71) s. 245.

visas beträffande persontransporternas utveckling och personbilarnas transportarbete till tabell 1. Av denna framgår att persontransportarbetet fyrdubblats från år 1950 till år 1969. Personbilarnas andel av totala persontransportarbetet har ökat från 52 % år 1950 till 85 % år 1969. Endast 15 % av det totala persontransportarbetet sker sålunda med andra transportmedel än bil.

Exporten sker till mer än 50 länder. År 1970 exporterades inte fullt 67 % av årsproduktionen1 3 eller ca 186 000 personbilar till ett värde av 1,7 miljarder kr. Den klart dominerande exportmarknaden för personbilar är USA, som tar ca en tredjedel av den svenska personbilsexporten. Importen år 1970 (inkl. begagnade bilar) uppgick till drygt 123 000 enheter motsvarande ett värde av ca 1 miljard kr. Bilimporten kommer till 90% från Västtyskland, 2.3 Vissa uppgifter om tillverkning, handel Frankrike, Belgien och Storbritannien. m. m. av bilar I Sverige saluförs sammanlagt ca 50 Under 1970 har nyregistrerats ca 203 000 bilmärken genom ett trettiotal generalagenpersonbilar12. Genomsnittet för åren 1966. ter/tillverkare. Antalet modeller torde röra - 1970 ligger på 205 000 nyregistreringar sig om något hundratal. Försäljningen är per år. emellertid koncentrerad till ett fåtal leveranAntalet personbilar som producerades år törer med ett begränsat antal fabrikat. Elva 1970 av den svenska bilindustrin var ca generalagenter och tillverkare svarade för 279 000, med ett produktionsvärde omkring 94,4 % av nyregistrerade bilar 1970 (se även 2,5 miljarder kr. Av produktionen svarade diagram 1). Svenska biltillverkare och större SAAB för ca 74 000 enheter och AB Volvo generalagenter är sammanslutna i Sveriges för 205 000. Bilindustri- och Bilgrossist förening. Antalet återförsäljare för vart och ett av de större Not forts, från sid. 26 märkena i hela landet är omkring 100.1 3 1 • Kommunernas möjligheter att befrämja den När det galler den totala bilhandeln, kollektiva trafikförsörjningen kommer att behandlas av en av chefen för kommunikationsdeparte- utgör begagnade bilar en stor andel. Uppmentet i februari 1971 tillsatt utredning. I direktiven har t. ex. betonats att bl. a. miljöaspekter skall beaktas vid avvägningen av hur trafiken skall fördelas på kollektiv och individuell trafik. Konsumentutredningen vill här även erinra om pågående arbete inom vägkostnadsutredningen. SOU 1971:86

12 Enligt AB Bilstatistik. Se även Dahlman, C.J., Klevmarken, A, Den privata konsumtionen 1931-1975, Industriens Utredningsinstitut, Uppsala 1971. Not forts. sid. 28

skattningsvis säljs per år ungefär dubbelt så många begagnade bilar som nya. För 1970 beräknas försäljningen av dylika bilar ha uppgått till ca 430 000 enheter.1 4 Motorbranschens riksförbund (MRF) organiserar bilhandlare, bilverkstäder och lackeringsverkstäder. Förbundet har ca 2 100 medlemsföretag. Av dessa säljer ca 800 såväl nya som begagnade bilar. MRF torde svara för omkring 70-75 % av handeln med de senare. Utanför förbundet finns ett stort antal försäljare för främst begagnade bilar. Ca 50 000 begagnade bilar finns ständigt i lager. En för branschen normal lagringstid bedöms vara omkring 35 dagar. Lagervärdet uppskattas till omkring 410 milj. kr. Omsättningen för nya och begagnade bilar beräknas år 1969 ha uppgått till ca 6,7 miljarder kr. Administration, försäljningsoch lagerpersonal är i storleksordningen 30 000. Totala konsumentprisindex synes ha stigit något snabbare än delindex "nyinköp av motorfordon" (se tabell 2). Diagram l Kumulativ försäljningskurva för de 25 vanligaste bilmodellerna 1970

Not forts, från sid. 2 7 Den svenska marknadens betydelse för fabrikanterna varierar. De svenska tillverkarna Volvo och SAAB avsatte 1969 3 2 % respektive 5 7 % av sin personbilsproduktion på den svenska marknaden enligt en utredning för marknadsrådet av docent Lars Persson, "Konsekvenserna av förändringar i försäljningssystemen för nya bilar", 1971. Motsvarande siffror för 1970 var 27,4 resp. 50,3. 13

28 Tabell 2 Prisutveckling Källa: AB Bilstatistik

dec. 1969 jan. 1970 fcb. " mars " april " maj " juni

"

juli " aug. " scpt. " okt. " nov. " dec. " jan. 1971 feb. " mars " april " maj "

Totala konsumentprisindex (KP 1) enligt statistiska centralbyrån (SCB)1

Delindex i KP l "Nyinköp av motorfordon" enl. SCB

173 175 178 179 180 181 182 182 183 184 185 186 187 193 193 194 193 2 192 2

145 145 153 153 153 153 153 153 153 153 153 155 155 154 154 154 154 154

1 För att göra det totala KP l jämförbart med prisutvecklingen för "nyinköp av motorfordon" (personbilar) har det totala KP I omräknats till basår 1954 (juni). Med basår 1949 ligger annars det totala KP I i december 1970 på 243. 2 Nedgång p. g. a. diskontosänkning. Egnahemsindex har gått ned liksom vissa livsmedelspriser främst på frukt och bär.

Påtagliga säsongvariationer förekommer inom bilhandeln. Årets första månader samt sensommaren uppvisar vanligen låga försäljningssiffror för nya personbilar, medan försäljningen under försommaren och slutet av året ligger över genomsnittet. Säsongvariationerna komplicerar lagerhållningen. Marknadsföringen av personbilar sker genom selektiv distribution. Affärsförhållandena mellan leverantörerna och deras återförsäljare är reglerade genom dubbelsidiga exklusivavtal, som på väsentliga punkter är likartade för de olika leverantörsföretagen. Avtalen är registrerade i kartellregistret. I regel innebär avtalen att leverantören har gett återförsäljaren rätt eller ensamrätt att inom ett visst område försälja av leverantö14 Enligt uppgift från Motorbranschens riksförbund.

SOU 1971:86

ren tillhandahållna bilar. Områdesindelningen är i de olika avtalen mer eller mindre strikt genomförd. Avtalen innehåller som regel även en exklusivbestämmelse, som innebär att återförsäljaren inte får försälja andra nya fordon än sådana märken som leverantören representerar. Avtalen med återförsäljarna innehåller förutom leverans-, betalnings- och garantivillkor oftast bestämmelser angående återförsäljarens skyldigheter att fylla en angiven försäljningskvot, att svara för vissa arbeten på bilen samt att upprätthålla erforderlig serviceorganisation och reservdelshällning. Vad gäller bilreparationer, reservdelar m. m. representerar MRF närmare 3 000 verkstäder. Härutöver finns ett stort antal fristående verkstäder, vartill kommer omkring 4 500 servicestationer, som gör vissa reparationsarbeten.15 Bilägarna utför dessutom i betydande utsträckning reparationer själva. Något underlag för att bedöma storleken härav finns inte. Uppskattningsvis torde ca åtta miljoner reparationsuppdrag årligen verkställas av svenska bilverkstäder. Omsättningen 1970 för enbart MRF utgjorde för reparationsarbeten ca 1 300 milj. kr. och för reservdelar ca 1 500 milj. kr., dvs. sammanlagt ca 2 800 milj. kr. Totala antalet verkstadsarbetare i branschen beräknas till ca 25 000. Av dessa är ungefär 18 000 organiserade i Svenska Metallindustriarbetareförbundet och fördelade på omkring 2 600 företag. Av de senare återfinns de större företagen, ca 1 600, i Motorbranschens Arbetsgivareförbund (MAF). Med 1 100 företag, som inte tillhör MAF, har Metallindustriarbetareförbundet lokala avtal. Dessa företag är i regel små med enligt uppgift i genomsnitt tre anställda mekaniker. Mekanikerna på servicestationerna är organiserade i Transportarbetareförbundet, som sluter avtal med Petroleumbranschens Arbetsgivareförbund (PAF) för de privata oljebolagen och Kooperationens förhandlingsorganisation för OK. Detta gäller även i de fall de anställdas egentliga arbetsgivare inte är ett oljebolag utan friståSOU 1971:86

ende bensinstationsinnehavare. Kostnaden för bilreparationer, inklusive reservdelar, har enligt uppgift1 6 varit oförändrad sedan 1950-talets början. I genomsnitt har kostnaden varit ca 760 kr. per bil och år. Med hänsyn till lägre penningvärde innebär detta en kostnadsminskning. Orsakerna anses vara felförebyggande service på bilarna, förbättringar i konstruktion och bättre vägar. En av statens pris- och kartellnämnd utförd undersökning visar att personbilägarna år 1969 köpte reservdelar till sina bilar för omkring 950 milj. kr. Reservdelskostnaden per bil uppgick till omkring 450 kr., varav 100 kr. betalades via försäkringsbolagen. (Bilgummi och tillbehör är inte inräknade i dessa siffror). Cirkaprissättning tillämpas på reservdelsmarknaden och prisföljsamheten är nästan total. Av det pris som bilägaren betalar för bildelen är ca 20-25 % tillverkningskostnad medan resten fördelar sig på marginaler i distributionsleden (se även kapitel 4).1 7 Distribution av reservdelar och tillbehör sker liksom vid nybilsförsäljning selektivt genom billeverantörsföretagen. De större företagen på biltillbehörsområdet vid sidan av billeverantörerna har skapat en egen branschorganisation, Sveriges Bildelsgrossisters Förening (SBF).

2.4 Trafikolycksfall Jämsides med ökningen i bilbeståndet har antalet till försäkringsbolagen anmälda skadefall ökat fram till 1966 då antalet var 399 851, varefter en nedgång skedde. Siffrorna för 1967 var 322 686 och för 1968 321 000. Under åren 1969 och 1970 har antalet gått upp något och utgjorde 338 851 15 Rationell Bensinhandel (SOU 1970:24) s. 48. Uppgiften avser 1968. En prognos för 1975 beräknar antalet till drygt 5 000. 56 Arbetsgivaren 1970:22, anförande av direktör G. Ljungström, MAF. 17 Statens pris- och kartellnämnd, Bilreservdelar 1970. Marknad-prissättning-konkurrens.

respektive 364 740 enligt Trafikförsäkringsföreningen. Antalet vid trafikolyckor skadade personer har under hela 1960-talet 18 varje år legat mellan ca 22 000 och 26 000 med högsta antalet 26 243 år 1964 och lägsta antalet 22 078 år 1967. Är 1970 uppgick antalet skadade till 23 573. Antal vid trafikolyckor dödade personer ökade från 1 036 år 1960 till över 1 300 per år 1964-1966 men sjönk år 1967 till 1 077. Under åren 1968-1970 steg antalet till 1 262 respektive 1 275 och 1 307. En särskild utredning om trafikolycksstatistik pågår. Vägtrafiken i Sverige har under 1960-talet krävt 12 000 dödsoffer och ytterligare minst 227 000 skadade samt medfört mycket höga samhällsekonomiska kostnader. Sverige har emellertid en i jämförelse med andra länder relativt låg olycksnivå. 2.5

Trafikmiljö

Strävanden pågår för att förbättra trafikmiljön. Från samhällets sida har sålunda vidtagits en rad åtgärder för att åstadkomma anpassning trafikmiljö-bilism. Forskning pågår på många områden. 19 Trafikmiljön kännetecknas av förekomsten av luftföroreningar, buller, ingrepp i den fysiska miljön m. m. 1 tätorterna förekommer utsläpp av stora mängder avgaser från bilar i förening med utsläpp från t. ex. värmeanläggningar. Ett omfattande statligt utredningsarbete har pågått beträffande bilavgaser och lett till åtgärder för att minska utsläppen av förore2 O

mngar. Buller från gator och vägar svarar i dag för en väsentlig del av bullerstörningarna i samhället. Även bullerproblemen utreds för närvarande. Någon samlad lagstiftning mot buller finns dock inte i dag i Sverige. Kraven på effektiva trafikanläggningar kan slutligen medföra miljöproblem genom ingrepp i den fysiska miljön. 30

18 Statistiska centralbyråns definitiva statistik. Se t. ex. Gunnarsson, S. Olof, Lindström, Sune, Vägen till trafiksäkerhet, Stockholm 1970. 20 Se t. ex. Luftföroreningar genom bilavgaser (Stencil K 1971:1). 19

SOU 1971:86

3 Trafiksäkerhetslagstiftning och trafiksäkerhetsorgan

3.1 Trafiksäkerhetslagstiftning m. m. I direktiven antyds att statsmakterna vidtagit åtgärder för att höja bilparkens standard och därmed främja konsumenternas intressen. Som exempel nämns skärpta säkerhetskrav på nya bilar, obligatorisk årlig kontrollbesiktning av äldre fordon och effektivare kontroll av handeln med begagnade bilar. Såväl typbesiktning som registreringsbesiktning anges vara mer omfattande och ske i effektivare former än tidigare. I detta kapitel redovisas gällande besiktningsbestämmelser m. m. samt beaktas vissa institutioner på trafiksäkerhetsområdet. I bilaga 2 lämnas viss historik avseende trafiksäkerhetsarbetet under senare år. Trafiksäkerhetsfunktioner berörs inom en rad olika områden, t. ex. vägteknik, trafikreglering, fordonskontroll, förarprovskontroll, trafikövervakning, arbetsinspektion, utbildningsverksamhet och trafiksäkerhetsupplysning, tillstånd sgivning, trafiksäkerhetsforskning samt trafikolycksfallsstatistik. Trafiklagstiftning och föreskrifter beträffande motorfordon har till syfte att åstadkomma att största möjliga säkerhet i trafiken uppnås. Samtidigt söker man eliminera olägenheter som hänger samman med användningen av motorfordon, t. ex. luftföroreningar. Den nu gällande vägtrafikförordningen (VTF) tillkom år 1951.l Förordningen upptar bestämmelser om fordons beskaffenhet SOU 1971:86

och utrustning, kontroll över fordon, förare, trafikregler m. m. Ytterligare en central författning är vägtrafikkungörelsen (VTK) som tillkom år 19512 och under årens lopp reviderats vid flera tillfällen. Kontroll av att fordonsbeståndet från teknisk synpunkt är i trafikdugligt skick sker genom olika slag av besiktningar. Genom registrerings- och typbesiktningar skall man förhindra att det i trafiken släpps ut fordon, som redan från början företer brister eller som har en sådan konstruktion att felaktigheter kan befaras uppstå efter visst begagnande. Registreringsbesiktningen innebär en individuell fordonskontroll, varvid ett godkännande endast omfattar det fordon, som besiktigats. Vid typbesiktning däremot innefattas i ett godkännande inte enbart de fordonsexemplar, som besiktigats, utan samtliga fordon tillhörande samma typ, dvs. serier på ofta tusentals fordon. Vid registreringsbesiktning, som i princip skall föregå registrering av bl. a. motorfordon, skall prövas om fordonet är i föreskrivet skick (14 § VTF). Kontroll sker av ett stort antal fordonsdetaljer och funktioner. Vidare uppmätes fordonets längd, bredd, hjulbas och eventuellt lastutrymme. I de flesta fall förekommer vägning av fordonet i 1 2

SFS 1951:648 jämte ändringar. SFS 1951:743 jämte ändringar. 31

samband med besiktningen. Fordonets tjänstevikt — som är grundläggande bl. a. för fordonsskattens storlek - uträknas. Beträffande lastbil, buss och släpfordon beräknas också fordonets maximilast, tjänstevikten och totalviktens fördelning på fordonets axlar samt den lastmängd som svarar mot vissa axeltryck. Registreringsbesiktning utförs av AB Svensk Bilprovning. Besiktningen kan t. ex. avse fordon som importeras eller tillverkas i så små serier att typbesiktning inte blir ekonomiskt lönande. Fordon som ändrats så att det inte längre överensstämmer med uppgifterna i besiktningsinstrument eller typintyg måste också inställas för registreringsbesiktning. Personbilarna utgör den största gruppen bland de registreringsbesiktigade fordonen. I princip finns möjlighet till registreringsbesiktning vid samtliga bilprovningsstationer. Verksamhetsåret 1970/71 utfördes 129 806 registreringsbesiktningar och 26 491 efterbesiktningar till registreringsbesiktningar. Svensk tillverkare av motorfordon, släpfordon och traktorer eller i Sverige bosatt generalagent för utländsk tillverkare av sådana fordon kan erhålla tillstånd att få olika typer av tillverkningen besiktigade genom typbesiktning. Om fordon enligt typintyg, som utfärdats av tillverkare eller generalagent med dylikt tillstånd, överensstämmer med eller företer endast vissa smärre avvikelser från godkänt typfordon, skall det anses som om fordonet godkänts vid registreringsbesiktning den dag intyget utfärdats. Registrerat fordon, som undergått sådan ändring att det inte längre överensstämmer med uppgifterna i besiktningsinstrumentet eller typintyget, skall inställas för registreringsbesiktning (10 § VTF). Typbesiktning utförs på i princip samma sätt som registreringsbesiktning. Bestämmelserna angående typ- och registreringsbesiktning av fordon ses för närvarande över av en särskild arbetsgrupp. Med utgångspunkt från i författningar och föreskrifter givna krav på fordons beskaffen32

het utför statens trafiksäkerhetsverk besiktning av typanmälda fordon. Noggrann mätning, vägning, provkörning m. m. utförs. Flera dagar kan åtgå för besiktningsarbetet. Typintyget (besiktningsinstrumentet) följer varje bil som säljs. Enligt intyget är tillverkaren eller generalagenten ansvarig för att fordonet överensstämmer med typfordonet. För kontroll av att fordon som tillhör typ som typbesiktigats stämmer överens med typfordon får sådant fordon tas ut för undersökning hos tillverkare eller generalagent (28 § VTK). Under verksamhetsåret 1970/71 utfördes 460 typbesiktningar, varav 303 avsåg personbilar. Vid kontrollbesiktning, som avser begagnade bilar, skall undersökas om fordonet är i trafiksäkert skick (55 § VTK). Periodisk kontrollbesiktning sker med olika tidsintervaller för skilda slag av fordon (24 § VTF). Den kortaste tiden, inom sex månader efter närmast föregående besiktning, gäller för bil som används i uthyrningsrörelse samt för brandfordon och ambulanser. En ettårstid är föreskriven för bl. a. övningsfordon samt fordon som används i yrkesmässig trafik för personbefordran. För övriga motorfordon och släpvagnar gäller att de skall undergå årlig kontrollbesiktning i den mån de är två år eller äldre. Om fordonet vid kontrollbesiktning är i föreskrivet skick eller har bristfälligheter av endast ringa betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt skall det godkännas. Bristfälligheter av den art att fordonet inte utan uppenbar fara för trafiksäkerheten kan vidare nyttjas medför normalt att körförbud meddelas för fordonet. Om fordonet har brister av annat slag än de nu nämnda får fordonets ägare föreläggande att avhjälpa anmärkta bristfälligheter och att inom viss tid inställa fordonet för ny kontrollbesiktning. Kontrollbesiktning innefattar en teknisk undersökning av fordonet beträffande detaljer av betydelse för trafiksäkerheten. Besiktningen sker efter noga fastlagda rutiner och berör ett stort antal för fordonets trafikSOU 1971:86

säkerhet vitala funktioner. Kontrollen omfattar bl. a. bromssystemets beskaffenhet och funktion, styrinrättning, framvagn, hjulbalans och hjullager, stötdämpare, avgassystem, ram och bärande karosseridelar, hjul och däck, strålkastare och övrig el-utrustning, backspeglar, körriktningsvisare, vindrutetorkare och signalanordning. Över besiktningen upprättas ett protokoll, som anger beskaffenheten hos de granskade fordonsdetaljerna. Bedömningen av bristfälligheter sker enligt normer, vilka fastställs av trafiksäkerhetsverket. Detaljerade normer i förening med fasta besiktningsrutiner och så långt möjligt objektiva mätmetoder är faktorer som i hög grad bidrar till att möjliggöra en likformig bedömning av fordonen. Under verksamhetsåret 1970/71 utförde AB Svensk Bilprovning 2 042 750 kontrollbesiktningar, varav 74,9 % blev godkända, 24,8 % medförde förelägganden samt 0,3 % körförbud. Till detta kommer 475 381 efterkontroller till kontrollbesiktningar. Vid flygande inspektion (23 § VTF) äger polisman, trafikinspektör eller bilinspektör undersöka och provköra motordrivet fordon eller släpfordon för kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning. Körförbud meddelas om fordon är behäftat med allvarliga brister. Är bristerna mindre allvarliga kan fordonsägaren meddelas ett föreläggande, ett påpekande eller en erinran om det anses vara tillräckligt. Föreläggande kan avse skyldighet att avhjälpa anmärkta brister och inom viss tid inställa fordonet för kontrollbesiktning. Om bristerna är av ringa betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt kan inom samma tid genom intyg från polisman eller reparatör eller på annat tillförlitligt sätt styrkas att bristerna blivit avhjälpta. Inspektion hos försäljare kan ske genom trafikinspektör eller bilinspektör (23 a § VTF). Inspektionen avser kontroll av beskaffenhet och utrustning hos begagnade motordrivna fordon och släpfordon, som förvaras i lager eller skall säljas. Förrättningsman må provköra fordon. Vissa släpvagnar och dragfordon skall undergå särskild kopplingsbesiktning SOU 1971:86

(24 a § VTF). I anslutning till redogörelsen för besiktningsformerna må nämnas att en arbetsgrupp med representanter för rikspolisstyrelsen, trafiksäkerhetsverket och AB Svensk Bilprovning arbetar med att lägga fram förslag till nya eller ändrade säkerhetskrav vid kontrollbesiktning, flygande inspektion m. m. av fordon i trafik samt åtgärder för att skapa ytterligare garantier för enhetlig bedömning. Slutligen skall redan här framhållas att statens trafiksäkerhetsverk utfärdar föreskrifter angående fordonsdetaljer i olika avseenden, bl. a. typgodkännanden. Vidare uppgör och utfärdar verket normer för besiktningar. 3.2 Trafiksäkerhetsorgan m. m. Statens trafiksäkerhetsverk, som inrättades den 1 januari 1968, är den centrala myndigheten på trafiksäkerhetsområdet. På trafiksäkerhet sverket faller enligt instruktionen3 ansvaret för trafiksäkerhetsspörsmålen inom vägtrafiken. Verket skall arbeta för en förbättrad samordning och ökad effektivitet på området. Verket består av en central förvaltning samt en regional organisation, fördelad på sju distrikt. Verkets ledning utgörs av en styrelse bestående av generaldirektören och fem andra ledamöter. Den centrala förvaltningen är uppdelad i fyra byråer. Trafik- och informationsbyrån har en trafiksektion och en informationssektion. Inom trafiksektionen utarbetas föreskrifter och anvisningar om vägmärken, trafiksignaler, markeringar på vägbana och andra trafikanordningar av betydelse för säkerheten samt hålls uppsikt över tillämpningen m. m. Informationssektionens främsta uppgift är att informera i trafiksäkerhetsfrågor, planlägga och genomföra informationskampanjer m. m. Inom verket finns vidare en fordonsbyrå som har ansvaret för de bestämmelser som 3

SFS 1967:654. 33

reglerar kontrollen av såväl nya som begagnade bilar. De tre sektionerna (inspektions-, utrednings- och typbesiktnings-) har bl. a. följande arbetsuppgifter. Inspektionssektionen utfärdar föreskrifter angående säkerhetskrav på nya fordon, tekniska anvisningar för registreringsbesiktning och kontrollbesiktning av fordon, anvisningar för flygande inspektion, föreskrifter om inspektion av handeln med begagnade bilar, föreskrifter om TIR-besiktning, dvs. undersökning av att fordon och godsbehållare för internationell godsbefordran uppfyller gällande tullbestämmelser samt undersökning av trafikskadade fordon. Utredningssektionen utför utredningar och provningar, utfärdar säkerhetsmässiga anvisningar för statlig upphandling av fordon, följer teknisk utveckling inom fordonsområdet och godkänner delar och utrustning till fordon. Sektionens uppgifter är tekniska och avser fordons tekniska konstruktion, funktionella system och fordonsdetaljer m. m. Arbetet bedrivs i hög grad som service åt inspektions- och typbesiktningssektionen. För att kunna fullgöra sitt arbete upprätthålls kontakt och samverkan med fabrikanter och importörer inom fordonsområdet, myndigheter och allmänheten. I en mängd spörsmål har sektionen kontakt med forsknings- och provningsorgan. Vidare tar sektionen aktiv del i arbete på nationella och internationella standardiseringsdokument. Den godkännande verksamheten kan uppdelas i typgodkännande av vissa detaljer samt granskning och partiellt godkännande av vissa detaljer för vilka slutligt godkännande meddelas i anslutning till att fordonet typeller registreringsbesiktigas. Som exempel på verksamheten med typgodkännande må nämnas säkerhetsbälten, fordonsbelysning, roterande ljus på utryckningsfordon, påskjutsbromsar och reflexer. Ett betydelsefullt arbetsområde är att allmänt följa upp skaderisker för bilåkande och vilka åtgärder som kan vara lämpliga till skydd för sådana. Här berörs bl. a. frågor rörande säkerhetsbälten och deras fästpunkter, s. k. air bags samt energiabsorberande detaljer på fordonet. Ett annat, närbesläktat område utgörs av 34

ergonometriska frågor, t. ex. utrymmesbehov för de åkande, bl. a. med hänsyn till möjligheterna att skapa tillförlitliga skyddssystem, samt förarens möjligheter att nå reglage och manöverorgan. Typbesiktningssektionen utför i det föregående omnämnd typbesiktning av motorfordon och mopeder samt utrustning och delar till sådana fordon, utfärdar typbesiktningsinstrument samt kontrollerar typbesiktningsföreskrifternas efterlevnad. Verket disponerar numera ett reservflygfält i mellersta Sverige för provkörning av fordon vid höga hastigheter, manöverprov för att utröna fordonens egenskaper vid svängar under olika hastigheter, bromsprov, kontroll av koloxidhalt inuti fordonen under vissa betingelser samt mätning av buller. Besiktningshall på flygfältet har uppförts för typbesiktning av personbilar. Körkortsbyrån är uppdelad på körkortsoch utvecklingssektionerna. Den förstnämnda svarar för bl. a. kursplaner för förarutbildning, anvisningar för förarprov, ledning och kontroll av förarprovsverksamhet, tillstånd att driva trafikskola samt tillsyn, föreskrifter och anvisningar för trafikskolorna. Den sistnämnda tar fram arbets- och beslutsunderlag för vissa delar av verkets fortlöpande verksamhet. Kanslibyrån är indelad i tre sektioner, en allmän sektion, en förvaltningssektion och en utbildningssektion. Allmänna sektionen handlägger juridiska ärenden, innefattande en uppföljning och granskning av trafikförfattningar och förslag till nya författningar och samverkar med arbetarskyddsstyrelsen i frågor rörande arbetstid i vägtrafik. Förvaltningssektionen svarar för de administrativa och kamerala uppgifterna. Kanslibyrån har också ansvaret för en omfattande kursverksamhet som riktar sig såväl till egen personal som utomstående. Verket utbildar bl. a. militära besiktningsmän och trafikskolelärare samt medverkar vid poliskurser. Det ankommer även på kanslibyrån att utfärda behörighetsbevis för besiktningsmän hos AB Svensk Bilprovning och föra register över desamma. SOU 1971:86

Pressombudsmannens främsta uppgift är att ha kontakt med press, radio och TV för snabb förmedling av nyhetsmaterial och budskap inom trafiksäkerhetssektorn. Trafiksäkerhetsverket har utarbetat ett arbetsprogram för ökad trafiksäkerhet 1.7. 1970—30.6.1972. Programmet diskuterar åtgärder med sikte på trafikanten, fordonet, vägen m. m. För fordon avser programmet säkerhetskrav i fråga om konstruktion, utrustning m. m. för nya bilar. I stor utsträckning har programmet baserats på det intensiva forsknings- och utvecklingsarbetet i USA under ledning av National Highway Safety Administration och som verket har möjligheter att följa fortlöpande. AB Svensk Bilprovning svarar för genomförandet av den periodiska fordonskontrollen, registreringsbesiktning, särskild kopplingsbesiktning, exportvagnsbesiktning, särskild mopedbesiktning samt lämplighetsbesiktning. Därjämte utför bolaget frivilliga trafiksäkerhetskontroller och konditionsbesiktningar. 1 företaget har staten huvudinflytandet genom att äga 52 % av aktierna. Övriga intressenter i bolaget är Kungl. automobil klubben (KAK), Motormännens riksförbund (M), Motorförarnas helnykterhetsförbund (MHF), Svenska taxiförbundet, Svenska åkeriförbundet, Svenska busstrafikförbundet, Näringslivets trafikdelegation, bilförsäkringsföretagen samt Motorbranschens riksförbund. Bolagets styrelse består av nio ordinarie ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t utser fem och bolagsstämman de fyra övriga. Bolaget har huvudkontor i Stockholm och bilprovningsstationer fördelade över hela landet. Verksamheten inom bolaget leds från huvudkontoret, som sysselsätter ca 80 personer. För vissa stabsfunktioner har verkställande direktören till sitt förfogande ett centralt sekretariat. Därutöver innehåller huvudkontoret tre avdelningar: driftavdelningen, ekonomiavdelningen och administrativa avdelningen. Driftavdelningen har till huvuduppgift att leda den tekniska verksamheten inom bolaget. För att kunna tillgodose fordonsägarnas krav på besiktningsarbetet måste bolaget ha SOU 1971:86

besiktningskapacitet som svarar mot behovet, väl utbildad personal, utförliga anvisningar och instruktioner för besiktningarna, lämplig utrustning och rationella arbetsmetoder samt kontinuerlig kontroll och uppföljning av besiktningsarbetet. Frågor inom dessa områden handläggs av driftavdelningen. Vid utgången av verksamhetsåret 1970/71 förfogade bolaget över 158 bilprovningsstationer på 150 orter. Samtliga anläggningar utom tre är förhyrda av privata företag samt statliga och kommunala myndigheter. Ca 130 stationer är specialbyggda för bolagets räkning och försedda med särskild utrustning för besiktningsverksamheten. Övriga bilprovningsstationer är inrymda i lokaler, vilka genom ombyggnader anpassats till bolagets verksamhet och utrustats med samma hjälpmedel som de nybyggda stationerna. Varje station har bromsprovare, lyft eller inspektionsgrop, belysningsmätare, hjulspinner, röktäthetsmätare och koloxidmätare. Vissa stationer har dessutom specialutrustning för särskilda undersökningar. Utformningen av lokaler och utrustning har ägnats stor omsorg för att möjliggöra användning av rationella produktionsmetoder. Konditionsbesiktning utföres för närvarande vid ca 70 bilprovningsstationer. För denna verksamhet har bolaget särskilt utbildad personal och speciell utrustning. Konditionsbesiktningen omfattar även detaljer som inte direkt är av betydelse för trafiksäkerheten men som är utslagsgivande för fordonets bruksvärde (t. ex. motor, växellåda och andra detaljer). Varje bilprovningsstation är avsedd att betjäna fordonsägarna inom sitt naturliga upptagningsområde även om full frihet råder beträffande val av plats för inställelse till besiktning. Storleken och kapaciteten på stationerna varierar därför beroende på den beräknade besiktningsvolyrnen. För de största stationerna, som är lokaliserade till storstäderna, ligger den teoretiska kapaciteten kring 100 000 besiktningar per år, medan motsvarande volym för de minsta anläggningarna utgör ca 10 000 besiktningar. 35

Antalet anställda per bilprovningsstation är beroende av besiktningsvolymen och varierar därför inom relativt vida gränser. På de mindre stationerna består besiktningspersonalen vanligtvis av endast två eller tre man, medan de största kan sysselsätta upp till 35 å 40 man teknisk personal. Härtill kommer kontorspersonal för administrativa och kamerala uppgifter. Personalen på en station utgöres i allmänhet av stationschef, biträdande stationschef, besiktningsmän, bilprovare samt kontorister. De minsta bilprovningsstationerna med små besiktningsvolymer saknar fast placerad personal. Dessa s. k. besöksstationer betjänas av närliggande stationer genom att personal därifrån en eller flera gånger per vecka utför besiktningar på besöksorten. För närvarande har bolaget ca 20 besöksstationer. Inom vissa delar av glesbygdsområdena utför bolaget besiktningar med mobila anläggningar på bestämda tider varje månad. Bilprovningsstationernas lokalisering den 30 juni 1971 framgår av figur 1. (Sid. 38) Den sammanlagda personalstyrkan vid bilprovningsstationerna uppgår till ca 1 500 personer, av vilka ca 1 100 är tekniker och direkt engagerade i besiktningsverksamheten. Utbildning av den tekniska personalen sker dels centralt vid bolagets besiktningsskola i Västerås, dels vid bilprovningsstationerna i form av repetitionsutbildning enligt centralt utfärdade anvisningar. Vid besiktningsskolan bedrives grundutbildning och vidareutbildning av bilprovare och besiktningsmän. Bilprovare rekryteras bland bilmekaniker med minst sex års praktik från bilverkstad. Till besiktningsmän utbildas dels ingenjörer med flerårig praktik från bilverkstad, dels bilprovare som kompletterat sin teoretiska utbildning. Besiktningsmännen utför sina åligganden under ämbetsansvar. Varje stationschef och biträdande stationschef har behörighet som besiktningsman. Förordnande som besiktningsman meddelas av statens trafiksäkerhetsverk efter godkända prov. För besiktningsmännen gäller särskild av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion. 36

Företaget har offentliggjort utfall av kontrollbesiktningar i särskilda rapporter. Den senaste rapporten, "Bilens svaga punkter", avser besiktningar av personbilar under första kvartalet 1971. Totala antalet fordonsbesiktningar 1970/ 71 vid AB Svensk Bilprovning var 2 723 745. Kontrollbesiktningarna inklusive efterkontroller svarade för drygt 90 % av totala antalet utförda förrättningar. En transport forskningsgrupp har haft i uppdrag att föreslå organisations- och verksamhetsformer för dels ett organ för samordning av forskning på transportområdet och dels ett institut för forskning i fråga om i huvudsak vägar, vägtrafik och vägtrafiksäkerhet.4 Efter förslag i proposition5 1971 inrättades en transport forskningsdelegation med planerande, samordnande, initierande och stödjande uppgifter på transportforskningsområdet. Dessutom inrättades ett statens väg- och trafikinstitut för forsknings- och utvecklingsverksamhet avseende huvudsakligen vägar, vägtrafik och vägtrafiksäkerhet. Institutet skall förläggas till Linköping när erforderliga lokaler står till förfogande. Samtidigt med inrättandet av institutet upphörde statens trafiksäkerhetsråd och statens väginstitut med sin verksamhet. I anslutning till ett av AB Volvo gjort erbjudande att bestrida kostnader för viss trafiksäkerhetsforskning under i första hand fem år har vid transportforskningsdelegationen inrättats en professur i trafiksäkerhet. Tjänsten är placerad vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Delegationen har ett kansli och har beslutat om att inrätta expertnämnder för beredningsuppgifter m. m. inom olika vetenskapseller teknikområden. I sitt arbete avses delegationen nära samarbeta med andra forskningsplanerande och forskningsstödjande organ, i första hand STU. 4

Samordnad transportforskning (stencil K 1970:

4). 5 Prop. 1971:79 angående samordning av transportforskningen m. m.

SOU 1971:86

Institutet har fyra enheter avseende dels vägteknik (vägenheten), bioteknologi/fordonsteknik (trafikant- och fordonsenheten), trafikteknik (trafikenheten) samt administration och viss gemensam teknisk service (driftsenheten). Institutet driver forskning och utveckling på uppdrag och mot ersättning från statliga och kommunala myndigheter samt andra intressenter. Även egen forsknings- och utvecklingsverksamhet bedrivs. Transport forskning bedrivs också vid universitet och högskolor, t. ex. fordonsteknik vid tekniska högskolor. Uppgifter av forskningskaraktär (gällande transport-, trafikteknisk-, fordonsteknisk forskning) utförs dessutom vid vissa statliga myndigheter, näringslivets organisationer och enskilda företag, exempelvis fordonstillverkare. Här må särskilt följande nämnas. Statens provningsanstalt har enligt vägtrafikförfattningarna att utföra viss provningsverksamhet avseende fordonsutrustning m. m. Provningsanstalten undersöker dessutom bl. a. ytbehandling hos strålkastarreflektorer och provar klimatologiskt bilstrålkastare samt undersöker också olika rostskyddsmedel för bilar jämte bilars korrosionsmiljö. Statens maskinprovningar bedriver verksamhet, vars inriktning gäller maskiner och redskap för jordbruk, skogsbruk, trädgårdsbruk och mejerihantering. Teknisk provning utförs även vid flygtekniska försöksanstalten m. fl. Korrosionsinstitutet, som får visst statsunderstöd, arbetar på olika utskott, bl. a. ett för korrosionsskydd av bilar med syfte att överblicka bilkorrosionens privat- och samhällsekonomiska konsekvenser samt dess tekniska aspekter beträffande bilunderhåll och trafiksäkerhet. I samarbete med bl. a. trafiksäkerhetsverket och AB Svensk Bilprovning studerar institutet korrosionsbenägenheten hos fordon och fordonsdetaljer i olika delar av landet liksom åtgärder till förhindrande av korrosion hos fordon.

SOU 1971:86

Figur 1. Bilprovningsstationernas lokalisering den 30 juni 1971 StockholmSöder Vällingby Årsta Öster Barkarby Edsberg Jordbro Norrtälje Nynäshamn Södertälje Östhammar

Nässjö Sävsjö Tranås Vetlanda Värnamo G

H Enköping Tierp Uppsala Eskilstuna Flen Katrineholm Nyköping Strängnäs Finspång Kisa Linköping Mjölby Motala Norrköping Valdemarsvik Åtvidaberg Eksjö Gislaved Jönköping

38 Ljungby Markaryd Tingsryd Växjö Åseda Älmhult Borgholm Kalmar Nybro Oskarshamn Vimmerby Västervik

1 Visby

K

Karlshamn Karlskrona Olofström Ronneby Sölvesborg

L

Hässleholm Klippan Kristianstad Simrishamn Ängelholm

M

Eslöv Hälsingborg

Hörby Lund Landskrona MalmöArlöv Emilstorp Sjöbo Skurup Trelleborg Ystad

Lidköping Mariestad Skara Skövde Tidaholm Vara S

Falkenberg Halmstad Kungsbacka Varberg GöteborgHisingen Högsbo Slottsskogen Kungälv Lysekil Partilie Stenungsund Strömstad Uddevalla

T

Hallsberg Karlskoga Lindesberg Örebro

u

Arboga Fagersta Köping Sala Västerås

W

Avesta Borlänge Falun Hedemora Ludvika Malung Mora Vansbro

X

Bollnäs Gävle

Alingsås Bengtsfors Borås Kinna Trollhättan Ulricehamn Vänersborg Åmål Falköping

Arvika Filipstad Hagfors Karlstad Kristinehamn Sunne Säffle

Hudiksvall Ljusdal Sandviken Söderhamn Y

Z

Härnösand Kramfors Sollefteå Sundsvall Ange Örnsköldsvik Strömsund Sveg Östersund

AC Lycksele Norsjö Skellefteå Storuman Umeå Vilhelmina Åsele BD Arvidsjaur Arjeplog Boden Gällivare Haparanda Jokkmokk Kalix Karesuando Kiruna Luleå Pajala Piteå Överkalix Övertorneå

SOU 1971:86

SOU 1971:86

4 Konsumentorgan, motororganisationer m. m.

4.1 Konsumentorganens bilområdet1

verksamhet på

Statens konsumentråd är samordningsorgan på konsumentområdet och har till uppgift att bl. a. främja och stödja initiativ till forskning, upplysning eller andra åtgärder till nytta för konsumenterna. Rådet skall fördela statsmedel för forskning och konsumentupplysning samt övervaka att medel som rådet fördelar kommer till avsedd användning (SFS 1965:657). Rådets hittillsvarande befattning med bilfrågor har främst varit att vid flera tillfällen avge remissyttranden på området. Exempelvis kan nämnas yttranden avseende säkerhetskrav på bilar, transportforskningens organisation, nordiskt samarbete beträffande upplysning om bilar, trafiksäkra bilar (i anledning av motioner). I sistnämnda fall hänvisade rådet till erfarenheter från allmänna reklamationsnämndens avdelning för motorfordon och bilreparationer. Enligt rådet syntes en rad problem rörande handeln med begagnade bilar och bilreparationer ännu inte vara lösta. En fortsatt sanering borde enligt rådet ske av handeln med begagnade bilar och av förhållandena inom bilreparationsområdet. Rådet har också tagit upp behovet av konsumentinriktad bilforskning i en skrivelse och en promemoria som i april 1966 överlämnades till forskningsberedningen. 2 Allmänna reklamationsnämnden drivs som försöksverksamhet, bekostad av medel från konsumentrådet, som också svarar för nämn40

dens administration. Nämndens uppgift är att pröva enskilda konsumenters anmärkningar mot inköpta varors och tillhandahållna tjänsters beskaffenhet. Genom sin verksamhet skall nämnden bl. a. hjälpa konsumenterna att på ett enkelt sätt få skäligheten i sina anmärkningar bedömd. I reklamationsnämnden ingår samma antal företrädare för konsumenter som för industri och handel. Nämnden arbetar på sex avdelningar: resor, motor, textil, hemelektronik, småbåtar samt övrigt. Från starten den 1 januari 1968 fram till och med den 30 juni 1971 har till motoravdelningen inkommit 1 220 skriftliga anmälningar (1968:205, 1969:255, 1970:486, första halvåret 1971:274) rörande köp av bilar eller reparationer av bilar (ca 50 % vardera av ärendena). Enstaka ärenden har gällt inköp eller reparation av motorcykel. Dessutom har antalet telefonförfrågningar under motsvarande period varit ungefär 5 000 eller 1 5 % av samtliga telefonförfrågningar till nämnden. Ärenden rörande inköp av bilar har nästan uteslutande gällt begagnade vagnar. Främst är det brister i själva motorn, som anmärkningarna gäller (ca 30 % av ärendena). Detta 1 En detaljerad skildring av konsumentorganen finns i konsumentutredningens betänkande, Konsumentpolitik - riktlinjer och organisation (SOU 1971:37). 2 Statens konsumentråd 1.7.1963-30.6.1966, s. 38-47 och 84-90.

SOU 197 1:86

kan enligt nämnden bero på att motor och växellåda inte tillhör detaljer som AB Svensk Bilprovning granskar mera ingående vid den obligatoriska kontrollbesiktningen. Klagomålen rörande reparationer gäller bl. a. att arbetet ej är riktigt utfört, ca 50 % av antalet, att verkstaden gjort större, dyrare arbeten än parterna kommit överens om, ca 25 % av antalet samt att arbetet är riktigt utfört men konsument åsamkats kostnader på grund av svarandens oskicklighet, ca 25 % av klagomålen. Besluten publiceras i viss utsträckning i "Råd och Rön", tidskrift för statens institut för konsumentfrågor och refereras ofta av massmedia. Statens institut för konsumentfrågor är ett centralt forsknings- och upplysningsorgan och har till uppgift att verka för att arbetsförhållandena i enskilda hem och kollektiva hushåll inriktas på goda och ändamålsenliga konsumentvaror (SFS 1965:656 och 1967:180). Institutet har i ett flertal artiklar i "Råd och Rön" lämnat information om bilar m. m. samt om trafiksäkerhet och trafikmiljö. 3 Därjämte har institutet avgivit flera remissyttranden avseende frågor rörande bilar. I samråd med AB Svensk Bilprovning, statens trafiksäkerhetsverk, statens pris- och kartellnämnd, Motorbranschens riksförbund, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening (AB Bilstatistik), motororganisationer samt Försäkringsbolagens bilklassningskommitté utgav institutet 1968 och 1969 publikationen "Våra bilar". Här har sammanställts data från kontrollbesiktningar utförda av AB Svensk Bilprovning. Böckerna gav köpråd för begagnade bilar (1964 års respektive 1965 års bilmodeller). Den senare boken innehöll också allmänna kapitel med information för främst köpare av begagnad bil. Statens pris- och kartellnämnd (SPK) skall följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållandena inom näringslivet med undantag fö* bank- och försäkringsväsendet. Nämnden för SOU 1971:86

ett kartellregister och utför sådana utredningar som behövs vid konkurrensbegränsningslagens tillämpning samt för den löpande prisövervakningen och därmed sammanhängande struktur- och marknadsföringsfrågor. Nämnden är huvudorgan för den statliga konsumentupplysningen på prisområdet samt svarar för handläggning av ärenden i samband med prisstoppet (SFS 1965:655 och 1967:179). SPK har vid flera tillfällen undersökt olika ekonomiska förhållanden i samband med personbilsmarknaden, bilreservdelar m. m. Syftet har varit övervakning och upplysning samt bistånd till näringsfrihetsombudsmannen (NO) i samband med konkurrensbegränsningar på området. Utredningarna har följaktligen till stor del avsett konkurrensbegränsningar och deras inverkan på konkurrensen. Därvid har redovisats rådande prisoch rabattpolitik, betydelsen av existerande säljsystem m. m. Materialet publiceras fortlöpande i tidskriften "Pris- och kartellfrågor" (PKF). 4 Undersökningen om handeln med nya och begagnade bilar år 1967 tar upp försäljningsbestämmelser och prissättning på bilar och reservdelar, avtal och bestämmelser i återförsäljarledet, omsättning och betalningssätt, försäljare och lokaler, nominella och verkligen uttagna marginaler, betalningsvillkor för nya och begagnade bilar samt försäljning utom distriktet för nya bilar. I juni 1971 publicerade nämnden en utredning avseende marknad, prissättning och konkurrens beträffande bilreservdelar. Syftet med utredningen har i första hand varit att belysa struktur och prissättning inom handeln med reservdelar. Också andra problem berörs, som har samband med reservdelsmarknaden. I utredningen redovisas uppgifter baserade på kalkyler för sammanlagt över 900 reservdelar till 19 olika bilmodeller. Från detta material har gjorts beräkningar för att belysa hur prissättningen på olika reservdelar varierar med hänsyn till prisläge, frekvens, bilmärke m. m. Dessutom redovisas ett antal reservdelskalkyler och priser från vissa gros-

3 4

Se litteraturförteckning Se litteraturförteckning. 41

sister. Jämförelser görs med motsvarande värden hos billeverantörerna. Nämndens utredning tar också upp tillförsel, lager och försäljning av reservdelar till personbilar år 1969, priskonkurrens i anledning av OK:s försäljning av reservdelar, marknaden för renoverade eller begagnade delar, försäkringsbolagens åtgärder för att minska reparations- och reservdelskostnaderna, reservdelspriser i andra länder m. m. Inom nämnden planeras för närvarande en undersökning om bilreparationer. Nämnden publicerade i september 1971 en utredning avseende bilpriser i Sverige och utlandet. Utredningen, gjord efter hemställan från NO, visar bl. a. att bilpriserna genomgående är lägre exempelvis i Frankrike och Belgien än i Sverige. Av utredningen framgår också att det främst är på småbilar, dvs. bilar i lägre prisklasser, som den svenska prisnivån ligger avsevärt över den utländska. Varudeklarationsnämnden (VDN) har till uppgift att verka för ökad användning av upplysande varudeklarationer och att därvid särskilt tillse, att dessa blir vederhäftiga och i lämplig omfattning enhetligt utformade. Verksamheten finansieras av bidrag från staten och organisationer samt av de företag som utnyttjar VDN Fakta. Nämnden har utfört visst arbete i syfte att studera förutsättningar för varudeklaration av personbilar. År 1963 uppgjorde nämnden en idéskiss till VDN-deklaration för bilar på anmodan av kommunikationsdepartementet. På grundval av studien fann nämnden det principiellt och tekniskt möjligt att tillämpa varudeklarationsförfarandet för bilar. Nämnden har i samband med konsumentutredningens uppdrag biträtt med synpunkter på frågan om varudeklaration av bilar. Härvid har framhållits dels att det fordras reproducerbara metoder, dels att resultaten från typbesiktningarna kan utgöra visst underlag. 4.2

Motororganisationerna

De olika motororganisationerna sprider i tidningar och på annat sätt konsumentupplysning om bilar. Kungl. Automobilklubben (KAK) är den äldsta organisationen på bilismens område. 42

KAK bildades år 1903. 6 Nuvarande antal medlemmar är ca 13 000. Av KAK:s stadgar (senast antagna 24 april och 12 juni 1970) framgår att KAK är en hela landet omfattande sammanslutning av bilister och för biltrafikens utveckling intresserade personer. KAK:s uppgift säges vara att främja bilismens sunda utveckling och att bevaka dess berättigade intressen samt att bereda klubbmedlemmarna service och tillvarata deras intressen i deras egenskap av bilister. Bl. a. skall KAK verka för ändamålsenlig lagstiftning, rättskipning och beskattning i vad avser bilismen, verka för utvecklingen på det biloch motortekniska området, verka för trafiksäkerhet och för hänsynsfull användning av motordrivna fordon och bedriva upplysningsverksamhet. Klubbens tidningsorgan är månadstidskriften Svensk Motortidning, som har en upplaga på omkring 22 000 exemplar. Motormännens Riksförbund (M) bildades år 1922. Nuvarande antal medlemmar torde utgöra ca 200 000. Av stadgarna (senast antagna 15 juni 1968) framgår att M vill under samarbete med andra organisationer inom och utom landet främja en sund utveckling av motorismen samt tillvarata motorfolkets intressen. Bl. a. skall M arbeta för lämpliga lagar och förordningar för motorfordonstrafiken, för en rationell och rimlig beskattning av motorismen och för riktig användning av därigenom influtna medel. M skall också verka för ett gott vägväsende, en ur trafiksynpunkt god stadsplanering samt arbeta för trafiksäkerhetens höjande och sprida kännedom om gällande trafikföreskrifter m. m. Förutom att verka för internationellt samarbete inom motorismen ger M liksom KAK och MHF sina medlemmar service i olika avseenden, bl. a. konsumentupplysning om bilar och biltillbehör, juridiska råd och utredningar av olika slag.7 5

Statens pris- och kartellnämnd, Bilreservdelar 1970. Marknad-prissättning-konkurrens. 6 Söderberg, O., Motororganisationer i Sveriige, Stockholm 1966 (doktorsavhandling). 7 Motormännens Riksförbund, M, Mål och imedel, Stockholm 1968. SOU 1971 :86

Tidskriften Motor utkommer varannan samlar vanligen trafik- och bilaktuellt matevecka. Upplagan uppgår för närvarande till rial till speciella motorsidor eller -spalter. ca 197 000 exemplar. Där presenteras i första hand nyheter om Motorförarnas Helnykterhetsförbund bilar och tillbehör, tjänster, vägar, trafikför(MHF) bildades år 1926. Antal medlemmar hållanden och bestämmelser m. m. Stort vid årsskiftet 1970/71 var ca 109 000. Av utrymme ägnas också åt råd och anvisningar förbundets stadgar (senast fastställda år till bilägare rörande körningen (t. ex. vinter1967) framgår att MHF har till uppgift att körning), bilens vård och underhåll, service främja trafiksäkerheten och verka för en och reparationer etc. sund utveckling av motorismen. Förbundets Presentationen av nya bilmodeller bygger uppgift är också att i olika avseenden huvudsakligen på att fabriksuppgifter återtillvarata medlemmarnas intressen som mo- ges, ibland kompletterade med en beskrivtorförare. MHF kräver av sina medlemmar en ning av bilen och dess egenskaper baserade helnykter livsföring och ett hänsynsfullt upp- på erfarenheterna från en begränsad provkörträdande i trafiken. Bl. a. verkar förbundet ning jämte diverse mätningar. Endast i för lagstiftning och andra åtgärder, som undantagsfall bygger redovisningen på mer effektivt stöder kravet på allmän trafiknyk- ingående provningar och körning längre terhet och skapar en högre trafikkultur. sträckor under varierande förhållanden. I Organisationens tidningsorgan, som utkom- några fall redovisas långtidsprov med enstaka mer tre gånger i månaden, är Motorföraren bilar som går i vanligt bruk. Därvid rapportemed en upplaga på ca 146 000 exemplar. ras utförda justeringar och reparationer, oljeHär nämnda privatbilägarorganisationer och bränsleförbrukning m. m. Enstaka fall har ett institutionaliserat samarbete sedan år förekommer där några bilar av olika fabrikat 1959 i samarbetsorganet Motororganisatio- körs och redovisas jämsides. nernas Samarbetsdelegation (MSD). Provkörningarna utförs som regel av tekniSamköpsidén aktualiserades på bilismens ker och journalister i samarbete. En sådan område omkring år 1920, främst genom arbetsgrupp består vanligen av två till fyra oljebolagens prispolitik. Bland yrkesbilister- personer. Den sträcka bilen körs är mycket na uppstod lokala samköpsföreningar med varierande dels beroende av vilka resurser syfte att minska medlemmarnas bilkostna- tidningen har och vill satsa på den här der. En särskild ekonomisk förening, Bilägar- verksamheten, dels den aktuella arbetssituanas Inköpscentral, förening u. p. a. (IC) tionen. Typen av bil brukar också påverka körsträckan, som varierar från ca 20 till bildades för ändamålet år 1926. Samarbete 200 mil. De bilar som används vid proven etablerades med Kooperativa Förbundet. IC ställs som regel till tidningens förfogande har numera gått samman med Sveriges kostnadsfritt av biltillverkaren eller dennes Oljekonsumenters Riksförbund (OK). Den representant för Sverige. Ofta används samcentrala IC-föreningen har upphört att exi- ma bil för flera tidningars provningar. Vanligen får en tidning disponera bilen 1 till 2 stera och dess funktioner har övertagits helt veckor. av OK. De lokala IC-föreningarna är medlemmar av OK. Antalet medlemmar var vid Vid sidan av förut nämnda motortidningar årsskiftet 1970/71 ca 486 000. Tidningen finns ett par populärtekniska tidskrifter som Vi Bilägare, som utkommer varannan vecka, ägnar väsentligt utrymme åt bilfrågor. Desshar en upplaga på ca 640 000 exemplar. utom finns ett flertal mindre motortidningar 4.3 Massmedia I press, radio och TV sprids information om bilfrågor. I t. ex. riks- och lokalpress ägnas bilfrågorna väsentligt utrymme. Tidningarna SOU 1971:86

som huvudsakligen är inriktade på bevakning av specialområden inom bilismen eller har nyhets- och underhållande karaktär. Motororganisationernas förut nämnda tidningar och de populärtekniska tidskrifterna ger samtliga information om skilda bilmodel43

ler i form av bilbedömningar eller biltester. Till sin uppställning och omfattning uppvisar de betydande skillnader, men har trots detta både principiellt och innehållsmässigt stora likheter. I övrigt hänvisas till bilaga 3 vari sammanfattas en inom kommunikationsdepartementet år 1967 gjord undersökning om konsumentupplysning angående motorfordon.8

8 PM med vissa undersökningar i fråga om konsumentupplysning angående motorfordon, stencil K 1967:7.

44 SOU 1971:86

5 Internationell utblick

5.1 Internationellt bilsäkerhetsarbete1 Ett omfattande internationellt arbete för att samordna olika länders fordonsföreskrifter pågår. Huvudorganet för att utarbeta internationellt lämpliga bestämmelser är FN:s Europakommission, ECE och dess arbetsutskott för motorfordons konstruktion (WP 29). I kommissionen ingår samtliga europeiska stater som är medlemmar i FN men även USA. Dessutom deltar Schweiz i underorganen. Majoriteten av medlemsländerna är representerade i arbetsgruppen liksom ett stort antal ickestatliga expertorgan, bl. a. standardiseringsorganisationen ISO och den internationella bilindustriföreningen BPICA. Inga särskilda konsumentrepresentanter deltar. Olika specialfrågor behandlas i särskilda rapportörgrupper för bl. a. bromsbestämmelser, luftföroreningar, säkerhetsbälten, lastbilshytter, registreringsnummerskyltar, säkerhetskrav på bilar och säkerhetsfrågor för bussar. ECE:s arbete inriktas på att få fram rekommendationer, vanligen i form av reglementen. Ett reglemente innehåller detaljerade föreskrifter om krav på och provning av någon utrustningsdetalj på fordon, exempelvis strålkastare. Föreskrifterna kan också gälla godkännande av en fordonstyp i visst hänseende, exempelvis styrinrättningens egenskaper. Om en detalj eller ett fordon SOU 1971:86

provats enligt reglementets föreskrifter och befunnits fylla kraven kan typgodkännande ske jämte särskild s. k. E-märkning. Sådan märkning godtas därefter utan vidare prövning i alla andra länder som tillämpar reglementet. För närvarande finns ett stort antal färdiga reglementen. Exempel på anordningar som behandlas i reglementen framgår av särskild förteckning över ECE-reglementen. Som ett led i strävandena mot enhetlighet har WP 29 rekommenderat att regeringarna inte skall utfärda bestämmelser som strider mot de reglementen eller rekommendationer som utfärdats av ECE, eller utfärda föreskrifter i ämnen som ännu inte behandlats av ECE utan att WP 29 ges tillfälle till utbyte av åsikter i frågan. Mellanstatligt samarbete rörande tekniska föreskrifter för motorfordon förekommer vidare inom OECD. Kontinuerligt samråd sker på ministernivå inom den europeiska transportministerkonferensen, CEMT. OECD har också inom maskinkommittén en särskild arbetsgrupp för bilsäkerhetsfrågor (WP 8). Då överenskommelse skall slutas eller rekommendation utfärdas på det fordonstekniska området överlåtes ärendet till ECE:s WP 29. EEC bedriver ett väl utvecklat samråd bl. a. när det gäller fordonsbestämmelser. Ett speciellt organ, "Entraves aux Echanges", 1 Se Internationella bilnormer, utg. av Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening samt Motorbranschens Riksförbund, Sundbyberg 1968

donstillverkare underrättar köpare om defekter som avser fordonssäkerhet. The Secretary kräver detta av tillverkarna när dylika defekter upptäcks av the Secretary genom testning eller på annat sätt. Kopia av meddelandet till en köpare skall tillställas the Secretary. Lagen kräver inte att tillverkare eller distributör skall svara för reparationskostnaden eller kostnaden för utbyte av defekt fordon eller del. Tillverkare eller distributörer av motorfordon eller utrustning måste också bekräfta att varje fordon eller utrustningsdel överensstämmer med utfärdade federala säkerhetsstandards. Lagen bemyndigar the Secretary att utfärda regler som kräver att tillverkarna lämnar vissa uppgifter om fordonssäkerhet till köpare (se 5.3). The Secretary bemyndigas också utveckla standards för däck, inklusive deklarationskrav i olika avseenden. En årlig rapport till kongressen måste lämnas, bl. a. innehållande en lista på föreskrivna standards, uppgift om i vilken utsträckning dessa följs, beviljade forskningsanslag samt i vilken omfattning teknisk och konsumentinformation lämnats. 5.2 Vissa bestämmelser i USA Det bör också nämnas att en ny konsumentlagstiftning behandlas i kongressen. I Här skall översiktligt redovisas bestämmelser 2 lagen ingår bl. a. nya garantibestämmelser om bilsäkerhet i USA. som innebär att de federala myndigheterna Sedan år 1966 finns i USA en National noggrant kan övervaka hur biltillverkaren Traffic and Motor Vehicle Safety Act. Jämte sköter sina garantiåtaganden. lagen tillkom the National Highway Safety För framtiden väntas nya och strängare Administration för att handha ett federalt program avseende säkerhet beträffande mo- regler inte bara beträffande säkerhet och torfordon och utrustning. Byrån har att rap- bilavgaser utan även för felsökning och repa3 portera till the Secretary of Transportation. rationer . The Secretary kan utfärda federala motorfordonsstandards för nya och begagnade for5.3 Konsumentinformation om bilar don, såväl inhemska som utländska. Denna befogenhet avser inte fordon för export. I USA finns särskilda regler om obligatorisk Enligt lagen har the Secretary att upprätta deklaration av vissa uppgifter (Compulsory ett National Motor Vehicle Safety Council labelling) enligt Automobile Information där medlemsmajoriteten representerar all- Disclosure Act. Den föreskriver att tillverkamänheten och återstoden fordonstillverkare, utrustningstillverkare och bilhandel. The 2 Framställningen bygger på USA:s rapport om Secretary har vidare att bedriva forskning produktsäkerhet till OECD:s konsumentpolitiska samt att konstruera experimentexemplar av kommitté. 3 Ingenjörsvetenskapsakademiens utlandssekresäkerhetsfordon. tariat. Specialrapport USA 1971:4, Bilutveckling Lagen innehåller vidare krav på att for- och trafiksäkerhet. Stencil. Bryssel, skall verka för att undanröja handelshinder av teknisk art. Som resultat av detta arbete föreligger en överenskommelse om ömsesidigt accepterande av typgodkännanden för motorfordon. Inom EFTA har förekommit visst informationsutbyte och konsultationer rörande aviserade nya nationella bestämmelser. Samarbete sker även mellan chefsmyndigheterna för fordonsbesiktningsverksamheten i de nordiska länderna. Det icke-statliga arbetet på området bedrivs inom ISO:s tekniska kommittéer samt inom IEC m. fl. internationella organisationer. Comite International de 1'Inspection Technique Automobile (CJTAJ är en sammanslutning med huvuduppgift att få till stånd internationellt samarbete mellan medlemmarna i avsikt att uppnå likformighet vid behandling av problem angående teknisk fordonskontroll från vetenskaplig, teknisk och administrativ synpunkt. För närvarande är tolv länder i Europa samt Marocko medlemmar.

46 SOU 1971:86

Förteckning över ECE-reglementen - ikraftträdande i till FN anmälande länder samt i Sverige

ECE-reglemen te nr

Ikraftträdande

8.8.1960 (Sverige 8.8.1960) 8.8.1960 2. Glödlampor för asymmetriska strålkastare (Sverige 8.8.1960) 1.11.1963 3. Reflexanordningar (Sverige 30.8. 1966) 15.4.1964 4. Belysning av bakre registreringsskylt (Sverige 6.7.1971) 30.9.1967 5. Asymmetriska "Sealed-beam" strålkastare (Sverige 30.9.1967) 15.10.1967 6. Körriktningsvisare (Sverige 6.7.1971) 15.10.1967 7. Markeringslykta, baklykta, bromslykta (Sverige 6.7.1971) 15.11.1967 8. Halogenstrålkastare av H !-typ (Sverige 15.11.1967) 1.3.1969 9. Buller 1.4.1969 (Sverige 5.9.1971) 10. Radioavstörning 1.6.1969 (Sverige 6.7.1971) 11. Dörrlås och dörrgångjärn 1.7.1969 (Sverige 2.12.1969) 12. Styrinrättning 1.6.1970 1.4.1970 13. Bromsar 1.8.1970 14. Fästpunkter för säkerhetsbälten 1.12.1970 15. Luftföroreningar från bensinmotorers avgaser 1.12.1970 16. Säkerhetsbälten (Sverige 6.7.1971) 17. Bilsäten och dessas fastsättning 1.3.1971 18. Stöldskydd 1.3.1971 19. Dim ljus 1.5.1971 20. Halogenstrålkastare av H 4 -typ (Sverige 1.5.1971) 1.12.1971 21. Utformning av inre fordonsdetaljer 1.12.1971 22. Skyddshjälmar för motorcyklister 1.12.1971 23. Backningslyktor 1.3.1972 24. Föroreningar från dieselmotorers avgaser november 1971 ännu ej anDessutom föreligger av ECH/WP29 godkända förslag till reglementen vilka i malts till FN:s generalsekreterare. Dessa avser nackskydd, varningstrianglar, yttre utskjutande fordonsdetaljer, samt ljudsignalanordningar. 1. Asymmetriska strålkastare

SOU 1971:86

re och importörer av nya bilar skall förse varje ny bil med ett märke eller etikett (label) utvisande a. Make, model, and serial or identification number or numbers (fabrikat, modell och chassinummer eller motsvarande); b. Final assembly point (slutlig sammansättningsplats); c. Name and location of the dealer to whom delivered (återförsäljaren till vilken fordonet levererats, namn och adress); d. Name of the city or town at which it is to be delivered (ort till vilken fordonet skall levereras); e. Method of transportation used in making delivery, if driven or towed from final assembly point to place of delivery (fraktsätt vid leveransen - leveranssätt - har fordonet körts för egen maskin eller bogserats från sammansättningsplatsen till leveransorten?); f. Retail price suggested by the manufacturer (av tillverkaren rekommenderat cirkapris för bilen i standardutförande - inklusive federala skatter men exklusive delstatliga skatter); g. Retailed delivered price suggested by the manufacturer (av tillverkaren rekommenderat cirkapris inklusive leveransservice och statliga skatter); h. Retail delivered price of each accessory or item of optional equipment physically attached to the automobile at time of delivery to the dealer (rekommenderat cirkapris för alla tillbehör och all extrautrustning som monterats på fordonet vid leveransen till återförsäljaren); i. Amount charged to the dealer for transportation (återförsäljarens fraktkostnader); j . Total suggested retail price (rekommenderat på-gatan-pris). Etiketten skall på ett säkert sätt fästas på varje ny bils vind- eller sidoruta. I USA:s National Traffic and Motor Vehicle Safety Act finns bestämmelser om obligatorisk konsumentinformation beträffande bl. a. bilar i vissa hänseenden. Enligt Federal Highway Administration skall alla 48

biltillverkare frän den 1 januari 1970 ge upplysning om nya fordons stoppsträcka (stopping distance), däckens bärighetsreserv (tire reserve load) samt fordons accelerations- och omkörningsförmåga (acceleration and passing ability). De prestanda för nya fordon som tillverkarna åläggs informera om skall gälla som minimisiffror. Lagen kräver att varje fordon skall nå upp till eller överskrida angivna prestanda. Särskilda anvisningar gäller för hur data skall tas fram. Stoppsträckan omfattar den sträcka som krävs för att fullständigt stanna ett fordon utan sladd från en fart av 60 miles per timme (ca 99 km/tim). Siffror lämnas för såväl lätt som tungt lastat fordon samt vid delvis urståndsatt bromssystem. Ju lägre siffran är för stoppsträckan desto säkrare är fordonet med hänsyn till stoppförmåga. Accelerations- och omkörningsförmågan uttrycks i termer av den tid i sekunder och sträcka i fot som erfordras för ett fordon att utföra en rutinomkörning såväl vid måttlig som hög hastighet. Ju lägre angivna värden är för tid och avstånd, desto snabbare kan en omkörningsmanöver fullbordas. Däckens bärighetsreserv uttrycks som den procentuella skillnaden mellan den last däcket är konstruerat att bära och den faktiska lasten i ett fullt lastat fordon. En hög procentsiffra betyder en säkrare bärighetsmarginal. Det bör observeras att man ännu inte förefaller ha nått önskad precision beträffande de obligatoriska uppgifterna. En federal publikation innehållande de uppgifter som tillverkaren lämnat om alla nya bilmodeller ges ut. Publikationen ingår i "Consumer Information Series" 4 . Vissa sanktioner finns i National Traffic and Motor Vehicle Act om det visar sig att ett fordon inte uppfyller angivna prestanda. I ett cirkulär från Federal Highway Administration anges särskilt att reglerna syftar till att när bilen skall köpas (on the occasion of purchase) förse konsumenterna med vissa tekniska och andra data avseende säkerhet m. m. Syftet är att de skall få information 4 U.S. Department of Transportation, "Performance data for new passenger cars and motorcycles", Washington 1970.

SOU 1971:86

om olika fordon från säkerhetssynpunkt. Informationen skall därför finnas på försäljningsstället (förutom i nyssnämnda publikation). För närvarande övervägs informationsskyldighet beträffande ytterligare egenskaper avseende bilsäkerhet. I ett stort antal länder förekommer information om bilar i motororganisationers medlemsorgan samt i motor tidningar. Bilmodellerna presenteras vanligen på i princip samma sätt som i Sverige, även om på vissa håll betydligt mer ingående undersökningar sker (se bilaga 3). I de större västeuropeiska billänderna förekommer också långtidsprov, ofta med fortlöpande redovisningar av resultaten. Sådana mer omfattande prov förbehålls de inhemska fabrikanternas populärare modeller. Även jämförande provningar förekommer. På vissa håll upplyser konsumentsammanslutningar om bilar, bränslen, bilvårdsmedel, däck och tillbehör. Några exempel må nämnas. I USA utger Consumers' Union tidningen Consumer Reports, vari presenteras olika bilmodeller i form av jämförande provningar. Information lämnas om bilmodellers egenskaper och utförande. Man ger ofta utlåtanden i form av direkta rekommendationer att välja eller inte välja vissa modeller. I den årliga Buying Guide finns råd för köp av ny eller begagnad bil, uppgifter om andrahandsvärden, bedömning av reparationsbehov för olika biltyper och årsmodeller etc. I England provar Consumers' Association (CA) 5 bilar sedan januari 1961. Resultaten publiceras i "Motoring Which?", som också innehåller uppgifter om biltillbehör. Ett nedlagt flygfält hyrs. Banorna har iordningsställts för bilprovning med bl. a. högfartskurvor. De befintliga byggnaderna har ombyggts till verkstad, laboratorium och kontor. Bilar testas i grupper för att få fram direkta jämförelser mellan fordon av liknande storlek, mekanik och pris. Man köper bilar anonymt från återförsäljare. Bilarna granskas, mäts m. m. samt körs in. Därefter sker körprov på upp till 8 500 miles varvid bilen framförs i tät trafik, på motorvägar, i backig terräng och på landsvägar i övrigt. Alla fordon i en grupp körs på samma sätt. Biltestprogrammet består av bestämda "performance tests" och av kontrollerade experiSOU 1971:86 4

ment i vilka alla förare fyller i detaljerade frågeformulär om varje bil. Arbetet sker under övervakning av två s. k. "ergonomics consultants". Bilarna testas "for efficiency (starting, acceleration, topspeed, hill climbing, handling, braking), economy (petrol consumption, oil consumption, tyre life, brake life), space (back, front, luggage), comfort (getting in and out, seating, ride, noise, heating, ventilation), driving controls (clutch, pedal controls, handbrake, gear changing, dashboard controls and layout), safety (belts, anchorages, internal and external projections, steering column, locks, fuses, visibility, lights), reliability and durability (defects on delivery, defects in use, instruments, paintwork, plating, underbody protection). To get additional information on the durability of exterior finish parts are given accelerated corrosion tests." . Vidare undersöker CA vilka erfarenheter konsumentorganisationens medlemmar har av de bilar som provas. Över tiotusen medlemmar berörs. Totala provtiden brukar uppgå till ca nio månader. I Västtyskland upplyser såväl "Arbeitsgemeinschaft der Verbraucherverbände" som "Stiftung Warentest" om bilar, säkerhetsfrågor, tillbehör m. m. Den österrikiska "Verein fiir Konsumentinformation" provar och informerar om bilar. Norska Forbrukerrådet publicerar i sin tidskrift "Forbrukerrapporten" de resultat som Consumers' Association tar fram vid provningar. I princip presenteras artiklarna i oförändrat skick efter översättning. Varefakta-komiteen har i samråd med Forbrukerrådet låtit Statens teknologiska institutt utreda vilka upplysningar om bilar som skulle kunna tas in i varudeklarationer. Det danska Forbrugerrådet publicerar även de engelska resultaten. I Danmark har en motororganisation, Forenede Danske Motorejere, presenterat ett deklarationssystem för bilar i samband med en bilutställning vintern 1971. Man redovisade fem bra och fem dåliga egenskaper. Kriterier för val av egenskaper indelades i primära säkerhets faktor er, dvs. egenskaper som medverkar till att förebygga olyckor (t. ex. sidvindsstabilitet, styrprecision, kurvsäkerhet, bromsstabilitet, väggrepp), sekundära säkerhetsfaktorer, dvs. egenskaper som medverkar 6 Which? & Consumers' Association, London 1967.

till att reducera följderna av en olycka (t. ex. säkerhetsrattstång, polstringar av vagnens inre, säkerhetsbälte, kollisionssäkra dörrlås) samt bruksmässiga egenskaper (inredning, antal platser, värdering av motoreffekt m. m.). Egenskaperna ställdes mot bilens pris. Med "stjärnor" utmärktes egenskaper i olika grader. Tre stjärnor stod för det mest markanta beträffande bra eller dålig egenskap. Såväl i Danmark som i Norge har AB Svensk Bilprovning material utnyttjats. Här må slutligen nämnas att medlemmar av Nordiska Rådet väckt förslag om nordisk konsumentupplysning om personbilar. I förslaget uttalas bl. a. att tillfredsställande konsumentupplysning måste byggas upp på grundval av fullgoda tekniska och mänskliga resurser, kontinuitet i provningsverksamheten samt objektivitet och med testare som inte är bundna av kommersiella hänsyn. Godtar man dessa kriterier som nödvändiga måste upplysningen ske i det offenligas regi. Nordiskt samarbete bedöms enligt förslaget lämpligt även på utredningsstadiet. Förslaget har remitterats till olika organ i de nordiska länderna. Positiva uttalanden har därvid i flera fall gjorts. 5.4

Konsumentskyddsåtgärder

I och för sig kan alla besiktnings- och kontrollåtgärder avseende bilar ses som skydd för konsumenterna. Här behandlas emellertid speciellt frågan om konsumentskydd i samband med överlåtelse av begagnade bilar till ny ägare. På vissa håll utomlands förekommer krav på särskild besiktning vid sådan överlåtelse. I Finland skall sedan år 1966 efterbesiktning verkställas av bil innan anmälan angående ny ägare eller innehavare införs i bilregistret, om överlåtelsen av bilen skett mer än sex månader efter den senaste antecknade besiktningen 7 . Också i Danmark finns regler om besiktning vid ägarskifte innan ett fordon får anmälas till registrering 8 . Fordon kan registreras utan besiktning i följande fall. "1 Når en aegtefaelle efter den anden aegtefalles dod eller i tilfaelde af skilsmisse 50

eller separation övertager et koretoj, der hidtil har vaeret registreret i den anden aegtefaelles navn. 2 Når koretojet er registreret förste gang for mindre end 5 år siden. 3 Når koretojet er undergivet regler om periodisk syn og er sy net og godkendt for mindre end 1 år siden. 4 Når koretojet ikke er undergivet periodisk syn, men er registreret förste gang for mellem 5 og 10 år siden og synet og godkendt for mindre end 2 år siden. 5 Når koretojet er registreret förste gang for mere end 10 år siden og synet og godkendt for mindre end 1 år siden." I Belgien finns bestämmelser om teknisk kontroll i samband med att bil byter ägare 9 . Besiktning skall ske på initiativ av den förre ägaren och får ej vara äldre än två månader räknat fr. o. m. datum för ankomst av den nya ägarens ansökan om registrering hos vägministeriet. Har den nye ägaren saluvagnslicens får besiktningen ske på initiativ av honom. Ägaren av saluvagnslicens skall besiktiga fordonet innan återregistrering kan ske. När det gäller bilreparationsverksamhet förekommer i en del länder offentlig kontroll eller liknande. Ett auktorisationssystem håller t. ex. på att byggas upp i England. Auktorisationssystem förekommer i vissa delstater i USA. I Israel genomförs den obligatoriska årliga bilbesiktningen av privata verkstäder, som auktoriserats av myndigheterna. Godkända verkstäder deltar i utbildningsverksamhet som drivs av den nationella branschorganisationen. Också i Japan finns bestämmelser om tillstånd för bilreparationsverksamhet. Inom EEC är för närvarande intresset stort för en samordnad lösning när det gäller kvalifikationskrav för bilreparationer. I de nordiska länderna har Danmark och 7 Enligt förordning om ändring av den finska motorfordonsförordningen. 8 Justitieministeriets registreringsbekendtgorelse nr 1 0 8 , 1 9 6 6 , 1 4 § . 9 Algemeen reglement of de technische eisen waaraan de motorvoertuigen en hun aanhang wagens moeten voldoen (Koninklijke besluit van 15 Mart 1968).

SOU 1971:86

branschen, mekanikernas fackorganisation, forbrugerrådet och justitiedepartementet. Vissa straffbestämmelser skissas i förslaget. Norge har sedan år 1947 en lag om "godkjenning av bilverksteder m. v." (se bilaga 7 för en detaljerad redovisning). Enligt denna lag bestämmer samferdselsdepartementet att reparations- och underhållsarbete på motorfordon mot vederlag bara får utföras av verkstad, som är godkänd av "den bilsakkyndige". Sådan bestämmelse kan omfatta vissa områden, vissa slags reparations- och underhållsarbeten och bestämd typ av motorfordon. Besvär över den bilsakkyndiges beslut kan inges till departementet. Allmän daglig tillsyn och underhåll, som går under begreppet service, faller inte under lagens bestämmelser (1 §). Departementet lämnar enligt lagen närmare föreskrifter till genomförande av lagen. Föreskrifterna avser krav som skall ställas på verkstadens ledare, arbetare, utrustning, lokaler och bokföring, om återkallelse av godkännande ifall kraven inte längre uppfylls samt om kontroll av godkända verkstäder och om avgifter till staten för godkännande och kontroll (2 §). Den som avsiktligt eller ovarsamt företar reparations- och underhållsarbete på motor— bilägarna förpliktigas att systematiskt un- fordon i strid med bestämmelserna i lagen eller medverkar därtill straffas med böter derhålla fordon, — reparation och underhåll utförs av kvalifi- eller fängelse upp till 3 månader (3 §). cerade reparatörer, Lagen har tillkommit huvudsakligen av — reparatör och verkstadsledning utbildas trafiksäkerhetsskäl. Den är obligatorisk. Vegför att motsvara samhällets ökade krav på direktoratet är central myndighet, utreder bilparken, — reparationerna utförs på betryggande sätt samt tar fram föreskrifter etc. Under dimed hänsyn till lokaler, utrustning, reserv- rektoratet sorterar 39 bilsakkyndigedistrikt. delar, specifikationer m. m. De sakkunniga skall godkänna verkstäderna Dessa krav förutsätter, säger man, ett auk- och fortlöpande kontrollera dem genom torisationsförfarande varvid lokala myndig- minst ett årligt oanmält besök. Även andra heter på området besiktigar och godkänner uppgifter åvilar de sakkunniga, t. ex. körverkstad som ansökt om auktorisation. Sam- kortsprov, kontroll av bilskolor och av beråd bör ske med utvalda sakkunniga. Till- gagnade bilar. Som rådgivare vid arbetet med stånd kan dras in om uppställda förutsätt- godkännande har den bilsakkunnige ett "di-

Norge någon form av kontrollsystem för verkstäder. Danmarks Automobil-Forhandler-Forening har sedan fem år samarbete med Jydsk Teknologisk Institut. Föreningen abonnerar enligt uppgift på kontrollbesök på verkstäder, som frivilligt anslutit sig till systemet. Verkstäderna har rätt att ha en särskild skylt. Kontrollen bygger i princip på två—fyra oanmälda besök om året. Priset för två årliga besök är 500 dkr. och för fyra 900 dkr. Kontrollanterna lämnar detaljerade rapporter om anmärkningar. Man betecknar det som värdefullt att varje enskild medarbetare i företaget när som helst kan riskera att komma i en oväntad kontrollsituation. Våren 1970 var ca 160 företag, i regel de större inom organisationen, anslutna till systemet. I Danmark har Motorbranschens Arbejdsgiverforening och Dansk Smede- og Maskinarbejderforbund föreslagit lagstiftning om auktorisation av verkstäder1 °. Förslaget har vunnit anslutning också från Centralforeningen af Autoreparatorer i Danmark, Danmarks Automobil-Forhandler-Forening, Karosseribranschens Arbejdsgiverfo rening samt Kobenhavns Automekaniker Laug. Förslagsställarna anser att reparationsstandarden kan ökas om

ningar inte längre föreligger. Besvär över ej beviljad ansökan eller indragen auktorisation kan prövas av en besvärsnämnd (s. k. "ankeudvalg") med representanter för bilSOU 1971:86

10 Forslag til lov og bekendtgorelse om autorisation af automobilvaerksteder m. v., december 1969.

striktsutvalg" bestående av en representant för bilverkstäderna och en representant för bilarbetarna. Även till vegdirektoratet är knutet ett rådgivande "utvalg" bestående av två representanter för verkstäderna, två för bilarbetarna samt en för den norska arbetarskyddsstyrelsen. Vid verkstadsbesöken ger den bilsakkunnige anmärkningar angående vad som bör göras för att verkstaden skall fylla de uppställda kraven. Så gott som alla företag får varje år anmärkningar. I genomsnitt räknar man med ca tre anmärkningar per verkstad och år avseende t. ex. ordning, utrustning, målning, arbete. Olika typer av verkstäder godkänns. S. k. "bilverksteder" reparerar alla slags fordon och utför alla slags reparationer. Direktoratet godkänner vidare fem olika typer av specialverkstäder, nämligen "spesialverksted for bilelektriske anlegg, bilgummiverksted, spesialverksted for dieselutstyr och spesialverksted for bremseanlegg". Kraven för godkännande omfattar vissa kompetensvillkor för verkstadsledningen, viss bokföringsskyldighet, krav på yrkeskunskap hos arbetarna, bestämmelser angående verkstadslokaler med hänsyn till uppvärmning, belysning, ventilation, underhåll, utrymme, ordning beträffande maskiner, apparater, verktyg och arbetsplatser, vidare viss minimiutrustning av maskiner m. m. Drygt 1 900 godkända verkstäder finns i Norge, varav ca 1 400 tillhör kategorin bilverkstäder. Mellan fem och tio verkstäder mister varje år sitt godkännande. Ca 50 ä 60 verkstäder söker varje år tillstånd utan att godkännas eller får uppmaning att bygga om eller på annat sätt se till att de uppställda kraven fylls. Verkstad, som godkänns, skall synligt ha en godkännandeskylt med texten "Offentlig autorisert". Specialverkstäder skall dessutom ange för vilket specialområde verkstaden är godkänd. Som nämnts undantas daglig tillsyn och underhåll. Härmed menas "kontroll, etterfylling og bytte av slike stoffer som er 52

nodvendig for motorvagnens drift fra dag til dag, rengjoring samt slike kontroll- og utbedringsarbeider som fra motorvagnfabrikkens side naturlig er lagt opp for å utfores av eieren eller foreren". Underleverantörsarbete till godkända verkstäder är också undantaget från lagen. Det -finns vissa temporärt godkända verkstäder samt verkstäder med tidsbegränsat arbetstillstånd. Den bilsakkunnige för register över de registrerade och godkända verkstäderna i distriktet samt förvarar för varje verkstad alla handlingar rörande godkännandet, anmälningar om kontroll m. m. Kontrollverksamheten är självfinansierande. Avgifter för godkännande och kontroll uttas efter verkstadens storlek och varierar från 100 Nkr för de minsta verkstäderna till 300 å 400 Nkr för de största. Vegdirektoratet fördelar de inkommande beloppen till de bilsakkunniga. Förslag föreligger till ny lag jämte tillämpningsföreskrifter att träda i kraft den 1 januari 1972. Meningen är att lagen också skall gälla reparationsverksamhet som bedrivs av företag som säljer begagnade bilar samt verksamhet vid s. k. "bilopprettingsverksteder", dvs. reparation av kollisionsskadade bilar.

SOU 1971:86

6.1 Behovet av konsumentpolitik beträffande personbilar

Nuvarande situation

också öka, inte minst hos ungdomen. Enbart Transportbehovsfrågor uppmärksammas allt- information kan dock inte förbättra de enmer i allmänna debatten på grund av bl. a. skilda människomas situation. Inte desto förskjutning från kollektiv transport till indi- mindre finns det ett behov av översiktlig och viduell transport. Likaså beaktas miljö- klar information om bilar. Andra avvägningsproblem för hushållen problem alltmer i trafiksammanhang. Prisoch konkurrensmyndigheterna uppmärksam- avser vilka krav som bör ställas på bilen som mar fortlöpande konkurrensbegränsningar på säkert transportmedel. Av föregående kapitel personbilsmarknaden, t. ex. karteller eller framgår att samhället i olika avseenden uppsystem för selektiv distribution. Av gjorda ställer krav på personbilars trafiksäkerhetsutredningar framgår bristande priskonkur- egenskaper. De olika besiktningsformerna torde ha stor betydelse. Produktförbättrande rens på reservdelar m. m. Anskaffning av en personbil är i dag för- effekter blir indirekt följden av att brister i enat med höga kostnader. För de allra flesta olika avseenden påtalas. Fortlöpande sker hushåll med små eller medelstora inkomster reformarbete på trafiksäkerhetsområdet, nåblir kostnaderna - särskilt vid nyanskaff- got som erfarenhetsmässigt ger till resultat ning - betungande. Inköp - och även drift/ allt säkrare bilar, trafikmiljö etc. underhåll - av bil ställer alltså hushållet inför svåra finansieringsproblem. 6.2 Behovet av bil Sedan länge har intresse funnits från bl. a. motororganisationernas och från pressens si- Det är realistiskt att anta att personbilen da att sprida bl. a. upplysning om enskilda även i framtiden kommer att ha väsentlig bilmärken och modeller. Det kan antas att betydelse för att lösa hushållens transportmånga av de som nås av sådan upplysning problem. Bilen har för många grupper gjort det har begränsade förutsättningar och intresse att tillgodogöra sig lämnad information och möjligt att ta arbete på långt avstånd från möjlighet att inhämta den. Många personer bostaden. För glesbygdsbefolkning och för saknar tid, tillfälle, kunskaper eller orkar hushåll i förortsområden med underutveckinte absorbera alla uppgifter som ständigt lad kollektivtrafik utgör bilen i brist på sprids från olika instanser. Intresset för bilin- annat alternativ ett nödvändigt transportmeformation torde emellertid allmänt sett vara del. Kontaktmöjligheterna har ökat för bilstörre än för många andra kapitalvaror. Kun- hushåll med vänskapskrets och släkt på stora skaperna om bilar, handhavande etc. torde avstånd från bostadsorten. SOU 1971:86

distributionssystemets fysiska funktioner såsom lagring och transport — på hushållen. För detta krävs resurser i form av t. ex. transportmedel. Många hushåll är dåligt utrustade härför. Undersökningar av statens pris- och kartellnämnd har visat att endast ett fåtal köpare i storstadshushåll kan utnyttja bil i inköpsverksamhet. En mera avsevärd koncentration av inköpen kräver att hushållen får tillgång till en starkt ökad transportservice. Man skall emellertid ha klart för sig att en utveckling i denna riktning skapar nya problem som måste beaktas. Bilen utgör en del av det transportsystem som står till hushållets förfogande. Inledningsvis har antytts att bilen svarar för en stor post i hushållets budget. Vid en årlig körsträcka av 1 500 mil kostar en mindre eller mellanstor bil 7 000-8 000 kr per år 6.3 Bilen som hjälpmedel i hushållens verk- enligt motororganisationerna1. Härvid tas samhet hänsyn till samtliga kostnader för bilinnehaDet enskilda hushållet deltar aktivt i den vet men ej till de kostnadsminskningar som produktiva verksamheten i samhället och kan nås beträffande andra transporter. I kalkylen inräknas dock utgifter för gaförfogar därför över produktionsresurser av skilda slag. De kan utgöras av mänskliga rageplats. Dessutom är förutsatt att man inte resurser i form av bl. a. fysisk prestationsför- själv utför vissa service- och reparationsarbemåga och planerings- och kontrollkapacitet ten. De fasta kostnaderna för avskrivning, samt serviceresurser som råmaterial, konsum- skatt, försäkring m. m. är höga. Drivmedelstionsfärdiga varor och tjänster jämte redskap kostnaden utgör enligt motororganisationerför olika aktiviteter. Till serviceresurserna nas kalkyler ungefär en femtedel av den ovan kan också transportmedel av olika slag hän- nämnda totala bilkostnaden. Det torde kunna antas att många hushåll, särskilt de med föras. Hushållet är starkt beroende av utform- låga inkomster, har svårt att klara kostnader ningen av den fysiska miljö i vilken det av denna omfattning. Statistiska centralby2 driver sin verksamhet. Utvecklingen av ar- råns hushållsbudgetundersökning 1969 vibetsfördelningsstrukturen i samhället medför sar beträffande konsumtionens fördelning efatt en allt större del av hushållens verksam- ter sammanräknad nettoinkomst att hushåll i het förläggs utanför bostaden. Det innebär högre inkomstgrupper ger ut mer i kronor att förflyttningar och transporter kommer räknat för bilar, drift av dessa etc. än hushåll att spela en större roll för hushållen, något i låga inkomstgrupper. som skärper kraven på fysiska distributionsHushållens produktionsresurser kan enligt insatser. I sin tur skapar detta ett ökat utredningen nyttjas bättre om samhället biberoende av den fysiska miljöns utformning. drar med bl. a. undersökningar av förflyttDärför är det en angelägen uppgift att konti- nings- och transportproblem, hushållsekononuerligt följa upp hur förändringar i miljön påverkar olika hushållsgruppers möjligheter i "Rationell bensinhandel" (SOU 1970:24) s. 85. att fungera på en rimlig anspråksnivå. 2 Statistiska centralbyrån, HushållsbudgetunDe många gånger stora avstånden mellan dersökningen 1969, Statistiska Meddelanden P hushåll och butiker lägger en större del av 1971:9.

I rekreationssyfte nyttjas bilen för resor till och från fritidsområden och sommarnöjen där brist föreligger på kollektiv trafik. Bilen gör det möjligt för många hushåll att ta t. ex. camping-semester. Utvecklingen inom varudistributionen har medfört att alltfler externt belägna varuhus etableras. I sin tur medför detta i ökad utsträckning att kunderna nyttjar bilen för transporter i samband med köp. Kritik har förts fram mot denna utveckling från konsumentsynpunkt på grund av att kundunderlaget minskar för de s. k. närbutikerna, vilka härigenom får försämrade möjligheter att fortsätta sin verksamhet. Därigenom drabbas hushåll som saknar bil. Hithörande problem behandlas av distributionsutredningen.

54 SOU 1971:86

miska analyser tillsammans med insatser för produktförbättringar beträffande bilen som transportmedel. Utvidgningen av besiktningsverksamheten genom AB Svensk Bilprovnings arbete med periodisk kontroll av bilar utgör ett konkret exempel på åtgärder som har en sanerande effekt. Den kommer samhället tillgodo i form av mera trafiksäkra och tillförlitliga bilar med åtföljande mindre risk för olika skadeföljder som kan belasta samhället från ekonomisk synpunkt. Materialet från besiktningsverksamheten ger möjlighet till en objektiv och allsidig information. 6.4 Bilen från trafiksäkerhetssynpunkt

hetsbälten och motsvarande anordningar). Ökad internationalisering av säkerhetstänkandet på bilområdet gör det svårt för länder med speciella ambitioner på trafiksäkerhets- och miljövårdsområdena att tillämpa fordonsbestämmelser som inte överensstämmer med andra länders. Handelspolitiska åtgärder kan verka bromsande i vissa avseenden. Bl. a. kan detta i internationellt sammanhang leda till beslut som innebär en väsentligt lägre säkerhetsmässig målsättning än Sverige kan acceptera. Inom områden där Sverige har uppställt standardkrav kan det därför bli nödvändigt att påverka internationella beslut. Det är därför angeläget att man från svensk sida även i fortsättningen verkar för internationell giltighet för krav som man i Sverige anser motiverade.

Med bilsäkerhet förstås de egenskaper hos fordonet som bidrar till att antingen förebygga trafikolyckor eller mildra dess följder. Samhället har särskilt på senare år uppmärk6.5 Inriktning av den framtida konsumentsammat säkerhetsfrågorna och vidtagit en politiken beträffande personbilar rad åtgärder i syfte att åstadkomma mera trafiksäkra bilar. Det finns all anledning att stödja de enskilda Säkerhetsfrågor har nu i viss utsträckning hushållens och samhällets krav på trafiksäkra även blivit ett argument i billeverantörernas och ekonomiska bilar. Som nämnts vidtas för närvarande fortlömarknadsföring. Billeverantörerna ser emellertid proble- pande säkerhetsfrämjande åtgärder. Också men i första hand från företagsekonomisk konkurrensfrämjande åtgärder företas i syfte synpunkt. Lönsamhets- och konkurrensskäl att bl. a. öka priskonkurrensen på marknagör det t. ex. svårt för enstaka biltillverkare den för personbilar, reservdelar och tillbeatt fatta långtgående beslut beträffande sats- hör. ning på säkerhetsfrågor. Forsknings- och utI viss omfattning lämnas från olika håll vecklingskostnaderna är dryga och hård kon- information om bilar. För att förbättra huskurrens råder inom industrin avseende bl. a. hållens situation torde emellertid krävas ytbilens pris, utseende, komfort och liknande terligare konsumentpolitiska ansträngningar. egenskaper. Först när en viktig säkerhets- De kan inriktas på att förmå tillverkare att aspekt uppmärksammas lagstiftningsvägen bättre anpassa sina produkter till de krav blir åtgärden konkurrensneutral. som hushållens transportproblem kan resa. Trafiksäkerhetsarbetet med hänsyn till Åtgärderna kan också gå ut på att stärka normer för fordonets säkerhet utförs från hushållens planerings- och kontrollresurser. olika utgångspunkter. Dels arbetar man med Konsumentskyddet kan ökas i olika avseenåtgärder som avser bilens olycksförebyggan- den. de egenskaper (bl. a. att säkerställa att fordoKapitel 7 tar upp hushållsekonomiska ananet reagerar så som föraren avser), dels håller lyser som underlag för olika åtgärder för att man på med åtgärder i skadeförebyggande stödja hushållen. syfte (dvs. att höja bilens inre säkerhet avseKapitel 8 behandlar möjligheterna att från ende t. ex. madrasserade instrumentbräden, konsumentsynpunkt intensifiera teknisk unrattens och rattstångens konstruktion, säker- dersöknings- och uppföljningsverksamhet beSOU 1971:86

träffande såväl nya som begagnade bilar. Kapitel 9 redogör för varudeklarationsoch informationssystem för personbilar. Kapitel 10 behandlar obligatorisk besiktning av fordon i samband med att en bil byter ägare. Kapitel 11 redogör för problem på bilreparationsområdet och nämner olika åtgärder för att förbättra rådande situation. Kapitel 12 berör kortfattat det resursbehov, som aktualiseras av förslagen.

56 SOU 1971:86

7 Hushållsekonomiska analyser som underlag för olika åtgärder

7.1 Behovet av hushållsekonomiska

analyser

Det behövs bl. a. underlag för diskussion och analys av hushållens transportproblem. Dessutom har hushållet ett påtagligt behov av saklig och lättillgänglig information ägnad att underlätta ett rationellt val av transportmedel. Sådant underlag saknas för närvarande. I konsumentutredningens organisationsbetänkande föreslås den hushållsekonomiska enheten bli inriktad på hushållsekonomisk undersöknings- och forskningsverksamhet och konsumentbehovsstudier. Enheten skall fånga upp och bevaka väsentliga problem i hushällsledet samt analysera och belysa problemen. Analyserna får stor betydelse när det gäller verkets prioritering av angelägna problemområden. Det finns på personbilsområdet behov av analyser med bred inriktning som syftar till att belysa bilens transportfunktioner, t. ex. användning som transportmedel i olika situationer, för olika hushållskategorier samt alternativa transportmöjligheter. Några aktuella frågeställningar kan vara följande. Hur ter sig t. ex. den faktiska bilanvändningen inom olika hushållstyper och vad betyder detta från hushållsekonomisk synpunkt? Vilka slutsatser kan dras härav? Tidsfaktorn (dvs. tidsbesparing vid bilutnyttjande, tid som bilen står outnyttjad och drar kostnader etc.) bör beaktas i detta sammanhang liksom fördelningen mellan fasta och rörliga kostnader. SOU 1971:86

Är det sålunda rationellt att ha bil när t. ex. de fasta kostnaderna är relativt sett höga i förhållande till de rörliga, dvs. utnyttjandet är ringa? Bör man i stället rekommendera att bil hyrs eller föreslå kollektivt ägande av bil i någon form? Analyserna bör också inriktas på att belysa bilekonomi för olika kategorier hushåll med hänsyn till bilmodell, ålder etc. Hushållsekonomiska frågor aktualiseras även i samband med reparation av bilar. Det är angeläget att genomföra nyttokostnadskalkyler för att jämföra alternativa lösningar av hushållens transportproblem. Därvid bör plus- och minusposter beaktas på olika nivåer i hushållet, kommunen, staten. Sådana analyser kan också genomföras för att belysa skillnaderna i konsekvenserna vid inköp av ny eller begagnad bil, olika biltyper etc. Varu- och persontransporter har stor betydelse för det enskilda hushållet. I allt större utsträckning får hushållen ta över transporttjänster på grund av butikskoncentration, lokalisering av arbetsplatser och offentliga institutioner på platser utan kollektiv transportservice. Från såväl hushållets som samhällets synpunkter bör hushållens tillgängliga resurser nyttjas så rationellt som möjligt. Beträffande dagligvaror hänger möjligheterna att effektivisera distributionsarbetet nära samman med hur hushållen organiserar sin inköpsverksamhet. Flertalet hushåll köper dagligvaror varje dag. De genomsnittliga 57

inköpen i detaljhandeln är därför förhållan- andra broschyrer på säljstället. Det förekomdevis små. Beloppsmässigt koncentreras in- mer även direktreklam till hushållen samt köpen dock till vissa veckodagar och vissa givetvis annonser i pressen. Emellertid är timmar under dagen. Ett förändrat inköps- detta information i säljsyfte som - bortsett mönster motverkas bl. a. av brist på trans- från tekniska specifikationer - avser att portmedel förutom av begränsade förvar- bearbeta eventuella köpare. Det kan antas att en för alla hushåll lätt ingsmöjligheter i hemmen. Hushåll som saknar bil eller av olika skäl tillgänglig, aktuell samt produktmässigt tillsällan kan nyttja den för att frakta varor får räckligt omfattande information skulle leda genom pågående strukturomvandling inom till att bilköpen i allt större utsträckning planerades bättre och grundades på bilarnas handeln sämre service. Hushållsekonomiska analyser kan avse frå- dokumenterade bruksegenskaper. Det är även möjligt att åtgärder av annat gor av detta och annat slag och diskutera slag i flera fall skulle vara effektivare. Vare bilens roll i ett större sammanhang. De hushållsekonomiska analyserna på per- sig man väljer informationsvägen eller andra sonbilsområdet kan ge anledning ti\\ åtgärder åtgärder för att förbättra konsumenternas av skilda slag för att lösa hushållens problem. situation föreligger dock ett behov av underDet kan gälla information, varudeklaratio- lag. Utredningsdirektiven nämner att "upplysner, utbildning eller opinionsskapande åtgärningsverksamheten bör avse såväl tekniska der på lämpligt sätt till hushåll, organisatioegenskaper som ekonomiska faktorer som ner, företag, media men även överläggningar har betydelse för konsumenten". Särskilt med näringslivet. Vidare kan antas att det material som kommer fram kan användas bör informationen i möjligaste mån "tillgosom värdefullt underlag för biltillverkarnas dose också trafiksäkerhetssyften". En fråga utvecklings- och planeringsarbete och få ver- är hur avvägningen skall ske mellan informakan i form av förbättringar av produkterna i tion om tekniska, ekonomiska och bruksnågot avseende. Resultaten av analyserna egenskaper. kan ge konsumentverket anledning att hemSamtidigt måste beaktas i vilken utsträckställa hos ansvarig instans om förbättrat kon- ning det är möjligt för en person att begripa sumentskydd genom lagstiftning osv. Här och utnyttja fakta av olika slag. finns inte skäl att närmare gå in på arbetssät1.1 förgrunden träder mer praktiska tet som skildras i organisationsbetänkandet1. bruks- och nyttofunktioner. Svårigheter föreligger dock att på ett enkelt sätt beskriva egenskaper av detta slag. Man kan undersöka 7.2 Underlag för hushållsekonomiska vilken nytta hushållet kan ha av olika typer åtgärder av allmänna grunddata avseende olika bilmoSärskilt vid köp av komplicerade produkter dellers längd, bredd, höjd, tjänstevikt, totalsom bilar påverkas en konsument av en stor vikt m. m. samt hur de på lämpligt sätt kan mängd uppgifter av varierande och svåranaly- göras användbara. Från olika synpunkter kan serbart slag. Beslut, t. ex. om köp, sker också diskuteras behovet av visst antal dörrar och under inflytande av andra faktorer bl. a. sittplatser (personutrymmen), klädsel i stolar och säten, golvmattor, instrumentuppsättpsykologiska. Det enskilda hushållet kan beträffande ning, standardutrustning av olika slag, bl. a. Från brukssynpunkt kan tas upp behovet personbilar få visst beslutsunderlag genom bekantskapskretsens synpunkter, informa- av olika stora bagageutrymmen för skilda tion i dagspress och tidskrifter samt genom kategorier hushåll. Likaså är uppgifter om de uppgifter som muntligen lämnas av bilför1 säljarna beträffande nya och gamla bilar. "Konsumentpolitik - riktlinjer och organisaVidare tillhandahåller säljarna tekniska och tion" (SOU 1971:37) 58

SOU 1971:86

hur bilen värms upp, hålls imfri m. m. ("in- och andra verkstäder, kvalitet på reparatioomhusmiljö") av allmän betydelse. För han- ner, kontroll av verkstädernas arbete, prisdikappade finns behov av information om skillnader på s. k. original- och andra delar, särskilt handikapputrustade bilar, ombygg- möjligheten att montera samma del i olika bilmodeller, att göra arbetet själv m. m. Det barhet härför m. m.2 2. Genom tidigare nämnda analyser kan finns därför behov att informera om bilarnas kraven på fakta för hushållsekonomiska åt- "reparationsvänlighet" och "reparationsdyrgärder tillgodoses. Information kan t. ex. av- het". Vissa bilar är så beskaffade att väsentlise hushållens behov av personbilar som trans- ga ingrepp måste göras vid reparationer. Fabportmedel i olika situationer (köp-, fritids-, rikaten skiljer sig avsevärt åt i detta hänseenyrkes- m. fl.). Därvid kan den utgå från skil- de. För hushållet är det angeläget att kunna da kategorier och olika stora hushåll, ta upp överblicka reparationskostnader för olika frågan om kombi- eller sedanvagnar är lämp- modeller. Även om kostnader som skatter och förliga från olika synpunkter m. m. säkringar finns behov av information. Här Särskilt stort är behovet av underlag som kan nämnas uppgifter om bonusförmåner, kan sammanställas till riktlinjer för ett beskaderegleringens funktion samt skadekostslut. Det är t. ex. värdefullt att få underlag nader för olika bilmodeller i samband med som belyser bilens roll i hushållets verksamviss skadetyp. het, särskilt för olika kategorier hushåll. Det är väsentligt att hushållen bibringas I detta sammanhang bör nämnas behovet kunskap om dels vilka kostnadsmässiga verkav allmän information om det rådande inbyningar vård av bilen får med hänsyn till tessystemet och om hur äldre bilar värderas. hållbarhet, livslängd, dels verkningar med På många håll föreligger möjligheter att erhålla bilar till rabatterat pris, något som hänsyn till säkerhet. Informationen behöver man behöver belysas liksom innebörden av olika omfatta bl. a. korrosionsskydd och hur 3 prisbegrepp, t. ex. "på gatan" pris. Det finns skall komma till rätta med korrosion . 1 detta sammanhang bör också observeras behov att visa hur avbetalningssystemet verkar i bilbranschen och vilka kostnadsmässiga behovet att informera om hela det komplex konsekvenser som därav kan uppkomma för som utgörs av bilvårdsprodukter av olika hushållet. Inte minst viktigt är behov av slag. Här torde priser, kvalitet m. m. variera information om driftskostnader. Stora varia- avsevärt. Många hushåll saknar sannolikt tioner mellan olika bilmodeller torde finnas. möjlighet att bedöma vad som är nödvändigt Informationen skulle behöva omfatta kost- eller bra att använda. Hushållen konfronteras hos återförsäljare nader efter bilens olika nyttjandegrad under och på bensinstationer med ett mycket stort viss tid och med hänsyn till olika transportsortiment av tillbehör av varierande kvalitet situationer. När det gäller driftskostnader kommer hållbarheten in som en betydelse- och värde från olika nyttjande- och trafiksäkerhetssynpunkter. Ytterligare informafull faktor. Den hushållsekonomiska analysen kan tion behövs i dessa avseenden om takräck, också kompletteras med information om al- hjälmar, barnstolar, säkerhetsbälten, nackternativa transportformer och nyttjandemöj- stöd, däck, dubbar m. m. 3. Information behövs om olika garantiligheter. För vissa situationer kan det t. ex. vara lämpligast att hyra bil. Denna fråga 2 Arbetsmarknadsstyrelsen lämnar för närvarande torde behöva analyseras med hänsyn till viss vägledning vid val av biltyp. 3 kostnader, var hyrställen finns etc. Enligt en inom Motormännens riksförbund upprättad PM har Ingeniörsvetenskapsakademiens Ett omfattande komplex med stora ekotransportforskningskommission beräknat värdenomiska aspekter för hushållen utgör frågor minskning och reparationskostnad på grund av om verkstadsservice (se kapitel 11). Här kan rostskador till 500 kr. per bil i genomsnitt 1970 elberöras kompetens hos märkesverkstäder ler sammanlagt 1 050 milj. kr. SOU 1971:86

villkor som avser vagnskador, korrosion etc. och hur de inverkar på personbilarnas pris (vad innefattas i olika leverantörers garantierbjudanden och vad betyder detta för hushållets ekonomi). Dessutom finns behov av information om reklamationsmöjligheter som står hushållen till buds.

brukssynpunkt. Materialet kan nyttjas vid överläggningar med producenterna, vid information till hushållen samt för normer och rekommendationer. 2. Forsknings- liksom vissa undersökningsprojekt i övrigt kan läggas ut på lämpliga organ, t. ex. universitet och högskolor. Underlag för ekonomiska utredningar (t. ex. i form av intervjuundersökningar om bileko7.3 Förslag till åtgärder nomi, reparationskostnader, verkstadsbesök) 1. Hushållsekonomiska analyser bör ges så- kan även tas fram i samband med den obligadan inriktning att man skapar underlag för toriska kontrollbesiktningen (kapitel 8). bedömning av hushållens transportproblem. 3. Utredningen har i sina allmänna överväInriktningen av undersökningsprojekten kan ganden utgått från att man i hittillsvarande vara av ytterligt olika karaktär. De blir bl. a. konsumentupplysning har överskattat husberoende av konsumentverkets utredningar hållens möjligheter och vilja att insamla och på andra områden än bilar. Exempelvis kan behandla information i samband med ett projekten gå ut på att klargöra bilens roll i köp 4 . Ett bilköp är dock för de flesta hushushållets verksamhet och att därvid redovi- håll ett finansiellt sett sä betydelsefullt steg sa alla de olika faktorer som är av betydelse att man torde kunna förutsätta att många för verksamhetens ekonomi i olika katego- hushåll både vill och kan lägga ner viss tid rier hushåll etc. och visst intresse på att skaffa sig en bild av För olika ändamål kan insamlas uppgifter marknaden. Detta aktualiserar behovet av ett om bilars funktion som transportmedel, oli- översiktligt material om konsekvenserna av ka bilmodellers och reservdelars priser, ser- olika inköpsalternativ. vicekostnader och övriga driftskostnader in4. Hushållscentrerad prisövervakning och klusive försäkrings- och skattekostnader, oli- prisupplysning kan också framdeles bli ka modellers grundläggande korrosions- aktuell för personbilar, reservdelar och tillbeskydd, kostnader för tillbehör, bilvårdspro- hör (se kapitel 4 för information om prisdukter, avbetalningsproblem, garantivillkor och kartellnämndens verksamhet). Konsum. m. mentverket kan initiera speciella undersökEn tänkbar undersökningsmetod är att ningar hos pris- och kartellnämnden i detta samla fakta från fordonsägare avseende for- syfte. don i drift. Med hjälp av nyregistreringsupp5. Konsumentverket bör på bilområdet gifter tillskrivs ett antal bilägare med förfrå- överlägga med olika institutioner om ömsesigan om deras bilförhållanden och villighet digt erfarenhetsutbyte. Även om dessa var att medverka i ett tidsbegränsat rapportsy- för sig fortsätter att publicera resultat från stem. Olika landsdelar med skilda körförhål- sin forsknings- och utredningsverksamhet landen bör bli representerade i en sådan bör därutöver konsumentverket påta sig en undersökning. Rapport bör avges på bestäm- insamlande, integrerande och värderande da tider och omfatta uppgifter som t. ex. funktion från de speciella konsumentsynkörförhållanden, omfattning och kostnad för punkter som verket har att bevaka. Från utförda, nödvändiga justeringar och repara- kostnadssynpunkt är detta förmånligt eftertioner eller andra serviceåtgärder, bränsle- som materialet redan är framtaget. Materiaoch oljeförbrukning samt eventuella problem let svarar dock i många fall inte mot konsueller observationer i övrigt. mentverkets direkta behov. Fakta av detta slag bör vara till nytta vid bedömning av ett fordons uppträdande un- 4 "Konsumentpolitik - riktlinjer och organisader en tidsperiod från tillförlitlighets- och tion" (SOU 1971:37). 60

SOU 1971:86

Bland de organ från vilka uppgifter kan hämtas må särskilt nämnas statens trafiksäkerhetsverk, statens väg- och trafikinstitut, statens provningsanstalt, statens pris- och kartellnämnd, AB Svensk Bilprovning samt korrosionsinstitutet. Även internationellt material torde ha intresse. Dessutom bör värdefulla uppgifter kunna erhållas från motororganisationer, branschorganisationer och även enskilda företag. Höga krav måste dock ställas pä kvaliteten. Driftkostnadsproblematiken torde kunna belysas genom att uppgifter inhämtas från stora vagnparkägare, som kontinuerligt beräknar kostnader av detta slag. En särskilt värdefull informationskälla för bl. a. konsumentverket är AB Svensk Bilprovnings fordonsdataregister (se bilaga 4). Uppgifterna därifrån kan tillsammans med andra fakta nyttiggöras för att få fram en uppfattning om olika fordons för- och nackdelar. De mest intressanta uppgifterna i registret synes vara de som är avsedda för internt bruk hos AB Svensk Bilprovning. Utredningen förutsätter att vissa av dessa kan publiceras. De kan då användas i informationssyfte m. m. av konsumentverket. AB Svensk Bilprovning bör ansvara för innehållet i uppgifterna. Registermaterialet synes främst ha sitt värde genom att det kan användas för att påvisa för producenterna var förbättringar av produkterna bör sättas in från konsumentsynpunkt. Beträffande det praktiska tillvägagångssättet vid insamling och produktion av uppgifter för olika ändamål bör konsumentverket söka finna lämpliga former för detta. Ett sätt är att andra organ utser särskilda kontaktpersoner, som fortlöpande förser konsumentverket med material. Ett annat är att personal i verket aktivt bevakar vad som kan komma fram vid andra institutioner genom besök, telefonsamtal m. m. När det gäller utnyttjande av fordonsdataregister, typbesiktningsuppgifter m. m. förutsätts att lämplig överenskommelse träffas mellan konsumentverket, AB Svensk Bilprovning och statens trafiksäkerhetsverk. Om projektgrupper bildas för olika ändamål uppnår man flexibilitet i SOU 1971:86

arbetshänseende. Den nödvändiga problemuppfångningen torde i övrigt kunna ske bl. a. genom lokala konsumentnämnder samt det centrala reklamationsorganet. 5. Den hushållsekonomiska enheten i konsumentverket bör få det huvudsakliga ansvaret för att på olika sätt ta fram underlag och utföra analyser avseende personbilar. Men även den tekniska enheten kan anlitas för att i viss mån samla in uppgifter till den del tekniska data berörs. Producentenheten svarar för vissa överläggningar med branschen samt för normfrågor och deklarationer (se kapitel 9). Informationsenheten slutligen ombesörjer att materialet sprids antingen som direkt information till hushåll m. fl. eller bearbetas för att nyttjas i studiecirklar, i särskilda utbildningskurser eller för service till lokala nämnder, regionkontor, press etc. 6. Frågan om hur materialet bör presenteras när det nyttjas för informationssyfte beror av konsumentverkets publikationsverksamhet i stort och bör lösas i detta sammanhang. Verket får söka finna de former som från fall till fall bedöms lämpligast med hänsyn till målsättning m. m. Sammanfattningsvis får insamlade uppgifter liksom egenproducerat material många användningsområden. Underlaget kan bl. a. nyttjas av verket i informations- och opinionssyfte, för utbildning, i samband med överläggningar med producenterna, för att förmedla konsumentproblem till ansvariga instanser samt för att initiera undersökningar.

8 Tekniska undersökningar och problemanalyser angående personbilar

8.1 Utvecklingsperspektiv Marknaden för nya bilar tillförs årligen ett stort antal nya modeller. Ibland har väsentliga ändringar företagits i fordonens konstruktion. Många gånger har endast mindre justeringar samt estetiska modifieringar ägt rum. Även marknaden för begagnade bilar tillförs kontinuerligt fordon, som på nytt saluförs i åtgärdat eller befintligt skick. Från konsumentsynpunkt är det angeläget att få fram säkra bilar som tillgodoser rimliga anspråk på ekonomi, transportkapacitet, hållbarhet m. fl. faktorer. Intensifierad säkerhetslagstiftning och inspektionsverksamhet har på senare år påverkat produktutvecklingen. De olika besiktningsformerna i Sverige ger bl. a. impulser till bättre konstruktioner. Ökad forskning på det fordonstekniska området, exempelvis inom statens väg- och trafikinstitut, torde också få betydelse.

Styrinrättning Bromsar Karosseri/chassi Elsystem Bränslesystem Avgassystem Utrustningsanordningar (bl. a. backspeglar, instrument, strömställare, stänkskydd, reflexanordningar)

6 78 3 42 47 38 106

Det erinras om att utredning pågår om framtida former för typ- och registreringsbesiktning. AB Svensk Bilprovning utför, som nämnts, registreringsbesiktning och kontrollbesiktning. Vid registreringsbesiktning har konstaterats att nya bilar ofta är behäftade med fel (se bilaga 5). Två undersökningar för att utröna felfrekvensen har utförts, åren 1968 och 1970, varvid protokoll från registreringsbesiktningar har granskats. Den senare undersökningen har initierats av konsumentutredningen. Flertalet av de granskade bilarna hade en vägmätarställning som understeg 8.2 Effekter av nuvarande besiktnings100 mil. I den senare undersökningen hade system två tredjedelar av de besiktigade fordonen en Under perioden 1.7.1970-30.6.1971 härvid vägmätarställning under tio mil. 1970 års statens trafiksäkerhetsverk typbesiktigats undersökning visar att av undersökta 1 177 304 personbilar, varav 1 underkänts och 303 personbilar med mätarställning under 100 godkänts som typfordon. Bland de senare mil underkändes 231 eller 19,6%. Bortser finns åtskilliga som godkänts först sedan på- man från monterad utrustning för att i printalade bristfälligheter avhjälpts. Felaktigheter cip få jämförbarhet med utfallet avJcontrollsom tillsammans eller var för sig utgjort hin- besiktning erhålls 167 underkända fordon eller 14,2 % med motsvarande mätarställder för godkännande har avsett 62

SOU 1971:86

ning. Anmärkningsfrekvensen är mindre för bilar som typgodkänts innan de av olika skäl registreringsbesiktigats. AB Svensk Bilprovnings kontrollbesiktningar av personbilar, 576 509 st under perioden 1.1-31.3.1971, resulterade i 35,3 % godkända utan anmärkning, 41,8 % godkända med påpekande om brister samt 22,8 % underkända (föreläggande om ny besiktning eller körförbud). Antal anmärkningar totalt samt per 100 bilar för olika fordonsdetaljer under angiven period redovisas i tabell 31. Den relativa underkännandefrekvensen ökar med stigande ålder hos fordonen. Även relativt nya bilar får dock ofta anmärkningar.

Tabell 3 Personbilar. Antal anmärkningar totalt samt per 100 bilar för olika fordonsdetaljer 1.1-31.3.1971. Fordonsdetalj

Antal anmärkningar

Anmärkningar per 100 bilar

Färdbroms 106 681 18.5 Strålkastare 88 584 15.4 Avgassystem 72 713 12.6 Parkeringsbroms 11.4 65 860 Framvagn 56 159 9.7 Styrinrättning 53 014 9.2 Bromsledningar 52 302 9.1 Hjulbalans, hjullager 43 461 7.5 Ram, bärande karosseridelar 42 304 7.3 Hjul och däck 38 448 6.7 Karosseri 35 837 6.2 Bak- och skyltlykta 33 760 5.9 Stötdämparc 25 810 4.5 Stopplykta 24 920 4.3 Elsystem 4.1 23 407 Vindrutetorkare 20 767 3.6 Bakvagn 20 173 3.5 Körriktningsvisare 3.4 19 877 Kraftöverföring 17 207 3.0 Backspeglar 16 109 2.8 Signalanordning 11 570 2.0 Stänkskydd 10 146 1.8 Manöverorgan 9 642 1.7 Reflexanordning 9 493 1.6 Fjäder, fjäderdetaljer 9 345 1.6 Bränsletank, -ledning 6 912 1.2 Hastighetsmätare 2 492 0.4 Förarutrymme 2 077 0.4 Summa 919 070 159.4

SOU 1971:86

Utfallet av besiktningarna visar enligt AB Svensk Bilprovning att förekomsten av fel är mycket varierande hos olika bilfabrikat. Till viss del kan detta bero på skillnader i sättet att bruka och sköta fordonen. Variationen i den relativa anmärkningsfrekvensen sägs emellertid vara så stor att den rimligen endast till en del kan förklaras av olika inverkan av yttre faktorer. Detta förhållande blir enligt AB Svensk Bilprovning ännu tydligare när man betraktar anmärkningsfrekvensen för enskilda fordonsdetaljer hos olika bilfabrikat. Man har därför starka skäl anta att åtminstone mera påtagliga skillnader i anmärkningsfrekvensen mellan olika bilfabrikat beror på större eller mindre tillförlitlighet och hållbarhet hos de enskilda fordonsdetaljerna. I vissa fall är det också enligt AB Svensk Bilprovning ganska enkelt att praktiskt konstatera anledningen till att en fordonsdetalj på ett visst bilmärke har hög anmärkningsfrekvens. Information om utfallet av besiktningsverksamheten, som regelbundet publiceras i speciella rapporter, har visat sig stimulera till särskilda åtgärder inom bilbranschens producent- och serviceled och medför att de enskilda bilägarna efter hand bör få bättre möjligheter att hålla sina fordon i trafiksäkert skick. Effekten har hittills synbarligen varit mest påtaglig på servicesidan. Bilbranschen har i stor omfattning erbjudit sina kunder en rad serviceåtgärder. Exempel på förbättrade konstruktioner finns också som en följd av AB Svensk Bilprovnings verksamhet. Det är naturligt att räkna med att producenterna finner det fördelaktigt att vidta lämpliga åtgärder redan vid konstruktionen av sina produkter. Detta är i regel billigare än att rätta till brister i efterhand. Besiktningarnas direkta effekt är att reparationer utförs som annars skulle ha uteblivit eller uppskjutits till ett senare tillfälle. Bilarnas trafiksäkerhetsstandard ökar. Den sanno1 AB Svensk Bilprovning, Bilens svaga punkter, Stockholm 1971.

lika livslängden hos bilar har enligt AB Svensk Bilprovning också ökat sedan år 1965.

8.3.1 Undersökningar

1. Möjligheter föreligger att undersöka utfallet av registreringsbesiktningar av personbilar Trots ökningen av den sannolika livsläng- under viss tid och med särskild hänsyn till den förefaller reparationsvolymen inte ha resultaten för senaste årsmodell. I kapitlet ökat. Tvärtom synes den såväl i absoluta tal har redogjorts för några erfarenheter av sådasom i relation till bilbeståndets ökning ha na undersökningar. Ytterligare studier synes minskat under senare år. Enligt AB Svensk Bilprovnings beräkningar innebär den ökan- motiverade och såväl ekonomiskt som utredde livslängden beräknat på nuvarande bilbe- ningstekniskt helt realistiska. stånd — 2,2 milj. personbilar — en minskning 2. I anslutning till ordinarie kontrollbeav den årliga skrotningen med ca 25 000 siktning kan utföras vidgade studier av ytterenheter och motsvarande minskning av nybilsanskaffningen. Exklusive skatter motsva- ligare fordonsdetaljer eller liknande, inte rar detta en årlig besparing på ca 300 milj. minst sådana som inte omfattas av den årliga kr. De direkta kostnaderna för den årli- kontrollbesiktningen. Utgångspunkt för stuga fordonskontrollen under år 1969 uppgick dierna kan bl. a. vara hypoteser om säkertill ca 73 milj. kr. Bilägarnas indirekta hetsbrister i något avseende. Sådana granskkostnader kan uppskattas till högst samma belopp. Dessa effekter av trafiksäkerhetskon- ningar kan ske relativt snabbt och ekonotrollen synes därför i vart fall inte innebära miskt. Fordonsägaren befinner sig pä platnågon nettobelastning på samhällsekonomin. sen. Personalen är väl kvalificerad och orgaDet medför också enligt företaget, att kost- nisationen har tillräcklig kapacitet. Möjlighet naderna för fordonskontrollen inte tar i anbör finnas att för särskilda ändamål utnyttja språk det ekonomiska utrymmet för andra åtgärder av trafiksäkerhetsfrämjande natur. de bilprovningsstationer som förfogar över utrustning för konditionsbesiktning. Man Utredningen vill erinra om att även andra kan förutsätta att fordonsägaren är villig åtgärder som t. ex. fortgående teknisk ut- medverka. På detta sätt kan fordon behandveckling, bättre vägar m. m. påverkar fordo- las systematiskt utöver det ordinarie besiktningsprogrammet. nens livslängd.

8.3 Förslag till åtgärder Det är angeläget att bilarna utformas så att de tillgodoser kraven på trafiksäkerhet och ändamålsenlighet. Kontroll m. m. av fordon och fordonsdetaljer sker för närvarande inom härför ansvariga organ. Kontinuerligt forsknings- och utvecklingsarbete äger rum inom den statliga sektorn liksom erfarenhetsutbyte med andra länder, t. ex. USA. Från konsumentsynpunkt är det tillfredsställande att gynnsamma effekter kan konstateras. Särskilda undersökningar bör emellertid inriktas på att få tillverkare att ytterligare beakta frågor som berör produktsäkerhet m. m. Givetvis bör också tillverkarna i övrigt aktiveras till ökade forskningsinsatser för att få fram bättre bilar. Samarbete mellan ansvariga organ och bilbranschen bör kunna medverka till att lösa olika problem. 64

Besiktningar av detta slag torde också kunna ge resultat av betydelse för hushållens ekonomi i olika hänseenden. När det gäller undersökningar av fordon som skall granskas ytterligare från olika utgångspunkter, har AB Svensk Bilprovning hittills strävat efter att få ett underlag om ca 400 å 500 vagnar. Man har bedömt detta antal vara tillräckligt för att kunna dra slutsatser. Ju mindre antal vagnar som undersöks, desto mer ökar riskerna för att felaktiga konklusioner dras. Enligt företaget är det minsta antal som bör komma i fråga för undersökningar av detta slag ca 100. Dessa måste väljas slumpmässigt. För närvarande ombesörjer statistiska centralbyrån erforderligt urval för AB Svensk Bilprovning. 3. Samtidigt med AB Svensk Bilprovnings kontrollbesiktningar kan dessutom fordonsägaren intervjuas om olika problem rörande fordonet alltifrån funktion till ekonomi, reparationsfrågor, verkstadsbesök, bilens sätt SOU 1971:86

att fungera etc. Dylika intervjuer behöver ta endast obetydligt ökad tid i anspråk för fordonsägarna och kan utföras för en relativt ringa kostnad. 4. En annan möjlighet är att utföra speciella undersökningar på ett slumpmässigt urval av fordon, som inkallas till granskning för detta ändamål. Det kan vara fråga om att kontrollbesiktiga exemplar av en ny årsmodell någon tid efter det att bilen börjat säljas. Det kan också gälla konditionsbesiktning på såväl nya som äldre årgångar för att få en uppfattning om bilarnas tillstånd. Sådana studier kan ge underlag för att bedöma nya årsmodeller av olika fabrikat från bl. a. säkerhetssynpunkt. Värdefulla hushållsekonomiska slutsatser bör också kunna dras. 5. Det bör även vara möjligt att utföra extra undersökningsmoment pä de bilar som typbesiktigas hos statens trafiksäkerhetsverk. Trafiksäkerhetsverket disponerar som nämnts ett reservflygfält i mellersta Sverige för provkörning av fordon vid höga hastigheter m. m. Vid typbesiktningen disponerar verket fordonen ca en vecka och grundliga undersökningar kan därvid göras. Det kan bedömas önskvärt att mera ingående mäta bl. a. bilars vägegenskaper (vindkänslighet, över- och understyrning m. m.), korrosionsmotståndskraft, stabiliseringsegenskaper jämte annat av betydelse från säkerhetssynpunkt. Härför kan krävas att flygfältet får anordningar för korrosionsförsök, sidvindsprov m. m., något som trafiksäkerhetsverket har att avgöra och hemställa om i särskild ordning. När det gäller den provningsverksamhet som kan utföras på exemplar, som är anmälda för typbesiktning, uppstår statistiska problem på grund av det ringa underlaget. 6. I och för sig synes det även möjligt inom ramen för statlig besiktningsverksamhet att utföra mera omfattande praktiska vägprov. Sådana vägprov, som är mycket resurskrävande, kan ge erfarenhet av olika förares uppfattning om bilens egenskaper under varierande förhållanden och vägar. Bilarna bör köras med olika belastning och SOU 1971:86 5

hastighet och under olika tider på dygnet. Om bilarna förses med färdskrivare kan körsättet studeras och övervakas. Förarna bör representera olika hushållskategorier så att bilarnas egenskaper blir så allsidigt belysta som möjligt. Trafiksäkerhetsverket kan t. ex. sluta avtal med olika förare från fall till fall. Det bör även beaktas att vägslingor väljs så att ett ungefärligt genomsnitt av vägnätet representeras. Vägproven bör bl. a. kunna ge visst underlag för att bedöma bilarnas behov av justering och reparationer, slitage förhållanden och övriga förändringar, olje- och bränsleförbrukning under praktisk körning, benägenhet för skrammel och andra oljud, karossens täthet mot damm och vatten. Den totala körsträckan bör begränsas av tids- och kostnadsskäl. Erfarenheterna från körning med provexemplar kompletteras med uppgifter från enskilda fordonsägare som innehar en tidigare årsmodell. 7. Forsknings- och utvecklingsprojekt avseende bl. a. fordonsteknik kan beställas samt initieras hos statens väg- och trafikinstitut eller hos övriga lämpliga organ, t. ex. statens provningsanstalt, statens maskinprovningar, flygtekniska försöksanstalten samt korrosionsinstitutet. Exempelvis bör projekt kunna avse möjlig livslängd för olika komponenter i ett fordon samt vad som kan göras för att förbättra hållbarhet m. m. Sådana forskningsprojekt bör utvärdera vilka konsekvenser som förlängd livslängd av komponenter kan få från samhälls- och hushållsekonomisk synpunkt samt praktiska möjligheter som finns att förverkliga resultaten. 8. Vidare kan undersökningar av detta slag, liksom hittills, initiera typgodkännande av ytterligare fordonsdetaljer hos statens trafiksäkerhetsverk. Som exempel må nämnas typgodkännande av ett från korrosionssynpunkt lämpligt avvägt avgassystem. På sikt innebär detta en samhällsekonomisk besparing eftersom förbrukningen av avgassystem skulle minska. Sprickbildning i fälgar är ett annat exempel som gör det angeläget att få till stånd typgodkännande. 9. Givetvis bör även olika tillbehör, reserv65

delar och säkerhetsanordningar kunna studeras i ökad utsträckning samt typgodkännas. Ökat obligatoriskt typgodkännande underlättar besiktningsorganens arbete. Samtidigt bör undersökas förutsättningarna för en ökad standardisering av bilreservdelar, något som kan medföra minskat sortiment och därmed lägre kostnader för lagring och distribution. Förutsättningarna ökar då för lägre reservdelspriser och underlättar informationen. 10. Även metodutvecklingsprojekt avseende problem inom transportområdet bör kunna initieras. Internationellt pågår metodutvecklingsarbete t. ex. inom ISO för effektbestämning av bilars motorstyrka. Sammanfattningsvis innebär undersökningar av här upptaget slag dels stora informationsmöjligheter till hushållen, dels en stark press på producenterna att förbättra sina produkter samt att skärpa kvalitetskontrollen.

dersökningar vid diskussioner med tillverkare angående vid besiktning konstaterade bristfälligheter. Biltillverkarna synes också i ökad omfattning utnyttja redovisningarna vid överväganden rörande förändringar av sina produkter. Det skulle alltså i och för sig kunna finnas skäl att i första hand bygga ut företaget med en särskild avdelning enbart sysselsatt med speciellt gransknings-, forsknings- och utvecklingsarbete beträffande fordonskomponenter. Emellertid må erinras om att vägoch trafikinstitutet får en central ställning på detta område. Det är följaktligen angeläget att undvika dubbelarbete. Däremot är det realistiskt att utvidga den speciella undersökningsverksamhet som redan nu sker i anslutning till bl. a. besiktningar. AB Svensk Bilprovning utför dessutom uppdrag (ritningsgranskning m. m.) för olika intressenter, såväl statliga myndigheter som fordonstillverkare. Uppdrag mot viss ersättning bör kunna tas även framdeles. Verksamheten kan bl. a. omfatta vad som 8.3.2 Verkställande institutioner berörs i avsnitt 8.3.1, punkterna 1-4. GeEtt stort utredningsområde berörs. Special- nom beställningsuppdrag hos forskningsorkunskaper finns på olika håll. Det är i första gan m. fl. med specialkunskaper kan företahand angeläget att befintliga tekniska organ, get (liksom givetvis trafiksäkerhetsverket) som har kapacitet och möjligheter, ansvarar också ta upp projekt som berörs i punkterna för undersökningsverksamheten. Även ex- 7-10. pertkunskaper inom industrin bör kunna tillMen även statens trafiksäkerhetsverk bör varatas. kunna ytterligare bidra till ökad produktsäSåväl vid undersökningar som anknyter kerhet m. m. Undersökningar som nämns i till olika besiktningssituationer som beträf- 8.3.1, främst punkterna 5—6, kan utföras av fande speciella studier av fordonskomponen- verket på eget initiativ men också på uppter kommer AB Svensk Bilprovning att inta drag av annan institution. Resultaten kan något av en nyckelposition. Företaget har nyttjas vid utarbetandet av på verket ankomsamlat stora erfarenheter och personalen är mande föreskrifter, för att upplysa allmänhekunnig i olika fordonstekniska problem. ten eller som underlag för framställningar till Erfarenheterna från besiktningsarbetet vi- Kungl. Maj:t om författningsändringar m. m. sar t. ex. att fordon i vissa fall utrustas med Det bör här betonas att undersökningsorfrån trafiksäkerhetssynpunkt undermåliga ganen bör samverka med statistiska centralreservdelar och tillbehör. Det är angeläget att byrån så att undersökningarna blir godtagAB Svensk Bilprovning särskilt undersöker bara från statistisk synpunkt samt riktigt förekomsten av sådana detaljer inom reserv- programmerade. dels- och tillbehörshandeln. Såväl AB Svensk Bilprovning som statens Svenska och utländska tillverkare upp- trafiksäkerhetsverk bör ha samarbete med märksammar den statistik som utges av AB konsumentverket. UndersökningsverksamheSvensk Bilprovning, som följer upp sina un- ten vid de förstnämnda organen bör bl. a. 66

SOU 1971:86

resultera i material av hushållsekonomisk karaktär. Detta är av intresse för konsumentverket (se kapitel 7). Med hänsyn till att konsumentverket skall beakta bl. a. konsumentskyddsfrågor kan överläggningar med bilbranschen komma att beröra produktsäkerhet samt möjligheter att få till stånd produktförbättringar i olika hänseenden. Finner verket därvid behov av föreskrifter har verket att föra frågan vidare till beslutande instans. Här liksom eljest i statlig förvaltning gäller att ett verk, exempelvis konsumentverket, inte skall ta över ansvar för uppgifter som faller under härför tillskapade organ.

SOU 1971:86

9 Varudeklarationer och andra informationssystem för personbilar

9.1 Bakgrund

deklareras (hållbarhet, användningsområde o. d.). Deklarationerna måste utformas så att I organisationsbetänkandet uttalar konsude ger lättillgänglig information. På längre mentutredningen att produkter (varor och sikt måste deklarationerna för viktigare protjänster) inte får behandlas isolerade utan dukter kunna ge vissa grundkrav beträffande skall studeras som led i varje utvald hushållsbetydelsefulla bruksegenskaper. I särskilda aktivitet. Hushållsekonomiska analyser ger fall kan också frågor om obligatorisk användbl. a. uppgifter om olika konsumentgruppers ning av deklarationer få aktualitet. Utveckresurssituation. Problem som uppdagas kan lingsarbete bör komma i gång för att få fram ge anledning till undersökningar av förhållanförbättrade deklarationer. dena på producentsidan och i vad mån Vidare har utredningen anfört att målet dessa är anpassade till hushållens villkor. för överläggningar med näringslivet ofta bör Kunskaper om förhållandena kan anvisa möjvara att nå överenskommelse om normer, ligheter att genom åtgärder på producentsistandard o. d. Av olika skäl kan det ibland dan lösa problem i hushållsledet. Överläggvara omöjligt att få till stånd en överenskomningar kan tas upp angående företagens pomelse. Verket har då möjligheter att själv litik när det t. ex. gäller information till producera väl underbyggda riktlinjer för en hushållen, service, prissättning. Riktlinjer mera konsumentanpassad producentpolitik. kan produceras för skilda normsystem att Riktlinjer av detta slag kan exempelvis gälla tillämpas av företagen. Varudeklarationer är vilka uppgifter som bör lämnas vid reklam ett inslag i de större frågorna om producentför eller märkning av vissa slag av produkter. sidans informationssystem. För konsumenHär kan exempelvis komma i fråga att åstadterna har information vid köptillfället genom komma viss "standardiserad" information bra deklarationer den allra största betydelse. om varor och tjänster som en grund för Fastställda deklarationsnormer kan dessframtida varudeklaration. utom få stor betydelse för produktutvecklingen. Varudeklarationer kan - om de finns — användas för översikter av marknaden. 9.2 Behovet av deklarationer och informaAv betänkandet framgår vidare att vid tionssystem för personbilar valet av varor och varusystem som skall deklareras måste hänsyn främst tas till vä- I en till tredje lagutskottet år 1970 hänvisad sentliga konsumentintressen. Sådana intres- motion (1:890) hemställdes att riksdagen hos sen måste också ingående beaktas vid valet 1 Konsumentpolitik - riktlinjer och organisation av egenskaper och funktioner som skall (SOU 1971:37). 1

68 SOU 1971:86

Kungl. Maj:t skulle begära utredning och förslag till lag om säkérhetsdeklaration av motorfordon. I en sådan på mätningar grundad deklaration borde enligt motionären ingå en noggrann redovisning av olika egenskaper hos motorfordonen, såsom accelerationstider, omkörningsegenskaper, bromsförmåga m. m. De vidgade kunskaper om sitt fordons egenskaper som den enskilde bilföraren härigenom skulle erhålla kunde enligt motionären antas öka hans medvetenhet om det egna körsättets möjligheter och begränsning. Detta skulle i sin tur skapa förutsättningar för en säkrare trafik. Lagutskottet uttalade med hänvisning till pågående arbete inom konsumentutredningen att någon riksdagens åtgärd i ärendet inte var påkallad. 2 Standardiserad information om bilar finns redan nu i t. ex. typintyget} För personbilar saknas däremot för närvarande särskilt konsumentanpassade dekJarationssystem. Med hänsyn härtill samt till trafiksäkerhetsaspekten är det ett väsentligt konsumentintresse att få fram deklarationer för personbilar, som också ger lättillgänglig information i form av planeringshjälp vid exempelvis köp. I princip kan man göra en grov indelning av uppgifter om bilen i följande grupper

seende t. ex. motor, växellåda, elsystem, kylsystem, hjul m. m. För konsumenter som inte har kunskaper härom har sådan information mindre intresse. Av många bilintresserade kommer sannolikt krav att ställas på uppgifter om olika bilmodellers köregenskaper, bränsle- och oljeförbrukning, däckslitage m. m. Körprov kan naturligtvis ge svar på en mängd frågor om manöverorganens funktion, styrning under varierande belastning och ringtryck, fjädring, växellåda, acceleration, bromsar, krängning m. fl. köregenskaper. Uppgifter av dessa slag är emellertid i vissa fall omständliga att ta fram och kräver ett dyrbart provningsförfarande. Det är också besvärligt att ta fram reproducerbara provningsmetoder. I den mån information här kan samlas in från olika håll kan den användas som underlag för såväl konsumentanpassade deklarationer som i samband med diskussioner med branschen om produktförbättringar.

Från trafiksäkerhetssynpunkt är sådana fakta av vikt som t. ex. sikt från förarplats, åtkomlighet av reglage, manövrering av bilen i allmänhet, särskilda anordningar för säkerhet i bilen, bromseffekt, ljudnivå i fordonet, avgassystem, strålkastare, styrinrättning, bromsledningar, stötdämpare och framvagn. Dessa uppgifter kan göras förståeliga genom — grunddata (mått, vikt, transportkapacitet förklaringar och allmänna värdeomdömen, m. m.) t. ex. i form av något slags betygskatalog — prestanda (acceleration, bromsförmåga eller gradering. m. m.) Från hushållsekonomisk synpunkt finns — säkerhet (bälten, polstring m. m.) behov av uppgifter som beskriver bruks— ekonomi inklusive hållbarhet (service-, unaspekter (se kapitel 7). Dessa uppgifter bygderhållskostnader, livslängd, rostskydd ger på en sammanvägning och översättning m. m.) 2

Samtliga dessa grupper omfattar tekniska fakta. Många av dessa har betydelse från trafiksäkerhets- samt brukssynpunkt. Det kan emellertid ifrågasättas om det är något större urval av tekniska data som kan nyttjas. Åtskilliga uppgifter kan endast förstås av tekniskt kunniga medlemmar i ett mindre antal hushåll. En konsument med teknisk inriktning och starkt bilintresse skulle visserligen kunna tänkas ha nytta av en mängd uppgifter avSOU 1971:86

3LU 1970:9 Vid typbesiktning av ett fordon översänder tillverkaren/generalagenten en typbesiktningsanmälan som upptar preciserade data om fordonet. Med anmälan och det aktuella fordonet som grund samt efter genomförd ieknisk granskning upprättar förrättningsmannen ett typbesiktningsprotokoll över fordonet. Godkännes fordonet upprättas på grundval av protokollet ett typbesiktningsinstrument på vars båda sidor vissa data om anmälan och protokoll finns upptagna. Typbesiktningsinstrumentet översändes i original till tillverkaren/generalagenten som sedan kan trycka typintyg med instrumentet som mall. På instrumentet redovisade uppgifter återfinnes på typintyget (se även kapitel 3). 3

av tekniska data. Deklarationssystem för per- omfångsrik eller för svårtillgänglig. sonbilar bör huvudsakligen inriktas på sådaDen andra möjligheten, dvs. med ett bena faktorer jämte säkerhetsegenskaper. gränsat antal fakta skulle inrikta sig på att också få med sådana som inte finns i reklambroschyrer och övrigt material som tillhanda9.3 Informationssystem m. m. för personbilar hålls av försäljaren. Vissa uppgifter kan Det är möjligt att varudeklarera personbilar lämpligen kombineras med information om även om förfarandet bedöms bli en lång och lägst- och högstvärden och därvid belysa omständig process, något som även vits- några från bruks- och säkerhetssynpunkt inordats av varudeklarationsnämnden (för in- tressanta aspekter. Eftersom reproducerbara formation om nuvarande VDN-system, se metoder för närvarande i stor utsträckning saknas, får informationen mer karaktär av Bilaga 6). standardiserat "informationsblad". Uppgifter från typintyg kan nyttjas vid ett varudeklarationsarbetet. De besiktigande Exempel på uppgifter som kan tas in i bladet myndigheternas provningsmetoder bör be- framgår av särskild illustrationsmodell till aktas liksom lämpliga metoder på annat håll, vilken hänvisas. Praktiska bruks- och kostnadssynpunkter i t. ex. utomlands. I sammanhanget bör uppmärksammas ar- övrigt kan även efter erforderligt utveckbete inom Sveriges Mekanförbunds Stan- lingsarbete när det gäller mätmetoder etc. dardiseringscentral (SMS Bilstandardisering), tas in i ett informationsblad. Som exemliksom internationellt standardiseringsarbete pel må nämnas korrosionsskydd, åtkomlighet i bagageutrymme, värmeanläggningens i övrigt. Inom statens trafiksäkerhetsverk har i kapacitet, bränsleförbrukning, bränsletank samråd med konsumentutredningen under (rymd och placering, krockkänslighet), dörrhand undersökts möjligheterna att använda lås (barnsäkerhet etc), backtagningsförmåga uppgifter från typbesiktningen för informa- samt omfattning av normal service (rundtion om nya personbilar. En hel del data kan smörjning, oljebyte i motor, rostskyddsbeenligt denna undersökning förhållandevis lätt handling etc). tas fram ur huvudsakligen typbesiktningsproEnkla skisser kan fogas till bladet för att tokollet. Främst är det fråga om vissa tek- åskådliggöra vissa uppgifter. niska data av bruks- och säkerhetskaraktär som anges kunna utgöra underlag för en 9.4 Generella råd inför köp och service varudeklaration, vilken tillsammans med särskilda råd kunde finnas tillgänglig på försälj- Särskilda råd som innehåller vissa generella ningsställena och ge saklig information vid anvisningar kan fungera som planeringshjälp för hushållen inför ett köp och i samband köptillfället. med service å personbilar. Ett råd kan utforTvå möjligheter föreligger redan i dag. mas så att det gäller såväl för nya som Deklarationen kan antingen ge en fullständig begagnade bilar. Men man kan även tänka sig teknisk beskrivning av fordonet med alla vissa tilläggsråd som särskilt avser begagnade jämförbara data som kan erhållas från typbebilar. siktningsprotokollet, eller innehålla ett Råden kan ha ungefär följande innehåll: urval särskilt angelägna uppgifter. Ett tredje alternativ är att utnyttja det tekniska underlaget för att på sikt söka utveckla bruksan- 1. Råd som planeringshjälp inför köp av ny passad information. Utredningen diskuterar eller begagnad bil här de möjligheter som föreligger i dag och återkommer till det tredje alternativet i 9.4. 1. Allmän information om bilinnehav Det första alternativet innebär risk för att Underlag: Skillnader i fråga om bekvämligdeklarationen inte läses, därför att den är för het, tidsåtgång och kostnader om man åker i 70

SOU 1971:86

Exempel på uppgifter i ett informationsblad - modell XX (Informationsbladet förutsätts bli redigerat av konsumentverket)

Kommentar:

l.Årsmod. 1971 fr. o. m. chassinr 1424341 A 178960. Anbragt på höger dörrstolpe och i bagagerum bakom bensintank.

1. Årsmodellen påverkar bilens marknadsvärde vid kommande försäljning

2. Antal passagerare:

2. Avser antalet åkande, utöver föraren.

3. Dimensioner:

Längd Bredd Höjd Markfrigång

4.

Tjänstevikt 1280 kg Totalvikt 1700 kg Sammanlagda vikten av passagerare och gods 420 kg Tillåten last vid 4 pass. (ä 70 kg) 140 kg Släpvagnsvikt högst 1200 kg

4. Tjänstevikten = bilens tomvikt jämte tillägg med 70 kg för förarens vikt. Tjänstevikten ligger till grund för beräkning av fordonsskatten. Släpvagnsvikten avser tjänstevikt + last (av betydelse vid köp av husvagn). Bagagevikt bör uppmärksammas när bilen används för transport av bagage och annat gods.

Framaxel Bakaxel Tak Last i bagageutrymme vid 0 passagerare

högst 160 kg högst 320 kg högst 100 kg

5. Överlastas bilens framaxel, bakaxel, tak eller bagageutrymme, äventyras bilens köregenskaper.

Fram Bak

Ja Nej

6. Finns ej öglor kan bilen lätt skadas vid bogsering.

Viktuppgifter:

5. Belastningsvärden: passagerare och gods:

6.

Infästningspunkter för bogserlina finnes:

465 cm 174 cm 146 cm 20 cm (totalvikt)

3. Uppgifterna om längd, bredd och höjd kan användas bl. a. för att beräkna bilens utrymmesbehov i garage. En högre siffra för markfrigång anger att bilen har större framkomlighet i ojämn terräng.

260 kg

7. Däck:

Dimension Typ Max. bärförm.

165 x 15 Radial, förstärkt (SR) 585 kg vid ringtrycket 2,9kg/cm2 (Skall vara minst 475 kg för denna modell)

7. Vid byte av däck måste tillses att dessa fyller minimikraven för bärförmåga (bör uppmärksammas vid t. ex. byte till snödäck) och är avsedda för fordonens högsta hastighet.

8.

10,2 m

8. Vändcirkeldiametern är mätt i ytterhjulets spår. Ett lägre värde innebär större manöverbarhet hos fordonet. Kan ha betydelse vid vändning i trånga utrymmen (t. ex. vid parkering, infart till garage).

Vändcirkeldiameter:

9. Signalhorn:

Ljudstyrka 102 dB (A) (Skall vara lägst 93 dB (A)

10. Huvudstrålkastare:

Omställbara vid belastning Spolare/torkare finnes

SOU 1971:86

Nej Ja

10. Med omställbara strålkastare kan inställningen hos dessa anpassas till varierande belastningar på fordonet (t. ex. vid husvagn kopplad till bilen). Risken för blandning av mötande trafikanter kan därmed elimineras. Strålkastarspolare/torkare ger ökad säkerhet vid körning i smutsigt väglag.

11. Hastighetsmätare:

Max. missvisning i % vid typbesiktningstillfället: + 8 % (Fabrikanten garanterar högst - 10 %; + 12 %)

11. Missvisningen kan variera inom relativt vida gränser och för det enskilda fordonet avvika från det värde som konstaterats vid typbesiktningstillfället, vilket bör observeras med hänsyn till hastighetsbegränsningar.

12. Fordonsbuller:

Utvändigt: 84 dB (A) mätt enl. ISO R 362 med fordonet i rörelse. (Får vara högst 84 dB (A) Invändigt: i förarutrymme vid jämn hastighet: 70 km/t 61 dB (A)* 90 km/t 65 dB 110 km/t 69 dB 130 km/t 74 dB

12. Ett lägre värde betyder mindre buller från fordonet (av betydelse från miljösynpunkt). Buller i förarutrymmet kan verka tröttande vid körning och därigenom trafikfarligt.

* Om möjligt bör fordonsbuller beskrivas i andra, enklare termer än dB

egen bil eller med allmänna kommunikationer; garagering och parkering; för- och nackdelar med att äga eget varutransportmedel etc. samt anvisning om hur man värderar och summerar samtliga för- och nackdelar; hänvisning till standardiserad information för uppgift om en bils olika egenskaper. 2. Användningsmöjligheter Underlag: Precisering av de krav ett hushåll skall ställa på fordonet för att få sina anspråk täckta; fördelning mellan olika användningsområden; antal långkörningar i förhållande till korta turer; platsbehov i bilen/antalet hushållsmedlemmar; varutransportbehov/köpvanor, avstånd till affär, tillgång till fritidsbostad, geografiska krav, yrkestillhörighet etc. (Väljer man en bil med sådana prestanda som man sällan utnyttjar får man sannolikt betala ett onödigt högt pris. Val av för låga egenskapsgrader kan medföra att fordonet förbrukas snabbare, vilket också ger en kostnadsökning. Det är sannolikt att man ofta tvingas kompromissa mellan prestanda och inköpspris.) 3. Kostnadsfrågor

sig; kalkylering av driftkostnader och räntor samt avskrivningar; plan för upprättandet av total årskalkyl för bilen; anvisningar för bedömning av bilkostnadernas inverkan på hushållets verksamhet etc. 4. Säkerhetsfrågor Underlag: Säkerhetsutrustning; problem vid transport av barn; vikten av att säkerhetsutrustning används på rätt sätt och underhålls. 5. Bilägarens skyldigheter och rättigheter m. m. Underlag: Angående besiktning och registrering; besiktningsinstrument e t c ; försäkring, ägareansvar och garantier, åtgärder vid reklamation, t. ex. kontakt med säljande företag, anmälan till reklamationsnämnd, förfrågan hos motororganisationer och branschorganisationer. II. Råd som planeringshjälp inför köp av begagnad bil Man kan inte förvänta sig att varudeklarationer i traditionell mening upprättas för begag4

Underlag: Uppgifter om bilarnas ekonomiska livslängd 4 ; hur skötsel och handhavande påverkar livslängden; bedömning av när en bil är förbrukad e t c ; genomgång av olika betalningssystem och de kostnader de för med 72

Det förefaller inte sannolikt, att man i en faktaredovisning kan lämna en rättvisande uppgift om en bilmodells livslängd. Alltför många faktorer utöver bilens egna egenskaper inverkar. Ur statistik kan man dock utläsa, hur lång den genomsnittliga livslängden varit under en tidsperiod för bilar av ett visst märke. SOU 1971:86

nade bilar. Den som köper en begagnad bil vill i första hand få uppgift om bilens tillstånd och egenskaper när den skall köpas. Detta gör det nödvändigt med speciella anvisningar som kan utformas som ett tillägg till råd 1. Förslagsvis kan de omfatta följande:

3. Kostnadsförslag Begär kostnadsförslag (anvisningar hur man skall bedöma reparationskostnader; uppmaning att vid osäkerhet rådfråga opartisk etc). 4. Uppgörelse med verkstaden

1. Besiktningar Kontrollera att bilen har kontrollbesiktigats genom att begära få se besiktningsprotokoll. Se efter att även påpekandena är åtgärdade (redogörelse för omfattningen av den obligatoriska kontrollen5). Observera möjligheten att testa bilens kondition (anvisning om hur man får en sådan test utförd och uppgifter om kostnader på olika orter etc). Utnyttja AB Svensk Bilprovnings redovisningar angående utfallet av kontrollbesiktningarna. Uppgifterna, som finns samlade i publikationen Bilens svaga punkter, ger anvisning om var fel ofta brukar uppstå på olika bilmodeller.

Begär skriftlig bekräftelse på kostnadsförslaget om det rör sig om en större reparation. Blir kostnaden högre än den offererade fordra då att bli tillfrågad innan arbetet görs etc. 5. Kontroll Kontroll efter utförd reparation (försök förvissa Er om att felet är avhjälpt; kontrollera att ev. följdjusteringar är gjorda sä att bilen fungerar som den gjorde innan felet uppkom etc). 6. Reklamation

2. Provkörning Uppmaning att provköra bilen under varierande förhållanden.

Åtgärder när felaktig eller bristfällig reparation konstateras (reklamera hos företaget, anmäla till reklamationsnämnd, höra med motororganisationer och branschorganisationer).

3. Juridiska råd Alla utfästelser och åtaganden från säljaren skall vara skriftliga. Anvisning bör finnas hur man förvissar sig om att säljaren äger bilen. Köpare bör uppmanas kontrollera att alla restskulder reglerats etc.

9.5 Förslag till å tgärder

1. Det är en angelägen uppgift för konsumentverket att utveckla hur en väl avvägd varudeklaration angående personbilar bör utformas med hänsyn till hushållets reella informationsproblem. Arbetet kan förutses bli III. Råd som hjälp vid bilreparationer, ser- komplicerat. Erfarenheter kan dock hämtas vice och liknande från nuvarande besiktningsförfaranden. Deklarationerna måste göras lätt begripliga för 1. Felbeskrivning hushåll som inte är insatta i biltekniska förhållanden. Med konsumentverkets inriktGör en felbeskrivning (symptom; periodicining på hushållsekonomiska analyser bör det tetetc). vara möjligt att få fram ett lämpligt innehåll och en väl avpassad form för att varudeklare2. Garantier ra personbilar. En projektgrupp inom konsumentverket Ta reda på vilka garantisystem som förekom5 mer (t. ex. Motorbranschens riksförbunds Se vidare kapitel 10 om obligatorisk besiktning kundskydd och garanti för reparationer). vid ägarebyte. SOU 1971:86

föreslås få i uppdrag att utreda och lämna förslag beträffande utformning av varudeklarationer för nya personbilar. I gruppen bör ingå även företrädare för intressen utanför verket. Det kan i ett senare skede bli aktuellt att överväga om varudeklarationer bör vara obligatoriska för bilar med hänsyn främst till trafiksäkerhetsintresset. Företagen bör liksom nu betala avgifter dels för att nyttja normerna och dels för att täcka vissa kontrollkostnader. 2. Redan nu är det fullt möjligt att på kort tid få till stånd standardiserad information på säljställen m. m. För nya bilar kan skilda fordonsdata ställas samman relativt överskådligt under förutsättning att ett begränsat urval sker. Data från typbesiktningen kan sålunda presenteras i ett informationsblad. Uppgifterna på bladet bör huvudsakligen ha praktisk betydelse och belysa vissa säkerhets- och bruksaspekter. Vissa tekniska termer måste förklaras. De bör analyseras från användningssynpunkt. Bladet bör utformas i samarbete mellan konsumentverket och trafiksäkerhetsverket. Faktainnehållet i bladet får trafiksäkerhetsverket svara för. Att utnyttja typbesiktningsresultat på detta sätt torde få anses ingå som ett led i trafiksäkerhetsarbetet och därför te sig naturlig för trafiksäkerhetsverket. Uppgifterna bör kunna gälla för flera varianter av ett fabrikat. Konsumentverket kan åta sig nödvändig bearbetning. Företag i bilbranschen får ansvara för att bladen trycks och sprids till bl. a. säljställen för bilar. Ett företag som gjort anmälan om typbesiktning bör således rekommenderas att framställa och distribuera informationsblad tillsammans med typintyget. En samlad översikt i en broschyr kan också övervägas. Informationsbladet skall på olika sätt göras tillgängligt för allmänheten. Det kan exempelvis fästas på bilens vindruta eller läggas fram på synlig plats på säljstället. På informationsbladet kan konsumentverket efter att ha hört trafiksäkerhetsverket markera (med understrykning, färg eller liknande) vissa positiva eller negativa förhållanden beträffande bilmodellen. 74

3. Ytterligare informationsmöjligheter finns. Vid typbesiktningen kan t. ex. tas fram uppgifter, som nu inte återfinns i besiktningsinstrumentet, men som efter hand kan föras in i informationsbladet. Detta bör även kompletteras med uppgifter av det slag som lämnas på andra håll, exempelvis i USA. Nära till hands ligger de data som obligatoriskt skall finnas på säljställen i USA (se kapitel 5). Svenska tillverkare jämte importörer bör alltså kunna åläggas att lämna vissa uppgifter. Därvid kan vissa justeringar i gällande bestämmelser erfordras. 4. Med tanke på att mättekniken på detta deklarationsområde är ofullkomlig är det angeläget att konsumentverket också initierar metodologiskt utvecklingsarbete beträffande mätproblem för fakta som kan ha konsumentintresse. 5. En tänkbar informationsåtgärd kan även vara följande. Konsumentverket skulle kunna försöka få till stånd att varje ny bil åtföljs av en lista över de mest frekventa reservdelarna, deras ungefärliga pris och gällande leveranstid. Monteringskostnaderna bör om möjligt särskilt uppmärksammas. Syftet skulle vara att informera kunderna om fördelaktigaste alternativ, eventuell utbytbarhet och därmed också indirekt främja standardisering av reservdelssortimentet. 6. En primär uppgift för konsumentverket bör vara att sammanställa vissa vägledande råd som planeringshjälp inför ett köp och i samband med service. De utkast till råd som redovisats i detta kapitel kan utgöra en grund att bygga på men måste koncentreras så att de blir enkla och lättfattliga. Resultaten av konsumentverkets hushållsekonomiska analyser kommer på sikt att påverka utformning och innehåll av råden som får ses över fortlöpande. Konsumentverket får avtala med berörda företag/organisationer om rätt att mot ersättning använda den copyrightskyddade texten m. m. Distributionen får härefter ankomma på företagen. Råden bör finnas på synlig plats på bl. a. säljställen. De kan även tillsammans med informationsbladen distribueras till de lokala konsumentnämnderna. SOU 1971:86

Vidare kan material distribueras till alla AB Svensk Bilprovnings stationer, till statens trafiksäkerhetsverks lokala kontor och mottagningsställen, till körskolorna samt till motororganisationerna. Särskilda s. k. serviceråd kan distribueras till bilverkstäderna för att sättas upp på synlig plats, läggas fram på disken i kundmottagningen eller på annat sätt finnas tillgängliga (se även kapitel 11). 7. Konsumentverket bör genom kontakter med bilbranschens olika leverantörs- och återförsäljareorganisationer — och givetvis med enskilda företag - klarlägga att föreslagna åtgärder är angelägna från konsumentsynpunkt. De olika informationsåtgärderna som skissats i detta avsnitt bör öka möjligheterna för bilköpare att bättre planera sina köp och att lättare få överblick över väsentliga säkerhetsfaktorer. Ytterligare en effekt av ökade insatser på informationsområdet torde vara större ansträngningar från tillverkare/importörer och återförsäljare att ge den egna reklamen en mer saklig prägel. Ju mer allmänheten genom konsumentverkets försorg blir medveten om att man bör fråga efter informationsbladen, råden m. m., desto större sannolikhet finns att dessa informationsmöjligheter accepteras av bilbranschen.

SOU 1971:86

10 Konsumentskydd vid överlåtelse av begagnade bilar

10.1 Krav pä besiktning m. m. Handeln med begagnade bilar utgör ett uppmärksammat område och krav på åtgärder av konsumentskyddskaraktär har framförts upprepade gånger. Nuvarande besiktningsbestämmelser utgör ett skydd för konsumenterna. Besiktning i samband med ägarbyte av motorfordon har emellertid krävts vid flera tillfällen. I en till tredje lagutskottet år 1969 hänvisad motion (11:264) hemställdes att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle begära förslag till sådan lagstiftning att försäljning av trafikfarliga bilar förhindrades. Lagutskottet1 uttalade med anledning härav bl. a. att det var angeläget att kontrollen över fordonsbeståndet skärptes. Ett av syftena med det nya bilregistreringssystemet var att skapa förutsättningar för en effektivare fordonskontroll. Ytterligare åtgärder syntes utskottet då inte erforderliga. Frågan borde emellertid följas med uppmärksamhet. I motion till 1970 års riksdag (11:560) hemställdes bl. a. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala att vid försäljning av begagnade motorfordon bevis ej äldre än sex månader skall kunna företes på fordons trafikduglighet. Sedan motionen hänvisats till tredje lagutskottet uttalade utskottet2 bl. a. att det i vägtrafikförordningen finns åtskilliga bestämmelser som syftar till att genom kontrollåtgärder av olika slag höja bilparkens 76

standard. Vad beträffar yrkandet att den som avser att sälja ett begagnat fordon skall förete bevis på fordonets trafikduglighet hänvisade utskottet till att konsumentutredningen genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att skyndsamt utreda frågan om konsumentupplysning rörande personbilar. Resultatet av det pågående utredningsarbetet borde enligt utskottets mening avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtogs på förevarande område. Allmänna beredningsutskottet har under senare år vid flera tillfällen behandlat motioner om kontroll av bilhandel och bilreparationer.3 Vid 1970 års riksdag yttrade sig utskottet över två likalydande motioner (1:63 och 11:79) vari hemställdes om utredning rörande förutsättningarna för att få till stånd en sådan kontroll på sektorn bilhandel och bilreparationer att kvarstående ur trafiksäkerhets- och konsumentsynpunkt allvarliga missförhållanden i möjligaste mån skulle undanröjas. Motionärerna anförde att även om en bil nyligen blivit kontrollbesiktigad kan den för ägaren vara i ett nästan värdelöst skick, då ingen kontroll sker av motorn och de i övrigt rörliga delarna av betydelse i fordonet. 1 sitt utlåtande4 anförde utskottet att det delade motionärernas uppfattning om 1

3LU 1969:42. 3LU 1970:27. ABU 1968:16 och 1969:38. 4 ABU 1970:9 2

3 SOU 1971:86

att den kontroll, som nu utövas över bilhandeln, inte är tillfredsställande. Utskottet förklarade sig se mycket allvarligt på frågan. Inte minst från trafiksäkerhetssynpunkt borde den av motionärerna påtalade "skumraskhandeln" saneras. Utskottet erinrade vidare om att utvidgningen av konsumentutredningens uppdrag att omfatta även konsumentupplysning om personbilar syftade till att skydda konsumenterna. Frågan om besiktning av motorfordon i samband med ägarbyte har också berörts dels av 1953 års trafiksäkerhetsutredning 5 , dels av en arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet år 1963. 6 Efter förslag av gruppen infördes i vägtrafikförordningen bestämmelser om inspektion av fordon på försäljningsställe. Slutligen må nämnas att KAK i skrivelse till kommunikationsministern i februari 1971 har hemställt att bestämmelserna angående kontrollbesiktning av begagnade bilar ändras så att försåld begagnad bil ej utan ny besiktning får registreras på ny ägare om det vid försäljningstillfället förflutit mer än en månad sedan närmast föregående kontrollbesiktning. Remissyttranden över skrivelsen har avgetts av rikspolisstyrelsen, statens trafiksäkerhetsverk, bilregisternämnden, konsumentutredningen, AB Svensk Bilprovning, Motororganisationernas samarbetsdelegation, Motorbranschens riksförbund samt Svenska åkeriförbundet. Rikspolisstyrelsen anser KAK:s förslag innebära dels att ett antal trafikfarliga bilar försvinner till gagn för trafiksäkerheten, dels att köparen av en begagnad bil kan känna större trygghet. För att undvika alltför stora praktiska svårigheter för den legitima handeln med begagnade bilar bör emellertid gränsen, inom vilken kontrollbesiktning skall ha skett före försäljningstillfället, bestämmas till förslagsvis tre månader. Av lagtekniska skäl bör besiktningen inte endast omfatta bilar utan även andra motorfordon. Statens trafiksäkerhetsverk, bilregisternämnden, konsumentutredningen, AB Svensk Bilprovning samt Motororganisationernas samarbetsdelegation erinrar om att konsumentutredningen överväger frågor om SOU 1971:86

besiktning i samband med överlåtelse av begagnade bilar. Statens trafiksäkerhetsverk delar KAK:s uppfattning att ett system vari bilens godkännande vid kontrollbesiktning skulle vara en förutsättning för ägarebyte, skulle vara av betydelse för trafiksäkerheten och innebära fördelar för köpare av begagnade bilar. Många faktorer fordrar dock en ingående granskning, innan systemet kan tänkas fungera tillfredsställande. Verket framhåller vidare att besiktningsmannen vid kontrollbesiktning endast granskar bilen ur säkerhetssynpunkt. Ett godkännande vid kontrollbesiktning innebär därför ingen garanti att fordonet i alla avseenden är i godtagbart skick. Verket erinrar vidare om att bilregisterutredningen har uppmärksammat att krav på säljare och köpare i samband med överlåtelse av fordon kan leda till att ägarebyten inte anmäls om inte möjligheter skapas till effektiv övervakning därav genom bilregistret. Sådana möjligheter till övervakning av ägarebyten finns i det föreslagna nya bilregistret. Verket anser att den av KAK föreslagna utökningen av besiktningsverksamhetens omfattning inte kan leda till avsett resultat, förrän det nya bilregistret satts i funktion. Motororganisationernas samarbetsdelegation (MSD) anför bl. a. att godkännande vid en kontrollbesiktning innebär, att AB Svensk Bilprovnings personal funnit en bil trafiksäker vid besiktningstillfället men ingen bedömning av dess trafiksäkerhet i fortsättningen. Redan efter en kort körsträcka kan en vid besiktning godkänd bil i ett eller flera avseenden ha förändrats så, att den inte längre uppfyller trafiksäkerhetskraven. Enligt MSD kan ifrågasättas, om icke förslagets syfte bättre tillgodoses med en bestämmelse i vägtrafikförordningen innebärande påföljd för den som säljer en icke trafiksäker bil. Praktiskt sett skulle det medföra, att varje säljare får intresse av att bilen bevisligen är trafiksäker, då köparen övertar den. Detta intresse kan tillgodoses genom ett trafiksäkerhetstest, utfört i anslutning till överlämnandet av bilen till köparen. Bilregisternämnden tillstyrker inte KAK:s förslag av följande skäl. Det nya bilregistersystemets möjligheter till effektiv kontroll av bilbeståndet är beroende av att alla data, innebärande förändringar i bilbeståndet, omedelbart inrapporteras till registret. Regis Trafiksäkerhet II (SOU 1957:18). 6 PM med vissa förslag rörande handeln med begagnade bilar m. m., stencil K 1963.

strering av anmälningar till registret har frikopplats från kontrollen över att fordon får brukas. Enligt nämnden krävs inte längre trafikförsäkringsbevis för att ett ägarebyte skall noteras i registret. KAK:s förslag innebär att notering av ett ägarebyte inte skall ske om inte besiktning inom viss tid är utförd, vilket står i direkt konflikt med grundprinciperna i det nya bilregistersystemet. Nämnden föreslår att det övervägs om inte konsumentutredningen i samråd med nämndens kansli skulle kunna undersöka möjligheterna för utformning av besiktning, som låter sig inlemmas i det nya bilregistersystemet.

handeln med begagnade fordon i syfte att åstadkomma större trygghet för konsumenterna såväl från trafiksäkerhetssynpunkt som från ekonomisk synpunkt.

10.2 Självsanering inom branschen

Inom branschen har åtgärder vidtagits under senare år för att sanera handeln med begagnade bilar. Motorbranschens riksförbund (MRF) har utfärdat rekommendationer för medlemmarnas försäljning av begagnade bilar. Avsikten Även Motorbranschens riksförbund är att endast sådana fordon skall säljas som (MRF) avstyrker förslaget om obligatorisk uppfyller de krav, som fastställts för den kontrollbesiktning som förutsättning för restatliga kontrollbesiktningen. Medlemmarna gistrering av äganderätt. Enligt MRF skulle för den organiserade bilhandeln, som svarar rekommenderas t. ex. därför att lämna säkerför 70 % av försäljningen av begagnade bilar, hetsdeklaration i form av testprotokoll eller en obligatorisk kontroll medföra olägenheter liknande bevis. Allmänna reklamationsnämnoch ökade kostnader utan att köparna därför den beaktar detta vid sina bedömningar. kommer i bättre ställning. Företagen inom Företag anslutna till MRF lämnar särskild denna sektor levererar sina begagnade bilar rekonditionerade och kontrollerade ur tra- s. k. MRF-garanti för begagnade bilar gällanfiksäkerhetssynpunkt. En ytterligare kon- de tre månader från försäljningsdagen, dock troll skulle i de flesta fall vara överflödig. AB längst intill dess bilen tillryggalagt 500 mil Svensk Bilprovning kan knappast klara de ökade uppdragsvolymerna utan att stärka utöver angiven mätarställning. Fel, som inte sina personella resurser — "dvs. brandskatta kan hänföras till normal förslitning, yttre bilverkstäderna på flera kvalificerade yrkes- åverkan eller misskötsel, rättas till om kostmän". Med hänsyn till bristen på kompeten- naderna överstiger 200 kronor, som utgör ta bilmekaniker är det ytterst angeläget ensjälvrisk för köparen. Enligt rekommendatioligt MRF att de som finns får ägna sig åt sin egentliga uppgift, nämligen att tekniskt un- nen från MRF torde garantin i normalfallet derhålla bilparken. MRF befarar att ytterli- begränsas till fem år gamla bilar, som tillryggare en del av den begagnade bilförsäljningen galagt högst 7 000 mil. kan föras över från den reguljära till den Hos företag anslutna till MRF erhålls ockirreguljära sektorn. I den sistnämnda sektorn så MRF.s kundskydd. Detta innebär följanhar man utvecklat bedrägliga metoder, i vilka de. Om tvist uppstår mellan kunden och ett färskt besiktningsprotokoll utgör ett viktigt led. Det förekommer att slitna däck och företaget och överenskommelse ej kan nås andra ur trafiksäkerhetssynpunkt viktiga mellan parterna samt kunden hänskjuter fråkomponenter visserligen byts ut före besöket hos AB Svensk Bilprovning men efter det- gan till Allmänna reklamationsnämnden, garanterar Motorbranschens riksförbund att samma ersätts med slitna detaljer. kunden erhåller den ersättning som nämnden Svenska åkeriförbundet anser det tvek- eventuellt rekommenderar. Vid MRF:s församt om en utökad kontrollbesiktning enligt förslaget i någon nämnvärd utsträckning bundsstämma år 1970 gjordes uttalandet "att skulle förbättra verksamheten inom den förbundet bör verka för en utveckling av oorganiserade handeln med begagnade mo- Allmänna Reklamationsnämndens verksamtorfordon, då det synes föreligga stora möj- het genom inrättande av en regional reklamaligheter att på olika sätt kringgå bestämmeltionsverksamhet med i princip sarrnna arbetsserna samt svårt att kontrollera efterlevnaden. Innan ett utökat obligatorium enligt former som den nuvarande reklamationsförslaget prövas måste även andra åtgärder nämnden. Härvid förutsätts att dylika regioövervägas vad beträffar den yrkesmässiga nala nämnder skall bestå av företrädare för 78

SOU 1971:86

såväl leverantörs- som konsumentintressena jämte en ordförande med domarkompetens". I sammanhanget må nämnas att den icke organiserade branschsektorn har svarat för flertalet ärenden hos nämnden, som gått till kundens favör. Vissa billeverantörer har på senare tid infört särskilda system för att kontrollera begagnade bilar, som säljs eller skall genomgå service. 10.3 Konsumentproblem vid inköp av begagnad bil Vid köp av begagnad bil ställs betydligt större krav på konsumenternas ekonomiska, tekniska och juridiska kunskaper än vid flertalet andra köp. Det förekommer nu att konsumenter sätter tilltro till muntliga och opreciserade utfästelser, avstår från att själva undersöka bilen grundligt samt litar på handlingar som utlovas bli levererade vid senare tidpunkt. Allmänna reklamationsnämndens och de lokala konsumentkommittéernas erfarenhet är att reklamationer i anledning av bilköp endast undantagsvis avser nya bilar (se kapitel 4). Brister hänförande sig till sådana rättas uppenbarligen till under garantitiden. Eventuella tvister mellan köpare och säljare löses utan hänvändelse till utomstående instans. Av alla förfrågningar m. m. hos reklamationsnämnden, som inte medför skriftväxling, avser närmare tio procent köp av begagnade bilar. Nämndens och kommittéernas erfarenhet visar vidare att köpare av begagnade bilar ofta är konsumenter med begränsade resurser för vilka därför misslyckade köp av begagnade bilar särskilt medför ekonomiska påfrestningar. En betydande del av reklamationerna hos Allmänna reklamationsnämnden avser motorn eller andra detaljer som inte omfattas av den obligatoriska kontrollbesiktningen. Av reklamationsnämndens material framgår även att det särskilt på nyare begagnade bilar förekommer fel som köparen inte kunnat identifiera vid köpet. I närmare hälften SOU 1971:86

av fallen upptäcktes dock fel praktiskt taget omedelbart. Inklusive fel som konstaterats inom en månad efter köpet stiger andelen till ungefär två tredjedelar av antalet reklamationer. Detta kan i och för sig tyda på att större noggrannhet i samband med inköpet, t. ex. vid provkörning, kunde ha medfört att vissa brister upptäckts före köpbeslutet. Ungefär två tredjedelar av reklamationerna beträffande begagnade bilar avser sådana som är fem år eller äldre medan resten gäller nyare vagnar. För de senare har köparen i regel betalat ett högre pris än för de äldre. Under det senaste budgetåret gäller ungefär hälften av klagomålen på de nyare bilarna sådana som kostat 8 000 - 10 000 kr eller mera. Beträffande de äldre bilarna låg flertalet i prislägen mellan 2 000 och 6 000 kr. Det förekom också klagomål på äldre bilar som kostat upp till 10 000 kr. Klagomålen på äldre bilar avser ofta allvarligare fel än på nyare. Nämnden har beträffande äldre bilar i fler fall än beträffande nya uttalat sig till konsumenternas fördel. Ersättningsbelopp som rekommenderas är ofta större för äldre vagnar trots att värdet för de nyare är betydligt högre. Under föregående budgetår uttalade sig nämnden till konsumenternas fördel i närmare två tredjedelar av fallen när det gällde äldre bilar jämfört med en dryg tredjedel för nyare. Det rekommenderade ersättningsbeloppet höll sig för de nyare vagnarna praktiskt taget alltid under 1 000 kr., medan rekommendationerna för mer än en fjärdedel av de äldre bilarna översteg detta belopp. Risken för konsumenten att råka ut för relativt omfattande brister och svårigheter synes således öka ju äldre begagnad bil som köps. 10.4 Förslag till åtgärder Närmare en halv miljon begagnade bilar säljs varje år i Sverige. Erfarenheten visar att bilar byts bl. a. när ägarna finner att bilarna inte fyller kraven i fråga om funktionsduglighet och säkerhet. Ägarna har kanske bedömt att det inte heller lönar sig att behålla fordon, 79

som måste repareras, innan de uppnår acceptabel standard från säkerhets- och funktionsduglighetssynpunkt. Den som ämnar sälja sitt fordon förutsätter för övrigt ofta att köparen/bilhandeln rättar till eventuella brister. De samhälleliga insatserna i syfte att öka kontrollen över bilbeståndet från säkerhetssynpunkt samt självsaneringen inom motorbranschen har inneburit ökat stöd åt köparna av begagnade bilar. Likväl förekommer försäljning av undermåliga fordon, vilka i relativt stor utsträckning torde köpas av kategorier med begränsade resurser. Denna försäljning går ofta vid sidan av den organiserade bilhandeln. Vissa företag köper mer eller mindre skrotningsfärdiga fordon för att efter nödtorftiga reparationer på nytt sälja dem. Konsekvenserna vid köp av sådana fordon kan bli särskilt allvarliga när fordonen är behäftade med fel av betydelse för trafiksäkerheten. Samtidigt kan även de ekonomiska konsekvenserna bli utomordentligt allvarliga för det enskilda hushållet. Den allmänna periodiska fordonskontrollen har visserligen medfört en förbättring av fordonens standard från trafiksäkerhetssynpunkt. Även om reparationsåtgärder vidtas på fordonen i anslutning till den årliga besiktningen kan emellertid nya bristfälligheter, som innebär att fordonet inte längre uppfyller gällande trafiksäkerhetskrav, uppstå på kort tid. Vid sidan av den årliga kontrollbesiktningen ger flygande inspektion och inspektion på försäljningsstället värdefulla bidrag till den löpande kontrollen över fordonsbeståndet. Eftersom det här rör sig om stickprovskontroller kan dock endast en mindre del av bilparken granskas på detta sätt. Rådande förhållanden visar att det existerar behov av särskilda åtgärder för att öka konsumentskyddet i samband med försäljning av begagnade bilar. Ökad kontroll av handeln med sådana bilar kan leda till att en betydande del av de trafikfarliga fordonen tas ur trafik. Det finns således anledning att bl. a. överväga någon form av besiktning i anslutning till att en bil byter ägare. Så sker 80

på vissa håll utomlands, t. ex. i Finland, Danmark och Belgien (se kapitel 5). Om man föreskriver överlåtelsebesiktning kommer ett stort antal bilar härigenom att besiktigas mer än en gång per år, eftersom årlig besiktningsskyldighet föreligger för bilar som är två år eller äldre. Från olika håll har visserligen anförts att en besiktigad bil redan efter en kort körsträcka kan ha förändrats så att den inte längre uppfyller trafiksäkerhetskraven eller att delar kan bytas ut mot slitna sedan besiktning skett. Det skulle därför i och för sig kunna hävdas att det bör åvila branschen att självmant svara för den ytterligare trafiksäkerhetskontroll som behövs innan bilar skall säljas. Emellertid synes det nödvändigt att utöver självsaneringssträvandena — lagstiftningsvägen tillförsäkra konsumenterna ett förbättrat konsumentskydd. Motororganisationerna har föreslagit en bestämmelse i vägtrafikförordningen innebärande påföljd för den som säljer en icke trafiksäker bil. Redan i dag gäller inom den organiserade handeln regeln att endast sådana fordon skall säljas som uppfyller de krav, som fastställts för den statliga kontrollbesiktningen. Ett system som lagfäster denna praxis skulle i och för sig kunna vara till gagn för konsumenten. Det kan ifrågasättas om en ansvarsbestämmelse enligt motororganisationernas förslag bättre än en bestämmelse om överlåtelsebesiktning kan få sanerande effekt inom den icke organiserade bilhandeln. Till en början bör därför frågan om utökad besiktningsskyldighet övervägas. En sådan åtgärd ställer ökade krav på samhällets besiktningskapacitet. Vidare kommer besiktningsskyldigheten att innebära merarbete och merkostnader för bilhandeln. I sammanhanget måste också beaktas möjligheterna att tillskapa en effektiv kontroll av att reglerna om besiktningsskyldighet efterlevs. Utredningen har inte närmare berört vad som händer om säljare inte fullgör sin besiktningsskyldighet. Här uppkommer t. ex. fråga om köpet kan hävas samt hur köparen informeras om detta. Arbete pågår inom köplagsSOU 1971:86

sakkunniga syftande till en konsumentköplag. Problem av antytt slag bör tas upp i detta sammanhang. Vidare bör frågan om en lämplig kontrollordning övervägas i anslutning till det nya bilregistreringssystemet. Med ledning av uppgifter från MRF kan totalförsäljningen av begagnade personbilar beräknas uppgå till ca 500 000 per år. Fördelningen över året av besiktningsskyldiga bilar synes vara relativt jämn. Spridningen över året belyses av lagerstatistik från MRF. Statistiken visar att det under tolvmånadersperioden mars 1969 - februari 1970 såldes 385 000 begagnade personbilar av MRF-företag. Det innebär ett medeltal per månad av 32 000 med variation mellan 26 600 och 36 700. Detta förhållande gör det lättare att i samband med ägarebyte genomföra någon form av besiktning. Det ligger närmast till hands att låta AB Svensk Bilprovning svara för utförandet av överlåtelsebesiktningarna. Kapacitetsfrågan torde enligt uppgift inte vara något problem under förutsättning att företaget får tillräcklig planeringstid till sitt förfogande. Företaget beräknar att under 1971 utföra ca 2,8 miljoner besiktningar och lär ha möjligheter att i viss utsträckning öka kapacitetsutnyttjandet inom ramen för nuvarande anläggningar. Viss förstärkning av såväl lokaler som personal blir emellertid nödvändig. Under planeringsperioden kan företaget utreda vilka servicebehov som uppstår och hur kapacitetsproblemen kan mötas. Beläggningen på bilprovningsstationerna följs redan nu upp kontinuerligt, varvid bl. a. förekommande väntetid noteras. Antalet besiktningsskyldiga fordon vid införande av besiktningstvång i samband med ägarbyte blir beroende av giltighetstiden för sådan besiktning. Av betydelse är också hur avgränsningen sker med hänsyn till fordonens ålder. Beräkningarna utgår från följande förutsättningar: 1. Samtliga begagnade personbilar, som överlåtes, omfattas av besiktningsskyldighet. 2. Försäljningen är jämnt fördelad över årets SOU 1971:86 6

månader. 3. Slutsiffrorna på de försålda bilarna är jämnt fördelade. Beroende på om besiktningen skall vara utförd tidigast en, två eller tre månader före försäljningstidpunkten blir andelen personbilar, som måste genomgå besiktning utöver den årliga obligatoriska kontrollbesiktningen, följande: Giltighetstid för besiktning

Andelen bilar med särskild besiktningsskyldighet vid överlåtelse

1 månad 2 månader

ca 75 % (ca 375 000) ca 65 å 70 % (ca 325 000 - 350 000) ca 60 % (ca 300 000)

3 månader

Vid beräkningen har förutsatts att besiktning i anslutning till ägarbyte får tillgodoräknas som fullgjord kontrollbesiktning, om den ägt rum under fordonets inställelsetermin. Om bilar, som är yngre än två år, undantas från krav på besiktning vid ägarbyte, blir de ovannämnda procenttalen något reducerade. En sådan begränsning innebär emellertid inte några större förändringar, då antalet försålda begagnade bilar, som är högst två år gamla, torde vara relativt ringa i förhållande till den totala försäljningen. Inte heller torde den säsongmässiga variationen i bilförsäljningen i nämnvärd grad påverka de framräknade procenttalen. Besiktningsskyldighet i samband med ägarbyte innebär ökade kostnader vid handeln med begagnade bilar, vilka i sista hand torde få bäras av bilköparna. Samhällsekonomiskt sett bör dock fördelar stå att vinna bl. a. genom att bilarnas trafiksäkerhetsegenskaper förbättras ytterligare. En bilköpare bör kunna kräva att den bil han köper skall vara trafiksäker. Dessutom har köparen ett intresse av att också detaljer på bilen, som inte har direkt samband med trafiksäkerheten är i funktionsdugligt skick. En fullständig granskning av ett fordon i avsikt att undersöka dess allmänna beskaffenhet och funktionssäkerhet kräver relativt omfattande tekniska resurser. Granskning av 81

ett fordon från trafiksäkerhetssynpunkt innebär en begränsad undersökning, som därför kan utföras till lägre kostnad. Enligt utredningens mening bör säkerhetsaspekterna tillmätas avgörande betydelse vid bedömning av behovet rörande överlåtelsebesiktning. Det synes därför lämpligt att verkställa denna besiktning i form av kontrollbesiktning. Det ligger nära till hands att samtidigt utföra frivillig konditionsbesiktning för att få kontroll även av motor m. fl. viktiga detaljer. En rutinmässig fordonskontroll antingen den utföres som kontrollbesiktning eller konditionsbesiktning, kan likväl aldrig innebära en fullständig garanti för att fordonet till alla delar är i fullgott skick. En säljare kan därför inte få övervältra sitt ansvar för den försålda varan under hänvisning till att fordonet är godkänt vid besiktning. Vid en obligatorisk överlåtelsebesiktning kan det föreligga risk för att mindre nogräknade försäljare kommer att utnyttja godkännandet vid besiktning som en total kvalitetsgaranti. Utredningen anser emellertid att information om innebörden av godkännande vid kontrollbesiktning kan lämnas bl. a. inom ramen för de allmänna råd vid köp av begagnad bil, som utredningen tidigare har föreslagit (kapitel 9). Sammanfattningsvis överväger skälen som talar för obligatorisk kontrollbesiktning i samband med överlåtelse. Den bör utföras av AB Svensk Bilprovning. Om principbeslut fattas om överlåtelsebesiktning kan därefter närmare undersökas hur lämplig samordning skall ske med det nya bilregistret. Att detaljstudera denna fråga redan nu synes inte nödvändigt. Enligt utredningens mening bör besiktningsskyldigheten åtminstone till en början begränsas till motorfordon som är två år eller äldre. Besiktningen bör ha utförts inom tre månader före försäljningstidpunkten. Besiktningsskyldighet bör begränsas till försäljning till slutlig konsument. Undantagna blir sålunda bl. a. försäljning från enskild till bilhandlare och försäljning bilhandlare emellan. I praktiken torde bilhandeln i över82

vägande antalet fall få ombesörja att bilarna besiktigas. Krav bör finnas att protokollen åtföljer bilarna så att konsumenterna får möjlighet ta del av framställda anmärkningar vid besiktning. Bilar som fått anmärkningar vilka föranlett underkännande, får förutsättas ha åtgärdats, innan de säljs. Frågan om denna förutsättning behöver ges förankring i lag bör övervägas i anslutning till prövning av det kommande förslaget om en konsumentköplag. Man bör därvid beakta i vilken utsträckning säljaren skall ha möjlighet att friskriva sig om köparen vill klara den erforderliga reparationen själv. Möjligen måste särskilda regler övervägas för det fall att en bil säljs för att ställas i kördugligt skick av köparen. Dessa regler måste då ta sikte på att hindra att sådana bilar används i trafik innan renoveringen är genomförd och bilen besiktigats. Kostnaderna för överlåtelsebesiktning i form av kontrollbesiktning har av MRF beräknats till ca 30 milj. kr., varav förrättningsavgifterna svarar för ca 15 milj. kr. Den utökade besiktningsskyldigheten bör träda i kraft under 7975, när det nya bilregistret är i verksamhet eller eljest vid den tidpunkt då lämplig samordning kan ske. Information om besiktningskrav kan lämnas i samband med avisering om bilskatt respektive vid den årliga kontrollbesiktningen. Besiktningsformuläret kan också innehålla tydlig uppgift om att det inte är fråga om en kvalitetsbedömning av bilen. Erfarenheterna av den utökade besiktningsskyldigheten bör kunna tjäna som underlag för en framtida bedömning om att övergå till konditionsbesiktning av begagnade personbilar i samband med överlåtelse. Från ekonomisk och trafiksäkerhetssynpunkt är det nämligen angeläget att sådan kontroll sker. Den kan föra med sig att antalet reklamationer minskar.

SOU 1971:86

11 Konsumentskydd i samband med bilreparationsverksamhet

11.1 Bakgrund Här må erinras om att uppskattningsvis 8 miljoner bilreparationsuppdrag årligen utförs vid bilverkstäder i Sverige, att omsättningen år 1970 för reparationer och reservdelar uppgick till ca 2 780 milj. kr. i MRF-verkstäder, att MRF representerar närmare 3 000 verkstäder samt att därutöver finns ytterligare ett stort antal verkstäder och servicestationer som reparerar bilar. Verkstadsabetarna är till antalet 25 000 och organiseras - som tidigare nämnts - övervägande i Metallindustriarbetareförbundet. De som arbetar på servicestationer tillhör Transportarbetareförbundet. Förhållandena inom bilreparationsverksamheten har särskilt kommit i förgrunden under senare år. Kritik mot utförda arbeten har framförts från skilda håll. Problemen har uppmärksammats i riksdagen. KAK har efter vissa undersökningar av servicearbeten på utvalda bilverkstäder krävt skyndsam utredning av frågor, som berör trafiksäkerhet och konsumentskydd. Man har gjort gällande att förhållandena är otillfredsställande av flera orsaker, t. ex. "för liten verkstads- och servicekapacitet, för hårt tryck från otåligt väntande kunder, för hård press på verkstads- och servicearbetarna att hinna med orimligt mycket och parallellt härmed rent slarv och inkompetens". Från ekonomisk synpunkt har reparationskostnaderna stor betydelse för bilägarSOU 1971:86

na. Ofta är de inte inkalkylerade i hushållets bilbudget. Behov av reparation uppkommer dessutom i regel oväntat. Kostnaderna är dessutom svåra att förutberäkna. Hos Allmänna reklamationsnämnden har noterats en ökning av ärenden rörande motorbranschen. Från konsumentsynpunkt synes möjligheterna att reklamera hos nämnden ha haft betydelse, eftersom många företag följer nämndens rekommendationer. Ännu fler följer nämndens praxis. Här må också nämnas att pris- och kartellnämndens undersökningar bl. a. har visat att reservdelsmarknaden kännetecknas av bristande priskonkurrens. 11.2 Synpunkter på förhållandena i verkstadssektorn enligt arbetstagare och arbetsgivare Kollektivavtalet mellan Motorbranschens arbetsgivareförbund (MAF) och Metallindustriarbetareförbundet stadgar följande i 6 §, mom. 4: "Arbetena skall utföras enligt verkstadsledningens instruktioner. Arbetsgivaren bör tillse, att ackordsarbete så rättvist som möjligt fördelas mellan de anställda. Arbetsgivaren eller dennes representant skall skriftligen bekräfta, att arbetet är slutfört. Då vid upprepade tillfällen en arbetare utfört ackordsarbete felaktigt, indrages rätten till ackordsarbete för denne". 83

Enligt företrädare för Metallindustriarbe- verkstäders sätt att utföra servicearbeten antareförbundet brister efterkontrollen i en del ser Sveriges arbetsledareförbund att de unfall på verkstäderna. Föreskriven skriftlig dersökningar som gjorts knappast kan ligga till grund för en allmän kritik mot branbekräftelse lämnas inte alltid. Från MAF har till detta anförts att bekräf- schen. Möjligen skulle man enligt förbundet telsen enbart avser anmärka att arbetet är kunna ifrågasätta det mycket omfattande slutfört så att ackordet skall kunna stämplas serviceprogram, som vissa märken erbjuder av. Det är en ekonomisk fråga hur långt man köpare av nya bilar. I dessa program ingår skall driva kontrollen. Den mest fullständiga ofta punkter som i och för sig inte skulle kontrollen skulle innebära att reparationen behöva tynga en efterkontroll av nyköpt gjordes om. För en verkmästare med ansvar fordon. Det vore kanske därför önskvärt, för många bilar är det omöjligt att kontrol- framhåller förbundet, att söka få till stånd lera alla moment i ett arbete, medan det en dialog mellan de olika märkesföretagen pågår. Normalt utförs funktionskontroll, när för att eventuellt mellan dem gemensamt arbetet är klart. Vissa större företag tilläm- kunna utveckla ett standardprogram i detta par stickprovskontroll, varvid arbetet följs avseende. Från MAF ifrågasätts om ackordshets upp mer i detalj. För att få systematik i arbetet har enligt ligger till grund för problemen på verkstäderMAF utarbetats en reparationskatalog. Alla na. Fast prissättning av reparations- och serreparationsarbeten är klassificerade i avdel- vicearbeten har skett i nästan hela branningar, grupper etc. Arbetets innehåll be- schen. Prissättningen grundas på metod- och arbetsstudier. De ackordstider som skall skrives. Från mekanikerhåll har klagomål anförts tillämpas för olika typer av arbetsoperatioöver att serviceprogrammen är för omfattan- ner fastställs efter överenskommelser mellan de och för snävt tidsberäknade i ackorden. arbetsgivaren och verkstadsklubben vid föreServiceprogrammen används, säger man, som taget. Ömsesidig hänsyn tas till parternas säljargument. Men varje punkt i programmet synpunkter. Relativt god ackordsupparbetkräver inte särskild åtgärd i form av justering ning föreligger för servicemekaniker. Undersökningar har gjorts vid vissa företag eller reparation. Ackordspriset beräknas därom sambandet mellan arbetstakt och reparaför med hänsyn till den frekvens som servicetionskvalitet. En försiktig slutsats av dessa är punkten bedöms ha. Samtidigt blir den tid att en högre arbetstakt förutsätter en högre som åsätts för att åtgärda en viss detalj grad av skicklighet att planera och organisera beroende av den beräknade frekvensen. Verklig tid kan därvid många gånger vara arbetet samt ett större biltekniskt kunnande. större, om en servicepunkt visar sig kräva Dessa egenskaper bör rimligtvis också skapa åtgärd. Om mekanikern då söker klara upp- bättre förutsättningar för en högre arbets1 giften på angiven ackordstid, kan tidspressen kvalitet. Utvecklingen har medfört att en medföra risk för att arbetet inte blir fullgott. mekaniker nu klarar reparationer av 100 Från mekanikerhåll menar man att en bilar per år i genomsnitt mot 25 år 1950. Här må också nämnas att vissa billeveranlösning skulle vara att göra serviceprogrammen mindre omfattande. Det borde t. ex. törer utan särskild framgång har erbjudit vara möjligt att begränsa kontrollen till sär- serviceprogram med begränsat antal kontrollskilt nödvändiga moment från trafiksäker- punkter. Ökad användning sker av metodiskt hetssynpunkt. Här kan nämnas bl. a. broms- planlagda instrumentanalyser för att faststälsystem, framvagn, belysning. Särskilda ana- la bilens kondition. Från MAF har uppgifter lämnats om perlysmekaniker skulle kunna utföra felsökning. Andra reparatörer skulle sedan utföra arbe1 tet. Enligt uttalande av dir. Ljungström, MAF, i Beträffande vad som anförts mot vissa tidningen Arbetsgivaren 1970:22. 84

SOU 1971:86

Tabell 4. Personalomsättning per år för arbetare inom några olika områden inom SAF.

Tabell 5. Rörligheten för mekaniker i Stockholmsområdet 2 kv-69 - 2 kv-70.

(Fnligt MAF, Mekanikernas rörlighet i Stockholmsområdet) Omsättning = antal arbetare som slutat i procent av totala antalet anställda.

(Enligt MAF, Mekanikernas rörlighet i Stockholmsområdet) Antal mekaniker (exkl. lagerpers., chaufförer, smörjare, tvättare) 2:a kvartalet 1969 inom bil- och traktorverkstäder i Stockholm/Södertälje kommunblocksregion var 2 375. Av dessa har 2:a kvartalet

Hela riket Hela industrins område 1969 Hela Verkstadsföreningens område 1969 Mekaniker vid Volvoverkstäder inom Motorbranschens område 1969 Malmö Mekaniker inom Motorbranschens område enl. företagens uppskattning 1970 Göteborg Verkstadsföreningens område 1970 Mekaniker inom Motorbranschens område enl. företagens uppskattning 1970 Storstockholmsområdet Yrkesarbetare, netto (pensionerade, dödsfall m. m. borträknat) vid några större verkstadsindustrier 1969 resp. 1970 Mekaniker inom Motorbranschens område våren 1960 - våren 1970

38% 37% 27%

10%

40- -45 % 20- - 2 5 %

40- - 6 0 % 48%

sonalomsättningen i företagen. 2 För Stockholmsregionen gäller en större omsättning vilket dock är en speciell företeelse. Omsättningen av yrkesarbetare i verkstadsindustrin är i regionen minst lika hög som för mekaniker i motorbranschen (enligt MAF). 1 övrigt uppvisar inte branschen någon avvikande omsättning i förhållande till andra industrigrenar (se vidare tabellerna 4 och 5 över personalomsättning och rörlighet). Det kan därför knappast hävdas att problemen i verkstäderna har sin orsak i onormalt stor personalomsättning. Möjligen kan rörligheten få allvarligare konsekvenser i reparationsverksamhet av detta slag.

11.3 Självsanering inom branschen I branschen har sedan länge pågått självsaneringssträvanden. MRF har sålunda antagit särskilda kvalifikationskrav för medlemskap i bl. a. verkstadssektionen. Kraven har när så SOU 1971:86

1970 återfunnits ca 1 582 eller 67% vid företag inom: Förbund/Bransch

Antal mekanike r som återfunnits 2 kv 1970

Motorbranschens arbetsgivareförbund Därav anställda vid samma företag båda åren (52 % av de 1 582) dvs. 1 229 st Allmänna gruppen Livsmedelsbranschens arbetsgivareförbund Byggnadsämnesförbundet Bryggeriarbetsgivareförbundet Sveriges verkstadsförening Biltrafikens arbetsgivareförbund Petroleumbranschens arbetsgivareförbund Handelns arbetsgivareorganisation Kooperationen (industri och handel)

1 475

Summa

1 582

6 5 5 4 36 3 27 8 13

Av de 2 375 m e k a n i k e r n a från 2:a kvar-

talet 1969 har 793 personer inte kunnat återfinnas i Svenska Arbetsgivareföreningens (SAF) statistikmaterial 2:a kvartalet 1970. Det kan antas att en del påbörjat militärtjänstgöring och att andra bl. a. flyttat till verkstäder som inte är anslutna till MAF eller MRF, t. ex. bensinstationer, som utför reparations- och/eller servicearbeten.

erfordrats anpassats efter ändrade förutsättningar. Nu gäller bl. a. följande den 16 februari 1971 antagna krav: — Rörelsens huvudsakliga ändamål skall vara att utföra reparations- och servicearbeten för utomstående beställares räkning. — Företaget skall förfoga över ändamålsenlig och ur hygienisk synpunkt godtagbar verkstadslokal liksom maskin- och verktygsutrustning av normal kvalitet svarande mot behovet för de sysselsatta arbetarna. — Företaget skall ha tillgång till för verksamheten erforderlig servicelitteratur såsom 2 Motorbranschens arbetsgivareförbund, Mekanikernas rörlighet i Stockholmsområdet 1969-1970. Datamässig undersökning. Stencil våren 1971.

trafiksäkerhetsverkets bestämmelser om fordon samt servicedata för de produkter vilka mottas för reparation eller jämförlig åtgärd. — Företaget skall förfoga över teknisk ledare med betryggande praktik, i regel minst åtta år, eller godtagbar teoretisk utbildning i kombination med viss praktik. - Företaget skall ha förmåga att för standardoperationer hålla sig inom normal arbetskostnad. Förbundet bedriver viss besöksverksamhet hos medlemsföretagen. En resekonsulent arbetar sedan hösten 1970. Verkstäder, som erhåller anmärkningar i något avseende, medges tre månader för att rätta till påpekade förhållanden om inte särskilda skäl föreligger för längre tidsfrist. Förbundets lokalföreningar svarar dessutom för viss övervakning. För närvarande torde inte förbundet ha kapacitet att utföra effektiv kontroll av verkstadsarbeten. För utförda reparationer finns särskilda garantibestämmelser. En sexmånadersgaranti gäller för renoveringsarbeten och utbyten av delar (dock längst intill dess fordonet tillryggalagt 500 mil utöver angiven mätarställning). I MRF:s allmänna anbuds- och leveransbestämmelser för verkstäder inom MRF klargörs verkstadens ansvar för utförd reparation. Bl. a. åligger det verkstaden att med omsorg och iakttagande av fackkunskap utföra reparationen. Då kostnaden för reparationen inte står i rimligt förhållande till fordonets marknadsvärde före reparationen och med hänsyn därtill reparationen inte kan anses ekonomiskt försvarlig, bör verkstaden avråda kunden/beställaren från att låta utföra reparationen. Efter slutförd reparation åligger det kunden/beställaren att i rimlig omfattning kontrollera att reparationen blivit verkställd i enlighet med hans önskemål. Förekommer anledning till anmärkning mot reparationen skall reklamation omedelbart göras till verkstaden. Finner denna reklamationen berättigad har verkstaden rätt och skyldighet att avhjälpa felet. Verkstaden ansvarar för utförd reparation 30 dagar efter det fordonet utlämnats till kunden/beställa86

ren. 3 Ansvarigheten gäller endast vid normalt brukande och förutsatt att fordonet inte användes för tävlingsändamål eller träning härför. Transportkostnader i samband med åtgärd som verkstaden vidtagit i anledning av reklamation åvilar kunden/beställaren. För indirekt skada svarar verkstaden icke. I övrigt gäller bl. a. att verkstaden inte ansvarar för såsom "provisoriska" betecknade reparationer eller reparationer som utförts på kundens/beställarens uppdrag trots att verkstaden bevisligen avrått därifrån. I fråga om delar och tillbehör gäller verkstadens ansvar inom ramen för vederbörande leverantörs garantiåtagande. För delar och tillbehör som kunden/beställaren tillhandahåller åtager sig verkstaden inte något ansvar. Enligt uppgift tillhandahåller förbundet leveransbestämmelserna i uppförstorat skick. Syftet därmed är att verkstäderna skall anslå bestämmelserna på synlig plats. Även från billeverantörernas sida görs ansträngningar för att fullgod service och reparationer skall utföras. Kontrollbesök kan förekomma vid verkstäderna. 11.4

Utbildning

Frågan om att införa legala kompetensföreskrifter för att utöva hantverksyrken, bl. a. bilreparatörsyrket prövades av 1936 års hantverkssakkunniga. 4 Utredningen lade fram förslag till en Kungl. Maj:ts kungörelse angående mästarbrev för hantverksutövare. 5 Vidare fann utredningen att speciellt inom bilreparatörsyrket kunde bristande kompetens vid yrkesutövningen medföra risker, som motiverade att särskilda föreskrifter meddelades. Syftet skulle vara att ge allmänheten ökade möjligheter att förvissa sig om en yrkesidkares kunskap i yrket. 3 Enligt uppgift frän MRF har ansvarstiden utsträckts till tre månader. 4 Legala kompetensföreskrifter för utövande av hantverksyrken (SOU 1939:46). 5 Kungl. Maj:ts kungörelse angående mästarbrev för hantverksutövare (SFS 1940:873). Mästarbrevskungörelsen ses för närvarande över av särskild sakkunnig.

SOU 1971:86

Förslag lades bl. a. fram till en särskild kungörelse angående tilldelande av mästarbrev till bilreparatörer. Vid tilldelande av mästarbrev skulle tillses att sökanden, förutom tillräcklig erfarenhet och yrkesskicklighet, även hade tillfredsställande maskinell utrustning och lämplig verkstadslokal. Mästarbrev i bilreparatörsyrket skulle avse viss godkänd bilreparatör i hans egenskap av idkare av eller föreståndare för viss namngiven bilreparationsverkstad. En nämnd skulle utreda om de sökande hade erforderlig kompetens. Förslaget om tilldelande av mästarbrev till bilreparatörer medförde emellertid inte några åtgärder. Några obligatoriska kompetenskrav för mekaniker finns för närvarande inte. Teknisk utbildning m. m. inom motorbranschen är emellertid omfattande. 6 S. k. inbyggda skolor för bilmekaniker har sedan länge funnits. Företagen upplåter därvid elevplatser i verkstäderna. Inbyggda skolor förekommer även inom andra yrkesområden liksom i andra länder. Utbildningen sker dessutom i skolverkstad tillhörande gymnasieskolor samt i form av växelutbildning. Den senare skiljer sig från den inbyggda skolan genom att eleverna praktiserar på verkstäderna under kortare perioder i sin utbildning.

vid s. k. fasta serviceskolor hos generalagenter och tillverkare på ett 15-tal platser i landet. Dessutom sker utbildning i s. k. regionala kurser ute i landet. Kurserna omfattar produktkännedom, handhavande av nya verktyg och inträning av nya arbetsmetoder. Målsättningen är att samtliga anställda årligen skall få någon form av vidareutbildning på de produkter som de arbetar med. Det kan nämnas att vissa företag indelar montörerna i s. k. A-, B-, C-montörer med utgångspunkt från vederbörandes kompetens. För yrkesutbildning på bilreparationsområdet har MRF uppskattat enbart de direkta kostnaderna för företagen till något 50-tal milj. kr. per år. På längre sikt räknar man med utbildnings- och jämförliga kostnader för all personal på ett par procent av hela omsättningen innebärande en fördubbling av nuvarande insatser.7

Motorbranschens Arbetsgivareförbund (MAF), metallindustriarbetareförbundet och skolöverstyrelsen samverkar i utbildningen. Antalet utbildade mekaniker per år har enligt uppgift stigit från ca 300 år 1955 till ca 2 300 år 1970, motsvarande ungefär en ny utlärd per år av tio sysselsatta. Yrkesutbildningen av fordonsmekaniker bedrivs nu på ca 170 orter över hela landet. En mekaniker anses fullärd i yrket först efter sju år. Mycket arbete har lagts ned på att skapa bra läromedel i form av demonstrations- och arbetsobjekt samt skriftliga handledningar i olika tekniker. I de frivilliga slutprov som anordnas av MAF deltar per år ca 2 100 eller över 90 % av eleverna.

I den av riksdagen år 1969 beslutade gymnasieskolan har gymnasium och fackskola fr. o. m. läsåret 1971/72 sammanslagits. I utbildningen ingår en tvåårig fordonsteknisk linje. Denna har efter det första gemensamma året fyra grenar nämligen bilmekaniker, maskinmekaniker, reservdelspersonal och flygmekaniker. Linjen ersätter tidigare läroplaner på bilområdet med undantag för de som avser skadereparatörer (bilplåtslagare), lackerare och gummireparatörer. Kurserna har krävt en översyn för att anpassas till gymnasieskolan, speciellt skadereparatörer och lackerare. Sedan år 1966 finns en läroplan för fordonsmekaniker. Den används med endast mindre ändringar på fordonstekniska linjen. Målsättningen för årskurs ett på denna linje är att ge eleverna "en allmän grundläggande kunskap om fordons konstruktion och byggnad samt kunskap om funktion och verkningssätt på sådana komponenter och system som är gemensamma för olika slag av fordon och maskiner inom

På tio år har ca 13 400 mekaniker utbildats. Huvuddelen av de utbildade är kvar i branschen. Generalagenterna arrangerar fortbildningskurser som utnyttjas av tusentals mekaniker varje år. Denna utbildning sker

6 Se även Rationell Bensinhandel (SOU 1970:24), Bilaga 5, Utbildningsverksamhet i statlig och enskild regi, s 156 ff. 7 Tidningen Motorbranschen 1970:14, Investering i kunnande s 755.

SOU 1971:86

främst motorbranschens yrkesområden". Under årskurs två skall utföras övningsarbeten på i bruk varande fordon och maskiner. Den till sin karaktär grundläggande utbildningen kräver påbyggnadskurser s. k. högre specialkurser, t. ex. för bilelektriska arbeten, dieselutrustningar, mobil hydraulik, något som i hög grad blir en utbildningsuppgift för företagen. Efter samråd med Motorbranschens yrkesnämnd har skolöverstyrelsen erbjudit de lärare som skall undervisa inom ämnet fordonsteknik i gymnasieskolan vidareutbildning i form av yrkesstudier ute på företag inom motorbranschen. Vidare planeras fortbildningskurser för bilmekaniker. I ett betänkande från yrkesskoleberedningen 8 föreslås att en yrkesteknisk högskola skall inrättas. En ettårig fordonsteknisk kurs skisseras. Arbetsledareutbildning - liksom fortbildning för arbetsledare - har av Motorbranschens Arbetsgivareförbund organiserats i samarbete med tillverkare samt Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Utbildningsprogrammet är uppdelat på fyra huvudavsnitt. 9 A. Arbetsledande verkstadspersonal. B. Arbetsledande lagerpersonal. C. Administrativ personal. D. Korrespondensstudier. Avsnitt A omfattar dels aspirantutbildning, dels utbildning i produktionsteknik, arbetsledning, instruktionsteknik, löneteknik och avtalskännedom. Avsnitt B omfattar aspirant- och arbetsledarutbildning. Avsnitt C omfattar information om motorbranschens datalönesystem samt ett avsnitt om redovisningsteknik. Avsnitt D omfattar allmän kurs för arbetsledaraspiranter och arbetsledarutbildning personligt riktad till anställda inom gummiverkstads- och reservdelslager. Vidare innehåller D-avsnittet en kurs för arbetsledare anställda inom branschens reservdelslager. Kurserna är uppdelade så att studierna bedrivs i form av korrespondensstudier och/ eller internatutbildning. Vissa delar av utbildningen är dessutom upplagd i form av intern företagsutbildning inom respektive märkesområde. Utöver detta förekommer kontinuerlig 88

teknisk vidareutbildning för arbetsledarna inom respektive företag. Dessutom sker hos fabrikanter och generalagenter en omfattande kursverksamhet för arbetsledare, i vilken funktionärer från MAF medverkar. Dessa längre internatkurser föregås vanligen av aspirantutbildning i form av korrespondensläsning och kortare informationskonferenser. MAF har tillsammans med Personaladministrativa rådet utarbetat ett kursprogram med titeln "Bättre kundkontakt". Detta har rönt stor efterfrågan inom företagen. Ca 7 000 anställda i motorbranschen har genomgått sådan kurs. Syftet är att göra personalen mer serviceinriktad. Kursen omfattar följande tio avsnitt: Introduktion av kursen Vad menar vi med service? Servicesamhälle — serviceföretag Servicesituationer och kunder Service och behov Service och kundpsykologi Kontakt och samspel Bedömning - frågeteknik - utredning Argumentering och telefonteknik Kurssammanfattning Kursmaterialet består av handledarböcker, stillfilmer, tonband med expertföreläsningar, flannellografsatser, grupparbetsuppgifter samt elevdokumentation för 30 elever. Kursen är avsedd för 2 5 - 3 0 timmars undervisning för alla inom företaget som har kundkontakter. 11.5 Konsumentproblem bilreparationer

i samband med

Som framgått av kapitel 2 är större delen av hushållen i Sverige bilägare. Få hushåll kan i någon större utsträckning själva svara för alla reparations- och underhållsarbeten avseende bilen. Flertalet är helt beroende av verkstädernas prestationer. Många bilägare har inte tillräckliga tekniska kunskaper så att de själva kan bedöma behovet av åtgärder, hur komplicerade dessa är 8

Yrkesteknisk högskoleutbildning (SOU 1970:8). 9 Motorbranschens Arbetsgivareförbund, Arbetsledarutbildning i motorbranschen. SOU 1971:86

och hur de bör utföras. Dessa omständigheter leder till att det i relativt stor utsträckning uppstår tvister mellan verkstäder och konsumenter angående kvaliteten på de genomförda åtgärderna eller dessas berättigande. Bilreparationer utgör därför en betydande andel av de hänvändelser och klagomål som riktas till Allmänna reklamationsnämnden och till de lokala konsumentkommittéerna. Närmare en tiondel av hänvändelser till nämnden per telefon, post eller vid personliga besök gäller bilreparationer. Av motoravdelningens ärenden utgör reparationerna ca hälften. Omkring hälften av ärendena avser fall där reparationen enligt konsumentens uppfattning blivit felaktigt eller undermåligt utförd. Oftast upptäcker bilägaren bristfälligheterna vid bilens användning så gott som omedelbart efter reparationen. Ibland leder klagomålen till upprepade resultatlösa reparationer. I vissa fall har konsumenten så småningom vänt sig till annan verkstad. Det förekommer då att den nya verkstaden uttalar sig så att konsumenten finner skäl att reklamera. Även om reparationen till slut blivit riktigt utförd har konsumenten genom de felaktiga åtgärderna ofta förorsakats onödiga kostnader. En tredjedel av ärendena avser fall där konsumenten anser att träffad överenskommelse angående reparationens omfattning eller kostnader för densamma inte hållits. I flera fall är det fråga om muntliga uttalanden som i efterhand är svåra att verifiera. I ärenden som gäller bilreparationer har nämnden i ungefär hälften av fallen uttalat sig till konsumentens fördel. Nämndens rekommendation innebär oftast att konsumenten skall få tillbaka visst belopp. I omkring hälften av fallen är det fråga om summor upp till 300 kr., medan ca en sjättedel av fallen avser belopp mellan 300 och 600 kr. Den rekommenderade summan överskrider 600 kr. i endast 10% av fallen. Ofta har något belopp inte fastställts, eftersom utslaget innebär att verkstaden rekommenderas att utan kostnad rätta till de kvarSOU 1971:86

stående felen. På grund av att många bilägare inte själva kan bedöma en reparations kvalitet torde många i och för sig bristfälliga reparationer aldrig leda till klagomål eller reklamationer. 11.6 Behov av åtgärder Det finns behov att komma till rätta med funktionsbrister hos fordonen. Förbättrad service på verkstäderna är ett led i dessa strävanden. I stort sett räknar man inom motorbranschen med att 70 % av felen på motorfordonen kan betecknas som driftsstörningar, 15 % berör kraftöverföringen och 15 % utgör trafikskador1 °. AB Svensk Bilprovning har åren 1970 och 1971 utfört undersökningar, som belyser i vilken omfattning fordonsägarna låter reparera eller justera sina fordon före inställelse till kontrollbesiktning. Dessa uppgifter har sammanställts med utfallet av besiktningarna. Härav framgår att förhållandena inte är tillfredsställande på verkstäderna, servicestationerna m. m. Även om genomgående en lägre relativ anmärkningsfrekvens konstateras för åtgärder vidtagna på MRF-verkstäder, svarar dessa dock för en hög anmärkningsprocent1 l . Inom Göteborgs motorbranschföreninghar år 1970 gjorts en inventering av bilverkstäderna i Göteborg med omnejd. Undersökningen gav vid handen att ett mycket stort antal verkstäder inte fyllde de krav som kunde ställas beträffande resurser som kan inverka på verkstädernas förmåga att utföra bilreparationer och service12. Den av KAK i samarbete med Teknikens Värld utförda undersökningen, som av kommunikationsdepartementet överlämnats till konsumentutredningen, ger också belägg för behov av åtgärder. KAK tar i skrivelsen till Motorbranschen 1970:7, Reparationsvolym och reparationskostnader. 1 ' AB Svensk Bilprovning, Intervjuundersökning angående vidtagna reparationer m. m. på personbilar före inställelse till kontrollbesiktning, stenciler 1970 och 1971. 12 Enligt arbetarskyddsstyrelsen. 89

kommunikationsdepartementet upp följande frågor som enligt organisationen bör beaktas: 1. Reguljär och tillförlitlig efterkontroll av bilreparationsarbeten som berör bilars säkerhetsdetaljer och därför kan inverka på trafiksäkerheten. 2. Klara regler rörande ansvars- och ersättningsfrågor då beordrad reparation blivit felaktigt eller alls icke utförd, detta även i fall då följdskador uppstått. 3. Större praktiska möjligheter för konsumenten/bilägaren att ej behöva betala för arbeten som ej utförts eller utförts utan att ha varit erforderliga eller beordrade. 4. Granskning av biltillverkares och generalagenters omfattande serviceprogram för att säkerställa att i första hand sådana serviceåtgärder som har betydelse för trafiksäkerheten verkligen blir utförda. Motormännens riksförbund (M) har i skrivelse år 1971 till handelsministern fäst uppmärksamheten på korrosionsskadorna på det svenska bilbeståndet, möjligheten att åstadkomma rostskydd genom viss behandling, brister i kvaliteten beträffande behandlingen m. m. M framhåller att otillåtliga förenklingar av behandlingsförfarandet har brett ut sig på bilserviceområdet. Man kräver en allmängiltig normering av förfarandet vid fullgod rostskyddsbehandling samt någon form av auktorisering av företag, som utför sådan behandling. Detta kan enligt M bespara bilkonsumenterna och folkhushållet stora och onödiga kostnader. Ytterligare en bidragande orsak till konflikt bilägare — verkstad kan, anser utredningen, vara oklarhet i fråga om ett beställningsuppdrags omfattning och innebörd. Vidare upptäcks ofta andra fel under pågående reparationsarbete än de påtalade. Mekanikern åtgärdar sannolikt bara det som uppdraget omfattar. Många gånger underrättas dock kunden om att ytterligare reparationer behöver göras och vad de kan kosta. Ibland tas emellertid inte kontakt med kunden fast reparationen går utöver uppdraget. Det händer också att felet inte rättas till trots föreliggande risker från trafiksäkerhetssynpunkt. Kundmottagaren kan också ha svårt att avgöra om reparationen kan hinnas med under arbetsdagen. Konsumenten vill i regel ha sitt 90

fordon avhämtningsklart före kvällen. Tidspress kan därvid påverka kvaliteten på arbetet, medföra bristande felsökning samt underlåten efterkontroll. Konsumenterna saknar i en del fall — även om reparationsfakturan ofta är förhållandevis specificerad — information om vad som reparerats, upptäckta reparationsbehov, kostnader, betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt att felen rättas till m. m. Det kan brista i samrådet mellan kund och verkstad. Verkstadsmiljön- kan dessutom ibland bidra till hög felprocent. Det kan förekomma oordnade förhållanden med belamrade arbetsplatser, osystematiskt placerade verktyg, dålig belysning, buller, risk för hög avgashalt i lokalen m. m. Motorbranschen strävar dock efter att förbättra arbetarskyddet. Bättre utrustning på verkstäderna, noggrant kalibrerade instrument, kontroll av hygien, ordning, arbetsmetoder, utrustning, skyddsanordningar samt klara instruktioner om hur arbetet skall utföras skulle ge bättre förutsättningar för bra reparationsresultat. 11.7 Förslag till åtgärder Mot den anförda bakgrunden står det klart att behovet är påtagligt av åtgärder för att förbättra konsumentskyddet vid bilreparationer. 11.7.1 Åtgärder på kort sikt Följande bör till en början kunna åstadkommas: 1. Råd inför service av den karaktär, som nämns i kapitel 9 bör göras tillgängliga för kunder på verkstäder, servicestationer m. m. Verkstadsledning, stationsföreståndare jämte andra ansvariga bör se till att personalen informerar kunderna om råden. Enbart existensen av dessa bör ha inflytande på verkstädernas agerande och underlätta kontakterna mellan dessa och kunderna. Genom att dylika råd finns kan missförstånd undvikas i beställningsprocessen. Därmed kan också ansvars- och reklamationsfrågan lättare lösas. Samtidigt bör inom motorbranschen unSOU 1971:86

dersökas möjligheten att i större utsträck- siktningsprotokollet har stort värde, när det ning än hittills lämna anbud eller kostnadsför- gäller att åberopa garantiåtaganden. Bilägare slag på inlämnade reparationsobjekt. Detta som besöker besiktningsstation för frivillig förutsätter att beställningen föregås av fel- kontroll av reparationen bör medta fakura. sökning i fordonet eftersom kunderna inte Härigenom kan man få en uppfattning om alltid kan specificera vad det är för fel på de beställda arbeten utförts. 5. Man bör också verka för någon form av inlämnade fordonen. 2. -Bestämmelser om eventuella garanti- utökad löpande intern kontroll av utförda åtaganden vid bilreparationer bör alltid fin- verkstadsarbeten. Även om redan nu fordon nas anslagna på för kunderna synlig plats i provkörs efter reparation bör en särskild verkstäder, servicestationer m. m. På repara- mekaniker i övrigt kunna göra vissa kontroltionsfakturan bör därjämte gällande garanti- ler som bör redovisas för kunderna på lämptid för utförda arbeten tydligt anges. Faktu- ligt sätt vid avhämtning av fordonen. Det bör ran bör också uppta information om vad på fakturan eller på annat sätt klart anges som skall iakttas för att kunden skall komma namnen på reparatör och ansvarig verkmäsi åtnjutande av garantin. Vidare bör fakturan tare. Dessutom kan man tänka sig någon form klart ange vilka arbeten som utförts, vilka av intern stickprovsundersökning av den typ som inte utförts och varför. som tillverkare använder vid kvalitetskonDetta förslag, liksom åtgärder enligt punkt troll. Fordonet får därvid genomgås i detalj. 1 ovan, berör innebörden av en beställd Extrakontroller innebär emellertid att repareparation. Det synes därför önskvärt att överläggningar härom upptas med motor- rationsarbetet fördyras och kan medföra branschens organisationer, såväl på arbets- större utgifter för konsumenterna. Frågan om dylika kontroller skall sättas in, bör i givare- som löntagarsidan. 3. Även fortsättningsvis bör intervju- första hand lösas inom motorbranschen. I och för sig skulle det även kunna tänkas undersökningar göras om bilreparationsverksamheten, exempelvis av den typ som utförts att låta en institution, t. ex. AB Svensk av AB Svensk Bilprovning. Det är angeläget Bilprovning, utföra stickprovskontroll av att förhållandena på bilreparationssektorn reparationsarbeten vid verkstäder genom följs upp med nya studier, som bör komplet- oanmälda besök. Syftet skulle vara att granteras och fördjupas. Resultaten bör, om de ska de utförda reparationerna för att konstapubliceras och följs upp hos företagen, verk- tera att de utförts på ett från olika synpunksamt kunna bidra till en förbättring inom ter tillfredsställande sätt. De praktiska problemen och kostnaderna för en prestationsverkstadsbranschen. 4. På sätt och vis innebär redan nu den granskning omfattande samtliga verkstäder obligatoriska kontrollbesiktningen och den i skulle emellertid bli stora utan att den vissa fall nödvändiga efterkontrollen att enskilde konsumenten tillförsäkrades garanverkstädernas arbeten övervakas. Konsumen- tier för fullgott arbete. 6. Utredningen vill understryka vikten av terna bör emellertid ytterligare erinras om möjligheten att frivilligt kontroll- och kondi- att alla berörda parter medverkar till att tionsbesiktiga bilen vid bilprovningsstatio- ytterligare öka utbildningsmöjligheterna för nerna i landet. Bilägarna bör också stimule- verkstadspersonal i framtiden. Det är också ras att kontrollera dels utförda större repara- önskvärt att AB Svensk Bilprovning i infortioner, dels tveksamma fall, exempelvis ge- mationssyfte i ökad utsträckning tar emot nom frivillig besiktning hos AB Svensk Bil- personal från olika verkstäder. Särskilda kurprovning eller vid motororganisationernas ser kan läggas upp. Berörda myndigheter bör enligt utredbesiktningsanläggningar. Särskilt angeläget är ningen följa och stimulera utvecklingen av detta vid reparationer som annars inte efterhär skissade åtgärder. De resultat, som kan kontrolleras av AB Svensk Bilprovning. BeSOU 1971:86

nås, torde delvis bli avgörande för vad som skall ske på annat sätt. För att öka konsumentskyddet kan på längre sikt behövas mer genomgripande arrangemang. 11.7.2 Åtgärder på längre sikt Vissa förhållanden kan från konsumentpolitisk synpunkt motivera någon form av offentligt godkännande av en yrkesverksamhet. Särskilt gäller detta i frågor som berör liv, hälsa och säkerhet, skäl som gör sig gällande t. ex. i samband med reparation av bilar. Från trafiksäkerhetssynpunkt skulle det sålunda kunna bedömas angeläget att uppställa vissa kompetensvillkor för att driva bilreparationsverksamhet. Problemet är då att utforma ett system som inte försvårar medborgarnas möjlighet till näringsutövning eller försämrar konsumenternas situation. Det bör därvid noteras att man i svensk etableringsrätt varit återhållsam med att uppställa krav på legala kompetensvillkor som verkar begränsande på medborgarnas möjlighet till näringsutövning. På tjänsteområdet förekommer dock i en del fall, som undantag från principen om etableringsfrihet, legala krav på kompetens eller särskild auktorisation som förutsättning för att utöva vissa yrken 1 3 . I sammanhanget må t. ex. erinras om utfärdade bestämmelser angående behörighet att vid elektriska starkströmsanläggningar utföra installationsarbete (SFS 1939:219, 1944:698 och 1960:76). Behörighet enligt olika klasser utfärdas av kommerskollegium. Förfarandet torde få betraktas som en form av kompetensauktorisation. Statens planverk har uppgjort ett förslag till kvalifikationskrav för riksbehörighet som ansvarig arbetsledare för va-installationer varav framgår följande. Den nya va-lagen samt förändringarna av byggnadsstadgans 61 § innebär att det för byggnadslovspliktiga va-installationer skall finnas en ansvarig arbetsledare. Statens planverk skall med riksgiltighet pröva arbetsledares kvalifikation. Person som efter central prövning fått bevis på kompetens för viss riksgiltig behörighet skall efter vanlig anmälan till byggnads92

nämnden utan närmare prövning godkännas av denna för sådant objekt som faller inom hans behörighetsområde. Det må också erinras om lagen (1967:203) om ställande av säkerhet vid sällskapsresa till utlandet. Skyldighet för reseföretag att ställa särskild säkerhet innebär ett avsteg från den näringspolitiska linje som följts under senare år och som syftar till så fri konkurrens som möjligt mellan näringsutövare. Från konkurrensrättslig synpunkt har tidigare avvisats framställningar, bl. a. riksdagsmotioner, om auktorisation av företag i motorbranschen. Näringsfrihe tsombudsmannen har vidare invänt mot att krav på viss utrustning och kompetens, utfärdade av dåvarande Bilverkstädernas riksförbund, sammankopplades med rätten till s. k. verkstadsrabatt vid inköp av reservdelar. Övervakning skedde genom särskilda nyetableringskommittéer. NO anförde i beslut år 1960: "Såväl ur trafiksäkerhetssynpunkt som av andra skäl framstår det som ett allmänt intresse av vikt att de företagare, som utför bilreparationer åt allmänheten, besitter en god yrkeskunnighet och förfogar över lämplig verkstadsutrustning. Med hänsyn till betydelsen av att rätten till fri näringsutövning och fria konkurrensförhållanden upprätthålles inom näringslivet synes det emellertid angeläget, att detta intresse tillgodoses på annat sätt än därigenom, att verkstäder inom bilreparationsbranschen, som ej befunnits uppfylla de av den enskilda branschorganisationen fastställda kompetenskraven, genom organisationens åtgärd utsattes för diskriminerande behandling vid inköp av reservdelar". (PKF 1960s. 124 ff). Ett eventuellt system avseende kontroll av bilverkstäders kompetens m. m. skulle naturligtvis enligt utredningen inte få avse prissättning, behovsprövning eller eljest medföra diskriminerande behandling. Om behovskriterier tillämpas kan ett auktorisationsliknande kontrollsystem få sådana effekter att nyetableringskontroll blir följden. Etable13 Bemitz, Ulf, Svensk och internationell marknadsrätt, s. 41 och 52. Se även Råd och Rön 1971:3, Auktoriserad - legitimerad. Tryggare för konsumenten?

SOU 1971:86

ringsfriheten hindras därvid. Vid utformningen av ett offentligt kontrollsystem av bilverkstäder är det — principiellt sett - från konkurrenssynpunkt väsentligt att systemet är öppet för alla företag som fyller uppställda kompetenskrav. Kraven måste differentieras så att såväl små som stora företag kan driva reparationsverksamhet. Företagsstrukturen skall inte få påverkas av hur ett kontrollsystem är utformat eftersom kvaliteten på reparationerna inte nödvändigtvis har samband med verkstadens storlek. Servicestationer och småverkstäder skall därför liksom hittills ha möjlighet att reparera bilar. Ett ytterligare krav är att de organiserade märkesverkstäderna inte får särskilt gynnas. Konsumenterna måste också framdeles kunna fritt välja bland förekommande verkstäder efter hänsynstagande till pris och andra faktorer. Nyetablering måste underlättas genom möjligheter att bevilja dispens från bestämmelserna, som kan komma att utfärdas. Kontrollverksamheten får inriktas på företag som mot ersättning utför reparationer. Något förbud för den enskilde fordonsägaren att också framdeles själv reparera sitt fordon får inte utfärdas. Det skulle medföra betänkliga praktiska och ekonomiska konsekvenser för bilägarna. Stora vagnparkägare bör följaktligen också i fortsättningen kunna reparera fordon i egna verkstäder. Det gäller här som eljest vid offentliga regleringar att söka undvika icke avsedda konkurrensbegränsningar. Även en offentlig reglering av begränsad omfattning kan dock få till följd att konkurrensen i viss mån hämmas. Det gäller också regleringar som tillskapas av säkerhetsskäl, t. ex. trafiksäkerhetshänsyn. Samtidigt bör beaktas att konkurrensbegränsningslagen inte är tillämplig på av Kungl. Maj:t eller riksdagen beslutade offentliga regleringar, även om de är konkurrenshämmande. Vid flera tillfällen har emellertid gjorts uttalanden om speciallagstiftning, som gäller för vissa näringsgrenar, senast i en proposition år 196714. "Genom sådana specialregleringar har skapats vissa konkurrensbegränsningar, vilka SOU 1971:86

med hänsyn till sin 'officiella' karaktär uppenbarligen inte kan bedömas som skadliga enligt konkurrensbegränsningslagen. Det är självfallet av betydelse att tillämpningen av de specialregleringar, som av skilda samhälleliga skäl finnes nödvändiga, i så liten utsträckning som möjligt får ogynnsamma verkningar från konkurrenssynpunkt". Svårigheterna är uppenbara att åstadkomma ett konkurrensneutralt kontrollsystem. Utredningen har mot denna bakgrund diskuterat flera möjligheter. En skulle vara ett slags inspektionsbefogenhet för ett offentligt organ. En annan skulle kunna vara att eventuellt införa någon form av licensiering av yrkesmässig bilreparationsverksamhet i Sverige. Sådan licensiering kan vara frivillig eller obligatorisk. Eventuellt kan man konstruera ett system på samma sätt som skett beträffande den s. k. avbetalningsöverenskommelsen. Gällande föreskrifter om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar (SFS 1959:575, ändrad 1961:196) har till syfte att säkerställa likformighet beträffande tillämpningen av betalningsvillkoren. Kommerskollegium äger som tillsynsmyndighet genom auktoriserad revisor eller annan härför skickad person kontrollera, att säljare följer gällande föreskrifter. I dessa regleras kontantinsats och kredittid för att säljare må utlämna försåld bil. Utlämnas bil i strid mot föreskrifterna får säljaren bota visst belopp. Vad som stadgas för utlämning av bil äger inte tillämpning, om säljaren biträtt en av Kungl. Maj:t godkänd överenskommelse, enligt vilken det åligger honom att iaktta motsvarande regler om kontantinsats och kredittid. Bilreparationsföretag skulle sålunda — vid motsvarande system på reparationssektorn — kunna frivilligt biträda en särskild överenskommelse som ålägger företaget att iaktta vissa regler och underkasta sig kontroll. I princip torde det frivilliga systemet med denna konstruktion få i stort sett samma effekt som ett obligatoriskt.

14 Prop. 1967:75 angående effektivisering av verksamheten på pris- och konkurrensområdet samt konsumentvaruforskningen s. 74.

11.7.3 Det norska systemet Vare sig man ville stanna för ett frivilligt eller ett obligatoriskt system skulle detta kunna utformas med det norska auktorisationssystemet som delvis förebild (se härom kapitel 5 och bilaga 7). Detta system bygger på en lag från år 1947, "Lov om godkjenning av bilverksteder m. v.". S. k. "bilsakkyndige" skall utföra inspektion och årlig kontroll av verkstäder från trafiksäkerhetssynpunkt. De sakkunniga sorterar under vegdirektoratet som utfärdar tillämpningsföreskrifter m. m. Det norska systemet synes dock, finner utredningen, inte helt kunna överföras till svenska förhållanden. En skiljaktighet finns när det t. ex. gäller rätten att öppna rörelse. I Sverige gäller den s. k. kungörelsen angående mästarbrev för hantverksutövare (SFS 1940:873), som för närvarande ses över. För att få mästarbrev i Sverige krävs bl. a. att man skall ha uppnått 25 års ålder, ha gjort sig känd för god vandel, ha varit åtta år i yrket, ha gesällbrev, besitta bokföringskunskap samt vara företagare eller arbetsledare (3 §). Norge har en särskild s. k. håndverkslov. Enligt denna gäller bl. a. för att få mästarbrev att man skall vara myndig, ha varit sex år i yrket, ha gesällbrev samt besitta bokföringskunskap. Den avgörande skillnaden mellan de svenska och norska bestämmelserna är att i Norge krävs mästarbrev för att få öppna rörelse. För att bedriva reparationsverksamhet med bilar fordras alltså där sådant bevis. I den norska lagen om godkännande av bilverkstäder stadgas också (1 §, sista st.): "Godkjenning som nevnt gir ikke rett til i strid med lov om håndverksnaering av 25 juli 1913 å utfore arbeid som horer inn under et händverksfag. Den som har naeringsbrev på håndverk etter håndverkslovens § 2, furste og annet ledd, trenger ikke godkjenning etter denne lov for å utf^re arbeid som hoVer inn under håndverket." Frågan om kontroll av personalens kompetens för visst arbete ligger därför annorlunda till än i Sverige, där reparationsverksamhet kan bedrivas utan bevis på särskild 94

yrkeskunnighet. Det bör också noteras att personbilsbeståndet i Norge utgör ca 700 000, dvs. väsentligt mindre än i Sverige. Frågan om den norska auktorisationslagen har medfört eller medför konkurrensbegränsande verkningar har tagits upp med det norska prisdirektoratet. Företrädare för detta har framhållit att lagen syftar till att höja verkstädernas standard från trafiksäkerhetssynpunkt. I praktiken har den inte medfört några konkurrensbegränsande verkningar. Klagomål från konkurrensbegränsningssynpunkt har aldrig anförts gentemot lagen. Prisdirektoratet har inte heller funnit anledning ingripa i något avseende. Möjligen kan tänkas en uppmjukning av föreskrifterna till förmån för servicestationerna så att fler sådana kan ta upp bilreparationsverksamhet. Det må här anmärkas att norsk konkurrensbegränsningslagstiftning, den s. k. prisloven, har ett visst regleringsbetonat syfte utöver det konkurrensfrämjande. Denna skillnad i förhållande till svensk konkurrensbegränsningslag, vars syfte är klart konkurrensfrämjande, kan kanske medföra en annorlunda syn på auktorisationslagens verkningar i konkurrensbegränsande hänseende. Företrädare för Forbrukerrådet har däremot uttryckt vissa farhågor för att lagen kan medföra begränsning av konkurrensen. Genom de krav som ställs kan företag förhindras utöva reparationsverksamhet. I många fall torde fortfarande verkstäderna kunna kritiseras. Någon undersökning om verkstäderna som t. ex. visar hur lagen verkar finns dock inte. Enligt vegdirektoratet godkänns såväl små som stora företag. Dels godkänns s. k. bilverkstäder, dels "spesialverksted for bilelektriske anlegg, bilgummiverksted, spesialverksted for dieselutstyr samt spesialverksted for bremseanlegg". Från norskt arbetarhåll (Norsk jem- og metallarbeiderforbund) har anförts att bilarbetarnas inställning till den norska auktorisationslagen är positiv. Särskilt känner man tillfredsställelse med kontrollen över att arbetsförhållandena blir så bra som möjligt, SOU 1971:86

t. ex. beträffande lokaler och ordning. Idéer om förbättringar på verkstäderna kommer för övrigt också från arbetarsidan enligt företrädare för branschorganisationen, Norges bilbransjeförbund. Från detta har framhållits att lagen genomförs på ett liberalt sätt utan formalistisk granskning. Kraven på utrustning m. m. utgör minimikrav för att ge förutsättningar för bra reparationer. Samarbetet mellan förbundet och de bilsakkyndige är gott. Lagen torde kunna betraktas som neutral i förhållande till företagsstrukturen. Från en motororganisation, Norges automobil-forbund, har anförts att man finner lagen ha fördelar från konsumentsynpunkt. Verkstäderna har, säger man, en bra standard och en skicklig ledning. De farliga verkstäderna är de som driver "piratverksamhet" samt "bakgårdsverkstäderna". Särskilt gäller detta arbeten med rostskador. Med hjälp av den bilsakkunnige kan fuskjobb förhindras. Det klagas visserligen även i Norge på verkstäderna när det gäller kvalitet på arbeten. Verkstäderna har ju anställda med varierande kvalitet vad gäller yrkeskunnighet. Nivån på verkstäderna bör, säger man, dock generellt sett ha höjts genom auktorisationslagen.

tionerna liksom reparationsräkningarna, synes vara begränsade men sådan kontroll borde ingå i den normala övervakningen. Särskild uppmärksamhet torde ägnas åt verkstäder mot vilka anmärkningar riktats från konsumenthåll. Till en början skulle det vara nödvändigt att ställa relativt begränsade krav när det gäller verkstädernas utrustning, lokaler m. m. Från konkurrenssynpunkt skulle det också vara angeläget att gå försiktigt fram. För att verksamheten skulle ha någon mening borde anmärkningar ges i anledning av upptäckta brister. Dessa kunde noteras i ett verkstadsregister, som måste upprättas för att ge överblick av befintliga reparationsställen. Genom publicitet kunde allmänhetens uppmärksamhet fästas på sådana verkstäder som i olika avseenden företedde brister. Överläggningar kunde också ske med verkstädernas organisationer. Skulle detta inte medföra rättelse kunde någon form av sanktion övervägas. Verksamheten kunde få försökskaraktär under en femårsperiod. Härefter kunde omprövning i skärpande eller modifierande riktning ske sedan man haft tillfälle att studera verkningarna. Det skulle te sig naturligt att statens trafiksäkerhetsverk intog en central ställning i 11.7.4 Tänkbara riktlinjer för ett ett kontrollsystem av detta slag. Erforderliga svenskt kontrollsystem oanmälda verkstadsbesök skulle verkställas För svensk del skulle ett eventuellt kontroll- genom en regional organisation, exempelvis system i princip kunna vara uppbyggt efter den som trafiksäkerhetsverket förfogar över. förslagsvis följande riktlinjer. Närmare bestämmelser om utformning av Verksamheten skulle bl. a. lämpligen kun- ett besöks- och kontrollsystem samt krav na gå ut på att genom oanmälda kontroll- som kunde gälla skulle då få utfärdas av besök på verkstäderna öka förutsättningarna trafiksäkerhetsverket, sedan principbeslut för att fullgoda reparationsarbeten utförs. fattats om ett övervakningssystem och Övervakningen skulle avse kontroll av att på Kungl. Maj:t utfärdat särskild förordning om reparationsställena råder tillfredsställande kontroll av bilverkstäder. förhållanden m. m. i fråga om lokalers utAntalet verkstäder som årligen skulle bli formning, storlek och ändamålsenlighet, att aktuella för kontroll uppskattas av företräerforderlig verktygsutrustning finns, att ord- dare för MRF till totalt ca 6 000 inklusive ning råder på arbetsplatsen, att kompetent sådana servicestationer, som kan anses ha personal leder och svarar för arbetet samt att utvecklad reparationsverksamhet. Det bör den har tillgång till nödvändiga servicedata observeras att någon tillförlitlig uppgift på m. m. för förekommande fordonstyper. antalet verkstäder inte föreligger. Möjligheterna att i större skala granska de utVerksamheten skulle kräva resurser utöver förda prestationerna i detalj, dvs. bilrepara- vad som idag finns. Vid beräkningen av perSOU 1971:86

sona] och kostnader antas att minst tre verkstäder per dag skulle besökas samt att antalet besöksdagar skulle bli högst 100 per år. Återstående arbetstid antas gå åt till restid, nödvändigt administrativt arbete i samband med kontrollsystemet samt andra uppgifter. Minimiantalet erforderliga regionala inspektörer skulle då vid ett årligt, oanmält kontrollbesök bli 20 (dvs ^ x JQQ ). Två personer skulle tillkomma i central förvaltning för administration m. ra., utfärdande av föreskrifter, anvisningar och liknande. Lön och följdkostnader skulle uppgå till ca 1,6 milj. kr. För investeringar i samband med kontrollverksamheten t. ex. lokaler, viss mätutrustning m. m. skulle ytterligare medel erfordras. Kontrollsystemet kunde vara självfinansierande. Lämpligen kunde viss avgift tas ut av verkstäderna, beräknad efter företagens storlek. 11.7.5 Utredningens

bedömning

Utredningen konstaterar att delvis annorlunda förhållanden föreligger i Sverige än i Norge. Till en del skulle visserligen ett licenssystem i Sverige kunna medverka till en ökad konkurrens. De konkurrenseffekter som skulle kunna uppstå är dock svåra att precisera och kan gå i olika riktningar. Systemet skulle sålunda t. ex. kunna förbättra möjligheterna att konkurrera för verkstäder som fyller uppställda krav men nu tillhör gruppen utanför de större märkesverkstäderna. Som tidigare framhållits kan emellertid ett licenssystem i viss mån försvåra från konsumentsynpunkt önskvärda nyetableringar. Det finns också risk för att kraven för ett godkännande preciseras efter så generella och stränga regler att mindre verkstäder, som önskar inrikta sig på särskilda typer av arbeten, hindras i näringsutövningen ehuru den kan vara önskvärd från konsumentsynpunkt. På grund härav avstår utredningen från att nu föreslå ett slags licensiering av verkstäder. Från konsumentsynpunkt måste först beaktas erfarenheterna av de åtgärder som utredningen angivit i det föregående (11.7.1).

12 Resursbehov

Nyinköp, drift och underhåll av bilar utgör en betydande kostnadspost i bilhushållens budget. Bilen är en tekniskt komplicerad produkt, vilket försvårar det enskilda hushållets planering och beslutsfattande i samband med köp och nyttjande. Bilens roll i hushållens verksamhet är otillfredsställande analyserad. Trafiksäkerhetsaspekten motiverar särskilt att information m. m. lämnas om bilar. Det är därför angeläget att konsumentverket får resurser avsedda för de i föregående kapitel redovisade speciella uppgifterna på bilsektorn. Utredningen anser det nödvändigt att särskilda härför kvalificerade handläggare tillförs verket för uppgifter i samband med utredningar och analyser, varudeklarationer och liknande system samt information om bilar. Handläggarna - till en början tre - förutsätts samverka och tillsammans utgöra en särskild arbetsgrupp. Deras arbete skall fogas in i den samlade konsumentpolitiska verksamhet, som konsumentverket skall bedriva. När så är lämpligt bör de medverka i projektarbete m. m. som i övrigt utförs i verket. Lön inklusive lönekostnadspålägg kan i 1972 års löner uppskattas till ca 213 000 kr. för dessa tjänstemän. Inklusive nödvändiga följdkostnader blir medelsbehovet ca 234 000 kr. För särskilda ändamål - i första hand för undersökningar vid bl. a. utomstående organ men även för information - kan ytterligare medel behövas. Utredningen föreslår härför ca 600 000 kr. Totalt skulle SOU 1971:86 7

därför medelsbehovet för i betänkandet skissade uppgifter vid konsumentverket kunna uppskattas till ca 834 000 kr. Det har inte visat sig möjligt att kvantitativt skatta de resursökningar som blir nödvändiga för organ som statens trafiksäkerhetsverk, AB Svensk Bilprovning m. m. i samband med vidgade tekniska och liknande undersökningar. Statens trafiksäkerhetsverk får i vanlig ordning hemställa om medel för att kunna finansiera en eventuellt utökad utredningsverksamhet. Merkostnader vid arbetet att ta fram uppgifter för deklarationer kan beaktas i samband med att typbesiktningsavgift skall fastställas. Kanske automobilskattemedelsfonden kan belastas något. Utredningen förutsätter att AB Svensk Bilprovning via besiktningsavgifterna finansierar sådan undersökningsverksamhet som berörs i kapitel 8. Kostnaderna för kontrollbesiktning i samband med överlåtelse har av MRF skattats till ca 30 milj. kr., varav enbart förrättningsavgifter svarar för ca 15 milj. kr.

Bilaga 1

Konsumentverkets organisation i huvuddrag

Styrelse Direktion

Hushållsekonomiska enheten

Tekniska enheten

Producentenheten

Ledningssekretariat Informationsoch utbildningsenheten

Allmänna enheten

Regionkontor

Lokal verksamhet

98 SOU 1971:86

Bilaga 2

Kort historik

Här redovisas kort vissa åtgärder av främst trafiksäkerhetsfrämjande karaktär, vilka företagits under senare år. Sålunda behandlas kontrollbesiktning av bilar, problemet begagnade bilar, typbesiktningsverksamheten, säkerhetskrav på bilar, avgasproblemet m. m.

eller okunnighet kunde t. ex. medföra, att praktiskt taget helt nya fordon inte var i trafiksäkert skick. Bedömningen av fordonen vid säkerhetsinspektion skulle enligt utredningen om möjligt baseras på objektiva mätresultat. I så gott som samtliga remissyttranden över betänkandet anslöt man sig i princip till 2.1 Kon trollbesiktning av bilar tanken på att införa en periodisk fordonsI juni 1962 avgav 1960 års utredning angåen- kontroll. de kontrollbesiktning av bilar m. m. sitt I proposition2 år 1963 anförde departe1 betänkande , med förslag att i princip samt- mentschefen att klart belägg fanns för att liga i bilregister upptagna motorfordon och behov förelåg av en intensifierad fordonssläpvagnar skulle undergå årlig teknisk kon- kontroll. Beslut borde fattas om att införa troll, s. k. säkerhetsinspektion. I anslutning allmän periodisk fordonskontroll i landet, härtill lade utredningen fram erforderliga som borde benämnas säkerhetsinspektion. författningsförslag. Utredningen ansåg bl. a. Kontrollen skulle vara årlig och i princip avse att fordonet såsom olycksfaktor spelade en samtliga registrerade motorfordon och släpstörre roll än man vanligen brukade räkna vagnar äldre än tre år. Inspektionen skulle med. Man konstaterade att officiell statistik ombesörjas av ett särskilt bildat aktiebolag, över arten av de fel som upptäcktes vid lö- vari staten ägde huvudinflytande. Som inpande fordonskontroll saknades samt att i tressenter i bolaget avsågs vidare ingå motorflertalet motoriserade länder det ansetts organisationerna, yrkesbilismens sammanönskvärt med någon form av periodisk for- slutningar (inklusive Näringslivets trafikdeledonskontroll. gation), bilförsäkringsföretagen och MotorMan erinrade om att ett fordons kvalitet branschens riksförbund. Avgifter baserade på och därmed även dess trafiksäkerhet försäm- bolagets självkostnader skulle uttagas. ras med tilltagande ålder på grund av förslitDepartementschefen anförde vidare att ett ning, korrosion m. m. Det var emellertid grundläggande krav var, att kontrollverksamogörligt att med ledning enbart av ett for- heten organiserades så, att sakkunskapen och dons ålder avgöra om det var trafiksäkert 1 Säkerhetsinspektion av motorfordon och släpeller inte. Förekomsten av tillverkningsfel, vagnar (SOU 1962:29). krockskador samt onormalt slitage på vitala 2 Prop. 1963:91 angående säkerhetsinspektion av delar till följd av fordonsägares försumlighet motorfordon. SOU 1971:86

objektiviteten i säkerhetsinspektionen inte kunde ifrågasättas. Den verksamhet, som det var fråga om, måste läggas upp som en industriellt betonad produktion, om en rationell och ekonomisk drift skulle kunna uppnås. Den obligatoriska säkerhetsinspektionen föreslogs träda i kraft den 1 januari 1965. En arbetsgrupp övervägde därefter de särskilda detaljspörsmål som återstod att lösa, innan reformen om säkerhetsinspektion skulle träda i kraft. I januari 1964 lade gruppen fram en promemoria, som låg till grund för en proposition3 till riksdagen år 1964. Av denna framgår att säkerhetsinspektionen skulle inordnas bland redan föreskrivna kontrollbesiktningar och utföras av det för ändamålet bildade företaget AB Svensk Bilprovning. Besiktning skulle ske av minst tre år gamla registrerade motorfordon och släpvagnar. Skyldighet att inställa fordon för besiktning från den 1 januari 1965 föreslogs. Numera har, såsom framgår av proposition4 till 1970 års riksdag, skyldigheten att inställa motorfordon och vissa släpvagnar till kontrollbesiktning utsträckts att gälla fordon som är två år gamla eller äldre. 2.2 Begagnade bilar Hösten 1962 uppdrogs åt en särskild arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet att studera frågan om lämpliga åtgärder för att förhindra handel med trafikfarliga fordon. Därvid borde även undersökas i vad mån särskilda åtgärder erfordrades för att förhindra försäljning av bilar till personer som ej uppnått körkortsåldern. Arbetsgruppen avgav år 1963 en promemoria5. Bl. a. anfördes i promemorian följande. Av den totala personbilsförsäljningen utgjordes omkring 65 % av begagnade personbilar. Frekvensen ägarbyten ökade med tilltagande fordonsålder. Av den totala bilförsäljningen antogs 90 % ske genom bilhandeln och 10 % genom direkt försäljning konsumenterna emellan. Man torde kunna räkna med att sammanlagt över 1 200 företag med fast försäljningsorganisation sålde begagnade 100

bilar, vartill kom ett stort antal personer som utan fast organisation bedrev en mer eller mindre varaktig handel med dylika fordon. Motorbranschens riksförbund beräknade att cirka 70 % av försäljningen av begagnade bilar ombesörjdes av bilhandelsföretag anslutna till förbundets bilhandelssektion. Helt allmänt förelåg stora risker för att begagnade fordon var trafikfarliga när de på nytt försåldes på marknaden. En genomgripande sanering fordrades och från trafiksäkerhetssynpunkt var det nödvändigt att ge myndigheterna möjlighet att företa vissa kontrollåtgärder. I promemorian redovisas förslag avseende bl. a. obligatorisk kontrollbesiktning i samband med ägarbyte, auktorisation av bilhandeln, lagstadgad skyldighet att förete testprotokoll m. m. Sammanfattningsvis framhöll gruppen att saneringen av handeln med begagnade bilar i allt väsentligt borde genomföras genom åtgärder i branschen och ingripande från samhällets sida begränsas till sådana kontrollåtgärder, som erfordrades från trafiksäkerhetssynpunkt. Gruppen föreslog en bestämmelse om löpande kontroll av fordon på försäljningsstället. Förslaget gav besiktningsman (nu bilinspektör eller trafikinspektör) rätt att företa inspektion hos den, som bedrev handel med begagnade bilar för kontroll av beskaffenhet och utrustning av motorfordon och släpfordon, som förvarades i lager eller hölls till salu i rörelsen. I samtliga remissyttranden vitsordades behovet av en sanering av handeln med begagnade bilar. Efter proposition6 till riksdagen 1963 infördes bestämmelse i vägtrafikförordningen om rätt för besiktningsman (nu bilinspektör eller trafikinspektör) att företa inspektion av 3

Prop. 1964:132 med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (SFS 648) m. m. 4 Prop. 1970:109 angående vissa trafiksäkerhetsfrågor. 5 PM med vissa förslag rörande handeln med begagnade bilar m. m., stencil 1963. 6 Prop. 1963:200 med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (SFS 648). SOU 1971:86

begagnat motordrivet fordon eller släpfor- effektivare kontroll av överensstämmelsen don som förvarades i lager eller hölls till salu mellan typgodkänt fordon och andra exemhos bilhandlare. Bestämmelsen trädde i kraft plar av samma typ, föreslogs att besiktningsden 1 januari 1964. Inspektionerna företas personalen gavs möjlighet att i efterhand hos som stickprov. tillverkare eller generalagent begära ytterligare ett eller flera fordon av samma typ för kontroll. Härutöver förordades en rapporte2.3 Typbesiktning ring mellan de nordiska grannländerna beI juli 1963 framlade en arbetsgrupp inom träffande iakttagelser vid typbesiktningen. kommunikationsdepartementet en promeArbetsgruppen diskuterade vidare möjligmoria7 med förslag till olika åtgärder i syfte heterna till och lämpligheten av att utnyttja att åstadkomma mer effektiv typbesiktning. de data, som kunde väntas komma fram vid Arbetsgruppen anförde att typbesiktning en effektiv typbesiktning, såsom underlag numera var den helt dominerande formen för någon form av konsumentupplysning. för kontroll av nya fordon. Praktiskt taget Motorfordonen tillhörde den typ av varor alla de cirka 200 000 personbilar, som årli- beträffande vilka konsumenterna hade ett gen släpptes ut i trafiken, liksom lättare särskilt behov av upplysning och de mycket lastbilar och motorcyklar, registrerades på omfattande investeringarna i motorfordon typintyg. Antalet typbesiktningar uppgick gjorde det enligt arbetsgruppen till en angetill cirka 450 per år, varav cirka 350 avsåg lägen samhällsuppgift att verka för en objektiv konsumentupplysning. Redan en mer ompersonbilar. Med hänsyn till vad som numera var känt fattande redovisning av besiktningsresultaten om fordonets roll som olycksfaktor, var det i besiktningsinstrument och typintyg borde från trafiksäkerhetssynpunkt angeläget för- enligt arbetsgruppen vara ägnad att främja hindra att det i trafiken släpptes ut fordon denna verksamhet. Arbetsgruppen nämnde som redan från början företedde brister eller vissa möjligheter till att staten mera direkt som hade en sådan konstruktion, att felak- medverkade till att besiktningsresultaten tilltigheter kunde befaras uppstå efter en kort handahölls allmänheten i korrekt och lättilltids begagnade. De speciella krav, som borde gänglig form. uppställas med hänsyn till de klimatiska I samband med upprättandet av typbesiktförhållandena i vårt land, borde därvid sär- ningsinstrument och med stöd av typbesiktningsresultaten kunde uppgöras en överskådskilt beaktas. lig och lättförståelig sammanställning av Den översyn som företagits av arbetsskilda fordonsdata. Sammanställningen kungruppen visade att typbesiktningarna inte utfördes med önskvärd effektivitet, bl. a. de endera på begäran tillhandahållas intresseberoende på att tillräckliga personella och rade eller genom mera aktiva åtgärder bringas till allmänhetens kännedom. En regelbuntekniska resurser saknades. Typbesiktningarna borde koncentreras till det återkommande publicering exempelvis ett förrättningsställe, beläget i Stockholm, per kvartal eller halvår torde härvid vara med möjligheter att för specialundersök- tänkbar. Arbetsgruppen prövade också förutningar anlita utomstående institutioner eller sättningarna för ett mera omfattande och konsumentupplysningsförfaatt efter överenskommelse vidtaga vissa kon- uttömmande rande. Typbesiktningsresultaten fick tjäna trollåtgärder på annan plats och ort, exemsom underlag, men efter vidare undersökpelvis hos biltillverkare. ningar kunde göras en mera komplett redoFrågan om obligatoriskt typgodkännande borde övervägas beträffande ytterligare utrustningsdetaljer och delar till motorfordon. Möjlighet till typbesiktning borde finnas också i fråga om chassier. För att få en SOU 1971:86

7 PM ang. frågan om en effektivare typbesiktning samt om möjligheterna till konsumentupplysning rörande motorfordon, stencil 1963.

visning av skilda fordonstyper, innefattande jämväl uppgifter som ej intogs i typbesiktningsinstrument och typintyg. Arbetsgruppen konstaterade med hänvisning till en av varudeklarationsnämnden företagen preliminär undersökning, att det var möjligt att tillämpa varudeklaration även på motorfordon. Det fanns därför anledning förutsätta att även andra former av mer omfattande konsumentupplysning var möjlig att genomföra. Det forsknings- och utredningsarbete som erfordrades för att kunna införa varudeklaration för bilar, måste dock enligt varudeklarationsnämnden förutsättas bli tids- och kostnadskrävande. 1 överlämnad idéskiss angavs vilka varufakta som kunde tänkas bli redovisade i en varudeklaration. Utöver olika mått och viktuppgifter upptogs maskinella data angående motor, kraftöverföring, styrinrättning, bromsar, hjulställ m. m. Bland varufakta återfanns även redovisning av prestanda, vägegenskaper, utrustning och komfort, underhåll och vård samt hållbarhet. Varufakta redovisades i idéskissen antingen med klartext, t. ex. antalet växlar och deras utväxlingsförhållanden, eller genom grade ring i femgradig skala. Remissyttrandena över arbetsgruppens promemoria var som helhet positiva gentemot förslagen rörande typbesiktning. Vad arbetsgruppen anfört angående behovet av konsumentupplysning rörande motorfordon vann också anslutning från remissorganens sida. Värdet av en statlig medverkan till en objektiv och saklig konsumentupplysning underströks av ett stort antal remissinstanser. Endast ett par remissorgan ställde sig tveksamma till ett statligt engagemang för en mera omfattande konsumentupplysning. I proposition* till riksdagen år 1964 anfördes att kontrollen av nya fordon borde intensifieras från bl. a. trafiksäkerhetssynpunkt och förslag framlades till omorganisation av statens bilinspektion m. m. Värdet av konsumentupplysning rörande motorfordon betonades av departementschefen, som emellertid ansåg att ytterligare undersökningar borde ske av frågan. En av typbesiktningens effektivisering betingad mera om102

fattande uppgiftsredovisning i typbesiktningsinstrument och typintyg kunde likväl omedelbart utnyttjas för olika former av upplysningsverksamhet. 2.4 Säkerhetskrav på bilar Trafiksäkerhetsarbetet var före år 1967 uppsplittrat på olika organ, vilket efter hand som trafiksäkerhetskraven ökade tedde sig alltmer otillfredsställande. För att råda bot härpå föreslog den s. k. bilförarutredningen och körtidsutredningen i ett gemensamt betänkande9 att en ny central trafikmyndighet skulle inrättas. Efter proposition10 till riksdagen år 1967 inrättades statens trafiksäkerhetsverk den 1 januari 1968. Kommunikationsministern tillsatte hösten 1966 en arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet för att överse kraven på motorfordonens beskaffenhet och utrustning. Arbetsgruppen överlämnade den 12 juni 1967 en promemoria11 med förslag till säkerhetskrav på bilar. Arbetsgruppen hade beaktat det arbete på bilsäkerhetens område som bedrevs inom internationella organisationer, främst inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE), organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och internationella standardiseringsorganisationen (ISO). Likaså togs hänsyn till de amerikanska säkerhetsnormer som fastställdes den 31 januari 1967. Dessa normer trädde i kraft den 1 januari 1968 för alla fordon tillverkade efter detta datum som såldes i USA. Normerna avvek enligt arbetsgruppen i flera avseenden från resolutioner och rekommendationer som antagits inom europeiska samarbetsorgan. Arbetsgruppens förslag avsåg sådana ändringar som enligt gruppens mening 8

Prop. 1964:71 angående omorganisationen av statens bilinspektion, m. m. 9 Statens trafikverk (SOU 1965:43). I Prop. 1967:55 angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m. m. II PM med förslag till säkerhetskrav på bilar (stencil K 1967:5). SOU 1971:86

med hänsyn till dåvarande internationella föreskrifter och rekommendationer och till de amerikanska normerna borde genomföras i ett första skede. Arbetsgruppen behandlade bl. a. krav som borde ställas på placering och utmärkning av reglage, växelväljarens lägen, lägenas utmärkning, motorbromsning, startspärr, fönsterrutor, vindrutetorkare, vindrutespolare och vindrutedefroster, bromsutrustning, skydd mot störande reflexer, backspeglar, skydd för åkande vid kollision med inre delar av passagerarutrymmet i personbilar, säkerhetsföreskrifter beträffande styrinrättningen, dörrlås och gångjärn, fastsättning av säten, säkerhetsbälten, bränsletankar, påfyllningsrör och bränsleledningar. Arbersgruppen förordade också en väsentlig utvidgning av förfarandet med typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon. Garantier borde skapas för att tvivelaktiga fordonstyper inte drogs undan typbesiktning genom att inställas för en mera summarisk registreringsbesiktning. Remissinstanserna hälsade med tillfredsställelse att en allmän genomgång av bilsäkerhetsbestämmelserna kommit till stånd. I stort sett accepterade remissinstanserna arbetsgruppens förslag till säkerhetsföreskrifter av olika slag. Efter proposition12 år 1967 skärptes utrustningsbestämmelserna för motorfordon. Statens trafiksäkerhetsverk gavs i uppdrag att efter den 1 januari 1968 meddela föreskrifter om utrustningsdetaljer för bil enligt vägtrafikförordningen. 2.5 Konsumentupplysning angående motorfordon I november 1966 uppdrog chefen för kommunikationsdepartementet åt utsedd sakkunnig att göra förberedande undersökningar i fråga om konsumentupplysning angående motorfordon. I oktober 1967 överlämnade utredningsmannen sin promemoria 13 , som innehöll förslag till organisation beträffande provning och konsumentupplysning angående personbilar (se sammanfattning i bilaga 3). SOU 1971:86

2.6 Bilavgaser Bilavgasfrågan har utretts under 1960-talet och lett till förslag såväl beträffande dieselavgaser1* som avgaser från bensindrivna bilar1 5 . Förslagen har medfört ändringar i vägtrafikförordningen1 6 i syfte att begränsa luftföroreningar genom avgaser från dieseldrivna bilar samt till ändringar i samma förordning1 7 i syfte att komma tillrätta med bensinavgasproblemet. Kontrollen av efterlevnaden av de föreslagna reglerna skulle i fråga om nya fordon komma att ske vid registrering eller typbesiktning. Kontrollbesiktningen borde kontrollera att föreslagna krav uppfylldes. Utredarna anförde bl. a. att det karakteristiska för luftföroreningarna genom bilavgaser var de stora lokala variationerna liksom det förhållandet att föroreningshalten var högst i marknivå. Många faktorer påverkade avgasutsläppet. Mängden avgivna föroreningar från en viss bilmotor berodde bl. a. på körsätt, motorkonstruktion, fö rgasarins tall ning och lufttryck. För att kunna göra jämförelser mellan olika motorer krävdes noggranna provningsmetoder. Vid avgaslaboratoriet i Studsvik hade bestämts utsläppen av koloxid och kolväten från personbilar av ett antal i Sverige vanliga märken. Genom dessa undersökningar kunde beräknas de genomsnittliga utsläppen från den svenska bilparken. Om inga åtgärder vidtogs, skulle det totala utsläppet av förorenande avgaser från den svenska bilparken komma att fördubblas under den närmaste femtonårsperioden. Ytterligare 12 Prop. 1967:166 med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 195 1 (nr 648) såvitt avser bl. a. fordons beskaffenhet och utrustning, m. m. 13 PM med vissa undersökningar i fråga om konsumentupplysning angående motorfordon (stencil K 1967:7). 14 Dieselavgaser (stencil K 1967:8). 15 Avgaser från bensindrivna bilar (stencil K 1968:2). 16 Prop. 1968:124 med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (SFS 648). 17 Prop. 1968:160 med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (SFS 648).

förslag har lagts med krav på skärpning av bestämmelserna om begränsning av luftföroreningar från bensindrivna bilar1 8 . 2.7 Andra åtgärder av intresse Under 1960-talet har vidare utretts frågor om bl. a. fordonskombinationer, bilregistrering, transportforskningen, vägväsendet, körkort m. m. Beträffande bilregistret gäller följande. Bilregisterutredningen avgav ett principbetänkande 1968 19 . I proposition till riksdagen 196920 framlades riktlinjer för den fortsatta utformningen av bilregisterorganisationen. Central registerföring skall ske med tillämpning av ADB-teknik. Handläggningen av registrerings- och anmälningsärenden skall vara decentraliserad och knuten till länsstyrelserna. Statens trafiksäkerhetsverk blir ansvarig instans för registreringsverksamheten med uppgift att verka för en enhetlig tilllämpning av författningar angående bilregistrering, att i samråd med berörda myndigheter utfärda anvisningar för registreringsarbetet, samt att fastställa formulär och blanketter etc. Ansvaret för själva registerföringen och driften av dataanläggningen läggs på statistiska centralbyrån. Omläggningen sker successivt under åren 1972 och 1973. Den 1 januari 1971 inrättades bilregisternämnden med uppgift att ombesörja planering och åtgärder för att ta i drift det nya bilregistret. Bilregisterutredningen har i ett slutbetänkande 1971 tagit upp ytterligare frågor i samband med utformning av det nya bilregistret21. Transportforskningsutredningen22 behandlade transportforskningens organisation och därmed sammanhängande spörsmål. Ett transportforskningsinstitut föreslogs. Utredningens förslag har överarbetats och kompletterats av en särskild arbetsgrupp, transportforskningsgruppen. I ett betänkande23 föreslog denna att en delegation för utveckling och forskning på transportområdet inrättas. Vidare borde skapas ett vägtrafikinstitut. Efter proposition2* har från den 1 juli 104

1971 inrättats en transport forskningsdelegation med planerande, samordnande, initierande och stödjande uppgifter på transportforskningsområdet. Dessutom har inrättats ett till Linköping förlagt statens väg- och trafikinstitut för forsknings- och utvecklingsverksamhet avseende huvudsakligen vägar, vägtrafik och vägtrafiksäkerhet. Den 1 juli 1971 upphörde statens trafiksäkerhetsråd och statens väginstitut med sin verksamhet. I anslutning till ett erbjudande av AB Volvo att bestrida kostnader för viss trafiksäkerhetsforskning har en professur i trafiksäkerhet inrättats vid transportforskningsdelegationen. Professuren avses placerad vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Frågan om körkort och körkortsregistrering har utretts 25 . I proposition 1971 26 redovisas riktlinjer för utformning av ny körkortsregisterorganisation. Registerföring skall ske centralt och med tillämpning av ADB-teknik. Den för det beslutade centrala bilregistret avsedda datamaskinanläggningen skall utnyttjas också för körkortsregistreringen, varigenom samordning mellan dessa båda register uppnås. Vidare förutses viss samordning även med andra ADB-register. Länsstyrelserna skall även i fortsättningen vara körkortsmyndigheter. Statens trafiksäkerhetsverk skall vara utfärdande myndighet när det gäller körkort samt centralt ansvarig instans för registreringsverksamheten. Det nya systemet beräknas träda i tillämpning år 1973. Enligt propositionen skall de nuvarande 18 Luftföroreningar genom bilavgaser (stencil K 1971:1). 19 Bilregistrering (SOU 1968:23). 20 Prop. 1969:30 angående riktlinjer för den fortsatta utformningen av fordonsregistreringen m. m. 2 1 Ett nytt bilregister (SOU 1971:11). 22 Transportforskningens organisation (SOU 1968:34). 23 Samordnad transportforskning (stencil K 1970:4). 24 Prop. 1971:79 angående samordning av transportforskningen, m. m. 25 Körkort och körkortsregistrering (SOU 1970:26). 26 Prop. 1971:65 angående körkort och körkortsregistrering.

SOU 1971:86

körkorten ersättas med nya differentierade körkort utformade pä grundval av 1967 års beslut av statsmaktema och 1968 års vägtrafikkonvention. Differentieringen av körkorten innebär att behörigheten anpassas efter de kunskaper och den färdighet som krävs för framförande av olika fordonstyper, t. ex. tyngre lastbilsekipage, buss och personbil. Utbildningskraven och förarproven utformas med hänsyn till behörigheten för varje körkortsklass. Den 1 januari 1973 anges som riktpunkt för inledningen av reformen som skall genomföras etappvis. Slutligen må nämnas att i maj 1969 tillsattes en utredning med uppdrag att överse trafikolycksfallsstatistiken m. m. Enligt direktiven krävs statistisk information för att man kontinuerligt skall kunna följa upp trafiksäkerhetsläget, bedöma effekten av vidtagna åtgärder och fä underlag för planeringen av fortsatta insatser. Bestämmelserna angående typ- och registreringsbesiktning av fordon ses för närvarande över av en av kommunikationsministern tillsatt arbetsgrupp.

SOU 1971:86

Bilaga 3

Konsumentupplysning om motorfordon 1

3.1 Personbilen och konsumentupplysningen Personbilen betingar som ny ett högt pris per enhet och ett olämpligt eller direkt felaktigt bilval får därför allvarliga ekonomiska följdverkningar eller andra olägenheter för bilköparen. Bilen är en komplicerad vara och en vanlig bilköpare har svårt att bilda sig en uppfattning om bilen och dess olika funktioner och egenskaper. Särskilt svårt är att bedöma, värdera och jämföra egenskaper som har att göra med säkerhet. Tillgång till saklig, opartisk, allsidig och lättillgänglig information om varan är en nödvändighet. Den bör vara utformad så att också en bilspekulant med ringa bilkännedom kan få upplysning om individuella biltypers speciella egenskaper. Den skall också ge henne eller honom möjlighet att med utgångspunkt från sina egna speciella behov, önskemål och förutsättningar välja det lämpligaste alternativet. Värdet av nyinköpen av bilar och motorcyklar plus kostnader för drift och underhåll uppgick år 1965 till något mer än 10% av hela den privata konsumtionen. Från samhällsekonomisk synpunkt måste det därför ha stor betydelse hur pengarna inom ifrågavarande sektor används. Lättillgänglig information om bilens säkerhet kan förväntas leda till att bilköpare i större utsträckning tar hänsyn till sådana faktorer vid bilvalet. 106

3.2 Informationstillgång Flera informationskällor står konsumenten till buds. En väsentlig del av den information som bilköparen grundar sitt val på torde hämtas från bilföretagens reklam- och upplysningsmaterial. I dags- och kvällstidningarna såväl av riks- som lokalkaraktär ägnas bilfrågorna stort utrymme. Presentationen av nya bilmodeller bygger huvudsakligen på fabriksuppgifter, kompletterad exempelvis av begränsad provkörning. Emellertid sker sådana bilbedömningar sporadiskt utan kontinuerlig och systematisk bearbetning av marknaden. Bedömningarna av bilens egenskaper är ofta mycket subjektiva och på grund av att bedömningarna inte sker efter gemensamma normer eller system, är det inte möjligt att direkt jämföra olika bilmodeller som bedömts av skilda tidningar. Informationen brister ofta i allsidighet. Inte sällan förekommer ett onyanserat överdrivande av goda eller dåliga egenskaper hos ett fordon. Det publicerade materialet får av naturliga skäl mycket liten verkan i tid. Enligt promemorian har konsumentupplysning om bilar förekommit i mycket liten utsträckning i TV och radio. De stora motortidningarna i vårt land är organ för motoror1 Sammanfattning av PM med vissa undersökningar i fråga om konsumentupplysning angående motorfordon (stencil K 1967:7).

SOU 1971:86

ganisationer. Några populärtekniska tidskrif- en stor mängd information av varierande och ter ägnar också väsentligt utrymme åt bilfrå- svåranalyserbart slag. Valet sker under inflygor. I olika former ges information av konsu- tande av en mängd övriga faktorer. En för mentupplysande karaktär. Konsumentupp- alla konsumenter lätt tillgänglig, aktuell, lysning om skilda bilmodeller ges i form av samt märkes- och modellmässigt omfattande bilbedömningar eller biltester. Bilpresenta- konsumentupplysning skulle sannolikt leda tionerna bygger på fabriksuppgifter, erfaren- till att bilköpen i allt större utsträckning heter och värden som erhållits vid praktisk planerades bättre och grundades på bilarnas körning och diverse mätningar. Även om vär- dokumenterade egenskaper. För att kunna defulla upplysningar erhålls finns påtagliga ge en tillfredsställande upplysning om bilar krävs dock större resurser än man för närvabrister, bl. a. följande. Redogörelserna gäller endast bilen i ny- rande kan avsätta för sådan verksamhet. konsumentupplysningsorganisaskick och grundar sig på relativt korta kör- Utländska sträckor. Inte heller ges konsumenten upp- tioner och -institut har på förfrågan uppgivit lysning om slitage. Antalet presenterade bil- att de är medvetna om ett mycket stort modeller uppgår - för de tidningar som har behov av konsumentupplysning om bilar. de flesta — till ett tiotal per år. Häri ingår modeller som säljs i ett mycket litet antal. 3.4 Bilen och säkerheten För att få erforderlig överblick av marknaden krävs tillgång till några årgångar av en Olycksorsakerna brukar vanligen uppdelas i tidning, vilket i hög grad minskar värdet av de tre stora grupperna människan, vägen och presentationerna som underlag för jämförel- fordonet. Undersökningar under senare år ser inför ett val av bil. Jämförelsen med pekar på att brister hos fordonen i väsentligt tidigare modeller sker endast i undantagsfall. större utsträckning än man tidigare antagit Vidare bygger flera uppgifter på subjektiva utgör bidragande orsak till trafikolyckor. uppfattningar och bedömningar utan stöd av Emellertid vet man föga om de egenskaper mätningar och provningar. En nackdel med eller detaljer hos ett fordon, som utgör de denna typ av bilpresentation är att de inte vanligaste olycksorsakerna. I USA har man alltid kan vara aktuella. När det gäller motor- satsat på intensiv forskning rörande bilens organisationernas konsumentupplysning bör säkerhet. Säkerheten har tidigare haft observeras, att den är förbehållen medlem- mycket litet utrymme i reklamen. För att marna. flertalet bilköpare skall kunna välja bilen Ytterligare en upplysningskälla är de av med hänsyn till säkerhetsproblemen behövs AB Svensk Bilprovning redovisade verksam- en objektiv och allsidig konsumentupplyshetsresultaten i form av statistiska bearbet- ning som presenteras och sprids så att den ningar av protokollen över fordonsbesikt- både når ut till och blir förstådd av de som ningar. Slutligen bör nämnas vänner och står i begrepp att byta eller köpa bil. På sikt bekanta, som torde vara en betydelsefull torde systematisk redovisning av säkerhetsfunktionerna komma att påverka fabrikaninformationskälla för dagens bilköpare. terna att satsa mer på förbättringar av bilarna i detta avseende. 3.3 Behovet av konsumentupplysning En rangordning för de stora grupperna informationskällor synes vara sådan att information i pressen kommer främst, därefter reklam och informationsverksamhet från företagen samt slutligen information genom vänner och bekanta. Enligt promemorian talar mycket för att en bilköpares val påverkas av SOU 1971:86

3.5 Konsumentupplysning i utlandet På vissa håll utomlands bedriver konsumentupplysningsorganisationer upplysning om bilar. Consumers Union i USA publicerar i publikationen Consumer Report olika bilmodeller i form av jämförande provningar. 107

Ofta ges utlåtanden i form av direkta rekom- maskiner av samma slag. Såväl laboratoriemendationer att välja eller inte välja vissa prov som fältmässig provning äger rum. I modeller. I den årliga Buying Guide tas in råd varje enskilt fall söker man bedöma föremåför köp av ny eller begagnad bil m. m. lens egenskaper och lämplighet i den användI England provar Consumers Association ning för vilken de är avsedda. Laboratorienya bilar på en egen provbana förlagd till ett proven och fältprovningen görs mycket nognedlagt flygfält. Verkstad och laboratorier grannt och tar avsevärd tid i anspråk. En inryms i den ombyggda stationsbyggnaden. motsvarande informationsverksamhet röranResultaten publiceras i Motoring Which? och de motorfordon bör därför kunna ske även grundas på jämförande provningar mellan om verksamheten kommer att ske efter delstorleks- eller prismässigt likartade bilmodel- vis andra riktlinjer. ler. Total provtid är ca nio månader. Det norska Forbrukerrådet presenterar de engel3.7 För konsumentupplysning aktuella ska artiklarna i sin tidskrift Forbrukerbilmodeller rapporten. Detta sker fyra gånger per år och erfarenheterna säges vara goda. Den svenska bilmarknaden uppvisar ett I Västtyskland har organisationen Arbeits- mycket stort antal olika bilfabrikat och mogemeinschaft der Verbraucherverbände upp- deller vilket komplicerar köpsituationen och lysning om bilar i form av marknadsöversik- översikten. Ett väsentligt krav på god konsuter, prisuppgifter och allmänna köpråd etc. mentupplysning måste vara att den överStiftung Warentest behandlar säkerhetsfrå- blickar tillräckligt stor del av marknaden för gor, servicekostnader, vinterproblem, bensin, att konsumenten skall få behövlig orientekylvätskor, däck m. m. ring. Av praktiska skäl måste emellertid en Den österrikiska konstumentupplysnings- begränsning ske för att inte uppnå orimliga organisationen Verein fur Konsumentenin- kostnader. Lämpligen synes man kunna utgå formation har tagit upp information rörande från de mest sålda biltyperna. Begränsar man bilområdet på sitt program. Man prövar olika verksamheten till modeller som säljs i mer än bilmodeller med avseende på säkerhet, be- 500 exemplar blir ca 60 modeller aktuella dömer personbilars bruksegenskaper och gör för konsumentupplysning i fullständig form. jämförelser mellan aktuella bilmodeller, be- Ändringar av grundmodeller sker med olika räknar totala bilkostnaderna med avseende tidsintervaller. Man behöver därför inte räkpå variationer mellan skilda fabrikat och na med att prova mer än 30 modeller modeller, undersöker förhällandet mellan årligen. Härtill kommer dock provningen av katalogpris och betalda priser, bedömer olika speciella modeller och viss komplettering fabrikats servicemöjligheter, sammanställer beträffande grundmodeller som säljs med råd inför bilköp, undersöker priser på andra- mindre avvikelser. handsmarkanden. Även i Australien förekommer konsu3.8 Konsumentupplysning på grundval av mentupplysning baserad pä objektiva provtypbesiktningen ningar av aktuella bilmodeller. Vidare provas bilar i exempelvis Frankrike, Tyskland och De mer omfattande kontrolluppgifter och Nederländerna. data som väntas framkomma vid effektivare typbesiktning, borde kunna utnyttjas för någon form av konsumentupplysning om 3.6 Statens maskinprovningar motorfordon. Även om typbesiktningen i Statens maskinprovningar provar lantbruks- nuvarande utformning inte ger underlag för maskiner m. m. Dels sker det i form av konsumentupplysning av nämnvärd omfattsärskild provning av enskilda maskiner, dels i ning, kan en del för allmänheten värdefull form av serieprovningar omfattande flera information lämnas. Ett specificerat förslag 108

SOU 1971:86

återfinns i promemorian. Dessa data kan förutsättningar för varudeklaration av detaltryckas på separat papper av samma storlek jer. Kraven på vissa detaljfunktioner, när det som typintyget. Anmälaren till typbesikt- gäller säkerheten, synes kunna bilda underlag ning kan lämpligen rekommenderas fram- för deklaration av speciella egenskaper hos ställa och distribuera detta tillsammans med ett fordon. typintyget. Kopior av typbesiktningsinstrument och datablad bör lämnas till tidningar, 3.10 Prov och undersökningar som underlag organisationer och andra kvalificerade beför konsumentupplysning ställare. Exempel på skilda egenskaper som konsumentupplysningen bör ge besked om är en3.9 Varudeklaration av bilar ligt promemorian bekvämlighet, acceleraBilen är komplicerad och svårbedömd. Det tionsförmåga, startvillighet, snabbhet, bränbetyder att forskningen som skall ligga till sleekonomi, väghällningsförmåga, rostbestängrund för konsumentupplysning blir omfat- dighet och rymlighet. tande och arbetskrävande. För att riktigt Proven och undersökningarna som undergenomföras fordras därför goda tekniska re- lag för god och allsidig konsumentupplyssurser. I anslutning härtill diskuteras i pro- ning måste, när det gäller bilen, bli tämligen memorian värdet av varudeklaration av bilar. omfattande. För biltyp som i väsentliga drag Varudeklarationsförfarandet medför en del överensstämmer med redan behandlad, bör allvarliga nackdelar. Deklarationen måste be- det som regel vara tillräckligt att begränsa gränsas till upplysning, som baseras pä enhet- undersökningen till de avvikande funktionerlig nomenklatur och standardiserade prov- na. Då det gäller en biltyp som är att ningsmetoder. Det synes ovisst om en till- betrakta som en grundtyp, bör konsumenträckligt komplett bild av bilen överhuvud- upplysningsarbetet starta redan då första taget kan åstadkommas genom varudeklara- exemplaret kommer till typbesiktningen. tionsförfarandet. Vissa egenskaper kan nämLämpligt synes vara att besiktningsarbetet ligen inte redovisas enligt VDN-normer. Det följs av personalen på konsumentupplysgäller sådana för konsumenten viktiga funk- ningssidan, som bedömer resultaten för sitt tioner som livslängd, reparations- och juste- ändamål. I bilkonsumentinstitutets "billaboringsbehov m. m. Att utarbeta mätmetoder ratorium" slutförs mätningar och bedömoch normer för deklaration av även okomp- ningar av förarplats, passagerar- och bagagelicerade varor kan kräva mångårigt arbete. utrymmen. Efter viss inkörning och evenInte heller finns idag några bildetaljer eller tuell efterkontroll av fabrikens representant tillbehör som är föremål för varudeklaration. mäts billjuseffekt, dragkraft på olika växlar, En nackdel är att förfarandet är frivilligt. bränsleförbrukning m. m. Här sker också 70 % av nyregistreringarna i Sverige utgörs av omfattande okulärbesiktning och detaljerad importerade bilar. Man kan ifrågasätta de jämförelse med tidigare motsvarighet i moutländska företagens intresse för varudekla- dellen. Diverse mätningar och registreringar i ration. För närvarande synes det inte möjligt övrigt utförs. fä en god konsumentupplysning om bilen I speciell köldkammare provas bilens förgrundad på varudeklarationsförfarandet. måga m. m. under vinterförhållanden. Allteftersom förutsättningar skapas för varuPå speciell provbana utförs körprov avseddeklaration för enstaka bildetaljer kan man da att fastställa bilens egenskaper under söka få sådan deklaration allmänt praktise- varierande väg-, belastnings- och hastighetsrad. Också för andra konsumentupplysnings- förhållanden. Där utförs även accelerationsformer krävs omfattande forskning för att prov och olika typer av manöver- och bromsfastställa lämpliga provningsnormer och prov m. m. I vägproven bör ingå skilda vägkrav. Detta arbete kan bidra till att skapa typer. Vidare bör väsentlig del av körningen SOU 1971:86

ske i mörker. Bland provförarna bör finnas representanter för olika förarkategorier. Vagproven avser även att ge underlag för bedömning av bilarnas behov av justering och reparationer, slitageförhållanden och övriga förändringar, olje- och bränsleförbrukning under praktisk körning m. m. Den totala körsträckan begränsas bl. a. för att inte provningstiden skall bli för lång och p.g.a. att man får räkna med begränsade ekonomiska resurser. Man bör i stället satsa på att samla in information från ett större antal bilar av samma modell, som går i praktisk drift. Det synes finnas möjligheter att vid överlåtelse av provbil försäkra sig om fortsatt kontakt med bilen genom regelbundna rapporteringar från nya ägaren. Dels av kostnadsskäl, dels med hänsyn till att kunna informera om ett stort antal bilmodeller varje år måste proven i regel begränsas till ett exemplar per modell. Lämpligt synes vara att utnyttja information från ägare av samma modell som provbilen. Kontakt med lämpliga rapportörer kan erhållas genom att med hjälp av nyregistreringsuppgifter utvälja och skriva till ett antal bilägare. Rapportörerna bör representera olika landsdelar och körförhållanden. Rapporteringen bör omfatta körförhållanden, omfattning och kostnad för utförande av justeringar och reparationer eller andra serviceåtgärder, bränsle- och oljeförbrukning samt eventuella problem eller observationer i övrigt. Om det av olika skäl - t. ex. under en startperiod - blir nödvändigt att begränsa verksamhetens omfattning, finns i stort sett två alternativ att välja mellan. Det första är att begränsa antalet behandlade bilmodeller, det andra är att begränsa omfattningen av informationen av varje modell.

köp av provbil eller i övrigt ändrade dispositionsförhållanden beträffande typfordonet. Alternativ 2 innebär en utökning av proven enligt alternativ 1 med bl. a.: Mer omfattande mätning och bedömning av förarplats och övriga utrymmen, uppmätning av drivhjulseffekt, dragkraft på olika växlar, bränsleförbrukning samt ingående jämförelser med tidigare motsvarighet till modellen. Inte heller detta alternativ kräver att provbil anskaffas. Från anmälaren till typbesiktning måste inhämtas medgivande om att typfordonet får disponeras också för speciella konsumentupplysningsprov (gäller f. n. effekt och bränsleförbrukningsprov). Eventuellt inkluderas i anmälan till typbesiktning också sådant medgivande. Alternativ 3 innebär en ytterligare utökning av proven enligt alternativ 2. Bl. a. provas bilens köregenskaper under olika förhållanden på en särskild provbana samt vid praktisk körning under ca 500 mils vägprov. Därvid körs bilen av olika förare och med varierande belastning och hastighet och vid skilda vägtyper. Stadstrafik och mörkerkörning ingår också i dessa prover. Utöver körproven undersöks bilens startegenskaper och värmeanläggningens kapacitet under vinterförhållanden i köldkammare. För proven och undersökningarna enligt detta alternativ förutsätts inköp av provbil samt tillgång till särskild provbana. Alternativ 4, som avses vara den fullständiga formen av konsumentupplysning, skiljer sig beträffande provningar från alternativ 3 huvudsakligen genom den längre körsträckan - ca 2 000 mil. Den ger underlag för tillförlitligare bedömning av köregenskaperna samt möjliggör undersökning av driftssäkerhet, servicebehov, slitageförhållanden och driftsekonomi. Uppgifter som rör en bils reparations- och servicebehov samt allmänna slitage 3.11 Informationens omfattning och och förändring är för en bilkonsument innehåll mycket väsentliga. Det är inte möjligt att i Fyra alternativ skissas rörande konsu- tillräcklig omfattning fastställa sådana förhållanden under en kortare undersökningsmentupplysningens omfattning. Alternativ 1 bygger på typbesiktning i nu- period beroende på att faktorerna i väsentlig varande omfattning. Provningar och mät- utsträckning är tidsberoende samt att tillförningar enligt detta alternativ kräver inte in- litliga accelererande åldringsprov inte finns

110 SOU 1971:86

för dessa funktioner. I stället kan man jämföra bilen med tidigare modeller av samma fabrikat och med kända egenskaper. Systematiskt kan uppgifter inskaffas med hjälp av rapporter om bilar i praktiskt bruk. Vid kontinuerlig verksamhet kan man räkna med att dessa modeller redan provats samt att underlag finns för detaljerad jämförelse av den gamla modellen med den nya. Dessa jämförelser kan bl. a. göras med hjälp av uppgifterna i anmälan till typbesiktningen och de egna provningsprotokollen. En god möjlighet synes också vara att bygga jämförelsen på ett detaljerat fotomaterial från både gamla och nya modeller. AB Svensk Bilprovnings statistik över fordons bristfälligheter i avseende på trafiksäkerheten ger en värdefull komplettering av den kännedom om tidigare modellers egenskaper, som kan erhållas genom rapportering från bilägare eller på annat sätt. Viss ledning vid försök att bedöma vad man på längre sikt kan vänta av en ny bilmodell kan sökas i uppgifter rörande bilmärkets genomsnittliga livslängd. Även om studiet av bilars medellivslängd kan ha begränsat värde för bedömning av nya bilar, torde det ha betydande värde då det gäller andrahandsmarknaden.

3.12 Prisupplysningen När det gäller prisfrågor rekommenderas i promemorian intimt samarbete med statens pris- och kartellnämnd, som bl. a. arbetar med prisundersökningar inom aktuella sektorer. Upplysningen om bilens inköpspris bör innehålla specifikation av samtliga i totalpriset ingående delkostnader såsom skatter och andra obligatoriska delkostnader. Kostnader för förbrukningsartiklar och reservdelar anges lämpligen i form av prisexempel för ett antal aktuella detaljer. Reparationskostnaderna torde ofta inte vara möjliga att beräkna för ny modell på annat sätt än genom jämförelse med tidigare modell av samma fabrikat. Aktuella priser på begagnade bilar av senare årsmodeller har värde för en bilköpare. SOU 1971:86

3.13 Publicering Från publiceringssynpunkt innebär bilen både för- och nackdelar. På plussidan återfinns det stora allmänna bilintresset, som underlättar spridning av information. På minussidan märks de problem som skapas av att bilen har så många delfunktioner, att den är tekniskt komplicerad och att den skall svara mot så många olika krav och uppfattningar. Detta medför att konsumentupplysning om bilar måste bli mycket omfattande och bl. a. innehålla en mängd tekniska uppgifter. I första hand synes informationen böra spridas genom pressen, varvid både dags- och fackpress bör utnyttjas. Det synes även värdefullt att utnyttja TV och radio som informationsvägar för konsumentupplysning om bilar. Informationen skall publiceras i sådan form att den under rimlig tid kan finnas tillgänglig för konsumenten i det ögonblick den skall användas. Tänkbart är att varje modellpresentation trycks som separat meddelande, som kan rekvireras från "bilkonsumentinstitutet" eller dess representant, som enstaka exemplar eller i form av prenumeration. Denna typ av publicering tillämpas av Statens maskinprovningar. Tänkbart är även att provningsresultatet presenteras i Råd och Rön samt att särtryck av olika modellpresentationer kan rekvireras genom konsumentinstitutet. Med all sannolikhet kommer bilspekulanterna att kräva att bilförsäljarna också tillhandahåller opartiska provningsresultat.

3.14 Tidsfaktorn De flesta nya bilmodeller kommer på sensommaren och hösten. Anmälningarna till typbesiktning är speciellt koncentrerade till fyramånadersperioden juli-oktober under vilken tid närmare 70 % av årets anmälningar inkommer. Bilköpen har däremot under de senaste åren fördelat sig tämligen jämnt över året. Konsumentupplysningen har sitt största värde då en bilmodell är helt ny och en köpares möjlighet att på annat sätt skaffa sig 111

kännedom om bilen är som allra minst. täcks helt av kraven för typbesiktningens Planeringen och dimensioneringen av verk- och väginstitutets verksamhet. Verksamheten torde kräva en personal på samheten måste sikta på snabbast möjliga 35-40 personer. Kostnaderna beräknas uppbehandling och publicering. Den första kontakten verksamheten kan gå till 4,5 milj. kr. för provningsanläggning, få med ny modell torde som regel bli vid teknisk utrustning, provningskostnader inklutypbesiktningen. Någon nämnvärd tid mellan sive personalkostnader. Hälften av beloppet typbesiktning och försäljningsstart kan man torde falla på investeringar i provningsanlägginte räkna med. Tiden för att prova och ningar och teknisk utrustning. utarbeta material för publicering beror på flera faktorer. 1 promemorian beräknas nor3.17 Verksamhetsform och finansiering malproduktionstiden för en presentation till ca 10-15 veckor under vissa förutsättningar. Promemorian tar upp tänkbara alternativ För att klara de säsongsmässiga belastnings- rörande verksamhetens organisation och topparna torde det därför bli nödvändigt finansiering. Antingen kan verksamheten med en viss prioritering. knytas till en befintlig institution inrättad för fordonskontroll, exempelvis typbesiktningsverksamheten, eller en fristående insti3.15 Provbilar tution inriktad på tekniska provningar och Provbilar bör köpas utan att syftet anges. upplysningsverksamhet, exempelvis konsuOrganiseras verksamheten på det sättet att mentinstitutet. Anknytning till konsumentman endast behandlar bilar som anmälts för institutet förefaller enligt promemorian naprovning och för vilka anmälaren betalar viss turlig och publicering samt övriga upplysavgift, bör uttagningen ske slumpmässigt ningar om provningsresultaten skulle underbland ett antal bilar av samma modell. In- lättas av att institutet får särskild upplysköpt provbil kan efter provtidens slut säljas ningsavdelning med goda resurser. Bilverkeller lämnas som dellikvid vid inköp av ny samheten skulle alltså organiseras som en provbil. Man kan även tänka sig att följa den egen avdelning inom institutet och troligen i fortsatt bruk och på det sättet få erfaren- blir det nödvändigt med särskilda anslag för bilverksamheten samt att den särredovisades. heter. Å andra sidan talar mycket för en anknytning av verksamheten till typbesiktningen 3.16 Erforderliga resurser och uppskattning inte minst inriktningen på trafiksäkerhet, av kostnader samarbetet mellan typbesiktning och konsuEnligt promemorian krävs avsevärda resurser mentupplysningsverksamhet m. m. Mot sami form av personal och av teknisk utrustning, mankoppling av typbesiktning och konsulokaler och provbana. Mycket stora bespa- mentupplysning talar bl. a. att konsumentringar synes dock vara möjliga både arbets- upplysningsverksamheten skall undersöka och utrustningsmässigt om konsumentupp- fordonen i mycket vidare bemärkelse samt lysningsverksamheten, typbesiktningen och sprida upplysning om resultaten med alla till väginstitutets verksamhet förlades till lokaler buds stående medel. i nära anslutning till varandra och till gemenOrganiseras verksamheten helt fristående sam provbana. Klimatkammare kan utnyttjas kan det ske som helt statlig institution, som på försvarets forskningsanstalt där kapacitet halvstatligt företag eller som organ helt utan finns tillgänglig. Provbana behövs även för statligt delägande. Det helt statliga alternatitypbesiktningen samt för väginstitutets och vet skulle bli en parallell till konsumentintrafiksäkerhetsrådets verksamhet. De krav stitutet i form av ett bilkonsumentinstitut. som ställs på en provbana för konsument- Det skulle ha enklare organisation och mer upplysningsarbetet är inte speciella utan specialiserad personal än konsumentinstitu112

SOU 1971:86

tet har. Halvstatlig verksamhet skulle med- dessa och modeller som senare skall bearbeföra att medverkan av större konsumentorga- tas. Arbetet kan utföras i anslutning till nisationer kunde vinnas. Ökad spridning av typbesiktningen och med typfordonet som provningsresultat kunde bli möjlig genom underlag. Verksamheten måste starta senast tillgång till de aktuella organisationernas omkring två år före produktionen av det publikationer. Det är också tänkbart att första underlaget för en fullständig konsusprida upplysning helt utan statlig medver- mentupplysning. Man bör kunna starta tämkan. Bristande ekonomiska resurser har för ligen snabbt efter ett beslut samt bedriva motororganisationerna lagt hinder i vägen arbetet samtidigt med att provningsmetoder, för en väsentligt ökad sådan verksamhet. normer och arbetsprogram kommer att utGenom statligt stöd synes det troligt att arbetas. Den egentliga konsumentupplyskonsumentupplysningsverksamheten kunde ningen synes också kunna utbyggas succeskomma till stånd genom en enstaka organisa- sivt. tion eller genom samverkan mellan flera olika organisationer. 3.19 Samarbete inom och utom landet De inkomster som kan erhållas genom konsumentupplysningsverksamheten hänför Samarbete med institutioner, provningsansig till försäljningen av resultaten från prov stalter, organisationer och sammanslutningar och undersökningar. I promemorian diskute- är nödvändigt. Verksamheten beror av och ras möjligheterna att höja avgifterna för typ- anknyter nära till typbesiktningsverksambesiktningen och i den avgiften inkludera heten. Vidare torde resultaten från statens visst bidrag till kostnaderna för konsument- väginstituts forskning angående fordons vägupplysningen. Särskild provningsavgift är egenskaper m. m. vara av utomordentligt värde för konsumentupplysningen. Nära samockså en möjlighet. arbete bör komma till stånd med statens I promemorian dras slutsatsen, att det institut för konsumentfrågor, om verksamsynes motiverat att staten tar huvudansvaret heten ej anknyts till institutet. Mycket synes för konsumentupplysningsverksamheten bekunna vinnas genom samarbete mellan sådaträffande bilar. na organisationer och institutioner som i skilda länder arbetar med konsumentupplys3.18 Verksamhetens förberedelse och start ning om bilar. Att direkt återge utländska Verksamheten kräver omfattande förberedel- provningsresultat är inte idealiskt beroende searbete. Bland mycket annat måste detta på att man i olika länder har olika krav på innefatta att provningsnormer, provnings- bilarna beroende på olikheter i klimat-, vägmetoder samt arbetsprogram utarbetas för och körförhållanden, lagstiftning och ekonoen fullständig informationsverksamhet. miska faktorer. Lämpligen kan det ske i anslutning till praktisk försöksverksamhet. Successiv utbyggnad 3.20 Konsumentupplysningens betydelse av verksamheten bör ske. Behovet av att känna till närmast föregående modeller för God och effektiv konsumentupplysning om att kunna bedöma en ny, innebär att man får bilar säges slutligen kunna ge stora vinster sikta på att tidigast möjligt få igång sådan för både den enskilde bilisten och för samverksamhet, som avser att producera detta hället. Klar och tydlig information om bilarjämförelsematerial. Därvid bör verksamheten nas utförande och egenskaper torde ha stort inriktas på grundmodeller som bedöms i inflytande på trafiksäkerheten. Inte bara svaframtiden bli aktuella konsumentupplys- ren på säkerhetsfrågorna är av värde. För en ningsobjekt. Nyutkommande modeller bör vanlig bilägare är det svårt att idag få infordetaljerat studeras och material produceras mation om fordonets alla övriga egenskaper som möjliggör att man kan ingående jämföra så att direkt jämförelse mellan olika alternaSOU 1971:86 8

tiv kan ske. För samhället är det inte oväsentligt hur pengarna används inom den del av den privata konsumtionen som gäller inköp och drift av personbilar. Inriktning av köpintresset mot säkrare bilar medför vinst för samhället i form av minskade kostnader för trafikolyckor. För tillverkare och importörer av bilar bör konsumentupplysningens redovisning av förtjänster och brister innebära både stimulans och krav.

114 SOU 1971:86

Bilaga 4

Fordonsdataregistret

4.1 Allmänt om fordonsdataregistret Varje fordonsbesiktning innefattar en teknisk undersökning, som bildar underlag för att bedöma om fordonet överensstämmer med uppställda krav enligt vägtrafikförordningen, vägtrafikkungörelsen samt statens trafiksäkerhetsverks detaljföreskrifter. På varje fordon granskas enligt fastställda besiktningsprogram ett stort antal fordonsdetaljer av varierande konstruktion och utförande. Antalet kan beräknas uppgå till mellan 200 och 300 på en personbil av normalt utförande. Kontrollmetoderna i besiktningsarbetet är i princip enhetliga för varje fordonsdetalj och oberoende av fordonets konstruktion och tekniska beskaffenhet. Viss hänsyn måste emellertid tas till den tekniska utformningen av fordonsdetaljer eller funktioner. Det är därför nödvändigt att anpassa kontrollmetoderna efter förekommande tekniska lösningar. För att man skall kunna bedöma om en fordonsdetalj är i föreskrivet skick eller bristfällig i något avseende erfordras vissa referensvärden. Ibland är dessa bestämda i form av särskilda mätvärden, men även angivelser av mera subjektiv innebörd förekommer. Mätvärdena kan t. ex. ange högsta tillåtna glapp eller belastning för en fordonsdetalj och är ofta olika för skilda fordonstyper och modeller. Den tekniska granskningen av ett fordon och bedömningen av eventuella bristfälligSOU 1971:86

heter kan i allmänhet inte utföras utan tillgång till vissa tekniska data om fordonet. Typintyget och besiktningsinstrumentet innehåller ett antal sådana uppgifter, som emellertid inte alltid är tillräckliga för att fullständigt bedöma fordonet i samband med besiktning. Tillgång till utförliga uppgifter om de besiktigade fordonen är ett värdefullt hjälpmedel i besiktningsarbetet som bidrar till ökad enhetlighet i bedömningarna. AB Svensk Bilprovning började därför för några år sedan bygga upp ett särskilt fordonsdataregister med relevanta uppgifter om fordon, som kan komma att besiktigas. Inom dåvarande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fanns redan tidigare ett liknande register, som dock endast omfattade vissa tekniska huvuddata för bussar och lastbilar. 4.2 Uppbyggnad För varje i fordonsdataregistret upptagen fordonstyp finns ett antal uppgifter, som i olika avseenden beskriver fordonet. Vissa tekniska data finns samlade på fordonsdatablad, som kan sägas utgöra huvudbeståndsdelen i registret. I första hand har medtagits uppgifter som är nödvändiga vid registreringsbesiktning och konditionsbesiktning men även kan utnyttjas vid kontrollbesiktning. För varje personbilstyp anges bl. a. - längd, bredd, höjd och axelavstånd — tjänstevikt, totalvikt, antal passagerare 115

— högsta tillåtna axeltryck och släpvagnsvikt ter, som kan anses speciella för fordonsty— drivmedel och tankvolym, ring- och fälg- pen. AB Svensk Bilprovning tillhandahåller dimension — motortyp, antal cylindrar, slagvolym, framsidorna till fordonsdatabladen även åt kompressionsförhållande, tänd förställning utomstående mot särskild avgift. Uppgifterna på baksidorna är däremot avsedda endast — typ av växellåda och antal växlar — bromssystem, bromstrummornas diame- för internt bruk. ter, bromsbeläggarea — toe in, camber, caster 4.3 Insamling av uppgifter — el-system, batterispänning, generatortyp. Vid anmälan av fordon till typbesiktning Dessa uppgifter erhålls och införs på for- skall vederbörande tillverkare eller generaldonsdatabladet senast när första exemplaret agent lämna vissa tekniska data om fordonet. av fordonstypen genomgått typ- eller re- Trafiksäkerhetsverket överlämnar kopior av gistreringsbesiktning. Fordomdataregistret sådana anmälningar till Svensk Bilprovning, kommer därför att innehålla även uppgifter varvid registret kommer att innehålla inforom nya fordon, som är aktuella att säljas. mation även om de allra nyaste fordonen. Från besiktningssynpunkt är det av stort Även konstaterade brister vid typbesiktning värde att uppgifterna om nya fordon finns införes på fordonsdatabladen. Uppgifterna tillgängliga så tidigt som möjligt, då man vid från typbesiktningsanmälan kompletteras senare besiktningar av fordonsexemplar till- med vissa andra data, som erhålls från tillhörande samma fordonstyp kan utnyttja den verkare och importörer, besiktningsorgan i information, som finns lagrad i registret. utlandet samt in- och utländsk fackpress. Detta är särskilt betydelsefullt vid besiktning Dessa informationskällor används även i fråav lastbilar och släpvagnar på grund av de ga om fordon som inte inställs för typbesiktrelativt komplicerade beräkningsarbeten, ning. Kontroll av uppgifterna sker i förekomsom erfordras på dessa fordon. Primärupp- mande fall mot kopia av utfärdat typbesiktgifterna för dessa beräkningar kan till stor ningsinstrument, som tillställs bolaget från trafiksäkerhetsverket. del erhållas från fordonsdataregistret. En särskild enhet inom driftavdelningen Fordonsdatabladet innehåller emellertid inte enbart tekniska grunddata om fordons- på bolagets huvudkontor samlar in uppgiftertypen. På bladets baksida samlas uppgifter na, lägger upp nya fordonsdatablad, komom speciella iakttagelser, som hänför sig till pletterar tidigare befintliga samt distribuerar förhållanden i samband med användningen till bilprovningsstationerna. Den löpande informationen till fordonsav fordonet. Dessa uppgifter erhålls i första hand från den löpande besiktningsverksam- dataregistret erhålls i första hand från besiktheten hos AB Svensk Bilprovning men även ningar vid bolagets bilprovningsstationer. andra informationskällor används. För varje Kopior av samtliga besiktningsprotokoll infordonstyp kompletteras ständigt uppgifter- sänds dagligen till bolagets huvudkontor och na på fordonsdatabladets baksida så länge används bl. a. för att ekonomiskt kontrollera fordon av den aktuella typen finns i drift. verksamheten samt för att följa upp besiktRegistret vidareutvecklas sålunda kontinuer- ningsarbetet. Protokollen över utförda regiligt och får ökat informationsvärde för varje streringsbesiktningar av nya fordon är därvid år. Den stora mängden besiktningar hos AB av särskilt intresse för fordonsdataregistret, Svensk Bilprovning medför dock att man på som därifrån kan hämta värdefull informakort tid får fram värdefulla uppgifter även tion om förekommande bristfälligheter. Det om relativt ovanliga fordonstyper. Huvudde- stora antalet besiktningar ger snabbt en inlen av de nu nämnda uppgifterna avser såda- dikation på om en viss fordonsmodell är na vid besiktning konstaterade bristfällighe- behäftad med speciella bristfälligheter. 116

SOU 1971:86

Protokollen från övriga registreringsbesikt- 4.4 Användning av fordonsdataregistret ningar lämnar också en viss begränsad in- i besiktningsarbetet formation till fordonsdataregistret. Av väPå varje bilprovningsstation finns kopior av sentligt större betydelse är den rapportering samtliga färdigställda fordonsdatablad samlaav speciella bristfälligheter, som sker från de. Genom att väsentliga fordonsdata finns bilprovningsstationerna avseende både regilätt tillgängliga för besiktningspersonalen strerings- och kontrollbesiktningar. Häri inunderlättas besiktningsarbetet. Samtidigt går sådana defekter, som man anser vara ökar förutsättningarna för att fordonen bespeciella för fordonstypen och som kan krädöms så enhetligt som möjligt. va särskild uppmärksamhet i besiktningsarbeTekniska data om fordonen erfordras i tet. synnerhet när nya fordon registreringsbesikFel av så allvarlig art att de föranleder tigas. I sådana fall ger fordonsdataregistret körförbud för fordonet noteras i särskilda värdefull hjälp och innebär garantier för att kör förbudsrapporter, som kontinuerligt in- uppgifterna i fordonens besiktningsinstrusänds till huvudkontoret för närmare gransk- ment blir korrekta. Utöver fakta som erfordning. I den mån man finner att en viss ras för att utfärda instrument innehåller bristfällighet tenderar att återkomma på fle- fordonsdata vissa andra tekniska uppgifter ra fordon av en viss typ noteras felets art på om fordonen, t. ex. värden för hjulvinklar, fordonsdatabladet. tändförställning och kompressionstryck. Vid sidan av de ordinarie besiktningarna Dessa användes i första hand vid konditionspå bilprovningsstationerna utför bolaget sär- besiktning, varvid fordonet granskas från traskilda undersökningar av fordon som bolaget fiksäkerhetssynpunkt och genomgås med avhyr in för detta ändamål. Denna verksamhet seende på dess allmänna skick. leds direkt från bolagets huvudkontor. I Alla tekniska data om fordonet finns på undersökningarna ingår registreringsbesikt- framsidan av fordonsdatabladet medan på ning, trafiksäkerhetskontroll, konditionsbe- baksidan antecknas anmärkningar oqh bristsiktning och särskilt bromsprov, som utförs fälligheter beträffande fordonet. I vissa fall med användning av stationär specialutrust- finns även anvisningar om hur vissa bristfälning. Erhållna resultat utnyttjas bl. a. för att ligheter bör bedömas samt om speciella komplettera övriga uppgifter rörande for- kontrollmetoder erfordras. donets beskaffenhet, som finns samlade i Uppgifterna på baksidan av fordonsdatafordonsdataregistret. bladet är främst avsedda för kontrollbesiktNär särskilda skäl föreligger utför bolaget ning men utnyttjas även vid övriga besiktäven speciella undersökningar av fordons- ningar. Allteftersom nya uppgifter om t. ex. komponenter eller fordonsfunktioner i egen speciella bristfälligheter erhålls kompletteras regi eller anlitar externa undersökningsorgan fordonsdatabladen med dessa. Tilläggen disthärför. ribueras till bilprovningsstationerna i form av Fordonsdataregistret innehåller även upp- ändringsblad. gifter om dispenser från gällande fordonskrav. Samtliga fordonskategorier, som omfattas av reglerna om besiktning, ingår i fordonsdataregistret. För personbilarna finns uppgifter om nästan samtliga nu i bruk varande typer av 1960 eller senare års modell.

SOU 1971:86

Bilaga 5

Vid registreringsbesiktning konstaterad felfrekvens för nya personbilar

AB Svensk Bilprovning har vid registreringsbesiktning funnit att även nya personbilar uppvisar hög felfrekvens, något som från konsumentsynpunkt är av intresse. Här redovisas två specialundersökningar. En avser granskning av protokoll från registreringsbesiktning mars 1968.' En annan, utförd för konsumentutredningens räkning, avser mars 1970. Syftet med den senare var att få en uppfattning om liknande felfrekvens kunde konstateras också 1970.

5.1 Undersökningen avseende mars 1968

Tabell 2 Procentuell felfrekvens hos olika för trafiksäkerheten betydelsefulla detaljer Fordonsdetalj

Strålkastare Backspeglar Färdbroms Parkeringsbroms Avgassystem Framvagn Släpvagnskoppling - (avser ej samtliga redovisade fordon) Styrinrättning Elsystem Hjul och däck

Årsmodell

1968mätarställning under 100 mil

över 100 mil

6.0 2.3 1,4 0,4 0,9 0,3

11,1 4,7 1,6 1,3 1,3 0,3

6,3 1,6 " 0,1 0,5 "n Vid AB Svensk Bilprovnings stationer regi0,7 2,6 streringsbesiktigades denna månad bl. a. 0,0 0,0 " 2 668 bilar av årsmodell 1968. Fordonen var till största delen fabriksnya. Vägm ät ar ställningen var på drygt 85 % av dessa fordon till den ändring av fordonet, som föranlett under 100 mil med ett medelvärde av 13 mil. registreringsbesiktningen — vilka bristfällig1 Bolaget har närmare analyserat felen. Bortser Prop. 1970:109 angående vissa trafiksäkerhetsman från bristfälligheter, som kan hänföras frågor.

Tabell 1 Personbilar 1968 års årsmodell

Mätarställning under 100 mil dito över 100 mil Totalt

118 Godkända utan anmärkning Antal %

Godkända med an märkning Antal %

Underkända

Totalt

Antal

%

Antal

%

87,9

3,7

8,4

2 290

79,3 86,7

11,7 4,8

9,0 8,5

376 2 666

100 100

2311 SOU 1971:86

heter dock endast i ringa grad påverkat Tabell 3 Personbilar typgodkända, ej inregifelfrekvensen — redovisas följande resultat en- strerade, 1970 års modell ligt tabell 1 och 2. Godkända Underkan- Totalt Sammanställningen visar att åtskilliga av utan anda de bilar som är så nya att de inte behöver märkning Antal % Antal % Antal % kontrollbesiktigas haft brister. Givetvis måste man ta med i beräkningen att resultaten Mätarställkommit fram i en besiktningssituation, som ning under är en annan än den som gäller vid vanlig 100 mil 677 81,8 151 18,2 828 100 dito över kontroll- och konditionsbesiktning. 100 mil

Totalt

64,1

35,9

79,4

20,6

100 Antal anmärkningar per 100 besiktigade bilar: 35.

5.2 Undersökningen avseende mars 1970

Fordonet exklusive åsätt utrustning: Mätarställning under 100 mil 727 87,8 101 12,2 dito över 100 mil 100 78,1 28 21,9

AB Svensk Bilprovning har granskat 3 230 besiktningsprotokoll över utförda registre828 100 ringsbesiktningar i mars 1970, däribland pro128 100 tokoll för 1 349 personbilar av årsmodell 1970. Sistnämnda fordon var ej registrerade Totalt 827 86,5 129 13,5 956 100 vid besiktningstillfället. När det gäller underlaget för undersök- Antal anmärkningar per 100 besiktigade bilar: 17. ningen må erinras om följande. Vissa av de utförandet ej vara alltför stora. (Ex. växelundersökta fordonen har inställts till regi- lådor, motoreffekt ±10%, antal dörrar, kastreringsbesiktning på grund av att de har rosser iform m. m.). ändrats och inte överensstämt med uppgifEj typgodkända, ej inregistrerade: Bilar terna i tidigare utfärdat typintyg. Eventuella tillhörande modell som vid besiktningstillfälanmärkningar vid besiktningen kan sålunda let ej var typgodkänd. Modellen saknar också avse förutom fordonskomponenter, eller funktioner hos fordonet även den företagTabell 4 Personbilar med typgodkänd basna ändringen på fordonet, t. ex. utrustning modell, ej inregistrerade, 1970 års modell som monterats i efterhand. I de följande tabellerna redovisas besiktningsutfallet för Godkända Underkända Totalt utan anfordonen såväl inklusive som exklusive monmärkning terad utrustning. Siffrorna för besiktningsAntal % Antal % Antal % utfallet exklusive anmärkningarna mot utrustning är i princip jämförbara med motsva- Mätarställrande siffror från kontrollbesiktning. Ca två ning under 100 mil 207 82,8 43 17,2 250 100 tredjedelar av de besiktigade fordonen hade dito över en vägmätarställning under 10 mil. 100 mil 16 51,6 15 48,4 31 100 Totalt 223 79,4 58 20,7 281 100 Följande definitioner används i tabellerna: Typgodkända, ej inregistrerade: Bilar till- Antal anmärkningar per 100 besiktigade bilar: 37. hörande vid besiktningstillfället typgodkänd Fordonet exklusive åsätt utrustning: modell men som ännu ej blivit inregistrerade. MätarställTypgodkända basmodeller, ej inregistrera- ning under 212 84.8 38 15,2 250 100 de: Bilar tillhörande modell som vid besikt- 100 mil ningstillfället ej var typgodkänd. Modellen dito över 100 mil 17 54,8 14 45,2 31 100 har dock en basmodell, vilken är typgodTotalt 229 81,5 52 18,5 281 100 känd. För att en modell skall anses som variant till en basmodell får skillnaderna i Antal anmärkningar per 100 besiktigade bilar: 28. SOU 1971:86

Tabell 5 Personbilar, ej typgodkända, ej inregistrerade, 1970 års modell Godkända utan anmärkning Antal %

Underkän- Totalt da Antal %

Antal %

Mätarställning under 100 mil 62 62,6 37 37,4 99 100 dito över 100 mil 7 53,8 6 46,2 13 100 Totalt 69 61,6 43 38,4 112 100 Antal anmärkningar per 100 besiktigade bilar: 99.

färg på lyktglas, otillåtna navprydnader m. m.). Slutligen visas i tabell 6 det totala utfallet av besiktningen för samtliga 1 349 personbilar av årsmodell 1970.

Fordonet exklusive åsätt utrustning: Mätarställning under 100 mil 71 71,7 28 28,3 99 100 dito över 100 mil 8 61,5 5 38,5 13 100 Totalt 79 70,5 33 29,5 112 100

Såsom undersökningen har lagts upp är det inte möjligt att generalisera här erhållna resultat. Någon statistisk ansats är det inte fråga om. Med hänsyn till underlagets storlek framstår dock siffrorna som anmärkningsvärda, eftersom två tredjedelar av de undersökta bilarna hade en vägmätarställning under 10 mil. Följande redovisning upptar vanligen förekommande fel på fordonen, exklusive anmärkningar mot utrustning. Antalet observationer anges inom parentes.

Antal anmärkningar per 100 besiktigade bilar: 46.

Strålkastare:

Felaktig inställning (51), felaktig ljusbild (7), en lampa ur funktion (7), ej godtypgodkänd basmodell. känd typ (6). Utrustning: Avser Invänd ig säkerhet (32), sä— utrustning som monteras på bilen i efterKarossen: kerhetsbälte saknas (13), hand säkerhetsbälte otillfredsstäl— utebliven montering av föreskriven utrustlande fastsatt (9), Säkerning hetsbälte felplacerat (7). — utebliven demontering av ej tillåten utrustning (draganordning, taxameter, fel Bromsledningar. Bromsrör otillfredsställande monterat (22), bromsrör gradering av hastighetsmätare, felaktig skaver (20). Skavande och lösa kablar El-system: Tabell 6 Personbilar av 1970 års modell (14), oisolerade el-anslutningar (9). Godkända Underkända Totalt utan anFelriktade ändrör (17). Avgassystem: märkning Hjulbalans, Antal % Antal % Antal % Missljud i framhjulslager hjullager: Mätarställ(9). ning under Ojämn bromsverkan (8). Färdbroms: 100 mil 946 80,4 231 19,6 1177 100 dito över Härtill kommer en mängd andra fel som 100 mil 105 61,0 67 39,0 172 100 inte kan fördelas på ovan nämnda grupper. Totalt 1 051 77,9 298 22,1 1 349 100 Fordonet exklusive åsätt utrustning: Mätarställning under 100 mil 1010 85,8 167 14,2 1177 100 dito över 100 mil 125 72,7 47 27,3 172 100 Totalt 1135 84,1 214 15,9 1349 100

120 SOU 1971:86

Bilaga 6

Några uppgifter om VDN Fakta och VDN Råd

6.1 VDN Fakta Enligt varudeklarationsnämnden skall en varudeklaration som följer det nuvarande VDN-systemet innehålla sådana uppgifter om varans egenskaper, att läsaren med hjälp av dem kan välja lämplig varuvariant. För varje variant inom en varugrupp måste en särskild VDN Fakta upprättas. Den åtföljer varan men kan också återges i broschyrer eller liknande informationsmaterial. Innehållet i en VDN Fakta bör enligt nämnden vara lättförståeligt med ord och mätvärden, vars innebörd är välkända för de flesta människor. Mängden uppgifter måste begränsas. Varans art avgör hur detaljerad redovisningen skall vara. Systemet bygger nu på att objektiva mätningar görs, vilket medför att subjektivt upplevda varuegenskaper inte kan anges i deklarationen. Saknas provningsmetoder för några egenskaper, utelämnas de utan kommentar i VDN Fakta. Redovisningarna skall utformas så att sådana skillnader framgår i egenskaperna, som har praktisk betydelse vid varans användning. Helst skall information ges om vilka grader som förekommer på marknaden av ifrågavarande egenskap. Uppgifterna i VDN Fakta för olika varianter måste vara fullt jämförbara och bestämning och värdering av en egenskap måste grundas på reproducerbara metoder. Detta förutsätter noga preciserade regler för teknisk provning och för SOU 1971:86

redovisning i VDN Fakta. Innan en vara kan förses med VDN Fakta måste särskilda regler utfärdas. En dylik regelsamling kallas "VDN Norm". Uppgifterna i VDN Fakta lämnas av den tillverkare, importör eller annan säljare som träffat överenskommelse med VDN. Nämnden kontrollerar genom stickprovskontroll i efterhand att de lämnade uppgifterna är korrekta dvs. om varan kan prestera det som anges i deklarationen. Detta förfarande gör det möjligt för tillverkare att förse varor med VDN Fakta från och med att det första exemplaret levereras. VDN Fakta i nuvarande utformning hjälper ej läsaren att analysera sina anspråk.

6.2 Arbetsschema När en norm framställs inom nämnden följs vanligen följande arbetsschema. En tjänsteman utses till projektledare med ansvar för att genomföra projektet. Genom kontakter med näringslivet undersöks de marknadsmässiga förutsättningarna för en norm. De tekniska förutsättningarna tar man ställning till efter att ha hört tekniker, som är förtrogna med varuslaget, produktutvecklare och andra som sysslar med bedömning av den tekniska utvecklingen. Befintliga provningsmetoder inventeras. Kostnader för att använda dem samt för att utveckla nya metoder uppskattas. Genom intervjuer, specialundersökningar 121

eller på andra sätt inhämtas uppfattning om vad konsumenterna behöver få besked om, vad de frågar efter när de skall välja och vad de klagar på vid reklamationer. Om det finns förutsättningar att genomföra projektet uppgörs en arbetsplan med tidtabell. Planerna delges övriga medlemsländer i International Labelling Centre (ILC). Härefter upprättas en promemoria som innehåller vad som hittills framkommit under det förberedande utredningsarbetet. Till promemorian fogas ett eller flera exempel på hur VDN Fakta kan komma att te sig. Om det befinns lämpligt kan även ingå förslag till s. k. VDN Råd. Härefter sker remissbehandling av promemorian. Bland remissinstanserna ingår de nordiska varudeklarationsorganen och andra ILC-medlemmar. Sedan nödvändig överarbetning av promemorian ägt rum med hänsyn till remissvaren anordnas en kontaktkonferens där alla intresserade parter får tillfälle att gemensamt diskutera och sammanjämka åsikter och synpunkter som kommit fram. Om standardiseringsorganens medverkan krävs för att ta fram provningsmetoder, vidarebearbeta resultatet av förundersökningar m. m., begärs sådan medverkan. VDN Fakta skall bl. a. informera konsumenten om vilka grader av olika egenskaper som förekommer på marknaden. Lämplig provningsinstitution får därför utföra erforderliga s. k. gränsvärdesbestämningar. Först härefter kan utformas ett utkast till VDN-noxm med tillhörande exempel. Utkastet remitteras till samma instanser som yttrat sig över promemorian. Remissen äger rum i syfte att redogöra för hur tidigare lämnade synpunkter påverkat slutresultatet. Härefter omarbetas utkastet till ett normförslag. Vidare gör nämnden upp ett förslag till kontrollschema för produkten samt en kalkyl över de kostnader tillståndshavaren får räkna med i samband med kontrollen. VDN.s tekniska granskningsgrupp granskar normutkast, beskrivning av däri nämnda provningsmetoder samt kontrollschemat med tillhörande kalkyl. Gruppen skall yttra sig över provningsmetoderna, kontrollfrekvensen, kontrollschemat, utvärderingen av 122

mätresultaten och överensstämmelsen mellan innehållet i normutkastet och vad som anförs i exemplen och eventuellt i VDN Råd. Ärendet förbereds härefter av VDN.s normberedningsgrupp för föredragning i Varudeklarationsnämnden in plenum. 6.3 VDN Råd Eftersom många förutsättningar måste uppfyllas för att få fram VDN Fakta har nämnden infört s. k. VDN Råd. Innehållet i ett sådant kan variera avsevärt till art och omfattning. I sin enklaste form består det av några uppmaningar till läsaren att tänka på och kontrollera vissa saker som har med varans användning att göra. Ett VDN Råd kan också innehålla betydligt mer. Särskilt gäller detta vid kapitalvaror med komplicerade funktioner eller beträffande varor, vars funktioner redovisas med mätvärden, vars innebörd är svår att förstå. Ett större VDN Råd kan innehålla synpunkter på hur man skall ta kontakt med säljaren och hur man kan förbereda sig härpå för att vara rustad inför säljarens argument. Vidare kan rådet innehålla riktlinjer för hur man kalkylerar kostnader i samband med inköp av varan samt kostnader för underhåll. Skillnader mellan olika aktuella betalningssystem kan diskuteras och belysas med exempel på finansieringskostnaderna i de olika fallen. VDN Råd kan också ge besked om hur man kan prova varan i rätt miljö, innan man definitivt bestämmer sig för att köpa den. Ett Råd kan vidare innehålla anvisningar om lämpliga sätt för köparen att göra klart för sig om behov finns av varan och i så fall vilka krav som kan ställas på den. Då så behövs ingår också i rådet förklaringar av olika egenskapers inverkan på funktionen. VDN Råd trycks vanligen på samma etikett som VDN Fakta och följer varan. Mer omfattande typer av råd, som kräver längre lästid, skall också följa varan men ändå kunna tillhandahållas separat eller tillsammans med kataloger o. d. För vissa varugrupper kan VDN Råd ges ut i broschyrform och spridas genom andra kanaler än säljande. SOU 1971:86

Varje VDN Råd gäller för en hel varugrupp medan VDN Fakta avser en variant inom gruppen. Med rådets hjälp skall enligt nämnden en köpare kunna skapa sig en bild av sitt personliga behov av varan och precisera sina anspråk på den i olika avseenden.

SOU 1971:86

Bilaga 7

Norsk lag om "godkjenning av bilverksteder m.v."

7.1 Bakgrund till lagen Till grund för den norska lagen om godkännande av bilverkstäder från den 17 oktober 1947 1 ligger trafiksäkerhetsskäl. Efter kriget ökade bilbeståndet kraftigt. Verkstadskapaciteten var emellertid baserad på antalet bilar vid krigsslutet och ökade inte i samma omfattning. Vissa reparatörer arbetade mer eller mindre med "kontoret på fickan". Höga priser kunde noteras på reparationsarbeten. Krav framfördes från olika håll om åtgärder. Främst anfördes trafiksäkerhets- och konsumentsynpunkter. Vegdirektoratet väckte förslag om att en särskild lag borde tillskapas för kontroll av verkstäderna. I stortinget debatterades lagen länge. Stortingspresidentens röst avgjorde vid röstetalet 7 5 - 7 5 frågan om att införa lagen. Åren 1 9 5 0 - 1 9 5 7 skrevs instruktioner till de s. k. "bilsakkyndige". Först år 1964 kom lagen att gälla i hela landet. De utfärdade föreskrifterna har reviderats vid ett par tillfällen. Förslag föreligger till ny lag jämte tillämpningsföreskrifter gällande från den 1 januari 1972. Enligt uppgift har lagen medfört höjd kvalitet på bilreparationerna samt högre standard vad gäller verkstädernas utrustning, lokaler, personal m. m.

§ 1. Vedkommende departement 2 kan bestemme at reparasjons- og vedlikeholdsarbeider på motorvogn eller motorsykkel mot vederlag bare må utfores av verksted som er godkjent av den bilsakkyndige. Slik bestemmelse kan omfatte visse områder, visse slags reparasjons- og vedlikeholdsarbeider og bestemt slags motorvogn eller motorsykkel. Den bilsakkyndiges avgjorelse kan innankes for departementet. Allminnelig daglig ettersyn og vedlikehold som går in under begrepet service, kommer ikke inn under bestemmelsene i denne lov. Godkjenning som nevnt gir ikke rett til i strid med lov om håndverksnaering av 25. juli 1913 å utfore arbeid som horer inn under et håndverksfag. Den som har naeringsbrev på håndverk etter håndverkslovens § 2, förste og annet ledd, trenger ikke godkjenning etter denne lov for å utfore arbeid som horer inn under håndverket. § 2. Departementet 2 gir naermare forskrifter till gjennomforing og utfylling av denne lov, således om de krav som skal stilles til verkstedets leder, arbeidere, utstyr, lokale og regnskapsforsel, om tilbakekalling av godkjenning hvis kravene ikke lenger oppfylles samt om kontroll med godkjente verksteder og om avgifter til det offentlige for godkjenning og kontroll. Avgifter som nevnt i förste ledd, kan drives inn ved utpanting. § 3. Den som forsettlig eller uaktsomt företar reparasjons- eller vedlikeholdsarbeid på motorvogn i strid med bestemmelser gitt

7.2 Lagens nuvarande lydelse Lov av 17 oktober 1947 om godkjenning av bilverksteder m. v. lyder som följer. 124

Lagen sattes i kraft den 1 juni 1950. En lagändring har genomförts 1958. 2 Samferdseldepartementet. SOU 1971:86

med hjemmel i denne lov eller medvirker till dette, straffes med böter eller fengsel intil 3 måneder.

motorcykel, bilelektriskt arbete, bromsservice samt arbete med dieselmotorer (med undantag av reparation av bränslepump), om nödvändiga specialverktyg finns. För reparations- och underhållsarbete på 7.3 Administration - översikt motorcykel under 50 cm3 "slagvolum" krävs Samferdseldepartementet utfärdar, som inte godkännande enligt lagen. framgår av lagen, ramar för tillämpning, föreFör självbetjäningsverkstäder, där bilägaskrifter m. m. Departementet handlägger ren (brukaren) själv utför underhålls- och även besvärsfrågor. Under departementet reparationsarbete på egen vagn med bistånd svarar vegdirektoratet för det administrativa mot ersättning av verkstadens personal, gälarbetet med lagen. Direktoratet har en väg- ler lagens bestämmelser och föreskrifterna så trafikavdelning uppdelad på fem kontor. Ar- långt de kan nyttjas. Den tekniske ledaren, betet med lagens tillämpning utförs på det lokalerna och utrustningen måste vara godfordonstekniska kontoret. kända av den bilsakkyndige. Det måste finUnder direktoratet lyder de bilsakkyn- nas ett tillräckligt antal yrkesarbetare som dige, som finns i 39 distrikt. Direktoratet vägledare för bilägarna. Verkstaden är som svarar för kontakterna med de sakkyndige, vanliga verkstäder ansvarig för det utförda utfärdar föreskrifter samt tolkar föreskrifter. arbetet. Till vegdirektoratet är knutet en branschGodkännande som specialverkstad medger nämnd, som är rådgivande i svåra spörsmål. inte att man utför annat arbete än det som De sakkundige har i vart distrikt en nämnd godkännandet avser. Ansökan om godkänmed rådgivande funktion (se avsnitt 7.4). nande ger inte tillåtelse att börja verksamheDet är angeläget att betona att de sakkyn- ten innan godkännande föreligger. dige också har andra uppgifter än kontroll av bilverkstäder, exempelvis övervakning av vegtrafiklovens bestämmelser med avseende 7.4.2 Godkännande bl. a. på trafikregler, körkort, bilskoleunder- Statens bilsakkyndige utför den nödvändiga visning, skyltregler, registrering. besiktningen av den ansökande verkstaden. Som rådgivare under arbetet med godkännande får den bilsakkyndige en distrikts7.4 Förfaringssättet vid godkännande nämnd bestående av en representant för av verkstäder3 bilverkstäderna (Norges Bilbransjeforbund) samt en representant för bilarbetarna (Norsk 7.4.1 Ansökan om godkännande Jern- og Metallarbeiderforbund). BilverkstäAnsökan om godkännande enligt särskilt for- dernas representant ersätts av en företrädare mulär insänds i tre exemplar till statens för Bilgummiverkstedenes Landsforbund i bilsakkyndige i distriktet. Formulär finns för frågor som rör bilgummiverkstäder. Över distriktsnämndens sammanträden följande grupper av verkstäder. förs protokoll. Medlemmarna i nämnden till— Bilverksted (formuläret används även för erkänns ersättning för arbetet. motorcykelverkstad) Vid arbetet med godkännandet följer den Specialverkstäder bilsakkyndige instruktion fastställd av väg— Spesialverksted for bilelektriske anlegg, direktören. Om någon av rådgivarna inte — Bilgummiverksted, instämmer i den bilsakkyndiges avgörande, — Spesialverksted for dieselutstyr, protokollförs detta och saken framläggs för — Spesialverksted for bremseanlegg. departementet för åtgärd. 3 Godkännande som bilverkstad omfattar Redogörelsen bygger bl. a. på samferdseldeparockså reparations- och underhållsarbete på tementets föreskrifter den 26 juli 1957. SOU 1971:86

Anses verkstaden fylla villkor för godkännande utfärdas ett godkännandebrev enligt särskilt formulär. Detta undertecknas av den bilsakkyndige samt båda rådgivarna. Av totalt över 1 900 godkända verkstäder är ca 1 400 bilverkstäder samt övriga specialverkstäder. 7.4.3 Skylt och märke Verkstad som får godkännande skall synligt hänga upp en skylt med inskriften "Offentlig autorisert" samt har rätt att trycka särskilt godkännandemärke på sitt brevpapper m. m. Detta gäller för alla verkstäder som faller under lagen. Specialverkstäder skall dessutom ha en skylt som anger vilket område verkstaden är godkänd för. Skylten tillhandahålls mot särskild avgift. Innan skylten levereras måste godkänd verkstad skriftligen förplikta sig att utan återbetalning lämna skylten till den bilsakkyndige om godkännandet dras tillbaka och departementet har avvisat eventuella besvär. Detsamma gäller om verkstaden upphör av annat skäl eller verkstaden övergår till ny ägare eller ledning. 7.4.4 Villkor för godkännande a) Verkstadsledningen skall ha nödvändiga yrkeskunskaper. Varje verkstad skall ha en teknisk och en merkantil chef. Det krävs i allmänhet att den tekniske ledaren har minst sex års praktik som yrkesarbetare eller motsvarande erfarenhet på det yrkesområde som godkännandet avser. Kan den tekniske ledarens yrkeskunskaper inte godtas genom intyg från godkänd verkstad eller på annat sätt, kan statens bilsakkyndige anordna särskilt prov efter riktlinjer godkända av departementet. Den merkantile chefen skall minst uppfylla de krav på affärskunskap som krävs för s. k. "håndverksbrev". Förändring av den tekniska eller merkantila ledningen skall genast meddelas statens bilsakkyndige som underrättar vägdirektören härom. b) Tillräckligt omfattande bokföring måste ske, dvs. minst huvudbok, kassajournal 126

samt reskontra. Dessutom skall föras arbetskort och tidkort för varje uppdrag så att prisberäkning kan ske samt att uppgiftsskyldigheten enligt prisdirektoratets gällande föreskrifter kan uppfyllas. c) Arbetarna skall representera en god yrkesnivå och ha tillräcklig branschkunskap. Antalet hjälparbetare får inte överstiga antalet fullt yrkesutbildade arbetare. Antalet elever skall svara mot gällande överenskommelse mellan arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer. d) Verkstadslokalerna skall kunna uppvärmas, vara tillräckligt belysta, ventilerade och underhållna samt skall eljest tillfredsställa de krav som byggnads- och sanitära föreskrifter, arbetarskydd samt brandskydd kräver. I en bilverkstad skall finnas utrymme för minst två bilar under reparation samtidigt. Detta kräver i allmänhet en reparationsplats på minst 45 m 2 . Till detta kommer plats för en rationell ordning av de maskiner, apparater, verktyg och arbetsplatser som godkännandet omfattar. En motorcykelverkstad som uteslutande är sysselsatt med reparation av motorcyklar skall ha utrymme för minst två motorcyklar under reparation samtidigt, förutom plats till de maskiner, apparater, verktyg och arbetsplatser som godkännandet omfattar. En specialverkstad för bilelektriska arbeten, för dieselutrustning eller för bromsarbeten skall rymma minst en bil. Detta kräver i allmänhet en reparationsplats på minst 30 m 2 . Till detta kommer utrymme för en rationell ordning av de maskiner, apparater, verktyg och arbetsplatser som godkännandet omfattar. e) En godkänd verkstad skall ha en viss minimutrustning av maskiner och annat. Det finns inte anledning att här i detalj räkna upp allt som erfordras och som för övrigt varierar mellan de olika verkstadsformerna. I föreskrifterna förtecknas det erforderliga under rubrikerna inredning, maskiner, verktyg, mät- och kontrollverktyg samt diverse utrustning. I landets glesbygdsområden där existensunderlag inte finns för verkstad som fyller SOU 1971:85

minimikraven, kan dessa frångås vad gäller utrustning m. m. Kraven på yrkeskunskap kvarstår under alla förhållanden. Departementet avgör frågan om undantag efter framställning från den bilsakkyndige.

7.4.5 Undantag från lagens bestämmelser Servicestationer: Enligt 1 § faller allmän daglig tillsyn och underhåll inte under lagen. Med daglig tillsyn och underhåll menas kontroll, påfyllning, byte av sådant material som är nödvändigt för fordonets drift från dag till dag, rengöring samt sådana kontroll- och "utbedringsarbeider som fra motorvognfabrikkens side naturlig er lagt for å utfores av eieren eller foreren". De viktigaste arbetena som omfattas av denna definition är följande. "Fylling av brennstoff. Fylling og skift av smoreolje. Fylling og skift av kjolevaeske. Fylling av bremsevaeske. Fylling av vaeske på batteri. Ladning og bytte av batteri. Fylling av luft. Smoring av chassis- og motordeler. Vask, polering, voksing, stovsuging. Kontroll, rengjoring og bytte av tennplugger. Kontroll og bytte av lyspasrer og sikringer. Kontroll og bytte av batterikabler. Bytte av vinduspusserarmer. Bytte av drivremmer for vifte, dynamo og vannpumpe. Bytte av radiator- og varmeapparatslanger, men ikke montering av radiatorregister eller varmeapparat. Omlegging av dekk. Lapping av slänger og dekk. Omlegging og reparasjon av snokjetting". Underleverantörer: Underleverantörsarbete till godkända bilverkstäder är undantaget från lagens bestämmelser. Specialverkstäder för översyn av motorer m. m., som inte själv utför demontage och montage av de reparerade delarna faller inte heller under lagen.

7.4.6 Återkallelse av godkännande Statens bilsakkyndige skall återkalla ett meddelat godkännande om en verkstad inte längre fyller villkoren härför eller såframt verkstaden inte inom en av den sakkyndige angiven tidsfrist har rättat till påpekade brister SOU 1971:86

eller om verkstaden upprepade gånger trots skriftlig anmaning utför arbete som inte är fackmässigt tillfredsställande. Fråga om återkallande av godkännande behandlas alltid i samarbete med distriktsnämnden. Över beslutet kan besvär anföras hos departementet (se 7.4.8). Bestämd tidsrymd gäller för att anföra besvär. Har besvär anförts, har verkstaden rätt att fortsätta driften till dess att departementets beslut föreligger. Sker inte besvär inom utsatt tid eller beaktar inte departementet de anförda besvären, skickas meddelande till polisen om att godkännandet är återkallat. Samtidigt underrättas vägdirektören om att företaget skall avföras från registret. Ca 50 å 60 verkstäder per år avvisas efter ansökan om godkännande eller får uppmaning att bygga om m. m. så att kraven fylls. Mellan fem och tio verkstäder mister varje år sitt godkännande. Särskilda bestämmelser finns om tillfälligt godkännande för verkstäder som — när lagen trädde i kraft den 1 juni 1950 - inte hade lämpliga lokaler men som kunde tänkas byggas om eller moderniseras. Bestämmelser har också utfärdats om tidsbegränsat arbetstillstånd som kan lämnas för högst ett år.

7.4.7 Registreringsskyltar m. m. Bilverkstäder som inte är slutligt godkända men som har tillfälligt godkännande eller tidsbegränsat arbetstillstånd, skall synligt utifrån ha en registreringsskylt med texten "Registrert bilverksted". Specialverkstäder skall dessutom ha särskild tilläggsskylt. Statens bilsakkyndige utlämnar skyltar mot avgift. De skall återlämnas när tillståndet upphör och när verkstaden är godkänd samt godkännandeskylt har satts upp. Samtidigt med att polisen underrättas om att ett godkännande eller ett arbetstillstånd har återkallats, sänds företaget i rekommenderat brev meddelande om att vidare verksamhet är olaglig samt att verkstaden — om skyltarna inte återlämnas inom åtta dagar anmäls hos polisen. 127

7.4.8 Besvär Besvär över beslut angående godkännande eller återkallelse av godkännande eller arbetstillstånd skall sändas till vägdirektören innan den av statens bilsakkyndige utsatta tidsfristen utlöper. Vägdirektören utreder ärendet och remitterar det till en nämnd bestående av två representanter för bilverkstäderna, två för bilarbetarna, en för bilgummiverkstäderna samt en för direktoratet for statens arbeidstilsyn. Företrädaren för bilgummiverkstäderna deltar i ärenden som berör bilgummiverkstäder. Vägdirektören tar sedan ställning till ärendet, som härefter går till departementet för avgörande. 7.4.9 Kontroll, avgifter m. m. De registrerade och godkända verkstäderna kontrolleras av de sakkyndige, som företrädesvis utför detta arbete i samband med tjänsteresor i distriktet. Distriktsnämnden deltar i kontrollarbetet i den utsträckning det kan krävas eller när tveksamma fall m. m. kan föreligga. Det är önskvärt att nämnden granskar de godkända företagen en gång om året. Kontrollen företas oanmäld och med ojämna mellanrum. Den bilsakkyndige meddelar skriftligen verkstaden resultatet av kontrollen samt eventuella anmärkningar samt förvarar kopia av meddelandet. De sakkunniga för ett särskilt register innehållande fakta om verkstäderna, påtalade brister på dessa m. m. Så gott som alla godkända företag får anmärkningar ("pålegg") varje år. I genomsnitt räknar man med ca tre anmärkningar per verkstad och år. De är mer eller mindre omfattande och gäller bl. a. ordning, utrustning, målning, arbete. Anmärkningarna skall rättas till av verkstaden snarast möjligt dock senast inom tre månader. Särskilda avgifter för verksamheten tas ut av verkstäderna. Tidigare gällde dels en godkännandeavgift, dels en kontrollavgift. Avgifterna var differentierade med hänsyn till antal anställda i verkstäderna. Nu uttas avgift avseende både godkännande och kontroll. 128

Beloppen varierar från ett hundratal kr. för de minsta verkstäderna till 300 ä400 kr. för de största. Kontrollverksamheten är självfinansierande genom avgiftssystemet.

7.5 Förslag till ändring av lagen Nuvarande lag anses inte helt svara mot dagens krav på kontrollverksamheten. Förslag till ändrad lag liksom nya föreskrifter föreligger. Genom att lagen nu endast avser reparation mot vederlag kan t. ex. handeln med begagnade bilar vara svår att kontrollera i de fall bilhandlarna köper gamla bilar och reparerar dem, innan de säljs. Det nya lagförslaget kommer också att kunna tillämpas på vissa s. k. "bilopprettningsverksteder" — dvs. sådana verkstäder som reparerar kollisionsskadade fordon. Man vill nämligen kunna kontrollera de verkstäder som reparerar bilar vars köregenskaper berörs på ett eller annat sätt. Den ändrade lagtexten enligt förslaget lyder. § 1. Arbeid som utfores på kjoretoy samt på deler og utstyr til kjoretoy, må bare utfores av verksted som er godkjent av Statens bilsakkyndige. Samferdseldepartementet gir naermare bestemmelser om hva slags arbeid loven skal gjelde for samt om hvilke typer kjoretoyer den skal omfatte. § 2. Samferdseldepartementet gir nasrmare forskrifter for gjennomforing og utfylling av denne lov, således om forskriftenes gyldighetsområde, vilkår for godkjenning av verksted, plikter som godkjenningen medforer, tilbakekalling av godkjenning, kontroll av verksteder, gebyr til det offentlige for godkjenning og kontroll m. v. Gebyr som nevnt i förste ledd, kan drives inn ved utpanting. § 3. Den som forsettlig eller uaktsomt företar arbeid på kjoretoy i strid med bestemmelser gitt med hjemmel i denne lov eller medvirker til dette, straffas med böter eller med fengsel i inntil 3 måneder. § 4. Samferdseldepartementet kan gjore unntak fra denne lov. Av utkast till nya bilverkstadsföreskrifter framgår bl. a. följande. Godkännande kan ges "bilverksted,motorsykkelverksted, biloprettSOU 1971:86

ningsverksted, bilelektro/forgasserverksted, bilbremseverksted, bildieselverksted, bilgummiverksted". Bestämmelserna skall inte gälla för arbete på fordon som utförs av person, företag, firma m. m. när fordonet ägs av, är eller har varit registrerat på vederbörande person, företag, firma m. m. Undantaget gäller inte reparations- och underhållsarbete på fordon i förbindelse med försäljning av sådana. I utkastet räknas vidare upp ett stort antal arbetsmoment som inte omfattas av föreskrifterna. För s. k. "komponentverkstad" föreslås att reparations- och underhållsarbete kan utan godkännande utföras på avmonterade delar förutsatt att verkstaden själv inte av- och påmonterar dessa. Undantag härifrån kan ges av vegdirektoratet. Tillverkare av fordon kan utan godkännande enligt förslaget företa demontering, montering, reparations- och underhållsarbete på fordon, delar samt utrustning som tillverkats vid företaget. För skolor som utför reparations- och underhållsarbete i undervisningssyfte föreslås vegdirektoratet fastställa närmare regler i samråd med kirke- og undervisningsdepartementet. Statens bilsakkyndige kan enligt förslaget i vissa fall tillåta att verkstad utför reparations- och underhållsarbete även om verkstaden inte längre fyller kraven för godkännande. Villkor för godkännande enligt det nya förslaget omfattar vissa särskilt angivna krav på personalens kunskap inom arbetsområdet. Den merkantile chefen kallas i det nya förslaget för administrativ chef. Nya krav ställs på lokalernas utformning m. m. Även beträffande krav på maskiner, verktyg och utrustning finns detaljerade förslag. Verkstäderna föreslås vidare ha hjälpmedel i form av sådana reparationsdata av olika slag som är nödvändiga för att kunna tillfredsställande utföra reparationsarbetet. De skall vara lätt tillgängliga för den enskilde reparatören. Bestämmelser föreslås om viss anmälningsskyldighet i olika fall, avgifter, bokföring SOU 1971:86 9

m. m. För varje fordon, del eller utrustning som repareras skall föras uppgift om medgiven tid för varje reparatör. Uppgift skall också för varje dag lämnas över den tid som reparatör har använt på varje enskilt fordon, del eller utrustning. Specificerad räkning skall lämnas för fordon, del eller utrustning som reparerats. Delpriser och arbetskostnader skall anges på ett förståeligt sätt. En rad administrativa bestämmelser i förslaget avser ansökan om godkännande, godkännandebevis m. m., indragning av godkännande och återkallelse av arbetstillstånd, besvär, kontroll, register, undervisning och prov avseende verkstadspersonal, avgifter, distriktsnämnder, rådgivande central branschnämnd m. m. 7.6 Undervisning Det kan nämnas att statens teknologiske institutt ger kurser som har samband med lagen.Kurserna, i regel 14-dagars, sker på uppdrag av vegdirektoratet. Ca 20 elever per kurs antas. Två kurser per år ges. Institutet har även endagarskurser samt teknisk chefskurs i Oslo. Varje år får ca 35 personer godkännande som teknisk chef. 7.7 Exempel pä formulär m. m. som används i samband med lagen I det följande lämnas några exempel på vissa formulär m. m. som förekommer i samband med administrationen av godkännandelagen.

Skjema nr. 279 a.

VEGDIREKTORATET

Utfylles og innsendes i 3 eksemplarer til Statens bilsakkyndige

Statens bilsakkyndige i.

Seknad om godkjenning av bilverksted/motorsykkelverksted. Firmanavn: Postadresse:

Telefon.

Teknisk leder: Ålder

Anfall år ansalt på

Som fagarbeider

Som teknisk leder

Hjelpearbeidere

Laeregulter

bilversted

Teoretisk utdannelse: Vediegg attester fra tidligere ansettelser:

0vrige ansatte. Antall formenn

Fagarbeidere

Merkantil leder: Antall kontorfunksjonaerer:

Antall personer beskeftiget på lager eller med salg av rekvisita, deler, gummi eller bensin:

Regnskapssystemet: F^res hovedbok:

F0res arbeidskort-....

F0res kassajournal:

F0res timekort/b0ker:

Fpres reskontro:

Verkstedet. Verkstedets golvflate ialf:

m*.

Lavest fri h0yde over golv:

m.

herav reparasjonsplass:

Portens ri0yde:

m? bredde:

m

Plateverkst.:

.m2.

Andre lokaler: Batteriverksted:

m*.

Salmakerverksted:

m?.

Bilelektr.vekst.:

Smie:

Vaskehall:

m?.

Spiserom:

Lagerrom:

m?.

Ekspedisjon:

Er det garderobeskap for hver arbeider:

m*.

m*. Lakerverksted:

m*. m?.

Vaskerom: Andre rom:

m*.

Sm0rerom:

m?. Kontorrom:

.m2

m*.

Vannklosetter eller privet

På hvilken mate oppvarmes verkstedet:

130 SOU 1971:86

Har De Mgende utstyr av maksiner, verkt0y og måleapparater?

Innredning. Arbeidsbord beslått med jernplater

Skrustikker

Lflfteinnretning for motorer

Trykkluft med rensepistol

Anordning for ekshaustavtrekk

Maskiner. Dreiebenk

Ventilslipemaskin

Håndbormaskin

Boremaskin

Smergelskive

Verktey. Verkt0ykasse og håndverkt0y til hver fagarbeider og hjelpearbeider Brotsjer

Ventilsetefres

Gjengeverkt0y for mm og lommer..

Avdragere for hjul og lägre

Rattavdragere

Fettpresse.

Oppretterverkt0y

Måle- og kontrollverktey. Måleapparater for styremekanismen Mikrometer for ut- og innvendig måling Råderetter Kompresjonsmåler

Vakuummåler

Volt- og amperemeter

Bensinpumpetrykkmåler.

Pr0velampe

Syremåler for batteri

Batterisellemåler.

Frostvaeskemåler for sprit og glykol

Oljemål med trakt

Ringtrykkmåler

Momentngkkel.

Diverse utstyr. Gass-sveiseapparat

Garasjejekk

Varetrekk for skjermer og seter

Bukker for undersfell. Utstyr for delevask

S^ppeldunker med lokk

Brannslukningsapparater

Servisebil med kran

L0fteevne

Annet utstyr

Undertegnede firma S0ker herved om godkjenning i.h.t. lov om godkjenning av bilverksteder.

, den

/

19 Firmasfempel:

Underskrift:

Registreringen bekreftet den

/

Sign.:

Godkjenning meddelt

/

Sign.:

SOU 1971:86 9*

den

STATENS

VEGVESEN

VEGDIREKTORATET SCHWENSENS GT. 3-5 - POSTBOKS 8109-TELEFON 46 3870 OSLO-DEP. OSLO 1

GODKJENNING AV BILVERKSTEDER - KRAV SOM MÅ STILLES TIL VERKSTEDLOKALENE Ved bygging av nytt verksted eller ved utvidelse eller ombygging av eldre verksted må det utöver bestemmelsene i Forskriftenes pkt. 5 d stilles f0lgende krav til verkstedlokalene: 1.

Porth0yden b0r vsere minst 3*30 m heist 3*50 m.

2.

Takh0yden 4 m eller mer avpasset etter behov, verkstedets st0rrelse og lysforhold, jfr. pkt. 5«. Hvor saerlige forhold tåler for det kan det dispenseres fra bestemmelsene i pkt. 1 og 2. S0knad herom sendes vegdirekt0ren som i samråd med Bransjeutvalget avgj0r sp0rsmålet.

3«

I alle rom hvor motorkj0ret0yer stilies opp for reparasjon, skal golvene vaere st0pt i stålglattet betong. Bygningsrådet kan gj0re unntak fra denne bestemmelse når verkstedet ligger på terreng. Det må dog ikke brukes golv av brennbart materiale.

4.

Vegger og tak skal vaere malt i lyse färger eller hvittet.

5.

Det må s0rges for rikelig dagslys - minst 10 % av golvflaten, jfr. Bygningsloven §§ 104 og 105. For nye möderne verksteder regnes betydelig mer, opp til 25 $•

6.

Det må s0rges for rikelig kunstig lys. Det blir billigst både i anlegg og drift å bruke få, men relativt store lyspunkter som ikke anbringes geometrisk, men fortrinnsvis over de fäste arbeidsplasser og med rikelig lysinnfall. Som tilstrekkelig belysning kan regnes f01gende: Kontorer 150 - 200 lux, hvor bilarbeid utf0res 150 - 200 lux, for presisjonsarbeide 500 - 1 000 lux. Disse lysstyrker gjelder bare for selve området hvor arbeidet pågår.

7.

D0rer og vinduer skal slutte tett, slik at trekk ikke oppstår. Hvis det ikke kan luftes effektivt gjennom vinduer eller d0rer som er lette å åpne, må det anbringes ventilatorer så tilstrekkelig luftfornyelse finner sted. Vinduskarmene b0r ha en slik vinkel at det ikke blir lagringsplass for all slags skrammel. H0yden fra golv b0r vaere så lav som mulig.

132 SOU 1971:86

8.

Oppvarming. Det skal vaere varmeanordninger som tilfredsstiller brannvesenets og arbeidstilsynets krav.

9»

Graver for unders0kelse av biler må ikke forekomme, jfr. bygningsforskriftenes kap. ~$6, § 12. Bygningsrådet kan dispensere herfra. I bussverksteder og muligens der hvor det föregår meget reparasjoner av lastebiler, er det en fordel å senke golvet i en del av verkstedet og kj0re vognene inn på stålbruer. Det må da s0rges for värme, lys og ventilasjon til dette plan.

10.

En del av verkstedgolvet b0r om mulig st0pes horisontalt for forhjulsjustering.

11.

Bilmotorer må ikke startes eller kj0res inne i arbeidsrom uten at eksosr0ret er tett förbundet med saerskilt r0rledning som f0rer eksosen ut i det fri. I verkstedet skal - i henhold til rundskriv fra Sosialdepartementet av 13. mai 1931 - vaere opphengt en plakat som gir opplysning om faren ved eksosforgiftning.

12.

Ladning av bilbatterier må bare företas i seerskilte rom eller under kappe. Det må ordnes med saerskilt avtrekk til det fri fra rommet eller kappen.

13.

Håndslukningsapparater godkjent til slukning av brann i ildsfarlige vaesker skal vaere til stede i tilstrekkelig antall og vaere plassert på lett synlige og tilgjengelige steder. Verkscedledelsen er ansvarlig for at apparatene alltid er i orden og at alle i verkstedet kan betjene dem.

14.

I st0rre verksteder b0r det vaere eget rom for vask av bildeler, sentralt beliggende.

15*

S0yler b0r ikke forekomme i verkstedet.

l6.

Utöver og framöver det föran anf0rte gjelder de alminnelige og stedlige bygnings-, helse-, brann-, arbeids-, o.a. tilsynsmyndigheters forskrifter, samt andre regulerende tiltak og forskrifter med hjemmel i lov. Eventuell godkjenning setter ikke slike forskrifter, tiltak og påbud ut av kraft. Oslo, 14. april 1961.

SOU 1971:86

Litteraturförteckning

Offentliga utredningar SOU 1939:46, Legala kompetensföreskrifter för utövande av hantverksyrken. SOU 1957:18, Trafiksäkerhet II. SOU 1962:29, Säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar. SOU 1965:43, Statens trafikverk. SOU 1966:41, Fordonskombinationer. SOU 1968:23, Bilregistrering. SOU 1968:34, Transportforskningens organisation. SOU 1969:56 och 57, Vägplan 70. SOU 1970:8, Yrkesteknisk högskoleutbildning. SOU 1970:24, Rationell bensinhandel. SOU 1970:26, Körkort och körkortsregistrering. SOU 1970:71, Svensk ekonomi 1971-1975. SOU 1971:11, Ett nytt bilregister. SOU 1971:37, Konsumentpolitik riktlinjer och organisation. Kommunikationsdepartementet, stencil 1963, PM med vissa förslag rörande handeln med begagnade bilar m. m. Kommunikationsdepartementet, stencil 1963, PM angående frågan om en effektivare typbesiktning samt om möjligheterna till konsumentupplysning rörande motorfordon. Kommunikationsdepartementet, stencil 1967:5, PM med förslag till säkerhetskrav på bilar. Kommunikationsdepartementet, stencil 1967:7, PM med vissa undersökningar i fråga om konsumentupplysning angående motorfordon. Kommunikationsdepartementet, stencil 1967:8, Dieselavgaser. Kommunikationsdepartementet, stencil 1968:2, Avgaser från bensindrivna bilar. Handelsdepartementet, stencil 1969:5, Synpunkter på den framtida konsumentpolitiken. Kommunikationsdepartementet, stencil 1970:4, Samordnad transportforskning. Kommunikationsdepartementet, stencil 1971:1, Luftföroreningar genom bilavgaser. Propositioner, motioner,

utskottsutlåtanden

Prop. 1963:91 angående säkerhetsinspektion av motorfordon.

134 Prop. 1963:200 med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648). Prop. 1964:71 angående omorganisation av statens bilinspektion m.m. Prop. 1965:132 med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) m.m. Prop. 1967:55 angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m.m. Prop. 1967:75 angående effektivisering av verksamheten på pris- och konkurrensområdet samt konsumentvaruforskningen. Prop. 1967:166 med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) såvitt avser bl.a fordonens beskaffenhet och utrustning m.m. Prop. 1968:124 med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648). Prop. 1968:160 med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648). Prop. 1969:30 angående riktlinjer för den fortsatta utformningen av fordonsregistreringen m.m. Prop. 1970:109 angående vissa trafiksäkerhetsfrågor. Prop. 1971:1 Kom.dep. s 5. Prop. 1971:65 angående körkort och körkortsregistrering. Prop. 1971:79 angående samordning av transportforskning m.m. Motion 1969:11:264 av herr Eriksson i Bäckmora m.fl. om lagstiftning mot trafikfarlig bilförsäljning. Motion 1970:1:63 (11:79) av herr Sveningsson m.fl om kontroll av bilhandel och bilreparationer. Motion 1970:11:460 av herr Sjönell angående handeln med begagnade bilar m.m. Motion 1970:1:890 av fru Florén-Winther om lagstadgad säkerhetsdeklaration av motorfordon. Tredje lagutskottet 1969:42. Utlåtande i anledning av motion om lagstiftning mot trafikfarlig bilförsäljning. Tredje lagutskottet 1970:9. Utlåtande i anledning SOU 1971:86

trafiksäkerhet, Stockholm 1970. Industrins utredningsinstitut, Svenskt transportväsende, Stockholm 1952. Industrins utredningsinstitut, Bilägaren och bilen en undersökning rörande den privata bilismen, Stockholm 1956. Allmänna beredningsutskottet 1968:16. Utlåtande Ingenjörsvetenskapsakademiens utlandssekretariat, i anledning av motioner angående kontroll av bilSpecialrapport USA 1971:4, Bilutveckling och handel och bilreparationer. trafiksäkerhet. Stencil. Allmänna beredningsutskottet 1969:38. Utlåtande Korrosionsinstitutets årsbok 1969, s 109, Exempel i anledning av motioner om åtgärder för att åpå besparingar, möjliga genom satsning på korrostadkomma mera trafiksäkra bilar. sionsfrågor. Allmänna beredningsutskottet 1970:9. Utlåtande i Lindh, Berit, Puide, Annika, Bilvalet, Undersökanledning av motioner om kontroll av bilhandel ning rörande vissa faktorer kring konsumentens och bilreparationer. val av bil och bilmärke, Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet HT 68 - VT 69. Författningar Motor 1969:40, Hemligstämplad bilkostnad. Motorbranschen 1970:14, Investering i kunnande. SFS 1940:873, Kungl. Maj:ts kungörelse angående Motorbranschens Arbetsgivareförbund (MAF), Memästarbrev för hantverksutövare. kanikernas rörlighet i Stockholmsområdet SFS 1951:648, Vägtrafikförordningen. 1969-1970. Datamässig undersökning. Stencil SFS 1951:743, Vägtrafikkungörelsen. våren 1971. Motorbranschens Arbetsgivareförbund (MAF), ArFinland, Förordning nr 692 om ändring av den betsledarutbildning i motorbranschen. finska motorfordonsförordningen, 20.12.1966. Motorbranschens Arbejdsgiverforening, Dansk Norge, Lov av 17 oktober 1947 om godkjenning av Smede- og Maskinarbejderförbund, Förslag til lov bilverksteder m.v. jämte föreskrifter fastställda av og bekendtgorelse om autorisation af automobilsamferdselsdepartementet. vaerksteder m.v, dec. 1969. Stencil. Danmark, Justitieministeriets registreringsbekendtMotormännens Riksförbund (M), Mål och medel, gorelse nr 108, 1966, 14 §. Stockholm 1968. Belgien, Algemeen reglement of de technische eisen Motormännens Riksförbund (M), PM ang. bilroswaaraan de motorvoertuigen en hun aanhang tens orsaker och verkningar, Stockholm 1971. wagens moeten voldoen (Koninklijke besluit van Stencil. 15 Mart 1968). Niklas, J., Nutzen/Kosten-Analysen von Sicherheitsprogrammen in Bereich des StrassenverBöcker, tidningar, andra publikationer m. m. kehrs, Frankfurt/Main, 1970. Näringsfrihetsrådets beslut den 17 februari 1970 i Arbetsgivaren 1970:22, anförande av direktör G. ärendet angående leveransvägran av personbilar Ljungström, Motorbranschens ArbetsgivareförtillBIVA(PKF 1970 1-2). bund. Persson, L., Konsekvenserna av förändringar i förBergsman, Liljenvall, Korrosion på metalliska matesäljningssystemen för nya bilar, stencil 1971. rial genom stoft (VVS 1968:7). Pris- och kartellfrågor (PKF), Publicerade utredBernitz, U., Svensk och internationell marknadsningar om bilreservdelar, tillbehör, bilhandel, bilrätt, Stockholm 1971. gummi m. m. i främst följande nummer: 1958:4, Consumers' Association, Which? & Consumers'As1958:8, 1959:2, 1959:6, 1959:9-10, 1960:7, sociation London 1967. 1961:8, 1964:6, 1965:6-7, 1967:8, 1968:3-4, Consumers' Association, Owning a car, London 1968:7, 1969:4, 1969:7, 1970:5, 1970:8. 1969. Råd och Rön 1971:3, Auktoriserad - legitimerad. Dahlman, C.J., Klevmarken, II. Den privata konTryggare för konsumenten? sumtionen 1931-1975, Uppsala 1971. Råd och Rön, Artiklar om trafik, bilar m. m. i fölDepartment of Transportation, Federal Highway jande nummer: 1966:10, 1967:4, 1967:6, 1968: Administration, USA, Vissa cirkulär m.m.angåen1 - 3 , 1968:9, 1969:9, 1970:2-5, 1970:7-10, de konsumentinformation till bilköpare, utgivna 1971:1-5,7. år 1969. Ekberg, G.E., Säkerhetsföreskrifter för fordon, bl. a. Statens institut för konsumentfrågor, Våra bilar, 1968 och 1969. möjligheterna för nordiskt typgodkännande. Statens pris- och kartellnämnd, Bilreservdelar Nordisk trafiksäkerhetskonferens i Stockholm 1970. Marknad - prissättning - konkurrens. 2 0 - 2 1 april 1970. (Nordisk utredningsserie Stencil. (Utredningen utges i bokform med ti1970:8). teln Bildelar kostar! Lund 1971). Endrédi, G., Resekonsumtionen 1950-1975, UppStatens trafiksäkerhetsverk, Arbetsunderlag för sala 1967. kampanjplanering och produktframtagning för Godlund, S., Trafikutveckling och trafikinvestekampanjen om trafiken och trafikmiljön våren ringar, Bilaga 5 till 1965 års långtidsutredning, 1970. Stockholm 1970. Stockholm 1966 (SOU 1966:69). Statens trafiksäkerhetsverk, Arbetsprogram för Gunnarsson, S. Olof, Lindström, Sune, Vägen till av motion om lagstadgad säkerhetsdeklaration av motorfordon. Tredje lagutskottet 1970:27. Utlåtande i anledning av motion angående handeln med begagnade bilar, m. m.

SOU 1971:86

ökad trafiksäkerhet 1.7.1970-30.6.1972, Stockholm 1970. Statens väginstitut, Lätta fordonskombinationers kördynamik och bromsförmåga, (Meddelande 93, 1967). Statens väginstitut, En permanent, statlig provbaneanläggning för forsknings- och provningsändamål. (Specialrapport 67, 1968). Statistiska meddelanden P 1971:9, Hushållsbudgetundersökningen 1969. Svensk Bilprovning AB, Bilens svaga punkter, Stockholm 1971. Svensk Bilprovning AB, Intervjuundersökning angående vidtagna reparationer m. m. på personbi-, lar före inställelse till kontrollbesiktning. Stenciler 1970 och 1971. Svensk Bilprovning AB, Personbilars livslängd, 1971. Svensk Bilprovning AB, För tryggare trafik, Stockholm 1971. Svenska Vägföreningen, Bilismen i samhället, rapport nr 1, Uppsala 1971. Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening, AB Bilstatistik, Bilismen i Sverige 1970, Malmö 1970. Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening, Motorbranschens Riksförbund. Internationella bilnormer, Sundbyberg 1968. Sundbom, L., De extremt lågavlönade, Stockholm 1970. Söderberg, O., Motororganisationerna i Sverige, Stockholm 1966. U.S. Department of Transportation, Performance data för new passenger cars and motorcycles, Washington 1970. Wallander, J. Studier i bilismens ekonomi, 1958. Wallander, J. och Olsson, B. IUI:s bilprognos genomgång och revidering hösten 1960. Stockholm 1961. Wallin, G., Nilsson, N., Ny eller begagnad bil, Stockholm 1959.

136 SOU 1971:86

Statens offentliga utredningar 1971 Kronologisk förteckning 1. SOU 7 1 . Handbok för det officiella utredningstrycket. Beckman. Fi. 2. Post- och Inrikes Tidningar. Norstedt & Söner. Ju. 3. Veterinärdistriktsindelningen, m m. Svenska Reproduktions AB. Jo. 4. Kommunala val. Esselte. C. 5. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. Esselte. Fi. 6. Ny sjömanslag. Esselte. K. 7. Finansiella tillväxtaspekter 1 9 6 0 - 1 9 7 5 . 1970 års långtidsutredning. Bilaga 4. Esselte. F i . 8. Arbetskraftsresurserna 1 9 6 5 - 1 9 9 0 . 1970 års långtidsutredning. Bilaga 1. Esselte. Fi. 9. Större företags offentliga redovisning. Esselte. Fi. 10. Snatteri. Berlingska Boktryckeriet, Lund. Ju. 11. Ett nytt bilregister. Göteborgs Offsettryckeri A B . K. 12. Miljövården i Sverige under 70-talet. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 8. Esselte. Fi. 13. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. 14. Varuhandeln fram t i l l 1975. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 3. Esselte. Fi. 15. Förslag till aktiebolagslag m m . Tryckeribolaget. Ju. 16. Regional utveckling och planering. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 7. Esselte. Fi. 17. Malm - Jord - Vatten. Svenska Reproduktions AB. I. 18. Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. 19. Familjepensionsfrågor m m. Berlingska Boktryckeriet. Lund. S. 20. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. Norstedt & Söner. K. 21. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. Norstedt & Söner. K. 22. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. Norstedt & Söner. K. 23. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m m. Norstedt & Söner. K. 24. Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Berlingska Boktryckeriet. Lund. U. 25. Boendeservice 3. Kommunstudien. Esselte. In. 26. Boendeservice 4. Projektstudien. Esselte. In. 27. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. Esselte. In. 28. Boendeservice 6. Strukturstudien. Esselte. In. 29. Kyrkan kostar. Göteborgs Offsettryckeri A B . U. 30. Sjömanspension. Göteborgs Offsettryckeri A B . K. 3 1 . Den svenska betalningsbalansstatistiken. Esselte. Fi. 32. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga till Den svenska betalningsbalansstatistiken. Esselte. Fi. 33. Fri affärstid. Göteborgs Offsettryckeri A B . H. 34. Lastbil och Taxi. Beckman. K. 35. Den fria rörligheten för personer inom EEC. Esselte. In. 36. Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. Esselte. U. 37. Konsumentpolitik-riktlinjer och organisation. Tryckeribolaget. H. 38. Särskilda tandvårdsanordningar för vissa patientgrupper. Göteborgs Offsettryckeri AB. S.

39. Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. Berlingska Boktryckeriet. Lund. In. 40. Export och import 1 9 7 1 - 1 9 7 5 . 1970 års långtidsutredning. Bilaga 5. Esselte. Fi. 41. Ny domstolsadministration. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 42. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. Esselte. In. 43. Arbetskraftens struktur och dimensioner. Esselte. In. 44. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. Esselte. In. 45. Utsökningsrätt X I . Norstedt & Söner. Ju. 46. Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. Norstedt & Söner. Fi. 47. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen. Göteborgs Offsettryckeri A B . Fi. 48. Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. 49. Unga lagöverträdare I. Esselte. Ju. 50. Räddningstjänst. Göteborgs Offsettryckeri AB. C. Invandrarutredningen I. Göteborgs Offsettryckeri AB. In. 52. Byggandets industrialisering. Beckman. In. 53. Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudie. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 54. Lärarnas arbete. Bilaga I. Tekniska rapporter. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 55. Lärarnas arbete. Bilaga II. Tabeller. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 56. Handräckning inom försvaret. Esselte. Fö. 57. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst. Esselte. Fö. 58. Rätten till abort. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 59. Högsta domstolens kansli. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 60. Universitetsstudier utan examen. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 6 1 . Val av utbildning och yrke. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 62. Högre utbildning och arbetsmarknad. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 63. Vintersjöfart. Beckman. K. 64. Sanering I. Esselte. In. 65. Sanering I I . Bilagor. Esselte. In. 66. Mellanölsfrågan. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. 67. Ränteomfördelning och vinstutdelning. Göteborgs Offsettryckeri AB. In. 68. Läkartjänster. Göteborgs Offsettryckeri AB. S. 69. Näringspolitiken — ny verksorganisation. Göteborgs Offsettryckeri AB. H. 70. Plan och prognos. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 9. Esselte. Fl. 71. Bokskogens bevarande. Svenska Reproduktions AB. Jo. 72. Maskinell teknik vid de allmänna valen. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 73. Fonogrammen i musiklivet. Esselte. U. 74. Kriminalvård i anstalt. Esselte. Ju. 75 Hushållning med mark och vatten. Esselte C. 76. Offentligt biträde och kostnadsersättning i förvaltningsärenden. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. Svenska folkets alkoholvanor. Esselte. Fl. Jordbruksbeskattningen. Beckman. Fl. Byggnadsindex för bostäder. Esselte. Fl. Forts.

A n m . Om särskild t r y c k o r t ej anges är tryckorten Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1971 Kronologisk förteckning Forts. 80. Vuxna Utbildning Studiefinansiering. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 8 1 . Den mänskliga faktorn i vägtrafiken. Ljungföretagen, Örebro. Ju. 82. Förvaltning av fonder i staten. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. 83. Skadestånd I I I . Esselte. Ju. 84. Den kommunala kompetensen. Esselte. C. 85. Lokalisering av skogsindustri i södra Sverige. Göteborgs Offsettryckeri AB. C. 86. Bilen och konsumenten. Göteborgs Offsettryckeri AB. H.

A n m . Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.

Nordisk udredningsserie (Nu) 1971 Kronologisk förteckning 1. Forskning med relation till utbildning för åldersklasserna 16 — 19 år. 2. Harmonisering av matematikundervisningen i årskurs 1—6 i de nordiska länderna. 3. Konsument- och marknadsföringsfrågor. 4. Nordiska transportproblem. 5. Nordiska ministerrådets arbetsformer.

Statens offentliga utredningar 1971 Systematisk förteckning Justitiedepartementet Post- och Inrikes Tidningar. [2] Snatteri. [10) Förslag till aktiebolagslag m m. [15] Ny domstolsadministration. [41 [ Utsökningsrätt X I . [45J Unga lagöverträdare I. [49] Rätten till abort. [58] Högsta domstolens kansli. [59] Maskinell teknik vid de allmänna valen. [72] Kriminalvård i anstalt. [74] Offentligt biträde och kostnadsersättning i förvaltningsärenden. [76] Den mänskliga faktorn i vägtrafiken. |81 ] Skadestånd I I I . [83]

Socialdepartementet Familjepensionsfrågor m m. [191 Särskilda tandvårdsanordningar för vissa patientgrupper. [38] Läkartjänster. [68[

Försvarsdepartementet Utredningen om handräckningsvärnpliktiga. 1. Handräckning inom försvaret. [56] 2. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst. [57]

Kommunikationsdepartementet Ny sjömanslag. [6] Ett nytt bilregister. [11] Utredningen angående befordran av farligt gods på väg m m. 1. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande 1. [20] 2. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. [221 4. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m m.[23] Sjömanspension. [30[ Lastbil och Taxi. [34] Vintersjöfart. | 6 3 |

Finansdepartementet SOU 7 1 . Handbok för det officiella utredningstrycket. [1 ] 1970 års långtidsutredning. 1. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillväxtaspekter 1960—1975. Bilaga 4. [7] 3. Arbetskraftsresurserna 1965 — 1990. Bilaga 1. [8] 4. Miljövården i Sverige under 70-talet. Bilaga 8. [12] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. [13] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och planering. Bilaga 7. [16] 8. Export och import 1971 — 1975. Bilaga 5. (40| 9. Plan och prognos. Bilaga 9. [70] Större företags offentliga redovisning. [9] Mått och vikt. [18] Betalningsbalansutredningen. 1. Den svenska betalningsbalansstatistiken. [31] 2. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga. [32j Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. [46] A n m . Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

Testutredningen. 1. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen. [47] 2. Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar. [48] Mellanölsfrågan. [66[ Svenska folkets alkoholvanor. [77] Jordbruksbeskattningen. [78] Byggnadsindex för bostäder. [79] Förvaltning av fonder i staten. [82]

Utbildningsdepartementet Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. [24] Kyrkan kostar. [29] Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. [36] Utredningen rörande lärarnas arbetsförhållanden. 1. Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudie. [53] 2. Lärarnas arbete. Bilaga I. Tekniska rapporter. [54] 3. Lärarnas arbete. Bilaga I I . Tabeller. [551 1968 års utbildningsutredning 1. Universitetsstudier utan examen. [60[ 2. Val av utbildning och yrke. [61 | 3. Högre utbildning och arbetsmarknad. [62] Fonogrammen i musiklivet. [73] Vuxna Utbildning Studiefinansiering. [80]

Jordbruksdepartementet Veterinärdistriksindelningen, m m. [3] Bokskogens bevarande. [71]

Handelsdepartementet Fri affärstid. [33] Konsumentpolitik riktlinjer och organisation. [37] Näringspolitiken — ny verksorganisation. [69] Bilen och konsumenten. [ 8 6 |

Inrikesdepartementet Servicekommittdn. 1. Boendeservice 3. Kommunstudien. [25] 2. Boendeservice 4. Projektstudien. [26] 3. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. [27] 4. Boendeservice 6. Strukturstudien. [28] Den fria rörligheten för personer inom EEC. [35] Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. [39] KSA-utredningen. 1. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. [42] 2. Arbetskraftens struktur och dimensioner. [43[ 3. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. [44] Invandrarutredningen 1. [51 [ Byggandets industrialisering. [52] Saneringsutredningen. 1. Sanering I. [64] 2. Sanering 11. Bilagor [65] Ränteomfördelning och vinstutdelning. [67]

Civildepartementet Kommunala val. [4] Räddningstjänst. [50] Hushållning med mark och vatten. [75 | Den kommunala kompetensen. | 8 4 | Lokalisering av skogsindustri i södra Sverige. [85]

Industridepartementet Malm — Jord — Vatten. [17]

1 3

ULL

Allmänni Förlaget

ISBN 91-38-00006-7

Esselte Tryck, Stockholm 1971