Doc 1967:55

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 1

Nr 55

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m. mgiven Stockholms slott den 3 mars 1967

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riks­ dagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås — på grundval av ett av bilförarutredningen och körtidsutredningen framlagt betänkande (SOU 1965:43) — att en särskild trafiksäkerhetsmyndighet för vägtrafiken, statens trafiksäkerhetsverk, in­ rättas den 1 januari 1968. Verket föreslås bl. a. överta de arbetsuppgifter, som nu ankommer på trafikbyrån inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens bilinspektion. Vidare avses högertrafikkommissionens kvarstå­ ende arbetsuppgifter och befogenheter föras över till trafiksäkerhetsverket från samma tidpunkt. Verksamheten inom den centrala administrationen föreslås fördelad på fyra byråer. För förarprov, fordonsbesiktning m. m. föreslås en regional organisation med sju distrikt. Verket föreslås få en lekmannastyrelse bestående av fem ledamöter med en generaldirektör som ordförande. Arbetarskyddsverket föreslås svara för arbetstidsinspektionen för väg­ trafiken. Utbildningen av trafikskolepersonal föreslås ske under skolöver­ styrelsens överinseende. Statens biltrafiknämnd föreslås upphöra den 1 januari 1968. Kvarvarande tillståndsgivning till linje- och beställningstrafik samt transportförmedling föreslås överförd till länsstyrelserna. Vidare föreslås, att en ny myndighet för vissa beredskapsfrågor m. in., 1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

transportnämnden, inrättas. Denna nämnd skall överta centrala civila trans­ portkommitténs arbetsuppgifter samt vissa av biltrafiknämndens tillståndsärenden och beredskapsplaneringsfrågorna rörande vägtrafiken. I propositionen redovisas slutligen på grundval av de förslag som bilförarutredningen lagt fram i betänkandet Körkortet och trafikutbildningen (SOU 1965: 42) ställningstaganden rörande differentiering av förarbevis, kör korts­ ålder, förarutbildning, förarprov, trafikundervisning i skolorna och körkortsregistrering in. in. Körkortets närmare utformning och frågan om eventuellt utbyte av nuvarande förarbevis bör klarläggas innan den exakta tidpunkten för körkortsreformen fastställs. Det är av vikt att det så snart som möjligt blir klart vilka bestämmelser som kommer att gälla så att alla berörda får erforderlig tid för förberedelser. Riksdagen föreläggs därför redan nu förslag rörande körkortens giltighet m. m. För budgetåret 1967/68 begärs för angivna ändamål anslag om samman­ lagt 11461 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , K ling , E denman , J ohansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff .

Chefen för kommunikationsdepartementet statsrådet Palme anmäler ef­ ter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angå­ ende inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m. m. och anför. I prop. 1967: 1 (bil. 8 s. 54) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/68 beräkna till trafiksäkerhetsmyndighet m. m. ett anslag av 11500 000 kr., att avräk­ nas mot automobilskattemedlen. Beredningen av denna fråga är nu avslutad och jag anhåller att få redogöra för den närmare.

I. Inledning

För att utreda förarutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål tillkallade dåvarande departementschefen den 28 september 1962, med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 augusti 1962, särskilda sakkunniga, nämligen landshövdingen Gösta Elfving, ordf., tekniske direktören Carl- David Buren, rektorn Bertil Kallerdahl, riksdagsmannen Hans Levin, om­ budsmannen Sune Persson, expeditionschefen Lars Skiöld samt direktören Alvar Thorson (direktiv se 1963 års riksdagsberättelse s. 178). För att utreda regleringen av arbetsförhållandena inom landsvägstrafiken tillkallade vidare dåvarande departementschefen den 28 juni 1963, med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande samma dag, särskilda sakkunniga, nämli­ gen landshövdingen Gösta Elfving, ordf., direktören Erik Elmstedt, riksdags­ männen Gösta Karlsson och Lars Schött samt ombudsmannen Hjalmar Svensson (direktiv se 1964 års riksdagsberättelse s. 208). De sakkunniga, som antagit benämningarna bilförarutredningen resp. körtidsutredningen, har den 26 maj 1965 överlämnat ett gemensamt betän­ kande Statens trafikverk (SOU 1965:43), i vilket föreslås inrättande av en ny trafikmyndighet.

4 Kungl. Mnj:ts proposition nr 55 år 1967

Bilförar utredning en liar därjämte samma dag överlämnat betänkandet Körkortet och trafikutbildningen (SOU 1965:42). Yttranden över betänkandena har avgetts av rikspolisstyrelsen, överbefäl­ havaren, arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen, postverket, statens järnvägar (SJ), väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens väginstitut, sta­ tens biltrafiknämnd, statens trafiksäkerhetsråd, statens högertrafikkommis­ sion, statskontoret, statistiska centralbyrån, centrala folkbokförings- och nppbördsnämnden, riksarkivet, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, arbets­ marknadsstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, trafikmålskommittén, centrala civila transportkommittén (CCT), nordiska väg­ trafikkommittén, bilregisterutredningen, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Statstjänstemännens riksförbund (SR), Tjänstemän­ nens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareförening­ en (SAF), Svenska transportarbetareförbundet, Svenska järnvägsmannaför­ bundet, Svenska kommunalarbetareförbundet, Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), Svenska vägföreningen, Motorbranschens riksförbund, Motor­ organisationernas samarbetsdelegation, Näringslivets trafikdelegation, Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet, Svenska taxiförbundet, Biltrafikens yrkesnämnd, Automobilbesiktningsmännens förening, Folkrörelsernas trafikskoleförbund, Sveriges trafikskolors riksförbund, Trafikassistenternas förening, Sveriges läkarförbund, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Trafikförsäkringsföreningen, Aktiebolaget Svensk Bilprovning, Försvarets motorklubb, Kungl. Automobilklubben (KAK), Motorförarnas helnykterhetsförbund (MHF), Motormännens riksförbund (M), Cykel- och mopedfrämjandet, Svenska röda korsets överstyrelse, Sveriges grossistför­ bund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Folkpartiets ungdomsförbund (FPU) och Centerns ungdomsförbund (CUF), överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser har bifogat yttranden från bl. 'a. länsskolnämnder, förste bilinspektörer, länsläkare, polismästare, bilskoleföreningar och åkeriföreningar. Centrala civila transportkommittén har i skrivelse den 6 september 1965 hemställt att kommitténs arbetsuppgifter för beredskapsplanering av den civila transportreglerande verksamheten vid krig eller krigsfara överförs till ett fristående permanent organ med myndighets ställning. Yttranden över skrivelsen har avgetts av överbefälhavaren, postverket, statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfart sstyrelsen, luft­ fartsverket, statens biltrafiknämnd, statens jordbruksnämnd, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen och samtliga civilbefälhavare. Förhandlingar har förts mellan statens avtalsverk och berörda personal­ organisationer rörande de förslag till lönegradsplacering av vissa tjänster, som redovisas i det följande. Avtal har träffats — under förbehåll av Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 o

Maj :ts godkännande — angående löneställningen för dessa tjänster i de föreslagna myndigheterna. Riksdagens lönedelegation har den 1 mars 1967 godkänt avtalet. Jag kommer först att närmare behandla organisationsfrågorna och där­ efter spörsmålen rörande körkort och trafikutbildning m. in.

II. Ny trafiksäkerhetsmyndighet m. m. Nuvarande organisation Alltsedan särskild lagstiftning angående motorfordonstrafiken kom till stånd år 1906 har föreskrifter meddelats rörande vägar, motorfordon och förare. Dessa föreskrifter avser att öka trafiksäkerheten och innehåller där­ för till stor del regler om kontroll och besiktning. Allteftersom utvecklingen gått framåt och trafikintensiteten stegrats har ett successivt ökat behov upp­ stått av nya och effektivare åtgärder för ökad trafiksäkerhet på gator och vägar. De nya arbetsuppgifterna har från början lagts på befintliga organ med näraliggande verksamhet. Efter hand som ytterligare uppgifter tillkom­ mit har dessa organ pålagts även dessa uppgifter eller också nya organ ska­ pats. Följden härav har blivit att arbetet uppdelats på ett flertal händer. Detta gäller såväl trafiksäkerhetsarbetet i stort som olika funktioner av det­ ta, t. ex. kontrollverksamheten i fråga om motorfordon och förare, utbild­ ningsverksamheten, forskningen, tillståndsprövningen och övervaknings­ verksamhet av olika slag. Denna splittring har sedan länge uppmärksammats och kritik har riktats mot den nuvarande ordningen med bristande enhetlighet och risker för otillfredsställande effektivitet och dubbelarbete. Olika förslag bär tidigare lagts fram i syfte att förbättra situationen och åtgärder har också vidtagits för att höja trafiksäkerhetsarbetets effektivitet. Åtgärderna har emellertid hittills begränsats till partiella reformer.

Trafiksäkerhet och väghållning En av de viktigaste funktionerna inom trafiksäkerhetsområdet är de våg­ tekniska åtgärder som syftar till förbättringar av vägnätet och en säkrare trafikmiljö. Denna de! av trafiksäkerhetsarbetet vilar till övervägande delen på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vid sidan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fullgör statens väginstitut vissa arbetsuppgifter av vägteknisk art. De trafikregler ande åtgärderna syftar till att med beaktande av trafiksä­ kerhetens krav och de trafikpolitiska intressena skapa goda förutsättningar för framkomst- och uppställningsmöjligheter för fordon. Grundläggande för trafikregleringen är stads- och byggnadsplaneringen, som inrymmer trafik­ tekniska synpunkter på utformningen av gator och broar samt övervägan­ den rörande den kollektiva trafiken, parkeringsfrågor och frågor om eu

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

ändamålsenlig trafikdirigering och trafikövervakning. Trafikregleringen får i huvudsak sitt uttryck i olika föreskrifter om vägmärken, hastighet, körriktning, parkering, inskränkningar i trafiken o. d. Beslut om sådana före­ skrifter ankommer på skilda myndigheter. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ansvaret för vägmärken, vägmar­ keringar och principiella frågor om hastighetsbegränsningar. De år 1965 inrättade trafiknämnderna i kommunerna beslutar i de frågor om trafikreglering, som tidigare handlades av länsstyrelse eller lokal polis­ myndighet. Länsstyrelse skall dock fortfarande besluta om bl. a. hastighets­ begränsningar, vägs karaktär av motorväg eller huvudled samt meddela be­ stämmelser om axeltryck och bruttovikt. Beslut om inskränkning i trafiken beträffande särskilda slag av fordon samt om vad som lokalt skall tillåtas i fråga om fordons bredd och last an­ kommer på länsstyrelse i den mån beslut inte skall fattas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Den offentliga kontrollen över att fordonsbeståndet från teknisk synpunkt är i trafikdugligt skick sker genom olika slag av besiktningar av vilka de viktigaste är registrerings- och typbesiktningarna samt genom löpande fordonskontroll. Registrerings- eller typbesiktning är en förutsättning för att fordon tas upp i bilregister som förs hos länsstyrelse och därmed också — med vissa undantag — för rätten att bruka fordonet. Den löpande fordonskontrollen sker dels genom kontrollbesiktning efter beslut av länsstyrelse, dels genom flygande inspektion innefattande un­ dersökning och provkörning av motordrivet fordon eller släpfordon för kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning. Vidare förekommer periodisk kontrollbesiktning, särskild kopplingsbesiktning samt beträffan­ de begagnade fordon inspektion hos försäljare. Fordonskontrollen har tidigare till övervägande del utförts av statens bil­ inspektion. År 1965 infördes en allmän periodisk fordonskontroll. Denna är årlig och avser registrerade motorfordon och släpfordon, äldre än tre år. Inspektionsverksamheten handhas av AB Svensk Bilprovning med av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen särskilt förordnade besiktningsmän, vilka har ämbetsansvar och står under tillsyn av väg- och vattenbyggnadsstyrel­ sen. Typbesiktningsverksamheten och viss fordonskontroll ankommer på sta­ tens bilinspektion. Flygande inspektion ankommer på bilinspektionen och på av länsstyrelse förordnad polisman. Kontrollen av militära fordon företas jämlikt militära vägtrafikkungö­ relsen den 5 november 1954 (nr 666, ändr. senast 1966: 26) av militära be­ siktningsmän, utbildade genom statens bilinspektions försorg. I begreppet förcirprovskontroll innefattas i detta sammanhang främst pro­ ven för körkort eller trafikkort.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 7

Den som vill ha kör- eller trafikkort skall undergå prov, vilket som regel avläggs inför tjänsteman hos statens bilinspektion. Förarprov för traktorkörkort får dock avläggas inför annan, som förordnats av länsstyrelse att anställa sådana prov. Krigsmaktens personal har möjlighet avlägga förar­ prov för militär besiktningsman. På grundval av bl. a. det avlagda provet utfärdar länsstyrelse körkort. övningskörning med motorfordon sker i allmänhet i särskilda körskolor som bedriver sin verksamhet med länsstyrelses tillstånd. Vid sådan skola skall finnas en ansvarig föreståndare samt i förekommande fall lärare och instruktörer. Personalen skall vara godkänd av länsstyrelse. Sådant god­ kännande får endast meddelas den som styrkt sin kompetens genom prov inför tjänsteman, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarats behö­ rig att anställa prov för körskolepersonal. Körskola skall om möjligt minst en gång årligen inspekteras genom bilinspektionens försorg och skolan är i övrigt underkastad den tillsyn länsstyrelsen förordnar om. Trafikövervakningen, som praktiskt taget helt är en uppgift för polisen, torde utgöra ett av de verksammaste medlen i ansträngningarna för bättre trafiksäkerhet. Bilinspektionens personal medverkar i trafikövervakningen bl. a. genom sina befogenheter att verkställa flygande inspektion. En annan form av trafikövervakning är den kommunala tillsynen över efterlevnaden av gällande föreskrifter rörande parkering och annan upp­ ställning samt stannande av fordon. För det allmänna arbetarskyddet inom vägtrafiken gäller arbetarskydds­ lagen den 3 januari 1949 (nr 1, ändr. senast 1966: 109). Tillsyn och över­ vakning av lagens efterlevnad ankommer på arbetarskyddsmyndigheterna. Arbetstidsförhållandena inom vägtrafikområdet regleras dels av den all­ männa bestämmelsen i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648, ändr. senast 1967: 5) om förbud mot förande av fordon under nttröttningstillstånd, dels av lagen om arbetstidens begränsning den 16 maj 1930 (nr 138, ändr. senast 1964: 191) samt vissa därtill anknytande arbetstids­ lagar för speciella arbetsområden, dels av arbetarskyddslagen och dels av förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910, ändr. senast 1965: 910) angåen­ de yrkesmässig automobiltrafik in. in. Arbetstidslagen innehåller bestäm­ melser om bruttoarbetstiden, bestämd främst för vecka och dygn, arbetar­ skyddslagen ger närmare regler om arbetstidens ordnande (raster, arbetspauser, nattvila och veckovila) och förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik in. m. ger särskilda stadganden om sammanhängande körtid samt om bruttoarbetstid och vilotid. För kontroll av efterlevnaden av sistnämnda föreskrifter bär skapats ett system med förarböcker och färdskrivare. Kontrollen över arbetarskyddsbestämmelserna och de allmänna arbetstidsreglerna utövas genom arbetarskyddsstyrelsen och den allmänna yrkes­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

inspektionen i samma former som tillämpas på andra områden. Efterlev­ naden av reglerna i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik in. in. övervakas främst genom statens biltrafiknämnd och polisen. En särskild skyddsreglering utgör bestämmelserna i vägtrafikförordning­ en om maximilast, axeltryck och bruttovikt. Bestämmelserna om maximilast syftar till bl. a. att förhindra att fordon lastas tyngre än dess konstruktion tillåter med hänsyn till trafiksäkerheten. Bestämmelserna angående högsta tillåtna axeltryck och bruttovikt avser främst att skydda vägar och broar mot alltför hög belastning —- alltså indirekt också ett trafiksäkerhetsfrämjande syfte, övervakningen av dessa regler ankommer på polisen. Utbildningen som en funktion inom trafiksäkerhetsarbetet innefattar ett flertal olika områden. Dit hör utbildning för kör- och trafikkort samt annan utbildning för yrkesmässig trafik, utbildning av körskolepersonal, av bil­ inspektions- och besiktningspersonal, vidareutbildning av förare, trafikun­ dervisningen inom skolorna och den upplysning i trafiksäkerhetsfrågor som ges till allmänheten. Körkortsaspiranternas utbildning äger till övervägande delen rum A7id körskolor enligt kursplaner som fastställs av väg- och vattenbyggnadsstyrel­ sen. Styrelsen skall också meddela erforderliga föreskrifter om material för teoretisk undervisning i körskola samt granska och godkänna läroböcker för undervisningen. I fråga om utbildningen för yrkesmässig trafik gäller f. n. inte några sär­ skilda föreskrifter. Viss utbildning för erhållande av trafikkort förekom­ mer vid de vanliga körskolorna. I landet finns också ett par yrkesskolor för lastbilschaufförer. Dessutom förekommer viss annan yrkesutbildning för yrkesförare. Beträffande utbildningen av körskolepersonal gäller, att vederbörande, som skall godkännas av länsstyrelse, efter prov inför tjänsteman hos statens bilinspektion, genomgår särskild utbildning vid olika körskolor, vid kurser anordnade av Sveriges trafikskolors riksförbund eller vid särskilda på privat initiativ upprättade trafikinstitut. Väg- och vattenbyggnadsstyrel­ sen medverkar genom att godkänna kursplaner, ställa viss lärarpersonal till förfogande samt vid behov biträda vid val av övrig undervisningspersonal. Även andra former för undervisning och vidareutbildning av körskoleper­ sonal förekommer. Utbildning av bilinspektionens personal sker i väg- och vattenbyggnads­ styrelsens regi vid centrala kurser för bilinspektörer och trafikassistenter. Besiktningsmännen hos AB Svensk Bilprovning utbildas vid en av bolaget inrättad anstalt. Särskild utbildning förekommer vidare för de militära be­ siktningsmännen för motorfordon samt för polismän som skall företa fly­ gande inspektion. Vidareutbildningen av motorfordonsförare är praktiskt taget helt byggd på frivillig grund och ombesörjs av olika organisationer, såsom NTF och

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 9

vissa motororganisationer. Motsvarande gäller trafiksäkerhetspropaganda och upplysningsverksamhet som är avsedd för allmänheten. Trafikundervisning meddelas också inom det allmänna skolväsendets ram och kommer i olika former förskolebarnen till del. Tillståndsgivning ingår som ett viktigt led i trafiksäkerhetsarbetet. Förare av fordon av olika slag måste ha tillstånd att föra fordon (körkort, trafik­ kort etc.), fordonen måste vara godkända för olika slag av trafik, fordonsdetaljer skall likaledes vara godkända, körskolor måste ha tillstånd att bedriva sin verksamhet, lärare och instruktörer skall vara godkända för att få utbilda förare. Gemensamt för i stort sett all tillståndsgivning inom detta område är att den föregås av någon form av besiktning, kontroll eller prov. Trafiksäkerhetsforskningen består dels i att klarlägga orsakerna till tra­ fikolyckorna och den relativa frekvensen av de olika orsaksfaktorernas före­ komst, dels i att på grundval av en orsaksanalys undersöka vilka medel som praktiskt kan användas för att förebygga trafikolyckor och dels i att genom­ föra trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder. Inte minst Aiktig i detta samman­ hang är orsaksanalysen, som innefattar vitt skilda ämnesområden, såsom praktisk psykologi, medicinsk forskning samt väg- och fordonsteknisk forskning. Statens trafiksäkerhetsråd ägnar sig främst åt att främja forskning med huvudsaklig inriktning på problem rörande människans beteende i trafiken medan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen svarar för tekniska, företrädesvis trafiktekniska, rutinmässiga försök och analyser samt en fortlöpande granskning av olycksutvecklingen. Statens väginstitut är huvudorgan för den statliga vägforskningen. En viktig förutsättning för trafiksäkerhetsarbetet är en tillförlitlig trafikolgcksfallsstatistik. Denna ligger till grund för bedömanden av vägtekniska och trafikreglerande åtgärder inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, för kontroll- och utbildningsawäganden inom bilinspektionen, för trafikforsk­ ningen och för upplysningsverksamheten. Riksstatistik över vägtrafikolyckor har funnits sedan 1935. Bestämmelser i ämnet återfinns i kungörelsen den 12 november 1965 (nr 561) om sta­ tistiska uppgifter angående vägtrafikolyckor. På grundval av statistiken registreras inom väg- och vattenbyggnadssty­ relsen på kartblad de på landsbygdens allmänna vägar inträffade trafik­ olyckorna. Härigenom får man tidigt del av omständigheterna kring väg­ trafikolyckorna och kan vidta åtgärder för att motverka nya olyckor på samma plats.

Yrkesmässig trafik in. m. Gällande bestämmelser innebär att det krävs tillstånd för olika slag av yrkesmässig trafik. Denna tillståndsgivning är i huvudsak uppdelad mellan

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

statens biltrafiknämnd, länsstyrelserna och trafiknämnderna. I detta sam­ manhang må endast nämnas följande. För rätt att bedriva transportförmed­ ling fordras med vissa undantag tillstånd av biltrafiknämnden. Nämnden meddelar också tillstånd till internationell landsvägstrafik. Yrkesmässig ut­ hyrning av bil utan förare får ske endast efter tillstånd av länsstyrelsen i det län där rörelsen skall bedrivas. För yrkesmässig trafik finns särskilda bestämmelser rörande taxor som länsstyrelserna har att utfärda. Allmänna grunder för att beräkna taxor fastställs av biltrafiknämnden som också fastställer vissa taxor. Beredskapsplanläggningen ifråga om landsvägstrafiken omfattar för bil­ trafiknämndens del vissa förberedelser, avsedda att underlätta det tekniska och administrativa genomförandet av landsvägstransporter i krig.

Översikt över vissa myndigheter in. fl. och deras arbetsuppgifter inom trafik­ säkerhetsområdet Väg- och vattenbyggnadsverkets uppgifter omfattar vägteknislca frågor så­ som projektering, byggande och underhåll av vägar och broar samt trafik­ säkerhetsfrågor inom såväl det fordonstekniska som det trafiktekniska om­ rådet. Vidare är styrelsen chefsmyndighet för statens bilinspektion och till­ synsmyndighet för AB Svensk Bilprovning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikbyrås främsta uppgift är att ge­ nom inspekterande och rådgivande verksamhet verka för sådana åtgärder inom vägväsendet som bidrar till ökad säkerhet och framkomlighet i tra­ fiken. Byrån arbetar på en avdelning för trafiksäkerhetsfrågor, en avdelning för trafikärenden, en avdelning för bilinspektion och en avdelning för järnvägs­ ärenden. Huvuduppgiften för avdelningen för trafiksäkerhetsfrågor är att studera vägens standard från trafiksäkerhetssynpunkt. I övrigt handhas frågor om bl. a. säkerhetsbälten och vägbelysning. Inom avdelningen för trafikärenden handläggs ärenden angående vägtra­ fik, vägmärken samt transporttillstånd m. m. Avdelningen för bilinspektionen handhar den verksamhet inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som sammanhänger med styrelsens uppgift att vara chefsmyndighet för statens bilinspektion m. in. På avdelningen för järnvägsärenden ankommer den verksamhet som sam­ manhänger med styrelsens uppgift som tillsynsmyndighet över enskilda järnvägar och vissa spårvägar. Därjämte handläggs på avdelningen ärenden rörande säkerhetsanordningar vid korsningar i plan mellan järnväg och väg. Arbetsuppgifterna för statens bilinspektion omfattar fordonskontroll, förarprovskontroll, utbildningsverksamhet samt vissa övriga uppgifter. Bilinspektionen är indelad i 15 distrikt. Den årliga periodiska fordonskontrollcn utförs av AB Svensk Bilprovning.

Kungl. May.ts proposition nr 55 år 1967 11

Bolaget utför alla författningsenligt reglerade besiktningar av motorfordon med undantag av typbesiktningar. Den obligatoriska fordonsbesiktningens syfte är att kontrollera att fordonen från trafiksäkerhetssynpunkt är i full­ gott skick och att vitala delar fungerar på avsett sätt. Endast bolaget har rätt att utföra här angivna besiktningar. Utöver obligatorisk fordonskontroll äger bolaget utföra annan med säkerhetsinspektion likartad verksamhet, så­ som tekniska undersökningar för polisens räkning och frivillig fordonskon­ troll. Statens trafiksäkerhetsråds huvuduppgift är att utföra eller låta utföra undersökningar om trafikolyckornas orsaker och de olika orsaksfaktorernas relativa betydelse samt att bedriva annan trafiksäkerhetsforskning. Statens väginstitut bedriver vägforskning och handlägger vissa vägtekniska och vägtrafiktekniska ärenden. Arbetarskyddsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om arbetarskydd, utom i fråga om arbete som är att hänföra till skeppstjänst. I fråga om tillsynen av arbetarskyddet vid trafikväsendet tillämpas den gränsdragningen att trafikavdelningen hos styrelsen och yrkesinspektionen för landtrafiken handhar uppgifter, som avser järnvägs- och spårvägstrafik samt sådan buss- och biltrafik som bedrivs av järnvägs- och spårvägsföre­ tag, medan tillsynsverksamheten beträffande landtrafiken i övrigt faller under den allmänna yrkesinspektionen. Statens biltrafiknämnds uppgifter omfattar kontroll av körtider och vilo­ tider inom den yrkesmässiga trafiken genom efterhandsgranskning av färdskrivardiagram. Statistiska centralbyrån handhar inom byrån för rätts- och socialvårdsstatistik statistiken över vägtrafikolyckor. Verksamheten bygger på den rapportering av vägtrafikolyckor som utförs genom polismyndigheternas försorg dels i anslutning till inträffad olycka dels kvartalsvis. Länsstyrelse skall ge noggrann akt på länets tillstånd och behov samt i allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa. Redan härav får anses framgå att även trafiksäkerhetsfrågor rent allmänt hör hemma inom länsstyrelsernas verksamhetsområde. Vidare har länsstyrelse att enligt gällande föreskrifter ta befattning med bl. a. vägväsendet och trafikväsendet. Länsstyrelsen är vidare länets högsta polismyndighet. I övrigt har beträffande länsstyrelsernas befattning med frågor inom tra­ fiksäkerhetsområdet meddelats ett flertal bestämmelser i vägtrafikförfatt­ ningarna. Dessa avser olika förhållanden inom körskoleväsendet, som med­ delande och återkallande av tillstånd att bedriva körskoleverksamhet, god­ kännande av lärare m. fl., allmän tillsyn över undervisningen samt förord­ nande att anställa traktorförarprov. Körkort och trafikkort utfärdas av länsstyrelse som också meddelar beslut om varning och återkallelse. På länsstyrelse ankommer vidare att meddela tillstånd till tävlingar med for­ don på väg och att utfärda vissa lokala trafikföreskrifter. Länsstyrelse skall

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

avgöra från trafiknämnd hänskjutna ärenden enligt lagen om trafiknämn­ der. Länsstyrelse skall också bestämma om hastighetsbegränsningar, om vägs förklarande för motorväg eller huvudled, om fordons axeltryck och bruttovikt samt om inskränkningar i trafiken inom länet för särskilda slag av fordon och om vad som lokalt skall tillåtas i fråga om fordons bredd och last. Hos länsstyrelse förs också bilregister, bilreservregister och körkorts­ register. Vidare förordnar länsstyrelse polisman att företaga flygande inspektion samt äger förelägga fordonsägare att inställa sitt fordon för kontrollbesiktning. Länsstyrelse handhar också vissa frågor rörande färd­ skrivare och färdskrivardiagram. Polisen medverkar i trafiksäkerhetsarbetet främst genom trafikövervak­ ningen, men även genom t. ex. fordonskontroll i samband med flygande in­ spektion. Utöver trafikövervakning och inspektionsverksamhet har polisen vissa andra funktioner inom trafiksäkerhetsområdet, t. ex. utfärdande av interimslicenser och turistvagnslicenser. Polismyndighet har vidare rätt att besluta om omhändertagande av körkort enligt 35 § vägtrafikförordningen. Polisen utfärdar och för register över turistkörkort. I avseende på den yrkes­ mässiga trafiken har polismyndighet att utfärda vissa intyg för erhållande av trafikkort. Enligt lagen den 4 december 1964 (nr 731) om trafiknämnder skall sådan nämnd finnas i varje kommun. Om delar av samma kommun ingår i olika polisdistrikt skall varje kommundel ha sin trafiknämnd. Nämnden består av polischefen som ordförande samt två av kommunens fullmäktige utsedda ledamöter jämte suppleanter. Trafiknämndens viktigaste uppgift är att svara för vissa lokala trafik­ föreskrifter. Inom landet verkar ett flertal olika organ i trafikforskningens tjänst. I det föregående har statens trafiksäkerhetsråd, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens väginstitut nämnts. Forskning bedrivs dessutom av Ingeniörsvetenskapsakademiens transportforskningskommission, vars arbete är inriktat på att utbyta erfarenheter och att definiera, initiera och i vissa fall utföra forskningsuppgifter inom transport- och materielhanteringsområdena, vid universitet och högskolor, olika statliga, statsunderstödda och enskilda forskningsorgan samt hos andra statliga och kommunala verk och inrättningar. Här bör även nämnas statens provningsanstalt, som enligt vägtrafikförfattningarna har att utföra viss provningsverksamhet avseende fordonsutrustningar m. m. samt statens ma­ skinprovningar, som också utnyttjas för viss liknande verksamhet. Vidare bör nämnas den forskning som bedrivs av enskilda företag, t. ex. hos fordonstillverkare och andra industriföretag. I arbetet inom trafiksäkerhetsområdet medverkar även skolöverstyrelsen, som handhar trafikutbildningen inom det allmänna skolväsendet, samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 13

medicinalstyrelsen, som bl. a. meddelar föreskrifter om läkarundersökning för erhållande av kör- och trafikkort. En aktiv medverkan i trafiksäkerhetsarbetet lämnas genom olika frivilliga organisationer. I Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) ingår f. n. ca 70 riksorganisationer, bl. a. Trafikförsäkringsföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, motororganisationerna, Sveriges bilskolors riksförbund samt yrkesorganisationer och fackförbund. I strävandena att skapa en säkrare trafik medverkar vidare trafikförsäk­ ringsbolagen, körskolorna och arbetsmarknads parterna, i första hand Svens­ ka arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen. Vid vissa större indu­ strier ordnas trafiksäkerhetskurser. I sammanhanget bör också erinras om den verksamhet, som bedrivs av vissa frivilliga försvarsorganisationer, nämligen Frivilliga automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund. Svenska röda korset och Rädda barnen gör också insatser på trafiksäker­ hetsområdet. Frivillig fordonskontroll utförs vid ett antal privata bilprovningsanstalter i form av s. k. trafiksäkerhetstest, omfattande i princip de kontrollmoment, som ingår i flygande inspektion, eller konditionstest, innefattande en mera omfattande undersökning för fastställande av fordons allmänna skick.

Vissa myndigheter med uppgifter rörande trafiktillstånd m. m. Statens biltrafiknämnd skall som central myndighet verka för ett ända­ målsenligt ordnande av den yrkesmässiga trafiken. Nämnden skall dessutom planera transportledning och teknisk ransoneringsberedskap för det totala försvarets behov av landsvägstransporter i krig. Nämnden handlägger vidare frågor om trafiktillståndsgivning, taxesättning, fördelning av statsbidrag till viss linjetrafik på landsbygden samt vissa allmänna ärenden. Vid sidan av statens biltrafiknämnd ankommer det i första hand på läns­ styrelserna att verka för ett ändamålsenligt ordnande av den yrkesmässiga trafiken. Länsstyrelse skall enligt förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. godkänna motorfordon för yrkesmässig trafik, meddela tillstånd till sådan trafik inom eget län i de fall tillståndsgivningen inte vilar på annan myndighet, utfärda trafikkort, föra register över och besluta om återkallelse av trafikkort. Länsstyrelse skall vidare besluta i frågor om yrkesmässig uthyrning av bil samt i vissa fall fastställa taxor för avgifter i yrkesmässig trafik. Länsstyrelse skall se till att färdskrivare i förekommande fall anbringas, motta och förvara vissa färdskrivardiagram och på begäran av biltrafik­ nämnden överlämna dem till nämnden. Ansökning om statsbidrag till viss linjetrafik på landsbygden skall inges till länsstyrelse, som bär att granska och vid behov komplettera ansökning­

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967

arna. Därefter skall länsstyrelse insända ansökningarna till biltrafiknämn­ den med eget yttrande. Polisens medverkan inom hithörande område liänför sig huvudsakligen till kontroller av tillstånd o. d. Trafiknämnd meddelar- tillstånd till beställningstrafik för personbeford­ ran med personbil.

Förslag rörande eu statligt trafikverk Bilförarutredningen och körtidsutredningen har i betänkandet Statens trafilcverk (SOU 1965:43) anfört bl. a. följande. Utvecklingen inom vägtrafiken bär skapat problem av sådan samhällelig räckvidd att krav måste ställas på såväl största effektivitet i ledningen som på klara ansvarsförhållanden. En förutsättning för att detta skall kunna nås är att antalet myndigheter direkt under Kungl. Maj :t begränsas. Genom att koncentrera den erforderliga sakkunskapen och på en hand samla de erfarenheter och rön som skall omsättas i praktiska åtgärder skapar man de bästa förutsättningarna för den överblick över hela verksamhetsfältet som utgör förutsättning för ett konstruktivt handlande. Utredningarna har av nu anförda skäl kommit fram till att verksamheten så långt möjligt bör läggas på en enda myndighet.

Trafiksäkerhetsfunktioner De trafiksäkerhetsfunktioner, som har samband med vägteknik resp. tra­ fikreglering, ankommer på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i dess egen­ skap av central vägmyndighet och företrädare på central myndighetsnivå för frågor rörande landsvägstrafiken. Rent allmänt anser utredningarna att det skulle vara till hestämd nackdel från trafiksäkerhetssynpunkt att ur väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bryta ut sådan verksamhet inom trafiksäkerhetsområdet som har en direkt an­ knytning till styrelsens funktion som den tekniskt ansvariga myndigheten för vägarnas utformning m. m. Detta utesluter dock inte att ytterligare upp­ gifter, utöver dem som sammanhänger med chefskapet för statens bilin­ spektion, kan vara lämpliga att överföra från styrelsen till den särskilda tra­ fikmyndigheten. Bland sådana uppgifter nämns vissa frågor av trafikreglerande natur, t. ex. ärenden rörande hastighetsbegränsningar och förbud att föra fordon i vissa fall. I det reformarbete som på senare tid genomförts med avseende på fordonskontrollen har förutsatts, att kontrollverksamheten alltjämt skall stå under central statlig ledning och tillsyn samt att väg- och vattenbyggnads­ styrelsen skall utöva ett flertal funktioner inom detta område. Emellertid är att märka att fordonsbesiktningen inte är en angelägenhet enbart för statens bilinspektion utan även för andra organ, såsom polismyndigheter,

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1!)67 15

militära besiktningsmän och AB Svensk Bilprovning, med därav följande krav på ledning och samordning av verksamheten. Det synes därför vara lämpligt att ledningen av denna verksamhet utövas inom ramen för ett ren­ odlat trafiksäkerhetsorgan. Den fordonskontroll, som ankommer på polisväsendet, bör självfallet inte påverkas vid inrättande av en central trafikmyndighet på annat sätt än som följer av denna myndighets ställning som chefsmyndighet för besiktningsverksamheten. Motsvarande bör gälla i fråga om den kontroll­ verksamhet, som nu utövas av de militära besiktningsmännen såvitt avser krigsmaktens fordon. Förar provskontrollen utgör f. n. •—- om man bortser från provtagningen inom krigsmakten och för traktorförare — helt en arbetsuppgift för bilin­ spektionen. Bilförarutredningen har också räknat med att viktiga uppgifter inom detta område måste läggas på en central trafikmyndighet. I begreppet förarprovskontroll har innefattats även den kontrollverksam­ het, som statsmakterna utövar över körskoleverksamheten genom statens bilinspektion och länsstyrelserna. Bilförarutredningens förslag innefattar en ökad kontroll och tillsyn över trafikskoleväsendet (nuvarande körsko­ lor). Förarprovskontroll i den vida bemärkelse, i vilken begreppet här har an­ vänts, utgör en mycket betydelsefull faktor för trafiksäkerheten. Ett genom­ förande av utredningens förslag i detta avseende skärper kraven på central ledning och övervakning. Körkortsaspiranterna bör också ha intresse av att veta att enhetlighet råder över hela landet i fråga om förarprov, dess utfö­ rande och bedömning. Betydelsen av en centralt ledd förarprovskontrollerande verksamhet fram­ står än klarare i belysning av att verksamheten omfattar ca 220 000 förar­ prov per år, drygt 700 körskolor och över 3 500 körskolechefer, lärare och instruktörer. I anslutning till det anförda finner utredningen att förarprovskontrollen bör inordnas i arbetsuppgifterna för en central trafikmyndighet. Den från trafiksäkerhetssynpunkt utomordentligt betydelsefulla trafik­ övervakningen bör enligt utredningarna alltjämt vara en uppgift huvudsak­ ligen för polismyndigheterna i samverkan med andra trafikmyndigheter. Arbetsinspektionen inom fordonsområdet utövas dels genom arbetarskyddsstyrelsen och dess yrkesinspektionsorgan, dels genom statens biltra­ fiknämnd och länsstyrelserna. Viss kontroll i nu angivna avseenden sker också genom besiktningsorganisationens och polisens verksamhet inom tra­ fiksäkerhetsområdet. Körtidsutredningen, som behandlat frågorna om arbetsinspektionen och därför erforderlig tillsynsverksamhet, har framhållit att en lösning av dessa frågor kan nås endast om man anlägger en helt annan grundsyn än den som ligger bakom nuvarande ordning. Denna utgår från att det ytterst gäl­

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

ler att uppdaga och beivra lagöverträdelser genom polisutredning, åtal och straff i den för trafikförseelser vanliga ordningen. Denna inställning är en­ ligt körtidsutredningens mening inte ändamålsenlig. I stället bör grundprin­ cipen vara att verka efter yrkesinspektionens mönster. Vid sina överväganden av frågan om vilken myndighet som skall svara för tillsynen över arbetsförhållandena inom landsvägstrafiken har körtidsutredningen funnit ett oavvisligt behov föreligga av ett tillsynsorgan med såväl central som regional anknytning. Utredningen föreslår att ifrågava­ rande verksamhet samordnas med den verksamhet som i övrigt förutsätts åligga en blivande trafikmyndighet. Utbildningsverksamheten är enligt utredningarna föremål för central medverkan såtillvida, som det åvilar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att svara för kursplaner samt medverka vid framtagandet av undervisnings­ material och läroböcker, avsedda för undervisningen i körskolorna ävensom att anordna kurser för besiktningspersonal. Trafikundervisningen inom det allmänna skolväsendet bedrivs enligt föreskrifter som utfärdas av skolöver­ styrelsen. I övrigt inskränker sig den statliga medverkan inom utbildnings­ verksamheten till att personal i mån av tillgång ställs till förfogande som lärare vid den privat bedrivna utbildningen. Bilförarutredningens förslag innefattar en väsentligt ändrad syn på frå­ gan om det allmännas medverkan inom utbildningsarbetet. En intensifierad utbildning för körkortsaspiranterna förutsätts. Denna utbildning skall präg­ las av de förhållanden som den av utredningen föreslagna nya körkortsdifferentieringen medför. Mot bakgrunden av de vidgade arbetsuppgifter, som föreslås läggas på trafikskolorna samt de höjda utbildningskraven, föreslår bilförarutredningen för utbildningens handhavande en statlig trafikläroanstalt, underställd en central trafikmyndighet. Upplysningsverksamhet på trafiksäkerhetsområdet bedrivs endast i ringa utsträckning genom statliga myndigheters försorg. I förevarande samman­ hang har anledning inte förelegat att räkna med någon principiell ändring av vad nu gäller på upplysningsverksamhetens område. Det ter sig emeller­ tid enligt utredningarna naturligt att en ny trafikmyndighet bör följa hit­ hörande verksamhet. Tillståndsgivningen inom biltrafikområdet hänför sig till dels tillstånd att bruka och framföra olika typer av fordon (besiktningsinstrument, förarbe­ vis, licenser etc.), dels medgivande att bedriva olika slag av verksamheter med motorfordon (främst tillstånd till yrkesmässig trafik av skilda slag). Tillståndsgivningen utövas av ett flertal myndigheter. Anledning synes inte föreligga att ifrågasätta några större förändringar i delta avseende. Sålunda bör den tillståndsgivning, som inom trafikområdet nu ankommer på polismyndigheter, trafiknämnder och länsstyrelser, allt­ jämt utövas där. Undantag härifrån bör dock göras i fråga om tillståndsgiv-

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 17

ningen beträffande rätten att bedriva yrkesmässig körskoleverksamhet, åter­ kallande av sådant tillstånd, godkännande av lärare in. fl. inom körskole­ verksamheten, tillsynen över undervisningen vid körskolorna samt förord­ nande att ordna traktorförarprov. Bilförarutredningen föreslår att denna verksamhet överflyttas på en blivande trafikmyndighet. Härigenom skapas förutsättningar för en likformig bedömning av hithörande verksamhet över hela landet, något som är väsentligt med hänsyn till de vidgade befogenhe­ ter, som föreslås tillkomma trafikskolorna.

Vissa trafikpolitiska funktioner Vid en samordning av statens biltrafiknämnds arbetsuppgifter med den verksamhet i övrigt, som förutsatts förlagd till en trafikmyndighet, får myn­ digheten en samlad överblick över huvuddelen av trafiksäkerhetsområdet och det trafikpolitiska området i övrigt och kommer härigenom att kunna ut­ göra det centrala fackorganet för landsvägstrafikfrågor. Utredningen för­ ordar därför att den på biltrafiknämnden nu ankommande trafikpolitiska verksamheten överförs på den nya trafikmyndigheten. Biltrafiknämnden svarar också för beredskapsplanläggningen i fråga om landsvägstrafiken.. Beredskapsuppgifterna inom transportområdet innefat­ tar dels planläggning av de totala transportresursernas fördelning på olika transportbehov, transportregleringen, dels förberedelserna för det rent tek­ niska genomförandet av transporterna, transportledningen. Planeringen av den transportreglerande verksamheten har hittills skötts av centrala civila transportkommittén, i vilken ingår företrädare för olika myndigheter som representerar transportmedlen och transportbehoven, samt en representant för överbefälhavaren. Förberedelsearbetet på transportledningsområdet är däremot sedan år 1962 decentraliserat och handläggs för närvarande i central instans av statens biltrafiknämnd i fråga om landsvägstransporter. Utredningarna förordar att uppgiften att svara för planläggningen i fråga om transportledningen inom landsvägstrafikens område förs över till den nya trafikmyndigheten.

Tr af ikm yndigheten Huvuduppgifterna för myndigheten föreslås vara att under Kungl. Maj :t vara det statliga sakkunnigorganet inom vägtrafikens område, att svara för allmänna trafiksäkerhetsfrågor, att bedriva kontrollerande verksamhet med avseende på motorfordon, förare och förarutbildning, att svara för utbild­ ning av personal inom motorfordonstrafikens område, att utöva av trafiksäkerhetshänsyn betingad arbetsinspektion, att vara centralt ledningsorgan 1 fråga om den yrkesmässiga fordonstrafiken samt att ansvara för bered­ skapsplanläggningen inom landsvägstransportområdet. Vidare bör myndig­ heten med uppmärksamhet följa förhållandena och utvecklingen inom och 2 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 55

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

utom landet på landsvägstrafikens område samt samverka med andra myn­ digheter och organisationer. Myndigheten bör enligt förslaget organiseras på en verksledning, en cen­ tralförvaltning, en distriktsindelad regional organisation samt en trafikläro­ anstalt. Med hänsyn till den inspektionsfunktion, som föreslås ankomma på myndigheten bör prövas om inte denna skall få uppgiften som allmänt inspektionsorgan för fordonstrafik och trafiksäkerhet. Trafikmyndighetens arbetsuppgifter bör indelas i vissa huvudgrupper, omfattande funktioner eller delar därav inom trafiksäkerhetsområdet och det trafikpolitiska området. En naturlig indelning erhålls genom att på följande sätt gruppera myndighetens uppgifter, nämligen inspektionsverksamhet: fordonskontroll, förarprovskontroll och arbetsinspektion, utbildningsverksamhet: utbildning och trafikupplysning samt tillståndsgivning ifråga om rätt att bedriva trafikskoleverksamliet m. in., trafikpolitisk verksamhet: tillståndsgivning såvitt angår olika slag av yrkesmässig trafik in. m. och taxesättning i sådan trafik, administrativ verksamhet: allmänna administrativa, juridiska och kame­ rala göromål, vissa till olika funktioner hörande ärenden av allmän natur samt speciell verksamhet: till trafikmyndighetens område hörande uppgifter i övrigt inom de olika funktionerna. I det följande lämnas en närmare redovisning av de uppgifter som inne­ fattas i de olika verksamhetsgrupperna. Redovisningen utgör en samman­ fattning av de mera väsentliga arbetsuppgifterna för den nya trafikmyndig­ heten. På trafikmyndigheten kommer att vila omfattande kontroll- och inspektionsuppgifter avseende motorfordon och förare. Denna verksamhet, som i främsta rummet ankommer på den föreslagna regionala organisationen, skall enligt förslaget ledas av centralförvaltningen som har ansvaret för verksamheten. Den fordonskontroll som faller inom trafikmyndighetens inspektionsom­ råde omfattar typbesiktningar, s. k. TIR-besiktningar, besiktningar av vissa specialfordon, inspektion av begagnade motordrivna fordon och släpfordon som förvaras i lager eller hålls till salu hos bilhandlare samt flygande in­ spektion. På trafikmyndigheten hör ankomma att meddela föreskrifter och anvisningar för samt att leda och övervaka denna kontrollverksamhet. I trafikmyndighetens uppgifter bör vidare ingå den granskning av kon­ struktioner av delar till motorfordon in. m. som pakallas hos myndigheten. I samband därmed bör myndigheten meddela godkännanden av fordonsdelar in. m. Myndigheten bör också ha att godkänna färdskrivare och typ­ granska mopeder. Körtidsutredningen har funnit att trafikmyndigheten även skall handha

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961 19

och svara för den trafiksäkerhetsbetingade arbetstidsinspektionen inom väg­ trafiken. Den besiktnings- och kontrollverksamhet för vilken trafikmyndigheten kommer att ansvara skall i stor utsträckning handhas av myndighetens egen personal. I verksamheten deltar emellertid också annan personal, polismän och militära besiktningsmän för motorfordon. Med den ställning myndighe­ ten får och med hänsyn till dess befogenheter synes det naturligt att läns^ styrelsernas rätt att förordna personal för utförande av besiktningar övertas av trafikmyndigheten. Innan militär besiktningsman för motorfordon för­ ordnas bör yttrande inhämtas från trafikmyndigheten som skall ha att pröva vederbörandes lämplighet som motorfordonskontrollant och förarprövare. Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bör trafikmyndigheten överta skyldigheten att pröva behörigheten hos besiktningsmän vid AB Svensk Bilprovning samt att utfärda behörighetsbevis för dessa. Slutligen bör trafikmyndigheten utarbeta, redigera och tillhandahålla föreskrifter, anvisningar, blanketter in. m. för inspektions-, kontroll- och övervakningsverksamheten. På trafikläroanstalt eu bör enligt bilförarutredningen ankomma att bedri­ va utbildningsverksamhet med huvudinriktning på utbildning av trafikskolepersonal och trafikinspektionspersonal. Även körtidsutredningen har funnit att viss utbildning i trafikmyndighetens regi bör äga rum för den personal som skall utöva arbetsinspektion. Utövandet av ledningen av den utbildningsverksamhet för vilken myn­ digheten har det direkta ansvaret innebär för myndigheten att den skall planera, samordna, organisera, genomföra och kontrollera undervisningen. På trafikmyndigheten skall ankomma vissa speciella funktioner, samman­ hängande med den yrkesmässiga trafiken. I första hand är det fråga om den tillståndsgivning till linjetrafik, beställningstrafik, internationell landsvägs­ trafik och transportförmedling som tills vidare skall ombesörjas på central nivå. Det bör härvid beaktas att tillståndsgivningen minskar i omfattning till följd av den fortgående liberaliseringen inom detta område. Till trafikmyndigheten bör vidare förläggas de taxeärenden, som nu hand­ has av biltrafiknämnden liksom också ärenden rörande statsbidrag till viss linjetrafik på landsbygden. Även beredskapsplanläggningen på landsvägstransportområdet bör för­ läggas till trafikmyndigheten som också bör överta biltrafiknämndens nu­ varande uppgifter i fråga om uppföljning av tillstånd, domar, strafföreläg­ ganden samt registreringar och statistik avseende förhållanden inom den yrkesmässiga trafiken. En uppgift inom trafikmyndigheten kommer att utgöras av administra­ tiva och kamerala funktioner samt allmän serviceverksamhet. I sin uppgift som särskilt ämbetsverk för vägtrafiken kommer trafik­ myndigheten att få ta befattning med frågor av vitt skilda slag. En av de

20 Kungl. Hlaj:ts proposition nr 55 år 1967

väsentligaste uppgifterna torde komma att utgöras av remissverksamhet av­ seende olika frågor rörande vägtrafiken. Myndigheten skall givetvis också ha att avge förslag samt att lämna råd och anvisningar inom sitt verksam­ hetsområde. Det bör vidare ankomma på trafikmyndigheten att följa behovet av nya eller ändrade bestämmelser inom trafiklagstiftningen och vidta de åtgärder som befinns påkallade. Myndigheten bör även tillliandagå med anvisningar för tillämpningen av de bestämmelser som är aktuella inom myndighetens område. I fråga om trafikolycksfallsstatistilcen bör trafikmyndigheten ha till upp­ gift att i nära samverkan med statistiska centralbyrån, trafiksäkerhetsrådet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt rikspolisstyrelsen dels övervaka sta­ tistikverksamheten och följa behovet och omfattningen av tralikolycksfallsstatistik samt vidta eller föreslå av omständigheterna betingade åtgärder, dels utfärda föreskrifter för inhämtande av statistikuppgifter m. in. Myndigheten skall vara rådgivande beträffande den upplysningsverksam­ het som bedrivs genom olika organisationer in. fl. Trafikmyndighetens centralförvaltning bör utgöra besvärsinstans i vissa frågor inom trafikområdet. Sålunda bör beslut av de lokala trafikinspektionsorganen kunna överklagas i centralförvaltningen eller underställas dess prövning. Vidare bör gälla att fordonsägare, som inte åtnöjs med beslut om körförbud fattat av besiktningsman hos AB Svensk Bilprovning, skall äga att få beslutet prövat av trafikmyndigheten. Vid bedömandet av frågan om utformningen av ledningsorganet inom trafikmyndigheten måste beaktas myndighetens verksamhet, vars resultat i många avseenden blir beroende av det förtroende verket får hos dem som har att syssla med vägtrafikfrågor men även hos den stora allmänheten. Denna omständighet leder till att myndigheten bör ledas av en kollegialt beslutande lekmannastgrelse, vars ledamöter inte bör nomineras av eller betraktas som företrädare för olika myndigheter eller organisationer. Vid valet av ledamöter bör personlig lämplighet och erfarenhet vara ensamt ut­ slagsgivande. Antalet ledamöter utöver myndighetens chef kan begränsas till sex, samtliga utsedda av Kungl. Maj :t. Chef för trafikmyndigheten bör vara en generaldirektör som också är styrelsens ordförande. Verkschefen skall besluta ensam i alla ärenden som inte ankommer på styrelsen eller till följd av delegering ålagts annan tjäns­ teman inom myndigheten. Frågan om beslutsfunktionen på det område inom trafikmyndigheten, som motsvarar den på statens biltrafiknämnd nu ankommande tillståndsgivningen och vad därmed sammanhänger, bör lösas genom särskilda åtgär­ der som möjliggör, att dessa ärenden alltjämt kan handläggas i nära sam­ verkan med företrädare för sakkunskap och erfarenhet i trafikekonomiska frågor. Utredningen förordar därför att trafikmyndigheten före fattande av

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967 21

viktigare beslut i hithörande ärenden skall vara skyldig att höra en till ver­ ket knuten delegation, benämnd statens biltrafikråd. Detta organs uppgift blir att vara rådgivande i frågor rörande främst tillståndsgivning till beställningstrafik men även i andra hithörande frågor, bl. a. rörande den på trafik­ myndigheten ankommande arbetstidsinspektionen. Rådet bör bestå av en ordförande och ytterligare högst sex ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj :t. Hinder bör inte föreligga att inhämta rådets synpunkter även i andra frågor. I syfte att säkerställa rådets möjligheter att utöva sitt inflytande bör föreskrivas skyldighet för trafikmyndigheten att underställa Kungl. Maj :ts prövning de fall där myndigheten finner sig inte kunna följa rådets rekom­ mendationer. Bilförarutredningen har funnit behov föreligga av ett särskilt organ för rådgivning vid utformningen av trafikutbildningen. Detta organ, i vilket bör ingå en representant för trafikmyndigheten, synes lämpligen kunna knytas till myndigheten som en särskild delegation — statens trafikutbildningsråd — på samma sätt som föreslagits beträffande biltrafikrådét. Trafikutbildningsrådet bör utgöras av en ordförande samt högst tolv ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj :t. Enligt utredningarnas mening bör trafikmyndighetens centralförvaltning utgöras av ett under Kungl. Maj :t stående centralt ämbetsverk benämnt trafikstyrelsen. Centralförvaltningen bör erhålla en uppbyggnad som ansluter sig till stat­ liga ämbetsverk i allmänhet. Med avseende på ledningsorganisationen understryks betydelsen av att organisationen byggs upp från den förutsättningen att trafikverket succes­ sivt måste beräknas växa och få nya och vidgade uppgifter. Vad som nu organiseras måste i allt väsentligt ses som en kärna kring vilken efter hand ytterligare funktioner kan komma att fogas. Utredningarna föreslår att trafikmyndighetens centralförvaltning orga­ niseras på ett sekretariat, en utbildningsbyrå, en teknisk byrå, en arbetsinspektionsbyrå, en yrkestrafikbyrå och en kanslibyrå. Chef för sekretaria­ tet bör vara en avdelningsdirektör och byråerna bör ledas av var sin byrå­ chef. Arbetsuppgifterna för den regionala organisationen bör i princip utgöras av de uppgifter som nu ankommer på statens bilinspektion. På regionalorganet avses också skola ligga uppgifter av delvis annan natur än dem som nu handläggs av bilinspektionen. Mot denna bakgrund synes det lämpligast att betrakta denna organisationsfråga så att statens bilinspek­ tion upphör och ersätts av en i den nya trafikmyndigheten ingående helt ny regional organisation, vilken bör benämnas trafikinspektionen. Denna bör stå under trafikverkets ledning och utgöra dess distriktsorganisation. Den regionala organisationen föreslås indelas i 17 distrikt. Vart och ett av distrikten bör ledas av en kvalificerad chefstjänsteman med uppgift att

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

svara för trafikinspektionens verksamhet inom sitt tillsynsområde. Denne bör vara knuten till vederbörande länsstyrelse på sätt fallet är med väg­ direktören och andra länsexperter. Chefstjänstemannen bör ha genomgått fullständig utbildning för trafikskoleinspektör, ha teknisk utbildning mot­ svarande den som krävs av besiktningsman och dessutom ha kompetens för utförande av flygande inspektion och arbetstidstillsyn. Inom varje distrikt bör finnas ett distrikts kontor med uppgift att under ledning av distriktschefen svara för verksamheten inom distriktet samt vara inspektionsstation för förläggningsorten. Under distriktskontoret bör lyda det ytterligare antal inspektionsstationer som prövas erforderligt för ett effektivt utövande av alla de funktioner som skall ankomma på trafik­ inspektionen. Inspektionsstationernas arbete bör ledas av befattningshavare vilka utom vad gäller arbetstidstillsyn bör ha samma utbildning som chef för inspektionsdistrikt. Liksom fallet är inom statens bilinspektion bör vi­ dare i organisationen inrymmas en decentraliserad förrättningsverksamhet på särskilt utvalda orter. Beträffande personalbehovet beräknar utredningarna att 342 tjänster be­ höver inrättas för trafikverket. Samtidigt dras 168 tjänster in hos statens bilinspektion, 44 i statens biltrafiknämnd och 13 i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sammanlagt 225 tjänster. Förslaget innebär sålunda en ökning med 117 tjänstemän, vilka till stor del avses få uppgifter i samband med fordonskontroll, förarutbildning och förarprövning samt arbetstids­ tillsyn. Utredningarna har som lämplig tidpunkt för inrättandet av den nya myndigheten föreslagit den 1 juli 1966. För den statliga trafikutbildningen bör enligt bilförarutredningen inrät­ tas en särskild trafikläroanstalt som skall ingå i trafikmyndigheten. An­ stalten föreslås organiserad för utbildning vid en central skolenhet, be­ nämnd högre trafikläroanstalten, och tre regionskolor. Högre trafikläro­ anstalten föreslås utgöra en särskild fristående skola, medan de regionala skolorna bör organiseras som tre i trafikläroanstalten ingående skolavdelningar med anknytning till utbildningsorgan för yrkeslärare. Trafikläro­ anstalten skall enligt förslaget ledas och administreras av trafikmyndighe­ tens centralförvaltning och således endast ha till uppgift att undervisa. Beträffande personaluppsättningen vid statens trafikläroanstalt har ut­ redningen räknat med att anstalten skall ledas av eu föreståndare med viss undervisningsskyldigliet. Lärarbehovet i övrigt förutsätts skola tillgodoses med nio i princip heltidstjänstgörande tjänstemän. För undervisningen vid högre trafikläroanstalten skall timlärare och föreläsare utnyttjas. Regionskolornas lärarbehov skall i första hand tillgodoses genom veder­ börande lärarutbildningsanstalt men utredningen förutsätter, att den högre trafikläroanstaltens föreståndare och heltidstjänstgörande lärarpersonal skall fullgöra tjänstgöring även vid de regionala trafikläroanstalterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 23

Centrala civila transportkommittén Centrala civila transportkommittén (CCT) har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 september 1965 inkommit med överväganden och förslag till omorganisation m. m. av kommittén och bl. a. anfört följande. Kungl. Maj :t tillsatte år 1957 en utredning med uppgift bl. a. att under­ söka om dåvarande riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap orga­ nisation, särskilt från samordningssynpunkt, var den mest ändamålsenliga. Utredningsmannen föreslog den 21 juni 1960 att planeringen av den civila transportreglerande verksamheten i krig borde förläggas till ett fristående organ, som skulle arbeta under ungefär samma förutsättningar som en kommitté. När arbetet fortskridit så långt att det mera borde bli fråga om en uppföljning av planerna och en anpassning av dessa till ändrade förhål­ landen, borde frågan om huvudansvaret för den fortsatta planeringen kunde åläggas viss myndighet tas upp till bedömande. Föredragande depar­ tementschefen anslöt sig (prop. 1961:84) till det av utredningsmannen framförda förslaget. Den 1 januari 1962 överfördes ansvaret för den centra­ la samordningen av den civila transportverksamheten vid krig eller krigs­ fara från dåvarande riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap till den för ändamålet inrättade centrala civila transportkommittén. Kommitténs uppdrag angavs så att sammanställning i första hand borde ske av uppgifter från berörda myndigheter angående föreliggande transportbehov och trans­ portresurser. Därvid borde även prövas frågan om de uttagningar av trans­ portmedel som jämlikt särskilda bestämmelser sker i fredstid för olika krigs­ tida ändamål. Med utgångspunkt från denna kartläggning fick riktlinjer och planer utarbetas för den transportreglerande och prioriterande verk­ samheten i ett krigsläge. Kungl. Maj :t utfärdade den 25 januari 1963 kom­ pletterande föreskrifter för kommittén, av vilka bl. a. framgick, att CCT skall vara central samordningsmyndighet för planläggning av åtgärder, som syftar till att landets civila transportmedel vid krig eller krigsfara utnytt­ jas så, att väsentliga transportbehov tillgodoses i största möjliga utsträck­ ning och i den angelägenhetsgrad som bäst tjänar totalförsvaret (transport­ reglering). Beträffande kommitténs ställning i händelse av krig förklarades att instruktion och krigsorganisation senare skulle fastställas. Kommittén består av ordförande och ytterligare tretton ledamöter, vilka representerar riksdagen, Kungl. Maj :ts kansli och näringslivet samt berör­ da myndigheter. Till kommitténs förfogande står ett sekretariat med en sekreterare, en biträdande sekreterare och ett halvtidstjänstgörande skriv­ biträde. För vissa speciella begränsade uppgifter har till kommittén knutits experter, f. n. tre stycken. Kommittén har hittills i genomsnitt hållit tio sammanträden per år. Vid dessa sammanträden behandlas mera princi­ piella frågor. Löpande ärenden handläggs av ordföranden och sekretariatet. Antalet diarieförda ärenden uppgick under åren 1962—1966 till 144, 158, 226, 232 resp. 230.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Kommitténs ordförande representerar transportområdet i försvarsrådet, totalförsvarets chefsnämnd och rådet för ekonomisk försvarsberedskap. Av CCT:s uppgifter är endast frågan om de betingelser under vilka den transportreglerande verksamheten skall utövas vid krig eller krigsfara av engångsnatur. Huvuddelen av arbetsuppgifterna har visat sig vara sådana att de kräver uppföljning och kontinuerligt arbete. Sålunda är kartlägg­ ningen av transportbehov och transportresurser en för kommittén viktig uppgift. De planer som upprättas måste revideras med hänsyn till föränd­ ringarna i fråga om behov och resurser. CCT erhåller också för sitt arbete i krig eller vid krigsfara värdefulla erfarenheter genom att delta i planering och genomförande av övningar o. d. inom totalförsvaret. Vidare medverkar CCT i utbildnings- och informationsverksamheten för totalförsvarets per­ sonal och i utarbetandet av riktlinjer för uttagning av transportmedel. Som företrädare för det civila transportområdet medverkar CCT i ett flertal av olika myndigheter tillsatta arbetsgrupper, t. ex. för revidering av utrymningsplanerna. Kommittén har också vissa planläggningsuppgifter för drivmedelsransonering vid krig eller krigsfara. Enligt CCT föreligger redan i fred behov av ett organ med en samlad överblick av transportbehov och tillgång på transportmedel och med ansvar för planläggningen för den civila transportregleringsverksamheten vid krig eller krigsfara. Den helt övervägande delen av CCT:s arbetsuppgifter i fred är av sådant slag att de bör handläggas av ett permanent organ. För en ändring av kommittén i denna riktning talar också att transportverksam­ heten vid krig eller krigsfara i allt väsentligt måste utövas med de resurser som skapats i fred för samhällets behov. Det blir härigenom angeläget att vid det fredstida utvecklingsarbetet inom transportområdet beredskapsförhållandena i behörig utsträckning beaktas. Det militära försvarets ianspråktagande av transportresurser måste redan i fred planmässigt inordnas i den totala transportapparaten. På den civila sidan bör — liksom fallet är på den militära — finnas en fast ledningsorganisation. Vidare finns behov av ett organ för handläggning av frågor som t. ex. omfattar flera transport­ grenar. Det av CCT påbörjade planläggningsarbetet bör fortsätta och för­ djupas och planerna måste hållas aktuella. CCT anser att kommittén bör ombildas till en permanent myndighet, för­ slagsvis benämnd centrala civila transportnämnden. En myndighet som skall verka vid krig eller krigsfara kan arbeta mera effektivt med ett mindre antal ledamöter än den nuvarande kommittén. Antalet av Kungl. Maj :t ut­ sedda ledamöter bör därför redan i fred begränsas till fyra förutom ord­ föranden. Dessa ledamöter bör vara allmänt kunniga och av totalförsvarsplanläggning intresserade personer som står obundna av sådana myndig­ heter som beredskapsplanlägger transporter. De bör dessutom om möjligt vara disponibla för krigsplaccring i denna befattning. Med hänsyn till den vikt kommittén fäster vid att representanter för berörda myndigheter i CCT

Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967 25

kan diskutera problem inom transportområdet och skapa en gemensam grundsyn, finner kommittén det vara lämpligt att till den reducerade nämn­ den i fred knyts ett rådgivande organ, delegation, där representanter för bl. a. transportgivande och transportbehövande myndigheter ingår. De av Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna bör i fred till sitt förfogande ha ett kansli med tre kvalificerade heltidsanställda tjänstemän, förslagsvis en chef för kansliet, en byrådirektör och en förste byråsekreterare samt ett kanslibiträ­ de. Den begränsade organisationen förutsätter då att kansliet för vissa ser­ vicetjänster kan ta annan myndighets resurser i anspråk. Den föreslagna organisationen beräknas medföra endast en mindre ökning av kostnaderna jämfört med den nuvarande kommittén. Förslaget förutsätter inte någon ändring ifråga om den särskilda transportorganisation, som skapats för oljedistributionen under beredskaps- och krigsförhållanden. GCT har framlagt förslag till instruktion för den nya nämnden. I ett till framställningen fogat särskilt yttrande har ledamoten Danielson framhållit att transportregleringen bör ske i samråd och inte efter samråd med närmast berörda totalförsvarsmyndigheter, inom den civila sektorn främst civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomisk försvars­ beredskap. Vidare anför Danielson att svårigheterna att uppnå en klar gränsdragning mellan transportreglering och transportledning gör att trans­ portfrågorna åtminstone i ett krisläge bör sammanföras till ett centralt organ med uppgifter ungefär motsvarande dem som under 1940-talet åvilade statens trafikkommission.

Yttranden

Bilförarutredningens och körtidsutredningens principförslag om eu koncentration av en stor del av trafiksäkerhetsfunktio­ nerna till en central statlig myndighet har med få undantag tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Bland de myndigheter som mera direkt berörs av förslaget finner vägoch vattenbyggnadsstyrelsen, med hänvisning till den förestående omorga­ nisationen av verket, en renodling av verkets arbetsuppgifter till sådana som direkt hänför sig till vägen vara riktig. Rikspolisstyrelsen delar denna uppfattning och finner förslaget innebära ett betydelsefullt steg mot en bättre arbetsfördelning på trafiksäkerhetsområdet. Statens högertrafikkom­ mission tillstyrker att ett samordnande organ bildas för det allmännas in­ satser på detta område. I detta instämmer NTF som finner förslaget väl avvägt. Kritiska synpunkter har anlagts av länsstyrelsen i Älvsborgs län, Svenska stadsförbundet och Svenska omnibusågareförbundet som ifrågasätter om inte trafikverkets föreslagna arbetsuppgifter kan utföras av redan existe­ rande organ efter en förstärkning av dessa.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Förslaget om ett överförande av vissa trafikpolitiska funktion e r till statens trafikverk har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de remissinstanser som tagit upp denna fråga. Rikspolisstyrelsen förmodar att trafikverkets uppgifter inom trafiksäkerhetsområdet kan bli så omfattande att det vore önskvärt att verket odelat kunde ägna sig åt trafiksäkerheten, men anser sig inte böra göra några kraftigare erinringar mot förslaget att överföra statens biltrafiknämnds uppgifter till trafikverket eftersom nämn­ dens uppgifter har visst samband med säkerheten. I några remissyttranden framhålls att frågan om verkets inrätta nd e sammanhänger med i vilken utsträckning bilförarutredningens och körtidsutredningens övriga förslag genomförs. Sålunda finner postverket att frågan måste tas upp till nytt övervägande, om inte förslagen genomförs utan större avvikelser. Svenska taxiförbundet delar denna uppfattning. NTF, Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Svenska omnibusägareförbunded anser att frågan om slutligt ställningstagande till inrättande av tra­ fikverket bör anstå med tanke på den oklarhet om verkets uppgifter som fortfarande kvarstår. Svenska lasttrafikbilägareförbundet anser att skolöverstyrelsen bör vara huvudman för all utbildning och arbetarskyddsstyrelsen för arbetsinspektionen. För genomförande av förslagen i dessa delar framstår därför inte inrättandet av en ny central myndighet som erforderligt. Vidare har den första reformetappen i den nya trafikpolitiken avlösts av en ny tvåårsetapp i vilken biltrafiknämnden har åtskilliga arbetsuppgifter och förbundet ifrå­ gasätter om det är lämpligt att i detta omställningsskede vidta administra­ tiva omläggningar inom nämndens arbetsområde. Dessutom anser förbun­ det att verkets totala arbetsuppgifter bör bli mera uttömmande preciserade. I fråga om trafik verkets uppgifter i stort har flertalet remiss­ organ tillstyrkt utredningarnas förslag eller lämnat dem utan erinran. Över­ befälhavaren anser emellertid i likhet med bl. a. SJ att förslaget inte i till­ räcklig omfattning avgränsat och definierat trafikverkets ansvar och hu­ vuduppgifter. Statens trafiksäkerhetsråd finner det vara en brist att trafik­ verket inte föreslagits utformat så att det skall fungera som ett allmänt inspektionsorgan för fordonstrafik och trafiksäkerhet och föreslår att myn­ digheten ges resurser att utöva sådan inspektionsverksamhet. SACO fram­ håller att centraliseringen av trafikfunktionerna bör drivas så långt som möjligt och förordar att trafikverkets arbetsområde utvidgas till att omfatta främst vissa trafiksäkerhetsfunktioner, som handläggs av andra delar av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikbyrå än avdelningen för bilinspek­ tionen. Liknande synpunkter framförs av Svenska stadsförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen och Biltrafikens yrkesnämnd finner det angeläget att frågan om en breddning av trafikverkets uppgifter inom trafiksäker­ hetsarbetet övervägs ytterligare. Trafikmålskommittén finner att det kan diskuteras om inte utvecklingen nu kommit så långt att man bör överväga att inom en nära framtid se över trafiksäkerhetsområdets hela organisation.

Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967 27

Utredningarnas förslag rörande fordonskontrollens organi­ sation har lämnats utan erinran av remissorganen. Länsstyrelsen i Norr­ bottens län finner det dock olämpligt, att trafikverket skall utöva ledning och tillsyn över den personalgrupp inom polisväsendet som förordnats att företa flygande inspektion. Trafikverkets uppgifter på detta område bör begränsas till att i samråd med rikspolisstyrelsen utarbeta råd och anvis­ ningar för polisens ifrågavarande verksamhet. Förslaget till trafikverkets befattning med förarprovskontrollen har lämnats utan erinran. Frågan om arbetstidsinspektionen diskuteras bl. a. av arbetarskyddsstyrelsen som instämmer i förslaget att arbetstidsinspektionen för vägtrafiken inte bör inordnas i arbetarskyddsverket, men anser att frågan om trafikverkets framtida befattning med tillsynen över arbetarskyddsfrågorna bör bli föremål för närmare utredning. Även postverket finner en särskild undersökning om överförande till trafikverket av arbetarskyddsverkets uppgifter inom yrkes- och firmatrafiken nödvändig. Statskontoret uttalar att det inte är tillfredsställande att tillsynen över de speciella trafik­ reglernas efterlevnad skall falla under en myndighet och tillsynen enligt den allmänna arbetstidslagen under en annan. På längre sikt är det i hög grad önskvärt att en närmare samordning av ifrågavarande tillsynsuppgifter kommer till stånd. Denna fråga bör aktualiseras sedan en ny arbetstids­ lag fastställts, varför statskontoret i nuvarande läge är berett godta den föreslagna uppdelningen. LO understryker att det är synnerligen viktigt att yrkesförarnas hälsoproblem beaktas från trafiksäkerhetssynpunkt. De spe­ ciella problem, som de oregelbundna arbets- och måltidsförhållandena ut­ gör, är något som trafikverket bör söka finna lämpliga lösningar på. Svens­ ka transportarbetareförbundet anser det i nuvarande läge vara mest ange­ läget att åstadkomma en samordning mellan de myndigheter som har att handlägga yrkesförarnas trafiksäkerhets- och arbetarskyddsfrågor. Svenska lasttrafikbilägareförbundet anser att arbetarskyddsstyrelsen bör vara hu­ vudman för arbetstidsinspektionen. Beträffande utbildningsverksamheten lämnar statens trafik­ säkerhetsråd och högertrafikkommissionen förslaget i stort sett utan erin­ ran. Skolöverstyrelsen avstyrker däremot förslaget att utbildningen av tra­ fiklärare, förarprövare och utbildningsledare underställs trafikmyndigheten dels mot bakgrund av att utbildningen är av övervägande pedagogisk ka­ raktär, dels därför att detta skulle bryta en av statsmakterna i olika sam­ manhang angiven strävan att till skolöverstyrelsen koncentrera ledningen för all utbildning av detta slag. Statskontoret och Svenska lasttrafikbiläga­ reförbundet anser likaså att huvudmannaskapet för utbildningen bör ligga på skolöverstyrelsen. Ett flertal remissorgan har berört trafiksäkerhetsforskninge n och dess förhållande till trafikverket. Uppfattningen att det skulle ha varit värdefullt att kunna ta ställning

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

till transportforskningens organisation och samordning med trafiksäker­ hetsarbetet i anslutning till trafikverkets inrättande delas av bl. a. statens trafiksäkerhetsråd, länsstyrelsen i Jönköpings län, trafikmålskommittén och statens oäginstitut. I gemensamt yttrande av Motorbranschens riksför­ bund, Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vägföreningen understryks behovet av att etablera ett intimt samarbete mellan trafikverket och all trafik- och transportforskning. Länsstyrelsen i Stock­ holms län uttalar den meningen att om 1964 års transportforskningsutredning skulle ge som resultat att ett statligt transportforskningsinstitut in­ rättas bör trafiksäkerhetsrådet inordnas under trafikverket. Enligt TCO:s mening kunde bättre förutsättningar skapas för samarbetet mellan fors­ kande och verkställande organ om trafiksäkerhetsrådet ingick som en sär­ skild avdelning i det föreslagna trafikverket. Rikspolisstyrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs län och Cykel- och mo­ pedfrämjandet ifrågasätter om det inte vore lämpligt att inordna statens trafiksäkerhetsråd och NTF i trafikverket. Den verksamhet, som trafiksäkerhetsrådet nu bedriver, liksom ytterli­ gare delar av verksamheten vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikbvrå bör enligt länsstyrelsens i Skaraborgs län mening överflyttas till tra­ fikverket. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att den direkta ledningen av det frivilliga upplysningsarbetet inte bör ingå i trafikverkets uppgifter. Motor­ branschens riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vägföreningen finner mycket tala för att det frivilliga trafiksäker­ hetsarbetet skall vara självständigt men att forskning och därav beroende upplysning måste ha en viss gemensam anknytning. Det förefaller därför naturligt att ett kontaktorgan mellan trafikmyndigheten och de många fri­ villigt arbetande krafterna i en eller annan form inrättas i trafikverket. Vad beträffar övriga frågor rörande trafik säkerhetsarbetet kan nämnas att statistiska centralbyrån anser att samordnings- och besluts­ funktioner i fråga om trafikolycksstatistiken bör handläggas av central­ byrån, medan Svenska transportarbetareförbundet förordar att trafikverket i samarbete med berörda verk och myndigheter skall ha överinseende över olycksfallsstatistiken. I fråga om lokaliseringen av trafikverkets centrala förvaltning har länsstyrelsen i Östergötlands län uttalat att förvalt­ ningen bör förläggas till lämplig plats i landsorten. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statskontoret understryker vik­ ten av att organisation sförslaget ses som ett första uppbygg­ nadsskede och att organisationen senare omprövas. Länsstyrelsen i Ble­ kinge län finner förslaget innebära en alltför stark centralisering av verk­ samheten och anser att förslaget i denna del inte kan läggas till grund för trafikverkets organisation. Länsstyrelsen anför vidare att det föreligger en

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 29

allmän brist på kvalificerade befattningshavare varför man måste vara myc­ ket försiktig vid utbyggnaden av den centrala förvaltningen. Liknande syn­ punkter anlägger länsstyrelserna i Östergötlands och Västernorrlands län samt postverket, vilket även tillråder försiktighet i fråga om fastställandet av antalet regionala enheter. Länsstyrelsen i Värmlands län och Sveriges grossistförbund förordar en personalminskning i förhållande till förslaget. Förslaget om le k mannastyrelse har tillstyrkts av Näringslivets trafikd elega tion. I fråga om styrelsens sammansättning uttalar länsstyrelsen i Stockholms län att vid val av ledamöter torde lämpligen vikten av ett in­ timt samarbete med i första hand vägmyndigheten och polisväsendet be­ aktas. Förslaget angående rådgivande organ — statens biltrafikråd och statens trafikutbildningsråd — har mött viss kritik. Vad beträffar statens bil­ trafikråd ifrågasätter postverket och SJ om rådet överhuvudtaget är befogat. Utredningarnas förslag att rådet skulle ges viss vetorätt på så sätt att fråga skall hänskjutas till Kungl. Maj :ts prövning om ej enighet mellan styrelse och råd kan nås har avstyrkts av postverket, statens biltrafik­ nämnd, statskontoret och SACO. TCO, Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vägföreningen är positiva till förslaget om ett tra­ fikutbildningsråd. Postverket, SJ samt väg- och vattenbyggnads­ styrelsen ställer sig tveksamma till trafikutbildningsrådet. Statskontoret har dock ingenting att erinra mot detta organ under förutsättning att det får enbart rådgivande funktioner. Under förutsättning att trafikutbildnings­ rådet anses erforderligt ifrågasätter Svenska kommunförbundet om inte detta råd närmast bör knytas till skolöverstyrelsen i stället för till trafikverket. Överståthållarämbetet föreslår att ett permanent sa in rådso rgan inrättas för trafikverket och vägverket. I detta organ bör rikspolis­ styrelsen vara representerat. SJ finner den funktions mässiga uppdelningen naturlig och lämplig, i varje fall i initialskedet. Ifråga om den interna organisationen i övrigt synes dock vissa oklarheter råda i vad gäller ansvars- och lydnadsförhållanden. Den föreslagna indelningen i organisationsenheter an­ ser Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vägf öreningen vara i hög grad tveksam. Ett flertal de­ talj utredningar torde behövas innan en fullständig organisationsplan kan upprättas. Länsstyrelsen i Blekinge lån finner starka skäl ifrågasätta nödvändighe­ ten av en central handläggning inom arbetsinspektionsbyrån av frågor om sträckkörning, körtider, vilotider, färdskrivare och arbetskort.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Om de arbetsuppgifter, som förutsätter juridisk sakkunskap, överförs till i första hand kanslibyrån torde enligt SACO:s mening återstående arbets­ uppgifter kunna fullgöras inom yrkestrafikbyrån och därmed skulle något behov av eu självständig byrå för inspektionsuppgifter inte längre föreligga. Utbildningsbyrån föreslås handlägga frågor om tillstånd att driva trafikskola samt för sådan skola att företa förarprövning, om godkännande av personal, tillsyn över förarprövningen och trafikskolorna samt utbildningskontroll. Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter om inte en utbygg­ nad på det regionala planet, där dessa frågor nu i allt väsentligt handläggs, skulle ge bättre resultat än den föreslagna centraliseringen. Huvudansvaret för trafikutbildningen bör enligt statskontorets mening vila på skolöversty­ relsen och inte trafikverket vilket föranleder vissa organisationsändringar. Öv er ståt hållar ämbetet förordar att tillståndsgivningen i fråga om trafik­ skolorna skall ligga kvar på länsstyrelserna varför utbildningsbyråns per­ sonal bör kunna minskas. Förslaget till teknisk byrå har lämnats utan erinran av samtliga remissorgan. Postverket vill med hänsyn till den fortgående liberaliseringen av till­ ståndsgivningen starkt ifrågasätta behovet av en särskild yrkestrafikbyrå. Överbefälhavaren och CCT finner att beredskapsuppgifterna bör överföras från yrkestrafikbyrån till sekretariatet som lämpligen förvandlas till en planeringsbyrå. Liknande synpunkter anlägger även SACO. Enligt statskontorets mening bör yrkcstrafikbyråns organisation omprövas sedan klarhet nåtts om karaktären och omfattningen på längre sikt av de trafik­ politiska ärendena. Länsstyrelsen i Blekinge län finner att alla individuella ärenden rörande yrkesmässig trafik med fördel kan handläggas på det re­ gionala planet. Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vågföreningen finner det tveksamt om yrkes­ trafikbyrån behöver så stor personal som föreslagits med hänsyn till att regleringar och inskränkningar inom yrkesmässiga trafiken efter hand slopas. Beträffande övriga uppgifter för trafikmyndigheten förordar länsstyrelsen i Gävleborgs län att myndigheten tillförs medicinsk expertis. Överbefälhavaren anser att trafikverket bör tillföras en militär­ assistent och CCT finner det, under förutsättning att ett centralt bilregister knyts till verket, böra övervägas om inte biluttagningsfunktionen skulle överföras till verket. Behovet av juridisk kompetens inom verket anser statens trafiksäkerhetsråd vara sådan att en särskild juridisk byrå bör in­ rättas. Beträffande distriktsorganisationen lämnar överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län förslaget utan erinran men fram­ håller behovet av tillräckligt antal befattningshavare inom särskilt belas­ tade distrikt för att bemästra arbetsuppgifterna. Länsstyrelsen i Koppar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 31

bergs län anser det önskvärt att indelningen kunnat helt anpassas till läns­ indelningen men vill på de av utredningen anförda skälen inte motsätta sig förslaget. Automobilbesiktningsmännens förening finner förslaget lämpligt från organisationssynpunkt. Utökningen med två distrikt i förhållande till bilinspektionens nuvarande organisation ifrågasätts av väg- och vattenbgggnadssUjrelsen som med häns}m till distriktschefens föredragningsskyldighet i länsstyrelsen finner var­ je län böra utgöra ett distrikt. Om detta inte kan genomföras genast bör likväl en omprövning ske, så att en bättre avvägd indelning erhålls. Stats­ kontoret finner att en uppdelning av nuvarande distrikt bör ske först efter det man vunnit ytterligare erfarenhet av den nuvarande indelningen. Läns­ styrelserna i Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, Älvsborgs och Skaraborgs län samt TCO anser att den regionala organisationen bör knytas till länen. Några remissinstanser har berört den effekt en ändrad länsindelning kan få för distriktsindelningen. Länsstyrelserna i Jönköpings, Blekinge, Hal­ lands och Älvsborgs län förutsätter att organisationen inte binds så att pro­ blem uppstår med anledning av länsindelningsutredningens kommande för­ slag. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser i likhet med Trafikassistenternas förening att trafikmyndigheten senare bör självständigt kunna pröva lämp­ lig stationering av personalen med hänsyn till arbetsuppgifterna. Trafik­ assistenternas förening säger vidare att en begränsning av antalet inspek­ tionsdistrikt är motiverad med hänsyn till kravet på likformighet och en­ hetlighet inom den regionala organisationen och föreslår en ytterligare sam­ manslagning av vissa mindre distrikt. Föreningen anser däremot att en minskning av antalet stationsorter innebär en ej önskvärd försämring av servicen till allmänheten. Länsstyrelsen i Hallands län finner det anmärk­ ningsvärt att inte något förrättningsställe föreslagits inom länet och anser denna fråga böra omprövas. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser inte den föreslagna minskningen av inspektionsstationernas antal från 23 till 13 fullt tillfredsställande. Länsstyrelserna i Kristianstads, Älvsborgs, Gävleborgs och Norrbottens län betonar behovet av personalförstärkning om förarprövningen helt skall förläggas till den regionala organisationen. Utredningens förslag om teknisk kompetens för tjänst som förste trafikinspektör och vissa tjänster som trafikinspektör motsätter sig Trafik­ assistenternas förening med motiveringen att dessa befattningshavares ar­ betsuppgifter till mycket ringa del kommer att avse rent tekniska frågor. Vidare finner föreningen att titeln trafikassistent är missvisande och ger intryck av en osjälvständig befattning. I stället föreslår föreningen titlarna trafiköverinspektör, förste trafikinspektör, trafikinspektör och biträdande trafikinspektör. I fråga om den föreslagna utbildningsorganisationen avstyr­

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

ker skolöverstyrelsen att utbildningen av förarprövare och utbildningsleda­ re sker i trafikverkets regi. Något underlag för en högre trafikläroanstalt skulle således inte komma att föreligga. Statens trafiksäkerhetsråd föreslår att möjligheterna att inordna den högre trafikläroanstalten i universitetssammanhang undersöks. Trafikmålskommittén förordar att den högre trafikläroanstalten får en självständigare ställning. Därigenom kan till den knytas kvalificerade representanter för den pedagogiska vetenskapen. Sveriges läkarförbund ifrågasätter om det inte borde övervägas att ge den högre trafikläroanstalten starkare samman­ sättning och större självständighet i förhållande till trafikverket. Under­ visningsfrågorna är numera av sådan storlek att ett centralt organ med hög kompetens på detta område är väl motiverat. Länsstyrelsen i Norrbottens län och A utomubilbesiktningsmännens för­ ening anför att utbildning av polismän för flygande inspektion samt utbild­ ning av förarprövare och militära fordonsbesiktningsmän kräver en till­ fredsställande fordonsutbildning, något som inte torde kunna ges utan att större utrymme för detta bereds vid trafikläroanstalterna. I fråga om tidpunkten för inrättandet av ett statens trafik­ verk har åsikterna varit delade. Majoriteten av remissorganen har intet att erinra mot att trafikverket inrättas redan före högertrafikreformen. Stats­ kontoret anser att högertrafikreformen kan medföra problem som noggrant bör övervägas innan beslut fattas om vid vilken tidpunkt trafikverket skall börja sin verksamhet. Denna uppfattning delas av övers tåthållarämbetet., Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vägföreningen. De sistnämnda organisationerna har dessutom funnit möjligheten att utnyttja högertrafikkommissionens resurser utgöra ett argument för att skjuta upp inrättandet av ett trafikverk till en senare tidpunkt. I detta instämmer rikspolisstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd, Näringslivets trafikdelegation och Sveriges grossistförbund. NTF uttalar att med hänsyn till förestående genomgripande reformer och 1964 års transportforskningsutrednings pågående arbete bör frågan om inrättandet av ett trafikverk få anstå. Ledamoten av statskontorets styrelse Ståhl, har i reservation till statskontorets yttrande anfört att bildandet av det föreslag­ na trafikverket bl. a. med hänsyn till högertrafikreformen bör anstå och att berörda ärendegrupper tills vidare bör handläggas på samma sätt som f. n. Enligt statens biltrafiknämnd, Svenska lasttrafikbilägareförbundet. Svenska omnibusägareförbundet och Biltrafikens yrkesnämnd bör ytterli­ gare utredning av det föreslagna trafikverkets arbetsuppgifter avvaktas innan verket organiseras. Länsstyrelsen i Jönköpings län delar denna upp­ fattning och anför dessutom att ett realiserande av förslaget omedelbart före högertrafikreformen skulle vara olämpligt. Frågan om benämningen på den föreslagna myndigheten har be-

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967 33

rörts av några remissorgan. Postverket, SJ, länsstyrelsen i Västernorrlands län och CCT föreslår benämningen statens vägtrafikverk under det att läns­ styrelsen i Jämtlands län föreslår benämningen statens biltrafikverk och analogt därmed biltrafikinspektionen för den regionala organisationen. Riksarkivet har framhållit vikten av att de organ som får till uppgift att planera omorganisationen tar upp arkivfrågorna till behandling.

Centrala civila transportkommitténs förslag till omorganisation av kommittén till ett fristående permanent organ med myndig­ hets ställning delas i princip av samtliga remissinstanser med undantag av statskontoret. Överbefälhavaren framhåller att det är angeläget att förslaget genomförs utan tidsutdräkt, främst emedan transportregleringen både inom totalförsvaret i dess helhet och speciellt inom den civila sektorn får ytterligare stadga. SJ framhåller att det redan i inledningsskedet av ett krig föreligger stora behov av för totalförsvaret betydelsefulla transporter. Detta nödvändiggör en redan i fredstid omfattande och detaljerad planläggning även av transportregleringsverksamheten. Med hänsyn till utvecklingen på trafikområdet är det nödvändigt att organet får en permanent karaktär. Liknande synpunkter anförs av överstyrelsen för ekonomisk försvarsbered­ skap och civilbefälhavarna i första och andra civilområdet. Civilbefälhava­ ren i första civilområdet framhåller att erfarenheterna från bl. a. sambandsplanläggningen klart visar vikten av ett centralt organ som företräder och har ansvaret för beredskapsplanläggningen. Liknande synpunkter framförs också av civilbefälhavarna i andra, tredje och femte civilområdet, vilka också anser att beredskapsplanläggningen på transportregleringens område under den tid som CCT haft ansvaret härför förts fram på ett för totalför­ svaret betydelsefullt sätt. Vidare har kommitténs medverkan vid stabstjänstövningar, transportkonferenser, krigsspel o. d. i regional instans med­ fört stora fördelar för verksamheten vid de regionala myndigheter som har ansvar för transportfrågorna. Statskontoret menar, att kommitténs enligt direktiven givna uppdrag ännu inte är slutfört och att det därför är för tidigt att besluta om ändrad form för kommitténs arbete. Först när ett slutligt resultat av kommitténs arbete föreligger kommer hållpunkter att finnas för en närmare avvägning av de resurser som erfordras för en mera långsiktig lösning av ifrågava­ rande planeringsuppgifter, varför åtgärder i framställningens syfte inte bör företas. Flera remissinstanser anser det önskvärt att spörsmålet om lämplig orga­ nisation för CCT prövas samtidigt med andra nu aktuella organisationsfrå­ gor inom trafikväsendets område. Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet anser att de planläggningsuppgifter beträffande landsvägstransportledning som f. n. ligger på statens biltrafiknämnd bör överföras till det nya organ som skall ersätta CCT. 3 -—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Beträffande organisationen av det nya organet anför statens jord­ bruksnämnd att det synes vara fördelaktigt att antalet ledamöter i det centrala civila transportorganet begränsas och att i stället en rådgivande delegation knyts till detta. Även väg- och vattenbgggnadsstgrelsen och civil­ befälhavaren i sjätte civilområdet ställer sig positiva till en rådgivande de­ legation. Luftfartsverket anser att nuvarande organ är tungrott och ser förslaget om inrättande av eu nämnd som ett steg i rätt riktning. Verket framhåller som önskvärt att de fyra ledamöterna är insatta i de olika trans­ portgrenarnas organisation och arbetssätt. Civilbefälhavaren i första civilområdet anser med ledning av erfarenheter­ na från civilbefälhavarkansliet, att den förslagna fredsorganisationen är lämplig. Även sjöfartsstyrclsen anser att ett effektivt kansli bör finnas redan i fredstid. Civilbefälhavaren i tredje civilområdet föreslår att även uppgiften att leda den centrala utbildningen bör kunna inrymmas i transportnämndens ålig­ ganden. I fråga om nämndens skyldighet att hålla vissa myndigheter underrättade om beredskapsplanläggningen anser överbefälhavaren att överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap skall hållas underrättad om huvuddragen i beredskapsplanläggningen. Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och civilbefälhavarna i fjärde och sjätte civilområdet ansluter sig till vad ledamoten Danielson anfört i särskilt yttrande i fråga om transportregleringen, näm­ ligen att denna bör ske i samråd och inte efter samrad med närmast berörda totalförsvarsmyndiglieter. Civilbefälhavaren i andra civilområdet an­ ser, i likhet med överbefälhavaren, sjöfartsstyrelsen och civilbefälhavaren i första civilområdet, inte att det naturliga och nödtvungna samrådsförfarandet behöver inskrivas i nämndens instruktion och finner det därför till­ räckligt om nämnden ges befogenhet att efter samråd själv utfärda anvis­ ningar och riktlinjer för transportresursernas fördelning ävensom meddela bindande beslut i dessa frågor. Ett sammanförande till ett organ av både transportreglering och transportledning enligt det särskilda yttrandet avstyrks av överbefälhavaren, sjöfartsstyrelsen och civilbefälhavaren i and­ ra civilområdet. Överbefälhavaren nämner att förslaget väsentligen skulle innebära en återgång till det ledningsförfarande som rådde före 1962 och som för krigsmaktens del och — såvitt överbefälhavaren kan bedöma — från totalförsvarssynpunkt måste betecknas som otillfredsställande jämfört med de nu gällande och av kommittén för framtiden föreslagna principer­ na. Civilbefälhavaren i andra civilområdet menar att en sträng åtskillnad måste göras mellan å ena sidan de totala transportresursernas fördelning på olika transportbehov — transportreglering — och å andra sidan det rent tekniska genomförandet av transporterna — transportledningen — och

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 35

uttalar vidare att det är svårt att samla dessa artskilda uppgifter under en och samma centrala myndighet, överbefälhavaren och sjöfartsstyrelsen framhåller också svårigheterna att till en transportmjmdighet samla den personal, som nu sköter transportplanläggningen vid de olika myndigheter­ na, eftersom denna planläggning numera i betydande grad är invävd i ver­ kens övriga verksamhet på central, regional och lokal nivå. Helt naturligt måste även i fortsättningen beredskapsåtgärderna främst åvila verken s j älva. Civilbefälhavaren i första civilområdet förordar, att förslaget i fråga om ledningsorganisationen, speciellt i krig, närmare övervägs innan beslut fat­ tas om ombildning av CCT. Civilbefälhavaren i sjätte civilområdet säger att nämndens krigsorganisation bör byggas upp så att tillgång till sakkunniga i fråga om transportledning finns, men utan att nämnden övertar transport­ ledningen, som alltjämt bör förbehållas fackmyndigheten. Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap anser att de av Danielson framförda synpunkterna förtjänar allvarligt beaktande mot bakgrund av de stora omställningsproblem av organisatorisk och annan art som upp­ kommer i krissituationer. För att denna omställning skall fungera krävs en fast och enhetlig ledning och reglering, varför en splittring på olika myn­ digheter är olycklig. Liksom transportplanläggningen -— transportregle­ ringen och transportledningen — är samordnad i de lokala och regionala instanserna bör, anser civilbefälhavaren i fjärde civilområdet, en likformad ansvarsfördelning eftersträvas i den centrala instansen. Detta bör mycket väl kunna ske vad gäller landsvägstransporter, men beträffande övriga transportgrenar, såsom järnvägstrafik, sjöfart och luftfart förefaller det mest naturligt att planläggningsansvaret i vad avser transportledning an­ förtros resp. fackmyndighet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anslagsframställning avseende statens bilinspektion för bud­ getåret 1967/68 Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin anslagsframställning avseen­ de statens bilinspektion för budgetåret 1967/68 anfört bl. a. följande. Vid bilinspektionen har under år 1965 utförts sammanlagt 230 463 avgiftsbelagda förrättningar, varav 420 typbesiktningar. Övriga förrättningar har utgjorts av körkorts- och trafikkortsprov, prov med lärarpersonal och föreståndare vid körskola. Antalet körkorts- och trafikkortsprov (229 519) innebär en ökning med 5,5 % i förhållande till år 1964. Den säsongmässigt ökade efterfrågan på tider för körkorts- och trafikkortsprov har kunnat bemästras bättre än tidigare även om köer inte kunnat helt undvikas på enstaka orter. Den effektivare typbesiktningen har successivt kunnat genomföras under år 1965. Teknisk utrustning har anskaffats och detaljerade föreskrifter för besiktningens genomförande har utfärdats. Vid typbesiktning har endast en personbil och en släpvagn underkänts. Däremot har det ej sällan

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 37

behov av medel på grund av personalförstärkning och prisstegringar räknar styrelsen med att för omkostnader fordras en uppräkning med 377 000 kr.

Statens biltrafiknämnds anslagsframställning för budgetåret 1967/68 Statens biltrafiknämnd har i sin anslagsframställning för budgetåret 1967/68 anfört bl. a. följande. Verksamheten inom biltrafiknämndens arbetsområde har under de se­ naste åren inte undergått några större förändringar. Det totala antalet ären­ den var år 1965 så gott som oförändrat jämfört med år 1964. Den fr. o. m. den 1 juli 1964 höjda kompetensgränsen för länsstyrelsernas tillståndsgivning från 4,5 till 6,5 ton i fråga om lastbil och från 5,5 till 8 ton i fråga om lastbil jämte släpvagn har medfört en minskning av antalet till nämnden inkomna beställningstrafikärenden. I enlighet med det trafikpolitiska re­ formprogrammet har fr. o. m. den 1 juli 1966 denna kompetensgräns ytter­ ligare höjts till 8 resp. 12 ton. Antalet ärenden angående internationell trafik har ökat starkt. Under första halvåret 1966 kom 2 193 ärenden in mot 1 162 under motsvarande tid år 1965. Med hänsyn till rådande kvotering beträffande vissa länder har ställningstagandena i fördelningsfrågor beträffande trafiken på utlandet komplicerats. I avvaktan på statsmakternas ställningstagande till de förslag, som fram­ lagts av körtidsutredningen och färdskrivarutredningen angående färdskri­ vare, förutsätter biltrafiknämnden att granskningsarbetet med färdskrivaruppteckningar kommer att fortsätta på hittillsvarande sätt. Beträffande beredskapsplanering i fråga om landsvägstransporter åligger det nämnden att planera transportledning för det totala försvarets behov av landsvägstransporter i krig. Något ändrat medelsbehov för budgetåret 1967/68 anger nämnden f. n. inte. Under anslaget Statens biltrafiknämnd: Avlöningar är för innevarande budgetår anvisat 1 074 000 kr. Nämnden beräknar en ökning av medelsbe­ hovet med 153 000 kr. avseende löneomräkning. Nämnden har vidare hem­ ställt om ordinariesättning av tjänsten som kanslichef. I särskild skrivelse den 30 augusti 1966 har nämnden vidare hemställt om ordinarie- och extraordinariesättning av vissa ytterligare tjänster. För innevarande budgetår har under anslaget Statens biltrafiknämnd: Omkostnader anvisats 121 000 kr. Nämnden föreslår att anslaget förs upp med 135 000 (+ 14 000) kr. På grund av höjda traktamentsersättningar och prisstegringar begär nämnden en uppräkning med 14 000 kr.

Departementschefen

Under senare år har ett omfattande arbete bedrivits för att förbättra tra­ fiksäkerheten på vägarna. Flera betydelsefulla reformer har genomförts

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

på områden där effekten bedömts bli störst. Sålunda bär sedan år 1960 försök gjorts med tillfälliga hastighetsbegränsningar, vilka visat sig ha en stark trafiksäkerhetsfrämjande effekt. Den årliga obligatoriska kontroll­ besiktningen av vissa motorfordon och släpfordon började den 1 januari 1965 och har från flera synpunkter varit av stort värde. Det program beträffande kontrollbesiktning, som statsmakterna beslutade om år 1963, är den 1 januari 1967 fullföljt. Ett annat led i strävandena för ett trafiksäkert fordonsbestånd på vägarna är den inspektion som statens bilinspek­ tion utför beträffande begagnade bilar och släpfordon, som förvaras i lager eller hålls till salu hos bilhandlare. Efter polisens förstatligande år 1965 har en avsevärd förstärkning och intensifiering skett av trafikövervakning­ en, vilket i inte oväsentlig grad torde ha medverkat till att ökningen av antalet trafikolyckor kunnat bromsas. De år 1965 inrättade trafiknämn­ derna i kommunerna har vidare betydelsefulla funktioner inom trafik­ säkerhetsarbetet. Vid ingången av 1966 skärptes fordonsägares ansvar för överträdelse av gällande bestämmelser om axel- och boggitryck. Vid se­ naste årsskiftet trädde vissa ändringar i vägtrafikförordningen i kraft. De nya reglerna är främst avsedda att skydda de gående i trafiken och innebär en anpassning till internationella trafikregler. Ett viktigt steg för att skapa bättre trafikförhållanden togs när statsmakterna fattade beslut om övergång till högertrafik. Som ett resultat av det nordiska samarbetet på vägtrafikområdet utfärdades år 1966 ny kungörelse angående väg­ märken, innebärande en anpassning till internationella regler. Effektiva trafiksäkerhetsinsatser görs av radio, television, dags- och fackpress genom den debatt och upplysning in. in. i trafiksäkerhetsfrågor, som där äger rum. Konsumentupplysning rörande bilarnas säkerhet har i betydelsefull ut­ sträckning kunnat lämnas av AB Svensk Bilprovning. Efter samråd med konsumentupplysningsutredningen har till departementet knutits en expert för att göra förberedande undersökningar i fråga om konsumentupplys­ ning angående motorfordon. Inom departementet arbetar en särskild arbetsgrupp för att med utgångs­ punkt i bl. a. de skärpta säkerhetskrav, som snart kommer att gälla för alla i USA försålda bilar, utarbeta förslag till nya svenska säkerhetskrav på bilarna. Sedan undersökningar numera genomförts rörande möjlig­ heterna att planera för en säkrare trafikmiljö framförallt i tätorterna kommer vissa rekommendationer i detta syfte att utfärdas av byggnads­ styrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Kungl. Maj :t har beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag om lagstiftning rörande flyttning av felparkerade och övergivna fordon. Tidigare denna dag hav jag föreslagit Kungl. Maj :t att framlägga förslag rörande fråga om reglering av arbets­ tider för vägtrafiken in. in. Beträffande vissa förslag rörande trafikutbild­ ning, körkort och därmed sammanhängande frågor kommer jag vidare

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 39

att i ett avsnitt i det följande redovisa mina principiella ställningstaganden. .lag överväger f. n. möjligheterna att i trafiksäkerhetens intresse införa differentierade fartgränser för fordon med hänsyn till beskaffenheten av olika vägar. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t att framlägga förslag för riksdagen i detta ämne. Bland andra aktuella åtgärder på trafiksäkerhetens område kan nämnas statens trafiksäkerhetsråds förslag rörande längd- och hastighetsbestämmelser för fordonskombinationer, vilket f. n. är under remissbehandling. Vidare är bilregistreringssystemet under omprövning med sikte på rationa­ lisering, bl. a. för att möjliggöra en snabb och effektiv kontroll av fordon. 1964 års transportforskningsutredning har i uppdrag att söka samordna resurserna på trafiksäkerhetens och transportforskningens områden. Trafiksäkerhetsåtgärderna spänner över många olika områden vilket medför att de olika insatserna måste samordnas i effektiva former för att vunna erfarenheter och nya idéer skall bli systematiskt utnyttjade. Inom kommunikationsdepartementet pågår bl. a. mot denna bakgrund en samlad översyn av trafiksäkerhetsfrågorna. I belysning av det omfattande arbete som lagts ned på att höja trafik­ säkerheten framstår den nuvarande organisationen på området som brist­ fällig i vissa avseenden. Den statliga medverkan i trafiksäkerhetsarbetet utövas f. n. i ett flertal former och uppgifterna är fördelade på ett stort antal myndigheter och organisationer utan att något centralt organ under Kungl. Maj :t har tillagts en ledande och samordnande funktion. Splittring­ en i handläggningen av trafiksäkerhetsfrågorna på ett stort antal statliga myndigheter och organ torde i hög grad ha bidragit till svårigheterna att få ett samlat grepp om problemen och även försvårat genomförandet av i och för sig önskvärda reformer. Det är en angelägen uppgift att söka un­ danröja den nuvarande splittringen genom att uppdraga åt ett enda organ att ansvara för trafiksäkerhetsspörsmålen inom vägtrafiken och att ge detta organ sådana resurser, att det kan inta en ledande ställning inom trafiksäkerhetsarbetet. I samband med omorganisationen av väg- och vattenbyggnadsverket (prop. 1966: 129 och 1967:44) har det ansetts önskvärt att så långt som möjligt avgränsa arbetsuppgifterna inom det nya vägverket till att om­ fatta byggande och underhåll av vägar och gator. Vägverkets ansvar för tra­ fiksäkerheten kommer i enlighet härmed att begränsas till trafiksäkerhetsmässiga bedömanden vid planering, projektering och byggande av vägar, broar, trafikplatser o. d. samt vid den väghållning vägverket svara för. Den centrala arbetsuppgiften på trafiksäkerhetsområdet, som nu åvilar verkets trafikbyrå och statens bilinspektion, faller därmed utanför det nya vägverkets ansvarsområde. Denna viktiga del av den centrala statliga organisationen på trafiksäker­

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 dr 1967

hetsområdet har av bilförarutredningen och körtidsutredningen föreslagits ingå i ett nytt ämbetsverk, statens trafikverk. Till detta verk föreslår ut­ redningarna att även de uppgifter som nu åvilar statens biltrafiknämnd förläggs. Vidare föreslås att verket skall ha hand om frågor rörande tra­ fikutbildning och arbetsinspektion för vägtrafiken. Utredningarnas förslag har remissbehandlats. De drygt 80 myndigheter och organisationer, som yttrat sig, har i allmänhet tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget att på ett effektivare sätt samordna trafiksäkerhets­ arbetet. I några remissyttranden har framförts kritiska synpunkter rörande de arbetsuppgifter myndigheten bör ha. Statskontoret och skolöverstyrelsen finner sålunda att utbildningsfrågorna i första hand bör handläggas inom det allmänna skolsystemets ram och vissa remissinstanser ifrågasätter för­ slaget att till den nya myndigheten förlägga arbetsinspektionsfrågor.

På centrala civila transportkommittén (CCT) ankommer att i fred svara för den centrala samordningen av åtgärder avseende den civila transport­ verksamheten i händelse av krig. Kommittén tillsattes år 1962, då dessa arbetsuppgifter överfördes från dåvarande riksnämnden för ekonomisk för­ svarsberedskap (prop. 1961:84, SU 118, rskr 301). Kommittén består av ordförande och tretton ledamöter vilka representerar riksdagen, Kungl. Maj :ts kansli, näringslivet och berörda myndigheter. Kommitténs ordfö­ rande representerar transportområdet i försvarsrådet, totalförsvarets chefs­ nämnd och rådet för ekonomisk försvarsberedskap. CCT har föreslagit att kommittén organiseras som en permanent myn­ dighet. Redan i fred föreligger behov av ett permanent organ med en sam­ lad överblick av transportbehov och tillgång på transportmedel och med ansvar för planläggningen för den civila transportregleringsverksamheten vid krig eller krigsfara. Huvuddelen av kommitténs arbetsuppgifter har enligt CCT visat sig vara av sådan natur att de kräver uppföljning och kontinuerligt arbete. Sålunda måste kartläggningen av transportbehov och transportresurser revideras med hänsyn till förändringar på transportom­ rådet. CCT föreslår att kommittén ombildas till en nämnd av permanent natur med fyra ledamöter jämte ordförande. Vidare bör nämnden ha en rådgivande delegation knuten till sig med representanter för bl. a. transportgivande och transportbehövande myndigheter. Kommitténs skrivelse har remissbehandlats. De 17 myndigheter som yttrat sig delar nästan utan undantag kommitténs synpunkter på om­ organisationen.

Jag övergår nu till att närmare redovisa mina överväganden i de an­ givna organisationsfrågorna. Vad först gäller frågan om handläggningen av trafiksäkerhetsspörsmålen

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 41

har jag funnit att förbättrad samordning, ökad effektivitet och ökat ansvar på detta viktiga område bäst kan åstadkommas genom en särskild myn­ dighet. Jag anser, att säkerheten i vägtrafiken är en så viktig fråga att myn­ dighetens arbetsuppgifter så långt detta låter sig göra bör koncentreras uteslutande till detta verksamhetsfält. Följaktligen bör frågor rörande tra­ fiktillstånd in. m. eller av arbetarskyddskaraktär inte inrymmas i en sådan organisation. Ej heller synes dit böra föras utbildning av trafikskolornas personal. Jag föreslår, att en central myndighet tillskapas för trafiksäker­ hetsfrågorna. Myndigheten bör heta statens trafiksäkerhetsverk. Till verket bör i första hand hänföras sådana centrala arbetsuppgifter inom trafik­ säkerhetens område som från organisatorisk och funktionell synpunkt med fördel kan sammanföras. De närmare förslagen rörande trafiksäkerhetsmyndigheten avser följande. Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikbyrå överförs de arbetsupp­ gifter byrån nu har med de undantag för vilka jag redogjort i prop. 1967: 44 (s. 23). De arbetsuppgifter som förs över avser i huvudsak besiktningsärenden, körkorts- och utbildningsärenden samt ärenden rörande tra­ fikreglering och vägmärken. Till trafiksäkerhetsverket överförs också sta­ tens bilinspektion i sin helhet. Jag föreslår vidare att trafiksäkerhetsverket övertar högertrafikkommissionens kvarstående uppgifter och befogenheter vid årsskiftet 1967/68. Kostnaderna för uppföljning och slutförande av kommissionens arbetsuppgifter bör få bestridas i den ordning som nu gäl­ ler för högertrafikkommissionen. Beträffande trafiksäkerhetsverkets ar­ betsuppgifter i övrigt föreslår jag att till verkets förfogande ställs resur­ ser för information till allmänheten i trafiksäkerhetsfrågor. På den statliga sektorn har resurserna för detta ändamål hittills varit synnerligen knappa. Jag fäster betydande vikt vid att verket ges möjligheter till aktiv informa­ tion och medverkan i det allmänna trafiksäkerhetsarbetet. Härigenom torde förutsättningarna för initiativ t. ex. i fråga om åtgärder beträffande sär­ skilt olycksbelastade vägsträckor och ledning av trafiksäkerhetsarbetet vara för handen. Verket bör i detta syfte på lämpligt sätt samverka med myndigheter och enskilda organisationer, t. ex. rikspolisstyrelsen och NTF. Verkets ledning bör utgöras av en kollegialt beslutande lekmannastyrelse och en generaldirektör som chef. I styrelsen bör ingå fyra leda­ möter jämte verkets generaldirektör som föreslås vara självskriven som ledamot och ordförande. Vid uppbyggnaden av trafiksäkerhetsverket kan arbetsupp­ gifterna delas upp i allmänna trafiksäkerhetsuppgifter, fordonskontrolluppgifter, förarprovsuppgifter och administrativa uppgifter. I enlighet med denna indelning bör uppgifterna fördelas på fyra huvudenheter. Dessa bör heta trafik- och informationsbyrån, fordonsbyrån, körlcortsbyrån och kans­ libyrån. Den nuvarande statens bilinspektion inpassas i verksamheten som

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

regional organisation. Med hänsyn till det nära samarbetet mellan den nya trafiksäkerhetsmyndigheten och vägverket har jag ansett det angeläget att avpassa distriktsorganisationen med beaktande av vägverkets organisa­ tion. I enlighet härmed föreslår jag att sju distrikt inrättas i överensstäm­ melse med statens vägverks byggnadsdistrikt. En tablå över den av mig föreslagna huvudorganisationen för statens trafiksäkerhetsverk torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. För att tjäna som underlag för bedömningen av anslagsbehovet bör riks­ dagen lämnas en redogörelse för hur verket bör vara organiserat på byråer och sektioner samt hur arbetet bör fördelas mellan byråerna. Jag föreslår att byråerna indelas i sektioner och att arbetsuppgifterna fördelas mellan byråerna och sektionerna enligt följande. Trafik- och informationsby rån föreslås uppdelad på en trafiksektion och en informationssektion. Trafiksektionen skall utarbeta föreskrifter och anvisningar i fråga om vägmärken, markeringar på vägbana, trafiksignaler, andra trafikanord­ ningar och trafikreglering samt ha uppsikt över tillämpningen av bestäm­ melserna rörande vägmärken in. m. Informationssektionens uppgift skall vara att informera allmänheten i trafiksäkerhetsfrågor, biträda andra myndigheter i sådana frågor, besvara förfrågningar rörande trafiksäkerhet från allmänhet och organisationer samt samverka med andra myndigheter och enskilda organisationer i trafiksäkerhctsfrämjande syfte. Fordonsbyrån bör bestå av tre sektioner, nämligen en inspektionssektion, en utredningssektion och en typbesiktningssektion. Inspektionssektionen skall leda verksamheten i fråga om typbesiktning, inspektion av begagnade motorfordon och släpfordon, som förvaras i lager eller hålls till salu hos bilhandlare, granskning av invalidfordon, undersök­ ning av att fordon och godsbehållare för internationell godsbefordran upp­ fyller gällande tullbestämmelser (TIR), flygande inspektion, värdering av fordon in. m. på begäran av annan myndighet och tekniska undersök­ ningar av i trafikolyckor inblandade fordon. Sektionen skall utarbeta tilllämpningsföreskrifter och utveckla metoder och normer för dessa verk­ samheter. Vidare skall den utföra inspektion och besiktning av angiven art. Slutligen bör det åligga inspektionssektionen att utfärda anvisningar för och utöva tillsyn över AB Svensk Bilprovnings besiktningsverksamhet, prö­ va av bolaget meddelade beslut angående körförbud jämlikt 55 § 5 mom. vägtrafikkungörelsen, utfärda förordnanden för besiktningspersonal samt föra register över godkänd besiktningspersonal. Utredningssektionen föreslås få tekniska arbetsuppgifter bestående av frågor rörande fordons tekniska konstruktion, funktionella system och fordonsdetaljer samt utredningar som underlag för tekniska bestämmelser, anvisningar, m. m. Sektionen skall vidare följa den tekniska utvecklingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 43

inom och utom landet varvid den bör upprätthålla kontakt och samverka med fabrikanter och importörer inom fordonsområdet. Slutligen bör det åvila utredningssektionen att utfärda säkerhetsmässiga anvisningar för statlig upphandling av bilar. Inom typbesiktningssektionen skall utföras sådana arbetsuppgifter i frå­ ga om typbesiktning som i dag åvilar statens bilinspektion. Sektionen skall sålunda utföra typbesiktning av motorfordon och mopeder samt utrustning och delar till sådana fordon, utfärda typbesiktningsinstrument samt kon­ trollera typbesiktningsföreskrifternas efterlevnad. Någon formell bunden­ het till besiktningsstället bör liksom f. n. inte komma ifråga. Körkortsbyråns arbetsuppgifter är av sådan enhetlig natur att någon sektionsindelning inte är erforderlig. På byrån skall ankomma att leda verksamheten i fråga om uppläggning och genomförande av prov för förarbevis, leda och medverka vid kontroll av all förarprovsverksamhet, svara för föreskrifter och anvisningar för trafikskolornas verksamhet, utöva tillsyn över trafikskolor — nuvarande körskolor — samt föra register över trafikskolor och personal med godkänd utbildning för trafikskoleverksamhet och förarprövning. Då bilinspektionen redan i dag prövar trafikskolepersonal synes det mig vidare av praktiska skäl och för att åstadkomma största möjliga enhetlighet i bedömandet lämpligt, att de arbetsuppgifter rörande tillståndsgivning för trafikskole­ verksamhet och utfärdande av förordnanden för lärare och instruktörer, som f. n. åvilar länsstyrelserna, överförs till körkortsbyrån i trafiksäkerhetsverket. Tillstånden och förordnandena föreslås därvid få giltighet i hela riket. Kanslibyrån föreslås uppdelad på en allmän sektion och en förvaltningssektion. Den allmänna sektionen skall ha juridisk sakkunskap för att följa upp och granska trafikförfattningar samt utarbeta författningsförslag, arbets­ ordningar, tjänste- och förvaltningsföreskrifter. Förutom ärenden av juri­ disk natur avses sektionen handlägga vissa administrativa frågor. Förvaltningssektionen skall handlägga personaladministrativa och kame­ rala ärenden. Vidare skall sektionen handha materielupphandling, registre­ ring av ärenden och arkiv. Den regionala organisationen skall överta statens bilinspektions nuva­ rande arbetsuppgifter, med den avvikelse som följer av att jag föreslagit att typbesiktningsverksamheten förläggs centralt. Den skall vidare i er­ forderlig utsträckning biträda vid de uppgifter i övrigt som faller inom verkets arbetsområde. Prövning av beslut på regional nivå får påkallas hos den centrala förvaltningen i verket. I enlighet med vad jag anfört i det föregående bör den regionala orga­ nisationen omfatta följande sju distrikt: Östra distriktet omfattande Stock­ holms stad, Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och Got­

44 Kurigl. Maj ds proposition nr 55 år 1967

lands län med centralort i ort inom storstockholmsområdet; sydöstra distrik­ tet omfattande Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län med centralort i Jönköping; södra distriktet omfattande Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län med centralort i Kristianstad; västra distriktet omfat­ tande Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län med centralort i Göteborg; nordvästra distriktet omfattande Värmlands, Örebro och Kopparbergs län med centralort i Karlstad; nedre norra distriktet om­ fattande Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län med centralort i Härnösand; övre norra distriktet omfattande Västerbottens och Norrbot­ tens län med centralort i Luleå. Det bör ankomma på statens trafiksäkerhetsverk att fastställa stationsoch mottagningsorter inom distrikten.

Jag övergår nu till att närmare redovisa mina överväganden i fråga om den centrala organisationen för beredskapsplaneringen på transportom­ rådet. Vid den år 1962 genomförda omorganisationen av transportplaneringsberedskapen valde man att lägga ansvaret för den centrala samordningen av den civila transportverksamheten vid krig eller krigsfara på en för än­ damålet särskilt inrättad kommitté, centrala civila transportkommittén. Därigenom tillgodosågs det sedan länge framförda önskemålet om en så långt möjligt fristående ställning för det organ som skulle ha att hand­ lägga frågor rörande transportregleringen. Det ansågs vidare på förevaran­ de områden vara en fördel att en relativt fritt arbetande kommitté under­ sökte de lämpligaste formerna för sitt eget arbete och även föreslog den på längre sikt erforderliga fastare organisationen. De skäl som CCT nu framlagt för en omorganisation av kommittén till en självständig myndighet har jag i likhet med flertalet berörda instanser funnit övertygande. Jag föreslår därför, att en särskild nämnd inrättas för att handha de frågor som nu åvilar CCT och att till denna nämnd även överförs vissa arbetsuppgifter som nu ankommer på biltrafiknämnden. Jag föreslår att nämnden kallas transportnämnden. Vidare bör en rådgivande delegation stå till nämndens förfogande. I detta sammanhang vill jag ta upp frågan om statens biltrafiknämnds ställning. Enligt körtidsutredningens förslag skulle — i samband med över­ förande av biltrafiknämndens arbetsuppgifter till den av bilförarutredningen och körtidsutredningen föreslagna myndigheten — tillsynen över arbets­ tiderna för den yrkesmässiga fordonstrafiken förstärkas. Vid mina övervä­ ganden i fråga om utredningens förslag rörande arbetstider och arbetstidstillsyn för vägtrafiken har jag kommit till den uppfattningen att den all­ männa yrkesinspektionen bör handha de uppgifter som har samband här­ med. Jag har föreslagit Kungl. Maj :t att för riksdagen lägga fram förslag om en viss revidering av de nuvarande bestämmelserna rörande arbetstid

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 45

in. m. inom den förvärvsmässiga biltrafiken. Mina ställningstaganden innebär att jag inte kan biträda utredningarnas förslag om en i ett statligt trafikverk inlagd särskild arbetstidsinspektion. Denna uppgift bör i stället ankomma på arbetarskyddsverket, vilket redan enligt gällande instruktion har tillsynsskyldighet över arbetarskydds- och arbetstidslagstiftningens efterlevnad inom trafikväsendet. För att ge arbetarskyddsverket möjlig­ heter att fullgöra dessa ökade uppgifter föreslår jag i det följande efter samråd med chefen för socialdepartementet en särskild förstärkning av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens resurser. Jag har vidare i anslutning till ställningstagandet till arbetstidsreglerna för vägtrafiken kommit till den uppfattningen att den centrala efterhandsgranskningen av färdskrivardiagram för kontroll av överträdelse av hastig­ hets- och arbetstidsföreskrifter inte fungerar tillfredsställande och därför bör slopas. Genom den fortgående liberaliseringen av tillståndsgivningen för yrkesmässig trafik enligt statsmakternas beslut med anledning av prop. 1965: 172 (L3U 35, rskr 456) har biltrafiknämndens arbetsuppgifter mins­ kats och i samband med den förestående tredje reformetappens genom­ förande väntas ytterligare arbetsuppgifter bortfalla. Enligt min mening bör de av biltrafiknämndens kvarstående uppgif­ ter, som har samband med tillståndsgivningen till transportförmedling, linjetrafik och beställningstrafik, överföras till länsstyrelserna. Någon personalförstärkning härför bedöms inte vara erforderlig. Vid medde­ lande av tillstånd till linjetrafik mellan orter i skilda län bör den läns­ styrelse vara beslutande inom vars område den längsta delen av vägsträckan är belägen. Vid tillstånd i övrigt bör länsstyrelse i det län besluta, där rörelsen skall bedrivas. Återstående funktioner inom biltrafiknämnden, vilka av praktiska skäl bör handläggas centralt eller inte lämpligen kan överföras till annan myn­ dighet, föreslår jag ombesörjas av transportnämnden. Transportnämnden bör sålunda sörja för beredskapsplanläggningen i fråga om landsvägstrans­ porter med tyngdpunkten lagd på planering av transportledning och teknisk samordning, handha tillståndsgivningen för internationella landsvägstrans­ porter, fastställa allmänna grunder för taxor för yrkesmässig trafik, fastställa rikets indelning i lokalområden m. m. samt handha statsbidragsgivningen till viss linjetrafik på landsbygden jämlikt kungörelsen den 7 maj 1965 (nr 201). Det bör åligga statistiska centralbyrån att med­ dela bestämmelser — om byrån så finner erforderligt — rörande drift­ statistik enligt 31 § förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. Beträffande transportnämndens ledning förordar jag i lik­ het med CCT att nämnden skall bestå av fem av Kungl. Maj :t utsedda leda­ möter, varav en utses till ordförande. I den rådgivande delegationen bör Ingå företrädare för överbefälhavaren, postverket, statens järnvägar, sta­

46 Kimgl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

tens vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, statens jordbruksnämnd, över­ styrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och civilförsvarsstyrelsen. De­ legationens ledamöter bör efter förslag av vederbörande myndighet för­ ordnas av Kungl. Maj :t. Till sitt förfogande bör transportnämnden ha ett kansli för vilket jag i det följande föreslår att medel skall beräknas för elva tjänster. En tablå över den av mig föreslagna organisationen för transportnämnden torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

I fråga om personalbehovet för de föreslagna myndigheterna vill jag an­ föra föjande. Vid beräkningen av behovet av tj änstemän för statens trafiksäkerhetsverk har jag utgått från nuvarande arbetsstyrka för väg- och vattenbyggnads­ styrelsens trafikbyrå och statens bilinspektion. Därjämte har viss personalförstärkning förutsatts för bl. a. de ledande och samordnande funktionerna och kansliuppgifterna. Min beräkning av antalet tjänstemän i trafiksäkerhetsverket och det förslag till detalj organisation på vilket beräkningarna bygger framgår av en sammanställning som torde få fogas till statsråds­ protokollet i detta ärende som bilaga 3. Förslaget innebär att centralför­ valtningen ökar i förhållande till nuvarande organisation med 15 tjänste­ män. Jag föreslår att en tjänst som generaldirektör i lönegraden Cp 5 inrättas. För cheferna för byråerna bör fyra tjänster som byråchef i C 1 inrättas. Vidare beräknar jag medel för följande tjänster som sektionschefer, näm­ ligen fyra tjänster som avdelningsdirektör i B 5, en som byrådirektör i A 30, en som trafikinspektör i A 28 och en som byrådirektör i A 28. För cheferna i distrikten bör finnas sju tjänster som trafikinspektör i A 26. I övrigt beräknar jag för centralförvaltningen medel för tre byrådirek­ törer i A 30, två byrådirektörer i A 28, tre byrådirektörer i A 26, en trafik­ inspektör i A 26, tre förste byråingenjörer i A 23, två bilinspektörer och en byråingenjör i A 21, en byråinspektör, två byråassistenter och en kamrerare i A 19, två amanuenser/byråsekreterare i A 18/22, tre assistenter i A 17, en ingenjör i högst A 17, en biträdande bilinspektör och en tekniker i A 15, en tekniker och tre kontorsskrivare i A 13, en tekniker, en expeditionsförman och fem kansliskrivare i All, en tekniker i A 9, en expeditionsvakt i högst A 9 och åtta kontorsbiträden i befordringsgång. För distriktsorganisationen beräknar jag medel för åtta bilinspektörer i A 23, 14 bilinspektörer i A 21, sju bilinspektörer i A 17, 22 förste trafik­ assistenter i A 17, 53 trafikassistenter i A 15, 18 trafikassistenter i A 13, sju kansliskrivare i A 11 och 41 kontorsbiträden i befordringsgång. Transportnämndens kansli bör förestås av en avdelningsdirektör i löne­ graden B 6. Vidare beräknar jag medel för två byrådirektörer i A 30, en byrådirektör i A 26, tre förste byråsekreterare i A 23, en assistent i A 17,

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 47

en kontor sskrivare i A 13, en kansliskrivare i A 11 och ett kontorsbiträde i befordringsgång. För förstärkningen inom arbetarskyddsverket har jag beräknat medel för två tjänster som byrådirektör i A 26 inom arbetarskyddsstyrelsen och för 15 tjänster som förste distriktsingenjör i A 21 inom yrkesinspektionen. Vi­ dare har jag beräknat medel för skrivhjälp motsvarande fyra årsanställda kontorsbiträden. Förhandlingar har förts mellan statens avtalsverk och berörda personal­ organisationer i fråga om lönegradsplaceringen av vissa av ifrågavarande tjänster. Förhandlingsöverenskommelsen har den 1 mars 1967 godkänts av riksdagens lönedelegation. Anställningsformen för tjänstemän bör vara extra ordinarie. Mina förslag innebär, att medel beräknats för 237 tjänster inom trafiksäkerhetsverket, 11 inom transportnämnden och 21 för arbetsinspektionen eller sammanlagt 269. Detta motsvaras av det antal tjänster som indras från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikbyrå, statens bilinspektion, statens biltrafiknämnd och centrala civila transportkommittén.

De av mig föreslagna omorganisationerna bör genomföras den 1 januari 1968 då jag räknar med att det centrala administrativa arbetet i anslutning till genomförandet av omläggningen till högertrafik i huvudsak skall vara avslutat. Den 1 januari 1968 bör statens biltrafiknämnd, statens bilinspek­ tion, statens högertrafikkommission och centrala civila transportkommittén upphöra. Förslag till de ändringar i vägtrafikförordningen och i förordningen an­ gående yrkesmässig automobiltrafik m. m., som föranleds av vad jag i det föregående anfört rörande statens trafiksäkerhetsverk, upphörande av sta­ tens biltrafiknämnd och överförande av kvarstående arbetsuppgifter till transportnämnden och länsstyrelserna, har utarbetats inom kommunika­ tionsdepartementet och redovisats i prop. 1967:52. Kungl. Maj :t bör äga att i samband med genomförandet av de av mig i det föregående förordade förslagen uppföra tjänster på övergångsstat och utfärda övergångsbestämmelser i övrigt.

I fråga om anslagsbehov och anslagstekniska frågor vill jag anföra föl­ jande. I likhet med vad som gäller för statens bilinspektion bör statens trafiksäkerhetsverks kostnader i viss utsträckning finansieras med avgifter. Av­ gift utgår f. n. för förarprov, prov med körskolepersonal och typbesikt­ ningar. Dessa avgifter tillförs riksstatens inkomsttitel Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion. I sin anslagsframställning har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fram­ hållit att undersökning av att fordon och godsbehållare för internationell

48 Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967

godsbefordran uppfyller gällande tullbestämmelser fått en sådan omfatt­ ning att ifrågavarande besiktning bör överföras från bilinspektionens all­ männa verksamhet till dess uppdragsverksamhet och i samband därmed av­ giftsbeläggas. Jag biträder styrelsens förslag och jag kommer att föreslå Kungl. Maj :t att dessa besiktningar avgiftsbeläggs fr. o. m. den 1 juli 1967. Enligt min mening bör i princip förrättningsavgifterna i fortsättningen täcka kostnaderna för förarprövning, inspektion och besiktning av fordon samt därmed sammanhängande uppgifter. Det torde från redovisningstekniska synpunkter vara ändamålsenligt att betrakta dessa delar av statens trafiksäkerhetsverks arbetsuppgifter som uppdragsverksamhet. För verket innebär detta större möjligheter att smidigt anpassa personalresurserna efter förändringarna i arbetsvolymen. Kungl. Maj :t bör utfärda bestäm­ melser om avgifterna. Avgifterna torde under budgetåret 1967/68 få till­ föras riksstatens inkomsttitel Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion. Till trafiksäkerhetsverkets allmänna verksamhet bör i princip hänföras uppgifterna i samband med vägmärken, trafiksignaler och andra trafik­ anordningar, trafikreglering, trafiksäkerhetsinformation samt trafiksäkerhetslagstiftning, medan verksamheten i övrigt torde hänföras till uppdrags­ verksamhet. Med hänsyn till vad jag föreslagit i det föregående angående överförande den 1 januari 1968 av verksamheterna inom bilinspektionen till statens trafiksäkerhetsverk och inom biltrafiknämnden till bl. a. länsstyrelserna och transportnämnden avser beräkningarna av anslagsbehovet för statens bilinspektion och statens biltrafiknämnd endast första hälften av budget­ året 1967/68. Jag har vid dessa beräkningar utgått från nu gällande anslag. För budgetåret 1966/67 finns för bilinspektionens verksamhet följande anslag uppförda på riksstaten, nämligen Statens bilinspektion: Avlöningar, Statens bilinspektion: Omkostnader och Statens bilinspektion: Uppdrags­ verksamhet. Anslagen är uppförda med 1 043 000 kr., 315 000 kr. resp. 4 645 000 kr. Under anslaget Statens bilinspektion: Avlöningar beräknar jag en minsk­ ning av anslagsbehovet motsvarande halva lönen för en bilinspektör, 20 000 kr., till följd av att arbetsuppgifterna avseende de s. k. TIR-besiktningarna föreslås överförda till uppdragsverksamheten. För löneomräkning tar jag upp 83 000 kr. Mitt förslag innebär sålunda en medelsanvisning av (1 043 000 — 20 000 + 83 000 = 1 106 000) 553 000 kr. I fråga om statens bilinspektions omkostnader för allmän verksamhet föreslår jag en ökning av medelsbehovet med 13 000 kr. under posten till reseersättningar och en minskning med 6 000 kr. under delposten till öv­ riga expenser. Medelsanvisningen skulle härigenom gå upp till (315 000 + 7 000 = 322 000) 161 000 kr. Jag beräknar vidare i fråga om statens bilinspektions uppdragsverksam­ het en ökning av medelsbehovet med 480 000 kr. för personalförändringar,

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 49

nämligen 18 trafikassistenter för körkortsprov och halva lönen för en bil­ inspektör för TIR-besiktning. För löneomräkning beräknar jag 321 000 kr. Beträffande medel för omkostnader förordar jag en uppräkning av följande poster, nämligen till sjukvård med 1 000 kr., till reseersättningar med 151000 kr. och till expenser med 46 000 kr. Sammanlagt förordar jag sålunda en medelsanvisning av (4 645 000 + 480 000 + 321 000+ 1000 + 151 000 + 46 000 = 5 644 000) 2 822 000 kr. Föx budgetåret 1966/67 finns för statens biltrafiknämnds verksamhet anslag uppförda på riksstaten till avlöningar och omkostnader med 1 074 000 kr. resp. 121 000 kr. I fråga om statens biltrafiknämnds avlöningar beräknar jag 153 000 kr. för löneomräkning. Sammanlagt bör anvisas (1 074 000 + 153 000 = 1 227 000) 613 000 kr. Beträlfande medel till statens biltrafiknämnds omkostnader förordar jag att posten till sjukvård m. m. och delposten till bränsle, lyse och vatten räknas upp med vardera 1 000 kr. och att delposten till övriga expenser minskas med 2 000 kr. Mitt förslag innebär sålunda oförändrad medels­ anvisning (121 000 + 1 000 + 1 000 - 2 000 = 121 000) eller 61 000 kr. Då verksamheten inom statens trafiksäkerhetsverk i enlighet med vad jag anfört i det föregående delas upp på allmän verksamhet och uppdrags­ verksamhet bör två anslag kallade Statens trafiksäkerhetsverk: Förvalt­ ningskostnader och Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet föras upp på riksstaten under sjätte huvudtiteln. Medelsberäkningarna avser andra hälften av budgetåret 1967/68. Från anslaget Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader bör följande kostnader bestridas, nämligen för verkets styrelse, verkschefens sekreterare, trafik- och informationsbyran och kanslibyråns allmänna sek­ tion. Jag beräknar medelsbehovet för avlöningar till tjänstemän till 487 000 kr., för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t till 9 000 kr. och för omkostnader till 411 000 kr. Omkostnaderna har beräk­ nats enligt följande: till sjukvård m. in. 2 000 kr., till reseersättningar 30 000 kr., till bränsle, lyse och vatten 12 000 kr., till övriga expenser 116 000 kr., varav 75 000 kr. utgör engångskostnader, till information 250 000 kr. samt till övriga utgifter 1 000 kr. Under särskilda uppbördsmedel bör redovisas inkomster från uppdrag av tillfällig karaktär på informationsområdet och inkomster vid försälj­ ning och uthyrning av informationsmateriel m. in. Jag föreslår att ersätt­ ningar för uppdrag in. m. förs upp med ett nominellt belopp av 1 000 kr. Den sammanlagda medelsanvisningen beräknas sålunda till (487 000 + 9 000 + 411 000 — 1 000) 906 000 kr. Från anslaget Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet bör föl­ jande kostnader bestridas, nämligen för fordonsbyrån, kör kortsbyrån, den 4 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

regionala organisationen, kanslibyråns chef och förvaltningssektion samt kostnader för anskaffning och underhåll av utrustning för fordonsbesiktning och utbildningsändamål. Jag beräknar medelsbehovet för avlöningar till tjänstemän till 2 951 000 kr. och för omkostnader till 1 042 000 kr. Om­ kostnaderna har beräknats enligt följande, till sjukvård m. m. 6 000 kr., till reseersättningar m. m. 530 000 kr., till bränsle, lyse och vatten 35 000 kr., till övriga expenser 440 000 kr., varav 75 000 kr. utgör engångskostna­ der, till utrustning 30 000 kr. och till övriga utgifter 1 000 kr. Sammanlagt uppgår sålunda medelsanvisningen till (2 951 000 + 1 042 000) 3 993 000 kr. Jag har i det föregående föreslagit att CCT organiseras som en permanent myndighet och att statens biltrafiknämnds centrala trafikpolitiska arbets­ uppgifter i samband med att nämnden upphör överförs till denna nya myndighet. På riksstaten bör den 1 januari 1968 uppföras ett nytt anslag

kallat Transportnämnden: Förvaltningskostnader. Jag beräknar anslags­

behovet för avlöningar till tjänstemän till 225 000 kr., för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t till 14 000 kr. och för omkostnader till 35 000 kr., varav till sjukvård m. m. 1 000 kr., reseersätt­ ningar 9 000 kr. och expenser 25 000 kr. Totalt bör anslaget sålunda tas upp med (225 000 + 14 000 + 35 000) 274 000 kr. Vid bifall till mina förslag angående arbetstidsinspektion för vägtrafiken uppkommer ett ökat medelsbehov för arbetarskyddsverket. Kostnaderna för arbetstidsinspektion för vägtrafiken avseende andra hälften av budgetåret 1967/68 beräknas till 478 000 kr., varav för avlöningar 352 000 kr., for sjukvård 1 000 kr., för reseersättningar 75 000 ler., för expenser 10 000 kr. och engångskostnader 40 000 kr. Jag förordar, att på riksstaten under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1967/68 förs upp ett förslagsanslag av 478 000 kr. kallat Vissa kostnader för arbetstidsinspektion. Av praktiska skäl bör emellertid arbetarskyddsverkets kostnader för av­ löningar och omkostnader bestridas från ifrågakommande anslag för dessa ändamål. Dessa anslag kommer härigenom att belastas med högre belopp än som beräknats i statsverkspropositionen. Det av mig här förordade an­ slaget kommer i fråga om dessa kostnader att fungera som s. k. täckningsanslag. Samtliga anslag bör avräknas mot automobilskattemedlen, dock att kost­ naden för transportnämnden med hänsyn till den i viss mån allmänna in­ riktningen av dess arbetsuppgifter avräknas till tre fjärdedelar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 51

III. Körkort och trafikutbildning m. m.

Differentiering av körkort Bilförarutredningen Enligt nu gällande system för indelning av förarbevis finns fyra olika slag, nämligen körkort för bil, körkort för motorcykel och körkort för trak­ tor samt trafikkort. Vissa bevis berättigar till förande även av andra slag av fordon. Sålunda gäller att körkort för bil berättigar till förande även av motorcykel och traktor samt att körkort för motorcykel även gäller för trak­ tor. Om innehavare av körkort för motorcykel inte fyllt 18 år gäller kör­ kortet endast för lätt motorcykel och traktor. Den nuvarande ordningen är behäftad med vissa brister från trafiksäker­ hetssynpunkt. Bl. a. innebär denna ordning att den som har vanligt bilkör­ kort får föra tunga lastbilar och bussar, bara det inte sker i yrkesmässig trafik. Industriföretagen anskaffar numera i stor utsträckning egna last­ bilar för tunga eller skrymmande transporter. Det är då befogat att ställa samma krav på förare av sådana fordon som på dem som för fordon i yrkes­ mässig trafik. Utredningen förordar att förarbevisen i stället principiellt differentieras med hänsyn till den svårighet det innebär att föra olika fordonstyper samt till graden av trafikfarlighet hos fordonstyperna. Nämnda bedömningsgrunder har varit vägledande vid den indelning av nationella och internationella körkort som gjorts i 1949 års vägtrafikkon­ vention. Utredningen föreslår att särskilda körkort utfärdas för följande fyra fordonsklasser, nämligen A. personbil och lastbil med en totalvikt av högst 3 500 kg (lätt lastbil), B. lastbil med en totalvikt överstigande 3 500 kg (tung lastbil) och buss, C. motorcykel, D. traktor. Beträffande de olika körkortens giltighet föreslår utredningen vidare dels att körkort för klass B skall gälla även för klass A och dels att traktor skall få föras även av innehavare av annat körkort. Däremot föreslås att motor­ cykel får föras endast av den som innehar C-körkort. Vidare föreslås körkort för fordonsklass B berättiga till yrkesmässig per­ sonbefordran samt förande av fordon med tyngre släpfordon. Körkort för fordonsklass A föreslås gälla för sadan trafik endast om körkortsmyndigheten gjort särskild anteckning härom på körkortet. Till förslaget har utredningen fogat bl. a. följande kommentar. Sammanförandet av personbil och lätt lastbil till en från körkortssynpunkt gemensam fordonsklass -— vilket överensstämmer med bestämmelserna i 1949 års vägtrafikkonvention — medför att man undgår det besvärliga av­

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

görandet till vilket slag av bil de allt vanligare s. k. stationsvagnarna enligt vägtrafikförordningens (VTF) definitioner är att hänföra. Förare av personbil i yrkesmässig trafik utsätts många gånger för starka påfrestningar, exempelvis vid ogynnsamma väderleks- och trafikförhållan­ den. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att körkort för fordonsklass A inte skall berättiga till yrkesmässig personbefordran utom när vederbörande erhållit särskilt tillstånd till det. Detta skall meddelas i form av en av körkortsmyndighet verkställd anteckning på körkortet. För erhållande av så­ dant tillstånd skall fordras att vederbörande undergått viss prövning inför bilinspektör. Prövning bör få ske endast om föraren löreter intyg om minst ett års vana vid förande av fordon tillhörande nämnda klass. Ett motsvarande prövnings- och anteckningsförfarande bör komma till användning innan den som har körkort för personbil och lätt lastbil berät­ tigas föra sådant fordon med tillkopplat släpfordon, vars totalvikt översti­ ger 1 500 kg (tyngre släpfordon). Tung lastbil, dvs. lastbil med en totalvikt överstigande 3 500 kg, kräver bl. a. genom sin tyngd speciell körteknik och särskild noggrannhet i tra­ fiken. Samma är förhållandet med buss. I fråga om båda dessa fordonstyper bör ställas större krav på förarnas körskicklighet och lämplighet i öv­ rigt än beträffande förare av personbil och lätt lastbil. Utredningen anser därför att tung lastbil och buss bör utgöra en gemensam fordonsklass. De stora krav, vilka bör gälla för fordonsklass B, medför enligt utred­ ningens mening att förare, som uppfyller kraven, utan kompletterande prov kan betros med rätten att föra fordon med tyngre släp ävensom att utöva yrkesmässig personbefordran. I fråga om motorcykel anser utredningen att krav på särskilt körkort för sådant fordon bör bibehållas och att andra slag av körkort inte längre skall berättiga till förande av motorcykel. Utredningen har motiverat sitt förslag med att en motorcykel har andra köregensltaper än en bil. Vad slutligen beträffar traktor innebär utredningens förslag om särskilt traktorkörkort att sådant fortfarande skall krävas för den som kör traktor på väg. För gårdsltörslor och tillfälligt förande av traktor kortare sträcka på väg vid färd till eller från arbetsplats etc. skall liksom f. n. inte krävas kör­ kort. Rätt att föra traktor bör även den äga som innehar något av de i det föregående angivna körkorten. Enligt utredningen har under årens lopp en inte avsedd utvidgning av traktorbegreppet kommit till stånd. Det har blivit allt vanligare att lastbil, försedd med draganordning för påhängsvagn, ombyggs till traktor enbart genom alt man ändrar fordonets utväxling så att fordonets konstruktiva hastighet inte överstiger 30 km/tim. Under senare tid har det även blivit vanligt att helt fabriksnya lastbilar byggs om till traktorer på angivet sätt. Utredningen, som inte haft att gå in på frågan om klassificering av före­

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 53

varande fordon, anser det nödvändigt att de från körkortssynpunkt hänförs till den kategori där de rätteligen hör hemma. Utredningen föreslår därför att för rätt att föra bil, som på sådant sätt ombyggts till traktor, skall ford­ ras körkort för fordonsklass A resp. B, beroende på den totalvikt fordonet hade före ombyggnaden. Utredningen tar även upp frågan om kompetenskraven för förande av utryckningsfordon och skolskjutsar. I vissa av kommunal myndighet utfärdade reglementen för polis- och brandväsende m. m. har intagits bestämmelser om kompetenskrav för fö­ rare av utryckningsfordon. För flertalet sådana förare saknas emellertid sådana krav. Även om starka skäl kan anföras för att ställa särskilda fordringar, synes dock enligt utredningen välgrundade invändningar mot en sådan ordning kunna resas. Utredningen finner det inte vara realistiskt att räkna med att •— om sådana krav uppställs — flertalet brandmän vid en brandkår på landsbygden skulle komma att undergå särskilt prov för förare av utryck­ ningsfordon. Följden härav skulle kunna bli att vissa brandkårer inte kom att ha ett tillräckligt antal förare med föreskriven kompetens. Ett liknande förhållande skulle särskilt på landsbygden kunna uppstå vid ambulans­ utryckningar. Utredningen framhåller även att tveksamhet synes råda om straffansvar för förandet av utryckningsfordon utan förarbevis alltid skulle kunna utkrävas. Ej sällan torde en förare med framgång kunna hävda, att han i uppkommen nödsituation haft rätt att föra fordonet. Utredningen har stannat för att inte föreslå införande av särskilda krav på förare av utryckningsfordon men erinrar om att den nya klassindelningen av körkorten innebär en inte oväsentlig skärpning av kraven på t. ex. förare av större brandbilar eftersom körkort för fordonsklass B krävs för sådana bilar. Utredningen understryker också kraftigt behovet av förbättrad ut­ bildning för förarna. Inte heller när det gäller förare av skolskjutsar, beträffande vilka enligt utredningen i tillämpliga delar gäller vad som anförts om förare av utryck­ ningsfordon, föreslås några särskilda kompetenskrav. Utredningen pekar på den allmänna höjning av samtliga förares standard som kommer att ske om utredningens förslag genomförs och framhåller vidare det önskvärda i att det lämpligen i kommunal regi anordnas särskilda kurser för förare av skolskjutsar. Utredningen behandlar även frågan om medicinska krav på motorfordonsförarna. Den ändring i nu gällande medicinska krav som utredningen finner på­ kallad sammanhänger med utredningens förslag till differentiering av fö­ rarbevisen och avser kraven på syn- och hörselförmåga. Utredningens förslag innebär följande.

54 Kungl. Maj ds proposition nr 55 år 1967

Körkort för fordonsklass A. Utredningen föreslår inte någon skärpning av syn- och hörselkraven för A-körkortet i förhållande till vad som nu gäller i 31 § 1 mom. andra stycket VTF. Körkort för fordonsklass B. För körkort för fordonsklass B föreslår ut­ redningen i vad avser synkraven samma bestämmelser som nu gäller för trafikkort som berättigar till förande även av buss. För sökande som inte uppfyller dessa strängare krav torde körkortet få förses med påskrift att det inte gäller för buss. Beträffande hörselförmågan föreslår utredningen att för B-körkort skall gälla samma bestämmelser som nu gäller för tra­ fikkort. Trots vetskapen att detta för många kommer att innebära en skärp­ ning i förhållande till nuvarande ordning har utredningen velat uppställa detta krav som huvudregel. Körkort för fordonsklass C. För detta körkort föreslår utredningen samma syn- och hörselkrav som för körkort avseende fordonsklass A. Körkort för fordonsklass D. Utredningen föreslår att för D-körkortet skall gälla samma regler som nu finns i 31 § 1 mom. sista stycket VTF, dvs. samma regler som för nuvarande traktorkörkort. Särskilda behörighetsbevis. För sådana innehavare av A-körkort som önskar erhålla påteckning, berättigande till yrkesmässig personbefordran, föreslår utredningen att nuvarande bestämmelser för trafikkort (ej för buss) skall gälla. Beträffande påteckning, berättigande till förande av fordon med tillkopplat tyngre släpfordon, föreslås inga särskilda bestämmelser i före­ varande hänseenden. Slutligen föreslår utredningen att giltighetstiden för läkarintyg, som skall företes vid anmälan till förarprov, skall utsträckas från nuvarande tre till sex månader. Utredningen behandlar även frågan om införande av provisoriska kör­ kort. Denna fråga har övervägts i olika sammanhang dock utan att leda till någon regeländring. Tanken på provisoriska körkort avvisades av bl. a. 1962 års riksdag beroende bl. a. på att man ville avvakta erfarenheterna av vissa andra åtgärder. Det gällde framför allt beslut om utökad rapporte­ ringsskyldighet för polismyndigheterna och skärpning i reglerna om körkortsåterkallelser. Efter redovisning av vissa statistiska uppgifter m. m. på förevarande område anför utredningen att det är vanskligt att dra några bestämda slutsatser rörande verkan av de åtgärder som genomförts i form av intensifierad rapportering och skärpningen i reglerna om körkortsåterkallelse. Erfarenheterna hänför sig till en relativt kort tidsperiod och byg­ ger på förhållanden inom polisorganisationen som nu väsentligt förändrats. Enbart den omständigheten att genom polisens förstatligande en successivt stegrad trafikövervakning kan påräknas talar enligt utredningen mot att man nu tar ställning till frågan. Utredningen anser att ett system med provisoriska körkort måste förknip­ pas med någon form av precisering av villkoren för att vederbörande skall betros med slutgiltigt förarbevis.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 55

På något sätt måste därjämte enligt utredningen vederbörande styrka att lian under prövotiden i en någorlunda rimlig omfattning verkligen fört mo­ torfordon. Hur än denna prövning skall gå till uppkommer för såväl den enskilde som för det allmänna olägenheter och kostnader. Sammanfattningsvis finner utredningen inte tillräckliga skäl föreligga att nu sätta igång den stora och komplicerade apparat som införandet av provisoriska körkort skulle innebära. Utredningen förklarar sig ingalunda övertygad om att värdet av en sådan anordning står i rimlig proportion till de kostnader och olägenheter i övrigt för alla berörda parter som institutet måste medföra.

Yttranden Alla remissinstanser som berört frågan om ändrad indelning av körkorten delar utredningens allmänna inställning att den nuvarande indelningen inte är lämplig. I allmänhet ansluter man sig även till utred­ ningens metod för en ändrad differentiering. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner det vara en stor fördel att det föreslagna systemet så nära ansluter till det internationella. De kvarstående avvikelserna från vägtrafikkonventionen har föranlett vissa kritiska uttalanden bl. a. från KAK, M och MHF, vilken senare organi­ sation inte godtar den avvikelse från vägtrafikkonventionen som utredningen föreslagit genom att sammanföra lastbil och buss. De svenska ledamöterna av nordisk vägtrafikkommitté ifrågasätter om man inte bör söka få åtminstone nordisk enhetlighet. I några remissyttranden finner man å andra sidan ytterligare avvikelser från 1949 års vägtrafikkonvention påkallade. Sålunda ifrågasätter rikspolis­ styrelsen om inte viktgränsen mellan lätt och tung lastbil bör kunna höjas till förslagsvis 5 000 kg totalvikt. Även trafikmålskommittén är tveksam om den angivna gränsen mellan de två lastbilskategorierna numera är lämplig. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Svenska droskbilägareförbundet föreslår att för buss, som inte väger över 3 500 kg, inte skall krävas högre kompetens än körkort för fordonsklass A. Det skärpta kompetenskravet för förare av bussar och tyngre lastbilar i icke yrkesmässig trafik anses medföra olägenheter för vissa trafikutövare. Dispens från kravet på körkort för fordonsklass B föreslås därför av post­ styrelsen och Svenska lokaltrafikföreningen kunna ges för personal som i sin verksamhet har att föra tyngre lastbilar och bussar inom garageområden m. m. Samma uppfattning har även järnvägsstyrelsen, som anser dispens även böra ifrågakomma för transport av ersättningsbuss till plats för buss­ byte. I några remissyttranden föreslås eller ifrågasätts avvikelser från den före­ slagna differentieringen. Sålunda ifrågasätter länsstyrelsen i Örebro län om inte för rätt att framföra tyngre släpfordon den föreslagna påteckningen på A-körkortet bör ersättas med krav på körkort för fordonsklass B.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Överbefälhavaren finner vissa undantag från kompetensföreskrifterna nödvändiga beträffande värnpliktiga som inkallats till repetitionsövning. Sådan värnpliktig, som vid tidigare militärtjänstgöring fått utbildning på fordon motsvarande fordonsklasserna B eller C, bör under inkallclseperioden får framföra fordon av fordonsklass B eller G trots att han endast inne­ bar körkort för fordonsklass A. Vidare bör sådan värnpliktig, som har kör­ kort för fordonsklass A men ej tidigare fått militär förarutbildning, under inkallelseperioden få föra fordon av fordonsklass B eller C, sedan han fått viss kompletteringsutbildning. Även utan sådan utbildning bör dock dylik förare få med begränsad hastighet flytta fordon från utrustningsplats till utbildningsplats. Nu nämnda förare bör enligt överbefälhavaren tilldelas kompetensbevis enligt överbefälhavarens närmare bestämmande, överbe­ fälhavaren finner vidare nödvändigt att vid beredskapstillstånd och krig sådan förare inom totalförsvaret, som innehar körkort för fordonsklass A, får framföra det fordon i fordonsklass B eller C, som han på grundval av sin krigsbefattning tilldelats. Förslaget att andra slag av körkort inte längre skall berättiga till föran­ de av motorcykel tillstyrks av Försvarets motorklubb. Flera remiss­ instanser avstyrker förslaget och framhåller att köregenskaperna hos motor­ cykel inte är så speciella att ett särskilt körkortsprov alltid är motiverat. Denna uppfattning framföres av bl. a. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs och Norrbottens län, Automobilbesiktninqsmännens föreninq, SSU och CUF. Frågan om kompetens för mopedförare har inte behandlats av utredningen men berörs av flera remissorgan. Bl. a. föreslås att frågan löses genom undervisning i grundskolan. Denna mening företräds av bl. a. länsstyrelserna i Blekinge och Älvsborgs län, NTF, Folkrörelsernas trafikskoleförbund och FPU. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att samma regler som föresla­ gits för traktorkörkort bör införas för mopedförarna. NTF menar att det inte längre är försvarbart att inte kräva någon form av utbildning och kom­ petensbevis. I fråga om körkort för traktor går åsikterna isär. RLF uttalar sig positivt om förslaget att bibehålla nuvarande gränsdragning beträffande körkortskrav för traktorkörning och anser att ett körkortskrav för alla traktorförare skulle medföra betydande komplikationer. NTF anser det vara ett trafiksäkerhetskrav att framförande av traktor alltid blir beroende av körkort. Liknande uppfattning har rikspolisstyrelsen. Statens trafiksäkerhetsråd och arbetarskyddsstyrelsen ifrågasätter, om inte körkort för fordonsklass A i princip bör krävas för förare av traktor. Liknande synpunkter framförs av Sveriges läkarförbund. Svenska kommu­ nalarbetareförbundet finner att minst lika stora kvalifikationskrav bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 57

gälla för att föra traktor på väg som för att föra motorcykel. På traktor med lastat släpfordon bör gälla samma krav som för lastbil. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker förslaget angående till trak­ tor ombyggd lastbil. Detta förslag har uppmärksammats även av andra remissinstanser. Svenska lasitrafikbilägareförbundet förordar en när­ mare precisering av kravet på körkort av fordonsklass A eller B för lastbil som ombyggts till traktor. Dessutom framhåller förbundet att det finns andra fordonstyper än till traktorer ombyggda lastbilar som kan vara hän­ förliga till traktorer utan att kunna anses vara konventionella, t. ex. den s. k. traktordumpern. Länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län anser att traktordumpern bör hänföras till klass A. Domänstyrel­ sen vill inte ansluta sig till utredningens förslag beträffande ombyggda lastbilar. KAK, MHF och M ifrågasätter om inte generell lcörkortsplikt bör införas för samtliga typer av motordrivna fordon vid färd på väg. Undantag bör gö­ ras endast då trafiksäkerheten inte äventyras. Den av utredningen ej behandlade frågan om kompetenskrav för att föra motorredskap tas för övrigt upp av flera remissinstanser som i all­ mänhet förordar en utökning av körkortsplikten till att avse även dessa. Arbetarskyddsstyrelsen finner det böra övervägas om inte bilkörkort bör fordras även för att framföra motorredskap på väg. Dock skulle motsvarande undantag från en sådan körkortsplikt gälla som nu finns för traktorer. Vägoch vattenbyggnadsstyrelsen finner samma motiv för körkortsplikt föreligga beträffande motorredskap som utredningen framfört beträffande till traktor ombyggd bil. Styrelsen föreslår att för att på väg framföra motorred­ skap med en fordonsvikt av högst 3 500 kg skall fordras körkort för fordons­ klass D och för tyngre motorredskap för fordonsklass B. Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Göte­ borgs och Bohus samt Jämtlands län ävensom Trafikassistenternas förening förordar körkortstvång för fordonsklass D för motorredskapen. Utredningens kompetenskrav ifråga om förare av utryckningsfor­ don har mött vissa invändningar. Sålunda finner statens trafiksäkerhets­ råd, länsstyrelsen i Örebro län, Svenska transportarbetareförbundet, KAK, MHF, M, Biltrafikens yrkesnämnd, Trafikassistenternas förening och Svenska järnvägsmannaförbundet att kompetensen bör avse fordonsklass B. Överståthållarämbetet, NTF och Svenska omnibusägareförbundet föreslår däremot att kompetenskravet skall begränsas till körkort för fordonsklass A men med påteckning om rätt att yrkesmässigt befordra personer. TCO yrkar att dessa förare skall ges samma utbildning som polisutbildningskommittén föreslagit för polismän. För en ökad kompetens talar även skolöverstyrelsen och Svenska droskbilägareförbundet utan att ta definitiv ställning för något av de två nyssnämnda körkortsalternativen. Flertalet av de remissinstanser som berör kompetensen för förare av

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

skolskjutsar framför samma kompetenskrav för dessa förare som de redovisat i fråga om utryckningsfordonen. Svenska transportarbetareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet, Biltrafikens grkesnämnd och Svenska järnvägsmannaförbundet vill inte god­ ta den föreslagna ordningen att en förlust av rätten att yrkesmäs­ sig befordra personer skall antecknas på körkortet. Rimligt är att i stället utfärda ett nytt körkort för fordonsklass A. Motsvarande bör gälla vid återkallelse av en på sistnämnda körkortstyp gjord anteckning om rätt till yrkesmässig personbefordran. I förevarande sammanhang ifrågasätter länsstyrelsen i Östergötlands län om inte utfärdande av körkort efter återkallelse bör ankomma på den körkortsmyndighet, som utfärdat det återkallade körkortet. Utredningens förslag angående de medicinska kraven på fö­ rarna har berörts i endast ett ringa antal yttranden. Arbetar sky dds styr ds en och domänstyrelsen anser att samma syn- och hörselkrav bör gälla för traktorförare som för förare av personbil. Av motororganisationerna tillstyrker M utredningens förslag angående syn- och hörselkrav medan KAK konstaterar att utredningen inte redovisat de medicinska rön som kan ligga bakom kraven på en skärpning i detta av­ seende. I England har gjorts en undersökning som visar att avvikelser från det normala färgsinnet inte påverkar trafiksäkerheten. Därför ifrågasätter KAK om det är lämpligt att skärpa kraven på färgsinne. Länsstyrelsen i Norrbottens län finner önskvärt att läkarintyget uppvisas redan vid utbildningens början. Utredningens förslag att inte införa provisoriska körkort har lämnats utan erinran eller tillstyrkts i de flesta remissyttrandena. Direkt tillstyrkan föreligger från poststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, rikspolisstyrelsen, förste bilinspektören i Stock­ holm, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Örebro och Kopparbergs län, TCO och MHF. Rikspolisstyrelsen tillägger att man först bör avvakta ytter­ ligare erfarenhet av andra föreslagna säkerhetsbefrämjande åtgärder, främst utfallet av den förbättrade förarutbildningen. Statens trafiksäkerhetsråd anser att frågan om olycksriskerna för de yngre förarna bör ägnas skärpt uppmärksamhet och att frågan om ett pro­ visoriskt körkort har sitt särskilda intresse i detta sammanhang. Samma in­ ställning redovisas av Sveriges läkarförbund, som tillägger att man kunde överväga att låta det provisoriska körkortet berättiga till körning med viss lägre hastighet eller enbart inom tättbebyggt område. En mera positiv inställning till ett system med provisoriska körkort redo­ visas av länsstyrelserna i Kalmar och Malmöhus län, de svenska ledamöterna av nordisk vägtrafikkommitté, trafikmålskommittén, Automobilbesiktningsmännens förening, Trafikförsäkringsföreningen, KAK och M. Flera av dessa

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 59

finner inte de av utredningen åberopade kostnaderna och olägenheterna vara tillräckliga skäl mot provisoriska körkort.

Departementschefen Nuvarande ordning för indelning av förarbevisen är behäf­ tad med vissa brister från trafiksäkerhetssynpunkt. Jag delar utredningens principiella uppfattning att förarbevisen bör vara differentierade med hän­ syn till i första hand den svårighet det innebär att föra olika fordonstyper. Den indelning av nationella och internationella körkort i särskilda klasser, som förekommer i 1949 års vägtrafikkonvention, har skett med beaktande härav. En sådan indelning av förarbevisen innebär påtagliga fördelar i jämfö­ relse med nuvarande system, enligt vilket den som innehar körkort för bil i princip är berättigad att framföra motorfordon utan begränsning till fordonsslag och storlek. Visserligen gäller enligt förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m.m. att bil inte får framföras i yrkesmässig trafik om föraren inte har trafikkort. Trafikkortsplikten utgör dock intet hinder för en artonåring med nyförvärvat körkort att exempelvis köra s. k. långtradare åt industriföretag. Utredningens förslag till indelning av förarbevisen innebär en anpass­ ning till motsvarande föreskrifter i 1949 års vägtrafikkonvention. Till skill­ nad från konventionen föreslår utredningen samma körkort för tung last­ bil och buss. Jag anser att avvikelser från konventionsbestämmelserna bör ifrågakomma endast då vägande skäl kan anföras härför. Med denna ut­ gångspunkt bör i likhet med konventionens bestämmelser skilda körkort gälla för tung lastbil och för buss. Jag föreslår att körkort skall utfärdas för personbil och lastbil med en totalvikt av högst 3 500 kg (lätt lastbil), för lastbil med en totalvikt över­ stigande 3 500 kg (tung lastbil), för buss, för motorcykel eller för traktor. Jag föreslår vidare att körkort för buss skall gälla även för övriga fordon, körkort för tung lastbil för övriga fordon utom buss och körkort för per­ sonbil och lätt lastbil skall gälla även för motorcykel och traktor samt slut­ ligen att körkort för motorcykel skall gälla även för traktor. Härav framgår att jag i likhet med flertalet remissinstanser inte funnit skäl att acceptera en reglering som innebär att andra slag av körkort inte längre skall berättiga till förande av motorcykel. Jag föreslår vidare att körkort för buss och tung lastbil utan särskild prövning skall berättiga till yrkesmässig personbefordran samt förande av fordon med tillkopplat släpfordon. Kraven för erhållande av körkort för buss och för tung lastbil förutsätts bli så höga och förarproven så utfor­ made att den som förvärvat körkort av ifrågavarande slag utan särskild prövning bör få föra fordon vid yrkesmässig personbefordran samt föra

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

fordon med tillkopplat släpfordon oavsett vilken totalvikt släpfordonet har. Å sådant körkort bör i enlighet med 1949 års vägtrafikkonvention anges att det berättigar körkortshavaren att till buss resp. tung lastbil koppla släpfordon, vars totalvikt överstiger 750 kg. Jag föreslår tillika att innehavare av körkort för personbil och lätt last­ bil utan prövning skall äga rätt att föra fordon av angivet slag med till­ kopplat släpfordon med en högsta totalvikt av 750 kg eller — under förut­ sättning att den sammanlagda totalvikten ej överstiger 3 500 kg — 1 500 kg. Det sistnämnda fallet förutsätter tillika en särskild regel om förhållandet mellan dragfordonets vikt och släpfordonets vikt. Denna fråga torde få lösas när ställning tas till betänkandet »Fordonskombinationer» (SOU 1966: 41). Innehavare av körkort för personbil och lätt lastbil bör däremot få föra fordon vid yrkesmässig personbefordran och med tillkopplat släp­ fordon med totalvikt överstigande vad ovan angivits först efter särskild prövning och angivande härav på körkortet. En del remissinstanser har uttalat sig för vissa dispenser från de kompe­ tenskrav som föreslagits för att framföra tung lastbil och buss. överbefäl­ havaren anser vissa undantag från kompetenskraven nödvändiga beträffan­ de värnpliktiga som inkallats till repetitionsövning. Vidare måste enligt överbefälhavaren vid beredskapstillstånd och krig sådan förare inom total­ försvaret, som har körkort för personbil och lätt lastbil, få framföra det fordon, som han på grund av sin krigsbefattning tilldelats. Även statens järnvägar, postverket och Svenska lokaltrafikföreningen har ifrågasatt vissa dispenser från kraven på kvalificerade förarbevis. Det gäller personal som i sin verksamhet har att föra tunga lastbilar och bussar inom garageom­ råden liksom ersättningsbussar till plats för bussbyte. Undantag från de för framförande av tung lastbil och buss föreslagna kompetenskraven bör kunna ske men undantagen bör begränsas till verkligt angelägna fall. Utredningen bär inte behandlat frågan om kompetensen för mopedförare. Frågan bär emellertid uppmärksammats av remiss­ instanserna. Mopedförarens teoretiska kunskaper är ofta bristfälliga. Ofta saknas också insikt om det nödvändiga i att följa gällande trafikföreskrifter och att iakttaga varsamhet och hänsyn i trafiken. Jag anser i likhet med ett flertal remissinstanser att ett led i grundskolans trafikundervisning bör vara att ge eleverna erforderliga kunskaper om gällande trafikföreskrifter och om uppträdandet i trafiken för såväl gång- och cykel- som mopedtrafikanter. Utredningens förslag i fråga om körkort för traktor innebär den ändringen i nuvarande ordning att för rätten att föra till traktor om­ byggd bil skall fordras innehav av körkort för personbil eller lastbil be­ roende på den totalvikt fordonet hade före ombyggnaden. Jag ansluter mig till detta förslag. Bland remissinstanserna har röster höjts för att fram­ förande av traktor alltid skall vara beroende av körkort liksom att körkort:

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 61

för personbil och lätt lastbil i princip bör krävas för förare av traktor. I ett flertal yttranden har vidare framförts krav på bestämmelser om någon form av körkort för motorredskap. Ändringar i lagstiftningen rörande motorredskap har under senare tid påkallats också i en rad andra hänseenden. Detta gäller såväl begrepps­ bestämningen i förhållande till andra fordon som utrustningsbestämmelserna, rätten att använda motorredskap på väg och rätten att bruka sådana som dragfordon. Även frågorna om registrerings-, skatte- och försäkrings­ plikt, om fortlöpande kontroll av motorredskapens beskaffenhet och om kör­ kort har aktualiserats i sammanhanget. En särskild framställning rör frågan om skadeståndsansvaret vid olyckor med motorredskap. Jag har funnit en revision av lagstiftningen angelägen också i övrigt. Jag avser att senare denna dag hemställa om Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla en sak­ kunnig med uppgift att överse bestämmelserna om motorredskap och utreda vissa närliggande frågor. I utredningsuppdraget skall ingå att undersöka körkortsfrågan även när det gäller traktorerna. I fråga om kompetensen för förare av utryckningsfordon vill jag anföra följande. Av brandväsendets utryckningsfordon har det övervägande antalet sådan totalvikt att körkort för tung lastbil krävs för att få framföra dem. Förarna av polisens utryckningsfordon får enligt nu föreliggande utbildningsplan för utryckningsverksamheten särskilt avpassad utbildning. En tredje stor grupp förare av utryckningsfordon är ambulansförarna. Man söker nu att i allt större utsträckning ge ambulanspersonalen en utbildning som gör den mera skickad att ge den skadade första hjälpen på olycksplatsen. Från läkarhåll bedöms detta i flertalet fall vara till betydligt större nytta för den skadade än snabba sjuktransporter. Jag förutsätter att utryckningsfordonsförarnas huvudmän tillser att förarna får de kunskaper och instruktioner som behövs för att rätt kunna sköta utryckningsverksamheten. Liksom utredningen anser jag att särskilda krav i fråga om körkort inte bör upp­ ställas för förare av utryckningsfordon. Inte heller när det gäller förare av skolskjutsar anser jag att sär­ skilda krav bör uppställas i fråga om körkort. Av utredningen föreslagna ändringar i nnvarande krav på syn- och hörselförmåga hos förare av olika slags fordon sammanhänger i huvudsak med utredningens förslag till indelning av förarbevisen. Mitt för­ slag om skilda körkort för tung lastbil och buss gör det möjligt och lämp­ ligt att för dessa kategorier uppställa samma föreskrifter om syn- och hörsel­ förmåga som nu gäller i fråga om vanligt trafikkort resp. trafikkort för buss. Utredningen har vid behandlingen av frågan om provisoriska kör­ kort inte funnit tillräckliga skäl föreligga att nu sätta i gång den stora och komplicerade apparat som införandet av provisoriska körkort skulle inne­ bära. Då jag ansluter mig till detta utredningens ställningstagande är det av

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

flera skäl. Effektivare förarutbildning och förarprov kan i sig sägas minska behovet av provisoriska körkort. Den effektivare trafikövervakningen tjä­ nar samma syfte som den provisoriska körkortsgivningen i så måtto att den påverkar trafikanterna till ett mera regelenligt och varsamt färdsätt. Vidare är körkorten såtillvida provisoriska att de kan återkallas av körkortsmyndigheten. Jag ifrågasätter om man inte bör bättre klargöra kör­ kortens obeständighet genom ändring i reglerna för körkortsåterkallelser.. Enligt vad jag inhämtat kommer trafikmålskommittén, som har till upp­ gift att utreda bl. a. frågan om körkortsåterkallelser, att undersöka lämp­ ligheten av ett återkallelsesystem med bl. a. tidsbestämda kortare körkorts­ återkallelser vid sådana trafikförseelser som inte bör föranleda en mera långvarig förlust av förarbevisen. Utredningen har vid behandlingen av körkortens indelning inte gått in på frågan om körkortens närmare utformning. Utredningen har förutsatt att denna fråga kommer att bli föremål för närmare överväganden om be­ slut fattas om ny körkortsindelning. Jag har tidigare denna dag erhållit bemyndigande att tillkalla en sakkun­ nig för att utreda spörsmålen om körkortsregistrering och om körkortens närmare utformning in. m. Den sakkunnige skall i vad avser frågan om körkortens utformning enligt utredningsdirektiven utreda denna fråga i hela dess vidd och därvid särskilt beakta 1949 års vägtrafikkonventions föreskrifter på förevarande område. Körkorten bör ges en utformning som så långt möjligt hindrar förfalskning. Den sakkunnige bör överväga huru­ vida anteckning bör ske på körkorten om ökad kompetens, återkallelse m. m. eller om körkortsutbyte i stället bör ifrågakomma. Nya villkor för erhållande av duplettkörkort bör övervägas. Den sakkunnige bör även pröva om nuvarande förarbevis bör utbytas eller om de skall få finnas kvar vid sidan av de nya. Körkortets närmare utformning och frågan om eventuellt utbyte av nu­ varande förarbevis bör klarläggas innan den exakta tidpunkten för körkortsreformen fastställs. Det är av vikt att det så snart som möjligt blir klart vilka bestämmelser som kommer att gälla så att alla berörda får er­ forderlig tid för förberedelser. Riksdagen bör därför redan nu beredas till­ fälle att avge yttrande med anledning av de förslag jag i detta sammanhang förordar rörande körkortens giltighet m. m.

Körkortsålder ni. m. Bilförarutredningen Enligt gällande föreskrifter får körkort för bil meddelas den som fyllt 18 år och för motorcykel eller för traktor den som fyllt 16 år. Körkort för traktor får dock meddelas den som fyllt 15 år om särskilda skäl därtill är. Beträffande motorcykelkörkortet stadgas att detta endast gäller för lätt motorcykel och traktor, om innehavaren inte fyllt 18 år. För trafikkort krävs

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 63

att sökanden skall ha fyllt 21 år. Trafikkort som berättigar till förande i yr­ kesmässig trafik enbart av lastbil för befordran av, förutom fordonets besätt­ ning, uteslutande gods, får dock utfärdas för den som fyllt 18 men ej 21 år. Då innehavare av sådant trafikkort uppnått 21 års ålder gäller kortet som tillstånd att utan begränsning föra lastbil ävensom personbil i yrkesmässig trafik. Bestämmelser om obligatorisk efterhandskontroll av motorfordonsförares lämplighet finns inte i svensk lagstiftning. Vetenskapliga undersökningar beträffande ålderns betydelse från trafik­ säkerhetssynpunkt visar enligt utredningen att de nya och orutinerade förarna utgör en speciell risk i trafiken och att skäl föreligger att i första hand inrikta sig på de unga trafikanterna om man vill åstadkomma en på­ taglig ökning av trafiksäkerheten. Övriga åldersgrupper anses från nu av­ sedd synpunkt inte bereda några mera väsentliga problem. När det gäller minimiåldern för körkort anför utredningen. Körkort för fordonsklass A. För A-körkortet, som närmast motsvarar nuvarande körkort för bil, föreslås att åldersgränsen sätts till 18 år. Under hänvisning till redovisade utredningar hävdar utredningen att en sänkning av bilkörkortsåldern, för vilket röster höjts, från trafiksäkerhetssynpunkt inte bör ifrågakomma. Snarare bör man från denna synpunkt kunna disku­ tera en höjning av åldern. En sådan höjning skulle dock, enligt utredning­ ens mening, medföra betydande nackdelar bl. a. för den allmänna produktio­ nen. Med hänsyn härtill och då utredningen anser sig kunna räkna med en förbättrad trafiksäkerhetssituation beträffande inte minst de unga förarna om utredningens olika förslag genomförs, vill utredningen inte föreslå nå­ gon höjning av körkortsåldern. Körkort för fordonsklass B. Detta körkort avses ersätta det nuvarande trafikkortet. Utredningen har vid sina överväganden rörande minimiåldern för rätt att föra tyngre fordon å ena sidan ansett tidigare åberopade motiv för trafikkortsåldern — avseende mognad, omdöme och ansvar — i och för sig äga oförminskad giltighet. Å andra sidan har utredningen inte fun­ nit belägg för att de unga förarna under utövande av yrkesmässig trafik utgör någon påtaglig trafiksäkerhetsrisk. Från både arbetsgivar- och arbetstagarhåll har vidare uttalats behov av att kunna tidigare än vad nu är fallet använda sina bilförare som förare även av buss. Utredningen föreslår i annat sammanhang att för att få avlägga prov (för nu ifrågavarande körkort skall krävas bl. a. innehav av körkort för fordonsklass A samt minst ett års vana vid förande av fordon, tillhörande sistnämnda klass. Utredningen har stannat för att föreslå 19 år som mini­ miålder för B-körkortet. Körkort för fordonsklasserna C och D. Utredningen har inte funnit skäl att föreslå någon ändring i gällande bestämmelser. Särskilda behörighetsbevis. Enligt utredningens i det föregående redo­ visade förslag skall innehavare av A-körkort efter viss kompletterings­ utbildning kunna förklaras berättigad att utöva yrkesmässig personbeford-

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

rån samt att föra fordon med tillkopplat tyngre släp. Behörighetsbeviset skall meddelas genom särskild anteckning på körkortet. Utredningen har funnit samma skäl, som redovisas i fråga om ålderskrav för B-körkort, kunna åberopas för att fastställa minimigränsen för erhållande av de be­ rörda bevisen till 19 år. Periodisk för ar kontroll. Utredningen konstaterar att i skilda samman­ hang förts fram tanken att åstadkomma en förbättrad trafiksäkerhet genom en obligatorisk omprövning av körkort sinnehavarnas lämplighet såsom förare antingen periodvis under hela eller större delen av tiden för körkortsinnehavet eller vid uppnåendet av vissa åldrar. Omprövningen bär i första hand diskuterats utifrån ett behov att kontrollera förarnas hälsotillstånd, men även behov av kontroll av körskickligheten har framhållits. Utredningen har för sin del inte blivit övertygad om att tillräckliga skäl kan åberopas till stöd för en så genomgripande åtgärd som en periodisk kontroll av alla motorfordonsförare. De undersökningar, som utredningen redovisar, ger en­ ligt utredningens mening inte något underlag som pekar på ett behov av periodiska kontroller av förarna. Däremot framstår fullt klart att stora olä­ genheter av skilda slag skulle vara förenade med ett kontrollsystem av nu avsedd typ. Utredningen har sålunda inte ansett sig kunna förorda en all­ män periodisk kontroll av alla innehavare av förarbevis, i Utredningen anser det emellertid vara av intresse att mera generella undersökningar framför allt av hälsotillståndet hos motorfordonsförare i olika åldrar i allt fall stickprovsvis sker eftersom det statistiska materialet visar att man i landet efter hand kommer att få en alltmer ökande kader av körkortsinnehavare i högre åldrar. I syfte att åstadkomma en trafiksäkerhetsbetingad kontroll av de äldre förarna och för att dessutom skapa förutsättningar för att berika forskningen på hithörande områden föreslår utredningen att vissa tillfälliga kontroller av motorfordonsförare kan få äga rum exempelvis genom att man stickprovsvis plockar ut olika grupper av fordonsförare med t. ex. 10, 15, 20 och 30 år gamla körkort för läkar­ undersökning och prov av körskicklighet. I anslutning till frågan om bl. a. hälsokontroll av motorfordonsförare be­ rör utredningen frågan om läkarnas medverkan i trafiksäkerhetsarbetet genom att till körkortsmijndigheterna anmäla upptäckta defekter hos pa­ tienter med körkort. Medicinalstyrelsen har i cirkidär den 1 november 1953 (nr 116) upp­ manat samtliga läkare i riket att till förste provinsialläkare (förste stads­ läkare) göra anmälan då de hos patient, vilken har eller kan antas ha kör­ kort, upptäcker sådana sjukdomar eller defekttillstånd som uppenbarligen kan medföra synnerlig fara för trafiksäkerheten vid förande av motorfor­ don. I cirkuläret har angetts vissa sjukdomstillstånd, som särskilt bör be­ aktas. Däremot föreligger ingen lagfäst skyldighet för läkare att till körkortsmyndighet anmäla sjukdomstillstånd som kan medföra fara för tra­ fiksäkerheten. Utredningen redovisar att förslag härom framlagts av bl. a.

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967 65

1953 års trafiksäkerhetsutredning, som funnit att ett stort antal läkare underlåtit att efterfölja uppmaningen i medicinalstyrelsens cirkulär. Kom­ mittén föreslog att en tvingande föreskrift för tjänsteläkare skulle tas in i den allmänna läkarinstruktionen. Föredragande departementschefen an­ förde i prop. 1958:69 att trafiksäkerhetsutredningens förslag inte borde förverkligas innan ytterligare erfarenheter förelåg av vad som kunde upp­ nås utan författningsbestämmelser. Spörsmålet har sedermera ånyo aktualiserats genom en till bilförarutredningen överlämnad framställning från överståthållarämbetet. Efter viss exemplifiering säger sig ämbetet erfarenhetsmässigt ha övertygats om att rapporteringen från läkarnas sida är otillfredsställande. Utredningen har kommit till den uppfattningen att någon allmän an­ mälningsplikt i förevarande hänseende inte bör genomföras. Sitt ställnings­ tagande grundar utredningen i allt väsentligt på de föga positiva resultat som kan förutsättas stå att vinna genom en obligatorisk anmälningsplikt. En anmälningsplikt kan också enligt utredningen medföra en synnerligen omfattande rapporteringsverksamhet med därav följande administrationsproblem. Utredningen har också beaktat den från läkarhåll åberopade syn­ punkten att en anmälningsplikt skulle kunna få sjuka att avstå från att söka läkarbehandling av rädsla för att därigenom deras körkortsinnehav äventyrades. Utredningen har därför inte föreslagit en allmän anmälnings­ plikt för vare sig läkare eller tjänsteläkare. Däremot understryker utred­ ningen starkt vikten av att medicinalstyrelsens rekommendation följs av läkarna i en helt annan utsträckning än f. n. Om så inte blir fallet, bör enligt utredningen på nytt övervägas om de anförda skälen mot en generell anmälningsplikt trots allt inte måste få vika för nödvändigheten att pröva alla vägar för att höja trafiksäkerheten. Utredningen tar även upp frågan om maximiålder för körkortsinnehav. Utredningen har inte funnit tillräckliga skäl för att trafiksäkerhetssynpunk­ ter skulle kunna åberopas för bestämmelser om en högsta ålder för rätt att föra motorfordon. Uppenbart är emellertid att människans fysiska och psy­ kiska kondition nedgår med stigande ålder och att denna nedgång gör sig särskilt märkbar i de högsta åldrarna. Utredningen anser därför skäl tala för att man från trafiksäkerhetssynpunkt inför en bestämmelse om att ett körkort automatiskt skall upphöra att gälla, då innehavaren av körkortet uppnått viss ålder, förslagsvis 80 år. För det ringa antal, som efter 80-årsåldern fortfarande skulle vilja bruka sitt körkort som fordonsförare, bör emellertid finnas möjlighet att få förarbeviset förlängt för ett år i taget genom att undergå läkarundersökning och, om vederbörande myndighet så skulle finna behövligt, även viss kontroll avseende körskickligheten. Ett särskilt avsnitt har utredningen ägnat frågan om minimiålder för övningskörning. Körkort för bil får utfärdas för den som fyllt 18 år och övningskörning utan innehav av körkort får ske under förutsättning att vederbörande fyllt 18 år. För övningskörning med motorcykel krävs att 5— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 55

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

vederbörande fyllt 18 år eller, om körningen sker med lätt motorcykel, 16 år. Den som fyllt 16 men inte 18 år får dock föra tung motorcykel i körskola under förutsättning att den som utövar uppsikt över körningen medföljer på motorcykeln eller i sidvagn till denna. Utredningen anser det inte helt konsekvent att den stadgade minimiåldern för övningskörning och för erhållande av körkort är densamma. Förhållan­ det torde för övrigt medföra att körkortsaspiranter frestas övningsköra pri­ vat före fyllda 18 år och därigenom göra sig skyldiga till olovlig körning. Utredningen menar att stora fördelar skulle vinnas med en sänkning av den nu gällande åldersgränsen för övningskörning. De betänkligheter från trafiksäkerhetssynpunkt som kan resas mot en sådan sänkning synes utred­ ningen kunna till stor del elimineras om övningskörning före 18 års ålder fick bedrivas endast i trafikskola. Enligt utredningens i annat sammanhang framlagda förslag avseende trafikundervisningen i skolan skall den som genomgått grundskolan ha så­ dana teoretiska trafikkunskaper som motsvarar vad som krävs för erhållan­ de av körkort. För att markera sammanhanget med trafikundervisningen i grundskolan och stimulera skolelevernas intresse föreslår utredningen att för att få övningsköra i trafikskola före fyllda 18 år skall fordras anteck­ ning på skolbetyget om godkänt trafikanlprov i grundskolans avgångsklass. Utredningens förslag innebär att minimiåldern för övningskörning med fordon tillhörande fordonsklass A sätts till 17 år. För övningskörning med fordon tillhörande klass B har utredningen ansett den nuvarande ålders­ gränsen 18 år fortfarande böra gälla. Även B-körkorts-aspiranten får här­ igenom ett års övningstid före uppnådd körkortsålder, under vilket år han därjämte har att skaffa sig erforderlig vana vid förande av fordon, tillhö­ rande klass A. Någon ändring i nuvarande ordning avseende övningskörning med motor­ cykel har utredningen inte föreslagit.

Yttranden Nästan alla remissinstanser som berör frågan om minimiåldern för de olika typerna av körkort tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om 18 års ålder för körkort för fordonsklass A. Så ut­ talar sig bl. a. poststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens bil­ trafiknämnd, statistiska centralbyrån, domänstyrelsen, länsstyrelserna i Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län, NTF, RLF, Näringslivets trafikdelegation, Folkrörelsernas trafikskoleförbund, KAK, MHF och M, Biltrafikens yrkesnämnd, FPU och SSL1. Statens trafiksäkerhetsråd och Sveriges läkarförbund finner redovisade undersökningar närmast tala för en höjd körkortsålder. Rikspolisstyrelsen vill inte motsätta sig att 18-årsåldcrn bibehålls, även om trafikriskerna skulle kunna motivera en höjning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 67

Förslaget om 19 år såsom minimiålder för körkort för fordonsklass B och för det särskilda behörighets­ beviset för innehavare av körkort för fordonsklass A har mött täm­ ligen omfattande kritik. Ett mindre antal remissinstanser bl. a. poststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, NTF, statens biltrafiknämnd, Svenska lokaltrafikförbundet, Svenska omnibusägareförbundet och M tillstyrker dock förslaget. Svenska kommunalarbetareförbundet anser sig med hänsyn till rekryteringssvårigheterna inte böra avstyrka sänkningen till 19 års ålder. Svenska transportarbetareförbundet framhåller att en absolut förutsätt­ ning för att förbundet skall kunna godkänna förslaget är att åtgärder omedelbart vidtas för en snabb utbyggnad av yrkesutbildningen av förare i yrkesmässig trafik. Svenska stadsförbundet godtar 19-årsgränsen men förutsätter viss dis­ pens för kommunala trafikföretag. SAF och Svenska lasttrafikbilägareförbundet vill inte motsätta sig höj­ ningen från 18 till 19 år men hyser vissa farhågor för att rekryteringen av förare till den yrkesmässiga lastbilstrafiken i omställningsskedet kan komma att äventyras. Direkt avstyrkande yttranden föreligger från rikspolisstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs och Jämtlands län, LO, Trafikförsäkringsf öreningen och Svenska järnvägsmannaförbun­ det. I några yttranden godtas åldern 19 år utom för bussförare. Länsstyrel­ serna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro och Västernorrlands län anser att en bussförare bör vara myndig. Sveriges bilskolors riksförbund förordar 21-årsgränsen för all yrkes­ mässig personbefordran. Folkrörelsernas trafikskoleförbund föreslår 19 år för den som utbildas i yrkesskola men i övrigt 21 år. NTF uttalar att 18 års ålder bör krävas för framförande av både lätt och tung motorcykel. Beträffande åldern för traktorkörkort föreslår arbetarskyddsslyrelsen att en absolut minimiålder för traktorförare införes. Länsstyrelsen i Kristianstads län och CUF förordar en generell sänkning till 15 år för traktorkörkort. Utredningens förslag angående periodisk förar kontroll har såtillvida rönt allmän anslutning att man i remissyttrandena är tämligen ense om att någon allmän periodisk kontroll inte bör införas. Direkt mot­ satt mening framförs endast av FPU, som rekommenderar att förarkontroll sker vart femte år. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar betänkligheterna mot en fullstän­ dig periodisk förarkontroll men föreslår prov om gällande trafikförfatt­ ningar och vägmärken med viss periodicitet. Inte heller statens trafiksäker­ hetsråd vill ha någon allmän kontroll men ifrågasätter om inte en efter-

(58 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

kontroll, t. ex. av synskärpan, borde genomföras vid exempelvis 45—50 års ålder. Denna uppfattning delas av Sveriges läkarförbund. Utredningens förslag angående stickprovskontroll av fö­ rarna godtas av poststyrelsen, Svenska kommunalarbetareförbundet, Svenska järnvägsmannaförbundet samt länsstyrelserna i Hallands och Kopparbergs län. Tvekan angående lämpligheten att stickprov framförs av SAF, länssty­ relserna i Jönköpings och Örebro län samt Svenska droskbilägareförbundet. Förslaget om stickprovskontroller avstyrks av länsstyrelserna i Stock­ holms, Gotlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län, KAK, MHF och Biltrafikens yrkesnämnd. MHF anför att man kan överväga en obligatorisk läkarkontroll vid förslagsvis 60 eller 70 års ålder, som där­ efter eventuellt kan utbyggas att bli periodisk med femårsintervall. Svenska transportarbetareförbundet förordar stickprov för andra än yrlcesförare. Hälsokontrollen för yrkesförarna bör däremot ske i form av en allmän periodisk kontroll. Frågan om skyldigheten för läkare att anmäla sjuk­ domstillstånd har behandlats i ett begränsat antal yttranden. Medi­ cinalstyrelsen noterar endast att utredningen inte föreslagit någon ändring av gällande ordning. Sveriges läkarförbund har inte berört frågan. Frågan har behandlats av sju länsstyrelser. Av dem är det endast länsstyrelsen i Kristianstads län som förordar utredningens förslag. Länsstyrelsen i Kro­ nobergs län vill ha en skärpning av rekommendationen i medicinalstyrel­ sens cirkulär till läkarna. Översiåthållarämbetet vidhåller sin i betänkandet redovisade uppfattning alt övervägande skäl talar för en anmälningsskyl­ dighet för läkarna. Länsstyrelsen i Kalmar län delar överståthållarämbetets uppfattning. Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter anmälningsskyl­ dighet. Länsstyrelsen i Gotlands län föreslår anmälningsplikt för tjänste­ läkare. Sveriges bilskolors riksförbund anser tiden nu vara mogen för att ålägga läkarna anmälningsskyldighet. Bland de remissinstanser som behandlar förslaget om maxim iålder för körkortsinnehav väger det tämligen jämnt mellan dem som tillstyrker förslaget helt eller med någon modifikation och dem som avstyrker. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att efter 80 års ålder en ompröv­ ning vartannat år är tillräcklig. Länsstyrelsen i Uppsala län finner det tvek­ samt om man inte för rätten att föra fordon av fordonsklass B bör sätta en maximiålder av 70 år. Medicinalstyrelsen föreslår undersökning av hälsotillstånd och körskicklighet vid 75 års ålder, varefter omprövning bör ske varje år. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser att åldersgränsen ej är vetenskapligt styrkt och att den förefaller godtycklig och väl hög. Statistiska centralbyrån uttalar att föreliggande statistik inte ger underlag för någon bestämd åldersgräns. Rikspolisstyrelsen förklarar att 80-årsgränsen är utan betydelse. Trafik-

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967 69

försäkringsföreningen finner 75 år vara en lämplig gräns. Av motororga­ nisationerna tillstyrks förslaget av KAK och M medan MHF knyter sitt till­ styrkande till förbundets förslag om läkarkontroll från 60 års ålder. CUF vill sätta åldern till 75 år med rätt till tvåårig förlängning efter läkar­ undersökning. Förslaget angående till 17 år sänkt ålder för övningskörning har behandlats i 33 yttranden. Av dessa kan åtta yttranden sägas innehålla ett oreserverat godtagande av förslaget. Av fyra remissinstanser föreslås en högre ålder än 17 år. Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen anser att åldern inte bör sättas lägre än 17V2 år. Styrelsen anser begränsning av övningskörningen till trafikskola inte nödvändig, om man i enlighet med utredningens förslag kan åstadkomma en bättre kva­ litet på privatutbildningen. Länsstgrelsen i Gävleborgs län godtar på grund av eljest föreliggande risk för olovlig körning övningskörning först vid en ålder av 17 år och 9 månader. Sveriges bilskolors riksförbund förordar nuvarande åldersgräns. För att ge en lugnare utbildningstakt och för att minska frestelsen till olovlig körning bör körkort inte få utfärdas tidigare än två månader efter 18-årsdagen. Sveriges läkarförbund anför liknande synpunkter men vill sätta körkortsåldern till I 8 V 2 år. Statens högertrafikkommission avstyrker förslaget av allmänna trafiksäkerhetsskäl men finner att, om en sänkning under 18 år anses böra ske, man bör stanna för endast tre månader före 18 års ålder. Man får därigenom nordisk enhetlighet. Statens biltrafiknämnd föreslår att villkoret om godkänt betyg från grundskolan utgår samt att tillsynsmyndigheten får fastställa villkoren för övningskörning mellan 17 och 18 års ålder. Skolöverstyrelsen — som inte godtar förslaget att grundskolans trafikundervisning skall syfta till teore­ tiska kunskaper för körkort för fordonsklass A — anser att övningskörning bör tillåtas ett år före uppnåendet av vederbörlig körkortsålder under förut­ sättning att övningskörningen sker under skolmässigt betryggande former. Tveksamhet om förslagets lämplighet framföres av länsstyrelserna i Älvsborgs och Örebro län samt Trafikförsäkringsf öreningen. KAK och MHF anser att även privat övningskörning bör tillåtas vid 17 års ålder, eventuellt under förutsättning att viss grundutbildning i kör­ skola föregått. Tiden mellan grundskolans slut och 17-årsåldern är enligt länsstyrelsen i Kronobergs län för lång för att i nämnvärd grad göra trafikundervis­ ningen i skolan mera lockande för eleverna. Förslaget om 17 år som åldersgräns för övningskörning avstyrks av statens trafiksäkerhetsråd, rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Kristianstads, Västernorr lands, Västerbottens och Norrbottens län, Försvarets motorklubb och M. Länsstyrelsen i Jämtlands län finner att man bör överväga en höjning av åldern för privatutbildaren från 21 till 25 år.

70 Kungl. Maj ris proposition nr 55 år 1967

Departementschefen Bestämmandet av lägsta ålder för innehav a a olika ty­ per av körkort skall självklart ske med största möjliga beaktande av vad trafiksäkerheten kräver. Åldersgränsen 18 år för erhållande av bilkörkort har gällt ända sedan vi år 1906 fick föreskrifter på förevarande område. Samma gräns är vanligast förekommande i utlandet även om vissa länder har lägre aldei sgräns. Utredningens förslag om 18 år som nedre gräns för körkort för personbil och lätt lastbil har godtagits av den helt övervägande delen av remiss­ instanserna. Jag ansluter mig till utredningens förslag. Undersökningar som utförts angående förarålder och olycksfallsfrekvens ger vid handen att de yngre fordonsförarna oftare än de äldre invecklas i trafikolyckor. En fjärdedel av de olyckor som drabbar personbilförarna be­ räknas gälla ungdomar under 22 år, dvs. de fyra yngsta årsgrupperna av personbilförarna. Uet är en mycket angelägen uppgift att söka få ner de höga olyckstalen för unga förare. Hittillsvarande undersökningar ger inte något entydigt svar på om den främsta orsaken är bristande mognad och andra åldersbelingade faktorer eller bristande trafikerfarenhet. Av denna anledning har statens trafiksäkerhetsråd satt i gång en omfattande under­ sökning med målsättningen att söka utröna skillnaden i olycksfrekvens mellan olika åldersgrupper bilförare då man tagit hänsyn till avvikelser i fråga om körvanor, erfarenhet in. in. Undersökningen väntas bli klar till sommaren. Frågan om vidare åtgärder får i första hand bli beroende av vad som kommer fram vid undersökningen. Statens trafiksäkerhetsråd har till hösten planerat att i samarbete med trafikmålskommittén anordna ett symposium som helt skall ägnas åt frågan om de unga fordonsförarna. Av­ sikten är att belysa denna fråga från bl. a. sociologisk, socialmedicinsk och psykologisk-pedagogisk synpunkt. Vad angår åldern för det av utredningen föreslagna B-körkortet vill jag erinra om att jag tidigare föreslagit särskilda körkort för tung lastbil resp. buss. Remissinstanserna har beträffande åldern för förare av tung lastbil inte någon samstämmig mening även om flertalet delar utredningens upp­ fattning. I vissa yttranden understryks att en förbättrad utbildning är en nödvändig förutsättning för att 19-årsgränsen skall kunna godtas. Enligt nuvarande ordning får innehavare av bilkörkortet vid 18 års ålder föra även tung lastbil om det inte sker i yrkesmässig trafik. Sådan lastbil får dessutom av person mellan 18 och 21 år som innehar trafikkort framföras i yrkesmässig trafik, om utöver bilens besättning endast gods befordras med bilen. När trafikkortsinnehavaren uppnått 21 års ålder bort­ faller denna begränsning och trafikkortet gäller även för personbefordi an. Vad angår godstransporter innebär sålunda förslaget om 19 års ålder för B-körkort en viss skärpning av ålderskravet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 71

Invändningarna mot den föreslagna 19-årsgränsen hänför sig i viss ut­ sträckning till att man vill ha högre åldersgräns för bussförare. Jag finner goda skäl tala för denna uppfattning och förordar att åldern för det tidigare av mig föreslagna busskörkortet bestäms till 21 år. I övrigt godtar jag utred­ ningens förslag och förordar sålunda att nedre åldersgränsen för förare av tung lastbil sätts till 19 år. Samma åldersgräns anser jag i likhet med utredningen bör gälla för de särskilda behörighetsbevisen för innehavare av körkort för personbil och lätt lastbil att föra fordon i yrkesmässig per­ sonbefordran eller fordon med tillkopplat tungt släpfordon. För motorcykelkörkortet föreslår utredningen ingen ändring i gällande ålder 16 år för lätt motorcykel och 18 år för tung motorcykel. Jag ansluter mig till utredningen. Jag föreslår bibehållande av nuvarande 16-årsgräns för traktorkörkort. En periodisk för arkon troll har vid flera tidigare tillfällen diskuterats men avvisats. Utomlands tillämpas en sådan ordning på vissa håll. Erfarenheterna därav uppges inte vara särskilt goda. Utredningen åbe­ ropar som skäl för sitt avstyrkande att det inte kunnat påvisas att man från trafiksäkerhetssynpunkt skulle ha något mera väsentligt att vinna genom en sådan kontroll. Vid en kontroll vart femte år kan man uppskatta det årliga antalet omprövningar till minst 400 000. En administrativt och kostnadsmässigt så omfattande reform måste motiveras av mycket starka skäl. Remissinstanserna delar nästan undantagslöst utredningens uppfattning. Även jag ansluter mig till utredningens avstyrkande av en periodisk kon­ troll. Till detta ställningstagande bidrar även det förhållandet att den inten­ sifierade trafikövervakningen innebär en ökad kontroll av förarna. Utredningens förslag angående en stickprovsvis prövning av hälsotillstånd och körskicklighet efter beslut av Kungl. Maj :t avstyrks av flertalet remissinstanser. Jag kan inte finna att förhål­ landena nu är sådana att en dylik prövning bör genomföras. Jag är emel­ lertid inte främmande för att, om förhållandena framdeles ger anledning därtill, förorda beslut härom. Utredningen finner inte skäl föreslå skyldighet för läkare att till körkortsinyndighet anmäla sjukdomar eller defekttillstånd som kan medföra fara för trafiksäkerheten. Därvid understryks emellertid starkt vikten av att medicinalstyrelsens rekommendation om sjukdomsanmälan följ s av läkarna i en helt annan utsträckning än f. n. Medicinalstyrelsen utfärdade den 26 april 1965 ett nytt cirkulär angående ifrågavarande anmälningar. Det innebär alltjämt endast en rekommenda­ tion till läkarna att anmäla vissa sjukdomstillstånd. Det nya cirkuläret kan antas hos många läkare ha aktualiserat det angelägna i att i betydligt vidgad omfattning göra anmälan. Det har emellertid gått alltför kort tid för att man skall kunna bedöma huruvida en sådan effekt är att påräkna. Medi­ cinalstyrelsen bör få i uppdrag att ägna frågan fortsatt uppmärksamhet och

72 Kiingl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

om inte en förbättring sker, hos Kungl. Maj :t anmäla förhållandet eller själv överväga en anmälningsskyldighet. Vad härefter angår förslaget att införa en maxim iålder för körkortsinnehavare, vid vilken årlig omprövning av tillståndet skall ske, har utredningens och remissinstansernas uttalanden inte givit mig an­ ledning att förorda förslaget. Problemet torde vara av relativt ringa omfatt­ ning. Det är ytterst en medicinsk fråga, där avgörandet bör träffas från fall till fall. Körkortsmyndigheterna har även enligt 33 § 1 mom. VTF möjlig­ heter att i förekommande fall ingripa. Beträffande minimiåldern för övningskörning delar jag den av utredningen och vissa remissinstanser uttalade uppfattningen att samma ålder för rätt till övningskörning och för körkort för personbil och lätt lastbil frestar till olovlig körning och bör motverkas genom en regeländ­ ring. Det har även uppgivits att ansökningar om bilkörkort stundom ges in till körkortsmyndigheterna endast kort tid efter det sökanden uppnått 18 års ålder. Utredningen föreslår i annat sammanhang att eleverna i grundskolans högstadium bör meddelas kunskaper motsvarande kraven för det teoretiska provet för A-körkort. Som jag i det följande kommer att redovisa godtar jag inte detta förslag. Därmed har motivet för utredningens förslag om övnings­ körning i trafikskola redan vid 17 års ålder försvagats. Jag finner en tidsskillnad av tre månader vara tillräcklig och föreslår så­ lunda att övningskörning med personbil och lätt lastbil tillåts vid en ålder av 17 år och 9 månader. Därigenom uppnås även större nordisk enhetlighet. Vad härefter angår åldern för rätt att övningsköra med tung lastbil bör gälla att eleven skall inneha körkort för personbil och lätt lastbil, vilket inne­ bär att eleven måste ha uppnått 18 års ålder. Annan åldersbegränsning av denna rätt till övningskörning finner jag inte påkallad. I konsekvens med det senast anförda, som innebär att övningskörning kan ske under ett år före körkortstagning, finner jag att övningskörning med buss bör tillåtas vid 20 års ålder. Krav på innehav av körkort för tung lastbil synes inte befogat. Däremot bör krav på innehav av körkort för per­ sonbil och lätt lastbil gälla även för övningskörning med buss. Vad slutligen beträffar åldern för övningskörning med motorcykel finner jag inte anledning föreslå någon ändring i nuvarande bestämmelser. Här­ vidlag har jag beaktat de möjligheter till övningskörning under relativt likartade betingelser som föreligger genom mopedkörning från 15 års ålder.

Förarutbildning Bilförarutredningcn Förarutbildningens målsättning framgår av bestämmelserna i 31 § VTF och 27 § förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik in. in.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 ur 1967 73

Utredningen förordar viss utvidgning av de allmänna krav som nu gäller för förarutbildningen. Utredningen framhåller bl. a. att det måste vara ett fundamentalt mål för förarutbildningen att eleven får erforderliga insikter om utvecklingen inom motortrafikens område, om allvaret i den bristande trafiksäkerheten samt om de krav på ansvar och hänsyn som gäller varje trafikant. Utredningen föreslår även en utvidgning av de mål som f. n. finns uppställda för förarutbildningen beträffande undervisning i landsvägskörning, körning under mörker och körning i halt väglag. I utbildningen måste enligt utredningen ingå en relativt omfattande övning i landsvägskörning. Utredningen ger även en rekommendation om vikten av träning i mörkerkörning i samtliga de fall då sådan är praktiskt genomförbar. Avsaknad av eller ringa övning i mörkerkörning måste enligt utredningen alltid kompen­ seras av en väsentligt förbättrad teoretisk undervisning om de med sådan körning sammanhängande problemen. Det är enligt utredningen av stor vikt att man i möjligaste mån söker effektivisera och rationalisera förarutbildningen för att därigenom motverka de negativa konsekvenser i form av kostnadsstegringar in. in., som annars skulle uppkomma till följd av de ökade kraven. De krav som utredningen utifrån sina överväganden rörande körkortsdifferentieringen och den allmänna målsättningen för förarutbildningen anser böra ställas på innehavare av olika slag av förarbevis är följande. Körkort för fordonsklass A. För erhållande av kompetens att framföra fordon tillhörande fordonsklass A — personbil och lätt lastbil — anser utredningen det nödvändigt att kräva insikter om motorismens utveckling, om trafiksäkerhetsfrågornas vikt, om vissa av de naturlagar som påverkar körning av motordrivet fordon, om trafikolyckornas orsaker, omfattning och karaktär samt om vikten av ett ansvarsmedvetet och hänsynsfullt upp­ trädande hos varje enskild trafikant. Körkortsaspiranten skall ha nödiga kunskaper om gällande trafikföreskrifter och förmåga att rätt tillämpa kun­ skaperna i praktiken. Vidare skall han ha nödig kännedom om den verkan från trafiksäkerhetssynpunkt som sjukdom, uttröttning och alkoholhaltiga drycker in. m. medför på den mänskliga organismen. Vad körskickligheten angår skall han visa sig kunna behärska sitt fordon och dess manöverorgan under olika situationer i trafiken. Han skall också äga erforderlig kunskap om fordonets instrumentering, verkningssätt och konstruktion. I likhet med vad nu gäller skall han också visa sig besitta från trafiksäkerhetssyn­ punkt erforderlig sinnesnärvaro och omdömesförmåga för att säkert kunna föra sitt fordon i olika trafiksituationer. Körkort för fordonsklass B. För förarprov avseende fordonsklass B — tung lastbil och buss — bör gälla att sökanden redan innehar körkort för fordonsklass A och dessutom förvärvat viss körvana. Sistnämnda villkor bör styrkas genom intyg av polismyndighet eller av två trovärdiga personer om att sökanden under det senaste året i betydande omfattning fört fordon

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

tillhörande klass A under olika trafikförhållanden. I intyget bör närmare anges i vilken omfattning och under vilka omständigheter vederbörande fört fordon som nyss sagts. De för förarprovet erforderliga reglerna bör i väsentliga delar ansluta sig till vad som f. n. gäller vid förarprov för trafik­ kort samt i övrigt utformas i anslutning till de bestämmelser som gäller körkort för fordonsklass A. Körkort för fordonsklass C. För behörighet att föra fordon tillhörande fordonsklass C — motorcykel — bör gälla samma regler som ovan föresla­ gits för körkort avseende fordonsklass A. Körkort för fordonsklass D. För behörighet att föra traktor av konven­ tionell typ bör krävas att sökanden, vid ett teoretiskt såväl muntligt som skriftligt förhör, visar sig i stort sett äga de insikter och kunskaper som utredningen föreslagit skola fordras för godkänt prov för A-körkort. Detta innebär en skärpning av nuvarande krav. Särskilda behörighetsbevis. Vad angår de särskilda prov, som innehavare av körkort för fordonsklass A enligt utredningens förslag skall avlägga för att bli berättigad att utöva yrkesmässig personbefordran eller att föra for­ don med tillkopplat tungt släpfordon, förordar utredningen att krav på så­ dana prov intas i VTF och att närmare föreskrifter om provens omfattning meddelas av tillsynsmyndigheten. För förare av bil i yrkesmässig person­ befordran bör provet få ett innehåll och en utformning, som i huvudsakliga delar överensstämmer med vad som föreslagits om sådant prov beträffande fordonsklass B. Övergångsbestämmelser. Utredningen framhåller att tidpunkten för ikraft­ trädandet av de nya reglerna beträffande olika körkort och kompetenskrav torde få bestämmas med beaktande av vad som kan befinnas praktiskt lämpligt för ett genomförande av utredningens i det följande framlagda förslag beträffande körkortsregistreringen. Utredningen föreslår att den som bär förarbevis, utfärdat före bestämmelsernas ikraftträdande, under en övergångstid av två år utan föregående prov skall kunna utfå nytt kör­ kort av närmast motsvarande slag mot återställande av sitt förarbevis. An­ sökan härom skall enligt utredningen vara inkommen till körkortsmyndigheten senast tre månader före övergångstidens utgång. Försummelse härutinnan medför förlust av tidigare rätt att föra fordon. Utredningen föreslår vidare att den, som vid bestämmelsernas ikraftträ­ dande innehar körkort för bil, skall utan att behöva undergå prov kunna på ansökan erhålla körkort för fordonsklass B, om han med intyg av polis­ myndighet eller arbetsgivare eller eljest av två trovärdiga personer kan styrka, att han under de senaste tre åren i betydande omfattning fört tung lastbil eller buss. Härigenom krävs inte att bl. a. industriföretagens chauffö­ rer med flerårig vana att framföra tunga lastbilar- undergår särskilt prov. Även vid ansökan om sådan anteckning på körkortet, som ger rätt att föra fordon vartill kopplats släpfordon med en totalvikt överstigande 1 500

Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967 75

kg, bör körvana beträffande sådan fordonskombination styrkas med intyg. Intyg om körvana bör dock inte i något fall krävas av den som med hän­ syn till särskild utbildning kan antas besitta nödig erfarenhet och körvana beträffande det slag av fordon, varom fråga är. Riktlinjer för och anvisningar om hur undervisningen i körskolorna skall bedrivas finns intagna i av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställda kursplaner. I ett avsnitt om förarutbildningens innehåll redovisar utredning­ en gällande kursplaner för praktisk och för teoretisk utbildning och fram­ håller att till kursplanerna är fogade råd beträffande kursplanernas tilllämpning. Enligt utredningen förefaller de utfärdade kursplanerna med däri ingå­ ende ämnen och övningsmoment i stort sett vara tillfyllest för förarutbildningen. Att frågan uppkommit om en genomgripande revision av gällande kursplaner för undervisningen i körskolorna torde sålunda inte samman­ hänga så mycket med de nuvarande planerna som sådana utan mera bero på att man i körskolorna i alltför ringa utsträckning anpassat undervisningen till den ordning som förutsätts i kursplanerna. Uppläggningen av förarutbildningen And en körskola är f. n. merendels ordnad så att elevens praktiska utbildning startar omedelbart — ibland innan någon som helst teoriundervisning meddelats. Eleven börjar också i de flesta fall snarast att följa teoriundervisning, oavsett vilken av de vanli­ gen åtta lektionerna som då ges i skolan, varefter eleven följer undervis­ ningen tills han genomgått kursplanens samtliga ämnen. De väsentligaste bristerna i förarutbildningens nuvarande uppläggningär sålunda att hänföra dels till den omständigheten att man inte låter den teoretiska och praktiska undervisningen följas åt, och dels till det förhållan­ det att den teoretiska utbildningen för den enskilde eleven inte sker i en pedagogiskt lämplig ordningsföljd mellan de i undervisningen ingående ämnena. Utredningen anser vidare att förarutbildningen inte som nu bör meddelas efter en kursplan för teoretisk och en för praktisk utbildning utan efter en enda kursplan för förarutbildning, där teori och praktik är sammanförda på ett från pedagogisk synpunkt tillfredsställande sätt. Vad angår utbildningens uppläggning för framtiden bör en elev innan han får påbörja sin praktiska utbildning i körning ha erhållit en viss del av den teoretiska undervisningen. Eftersom körutbildningen i första hand avser att bibringa eleven erforderlig skicklighet i att manövrera sitt fordon bör han dessförinnan ha meddelats den del av teoriundervisningen, som avser bl. a. fordonskännedom och vägtrafikförordningens inledande defini­ tioner och bestämmelser angående utrustning. Eleven bör vidare fortlöpande under utbildningens gång bibringas kän­ nedom om olika trafikpsykologiska problem på sådant sätt att han får en verklighetsbetonad bild av den enskilde förarens roll i trafiken. Det ämne

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

i nuvarande kursplan för teoriundervisningen som har rubriken »Föraren i trafiken — Trafikpsykologi» bör därför utbytas mot ämnet »Den enskilda förarens roll i trafiken». Den grundläggande körutbildningen skall enligt utredningen enbart avse att lära in fordonets manövrering. Den bör därför bedrivas inom ett om­ råde som är fritt från annan trafik, t. ex. en trafikgård. Samtidigt med denna praktiska utbildning bör bedrivas teoriundervis­ ning rörande de avsnitt av vägtrafikförordningen och vägmärkeskungörelsen in. m. som innehåller de regler och anvisningar, som en bilförare har att rätta sig efter vid körning i trafik. Under denna del av utbildningen skall alltså teoriundervisningen i huvudsak ha till uppgift att inlära kunskaper medan den följande praktiska undervisningen särskilt skall ta sikte på att inlära tillämpning av och förståelse för de inlärda teorikunskaperna. Den fortsatta teoriundervisningen i detta utbildningsskede skall omfatta mer avancerade avsnitt, som stadskörningens teknik, landsvägskörning, mörkerkörning och körning under andra mer svårbemästrade förhållan­ den, avkörning av och inkörning på väg, fordonets plats på vägen under olika trafikförhållanden, hastighetsanpassning in. m. Utredningen utgår från att som nu är fallet vid körskolorna för varje elev skall föras ett utbildningskort, som visar omfattningen av den ge­ nomgångna utbildningen. Kortet bör utgöras av en av tillsynsmyndigheten fastställd blankett. Det bör lämpligen ersätta nuvarande bevis om förarutbildning. Nu gällande förbud mot övningskörning på motorväg bör enligt utred­ ningens mening bibehållas. Däremot bör som ett väsentligt inslag i förarutbildningen ingå ett bibringande av kunskaper om motorvägen, de syften och de särskilda regler som gäller för motorvägens utnyttjande. De svåraste momenten vid körning på motorväg är inkörning på och avkörning från densamma. Det är därför enligt utredningen angeläget att söka i annan ordning än genom övning på motorväg ge körkortsaspiranten insikt i den speciella tekniken vid nu avsedda moment. Utredningen framhåller vidare den utomordentliga vikten av att under­ visningen genomgående tar fasta på människans beteendemönster i tra­ fiken. Utredningen utgår från att det liksom hittills skall ankomma på tillsyns­ myndigheten att fastställa kursplan. I anslutning därtill bör tillsynsmyn­ digheten även få utfärda råd och bindande anvisningar för utbildningen. Till vägledning för tillsynsmyndigheten framlägger utredningen ett för­ slag till allmän kursplan. Förslaget till kursplan bar uppgjorts med utgångspunkt i undervisning meddelad vid trafikskola. Med hänsyn till att förslaget beträffande förarutbildningen enligt utredningen syftar till en allmän höjning av standarden på utbildningen oavsett var och i vems regi den genomförs bör den fast­

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 77

ställda kursplanen och utbildningsföreskrifterna tillämpas även vid an­ nan utbildning än den som meddelas vid trafikskolorna. Utredningen tar även upp frågan om kurslitteratur och framhåller vikten av att den kurslitteratur, som används vid förarutbildningen, helt ansluter till gällande kursplan. Utredningen förutsätter att såväl kurslitteraturen som specialhjälpmedel av olika slag inom trafikundervisningens område framtas och fastställs genom den blivande tillsynsmyndigheten och att sådan materiel genom allmänna handeln görs tillgänglig för envar. Beträffande formerna för förarutbildningen anför utredningen att den grundläggande förarutbildningen i stor utsträckning sker i körskolor. Av de 192 443 kör kortssökande, som avlade förarprov under år 1963, hade sålunda 176 693 utbildats vid körskola. F. n. finns i landet 720 körskolor av varie­ rande storlek, därav ett fåtal s. k. enmansskolor. De flesta har tillkommit på privat initiativ i syfte att lämna innehavaren ekonomisk avkastning och alla är med några få undantag medlemmar i Sveriges bilskolors riksför­ bund. Vid sidan härav finns ett femtontal i Folkrörelsernas trafikskoleförbund sammanslutna körskolor, vilka drivs av vissa folkrörelseorganisa­ tioner utan vinstsyfte. Ytterligare sker viss förarutbildning genom privat övningskörning. Utredningen anser att man från samhällets sida skall medverka till att allmänheten bereds goda möjligheter till utbildning i trafikskolor. Det är därför angeläget att närmare överväga vem som bör ha rätt att driva sådan skola. Enligt utredningens mening är det orealistiskt att tänka sig att i da­ gens läge avvara den omfattande privata körskoleorganisation som under årens lopp vuxit fram. Det är emellertid av betydelse att tillförsäkra de körkortssökande så god utbildning som möjligt till rimligt pris och detta sker bl. a. genom konkurrens mellan skilda typer av trafikskolor. Även om utredningen avvisar tanken att man från det allmännas sida skall svara för all trafikskoleutbildning innebär detta inte att utredningen är negativ till tanken på en trafikskoleverksamhet i kommunal regi. Förekomsten av kommunala och landstingsägda trafikskolor, som arbetar under samma villkor som de privatägda skolorna, bör stimulera en utveckling mot en mera effektiv och ändamålsenligt uppbyggd utbildning. Från allmänna synpunkter är det därför i hög grad angeläget med kommunala engagemang på förevarande område. På trafikskolorna bör enligt utredningen, oavsett i vems regi de verkar, ställas samma krav och gälla samma förutsättningar i frågor som rör rät­ ten att bedriva yrkesmässig förarutbildning, sättet för utbildningens genom­ förande samt skyldigheten att följa utfärdade bestämmelser och anvisningar och att underkasta sig tillsyn från statens sida. Liksom hittills bör enligt utredningen alltid krävas särskilt tillstånd för rätt att bedriva yrkesmässig förarutbildning. Tillståndet bör meddelas av den statliga trafikmyndighet, som utredningen föreslagit i annat samman­

78 Knngl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

hang. För erhållande av tillstånd att bedriva trafikskoleverksamhet bör i princip gälla samma regler som f. n. Med hänsyn till de ökade krav som måste ställas på utbildningen finner utredningen det nödvändigt att kraven på utbildningspersonalen skärps. I fråga om den privata förarntbildningen framhåller utredningen att de skäl som tidigare anförts mot ett förbud, nämligen främst glesbygdsbefolkningens problem, i avvaktan på en mer utbyggd trafikskoleorganisation allt­ jämt är gällande. Utredningen finner angeläget att i görligaste mån eliminera de nackdelar från trafiksäkerhetssynpunkt som onekligen i många fall den privata övningskörningen för med sig. Utredningens förslag i andra sam­ manhang i fråga om skärpta krav för erhållande av förarkompetens och noggrannare förarprov bedöms minska riskerna för att privatutbildade förare med bristfällig utbildning släpps ut i trafiken. I syfte att åstadkom­ ma förutsättningar för den privatutbildade körkortsaspiranten att bedriva sin utbildning efter samma grunder som gäller i trafikskola föreslår utred­ ningen att fastställda kursplaner, anvisningar och kursböcker görs tillgäng­ liga för envar. Den militära förarntbildningen bör enligt utredningen vara så upplagd att den i första hand motsvarar den grundutbildning som meddelas i tra­ fikskola. De speciella färdigheterna bör ses som en vidareutbildning an­ passad till de militära kraven. Utredningen framhåller vad beträffar frågan om de framtida formerna för vidareutbildning för högre förarkompetens följande. Utredningens förslag att bestämmelserna om trafikkort skall slopas och att rätten att föra tung lastbil och buss skall göras beroende av innehav av körkort för fordonsklass B får bl. a. den verkan att detta kvalificerade förarbevis framdeles måste förvärvas av envar som vill föra sådant fordon. En konsekvens härav måste enligt utredningens mening bli att den som fyllt 18 år och har körkort för fordonsklass A skall äga rätt att övnings­ köra med tung lastbil eller buss, därvid som förutsättning bör gälla att han står under uppsikt av person, som fyllt 21 år och som sedan minst ett år är innehavare av körkort för klass B samt har vana och skicklighet att köra fordon av angiven klass. Då det i allt väsentligt rör sig om utbildning av yrkesförare är det följd­ riktigt och lämpligt att utbildningen i största möjliga utsträckning medde­ las inom ramen för yrkesskolornas verksamhet. Utredningen förordar en mera omfattande utbildningsverksamhet på detta område. Utredningen påpekar också de möjligheter som finns att bl. a. i större företag ordna särskilda skolor för anställd transportpersonal. Enligt utredningen skulle det vara till stor fördel om i princip all ifråga­ varande utbildning kunde bedrivas inom yrkesskolans ram. Utredningen förutsätter dock med hänsyn till det stora utbildningsbe­ hovet att vidareutbildning för erhållande av B-körkort eller särskilt behö­

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967 79

righetsbevis alltjämt skall förekomma — förutom i yrkesskolor och i militär regi — även i trafikskolor, i trafik- och åkeriföretag samt i privat regi av annat slag. Oavsett den form i vilken den ifrågavarande utbildningen an­ ordnas, bör den så långt ske kan bedrivas i enlighet med de kursplaner och anvisningar som utfärdas av trafikmyndigheten. Samma kompetenskrav bör gälla för den personal i yrkesskolor och i försvaret som skall meddela utbildning för erhållande av förarbevis som föreslagits för lärarverksamhet inom trafikskolorna i övrigt. Den allmänna fortbildning som syftar till att uppöva och öka eller bibe­ hålla körkortsinnehavares färdigheter och kunskaper förekommer enligt utredningen i skilda former t. ex. genom speciallektioner vid körskolor, i korrespondensundervisningens form samt genom vissa organisationer och sammanslutningar, exempelvis Biltrafikens yrkesnämnd, NTF, motororgani­ sationerna, trafikförsäkringsbolagen, folkbildningsorganisationerna, arbetsmarknadsparterna samt Sveriges bilskolors riksförbund. Det är enligt utredningens mening högst betydelsefullt att möjligheter finns för varje förare att genomgå vidareutbildning och att möjligheterna härför är lättillgängliga och lockande. Enligt utredningen bör ytterligare möjligheter skapas att stödja fortbildningsverksamlieten. Detta kan lämpligen ske genom att särskilda medel ställs till förfogande för såväl teoretisk som praktisk vidareutbildning. Med­ len bör enligt närmare bestämmande av den blivande trafikmyndigheten få utgå vid kursverksamhet anordnad av olika organisationer. Trafikmyndig­ heten bör sålunda vara huvudman för den föreslagna stödverksamheten. Verksamheten bör enligt utredningen till en början få försökskaraktär. Ut­ redningen föreslår att för den nytillkommande verksamheten anvisas 1 milj. kr. för första budgetåret. Utredningen skisserar även en organisa­ tionsform för denna fortbildningsverksamhet.

Yttranden Utredningens överväganden och förslag angående förarutbildningen har helt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statens väginstitut, länsstyrel­ serna i Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Blekinge och Jämtlands län, RBF, Näringslivets trafikdelegation, Trafikförsäkringsföreningen samt Cykeloch mopedfrämjandet. Utredningens principiella synpunkter på målsätt­ ningen för förarutbildningen föranleder i allmänhet inte någon erinran från remissinstanserna. Förslaget om en mera omfattande landsvägs k örnin g vid utbildningen hälsas med tillfredsställelse av alla remissinstanser som be­ rört denna fråga. Kör ning i mörker och på halt underlag bör enligt do­ mänstyrelsen göras till obligatoriskt övningsmoment. Det bör vidare under­

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

sökas om ej formell övningskörning på artificiellt underlag kan genomföras. Simulatorer förordas bl. a. av trafikmålskommittén. Kommittén finner även att en med hänsyn till elevernas studieförmåga differentierad utbildning bör övervägas. I avvägningen mellan teori och praktik har utred­ ningen underskattat den teoretiska undervisningen. Motororganisationerna KAK, MHF och M ansluter sig i stort till målsätt­ ningen för förarutbildningen. Trafikreglernas innehåll är ett viktigt mo­ ment i utbildningen, men reglerna bör vara så språkligt utformade att de är klara och entydiga. Vikten av att eleverna tränas i undanmanövrer vid kritiska situationer framhålls. KAK föreslår att aspirant som fått körkort utan att ha undervisats i mörker- eller halkkörning skall stimuleras att snarast komplettera sitt kunnande i trafikskola eller i kurs anordnad av motororganisationerna. Utredningens allmänna påpekande av behovet att genom rationalise­ ringar motverka risken för kostnadsfördyring av undervisningen som en följd av en höjd målsättning har föranlett några kommentarer. Automobilbesiktningsmännens förening framhåller att utredningens förslag fördyrar utbildningen. Kostnadssänkande rationaliseringar kan knappast påräknas i fråga om mörker kör ningen. Denna måste som regel förläggas till tider, då personalen har rätt till övertidsersättning. Folkrörelsernas trafikskoleförbund framhåller att förutsättningen för kostnadssänkande rationaliseringar är att lagstiftning och tillsyn — i mot­ sats till vad som hittills i vissa fall varit förhållandet — inte lägger hinder i vägen. TCO framhåller det värdefulla i ökad rådgivning rörande förarens upp­ trädande vid akut olycksrisk, t. ex. i samband med olika fel på fordonet. Utredningen har sökt att uppställa en närmare precisering av målsättningen för förarutbildningen. Beträffande kraven för fordonsklass A finner väg- och vattenbyggnads­ styrelsen skäl till viss erinran. Kravet på fordonskunskap har alltför vid­ sträckt omfattning. Det är fullt tillräckligt att känna till hur de olika orga­ nen i fordonet fungerar och hur man skall kunna observera felaktigheter i de från trafiksäkerhetssynpunkt väsentliga organen. Förste bilinspektören i Stockholm finner att kravet på kunskap om fordonets konstruktion inte är realistiskt. Folkrörelsernas trafikskoleförbund ifrågasätter om inte träning i mör­ ker- och halkkörning borde vara förutsättning för körkort för fordons­ klass B. Svenska lokaltrafikföreningen anser att det krav på intyg om körning under det senaste året som uppställts för fordonsklass B bör, som nu sker när det gäller trafikkort, bortfalla om aspiranten på grund av särskild utbildning kan antas besitta nödig erfarenhet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller de svårigheter och olägen­

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 81

heter för yrkeschaufförer som kan uppstå vid återkallelse av körkort för fordonsklass B och förordar dispens från kravet på ett års körvana under det senaste året på fordon av fordonsklass A. Förslaget till övergångsbestämmelser har berörts av relativt få remissinstanser. Utbyte av nuvarande förarbevis anses i några yttranden inte erforderligt. Statens biltrafiknämnd förordar att man låter nuvarande bevis gälla tills vidare, dock med rätt att få dem utbytta. Stats­ kontoret godtar i och för sig motiven för ett utbyte men anser kostnaderna — 0,8 milj. kr. enbart för själva förarbevisen — så stora att förslaget genom­ förande ifrågasätts. Länsstyrelsen i Örebro län finner att man beträffande i gott stånd varande körkort kunde nöja sig med påstämpling eller perfo­ rering medan länsstyrelsen i Gävleborgs län i fråga om bilkörkort finner syftet kunna nås genom att efter en viss övergångstid förklara dessa giltiga endast i den omfattning, som gäller för de föreslagna körkorten för fordons­ klass A. Folkrörelsernas trafikskoleförbund finner utbytet inte i och för sig nöd­ vändigt men vill inte motsätta sig detta då en inventering av förarbeståndet, en aktualisering av körkortsregistren och en utmönstring av inte legala körkort synes önskvärda. För att få en jämn frekvens i utbyten av körkort bör enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den föreslagna 2 -årstiden utsträckas. Beträffande tidsfristen för giltighet av nuvarande körkort förordar TCO och länsstyrelsen i Älvsborgs län en förlängning till tre år. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Örebro län tror att utbytet kanske inte hinns med på två år och att tiden därför bör förlängas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar att ansökningstiden tre månader förlängs till sex månader. Arbetsmarknadsstyrelsen uppehåller sig vid frågan om utbildning av de yrkesförare som inte enligt förslaget har rätt att utan särskild prövning få körkort för fordonsklass B. Styrelsen finner att utbildningskapaciteten under övergångstiden behöver betydande extraresurser. Annars riskerar man att bristen på förare kan leda till att en väsentlig del av nyttotrafiken inställs. För att motverka svårigheterna bör den av utredningen föreslagna kvalifikationstiden tre år sänkas till två år. KAK, MHF och M föreslår att tiden sätts till ett år. Detta bör gälla även för det särskilda behörighets­ beviset för tyngre släpfordon. Svenska lasttrafikbilägarcförbundet och Svenska omnibusägareförbundet ifrågasätter en reduktion av tiden till två år. Förslaget om intyg angående körvana har mött viss kritik. Svenska lastlrafikbilägareförbundet finner att viss skepsis erfarenhetsmässigt före­ ligger mot intygsgivning i dylika sammanhang. Länsstyrelsen i Örebro län konstaterar svårigheten att rättvist bedöma sådana intyg medan länsstyrel­ sen i Norrbottens län anser att endast polismyndighet bör få utfärda in­ tygen. 6 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Utredningens synpunkter på förar utbildningens innehåll delas helt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De överensstämmer med styrelsens syn på utbildningen och styrelsen bär strävat att genomföra dem inom den nuvarande utbildningen. Ett flertal remissinstanser har uppehållit sig vid förslaget om en sam­ ordnad teoretisk och praktisk undervisning. Antomobilbesiktningsmännens förening anser att det kommer att bli betydligt svårare att organisera körutbildningen om föreslagen ordningsföljd för undervisningen skall iakttas. Personal och bilar måste utnyttjas helt för att inte kostnaderna skall stiga. Förste bilinspektören i Stockholm anför liknande synpunkter liksom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. KAK och MHF framhåller att det måste vara grundskolan som fostrar eleverna till trafikmedvetna med­ borgare. I trafikskolorna skall eleverna främst bibringas erforderlig körskicklighet. I fråga om förslaget till allmän kursplan understryker Folk­ rörelsernas trafikskoleförbund att tidsförhållandet mellan de olika utbildningsskedena kan skapa problem som inte kan lösas utan en ytter­ ligare fördyring av körkortet. Utredningen föreslår att förbudet mot övningskörning på mo­ torväg skall bibehållas. Här anmäler flera remissinstanser avvikande me­ ning. Sveriges bilskolors riksförbund och Trafikassistenternas förening förordar att förbudet upphävs. Länsstyrelsen i Kristianstads län förordar tillstånd till övningskörning i slutskedet av utbildningen. NTF framför samma uppfattning med tillägg att bilen bör vara försedd med dubbel­ kommando. TCO, MHF och M anser att förbudet inte bör gälla när körningen sker i trafikskola. KAK finner sig, på grund av angelägenheten av internationell enighet, inte kunna förorda att förbudet avskaffas. Medicinalstyrelsen yrkar att undervisningen även skall omfatta inverkan av vissa mediciner. Svenska röda korsets överstyrelse finner det motiverat att någon fråga om åtgärder vid trafikolycka ingår även i teoriprovets skriftliga del. CUF anser det naturligt att utbildning i olycksfallsvård ingår i den teoretiska delen av undervisningen vid trafikskola. För den grundläggande förar utbildningen föreslår utredningen i princip samma former som nu. Remissinstanserna godtar i allmänhet förslaget. Många anser det lämpligt att det allmänna i stigande omfattning engagerar sig i förarutbildningen. Statens biltrafiknämnd fin­ ner dock ett bibehållande av de privata trafikskolorna tillfredsställande. Domänstyrelsen anser det orealistiskt att tänka sig att frångå den privata trafikskoleorganisationen. Liknande synpunkter framförs av trafilcmålskommittén, SAF och Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

Kungl. Maj ds proposition nr 55 år 1967 83

Skolöverstyrelsen anser förarutbildningen vara en naturlig uppgift för det allmänna. Målet bör vara att så stor del som möjligt av förarutbildning­ en etableras i det allmännas, närmast kommunernas regi. Svenska stadsförbundet framhåller att frågan om kommuns rätt att in­ rätta trafikskola numera syns avgjord. Regeringsrätten har nämligen av­ visat anförda besvär över ett beslut av stadsfullmäktige i Borlänge stad att bevilja anslag för inrättande av en kommunal körskola. Stadsförbundet finner att verksamheten bör kunna samordnas med den av primärkommunerna bedrivna yrkesskoleverksamheten. Där bör i varje fall yrkesförare i största möjliga utsträckning utbildas men eftersom års­ behovet av utbildade förare uppgår till mellan 4 000 och 8 000 måste denna utbildning tills vidare ske även i privata trafikskolor. Liknande synpunk­ ter framförs av Svenska kommunförbundet och av TCO. LO och Folkrörelsernas trafikskoleförbund finner att förarutbildningen på längre sikt bör ske i samhällets regi. MHF och FPU anser att kommunala trafikskolor bör inrättas endast under förutsättning att de arbetar under samma villkor som de privata. Mera definitiva uttalanden till förmån för trafikskolor i allmän regi görs av tre remissinstanser. Svenska järnvägsmannaförbundet finner det följd­ riktigt, mot bakgrunden av utredningens förslag att kostnaderna för utbild­ ningen av trafikskolepersonal skall åvila staten, att trafikskolorna drivs i allmän regi. Svenska kommunalarbetareförbundet och SSU anser att körutbildningen lika väl som övrig skolundervisning bör vara en angelägen­ het för stat och kommun. I fråga om tillståndsgivningen för trafikskoleverksamhet tillstyrker väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förslaget att den överflyttas från läns­ styrelserna till trafikmyndigheten. Man ernår större enhetlighet genom att samma organ prövar ansökningarna, lämnar tillstånd och kontrollerar verksamheten. TCO anser att den tillståndsgivande myndigheten bör ha rätt att ge tillämpningsföreskrifter för att på ett smidigare sätt kunna an­ passa sig till lokala förhållanden. Frågan om konkurrensbegränsning för trafikskoleverksamhet berörs i några yttranden. Folkrörelsernas trafikskoleförbund finner det mycket tillfredsställande att sådan begränsning inte föreslagits. Enligt Automobilbesiktningsmännens förening kan utvecklingen leda till ett nät av filialer som griper in i varandras områden, medförande ekonomiska svårigheter. Fri konkurrens kan vara bra från prisregleringssynpunkt men kan ha negativ effekt för utbildningens kvalitet. Remissinstansernas yttranden angående den privata förarut­ bildningen domineras av tanken att den inte nu kan undvaras men att man måste skapa en bättre kontroll över utbildningen. Bland de instanser som direkt tillstyrker bibehållande av nuvarande ordning kan nämnas Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Sveriges droskbilägareförbund

84 Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

samt — ifråga om utbildning för fordonsklass A — Biltrafikens yrkesnämnd. Väg- och vatienbyggnadsstyrelsen föreslår vid privatutbildning anmälningsskyldighet till trafikmyndighetens lokala organ, som utfärdar bevis härom att medföras vid körning. Beviset skall ange skyldigheten att följa kursplan och föra utbildningskort. Anmälan till polismyndighet föreslås av länsstyrelsen i Kronobergs län och förste bilinspektören i Stockholm. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar att all utbildning förläggs till trafikskolorna. Automobilbesiktningsmännens förening anser privatutbild­ ningen godtagbar endast när det gäller den grundläggande körtekniken. Man bör därför överväga om inte privatelev skall genomgå viss komplette­ ringskurs i trafikskola. Sveriges bilskolors riksförbund är tveksamt om privatutbildning bör tillåtas men anser det vara ett oeftergivligt krav att läraren kan stanna bilen. Anmälan till polisen bör föreskrivas. NTF anser alt privatutbildning inte bör få förekomma för den viktiga utbildningen av yrkesförare. Dock bör företag få utbilda förare, om de har godkänd trafiklärare. Åtskilliga remissinstanser föreslår att övningsbil vid privat utbildning skall vara försedd med skylt eller annan markering som anger att övnings­ kur ning pågår. Överbefälhavaren förutsätter att nu gällande bestämmelser om rätt att i militär regi dels utbilda personal för körkortskompetens, dels verkställa förarprov utvidgas att gälla även körkort för fordonsklass B och C. Med hänsyn till konsekvenserna för krigsmakten är det nödvändigt med minst ett års förvarningstid innan kraven på körkort för fordonsklasserna B och C träder i kraft, så att tid finns för utbildning av instruktörer och besiktningsmän utan att pågående militär utbildningsverksamhet störs. Utredningens uttalande att det är följdriktigt och lämpligt att vidare­ utbildningen för högre förar kompetens meddelas inom ramen för yrkesskolornas verksamhet har vunnit allmän anslutning bland de remissinstanser som berört frågan. Skolöverstyrelsen framhåller vikten av att yrkesutbildningen ges ökade resurser för att utveckla och utöka förarutbildningen. SAF och Svenska droskbilägareförbundet finner att statsmakternas aktiva medverkan i denna strävan är ett starkt trafiksäkerhetsintresse. Flera remissinstanser konkretiserar sitt yrkande om förstärkning av yrkesskoleundervisningen för bilförare till att på sikt gälla minst en yrkesskola i varje län. Denna åsikt framföres av domänstyrelsen, länsstyrelsen i Jön­ köpings län, SAF, Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Biltrafikens yrkesnämnd samt av Svenska transportarbetareförbundet, som även ut­ talar att från förbundets synpunkt alla andra utbildningsvägar måste be­ traktas som provisorier och nödlösningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 85

Skolöverstyrelsen framför att ett ökat samhällsengagemang motiveras även av intresset att ge samhället en på rätt sätt fungerande transport­ apparat. Det är inte nu möjligt att föreskriva obligatorisk utbildning vid yrkes­ skola konstaterar Folkrörelsernas trafikskoleförbund. Däremot bör man kunna föreskriva att ifrågavarande utbildning skall ske vid yrkesskola eller trafikskola eller genom undervisning anordnad av större trafikföretag eller arbetsmarknadsparterna. KAK och MHF kan inte biträda förslaget att av den som skall ha upp­ sikt över övningskörning för yrkesförare skall krävas under tre års körning förvärvad vana och skicklighet. Utredningens förslag angående allmän fortbildning tillstyrks av alla remissinstanser, som yttrat sig i denna del, utom av länsstyrelsen i Norrbottens län, som är tveksam om värdet av ifrågavarande kurser. Motiveringen för ett särskilt anslag till allmän fortbildning synes enligt statskontoret väsentligen vara att trafikmyndigheten bör få disponera över ett eget anslag för att kunna samordna olika åtgärder för förbättringav förarnas skicklighet. Detta är enligt statskontoret lämpligt men behöver inte leda till ett särskilt anslag på riksstaten. I stället bör ges sådana be­ stämmelser för det nu utnyttjade anslagets disposition att även trafik­ myndigheten får dispositionsrätt över anslaget till den del det bör använ­ das för ifrågavarande kursverksamhet. MHF ifrågasätter om inte skolöverstyrelsen är det bäst lämpade organet för att fastställa reglerna och fördela bidragen. Beträffande fö rarutbildning för polispersonal framhåller rikspolisstyrelsen att, sedan styrelsen numera leder polisverksamheten i riket och svarar för all annan polisutbildning, det är följdriktigt att även denna utbildningslinje leds och genomförs av polispersonal i samråd med bilinspektionen.

Departementschefen Motorfordonsparkens kraftiga tillväxt och utvecklingen mot snabbare fordon ställer ökade krav på fordonsförarna. Det är därför nödvändigt med en god och allsidig förarutbildning där trafiksäkerhetssynpunkterna sär­ skilt beaktas. En viktig uppgift för det trafiksäkerhetsverk jag förordar blir att svara för tillsynen över förarutbilduingen. Jag finner det särskilt angeläget att erforderlig del av utbildningen ägnas åt landsvägskörning och att möjligheterna till körning i mörker och halt väglag tillvaratas. Simula­ torer och andra hjälpmedel, som kan underlätta utbildningen, bör utnyttjas. Tillsynsmyndigheten bör verka härför och bl. a. sörja för att lämplig kurs­ litteratur liksom specialhjälpmedel finns tillgängliga i allmänna handeln. Jag fäster särskild vikt vid att förarutbildningen även omfattar undervis­ ning i första hjälp vid trafikolycksfall. Relativt enkla hjälpåtgärder, som

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

på rätt sätt vidtas i nära anslutning till skadetillfället, kan få stor betydelse för flertalet skadade och verka livsräddande. Enligt uppgift skulle sådana åtgärder kunna rädda livet för ca 10 % av de skadade som nu avlider efter trafikolyckor. Vad utredningen anfört om förarutbildningens målsätt­ ning kan jag i huvudsak godta. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beträffande kraven på fordonskunskap för körkort för fordonsklass A funnit att dessa fått en alltför vid­ sträckt omfattning och att det är fullt tillräckligt att känna till hur de olika organen i fordonet fungerar och hur man skall kunna observera felaktigheter i de från trafiksäkerhetssynpunkt väsentliga organen. Jag delar denna upp­ fattning. Jag har tidigare föreslagit annan indelning av förarbevisen än utredning­ en. De av utredningen för B-körkort uppställda kraven bör gälla för såväl körkort för tung lastbil som körkort för buss. Utredningen har föreslagit krav på intyg om viss körvana när förarprov avser kvalificerat förarbevis. Jag anser att sådant intyg inte bör fordras om sökanden med hänsyn till särskild utbildning kan antas besitta nödig er­ farenhet och körvana för förande av det fordon varom fråga är. Undantag från intygsskyldigheten bör gälla också för den som efter återkallelse på nytt söker få kvalificerat förarbevis. Jag ansluter mig till utredningens förslag om skärpning av de teoretiska kunskapskraven för traktorkörkort. Utredningen utgår från att genomförandet av de nya reglerna om körkortsindelning kräver ett utbyte a v n u v arande kör- o c h t r af i k k ort. En del remissinstanser ifrågasätter nödvändigheten av sådant utbyte. För ett utbyte talar bl. a. att härigenom ernås en sedan länge önskad inventering av förarbeståndet och utmönstring av inte legala förarbevis samt aktualisering av körkortsregistren. Tidpunkten för införandet av de nya föreskrifterna om körkortsindelning och kompetenskrav är emellertid be­ roende av lösningen av spörsmålen om körkortsregistrering och om kör­ kortens utformning. Som jag tidigare anfört har jag erhållit bemyndigande att tillkalla en sakkunnig för att utreda dessa frågor. I avvaktan på resulta­ tet av denna utredning kan jag inte ta ställning till frågan om tidpunkten för en körkortsreforms genomförande. När utredningen slutförts och beretts på sedvanligt sätt bör riksdagen föreläggas förslag till författnings­ ändringar som föranleds härav, liksom av mina principiella ställningstagan­ den i förevarande avsnitt av denna proposition. De synpunkter som utredningen lagt på frågan om förarutbild­ ningens innehåll kan jag i huvudsak ansluta mig till. Kursplan och anvisningar bör utformas så att den teoretiska och den praktiska utbildningen samordnas på ett från pedagogisk synpunkt lämpligt sätt. Självfallet bör inte tiden för övningskörning disponeras för sådan

Kungl. Maj:ts proposition, nr 55 år 1967 87

teoriundervisning som bättre kan lämnas i lektionssal. Tillsynsmyndigheten bör tillse att förarutbildningen bättre anpassas till den undervisningsordning som föreskrivs. Tillsynsmyndigheten måste emellertid i sin planering av förarutbildningen beakta att det vid trafikskolorna t. v. kommer att finnas personal vars upp­ gift är begränsad till att meddela praktisk undervisning. Såsom utredningen framhåller bör utbildningsko rf föras för varje elev oavsett om utbildning sker i trafikskola eller ej. Tillsynsmyndig­ heten på vilken det skall ankomma att fastställa blankett för utbildningskort bör tillse att utformningen blir sådan att vederbörande utbildare tvingas intyga att alla kursplanens olika moment genomgåtts och behärskas av körlcortssökanden. Utredningen har i fråga om övningskörning på motorväg ansett att gällande förbud bör bestå. Det är förklarligt att åsikterna bland remissinstanserna här bryter sig starkt eftersom goda skäl kan förebringas såväl för som mot ett sådant förbud. Jag ansluter mig till utredningens förslag och förutsätter därvid att körkortsaspiranten i annan ordning än genom direkt övningskörning på motorväg ges insikt i den speciella tekni­ ken vid körning och inte minst vid inkörning på och avkörning från mo­ torväg. Formerna för förarutbildningen behandlar utredningen i ett särskilt avsnitt. Utredningens ställningstaganden när det gäller den grundläggande utbildningens uppläggning synes i huvudsak välgrundade. Den privata körskoleorganisationen kan i dag inte avvaras. Konkurrens mel­ lan skilda typer av trafikskolor behövs emellertid för att garantera en god utbildning till rimlig kostnad. Inte minst av denna anledning är det ange­ läget med kommunala engagemang på förevarande område. En sådan ut­ veckling bör underlättas av att tidigare tveksamhet om kommuns författ­ ningsenliga rätt att engagera sig i körskoleverksamheten nu undanröjts. Förbud mot privat förarutbildning bör f. n. inte uppställas. Av väsentlig betydelse är emellertid att tillse att även den privata förarutbildningen inte koncentreras till bara det praktiska handhavandet av fordonet utan även omfattar de bl. a. från trafiksäkerhetssynpunkt viktiga teoretiska kunska­ perna. Utredningens förslag att fastställda kursplaner, anvisningar och kursböcker görs lättillgängliga för envar är väl ägnat att främja detta syfte liksom förslaget att utbildningskort skall föras även vid privatutbildning. Jag finner det också angeläget att prövningen av privatutbildade aspiranter sker med beaktande av att denna utbildningsform i vissa hänseenden inte kan väntas ge samma kunskap och färdighet som undervisning i trafikskola. När det gäller vidareutbildningen för högre för arkompetens är det givet­ vis viktigt att goda möjligheter till en rationell utbildning under ledning av skolad personal står de blivande lastbils- och bussförarna till buds. För närvarande sker sådan utbildning förutom i trafik- och åkeriföretag och

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

trafikskolor även i några yrkesskolor. Det har framförts önskemål från bl. a. de fackliga organisationernas sida om en utbyggnad av yrkesskoleverksamheten på detta område. De ekonomiska konsekvenserna av en sådan utbyggnad är emellertid inte klarlagda. Frågan får därför prövas i vanlig ordning vid behandlingen av myndigheternas årliga begäran om anslag. Den av skilda organisationer, skolor m. fl. bedrivna fortbildningsverksamhet, som syftar till att öva upp, öka eller vidmakthålla föra­ rens färdigheter, är från trafiksäkerhetssynpunkt betydelsefull. Ett värde­ fullt arbete bl. a. på frivillig basis pågår på detta område. Detta arbete bör fortgå och vidareutvecklas. Jag finner det angeläget att trafiksäkerhetsverket står till tjänst med råd och anvisningar för att främja en lämplig upp­ läggning av fortbildningsverksamheten.

Förarprov Bilförarutredningen Nuvarande förhållanden rörande förarprövningen är enligt utredningen inte fullt tillfredsställande. Utredningen redovisar bl. a. att av väg- och vattenbyggnadstyrelsen utfärdade anvisningar att tillämpas av bilinspek­ tören vid körkorts- och trafikkortsprov är knapphändigt utformade, att kör­ kortsproven varierat starkt i svårighetsgrad bl. a. till följd av att en och samma prestation bedömts olika av olika förrättningsmän och att färdigutbildade elever i många fall inte kunnat beredas tillfälle till uppkörning inom rimlig tid. För att komma tillrätta med problemen har man enligt utredningen att välja mellan två olika former för avläggande av förarprov. Det första alternativet innebär att man även i fortsättningen låter all förarprövning omhänderhas av offentlig myndighet — den av utredning­ en föreslagna tillsynsmyndigheten, som förutsätts överta bilinspektionens åligganden i fråga om trafikskoleväsendet — men att denna myndighet till­ förs, förutom de nuvarande bilinspektörerna, en kraftig personalförstärk­ ning. Det andra alternativet innebär att trafikskolorna — ävensom yrkessko­ lorna — ges rätt att verkställa vissa förarprov. Trafikskola skulle enligt detta alternativ efter särskild prövning kunna meddelas tillstånd att på eget ansvar examinera sådana aspiranter på kör­ kort för fordonsklasserna A och C som erhållit sin förarutbildning i skolan. Motsvarande examinationsrätt skulle tillkomma yrkesskolorna med av­ seende på den yrkesförarutbildning, som enligt i annat sammanhang fram­ lagt förslag skall kunna förläggas till sådana skolor. Detta alternativ skapar enligt utredningen goda betingelser för en uppdelning av förarprovet på ett antal delprov, vilka kan fullgöras vid olika tidpunkter under utbildningen. Enligt utredningens mening skulle förarprovet i trafikskola och yrkes­

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 89

skola liksom övriga prov ske i enlighet med föreskrifter meddelade i VTF och därtill anslutande kursplan och anvisningar. Emellertid skulle man i trafikskola och yrkesskola ha möjlighet att ta tillvara de fördelar, som det från bedömningssynpunkt innebär att eleven är under observation under en längre tid. Prövningen skulle endast anförtros skolpersonal med särskild kompetens och ske vid speciellt arrangerade prov. Dessa prov skulle emeller­ tid med fördel kunna konstrueras så att eleven fick redovisa sina kunskaper och färdigheter allt efter som utbildningen fortskred. Överflyttningen av prövningsrätten till trafikskolorna medför bl. a. att tillsynsmyndigheten får bättre möjligheter att utöva tillsyn över trafik­ skolorna. Systemet med examensberättigade trafikskolor förutsätts även kraftigt bidra till en sanering av branschen. Utredningen redovisar även vissa betänkligheter mot att trafikskolorna tillerkänns examensrätt. Bl. a. uttalas att ett sådant system inte är förenligt med den enskilda företagsform i vilken de allra flesta trafikskolor drivs. Risk föreligger för att obehöriga ekonomiska överväganden skulle kunna spela en inte obetydlig roll vid prövningen. Fara skulle också kunna före­ ligga för att trafikskolorna nedbringar elevernas utbildningskostnader ge­ nom att sänka kraven på utbildningen. Skolor med sämre utbildning skulle därvid under löften om kortare utbildningstid kunna få ökad elevtillström­ ning. Detta skulle i sin tur kunna medföra, att de noggranna och ansvars­ medvetna skolorna av ekonomiska skäl såg sig nödsakade att ge avkall på utbildningskraven. Med förutsatt höjning av standarden på trafikskolorna bör man dock enligt utredningen inte behöva räkna med förekomsten av sådana miss­ förhållanden som här berörts. Utredningen föreslår att hithörande bestämmelser i VTF ändras så, att förarprov skall kunna avläggas även inför behörig befattningshavare vid sådan trafikskola som i vederbörlig ordning erhållit examinationsrätt. Mot­ svarande bör gälla i fråga om yrkesskola. Det är viktigt att man skaffar sig ingående erfarenheter av den nya ord­ ningen. Därför bör till en början tillståndsgivningen vara restriktiv och det hela få karaktären av försöksverksamhet. Utredningens förslag i nu förevarande avseende innebär att förarprov skall få avläggas dels, såsom nu, inför tjänsteman vid tillsynsmyndigheten och inför militär besiktningsman, dels ock inför särskilt utbildade och behöriga tjänstemän hos trafikskola och yrkesskola. Utredningen föreslår att trafikskolepersonal och tjänstemän vid yrkes­ skolorna som får till uppgift att verkställa förarprövning skall i denna verk­ samhet i likhet med tjänsteman vid tillsynsmyndigheten vara underkastade ämbetsansvar. Förarprov inför bilinspektör och inför traktorförarprövare förutsätts ske på i huvudsak samma villkor som f. n. Angående förarprovens närmare utformning anför utredningen att väg-

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat anvisningar om förfarandet vid förarprov in. in. Anvisningarna hänför sig till ett skriftligt teoriprov, ett muntligt förhör och ett lcörprov. Enligt utredningen skall förarprovet vara en garanti för att fordonsförarna på våra gator och vägar uppfyller av samhället uppställda krav i fråga om kunskaper om trafikregler, körfärdighet in. m. Utredningen är för sin del övertygad om att öppnandet av möjligheten att låta trafikskolorna verkställa den slutliga kontrollen av sina elever har betydande fördelar. Emellertid bör åtskilligt kunna göras för att även provet inför tjänste­ man vid tillsynsmyndigheten skall bli säkrare samt mera utslagsgivande och objektivt än vad det är i dag. Utredningen framhåller särskilt en utök­ ning av den tid som förarprövaren har körkortsaspiranten under observa­ tion och ett mera konkret innehåll i anvisningarna rörande förarproven samt erinrar tillika om sitt förslag till förbättrad utbildning av trafikskolepersonalen och tillsynsmyndighetens personal. För rätt att föra fordon, tillhörande de av utredningen föreslagna fordonsklasserna, har uppställts olika fordringar, varav enligt utredningen följer att proven för de skilda förarbevisen måste variera i svårighetsgrad. Enligt utredningens mening är vidare ofrånkomligt att ge provet för den privatutbildade en annan utformning och ett annat innehåll än för sökande, som genomgått utbildning i trafikskola. Utredningen behandlar först prov med trafikskolentbildad körkortsaspirant och börjar med fordonsklass A (personbil och lätt lastbil). Om det skriftliga förhör som ingår i det teoretiska provet äger rum inför tjänste­ man vid tillsynsmyndigheten bör det ges ungefär samma utformning och innehåll som det prov som f. n. avläggs inför bilinspektör. Bedömningen av sökandens kunskaper bör även ske efter samma principer som f. n. Samma principer för bedömning bör gälla då prövningen sker i trafikskola. Detta skriftliga prov, som inte anses böra uppdelas, föreslås äga rum då den grund­ läggande utbildningen i trafikskolan är avslutad. Beträffande det muntliga provet säger sig utredningen i stort kunna ansluta sig till de principer för genomförandet, som väg- och vattenbyggnadsstyrel­ sen angivit i sina anvisningar till bilinspektionen. En översyn av anvisning­ arna är emellertid nödvändig med hänsyn till de av utredningen rekommen­ derade skärpta kraven på förarutbildningen samt på grund av den föreslagna ändrade körkortsindelningen. Om det muntliga förhöret äger rum inför tjänsteman vid tillsynsmyn­ digheten bör det ske efter samma principer, som nu gäller vid prov inför bilinspektör. Den nu anslagna tiden, 20—30 minuter för åtta elever, är emellertid för knappt tillmätt. Utredningen anser erforderligt med en utök­ ning av tiden till 45 minuter för fem aspiranter. För att bedömningen av aspiranterna skall bli så likformig som möjligt bör förarprövaren föra pro­

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 91

tokoll över aspirantens prestationer under förhöret enligt ett bedömningsschema som fastställts av tillsynsmyndigheten. Det muntliga förhöret i trafikskola föreslår utredningen uppdelat i två delprov, ett i anslutning till det skriftliga förhöret efter den grundläggande utbildningen och ett i anslutning till körprovet i slutet av utbildningen. Något formellt slutförhör behöver inte anställas om tjänsteman vid tra­ fikskolan genom fortlöpande kontroll under utbildningens gång bildat sig en säker uppfattning om elevens kunskaper på de områden, som normalt prövas vid det muntliga förhöret. Utredningen framför även sina synpunkter på det praktiska provet. Vad först angår körprov inför tjänsteman vid tillsynsmyndigheten framhål­ ler utredningen att större enhetlighet i bedömningen måste åstadkommas. Härför krävs att man genom mera konkreta anvisningar föreskriver de olika detaljprov som skall ingå i körprovet. Vidare krävs att man tillser att olika förarprövare bedömer aspiranterna efter samma normer. För bedömning av körprovet bör användas ett av tillsynsmyndigheten fastställt bedömningsschema. Utredningen framför vissa synpunkter på ett sådant bedömningsschema och redovisar även sin syn på förarprovets närmare fullgörande. Då så är möjligt bör körprovet fullgöras i mörker. Med hänsyn till att även landsvägskörning enligt utredningens mening bör ingå i varje prov måste tiden för körprovet utsträckas utöver de 10—15 minuter som nu är det van­ liga. Tiden för landsvägskörning bör uppgå till minst 10 minuter. Utred­ ningen anser det därför realistiskt att räkna med en tid av 25—30 minuter för körprovet för trafikskoleelever inför tjänsteman vid tillsynsmyndig­ heten. Om körprovet avläggs i trafikskola, bör enligt utredningens mening körkortsaspiranten allt efter som utbildningen fortskrider få redovisa sina fär­ digheter genom olika delprov. Varje delprov bör kunna ges relativt lång varaktighet. Härigenom blir bedömningen oberoende av tillfälliga händelser under uppkörningen. Tillsynsmyndigheten bör meddela närmare anvisning­ ar rörande det praktiska provet i trafikskola. Prov för trafikskoleutbildad aspirant på körkort för fordonsklasserna B och C (tung lastbil och buss resp. motorcykel) anser utredningen i allt vä­ sentligt kunna läggas upp och ges en utformning som ansluter sig till mot­ svarande prov avseende fordonsklass A med undantag dock för de utvidg­ ningar och begränsningar som kan föranledas av de speciella slag av fordon det här rör sig om. Prov avseende fordonsklass D (traktor), där praktisk prövning inte förut­ sätts, anser utredningen i stort sett böra ske efter de regler, som finns före­ slagna för teoriprovet avseende fordonsklass A med de modifikationer som föranleds av skillnaden mellan fordonstyperna. När det sedan gäller särskilda behörighetsbevis tar utredningen först upp

92 Kimgl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

sådan anteckning på körkort, som berättigar till yrkesmässig personbeford­ ran med fordon tillhörande fordonsklass A. Utredningen konstaterar att kravet på taxiförarna är detsamma som för sökande av körkort för tung lastbil och buss varför provet för ifrågavarande aspiranter bör få en ut­ formning och ett innehåll, som nära ansluter till vad som gäller beträffande sistnämnda slag av körkort. Självfallet skall emellertid körprovet för den blivande taxiföraren ske med personbil. För erhållande av sådan anteckning på körkort som berättigar till förande av fordon, vartill kopplats släpfordon med en totalvikt överstigande 1 500 kg, bör den teoretiska delen av provet ha ett innehåll, som nära ankny­ ter till motsvarande prov för sökande av körkort för tung lastbil och buss. Aspiranten skall ha klart för sig, vilka olycksrisker som kan uppstå om fel uppkommer i släpfordonets bromssystem, kopplingsanordning, fjäd­ rar etc. Vid det muntliga förhöret bör sökanden kunna redogöra för de särskilda riskmoment, som alltid är förenade med körning av en fordonskombination. Vid det praktiska provet, som bör ha en längd av omkring 15 minuter, bör särskild vikt fästas vid aspirantens förmåga att under olika trafik- och vägförhållanden på ett säkert sätt manövrera en fordonskombination. Den blivande lastbils- eller bussföraren skall enligt utredningens förslag kunna erhålla sin utbildning i yrkesskola och också under vissa förutsätt­ ningar kunna få avlägga prov för B-körkort vid sådan skola. Prövningen av yrkesskoleutbildad körkortsaspirant bör i vad avser såväl den teoretiska som den praktiska delen ske efter samma principer, som föreslagits gälla för i trafikskola förrättat prov avseende fordonsklass A. Tillsynsmyndig­ heten bör samråda med skolöverstyrelsen vid den närmare utformningen av riktlinjerna för provet för B-körkort. Utredningen har vidare räknat med att någon jämkning inte skall ske beträffande nu gällande ordning för förarutbildning i militär regi och provtagning inför militär besiktningsman. Erforderliga föreskrifter och riktlinjer för provens genomförande torde få utfärdas av tillsynsmyndig­ heten i samråd med vederbörliga militära myndigheter. Enligt vad utredningen föreslagit kommer prov med privatntbitdad kör­ kortsaspirant att utföras av tjänsteman vid tillsynsmyndigheten. Provet bör i princip ha samma utformning och innehåll som provet för den i trafik­ skola utbildade eleven. Såväl det muntliga förhöret som körprovet föreslås emellertid bli mera ingående. Enligt utredningen bör sålunda sökanden vid det muntliga förhöret prövas under en tid av åtminstone 15 minuter och körprovet utsträckas till minst 45 minuter.

Yttranden Den av utredningen framförda kritiken mot nuvarande ordning under­ stryks helt eller i vissa delar av flera remissinstanser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 93

De långa väntetiderna har enligt MHF haft den konsekvensen att eleverna vid val mellan olika trafikskolor främst intresserat sig för inom vilken tid skolorna kunnat utlova körkortsprov medan kvaliteten på undervisningen kommit i andra hand. Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen anför dock att långa väntetider för körkortsaspiranter, som anmält sig till förarprov, efter bilinspektionens omorganisation den 1 januari 1965 förekommer endast i undantagsfall på enstaka orter, beroende på vakanser och temporära för­ hinder. Även anmärkningen om subj ektiv bedömning torde tillhöra en svun­ nen tid eftersom styrelsen gjort stora ansträngningar för att få enhetlighet och tillförlitlighet i bedömningen. Även Automobilbesiktningsmännens förening bemöter kritiken om pro­ vens varierande svårighetsgrad och oenhetliga bedömning men finner ut­ redningens förslag innebära betydande förbättringar. Utredningens förslag om ett grundligare förarprov tillstyrks av NTF, TCO och Svenska transportarbetareförbundet samt av M. Folkrörelsernas trafikskoleförbund understryker starkt skälen för en förlängd provtid. Synpunkter angående förslaget att tillägga trafikskolor och yrkesskolor rätt att verkställa förarprov har fram­ förts av nästan samtliga remissinstanser. Tillstyrkande av förslaget i vad det avser trafikskolor föreligger från poststyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs, Skaraborgs och Jämtlands län, Motorbranschens riksförbund och Näringslivets trafikdelegation. TCO och Svenska transportarbetareförbundet förordar att alla trafikskolor ges examensrätt. Tveksamhet av varierande styrka mot förslaget framförs av ett flertal remissinstanser, bl. a. ett tiotal länsstyrelser samt SAF, Folkrörelsernas tra­ fikskoleförbund, Sveriges läkarförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska droskbilägareförbundet och LO. Sveriges bilskolors riksförbund finner det mera tilltalande att prövningen även i framtiden utförs av personer utan anknytning till trafikskolorna. LO anser i princip att examensrätten liksom förarutbildningen på längre sikt bör utövas i allmän regi men med hänsyn till av utredningen anförda skäl vill organisationen inte motsätta sig förslaget. Statskontoret förordar försöksverksamhet. Direkt avstyrkande föreligger bl. a. från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som åberopar risken för att ekonomiska intressen — såväl hos trafikskolan som hos eleven -— kan inverka på proven. Den hårda konkurrensen kan medföra att man frestas att göra trafikskolan populär genom lägre ford­ ringar. Nu gäller som riktpunkt för utbildningen de krav som bilinspek­ tionen uppställer för godkänt prov. Om denna riktpunkt bortfaller talar starka skäl för att kraven i utbildningen kommer att sjunka. Styrelsen finner det bli en svår avvägningsfråga vil ka skolor som skall

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

få tillstånd. Ännu besvärligare blir det att besluta om återkallande av ett tillstånd. För konkurrensen måste examinationsrätten få avgörande bety­ delse. Styrelsen har vidare svårt att inse att enhetligheten i bedömningen kan bli större om examinationsrätten sprids enligt förslaget. Beroendeställningen till eleverna åberopas även av rikspolisstyrelsen, som bestämt avstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län, som i likhet med tre andra länsstyrelser bestämt avstyrker förslaget, finner det principiellt betänkligt att ge företag, som drivs kommersiellt i vinstsyfte, uppgifter som skall fullgöras under ämbetsansvar. Avstyrkande föreligger även från NTF, Försvarets motorklubb, KAK och M samt Automobilbesiktningsmännens förening och Biltrafikens yrkesnämnd. Motiveringen härför ansluter sig nära till de tidigare anförda. Vad härefter angår förslaget om prövningsrätt för yrkesskolor är remissinstanserna tämligen genomgående positiva. Direkta avstyrkanden föreligger endast från rikspolisstyrelsen, KAK och Trafikassistenternas förening. Remissinstanser som tillstyrker eller inte vill motsätta sig detta förslag är poststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, domän­ styrelsen, TCO, SAF, Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska transporiarbetareförbundet, MHF, Svenska lasttrafikbilågareförbundet, Svenska droskbilägareförbundet och Biltrafikens yrkesnämnd. Av framförda motiveringar kan anföras att man inte finner invändningarna mot trafikskolornas exa- Imensrätt gälla för yrkesskolorna samt att yrkesskolorna redan nu har vana vid elevprov. Skolöverstyrelsen förordar att, om yrkesskolorna skall sköta även annan förarutbildning än för fordonsklass B, skolorna även får examensrätt för sålunda utbildade. Svenska lokaltrafikföreningen utgår från att den vid flera av de stora trafikföretagen befintliga, ofta mycket omfattande utbild­ ningen av bussförare skall anses motsvara yrkesskola. Frågan om förarprovets närmare utformning berörs av ett fåtal remissinstanser, vilka i allmänhet tillstyrker utredningens förslag. Dock uttalar Trafikassistenternas förening att fastare former för förarprovet inte är nödvändiga. De nuvarande formerna ger ett gott underlag för bedömningen. Däremot krävs förlängning av provtiden. Automobilbesiktningsmännens förening finner de föreslagna provtiderna tillräckliga medan Folkrörelsernas trafikskoleförbund inte tror att landsvägskörningen kan rymmas inom föreslagna 25—30 minuter utan att pro­ vet bör utsträckas till minst 45 minuter. Förbundet framlägger en egen förarprovsplan som anses sammanföra likartade provmoment mera logiskt än utredningens. NTF och FP 11 kräver praktiskt prov även för traktorförare. Skolöver­ styrelsen finner det otillfredsställande att inte uppställa krav på att aspi-

Kungi. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 95

rant på traktorkörkort skall kunna praktiskt handha fordonet. Därför böl­ den som lett utbildningen intyga att sökanden bär viss körvana.

Departementschefen Utredningen redovisar flera skäl som talar för att trafikskola skall till­ läggas rätt att pröva sådana aspiranter på körkort för personbil och lätt lastbil och för motorcykel, som fått sin förarutbildning vid skolan. Mot förslaget talar enligt utredningen risken för att examensberättigade trafik­ skolor frestas att av konkurrensskäl sänka kraven på utbildning eller att under perioder med minskad elevtillströmning oskäligt förlänga utbild­ ningstiden. Flertalet remissinstanser uttalar tveksamhet om utredningens förslag eller avstyrker det. Därvid anknyter man särskilt till den av utredningen nämnda ekonomiska beroendeställningen till eleverna. Jag anser inte att man kan bortse från de påtalade riskerna. Jag kan inte förorda att trafikskolor tillerkänns examensrätt. Detta ställ­ ningstagande avser även det av några remissinstanser framförda förslaget att förlägga det teoretiska provet till trafikskola. Jag har i tidigare sammanhang bedömt det som sannolikt att kommunerna i framtiden kommer att inrätta trafikskolor av liknande slag som de nu­ varande privata skolorna. När denna typ av trafikskolor blir mera vanligt förekommande, bör frågan om examensrätt för dessa prövas. Utredningens förslag i fråga om examensrätten omfattar även yrkessko­ lorna. Remissinstanserna har nästan undantagslöst tillstyrkt förslaget i den­ na del. De skäl som anförts mot en examensrätt för trafikskolor föreligger inte i fråga om yrkesskolorna. Jag ansluter mig därför i princip till förslaget att yrkesskolorna får examinationsrätt. Yrkesskolorna bör sålunda få exa­ minera egna elever som är aspiranter på körkort för tung lastbil eller buss. I den mån yrkesskolorna kommer att upptaga annan utbildning, ex­ empelvis för de särskilda behörighetsbevisen, bör examensrätten gälla även för dessa. Skolöverstyrelsen bör efter samråd med trafiksäkerhetsverket svara för utformningen och kontrollen av utbildning och förarprov vid yrkesskolorna. Beträffande den militära förarprövningen föreslår utredningen att nu­ varande ordning bibehålls, vilket jag tillstyrker. Förarprovets närmare utformning har ingående behandlats av utredningen. Förarprovet skall vara en garanti för att fordonsförarna uppfyller av sam­ hället uppställda krav i fråga om kunskaper om trafikregler och körfärdighet m. m. Jag kan ansluta mig till de förslag utredningen framlagt för att till­ godose detta syfte. Jag vill emellertid understryka angelägenheten av att landsvägskörning eller liknande körning ingår såsom ett moment i provet. På trafiksäkerhetsverket skall ankomma att meddela anvisningar om förfarandet vid förarprov. Yad utredningen anfört om förarprovets när­ mare utformning bör härvid t. v. vara vägledande.

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Personalutbildning Bilförarutredningen Utredningen konstaterar att en förbättrad förarutbildning kräver en höjd utbildning sstandard främst för trafikskolepersonal och de tjänstemän inom tillsynsmyndigheten som skall utöva utbildningskontroll och verkställa fö­ rarprövning. Samma krav måste ställas på trafikutbildningspersonal inom yrkesskoleväsendet och krigsmakten. Viss särskild utbildning erfordras även för den personal som skall handa arbetsinspektion. Även för polispersonal och lärare inom det allmänna skolväsendet tillkommer nya utbildningsbe­ hov. Enligt gällande ordning skall i körskola finnas en för utbildningsarbetet i dess helhet ansvarig föreståndare samt vanligen en eller flera lärare med kompetens för såväl teoretisk som praktisk undervisning. Uppsikt över övningskörning vid körskola får, förutom av föreståndare och lärare, utövas endast av instruktör. Föreståndare, lärare och instruktör skall vara god­ kända av länsstyrelse efter prov inför bilinspektör och viss ytterligare lämp­ lighetsprövning. Nuvarande utbildning av föreståndare och lärare är övervägande koncen­ trerad till ett fåtal platser. Vid Trafildärarinstitutet i Lidingö, som drivs i privat regi, utbildas såväl lärare som föreståndare från hela landet. Körundervisning förekommer inte. Göteborgs trafikinstitut drivs av en ekonomisk förening med körskolor som medlemmar och utbildar lärare från hela lan­ det. I Malmö anordnar Tjänstemännens bildningsverksamhet i samarbete med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Svenska handelstj änstemannaförbundet kurser för körskollärare som står öppna för instruktörer med minst ett års praktik. Slutligen anordnar Sveriges bilskolors riksförbund vissa kurser av fortbildningskaraktär. Utbildning av körskoleinstruktörer sker dels genom i Sveriges bilskolors riksförbunds regi anordnad utbildning i Uppsala, Lund och Göteborg, dels vid Göteborgs trafikinstitut, dels av Folkrörelsernas trafikskoleförbund och dels av olika körskolor. Utredningen konstaterar att den nuvarande utbildningen av körskolepersonal på intet sätt är samordnad. Utbildningen saknar enhetlighet och torde i vissa avseenden vara av otillfredsställande kvalitet. Utredningen finner nödvändigt med radikala grepp för att råda bot på nuvarande förhållanden. Hos statens bilinspektion finns anställda bilinspektörer och trafikassisten­ ter, av vilka assistenterna i princip avses endast för utbildnings- och prov­ verksamhet medan bilinspektörerna också har hand om de tekniska uppgif­ ter som åvilar bilinspektionen. För bilinspektörerna gäller därför vissa be­ hörighetskrav som inte har någon motsvarighet för assistenterna. Bilinspektionspersonalen utbildas i bilinspektionens egen regi. Viss vidareutbildning finns anordnad.

Kungi. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 97

Utredningen har sökt beräkna utbildningsbehovet om dess förslag rörande förarutbildningen godtas. Det årliga nyutbildningsbehovet av trafiklärare uppskattas till 200 per­ soner. Härtill kommer ett årligt nyutbildningsbehov av utbildningsledare om 50 personer. Vidareutbildning vid särskilda fortbildningskurser för att ta del av nyhe­ ter inom trafiksäkerhets- och trafikutbildningsområdet bör ske åtminstone en gång vart femte år. Trafikskolepersonal till ett antal av ca 400 (100 trafikskolechefer och utbildningsledare samt 300 lärare) per år beräknas ge­ nomgå sådana kurser. Trafikmyndighetens personalbehov för utbildningskontroll och förarprövningsverksamhet beräknas under de två första åren till ca 100 tjänstemän och utbildningsbehovet till 5—10 personer. Fortbildningskurser för trafikmyndighetens personal bör anordnas så att personalen kan genomgå sådana kurser vart tredje år. Kurserna bör därige­ nom omfatta 25—30 tjänstemän årligen. Målsättningen för utbildningen behandlas utförligt av utredningen, som ingående redovisar kraven på de olika personalkategorierna bl. a. beträffan­ de undervisningsförmåga, körskicklighet, fordonskunskap, författningskän­ nedom samt sinnesnärvaro och omdöme. Vid sina överväganden om olika former för utbildningens genomförande stannar utredningen för utbildning i statlig regi genom ett under trafik­ myndigheten lydande organ. Utbildningsverksamheten kan sägas innefatta tre uppgifter, nämligen ledning och planering, undervisning samt utbildningskontroll. Härvidlag har utredningen övervägt olika alternativ och förordar en uppdelning av uppgiftsfunktionerna så att ledning och planering inordnas i trafikmyn­ dighetens centralförvaltning, den undervisande verksamheten förläggs till en särskilt upprättad utbildningsanstalt och utbildningskontrollen i prin­ cip anförtros trafikmyndighetens regionala organisation. Utredningen föreslår att trafiklärarutbildningen fördelas på tre region­ skolor (i södra, mellersta och norra Sverige) och att i princip all övrig utbildningsverksamhet koncentreras till en central utbildningsanstalt. Den centrala utbildningen bör bedrivas vid en särskilt organiserad, i tra­ fikläroanstalten ingående skola. De tre regionskolorna bör utgöras av i tra­ fikläroanstalten ingående, till yrkespedagogiska institut anknutna avdel­ ningar. Dessa skall, såvitt angår själva utbildningen, vara underställda tra­ fikmyndigheten, medan däremot instituten i princip skall svara för det förvaltningsmässiga, det praktiska genomförandet av undervisningen, anskaf­ fandet av lärarkrafter, administration m. m. Utbildningsbehovet per skola och år beräknar utredningen till ca 70 ele­ ver i grundutbildning och 150 elever i vidareutbildning. 7 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Den tekniska utbildningen av trafikinspektionspersonalen föreslår utred­ ningen förlagd till AB Svensk Bilprovnings utbildningsanstalt. Utredningen föreslår att utbildningsorganisationen benämnes statens tra­ fikläroanstalt, den centrala enheten högre trafikläroanstalten och region­ skolorna södra, mellersta och norra trafikläroanstalten. Beträffande utbildningens uppläggning och innehåll inskränker utred­ ningen sina överväganden till att avse frågor rörande trafikskolepersonal och trafikinspektionspersonal eller alltså utbildningsledare och trafiklärare samt trafikskoleinspektörer och förarprövare. För tillträde till grundläggande utbildning uppställer utredningen krav på genomgång av 9-årig grundskola samt innehav av A-körkort. Utbildningen börjar med en 15 veckor lång grundläggande kurs gemen­ sam för trafikskolepersonal och trafikinspektionspersonal. Utbildningen ger kompetens som trafiklärare. Den som godkänts i den grundläggande utbildningen äger efter en prak­ tiktid om minst ett år söka till fortsatt utbildning för kompetens som förarprövare. Denna utbildning föreslås omfatta sju veckor och är likaså gemensam för båda personalkategorierna. Efter förarprövarutbildningen bör utbildningen differentieras i en linje för högre trafikskolepersonal och en linje för högre trafikinspektionsperso­ nal. För båda linjerna bör som villkor för tillträde gälla en praktiktid om minst ett år antingen som förarprövare eller som trafiklärare vid trafikskola. För den kurs som leder till kompetens som utbildningsledare föreslår ut­ redningen en kurstid av sex veckor. För kompetens som trafikskoleinspektör föreslås en kurs om åtta veckor. Utredningen redovisar detaljerat kursernas närmare uppläggning. Den föreslagna utbildningen tar sikte på den som framdeles avser att söka anställning vid trafikskola. Uppenbarligen måste förutsättas att huvudde­ len av de skolor som nu finns kommer att övergå till att utöva trafikskoleverksamhet i de former som utredningen åsyftar. Det är inte rimligt att som villkor uppställa att den anställda körskolepersonalen för behörighet att fungera som utbildningsledare och trafiklärare genomgår fullständig utbild­ ning härför enligt utredningens förslag. Utredningen föreslår särskilda över gångsanordningar för nu anställd körskolepersonal. Den som vid viss tid­ punkt är godkänd som föreståndare eller instruktör vid körskola bör efter godkänd genomgång av kompletteringskurs förklaras behörig som utbild­ ningsledare respektive trafiklärare. Någon motsvarande anordning ansesdäremot inte erforderlig för nu godkända körskolelärare. Den kurs som syftar till behörighet som dispenserad utbildningsledare bör omfatta ca fyra veckor. För tillträde till den kurs som syftar till behörighet som dispenserad tra­ fiklärare föreslår utredningen krav på att vederbörande godkänts vid sär­ skilda urvalsprov. Totala antalet instruktörer som kan ifrågakomma för

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 99

dessa prov uppskattas till 2 500. Från proven bör undantas den som efter godkända urvalsprov utbildats vid bilskolornas trafikinstitut. Kompletteringskursen som leder till behörighet som dispenserad trafik­ lärare bör omfatta ca 150 timmar uppdelad på två skeden. Den som efter genomgång av det första skedet inte visar godtagbara förutsättningar som teorilärare bör skiljas från kursen. Han får dock, om han prövas ha för­ måga att meddela praktisk undervisning i bilkörning, godkännas som trafiklärare med behörigheten begränsad att avse endast praktisk undervisning. Nyetablering av trafikskola bör inte få ske om inte all personal fått den föreslagna ordinära utbildningen. Utredningen berör avslutningsvis några ekonomiska frågor. Utbildningen för den hos trafikmyndigheten anställda personalen bör vara kostnadsfri. Personalen bör ha oavkortad lön samt ersättning för resor och förhöjda levnadsomkostnader. Utredningen anser det rimligt att undervisningen även för trafikskolepersonalen är kostnadsfri. Om eleverna bör ha ersättning under kurstiden har utredningen inte gått in på i detalj. Utredningen framhåller dock angelägen­ heten av att rekrytering av välutbildad trafikpersonal inte hämmas av kostnadshänsyn. Ekonomiskt stöd bör därför ges åt elever vid de föreslagna kompletteringskurserna liksom kompensation för det inkomstbortfall i rörelsen som föranleds av bortovaro för genomgång av kurs. Vid överväganden röran­ de formerna för sådan bidragsgivning kan, utöver bestämmelser om studie­ hjälp och utbildningsbidrag, även bestämmelserna om t. ex. näringsbidrag inom försvaret och civilförsvaret måhända tjäna som ledning. Elever i kurser för trafiklärarpersonal vid regionskolorna bör få samma förmåner som tillkommer eleverna i de yrkesskolor, dit undervisningen är förlagd. Skäl talar för att motsvarande skall gälla under tid för genomgång av utbildning vid högre trafikläroanstalten.

Yttranden Utredningens förslag i fråga om personalutbildning har rönt tämligen allmän anslutning bland remissinstanserna och de särskilt framförda syn­ punkterna rör oftast detaljfrågor. Förslaget tillstyrks helt av rikspolissty­ relsen, statens biltrafiknämnd, statens högertrafikkommission, länsstyrel­ serna i Kalmar, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Jämtlands och Väster­ bottens län, NTF, Motorbranschens riksförbund, Näringslivets trafikdele­ gation, Automobilbesiktningsmännens förening, Försvarets motorklubb, M och Svenska droskbilägareförbundet. Dock ifrågsätter Motorbranschens riksförbund huruvida inte dispensmöjligheter bör finnas i fråga om skol­ formerna. Beträffande utredningens beräkning av utbildningsbehovet anför KAK och MHF att detta behov måste beräknas inte oväsentligt högre. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalar sin tillfredsställelse med förslå-

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

get om utbildning av trafikskolornas personal men tillägger följande. Perso­ nalen skall ha såväl teoretisk som praktisk kompetens. Teoretiska kunska­ per bör enligt utredningen meddelas inte bara i lektionssalen utan också under körutbildningen. Detta bör enligt styrelsen förstås så att den prak­ tiska utbildningen i bilen skall kunna anknytas till den teoretiska undervis­ ning eleven tidigare erhållit. Det får inte vara fråga om att i bilen hålla en föreläsning, som bättre kan ges i lektionssalen. Följden blir att det även i fortsättningen kommer att finnas en grupp utbildare som huvudsakligen ger praktisk undervisning i bilen. Därför kan ifrågasättas om båda katego­ rierna skall behöva ha samma utbildning. Detta kan få konsekvenser i löneliänseende med ökade kostnader för eleverna. Även rekryteringssvårigheter kan uppstå. Bland de för yrket intresserade håller många inte måttet i vad avser förmåga att föreläsa men har goda förutsättningar att utöva praktisk undervisning. Liknande synpunkter framförs av domänstyrelsen samt av Folkrörelsernas trafikskoleförbund, som understryker att den höjda mål­ sättningen inte kan nås utan en fördyring av körkortet. Målsättningen är enligt statens trafiksäkerhetsråd i vissa avseen­ den väsentligt högre ställd än vad som är rimligt med hänsyn till den tid som står till förfogande. Förslaget att staten skall omhänderha utbild­ ningen tillstyrks av Folkrörelsernas trafikskoleförbund. Enligt statskon­ toret kan i och för sig synas naturligt att staten har ansvaret för utbildning­ en. Å andra sidan bör beaktas att kostnaderna härför blir inte obetydliga. Utredningen har inte redovisat några synpunkter som gör det möjligt att säkert bedöma, om inte nuvarande utbildning, som är grundad på både stat­ liga och privata insatser, kan anpassas till de uppställda kraven. Sveriges bilskolors riksförbund anmäler betänkligheter mot förslaget. Elevtillströmningen växlar starkt och situationer kan uppstå då utbildnings­ kapaciteten hos den statliga myndigheten blir otillräcklig. Bl. a. i sådana fall bör det finnas möjlighet att låta utbildning ombesörjas av trafikskolor. Beträffande utbildningsorganisationen i stort tillstyr­ ker skolöverstyrelsen visserligen förläggning av utbildningen av trafiklärare till befintliga yrkespedagogiska institut men avstyrker att utbildningen där skall ske vid särskilda avdelningar direkt underställda trafikmyndigheten. Det synes helt opåkallat att lägga ansvaret för denna kvantitativt jämförel­ sevis blygsamma lärarutbildning på annan myndighet än skolöverstyrelsen och därmed bryta en av statsmakterna angiven strävan att till överstyrelsen koncentrera ledningen för all yrkesskoleutbildning med tillhörande lärarut­ bildning. Även förarprövarutbildningen, som måste anses vara en med tra­ fiklärarutbildningen starkt integrerad vidareutbildning, bör ledas av över­ styrelsen och ske vid samma institut. Också utbildningen av utbildningsle­ dare är övervägande pedagogisk och bör ske antingen vid nämnda institut eller under ledning av överstyrelsens fortbildningsinstitut. Utbildningen av

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967 101

trafikinspektionspersonal är däremot närmast att betrakta som en intern verksutbildning. Fortbildningen kan sägas motsvara 20 kurser per år. Efter­ som skolöverstyrelsen vid fortbildningsinstituten redan genomför närmare 300 sådana kurser per år och möjligheter finns till utökning, ligger det när­ mast till hands att dit förlägga även den av utredningen föreslagna fortbild­ ningen. Skolöverstyrelsen finner att den högre trafikläroanstalten enligt utred­ ningens förslag skulle få mellan 1500 och 2 000 lärartimmar, vilket underlag synes mycket svagt. För en enda 33-veckors kurs för blivande yrkeslärare beräknas en något större omfattning. Överstyrelsen föreslår att man för de föreslagna kvantitativt sett föga omfattande utbildningsändamålen utnyttjar redan befintliga organ, närmast de yrkespedagogiska instituten. Genom skolöverstyrelsens förslag kommer underlag för en högre trafikläroanstalt att saknas. Även statskontoret finner att skolöverstyrelsen bör bära huvudansvaret för ifrågavarande utbildning. Dock bör myndighetens egen personal utbildas i myndighetens regi. Liknande uppfattning uttalar Svenska lasttrafikbilägareförbundet. Biltrafikens grkesnämnd och Svenska transportarbetareförbundet har an­ nan mening. De anser det riktigt att utbildningen av trafikskolepersonal står under överinseende av trafikmyndigheten. Detta bör även gälla den personal som i yrkesskolor meddelar undervisning. Vad sedan angår utbildningens uppläggning och inne­ håll förordar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att redan vid tillträde till trafiklärarkurs någon form av lämplighetsprövning sker. De generella kom­ petenskraven finner styrelsen mycket allmänt hållna. Skolöverstyrelsen kan inte godta fordringarna för tillträde till trafiklärarkurs. Förslagsvis bör krävas bl. a. tre års väl vitsordad praktik samt körkort för fordonsklass B. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att nuvarande krav på 21 års ålder för kompetens som tjänsteman i körskola bör bibehållas. Beträffande läroplanerna förordar skolöverstyrelsen att de peda­ gogiska avsnitten ges ökad tyngd, särskilt i fråga om läroplanen för den grundläggande trafiklärarutbildningen. Statens trafiksäkerhetsråd ifråga­ sätter om inte i läroplanerna den tekniska sidan av utbildningen fått ett alltför stort utrymme. I fråga om de föreslagna övergångsanordningarna ifrågasät­ ter SAF om det inte skulle vara möjligt att genom smidigare övergångsanordningar få kravet på tillräckligt god standard hos den nuvarande perso­ nalstammen vid skolorna tillfredsställt. Särskilt egendomligt synes förslaget i fråga om instruktörerna. Den föreslagna testningen av dessa innebär en oriktig nedklassning av den nuvarande personalgruppen. En automatisk övergång till den nya ordningen bör kunna ges instruktörer, om de har en viss tids -— förslagsvis två års — väl vitsordad erfarenhet av yrket. Anled­

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

ning finns inte att frångå den nuvarande personalindelningen vid skolorna. Som instruktörer bör godtas personer med praktiskt utbildningshandlag. Domänstijrelsen delar uppfattningen om en automatisk behörighet för in­ struktörer med viss tids erfarenhet. Beträffande provet för instruktörer uttalar Folkrörelsernas trafikskoleförbund att detta kan leda till att en arbetstagare, som länge oklanderligt skött ett arbete, kan komma att uteslutas från sitt yrke eller bli utpekad som den som inte klarade det näst sista provet. Förbundet förutsätter att förslaget allmänt avvisas. I stället bör instruktörerna erbjudas att utan test­ ning och av fri vilja få genomgå antingen en kurs, som leder fram till dispens som trafikskolelärare med full kompetens eller till dispens som trafikskolelärare med begränsad kompetens. I detta sammanhang uttalar förbundet även att det är självklart att tillsynsmyndighetens personal skall genomgå en grundlig kompletterande utbildning. TCO understryker kraftigt behovet av ekonomiskt stöd åt eleverna i kompletteringskurserna och hänvisar till de bidrag som arbetsmarknadsstyrel­ sen ger i sin omskolningsverksamliet liksom till möjlighet att i vissa fall få ersättning från arbetslöshetskassa under kurstid. Folkrörelsernas trafikskoleförbund finner det inte rimligt att helt övervältra omställningskostnaderna på några årgångar körkortsaspiranter och därför bör samhället ikläda sig övergångskostnaderna för bättre trafikutbildning i framtiden. Svenska kommunalarbetareförbundet konstaterar att kostnaderna för ut­ bildning av lärare och instruktörer kommer att åvila staten. Dessa tjänst­ gör sedan vid privata skolor. Därigenom kommer de privata företagarna att dra nytta av de kostnader för utbildning som bestrids av allmänna medel. Det är mer rimligt att man har skolor i allmän regi.

Departementschefen En bättre och mera enhetlig utbildning är angelägen särskilt för trafik­ skolornas personal. Utbildningen av denna personal bedrivs nu i huvudsak i privat regi och är inte samordnad. Utbildningsstandarden behöver för­ bättras. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet föreslår jag att utbildning av trafikpersonal etableras i det allmännas regi. Jag kan dock inte förorda utredningens förslag om särskild trafikläroanstalt. Den grund­ läggande utbildningen av trafikskolornas personal företer inte några prin­ cipiella skillnader i förhållande till den yrkesutbildning som sker inom det allmänna skolväsendets ram. En medveten strävan under senare år har varit att dit förlägga all yrkesutbildning som inte har så speciell karaktär att den bedömts med bättre resultat kunna bedrivas av statliga myndigheter eller andra organ. Jag finner det sålunda lämpligt att grundutbildningen av trafikskolepersonalen förläggs till yrkesskolorna. Utbildningen skall syfta

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 103

till att ge eleverna kompetens att såsom trafiklärare meddela såväl teoretisk som praktisk undervisning. Den organisatoriska anknytningen till yrkesskolorna innebär att kommun blir huvudman för utbildningen. Den lokala ledningen kommer att åvila vederbörande skolstyrelse, den regionala tillsynen länsskolnämnderna och den centrala tillsynen och ledningen skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen bör sörja för att vid yrkesskolorna finns tillgång till för pedagogisk under­ visning utbildade lärare. Det är uppenbart att den föreslagna utbildningen bör etableras endast på ett begränsat antal orter. Det ankommer på skolöverstyrelsen att bedöma den­ na fråga i samband med medgivande att inrätta här avsedda kurser. Skolöverstyrelsen bör vidare meddela anvisningar om krav för tillträde till utbildningen, varvid de sökandes tidigare utbildning och föregående praktiska verksamhet bör beaktas. Elever som genomgår trafiklärarutbild­ ning bör få studiesocialt stöd enligt studiehjälpsreglementet. Statsbidrag för utbildning av här angivet slag utgår enligt för central yrkesskola gällande grunder dvs. till driftkostnader enligt kungörelsen den 4 mars 1966 (nr 115) angående statsbidrag till driftkostnader för gymnasi­ ala skolor samt för anskaffande av skollokaler och stadigvarande undervis­ ningsmateriel enligt kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 480) om statsbidrag till yrkesskolor. I fråga om anskaffande av undervisningsmateriel i form av mera speciella och dyrbara fordon m. m. bör tillvaratas möjligheter till besparing genom att hyra i stället för att köpa sådan materiel. Statsbidrag bör då kunna utgå till hyreskostnaderna efter grunder som motsvarar statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. Sistnämnda stats­ bidrag bör i så fall inte utgå. Kungl. Maj :t bör bemyndigas att utfärda erfor­ derliga bestämmelser om statsbidrag till dessa hyreskostnader. Även nuvarande körskoleinstruktörer (ca 2 500) bör enligt min mening be­ redas tillfälle att erhålla utbildning för trafiklärarkompetens, dvs. rätt att meddela såväl teoretisk som praktisk undervisning. Skolöverstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1967/68 föreslagit att viss kom­ pletteringsutbildning sker i den av bilförarutredningen och körtidsutredningen föreslagna trafikinspektionens regi och att i övrigt allmänna yrkespedagogiska kurser om ca fem veckor genomförs vid yrkespedagogiskt in­ stitut. Jag anser att allmänna yrkespedagogiska kurser bör anordnas i hu­ vudsaklig överensstämmelse med skolöverstyrelsens förslag men förläggas till yrkesskolorna. Denna kursverksamhet bör genomföras under tre bud­ getår, vilket innebär att ca 700 instruktörer behöver utbildas per år. Viss kompletteringsutbildning torde därvid kunna ske i bilinspektionens regi i form av veckoslutskurser, kvällsföreläsningar m. m. Sådan kompletterings­ utbildning inom bilinspektionen har ägt rum under budgetåret 1966/67

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

med ca 1 500 instruktörer soin deltagare. Kompletteringsutbildningen torde kunna organiseras som fyraveckorskurser. Först efter en tid blir det möjligt att som kompetenskrav på trafikskolepersonalen uppställa godkänd genomgång av förevarande kurs. Den före­ slagna utbildningen får ses som ett första steg på vägen mot detta mål. Utredningen har även föreslagit viss utbildning som syftar till kompe­ tens som utbildningsledare. Beträffande sådan vidareutbildning av trafikskolepersonal bör det uppdragas åt skolöverstyrelsen att efter samråd med trafiksäkerhetsverket avge förslag. Vad slutligen gäller erforderlig utbildning av trafiksäkerhetsverkets per­ sonal torde denna liksom hittills kunna bedrivas som intern verksutbildning. Inom ramen för den organisation jag föreslår för det nya trafiksäker­ hetsverket bör det vara möjligt att meddela en utbildning som leder till en inte oväsentlig höjning av nivån för kunskaper och färdigheter. Vid bifall till mitt förslag om trafikskoleutbildning uppkommer ett ökat medelsbehov för skolöverstyrelsen. För utbildning av trafikskolepersonal beräknar jag 1 600 000 kr. avseende lärararvoden, studiemateriel m. m. Jag förordar att på riksstaten under sjät­ te huvudtiteln för budgetåret 1967/68 förs upp ett förslagsanslag av 1 600 000 kr., kallat Vissa kostnader för utbildning av trafikskolepersonal. Av prak­ tiska skäl bör emellertid dessa kostnader bestridas från för ändamålet ifrågakommande anslag, dvs. Bidrag till driften av kommunala gymnasiala sko­ lor samt Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet in. m. Dessa anslag kommer härigenom att belastas med högre belopp än som beräknats i stats­ verkspropositionen. Det av mig här förordade anslaget kommer i fråga om dessa kostnader att fungera som s. k. täckningsanslag för riksstaten. Anslaget bör avräknas mot automobilslcattemedlen.

Körkortsrcgistrcring Bilförarulredningen Enligt gällande föreskrifter skall körkort registreras vid respektive läns­ styrelser. Registerorganisationen är sålunda spridd på 25 olika håll. Verk­ samheten kännetecknas av åtskilliga brister. Utredningen sammanfattar dessa på följande sätt. Det kan inte utan avsevärd omgång fastställas om en person har körkort och hos vilken länsstyrelse innehavet är registrerat. Registren är redan nu och blir alltmer inaktuella. De upptar exempelvis avlidna personer. Namn­ byten och adressförändringar anmäls inte. Registren upptar vidare körkortsinnehav, som inte utnyttjas på grund av sjukdom, ålder m. m. De av­ speglar heller inte körkortsinnehaven länsvis, eftersom flyttningar i regel inte föranleder ny registrering. För körkortsinnehav från tiden före den 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 105

januari 1952 saknas uppgifter om innehavarens folkbokföringsnummer. Re­ gistren blir för varje år allt mer omfattande och svårhanterliga. Med hänsyn härtill har utredningen övervägt förbättringar på området. Tre alternativ har diskuterats, nämligen ett centralt körkortsregister, ett centralt sökregister samt bibehållen decentraliserad registrering men med förbättring härav genom utnyttjande av uppgifterna i de länsvisa datakon­ toren, datakontorsregistrering. Utredningen anför att ett centralregister i sin fulländning sannolikt er­ bjuder de bästa möjligheterna att uppspåra och sammanhålla körkortsinnehavarna. Även om ett dylikt centralregister grundas på ADB-system kräver det dock omfattande och tidsödande transporter av underlagsmaterial från andra myndigheter och förutsätter dessutom vissa grundläggande noteringar på länsdatakontoren. Ett centralregister kommer vidare enligt utredningen att bli omfattande, svårt att hålla aktuellt och bedöms mindre fördelaktigt från beredskapssynpunkt. Utredningen förordar alternativet med datakon­ torsregistrering. Detta anses enklare, kräver endast en måttlig administrativ insats och kan bygga på befintliga eller planerade register. Vidare anses det ge väl så god effekt som de andra alternativen.

Yttranden Huvuddelen av remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat dessa utan erinran. Flera har dock mer eller mindre direkt förordat ett centralregister, bl. a. statens trafiksäkerhetsråd, rikspolisstyrelsen, stats­ kontoret, statistiska centralbyrån, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, trafikmålskommittén, NTF, SAF, Biltrafikens yrkesnämnd och Sveriges läkarförbund. I allmänhet finner dessa instanser argumenten mot ett centralregister överdimensionerade. Det betecknas som en brist att utred­ ningen byggt sina förslag på ett bibehållande av den manuella registerföringen och att förutsättningarna för ett centralregister inte prövats systemtekniskt. Vidare efterlyses kostnadsberäkningar för de skilda alternativen. Krav framförs på förnyad prövning med sikte på att tillskapa ett centralt, dygnsbevakat körkortsregister uppbyggt på ADB-system och integrerat med andra register, som har anknytning till kör kortsväsendet.

Departementschefen Olägenheterna med det nuvarande körkortsregistreringssystemet har länge varit uppenbara. Ställningstagande till tidigare i skilda sammanhang framlagda förslag till förbättringar har ansetts böra anstå i avvaktan på bl. a. viss omläggning inom folkbokföringen. En sådan omläggning håller nu på att genomföras. Med hänsyn härtill och även till de numera genom datatekniken väsentligt förbättrade betingelserna för rationell registertek­ nik är det motiverat att nu ompröva systemet för körkortsregistrering.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Utredningens förslag om datakontorsregistrering har mött invändningar från vissa remissinstanser som finner övervägande fördelar förknippade med ett centralregister och därför har framfört krav på förnyad prövning av frågan. Jag har vid mina överväganden funnit åtskilliga skäl tala för en prövning av frågan med sikte på ett centralregister. På skilda håll inom statsförvalt­ ningen pågår f. n. omläggning till eller utreds förutsättningarna för omlägg­ ning till central registrering med utnyttjande av ADB-system. Detta gäller bl. a. fordonsregistreringen. Väntade reformer på länsförvaltningens om­ råde kan vidare komma att inte oväsentligt förändra den organisation, på vilken utredningen grundat sitt förslag i registerfrågan. För prövning av utredningens förslag beträffande körkortsregistreringen erfordras under alla förhållanden vissa ytterligare utredningar om arbetsrutiner, register­ akternas uppläggning och innehåll, kostnader m. in. Jag har tidigare i dag erhållit bemyndigande att tillkalla en sakkunnig för förnyad prövning av registerfrågan och i samband därmed även frågan om körkortens utform­ ning. I fråga om körkortsregistreringen skall utredningen enligt direktiven sikta på en lösning med ett centralt körkortsregister. Som ett krav på registret anges att det skall ge möjlighet att utan alltför stor omgång få reda på om en person har körkort och vilken länsstyrelse som utfärdat det­ samma. Registret skall kunna tjäna i första hand polisen men även läns­ styrelser, åklagare, domstolar, nykterhets- och socialvårdsorgan in. m. Utredningen bör pröva om och i vilken omfattning ADB-teknik bör an­ vändas och vilka ömsesidiga fördelar, som kan ernås genom integration mellan körkortsregistret och andra register. Av vikt är att utredningen be­ lyser hur samverkan skall ske mellan körkortsregistret och länsstyrelserna. Utredningen bör också undersöka möjligheterna att centralt registrera så­ dana brott och förseelser av körkortslösa som för dem som har körkort föranleder anteckning i körkortsregistret. Utredningens överväganden avses utmynna i förslag till huvudmanna­ skap och organisation för registret samt till arbetsrutiner, jourtider och bemanning för detsamma. Vägar för rapportutväxling mellan registret och uppgiftslämnande myndigheter skall av utredningen kartläggas. Utgångs­ punkten bör därvid vara arbetsinsatser av minsta möjliga omfattning utan att kravet på aktualitet hos registret eftersätts.

Trafikundervisningen i skolan Bilförarutredningen Trafikundervisning skall meddelas i alla skolor under skolöverstyrelsens inseende i den omfattning och enligt de grunder som anges i Kungl. Maj :ts cirkulär den 17 april 1959. Efter redovisning av cirkulärets innehåll samt läroplaner, anvisningar m. m. för de olika skolformerna konstaterar ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 107

redningen med utgångspunkt i bl. a. en av utredningen gjord enkätunder­ sökning att trafikundervisningen i skolorna på flera håll uppvisar brister. Inte minst gäller detta lärarutbildningsanstalterna och grundskolans hög­ stadium. Bristerna hänför sig främst till planeringen, samordningen och det metodiska genomförandet av trafikundervisningen. I fråga om mål och innehåll för och utformning av trafikundervisningen i skolan anför utredningen. Målsättningen för 5—6-åringarnas trafikundervisning i hemmet och i förskolan bör avse en allmän försiktighet på gator och vägar samt övningar som gångtrafikant i sådana trafiksituationer som förekommer i deras när­ maste omgivning. För förskolorna har NTF och Barnpsykologiska forsk­ ningslaboratoriet vid Stockholms universitet framställt en lärarhandledning. Målsättningen för utbildningen i grundskolan bör vara för lågstadiet att skapa ett allmänt försiktigt uppträdande i trafiken, att öva eleverna som gångtrafikanter i olika trafikmiljöer och trafik­ situationer, att öva dem som cyklister i enklare situationer, för mellanstadiet att fullborda elevernas utbildning till gångtrafikanter, att fullborda deras utbildning till cyklister, för högstadiet att befästa deras färdigheter som cykel- och mopedtrafikanter, att meddela dem kunskaper motsvarande kraven i det teoretiska förarprovet. I grundskolan bör såvitt avser årskurserna 1-—6 klassläraren alltjämt ha huvudansvaret för trafikundervisningen. Trafikundervisningen bör på låg­ stadiet ha sin tyngdpunkt inom ämnet hembygdskunskap. Det torde vara ändamålsenligt att fortfarande låta huvudmomentet Trafikundervisning ingå även i ämnet gymnastik. På mellanstadiet bör trafikundervisning ingå i ämnet samhällskunskap. Trafikundervisning bör även ingå som huvudmoment i ämnet gymnastik. För grundskolans högstadium där trafikundervisningen f. n. förekommer som huvudmoment endast i ämnet gymnastik föreslås trafikundervisningen införd som huvudmoment även i samhällskunskap. Trafikundervisnings­ moment bör även behandlas i ämnena biologi, fysik och teknisk orientering. I de gymnasiala skolformerna måste trafikfrågorna aktualiseras i betyd­ ligt större utsträckning än vad som nu vanligen är fallet. En undervisning som berör denna för alla medborgare väsentliga samhällsfunktion måste beredas utrymme i framför allt de samhällsorienterande ämnena samt i psykologi och i gymnastik. Här bör självfallet trafikundervisningens teore­ tiska moment fördjupas. Med hänsyn till elevernas ålder och mognad torde

108 Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967

det vara särskilt lämpligt att behandla exempelvis sådana moment som trafikpsykologi, alkohol och olyckor samt ansvarsfrågor och liknande. Ny­ heter i trafiklagstiftningen måste särskilt uppmärksammas. Utredningen framhåller att redovisade trafikundervisningsmoment in­ gående i olika ämnen bör på lämpligt sätt inarbetas i avsnitten »anvisningar och kommentarer» samt i »förslag till disposition av en studieplan» för resp. ämnen och årskurser i läroplan för grundskolan. Det är också ange­ läget att lärarhandledningen i trafikundervisning (skolöverstyrelsens skrift­ serie nr 8) omarbetas så att den ansluter till nämnda undervisningsmoment. Utredningen tar även upp frågan om tiden för trafikundervisningen. I grundskolan omfattar denna undervisning i varje klass 5—7 lektioner och två halva friluftsdagar per termin samt ges därutöver i lämplig omfattning i anslutning till vissa ämnen. I årskurs 8 är dock under den ena terminen trafikundervisningen på friluftsdagarna utbytt mot en sammanhängande kurs i trafikkunskap omfattande tolv lektioner. Utredningen anser att den för trafikundervisning i grundskolan nu an­ slagna tiden bör vara tillfyllest om tiden utnyttjas effektivt och den av utredningen föreslagna planeringen och samordningen kommer till stånd. I olika gymnasiala skolor bör trafikfrågorna behandlas i samband med undervisningen inom respektive ämnen. Vissa delar av trafikundervisning­ en på detta stadium kan med fördel ges på »timmar till förfogande». Hu­ vudläraren i samhällskunskap eller annan för uppgiften särskilt intresserad och lämplig lärare bör svara för att en tidsmässig samordning av de till olika ämnen hörande trafikundervisningsmomenten kommer till stånd. Då det är synnerligen angeläget att alla åtgärder vidtas som kan stärka och ge stadga åt trafikundervisningen samt medverka till att den bedrivs under varje årskurs, bör enligt utredningen föreskrifter om betygsanteckning utfärdas. Särskilda trafikantprov till ledning för bedömning av elever­ nas kunskaper och färdigheter bör utarbetas centralt för årskurserna 3, 6 och 9 och, i likhet med nuvarande standardprov, ställas till lärarnas förfo­ gande. Provet för årskurs 3 bör i huvudsak avse uppträdandet som gång­ trafikant, för årskurs 6 färdigheter som cykeltrafikant och därtill hörande allmänt trafikkunnande samt för årskurs 9 teoretiska kunskaper motsva­ rande vad som krävs för erhållande av körkort. De elever som med till­ fredsställande resultat genomgått prov får således anteckning därom i res­ pektive termins- och slutbetyg. Särskilda krav på utformningen av trafi­ kantprovet i årskurs 9 ställs. De elever som klarar detta prov skulle en­ ligt utredningens förslag få rätt att påbörja förarutbildning i trafikskola vid fyllda 17 år. Elever som inte med tillfredsställande resultat genomgått fastställda prov men deltagit i trafikundervisningen får anteckning om del­ tagandet på vårterminsbetygen. Även eleverna i årskurserna 2, 4, 5, 7 och 8 bör erhålla sådan anteckning på respektive vårterminsbetyg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 109

Utredningen tar i ett särskilt avsnitt upp lärarfrågor m.m. Då enligt utredningens förslag trafikundervisningen av pedagogiska skäl bör ingå i flera ämnen avvisar utredningen tanken på särskilda lärare för denna undervisning som alltså huvudsakligen bör åvila ordinarie klassoch ämneslärare. Under hänvisning till den vid flertalet lärarutbildningsanstalter otillräck­ liga trafikundervisningen föreslår utredningen att åtgärder snarast vidtas i syfte att åstadkomma en allsidig förstärkning av undervisningen i trafik­ frågor med sikte på såväl ämnesfördjupning som metodik och praktik. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att avgöra hur en förstärkt trafikunder­ visning skall inordnas i lärarutbildningen samt i samråd med trafikmyn­ digheten uppgöra och fastställa planer för undervisningen. Trafikutbild­ ningen förutsätts medtagen i läroplan för lärarutbildningen. Enligt utred­ ningen är det även önskvärt att på avgångsbetyget vid lärarutbildningsanstalterna anteckning sker om genomgången godkänd utbildning i ämnet trafikkunskap. Med hänsyn till att den trafikfostrande verksamheten särskilt inom grundskolan inte bara är omfattande utan också synnerligen mångskif­ tande föreslår utredningen vidare att inom varje rektorsområde — alterna­ tivt skolenhet, beroende på lokala förhållanden — inrättas en tjänst som huvudlärare för trafikundervisning (skolans trafiklärare). Denne lärare skall svara för samordning och planering av trafikundervisningen. Vid sidan av lärarpersonalen måste medverkan i trafikundervisningen ske från viss expertis. Utredningen uppmärksammar här särskilt polisens medverkan och framhåller att polisens insatser måste samordnas med lärar­ nas undervisning och bör omfatta minst en timme per termin och klass. I årskurserna 6 och 9 dock minst det dubbla. En god information och en fortlöpande samverkan mellan hem och skola är förutsättningar för att undervisningen skall resultera i fasta trafikvanor och ett hänsynsfullt upp­ trädande i trafiken. Lämpligt informationsmaterial härför bör utarbetas. Utredningen uppmärksammar även behovet av hjälpmedel m.m. för så­ väl de teoretiska studierna som för de praktiska övningarna. Lärarna måste ha tillgång bl. a. till alla de olika författningar som på ett eller annat sätt berör trafiken och trafikförhållandena. En lärobok i trafikkunskap bör tillhandahållas eleverna på samma villkor som gäller för övriga läroböcker. I en sammanställning redovisas hjälpmedel som anses nödvändiga i skolor­ nas utrustning för trafikundervisning. Det är enligt utredningens mening angeläget att kommunerna uppmärksammar behovet av permanenta trafik­ gårdar. Utredningen framhåller vidare att skolradion och skoltelevisionen med stor effektivitet bör kunna användas i trafikundervisningens tjänst. När det gäller högre skolmyndigheters medverkan konstaterar utredning­ en att den intensifiering av trafikundervisningen som utredningen förordat kräver insatser på regional och central nivå inom skolväsendets område.

no Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

En konsultativ verksamhet i sammanhanget bör sålunda åvila länsskolnämnderna genom deras konsulentorganisation. För ändamålet anses böra beräknas en arbetsinsats motsvarande en halvtidstjänst. Det yttersta ansvaret för trafikundervisningen i skolorna anser utred­ ningen självfallet böra åvila skolöverstyrelsen. På överstyrelsen bör i an­ slutning härtill ankomma att nogsamt följa trafikens utveckling och förhål­ landen samt att hålla sig väl underrättad om rön och erfarenheter på områ­ det. Skolöverstyrelsen bör också i samverkan med trafikmyndigheten ha att utfärda bestämmelser, anvisningar och handledningar för undervisningen samt att tillse att lämplig undervisningsmateriel står till förfogande. På skolöverstyrelsen bör ankomma att framlägga förslag till erforder­ liga kompletteringar till kursföreskrifterna. Styrelsen bör vidare i lämplig omfattning inarbeta trafikundervisningsmoment för vederbörliga ämnen i olika studieplaner in. in. samt därtill hörande anvisningar och kommen­ tarer. Nu gällande anvisningar och handledning i trafikundervisning bör om­ arbetas så att de ansluter till de nya riktlinjerna för trafikundervisningen. En väsentlig uppgift för skolöverstyrelsen bör vidare vara att verka för framställande och tillhandahållande av hjälpmedel i undervisningen. Med hänsyn till de väsentliga uppgifter såvitt avser trafikundervisningen som bör åvila skolöverstyrelsen föreslår utredningen att det inom skolöversty­ relsen inrättas en konsulenttjänst för ifrågavarande uppgifter. Slutligen förordar utredningen, att under en övergångsperiod av förslags­ vis två år särskilda utbildningskurser (kompletteringskurser) anordnas. Detta bör ske i sådan omfattning att minst en lärare från varje rektors­ område/ skolenhet erhåller en lämpligt avpassad påbyggnad på tidigare genomgången utbildning i trafikkunskap. Då många av nu verksamma lärare visat intresse för fortbildning i trafikkunskap men synes ha svårigheter med trafikundervisningens upp­ läggning och genomförande bör enligt utredningen fortbildningsverksamhet av olika slag på detta område erhålla prioritet.

Yttranden Utredningens förslag angående skolans trafikundervisning har helt till­ styrkts eller lämnats utan erinran av väg - och vattenbyggnadsstgrelsen, länsstyrelserna i Kalmar, Älvsborgs och Västerbottens län, SAF, Svenska transportarbetareförbundet, RLF, Svenska droskbilägareförbundet, Svens­ ka kommunalarbetareförbundet och Svenska lasttrafikbilägareförbundet. Tillstyrkan föreligger även från länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Kristianstads län ävensom KAK, MHF och M, vilka dessutom fin­ ner starka skäl för att trafikundervisningen görs till särskilt ämne på skol­ schemat. Statens högertrafikkommission anför att ett av skolöverstyrelsen inför

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 in

genomförandet av högertrafik avgivet förslag i huvudsak överensstämmer med utredningens. Den helt övervägande delen av övriga remissinstanser har tillstyrkt före­ slagna principer och målsättning även om de framfört avvi­ kande synpunkter i vissa avseenden. Sålunda uttalar skolöverstyrelsen att målen för grundskolan i stort sett är acceptabla. Emellertid pågår översyn av grundskolans läroplan varför styrelsen — som i och för sig godtar för­ slagen angående de ämnen, i vilka trafik bör ingå som huvudmoment och behandlas i råd och anvisningar -—- avstyrker att frågan behandlas i före­ varande sammanhang isolerad från övrigt läroplansarbete. Enligt rikspolisstyrelsen bör trafikkunskap utgöra särskilt undervisnings­ ämne och därför schemaläggas. Svenska röda korset ifrågasätter om splitt­ ringen på en mångfald läroämnen är nödvändig. Kritik förekommer mot förslaget att trafikundervisningen i grundskolan skulle syfta till att eleverna i årskurs 9 avlägger prov motsvarande de teo­ retiska kunskaperna för körkort för fordonsklass A. Statens biltrafiknämnd finner att man därigenom inte uppnår den åsyftade integrationen mellan teori och praktik i körkortsundervisningen. Det räcker om man i skolan lär in de allmänna trafikreglerna som varje medborgare bör känna till me­ dan för körkort erforderliga teoretiska kunskaper bör hänföras till trafikskoleutbildning. Svenska stadsförbundet framför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Kronobergs län, Svenska kommunalarbetareförbundet och Näringslivets trafikdelegation anser det inte nödvändigt att ge eleverna all den mera speciella kunskap om bilar som behövs för körkortsprov. Motor­ branschens riksförbund anser att undervisningen tills vidare endast bör avse allmänna trafikregler. Några remissinstanser, som tillstyrker målsättningen för grundskolans tra­ fikundervisning, uttalar tvivel om den anslagna tiden är tillräcklig. Så är fallet med KAK, MHF, M, Svenska lasttrafikbilågareförbundet och FPU. Skolöverstyrelsen däremot uttalar att den för grundskolan föreslagna tiden är tillräcklig. Beträffande den sammanhängande kursen i årskurs 8 konstaterar skol­ överstyrelsen att den på grund av svårigheterna att på högstadiet anordna insprängda särskilda kurser genomförts i endast ett fåtal kommuner. De tolv lektionerna bör därför fördelas över hela läsåret. NTF som i princip tillstyrker förslaget föreslår att i målsättningen redan på lågstadiet bör ingå beteendet som bilpassagerare. CUF förordar att un­ dervisningen även omfattar framförande av moped i de åldrar där detta är tillåtet. KAK och MHF finner önskvärt att den frivilliga verksamheten i trafiklekskolorna utvidgas genom utökat stöd, exempelvis från kommunernas sida. M förordar ökat stöd åt undervisning av barn på förskolestadiet.

112 Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

Beträffande trafik undervisningens utformning godtar skolöverstyrelsen ämnesinnehållet på låg- och mellanstadierna. Men på hög­ stadiet är målet teoretiska kunskaper för körkort för fordonsklass A för högt satt. Den teoretiska delen är indelad i tre skeden, varav skedena II och III skall kunna anknytas till tillämpningsövningar under körutbildningen. Flera avsnitt därav bör för att bli meningsfyllda anknytas till tilllämpningsövningar med bil. Därförutan kan vissa avsnitt bli ointressanta för många elever. Förslaget om centralt utarbetade trafikantprov för års­ kurserna 3, 6 och 9 anser sig skolöverstyrelsen inte utan vidare övervägan­ den kunna godta. Skolans trafikfoslrande undervisning bör — utom med­ delande av kunskaper och färdigheter — lära eleverna hänsyn till medtrafikanter genom respekt och förståelse för lag och förordning. Elevernas allmänna trafikbeteende kan sålunda ej mätas vid trafikprov. Även om pro­ ven kan utformas som standardprov eller liknande, avstyrker överstyrelsen att proven utformas och används för att ge eleverna differentierade betyg i trafikfärdighet. Förslaget är inte förenligt med för grundskolans arbete gällande principer. Betygen skall nämligen ange elevernas kunskaper och färdigheter i förhållande till riksmedeltalet för resp. årskurs. Utredningens förslag innebär återgång i ett av skolans moment till betygsättning enligt en s. k. absolut skala. Överstyrelsen är däremot villig överväga förslaget om särskilda betygsanteckningar om genomgången trafikundervisning. Läns­ styrelsen i Göteborgs och Bohus län anför liknande synpunkter som skol­ överstyrelsen på betygsättningen och anser att godtagbara resultat bör kunna uppnås på låg- och mellanstadierna utan särskilda prov. Utredningens förslag i lärar frågor vinner tämligen allmän anslut­ ning. Skolöverstyrelsen konstaterar behov av en väsentlig förbättring av lärarutbildning och undervisningsmetoder. Lärarutbildningssakkunniga har även i sitt betänkande »Studieplaner för lärarutbildning» föreslagit en ut­ vidgad utbildning i trafikkunskap och föreslår bl. a. under två år särskilda utbildningskurser i trafik så att minst en lärare från varje rektorsområde/ skolenhet får lämplig påbyggnad. Skolöverstyrelsen erinrar även om att den hos högertrafikkommissionen begärt att inför övergången till höger­ trafik 1 800 kontaktlärare i trafik utbildas. Sveriges läkarförbund och statens trafiksäkerhetsråd finner lämpligt att de erfarenheter, som vinns vid trafikutbildning i trafikskolorna, nyttiggörs vid undervisningen i de allmänna skolorna. Försvarets motorklubb anser det vara en grundförutsättning för undervisningen att läraren har körkort för fordonsklass A. KAK och MHF finner den föreslagna tiden för lärarutbildning vara för knapp. TCO anser att de särskilda trafikkunskaper som behövs för lärare i olika ämnen bör ingå som obligatoriska delar i utbildningen i dessa ämnen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 113

Beträffande de föreslagna fortbildningskurserna för lärare framhåller TCO att det alltid är samhällets skyldighet att tillse att erfor­ derliga fortbildningsmöjligheter finns. Därför bör begränsning av tiden för dessa kurser till en övergångstid av två år inte ske. Beträffande förslaget om en huvudlärare inom varje rektorsom­ råde/skolenhet finner statskontoret att en sådan lärare skulle innebära ökad stadga och effektivitet åt undervisningen. Däremot anser statens bil­ trafiknämnd att behovet av huvudlärare kan ifrågasättas, särskilt om tra­ fikundervisningen begränsas i förhållande till utredningens förslag. Läns­ styrelsen i Östergötlands län ifrågasätter också detta förslag och uttalar att polispersonal i viss utsträckning torde kunna ersätta huvudlärare. Även Motorbranschens riksförbund är negativt till förslaget. Medverkan av polis i undervisningen tillstyrks av flera remiss­ instanser. Så är fallet med skolöverstyrelsen, länsstyrelsen i Kristianstads län, TCO och Folkrörelsernas trafikskoleförbund. Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår att uppgiften överflyttas från polisdistriktens trafikavdelningar till länstrafikgrupperna som har större resurser. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför att omorganisationen av polisväsendet har spolierat den uppbyggda verksamheten och hittills medfört avsevärt försämrade för­ hållanden för trafikundervisningen. Skolöverstyrelsen och TCO understryker behovet av hjälpme­ del. Cykel- och mopedfrämjandet ifrågasätter om inte hjälpmedel även för förskolebarnens trafikundervisning bör framtagas genom skolöversty­ relsen och dess trafikkonsulenter. Svenska röda korset finner att komplette­ ring för utbildningen i första hjälp bör ske med den materiel som Röda Korset i samarbete med motororganisationerna framtagit. Beträffande trafikgårdar finner länsstyrelsen i Jämtlands län önskvärt med en eller flera permanenta sådana i varje kommun, öppna för skolor och trafikskolor men även för enskilda personers träning. Vad angår förslaget om trafik konsulenter vid länsskolnämnderna och skolöverstyrelsen finner statskontoret att det är nödvändigt att det inom länsskolnämnderna finns en särskild befattningshavare som har an­ svaret för trafikundervisningen. Statskontoret anser dock att tillräckligt underlag saknas för att bedöma om inte göromålen kan läggas på någon redan befintlig befattningshavare. Om detta inte är möjligt vill statskonto­ ret inte motsätta sig att den föreslagna konsulentorganisationen successivt byggs ut. Mot en konsulent vid skolöverstyrelsen har statskontoret ingen erinran. Skolöverstyrelsen anför att den i sin framställning till högertrafikkom­ missionen angående åtgärder inför övergången till högertrafik begärt ifrå­ gavarande konsulentorganisation. Dock vill överstyrelsen inte för närva­ rande ta ställning till om varje länsskolnämnd även efter uppföljningen 8 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

av övergången till högertrafik bör ha en särskild konsulent speciellt avde­ lad för trafikfrågor. Ytterligare överväganden krävs i samband med ny länsindelning.

Departementschefen I vårt motoriserade samhälle behöver varje trafikant redan vid tidig ålder ett betydande mått av trafikkunskap. Redan i förskolan och i hemmet bör barnen därför få viss trafikfostran. Under skolgången bör sedan eleverna fortlöpande ges en ändamålsenlig till elevernas mognad anpassad trafikundervisning. Härför behövs en för ändamålet utbildad lärarkår men också medverkan av expertis utifrån. Jag tillmäter bl. a. polisens medverkan vid trafikundervisningen i skolan stor vikt. Hjälpmedel av skilda slag bör användas. En särskild lärobok i trafikkunskap, ett bättre utnyttjande av skoltelevisionen och skolradion vid trafikundervisningen och bättre tillgång till trafikgårdar är sådant som i väsentlig grad kan underlätta skolans tra­ fikundervisning. Såsom utredningen påvisat är den trafikutbildning som nu ges i skolorna skiftande och delvis bristfällig. Utredningens förslag i fråga om mål och innehåll för och utformning av trafikundervisningen i skolan kan förutsättas leda till att eleverna får en mera omfattande och meningsfylld trafikundervisning. Utredningen anger kunskapskraven i grundskolans sista klass till vad som krävs i det teoretiska förarprovet. Som jag tidigare anfört bör åldersgränsen för övningskörning sänkas från 18 år till 17 år och 9 månader. Torts att övningskörning sålunda får börjas tidigare skulle Utredningens förslag om teoriundervisning för körkort i grundskolans sista klass innebära att tiden mellan teoriundervisning och övningskörning i all­ mänhet skulle bli minst två år. Detta finner jag inte lämpligt. Körkortsteorin innehåller därtill åtskilliga moment som naturligen bör anknytas till tillämpningsövningar med bil och som kan inläras på ett meningsfyllt sätt enbart vid integration mellan teori och praktik. Jag föreslår i likhet med ett flertal remissinstanser att trafikutbildningen på grundskolans hög­ stadium ges en mera allmän inriktning utan någon mera omfattande änd­ ring av det mått av kunskaper som utredningen ansett att eleverna skall ha då de lämnar grundskolan. Vad utredningen i övrigt föreslagit under förevarande punkt kan jag i allt väsentligt ansluta mig till. Liksom utredningen anser jag det vara värdefullt med betygsanteckningar om genomgången trafikundervisning i grundskolan. Jag förutsätter att skolöverstyrelsen utarbetar föreskrifter om sådana anteckningar i former som överensstämmer med de principer som gäller för grundskolans arbete. Skolöverstyrelsen har att i samband med pågående översyn av grund­ skolans läroplan tillse att en förstärkt trafikundervisning på lämpligt sätt inordnas i skolutbildningen och att uppgöra planer för denna undervisning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 115

Det är likaledes en uppgift för skolöverstyrelsen att åstadkomma en all­ sidig förstärkning av undervisningen i trafikfrågor vid lärarutbildningsanstalterna med sikte på såväl ämnesfördjupning som metodik och praktik. Skolöverstyrelsen har även att verka för att nu verksamma lärare, vilkas elevundervisning innefattar trafikfrågor, bereds möjligheter till erforder­ lig fortbildning i trafikkunskap. Utredningen har också för effektivering av trafikundervisningen i sko­ lan föreslagit vissa personalförstärkningar m. m. Den särskilda trafikut­ bildning som ansetts påkallad inför övergången till högertrafik har med­ fört att man temporärt ordnat med sådana personalförstärkningar. Trafilcutbildningskurser för lärare har också hållits. Den inför övergången till högertrafik förstärkta trafikundervisningen leder till att man inom skol­ organisationen får vidgade erfarenheter och en i trafikfrågor mera kunnig lärarkår. Det är angeläget att det sörjs för att den för såväl samhället som den enskilda individen betydelsefulla trafikundervisningen i skolan sker på ett effektivt och meningsfyllt sätt. Huruvida några permanenta organisato­ riska åtgärder av det slag utredningen föreslagit bör vidtas är jag inte beredd att nu ta ställning till. Denna fråga bör penetreras i anslutning till arbetet med den närmare utformningen av trafikundervisningen. Vid det av mig föreslagna trafiksäkerhetsverket kommer experter på skilda slag av trafikfrågor att finnas. Självfallet kommer skolöverstyrelsen att vid behandling av trafikutbildningsfrågor samråda med detta verk.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

IV. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t 1. föreslår riksdagen att besluta att den 1 januari 1968 skall inrättas en central förvaltningsmyndighet med namnet statens trafiksäkerhetsverk i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag har förordat i det föregående, 2. föreslår riksdagen att besluta att den 1 januari 1968 skall inrättas en myndighet med namnet transportnämnden i huvudsaklig överensstäm­ melse med vad jag har förordat i det föregående, 3. föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att på personalförteck­ ning för statens trafiksäkerhetsverk föra upp tjänster på löneplan G i en­ lighet med vad jag har föreslagit i det föregående, 4. föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de övergångsanordningar som fordras med anledning av inrättandet av statens trafiksäkerhetsverk och transportnämnden, 5. bereder riksdagen tillfälle att avge yttrande med anledning av vad jag har anfört rörande körkort och trafikutbildning, 6. föreslår riksdagen godkänna av mig förordade grunder för statsbidrag till förhyrning av stadigvarande undervisningsmateriel vid yrkesskolor, 7. föreslår riksdagen att för budgetåret 1967/68 avseende tiden den 1 juli—den 31 december 1967 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln an­ visa a) till Statens bilinspektion: Avlöningar ett förslagsanslag av 553 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen, b) till Statens bilinspektion: Omkostnader ett förslagsanslag av 161 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen, c) till Statens bilinspektion: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 2 822 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen, d) till Statens biltrafiknämnd: Avlöningar ett förslagsanslag av 613 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen, e) till Statens biltrafiknämnd: Omkostnader ett förslagsanslag av 61 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen, 8. föreslår riksdagen att för budgetåret 1967/68 avseende tiden den 1 januari—den 30 juni 1968 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisa a) till Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader ett förslags­ anslag av 906 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen, b) till Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet ett förslagsan­ slag av 3 993 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen, c) till Transportnämnden: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag av 274 000 kr., därav tre fjärdedelar att avräknas mot automobilskattemedlen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 117

d) till Vissa kostnader för arbetstidsinspektion ett förslagsanslag av 478 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen, 9. föreslår riksdagen att till Vissa kostnader för utbildning av trafikskolepersonal för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 600 000 kr., att avräknas mot automobilskatte­ medlen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­ mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro­ position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

9 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 55

118 Kungi. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Bilaga 1

Tablå över departementschefens förslag till huvudorganisation för statens trafiksäkerhetsverk

Styrelsen för sta­ tens trafiksäker­ hetsverk Generaldirektören

Trafik- och Körkortsbyrån Kanslibyrån Fordonsbyrån informationsbyrån

Trafik­ Inspektions- Allmän sektion sektion sektion

Informations­ Utrednings­ Förvaltningssektion sektion sektion 7 Distrikt Typbesiktningssektion