Bevakad övergång : åldersgränser för unga upp till 30 år : rapport från Åldersgränsutredningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

BEVAKAD

OVERGANG

Åldersgränser

för - unga till 30 år upp

FRÅN ÅLDERSGRÄNSUTREDNINGEN RAPPORT

div

l

Statens offentliga utredningar k MW 1996: 111

w Civildepartementet

Bevakad

Övergång

Åldersgränser

för till 30 år unga upp

Åldersgränsutredningen Rapport från

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, pâ uppdrag av Regeringskansliets forvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20322-7 Stockholm 1996 ISSN 0375-250x

Till statsrådet Leif Blomberg

Regeringen bemyndigade beslut den 9 mars 1995 chefen för genom Civildepartementet att tillkalla särskild utredare med uppdrag att en göra samlad översyn av de åldersgränser i samhället som berör en människor till 30 års ålder, och motiven för dem Dir. unga upp 1995:29.

Med stöd detta bemyndigande förordnade departementschefen

av den 9 1995 riksdagsledamoten Annika Nilsson som särskild mars utredare. Som biträdande sekreterare förordnades den 30 mars 1995 Ingrid Bohlin. Den 16 maj 1995 förordnades sakkunniga socialchefen Staffan som

Isling, sociologen Mats Lieberg och departementssekreteraren

Charlotta Wickman experter hovrättsassessorn Mats Dahl, samt som ämnessakkunnige Leif Davidsson, hovrättsassessorn Björn Hansson,

hovrättsassessorn Lena Hjelmtorp, kanslirâdet Inga-Britt Lagerlöf,

hovrättsassessorn Gun Lombach, redaktören Karin N ilsson-Kelly och

departementssekreteraren Liso Sergo.

Samma dag förordnades följande personer att ingå i en referenstill utredningen: Malik Abid, Karin Ahnqvist, Gordana Berjan, grupp Isabelle Cehlin, Jonas Elimää, Fredrik Elmgren, Camilla Hagman, Maria Johansson, Anders Karlsson, Mats Lindholm, Cecilia Lundgren, Daniel Persson, Veronika Svensk, Linus Tunström och Caroline Waldheim. Till sekreterare förordnades den 17 maj 1995 kammarrättsassessorn

Lars-Åke Ström.

Den 25 oktober 1995 entledigades experterna Leif Davidsson och Karin Nilsson-Kelly samt förordnades experter samma dag utresom daren Annika Gustafsson och departementssekreteraren Anna-Märta Israelsson.

Utredningen har arbetat under namnet Åldersgränsutredningen

C 1995:02.

Härmed får vi lämna över vår rapport Bevakad övergång Ålders-

gränser för unga upp till 30 år .

Utredningens experter har medverkat med fakta och annat underlag till utredningen och har inte haft till uppgift att ta ställning till förslag

utanför sina respektive områden. Avsnittet Ålder och mognad har skrivits av Mats Lieberg.

Sakkunnige Charlotta Wickman och experten Liso Sergo har avgett

egna särskilda yttranden. Yttrandena har tagits in i rapporten. Uppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i juni 1996

Annika Nilsson

/Lars-Äke Ström

Innehåll

Förkortningar 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 37

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I UPPDRAGET

1 Utredningens uppdrag 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Våra direktiv 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Bakgrunden till uppdraget m.m. 40 . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Gränserna för utredningsuppdraget 41 . . . . . . . . . . . . . . 1.4 Utredningsarbetet 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5 Disposition 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

II FÖRFATTNINGSREGLERADE ÅLDERSGRÄNSER

Justitiedepartementets åldersgränser

l Rösträtts- och valbarhetsålder 18 år 49 - . . . . . . . . . . . 1.1 Riksdagsval 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Kommunala val 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Kyrkliga val 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4 Folkomröstning 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5 Val till parlamentarisk församling inom

Europeiska unionen 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.6 Val till sameting 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.7 Behörighetsålder för statschefen 18 år 53 - . . . . . . . . . . 1.8 Ingen behörighetsålder för statsråd 53 . . . . . . . . . . . . . .

2 Myndighetsåldern 18 år 54 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Myndighetens betydelse för den civilrättsliga

handlingsförmågan 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Regler som knyter an direkt till

myndighetsåldern 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 IS-årsgränser som har kommit till som en

anpassning till myndighetsåldern 60 . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

2.4 IS-årsgränser och en del anslutande åldersgränser

som saknar samband med myndighetsåldern 64 . . . . . . . . 2.5 Barnkonventionen 18 år 67 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omyndiga 16-1 7-áringar 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Rätt att själv få disponera över sin arbetskraft 67 . . . . . . . Rätt att själv fâ disponera över sin ekonomi m.m 69 . . . . . . Behörig att begära förordnande eller entledigande av för-

myndare, likaså att få yttra sig i ett sådant ärende 71 . . . . . 3.4 Behörig att begära förordnade av god man eller

förvaltare eller att yttra sig i ett sådant ärende 71 . . . . . . . 3.5 Rätt att komma till tals inför förmyndaren 72 . . . . . . . . . 3.6 Andra lö-ârsgränser som knyter an till lö-årsgränsen

i föräldrabalken 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 16-årsgränser som saknar ett direkt samband med

lö-årsgränsen i föräldrabalken 73 . . . . . . . . . . . . . . . .

Vårdnads- och umgängesmál 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Mål om vårdnad och umgänge ålder och mognad 75 - . . . Mäl om verkställighet av avgöranden om vårdnad eller

umgänge vetorätt för 12-åringar 76 - . . . . . . . . . . . . . .

Underhåll 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Rätt till underhåll av föräldrarna 18 år/2l år 78 - . . . . . . Behörig att själv föra talan i mål om

underhâllsbidrag 18 år 80 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Faderskap 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Makes eller sambos samtycke till insemination - 25 år 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Rätt att få del av uppgifter om spermagivare tillräcklig mognad 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Rätt att fâ del av uppgifter om de biologiska föräldrarna

18 år 82 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 En faderskapsutredning skall enligt huvudregeln vara

slutförd före barnets l-ârsdag

6.5 Behörig att själv föra talan m.m. i mål om faderskap - 18 är för att fastställa och 15 år för att häva faderskap 83 . .

Adoption 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adoptantens minimiålder 25 är, i vissa fall 18 år 84 - . . . Adoptivbarnet har vetorätt 12 är 86 - . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

7.3 1967 års europeiska konvention om adoption av barn;

adoptantens minimiålder 21 år, och i vissa fall lägre 88 - . 7.4 Förordningen 1931:429 om vissa internationella

rättsförhâllanden rörande äktenskap, adoption och

förmynderskap 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Lagen 1971:796 om internationella rättsförhållanden

rörande adoption 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Namn 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Anmälan om efternamn eller förnamn vid födelsen innan barnet är tre månader 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Byte till förälders efternamn eller till andra efternamn

genom anmälan 18 år 90 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Barnet har vetorätt 12 år 91 - . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Äktenskap m.m. 92

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.1 Äktenskapsålder 18 år 92

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Dispens ingen nedre åldersgräns 93 - . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Betänketid vid äktenskapsskillnad barn under 16 år 94 - . . 9.4 Partnerskapsålder 18 år 94 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5 Internationella rättsförhâllanden rörande äktenskap 95

10 Testamente 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Testationsålder 18 år 95 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Undantag för den som är eller varit gift 96 . . . . . . . . . . . 10.3 Undantag för den som är 16 år 96 . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Förverkande av rätt att taga arv eller testamente 97 . . . . . . 11.1 Gäller inte en gärningsman under 15 år 97 . . . . . . . . . . .

12 Strajfbarhetsåldern 15 år 97 - . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Unga lagöverträdare 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Tillfälligt omhändertagande 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13. 1.1 För att skydda den unges hälsa eller utveckling

under 18 år 100 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l3.l.2 För att skydda den allmänna ordningen en särregel för den som är under 15 år 101 . . . . . . . . 13.2 Brott begångna av den som inte har fyllt 15 år 102 . . . . . . . 13.2.1 Gripande 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.2 Förundersökning 12 âr 102 - . . . . . . . . . . . . . . l3.2.3 Förhör i samband med förundersökning 103 . . . . . . 13.2.4 Tvângsmedel 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll sou 1996:111

13.2.5 Bevistalan 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3 Brott begångna av någon i åldersgruppen 15-17 år 106 . . . 13.3.1 Gripande m.m. 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.3.2 Förundersökning och åtalsprövning m.m. 106

. . . . . 13.3.3 Anmodan att avhjälpa och begränsa skada 107 . . . . . 133.4 Kvarhållande 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133.5 Strafföreläggande 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.6 Åtalsunderlåtelse 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133.7 Häktning 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.8 Offentlig försvarare 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.9 Rättegången 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.1O Påföljder 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4 Brott begångna av någon i åldersgruppen 18-20 år 112 . . . 13.5 Samhällstjänst 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.5.1 Åldersgruppen 18-25 år 114

. . . . . . . . . . . . . . . 13.6 Internationella konventioner och frihetsberövande 114 . . . . .

14 Strafbetsämmelser till skydd för barn och ungdom 115 . . . . 14.1 Barnadråp inge åldersgräns angiven 115 - . . . . . . . . . . . . 14.2 Barnaga bedöms som vanlig misshandel 116 - . . . . . . . . . 14.3 Sexuellt utnyttjande av underårig under 18 år 116 - . . . . . 14.4 Sexuellt umgänge med barn under 15 år 117 n- . . . . . . . . . 14.5 Sexuellt ofredande under 15 år 117 - . . . . . . . . . . . . . . . 14.6 Förförelse av ungdom under 18 år 118 - . . . . . . . . . . . . 14.7 Egenmäktighet med barn under 15 år 118 - . . . . . . . . . . 14.8 Barnpornografibrott ingen åldersgräns angiven 119 - . . . . . 14.9 Otillåten utlämning av film eller videogram med

våldsinslag under 15 år 119 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.10 Förledande av ungdom ingen åldersgräns angiven 120 - . . .

15 Ungas skadeståndsansvar 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.1 Åldersgränserna 15 och 18 år 121

. . . . . . . . . . . . . . . . .

16 Processbehörighet m.m. 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Brottmål 15 år 123 -- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2 Tvistemål i allmänhet 18 år, undantagsvis 16 år 123 -- . . . .

17 Vittne 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1 Vittne i rättegång under 15 år ställs krav på särskild prövning 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Vittne vid vissa rättshandlingar 15 år 124 - . . . . . . . . . . . 17.3 Testamentsvittne 15 år 125 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1996:l ll Innehåll

18 Ed-15ar 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19 Pass 126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.1 Vanligt 18 år 126 pass - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19.2 Kollektivpass för ungdomar 21 år 127 - . . . . . . . . . . . . . .

20 Skjutvapen och andra 128 vapen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.1 Tillstånd att inneha skjutvapen 18 år 128 - . . . . . . . . . . . 20.2 Tillstånd att inneha vapen för jakt 18 år, men med möjlighet till dispens 15 år 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20.3 Tillstånd att inneha enhandsvapen 18 år 130

- . . . . . . . . . 20.4 Tillstånd att inneha kulsprutepistol eller annat

helautomatiskt 20 år 131 vapen - . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.5 Tillstånd att inneha mâlskjutningsvapen ingen författningsreglerad nedre åldersgräns 15 år 131 . . . . . . . 20.6 Tillstånd att inneha kolsyre-, luft- eller tjädervapen

eller harpunvapen under 18 år 132 - . . . . . . . . . . . . . . . 20.7 Utlåning av skjutvapen 18 år, men i undantagsfall -till yngre 15 år 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.8 Springstiletter och springknivar 21 år 134 - . . . . . . . . . .

21 T erroristlagen . 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.1 Förvarstagande en 16-årsgräns 135 - . . . . . . . . . . . . . . .

Utrikesdepartementets åldersgränser

1 Pass vid utlandsmyndighet 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Åldersrelaterade expeditionsavgifter 16, 18 och 22 år 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgarei utlandet 137 . . 2.1 Vårdnadshavaren återbetalningsskyldig barn under - 18 år 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Utlänningslagstzjiningen 138

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.1 Undantag från kravet på passinnehav barn under

- 16 år 138 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2 Uppehållstillstând på grund av anknytning båda

makarna skall vara minst 18 år 138 . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Uppehållstillstånd på grund av anknytning barn

under 20 år 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning

barn under 20 år och föräldrar till barn under 20 år 140 - .

Innehåll SOU 1996: l ll

3.5 Utvisning på grund av brott särskilda begränsningar gäller för den som kom till Sverige innan fyllda 15 år 141 . . 3.6 Förvarstagande m.m. en 16-årsgräns 142 - . . . . . . . . . . . 3.7 Medborgare i EG- och EFTA-stater samt deras familje-

medlemmar oavsett nationalitet barn under 21 år 143 - .

4 Asylsökanden och andra utlänningar 144 . . . . . . . . . . . . . 4.1 Statlig ersättning för flyktingmottagande 145 . . . . . . . . . . . 4.1.1 Schablonersättning till kommunen 16 år 145 - . . . . 4.1.2 Annan ersättning till kommunen 18 år 145 - . . . . . 4.2 Nedsättning av bistånd 18 är, i undantagsfall för lö-åringar 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Flyktings talerätt i mål eller ärenden enligt lagen om

mottagande av asylsökanden 16 år 147 - . . . . . . . . . . . . 4.4 Dagersättning 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Bidrag till vårdavgifter barn under 18 år 148 - . . . . . . . . 4.6 Lån till hemutrustning för flyktingar 18 år/21 år 148 - . . . 4.7 Bidrag till flyktingars resor från Sverige 18 år 149 - . . . . . 4.8 Bidrag för anhörigas resor till Sverige 20 år 149 - . . . . . .

Försvarsdepartementets åldersgränser

1 Totalförsvarsplikt m.m. 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Totalförsvarspliktiga 15 år 154 -- . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Mönstringspliktiga 17 år 155 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Värnpliktiga 18 år 155 -- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4 Mönstringsplikten upphör 24 år 156 - . . . . . . . . . . . . . . 1.5 Inskrivningsskyldighet för tjänstgöring

inom totalförsvaret upphör 30 år 157 - . . . . . . . . . . . . .

2 Förmåner till totalförsvarpliktiga 157 . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Familjebidrag i form av familjepenning och bostads-

bidrag 18 år 157 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Familjebidrag i form näringsbidrag 16 år 158 av - . . . . . . 2.3 Livränta 16 år 158 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Officersutbildning 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Antagningsålder högst 25 år 158 - . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Frivillig försvarsverksamhetmm. 159

. . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Hemvärnsungdom 15 år 159 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Henvärnsmän 18 år 159 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Den frivilliga försvarsverksamheten 16 och 18 år 159 - . . .

sou 1996:111 Innehåll

4.4 Krigsfrivillig 18 år 160

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Statlig trafilçflygarutbildning 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Antagningsålder 20 till 27 år 160 - . . . . . . . . . . . . . . . .

Socialdepartementets åldersgränser

1 Socialtjänst 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Förskoleverksamhet för 1-6 år 164 . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Skolbarnomsorg 6-12 år 164 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Skyddet för fosterbarn 18 år 165 - . . . . . . . . . . . . . . . .

1.4 Övrigt 165

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5 Processbehörig i biståndsmål m.m. 15 år 166 - . . . . . . . . 1.6 Vetorätt m.m. vid val av kontaktperson 15 år 167 - . . . . .

2 T vángsvârd av unga LVU 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Samtycke till vård 15 år 168 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Tvângsvård grund av brister i omsorgen av den unge

18 år 168 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Tvângsvård på grund av eget beteende 20 år 169 - . . . . . . 2.4 Vårdtid vid beteendefall 21 år 169 - . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Ett kommittéförslag för tidsbestämd värd i LVU -från 15 år 170 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Frihetsberövanden och FN:s barnkonvention 170 . . . . . . . . 2.7 Processbehörig i LVU-mål 15 år 171 - . . . . . . . . . . . . .

Psykiatrisk tvångsvård 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Processbehörig m.m. 15 år 172 - . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kvacksalveri 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Patienten minst 8 år 173 -- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kastrering 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Minimiålder för ingrepp 23 år 174 - . . . . . . . . . . . . . . .

Sterilisering 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fri sterilisering minimiålder 25 år 175 - . . . . . . . . . . . . Genetisk eller medicinsk indikation 18 år 175 -- . . . . . . . .

Donator för transplantation 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ingrepp för transplantationsändamâl 18 år 176 - . . . . . . . . Vetorätt gäller generellt utan fixering till ålder 176 - . . . . .

Innehåll

Fastställande av könstillhörighet 176 . . . . . . . . . . . . . . . . Ansökan 18 år 177 -- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vetorätt 12 år 177 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Alkohollagstiftningen 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hemtillverkning av vin och starköl ingen åldersgräns 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Försäljning av alkoholdrycker 18 år 180 - . . . . . . . . . . . 9.3 En 20-ârsgräns för inköp 181 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 En 18-årsgräns för servering 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5 En 18-årsgräns för detaljhandel med öl 184 . . . . . . . . . . .

9.6 Åldersgränser och langning 184

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.7 Ett aktuellt utredningsförslag en ZO-årsgräns för både inköp och servering 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Marknadsföring av alkoholdrycker 185 . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Konsumenten 20 år 186 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Tobak 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 En 18-årsgräns för inköp är på förslag 187 . . . . . . . . . . . .

12 Lösningsmedel 188 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 En 18-årsgräns för inköp 188 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Injektionssprutor och kanyler 188 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 En ZI-årsgräns för inköp 188 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14 Lagen allmän försäkring 189 om m.m . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Tillämpningsområde 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1.1 Inskrivning i försäkringskassa 16 år 189 - . . . . . . 14.1.2 Bosättningskravet barn under 18 år 190 - . . . . . . . 14.2 Ersättning för sjukvård 191 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2.1 Fria under 16 år 191 resor -- . . . . . . . . . . . . . . .

14.2.2 Begränsade läkemedelskostnader under - 16 år 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2.3 Fri tandvård under 20 år 192 - . . . . . . . . . . . . . 14.3 Sjukpenning 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.3.l Sjukpenning förutsätter inskrivning 16 år 193 - . . . 14.3.2 Omprövning av sjukpenning begränsas vid

vård av barn barn under 1 år 193 - . . . . . . . . . . . 14.4 Föräldrapenningförmåner 194 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.4.1 Föräldrapenning barn under 8 år/adoptiv- barn under 10 år 194 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

14.4.2 Beloppsspärr mot sänkning av föräldrapenning

barn under 2 år 196 - . l4.4.3 Tillfällig föräldrapenning huvudregeln - 8 månader till 12 år 196 . 14.5 Folkpension m.m. 199 . 14.5.1 Allmänna förutsättningar 199 . . . . . . . . . . . . . . . 14.5.2 Förtidspesnion eller sjukbidrag 16 år 200 - . . . . . . 14.5.3 Barnpension under 18 år, i vissa fall 21 år 200 - . . l4.5.4 Omställningspension barn under 12 år 20 1 - . . . . 14.6 Särskilda folkpensionsförmåner 202 . . . . . . . . . . . . . . . l4.6.1 Handikappersättning 16 år 202 - . . . . . . . . . . . 14.6.2 Vårdbidrag barn under 16 år 202 - . . . . . . . . . . 14.6.3 Särskilt pensionstillägg för långvarig vård av

sjukt eller handikappat barn särskild för- ordnad vårdnadshavare likställs med vårdnads-

havare vid 18 år 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.6.4 Bostadstillägg till pensionärer adoptivbarn under 10 år 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l4.6.5 Stöd och service till vissa funktionshindrade 203 . . . l4.6.6 Assistansersättning 18 år 204 - . . . . . . . . . . . . 14.6.7 Bilstöd till handikappade 18 år 205 - 14.7 Beräkning av pensionsgrundande inkomst m.m. 205 . . . . . l4.7.1 Vârdår barn under 3 år 206 - 14.8 Sammanträffande av förmåner minderårig 206 - . . . . . . . 14.9 Uppgiftsskyldighet enligt AFL 18 år 206 - . . . . . . . . . .

15 Arbetsskadeförsäkring m.m. 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Livränta 18, 21 och 25 år 207 - . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2 Livränta till efterlevande barn under 18 är, vid studier 20 år 208 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.3 Uppgiftsskyldighet m.m. 18 år 208 - . . . . . . . . . . . . . .

16 Bidrag till barnfamiljer i 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Barnbidrag -till 16 år 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.1 Flerbarnstillägg barn under 20 år 210 - . . . . . . . . 16.2 Förlängt barnbidrag från 16 år 210 - . . . . . . . . . . . . . . 16.3 Bidragsförskott till 18 år 211 - 16.4 Förlängt bidragsförskott för studerande till 20 år 212 - . 16.5 Särskilt bidrag till vissa adoptivbarn 18 år, vid studier 20 år 213

16.6 Bidrag vid adoption av utländska barn barn under - 10 år 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 16.7 Bostadsbidrag 214

Innehåll sou 1996:111

16.7.1 Barnfamiljer 18 âr, vid studier 20 år 214 - . . . . . . 16.7.2 Hushåll utan barn 18 till 29 âr 214 - . . . . . . . . . . 16.7.3 Nya regler för bostadsbidrag fr.o.m.

den ljuli 1996 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kommunikatiønsdepartementets åldersgränser

1 Körkort m.m 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Körkortsbehörigheter m.m. 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.1 Moped, undantagsvis lätt mc och traktor - 15 år 218 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.2 Terrängskoter, traktorkort och lätt mc -

16 år 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.3 Tung mc, personbil och lätt lastbil 18 âr 220 -- . . . 1.1.4 Tung lastbil och taxibehörighet 19 år 221 - . . . . . 1.1.5 Buss-2O år ..221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Övningskörning 222

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1 Qvningskörning 16 år 222

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Ovningskörning 17 år och 6 månader 222 - . . . . . . . . . .

2.3 Handledaren eller privatläraren 24 âr 222

- . . . . . . . . . . .

3 Nya åldersgränser för körkortsbehörigheter m.m.

från den 1 juli 1996 223 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Särskilda trafiksäkerhetsregler m.m. 224 . . . . . . . . . . . . . 4.1 Bilbältestvâng och bilbarnstol 224 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Sidvagn till motorcykel 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Skjutsning på cykel eller moped 225 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Hjälmtvâng för motorcykel eller moped 15 år 225 - . . . . . 4.5 Bilbältestvång för skolskjutsning 15 år 226 - . . . . . . . . . .

5 Militär vägtrafik 226

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Ovningskörning 226 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Körkortsbehörighet m.m. 226 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Yrkestrajik 227 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Regler om harmonisering av viss social

lagstiftning om vägtransporter 227 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Taxi 228 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Arbetarskydd m.m. inom sjofarten 228 . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Sjömanslagen 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

7.1.1 Minimiålder 16 år 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.2 En 18-ársgräns för eldartjänst 230 . . . . . . . . . . . . 7.2 Fartygssäkerhetslagen 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Minderårig under 18 år 231 - . . . . . . . . . . . . . . 7.2.2 16-ärsgränsen 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.3 13-årsgränsen 232 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Sjöarbetstidslagen 232 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 En 16-årsgräns 232 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Luftfart 233

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Trafikflyg 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.1 Trañkflygarcertiñkat 18 år 233 - . . . . . . . . . . . . 8.1.2 Befälhavare luftfartyg 21 år 233 - . . . . . . . . . 8.2 Privatñyg 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Segelflygarcertifikat 16 är 233 - . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Privatflygarcertifikat 18 år 233 - . . . . . . . . . . . .

Finansdepartementets åldersgränser

l Beskattning m.m. 235 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Beräkning av skattepliktig inkomst 235 . . . . . . . . . . . . . . 1.1.1 Barn under 16 är 235 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.2 Barn under 18 år 236 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Rätt att teckna försäkring för annan 236 . . . . . . . . . . . . . . 1.2.1 Försäkring som tecknas makes liv barn under 20 är 236 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Efterlevandepension 237 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3.1 Begränsning i utbetalningstiden barn -under 20 är 237 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4 Arvs- och gåvoskatt fosterbarn under 16 är 238 - . . . . . . . 1.5 Bosättningsbegreppet barn under 18 år 238 - . . . . . . . . . . 1.6 Frihet från skatt vid import 239 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.6.1 Kaffe och tobak 15 år 239 - . . . . . . . . . . . . . . . 1.6.2 Tobak 17 år 239 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.6.3 Alkohol 20 är 240 -- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Folkbokföring 240 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Föräldrarnas hemvist avgörande barn under - 18 år, vid studier ingen åldersgräns 240 . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Behörig att göra anmälan 16 är 240 - . . . . . . . . . . . . . .

3 Skatteregister 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll sou 1996:111

3.1 Omfattningen av uppgifter barn under 16 eller 18 är 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Begränsade uppgifter barn under 15 år 242 - . . . . . . . . . .

4 Ungdomsbosparande, åldersgruppen

16-25 år 242 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Allemansspar 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Bosparlân för âlderskategorin 18-28 år 243 . . . . . . . . . . .

6 Ersättning till följd av sjukdom eller

skada som ådragits utomlands 244 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Ersättning vid dödsfall barn under 21 är 244 - . . . . . . . . . 6.2 Ersättning vid fullständig invaliditet barn under 12 år och under 21 är 245 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Gruppliigförsäkring för lokalanställda

svenska utandsmyndigheter

vid

245 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Aldersgränserna 17, 18, 19 och 21 år tillämpas 245 . . . . . .

8 Pensionsvillkor för i cke-svenska

medborgare som är lokalanställda vid

utlandsmyndigheter

svenska

246 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Aldersgränsen 19 år tillämpas 246 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utbildningsdepartementets åldersgränser

1 Grundskolan m.m. 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Skolplikten inträder 7 år, men ett barn får börja -skolan redan vid 6 år 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Skolplikten upphör 16 år, men i specialskolan vid - 17 år 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Gymnasieskolan gymnasiesärskolan 248 - . . . . . . . . . . .

2 Gymnasieskolan 248 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Bestämmelser om samråd m.m. 18 år 248 - . . . . . . . . . . 2 2 Elever från utlandet 18 år 249 - . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Svenskundervisning för invandrare 16 år 249 - . . . . . . . . .

4 Vuxenutbildning komvux, särvux m.m. 20 år 250 - . . . . .

5 Högskolan 250 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll sou 1996:111

5.1 Allmän behörighet 25 år 250 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Folkhögskolor 251

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Villkor för gymnasiekompetens påbörja kurs före -- 18 år 251 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Studiestöd 251 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Studiehjälp för lfr-ZO-åringar i gymnasieskolan 251 . . . . .

7 2 Studiemedel för 20-åringar i gymnasieskola och

eftergymnasial utbildning 252 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Vuxenstudiestöden 21-årsgräns gäller för - en "svuxa" 253 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Särskilt vuxenstudiestöd för studier naturveten skap-

liga och tekniska utbildningar en 28-årsgräns gäller 254

- . . 7.5 Behörighet att själv göra ansökan om studiestöd m.m.

18 år 255 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser

1 Arbetarskydd 257 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Arbetsmiljölagen 257 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.1 18-årsgränsen eller gränsen för minderårighet 259 . . 1.1.2 16-årsgränsen 260 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.3 13-årsgränsen 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.4 Barn under 13 år 262 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Lagen arbetstid i kusligt arbete 263 om m.m. . . . . . . . . . .

3 Internationella instrument på arbetarskyddets område 265

. . . 3.1 FN:s barnkonvention 18 år 265 - . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Europarådets sociala stadga minimiålder 15 år 265 -- . . . . .

3.3 ILO:s konvention nr 138 om minimiálder för tillträde

till arbete 15 år 266 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Rådets direktiv 94/33/EG om skydd av minderåriga i

arbetslivet- 15 år 266 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Arbetsmarknadspolitiska stöd och åtgärder 267

. . . . . . . . . Ersättning vid arbetslöshet 267 4.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 A-kassa ingen åldersgräns 269 - . . . . . . . . . . . . 4.1.2 KAS 20 år .269 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 269 . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 En 20-årsgräns för samtliga åtgärder 269 . . . . . . . . 4.2.2 En övre gräns på 25 år 270 . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

4.2.3 Åtgärder för ungdomar till 20 år 271

upp . . . . . . .

4.2.4 En lägsta åldersgräns på 25 år 271

. . . . . . . . . . . . 4.2.5 Särskilda åtgärder för sökanden med funktions-

hinder eller arbetshandikapp ingen

- 20-årsgräns 271 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Kommunernas för arbetslösa ungdomar 272 ansvar . . . . . . . 5.1 Ungdomar upp till 20 år 272 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kulturdepartementets åldersgränser

1 Film och videogram 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 En 15-årsgräns 276 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 En ll-ârsgräns 276 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 En 7-årsgräns 277 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4 Ledsagarregeln 277 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.5 Våldsskildringsrådet 278

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.6 Straffbestämmelsen 278 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Barnreklam 278 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 En l2-ârsgräns för barnreklam 278 . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Kyrkotillhörighet 280 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Anmälan om in- och utträde 18 år 280 -- . . . . . . . . . . . . 3.2 Vetorätt 15 år 280 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Näringsdepartementets åldersgränser

1 Explosiva varor 18 år 283 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Pantbanker låntagaren minst 18 år 283 - . . . . . . . . . . . .

3 Statlig kreditgaranti för bostäder 284 . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Garantin fixeras till åldrarna under 13 år,

mellan 13 18 år och över 18 år 284 - . . . . . . . . . . . . . .

Civildepartementets åldersgränser

1 Produktsäkerhet 285 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Leksakers säkerhet barn under 14 år 285 - . . . . . . . . . . . 1.2 Farliga livsmedelsimitationer ingen åldersfixering 286 - . . . 1.3 Vissa lim inköpsålder 14 år 286 - . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.4 Leksaksförpackningar barn under 14 år 287

- . . . . . . . . . 1.5 Kemilâdor barn under 12 år 287 - . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

Småbarnshjälmar barn under 7 år 287 1.6 - . . . . . . . . . . . . .

2 Lotterier och spel 288 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Roulett och tärning 18 år 288 2.1 m.m. - . . . . . . . . . . . . . .

2.2 Vadhållning och bingospel 18 år på förslag 288

- . . . . . . . 2.3 ATG, Tipstjänst och bingohallarna tillämpar en

IS-årsgräns, Penninglotteriet tillämpar 16-årsgräns 289 en . Flipper och andra automatspel i spelhallar som regel 2.4 år 289 16 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Bidragen till ungdomsorganisationema 290

. . . . . . . . . . . .

3.1 Statsbidrag till barn- och ungdomsorganisationer

7 till 25 år 290 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

bidragsgivning från 10 till 20 år 294

3.2 Kommunernas - . . . . 3.3 Landstingens bidragsgivning från 7 till 25 år 295 - . . . . . . 3.4 Riksidrottsförbundets bidragsgivning från 7 till 25 år 295 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Svenskt medborgarskap 295 4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Medborgarskapsförvärv adoption barn under

4.1 genom - 12 år 296 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2 Medborgarskapsförvärv legitimation ogift

genom barn under 18 år 296 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3 Medborgarskapsförvärv att fadern har fått

genom vårdnaden barn under 18 år 296 - . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 Vetorätt 15 år .297 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.4 Medborgarskapsförvärv genom increscens 21 men

-inte 23 år enligt huvudregeln 297 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Medborgarskapsförvärv increscens 18 år

4.5 genom enligt undantagsregeln 298 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.6 Medborgarskapsförvärv att följa föräldrarna vid

genom

deras förvärv ogift barn under 18 år 298

- . . . . . . . . . . .

Medborgarskapsförvärv naturalisation 18 år 299

4.7 genom - . . 4.8 Förlust svenskt medborgarskap ogift barn av under 18 år 299 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förlust svenskt medborgarskap vid dubbelt med- 4.9 av borgarskap från födelsen mellan 19 och 22 år 299 - . . . . . 4.10 Förlust svenskt medborgarskap på grund av av bristande samhörighet med Sverige 22 år 300 - . . . . . . . .

Innehåll sou 1996:111

Miüödepanementets åldersgränser

1 Strâlskydd 301 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Joniserande strålning absolut förbud under 16 år 302 - . . .

1.2 Särbestämmelser för åldersgruppen 16-18 år 302

. . . . . . .

III ÖVERVÃGANDEN FÖRSLAG OCH

1 Utredningens överväganden och förslag 303

. . . . . . . . . . .

1.1 Utgångspunkter 303

Ålder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 och mognad 304 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.2.1 Allmänt om begreppen barn, ungdom och

vuxen 304 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.2.2 Något om forskningsläget 304

. . . . . . . . . . . . . . . 1.2.3 Fysisk mognad 308 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2.4 Psykisk mognad 310 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2.5 Social mognad 313 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2.6 Våra slutsatser 315 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.3 Begreppsanvändning och åldersgränser 317

. . . . . . . . . . . .

1.3.1 Begreppen minderårig och underårig bör användas

entydigt 317 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.3.2 Åldersgränsen bör fixeras till kalenderår vid s.k.

kollektivt handlande 318 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4 En princip för framtiden nyckelövergångar 318 - . . . . . . .

1.5 Förslag till förändringar 322

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5.1 Rösträtt 322 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.5.1.1. I den nya kommunallagen tillerkänns

även den som är under 18 år

medborgarinflytande 324

. . . . . . . . . . . 1.5.1.2 I kommunala användarstyrda s.k.

själv förvaltningsorgan finns plats

även för den som är under 18 år 325 . . . . 1.5.1.3 I gynmasiestyrelserna skall även de

som är under 18 år få delta till och med vara i majoritet 326 . . . . . . . .

1.5.1.4 Meborgarinflytande gör sig dock

gällande främst genom val 327 . . . . . . . 1 5.1.5 Ungas synpunkter 328 . . . . . . . . . . . . . 1 5.1.6 Ungas värdestruktur skiljer sig inte

från andra gruppers 329 . . . . . . . . . . . .

1.5.1.7 Unga är trendkänsligare än äldre 329

. . .

Innehåll

1.5.1.8 Att trendkänsliga ökar vid en gruppen sänkt rösträttsålder behöver

nödvändigtvis inte ses som negativt 330 . . 1.5.1.9 En sänkning av rösträttsâldern kan

balans och legitimitet för regler ge 331 som rör unga . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5.2 Ungas rätt att komma till tals i mål och ärenden

rör deras 333 som person . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5.2.1 Inledning 333 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5.2.2 Vetorätt 333 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5.3 Underhållsskyldighet mot barn m.m. 336 . . . . . . . . 1.5.3.1 Allmänt föräldrars underhållsom skyldighet vid barns studier 336 . . . . . . . 1.5.3.2 21-årsregeln för föräldrars

underhâllsskyldighet 337 . . . . . . . . . . . 1.5.3.3 Den s.k. avbrottsregeln- 19 år 338 . . . 1.5.4 Alkoholområdet 339 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5.4.1 Inledning 339 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5.4.2 Alkoholpolitiska kommissionen

föreslår en 20-årsgräns för både

inköp och servering . 340 . . . . . . . . . . . 1.5.4.3 Synpunkter inhämtade genom upp-

satsprojektet hos gymnasieelever 341 . 1.5.4.4 Betydligt lägre åldersgränser tillämpas

i många andra länder 342 . . . . . . . . . . .

1.5.4.5 Myndighetsåldern 18 år behöver inte

slå igenom på alla områden 342 . . . . . . . 1.5.4.6 20-ârsgränsen för inköp och 18-års-

gränsen för servering bör behållas 343 . 1.5.4.7 Bör åldergräns införas för försäljen ning förberedda vin- och ölsatser av eller för hemtillverkning av vin,

starköl och öl 344 . . . . . . . . . . . . . . .

1.5.4.8 Åldersgränser över 18 år för tillträde

till restauranger och andra nöjes-

lokaler bör inte förekomma 345 . . . . . . .

1.5.5 Statsbidragen till ungdomsorgansiationer 351

. . . . . 1.5.5.1 Inledning 351 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.5.5.2 Övergripande motiv för den statliga

bidragsgivningen 351 . . . . . . . . . . . . . 1.5.5.3 1994 års förordning i korthet 352 . . . . . .

1.5.5.4 Åldersgränserna bör behållas 354

. . . . . . 1.5.6 Film och videogram 358 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

1.6 En skiss över hur vårt förslag nyckelövergångar slår

om ett omrâde 359 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.6.1 Körkort m.m. 359 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.6.1.1 Bestämmelserna fixeras till åldrarna

15, 18 och 21 år 359 . . . . . . . . . . . . . 2 Kostnader 360 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

IV SÄRSKILDA YTTRANDEN

Särskilt yttrande av sakkunniga Charlotta Wickman 363 . . . . . . . Särskilt yttrande av experten Liso Sergo 364 . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Regeringens kommittédirektiv 1995:29 365 . . . . . . . . . . . . 2 Remissyttrande 371 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Skrivning i ÅK 3 Förslag till uppsatsämnen/uppgifter 373 . . 4 Uppsatsprojektet 377 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Rösträttsâldrar i världen 399 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Exempel åldersgränser för inköp och servering

av alkohol utanför Sverige 401 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Litteraturreferenser 403 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1996:l ll

Förkortningar

a.a. anfört arbete AFL lagen om allmän försäkring ALU arbetslivsutveckling

API arbetsplatsintroduktion

BrB brottsbalken Dir. Regeringens kommittédirektiv

Ds Departementsserien

EG Europeiska gemenskapen/Europeiska gemenskaperna

EU Europeiska unionen FB föräldrabalken KL kommunallagen KAS kontant arbetsmarknadsstöd LAF lagen arbetsskadeförsäkring om LUL lagen med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare

LVU lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga NJA Nytt juridiskt arkiv, avd. I regeringens proposition prop.

RB rättegångsbalken

RF regeringsformen

rskr. riksdagsskrivelse

SFS Svensk författningssamling SoL Socialtjänstlagen SOU Statens offentliga utredningar

Förkortningar

UtlL utlänningslagen

VF vapenförordningen

VL vapenlagen VTK vägtrafikkungörelsen ÄB ärvdabalken

Sammanfattning

En kartläggning av författningsreglerade åldersgränser

Lag, förordning och myndighetsföreskrifter

Tyngdpunkten i rapporten är samlad översyn av de åldersgränser en i samhället berör människor till 30 år, och motiven för som unga upp

dem. Översynen har begränsats i första hand till de åldersgränser som

är reglerade i lag beslutade riksdagen. Men även åldersgränser för

av

regleras i förordning beslutade av regeringen redovisas.

unga som Prioritering mellan lag och förordning beror bl.a. att förarbeten i gängse mening inte alltid finns till bestämmelser som tagits in i en förordning. Det är därför ibland inte möjligt att få fram de motiv som ligger bakom de enskilda bestämmelserna i en förordning.

också del myndighetsföreskrifter föreskrif-

I rapporten redovisas en

beslutade myndighet fixerade till ålder. Den redovisningen är ter av emellertid inte fullständig, utan tar sikte på några som vi bedömer centrala rättsområden för människor, t.ex. området för unga -

arbetarskydd. Motiv för myndighetsföreskrifter förekommer mycket

sparsamt. Här får de enskilda föreskrifterna tala för sig själva. Andra åldersgränser i samhället, alltså sådana inte är försom

fattningsreglerade, berörs inte i denna del rapporten. Det innebär

av de rabatter eller förmåner fixerade till ålder som t.ex. att system av många företag inom bl.a. området för kommunikationer tillämpar i sin

marknadsföring har lämnats utanför översynen.

Antalet åldersgränser som berör unga

Antalet bestämmelser innehåller regler fixerade till ålder som som till 30 år är ansenligt. Även antalet valda berör unga människor upp åldersfixeringar är inom trañkområdet. Att i tal ange denna stort, t.ex. mängd framstår dock inte meningsfullt. som

Sammanfattning

Två tendenser

Två tendenser kan konstateras. När det gäller den civila och den politiska myndighetsåldernhar från början av seklet och till i dag gränsen mellan barn och vuxen sänkts betydligt. Numera gäller på dessa båda områden 18en årsgråns. När det gäller den sociala myndighetsåldern kan konstateras att tendensen är den motsatta. På sådana centrala områden berörs som

av familje-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken har ålders-

gränserna mellan barn och vuxen successivt höjts och är i dag fixerade till 20-årsåldern. En naturlig tanke är annars att barndomen föregår ungdomstiden i sin tur föregår linjen

som vuxenblivandet. Den upprätthålls således inte konsekvent i lagstiftningen. Översynen visar att s.k. vuxenregler

i vissa avseenden tillämpas redan från och med 15-årsåldern, medan i andra avseenden vuxenregler tillämpas först från och med 20-25årsåldern.

Ålder och

mognad forskningsläget

-

Forskningen ger stöd för ett mindre dijferentierat system åldersav gränser

Vår genomgång av aktuell forskning på området visar att det går alldeles utmärkt att knyta an de nuvarande bestämmelserna till ett fåtal väl avvägda åldrar. De variationer som kännetecknar den fysiska, psykiska och sociala mognaden ger således inte något stöd för en sådan ingående differentiering ålder utmärker den nuvarande som regelgivningen på många områden. Genom att låta bestämmelserna fixeras till några få, strategiska åldrar vinner reglerna i konsekvens, tydlighet och enkelhet.

En princip för framtiden nyckelövergångar

-

Som huvudprincip för det framtida lagstiftningsarbetet bör gälla att áldersgränsbestämmelser skall fixeras till vissa s.k. nyckelövergângar

12, 15, 18 och 21 âr. --

Den omfattning åldersgränserna har i samhället utgör i sig svårighet en att en helhetssyn och överskådlighet. Redan det förhållandet kan

sou 1996:111 Sammanfattning

leda till att respekten och förståelsen för de enskilda gränserna sätts ned. Det är därför angeläget att lyfta fram de möjligheter som finns att i vissa delar ändra regelsystemet så att det blir både tydligare och mer konsekvent. Därigenom kan också reglerna fungera som ett stöd och hjälp för barn och ungdom att med stigande ålder och mognad en kunna axla rollen som vuxen.

De nuvarande åldersgränsbestämmelserna bör därför i så stor

utsträckning som möjligt knytas till följande nyckelövergångar.

12 år

Barn har i 12-årsåldern nått en sådan grad av mognad att de börjar förena egenintresse med andra intressen och utvecklar sociala kompetenser. Frigörelsen från föräldrar tar sin början och barnet upptäcker sig självt. Det är därför rimligt att låta barn i den här åldern, inte bara i större utsträckning än tidigare, komma till tals när det gäller frågor om dess utan också få ett mer bestämt inflytande i sådana frågor. person

15 år

I den här åldern börjar barnet utveckla ett abstrakt tänkande. För-

mågan att behärska kroppen och integrera olika delar av personlig-

heten stärks. De första stegen i kvalificering till vuxenrollen tas. en

Barn i den här åldern bör därför på ett mer påtagligt sätt få ta

för sina handlingar och behandlas som en självständig individ ansvar med egna intressen. Under åren fram till l8-årsåldern utvecklar barnet en större självkänsla och är målmedveten när det gäller utformningen av olika mer ideal och framtida livsprojekt.

18 år

Individen börjar värdera och välja medlemskap i olika grupper, liksom grunden för en egen livsstil. Förmågan helheter, jämföra alternativ och värdera situationer att se är i det närmaste fullt utvecklad. Vad generellt skiljer vuxna i denna ålder från andra som unga vuxna är livserfarenhet.

Sammanfattning

21 år

Olika individer följer inte samma utvecklingslinje. Individer i samma ålder skiljer sig ibland avsevärt i fråga om fysisk, psykisk och social mognad. Skillnader i livserfarenheter kan också betydande. vara Det finns därför anledning att knyta vissa bestämmelser till en något högre ålder än myndighetsäldern 18 år. Så bör t.ex. ske i de fall omgivningens förtroende för en persons förmåga att axla en viss uppgift eller roll är av avgörande betydelse. Likaså i de fall en försenad mognad eller en bristande livserfarenhet behöver kompenseras för att i första hand skydda eller stötta den unge vuxne.

Äldersgränserna 16 och 20 år

Av kartläggningen framgår att det finns två åldersgränser som ligger vid sidan av de nyckelövergångar vi förordar. På centrala rättsområden knyter ett stort antal bestämmelser an till åldrarna 16 och 20 år. Bestämmelserna i föräldrabalken om underårigs rätt att under vissa villkor själv disponera över den egna arbetskraften och förtjänsten därav fixeras till åldern 16 år. Ett stort antal bestämmelser i skilda regelverk har därefter anpassats till denna åldersgräns, t.ex. bestämmelser på skatteområdet, socialförsäkringsområdet m.fl. centrala lagstiftningsområden. 16-årsgränsen bygger emellertid inte på några mer ingående över-

väganden rörande vad en 16-åring mognadsmässigt förmår i detta

avseende i förhållande till exempelvis en 15-åring. Bestämmelsen är ett resultat i första hand av den lagharrnonisering familjerättens område som ägde rum strax efter sekelskiftet mellan Sverige, Danmark och Norge.

Åldersgränsen 20 år är en anpassning till den tidigare myndighetsål-

dern 20 år. Inom familje-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken knyts numera många av bestämmelserna till denna åldersgräns. Sett till den unges mognad kan bestämmelser fixerade till 16 och 20 år inte försvaras. Den som fyller 16 respektive 20 år skiljer sig inte något avgörande sätt mognadsmässigt från en person i angränsande ålder. Det finns därför anledning att i det fortsatta arbetet se över de bestämmelser som fixeras till dessa båda åldrar. Regeringen har nyligen gett en kommitté i uppdrag att se över den framtida ungdomspolitiken. Dessa och närliggande frågor som vi har pekat på bör kunna tas om hand inom ramen för kommitténs uppdrag dir. 1995:154.

Sammanfattning

Förslag till förändringar

l Begreppen minderårig och underårig bör användas entydigt

Begreppen underårig och minderårig bör oavsett lagstiftningsområde användas entydigt. Begreppet minderårig bör reserveras för åldern 15 år. Begreppet underårig bör reserveras för åldern 18 år.

2 Åldersbestämmelser bör fixeras till kalenderår vid s.k.

kollektivt handlande

Som huvudprincip bör när det gäller bio och andra motsvarande situationer på kollektivt handlande gälla en fixering till det kalenderår viss födelsedag inträffar i stället för till födelsedagen. en

3 Rösträtt för 16-åringar i kommunala val

har jyllt 16 år skall i kommunala val och i komma- Den som rösta nala folkomröstningar. Någon motsvarande sänkning av valbarhetsåldern föreslås inte.

Förslaget bryter mot några de grundläggande principerna på detta av område, nämligen mot principen om en gemensam rösträttsålder för samtliga val, rösträtts- och valbarhetsålder, en gemenen gemensam sam myndighets- och rösträttsålder.

Dessa principer skall dock inte upprätthållas enbart av självändamål.

När goda skäl för att låta åldersklasserna närmast under 18-årsåldern del den främsta formen av medborgarinflytande, så bör självklart av brytning få ske. Historiskt sett har rösträttsåldern inte heller alltid en varit densamma i riksdagsval och kommunalval. Likaså har valbarhetsåldern i de olika valen avvikit från rösträttsåldern. Rösträttsåldern har inte alltid följt den civilrättsliga myndighetsåldern. När det gäller har vi kunnat konstatera att ett flertal regler, på unga för centrala områden, innehåller åldersgränser som frånkänner unga dem möjligheter vuxna har. Tydligast sker i dag en sådan som ålderssegregering när det gäller tillgången till olika stöd och åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken. Vi kan också konstatera att andelen äldre i befolkningen ökar. En försiktig bedömning ger vid handen att inom en nära framtid kommer tredjedel befolkningen att vara ålderspensionärer. En sådan en av

Sammanfattning

förändring i åldersfördelningen kan på sikt leda till intressemotsätt-

ningar i frågor om fördelningen av samhällsresurserna. I ett sådant perspektiv kan en sänkt rösträttsålder fungera som ett medel för balans och därmed också legitimitet för de åtgärder som vidtas.

Successivt har redan i lagstiftningen det kommunala området

vidtagits åtgärder för att öka de unga medborgarnas under 18 år - möjligheter till inflytande. Dessa åtgärder har främst varit inriktade på sådana områden som skola och fritid. Vår ståndpunkt i utredningen är emellertid att dessa åtgärder håller sig inom en alltför snäv och ram att denna bör kunna vidgas. Som vi ser det gör sig medborgarinflytandet över den kommunala verksamheten sig gällande främst genom utslaget i de allmänna valen. Vi har stannat för en 16-årsgräns mot bakgrund av att personer från och med den åldern tillerkänns visserligen i begränsad utsträckning -civilrättslig handlingsförmåga och att skolplikten upphör vid denna ålder. Vårt förslag om att sänka rösträttsåldern till 16 år i de kommunala valen inklusive kommunala folkomröstningar skall ses som ytterligare ett steg en redan inslagen väg.

4 Vetorätt från 12 år i frågor om ut- eller inträde i svenska kyrkan och vid medborgarskapsförvärv

De nuvarande 15-ärsgränserna för samtycke i kyrkolagen och

medborgarskapslagen sänks till 12 år. Härigenom fås en enhetlig

åldersgräns för barns s.k. vetorätt i mål eller ärenden som rör deras person. Det innebär att den som har fyllt 12 år inte skall mot sin vilja få tas upp i eller lämna Svenska kyrkan. Det innebär vidare att den har som fyllt 12 år skall inte kunna bli svensk medborgare och därigenom eventuellt mista sitt andra medborgarskap mot sin vilja. -

5 Underhållsskyldighet mot barn m.m.

Vi ställer oss bakom förslaget i betänkandet Underhállsbidrag och bidragsförskott SOU 1995:26 att den s.k. avbrottsregeln J 9- årsgränsen i föräldrabalken som begränsar föräldrars under- -

hållsskyldighet i de fall barnet gör ett studieuppehâll bör upphävas.

Sammanfattning

Den yttersta gränsen för föräldrars underhållsskyldighet, 21 år, bör däremot behållas. Föräldrarnas intresse i detta avseende bör stå tillbaka när det gäller kostnaderna för barnens grundutbildning. Redan i dag kan för övrigt underhållsskyldigheten väckas till liv före 19-årsdagen. Att sträcka ut denna tid ytterligare något eller några år menar vi bör kunna godtas med hänsyn till de olägenheter som kan följa av avbrottsregeln. Föräldrars underhållskyldighet när det gäller barns grundutbildning bör därför som vi ser det göras ovillkorlig.

6 Den som har fyllt 18 år skall inte längre få vägras tillträde till restauranger och andra nöjesställen på grund av sin ålder

Vår utgångspunkt är självklart inte att verka för en ökad alkoholkonsumtion bland unga människor. Men det hindrar oss dock inte från att pröva huruvida åldersgränserna området, såväl de författningsreglerade som de som näringsidkarna själva sätter upp, uppfattas som legitima eller inte i första hand av unga människor. - Unga människor vänder sig främst mot två företeelser på detta område. Det är för det första 20-årsgränsen för inköp systembolaget, som uppfattas som inkonsekvent främst av det skälet att myndighetsåldern är 18 är. Det andra är restaurangernas och andra nöjesarrangörers minimiåldersgränser för tillträde som dels ligger många gånger långt över myndighetsåldern, dels är olika för män och kvinnor. Detta upplevs av unga som en form av diskriminering. Myndighetsâldern 18 år behöver dock inte som vi ser det slå - -igenom alla områden. Vi ställer oss bakom de motiv som bär upp 20-årsgränsen för inköp och 18-ârsgränsen för servering. Alkoholpolitiska kommissionen framhöll i anslutning till sitt förslag

höjd serveringsålder vilket vi i Åldersgränsutredningen

om en motsätter att kommissionen förutsatte att en höjning av åldersoss gränsen för alkoholservering borde kunna göras utan att restaurangerna begränsar rätten för ungdomar under 20 år att få tillträde till restaurangerna. Vi delar den bedönmingen. Det finns i praktiken tre lösningar för att från de unga vuxnas perspektiv komma till rätta med problemet, nämligen 1 att utvidga diskrimineringsförbudet i brottsbalken, 2 att villkora serveringstillstånden och 3 att branschen på egen hand genom sin branschsammanslutning uttalar att s.k. åldersdiskriminering strider mot god branschsed.

Sammanfattning

Den sist nämnda lösningen anser vi i princip vara den mest naturli- Det har emellertid inte kommit fram något som tyder på att ga. branschen är intresserad att verka för en sådan ordning. Begränsningar i näringsfriheten bör kunna ske av följande skäl. Att människor inte stängs ute från ett nöjesliv i socialt unga vuxna kontrollerade former har i detta sammanhang en särskild tyngd. Det har vidare från brottsförebyggande synpunkt fördelar. Det rättsliga

stödet för att upprätthålla åldersgränser som förbjuder någon tillträde

till allmän plats är begränsat. Ett ingripande kan i det här fallet i

princip ske bara det blir fråga en "ordningsstörning". Men då

om om sker inte ingripandet det skall framhållas på grund av att - i fråga har trotsat näringsidkarens åldersvillkor. personen I valet mellan ett utvidgat diskrimineringsförbud i brottsbalken eller ordningsregel i alkohollagen har vi stannat för det senare. En en kriminalisering framstår som alltför ingripande. Andra styrmedel bör i stället tillgripas. En reglering i alkohollagen kan utformas antingen som ett förbud eller som ett villkor för tillstånd.

Den nuvarande regleringen när det gäller serveringstillstånd tar sikte

på att vissa villkor skall uppfyllas för att ett tillstånd skall få meddelas. En förbudsregel skulle därmed avvika från den valda systematiken i alkohollagen när det gäller tillstånd. Vi förordar därför att regeln utformas tillståndsregel. Redan meddelade tillstånd behöver inte som omprövas. Den regeln skall kunna tillämpas fullt ut. nya Vi år medvetna att förslaget får betydande konsekvenser för om innehavarna serveringstillstånd. Det innebär att minimiålders gränser av över myndighetsåldern inte längre kan användas som ett, som branschen uttrycker det, kommunikationsmedel med marknaden. Den näringsidkare önskar profilera sin verksamhet till en viss kundsom kategori får således tillgripa andra medel, som t.ex. pris, miljö, slag av nöjesarrangemang m.m. Att generellt tillåta den uppfyller ålderskravet för servering som tillträde till ett serveringsställe kan i sig inte anses stå i strid mot bestämmelserna i alkohollagen. Om statsmakterna önskar en annan ordning i syfte att ytterligare begränsa alkoholens tillgänglighet för l8-och l9-åringar får i så fall serveringsåldern höjas till 20 år. Så länge serveringsåldern är 18 år bör enligt den bedömning vi gör sådana grundläggande alkoholpolitiska åtgärder inte överlåtas till enskilda näringsidkares godtycke, särskilt inte när de alkoholpolitiska konsekvenserna goda eller dåliga endast framstår som bieffekter till affärsmässiga bedönmingar.

Sammanfattning

7 Statsbidragen till ungdomsorganisationer

Åldersgränserna för att ungdomsorganisationerna skall få statsbidrag

bär inte ändras.

Den bärande tanken i de förslag som har aktualiserat frågan om en sänkning av åldersgränserna för att ungdomsorganisationerna skall få statsbidrag är således att de bidragsbelopp som i dag går till olika slags verksamheter för ungdomar i åldern 22-25 år i stället skall satsas på verksamheter för fem- och sex-åringar samt tonåringar. En sänkning av den övre bidragsåldern för många av ungdomsorganisationerna, t.ex. för de politiska ungdomsorganisationerna,

innebär en radikal förändring av de ekonomiska förutsättningarna för

deras möjligheter att bedriva ett ungdomsarbete på ideell basis. Det bidragsbelopp som därmed frigörs skulle visserligen komma barn och tonåringar till godo i andra bidragsberättigade ungdomsverksamheter. Vi anser dock att frågan om behovet av statligt stöd till de nu nämnda ungdomsorganisationerna måste bedömas från ett vidare perspektiv än så. En sänkning av den högsta åldersgränsen från 25 till 21 eller kanske 18 år medför i praktiken att dessa organisationer inte längre skulle vara bidragsberättigade. Vidare bör beaktas att en sänkning av åldersgränsen även i de -fall bidragsrätten består inte bara kan göra det svårare för ungdomsorganisationerna att få kontinuitet i verksamheten utan också leda till problem när det gäller att bygga upp kompetens inom

organisationen. Åldersgruppen 21 25 år är visserligen i många

organisationer inte någon stor andel av den totala medlemskåren. Men den fyller en viktig funktion som förebild och ledare för de yngre medlemmarna och är dessutom ofta resurskrävande. Det kan inte uteslutas att en sänkning av den övre åldersgränsen kan få till följd att ungdomsorganisationerna gör sig av med de äldre medlemmar som faller för åldersstrecket. Även detta talar sänkning den övre mot en av åldersgränsen. Det finns vidare anledning att ta i beaktande att de statliga reglerna för bidragen till barn- och ungdomsorganisationerna har i vart fall tidigare många gånger tjänat som förebild för kommunernas och landstingskommunernas bidragsgivning till föreningslivet. Inom utredningen har vissa synpunkter förts fram mot ett bidragssystem som särskilt mot bakgrund av att myndighetsåldern numera är 18 år vänder sig till unga vuxna som sedan länge får anses ha växt ifrån de egentliga ungdomsåren. Vi menar emellertid att det i det här sammanhanget är fel att dra en gräns vid myndighetens inträde. Det finns i stället all anledning att

2 16-0864

Sammanfattning

verka för att människor på båda sidor om myndighetsåldern i olika

sammanhang kommer samman. Förutsättningarna för unga människor att etablera sig som vuxna är betydligt mer begränsade i dag än när åldersgränsen 25 år infördes 1954 års förordning. De är som vi ser det omständigheter som genom talar för höjning än sänkning av den övre åldersgränsen. snarare en en Vi har därför stannat för att inte föreslå någon förändring av den övre åldersgränsen. När det gäller de organisationer som bedriver ett omfattande arbete bland de yngsta barnen skulle sänkning av den nedre åldersgränsen en för bidragsberättigad medlem kunna komma i strid med de övergripande målen för bidragsgivningen, nämligen att i första hand gynna

sådana organisationer som drivs av de unga. Vi ser det därför inte

lämpligt att föreslå sänkning den nedre åldersgränsen. En som en av sådan sänkning skulle i och för sig kunna motiveras av en förestående sänkning skolpliktens inträde. Men eftersom förslaget i den delen av är begränsad närmast till ett förberedande första år som inte alls motsvarar den utbildning som i dag ges i första klass, anser vi att det är för tidigt att föreslå någon sänkning av denna åldersgräns. Flera organisationer har även väckt frågan om inte särskilda hänsyn bör tas till deras situation. Vi menar emellertid att med stöd av den särskilda undantagsregeln i den nuvarande förordningen kan dessa organisationer ändå få bidrag. Enligt den bedömning vi gör har

Ungdomsstyrelsen möjlighet redan i dag att med stöd av de nuvarande

reglerna för bidragsgivningen ge dessa organisationer rimliga villkor för att kunna bedriva långsiktig ungdomsverksamhet. Vi avstår en därför från att lägga fram något förslag i frågan.

8 Film och videogram

Den nuvarande 1 1 -årsgränsen för tillträde till ojjfentlig visning av film

och videogram höjs till 12 år.

En 11-årsgräns framstår närmast ett omotiverat undantag med som hänsyn till den 12-årsgräns som annars gäller de flesta områden, t.ex. när det gäller barnreklam i TV. När ll-årsgränsen infördes år 1960 för visning film biograf anfördes inte några mer utförliga av resonemang till valet av gräns. Allmänt ansågs det inte spela någon större roll gränsen sattes till ll eller 12 år. om För 12-årsgräns talar att den i allmänhet är klart vanligare än en en ll-årsgräns. I ett internationellt perspektiv är Sverige också nästan

Sammanfattning

tillämpa ll-ärsgräns det här området. Även ensamt om att en barnreklamförbudet är fixerat till åldersgränsen 12 år. Vi avstår från att föra fram något förslag om att ändra åldersgränsen för l5-ársfilm från en fixering till födelsedag till det kalenderår den unge fyller 15 år.

Nyckelövergångar en skiss

-

l rapporten lämnas en skiss över hur förslaget om nyckelövergångar slår körkortsområdet.

Kostnader

Vi räknar inte med att förslagen medför kostnadsökningar. Vi vill särskilt framhålla när det gäller förslaget om en sänkt rösträttsålder i de kommunala valen att kostnaderna för dessa val inte kommer att påverkas nämnvärt. Här följer kostnaderna av valförfarandet och inte av antalet röstande.

Författningsförslag

Förslag till lag om ändringen i alkohollagen 1994: 1738

Härigenom föreskrivs i fråga om alkohollagen 1994:1738 dels att 7 kap. 7 och 9 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 8 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

Serveringstillstånd får med- Serveringstillstånd får meddelas endast den som visar att delas endast den som visar att han med hänsyn till sina person- han med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållan- liga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i den och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva övrigt är lämplig att utöva verksamheten. Sökanden skall verksamheten. Sökanden skall också visa att serveringsstället också visa att serveringsstället uppfyller kraven i 8 uppfyller kraven i 8 och 8 a §§. Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till om sökanden är laglydig och benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.

8a§ Tillstånd för servering till allmänheten året runt eller årligen under viss tidsperiod får meddelas endast om serveringsstället inte vägrar den som har fyllt 18 år tillträde till serveringsstället på grund av hans eller hennes ålder.

Färfattningsförslag

9 § Om serveringen kan befaras Om serveringen kan befaras medföra olägenheter från alko- medföra olägenheter från alkoholpolitisk synpunkt, får serve- holpolitisk synpunkt, får serveringstillstånd vägras även om ringstillstånd vägras även om kraven i 7 och 8 §§ är uppfyll- kraven i 8 och 8 a §§ är uppda. fyllda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

I UPPDRAGET

1 Utredningens uppdrag

1.1 Våra direktiv

Regeringen beslutade den 9 mars 1995 hemställan civilministern av att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en samlad översyn av de åldersgränser i samhället som berör unga människor upp till 30 års ålder, och motiven för dem. I uppgiften ingår det att kartlägga rådande förhållanden och analysera i vad män existerande åldersgränser orsakar problem samt lämna förslag sådana förändringar som kan behövas.

I direktiven Dir. 1995:29 anförs följande.

Överblick, helhetssyn och legitimitet

Utredaren skall kartlägga alla åldersgränser i samhället berör som unga människor upp till 30 års ålder. Många åldersgränser har uppkommit utifrån sektorspeciñka intressen. Det är angeläget att åldersgränserna präglas av en helhetssyn på ungdomars situation och att de inte ger sinsemellan motstridiga signaler. Inom olika ersättningssystem finns åldersgränser, exempelvis när det gäller studiefinansiering och kontant arbetsmarknadsstöd. Motiven för dessa samt deras effekter bör särskilt studeras. Utredaren skall redovisa motiven för de existerande åldersgränserna samt uppmärksamma skillnader i synsätt olika områden. För att ungdomar skall respektera åldersgränserna är det nödvändigt att gränserna uppfattas som legitima. Alla åldersgränser måste grunda sig på skäl som är försvarbara både från allmänna och enskilda synpunkter. Oavsett om åldersgränsen innebär en rättighet eller ett skydd är detta av avgörande betydelse för att gränsen skall kunna vinna både accept och respekt. I utredarens uppdrag ingår därför att föreslå förändringar av gällande åldersgränser som inte på detta sätt låter sig motiveras.

Utredningens uppdrag SOU 1996: 111

I detta sammanhang är det inte minst viktigt att uppmärksamma ungdomars egen syn på olika åldersgränser.

Bidragen till ungdomsorganisationerna

Ett nytt och reformerat bidragssystem till ungdomsorganisationerna trädde i kraft den 1 juli 1994 förordningen 1994:64l om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Under de kommande åren skall de ungdomsorganisationer som får bidrag bli föremål för en fördjupad bidragsprövning. Prövningen av bidragen kommer i högre grad än hittills att relateras till de statliga målen för bidragsgivningen. Utredaren bör överväga behovet av förändringar av de åldersgränser som gäller för att ungdomsorganisationer skall få statsbidrag. Det är dock viktigt att eventuella förslag går att förena med målen för bidragssystemet. Det är vidare viktigt att se till att eventuella förändringar inte missgynnar sådana organisationer som är styrda av ungdomarna själva.

Direktiven i sin helhet finns intagna som bilaga

1.2 Bakgrunden till uppdraget m.m.

I propositionen om ungdomspolitik anförde den dåvarande regeringen att samlad översyn bör göras av de åldersgränser som finns och en skälen för dessa prop. 1993/942135 s. 23. Riksdagens kulturutskott ansåg att det fanns skäl att överväga en sänkning av de åldersgränser som nu gäller för att ungdomsorganisationerna skall få statsbidrag. Denna fråga borde enligt utskottet kunna behandlas inom ramen för den samlade översynen av åldersgränserna i samhället. Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört beträffande åldersgränser bet. 1993/94:KrU31, rskr. 1993/94:354. Regeringen har i 1995 års budgetproposition aviserat en utredning om åldersgränserna prop. 1994/95: 100 bil. 14 s. 48. I de riktlinjer för ungdomspolitiken som riksdagen antagit grundval av den nyss nämnda propositionen om ungdomspolitik, betonas vikten att ungdomar behandlas som fullvärdiga medav borgare. En väsentlig uppgift är därför att främja de ungas personliga ansvarstagande, delaktighet och inflytande. Det är också viktigt att ge

Utredningens uppdrag

ungdomar goda förutsättningar att etablera sig som vuxna. Vidare är det angeläget att insatser för ungdomar inom olika områden präglas av en helhetssyn på ungdomars situation.

1.3 Gränserna för utredningsuppdraget

Författningsregelerade åldersgränser

Området "alla åldersgränser i samhället är vidsträckt. En kartläggning av samtliga åldersgränser såväl författningsreglerade som andra och motiven för dem är mot bakgrund av den begränsade tid som utredningen har sig inte möjlig att genomföra. Kartläggningen begränsas därför till de åldersgränser för unga människor upp till 30 år som statsmakterna i första hand riksdag men också regering - beslutat genom lag eller förordning. Det är som vi i utredningen ser det inom dessa områden som - det är praktiskt möjligt att redovisa egentliga skäl eller motiv för bestämmelser som fixeras till viss ålder. När det gäller regeringsförordningar skall dock uppmärksammas att till dem finns inte alltid traditionella förarbeten innefattande en redovisning av motiven m.m. När det gäller myndigheternas föreskrifter dvs. föreskrifter på en lägre rang än förordning förekommer i dessa en mängd bestämmelser som fixeras till ålder. Någon fullständig redovisning av dessa bestämmelser har vi inte ansett det vara möjligt att göra. Vi har redan pekat på svårigheterna att redovisa motiv m.m. för regeringsförordningar. Möjligheterna att redovisa motiv för åldersfixeringar på den här nivån är än mer begränsade. Vad sedan gäller regler som åldersfixeras på den privata sektorn kan till en början konstateras att någon motsvarighet till riksdagstrycket finns inte. De åldersgränser som används i denna sektor är som regel om de inte följer av lag eller förordning eller myndighetsföre- krifter, t.ex. skyddsföreskrifter för tillträde till olika åkattraktioner på t.ex. tivoli och nöjesfält betingade av kommersiella skäl. Vad vi närmast tänker på är hur olika rabatter eller förmåner fixeras vid ålder, t.ex. inom området för kommunikationer. i Det innebär emellertid inte att vi helt har bortsett från åldersgränser inom den privata sektorn. Det finns anledning att redan här nämna det differentierade system av åldersgränser som gäller inom den s.k. krogbranschen för tillträde till och andra nöjeslokaler. Även restauranger dessa åldersgränser tjänar ett kommersiellt syfte. Dessa åldersgränser sätts inte bara många gånger långt över den serveringsålder 18 år

Utredningens uppdrag

gäller enligt alkohollagen utan sätts också olika för män och som kvinnor. Ett annat exempel som bör nämnas i detta sammanhang är det frivilliga försäljningsförbud i fråga om tobaksvaror till den som är under 18 år som handeln många platser i landet införde år 1995 i samband med ett förslag från Folkhälsoinstitutet om försäljningsförbud.

Åldersgränser som berör unga människor

Även omrâdet "åldersgränser berör människor är vidsom unga sträckt. I våra direktiv talas visserligen i första hand om åldersgränser är knutna till rättigheter och skyldigheter. Men också om som åldersgränser som ett medel att förhindra missbruk av något som kan orsaka psykisk eller fysisk skada. Vi menar emellertid att många av de åldersgränser kan sägas beröra människor mindfe som unga passar väl in i en sådan kategorisering och skulle därmed riskera att falla utanför vårt uppdrag. Som exempel kan nämnas alla de regler som knyter an till myndighetsåldern och som ger personen i fråga en formell behörighet att inneha uppdrag av skilda slag. Att myndighetsåldern 18 år, rösträttsåldern 18 år och straffbarhetsåldern 15 år direkt berör unga människor är givetvis uppenbart. Likaså åldersgränserna 7 år, ll år och 15 år som gäller för s.k. barnförbjudna filmer på bio. Så är givetvis också fallet med alla de åldersgränser högre upp i åldrarna, t.ex. 20-årsgränsen som skiljelinje mellan barn och vuxna inom familje-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken, särbehandlingen av lagöverträdare under 21 år, kravet att måste ha fyllt 25 år för att godkännas som adoptivförälder man eller att den som studerar men saknar barn inte kan bostadsbidrag efter fyllda 29 år. Det finns emellertid många åldersgränser för unga människor som inte i första hand vänder sig till den unge utan hans eller hennes föräldrar och därför mera indirekt berör den unge. Reglerna i socialförsäkringslagstiftningen har denna uppbyggnad. Dessa regler berör unga människor så till vida att dess syfte är att garantera barnen enviss ekonomisk standard eller omvårdnad. Ett typiskt exempel härpå är reglerna om förlängd tid för omställningspension som ger den efterlevande föräldern ekonomiska förutsättningar för att han eller hon skall kunna begränsa sin arbetsinsats och i stället använda tiden för barnen tills de fyllt 12 år. Även den här typen åldersgränsregler av faller som vi ser det inom ramen för vårt uppdrag. - -

Utredningens uppdrag

Tre principer för vår legitimitetsprövning

I uppdraget ligger också att pröva huruvida samtliga åldersgränser grundar sig på skäl som är försvarbara både från allmänna och enskilda synpunkter. En sådan analys spänner med nödvändighet över så vitt skilda områden att den något förenklat kan sägas få drag av en jämförelse mellan "äpplen och päron". Vi har därför ansett det nödvändigt att begränsa oss och analysera område för område. Det utesluter ändå inte möjligheten av att anlägga ett helhetsperspektiv åldersgränsbestämmelserna. Följande principer bör därvid vara vägledande, nämligen 1 i takt med barnets stigande ålder och utveckling skall allt större hänsyn tas till barnets synpunkter och önskemål för att främja personligt ansvarstagande, delaktighet och inflytande, 2 den som är myndig skall behandlas som en fullvärdig medborgare och därmed ges goda förutsättningar att etablera sig som vuxen, och 3 åldersgränserna inom olika områden skall i så stor utsträckning som möjligt präglas av en helhetssyn. Den sist nämnda principen ser vi som särskilt betydelsefull för vårt uppdrag. Vår analys tar mot bakgrund av vad som nu sagts i första hand sikte på möjligheten att formulera en generell princip för bruket av åldersgränsbestämmelser. Vår tanke är att åldersgränsbestämmelserna i första hand skall fixeras oavsett område till vissa gemensamma - åldrar. Det skulle lösa en del av de problem som det myller av

åldersgränser sägs ge upphov till. En sådan övergripande princip,

präglad av en helhetssyn, fordrar givetvis en del undantag. Ett exempel på en undantagssituation är när en åldersgränsbestämmelse följer av ett konventionsåtagande. Den först nämnda principen får som vi ser det främst betydelse vid en jämförelse mellan olika områden som har gemensamma drag. Som exempel kan nämnas den s.k. vetorätt som barn har i skilda sammanhang i mål och ärenden m.m. som rör dess person. I några fall gäller åldersgränsen 12 år t.ex. i mål eller ärenden om verkställighet av vad allmän domstol bestämt om vårdnad och umgänge, om barns namn och om adoption, i andra fall 15 år inträde i och utträde ur Svenska kyrkan. Den andra principen får betydelse för de åldersgränsbestämmelser som gäller över myndighetsâldern. Vi har redan pekat 20-årsgränsen när det gäller familjepolitiken, utbildningspolitiken och arbets-

Utredningens uppdrag

marknadspolitiken. Här dras gränsen mellan barn och ungdomar och vid den myndighetsålder som gällde fram till den 1 juli 1974. vuxna En motsvarande koppling till denna myndighetsålder har även inköpsäldern på systembolaget. På sociallagstiftningens och straffrättens områden gäller en 21årsgräns för vård och för lagöverträdare. Denna åldersav unga unga gräns mellan barn och ungdomar och vuxna motiveras av kriminalpoli-

tiska och humanitära skäl en försenad mognad/vår anm..

På körkortsonrrådet finns också flera bestämmelser som fixeras till ålder över myndighetsåldern. Dessa åldersgränser har motiverats av trafiksäkerhetsskäl och bygger på föreställningar om att för att på ett säkert sätt kunna föra vissa slag av fordon fordras en särskild erfarenhet.

Bidragen till ungdomsorganisationerna

När det gäller frågan behovet förändringar av de åldersgränser om av gäller för bidragen till ungdomsorganisationerna kan vi för det som första konstatera att Ungdomsstyrelsen har ett särskilt uppdrag av regeringen att utvärdera det bidragssystem som trädde i kraft så sent den 1 juli 1994 förordningen 1994:641 om statsbidrag som genom till ungdomsorgansiationer. En rapport kan förväntas under år 1996. Vi kan vidare konstatera att åldersgränserna i detta regelverk utgör flera förutsättningar inte bara för den grundläggande rätten till en av bidrag utan också för beräkningen av bidraget. Vi kan dessutom konstatera att åldersgränserna är underordnade målen för bidragssystemet och att förändring av åldersgränserna får en inte missgynna sådana organisationer som är styrda av ungdomarna själva. Sammantaget innebär vad sagts att utrymmet för förändringsom nu åldersgränserna för de statliga bidragen till ungdomsorganisatioar av nerna blir högst begränsat.

Nya åldersgränser

Vi det inte som vår uppgift att primärt föreslå åldersgränser ser områden där sådana saknas i dag.

Utredningens uppdrag

1 .4 Utredningsarbetet

Utredningen har i arbetet knytit till sig referensgrupp med en

ungdomar se missivskrivelsen.

Utredningen har vidare genomfört ett uppsatsprojekt. Gymnasieelei elva klasser i årskurs tre i tio gymnasieskolor har skrivit ver

uppsatser temat "Åldersgränser i samhället" se bilaga 2.

Projektet har resluterat i närmare 300 uppsatser. Följande skolor har

i Göteborg, Åsö gymnasium i ingått i projektet: Lundby gymnasium

Stockholm, Magnus Åbergsgyrrmasiet i Trollhättan, Botvidsgymnasiet

i Norsborg, Bäckadalsskolan i Valdemarsvik, Västermalms skola i Sundsvall, Strömbackaskolan i Piteå, Tannbersskolan i Lycksele, Filbornaskolan i Helsingborg och Pildamsskolan i Malmö. Studenter på C- och D-nivå vid Lunds och Umeå universitet har i sina examensarbeten använt sig av detta grundmaterial för att närmare belysa människors inställning till åldersgränser. Följande titlar unga kan nämnas:

Ungdom om ungdomstiden Umeå

Både barn och eller varken eller Lund, vuxen Om ungdomars syn på åldersgränser Umeå, Tonåringar tycker till om tonåringar Lund, Myndig men pank Umeå,

Åldersgränser skydd eller hinder Lund,

- Ungdomars åsikter åldersgränser vid inköp av tobak och alkohol om Lund,

En argumentationsanalys gymnasieelevers syn på en sänkt

av rösträttsâlder Lund, Barn/ungdom och skilsmässa 12-årsgränsens betydelse, --

Förhäxad våld våldsskildringars betydelse för gynmasieung-

av domars identitetsutveckling Lund.

En sammanfattning de examensarbeten färdigställts under 1995 av som och 1996 finns intagen som bilaga 4. Utredningen har medverkat i ett seminarium spel anordnat om ungas av Lotteriinspektionen. Utredningen har vidare hållit hearing rörande åldersgränserna på en det alkoholpolitiska området. Vid denna hearing medverkade inte bara företrädare för myndigheter m.fl. området utan också representan-

ter för ett stort antal ungdomsorganisationer.

Under arbetets gång har informella kontakter tagits med företrädare

för de politiska ungdomsorganisationerna och för handikapporganisa-

tionerna.

Utredningens uppdrag

En enkätundersökning har gjorts genom Landsrâdet för Sveriges

ungdomsorganisationers försorg när det gäller åldersgränserna för

statsbidrag till ungdomsorganisationerna. Enkäten har tagit sikte på organisationernas åldersproñl. Pâ uppdrag av utredningen har även Kommunförbundet gjort en liknade enkätundersökning när det gäller kommunernas bidrag till ungdomsorgansiationerna. Även landstingsförbundet har i dessa frågor lämnat utredningen värdefullt material. Informella kontakter har även tagits med Riksidrottsförbundet i denna

fråga.

Utredningen har lämnat remissvar på Körkortsutredningens delbetänkande SOU 1996:11 EU-mopeden; Ålders- och behörighets-

krav för två- och trehjuliga motorfordon se bilaga 2.

Därutöver har utredningen haft informella kontakter med ett flertal statliga utredningen. Här kan nämnas 1995 års vapenutredning Ju 1995:04, 1994 års körkortsutredning K 1994: 13, 1995 års yrkestrañkutredning K 1994:12, Studiestödskommittén U 1994:13, Skolkommittén U 1995:04. Kontakter har även tagit med Barnombudsmannen och Rädda barnen.

1 Disposition

De författningsreglerade äldersgränsbestärnrnelserna och motiven för dem redovisas under respektive departements ansvarsområde i följande ordning: Justitiedepartementet, Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet, Socialdepartementet, Kommunikationsdepartementet,

Finansdepartemenetet, Utbildningsdepartementet, Arbetsmark-

nadsdepartementet, Kulturdepartementet, Näringsdepartementet, Civildepartementet och Miljödepartementet. Vi har i så stor utsträckning som möjligt vid denna redovisning tagit hänsyn till de förändringar som nyligen har aviserats i den departementsförordning som enligt uppgift kommer att gälla från och med den l juli 1996. Indelningen innebär visserligen att bilden av åldersgränser som sakligt sett hör samman splittras. Det gäller t.ex. för sådana åldersgränser som är avgörande för när en ung människa i olika sammanhang har rätt att komma till tals. Ett annat exempel utgör arbetsskyddsbestämmelserna. Dessa hör visserligen till övervägande del till Arbetsmarknadsdepartementets område men flera bestämmelser rör även Kommunikationsdepartementet, t.ex. bestämmelserna som gäller ombordanställda, och Miljödepartementet, t.ex. bestämmelser om strålning.

Utredningens uppdrag

För att något tona ned denna splittring och för att ge överblick och helhetssyn redovisas âldersgränsbestämmelser som sakligt sett hör samman under gemensamma rubriker. Vad däremot gäller de bestämmelser som knyter an till myndighetsåldern redovisas dessa i ett sammanhang. Här görs således inte någon fördelning pâ respektive departement.

gg m a

Justitiedepartementets åldersgränser

1 Rösträtts- och Valbarhetsålder 18 år

-

Den som har uppnått 18 års ålder senast på valdagen och har svenskt medborgarskap har rösträtt till val till riksdagen. Han eller hon kan också vara riksdagsledamot eller ersättare för ledamot. Den som har rösträtt vid val till riksdagen har också rösträtt vid folkomröstning.

För rösträtt i kommunala val kommun och landsting krävs

förutom ålder av 18 år att man är folkbokförd i kommunen. en Ett motsvarande ålderskrav gäller likaså vid kyrkliga val. Det gäller även beträffande rösträtt till Europaparlamentet. Det gäller vidare vid val till sametinget.

Liten historik

I Sverige begränsad politisk rösträtt myndiga män i samband gavs med 1866 års riksdagsordning. Utöver myndighetskravet, som vid den 21 år, krävdes också 800 riksdaler i årsinkomst eller innehav tiden var fastighet, värderad till minst 1 000 riksdaler. av Röstberättigade i kommunalval var både män och kvinnor, som nått myndig ålder och hade minst 400 riksdaler i årsinkomst. En person kunde i kommunalval ha flera röster, graderat efter inkomsten. År 1909 infördes allmän och lika rösträtt för män vid riksdags-

mannavalen valen till Andra kammaren. Valen till både Första och Andra kammaren proportionella. Inkomststrecket slopades men

var rösträttsåldern höjdes från 21 år till 24 år. I kommunalvalet reducerades det antal röster en person kunde ha till högst 40 röster. År 1921 fick kvinnor rösträtt även i riksdagsvalen. Vidare blev rösträttsåldern för både riksdags- och kommunalval 23 år, och skattestrecket avskaffades. För männens del innebar det för riksdagsvalen sänkning med ett år, från 24 år till 23 år och för kommunalen två år, från 21 år till 23 år. För kvinnornas del val en höjning med

Justitiedepartementets åldersgränser

innebar det också en höjning av rösträttsåldern för kommunalval med två år, från 21 år till 23 år. År 1941 sänktes rösträttsåldern för kommunalval från 23 år till 21 ar. År 1945 sänktes rösträttsåldern för riksdagsval till 21 år. År 1965 sänktes den allmänna rösträttsäldern till 20 år, är 1970 till 19 år och år 1974 till 18 är. Valbarhetsâldern har under samma period genomgått liknande förändringar. Enligt 1866 års rikdagsordning var valbarhetsåldern till Första kammaren 35 år och till Andra kammaren 25 är. År 1909 sänktes valbarhetsåldern till Andra kammaren till 24 år och är 1921 till 23 år. År 1937 höjdes valbarhetsåldern till Andra kammaren till 25 år för att är 1949 återigen sänkas till 23 år. Valbarhetsåldern till Första kammaren ändrades över huvud taget inte under denna period. Men år 1953 sänkte denna från 35 år till 23 år. Valbarhetsäldern blev därmed densamma för båda kamrarna. Från och med år 1971 ersattes tvåkammarriksdagen med en enkammarriksdag. Myndighetsåldern och ålder för valbarhet till riksdagen sammanfaller sedan år 1969.

1 1 Riksdagsval

.

Förutsättningarna för rösträtt i riksdagsval anges i 3 kap. 2 § regeringsformen. För rösträtt krävs svenskt medborgarskap och en

uppnâdd ålder av 18 år senast valdagen.

Bara den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot 3 kap. 10 §.

Rösträttsâlderns inträdande är numera knutet till födelsedagen, inte som tidigare till åldern vid kalenderârsskiftet nämast fore valet; den tidigare ordningen hade röstlängdstekniska orsaker prop. 1973:90 s. 163. Sker omval, är även den röstberättigad, som efter den första valdagen men senast omvalsdagen fyller 18 år a.a. s. 247. I2 kap. 3 § och 4 kap. 2 och 12 §§ vallagen 1972:620 knyter bestämmelserna om beräkning av antalet röstberättigade och om vem som skall antecknas eller inte antecknas i allmän och särskild röstlängd an till rösträttsáldern 18 år.

SOU 1996: 111 Justitiedepartementets åldersgränser

Motiv för en 18-årsgräns

Som skäl för en sänkt rösträttsålder till 18 år framhölls bl.a. att samhällsutvecklingen fört med sig att ungdomen i allmänhet hade större insikter i sociala, politiska och ekonomiska frågor än tidigare och att en sänkning av rösträttsåldern borde kunna medverka till att rikta ungdomens intresse i samhällsfrågor till den politiska aktivitet som hade den representativa demokratin och dess olika organ som bas. Det framhölls vidare som värdefullt om sambandet mellan rösträttsåldern och myndighetsåldern bevarades prop. 1973:90 s. 162. Som skäl för en sänkning av valbarhetsâldern till 18 år har anförts att överensstämmelsen mellan myndighetsåldern och åldern för valbarhet bör bevaras a.a. s. 164.

1.2 Kommunala val

För rätt att rösta vid kommunala val kommun och landsting ställs

enligt 4 kap. 2 och 3 §§ kommunallagen 1991:900 upp samma villkor i fråga om ålder som beträffande riksdagsval. Dessutom krävs att man är folkbokförd i kommunen. Den som inte är svensk medborgare måste också vara folkbokförd här sedan minst tre âr. Enligt Maastrichfördraget skall också medborgare inom Europeiska unionen ha rösträtt vid kommunala val i den medlemsstat där unionsmedborgaren är bosatt på samma villkor som statens egna medborgare. Även åldern för valbarhet överensstämmer med vad gäller för som valbarhet i riksdagsval 4 kap. 5 §.

1.3 Kyrkliga val

Likaså i de kyrkliga valen krävs för rösträtt och valbarhet utom annat en uppnådd ålder av 18 år. - Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i kyrkofullmäktige eller ett direktvalt kyrkoråd i församling har den som har fyllt 18 år en senast på valdagen. Den som inte är svensk medborgare har rösträtt bara han har varit folkbokförd i landet den 1 november de tre åren om närmast före valâret. Motsvarande gäller för valbarhet 12 kap. 2 § 3 och 5 § andra stycket kyrkolagen 1992:300.

Justitiedepartementets åldersgränser

För att vara valbar till ledamot eller ersättare i stiftsfullmäktige, stiftsstyrelse fordras likaså att man har fyllt 18 år valdagen 24 kap. 4 §3 och 25 kap. 3. Det gäller även för att vara valbar lekmannaledamot eller ersättare för denne i domkapitlet 27 kap. 9 § 3. Så gäller också för att vara ledamot eller ersättare för ledamot av kyrkomötet, i Svenska kyrkans centralstyrelse och elektor 29 kap. 1 30 kap. 3 § och 46 kap. 17 §3.

1 Folkomröstning

Den som har rösträtt vid val till riksdagen har också rösträtt vid folkomröstning i hela riket. I fråga om beslutande folkomröstningar regleras detta i regeringsformen och i fråga om rådgivande folkomröstningar i folkomröstningslagen 1979:369. I 5 kap. 34 § kommunallagen 1991:900 finns bestämmelser om kommunal folkomröstning, opinionsundersökningar eller andra liknande förfaranden. Närmare föreskrifter om förfarandet vid folkomröstning finns i lagen 1994:692 om kommunala folkomröstningar. För rösträtt krävs en uppnådd ålder av 18 år. I 13 kap. 25§ kyrkolagen 1992:300 finns bestämmelser om folkomröstning i församling, opinionsundersökningar eller andra liknande förfaranden. För rösträtt krävs en uppnådd ålder av 18 år.

1.5 Val till parlamentarisk församling inom Europeiska unionen

Den som har rösträtt vid val till riksdagen har också rösträtt vid val till Europaparlamentet. Det regleras i regeringsformen ochi 5 §1agen 1995:374 om val till Europaparlamentet. För rösträtt till Europaparlamentet förutsätts i Romfördraget att EU:s medlemsländer tillerkänner unionsmedborgare rösträtt på samma villkor som gäller för de egna medborgarna. Bestämmelser om detta finns i valrättsakten och i rådets direktiv 93/91/EG.

1.6 Val till sameting

För rätt att rösta vid val till Sametinget ställs enligt 3 kap. 3 § sametingslagen 1992:1433 upp samma villkor i fråga om ålder som vid

Justitiedepartementets åldersgränser

övriga val till politiska församlingar fyllt eller fyller 18 år valdagen. För valbarhet gäller enligt 3 kap. 8 § samma ålderskrav som för rösträtt prop. 1992/93:32 bil. 1 s. 66.

1.7 för statschefen 18 år

Behörighetsålder -

Den allmänna myndighetsåldern gäller i fråga om behörighet att tjänstgöra statschef 5 kap. 2 § RF. som

Motiv för en 18-årsgräns

Av förarbetena prop. 1993/94: l 15 framgår att de skäl som åberopades för att år 1969 höja behörighetsåldern till 25 år från den dåvaran-

de allmänna myndighetsåldern 21 är inte längre anses bärkraftiga och internationell jämförelse visar att en 18-årsgräns gäller i andra

att en länder där monarken har konstitutionella befogenheter motsvarande tidigare fanns i Sverige. I förarbetena hänvisades vidare till dem som 18-årsgränsen gällde för den svenska riksdagens ledamöter s. 17 att och 18.

för statsråd

1.8 Ingen behörighetsälder

För statsråd gäller ingen åldersgräns alls.

Justitiedepartementets åldersgränser

2 Myndighetsåldem - 18 år

Myndighetsåldern är 18 år sedan den 1 juli 1974. Myndigheten är av betydelse inte bara för möjligheten att företa rättshandlingar utan också i vissa andra hänseenden, bl.a. behörigheten att inneha uppdrag skilda slag. av Vid sidan av de regler som så sätt direkt knyter till an myndighetsåldern finns bestämmelser om en åldersgräns på 18 år åtskilliga författningar på vitt skilda rättsområden. I många fall har dessa 18-årsgränser i väsentlig grad influerats av myndighetsåldern. Det finns emellertid också åldersgränser inklusive 18- årsgränser där andra motiv än sambandet med myndighetsål- dern har varit avgörande eller i vart fall inverkat bedömningen.

Liten historik

Myndighetsåldern för män var under landskapslagarna och den allmänna landslagen 15 år. Kvinna blev enligt dessa regler åtminstone i viss utsträckning myndig, i och med att hon blev änka. År 1721 höjdes myndighetsåldern till 21 år. Från detta år och fram till år 1969 har män blivit myndiga vid 21 års ålder, medan kvinnor långt fram 1800-talet var omyndiga och levde under främst sina fäders eller makars målsmanskap. Först med lagändringar år 1858 och år 1863 blev ogifta kvinnor

myndiga. Deras myndighetsålder fastställdes inledningsvis till 25 år

sänktes år 1884 till 21 år. År 1921 blev gifta kvinnor myndiga. men Den 1 juli 1969 sänktes myndighetsåldern för både mån och kvinnor till 20 år. 20-årsgränsen kom till efter nordiska överläggningar, vilka under 1969 ledde till en sänkning av myndighetsåldern i samtliga nordiska länder. Samma år sänktes också rösträttsåldern så att den som uppnår 20 års ålder senast under valåret fick rösträtt. Den 1 juli 1974 sänktes myndighetsåldern ytterligare till nuvarande 18 år. Samtidigt sänktes också rösträttsåldern till 18 år. Sambandet mellan myndighetsålder och rösträttsålder bevarades därmed.

1996: Justin åldersgränser SOU 111

Nuvarande ordning

Myndighetsåldern regleras i föräldrabalken FB. Den som är under 18 år betecknas underårig och är enligt 9 kap. 1 § FB omyndig. som

Motiv för en J8-ârsgräns

Som skäl för sänkningen myndighetsåldern från 20 år till 18 år av

underströk departementschefen inledningsvis att det är föga fruktbart

närmare diskutera när ungdomens sociala mognad inträder, att eftersom det är svårt att ställa några objektiva giltiga kriterier på upp

social mognad överväganden bör i stället fortsatte han utgå

- från de verkningar myndigheten medför i fråga om behörighet i som olika avseenden, särskilt i ekonomiska angelägenheter. I det avseendet åberopades att ungdomar fyllt 18 år redan i samband med 1969 som års reform har fått så omfattande civilrättslig handlingsförmåga att det inte utan fog kan hävdas att myndighet väsentligen inträder redan vid denna ålder. Som exempel nämndes att den som fyllt 18 år har rätt att själv hyra bostad för eget bruk och att ta upp statliga lån för utbildning eller bosättning. Ett annat exempel som nämndes var att varje underårig med eget hushåll har rätt att företa sedvanliga rättshandlingar för den dagliga hushållningen eller för uppfostran av barn, som tillhör hushållet. Ett ytterligare exempel som fördes fram var att redan för 1969 års reform gällde dessutom att personer som fyllt 18 år har behörighet att själv ta tjänst eller annat arbete.

Departementschefen konstaterade därefter att det skydd som omyndigheten dem mellan 18 och 20 år kom i huvudsak

gav som var

till praktiskt uttryck bara när det gällde viss skuldsättning, t.ex. i

samband med avbetalningsköp, och förfogande över tillgångar som förvärvats annat sätt än genom eget arbete. Att de angivna områdena slopa det skydd omyndigheten gav, innebar således inte som något stort steg och inte några stora risker som öppnades. Av intresse vid fastställandet av myndighetsåldern var enligt

departementschefen också den åldersgräns gäller för inträdande

som medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Därvid konstaterade av han skyldigheten att göra värnplikt inträdde vid 18 års ålder. Han att ansåg vidare att särskild vikt borde tillmätas den förestående sänkningen rösträttsâldern. Enligt honom torde det te sig egendomligt av

2 Samma ståndpunkt vid 1969 års reform då rösträttsâldern sänktes från 21 år som till 20 âr.

Justitiedepartementets åldersgränser

om en person som anses mogen att ta självständig ställning i politiska frågor inte tillerkänns full civilrättslig handlingsförmåga prop. 1974:44 s. 60 f..

2.1 Myndighetens betydelse för den civilrättsliga handlingsförmågan

Den som är omyndig får i princip inte själv råda över sin egendom

eller åtaga sig förbindelser av ekonomisk natur 9 kap. 1 § FB3.

Sådana åtgärder ankommer i stället på förmyndaren eller kräver i varje fall dennes samtycke. I vissa fall måste förmyndaren inhämta tillstånd från Överförmyndaren eller från domstolen. Förmyndare för den underårige är vanligen föräldrarna 10 kap. 2 § FB. Under särskilda förutsättningar har den som är underårig omyndig viss rätt att själv sköta sina ekonomiska förhållanden. Varje underårig med eget hushåll får således själv ingå sådana rättshandlingar som är nödvändiga för den dagliga hushållningen eller för uppfostran av barn, som tillhör hushållet. Rättshandlingar som den underårige ingår blir dock inte bindande för den underårige, om den med vilken rättshandlingen slöts insåg eller bort inse, att det som införskaffades genom rättshandlingen inte var nödvändigt. På ansökan av förmyndaren kan den underårige som missbrukar sin behörighet berövas denna genom beslut av domstol 9 kap. 2 a § FB. Enligt 9 kap. 3 § FB får den underårige själv råda över vad han eller hon har förvärvat genom eget arbete efter fyllda 16 år. Detsamma gäller avkastningen av sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe. l nu nämnda fall liksom när den underårige har förvärvat egendom genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande under villkor att han eller hon själv får råda över den 9 kap. 4§ har förmyndaren - möjlighet att med överförmyndarens samtycke ta hand om egendomen, om det behövs med hänsyn till den underåriges uppfostran eller välfärd. Vidare får den som är underårig inte sätta sig i skuld med betalningsrätt i egendomen. Den som har fyllt 16 år och med vederbörligt tillstånd driver näring får däremot ingå alla rättshandlingar som faller inom området för rörelsen. Undantag gäller bara för vissa förfoganden över fast egendom och tomträtt 9 kap. 5 § FB.

3 FB ändrad från den l juli 1995 genom SFS 1994:1433; omtryckt genom SFS 1995:974.

SOU 1996: 1 1 1 Justitiedepartementets åldersgränser

Har den underårige ingått ett avtal utan erforderligt samtycke från förmyndaren kan hans motpart frånträda avtalet så länge detta inte har blivit godkänt eller behörigen fullgjort. Om motparten kände till omyndigheten och inte hade anledning att anta att den underårige ändå behörig att sluta avtalet, blir han dock bunden under den tid som var behövs för att få avtalet godkänt 9 kap. 6 § FB. Om ett avtal som den underärige har ingått utan erforderligt samtycke inte blir gällande, skall vardera parten lämna tillbaka vad han mottagit eller ersätta dess värde. Den underårige är emellertid i princip ersättningsskyldig bara i den mån vad han har mottagit har använts till hans skäliga underhåll eller i övrigt medfört nytta för honom 9 kap. 7 § FB.

2.2 Regler som knyter an direkt till

myndighetsåldem

Myndigheten betydelse också i vissa andra hänseenden, bl.a. för är av behörigheten att inneha uppdrag av skilda slag. Den som är underårig kan t.ex. inte vara rättegångsombud 12 kap. 2§ tredje stycket

rättegångsbalken4. Han eller hon kan inte heller vara stiftare,

4 I följande regler knyts behörigheten inneha uppdrag direkt till det att ett an förhållandet att personen i fråga skall ha uppnått myndig ålder: Skiljeman enligt 5 § 1 lagen 1929:145 om skiljemän; nämndeman i tingsrätt eller hovrätt enligt 4 kap. 6 § rättegångsbalken 1942:740 eller ekonomisk expert enligt 10 a § samma balk; utgivare för periodisk skrift enligt 5 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen 1949:105 eller juryman enligt 12 kap. 5 § samma förordning; förmyndare enligt 10 kap. 1 § föräldrabalken eller god man eller förvaltare enligt 11 kap. 1 § samma balk; ledamot i allmänningsstyrelse enligt 23 § lagen 1952:166 om häradsallmänningar; ledamot iallmänningsstyrelse eller ekonominämnd enligt 22 § lagen 1952:167 om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; ledamot eller ersättare för ledamot i marknadsdomstol enligt 7 § lagen 1970:417 om marknadsdomstol; god man enligt 3 § ackordslagen 1970:847; nämndeman i kammarrätt eller länsrätt enligt 20 § lagen 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar eller ledamot eller föredragande i allmän förvaltningsdomstol enligt 28 § samma lag; syneman enligt 2 § förordningen 1971:704 om synemän enligt 9 kap. jordabalken; ledamot i rättshjälpsnämnd enligt 4 § rättshjälpslagen 1972:429; ledamot i arrende- eller hyresnämnd enligt 2 § lagen 1973:188 om arrendenämnder och hyresnämnder; styrelseledamot eller revisor i arbetslöshetskassa enligt 59 och 81 §§ lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring; ledamot i styrelse för samfällighet enligt 30 § lagen 1973:1150 om förvaltning av samfälligheter; ledamot i arbetsdomstolen enligt 3 kap. 1 § lagen 1974:371 om rättegång i arbetstvister; ledamot i oljekrisnämnd enligt 10 § oljekrislagen 1975:197; dispaschör eller biträdande dispaschör enligt 15 § förordningen 1975:932 med dispaschörsinstruktion; ledamot i statens vanämnd enligt 4 § lagen 1976:839 om statens va-nämnd; styrelseledamot enligt 32 § lagen 1976:997 om vattenförbund; ledamot eller föredragande i patentbesvärsrätten enligt 7 § lagen 1977:729 om patentbesvärsrätten; ledamot i riksvärderingsnämnden enligt 20 § förfogandelagen 1978:262 eller ledamot ilokal

Justitiedepartementets åldersgränser

styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller likvidator i ett aktiebolag, inte heller vara den som på bolagets vägnar får ta emot delgivning 2 kap. 1 8 kap. 4 och 11 §§, 10 kap. 2 § samt 13 kap. 7 § aktiebolagslagen 1975:1358. Motsvarigheter till dessa bestämmelser i aktiebolagslagen om underârighetens betydelse för olika slag av uppdrag finns i lagstiftningen om bank- och försäkringsrörelse, om handelsbolag och enkla bolag, om ekonomiska föreningar och om

stiftelsers samt i flera författningar reglerar näringsverksamhet

som

värderingsnämnd enligt 26 § samma lag; medborgarvittne enligt 3 § lagen 1981:324 om medborgarvittnen; ledamot eller suppleant i fondstyrelse enligt 4 § lagen 1983:1092 med reglemente för Allmänna pensionsfonden; ledamot i styrelse för allmänna pensionsfonden enligt 5 § förordningen 1984:287 om förslag pâ ledamöter i styrelserna för allmänna pensionsfonden; fullmäktig eller vice riksbankschef i riksbanken enligt 33 § lagen 1988:1385 om Sveriges riksbank; ledamot eller ersättare för ledamot i Allmänna reklamationsnämnden enligt 9 § förordningen 1988:1583 med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden; särskild ledamot i kammarrätten enligt 23 § lagen 1990:886 om granskning och kontroll av filmer och videogram; ledamot eller ersättare för ledamot i jämställdhetsnämnden enligt 24 § förordningen 1991:1437 med instruktion för jämställdhetsnämnden; ekonomisk expert enligt 64 d § konkurrenslagen 1993:20; ledamot eller ersättare för ledamot i Prövningsnämnden för bankstödsfrågor enligt 18 § lagen 1993:765 om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut; ledamot vid sjöförklaring enligt 18 kap. 10 § sjölagen l994:1009; ekonomisk expert i vissa mål i Stockolms tingsrätt enligt 49 § marknadsföringslagen 1995:450. 5 l följande regler den associationsrättliga lagstiftningens område knyts behörigheten an direkt till myndigheten: styrelseledamot, revisor eller suppleant enligt 14 § 3 lagen 1972:262 om understödsföreningar; styrelseledamot enligt 32 § lagen 1976:997 om vattenförbund; likvidator i handelsbolag eller mottagare av delgivning enligt 2 kap. 37 § lagen 1980:1102 om handelsbolag och enkla bolag; revisor enligt 4 kap. 2 § lagen 1980:1103 om årsredovisning m.m. i vissa företag; stiftare enligt 2 kap. l § styrelseledamot eller verkställande direktör enligt 8 kap. 4 företrädare enligt 8 kap. 13 § samt revisor enligt 10 kap. 3 § försäkringsrörelselagen 1982:713: revisor enligt 3 kap. 3 § bankrörelselagen l987:6l7; stiftare enligt 2 kap. 1 styrelseledamot och verkställande direktör enligt 7 kap. 3 och 4 §§, mottagare av delgivning enligt 7 kap. 15 § samt likvidator enligt 10 kap. 8 § bankaktiebolagslagen 1987:618; stiftare, styrelseledamot, verkställande direktör-, mottagare av delgivning, huvudman eller likvidator enligt 2 kap. l 3 kap. 4 och 14 §§, 4 kap. 2 § samt 6 kap. 6 § sparbankslagen 1987:619; styrelseledamot, mottagare av delgivning eller likvidator enligt 6 kap. 3 och 14 §§ samt 9 kap. 8 § föreningsbankslagen 1987:620; styrelseledamot eller verkställande direktör 6 kap. 4 firmatecknare enligt 6 kap. 11 revisor enligt 8 kap. 3 § samt likvidator enligt 11 kap. 7 § lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar; verkställande direktör, mottagare av delgivning eller föreståndare enligt 10 och 24 §§ lagen 1992:160 om utländska filialer m.m.; generalagent enligt 2 kap. 3 § lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige; styrelseledamot, styrelseordförande, företrädare och förvaltare enligt 2 kap. 10, 11, 16 och 23 §§, revisor enligt 4 kap. 3 § samt likvidator enligt 7 kap. 7 § stiftelselagen 1994: 1220; företagsledare enligt 4 § lagen 1994: 1927 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar.

Justitiedepartementets åldersgränser

Vi har redan när det gäller åldersgränser på det politiska området

nämnt sambandet mellan myndighetsâldern och rösträttsâldern. Här

skall därför också nämnas behörighetskraven för valbarhet till de olika politiska försam1ingarna7 och för att tjänstgöra statchef 5 kap.

som 2 § RF är anpassade till den allmänna myndighetsåldern. Vad som nu sagts gäller även inom Svenska kyrkans område inte bara för rösträtt och valbarhet utan allmänt för behörigheten att inneha

skilda befattningar

6 Följande bestämmelser det näringsrättsliga området för behörigheten att inneha uppdrag knyter direkt an till myndigheten: utgivare enligt 5 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen 1949: 105; generalagent för utländskt försäkringsforetag enligt 4 § lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige; tillstånd att driva hotell eller pensionatrörelse enligt 2 § och föreståndare for sådan rörelse enligt 3 § lagen 1966:742 om hotell- och pensionatrörelse; renskötare enligt 14 § jfr med 11 § rennäringslagen 197l:437; auktoriserad bilskrotare enligt 3 § 3 bilskrotningsförordningen l975:348; auktoriserad tolk eller översättare enligt 4 § 2 förordningen 1985:613 om auktorisation av tolkar och översättare; rätten att hantera och importera explosiva varor enligt 9 § förordningen 1988: 1145 om brandfarliga och explosiva varor; registrerad försäkringsmäklare enligt 5 § 1 lagen 1989:508 om försäkringsmäklare; generalagent försäkringsgivare med säte i ett annat land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsomrâdet EES-land enligt 2 kap. 3 § lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige; utgivare enligt 4 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen l991:l469; registrerad fastighetsmäklare enligt 6 § fastighetsmäklarlagen 1995:400. 7 Följande bestämmelser knyter an till att man har fyllt 18 âr senast valdagen: bud för make eller maka eller för väljare som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder inte kan inställa sig i vallokalen enligt 11 kap. 1 och 3 §§ vallagen 1972:620 samt vittne väljare som röstar med hjälp av lantbrevbärare enligt 11 kap. 5 § samma lag; bud väljare enligt 36 § lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigeval, m.m.; rösträtt vid val till riksdagen och ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot enligt 3 kap 2 och 10 §§ RF; rösträtt vid val till kommunfullmäktige och ledamot eller ersättare för ledamot i kommunfullmäktige, ledamot eller ersättare i nämnderna samt revisor eller revisorsersättare enligt 4 kap. 2 och 5 §§ kommunallagen 1991:900: rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i kyrkofullmäktige eller ett direktvalt kyrkorâd i en församling enligt 12 kap. 2 § kyrkolagen 1992:300; vittne vid brevröstning enligt 2 § lagen 1993:1404 om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz; rösträtt vid val till Sametingetenligt 3 kap. 3 § sametingslagen 1992: 1433; rösträtt vid folkomröstning enligt RF och enligt 5 § lagen 1994:692 om kommunala folkomröstningar, rösträtt till Europaparlamentet enligt 5 § lagen 1995:374 om val till Europaparlamentet. 8 Följande bestämmelser kyrkolagen i 1992:300 angáende behörigheten att inneha uppdrag i Svenska kyrkan knyter an till myndighetsåldern: ledamot eller ersättare i indelningsdelegerade eller deltagare i arbetsutskott eller kommitté enligt 9 kap. 6 och 19 §§; ledamot eller ersättare vid val av ledamöter i kyrkofullmäktige i en församling, ordförande eller vice ordförande i kyrkostämma; ledamot eller ersättare i kyrkorâdet och övriga nämnder samt revisor och revisorsersättare enligt 12 kap. 5 ledamot eller ersättare i kyrkofullmäktige i en kyrklig samfállighet, församlingsdelegerade, kyrkorâdet och övriga nämnder i samfälligheten enligt 12 kap. 7 ledamot eller ersättare i stiftsfullmäktige enligt 24 kap. 4 ledamot eller

Justitiedepartementets åldersgränser

Bestämmelserna om beräkning av antal röstberättigade och vem som skall antecknas i allmän och särskild röstlängd enligt 2 kap. 3 § och 4 kap. 2 och 12 §§ vallagen 1972:620 knyter av praktiska skäl an till 18-ärsåldern.

2.3 18-årsgränser som har kommit till som en

anpassning till myndighetsâldem

Vid sidan av de regler som vi nyss redovisat finns bestämmelser om en åldersgräns 18 år i många andra författningar. Dessa 18ârsgränser har i allmänhet kommit till genom en sänkning av den tidigare 20-årsgränsen i samband med att myndighetsåldern ändrades år 1974. I det följande lämnar vi en redogörelse för dessa 18-årsgränser. Inom den familjerättsliga lagstiftningen finns regeln i 6 kap. 2 § FB att vårdnaden om ett barn består till dess att det fyller 18 år eller om dessförinnan ingår äktenskap. Enligt 7 kap. 1 § FB gäller vidare som huvudregel att föräldrarnas underhållsskyldighet upphör när barnet fyller 18 år. Vidare finns vissa särskilda bestämmelser, som nära knyter an till förmynderskaps- och vårdnadsreglerna. Tillstånd att anta adoptivbarn kan enligt 4 kap. 1 § FB i undantagsfall medges den som har fyllt 18 är. Den inte har fyllt 18 år får enligt 4 kap. 5 a § FB inte som adopteras utan föräldrarnas samtycke. I 9 kap. 1 § ärvdabalken föreskrivs att den har fyllt 18 är får förordna om sin kvarlåtensom skap genom testamente. I anslutning till nu angivna regler kan vidare nämnas att när en förälder inte har fyllt 18 år har rätt till föräldrapenning, får enligt som 4 kap. 18 § lagen 1962:381 om allmän försäkring försäkringskassan framställning socialnämnden besluta att föräldrapenningen skall av betalas ut till eller till nämnden. Enligt 6 § förordningen annan person 1980:624 om sättet och tiden för utbetalning av pension enligt lagen

ersättare i stiftsstyrelsen enligt 25 kap. 5 § ledamot eller ersättare i egendomsnämnd enligt 26 kap. 3 lekmannaledamot eller ersättare enligt 27 kap. 9 § ledamot eller ersättare för ledamot av kyrkomötet enligt 29 kap. l ledamot eller ersättare för ledamot i Svenska kyrkans centralstyrelse enligt 30 kap. l ledamot i kyrkomötets besvärsnämnd enligt 31 kap. 3 elektor eller ersättare av ledamot eller ersättare för elektor till stiftsfullmäktige enligt 43 kap. lO elektor eller ersättare för elektor enligt 45 kap. ll elektor eller ersättare för elektor till kyrkomötet enligt 46 kap. 17

SOU 1996: 11 1 Justitiedepartementets åldersgränser

om allmän försäkring kan den som är under 18 år och har pension efter begäran till försäkringskassan få pensionen utbetald till sig själv. Vad gäller skattelagstiftningen finns flera bestämmelser som knyter till 18-årsgränsen. I 28§ lagen 1941:416 om arvsskatt och an gåvoskatt föreskrivs bl.a. att från lott som tillkommer den avlidnes barn eller avkomling till barn avdrages som skattefritt 70 000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldighetens inträde inte fyllt 18 år, avdrages ytterligare 10 000 kronor för varje helt år eller del av därav, som då återstod till dess sagda ålder

uppnås°. Enligt 8 § lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt taxeras

skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år även för barnets förmögenhet, om barnet enligt 2 kap. 4§ lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter inte skall lämna självdeklaration

för beskattningsåret". Barnets förmögenhet räknas då in i den

skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet. I 5 § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter föreskrivs bl.a. att de bosättningsregler som ligger till grund för vissa fysiska personers deklarationsskyldighet skall gälla även deras barn under 18 år. Även på strajfrättens område finns sådana 18-årsgränser. I 6 kap. brottsbalken finns t.ex. åtskilliga bestämmelser som straffbelägger sexuella handlingar mot barn och ungdom. I 4 och 10 §§ i detta kapitel förekommer två 18-årsgränser, nämligen dels för brottet sexuellt utnyttjande av underårig, dels för brottet förförelse av ungdom. Lagen 1964: 167 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare innehåller också flera olika åldersbestämmelser varav flera tar sikte på just 18-årsgränsen. Men bara en av dessa bestämmelser knyter an till myndighetsåldern. Det är 9 § som innehåller en föreskrift om att vårdnadshavaren skall höras i vissa fall när lagöverträdaren är under 18 år.

9 Som skäl för motsvarande äldre bestämmelser skattefrihet har åberopats det om samhälleliga intresset av att underårigs arvs- eller testamentslott förbehålls denne för hans uppfostran och utbildning prop. 1941:192 s. 130. O Lagen upphörde gälla vid utgången år 1991 tillämpas alltjämt vid 1995 att av men och tidigare års taxeringar enligt lagen 1991:1850 om upphävande av lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt. Om en skattskyldig skall taxeras för barns förmögenhet, skall uppgift lämnas även om sådan förmögenhet 2 kap. 10 § tredje stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Justitiedepartementets åldersgränser

På socialtjänstens område finns en sådan l8-årsgräns i lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård den s.k. av unga - LVU-lagen. Lagens utgångspunkt är visserligen att insatser inom socialtjänsten skall göras i samförstånd med den unge och hans vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen 1980:620, men under vissa förutsättningar får sådana insatser ske om det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom, och när den unge har fyllt 15 år, av honom själv. Ingripande med stöd av LVU-lagen kan då grundas antingen förhållanden som kan hänföras till den unges omgivning 1 § andra stycket jfr med 2 § eller förhållanden som kan hänföras till den unges beteende 1 § andra stycket jfr med 3 §. I den förra typen av fall kan ett ingripande inte göras sedan den unge har fyllt 18 år och eventuell vård skall också upphöra senast när den unge fyller 18 år 21 § andra stycket LVU. Motsvarande åldersgräns i de senare fallen är 20 år och vården skall i de fallen upphöra senast när den unge fyller 21 år. Av förarbetena framgår att det sågs som en naturlig konsekvens av sänkningen av myndighetsåldern att åtgärder som beslutats grund av förhållanden i den unges omgivning skall upphöra senast när den fyller 18 år. Beträffande 20-årsgränsen behölls den bl.a. av det unge skälet att sänkning skulle innebära allvarlig inskränkning i en en möjligheterna att bereda adekvat vård för missanpassad ungdom prop. 1974:44 s. 66. Vad gäller utbildningsområde finns likaså åtskilliga bestämmelser som knyter an till myndighetsåldern. Gymnasieförordningen 1992:394 innehåller t.ex. en rad bestämmelser om att samråd i olika frågor som rör en elev som har fyllt eller inte har fyllt 18 år skall ske med eleven respektive elevens föräldrar samt om att dessa skall beredas tillfälle att yttra sig i olika sammanhang. Av 6 kap. 20 § nämnda förordning följer sålunda att rektor skall samråda med en elev, om eleven har fyllt 18 år eller ingått äktenskap, innan rektor fattar beslut om att eleven skall om eller flera årskurser eller ett reducerat program, annat nationellt en program eller ett individuellt program. En elev som vill avgå från sin utbildning utan att ha slutfört den kan själv anmäla sin avgång om han eller hon har fyllt 18 år eller ingått äktenskap 6 kap. 24 §. I ett ärende avstängning från undervisning eller förvisning från om gymnasieskola skall en elev som har fyllt 18 år eller ingått äktenskap tillfälle att muntligen yttra sig inför styrelsen för utbildningen ges 6 kap. 31 §.

SOU 1996: 11 1 Justitiedepartementets åldersgränser

Liknande bestämmelser finns i förordningen 1992:396 med vissa bestämmelser för linjer och specialkurser i gymnasieskolan och i förordningen 1994:741 om gymnasiesärskolan. Enligt den först nämnda förordningen har sålunda en elev som har fyllt 18 år eller ingått äktenskap rätt till samråd med rektor och berörda lärare i fråga om att få pröva för högre betyg om han eller hon har flyttats upp med mindre studiekurs, satts kvar eller skiljts från vidare studier. Innan rektor fattar beslut om att flytta upp en elev med mindre studiekurs eller sätta kvar en elev eller skilja en elev från vidare studier skall rektor samråda med eleven om denne har fyllt 18 år eller ingått äktenskap 5 kap. 5 §. Vid valet mellan mindre studiekurs och kvarsättning skall rektor följa elevens önskemål 5 kap. 6 §. En elev i gymnasiesärskolan som har fyllt 18 år eller ingått äktenskap har i ett ärende om avstängning eller förvisning en motsvarande yttrande- och företrädesrätt som den som går i gymnasieskolan 6 kap. 8 § förordningen 1994:741 om gymnasiesärskolan och 6 kap. 3 § gyrrmasieförordningen 1992:394. Statligt studiestöd utgår i form av bl.a. Studiehjälp och studiemedel. Regler om studiestöd finns i studiestödslagen 1973:349 och studie-

stödsförordningen 1973:418. Studiehjälp skall enligt lagen utgå

längst till och med första kalenderhalvåret det år den studerande fyller 20 år. I studiehjälpen ingår bl.a. vissa tillägg som behovsprövas. Vid denna prövning tas hänsyn till den studerandes och, om han eller hon inte är gift, dennes föräldrars ekonomiska förhållanden 3 kap. 13 § studiestödsförordningen. Med föräldrar avses bl.a. far och mor som har vårdnaden eller, i fråga om studerande som har fyllt 18 år, senast haft vårdnaden. Enligt 9 kap. 2 § studiestödslagen är vid återkrav

förmyndaren betalningsskyldig för Studiehjälp som lämnats till den

som vid utbetalningstillfället var under 18 år. Enligt 3 kap. 25 § studiestödsförordningen 1973:418 skall en ansökan om studiehjälp av någon som inte har fyllt 18 år undertecknas

av dennes förmyndare som regel föräldrarna. Studiehjälp betalas i

dessa fall enligt 3 kap. 38 § studiestödsförordningen ut till den studerandes föräldrar eller annan förmyndare. Den som har fyllt 18 år har rätt att få studiehjälpen utbetald till sig själv. Motsvarigheter till dessa förordningsbestämmelser om 18-årsgränsens betydelse finns för studiemedel i 4 kap. 18 för korttidsstudiestöd i 5 kap. 3 § och för internatbidrag i 6 kap. 4 § samma förordning. Även bestämmelserna anmälningsskyldighet vid ändrade om förhållanden knyter an till myndighetsâldern 3 kap. 46 4 kap. 29 § och 5 kap. 12 § studiestödsförordningen. På socialförsäkringsområdetgäller i fråga om stödet till barnfamiljer enligt 2 § lagen 1984: 1095 om förlängt bidragsförskott för studeran-

Justitiedepartementets åldersgränser SOU 1996:1 11

de att förlängt bidragsförskott lämnas för barn som går i skola när det fyller 18 år eller återupptar skolgången innan det fyller 19 år så länge barnet bedriver studier rätt till förlängt barnbidrag eller som ger studiebidrag, dock längst till och med juni månad det år barnet fyller 20 år. Bland övriga bestämmelser som ett motsvarande sätt till myndighetsåldern kan nämnas 5 kap. 2 § rättegångsbalken, som föreskriver att den är eller får antas vara under 18 år kan vägras tillträde till som offentlig förhandling. Motsvarande gäller enligt 16 § förvaltningsprocesslagen 1971:291. Rättegångsbalkens föreskrift tillämpas även på rättegång vid arbetsdomstolen enligt 5 kap. 3 § lagen 1974:371 om rättegången i arbetstvister och enligt 16 § lagen 1970:417 om marknadsdomstol m.m. Här kan även nämnas bestämmelsen om angivelse- och åtalsrätt i 20 kap. 14 § rättegångsbalken. Är målsäganden omyndig och rör brottet egendom varöver den omyndige inte råder, eller rättshandling den omyndige inte själv får ingå, tillkommer angivelse- och som åtalsrätten den omyndiges ställföreträdare. Också i 14 § rennäringslagen 1971:437 upptagen 18-årsgräns en rörande rätten att under vissa förhållanden bedriva renskötsel är en anpassning till myndighetsåldern. Enligt 11 § lag gäller också samma att ett barn under 18 år till en avliden same kan räknas som medlem i sameby.

2.4 18-årsgränser och en del anslutande

åldersgränser som saknar samband med

myndighetsåldern

Det finns emellertid som vi redan har nämnt åldersgränser inklusive 18-årsgränser där andra motiv än sambandet med myndighetsåldern har varit avgörande. På familjerättens område kan nämnas att bestämmelserna i FB och LVU-lagen barns rätt att själv yttra sig eller komma till tals i olika om frågor rör dess person eller egendom har inte något direkt som samband med myndighetsåldern. I stället har från fall till fall bedömts vid vilken ålder det bör värde att generellt höra efter den vara av underåriges mening prop. 1974:44 s. 70 jfr prop. 1994/952224 egen Barns rätt att komma till tals. 18-årsgränsen i 2 kap. 1 § äktenskapsbalken om länsstyrelsens tillstånd för att få gifta sig gällde även när myndighetsåldern var 20 ar.

Justitiedepartementets åldersgränser

De 18-ârsgränser som finns i vapenlagen 1996:67, passlagen 1978:302 och nanmlagen 1982:670 har inte heller något

sådant samband med myndighetsåldern. Vid sänkningen av myndighetsâldern till 18 år ansågs dessa 18-årsgränser passa väl in i ett systern där myndighetsåldern utgör 18 år a.a. s. 44 och 70. l det här sammanhanget kan även nämnas de 21-årsgränser som finns i 3 § lagen 1965:723 om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn och i 2 § lagen 1976:108 om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet. Båda dessa regelverk bygger på internationella konventioner i ämnet och det har inte ansetts möjligt eller direkt behövligt att anpassa dessa åldersgränser till myndighetsåldern a.a. s. 70. Lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring innehåller flera åldersgränser som berör unga människor 18, 21 och 25 år. I bestämmel- serna i 4 kap. 9 § om livränteunderlag och i 5 kap. 4 § om livränta till efterlevande barn finns bl.a. en 18-årsgräns. Den saknar samband med myndighetsåldern. Inom det strajjfrättsliga området finns flera olika åldersgränser av betydelse för pâföljdsvalet 15, 18 och 21 år men inte någon av - dem, förutom den tidigare nämnda bestämmelsen om vårdnadshavarens hörande i 9 § lagen 1964: 167 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, har samband med myndighetsåldern. De olika åldersgränserna, inklusive 18-årsgränsen, har när det gäller brottspåföljderna i första hand bestämts av kriminalpolitiska hänsyn. Den särskilda regeln i 2 kap. 2 § skadeståndslagen 1972:207 om möjligheten till jämkning av skadestånd när den som har vållat skadan är under 18 är saknar även den samband med myndighetsåldern a.a. s. 71. Deni 1 kap. 8 § lagen 1974:203 om kriminalvård i anstalt intagna åldergränsbestämmelsen att man vid placering av intagen som inte har fyllt 21 år skall särskilt beakta att han eller hon om det är möjligt hålls åtskild från sådana intagna som kan inverka menligt på hans eller hennes anpassning i samhället har även den ett nära samband med på-

2 2 kap. l 3 kap. 3 och 6 §§ samt 5 kap. 3 § vapenlagen samt 2 kap. 3 och 11 §§ vapenförordningen l996:70. 3 12 § passlagen 2 och 3 §§ passförordningen 1979:664. samt 4 28 48 §§ 11, och namnlagen.

3 16-0864

Justitiedepartementets åldersgränser SOU 1996:11 1

följdsreglerna. Motsvarande gäller enligt en liknande bestämmelse

i 3 § andra stycket lagen 1976:371 om behandling av häktade och anhållna m.fl. I lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare finns även åtskilliga föreskrifter om handläggningen av brottmål mot den som är under 21 år. Också dessa bestämmelser som bl.a. gör skillnad mellan den som är över eller under 18 år bygger kriminalpolitiska hänsyn och saknar således samband med myndighetsåldern. På utbildningsområdet finns en ZI-årsgräns i 7 kap. 6 § skollagen 1985:1100 för den på grund av utvecklingsstörning behöver gå som i specialskola. En elev som förutom dövhet, hörselskada eller synskada dessutom är utvecklingsstörd och som fullgjort tioårig skolplikt i specialskola och på grund av sin utvecklingsstörning inte kan fortsätta till gymnasieskolan får i mån av plats fortsätta skolgången i specialskola intill utgången av vårterminen det kalenderår eleven

fyller 21 år. Efter avslutad grundskoleutbildning eller motsvarande har

ungdomar är svårt rörelsehindrade rätt att få utbildning ett som nationellt program en gymnasieskola med Rh-anpassning. Utbildningen skall påbörjas senast under första halvåret det kalenderhalvår då eleven fyller 21 år. På alkohollagstijftningens område finns också en del 18-årsgränser. Enligt 3 kap. 7 § alkohollagen 1994: 1738 får till en början den som har fyllt 18 år bedriva försäljning av alkoholdrycker. Vidare gäller att den har fyllt 18 år får köpa öl vid detaljhandel och serveras alkosom holdrycker 3 kap. 8 §. Till den som har fyllt 18 år får även öl överlämnas gåva eller lån eller att någon anskaffar öl som ombud som 3 kap. 9 §. Denna 18-årsgräns gällde redan då myndighetsåldern var 20 år. Den vid denna tidpunkt gällande minimiåldern 20 år för rätt till inköp alkoholdrycker har vid sänkningen myndighetsåldern till av av 18 år behållits av alkohol- och nykterhetspolitiska skäl. Inom trafiklagszzftningen gäller rad skilda åldersgränser bl.a. en - 18-årsgräns för rått att föra olika slags fordon m.m. Detta en differentierade system är utformat med hänsyn till vad som har ansetts motiverat främst trafiksäkerhetsmässiga och tekniska krav. av Vad angår övriga bestämmelser innehåller åldersgränser kan som nämnas lagen 1950:382 svenskt medborgarskap. Lagen inneom håller flera åldersgränser 12, 16, 18, 21 och 23 år. Sedan dess tillkomst år 1950 är l8-årsåldern avgörande för självständighet i med-

5 Den är underårig får besöka intagen anstalt i medgivande har lämnats som en om den underåriges vårdnadshavare, 79 § KVVFS 1995:5. Föreskriften knyter an till av myndighetsåldern. Motsvarande föreskrift gäller för häktesbesök 49 § KVVFS 1994:3.

SOU 1996: 111 Justin edepartementets åldersgränser

borgarskapsrättsligt hänseende. Åldersgränsen 18 år saknar således

samband med myndighetsåldern.

Även den i 2 kap. 2 § lagen 1994:1809 totalförsvarsplikt om intagna åldersgränsen för män är svenska medborgare att fullgöra som värnplikt fr.0.m det kalenderår han fyller 19 år saknar ett sådant samband med myndighetsåldern. Detsamma gäller bestämmelsen i 12 § religionsfrihetslagen 1951:6 80, enligt vilken den som har fyllt 18 år själv får göra anmälan om in- eller utträde ur svenska kyrkan. Inte heller bestämmelserna i arbetsmiljölagen 1977:1160 om minderåriga, med vilka avses den som är under 18 år, har något samband med myndighetsåldern. Likaså saknar bestämmelserna i lagen 1988:254 om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål om att t.ex. springstiletter eller springknivar inte innehas av eller överlåts till personer under 21 år ett sådant samband. Det gäller även den i 2 § kungörelsen 1968:71

angående tillämpningen av förordningen den 8 mars 1968 nr 70 med

vissa bestämmelser injektionssprutor och kanyler intagna förbudet om att sälja spruta eller kanyl till den som är under 21 år om denne inte styrker att varan behövs för medicinskt ändamål.

2.5 Barnkonventionen 18 år

-

Enligt artikel 1 i FN:s barnkonvention avses i konventionen med barn, varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet.

3 Omyndiga 16-17-åringar

3.1 Rätt att själv få disponera över sin arbetskraft

fyllt år kan under vissa förutsättningar själv ingå Den som har 16 ett bindade avtal anställning eller annat arbete. om

Vårdnaden innefattar i huvudsak omsorger om barnets personliga

angelägenheter 6 kap. 2 § FB. I denna ingår bl.a. att bestämma över barnets arbetskraft. Men som vi nyss har påpekat i avnittet om myndighetens betydelse för den civilrättsliga handlingsförmågan gäller

Justitiedepartementets åldersgränser

vissa specialregler. Redan före 18-årsdagen tillerkänns således den unge viss rättshandlingsförmåga. Enligt 6 kap. 12 § FB ingår barnet självt avtal om anställning eller annat arbete, men endast om vårdnadshavaren samtycker till avtalet. Barnet kan alltid själv säga upp avtalet. Har barnet med vårdnadshavarens samtycke tagit anställning, kan han enligt denna bestämmelse själv säga upp anställningen och själv om han har fyllt 16 år - --

avtala om annat arbete av liknande art utan nytt samtycke.

Vårdnadshavaren har emellertid alltid rätt att säga upp avtalet om det behövs med hänsyn till barnets hälsa, utveckling eller skolgång.

Motiv för en 1 ö-ârsgräns

Den nuvarande 16-årsgränsen infördes redan genom lagen 1920:407 om barn i äktenskap. Dessförinnan gällde att föräldrarna hade rätt att utan ersättning tillgodogöra sig barnets arbetskraft, så länge det vistas i föräldrahemmet samt inte fyllt 21 år 18 § legostadgan av den 23 november 1833. Bestämmelsen vilade på föreställningen att föräldrarna genom vården av barnet förvärvat någon slags fordran, som barnet hade att betala av genom arbete. Genom 1920 års lag ersattes denna föreställning om föräldrarätten av tanken att föräldrarna genom att sörja för barnets uppehälle och uppfostran fullgör en naturlig plikt, som bör motsvaras av en skyldighet för barnet att bistå dem deras ålderdom. Rätten att förfoga över barnets arbetskraft bör därmed upphöra i och med att barnets utbildning är avslutad och barnet är i stånd att sköta en verklig tjänst eller uträtta värdefullare arbete. Men barnets rätt att ta tjänst eller annat arbete ansågs samtidigt behöva begränsas i barnets eget intresse. Innan barnets kropp nått sin fulla utveckling och dess karaktär stadgats fanns risk för att arbetet och de nya levnadsförhållandena skulle kunna medföra vådor av fysisk och sedlig art. Det ansågs också ligga nära till hands, att barnet vid valet av arbete tar mer hänsyn till tidig inkomst eller andra omedelbalockelser, än till framtidsutsikterna. Den unge behövde därför ra skydd och kontroll av ett mognare omdöme och en större erfarenhet, än det själv kan antas vara i besittning av. Det ansågs naturligt att låta denna uppgift i första hand ankomma på barnets vårdnadshavare föräldrarna även i det fallet förmynderskapet tillkommer annan än vårdnadshavaren. Gränsen sattes vid 18 år. För det fallet barnet med föräldrarnas samtycke hade ingått ett avtal, ansågs det lämpligt att medge att barnet på egen hand fick träffa

Justitiedepartementets åldersgränser

bindande avtal om annat liknande arbete. Någon nedre åldersgräns för barnets rätt att ingå sådana förbindelser föreslogs inte till en början. I stället erinrades om bestämmelser i den dåvarande ärvdabalken enligt vilka barnet redan efter fyllda 15 år själv fick bestämma över sin arbetsförtjänst. Under lagstiftningsärendets vidare beredning föreslogs emellertid att det skulle uttryckligen framgå av bestämmelsen att den omfattade barn i åldern 15--18 år. Efter överläggningar i frågan med de danska och norska delegerade jämkades den föreslagna 15-årsgränsen till 16 år. Riksdagen godkände 16-årsgränsen. I det sammanhanget påpekades i reservation en som senare godkändes av båda kamrarna att motsvarande åldersgräns gällde redan för föräldrarnas underhållsskyldighet och att det framstod som konsekvent att knyta även denna bestämmelse till 16 år NJA 1921 s. 243-246.

3.2 Rätt att själv få disponera över sin ekonomi

m.m.

Den som har fyllt 16 år får under vissa förutsättningar själv bestämma över sin ekonomi, t.ex. bestämma över sin arbetsförtjänst och driva egen rörelse.

Grundregeln i 9 kap. 1 § FB är att den som är underårig får inte råda över sin egendom eller åtaga sig förbindelser. Bestämmelsen tar sikte

rättshandlingar på både förmögenhetsrättens område och familj

och arvsrättens område. Men det finns vissa särskilda bestämmelser om underårigs rätt att disponera över sin ekonomi som avviker från denna grundregel. Den som är under 18 år får exempelvis ingå

äktenskapsförord enligt 7 kap. 3 § ÄktB, är behörig att göra testamen-

te enligt 9 kap. 1 § ÄB, får inte avsäga sig enligt 17 kap. 2 § men arv andra stycket samma balk. I avsnittet Myndighetens betydelse för den civilrättsliga handlingsförmågan har de huvudsakliga undantagsbestämmelserna från grundregeln redan nämnts. Som regel fixeras bestämmelserna till åldersgränsen 16 år, men det finns undantag. I 9 kap. 2 a § FB som tar sikte omyndig med eget hushåll saknas således fixering till viss ålder. Utgångspunkten är att i de fall en omyndig har ett eget hushåll, så förutsätter det inte bara att han eller hon också har medel för sin dagliga försörjning utan också ett visst mått av ekonomisk självständighet. Han eller hon har därför fått

Justitiedepartementets åldersgränser SOU 1996:1 11

förhållandevis stor frihet att företa sådana rättshandlingar som har samband med den dagliga hushållningen. har fyllt 16 år får själv bestämma äver sin arbetsförtjänst, Den som likaså över avkastningen den eller vad som trätt i stället för den 9 av kap. 3 § FB°. Föreskrifter vid gåva eller testamente eller förmånstagarförordnande att den omyndige egen hand skall förvalta egendom anses gälla om oavsett om den omyndige har fyllt 16 år eller inte. Det är den omyndige avgör gåvan skall tas emot eller inte. Som som om förutsättning gäller därvid att den omyndige har de psykiska egenska-

per som fordras för att kunna ta ställning till en viss gåvaÅI annat fall

ankommer det förmyndaren att besluta. I den omyndiges intresse har föreskrivits att överförmydarens samtycke krävs om den omyndige har fyllt 16 år 9 kap. 4 § FB. Den har fyllt 16 år får tillåtas driva rörelse 13 kap. 13 § som första stycket FB. För det fall det är fråga rörelse som medför bokföringsskylom en dighet enligt bokföringslagen 1976:125 eller jordbruksbokföringslagen 1979: 141 krävs dessutom överförmyndarens samtycke

andra stycket. Det är närmast fråga om en verksamhet som har en

årlig bruttoomsättningssumma motsvarar minst 20 gånger som basbeloppet enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring. En omyndig med rörelsetillstånd får ingå de rättshandlingar som faller inom området för rörelsen, även skuldsättning 13 kap. 12 §

andra stycket FB. Den omyndige får dock inte i något fall förfoga

över fast egendom, sig försäljning eller pantsättning 9 vare genom kap. 5 13 kap. 10 och 12 FB.

Motiv för en IÖ-årsgräns

Ursprungligen gällde i dåvarande Ärvdabalken en 15-årsgräns för

rätten att råda över arbetsförtjänst. I samband med tillkomsten av 1924 förmynderskap anpassades emellertid åldersgränsen till den års lag om 16-årsgräns införts 1920 års lag om barn i äktenskap i som genom fråga den rätt att själv ta tjänst eller annat arbete men också om unges till att denna ålder utgjorde den gräns, vid vilken föräldrarnas under-

hållsskyldighet tidigast kan upphöra. Ett ytterligare skäl som anfördes

16 Enligt2 kap. 23 § bankrörelselagen 1987:617 får omyndig utan förmyndarens en tillstånd förfoga över medel som den omyndige själv satt hos bank efter det han eller hon fyllt 16 âr. Utan den omyndiges samtycke får banken inte betala ut sådana medel till förmyndaren.

Justitiedepartementets åldersgränser

var att samhällslivet hade blivit mer invecklat och att det ställde större krav de ungas erfarenhet och omdöme NJA 1924 s. 320.

3.3 Behörig att begära förordnande eller entledigande av förmyndare, likaså att få yttra sig i ett sådant ärende

Den som har fyllt 16 år är behörig att göra ansökan förom ordnande eller entledigande av egen förmyndare. Han eller hon skall dessutom om någon annan gjort ansökan ges tillfälle - att yttra sig i sådana ärenden.

Den som har fyllt 16 år är förutom vissa andra personer behörig -- att göra ansökan hos domstol i frågor om förordnande eller entledigande av egen förmyndare. För det fall det är någon annan än den omyndige som gör ansökan har omyndig som fyllt 16 år rätt att få yttra sig, om det kan ske 10 kap. 18 § FB. Regeln knyter an till den ålder som i allmänhet enligt FB ger den omyndige en mer självständig ställning.

3.4 Behörig att begära förordnande god

av man

eller förvaltare eller att yttra sig i ett sådant

ärende

Den som har fyllt 16 år är utom vissa andra personer - behörig att göra ansökan om förordnande eller entledigande av egen god man eller förvaltare. Han eller hon skall dessutom, om det kan ske, ges tillfälle att yttra sig i sådana ärenden.

Den som har fyllt 16 är är förutom vissa andra personer behörig - att göra ansökan om förordnande eller entledigande av egen god man eller förvaltare 11 kap. 15 § första stycket och 21 § första sycket FB. I ärenden om förordnande skall den som har fyllt 16 år ges tillfälle att yttra sig, om det kan ske 11 kap. 16 § första stycket FB. I ärenden om entledigande skall den enskilde ges tillfälle att yttra sig, om det kan ske 11 kap. 21 § sista stycket FB. Regeln knyter an till den ålder som i allmänhet enligt FB ger den omyndige en mer självständig ställning. -

Justitiedepartementets åldersgränser

3.5 Rätt att komma till tals inför förmyndaren

Förmyndaren är skyldig att i viktiga frågor höra den som har fyllt 16 år.

I viktiga frågor skall förmyndaren, om det lämpligen kan ske, höra den omyndige, om den omyndige har fyllt 16 år 12 kap. 7 § första stycket FB. Regeln knyter an till den ålder som i allmänhet enligt FB ger den omyndige en mer självständig ställning. Det anses vidare naturligt att förmyndaren hör även ett barn som år under 16 år, om barnet har nått tillräcklig mognad och det är fråga om åtgärder som är av vikt för barnet personligen Wallin, Föräldrabalken, 1996, s. 400.

3.6 Andra 16-ärsgränser som knyter an till

16-årsgränsen i föräldrabalken

Inom den familjerättsliga lagstiftningen gällde tidigare att föräldrars underhållsskyldighet upphörde när barnet fyllde 16 år. Den åldersgränsen har numera den 1 juli 1979 ersatts av en l8-årsgräns. - - Vi vill dock peka på att bestämmelsen om föräldrars underhållsskyldighet har haft avgörande betydelse för 16-ärsgränsen för barns rätt att själv disponera över sin arbetskraft och över sin arbetsförtjänst. Enligt 9 kap. 1 § ärvdabalken kan den som har fyllt 16 år förordna om egendom, över vilken han eller hon själv äger råda.

Vad gäller skattelagstiftningen finns flera bestämmelser som knyter

an till 16-ärsgränsen. Bestämmelserna har betydelse för hur inkomsteri beskattningshänseende kan delas upp mellan familj emedlemmarna. na Enligt 20 § kommunalskattelagen 1928:270 får avdrag inte göras för värdet arbete, i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av som den skattskydliges barn inte har fyllt 16 år. En motsvarande av som fixering till 16-ârsgränsen görs även i 23 § anvisningspunkterna 27 och 30 det gäller avdrag för kostnader i näringsverksamhet. Även när bestämmelserna i 32 § anvisningspunkten 13 om beskattning av ersättningar för utfört arbete i fåmansföretag har en sådan koppling till 16-årsgränsen. I inkomstslaget tjänst likställs vissa pensioner med tjänsteinkomst. Bestämmelserna i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen angående efterlevandepension knyts till 16-årsgränsen. Enligt dessa bestämmelser gäller bland annat som villkor för ett visst beskattnings-

sou 1996:111 Justitiedepartementets åldersgränser

utfall att försäkringstagaren om efterlevandepensionen tagit på hans makes eller sammanboendes liv att barn under 16 år satts in som förmånstagare. Vidare stadgas för det fall att en efterlevandepension till barn tagits på en sådan persons liv att pensionen upphör senast när barnet fyller 16 år. I 28 § lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt räknas styvbarns och fosterbarns förhållanden lika med skyldskap vid skattens bestämmande om de före 16 års ålder vistats i den avlidnes hem och fått vård och fostran som ett eget barn. Beträffande folkbokföringsomrádet och angränsande områden sägs i 30 § folkbokföringslagen 1991:481 att den som har fyllt 16 år är själv behörig att göra anmälan till skattemyndigheten m.fl. myndigheter om var han eller hon skall vara skriven. Enligt 5 § skatteregisterlagen 1980:343 skall för fysisk person som är folkbokförd i riket i det centrala skatteregistret anges antal hemmavarande barn under 16 är. Pâ socialförsäkringsområdet gäller enligt 1 kap. 4 § första stycket lagen 1962:381 om allmäm försäkring att från och med den månad under vilken en försäkrad fyller 16 år skall han eller hon vara inskriven hos en allmän försäkringskassa. Till denna åldersgräns knyter också an bestämmelserna om barnbidrag i lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag och förlängt barnbidrag i lagen 1986:378 med samma namn. De bygger ett antagande om att barn i allmänhet från och med 16 års ålder genom eget arbete kan bidra till sin egen försörjning. Bland övriga bestämmelser som på ett motsvarande sätt följer 16årsåldern i FB kan nämnas att en underårig som har fyllt 16 år är processbehörig i vissa tvistemål, t.ex. i mål mot sin arbetsgivare 11 kap. 1 § rättegångsbalken.

3.7 16-årsgränser som saknar ett direkt samband

med 16-årsgränsen i föräldrabalken

Inom den familjerättsliga lagstiftningen kan till en början nämnas bestämmelserna i 2 § lagen 1989: 14 om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn som gäller barn som inte har fyllt 16 år. I fråga om adoption gäller enligt en särskild undantagsregel i 4 kap. 5 § FB att adoption får ske av den som är under 16 år utan dennes samtycke om det skulle skada honom eller henne att bli tillfrågad. Vidare gäller enligt 5 kap.

Justin åldersgränser

1 §äktenskapsbalken att äktenskapsskillnad skall föregås av betänketid om det finns barn under 16 år. På utbildningsområde: gäller enligt 3 kap. 10 § skollagen 1985:1100 att skolplikten upphör det kalenderår den unge fyller 16 år. Vad beträffar arbetsmarknadsområdet kan nämnas att som huvudregel gäller enligt 5 kap. 2 § arbetsmiljölagen 1977:1160 att minimiålder för tillträde till arbete är det kalenderår den unge fyller

16 år om skolplikten dessutom är fullgjord. Åldersgränsen 16 år är

här således en anpassning till bestämmelserna om skolplikt. Inom trajiklagstzjfzningen finns en 16-årsgräns för traktor, lätt motorcykel, terrängskoter och övningskörning för personbil. Åldersgränser på detta område är, som vi redan har påpekat, satta med hänsyn till trafiksäkerheten. Vad gäller traktor och lätt motorcykel har dock 16-årsgränsen i FB haft en viss betydelse i så måtto att hänsyn därvid tagits till att unga i den åldern kan vara engagerade i arbetslivet. Bland övriga bestämmelser kan nämnas reglerna i 6 kap. utlänningslagen 1989:529 om förvar och uppsikt över en utlänning som differentierar beroende om utlänningen är under eller över 16 år. Enligt dessa bestämmelser gäller särskilda begränsningar vad gäller förutsättningarna och formerna för förvar av den som är under 16 år. Enligt 12 § utlänningsförordningen 1989:547 får den som är under 16 år inte placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. I huvudsak gäller motsvarande bestämmelser om förvarstagande i 8 §

lagen 1991:572 om särskild utlänningskontroll den s.k. terrorist-

lagen. Åldersgränsen 16 år torde i det här sammanhanget bero en

tämligen skönsmässig bedömning. Bestämmelserna om ersättning för flyktingmottagande innehåller

också några 16-årsgränser. Enligt 10 § förordningen 1990:927 om

statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. har en kommun rätt till schablonersättning. Beloppsmässigt knyts denna rätt till om flyktingen är under eller över 16 år. Det motiveras av att skolplikten upphör vid denna ålder. Enligt 10 § lagen 1994:137 om mottagande av asylsökande m.fl. får dagersättningen under vissa förutsättningar sättas ned för den har fyllt 16 år om han eller hon inte deltar i den som verksamhet som organiseras för dem. Enligt 20 § samma lag har den har fyllt 16 år rätt att själv föra sin talan i mål eller ärenden som enligt lagen. Som skäl har anförts att god man inte skall behöva förordnas för att den som har fyllt 16 år och vistas här utan sin vårdnadshavare skall kunna överklaga ett beslut om bidrag.

Justitiedepartementets åldersgränser

4 Vårdnads- och

umgängesmål

4.1 Mål om vårdnad och umgänge ålder och

-

mognad

Rätten är skyldig att i mål och ärenden om vårdnad och umgänge ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Det åligger vidare den som verkställer en vårdnads- eller umgängesutredning att, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten. Det har inte ansetts lämpligt att ange bestämt hur gammalt ett barn bör vara för att det skall vara meningsfullt att ta reda på dess inställning.

Reglerna om talerätt i mål om vårdnad och umgänge bygger på uppfattningen att vårdnaden är en rättighet och en skyldighet för föräldrarna. Därför är det normalt bara föräldrarna som är parter och har talerätt. Detta kommer direkt till uttryck i flera av bestämmelserna om vårdnad och umgänge i 6 kap. FB. Barnet har således inte någon formell talerätt i mål och ärenden om vårdnad och umgänge, men reglerna är så utformade att barnen ändå kommer till tals i sådana mål. När en domstol beslutar i sådana mål och ärenden skall t.ex. bedömningen alltid göras utifrån vad som är bäst för barnet. Barnen tillförsäkras en rätt att komma till tals dels genom motivutta-

landen till 6 kap. 5 § FB om att barnens önskemål skall beaktas se

t.ex. prop. 1981/822168 s. 66, 75, 78 och 79 samt NJA 1988 s. 448, dels genom en särskild lagbestämmelse i 6 kap. 19 § tredje stycket FB om att barnet i vissa fall kan höras inför rätten a.a. s. 88 och 91 samt bet. 1982/83:LUl7 s. 28 f. och dels genom bestämmelser om

värdnads- och umgängesutredning genom socialnämndens försorg se

Allmänna råd från Socialstyrelsen 1985:2. I förarbetena påpekas bl.a. att det inte kan besvaras generellt när barnet nätt en sådan mognad och att det kan vara svårt att utreda barnets innersta önskan. I det ovan nämnda rättsfallet har Högsta

7 Om vârdnadsavgörandet gäller ett barn som har fyllt 15 år, skall tingsrätten meddela Centrala studiestödsnämnden om innehållet, 3 § förordningen 1949:661 om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken m.m.

Justitiedepartementets åldersgränser

domstolen slagit fast att i vart fall ett något äldre barns synpunkter 13 år bör tillmätas stor vikt i vårdnadsfrågan. En markering av att barnets vilja skall beaktas även av vårdnadshavaren finns i 6 kap. 11 § FB. Enligt den bestämmelsen är vårdnadshavaren skyldig att i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Från och med den 1 januari 1996 gäller dessutom enligt 4 kap. 10 § andra stycket FB att vederbörande socialnämnd skall, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten, och enligt 6 kap. 10 d § FB att rätten vid bedömingen av frågor om vårdnad skall ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. I förarbetena till nyss nämnda bestämmelser sägs att de är avsedda dels att säkerställa att domstolen i vårdnads- och umgängesutredningar får upplysningar om barnets inställning, dels att hänsyn tas till barnets vilja i sådana mål. Det har emellertid inte ansetts lämpligt att ange bestämt hur gammalt ett barn bör vara för att det skall vara meningsfullt att ta reda på dess inställning. Det bör i stället ankomma på utredaren i varje enskilt fall att i det hänseendet göra en bedömning av barnets mognad. Att domstolen skall beakta barnets ålder och mognad betyder att det normalt skall fästas mer avseende vid de större barnens inställning än vid de mindres. De minsta barnen kan inte ha någon uttalad uppfattning över huvud taget. Regeln innebär för de fallen att domstolen inte alls behöver ta hänsyn till barnets vilja prop. 1994/95:224 s. 35 och 53.

4.2 Mål om verkställighet av avgöranden om

vårdnad eller umgänge vetorätt för

-

12-åringar

I verkställighetsmålen finns det för de lite äldre barnen en uttrycklig skyldighet för domstolen länsrätt att ta reda på barnets vilja. Barnet har om det fyllt 12 år en vetorätt när det gäller verkställigheten av vad allmän domstol tingsrätt har bestämt i fråga om vårdnad eller umgänge. När det gäller verkställighet i Sverige av utländska avgöranden om vårdnad och umgänge får sådan verkställighet ske så länge barnet är under 16 år. Även här gäller viss vetorätt för barnet en

och en rätt att komma till tals. Åldersgränsen är baserad på

konventionsåtaganden.

SOU 1996:1 Justitiedepartementets åldersgränser

I 21 kap. FB finns vissa bestämmelser barns rätt att komma till om tals i mål verkställighet avgöranden om vårdnad, umgänge och om av överlämnande av barn. Enligt bestämmelsen i 21 kap. 5 § FB får sådan verkställighet inte ske mot barnets vilja, om barnet har fyllt 12 år eller nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas motsvarande sätt. Undantag från barnets vetorätt gäller för de fall då domstolen finner att verkställigheten är nödvändig med hänsyn till barnets bästa. Genom lagstiftning 1983 sänktes åldersgränsen från 15 är till 12 år. Som skäl anfördes att denna åldersgräns borde sänkas i överensstämmelse med vad som har skett i annan liknande lagstiftning under tid prop. 1982/831165 17 och NJA 1983 s. 436. senare s. I mål verkställighet skall domstolen länsrätten som huvudregel om hålla muntlig förhandling 21 kap. 12 § FB. På samma sätt som gäller i vårdnads- och umgängesmål i allmän domstol tingsrätt får barnet höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada att höras 21 kap. 12 § andra av stycket FB. Om domstolen med stöd 21 kap. 2 § uppdrar en lämplig av att verka för att den som har hand om barnet frivilligt fullgör person vad åligger honom eller henne, skall den personen enligt vad som som framgår 4 § förordningen 1967:715 om tillämpningen av 21 kap. av föräldrabalken försöka klarlägga barnets inställning, om det är möjligt och lämpligt. Genom lagen 1989: 14 erkännande och verkställighet av om utländska vårdnadsavgöranden och överflyttning av barn har m.m. om Sverige införlivat tvâ konventioner med svensk rätt. Det är dels

Europarådskonventionen den 20 maj 1980 erkännande och

om verkställighet avgöranden rörande vårdnad om barn samt om av återställande vård barn, dels Haagkonventionen den 25 oktober av av 1980 de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn. om Enligt 12 § 3 nämnda lag får inte överflyttning ske till annnat nyss land, barnet självt motsätter sig överflyttningen och barnet har nått om sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas. Enligt 17 § en lag skall rätten innan den avgör ett mål om verkställighet eller samma ett mål överflyttning barn inhämta barnets mening, om det inte om av är omöjligt med hänsyn särskilt till barnets ålder och mognad.

Lagen gäller inte barn har fyllt 16 år 2 §.

som

Justitiedepartementets åldersgränser

5 Underhåll

5.1 Rätt till underhåll av föräldrarna

- 18 år/21 år

Föräldrars underhållsskyldighet upphör när barnet fyller 18 år.

Har barnet inte då avslutat sin skolgång, kan dock underhållsskyldigheten kvarstå så länge studierna pågår, men inte längre än till dess barnet har fyllt 21 år. Till skolgång hänförs utbildning i grundskola eller gymnasieskola och annan jämförlig grundutbildning. Underhållsskyldighet föreligger främst om barnet studerar när det fyller 18 år. Om barnet inte gör det men återupptar studierna före fyllda 19 år, är föräldrarna dock fortfarande underhållsskyldiga. Men är barnet 19 år eller äldre när studierna återupptas, föreligger ingen underhållsskyldighet för föräldrarna.

Före den l juli 1979 gällde att föräldrarnas underhållsskyldighet kunde upphöra redan när barnet fyllde 16 år. Men lö-årsgränsen överskreds i allmänhet i praxis och underhållsbidrag dömdes normalt ut till dess barnet fyllt 18 år. Föräldrarna kunde emellertid få svara för barnets underhåll även sedan barnet blivit myndigt och så läng tid därefter som ansågs behövas för dess utbildning. Den praxis som utvecklades innebar i korthet att barn som bedrev eftergymnasiala studier ansågs skyldiga att bekosta sina studier med statliga studiemedel, medan studier till och med gymnasienivån i första hand borde bekostas av föräldrarna. Numera gäller att föräldrarnas underhållsskyldighet upphör när barnet fyller 18 år.

18 Jfr motiven för åldersgränsen 16 år när det gäller underårigs själv rätt att dels ta tjänst eller annat arbete i 6 kap. 12 dels råda över arbetsförtjänst i 9 kap. 3 § FB. 19 Enligt praxis har en 18-årig arbetslös son, trots att föräldrarnas underhållsskyldighet mot honom upphört, inte ansetts berättigad till bistånd enligt 6 § socialtjänst-

lagen till den del av familjens boendekostnad som belöpte honom under tid han

efter avslutad skolgång bodde kvar i föräldrahemmet Regeringsrättens årsbok RA 1994 ref. 61.

1996: 11 Justitiedepartementets åldersgränser SOU 1

Går barnet i skola vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller 19 år, är föräldrarna dock intill dess barnet

fyller 21 är underhållsskyldiga så länge skolgången pågår 7 kap. 1 §

andra stycket FB. Bestämmelsen anger den yttre gränsen för föräldrarnas underhållsskyldighet.

Motiv för en 18-årsgräns

Av lagmotiven till den nuvarande 18-årsgränsen framgår att ålders-

knyter till myndighetsålder. Barn har uppnått myndig

gränsen an som ålder bör för sin försörjning, sägs det prop. 1978/79:12 svara egen s. 85.

Motiv för en 21 -ársgräns

Som skäl för att under begränsad tid sträcka ut en del av fören

äldraansvaret även till barn uppnått myndighetsåldern anfördes

som

barnets behov underhåll för gymnasiestudier eller annan grund-

av läggande utbildning. Underhållsskyldigheten bör därvid gälla inte bara

det vanliga fallet att barnet ännu går kvar i gymnasieskolan när det

fyller 18 år. Även när studierna efter ett avbrott återupptas en kortare tid efter det barnet har blivit myndigt, förslagsvis inom ett år 19 att år/ vår anm., bör föräldrarna i princip vara underhållsskyldiga. För ansvaret inte skall sträckas ut över en alltför lång tid bör en övre att gräns för underhållsskyldigheten sättas vid 21 år. Bestämmelserna endast den gränsen för föräldrarnas underhållsskyldighet. anger yttre Om och i vad mån underhåll inom denna gräns skall utgå till ett äldre barn får bedömas med hänsyn till bl.a. barnets ekonomiska behov. Har barnet skaffat sig förvärvsarbete kan underhâllsbehovet minska eller falla bort, beroende på hur stora barnets inkomster är a.a. s. 85.

20 En motsvarande avbrottsregel knuten till l9-årsdagen finns för barnpension i 8 kap. 2 § lagen 1962:381 allmän försäkring, förlängt bidragsförskott i 2 § lagen om 1984:1095 förlängt bidragsförskott för studerande, särskilt bidrag i 3 § lagen om 1984:1096 om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.

Justitiedepartementets åldersgränser

Den s.k. avbrottsregeln 19 år -

I betänkandet SOU 1995:26 Underhållsbidrag och bidragsförskott föreslås att den s.k. avbrottsregeln tas bort. Utgångspunkten för förslaget är att ungdomar bör ha möjlighet att grundläggande en utbildning utan skuldsättning. Som skäl har bl.a. anförts att den unge är beroende av underhåll av sina föräldrar eftersom han eller hon först från och med andra kalenderhalvåret det âr han eller hon fyller 20 år statliga studiemedel själv kan bekosta grundutbildningen, genom att avbrottsregelns tillämpning är beroende dels till vilken tid av avbrottet förläggs, dels till när under året den unge är född och slutligen att den är oklar och ger upphov till tolkningssvårigheter. Vi återkommer till frågan om avbrottsregeln och 19-årsgränsen i

avsnittet överväganden och förslag.

5.2 Behörig att själv föra talan i mål

om

underhållsbidrag 18 år

-

Barn saknar så länge de är omyndiga rätt att själva föra sin talan i mål om underhållsbidrag.

I mål om underhållsbidrag enligt 7 kap. FB är barnet part och har talerätt men saknar processbehörighet. I sådana mål företräds barnet av vårdnadshavaren, förmyndaren eller socialnämnden 7 kap. 2 § tredje stycket och 14 § första stycket FB. I praxis har föräldrar som tvistar om vårdnaden om barnet enligt 6 kap. FB ansetts kunna som parter föra talan i vårdnadsmålet om underhållsbidraget till barnet NJA 1982 s. 376. I dessa mål har barnet inte ens ställning som part och inte heller någon lagfäst rätt att komma till tals.

21Bestämmelser som korresponderar till ZO-årsgränsenför studiemedel finns i 3 kap. 1 § studiestödslagen 1973:349, 8 kap. 2 § lagen 1962:381 om allmän försäkring, 2 § lagen 1984:1095 om förlängt bidragsförskott för studerande, 3 § lagen 1984:1096 om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn, 5 kap. 4 § lagen 1976:381 om arbetsskadeförsäkring, 2 b § lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag, 5 kap. 33 § skollagen 1985:1100. Enligt dessa bestämmelser utgår till och med andra kalenderhalvåret det år den unge fyller 20 år: studiehjälp, barnpension, förlängt bidragsförskott, särskilt bidrag till vissa adoptivbarn, Iivränta, flerbarnstillägg och inac korderingsstöd m.m.

SOU 1996: 111 Justitiedepartementets åldersgränser

6 Faderskap

6.1 Makes eller sambos samtycke till insemination

25 år -

Samma åldersgränser vid adoption inte än 25 år och som - yngre inte äldre än 40-45 år.

Har insemination utförts på modern med samtycke av hennes make eller bodde tillsammans med henne under äktenav annan man som skapsliknande förhållanden, skall under vissa närmare angivna förhållanden i 1 kap. 6 § FB, den som har lämnat samtycket anses barnets fader. En motsvarande bestämmelse gäller de fall befruktsom

ning moderns ägg har utförts utanför hennes kropp l kap. 7 §

av FB. Samtycket innebär att inte kan föra talan om att han inte är mannen barnets verkliga far. För ett giltigt samtycke skall föreligga krävs att den som har att lämnat samtycket har rättslig förmåga att företa en sådan handling. I lagen 1984:1140 insemination har inte föreskrivits någon om nedre eller övre åldersgräns för makarna eller de sammanboende. Normalt bör åldersgräns följas vid adoption, dvs. att samma som makarna eller de sammanboende i allmänhet inte bör vara yngre än 25

år och inte äldre än 40-45 år se Walin, Föräldrabalken, femte

upplagan 1996, s. 87.

6.2 Rätt att få del av uppgifter om spennagivaren

tillräcklig mognad

-

Någon åldersgräns har inte angetts, däremot ställs krav på att barnet har uppnått tillräcklig mognad.

Enligt 4 § lagen 1984:1140 insemination har ett barn som har om avlats insemination rätt att, det har uppnått tillräcklig genom om

mognad, självt få del av de uppgifter om spermagivaren som har

antecknats i sjukhusets journal. Vad är i första hand givarens identitet. Och det är endast som avses barnet självt kan få ut uppgifterna. Det är dock inget som hindrar som t.ex. att vårdnadshavarna om barnet är under 18 år följer barnet - -

Justin edepartementets åldersgränser

när det kontaktar sjukhuset. För att ett underârigt barn skall ha rätt att del av de uppgifter som på sjukhuset antecknats om givaren krävs att barnet uppnått tillräcklig mognad. Bedömningen barnets mognad av kan bli aktuell även när barnet fyllt 18 år prop. 1984/85:2 s. 39 och 43.

6.3 Rätt att få del av uppgifter om de biologiska

föräldrarna 18 år -

Den enskilde skall ha uppnått myndig ålder för att ta del av uppgifterna.

Enligt 7 kap. 4 § SekrL har en enskild möjlighet att ta del av annars hemliga uppgifter beträffande andras personliga förhållanden, om uppgifterna är av betydelse för att den enskilde skall få vetskap om vilka hans biologiska föräldrar är. Den enskilde skall ha uppnått myndig ålder för att ha rätt att ta del av uppgifterna.

6.4 En faderskapsutredning skall enligt huvudregeln vara slutförd före barnets l-årsdag

Ett barn har rätt att få en utredning om vem som är dess far slutförd senast när det fyller l år.

I 2 kap. FB anges under vilka förutsättningar socialnämnden skall medverka vid fastställande av faderskap. I 2 kap. 8 § andra stycket FB föreskrivs att socialnämndens

faderskapsutredning skall bedrivas skyndsamt och vara slutförd inom

ett år från barnets födelse, om särskilda skäl föranleder annat. Att låta utredningen pågå längre tid än ett år kan vara försvarligt t.ex. om det föreligger stora svårigheter att nå aktuella män eller om den medicinska utredningen drar ut på tiden. I artikel 7.1 Barnkonventionen finns föreskrifter om barns rätt så långt det är möjligt att få vetskap om sina biologiska föräldrar. -

Justitiedepartementets åldersgränser

6.5 Behörig att själv föra talan m.m. i mål om

faderskap 18 år för att fastställa och 15 år

-

för att häva faderskap

I mål faderskap har barnet ställning som part och har därigeom talerätt. Ett barn saknar dock rätt att självt föra sin talan i nom mål faderskap m.m. så länge som det är underårigt, alltså om under 18 år omyndigt. I mål om hävande av faderskap torde dock den underårige ha sådan behörighet om han eller hon har fyllt 15 år och har en tillräckligt omdöme. Ett barn som är myndigt skall godkänna en bekräftelse av faderskap. Det gäller även ett barn som inte är myndigt och som inte står under någons vårdnad.

I faderskapsmål har barnet ställning som part och har därigenom

talerätt. Enligt 3 kap. 5 § första stycket föräldrabalken FB väcks talan fastställande av faderskap av barnet. om Skall inte viss far enligt presumtionen i 1 kap. 1 § man anses som FB, är socialnämnden enligt 2 kap. 1 § FB skyldig att försöka utreda är far till barnet och se till att faderskapet fastställs. Barnets vem som talan får i dessa mål föras socialnämnden, av modern, om hon är av vårdnadshavare, eller särskilt förordnad vårdnadshavare 3 kap. av en 5 § andra stycket FB.

I mål hävande faderskapspresumtionen får ett underårigt

om av barns talan föras förmyndaren eller i vissa fall av en god man 3 av

kap. 4 § FB. Det utesluter emellertid inte en underårig från att själv

föra sin talan se Wallin, Föräldrabalken och internationell för-

äldrarätt, 4 uppl. 1986, 101. Enligt Wallin torde den underårige ha s. sådan behörighet, han eller hon har fyllt 15 år och har en om tillräckligt omdöme. Ett myndigt barn skall godkänna bekräftelse av faderskap. en Detsamma gäller enligt 1 kap. 4 § FB från och med den 1 juli 1995 också barn inte är myndiga och som inte står under någons som

22 Har barnet inte fyllt 18 år skall avgörandet meddelas berörd där barnet senast har varit folkbokfört skattemyndighet, socialnämnd och den allmänna försäkringskasssan där barnets vårdnadshavare är inskriven. Har barnet fyllt 15 men inte 18 år skall meddelande också sändas till Centrala studiestödsnämnden. Har barnet fyllt 18 år eller ingått äktenskap skall endast Skattemyndigheten meddelas l § förordningen 1949:66l skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt om föräldrabalken m.m..

Justitiedepartementets åldersgränser

vårdnad prop. 1993/94:251. Det gäller t.ex. barn har ingått som äktenskap före 18 års ålder 6 kap. 2 § FB. I det här sammanhanget är även bestämmelserna i 4 § lagen 1984:1140 om insemination och 7 kap. 4 § SekrL barn rätt som ger att utan hinder av sekretess få del uppgifter angående sitt av ursprung av intresse. I artikel 7.1 Barnkonventionen finns föreskrifter barns om rätt att få vetskap om sina biologiska föräldrar.

7 Adoption

7.1 Adoptantens minimiålder 25 år, i vissa fall

- 18 år

För att få anta adoptivbarn gäller två åldersgränser huvud- -

regeln 25 år och under vissa förutsättningar 18 år.

Någon lagfäst övre åldersgräns för adoption finns inte.

För att ett adoptionsförhållande skall komma till stånd krävs ett beslut domstol efter ansökan den eller dem vill adoptera. av av som

Enligt huvudregeln i 4 kap. 1 § FB skall varje adoptant ha fyllt 25 år. Avser adoptionen eget barn eller makes barn eller adoptivbarn eller föreligger annars synnerliga skäl, får även den har fyllt 18 år som men 25 år adoptera.

Motiv för en 25-ársgräns m.m.

Lägsta ålder för att ta sig an adoptivbarn har alltsedan adoptionsinstitutets tillkomst år 1917 lagen 1917:378 adoption varit genom om 25 år. För adoptionen fordrades samtycke barnets naturliga föräldrar av eller förmyndare, och av barnet självt, detta hade fyllt 12 år. Hade om

23 Tillstånd att anta adoptivbarn skall i fråga om barn som inte har fyllt 18 år meddelas behörig socialnämnd och allmän försäkringskassa, och i fråga om barn som har fyllt 15 men inte 18 år Centrala studiestödsnämnden 2 § förordningen 1949:66l om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken m.m..

Justitiedepartementets åldersgränser SOU 1996: 11 1

inte fyllt 18 år skulle bamavârdsnänmden yttra sig om

barnet

adoptionen var lämplig för barnet.

Någon maximiålder för barnet inte angiven i lagen. var

År 1958 infördes möjlighet till undantag från kravet på samtycke

en

den är under 16 år och år 1970 infördes en möjlighet till

för som från den generella ZS-årsgränsen för adoptanten. Undanundantag

anpassning till den dåvarande myndighetsåldern. När tagsregeln var en

sänktes år 1974 sänktes även denna åldersgräns till

myndighetsâldern

18 år. till 1917 års lag framgår att avsikten med en viss Av förarbetena

för adoptanten är grunda ett föräldra- och

högre minimiâlder att barnförhållanden och inte alltför ringa åldersskillnad därför att en nödvändig mellan adoptanten och den som skall framstod som skäl för högre minimiâlder att det ansågs adopteras. Ett annat en var

låta någon anta adoptivbarn, så länge han eller hon olämpligt att

ordning kan bringa barn till världen", eftersom de enligt naturens barnens och adoptivbarnens intressen kunde komma att stå naturliga varandra. En så hög minimiâlder 40 eller 50 år som emot som förekom i del utländsk lagstiftning vid denna tid framstod dock som en särskilt bakgrund att det för många långt alltför stränga, mot av blivit klart de inte kan få barn. Gränsen sattes därför tidigare att egna vid 25 år NJA 1917 s. 476.

vilken åldersgräns normalt bör gälla för den eller

Frågan om som

vill adoptera prövades därefter år 1970, bl.a. mot bakgrund

dem som då nyligen hade sänkts från 21 år till 20 år.

av att myndighetsåldern I lagstiftningsärendet hade ifrågasätts inte den dittillsvarande 25-

om

borde sänkas till just 20 år stencil Ju 1970:05. Före-

årsgränsen

departementschefen anförde emellertid att frågan om dragande

antagande adoptivbarn sällan torde bli aktuell i fall då adoptanten av

inte hade uppnått 25 års ålder. Det erinrades också om att 1967

ännu

års Europarâdskonvention föreskrev en lägsta generell adoptionsålder

21 år. Pâ grund härav stannade departementschefen för att förorda

om

adoptionsåldern 25 år behölls huvudregel. Att, sedan myndig-

att som

hetsåldern sänkts från 21 år till 20 är, införa generell åldersgräns

en för på 21 âr bedömdes därvid inte kunna komma i fråga.

adoption

Samtidigt föreslogs emellertid att möjligheten till undantag härifrån

skulle vidgas prop. 1970:186 50. Så blev också fallet och s. bestämmelsen gäller alltjämt.

Justitiedepartementets åldersgränser

Motiv för en undantagsregel 18 år -

Undantagsregeln tar t.ex. sikte fallet när ett ungt gift vill par adoptera därför att de vet att de inte kan få barn eller när fråga egna är om adoption av makes barn eller adoptivbarn a.a. 50. s.

7.2 Adoptivbamet har vetorätt 12 år

--

Den som har fyllt 12 år får inte adopteras utan eget samtycke. Vetorätten är emellertid inte absolut. Undantag görs för fall då barnet är under 16 år och skulle skadas att tillfrågas och för av fall då barnet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke på grund av psykisk störning eller något annat liknande förhållande. Den som har fyllt 12 år torde vidare ha rätt att överklaga beslut i adoptionsärenden. Vid bedömningen av om det är lämpligt att adoption äger en rum skall rätten ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Om barnet inte har fyllt 18 år, skall rätten inhämta yttrande från socialnämnden. Det åligger därvid socialnämnden att söka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten.

Enligt 4 kap. 5§ FB får normalt den har fyllt 12 år inte som

adopteras utan eget samtycke. Adoption får dock ske den är

av som under 16 år utan dennes samtycke det skulle skada honom eller om henne att bli tillfrågad.

Motiv för en 1 Z-årsgräns

Av motiven till adoptionsbestämmelserna infördes redan år - som 1917 genom lagen 1917:378 om adoption framgår att utgångs- punkten är att en adoption inte får äga utan att den, skall rum som adopteras, ger sitt samtycke, denne har nått myndig ålder och är om i ett sådant tillstånd att han eller hon över huvud kan bestämma över

sina handlingar.

Åldersgränsen i bestämmelsen ger uttryck för att barnets medverkan

fordras, när det nått viss utveckling. I lagstiftningsärendet en diskuterades huruvida denna utveckling skulle i Schweiz anges som

Justitiedepartementets åldersgränser

allmänt avfattad mogenhetsgräns eller åldersgräns och om som en som gränsen i så fall skulle bestämmas till 12 år eller 15 år. Den senare dels på grund den stämde överens med den kriminella myndigav att hetsåldern, dels för den även i civilrättligt hänseende spelade en att roll i det den omyndige därefter fritt kan råda över den stor att

egendom han eller hon förvärvar. Departementschefen fann emel-

lertid så obestämt avfattad regel den Schweiziska inte var att en som tillråda och barnets intressen blev bäst tillgodosedda genom den att lägre åldersgränsen dessutom hade förordats i Danmark och som Norge NJA 1917 s. 484. Från och med den l januari 1996 har införts uttryckliga bestämmel-

att barnets vilja skall beaktas när adoptionsärende avgörs.

ser om Regeln har utformats på sätt för mål och ärenden om samma som vårdnad och umgänge. Regeln går således ut att domstolen vid bedömningen skall ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Bestämmelsen stämmer också väl överens

med reglerna i 1993 års Haagkonvention skydd av barn och

om

samarbete vid internationella adoptioner artikel 4 i konventionen.

När det gäller föreskriften samtycke 12-årsgränsen kan den ses om

precisering och skärpning den allmännna regeln om att

som en av hänsyn skall till barnets vilja prop. 1994/95:224 s. 39-40. tas

Motiv för undantagsregel lö-ársgräns en -

Vad därefter gäller bestämmelsen undantag från kravet på om samtycke i fall då det skulle skada det tilltänkta adoptivbarnet att bli tillfrågat 16-årsgränsen kom den till år 1958 för att bl.a. - främja den nordiska rättslikheten. Bestämmelsen är som sagt av undantagskaraktär. Bestämmelsen i första hand ta sikte angavs fosterbarn att bli adopterade. Enligt förarbeten kunde det som avses

allvarligt skada barn i pubertetsåldern att få reda på att fosterför-

ett åldrarna inte barnets riktiga föräldrar. Det förutsattes att bestämvar melsen skulle tillämpas endast i klara fall prop. 1958:144 s. 219. Är barnet än 18 år skall socialnämnden yttra sig 4 kap. yngre 10 §. Bestämmelsen att garantera domstolen en så fullständig avser utredning möjligt NJA 1917 491. Från och med den 1 som s. januari 1996 gäller dessutom att socialnämnden skall, om det inte är

olämpligt, söka klarlägga barnets inställning i fråga och redovisa den

för rätten.

24 Numera gäller 16 år för sådan râdighet.

Justitiedepartementets åldersgränser

7.3 1967 års europeiska konvention

om adoption av

barn; adoptantens minimiålder 21 år och i

-

vissa fall lägre

Konventionen trädde i kraft den 26 april 1968. Konventionen ratificerades av Sverige den ljuli 1968 prop. 1968:114, SÖ 1968:1. Konventionen avser bara adoption i rättslig mening den är av som

under 18 år och omyndig samt inte är eller har varit gift artikel 3.

Adoptanten skall ha uppnått viss i lag angiven minimiålder, vilken får vara lägst 21 är och högst 35 är. Undantag från kravet minimiålder medges dock för fall där adoptanten är fader eller moder

till barnet eller där synnerliga skäl föreligger artikel 7.

Åldersskillnaden mellan adoptant och adoptivbarn bör inte vara

mindre än normal åldersskillnad mellan föräldrar och barn artikel 8.

7.4 Förordningen 1931:429 vissa

om

internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap, adoption och förmynderskap

I förordningen 1931:429 vissa internationella rättsförhållanden om rörande äktenskap, adoption och förmynderskap finns vissa bestämmelser om internordiska adoptioner. Bestämmelserna, är som likartade i alla de nordiska länderna, gär tillbaka på nordisk en konvention från år 1931 vissa internationella rättsförhållanden om rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. I 12 § föreskrivs att är den som skall adopteras under 18 år och har han eller hon hemvist i hemlandet, får ansökningen inte bifallas i en annan stat utan att vederbörande barnavårdsmyndighet i hemlandet har haft tillfälle yttrande. att avge

7.5 Lagen 1971:796 internationella

om

rättsförhållanden rörande adoption

Lagen 1971:796 om internationella rättsförhållanden rörande adoption gäller adoptioner i utomnordiska förhållanden. 1971 års lag är utformad i nära anpassning till inom Haagkonen ferensen år 1965 avslutad konvention adoptionsfrågor prop. om 1971:113.

SOU 1996: 111 Justitiedepartementets åldersgränser

I fråga svensk domstols behörighet föreskrivs i l § att en svensk om domstol skall pröva ansökan adoption, om adoptanten eller en om adoptanterna har svenskt medborgarskap eller hemvist i Sverige eller regeringen har medgett det. om Vid prövningen ansökningen skall domstolen tillämpa svensk lag, av anknytning finns till utlandet. Är barnet under 18 år, skall även om dock domstolen särskilt beakta om sökanden eller sökandena eller barnet medborgarskap eller hemvist eller på något annat sätt genom har anknytning till främmande stat och det skulle medföra avsevärd en olägenhet för barnet, om adoptionen inte blir gällande där 2 §.

8 Namn

Narnnlagen 1982:670 bygger på tanken att den enskilde i så stor utsträckning möjligt skall bestämma vilket namn han eller hon som skall ha. Lagen är utformad så att den utrymme både för traditioger

nella uppfattningar och, i rimlig grad, sådana som avviker därifrån.

Några lagens bestämmelser är fixerade till ålder, t.ex. så har av föräldrarna när det gäller vems efternamn barnet skall bära viss tid på sig från barnets födelse att anmäla detta. Bestämmelserna om byte av för barn fixerade till åldern 18 år. Är barnet över 12 år efternamn är krävs samtycke av barnet till bytet.

8.1 Anmälan efternamn eller förnamn vid

om

födelsen innan barnet är tre månader

-

Tidsfristen för föräldrarnas anmälan är tre månader från barnets födelse.

Enligt 1 §25 namnlagen har föräldrarna tre månader på sig från

födelsen att anmäla vilket efternamn barnet skall ha. Motsvarande gäller för förnamn enligt 30 Det har ansetts lämpligt att ha tidsfrist för anmälan av samma efternamn och förnamn. Tidsfristen tre månader är en respittid - bygger på antagandet att åtskilliga föräldrar inte är beredda att som

5 I l § sista stycket föreskrivs för det fall faderskapet inte fastställs inom tre månader efter födelsen, att barnet skall vid födelsen anses ha förvärvat moderns namn.

Justitiedepartementets åldersgränser

redan vid barnets födelse, och ännu mindre dessförinnan, ta ställning till vilket namn barnet skall ha. Men för att inte namnfrågan skall hållas svävande hur länge som helst har tidsfrist ställts för en upp föräldrarnas anmälan prop. 1981/822156 25. s. I artikel 7.1 Barnkonventionen finns föreskrifter barnets rätt om från födelsen till ett namn.

8.2 Byte till förälders efternamn eller till andra

efternamn genom anmälan 18 år

--

Fram till 18-årsdagen kan byte till förälders efternamn göras genom en anmälan. Barnet företräds av vårdnadshavaren.

Enligt 5 § kan ett barn under 18 år genom anmälan byta sitt efternamn till ett efternamn som bärs av någon av föräldrarna eller någon som av dem har burit som ogift. Har föräldern förvärvat sitt efternamn genom äktenskap med någon annan än den andre föräldern, krävs dock ett samtycke från maken i det äktenskapet. I 6 § regleras det fallet att ett barn under 18 år vill byta sitt efternamn till någon av föräldrarnas namn utan att denna är vårdnadshavare. I 8 § regleras det fallet att ett fosterbarn under 18 år vill byta sitt efternarrm till fosterföräldrarnas arfternam. I 11 § regleras byte till andra efternamn än föräldrars. I bestämmelsen ges Patent- och registreringsverket möjlighet, för det fallet ansökningen avser barn under 18 år, att ställa som villkor för bytet att domstol har funnit att detta är förenligt med barnets bästa. Den som är under 18 år företräds av vårdnadshavaren 48 §.

Motiv för en 18-årsgräns

Åldersgränsen 18 år gällde redan enligt 1963 års namnlag. Den hade

bl.a. motiverats av det förhållandet att barn som legitimerades före 18 års ålder automatiskt förvärvade faderns namn prop. 1963:37 s. 47. Några skäl att gå ifrån denna åldersgräns ansågs inte föreligga vid tillkomsten av 1982 års namnlag prop. 1981/82: 156 s. 29. I relation till förfaranderegeln i mål och ärenden om namn i 48 § får åldersgränsen även ses som en anpassning till myndighetsåldern.

SOU 1996: 11 1 Justitiedepartementets åldersgränser

8.3 Barnet har vetorätt 12 år

-

Ett barn fyllt 12 år har vetorätt mot en anmälan eller ansökan som om nanmbyte. Vid bedömningen om ett namnbyte år förenligt med barnets av bästa skall rätten, även när barnets samtycke inte behövs, ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Det åligger vidare socialnämnden att söka klarlägga barnets inställning, det inte är olämpligt. om Det har inte ansetts lämpligt att ange bestämt hur gammalt ett barn bör för att det skall vara meningsfullt att ta reda på dess vara inställning.

I mål och ärenden enligt namnlagen kan ett barn vara part. Det saknar

dock processbehörighet.

När anmälan eller ansökan om namnbyte skall göras, företräds en barnet den är under 18 år enligt 48 § namnlagen av - som vårdnadshavaren. Om barnet har fyllt 12 år, får dock enligt 48 § en sådan anmälan eller ansökan göras utan barnets samtycke endast om barnet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke grund av en psykisk störning eller grund något annat liknande förhållande. av I artikel 8.1 Barnkonventionen finns föreskrifter om barns rätt att behålla sitt namn.

Motiv för en 1 Z-årsgräns

Barnet har således vetorätt mot sådan anmälan eller ansökan. en en Denna rätt infördes med 1982 års namnlag. Av förarbetena till namnlagen framgår dels att 12-årsgränsen är satt för att stämma överens med de namnreglerna i Danmark och Norge, dels att nya domstolen i takt med barnets stigande ålder och utveckling bör ta allt större hänsyn till barnets egna synpunkter och önskemål prop. 1981/82: 156 29 och 54. Av rättspraxis framgår också att domstos.

larna tar hänsyn till de större barnens vilja se t.ex. NJA 1987 s. 81

och NJA 1990 s. 89. Från och med den l januari 1996 gäller dessutom enligt 45 § andra stycket namnlagen att socialnämnden skall, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning och redovisa den inför rätten. Enligt 48 § andra stycket lag gäller vidare att rätten vid bedömningen samma

Justitiedepartementets åldersgränser

av om ett narrmbyte är förenligt med barnets bästa skall, även när barnets samtycke inte behövs, ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Av förarbetena framgår att den tidigare regeln om vetorätt kan ses som en precisering och skärpning av regeln om skyldighet att beakta barnets vilja. Sist nämnda regel är avsedd att stärka barnets rätt genom att det skapas en garanti för att namnbyten inte äger rum utan att hänsyn tas till viljan hos de barn som har en egen inställning till namnfrågan. Att domstolen skall beakta barnets ålder och mognad betyder att mer avseende skall fästas vid de större barnens inställning än vid de mindre barnens. De allra minsta barnen kan naturligtvis inte ha någon inställning till namnbytet över huvud taget prop. 1994/95:224 s. 41 och 56.

Äktenskap

9 m.m.

9.1 Äktenskapsålder 18 är

-

Ãktenskapsâldern är sedan år 1969 lika för män och kvinnor,

nämligen 18 år.

Enligt 2 kap. 1 § äktenskapsbalken är äktenskapsäldern 18 år. I 1734 års lag var äktenskapsåldern bestämd till 21 år för man och 15 år för kvinna. Mannens äktenskapsålder sänktes år 1969 till 18 år. Kvinnans äktenskapsålder hade dessförinna höjts, år 1892 till 17 år och år 1916 till 18 år.

Motiv för en 18-årsgräns

Syftet med bestämmelsen är att markera att en samlevnad, där någon av eller båda parterna är under 18 år, mindre önskvärdzf. anses

Åldersgränsen motiveras av att en person under 18 år i allmänhet inte

har nätt den mognad som fordras för att självständigt ta ställning till de problem av personlig eller ekonomisk art som uppkommer i en stadigvarande samlevnad prop. 1973:32 s. 95.

26 De till ÄB kompletterande bestämmelserna för andra samlevnadsformer i t.ex. lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem och lagen 1987:813 om homosexuella sambor innehåller inte åldersgränsbestämmelser.

SOU 1996: 11 1 Justitiedepartementets åldersgränser

9.2 Dispens ingen nedre åldersgräns

-

Länsstyrelsen får lämna dispens från âlderskravetet. Någon nedre åldersgräns för äktenskap med stöd av dispens anges inte i äktenskapsbalken.

Den som är under 18 år får inte ingå äktenskap utan tillstånd av

behörig länsstyrelse 2 kap. 1 § äktenskapsbalken.

Någon nedre åldersgräns för äktenskap med stöd av dispens anges inte i äktenskapsbalken.

Motiv

I förarbetena sägs att det enligt svensk rättsuppfattning är svårt att

tänka sig att en myndighet skulle samtycka till äktenskap för den som inte har uppnått 15 års ålder, men att möjligheten till dispens för den

ännnu inte har fyllt 15 år inte bör helt uteslutas prop 1973:158

som s. 82, LU 42 s. 20.

Betydelsen av makes underårig/let eller minderårighet

Den som efter dispens ingått äktenskap med en minderårig torde inte kunna fällas till för sexuellt umgänge med barn med tillansvar

lämpning av 6 kap. 6 § BrB se Tottie, Äktenskapsbalken, 1990, s.

54. Att dispens lämnats berör även bestämmelserna om äkteskapsförord, samtycke till andra makens förfoganden, bodelning och processbehörighet. Enligt 7 kap. 3 § tredje stycket äktenskapsbalken gäller även om en make är underårig eller äktenskapsförordet avser egendom som till om någon del omfattas av förvaltarskap enligt FB, att han eller hon skall

personligen medverka vid upprättandet av ett äktenskapsförord. Förmyndarens skriftliga medgivande till förordet måste dock inhämtas.

Men inte om det är fråga om förordnande för dödsfalls skull testamente.

Tveksamhet föreligger emellertid i fråga underårig makes

om samtycke medbestämmanderätt behövs enligt 7 kap. 7 § äktenskaps-

27 Länsstyrelsen får inte dispens vårdnadshavaren eller socialnämnden ge utan att getts tillfälle att yttra sig 15 kap. l § äktenskapsbalken.

Justitiedepartementets åldersgränser

balken, eller om ägarmaken i detta fall får råda över sin egendom utan inskränkning. Fullt klart är att den underârige själv får föra sin talan i äktenskapsmål. Men huruvida en underârige make är processbehörig när det

gäller en underhållsfråga synes inte vara fullt lika klart se t.ex.

Tottie, Ãktenskapsbalken, 1990, s. 504.

Vid bodelning måste en underårig omyndig make företrädas av sin

förmyndare som regel föräldrarna.

9.3 Betänketid vid äktenskapsskillnad barn under

-- 16 år

Äktenskapsskillnad skall föregås av betänketid om det finns barn

under 16 år.

Om någon av makarna varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad skall äktenskapsskillnaden föregås av betänketid 5 kap. 1 § äktenskapsbalken. Bestämmelsen motiveras av att risken för förhastade beslut om

skilsmässa så långt möjligt undanröjs när det finns barn i familjen.

Beslutet skilsmässa kan i dessa fall inte betraktas som makarnas om

ensak. I det utredningsförslag som de Familjelagssaklcunniga lämnade

i betänkandet SOU 1972:41, s. 188 angavs att regeln skulle avse minderåriga barn, med vilka skulle förstås barn under 16 år. Någon ytterligare motivering lämnades inte. I propositionen diskuterades med anledning remissutfallet även åldersgränsen 18 år. Någon anledning av att höja den föreslagna åldergränsen från 16 år till 18 år ansågs dock inte föreligga prop. 1973:32 s. 110-112.

9.4 Partnerskapsålder 18 år

-

För registrering partnerskap krävs att man har fyllt 18 år. av

I 1 kap. 3 § lagen 1994:1117 om registrerat partnerskap föreskrivs

utom annat att registrering inte får ske beträffande den som är - under 18 år. Dispens från âlderskravet kan inte ges.

Åldersgränsen är en anpassning till äktenskapsâldern bet.

1993/94:LU28 s. 39.

Justitiedepartementets åldersgränser

9.5 Internationella rättsförhâllanden rörande

äktenskap

Den som är under 15 år får inte ingå äktenskap utan tillstånd av länsstyrelsen. Svensk domstol får ta upp ett äktenskapsmål om käranden tidigare har haft hemvist här sedan han har fyllt 18 år.

Äktenskapsâlder

Enligt 1 kap. 3 § 1 lagen 1904:26 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap gäller, även om rätten att ingå äktenskap skall prövas enligt främmande lag, att den som är under 15 år inte får ingå äktenskap utan tillstånd av länsstyrelsen.

Äktenskapsmâl

Enligt 3 kap. 2 § 2 samma lag gäller, att äktenskapsmål får tas upp av svensk domstol om käranden är svensk medborgare och har hemvist här i riket eller tidigare haft hemvist här sedan han eller hon fyllt 18 år.

10 Testamente

10.1 Testationsâlder 18 år -

Den som har fyllt 18 år kan göra testamente.

I 9 kap. 1 § ärvdabalken ÄB stadgas testamente kan göras den att av som fyllt 18 år. Tidigare gällde att testationsåldern var lägre än myndighetsåldern. Enligt den tolkning som i allmänhet gavs reglerna i 1734 års lag inträdde denna redan vid 15 års ålder. Genom förordningen 30 maj 1835 fastställdes emellertid som huvudregel, att testationsåldern liksom myndighetsåldern skulle vara 21 år. I samband med sänkningarna av myndighetsåldern till först 20 år och sedan 18 år har samtidigt

testationsåldern bestämts till 20 respektive 18 år se närmare Wallin,

Justitiedepartementets åldersgränser

Kommentar till ärvdabalken, 3:e uppl, 1986, 137. Testationsåldern

s.

sammanfaller således med myndighetsåldern.

10.2 Undantag för den som är eller varit gift

Den är under 18 år och är eller har varit gift kan göra som som testamente.

Enligt 9 kap. 1 § ÄB kan även testamente göras underârig är av som eller har varit gift, dvs. frånskild make, änkling eller änka. Förmyndarens medverkan är, till skillnad från vad som gäller för förfoganden inte görs för dödsfalls skull, här utesluten. som Testationsrätten vilar på tanken att den skall tillkomma arvlåtaren personligen.

10.3 Undantag för den som är 16 år

Underårig har fyllt 16 år kan i testamente förordna om egensom dom, över vilken han själv får råda.

Enligt 9 kap. l § ÄB kan underårig fyllt 16 år förordna som om

egendom, över vilken han själv äger råda.

Egendom berörs av testationsrätten är den unges egen som arbetsförtjänst, egendom gåva eller testamente tillfallit den som genom med villkor att den skall förvaltas av honom eller henne, unge

avkastning och substitut för sådan egendom m.m. se t.ex. 9 kap.

av 3 och 4 §§ FB. Testationsrätten knyter således i detta undantagsfall an till bestämmelserna i FB underårigs förmåga att rättshandla. om

1996:111 Justitiedepartementets åldersgränser

SOU

11 Förverkande av rätt att taga arv eller

testamente

11.1 Gäller inte en gärningsman under 15 år

Grundsatsen är att den brottslig gärning uppsåtligen dräper som genom honom 15 kap. 1 § första stycket ÄB. Den annan får inte ärva tillämpas även rätt enligt testamente. Den innebär vidare att den brottslig gärning dräpt någon som är arvinge eller som genom testamentstagare efter inte får bättre rätt till arv än om den annan

dräpte levat andra stycket.

Grundsatsen tillämpas dock inte gärningsmannen var under 15 om år tredje stycket. Som skäl för 15-årsgränsen anfördes att brott enligt BrB:s terminologi kan begås även den som är under 15 år. Bestämmelsen av förebygger att gärningsmannen i sådant fall förlorar sin rätt på grund

eller testamente se Walin, Ãrvdabalken, 1986, s. 320.

av arv

12 Straffbarhetsåldern 15 år

-

Straffbarhetsåldern är 15 år sedan år 1902. Beteckningen straffbarhetsålder uttrycker att 15 år är den lägsta ålder vid vilken straffrättskipningen kan ingripa.

Liten historik

Beteckningen straffmyndighetsålder vilar på tanken att människan vid viss ålder har uppnått sådan mognad att hon bör svara för sina en gärningar. Svensk straffrätt byggde fram till år 1902 denna föreställning. Intill år 1902 kunde straffrättskipningen i vissa fall ingripa även mot den 14 år. Det gällde i fråga om gärningar som var belagda som var med dödsstraff eller straffarbete i över två år. Som ytterligare villkor gällde att den hade ägt utskillning att inse gärningens unge nog brottslighet. År 1902 blev emellertid straffbarhetsåldern för alla fall 15 år.

4 16-0864

Justitiedepartementets åldersgränser

Nuvarande ordning

Enligt 1 kap. 6 § brottsbalken BrB gäller att för brott som någon har

begått innan han har fyllt 15 år får inte dömas till påföljd. Enligt NJA 1960 s. 521 skall en gärning som förövas den dag då gärningsmannen fyller 15 år anses ha begåtts efter fyllda 15 år. Att en brottslig gärning av den som inte har fyllt 15 år är undantagen från straffrättskipningen år numera motiverat av praktiska och humanitära skäl och inte av föreställningen att människan först vid uppnådda 15 års ålder skulle ha nått en sådan mognad att hon bör för sina gärningar. Även den fyllt 15 år är i svara som stor utsträckning särbehandlad i straffrättskipningen, och detta efter ett system av regler som inte, såsom före år 1902, gör straffrättskipningens tillämplighet beroende av om den unge haft tillräcklig urskillningsfönnåga utan bygger på praktiska och humanitära

överväganden se Ulf Berg mfl., Kommentar till Brottsbalken III,

4 uppl., 1994. För den som misstänkes ha begått en brottslig gärning innan han eller hon har fyllt 15 år kan enligt 37 § lagen 1964:167 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare LUL under vissa närmare angivna förutsättningar föras vad där kallas besvistalan. En sådan talan avser endast att låta domstol pröva, om den unge har begått gärningen. I 31-36 §§ LUL ges vidare polis och åklagare vissa befogenheter att utreda brott som kan misstänkas ha begåtts av barn som inte har uppnått straffbarhetsålder. En närmare redogörelse för dessa bestämmelser och motiv lämnas i avsnittet Unga lagöverträdare. Med stöd av 36 kap. 13 § BrB får under vissa i lagen angivna förutsättningar rätten besluta om förverkande av egendom eller särskild rättsverkan som kan följa av brott som har begåtts av någon som inte fyllt 15 år förverkas.

13 Unga lagöverträdare

För lagöverträdare under 21 år tillämpas särskilda bestämmelser. Bestämmelserna rör förundersökningen, användningen av tvångsmedel, möjligheterna att väcka åtal, rättegångsförfarandet samt påföljder. Enligt dessa bestämmelser delas unga lagöverträdare under 21 år i följande tre ålderskategorier, nämligen 1 under 15 år, 2 15 17 år och -

Justitiedepartementets åldersgränser SOU 1996: 11 1

3 18 20 år. -

När det gäller åldersgruppen 15 17 år kan samma bestämmelser i - BrB gäller för tillämpas, t.ex. att straffvärdet hos ett brott som vuxna eller hos den samlade brottsligheten skall utgöra grunden för bestämmande påföljd. Men sedan länge förankrad princip i av en

lagstiftningen ungdomar i den åldern regel skall tas om

är att som hand för lämplig vård socialtjänsten och inte av kriminalvården. av För åldersgruppen 18 20 år har i flera sammanhang uttalanden gjorts även denna när de begått brott, så långt om att grupp unga, möjligt bör få vård inom socialtjänsten och att fängelse skall ådömas endast när det finns särskilda skäl för det. I lagen 1964:167 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare LUL finns särskilda bestämmelser handläggning hos om polis, åklagare och domstol mål och ärenden om brott där den av misstänkte inte har fyllt 21 år. Flertalet bestämmelserna avser dem av är under 18 år. LUL är ett komplement till RB och innehåller som

bl.a. bestämmelser om förundersökning och åtalsprövning, personut-

redning, anmodan att avhjälpa och begränsa skada, kvarhållande, strafföreläggande, åtalsunderlåtelse, häktning, offentlig försvarare och

rättegångsförfarandet förfarandet när den inte har fyllt

samt om som 15 år har begått brott. De särskilda reglerna i LUL ersätter och kompletterar bestämmelserna i RB.

Även i polislagen 1984:387 och anslutande författningar finns

särskilda bestämmelser berör polisens möjligheter att beröva som någon friheten eller annat sätt inskränka dennes rörelsefrihet.

Särskilda bestämmelser gäller för den är under 18 år.

som

I förundersökningskungörelsen 1947:948, FUK, finns likaså

särskilda bestämmelser när den misstänkte inte har fyllt 21 år, likaså i förordningen 1964:740 med föreskrifter om åklagare i vissa

brottmål.

Åldersgränserna för inom det straffrättsliga området har i

unga första hand bestämts kriminalpolitiska överväganden. De saknar av

samband med myndighetsåldern. Den allmänna föreställningen området lagöverträdare i 20-årsåldern ofta torde

är att unga vara försenade i sin utveckling och att de därför inte kan behandlas på

sätt äldre lagöverträdare se t.ex. prop. 1969:25 s. 80.

samma som Både vid 1969 och 1974 års reformer ansågs sänkningarna av myndighetsåldern från först 21 till 20 år och sedan från 20 till 18 år inte böra

påverka åldersgränserna inom området för brottspåföljderna prop.

1974:44 s. 70 och 71.

Även i andra lagstiftningssarmnanhang har det framhållits att en ung

människa är och inne i utvecklingsfas. Brottsligheten omogen en

Justin edepartementets åldersgränser

betraktas som ett utslag denna omognad och den osäkerhet och av av de identitetsproblem som utmärker vissa ungdomar. Det därför anses angeläget att man i stället för att straffa lagöverträdare söker sig unga fram till åtgärder som bedöms lämpade för att möta orsakerna till brottsligheten. Vidare konsekvent tillämpning rättvise- och anses en av proportionalitetsprinciperna inte vara möjlig, eftersom åtgärderna

måste anpassas till förhållandena i det enskilda fallet se t.ex. SOU

1977:40 s. 471; JuU 1983/84:20 s. 13; prop. 1984/85:171 27; s. prop. 1987/88:l35 s. 1. I regeringens proposition 1994/95:12, 25, handläggning s. om av ungdomsmål sägs att de redovisade argumenten för speciella nu

påföljdsregler för ungdomar fortfarande har viss tyngd. Men att det är

också för ungdomar viktigt att påföljdssystemet är klart, enkelt och överskådligt. Inte minst för unga personer är det största betydelse av

att sambandet mellan brottet och påföljden framgår. Det inte

gagnar den unges fortsatta utveckling mot ett ordnat liv han berövas om ansvaret för sina handlingar. Vi redovisar i det följande en översiktlig beskrivning de regler av som gäller för unga lagöverträdare under 21 år och därmed sammanhängande bestämmelser. De övergripande motiven för åldergränserna har vi redan redovisat. I de fall det framstår behövligt görs under som

respektive avsnitt vissa kompletteringar.

13.1 Tillfälligt omhändertagande

13.1.1 För att skydda den hälsa eller utveckling

unges under 18 år -

Polisen får tillfälligt ta hand om den kan antas under

som vara 18 år för att skydda hans eller hennes hälsa eller utveckling. Någon motsvarande rätt för polisen föreligger inte om personen i fråga har fyllt 18 år. I det sammanhanget gäller samma regler för åldersgruppen 18 20 år som för vuxna. -

Med stöd av 12 § polislagen får en polisman tillfälligt ta hand den om som kan antas vara under 18 år för att skydda hans eller hennes hälsa eller utveckling. Enligt förarbetena till lagen föreligger sådan situation, den en om unge uppehåller sig i en "knarkarkvart" eller har hittats omtöcknad av berusningsmedel eller tillsammans med äldre asociala personer prop. 1983/84:111 s. 29.

Justitiedepartementets åldersgränser

Efter omhändertagandet skall polismannen skyndsamt överlämna den unge till föräldrarna, den som är vårdnadshavare eller till socialnämnden. Normalt behöver den unge därför inte tas med till polisstationen. Det bör enligt uttalanden i förarbetena till polislagen i vart fall inte komma i fråga att Omhändertagna ungdomar placeras i polisarrest eller häkte eller läses in på något annat sätt prop. 1990/91:86 s. 12 och 23. Om den unges identitet inte är känd saknar polisen möjligheter att med tvång få fram identiteten, men anses ändå ha rätt att få viss tid sig för att försöka fastställa denna. Någon gräns för hur länge ett omhändertagande kan få pågå finns inte föreskriven. Det bör dock normalt inte bli fråga om mer än några timmar a.a. s. 12, 21 och 23.

13.l.2 För att skydda den allmänna ordningen en

-

särregel för den som är under 15 år

Polisen får tillfälligt ta hand om den som stör den allmänna ordningen. Om den omhändertagne är under 15 år bör han eller hon friges senast efter tre timmar. För åldersgruppen 15 20 år gäller samma regler som för vuxna.

Polisen får också, om en mindre ingripande åtgärd som avvisning eller avlägsnande inte är tillräcklig, tillfälligt omhänderta den som genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna 13 § polislagen. Den som har omhändertagits på detta sätt skall friges snarast möjligt efter förhör, dock senast inom sex timmar efter omhändertagandet 16 §- När det gäller unga under 15 år anses enligt uttalanden i förarbetena till bestämmelsen att ett omhändertagande inte bör vara längre än tre timmar. Om det är möjligt skall polisen samråda med socialnämnden. För åldersgrupperna 15 17 och 18 20 år gäller samma regler - som för vuxna, alltså sex timmar. För att ett nytt ingripande inte skall bli aktuellt får dock den som är under 18 år och som har omhändertagits med stöd av 13 § hållas kvar ytterligare sex timmar för att polisen sedan skall kunna överlämna honom eller henne till föräldrarna, annan vårdnadshavare, tjänsteman inom socialförvaltningen eller annan lämplig vuxen person prop. 1990/91:86 s. 13-15.

Justitiedepartementets åldersgränser

Normalt bör den unge förvaras i förhörsrum eller liknande under bevakning av t.ex. en polisman a.a. s. 23.

13.2 Brott begångna den inte har fyllt 15 år

av som

13 .2. 1 Gripande

Den som är under 15 år får liksom andra gärningsmän - gripas av envar om det sker bar gärning m.m.

Mot barn under 15 år får sådana tvångsmedel som avses i 24-26 kap. rättegångsbalken häktning, anhållande och gripande i princip - inte användas. Enda undantaget är om barnet har begått ett brott vilket fängelse skulle ha kunnat följa och barnet anträffas på bar gärning eller på flykt från brottsplatsen. Under sådana förhållanden får barnet enligt 34 § LUL gripas av envar och skyndsamt lämnas över till närmaste polisman. Polismyndigheten eller åklagaren skall därefter omedelbart besluta om barnet skall friges eller hållas kvar för förhör.

13.2.2 Förundersökning 12 år

-

Förundersökning får i undantagsfall inledas mot den som är under 15 år och i vissa särskilda fall även mot den som år under 12 år.

Den som har begått brott före 15 års ålder är inte straffbar 1 kap. 6 § BrB. Det utesluter emellertid inte att en utredning om brott en förundersökning ändå kan inledas enligt 31 § första stycket LUL, nämligen om

en utredning kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av

socialtjänstens insatser med avseende den unge,

2. det behövs för att klargöra om någon som har fyllt 15 år har tagit del i brottet, det behövs för att efterforska gods som har åtkommits genom brottet, eller 4. det annars är av särskild vikt att en utredning äger rum.

28 Jfr 50 § socialtjänstlagen.

SOU 1996: 11 1 Justitiedepartementets åldersgränser

Har den inte fyllt 12 år får dock sådan utredning inledas unge en

finns synnerliga skäl andra stycket.

endast om det vårdnadshavare och socialnärrmden obligatoriskt skall Den unges omedelbart underrättas om att en utredning har inletts. Under utredningen har företrädare för socialtjänsten som regel rätt att närvara. Innan socialtjänsten har yttrat sig över betydelsen av utredningen, får utredningen inte omfatta annat än förhör med barnet

33 § LUL. Förhörstidens längd är begränsad för den som är under

15 år enligt 23 kap. 9 § RB.

Motiv för en IZ-ársgräns

12-årsgränsen innefattar avvägning mellan intresset att utreda och en hänsynen till barnet. För att det över huvud taget skall framstå som meningsfullt att företa utredning gäller att barnet måste ha uppnått en viss mognad. Ju ett barn är desto starkare är skälen för att en yngre socialnämnden sörjer för den utredning som eventuellt kan behövas, särskilt utredningen inte motiveras av något annat skäl än att den om

kan ha betydelse för socialnämndens handläggning se Berg m.fl.,

Kommentar till brottsbalken III, 1985.

13.2.3 Förhör i samband med förundersökning

För den är under 15 är gäller att han eller hon inte är skyldig som att stanna kvar för förhör längre än tre timmar. Särskilda begränsningar gäller även i övrigt för hur ett sådant förhör får gå till.

Rättegångsbalken

Enligt 23 kap. 1 § RB skall regel en förundersökning inledas så som det på grund angivelse eller annat skäl finns anledning att snart av av anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Det är polismyndigheten eller åklagaren som inleder förundersökningen. Ledningen kan utövas antingen av polismyndigheten eller av åklagaren. Men redan innan förundersökningen hunnit inledas får t.ex. en polisman bl.a. hålla förhör i syfte att utreda brottet jfr andra meningen 15 § förundersökningskungörelsen.

Justitiedepartementets åldersgränser

Det är en allmän medborgerlig skyldighet att stå till förfogande för förhör i brottsutredande syfte. Skyldigheten omfattar såväl den som misstänks för brottet, som mâlsägande, vittnen och andra. När det gäller förhör med barn gäller särskilda begränsningar i fråga om förhörstid i 23 kap. 9 § andra stycket RB. Utgångspunkten för förhörsbestämmelserna är att den som inte är anhållen eller häktad är inte skyldig att stanna kvar för förhör längre tid än sex timmar, medan den som är misstänkt för brottet kan bli skyldig att stanna kvar för förhör i ytterligare sex timmar. För den som är under 15 år gäller däremot att han eller hon inte är skyldig att stanna kvar för förhör längre tid än tre timmar. Om det är av synnerlig vikt för utredningen är den hörde skyldig att stanna kvar ytterligare tre timmar. Detta gäller alltså oavsett om han eller hon är misstänkt för brottet eller inte. Enligt 23 kap. 10 § fjärde stycket RB bör vårdnadshavaren vara närvarande under förhöret med den som är under 15 år.

Förundersökningskungörelsen

För det fall förhör behöver hållas med någon som är under 15 år, skall det ske i den ordning som anges i förundersökningskungörelsen. Enligt 15 § får förhör med barn som misstänks för att före 15 års ålder ha begått brott hållas endast efter medgivande av förundersökningsledaren. Dock får sådana frågor ställas till barnet som oundgängligen behövs för att försöka komma fram till om barnet har begått brottet. Det senare innebär att när exempelvis en polisman har gripit ett barn får han också ställa vissa frågor till barnet. Skall förhör hållas med barnet skall om möjligt socialnämnden i god tid underrättas om tid och plats för förhöret. Detsamma gäller för övrigt i fråga om förhör i andra fall med barn som inte har fyllt 20 är, om det finns skäl att anta att vad som hänt bör föranleda ingripande från socialnämnden. Om förhör skall hållas med någon som är intagen i ett särskilt ungdomshem, skall även den som förestår hemmet underrättas 16 §. Förhör med barn skall ske ett sådant sätt att barnet inte tar skada. Särskild varsamhet skall iakttas om förhöret rör sexuallivet. Man bör noga se till att uppseende inte väcks kring förhöret. Detta får inte göras mer ingående än omständigheterna kräver. Det bör om möjligt hållas endast en gång 17 §. Förhöret bör hållas av en person med särskild fallenhet för uppgiften 18 §.

Justitiedepartementets åldersgränser

Är barns avgörande betydelse för utredningen, bör ett utsaga av om det är viktigt med hänsyn till barnets ålder och utveckling samt brottets beskaffenhet någon som har särskild sakkunskap i barn- eller förhörspsykologi biträda vid förhöret eller yttra sig om värdet av barnets utsaga 19 §.

13 .2.4 Tvångsmedel

Tvångsmedel som beslag, husrannsakan och kroppsvisitation får användas mot den är under 15 år bara om det finns särskilda som skäl.

Tvångsmedel får användas mot den som före 15 års ålder misstänks har begått ett brott, men bara i begränsad utsträckning. Enligt 35 § LUL gäller att beslag, husrannsakan och kroppsvisitation enligt bestämmelserna i 27 och 28 kap. RB i en sådan situation får användas bara om det finns särskilda skäl.

13 5 Bevistalan .

En specialprocess kan föras mot den som är under 15 år i syfte att reda ut ansvarsfrågan bevistalan.

Om ett barn som inte har fyllt 15 år misstänks för att ha begått ett brott kan åklagaren på begäran av socialnämnden, länsstyrelsen eller barnets vårdnadshavare begära prövning hos domstol huruvida barnet begått brottet. Som förutsättning gäller därvid att en sådan begäran krävs ur allmän synpunkt 37 § LUL. Staten svarar i princip för den unges rättegångskostnader.

Justitiedepartementets åldersgränser

13.3 Brott begångna någon i åldersgruppen

av 15 17 år -

13.3.1 Gripande m.m.

Om det föreligger några begränsningar i möjligheterna att gripa den som är i åldern 15-17 år i förhållande till den som är vuxen är oklart.

I 24 kap. 7 § RB finns bestämmelser om polismans befogenhet att utan anhâllningsbeslut gripa den som är misstänkt för brott. Polismans befogenhet att gripa någon är här beroende av om det finns anhållningsskäl, vilket i sin tur som regel förutsätter att det finns skäl att häkta den misstänkte. I 24 kap. 4 § RB finns särskilda regler som inskränker möjligheterna att häkta den misstänkte om det bl.a. på grund av hans ålder kan befaras att häktning skulle komma att medföra allvarligt men för honom. I fråga om häktning av den som är under 18 år finns dessutom ytterligare inskränkningar i 23 § LUL. Regeln i LUL i förening med 24 kap. 4 § RB innebär att den som är under 18 år får häktas endast när det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas och det dessutom föreligger synnerliga skäl för häktning. Om man därigenom också velat begränsa möjligheterna att gripa och anhålla den som är under 18 år är oklart jfr SOU 1993:60 s. 97. Om någon som är under 18 år gripits och åklagaren beslutar att inte anhålla honom men fortfarande är skäligen misstänkt för brott får polismyndigheten enligt 14 § LUL ändå hålla honom kvar ytterligare tre timmar för att kunna skyndsamt överlämna honom till hans föräldrar, annan vårdnadshavare, en tjänsteman inom socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen person prop. 1990/91:86 s. 15, 23 och 25.

13.3.2 Förundersökning och åtalsprövning m.m.

Är den under 18 år ställs bl.a. särskilda krav på åklagaren unge eller polismannens intresse och fallenhet för arbetet med unga lagöverträdare, med vilken skyndsamhet utredningen skall bedrivas m.m.

Justitiedepartementets åldersgränser

Enligt huvudregeln i 2 § LUL skall förundersökningen mot den som inte har fyllt 18 år ledas av en åklagare eller en polisman som, med avseende på intresse och fallenhet för arbetet med unga lagöverträdare, är särskilt lämpad för uppgiften. Har den unge tidigare varit föremål för en förundersökning skall enligt bestämmelsen helst samma åklagare och polisman anlitas för den nya förundersökningen. Om den unge är misstänkt för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader skall dessutom förundersökningen alltid ledas av en åklagare 3 § LUL. Huruvida saken är av enkel beskaffenhet eller inte som annars är avgörande för valet av en polis eller en åklagare som förundersökningsledare saknar således betydelse när den misstänkte är under 18 år jfr 23 kap. 3 § RB. Vidare gäller för ett sådant brott som nyss nämnts att förundersökningen skall bedrivas med särskild skyndsamhet. Beslut i åtalsfrågan skall fattas senast inom fyra veckor från dagen för delgivning av brottsmisstanke. Tidsfristen får överskridas bara i vissa undantagsfall 4 § LUL. Även i nämnda avseende skiljer sig således nu bestämmelserna från vad som gäller när någon som är 18 år eller äldre är misstänkt för ett motsvarande brott. Vårdnadshavaren skall underrättas och kallas till förhör som hålls med den unge 5 § LUL. Socialnämnden skall också genast underrättas och ges tillfälle att närvara vid förhöret 6 och 7 §§ LUL. Som regel skall åklagaren innan han fattar beslut i åtalsfrågan inhämta yttrande från vederbörande socialnärrmd 11 och 12 §§ LUL. Beslag, husrannsakan och kroppsvisitation kan i princip vidtas enligt vanliga regler i RB, dvs. samma regler som gäller för vuxna.

13.3.3 Anmodan att avhjälpa och begränsa skada

En polisman får amnoda den som är i åldern 15-17 år att så snart som möjligt avhjälpa eller begränsa skada på grund av brott.

Polisen har rätt att anmoda den som har eller kan antas ha fyllt 15 år men inte 18 år att så snart som möjligt vidta åtgärder för att avhjälpa eller begränsa skada grund av brott, om den underårige erkänt brottet eller om det annars med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att han begått brottet 13 § LUL. En förutsättning är dock regel att målsäganden har gett sitt samtycke. I förarbetena till som bestämmelsen framhålls att den unges åtagande måste vara helt

Justitiedepartementets åldersgränser SOU 1996: 111

frivilligt och att polisens anmodan därför inte får framföras så att den uppfattas som en befallning prop. 1987/88:135 s. 28.

13 3 .4 Kvarhållande .

Polismyndigheten får hålla kvar den som gripits och är under 18 år och åklagare har beslutat att inte anhålla för att kunna som lämna över honom eller henne till i första hand föräldrarna.

Med stöd 14 § LUL kan polismyndigheten under vissa förutav sättningar hålla kvar den som gripits och är under 18 år och som åklagaren har beslutat att inte anhålla, för att kunna lämna över honom eller henne till föräldrarna, vårdnadshavare, en tjänsteman inom annan socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen person. Som villkor gäller att han eller hon fortfarande är skäligen misstänkt för brott. Det sagts gäller även den som har tagits till förhör och är som nu skäligen misstänkt för brott. Som längst får polisen hålla kvar tre timmar efter personen åklagarens beslut respektive avslutat förhör.

13.3 strafföreläggande

Utrymmet för åklagaren att använda sig av strafföreläggande är vidare än när den unge är under 18 år. annars

I LUL finns det särskilda bestämmelser strafföreläggande för brott om har begåtts någon som är under 18 år. som av Med stöd 15 § kan åklagaren när han finner att ett bötesstraff av skulle bättre för den än åtalsunderlåtelse i förening med vara unge socialnämndens åtgärder den ett sådant straff genom ett ge unge strafföreläggande. Den möjligheten står under vissa förutsättningar öppen för åklagaren, även så lindrigt straff som böter inte ingår om i den normala straffskalan.

Åklagaren bör delge den unge strafföreläggandet vid ett personligt

Sammanträffande prop. 1987/88:135 s. 23.

Justitiedepartementets åldersgränser

13 3 .6 Åtalsunderlåtelse

.

Utrymmet för åklagaren att använda sig av åtalsunderlåtelse är vidare än annars när den unge är under 18 år.

För brott som hör under allmänt åtal gäller i princip åtalsplikt. Det finns emellertid en hel del undantag från denna princip när det gäller bl.a. i LUL. Där anges under vilka förhållanden unga personer, åklagaren får besluta att underlåta åtal beträffande brott som någon har begått innan han eller hon fyllt 18 år. Åtalunderlåtelse får enligt dessa bestämmelser beslutas under -förutsättning att inte något väsentligt allmänt eller enskilt intresse därigenom åsidosätts om den underårige tas om hand annat sätt och det med skäl kan antas att dessa åtgärder är det bästa för den underårige. Detta kan enligt 17 § första stycket LUL vara fallet vid

vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen 1980:620, 2. vård eller annan åtgärd enligt lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga, eller annan åtgärd som innebär att den underårige får hjälp eller stöd.

Åtalsunderlåtelse får också beslutas, det är uppenbart att brottet om

har skett av okynne eller förhastande andra stycket. Detta tar i första

hand sikte på brottsliga gärningar som begås av en tillfällighet och som kan ses som ett utslag av ungdomligt oförstånd. Några åtgärder från de sociala myndigheterna brukar då inte behövas. Vid bedömningen av om åtalsunderlåtelse skall meddelas skall åklagaren också beakta den underåriges vilja att ersätta målsäganden för skador som uppkommit genom brottet eller att avhjälpa eller

begränsa skadan tredje stycket LUL3°.

I samband med att denna bestämmelse infördes gavs polisen också rätt att anmoda den som har eller kan antas ha fyllt 15 år men inte 18 år att vidta åtgärder för att avhjälpa eller begränsa skada på grund av brott. Ett beslut åtalsunderlåtelse, skall som regel den underårige om underrättas om muntligen och om möjligt i närvaro av vårdnadshava- 18 § LUL och 2 § förordningen 1964:740 med föreskrifter för ren åklagare i vissa brottmål.

29 Se även 20 kap. 7 § rättegångsbalken. 3° 1987/88:135 30. Se prop. s.

Justitiedepartementets åldersgränser

13 3 7 Häktning

. .

Synnerliga skäl krävs för att häkta den som är under 18 år.

Den som inte har fyllt 18 år får häktas endast om det finns synnerliga skäl 23 § LUL. Regeln i LUL i förening med 24 kap. 4 § RB innebär att den som är under 18 år får häktas endast när det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas och det dessutom föreligger synnerliga skäl för häktning. Bestämmelsen är ett uttryck dels för omtanke om den unge, dels för socialtjänstens ansvar för unga personer. Enligt 12 § lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård

av unga LVU-lagen skall det finnas särskilda ungdomshem

- för dem som på grund av brottslig verksamhet behöver stå under särskilt noggrann tillsyn. Enligt 15 § samma lag gäller att i ett sådant hem får den unge hindras från att lämna hemmet och i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten som är nödvändig för att vården skall kunna genomföras. Avsikten med dessa bestämmelser är att placering ungdomshem skall kunna användas i stället för andra frihetsberövanden såsom t.ex. häktning.

l3.3.8 Offentlig försvarare

Huvudregeln är att en offentlig försvarare skall förordnas för den som är under 18 år.

Enligt 24 § LUL skall en offentlig försvarare förordnas för en tilltalad som är under 18 år. För bötesmål behöver dock som regel inte offentlig försvarare förordnas.

13 3 .9 Rättegången

.

Särskilda krav på ledamöternas fallenhet och intresse för arbetet med unga lagöverträdare, underrättelse till vårdnadshavaren, handläggningstiden, stängda dörrar m.m.

3 Prop. 1989/90:28, S0U 15.

Justitiedepartementets åldersgränser

I 25 § LUL föreskrivs att målet möjligt skall handläggas av om lagfarna domare med avseende på intresse och fallenhet för som, arbetet med lagöverträdare, är särskilt lämpade för uppgiften. unga Samma krav gäller även för de nämndemän som anlitas i dessa mål jfr motsvarande bestämmelse i 2 § LUL om åklagare och polisman. Undantag har föreskrivits för bötesmål. Enligt 26 § LUL skall vårdnadshavaren underrättas om rättegången. När målet tas i rätten, skall det möjligt göras ett sådant upp om

det inte drar till sig uppmärksamhet. Det finns också möjlighet

sätt att att hålla förhandlingen inom stängda dörrar 27 § LUL. Målet skall alltid behandlas skyndsamt 29 § LUL. De tidsfrister för huvudförhandling gäller beträffande häktade skall iakttas om som det är fråga ett brott, för vilket är föreskrivet fängelse i mer än om månader. I stället för den tid vecka vanligen gäller för sex om en som hållande huvudförhandling för häktade enligt 14 kap. 14 § RB, av gäller en tid om två veckor. Om domstolen begär yttrande från socialnämnden skall detta yttrande komma inom sådan tid att tidsfristerna kan hållas. Det finns dock möjlighet för rätten det år nödvändigt att medge längre tid en om för yttrande 29 § fjärde stycket LUL. Domen skall regelmässigt avkunnas muntligen vid huvudförhandlingen 30 § LUL.

13 .3. 10 Påföljder

Synnerliga skäl krävs för att döma någon under 18 år till fängelse.

Beträffande åldersgruppen 15-17 år gäller särbestämmelser om vilken

påföljd är lämpligast. Påföljdsvalet regleras i första hand i BrB.

som Enligt 30 kap. 5 § första stycket BrB gäller att för brott som någon har begått innan han eller hon har fyllt 18 år får rätten döma till fängelse endast det finns synnerliga skäl. om Det innebär att fängelse i stort sett endast kommer till användning vid brottslighet med så högt straffvärde att någon annan påföljd i stort sett måste utesluten prop. 1989/90:7 s. 20. anses vara Vid val påföljd skall rätten enligt 30 kap. 4 § BrB fästa särskilt av avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Vad gäller straffmätningen gäller dessutom att den unge lagöverträdarens ungdom skall beaktas särskilt när det gäller brott som någon begått innan han eller hon fyllt 21 år. Härvid får dömas till

lll

Justitiedepartementets åldersgränser SOU 1996:11 1

lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet 29 kap. 7 §. I samma paragraf stadgas vidare att ingen i denna ålderskategori får dömas till fängelse på livstid. Det vanligaste är att domstolen, när det är fråga om personer under 18 år, med tillämpning av 31 kap. 1 § första stycket BrB överlämnar till socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten. Är det fråga om brott med högt straffvärde eller många brott eller har den unge tidigare begått brott, kan domstolen förutom att överlämna den unge för vård till socialtjänsten döma honom till ett bötesstraff högst 200 dagsböter, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte 31 kap. l § andra stycket BrB. Domstolen kan också i samband med överlämnandet för vård föreskriva att den unge under en viss tid och på ett visst sätt skall hjälpa den skadelidande med visst arbete. Arbetet skall syfta till att avhjälpa eller begränsa den skada på egendom som uppkommit genom brottet. Som förutsättning för att få meddela en sådan föreskrift gäller att den kan antas främja den unges anpassning i samhället. Den skadelidande skall också ge sitt samtycke 31 kap. 1 § tredje stycket BrB.

Åklagaren har ansvaret för att kontrollera att den avsedda vården

kommer till stånd. Gör den inte det skall åklagaren vidta nödvändiga åtgärder, t.ex. ansöka hos domstolen om annan påföljd 6 § förordningen med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål och 38 kap. 2 § BrB. Rätten har också möjlighet att döma den unge till villkorlig dom 27

kap. BrB eller skyddstillsyn 28 kap. BrB. Här gäller i stort sett

samma regler som för vuxna. För det fall den möjligheten utnyttjas i 28 kap. 3 § BrB att förena en skyddstillsyn med ett fängelsestraff i lägst fjorton dagar och högst tre månader, gäller dock som regel att den unges vårdnadshavare skall höras. Vidare måste socialnämnden ha fått tillfälle att yttra sig i målet 28 § LUL.

13.4 Brott begångna någon i åldersgruppen

av 18-20 år

Förfarandet

De särskilda bestämmelserna i LUL om förundersökning och

åtalsprövning, anmodan att avhjälpa och begränsa skada, kvarhållande,

strafföreläggande, åtalsunderlåtelse, häktning och offentlig försvarare

SOU 1996: 11 1 Justitiedepartementets åldersgränser

omfattar inte denna åldersgrupp. Däremot gäller för denna åldersgrupp med ett undantag samma bestämmelser för rättegången som för åldersgruppen 15-17 år. De särskilda tidsfristerna föreskrivits vid allmänt åtal mot den som inte har fyllt 18 år tillämpas således inte. Men mål mot den som som inte har fyllt 21 år skall alltid behandlas skyndsamt 29 § LUL.

Påföljdema

När det gäller åldersgruppen 18-20 år är socialnämndens ansvar inte lika klart betonat som när det gäller yngre personer. Beträffande påföljden gäller dock enligt 31 kap. 1 § BrB att rätten under förutsättningar för åldersgruppen 15-17 år får samma som överlämna socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten. Före år 1985 gällde enligt LVU att den fyllt 18 men inte 20 år som fick tas hand inom socialtjänsten, bara om sådan vård var om

uppenbart lämpligare vård. Lagändringen år 1985 innebar

än annan att socialtjänstens sträcktes ut att gälla även 20-åringar, och det ansvar behövde inte uppenbart att vården inom socialtjänsten var vara lämpligare vård prop. 1984/852171. än annan I övrigt har domstolen möjlighet att döma till villkorlig dom,

skyddstillsyn och fängelse. För fängelsestraff gäller särskilda restriktioner. För brott som någon

begått efter det att han fyllt 18 år innan han fyllt 21 år får rätten men döma till fängelse endast det med hänsyn till gärningens straffom värde eller finns särskilda skäl för det 30 kap. 5 § andra annars stycket BrB. För rätten skall få döma den är under 21 år till fängelse i att som än tre månader krävs vidare att yttrande inhämtas från socialmer nämnden 28 § LUL. På sätt för åldergruppen 15-17 år har rätten möjlighet samma som döma till lindrigare straff än är föreskrivet för brottet. Det får att som aldrig dömas till livstids fängelse 29 kap. 7 § andra stycket BrB.

Justitiedepartementets åldersgränser

13.5 Samhällstjänst

13.5.1 Åldersgruppen 18-25 år

Lagen om samhällstjänst saknar åldersgränser men är avsedd

huvudsakligen för åldersgruppen 18-25 år.

Den l januari 1990 infördes i vissa delar landet försöksverksamav en het med samhällstjänst. Lagen 1989:928 om samhällstjänst gäller i hela landet numera men är tidsbegränsad och upphör att gälla vid utgången av år 1998. Sarnhällstjänsten kom till för att utöka möjligheterna att välja en annan påföljd än fängelse för unga lagöverträdare. samhällstjänst är avsett att användas huvudsakligen för åldersgruppen 18-25 år prop. 1989/90:7 s. 20. Bestämmelserna i 1 § första stycket lagen om samhällstjänst ger rätten en möjlighet att i stället för fängelse meddela skyddstillsyn i kombination med en särskild föreskrift om samhällstjänst. En sådan föreskrift gäller skyldighet att i samband med verkställigheten av skyddstillsynen utföra oavlönat arbete i lägst 40 och högst 200 timmar.

Detta gäller dock endast under förutsättning att den tilltalade förklarat

sig villig att följa en sådan föreskrift. I domslutet skall det i så fall anges hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd.

13.6 Internationella konventioner och

frihetsberövande

Skyddet mot godtyckliga frihetsberövanden har kommit till uttryck i artikel 9 i Förenta Nationernas universella förklaring om de mänskliga rättigheterna FN-förklaringen i vilken anges att ingen godtyckligt må anhållas, fängslas eller landsförvisas. Artikel 9:1 i den internationella konventionen den 18 december 1966 om medborgerliga och politiska rättigheter FN-konventionen har i stort sett samma lydelse med tillägget att ingen får berövas sin frihet utom på sådana grunder och

i sådan ordning som föreskrivs i lag.

32Artikel 6:5 innehåller en áldersgränsregel som avser förbud att avkunna dödsdom för brott som har begåtts av en person under 18 års ålder.

Justitiedepartementets åldersgränser SOU 1996: 1 11

Den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd

för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen föreskriver en uppräkning i artikel 5:1

genom i vilka fall frihetsberövanden får förekomma. Såvitt gäller barn föreskrivs dessutom i artikel 37:b i FN:s

konvention barnets rättigheter Barnkonventionen att frihetsbe-

om rövanden endast får användas sista utväg och för kortast som en

lämpliga tid.

till för barn

14 Straffbestämmelser skydd

och ungdom

14.1 Barnadråp ingen åldersgräns angiven

-

Bestämmelsen barnadråp inte hur gamla barn som helst. om avser Lagen innehåller dock inte någon åldersgräns.

kap. 3 § BrB finns särskild bestämmelse om barnadråp. I 3 en

Bestämmelsen innefattar straffrninskningsgrund i förhållande till

en bestämmelserna dråp i 2 Straffminskningsgrunden gäller bara om modern. Straffrnaximum är minimum i skalan för vanligt dråp, sex år, och minimum frihetsstraffets allmänna minimum, fjorton dagar. Den tidrymd efter födelsen inom vilken gärningen skall ha förövats skall kunna tillämpas har i doktrin angetts till och med

för att regeln

sju månader eller ännu efter genomgången förlossning, om senare gärningen har ett klart orsakssammanhang till problem hos modern

härrör från förlossning eller amning Beckman m.fl. Kommentar

som , till brottsbalken femte uppl. 1987, s. 156. Bestämmelsen bygger tradition.

Artikel 10:2 b och 10:3 innehåller regler om att åtalade unga personer skall hållas åtskilda från deras fall skall avgöras så skyndsamt som möjligt och att vuxna, att ungdomsbrottslingar skall hållas åtskilda från vuxna och ges en efter deras ålder och rättsliga ställning avpassad behandling. Artikel 14:4 föreskriver att i mål mot unga personer skall rättegängsförfarandet ta hänsyn till deras ålder och önskvärdheten av att främja deras anpassning. 33 I artikel 5:1 d sägs underårig får berövas friheten för att undergå att en skyddsuppfostran eller för att inställas inför vederbörlig rättslig myndighet.

Justitiedepartementets åldersgränser SOU 1996: 11 1

14.2 Bamaga bedöms misshandel - som vanlig

Det är förbjudet att aga barn. Förbudet är utan undantag.

I 6 kap. 1 § FB förbjuds kategoriskt att barn under 18 år utsätts för

kroppsliga bestraffningar eller annan kränkande behandling. Det är

alltså helt klart att kroppslig bestraffning barn är brottslig,

av om motsvarande handling mot annan person är straffbar misshandel som enligt BrB. Genom att även annan kränkande behandling omfattas beav stämmelsen går förbudet i FB längre än i BrB. Vad åsyftas är som åtgärder som riktas mot barnet i efterhand för något det har gjort som eller underlåtit, t.ex. rumsarrest, öppnande brev och liknande av

integritetskrärtlcningar. Förbudet riktar sig också mot sådan behandling

som t.ex. består i att föräldrarna systematiskt fryser ut eller förlöjligar

barnet se Wallin, Föräldrabalken, uppl. 5:1, 1996, 178.

s. Den otillåtna behandlingen kan leda till att vårdnaden fråntas föräldern enligt 6 kap. 7 § FB eller straff för misshandel enligt m.m. 3 kap. BrB. -

14.3 Sexuellt utnyttjande av underårig under 18 år

-

Ett absolut förbud gäller för vissa särskilt angivna personkategorier att ha sexuellt umgänge med barn eller ungdom under 18 år som de har speciella relationer till.

I 6 kap. 4 § BrB föreskrivs straff för den har sexuellt umgänge som med den som är under 18 år och är hans avkomling eller står som under hans fostran eller för vars vård eller tillsyn han har att svara grund av myndighets beslut.

Straffet för sexuellt utnyttjande av underårig är fängelse i högst

fyra år. För grovt brott är straffet fängelse i lägst två år och högst åtta

ar. Bestämmelsen bygger att det finns ett beroendeförhâllande och det är detta förhållande som motiverar det absoluta förbudet.

Åldersgränsen 18 år knyter således an till myndighetsåldern i FB.

Härav följer att enligt bestämmelsen är det inte straffbart att ha sexuellt umgänge med avkomma efter 18 års ålder; sådan gärning

betecknas som sexuellt umgänge med avkomling se 6 kap. 6 § första

stycket BrB.

1996: 1 Justitiedepartementets åldersgränser SOU 11

14.4 Sexuellt umgänge med barn under 15 år

-

Straffskyddet för barn under 15 år är ovillkorligt.

I 6 kap. 6 § BrB föreskrivs straff för den har sexuellt umgänge som med barn under 15 år. Straffet är fängelse i högst fyra år. När det gäller åtal föreskrivs i 6 kap. 13 § särskild åtalsprövning när skillnaden i ålder eller utveckling mellan den som begått gärningen och barnet är ringa. I ett sådant fall får åklagaren väcka åtal endast om åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

Åldersgränsen 15 år infördes med 1864 års strafflag. Den samman-

föll ganska väl med tiden för den obligatoriska skolgångens slut,

konfirmationstiden och tiden för inträde i arbetslivet se Jareborg,

Brotten I 1979, 276. Vid reformeringen är 1984 av 6 kap. BrB s. diskuterades dock frågan fast åldersgräns borde behållas för om en tillämpningen detta straffstadgande och gränsen borde höjas av om

eller sänkas. Man stannade för att behålla IS-årsgränsen se Beckman

m.fl. Kommentar till brottsbalken, femte upplagan 1987, s. 290.

14.5 Sexuellt ofredande under 15 år

-

sexuellt berör barn under 15 år straffas, likaså den Den som som förmår barn under 15 år att medverka i någon handling med sexuell innebörd.

I 6 kap. 7 § första stycket BrB föreskrivs straff för den som berör barn under 15 år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd. I andra stycket föreskrivs straff för den genom tvång, försom ledande eller otillbörlig påverkan förmår någon som har fyllt 15 annan inte 18 år företa eller medverka i handling med sexuell men att en innebörd, handlingen är ett led i framställning pornografisk bild om av eller utgör posering i annat fall än när det är fråga om framen ställning av en bild. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år.

Åldersgränsen 15 år följer av 6 kap. 6 § BrB. Åldersgränsen 18 år

följer av myndighetsåldern.

I 16 kap. 10 § BrB föreskrivs straff för den som skildrar barn i a bild det sker med uppsåt att bilden sprids. Genom

pornografisk om

Justitiedepartementets åldersgränser

ifrågavarande bestämmelse i 6 kap. 7 § första stycket BrB inträder straff redan vid utnyttjande av den är under 15 år modell för som som att framställa en pornografisk bild.

14.6 Förförelse ungdom under 18 år

av -

Prostitutionskontakter med den är under 18 år är kriminalisesom rade.

I 16 kap. 10 § BrB föreskrivs straff för den utlova som genom att eller ge ersättning skaffar eller söker skaffa sig tillfälligt sexuellt umgänge med någon som är under 18 år.

Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Åldersgränsen

18 år gäller sedan år 1978, då tidigare upptagen särskild åldersen gräns 20 år för homosexulella förbindelser slopades. 18-ärsgrän- - sen följer av att ett tillräckligt skydd andra bestämmelser ges genom för den som har fyllt 18 år. Syftet med bestämmelsen är bereda att ungdom skydd mot att dras in i olika former prostitution NJA av 1984 s. 165.

14.7 Egenmäktighet med barn under 15 år

-

Egenmäktighet med barn avser endast barn under 15 år.

För obehöriga ingrepp i eller missbruk den vårdnad barn av om som enligt FB:s regler eller andra bestämmelser utövas föräldrar eller av andra vårdnadshavare föreskrivs straff i 7 kap. 4 § första stycket BrB. Paragrafen gäller även när någon obehörigen skiljer ett barn från

någon som vårdar barnet med stöd LVU andra stycket.

av I samtliga fall avses endast barn under 15 år. Straffet är böter eller fängelse i högst ett är. För grovt brott är straffminimum sex månader och straffmaximum fyra års fängelse. Egenmäktighet med barn är uttryckligen subsidiärt till frihetsbrotten i BrB. Frihetsberövande föreligger så snart ett barn, nått viss som en mognad, motsätter att det förflyttas eller hålls kvar J areborg, Brotten 1979, s. 288.

Justitiedepartementets åldersgränser

14.8 Bampomograñbrott ingen åldersgräns

-

angiven

Begreppet barn har inte fixerats till ålder utan till avslutad köns-

mognadsprocess.

Bestämmelsen barnpornografibrott i 16 kap. 10 § BrB kriminali-

om a

i bilder alla slag skildra barn i pornografisk bild med

serar att av

uppsåt sprida bilden, eller att sprida sådana bilder.

att Straffet är böter eller fängeles i högst två år.

Framställningen barnpornografi kan också vara straffbart enligt

av olika bestämmelser i 6 kap. BrB, t.ex. bestämmelsen i 6 kap. 7 § se

sexuellt ofredande, även tryckfrihetsbrott enligt 7 kap.

om men som

4 § 12 tryckfrihetsförordningen.

Beträffande vad skall förstås med barn har anförts att besom stämmelsen syftar till att skydda människor vilkas könsmognadsunga inte är avslutad, att någon åldersgräns inte bör anges samt att process den närmare gränsdragningen får ankomma på rättstillämpningen. Genom inte införa bestämd åldersgräns undveks svårigheten att att en behöva fastställa barnets identitet prop. 1978/79: 179 s. 9.

14.9 Otillåten utlämning film eller videogram med

av

våldsinslag under 15 år

-

Utlämningsförbudet våldsfilmer till barn endast barn

av avser under 15 år.

16 kap. 10 § BrB kriminaliseras att i yrkesmässig verksamhet eller

I c i förvärvssyfte till den är under 15 år lämna ut en film, ett annars som videogram eller upptagning rörliga bilder med ingående en annan av skildringar verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om av våld mot människor och djur.

Undantagna filmer eller videogram har granskats och

är som

godkänts Statens biografbyrå för visning för barn under 15 år.

av Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att sådana bilder som kan vålla barn psykisk skada lämnas ut. bestämmelsen har denna risk inte I stället beskrivs direkt de inslag som avses jfr bestämmelsen angetts. i 5 § lagen 1990:886 granskning och kontroll av filmer och vidom där detta syfte i författningstexten. Bestämmelsen tar eogram anges

Justitiedepartementets åldersgränser

i första hand sikte försäljning och uthyrning men den omfattar även annan form av distribution direkt till den är under 15 år. som Bestämmelsen kompletterar lagen 1990:886 om granskning och kontroll av filmer och videogram. 15-årsgränsen är en anpassning till motsvarande åldergräns i den nu nämnda granskningslagen.

14.10 Förledande av ungdom ingen åldersgräns

-

angiven

Begreppet ungdom har inte fixerats till någon viss ålder.

I 16 kap. 12 § BrB kriminaliseras att bland barn eller ungdom sprida skrifter eller bilder som genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medför allvarlig fara för de ungas sedliga fostran. Någon viss åldersgräns för vilka som i det här sammanhanget kan hänföras till barn eller ungdom har inte angetts i bestämmelsen. I motiven sägs att det inte är lämpligt att ange någon viss åldersgräns. Utan frågan huruvida ett spridande skall anses ha skett bland barn eller ungdom bör i stället bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Som exempel nämndes att den akademiska ungdomen torde få anses ha nått en sådan mognad att den inte är i behov något särskilt skydd. Även värnpliktiga borde falla av anses utanför bestämmelsen NJA 1962 s. 251 och 1970 s. 562 samt Beckman mil., Kommentar till Brottsbalken II, sjätte upplagan 1990, s. 290 och 291.

SOU 1996:11 1 Justitiedepartementets åldersgränser

15 skadeståndsansvar

Ungas m.m.

15.1 Åldersgränserna 15 och 18 år

Barns skadeståndsansvar behandlas som en typ av ansvar för

vållande av oaktsamhet eller uppsåtligen, vilken skiljer sig från

vuxnas skadeståndsansvar för vållande genom särskilda möjligheter till skälighetsbedönming. Skadeståndsansvaret är begränsat så sätt att en särskild skälighetsbedömning skall göras när den som har vållat skadan är under 18. Även nedre åldersgräns tillämpas, den är inte uttrycken men ligen angiven i lag utan följer av att skadeståndsskyldigheten förutsätter vållande.

Liten historik

Intill år 1972 gällde åldersgränsen 15 år för fullt skadeståndsansvar straffbarhetsäldern. Skadeståndsskyldighet för den

samma som som

inte hade fyllt 15 âr förutsatte en särskild skälighetsbedömning. Genom 1972 års skadeståndslag höjdes denna gräns till 18 år.

Nuvarande ordning

Enligt 2 kap. 2 § skadeståndslagen 1972:207 gäller följande. Vållar någon som inte har fyllt 18 år person- eller saksada, skall han eller hon ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. Regeln är konstruerad så, att skadeståndsskyldighet förutsätter en

särskild skälighetsbedömning när den har vållat skadan är under

som 18 år.

Motiv för en övre åldersgräns 18 år --

Enligt lagmotiven skall man ta hänsyn till barnets intellektuella utveckling och psykiska mognad. Men därutöver spelar handlingens

Justitiedepartementets åldersgränser

beskaffenhet en viktig roll, och inte minst får man ta hänsyn till den form av aktivitet under vilken skadan uppstod prop. 1972:5 164. s. Den övre åldersgränsen 18 år för skälighetsbedömningen var tidigare, som nyss sagts, 15 år men höjdes genom 1972 års skadeståndslag. Av lagmotiven rörande den nya 18-årsgränsen framgår bl.a. följande. Många personer i åldern mellan 15 och 18 år genomgår utbildning och saknar därför den självständiga ekonomiska ställning som kan krävas för fullt skadeståndsansvar. Viktigare är dock att många personer även efter fyllda 15 år inte har den psykiska mognad som bör fordras för att de skall jämställas med vuxna i skadeståndshänsende. Den terminologi som nu begagnas är att man talar om ansvar för "barn och ungdom. Det senare ordet syftar företrädesvis personer i åldern 15 till 18 år. Skälighetsbedönmingen kommer dock inte i fråga när en person under 18 år drar på sig skadeståndsskyldighet som faller under en regel om strikt ansvar ansvar oberoende av oaktsamhet som t.ex. förekommer i trafikskadelagen. - Om en 15-åring kör moped eller en 17-åring olovligen lånar sina föräldrars bil kan således ansvaret inte sättas ned på den nu angivna grunden prop. 1972:5 s. 625.

Motiv för en nedre åldersgräns

Även nedre åldersgräns tillämpas, den är uttryckligen en utan att angiven i skadeståndslagen. Tanken enligt lagmotiven är att man beträffande de allra minsta barnen över huvud inte kan tala om uppsåt eller oaktsamhet vid orsakandet av skada och att de därför inte kan bli skadeståndsskyldiga. Bara undantagsvis bör barn under 5-6 år kunna bli skadeståndsskyldiga prop. 1972:5 s. 164 och s. 630. En viss olikhet antas vidare gälla för vållandebedömningen mellan

å ena sidan barn under 15 år och å andra sidan ungdomar 15 till 18

år. För de senare är i princip förutsättningarna för ansvar desamma som för vuxna. Det innebär att någon särskild bedömning med avseende på intellektuell utveckling, psykisk mognad m.m. inte skall göras för denna åldersgrupp. Skillnaden i förhållande till vuxna består främst på grund av den unges ekonomiska förhållanden i jämk- - ningsmöjligheten prop. 1972:5 s. 459 och s. 630. Bestämmelser som ålägger föräldrar och andra vårdnadshavare ansvar i fråga om att hindra barn från att begå brott eller orsaka annan skada finns i 23 kap. 6 § andra stycket brottsbalken och i 6 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken. I dessa bestämmelser läggs fast ett ansvar för föräldrar och andra vårdnadshavare. Den allmänna vållanderegeln för dessa situationer finns i 2 kap. l och 5 SkL.

SOU 1996:1 1 1 Justitiedepartementets åldersgränser

Den innebär att föräldrar och andra vårdnadshavare kan bli skadeståndsskyldiga på grund av eget vållande vid tillsynen.

16 Processbehörighet m.m.

16.1 Brottmål 15 år -

I brottmål är den som har fyllt 15 år processbehörig.

I ett brottmål är även den som är underårig processbehörig. Det framgår av 21 kap. 1 § första stycket RB. Enligt nämnda bestämmelse får den misstänkte själv föra sin talan. Är han omyndig, skall rätten, det med hänsyn till brottets om beskaffenhet eller eljest finnes erforderligt, höra den som har vårdnaden om honom; denne äge ock föra talan för den omyndige. Av det förhållandet att den allmänna straffbarhetsåldern är 15 år följer att ett barn är processbehörigt i brottmål från denna ålder.

16.2 Tvistemål i allmänhet 18 år, undantagsvis

- 16 år

Envar kan vara part i rättegång. Processbehörighet inträder normalt vid 18 år. Den som är omyndig är under vissa förutsättningar också processbehörig. Här gäller underförstått en 16års gräns .

Av 11 kap. 1 § RB framgår att alla fysiska personer, även barn, är partsbehöriga. För det fall tvisten rör en rättshandling som barnet inte själv får ingå skall hans eller hennes talan föras av den som år hans eller hennes ställföreträdare normalt vårdnadshavaren jfr be- stämmelsen i 20 kap. 14 § RB som har en motsvarande regel för när omyndig målsägande får ange brott eller föra s.k. målsågandetalan. En översiktlig beskrivning av vilka rättshandlingar ett barn får ingå ges i avsnittet Myndighetsåldern 18 år. Här skall bara som exempel nämnas att den unge som har fyllt 16 år under vissa förutsättningar själv får ingå arbetsavtal. Det kan därför hända att en ung människa trots sin omyndighet är processbehörig i ett mål mot t.ex. sin arbetsgivare.

Justitiedepartementets åldersgränser

17 Vittne

17.1 Vittne i rättegång under 15 år ställs krav på

-

särskild prövning

Den som är under 15 år får inte utan vidare höras som vittne.

Utgångspunkten i RB är att var och en, som inte är part i målet, får höras som vittne. För brottmål gäller några undantag från denna regel. Som exempel kan nämnas att mâlsäganden, den som har åtalats för medverkan och den som har underrättats om misstanke inte får höras som vittnen 36 kap. 1 § RB. För unga vittnen gäller en särskild begränsning. Enligt 36 kap. 4 § RB skall rätten göra en prövning med hänsyn till omständigheterna om den som är under 15 år får höras som vittne. Bestämmelsen har kommit till mot bakgrund av att det har ansetts vara av vikt att i vissa fall kunna höra även den som är minderårig, rörande sedlighetbrott. Å andra sidan kan just i mål detta t.ex. ett av slag barnet ta allvarlig skada av förhöret. Det bör påpekas att bestämmelsen har betydelse inte bara för rättegångsprocessen utan även vid bevittnande av avtal och andra rättshandlingar Ekelöf, Rättegång IV, 1992, s. 173 och 174. I detta sammanhang kan vidare nämnas att om rätten stannar för att den är under 15 år skall underkastas förhör, så får han eller hon som inte avlägga ed 36 kap. 13 § 1 RB, föreläggas vite eller häktas 36 kap. 22 § första stycket RB. Tvångsmedel får således inte användas för att tvinga fram en utsaga av den som är under 15 år. Han eller hon får dock hämtas till rätten. Förhöret kan vidare ske inom stängda dörrar, om det hålls under huvudförhandling 5 kap. l § tredje stycket RB. Jämför med bestämmelserna i 15 § förundersökningskungörelsen Även för sådana

angående förhör med barn under förundersökningen.

förhör gäller 15-årsgränsen.

17.2 Vittne vid vissa rättshandlingar 15 år

-

Den som är under 15 år får inte godkännas som vittne i de fall det enligt lag fordras att ett avtal eller en annan rättshandling företas eller bekräftas med vittne.

Justitiedepartementets åldersgränser

Enligt lagen 1946:805 med särskilda bestämmelser angående vittne vid vissa rättshandlingar får bl.a. den som är under 15 år inte godkännas som vittne när det enligt lag krävs att avtal eller annan rättshandling företas eller annars bekräftas med vittne. Enligt lagen är en vittnesbekräftelse av den som är under 15 år utan verkan. Lagen gäller inte för testamentsvittnen.

Behörighetsvillkoren inklusive åldersgränsen ansluter sig i huvudsak

till de förutsättningar som gäller enligt rättegångsbalken för att få avlägga ed eller sanningsförsäkran. Reglerna i övrigt att avser förebygga förhastade steg och obehöriga påtryckningar vid rättshandlingens företagande prop. 1946:263 s. 16-19.

17.3 Testamentsvittne 15 är

-

Den som är under 15 år får inte tas till testamentsvittne.

I 10 kap. 4 § ÄB behandlas frågan testamentsvittnenas personliga om kvalifikationer. Enligt paragrafen får inte den som är under 15 är tas till testamentsvittne. Om så ändå görs blir hela testamentet ogiltigt.

Åldersgränsen i ÄB överensstämmer med den tidigare testaments-

lagen. I dess förarbeten sägs att det mot bakgrund av syftet med vittneskravet är en förutsättning, att man tar till vittne sådana personer, vilkas närvaro är ägnad att hos arvlâtaren inpränta vikten av hans förehavande. Om de tillkallade personerna är alltför unga är

denna förutsättning inte uppfylld. Åldersgränsen sattes i överensstäm-

melse med då gällande rätt till 15 år NJA 1930 s. 199. I ett avgörande NJA 1903 s. 75 har högsta domstolen ansett testamentets lagliga tillkomst styrkt, trots att ena vittnet inte hade fyllt 15 är.

18 Ed 15 år

-

Den som är under 15 är får inte avlägga ed.

Enligt 36 kap. 13 § 1 RB, 25 § förvaltningsprocesslagen 1971:291

och lagen 1946:819 om upptagande av ed för rättighetstillvaratagande i utlandet gäller att den som är under 15 år inte får avlägga ed. Det gäller också i fråga om bouppteckningsed enligt 6 kap. 5 § konkurslagen 1987:672.

Åldersgränsen 15 år för ed följer av reglerna för staffbarhet.

Justin edepartementets åldersgränser SOU 1996:1l 1

19 Pass

I passlagen 1978:302 ges regler om rätten för svensk medborgare att

erhålla och behålla pass och om skyldigheten för honom eller henne

att medföra vid ut landet. pass resa ur I passlagen finns en âldergräns 18 år. - I passförordningen 1979:664 finns ytterligare några åldersgränser i anslutning till dels bestämmelserna om passets giltighetstid, dels till bestämmelserna om kollektivpass för ungdomar.

19.1 Vanligt 18 år

pass -

Den som har fyllt 18 år kan själv ansöka om pass. För den som är under 18 år gäller att vårdnadshavaren skall ha lämnat sitt

medgivande.

Giltighetstiden för pass för den som är under 18 år är begränsad till fem år mot armars tio år. under 5 år undantas från kraven g

Barn personlig inställelse

och på fotografi. Giltighetstiden för passet begränsas i dessa fall till barnets 7-ârsdag.

18 år för ansökan

För att får göra självständig ansökan pass fordras att sökanden en om

har fyllt 18 år.

Ifrågavarande 18-årsgräns för pass gällde även då myndighetsåldern över 18 år. I samband med sänkningen av myndighetsåldern var uttalades i lagmotiven att 18-årsgränsen passade väl in i ett system där myndighetsåldern är 18 år.

34 l 10 § förordningen l987:l5 expeditionsavgifter vid utlandsmyndigheterna om differentieras avgifterna för visering eller utfárdande av pass till sökandens ålder. Åldersgränser tillämpas är 16, 18 och 22 år. Åldersgränsen 22 är berörs i som prop. 1977/782156 s. 43.

SOU 1996: 111 Justitiedepartementets åldersgränser

Barn under 18 år

För barn under 18 år fordras för att en ansökan skall få bifallas att barnets vårdnadshavare har lämnat sitt medgivande, såvida inte

synnerliga skäl föreligger 7 § 2 passlagen. En motsvarande regel

gäller vid återkallelse av pass för den som är under 18 är 12 § 2

passlagen. I 2 och 3 §§ passförordningen ges verkställighetsföre-

skrifter i fråga om krav på personbevis för barn under 18 år och socialnämndens yttrande i de fall vårdnadshavarens medgivande saknas. Giltighetstiden för ett pass för den som är under 18 år är begränsad till fem år 3 § andra stycket passlagen.

Särregler för barn under 5 år

För övrigt kan nämnas att enligt huvudregeln skall den som ansöker pass inställa sig personligen hos passmyndigheten. Undantag görs om för barn under 5 år inte ett fotografi barnet ges in med ansökan om 1 § förordningen. För barn under 5 år behöver annars inte något fotografi ges in 2 § förordningen.

19.2 Kollektivpass för ungdomar 21 år

-

Reseledaren skall ha fyllt 21 år och övriga resedeltagare skall vara

under 21 år.

Kollektivpass för ungdomar får utfärdas som gemensamt pass för deltagare i en gemensam resa under särskild reseledning. Som särskilt villkor gäller därvid förutom krav på ett visst antal resedeltagare att reseledaren har fyllt 21 år och att övriga resedeltagare är under - 21 âr 8 § passförordningen. Bestämmelsen följer av 1961 års europeiska överenskommelse om ungdomars på kollektivpass, SÖ 1968: 16 prop. 1977/78:156 resor s. 36.

Justitiedepartementets åldersgränser

20 Skjutvapen och andra

vapen

Den 1 april 1996 trädde en ny vapenlag i kraft. Lagen bygger i huvudsak bestämmelserna i den tidigare vapenlagen 1973:1173, med vissa ändringar behövts för att i svensk rätt genomföra EG:s som direktiv kontroll förvärv och innehav av vapen 91/477/EEG. om av Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer har bemyndigats att meddela föreskrifter om ålder för tillstånd till innehav skjutvapen, 11 kap. 2 § b vapenlagen 1996:67. av Huvudsyftet med vapenlagstiftningen är att motverka missbruk av

skjutvapen liksom olyckshändelser i samband med hantering av sådana

Det kan ske bestämmelser motverkar att olämpliga vapen. genom som blir vapeninnehavare, att onödigt många vapen finns i personer omlopp och att förvaras eller hanteras på ett sätt som inte är bevapen tryggande från säkerhetssynpunkt. Bestämmelserna har fixerats till några åldersgränser 15, 18 och 20 år. -- I lagen 1988:254 förbud beträffande knivar och andra farliga om föremål regler innehav knivar och andra farliga föremål. ges om av

Även här finns åldersgräns, 21 år. Åldersgränsen för innehav är

en

dock inte i vapenlagstifningen kombinerad med någon

- som lämplighets- eller behovsprövning.

20.1 Tillstånd att inneha skjutvapen 18 år

-

Generellt gäller skall ha fyllt 18 år för att få tillstånd att att man inneha skjutvapen.

I 2 kap. 3 § fjärde stycket vapenförordningen 1996:70, VF, före-

skrivs att tillstånd till innehav skjutvapen för något annat ändamål av än jakt eller målskjutning får meddelas endast den har fyllt 18 år. som För jakt och målskjutning får således tillstånd meddelas även den som är under 18 år. Någon lägsta åldersgräns har inte föreskrivits i VF. Men i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1996:6 sägs i fråga om tillstånd att inneha skjutvapen under allmänna råd, att endast den har uppnått straffbar ålder bör få tillstånd att som

inneha skjutvapen för jakt och målskjutning avsnitt 3.3.

Bestämmelsen öppnar således en möjlighet låt vara starkt begränsad med hänsyn till övriga krav på behov, kompetens, personlig lämplighet för den har fyllt 15 men inte 18 år att m.m. - som tillstånd till innehav av jakt- och målskjutningsvapen.

Justitiedepartementets åldersgränser

I 2 kap. ll § VF föreskrivs att ett tillstånd inte får meddelas den som är underârig utan att förmyndaren har samtyckt till innehavet. Med underârig avses i bestämmelsen den som är under 18 år jfr FB. Den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning får utan särskilt tillstånd inneha ammunition till vapnet, om ammunitionen är avsedd för samma ändamål som tillståndet eller rätten till innehav av vapnet 2 kap. 8 § VL. En motsvarande åldersgräns gäller även vid förvar m.m. av vapen och ammunition 5 kap. 3 § första stycket VL. Se även bestämmelserna om ändring, reparation och skrotning av skjutvapen 4 kap. 3 § VL.

Motiv för en 18-ârsgräns

Den generella åldersgränsen 18 år i vapenförordningen är numera en anpassning till rådets direktiv 91/477/EEG av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen prop. 1995/96:52. Enligt direktivets artikel 5 a skall medlemsstaterna bara tillåta förvärv och innehav av skjutvapen till personer som har fyllt 18 år utom i fall av jakt eller tävlingsskytte. I sist nämnda fall får alltså enligt direktivets bestämmelser även den som är yngre än 18 år tillåtas inneha vapen. Några egentliga förarbetsuttalanden eller liknande finns inte för den av Rikspolisstyrelsen angivna nedre åldersgränsen 15 år. Men den torde motiveras av att ansvarsbestämmelserna i vapenlagen skall kunna tillämpas för alla tillståndshavare. Som förutsätttning gäller därvid att man skall ha uppnått straffbar ålder. Se även motiven för en 15-årsgräns för utlåning av vapen.

20.2 Tillstånd att inneha för jakt 18 år,

vapen -

men med möjlighet till dispens 15 år

Huvudregeln för tillstånd är 18 år, men med möjlighet till dispens. Det finns inte någon författningsreglerad nedre åldersgräns för tillstånd till innehav av jaktvapen om ändamålet med tillståndet är jakt, men i praxis tillämpas samma ålder som för straffbarhet 15 år. -

Enligt 2 kap. 3 § l första stycket jämför med fjärde stycket vapenförordningen gäller för tillstånd till innehav av jaktvapen med undantag av enhandsvapen för jakt att sökanden skall ha avlagt ett -

5 16-0864

Justitiedepartementets åldersgränser

särskilt prov som visar att han eller hon har grundläggande kännedom om jakt och viltvård och kan handha vapnet jägarexamen. Någon lägsta åldersgräns för tillstånd har inte föreskrivits. I fråga om behov av vapen för jakt m.m. sägs i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1996:6 under Allmänna råd, att den för självständig utlåning föreskrivna åldersgränsen för jaktvapen i huvudsak bör gälla 18 år enligt 3 kap. 3 § VL, vår anm.. Åldersa gränsen är emellertid inte absolut sägs det vidare. Det är således möjligt för ungdomar mellan 15 och 18 år som satsar på en yrkesutbildning inom jakt och viltvård att få tillstånd att inneha jaktvapen. Likaledes är det möjligt även för andra ungdomar inom det aktuella åldersintervallet att få egna vapentillstånd under förutsättning att ett särskilt behov egna vapen föreligger. Kraven skjutskicklighet av och personlig lämplighet bör emellertid vara höga, sägs det av-

slutningsvis avsnitt 4.1.

Motiv

Åldersgränsen 15 år bärs upp av samma skäl som har redovisats under

föregående avsnitt.

20.3 Tillstånd att inneha enhandsvapen 18 år

-

För tillstånd till innehav av enhandsvapen gäller att man skall ha fyllt 18 år.

Enligt 2 kap. 3 § 2 VF gäller för tillstånd till innehav av enhandsmed undantag jakt-, kolsyre-, luft-, fjäder- och harpunvapen - av att sökanden, utom annat, skall ha fyllt 18 år. Undantag från vapen ålderskravet får göras om det finns särskilda skäl.

Motiv

Åldersgränsen 18 år följer av det s.k. vapendirektivet.

SOU 1996: 111 Justitiedepartementets åldersgränser

20.4 Tillstånd att inneha kulsprutepistol eller annat

helautomatiskt vapen 20 år

--

För tillstånd till innehav av kulsprutepistol 0.d. fordras, utöver att det föreligger synnerliga skäl, att man skall ha fyllt 20 år.

Enligt 2 kap. 3 § 3 VF gäller för tillstånd till innehav av kulsprute-

pistol eller annat helautomatiskt utom enhandsvapen att vapen - -

sökanden, förutom krav på synnerliga skäl, skall ha fyllt 20 år.

Undantag från ålderskravet får göras om det finns särskilda skäl. Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter kan undantag medges t.ex. när sökanden är en framstående tävlingsskytt och tillhör åtminstone länseliten RPS FS 1996:6 avsnitt 3.3.

Motiv

Enligt artikel 6 i det s.k. vapendirektivet åligger det medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att förbjuda förvärv och immehav av bl.a. automatiska skjutvapen. Men i särskilda fall får de behöriga myndigheterna bevilja tillstånd för sådana skjutvapen om det inte strider mot allmän ordning och säkerhet. Den aktuella bestämmelsen i vapenförordningen har ansetts uppfylla kraven i ifrågavarande artikel prop. 1995/96:52. Den något högre åldersgränsen 20 år torde motiveras av i frågava-

rande vapens farlighet. Åldergränsen avser att tillgodose de extra krav

på erfarenhet, omdöme och mognad ett sådant vapen ställer på tillstândshavaren.

20.5 Tillstånd att inneha målskjutningsvapen

-

ingen författningsreglerad nedre åldersgräns

15 år

Det finns inte någon författningsreglerad nedre åldersgräns för tillstånd till innehav av annat målskjutningsvapen om ändamålet med innehavet är målskjutning, men i praxis tillämpas samma ålder som för straffbarhet 15 år. -

Justitiedepartementets åldersgränser SOU 1996: 111

Enligt 2 kap. 3 § 4 första stycket jämför med fjärde stycket VF har för tillstånd till innehav av annat målskjutningsvapen än enhands- vapen, helautomatiskt vapen eller kolsyre-, luft-, eller fjädervapen inte föreskrivits någon lägsta åldersgräns. Däremot gäller som villkor för tillstånd att sökanden skall vara ordinarie hemvärnsman inom det allmänna hemvärnet eller driftvärnet eller aktiv medlem i skytteförening eller motsvarande organisation. För sökanden som inte har fyllt 18 år gäller att han eller hon skall ha intyg från organisationens styrelse om skjutskicklighet och

personlig lämplighet.

Enligt RPS:s föreskrifter kan en elev som genomgår utbildning vid ett skyttegymnasium erhålla tillstånd till målskjutningsvapen även om eleven inte uppfyller ålderskravet. Detta gäller enligt föreskrifterna särskilt kolsyre-, luft- och fjädervapen RPS FS 1996:6 avsnitt 3.3.

Motiv

Åldersgränsen 15 år bärs upp av samma skäl som har redovisats under

föregående avsnitt.

20.6 Tillstånd att inneha kolsyre-, luft- eller

eller under 18 år

fjädervapen harpunvapen -

Den som är under 18 år måste ha tillstånd för innehav av ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen eller ett harpunvapen. Den har fyllt 18 år behöver däremot inget tillstånd om som ifrågavarande vapen räknas till kategorin effektbegränsade vapen.

Enligt 2 kap. l § andra stycket VL krävs inte tillstånd för den som har fyllt 18 år, vapnet är ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen som är om avsett för målskjutning eller ett harpunvapen och om det har en begränsad effekt i förhållande till andra jämförliga skjutvapen. Som exempel på kolsyredrivna skjutvapen som faller under lagrummet kan nämnas s.k. paintballvapen avsedda för stridsliknande spel eller lekar där deltagarna skjuter varandra. Vidare gäller enligt 3 kap. 6 § andra stycket ordningslagen 1993:617 att den år under 18 år inte får utan tillstånd av som polismyndigheten inom område som omfattas av detaljplan utomhus använda luft- eller fjädervapen med vilka kulor, hagel eller andra

Justitiedepartementets åldersgränser

projektiler kan skjutas ut. Detsamma gäller utanför sådant område, om

inte vapnet används under uppsikt av någon som har fyllt 20 år.

Motiv

För att nä bättre förhållanden på detta område dvs. för att begränsa antalet och sakskador förordades i samband med tillperson- komsten 1973 års vapenlag ytterligare inskränkningar i barns och av ungdomars rätt att självständigt handha luft- och fjädervapen. Dessa omfattades inte vapenlagstiftningen och den då gällande allmänna av ordningsstadgan tillät bl.a. skjutning med sådana vapen om man hade fyllt 16 år. Att införa ett ovillkorligt förbud för ungdomar ända upp till 18 års

ålder att tillstånd polismyndigheten ägna sig målskjutning

utan av med luft- och tjädervapen utomhus ansågs dock vara att för långt i restriktivitet. Det ansågs tillräckligt någon person som hunnit till om ålder hade tillsyn över skjutning. Vid valet mellan 20 och mer mogen 21 år ansågs 20 är tillräckligt prop. 1973: 166 s. 94. som Med hänsyn till att varje form av skottlossning i princip alltid är riskfylld inom stadsplanelagt område, ansågs det motiverat att mer

upprätthålla ett ovillkorligt krav tillstånd för att garantera att

skjutning i vilken den är under 18 år deltar alltid kommer att som bedrivas under helt betryggande former a.a. s. 94. Bestämmelserna i ordningslagen har ett direkt samband med ifrågavarande bestämmelse i vapenlagen.

20.7 Utlåning skjutvapen 18 år, men i

av -

undantagsfall till yngre 15 år

Huvudregeln är att att ett skjutvapen inte får lånas ut till den som är under 18 år och aldrig till den som är under 15 år.

Enligt 3 kap. 3 § VL får ett skjutvapen lånas ut till den som är under

18 år endast vissa i paragrafen angivna villkor är uppfyllda, bl.a.

om det är fråga övning eller tävling och att det sker under att om långivarens uppsikt. Vidare gäller att det inte får vara fråga om enhandsvapen eller automatiska vapen. Ett ytterligare villkor är att låntagaren skall ha fyllt 15 år. För självständigt brukande av lånat vapen gäller en 18-årsgräns.

Justitiedepartementets åldersgränser

Motiv

Gränsen för självständigt brukande är en anpassning till den generella åldersgränsen för tillstånd att inneha skjutvapen. Den nedre åldersgränsen på 15 år infördes genom 1973 års vapenlag 1973:1176. Som skäl anfördes att det inte fanns någon anledning att

motverka att ungdomar i något lägre åldrar under 18 år/vår anm. får

möjlighet att skaffa sig erfarenhet av att hantera vapen under en ledning. Frågan hade aktualiserats i en inom Justitiedepartevuxens

mentet utarbetat promemoria Ds Ju 1968:13. I promemorian hade

för utlåning föreslagits gräns vid 16 år prop. 1973:166 s. 104. en

20.8 Springstiletter och springknivar 21 år

-

Den som är under 21 år får under inga förhållanden inneha springstiletter eller springknivar.

Enligt lagen 1988:254 om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål är det förbjudet att inneha knivar och andra farliga föremål på allmän plats eller inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs. Förbudet gäller inte för vissa tjänster eller uppdrag eller annat befogat innehav. Personer är under 21 år får under inga förhållanden inneha som springstiletter eller springknivar 1 §. Det är vidare straffbart att överlåta knogjärn, kaststjärnor eller andra s.k. gatustridsvapen samt springstiletter och springknivar till under 21 år och också förbjudet att över huvud taget personer saluhålla sådan 2 §. Enligt förordningen 1990:415 tillstånd till införsel av vissa om farliga föremål krävs det särskilt tillstånd för att föra in springstiletter, springknivar m.fl. farliga föremål. Det innebär i fråga om springstiletter och springknivar att 21-årsgrånsen gäller även för införseltillstånd.

Motiv för en 21 -årsgräns

Åldersgränsen 21 år infördes redan genom förordningen 1959:312

förbud mot innehav av vissa stiletter m.m. 2 §. Aldersgränsen om har därefter i lagstiftning området behållits. Bakgrunden till senare förbudet det då konstaterade alltmer utbredda bruket bland var

SOU 1996: 11 1 Justitiedepartementets åldersgränser

ungdomen att skaffa sig stiletter och andra stickvapen, men att ytterst få personer över 21 år innehade sådana vapen. I förarbetena diskuterades visserligen frågan om införandet av ett totalförbud eftersom ett sådant inte skulle kunna anses innebär något större intrång i ett mera beaktansvärt intresse. Men med hänsyn till den konfiskatoriska innebörd ett totalförbud skulle ansågs att ett sådant förbud i så fall måste förenas med rätt till inlösen av vapnen i fråga. Vilka kostnader ett sådant administrativt förfarande skulle föra med sig gick emellertid inte att överblicka utan ytterligare utredning. Under sådana förhållanden kunde ett totalförbud inte införas. Eftersom det ansågs angeläget att relativt omgående få till stånd ett förbud som gav befogenhet att ingripa mot ungdomens innehav av stickvapen, begränsades därför förbudet till barn och ungdom under 21 år prop. 1959:158 s. 9 och 16.

Åldersgränsen har nyligen behandlats av 1995 års vapenutredning

i delbetänkandet Förbud mot vapen allmän plats m.m. SOU 1996:50. Utredningen föreslår för närvarande ingen ändring av åldersgränsen i fråga om springstiletter och springknivar s. 50.

21 Terroristlagen

21.1 Förvarstagande en 16-årsgräns

-

Vid förvar går gränsen mellan barn och vuxna vid 16 år.

Bakgrund och nuvarande ordning

I bestämmelserna om förvar i 8 § lagen 1991:572 om särskild utlänningskontroll görs en motsvarande gränsdragning mellan barn och vuxna som i UtlL. Enligt paragrafen gäller om utlänningen är under 16 år, att han eller hon inte får utan synnerliga skäl tas i förvar. Detsamma gäller hans eller hennes vårdnadshavare eller en av dem om de är flera jfr 6 kap. 2 och 3 §§ UtlL. 16-årsgränsen i terroristlagen är en anpassning till UtlL:s åldersgrans. Flyktingpolitiska kommittén har i sitt betänkande SOU 1995:75 flykingpolitik i ett globalt perspektiv föreslagit att åldersgränsen i UtlL

Justitiedepartementets åldersgränser

höjs till 18 år s. 241. Någon motsvarande höjning åldersgränsen av i terroristlagen har inte föreslagits.

Utrikesdepartementets åldersgränser

1 Pass vid utlandsmyndighet

1.1. Åldersrelaterade 18 expeditionsavgifter 16,

-

och 22 år

I 10 § förordningen 1987:15 om expeditionsavgifter vid utlandsmyndigheterna differentieras avgifterna för visering eller utfärdande av pass i förhållande sökandens ålder. Aldersgränser som tillämpas är 16, 18 och 22 år. Aldersgränsen 22 år berörs i prop. 1977/782156 s. 43. Den princip som tillämpas år, yngre person desto lägre avgift.

2 Ekonomiskt bistånd till svenska

medborgare i utlandet

2.1 Vårdnadshavaren återbetalningsskyldig barn

-

under 18 år

Enligt 2 § lagen 1973:137 om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. åläggs för det fall bistånd lämnas till den som är under 18 år pä grund av att han eller hon har hamnat i nöd eller annan svårighet i utlandet, vårdnadshavaren återbetalningsskyldighet till staten.

Motiv för en 1 S-ársgräns

I samband med införandet av bestämmelsen vände sig flera remissinstanser mot förslaget och menade att åldergränsen borde sättas vid 15 eller 16 år. Men i lagstiftningsärendet framhölls att vårdnadshavaren har ett särskilt ansvar för underårigs handlande och att ålder 18 år framstår som en betydelsefull gräns i fråga om underårigs rättsliga

Utrikesdepartementets åldersgränser

handlingsförmåga. Det ansågs därför rimligt att ålägga vårdnadshavaren återbetalningsskyldighet för biståndet prop. 1972: 132 s. 207.

3 Utlänningslagstiftningen

3.1 Undantag från kravet på passinnehav barn

-

under 16 år

En utlänning under 16 år behöver, om vissa förutsättningar är uppfyllda, inte ha eget pass för inresa eller vistelse i Sverige.

Utgångspunkten i utlänningslagen är att en utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha pass 1 kap 1 § UtlL. I 1 kap. 1 §tredje stycket utlänningsförordningen1989:547, UtlF, har regeringen föreskrivit att en utlänning under 16 år behöver inte ha eget pass för inresa eller vistelse i Sverige, om han följer med en vuxen person, vars pass innehåller de uppgifter som behövs för att fastställa barnets identitet. 16-årsgränsen torde bero att det tidigare var internationellt vanligt att barn under 16 år inte hade eget pass utan fördes in i föräldrarnas passhandling. Numera finns dock internationella rekommendationer bl.a. från ICAO om att alla skall ha eget pass. Många länder följer dock inte dessa rekommendationer utan håller fast vid att de mindre barnen skall föras in i någon av föräldrarnas passhandling. 16-årsgränsen är såldes framför allt en anpassning till internationell praxis vid utfärdandet av pass.

3.2 Uppehållstillstånd på grund av anknytning -

båda makarna skall minst 18 år

vara

För uppehållstillstånd grund av anknytning genom äktenskap fordras regelmässigt att båda makarna är 18 år eller äldre.

En grundläggande princip för anhöriginvandring är att ge medlemmar av kärnfamiljen rätt att förenas i Sverige. Principen kommer till uttryck i 2 kap. 4§ 1 UtlL. Enligt den

bestämmelsen får uppehållstillstånd ges till en utlänning som är nära

anhörig till i Sverige bosatt eller som annars har särskild en person

Utrikesdepartementets åldersgränser

anknytning till Sverige. Av riksdagen beslutade riktlinjer för uppe-

hållstillsånd framgår att det för uppehållstillstånd på grund av anknytning genom äktenskap normalt skall fordras att båda makarna

är 18 år eller äldre. Som skäl för denna ståndpunkt anfördes att ett

generellt accepterande av äktenskap med minderåriga utländska

medborgare skulle stå i klar strid mot grundläggande svenska sociala

värderingar beträffande bland annat barns och ungdomars rätt till en

självständig utveckling rätt till utbildning, deras rätt att själva

träffa livsavgörande beslut samt strävandena mot jämställdhet mellan

könen se prop. 1983/84:144 s. 75.

3.3 Uppehållstillstånd på grund av anknytning

-

barn under 20 år

För uppehållstillstånd på grund av anknytning till föräldrar fordras

att barnet är hemmavarande, under 20 år och ensamstående.

Enligt den fasta praxis som har utvecklats och som också riksdagen vid flera tillfällen ställt sig bakom omfattar utrycket nära anhörig i 1 kap 4 § 1 hemmavarande barn under 20 år är ensamstående. som I vissa fall kan tillstånd ges även till barn över 20 år om de på grund av exempelvis studier eller värnplikt varit förhindrade att tidigare förena sig med föräldrarna. Vuxet barn som inte är beroende av sina

föräldrar för sin försörjning har enligt praxis inte ansetts ha den

nödvändiga anknytningen.

I riktlinjerna för flyktingpolitiken och invandringspolitiken ges

uttryck för att ifrågavarande 20-årsgräns utgör gräns mellan den som skall räknas som minderårig och den som skall räknas som vuxen. Gränsen lades fast i början av 1970-talet som en anpassning till den

dåvarande myndighetsåldern 20 år se sammanfattning av praxis i

prop. 1983/84: 144 s. 65 och 73, även SOU 1982:49 s. 149-151 samt prop. 1988/89:86 s. 147.

35 1förordningen 1991:1999 uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden, i kraft om den l januari 1992, föreskrivs utom annat- som villkor för att bevilja uppehålls- tillstånd när det gäller barnfamiljer som har väntat på beslut i frågan i minst ett år, att barnen är 6 år eller äldre. I förordningen 1994:189 om uppehållstillstånd i vissa utlänningärenden, i kraft den 18 april 1994, föreskrivs utom annat som villkor för att bevilja uppehålls- - -tillstånd att ansökan avser barn som den l januari 1993 var under 18 år eller gäller en familj med barn som vid denna tid var under 18 år.

Utrikesdepartementets åldersgränser SOU 1996: 111

Flyktingpolitiska kommittén har i sitt betänkande SOU 1995:75 Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv föreslagit att åldersgränsen för hemmavarande barn sätts till 18 år eftersom den dels motsvarar

den nuvarande myndighetsåldern, dels tillämpas av de flesta länder i

EU s. 154 och 163. Regeringen kommer sannolikt till hösten 1996 i proposition följa kommitténs förslag. Förslaget avser även en

motsvarande åldersgräns för tidsbegränsade uppehållstillstånd enligt

2 kap. 4 a § UtlL. .

3.4 Tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av

barn under 20 år och föräldrar

anknytning --

till barn under 20 år

Tidsbegränsat uppehållstillstånd till utlänning som är barn under

20 år och föräldrar till barn under 20 år.

Bestämmelsen i 2 kap. 4 § UtlL infördes den 1 juli 1994 och avser a

tidsbegränsade uppehållstillstånd till den söker asyl eller uppe-

som hållstillstånd på humanitär grund han eller hon har ett tillfälligt om behov skydd. Enligt lagmotiven gäller det sådana skyddssökanden av flyr undan konflikter och kriser som kan bedömas ha en kortare som varaktighet. Det kan också fråga om naturkatastrofer eller vara ekologiska katastrofer prop. 1993/94:94.

Enligt bestämmelsen får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ges

också till utlänning är make eller maka eller barn under 20 år en som till först beviljats tillstånd. Detsamma gäller föräldrar till den person barn under 20 år, först meddelats tidsbegränsat uppehållstillstånd. som Till skillnad från vad gäller beträffande andra anhöriga har som möjligheten till familjeåterförening begränsats till vissa angivna nära

släktskapsförhållanden inom kärnfamiljen jfr 2 kap. 4 § 1 UtlL.

Åldersgränsen 20 år är en anpassning till tidigare gällande myn-

dighetsålder.

SOU 1996: 111 Utrikesdepartementets åldersgränser

3.5 Utvisning på grund brott särskilda

av -

begränsningar gäller för den som kom till Sverige innan fyllda 15 år

En utlänning kom till Sverige innan han fyllde 15 år och som som har vistats här i minst fem år får inte utvisas grund av brott.

l 4 kap. 10 § fjärde stycket UtlL stadgas att utlänning som kom till en Sverige innan han fyllde 15 år och när åtal väcktes hade vistats som här sedan minst fem år får inte utvisas. Enligt motivuttalanden gällde före år 1985 att utvisning inte borde ske utlänning hade kommit hit som mycket ung och fått av en som

större delen av sitt liv präglat av förhållandena i Sverige se t.ex.

prop. 1979/80:96. Genom proposition 1983/84: 144 infördes ifrågavarande bestämmelse i UtlL. Härigenom lagfästes att denna tolkningsregel enligt tidigare motivuttalanden avsedd att gälla oberoende av det brott som det var fråga och vidare, att det borde vara tillräckligt att utlänningen var om hade vistats här sedan ungdomsåren. När förutsättningarna enligt paragrafen är uppfyllda föreligger ett absolut utvisningsförbud. Situationen är i praktiken densamma som om utlänningen hade erhållit svenskt medborgarskap. Av lagmotiven framgår att det även i andra fall bör iakttas stor restiktivitet i fråga om utvisning av den som har kommit hit som mycket ung och fått större delen av sitt liv präglat av förhållandena i vårt land s. 116. I det utredningsbetänkande av Invandringspolitiska kommittén som låg till grund för propositionen diskuterades inte heller någon fix åldersgräns i samband tolkningsregeln. Enligt kommittén borde som barn den, som kommit hit som minderårig SOU 1983:29 anses s. 261.

Åldersgränsen torde närmast vara uttryck för en tämligen sköns-

mässig bedömning utan direkt samband med andra 15-årsgränser.

Utrikesdepartementets åldersgränser SOU 1996:11 1

3.6 Förvarstagande lö-ârsgräns

m.m. - en

Vid förvar och uppsikt går gränsen mellan barn och vuxna vid 16 år.

Olika regler gäller för förvar av och uppsikt över utlänning en beroende om han eller hon har eller inte har fyllt 16 år 6 kap. UtL. För den som har fyllt 16 år tillämpas samma bestämmelser som för den som är vuxen. Särskilda regler gäller däremot för den som är under 16 är. Skillnaderna avser inte bara förutsättningarna och

formerna för förvar se 3 § jfr med 2 § utan också begränsningar

av

tiden för förvar se 4 § och förutsättningarna för uppsikt se 5 §.

Här skall i korthet några av de viktigaste reglerna nämnas som gäller för utländska barn under 16 år. För dessa gäller i större utsräckning än för utländska vuxna att tvångsmedlet uppsikt skall användas i stället för det mer ingripande medlet förvar 3 § andra stycket jfr med 5 § andra och tredje styckena. Ett barn får vidare inte skiljas från sin vårdnadshavare eller, om de är flera, en av dem genom att vårdnadshavaren eller barnet tas i förvar 3 § tredje stycket. Ett barn får inte heller hållas i förvar längre tid än 72 timmar, eller om det finns synnerliga skäl ytterligare 72 timmar 4 § tredje stycket. För vuxna gäller avsevärt längre tider.

I 12 § utlänningsförordningen 1989:547 föreskrivs vidare att en

utlänning som tas i förvar och som är under 16 år får inte tas in i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Särskilda bestämmelser om förvar av barn infördes i 1980 års utlänningslag genom prop. 1983/84:144 s. 112. I samband därmed lagfästes åldersgränsen 16 år 50 §. Bestämmelserna var en vidareutveckling av den i 81 § i den dåvarande utlänningsförordningen införda skyddsbestämmelsen att synnerliga skäl krävs för omhändertagande

i häkte av förvarstagna barn under 16 år se Invandrapolitiska kommit-

téns delbetänkande SOU 1983:29 lnvandringspolitiken Förslag -- s.

224 och förordningsförslaget i Utlänningslagskommitténs betänkande Ds A 1981:8 Ett särskilt utvisningsförfarande Verkställighet och

-

förvar Straff och ansvar. Åldersgränsen 16 är förekom vidare

-

ett par punkter i samma regeringsförordning. I 30 respektive 46

förordningen föreskrevs att barn under 16 år var undantagna från skyldigheten att ha uppehållstillstånd och arbetstillstånd deras om vårdnadshavare, eller en av dem, bosatt här i landet. Någon sådan var

SOU 1996: 11 1 Utrikesdepartementets åldersgränser

lö-årsgräns för uppehålls- och arbetstillstånd gäller dock inte längre enligt den nuvarande lagstiftningen.

Åldersgränsen 16 år torde bero en tämligen skönsmässig

bedömning. Flyktingpolitiska kommitténs förslag om en höjning av åldersgränsen till 18 år kommer sannolikt att läggas fram i en proposition under hösten 1996.

3.7 Medborgare i EG- och EFTA-stater samt deras familjemedlemmar oavsett nationalitet barn

-

under 21 år

I EG-rätten tillämpas i fråga om släktskapsförhållanden till en medborgare i en EES-stat EG- och EFTA-stater åldersgränsen 21 år för barn barnets nationalitet. Även äldre barn oavsett omfattas om de är beroende av föräldrarna.

En utförlig beskrivning av EG-rätten och EES-avtalet lämnas i Wikrén Sandesjös kommentar till Utlänningslagen, 1995. Här skall bara helt kort nämnas att genom Sveriges inträde den l januari 1994 i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES kom nya bestämmelatt gälla beträffande rätten att vistas och arbeta här för utlänningar ser som omfattades av EES-avtalet. Medlemsskapet i EU den 1 januari

1995 har när det gäller gemenskapsreglerna om personers fria

rörlighet inte medfört någon ändring i sak. Enligt dessa bestämmelser tillkommer rätt till vistelse och bosättning

i inflyttningslandet medborgare i EG- och EFTA-stater som tar anställ-

ning eller bedriver egen rörelse eller tillhandahåller eller mottar tjänster i landet samt deras familjemedlemmar oavsett nationalitet. Detta gäller även om familjemedlemmarna inte är medborgare i ett EES-land. Med familjemedlemmar avses make eller maka och barn är under 21 år samt barn över 21 år som är beroende av föräldsom

rarna se närmare förordningen EEG nr 1612/68 samt direktiven

68/360/EEG och 73/148/EEG jämte prop. 1994/95:83 s. 13. I utlänningsförordningen har motsvarande bestämmelser för EESmedborgare inklusive 21-årsregeln för barnens anknytning till en sådan medborgare tagits in när det gäller reglerna för andra legitimationshandlingar kap. 6 § andra stycket, uppehållstillstånd

än pass l

3 kap. 5 b § och arbetstillstånd 4 kap. l § andra stycket. Dessa bestämmelser följer således av EES-avtalet och medlemsskapet i EU.

Utrikesdepartementets åldersgränser

De motiv som bär upp 21-årsgränsen kan eventuellt ha sin grund i

den Europeiska sociala stadgan, som de flesta Europarådets av medlemsstater har anslutit sig till, har en 21-årsgräns. Flyktingpolitiska kommitténs förslag om en 18-årsgräns torde inte, om det genomförs, gälla dem som har rätt till uppehållstillstånd enligt EG-reglerna. Det torde vidare bli nödvändigt med särbestämmelser för medborgare i de tre stater som har anslutit sig till den Europeiska sociala stadgan och som inte är medlemmar i EG eller omfattas av EES-avtalet.

4 Asylsökanden och andra utlänningar

Allmänt

När det gäller den statliga ersättningen till kommunerna för flykting-

mottagning dras en gräns vid 16 år i förordningen 1990:927

om

statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. När det gäller vissa

bidragsbelopp till den asylsökande, t.ex. i fråga om dagersättning delas dock de som år 18 år eller yngre in i flera åldersgrupper enligt förordningen 1994:361 om mottagande asylsökande m.fl. av I lagen 1994:137 om mottagande av asylsökande m.fl. i ges huvudsak bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till utlänningar som har ansökt om uppehållstillstånd eller beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd. Enligt 1 § 3 undantas från tillämpningsområdet barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och inte som vistas förläggning, om de bor hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd. 18-årsgränsen är här ett uttryck för uppfattning att den som är under 18 år är barn. Bestämmelserna i lagen bygger även i övrigt på denna gränsdragning mellan barn och För talerätt vuxna. i mål eller ärenden enligt lagen tillämpas dock 16-årsgräns. en Bestämmelser som fixeras till ålder finns även i förordningen 1994:362 om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar, förordningen 1990:1361 om lån till hemutrustning för flyktingar, förordningen 1984:890 om bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i ett annat land och förordningen 1984:936 bidrag till flyktingar om för kostnader för anhörigas resor till Sverige. Bestämmelserna i nu nämnda förordningar knyter an till åldrarna 18, 20 och 21 år.

Utrikesdepartementets åldersgränser

4.1 Statlig ersättning för flyktingmottagande

4.1.1 Schablonersättning till kommunen 16 år

-

Schablonersättningen till kommunen utgår med olika belopp

beroende flyktingen har fyllt 16 år eller inte. Aldersom gränsen definierar barn och vuxna.

Enligt 10 § förordningen 1990:927 om statlig ersättning för flyktingmottagande har kommun rätt till schablonersättning med m.m. en 92 600 kronor år för barn under 16 år och med 150 900 kronor per för som har fyllt 16 år. personer I motiven till 10 § sägs att schablonersättningen bör utgå med olika belopp för och barn och att gränsen bör dras vid 16 år. Det vuxna högre beloppet för motiveras kommunens skyldighet att vuxna av erbjuda svenska för invandrare, att socialbidragsnormen för en vuxen är väsentligt högre än för ett barn och att bostadskostnaden per person normalt är väsentligt högre för en ensamstående vuxen än för en i barnfamilj prop. 1989/90:105 s. 18. person en

Åldersgränsen 16 år för barn respektive vuxna tillämpades även i

förordningen 1984:683 i ämne. Som skäl för 16-årsgränsen samma anfördes då att kommunerna många gånger har höga extra kostnader inom skolan och barnomsorgen prop. 1983/84:124 s. 41.

Åldersgränsen 16 år knyter såldes an till gränsen för skolplikten.

4.1.2 Annan ersättning till kommunen 18 år

-

Annan ersättning än schablonersättning till kommunen för dess kostnader för vård i annat hem, bistånd och sjukvård har fixerats till åldern 18 år.

Med tillämpning 21, 25 och 29 §§ förordningen 1990:927 om av statlig ersättning för flyktingmottagande kan en kommun under m.m. vissa förhållanden få ersättning för bland annat dess kostnader för vård i annat hem den som är under 18 år. av Även kommuns möjlighet till statlig ersättning för den hjälp som en kommunen har betalat ut bistånd med stöd 6 § SoL kopplas till som av l8-årsgränsen. Ersättningen gäller ogifta barn under 18 år 23 § 3 förordningen.

Utrikesdepartementets åldersgränser

I 32 § ges en kommun eller ett landsting rätt till ersättning från staten för den som har fyllt 18 år för omdelbar vård och vård inte som

kan anstå, mödravård, förlossningsvård, preventivmedelsrådgivning, vård vid abort, vård och åtgärder enligt smittskyddslagen 1988: 1472

samt omedelbar tandvård och tandvård som inte kan anstå. För den som inte har fyllt 18 år lämnas ersättning för hälso- och sjukvård samt tandvård. Här gäller alltså inte samma begränsningar för ersättningen för vården som för personer som har fyllt 18 år. Gränsen 18 år är bland annat en anpassning till motsvarande åldergräns i SoL och LVU jfr prop. 1983/84:124 s. 38 och prop. 1989/902105 s. 25.

4.2 Nedsättning av bistånd 18 år, i undantagsfall

-

för 16-åringar

Dagersättningen kan sättas ned för en asylsökande som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl vägrar delta i någon form av sysselsättning. I undantagsfall kan nedsättning ske även för den som har fyllt 16 år.

I 10 § lagen 1994:137 om mottagande av asylsökande m.fl.

föreskrivs att bistånd i form av dagersättning kan sättas ned för en asylsökande som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl vägrar delta i svenskundervisning, i skötseln av förläggningar eller annan verksamhet som Invandrarverket organiserar. Biståndet kan också sättas ned

på den grunden att den asylsökande genom att hålla sig undan försvårar utredningen. Bestämmelsen får även under vissa förutsättningar tillämpas på den

som har fyllt 16 år. Som förutsättning gäller därvid att han eller hon

är ensamstående, dvs. har ingen vårdnadshavare i Sverige.

Åldersgränsen 18 år motiveras av att någon nedsättning inte bör

kunna komma i fråga för barn prop. 1993/94 s. 49.

Det har emellertid ansetts av värde att även kunna åberopa

möjligheten till nedsättning av dagersättningen för att motivera ungdomar i åldern 16-17 år att delta i den verksamhet som organiseras för dem. Tanken är bestämmelsen skall kunna användas endast när någon mer systematiskt undandrar sig den organiserade sysselsättningen bet. 1993/94:SfU ll s. 26.

Utrikesdepartementets åldersgränser

4.3 Flyktings talerätt i mål eller ärenden enligt lagen mottagande av asylsökanden 16 år

om -

Rätt att föra talan har den som fyllt 16 år.

Den har fyllt 16 år har rätt att själv föra sin talan i mål och som ärenden enligt 20 § lagen 1994: 137 om mottagande av asylsökande m.fl. Som motiv har anförts att god man skall inte behöva förordnas för

att den som har fyllt 16 år och vistas här utan vårdnadshavare på egen hand skall kunna överklaga ett biståndsbeslut prop. 1993/94:94

s. 101.

4.4 Dagersättning

Dagersättningen relateras till âldergrupperna 0-3 år, 4--10 år och 11-17 âr. Den som har fyllt 18 år anses som vuxen.

När det gäller grunder för beräkning av bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl. har regeringen fastställt dessa i förordning 1994:361 om mottagande av asylsökande m.fl. I 6§ förordningen har dagersättningen bestämts i förhållande till den asylsökandes ålder. Följande kategorier gäller i huvudsak.

l Barn O-3 år

2 Barn 4-10 år 3 Barn 11-17 år.

Den som har fyllt 18 år räknas som vuxen, Vuxna delas in i kategoriensarntående, samrnanboende eller hemmavarande vuxen. erna Grundbeloppet är 12 kr för samtliga barn när fri mat ingår i inkvarteringen. Om fri mat inte ingår är dagersättning för grupp 1 37 kronor, grupp 2 43 kronor och grupp 3 50 kronor. För vuxna tillämpas högre ersättningsbelopp. Kategoriseringen är ett uttryck för att barn i olika åldrar kostar olika mycket. Vid bestämmandet av åldersgränserna har beaktats

motsvarande gränssättning inom socialtjänsten. Syftet är att ingen

grupp skall bli vare sig under- eller överkompenserad.

Utrikesdepartementets åldersgränser

4.5 Bidrag till vårdavgifter barn under 18 år

-

Bestämmelserna knyter an till IS-årsgränsen för barn.

Enligt förordningen 1994:362 om vårdavgifter m.m. för vissa

utlänningar föreskrivs om en utländsk familj under en sexmânaderspe-

riod har betalat mer än 400 kronor sammanlagt för sina barn under 18 år för vårdavgifter, för annan vårdgivande behandling än läkarvård samt för recceptförskrivna läkemedel, att Statens invandrarverk får betala ett särskilt bidrag för de kostnader som överstiger detta belopp 7 §. Den som är under 18 år har också enligt nämnda förordning rätt att få gratis tandvård. Den som har fyllt 18 år skall betala 50 kronor 8 §. Några egentliga förordningsmotiv finns inte. Åldern 18 år sammanfaller med gränsen mellan barn och vuxna.

4.6 Lån till hemutrustning för flyktingar

- 18 år/21 år

För att få låna fordras att man har fyllt 18 år, dvs. är myndig. Bestämmelserna om hemmavarande barn avser i första hand barn under 18 år, men i vissa fall avses även barn som inte har fyllt 21 år.

Bestämmelserna i förordningen 1990: 1361 om lån till hemutrustning för flyktingar gäller flyktingar och andra utlänningar som omfattas av det kommunala flyktingmottagandet och fixeras i första hand till 18årsåldern. I 6 § föreskrivs för beviljande av lån till hemutrustning att flyktingen skall ha fyllt 18 år. När det gäller beräkningen av länets storlek anges i 9 § att det är antalet personer i hushållet som är avgörande och att hemmavarande barn under 18 år räknas till hushållet. Men även barn som har fyllt 18 men inte 21 år får räknas om de inte själva ansöker om lån. När det gäller frågor om anstånd m.m. med betalningen lånet av grund av betalningssvårighet räknas hushâllsmedlemmar enahanda sätt 19 §. Som skäl för 18-årsgränsen torde i första hand vara bestämmelserna i FB som i princip inte tillåter den som är omyndig att skuldsatta sig.

Utrikesdepartementets åldersgränser

Men också föreställning att man först i den åldern bildar eget husom håll prop. 1989/902105 20 och prop. 1990/91:25 bil. 6 s. 45 och s. 46. Som skäl för till hushållet räkna med barn även i åldern 18 att till 21 år har anförts att de under angivna förhållanden bör kunna räknas in i hushållet och påverka storleken föräldrarnas lånebelopp

prop. 1990/91:25 s. 46. Åldersgränsen 21 år torde också var uttryck

för anpassning till bestämmelserna föräldrarnas underhållsskyl-

en om dighet enligt bestämmelserna i FB.

från Sverige

4.7 Bidrag till flyktingars resor -

18 år

Bidraget till flyktingen omfattar även hans eller hennes barn under 18 år.

Men stöd förordningen 1984:890 om bidrag till flyktingars resor av från Sverige för bosättning i ett annat land kan en flykting som önskar lämna Sverige under vissa förutsättningar få bidrag till resan m.m. Bidraget får i sådan situation även lämnas till make eller maka eller en barn under 18 år 4 §.

Åldersgränsen knyter an till bestämmelserna om vårdnad i FB.

till Sverige 20 år

4.8 Bidrag för anhörigas resor -

Bidraget får lämnas till ogift barn under 20 år.

Med stöd förordningen 1984:936 bidrag till flyktingar för av om kostnader för anhörigas till Sverige får bidrag lämnas till resa resor för anhörig har sammanlevt med flyktingen utanför Sverige. som Bidraget får lämnas till bland annat ogift barn under 20 år och till föräldrar eller syskon till den är minderårigt barn 2 §. som Bestämmelsen syftar att främja flyktingarnas möjligheter att finna

sig till rätta snabb familjeåterförening prop. l978/79:100

genom en

bilaga 15 s. 154. Åldersgränsen 20 år och begreppet minderårig torde

36 För bostadsbidrag tillämpas 20-ârsgräns. en

Utrikesdepartementets åldersgränser vara en anpassning till motsvarande åldersgräns och begrepp i utlänningslagen.

Försvarsdepartementets åldersgränser

1 Totalförsvarsplikt m.m.

Bestämmelserna tjänstgöringsplikt i det militära och civila

om försvaret innehåller ett flertal åldersgränser som berör unga människor, nämligen 15, 17, 18, 24 och 30 år.

Det finns även övre åldersgräns när tjänstgöringsplikten

en definitivt upphör, nämligen det år den totalförsvarspliktige fyller 70 år. Här skall också nämnas att den övre åldersgränsen för

värnplikt är 47 år.

Syftet med bestämmelserna är att trygga totalförsvarets personalförsörjning.

Liten historik

Uänstgöringsplikten i det militära försvaret

En skyldighet tjänstgöra för att försvara landet har funnits länge i att Sverige. I de svenska landskapslagarna hette det "man ur huse" när fienden kom. Alla män fria och trälar var skyldiga att delta i - -

landvärnet. Storleken uttagningen berodde hur många som

behövdes vid varje tillfälle. Landvärnet ersattes under slutet 1600-talet av indelningsverket. av Varje landsända skulle sätta ett antal soldater som kronan skulle upp ordna underhåll för. Detta utvecklades så småningom till att varje landskap förband sig att hålla ett regemente på 1 200 man. År 1812 återinfördes värnplikten med den allmänna beväringsinrättningen ett komplement till indelningsverket. I princip blev som därmed varje mellan 20 och 25 är skyldig att ingå i den allmänna man

beväringen. I samband med införandet av 1885 års värnpliktslag

nr. 31 sträcktes beväringstiden ut till tolv år och år 1892 till 20 år.

37 Beväring Värnpliktig.

Försvarsdepartementets åldersgränser

Genom 1901 års försvarsordning reformerades försvarets manskapsrekrytering. Indelningsverket upphörde och ersattes helt av ett värnpliktssystem. År 1941

antogs en ny värnpliktslag 1941:967. Enligt 1941 års

värnpliktslag var varje svensk man Värnpliktig från och med det kalenderår då han fyllde 18 år till och med det år när han fyllde 47 år. I syfte att tillgodose det militära försvarets behov personal fanns av

vid sidan av bestämmelserna tjänstgöringsplikt i 1941 års

om

värnpliktslag även tjänstepliktsbestämmelser för olika ålderskategorier

i den allmänna tjänstepliktslagen l959z83, lagen 1981:292 om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal

m.m., den arbetsrättsliga beredskapslagen 1987:1262 och lagen

1994:260 om offentlig anställning. 1941 års värnpliktslag har numera ersatts av lagen 1994:1809 om totalförsvarsplikt, till vilken vi strax återkommer.

Ijänstgöringsplikten i det civila försvaret

Vid tiden för det första världskriget aktualiserades efter förebild från Tyskland och flera andra krigförande länder frågan - om en allmän tjänsteplikt i Sverige. En sådan tjänsteplikt infördes också, men först när andra världskriget bröt ut. Genom 1937 års luftskyddslag blev det således möjligt att med

tvång ta ut män mellan 18 och 60 år till luftskyddet.

Luftskyddslagen ersattes år 1944 av en civilförsvarslag i sin tur som ersattes av 1960 års civilförsvarslag 1960:74. Som komplement till tjänstepliktsbestämmelserna i civilförsvarslagen förekom sådana bestämmelser även i en del andra författningar, nämligen lagen 1943:881 om polisens ställning under krig, den allmänna tjänstepliktslagen 1959:83, lagen 1966:413 vapenfri om tjänst, i lagen 1981:292 om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal, lagen 1984:272 skyldighet för om

civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret, räddnings-

tjänstlagen 1986: 1 102 och lagen 1994:260 offentlig anställning. om

38 Som jämförelse kan nämnas att i den då gällande brandstadgan föreskrevs en skyldighet att tjänstgöra i den allmänna brandkåren från och med det år ZO-ársdagen infaller till och med det år SO-ârsdagen infaller. I skogbrandlagen föreskrevs för tjänstgöringsskyldighet för släckningsarbete fyllda 18 âr men inte 60 år. I lagen om tjänsteplikt gällde tjänsteplikt från och med det âr personen fyllde 16 är till och med det år han fyllde 70 år. Sistnämnda ålderskategori omfattades även av tvångsbestämmeslerna i utrymningslagen.

SOU 1996:1 1 1 Försvarsdepartementets åldersgränser

Sammanfattningsvis gällde bestämmelserna ålderskategorierna 15--65 är, 18-65 år och 15-70 år.

En sammanfattning aktuella åldersgränsbestämmelser för militär av och civil tjänsteplikt vid införandet av lagen om totalförsvarsplikt

Enligt värnpliktslagen var varje svensk man värnpliktig från och med det kalenderår då han fyllde 18 år till och med det år när han fyllde 47 är. Vapenfri tjänst kunde ansökas helst under värnpliktstiden, när som från 18 till 47 års ålder. Kvinnor som ville bli yrkes- eller reservofficerare fick antas till en sådan utbildning endast om de under antagningsåret fyllde lägst 18 år

och högst 24 är se lagen 1980:1021 om militär grundutbildning för

kvinnor. Genom den allmänna tjänstepliktslagen som är en fullmaktslag staten möjlighet att genom allmän tjänsteplikt och arbets- - gavs

förmedlingstvång tillgodose behovet av en snabb och planerad

inriktning av samhällslivet i krig eller vid krigsfara. Kravet arbetsförmedlingstvång tillämpas inte om arbetstagaren är under 16

eller över 70 år. Vidare gäller s.k. tjänsteförlängning, vilket innebär

att arbetstagare är mellan 16 och 70 år får inte utan särskilt en som medgivande lämna sin anställning eller på annat sätt lägga ned sitt arbete. Nu redovisade bestämmelser har från och med den 1 juli 1994 överförts till den arbetsrättsliga beredskapslagen. Civilförsvarsplikt gällde svenska medborgare bosatta i Sverige från fyller 16 år till och med det år de blir 65 är. Även utländska det är de medborgare bor i Sverige kunde bli skyldiga att göra civilförssom varstjänst. Tjänsteplikt vid räddningsinsatser i fred och i krig föreskrivs i räddningstjänstlagen för var och en som är mellan 18 och 65 år.

Tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal

gällde alla mellan 16 och 70 år som är bosatta eller stadigvaranm.m. de vistas i landet. Bestämmelserna om tjänsteplikt för polispersonal och beredskaps-

polismän saknar åldersgränsbestämmelser.

39 Det kalenderår l6-ârsdagen infaller.

Försvarsdepartementets åldersgränser

1.1 Totalförsvarspliktiga 15 år

-

Lagen 1994:1809 om totalförsvarsplikt har som tidigare nämnts ersatt 1941 års värnpliktslag. I samband därmed upphävdes även den allmänna tjänstepliktslagen 1959:83, lagen 1966:413 vapenfri om

tjänst, lagen 1981:292 om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och lagen 1084:272 om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret.

En 15/1 ö-årsgräns

Den som har fyllt 15 år kan omfattas av totalförsvarsplikt. Det

framgår av 1 kap. 2 § lagen 1994:1809 om totalförsvarsplikt. Enligt

bestämmelsen gäller en totalförsvarsplikt för varje svensk medborgare och för den utländske medborgare som är bosatt i Sverige från början av det kalenderår när han eller hon fyller 16 år till slutet av det kalenderår han eller hon fyller 70 år. Tjänstgöringen kan fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän

tjänsteplikt l kap. 4 §.

Redan i 1944 års civilförsvarslag som i huvudsak - var en sammanslagning av luftskyddet med det allmänna brandförsvaret och skogsbrandförsvaret samt utrymningsorganisationen gällde civilför- svarsplikt från och med det kalenderår man fyllde 16 år. 1943 års

civilförsvarsberedning hade visserligen föreslagit att civilförsvars-

plikten skulle gälla redan från och med det kalenderår fyllde 15 man

år se SOU 1944:5 s. 167, liksom regeringen i propositionen 1944:268

s. 140. Riksdagen ansåg emellertid åldersgränsen vara alltför låg

eftersom den i realiteten innebar att till och med 14-åringar omfattades

av tjänstgöringsplikten. En sådan laglig plikt borde enligt riksdagen

inte kunna åläggas så unga personer se Andra särskilda utskottets

utlåtande 1944 nr 5. Någon närmare förklaring till detta ställningstagande lämnas inte.

Försvarsdepartementets åldersgränser

1.2 Mönstringspliktiga 17 år

-

En 1 7/1 8-årsgräns

Skyldigheten att genomgå mönstring inträder enligt 2 kap. 2 § det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller 18 år. Det innebär i praktiken att för en del inträder denna skyldighet redan vid 17 års ålder. Bestämmelsen överensstämmer med den tidigare gällande åldersgränsen för värnplikt. Skälet till att denna åldersgräns behölls är att mönstringen av administrativa skäl måste ske en viss tid före det man "rycker in. En viss hänsyn måste även tas till den enskilde. Man kan knappast begära av honom att han snarast efter mönstringen skall rycka in. Han kan eventuellt vilja klaga uttagningen m.m.

1.3 Värnpliktiga 18 år

-

En 18/19-årsgräns

Skyldigheten att fullgöra värnplikt omfattar enligt l kap. 5 § gäller från början av det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller 19 år till slutet av det kalenderår när han fyller 47 år. I förhållande till vad som gällde enligt värnpliktslagen har således åldersgränsen höjts från det kalenderår när 18-årsdagen inträffar till

det kalenderår när l9-årsdagen inträffar. Ändringen har vidtagits för

att tillgodose önskemål om att avskaffa möjligheten att med plikt ta i anspråk underåriga för militärtjänstgöring och är en anpassning till 1989 års FN-konvention om barnens rättigheter prop. l994/95:6 s. 116.

40 Kallelse till mönstring skall ske det kalenderår fyller 19 år se 4 kap. senast man 1 § förordningen 1995:238 om totalförsvarsplikt. 4 Enligt 3 kap. 1 § förordningen 1995:238 totalförsvarsplikt skall skattemynom digheten varje år lämna uppgifter till Totalförsvarets pliktverk om varje svensk man som under âret fyller 17 år.

Försvarsdepartementets åldersgränser SOU 1996:1 1 1

19-årsgränsen en särregel -

4 kap. 3 § innehåller en specialregel för en svensk man som har medborgarskap i en annan stat, där han är skyldig att fullgöra militär tjänstgöring. I en sådan situation är han inte skyldig att fullgöra längre

grundutbildning i Sverige än 60 dagar om han före sin 19-ärsdag

väljer att fullgöra en motsvarande utbildning i den andra staten och det står klart att tjänstgöringen kommer att fullgöras i den staten. Utbildningens längd och effektivitet skall vara likvärdig med den som krävs av honom i Sverige. Bestämmelsen följer av ett svenskt konventionsâtagande artikel - 6 i konventionen den 6 maj 1963 om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap av militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap SÖ 1969:24.

1.4 Mönstringsplikten upphör 24 år

-

En 23/24-årsgräns

Skyldigheten att genomgå mönstring upphör enligt huvudregeln vid utgången av det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller 24 år 2 kap. 2 §. Det innebär en sänkning mot vad som tidigare gällde, nämligen det kalenderår när 28-årsdagen inträffar, Som skäl för en sänkning har anförts att totalförsvarets behov av personal kan tillgodoses redan vid en övre åldersgräns på 24 år. En totalförsvarspliktig skall därför som regel inte vara skyldig att mönstra efter det kalenderår när han fyllde 24 år a.a. s. 122. Samma åldersgränser som vid mönstring gäller för kvinnor som

önskar fullgöra värnplikt m.m. se 3 § lagen 1994: 1810 om

möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning och 4 § därtill hörande förordning 1995:240. Motsvarande åldersgräns gäller vidare för skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt som omfattar en längre grundutbildning än 60 dagar 4 kap. 2 §. Har man inte kallats in före 24-ärsdagen är man skyldig att fullgöra grundutbildningen endast om det finns särskilda skäl.

SOU 1996: 11 1 Försvarsdepartementets åldersgränser

1.5 Inskrivningsskyldighet för tjänstgöring inom

totalförsvaret upphör 30 år

-

30-ársgränsen

Om den som är totalförsvarspliktig bedöms ha förutsättningar att tjänstgöra inom totalförsvaret skall han eller hon i förekommande fall skrivas in för värnplikt, civilplikt eller i en utbildningsreserv. I utbildningsreserven som är gemensam för det militära och civila försvaret skall endast finnas sådana totalförsvarspliktiga som kan åläggas en skyldighet att mönstra och fullgöra grundutbildning under än 60 dagar. Inskrivning sker vid mönstring eller vid särskild mer antagningsprövning för kvinnor. Enligt 3 kap. § upphör skyldigheten för den som har placerats i utbildningsreserven att fullgöra sådan längre grundutbildning när han eller hon fyller 30 år. Så länge den totalförsvarspliktige står kvar i utbildningsreserven är han skyldig att fullgöra tjänstgöring om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap. Det innebär således att olika åldersgränser gäller för dem som i fred får tas i anspråk för grundutbildning 24 är, jämfört med dem som får tas i anspråk först vid ett behov med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap 30 år. Skillnaden motiveras av att det i ett skärpt läge framstår som angeläget att kunna ta i anspråk en ökad andel av landets resurser för att avvärja ett eventuellt hot a.a. s. 128.

2 Förmåner till totalförsvarspliktiga

2.1 Familjebidrag i form av familjepenning och bostadsbidrag 18 år

-

Enligt 7 kap. 8 § har man rätt att få familjepenning för egna barn under 18 år. Familjepenning får man också för andra barn än egna inte fyllt 18 år och som varaktigt bor med den bidragsberättigade som och maken. Enligt 7 kap. 9 § har man vidare rätt till bostadsbidrag för kostnader för den bostad där den bidragsberättigade bor tillsammans med barn under 18 år. 18-årsgränsen infördes genom 1978 års familjebidragslag och är en anpassning till 18-ärsgänsen för bidragsförskott och förlängt barnbidrag prop. 1977/782127.

Försvarsdepartementets åldersgränser

2.2 Familjebidrag i form av näringsbidrag 16 år

-

Enligt 7 kap. 19 § förordningen 1995:239 om förmåner till totalförsvarspliktiga lämnas inte näringsbidrag för lönekostnader som avser den bidragsberättigades barn eller makens barn under 16 år. För barn har fyllt 16 år lämnas näringsbidrag endast om det finns särskilda som skäl.

Åldersgränsen 16 år är en anpassning till reglerna om beskattning

fâmanföretag. En motsvarande åldersgräns finns i föreskrifterna i av punkten 13 i anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen 1928:370 rörande vem företagsledaren eller dennes maka eller make som - skall beskattas för den ersättning för utfört arbete som företaget har betalat ut till makarnas barn som inte har uppnått 16 års ålder.

2.3 Livränta 16 år -

Bestämmelserna om livränta innehåller åldersgränsen 16 år.

Enligt 8 § förordningen 1950:262 angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring skall livränta ges till barn inom eller utom äktenskapet till dess barnet fyllt 16 år.

Åldersgränsen 16 år är en anpassning till de regler om under-

hållsskyldighet till barn som gällde år 1950. Bestämmelsen torde nu obsolet. Numera gäller som huvudregel en 18-årsgräns för vara föräldrars underhållskyldighet.

3 Officersutbildning

3.1 Antagningsålder högst 25 år

-

Bestämmelserna om officersutbildning innehåller åldersgränsen 25 år. -

Enligt 9 § 4 ofñcersförordningen 1994:882 får den som högst fyller 25 år under kalenderåret antas som officersaspirant. Motivet till 25-årsgränsen är att man med hänsyn till "krigets krav" bör inte vara för gammal för utbildningen till officer.

Försvarsdepartementets åldersgränser

4 Frivillig försvarsverksamhet m.m.

Bestämmelserna för den frivilliga försvarsverksamheten innehåller åldersgränserna 15, 16, 18 och 19 år. Den nedre åldersgränsen 15 år har samband med straffbarhetsäldern. 16-årsgränsen är en anpassning till den omyndiges rättshandlingsförmåga. Såväl 18-årsgränsen 19-årsgränsen är som en anpassning till Barnkonventionen.

4.1 Hemvämsungdom 15 år

-

Enligt 11 § hemvärnskungörelsen 1970:304 får den som har fyllt 15

år antas som hemvärnsungdom. Aldersgränsen har samband med straffbarhetsåldern.

4.2 Hemvämsman 18 år -

Den som har fyllt 18 år får antas som hemvärnsman 9 §. I förordningen 1983:31 med tjänsteföreskrifter för Försvarsmaktens personal 2 kap. 2 § definieras Hemvärnspersonah som "Hemvärnsmän samt hemvärnsungdom som har fyllt 18 år". 18-årsgränsen har tillkommit på grund av FN:s Barnkonvention.

4.3 Den frivilliga försvarsverksamheten 16 och

- 18 år

Enligt 4 § förordningen 1994:524 om frivillig försvarsverksamhet får den som är 16 år ingå avtal om tjänstgöring och den som är 18 år ingå avtal om tjänstgöring i Försvarsmakten. 16-årsgränsen hänger samman med de allmänna reglerna om omyndiga barns rättshandlingar m.m., t.ex. att ingå vissa avtal. 18ârsgränsen är även här en följd av FN:s Barnkonvention.

Försvarsdepartementets åldersgränser

4.4 Krigsfrivillig 18 år

-

Enligt 2§ förordningen FFS 1987:12 om krigsfrivilliga vid Försvarsmakten skall den som antas som krigsfrivillig under antagningsåret fylla lägst 19 år.

Åldersgränsen är en anpassning till FN:s Barnkonvention.

5 Statlig trafikflygarutbildning

5.1 Antagningsålder 20 till 27 år

-

Enligt 8 § förordningen 1983:261 om statlig trafikflygarutbildning måste man ha fyllt minst 20 år och högst 27 år när utbildningen påbörjas för att få antas. Som motiv har anförts att före fyllda 20 år är man som regel för om0gen" för att lära sig flyga. Merparten av dem som antas till utbildningen i fråga är mellan 22 och 23 år. Den övre åldersgränsen motiveras av att man bör inte vara för gammal när man påbörjar utbildningen.

Socialdepartementets åldersgränser

1 Socialtjänst

Enligt socialtjänstlagen SoL har kommunen ett yttersta ansvar

för alla märmiskor oavsett ålder som vistas i kommunen. - - Begreppen barn och ungdom används i SoL utan fixering till viss ålder. Begreppet underårig används i samma betydelse som i föräldrabalken, dvs. den som är under 18 år omyndig. I SoL finns även flera bestämmelser som knyter an till vissa bestämda åldersgränser, nämligen en 15-årsgräns för barns rätt att i olika sammanhang komma till tals och 12-årsgräns som ram för barnomsorgen. Inom barnomsorgens olika verksamhetsområden gäller dessutom inom den nämnda åldersramen ytterligare ett antal åldergränser i förskola och i fritidsverksamhet.

Liten historik

De äldsta bestämmelserna om beredande av vård och skydd barn

samhällets försorg gavs i förordningar angående kommunernas

genom fattigvård. I första hand inriktades samhällets hjälpverksamhet såvitt rörde barnen på de föräldralösa och dem som övergivits av sina föräldrar. Genom 1902 års lagar fosterbarns vård och om uppfostran om "vanartade och i sedligt avseende försummande barn fick samhällets barnavårdande verksamhet en betydligt vidgad ram. När det gällde fosterbarnsvården infördes en tillsynsordning för fosterbarn under 7 år. Utackorderade barn över 7 år omfattades inte av detta skydd. När det gällde "vanartade" barn infördes möjlighet för samhället att en tvångsomhänderta barn under 15 är mot föräldrarnas vilja. Samtidigt antogs en lag om tvångsuppfostran, vilket innebar att ungdom i åldern 15-18 år i stället för straff kunde dömas till tvångsuppfostran på allmän uppfostringsanstalt. Genom 1918 års fattigvårdslag gavs fattigvård även till minderåriga, varmed förstods den som inte fyllt 16 år. Hjälp nödställda och vårdbehövande barn omfattade underhåll, vård och uppfostran.

6 16-0864

Socialdepartementets åldersgränser

Genom 1924 års barnavårdslag sammanfördes tillsynen över fosterbarnsvården, ingripanden beträffande vanartiga barn och barn i fara att bli vanartiga samt hjälp nödställda och värdbehövande barn genom vård utom hemmet. Den övre åldersgränsen för barnavårdsnämndens tvångsingripande höjdes till 16 år missförhållanden i föräldrahemmet respektive 18 âr beteenderubbningar hos den underårige själv. Genom lagstiftning år 1934 tillades barnavårdsnämnden uppgiften att ingripa även beträffande personer i åldern mellan 18 och 21 är med förebyggande åtgärder eller skyddsuppfostran. Dessa personer hade tidigare i stor utsträckning hänförts under 1885 års lösdrivarlag. 1956 års socialhjälpslag ersatte 1918 års fattigvårdslag. Genom 1960 års barnavårdslag höjdes 16-årsgränsen för ingripande i fråga om "miljöfallen" till 18 år. För "beteendefallen" gällde som

övre gräns 20 år. Tidigare beslutad samhällsvård upphörde senast när

den unge fyllde 18 år. Om den unge hade omhändertagits efter det han eller hon hade fyllt 15 är grund av sitt eget beteende, upphörde samhällsvården senast tre år efter omhändertagandet. Det innebar att vården i beteendefallen" kunde pågå som längst tills den unge fyllde 23 år. Fosterbarnsbestämmelserna i 1960 års lag avsåg i princip barn under 16 år. I 1960 års barnavårdslag används begreppet barn utan fixering till viss ålder. Motsvarande gäller beteckningarna ungdom och unga. På flera ställen i lagen förekommer även beteckningen underårig. Termen, vilken hämtats från föräldrabalken, har samma innebörd som i denna och betecknar alltså före 1969 års sänkning av myndighetsåldern den som är under 21 år, och före 1974 års sänkning av

myndighetsåldern den som är under 20 är och därefter den som är

under 18 år. Genom lagen 1973: 1205 om förskoleverksamhet fick kommunerna bl.a. lagfäst skyldighet att anvisa plats i förskola för alla barn i en kommunen från höstterminen det år barnet fyller 6 år. Dessa bestämmelser överfördes senare till den nya lagen 1976:381 om barnomsorg. Nu redovisade lagstiftningsområden har som sagts i huvudsak förts i 1980 års socialtjänstlag. samman

SOU 1996: 111 Socialdepartementets åldersgränser

Nuvarande ordning

Genom socialtjänstlagen 1980:620 har en i princip enhetlig reglering åstadkommits av den kommunala socialvården.

Socialtjänstlagen SoL i kombination med lagen l990:52 med

särskilda bestämmelser om vård av unga LVU och lagen 1988:870 om vård av missbrukare i vissa fall LVM har ersatt 1956 års socialhjälpslag l956:2, 1960 års barnavårdslag 1960:97, 1954 års nykterhetsvårdslag 1954:579 och 1976 års barnomsorgslag 1976:381. Vi redovisar här endast huvuddragen i de bestämmelser i socialtjänstlagen och socialtjänstförordningen 1981:750 som rör åldersgränser för unga människor. Vi vill inledningsvis påpeka att i

socialtjänstlagen med tillhörande förordning används motsvarande

begrepp som vi nyss redovisat i fråga om 1960 års socialtjänstlag -

nämligen begreppen barn, ungdom och underårig utan fixering

till viss ålder. Enligt 6 § SoL har den enskilde rätt till bistånd socialnämnden av för sin försörjning och livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses annat sätt. Denna biståndsrätt gäller även barn. I de allmänna riktlinjerna för socialnämndens verksamhet sägs i 7 § SoL att nämnden skall ta initiativ till och bevaka att åtgärder vidtas för att skapa god samhällsmiljö och goda förhållanden för barn och en ungdom. I fråga om utseende av s.k. kontaktpersoner en person eller familj med uppgift att hjälpa den enskilde i personliga en angelägenheter anges nämnts en 15-årsgräns. - När det gäller åtgärder mot missbruk sägs i 11 § SoL att insatser för barn och ungdom utan fixering till viss ålder skall ägnas -- särskild uppmärksamhet. I 12 § SoL likaså utan att peka ut någon särskild ålder allmänges na, målinriktade bestämmelser för kommunernas omsorger om barn och ungdom.

42 Men även begreppet 35 § socialtjänstförordningen. vuxna, se 43 socialbidrag realterat barns biståndsbe- Socialstyrelsen har fråga om normen i för hov till ålder, nämligen 0-3 år, 4-10 år och 11-20 år. För hemmavarande ungdomar 18 år och äldre som inte studerar utgör socialbidragsnormen hälften av normen för sammanboende.

Socialdepartementets åldersgränser

1.1 Förskoleverksamhet för 1-6 år

I 13-18 SoL finns särskilda bestämmelser om förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Förskoleverksamheten avser barn som inte har uppnått skolpliktig ålder 13 § andra stycket SoL. Förskoleverksamhet skall tillhandahållas för barn som har fyllt 1 år. Yngre barn som har särskilt behov av stöd i sin utveckling skall också erbjudas plats inom förskolan 14 a § andra stycket SoL. Regeln har i korthet följande bagrund. Genom beslut år 1985 lade riksdagen fast principerna för att förverkliga en rätt för alla barn att delta i kommunal förskoleverksamhet från ett och ett halvt års ålder till dess de

börjar skolan. Åldersgränsen ett och ett halvt år valdes eftersom

avsikten var att förlänga föräldraförsäkringen till 18 månader, prop. 1984/85:209. Som skäl för åldersgränsen 1 år har i lagstiftningsärendet om en utvidgad lagreglering barnomsorgsområdet m.m. sagts att förskoleverksamheten i första hand bör tillhandahållas för barn som har fyllt 1 år prop. l993/94:11 s. 33. Ett viktigt skäl var att föräldraförsäkringen begränsades till 12 månader mot tidigare 15 månader i och med att de s.k. garantidagarna togs bort. Där föräldrapenningen tog slut skulle barnomsorgen ta vid. Det kan här anmärkas att de s.k. garantidagarna inom föräldrapenningen numera har återinförts.

1.2 Skolbarnsomsorg 6-12 år

Alla barn skall från och med höstterminen det år de fyller 6 år anvisas plats i förskolan 15 § SoL. Av förarbetena till denna bestämmelse framgår att kommunen bör även erbjuda de 5-åringar vars föräldrar så önskar, med anledning av att barnet avses börja skolan vid 6 års ålder, en plats i förskolan. Efter att tidigare ha varit en helt oreglerad verksamhet beslutade riksdagen år 1973 att en allmän förskola för alla 6-åringar skulle införas år 1975. Bestämmelsen har därefter anpassats till riksdagens beslut om en flexibel skolstart vilket innebär att skolhuvudmännen fr.o.m. läsåret 1997/98 har skyldighet att ta emot alla sexåringar som vill börja skolan. Som skål för en förskola för 6-åringar har anförts att det anses angeläget att skolstarten föregås av en skolförberedande verksamhet prop. 1973:136 och prop. 1993/94: 11 s. 35. För barn med särskilda behov gäller inte någon åldersgräns 16 § SoL.

SOU 1996: 11 1 Socialdepartementets åldersgränser

Jämlikt 17§ SoL åläggs socialnämnden att verka för att alla

6-åringar liksom alla barn med s.k. särskilda behov 16§ SoL

verkligen utnyttjar anvisad plats. Skolbarnsomsorgen avser barn till och med 12 års ålder 13 §tredje stycket SoL. IZ-årsgränsen som infördes genom 1976 års -barnomsorgslag, motiveras av att barn i den åldern alltjämt behöver heldagsomsorg under den tid föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar och när skolans ansvar inte gäller prop. 1975/76:92 s. 17. För barn mellan 10 och 12 år kan skolbamsomsorgen även bedrivas i form av öppen fritidsverksamhet 13 a § andra stycket SoL. Följande skäl anfördes för denna ordning. En öppen fritidsverksamhet

erbjuder inte samma grad av omvårdnad och tillsyn som fritidshemmen och den integrerade skolbamsomsorgen som behövs för barn i

åldern 7 till 9 år, men erbjuder i gengäld de lite äldre barnen en verksamhet som är mer anpassad till dessa åldersgruppers behov prop. 1993/94:1l s. 36.

1.3 Skyddet for fosterbam 18 år

-

I 25-30 SoL finns särskilda regler till skydd för "fosterbam". Dessa bestämmelser gäller underåriga, dvs. de som är under 18 år. Här skall särskilt nämnas bestämmelsen om flyttningsförbud 28 § SoL jfr motsvarande bestämmelse i 24 § LVU. Regeln ger en möjlighet med hänvisning till barnets bästa att sätta ur kraft vårdnadshavarens bestämmanderätt över barnet. En viktig faktor vid bedömningen av behovet ett flyttningsförbud är barnets egen vilja. Har detta fyllt 12 av år, bör dess vilja inte frångås vägande skäl. Även barns utan yngre

inställning bör beaktas se t.ex. Brarnstång, Sociallagstiftningen, En

kommentar, 1985, s. 117.

1 .4 Övrigt

Bland övriga bestämmelser i SoL som rör barn och ungdomar kan nämnas den i 71 § första stycket SoL inte straffsanktionerade uppmaningen att var och en som får kännedom om att en underärig misshandlas i hemmet eller annars behandlas där ett sådant sätt att det är fara för hans hälsa eller utveckling bör anmäla detta till socialnämnden. För myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt de som är anställda hos sådana myndigheter gäller enligt

andra stycket samma paragraf en obligatorisk anmälningsplikt.

Socialdepartementets åldersgränser SOU 1996: 1 1 1

Slutligen skall också nämnas att bestämmelserna i 3444, 62 och 66 SoL rörande vissa avgifts- och registerfrågor knyter an till begreppet underårig. Flera bestämmelserna i socialtjänstförordningen som rör socialav

nämndens särskilda uppgifter knyter dessutom an till detta begrepp, se

t.ex. 42 § angående de uppgifter som åligger socialnämnden i fråga om vårdnad eller förmynderskap och målsägandebiträde.

1.5 Processbehörig i biståndsmâl m.m. 15 år

-

I mål vård barn enligt socialtjänstlagen SoL har barn

om av talerätt. Barn som har fyllt 15 år har dessutom rätt att själva föra sin talan i dessa mål. Barn som är yngre bör höras, om det kan vara till nytta för utredningen och barnet inte kan antas ta skada av det.

Bistândsrätt enligt 6 § SoL gäller även barn. Men barn under 15 år saknar enligt 56 § SoL talerätt. Det innebär att ett barn under 15 år kan inte vara part i ett mål eller ett ärende om bistånd. Har barnet fyllt 15 år men är ännu omyndigt, har såväl den unge som vårdnadshavaren partsställning. En ansökan om bistånd från den som har fyllt 15 âr skall därför alltid prövas i sak, oberoende av föräldrarnas inställning till ansökan. För yngre barn ankommer det föräldrarna att söka bistånd. Enligt 56 § får således en underårig som fyllt 15 år själv föra sin talan i mål eller ärenden. Talerätten innebär att barnet i vissa fall har initiativrätt, dvs. att barnet kan väcka talan om t.ex. rätt till bistånd enligt SoL. Barn som är yngre än 15 år bör enligt samma bestämmelse höras, om det kan vara till nytta för utredningen och barnet inte kan antas ta skada av det. När det gäller barn som är yngre än 15 år mäste dessutom barnets talan utföras av en ställföreträdare. I allmänhet kan den uppgiften fullgöras av barnets legala ställföreträdare vårdnadshavaren. Den nuvarande IS-årsgränsen är framvuxen ur praxis och ägde

relevans även enligt 1960 års barnavårdslag se Bramstång, Sociallag-

stiftningen, En kommentar, 1985, s. 162. Av förarbetena till den i

44 Se även 43 § socialtjänstförordningen.

Socialdepartementets åldersgränser

dag gällande bestämmelsen i SoL framgår att den avser att säkerställa att även omyndiga barn, som har uppnått en tillräcklig mogenhetsgrad, bör precis som tidigare kunna ges en självständig ställning i mål eller ärenden inom socialtjänsten och som berör dem prop. 1979/80:1 del A s. 409 och 567.

1.6 Vetorätt vid val kontaktperson

m.m. av - 15 år

Har barnet fyllt 15 år får en kontaktperson utses endast om barnet självt begär eller samtycker till det.

En regel rörande barns rätt att komma till tals finns även i 10 § SoL. För barn som inte har fyllt 15 år får en kontaktperson utses endast om barnets vårdnadshavare själv begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 är får en kontaktperson utses endast om barnet självt begär eller samtycker till det.

Åldersgränsen följer av samma skäl som motiverar talerätten enligt

56 § SoL.

2 Tvångsvård av unga LVU

Bestämmelserna i LVU avser i första hand den som är under 18 år. LVU får dock i vissa situationer tillämpas även på den som är äldre än 18 år. Högsta åldersgräns är 20 år. Vården skall i sådana fall upphöra senast när den unge fyller 21 är. Barn som har fyllt 15 år har rätt att själv föra sin talan i LVUmål.

45 Se även bestämmelsen i 27 § socialtjänstförordningen 1981:750. Är den intagne under 15 är skall läkare skyndsamt yttra sig om varje åtgärd som vidtas med den unge t.ex. om han skall hållas avskild från övriga intagna vid hemmet. -

Socialdepartementets åldersgränser .

2.1 Samtycke till vård 15 år

-

Enligt huvudregeln i 1 § första stycket LVU skall insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom göras i samförstånd med den unge och hans vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen Har den fyllt 15 år krävs hans eller hennes samtycke till unge behövlig vård, för att frivilliga insatser skall få väljas framför LVU-

vård l § andra stycket LVU.

Åldersgränsen knyter an till motsvarande ålder för processbehörig-

het i LVU-mål.

2.2 Tvångsvård på grund av brister i omsorgen av

den 18 âr unge -

Den är under 18 år skall dock beredas vård enligt LVU, om vissa som i lagen närmare angivna situationer föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan den unge med samtycke av den eller dem ges har vårdnaden honom och, när den unge har fyllt 15 år, av som om

honom själv l § andra stycket LVU.

De situationer nämns i LVU är att den unge utsätts för som misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat missförhållande i hemmet 2 §. Vård har beslutats med stöd av 2 § skall upphöra senast när som den unge fyller 18 år.

Motiv för en 18-årsgräns

Som skäl för att begränsa vårdtiden till 18 år sägs i motiven när det gäller beslut vård grundas brister i omsorgen om den unge om som miljöfallen enligt 2 § LVU att det skulle inte vara förenligt med -- -

grunderna för vården att låta denna bestå även efter det att den unge

har uppnått myndig ålder och således inte längre står under föräldrarnas vårdnad prop. 1979/80: Del C s. 14.

Socialdepartementets åldersgränser

beteende 20 år

2.3 Tvångsvård grund av eget --

Andra situationer som nämns i LVU för vård att den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för påtaglig risk att skadas genom missbruk en beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat av socialt nedbrytande beteende 3 §. Med stöd paragrafen får vård beredas även den som har fyllt 18 av inte 20 år, sådan vård med hänsyn till den unges behov och men om personliga förhållanden i övrigt är lämpligare än någon annan vård och det kan antas att behövlig vård inte kan ges med den unges samtycke 1 § tredje stycket LVU.

Motiv för en ZO-årsgräns

När det gäller situationer då vården har beslutats med anledning av den eget beteende sägs inledningsvis i motiven att det visserliunges på principiella grunder kan hävdas att vård med stöd av lagen inte gen

i något fall bör kunna pågå efter det att den unge har fyllt 18 år

såsom Socialutredningen också hade föreslagit i SOU 1977:40 men att också många unga i åldrarna närmast däröver till följd av försenad mognad eller utveckling ofta har ett stort behov av de insatser som kan inom socialtjänsten. För unga missbrukare kan således enligt ges motiven den vård som kan ges genom socialnämnden vara bättre ägnad att förhindra att missbruket leder till skada för den unges utveckling än de insatser som kan ges genom ett annat samhällsorgans försorg. På motsvarande sätt kan den unges personliga förhållanden vara sådana att de särskilda insatser som kan ges inom socialtjänsten och som är anpassade till de ungas behov av personlig vård och omvårdnad ger bättre förutsättningar för en social rehabilitering än den behandling som kan ges inom t.ex. kriminalvården. Regeln gör det möjligt att göra en avvägning mellan olika behandlingsalternativ för

denna åldersgrupp prop 1979/80: Del A s. 584 och Del C s. 14-17.

2.4 Vårdtid vid beteendefall 21 år

-

Vård som har beslutats med stöd av 3 § skall upphöra senast när den unge fyller 21 år 21 § LVU.

Socialdepartementets åldersgränser

Motiv för en 21 -årsgräns

Motivet bakom regeln att vad som inletts med stöd av LVU före det den unge fyllt 20 år skall kunna pågå en viss tid därefter är att vården skall pågå behandlingsperioden ut. En absolut åldersgräns vid 20 år skulle enligt motiven kunna leda till en obenägenhet hos socialnämnden att göra en ansökan om vård med stöd av LVU beträffande unga snart skall fylla 20 år. Det skulle i sin tur, sägs det vidare, kunna som medföra att dessa unga undandrogs en vårdform som med hänsyn till deras behov lämpligast för dem. En absolut åldersgräns skulle var också kunna medföra att den vård som har beslutats strax innan den har fyllt 20 år måste avslutas vid en tidpunkt som är klart unge oförenlig med den unges vårdbehov prop. 1979/80:1 Del C s. 24

2.5 Ett kommittéförslag för tidsbestämd vård i LVU

från 15 år -

Ungdomsbrottskommittén har i betänkandet SOU 1993:35 Reaktioner mot ungdomsbrott föreslagit att ungdomar från 15 år bör kunna dömas domstol att överlänmas till vård inom socialtjänsten i form av av behandling på särskilt ungdomshem motsvarande brottets straffvärde. Enligt förslaget skall det gälla brott med ett straffvärde mellan sex månader och två år.

2.6 Frihetsberövanden och FN:s Barnkonvention

Bestämmelserna om vård utan samtycke enligt LVU avser unga upp

till 21 år. I artikel 37 punkten c FN:s barnkonvention föreskrivs att

varje frihetsberövat barn under 18 år/vår anm. skall hållas åtskilt

från 18 år eller äldre/vår anm, om det inte kan anses vara till vuxna barnets bästa att inte göra detta. När det gäller placeringen intagna i kriminalvårdsanstalt gäller av särskild differentieringsregel, nämligen att den som är under 21 år en skall hållas åtskild från intagna som kan inverka menligt hans anpassning i samhället. Här sker således vid placeringen en prövning i varje enskilt fall. Någon motsvarande differentieringsregel finns inte för LVU-vård. I fråga förvarstagande enligt utlänningslagen har nyligen mot om bakgrund ifrågavarande bestämmelse i Barnkonventionen föreslagits av höjning åldersgränsen från 16 till 18 år. en av

Socialdepartementets åldersgränser

Vidare kan nämnas att Barnkommittén enligt sina direktiv dir. 1996: 15 har att göra en bred översyn hur svensk lagstiftning och av praxis förhåller sig till Barnkonventionens bestämmelser.

2.7 Processbehörig i LVU-mål 15 år

-

I mål om vård av barn enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga LVU har barn talerätt. Barn som har fyllt 15 år har dessutom rätt att själva föra sin talan i dessa mål. Barn som är yngre bör höras, det kan till nytta för om vara utredningen och barnet inte kan antas ta skada det. av Den som är offentligt bidträde enligt rättshjälpslagen i ett mål eller ärende enligt LVU för ett barn som inte har fyllt 15 år är utan särskilt förordnande samtidigt barnets ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet avser.

Barn betraktas som part dvs. har talerätt i de mål och ärenden -- enligt lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser vård om av unga som rör barnet LVU. Det framgår 36 § LVU. av Enligt denna bestämmelse får en underårig som fyllt 15 år själv föra sin talan processbehörig i processen. Talerätten innebär emellertid inte att barnet alltid har initiativrätt. I bl.a. mål om vård enligt LVU saknar barnet en sådan rätt. Barnet kan alltså inte väcka talan att om bli ställd under vård. Barn som är yngre än 15 år bör enligt nämnda bestämmelse nyss höras, om det kan vara till nytta för utredningen och barnet inte kan antas ta skada av det. När det gäller barn som är yngre än 15 år måste barnets talan utföras av en ställföreträdare. I allmänhet kan den uppgiften fullgöras av barnets legala ställföreträdare vårdnadshavaren. Den nuvarande 15-årsgränsen är framvuxen praxis och ägde ur

relevans även enligt 1960 års barnavårdslag se Bramstång, Sociallag-

stiftningen, En kommentar, 1985, s. 333. Av förarbetena till den i dag gällande bestämmelsen i LVU framgår att den, på sätt samma som i SoL, avser att säkerställa att även omyndiga barn, har uppnått som en tillräcklig mogenhetsgrad, bör precis tidigare kunna som ges en självständig ställning i mål eller ärenden inom LVU berör och som dem prop. 1979/80:1 del A s. 409 och 604.

Socialdepartementets åldersgränser

I vissa mål och ärenden enligt LVU kan barnet få råttshjälp genom offentligt biträde med tillämpning av rättshälpslagen 1972:429. Det offentliga biträdet är barnets språkrör i processen. Den är förordnad offentligt biträde enligt rättshjälpslagen som som är sedan lagändring som trädde i kraft från och med den 1 januari en 1996 utan särskilt förordnande barnets ställföreträdare i de mål eller ärende förordnandet avser. Det innebär att denne numera utan som fullmakt från vårdnadshavaren kan t.ex. överklaga ett beslut. Motivet för bestämmelsen är att det kan finnas tillfällen när socialnämndens

uppfattning vad som är till barnets bästa inte stämmer överens med

om barnets vilja och att det i dessa fall är rimligt att barnet har en egen möjlighet att oberoende både vårdnadshavaren och socialagera av nämnden prop. 1994/95:224 s. 46.

3 Psykiatrisk tvångsvård

3.1 Processbehörig 15 år

m.m. -

I mål och ärenden enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård har barn talerätt. Barn har fyllt 15 år har dessutom rätt att själva föra sin som talan i dessa mål. Barn är yngre bör höras, om det kan vara till nytta för som utredningen och barnet inte kan antas ta skada av det.

Nuvarande ordning

Barn betraktas part dvs. har talerätt i mål och ärenden som -- -

enligt lagen 1991:1128 psykiatrisk tvångsvård. Det framgår av

om 44 Enligt denna bestämmelse får den har fyllt 15 år själv föra sin som talan processbehörig i mål och ärenden. Bestämmelsen innebär att de har fyllt 15 år har rätt att vid sidan av sina legala ställföreträdare som eller föra sin talan i mål eller ärenden om psykiatrisk ensamma tvångsvård. Barn som är yngre än 15 år bör enligt samma bestämmelse höras, det kan till nytta för utredningen och patienten inte kan antas om vara ta skada av det.

Socialdepartementets åldersgränser

När det gäller barn som är yngre än 15 år måste barnets talan föras ställföreträdare. I allmänhet kan den uppgiften fullgöras av av en barnets legala ställföreträdare vårdnadshavaren. Patientens egen inställning till den ifrågasätta tvångsvården skall tillmätas betydelse vid bedömningen av om tvångsvårdsförutsättningarna är uppfyllda. Detta gäller oavsett patientens ålder och innebär beträffande den som är under 15 år att det är han eller hon som skall ta ställning till den vård som erbjuds. För det fall det föreligger motsättningar mellan den och föräldrarna eller annan vårdnadshaunge kan god man förordnas för att bistå den unge i den rättsliga vare en

angelägenheten. Bestämmelsen processbehörighet vid fyllda 15 år i dessa mål

om

eller ärenden anpassning tilll motsvarande föreskrifter i 56 §

är en SoL och 36 § LVU prop. 1990/91:58 Bilaga 1 s. 284.

4 Kvacksalveri

4.1 Patienten minst 8 år

-

För att den är verksam inom hälso- och sjukvårdens område som skall få undersöka eller behandla någon som inte har fyllt 8 år fordras att han eller hon står under socialstyrelsens tillsyn.

I lagen 1960:409 förbud i vissa fall mot verksamhet hälsoom och sjukvårdens område stadgas i 2 § c att den som är verksam på detta område får inte undersöka eller behandla någon som är under 8 år utan att vara ställd under socialstyrelsen tillsyn. Som skäl för denna åldersgräns anfördes i huvudsak att förbudet gör sig gällande ända till dess barnet är så stort att hänsyn måste tas till dess vilja. att det inte är nödvändigt att göra förbudet så egen men omfattande. När barnet börjar skolan kommer det nämligen under regelbunden läkarundersökning och kontroll, som bör kunna leda till att olämplig behandling barnet upptäcks. Det ansågs därför att av förbudet att behandla barn bör gälla tills barnet fyllt 8 år. Barnet har då också nått ålder, då det självt kan redogöra för symtom och för en effekten kvacksalvarens behandling, vilket torde eleminera de mest av överhängande riskerna för skador av behandlingen prop. 1960: 141 s. 153-154.

Socialdepartementets åldersgränser SOU 1996: 111

5 Kastrering

5.1 Minimiålder för ingrepp 23 år

-

Den som inte har fyllt 23 år får i princip inte kastreras även om han eller hon har samtyckt därtill. För den som är underårig under 18 år skall vårdnadsha- - varen yttra sig.

Kastrering förutsätter samtycke. Enligt 3§ lagen 1944:133 om

kastrering får den som inte har fyllt 23 år kastreras om det inte

finns synnerliga skäl. Kastrering får som regel bara ske efter tillstånd av socialstyrelsen. Som förutsättning för tillstånd gäller bl.a. för det fall personen är

underårig under 18 år att vårdnadshavarens skall ges tillfälle att yttra

sig 4 §. För den som har fyllt 23 år och är i stånd att lämna ett giltigt samtycke får kastrering under vissa begränsade förutsättningar ske utan socialstyrelsens tillstånd. Som skäl för åldersgränsen 23 år har anförts att kastrering inte bör göras på den som inte är fullt utvecklad i fysiskt och psykiskt hänseende. I lagstiftningsärendet diskuterades såväl en åldersgräns på 25 år som en åldersgräns under 23 år. Att man stannade för 23 år var för att undvika risken av att behöva kastrera personer under den i lagen angivna åldern prop. 1944:14 s. 21. Bestämmelsen om vårdnadshavarens yttrande för den som är under 18 år knyter an till myndighetsåldern.

6 Sterilisering

Bestämmelserna om fri sterilisering innehåller en nedre åldersgräns 25 år. Sterilisering av personer i yngre ålder får bara ske på grund av genetisk eller medicinsk indikation. Lägsta åldersgräns är i de fallen 18 år.

46 Lagen används inte Avsikten är att den så småningom skall upphävas och numera. eventuellt ersättas med andra bestämmelser.

1996:111 Socialdepartementets åldersgränser SOU

6.1 Fri sterilisering minimiålder 25 år

-

Enligt 2 § steriliseringslagen 1975:580 får den som har fyllt 25 år steriliseras på egen begäran.

I lagstiftningsärendet framfördes bl.a. att åldersgränsen för fri sterilisering, 25 år, föreföll väl låg med hänsyn till att farniljebild-

ningen i allmänhet inte avslutats vid denna ålder och att den sociala situationen kan komma att förändras totalt. Rikerna för senare

ångerfall skulle därför större än vid en högre åldersgräns,

vara exempelvis 30 år. Å andra sidan ansågs rimligtvis inte kunde att man hävda att människors utveckling i intellektuellt, emotionellt och sexuellt hänseende undergår sådan förändringar under tiden mellan 25 och 30 års ålder att gränsen enbart detta skäl bör sättas högre än av 25 år. Kravet på mognad i dessa avseenden motiverade å andra sidan inte heller lägre åldersgräns. Av nänmda skål stannade man för en nu åldersgränsen 25 år. En motsvarande åldersgräns gällde redan i Danmark prop. 1975:18 s. 58

6.2 Genetisk eller medicinsk indikation 18 år

-

Den har fyllt 18 år inte 25 år får steriliseras om Socialstysom men

relsen lämnar tillstånd till det 3 §. Tillstånd får bara ges vid genetisk

eller medicinsk indikation.

Åldersgränsen 18 år är ett uttryck för att personen i fråga skall ha

uppnått myndig ålder. I lagmotiven anfördes att man därigenom undvek svårigheterna i fråga krav giltigt samtycke, vårdnadshaom ställning m.m. a.a. s. 55. varens

7 Donator för transplantation

Bestämmelserna för donator innehåller bl.a. åldersgränsen 18 år,

som är kopplad till myndighetsåldern.

Den underårige har oavsett ålder vetorätt.

Såväl åldersgränsen 18 år vetorätten gällde även enligt 1975 års som

transplantationslag 1975: 190.

Socialdepartementets åldersgränser

7.1 Ingrepp för transplantationsändamål 18 år

-

I 8 § lagen 1995:831 om transplantation m.m. regleras ingrepp underåriga och psykiskt störda personer för transplantationsändamål. Särregleringen för går vid gränsen 18 år. Åldersunga personer gränsen är en anpassning till myndighetsåldern. I lagmotiven till den nya lagen anfördes visserligen att. en underårig i åldern 15--18 år torde i allmänhet ha uppnått en viss grad av mognad, men att det med hänsyn till de svåra ställningstaganden en enskild kan ställas inför i samband med en ifrågasatt transplantation är rimligt att vårdnadshavaren och inte den unge får ta ställning till frågan om transplantationsingreppet skall företas. Därtill kommer, när det gäller underåriga som i det enskilda fallet grund av bristande mognad inte kan anses ha förmåga att råda över sitt samtycke, att vårdnadshavaren torde med rättslig verkan kunna förbjuda ingreppet redan i enighet med reglerna i föräldrabalken prop. 1994/95:148 s. 34 och 82.

7.2 Vetorätt gäller generellt utan fixering till

ålder

Ett ingrepp får inte heller företas mot givarens vilja. Här gäller en Vetorätt för barnet. Även i det fallet föräldrarna till underårig en samtycker till ett ingrepp får det inte företas om barnet motsätter sig detta a.a. s. 34 och 82.

8 Fastställande av könstillhörighet

Bestämmelserna om fastställande av könstillhörighet innehåller åldersgränsen 18 år för ansökan. Aldersgränsen saknar direkt samband med myndighetsåldern. För den som inte har fyllt 18 år görs ansökan av vårdnadshavaren. Den som har fyllt 12 år har vetorätt.

SOU 1996: 111 Socialdepartementets åldersgränser

8.1 Ansökan 18 år -

Enligt 1 § lagen 1972:119 om fastställande av könstillhörighet i vissa fall får ansökan fastställelse göras den som har fyllt 18 år. om av Enligt 2 § gäller att ansökan görs vårdnadshavaren för den som av är under 18 år. Som skäl för åldersgränsen 18 âr har anförts att stabilitet i den

psykosexuella inriktningen inte föreligger tidigare prop. 1972:6 s.

57. I den allmänna motiveringen anfördes att det krav på fast etablering i den eftersträvade könsrollen ställs upp och den långvariga som observation behövs innebär att förutsättningarna för ett faststälsom lelsebeslut ofta ännu inte torde föreligga vid 18 års ålder. Någon säker bedömning torde inte kunna göras förrän efter puberteten a.a. s. 49.

8.2 Vetorätt 12 år -

Den som har fyllt 12 år har vetorätt 2 §.

I lagstiftningsärendet hade föreslagits en 15-årsgräns för vetorätt.

Föredragande statsrådet förordade emellertid en 12-årsgräns. Som skäl anfördes att beslut i fråga så djupt personlig natur som frågan en av människas könstillhörighet inte i något fall skall meddelas i om en strid mot den enskildes önskningar. Uttryckligt samtycke bör egna därför fordras i de fall då den med en ansökan av ifrågavasom avses rande slag kan antas ha full insikt om innebörden av ett beslut om ändrad könstillhörighet a.a. s. 51 f..

Socialdepartementets åldersgränser SOU 1996:11 1

9 Alkohollagstiftningen

Alkohollagen 1994: 1738 innehåller två åldersgränser. För att få köpa spritdrycker, vin och starköl i en systembutik måste man ha fyllt 20 år. En motsvarande åldersgräns gäller också för att privat få föra in alkoholdrycker i landet. För att köpa i detaljhandeln eller bli serverad alkoholdrycker restaurang gäller att man måste ha fyllt 18 år. Dessa åldersgränser är bestämda av alkoholpolitiska skäl. För att få bedriva försäljning av alkoholdrycker fordras att man är myndig minst 18 år. Myndighetsâldern gäller således för att få tillstånd att driva partihandel m.m. eller detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl samt för servering. Något krav på att försäljningspersonalen skall ha uppnått myndig ålder ställs inte upp. Hemtillverkning av vin, starköl och öl får äga rum utan särskilt tillstånd. Något krav att hemtillverkaren skall ha uppnått en viss minsta ålder har inte heller ställts upp. Något formellt hinder för att sälja vin- eller ölsatser för hemtillverkning till barn och ungdomar föreligger därmed inte.

Föräldrar får vid något tillfälle bjuda sina underåriga

barn av en alkoholdryck.

Liten historik

Alkohol som samhällsproblem har gamla anor. Några huvudlinjer i den förda alkoholpolitiken kan urskiljas. Från 1850-talet har den präglats av en restriktiv grundsyn som kan sägas kulminera i och med införandet av motbokssystemet år 1919.

Enligt detta system fick rusdrycker bara säljas till den som fått sig

tilldelat en motbok. Köparens ålder och levnadsförhållanden hade betydelse för den individuella ransonens storlek. I praktiken tilllämpades en 25-årsgräns. Sökande måste som regel vara 25 år för att få motbok. Den som var gift kunde få motbok redan vid 21 år. Gifta kvinnor hade i allmänhet ingen motbok och ogifta kvinnor kunde få en mindre ranson.

Socialdepartementets åldersgränser

Motboken avskaffades den l oktober 1955. En i det närmaste fri försäljning infördes till alla hade fyllt 21 år. Därmed inleddes som också period med mer liberal alkoholpolitik. Som exempel kan en en nämnas införandet den 1 oktober 1965 av mellanölsförsäljning

alkoholhalt högst 4,5 volymprocent i den allmänna handeln livsmedelsbutik under samma villkor som försäljningen av den tidigare

tillåtna s.k. pilsnern med en högsta alkoholhalt 3,5 volymprocent. Någon åldersgräns i livsmedelsbutikerna för rätt till inköp fanns inte från början. En sådan infördes emellertid är 1972 och sattes till 18 år, dvs. samma som gällde för servering av alkoholdrycker på restaurang.

Ändringen innebar vidare att den då gällande 16-ârsgränsen för

servering av höjdes till 18 år. Införandet av en lagfäst 18-årsgräns hade föregåtts av en frivillig överenskommelse mellan den dåvarande kontrollstyrelsen och branschföreträdare om att inte sälja mellanöl till

barn eller ungdomar under 18 år se prop. 1972:61 ang lagen om

ändring i ölförsäljningsförordningen 1961:159. Under hand växte emellertid fram som det nyss nämnda -

lagstiftningsärendet är ett exempel en mer restriktiv inställning

och år 1977 lades bl.a. föreställningen om totalkonsumtionens betydelse för alkoholen som samhällsproblem till grund för den förda

alkoholpolitiken prop. 1976/77:108. Som ytterligare ett exempel på

denna inställning kan nämnas det s.k. mellanölsförbudet i allmän

handel som infördes den 30 juni 1977 SkU 1975/76:64, rskr.

1975/762384.

Tre grundprinciper alltjämt äger giltighet för den förda

- som

alkoholpolitiken slogs därvid fast av riksdagen, nämligen att

begränsa det privata vinstintresset, begränsa tillgängligheten och

skydda ungdomen.

Som följd att myndighetsåldern år 1969 sänktes från 21 år till en av 20 år, sänktes också inköpsåldern för alkohol från 21 år till 20 år. Vid sänkningen myndighetsåldern år 1974 till 18 år behölls dock åldersav gränsen 20 år för inköp. Vi återkommer strax med en närmare redovisning av de bakom åldersgränserna liggande motiven. Först skall dock något sägas om det förhållandet att får gå till olika lokaler när man önskar bli man serverad och när man önskar göra inköp för avhämtning. Denna ordning infördes redan i början seklet genom 1905 års av brännvinsförordning. I förordningen drogs en klar gräns mellan

47 Jfr avsnittet statsbidrag till ungdomsorganisationer; den övre åldersgränsen för bidragsberättigad medlem sattes bl.a. som en följd av att motboken avskaffades till 25 år.

Socialdepartementets åldersgränser

servering och detaljhandel och ett förbud infördes mot försäljning av brännvin för avhämtning inom serveringen. Härigenom skulle garanti fås för att försäljningen bedrevs med ett socialt för detta

ansvar av

ändamål särskilt bildade bolag.

För servering av alkoholdrycker har under hela den beskrivna tiden

gällt åldersgräns på 18 år och för öl 16 år. År 1972 höjdes,

en som nyss sagts, den senare till 18 år. Den nu gällande alkohollagen 1994:1738 trädde i kraft den

1 januari 1995, då lagen 1977:292 om tillverkning av drycker,

m.m. och lagen 1977:293 om handel med drycker, LHD, upphörde att gälla.

9.1 Hemtillverkning vin och starköl ingen

av -

åldersgräns

Hemtillverkning av vin, starköl och öl får ske utan särskilt tillstånd 2 kap. 2 §.

Någon åldersgräns har inte föreskrivits i alkohollagen. Det innebär t.ex. att unga vuxna i 18-19-årsåldern utan begränsning kan tillverka

vin och iden omfattning de själva bedömer lämpligt. För barn, som dvs. den som är under 18 år, gäller de begränsningar som följer av föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad jfr prop. 1994/95:89 s. 87 f.. Det innebär vidare att alkohollagen inte utgör något hinder för

försäljning av s.k. vin- och ölsatser för hemtillverkning till barn och

ungdomar.

9.2 Försäljning av alkoholdrycker 18 år

-

Den som är underårig får inte bedriva försäljning av alkoholdrycker 3 kap. 7 §. Bestämmelsen innebär att bara den som har uppnått myndig ålder kan beviljas sådana tillstånd enligt alkohollagen som innefattar ett försäljningsmoment. För tillverkningstillstånd, partihandelstillstånd

och inköpstillstånd samt serveringstillstånd fordras således med ett

undantag att sökanden har uppnått myndig ålder. När det gäller inköpstillstånd gäller dock inte detta krav i de fall inköpen skall användas t.ex. i bagerirörelse produkter och därmed fören vars säljningsverksarnhet inte omfattas av alkohollagens tillämpningsområde.

Socialdepartementets åldersgränser SOU 1996: 11 1

Vad därefter gäller försäljningspersonalen utgör bestämmelsen inte

något hinder mot att denna t.ex. i systembutik eller i en restaurang en under 18 år. Bestämmelsen gäller enligt dess förarbeten tillär

ståndshavare inte försäljningspersonal a.a. s. 90.

men

När det sedan gäller serveringstillstånd ställs utom annat som

- villkor för tillståndet att tillståndshavaren, om han inte personligen utövar tillsyn över serveringen, utser serveringsansvarig person att en denna och närvarande under hela serveringstiden 6 kap. utöva vara 3 §. Något uttryckligt krav på att den person som tillståndshavaren själv måste myndig utser skall ha uppnått en viss - som vara minsta ålder har inte ställts i alkohollagen. Enligt den aktuella beupp stämmelsen sägs att den utses skall med hänsyn till sina egenskasom

och övriga omständigheter vara lämplig för uppgiften. Huruvida

per kravet på uppnådd myndighet för tillståndshavaren kan tillämpas även

för den serveringsansvarige framstår som oklart. Vad slutligen angår detaljhandeln med klass gäller numera

enligt 5 kap. 6 §- sedan tillståndsplikten upphört att försäljningen skall ske i livsmedelslokal godkänts enligt bestämmelser vilka en som meddelas med stöd 22 § tredje stycket livsmedelslagen 1971:511. av Något krav på att tillståndshavaren skall var myndig ställs visserligen livsmedelslagen. Bestämmelsen i 3 kap. 7 § att den som inte upp i om bedriver försäljning alkoholdrycker måste myndig är dock av vara

ändå tillämplig ifrågavarande ölförsäljning. Något krav på att försäljningspersonalen skall myndig gäller däremot inte prop.

vara 1994/95:89 s. 72 f..

9.3 En 20-årsgräns för inköp

Vid detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får varor inte säljas

eller lämnas till den inte har fyllt 20 år 3 kap. 8 § första ut som stycket första meningen. Bestämmelsen motsvarar förutvarande 11 § i LHD. Som vi i det

föregående nämnt sänktes inköpsåldern i systembutikerna från 21 år till 20 år i samband med myndighetsåldern sänktes från 21 år till

att 20 år den 1 juli 1969. Det sågs då naturligt att som dittills skett som

i rusdrycksförordningen 1954:521 knyta an inköpsåldern i systembutikerna till den allmänna myndighetsåldern jfr prop. 1954:151 s.

307 med förslag till rusdrycksförordning. Från ett par håll uttalades

visserligen vid remissbehandlingen förordningsförslaget farhågor av inköpsålder skulle leda till ökat alkoholmissbruk hos för att en sänkt ungdomen. I yttrande hävdades å andra sidan att åldersgränsen ett

Socialdepartementets åldersgränser

borde samordnas med minimiåldern 18 år för servering prop. 1969:25 s. 83. År 1974 sänktes myndighetsåldern till 18 år. I samband därmed behandlades även frågan om en motsvarande sänkning inköpsåldern av i systembutikerna. Enligt departementschefen kunde skäl nu samma anföras för en sänkning inköpsåldern till 18 år, vilket skulle av innebära att inköpsåldern anpassades även till serveringsåldern. I den

Alkoholpolitiska utredningens Fi 1966:33 uppdrag ingick emellertid

att göra en allmän översyn av alkohol- och nykterhetspolitiken. Departementschefen fann det därför lämpligare frågan att om inköpsålder övervägdes närmare inom för detta utredningsramen arbete prop. 1974:44 s. 68. Alkoholpolitiska utredningen APU stannade för att 20-årsgränsen skulle behållas. Som skäl anfördes att ungdomar framför allt skaffar alkoholdrycker genom att äldre kamrater köper ut dem. Eftersom 18-åringar i allmänhet har en yngre kamratkrets än 20-åringar skulle

en sänkning av inköpsåldern därför öka åtkomstmöjligheterna för ännu

yngre ungdomar. Genom att behålla en högre åldersgräns når sprid-

ningseffekten inte lika långt ner i åldersgrupperna. Däremot

senareläggs ungdomens umgänge med alkohol och detta bidrar även till att skjuta upp alkoholdebuten i stora ungdomsgrupper SOU 1974:90--- 93. Med anledning av remissutfallet över APU:s förslag tillsattes en särskild beredningsgrupp inom regeringskansliet S 1976:02 för frågor avseende alkoholpolitiken. I sin rapport Ds S 1977:1 framhöll

beredningruppen inledningsvis att det till myndighetsåldern knyts

rättigheter och skyldigheter av många olika slag och att det är motsägelsefullt att en person som har rösträtt, rätt att ingå äktenskap och skyldighet att göra värnplikt inte skulle ha rätt att köpa alko-

holdrycker i systembutik. Detta understryks enligt beredningsgruppen

ytterligare av att den som fyllt 18 år har rätt att bli serverad alkoholdrycker restaurang och köpa öl i detaljhandelsaffär.

Beredningsgruppen ansåg därför att rätten till inköp i systembutik

principiellt bör följa myndighetsåldern. Frågan åldersgränser hade om kommit i ett delvis nytt läge genom beslutet mellanölets om avskaffande och beredningen åberopade att det hade förts fram farhågor för att ungdomars intresse för systembolagsvaror kunde komma att öka i samband med att mellanölet försvann handeln. Det ur kunde enligt beredningsgruppen i vart fall inte uteslutas att så blev fallet åtminstone under övergångsperiod. Beredningsgruppen en föreslog därför en bibehållen 20-årsgräns till dess tillräcklig erfarenhet vunnits av de konsekvenser mellanölets avskaffande medför i fråga om ungdomens alkoholvanor.

Socialdepartementets åldersgränser

Vid införandet lagen handel med drycker år 1977 delade lagav om stiftaren beredningsgruppens uppfattning prop. 1976/77:l08 s. 42.

9.4 En 18-årsgräns för servering

Vid servering alkoholdrycker får varor inte säljas eller lämnas ut av till den inte har fyllt 18 år 3 kap. 8 § första stycket andra som meningen. IS-årsgränsen för servering av alkoholdrycker är av gammalt datum och saknar redan påpekat samband med myndighetsâldern. Redan som

i 1937 års rusdrycksförordning SFS 1937:436 gällde en 18-årsgräns för servering. Enligt 1961 års ölförsäljningsförordning SFS 1961:159

gällde 16-årsgräns för servering av öl. en

I propositionen 1954: 151 till 1954 års rusdrycksförsäljnings-

förordning SFS 1954:521 behandlades serveringsåldern bl.a. mot bakgrund att åldersgränsen för servering på en del håll hade höjts av till 21 år överenskommelser mellan Systembolaget och genom restauratörer. 18-årsgränsen behölls emellertid med motiveringen att

ungdomens nykterhetsproblem huvudsakligen bör lösas på annat sätt än genom restriktioner. Enligt departementschefens bedömning syntes

inte några nämnvärda fördelar stå att vinna genom en höjning av åldersgränsen. Han erinrade därvid att en sådan höjning skulle om

kunna upphov till tillämpningssvårigheter. Man kunde inte heller

ge

enligt honom bortse från suggestionseffekt skulle kunna skapas,

att en ungdomar i de åldrar det här gäller varken skulle få köpa eller om alkohol restaurang s. 359, 361 och 402. serveras Genom lagstiftning år 1972 höjdes serveringsåldern för öl från 16 till 18 år för att begränsa inte bara mellanölets utan även pilsnerdrickans åtkomlighet för ungdomar prop. 1972:61 s. 18 f.. Frågan serveringsåldern har därefter ingående behandlats av om APU. APU föreslog nyss sagts att 20-årsgränsen skulle behållas som

i sytembutiker trots sänkningen myndighetsâldern. Att tillämpa en

av lägre ålder vid servering restaurang än vid försäljning i systembutik kunde enligt APU motiveras att konsumtionen på restaurang sker av under viss kontroll. Vad redovisats är de motiv som i dag bär upp regeln om en som nu något lägre serveringsålder än inköpsålder. En höjning åldersgränsen för servering från 18 till 20 är har av nyligen aktualiserats Alkoholpolitiska kommissionen, vars förslag av vi strax återkommer till.

Socialdepartementets åldersgränser SOU 1996:11 1

9.5 En 18-årsgräns för detaljhandel med öl

Vid detaljhandel med öl får varor inte säljas eller lämnas ut till den som inte har fyllt 18 år 3 kap. 8 § första stycket andra meningen. Vad gäller IS-årsgränsen vid detaljhandel med infördes den så sent som år 1972. Tidigare gällde inte någon åldersgräns för sådana inköp. APU:s förslag om en 18-årsgräns avsåg endast mellanöl. I propositionen föreslogs att åldersgränsen skulle gälla även öl typ av pilsner. Som skäl anfördes att det gällde att skapa bästa möjliga garantier för att uppnå syftet med att införa en åldersgräns, alltså att begränsa ölets åtkomlighet för ungdomar prop. 1972:61 s. 18 f..

9.6 Åldersgränser och langning

Enligt 3 kap. 9 § första stycket är det förbjudet ombud eller att som därmed jämförligt sätt anskaffa alkoholdrycker till den som enligt 8 § inte har rätt att få sådan vara utlämnad till sig. Bestämmelsen tar sikte på s.k. langning till den som bl.a. inte uppfyller ålderskraven för inköp och servering. Enligt andra stycket samma paragraf får inte spritdrycker, vin eller starköl överlämnas som gåva eller lån till den som inte har fyllt 20 år. Öl får inte överlämnas som gåva eller lån till den som inte har fyllt 18 år. Bestämmelsen innefattar inte ett förbud att bjuda på alkohol, dvs. att låta den unge förtära alkohol. Av lagmotiven prop. 1994/95:89 framgår att det är de gåvo och lånetransaktioner som frånsett avsaknaden av vederlag ligger för-

säljningen nära, som åsyftas med förbudet. Ett överlämnande av en

alkoholdryck för senare förtäring är därför enligt motiven i princip otillåtet. Bestämmelsen utgör inte heller, sägs det vidare i motiven, hinder för en förälder att vid något tillfälle bjuda sitt underåriga barn av en alkoholdryck. Även i andra situationer bör det tillåtet bjuda vara att unga av en alkoholdryck. Var gränsen för det tillåtna går har emellertid inte ansetts möjligt att exakt ange i lagtexten a.a. s. 91. Gränsdragningssvårigheter torde enligt förarbetena i praktiken kunna undvikas genom att ringa fall av brott mot regeln gjorts straffri, jfr 10 kap. 8 § alkohollagen.

Socialdepartementets åldersgränser

9.7 Ett aktuellt utredningsförslag en ZO-ârsgräns

-

för både inköp och servering

Alkoholpolitiska kommissionen föreslår en 20-årsgräns för både inköp och servering. Den sedan är 1977 vilande frågan 20 eller 18-årsgräns för om en

inköp i systembutik har närmare behandlats Alkoholpolitiska

av kommissionen i sitt hvvudbetänkande SOU 1994:24 Svensk alkoholpolitik strategi för framtiden. Kommissionens förslag har - en

i vissa delar legat till grund för lagstiftningsarbetet med den nya

alkohollagen, frågan åldersgränser bereds för närvarande i men om Socialdepartementet. Ett förslag kan, enligt vad

Åldersgränsutredningen erfarit, väntas tidigast hösten 1996.

Enligt kommissionen skulle sänkning av inköpsåldern för spriten

drycker, vin och starköl i detaljhandeln från 20 år till 18 år leda till

ökning den totala alkoholkonsumtionen. Förslag till en sådan en av åtgärd skulle direkt strida mot kommissionens uppdrag SOU 1984:24

s. 84. Alkoholpolitiska kommissionen har sagt tagit ställning för, i som likhet med APU tidigare, att 20-årsgränsen behålls men föreslår samtidigt åldersgränsen för servering alkoholdrycker skall höj as att av från 18 år till 20 år. Skälen är dels att skapa tydligare regler som fortfarande innehåller ett särskilt skydd för ungdomen, dels motverka

den försvagning av viktiga alkoholpolitiska styrmedel som ett

medlemskap i EU och EESavtalet riskerar att medföra. Kommissionen förutsätter höjning åldersgränsen för alkoholservering kan att en av göras restaurangerna begränsar rätten för ungdomar under 20 utan att år att få tillträde till restaurangerna a.a. s. 85.

10 Marknadsföring av alkoholdrycker

Marknadsföring utrustning för hemtillverkning av vin av m.m. reklam direkt adresserad till personer under 20 år strider genom

mot god affärssed Marknadsdomstolens avgörande 1983:25. Åldersgränsen knyter an till den åldersgräns som gäller för

inköp alkoholdrycker. av

Socialdepartementets åldersgränser

10.1 Konsumenten 20 år

-

Lagen 1978:763 med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker innehåller inte några lagfästa åldersgränsbestämmelser för reklam eller andra marknadsföringsåtgärder. Bestämmelserna kompletterar det förbud mot vissa marknadsföringsåtgärder som föreskrivs i alkohollagen. I dess förarbeten sägs att marknadsföringen inte får utföras i strid mot samhällets alkoholpolitiska strävanden. Dessa strävanden syftar som tidigare nämnts till att begränsa alkoholens tillgänglighet för barn och ungdomar. I lagen föreskrivs, med uttrycklig hänvisning till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol, särskild måttfullhet vid marknadsföringen samt att reklam eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol 2 § första stycket. Det är vidare enligt andra stycket samma paragraf inte tillåtet att använda annons i ljudradio eller televisionsprogram vid marknadsföring av alkoholdryck. I tredje stycket nämnda paragraf stadgas förbud mot marknadsföring i kommersiell annons i periodisk skrift av spritdryck, vin eller starköl. En handling som strider mot någon av de nu redovisade bestämmelserna i 2 § skall vid tillämpningen av marknadsföringslagen 1995:450 anses vara otillbörlig mot konsumenterna 3 §.

Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam

Enligt Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam gäller som en grundläggande princip att reklam skall utformas med känsla av socialt ansvar. I dessa grundregler utan någon anges -närmare åldersangivelse att reklam för alkoholhaltiga drycker inte får riktas till barn och ungdom.

Marknadsdomstolens praxis

Marknadsdomstolen har i ett beslut den 15 december 1983 1983:25 funnit att marknadsföring av utrustning m.m. för hemtillverkning av vin genom reklam direkt adresserad till personer under 20 är strider mot god affärssed. Domstolen har i huvudsak anfört följande skäl. Vid marknadsföring av sådan utrustning bör mot bakgrund av innehållet i den lagstift- ning som reglerar försäljning och marknadsföring av alkoholhaltiga drycker samt den allmänna kännedomen av alkoholens hälsorisker -

Socialdepartementets åldersgränser

iakttas särskild måttfullhet och ansvarskänsla. Den i Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam fastslagna principen att reklam skall utformas med känsla av socialt ansvar gör sig gällande med särskild styrka i förevarande sammanhang. Den påtalade marknadsföringen kan mot bakgrund av det anförda inte anses förenlig med god affärssed.

1 1 Tobak

I tobakslagen 1993:581 finns för närvarande inga åldersgränser.

11.1 En 18-årsgräns för inköp är förslag

Inom Socialdepartementet har däremot en departementspromemoria

Ds 1995:66 om åldersgräns vid tobaksinköp utarbetats. I denna

föreslås att en åldersgräns, 18 år, för inköp av tobaksvaror införs i

tobakslagen. Åldersgränsen föreslås också gälla vid införsel av

tobaksvaror. Som skäl för en 18-årsgräns anförs i promemorian att det år främst mot slutet av tonåren som ungdomar allvar etablerar ett regelbundet tobaksbruk. Att införa en åldersgräns vid t.ex. 15 eller 16 år riskerar att bli utan effekt, eftersom förbudet då huvudsakligen träffar ungdomar i åldrarna då något tobaksbruk ännu inte har etablerats. Det ter sig därför mest naturligt och ändamålsenligt att låta åldersgränsen

för tobaksinköp sammanfalla med myndighetsåldern°. En

motsvarande åldersgräns gäller också sedan tidigare i Finland och från och med den 1 januari 1996 i Norge a.a. s. 30.

Departementspromemorian har remissbehandlats och de flesta

remissinstanser stöder förslaget om att införa en åldersgräns. Rege-

48 l lagen 1994:1551 frihet från skatt vid import, och lagen 1994:1565 om m.m. om beskattning av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen finns âldersgränsbestämmelserna 17 respektive 15 år för - att en resande skall få skattebefrielse vid import av tobaksvaror. Marknadsdomstolen har i ett beslut den 22 februari 1980 198014 ansett marknadsföring av cigaretter genom gratisutdelning till personer under 20 år strida mot de krav särskild måttfullhet som gäller enligt § lagen 1978:764 med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror. 49 I detta sammanhang hänvisar promemorian även till Åldersgränsutredningen. Utredningens uppdrag beskrivs som en förenkling och renodling av bestämmelserna om åldersgränser och att åldersgränsen för tobaksinköp därför bör sammanfalla med myndighetsåldern.

Socialdepartementets åldersgränser SOU 1996: 11 1

ringen avser att i slutet av maj 1996 lägga fram en proposition till riksdagen i frågan.

12 Lösningsmedel m.m

12.1 En 18-årsgräns för inköp

Lösningsmedel får inte säljas till den som är under 18 år.

I förordningen 1977:994 om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel m.m. finns en åldersgränsbestämmelse. Förordningen är tillämplig bl.a. butangas förekommer i cigarettändare och engångsbehållare för återfyllning av tändare. Enligt 2 § förordningen får sådana flyktiga lösningsmedel inte säljas när det kan antas att den köps för att användas som berusningsmedel. Med stöd 2 § förordningen kan försäljning förbjudas till den som av inte har fyllt 18 år. En motsvarande åldersgräns fanns i den tidigare kungörelsen 1960:625 om försäljning av thinner. Några motiv för valet av en 18-årsgräns har inte redovisats. Den torde vara en anpassning till myndighetsåldern.

13 Injektionssprutor och kanyler

13.1 En 21-årsgräns för inköp

Sprutor och kanyler får inte säljas till den som är under 21 år.

Bakgrund och nuvarande ordning

I kungörelsen 1968:71 angående tillämpningen av förordningen 1968:70 med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler föreskrivs en ZI-årsgräns. Enligt 2 § får den fyllt 21 år köpa sprutor och kanyler om som omständigheterna inte anledning till misstanke om att varan kan ger komma till användning vid narkotikamissbruk.

Socialdepartementets åldersgränser

Också den som är under 21 år får köpa sprutor och kanyler om han eller hon kan visa att varan behövs för medicinskt ändamål. I propositionen 1968:7 till narkotikastrafflag motiveras inte åldersgränsen närmare. Där sägs att i första hand bör prövas om regleringen i fråga injektionssprutor och kanyler kan inskränkas om till enbart ett förbud att sälja till personer under viss ålder samt till på sannolika skäl kan misstänkas komma att medverka personer som till används i samband med narkotikamissbruk s. 115. att varorna Några andra skäl för åldersgränsen har inte redovisats.

14 allmän

Lagen om försäkring m.m.

I lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL finns flera åldersgränser berör unga människor, men i lagen används också som begreppen barn, ungdom, minderårig och underårig utan fixering till viss ålder. När det gäller begreppet underårig används det i samma betydelse som i föräldrabalken, dvs. för att ange myndighetsåldern 18 år.

14. 1 Tillämpningsområde

En 16-årsgräns gäller för inskrivning hos allmän försäkringskassa. Vidare gäller med undantag för EESomrâdet krav på - -bosättning i Sverige. I fråga om sistnämnda krav tillämpas för den som är under 18 år samma regler som för hans eller hennes föräldrar.

14.1.1 Inskrivning i försäkringskassa 16 år

-

I l kap. 4 § första stycke AFL föreskrivs att från och med den månad under vilken en försäkrad fyller 16 år skall han eller hon vara

inskriven hos en allmän försäkringskassa.

Fram till 1950-talet gällde en frivillig statsunderstödd sjukförsäkring som administrerades av s.k. erkända sjukkassor. Minimiåldern för

50 Enligt 4 § kungörelsen 1967:642 om underrättelser rörande försäkrade enligt lagen om allmän försäkring skall Skattemyndigheten varje år underrätta försäkringskassan om de personer som fyller 15 år under året F 1990:1252.

Socialdepartementets åldersgränser SOU 1996: 111

Fram till 1950-talet gällde en frivillig statsunderstödd sjukförsäkring administrerades s.k. erkända sjukkassor. Minimiåldern för som av medlemskap i sådan sjukkassa var 15 år. Socialvårdskommittén en ansåg i sitt betänkande angående lag om allmän sjukförsäkring SOU 1944: 15 denna ålder vara något för låg vid en obligatorisk försäkring och föreslog att den tidpunkt, då försäkringsplikt normalt skall inträda, bestäms till ingången av månaden näst efter den, då barnet fyllt 16 år. Som skäl anfördes bl.a. att den tidpunkten utgör övre gräns för rätt till barnbidrag. Vidare anfördes att 16årsåldern utgör nedre åldersgräns för rätt till invaliditetsunderstöd och att åldersgränsen är vanligt förekommande inom social och civillagstiftning s. 138. De motiv redovisats ligger till grund för bestämmelsen om som nu

minimiåldern 16 år se 1946:312 s. 165 och prop. 1962:90

prop. s. 332.

14.1.2 Bosättningskravet barn under 18 år

-

För försäkrad enligt AFL gäller utöver ålderskravet att man att vara skall bosatt i Sverige. Men även den lämnar Sverige skall vara som under vissa förutsättningar fortfarande anses bosatt i Sverige. Enligt huvudregeln gäller då att utlandvistelsen är avsedd att vara längst ett

ar. I 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL gäller dock följande undantag. Den statlig arbetsgivare sänds till ett annat land utanför som av en - EESomrâdet för arbete för arbetsgivarens räkning skall anses som bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om denna är avsedd längre än ett år. Detta gäller även medföljande barn inte att vara som har fyllt 18 år.

5 Socialförsäkringskommitténs förslag 1919 till lag allmän sjukförsäkring om innehöll förslag om en l6-årsgräns. Aven 1920 års förslag till lag om sjukförsäkring som var en överarbetning av 1919 års förslag innehöll åldersgränsen 16 år för medlemskap. Förslaget blev, av statsfinasiella skäl, aldrig framlagt för riksdagen. 52 Jfr 11 § folkbokföringslagen 1991:481 enligt vilken elev under 18 år som har en sin egentliga hemvist tillsammans med föräldrarna eller andra anhöriga anses bosatt där även han till följd skolgången regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en om av fastighet. Detsamma gäller även efter det att eleven fyllt 18 år så länge han annan genomgår grund- eller gymnasieskola eller motsvarande utbildning. Enligt 30 § första stycket samma lag gäller vidare att för barn under 18 år skall anmälan om flyttning, inflyttning och utflyttning göras av barnets vårdnadshavare. Barn har fyllt 16 år har dock rätt att själv göra sådan anmälan. Ansökan om s.k. som kvarskrivning på gamla folkbokföringsorten för barn under 18 år får dock bara göras av vårdnadshavare andra stycket.

SOU 1996: 111 Socialdepartementets åldersgränser

Bestämmelserna är en anpassning till bestämmelserna folkom

bokföring prop. 1984/85:78 s. 116.

14.2 Ersättning för sjukvård m.m.

En 20-årsgräns gäller för ersättning för tandvård försäkrad.

Åldersgränsen är en anpassning till den 19-årsgräns gäller

som

för avgiftsfri tandvård enligt tandvårdslagen.

För resekostnader i samband med öppnevård och sjukhusvård gäller särskilda regler för den som är under 16 är.

När det gäller bestämmelserna om begränsning kostnaderna

av för läkemedel tillämpas i vissa fall 16-ârsgräns. Barn under 16 år som lider vissa sjukdomar kan även få av prisnedsättning på vissa livsmedel.

Bestämmelser om skyldighet att erbjuda hälso och sjukvård

samt ersätta kostnader för resor i samband med vård finns i hälso och m.m. sjukvårdslagen 1982:763 och i lagen 1991:419 resekostnadsom ersättningar vid sjukresor. Ersättning för hälso och sjukvård och för tandvård, liksom för kostnadsansvaret för i samband med resor vården, regleras däremot i AFL.

14.2.1 Fria resor under 16 år --

I förordningen 1984:908 vissa statsbidrag och försäkringsersättom

ningar för sjukvård m.m. sägs i 14 a § 8 att den som inte har fyllt 16

år och som grund sjukdom behöver besöka öppenvård eller av vårdas på sjukhus kan få sina resekostnader ersätta landstinget. av 16-årsgräns är en anpassning till motsvarande åldersgräns i AFL.

14.2.2 Begränsade läkemedelskostnader under 16 år

-

I 5 § första stycket lagen 1981:49 begränsning läkemedelsom av kostnader, m.m. stadgas att den som är under 16 år skall vid inköp av livsmedel som avses i 20§ livsmedelslagen 1971:511 och som

föreskrivs av läkare ha rätt till nedsättning det fastställda priset med

av hela det belopp som överstiger 120 kronor. Enligt 7 § tredje stycket gäller förälder eller föräldrarna om en gemensamt har flera barn under 16 år i sin vård får gemensam

Socialdepartementets åldersgränser

kostnadsbefrielse för utgifterna för vårdtillfällen, behandlingstillfällen

och läkemedelsinköp högkostnadsskydd.

16-årsgränsen anpassning till motsvarande åldersgräns i AFL. är en HSU 2000 har i sitt delbetänkande Reform recept SOU

1995:122 föreslagit att högkostnadsskyddet i 7 § i 1981 års lag skall

gemensamt för barn biologiska barn, adoptivbarn, styvbarn vara -och fostebarn under 18 år i en familj. Några närmare skäl för den föreslagna höjningen åldersgränsen till 18 år har inte lämnats av s. 303.

14.2.3 Fri tandvård under 20 år -

I 2 kap. 3 § andra stycket AFL föreskrivs att ersättning för tandvård inte betalas ut försäkrad, inte fyller minst 20 år under det år som vården inleds.

I 7 § tandvårdslagen 1985:l2553 föreskrivs bl.a. att folktandvår-

den skall för regelbunden och fullständig tandvård för barn svara en och ungdomar till och med det år då de fyller 19 år. Enligt 15 a § lag är denna tandvård avgiftsfri. samma Från och med det år fyller 20 år gäller tandvårdstaxan man 1973:638. Innebörden de redovisade bestämmelserna är att folktandvården av har det ekonomiska ansvaret för patienten under hela det kalenderår då denne fyller 19 år, inte därefter. Försäkringen träder alltså in men vid behandling under det år då patienten fyller 20 år även om

behandlingen påbörjats tidigare.

Enligt tandvårdslagen räknas ungdom till och med en person som

det år han eller hon fyller 19 år. Därefter som vuxen se prop.

1973:45 100 och 1995/96:119 s. 101. s. prop. När folktandvården inrättades för omkring 60 år sedan inriktades dess uppgifter i första hand på att ordna tandvården för barn t.o.m. 15 års ålder och i andra hand på att bereda ungdomar och vuxna tandvård i viss utsträckning. År 1965 höjdes åldersgränsen för organiserad barntandvård till 16 år. År 1973 kunde konstateras att barnens tandtillstånd hade förbättras. Med utgångspunkt i detta byggdes folktandvården ut till att omfatta samtliga personer i åldrarna t.o.m. 19 år prop. 1973:45 s. 58.

53 I 7 § tandvårsdslagen används begreppet i betydelsen den har fyllt 19 vuxna som år SFS 1985:125 och 1994:743.

Socialdepartementets åldersgränser

14.3 sjukpenning

Rätt till sjukpenning förutsätter inskrivning vid allmän försäkringskassa, dvs. en l6-årsgräns gäller.

En omprövning av den försäkrades sjukpenninggrundande in-

komst begränsas beloppsmässigt under den tid då den försäkrade är helt eller delvis ledig från färvärvsarbete på grund av vård av eget barn som inte har fyllt 1 år. Motsvarande gäller vid adoption barn som inte fyllt 10 år. av

14.3.1 sjukpenning förutsätter inskrivning 16 år

-

Rätt till sjukpenning förutsätter inskrivning vid allmän försäkringskas-

dvs. en lö-årsgräns gäller 3 kap. 1 § AFL5.

sa,

14.3.2 Omprövning av sjukpenning begränsas vid vård av

barn barn under 1 år -

Enligt 5§ tredje stycket punkten 5 AFL gäller en i lagrummet närmare angiven beloppsmässig begränsning av den försäkrades fastställda sjukpenninggrundande inkomst. Denna begränsning gäller den tid då den försäkrade är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för värd av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt lagen 1 § föräldraledighetslagen 1995:584 och barnet inte har fyllt 1 år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som inte har fyllt 10 år eller vid mottagandet av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har gått sedan den försäkrade fick hand om barnet.

54 Enligt lagen 1992:322 om ungdomspraktikanter och lagen 1994:1835 om praktik för ungdomsintroduktion skall de ungdomar som anvisats praktikplats inte anses som arbetstagare när de fullgör praktiken. Ersättningen är därmed inte sjukpenninggrundande enligt 3 kap. 2 § AFL. Motsvarande gäller för den som anvisats plats enligt enligt lagen 1992:1331 om arbetslivsutveckling och lagen 1994:197 om praktik för invandrare.

7 16-0864

Socialdepartementets åldersgränser

14.4 Föräldrapenningförmåner

För föräldrapenning för vård av barn gäller enligt huvdregeln som högsta åldersgräns 8 år. För adoptivbarn gäller 10 år. Vidare gäller ett särskilt skydd mot en sänkning av föräldrapenningen till dess barnet fyller 2 år. För tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn 0.d. gäller huvudregel högsta åldersgräns 12 år födelsedagen eller som under kalenderåret. För funktionshindrade barn tillämpas åldersgränserna 16, 21 och 23 år. Som lägsta åldersgräns gäller 8 månader för vård av sjukt barn. För kontaktdagar för funktionshindrade barn finns inte någon nedre åldersgräns. I föräldraledighetslagen finns åldersgränser som korresponderar med åldersgränserna för föräldrapenning.

Föråldrapenningförmåner är föräldrapenning och tillfällig föräldrapen-

ning.

Föräldrapenning betalas ut under högst 450 dagar sammanlagt för

föräldrarna. Vid flerbarnsbörd betalas ut föräldrapenning under

ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det första.

Tillfällig föräldrapenning betalas förälder behöver avstå ut om en

från förvärvsarbete t.ex. i samband med barns sjukdom och liknande. Om föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte har

en fyllt 18 år, får försäkringskassan framställning av socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis skall betalas ut till en eller till nämnden för att användas till förälderns och annan person familjens 4 kap. 18 § tredje stycket AFL. En liknande nytta reglering gäller kvinna vid tiden för förlossningen är intagen i om en hem i 12 § lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser ett som avses om vård av unga.

14.4.1 Föräldrapenning barn under 8 år /adoptivbarn

under 10 år

Föräldrapenning betalas ut längst till dess barnet har fyllt 8 år eller till tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret 3 kap. den senare

3 § AFL55.

55 Jfr korresponderande bestämmelser i 3 § föräldraledighetslagen 1995:584.

Socialdepartementets åldersgränser

Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn. Tidpunkten då den försäkrade får barnet i sin vård jämställs därvid med tidpunkten för barnets födelse. Föräldrapenning utges dock inte för barn som fyllt 10 år 3 kap. 5 § AFL.

Motiv för en S-ârsgräns

Tidigare gällde att föräldrapenning fick inte med undantag avseende adoptivbarn ges för barn som fyllt 4 är. Denna reglering infördes i samband med att de tidigare ersättningsformerna föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning sammanfördes till en förmån den l januari 1986. Den särskilda föräldrapenningen kunde tas ut fram till dess barnet fyllde 8 år eller till den senare tidpunkt då barnet avslutade det första skolåret. Som skäl för ändringen angavs i propositionen 1984/85:78 om förbättringar inom föräldraförsäkringen m.m. bland annat att föräldrarna till övervägande del tog ut föräldrapenningen under barnets tre första levnadsår, samt att möjligheten att spara dagar med särskild föräldrapenning medförde administrativa problem för försäkringskassorna samtidigt som föräldrarna hade svårt att hälla reda på antalet uttagna respektive sparade dagar.

Åldersgränsen höjdes under år 1989 till 8 år grund av att den

utökning av antalet föräldrapenningdagar som då genomfördes medförde att 4-ärsgränsen inte längre medgav föräldrarna att ta ut föräldrapenningen enligt samtliga de alternativ som lagen gav rätt till. Därför sträcktes tidsramen ut. Samtidigt framhölls att det var viktigt att ge föräldrarna så stor valfrihet som möjligt att använda försäkringen vid den tidpunkt de själva anser lämplig. Mot denna bakgrund och med beaktande av den rätt till förkortning av arbetstiden som gavs med stöd av föräldraledighetslagen förlängdes åldersgränsen fram till barnets 8- årsdag eller till den senare tidpunkt då barnet avslutat första skolåret prop. 1988/89:69 s. 10.

Motivet för en 1 O-årsgräns vid adoption

Den något högre åldersgränsen för adoptivbarn motiveras av att det är angeläget att denna grupp mellan 8 och 10 är får ett fullgott -- stöd prop. l987/88:l68 s. 43.

Socialdepartementets åldersgränser

14.4.2 Beloppsspärr mot sänkning av föräldrapenning

-barn under 2 år

I 4 kap. 6 § sjätte stycket AFL gäller vidare en särskild beloppsspårr mot en sänkning av föräldrapenningen till dess barnet fyller 2 år. Detsamma gäller om kvinnan är gravid på nytt innan barnet uppnått l är och 9 månaders ålder. Detsamma gäller också vid adoption av barn som sker inom 2 år och 6 månader efter det att det föregående barnet fötts eller adopterats.

Motiv

Bestämmelsen om att en förälders sjukpenninggrundande inte får sänkas under viss tid efter barns födelse syftar till att tillförsäkra förvärvsarbetande kvinnor ett bibehållet försäkringsskydd under viss tid efter barnsbörden även om de inte återupptar förvärvsarbetet prop. 1984/85:78 s. 79 f.. I Ifrågavarande åldersgränser har i bland höjts, i bland sänkts. Några mer ingående överväganden för valet av en viss ålder har som regel inte redovisats i samband med dessa förändringar. Den nuvarande gränsen vid l år och 9 månader som ersatte den tidigare 2,5-årsregeln motiveras av att den något högre gränsen i det enskilda fallet kunde ge upphov till orimliga effekter på försäkringsskyddet prop. l993/94:220 s. 45 f..

14.4.3 Tillfällig föräldrapenning huvudregeln 8 månader

till 12 år

För tillfällig föräldrapenning finns en övre åldersgräns. Den växlar beroende på om barnet är funktionshindrat eller inte. Enligt 4 kap. l0§ första stycket AFL har en förälder rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn, som inte har fyllt 12 år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet. Rätt till tillfällig föräldrapenning föreligger även i en del andra i bestämmelsen angivna situationer, t.ex. vid sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdnadshavare, besök i samhällets förebyggande barnhälsovård och när barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna. Detta är huvudregeln från vilken det görs flera undantag. För det första har en förälder till ett sjukt eller funktionshindrat barn som inte har fyllt 12 år rätt till tillfällig föräldrapenning när

SOU 1996: 111 Socialdepartementets åldersgränser

föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i ytterligare ett antal

situationer 4 kap. 10 a § AFL. För det andra kan tillfällig föräldrapenning även utges för vård av barn som fyllt 12 år men inte 16 år i de fall barnet på grund av ett funktionshinder är i behov av särskild tillsyn eller vård 4 kap. 11 § första stycket AFL. För det tredje kan tillfällig föräldrapenning utbetalas för vård av barn som fyllt 16 men inte 21 år om barnet omfattas av 1 § lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade. Om barnet efter att ha fyllt 21 år går i sådan skola som avses i 5 kap. 28 § eller 6 kap. 7 § skollagen 1985:1100 kan tillfällig föräldrapenning även betalas ut till utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 23 är. Det finns även nedre åldersgräns. Även denna gräns växlar bl.a. en grund av om barnet är funktionshindrat eller inte. Enligt huvudregeln i 4 kap. 10 § AFL är den nedre åldersgränsen för vård av sjukt barn m.m. 240 dagar eller 8 månader. För vård av barn vars ålder understiger 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning för någon av de i 4 kap. 10 § första stycket AFL nyss nämnda situationer bara om tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas sjukhus 4 kap. 10 § andra stycket AFL. En förälder till barn som omfattas av 1 § lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade har dock rätt till kontaktdagar från barnets födelse till dess att det fyller 16 år 4 kap. 10 § tredje stycket andra meningen AFL. Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en pappa som avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse för att närvara vid förlossningen, biträda i hemmet eller vårda barn. Motsvarande gäller i tillämpliga delar för en pappa vid adoption av barn, om barnet inte fyllt 10 år 4 kap. 10 § fjärde stycket AFL.

Motiv för en 1 Z-årsgräns

Rätten till föräldraledighet för tillfälligt vård av barn tar sikte på att ersätta en barntillsyn som faller bort. Det har därför framstått som naturligt att knyta an åldersgränsen till åldersgränsen för den kommunala barnomsorgen. Denna omsorg gäller visserligen barn till och med 12 års ålder. I förarbetena till bestämmelsen ansågs det dock tillräckligt utan närmare motivering att begränsa tiden till dess barnet fyllt 12 år prop. 1978/79:168 s. 42.

Socialdepartementets åldersgränser SOU 1996:11 1

Motivet för en lö-årsgräns

Bestämmelsen om en förhöjd åldersgräns för långvarigt sjuka eller handikappade barn infördes år 1985. Av lagmotiven framgår dock inte närmare skälen för den valda åldersgränsen prop. 1984/85:78 67. s. Den utsträckta tiden motiveras av behovet av att kunna avstå från förvärvsarbete för vård av barnet. Den valda åldersgränsen torde vara en anpassning till AFL:s generella 16-årsgräns.

Motivet för 21- och 23-årsgränserna

De förhöjda åldersgränserna infördes för att föräldrar till svårt sjuka och funktionshindrade barn som fyllt 16 âr inte hade någon möjlighet att erhålla ersättning från socialförsäkringen i de situationer de tillfälligt behövde stanna hemma från arbetet för att ta hand om barnet. Den övre åldersgränsen för rätt till tillfällig föräldrapenning är en anpassning till den tidpunkt som normalt sett kan anses motsvara gymnasieskolan avslutning för de ifrågavarande ungdomarna. Rätten till gymnasial utbildning för svårt rörelsehindrade elever som går i specialanpassad utbildning gäller till och med vårterminen det år eleven fyller 21 år. Om det behövs har dock eleven rätt att fortsätta sin skolgång till och med vårterminen det år eleven fyller 23 år prop. 1992/932159 s. 149 f..

SOU 1996: 11 1 Socialdepartementets åldersgränser

14.5 Folkpension m.m.

För bestämmelserna om rätt till folkpension i form av ålders-

pension, förtidspension och efterlevandepension samt för tilläggspenison ATP gäller som allmän förutsättning en nedre åldergräns med undantag för ålderspension 16 år. - - Bestämmelserna innehåller också en del andra åldersgränser för unga människor upp till 30 år. Pensionspoäng får t.ex. tillgodoräknas för vård av barn under 3 ar. Efterlevande makes rätt till omställningspension är bl.a. beroende av om han eller hon vid dödsfallet sammanbodde med barn under 12 år. För barnpension gäller åldersgränsen 18 år. Men vid studier som ger rätt till förlängt barnbidrag eller studiehjälp gäller en 20-

ârsgräns för sådan pension. Åldersgränsen 19 år har också vid

avbrott m.m. av studier betydelse för denna rätt Vad sedan beträffar kvalifikationskravet "bosättningstid i Sverige" gäller för beräkningen en särbestämmelse för personer under 18 år som följer med sina föräldrar utomlands i biståndsarbete och för personer under 26 år och som bedriver studier i ett annat land.

14. 5.1 Allmänna förutsättningar

Av bestämmelserna allmänna förutsättningar för rätt till folkom pension framgår att rätten till folkpension i dess olika former bl.a. är beroende av det antal år som tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige. Enligt huvudregeln i 5 kap 5 § tredje stycket AFL skall vid beräkningen av bosättningstid bortses från tid före det år då den

pensionsberättigade eller, såvitt gäller efterlevandepension, den avlidne

uppnått 16 års ålder. i Medföljande barn under 18 år till föräldrar som bedrivit biståndsarbete utomlands får dock som bosättningstid i Sverige tillgodoräkna sig den utomlands vistade tiden 5 kap. 6 § fjärde stycket AFL. Genom särbestämrnelse tillgodoräknas också som bosättningstid en i Sverige i den mån regeringen så förordnar tid under vilken en person

Socialdepartementets åldersgränser

som inte fyllt 26 år bedriver studier i annat land 5 kap. 6 §

AFL5°. Som villkor har regeringen föreskrivit utom annat att

- studierna skall berättiga till studiemedel enligt studiestödslagen 1973:349. För den som har beviljats asyl i Sverige gäller också en särbestämmelse vid beräkningen av bosättningstid. Men bestämmelsen knyter an till den generella 16-årsgränsen 5 kap. 7 § AFL. För folkpension i form av förtidspension finns i 5 kap. 9 och 10 några särbestämmelser för beräkningen av bosättningstid. Enligt 9 § gäller lö-ârsgränsen. Enligt 10 § tillämpas för där angivna fall åldersgränsen "före ingången av det år då han fyllde 18 år. När det sedan gäller de olika formerna för folkpension gäller

följande åldersgränsbestämmelsei.

14.5.2 Förtidspension eller sjukbidrag 16 år

-

Rätt till folkpension i form av förtidspension eller sjukbidrag har försäkrad som fyllt 16 år 7 kap. 1 § AFL.

14.5.3 Barnpension under 18 år, i vissa fall 21 år

-

Rätt till barnpension som är en form av efterlevandepension har - barn som inte har fyllt 18 år. Om ett barn som har fyllt 18 år bedriver studier rätt till förlängt barnbidrag enligt lagen 1986:378 om som ger förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 3 kap. studiestödslagen 1973:349, har det rätt till barnpension även för sådan tid, dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år. För rätt till barnpension fordras dessutom att barnet bedriver sådana studier när det fyller 18 år eller återupptar studierna innan det fyller 19 år 8 kap. 2 § första och andra styckena AFL.

56 Se förordningen 1994:1133 tillgodoräknande bosättningstid i Sverige vid om av studier i annat land. 57 Enligt 3 § kungörelsen 1962:394 med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m.m. gäller för en underårig sökande att ansökningen skall undertecknas av förmyndaren. Enligt l § Riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1990:19 om förenklat ansökningsförfarande i vissa fall for erhållande av efterlevandepension kan ett barn få fortsatt rätt till sådan pension efter fyllda 18 år under förutsättning av anmälan görs till försäkringskassan om att barnet bedriver studier som enligt 8 kap. 2 § och 14 kap. 2 § AFL ger rätt till barnpension.

SOU 1996: 111 Socialdepartementets åldersgränser

Förebilden för folkpensioneringens barnpension var 1960 års lag om barnpension i vilken föreskrevs en övre åldersgräns vid 16 år. Grunden för denna var att flertalet ungdomar över 15 års ålder vid den tiden hade egna inkomster av förvärvsarbete och att något generellt behov då inte ansågs föreligga att utge barnpension till ungdomar som var 16 år eller äldre. Folkpensioneringens åldersgräns höjdes den 1 januari 1974 till 18 år med syfte att uppnå överensstämmelse med reglerna för bidragsförskott. För barnpension inom tilläggspensioneringen gällde samtidigt en 19årsgräns efter mönster av tjänstepensioneringarna på avtalsomrädet. Den åldersgränsen var i sin tur en anpssning till den tidigare gällande myndighetsåldern 20 år. Genom lagstiftning år 1988 gäller likartade regler för båda förmånerna. Vid bestämmande av åldersgränsen har avgörande vikt lagts vid en jämförelse med reglerna för den familjerättsliga underhållsskyldigheten, på vilka barnpensioneringens principer bygger. När det gäller den generella åldersgränsen, 18 år, för barn som inte studerar är den knuten till den nuvarande myndighetsåldern och då rätten till underhåll från föräldrarna upphör. Den övre åldersgränsen för barn som studerar är en anpassning till motsvarande regler för bidragsförskott prop. 1987/88:171 s. 78 f..

14.5.4 Omställningspension barn under 12 år

-

Rätt till omställningspension som också är en form av efter- levandepension har en efterlevande make bl.a. om den efterlevande vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 12 år 8 kap. 4 och 5 AFL. Enligt huvudregeln gäller för generell omställningspension en tid av ett år. Omställningspension för förlängd tid utbetals först när rätten till den generella pensionen har upphört, alltså först när ett år har förflutit efter dödsfallet. Om den efterlevande har flera barn, är det avgörande det yngsta barnets ålder. Att differentiera åldersgränsen efter antalet barn, så att den är högre än eljest om den efterlevande har mer än ett minder-

årigt barn att ta vård om, har inte ansetts motiverat.

Avsikten med den förlängda tiden är att den skall ge ett ekonomiskt tillskott till förälderns förvärvsinkomster för att föräldern under viss

58 I BrB med minderårig den är under 15 år och i arbetsmiljölagen den avses som som är under 18 âr/ vâr anm.

Socialdepartementets åldersgränser

tid kan behöva minska sin arbetstid eller under fortsatt heltidsarbete -åsamkas tillkommande utgifter som inte var nödvändiga så länge -

maken levde. Åldersgränsen 12 år har bestämts mot bakgrund av att

ett barn vid den åldern bedöms kunna klara sig självt och utan mer regelbunden tillsyn av annan prop. 1987/88:l71 s. 103.

14.6 Särskilda folkpensionsförmåner

För handikappersättning och Vårdbidrag gäller åldersgränsen 16 ar. Bestämmelserna om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn innehåller en åldersgränsbestämmelse, 18 år. I övrigt används i dessa bestämmelser begreppet barn utan fixering till viss ålder.

I lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade används

begreppen barn, ungdomar och vuxna utan fixering till ålder. Men en del fixa åldersgränser finns. Den som är 15 år eller äldre skall själv begära insatser. - Bland insatserna för särskildt stöd och service nämns kort- tidstillsyn för skolungdom över 12 år. För den som är under 18 âr är föräldrarna i vissa fall skyldiga att i skälig utsträckning bidra till kommunens kostnader. I bestämmelserna om assistansersättning används begreppet underårig i samma betydelse som i föräldrabalken. I övrigt innehåller dessa bestämmelser inte någon åldersgränsregel. Bestämmelserna om bilstöd till handikappade innehåller en åldersgränsbestämmelse, 18 år.

14.6.1 Handikappersättning 16 år

-

Rätt till handikappersättning tillkommer försäkrad som fyllt 16 år 9 kap. 2 § AFL.

14.6.2 Vårdbidrag barn under 16 år

-

Rätt till Vårdbidrag har försäkrad förälder för vård av barn som inte fyllt 16 år om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst sex månader är i behov av

Socialdepartementets åldersgränser

särskild tillsyn eller vård 9 kap. 4 § AFL. Vårdbidrag utgår till och

med månaden före den då barnet fyller 16 år 16 kap. 9 § AFL.

14.6.3 Särskilt pensionstillägg för långvarig vård sjukt

av

eller handikappat barn särskild förordnad vård-

nadshavare likställs med vårdnadshavare vid 18 år

Det särskilda pensionstillägget i lagen 1990:773 särskilt om pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn utges till förälder som har vårdat ett sådant barn under minst sex vårdâr och därvid har avstått från förvärvsarbete. I 2 § anges åldersgränsen 18 år som en särskild tidpunkt då en särskilt förordnad vårdnadshavare senast skall likställas med en vårdnadshavare för barnet.

l4.6.4 Bostadstillägg till pensionärer adoptivbarn under

- 10 år

I 6 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1994:35 om inkomstberäkning enligt lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer anges hur årsinkomsten skall bestämmas när någon uppbär

föräldrapenning med anledning av ett barns födelse eller erhållandet

av adoptivbarn under 10 år i sin vård.

14.6.5 Stöd och service till vissa funktionshindrade

Allmänt

Lagen 1993:387 om stöd och insatser till vissa funktionshindrade LSS innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service i första hand personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd. Men även personer med andra fysiska eller psykiska funktionshinder kan ha rätt till sådana insatser. När det gäller rätten till insatser är i 8 § utgångspunkten att den enskilde själv skall begära insatserna. Barn betraktas här som part. I 9 § anges insatserna för särskilt stöd och särskild service. En av insatserna är relaterad till en åldersgräns, nämligen korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov.

Socialdepartementets åldersgränser

I bestämmelserna om avgifter sägs i 20 § att om någon som är under 18 år får omvårdnad i ett annat hem än det egna med stöd av denna lag, är föräldrarna skyldiga att i skälig utsträckning bidra till kommunens kostnader för omvårdnaden. Kommunen får i sådana fall uppbära underhâllsbidrag som avser barnet. Bestämmelsen är en anpassning till bestämmelserna om vårdnad och omyndig i FB prop. 1992/932159.

Behörig att själv begära insatser 15 år -

Enligt 8 § skall den som har fyllt 15 år själv begära insatserna. För den som är yngre än 15 år, eller uppenbart själv saknar förmåga att på hand ta ställning i frågan skall kunna ges insatser egen på begäran av vårdnadshavare, god man, förmyndare eller förvaltare.

Av lagmotiven framgår att 15 år är den åldersgräns vid vilken en

minderårig person kan anses tillräckligt mogen för att hans viljeyttring skall ha självständig betydelse. En 15åring som själv förstår vad en saken gäller och kan uttrycka vilja kan inte beredas särskilda en insatser enligt lagen enbart grund av vårdnadshavarens eller annan legal ställföreträdares begäran. Å andra sidan kan enligt FB:s vårdnadsbestämmelser begäran av en person mellan 15 och 18 år en inte bifallas mot vårdnadshavarens vilja. Skulle detta i något fall innebära fara för den unges utveckling kan fråga uppkomma om tillämpning LVU-lagen prop. 1992/93:159 bil. 1 s. 173. av

14.6.6 Assistansersättning 18 år

-

Assistansersättning är ersättning av allmänna medel till vissa en funktionshindrade för kostnader för personlig assistans. Enligt 5 § lagen 1993:389 om assistansersättning LASS skall en ansökan assistansersättning göras skriftligen hos försäkringskassan. om I 2§ förordningen 1993:1091 om assistansersättning föreskrivs vidare att sådan ansökan skall undertecknas av sökanden. För en en underårig sökande skall dock ansökningen undertecknas av förmyndaren. Bestämmelsen knyter till förmynderskapsreglerna i FB. an

Socialdepartementets åldersgränser

Ett aktuellt utredningsförslag

Assistansutredningen har i sitt betänkande SOU 1995: 126 Kostnader för den statliga assistansersättningen i besparingssyfte föreslagit att barn under 16 år undantas från rätten till personlig assistans. Som skäl för valet 16-årsgräns anförs dels att Handikapputredningen i sitt

av en betänkande SOU 1991:46 Handikapp Välfärd Rättvisa - -

föreslagit motsvarande åldersgräns, dels reglerna för Vårdbidrag

en och förtidspension i socialförsäkringen. I samband därmed sägs att även andra åldersgränser kan diskuteras med hänvisning till skollagen lagstiftning s. 77 och 78. och annan

Regeringen inte att fram med någon proposition i enlighet

avser

med utredningsförslaget.

l4.6.7 Bilstöd till handikappade 18 år

-

Enligt lagen 1988:360 handläggning av ärenden om bilstöd till om handikappade och den därtill utfärdade förordningen 1988:890 lämnas statligt bidrag till handikappade och föräldrar till handikappade barn för att anskaffa motorfordon.

Enligt dessa föreskrifter gäller för den bidragsberättigade personkretsen bl.a. åldersgränsen 18 år, dels för gruppen handikappade i

åldern 18-49 år, dels för handikappade föräldrar med barn gruppen

under 18 år, och dels för gruppen föräldrar med handikappade barn

under 18 år.

I samband med lagstiftningsärendet fördes fram önskemål om att

stöd även borde kunna lämnas till föräldrar med handikappade barn över 18 år, barnet i fråga bor kvar hos sina föräldrar. Men 18om

årsgränsen lades fast närmast anpassning till bestämmelserna

som en i föräldrabalken när vårdnaden upphör, alltså en anpassning till om

myndighetsåldern prop. 1987/88:99 s. 16 och Ds S 1986:11 s. 28.

14.7 Beräkning pensionsgrundande inkomst m.m.

av

Bestämmelserna s.k. vårdår är knutna till barn under 3 år. om

Socialdepartementets åldersgränser SOU 1996: 11 1

14.7.1 Vårdår barn under 3 år -

Vad beträffar bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst finns en åldersgränsbestärrunelse i 11 kap. 6 a § AFL. l ifrågavarande bestämmelse sägs bl.a. att ett s.k. vårdår i vissa fall jämställs med år för

vilka pensionspoäng tillgodoräknas. Därvid gäller att en förälder som under större delen av ett kalenderår vårdat ett barn som inte har fyllt 3 år skall tillgodoräknas det året som ett vårdår om en ansökan om detta görs inom en viss närmare angiven tid.

14.8 Sammanträffande av förmåner minderårig

-

I bestämmelserna används begreppet minderårig utan fixering till viss ålder

l de försäkringen gemensamma bestämmelserna används i fråga om

Sammanträffande förmåner m.m. begreppet minderårig utan av fixering till viss ålder 17 kap. 1 § andra stycket AFL.

14.9 Uppgiftsskyldig enligt AFL 18 år

s

Enligt AFL gäller en 18-årsgräns för skyldigheten att lämna

sådana uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen. För den som är omyndig skall förmyndaren lämna uppgifter.

Även bestämmelserna utbetalning pension knyter till om av an myndighetsåldern. Den som är under 18 år har dock efter begäran möjlighet att få pensionen utbetald till sig själv.

Enligt 20 kap. 8 § lagen AFL gäller för den som är försäkrad emligt lagen att han eller hon skall lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen.

För den som är omyndig under 18 år är det förmyndaren som

skall lämna uppgifterna. Motsvarande krav på uppnådd myndighetsålder gäller också enligt 3 § kungörelsen 1962:394 med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän

försäkring m.m. Så gäller även enligt 5§ lagen 1984:989 om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara.

Motsvarande gäller likaså i fråga om ändrade förhållanden vid

förtidspension och efterlevandepension se 16 kap. 8 och 10 §§.

1996:111 Socialdepartementets åldersgränser SOU

Åldersgränsen är i de nu redovisade bestämmelserna en anpassning

till myndighetsâldern. Även bestämmelserna utbetalning pension knyter direkt an om av till myndighetsâldern. Den som är under 18 år har dock efter begäran möjlighet att få pensionen utbetald till sig själv 6 § förordningen 1980:624 sättet och tiden för utbetalning av pension enligt lagen om om allmän försäkring m.m..

15 Arbetsskadeförsäkring m.m.

Enligt lagen 1976:380 arbetsskadeförsäkring, LAF, gäller för beom stämmelserna livränteunderlag vid skada i arbete och i yrkesutbildom ning i 4 kap. och barnlivränta i 5 kap. flera åldersgränser. Vi behandlar först åldersgränsbestämmelserna för livränteunderlaget.

15.1 Livränta 18, 21 och 25 år

-

Vid bestämmande av livränteunderlag vid arbetsskada i förvärvs-

arbete eller i yrkesutbildning tillämpas âldersgränserna 18, 21 och

25 år.

Hade den försäkrade inte fyllt 25 år när skadan inträffade, skall livränteunderlaget för tiden efter det han uppnår den åldern utgöras av den inkomst som han med hänsyn till sin sysselsättning då skadan inträffade sannolikt skulle ha haft vid 25 års ålder, om skadan inte hade inträffat 4 kap. 9 § första stycket. Första stycket har motsvarande tillämpning på försäkrad som när skadan inträffade inte hade fyllt 21 är beträffande livränteunderlaget för tiden mellan 21 och 25 års ålder samt försäkrad som när skadan inträffade inte hade fyllt 18 år beträffande livränteunderlaget för tiden mellan 18 och 21 års ålder 4 kap. 9 § andra stycket. Nu redovisade regler avser skada i arbete. För skada vid yrkesutbildning beräknas underlaget i enlighet med en schablonbestämmelse i 4 kap. 10 Samma åldersgränser tillämpas som vid arbetsskada. Bestämmelserna har kommit till mot bakgrund av att det inte har ansetts tillfredsställande att fastställa en livsvarig egenlivränta eller en efterlevandelivränta enbart med hänsyn till inkomstförhållandena vid skadetillfället. Detta gäller bl.a. när den försäkrade vid skadetillfället så ung att han eller hon inte hade hunnit få full lön i sitt yrke. var

Socialdepartementets åldersgränser

Åldersfixeringen bygger undersökning av löneutvecklingen inom

vissa branscher. En icke obetydlig ökning av lönerna sker upp till 25årsåldern och att inkomstökningarna är störst i de lägsta åldrarna. Därför föreskrivs uppräkning den årliga arbetsförtjänsten skall att en av ske vid 18, 21 och 25 års ålder. prop. 1975/76:l97 s. 78 f..

15.2 Livränta till efterlevande barn under 18 år,

-

vid studier 20 år

För barns rätt till livränta efter avliden gäller som övre åldergräns 18 år eller vid vissa studier 20 år. För att få göra anmälan, lämna uppgifter m.m. fordras att man är myndig, dvs. 18 år.

Vad sedan gäller bestämmelserna om barnlivränta har enligt dessa barn till en avliden försäkrad rätt till livränta för tid till och med den månad då barnet fyller 18 år eller längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år 5 kap. 4 § första stycket.

Åldersgränserna för rätt till barnlivränta har utformats efter mönster

av vad som gäller beträffande barnpension inom folk- och tilläggspensioneringen prop. 1987/88:171 s. 234.

15.3 Uppgiftsskyldighet m.m. 18 år

-

En 18-årsgräns gäller för skyldigheten att lämna sådana uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen. För den som är omyndig skall förmyndaren lämna uppgifter.

Enligt 8 kap. 6 § lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring är det förmyndaren som skall lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen när den som är omyndig har rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen. Motsvarande gäller för en sådan förklaring som enligt 4 kap. 10 § kan avkrävas en efterlevande till försäkrad. Bestämmelserna knyter direkt an till myndighetsåldern.

SOU 1996:11 1 Socialdepartementets åldersgränser

16 Bidrag till barnfamiljer

16.1 Barnbidrag till 16 år

-

Bestämmelserna om allmänt barnbidrag innehåller en 16-årsgräns. Den bygger på ett antagande om att barn i allmänhet från och med 16 års ålder genom eget arbete kan bidra till sin egen försörjning.

Barnbidrag tidigare barntillägg till den allmänna pensionsförsäkring-

en har sedan är 1938 betalats ut till föräldralösa barn, faderlösa barn

och barn till arbetsoförmögna. Åldersgränsen 16 år lagfästes genom

1947 års barnbidragslag. Enligt 2 § lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag betalas barnbidrag ut från och med månaden efter den, då barnet fötts eller rätt till sådant bidrag annars uppkommit, till och med det kvartal, under vilket barnet fyller 16 år. Avlider barn före utgången av det kvartal då barnet fyller 16 år skall bidraget dras in från och med månaden efter den då dödsfallet inträffade 3 §. Rätten att uppbära allmänt barnbidrag tillkommer som regel barnets moder 4 §.

Motiv för en 1 ö-årsgräns

I regeringens proposition 1947:220 med förslag till lag om allmänna

barnbidrag föreslogs huvudregel för bidraget en 16-årsgräns. Men som med möjlighet att få bidrag även för barn som fyllt 16 år om barnet på grund av fortsatt utbildning, sjukdom eller av annan anledning inte kan eget arbete i avsevärd mån bidra till sitt uppehälle genom mera och inte heller äger egna tillgångar av betydenhet, dock längst till och med det kvartal då barnet fyller 18 år s. 101. Riksdagen godtog emellertid inte förslaget till barnbidrag för barn i ålder 16-18 år. Som skäl anfördes dels att statligt stöd till studerande ungdomar över 16 år bör lämnas i form av stipendier, dels att stöd till barn som på grund sjukdom inte kan bidra till sin försörjning bör lämnas i av form än i form av allmänt barnbidrag rskr. 1947 nr 498. Av annan propositionen framgår att 16-årsgränsen är bestämd för att motsvara den ålder då barn i allmänhet anses kunna i mera avsevärd mån bidra till sitt uppehälle s. 101.

Socialdepartementets åldersgränser

16.1.1 Flerbamstillägg barn under 20 år

-

För beräkning av det s.k. flerbarnstillägget för familjer med tre eller flera barn gäller vidare att den som har fyllt 16 år och bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag eller studiehjälp skall räknas in i barnantalet, dock längst till och med andra kvartalet det år han eller hon fyller 20 år, förutsatt att han eller hon bor tillsammans med den

bidragssökande och är barn till denne 2 b §5°.

16.2 Förlängt barnbidrag från 16 år

-

Bestämmelserna om förlängt barnbidrag för elev i grundskolan innehåller en 16-årsgräns som korresponderar med 16årsgränsen för allmänt barnbidrag. Rätten till förlängt barnbidrag gäller från och med kvartalet efter det under vilket eleven fyllt 16 år. Det allmänna barnbidraget avlöses således, i det fall barnet studerar i grundskolan, av det förlängda barnbidraget.

Enligt 1 § lagen 1986:378 om förlängt barnbidrag har en elev i grundskolan eller elev deltar i viss annan motsvarande en som undervisning samt elever i särskolan och specialskolan rätt till förlängt barnbidrag från och med kvartalet efter det under vilket eleven fyllt 16 år. Förlängt barnbidrag lämnas till och med den månad eleven slutför utbildningen eller avbryter studierna 3 §°°.

Motiv för en 1 ö-årsgräns

Det förlängda barnbidraget infördes dock redan genom studiehjälpsreglementet 1964:402. Följande motiv anfördes för åldersgränsen 16 år. Som grundläggande princip gäller att statlig studiehjälp bara skall sättas in vid de frivilliga skolformerna ovanför grundskolan. För

59 Reglerna flerbarnstillägg har upphävts kommer fortfarande att gälla under om men några år för dem som uppbar tillägget vid upphävandet. 60 Enligt den skollagen är skolplikten inskränkt till tio års skolgång, elever nya men i särskolan skall ha rätt att få ytterligare utbildning under skolgång som sträcker sig i princip lika långt som tidigare skolplikt, dvs. längst till och med det kalenderår under vilket eleven fyller 21 âr eller, i särskilda fall, 23 är.

Socialdepartementets åldersgränser

vissa grundskoleelever upphörde emellertid det allmänna barnbidraget innan de har hunnit lämna skolan. Det förlängda barnbidraget är en form av särskild studiehjälp för denna kategori, dvs. för dem som är födda tidigt på året eller har börjat sin skolgång sent eller som av en eller annan anledning blivit fördröjda i sin skolgång prop. 1964: 138 s. 155. Bestämmelserna om förlängt barnbidrag har i 1986 års lag i olika avseenden anpassats till reglerna om allmänt barnbidrag prop. 1985/86:96 s. l.

16.3 Bidragsförskott till 18 år

-

Bestämmelserna om bidragsförskott innehåller en 18-årsgräns. Bidragsförskott betalas ut till och med den månad varunder barnet fyller 18 år. l bestämmelserna används för övrigt genomgående begreppet barn. 18-årsgränsen är en anpassning till andra familjepolitiska förmåner.

Syftet med bestämmelserna om bidragsförskott är att garantera barn till ensamstående vårdnadshavare ett generellt underhåll. Ursprungligen tillämpades en 16-årsgräns.

Enligt 3 § andra stycket lagen 1964: 143 om bidragsförskott betalas bidragsförskott ut till och med den månad, varunder barnet fyller 18

år eller rätten till förskott eljest upphört.

Motiv för en 1 S-årsgräns

År 1970 höjdes den ursprungliga åldersgränsen för bidragsförskott från 16 år till 18 år. Höjningen gjordes för att tillgodose de sämst ställda bland de ensamstående barnförsörjarna. Det hade konstaterats att flertalet 16åringar som regel fortsatte sina studier ytterligare några år och att det då uppstod ekonomiska svårigheter när bidragsförskottet upphörde när barnet fyllde 16 år. Vid en jämförelse med andra familjepolitiska förmåner konstaterades därvid att det allmänna barnbidraget ersattes av studiehjälp när barnet fyllde 16 år. Bostadstilllägget till barnfamiljer omfattade delvis även 16-l7åringar som uppbar studiehjälp. Delvis motsvarades även bostadstillägget av förmåner inom studiehjälpen. Det ekonomiska stöd som bidragsför-

Socialdepartementets åldersgränser SOU 1996: 11 1

skottet utgjorde bortföll däremot helt utan att ersättas av någon motsvarighet inom studiehjälpen prop. 1979:65 s. 6 och 7.

Bidragsförskottet förväntas ersättas underhållsstöd den 1 januari

av 1997

Ett förslag till nytt bidrag benämnt underhållsstöd föreslås ersätta

bidragsförskottet Ds 1996:2. Proposition förväntas lämnas till

riksdagen under våren 1996 med förslag om ikraftträdande den

1 januari 1997. Åldersgränserna ändras inte enligt förslaget.

16.4 Förlängt bidragsförskott för studerande till

- 20 år

Förlängt bidragsförskott för barn som studerar kan som regel fås från och med månaden efter den barnet fyllt 18 år. Går barnet i skola när det fyller 18 år kan bidraget utgå som längst till och med juni månad det år barnet fyller 20 år. I bestämmelserna används genomgående begreppet barn för kategorin 18-19-åringar.

Enligt 2 § första stycket lagen 1984: 1095 om förlängt bidragsförskott för studerande lämnas förlängt bidragsförskott för barn som går i skolan när det fyller 18 år eller återupptar skolgången innan det fyller 19 år så länge barnet bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag eller studiehjälp, dock längst till och med juni månad det år barnet fyller 20 år. Förskottet kan som regel fås från och med månaden efter den barnet fyllt 18 år till och med den den månad rätten till förskottet upphör 2 § andra stycket. Bestämmelserna i 3 och 4 §§ knyter också an till 18-årsgränsen, likaså bestämmelsen i 9 Bestämmelserna anpassning till föräldras underhållsskyldighet är en vid barns studier. Den övre åldersgränsen knyter an till reglerna för studiebidraget inom studiehjälpen prop. 1984/85:39 s. 17. Som redan nämnts avser regeringen att föreslå riksdagen att fatta beslut om ett nytt bidrag benämnt underhållsstöd i stället för det nuvarande bidragsförskottet.

Socialdepartementets åldersgränser SOU 1996:l 11

16.5 Särskilt bidrag till vissa adoptivbarn 18 år,

-

vid studier 20 år

Bidrag lämnas regel till och med den månad under vilken som adoptivbarnet fyller 18 år. Går barnet i skola när det fyller 18 år kan bidraget utgå som längst till och med juni månad det år barnet fyller 20 år.

Enligt lagen 1984:1096 särskilt bidrag till vissa adoptivbarn om lämnas under de förutsättningar närmare i lagen särskilt som anges bidrag allmänna medel till ett barn är adopterat av endast en av som person. Bidrag lämnas till och med den månad under vilken barnet fyller 18 år eller rätten till bidrag annars upphör 3 § första stycket. Går barnet i skola när det fyller 18 år eller återupptas skolgången innan barnet fyller 19 år, kan bidraget efter särskild ansökan utgå så länge skolgången pågår, dock längst till och med juni månad det år barnet fyller 20 år 3 § andra stycket. Bidrag efter det att barnet fyllt 18 år lämnas endast om barnet

varaktigt bor tillsammans med adoptivföräldrarna eller någon som var

vårdnadshavare för barnet när det fyllde 18 år 3 § tredje stycket. Av lagmotiven framgår att åldersgränserna i paragrafen är en anpassning till regeln i 7 kap. l § föräldrabalken om rätt till underhåll efter det att barnet fyllt 18 år och till vad föreskrivs för rätt till som förlängt bidragsförskott prop. 1984/85:39 s. 34. Som redan nämnts regeringen att förelslå riksdagen att fatta avser beslut bidrag benämnt underhållsstöd i stället för det om ett nytt nuvarande bidragsförskottet. Men åldersgränsern ändras inte enligt

förslaget se Ds 1996:2.

vid utländska barn barn

16.6 Bidrag adoption av -

under 10 år

För bidrag gäller att adoptivbarnet är under 10 år när adoptivföräldrarna får det i sin vård.

Med stöd lagen 1988:1463 bidrag vid adoption av utländska av om barn lämnas under de närmare villkor som anges i lagen bidrag av

Socialdepartementets åldersgränser SOU 1996:1

allmänna medel till adoptivföräldrarnas kostnader vid adoption av utländska barn°. För att bidrag skall få lämnas gäller att barnet får inte ha fyllt 10 år när adoptivföräldrarna får det i sin vård 6 §. Som skäl för denna åldersgräns har anförts att motsvarande

åldersgräns finns redan i fråga om föräldrapenning för adoptivbarn

prop. 1988/89:3 s. 10.

16.7 Bostadsbidrag

Bestämmelser om bostadsbidrag finns i lagen 1993:737 bostadsom bidrag. För hushåll utan barn och barnfamiljer finns två skilda

bostadsbidragssystem.

16.7.1 Barnfamiljer 18 år, vid studier 20 år

-

Barn får räknas med i bidragshushållet till och med den månad då det fyller 18 år eller då studiehjälpen eller det förlängda barnbidraget upphör.

För sökande med barn gäller inga åldersgränser. Barn får räknas med i bidragshushållet till och med den månad då det fyller 18 år eller då studiehjälpen eller det förlängda barnbidraget upphör 10 §.

16.7.2 Hushåll utan barn 18 till 29 år -

För rätt till bostadsbidrag för den inte har barn gäller som en nedre åldersgräns på 18 år och en övre åldersgräns på 29 år.

Hushåll utan barn delades tills nyligen i sin tur in i två olika kategorier beroende om bidragssökanden är under eller över 29 år. För den

61 I lagen 1979:552 om internationell adoptionshjälp är reglerna inte fixerade till ålder. Kompletterande bestämmelser ges i SoL. 125 § SoL föreskrivs att den som tar emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det, skall ha ett medgivande från socialnämnden innan barnet lämnar sitt hemland. Med barn avses i bestämmelsen den som är underårig, alltså under 18 år.

1996: 11 Socialdepartementets åldersgränser SOU 1

kategorin upphörde rätten till bidrag så sent som den 1 januari

senare 1996.

Det innebär som sagt att man i bostadsbidragssammanhang tills

vidare kan räkna med dels kategorin barnfamiljer, dels kategorin hushåll utan barn i åldern 18-28 år.

Åldersgränsen 29 år är utan några närmare överväganden jfr SOU

1995:133 s. 154.

16.7.3 Nya regler för bostadsbidrag från och med den

1 juli 1996

l regeringens proposition prop. 1995/96:168 Nya regler för

bostadsbidrag föreslås att bostadsbidrag till ungdomar mellan 18 och 29 år inte studerar och inte har barn slopas. Bostadsbidrag som som till studerande ungdomar mellan 18 och 29 år som inte har barn

behålls tills vidare s. 38W.

62 bostadsstöd till studerande utreds vidare inom Studiestödsutredningen Frågan om med sikte att bostadsbidraget skall upphöra.

Kommunikationsdepartementets

åldersgränser

1 Körkort m.m.

1.1 Körkortsbehörigheter m.m.

Körkortslagen 1977:477 innehåller för närvarande följande åldersgränser för körkort, nämligen 16, 18, 19 och 20 år. För att få föra moped eller terrängskoter gäller åldersgränserna

15 respektive 16 år. Något krav körkort har inte ställts upp för

dessa fordon. Detta differentierade system har utformats främst med hänsyn till vad har ansetts motiverat av trañksäkerhetsmässiga skäl. som

Liten historik

Det nuvarande differentierade körkortssystemet innebär i korthet att kraven utbildning, ålder och behörighet är anpassade med hänsyn till i första hand hur svårt det är att föra olika fordonstyper. Ju pass större förmåga, omdöme och kunskap som krävs för att föra ansvar, ett visst slag fordon i trafik, desto större bör också förarkraven av jfr 1967:55 s. 59 och prop. l975/76:l55 s. 9. vara prop. Den normala minimigränsen i åldershänseende för rätt att föra bil, 18 år, har gammal hävd i svensk motorfordonslagstiftning. Denna för

bil gällande körkortsålder föreskrevs redan i 1906 års förordning om

automobiltrafik också föreskrev minimiåldern 21 år för förare i som yrkesmässig trafik. Den högre åldersgränsen för de senare motiverades det stora åvilar dem, samt den mogenhet och det av ansvar som omdöme som fordrades av dem jfr SOU 1922:39.

År 1916 infördes krav på körkort för tyngre motorcykel och

ålderskravet bestämdes som för bil till 18 år. Lättviktsmotor- cyklarna undantagna från bestämmelserna för motorcyklar, vilket var

63 motorcykel till början vid 150 kg. År 1920 Gränsen mellan tung och lätt sattes en sattes gränsen vid 50 kg och år 1951 vid 75 kg.

Kommunikationsdepartementets åldersgränser SOU 1996:11 1

innebar att det inte fanns någon gräns mellan cyklar med hjälpmotor

eller moped och lättviktsmotorcyklar. Någon minimiåldersgräns för

att få föra dessa fordon var således inte föreskriven. Genom 1923 års motorfordonsförordning sänktes åldersgränsen för förare i yrkesmässig trafik från 21 år till 20 år. Som motiv anfördes bland annat att det i många fall fanns behov av undantag från bestämmelsen om 21 år samt att dispens meddelades i betydande omfattning. Den tidigare gällande 21-årsgränsen för förare i yrkesmässig trafik återinfördes i 1930 års motorfordonskungörelse. I 1936 års motorfordonsförordning, enligt vilken motorcyklarna

delades in i motorcyklar och lättviktsmotorcyklar°, föreskrevs en

lägsta körkortsâlder av 16 år för motorcykel. För lättviktsmotorcykel infördes körkortstvång först år 1939.

Genom lagstiftning år 1951 höjdes körkortsåldern för tyngre

motorcyklar från 16 år till 18 år för att motsvara vad som gällde för bil. Den lägre körkortsåldern behölls däremot för den lätta motorcykeln. Begreppet lättviktsmotorcykel utmönstrades samtidigt prop. 1951:30, 2 LU 1951:30, SOU 1948:20. Vad gäller åldersgränser för yrkesmässig trafik var dessa till en början kopplade till om trafiken skedde yrkesmässigt. Det innebar t.ex. att den förhöjda åldersgränsen inte gällde för privat förande av en tung lastbil eller buss.

1.1.1 Moped, undantagsvis lätt mc och traktor 15 år

-

Moped får föras endast av den som har fyllt 15 år 3 § första stycket. Mopeder, eller som de tidigare kallades, cyklar med hjälpmotor har funnits i mer eller mindre avancerad form lika länge som motorcyklar. Några regler för cyklar med hjälpmotor utfärdades inte annat än indirekt genom att sådana motorfordon undantogs från bestämmelserna motorcyklar. Det avgjorde tjänstevikten. År 1952 infördes om som var åldersgränsen 15 år för att köra moped. I propositionen 1952:182 hade föreslagits åldersgränsen 16 år. Andra lagutskottet 1952:43 ansåg emellertid att en sänkning till 15 år skulle i många fall kanske främst på landsbygden bli av stor betydelse. Några större -

64 Med lättviktsmotorcykel avsågs till en början en motorcykel med en högsta tjänstevikt av 60 kg och en topphastighet av 40 km/tim. I slutet av 1950-talet hade en sådan lättviktsmotorcykel, för vilken då gällde en högsta tjänstevikt av 75 kg, i regel en Cylindervolym av 175 kubikcentimeter och en effekt av 8-10 hästkrafter samt en topphastighet av 120 km/tim.

Kommunikationsdepartementets åldersgränser

risker från trafiksäkerhetssynpunkt skulle en sänkning enligt utskottet inte medföra med hänsyn till bl.a. den i skolorna bedrivna trafikundervisningen. Lätt motorcykel får brukas av en utomlands bosatt person som har fyllt 15 år och som tillfälligt vistas här om han eller hon har fört in motorcykeln i landet och om den uppfyller de villkor som gäller för sådant fordon i hans eller hennes hemland. Detta gäller dock bara om motorn har en slagvolym som inte överstiger 50 kubikcentimeter och om den som har fört in fordonet får föra detta i hemlandet utan körkort eller därmed jämförlig handling 3 § tredje stycket. Bestämmelsen tar sikte fordon som räknas som mopeder i hemlandet men är motorcykel i Sverige, t.ex. i Norge. T raktorkort får i undantagsfall utfärdas för den som har fyllt 15 år. Villkoret är att det skall föreligga särskilda skäl 29 §. Som skäl för denna 15-ärsgräns anfördes de fördelar som därigenom kunde vinnas särskilt för jordbrukets vidkommande. Så skulle det exemepelvis för en jordbrukare, som har svårt att skaffa vuxen arbetskraft, kunna vara av stort värde, om hemmavarande barn fick börja med traktorkörslor redan vid 15 års ålder. Om en regel, som öppnar sådan möjlighet tillämpas restriktivt, dvs. endast då särskilda skäl föreligger, torde ur trafiksäkerhetssynpunkt knappast några bärande invändningar kunna däremot prop. 1951:30, 2 LU 1951:30 101, RÅ 1980 2:25 resas s. I och II.

1.1.2 Terrängskoter, traktorkort och lätt 16 år

mc --

Terrängskoter får föras endast av den som har fyllt 16 år 3 § andra stycket. Något annat krav ställs inte i dag. I regeringens proposition 1995/962226 s. 47 föreslås emellertid att det skall krävas traktorkörkort eller körkort för att få framföra terängskoter. I propositionen föreslås vidare att en särskild förarlicens införs för förare av sådana fordon. Traktorkort får utfärdas för den som har fyllt 16 år 29 §. Behörighetskravet för traktor och åldersgränsen 16 år infördes år 1951 för att säkerställa en viss minsta kompetens hos förarna. Fordringarna för traktorkörkort ansågs dock med hänsyn till gummihjulstraktorns lägre konstruktiva hastighet kunna ställas lägre än för bil- och motorcykelkörkort. Körkortsåldern ansågs därför i princip kunna bestämmas till 16 år prop. 1951:30, 2 LU 1951:30 s. 100 och 101. För utfärdande av körkort för lätt motorcykel krävs likaledes att körkortshavaren är 16 år 12 § första stycket. Åldersbestämmelsen infördes genom 1936 års motorfordonsförordning och gällde då alla

Kommunikationsdepartemenlets åldersgränser SOU 1996:11 1

motorcyklar. I propositionen 1951:30 föreslogs emellertid att motorcykelkörkort fortsättningsvis endast skulle gälla för lätt motorcykel intill dess innehavaren fyllt 18 år. Som skäl för att behålla 16-ârsgränsen för lätt motorcykel anfördes bl.a. att samma mognad,

stadga och samt kroppskrafter behövs för att ett till-

sans som fredsställande sätt kunna manövrera tung motorcykel, föreligger en inte i fråga lätt motorcykel. Härtill kommer, att det för om en ungdomar i 16-17-årsåldern kan vara av stor betydelse äga tillgång till motorfordon för färd till och från skolor och arbetsplatser. Den lätta motorcykeln har här uppgift att fylla. Att tillåta sådan en motorcykel för den, som fyllt 16 år, synes försvarligt även ur trafiksäkerhetssynpunkt. Det har nämligen inte statistiskt påvisats, att olyckor i trafik med lätt motorcykel förorsakats av förare i åldern 16-17 år i relativt större utsträckning än av förare i högre ålder prop. 1951:30, 2 LU 1951:30 s. 99 och 100. Nu redovisade motiv för 16-årsgräns för lätt motorcykel har en ifrågsatts Körkortsutredningen i delbetänkandet SOU 1996:11 av EU-mopeden.

1.1.3 Tung mc, personbil och lätt lastbil 18 år

-

För utfärdande körkort för tung motorcykel krävs att körkortshavaav ren är 18 år 2 § jfr med 12 § första stycket. Enligt 34 a § körkortsförordningen 1977:722 kan behörigheten för lätt motorcykel utvidgas till tung motorcykel bara om körkortshavaren avlägger körprov med tung motorcykel och således inte enbart genom att körkortshavaren blir 18 år. Krav på körkort för tung motorcykel och en minimiålder på 18 år infördes redan i 1916 års körkortsförordning. Genom 1936 års körkortsförordning sänktes åldersgränsen till 16 år. Genom lagstiftning 1951 höjdes gränsen till 18 âr. Som skäl anfördes, som vi nyss har sagt, att 16- och 17-åringar torde i allmänhet inte ha den mognad, stadga och samt de kroppskrafter, som behövs för att på ett sans tillfredsställande sätt kunna manövrera en tung motorcykel. Särskilt gäller detta, då sådan motorcykel förs med sidvagn eller med en passagerare prop. 1951:30 och 2 LU 1951:30 s. 99. För personbil och lätt lastbil och ett till sådan bil kopplat lätt släpfordon, terrängvagn och motorredskap klass I krävs också att körkortshavaren är 18 år 12 § första stycket. Minimiâldern 18 år för rätt att föra motorfordon personbil eller motsvarande har som nyss nämnts gammal hävd i svensk motorfor- donslagstiftning. Den har alltsedan den infördes år 1906 ansetts i

SOU 1996:11 1 Kommunikationsdepartementets åldersgränser

princip lämpligt avvägd. Frågan om en sänkning av minimiâldern har dock aktualiserats vid några tillfällen, likaså en höjning av densamma. l t.ex. Bilförarutredningens betänkande SOU 1965:42 Körkortet och trañkutbildningen tas båda dessa frågor upp. Enligt utredningen talar trañksäkerhetssynpunkter mot sänkning och de nackdelar en sådan en skulle få för den allmänna produktionen mot en höjning s. 69.

1.1.4 Tung lastbil och taxibehörighet 19 år

-

För utfärdande körkort för tung lastbil och ett till sådan bil kopplat av lätt släpfordon krävs att körkortshavaren är 19 år 12 § första stycket. För släpfordon, oavsett antal och vikt, krävs också att körkortshavaär 19 år 12 § första stycket. ren

Ett motsvarande ålderskrav gäller vidare för taxibehörighet l §

första stycket. Tidigare gällde som framgått av den inledande historiska redovisningen en 21-årsgräns för yrkesmässig trafik eller för trafikkort. Den gällande 19-årsgränsen infördes efter förslag av Bilförarutrednu ningen. Följande motiv anfördes. Enligt utredningen skulle krävas B-körkort för allt således inte blott yrkesmässigt förande av tung lastbil och buss. Enligt utredningen gällde de redovisade motiven för trafikkortsåldern avseende mognad, omdöme och ansvar i och -- för sig oförminskad giltighet. Men unga förare under utövande av yrkesmässig trafik utgjorde inte någon påtaglig trañksäkerhetsrisk. Vidare förelåg det ett visst praktiskt behov för en sänkning av åldersgränsen för yrkesförare SOU 1965:42 s. 70.

1.1.5 Buss-20 år

För utfärdande av körkort för buss krävs att körkortshavaren är 20 år 12 §. Som skäl för ZO-årsgränsen har krav särskild mognad och

erfarenhet anförts se prop. 1967:55 och prop. 1971:65.

Kommunikationsdepartementets åldersgränser SOU 1996: 11 1

2 övningskörning

Körkortsförordningen 1977:603 innehåller följande åldersgränser för övningskörning, nämligen 16 år och 17 år och 6 månader. Den privata läraren skall ha fyllt 24 år.

2.1 övningskörning 16 år

-

har fyllt 16 år får övningsköra i trafikskola med personbil

Den som och motorcykel och privat med personbil och lätt motorcykel. För att

få övningsköra privat med personbil krävs att körningen sker under

uppsikt godkänd handledare se nedan under 24-årsgränsen.

av en Tidigare gällde åldersgränsen 17 år och 6 månader för ifrågavarande slag fordon. Som skäl för att låta ungdomar börja övningsköra av redan från 16 års ålder har anförts att trafiksäkerheten förbättras

att att förlänga övningskörningstiden prop. 1992/932161 s. 2

genom och 35.

2.2 Övningskörning 17 år och 6 månader

-

Den har uppnått ålder 17 år och 6 månader får i trafikskola som en av övningsköra lätt lastbil. Privat övningskörning får ske med tung motorcykel och lätt lastbil. Den privata övningskörningen skall ske under uppsikt av en privat-

lärare se nedan under 24-årsgränsen.

Åldersgränsen är en anpassning till körkortsåldern.

2.3 Handledaren eller privatläraren 24 år

-

Såväl handledare privatlärare skall ha fyllt 24 år. Därutöver krävs som giltigt körkort med motsvarande behörighet sedan minst 5 år i obruten följd. 24-årsgränsen är en konsekvens av kravet 5 års behörighet.

Kommunikationsdepartementets åldersgränser

3 för körkorts-

Nya åldersgränser från 1 juli

behörigheter m.m. den

1996 Körkortsbehörigheter

Med anledning av regeringens proposition 1995/96: 1 18 har riksdagen

den 27 mars 1996 beslutat anpassa körkortslagen till ett EG-direktiv

om körkort 91/439/EEG°5. Det innebär bl.a. att körkortsbehörigheternas innehåll och åldersgränser för vissa behörigheter ändras. En

ny körkortsbehörighet för lätt motorcyker, benämnd A1, införs. Vidare kommer definitionen mellan lätt och tung motorcykel att innefatta inte bara motorns slagvolym utan också motoreffekt. För lätt motorcykel införs behörigheten A1 med en åldergräns om

16 år. Åldersgränsen för behörigheten för övriga motorcyklar,

benämnd A, höjs från 16 år till 18 år. En behörighetsbegränsning införs samtidigt för motorcyklar med en

effekt över 25 kW eller ett ejfekt/vikrfärhállande över I 6 kW/kg. Det

innebär att behörigheten att föra dessa motorcyklar kan erhållas antingen då körkortshavaren har innehaft A-behörighet under minst två år minst två års erfarenhet av motorcyklar med lägre prestanda eller då han godkänts i ett särskilt körprov, som han får avlägga först när han har fyllt 21 år.

Åldersgränsen för buss D-behörighet höjs från nuvarande 20 år till

21 år. Några möjligheter att ge undantag för svenska körkortshavare denna punkt finns inte enligt direktivet.

För tung lastbil C-behörighet och för tunga släpfordon E-behörighet sänks åldersgränsen från nuvarande 19 år till 18 år.

övningskörning

Nu redovisade förändringar vad gäller åldersgränser medför konske-

vensändringar i körkortsförordningens åldersgränser för övnings-

körning se SFS 1996:32. Andringarna träder i kraft den 1 juli 1996

65 Enligt direktivets artikel 6 punkt två får vissa avvikelser göras från de åldersgränser som regelmässigt skall gälla. Avvikelserna innebär att körkort för fordonskategorierna motorcykel A, personbil B och personbil med släpvagn B + E får utfärdas till den som har fyllt 17 år. Undantaget får dock inte göras från kravet att körkortshavaren skall vara 21 är för att utan tvâ års erfarenhet få föra motorcykel med den högre effekten.

Kommunikationsdepartementets åldersgränser SOU 1996: 111

och innbär i huvudsak att den övningskör skall ha uppnått en som ålder av 16 år för körning med lätt motorcykel, 2. 17 år och 6 månader för körning med tung motorcykel, personbil

eller lätt lastbil utan tillkopplat tungt släpfordon,

18 år för körning med personbil eller lätt lastbil med tillkopplat

tungt släpfordon eller tung lastbil,

4. 20 år för körning med "mycket tung motorcykel" vårt uttryck eller med buss.

Den har uppnått ålder 17 år och 6 månader får

som en av

övningsköra i trafikskola med "mycket tung motorcykel" under förutsättning att den som har uppsikt över körningen följer med på

motorcykeln eller i sidvagn till denna.

Den har fyllt 16 år får övningsköra med personbil under

som

förutsättning att det sker i trafikskola eller att den som har uppsikt över körningen är godkänd handledare för den som övningskör.

som

Godkännande får övriga villkor är uppfyllda meddelas den

- om som har fyllt 24 år.

4 Särskilda trafiksäkerhetsregler m.m.

4.1 Bilbältestvång och bilbarnstol

Utgångspunkten är att bilbältestvång råder.

Ett barn skall till och med det år varunder barnet fyller 6 år i stället för eller tillsammans med bilbältet använda bilbarnstol, bälteskudde

eller särskild skyddsanordning för barn, 117 a § VTK

annan 1972:603. Det åligger i princip föraren föraren att se till att bälte eller

skyddsanordning används den är under 15 år. Om han eller

av som hon underlåter att göra vad som får anses ankomma på honom eller henne i detta avseende kan penningböter utdömas 164 § VTK.

Åldersgränsen 6 år motiveras av medicinska skäl jfr bestämmelser-

att använda skyddshjälm. Avgörande för regeln är egentligen

na om

kroppslängden. Av praktiska skäl kopplades regeln samman med

åldern för skolplikten prop. 1987/88:33 s. 5 f..

Kommunikationsdepartementets åldersgränser

4.2 Sidvagn till motorcykel

I sidvagn till motorcykel får inte fler passagerare tas med än en en är avsedd för och därutöver ett barn under 10 år. vagnen Föraren måste ha fyllt 18 âr 115 § VTK. Bestämmelsen torde bygga tanken att en familj skall kunna ha barn med sig på och med beaktande av rimliga krav på trafiksäresa kerhet. Den härrör från motsvarande föreskrifter i vägtrafiksstadgan 1930:285.

4.3 Skjutsning cykel eller moped

Utgångspunkten är att en cykel eller en moped får inte samtidigt färdas flera personer än cykeln eller mopeden är byggd för. Men när cykeln eller mopeden har lämpliga säten och effektivt skydd mot hjulekrarna, får dock färdas ytterligare ett barn under 10 år, om den som styr fordonet har fyllt 15 år, eller 2. två barn under 6 år, om den som styr fordonet har fyllt 18 år, 128 § VTK.

Åldersgränserna torde bygga på motsvarande överväganden som

redovisats för sidvagn till motorcykel.

4.4 Hjälmtvång för motorcykel eller moped

- 15 år

Den som färdas med motorcykel eller moped skall enligt huvudregeln använda skyddshjälm, om han har fyllt 15 år 117 b § VTK.

Åldergränsen motiveras av medicinska skäl och är en anpassning till

straffbarhetsâldern. Vad gäller de medicinska skälen anfördes bland annat att en hjälm skulle grund av sin vikt kunna medföra risk för skador hals och nacke yngre personer. Vägverket har nyligen mot bakgrund av nya hjälmtyper - förslagit en sänkning av åldersgränsen till 7 âr för dem som färdas med motorcykel eller moped. För den som är yngre föreslås ett krav

på ett annat lämpligt huvudskydd, t.ex. en cykelhjälm.

8 16-0864

Kommunikationsdepartementets åldersgränser

4.5 Bilbältestvång och skolskjutsning 15 år

-

Se bland annat 7 § förordningen 1970:340 om skolskjutsning jämfört med 164 § VTK. I paragrafen åläggs föraren att se till att den som är under 15 år använder bilbälte eller särskild skyddsanordning när detta är föreskrivet.

Åldersgränsen 15 år motiveras av att det straffrättsliga ansvaret för

att barnet är fastspänt ligger föraren prop. 1987/88233 s. 14. Jämför även vad som anförts om barns möjlighet att använda bilbälte vid privata transporter.

5 Militär

vägtrafik

Generellt gäller något lägre ålderskrav för behörigheten att föra fordon när det brukas av försvarsmakten under övning m.m.

1 övningskörning

Den som är 16 år får övningsköra med tung motorcykel enligt de nämnare villkor som framgår av, 48 § militära vägtrafikkungörelsen l974:97. För den som är 16 âr och 9 månader gäller enligt samma bestämmelse att han får övningsköra med personbil eller lätt lastbil utan tillkopplat tungt släpfordon.

Enligt 48 § l MVTK gäller utom annat att den som har fyllt 21 år

får ha uppsikt över övningskörning som sker genom försvarsmaktens försorg. De något lägre åldersgränserna för den militära vägtrafiken följer av det tidigare värvningssystem som tillämpades. När det gäller 21-ärsgränsen har anförts behovet av en effektiv personalförsörjning och möjligheten av att kunna utnyttja det unga befälet som fått specialistutbildning.

5.2 Körkortsbehörighet m.m.

Den som har fyllt 17 år kan enligt de närmare villkoren i 49 § nämnda kungörelse ta körkort med behörigheten B. Behörigheten gäller tills körkortsinnehavaren har fyllt 18 år och är begränsad till sådana

Kommunikationsdepartementets åldersgränser

situationer som när fordonet i fråga brukas av försvarsmakten under

övning eller militär operation.

Den som har fyllt 18 år och har körkort med behörigheten B och miltärt förarbevis för fordonsslaget får föra motorcykel, tung lastbil, buss eller släpfordon när det brukas av försvarsmakten 50 § MVTK. För den som inte har fyllt 18 år men har körkort med behörigheten A lätt motorcykel gäller behörigheten även för tung motorcykel 52 § MVTK. Enligt 53 § MVTK gäller vidare för den som fyller 18 år och har ett körkort med föreskrift enligt 49 att han eller hon kan byta ut körkortet mot körkort utan föreskrift.

Åldersgränserna som Överlag är lägre än i det civila följer av det

värvningssystem som tidigare tillämpades. Enligt det systemet kunde bli volontärer m.m. Enligt vad vi har erfarit kommer bestämunga melserna troligen att ändras.

6 Yrkestrafik

6.1 Regler om hannonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter

I EU-förordningen 3820/85/EEG artikel 5 utom annat vissa ges - -regler för lägsta ålder för förare vid godstransporter, nämligen för fordon i förekommande fall inklusive släpvagnar eller som pâhängsvagnar har högsta tillåtna vikt av högst 7,5 ton; 18 år, - en 2. för övriga fordon 21 år eller - 18 år, om föraren har ett sådant bevis på sin yrkeskompetens, som är godkänt av en medlemsstat och som bestyrker fullgjord utbildning till förare av fordon för godstransporter på väg, i enlighet med gemenskapsreglerna om lägsta utbildningsnivå för förare vid vägstransporter.

Förare som anlitas för persontransporter skall ha fyllt 21 år. Lägsta ålder för förarbiträden och konduktörer är 18 år.

Kommunikationsdepartementets åldersgränser

6.2 Taxi

För att erhålla taxibehörighet krävs, som nyss sagts, att sökanden uppnått 19 års ålder. 1995 års yrkestrafikutredning har i betänkandet SOU 1996:93 föreslagit att den som ansöker om den särskilda förarlegitimationen för taxi skall bl.a. inneha körkort med behörigheten B sedan minst två år och ha uppnått 21 års ålder. Som motiv för en höjning av åldern anför utredningen inledningsvis att i EG-direktivet om körkort är behörigheten att beforda passagerare knuten till fordonet, dvs. ett generellt krav på B-behörighet för fordon som har en tillåten totalvikt av högst sex ton respektive är inrättade för högst nio personer inklusive

föraren, med krav om D-behörighet buss för tyngre fordon respekti-

ve för fler passagerare. För innehavare av körkort med behörigheten

D buss gäller sedan den 1 juli 1996 att åldersgränsen som en

anpassning till EG-direktivet om körkort höjts till 21 år. Den högre åldersgränsen föranleds av det ansvar det innebär att ha hand om persontransporter med buss. Samma skäl kan enligt utredningen anföras i fråga om förare av taxifordon. Utredningen erinrade i detta sammanhang om det generella danska kravet yrkesförare om uppnådda 21 års ålder. Utredningen diskuterar även frågan om det behövs någon åldersgränsregel i yrkestrafiklagen 1988:263, YTL, för trafiktillstånd mot bakgrund av att det i den näringsrättsliga lagstiftningen förekommer krav om uppnådd myndighetsålder som villkor för tillstånd. Utredningen gör emellertid den bedömningen att enligt nuvarande regler i YTL kan tillstånd med stöd av bestämmelsen i 6 § vägras den som

inte uppnådd myndig ålder. Utredningen anser därför att någon

uttrycklig regel om att sökanden skall ha uppnått myndig ålder inte behövs.

7 inom

Arbetarskydd m.m. sjöfarten

För anställda inom sjöfarten gäller speciella minimiåldersregler och åldersgränsreglerna i arbetsmiljölagen 1977:1160 gäller således inte.

Åldersgränsregler för sjöfarten finns i sjömanslagen 1973:282,

sjöarbetstidslagen 1970:105 och fartygsäkerhetslagen 1988:49. Som skäl för en specialreglering brukar anföras att sjömansyrket innehåller arbetsuppgifter som är så fysiskt ansträngande och i övrigt krävande att de i princip inte bör utövas av ungdomar som inte har skolgången bakom sig. När det gäller vissa arbetsuppgifter år frågan

Kommunikationsdepartementets åldersgränser

åldersgräns även säkerhetsfrâga som har betydelse för förom en delningen arbetsuppgifterna ombord SOU 1991:103 s. 87 och 88. av I detta sammanhang skall också nämnas att bestämmelserna i sjömanslagen och fartygssäkerhetslagen omfattar även artistuppträdanden. Dessa lagars minimiåldersgränser gäller följaktligen också för artister°°.

7. 1 ömanslagen

Sjömanslagen innehåller generell minimiåldersgräns 16 år en minimiåldersgräns på 18 år för eldartjänst. och en särskild Det råder således ett totalt förbud för arbetstagare att arbeta före 16 års ålder. Syftet med åldersgränserna är att skydda den unges hälsa eller utveckling men också att tillgodose kravet säkerhet ombord. Lagen gäller endast för anställningsförhållanden.

Liten historik

När bestämmelser minimiålder för sjömän infördes i 1922 års om sjömanslag var åldern 14 år i vanlig tjänst och 16 år i eldartjänst.

Åldersgränserna har sedan höjts successivt. I 1952 års sjömanslag var

minimiâldern för vanlig tjänst 15 år för pojkar eftersom den grundläggande skolutbildning som regel då var avslutad och 18 år för flickor. När den nuvarande sjömanslagen infördes år 1973 hade åldersgränsen för pojkar höjts till 16 år. Det berodde att skolplikten då hade förlängts till och med vårterminen det kalenderår när barnet fyller 16 år. 18-ârsgränsen för flickor var dock oförändrad. Denna särskilda åldersgräns för kvinnliga arbetstagare avskaffades âr 1982. Sedan dess är minimiâldern 16 år för både pojkar och flickor.

66 l 1990 års sjömanslagsutredning SOU 1991:103 väcktes frågan dispensom en möjlighet borde öppnas för personer under 16 år att uppträda ombord.

Kommunikationsdepartementers åldersgränser

7.1.1 Minimiålder 16 år

Enligt 45 § första stycket sjömanslagen 1973:282 får en arbetstagare inte sysselsättas i fartygsarbete före det kalenderår under vilket han fyller 16 år och inte heller, om det inte sker som ett led i skolutbildningen, innan han har fullgjort sin skolplikt. Det betyder att det råder ett totalt förbud för arbetstagare att arbeta före 16 års ålder. Någon regel i sjömanslagen som motsvarar undantagsbestärrunelsen i arbetsmiljölagen om att yngre personer under vissa betingelser får utföra lätt arbete finns inte. Av motiven framgår att den nuvarande minimiåldern är en anpassning till den då förlängda obligatoriska skolgången prop. 1973:40 s. 167.

7.1.2 En 18-ärsgräns för eldartjänst

I 45 § andra stycket sägs att den som är under 18 år får användas i fartygsarbete som eldare endast om Sjöfartsverket medger det. Bakgrunden till en generell minimiålder 18 år för eldartjänst beror att en sådan tjänst anses medföra ett betydande säkerhetsansvar. Endast den som har fått en nödvändig utbildning för en sådan tjänst får därför användas i fartygsarbete som eldare om Sjöfartsverket medger det prop. 1973:40 s. 168.

7.2 Fartygssäkerhetslagen

Fartygssäkerhetslagen som rör arbetsförhållandena ombord innehåller tre åldersgränser 18, 16 och 13 år. - Lagen innehåller även en definition av begreppet minderårig som överensstämmer med arbetsmiljölagens definition, nämligen att minderårig är den som inte har fyllt 18 år. Lagen gäller både anställda och icke anställda. För den som inte är anställd ges en möjlighet att arbeta redan vid fyllda 13 år.

Kommunikationsdepartementets åldersgränser

Liten historik

Den tidigare lagen om säkerheten fartyg saknade liksom fartygssäkerhetslagen bestämmelser minimiålder°7 för fartygsarbete. I om lagarna hänvisades i stället till bestämmelserna om minimiâlder i sjölagen.

Fartygssäkerhetslagen innehöll dock en regel om vem som var att

minderårig. För minderårig gällde särskilda säkerhetsföreanse som skrifter.

7.2.1 Minderårig under 18 år

-

I 7 kap. 3 § andra stycket sägs att med minderårig avses i denna lag den inte har fyllt 18 år. Det med 5 kap. 1 § arbetsmiljösom är en lagen likalydande definition prop. 1987/88:3 s. 80. Den som är minderårig får inte tillåtas utföra samma fartygsarbete den är Enligt 7 kap. 3 § skall därför befälhavaren som som vuxen. särskilt se till att ingen minderårig anlitas till fartygsarbete ett sätt medför risk för olycksfall eller för överansträngning eller annan som skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller utveckling. Bestämmelsen har avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med arbetsmiljölagens innehåll prop. 1987/88:3 s. 80.

7 .2.2 16-årsgränsen

Enligt 6 kap. 10 a § första stycket fartygssäkerhetslagen 1988:49 skall befälhavaren se till att annan arbetstagare inte anlitas till eller utför fartygsarbete i yrkesmässig verksamhet före det kalenderår under vilket han fyller 16 år och inte heller innan han har fullgjort sin skolplikt. Bestämmelsen är en anpassning till den obligatoriska skolgången.

67 4 I kap. 1 § finns en minimiâlder for att räknas som passagerare enligt fartygssäkerhetslagen, nämligen skall ha fyllt 1 âr. Åldersgränsen följer att man av en konvention om Sjösäkerhet, benämnd SOLAS.

Kommunikationsdepartementets åldersgränser

7.2. 3 13-ársgränsen

I 6 kap. 10 a§ andra stycket har för andra än arbetstagare inom sjöfarten införts en undantagsbestämmelse som motsvarar 5 kap. 2 § andra stycket arbetsmiljölagen. Enligt undantagsbestämmelsen får en minderårig som har fyllt 13 år anlitas till eller utföra lätt fartygsarbete inte är av sådant slag att det kan inverka skadligt den som minderåriges hälsa, utveckling eller skolgång. Med hänsyn till bl.a. förhållandena inom yrkesfisket har det ansetts rimligt att för denna företagargrupp utforma minderårighetsregeln med arbetsmiljölagen som förebild. För denna kategori är det alltså tillåtet med lätt arbete under betryggande former även i de yngre tonåren. En 13-årsgräns under vilken även lätt arbete skall vara förbjudet har ansetts lämpligt för att inte alltför unga personer skall involveras. När det gäller fartygsarbete har det för övrigt inte ansetts behövligt att ge någon kategori av barn under 13 år möjlighet att pröva på mycket lätt arbete ens i en starkt begränsad utsträckning prop. 1989/90:60 s. 24. Lagändringen har inte kommit till för att utvidga barn och ungdomsarbetets omfattning, tvärtom har de syftat till begränsningar i enlighet med ILO-konventionen nr 138 SOU 1991:103 s. 87.

7.3 Sjöarbetstidslagen

7.3.1 En 16-årsgräns

Sjöarbetstidslagen innehåller en åldersgräns under 16 år. - Bestämmelsen avser att tillgodose både ett skydds- och ett säkerhetsintresse.

I 12 § andra stycket Sjöarbetstidslagen 1970:105 föreskrivs att sjöman under 16 år skall varje dygn under tiden mellan klockan 20 och klockan 8 beredas tillfälle till vila under sammanhängande tid av minst nio timmar. Förutom att regeln är en skyddsföreskrift för unga arbetstagare medför den, att en sjöman måste vara 16 år för att kunna tilldelas tjänst som är vaktindelad. Härigenom utesluts från sådant arbete alltför unga och okvalificerade personer prop. 1973:40 s. 183.

Kommunikationsdepartementets åldersgränser

8 Luftfart

I luftfartsförordningen 1986:171 bestämmelser om luftfart. ges I fråga åldersgränser sägs i anslutning till bestämmelserna om om luftfartscertifikat att Luftfartsverket fastställer de åldersgränser m.m. gäller för behörighet att inneha luftfartscertifikat 30 §. I som förordningen fixeras endast bestämmelserna om befälhavare till viss minimiålder. I Luftfartsverkets bestämmelser fixeras bestämmelserna för certifikaten till minimi- och maximiålder. I det följande berörs endast minimiåldern för de olika certifikaten.

Inom JAA Joint Aviation Administration pågår för närvarande ett

harmoniseringsarbete även omfattar ålderskraven för certifikat. som Enligt uppgift kommer resultatet av detta harmoniseringsarbete att redovisas omkring månadsskiftet juni/juli 1996.

8.1 Trañkflyg

8.1.1 Trafikflygarcertifikat 18 år

-

Minimiåldern för ett trafikflygararcertifikat B är 18 år.

8.1.2 Befälhavare på luftfartyg 21 år

-

Enligt 47 § fjärde stycket luftfartsförordningen får den som är under 21 år inte vara befälhavare på luftfartyg som används i förvärvssyfte. Certifikatet benämns trafikflygarcertifikat D.

8.2 Privattlyg

8.2.1 Segelflygarcertifikat 16 år

-

Certifikatet avser segel- och ballongflygning. Minimiåldern för ett sådant certifikat är 16 âr. För övningsflygning gäller minimiåldern 15 år för elev.

Kommunikationsdepartementets åldersgränser

8.2.2 Privatflygarcertifikat 18 år

-

Minimiåldern för ett privatflygarcertifikat är 18 år.

Finansdepartementets åldersgränser

1 Beskattning m.m.

1.1 Beräkning av skattepliktig inkomst

1.1.1 Barn under 16 år

Enligt 20 § kommunalskattelagen 1928:370 skall vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller i pengars värde bruttointäkt, som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Avdrag får emellertid inte göras för värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som har fyllt 16 år jfr anvisningspunkten 2 till 20 §. I 23 § anvisningspunkterna 27 och 30, vilka reglerar avdrag för kostnader i näringsverksamhet, fixeras avdragsrätten på motsvarande sätt till barnets l6-årsdag jfr även 24 § anvisningspunkten 3. En sådan fixering till barns ålder görs även i bestämmelserna för fåmansföretag. Enligt 32 § anvisningspunkten 13 beskattas ersättning för utfört arbete från ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag till företagsledares eller dennes makes barn, som inte har uppnått 16 års ålder, hos den av makarna som har den högsta inkomsten från företaget. Detta gäller också ersättning till barn som har fyllt 16 år till den del ersättningen övestiger marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats. Bestämmelserna tar sikte på den intressegemenskap som anses föreligga mellan föräldrar och barn och dess betydelse för inkomstuppdelningen inom familjen.

Finansdepartementets åldersgränser SOU 1996: 11 1

Motiv fär en 1 ö-årsgräns

Åldersgränsen 16 år för hemmavarande barn fastställdes redan vid

1928 års lagstiftning prop. 1928:213 s. 166, prop. 1927:102 s. 353, SOU 1924:53 s. 430-432. Före år 1928 gällde avdragsrätt för lön och underhåll i de fall barnet uppnått 18 års ålder. Vid tillkomsten av 1928 års lag ansågs emellertid att den åldersgräns borde bestämmas till 16 år. Som skäl anfördes att vid denna ålder upphör föräldrarnas ovillkorliga försörjningsplikt gentemot barnet, som därefter anses kunna, där så är nödvändigt, eget arbete förskaffa sig sin bärgning jfr avsnittet genom Omyndiga 16-17-åringar.

Åldersgränsen 16 år har därefter aktualiserats vid några lagstiftnings-

tillfällen. I samband med Befolkningskommissionens förslag år 1935 ändrade regler för familjeavdragen uttalades att vid 16 års ålder om är för de flesta barn skolgången avslutad, och barn gör vanligen, om

de arbetar i föräldrarnas jordbruk eller rörelse, så stor nytta, att de bör kunna likställas med lejd personal.

1.1.2 Barn under 18 år

För fåmansföretag skall enligt 3 § 12 mom 2 lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt en särskild beräkningsgrund tillämpas vid fastställandet beskattningsbar förvärvsinkomst såvitt gäller skattskyldig av under 18 år dennes föräldrar är eller under någon del av den om senaste tioårsperioden har varit verksam i företaget i betydande omfattning.

Åldersgränsen i bestämmelsen knyter an till reglerna för vårdnad-

nades upphörande i FB. Se för övrigt de regler på skatteområdet som knyter an till myndighetsåldern och som vi har redovisat i avnittet Myndighetsåldern 18 år. --

1.2 Rätt att teckna försäkring för annan

1.2.1 Försäkring som tecknas makes liv barn under

- 20 år

Avdragsrätten för pensionsförsäkringspremie bygger på synsättet att pensionen är en från den aktiva verksamhetstiden uppskjuten förvärvsinkomst.

Finansdepartementets åldersgränser

För frivillig individuell pensionsförsäkring godtas med ett undantag

inte någon än försäkringstagaren försäkrad. Undantaget annan som

innebär pensionsförsäkring kan tecknas makes eller sambos liv

att till förmån för barn under 16 år. Denna gräns har nyligen höjts till 20 år punkten 1 tredje stycket anvisningarna till 31 § kommunalskatav telagen.

Motiv för en ZO-årsgräns

Syftet med undantaget är att öppna möjlighet till kompensation för

en den ökning kostnaderna för barns skötsel som uppkommer om av maken avlider. Skälet för att åldersgränsen bestämts till 16 år har inte utvecklats närmare i förarbetena till reglerna. Troligen har gränsen mot bakgrund att barnbidrag betalas ut till dess barnet fyller satts av 16 år. Som skäl för att höja gränsen till 20 år har anförts att barn bor inte sällan kvar hos föräldrarna till dess de slutfört en gymnasial eller motsvarande utbildning och i åtskiliga fall även därefter. Mot denna bakgrund har det ansetts rimligt att låta den aktuella gränsdragningen knyta till det bidrag ersätter barnbidraget studiehjälp och som an som utgår längst till och med första halvåret det år då barnet fyller 20 år prop. 1993/95:85 s. 36 f..

1 3 Efterlevandepension

.

i utbetalningstiden barn under 20 år

1.3.1 Begränsning -

Efterlevandepension betalas ut antingen ren efterlevandepensom en sion eller s.k. försörjningsränta. En efterlevandepension som en ren livsvarig eller temporär. I försäkringsavtalet skall kan vara antingen det möjligt att begränsa utbetalningstiden till den tidpunkt då vara barnet fyller 20 år punkterna 3 och 4 tionde stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Motiv för en ZO-årsgräns

Till helt nyligen gällde för det fall ett barn mottar en ren efterlevandepension att pensionen skall vara temporär och upphöra senast när barnet fyller 20 år. Den bestämmelsen har slopats bl.a. av det skälet

Finansdepartementets åldersgränser

att det bör inte gälla någon inskränkning i möjligheten att teckna pensionsförsäkringsavtal med efterlevandepension som inte motsvaras av likartade begränsningar i det individuella pensionssparandet. Något egentligt intresse hos försäkringstagarna av en livsvarig efterlevandepension till friska barn torde normalt inte finnas prop. 1993/94:85 s. 40 f..

1.4 Arvs- och gåvoskatt fosterbarn under 16 år

-

Vid skattens bestämmande räknas styvbarns- och fosterbarns för-

hållanden lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn som före

fyllda 16 år stadigvarande vistas i den avlidnes hem och fått vård och fostran som ett eget barn 28 § lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt. Bestämmelsen korresponderar med den tidigare gällande åldersgränsen 16 är för föräldrars underhållsskyldighet.

1.5 Bosättningsbegreppet barn under 18 år

-

För att avgöra frågan om en person skall anses ha varit bosatt här i riket eller inte gäller beträffande den som är under 18 år att han eller hon följer de bestämmelser som tillämpas för föräldrarna. Enligt 69 § kommunalskattelagen gäller exempelvis att på en svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, tillämpas samma beskattningsbestämmelser som för i Sverige bosatt person. Detsamma gäller sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. Motsvarande regler finns i 17 § och 18 § l mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt. I 4 § 4 lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt finns för barn till föräldrar som är utländska och tillhör främmande makts beskickning o.d. en motsvarande bestämmelse som knyter an till barnets 18-årsdag.

Åldersgränsen i bestämmelserna knyter an till reglerna för vårdnad-

nades upphörande i FB.

Finansdepartementets åldersgränser SOU 1996: 111

1.6 Frihet från skatt vid import

1.6.1 Kaffe och tobak 15 år -

har fyllt 15 år och kommer till Sverige från ett tredje land Den som

utanför EES-omrâdet/ vår anm får skattefritt föra in 500 gram kaffe

eller 200 kaffeextrakt eller Som ytterligare förutsättning gram essens. gäller medförs i det personliga bagaget och inte är avsedda att varorna för försäljning 3 kap. 4 § lagen 1994:1551 frihet från skatt vid om import, m.m. Enligt 3 kap. 8 § lag får den har fyllt 15 år och är samma som bosatt i Sverige skattefritt föra in in 40 cigaretter eller 20 cigaretter eller cigariller eller 100 gram andra tobaksvaror. Enligt 2 § lagen 1994:1565 om beskattning av privat införsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen får den har fyllt 15 år under vissa närmare angivna som villkor skattefritt föra in 300 cigaretter eller 150 cigariller eller 75 cigarrer eller 400 gram röktobak.

1.6.2 Tobak 17 år -

Den har fyllt 17 år och kommer till landet från ett tredje land som

utanför EES-omrâdet/vâr anm får skattefritt föra in 200 cigaretter

eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram röktobak eller en proportionell blandning dessa tobaksvaror. Som ytterligare villkor

av

gäller medförs i det personliga bagaget och inte är avsedda

att varorna för försäljning 3 kap. 4 § lagen 1994:l551 frihet från skatt vid om import, m.m.. . Enligt 3 kap. 8 § lag får den som har fyllt 17 år och är samma bosatt i Sverige skattefritt föra in 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 röktobak eller en proportionell gram blandning dessa tobaksvaror. Som villkor gäller att resa sker med av

luftfartyg i yrkesmässig trafik eller att utlandsvistelsen varat mer än

24 timmar eller att varorna har beskattats i Finland eller Norge. Enligt 47 § tullförordningen 1994:1558 får den som har fyllt 17 år köpa tobaksvaror i exportbutik. Bestämmelserna kan komma att ändras om en åldersgräns införs i tobakslagen Socialdepartementet avsnittet Tobak.

se

Finansdepartementets åldersgränser SOU 1996:11 1

1.6.3 Alkohol 20 år -

l 3 kap. 4 § lagen 1994:1551 om frihet från skatt vid import, m.m. hänvisas till bestämmelserna i4 kap. 2 §alk0hollagen 1994: 1738 om hinder för den som inte har fyllt 20 år att föra in spritdrycker, vin och starköl.

En motsvarande hänvisning till alkohollagens bestämmelser görs även i 2 § lagen 1994:1565 om beskattning av privatinförsel

av alkoholdrycker och tobaksvaror från land är med i Europeiska som unionen.

I 47 § tullförordningen 1994:1558 sägs att den har fyllt 20 är

som får köpa spritdrycker, vin och starköl i en exportbutik. En närmare redovisning av de skäl som motiverar 20-årsgräns en

lämnas i avsnittet om Alkohollagstiftningen.

2 Folkbokföring

2.1 Föräldrarnas hemvist avgörande barn under

-

18 år, vid studier

ingen åldersgräns

Omyndiga studerande och sådana studerande som efter myndighetsdagen slutför grundskole- eller gymnasieutbildning eller motsvarande utbildning och har sitt egentliga hemvist hos föräldrar eller andra anhöriga skall inte anses bosatta en annan ort där de vistas grund av studierna 11 § folkbokföringslagen 1991:48l.

Tidigare gällde enligt praxis att en vuxen studerande i praktiken

hade möjlighet att själv välja om han skulle anses ha kvar sitt egentliga hemvist i föräldrahemmet eller inte, och därmed möjlighet att välja den folkbokföringsort som var mest förmånlig. Den nuvarande regleringen klipper av denna möjlighet för studerande, så vuxna snart det blir fråga om en eftergymnasial utbildning.

Åldersgränsen 18 år är en anpassning till myndighetsåldern prop.

1990/912153 s. 99.

2.1 Behörig att göra anmälan 16 är

-

l 30 § anges hur en anmälan skall göras för barn under 18 år. Enligt paragrafen är den som har fyllt 16 år själv behörig att göra anmälan till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller ett

Finansdepartementets åldersgränser

postbefordringsföretag vid flyttning inom landet. Detsamma gäller

även vid inflyttning från utlandet och vid flyttning till utlandet. För den som är under 18 år är vårdnadshavaren ansvarig för att en anmälan görs. Bestämmelsen som infördes år 1991 är i huvudsak en kodifiering av den praxis utvecklats a.a. s. 139. I betänkandet SOU 1934:16 som s. 80 och 81 sägs bland annat att det bör godtas att en 16-åring enligt bestämmelserna i föräldrabalken själv får ta arbete och som flyttat för att tillträda anställningen anmäler flyttningen. -

3 Skatteregister

För statens verksamhet i fråga om beskattning finns det ett centralt skatteregister. De närmare bestämmelserna om registret finns i skatteregisterlagen 1980:343. För registreringen av uppgifter om fysiska personer knyter bestämmelserna an till åldersgränserna 15, 16 och 18 år.

3.1 Omfattningen av uppgifter barn under 16

eller 18 år

För fysisk person som är folkbokförd i riket skall i det centrala skatteregistret anges utom annat antal hemmavarande barn som - -

inte har uppnått 16 eller 18 års ålder 5 § första stycket 5.

För fysisk person som inte har uppnått 18 års ålder skall också anges personnummer för den hos vilken personen är kyrkobokförd

andra stycket.

Bestämmelsern knyter till motsvarande åldersgränser för an beskattning.

67 Enligt artikel 6 lagen 1989:1007 överenskommelse mellan Sverige, om Danmark, Norge, Finland och Norge om folkbokföring skall bland annat det internordiska tlyttningsbetyget och flyttningsbeviset innehålla upplysningar om namn och födelsetid för icke medflyttande förälder för den som är under 18 år.

Finansdepartementets åldersgränser

3.2 Begränsade uppgifter barn under 15 år

-

För person som inte har uppnått 15 års ålder skall föras in endast uppgift om personnummer, nanm och adress samt personnummer för den hos vilken han eller hon är folkbokförd. Ytterligare uppgifter får föras in om det behövs för beskattningen 5 § tredje stycket. I samband med bestämmelsens tillkomst ifrågasattes en generell

registrering av minderåriga, oavsett om de i det enskilda fallet var

skattskyldiga respektive deklarationsskyldiga. Från administrativ synpunkt ansågs det dock värdefullt att vissa basuppgifter får tas in i registret även för personer som vid en bedömning vid ingången av beskattningsåret kan antas inte komma att uppbära skattepliktiga inkomster prop. 1978/791146 s. 33.

4 Ungdomsbosparande, åldersgruppen

16-25 år

Sparformen gäller åldergruppen 16-25 år.

Enligt 2 § lagen 1988:846 om ungdomsbosparande får var och en som är folkbokförd i landet börja spara i ungdomsbosparandet från och med det kalenderår då han fyller 16 år. Ingen får börja spara ett konto i ungdomsbosparandet efter utgången av det kalenderår då han fyllt 25 år. Enligt 4 § upphör ett konto att vara anslutet till ungdomsbosparandet vid utgången av det kalenderår då spararen fyller 28 år jfr även 12 § andra stycket angående s.k. bonusränta.

Motiv för en 1 ö-ârsgräns

Enligt motiven är grundtanken bakom ungdomsbosparandet att sparfomen skall stimulera de unga att sätta av en del av de medel de själva tjänat in. Med hänsyn till att en person som har fyllt 16 år får självständigt disponera sina arbetsinkomster, har det ansetts naturligt

68 18 § 1894 års mantalsskrivningsförordning föreskrevs barn uppnått 15 års att som ålder upptas särskilt för sig, medan barn under denna ålder upptas tillsammans med föräldrarna.

Finansdepartementets åldersgränser

att sätta den undre gränsen för deltagande i ungdomssparandet vid 16 år. Av praktiska skäl tillåts den unge att med i ungdomsbosparandet redan vid ingången av det kalenderår han eller horn fyller 16 år.

Motiv för en ZS-årsgräns

Den övre åldersgränsen 25 år är följd av reglerna om bosparlån i lagen 1983:890 om allemanssparande. Enligt dessa regler upphör rätten till bosparlån vid utgången av det år då spararen fyller 28 år. Eftersom de specifika förmånerna i ungdomsbosparandet skulle tas i anspråk tidigast efter tre års sparande på ett konto var det således inte meningsfullt för någon att börja spara ett konto i ungdomsbosparandet efter det att året då han eller hon fyllt 25 år löpt ut prop. 1987/88:150, bil. s. 7.

5 Allemansspar

Lagen 1983:890 allemanssparande avser ett sparsystem för att om stimulera hushållens sparande. När sparsystemet infördes gällde det i princip för alla fysiska

från och med det år de fyller 16 år. Åldersgränsen bestämdes

personer mot bakgrund att så breda grupper av befolkningen som möjligt av skulle tillfälle förmånliga villkor. Det ansågs därför ges att spara tillräckligt att spararen fyller 16 år senast det år han börjar spara prop. 1983/84:30 24. Den började spara i systemet under år s. som fick för detta år särskilt tillägg, kallat bonusränta. Även den 1984 ett började ett år och som det året fyllde högst 25 år som spara senare fick sådan bonusränta. Några närmare överväganden bakom valet en 25-årsgräns har inte redovisats prop. 1983/84:30 s. 25. Nu av en redovisade bestämmelser och åldergränser upphörde den l januari 1991. Numera fixeras i lagen allemanssparande endast bestämmelom serna om bosparlån till ålder.

5.1 Bosparlån för ålderskategorin 18--28 år

Bosparlån gäller åldersgruppen 18-28 år

Finansdepartementets åldersgränser

Enligt 26 § har en sparare som har fyllt 18 âr rätt att få bosparlån. Denna rätt upphör vid utgången av det kalenderår spararen har fyllt 28 är.

Motiv för en 18-årsgräns

18-årsgränsen torde ha valts med hänsyn till bestämmelserna i FB om förbudet för den som är under 18 år att skuldsatta sig. Den överenstämmer också med de sparfomer som förekom för bosparande för ungdomar HSB, Svenska riksbyggen och bankernas sparlån, se t.ex. prop. 1984/85:51 s. 7.

Motiv för en 28-årsgräns

Genom att uttrycka den övre åldersgränsen som en minimiregel tillgodoses önskemålet att inte mer än nödvändigt reglera bankernas verksamhet. Bankerna kan såldes överskrida den övre åldersgränsen. Det ger möjlighet att ta hänsyn till att för vissa grupper i samhället sker familjebildningen och etableringen på bostadsmarknaden relativt sent i livet prop. 1984/85:51 s. 14.

6 till eller

Ersättning följd av sjukdom skada som ådragits utomlands

Regler om ersättning till arbetstagare eller arbetstagarens efterlevande ges i förordningen 1986:259 om ersättning till följd av sjukdom eller skada som ådragits utom riket. I förordningen knyts ersättningsbeloppen till två åldersgränser, 12 och 21 år.

6.1 Ersättning vid dödsfall barn under 21 år

-

Enligt 8 § får efterlevande barn under 21 år 75 000 kronor som fördelas enligt de regler som gäller för arvfallen egendom.

Åldersgränsen torde kunna förklaras av att motsvarande åldersgräns

tillämpas i privata försäkringsvillkor.

Finansdepartementets åldersgränser

6.2 Ersättning vid fullständig invaliditet barn

-

under 12 år och under 21 år

Enligt 10 § höjs det belopp 25 000 kronor som lämnas till maken med 15 000 kronor för varje barn under 12 år och 2. 10 000 kronor för varje barn fyllt 12 år men inte 21 år. som

Åldersgränsen torde kunna förklaras av att motsvarande åldersgräns

tillämpas i privata försäkringsvillkor.

för lokalanställda

7 Grupplivförsäkring

vid svenska utandsmyndigheter

Åldersgränserna

7.1 17, 18, 19 och 21 år tillämpas

Regler försäkringsersättning för vissa lokalanställda vid svenska

om utlandsmyndigheter i förordningen 1988:243 med samma namn. ges Ersättningsbeloppen för barnbelopp knyts utom annat till ålders- 17, 18, 19 och 21 år. Är barnet gränserna under 17 år är högsta belopp 71 400 kronor, 2. 17 inte 18 år är högsta belopp 53 550 kronor, men 19 inte 21 år är högsta belopp 35 700 kronor. men

Beroende på anställningens omfattning m.m. gäller för högstabeloppen även en lägre nivå.

Åldersgränserna anpassning till motsvarande åldersgränser i

är en

det statliga kollektivavtalet om tjänstegrupplivförsäkring TGL-S.

Finansdepartementets åldersgränser

8 Pensionsvillkor för icke-svenska

medborgare som är lokalanställda vid svenska utlandsmyndigheter

8.1 Åldersgränsen 19 år tillämpas

Bestämmelser om pensionsvillkor ges i förordningen 1984: 1042 med

samma namn. Enligt 15 § förordningen har efterlevande barn inte fyllt 19 år som rätt till familjepension.

Åldersgränsen torde vara en anpassning till motsvarande ålders gräns

i det tidigare gällande statliga pensionsavtalet PA-SPR. I det nya pensionsavtalet PA-91 gäller åldersgränsen 20 år. - -

Utbildningsdepartementets åldersgränser

1 Grundskolan m.m.

1.1 Skolplikten inträder 7 år, men ett barn får

-

börja skolan redan vid 6 år

Detkalenderår barnet fyller 7 år inträder skolplikten.

Enligt 3 kap. 7 § skollagen 1985:1100 inträder skolplikten höstterminen det kalenderår då barnet fyller 7 år. Men enligt 3 kap. 8 § lag får ett barns vårdnadshavare bestämma att barnet skall samma börja skolan vid 6 års ålder.

Åldersgränsen 7 år har av hävd ansetts som lämplig skolstartsålder.

Skolstart vid 7 år är också en nordisk företeelse. I de nordiska

länderna pågår diskussion sänkning av skolpliktsåldern.

en om en Regeringen har nyligen lagt en proposition om Vissa skolfrågor prop. 1995/962206 där frågor behandlas som rör integration m.m. förskoleverksamhet skola skolbarnsomsorg i syfte att av - förbättra barns förutsättningar i tidig skolålder. Enligt socialtjänstlagen skall barn anvisas plats i allmän förskola

från och med det år då de fyller 6 år. Den allmänna förskolan har

sedan år 1975 omfattat praktiskt taget alla 6-åringar. Den allmänna förskolans omfattning innebär att alla barn och ungdomar i åldrarna 6-16 år kan sägas delta i en tioårig pedagogisk verksamhet.

1.2 Skolplikten upphör 16 år, men i

-

specialskolan vid 17 år

Det kalenderår då barnet fyller 16 år, i vissa fall 17 år, upphör skolplikten.

För elever i grundskolan och särskolan upphör skolplikten vårterminen

det kalenderår barnet fyller 16 år. För elever i specialskolan upphör skolplikten vid 17 år 3 kap. 10 § skollagen.

Utbildningsdepartementets åldersgränser

Som skäl för åldersgränsen har anförts att i 1962 års skollag, som trädde i kraft den 1 juli 1962, upphörde den försöksverksamhet som påbörjats under 1950-talet med nioârig enhetsskola och ersattes med obligatorisk grundskola.

1.3 Gymnasieskolan gymnasiesärskolan

-

Gränsen vad gäller rätt att påbörja utbildning i gymnasieskolan respektive gymnasiesärskolan går mellan andra och tredje kvartalet det kalenderår 20-årsdagen inträffar. Men ett undantag görs. För svårt rörelsehindrade ungdomar som fått Rh-anpassad gymnasieutbildning tillämpas en 21-årsgräns .

Sedan skolplikten fullgjorts har ungdomar rätt till fortsatt utbildning i gymnasieskolan eller gyrrmasiesärskolan 5 och 6 kap. skollagen. Sådan utbildning skall påbörjas senast det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år. Svårt rörelsehindrade ungdomar som följer en speciellt anpassad utbildning Rh-anpassad gymnasieutbildning får dock påbörja sådan utbildning senast under första halvåret det kalenderår eleven fyller 21 år 5 kap. 28 § skollagen. Utvecklingsstörda, som grund av synskada, dövhet, hörselskada eller talskada inte kan i Särskolan, fullgör sin skolplikt i specialskolan 3 kap. 3 § skollagen. Om ungdomarna därefter grund av sina funktionshinder inte kan i gymnasieskolan kan de i mån av plats få

utbildning i specialskolan intill utgången av vårterminen det kalenderår

då de fyller 21 år 7 kap. 6 § skolagen.

2 Gymnasieskolan

2.1 Bestämmelser om samråd m.m. 18 år -

Gymnasieförordningen 1992:394 innehåller en rad bestämmelser om att samråd m.m. i olika frågor som rör en elev som har fyllt eller inte fyllt 18 år skall ske med eleven respektive elevens vårdnadshavare. Det kan vara fråga om att eleven skall om en eller flera årskurser eller ett reducerat program eller ett annat nationellt program eller ett individuellt program 6 kap. 20 §, att eleven vill sluta sin ut-

SOU 1996: 111 Utbildningsdepartementets åldersgränser

bildning utan att ha slutfört den 6 kap. 24 §, att vidta åtgärder för elevens tillrättaförande 6 kap. 28 och 31 §§. Ett motsvarande samrådsförfarande föreskrivs även i förordningen 1992:396 med vissa bestämmelser för linjer och specialkurser i gymnasieskolan i fråga om uppflyttning m.m. 5 kap. 5 och 6 §§. Så föreskrivs också i 6 kap. 5 och 8 §§ förordningen 1994:741 om gymnasiesärskolan när det gäller åtgärder för elevers tillrättaförande.

Åldersgränsen 18 år i nu nämnda förordningar är en anpassning till

myndighetsåldern.

2.2 Elever från utlandet 18 år

-

Enligt 11 kap. 1 § gymnasieförordningen likställs den som är under 18 år och bosatt i utlandet med sökanden från den kommun där den sökta gymnasieutbildningen anordnas om vårdnadshavarna eller en av dem är svensk medborgare.

Åldersgränsen är en anpassning till myndighetsåldern.

Ungdomar under 18 år som räknas som bosatta i utlandet har samma rätt till skolgång i gymnasiesärskolan som barn bosatta i Sverige, om vårdnadshavarna eller en av dem är svensk medborgare.

3 för invandrare

Svenskundervisning -

16 år

Den som saknar grundläggande kunskaper i svenska språket har enligt

13 kap. 6 § skollagen rätt att från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 16 år delta i svenskundervisning för invandrare, sfi. Som skäl för åldersgränsen har anförts att alla invandrare skall ha rätt till svenskundervisning. Skolpliktiga invandrarelever får svenskundervisningen i grundskolan. Den nedre åldersgränsen för sfi har därför satts vid den ålder då skolplikten upphör, eftersom man inte kan förutsätta att alla ungdomar väljer att fortsätta i gymnasieskolan.

Utbildningsdepartementets åldersgränser

4 Vuxenutbildning komvux, Särvux

m.m. 20 år

-

Rätt att delta i vuxenutbildning komvux, särvux gäller från och med andra kalenderhalvåret det år personen fyller 20 år.

Varje kommuninnevánare har från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år rätt att delta i grundläggande vuxenutbildning komvux. Som villkor gäller därvid att han eller hon saknar sådana färdigheter som normalt uppnås i grundskolan ll kap. 10 § skollagen. För behörighet att delta i gymnasial vuxenutbildning eller påbyggnadsutbildning gäller utom annat samma ålderskrav - - 11 kap. 19 §. Samma ålderskrav har också i 12 kap. 6 § l skollagen ställts upp för behörighet att delta i vuxenutbildning för utvecklingsstörda särvux. I förordningen 1992:601 om statens skolor för vuxna knyts rätten att delta i utbildning till samma 20-årsgräns.

5 Högskolan

5.1. Allmän behörighet 25 år

-

Enligt 8 kap. 5 § högskoleförordningen 1993:100 anses den som

fyller 25 år senast under det kalenderår utbildningen börjar ha allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning.

Åldersgränsen 25 år syftar till att nå personer som redan var

yrkesverksammma men som önskar bredda sin utbildning.

Utbildningsdepartementets åldersgränser

6 Folkhögskolor

6.1. Villkor för gymnasiekompetens påbörja kurs

före 18 är

I 6 § förordningen 1991:977 om statsbidrag till folkbildningen gäller särskilda villkor för statsbidrag till folkhögskolor. I paragrafen föreskrivs att till en allmän kurs, en folkhögskola, som ger den studerande motsvarande behörighet som den som kan fås genom det offentliga skolväsendet får endast den antas som fyller 18 år senast under det kalenderår som kursen börjar. Däremot kan den som är under 18 år och går i ett individuellt program i gymnasieskolan antas till undervisningen på en folkhögskola.

Åldersgränsen 18 år motiveras bland annat av att en hemkommun

är skyldig att erbjuda gymnasieutbildning för en elev som avslutat grundskolan. Till kurser vid folkhögskolor som inte har sin motsvarighet i det offentliga skolväsendet får dock antas elever som är under 18 år. Folkhögskolan är en skolform som främst är avsedd för vuxna personer.

7 Studiestöd m.m.

Stödformerna är studiehjälp, studiemedel och särskilt studiestöd för vuxna.

7.1 Studiehjälp för 16--20-âringar i gymnasieskolan

Studiehjälp lärrmas från och med kvartalet efter det âr under vilket den studerande fyllt 16 år och längst till och med första kalenderhalvåret det år under vilket han eller hon fyller 20 år.

I 3 kap. 1 och 3 §§ studiestödslagen 1973:349 föreskrivs att studiehjälp lämnas från och med kvartalet efter det år under vilket den studerande har fyllt 16 år och längst till och med första kalenderhalvâret det år under vilket man fyller 20 år.

Utbildningsdepartementets åldersgränser SOU 1996: 111

Studiehjälpen består av olika bidrag studiebidrag och inackorde- -

ringstillägg samt extra tillägg och ges till elever i gymnasiesko-

lan och andra utbildningar på gymnasial nivå. studiebidraget med sin 16-årsgräns kan ses som en fortsättning det allmänna barnbidraget. Bidragen är generella och lika stora. Dessutom korresponderar åldersgränserna. Som bakgrund till ZO-ârsgränsen kan följande nämnas. Genom beslut 1969 års riksdag sänktes åldersgränsen mellan yngre och av äldre elever från 21 till 20 år. sänkningen var en anpassning till den

myndighetsåldern. Regeln innebar till en början att studerande i

nya

gymnasieskolan, folkhögskolan, kommunal och statlig vuxenutbildning

m.fl. läroanstalter och utbildningslinjer som fyllde högst 19 år under

det kalenderår då läsåret eller kursen började yngre studerande kunde

få studiebidrag jämte olika tillägg. Genom lagstiftning år 1981 ändrades bestämmelsen så att alla studerande på gymnasial utbildning gavs studiebidrag till och med första kalenderhalvåret det är under

vilket de fyller 20 år. Ändringen föranleddes av att formella skillnader

i fråga om läsårsbegreppet inte skulle få avgöra om en elev var berättigad till studiehjälp eller studiemedel prop. 1980/81 : 100 bil. 12 s. 650.

7.2 Studiemedel för 20-åringar i gymnasieskola och eftergymnasial utbildning

För studerande i gymnasieskolan lämnas studiemedel tidigast från och med andra kalenderhalvåret det år under vilket den studerande fyller 20 år.

För högskolestudier och andra eftergymnasiala utbildningar

gäller inte någon nedre åldersgräns för rätt till studiemedel.

Studiemedel består av en bidragsdel och en lånedel beviljas - som -

enligt studiestödslagen för högskolestudier och vissa andra eftergym-

nasiala utbildningar utan någon nedre åldersgräns. För elever i gymnasial utbildning gäller dock att studiemedel får beviljas tidigast från och med det andra kalenderhalvåret hösttermidet år de fyller 20 år 4 kap. l § och 2§ studiestödslagen

nen

69 l 5 kap. 33 § och 11 kap. 21 § skollagen 1985:1100 finns en motsvarande 20årsgräns rörande hemkommunens ansvar för inackorderingsbidrag m.m. för elever i gymnasieskolan.

Utbildningsdepartementets åldersgränser

1973:349 jämte bilagan avdelning A till studiestödsförordningen

1973:1059. Den övre åldersgränsen för rått till studiemedel är 45 år, inte om särskilda skål föreligger. Som bakgrund till 20-årsgränsen kan följande nämnas. Gränsdragningen mellan yngre och äldre elever som beslutades år 1969 som en anpassning till den nya myndighetsâldern innebar att studerande i gymnasial utbildning kunde beviljas studiemedel för visst läsår under förutsättning att de fyllde lägst 20 år under det kalenderår då läsåret började. Bestämmelsen ledde till att studerande som var lika gamla hänfördes till studiehjälps- eller studiemedelssystemet beroende på formella skillnader i fråga om läsårsbegreppet. På förslag av CSN ändrades därför bestämmelsen i början på 1980-talet så att alla studerande gymnasial utbildning gavs rått till studiemedel från och med andra kalenderhalvåret det år under vilket de fyller 20 år prop. 1980/812100 bil. 12 s. 650.

7.3 Vuxenstudiestöden 21-ärsgräns gäller för

-- en "Svuxa"

För det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa svuxa gäller

att man skall ha fyllt 21 år.

Vuxenstudiestöden är i första hand avsedda för arbetstagare med kort utbildning som tar ledigt för att studera och då går miste om lön.

Stöden infördes genom ett riksdagsbeslut i december 1983 prop.

1983/84:150.

För det särskilda vuxenstudiestödet svux som består av en

bidragsdel och en lånedel gäller inte någon formell åldersgräns. - Som allmänt villkor gäller krav på fyra års förvärvsarbete före studiernas början 7 kap. 3 § studiestödslagen. Svux beviljas för studier på grundskole- och gymnasieskolenivå och för vissa utbildningar högskolenivå 7 kap. 1 § studiestödslagen jfr med 7 kap. 2 a § studiestödsförordningen 1973:418.

För det särskilda vuxenstudiestädet för arbetslösa svuxa gäller i

huvudsak samma stödregler som för svux. Därutöver gäller att man skall vara arbetslös och anmäld till A-kassa samt ha fyllt 21 år. Dessutom gäller att man skall ha förvärvsarbetat under minst tre år 2 a § lagen 1983:1030 om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Svuxa beviljas för studier på grundskolenivå och under högst två

Utbildningsdepartementets åldersgränser

terminer på gymnasienivå 2 § förordningen 1983:1031 om särskilt studiestöd för vuxna. När lagen infördes fixerades inte villkoren för stödet till viss ålder. Vid efterföljande utvärdering konstaterades att efterfrågan på stödet en varit mycket stor. I kompletteringspropositionen 1984/852150 Bilaga 2 anslogs därför ytterligare resurser för stödet. Samtidigt infördes som villkor, utom annat, att sökanden blir minst 25 år under det kalenderår stödet beviljas s. 3. Genom lagstiftning år 1993 sänktes åldersgränsen till 21 år. Även del andra lättnader genomfördes. Tanken en

att göra det möjligt för huvuddelen av de studerande att erhålla

var studiestöd i denna form. I syfte att nå den avsedda effekten sänktes således åldersgränsen prop. 1992/932150 bil. 7 s. 14.

7.4 Särskilt vuxenstudiestöd för studier på

naturvetenskapliga och tekniska utbildningar

-

en 28-årsgräns gäller

För studiestöd fordras att sökanden fyller minst 28 år under det kalenderår då utbildningen påbörjas. Det finns även övre åldersgräns för stödet, högst 48 år. en

Med stöd förordningen 1995:819 vissa naturvetenskapliga och av om tekniska högskoleutbildningar med särskilt vuxenstudiestöd m.m. lämnas särskilt vuxenstudiestöd för studier s.k. NT-utbildningar. Som villkor gäller bl.a. att sökanden skall ha förvärvsarbetat inom landet heltid eller så gott som heltid under sammanlagt minst fem år före det kalenderår då utbildningen börjar 11 §. Vidare gäller att sökanden skall fylla minst 28 år och högst 48 år under det kalenderår

då en sådan utbildning påbörjas 12 § första stycket.

I 1994/952139 7 föreslog regeringen en nedre åldersgräns prop. s. på 27 år. Såväl socialförsäkringsutskottet som utbildningsutskottet föreslog emellertid en åldersgräns på 28 år med hänsyn till behovet av distans till övriga studerande i högskoleutbildning bet. 1994/95:SfU l 5 och bet. 1994/95:UbU15. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottsbetänkandena.

Utbildrzingsdepartementets åldersgränser

l

7.5 Behörig att själv göra ansökan studiestöd

om m.m. 18 år --

Den som har fyllt 18 år är behörig att själv göra ansökan om studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd och internatbidrag. Aldersgränsen följer av myndigheten.

Utgångspunkten är att den som är myndig, 18 år, själv ansöker om de olika formerna för studiestöd och svarar för att lämnade uppgifter är riktiga. För den som inte har fyllt 18 år skall förmyndaren eller förvaltaren, om en sådan har förordnats för den omyndige, göra ansökan. Det framgår av studiestödsförordningen 1973:349. Se närmare 3 kap. 25 och 38 när det gäller studiehjälp, 4 kap. 18 och 29 §§ när det gäller studiemedel, 5 kap. 3 och 12 §§ när det gäller korttidsstudiestöd och 6 kap. 4 § när det gäller internatbidrag. För det fall återkrav skulle bli aktuellt gäller enligt 9 kap. 2 § studiestödslagen 1973:349 för studiehjälp som lämnats till den som vid utbetalningstillfället var under 18 år att förmyndaren är betalningsskyldig.

Arbetsmarknadsdepartementets

åldersgränser

1 Arbetarskydd

1 Arbetsmiljölagen

Arbetsmiljölagen innehåller tre åldersgränser 13 år, 16 år egentligen det kalenderår den unge fyller 16 år och 18 år. Lagen innehåller även definition av begreppet minderårig. en Med minderårig avses hår den som inte har fyllt 18 år. Bestämmelsernas syfte är att motverka att ungdomar sysselsätts med göromâl har skadlig verkan deras hälsa eller som en utveckling.

Bakgrund

När det gäller arbete för personer under 18 år är regelsystemet uppbyggt så att huvudreglerna finns i 5 kap. arbetsmiljölagen 1977:1160, medan de närmare föreskrifterna framgår av Arbetarskyddsstyrelsens tillämpningsföreskrifter om minderåriga i arbetslivet, AFS 1990:19. Sverige är genom en ratifikation av FN :s konvention om barnets

rättigheter, den europeiska sociala stadgan och ILO:s konvention nr

138 om minimiålder för tillträde till arbete bunden av åtaganden att i den svenska lagstiftningen föra in regler om lägsta ålder då barn får utföra arbete.

Regler minimiålder finns också i Europeiska Unionens

om m.m. ministerråds direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet. Ända sedan den första egentliga arbetarskyddsförfattningen år 1881 har bestämmelser om minderårigas arbete utgjort en viktig del av arbetarskyddslagstiftningen. Genom den nioåriga skolplikten och den starkt utbyggda gymnasieskolan får reglerna numera betydelse främst i samband med feriearbete och liknande. Bestämmelsernas syfte är att motverka att

9 16-0864

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser

ungdomar sysselsätts med göromål som inverkar negativt på deras hälsa och utveckling. Bestämmelserna minderåriga omfattar frågor om minimiålder om för arbete, farligt arbete, om låkarkontroll samt om arbetstidens om längd och förläggning. Bestämmelserna gäller inte bara i anställningsförhållanden utan även då minderårig anlitas för arbete på annat sätt, t.ex. som uppdragstaen eller inom ramen för ett företag där den minderårige är ägare gare eller delägare prop. l989/90:60 s. 25. Bestämmelserna gäller emellertid inte fullt ut för elever som

genomgår utbildning och för vårdtagare 1 kap. 3 §. För arbete i arbetsgivarens hushåll, t.ex. barnpassning, gäller lagen inte alls. Här gäller fram till den 1 januari 1996 lagen 1970:943 om

arbetstid i husligt arbete. I regeringens prop. 1995/96:79 m.m. föreslås att från och med den l januari 1996 bestämmelserna i arbetsmiljölagen skall tillämpliga även vid arbete som utförs i arbetsvara givarens hushåll, om arbetstagaren är under 18 år. Regler skyddskaraktär på arbetslivsområdet, som berör minderav åriga, finns även i strålskyddslagen 1988:220, i vägtrafiklagstiftningen och i ordningslagen 1993:1617. Bestämmelser i socialtjänstlagen 1980:620 kan också i vissa situationer aktualiseras mot olämplig sysselsättning av minderårig.

Liten historik

Bestämmelser i svensk arbetsskyddslagstiftning om minimiålder för tillträde till arbete fanns redan i den första skråordningen 1621. I denna föreskrevs att lärgossars antagningsålder skall vara "14 år, mer eller mindre". Den för hantverket gällande skråordningen år 1720 bestämde, att en "pojke, antas och inskrivs skall, bör åtminstone som vara 14 år gammal. Hallordningarna år 1739 och 1770, som gällde för fabriksmässigt drivna yrken, fastställde antagningsåldern för lärobarn till 10 eller 12 år. I 1846 års fabriks- och hantverksordning bestämdes minimiåldern till 12 år, en åldersgräns som behölls i 1864

års näringsfrihetsförordning och i 1881 års minderårighetsförordning.

I 1912 års arbetarskyddslag behölls minimiåldern 12 år för arbete i handeln, men bestämdes till 13 år för industriarbete och 15 år för arbete under jord. I 1949 års arbetarskyddslag höjdes minimiåldern något bl.a. på grund av reglerna om skolplikt. Som huvudregel för tillträde till arbete gällde att den minderårige skulle ha fyllt eller under kalenderåret fylla 14 år samt ha fullgjort sin skolplikt. För vissa slag av påfrestande

SOU 1996:1 1 1 Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser

arbeten föreskrevs liksom i 1912 års arbetarskyddslag en högre minimiålder. Den minderårige skulle således ha fyllt eller under kalenderåret fylla 15 år. För vissa lätta arbeten kunde efter individuell dispens den hade fyllt 13 år få tillträde. För feriearbete av som motsvarande karaktär lämnades generellt dispens redan för den som hade fyllt 12 år. Vad gäller begreppet minderårig så lämnades redan i 1881 års

minderårighetsförordning7° en definition som överensstämmer med

den som gäller enligt den nu gällande arbetsmiljölagen, nämligen att med minderårig förstås den som är under 18 år. En motsvarande definition begreppet minderårig hade vunnit internationell tillav ämpning redan i mitten 1850-talet genom ett flertal internationella av instrument på arbetsrättens område.

1.1.1 18-årsgränsen eller gränsen för minderårighet

Minderåriga enligt arbetsmiljölagen är den som inte har fyllt 18 år 5 kap. 1 §. En motsvarande definition av begreppet minderårig har sedan länge använts i svensk arbetarskyddslagstiftning. Definitionen har dock inte varit oomstridd utan har vid några tillfällen satts i fråga. Vid t.ex. tillkomsten av 1912 års lag om

arbetarskydd nr 206 övervägdes en sänkning av gränsen av det skälet

att inte så få personer under 18 år uppvisar en sådan kroppsutveckling, att en särskilt skyddad undantagsställning för dem inte framstod som behövlig. Gränsen behölls emellertid av det skälet att de minderårigas utveckling i regel knappt vore avslutad vid 18 år och att de under åren närmast före denna ålder vore ömtåliga grund av den då pågående sexuella mognaden RD 1912 2 saml. 2 Afd 3 Band s. 92. I samband med den nuvarande arbetsmiljölagens tillkomst fördes en liknande diskussion mot bakgrund av "att ungdomar numera mognar i såväl biologiskt som psykiskt avseende tidigare än förr och att de i stor utsträckning är i stånd att ta ansvar tidigare. Mot ett frångående talade emellertid dels att 18-årsgränsen korresponderar med gällande myndighetsålder, dels behovet av skyddsföreskrifter med avseende på farligt arbete, dels att 18-årsgränsen är vedertagen i internationella

sammanhang se prop. 1976/772149 s. 320 och SOU 1976:1 s. 234.

70 Minderårig den som är under 18 år; barn den som är under 14 år; yngre person den som fyllt 14 men inte 18 år 3 §.

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser SOU 1996:1l 1

1 1 16-årsgränsen

.

Huvudregeln i 5 kap. 2 § första stycket arbetsmiljölagen om minimiålder för tillträde till arbete anger att minderåriga får ta anställning eller anlitas till eller utföra arbete först under det kalenderår då 16årsåldern uppnås. Krav ställs dessutom upp på att skolplikten skall vara fullgjord. I praktiken blir det därför i regel först efter vårterminens slut närrmda år som tillträde till förvärvsarbete allmänt medges. Den som har fått sluta skolan i förtid jämställs här med den som har fullgjort sin skolplikt. Av motiven framgår det att 16-årsgränsen är en anpasssning till bestämmelserna om skolgång. Gränsen svarade också enligt motiven väl mot de krav som förefintliga internationella instrument ställer". Enligt 5 kap. 3 § gäller vidare att en minderårig inte får anlitas till att utföra arbete sätt som medför risk för olycksfall eller överansträngning eller annan skadlig inverkan den minderåriges hälsa eller utveckling. Kompletterande föreskrifter bl.a. arbetstid och ledighet för om minderåriga och om vilka slag av arbeten, som det är tillåtet att anlita minderåriga för ges i AFS 1990:19. Vidare finns det särskilda bestämmelser för vissa riskfyllda arbeten. Yrkesinspektionen kan medge undantag från vissa av föreskrifterna, om det finns särskilda skäl. Enligt föreskrifter gäller i huvudsak följande.

Arbetsuppgifter för minderåriga skall väljas med stor

omsorg.

Särskild hänsyn skall tas till den minderårigas fysiska och psykiska förutsättningar för arbetet, så att betryggande säkerhet mot

ges

olycksfall, belastningsskador, överansträngning och skadlig

annan inverkan på hälsa eller utveckling. Den minderårige skall ha fått den utbildning och instruktion som behövs för arbetet skyddssynpunkt ur och med hänsyn till den minderåriges ålder och mognad. Den som anlitar en minderårig skall också till att arbetet sker under ledning se och tillsyn av en lämplig person samt försäkra sig att det finns om tillfredsställande rutiner för hur den minderårige skall introduceras och handledas. Beträffande riskfyllt arbete för den är under 18 år gäller som som sagt särskilda bestämmelser 5-7 §§ AFS 1990:19. I anslutning till

dessa bestämmelser finns två förteckningar över vissa riskfyllda arbetsuppgifter. Den ena förteckningen upptar arbeten är helt

som

71 lö-årsgränsen trädde i stället för den 14- och IS-årsgräns som gällde enligt 1949 års arbetarskyddslag, se prop. l976/77:149 320. s.

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser

förbjudna för minderåriga, bl.a. dykeriarbete, rivningsarbete med asbest, arbete som kan innebära kontakt med smittförande blod. Beträffande arbete enligt den förteckningen kan inte undantag medges Yrkesinspektionen. Den andra förteckningen upptar under 13 av punkter skilda slag av arbeten och särskilda arbetsuppgifter som omfattas av förbud. Undantag från förbudet kan medges i vissa fall. Vad angår arbetstiden för den här gruppen av minderåriga gäller för dem som har fyllt minst 16 år och fullgjort skolplikten att den ordinarie arbetstiden jämte eventuell övertid och jourtid får sammanlagt inte överstiga nio timmar per dygn och inte heller 45 timmar per vecka. Nattvilan skall vara minst elva timmar i följd och i den

ledigheten skall tiden mellan kl. 22 och 5 ingå. Den som har fyllt

17 år får dock arbeta till kl. 23. Den minderårige skall vidare ha minst 36 timmars sammanhängande ledighet från arbetet under varje period om sju dagar 8 § AFS 1990:19.

1.3 13-årsgränsen

Enligt undantagsbestämmelsen i 5 kap. 2 § andra stycket får den som har fyllt 13 år anlitas till att utföra lätt arbete av sådant slag som inte är farligt för den minderåriges hälsa, utveckling eller skolgång.

Åldersgränsen 13 år infördes den 1 december 1990 för att Sverige

skulle kunna ratificera en ILO-konvention om minimiålder för tillträde till arbete prop. 1989/90:60 s. 20. I 9 § AFS ges närmare föreskrifter om möjligheterna till lätt arbete för minderåriga arbetstagare gäller alltså bara anställda i åldern - -

13-15 år. Skillnaden i tillämpning mellan föreskrifterna i AFS och

arbetsmiljölagen motiveras främst av det behov av modifiering av arbetstidsreglerna som uppkommer när det gäller t.ex. minderåriga i familjejordbruk. I arbetarskyddsstyrelsens kommentar till föreskrifterna finns vägledande förteckning över enkla och ofarliga en arbetsuppgifter för 13-14 åringar. Enligt föreskrifterna skall arbetet vara enkelt och ofarligt. Det får omfatta högst åtta timmar av dygnet och tolv timmar i veckan. Det får

72 Dispens kan Arbetarskyddsstyrelsen bl.a. för göra det möjligt för äldre ges av att minderåriga att delta i treskiftsarbete där förlängda skift har lagts vid vissa skiftbyten. Nattarbete för 17-åring iprocessindustri har inte godtagits beslut 1989-08- 24. En 16-åring, som arbetade som musiklärarassistent, fck medverka till kl. 01 högst två gånger i veckan, dock bara kväll före lördag, helgdagsafton eller sön- eller helgdag beslut 1984-12-11.

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser SOU 1996: 1 1 1

inte utföras mellan kl. 19 och kl. 673. Är det fråga arbete under om sammanhängande skolfri tid, är längre än fem dagar, år maxisom för arbetstiden 40 timmar i stället för tolv timmar. Veckovila mum enligt 36-timmarsregeln skall iakttas, varvid ledigheten skall vara fri också från "schemalagd undervisning. Den minderårige skall vidare ha minst tre veckors sammanhängande ledighet från arbetet varje kalenderår. Även den ledigheten skall förläggas till tid är fri från som schemalagd undervisning. Slutligen gäller att vårdnadshavaren skall ha gett sitt tillstånd till arbetet. För arbete under skoldag skall dessutom skolledningen gett sitt tillstånd, det gäller mer än fem skoldagar om under en termin.

1.1.4 Barn under 13 år

Barn under 13 år får i princip inte alls anlitas till eller utföra arbete. Undantag får enligt 5 kap. 2 § tredje stycket göras bara för mycket lått arbete. Enligt lagmotiven får enligt den tidigare nämnda ILO-konventionen visst arbete även fortsättningsvis utföras av barn som är tolv år eller Det tillåtna arbetstidsuttaget är dock starkt begränsat, dvs. yngre. några enstaka gånger under ett âr och varje gång högst fem dagar i följd. Smärre tjänster som barn utför är över huvud taget inte att betrakta arbete i arbetsmiljölagens eller konventionens mening. som Som exempel kan nämnas småsysslor av olika slag för anhöriga eller bekanta prop. 1989/90:60 s. 20. I 10 § AFS har arbetarskyddsstyrelsen angett de enda arbetsuppgifter i arbetsmiljölagens mening som är tillåtna för dem som år under 13 år. Det är följande arbetsuppgifter:

Trädgårdsarbete, lätt utfordringsarbete, lättare manuell sådd och plantering, frukt- och bärplockning, rensning av trädgârdssängar och mindre odlingar samt annat mycket lätt arbete inom jordbruk, drivs någon medlem av den egna familjen. som av

73 En 12-åring fick spela i sin faders orkester fredags- eller lördagskväll en per månad beslut 1984-01-26.

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser

2. Artistfrarnträdanden, arbete skådespelare eller statist och som

annat liknande arbete om arbetet är ofarligt och inte medför

alltför stor fysisk eller psykisk påfrestning för barnet.

3. Försäljning av majblommor, jultidningar och liknande arbeten av hobbykaraktär där den minderårige själv bestämmer tid, plats

och arbetets utfonnning".

2 Lagen om arbetstid m.m. i husligt

arbete

Lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete har en åldersgräns 18 ar. Med anledning av regeringens prop. 1995/96:79 har riksdagen

emellertid beslutat att bestämmelserna i arbetsmiljölagen skall vara

tillämpliga även när minderåriga utför arbete i arbetsgivarens hushåll. Det innebär att motsvarande regler om minimiâlder förs in i lagstiftningen också för arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll av personer under 18 år. Enligt förslaget skall vissa av reglerna i lagen om arbetstid

m.m. i husligt arbete fortsättningsvis gälla även arbetstagare som inte har fyllt 18 år, bl.a. reglerna om anställningsavtalets ingående

och upphörande samt om skadestånd. Huvudregeln är annars att samtliga bestämmelser i lagen i fortsättningen kommer att gälla

endast för arbetstagare som har fyllt 18 år.

74 Var gränsen går för lagens tillämpning är inte helt klar. Relationen till uppdragsgivaren, omfattningen, omständigheterna i övrigt är exempel omständigheter som har betydelse vid bedömningen. En scout som säljer lotter till förmån för sin förening omfattas inte och har väl för övrigt sällan någon ersättning för törsäljningsarbetet. En inte alltför omfattande bingolottoförsäljning torde också kunna jämställas med försäljning av majblommor. I det sammanhanget måste dock hänsyn tas till att försäljning av majblommor och jultidningar är säsongsbetonade arbeten och därför begränsade i sin omfattning.

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser SOU 1996: 11 1

Förhållanden före den l januari 1996

Lagen 1970:943 arbetstid i husligt arbete saknar regler för om m.m. minimiålder för tillträde till arbete. Lagen innehåller dock del särskilda skyddsbestämmelser för den en inte har fyllt 18 år. som Enligt dessa bestämmelser skall arbetsgivaren särskilt se till att den inte har fyllt 18 år inte anlitas till arbete ett sätt som medför som risk för olycksfall eller för överansträngning eller annan skadlig inverkan arbetstagarens hälsa eller utveckling 8 §. Vidare gäller i fråga arbetstid och vilotid för den som inte fyllt om 18 år den sammantagna arbetstiden inte får överstiga tio timmar att under ett dygn och 54 timmar under en vecka. Sammanhängande ledighet för nattvila skall minst elva timmar varje dygn. I vara ledigheten skall ingå tiden mellan kl. 22 och kl. 5 10 §.

Nya regler från den l januari 1996

Med anledning regeringens proposition 1995/96:79 har riksdagen

av beslutat att arbetsmiljölagen skall vara tillämplig även vid arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll, arbetstagaren är under 18 år. Det om innebär minimiålder därmed införs för tillträde även till att en

ifrågavarande slag av arbete.

En följd att arbetsmiljölagens och Arbetarskyddsstyrelsens av bestämmelser blir tillämpliga är bl.a. väsentligt kortare maximinu arbetstider dygn och vecka samt, för den yngre åldersgruppen, en per

snävare ram för arbetstidens förläggning under dygnet.

Motivet bakom förslaget är att Sverige genom ratificeringen av FN:s konvention barnets rättigheter, den europeiska sociala om

stadgan och ILO:s konvention nr 138 om minimiålder för tillträde till

arbete bundit sig att i den svenska lagstiftningen föra in regler om lägsta ålder då barn får utföra arbete a. prop. s. 6.

i

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser

3 Internationella instrument på

område

arbetarskyddets

3.1 FN:s barnkonvention 18 år

-

I konventionens artikel 32 förklaras att konventionsstaterna erkänner

barnets varje människa under 18 år artikel 1 rätt till skydd mot

- ekonomiskt utnyttjande och mot att utföra arbete som kan vara skadligt eller hindra barnets utbildning eller äventyra barnets hälsa eller fysiska, psykiska andliga, moraliska eller sociala utveckling. I syfte att säkerställa genomförandet av denna artikel skall konventionsstaterna särskilt fastställa en minimiålder eller minimiåldrar som minderåriga skall ha uppnått för tillträde till arbete, föreskriva en lämplig reglering arbetstid och arbetsvillkor samt lämpliga straff eller andra påföljder av i syfte att säkerställa ett effektivt genomförande av artikeln.

3.2 Europarådets sociala stadga minimiålder

-- 15 år

Den europeiska sociala stadgan från 1961 kan anses utgöra en motsvarighet till konventionen för de mänskliga rättigheterna inom området för ekonomiska och sociala rättigheter. Stadgan trädde i kraft i februari 1965. - Sverige ratificerade stadgan år 1962. De av Sverige då godtagna bestämmelserna i artikel 7 om skydd för barn och ungdom avsåg bl.a. åtaganden att fastställa en minimiålder för minderårigas användning till riskfyllda och hälsofarliga arbeten och att med vissa undantag förbjuda att arbetstagare under 18 år användes till nattarbete. Bestämmelsen i artikel 7 punkt 1 med skyldighet att fastställa en minimiålder för anställning till 15 år, med möjlighet till undantag för vissa särskilt angivna lättare arbeten, ratificerades av Sverige år 1979.

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser

3.3 ILO:s konvention minimiålder

nr 138

om för

tillträde till arbete 15 år

-

Konventionen ratificerades av Sverige år 1990. Enligt artikel 2 i konventionen skall minimiåldern för tillträde till arbete inte vara lägre än åldern för avslutandet obligatorisk av skolgång och i intet fall lägre än 15 år. Den nationella lagstiftningen kan emellertid tillåta att personer i åldern 13-15 år sysselsätts i lätt arbete enligt närmare bestämmelser som framgår av artikel I artikel 4 ges medlemsstaterna en möjlighet att när så är nödvändigt ° från konventionens tillämpning undanta begränsade kategorier av anställning eller arbete, för vilka betydande tillämpningsproblem uppstår. Möjligheten till undantag i artikel 4 utnyttjade Sverige dels för att föra in bestämmelser om arbetstillträde för barn yngre än 13 år när det var fråga om mycket lätt arbete prop. 1989/90:60 s. 15.

3.4 Rådets direktiv 94/33/EG skydd

om av

minderåriga i arbetslivet 15 år

-

Europeiska Unionens direktiv 94/33/EG som skall vara genomfört av medlemsstaterna senast den 22 juni 1996 är enligt huvudregeln tillämpligt på alla personer under 18 år som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande. Medlemsstaterna kan dock enligt artikel 22 föreskriva att direktivet inte skall tillämpas tillfälligt arbete eller korttidsarbete, såsom husligt arbete i privathem och arbete i familjeföretag, som bedöms inte vara skadligt för ungdomar. Enligt artikel 11 skall medlemsstaterna säkerställa att minimiåldern för arbete inte är lägre än den åldern då skolplikten upphör och under inga omständigheter lägre än 15 år. Enligt artikel 41 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att förbjuda arbete av barn under 15 år. Från bestämmelserna är det tillåtet att göra undantag för bl.a. barn som deltar i kulturella aktiviteter och för barn som har fyllt 14 år och som arbetar inom ramen för en kombinerad teoretisk och praktisk eller rent praktisk utbildningsplan i företagsförlagd praktik, under förutsättning att arbetet utförs enligt föreskrifter som har meddelats av en behörig myndighet. För barn som har fyllt 14 år får undantag vidare göras för lättare arbete.

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser

I enlighet med föreskrifter i nationell lagstiftning får sådant lättare arbete utföras även av barn som har fyllt 13 år under ett begränsat antal timmar i veckan. Av artikel 8 framgår att medlemsstater som utnyttjar dessa möjligheter till undantag, måste begränsa arbetstiden till ett visst antal timmar om dagen respektive veckan, beroende på om arbetet utförs under terminstid eller inte. Direktivet innehåller vidare föreskrifter om bl.a. nattarbete, viloperioder, raster i arbetet och årlig semester.

4 stöd

Arbetsmarknadspolitiska och åtgärder

I allmänhet skall en arbetslös person ha fyllt eller fylla 20 år under kalenderåret för att kunna anvisas en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Kommunerna förutsätts svara för insatser för dem som är yngre. För ungdomar med funktionshinder görs i allmänhet undantag. I vissa fall kan funktionshindrade ungdomar få del av åtgärder så tidigt som på grundskolans högstadium. Det handlar då om särskilda vägledningsinsatser och om "hälpmedel eller arbetsbiträde" under praktisk arbetslivsorientering PRAO.

4.1 Ersättning vid arbetslöshet

Inga lägsta åldersgränser gäller för att få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen a-kassa. För kontant arbetsmarknadsstöd KAS gäller däremot en åldersgräns nämligen att ersättning tidigast kan lämnas från och med den 1 juli det kalenderår sökanden fyller 20 år.

Bakgrund

Kontantstöden är en integrerad del av arbetsmarknadspolitiken och, vid sidan av de aktiva insatserna, ett ansvarsområde för Arbetsmarknadsverket. De kontantstöd som det här är fråga om är för det första arbetslöshetsförsäkringen, som är frivillig och förutsätter medlemskap i en arbetslöshetskassa a-kassa.

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser

För det andra är det kontant arbetsmarknadsstöd KAS, som är en kompletterande stödform för arbetslösa som inte är arbetslöshetsförsäkrade. Inga åldersgränser gäller för att få ersättning från a-kassa. I stället finns kvalifikationskrav om viss tids medlemskap i kassan medlems-

kravet och om viss arbetad tid arbetskravet.

För KAS gäller däremot en åldersgräns. Den innebär att ersättning tidigast kan lämnas från och med den 1 juli det kalenderår sökanden fyller 20 år. För båda formerna av ersättning gäller att den sökande skall söka arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen, vara oförhindrad att åta sig arbete av viss omfattning, vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete samt att sökanden inte kan få arbete.

Historik

I lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring undantogs tidigare den som inte fyllt 15 år från medlemskap i arbetlöshetskassan. Med hänsyn till den allmänna skolplikten ansågs regeln sakna praktisk betydelse och slopades därför som varande överflödig prop. 1990/91:16O s. 51. KAS infördes den 1 januari 1974 som ett komplement till arbetslöshetsförsäkringen och skulle främst vara en ersättningsform för dem som inte hade en klar anknytning till arbetsmarknaden. Den grupp som avsågs var i första hand nytillträdande arbetsmarknaden främst ungdomar. Ursprungligen fanns en 16-årsgräns för rätt till KAS 4 §. Under åren 1982 och 1985 höjdes denna gräns först till 18 år och sedan till 20 år. Vid höjningen från 18 till 20 år anfördes som skäl att införandet av s.k. ungdomslag nu gav samhället möjlighet att ge 18- och 19-åringarvärdefull sysselsättning och arbetslivserfarenheter. Det innebar att na den absoluta merparten av dessa ungdomar aldrig skulle bli aktuell för KAS. Det fanns därför inte någon anledning att längre behålla rätten till KAS för dessa ungdomar prop. 1984/85: 100 bil. 12 s. 81.

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser

4.1.1 A-kassa ingen åldersgräns

-

, gäller för få ersättning från arbetslöshetsför- Inga åldersgränser att säkringen a-kassa. I stället finns kvalifikationskrav om viss tids

medlemskap i kassan medlemskravet och om viss arbetad tid

arbetskravet.

4.1.2 KAS -20 år

Enligt 4 § lagen kontant arbetsmarknadsstöd gäller från och med om den 1 oktober 1995 att ersättning tidigast kan lämnas från och med den 1 juli det kalenderår sökanden fyller 20 år. Bestämmelsen, som innebär en viss förskjutning nedåt i ålder för rätt till KAS, följer att kommunerna och inte staten skall ha det av övergripande ansvaret för arbetslösa ungdomar fram till den 30 juni det år då de fyller 20 år prop. 1994/95:218 s. 47.

4.2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

För flertalet åtgärder som kan beviljas arbetslösa gäller att åtgärden kan beviljas först från och med den 1 juli det år sökanden fyller 20 år. Det gäller för rekryteringsstöd, arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling, arbetsplatsintroduktion och verksamhet på datortek. Som regel finns också här en övre åldersgräns som utgörs av tidpunkten för ålderspension. I något fall tillämpas som övre åldersgräns en 25-årsgräns. Sökande med funktionshinder är i vissa fall undantagna från 20årsgränsen för att få ta del av åtgärderna.

4.2.1 En 20-årsgråns för samtliga åtgärder

Åtgärder i arbetsmarknadspolitiken utgörs av

rekryteringsstöd enligt förordningen 1986:414, arbetsmarknadsutbildning enligt förordningen 1987:406, arbetslivsutveckling ALU enligt lagen 1992:1331, -

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser

arbetsplatsintroduktion API75 enligt lagen 1995:705 och för- ordningen 1995:711 samt verksamhet datortek enligt förordningen 1995:713. -

För samtliga nu nämnda åtgärder gäller att åtgärden kan beviljas först från och med den 1 juli det år sökanden fyller 20 år. Som skäl för åldersgränsen har, liksom när det gäller KAS, anförts att de statliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör i huvudsak begränsas till personer som har fyllt 20 år och som inte längre omfattas av kommunernas ansvar prop. 1994/952218 49. s. Som regel finns också en övre åldersgräns som utgörs av tidpunkten för ålderspension. API kan i princip användas för alla som är anmälda som arbetslösa sökande hos arbetsförmedlingen och som förmedlingen bedömer vara i behov av praktik. För ungdomar i åldrarna 20-24 får åtgärden beviljas bara om den kommer att följas av en anställning minst sex månader. Som motiv för åldersgränsen har anförts att API ersätter praktikdelen inom ungdomsintroduktionen, som hade motsvarande villkor. Kravet på anställning gäller dock inte för unga handikappade, de som är försäkrade enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring och riskerar att bli utförsäkrade eller vid API hos kommuner eller ideella organisationer.

4.2.2 En övre gräns på 25 år

För rätten att delta i verksamhet på datortek gäller en övre åldersgräns på 25 år. Datortek tillhör projekt inom Europeiska socialfondens mål 3-område med bl.a. åtgärder för att underlätta integrationen i arbetslivet av unga arbetssökande. Fonden kan bidra till finansieringen av datortek. Syftet med bestämmelsen är att slussa in ungdomar i åldern 17-24 år på arbetsmarknaden, bekämpa långtidsarbetslösheten m.m. prop. 1994/95:218 s. 51 och 63.

75lnvandrarpraktik, akademikerpraktik, vidgad arbetsprövning, arbetsprövning inom AMI och praktikdelen inom ungdomsintroduktion ersattes den 1 juli 1995 av API prop. 1994/95:218. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förändras relativt ofta och det finns därför alltid skäl att kontrollera vad som gäller. 76 Arbetsmarknadsutskottet har i sitt betänkande 1995/96:AU5 förordat att det bör öppnas en möjlighet att göra undantag från anställningskravet för att uppnå det av statsmakterna uppsatta målet om att ungdomar under 25 år inte skall behöva vara arbetslösa under en längre tid.

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser

4.2.3 Åtgärder för ungdomar upp till 20 år

Det finns emellertid en del undantag också från 20-ârsgränsen. Funktionshindrade ungdomar som inte fyllt 20 år kan beviljas arbetsmarknadsutbildning och API, om de är arbetslösa och söker arbete. API kan också beviljas ungdomar under 20 år, som uppbär ersättning från a-kassa. Detsamma gäller ungdomar i kommuner som inte har tecknat avtal med Arbetsmarknadsverket om kommuners ansvar för ungdomar, men omfattas inte av bestämmelserna om dagpenning eller utbildningsbidrag. Vidare kan ungdomar under 20 år omfattas av rekryteringsstöd, om de har genomgått treårig gymnasieskola. Att unga handikappade har undantagits från kravet att ha fyllt 20 år för att delta i API och kunna beviljas utbildningsbidrag motiveras av att denna grupp unga behöver ha möjligheter till en så konkret arbetslivserfarenhet som API innebär prop. 1994/95:218 s. 50.

4.2.4 En lägsta åldersgräns på 25 år

För att få beredskapsarbete gäller en lägsta åldersgräns på 25 år.

I propositionen 1991/92: 124 om arbetsmarknadspolitiska åtgärder

för ungdomar under 25 år lades bl.a. fram förslag om ungdomspraktik för unga under 25 år. Samtidigt föreslogs att statsbidraget till beredskapsarbete för ungdomar under 25 år skulle upphöra s. 26. Som skål för detta anfördes s. 15 att beredskapsarbeten framför allt skall erbjudas äldre arbetskraft, för vilka det inte är meningsfullt med utbildning, samt dem som riskerar utförsäkring från arbetslöshetsersättning.

4.2.5 Särskilda åtgärder för sökanden med funktionshinder

eller arbetshandikapp ingen ZO-årsgräns

-

Som framgått är sökande med funktionshinder i vissa fall undantagna från 20-årsgränsen för att få ta del av de generella arbetsmarknadsåtgärderna. Utöver de generella åtgärderna finns det också särskilda handikappolitiskt motiverade arbetsmarknadsåtgärder, som enbart har sökande med funktionshinder eller arbetshandikapp som målgrupp. För att få del av sådana åtgärder ställs det inte upp några lägsta

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser

åldersgränser. Däremot är som regel högsta åldersgräns också för dessa åtgärder tidpunkten för ålderspension. Funktionshindrade ungdomar kan således beviljas bidrag till arbetshjälpmedel eller arbetsbitråde, om de behöver sådant stöd i samband med arbete eller praktik. Det gäller också Skolungdomar som behöver stödet för att fullgöra praktisk arbetslivsorientering på grundskolans högstadium. Funktionshindrade elever i gymnasieskolan eller på grundskolans högstadium kan få kostnaderna för resa, kost och logi betalda, om de deltar i särskilda vägledningsveckor som Arbetsmarknadsverket anordnar för dessa ungdomar.

5 Kommunernas ansvar för arbetslösa

ungdomar

5.1 Ungdomar till 20 år

upp

Kommunerna ansvarar för ungdomar upp till 20 år.

Insatser för arbetslösa ungdomar som inte har nått den angivna 20årsgränsen för att komma i åtnjutande av statliga stöd och åtgärder förutsätts som vi nyss nämnt kommunerna svara för. - - Enligt lagen 1995:706 om kommunernas ansvar för ungdomar, ikraft den 1 oktober 1995, får en kommun anordna praktik eller annan verksamhet heltid för arbetslösa ungdomar som inte genomgår gymnasieskola eller liknande utbildning till och med den 30 juni det år ungdomen fyller 20 år. Kommunen har rätt till ersättning från staten, om den har träffat avtal med Länsarbetsnämnden i enlighet med förordningen 1995:712 om kommuners ansvar för ungdomar. Huvudmotivet för att föra över ansvaret för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar från staten till kommunerna, var att med ett samlat ansvar för ungdomarna under de år de skall välja levnadsbana får kommunerna större möjligheter att tillsammans med ungdomarna utforma åtgärder som skall leda till arbete den reguljära arbetsmarknaden eller en lämplig vidareutbildning. Som skäl anfördes inte bara kommunernas ansvar för att erbjuda alla ungdomar bosatta i kommunen en treårig gymnasieutbildning som påbörjas senast det första kalenderåret det år de fyller 20 år, utan också det förhållandet att arbetslösa ungdomar som inte genomgått ett tredje gyrrmasieår inte stimulerades till de studier som på sikt skulle

Arbetsmarknadsdepartementets åldersgränser

dem bättre möjligheter på arbetsmarknaden, eftersom de alltid ge kunde vända sig till arbetsmarknadsmyndigheterna och få del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder om de hade fyllt 18 âr. De som deltog i arbetsmarknadspolitska åtgärder gynnades nämligen ekonomiskt i förhållande till dem som i stället valt utbildning prop. 1994/952218 s. 47.

Kulturdepartementets åldersgränser

l Film och videogram

För den statliga filmcensuren som omfattar film eller video- gäller för visning åldersgränserna 11 och 15 år, där gram den senare utgör gränsen för "Vuxenfilm". Genom den s.k. ledsagarregeln får dock den som är under 7 år och den har fyllt 7 år men inte 11 år se filmer som är tillåtna som från 7 år respektive 11 år han eller hon är i sällskap med om någon som har fyllt 18 år.

Liten historik

Statlig filmcensur infördes i Sverige år 1911 genom biografförordningen SFS 1911:71. I syfte att differentiera filmcensuren för barnoch vuxenfilmer infördes då den i dag gällande IS-årsgränsen för barn. Reglerna blev i stort sett orubbade ända till år 1954, då omarbetades bl.a. bestämmelserna som reglerade förutsättningarna för filmingripande mentalhygieniska och socialetiska skäl. censurens av Ytterligare ändringar gjordes år 1956 som en direkt följd av tillkomsten av 1956 års allmänna ordningsstadga.

Biografförordningen ersattes år 1960 av förordningen 1959:384

med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m. En ny IS-årsgränsen. År 1977 åldersgräns vid 11 år infördes vid sidan av infördes ytterligare en åldersgräns, 7 år. Den statliga filmcensuren har sedan år 1911 genom granskning av all för offentlig visning avsedd ñlm haft till uppgift att hindra skildringar bedömts medföra skadeverkningar för barn eller som att visas offentligt. De kriterier som censurorganet, Statens vuxna biografbyrâ, haft att följa har under årens lopp skiftat mellan rättslig och allmän moralisk natur. Under de senaste decennierna har mer

byrån i praktiken tillämpat ett enda, nämligen att en film kan ha en

förråande verkan. När det gäller censuren för barn och unga under 15

Kulturdepartementets åldersgränser

år har uppgiften varit att hindra dessa från filmer kan vålla att se som dem psykisk skada. I 5 och 6 lagen 1990:886 om granskning och kontroll av

filmer och videogram finns åldersgränsbestämmelser. Bestämmelserna kompletteras av straffbestämmelsen i 16 kap. 10 c § BrB.

1.1 En 15-årsgräns

Åldersgränsen 15 år infördes sagt redan år 1911. Av förarbetena

som

till biografförordningen framgår att syftet med denna gräns

var att skydda barn från riskerna av skadliga upplevelser och päverkningar. I förordningen stadgades att sådana biografbilder inte fick godkännas till visning för barn ägnade att "skadligt uppjaga barns fantasi som var eller eljest menligt inverka på deras andliga utveckling eller hälsa". År 1954 fick motsvarande

författningsrum följande lydelse: Till

förevisning för barn under 15 år må godkännas film eller del av film, som kan vålla barn i nämnda ålder psykisk skada."

I samband med 1954 års översyn förordningen aktualiserades

av också frågan om inte åldersgränsen 15 år borde höjas till 16 år. Som skäl häremot anförde departementschefen prop. 1954:116:

"En höjning skulle säkerligen till följd, de i ökad

att unga

utsträckning sökte komma in barnförbjudna föreställningar. Vid

höjning skulle för övrigt biografpersonalens kontrollsvårigheter sannolikt öka. Ur principiell synpunkt mig den övre gränsen synes böra avpassas så att till barn" hänföres den minderåriga grupp som icke uppnått eller någorlunda genomgått det fysiska och psykiska genombrott som kännetecknar pubertetens inträde. 15årsgränsen torde i stort sett fylla detta krav. I sammanhanget vill

jag också erinra om det ansvar i straffrättsligt hänseende

som inträder vid fyllda 15 år."

1.2 En ll-årsgräns

Vid översynen år 1954 föreslogs åldersgräns vid 11 år vid sidan en av 15-årsgränsen. Syftet var att de något äldre barnen tillfälle ge att se filmer som år lämpliga för dem inte för de mindre barnen och men samtidigt bereda de senare ett effektivt skydd.

Förslaget fälldes bl.a. de skälen att dubbla åldersgränser skulle

av öka biograffunktionärernas kontrollbesvär, minska möjligheterna till

Kulturdepartementets åldersgränser

biobesök för familjer och för syskon i olika åldrar, gemensamma påverka produktionen barnfilm samt medföra minskad ogynnsamt av publik vid visning barntillåten film i mindre tätorter. av

Sedan biografbyrån på nytt initierat frågan om dubbla åldersgränser

och ytterligare utvecklat dess fördelar samt bemött de invändningar korn fram i samband med 1954 års prövning av förslaget, som infördes ll-årsgränsen år 1960. Vid de diskussioner förekom i samband med 11-årsgränsen som behandlades också del alternativa förslag till gränsen, bl.a. ett en förslag att gränsen borde sättas vid 12 år prop. 1959:135. om

1.3 En 7-årsgräns

Ännu åldersgräns infördes år 1977. Bakgrunden till att en 7-årsen infördes det förekom att vissa filmer, som inte kunde bli gräns var att helt barntillätna, skulle kunna visas för barn från och med skolâldern.

I motiven till den åldersgränsen sägs att, eftersom sjuârsåldern

nya gräns mellan förskole- och skolåldern bör den kunna godtas av utgör barnen och deras föräldrar också i detta sammanhang. En 7-årsgräns bör också kunna censurorganet tillräckliga möjligheter att göra en ge

nyanserad bedömning prop. 1977/78:12 s. 5 och 6.

1 Ledsagarregeln

Regleringen i fråga åldersgränserna har i förhållande till tidigare om

bestämmelser mjukats något i 1990 års filmgranskningslag. Ett

upp barn är i sällskap med får numera se filmer och som en vuxen videogram har godkänts i den närmast högre åldersgruppen 6 §. som Det innebär barn under 7 år skall i sällskap få att ett en vuxens

tillträde till sjuårsfilm. På sätt skall ett barn som fyllt 7 år

en samma inte 11 år tillträde till 11-årsfilm. Avsikten med denna men en

uppmjukning är närmast att öka utrymmet för föräldrarnas ansvar när

det gäller valet vilka filmer ett barn skall prop. 1989/90:70 av se s. 53. En motsvarande möjlighet gäller däremot inte för barn och ungdomar i åldern 11 till och med 14 år. De får inte tillträde till en IS-årsfilm även de är i sällskap med vuxen. Det har ansetts om en olämpligt det skälet att 15 år utgör gränsen för Vuxenfilm a.a. av s. 53.

Kulturdepartementets åldersgränser

Våldsskildringsrådet

I samband med tillkomsten 1990 års filmgranskningslag inrättades

av ett råd mot skadliga våldsskildringar med uppgift bland följa annat att och ha kontakt med videomarknaden, ta initiativ och fördela medel till utbildning och information samt stödja frivilliga krafter i kamp mot

skadliga våldsskildringar prop. 1989/90:70 39 f., dir. 1990:40.

s.

Våldsskildringsrådet lade år 1993 fram ett förslag införandet

om av en 18-årsgräns vid offentlig visning film och videogram SOU av 1993:39.

1 Straffbestämmelsen

I 16 kap. 10 c § BrB finns bestämmelser otillåten utlämning om av film eller videogram berör åldersgränserna i 1990 års lag. Enligt som dessa bestämmelser är det förbjudet att yrkesmässigt till någon under 15 år lämna ut en film eller ett videogram med ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär återger våld eller hot våld som om mot människor eller djur. Undantagna är filmer eller videogram har som granskats av Biografbyrån och fått åldersgräns under 15 år. som en

2 Barnreklam

2.1 En 12-årsgräns för bamreklam

I radiolagen, kabellagen och satellitlagen finns IZ-årsgräns för en bamreklam.

Enligt 11 § radiolagen 1966:755 får med reklam en annons som sänds under annonstid i televisionen inte syfta till fånga att uppmärksamheten hos barn under 12 år. I med reklam får det annonser inte heller uppträda personer eller figurer spelar framträdande som en roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år. Enligt 15 § gäller vidare med reklam inte får föreatt annonser komma under annonstiden omedelbart före eller efter ett program som

huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

Utgångspunkten för regleringen är enligt lagmotiven att ett medium med så stor genomslagskraft som televisionen inte alls skall få

1996:111 Kulturdepartementets åldersgränser SOU

användas för reklam särskilt vänder sig till yngre barn. Tanken som med reglerna är att de skall träffa annonser och program som huvudsakligen vänder sig till barn som ännu inte har kommit i puberteten. Gemensamt för denna barn är, sägs det vidare, grupp av de ännu inte har lärt sig skilja klart mellan reklaminslag och andra att delar av en TV-sändning. Motsvarande bestämmelser finns i ll och 14 §§ lagen 1991:2027 kabelsändningar till allmänheten samt i 21 och 24 §§ lagen om 1992:1356 satellitsändningar televisionsprogram till allmänom av heten. I regeringens lagrådsremiss betecknades denna grupp av barn som

"yngre barn.

Denna barn betecknades bl.a. i Radiolagsutredningens

grupp av förslag i sak överstämmer med de nuvarande reglerna om TV- - som reklam "yngre barn och avsåg åldrarna upp till 10 år. Med - som "barn" avsåg utredningen åldrarna under 12 år. På inrådan lagrådet konkretiserades i klarhetens intresse en 12av årsgräns i paragraftexten för dessa yngre barn. Regeringen överlämnade i 1996 proposition till riksdagen mars en radio- och TV-lag prop. 1995/962160. Enligt förslaget skall om ny den lagen innehålla ett uttryckligt förbud mot att sända TVnya innehåller ingående våldsskildringar av verklighetstrogen program som karaktär eller pornografiska bilder under sådan tid och på sådant sätt det finns betydande risk att barn kan dem. Förbudet gäller att en se inte det särskilda skäl ändå är försvarligt att sådana program om av sänds. I den föreslagna lagsbestämmelsen talas om barn utan an-

givande ålder. Regeringen föreslår i stället att det överlämnas till

av rättstillämpningen att efter sammanvägd bedömning av bland annat en tittarnas ålder, art samt i vilket sammanhang och under programmens vilken tid sänts avgöra bestämmelsen har överträtts. programmen om Bestämmelsen förbud mot reklam vänder sig till barn under om som 12 år samt mot reklam omedelbart före och efter ett program som vänder sig till barn under 12 år föreslås överföras oförändrat till den

nya lagen.

Kulturdepartementets åldersgränser SOU 1996:1 11

3 Kyrkotillhörighet

Upptagandet i Svenska kyrkan sker enligt huvudregeln genom dopet. Men det är också möjligt att bli upptagen i kyrkan efter anmälan. Ett barn under 18 år skall tas upp efter meddelande från barnets vårdnadshavare. Den som har fyllt 15 år skall själv ha samtyckt till upptagandet.

Den som har fyllt 18 år vuxen skall för att kunna tas upp utan

dop göra en skriftlig anmälan. Utträde ur kyrkan sker också genom ett amnälningsförfarande. För barn under 18 år skall anmälan göras av barnets vårdnadshavare. Den som har fyllt 15 år skall själv ha samtyckt till utträdet.

Dopet får anses innefatta en viljeyttring att tillhöra kyrkan. Enligt den nuvarande kyrkolagen 1992:300 är dopet också den normala vägen in i kyrkan 3 kap. 2 §. Men det finns även andra möjligheter. De innebär någon form av anmälan. Reglerna om upptagande efter en anmälan är fixerade till åldersgränserna 15 år och 18 år. Dessa åldersgränser gäller även vid utträde ur kyrkan.

3.1 Anmälan om in- och utträde 18 år

-

I lagen avses med begreppen barn och vuxen den som är under respektive har fyllt 18 år. Den som är vuxen, dvs. har fyllt 18 år, och vill vinna inträde i Svenska kyrkan i annat fall än genom dop måste göra en skriftlig anmälan. Motsvarande gäller också för utträde 3 kap. 5 §.

Åldersgränsen 18 år saknar samband med den civila myndig-

hetsåldern.

3.2 Vetorätt 15 år --

Från och med den 1 januari 1996 gäller för den som är under 18 år och inte är döpt i Svenska kyrkans ordning att han eller hon skall tas upp i Svenska kyrkan om föräldrarna eller vårdnadshavarna begär det i en anmälan. Har barnet fyllt 15 år fordras samtycke av barnet 3 kap. 3 §. Motsvarande gäller för utträde 3 kap. 5 §.

Kulturdepartementets åldersgränser

I regeringens proposition 1994/95:226 kyrkotillhörighet i om Svenska kyrkan sägs bl.a. att frågan åldersgränsen för samtycke om

bör sänkas till 12 eller 14 år bör kunna diskuteras s. 18.

När det gäller de båda åldersgränserna 15 år och 18 år kan konstateras dessa åldersgränser tillämpades redan i 1873 års förordatt ning angående främmande trosbekännare och deras religionsutövning. Enligt förordningen gällde att utträde svenska kyrkan inte kunde ur någon förrän han eller hon hade fyllt 18 år. Vårdnadsgöras av havarens samtycke krävdes därvid inte. Barn av lägre ålder följde i religiöst hänseende sina föräldrar. Någon möjlighet till utträde förelåg enligt dessa bestämmelser inte för den som hade fyllt 15 år eller dessförinnan konfirmerats men inte hade fyllt 18 år.

Av förarbetena till de nämnda paragraferna i 1951 års

nyss

religionsfrihetslag förslag av Dissenterlagskommittén

- SOU 1949:20 slås fast dels den grundläggande principen att barn -under 15 år följer föräldrarna när det gäller samfundstillhörigheten, dels mydighetsåldern i religiöst hänseende inträder vid 18 år. att Kommittén menade att tillräcklig mogenhet för ett självständigt

bedömande religiösa spörsmål i allmänhet inte kunde förutsättas

av förrän vid 17-18 års ålder. För att beakta de fall, då en tidigare religiös mognad inträtt, föreslogs 15-årsregeln. Föredragande statsrådet uttalade i anslutning till den föreslagna 18årsgränsen bestämmanderätt inträdde i fråga om andra att en egen personliga angelägenheter tidigare än vid den allmänna myndighetsåldern 21 år/ vår anm. Han hänvisade härvid till möjligheterna själv tjänst eller annat arbete, att ansöka om naturalisation. Vad att ta sedan gäller 15-årsgränsen menade föredragande statsrådet att det kunde ifrågasättas, inte åldern borde sättas något lägre, t.ex. som om gjorts i reglerna i föräldrabalken adoption, enligt vilka den som om fyllt 12 år inte kan adopteras utan eget samtycke prop. 1951:100 s.

154-156.

77 hänvisas i denna fråga till det uppdrag Åldersgränsutredningen har. I prop. som

i

1323:. iñkgmczim .áádtwøzrxøámøisianava

g

.

42e

A ; å

h

M

vamsa mçV

m:

ånfnáiiáii V V Ãiügââm

, çáxámász

r

smammwöü

7 .nsrslzgxá uâarxäágaiâ

massa :se

M7 §31. mgám:

agimoamq

máüiwød

§35 mi m

..

abzøá zmbâmâi

y 4

VäaijrxsvátaxydaLVgéiiêea izáéázkiäâ fêasi v

. i

gáitrêizifâgrâgtmxz j §33 år .äøiâwâmâs .ázxaêfê eiázfázksijvêiá" myndig.

Vheásâiidáxxx, v v å

L

Ve;0:äiiåi+mi.5

Ö T

Å Fsfâzá m. maxi åska i ;âfåüiäálfå1% ;gråáwâw :E3: ä: 2122:322

iir-six årgzge: aââggti äusrzâlâca kyrküm :itsg m: .áâm famn sâuâå nu

;ggg kyrka em fvtêszäâçârçsássgi :gsm: kååsváéáaaággkâavarrgx hagar :is:

Aalzmaâåâtiâgåüátx gym åá fá1r§tåm:.5t§s§a§y

maxar

A

: kbámyaáaxzcâsz:

Näringsdepartementets åldersgränser

18 är

1 Explosiva varor -

Explosiva varor får hanteras eller importeras endast av den som fyllt 18 år.

Bakgrund och nuvarande ordning

I 8 § förordningen 1988:1145 om brandfarliga och explosiva varor föreskrivs att explosiva varor får hanteras eller importeras endast av den som fyllt 18 år.

Åldersgränsen korresponderar med motsvarande åldersgräns om

18 år i arbetsmiljölagen som avser att tillgodose minderårigas behov skydd vid farligt arbete prop. 1987/88:101 s. 35. av

2 Pantbanker låntagaren minst 18 är

-

Pant får tas emot bara den som har fyllt minst 18 år. av

Bakgrund och nuvarande ordning

I 14 § pantbankslagen 1995:1000 föreskrivs att en pantbank får ta emot pant bara av den som har fyllt 18 år.

Åldersgränsen har sin grund i tidigare lagstiftning. Den infördes år

1918 för att råda bot det missförhållandet att en stor del av pantbankernas kunder var minderåriga. I betänkandet SOU 1994:61 Pantbankernas kreditgivning hade föreslagits att åldersgränsen inte behövde tas in i den pantbankslagen, eftersom det fick anses ligga nya

Näringsdepartementets åldersgränser

utanför en sund pantbanksverksarnhet att betjäna minderåriga

personer prop. 1994/95:178 s. 45.

3 Statlig kreditgaranti för bostäder

3.1 Garantin fixeras till åldrarna under 13 år,

mellan 13 18 år och över 18 år -

Förordningen 1991 : 1924 om statlig kreditgaranti för bostäder gör det

möjligt att knyta kreditgarantin till storleken av hushållens disponibla inkomst för personer i olika åldrar ingår i hushållet. som Statens bostadskreditnämnd har i föreskrifter 1992:59 till förordningen föreskrivit som villkor för kreditgarantin att ett hushåll skall disponera 5 300 kronor för en person över 18 år, 3 200 kronor per tillkommande person över 18 år, 2 900 kronor per person mellan 13 och 18 år, samt 4. 2 400 kronor per person under 13 år.

78 Med minderårig avses här en person under 18 år.

Civildepartementets åldersgränser

l Produktsäkerhet

Allmänt

Produktsäkerhetslagen 1988:1604 har till ändamål att motverka att farliga varor och tjänster orsakar person- eller egendomsskador. Lagen tillämpas i fråga om varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. Lagen omfattar samtliga varuslag och med stöd av lagen är det möjligt att gripa in mot alla slags risker med t.ex. leksaker som berör unga människor. Riskerna är inte fixerade till ålder i produktsäkerhetslagen. Vid sidan av de krav som produktsäkerhetslagen ställer leksaker, styrs leksakers säkerhetsnivå också av de riktlinjer som Konumentverket utfärdar med stöd av sin instruktion 1995:868. I dessa riktlinjer fixeras riskerna till ålder. Här skall också nämnas att den Europeiska leksaksstandarden gäller leksaker för barn under 14 år och omfattar särskilda krav på leksaker avsedda för barn under 3 år. För närvarande pågår revidering av Europastandarden. I detta sammanhang vill Sverige få igenom särskilda bestämmelser för leksaker som vänder sig till barn under 10 månader.

1.1 Leksakers säkerhet barn under 14 år

-

Lagen gäller leksaker som är utformade för eller annars klart avsedda att användas av barn under 14 år.

Lagen om leksakers säkerhet 1992:1327 trädde i kraft den l januari 1994 och är en följd av EES-avtalet och innebär att näringsidkare bara får tillhandahålla leksaker som uppfyller vissa krav på skydd för hälsa och säkerhet. I 2 § anges att lagen gäller leksaker som är utformade för eller annars klart avsedda att användas av barn under 14 år.

Civildepartementets åldersgränser SOU 1996: 11 1

Åldersgränsen 14 år är en anpassning till EG-rådsdirektiv

88/378/EEC som i artikel 1.1 innehåller en motsvarande åldersgräns prop. 1992/93:111 s. 17.

1.2 Farliga livsmedelsimitationer ingen

-

åldersñxering

I lagen används begreppet barn utan fixering till ålder.

Lagen 1992:1328 farliga livsmedelsimitationer avser sådana om varor som på grund av sitt utseende eller sin storlek, lukt, förpackning eller märkning kan förväxlas med livsmedel, särskilt av barn. Vad med begreppet barn anges inte närmare i förarbeten. Med som avses barn torde i första hand avses små barn. Lagen kompletterar marknadsföringslagen och produktsäkerhetslagen prop. 1992/93:111 s. 36 f..

1.3 Vissa lim inköpsålder 14 år

-

Enligt Konsumentverkets riktlinjer får vissa lim inte säljas till den som är under 14 år.

Konsumentverket har med stöd av sin instruktion 1995:868 i riktlinjer för vissa lim KOVFS 1978:8 föreskrivit att lim inte får saluföras till barn under 14 år, varken separat eller sammanpackat med hobbysats avsedd för barn under 14 år, om limmet är att anse som hälsofarligt.

Åldersgränsen är enligt uppgift från Konsumentverket en konse-

kvens att amerikanska säkerhetsregler appliceras svenska av förhållanden. Närmare överväganden saknas.

1.4 Leksaksförpackningar barn under 14 år

-

Enligt Konsumentverkets riktlinjer ställs särskilda krav på leksaksförpackningar avsedda för barn upp till 14 år.

Civildepartementets åldersgränser

Konsumentverket har i sina riktlinjer för leksaksförpackningar KOVFS 1981:4 föreskrivit särskilda krav i fråga om utformning och information för förpackningar avsedda för barn upp till 14 år.

Åldersgränsen är en konsekvens av att amerikanska säkerhetsregler

appliceras på svenska förhållanden Konsumentverkets rapport 1975: 10

Leksaker Vägledning i säkerhetsfrågor. Närmare överväganden saknas.

1.5 Kemilådor barn under 12 år

-

Enligt Konsumentverkets riktlinjer för marknadsföring till konsumenter av experimentlådor med kemikalier kemilåda skall den inte riktas till barn under 12 år.

Enligt en överenskommelse den 30 mars 1976 mellan Konsumentombudsmannen och Brio-Bolagen m.fl. skall marknadsföring av kemilåda inte riktas till barn under 12 år. Som skäl för åldersgränsen har anförts att enligt den Europeiska standarden för leksaker gäller som huvudregel att kemilådor skall användas endast av barn över 10 eller 12 år.

1.6 Småbamshjälmar barn under 7 år

--

I Konsumentverkets riktlinjer för hjälmar används begreppet små barn utan fixering till ålder

Konsumentverkets riktlinjer för småbarnshjälmar KOVFS 1992:3 omfattar hjälmar avsedda att användas av små barn vid cykling och annan lek där det finns ett särskilt behov att skydda huvudet barnen. Med begreppet små barn avses barn under 7 år.

Ci vildepartementets åldersgränser SOU 1996: 111

2 Lotterier och spel

och 18 år

2.1 Roulett tärning m.m. -

För få delta i automatspel, roulettspel, tärningsspel eller att

kortspel fordras att man har fyllt 18 år.

I 35 § lotterilagen 1994:1000 föreskrivs att den är under 18 år som inte får delta i automatspel, roulettspel, tärningsspel eller kortspel. Förbudet är inte sanktionerat, dvs. någon handlar i strid med det om i fråga inte straffas. kan personen

Åldersgränsen knyter an till IS-årsgränsen för servering av

alkoholdrycker enligt alkohollagen 1994:1738. Tillstånd att anordna ifrågavarande slag lotterier är tänkt att bara till den som har av ges serveringstillstånd prop. 1993/941182 37, SOU 1992:130 s. 265. s.

2.2 Vadhållning och bingospel 18 år på förslag

-

I Civildepartementets promemoria Ds 1996:20 47 f. Ändringar i

s. lotterilagen föreslås dels att den nuvarande förbudsregeln riktas till den anordnar lotteriet inklusive ombud och förmedlare, dels att som förbudet straffsanktioneras och dels att det utvidgas till att omfatta också vadhållning och bingospel. Syftet människor förhindras delta i sådana spel som lätt är att unga kan leda till vanemässigt beteende. Flertalet av remissinstanserna ett stöder förslaget. Regeringen har för avsikt att under våren 1996 lämna

proposition i frågan till riksdagen.

en

I promemorian används begreppet underårig för den som är under

18 år. Syftet torde därmed att knyta åldersgränsen till myndigvara hetsåldern.

SOU 1996: 1 1 1 Civildepartementets åldersgränser

2.3 ATG, Tipstjänst och bingohallama tillämpar en 18-årsgräns. Penninglotteriet tillämpar en 16-årsgräns

I regeringens tillstånd för ATG föreskrivs att personer under 18 år inte skall erbjudas att ingå vad. Tipstjänst tillämpar 18-årsgräns för deltagande i bolagets j en spel. Bingohallarnas branschorganisation Svebico har rekommenderat sina medlemsföretag att iaktta en 18-ârsgräns för deltagande i bingo.

Penninglotteriet tillämpar en 16-årsgräns.

I regeringens tillstånd för Aktiebolaget Trav och Galopp ATG gäller sedan länge en 18-årsgräns för vadhâllning i samband med hästtäv-

lingar. För övriga spelformer förekommer inga av staten beslutade

regler om åldersgränser. Aktiebolaget Tipstjänst och bingohallama har sedan de själva uppmärksammat ökade problem med underårigas spel nyligen infört 18-årsgräns. Som motiv för åldersgränsen har Tipstjänst åberopat en bestämmelserna i avtalslagen.

Penninglotteriet tillämpar en 16-årsgräns för köp av lotter. Som skäl

för åldersgränsen har Penninglotteriet åberopat bestämmelserna i köplagen. Det ovan redovisade förslaget om en utvidgning av förbudet i

lotterilagen bygger på uppgifter i media som tyder på att bolagen,

trots sina goda avikter, inte helt har lyckats undanhålla underåriga från

spel Ds 1996:20 s. 47 jfr Ds 1995:61 s. 148.

2.4 Flipper och andra automatspel i spelhallar

-

som regel 16 år

Tillstånd att anordna automatspel får förenas med föreskrifter om bl.a. lägsta ålder för tillträde. Kommunerna tillämpar som regel en 16-ârsgräns för tillträde.

Lagen 1982:636 om anordnande av visst automatspel tillämpas på spel på mekaniska eller elektroniska spelautomater som bl.a. anordnas för allmänheten och som inte ger vinst eller endast ger vinst i form av

l0 16-0864

Ci vildepartementets åldersgränser

frispel automaten. Vad som avses är s.k. flipperspel, skjutare, målspel, TV-spel och liknande spel. Tanken med lagen är att barn och ungdom inte ett otillbörligt sätt skall lockas att delta i spelet. Därmed avses sådana åtgärder som t.ex. går ut att locka skolungdom från skolundervisningen till spellokalen. Enligt 5 § får ett tillstånd förenas med föreskrifter om lägsta ålder för tillträde för att bl.a. motverka att spelverksamheten bedrivs i en miljö som är olämplig för barn och ungdom. Av förarbetena framgår att det inte har ansetts möjligt att närmare ange i vilka avseenden det kan vara lämpligt med föreskrifter. Förhållandena i varje enskilt fall får vara vägledande för vilka föreskrifter som eventuellt skall meddelas prop. l98l/82:203 s. 86. Enligt vad utredningen inhämtat tillämpar kommunerna i sin tillståndsgivning som regel en 16-årsgräns för tillträde till dessa spelhallar Barnombudsmannen har nyligen hos Justitiedepartementet aktualiserat frågan om inte sådan verksamhet som benämns lazerdome borde omfattas av ifrågavarande reglering.

3 Bidragen till ungdomsorganisationerna

3.1 Statsbidrag till barn- och ungdomsorganisationer

7 till 25 år

-

Det statliga bidragssystemet till barn- och ungdomsorganisationer regleras genom förordningen 1994:641 om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Statsbidragsprövningen görs av Ungdomsstyrelsen. Ett bidrag får ges till en organisations verksamhet bara om det bidrar till att de övergripande målen för den statliga bidragsgivningen uppfylls 1 §. Enligt dessa mål får statsbidrag lämnas om det främjar barns och ungdomars demokratiska fostran, 2. främjar jämställdhet mellan könen, främjar jämlikhet mellan olika ungdomsgrupper, ger barn och ungdomar en meningsfull fritid, 5. engagerar fler ungdomar i föreningslivet.

Det finns två former av statsbidrag grundbidrag och särskilt bidrag. - Grundbidraget består av dels ett fast bidrag, dels ett rörligt bidrag

Ci vildepartementets åldersgränser

2 §. Både grundbidrag och särskilt bidrag får beviljas samma

organsiation 13 §.

För att enhungdomsorganisation skall få grundbidrag måste den,

utöver de nämnda kraven på måluppfyllelse, uppfylla vissa nyss formella krav, bland annat att den har minst 3 000 medlemmar i åldrarna 7--25 år vilka utgör minst 60 procent av organisationens totala medlemstal.

För ungdomsorganisationer för handikappade och invandrare gäller

generösare villkor i fråga om kraven på antal medlemmar och på regional spridning, nämligen minst 500 respektive 1 500 medlemmar i åldrarna 7-25 år 5 och 6 §§. Det fasta bidraget som är lika för alla lämnas till samtliga - organisationer som får grundbidrag. Det rörliga bidragets storlek grundas bland annat antal medlemmar i åldern 7-25 år 9 §. Det särskilda bidraget fixeras inte till medlemmarnas ålder.

Motiv för åldersgränsen 12-25 år

Åldersgränsen 12-25 år infördes genom 1954 års kungörelse om

statsbidrag till ungdomens fritidsverksamhet. Som bakgrund kan följande nämnas. Konkreta förslag angående ett generellt statligt stöd till ungdomsorganisationerna aktualiserades redan 1940-talet av Ungdomsvårdskommittén. I delbetänkandena SOU 1944:31 Stöd ungdomens föreningsliv och SOU 1947: 12 Ungdomens fritidsverksamhet föreslog kommittén en rad olika stödåtgärder för ungdomsorganisationerna, bl.a att staten genom ekonomiska bidrag skulle stödja ungdomsledarutbildning och

instruktörsverksarnhetinomungdomsorganisationernasamtungdomens

fritidsverksamhet. Enligt kommittén borde i fråga om stödet till ungdomens föreningsliv antalet redovisade medlemmar i viss ålder inom organisationerna ligga till grund för bestämmande av bidragets storlek. Kommittén föreslog därvid att det statliga stödet skulle beräknas efter antalet ungdomar från 10 och ända till 25 års ålder. Det framstod visserligen, framhöll kommittén, ur vissa synpunkter som riktigast att låta bara medlemsantalet i de egentliga ungdomsåldrarna 14 till 21 år räknas såsom bidragsberättigade. Enligt kommittén torde det vara ställt utom allt tvivel, att tiden från folkskolans slut till tiden för den gradvisa inpassningen i de vuxnas värld vilken inpassning för flertalet kan anses tämligen avslutad vid myndighetsålderns inträdande

Civildepartementets åldersgränser

utgör det många synpunkter ömtåligaste och samtidigt socialt - ur mest förbisedda skedet i individernas liv. Men enligt kommittén var det från samhällets synpunkt också viktigt att så många pojkar och flickor möjligt redan under barndomsåren får kontakt med som föreningslivet, för att de när behovet av det stöd föreningstillsenare, hörigheten kan medföra blir som störst, redan skall ha anknytning till någon förening. Det skulle enligt kommittén inte bara tjäna syftet att göra barnen i det sista skedet av barndomstiden till en viktig rekryteringskälla för ungdomsföreningarna utan också ha en allmänpreventiv

betydelse. Ur denna synpunkt torde det enligt kommittém vara av

större värde, de under barnaåren får växa upp inom om unga föreningslivet, än om de får kontakt med det först på ett senare stadium SOU 1944:31 s. 78 f.. Av skäl fann kommittén det motiverat att låta sträcka ut samma stödet att gälla även ungdomar som i flera avseenden växt ifrån" de egentliga ungdomsåren. Kommittén framhöll därvid att årgångarna omedelbart efter 21 år utgör ett stadgande skikt i ungdomsverksamheten inte bör mindre viktigt därför att många i denna ålder som anses sitt persoliga stöd det typiska ungdomsarbetet än hämtar snarare ger sitt stöd därifrån a.a. s. 79. Frågan om vilka åldersgrupper som borde vara bidragsberättigade behandlades kommittén även i samband med frågan huruvida skiljav aktligheter i organisationernas uppbyggnad och struktur med avseende graden av demokratisk uppbyggnad borde påverka utformningen av det statliga stödet. Kommittén räknade med två kategorier organisationämligen dels sådana som huvudsakligen var förankrade bland de ner, äldre ungdomarna och som hade en demokratisk uppbyggnad kategori dels sådana som lade huvudvikten vid anslutning från de yngre åldersklasserna och där självstyrelse i princip inte gällde kategori II. För kategori föreslog kommittén att antalet medlemmar i åldern 10-16 år lades till grund för bidragsberäkningen. För kategori I ansåg kommittén det givet att såsom bidragsberättigade medlemmar räkna ungdomar mellan 17 och 25 år, men också medlemmar i åldern 10 till 16 år a.a. s. 80 f.. Ungdomsvårdskommitténs förslag genomfördes inte, men lades till grund för 1953 års utredning om stöd nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar. l sitt betänkande "Bidrag till

ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet Stencil 1953 som

i huvudsak överensstämde med Ungdomsvårdskommitténs förslag -

78 Kommittén hade bl.a. lämna förslag på åtgärder kunde begränsa att som ungdomsbrottsligheten.

Civildepartementets åldersgränser

föreslog utredningen en övre åldersgräns på 25 âr bl.a. med hän-

visning till att 1944 års nykterhetskommitté i sitt principbetänkande

SOU 1952:53 hade föreslagit att motbokssystemet med i -

praktiken en 25-årsgräns för inköp skulle avskaffas. Det senare för-

-

slaget innebar, om det genomfördes, att den som var 21 år ñck köpa alkohol. Enligt 1953 års utredning motiverades därför 25-årsgränsen

för bidragsberättigad deltagare delvis av att de risker som en förändrad alkohollagstiftning kan förväntas medföra, i hög grad kommer att göra sig gällande för ungdomarna i 20-ärsâldern".

Utredningens förslag genomfördes. Åldersgränsen för bidraget till

fritidsgrupper blev därmed bestämmande också förde åldersgränser som skulle gälla i övrigt för den statliga bidragsgivningen till

ungdomsorganisationerna prop. 1954:156 s. 37 och 56.

Motiv för sänkningen av den nedre åldersgränsen från 12 till 7 år

I slutet av 1960-talet ifrågasattes vid flera tillfällen den nedre åldersgränsen för bidragsberättigad medlem. I det utredningsförslag SOU 1967:19 som låg till grund för kungörelsen 1969: 129 om statsbidrag till ungdomsorganisationer föreslogs utom annat en sänkning av den nedre åldersgränsen för medlem till 10 år. Avgörande för utredningens förslag om en sänkt åldersgräns var att ungdomsorganisationerna hade ett stort antal medlemmar i åldrarna under 12 år och att organisationerna hade svårt att finansiera denna verksamhet. Vid remissbehandlingen av förslaget

föreslog också flera remissinstanser en ytterligare sänkning av

åldersgränsen till 7 år prop. 1969:1 bil. 10 p. s. 120. Förslagen genomfördes inte jfr prop. 1969:1, bil. 10 p. B 44 och B 45, SU 43, rskr. 129. I samband med tillkomsten av kungörelsen 1971:388 om statsbidrag till ungdomsorganisationer jfr prop. 1969:1, bil. 10 p. B 44 och B 45, SU 43, rskr. 129 och prop. 1971:32, KrU 12, rskr. 187 som ersatte 1954 års kungörelse om statsbidrag till ungdomens fritids-

verksamhet och 1969 års kungörelse om statsbidrag till ungdomsorganisationer ifrågasattes nytt den nedre åldersgränsen. Men

eventuella ställningstaganden i bidragsfrågor för organisationernas verksamhet bland åldergrupperna under 12 år fick anstå tills resultatet

av 1968 års barnstugeutredning förelåg prop. s. 35.

Genom kungörelsen 1972:284 om ändring i kungörelsen 1971 2388 om statsbidrag till ungdomsorganisationer jfr prop. 1972:1 bil. 10 p. B 48, KrU 8 p. rskr. 84 sänktes den nedre åldersgränsen från 12 till 7 år för ungdomsledarbidrag. Men i övrigt behölls ålders-

Civildepartementets åldersgränser SOU 1996: 111

gränsen 12-25 år. Som skäl för sänkning anfördes betydelsen av en

att samhället får ungdomsorganisationernas medverkan, då det gäller

att intensifiera de organiserade fritidsaktiviteterna bland barn prop. s. 102. Först förordningen 1975:466 ändring i kungörelsen genom om 1971:388 statsbidrag till ungdomsorganisationer jfr prop. om 1975:14, KrU rskr. 124 sänktes den nedre åldersgränsen för bidrag till 7 år över hela linjen.

3.2 Kommunernas bidragsgivning från 10 till

- 20 år

I oktober 1995 skickade Svenska kommunförbundet genom sin Kulturoch fritidssektion ut snabbenkäf jämställd fritid och bidragen om såldrar till landets samtliga kommuner. Enkäten gjordes bl.a. på

uppdrag av Åldersgränsutredningen. Enligt enkätsvaren kan följande

lägesbeskrivning beträffande åldersgränser för kommunernas ges bidragsgivning. Drygt hälften 64 % kommunerna kräver att föreningarna skall av medlemmar i riksorganisation för att de skall vara berättigade vara en till aktivitetsstöd. Det är emellertid förhållandevis vanligt att kommumedger undantag från det kravet. nerna Den nedre åldersgränsen för kommunalt aktivitetsstöd är som regel 7 år. En del kommuner har även 4 och 5 år som nedre gräns. Endast ett fåtal kommuner har lägre åldersgräns eller ingen åldersgräns alls. Omkring tredjedel kommunerna har under de senaste åren en av höjt den nedre åldersgränsen för stöd. Två skäl har anförts, nämligen att motverka tidig specialisering t.ex. inom idrotten och att en - spara. Den övre åldersgränsen för kommunalt aktivitetsstöd är som regel 25 år eller 20 år. En sänkning av åldersgränsen har skett senare tid. Omkring hälften kommunerna har numera åldersintervallet av 18-20 år övre gräns för bidraget. Som skäl för en sänkning som en åldersgränsen har anförts dels besparingskrav, dels att personer i av åldern 18 till 20 år ses som vuxna.

Ci vildepartementets åldersgränser

3.3 Landstingens bidragsgivning från 7 till 25 år

-

För landstingsbidrag tillämpas regler som motsvarar de statliga reglerna för bidragsgivningen. Det innebär alltså att åldersgränserna 7-25 år gäller över hela linjen för landstingens bidrag till ungdomsorganisationerna.

3.4 Riksidrottsförbundets bidragsgivning från

-

7 till 25 år

Riksidrottsförbundet tillämpar åldersgränserna 7-25 år för aktivitetsstödet. Någon förändringa av dessa åldersgränser är enligt vad

Åldersgränsutredningen erfarit för närvarande inte aktuell. Åldersgränserna är en anpassning till den statliga bidragsgivningen.

4 Svenskt

medborgarskap

4.1 Medborgarskapsförvärv adoption

genom barn under 12 år

Barn som inte har fyllt 12 år får automatiskt svenskt medborgarskap när de adopteras av en svensk medborgare.

l 1 a § lagen 1950:382 om svenskt medborgarskap MedbL - föreskrivs att ett barn som inte fyllt 12 år och som adopteras av svensk medborgare blir svensk medborgare vid adoptionen om barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge eller 2. barnet adopteras genom utländskt adoptionsbeslut som godkänts i Sverige enligt lagen 1971:796 om internationella rättsförhållanden rörande adoption. Som motiv för åldersbestämmelsen har anförts att det automatiska förvärvet av svenskt medborgarskap vid adoption inte bör gälla barn över den ålder där barnet nått tillräcklig mognad för att ha en egen uppfattning i frågan. Samma åldersgräns, 12 år, som i fråga om samtycke till själva adoptionen har framstått som naturlig prop. 1991/92:90 s. 13 och 16.

Ci vildepartementets åldersgränser

4.2 Medborgarskapsförvärv genom legitimation ogift barn under 18 år

Genom legitimation blir ett barn svensk medborgare, om det är ogift och inte fyllt 18 år.

Ingår svensk äktenskap med utländsk kvinna, blir enligt 2 § man MedbL före äktenskapet fött barn till makarna svensk medborgare, om det är ogift och inte fyllt 18 år.

Barn följer i allmänhet i medborgarrättsligt hänseende den av

föräldrarn, till vilket det kan anses knutet. Barnet är biperson till den denna. Den åldersgräns, vid vilken barn skall upphöra att behandlas biperson i tidigare lagstiftning 21 år. Genom 1950 års MedbL som var sänktes åldern till 18 år. Som huvudskäl anfördes att barn inte kan före 18 års ålder ha uppnått sådan mognad att det är i stånd anses en att självt bedöma verkan av en ändring i sitt medborgarskap, men att barnet ofta före 21 års ålder valt sin levnadsbana och börjat nog självständigt försörja sig samt att det därför inte vore tillfredsställande, att det skulle stå i medborgarrättsligt beroende av annan. Det mer teoretiska argumentet att den dåvarande myndighetsåldern var 21 år, ansågs inte böra hindra en ur andra synpunkter önskvärd sänkning av åldersgränsen. Genom sänkningen av åldern vanns dessutom lik-

formighet med dansk och norsk rätt se 1950:217 och SOU

prop. 1949:45.

4.3 Medborgarskapsförvärv genom att fadern har

fått vårdnaden barn under 18 år

-

Anmälan till vederbörande myndighet måste göras innan barnet har fyllt 18 år. Har barnet fyllt 15 år krävs barnets samtycke.

För det fall ett barn inte har förvärvat svenskt medborgarskap genom adoption eller legitimation kan medborgarskap även förvärvas genom

att barnets fader fått den rättsliga vårdnaden ensam eller gemensamt

med barnets moder om det.

I 2 a§ föreskrivs i ett sådant fall att barnet förvärvar svenskt medborgarskap genom att fadern eller, vid gemensam vårdnad, föräldrarna skriftligen anmäler sin önskan om detta innan barnet fyllt 18 år.

SOU 1996: 111 Ci vildepartementets åldersgränser

Åldersgränsen 18 år knyter an till bestämmelserna om vårdnad.

4.3.1 Vetorätt 15 år -

Har barnet fyllt 15 år, fordras barnets samtycke. Motivet till att anmälan måste göras innan 18-årsdagen är att barnet vid denna ålder uppnår medborgarrättslig självständighet och inte längre är biperson till föräldrarna. Som skäl för 15-årsgränsen har anförts att det är rimligt att barnet i den åldern inte skall kunna bli svensk medborgare och därigenom eventuellt mista sitt andra medborgarskap mot sin vilja prop. - 1978/79:72 s. 57.

4.4 Medborgarskapsförvärv increscens 21

genom --

inte 23 år enligt huvudregeln

men

Utlänning har fyllt 21 år förvärvar, om han eller hon har som vuxit upp i Sverige, svenskt medborgarskap genom ansökan. Ansökan måste göras innan han eller hon har fyllt 23 år.

Enligt 3 § första stycket första meningen förvärvar en utlänning, som oavbrutet har haft sitt hemvist i riket från det han fyllt 16 år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år, svenskt medborgarskap genom att, efter det han eller hon har fyllt 21 år innan han eller hon har fyllt 23 år, skriftligen anmäla sin men anökan att bliva svensk medborgare. Till grund för bestämmelsen ligger uppfattningen, att utlänningar bott här sedan barn till vuxen ålder, därigenom så starkt har som knutits till vårt land, att de därför bör ha rätt att bli svenska medborgare de önskar det. Motsvarande bestämmelse fanns redan i om 1894 och 1924 års medborgarskapslagar. Men medborgarskapet förvärvades enligt de tidigare bestämmelserna automatiskt vid uppnåendet av 22 års ålder. Som motiv till den nedre åldersgränsen för anmälan anfördes att i åtskilliga stater gäller att medborgarskapet inte förloras genom förvärv av utländskt medborgarskap, som sker på grund av anmälan före 21 års ålder. Genom att föreskriva 21 år för anmälan kan fallen av dubbelt medborgarskap begränsas prop. 1950:217 s. 97. Som motiv till den övre åldersgränsen anfördes att det kunde leda till otillbörlig spekulation, om rätt att genom ensidig åtgärd förvärva

Ci vildepartementets åldersgränser

medborgarskap skulle stå öppen hur länge som helst. Det tvååriga rådrummet har motiverats av att en person genom sjukdom eller av annan anledning temporärt kan hindras att göra anmälan se a.a. s. 97.

4.5 Medborgarskapsförvärv increscens

genom -

18 är enligt undantagsregeln

Om dubbelt medborgarskap inte uppkommer, inträder rätten att göra anmälan redan vid 18 års ålder.

Enligt 3 § första stycket andra meningen MedbL inträder under vissa villkor rätten att göra anmälan redan vid 18 års ålder. Undantaget omfattar den som är statslös och den som kan visa att han skulle förlora sitt utländska medborgarskap genom att förvärva svenskt. Den övre åldersgränsen är även i dessa fall 23 år. Som motiv för 18-ärsgränsen har anförts att dubbelt medborgarskap inte riskeras. Genom l8-årsgränsen öppnas möjlighet för increscenten att börja sin värnplikt i vanlig ordning samt att välja yrke och utbildning, erhålla stipendier etc. utan att hindras av bristande svenskt

medborgarskap se a.a. s. 97.

4.6 Medborgarskapsförvärv att följa

genom

föräldrarna vid deras förvärv ogift barn

-

under 18 år

Ogifta barn under 18 år med hemvist i Sverige följer föräldrarna vid deras förvärv av svenskt medborgarskap.

Enligt 5 § MedbL följer ogift barn under 18 år med hemvist i Sverige föräldrarna vid deras förvärv av svenskt medborgarskap. Som förutsättning gäller därvid att föräldrarna har vårdnaden om barnet. Regeln är ett uttryck för att barn under 18 år betraktas som biperson till föräldrarna.

SOU 1996:1 1 1 Ci vildepartementets åldersgränser

4.7 Medborgarskapsförvärv naturalisation

genom -

18 år

Sökanden skall ha uppnått medborgarrättslig självständighet, dvs. ha fyllt 18 år.

Enligt 6 § första stycket MedbL kan utlänning grund av ansökan

tas till svensk medborgare naturaliseras om han eller hon

upp -utom annat fyllt 18 år. - I andra stycket samma paragraf ges möjlighet till dispens. Enligt fjärde stycket nämnda paragraf skall i ett beslut om naturalisation bestämmas huruvida naturalisationen skall omfatta även sökandens ogifta barn under 18 år.

Åldersgränsen 18 år är, som redan sagts, ett uttryck för med-

borgarrättslig självständighet. Av motiven till dispensregeln framgår att dispens kan ges från kravet uppnådda 18 är med hänsyn till önskvärdheten av familjens medborgarrättsliga enhet. Ett annat skäl för dispens kan vara att en i Sverige bosatt utländsk pojke eller flicka fått svensk uppfostran och vill välja ett yrke, för vilket det krävs svenskt medborgarskap. Motsvarande 18-årsgräns gäller även för naturalisation av nordiska medborgare 10 § MedbL.

4.8 Förlust av svenskt medborgarskap ogift barn

-

under 18 år

Ogift barn under 18 år förlorar sitt svenska medborgarskap genom att föräldrarna vårdnadshavarna förvärvar utländskt medborgarskap.

Enligt 7 § MedbL förloras svenskt medborgarskap av ogift barn under 18 år, som blir utländsk medborgare genom att utländskt medborgarskap förvärvas av föräldrarna efter ansökan eller uttryckligt samtycke eller genom att inträda i allmän tjänst i annan stat. Som förutsättning gäller att föräldrarna har vårdnaden om barnet.

Åldersgränsen under 18 år är ett uttryck för att barnet är en

biperson till föräldrarna.

Ci vildepartementets åldersgränser sou 1996:1l 1

4.9 Förlust av svenskt medborgarskap vid dubbelt

från födelsen mellan 19 och

medborgarskap -

22 år

Vid dubbelt medborgarskap sker förlust av svenskt medborgarskap i åldersintervallet 19-22 år.

I 7 § MedbL föreskrivs att den som vid födelsen har blivit meda borgare både i Sverige och i stat och som vid uppnådd vuxen en annan ålder sedan lång tid har etablerat sig i den andra staten skall förlora sitt svenska medborgarskap. Som förutsättning för bestämmelsens tillämplighet gäller vidare att Sverige har ingått avtal om detta med annan stat. Den för medborgarskapsförlusten avgörande åldern har i bestämmelsen preciserats så att den inte får understiga 19 år eller överstiga 22 år. Skälet till detta är att ett visst spelrum har ansetts behövligt vid förhandlingar med annan stat med hänsyn till att olika myndighetsgäller i olika Åldern i stället bli preciserad i åldrar stater. avses att överenskommelsen prop. 1978/79:72 s. 58.

4.10 Förlust av svenskt medborgarskap på grund av bristande samhörighet med Sverige 22 år

-

På grund av bristande samhörighet med Sverige förklaras det svenska medborgarskapet vid 22 år.

Huvudregeln i 8 § MedbL är att svensk medborgare, som är född utom riket och varken haft hemvist här eller uppehållit sig här under förhållanden som tyder samhörighet med Sverige, förlorar sitt svenska medborgarskap när han eller hon fyller 22 år. Som skäl för åldersgränsen 22 år har anförts att i åtskilliga länder

kan naturalisation inte erhållas före 21 års ålder. Åldersgränsen 22 år

ger vederbörande tid att söka naturalisation i den stat, där han eller hon uppehåller sig. Därigenom undviks att han eller hon för någon tid blir statslös SOU 1949:45 s. 65.

Miljödepartementets åldersgränser

1 Strålskydd

Strålskyddslagen innehåller två åldersgränser 16 år och 18 år. -

Bakgrund

Ambitionen bakom strålskyddslagen 1988:220 är en strävan mot ett totalt strålskydd i samhället. . Den tidigare strålskyddslagen 1958 års lag syftade främst till - att skydda arbetstagare vid arbete med anordningar avsedda att sända ut strålning eller radioaktivt ämne eller vid arbete i kärntekniska anläggningar. Den nya lagen medger en breddning av strålskyddsverksamheten. Det innebär bl.a. att även påverkan från s.k. naturlig strålning, dvs. strålning härrör från radon i bostäder och gruvor m.m. samt som strålning från andra i naturen förekommande radioaktiva ämnen, omfattas.

Statens strålskyddsinstitut meddelar tillämpningsföreskrifter m.m.

Historik

Enligt 1958 års strålskyddslag gällde att den som var under 18 år fick inte sysselsättas i radiologiskt arbete utan strålskyddsmyndighetens medgivande. I lagen också direkta regler rörande minderåriga arbetstagare gavs i åldern 16-18 är. Statens strålskyddsinstitut kunde medge undantag såväl individuellt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet som generellt för vissa typer strålkällor eller visst slag av arbete. Dispens meddelades av aldrig för arbetstagare under 16 år.

Miljödepartementets åldersgränser

1.1 Joniserande strålning absolut förbud under

- 16 är

Enligt strâlskyddslagen är det absolut förbjudet att sysselsätta den som inte fyllt 16 år i arbete som är förenat med joniserande strålning 16 § första stycket. Motivet bakom bestämmelsen är en anpassning till den ILO år av

1960 antagna konventionen nr 115 angående skydd för arbetstagare

mot joniserande strålning, som Sverige har ratificerat år 1961. I kon-

ventionen anges, att arbetstagare under 16 år får inte sysselsättas i arbete som är förenat med joniserande strålning. Härmed att de

avses inte får utsättas för strålexponering i sitt arbete prop. 1987/88:88 s. 29.

1.2 Särbestämmelsr för

åldersgruppen 16-18 år

För arbetstagare som är under 18 år och sysselsätts i i arbete är

som

förenat med joniserande strålning gäller särskilda bestämmelser 16 §

andra stycket.

Enligt ett särskilt bemyndigande får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela särskilda föreskrifter för att ta till

vara skyddet av arbetstagare i åldern 16-18 år. Den nyss nämnda ILO-konventionen har motiverat även denna bestämmelse. Konventionen förutsätter att särskilda bestämmelser skall gälla för den arbetstagare som är under 18 år a.a. s. 29.

Överväganden och förslag

III

1 Utredningens överväganden och

förslag

1 1 Utgångspunkter

.

Begreppen barn, ungdom och vuxen används många gånger i lagstiftningen utan fixering till ålder. Oavsett begreppen fixeras till ålder eller inte bygger de på om föreställningen i fråga i ett visst avseende har uppnått om att personen

eller inte uppnått viss grad mognad. Det kan alltefter om-

en av ständigheterna gälla en fysisk, psykisk eller social mognad. Två tendenser kan konstateras. När det gäller den civila och den

politiska myndighetsåldern har från början av seklet och till i dag

gränsen mellan barn och vuxen sänkts betydligt. Numera gäller dessa båda områden 18-ârsgräns. När det gäller den sociala en

myndighetsåldern kan konstateras att tendensen är den motsatta. På

sådana centrala områden berörs familje-, utbildnings- och som av

arbetsmarknadspolitiken har åldersgränserna mellan barn och vuxen

successivt höjts och är i dag fixerade till 20-årsåldern.

En naturlig tanke är att barndomen föregår ungdomstiden som i sin

föregår vuxenblivandet. Den linjen upprätthålls således inte tur

konsekvent i lagstiftningen. Översynen av de författningsreglerade

åldersgränserna vid handen att s.k. vuxenregler i vissa avseenden ger tillämpas redan från och med IS-årsåldern, medan i andra avseenden vuxenregler tillämpas först från och med 25-årsåldern. Vi ser ingen fördel med sådan ordning. Vår ansats blir därför att samla de en

författningsreglerade åldersgränserna till vissa strategiska åldrar i syfte

att få till stånd så enhetlig linje som möjligt. en

Utredningens överväganden och förslag

1.2 Ålder och mognad

1.2.1 Allmänt om begreppen barn, ungdom och

vuxen

Innebörden av begreppen barn, ungdom och har skiftat mellan vuxen olika tidsepoker och mellan olika samhällsklasser, liksom den har

påverkats av kulturella sociala, ekonomiska och familjerättsliga

förhållanden. Det är därför svårt att ge någon exakt definition dessa av begrepp. Begreppen är snarare relationellt bestämda och används ofta utan hänvisning till någon specifik åldersgräns. Vad uppfattas som som ungdom beror således på vad som betraktas barndom som respektive vuxenhet. Barndom definieras vanligtvis den period i som livet som föregår könsmognaden. Med vuxenhet avsågs länge en människa som var "färdig", som hade slutat förändras. Detta synsätt är dock på väg att försvinna. Samtidigt som den fysiska mognaden infaller tidigare än förr, som en följd sänkt pubertetsålder, har av åldern för att betraktas som vuxen skjutit i höjden. Dessa två parallella utvecklingstrender har möjliggjort det vi kallar "ungdomstiden".

Tidigare spelade olika övergångs- och invigningsriter rites de passages en viktig roll för att markera övergången från åldersklass

en till en annan, eller för att markera övergången från ungdom till vuxenhet. Idag markeras inte dessa övergångar lika tydligt. Ungdomsperioden har blivit längre och gränserna mellan barn, ungdom och vuxen har blivit mer diffusa. Det finns också ambivalens och en osäkerhet hur kategorin ungdom skall avgränsas i förhållande till barn och vuxna. Denna ambivalens återspeglas såväl i lagstiftning och forskning, som i ungdomsdebatten. Ungdomsbegreppet och dess

många synonymer kan därför ses som det mest komplexa och

svårdefinerbara av de tre begreppen. Begrepp som det uppväxande släktet, de unga, tonåring, pubertet, adolescens, underårig, minderårig, ungdomlig, ungdomlighet förekommer i diskussionen, men behöver inte betyda samma sak.

1.2.2 Något om forskningsläget

Inom forskningen råder det oenighet om när barndom och ungdom som begrepp och kategorier skapades i västvärlden. Philippe Ariês 1982, en av de tongivande forskarna området, hävdar att det så sent som på 1600-talet saknades specifika begrepp för barn- och ungdomstiden. Även det fanns ord barndom, uppväxtâr om som

adolescence och ungdom jeunesse, saknades klara föreställningar

1996:111 Utredningens överväganden och förslag SOU

barn och ungdom sociala kategorier. Under 1700-talet började om som psykologer och pedagoger intressera sig för barns behov och det startades särskilda skolor som skiljde barnen från vuxenlivet. Enligt del forskare uppstod ungdomen social kategori ungefär vid en som

samma tidpunkt. Andra leder föreställningen om en ungdomsperiod

längre tillbaka i historien, medan åter andra forskare hävdar att

ungdomen är ungefär jämnårig med ángmaskinen.

Forskningsmässigt kan ungdom betraktas utifrån två olika perspek-

tiv: Antingen en livsfas eller som en social kategori. Som

som ungdomstiden övergångsperiod eller brytningstid

livsfas utgör en

mellan barndom och vuxenliv. Utifrån detta perspektiv utvecklades under 1900-talets första hälft forskning som huvudsakligen en intresserade sig för ungdomstidens betydelse för individens framtida liv och utveckling. Därmed fokuserades frågor som hade med relationerna mellan olika generationer att göra. Detta perspektiv kom

att ersättas forskningsinriktning som intresserade sig för

senare av en ungdom social kategori, med behov och intressen. Därmed som egna kom perspektivet alltmer att förskjutas mot livsvillkoren under själva

ungdomstiden.

En social avgränsning kategorin ungdom blir med nödvändighet av ganska diffus och kan t.ex. avse människor som studerar och fortfarande inte har flyttat hemifrån och inte bildat familj. På så sätt kan 30-äring ungdom och det är också betecknande för vår en ses som tid att gränsen för att i många avseenden har flyttats allt vara vuxen högre i åldrarna. Gränsdragningen är enligt den franske socioloupp Pierre Bourdieu dessutom alltid föremål för en kamp: gen

När "känslan för gränserna går förlorad ser man hur konflikter åldersgränser vår emfas uppstår. Det är överföringen av

om makten och privilegierna mellan generationerna som står spel

i dessa konflikter Bourdieu 1992: 174.

Ungdom kan också avgränsas kulturellt, som människor som ser unga ut eller sysslar med något kulturellt definieras som "ungsom som domligt. Kulturforskarna att vi i vår kultur kan iaktta en menar

allmän "juvenilisering", dvs att det är positivt att se ungdomlig ut och

ha ungdomliga kläder och intressen även om man inte är i tonåren se

Ganetz 1991. Man bör dock komma ihåg att det är ungdomligt.ex.

79 För vidare diskussion bam- och ungdomens historia, se t.ex. Gillis 1981, en om Hendrick 1990, Mitterauer 1991 och Cunningham 1991. 80 Generationsutredningens betänkande Tillvarons trösklar, SOU 1974:77. Se t.ex.

Utredningens överväganden och förslag

het som är eftersträvansvärt, inte att vara ung. Det senare förknippas

ofta med att se sitt liv begränsat av en mängd lagar, regler och tvång och att sakna makt och resurser. Om man kombinerar synen på ungdom som en åldersmässigt avgränsad livsfas med ett socialt och kulturellt perspektiv, blir den sociologiska termen generation användbar. Begreppet syftar inom forskningen på de individer inom ett samhälle som binds samman av såväl ålder som gemensamma värderingar och erfarenheter och osv. som avgränsar dem från andra generationer. Det talas t.ex. "den om förlorade generationen", "den medvetna generationen", "generation X", "ö8-generationen" och "40-talisterna". Sociologen Karl Mannheim 1952 utvecklade och använde generationsbegreppet redan 1920-talet i samband med studier av social förändring. Vid sidan av socio-ekonomiska förhållanden betraktade han relationerna mellan olika generationer som centrala faktorer i samhällsutvecklingen och därmed visade han att det fanns en sociologisk grund till generationsmotsättningar i det moderna samhället. Den amerikanska socialantropologen Margret Mead 1970 hävdade att människor födda som var före andra världskriget inte kunde förstå den generation som var födda efter kriget. Klyftan mellan generationerna ansågs bero den snabba samhällsutvecklingen och den tekniska utvecklingen. Den amerikanske sociologen Lewis Feuer 1969 tolkar generationsmotsättningarna på ett annat sätt. Han utgår från psykoanalysens och Sigmund Freuds beskrivning av fadersmordet som förklaring till motsättningarna mellan äldre och yngre. Den yngre generationen strävar efter att detronisera fadersgestalten, symboliserad av den äldre generationen. Strävan blir som störst när den äldre generationen upphör att vara en förebild för de yngre. Generationsbegreppet har under senare år fått ny aktualitet inom ungdomsforskning och välfärdsforskning sedan den tyske samhällsforskaren Ronald Ingelhart 1978 lanserade sin teori "den tysta om revolutionen". Teorin går i korthet ut att olika generationer etablerar generationsspecifika värderingar och synsätt beroende att de lever och påverkas av olika uppväxtvillkor. En generation som lever under knappa villkor kommer att betona materiell trygghet och säkerhet, medan en generation som växer upp under välfärd och materiell överflöd kommer att betona andra värden, t.ex. sådant som

har med jagutveckling, självförverkligande och inre världsstyrda

frågor att göra. Enligt Joachim Vogel 1994 får teorin knappast stöd av de svenska studier av värderingsförändringar etc. inom olika generationer som har gjorts inom ramen för SCB:s årliga under-

sökningar av levnadsförhållandena ULF i Sverige. I fråga om

sarnhällsmoral, religiositet och bio-etiska värderingar visar den yngre

Utredningens överväganden och förslag

generationen visserligen "individualistiska" frihetsvärden än de mer äldre. Men i andra avseenden, t.ex. i fråga om sexualmoral respektive fördelningspolitik, är det tvärtom. Slutsatsen blir enligt Vogel att de

generationsskillnader vi finner i de svenska undersökningarna är alltför

varierande för att kunna inordnas i generell teori värderingsfören om

skjutningar i postmaterialistisk riktning a.a s. 35.

Skillnaden mellan att betrakta ungdom livsfas respektive social som kategori återspeglas tydligt i den svenska forskningen om ungdom.

Forskning ungdom länge i hög grad problemorienterad och

om var åtgärdsinriktad Fornäs m.fl. 1994. Man kan säga att det under

efterkrigstiden skedde perspektivförskjutning från att ha studerat

en ungdomstidens betydelse för det framtida livsförloppet, till att studera livsvillkoren under själva ungdomstiden. Detta sammanhänger med att ungdomstiden kommit att bli allt längre och utdragen väntetid innan en det blir möjligt att träda in i vuxenlivet. Under lång tid betraktades ungdomstiden huvudsakligen med vuxenlivets normer och förvänt-

ningar. Därmed sågs den inte bara naturlig övergångstid och

som en

brytningsperiod, utan kanske framför allt som en socialt problematisk

period. Under 1980- och 1990-talet kom forskning om ungdom i hög grad att inriktas på studier tog utgångspunkt i ett kritiskt som förhållningssätt till på ungdom som problem och offer för synen samhällsutvecklingen. Tonvikten lades i stället på ungdomars strävan att utveckla sätt att förhålla sig till samhällsutvecklingen och egna

finna sig till rätta i en snabbt föränderlig värld. Ungdomsforskning kom under denna period att utvecklas till ett brett tvärvetenskapligt fält

med stöd från olika forskningsråd Ungdomsstyrelsen 1996.

Med utgångspunkt från de frågeställningar som anges i utrednings-

direktiven översyn åldersgränser 0-30 år, samt särskilt beakta av ungdomars åldersgränser framstår det som naturligt att egen syn betrakta åldersgränserna både ett livsfas- och ett generationsperur spektiv. Därmed fokuseras frågan övergången från barndom till om ungdom respektive ungdomars etablering i vuxenlivet. Vi har använt

det internationella begreppet life course som närmast kan

oss av översättas med livsförlopp. Enligt den internationella forskningen intar människor under sitt livsförlopp olika roller, exempelvis hur man går från studerande till att bli förvärvsarbetande eller hur man går att vara från att ett vuxenberoende barn via en "upprorisk" tonåring till vara

självständig och så småningom kanske familjemedlem med egna

vuxen barn. Vad forskningen beskriver och analyserar är i vilken ordning rollövergångarna sker, liksom tidpunkterna för olika rollövergångar. Utifrån sådant perspektiv och med hjälp begreppen barn, ett av ungdomar, och kan åldersgränserna relateras till unga vuxna vuxna,

Utredningens överväganden och förslag

ett antal nyckelövergångar som i mycket grova drag också kan

härledas till individens fysiska, psykiska och sociala mognad.

Att beskriva utvecklingen under barn- och ungdomsåren är en omfattande uppgift, då både den fysiska, psykiska och sociala utvecklingen under denna period är minst sagt omvälvande. Enligt barnläkaren Lars H Gustavsson 1996 kan utvecklingen beskrivas som en serie fascinerande resor i ett inre landskap där vi befinner i oss en ständig förändring och i samspel med omgivningen. För att skapa någon form av struktur i alla de förändringar som denna fas livet av bär med sig, är det nödvändigt att koncentrera presentationen till vissa aspekter av utvecklingen. I det följande behandlas huvudsakligen tre aspekter. Den första har att göra med den fysiska mognad som inträffar under puberteten och den betydelse denna mognad har för personlighetsutvecklingen. Den andra aspekten handlar om frigörelsen från barndomens beroenderelationer och integrationen med vuxenvärlden utifrån ett utvecklingspsykologiskt betraktelsesätt. Den tredje aspekten handlar om socialisationsprocessen och några av de olika roller vi genomgår i utvecklingen från barn till vuxen.

1.2.3 Fysisk mognad

Pubertet är termen för den kroppsligt-biologiska utvecklingen, dvs.

den period av livscykeln bortsett från den tidiga barndomen då

kroppsutvecklingen sker allra snabbast och då man blir könsmogen. Kroppsförändringarna under denna period sker snabbt och i en viss följd hos såväl pojkar som flickor. Hos flickorna är det första

pubertetstecknet en begynnande bröstutveckling som vanligtvis börjar

i 11-årsåldern och avslutas vid omkring 15 år. Lägges därtill den tid det tar att nå vuxenlängd vilket för flickor sker vid 16-17 års ca ålder så blir den sammanlagda utvecklingsperioden i fysiskt hänseende ca 5 år. För att täcka den stora variation som kan förekomma, bör man enligt forskarna räkna med att pubertetsutvecklingen för vissa kan börja i 8-årsåldern och för andra kan sluta i 19-årsåldern. Pojkarnas pubertetsutveckling startar i genomsnitt strax före 12 år och är i allmänhet avslutad vid drygt 15 års ålder, dvs. en utvecklingsperiod på drygt 3 år. Pojkarnas längdutveckling pågår i genomsnitt till 18-

8 Begreppet mognad används här i betydelsen utveckling. När det gäller fysisk mognad talar man ibland om spontan tillväxt. 82 Avsnittet bygger huvudsakligen pâ Gustavsson 1996, Ahlgren, Ljung och Lindgren 1984, Evenshaug Hallen 1992.

Utredningens överväganden och förslag

årsåldern, i vissa fall ända till 22- och 23-årsåldern, varför den upp

sammanlagda utvecklingsperioden kan beräknas vara 6-7 år. För att

täcka den likaså stora variationen bland pojkarna får man räkna med

att pubertetsutvecklingen för vissa pojkar startar redan i 9-ârsâldern,

medan den för andra inte är avslutad förrän i 22-23-årsåldern. Hjärnans utveckling bidrar till att den unge nya perspektiv på sig ge själv och världen. Epstein 1974 anser sig ha funnit att hjärnan har specifik tillväxtperiod i åldern 10 till 12 år som sedan avtar mellan en 12 och 14 år. De känslomässiga mognadsdrag som kanske mest hör

ihop med preadolescensen är att kunna göra förvandlingen från självkärlek till artkärlek, dvs. att förena egenintresse med andras

intresse och lära sig utveckla sociala kompetenser Havnesköld Mothander 1995 315. Enligt den finske hjärnforskaren Matti s. Bergström 1992 består hjärnan tre viktiga beståndsdelar eller av kraften, kunskapen och värdekapaciteten. Först mognar resurser den fysiska och psykiska kraftresursen. Därefter sker en utveckling av kunskapsresursen huvudsakligen är lokaliserad till vänster som

hjärnhalva. Det sker i samband med att barnet börjar lära sig ord och

tala. Enligt Matti Bergström är det nutida skolsystemet nästan enbart inrättad efter denna resurs. Först långt senare, efter puberteten, den tredje värderingsresursen som är koncentrerad mognar resursen, till höger hjärnhalva. Denna resurs, som yttrar sig i att kunna se helheter, fatta rätta beslut och att över huvud taget kunna göra urval, är således i utvecklingen. Den stimuleras heller inte i någon större sen utsträckning det nuvarande utbildningssystemet. Bergström menar av förmågan att helheter, jämföra alternativ och värdera situationer att se inte är fullt utvecklad förrän vid 18-årsåldern, då de banor som förbinder höger och vänster hjärnhalvor befinner sig i ett färdigt

stadium. Enligt honom är det därför riktigt att t.ex. myndighetssåldern

inte inträder förrän vid 18 års ålder a.a s. 149. Evenshaug och Hallen 1992 menar att de unga skapar ett slags "inre modell för vad är normalt och riktigt när det gäller den som fysiska mognaden. I vår kultur förväntar sig de flesta att de skall komma in i puberteten någon gång mellan 12 och 14 år. Om detta händer tidigare upplevs det "för tidigt, kommer det senare som betraktas det för sent". Jämför vi detta med de faktiska som siffrorna för könsmognaden, innebär det att det är de tidigt mogna pojkarna och de normala flickorna som klarar av att uppfylla förväntningarna, dvs. just de enligt flera undersökningar grupper som uppvisar den bästa anpassningen.

Utredningens överväganden och förslag

1.2.4 Psykisk mognad

Barn- och ungdomspsykologin som vetenskaplig disciplin härstammar från 1900-talets början. Sedan dess har det lanserats många olika uppfattningar och tolkningar av barn- och ungdomstiden psykosom logiskt fenomen. Fortfarande råder det inom forskningen oenighet om i vilken utsträckning barn- och ungdomstiden skall betraktas som en förhållandevis oproblematisk och kontinuerlig eller denna process om period skall ses som ett stadium i utvecklingsprocessen som kännetecknas av diskontinuitet, konflikter och kriser. En annan fråga rör om de psykologiska företeelser som kännetecknar barn- och ungdomsåren föranleds av biologiska faktorer eller de är sociokulturellt om betingade Evenshaug Hallen 1992. Senare års forskning inom utvecklingspsykologin visar att individens biologiska förändring, psykiska utveckling och tillväxt, i själva verket sker i nära samspel med omgivningen Mangs Martell 1995. Sambandet mellan fysisk mognad och kognitiv utveckling antas ligga i den parallella omstruktureringen av individens fysiska och kognitiva status. I takt med den fysiska mognaden sker en kognitiv förändring i tänkandet från en nivå till en annan Ahlgren, Ljung och Lindgren 1984. Ungdomstiden representerar därmed en svår och komplicerad övergångsfas och brytningstid, som kan se helt olika ut för ungdomar i olika lokala miljöer. Inom utvecklingspsykologin talar två man om olika separationsfaser. Förenklat kan man säga att den första fasen, som utspelar sig under de tre första levnadsären, leder fram till en

känsla hos barnet att det är, medan den andra fasen adolescensen

leder fram till en uppfattning om vem man är. En ung människa måste för det första göra sig fri från föräldrarna och familjen och skapa sig

en realistisk föreställning både om sin egen och omvärldens roll. För

det andra måste den unga människan lära sig förstå och tolka det omgivande samhället. En del i denna utvecklingsprocess utgör viktiga förutsättningar för det som kan beskrivas slags kvalificering till som en vuxenrollen i arbete, fritid och övrigt samhällsliv Mörch 1985. Dessa kategorier, frigörelse från familjen och kvalificering till vuxenrollen, räcker dock inte för att förstå ungdomens totala situation. Enligt Jan Ramström 1991 bör man foga ett tredje tema till de båda övriga: integrationen i vuxenvärlden. Integrationsaspektens betydelse anses av en del utvecklingspsykologer vara underskattad. Förr underlättades integreringen i vuxenvärlden av olika övergångs- och

83 Begreppet "mognad" används här i betydelsen utveckling. Avsnittet bygger huvudsaklingen på Havnesköld Mothander 1995 samt Magnus Martell 1995.

Utredningens överväganden och förslag

initiationsriter. I dag är denna process mer komplicerad och tids-

mässigt utdragen och del ungdomar riskerar t.o.m. att hamna i en något brukar kallas tonårsfällanå Det är en komplicerad och som med flera olika komponenter kan resultera i sammansatt process som kvar i tonårsstatus och får svårt med integrationen i att man stannar vuxenvärlden. Dessutom visar forskningen, som vi strax skall se, att det skillnad mellan pojkars och flickors utveckling under är stor ungdomsåren.

Inom utvecklingspsykologin betonas numera alltmer utvecklingens

dvs utvecklingen inte är linjär, utan karakterise-

plasticitet, att snarare pendlande mellan regressiva och progressiva utvecklingspro-

ras av ett Trots detta kan urskilja några olika stadier såväl i cesser. man barndomen i adolescensutvecklingen. Peter Blos l962; 1979 har som beskrivit utvecklingen under denna period som en "andra separationsfas under vilken följande stadier kan urskiljas: preadolescens 10-12 är, tidig adolescens 12-14 år, högadolescens 14-16 år, senadolescens 16-20 år samt postadolescens 20-25 år.

Preadolescensen kännetecknas stora kroppsliga och psykiska

av

förändringar inre problematisering av föräldrarna.

samt av en Sexualdriften ökar och gränsen mellan fantasi och verklighet blir mer

flytande liksom det sker genomgripande förändringar av identiteten.

Hos pojkar yttrar detta sig vanligtvis i ett ambivalent och regressivt beteende, bero längtan respektive avståndstagandet till som anses modern. Medan flickan behåller och vidareutvecklar den nära relationen till modern under hela uppväxttiden, får pojken relativt tidigt lära sig vända sig utåt i världen och utveckla en mer att

individualistisk livshållning Chodorow 1978. Det är därför vanligt pojkarna söker sig till gäng och andra grupper just under denna

att i

period.

Den tidiga adolescensen kännetecknas att den unge vänder sig av kärleksobjekt utanför familjen och börjar intressera sig för det mot

könet. Relationen till föräldrarna präglas stor ambivalens

motsatta av sig uttryck i kraftiga svängningar mellan olika känslolägen. som kan ta Nu tillbringar tonåringen alltmer tid med vänner och gänget. Kamratrelationen har ofta självbespeglande, nästan narcissistisk funktion. en Tonåringen reflekterar över sig själv och söker framför allt uppskattning och spegling det jaget. Elkind 1991 talar om "den av egna inbillade publiken" förklaring till varför tonåringar under som en

denna period tycker de alltid står på och tror att alla

att scenen omkring dem är lika intresserade hur de ut och beter sig. Enligt av ser

honom är det är viktigt att de får pröva publikfantasin mot verklighe-

för så sätt befrias från den "inbillade publikens tyranni. ten att

Utredningens överväganden och förslag

Högadolescensen utgör enligt forskarna en vändpunkt i tonårsutvecklingen. Perioden kännetecknas av ett gradvis ökande intresse för den egna kroppen och identiteten, men också av stor känslighet för vad andra tycker. Perioden präglas också av ett omåttligt behov av nya relationer. Samtidigt har många tonåringar under denna period megaloma föreställningar om sig själv, dvs. han eller hon övervärderar sin kapacitet och sina möjligheter att utföra vissa handlingar. Detta kan leda till avsevärda risktaganden i form av kriminellt beteende Johansson 1995. Perioden kännetecknas vidare stor av kreativitet och ett rikt fantasiliv. Den inre världen utforskas med hjälp av dataspel, filmer, rollspel, kampsporter och andra aktiviteter. Medan flickorna utvecklar den språkliga kommunikationen och sina nära relationer, orienterar sig pojken utåt och lär sig att använda aktiva handlingar för att lösa sina problem. Ungdomarna lär sig också i allt större utsträckning att behärska sin kropp och utveckla sitt tänkande

i en allt mer abstrakt riktning.

Under senadolescensen utvecklar individen allt större förmåga att en integrera olika delar av identiteten. Detta kommer bl.a. till uttryck i bättre självkänsla och en större mälmedvetenhet. Enligt Blos 1962 är det först nu som individen börjar se helheter och kan skapa en kontinuitet mellan dåtid, nutid och framtid. Det är också vanligt att ungdomar under denna period av livet experimenterar med olika roller och "identiteter". Perioden innehåller ofta mycket glädje och upptäckarlust, men också stora påfrestningar i form av partnersökande, tankar om framtiden och det slutgiltiga avskedet från familjen och den trygga bardomens värld. Många av de val som träffas under denna period har stor betydelse för den fortsatta utformningen av livsprojektet. Postadolescensen beskrivs av forskarna ett psykosocialt som moratorium, dvs. en förlängd period mellan adolescensen och vuxenlivet. Det är under den här perioden som integrationen i vuxenvärlden inleds. Perioden kännetecknas rollexperiment och ett av

sökande efter en egen plats i tillvaron se t.ex. Eriksson 1988 134.

s. Hur detta moratorium kommer att utformas påverkas i hög grad av samhälleliga faktorer som tillgång till arbete, bostad, förändrade normer och värden etc. Genom att förlänga adolescensen kan man skjuta upp många av de viktiga beslut angående framtiden som förväntas av en som vuxen. I vissa fall kan en sådan förlängd adolescensperiod, som tidigare påpekats, övergå i en mer eller mindre permanent identitetskris eller livsstil som innebär att man blir kvar i tonårsfällan Ramström 1991. Dessa utvecklingsfaser bör betraktas som idealtyper snarare än en normativ utveckling av adolescensutvecklingen. De individuella

Utredningens överväganden och förslag

avvikelserna kan betydande. Det väsentliga i den utvecklingspsyvara kologiska teorin är tanken att unga människor på sin väg mot vuxen-

blivandet genomgår vissa typiska och mer generella psykologiska

processer.

1.2.5 Social mognad

Individens sociala tillblivelse och utveckling brukar beskrivas med hjälp begreppet socialisation. Ytterst handlar det om den process av varigenom individen formas från biologisk varelse till en sarnhällsoch kulturvarelse. Det sociala vuxenblivandet blir därmed förknippat med de olika samhälleliga roller vi förväntas fylla vägen från barn till Det tycks i alla samhällen finnas normer för vad vi vuxen. förväntas göra respektive inte göra och dessa normer är ofta knutna till viss ålder. En enskild individ rör sig således genom roller med en olika rollförväntningar livet. Det den franske sociologen genom var Emile Durkheim först började intressera sig för dessa frågor. Han som

uppmärksammade särskilt utbildningens betydelse för individens och

sociala utveckling. Numera bedrivs socialisationsforskning gruppers

inom rad olika samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga

en

discipliner, vilka och utgår från olika vetenskapliga paradigm

var en

synsätt och perspektiv. Enligt Bjurström 1995 utgår de paradigm

har dominerat inom svensk socialisationsforskning framför allt som

från symbolisk interaktionism och den schweiziske psykoanalys,

Jean Piagets 1964/1982 teori barns kognitiva

psykologen om utveckling. Synsättet bygger på föreställningen att det nyfödda barnet inte har någon uppfattning sin identitet eller om personer

om egen eller objekt i sin omgivning. Under de första levnadsåren utvecklas för dess identitet i samspel med personer och objekt i dess steg steg internaliserar och värderingar från sin

omgivning. Barnet normer

omvärld samtidigt det externaliserar sina intryck och sitt inre liv som omvärlden. Med stigande ålder börjar barnet begripa sin omvärld och alltmer tillägna sig den på ett aktivt sätt. Inom sociologin skiljer ofta på primär och sekundär socialisaman tion. Den primära socialisationen, vanligtvis sker inom familjen, som

övergång från biologisk till social varelse, medan den

avser barnets sekundära den socialisation sker under tonårstiden och som avser som förvärvandet särskilda färdigheter och kompetenser. I detta avser av

84 Social mognad är förknippad med olika roller i samhället. Socialt vuxen är man då uppfyller de roller i samhället som en vuxen individ förväntas fylla. man

Utredningens överväganden och förslag

sammanhang skiljer man också på formell och informell socialisation.

Den familjebaserade informella socialisationen har samhällets genom

utbyggnad av den offentliga barnomsorgen, allmer övergått till att bli

formell. Härigenom har också förhållandet mellan olika socialisationsagenter förändrats. I dagens moderna samhälle socialiseras vi dels in i socialt och biologiskt avgränsade åldersintervall barndom, ungdom, vuxenhet och ålderdom, dels i olika specialiserade sociala

miljöer yrkesroller, organisationer, fritidsmiljöer etc..

Socialisationsforskningen rymmer såväl övergripande teorier om

människans tillblivelse som psykologisk och social varelse, som mer

specialiserade teorier om och studier av olika socialisationsagenter och

miljöer. Enligt Bjurström 1995 är det särskilt två, delvis motsägelsefulla teoretiska perspektiv har betydelse inom dagens svenska som

socialisationsforskning. Det första av dessa perspektiv är teorin

om social och kulturell reproduktion, dvs. hur samhällets sociala och

kulturella ordning struktur återskapas från generation till

en en annan. Framför allt handlar det om den vuxna generationens socialisering av barn och ungdomar. En de mest inflytelserika forskarna av inom området, den franske sociologen Pierre Bourdieu 1979/ 1984,

menar att människan formas av sina sociala existensbetingelser

genom att tillägna sig och investera i olika typer tillgångar eller kapital. av De viktigaste kapitalforrnerna utgörs enligt honom ekonomiskt av kapital pengar, socialt kapital kontakter, förbindelser och kulturellt kapital utbildning, smak och kulturell kompetens. Enligt Bourdieu räcker det inte att man ärver dessa kapitalformer. Man måste också själv förvärva insikt och skaffa sig kunskap hur använder om man

dem. Som individer har vi olika förutsättningar dispositioner i form av livsstilar, smaker och handlingsförmåga att tillägna denna

oss kunskap. Det som ytterst bestämmer hur människor tänker, handlar, tolkar och värderar olika företeelser, är således både sammansättningen av olika kapitalformer och vilken kunskap individer har att använda dessa resurser. Den kritik som har riktats mot Bourdieus reproduktionsteori är att den är alltför deterministisk och inte tar hänsyn till ungdomars

förmåga och förutsättningar att själva utforma sina liv. Därmed är vi inne det andra perspektivet inom socialisationsforskningen, nämligen moderniseringsperspektivet. En de mest framträdande

av forskarna inom denna tradition, den tyske socialisationsforskaren Thomas Ziehe 1986, 1989, beskriver ett historiskt nytt tillstånd av

social och kulturell friställning, innebär att traditionella

som norm-

och värdesystem som tidigare organiserade människors liv håller på

att upplösas. Det moderna samhället kännetecknas enligt Ziehe av att vi successivt håller på att befrias från traditionernas formande kraft.

Utredningens överväganden och förslag

Framtiden är inte något föds in den måste man själv skapa. man Detta leder till ökade möjligheter, också till ökad social och men

psykologisk individen att verkligen lyckas. Som en följd av

press detta utvecklar dagens ungdomar enligt Ziehe en ny typ av brådmogenhet innebär att de via samhälleliga institutioner, konsumsom tionsindustrin och medierna tidigt blir förtrogna med existentiella erfarenheter t.ex. kärlek, sexualitet, skilsmässor etc., redan innan som de själva har konfronterats och skaffat sig erfarenheter av dessa sidor tillvaron. Enligt Ziehe drabbar den här typen av moderniseringstenav denser alla ungdomar oavsett klass och socialt ursprung. Framträdande samhällsforskare att den här utvecklingen leder till framväxten menar vad de kallar "life politics" eller "sub politics", dvs. en formeav ring samhället nerifrån där den enskilde individen tvingas ta allt av

och utforma sitt eget livsprojekt Giddens 1991, Beck

större ansvar 1992. Detta krav trycks allt längre i åldrarna, samtidigt som de ner inte alltid erkänns tillräckligt mogna att förvalta ansvaret. unga som

En undersökning de elever som hoppar av gymnasieskolan i

av Sverige, visar att majoritet eleverna uppgav brist på t.ex. en av inflytande och möjlighet att påverka undervisningen som en av

huvudorsakerna till att de valde att hoppa skolan Skolverket 1995.

av Elevdemokrati kan, den inte tillämpas på rätt sätt, ge eleverna en om

känsla delaktighet, än faktisk delaktighet. Forskarna menar

av snarare samhället i stället måste tydliga signaler, t.ex. genom lagstiftanatt ge de och skapa offentliga där ungdomar kan utveckla

åtgärder, arenor

sin kompetens och förmåga att möjliggöra sina egna liv. Makt och empowennent successivt deltagande i samhällslivet

inflytande genom

utpekas därvid som ett viktigt instrument. Medan Ziehe har kritiserats för att överbetona de allmänna effekterna moderniseringsprocessen och negligera klass- och av könsfrågorna, har Bourdieu kritiserats för att överbetona reproduktionen och negligera effekterna moderniseringsprocessen. Detta av

visar hur svårt det är att förena ett reproduktionsperspektiv med ett

moderniseringsperspektiv inom socialisationsforskningen.

1.2.6 Våra slutsatser

Ovanstående genomgång forskningen visar att ungdomstiden är en av

brytningstid och övergående livsfas innebär samspel med

som förhållanden på både mikro- och makronivâ. Att bli vuxen innebär

således att genomgå olika roller och successivt integreras i samhället.

individuella övergången utgör både inordning och Den en process av utanförställning i förhållande till samhället i stort. I denna process är

Utredningens överväganden och förslag

identitetsarbetet en viktig del och handlar om hur individen utvecklar

en uppfattning om sig själv i det sociala och kulturella sammanhanget. Parallellt med den individuella övergången återfinns samhällelig

en utveckling som justerar och tvingar fram nya perspektiv och för-

hållningssätt till verkligheten. Enligt sociologen Peter Waara 1996

innebär detta att såväl form som innehåll i vuxenblivandet kan ses som tvâ med varandra nära förbundna aspekter. Formen är serie en

sammanhängande och socialt förmedlade nyckelövergångar, t.ex. att

börja respektive sluta skolan, att skaffa arbete, bostad och slutligen bilda familj. Innehållet motsvaras enligt Waara närmast av på vilket

sätt nyckelövergångarna gestaltas, t.ex. vilken typ av arbete individen får, var man väljer att bo och orn/hur man väljer att leva i ett parförhållande. Med utgångspunkt i forskningen kan vi konstatera att den fysiska, psykiska och sociala mognaden under barn- och ungdornsåren spänner över flera olika, sinsemellan relaterade områden. Vi kan slå fast att varken den biologiska, den kognitiva eller den sociala utvecklingen är tänkbar utan ett sammanhang av interaktion mellan individen och den

fysiska, sociala och symboliska miljö som denne vistas Vuxen-

blivandet kan heller inte förstås utan ett både kort- och långsiktigt perspektiv förändring. En förståelse av identitetsutvecklingen,

socialisation och integrering i vuxenlivet förutsätter relation till

en långsiktig social utveckling, till moderniseringsprocessen och till historiska förhållanden som lett fram till nuläget. Vi gör därvid den bedömningen att det går alldeles utmärkt att knyta an de nuvarande bestämmelserna till ett fåtal väl avvägda åldrar. De variationer som kännetecknar den fysiska, psykiska och sociala

mognaden ger inte som vi ser det något stöd för sådan

- - en ingående differentiering som utmärker den nuvarande regelgivningen på många områden. Genom att låta bestämmelserna fixeras till några få, strategiska åldrar vinner reglerna i konsekvens, tydlighet och enkelhet. Men innan vi går in en sådan modell bör först några allmänna principer för begreppsanvändningen och åldergränser slås fast.

Utredningens överväganden och förslag

1.3 Begreppsanvändning och åldersgränser

1.3.1 Begreppen minderårig och underårig bör användas

entydigt

Vår inställning: Begreppen underårig och minderårig bör oavsett

lagstiftningsområde användas entydigt. Begreppet minderårig bör

för åldern 15 år. Begreppet underårig bör reserveras reserveras för åldern 18 år.

Som regel med begreppet barn den är under 18 år. avses numera som Så definieras också begreppet barn i FN:s barnkonvention.

I lagstiftningen används även begreppen minderårig och underårig.

Dessa begrepp fixeras regelmässigt till en viss ålder. Med minderårig t.ex. på arbetsrättens område den som är avses under 18 år. Pâ straffrättens område med minderårig den som avses är under 15 år. Pâ motsvarande sätt knyts begreppet underårig till ålder. En naturlig utgångspunkt för att bestämma begreppet underårig är föräldrabalkens bestämmelser om myndighetens inträde. Så länge man inte är myndig, dvs. är under 18 år, är man underårig. Ser vi t.ex. till lagen med särskilda bestämmelser för unga lagöverträdare så avses med begreppet underårig i en del av bestämmelserna i lagen den som är under 18 år, medan det i andra bestämmelser avser den som är under 21 år. Det finns fler exempel på sådana variationer i tillämpning av begreppen som vi nu har nämnt.

Även begreppet ungdom åldersrelateras i lagstiftningen. Som

exempel kan nämnas förordningen om bidrag till ungdomsorganisatio-

ner. Enligt den förordningen varar ungdomstiden tills man fyller 25

år. Ett annat exempel utgör lagen om bostadsbidrag, enligt vilken ungdomstiden varar tills man har fyllt 29 år. Med begreppet vuxen brukar regelmässigt i lagstiftningen avses den som har uppnått myndig ålder, dvs. har fyllt 18 år. En sådan variation i användningen av begreppen skapar för den oinsatte osäkerhet om vilken ålder som i varje fall avses. Genom att generellt reservera begreppet minderårig för den som är under 15 år och underårig för den som är under 18 år blir begreppen entydiga.

Utredningens överväganden och förslag

1.3.2 Åldersgränsen bör fixeras tillkalenderår vid s.k.

kollektivt handlande

Vår inställning: Som huvudprincip bör gälla att åldergränsbestämmelser skall fixeras till kalenderåret i de fall bestämmelserna tar sikte s.k. kollektivt handlande.

Många unga har i vårt uppsatsprojekt givit uttryck för att kalenderåret bör gälla som princip när det är fråga om handlingar som man regelmässigt gör tillsammans med sina kamrater. Ett typiskt exempel en sådan kollektiv handling som också nämns i uppsatserna - är att gå bio. Eftersom en kamratgrupp ofta har som bas klassgemenskapen i skolan innebär en åldersgräns fixerad till födelsedag att klasskamrater inte kan tillsammans bio. Den nuvarande ledsagarregeln" tjänar till att överbrygga detta hinder. Den gäller emellertid inte vid biogränsen 15 år. Den som har fyllt 15 år kan alltså inte gå på bio och se en s.k. "Vuxenfilm" tillsammans med en något yngre klasskamrat. Vår inställning är att som huvudprincip bör därför när det gäller -

bio och andra motsvarande situationer på kollektivt handlande gälla

en fixering till det kalenderår en viss födelsedag inträffar i stället för till födelsedagen. En sådan ordning gäller för övrigt också på en del andra områden, t.ex. i fråga om när skolplikten och värnplikten inträder.

1.4 En princip för framtiden nyckelövergångar

--

Vår inställning: Som huvudprincip bör gälla för det framtida lagstiftningsarbetet att åldersgränsebestämmelser skall fixeras till vissa s.k. nyckelövergångar l2, 15, 18 och 21 år. -

Antalet bestämmelser i författning som fixeras till ålder är omfattande. Det visar vår kartläggning. Många åldergränsbestämrnelserna på de centrala rättsområdena av har tillämpats sedan länge och är väl förankrade i det allmänna rättsmedvetandet. Medan andra åldersgränsbestämmelser sådana områden rör familje-, arbetsmarknads- och bostadspolitiken som

förhållandevis ofta är föremål för ändringar. Åldersgränsbestämmel-

serna på de senare områdena har ofta bestämts av vilken inriktning

Utredningens överväganden och förslag

man för stunden har velat ge vissa insatser och det ekonomiska utrymme som funnits. Kartläggningen visar också att de motiv som bår upp en åldersgränsbestämmelse många gånger är knapphändiga. Det finns inte alltid några bärande skäl varför lagstiftaren i valet mellan t.ex. en gräns vid 15 eller 16 år har stannat för den ena eller den andra. I en del andra fall kan motiven å andra sida framstå som delvis förlegade. Det beror givetvis på att många av åldersgränsbestämmelserna som gäller i dag har kommit till under perioder i samhällsutvecklingen som kännnetecknas av andra förhållanden än de som gäller i dag. Som exempel kan nämnas de motiv som anförs för och emot en åldersfixering när det gäller brottet "förledande av ungdom" i 16 kap. 12 § BrB. Regler som fixeras till viss ålder tar som regel sikte på "rättigheter och skyldigheter. Reglerna är emellertid inte alltid utformade som typiska rättighetsregler och är inte heller alltid adresserade till den enskilde. Regler som fixeras till viss ålder tar också sikte "behörigheter". För att belysa skillnaden mellan rättighets- och behörighetsregler kan vi ta trafikområdet som exempel. Rätt att köra moped har den som har fyllt 15 år. Men den som har fyllt 18 år har inte rätt att köra bil. Han har endast uppnått behörighetsåldern för bilkörning. För att få köra fordras dessutom ett giltigt körkort. Man kan säga att hans rättighet är begränsad till rätten att få pröva för körkort. När det gäller reglernas adressat kan i det här sammanhanget nämnas att en regel som ger en förälder t.ex. rätt att få ett bidrag beräknat på visst sätt beroende på om barnet är under eller över en viss ålder, även gäller barnet. Syftet med bidragsregeln är i grunden att barnet ett visst ekonomiskt bidrag för livsuppehället, inte ge föräldern. Bestämmelsen kan därför ses som en bestämmelse som också gäller den unge. Den omfattning åldersgränserna har i samhället utgör i sig en svårighet att få en helhetssyn och överskådlighet. Redan det förhållandet kan leda till att respekten och förståelsen för de enskilda gränserna sätts ned. Vi ser det därför som angeläget att lyfta fram de möjligheter som finns att i vissa delar ändra regelsystemet så att det blir både tydligare och mer konsekvent. Vår ansats blir därför att samla bestämmelserna till vissa särskilda åldrar. Därigenom tror vi också att reglerna kan fungera som ett stöd och en hjälp för barn och ungdom att med stigande ålder och mognad kunna axla rollen som vuxen. Vi har således stannat för ett antal nyckelövergångar till vilka de nuvarande åldersgränsbestämmelserna i så stor utsträckning som möjligt bör knytas. De är följande.

Utredningens överväganden och förslag

12 år

Barn har i 12-årsåldern nått en viss mognad där de kan börja förena egenintresse med andra intressen och utveckla sociala kompetenser,

där de har börjat frigöra sig från sina föräldrar tidig adolescens och

börjar upptäcka är. Barnet börjar begripa sin omvärld och vem man alltmer tillägna sig den på ett aktivt sätt. Det är därför rimligt att låta barn i den här åldern, inte bara i större utsträckning än tidigare, komma till tals när det gäller frågor om dess utan också få ett bestämt inflytande i sådana frågor. person mer

15 år

I IS-årsåldern börjar barnet utveckla ett abstrakt tänkande. Förmågan att behärska kroppen och integrera olika delar av personligheten stärks. De första stegen i en kvalificering till vuxenrollen tas. Barn i den här åldern bör därför ett mer påtagligt sätt få ta ansvar för sina handlingar och behandlas som en självständig individ med egna intressen. Under åren fram till 18-årsåldern utecklar individen en större självkänsla och är målmedveten när det gäller utformningen av mer olika ideal och framtida livsprojekt.

18 år

I den här åldern börjar individen värdera och välja medlemskap i olika liksom grunden för en egen livsstil. grupper, Förmågan att se helheter, jämföra alternativ och värdera situationer är i det närmaste fullt utvecklad. Vad generellt skiljer vuxna i denna ålder från andra som unga vuxna är livserfarenhet.

21 år

Olika individer följer inte samma utvecklingslinje. Individer i samma

ålder skiljer sig ibland avsevärt i fråga om fysisk, psykisk och social

mognad. Skillnader i livserfarenheter kan också vara betydande. Det finns därför anledning att knyta vissa bestämmelser till en något högre ålder än myndighetsåldern 18 år.

Utredningens överväganden och förslag

Så bör t.ex. ske i de fall omgivningens förtroende för en persons förmåga att axla en viss uppgift eller roll är av avgörande betydelse. Likaså i de fall en försenad mognad eller en bristande livserfarenhet behöver kompenseras för att i första hand skydda eller stötta den unge vuxne.

Äldersgränserna 16 och 20 år

Av kartläggningen framgår det att finns två åldersgränser, 16 och 20 år, som ett stort antal bestämmelser i skilda regelverk knyter an till. Båda dessa åldersgränser ligger vid sidan av de nyckelövergångar

förordar. Åldersgänsen 16 år som återfinns i föräldrabalkens kapitel

om vårdnad och förmynderskap år den ålder vid vilken den unge får

disponera över sin egen arbetskraft genom att själv avtala om arbete och själv disponera över sin arbetsinkomst. Till denna bestämmelse knyter på flera centrala områden att stort antal bestämmelser an, t.ex. bestämmelserna på skatteområdet i fråga om inkomstuppdelning inom familjen, arbetsmiljöområdet när det gäller minderårigas skydd i arbetslivet. Av den redovisning vi tidigare lämnat framgår emellertid att l6-årsgränsen inte bygger några mer ingående överväganden rörande vad en 16-åring mognadsmässigt förmår i detta avseende i förhållande till exempelvis en 15-åring. Bestämmelsen är ett resultat i första hand av den lagharmonisering som ägde rum strax efter sekelskiftet mellan Sverige, Danmark och Norge, men också av det förhållandet att föräldrarnas ovillkorliga underhållskyldighet upphörde från och med denna ålder. Från svensk sida hade annars vid de nordiska överläggningarna föreslagits åldern 15 år, av det skälet att den redan tilllämpades i Sverige i fråga om barns rätt att själv disponera över egna medel. Vad sedan gäller åldersgränsen 20 år, är den uttryck för en anpassning till den tidigare myndighetsåldern 20 år. Inom familje-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken knyts många av bestämmelserna till denna åldersgräns. I samband med att myndighetsåldern år 1974 sänktes till 18 år behölls 20-årsgränsen familje- och utbildningsområdena. Helt nyligen har även bestämmelserna för arbetsmarknadspolitiska stöd och åtgärder fixerats till denna ålder. Sett till den unges mognad kan dessa två åldrar inte försvaras. Den som fyller 16 respektive 20 år skiljer sig inte på något avgörande sätt mognadsmässigt från en person i angränsande ålder. Av vad unga gymnasieelever gett uttryck för i vårt uppsatsprojekt har vi dessutom kunnat konstatera att 20-årsgränsen ifrågasätts starkt. De olika stöd

l l 16-0864

Utredningens överväganden och förslag

och åtgärder inklusive bidragsnivåer m.m. som inom de nu nämnda områdena fixeras till denna ålder innebär många gånger att den unge,

trots att han eller hon uppnått myndig ålder formellt vuxen, inte har

någon reell möjlighet att etablera sig som vuxen. Han eller hon måste som regel bo kvar hemma hos föräldrarna. Vi avstår dock från att lägga fram något förslag när det gäller bestämmelser fixeras till åldrarna 16 och 20 år. Vi nöjer oss med som att peka på den intressekonflikt som finns här. Regeringen har nyligen gett en kommitté i uppdrag att se över den framtida ungdomspolitiken. Dessa och närliggande frågor som vi nu har pekat bör kunna tas om hand inom ramen för kommitténs uppdrag dir. 1995: 154.

1.5 Förslag till förändringar

I det följande lämnas mot bakgrund av den generella princip för

-

åldergränsbestämmelser vi nyss förespråkat förslag i några

angelägna frågor. Vi har emellertid inte ansett det möjligt att fullt ut tillämpa den

princip för framtiden som vi nyss har lagt fram. Åldersgränserna 16

och 20 år gäller i dag flera centrala områden. Det går därför inte att något enstaka område föreslå t.ex. en IS-årsgräns i stället för en 16-årsgråns. Det förutsätter genomgripande förändringar av regelverken. Det har det inte varit möjligt att göra inom ramen för utredningens uppdrag.

1 .5. 1 Rösträtt

Vårt förslag: har fyllt 16 år skall få rösta i kommunala Den som val och i kommunala folkomröstningar. Någon motsvarande sänkning av valbarhetsåldern föreslås inte.

Inledning

Myndighetsâldern, rösträttsåldern och valbarhetsåldern sammanfaller sedan år 1969. Som skäl för sänkning av rösträttsåldern från 20 till 18 år den 1 juli 1974 fran1hölls att samhällsutvecklingen fört med sig att ungdomen i allmänhet hade större insikter i sociala, politiska och ekonomiska frågor än tidigare och att en sänkning av rösträttsåldern borde kunna

Utredningens överväganden och förslag

medverka till att rikta ungdomens intresse i samhällsfrågor till den

representativa demokratin och dess olika organ som bas. Samtidigt

framhölls också att sambandet mellan rösträtt, valbarhet och myndighet borde bevaras. Frågan om en sänkning av den nuvarande rösträttsåldern har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen. I Konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU44 fann utskottet att det inte fanns skäl att sänka rösträttsåldern under den ålder som nu gäller för rösträtt och för rättshandlingsförmågan i civilrättsligt hänseende. Utskottet har också helt nyligen intagit samma ståndpunkt i betänkandet 1995/96:KU6. Vad utskottet anfört vid dessa två tillfällen har också antagits av Riksdagen som sin mening. Inom utredningen har ändå, bl.a. mot bakgrund av vad som kommit fram genom utredningens uppsatsprojekt, diskuterats ett förslag om en sänkning av rösträttsåldern. Det diskuterade förslaget har inte avsett någon motsvarande sänkning av valbarhetsåldern. Förslaget har vidare varit begränsat till rösträtt vid kommunalval och kommunal folkomröstning m.m. Den valda begränsningen bygger inte föreställningen att de politiska frågorna rörande riksdagsvalet skulle vara svårare att ta ställning till än frågorna i de kommunala valen och de förra därför skulle vara mindre lämpliga för åldersklasserna under 18 år att ta ställning till. I grunden ser vi inte någon skillnad. Däremot kan sägas att de kommunala frågorna som regel ligger medborgarna närmare och att det därför är viktigt att i första hand ge så många kommunmedlemmar som möjligt inflytande över den kommunala verksamheten. När det gäller rösträtt har denna tanke bland annat kommit till uttryck genom bestämmelsen i 4 kap. 2 § andra stycket jämför med 3 § KL. Enligt dessa bestämmelser har den som inte är svensk medborgare rösträtt i de kommunala valen om han eller hon har varit folkbokförd i Sverige den l november de tre åren närmast före valåret. Någon motsvarande rösträtt i riksdagsvalet finns inte. En motsvarande begränsning i rösträtt till de kommunala valen för åldersklasserna närmast under 18 år skulle således i det här avseendet inte innebära någon nyordning. Den tanken har också kommit till uttryck i 1991 års KL genom bestämmelserna om samråd och användarstyrda s.k. självförvaltnings- De möjligheter till medborgarinflytande som härigenom har organ. öppnats omfattar inte bara myndiga personer utan även de som är under 18 år. På skolans område har nyligen lämnats ett förslag om att elever i gymnasieskolan skall få ett reellt inflytande över verksamheten SOU 1996:22.

Utredningens överväganden och förslag

Vi återkommer strax till dessa regler och förslag för en närmare konkretisering av de möjligheter de ger den som är under 18 år att utöva inflytande. Men redan här skall sägas det vill vi särskilt framhålla ger de nu nämnda reglerna och förslaget åldersklasserna -närmast under 18-årsåldern ett inte oväsentligt inflytande och ansvar. Det väcker givetvis frågan om inte dess unga människor också är rustade att ta ett motsvarande ansvar den representativa demokratins område, i vart fall på kommunal nivå. Vidare skall också sägas att en sänkning av rösträttsåldern i den riktning vi inledningsvis pekat innebär en avvikelse från några av de grundläggande principerna detta område. För det första bryter det mot principen om en gemensam rösträttsålder för samtliga val. För det andra bryter det mot principen om en gemensam rösträttsoch valbarhetsålder. Och slutligen bryter det mot principen om en gemensam myndighets- och rösträttsålder. Vår ståndpunkt är emellertid att dessa principer inte skall upp-

rätthållas enbart av självändamål. Finns goda skäl för att låta ålders-

klasserna närmast under 18-årsåldern del av den främsta formen av medborgarinflytande, så bör självklart en brytning få ske. Historiskt sett har rösträttsåldern inte heller alltid varit densamma i riksdagsval och kommunalval. Likaså har valbarhetsåldern i de olika valen avvikit från rösträttsåldern. Rösträttsåldern har inte alltid följt den civilrättsliga myndighetsåldern.

1.5.1.1 I den nya kommunallagen tillerkänns även den som är under 18 år medborgarinflytande

Medborgarnas möjligheter att efter personliga önskemål mer direkt i vardagen styra och påverka innehållet i och utformningen av den kommunala verksamheten har före ikraftträdandet av 1991 års kommunallag varit tämligen begränsade, om de inte deltagit aktivt i de politiska partiernas arbete. En principerna bakom 1991 års kommunallag är att medborgarna av skall garanteras goda möjligheter inte bara till insyn utan också till inflytande över den kommunala verksamheten. De som direkt utnyttjar kommunala tjänster har ofta ett stort och berättigat intresse av att

kunna påverka den konkreta utformningen av dessa se prop.

1990/912117 s. 14 och 19. l syfte att markera behovet av närmare kontakter mellan nyttjarna och den kommunala förvaltningen har i 6 kap. 8 § KL föreskrivits att

Utredningens överväganden och förslag

de kommunala nämnderna skall verka för att samråd sker med dem som utnyttjar deras tjänster. Som en följd härav har bl.a. bildats användar- eller brukarråd som t.ex. ungdomsråd. Dessa ungdomsråd fungerar främst som ett forum

för informationsutbyte och diskussion se t.ex. Lokaldemokratikom-

mitténs slutbetänkande Lokal demokrati i utveckling, SOU 1993:90 s. 304. Med stöd av 6 kap. 38 § KL kan nyttjarna genom s.k. villkorad delegation också ges ett visst inflytande över verksamheten. I de fall en nämnd uppdrar ett utskott, en ledamot eller ersättare eller

en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta

nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, får nämnden enligt denna bestämmelse ställa upp som villkor att den som utnyttjar nämndens tjänster skall ges tillfälle att lägga fram förslag eller att yttra sig, innan beslutet fattas. Nämnden får också föreskriva att en anställd får fatta beslut endast om företrädare för dem som utnyttjar nämndens tjänster har tillstyrkt beslutet. Syftet med dessa regler är att skapa en behovsorienterad och kvalitetsmässigt bra kommunal verksamhet. Någon regel i KL som t.ex. begränsar den som är under 18 år från att delta i ett kommunalt samrådsförfarande har inte ställts upp. Inte heller har något sådant hinder rests för den som företräder nyttjarna att använda en eventuell vetorätt. Genom dessa regler ges alltså även den som är under 18 år möjlighet att stoppa ett kommunalt beslut som ytterst ändå får sägas ha sitt ursprung i ett kommunalt val.

1.5.1.2 I kommunala användarstyrda s.k. självförvaltningsorgan finns plats även för den som är under 18 år

Genom införandet av kommunala användarstyrda s.k. självförvaltningsorgan har nu medborgarnas möjligheter till inflytande över den kommunala verksamheten stärkts ytterligare. Med stöd av 7 kap. 18-22 KL får fullmäktige besluta att en nämnd får uppdra ett självförvaltningsorgan under nämnden att helt eller delvis sköta driften av en viss anläggning eller en viss institution. Enligt reglerna skall ett sådant självförvaltningsorgan bestå av företrädare för dem som utnyttjar anläggningen eller institutionen och de anställda där. Nyttjarna skall vara i majoritet. Någon lägsta åldersgräns för dem som får ingå i självförvaltningsorganet har inte föreskrivits. Det åligger i stället den ansvarige nämnden att se till att organets åldersmässiga sammansättning anpassas efter driftsfrâgornas karaktär mot bakgrund av att det inte kan anses

Utredningens överväganden och förslag

försvarligt att och omyndiga personer får bära ett ansvar som unga kan tänkas innefatta bland annat ett skadeståndsansvar prop. 1993/94248 s. 74 och 75. För de olika verksamhetsområden kan tänkas komma i fråga som har i propositionen lämnats exempel på dels vilka som skall anses som nyttjare, dels på vilka driftsfrågor eller uppgifter som kan komma i fråga för ett sjålvförvaltningsorgan. För att få en bild av vad lagstiftahar tänkt sig att även den är under 18 år kan anförtros skall ren som följande nämnas. I barnomsorgen och de lägre skolstadierna sägs att det är föräldrarna respektive föräldrarna och eleverna tillsammans som är de naturliga företrädarna för eleverna. l de högre skolstadierna minskar föräldrarnas betydelse som företrädare för eleverna i takt med att elevernas mognadsgrad och erfarenheter ökar. Till driften, sägs det vidare, hör att bestämma över de praktiska sysslorna. Det rör sådant som mathållning, lokalskötsel inklusive löpande reparationer och underhåll, lokalanvändning, öppettider, löpande inköp och andra typiskt sett vardagsnära frågor. Hit hör också att inom given budget bestämma vilka åtgärder som skall vidtas när en det gäller den inre och yttre närmiljön i skolan eller fritidsgården. Sammanfattningsvis kan således säga att de beslut som får man överlåtas på ett självförvaltningsorgan är begränsade till beslut som har ett nära samband med den praktiska delen av verksamheten och närmast är verkställighetskaraktär. Beslut som innefattar som av myndighetsutövning mot enskild får inte överlåtas på organet.

1.5.1.3 I gymnasiestyrelserna skall även de som är under 18 år få delta till och med vara i majoritet -

Skolkommittén har nyligen i sitt delbetänkande SOU 1996:22 Inflytande på riktigt Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och -föreslagit att elever i gymnasieskolan skall få ett reellt ansvar inflytande över verksamheten. Enligt förslaget skall kommunerna och landstingen inom gymnasieskolans möjlighet att i en förram ges söksverksamhet överlåta rad beslutsfunktioner, som i dag ligger en styrelsen för utbildningen eller på rektor för en skola, till en lokal styrelse i vilken eleverna är i majoritet. Avsikten med förslaget är att eleverna fullt ut skall kunna delta i styrelsernas verksamhet och få som vuxna ledamöter. samma ansvar

De skall t.ex. få delta i sådana beslut som avser det pedagogiska

innehållet i undervisningen.

Utredningens överväganden och förslag

I förhållande till vad som gäller enligt kommunallagen självförom

valtningsorgan innebär förslaget en avsevärd utvidgning möjlig-

av heten till inflytande. Det är alltså inte längre fråga bara sådana om beslut som har ett nära samband med den praktiska verksamheten och närmast är av verkställighetskaraktär.

Det kan inte uteslutas att den föreslagna beslutanderätten för

gym-

nasieelever även kan innefatta myndighetsutövning eller

moment av myndighetsutövning. Förslagen är inte enbart begränsade till gymnasieskolan och dess åldersklasser närmast under 18-årsåldern utan berör även åldersklasserna i grundskolan. För grundskolan föreslås en skärpning av föreskrifterna i grundsko-

leförordningen om att eleverna i varje klass eller undervisningsgrupp

skall ges tillfälle att tillsammans med läraren behandla frågor, är som

av gemensamt intresse för eleverna. Vidare föreslås förtydliganden i

frågor om formerna för den tid som skall sättas och utrymmet i av övrigt när det gäller elevernas och lärarnas behandling frågor av som rör undervisningens utformning. Vi kan således konstatera att förtroendet för vad unga kan uträtta och ta ansvar för inom skolans värld är betydande.

1.5.1.4 Medborgarinflytande gör sig dock gällande främst genom val

De åtgärder som under senare år vidtagits för att öka de unga medborgarnas inflytande över den kommunala verksamheten har främst varit inriktad på sådana områden som skola och fritid. Vilket genomslag de vidtagna åtgärderna på sikt kan komma att få när det gäller medborgarinflytande för unga går ännu inte att bedöma. Vår ståndpunkt i utredningen är emellertid att dessa åtgärder håller sig inom en alltför snäv ram och att denna bör kunna vidgas. Som vi ser det gör sig medborgarinflytandet över den kommunala verksamheten sig gällande främst genom utslaget i de allmänna valen. Det framstår därför som angeläget att närmare pröva frågan om en sänkning av rösträttsåldern. Det är bara två åldersgränser som i så fall bör komma i fråga 15 eller 16 år. - Vi har stannat för en 16-årsgräns mot bakgrund av att personer från och med den åldern tillerkänns. visserligen i begränsad utsträckning civilrättslig handlingsförmåga när det gäller rätten att disponera över den egna arbetskraften och förtjänsten därav. För frågan att om ha förmåga att handla självständigt bör även det förhållandet att skolplikten upphör vid denna ålder tillmätas betydelse.

Utredningens överväganden och förslag

En IS-årsgräns skulle emellertid kunna aktualiseras om åldersgränsen för nämnda rättshandlingsförmåga och skolplikt sänks till 15 år. När det gäller skolplikten skulle denna givetvis med en -

bibehållen 9-årig grundskola kunna kopplas till 15 år om den

inträdde redan vid 6 âr i stället för som nu, vid 7 år. Bestämmelserna rätten att disponera över den egna arbetskraften och förtjänsten om kom till redan i början på 1920-talet och borde inte bara mot bakgrund de motiv som låg bakom åldersgränsen utan också med hänsyn till av de förändringar som sedan dess skett i samhället många områden särskilt utbildningsområdet, kunna sänkas. som rör unga -

1.5.1.5 Ungas synpunkter

Frågan sänkning rösträttsåldern har tagits upp av flera av de om en av

gymnasieelever som har ingått i Åldersgränsutredningens uppsatspro-

jekt. Enligt många elever majoritet borde rösträttsåldern - en sänkas till 16 år när det gäller s.k. framtidsfrågor och i kommunalval Ungdom ungdomstiden; C-uppsats i socialt arbete, ht 1995, om Umeå. Ett argument för sänkning som förs fram är att politikerna då en skulle ta större hänsyn till ungdomarnas behov och önskemål. Samhället skulle därmed bli demokratiskt. Unga utan inflytande blir mer likgiltiga eller passiva är ett annat argument som förs fram för en sänkning. Vidare framhålls att mycket står att vinna om unga klarsynta, solidaritetsbundna och allmänt kritiska tillåts rösta. Att i dag tillåta pensionärer utöva inflytande i frågor som rör enbart som vänder sig många mot Tonåringar tycker till om tonåringunga unga vt 1996, Sociologiska institutionen, Lund. ar; Men det finns i uppsatserna de som är motståndare till en sänkning rösträttsåldern och även några som förespråkar en höjning av av rösträttsåldern till både 20 och 21 år. Ett argument som förs fram är ungdomar inte är eller tillräckligt politiskt insatta. En att mogna sänkning rösträttsåldern skulle enligt förespråkarna för en höjd av rösträttsålder inte leda till ökad demokratisering utan till splittring en

grund de väljarnas oförmåga att fatta självständiga beslut.

av unga Andra skäl i riktning är alltför oseriösa, lättpåsamma är att unga

verkade, okunniga och egoistiska för att rösta för fyllda 18 år En argumentationsanalys utvalda gymnasieelevers syn på en sänkt

av rösträttsålder; D-uppsats i socialt arbete, vt 1996, Lund och Tonåringtycker till om tonåringar. ar Frågan motsvarande sänkning av valbarhetsåldern har inte om en berörts i uppsatserna.

Utredningens överväganden och förslag

1.5.1.6 Ungas värdestruktur skiljer sig inte från andra gruppers

En människas politiska preferenser anses ofta vara styrd av "värden"

i form grundläggande övertygelser. Värden är mer svårföränderliga av än åsikterna och är avhängiga tidigare upplevelser och övertygelser. av Värden kan därför sägas känneteckna stabilitet medan åsikter kännetecknar flyktighet. då ungdomars värdestruktur ut Den kanske skiljer sig från Hur ser andra ett sådant sätt att det av det skälet skulle vara gruppers olämpligt att sänka rösträttsåldern. Eller den kanske överensstämmer med de äldre på ett sådant sätt att de ändå får anses väl företrädda av dessa i första hand föräldrarna i valen. - -

I Ungdomars opinioner Rapport nr 15, SOM Institutet behandlas

värdestruktur av Martin Bennulf och Henrik Oscarsson under ungas titeln "Värdelösa ungdomar I rapporten konstateras att ungdomar i ålder 15--29 år bär i allt väsentligt på samma värden som sina föräldrar, mor- och farföräldrar. Unga rangordnar värden på samma sätt och har värdesystem som äldre. Men det finns några samma värden framstår som särskilda ungdomsvärden, nämligen främst som kärleken också lycka, ett spännande liv, ett liv fullt av njutningar men och självförverkligande. Som vi i utredningen det talar denna skillnad i värden mellan ser och äldre även den bara är marginell för att unga i unga - om större utsträckning än i dag möjlighet att komma till tals i ges politiken.

1.5.1.7 Unga är trendkänsligare än äldre

Mot sänkt rösträttsålder anförs bl.a. att unga människor är alltför en lättpåverkade. Inom väljarforskningen har också sedan länge konstaterats att unga människor är betydligt mer trendkänsliga än äldre.

I Ungdomars opinioner rapport nr 15, SOM Institutet behandlas frågan om politiska trenders genomslagskraft avtar med ökande ålder

Henrik Oscarsson och Maria Oskarson under titeln "Ungdomar av mellan vänster och höger". I undersökningen jämförs tre ungdoms-

l "bo hemma-gruppen 15-19 år, 2 "flytta hemifrån-

grupper, 20-24 år och 3 flytta ihop"-gruppen 25-29 år. gruppen Hypotesen att de yngsta ungdomarna 15-19 år är mest om trendkänsliga här ett visst stöd. Men resultaten ger också vid ges

handen att de tendera att opinionsmässigt ligga närmare de äldre

yngre ungdomarna i samband med riksdagsvalen.

Utredningens överväganden och förslag

En sänkt rösträttsålder skulle, som vi bedömer det, medföra att gruppen trendkänsliga väljare ökar. Men den torde i och för sig inte medföra att trendkänsligheten inom ökar. gruppen

1.5.1.8 Att gruppen trendkänsliga ökar vid en sänkt rösträttsålder behöver nödvändigtvis inte ses som negativt

Den gängse förklaringen till unga människors trendkänslighet i politiken är att de i förhållande till äldre har begränsade kunskaper och erfarenheter av politik. Osäkerhet, ovana och bristande intresse är faktorer som sägs förklara varför unga människor är benägna än mer äldre att inta ståndpunkter i enlighet med rådande opinionsvindar. Den gängse förklaringen till att äldre är mindre trendkänsliga sägs vara att de med åren har skaffat sig ökade resurser att förstå viktiga ideologiska begrepp och politiska spelregler och bättre möjligheter att orientera sig i politiken. Mognaden tar sig för dem uttryck i stabila

och mer sammanhållna åsikter i politiska frågor se t.ex. betänkandet

SOU 1994:73 Ungdomars välfärd och värderingar. Otroheten mot partier och åsiktsinriktningar tenderar att vara större bland yngre än bland äldre Gilljam och Holmberg, Väljarnas val, 1995. I den tidigare refererade undersökning av Oscarsson och Oskarson lämnas två alternativa förklaringar till trendkänsligheten hos unga. Den ena är att unga människor särskilt de allra yngsta är - lättlurade och lättpåverkade. Alltför lättvindigt sväljer de nya, trendiga och framgångsrika politiska budskap inte för det faktiska innehållet utan därför att budskapen är just nya, trendiga och framgångsrika. Den andra är att unga är alltför självständiga när det gäller att ta ställning i politiska frågor. De är helt utlämnade till sina egna, ofta ofullständiga kunskaper och erfarenheter när de orienterar sig i politiken. Den första förklaringen bygger tanken att individuell självständig åsiktbildning äger rum i mycket begränsad omfattning bland unga.

Åsiktsbildningen sköts av andra.

Den andra förklaringen bygger tanken att unga saknar ideologiskt

ledljus från partier och starka politiker och att de ungas ställningstaganden därför naturligen saknar stadga och får mer karaktär av

osäkerhet. Åsiktsbildningen sköts av de unga helt på egen hand.

Oavsett vilken förklaring som bör ges företräde anser vi dock att ungas trendkänslighet inte utgör något hinder för en sänkning av rösträttsåldern. Senast frågan om trendkänslighet debatterades var i samband med övergången från tvåkammarriksdag till enkamrnarriks-

Utredningens överväganden och förslag

dag. Det motiv som anfördes för att behålla tvåkammarriksdagen var bland annat värdet i den återhållande kraft mot förändringar som första kammaren representerade.

1.5.1.9 En sänkning av rösträttsåldern kan ge balans och legitimitet för regler som rör unga

När det gäller unga har vi kunnat konstatera att ett flertal regler på för centrala områden innehåller åldersgränser som frånkänner dem unga möjligheter som vuxna har. Tydligast sker i dag en sådan ålderssegregering när det gäller tillgången till olika stöd och åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken. Här har gränsen dragits vid 20 år för rätten till statliga stöd och åtgärder. Den som är yngre än 20 år är hänvisad till de åtgärder som hans eller hennes kommun kan erbjuda. Vi kan också konstatera att andelen äldre i befolkningen ökar. En försiktig bedömning ger vid handen att inom en nära framtid kommer tredjedel befolkningen att vara ålderspensionärer. En sådan en av förändring i åldersfördelningen kan sikt leda till intressemotsättningar i frågor om fördelningen av samhällsresurserna. I ett sådant perspektiv kan en sänkt rösträttsålder fungera som ett medel för balans och därmed också legitimitet för de åtgärder som vidtas. Att t.ex. som tidigare nämnts i vårt uppsatsprojekt undanta pensionärer från att rösta i frågor som rör bara den som är ung anser vi vara helt förkastligt. För att åter knyta till den arbetsmarknadspolitik som förs för den an är under 20 år kan den t.ex. inte sägas ha legitimitet om man får som

utgå från vad som enbart har redovisats av unga i vårt uppsatsprojekt.

Konflikten avser inte i första hand om det är staten eller kommunen som skall var huvudman för den som är under 20 år och utan arbete. Konflikten avser närmast de åtgärder som erbjuds den arbetslöse som är under 20 år i förhållande till den arbetslöse äldre. Det framstår därför angeläget att de inflytande över den kommunala som ungas verksamheten stärks. Vi har tidigare nämnt det medborgarinflytande som öppnats genom den kommunallagen och sedan vidareutvecklats genom möjlignya heterna till s.k. självförvaltning. Vårt förslag om att sänka rösträttsåldern till 16 år i de kommunala valen skall ses som ytterligare ett steg på en redan inslagen väg. I dag kan konstatera att unga i förhållande till vuxna generellt man sett har färre åsikter, att de åsikter de har är mindre utvecklade och att de dessutom är följsamma när det gäller opinionstrender. För mer 16- och 17-åringar torde detta förhållande vara än mer markant. Men

Utredningens överväganden och förslag

det kan förklaras av att de saknar rösträtt och därför inte har samma anledning som äldre att sätta sig in i frågorna. Det är i vart fall inte ett tillräckligt skäl för att avstå från att lägga fram ett förslag om en sänkt rösträttsålder på det kommunala området. Att åldersklasserna under 18 år är omyndiga och står under föräldrarnas vårdnad och förmynderskap bör inte heller, som vi ser det, utgöra något hinder. I det sammanhanget vill vi erinra om att den som väl uppnått rösträttsâldern aldrig oavsett vilka personlighets- förändringar som inträffar enligt de regler som gäller i dag kan fråntas sin rätt att rösta så länge han eller hon lever. Att det för en vuxen person måste förordnas god man eller förvaltare precis som om han eller hon vore omyndig är alltså inte diskvalificerande i röstsrättssarmnanhang. Vad gäller frågan om valbarhet anser vi naturliga skäl att den av som är omyndig inte bör vara valbar. Den som står under annans vårdnad och förmynderskap saknar den självständighet som är avgörande för att utöva den myndighet som följer av valbarhet. Vi har emellertid inom ramen för vårt uppdrag inte kunnat närmare pröva frågan om en motsvarande sänkning av valbarhetsåldern. Det är därför möjligt att vårt ställningstagande i denna fråga vid en närmare prövning visar sig vara något förhastat. Frågan bör emellertid kunna utredas ytterligare av kommittén om den framtida ungdomspolitiken. Enligt utredningsdirektiven dir. 1995:154 skall kommittén föreslå åtgärder för att stärka ungdomars inflytande och delaktighet i samhället på olika nivåer och inom olika sektorer. Vad slutligen beträffar den kommunala folkomröstningen skall framhållas att den är av rådgivande slag. Kommunen är inte bunden av folkomröstningsresultatet. Men folkomröstningen kan trots det avse frågor som unga bedömer som nog så betydelsefulla för dem själva. Vår bedömning är mot bakgrund av den rådgivande funktionen dessa val har att de skäl som kan anföras för en sänkt rösträttsålder vid de kommunala valen väger än tyngre när det gäller kommunala folkomröstningar.

Utredningens överväganden och förslag

1.5.2 Ungas rätt att komma till tals i mål och ärenden som

rör deras person

1.5.2. 1 Inledning

Ungas rätt att komma till tals i mål eller ärenden rörande deras person har i lagstiftningen i huvudsak fixerats till åldersgränserna 12, 15 och 18 år. De begrepp som brukas för en sådan rätt är partsbehörighet, talerätt, processbehörig och rätt att komma till tals.

Med partsbehörighet avses egenskapen att över huvud taget kunna

part i rättegång. Alla fysiska personer, även barn, är partsbevara en höriga. Att ha talerätt innebär att någon kan vara part i en viss rättegång. Talerätten innefattar normalt en rätt att starta en process initiativrätt, att föra fram synpunkter i argumentationsrätt och att en process överklaga ett avgörande klagorätt.

Att processbehörig innebär att man för egen räkning kan väcka

vara talan och företa andra processhandlingar. Inte alla som har talerätt är

processbehöriga. Den är omyndig måste t.ex. många gånger

som företrädas sin legala ställföreträdare vårdnadshavare. av Det finns även regler syftar till att persons uppfattning skall som en bli beaktad i ett mål eller ärende. Sådana regler kan benämnas regler om rätt att komma till tals.

1.5.2.2 Vetorätt

Vårt förslag: De nuvarande 15-årsgränserna för samtycke i kyrkolagen och medborgarskapslagen sänks till 12 år. Härigenom fås enhetlig åldersgräns för barns s.k. vetorätt i mål eller en ärenden som rör deras person. Det innebär att den har fyllt 12 år inte skall mot sin vilja som i eller lämna Svenska kyrkan. Det innebär vidare att få tas upp år inte skall kunna bli svensk medborgare den som har fyllt 12 och därigenom eventuellt mista sitt andra medborgarskap mot sin vilja.

Bestämmelser vetorätt i mål och ärenden som rör deras om ungas regel fixerade till åldern 12 år. Enligt kyrkolagen gäller person är som dock äldergränsen 15 år vid inträde i och utträde ur kyrkan. En 15-

årsgräns gäller även vid vissa medborgarskapsförvärv.

Utredningens överväganden och förslag

Vårdnad och umgänge

I mål om vårdnad och umgänge har ändrade bestämmelser rörande ungas rätt att komma till tals trätt i kraft så sent den l januari i som

år. Bestämmelsen har även berörts av Vårdnadstvistutredningen i be-

tänkande SOU 1995:79 Vårdnad, boende och umgänge. Här gäller med utgångspunkt i den mognadsbedömning som skall göras enligt praxis en 12-årsgräns för barns vetorätt. Vad gäller 12-årsgränsen för vetorätten i mål om verkställighet av avgöranden om vårdnad eller umgänge har inom utredningen satts i fråga om inte gränsen borde ändras. Ett närliggande alternativ vore att generellt tillförsäkra alla barn vetorätt oavsett ålder precis i - som mål om vårdnad och umgänge. Vi har emellertid stannat för att den nuvarande ordningen tillgodoser de yngre barnen genom den möjlighet till avvikelse som mognadsbedömningen ger. Den ändring som diskuterats skulle, som vi ser det, i praktiken ändå inte medföra någon förändring för de yngre barnens möjligheter att komma till tals.

Adoption

I fråga om adoptionsärenden uttalades i det redan nämnda lagstiftningsärendet om barns rätt att komma till tals prop. l994/95z224 s. 40 med anledning av att en del remissinstanser förordat att undantagsbestämmelsen för 12- till 16-åringarna borde utgå, att förhållanden nu är annorlunda och att det i allmänhet är lämpligt att så tidigt som möjligt göra klart för ett fosterbarn att det inte lever tillsammans med sina biologiska föräldrar. Men det kan emellertid inte bortses från att det kan finnas adoptionsärenden då ett barn som fyllt 12 år kan ta allvarlig skada om ett samtycke skall inhämtas. Regeringen gjorde därvid bedömningen att bestämmelsen inte bör upphävas utan ett underlag som visar att den inte längre behövs. Regeringen framhöll också att bestämmelsen såsom den är utformad inte strider mot Barnkonventionen. Frågan har dessutom för inte så länge sedan utretts i ett större

sammanhang se Förmynderskapsutredningens slutbetänkande SOU

1989:100 Adoptionsfrågor. Förslaget har ännu inte lett till lagstiftning. Frågan om ett eventuellt upphävande av undantagsbestämmelsen bör som vi ser det lämpligen bedömas i det sammanhanget.

1996:111 Utredningens överväganden och förslag SOU

Kyrkotillhörighet

Från och med den l januari 1996 gäller för den som är under 18 år och inte är döpt i Svenska kyrkans ordning att han eller hon skall tas i Svenska kyrkan föräldrarna eller vårdnadshavarna begär det upp om i anmälan. Har barnet fyllt 15 år fordras samtycke av barnet en 3 kap. 3 § kyrkolagen. Motsvarande gäller för utträde 3 kap. 5 §. Den nuvarande 15-årsgränsen för samtycke ifrågasattes redan vid

tillkomsten av 1951-års religionsfrihetslag.

I regeringens proposition tog föredragande statsrådet som förebild bl.a. den åldersbestämmelse i föräldrabalken som gav barn redan vid fyllda 12 år vetorätt vid adoption. Därefter har 12-årsgränsen i praxis kommit att tillämpas i mål vårdnad och umgänge. I mål om om

verkställighet avgöranden vårdnad eller umgänge gäller vidare

av om lagfäst 12-årsgräns för barns vetorätt 21 kap. 5 § FB. En sådan en 12-årsgräns för veto gäller också i mål och ärenden om nanm 48 § namnlagen 1982:679. Det finns emellertid i många mål och ärenden som rör barnet också 15-årsgräns. Här skall särskilt nämnas för de sociala målen enligt en socialtjänstlagen 15-årsgränsen i 56 och enligt lagen med särskilda bestämmelser vård unga enligt 36 Dessa bestämmelser tar om av

emellertid dessa mål eller ärenden rör barnets personliga

- även om

förhållanden i första hand sikte barnet som processbehörig. Det

-

liggerdärför närmare till hands att jämställa ifrågavarande vetorätt när

det gäller in- och utträde ur Svenska kyrkan, med den vetorätt som gäller i mål eller ärenden om vårdnad och umgänge, verkställighet av

sådana avgöranden, adoption samt namn. Åldersgränsen för samtycke

bör därför enligt vår mening sänkas från 15 år till 12 år.

Medborgarskap

Enligt 2 § lagen 1950:382 förvärvar ett barn svenskt medborgara skap att fadern eller, vid vårdnad, föräldrarna genom gemensam skriftligen anmäler sin önskan detta innan barnet fyllt 18 år. Har om

barnet fyllt 15 år, krävs för medborgarskapsförvärvet att barnet

samtycker. Som skäl för åldersgränsen har anförts att det får anses rimligt att ett barn i den åldern inte blir svensk medborgare mot sin vilja och därigenom eventuellt mister sitt andra medborgarskap. Medborgarskapsärenden och ärenden kyrkotillhörighet rör båda om medlemsskapsfrågor stor personlig betydelse. De skäl som vi i det av föregående redovisat i fråga sänkning av vetorätten från 15 till om en 12 år på kyrkans område äger vi det lika stor giltighet på som ser

Utredningens överväganden och förslag

området för medborgarskap. Vi föreslår därför att åldersgränsen sätts ned till 12 år.

1.5.3 Underhållsskyldighet mot barn

m.m.

Vår bedömning: Vi ställer oss bakom förslaget i betänkandet Underhållsbidrag och bidragsförskott SOU 1995:26 att den s.k. avbrottsregeln 19-årsgränsen i föräldrabalken begränsar - - som föräldrars underhållsskyldighet i de fall barnet gör ett studieuppehåll bör upphävas.

1.5.3.1 Allmänt om föräldrars underhållsskyldighet vid barns studier

Föräldrars underhållsskyldighet upphör när barnet fyller 18 år. Har barnet inte då avslutat sin skolgång, kan dock underhållsskyldigheten kvarstå så länge studierna pågår, men inte längre än till dess barnet har fyllt 21 år 7 kap. 1 § FB. Till skolgång hänförs utbildning i grundskola eller gymnasieskola och annan jämförlig grundutbildning. Underhållsskyldighet föreligger främst om barnet studerar när det fyller 18 år. Om barnet inte gör det med återupptar studierna före fyllda 19 år, är föräldrarna dock fortfarande underhållsskyldiga. Är barnet 19 år eller äldre när studierna återupptas, föreligger ingen underhållsskyldighet för föräldrarna. ZI-årsgränsen motiveras av att barnet inte skall behöva skuldsatta sig för sin grundutbildning, men att föräldrarnas underhållsskyldighet inte bör kvarstå alltför länge sedan barnet blivit myndigt. Den som fyller lägst 20 år under det kalenderår då ett läsår börjar har möjlighet att genom statliga studiemedel själv bekosta studierna. I många av bestämmelserna om förmåner till barnfamiljer bostadsbidrag, bidragsförskott för studerande, särskilt bidrag till vissa adoptivbarn och bostadsbidrag finns regler som samma sätt som här knyter an till myndighetsåldern 18 år. Men även i dessa regler görs undantag för de äldre barnen. Den yttre gränsen för bidrag i dessa bestämmelser sammanfaller som regel med rätten till studiehjälp eller förlängt barnbidrag, alltså studier på gymnasienivå eller motsvarande. Det innebär att bidrag kan utgå som längst till och med juni månad det år barnet fyller 20 år. 20-ärsgränsen i nu nämnda be-

Utredningens överväganden och förslag

stämmelser har kommit till som en anpassning till den myndighetsålder som gällde före den l juli 1974. När det gäller studiehjälp för studier på gymnasienivå har således elev rätt till sådan hjälp som längst till och med första kalenderen halvåret det år han eller hon fyller 20 år 3 kap. l § studiestödslagen 1973:349. Därefter har elev rätt till studiemedel 4 kap. 2 § en lag. De möjligheter till bidrag för studier som de äldre barnen samma har gör således att föräldrarnas underhållsskyldighet enligt den aktuella bestämmelsen i föräldrabalken minskar eller bortfaller helt.

1.5.3.2 21-årsgränsen för föräldrars underhållsskyldighet

Det har på sina håll hävdats att 21-årsgränsen rimmar illa med 20årsgränsen i bidragsreglerna. En samordning med ZO-årsgränsen, som etablerats inom t.ex. familjepolitiken och utbildningspolitiken, diskuteras av Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen i betänkandet Underhållsbidrag och bidragsförskott SOU 1995:26. l betänkandet förs fram flera skäl för att sänka den yttersta gränsen för föräldrars underhållsskyldighet. Utredningen stannade dock för att 21-årsgränsen bör behållas mot bakgrund att svensk rätt redan i dag intar en i av

rättsjämförande perspektiv i förhållande till många andra länders

regler /vår anm. restriktiv hållning vad gäller föräldrars underhållsskyldighet s. 318 och 319.

Ett exempel som nämnts för Åldersgränsutredningen är en ensam-

stående förälder studerar KomVux med ett hemmavarande som barn studerar i gymnasieskolan har passerat 20som men som årsgränsen. När det gäller t.ex. bostadsbidraget får barnet inte längre räknas med i bidragsunderlaget, samtidigt som föräldern är underhållsskyldig för barnet. Någon kompensation i form av socialhjälp för det minskade bostadsbidraget är inte möjligt grund av att reglerna i princip inte tillåter socialhjälp till studerande. Vi emellertid att exemplet inte visar några brister när det menar

gäller åldersgränserna i de nämnda regelverken. Ett hemmavarande

nu äldre barn studerar på gymnasiet har alltid möjlighet att söka som studiemedel och då bara bidragsdelen. I studiemedlen ingår bl.a. ett icke preciserat belopp till täckning av bostadskostnader. Det beloppet

85 Studiehjälpen bidrag är f.n. 640 kr/mân; studiemedel är f.n. 5 097 kr/mån lánedel och l 962 kr/mån bidragsdel.

Utredningens överväganden och förslag

får i det angivna exemplet ses som en kompensation för minskningen av bostadsbidraget.

1.5.3.3 Den s.k. avbrottsregeln 19 år --

Underhålls- och bidragsförskottsutredningen har i sitt betänkande föreslagit att avbrottsregeln slopas s. 300 f.. Vid remissbehandlingen har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I regeringens proposition 1995/96:208 Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar, m.m. föreslås att det nuvarande bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn ersätts med ett nytt samhällsstöd, kallat underhållsstöd. I propositionen föreslås ingen ändring av avbrottsregeln i 7 kap. 1 § FB och motsvarande avbrottsregel för förlängt bidragsförskott för studerande enligt lagen 1984:1095 och för särskilt bidrag till vissa adoptivbarn enligt lagen 1984:1096. När det gäller förslaget om att avbrottsregeln bör slopas har inhämtats att regeringen avser att behandla förslaget i ett annat sammanhang. Som vi ser det framstår avbrottsregeln av flera skäl som tveksam. Vår utgångspunkt är att bestämmelserna skall fixeras till några få väl motiverade åldersgränser för att få konsekvens och tydlighet. Av det skälet framstår en l9-årsgräns som mindre väl vald. Det finns även andra skäl. Den unge är beroende av underhåll av sina föräldrar eftersom han eller hon först från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år genom statliga studiemedel själv kan bekosta grundutbildningen, att avbrottsregelns tillämpning är beroende av dels vilken tid avbrottet förläggs, dels till när under året den unge är född och slutligen att den är oklar och ger upphov till tolkningssvårigheter. För en närmare redovisning av dessa skäl hänvisas till betänkandet SOU 1995:26 Underhållsbidrag och bidragsförskott. Mot ett slopande av avbrottsregeln kan dock anföras att föräldrar bör kunna förutse när underhållsskyldigheten upphör. Har den unge flyttat hemifrån, etablerat sig arbetsmarknaden, bildat familj kan det tyckas naturligt att föräldrarnas underhållsskyldighet inte skall kunna växas till liv. Den nuvarande avbrottsregeln fixerad till barnets 19-årsdag fungerar här som en effektiv spärr. Grundinställningen bakom bestämmelserna i FB om föräldrarnas underhållsskyldighet vilar också på principen att barn som har uppnått myndig ålder bör svara för sin egen försörjning.

Utredningens överväganden och förslag

Vi menar emellertid att föräldrarnas intresse i detta avseende bör stå tillbaka när det gäller kostnaderna för barnens grundutbildning. Redan i dag kan för övrigt underhållsskyldigheten väckas till liv före 19årsdagen. Att sträcka ut denna tid ytterligare något eller några år menar vi bör kunna godtas med hänsyn till de olägenheter som kan följa av avbrottsregeln. Föräldrars underhållskyldighet när det gäller barns grundutbildning bör därför som vi ser det göras ovillkorlig. Vi ställer oss således bakom förslaget i betänkandet Underhållsbidrag och bidragsförskott SOU 1995:26, att avbrottsregeln bör slopas.

1.5.4 Alkoholområdet m. m.

Vårt förslag: Tillstånd för servering till allmänheten får endast meddelas om serveringsstället inte vägrar den som har fyllt 18 år tillträde till serveringsstället grund av hans eller hennes ålder. Bestämmelsen bör föras in i alkohollagen.

1.5.4. l Inledning

Åldersgränserna på alkoholområdet är ofta föremål för debatt. Den tar

regel sikte på dels en jämförelse med de åldersgränser på området som gäller i vår närmaste omvärld, dels hur åldersgränserna främst som -inköpsåldern Systembolaget förhåller sig till myndighetsåldern, dels restaurangers och andra nöjesställens åldersgränser för allmänhetens tillträde. Det allmänna intrycket den förda debatten är att åldersgränserna av i alkohollagen saknar konsekvens, inte bara vid en jämförelse med de regler på andra områden gäller för den som har uppnått myndig som ålder utan också vid en jämförelse mellan de enskilda bestämmelserna i alkohollagen. Det kan därför vara på sin plats att helt kort rekapitulera de åldersgränser gäller i dag enligt alkohollagen. som

Spritdrycker, vin och starköl får inte säljas eller lämnas ut till den inte har fyllt 20 år. En motsvarande åldersgräns gäller också för som att privat få föra in alkoholdrycker i landet. Vid detaljhandel med och servering av alkoholdrycker -restaurang får inte säljas eller lämnas ut till den som inte har varor fyllt 18 år.

Utredningens överväganden och förslag

För att få tillstånd att bedriva försäljning av alkoholdrycker, dvs. driva partihandel m.m. eller detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl samt för servering fordras att man är myndig minst 18 år. - Något krav att försäljningspersonalen eller serveringspersona- len skall ha uppnått myndig ålder ställs inte upp. Hemtillverkning av vin, starköl och är fritt. Något krav på att hemtillverkaren skall ha uppnått en viss minsta ålder har således inte ställts upp. Något formellt hinder för att sälja förberedda vin- eller ölsatser för hemtillverkning till barn och ungdomar föreligger inte. Föräldrar får utan att de gör sig skyldiga till langning vid - - något tillfälle bjuda sina underåriga barn av en alkoholdryck.

Vår utgångspunkt är självklart inte att verka för en ökad alkoholkonsumtion bland unga människor. Men det hindrar oss dock inte från att pröva huruvida åldersgränserna området uppfattas som legitima eller inte i första hand av unga människor. - Genom vårt uppsatsprojekt kan vi konstatera att unga människor främst vänder sig mot två företeelser på detta område. Det är för det första ZO-årsgränsen för inköp på Systembolaget, som uppfattas som inkonsekvent främst av det skälet att myndighetsåldern är 18 år. Det andra är restaurangernas och andra nöjesarrangörers minimiåldersgränser för tillträde som dels ligger många gånger långt över myndighetsåldern, dels är olika för mån och kvinnor. Detta upplevs av unga som en form av diskriminering. Vi återkommer strax till dessa frågor.

1.5.4.2 Alkoholpolitiska kommissionen föreslår en 20-årsgräns för både inköp och servering

En översyn av åldersgränserna för inköp och servering har nyligen gjorts av Alkoholpolitiska kommissionen. I sitt huvudbetänkande SOU 1994:24 Svensk alkoholpolitik en strategi för framtiden har kommissionen av tre tänkbara alternativ, nämligen 1 18 år för inköp/ 18 år för servering, 2 20 år för inköp/ 18 år för servering och 3 20 år för inköp/20 år för servering, förordat det sist nämnda alternativet. Som skäl för förslaget anfördes att det behövs tydliga regler som innehåller ett särskilt skydd för ungdomen och att motverka den försvagning av viktiga alkoholpolitiska styrmedel som ett medlemskap i EU och EES-avtalet riskerar att medföra. En sänkning av inköpsåldern för spritdrycker, vin och starköl i detaljhandeln till 18 år alternativ -

Utredningens överväganden och förslag

1 bedömdes leda till ökning av den totala alkoholkonsumtionen - en och förkastades därför av kommissionen. Kommissionen förutsatte att höjning åldersgränsen för en av alkoholservering borde kunna göras utan att restaurangerna begränsar rätten för ungdomar under 20 år att få tillträde till restaurangerna. Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Socialdepartementet. alkoholområdet Ålders- Vid den hearing om åldersgränser på som

gränsutredningen höll i februari i år kom det fram att en klar majoritet

remissinstanserna hade motsatt sig kommissionens förslag och av förordat att den nuvarande ordningen skall bestå dvs. alternativ 2.

1.5.4.3 Synpunkter inhämtade genom uppsatsprojektet hos

gymnasieelever

Åldersgränserna på alkoholområdet är utan jämförelse den fråga som

har engagerat flest gymnasieelever i utredningens uppsatsprojekt.

En klar majoritet eleverna förordar den nuvarande ordningen av

med 20-årsgräns systembolaget och en 18-årsgräns på krogen.

en De förs fram överensstämmer i stort sett med de argument som argument anförts i lagmotiven för respektive åldersgräns. Men i som många uppsatser framhålls samtidigt att det är inkonsekvent att inköpsåldern Systembolaget är 20 år när myndighetsåldern är 18 år. Vad särskilt starkt vänder sig mot är de minimiåldersgränser man för tillträde över 18-årsgränsen många krogar tillämpar i sin som verksamhet. Dessa åldersgränser upplevs som direkt felaktiga, dels för serveringsåldern är 18 år, dels för att myndighetsåldern är 18 år, att dels för att de är diskriminerande. Dessa åldersgränser anges också av

flera förklaring till den ungdomskriminalitet m.m. som före-

som en kommer på allmän plats. Ett annat argument som förs fram är att denna form segregering vid olika nöjesarrangemang motverkar ett av vuxet beteende av den som är ung. När det gäller alkoholkonsumtion i första hand den som ungas är under 18 år sågs i uppsatserna att den till övervägande del avser dels folköl från livsmedelshandeln, dels hembränd sprit. Bara en mindre del konsumtionen Systembolagets sortiment. Många av avser

framhåller i uppsatserna att åldersgränsen 20 år på Systembolaget

saknar reell betydelse för den är under 20 år att komma över en som alkohol.

Utredningens överväganden och förslag

1.5.4.4 Betydligt lägre åldersgränser tillämpas i många andra länder

Ser vi till vilka åldersgränser området som tillämpas i vår omedelbara omvärld Västeuropa kan vi konstatera att det är bara ett - land som har åldersgränser som motsvarar Sveriges, nämligen Island. Samtliga västeuropeiska länder har annars betydligt lägre åldersgränser för inköp och servering av alkoholdrycker. I Norge gäller t.ex. 18 är för inköp av vin och starköl och i Finland 18 år för inköp av starköl, medan åldersgränsen 20 år gäller för inköp av starksprit. En sådan differentiering i förhållande till alkoholhalten är för övrigt förhållandevis vanlig i många länder i Västeuropa, även om åldersgränserna i de fallen är lägre än vad de är i Norge och Finland. Att andra åldersgränser tillämpas i vår omedelbara omvärld kan som vi bedömer det på sikt äventyra legitimiteten av de nuvarande åldersgränserna i alkohollagen. Den öppenhet som Sveriges medlemskap i EU medför innebär självklart en påfrestning denna. I nuläget när de svenska åldersgränserna alltjämt uppfattas som legitima innebär givetvis inte detta något skäl för att föreslå en sänkning av åldersgränserna för inköp och servering. På sikt kan emellertid dessa förhållanden leda till att den förda alkoholpolitiken kan komma att omprövas. Det innebär emellertid att vi i detta läge inte vill förorda en höjning av åldersgränsen för servering. Genom en sådan höjning skulle visserligen regelgivning vinna i konsekvens, men samtidigt skall hållas i minnet att åldersgränsen 18 år har tillämpats i vart fall sedan år 1905, medan åldersgränsen för inköp under samma tid har varit betydligt högre, 25 och 21 år.

1.5.4.5 Myndighetsåldern 18 år behöver inte slå igenom alla områden

Den som har uppnått myndig ålder tillerkänns full civilrättslig handlingsförmåga. Myndighetsåldern har också direkt betydelse i andra hänseenden,

bl.a. för behörigheten att inneha uppdrag av skilda slag se t.ex.

avsnittet Myndighetsåldern 18 år. - Det finns också anledning att peka på att vid sidan av de regler som på detta sätt direkt knyter an till myndighetsåldern finns bestämmelser om en åldersgräns på 18 år i åtskilliga författningar på vitt skilda rättsområden, som visserligen inte är utttryck för en anpassning till

Utredningens överväganden och förslag

myndighetsåldern, men som anses passa väl in i ett system där myndighetsåldern år 18 år. Men det finns även i många författningar 18-årsgränser som saknar ett sådant samband. Det är då fråga om 18-årsgrånser som kommit till dels när myndighetsåldern var högre än 18 år, dels på grund av konventionsåtaganden m.m. Utan att närmare in på de skäl som ligger bakom dessa IS-årsgränser skall dock nämnas att de ofta motiverats att individen generellt sett har ansetts mogen en viss av uppgift. Dessa åldersgränser har som regel också hävdats sedan länge. Som exempel kan nämnas körkortsåldern för bil och värnpliktsåldern -två åldersgränsbestämmelser som ofta åberopas för en sänkning av åldersgränsen för alkoholinköp till 18 år. Det är emellertid också viktigt att peka det förhållandet att den år under 18 år på vitt skilda rättsområden inte bara tillerkänns en som inte oväsentlig förmåga att företa rättshandlingar utan också att ta ansvar för sina handlingar. Vi kan samtidigt konstatera att på utbildnings- och familjepolitikens områden samt det arbetsmarknadspolitiska området gäller en 20årsgräns. Den åldersgränsen, liksom åldersgränsen för inköp på

Systembolaget, är en anpassning till den förutvarande myndighetsål-

dern 20 år. I det här sammanhanget förtjänar också att nämnas åldersgränserna i dels LVU-lagen, dels i LUL-lagen. I båda dessa lagar, syfte är att tillgodose unga människors behov av stöd och vars skydd, gäller som en yttersta gräns 21 år. I den modell vi skissat för framtiden är sist nämnda skäl, goda skål för åldersgränsen 21 år.

1.5.4.6 20-årsgränsen för inköp och 18-årsgränsen för servering bör behållas

När motboken avskaffade år 1955 kopplades inköpsåldern till den allmänna myndighetsåldern 21 år. När myndighetsåldern sänktes år 1969 från 21 år till 20 år, sänktes även inköpsåldern till 20 år. Det sågs som naturligt att som dittills hade skett knyta inköpsåldern i

systembutikerna till den allmänna myndighetsåldern. Men vid

sänkningen den allmänna myndighetsåldern år 1974 till 18 år bröts av detta samband. Det skäl bär upp 20-årsgränsen går i huvudsak ut på att som ungdomar framför allt skaffar alkoholdrycker genom att äldre kamrater köper ut dem. Genom en 18-årsgräns riskeras att alkoholdrycker sprids till de ungdomarna. En högre åldersännu yngre gräns däremot senarelägger alkoholdebuten i stora ungdomsgrupper.

Utredningens överväganden och förslag

Det skäl som bär upp en något lägre åldersgräns för servering på restaurang än vid försäljning i systembutik är att konsumtionen på restaurang sker under kontroll. Det har från flera håll hävdats att inköpsåldern på Systembolaget bör vara densamma som den allmänna myndighetsåldern. Samtidigt kan vi konstatera att de nuvarande åldersgränserna för inköp och servering har legitimitet. Det har framkommit dels genom det uppsatsprojekt som drivits av utredningen, dels genom utredningens hearing om åldersgränser på alkoholområdet. Det skydd den högre åldersgränsen för inköp avser att ge unga genom att den begränsar tillgänglig- heten godtas i stort sett utan förbehåll även av stora ungdoms- grupper. Föreställningen om tillgänglighetens betydelse för mängden alkoholrelaterade skador har också ett otvetydigt stöd i forskningen detta område. Meningarna om dess förklaringsvärde går dock isär. Det finns därför som vi ser det inte någon anledning att ändra denna åldersgräns. Vi gör samma bedömning när det gäller åldersgränsen för servering. Vi vill särskilt peka på det förhållandet att en höjning till 20 år skulle "över en natt beröra omkring 200 000 personer och sannolikt ge upphov till allvarliga övergångsproblem. Det finns också anledning att fästa uppmärksamhet att IS-årsgränsen har gällt sedan i vart fall år 1905.

1.5.4.7 Bör en åldersgräns införas för försäljning av förberedda vin- och ölsatser eller för hemtillverkning av vin, starköl och öl

Vår principiella inställning är att bestämmelserna alkoholområdet skulle vinna i konsekvens och tydlighet om en åldersgräns infördes inte bara för hemtillverkning av vin, starköl och öl för spritdrycker gäller ett generellt förbud utan också för försäljning av förberedda

vin- och ölsatser. Samhällets negativa inställning till alkoholbruk hos

unga människor skulle därigenom bli ännu tydligare. En åldersgräns för hemtillverkning av och vin ser vi dock i praktiken som omöjlig att effektivt kontrollera. Här bör därför som

hittills den som är vårdnadshavare som regel föräldrarna ha det

primära ansvaret för den som är under 18 år. Samma skäl kan anföras mot införandet av en åldersgräns när det gäller försäljning av förberedda vin- och ölsatser för hemtillverkning.

En förbudsregel särskilt om det är fråga om en kriminalisering

- förutsätter för sin tillämpning att vad som avses med förberedda vin-

Utredningens överväganden och förslag

och ölsatser kan definieras ett entydigt sätt. När det gäller t.ex.

alkohol föreligger inga sådana definitionssvårigheter. Det gör det inte heller när det gäller tobak. Vi avstår därför från att lägga något förslag om införandet av en åldersgräns vid försäljning av sådana produkter. Vi vill dock peka att i fråga om andra produkter, t.ex. för vissa lim har Konsumentver-

ket utfärdat riktlinjer fixerade till ålder under 14 år för saluförandet.

Så har även skett i fråga om marknadsföring av s.k. experimentlådor

med kemikalier under 12 år.

1.5.4.8 Åldergränser över 18 år för tillträde till restauranger och

andra nöjeslokaler bör inte förekomma

Minimiåldersgränser över gällande minimiålder för servering skapar

problem

Resultatet uppsatsprojektet ger en entydig bild. Unga som vägras av

inträde till restaurang eller nöjeslokal enbart grund av

en en annan ålder känner sig diskriminerade. Enligt kommit fram under utredningsarbetet vid kontakter vad som inte bara med ungdomar utan även med företrädare för branschen tillämpar i dag många restauranger och andra nöjeslokaler åldersgränser i praktiken stänger ute stora unga människor från som grupper det nöjesutbud där. Enligt vad vi har erfarit är det t.ex. som ges mycket vanligt att den inte har fyllt 20 år vägras tillträde. I en hel som del fall tillämpas även skilda åldersgränser för män och kvinnor t.ex. han 25 år/hon 18 år. Det är huvudsakligen affärsmässiga skäl ligger bakom dessa som

åldersgränser. Åldersgränser är ett medel i kommunikationen med

kunderna. De besked musikval, klädsel m.m. Men även ger om sådana skäl förs fram, att det är bra att ha en buffert så att som inte riskerar sitt tillstånd att alkohol till den som man genom servera under 18 år. En viss betydelse i det här sammanhanget har också är begreppet ungdomlig publik, med vilket i tidigare gällande lagstiftning år. Det begreppet slår fortfarande igenom avsågs personer under 25 i näringsidkarens val av kunder. Detta väcker frågan det finns skäl att gripa in mot restaurangerom

eller mindre godtyckliga åldersgränssättning för tillträde.

nas mer

Alkoholpolitiska kommissionen framhöll i anslutning till sitt förslag

höjd serveringsålder, att kommissionen förutsatte att en höjning om en åldersgränsen för alkoholservering borde kunna göras utan att av

Utredningens överväganden och förslag

restaurangerna begränsar rätten för ungdomar under 20 år att tillträde till restaurangerna.

Vi delar den bedömningen.

Som vi ser det finns det i praktiken tre lösningar för från de att unga vuxnas perspektiv komma till rätta med problemet. En lösning

är att utvidga diskrimineringsförbudet i brottsbalken. En lösning

annan är att villkora serveringstillstånden. En tredje lösning är att branschen

på egen hand genom sin branschsamrnanslutning uttalar att s.k. åldersdiskriminering strider mot god branschsed. Den sist nämnda lösningen vi i princip den

anser vara mest naturliga. Det har emellertid inte kommit fram något som tyder på att branschen är intresserad att att verka för sådan ordning. Snarare en

framhålls från branschhåll att minimiåldersgränser över myndighetsål-

dern är väsentliga för verksamheten. Vid den hearing Åldersgränsut-

redningen höll om åldersgränser på alkoholområdet betonades från branschens sida att rätten att sätta minimiåldersgränser omistlig var en del av nåringsfriheten. Det framhölls dock att det enligt ett nyligen gjort uttalande stred mot god branschsed att tillämpa differentierade

minimiåldersgränser för män och kvinnor.

Vi har därför stannat för att någon de två övriga lösningarna av måste tillgripas. Båda lösningarna det vill vi särskilt poängtera upphov till - -- ger

tillämpningsproblem. Vi menar emellertid oavsett vilken lösning

som väljs att fördelarna väger över nackdelarna. Ju färre unga vuxna människor som stängs ute från ett nöjesliv i socialt kontrollerade former har i detta sammanhang särskild tyngd. Vi är övertygade en om att det från brottsförebyggande synpunkt har fördelar.

Rikspolisstyrelsen har i sitt remissvar över Alkoholpolitiska

kommissionens förslag om en höjd serveringsålder tryckt särskilt på det förhållandet att samhället i dag har mycket svårt att erbjuda 15-17-åringar miljöer som lockar dessa ungdomar. Dessa har enligt styrelsen vuxit ur" fritidsgårdarna och kommer inte in restauranger och diskotek och är därför i stort hänvisade till gator och torg. Att ungdomar i dessa åldrar dricker alkohol till viss del hembränd sprit är väl känt fortsätter styrelsen. Om åldersgränsen höjs från 18 till 20 år, skulle enligt Rikspolisstyrelsen ytterligare åldersgrupper av ungdomar hamna i samma okontrollerade situation. Även många andra remissinstanser förde fram liknande synpunkter som Rikspolisstyrelsen i denna fråga. Av den statistik över brottsdeltagande i misshandelsbrott för perioden 1984-1994 vi fått del framgår att för åldersgruppen som av, 15-17 år har det skett en ökning med 144 procent och för åldersgruppen 18-20 år med 44 procent.

Utredningens överväganden och förslag

Det kan enligt vår bedömning inte uteslutas att denna skillnad till viss del förklaras de minimiâldersgränser som gäller för tillträde till av restauranger och andra nöjeslokaler.

Begränsningar i näringsfriheten

Näringsfriheten utgör en av gnindstenarna i vårt ekonomiska systern och innebär varje medborgares frihet att etablera en egen näringsverksamhet med det innehåll och de former han eller hon önskar. som Näringsfriheten är emellertid inte absolut. Hänsyn till människors liv, hälsa, säkerhet eller integritet eller till stora ekonomiska värden har från principen näringsfrihet. Även ansetts utgöra skäl för undantag om risken för brottslighet har i vissa fall bedömts motivera sådana inskränkningar. Serveringstillståndet enligt alkohollagen är ett exempel ett sådant undantag. Det tar sikte dels näringsidkaren själv, dels hans

serveringsställe dels hans rätt att välja sina kunder. De personliga

kraven tar sikte på hans lämplighet, laglydighet och benägenhet att fullgöra sina skyldighet mot det allmänna. När det gäller serveringsstället ställs krav kök, allsidig matlagning och sittplatser samt öppettider. I fråga valet kunderna gäller att den som är under om av 18 år inte får alkoholdrycker. serveras Även andra områden har näringsfriheten fått stå tillbaka. Vi har redan nämnt diskrimineringsförbudet i brottsbalken. Det gäller diskriminering på grund hudfärg, nationellt eller etniskt av ras, eller trosbekännelse. Förbudet avser även diskriminering på ursprung

grund någons homosexuella läggning.

av Ett ytterligare exempel undantag gäller i monopolställning. Ett företag har ensamrätt att trafikera viss trafiklinje är i en som t.ex. en sådan situation i princip skyldig att erbjuda alla som betalar för sig att kontraheringsplikt. resa Vi hävdar inte att den åldersdiskriminering som förekommer hos och andra nöjesarrangörer är jämförbar med den restaturanger

diskriminering diskrimineringsförbudet i brottsbalken tar sikte på,

som inte heller att dessa enskilda näringsidkare är i en sådan monopolställning regelmässigt utgör skäl för kontraheringsplikt. som en Vad vi har kunnat konstatera år emellertid att det är så vanligt bland näringsidkarna med minimiåldersgränser för tillträde över gällande serveringsålder att många orter utestängs samtliga unga i åldern 18-20 år från detta nöjesliv. Detta sammantaget med de konsekvenser ovan redovisats utgör som enligt vår mening tillräckliga skäl för ett ingrepp i näringsfriheten. Det

Utredningens överväganden och förslag

är alltså bara näringsverksamheten som avses. Vi avser inte att reglera sådana nöjestillstållningar som arrangeras av andra skäl än rent kommersiella.

Det rättsliga stödet för privata åldersgränser

Högsta domstolen har nyligen i rättsfallet NJA 1995 s. 84 ansett att bestämmelsen om olaga intrång inte är tillämplig då en person, som av affärsinnehavare förbjudits att besöka hans affärslokal, trots

förbudet gått in i lokalen se även SOU 1995:196 s. 24.

Rättsfallet torde ha viss betydelse för de minimiåldersgränser som sätts upp som villkor för tillträde till nöjeslokaler. Den som trotsat en sådan åldersgräns gör sig inte skyldig till olaga intrång. Det innebär vidare att någon rättslig grund för att med våld få ut personen ur lokalen enbart grund av att han eller hon har trotsat troligen inte finns. Polisen kan således inte ingripa mot personen på denna grund, inte heller en ordningsvakt med s.k. begränsade polisiära befogenheter. Ett ingripande kan i det här fallet i princip ske bara om det blir fråga om en "ordningsstörning". Men då sker inte ingripandet det skall framhållas på grund av att personen i fråga har trotsat näringsidkarens âldersvillkor.

Ett utvidgat diskrimineringsförbud i brottsbalken eller en ordningsregel i alkohollagen

Vid en jämförelse mellan de två lösningarna framstår emellertid ett diskrimineringsförbud exempelvis utformat som en generell skyldighet att godta alla gäster som uppnått serveringsåldern i brottsbalken som klart olämpligare än en bestämmelse med ett motsvarande innehåll i alkohollagen. Bestämmelserna om straff för olaga diskriminering i 16 kap. 9 § brottsbalken gäller det kan sägas igen endast diskriminering på - grund av ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. I paragrafen finns vidare ett särskilt förbud mot att diskriminera någon för att han eller hon är homosexuell. Dessa bestämmelser är en spegling av den demokratiska och humanistiska princip som vilar tanken att det helt saknas skäl att göra skillnad mellan människor de uppräknade grunderna. Bestämmelsen syftar till att förhindra utövandet av rasism och för att förebygga förföljelse av minoritetsgrupper.

Utredningens överväganden och förslag

Det är inte rimligt att likställa unga vuxnas intresse av att inte utestängas från nöjeslivet med de intressen som bär upp diskrimineringsförbudet i brottsbalken. Förbudet i brottsbalken mot diskriminering gäller all näringsverksamhet samt allmäna sammankomster och offentliga tillställningar och avser inte bara villkoren för tillträde utan även villkoren i övrigt. Det är enligt bestämmelsen förbjudet att inte någon viss grupp till handa på villkor som man tillämpar i förhållande till andra. Att föra samma in ålder som ett kriterium kan således innebära att den differentiering i fråga om pris som i dag tillämpas många områden, t.ex. olika rabatter för ungdomar, pensionärer m.fl. åldersgrupper, skulle komma i konflikt med bestämmelsen om olaga diskriminering.

Åldersgränser sätts dessutom upp av andra skäl, t.ex. för att skydda

den som är ung. Så sker för olika attraktioner tivoli, för film m.m. Även i de fallen och andra liknade fall skulle det, ett ålderskriteom rium förs in i bestämmelsen, behöva göras undantag. Därutöver framstår en kriminalisering som alltför ingripande. Andra styrmedel bör enligt vår mening tillgripas. Vi föreslår därför reglering bör ske i alkohollagen. En sådan att en reglering kan utformas antingen som ett förbud eller som ett villkor för tillstånd. Som förbud skulle regeln förslagsvis kunna utformas enligt följande. I näringsverksamhet där serveringstillstånd gäller får en näringsen idkare inte vägra en person tillträde som har fyllt 18 år till serveringsstället på grund av hans eller hennes ålder. En sådan förbudsbestämmelse i lagen fordrar inte någon övergångsbestämmelse för redan meddelade tillstånd. Den nuvarande regleringen när det gäller serveringstillstånd tar emellertid sikte på att vissa villkor skall uppfyllas för att ett tillstånd skall fä meddelas. En förbudsregel skulle därmed avvika från den valda systematiken i alkohollagen när det gäller tillstånd. Vi förordar därför att regeln utformas som tillståndsregel. Vi gör därvid den bedömningen att inte heller en sådan utformning av regeln medför att redan meddelade tillstånd behöver omprövas när regeln träder i kraft för att den skall kunna tillämpas fullt ut. Det är fråga om föreskrifter i lag och inte ändrade föreskrifter i redan meddelade tillstånd. Tillståndshavarna får alltså finna sig i att dessa villkor i lagen gäller även för tillstånd som har meddelats före ikraftträdandet. Det senare är viktigt, inte minst för att principen likabehandling. skall upprätthållas i den fria konkurrensen. Därigenom undviks också ett omfattande omprövningsförfarande.

Bestämmelsen bör tas in i en ny paragraf, 8 a, i bestämmelserna om

serveringstillstånd i 7 kap. alkohollagen se Författningsförslag.

Utredningens överväganden och förslag

Brott mot regeln innebär att serveringstillståndet skall kunna återkallas. Författningsstöd för en sådan åtgärd ges i 7 kap. 19 § 2 alkohollagen. Någon ytterligare reglering med anledning av vårt lagförslag behövs således inte. Vi är medvetna om att förslaget fär betydande konsekvenser för

serveringstillståndsinnehavarna. Det innebär att minimiåldersgränser

över myndighetsåldern inte kan längre användas som ett, som branschen uttrycker det, kommunikationsmedel med marknaden. Den näringsidkare som önskar profilera sin verksamhet till en viss kundkrets får således tillgripa andra medel, som t.ex. pris, miljö, slag av nöjesarrangemang m.m. Alkohollagstiftningen har kommit till för att begränsa alkoholens skadeverkningar och är i första hand en social skyddslagstiftning. Det innebär bland annat att ett tillstånd får vägras om en servering kan befaras medföra olägenheter från alkoholpolitisk synpunkt. Som exempel kan nämnas att med stöd av alkohollagen är det möjligt att förhindra restaurangetablering med servering av alkoholdrycker i särskilt känsliga områden, såsom i närhet av skolor, ungdomsgårdar eller där många ungdomar annars brukar samlas prop. 1994/95:89 s. 105 f.. Att generellt tillåta den som uppfyller älderskravet för servering tillträde till ett serveringsställe kan inte i sig anses stå i strid mot bestämmelserna i alkohollagen. Att t.ex. villkora ett serveringstillstånd med en minimiserveringsålder över den i lagen föreskrivna 18årsåldern framstår som lagstridigt. För det fall statsmakterna önskar en sådan ordning i syfte att begränsa alkoholens tillgänglighet för 18och l9-åringar får i så fall serveringsåldern höjas till 20 år. Så länge serveringsåldern är 18 år bör enligt den bedömning vi gör sådana grundläggande alkoholpolitiska åtgärder inte överlåtas till enskilda näringsidkares godtycke, särskilt inte när de alkoholpolitiska konsekvenserna goda eller dåliga endast framstår som bieffekter till affärsmässiga bedömningar. En konsekvens av den nuvarande ordningen är att de få nöj esställen som tillämpar en 18-årsgräns för tillträde får en koncentration av gäster i de lägre ungdomsåren. Mot bakgrund av de förarbetsuttalanden i propositionen som nyss nämnts kan en sådan utveckling starkt ifrågasättas. Syftet måste rimligtvis vara att skapa förutsättningar för att samla både de yngre och de något äldre åldersgrupperna "under ett tak, där de äldre kan vara goda föredömen för de yngre. De förslag vi lägger tar således inte sikte bara på s.k. rättvisefrågor utan också att skapa så goda förutsättningar som möjligt för den som håller att bli vuxen.

Utredningens överväganden och förslag

1 Statsbidragen till ungdomsorganisationer

Vår bedömning: Åldersgränserna för bidragsberättigad medlem

bör inte ändras.

1.5.5.1 Inledning

Enligt våra direktiv har vi, tidigare nämnts, även i uppgift att som se

över behovet av förändringar av de åldersgränser gäller för att

som

ungdomsorganisationerna skall få statsbidrag. Två begränsningar har

därvid angetts för oss. Den ena är att eventuella förslag skall gå att förena med målen för det statliga bidragssystemet. Den andra är att eventuella förslag inte får missgynna sådana organisationer är som styrda av ungdomarna själva. Frågan om en sänkning av de åldersgränser gäller för att som nu ungdomsorganisationerna skall få statsbidrag har tidigare aktualiserats av riksdagen bet. 1993/94:KrU31, rskr. 1993/941354 i samband med att den dåvarande regeringen i sin proposition om ungdomspolitik aviserade att en samlad översyn bör göras de åldersgränser av som finns i samhället och skälen för dessa prop. 1993/94:135 23. s. De närmare skälen för riksdagens ställningstagande i frågan redovisas i motionen Kr406 fp och i riksdagens kulturutskotts betänkande. Enligt motionären bör åldersgränserna för bidrag i fortsättningen vara 5-21 år och inte, som nu, 7-25 år. Följande skäl anfördes. Tonåringar är en utsatt grupp som det är viktigt att engagera i ungdomsverksamheter av olika slag. Stödet bör kunna inträda ett par år tidigare än vad som nu är fallet, bland annat med tanke möjligheterna till tidigare skolstart. För ungdomar över 20 år finns det många aktiviteter. Enligt kulturutskottet motiverar de anförda skälen att frågan om en ändring av åldersgränserna utreds.

1.5.5.2 Övergripande motiv för den statliga bidragsgivningen

Statens stöd till ungdomsorganisationerna bygger på föreställningen om föreningslivets värde som demokratisk fostrare och skapare ett av socialt kontaktnät samt dess betydelse för ungdomens personlighetsutveckling. I slutet av 1930-talet talades sålunda om föreningslivet som en "kompletterande medborgarskola .

Utredningens överväganden och förslag

Under 1950-talet betonades föreningslivets möjligheter när det gällde ungdomens självfostran och personlighetsdaning och att de fria organisationerna måste stödjas i sin strävan att fånga upp den rotlösa och föreningslösa ungdomen . Pâ 1960-talet framhölls att det var möjligheterna att ta till vara den enskildes inneboende förutsättningar och anlag som borde vara den främsta drivkraften bakom samhällets ungdomspolitik. Sedan 1970-talet har betonats föreningarnas möjligheter till aktiv medverkan i samhällsdebatten samt träning i demokratiska arbetsformer.

1.5.5.3 1994 års förordning i korthet

Ett nytt och reformerat bidragssystem till barn- och ungdomsorganisationer trädde, sagts, i kraft så sent som den 1 juli 1994 som nyss

förordningen 1994:641 om statsbidrag till ungdomsorganisa-

genom

tioner. Statsbidragsprövningen görs av Ungdomsstyrelsen.

En väsentlig nyhet i förhållande till den tidigare förordningen är att

ett bidrag får till organisations verksamhet bara om det bidrar

ges en till att de övergripande målen för den statliga bidragsgivningen uppfylls 1 §. Enligt dessa mål får statsbidrag lämnas om det främjar barns och ungdomars demokratiska fostran, 2. främjar jämställdhet mellan könen, 3. främjar jämlikhet mellan olika ungdomsgrupper, 4. barn och ungdomar en meningsfull fritid, ger fler ungdomar i föreningslivet. engagerar

Det finns två former statsbidrag, nämligen grundbidrag och särskilt av bidrag. Grundbidraget består dels ett fast bidrag, dels ett rörligt av bidrag 2 §. Både grundbidrag och särskilt bidrag får beviljas samma organsiation 13 §.

Grundbidrag

skall få grundbidrag måste den, utöver

För att en ungdomsorganisation

på måluppfyllelse, uppfylla vissa formella de nyss nämnda kraven krav, nämligen att den sammanslutning i vilken medlemskapet är frivilligt, är en öppen 2. är självständig och demokratiskt uppbyggd med en verksamhet inte strider mot demokratins idéer, som

Utredningens överväganden och förslag

har minst 3 000 medlemmar i åldrarna 7-25 år vilka utgör minst 60 procent av organisationens totala medlemstal, och 4. har lokalavdelning i minst hälften av landstingen 4 §.

För ungdomsorganisationer för handikappade och invandrare gäller

generösare villkor i fråga om kraven på antal medlemmar och på regional spridning, nämligen minst 500 respektive 1 500 medlemmar i åldrarna 7-25 år och lokalavdelningar i minst sex landsting 5 och 6 §§- I undantagsfall kan grundbidrag beviljas en organisation även om den inte uppfyller de formella kraven 7 §. Det kan gälla vissa

organisationer valt att organisera sig som en sektion eller liknande

som inom en moderorganisation och därmed egentligen inte uppfyller kravet på självständighet. Förutsättningen för dispens bör dock vara att det finns ett tydligt pedagogiskt eller ideologiskt skäl för den valda

organisationsformen och att den gynnar barnen och ungdomarna inom

organisationen. Ett annat exempel gäller vissa organisationer som av religiösa skäl inte kan ha individuellt medlemskap prop. 1993/94: 135 s. 46. Prövningen mot målen har som sagt betydelse för huruvida en organisation skall ges statbidrag i form av grundbidrag. Bidragets storlek styrs dock helt av de kriterier som ligger till grund för de formella kraven. Det fasta bidraget som är lika för alla lämnas till samtliga - organisationer som får grundbidrag. Det rörliga bidragets storlek grundas antal medlemmar i åldern 7-25 år, antal lokalavdelningar, och antal lokala aktiviteter som samlar barn och ungdomar 9 §. -

Särskilt bidrag

Särskilt bidrag kan lämnas till två olika typer av organisationsverksamheter, nämligen till dels sådana organisationer som på grund av sin organisatoriska karaktär inte kan komma i fråga för grundbidrag men som genom sin verksamhet ändå bedöms vara lämpliga att ett ges reguljärt stöd kan få särskilt bidrag, dels om det finns något annat särskilt skäl för sådant bidrag 13 §. Det senare tar sikte organisationer med särskilt resurskrävande verksamhet som kompensation för de merkostnader som detta innebär. Det gäller t.ex. ungdomsorganisationer inom handikapprörelsen.

12 I6-0864

Utredningens överväganden och förslag

Enligt förordningsmotiven bör dock huvuddelen av det särskilda bidraget gå till stöd för förnyelse och utveckling inom föreningslivet prop. s. 47.

Bidragsbelopp m.m.

Ungdomsstyrelsen har för budgetåret 1.7. 1995-31.12. 1996 beslutat

följande beräkningsgrunder för grundbidraget.

Det fasta bidraget är 315 000 kronor och lika för alla ungdomsor-

ganisationer. Det rörliga bidraget är 24 kr per bidragsberättigad medlem, 1 600

kronor lokalavdelning och 27 kronor per sammankomst eller per aktivitet. Antalet organisationer med grundbidrag är 70, med omkring 600 000 medlemmar, 20 000 lokalavdelningar och 1 250 000 sammankomster.

1.5.5.3 Åldersgänsema bör behållas

Den bärande tanken i det motionsförslag som har aktualiserat frågan sänkning åldersgränserna för att ungdomsorganisationerna om en av skall få statsbidrag är således att de bidragsbelopp som i dag går till olika slags verksamheter för ungdomar i åldern 22-25 år i stället skall satsas verksamheter för 5- och 6-åringar samt tonåringar. Krav på förändringar de existerande åldergränserna för statsav

bidrag har förts fram även i andra sammanhang. Som exempel kan nämnas att vid remissbehandlingen av promemorian Målrelaterat bidragssystem för barn och ungdomsorganisationerna förslag till ny

-

modell Dnr C93/1/UNG flera kristna ungdomsorganisationer

menade att bidraget även borde omfatta åldern 0-6 år eftersom verksamheten för barn i denna ålder växer och att det finns ett tydligt behov att också utveckla denna verksamhet. Flera handikapporganiav sationer ansåg samtidigt att den övre åldersgränsen borde höjas förslagsvis till 30 år med anledning av deras medlemmars speciella förutsättningar.

För att få närmare uppfattning hur organisationerna ställer

en om sig till åldersgränserna och vilka konsekvenser de de nu diskuterade kan tänkas medföra för organisationerna, har vi Landsrådet för genom

Sveriges ungdomsorganisationer LSU låtit genomföra en enkätundersökning. Undersökningen är begränsad till LSU:s medlemsorga-

nisationer. Ett drygt 30-tal organisationer svarade enkäten.

;n

Utredningens överväganden och förslag

Ungdomsorganisationernas inställning till en förändring av åldersgränserna i den nu antydda riktningen är i viss mån splittrad. Det förklaras givetvis av att LSU organiserar ungdomsförbund inom vitt skilda områden. Förutsättningarna och behoven varierar kraftigt mellan förbunden. Men de delar alla intresset att få så goda av förutsättningar som möjligt för att bedriva ett ideellt barn- och ungdomsarbete. Genomgående framhålls det i enkätsvaren att den generationsövergripande verksamheten, t.ex. inom dans och musik, drabbas om den övre åldersgränsen sänks till 21 år. Handikappförbunden har i det sammanhanget framhållit att för

många ungdomar med funktionshandikapp sker som regel frigörelse-

processen från föräldrarna senare än för andra ungdomar och att en sänkning av den övre åldersgränsen därför skulle slå hårdare mot dessa förbund. De politiska och sakpolitiska ungdomsförbunden, som i huvudsak vänder sig till ungdomar på högstadiet, gymnasiet eller högskolan, skulle likaså drabbas förhållandevis hårt av en sänkning den övre av åldersgränsen. Som exempel kan nämnas att för Grön Ungdom skulle en sänkning av åldersgränsen från 25 till 21 år innebära en halvering av antalet bidragsberättigade medlemmar. För SSU skulle det innebära en sänkning av antalet bidragsberättigade medlemmar i storleksordningen 30 till 40 %. Satt i relation till regeln att minst 60 % av medlemmarna skall vara i "rätt ålder kan en sådan sänkning som nu diskuterats till och med medföra att något eller några ungdomsförbund helt förlorar sin rätt till statliga bidrag. Det gäller i första hand studerandeorganisationerna och MC-organisationerna, men också i viss mån de politiska ungdomsförbunden. Redan i dag har t.ex. Sveriges Motorcyklisters centralorganisation en sådan åldersfördelning 25/75 mot föreskrivna 60/40 bland medlemmarna att de riskerar grundbidraget. - Andra ungdomsförbund, t.ex. flertalet av de kyrkliga barn- och ungdomsförbunden, som i huvudsak vänder sig till barn och skolungdom påverkas däremot inte nämnvärt av en sänkning av den övre åldersgränsen. Särskilt inte om även den nedre åldersgränsen sänks från 7 till 5 år. Sammanfattningsvis skulle således en sänkning av den övre bidragsåldern för många av ungdomsorganisationerna, t.ex. för de politiska ungdomsorgansiationerna innebära en radikal förändring av de ekonomiska förutsättningarna för deras möjligheter att bedriva ett ungdomsarbete på ideell basis. Det bidragsbelopp som därmed frigörs skulle visserligen komma barn och tonåringar till godo i andra bidragsberättigade ungdomsverksamheter. Vi i utredningen anser dock

Utredningens överväganden och förslag

att frågan om behovet av statligt stöd till de nu nämnda ungdomsorganisationerna mäste bedömas från ett vidare perspektiv än så. En sänkning den högsta åldersgränsen från 25 till 21 eller kanske 18 av år medför i praktiken att dessa organisationer inte längre skulle vara bidragsberättigade. Vi vidare att det finns anledning att ta i beaktande att en anser sänkning av åldersgränsen även i de fall bidragsrätten består inte - bara kan göra det svårare för ungdomsorganisationerna att få kontinuitet i verksamheten utan också leda till problem när det gäller

att bygga upp kompetens inom organisationen. Åldersgruppen 21

- 25 år är visserligen i många organisationer inte någon stor andel av den totala medlemskâren. Men den fyller en viktig funktion som förebild och ledare för de yngre medlemmarna och är dessutom ofta resurskrävande. Det kan inte uteslutas att en sänkning av den övre åldersgränsen kan få till följd att ungdomsorganisationerna gör sig av äldre medlemmar faller för åldersstrecket. Även detta med de som talar enligt vår mening mot en sänkning av den övre åldersgränsen. Det finns vidare anledning att ta i beaktande att de statliga reglerna för bidragen till barn- och ungdomsorganisationerna har i vart fall -

tidigare många gånger tjänat som förebild för kommunernas och

landstingskommunernas bidragsgivning till föreningslivet. Vad vi hittills kunnat konstatera är att landstingens bidragsgivning följer de statliga reglerna på området. Vad beträffar kommunerna har vi kunnat konstatera genom Svenska kommunförbundets enkät till kommunerna att omkring hälften av dessa under senare år har sänkt den övre åldersgränsen för bidragsberättigad medlem från 25 till 20 eller 18 år

i första hand av besparingsskäl och i andra hand av att myndighetsål-

dern är 18 år. En sänkning åldersgränserna för den statliga av bidragsgivningen skulle således kunna skynda den utveckling som redan förmärkts i den kommunala sektorn. Inom utredningen har vissa synpunkter förts fram mot ett bidragssystem särskilt mot bakgrund av att myndighetsåldern numera som är 18 år vänder sig till sedan länge får anses ha - unga vuxna som växt ifrån de egentliga ungdomsåren. I det här sammanhanget kan också nämnas att några undomsorgansiationer för fram tankar om en uppdelning bidragsgivningen på dels rena barn- och ungdomsav organisationer med övre åldersgräns 18 år, dels organisationer en för unga vuxna upp till 30 är. Vi emellertid att det i det här sammanhanget är fel att dra en menar gräns vid myndighetens inträde. Det finns i stället all anledning att

verka för att människor på båda sidor om myndighetsåldern i olika

sammanhang kommer samman. Vi har dessutom kunnat konstatera att människors möjligheter att etablera sig som vuxna synes i dag unga

i Utredningens överväganden och förslag

inte kunna förverkligas förrän förhållandevis långt i åldrarna. upp Arbete och egen bostad är alltså inte något regelmässigt tillsom kommer den som har fyllt 18 år. Han eller hon bor regel också som hemma hos sina föräldrar och genomgår någon form grundutbildav ning vid myndighetens inträde. Det framgår bl.a. av Generationsutredningens betänkande Tillvarons trösklar SOU 1994:77. Enligt betänkandet innebär längre ungdomsutbildning och högre arbetslöshetsrisk att inkomster och en självständig ekonomi kommer senare i livet. Under allt längre perioder lever ungdomar i små omständigheter respektive med lån. Det är alltså helt andra förhållanden för unga vuxna i dag än de som rådde när åldersgränsen 25 år infördes genom 1954 års förordning. Det är som vi ser det omständigheter som snarare talar för en höjning än en sänkning den övre åldersgränsen. av Vi har därför stannat för att inte föreslå någon förändring av den övre åldersgränsen. Flera organisationer har emellertid väckt frågan om inte särskilda

hänyns bör tas till deras situation.

När det gäller de organisationer som bedriver ett omfattande arbete bland de yngsta barnen skulle en sänkning av den nedre åldersgränsen för bidragsberättigad medlem kunna komma i strid med de övergripan-

de målen för bidragsgivningen, nämligen att i första hand

gynna sådana organisationer som drivs av de Vi det därför inte unga. ser som lämpligt att föreslå en sänkning av den nedre åldersgränsen. En sådan sänkning skulle i och för sig kunna motiveras av en förestående sänkning av skolpliktens inträde. Men eftersom förslaget i den delen är begränsad närmast till ett förberedande första år som inte alls motsvarar den utbildning som i dag ges i första klass, anser vi att det är för tidigt att föreslå någon sänkning av denna åldersgräns. För att något underlätta för handikapporganisationerna har vi inom utredningen diskuterat om inte medlemmar i åldern 25 till 30 år borde undantas vid tillämpningen av den s.k. 60/40-procentregeln. Som det nu är diskvalificerar ett alltför stort antal medlemmar i detta åldersintervall organsiationen från bidrag. Vi menar emellertid att med stöd av den särskilda undantagsregeln i den nuvarande förordningen kan dessa organisationer ändå få bidrag. Visserligen skulle ett direkt undantag i förordningen för många av de organisationer som ligger på gränsen ge ekonomisk stabilitet i verksamheten och arbetsro" i den meningen att man inte skulle vara beroende av särskilda bidragsbeslut från år till år. Ungdomsstyrelsen har dock möjlighet redan i dag, enligt vår bedömning, att med tillämpning av de nuvarande reglerna för bidragsgivningen ge dessa organisationer rimliga villkor för att kunna bedriva en långsiktig ungdomsverksamhet. Vi avstår därför från att lägga fram något förslag i frågan.

Utredningens överväganden och förslag

1.5.6 Film och videogram

Vårt förslag: Den nuvarande 11-årsgränsen för tillträde till offentlig visning film och videogram höjs till 12 år. av

I den gällande lagen från år 1990 har åldersgränserna i fråga om nu vilka filmer och videogram får visas för barn behållits. Några som bärande argument för ändring av åldersgränserna ansågs inte ha en kommit fram. Däremot kunde det enligt lagmotiven finnas skäl att ta och närmare överväga inte det borde införas en gräns också upp om vid 18 år prop. 1989/90:7O s. 53.

En utgångspunkt för Åldersgränsutredningen är att inte föreslå nya

åldersgränser. I dag går gränsen för "Vuxenfilm" vid 15 år. Att föreslå höjning åldersgränsen till 18 år skulle som vi ser det en av innebära ytterligare åtgärd som verkar i riktning mot ett försenat en vuxenblivande. De skäl sina håll framförts för en 18-årsgräns som vi inte i detta perspektiv tillräckligt övertygande. anser som I Kulturdepartementet förbereds nu en utredning med uppgift att se över reglerna filmcensur. Under sådana förhållanden bör för vår om del en viss återhållsamhet i förslagen iakttas. Vi avstår därför från att föra fram något förslag om att ändra åldersgränsen för l5-årsf1lm från fixering till födelsedag till det en kalenderår den unge fyller 15 år. Men vi att ett förslag att ersätta den nuvarande llanser om årsgränsen med 12-årsgräns kan föras fram redan nu. en En 11-årsgräns framstår närmast ett omotiverat undantag med som hänsyn till den 12-årsgräns gäller de flesta områden, som annars när det gäller barnreklam i TV. När ll-årsgränsen infördes år t.ex.

1960 för visning film biograf anfördes inte några mer utförliga

av till valet gräns. Allmänt ansågs det inte spela någon resonemang av större roll gränsen sattes till 11 eller 12 år. Biografbyrån ansåg att om ll-årsgräns att föredra, enär eljest mognare barn utan klar en var psykologisk motivering skulle bli begränsade till de tre årsgrupperna

12-, 13- och 14-åringar. Departementschefen fann ingen anledning att

frångå förslaget gränsen sattes vid 11 år prop. 1959: 135 s. 15 f.. att För 12-årsgräns talar att den i allmänhet är klart vanligare än en en

ll-årsgräns. I ett internationellt perspektiv är Sverige också nästan

att tillämpa 11-årsgräns det här området. Som ensamt om en exempel kan nämnas att Danmark, Finland och Island tillämpar en 12årsgräns. Andra europeiska länder, t.ex. Frankrike och Storbritannien också 12-årsgräns. Även barnreklamförbudet är fixerat till tillämpar en åldersgränsen 12 år.

Utredningens överväganden och förslag

Mot en ändring talar som vi nyss sagt den aviserade utredningen och det förhållandet att en fast praxis kring åldersgränsen 11 år har utvecklats av Statens biografbyrå. Genomförs förslaget kommer det sannolikt att föra med sig att någon enstaka IS-årsfilm i stället får åldersgränsen 12 år. En

ytterligare konsekvens blir att ett barn som har fyllt 11 men inte 12 år

kommer inte att kunna själv en 12-årsñlm. Vår bedömning är att en ändring bör genomföras.

1.6 En skiss över hur vårt förslag om nyckelövergångar slår på ett område

1.6.1 Körkort m.m.

Vårt förslag: Åldersgränserna bör begränsas till åldrarna 15, 18

och 21 år. Vår principiella inställning är att 16-årsgränsen bör utmönstras och ersättas med åldersgränserna 15 eller 18 år. Den inställningen gäller även åldersgränsen 24 år för handledare och privatlärare vid övningskörning, som lämpligen kan ersättas av en 21-årsgrans.

1.6.1.1 Bestämmelserna fixeras till åldrarna 15, 18 och 21 år

De förslag av körkorts- och behörighetsåldrar som föreligger på trañkomrâdet innebär om de genomförs att de nuvarande - åldersgränserna för tung lastbil 19 år, buss 20 år och taxi 19 år utmönstras och ersätts av åldersgränserna 18 år för tung lastbil och 21 år för buss och taxi. De skäl som anförts för att vid sidan av den nuvarande 15-årsgränsen för moped införa en 16-årsgräns för den s.k. EU-mopeden Körkortsutredningen föreslagit i betänkandet EU-mopeden

som --

Alders- och behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon m.m.

SOU 1996:11 har inte övertygat oss i Äldersgränsutredningen. Vi

anser att bara en åldersgräns bör gälla för moped och att den - som nu bör vara 15 år. - Vi har däremot inget att invända mot att åldersgränsen 16 år för lätt motorcykel utmönstras. En gemensam 18-årsgräns för såväl lätta som

Utredningens överväganden och förslag

tunga motorcyklar skulle med våra utgångspunkter för utredningen framstå ändamålsenlig. Vi har emellertid i vårt remissyttrande som över Körkortsutredningens betänkande av andra skäl ifrågasatt en

sådan ordning se bilaga. Vi menar dock för de fall en begränsning

de många åldersgränser tillämpas trafikområdet vinner av som gehör, att även åldersgränsen för lätt motorcykel i så fall bör ändras. Huruvida trafiksäkerhetsskäl talar för att den nuvarande 16-års gränsen i så fall bör höjas till 18 år lämnar vi öppet. Vi vill i detta sammanhang betona att en åldersskillnad ett år 15 eller 16 år många gånger saknar avgörande betydelse för en persons förmåga att ett trafiksäkert sätt föra ett visst fordon. Om behörigheten för att föra fordonet, utöver kravet att man skall ha uppnått viss minimiålder, kompletteras med ett krav viss minsta en

kompetens bör rimligtvis de som är olämpliga för köiuppgiften också

kunna sorteras bort. Vi är medvetna om att 16-årsgränsen för motorcykel följer av ett EG-direktiv. De nuvarande 16-årsgränserna för terrängskoter och traktor bör därmed kunna bestämmas till 15 år. För terrängskoter bör sänkningen, såsom redan gäller för traktor, kombineras med ett särskilt körkort,

ett s.k. terrängskoterkort.

Vad sedan gäller åldersgränserna för övningskörning bör den nuvarande 16-årsgränsen sänkas till 15 år. Samma skäl som anfördes när 16-årsåldern infördes för övningskörning kan anföras för en 15årsgräns.

Åldersgränsen för handledare och privatlärare vid övningskörning

bör vidare vad gäller vid personbefordran, nämligen 21

motsvara som år. Samma skäl anförts för åldersgränsen 21 år vid personbesom

fordran kan givetvis anföras vid övningskörning. Vi ser dock inte

någon anledning att ställa längre gående krav vad gäller körerfaupp

renheter den är privatlärare eller handledare. De ytterligare

som krav eventuellt bör gälla för en privatlärare eller handledare bör som således inte uttryckas i ytterligare levnadsår. En 21-årsgräns får vidare tillräcklig för att upprätthålla ett fullt godtagbart anses respektavstånd" mellan eleven och läraren. Sammanfattningsvis skulle därmed om övri ga förslag området --

leder till lagstiftning åldersgränserna 15, 18 och 21 år gälla.

-

2 Kostnader

Vi räknar inte med att förslagen medför kostnadsökningar. Vi vill särskilt framhålla när det gäller förslaget om en sänkt rösträttsålder i de kommunala valen att kostnaderna för dessa val inte

Utredningens överväganden och förslag kommer att påverkas nämnvärt. Här följer kostnaderna av valförfarandet och inte av antalet röstande.

Särskilda

yttranden

Särskilt Charlotta

yttrande av sakkunnjge Wickman

Jag instämmer med utredaren om att det finns ett behov av att finna nya vägar för att ge ungdomar möjligheter till inflytande i vårt samhälle. Dock ställer jag mig avvisande till en sänkning av rösträttsåldern i kommunala val. Förslaget står inte i överensstämmelse med viktiga grundläggande principer som nuvarande åldersgräns bygger på;

en gemensam rösträttsålder för samtliga val, en gemensam rösträtts- och valbarhetsålder samt en gemensam myndighets- och rösträttsålder. -

För att ge den som är under 18 år möjlighet till ökat inflytande bör därför andra åtgärder vidtas än den föreslagna sänkningen rösträtten av i kommunala val. Som utredaren konstaterar skall enligt 1991 års kommunallag samtliga medborgare garanteras goda möjligheter inte bara till insyn utan också till inflytande över den kommunala verksamheten. Kommunallagen föreskriver att de kommunala nämnderna skall verka för att samråd sker med dem som utnyttjar deras tjänster. Som följd härav en har det bl.a. bildats användar- eller brukarrâd, t.ex. ungdomsråd. I många kommuner pågår just nu ett arbete för att lokalt finna nya former för unga människors inflytande över kommunal planering. De forum som bildats benämns olika, ungdomsråd, ungdomsfullmäktige eller ungdomsparlament. Tanken är dock densamma att de skall fungera som en länk mellan ungdomar och kommunala beslutsfattare. Oavsett vilken form man väljer har kommunerna för att även ansvar de unga medborgarna kommer till tals i frågor som berör dem. Jag anser att detta arbete bör utvecklas vidare i dialog med för att unga gemensamt finna nya vägar.

Särskilda yttranden

yttrande Liso Sergo

Särskilt av experten

Åldersgränsutredningen föreslår inom alkoholområdet att i en

näringsverksamhet där serveringstillstånd gäller får en näringsidkare inte vägra en person, som har fyllt 18 år, tillträde till serveringsstället på grund av hans eller hennes ålder. Målet för den svenska alkoholpolitiken är att minska totalkonsumtionen av alkohol för att därigenom minska de medicinska och sociala alkoholskadorna. Målsättningen är också att sociala hänsyn skall vara

vägledande vid marknadsföring och försäljning av alkohol främst

som ett skydd för ungdomen. Skyddet för ungdomen är en central del i alkohollagstiftningen. Det finns i dag oroande tendenser som visar att alkoholbruket ökat hos ungdomar långt ner i åldrarna. Flera undersökningar under det senaste året visar att andelen ungdomar som aldrig berusar sig minskar och andelen som ofta berusar sig ökar.

Jag anser därför att förslaget från Åldersgränsutredningen i denna

del strider mot intentionerna för den svenska alkoholpolitiken som bl.a. strävar till att skjuta upp ungdomarnas alkoholdebut. Förslaget utgör vidare en inskränkning av näringsfriheten. Det måste rimligen vara en fråga för den enskilde tillståndshavaren att avgöra vilken inriktning som skall gälla för verksamheten.

Bilaga 1 SOU 1996: ll l

Kommittédirektiv

Översyn åldersgränser

Dir. av 1995:29

Beslut vid regcringssaminanträde den 9 mars 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att göra samlad översyn av en de åldersgränser i samhället. berör människor upp till som unga 30 ärs ålder. och motiven för dem. Utredaren skall kartlägga radandc förhållanden och analysera i vad mån existerande aldersgränser orsakar problem. Mot bakgrund av en sådan analys skall utredaren lämna förslag pä sådana förändringar kan behövas. Utredaren skall dessutom överväga behovet som förändringar de åldersgränser som gäller inom av av statsbidragssystemet för ungdomsorganisationer.

Bakgrund

l propositionen ungdomspolitik anförde den dåvarande om

regeringen att samlad översyn bör göras av de åldersgränser

en finns och skälen för dessa prop. 1993/94:l35, s. 23. som Riksdagens kulturutskott ansåg att det fanns skäl att överväga sänkning de åldersgränser nu gäller för att en av som ungdomsorganisationer skall få statsbidrag. Denna fråga borde enligt utskottet kunna behandlas inom för den samlade ramen översynen åldersgränsema i samhället. Riksdagen beslöt att av sin mening regeringen till känna vad utskottet hade som ge anfört beträffande åldersgränser, bet. l993l94zKrU3l, rskr.

1993/94354. Regeringen har tidigare i årets budgetproposition aviserat en utredning aldersgränsema prop. l994/95zl00, bil. 14, om s. 48.

Bilaga 1

Behovet av en översyn existerande åldersgränser av

1 åtskilliga lagar och andra författningar finns bl.a. olika åldersgränser uppsatta för rättigheter och skyldigheter som tillkommer barn och ungdomar. De åldersgränser som unga människor möter under sin uppväxt är ofta satta med hänsyn till den förväntade mognadsgraden hos dem och deras förmåga att ta ansvar för sin Att fastställa sådana åldersgränser egen person. är emellertid inte helt problemfritt.

Åldersgränser kan fylla både positiv och negativ funktion,

en beroende på individens mognad och ambitioner. De kan förhindra missbruk av något kan orsaka psykisk eller som fysisk skada. Samtidigt kan åldersgräns hindra för sin en en ålder att utvecklas vidare. mogen person De existerande åldersgränsema har olika motiv och bakgrund. De berör helt olika områden och befinner sig på olika sidor myndighetsåldem. FN:s kommitté för barnets om rättigheter har vid behandlingen Sveriges rapport av om efterlevnaden konventionen barnets rättigheter bl.a. av om rekommenderat Sverige att konsekvent när det gäller vara mera skyddet av bam.

Åldersgränsema uppfattas inte alltid meningsfulla eller

som korrekta av barn och ungdomar. Motiven för reglerna kan i manga fall vara svära att förstå eller finna. I Sverige är under 18 ar omyndiga och saknar personer rösträtt. Föräldrabalkens regler vårdnad. umgänge och om underhållsskyldighet underåriga. Enligt föräldrabalken har avser den är under 18 år inte rätt att själv fullt ut bestämma som om sina personliga och ekonomiska angelägenheter. Vardnadshavaren skall dock i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Vid myndighetsåldem får bestämma över sig själv och man sin egendom. Trots detta existerar en rad åldersgränser högre upp i åldrarna. Det finns tecken som tyder pa att den formella myndighetsåldem och har urholkats. Genom mer mer

Bilaga 1 SOU 1996:l ll

åldersgränser högre upp i åldrarna tar det längre tid innan ungdomarna får ta ett helt och fullt ansvar över sig själva. Det saknas en tydlig bild av alla existerande åldersgränser och skälen för dessa. Det är inte bara de av samhället reglerade åldersgränsema som påverkar barns och ungdomars villkor och vardag. Även andra åldersgränser finns, t.ex. när det gäller tillträde till olika nöjesarrangemang. l det moderna samhället har ungdomsåren inte längre karaktären av en kortfristig övergång där barndomen avslutas och vuxenlivet påbörjas i trygga former. Under lång tid lever ungdomar som ett "både och" eller ett "varken eller". Rättigheter och skyldigheter är diffusa. År bam man ett stort som andra skall ta hand om, eller är man en vuxen medborgare med samma ansvar, rättigheter och skyldigheter som föräldrarna l de riktlinjer för ungdomspolitiken som riksdagen antagit på grundval av den proposition om ungdomspolitik som tidigare nämnts, understryks vikten av att ungdomar behandlas som fullvärdiga medborgare. En väsentlig uppgift är därför att främja de personliga ansvarstagande, delaktighet och ungas inflytande. Det är också viktigt att ge ungdomar goda förutsättningar att etablera sig som vuxna. Vidare är det angeläget att insatser för ungdomar inom olika områden präglas av en helhetssyn på ungdomars situation. Det finns ett behov av att få en överblick över och en helhetssyn på åldersgränsema i samhället. En särskild utredare bör därför tillkallas för att kartlägga alla existerande åldersgränser, analysera skälen för dem samt föreslå de ändringar som kan vara motiverade.

Utredningsuppdraget

Överblick, helhetssyn och legitimitet

Utredaren skall kartlägga alla åldersgränser i samhället som berör unga människor upp till 30 års ålder. Många åldersgränser har uppkommit utifrån sektorsspecifika

Bilaga I

intressen. Det är angeläget att äldcrsgränsema präglas av en helhetssyn på ungdomars situation och att de inte ger sinsemellan motstridande signaler. Inom olika ersättningssystem finns åldersgränser. exempelvis när det gäller studieñnansiering och kontant arbetsmarknadsstöd. Motiven för dessa samt deras effekter bör särskilt studeras. Utredaren skall redovisa motiven för de existerande åldersgränsema samt uppmärksamma skillnader i synsätt på olika områden. För att ungdomar skall respektera åldersgränsema är det nödvändigt att gränserna uppfattas som legitima. Alla åldersgränser måste grunda sig på skäl är försvarbara både som från allmänna och enskilda synpunkter. Oavsett om åldersgränsen innebär rättighet eller ett skydd är detta en av avgörande betydelse för att gränsen skall kunna vinna både accept och respekt. l utredarens uppdrag ingår därför att föreslå förändringar av de gällande åldersgränser inte på detta sätt låter sig som motiveras. l det sammanhanget är det inte minst viktigt att uppmärksamma ungdomars på olika åldersgränser. egen syn

Bidragen till ungdomsorganisationerna

Ett nytt och reformerat bidragssystem till ungdomsorganisationer trädde i kraft den l juli 1994 förordningen l994:64l om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Under de kommande åren skall de ungdomsorganisationer får som bidrag bli föremål för en fördjupad bidragsprövning. Prövningen av bidragen kommer i högre grad än för närvarande att relateras till de statliga målen för bidragsgivningen. Utredaren bör överväga behovet förändringar de av av åldersgränser som gäller för att ungdomsorganisationer skall få statsbidrag. Det är dock viktigt att eventuella förslag går att förena med målen för bidragssystemet. Det är vidare viktigt att se till att eventuella förändringar inte missgynnar sådana organisationer som är styrda ungdomar själva. av

Bilaga 1 SOU 1996:l 11

Pågående arbete och samråd

På det socialpolitiska området utreds redan ett antal olika åldersgränser. Frågor åldersgränser vid inköp av tobak samt om inköp och servering alkohol kommer att beredas inom av regeringskansliet under år 1995, Utredaren bör samråda med andra utredningar som överväger åldersgränser inom olika samhällsområden. Sådana utredningar pågår bl.a. när det gäller studiestöd och vissa socialförsäkringsfömiåner. Utredaren bör även knyta referensgrupp till sig med en ungdomar och företrädare för olika sektorsområden.

Ramar för arbetet

Utredningsuppdraget skall avslutat senast den 1 maj 1996. vara Utredaren skall beakta regeringens direktiv dir. 1994:23 till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden. Vidare skall utredaren särskilt beakta olika åldersgränsers betydelse jämställdhetssynpunkt samt eventuella ur EU-regler finns på området. som Utredaren skall eventuella kostnadskonsekvenser av de ange förslag läggs fram. I de fall förslagen medför ökade som utgifter måste samtidigt förslag till finansiering genom omprioriteringar lämnas.

Civildepartem entet

sou 1996:111 Bilaga 2

REMISSYTTRANDE Datum 9.4. 1996

Åldersgränsutredningen

C 1995:02

Särskild utredare: riksdagsledamoten Annika Nilsson

Kommittésekreterare: kammarrättsassessorn Lars-Ake Ström

Till Kommunikationsdepartementet

EU-mopeden Ålders- och Betänkandet SOU 1996: 1 l behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon m.m.

De skäl utredningen anför för att vid sidan av den nuvarande 15som årsgränsen för moped gäller mopeder med en konstruktiv - som maxhastighet 30 km/tim införa lö-årsgräns för den s.k. EUav - en mopeden moped klass I med konstruktiv maxhastighet av 45 en km/tim har inte övertygat mig. Jag att bara en åldersgräns bör anser gälla för samtliga mopeder och att den bör vara 15 år. - som nu - Jag vill i och för sig inte ifrågasätta att det allmänt sett kan finnas behov att öka trafikkunskaperna hos de yngre trafikanterna. ett av Men att det behovet i så fall göra sig lika starkt gällande oavsett synes

den kör moped klass konstruktiv maxhastighet av 25

om unge km/tim, den nuvarande mopeden eller EU-mopeden. Av den olycksstatistik utredningen redovisat kan i vart fall inte dra den man slutsatsen det trafiksäkerhetsskäl skulle motiverat att dels att av vara införa lö-årsgräns för EU-mopeden, dels införa ett särskilt krav på en utbildning för förarna sådana mopeder mopedkort. Den omstänav digheten EU-mopeden, till skillnad från dagens mopeder, inte skall att få föras på cykelbanor framstår inte heller tillräckligt övertygande som för införa åldersgräns eller ett särskilt utbildningskrav. att en ny Jag vill i det sammanhanget också erinra att dagen moped om i fråga maxhastighet inte skiljer sig nämnvärt från EUsom om

Bilaga 2 sou 1996:111

mopeden enligt förslaget även fortsättningsvis kommer få föras

- att

utan krav på särskild förarutbildning. De förslag på teoretisk och praktisk utbildning som utredningen föreslagit för EU-mopeden

framstår således enligt min mening alltför omfattande med hänsyn som

till fordonsslaget.

Det sagda utesluter givetvis inte att det kan finnas andra goda skäl för

att föreskriva någon form lämplighetsprövning för mopedförare.

av Ett sådant krav bör i så fall gälla lika för samtliga mopedtyper.

Med den inställning jag har redovisat när det gäller ålders-

som nu

gränsen för moped kommer Körkortsutredningens förslag

om en höjning av åldersgränsen för lätt motorcykel från nuvarande 16 år till

18 år i ett annat läge. Körkortsutredningens förslag

om en förhöjd

åldersgräns framstår närmast som en konsekvens förslaget

av om en 16-årsgräns för EU-mopeden och inte trañksäkerhetsskäl. av Enligt

den bedömning Körkortsutredningen själv i

som gör ger vart fall inte

tillgänglig olycksstatistik något stöd för ett sådant förslag. Ungefär så uttryckte lagstiftaren sig också i början 1950-talet när det gällde olycksstatistiken, men då för att behålla 16-ârsgränsen för lätt

motorcykel se närmare prop. 1951:30, 2 LU 1951:30 99-100.

s.

Enligt min mening framstår dessa skäl för 16-årsgräns alltjämt

en som

bärkraftiga.

Annika Nilsson

/Lars-Åke Ström

Bilaga 3

ÅK i 3

Skrivning

FORSLAGTILL

UPPSATSAMNEN/UPPGIFTER

Äldersgränser

i samhället Tema

Anvisningar

vill vi du skriver längre sammanhängande text I denna uppsats att en

resonerande, argumenterande eller utredande karaktär och

som har en dina erfarenheter och kunskaper. I din som främst bygger egna

framtällning skall du behandla temat "Ãldersgränseri samhället"

Till hjälp får du häfte med texter alla belyser olika aspekter ett som

"Äldersgränseri samhället". Detta material skall du sätta

av temat i veckan före skrivtillfället. Till själva skrivtillfället skall du ta dig in med dig ditt exemplar texthäfte, du får inte ta med dig annat av men material i form lösa anteckningar, text e.d. Vid skrivningen får du av

blad med antal uppgifter. Varje uppgift består av uppgifts-

ett ett formulering med antal frågor samt rubrik. Försök följa ett en så möjligt Tänk att det skall

uppgiftsformuleringen noga som

handla om åldersgränser.

Du skall endast välja en av uppgifterna.

Framställningen skall sagt innehålla diskussion som bygger som en erfarenheter, åsikter och kunskaper åldersgränser i dina egna om samhället. Texthäftet utgör ett material redogör för, diskuterar, som och för olika sidor temat. De tankar, analyserar argumenterar av beskrivningar du finner i häftet skall du använda

synpunkter och som

och berika dina erfarenheter när du skriver din för att pröva egna uppsats.

Skrivtid: 120 minuter

Hjälpmedel: ordlista och texthäfte

Bilaga 3 sou 1996:111

Uppgifter

När temat åldersgränser diskuteras handlar det ofta tobak om eller om alkohol. Men det grundläggande är egentligen frågor om individens ansvar och inflytande hur länge skall samhället - ha ansvar för de unga och när kan de förväntas unga ta ett eget ansvar.

Beskriv utifrån erfarenheter vilka åldersgränser har kommit

egna i kontakt med och vad de har inneburit för dig. Ge gärna exempel på

åldersgränser som du tycker är bra dåliga.

resp.

Rubrik: Ungdom och åldersgränser

2. Det finns i dag ett myller åldersgränser i samhället

av och ungdomar kan uppleva att de befinner sig i gråzon där de pendlar en mellan att betraktas barn och som vuxna.

Diskutera några de åldersgränsen samhället

av som du tycker bäst

belyser detta dilemma. Fundera över de bakomliggande motiven till just dessa åldersgränser och föreslå vad enligt

man din mening kan göra för att undvika eller minska eventuella negativa konsekvenser. Rubrik: Barn eller vuxen

En av de viktigaste åldersgränserna är myndighetsåldern i

som Sverige inträder vid 18 ärs ålder. Då har bl.a. delta man rätt att i allmänna val, handla kredit, låna i bank, bli hemvärnsman och bestämma över sin egendom. Men att in i vuxenvärlden ta steget innebär inte bara rättigheter utan också skyldigheter olika slag. av Vad innebär det enligt din mening att bli myndig Resonera kring vad du tycker är särskilt viktigt med bli myndig. Är du att som ung beredd att också ta de krav på samhället ställer Är ansvar som

signalerna från samhället entydiga eller finns det motstridiga uppgifter

från vuxenvärlden Ge gärna exempel från egna upplevelser och

erfarenheter

Rubrik: Rättigheter och skyldigheter

4. Olika områden i samhället skola, arbetsmarknad etc. skapar sina speciella åldersgränser. Inom socialtjänsten finns olika ålderst.ex. gränser och lagar som reglerar samhällets inkl. tvångsåtomsorg gärder för barn och ungdomar. Att dessa insatser kan olika se ut beroende på vilken ålder befinner sig i framgår fallbeskrivman av

ningarna i texthäftet se 1 och 2. Ytterst handlar det hur

s. om mycket ansvar vi förväntas ta för själva och hur mycket oss ansvar samhället bör ta.

l 374

l

som

Bilaga 3

Diskutera med utgångspunkt från fallbeskri vningarna i texthaftet när

år för sitt eget liv och hur långt samhällets man vuxen att ta ansvar

går Hur du på tvångsåtgärderna inom kriminal- och

ansvar ser socialpolitikens områden Tycker du att skall höja eller sänka ex. åldersgränserna för samhällets omhändertagande av unga människor

Försök motivera dina svar. Rubrik: Samhällets skydd ungdomars ansvar --

5. Egen bostad och inkomst är två milstolparna ungdomars egen av det livet. Bostaden är symbolen och själva platsen för väg mot vuxna liv. Att ekonomiskt oberoende är ett viktigt led

ett självständigt vara

i vuxenblivandet. Men har ungdomar i dag möjlighet att i rimlig ålder efterfråga och skaffa jobb och bostad Diskutera när enligt din mening är att flytta hemifrån man mogen Vilka är hindren för utflyttning och hur dessa utför ungdomar en ser olika kön, bakgrund och bostadsort. På vilket sätt kan samhället av och underlätta för ungdomar att flytta hemifrån Hur ser uppmuntra

du på bidragsreglerna

Rubrik: Myndig men pank

Samhället förväntar sig att ungdomar skall handla ansvarsfullt 6.

samtidigt många ungdomar upplever att de inte kan påverka

som beslut. l samband med skilsmässa och vårdnadstvister

livsavgörande

barnets synpunkter skall beaktas först när barnet sägs t.ex. att egna har fyllt tolv år. Fundera på hur barn och vad ett barn tänker på i en ett reagerar När är barn att diskutera och bestämma i den här skilsmässa. mogna typen av frågor Rubrik Bam/ungdom och skilsmässa

många barn och ungdomar tillgång till kabel-och 7. I dag har satellitteve visar mycket våld. Samtidigt finns det åldersgränser som för t.ex. filmvisning på bio.

Funder på hur barn och ungdomar påverkas av alla väldsskildringar

visas. Är det rimligt med åldersgränser på bio när det mesta är som titta på hemma Vem bär egentligen ansvaret för den här tillåtet att

utvecklingen Diskutera samhällets, den fria marknadens och

föräldrarnas roll i sammanhanget

Rubrik: Våld på bio och våld hemma

Bilaga 3 sou 1996:111

När man är ung och förälskad finns det i dag förbjuden kärlek, dvs. både tjejen och killen måste vara över 15 år för att ha samlag. När är man vuxen nog att älska Hur du på JS-årsgränsen Är den berättigad i dagens samhälle ser Bryr sig ungdomar över huvud taget denna åldersgräns det inte om om är fråga om övergrepp När kan man som ungdom hantera sin egen sexualitet Rubrik: Tillåtet eller förbjudet

9. Ungdomar anses av många vuxna ointresserade politik, vara av samtidigt som ungdomar upplever att inte lyssnar på dem. I alla vuxna skolor finns i dag elevråd och i flera kommuner är på gång man att skapa ungdomsråd för att öka ungdomars inflytande. Finns det enligt din mening anledning att låta ungdomar under 1 år fâ ett större ansvar och ett ökat inflytande i samhället Vad tror du

skulle hända om ungdomar fick rösträtt vid 16 árs ålder i kommunal-

valen Skulle respekten för ungdomar öka Blir samhället mer demokratiskt Rubrik: Ungdomar och inflytande

Bilaga 4 sou 1996:111

Uppsatsprojektet

1 Myndig men pank -- om ungdomars

hemifrån och bli

möjligheter att flytta

vid års ålder

självförsörjande arton

Anna Almqvist C-uppsat ht 1995 Institutionen för socialt arbete Umeå universitet

Sammanfattning

I Sverige blir myndig vid arton års ålder, men trots att man enligt man lagen betraktas finns det många faktorer som inskränker som vuxen rättigheten för sitt liv. Myndighetsåldern håller mer och att ta ansvar på urholkas och hur skall tolka samhällets dubbla mer att man budskap Är barn andra skall ta hand om eller är man ett stort som medborgare med rättigheter och skyldigman en vuxen samma ansvar, heter som föräldrarna

Dagens ungdomar tycker att det är något speciellt med att bli myndig får ta körkort, handla alkohol Systembolaget osv.

- man De flesta tycker dock att det viktigaste med att bli myndig är att flytta hemifrån och bli oberoende föräldrarna. I det här materialet finns av tydlig skillnad mellan könen när det gäller bostadens betydelse. det en Tjejerna tycker i högre grad att det viktigaste med att bli myndig är få flytta hemifrån. Bostaden är i dag för många mer än bara tak att över huvudet. Den är viktig faktor vid utvecklandet av en vuxen en identitet. En del forskare att bostadens betydelse har likheter menar med kroppens betydelse för identiteten, och att den därigenom skall betraktas del identitetsskapandet. Ungdomarna använder som en av bostaden för uttryck för de är och den blir därigenom en att ge vem

Bilaga 4 sou 1996:111

symbol för grupptillhörighet på sätt olika stilar inom samma som mode och musik.

När det gäller ungdomarnas uppfattningar när är

om man mogen att flytta hemifrån finns det en skillnad mellan tjejer och killar. De flesta av tjejerna anser att mognaden inte går att åldersbestärnma den utan att är beroende av vilka erfarenheter man får möjlighet att göra. En tredjedel av killarna delar deras uppfattning. Liknande tendenser kan

man se i ungdomarnas åsikter utflyttningens betydelse för

om vuxenblivandet. När skall utvecklas från barn till krävs det man vuxen att man har tillgång till bostad och arbete, fortsätter annars man att vara beroende av sina föräldrar. Att ungdomar inte kan flytta hemifrån när de själva vill beror till stor del på situationen på arbetsmarknaden. Dagens ungdomar har

varken tillräcklig utbildning eller arbetslivserfarenhet när de kommer

från gymnasiet. Deras möjlighet att få arbete är olika arbetsgenom

marknadsåtgärder, men dessa kan i sin tur försvåra att få ett riktigt arbete. Arbetsmarknadsåtgärderna bidrar ofta inte till etablering

en arbetsmarknaden, utan i stället leder de till att den enskilde hamnar i

en rundgång av tillfälliga arbeten, arbetslöshet, utbildning och arbetsmarknadsâtgärder.

Det finns även andra faktorer begränsar ungdomars möjligheter som på arbetsmarknaden. Deras inträde i arbetslivet börjar i allmänhet med enklare arbeten av tillfällig karaktär och med låg lön, vilket kännetecknar den sekundära sektorn arbetsmarknaden. Den primära sektorn erbjuder däremot arbeten med hög lön, anställningstrygghet, höga kvalifikationskrav och goda möjligheter till De avancemang. som arbetar inom den sekundära sektorn har ofta svårigheter att komma in

den primära, då rekryteringen mellan sektorerna är mycket begrän-

sad. Ungdomarnas arbetslivserfarenheter från den sekundära sektorn verkar stigmatiserande och blir börda än värdefull snarare en en erfarenhet.

De nya arbetsmarknadspolitiska åtgärderna trädde i kraft den

som l juli 1995 kommer sannolikt att innebära ytterligare problem för ungdomar som vill flytta hemifrån. Den låga ersättningen för de som står under kommunernas ansvar omöjliggör bostad inte egen om man

har föräldrar som kan betala. Åtgärderna blir också ett hinder för att

etablera sig på arbetsmarknaden eftersom arbetsgivare är villiga att erbjuda en riktig anställning när de kan få bidrag. Et annat problem för ungdomar som vill flytta hemifrån är bristen små och billiga bostäder. - När det gäller ungdomarnas syn på hur skall underlätta man utflyttning finns det inte någon större skillnad mellan könen. De flesta framför att det är viktigt att ungdomar kan erbjudas arbete med en

sou 1996:111 Bilaga 4

rimlig ersättning. En tjej skrev: "Ge ungdomarna en ordentlig lön som de kan leva på och flytta hemifrån. Sverige är ju jämställt när det gäller män och kvinnor. Då borde man också eftersträva jämlikhet mellan och gamla. Även de inte är utbildade till ingenjörer unga som måste kunna kräva en rimlig lön." En kille uttryckte sig enligt följ ande: Viktigt att samhället stimulerar ungdomarna att studera och arbeta. Det är ju ändå de som skall försörja de gamla och leda Sverige i framtiden." Några anser också att bostadsföretagen borde lägenheternas hyresstorlek efter ungdomarnas löner och att all anpassa onödig lyx i lägenheterna borde tas bort så att de blir billigare. Förutsättningarna arbets- och bostadsmarknaden påverkar inte bara möjligheten att flytta hemifrån, utan också ungdomarnas utveckling och identitetsskapandet. Mognaden är i hög grad beroende av vilka erfarenheter som man får möjlighet att göra. Genom att erfarenheter som eget boende, att ha ett arbete och egen försörjning skjuts fram i livet blir också ungdomstiden förlängd. En annan aspekt är att utan tillgång till vuxenvärlden koncentreras det sociala umgänget till den generationen. Att ungdomarna bara har tillgång till egna jämnåriga referenspunkt i sitt identitetsskapande innebär att också som den sociala och psykiska mognaden skjuts fram i livet. Dagens ungdomar känner sig i många avseenden utestängda från vuxenvärlden, men det finns också en faktisk utestängning. Begreppet

myndig betyder förfoganderätt över något, men vid myndighetens

inträde får ungdomarna rättigheter som de inte kan utnyttja grund rad samhälleliga faktorer. Samhället ger å ena sidan ungdomarna av en rättigheter men å andra sidan stänger man deras möjligheter att ta till vara på dessa, vilket i förlängningen innebär en faktisk utestängning från vuxenvärlden. De flesta ungdomarna tycker att l8-årsgränsen för att bli myndig av är bra, men de vill också att den skall innebära att man betraktas som Ungdomarnas förutsättningar att flytta hemifrån och bli vuxen. självförsörjande vilket har stor betydelse för den sociala och -psykiska mognaden måste förbättras för att myndig skall be- tyda. .just myndig l . . .

Bilaga 4 sou 1996:111

2 Åldersgränser - skydd eller hinder

Camilla Hemgard D-uppsats vt 1996 Sociologiska institutionen Lunds universitet

Sammanfattning

Uppsatsen Åldersgränser skydd eller hinder är en studie av

samhällets åldersgränser utifrån gymnasieelevers uppsatser och intervjuer med representanter från de politiska ungdomsförbunden. Jag har valt att behandla 18- och 20-årsgränsen och de klasser som har valts ut för djupare analys är Pildammsskolan i Malmö, Filbornaskolan i Helsingborg, Tannbergsskolan i Lycksele och Strömbackaskolan i Piteå. Syftet med detta var att undersöka om det föreligger några skillnader mellan norra och södra Sverige när det gäller ungdomars uppfattningar om åldersgränser. Jag har även intervjuat representanter på olika nivåer från de politiska ungdomsförbunden för att belysa deras åsikter i ämnet och slutligen jämfördes dessa med ungdomarnas uppfattningar. Detta var ett försök att se hurdan kontakten är mellan de politiska ungdomsförbunden och ungdomarna i samhället. I materialet fann jag både likheter och skillnader mellan ungdomarna i norr och söder. För att börja med skillnaderna kan man se tendenser att ungdomarna i söder över lag är relativt liberala och individualistiska i sitt tänkande, medan ungdomarna i har ett norr mer moraliskt och kollektivt tänkande. Detta visar sig i deras resonemang kring olika åldersgränser i samhället, där de flesta eleverna i söder vill att individen skall ha större handlingsfrihet och staten mindre makt. De upplever vissa åldersgränser som ett hinder från att själv ta ansvar och bli vuxen, som t.ex. 20-årsgränsen på Systembolaget och den

eventuella 18-årsgränsen för tobaksinköp. Majoriteten av eleverna i

norr ser däremot samhällets åldersgränser som en trygghet och ett beskydd från faror i samhället och de tycker därför att 20-årsgränen på Systembolaget bör vara kvar, samt att det bör införas en 18årsgräns för tobaksinköp. I vissa frågor var ungdomarna i norr och söder mer lika i sina åsikter. Många elever talar om orättvisa när individer födda år samma behandlas olika beroende på vilket datum de är födda och så syftar de

sou 1996:111 Bilaga 4

t.ex. på rösträttsåldern och inträdet till krogar. De menar att alla som är födda samma år borde behandlas likadant om det är praktiskt möjligt och denna kollektivistiska inställning förekommer både i norr och söder. Eftersom ungdomarna oftast umgås med andra som är födda samma år är det viktigt för dem att umgås och uppleva saker tillsammans, oavsett om de i övrigt är självständiga individer eller Inställningen till rösträttsåldern varierar väldigt mycket i både norr och söder, men majoriteten vill inte ändra på den. Ungdomarna tycker

att det är en viktig rättighet och att valet är betydelsefullt, vissa anser

sig vara mogna och tillräckligt insatta för att kunna rösta redan vid 16års ålder medan andra tycker tvärtom och vill att åldern ska höjas till 20 år. De politiska ungdomsförbunden bör ha stor chans att påverka samt föra fram åsikter och därför är det viktigt att deras kontakt med samhällets ungdomar är god. Inget av ungdomsförbunden hade samhällets åldersgränser som huvudfråga och vissa hade inte diskuterat dem i någon större utsträckning. Angående åldersgränsen Systembolaget är endast M U F och S S U för en sänkning till 18 år, övriga ungdomsförbund tycker att denna åldersgräns skall ligga kvar vid 20 år. Endast C U F tycker att det borde införas en l8-årsgräns för inköp av tobak, övriga partier har antingen inte diskuterat denna fråga eller så tror de att en lag skulle locka fler ungdomar till att använda tobak. C U F är det enda ungdomsförbundet som tycker att kalenderår borde ersätta födelsedatum på de åldersgränser där det är praktiskt möjligt. K D U driver en ganska hård linje och anser att 20-årsgränsen på Systembolaget skall kvar, samt att gränsen för att förtära alkohol vara på krogen skall höjas till 20 år. Grön Ungdom är det ungdomsförbund som har mest att säga om samhällets åldersgränser och de har också många idéer. De tycker att unga skall få mer inflytande i nya samhället och de talar bl.a. om en gräns på 14 år för att få sitta med i nämnder på kommunal- och landstingsnivå. De politiska ungdomsförbundens synpunkter om åldersgränser var varierande och det speglar därmed de skiftande åsikterna hos ungdomarna. Förbunden tycker att det är viktigt att visa sig ute i samhället, samt att träffa ungdomar och de är oroade över det minskade intresset för det politiska systemet. Själva anger de ungdomars rädsla för att hamna i ett fack, deras svårighet att ta till sig ett helt politiskt paket och politikerförakt orsaker till det minskade intresset. som Kanske är det politiska systemet föråldrat och kräver nya organisatoriska former för att ungdomarna skal engagera sig, det menar den tyska sociologen Ulrich Beck. Har de politiska ungdomsförbunden god kontakt med verkligheten och är de bra representanter för samhällets ungdomar Engagemanget

Bilaga 4 sou 1996:111

för samhällets åldersgränser verkar vara betydligt svalare hos ungdomsförbunden än hos gymnasieeleverna och kanske är det ett tecken på att ungdomsförbunden inte är tillräckligt lyhörda. Med tanke att deras medlemsantal i många fall drastiskt minskar så är det kanske någonting de bör tänka på att förbättra. Hade ungdomarna å andra sidan blivit tillfrågade om vilken politisk fråga som de tycker är viktigast, så hade de troligtvis inte svarat samhällets åldersgränser.

Sannolikheten hade varit större att de angav t.ex. miljön och arbets-

lösheten, vilket många ungdomsförbund hade som huvudfrâgor. Nu fick eleverna uppgiften att skriva om samhällets åldersgränser och det är ett ämne som i högsta grad är aktuellt för ungdomar som är runt 18 år. Det visade sig tydligt i uppsatserna för de hade många synpunkter och idéer om de olika gränserna, men bara för att engagemanget verkar vara mindre hos ungdomsförbunden så kan jag inte dra någon slutsats om att de inte har någon förankring hos ungdomar.

sou 1996:111 Bilaga 4

3 Ungdom om ungdomstiden - ungdomars

åsikter

om åldersgränser

Malin Edeblom C-uppsats ht 1995 Institutionen för socialt arbete Umeå universitet

Sammanfattning

Mitt syfte med uppsatsen var att beskriva och förklara ungdomars roll och plats i samhället och mina frågeställningar handlade om när ungdomarna är vuxna nog att ta ansvar för sina egna liv. Som en bakgrund hade jag ett avsnitt om ungdomens historia, koncentrerat på 1800-talet och framåt. De teorier jag använde mig av i min analys var: Psykologisk utvecklingsteori för att belysa ungdomars inre utveckling, Thomas Ziehes teorier om den kulturella friställningen för att belysa hur samhället har förändrat människorna och därigenom deras sociala och kulturella verklighet och ett samhällsperspektiv Sverige då och av nu för att belysa vad skeenden i samhället kan ha för betydelse för ungdomars utveckling. Jag valde ut de teman som jag ansåg kunde belysa mina frågeställningar och som var intressanta för mitt syfte: Barn eller vuxen, Rättigheter och skyldigheter, Myndig men pank, Ungdomar och inflytande samt några uppsatser temat Ungdom och åldersgränser. Det blev sammanlagt ca lOO uppsatser. Jag valde ut några variabler för att sammanställa dessa uppsatser: Frihet, pengar och bostad, egen Arbete, Rösträtt, Körkort, tobak och alkohol samt Allmänt om åldersgränser. Läsaren kan tänka på att ungdomarna själva har valt sitt tema och vad de velat skriva om det, liksom att en del ämnen och förslag bara tagits upp av ett fåtal av ungdomarna. Detta behöver naturligtvis inte betyda att de andra är ointresserade eller inte har någon åsikt i dessa frågor utan bara att de inte valt eller inte tänkt att skriva om just den frågan. Jag valde ut de i mitt tycke intressantaste och mest innehållsrika uppsatserna med ungdomarnas egna åsikter och förslag på förändringar av åldersgränser, så några generell slutsatser vill jag inte dra. De tolkningar som finns är mina egna och alternativa tolkningar kan troligen göras.

Bilaga 4 sou 1996:111

Ungdomarna själva anser att 18 år är en bra myndighetsålder och att de då är mogna för det mesta av vuxenlivet och borde räknas som vuxna men att de i stället diskrimineras ute i samhället på grund av sin ålder. Som 18-åring skall du ta ansvar för dina gärningar och ditt liv, du är myndig men du räknas ännu inte som vuxen. Idealet vore individuella åldersgränser eftersom ungdomar mognar mycket olika alla förstår att det år orealistiskt. Några ansåg att myndigmen hetsåldern lika gärna kan höjas till 20 år eftersom man ändå inte räknas som vuxen fullt ut vid 18 år. En av ungdomarna konstaterade att om man är under en åldersgräns är den inte så bra, men när man kommit över den gränsen är den lagom och bra. Friheten har en central position när man blir myndig eftersom man då får ta alla beslut och allt ansvar själv. Men verkligheten är en annan eftersom 18-åringen ofta fortfarande går i skolan och bor kvar hemma. De blir ofta tvungna att läsa vidare för att ha en chans på arbetsmarknaden. Bristen på pengar kan bli frustrerande eftersom ungdomarna vet att möjligheterna finns men de kan inte förverkliga dem på grund av att allt kostar pengar och de saknar just det. De flesta ungdomarna drömmer om att flytta hemifrån men tror att det dröjer på grund kostnaden och bristen bostäder. Standarden av är inte det viktigaste utan det alldeles egna. Det är i den egna lägenheten man kan känna sig riktigt vuxen, man blir mer självständig, får mer frihet och får ta .ansvar för allt. Eftersom en egen bostad är viktig för identitetsskapandet och utgör ett steg mot vuxenlivet kan ungdomars utveckling mot självständiga individer försenas eller hämmas. Det som försvårar och försenar flytten hemifrån mest är arbetslösheten eftersom det behövs en inkomst för att ha en egen lägenhet. En lösning ungdomarna föreslår är ungdomslägenheter och att samhället borde se till att det finns billiga små bostäder. Att leva hos och sina föräldrar ger inte ungdomar en känsla av av frihet och självständighet. De flesta ungdomar vill kunna klara sig själva och inte beroende sina föräldrar utan kunna försörja sig vara av eget arbete, inte genom socialbidrag. Ett arbete är en inkörsgenom port till vuxenlivet. Längre utbildning skjuter upp inträdet arbetsmarknaden och ställer större krav ungdomarna vilket både kan bli en konkurrensfördel likväl som leda till utslagning. Ungdomspraktikplatserna skjuter upp ungdomarnas inträde på den ordinarie arbetsmarknaden, de är inte populära men det verkar vara svårt för ungdomarna att se några andra alternativ innan de fyllt 20 år. Ungdomarna får sikta att läsa vidare eller gå arbetslösa enligt dem själva. Nästan ingen av ungdomarna som skriver om framtiden förväntar sig ett arbete.

Bilaga 4

Rösträttsåldern borde enligt många av ungdomarna sänkas till 15 -

16 år i kommunalval liksom i folkomröstningar framtidsfrågor

om som t.ex. kärnkraft och EU, eftersom det är deras framtid det handlar om. Då skulle politikerna tvingas lyssna och visa respekt för mer ungdomarna och det kanske kunde leda till ett mer demokratiskt samhälle.

Här har jag dragit paralleller till den större viljan att ta ställning i

varje enskild fråga i stället för att ägna sig partipolitik märkts som under de senaste årtiondena samt det ökande motståndet mot auktoriteter. Intresset för framtids- och samhällsfrågor förtroendet är stort men för politikerna minskar och vissa är väldigt kritiska till samhället och politiker. Detta kan delvis bero på att det politiska och demokratiska systemet mal långsamt och ungdomar vill att det skall ske snabba beslut och förändringar. Många ungdomar anser sig väl insatta i politik och statsvetenskap känner att de har svårt att påverka men besluten i samhället. Det finns även de som anser att rösträttsåldern borde höjas till 20 år men de är få. Körkortet är viktigt för ungdomar mycket beroende att de då kan ta sig dit de vill oberoende av andra. Flera av ungdomarna att anser moped och skoterkörning bör föregås av minst en lektion i trafikregler och eventuellt bör ett teoriprov avläggas. Många av ungdomarna vill ha en hårdare koll mot butiker som säljer folköl och 18-årsgräns vid tobaksinköp anser majoriteten vara bra. För många av ungdomarna är åldersgränsen på 20 år på Systembolaget obegriplig hel del men en anser att den är bra då den försvårar för de som är under 18 år att få tag alkohol. Däremot vore det bra med en IS-årsgräns alla krogar eftersom det borde minska antalet ungdomar som drar stan. "Det är ju just genom gemenskap med andra människor söker man erkännande som vuxen och på så vis mognar och lär sig uppträda som en vuxen." En stor del av ungdomarna tar upp kollektiva födelsedagar som en möjlighet till rättvisare åldersgränser, antingen året är född eller man 1:a juli det året. Det vore en bra lösning på flera åldersgränser eftersom man i den åldern vill kunna göra samma saker sina som klasskompisar, exempelvis krogbesök och mopedkörning. Det borde också minska fallen av förfalskade legitimationer enligt flera ungdomar. Ungdomar har vad jag erfarit små möjligheter för sitt att ta ansvar eget liv innan de fyllt 20 år. Detta beror till stor del på den höga ungdomsarbetslösheten, högre utbildningskrav och brist ungdomsbostäder. När ungdomarna går arbetslösa kommer de inte in i samhället riktigt och de står även utanför den del av trygghetssystemet som bygger på arbetsinkomsten. Ungdomarna kan få problem att identifiera sig med de vuxna och deras arbete och ekonomiska

385 l3 16-0864

Bilaga 4

oberoende när de själva inte tror sig få detsamma. Men även om den nuvarande ZO-årsgränsen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder sänks till 18 år det inte ungdomarna fler jobb utan kanske en sysselsättger ning eller åtgärd. Jag anser att det finns för få eller dåliga en alternativ 18-åring inte vill fortsätta studera direkt efter om en

gymnasiet, alla läsa vidare efter tolv års skolgång vill

orkar inte utan

ha eller flera år för att på yrkeslivet och bestämma sig för ett prova vilket yrkesval de vill göra. Man bör tänka att det är naturligt med en motsättning mellan och ungdomars synsätt då del frigörelseprocessen går ut vuxnas en av på att inte underordna sig de vuxnas villkor. Ungdomar testar gränser för hitta sin identitet och måste där och orka stå för att vuxna vara sina värderingar och sätta gränser. Målet med ungdomstiden är att bli dagens ungdomar har inte samma framtidstro som tidigare vuxen, men generationer. Nu sker ökad segregation i samhället, både ekonoen miskt och åldersmässigt, vilket kan leda till att ungdomarna känner sig diskriminerade och förfördelade av den äldre generationen vilket kan skapa klyftor värderings- och äsiktsmässigt som kan vara svåra att överbygga. Kommunikationssvärigheter och brist på respekt kan leda

till onödiga problem mellan generationerna. Ungdomarna är en del av

det svenska samhället och de är intresserade vad som händer i det. av Några röster: "Hur ska kunna ta ansvar för 9 milj. människor när inte för lära att ta hand om oss själva" Varför kan inte oss

Sverige jämställdheten; land mellan och gamla Folkom-

vara unga röstning. .gäller under resten mitt liv. Det är jag som ska leva med av .

beslut jag inte kan påverka eller ändra på." "De vuxna

ett som lyssnar bara när tycker dem..." Vuxna måste ta ungdomar på som allvar och "UPPMUMRA UNGDOMAR ATT TA ANSVAR FÖR SINA

EGNA LIV"

SOU 1996:lll Bilaga 4

4 Om

ungdomars syn på åldersgränser

Nina Liedgren C-uppsats ht 1995 Institutionen för socialt arbete Umeå universitet

Sammanfattning

Mitt syfte med uppsatsen är att med utgångspunkt i gymnasieelevers uppsatser belysa och analysera ungdomars tankar om åldersgränser. Jag söker svara följande frågeställningar: l Uppfattas åldersgränserna som meningsfulla 2 Orsakar åldersgränserna problem 3 Vad innebär det enligt ungdomarna att bli myndig Det empiriska materialet i den här studien erhölls genom att jag studerade 50 stycken slumpvis utvalda elevers uppsatser. Genom den första frågeställningen försöker jag se om de rådande åldersgränserna accepteras av ungdomarna. Materialet visar att ungdomarna ställer sig positiva till att införa en 18-årsgärns vid tobaksförsäljning med förbehåll för att åldersgränsen eventuellt kan vara 15 eller 16 år i stället för 18 år. Ungdomarna tycker att åldersgränserna för att få möjlighet till att övningsköra och ta körkort är lämpliga. Den lagstadgade IS-årsgränsen krogen är bra enligt ungdomarna. Angående rösträttsåldern kan ungdomarna delas in i två grupper; de som anser att det är bra att rösträtten inträder i samband med myndighetsåldern och de som tycker att gymnasieelever också bör få rösta. Det är likadant med åldersgränsen Systembolaget som med rösträttsåldern, ungdomarna kan delas in i två grupper. En grupp tycker att 20-årsgränsen på Systembolaget är meningsfull medan den andra gruppen vill ha en åldersgräns 18 år som sammanfaller med gränsen för att få dricka alkohol krogen. Ungdomarna att det anser är lämpligt att få dricka alkohol på krogen vid 18 års ålder. En slutsats av detta är att de angivna åldersgränserna fyller ett syfte

och upplevs meningsfulla i den bemärkelsen att de är nödvändiga

som samt att gränserna ligger i rätt ålder med ett litet förbehåll för dem som vill sänka rösträttsåldern och åldersgränsen på systembolaget. De

Bilaga 4 sou 1996:111

sistnämnda upplever gränserna som nödvändiga men tycker inte att de ligger på rätt åldersnivå. Den andra frågeställningen handlar om åldersgränserna orsakar

problem. Ett ja-svar den här frågan behöver inte stå i motsättning

till den föregående frågeställningen eftersom man kan uppleva en åldersgräns meningsfull trots att den kan bidra till problem. Man som har då bestämt sig för att de positiva effekterna av en åldersgräns överväger de negativa. Ett problem med åldersgränser är att det finns en del åldersgränser så att säga inte går ihop med varandra vilket gör att ungdomarna som

befinner sig i påfrestande "mellanålder" mellan barn och vuxna.

en Ett exempel detta är alla de olika åldersgränserna krögarna

tillämpar som dessutom ofta är högre än myndighetsåldern och olika

för tjejer och killar. När ungdomarna gör en bedömning av en åldersgräns relaterar de ofta den till någon annan åldersgräns, åtminstone när åldersgränsen inte upplevs som positiv. Ett exempel är

några ungdomars kritik mot 20-årsgränsen på Systembolaget som

egentligen handlar att gränsen orsakar inkonsekvens i åldersom

gränslagstiftningen och därmed bl.a. urholkar myndighetsbegreppet.

Slutsats nummer två efter att ha studerat ungdomarnas uppsatser är att åldersgränser också bidrar till problem som till en del beror på deras upplevelser inkonsekvens i lagstiftningen vilket i förlänav

gningen också innebär konkreta problem, t.ex. hembränning och förfalskning legitimationer. Ett problem som inte relateras till en

av

inkonsekvens i lagstiftningen upplever de ungdomar som vill sänka

rösträttsâldern. I den frågan framträder i stället ett problem i samband

med åldersgränslagstiftningen som består i att människor har olika intressen och personlig mognad.

Den tredje frågeställningen handlar om ungdomars syn på att vara/bli myndig. Genom denna fråga kan vi samtidigt kritiskt bedöma på de båda tidigare frågorna. En ungdomar kopplar svaren grupp

myndighetsåldern till rättigheter ur ett åldersrelaterat perspektiv. De tycker att myndighetsåldern bör slutstationen på åldersgränslinj en.

vara Det är anmärkningsvärt att ett flertal ungdomar föreslår att myndighetsåldern kan höjs till 20 år. Jag tolkar det emellertid som att

ungdomarna och egentligen kanske inte står för det eftersom

är arga

de skriver ungefär följande sätt: De kan lika gärna höja myndighetsåldern . Vad skulle hända myndighetsåldern höjdes till 20 år

om En ungdomar kopplar myndighetsåldern till att bli annan grupp behandlad vuxna och ser det som en fråga om mognad. Dessa som ungdomar vill vid 18 års ålder men tycker inte att de har vara vuxna någon möjlighet att etablera sig vuxna fullt ut vid den åldern, som vilket en del av dem är besvikna över.

Bilaga 4

Min slutsats på den sista frågeställningen är att det inte betyder så

mycket att bli myndig för ungdomarna. Detta beror dels på att det finns åldersgränser efter myndighetsâldern, dels på att många av ungdomarna inte tycker att de har tillräckliga möjligheter att etablera sig som självständiga fria individer när de blir myndiga, t.ex. skaffa arbete och bostad. De rättigheter man får på myndighetsdagen uppskattar man dock. Som blivande socialarbetare ser jag familjerna som oerhört viktig för ungdomens utveckling. Jag anser att det är föräldrarna har som ansvaret för sina barn. En viktig uppgift för föräldrarna är således att sätta gränser för sina ungdomar och ge dem en grundtrygghet. Jag tror att de ungdomar som har en grundtrygghet också har inre gränser och därmed blir inte alla yttre samhälleligt reglerade åldersgränser nödvändiga. Jag är faktiskt benägen att påstå att en höjning av

åldersgränserna vid tobaks- och alkoholförsäljning samt andra

eventuella åldersgränshöjningar försvårar det sociala arbetet vars idé betonar föräldrarnas för sina barn och ungdomar. Åldersansvar gränshöjningar ger signaler till föräldrarna om att de inte behöver sätta gränser för sina ungdomar i samma utsträckning som tidigare eftersom samhället tar ansvar genom höjda åldersgränser. Jag vill dock inte förneka att samhället har ett visst ansvar för ungdomar och att åldersgränser måste finnas i ett allmänpreventivt syfte, men jag tycker inte att det är rimligt att samhället övertar mer ansvar från ungdomarna och deras föräldrar.

Bilaga 4 sou 1996:111

åsikter åldersgränser vid

5 Ungdomars om

tobak och alkohol

inköp av

Ulla Björklund

D-uppsats ht 1995

Socialhögskolan

Lunds univiersitet

Sammanfattning

eleverna framhåller att åldersgräns för inköp av

Majoriteten av en

bör införas. Snus bör också omfattas åldersgränsen. De tobak av affärer säljer tobak till minderåriga bör dömas till böter och som från försäljning tobak under begränsad tid. Eleverna avstängas av en väl medvetna hälsoriskerna med rökning och uppger att är om rökningen har gått i åldrarna. Elevernas argument för införande ner åldersgräns vid tobaksköp stämmer väl överens med Tobaksutav en redningens motiveringar. De också att samhället skall markera anser rökning tillhör vuxenlivet och tonårstiden. att Majoriteten eleverna att åldersgränsen på krogen skall vara av anser 18 år. Nöjesställena utgör mötesplats för ungdomar och de anser en de i 18-årsåldern är att själva bestämma om de vill dricka att mogna alkohol eller ej. Eleverna sig och vuxna och anser vara mogna hänvisar till att de är myndiga. Deras upplevelse är att de inte bemöts fullvärdiga exempelvis krogägare, då de ofta utestängs som vuxna av högre åldersgräns. De påtalar också att åldersgränser ibland av en används krogägare för att diskriminera vissa ungdomar på grund av deras kön eller nationalitet. av Eleverna betonar sitt behov att sin fritid umgås med sina av kamrater, och detta behov finns redan i 15-16-årsåldern. De att

framhåller det måste ordnas ungdomsställen där ungdomar från 15-

att årsåldern kan träffas och umgås på sin fritid. De beskriver också sig själva särskild i samhället med en egen kultur och ett som en grupp eget konsumtionsmönster. De restriktioner som finns i lagen om handel med drycker och är ett led i skyddet av ungdom upplever som eleverna som meningsfulla.

Åldersgränsen 20 år för inköp av alkohol på Systembolaget har de

flesta ungdomar anammat riktig. Det är främst som skydd för de som tonåringarna de att åldersgränsen skall vara 20 år. yngre som anser Langning till l5-l6-åringar försvåras och tonåringar börjar dricka

Bilaga 4

alkohol senare. En del ungdomar föreslår att spritmonopolet bör försvinna, så att vi får det som i andra länder. Dock anser de att en åldersgräns bör finnas, men att den skall vara samma myndigsom hetsåldern. Det finns en åldersgräns l8 år vid försäljning av folköl. Eleverna berättar att denna åldersgräns inte efterlevs alla butiker. Det är lätt av för tonåringar i åldern 12-17 år att köpa folköl, och det är anledningen till att det finns många berusade tonåringar ute på stan. Elevernas förslag är att folköl endast borde få säljas på Systembolaget eller så måste det införas hårdare övervakning hur affärerna sköter kontrollen av åldersgränsen. Elever från samtliga klasser finns representerade i analysen. De flesta eleverna har åsikter om åldersgränser både vid inköp av tobak och alkohol. Någon skillnad i åsikterna beroende på varifrån eleverna kommer, vilket kön de har, eller om de går på praktisk eller teoretisk linje, finns inte. De flesta eleverna att åldersgränsen vid som anser tobaksinköp skall vara 18 år anser att samma åldersgräns skall gälla vid inköp av alkohol på krogen och vid inköp folköl. av

Bilaga 4

6 Tonåringar tycker till om tonåringar

Maria Hjortsjö

D-uppsats vt 1995

Sociologiska institutionen

Lunds universitet

Sammanfattning

Ãldersgränser

attityden hos tonåringarna är att de flesta ålders-

Den generella bra, rimliga, tämligen självklara, nödvändiga samt har en

gränserna är

funktion uppfylla, de finns så skall legitimation-

viktig att men om nu information deras existens behövs. skraven skärpas samt att mer om

enbart fanns för att skydda den enskilde

Det ansågs att åldersgränser för samhällets skull, då det utan dessa skulle falla individen, utan även vilka åldrar eller vilka gränser skall finnas råder ihop. Vid som oenighet. Många konstaterade att individer olika. Ett önskemål mognar med detta införa individuella åldersgränser, vilket dock i och vore att

konstaterades omöjlighet att genomföra. Egoistiska perspektiv

vara en

eventuellt bortplockande åldersgräns, då den ansågs

ansågs styra ett av bra "rätt" sida gränsen, dålig innan man nått dit. Många men

önskade att åldersgränser, främst biogräns, myndighetsålder, rösträtt inträdet till krogar, borde gälla fr.0.m. det år man fyller eller

och kalenderåret. Motivet är bl.a. orättvisa, fyller år efter halva om man

på året, då får göra samma saker som ens jämnåriga

sent man

i övriga livet jämställs med. Färre ansågs

kamrater som man annars

använda sig falska legitimationer då tonåringar har olika

även av

rättigheter sinsemellan. Att förknippa mognad med ålder, fel, dä det endast bör

anses användas riktlinje.. En åldersgräns måste motiveras bra för att den som skall bli åtföljd då åldersgränser sätts för lågt lätt förlorar i som auktoritet och i stället kan komma att betraktas som en rekommenderad minimiålder. Några tyckte att lämplig åldersgräns skall vara där

majoriteten åldersgruppen blev fysiskt och psykiskt mogna efter att

av de passerat den. Den skulle efterlevas samtidigt som åldersgruppen skulle komma till skada.

SOU 1996:l ll Bilaga 4

Film

Före elva års ålder ansågs man mogen att se barnförbjudna filmer på grund av exempelvis svårigheten att särskilja fantasi med verklighet. Våldsfilmer ses på grund av att man vill imponera. 15-årsgränsen anses generellt bra då individen förhindras att komma i kontakt med våld alltför tidigt, samt är mer mogen att ta till sig filmens budskap. En höjning föreslogs dock av några till åldrar som 16, 17 och 18. Andra ansåg att man helt kunde ta bort åldersgränser på filmer, då de är helt onödiga i dagens samhälle.

Alkohol

En hel del anser att Systembolaget borde vara tillgängligt för 18åringar. Detta främst med argumenten att är man myndig och vuxen, så skall man även vara mogen att bedöma vad ens kropp tål, att de flesta kroggränser gäller fr.0.m. 18 år, samt att man får rösta vid denna ålder. Drickandet ansågs heller öka om sänkning gjordes till 18 år på grund av nuvarande priser, minskad langning samt att intresset skulle försvinna då det inte är lika förbjudet. Om detta till trots skulle föranleda mer drickande nedåt i åldrarna så är det föräldrarnas ansvar. Många anser dock att 20 år Systembolaget är bra med motiveringar som att 18 år är för ungt och att man har tillräckligt med rättigheter då. Det ansågs vidare att man lätt fick tag på sprit under 20 år langning varmed en sänkning är omotiverad. Önskan höjning systembolagsgränsen till 21 år 25 år om av resp. framkom liksom förslag om höjning av själva myndighetsåldern; grund av nuvarande alkoholgräns. Rent generellt ansågs att 18 år var en bra gräns för inträde till krogen. Detta inte minst grund av att krogen utgör något väsentligt i tonåringarnas sociala samvaro fritiden och blir de nekade inträde är risken att de i stället söker sig ut på stan och förstör. Blandning av åldrarna krogen är ett önskemål, inte minst för undvikande av konflikter mellan olika grupper av människor.

Tobak

Det råder en stor positivism till den eventuella tobakslag, som är tänkt att gälla från 18 år för inköp av cigaretter. Motiv är bl.a. att det hämmar yngre, främst 13-l4-åringar, till att börja röka i och med svåråtkomligheten. Rökning anses ha sin början i grupptryck och då

Bilaga 4 sou 1996:111

för att det är tufft. Vid 18 ansågs man veta hur kroppen fungerar och tar skada. Den vanligaste kritiken mot detta förslag var att man skulle få tag i varorna i alla fall langning och det kan få en motsatt effekt i att det blir ännu tuffare att röka om det är förbjudet. En eventuell 15-26-årsgräns ansågs av motståndarna som rimligare.

Rösträtt

Många finner rösträtten vid 18 år bra, men att en sänkning till 15-16 år helt omotiverad. Dock skulle grundlig information innan vore förutsättning samt att det främst skulle kretsa kring framtidsvara en frågor och frågor i individens direkta närhet. Ungdomar framställs klarsynta, solidaritetsbundna till eget parti och kritiska som mer gällande de olika budskap partierna vill förmedla. Pensionärers rösträtt i frågor rör ungdomar ifrågasattes. Få ansåg att det borde gälla som riksdagsvalen. Fler skulle rösta, enbart för att visa att ungdomar måste respekteras och därmed ansågs att samhället även skulle bli mer demokratiskt och människovärdigare. Ungdomar utan inflytande ansågs bli likgiltiga och passiva, vilket är farligt, inte minst för samhället. Invändningar mot en eventuell sänkning var att en röst ansågs väga för mycket samt att ungdomar under 18 år är alldeles för oseriösa, lättpåverkade, okunniga, egoistiska samt omogna för att få rösta. Förslag på höjning av rösträtten till 20 resp. 21 framkom. En skiftande åldersgräns för röstning nämns även, och den skulle då bero vad frågan berör.

Vuxenhet och ansvar

Många förknippade utvecklingen av vuxenblivandet med individuell mognad och eget ansvarstagande, t.ex. vad man får resp. inte får göra dvs. det individen åläggs från samhället. Ansvar anses viktigt ansvar för den egna utvecklingen. Körkortet med dess frihet och självständigförknippade med bli Även flytta het var det många som att vuxen. att hemifrån förknippades med den stora friheten i slutet beroendet till av föräldrarna. Inte minst den livserfarenhet och självständighet genom detta ansågs utveckla. Detta kunde dock förknippas med man genom generell ålder, då exempelvis ekonomin alltsom ofta sätter käppar en i hjulet, trots mognad att flytta. Att vara oberoende av föräldrarnas ekonomi är viktigt. Mycket skjuts dock över på samhället, ansvar

SOU 1996: lll Bilaga 4

genom att det skall bygga billiga bostäder samt stå för subventionerade hyror. Att bli vuxen förknippades generellt med myndighetsåldern, vilken ansågs bra. Detta framför allt på grund att då är myndig i av man laglig mening och längre är barn utan klassas Det fanns som vuxen. dock de som ansåg att myndighetsåldern gott kunde höjas. Som främsta skäl nämndes att man kände sig omyndigförklarad av samhällets olika gränser och förbud främst systembolagsgränsen och krogarnas inträdesgränser trots 18, vilket ansågs orättvist. Men även att man själv inte kände sig tillräckligt mogen och vuxen samt tvivlade på att andra 18-åringar även gjorde det. Vid vilken ålder skall få man fullt och bli myndig råder dock skilda meningar. Åldrar ansvar som nämndes var bl.a. 19, 20, 21 och 25. Skolgång samt att individen i de flesta fall bor kvar hemma vid denna ålder, ansågs påverka känslan av att vara vuxen. Två typiska gråzoner beskrivs är 17 19 som resp. år. Man är vuxen, men ändå inte. Många ville att vid myndigman hetsdagen skulle betraktas och behandlas som vuxen i alla sammanhang utan undantag eller mildring av skyldigheter. Vems är felet att detta sker Skulden läggs i allmänhet samhället och politikerna för alla motstridiga signaler och dubbelbottnade budskap ,för hur

tonåringar skall uppföra sig. Anledningen till diskriminering

anses hänga ihop med ett misstroende från politikerna. Konsekvens samt frihet under ansvar ett önskemålen. var av Bland de uppsatsskrivande eleverna det generellt att föräldrar, anses skola och samhälle borde ta större ansvar över sina tonåringar. Många drar även slutsatsen att ansvarstagande längre fram i livet hänger ihop med föräldrarnas uppfostran och tidigare över sina barn. Ju ansvar mer ansvar man ger ungdomarna desto mer ökar deras engagemang, och tidigare man får det desto bättre. En bestämd gräns för ungdomars ansvarstagande är dock svårt att sätta. Det ansågs att utan att lära sig ta ansvar så försvinner även respekten för samhället, och hur skall man ta ansvar när inga politiker lägger något i ansvar händerna ungdomarna. Får något från politikerna, man ansvar så lär de heller få något tillbaka, ett vanligt förekommande var "hot.

Bilaga 4

utvalda

7 En argumentationsanalys av gym-

nasieelevers sänkt rösträttsålder

syn på en

Jonas Peterson D-uppsats vt 1996 Sociologiska institutionen Lunds universitet

Sammanfattning

Jag har jämfört de argument fördes fram år 1973 inför sänk-

som ningen rösträttsåldern år 1974 och de argument som fördes fram av av

gymnasieeleverna. Här framkom att det var sex argument som fördes

fram år 1973. Av dessa det endast ett argument som inte återkom var 20 âr Det argument inte återkom var att även i nu ca senare. som

framtiden skall finnas ett samband mellan myndighetsålder och

rösträttsâlder. Detta argument är irrelevant, då frågan om numera sänkning rösträttsäldern inskränker sig till att enbart gälla av nu rösträttsäldern och inget annat. Däremot finns det ett motargument

mot sänkning av rösträttsäldern så att samma myndighetsålder och

en

rösträttsålder skall gälla. Utöver de argument som överensstämde med

de argument fördes fram år 1973 framkom det många nya som argument för sänkning av rösträttsåldern. Dessa argument som var en är sådana kanske ligger mer i tiden. Det rörde sig om argument som handlade det s.k. politikerföraktet" och att vuxna inte som om till ungdomar. Åsikter sänkt rösträttsålder skulle lyssnar som att en leda till att politikerna skulle börja lyssna mer ungdomarna framfördes bl.a. argument för sänkning rösträttsåldern. som en av Den stora delen argument som förs fram för en sänkning av av nya rösträttsåldern handlar tankar och funderingar kring framtiden. En om

del dessa argument visar att gymnasieeleverna som kommit

stor av med dessa argument att rösträttsåldern borde sänkas i vart fall anser i folkomröstningar då dessa gäller frågor handlar om medsom borgarnas framtid. Flera ungdomarna ställer frågan om det är av rimligt att 87-åring får rösta ungdomarnas framtid, när de som en om ännu inte fyllt 18 år inte får med och rösta om sin egen framtid. vara

SOU 1996:lll Bilaga 4

En slutsats kan dra av detta är att framtidsfrågorna är något som man ungdomarna funderar mycket över och något som engagerar dem mycket. Det uppkommer även argument för sänkning av rösträttsålen dern pekar på att 16-åring är tillräckligt mogen för att rösta i som en de allmänna valen i Sverige. Det finns ett flertal argument är mot en sänkning av rösträttsålsom dern. Dessa argument består två större grupper, grupperna handlar av att ungdomarna inte är mogna att rösta förrän tidigast det år man om fyller 18 år. Några gymnasieeleverna förespråkar t.o.m. en höjning av rösträttsåldern till 20 år och i något enstaka fall 21 år. Den andra av stora argument handlar om att ungdomar inte är tillräckligt gruppen av insatta i politiska frågor för att kunna rösta innan man fyllt 18 år. Även i denna finns förespråkare för att rösträttsåldern skall grupp höjas, något förslag ålder dock inte. Ett argument förs fram ny ges mot sänkning rösträttsåldern nämligen att myndighetsåldern och en av rösträttsåldern skall densamma och att rösträttsåldern därför inte vara skall sänkas. Detta argument fördes fram år 1973 som ett förargument till sänkning rösträttsåldern år 1974. Man måste dock ha i en av åtanke att myndighetsåldern och rösträttsåldern då inte var densamma. Här hur argument ändras från ett för argument till ser man samma ett motargument på den tiden som gått sedan år 1973. Nästan samma sak gäller ett argument mot en sänkning av rösträttsåldern, som säger att sänkt rösträttsålder inte gör samhället mer demokratiskt, utan i stället skulle leda till att samhället blir mer splittrat på grund av att ungdomarna skulle ha svårt att fatta egna beslut. Skillnaden mot det förra argumentet jag skrev om är i frågan om demokrati finns det även i dag argument för sänkning av rösträttsåldern. Demokratifrågan en förs alltså fram både för- och motargument till en sänkning av som rösträttsåldern. Av resultaten i analysen kan man utläsa att flera av de argument fördes fram gymnasieeleverna stämmer överens med de som av argument som fördes fram år 1973. En ny stor grupp av argument fördes fram är tankar kring framtiden och att ungdomar har en som stor vilja att själva påverka sin framtid, som de skall växa upp Framtiden är alltså mycket viktig del för ungdomarna om man skall en till att stor del argumenten handlar om just framtiden. Av se en av motargumenten är det ungdomars mognad som används som största skälen att inte sänka rösträttsåldern och i något fall även till att höja rösträttsåldern. En argument är att ungdomar inte annan stor grupp av är tillräckligt insatta i politiska frågor för att kunna delta i de allmänna valen. Sammanfattningsvis kan man av dessa argument dra slutsatserna, att till antalet argument som förts fram är det tydligt att om man ser

Bilaga 4

många av gymnasieeleverna är för en sänkning av rösträttsåldern. Men det är även en relativt stor grupp som är mot en sänkning av rösträttsåldern. Jag har nu inte gått in och gjort någon avvägning av om några argument väger tyngre än andra. Jag drar som avslutning på denna slutdiskussion slutsatsen att det finns en majoritet av gymnasieeleverna som deltagit i denna undersökning som är för en sänkning av rösträttsåldern i Sverige. En grupp vill sänka rösträttsåldern i samtliga val medan en grupp vill sänka den i folkomröstningarna. Men man skall heller inte glömma bort att en grupp vill ha kvar IS-årsgränsen för att delta i val i Sverige, medan en t.0.m. vill höja rösträttsåldern. Det har även förts fram argument som visar att några av gymnasieeleverna vill se en sänkning av rösträttsåldern i kommunvalen, medan de vill ha kvar IS-årsgränsen för rösträtt i riksdagsvalet.

Bilaga 5

Rösträttsåldrar i världen

Följande information för rösträttsâlder är hämtad från Yonhyok Choe och Staffan Darnolfs enkätundersökning inom projektet "Comparative Election Administration Study" CEAS, vilket sedan år 1995 bedrivs vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Enkäten har skickats till den nationella valkommissionen i 112 länder. Hittills har uppgifter om rösträttsâlder erhållits från från följande länder. Uppgifterna avser nationella val, inte lokala val.

16 år Brasilien, Nicaragua 17 år Indonesien 18 år

Afrika

Angola, Benin, Burkina Faso, Cape Verde, Egypten, Kenya, Kongo, Mali, Mauritius, Namibia, Sao Tome och Principe, Uganda, Zambia och Zimbabwe.

Asien Bangladesh, Filippinerna, Indien, Mongoliet, Nepal och Sri Lanka.

Australien Australien och Nya Zeeland. 399

Bilaga 5

N0rd-, Central- och Sydamerika Argentina, Bahamas, Canada, Chile, Colombia, Costa Rica, Dominikanska republiken, Ecuador, El Salvador, Honduras, Jamaica, Mexico, Paraguay, Surinam, Uruguay och Venezuela.

Östeuropa

Albanien, Bosnien-Hercegovina, Bulgarien, Estland, Kroatien, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Ryssland, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Ukraina och Ungern. Västeuropa Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland. 19 år Österrike och Turkiet. 20 år

Afrika

Cameroon, Marocko och Tunisien. Asien

Japan, Korea och Thailand.

21 år Botswana.

Bilaga 6

för och

Exempel på åldersgränser inköp

alkohol utanför

servering av Sverige

Uppgifterna i detta avsnitt är hämtade från dels Alkoholpolitiska

kommissionens betänkanden SOU 1993:50 Serveringsbestämmelser och SOU 1994:25 Svensk alkoholpolitik bakgrund och nuläge, dels från CAN:s Rapportserie nr 19 -- Effekter ändrad inköpsålder alkoholområdet och skador, av

en forskningsöversikt av Orvar Olsson.

Vi redovisar först förhållandena i Norden, därefter Västeurooch sist Nordamerika. pa Danmark; ingen åldersgräns för inköp av alkohol m.m. Serveringsåldern är 18 är. Finland; åldersgränsen för inköp sprit och vin är 20 år och av för starköl 18 år. Serveringsåldern är 18 år. Island; åldersgränsen är 20 år för både inköp och servering. Norge; åldersgränsen för inköp och servering av sprit är 20 år och för vin och starköl 18 år. Belgien; ingen åldersgräns för inköp av alkoholdrycker.

Serveringsåldern, är knuten till myndighetsåldern, är 18

som ar. Frankrike; åldersgränsen för inköp alkohol är 16 år. av Serveringsåldern är 16 år. Alkoholdrycker över 18 volymprocent får inte den som är under 18 år. serveras Barn och ungdom under 16 år får inte vistas på ett utskånkningsställe utan sällskap av vuxen person. Grekland; ingen åldersgräns för inköp av alkohol. Serveringsåldern är 18 år utan målsmans sällskap. Irland; åldersgränsen är 18 år för både inköp och servering. Italien; ingen åldersgräns finns för inköp eller servering av svaga alkoholdrycker.

Åldersgränsen för inköp och servering av andra alkoholdryck-

er är 16 år.

Bilaga 6

Nederländerna; åldersgränsen för inköp och servering av alkoholdrycker under 15 volymprocent är 16 år och för alkoholdrycker däröver 18 år. Portugal; åldersgränsen för inköp och servering är 16 år.

Schweiz; normalt gäller för inköp 18 år och för servering 16 ar. Det varierar dock mellan kantonema. I vissa kantoner gäller 16 år för vin och öl och 18 år för sprit. I någon kanton gäller för inköp 16 år och för servering 14 år. Spanien; åldersgränsen för inköp av alkohol är 16 år. Serveringsåldem nattklubbar och liknande är 18 år.

Åldersgränsen varierar mellan de autonoma regionerna.

Storbritannien; åldersgränsen för inköp av alkohol i butiker med s.k. off-licens är 18 år. För öl och cider gäller 16 år. Serveringsåldem för starksprit är 18 år och för öl och cider 16 år. Personer under 14 år får inte vistas på ett utskänkningsställe. Tyskland; åldersgränsen för inköp och servering är 18 år för starksprit och 16 år för vin och öl. Personer under 16 år får inte vistas längre på restaurang än till kl. 24.

Österrike; åldersgränserna för inköp och servering varierar i

de olika delstaterna mellan 16 och 18 år. Kanada; delstaterna har skilda åldersbestämmelser.

Åldersgränsen för inköp av alkohol varierar mellan 18 och 19

ar. Serveringsåldem varierar mellan 18 och 19 år. I en del delstater är det tillåtet att servera ännu yngre personer om den unge är i sällskap med någon vuxen person. USA; åldersgränsen för förtäring av alkohol är 21 år "drinking age" i samtliga delstater.

sou 1996:111 Bilaga 7

Litteraturreferenser

Ahlgren, R; Ljung, B och Westin-Lindgren, G 1984: Mognadsnivâoch självuppfattning. Inst för pedagogik. Stockholm: er Högskolan för lärarutbildning. Ariês, Philipe 1982: Barndomens historia. Stockholm: Gidlunds. Bjurström, Erling 1995: Socialisation och tillblivelse ett kulturso- ciologiskt perspektiv, i Berggren Olofsson red: Fritid

på tvären. Stockholm: Fritidsforum.

Bourdieu, Pierre 1979/ 1984: Distinction. A social Critique the Judgement Taste. Cambridge: Harward University Press Bergström, Matti 1992: Hjärnans resurser en bok om idéernas uppkomst. Jönköping: Brain Books AB. Blos, Peter 1962. On adolescence. New York. The Free Press. Blos, Peter 1979: The adolescent Passage. New York: International University Press. Chodorow, Nancy 1978: The reproduction mothering. Psychoanalysis and the sociology gender. Berkeley: University of California Press. Elkind, David 1991: Nästan Vuxen. Tonåringar i kris. Stockholm: Natur och Kultur. Epstein H 1974: Phrenoblysis: Special Brain and Growth Periods. Developement Psychology 7: 207-224. Evenshaug, Oddbjörn Hallen, Dag 1992: Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur. Fornäs 1994: Ungdom, kultur och modernitet, i Fornäs m.fl. red: Ungdomskultur i Sverige; Stockholm/Stehag: Brutus

Östlings Bokförlag Symposium.

Fornäs, Johan; Lindberg, Ulf; och Sernhede, Ove 1984: Ungdomskultur, identitet och motstånd. Stockholm: Akademilitteratur. Gillis, John 1981: Youth and History. Tradition and change in European age relations 1770 to present. New York: Academic Press. Hagquist, C Starrin, B 1995: Empowerment och lokala studiervägar till kunskap och förändring, i Dahlgren Hultquist red: Seende och seendets villkor. En bok om barns och ungas välfärd. Stockholm: HLS Förlag.

Bilaga 7 sou 1996:111

Havnesköld, Leif Mothander, Pia 1995: Utvecklingspsykologi. Psykodynamisk teori i nya perspektiv. Stockholm: Liber Utbildning AB. Ingelhart, R 1977: The silent Revolution. Changing Values and Political Style Among Western Publics. Princeton: Princeton University Press.

Jenks, Chris ed 1982. The Sociology Childhood. London/New

York: Routledge. Johansson, Thomas 1995: Det stora äventyret. Tonårspojkar och

psykologisk utveckling, i Bolin Lövgren red Om

unga män, Identitet, kultur och livsvillkor. Lund: Studentlitteratur. Kaplan, Louise 1987: Farväl till barndomen. En bok om adolescensen. Lund: Natur Kultur Mahler, Margret et 1975/ 1984: Barnets psykiska födelse. Stockholm: Natur Kultur. Mannheim, Karl 1952: Problems of Generations, i Essays on the Sociology Knowledge. London: Mangs, Karin Martell, Barbro 1995: 0-20 âr i psykoanalytiska perspektiv. Fjärde upplagan. Lund: Studentlitteratur. Mitterauer, Michael 1988: Ungdomstidens sociala historia. Göteborg: Röda Bokförlaget.

Mörck, Sven 1985: Att forske i ungdom. En socialpsykologisk essay.

Köpenhamn: Rubikon. Nielsen, Harriet Bjerrum Rudberg, Monica 199 l : Historien om pojkar och flickor. Könssocialisation i ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur. Piaget, Jean 1964/ 1982: Barnets själsliga utveckling. Stockholm: Liber Förlag. Ramström, Jan 1991: Tonåringen i välfärdssamhället. Om svårigheter att bli vuxen i dagens västerlänska kultur. Lund: Natur Kultur. Richards, Martin Light, Paul 1986: Children Social Worlds. London: Polity Press. Skolverket 1995: Studieavbrott och mindre studiekurs i gymnasieskolan. Skolverkets rapport nr 85. Stockholm Liber Förlag. SOU 1994:77 Tillvarons trösklar. Betänkande av Generationsutredningen.

SOU 1996:l 11 Bilaga 7

Vogel, Joachim 1994: "Sammanfattning", i SOU 1994:73 Ungdomars välfärd och värderingar. Rapport till Barn- och ungdomsdelegationen och Generationsutredningen. Stockholm: Civildepartementet Waara, Peter 1996: Ungdom i gränsland. Umeå: Boréa Ziehe, Thomas 1986: Ny ungdom. Om ovanliga läroprocesser. Stockholm: Norstedts. Ziehe, Thomas 1989: Kulturanalyser. Ungdom, utbildning, modernitet. Stockholm/Stehag: Symposion.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

gymnasieskolan hur gär det U. 26. Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. Den nya - . lärande. Samverkansmönster i svenskforsknings- 27. En strategi för kunskapslyft och livslångt . finansiering.U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiska landskapet i Norden . Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. 1990-talet.U. Vem bestämmervad EU:s interna spelreglerinför 29 .Forskning och Pengar. U. . regeringskonferensen 1996.UD. 30. Borgenärsbrotten en översyn av ll kap. - Politikomrâdenunderlupp. Frågor om EU:s första brottsbalken. Fi. . pelare inför regeringskonferensen 1996.UD. 31. Attityder och lagstiftningi samverkan Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheterav arbetet i EU. UD. 32. Möss och människor.Exempel bra Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och IT-användning blandbarn och ungdomar. SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. UD. 33. Banverkets myndighetsroll m.m. K. Batterierna en laddad fråga. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga.A. . - Om järnvägens trafikledning m.m. K. 35. Kriminalunderrättelseregister . 10. Forskningför vár vardag.C. DNA-register. Ju. ll. EU-mopeden.Alders- och behörighetskrav för 36. Högskola i Malmö. U. tvá- och trehjuliga motorfordon.K. 37. Sveriges medverkan FN:s i familjeâr. S. .Kommuner och landstingmed betalnings- 38. NationalstadsparkenM. svårigheter. Fi. 39. Rapport från klimatdelegationen 1995. 13. Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelaterad forskning. M. 14. Budgetlag regeringens befogenheterpá 40. Elektronisk dokumenthantering.Ju. finansmaktens omrâde.Fi. 41. Statens maritimaverksamhet. Fö. 15. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga 42 .Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte och offentligheti EU. UD. utvidgning. UD. 43. Jämställdheten EU. i Spelregleroch 16. Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, verklighetsbilder.UD. utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga 44. Översyn av skatteflyktslagen. rättigheteri EU. UD. Reformerat förhandsbesked.Fi. 17. Bättre trafik med väginformatik.K. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. 18. Totalförsvarspliktigam95. Förslag om jobb/studier 46. Enskildavägar. K. efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, 47. Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för försäkringar. Fö. individ och lokalsamhälle.U. 19. Sverige,EU och framtiden.EU 96-kommitténs 48. Shaping SustainableHomes an Urbanizing bedömningarinför regeringskonferensen 1996. World. Swedish National Report for HabitatII. N. UD. 49. Regler för handel medel. N. 20. Samordnad rollfördelning inom tekniskforskning. 50. Förbud mot vapen allmänplats m.m. Ju. U. 51. Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäk- 21. Reform och förändring. Organisationoch ring alternativoch förslag. A. verksamhetvid universitetoch högskolor efter 52. Precisering av handelsändamâlet i detaljplan. M. 1993 års universitets- och högskolereform.U. 53. Kalkning av sjöar och vattendragM. 22. Inflytandepá riktigt Om elevers rätt till 54. Kooperativa möjligheter i storstadsomráden. S. inflytande, delaktighetoch ansvar. U. 55. Sverige, framtidenoch mångfalden.A. 23. Kartläggningoch analys av denoffentliga sektorns 55. Pá väg mot egenföretagande. A. upphandling av varor och tjänstermed 55. Vägar in i Sverige. A. miljöpåverkan.N. 56. Hälften kvinnor och män vore nog - om 24. Från Maastrichttill Turin. Bakgrund och övriga 90-talets arbetsmarknad.A. EU-länders förslag ochdebattinför 57. Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst. Fi. regeringskonferensen 1996.UD. 58. Finansieringen det av civila försvaret. Fö. 25. Från massmediatill multimedia att digitalisera svensktelevision. Ku.

Statens offentliga utredningar

1996 Kronologisk förteckning

59.Europapolitikenskunskapsgrund. 88. Kameraövervakning.Ju. En principdiskussionutifrån 89. Samverkanmellanhögskolanoch de småoch EU 96-kommitténserfarenheter.UD. medelstoraföretagen.N. 60. Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och 90. Sammanhálletstudiestöd.U. utvidgningenseffekter pä den gemensamma 91. Den privata vårdensomfattningoch framtida jordbrukspolitiken. UD. ersättningsformer En översyn de nationella - av 61.Olika länder olika takt. Om flexibel integration - taxorna för läkareoch sjukgymnaster.S. och förhållandetmellan stora och små stater i EU. 92. IT i miljöarbetet.M. UD. 93. Ny yrkestrafiklagstiftning.K. 62. EU, konsumenternaoch maten 94. Nationell teleadresskatalog. K. - Förväntningaroch verklighet. Jo. 95. Botniabanan.K. 63. Medicinskaundersökningari arbetslivet.A. 96. Strukturförändringoch besparing. 64. Försäkringskassan Sverige Översyn av En uppföljning genomfördaförändringar - av Socialförsäkringens administration.S. inom försvarsmaktensledningsorganisation.Fö. 65. Administrationen av EUzsjordbrukspolitik 97. Effektivare försvarsfastigheter i Sverige.Jo. Utvärdering av en reform. Fö. 66. Utvärderatpersonval.Ju. 98. Vem styr försvaret Utvärdering av 67. Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader. effekterna av LEMO-reformen. Fö. Fi 99. Avveckling med inlärning. Erfarenheterfrån

68. Några folkbokföringsfrågor.Fi.

LEMO-reformensavveckling av personal.Fö. 69.Kompetensoch kapital + bilaga. N. 100.Ett nytt system för skattebetalningar.Del A. 70. Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet.N. Ett nytt system för skattebetalningar.Del B. 71. Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäder Författningsförslag,författningskommentarer och landsbygd.In. och bilagor. Fi. 72.Rättspsykiatrisktforskningsregister.S. 101.Kärnavfall teknik och platsval.KASAMs - 73. SwedishNuclearRegulatoryActivities. yttrande över SKBsFUD-Program 95. M. Volume 1 An Assessment.M. - 102.TUFF Teckenspråksutbildning för föräldrar. U. - 74. SwedishNuclearRegulatoryActivities. 103.Miljöbalken. En skärptoch samordnad Volume 2 Descriptions.M. miljölagstiftning för en hållbar utveckling. - 75.Värden i folkhögskolevärlden.U. Del l och 2. M. 76. EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, 104.Konsumentskydd elmarknaden.C. formalia. Sammanfattning av ett seminariumi 105.Att främja donationertill universitet april 1996.UD. och högskolor. U. 77. Utländskaförsäkringsgivaremedverksamheti 106.EU och Sverige från Kiruna till Malmö. - Sverige.Fi. Sammanfattning fyra regionalamöten av 78. Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelning 1995-96.UD. och finansiering. N. f 107.Union utan gränser konsekvenser,möjligheter, - 79 .Översyn av revisionsreglema.Fi. problem. Sammanfattning av ett seminariumi 80.Viktigt meddelande. november1995.UD. RadioochTV i Kris och Krig. Ku. 108.Konsumenternaoch miljön. C. .Skydd för sparandei sparkasseverksarnhet. Fi. 109.Från äkerlottertill Paradis ett delbetänkande - 82 En översyn av luft- sjö- och spånrañkens från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. . tillsynsmyndigheter.K. angåendeöverlâtelseroch tomträttsupplåtelserav 83.Allmänt pensionssparande. vissahögskolefastigheter.Fi. 84.Ekobrottsforskning.Ju. 110.Inför ett Svensktkulturnät lT och framtiden - 85.Egon Jönsson en kartläggning av lokala sam- inom kulturområdet.Ku. verkansprojektinom rehabiliteringsomrâdet.S. lll. Bevakadövergång. Åldersgränser för ungaupp 86.Utvecklad samordninginom det civila försvaret till 30 âr. C och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, övervägandenoch förslag. Fö. 87.Tredimensionell.fastighetsindelning.Ju.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen EU och Sverige från Kiruna till Malmö. - Sammanfattning fyra regionalamöten av Mössoch människor.Exempel bra 1995-96.106 IT-användning bland barn och ungdomar.32 Union utan gränser konsekvenser, möjligheter, - Justitiedepartementet problem. Sammanfattning av ett seminariumi

november1995. 107 Kriminalunderrättelseregister

DNA-register. 35 Försvarsdepartementet

Elektronisk dokumenthantering.40 Totalförsvarspliktigam95. Förslagom jobb/studier Presumtionsregeln i expropriati0nslagen.45 efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, Förbudmot vapen allmän plats m.m. 50 försäkringar. 18 Utvärderat personval. 66 Statens maritima verksamhet.41 Ekobrottsforskning.84 Finansieringen av det civila försvaret. 58 Tredimensionell fastighetsindelning.87 Utvecklad samordninginom det civila försvaret Kameraövervakning. 88 och fredsräddningstjänsten. Kartläggning,

Utrikesdepartementet övervägandenoch förslag. 86

Strukturförändring och besparing. Vem bestämmer vad EU:s internaspelregler inför En uppföljning av genomförda förändringar regeringskonferensen 1996. 4 inom försvarsmaktens ledningsorganisation.96 Politikomrâdenunder lupp. Frågor om EU:s första Effektivare försvarsfastigheter pelareinför regeringskonferensen 1996.5 Utvärderingav en reform. 97 Ett âr medEU. Svenskastatstjänstemäns Vem styr försvaret Utvärdering av erfarenheter av arbeteti EU. 6 effekternaav LEMO-reformen. 98 Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och Avveckling med inlärning. Erfarenheter från säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. 7 LEMO-reformensavvecklingav personal.99 Union för bade öst och väst. Politiska, rättsliga

och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte Socialdepartementet

utvidgning. 15 Sveriges medverkani FN:s familjeár. 37 Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar, Kooperativamöjligheteri storstadsomráden. 54 utträdesrâtt, medborgarskapoch mänskliga Försäkringskassan Sverige Översyn av rättigheteri EU. 16 socialförsäkringensadministration.64 Sverige,EU och framtiden.EU 96-kommitténs Rättspsykiatrisktforskningsregister.72 bedömningarinför regeringskonferensen 1996. 19 Allmänt pensionssparande. 83 Från Maastrichttill Turin. Bakgrund och övriga EgonJönsson en kartläggning av lokala EU-ländersförslagoch debatt inför samverkansprojektinom rehabiliteringsomrâdet.85 regeringskonferensen 1996. 24 Den privata vårdens omfattningoch framtida Demokratioch öppenhet.Om folkvaldaparlament ersättningsformer En översynav de nationella och offentligheti EU. 42 taxorna för läkareoch sjukgymnaster. 91 JämställdheteniEU. Spelregler och

verklighetsbilder.43 Kommunikationsdepartementet

Europapolitikens kunskapsgrund. Om järnvägens trañkledning m.m. 9 En principdiskussion utifrån EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för EU 96-kommitténserfarenheter. 59 två- och trehjuliga motorfordon. 11 Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och Bättre trafik med väginformatik. 17 utvidgningens effekter den gemensamma Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. 26 jordbrukspolitiken. 60 Banverkets myndighetsroll m.m. 33 Olika länder olika takt. Om flexibel integration - Enskilda 46 och förhållandetmellan och små i EU. vägar. stora stater En översynav luft- sjö- och spårtrañkens 61 tillsynsmyndigheten82 EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, - yrkestrañklagstiftning.93 Sammanfattning seminariumi Ny formalia. av ett Nationell teleadresskatalog.94 april 1996.76

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Inrikesdepartementet Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäderoch landsbygd.71

Miljödepartementet Batterierna en laddad fråga. 8 - Nationalstadsparken38 Rapport från klimatdelegationen1995. Klimatrelateradforskning. 39 Precisering av handelsändamálet i detaljplan.52 Kalkning av sjöar och vattendrag53 SwedishNuclearRegulatoryActivities. Volume 1 An Assessment.73 - SwedishNuclearRegulatoryActivities. Volume 2 Descriptions.74 - IT i miljöarbetet.92 Kärnavfall teknik ochplatsval.KASAMs yttrande över SKBs FUD-Program95. 101 Miljöbalken. En skärptoch samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. De 1 och 2. 103

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX 08-2050 2x, TELEFON08-690 90 90

ISBN 91-38-20322-7 ISSN0375-250X